med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Regeringens proposition 1992/93:100
med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Regeringen förelägger riksdagen vad som har togits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar Carl Bildt
Anne Wibble
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det i 1993 års budgetproposition framlagcfe förslaget till stetsbudget för budgetåret 1993/94 visar en omslutning av 520 698 iniljoner kronor. Dette innebär en minskning i förhåUande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 58 818 miljoner kronor. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 162 346 miljoner kronor. Budgetsaldot i stotsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 100 177 miljoner kronor. Dette beräknas nu komma att uppgå till 198 288 nuljoner kronor. Lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 205 346 miljoner kronor. Den störste skillnaden mellan budgetsaido och lånebehovet utgörs av underskott i arbetsmarknads- och lönegaranti-fonden.
1 bilagoma till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till inkomster och utgifter i stotsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgmnd av den samhällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100.
Statsbudget för budgetåret 1993/94
Inkomster: Skatter
Inkomster av stetens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetelning av lån Kalkylmässiga inkomster
Prop. 1992/93: ICX)
322 596 615 000
27 992 967 000
1 000 000
6 160 896 000
1 600 034 000
Summa kr. 358 351 512 000
Underskott
162 346 763 000 Summa kr. 520 698 275 000
Utgiftsanslag:
Kungliga hov- och slottsstetema
Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet
Försvarsdepartementet
Socialdepartementet
Kommunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Utbildningsdepartementet
Jordbmksdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Kulturdepartementet
Näringsdepartementet
Civildepartementet
Miljö- och naturresursdepartementet
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
Räntor på stetsskulden, m.m.
Ofömtsedda utgifter
65 226 000 19 030 169 000
16 103 498 000 38 902 745 000
117 721 443 000
17 387 231 000 96 871 154 000 29 656 648 000
6 966 627 000
47 232 449 000
15 898 349 000
4 250 937 000
2 179 650 000
2 064 371 000
866 778 000
95 000 000 000
1 000 000
510 198 275 000
Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
4 500 000 000
6 000 000 000
4 500 000 000 6 000 000 000
Summa kr. 520 698 275 000
Specifikation av statsbudgetens inkomster 1993/94
1993/94
Tusental kronor
1000 Skatter: •
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Beskattning av tjänstcgruppliv
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomslskalter
1140 Övriga inkomslskalter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 LolteriskaU
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Ulbildningsavgift 1251 Övriga socialavgiflcr.netto 1261 Allmiin sjukförsiikringsavgift 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbcUirskyddsvcrkels och arbets-miljöinsitutcts verksamhet 1291 Surskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighetsskatt
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 133 1 Arvsskatt 1332 Gåvoskau
1340 Övrig skatt på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skatt pä värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna JÖrsäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt
1422 Särskilda varuskatter
1423 Försäljningsskatt pä motorfordon
1424 Tobaksskatt
1425 Skatt på spritdrycker
1426 Skau på vin
12 442 000 12 442 000
17 148 000 4 143 000 1 150 000
22 441 000
2 270 000
2 270 000
360 000
3 043 000
3 408 000
40 561 000
39 212 000
11 209 000
1 496 000
152 000
1 509 000
4 721 000
276 000 5 234 000
63 809 000
63 809 000
107 000 16 160 000
16 267 000
2 170 000 65 000
2 235 000
1 100 000 275 000
1 375 000
5 500 000 0
5 500 000
25 377 000
116 500 000
116 500 000
23 600 000 150 000 1 580 000 8 265 000 6000 000 3 220 000
1993/94
Tusental kronor
2 655 000 17 037 000
140 000 933 000 67 000 63 647 500
1427 Skatt på malt- och läskedrycker
1428 EnergiskaU
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skatt mot försurning
Överskon vid försäljning av varor med statsmonopol:
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
200 000
200 000
Skan på tjänster: 1451 ReseskaU
310 000
1452 Skatt på annonser och reklam
1453 Totalisator skatt
1 012 000 0
1454 Skatt på spel
120 000
; 442 000
Skan på vägtrafik: 1461 Fordonssicalt
4 120 000
1462 Kilometerskatt
1 335 000
S 455 000
Skatt på import: 1471 Tullmedel
5 185 115
5 185 115
Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster
420 000
420 000 192 849 615
2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
2111 Postverkets inlevererade överskott
2112 Televerkets inlevererade överskott
2113 Statens järnvägars inlevererade överskott
2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott
2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts inlevererade utdelning
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott
2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:
2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet
2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott
Summa skatter: 322 596 615
49 388 1 000 000
O
185 000
193 000
50 425
71 181
; 548 994
179 000 179 000
7900000 7900000
2150 Överskott Jrån spelverksamhet:
2151 Tipsmedel
2152 Lotterimedel
1 198 700 768 705 1967 405 11595 399
1993/94
Tusental kronor
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:
2270 Överskott av fastighetsjorvalting:
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
500 000
500 000
500 000
2300 Ränteinkomster:
2310,
2320 Räntor på näringslån:
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-
näringen
11 455
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån
2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
2322 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet
87 345
2323 Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk
1 500
2325 Räntor på Postverkets statslån
49 073
2327 Räntor på Statens vattenfallsverks
statslån
150 295
Räntor på bostadslån:
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
4 029 000
2333 Ränteinkomster på lån för bostads-
försörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket
1 800
4 030 890
Ränlor på studielån:
2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för
studerande
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
18 200
18 340
Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån
166 000
166 000
Räntor på medel avsatta till pensioner:
2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering
2370 Räntor på beredskapslagring:
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar
2380, 23P0 Övriga ränteinkomster:
2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslån 2385 Ränteinkomster på lån för kommunmarkförvärv
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering
2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster
647 523
12 000
4 283
249 681
647 523
1993/94
Tusental kronor
2395 Räntor på särskilda räkningar
i Riksbanken
177 000 443 774 5 463 822
2400 Aktieutdelning:
2410 Inkomster av statens aktier:
2411 Inkomster av statens aktier
2 328 000 2 328 000 2 328 000
2500 Offentligrättsliga avgifter:
2511 Expeditionsavgifter
1 182 538
2522 Avgifter för granskning av filmer
och videogram
7 500
2523 Avgifter för särskild prövning och
fyllnadsprövning inom skolan
2527 Avgifter för statskontroll av krigs-
materieltillverkningen
2528 Avgifter vid bergsstaten
6 205
2529 Avgifter vid patent- och
registreringsväsendet
2531 Avgifter för registrering i förenings -
m.fl. register
19 050
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
905 000
2534 Vissa avgifter för registrering
av körkort och motorfordon
196 029
2535 Avgifter för statliga garantier
182 909
2536 Lotteriavgifter
1 605
2537 Miljöskyddsavgift
89 060
2538 Miljöavgift pä bekämpningsmedel
och handelsgödsel
151 091
2539 Täktavgift
40 767
2541 Avgifter vid Tullverket
75 500
2542 Patientavgifter vid tandläkar-
utbildningen
2543 Skatteutjämningsavgift
1 396 000
2545 Närradioavgifter
4 608
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet
3 485
2548 Avgifter för Finansinspektionens
verksamhet
107 000
2549 Avgifter för provning vid
rilprovplats
3 727
2551 Avgifter från kränkraftverk
159 895
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter
572 365 5 119 235 5 119 235
2600 Försäljningsinkomster:
210 000
2611 Inkomster vid kriminlavården
84 615 150 000 767 000
7 211 615
1 211 615
730 327
364 393
1 094 896
1 094 896
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter
2625 Utförsäljning av beredskapslager
2626 Inkomster vid Banverket
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter
2712 Bötesmedel
2713 Vattenföroreningsavgift
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:
680 000
680 000
680 000
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
Summa inkomster av statens verksamhet; 27 992 967
1993/94 Tusental kronor
3000 Inkomster av försåld egendom:
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:
3110 Affärsverkens inkomster avjorsålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner O O
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m. O O O
3200 Övriga inkomster av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000 1 000 1 000
3300 Övriga inkomster av försåld egendom:
3311 Inkomster av statens gruvegendom O
3312 Övriga inkomster av försåld egendom O O O
Summa inkomster av försåld egendom: 1 000
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till
fiskerinäringen 30 853 30 853
4130 Återbetalning av övriga näringslån:
4131 Återbetalning av vattenkraftslån 268
4133 Återbetalning av statens lån till
den mindre skeppsfarten 2 600
4135 Återbetalning av skogsväglån 37
4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet 88 083
4137 Återbetalning av övriga näringslän,
Statens jordbruksverk 1 800
4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier 1 720___ 94 508 125 361
3 000 000
360 1 700
3 002 060
3 002 060
2 606 000
2 610 110
2 610 110
300 000
300 000
300 000
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4212 Återbetalning av lån för bostads-
byggande
4213 Återbetalning av län för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer
4214 Återbetalning av övriga bostadslån. Boverket
4300 Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier
4312 Återbetalning av allmänna studielån
4313 Återbetalning av studiemedel
4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån
1993/94
Tusental kronor
4500 Återbetalning av övriga lån:
4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler
4515 Återbetalning av län för allmänna samlingslokaler
4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag
4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens
bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder
4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor
4526 Återbetalning av övriga lån
6 500
5 000 5 500
O
45 000 61 105
123 365
123 365
Summa återbetalning av lån: 6 160 896
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:
5113 Statens järnvägars avskrivningar 5116 Statens vattenfallsverks amorteringar
5120 Avskrivningar på fastigheter:
5121 Avskrivningar på fastigheter
5130 Uppdragsmyndigheters komplement-kostnader:
167 760
167 760
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader
2 349 374 12 900
5140 Övriga avskrivningar:
530 034 -930 000
2 362 274
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto
-930 000
-930 000
Summa kalkylmässiga inkomster: 1 600 034 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER : 358 351 512
I. Kungliga hov- och slottsstaterna
A Kungliga hovstaten
1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning,
förslagsanslag 24 677 000
24 677 000 B Kungliga slottsstaten
1 De kungliga slotten: Driftskostnader, förslagsanslag 29 422 000
2 YMngMga husgerkdskammaren, förslagsanslag 11 127 000
40 549 000
Summa kr. 65 226 000
1 000 11 410 000
II. Justitiedepartementet
A Justitiedepartementet m.m.
1 Stetsrådsberedningen, förslagsanslag
2 Justitiedepartementet, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., reservationsanslag
4 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag
B Polisväsendet
1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag
2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag
3 Polishögskolan
4 Stetens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag
5 Lokala polisorganisationen, ramanslag
C Åklagarväsendet
1 Riksåklagaren, ramanslag
2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag
D Domstolsväsendet m.m.
1 Domstolsverket, ramanslag
2 Domstolama m.m., ramanslag
£ Kriminalvården
1 Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag
2 Kriminalvården, ramanslag
3 Utlandstransporter, förslagsanslag
F Rättshjälp m.m.
1 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag
2 Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allmänna advokatbyråer:
3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
4 T)nf\.bidt:ag, förslagsanslag
5 Vissa domstolskostnader ra.m., förslagsanslag
6 Diverse kostnader för räiXsväsenåei, förslagsanslag
49 224 000
63 229 000
30 200 000
* 12 432 000
155 085 000
475 000 000
470 643 000
1 000
46 710 000
9 891 189 000
10 883 543 000
23 812 000 535 366 000
559 178 000
63 910 000 2 445 640 000
2 509 550 000
106 609 000
3 298 089 000
125 000 000
3 529 698 000
815 100 000 11 684 000
11 411 000
256 200 000
24 694 000
1 119 089 000
* Beräknat belopp
11 G Övriga myndigheter Prop. 1992/93:100
1 Justitiekanslem, ramanslag 1 387 000
2 Datainspektionen, ramanslag 21 254 000 Brottsskadenämnden:
3 Förvaltningskostnader, ramanslag 1 103 000
4 Ersättning för skador på gmnd av brott,
förslagsanslag ______ 35 000 000 42 103 000
Brottsförebyggande rådet:
5 V(5rva\Xningskosinaået, förslagsanslag * 14 361 000
6 Utvecklingskostnader, reservationsanslag * 4 823 000____ 19 184 000
89 928 000
H Diverse
1 Svensk föriättningssamling,/ör.y/fl.yfl/zj-/fl 10 112 000
2 Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m.,
förslagsanslag 2 586 000
3 SM iiW Y>o\i\.isksi aviier, förslagsanslag 141200 000
4 kWmänna val, förslagsanslag 29 600 000
5 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed, förslagsanslag 600 000
___________ 184 098 000
Summa kr. 19 030 169 000
12 * Beräknat belopp
111. utrikesdepartementet Prop- 1992/93:100 A Utrikesdepartementet m.m.
1 Utrikesförvaltningen, ramanslag 1 495 441 000
2 KuTsdifkrenser, fots lagsanslag 1 000
3 Honorärkonsuler,/o/-j/fl.yrt/w/rt 15 500 000
4 Särskilda förhandlingar med annan stat eller
inom intemationell otganisaiion, förslagsanslag 60 000 000
5 Nordiskt samarbete,/ö/-i-/rt.ya/w/rt§ 1610 000
6 VtredningaT m.m., reservationsanslag 10 552 000
7 Officiella besök m.m.,/ö;-i-/fl5-fl/).j/(7 10 180 000
8 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag 4 500 000
1 597 784 000
B Bidrag till vissa internationella organisationer
1 Förenta nationema,/ör.y/flg5a«j/ng 191890 000
2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 250 000 000
3 Europarådet, förslagsanslag 29 780 000
4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag 21 500 000
5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 110 000 000
6 Organisationer för intemationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 8 713 000
7 Intemationell råvamlagring, förslagsanslag 2 000 000
8 Övriga intemationella organisationer m.m., förslagsanslag 2 864 000
9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 407 000 000 10 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag 23 328 000
1 047 075 000 C Internationellt utvecklingssamarbete
1 Bidrag till intemationella biståndsprogram,
reservationsanslag 3 148 404 000
2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag 6 702 000 000
3 Andra biståndsprogram, reservationsanslag 1 804 500 000
4 Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA), ramanslag 303 219 000
5 Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centmm), ramanslag 24 963 000
6 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag 26 936 000
7 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 5 470 000
13 Prop. 1992/93:100
8 Beredningen för intemationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag 20 991 000
9 Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centnim), förslagsanslag 7 076 000
10 Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP), förslagsanslag 36 441 000
D Information om Sverige i utlandet, m.m.
12 080 000 000
1 Svenska institutet, reservationsanslag 63 083 000
2 Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag 51 363 000
3 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 14 254 000
128 700 000 E Utrikeshandel och exportfrämjande
1 Kommerskollegium, ramanslag 48 471 000
2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 187 563 000
3 Exportkreditnänmden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag 1 000
4 Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag 4 465 000
5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet * 2 250 000
6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag 16 500 000
7 Medel för informationsinsatser om europeisk
integration, reservationsanslag 50 000 000
309 250 000 F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området, reservationsanslag 2 511 000
2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 20 000 000
3 Bidrag till Stockholms intemationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag * 21 310 000
4 Forskningyverksamhet för rustningsbegränsning och
nedmsming, förslagsanslag * 15 840 000
5 Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag * 10 028 000
69 689 000
* Beräknat belopp
14 Prop. 1992/93:100
G Samarbete med Central- och Östeuropa
Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag 640 999 000
Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Ösienropa, förslagsanslag 1 000 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt Stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 230 000 000
871 000 000
Summa kr. 16 103 498 000
\5
IV. Försvarsdepartementet Prop. 1992/93:100
A Försvarsdepartementet m.m.
1 Försvarsdepartementet, ramanslag 57 152 000
2 Utredningar m.m., ramanslag _____ 12 900 000
B Arméförband
70 052 000
Armé förband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 8 638 903 000
2 Anskaffning av materiel, ramanslag 3 777 295 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 603 200 000
13 019 398 000 C Marinförband
Marinförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2 754 180 000
2 Anskaffning av materiel, ramanslag 2 920 355 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 166 000 000
5 840 535 000 D Flygvapenförband
Flygvapenförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 5 364 947 000
2 Anskaffning av materiel, ramanslag 1 547 941 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag ____ 423 600 000
13 336 488 000 E Operativ ledning m.m.
Operativ ledning m.m.:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 1 125 342 000
2 Anskaffning av materiel, ra/nrt«j/flg 117 396 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 79 580 000
4 Forskning och utveciding, ramanslag ____ 167 218 000
1 489 536 000 F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1 Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000
2 Fortifikationsförvaltningen 1 000
3 Försvarets materielverk, ramanslag 1 318 841 000
4 Försvarets radioanstalt, ramanslag 389 195 000
5 Vämpliktsverket, ramanslag 213 772 000
6 Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000
7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m. 157 710 000
16 Prop. 1992/93:100
8 Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, förslagsanslag
9 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag
G Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap:
1 Civil ledning och samordning, ramanslag
2 Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag
3 CivUbefälhavama, ramanslag
H Befolkningsskydd och räddningstjänst
1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
2 Skyddsrum m.m.,förslagsanslag
3 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag
5 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.
6 Vapenfristyrelsen, ramanslag
1 Vapenfristyrelsen: Vapenfria ifåasieMkXiga, förslagsanslag
I ftykologiskt försvar
1 Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag
J Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredskap:
1 Försörjning med industrivaror, ratnanslag
2 Industriella åtgärder, reservationsanslag
3 Y,2cpiia\\iosXnader, förslagsanslag
4 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag
K Övrig verksamhet
1 Försvarets civilförvaltning
2 Gemensam försvarsforskning, ramanslag
3 Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet
4 Kustbevakningen, ramanslag
1 000 70 463 000
2 300 884 000
63 648 000 87 692 000 35 246 000
186 586 000
684 857 000
495 613 000
25 000 000
1 000
77 790 000
13 827 000
119 499 000
1 416 587 000
10 547 000 10 547 000
82 371 000
9 246 000
167 950 000
1 000
259 568 000
1 000
485 713 000
1 000
309 481 000
2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100.
17 Prop. 1992/93:100
ationsanslag
54 000 000
20 993 000
1 000
1 000
17 827 000
8 786 000
15 710 000
40 604 000
18 575 000
870 000
1 000
972 564 000
Summa kr.
38 902 745 000
5 Anskaffning av materiel för Kustbevakningen, reservationsanslag
6 Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag
7 Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet Försvarets mediecenter Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag Försvarshögskolan, ramanslag Krigsarkivet, ramanslag Statens försvarshistoriska museer, ramanslag Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, förslagsanslag
Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag Försvarsmaktens utlandsstyrka
v. Socialdepartementet Prop. 1992/93:100
A Socialdepartementet m.m.
1 Socialdepartementet, ramanslag 52 839 000
2 Utredningar, utveckling, samverkan m.m., ramanslag 77 933 000
B Familjer och barn
130 772 000
1 Allmänna bambidrag, förslagsanslag 17 000 000 000
2 Bostadsbidrag, förslagsanslag * 2 300 000 000
3 Bidrag till föräldraförsäkringen,/öra/flgi-a/ji/ag 2 750 000 000
4 Bidragsförskott, förslagsanslag 3 110 000 000
5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbam,/öra/rtgifl/;.y/flg 8 530 000
6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
förslagsanslag 28 800 000
7 Bampensioner, förslagsanslag 280 000 000
8 Vårdbidrag för handikappade bam,/ön7rt.sY(/w/rtg 1 285 000 000
26 762 330 000 C Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
1 Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag 4 649 000 000
2 Bidrag till ersättning vid närståendevård, yöra/rtjrt/w/rtg 3 425 000
3 FÖTlidsptnsioner, förslagsanslag 14 315 000 000
4 Ålderspensioner, förslagsanslag 52 185 000 000
5 Efterlevandepensioner till vuxna, fötslagsanslag 1 720 000 000
6 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag 6 700 000 000
7 Handikappersättningar,/Öri7rtg5rt/;i7rtg 933 000 000
8 Särskilt pensionstillägg,/ö/'.y/rt.?rtH.?/rtg 12 000 000
9 Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,/ö/-.y/rtg.9rt/w/rtg 3 900 000 10 Ersättning till postverket m.m., förslagsanslag 231 163 000
80 752 488 000 D Hälso- och sjukvård
1 Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag 1 211 332 000
2 Insatser mot aids, reservationsanslag 185 220 000
3 Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 164 300 000
4 Bidrag till Spri, förslagsanslag 26 300 000
5 Bidrag till WHO, förslagsanslag 29 800 000
6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 2 591 000
I 619 543 000
* Beräknat belopp
19 E Omsorg om äldre och handikappade Prop. 1992/93:100
1 Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag 1 100 000 000
2 Bostadsanpassningsbidrag m.m.,/örj/aa/w/fl 133 700 000
3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.,förslagsanslag 136 580 000
4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder, reservationsanslag 60 023 000
5 Bidrag till handikapporganisationer 129 248 000
6 Bidrag till pensionärsorganisationer 2 446 000
7 Ersättning för texttelefoner,/ör.y/fl5'rt/»j/rt 67 700 000
8 Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser,/ör.y/fl.yfl«i'/fl 49 825 000
9 Bilstöd till handikappade,/ör.y/flgjfl«.y/fl 206 000 000
F Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
1 885 522 000
1 Bidrag till missbmkar- och ungdomsvård, reservationsanslag 480 000 000
2 Bidrag till organisationer, reservationsanslag 31 630 000
3 Bidrag till centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning ______ 7 964 000
G Myndigheter under Socialdepartementet
519 594 000
1 Riksförsäkringsverket, ramanslag 604 806 000
2 Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4 121 817 000
3 Socialstyrelsen, ramanslag 316 395 000
4 Folkhälsoinstitutet, ramanslag 136 555 000
5 Smittskyddsinstitutet, ra/«fl/w/fl +62 117 000
6 Läkemedelsverket 1 000
7 Rättsmedicinalverket, ramanslag 163 136 000
8 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag 14 560 000
9 Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag * 5 741 000
10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,
ramanslag 13 921 000
11 Baramiljörådet, ramanslag * 5 199 000
12 Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor,
ramanslag 5 998 000
13 Näinnden för vårdartjänst, ramfl/w/fl 8 971000
14 Statens handikappråd, ramanslag 6 027 000
15 Statens institutionsstyrelse, ramanslag 470 000 000
16 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag * 79 175 000
17 Avvecklingskostnader,/ör.y/fl.yc[/;j/fl 36 775 000
6 051 194 000
Summa kr. 117 721 443 000
* Beräknat belopp -O
VI. Kommunikationsdepartementet Prop. 1992/93:100
A Kommunikationsdepartementet m.m.
45 726 000
12 490 000
5 151 000
32 000 000
95 367 000
462 000 000
5 633 721 000
* 1 556 500 000
* 925 400 000
648 500 000
* 707 300 000
47 667 000
507 500 000
1 000
10 488 589 000
301 000 000
2 825 656 000
* 1 392 087 000
* 368 000 000
15 689 000
41 123 000
* 1 000
4 943 556 000
60 754 000
160 000 000
1 000
1 000
63 000 000
90 000 000
373 756 000
1 Kommunikationsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
3 Viss intemationell verksamhet, förslagsanslag
4 Kostnader för avveckling av Trafiksärkerhetsverket, förslagsanslag
B Vägväsende m.m.
1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag
3 Byggande av riksvägar, reservationsanslag
4 Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag
5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag
6 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag
7 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
8 Kostnader för registerverksamhet, ramanslag
9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
C Järnväg
1 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och vidmakthållande av statliga jämvägar, reservationsanslag
3 Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag
4 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag
5 Jämvägsinspektionen, ramanslag
6 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
7 Ersättningar till Statens järavägar i samband med utdehiing från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag
D Sjöfartsverket
1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag
2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag
3 Handelsflottans pensionsanstalt
4 Handelsflottans kultur- o fritidsråd
5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag
6 Bidrag till svenska Tederier, förslagsanslag
Beräknat belopp
21 E Luftfart
1 Bered.skap för civil luftfart, reservationsanslag
2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag
F Kollektivtrafik m.m.
1 Riksfärdtjänst, förslagsanslag
2 Köp av interregional persontrafik på jämväg, reservationsanslag
3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag
4 Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag
G Transportforskning
1 Statens väg- och trafikinstitut, Vj/aja/u/ö
2 Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut, reservationsanlag
3 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag
H Övriga ändamål
1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hyrdologiska institut, ramanslag
3 Statens geotekniska institut
4 Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag
5 Statens haverikommission
6 EUMETSAT, reservationsanslag
I Telekommunikation
1 Telestyrelsen,/ör.y/fl.yanj/a
J Postväsende
1 Ersättning till postverket för riksstäckande betalnings-och kassaservice, reservationsanslag
67 352 000 15 200 000
82 552 000
* 113 300 000
511 000 000
191 000 000
4 960 000 820 260 000
1 000
* 61 129 000
* 44 006 000
105 136 000
1 000
121 636 000
1 000
16 376 000
1 000
70 000 000
208 015 000
* 20 000 000
20 000 000
250 000 000 250 000 000
Summa kr. 17 387 231 000
* Beräknat belopp
22
VII. Finansdepartementet
125 914 000
4 302 000
40 000 000
38 000 000
55 000 000
263 216 000
351 000 000
4 237 311000
1 117 367 000
5 705 678 000
60 000 000
95 000 000
1 000
20 000 000
1 000
175 002 000
A Finansdepartementet m.m.
1 Finansdepartementet, ramanslag
2 Ekonoiniska räd, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., ramanslag
4 Utvecklingsarbete, reservationsanslag
5 Uppdrag till Statskontoret, ramanslag
B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
1 Riksskatteverket, ramanslag
2 Skattemyndigheteraa, ramanslag
3 Kronofogdemyndighetema, ramanslag
C Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
1 Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag
2 Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag
3 Statens fastighetsverk
4 Kapitalkostnader, förslagsanslag
5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, yor.y/a.ja«jZa
D Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:
71 655 000
523 180 000
1 000
1 000
594 837 000
1 255 717 000
* 24 733 000
94 510 000
170 590 000
1 000
463 271 000
435 034 000
1 Förvaltningskostnader, ramanslag
2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag
3 Garantiverksamhet, förslagsanslag
4 In- och utlåningsverksamhet
E Vissa centrala myndigheter m.m.
1 Tullverket, ramanslag
2 Konjunkturinstitutet, ramanslag
3 Finansinspektionen, ramanslag
4 Riksrevisionsverket, ramanslag
5 Statskontoret: Uppdragsverksamhet
6 Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag Statistiska centralbyrån:
7 Statistik, register och prognoser, ramanslag * 435 033 000
8 Uppdragsverksamhet * 1 000
Beräknat belopp
23
1 000
6 100 000
2 449 957 000
47 848 000
I 000
1 000
14 501 000
258 600 000
100 000 000
324 438 000
2 444 492 000
3 189 881 000
9 Bankstödsnämnden, förslagsanslag 10 Nämnden för offentlig upphandling, i-amanslag
F Statliga arbetsgivarfrågor
1 Statens arbetsgivarverk, ramanslag
2 Statens löne- och pensionsverk
3 Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader, förslagsanslag
4 Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag
5 Bidrag till StatsKiisan, förslagsanslag
6 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., förslagsanslag
7 Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag
8 Tjänstepensioner för skolledare och lärare
G Bostadsväsendet
Boverket:
1 Förvaltningskostnader, ratnanslag * 144 787 000
2 Uppdragsverksamhet ________ * 1 000 144 788 000
3 Länsbostadsnämndema, ramanslag * 126 066 000
4 Räntebidrag m.m., förslagsanslag 31180 000 000
5 Investeringsbidrag för bostadsbyggande,/öry/flja/ij/fl 3 100 000 000
6 Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostsidsrättsbus, förslagsanslag 175 000 000
7 Vissa lån till bostdidsbyggande, fötslagsanslag 1 000 000 Statens bostadskreditnämnd:
8 Förvaltningskostnader, ramanslag 16 000 000
9 Garantiverksarrihet, förslagsanslag 1 000 16 001000
10 Bonusränta för ungdomsbosparande,/ör.y/agi-a/i.y/a 4 000 000
11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag__ 1 000
34 746 856 000 H Bidrag och ersättningar till kommunerna
1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag 40 200 500 000
2 Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag 7 922 000 000
3 Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m., förslagsanslag 790 000 000
48 912 500 000
* Beräknat belopp
I övriga ändamål
1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag
2 Exportkreditbidrag, förslagsanslag
3 Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag
4 Bokföringsnämnden, förslagsanslag
5 Stöd till idrotten, reservationsanslag
6 Höjning av gnmdkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag
7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning, förslagsanslag
8 Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken, förslagsanslag
9 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag 10 Samarbete avseende informationstjänster inom
ramen för EES-avtalet, förslagsanslag
6 000 000
1 000
* 3 187 000
4 364 000
511 173 000
31 000 000
270 000 000
I 000
1 000
7 500 000
833 227 000
Summa kr. 96 871 154 000
25 * Beräknat belopp
VIII. Utbildningsdepartementet Prop. 1992/93:100 A Utbildningsdepartementet m.m.
1 Utbildningsdepartementet, ramanslag 46 876 000
2 Utredningar m.m., ramanslag 18 284 000
3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag 22 370 000
4 Sametinget, reservationsanslag 7 500 000
5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets
område, reservationsanslag 15 700 000
B Det offentliga skolväsendet
110 730 000
1 Statens skolverk, ramanslag 227 024 000
2 Statens institut för handUcappfrågor i skolan, ramanslag 99 088 000
3 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever
med handikapp, reservationsanslag 13 821 000
4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag 55 613 000
5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag * 24 812 000
6 Fortbildning m.m., reservationsanslag 85 560 000
7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag 125 000 000
8 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag 203 914 000
9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet,
förslagsanslag 42 839 000
10 Sameskolor, ramanslag 30 695 000
11 Specialskolor: Utbildning m.m.,/Ör5/ai'flrt5'/fl 344 826 000
12 Specialskolor: Utmstning m.m., reservationsanslag 8 748 000
13 Statens skola för vuxna i Hämösand, ramanslag 19 288 000
14 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag 19 000 000
15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag 56 501 000
16 Bidrag till driften av fristående skolor,/öri'/a.yan.yZa 222 257 000
1 578 986 000 C Folkbildning
1 Bidrag till folkbildningen 1 917 543 000
2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen 45 117 000
3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag 7 974 000
1 970 634 000 D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
1 Gmndläggande högskoleutbildning samt vissa andra
ändamål inom högskoleområdet * 8 346 985 000
* Beräknat belopp
26 E Forskning och forskarutbildning Prop. 1992/93:100
1 Forskning och forskaratbildning inom högskolan
samt vissa andra forskningsändamål * 7 039 137 000
F Studiestöd m.m.
1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag 159 610 000
2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet 1 000
3 Studiehjälp m.m.,förslagsanslag 2 086 780 000
4 Studiemedel m.m.,/örj/aga/w/a 6 130 000 000
5 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 078 600 000
6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar,/ör.yZai'a«j/a 71925 000
7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag * 110 660 000
8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
läraratbildningar, förslagsanslag ____ 100 000 000
9 737 576 000
G Lokalförsörjning m.m.
1 Inredning och utrastning av lokaleraa vid högskoleenheteraa
m.m., reservationsanslag * 872 600 000
872 600 000
Summa kr. 29 656 648 000
* Beräknat belopp
27
IX. Jordbruksdepartementet
A Jordbruksdepartementet m.m.
1 Jordbraksdepartementet, ramanslag
2 Lantbmksråd, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., ra/na/wZa
4 Bidrag till vissa intemationella organisationer m.m., fötslagsanslag
B Jordbruk och trädgårdsnäring
32 625 000 7 353 000 9 313 000
36 000 000 85 291 000
* 310 080 000 * 1 000
Statens jordbraksverk, ramanslag
Bidrag till jordbrukets rafionalisering, m.m., förslagsanslag Markförvärv för jordbrakets rationalisering, reservationsanslag
Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag
Stöd till skuldsatta jordbrakare,/örj/aia/ii-Za Startstöd till jordbrakare, förslagsanslag Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag Stöd till jordbraket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag Stöd till innehavare av gällägenheter m.m., reservationsanslag
10 11
12 Omställningsåtgärder i jordbraket m.m., förslagsanslag Rådgivning och utbildning, reservationsanslag Stöd fill sockerbraket på Gotland m.m., förslagsanslag
C Skogsbruk
1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen:
2 Myndighetsuppgifter, ramanslag
3 Frö- och plantverksamhet, yörj/flf JOHj/a
4 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag
5 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag
6 Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag
D Fiske
113 077 000 10 000 000
1 000
19 928 000
10 000 000
38 000 000
435 000 000
* 955 000 000
1 538 000
2 212 001 000
29 785 000
12 500 000
3 836 830 000
* 1 000
310 081 000 * 142 492 000
* 39 962 000
* 14 868 000
507 404 000
1 Fiskeriverket, ratnanslag
2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag
3 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag
4 Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag
5 Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag
49 463 000
4 084 000
* 1 000
* 9 388 000
* 40 000 000
Beräknat belopp
28 Prop. 1992/93:100
6 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
* 1 000
* 1 000
1 000 000
3 612 000
107 550 000
11 017 000
38 000 000
12 320 000
1 000
61 338 000
förslagsanslag 1 Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
8 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag
9 Bidrag till fiskevård m.m., reser\'ationsanslag
E Rennäring m.m.
1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag
2 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag
3 Ersättningar for viltskador m.m., förslagsanslag
4 Ersättningar på grand av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
F Djurskydd och djurhälsovård
67 121 000
1 000
76 868 000
6 000 000
25 757 000
5 608 000
51 766 000
233 122 000
1 000
2 416 000
646 000
1 000
7 443 000
28 315 000
2 429 000
41 251 000
94 305 000
1 000
3 750 000
1 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet 1 000
2 Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag
3 Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet
4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,/ö/-i'/flf.?fl/ii'/fl
5 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag
6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, resei-vationsanslag
7 Centrala försöksdjursnämnden, ratnanslag
8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag
G Växtskydd och Jordbrukets miljöfrågor
1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet
2 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag
3 Statens växtsortnämnd, ramanslag
4 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
5 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag
6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 1 Bekämpande av väy.ts]ukdomar, förslagsanslag
H Livsmedel
1 Statens livsmedelsverk, ramanslag
2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.
3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag
* Beräknat belopp
29 Prop. 1992/93:100
4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag 87 398 000
5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,
förslagsanslag 247 280 000
6 Industrins råvamkostnadsutjämning, m.m.,/öri-Zflf.yfl/ij/flf 172 000 000
7 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag _____ 11 514 000
I Utbildning och forskning
616 248 000
1 Sveriges lantbraksuniversitet, reservationsanslag * 627 975 000
2 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbraksuniversitet,
förslagsanslag * 295 336 000
3 Inredning och utrastning av lokaler vid Sveriges
lantbraksuniversitet m.m., reservationsanslag * 33 700 000
4 Skogs- och jordbrakets forskningsråd, reservationsanslag * 169 680 000
5 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag * 101 200 000
6 Bidrag till Skogs- och lantbraksakademien, förslagsanslag____ * 772 000
1 228 663 000 J Biobränslen
1 Bioenergiforskrung, reservationsanslag * 48 930 000
2 Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag ____ 200 000 000
248 930 000
Summa kr. 6 966 627 000
* Beräknat belopp
30
X. Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1992/93:100
A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
42 524 000
17 220 000
16 130 000
6 616 000
82 490 000
2 875 016 000
28 448 611 000
14 395 000
1 684 000
75 000
1 000
2 500 000
31 342 282 000
387 645 000
* 172 252 000
787 783 000
570 017 000
1 000
6 386 203 000
4 934 274 000
1 000
13 238 176 000
350 000 000
1 012 000 000
1 000
500 000 000
200 000 000
179 900 000
1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., reservationsanslag
3 Interaationella avgifter, förslagsanslag
4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag
B Arbetsmarknad m.m.
1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
3 Arbetsdomstolen, ramanslag
4 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag
5 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag
6 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar,/örj/flgj-fl/j.y/af
7 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag
C Arbetslivsfrågor
1 Arbetarskyddsverket, ramanslag
2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag
3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag
4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag
5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag
1 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag
8 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag
D Regional utveckling
1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag
2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag
3 Täckande av förluster på grand av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag
4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag
5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag
6 Särskilda regionalpolitiska infrastrakturåtgärder m.m., i-eservationsanslag
* Beräknat belopp 31
7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 17 000 000
8 Expertgrappen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag * 6 100 000
9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,
förslagsanslag 4 200 000
10 Transportstöd, förslagsanslag ____ 300 300 000
2 569 501 000
Summa kr. 47 232 449 000
* Beräknat belopp -'■
XI. Kulturdepartementet Prop. 1992/93:100
A Kulturdepartementet m.m.
1 Kulturdepartementet, ramanslag 42 386 000
2 Utredningar m.m., ramanslag 13 300 000
3 Intemationellt samarbete m.m., reservationsanslag ______ 1 345 000
B Kulturverksamhet m.m.
Allmän kulturverksamhet m.m.
1 Statens kulturråd, ramanslag
2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag
3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag
4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsatislag
Ersättningar och bidrag till konstnärer
5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer
6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag
1 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag
8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag
9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet
Teater, dans och musik
10 Bidrag till Svenska riksteatera. Operan och Dramatiska teatem
11 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag
12 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag
13 Bidrag till regional musikverksartet, förslagsanslag
14 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag
15 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrapper m.m., reservationsanslag
16 Bidrag till Musikaliska akademien
Bibliotek
17 Bidrag till regional biblioteksverksarret, förslagsanslag
Bildkonst, konsthantverk m.m.
18 Statens konstråd, ramanslag
19 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag
20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag
57 031 000
25 663 000
118 572 000
9 372 000
25 000 000
56 785 000
31 624 000
21 467 000
86 444 000
3 375 000
609 185 000
69 664 000
rooo
226 270 000
37000 000
57 756 000
3 424 000
35 292 000
5 041 000
28 038 000
3 000 000
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100.
33
21 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet,
reservationsanslag 1 520 000
22 Bidrag till Akademien för de fria konstema 1 580 000
23 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 15 742 000
Arkiv
24 Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag 183 842 000
25 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,
förslagsanslag * 26 452 000
26 Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag 3 238 000
Kulturmiljövård
27 Riksantikvarieämbetet, ramanslag 126 452 000
28 Kulturmiljövård, reservationsanslag 70 213 000
29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,/ör.y/flg.ya«.y/flg 1 000
30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.,/örj/flg.yfl/j.y/flf 120 000 000
Museer och utställtungar
31 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag 389 060 000
32 Centrala museer: Stiftelser 102 683 000
33 Bidrag till vissa museer m.m. 113 610 000
34 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag 79 268 000
35 Riksutställningar 33 360 000
36 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag 80 000
Forskning
37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservaiionsatislag * 30 855 000
Lokalförsötjning m.m.
38 Inredning och utrastning av lokaler för kulturändamål,
reservaiionsatislag 3 000 000
3 087 429 000
C Massmedier m.m.
Film m.m.
1 Statens biografbyrå, ramanslag 1 728 000
2 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag 61 500 000
3 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag 68 298 000
4 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag 12 377 000
Dagspress och taltidningar
5 Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag 5 316 000
6 Driftstöd till d-agspressen, förslagsanslag 420 000 000
7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 7 800 000
Beräknat belopp -'
8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag 1 000
9 Distributionsstöd till dagspressen, _/rj/afjfl«j/fl(f 75 000 000
10 Stöd till radio och kassettidningar, förslagsanslag 101 974 000
Litteratur och tidskrifter
11 Litteraturstöd, reservationsanslag 40 866 000
12 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 19 450 000
13 Stöd till bokhandeln, reservationsanslag 8 030 000
14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag 8 576 000
15 Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag 62 323 000
16 Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden,/örj/flf jfl«j/flf 3 128 000
Radio och television
Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
17 Kabelnämnden, förslagsanslag 4 204 000
18 Närradionänmden, förslagsanslag 4 761 000
19 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag 27 132 000
20 Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag 16 287 000
954 751 000
D Invandring m.m.
1 Statens invandrarverk, ramanslag 613 888 000
2 Förläggningskostnader m.m.,/ö/-j/flf.ja/i.s-/flf 6 407 000 000
3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 20 926 000
4 Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 269 960 000
5 Ersättning till kommunema för åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsatislag 4 295 000 000
6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag 15 589 000
7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag 3 829 000
8 Lån till hemutrastning för flyktingar m.fl.,/öw/flfifl/ij/flf 92 264 000
9 Utlänningsnämnden, ramanslag 51 550 000
10 Intemationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 2 000 000
11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism,
reservationsanslag 10 000 000
11 782 006 000
35 E Jämställdhetsfrågor Prop. 1992/93:100
1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 6 576 000
2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, resei-vationsanslag _____ 10 556 000
____________ 17 132 000
Summa kr. 15 898 349 000
36 XII. Näringsdepartementet Prop- 1992/93:100
A Näringsdepartementet m.m.
1 Näringsdepartementet, ramanslag 51 711 000
2 Industriråd/industriattaché, ramanslag 1 335 000
3 Utredningar m.m., ratnanslag 18 000 000
4 Avgifter till vissa intemationella organisationer, ramanslag___ ____ 4 638 000
B Näringspolitik m.m.
75 684 000
Närings- och teknikutvecklingsverket:
1 Förvaltningskostnader, ramanslag 172 200 000
2 Utredningar, reservationsanslag 7 500 000 179 700 000
3 Kostnader för omstrakturering av vissa statligt ägda
företag m.m., förslagsanslag 1 000
4 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.,
förslagsanslag 1 000
5 Småföretagsutveckling, reservationsanslag 170 000 000
6 Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag 100 000 000
7 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,
förslagsanslag 5 000 000
8 Räntestöd m.m. till varvsindustrin,/örj/flfi-flWi/flf 100 000 000
9 Medel till AB Göta Kanalbolag för uppmstning och drift
av kanalen, reservationsanslag 15 000 000
10 Avveckling av Stiftelsen Institutet för
företagsutveckling, förslagsanslag 1 000
569 703 000 C Exportkrediter
I 000
55 000 000
55 002 000
6 080 000
62 000 000
1 000
68 081 000
1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag
2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag
3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag
D Marknads- och konkurrensfrågor
1 Marknadsdomstolen, ramanslag
2 Konkurrensverket, ramanslag
3 Särskilda awecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag
37
E Energi Prop. 1992/93:100
1 Drift av beredskapslager,/ör.y/afja«.y/af 330 551000
2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 10 054 000
3 Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m., förslagsanslag 1 000
4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag 63 946 000
5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet, förslagsanslag 1 000
6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag 100 000 000
7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag 222 000 000
8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag _____ 72 000 000
798 553 000
F Teknisk forskning och utveckling
1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag * 753 348 000
2 Materialteknisk forskning, reservationsanslag * 36 150 000
3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéeverksamhet, reservationsanslag 30 630 000
4 Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag * 184 966 000
5 Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag * 447 439 000
6 Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag * 58 287 000
7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag * 211 000 000
8 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 5 520 000
9 Forskning för ett avfåUssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag * 24 607 000
10 Energiforskning, reservationsanslag * 280 764 000
11 Byggnadsforskning, reservationsanslag * 178 200 000
12 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag * 10 000 000
13 Statens institut för byggnadsforskning,/örj/flf.yflwj/flf * 1 000
14 Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag * 53 625 000
15 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag * 810 000
16 Avgifter till vissa intemattonella FoU-organisafioner,
förslagsanslag ______ * 544 000
2 275 891 000 G Teknologisk infrastruktur m.m.
1 Sprängämnesinspektionen, ramanslag 15 275 000
2 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag * 1 000
3 Bidrag till Statens provningsanstalt, reservationsanslag * 51 722 000
* Beräknat belopp -'°
Styrelsen för teknisk ackreditering:
11 150 000
1 000
8 800 000
19 951 000
39 328 000
1 000
10 500 000
45 000 000
131 245 000
* 5 000 000
136 245 000
70 000 000
4 Myndighetsverksamhet, ramanslag
5 Uppdragsverksamhet
6 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag
7 Bidrag till Standardiseringskommissionen
8 Patent- och registreringsverket
9 Patentbesvärsrätten, ramanslag
10 Elsäkerhetsverket, ramanslag Sveriges geologiska undersökning:
11 Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag
12 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag
13 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag
14 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag____ 20 000 000
____________ 408 023 000
Summa kr. 4 250 937 000
* Beräknat belopp -'"
XIII. Civildepartementet
A Civildepartementet m.m.
1 Civildepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ra/nan.y/flf
B Länstyrelserna m.m.
1 Länsstyrelseraa m.m., ramanslag Kammarkollegiet:
2 Myndighetsuppgifter, ramanslag
3 Uppdragsverksamhet
19 100 000 1 000
39 910 000 22 600 000
62 510 000
1 693 900 000
19 101 000
1 713 001 000
C Trossamfund m.m.
I Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag
D Konsiunentfrågor
1 Konsumentverket, ramanslag
2 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag
3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag
4 Konsumentforskning, reservationsanslag
5 Bidrag till miljömärkning av produkter
E Ungdomsfrågor
1 Statens ungdomsråd, ramanslag
2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag
3 Stöd till intemationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag
F Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.
1 Lotterinämnden, ramanslag
2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag
3 Bidrag till allmärma samlingslokaler m.m., förslagsanslag
4 Stöd till ideell verksamhet, reservationsanslag
5 Bidrag till kvinnoorganisationemas centrala verksamhet, reservationsanslag
70 000 QOO 70 000 000
75 100 000 13 400 000
2 100 000 * 1 939 000
5 000 000
97 539 000
6 066 000 110 084 000
7 950 000 124 100 000
2 200 000 4 500 000
85 000 000 17 800 000
3 000 000 112 500 000
Summa kr.
2 179 650 000
* Beräknat belopp
59 929 000 68 360 000
XIV. Miljö- och naturresursdepartementet
A Miljö- och naturresursdepartementet m.m.
1 Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., reservationsanslag
B Miljövård
1 Statens naturvårdsverk, ramanslag
2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
3 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
4 Miljöforskning, reservationsanslag
5 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag
6 Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag
1 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
8 Kemikalieinspektionen
9 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag
10 Visst intemationellt miljösamarbete, förslagsanslag
11 Stockholms intemationella miljöinsfitut, reservationsanslag
12 Forskning för ett avfeUssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag
C Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
1 Statens strålskydds institut, ramanslag Statens kämkraftinspektion:
2 Förvaltningskostnader, ramanslag
3 Kämsäkerhetsforskning, ramanslag
4 Visst interaationellt samarbete i fråga om kärasäkerhet m.m., förslagsanslag
D Fastighetsdataverksamheten
1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag
2 Uppdragsverksamhet vid Centralnänmden för fastighetsdata
E Lantmäteriet
53 975 000 22 643 000
76 618 000
424 305 000 143 584 000 135 445 000 * 151 783 000 250 000 000
19 880 000
18 460 000
1 000
10 426 000 38 687 000
* 25 000 000
* 17 199 000 1 234 770 000
80 392 000
128 289 000
19 360 000 228 041 000
103 012 000
1 000 103 013 000
1 Lantmäteriet
2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ratnanslag
1 000 408 631 000
* Beräknat belopp
41 Prop. 1992/93:100
3 Bidrag enligt lantmäteritaxan,/örj/flfjfl/w/flf _____ 6 900 000
415 532 000 F Övriga ändamål
1 Bidrag till intemationellt samarbete kring
den byggda miljön m.m., reservationsanslag 1 200 000
2 Statens va-nämnd, ramanslag _____ 5 197 000
___________ 6 397 000
Summa kr. 2 064 371 000
42
XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m. Prop. 1992/93:100
A Riksdagen
1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.,/öri'/flf.yflrtj/flf 354 926 000
2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag 800 000
3 Riksdagens förlagsverksamhet, förslagsanslag 39 600 000
4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag 175 400 000
5 Förvaltningskostnader, ramanslag ____ 230 888 000
801 614 000
B Riksdagens myndigheter
1 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen,
förslagsanslag 30 008 000
2 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag 11 651 000
3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli,
förslagsanslag 9 330 000
4 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet,
förslagsanslag _____ 14 175 000
____________ 65 164 000
Summa kr. 866 778 000
43
XVI. Räntor på statsskulden, m.m. Prop. 1992/93:100
1 Räntor på statsskulden m.m.,/örj/flfjfl/jj/flf 95 000 000 000
44
XVII. Oförutsedda utgifter Prop. 1992/93:100
1 Oföratsedda utgifter, förslagsanslag . 1 000 000
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Prop- 1992/93:100
Närvarande: statsministera Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Höralund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsråden Wibble, Davidson, Hellsvik, Laurén, Svensson, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Höralund, Friggebo, Johansson, Thurdin
Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Statsrådet Wibble anför:
Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:
46 Finansplanen BUaga 1 Prop. 1992/93:100
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln) Bilaga 2
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln) Bilaga 3
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln) Bilaga 4
Försvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln) Bilaga 5
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln) Bilaga 6
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln) Bilaga 7
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln) Bilaga 8
Utbild ningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln) Bilaga 9
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln) Bilaga 10
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudfiteln) Bilagall
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln) Bilaga 12
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln) Bilaga 13
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln) Bilaga 14
Miljö- och naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln) Bilaga 15
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln) Bilaga 16
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln) Bilaga 17
Oförutsedda utgifter
(sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 18
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del Bilaga 19
gotab 42666, Stockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilada 1
Finansplanen
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga I.
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1993
Finansplanen Prop.
1992/93:100 _____________________________________ Bilaga 1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser finansplanen
Finansplan
1 Inledning
Missgreppen i den ekonoiniska politiken tmder 1970- och 1980-talen har fört Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Hög arbetslöshet, fellande produktion, allvarliga obalanser i den finansiella sektom, ett stort underskott i de offentliga finanseraa och fellet i den svenska kronans värde iimebär stora påfrestningar för många människor.
Välfärden måste tryggas och utvecklas och utrymme skapas för nödvändiga miljösatsningar. De öveigripande målen fÖr den ekonomiska politiken är därför att återapprätta tillväxten och pressa ned arbetslösheten. Därmed tas också produktionsresurser i hela Sverige till vara.
Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och tar tid. Det finns inga genvägar i den ekonomiska politiken. Men vi kan redan se flera positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. Inom näringslivet sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Samtidigt väntas de svenska företagen imder de närmaste åren möta växande utlands-maricnader. Möjlighetema till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll.
För att fånga dessa möjligheter måste den ekonomiska poUtiken nu inriktas på två huvuduppgifter:
För det första krävs en fortsatt sanering av de offentliga finansema för att öka förtroendet för den ekonomiska politiken och göra en varaktigt lägre räntenivå möjlig. En lägre ränta är den enskilda fektor som har
störst betydelse för att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed Prop. 1992/93:100 minska arbetslösheten. Bilaga 1
För det andra krävs fortsatta insatser för att skapa föratsättningar för en expansion i näringslivet. Det sker genom förändringar i de offentliga utgiftssystemen, strategiska skattesänkningar och satsningar på forskning, utbildning och infrastraktur. I detta perspektiv är EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse.
Föratsättningama för att den svenska ekonomin skall komma stärkt ur krisen är goda. Lågkonjunkturen har utnyttjats till att förbereda den svenska ekonomin för en kommande interaationell konjunkturappgång.
Sedan år 1990 har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken för att rätta till de strakturella brister som länge präglat den svenska ekonomin. Skattereformen, energipolitiken, EES-avtalet samt ansökan om medlemskap i EG är exempel på beslut som fettades då socialdemokraterna satt i regeringsställning. Att dessa strakturreformer dröjde så länge är emellertid en viktig orsak till dagens svåra ekonoiniska problem.
Efter regeringsskiftet hösten 1991 har ett omfettande sanerings- och förnyelsearbete av vårt lands ekonomi inletts:
* Under det senaste året har beslut fettats som iimebär successivt minskade offentliga utgifter med sammantaget ca 70 miljarder kronor under de kommande åren. Det motsvarar ca 5 % av BNP. Föratsättningaraa för att eliminera det strakturella underskottet i de offentliga finanseraa har därmed förbättrats.
Tabell 1.1 Långsiktig effekt av åtgärder föreslagna under 1992
Miljarder kronor
Inkomstöverföringar till hushällen
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen
7
pensioner
10
barnbidrag, studiebidrag och föräldraförsäkringen
3
Tand vårdsfö rsäkr ingen
0,5
Avgifter för läkemedel
1
Statsbidrag till kommunerna
7,5
Minskade subventioner till existerande bostäder
5
Nytt bostadsfinansieringssystem samt slopat
investeringsbidrag
19
Minskat branschstöd, stöd till företagshälsovård,
organisationer m.m.
4
Minskat bistånd
1,5
Minskade utgifter för försvaret
1,2
Övriga utgiftsminskningar
8
Summa minskade utgifter
68
En genomgripande översyn och omprövning av socialförsäkringssystemen har inletts i syfte att stärka motiven för arbete och sparande och minska de offentliga utgiftema.
* Politiken har lagts om för att stimulera konkurrens i alla delar av Prop. 1992/93:100 ekonomin. En skärpt konkurrenslag har införts. Hinder för privata Bilaga 1 alteraativ till den offentliga sektom har undanröjts.
* Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har hävdats. Ett stort antal arbetslösa har kunnat erbjudas utbildning eller praktik. Insatser mot långtidsarbetslöshet har prioriterats. Målet för denna politik är att stärka arbetskraftens kompetens och förhindra att den höga arbetslösheten permanentes.
* Omfettande åtgärder har vidtegits som innebär att tillväxtkraften i ekonomin har stärkts. Ett investeringsprogram för att förbättra den svenska infrastrukturen har inletts. Stora satsningar på högskole utbildning har genomförts i alla delar av landet.
* Strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammanteget har beslut fettets om fullt finansierade skattesänkningar på produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen är sänkte arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin, successivt slopad förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på aktier, slopad skogsvårdsavgift och slopad festighetsskatt på kommersiella lokaler.
* Hushållens sparande har förbättrats markant. Sparkvoten, som 1988 var mmus 5 %, har ökat från 2,7 % I99I till omkring 6 % 1992-1994. En utveckling mot ökad enskild kapitelbildning har därigenom påbörjats.
* Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik. Den underliggande prisökningstakten är nu 2 %. Även de nominella löneökningama har anpassats nedåt till en nivå som är lägre än i våra konkurrentländer.
* Konkurrenskraften i näringslivet har stärkts påtegligt. Genom låga löneökningar, förbättrad produktivitet, sänkte arbetsgivaravgifter och depreciering av kronan förstärks konkurrensläget med ca 17 % i förhållande till våra konkurrentländer.
Genom dessa åtgärder har granden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Den ekonomiska politiken måste nu inriktes på att ytterligare förbättra föratsättningama för återapprätted tillväxt och fortsatt låg inflation.
Diagram 1.1 Den konkurrensutsatte respektive skyddade sektom 1981-1994
Produktionsvolym
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Index 1981 = 100
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995
Diagrammet visar att den konkurrensutsatte sektoras tillbakagång nu bryts samtidigt som den skyddade sektora hålls tillbaka.
Under de närmaste åren bör bl.a. följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:
7 Den underliggande inflationstakten skall förbli låg
Uig inflation är en nödvändig föratsättning för varaktig tillväxt. Den feste växelkursen var ett ankare i låginflationspolitiken. Förlusten av dette ankare skärper kraven på den ekonomiska politiken. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral niåste undanröjas.
Den underliggande inflationstakten under 1993 väntes bli ca 2 %. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % på gnmd av höjda indirekte skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på prisema. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
En varaktigt låg inflation är en föratsättning för lägre räntor. Därmed är låg inflation också en föratsättning för tillväxt och tryggad sysselsättning.
En hög inflationstakt är oacceptebel även av andra skäl. Den leder till ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen är också samhällsekonomiskt skadlig eftersom den missgynnar sparande och uppmuntrar skuldsättning.
2 Underskottet i de offentliga finanserna skall minska
Om vi underlåter att sanera de offentliga finansema blir följden en fortsatt kraftig ökning av stetsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finansema drivas vidare.
En betydande del av underskottet är straktureUt, dvs. det försvinner inte vid en konjunkturappgång. Den strakturella delen av underskottet måste på sikt elimineras. I det följande presenteras ett program för hur dette skall ske i ett medelfristigt perspektiv.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kr. löpande priser
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Dette program innebär krav på budgetförstärkningar på sammanteget 25 miljarder kronor under åren 1994-96 utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fettede beslut och förslagen i årets budgetproposition. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatte budgetförstärkningar.
Beräkningar för 1994-98 visar att årliga budgetförstärkningar på 10 miljarder kronor vid realt oförändrad offentlig konsumtion gör det möjligt att eliminera det strakturella underskottet under perioden.
Återhämtningen av tillväxten är central för att reducera det totela underskottet i de offentliga finansema. Åtgärder som ökar tillväxten, t.ex. förbättrade motiv för arbete genom förändringar inom socialförsäkrings- och skattesystemen, är därför avgörande även från budgetsynpunkt.
3 De offentliga utgifterna skall minska
Saneringen av de offentliga finansema föratsätter fortsatte och målmedvetna utgiftsminskningar. I budgetpropositionen föreslås eller aviseras
begränsningar av de offentliga utgiftema som långsUctigt uppgår till drygt Prop. 1992/93:100 27 miljarder kronor. Därav hänför sig drygt 12 miljarder kronor till Bilaga 1 förslag som överenskommits i samband med uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokrateraa hösten 1992. För budgetåret 1993/94 innebär förslagen att utgiftema minskar med l7 miljarder kronor. Genom dessa och tidigare förslag börjar de totela offentliga utgiftema nu minska. 1 förslaget till stetsbudget för 1993/94 förslås bl.a. följande utgiftsminskningar:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks, rätten till nedtrappning av arbetstiden begränsas och åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år fr.o.m 1 juli 1993. Från och med 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
Arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. I juli 1993 och ersätts av sjukpenning.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen blir i huvudsak densamma som vid sjukdom. Samtidigt återinförs fem karensdagar.
Kronans minskade värde innebär en standardsänkningen för det svenska folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför skall alla basbeloppsanknutna förmåner reduceras för den prisökning som följer av deprecieringen.
Sverige bör återgå till en fest växelkurs. En viktig fördel med en fest växelkurs är att den minskar osäkerheten för utrikeshandel och investeringar.
För att en återgång till en fest växelkurs skall bli trovärdig är en varaktigt låg inflation nödvändig. Därför är inflationsbekämpningen central för möjlighetema att uppnå tillväxt, investeringar och ökad sysselsättning.
1 förslaget till stetsbudget föreslås bl.a. följande åtgärder för att öka tillväxtkraften i den svenska ekonomin:
Förslag aviseras om att beskattningen av egenföretegare blir likvärdig med den för aktiebolag fr.o.m. 1994. I awaktan på de nya reglema föreslår regeringen vissa lindringar för beskattningsåret 1993.
Arbetsmarknaden avregleras. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffes och förenklingar av arbetsrättsliga regler förbereds.
Inkomst-och mervärdebeskattningen ses över i syfte att förenkla och Prop. 1992/93:100 att uppnå konkurrensneutralitet. Bilaga 1
Avregleringen av kommunikationsmarknaden, finansmarknaden, bostedsmarknaden, elmarknaden och den kommimala verksamheten m.m. drivs vidare. Ett antel förslag presenteras under våren.
Satsningama på infrastraktur fortsätten Genom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare. Dette innebär att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påbörjas.
Arbetslinjen hävdas. Utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder samt insatser mot långtidsarbetslöshet prioriteras.
De närmaste årens ekonomiska utveckling har såväl mörka som ljusa inslag. Under det kommande året dominerar svårighetema. Nedgången i den samlade produktionen av varor och tjänster fortsätter. Arbetslösheten stiger. Deprecieringen av kronan innebär en standardsänkning för hushållen som är särskilt svår att bära för dem som lever med knappa ekonomiska marginaler.
En politik för att återapprätte tillväxten och trygga sysselsättningen kommer på kort sikt att medföra kännbara uppoffringar för alla medborgare. Men om vi avstår från att te itu med de ekonomiska problemen blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard och att välfärdssystemen vittrar sönder. En sådan utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft förhindras.
Men den ekonomiska utvecklingen uppvisar också viktiga ljuspunkter. Den kraftiga förbättringen av näringslivets konkurrenskraft kommer successivt att leda till ökad export och industriproduktion. Under 1994 väntes den svenska ekonomin få en exportledd tillväxt som lägger en ny och stebil grand för välfärden.
2 Bakgrund
Orsaken till dagens ekonomiska problem står att firma i missgrepp i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-telen.
Överbryggningspolitiken på 1970-telet och devalveringspolitiken på 1980-telet hämmade drivkraftema för effektivitet och fömyelse i ekonomin. Näringslivets strakturomvandling sköts på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar inom den offentliga sektora uteblev. Dette skapade djupgående strukturella brister som har inneburit att den ekonomiska tillväxten i Sverige under lång tid har haUcat efter andra industriländer.
Devalveringama krävde eftervård. Efter 1981 års devalvering inrik-tedes den ekonomiska politiken på att sanera de ofientliga finansema. Vid
regeringsskiftet 1982 revs emellertid dessa besparingsbeslut upp samtidigt Prop. 1992/93:100 som en så kallad offensiv devalvering genomfördes. Bilaga 1
Devalveringama medförde, tillsammans med en intemationell konjunkturuppgång, en förstärkning av aktivitetsnivån i ekonomin. Devalveringama gav dock endast en respittid, under vilken de grandläggande strakturella obalanseraa i ekonomin borde ha angripits. Men så skedde inte. Den nödvändiga eftervården försummades. Stebiliserings-politiken misslyckades med att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan. Dette blev särskilt tydligt efter 1984. Strakturpolitiska reformer för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillgången på produktionsresurser uteblev också.
Det StebiUseringspoUtiska misslyckandet hade flera orsaker. Finanspolitikens inriktning var inte tillräckligt stram. De offentliga utgifteraa hölls inte tillbaka. Samtidigt medförde avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-telet. Det dåvarande skattesystemet, med höga skattesatser och vidlyftiga avdragsmöjligheter, stimulerade hushållen och företegen att te stora lån.
Kreditexpansionen innebar en kraftig påspädning av den inhemska efterfrågan. Följden blev en överhettning av ekonomin som vid slutet av 1980-telet blev akut. Inflationen steg till tvåsiffriga tel. Kostnadsläget försämrades snabbt. Svensk export förlorade marknadsandelar och affärerna med utlandet visade imderskott.
Avsikten med devalveringarna var att föra över resurser från den skyddade till den konkurrensutsatte sektom. Men eftersom den uihemska efterfrågan inte hölls tillbaka fick de konkurrensutsatte delaraa av näringslivet inte tillräckligt expansionsutrymme.
1980-telets inflationsekonomi skapade ett drivhusklimat i ekonomin som ledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar. Låne-baserade investeringar i fastigheter och andra tillgångar framstod som lönsamma. I takt med att inflationen växlades ned, försvagades utsikteraa för framtida värdestegringar och fastighetsvärdena föll. Följden blev mycket omfettande kreditförluster och allvarliga obalanser inom hela den svenska finanssektom.
Under 1970-telet grandlades obalanser i de offentliga fmanseraa. Mot slutet av 1980-telet medförde överhettningen att problemen tillfälligt kunde döljas. Den höga inflationen i kombination med bl.a. höga marginalskatter och brist på inflationsskydd i skatteskalorna ledde till ett stigande skattetryck. Efter det snabba konjunkturraset 1991 blev det strakturella underskottet åter synligt.
Den ekonomiska politikens misslyckande under 1980-telet gällde inte endast stebiliseringspolitiken. Också inom strakturpolitiken förekom stora försummelser. Bristen på utbudsstimulerande åtgärder bidrog till att överhettningen blev så kraftig. Den regionala obalansen förstärkte dette.
Ingenting gjordes för att komina till rätte med de allvarliga bristeraa i socialförsäkringssystemen. Utgiftema för sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen började under 1980-telet att ökade okontrollerat. Under perioden 1985-90 växte utgiftema för transfereringar med 22 % realt medan den totela produktionen bara växte med
11 %. Antalet sjukdagar ökade, antalet personer som klassades som arbetsskadade ökade kraftigt och allt fler människor tvingades till förtidspension. Många slogs ut från arbetsmarknaden och festnade i bidragsberoende. Derma utveckling innebar också att utbudet på arbetskraft hämmades vilket bidrog till överhettningen på arbetsmarknaden.
Bristen på förayelse i den offentliga sektorn medförde ett stigande skattetryck och en svag produktiviteteutveckliag för ekonomin som helhet. Hindren mot att låte enskilda altemativ konkurrera med offentliga producenter av vård, omsorg och utbildning motverkade en angelägen effektivisering och kvalitetsförbättring inom dessa områden.
Till försummelserna inom utbudspolitiken på 1980-talet skall även läggas osäkerheten kring energipolitiken, det dåliga klimatet för mindre och medelstora företeg och fördröjningen av skattereformen.
Misstegen i den ekonomiska politiken innebar att de strukturella och stebiliseringspolitiska problemen i den svenska ekonomin successivt förvärrades. Vid 1990-taIete början stod det klart att den svenska ekonomin var på väg in i en ny djup kris.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Diagram 2.1 Industriproduktionen i Sverige och EG
Index 1985=100
1980 1982
1984 1986
1992 Överhettningen ledde fram till en kostnadskris som innebär att nära 200 000 jobb har försvunnit i industrin sedan 1989. Industriinvesteringarna har fellit med i genomsnitt 13 % per år under perioden 1990-92.
Det strakturella budgetunderskottet, den fållande produktionsnivån och den höga arbetslösheten har lett fram till ett underskott i stetsfinansema som för budgetåret 1992/93 uppgår till nästan 200 miljarder kronor.
Den nödvändiga nedväxlingen av inflationen medför, liksom i andra länder, en period med ncket höga realräntor. Genom att skuldsättningen under 1980-talet ökat kraftigt har de åtstramande effekteraa av fellande
tillgångsvärden och höga realräntor blivit mycket påtegliga. Industri- Prop. 1992/93:100 krisen, finanskrisen och krisen i de offentliga finanseraa har skapat en Bilaga 1 ond cirkel som det ter tid att bryte.
Uppslutningen kring den feste växelkursen har varit sterk i Sverige. Däremot har inte den förda politiken och den ekonomiska utvecklingen i övrigt, t.ex. i fråga om lönebildningen, motsvarat de krav som en fest växelkurs ställer. De upprepade devalveringaraa under 1970- och 1980-telen skadade Sveriges trovärdighet vad gäller förmågan att varaktigt hålla en låg inflation. Dessa fektorer bidrog till att Sverige i november 1992 tvingades överge den feste växelkursen.
3 De internationella förutsättningarna
3.1 Den svaga intemationella konjunkturen och prognosen för 1993-94
Den interaationella ekonomin utvecklades svagare under 1992 än de fleste bedömare räknade med för bara några månader sedan. BNP-tillväxten för OECD-området som helhet uppskattes till ca 1,5 % medan tillväxten i Europa väntes vara knappt I %. Samtidigt föll inflationen, dock mindre i Europa än i OECD-området totelt. Flera faktorer telar för en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i Europa och Japan de närmaste månaderaa. En mycket måttlig återhämtning föratses därefter.
Räntoma har normalt fellit i lågkonjunkturer. Så har inte skett i Europa denna gång. En stram penningpolitik förs i Tyskland. Dette har medverkat till höga räntor också i Europa i övrigt, vilket sterkt hämmat aktiviteten. För flera länder blev priset till slut för högt att behålla en fest växelkurs. I Storbritannien, Itelien, Spanien, Portugal, Finland, Sverige och Norge deprecierades valutoma med 5-15 % under perioden september-december 1992.
Återhämtningen har dröjt även i länder med en expansiv penningpolitik såsom USA och Japan. Effekteraa har dämpats dels av att bankeraa har ökat sina marginaler, dels av att hushåll och företeg i ökad utsträckning har betelat tillbaka sina skulder. De lägre räntoraa har sålunda underlättet skuldsaneringen men i mindre grad lett till ökad konsumtion och investeringar. En viktig orsak är också att de långa räntoraa i USA inte har sjunkit lika mycket som de korte, vilket hänger samman med fortsatte inflationsförväntningar. Den finansiella anpassningen har visat sig te längre tid än man tidigare trott.
De fleste länder gick in i lågkonjunkturen med stora budgetunderskott. Det har inneburit att regeringaraa i mindre grad än under tidigare lågkonjunkturer kunnat använda finanspolitiken för att stimulera ekonomieraa.
De redan låga räntoraa i USA och Japan samt en kommande nedgång av räntoma i Tyskland och flertelet övriga europeiska länder väntes bidra till återhämtningen. Företegens och hushållens skuldsanering leder så
småningom till att inkomstema åter i högre grad används till konsumtion Prop. 1992/93:100 och investeringar. Bilaga 1
EG-länderaa enades i december 1992 om ett s.k. tillväxtinitiativ för att stärka den ekonomiska utvecklingen. Dels skall länderaa inom ramen för gällande ekonomisk-politisk strategi stödja private och offentliga investeringar, dels inrättes på gemenskapsnivå en investeringsfond samt en tillfällig lånefecilitet i Europeiska investeringsbanken (EIB). Lånegarantier från fonden tillsammans med den nya lånefeciliteten beräknas kunna generera investeringar, främst i infrastraktur, på motsvarande 250 miljarder kronor. Avsikten är uttryckligen att initiativet framför allt skall påverka förväntningama om en bättre tillväxt. Den direkte stimulanseffekten beräknas uppgå till ca en halv procentenhet av gemenskapens samlade BNP.
En lyckosam avslutning på de pågående GATT-förhandlingaraa skulle bidra till att förbättra de interaationella konjunkturatsUcteraa. Internationell handel har spelat en utomordentligt viktig roll som motor för ekonomisk tillväxt under hela efterkrigstiden. Föratom handelsliberaliseringar för industri- och jordbraksvaror skulle ett nytt GATT-avtel öppna nya områden för interaationell konkurrens - framför allt tjänstehandel. De möjliga välfärdsvinsteraa har uppskattets till inemot 200 miljarder dollar (motsvarande ca 1 400 miljarder kronor) årligen. EFTA-länderaa skulle tillhöra de störste vinnaraa.
Sverige stöder utkastet till GATT-överenskommelse, vilken enligt planema ska vara klar i mars 1993. Resultetet kan tidigast träda i kraft den 1 januari 1994.
USA ligger längst fram i konjunkturcykeln och bedöms även ha kommit längst i skuldanpassningen. Under senare delen av 1992 framkom allt klarare indikationer på att den amerikanska ekonomin är inne i en snabbare återhämtning. Avgörande för dess styrka är hur konsumtionen utvecklas. Den amerikanska ekonomin föratses växa med 2,5 % 1993 och 3 % 1994.
Den japanska ekonomin är mitt uppe i den mest djupgående reala och fmansiella anpassningen på tjugo år. Den finansiella anpassningen underlättes av en expansiv penning- och fmanspolitik som möjliggörs av ett offentligt sparandeöverskott och en lång period med låga pris- och löneökningar. Föratsatt att anpassningen sker gradvis och kontrollerat kan den japanska tillväxten väntes öka till 2,5 % 1993 och 3,1 % 1994.
Aktiviteten i den tyska ekonomin har dämpats kraftigt sedan våren 1992. Dette har skapat föratsättningar för lägre inflation och lägre räntor. Det ter dock tid innan lägre räntor får effekt på konsumtion och investeringar. Finanspolitiken väntes vara stram de närmaste åren mot bakgrand av att budgetunderskottet ökat kraftigt som en följd av kostnadema för den tyska återföreningen. Dessutom hämmas exportsektorn av D-markens fektiska appreciering. Tillväxten i de västra förbundsländema väntes stanna vid 0,5 % 1993 och uppgå till 2 % 1994.
1 såväl Danmark som Finland och Norge sker för närvarande en anpassning av den finansiella sektora. En viss återhämtning i de nordiska länderaa föratses fr.o.m. 1993. Som en följd av den stora förbättringen
av den fmska konkurrenskraften väntes återhämtningen där bli sterkt Prop. 1992/93:100 exportledd. Tillväxten för 1993 väntes uppgå fill 1,3 % med en ytter- Bilaga 1 ligare förstärkning 1994. I Danmark och Norge däremot är återhämtningen baserad främst på en ökad inhemsk efterfrågan. Tillväxten i båda länderaa väntes uppgå till 1,5 % 1993 och föratses öka till ca 2,5 % 1994.
För OECD-länderaa sammantegna bedöms BNP växa med 1,8 % 1993 och med 2,8 % 1994. Tillväxten väntes bli svagare i Europa, eller knappt I % 1993 och drygt 2 % 1994. I jämförelse med bedömningen i prop. 1992/93:50 i oktober innebär dette en viss nedrevidering för 1993. Inflationen föratspås ligga kvar på drygt 3 % i OECD-området de närmaste två åren, och arbetslösheten väntes öka ytterligare innan den vänder sakte nedåt 1994. Väridshandehi föratses växa med 5,5 % 1993 och 6,5 % 1994.
Den interaationella utvecklingen kan således ge vissa positiva impulser och möjligheter för svensk ekonomi. För att fiUgodogöra sig dem krävs dock en stebil tillväxtfrämjande inhemsk politik.
3.2 Den västeuropeiska integrationen
I november 1992 godkände riksdagen med stor majoritet EES-avtelet. Schweiz valde genom resultetet i folkomröstningen att inte anslute sig till EES, vars Uoaftträdande därmed försenas. Regeringen kommer att verka för att avtelet för övriga länder träder i kraft under förste halvåret 1993.
EES-avtelet imiebär att ett ekonomiskt samarbetsområde med närmare 370 miljoner människor upprättes. EES-området svarar för nära tre gärdedelar av svensk utrikeshandel. Ett deltegande på lUca vilUcor på denna marknad är av stor betydelse för vår förmåga att bevara och stärka Sveriges stälhiing som livskraftig industrination.
Genom avtelet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapitel samt en enhetlig konkurrenspolitik. Dessutom konmier samarbete att ske på ett antel angränsande områden, t.ex. vad gäller miljö, utbildning, forskning och konsumentpolitik. EES-avtelet är betydelsefullt i sig, men utgör också ett vUctigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EG.
En väsentlig del av EG-samarbetet, som inte täcks av EES-avtelet, är det ekonomiska och monetära samarbetet. EG-länderaa har i Maastrichtöverenskommelsen enats om en fördjupning av det nuvarande samarbetet till en ekonomisk och monetär union (EMU). Slutsteget i EMU är införandet av en gemensam valute.
Bildandet av en valuteunion i Europa har både positiva effekter samtidigt som det medför vissa risker.
Med en gemensam valute minskar transaktionskostnaderna i utrikes-handebi, vilket stimulerar handelsutbytet mellan länderaa. Eliminering av växelkursrisker får också positiva dynamiska effekter genom en ökning av företegens investeringar. Upprättandet av en gemensam centralbank innebär att penningpolitiken utformas utifrån förhållandena i hela unionen
och inte som nu utifrån förhållandena i det dominerande landet i valute- Prop. 1992/93:100 samarbetet, Tyskland. Bilaga 1
Det finns emellertid också risker i bildandet av EMU. För att två ekonomiska områden skall ingå i samma valuteområde föratsätts att de är någorlunda homogena. Det betyder att ekonomierna skall reagera på exteraa chocker på likartat sätt. Däratöver skall arbetskraft och kapitel vara lättrörliga över gränseraa. Om dessa krav är uppfyllda kommer områdena att vinna på att förenas i en valuteunion.
Ytterligare andra faktorer telar för en valuteunion i Europa. Awecklingen av valuteregleringaraa i industriländerna har bidragit till framväxten av en allt mer omfettande fmansiell sektor. På de avreglerade fmansiella marknaderaa kan kapitel mycket snabbt röra sig mellan olika valutor. Volymen på kapitelströmmaraa är mycket stor i förhållande till länderaas valutereserver, varför centralbankeraa kan få svårigheter att försvara feste växelkurser. Särskilt mindre valutor kan komina under press när placerare söker sig till de valutor som bedöms som säkrast.
Händelserna under hösten 1992 illustrerar dette. Flera länder inom EG:s växelkurssamarbete har tvingats överge sina feste växelkurser till följd av kapitelflöden som berott på förväntningar om växelkursjusteringar 1 en valuteunion upphör sådana kapitelflöden. Därmed försvinner också de ränteskillnader som är förknippade med valuterisker.
Det finns stora fördelar för Sverige att delte i ett allt festere europeiskt valutesamarbete. Lägre transaktionskostnader iimebär betydande besparingar för svenska företeg och svenska konsumenter. Prisstebilitet och en väl fungerande lönebildning blir lättere att uppnå. Arbetsmarknadens parter vet då att möjligheten att devalvera försvunnit. Samtidigt ökar kraven på flexibilitet i relativa löner och priser.
Föratsättningaraa för den ekonomiska politiken blir mer stebila. Räntenivån i Sverige blir densamma som i övriga delar av det större valuteområdet. Risken för valutakriser och räntechocker elimineras. Intresset för investeringar i Sverige ökar.
Sammanteget innebär ett svenskt deltegande i ett sådant europeiskt valutesamarbete ökade möjligheter till lägre räntor och högre investeringar, och därmed fler jobb och högre välfärd. Mot denna bakgrand är det ett svenskt intresse att delte i EG:s arbete med att skapa en ekonomisk och monetär union.
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994
Den utveckling under 1980-telet som redovisats fidigare har fått djupgående verkningar in på 1990-telet. Den samlade produktionen av varor och tjänster föll med nästan 2 % 1991 och drygt 1 % 1992. Nedgången väntes fortsatte också 1993. Därmed får det svenska folkhushållet vidkärmas en standardsänkning på över 60 miljarder kronor, motsvarande nästan 7 000 kronor per svensk. Om den svenska ekonomin hade utvecklats som OECD-länderaa under treårsperioden skulle varje
person i genomsnitt ha haft nästan 15 000 kronor högre disponibel Prop. 1992/93:100 inkomst 1993. BUaga 1
Deprecieringen av kronan innebär att den inhemska efterfrågan minskar genom att importpriseraa stiger. Samtidigt förbättras föratsättningaraa för den konkurrensutsatte sektora ytterligare. De svenska företegen kommer att möte växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Föratsättningama är därför goda för en expansion av den utlandskonkurrerande sektom.
En remarkabel förbättring av konkurrenskraften sker nu. Lönekostnaderaa väntes öka långsamt både 1993 och 1994, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till dette ska läggas effekteraa av sänkningen av arbetsgivaravgiftema, den förkortede semestera samt deprecieringen. Sammanteget beräknas de relativa enhetsarbetskostnadema fella med drygt 15 % 1993 och med ytterligare drygt 1 % 1994. En del av denna förbättring beror dock på att den genomsnittliga produktiviteten ökat genom utslagning av industri med låg produktivitet varigenom produktionskapaciteten samtidigt har minskat.
Den svenska exporten väntes öka kraftigt även om marknadstillväxten förblir lägre än under föregående konjunktumppgångar. Tidigare förluster av marknadsandelar vänds till vinster. Exportvolymen väntes stiga med 5 % 1993 och 8 % 1994. Därmed sfimuleras också industriproduktionen, som bedöms öka med ca 1 % 1993 och med 6 % 1994.
Tabell 4.1 Försörjningsbalans
Miljarder kr. 1991
Procentuell volymförändring
1994 BNP
1 432,9
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
Import
381,7
-5,9
0,5
-0,5
3,5
Tillgång
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Privat konsumtion
777,3
1,0
-1,5
-3,2
0,0
Offentlig konsumtion
387,1
0,2
0,9
-0,5
-0,8
Stat
112,2
-0,7
2,0
-0,3
-0,5
Kommuner
274,9
0,6
-0,5
-0,6
-0,9
Bruttoinvesteringar
270,7
-8,3
-8,7
-9,5
-3,0
Lager investeringar
-25,0
-2,1
0,9
0,2
0,5
Export
404,6
-2,2
1,2
5,0
8,0
Användning
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Inhemsk användning
1 410,0
-3,2
-1,4
-3,4
-0,3
' Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft bidrar till att hålla nere löneökningaraa både 1993 och 1994. Det finns dock ett löneöverhäng från 1992 som drar upp genomsnittet 1993. Dessutom uppstår rent tekniskt en löneglidning till följd av företegsnedläggningar och personalinskränkningar. När arbetsstyrkan minskas är det vanligtvis de sist anställda som friställs. Dessa har som regel en lägre lön än genomsnittet, varför den genomsnittliga lönenivån höjs även om ingen enskild anställd
fått löneförhöjning. Den uppmätte genomsnittliga timlönen väntes därför Prop. 1992/93:100 stiga med 3 % 1993 och 3,5 % 1994. Bilaga 1
Konsumentpriseraa väntes öka med knappt 5 % under loppet av 1993. Av dette beräknas stigande importpriser m.m. till följd av deprecieringen av kronan svara för drygt 1,5 procentenheter och skatter och andra politiska beslut för drygt 1 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgår således till endast ca 2 %. Under 1994 väntes den fektiska ökningen av konsumentprisindex reduceras till knappt 3 % beroende på att effektema av skatteförändringaraa upphör samt att både importpris-och hyresutvecklingen dämpas något. Den underliggande inflationstakten berälcnas understiga 2 %.
Hushållens realt disponibla inkomster beräknas fella med drygt 3,5 % 1993. Dette sker mot bakgrand av stora ökningar tidigare år, nämligen 2 % 1989, 3,1 % 1990, 4,9 % 1991 och 2,1 % 1992. Hushållens köpkraft påverkas både av höjda importpriser och av de prisökningar som följer av höjningen av bensin-, tobaks- och den reducerade mervärdesskatten samt av lägre subventioner. Motverkande effekter som ökar köpkraften uppkonimer genom lägre räntor och den prissänkning som följer av de sänkte arbetsgivaravgiftema. Under 1994 bedöms de reala disponibla inkomstema förbli oförändrade.
Hushållens sparkvot har stigit mycket kraftigt under de senaste åren. Dette är långsiktigt positivt. Sparkvoten har nu kommit upp på en för svenska förhållanden hög nivå. Från en lägste nivå på minus 5,1% 1988 ligger nu sparandet som andel av de disponibla inkomsteraa på ca 6 %. Hushållen kan antes vilja upprätthålla sin konsumtionsstandard och sparkvoten beräknas därför avte något 1993 för att sedan plana ut 1994. Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor. Den private konsumtionen väntes fella förhållandevis mycket under 1993 och sedan stebiliseras under 1994.
Den underliggande konsumtionsutvecklingen inom den offentliga sektora uppvisar en fellande trend. Nedgången bromsas dock av att en stor del av beredskapsarbetena registreras som kommunal konsumtion. Den offentliga konsumtionen mäts på ett sätt som irmebär att ökad effektivitet genom lägre kostnader registreras som minskad volym. En fallande konsumtionsvolym behöver alltså inte innebära att servicen har blivit sämre.
Näringslivets investeringar och bostedsbyggandet påverkas i hög grad av de omställningsprocesser som ekonomin genomgår. Fallande priser på fastigheter får - tillsammans med höga realräntor - en sterkt kontraktiv inverkan. Dålig lönsamhet, lågt kapacitetsutnyttjande och försiktiga framtidsförväntningar verkar i sainma riktning. Brattoinvesteringaraa väntes fella med nästan 10 % 1993. En motverkande faktor är emellertid de omfettande satsningama på infrastrakturinvesteringar. Dessa ligger nu på en nivå som är ca 3 gånger så stor som under 1980-telet.
Den sterka konkurrenskraftsförbättringen väntes gradvis resultera i växande produktion och högre lönsamhet inom industrin, vilket för med sig ökade industriinvesteringar under 1994. Dette begränsar nedgången i de samlade brattoinvesteringaraa. Lagerawecklingen bedöms fortsatte
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 15
under prognosperioden men ske i allt långsammare tekt. Därmed uppstår Prop. 1992/93:1(X) ett positivt bidrag till BNP. Bilaga 1
Sammanteget väntes BNP falla med 1-1,5 % under 1993. Uppsvinget inom den konkurrensutsatte sektom leder sedan till att tillväxten kommer igång under 1994. BNP-fillväxten beräknas då bli drygt 1,5 %. Det kommer dock att dröja viss fid innan dette får posifiva effekter på arbetsmarknaden. Den produktionsökning som uppstår kan till en början tillgodoses genom höjd produktivitet. Uppgången i den öppna arbetslösheten motverkas av de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärdema. Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas stiga till drygt 6 % 1993 och till 7 % 1994. Under 1994 väntes arbetslösheten plana ut och sedan successivt sjunka.
Tabell 4.2 Nyckeltel
Årlig procentuell förändring
1994 Disponibel inkomst
4,9
2,1
-3,7
0,1
Sparkvot (nivå)
2,7
6,1
5,6
5,7
Industriproduktion
-5,1
-3,5
1,0
6,0
Relativ enhetsarbetskostnad
1,4
-0,9
-15,4
-1,1
Arbetslöshet (nivå)
2,7
4,8
6,2
7,0
Handelsbalans (mdr. kr.)
30,5
35,1
57,5
76,7
Bytesbalans (mdr. kr.)
-20,2
-25,6
-4,7
23,0
Bytesbalans (% av BNP)
-1,4
-1,8
-0,3
1,5
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en fallande import under 1993, medan en ökning sannolikt inträffar under 1994. Utrikeshandeln kommer att ge ett kraftigt positivt bidrag till tillväxten. Exportvolymen ökar betydligt kraftigare än importvolymen under prognosperioden. Dette är den främste förklaringen till det mycket stora överskottet i handelsbalansen 1994. Bytesbalansen kan därigenom för förste gången sedan 1986 komma att uppvisa ett överskott, motsvarande ca 1,5 % av BNP.
Redan 1993 ger kapitelbildningen ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Dette ökar kraftigt under 1994 samtidigt som det negativa bidraget från konsumtionen minskar. Sammanteget får därmed den svenska ekonomin en långsiktig bättre straktur, som förbättrar föratsättningama för en snabb ekonomisk återhämtning därefter.
16 Bidrag till BNP-tillväxten Prop. 1992/93:100
Procent av föregående års BNP Bilaga 1
1994 Konsumtion
0,6
-0,6
-1,9
-0,2
Kapitalbildning
-2,4
-0,6
0,5
1,8
BNP
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
5 Finanspolitiken
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs
Den underliggande inflationen är i dag historiskt låg. På vissa marknader råder till och med deflation. Producentpriserna har sjunkit under det senaste året.
Denna låga inflationstakt har uppnåtts under en period med sjunkande aktivitetsnivå och betydande kapitelförluster. Dette är en kostsam men nödvändig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-telet. Det är av ytterste vikt att den låga inflationen kan bibehållas även när konjunkturläget förbättras så att inte anpassningskostnaderaa behöver tes en gång fill.
Sverige har tydliga och smärtsamma erfarenheter av de nackdelar som är förknippade med hög och varierande inflation.
En hög inflation leder till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntegare tjänar på bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Inflationen undergräver respekten för det som skapar välfärd, nämligen arbete, sparande och företegande. I stället gynnas spekulation. Mångårigt sparande kan raderas ut på kort fid. Inflation uppmuntrar ett osunt beteende.
Hög och varierande inflation leder till att prissättning och därmed marknademas funktionssätt försämras. Det blir svårare för både hushåll och företeg att fatte ekonomiskt korrekte beslut, t.ex. i fråga om investeringar för framtiden. Med ett nominellt företegsskattesystem ger inflation upphov till snedvridande effekter på investeringsbeslut genom att den reala avkastningen efter skatt påverkas på ett godtyckligt sätt. Dette leder till sämre resursanvändning och lägre effektivitet i ekonomin. Tillväxten blir lägre.
Det fmns ingen konflikt mellan hög tillväxt och låg inflafion. Tvärtom är låg inflation nödvändig för att nå uthållig tillväxt. För att främja tillväxten och därmed sysselsättning och välfärd måste således inflationen förbli varaktigt låg.
Den svenska ekonomin har ett antel särdrag som medför att inflationen lätt kan återkomma. Det är mycket viktigt att den ekonoiniska politiken
utformas så att existerande inflationsmekanismer och uppkomsten av nya Prop. 1992/93:100 inflationsspiraler motverkas. Bilaga 1
Sverige har under lång tid varit ett höginflationsland och det finns en risk att grandläggande förväntningar är anpassade till dette. Sedan länge har t.ex. arbetsmarknadens parter tenderat att slute avtel som medför att kostnadema ökar mer än produktiviteten. Risken för dette har inte blivit mindre genom att växelkursen för närvarande är rörlig. Den ekonomislca politiken måste därför medverka till att göra klart för arbetsmarknadens parter att sådan kostnadsinflation inte kan accepteras.
Efter devalveringen 1982 slog den svenska ekonomin i kapacitetstaket förhållandevis tidigt under den följande konjunkturuppgången. Dette medförde en stigande inflation. Flaskhalsar som skulle riskera en liknande process när tillväxten kommer igång måste därför undvikas.
Arbetskraft och andra resurser måste föras över till den utlandskonkurrerande sektora. Även om utlandsbetelningaraa 1994 på grand av den låga aktivitetsnivån ger ett litet överskott, tycks Sverige ha haft ett underliggande, straktureUt underskott i bytesbalansen. Därför måste föratsättningar nu skapas för en kapacitetsökning av den utlandskonkurrerande sektora.
Under senare år har den interaationella integrationen kraftigt ökat, inte minst vad gäller kapitelmarknaderaa. Mycket stora belopp omsätts på mycket kort tid. Dette tenderar att påskynda ekonomiska förlopp. Även begränsade inflationsimpulser kan riskera att snabbt övergå i ett accelererande förlopp.
Mot denna bakgrand är det centralt att utforma den ekonomiska politiken så att inflationsförväntningama stebiliseras på en låg nivå. Förlusten av den faste växelkursen som ankare i en sådan politik skärper kraven på den ekonoiniska politikens långsiktighet och utformning. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste avvärjas.
Den underliggande inflationstakten för 1993 väntes bli ca 2 %. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % till följd av höjda indirekte skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på prisema. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen
Den svaga aktivitetsnivån i ekonomin leder till krav från olika håll på finanspolitiska stimulanser. Men det vore att upprepa 1980-telets missteg. En sådan politik vore inte hållbar och skulle inte ge avsett resultet.
Allmänt ökade offentliga utgifter för att stimulera ekonomin skulle innebära en ytterligare försvagning av budgeten. I en situation när budgetunderskottet redan är mycket stort och stetens upplåningsbehov driver upp räntoma skulle dette få negativa effekter bl.a. genom stigande inflationsförväntningar som driver upp räntoraa ytterligare. Nettoresul-
tetet skulle kunna bli en hårdare åstramning via penning- och valutepoli- Prop. 1992/93:100 tiken. Bilaga 1
Ytterligare en mekanism skulle verka i samma riktning. En fortsatt försvagning av budgeten skulle automatiskt leda till större stetsskuld. Räntebetelningama skulle öka automatiskt och därmed leda till än större framtida besparingskrav. Inflationsförväntningarna skulle snabbt tillte, med sterkt negativa effekter på tillväxt och sysselsättning.
Budgetunderskottet och stetens lånebehov har nu nått sådan omfettning att sedvanliga stebiliseringspolifiska mekanismer inte fungerar. Minskade offentliga utgifter kan, genom att de leder till ett lägre budgetunderskott, totelt sett ge expansiva effekter på den ekonomiska aktiviteten genom att de möjliggör lägre räntor utan sfigande inflationsförväntningar. Dette föratsätter naturligtvis ett väl fungerande samspel mellan finans- och penningpolitiken.
Med hänsyn till de åtgärder som redan vidtegits på närmare ca 70 miljarder kronor i minskade offentliga utgifter framstår det som angeläget att nya åtgärder träder i kraft stegvis under ett antel år framöver. En successiv minskning av de offentliga utgiftema ger utrymme för en lägre ränte och låg inflation. Stebiliseringspolitiken måste ha en sådan inriktning att realräntan kan sjunka utan att dette sker genom ökad inflation.
Riksbanken kan i stor utsträckning styra den korta räntans nivå bl.a. genom att bestämma marginalräntan. Om den korte räntan sänks kraftigt betyder det att den förväntede avkastningen på placeringar i svenslca kronor sjunker. Därvid minskar efterfrågan på tillgångar i svenska kronor och växelkursen sjunker om fmanspolitiken inte är fillräckligt stram. Dette i sin tur leder till större importerade prisökningar samt ökade inflationsförväntningar. Det senare återspeglas i den långa räntan som då stiger. Den peimingpolifiska handlingsfriheten är med andra ord sterkt beroende av att inflationen och inflationsförväntningama hålls nere.
5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott
Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn
Underskottet i den offentliga sektoms finansiella sparande kan delas upp i en konjunkturrensad och en konjunkturell del. Den konjunkturrensade delen (något oegentligt kallad strakturell del) kvarstår även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Det beräknade strakturella underskottet är således justerat med hänsyn till BNP-nivå men inte med hänsyn fill sammansättning av BNP. Det resterande konjunkturbetingade underskottet är en följd av att skatteunderlagen är tillfälligt låga på grand av lågt kapacitetsutnyttjande samt av att lågkonjunkturen medför extra kostnader för arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utbetolt bankstöd har även medtegits här.
En uppdelning av det totela underskottet i en konjunkturell respektive en konjunkturrensad del är behäfted med osäkerheter. Underskotten utgör skillnaden mellan två mycket stora tel. Mindre beräkningstekniska förändringar kan ge stora effekter på de olika saldona. Icke desto mindre
är en uppdelning intressant, eftersom den ger en indikation på hur Prop. 1992/93:100 underskottet utvecklas när tillväxten kommer igång och de konjunkturella Bilaga 1 effekteraa faller bort, både på inkomst- och utgiftssidan.
Som diskuteras nämiare i den preliminära nationalbudgeten har uppdelningen av underskottet i en strakturell och en konjunkturbetingad del gjorts med utgångspunkt i att 1991 var ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande samt att den potentiella fillväxt-takten uppgår till 2 % per år.
Enligt denna bedömning var således det konjunkturberoende underskottet år 1991 noll. Det faktiska underskottet på 15 miljarder kronor var därför straktureUt. Dette underskott kan i allt väsentligt hänföras till 1980-telets ökning av inkomstöverföringar samt det låga hushållssparandet, som medförde ohållbart höga mervärdesskatteintäkter från den private konsumtionen.
Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kronor
1994 Totalt finansiellt sparande
-15
-130
-170
-140
därav
Strukturellt
-15
-70
-70
-55
Konjunkturberoende
-60
-100
-85
Den stora försämringen i det strukturella underskottet inföll således mellan 1991 och 1992. I allt väsentligt hänger dette samman med beslut och utvecklingstendenser under slutet av 1980-telet som först 1992 blev synliga i det offentliga sparandet. Överhettningen, den höga nominella pris- och lönekostnadsökningen och det låga hushållssparandet hade inneburit att den offentliga sektoms inkomster blivit uppblåste till långsiktigt ohållbara nivåer. Samfidigt var utgiftema för arbetsmarknadspolitiska insatser låga på grand av det överhettede sysselsättningsläget. När pris- och lönekostnadsökningen dämpades och överhettningen på arbetsmarknaden försvann minskade inkomstema och utgiftema ökade. De tidigare nivåeraa visade sig vara långsiktigt ohållbara i den meningen att inkomsterna inte var tillräckliga för de utgifter som blev resultetet av ett mera normalt konjunkturläge. Enbart ökningen i hushållssparandet, som under perioden 1989-1992 ökade uppgick till nämiare 100 miljarder kronor, motsvarar en minskning av mervärdesskatteintäkteraa från privat konsumtion med ca 20 miljarder kronor.
20
Försämringen i det strakturella underskottet mellan 1991 och 1992 kan Prop. 1992/93:100 mer konkret förklaras av bl.a. följande faktorer: Bilaga 1
Högre hushållssparande
6 miljarder kronor
Övergång till lägre inflation
T K II
Ökad vinstandel
6 "
Ökade offentliga investeringar
4 "
Mervärdesskattesänkning
10 "
Ökade räntebidrag på grand av
dyrt byggande 1990-91
3 II
Ökade flyktingkostnader
6 "
Det ökade hushållssparandet förklarar ca 6 miljarder kronor. Därigenom försvagades den private konsumtionen och basen för mervärdesskatteintäkteraa. Ökningen av sparandet är positiv ur samhällsekonomisk synvinkel. Den beror på en kombination av skattereformen som gjorde det dyrt att låna och lönsamt att spara, på kreditmarknadens omsvängning till restriktiv utlåning samt på den ökade arbetslösheten som skapade behov i hushållen av en ekonomisk buffert.
Nedväxlingen i inflationstakten förklarar ca 7 miljarder kronor. Även dette är positivt, men innebär i övergångsskedet att utgifteraa ökar snabbare än inkomstema. När inflationen sjunker ökar inkomstema med den nya låga inflationstekten medan många utgifter är basbeloppsstyrda och därför ökar med den tidigare högre inflationstakten. Effekten blir en engångsvis permanent försämring av saldot.
Ökade räntebidrag på grand av att det tidigare finansieringssystemet medförde dyrt byggande svarar för ca 3 miljarder.
Sänkningen av mervärdesskatten år 1992 svarar för 10 miljarder kronor.
Därtill kommer ett antel inindre poster som enligt den valda metoden inte är konjunkturberoende. De kan dock vara mer eller mindre tiUfälliga. Dit hör t.ex. ökade utgifter för flyktingmottegningen och ränte på utbetelt bankstöd.
Av tebeUen framgår att det strakturella underskottet är i stort sett oförändrat mellan åren 1992 och 1993. Dette kan synas egendomligt med hänsyn till de stora utgiftsminskningar som träder i kraft 1993. Samtidigt har emellertid deprecieringen medfört en kraftigt ändrad sammansättning av BNP, vilket kortsiktigt reducerat skatteintäkteraa. Vinster är på kort sikt lägre beskattede än löner och genom deprecieringen ökar vinstandelen. Deprecieringen medför även att exporten främjas medan den private konsumtionen begränsas vilket minskar underlaget för mervärdesskatt m.m. Den offentliga sektoras ränteutgifter, netto, ökar med ca 20 miljarder kronor. Skatteintäkteraa påverkas också av slopade punktskatter samt av att pensionäreraas grancfavdrag inte längre avtrappas mot bl.a. kapitelinkomst. Nettoeffekten är att det strakturella underskottet är oförändrat 1993 jämfört med 1992.
21 MeUan 1993 och 1994 minskar det strakttirella underskottet med ca Prop. 1992/93:100 15 miljarder kronor. Dette är nettot av beslut om minskade utgifter på ca Bilaga 1 25 miljarder kronor och ökade räntor netto på ca 10 miljarder kronor.
Analysen visar att finanspolitiken hade en kraftigt expansiv inriktning under 1992, om hela den offentliga sektora beaktes, huvudsakligen till följd av tidigare fattede beslut. Under 1993 är fmanspolitUcen neutral. För 1994 föratses en fmanspolitisk åtstramning.
Analysen visar också automatiken i saidoförsämringen. Betydande åtgärder krävs för att kompensera ökningen av ränteutgifteraa och än mer för att minska det strukturella underskottet. Dette illustrerar vikten av att inte skjute saneringen av de offentliga finanseraa på framtiden.
Strukturellt underskott i statsbudgeten
Även stetsbudgetens saldo kan delas upp i en strukturell del som består även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande och en resterande konjunkturbetingad del. Skillnaden mellan det fektiska, redovisade saldot för 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar således den konjunkturmässiga delen av underskottet.
Statsbudgetens saldo 1993/94
Miljarder kronor
Totelt saldo ca -160
Strakttxrellt saldo ca -105
Konjunkturberoende saldo ca - 55
Tabellen visar att om det inte varit lågkonjunktur 1993/94 skulle underskottet varit 55 miljarder kronor lägre. Det underskott som kvarstår på ca 105 miljarder kronor är att betrakte som straktureUt.
Det strakturella underskottet i de totela offentliga fmanseraa är summan av stetsbudgetens strakturella underskott, viss upplåning utanför stetsbudgeten samt sparandet i socialförsäkringssektorn och kommunsektom.
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi
Riksdagen har på förslag från regeringen lagt fest en långsiktig utgiftsstrategi (LUS) för de offenfliga utgiftema. Utgiftsstrategin innebär en prövning i tre led och har beskrivits i proposition 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10). De tre leden är följande:
1) Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen.
22
2) Att festställa det totela utgiftsutrymmet och fördela dette, dels över Prop. 1992/93:100 tiden, dels enligt polifiska prioriteringar på sektorer. Därmed krävs Bilaga 1
även ett ställningstegande inom vilka områden besparingar skall ske.
3) Att genomföra processen varje år, göra avstämningar och därmed bestämma utgiftsutrymme för en ny treårsperiod.
Som ett led i denna långsiktiga utgiftsstrategi föreslog regeringen omfettende besparingsåtgärder i budgetförslaget i januari 1992, i den reviderade fmansplanen våren 1992 samt i proposifion 1992/93:50 som en följd av överenskommelsen med socialdemokrateraa hösten 1992.
Under föregående riksmöte fattede rikscfegen efter förslag i budgetpropositionen beslut om utgiftsminskningar på sammanlagt ca 20 miljarder kronor. Därtill beslöt rikscfegen att successivt reducera räntebidragen vid ny- och ombyggnad av bostedshus, vilket ger en tillkommande besparing på 15 miljarder kronor när det nya systemet gäller fullt ut.
Under innevarande riksmöte har rikscfegen med utgångspunkt i regeringens proposition om åtgärder för att stebilisera den svenska ekonomin fettet beslut som iimebär budgetförstärkning för steten inkl. AP-fonden genom bl.a. införandet av en karensdag, sänkt kompensationsnivå för pensioner och sjukpenning och framtida höjd pensionsålder på ca 33 miljarder kronor per år.
Nyss nämnda beslut ger en sammanlagd långsiktig effekt på närmare 70 miljarder kronor.
StraktureUt motiverade reformer som bidrar till ett högre utbud av arbete och ett högre sparande ger långsiktiga budgeteffekter som är väsentligt större än de direkte besparingaraa. Det gäller t.ex. för regelförändringar i socialförsäkringssystemen som uppmuntrar arbete och rehabilitering och motverkar frånvaro. Denna typ av reformer är därför särskilt angelägna både för att öka den långsiktiga produktionskapaciteten och för att förbättra de offentliga finansema på medellång och lång sikt. Även skattereformens dynamiska effekter bör göra sig gällande när tillväxten börjar te fert. Den fram till år 1997 successivt höjda pensionsåldem medför ett tillkommande arbetsutbud som är särskilt stort när konjunkturläget blir bättre. Därigenom ökar basen för socialavgifter, inkomstskatter och indirekte skatter vilket ger fördelaktiga budgeteffekter utöver den direkte besparingen i form av lägre pensionsutgifter.
Utöver nu angivna besparingar har rikscfegen fettet ett principbeslut om att ansvaret och därmed finansieringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall flyttes ut från budgeten.
Som framgick av tebell 5.1 beräknas det strakturella underskottet för den offentliga sektom till ca 55 miljarder år 1994. Riksdagen har fettet beslut om att dette underskott på sUct skall elimineras.
För att bedöma de krav dette ställer på budgetpolitiken under kommande år redovisas en beräkning av det strakturella och det totela underskottets utveckling under år 1995-1998. Beräkningama redovisas mera utförligt i den preliminära nationalbudgeten. Eftersom det inte
23
föreligger någon egentlig prognos för den svenska ekonomins utveckling Prop. 1992/93:1(X) under dessa år beaktes därvid endast ett begränsat antel fektorer. Liksom Bilaga 1 vid beräkningen av det strukturella underskottet för tidigare år antes en underliggande trendmässig tillväxt på 2 %. Jämförelsenormen är därför att alla inkomster ökar med 2 % realt. För de offentliga utgiftema är ökningen lägre därför att den offentliga konsumtionen antos vara realt oförändrad. Om pris- och kostnadsökningama i den offenfliga konsumtionen är större än i den övriga ekonomin antos detto mötos med olika åtgärder.
Beräkningaraa baseras på antogandet att det sker en konjunkturmässig återhämtning från år 1994 till år 1998 så att skillnaden mellan fekfisk och potentiell BNP reduceras med en sjättedel per år, vilket motsvarar en åriig fillväxt på3,2 %.
En årlig tillväxt på 3,2 % kan förefella hög, bl.a. med hänsyn till att den genomsnittliga tillväxttakten efter 1982 års devalvering uppgick till 2,6 % för perioden 1983-1986. A andra sidan bör tillväxtföratsätt-ningaraa vara förhållandevis goda efter år 1994 dels med hänsyn till de förbättringar i ekonomins funktionssätt som följer av fettode beslut, dels med hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten i utgångsläget.
Vid denna beräicning antos en årlig tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kronor i 1994 års priser per år för åren 1995-1998 och på 5 miljarder för år 1994 utöver vad som nu föreslås för budgetåret 1993/94 samt att den offentliga konsumtionen är realt oförändrad som jag tidigare redovisat. Som framgår av tobellen beräknas dessa budgetförstärkningar resultera i ett trendmässigt sjunkande StraktureUt underskott i de offentliga fmanseraa så att detto är eliminerat år 1998.
Det totola underskottet reduceras ännu kraftigare, vilket beror på den antogna konjunkturåterhämtningen under år 1995-1998.
Följande slutsatser kan dras:
För att uppnå en godtogbar utveckling av det strakturella och det totela underskottet för den offentliga sektora krävs årliga tillkommande budgetförstärkningar på ininst 10 miljarder kronor under de kommande åren vid realt oförändrad offentlig konsumtion.
Återhämtningen och tillväxten är central för att reducera det totela underskottet för den offentliga sektom. Åtgärder som ökar tillväxten, t.ex. ökade incitement till arbete genom förändringar av socialförsäkrings- och skattesystemet, är därför avgörande även ur budgetsyn-vinkel.
Även vid dessa tillkommande årliga besparingar och en förhållandevis sterk konjunkturåterhämtning under 1990-telet ökar den offentliga sektoras skuld kraftigt.
Det strakturella underskottet i den offentliga sektom kan elimineras under perioden.
24
Tabell S.2 Awecklingen av den offentliga sektoms strukturella underskott Prop. 1992/93:100
Miljarder kronor, 1994 års priser BUaga 1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet
Ökning av ränteutgifter
utöver 2 % realt -9,1 -7,4 -5,8 -3,6
Effekter av tidigare
besparingsbeslut 6,3 5,0 6,6 2,4
Andra faktorer -6,4 -8,4 -3,0 -2,4
Realt oförändrad offentlig
konsumtion 8,2 8,4 8,5 8,7
Antagen tillkommande
budgetförstärkning 5,0 10,0 10,0 10,0 10,0
Minskat konjunkturbe-
tingat underskott 12,9 13,6 14,4 15,2
Strukturellt finansiellt
sparande -49,6 -39,7 -31,4 -14,4 1,0
Totalt finansiellt
sparande -137,2 -115,4 -94,3 -63,6 -33,3
I tebell 5.2 redovisas utvecklingen av den offentliga sektoms sparande vid tillkommande budgetförstärkningar. Tabellen illustrerar det faktum att nuvarande stora underskott medför stora automatiska räntebetelningar varvid kraven på budgetförstärkningar för att minska underskottet blir betydande. Ju mer saneringen av de offentliga finansema skjuts på framtiden, desto större blir kraven pä framtida budgetförstärkningar.
Mot denna bakgrand förslås i dette budgetförslag följande:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks samtidigt som begränsningar i rätten till nedtrappning av arbetstiden införs fr.o.m. den 1 juli 1993. Åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år. Fr.o.m. 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
De ändrade regleraa i sjukförsäkringen som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadeförsäkringen. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag om att arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993.
Inom arbetslöshetsförsäkringen förändras kompensationsnivån så att den i huvudsak blir densamma som vid sjukdom. Dessutom återinförs fem karenstfegar. Kostnadema för beredskapsarbeten reduceras genom att arbetstiden begränsas till 90 % av heltid. Den högste ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen avindexeras.
De föreslagna regelförändringaraa inom studiestödet innebär bl.a. att studiestödet begränsas till 10 månader per år. Inom Justitiedepartementets ansvarsområde minskas utgiftema genom rationaliseringar och effektivise-
ringar inom polisväsendet samt genom att utbildningen vid Polishög- Prop. 1992/93:100 skolan sker med studiemedel i stället för med lön. Bilaga 1
Deprecieringen iimebär en standardsänkning för det svenslca folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför får inte basbeloppsanknutna förmåner, dvs. pensioner och andra transfereringar öka med den del av inflationen som beror på deprecieringen. Konjunkturinstitutet kommer senare att få i uppdrag att beräkna hur deprecieringen påverkar konsumentpriseraa för oktober 1993 respektive oktober 1994.
Skatten på sterkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras. Skatteintäktema beräknas därigenom öka med ca 150 miljoner kronor.
Sammantoget föreslås eller aviseras utgiftsminskningar på 17 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Därav hänför sig 4,9 miljarder kronor tUl förslag som aviserats i proposifion 1992/93:50 och 11,9 miljarder kronor till nya förslag. Den långsUctiga effekten är betydligt större eller sammantoget nära 28 miljarder kronor. De förslag som tidigare aviserats svarar för ca 12,5 miljarder kronor och de nya förslagen svarar för 15 miljarder kronor. Därtill förstärks budgeten med 150 miljoner kronor från den höjda alkoholskatten.
Ikbell 5.3 Förslag i 1993 års budgetproposition samt i aviserade särpropositioner
Miljarder kronor
1993/94
Läng sikt
Höjd pensionsålder
1,1
6,0
Samordnad sjuk- och arbetsskadesjukpenning
1,6
1,6
Regeländring inom delpensioneringen
0,2
1,5
Utebliven kompensation för deprecieringens
priseffekt i basbeloppsanknutna förmåner
1,2
3,0
Regeländringar inom studiestödet
0,6
0,6
Sänkt ersättningsnivå och karensdagar inom
arbetslöshetsförsäkringen
4,7
4,7
Minskade kostnader för beredskapsarbeten,
utbildningsbidrag m.m.
2,1
2,1
Sänkt dagpenning för asylsökande
0,2
0,2
Minskade bostadssubventioner
1,5
3,0
Besparingar inom försvaret
0,4
1,2
Minskat bistånd
0,9
0,9
Polisväsendet
0,2
0,5
Administrativa utgiftsminskningar
2,1
2,1
Summa minskade utgifter
16,8
27,4
därav
aviserade i prop 1992/93:50
4,9
12,4
nya förslag till minskade utgifter
11,9
15,0
26 För att fullfölja saneringen av de offentliga finansema måste budgetför- Prop. 1992/93:1(X) stärkningar ske även under kommande år. Jag återkommer senare till Bilaga 1 detto.
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken
Målet för budgetpolitiken är att avskaffe det strakturella underskottet i de offentliga fmanseraa och därigenom skapa föratsättningar för en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling.
Underskottet i de offentliga finansema har ökat kraftigt under senare år. Dette beror i allt väsentligt på tidigare ekonomisk-politiska misslyckanden. Problemen förstärks av den rådande djupa lågkonjunkturen. Underskottet i stetsbudgeten har också ökat kraftigt.
Om vi underlåter att sanera de offentliga finansema blir följden en fortsatt kraftig ökning av stetsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Dette skulle få svåra konsekvenser för de människor som är beroende av offenUiga insatser och lecfe fill ökade orättvisor i samhället. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finanseraa drivas vidare.
Följande normer skall gälla för budgetpolitiken:
1 Det strukturella underskottet i de offentliga finansema skall avskaffas
Med dette avses att den offentliga sektoms finansiella sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel.
Ett hjälpmedel i dette arbete är den långsiktiga utgiftsstrategin. För att uppfylla normen och ftillfölja saneringen av de offendiga fmanseraa krävs fortsatte budgetförstärkningar.
Under åren 1994-1996 bör budgetförstärkningaraa uppgå till ca 25 miljarder kronor samt vad som följer av att den offentliga konsumtionen är realt sett oförändrad enligt den definifion som jag tidigare redovisat. Dette galler utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fettede beslut och förslagen i årets budgetproposition. Åtgärderaa bör förslagsvis fördela sig med ca 5 miljarder kronor för 1994 och vardera 10 miljarder kronor för 1995 och 1996. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatte budgetförstärkningar.
Saneringen av de offentliga finanseraa är ett långsiktigt arbete. Jag är öppen för att diskutera vilka budgetförstärkningar som bör genomföras. Det är angeläget att en bred parlamenterisk majoritet står bakom åtgärderaa. Dette stärker trovärdigheten i budgetpolitiken vilket får positiva effekter på tillväxt, inflationsförväntningar och förbättrar föratsättningama för ett varaktigt lågt ränteläge.
Åtgärdema kan beröra bl.a. följande tre områden:
* Sjukförsäkringen och andra delar av socialförsäkringssjystemet. Dette kan ske exempelvis genom ytterligare sänkningar av ersättningsnivåema och/eller utflyttning från stetsbudgeten i kombination med vissa avgiftsförändringar.
27
* Bostedssektoras belastning på den offentliga sektora. Möjlighetema Prop. 1992/93:100 att uppnå dette ökar i takt med sjunkande ränte som i sig dämpar Bilaga I boendekostnaderaa.
* Gmncfevdraget i inkomstskatteskalan.
Åtgärderaa ovan ansluter till det förslag som regeringen aviserade den 19 november 1992. I dette ingick emellertid som en väsentlig ingrediens också en kraftig ytterligare sänkning av arbetsgivaravgiftema. Jag har inte bedömt det som äncfemålsenligt att nu genomföra denna del av förslaget.
Jag är öppen för att diskutera även andra förslag till i förste hand minskade utgifter som läggs fram i riksdagen.
2 De offentUga utgifterna bör successivt sjunka räknat som andel av BNP
Denna norm gäller för de offentliga utgiftemas utveckling. Eftersom normen är långsUctig bör den gälla oberoende av fektiskt konjunkturläge och således avse de offentliga utgifteraa exklusive konjunkturberoende och tillfälliga utgifter, såsom arbetsmarknadspolitiska insatser och bankstöd. Normen avser således de konjunkturrensade offenUiga utgiftema som andel av en konjunkturrensad BNP.
Som framgår av följande teblå innebär årets förslag till stetsbudget att denna norm uppfylls.
Konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en koivjunkturrensad BNP
Procent
1991 1992 1993 1994
Konjunkturrensad
utgiftskvot 63,3 65,4 64,2 62,7
Ökningen av den konjunkturrensade utgiftskvoten mellan 1991 och 1992 förklaras bl.a. av ökade offentliga investeringar, högre utgifter för räntebidrag och ökade kostnader för flyktingmottegning. Därefter sjunker den konjunkturrensade utgiftskvoten till följd av beslutede utgiftsminskningar.
Ett liknande sätt att beskriva den strama utgiftutveckling som följer av tidigare fattede beslut och det budgetförslag som nu läggs fram är den nominella ökningen av de konjunkturrensade offentliga utgifteraa. Som tidigare har framgått hade fmanspolitiken en kraftigt expansiv inriktning under 1992 då de konjunkturrensade offentliga utgiftema ökade med 6,6 %. Därefter har utgiftsutvecklingen begränsats högst väsentligt. Ökningstakten för nominella konjunkturrensade utgifter beräknas bli 2,1 % för 1993 och 1,6 % för 1994. Dette innebär en real minskning.
28
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet
Budgetläget
Den kraftiga försämringen av den offentliga sektoms sparande under de senaste åren beror i huvudsak på en kraftig försämring av stetens budget från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1992/93.
Under budgetåret 1993/94 kan en viss förbättring skönjas. Dette beror både på tidigare fettede beslut, de nedskärningar på utgiftssidan som regeringen genomfört i samverkan med socialdemokrateraa hösten 1992 och på de nu föreslagna åtgärdema. Saidoförbättringen motverkas dock av fortsatte fell på inkomsteidan. Samtidigt ökar steteskuldräntoraa kraftigt på gnmd av den snabbt växande stetsskulden. Denna utveckling visar påtegligt följden av att under en period ha stora underskott i budgeten.
TabeU 5.4 Statsfinansemas utveckling
Miljarder kr
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
1991/92
1992/93
1993/94
Utfall
Inkomster
397,7
381,2
358,4
Arbetsmarknadspol itik Statsskuldräntor
34,7 60,0
43,4 83,0
44,0 95,0
Finanskrisutgifter Övrigt Summa utgifter
4,2 379,6 478,5
22,6 430,5 579,5
381,7 520,7
Budgetsaido
-80,8
-198,3
-162,3
Andel av BNP
-5,6 %
-13,8 %
-11,1 %
Statens lånebehov
88,7
230,1
205,3
Underliggande budgetsaido
-91,3
-173,2
-163,9
Statens lånebehov
Stetens lånebehov räknas fram genom att utgå ifrån det redovisade budgetsaldot och sedan lägga till
kassamässiga korrigeringar p.g.a. att skillnader mellan tidpunkten när transaktioner bokförs i myndigheters redovisning och när de registreras på stetsverkets checkräkning,
finansiering av underskott i fonder som ligger utanför stetsbudgeten, den del av stetens kreditgivning som går via riksgäldskontoret och därför inte redovisas på stetsbudgeten.
29 Stetens lånebehov nästan fördubblas från budgetåret 1991/92 tiU Prop. 1992/93:100 budgetåret 1992/93, 1993/94 sker det en förbättring, viUcen helt är att Bilaga 1 hänföra till förbättringen i det redovisade budgetsaldot för 1993/94.
Det sterkt negativa offentliga sparandet, som ger upphov till det stora lånebehovet, motsvaras av ett sterkt positivt privat sparande hos företeg och hushåll. Bytesbalansen beräknas vara nära noll år 1993 och positiv år 1994. Det kommer således att fiimas stor placeringskapacitet i den private inhemska sektora.
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten
Budgetkonsekvenser av tidigare beslutade åtgärder
Rikscfegen beslutede hösten 1991 att steten skulle garantera en nyemission av aktier i Nordbanken på ca 5,2 miljarder kronor och teckna sin andel av emissionen. Som en följd av beslutet har 4 191 milj kronor betelats ut över stetsbudgeten under 1991/92 för nyteckning av aktier i Nordbanken.
Riksdagens beslut i juni 1992 om rekonstraktion av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) innebär att regeringen har bemyndigats att bilda Förvaltningsaktiebolaget Venantius med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och svara för finansieringen av uppköp av utestående aktier i Nordbanken intill ett belopp om 2 050 miljoner kronor. Dette belopp belaster stetsbudgeten under budgetåret 1992/93.
I nämnda beslut bemyndigades regeringen att inom en ram om 20 miljarder kronor beslute om garantier, lån och kapiteltillskott eller vidte andra åtgärder i syfte att förstärka den fmansiella basen i Nordbanken och Securam. Den 29 oktober 1992 beslutede regeringen att tillskjute sammanlagt 10 miljarder kronor fill Nordbanken, viUcet har belastet innevarande års stetsbudget. Dessutom har en garanti på 9,85 miljarder kronor, syftande till att stärka den fmansiella basen i Securam, utfärdats. Vid denna garantis infriande kommer de principer som riksdagen beslutet på förslag av regeringen i prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet att tillämpas.
Dessutom kommer stetsbudgeten att belästes av räntekostnader i samband med lån till den stiftelse som äger Sparbanken Förste.
Budgetbelastningen av nämncfe åtgärder uppgår under innevarande budgetår till 22,6 miljarder kronor. Däratöver uppkommer en svårbedömbar ytterligare budgetbelastning i den mån det generella bankstödet utnyttjas.
5.8 Kommunala frågor
Kommuneraa och landstingens vericsamhet har stor samhällsekonomisk betydelse. Den svarar för merparten av social service till hushållen.
Steten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Stetsmakteraas riktlinjer för den kommunala ekonomin bör
30
ange omfettningen av den skattefinansierade verksamheten oavsett om Prop. 1992/93:100
denna produceras av kommunen eller private tjänsteproducenter. Det Bilaga 1
innebär att riktlinjer främst bör ges för den totela finansiella ramen och
därmed för den kommunala skattesatsen och de stetliga transfereringaraa.
Som jag framhöll i den reviderade fmansplanen 1992 bör kommuner och
landsting utgå från att det nya stetsbidraget utvecklas mycket restriktivt
under de närmaste åren.
Utrymme för att höja ambitionsnivån i den kommunala verksamheten måste huvudsakligen skapas genom rationaliseringar och effektiviseringar. Jag avser att till våren återkomma med en bedömning av det finansiella utrymmet för kommunsektom i samband med att jag redovisar mitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Jag avser cfe också att te upp frågan om den kommunala utdebiteringen för år 1994.
Mellan 1985 och 1991 hade kommunsektom ett negativt finansiellt sparande. Inkomsteraa täckte de löpande utgiftema medan en del av investeringama finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragningar av rörelsekapitelet. Den kommunala sektoms finansiella sparande förbättrades därefter mycket kraftigt under åren 1991 och 1992. År 1992 uppskattes det finansiella sparandet till ca 10 miljarder kronor. Det fmansiella sparandet bedöms bli positivt även år 1993. För år 1994 föratses cferemot en klar försämring.
Förbättringen av kommuneraas och landstingens ekonomi mellan åren 1991 och 1993 beror på att inkomstema ökar snabbare än utgiftema. Skatteinkomsteraa steg kraftigt 1991 och 1992 till följd av de höga löneökningaraa två år tidigare. Samtidigt ledde den föratsedcfe dämpningen av löneökningaraa och inflationen till att de kommunala utgiftema inte växte i samma snabba takt. Konsumtions- och investeringsutvecklingen dämpades.
Med den finansiella utveckling som kan föratses i både den stetliga och kommunala sektom kommer frågan om fmansiering av de tjänster som kommuner och landsfing hittills erbjudit in i bilden. Finansieringen har en avgörande betydelse för resursanvändningen inom offentlig sektor. Utgångspunkten är att skattefinansieringen även i framtiden kommer att spela en huvudroll inom flera tjänstesektorer.
Avgiftema motsvarar icfeg ca 13 % av kommunemas kostnader. Avgiftstäckningen är högst inom de tekniska områdena och lägst inom kultur, utbildning, omsorg. Från bl.a. 1992 års långtidsutredning har framhållits att ökad avgiftsfinansiering kan bli nödvändig om det inte skattevägen är möjligt att täcka kostnadema för den kommunala verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i samband med den reviderade finansplanen till våren.
Under våren 1992 har en utredning om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen bl.a. analysera patientevgiftemas roll inom hälso- och sjukvården ufifrån tre olika perspektiv; avgifteraas roll som finansieringskälla, avgifteraas roll som styrinstrament och avgifteraas fördelningspolitiska betydelse. Utredningens arbete beräknas vara slutfört senast den 1 mars 1994.
3 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 100. Bilaga 1. 31
5.9 Fördelningseffekter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Den samhällsekonomiska utvecklingen de senaste tio åren har medfört en
breddad och mer nyanserad syn på fördelningspolitiken. Debatten handlar inte längre enbart om de direkte effekteraa av att steten omfördelar resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Omfördelningen i ett livstidsperspektiv uppfettes allt oftere som viktig, liksom fördelningen mellan generationer samt mellan könen. Likaså har de samhällsekonomiska kostnaderaa av inkomstomfördelning alltmer uppmärksammats.
Debatten handlar också om de fördelningspolitiska effekteraa av arbetslöshet och inflation, liksom den än större frågan om fördelningen av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.
Det finns inga vinnare i en ekonomi i kris. Alla förlorar genom att en låg tillväxt ger frisk som sjuk, gammal som ung, en lägre välferd än om tillväxten skulle vara på samma nivå som i vår omvärld. Dessutom skapar krisen stora och godtyckliga klyftor mellan olika människor. Dessa klyftor är långt allvarligare än de som kan bli följden av ändrade skatter och inkomstöverföringar.
Tillväxten är avgörande för möjligheten att öka stendarden för alla. En bestående tillväxt kräver låg inflation. Dette är ett sterkt skäl för en kraftfull antiinflationspolitik. En hög inflationstakt leder också i sig till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntegare tjänar på bekostnad av sparare. Hög infiation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
De som träffes av arbetslöshet eller permanent slås ut från arbetsmarknaden förlorar inte bara inkomster utan också möjligheten att försörja sig själva. Flera års besparingar kan försvinna på några månader genom höga räntor och sänkte priser på egna hem. Många små företegare förlorar sina kunder, sitt kapitel och kanske hela sitt livsverk. Det är klyftor som inte enkelt kan mätes, men som är mycket viktiga i ett livstidsperspektiv.
Ett kontinuerligt växande budgetunderskott pressar upp räntoraa och medför därför sämre tillväxt och hög arbetslöshet. Dette leder till fortsatte välfärdsförluster och växande klyftor. Växande underskott medför också en ökad orättvisa mellan olika generationer. Dagens generation konsumerar, men kommande generationer får betela genom lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. Underskotten har därmed också en moralisk dimension.
Minskade offentliga utgifter innebär smärtsamma omprövningar och uppoffringar. För att accepteras måste uppoffringama och de följande långsiktiga förbättringama fördelas rättvist mellan olika grapper. Det är viktigt att alla är med om att sanera de offentliga finanseraa och att utsatte grapper skyddas. Grandläggande är att basen för den samlade välfärden ökar och att fördelningen av ekonomiska resurser blir rättvis.
Den ekonomiska politiken utformas efter dette synsätt. Åtgärderaa sätts in på ett sådant sätt att effekteraa blir så rättvist fördelade som möjligt. Inkomstöverföringar som har störst betydelse för utsatte grapper har
32
undantegits från besparingar, t.ex. bostedsbidrag. Särskilda insatser har Prop. 1992/93:100 gjorts genom ökat kommunalt bostedstillägg, höjda pensionstillskott, höjt Bilaga 1 vårdbidrag till föräldrar med handikappade bara samt genom högkostnadsskydd. Sänkningen av ersättningaraa inom socialförsäkringen har fördelats så att många får avstå ganska små belopp. Förändringaraa inom de direkte och indirekte skatteraa är likaledes så utformade att flertelet hushåll berörs. De sammanlagda effektema av ingreppen i inkomstöverföringar och skatter är därför jämnt fördelade mellan olika inkomst-grapper och femiljetyper samt mellan kvinnor och män.
I ett läge med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på hårcfe prov. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktede insatser för grapper som har särskilcfe behov. Den proposition regeringen i vår lägger fram om bl.a. rätt till personlig assistent för svårt handikappade skall ses i dette sammanhang.
5.10 Pensionssystemet
I ett långsiktigt perspektiv är utformningen av pensionssystemet av avgörande betydelse för tillväxt, sparande, skattetryck och balans i de offentliga finanseraa. Som påpekats av utredningen om ökat hushållssparande (SOU 1992:97) är pensionen ett viktigt sparmotiv. En långsiktigt stebil ökning av sparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i allt väsentligt genom privat sparande. Pensionssystemet måste cferför reformeras. Målet är att skapa ett pensionssystem som utöver att det ger grandtrygghet är långsiktigt hållbart, stimulerar sparandet och stärker sambandet mellan inbeteida avgifter och utgående förmåner. Förslag om sådana reformer kommer att läggas på basis av den pågående parlamenteriska arbetsgrappens arbete.
Men även förändringar inom det nuvarande pensionssystemets ram är angelägna. Pensionsåldera kommer med början 1994 att höjas successivt till 66 år. En eventuell ytterligare höjning av pensionsåldera kan bli aktuell först mot slutet av 1990-telet. Ersättningsnivån sänks samtidigt som särskilda åtgärder vidtes för att skydda de pensionärer som har det sämst ställt.
Även om det strakturella underskottet i den totela offentliga sektom elimineras kommer betycfende åteganden att finnas inom pensionssystemet. Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensionssystemet påbörjas tidigt under 1990-telet så att fiill effekt kan nås cfe påfrestningama på pensionssystemet blir som störst. Regeringen eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform.
6 Penning-, valuta- och statsskuldspolitik
Sverige har sedan 1982 haft en fest växelkurs. Riksbankens huvuduppgift har varit att försvara och skapa förtroende för den feste växelkursen. Den faste växelkursen har varit ett hjälpmedel för att åstedkomma en långsiktigt trovärdig låg inflation. Under denna period har emellertid
33
inflationstekten varit högre än i konkurrentländerna och det relativa Prop. 1992/93:100 kostnadsläget har stedigt försämrats. Den ekonomiska politiken var Bilaga 1 således under stora delar av 1980-telet inte förenlig med de krav som en festkurspolitik ställer. Först under det senaste året har inflationen och kostnadsstegringama kommit ned på en låg intemationell nivå.
Riksbanken lyckades försvara växelkursen även efter det att flera europeiska valutor devalverats eller lämnats att flyte fritt. De åtgärdspaket som presenterades under hösten av regeringen, i samarbete med socialdemokrateraa, var en viktig fektor i försvaret av växelkursen. Till slut tvingades dock riksbanksfullmäktige överge den feste växelkurspolitiken. Det uthålliga försvaret av växelkursen bidrog ändå till att stärka förtroendet för regeringens och riksbanksfiillmäktiges strävan att uppnå prisstebilitet.
Det fitms exempel på små utrikeshandelsberoende länder med rörlig växelkurs som framgångsrikt vämat om penningvärdet. Mycket telar dock för att just små utrikeshandelsberoende länder som Sverige har fördelar av att ha en fest växelkurs. Osäkerhet om växelkursen leder till att den som gör affärer med Sverige kräver ersättning för risken, vilket ter sig uttryck i pris eller ränte. För investeringar blir utländska placerares avkastningskrav alltför höga vid kursrisk. Sverige bör därför sträva efter att på sikt återgå till en fest växelkurs.
Efter beslutet att lämna ecu-anknytningen binds inte längre penning-och valutepolitiken av kravet på att försvara kronkursen. De principiella kraven på penning- och finanspolitiken är emellertid oförändrade. Uppgiften att dämpa inflationen begränsar räntepolitikens rörelsefrihet. Riksbanken kan påverka de korte räntoma, främst den s.k. dagslåne-ränten. Men räntepolitiken påverkar också växelkursen. En låg ränte kan pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. En expansiv penningpolitik skapar förväntningar om högre inflation i framtiden, vilket driver upp de långa räntoma. Det är de långa räntoraa som främst påverkar hushållens konsumtionsmöjligheter och gör företegens investeringar dyrare. Låga räntor är möjliga enbart om perming- och finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stebilitet.
I avsaknad av en fest växelkurs som norm för inflationsutvecklingen finns det risk för att inflationen återigen ter fert när konjunkturen börjar förbättras. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att målet om varaktigt låg inflafionstakt uppnås.
En lägre ränte som uppnås till följd av en trovärdig ekonomisk politik får betydande positiva effekter på de offentliga finanseraa. En lägre ränte ger lägre upplåningskostnader. Konsumentpriseraa ökar långsammare och därmed de utgifter som styrs av basbeloppet. Räntebidragen för nya och omsatte bostedslån blir lägre. Tillväxten blir högre och det konjunkturberoende underskottet lägre. Följande teblå visar de ungefärliga effekteraa på de offentliga finanseraa ett år efter en räntenedgång med en procentenhet.
34
Effekt pä den offentliga sektorns finanser av en procentenhets lägre ränta
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Offentlig sektor
Staten
Lägre ränta på nettoskuld
Lägre pensioner, studiemedel, m.m.
Lägre räntebidrag
Högre BNP
Summa
1,8
3,0
0,4
0,4
1,0
1,0
2,5
2,3
Dessutom uppkonimer en mycket betydande effekt genom minskat behov av stöd till den finansiella sektora.
Enligt regeringsformen har Riksbanken ansvaret för kredit- och valutepolitiken. Något i lagstiftning preciserat mål för Riksbankens verksamhet finns inte angivet.
Den sittande Riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda om Riksbanken bör få ett klart angivet mål och vilken ställning som banken skall ha gentemot riksdag och regering. Utredningen har också i uppdrag att lägga fram förslag som stärker Riksbankens oberoende. Utredningen skall lägga fram sitt betänkande i februari 1993.
Utredningens resultet och den därpå följande remissbehandlingen skall inte föregripas. Det kan dock konsteteras att ett stebilt penningvärde är ett viktigt mål för den samlade ekonoiniska politiken och att penning- och valutepolitiken har ett särskilt ansvar för att dette mål uppnås.
Riksdagen beslöt den 16 december att avskaffe valutelånenormen. Denna norm innebar att steten inte skulle nettolåna i utländsk valute för att finansiera budgetunderskott eller för att förvalte stetsskulden. Valutelånenormens uppgift var att bidra till finanspolitisk disciplin.
Att valutelånenormen nu är avskaffed innebär inte att stetens valuteupplåning fortsättningsvis bör bedrivas utan någon handlingsregel. Stetens upplåning bör vara föratsägbar för att bidra till ökad säkerhet på kreditmarknaden och bättre fungerande marknader. Dette medför på sikt lägre upplåningskostnader för steten. Det är vidare angeläget att begränsa stetens risktegande i skuldförvaltningen. Upplåningen, vare sig den sker i kronor eller i utländsk valute, får inte heller bedrivas så att den försämrar penning- och valutepolitikens verkningsgrad.
Den nu avskaffede valutelånenormen bör således ersattes med riktlinjer för stetens upplåning i valute för finansiering av stetsskulden. Principen bör vara att regeringen, efter samråd med Riksbanken, meddelar sådana riktlinjer till Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret har under hösten 1992 tegit upp lån i ufländsk valute för Riksbankens räkning. Det rör sig dels om lån på, med gällande växelkurser, sammanlagt ca 110 miljarder kronor i syfte att öka valutereserven, dels om lån på sammanlagt ca 50 miljarder kronor som Riksbanken avser att, i huvudsak, låna vidare till de svenslca bankema. Upplåning för det senare ändamålet skall, i enlighet med vad som
meddelades i september 1992, fortgå till dess upplåningen uppgår till ett Prop. 1992/93:100 sammanlagt belopp av ca 125 miljarder kronor. Bilaga 1
De förstnämnda lånen på 110 miljarder kronor avses den I januari 1993 föras över till upplåning för finansiering av stetsskulden. Riksbankens och Riksgäldskontorets balansräkningar kan cferigenom normaliseras. Åtgärden har den fördelen att Riksbankens utlåning till banksystemet i svenska kronor kan reduceras samtidigt som Riksgäldskontorets upplåningsbehov under den närmaste tiden i mindre utsträckning behöver täckas genom emissioner på den svenslca marknaden.
De stora budgetunderskotten och den allmänna utvecklingen på finansmarknadema gör att stetsskuldpolitiken får en ökad roll. Den snabbt ökande stetsskulden innebär en stor refinansieringsbörda. Det finns mot denna bakgrund anledning att förlänga löptiden på stetsskulden.
Sammanfettningsvis innebär avskaffandet av valutelånenormen att det finns ett behov av att riktlinjer för stetens framticfe upplåning för finansiering av stetsskulden festställs. Riksdagen har begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag fill sådana rikflinjer (bet. 1992/93:FiUI, rskr. 1992/93:134). Regeringen avser återkomma tiU riksdagen i 1993 års kompletteringsproposition med en fördjupad analys av frågan om riktlinjer för stetlig valuteupplåning. Dessföriiman avses inte omfettningen av stetens skuld i utländsk valute för fmansiering av stetsskulden väsentligen utökas på något annat sätt än genom den nyss nämnda överföringen.
7 Finanskrisen
De senaste årens ekonomiska utveckling har bl.a. kommit att präglas av att de finansiella systemen i inånga industriländer utsatts för betydande påfrestningar med återverkningar på den reala ekonomin. Problemen har kommit till uttryck i växande kreditförluster, en återhållsam kreditgivning och olika former av ingripanden från regeringaraas sicfe.
Bakgranden är en kombination av en osedvanligt utdragen interaationell högkonjunktur under 1980-telet och avreglering av kreditmarknadema i flertelet OECD-länder. Avregleringama utlöste en allmän kreditexpansion, med kraftigt stigande priser på tillgångar som aktier och festigheter. Förväntningar om fortsatte värdestegringar understödde en ökad skuldsättning hos företeg och hushåll. Skattesystemen i många länder gynnade därtill låntegande framför sparande. Hushållens skulder satte i relafion till BNP var i början av 1990-telet högst i länder som USA, Japan, Storbritannien. I Sverige har skuldsättningen med dette mått traditionellt legat något lägre men ökningen under andra hälften av 1980-telet bar varit väl så sterk.
När den interaationella konjunkturen vände necfet, samtidigt som den tidigare ohållbart höga inflationen i Sverige snabbt dämpades, förstärktes nedgången av den kraftiga och på inånga håll smärtsamma anpassningen på aktie- och festighetsmarknadema. Hushållen har fått sterka motiv att minska sin skuldsättning.
36 Bankema i Sverige och övriga nordiska länder har drabbats jämförelse- Prop. 1992/93:100 vis hårt. Den tidigare prisuppgången och därefter prisfellet på den Bilaga 1 svenska festighetsmarknaden har varit omfettende.
En viktig orsak till djupet i den svenska finanskrisen är ordningsföljden i de avregleringar som skedde under 1980-telet. Kreditregleringen togs bort vilket viteliserade kreditmarknaden. Valuteregleringen hade spelat ut sin roll och avskaffedes. Först 1990-91 genomfördes dock den skattereform som gjorde det mer lönsamt att arbete och att spara än att låna.
En aUtför lättsinnig kreditgivning gav upphov till betydande kreditförluster i det svenska banksystemet.
För perioden 1990-1992 ligger dessa troligen i storleksordningen 100 miljarder kronor. De konsteterade kreditförlusteraa har successivt ökat och till dette skall läggas en stigande andel nödlidande krediter med s.k. ränteeftergifter. Bankeraas intjäningsförmåga försämras vilket leder till lägre motståndskraft mot kreditförluster. Tidigare stigande räntenetton, som bl.a. kom till stånd genom höjda marginaler mellan in- och utlåningsräntoraa, har i allt fler fell förbytts mot sjunkande räntor. Steten har tidigare bistått Förste Sparbanken och Nordbanken för att säkerställa långsiktigt hållbara lösningar för dessa banker. För Nordbanken har steten i egenskap av ägare ett särskilt ansvar för bankens kapitelsituation och straktur. Under hösten 1992 försämrades situationen i Göte Bank kraftigt varvid regeringen utfäste att bankens förpliktelser skall tryggas. Ett omstraktureringsarbete pågår.
Oron på de finansiella marknadema tilltog efter sommaren. Osäkerheten om bl.a. bostedsinstitutens ekonomiska situation ökade och marknaden för institutens korte upplåning upphörde tidvis att fungera. Regeringen beslutede i det läget, i samråd med socialdemokrateraa, att lämna förslag till riksdagen om att steten garanterar att bankeraas och vissa andra kreditinstituts förpliktelser kan fullgöras i rätt fid (prop. 1991/92:135). Näringsutskottet har hemställt att riksdagen anter de i propositionen framlagda förslagen (bet. I992/93:Nul6). Riksdagen behandlar ärendet den 18 december. Syftet med åtegandet är att stärka förtroendet för betelningssystemet och säkerställa kreditförsörjningen.
Steten har ett långtgående ansvar för att trygga stebiliteten i betelningssystemet och allmänhetens förtroende för systemet. Vid allvarliga problem i enskilda institut kan dette förtroende snabbt rabbas och få spridningseffekter, som kan innebära omfettande stömingar i betelnings-och kreditsystemet i stort. Det ankommer cferför på regering och rikscfeg att vidte tillräckliga åtgärder för att förhindra en sådan utveckling.
Åtegandet innebär att kapitelbasen i banker och deras dotterbolag samt i andra kreditinstitut med stetlig anknytning kan vidmakthållas eller stärkas. Därmed minskas osäkerheten om institutens finansiella ställning, vilket bidrar till lägre upplåningskostnader samt en successivt normaliserad kreditgivning.
Stöd kan lämnas till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut eller till rekonstrakfion eller aweckling i ordnade former av institut med långsiktigt olönsamma utsikter. Stöd kan ges i form av lån, garantier,
37
kapiteltillskott eller på annat sätt. Åtgärdema skall utformas så att Prop. 1992/93:100 kostnadema för stödet skall återvinnas till steten. Villkor om rationalise- Bilaga 1 ringar och omstraktureringar skall kunna kopplas till stödet. Steten skall inte eftersträva att bli ägare fill kreditinstituten. Regeringens bemyndigande att vidte åtgärder gäller tills vicfere. En aweckling av stödsystemet kan bara ske efter ett nytt beslut av riksdagen.
En särskild myndighet kommer att inrättas för att hantera stödet. Beslut om stöd av principiell vUct eller av större omfettning skall dock underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall vidare fortlöpande informera rikscfegen om genomförda åtgärder.
De åtgärder regeringen har föreslagit i nämncfe proposition är nödvändiga för att under nuvarande förhållanden trygga oumbärliga funktioner för samhällsekonomin. Åtgärderaa bör bidra till att kreditinstituten inte onödigtvis begränsar en sund kreditgivning till livskraftiga företeg. Kreditvolymeraa måste dock anpassas efter 1980-telets exceptionella kreditexpansion. Det kommer cferför att te tid innan tillståndet på kreditmarknaden kan sägas ha återgått till det normala.
Det allmänna ränteläget och realräntans höjd är av stor betydelse för en ekonomisk återhämtning. En varaktigt lägre ränte kan uppnås encfest genom en trovärdig, långsiktig ekonomisk politik. En sådan är nödvändig också för att stetens stöd till kreditinstituten skall kunna begränsas och återvinnas inom rimlig tid.
Det är av stor vikt att stödet är så generellt som möjligt och att stor uppmärksamhet ägnas konkurrensen på kreditmarknaden. Senare års utveckling visar också på behovet av ökade kunskaper om de förhållanden och orsakssamband som lett fram till nuvarande problem på kreditmarknaden, samt om tillsynens och regelverkens ändamålserUighet. Regeringen kommer cferför inom kort att tillsätte en utredning med uppgift att analysera dessa förhållanden.
8 Arbetsmarknadspolitiken
På lång sikt finns det ingen annan möjlighet att öka sysselsättningen i Sverige än genom en politik som leder till stärkt och bevarad konkurrenskraft, varaktigt låg inflation och därmed lägre ränte. Det fortsatt försvagade arbetsmarknadsläget skulle dock få mycket negafiva konsekvenser för många människor och ekonomin som helhet om inte direkte motågärder sätts in.
Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fest. Målet är att bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Omfettande insatser för att skapa meningsfull vericsamhet för ungdomar i form av ungdomspraktik och kraftigt utökade utbildningsinsatser har satts in. Främst prioriteras åtgärder för att motverka långtidsarbetslöshet. Ett stort antel personer kommer att vara sysselsatte i konjunkturberoende åtgärder 1993. Regeringens insatser innebär den mest massiva arbetsmarknadspolitiska satsning som genomförts för att cfempa arbetslösheten.
38 Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att förbättra arbetsmark- Prop. 1992/93:100 nådens funkfionsförmåga. Denna uppgift måste fullföljas även i ett läge Bilaga 1 när kampen mot den öppna arbetslösheten kräver omfettande insatser. Arbetsmarknadspolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomislca politiken. Dagens stora åtgärdsvolym får således inte innebära att denna prioritering åsidosätts.
En avgörande föratsättning för att inflafionen skall kunna hållas fillbaka när tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl.
De arbetsmarknadspolitiska insatseraa måste cferför ges en sådan utformning att arbetskraften inte låses fest i åtgärder eller sektorer utan står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. En föratsättning för dette är att åtgärderaa skall vara möjliga att avslute snabbt. Flertelet av åtgärderaa är också fidsbegränsade till sex månader och kan endast i undantegsfeU förlängas.
De aktiva insatser som sätts in av sysselsättningsskäl niåste också ges en tillväxtbefrämjande inriktning. Generella stimulanser till skyddade sektorer bör undvikas. Ett långsiktigt förbättrat sysselsättningsläge kan endast fås genom ökad tillväxt i de konkurrensutsatte delama av svensk ekonomi. För att dette skall vara möjligt krävs en väl fungerande arbetsmarknad som säkerställer att denna sektor inte liksom under 1980-telet drabbas av kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft.
Därför prioriterar regeringen utbildnings- och kompetenshöjande insatser samt fidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringan Bl.a. har arbetsmarknadsutbildningen utökats kraftigt. Utbildningen bevarar och stärker arbetskraftens kompetens till den väntede uppgången i ekonomin. Ytterligare möjligheter har dessutom öppnats för arbetslösa att göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Stetsmaktema har fettet beslut om 25 miljarder kronor i investeringar i infrastraktur avseende åren 1991-94. Det har vidare skett en kraftig förstärkning av rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. Under innevarande budgetår har ytterligare 3 400 miljoner kronor anslagits, viUcet motsvarar 30 000 personer i genomsnitt per månad.
Det har också skett en betydande förayelse av arbetsmarknadspolitiken. Resurser som normalt används för att täcka utgifter för kontantstöd utnyttjas nu för att stärka arbetslinjen i form av ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. UngdomspraktUcen som totelt berälcnas ge 75 000 platser per månad har mycket snabbt kommit upp i höga volymer och ger ungdomar viktig yrkespraktik och arbetslivserferenhet. Det ökar deras möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling som beräknas omfette 20 000 personer per månad syftar fill att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.
Arbetslösheten kommer trots åtgärdema att vara hög efter svenska förhållanden och utgöra ett allvarligt problem. Enskilda människor kan få stora sociala problem och kompetens går förlorad när den inte används och stimuleras. Stora ungdomsgrapper riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.
39 Särskilt allvarliga problem uppstår vid långvarig arbetslöshet. Föratom Prop. 1992/93:100 väl kända sociala problem riskerar den att försämra ekonomins funktions- Bilaga 1 sätt så att en uppgång i ekonomin snabbt slår i kapacitetstaket med betydande risker för överhettning.
Samtidigt finns det en gräns för hur mycket arbetsmarknadspolitiken kan expanderas med bibehållna kvalitetskrav. Det är därför nödvändigt med en sterk prioritering för att undvika att hög arbetslöshet permanentes. Som ett led i en långsiktig tillväxtstrategi syfter åtgärderaa därför främst till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning främst i form av praktik, underlätte för svaga grapper, såsom handikappade, och motverka långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
En varaktigt låg inflationstakt kräver en motsvarande låg löneökning. OECD beräknar den arbetslöshetsnivå som bedöms vara förenlig med en icke accelererande pris- och löneökningar (non-accelerating inflation rate of unemployment, NAIRU). Arbetslöshet under denna nivå leder till en stigande löneöknings- och cfermed inflationstakt, vilket innebär att arbetslöshetsnivån inte går att upprätthålla på medellång och lång sikt. Denna nivå på arbetslösheten varierar mycket mellan olika länder och nivån beror bl.a. på arbetsmarknadspolitikens utformning, lönebildningssystemet och graden av löneflexibilitet. OECD har beräknat NAIRU till mellan 2,5 och 3 % för Sverige.
Under senare delen av 1980-telet låg arbetslösheten i Sverige mellan 1,5 och 2 % vilket var väsenfligt lägre än den nivå där priser och löner inte accelererar. Överhettningen av den svenska ekonomin ledde också till accelererande pris- och löneökningar. Den nödvändiga anpassningen därefter resulterade i den kraftiga ökning av arbetslösheten som nu pågår.
Det är således inte möjligt att uppnå en varaktigt låg arbetslöshet genom en expansiv penning- och finanspolitik. Arbetslösheten kan däremot motverkas på ett varaktigt sätt genom strakturella reformer och en utformning av lönebildningsprocessen som reducerar den nivå på arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Politiken skall utformas så att denna nivå blir så låg som möjligt.
Offentliga regelsystem bör utformas så att en låg arbetslöshet är förenlig med en icke accelererande inflations- och löneökningstekt. De lägre marginal skatteraa medför att en given löneökning efter skatt kan uppnås genom en betydligt lägre löneökning före skatt.
Kostnaderaa för arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bör i ökad utsträckning bäras direkt och på ett synligt sätt av personer som har arbete så att de i större utsträckning beakter effekter på arbetslöshet i löneförhandlingarna. En återhållsamhet i lönekraven blir cfe mera attraktiv för personer som har arbete genom att arbetslösheten och därmed kostnadema för denna blir lägre. Denna koppling bör fiimas på en så decentraliserad nivå som möjligt.
Även en sänkning av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bidrar till en lägre arbetslöshetsnivå genom att incitementen för att söka och acceptera andra arbeten förstärks. Det bör således normalt vara privatekonomiskt lönsamt att acceptera ett marknadsmässigt arbete inom en annan bransch eller på annan ort jämfört
40
med en utdragen period av arbetslöshet eller deltegande i arbetsmark- Prop. 1992/93:100 nadsåtgärder. Bilaga 1
Det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättning har uppenbara brister. Avsikten har varit att genom arbetsgivaravgifter och i någon mån egenavgifter bygga upp en fond, arbetsmarknadsfonden, som skulle kunna tjäna som en buffert vid variationer i arbetslösheten. Dette system fiingerar inte vid nuvarande arbetslöshetsnivåer. Underskottet i fonden beräknas för det irmevarande budgetåret till närmare 15 miljarder kronor och underskottet beräknas översfiga 25 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Den av regeringen tillsatte utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall ge förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras i framtiden.
Steten bör inte bedriva inkomstpolitik. När steten agerar som arbetsgivare måste hänsyn tes till de egna ekonomiska resursema och till att de för interaationell konkurrens utsatte delaraa av ekonomin bör vara löneledande.
Det besvärliga arbetsmarknadsläget gör det angeläget att uppmuntra till tidigareläggning av angelägna ombyggnadsåtgärder inom bostedsbeståndet. Det bör ske genom att räntebidragsandelen begränsas till 36 % för de ombyggnadsarbeten som påbörjas under 1995 och fill 25 % för dem som påbörjas 1996 eller senare. Genom dessa regeländringar blir det ekonomiskt fördelaktigt att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i förste hand till 1993 och 1994. Samtidigt klargörs att stetliga räntebidrag inte kommer att utgå för eftersatt underhåll. Det bör sfimulera till att i större utsträckning löpande genomföra erforderliga reparationsarbeten.
Dessa åtgärder kan kombineras med en ändring av festighetsskatten så att om- och tillbyggnadsåtgärder inte leder till skatteökning.
Bättre långsiktiga föratsättningar för byggverksamhet och boende skapas genom de olika avregleringar inom bygg- och bostedsmarknaden som regeringen har satt igång.
9 Tillväxtbefrämjande åtgärder 9.1 Förutsättningar för tillväxt
Den ekonoiniska politiken syfter till att skapa uthållig tillväxt för att öka invånaraas välfärd. Dette föratsätter låg inflation.
Men prisstebilitet är inte tillväxtens enda föratsättning. Åtgärder som förlöser den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter är nödvändiga. Den viktigaste uppgiften är att genomföra förändringar, som ger större utrymme åt initiativlusten och skaparkraften hos entreprenörer och anställda i hela den svenska ekonomin.
Ett sterkt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet är en föratsättning för en stebil ekonomi och en trygg välfärd. Långsiktiga åtgärder för att stärka näringslivet måste kombineras med kraftfulla åtgärder för att underlätte återhämtningen ur lågkonjunkturen. Regionalpolitiska insatser har i dette perspektiv också stor betydelse.
41 Regeringens polifik har varit inrikted på att befrämja en sterk tillväxt Prop. 1992/93:100 genom: Bilaga 1
strategiska skattesänkningar,
avregleringar,
förändringar av offentliga utgiftssystem.
De omedelbara behoven har tillgodosetts genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbetsgivaravgifteraa har sänkts.. Avregleringar och åtgärder för att öka utbudet av riskkapitel underlätter inindre och nya företegs expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat produktivitetsutvecklingen.
Den långsiktiga växtkraften förstärks genom en rad insatsen Satsningen på forskningen och den högre utbildningen ökar basen för de kunskaps-intensiva verksamheteraas expansion, både inom industrin och tjänsten-äringaraa. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska som ufländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den offenfliga upphandlingen, som är avcentral betydelse för flera av Sveriges viktigaste företegsgrappen Infrastraktur-investeringaraa ökar tillväxtpotentialen. Omdaningen av den offentliga sektora ökar de konkurrensutsatte sektoreraas möjlighet att expandera, utan att hämmas av 1980-telets brist på resursen
Sammantegna har dessa åtgärder banat vägen för en kraftig förbättring av den svenska ekonomins konkurrenskraft.
Ökad anpassningsförmåga
Tillväxten är beroende av hur snabbt och hur smidigt näringslivet anpassar sig till förändrade vUlkon Växande offentliga utgifter och faktiska monopol låste under 1970- och 1980-telen stora resurser i en offentlig sektor med påtegliga effektivitetsproblem. Stora delar av näringslivet har i praktiken varit skyddade från konkurrens. Ett alltmer omfettande arbetsrättsligt regelverk har minskat de små och medelstora förefegens expansionsvilja.
Regeringens åtgärder ökar konkurrensen inom sektorer som hittills varit offentliga monopol. De konkurrensutsatte verksamhetemas möjlighet att bära ekonomins framtida utveckling ökan De förändrade villkoren för den offentliga verksamheten skapar mer likvärdiga konkurrensförhåUanden, när olika sektorer vill expandera sin verksainhet.
Regeringen förenklar det regelverk, som bestämmer villkoren för den private verksamheten. Genom att företagandet underlättes ökar föratsättningama för en varaktig återhämtning.
42
Normer och spelruter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Den ekonomiska aktiviteten bedrivs i en miljö, som präglas av hävdvunna normer och institutionen I det korte perspektivet tes dessa betingelser ofta för givna.
Den ekonoiniska och ekonomisk-historiska forskningen tillmäter institutionema och etiken en viktigare roll än så. Framväxten av nya associationsformer och tydliga äganderegler skapade föratsättningar för marknadsekonomins utveckling.
Rättsregleraa har utvecklats i ett nära samspel med etiska och religiösa normen De gemensamma normeraa underlättede det förtroende mellan aktöreraa som var en föratsättning för att långväga handel och finansiella transaktioner skulle komma till stånd.
Det är sannolikt att sådana fektorer även gynnat den svenska ekonomins utveckling.
En restriktion för marknadsekonomins tillväxtkraft är transaktionskost-naderaa. Dessa kostnader ökar när ekonomins förankring i en god etik är svag. Samhällets svar på dette är lagar och andra offentliga ingrepp. Även om dessa kan motiveras utifrån den rådande situationen är det alltid effektivare om de ekonomiska aktöreraa själva reducerar transaktions-kostnaderaa. Ett sådant handlingssätt grandläggs genom en etiskt sammanhållen och förankrad politik.
De senaste årens utveckling och debatt har understrakit institutioneraas, rättsregleraas och etikens betydelse för en väl fungerande ekonomi. En etik som också betonar det personliga ansvaret bidrar till att lösa problem uten hämmande detelj regleringan
Flera av de problem som den ekonomislca utvecklingen kan skapa, t.ex. på miljöns område, beror på att institutioner och rättsregler inte utformats för att beakte sådana effekten Klara ägandeförhållanden skapar en tydlig ansvarsfördelning, som gör det lättere att undvUca negativa följder av det ekonoiniska livet.
Intemationaliseringen av ekonomin och samhället innebär att olika kulturer och etiska normer allt oftare möts vid marknadens transaktionen
Den svenska ekonomins oförmåga att möte det växande efterfrägetrycket mot 1980-telets slut låg delvis på det insfitutionella och efiska planet. Inte ininst skattereglemas utformning hade under flera årtionden frätt på värderingama av arbetets och sparandets betydelse. Förtjänstmöjlighetema i avregleringens spår innebar frestelser, som aktöreraa inte alltid visade sig kunna motstå. Varken inom näringslivet eller inom den offentliga sektora var institutionema och kontrollsystemen rastede att möte de påfrestningar som dette ledde tiU.
43
Regeringsförklaringen betonar de etiska värdenas grandläggande Prop. 1992/93:100
betydelse för det svenska samhället. Dessa värderingar hämter inte sin Bilaga 1
kraft från steten, utan från medborgaraa själva. Regeringens inriktning
på att skapa långsiktiga och stebila spelregler, inom det ekonomiska livet
såväl som på andra områden, syfter till att stärka det samspel mellan
samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionema och
etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kraven
Jämställdhet
En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. En ökad tillväxt är också en föratsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Hur de ekonoiniska resursema fördelas är därvid av stor betydelse.
Sverige har i ett historiskt och intemationellt perspektiv, kommit långt när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnon Svenska kvinnors förvärvsfrekvens är bland de högste i världen. Det är en styrka för Sverige i förhållande till inånga andra länder, där man inte på samma sätt tillvarater kvinnors kompetens i arbetslivet. Familjepolitiken bidrar till dette.
Ändå återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige. Det firms en stor tillväxtpotential i att bättre te tillvara kvirmors kompetens i arbetslivet och på andra områden. En sådan utveckling underlättes när strakturer förändras och konkurrensen ökar, t.ex. i kommuner och landsting. Ett moderaa tjänstesamhälle som svarar mot de krav medborgaraa - både kvinnor och män - ställer, kräver en förayelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och ansvar Dette kan också stimulera även mer traditionella produktions-inriktede organisationer till förändringan Möjligheteraa till förayelse och entreprenörskap är nu större än vad som hittills varit fellet. Därmed fmns också goda möjligheter att öka jämställdheten, t.ex. genom att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden, inte minst inom områdena vård och omsorg. För dette krävs emellertid ett aktivt och målmedvetet arbete. Det är angeläget att kommuner och landsting rikter ökad uppmärksamhet mot arbetsvillkoren för de anställda kvinnoraa samt uppmuntrar och stöder de kvinnor som vill te ett ökat eget ansvar för verksamheten.
Utbildning och baraomsorg är grandläggande för jämställdheten. Det är därför värdefullt att utbyggnaden av olika typer av baraomsorg kommit så långt i Sverige. Inom utbildningen är kvinnor fortferande underrepresenterade inom t.ex. tekniska yrken och överrepresenterade på t.ex. vårdutbildning. Det leder ofte till senare löneskillnaden Det är väsentligt att främja ett urval till högre utbildning som grandar sig på kompetens och inte på kön.
9.2 Skattepolitik för tillväxt
Regeringens skattepolitik innebär att skattetrycket successivt sänks. Takten och omfettningen måste avvägas mot de samhällsekonomiska
44
föratsättningaraa. I förste hand skall tillväxthämmande skatter sänkas Prop. 1992/93:100 eller avskaffes. Hänsyn måste också tes till att utrymmet för avvikande Bilaga 1 skatteutteg vad avser interaationellt lättrörliga skattebaser krymper successivt.
Genom den nödvändiga marginalskattereform som genomfördes 1990-91 lades en god grand för fortsatt reformering av skattesystemet. Bolagsbeskattningen reformerades genom en sänkning av skattesatsen på en motsvarande breddning av basen. Sverige har därigenom fått OECD-områdets mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning enligt en nyligen publicerad studie. I betydande utsträckning eliminerades genom skatteförändringaraa 1991 också snedvridningar genom en mera enhetlig beskattning av olika slag av inkomsten
Efter den nya regeringens tillträde hösten 1991 fettedes en rad beslut som bidragit till att ytterligare förbättra villkoren för sparande och kapitelbildning och därmed tillväxt i den svenslca ekonomin. Förmögenhetsskatten på arbetende kapitel i mindre och medelstora företeg har slopats. Förmögenhetsskatten i övrigt tes ut med en enhetlig skattesats på 1,5 procent och slopas helt den 1 januari 1995. Den för riskkapitelförsörjningen skadliga omsättningsskatten på aktiehandel har slopats, liksom den allmänna löneavgiften och skogsvårdsavgiften. Arvs- och gåvoskatten sänktes kraftigt och beslut togs om att sänka den generella skattesatsen för kapitelinkomsten
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin stärks kraftigt. Denna omläggning var motiverad från såväl tillväxt- som miljöpolitiska utgångspunkten
Löneskatteraa, som för bara några år sedan uppgick till närmare 40 procent av lönesumman, reduceras ytterligare genom den beslutede sänkningen på 4,3 procentenheter från den 1 januari 1993. Denna åtgärd medför, föratom en omedelbar förbättring av konkurrenskraften, att snedvridningar fill följd av skattesystemets uppbyggnad minskas. Sänkningen av löneskatteraa har i förste hand avsett sådana som i ekonomisk mening utgör renodlade skatten Därmed minskar beskattningen av en extra arbetsinsats. Det fmns sterka skäl att gå vidare på derma väg. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner i systemet för löneskatter bidrar fill en alltför hög totel marginalskatt på arbetsinkomsten En sterkare förmånsanknytning är därför mycket angelägen. Den förestående reformeringen av pensionssystemet är också betydelsefull från denna utgångspunkt.
Sammanteget har skatteraa sänkts för produktion och kapitelbildning med ca 40 miljarder kronon Finansieringen har i huvudsak skett inom skattesystemet. Totelt har dock beslut fettets om minskade skatter med ca 10 miljarder kronon
I ett längre tidsperspektiv och i samband med ett kommande svenskt medlemskap i EG är det vidare angeläget, främst för att undvika besvärande gränshandel, att den svenska konsumtionsbeskattningen reduceras genom en sänkning av den generella skattesatsen.
45 Egenföretegare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer Prop. 1992/93:100 beskattes idag hårcfere för sina inkomster än vad som gäller för aktie- Bilaga 1 bolagen. Som aviserades redan i anslutning till marginal skattereformen bör dette förhållande undanröjas. Under 1993 kommer ett system att föreslås som ger egenföretegaraa och delägare i handelsbolag likartede skatteregler, och därmed samma möjlighet till expansion som aktiebolag. De nya regleraa är avsedda att träda i kraft fno.m. den 1 januari 1994.
I avvaktan på att de nya regleraa kan träcfe i kraft kommer vissa lindringar i beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag att föreslås för beskattningsåret 1993. Förslagen innebär en tillfällig höjning av underlaget för inkomstbaserad skatteutjämningsreserv samt en senareläggning av återföringen av tidigare obeskattede reserven Genom dessa åtgärder lindras skatteutteget samtidigt som likviditeten förbättras.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster utgör en hämmande faktor vad avser företegens försörjning med riskvilligt kapitel. Det nuvarande systemet iimebär att en lånefinansiering blir billigare än en finansiering genom eget kapitel. Dette skapar problem särskilt för de mindre företegen där företegarens eget sparande har stor betydelse för företegets expansion. En särskild utredare kommer att under sommaren presentera förslag om lättnader i dubbelbeskattningen.
Samtidigt bör ändringar i bolagsbeskattningen göras på grundval av betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företegsbeskatt-ningen.
Skatten på sterkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till KPI-utvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras.
Ytterligare skattesänkningar inom ramen för den ovan angivna prioriteringen kommer att föreslås under våren 1993. Utgångspunkten är att förbättra Sveriges utvecklingskraft och att vidte sådana skatteförändringar som är motiverade med hänsyn till den ökade ekonomiska integrationen inom Europa. Dette gäller bl.a dieselskatten, charterskatten och skatten på dryckesförpackningar De ytterligare skattesänkningar som blir akttiella är fullt fmansierade.
9.3 Riskkapital för tillväxt
En av grandstenaraa i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigt små- och nyföretegande. Regeringen har som mål att skapa gocfe generella förutsättningar för nyetebleringar och tillväxt i företegen. En viktig föratsättning för ett expansivt ny- och småföretegande är en fungerande privat riskkapitelmarknad för småföreteg.
På grandval av propositionen om kapitel för tillväxt har riksdagen beslutet om rikUinjer för utskiftning av akfier i två portföljbolag och åtte riskkapitelbolag som kapiteliserats med medel från de föratvarande löntegarfonderaa (prop. 1992/93:41, FiU1992/93:3, rskn 25). Dessa medel skall via särskilcfe riskkapitelbolag tillföras små och medelstora
företeg i form av riskvilligt kapitel. Riskkapitelbolagen skall ägas privat Prop. 1992/93:100 och drivas på strikt affärsmässiga granden Riskkapitelmarknaden tillförs Bilaga I 6,5 miljarder kronon
Stetens medverkan vid finansiering av företegsetebleringar och utvecklingsprojekt i unga företeg liksom stetens insatser för att utveckla en väl fungerande privat riskkapitelmarknad förstärks och effektiviseras genom bildandet av Industri- och nyföretegarfonden. Denna fond ersätter Industrifonden och erhåller även medel från Stiftelsen Småföretegsfonden samt från utvecklingsfondema. Industri- och nyföretegarfonden skall bl.a. ge förmånliga lån vid eteblering av nya företeg i samarbete med private finansiärer (prop. 1992/93:82).
9.4 Avregleringar för tillväxt
En stor del av den svenska ekonomins växtkraft finns i de nya företegen, i de inindre företegen - och i de företeg som ännu inte kommit igång. Men inånga av de som skulle kunna växa tvekar eller avstår, när de möter uppgiften att forcera svårhanterliga regelverk. Därför måste det offentliga regelsystemet ständigt omprövas och regler som inte är ändamålsenliga mönstras ut.
Avreglering av arbetsmarknaden
Den parlamenteriska kommitté som gör en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen har följande övergripande mål: förslagen skall lecfe till enklare bestämmelser, de skall ge ökade möjligheter till information och inflytande för den enskilde arbetstegaren samt innebära en förskjutning av infonnation och förhandlingar till det lokala planet. Kommittén skall särskilt beakte de mindre företegens intressen.
Förslag kommer att redovisas i ett delbetänkande våren 1993. Delbetänkandet kommer att omfette anställningsskyddet och vissa frågor i medbestämmandelagen. Förslag baserade på utredningens arbete förbereds inom regeringskansliet. Kommitténs arbete förväntes vara helt slutfört före utgången av 1993.
Regeringen har också beslutet om översyn av ledighetslagstiftningen. Utredningen om avskaffende av arbetsförmedlingsmonopolet har under hösten 1992 avlämnat sitt slutbetänlcande.
Enklare skatteregler
Ett omfettande arbete har inletts med syfte att skapa enklare skatteregien Nya regler om s.k. F-skatt har beslutets av riksdagen och kommer att tillämpas från och med den 1 april 1993. De nya reglema gör det möjligt för en arbetsgivare att på ett enkelt sätt få vete huravida han är skyldig att göra skatteavdrag och betela arbetsgivaravgifter eller inte.
Med början år 1993 genomförs vissa förenklingar på inkomstskatte-sidan genom att skattefrihet införs för vissa förmåner vid tjänstereson Ytterligare förenklingsförslag kommer under våren 1993. Ett förenklingsarbete pågår också när det gäller festighetstexeringen.
4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 1. 47
Regeringen tillsatte i januari 1992 en utredning för att se över Prop. 1992/93:100 mervärdesskattelagen från konkurrensneutralitetssynpunkt. Utredningen Bilaga 1 har i november länmat ett delbetänkande som bl.a. behandlar vissa sjukvårdsfrågor, uthyraing av festighet och vissa mervärdesskattefrågor inom bank- och försäkringsväsendet. Betänkandet kommer enligt planeraa att leda till lagstiftning under våren 1993. Fler förslag kommer att presenteras senare.
Avreglering av kommunikationsmarknaden
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenhetema av denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens som skapat ett större utbud och lägre prisen
Jämvägstrafiken avregleras successivt. Riksdagen har beslutet att upphandling av interregional persontrafik på järaväg skall ske i konkurrens. En utredning om att tilläte konkurrens på spåren avlämnas i början av år 1993.
Enligt förslag i proposition 1992/93:132 skall postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets brevmonopol avskaffes. Förslag om postlag och bolagisering av Posten kommer att presenteras.
Avregleringen av telemarknaden fortsätten En ny tillsynsmyndighet -Telestyrelsen - har inrättets. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas ett samlat förslag om telelag och bolagisering av Televerket.
Avregleringar av nnansmarknaden
I syfte att i förste hand öka valfriheten för hushållen och stimulera till konkurrens om pensionssparandet har regeringen i en lagrådsremiss föreslagit utökade möjligheter för hushållen att pensionsspara. Ett individuellt pensionssparande med samma skatteregler som för sparande i pensionsförsäkring, skall kunna ske på inlåningskonto i bank, i värdepappersfonder eller i enskilda värdepappen Sparandet skall vara bundet för pensionsändamål men kutma flyttes mellan tillåtna sparformen Det nya sparsystemet föreslås att införas den 1 januari 1994.
Regeringens och kommuners rätt att utse offentliga styrelseledamöter i bankaktiebolag slopas från årsskiftet. Bestämmelsen att regeringen skall godkänna valet av styrelseordförande i bankaktiebolag tes också bort. Utlänningsförbehåll som integits i bolagsordningar för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag liksom i de allmänna akfiebolagen till vilka övriga aktiebolag på kreditmarknaden räknas upphör att gälla den 1 januari 1993. Alla akfier blir således fria från årsskiftet. Från och med årsskiftet får en bank dels utföra vissa posttjänster, dels låte vissa banktjänster utföras av annan än bankens egen personal i exempelvis butikslokalen
Kreditinstitut från EES-området får efter avtelets ikraftträdande driva verksamhet i Sverige efter ett anmälningsförferande.
En proposition som föreslår viss avreglering på försäkringsområdet kommer att presenteras under våren 1993. Försäkringsföreteg från EG-länder kommer att kunna eteblera sig i Sverige genom filialer och uten krav på deposition av tillgångan Vidare kommer sådana företeg att kunna
driva fri handel med tjänster till Sverige utan att vara eteblerade här i Prop. 1992/93:100 landet och, med vissa undanteg, utan tillstånd av svenslca myndigheten Bilaga 1
Avreglering av bostadsmarknaden
Riksdagen har på regeringens förslag beslutet om en ny ordning för stetliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och med år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av de stetliga subventioneraa. Regeringen prövar för närvarande en rad ytterligare förslag och synpunkter från utredningen om stetens stöd för bostedsfinansieringen vad avser planprocessen, kraven på byggnader, bygglovsförferandet samt kommunal bostedsförsörjning och kommunal bostedsförmedling. Boverket genomför en översyn av nybyggnadsreglerna. Syftet är att te bort alla detelj föreskrifter om bostäders utformning och utrastning och ersatte dessa med föreskrifter om funktionen
Konkurrens på elmarknaden
Ett arbete pågår för att genom ökad konkurrens på elmarknaden uppnå ett mer rationellt resursutnyttjande och erbjuda kunderaa flexibla leveransvillkor och lägre prisen Utredningsförslag om ny ellag och svensk kraftbörs avlänmas under våren.
Avreglering av skogsbrukssektorn
En översyn och totel genomgång av skogspolitiken har genomförts av 1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén föreslår en långtgående avreglering och förenkling av skogsvårdslagen. Regeringen har för avsikt att senare under dette riksmöte återkomma till riksdagen med förslag om skogspolitiken och den stetliga skogsvårdsorganisationen.
Avreglering av kommunal verksamhet
I och med att stetsbidragssystemet till kommuneraa lagts om vid årsskiftet har de regler som följt de specialdestinerade stetsbidragen försvunnit. Dessa ersätts med en påse pengar som fördelas enligt ett antel faktorer som relateras till kostnadsstraktur och inkomststraktur i form av skattekraft. Dette ger stor frihet för kommunema att använda sina medel på ett effektivt sätt.
Inom Civildepartementet har ett arbete inletts som syfter till att öka den ideella sektoms möjligheter att i större utsträckning te över och driva verksamheter som av tradition tidigare har varit kommunala.
Socialdepartementet har presenterat en rapport som beskriver hindren för utveckling mot private driftsformer samt ger förslag på åtgärder som undanröjer eller begränsar onödiga hinder. Regeringen kommer successivt att lägga fram förslag som underlätter altemativa verksamhetsformen
49 Avreglering på utbildningsområdet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Från och med den I juli 1992 tilldelas fristående skolor på grandskole-
och gymnasienivå medel av kommuneraa. Regeringen avser att lägga en proposition om eleveraas möjlighet att välja skola, de ekonoiniska villkoren för fristående gymnasieskolor och kommuneraas möjlighet att lägga ut utbildning på fristående huvudmän.
Även forskningen och utbildningen på högskolenivå avregleräs. Bland annat introduceras inför budgetåret 1993/94 ett nytt resurstilldelningssystem som ökar konkurtensen mellan högskolor och universitet.
9.5 Konkurrens för tillväxt
Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är grandläggande för att nationell och interaationell handel skall kunna utvecklas till samhällsekonomins och konsumenteraas fördel. Ett utökat interaationellt samarbete med eliminering av handelshinder och en intemationalisering av företegandet ställer krav på en konkurrenspolitik på den nationella marknaden som ligger i fes med vad som gäller på de interaationella marknadema.
Sverige kommer genom EES-avtelet att te ett viktigt steg mot att ingå i det europeiska samarbetet. Sverige kommer därmed att anslute sig till de spelregler för en effektiv konkurrens som återfiims i Romfördraget. Dette innebär väsentligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av hinder för interaationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapitel. Nya regler kommer att gälla för bl.a. offentlig upphandling.
För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den offentliga sektora i störte utsträckning utsätts för konkurrens. Dette gäller inte minst kommunal verksamhet. En offensiv konkurrenspolitik iimebär vidare att fidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för konkurrens samt att feste och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i den private sektora. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för fritt marknadstillträde ofte är olika typer av regleringan
Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upphandla varor och tjänster på den öppna marknaden i konkurrens. Betydande kostnadsminskningar kan uppnås när den offentliga verksamheten utsätts för konkurrens. En föratsättning för användande av entreprenader är dock att det finns verklig konkurrens mellan flera aktörer på den lokala marknaden. I prop. 1992:93:43 har regeringen klargjort föratsättningaraa för ett ökat inslag av entreprenader och konkurrens i den kommunala verksamheten. Riksdagen har beslutet i enlighet med regeringens förslag.
I många fall kan potentieU konkurrens vara tillräcklig för att uppnå adekvat konkurrens. Det centrala är att private producenter får konkurrera på helt likvärdiga villkor uten några öppna eller dolda eteble-ringshinden
Upphandling genom anbudstävlingar bör tillämpas i långt större utsträckning än vad som hittills skett. En departementspromemoria (Ds 1992:121) med ett förslag till rättslig reglering av iimebörd att viss verksamhet som bedrivs i egen regi skall utsattes för konkurrens, har
presenterats av Näringsdepartementet och remissbehandlas för när- Prop. 1992/93:100 varande. Bilaga 1
Ett förslag till ny konkurrenslagstiftning har nyligen antegits av riksdagen (prop. 1992/93:56, NU17, rskn 144). Den nya konkurrenslagen träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen iimebär att de materiella konkurrensreglerna har utformats med utgångspunkt i EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtelet. Den s.k. missbraksprincipen överges fill förmån för den s.k. förbudsprincipen. Dette innebär att lagen innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrensbegränsningar Överträdelse av förbuden kan medföra ekonoiniska sanktioner på upp till 10 % av företegets årsomsättning. Lagen skall tillämpas av det nya Konkurrensverket och prövas ytterst av Marknadsdomstolen.
9.6 Privatisering av statligt ägda företag
Under 1980-telet har det enskilcfe sparandet ökat bl.a. genom sparande i olika fonder, konvertibellån och aktieförsäljningar riktede till de anställda. Det är bra för viteliteten i svensk ekonomi om många rnäimiskor såsom ägare engagerar sig i hur det går för företegen, strävar efter att påverka deras utveckling samt bidrar till utbudet av riskvilligt kapitel. Försäljningen av stetliga företeg ter därför sikte på att ge många människor möjligheter att spara i aktier och bli delägare i dessa företeg.
En utförsäljning av stetliga tillgångar inbringar betydande belopp. För att inte minska stetens förmögenhet bör dessa medel användas dels för infrastrakturinvesteringar, dels för att amortera stetsskulden.
Utförsäljningaraa ger givetvis inte något utrymme för ökade offentliga utgifter utan innebär främst en ändrad sammansättning av stetens förmögenhetsportfölj genom att aktier i stetliga företeg ersätts med andra tillgångar eller reducerad stetsskuld. Privatiseringen ger dock ett samhällsekonomiskt överskott i form av effektivitetsvinster genom ökad konkurrens. I den mån dessa vinster tillfeller steten bör de använcfes för att reducera det strakturella underskottet och inte för att öka de offentliga utgifteraa.
Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan rikscfegen i december 1991 bifellit regeringens proposition om privatisering av stetligt ägda företeg, m.m. (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskn 1991/92:92) och bemyndigat regeringen att sälja stetens aktier i 35 helt eller delvis ägda bolag. I rikscfegsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken (prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskn 1991/92:8) fick regeringen bemyndigande att sälja aktieraa i banken.
Arbetet med bolagisering av stetlig verksamhet som en förberedelse för privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Stetens Vattenfellsverk till Vattenfell AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform. Domän AB.
I maj 1992 har steten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav (42 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Svenska folkets efterfrågan på SSAB-
paket blev mer än tre gånger större än efterfrågan. Även kvoten för Prop. 1992/93:100 institutionella placerare övertecknades kraftigt. Bilaga 1
I maj 1992 fullföljdes privatiseringen av Svalöf AB, som arbeter med växtförädling inom lantbrak och trädgård. I augusti 1992 sålde steten merparten av sitt aktieinnehav i Svensk AvfeUskonvertering AB, Sakab, till WMI Sellbergs AB.
Regeringens arbete med bolagisering och förberedelse för privatisering av ytterligare verksamheter pågån Utförsäljning skall ske på kommersiella villkon Tidpunkteraa för fortsatte utförsäljningar kommer att väljas med hänsyn till marknadsmässiga bedömningar av möjligheteraa till ägarspridning.
9.7 Den nödvändiga infrastrukturen
I regeringens ekonomiska politik spelar satsningar på infrastrakturen en viktig roll. Produktiva investeringar utgör en viktig länk mellan de stebiliseringspolitiska ansträngningaraa och regeringens politik för en uthållig tillväxt. Förbättrade kommunikationer skapar föratsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.
Den samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningen måste inte en framskjuten plats, när besluten om olUca insatser fettes. Satsningaraa på infrastrakturen måste koncentreras dit där de spelar störst roll för att avhjälpa flaskhalsar och konmia hela landets näringsliv till godo.
Sammanlagt har närmare 25 miljarder tillförts infrastrakturområdet via ökade anslag och tidigareläggningar av planerade investeringar genom beslut under 1991 och 1992. Större delen utgörs av planeringsramen för investeringar i trafikens infrastraktur Av de ca 20 intecknade miljarderaa har 45 % avsatts för järavägsinvesteringar, 28 % för väginvesteringar och 27 % för storstedsöverenskommelsen Ytterligare ca 5 miljarder har avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder samt för underhåll av vägar och järavägar
Av dessa satsningar beräknas en stor del, ca 65 %, fella ut i form av investeringar till och med 1994. Under 1993 och 1994 beräknas den totela investeringsnivån i ekonomin vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fellet utan dessa satsningar
52 Diagram 9.1 Beslutede investeringar i infrastruktur 1991-1998
Miljarder kr 14000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Anm: Avgiftsfinansierade projekt ingår ej Källa: Kommunikationsdepartementet
1 syfte att åstedkomma en långsiktig hållbar finansiering för fortsatt utbyggnad av infrastrakturen, föreslås en övergång till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järavägan Förslaget medger ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-telet. Under perioden iimebär dette en låneram på 30 miljarder kronor, vilket innebär att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påbörjas.
9.8 Regional balans
Den djupa lågkonjunkturen slår hårt mot redan tidigare utsatte delar av vårt land. En större delaktighet i den europeiska integrationen innebär ökade möjligheter för regional utveckling. Syftet med regionalpolitiken är att hela landet skall kunna dra nytte av fördelaraa med en skärpt interaationell konkurrens och en fri marknad.
En central del i en ekonomisk politik för uthållig tillväxt är att tiUvarate utvecklingsmöjlighetema i alla delar av landet, inte minst på landsbygden och de mindre ortema. Genom en kraftfull regionalpolitik skapas föratsättningar för att stimulera produktion och sysselsättning i regioner med underatny ttj ande av resursen
Att te till vara utvecklingskraften i de inindre företegen är därvid avgörande för att åstedkomma en regionalt spridd sysselsättning liksom satsningar på bättre infrastraktur, teknikspridning, god service och en bra miljö. På dette sätt kan också sådana överhettningsproblem i ekonomin som uppkom under senare delen av 1980-telet undvikas.
53 Regeringen föreslår mot denna bakgrand att 2,6 miljarder kronor Prop. 1992/93:100 anvisas för skilda insatser på det regionalpolitiska området, bl.a. Bilaga 1 möjliggörs en fortsatt kreditgivning från Norrlandsfonden och en i övrigt hög ambitionsnivå på regionalpoUtiska området.
9.9 Tillväxten - miljöpolitikens hävstång
En god tillväxt skapar föratsättningama för den miljövänliga utveckling, som i sin tur är ett av villkoren för att tillväxten skall bli uthållig. Det är när ekonomin växer som produktionsapparaten fömyas och mUjövänliga teknologier snabbast kommer i brak. Det är också teck vare de resurser som tillväxten skapar som ambitionema kan höjas när det gäller miljöpolitiska ingripanden. Därför syftar regeringens politik till att vårda det ömsesidiga beroendet mellan tillväxt- och miljöpolitiken.
Den ekonoiniska utvecklingen skall präglas av hänsyn till miljön och naturresurseraa. Miljöskulden får inte öka. För svensk del imiebär det att särskilt stor vikt måste läggas på det interaationella miljösamarbetet. De för Sverige svåraste miljöproblemen kan endast lösas i samarbete med andra länden
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att te fram förslag på hur Sverige tillsammans med andra länder gemensamt kan uppfylla internationella miljökonventioner, främst klimatkonventionen men även beträffande svavel och andra gränsöverskridande föroreningan Av särskild vikt att belysa är Sveriges möjligheter att få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar vid åtgärder i andra länder, eftersom det i vissa fell kan vara den kostnadseffektivaste lösningen.
Det är viktigt att miljöpolitUcens alla medel koordineras på ett effektivt sätt. Samtidigt som användningen av ekonoiniska styrmedel utökas, skall regleringaraa tillätes ge näringslivet ett större inslag av valfrihet och flexibilitet när det gäller åtgärdema. På regeringens uppdrag ser Naturvårdsverket över frågan om s.k. bubblon För att hänsynen till miljön skall infogas i marknadsekonomins mekanismer och arbetet bli förebyggande arbeter regeringen målmedvetet för att öka inslagen av ekonomiska styrmedel och producentansvan
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling kräver att producentema ter sitt ansvar, men det kräver också att det Ladividuella ansvaret ökan Regeringen kommer under året att arbete vidare med förslag på dette område.
10 Avslutning
Missgreppen i den ekonoiniska politiken under 1970- och 1980-telen har fört in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och kommer att te tid.
Regeringens politik är en samlad strategi för att återapprätte tillväxten och pressa ned arbetslösheten i hela Sverige. Vi kan redan se flera
positiva utvecklingstendenser som visar att föratsättningaraa för en god Prop. 1992/93:100 ekonomisk utveckling har stärkts. Bilaga 1
Möjligheteraa till en ny period av tillväxt, nyföretegande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll. De rikflinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i denna budget innebär att dessa möjligheter tillvarates.
55 Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94
1,1.1 Beräkningsförutsättningar
Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1992 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grandat sina beräkningar på framgår av tabell 1. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2.
Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har beräkningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grand för inkomstberäkningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsföratsättningar.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 1. Anteganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring
1994 RRV
Föredraganden
RRV
Föredraganden
RRV
Föredraganden
Lönesumma
0,9
0,9
-0,7
-0,2
2,1
3,1
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt
2,0
2,3
4,9
5,1
2,9
2,8
Privat konsumtion,
löpande priser
0,2
0,9
1,2
2,3
3,0
3,3
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93
RRVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1992/93 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1992. Beräkningarna av inkomstema för budgetåret 1992/93 redovisas också i verkets inkomstberäkning.
Inkomster
1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1992/93 beräknat inkomstema till 379 751 milj.kr.
Till följd av vad jag nyss anfört om lönesummans utveckling samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 162 milj. kr. Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringeris proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
säkringsavgift räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto Prop. 1992/93:100 med 438 milj. kr och upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter Bilaga 1 //// arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 101 milj. kr Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 89 milj. kr. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 527 milj. kn
I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomstema på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1 100 milj.kn Med anledning av vad jag nyss anfört angående lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 75 milj. kr Av samma anledning justerar jag även upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 17 milj. kr.
Med anledning av en aiman bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 300 milj. kr., Jag räknar även ned inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 750 milj. kr. med anledning av de åtgärder på skatteområdet beträffande enskilda näringsidkare som statsrådet Lundgren senare idag kommer att presentera. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 450 milj. kr. Vidare räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr till följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkUlS, rskr. 158) avseende senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Dessutom räknar jag ned samma inkomstfitel med 30 milj. kr. till följd av regeringens proposition om skatt på dieselolja m.m. (prop. 1992/93: 124, bet. 1992/93 SkUB, rskr. 147) avseende miljöklasser för tunga fordon. Sammantaget räknar jag således ned inkomsttiteln Energiskatt med 80 milj. kn Till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Räntor på energisparlån med 3 milj. kr. Slutligen justerar jag upp inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande med 76 milj. kr. med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen.
Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkomstema med 1 477 milj. kr jämfört med RRVs beräkning. Ändringama framgår av tabell 2.
57 Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av stetsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100 BUaga 1
RRVs
Förändring
beräkning
enligt föredraganden
Ull
Fysiska personers inkomstskatt
7 168 000
+ 1 162 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt
18 918 000
- 450 000
1211 Folkpensionsavgift
43 865 000
-1- 75 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
117 000
- 527 000
1251 Övriga socialavgifter, netto
7 354 000
+ 17 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-
institutets verksamhet
315 000
+ 101 000
1411 Mervärdeskatt
115 500 000
+ 1 100 000
1428 Energiskatt
13 325 000
- 80 000
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
4 830 000
+ 76 000
2351 Räntor på energisparlän
212 700
+ 3 300
Sirnima inkomster
379 750 702
Summa förändringar enligt föredraganden
+ 1 477 300
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringama av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomstema för budgetåret 1992/93 till 381 228 milj.kr.
Utgifter
I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgiftema till 482 160 milj.kn RRV har i sin prognos beräknat de totala utgiftema till 574 792 milj.kr. RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 78 miljarder kronor. Med anledning av ett förändrat budget-och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s prognos publicerades beräknar jag ränteutgiftema för budgetåret 1992/93 till 83 miljarder kn
Tabell 3. Räntor på stetsskulden budgetåret 1992/93
Miljarder kronor
Beräkning till grund för statsbudgeten
Nuvarande beräkning
Räntor på lån i svenska kronor Räntor på lån i utländsk valuta Valutaförluster, netto
Summa
64,0
60,5
5,1
16,8
-0,1
5.7
69,0
83,0
Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposilion om lönegaranfifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) om arbetarskyddsavgiften räknar jag ned anslaget Bidrag till arbets-
58
miljöfond med 267 milj. kr. Efter samråd med chefen för Justitie- Prop. 1992/93:100
departementet räknar jag ned anslaget Lokala polisorganisationen med Bilaga 1
250 milj. kr. som en följd av att åtgärder kommer att vidtas för att
minska belastningen på detta anslag. Vidare räknar jag ned anslaget
Bidrag till sjukförsäkringar med 66 milj. kn med anledning av ny
information. Slutligen räknar jag upp utgiftema med 1 307 milj. kn med
anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:105).
Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 523 milj.kr och uppgå till 29 338 milj.kn Bedömningen är självfallet osäker men jag accepterar tills vidare RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. 1 tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1991/92 och 1992/93
Miljarder kronor
Huvudtitel 1991/92 1992/93
8,1
8,1
16,4
10,7
3,7
4,1
1,9
1,5
5,8
4,9
Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet Övriga huvudtitlar
Summa 35,9 29,3
Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 16 miljarder kronon Jag beräknar dessa utgifter till 15 miljarder kn
Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1992/93 till 579 516 milj. kr.
Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93
Milj.kr.
Statsbudget RRV Föredraganden
425 660
474 269
474 993
69 000
78 000
83 000
4 500
6 523
6 523
-17 000
16 000
15 000
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring i anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
Summa 482 160 574 792 579 516
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 Bilaga 1
Inkomster
RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 344 711 milj.kr. för budgetåret 1993/94. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som jag nyss redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.
Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 3 066 milj. kr. I och med upprättandet av den nya inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift för jag de medel RRV har beräknat att den allmänna sjukvårdsavgiften skall inbringa, dvs. 4 721 milj. kr. från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift. Jag justerar även ned inkomsttiteln Fysiska personers skatt med 100 milj. kr. med anledning av regeringens proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst (prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU14, rskr. 148) med avseende på bU-avdraget. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 755 milj. kr.
Till följd av vad jag nyss anfört angående den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 100 milj. kr. Med anledning av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 538 milj. kr. Samtidigt justerar jag ned samma inkomsttitel med 430 milj. kr. med anledning av vad statsrådet Lundgren senare idag kommer att anföra angående åtgärder på skatteområdet som rör enskilda näringsidkare. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 108 milj. kr.
Till följd av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp ir]komsttiteln Avskattning företagens reserver med 100 milj. kr. Vidare justerar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 074 milj. kr. och justerar upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 248 milj. kr. med anledning av regerings proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukförsäkringsavgift. Med anledning av lönesummans utveckling räknar jag upp Sjukförsäkringsavgift, netto med 111 milj. kr. Till följd av det förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra beträffande brattobudgetering av försäkringskassomas administration räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 3 808 milj. kr. Sammantaget rakar jag sålunda upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 2 845 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift
med 336 milj. kr. och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 74 Prop. 1992/93:100 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto Bilaga 1 med 1 658 milj. kr. med anledning av att chefen för arbetsmarknadsdepartementet beräknar att antalet personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning kommer att öka. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 1 732 milj. kr.
Med anledning av vad chefen för näringsdepartementet senare idag kommer att föreslå angående slopad överföring från allmän energiskatt räknar jag upp inkomsttiteln Energiskatt med 72 miljoner kronor. Dessutom räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50 bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158) med anledning av senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Sammantaget räknar jag sålunda upp inkomsttiteln Energiskatt med 22 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Expeditions- och ansökningsavgifter med 47 milj. kr. med anledning av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att anföra angående uppläggningskostnad för studielån. Jag räknar även upp inkomsttiteln Avgifter vid kronofogdemyndigheterna med anledning av brattobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet och breddning av avgiftsunderlaget med 905 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga offentiigrättsliga avgifter med 572 milj. kr. med anledning av brattobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 7 milj. kr.
Med anledning av mitt förslag om övergång till lån i riksgäldskontoret som jag senare idag kommer att redovisa i avsnitt 2.4 räknar jag upp dels inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 118 milj. kr. dels inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 1 283 milj. kr. Till följd av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att redovisa angående förbättrad återkravsverksamhet för studielån tillför jag inkomsttiteln Återbetalning av studiemedel 20 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för statliga garantier med 156 milj. kr. med anledning av vad jag senare idag kommer att redogöra för avseende avgifter för statliga garantier.
Jag justerar upp inkomsttiteln Räntor på energilån med 3 milj. kr. till följd av ny information. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande pga en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen med 72 milj. kr.
Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en uppskrivning av inkomstema för budgetåret 1993/94 med 13 641 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till 358 352 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar framgår av tabell 6.
61 Tabell 6. Ändringar : budgetåret 1993/94
Tusental kronor
RRVs beräkningar av stetsbudgetens inkomster
Prop. 1992/93:100 BUaga 1
RRVs
Förändring
beräkning
enligt föredraganden
Inkomsttitel
1111 Fysiska personers inkomstskau
14 197 000
- 1 755 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt
17 040 000
-1- 108 000
1122 Avskattning av företagens reserver
4 043 000
+ 100 000
1211 Folkpensionsavgift
38 876 000
+ 336 000
sjukförsäkringsavgift, netto
8 364 000
+ 2 845 000
1251 Övriga socialavgifter, netto
- 223 000
-1- 1 732 000
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
+ 4 721 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-
institutets verksamhet
28 000
+ 248 000
1411 Mervärdeskau
114 400 000
+ 2 100 000
1428 Energiskatt
17 015 000
+ 22 000
1471 Tullmedel
5 185 000
+ 115
2332 Ränteinkomster på lån för bostads-
byggande
3 957 000
+ 72 000
2351 Räntor på energisparlån
162 700
+ 3 300
2511 Expeditions- och ansöknings-
avgifter
1 135 538
+ 47 000
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
+ 905 000
2535 Avgifter för statliga garantier
26 909
-1- 156 000
2548 Avgifter för finansinspektionens
verksamhet
100 000
+ 7 000
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter
+ 572 365
4313 Återbetalning av studiemedel
2 586 000
+ 20 000
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.
komplementkostnader
50 000
+ 117 760
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning
1 066 000
-1- 1 283 374
Summa inkomster
344 710 598
Sununa förändringar enligt föredraganden
+ 13 640 914
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringama i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 (tabell 7).
62 Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp
Förslag
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1281 Allmän löneavgift
1431 Särskild skaft pä elektrisk kraft från kärnkraftverk
1432 Kassettskatt
1433 Skatt på videobandspelare
1441 V&S Vin & Sprit AB:s inlevererade överskoft
1482 Tillfällig regional investeringsskatt
1511 Avräkningsskatt
2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskoft
2117 Domänverkets inlevererade överskoft
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garanti verksamhet
2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens överskott
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
2311 Räntor på lokaliseringslån
2317 Ränteinkomster på luftiartslån
2324 Räntor på televerkets statslån
2325 Räntor på Postverkets statslån
2326 Räntor på affärsverket FFVis statslån
2395 Räntor pä särskilda räkningar i Riksbanken
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet
2512 Tillsynsavgifter
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2541 Avgifter vid Tullverket
2546 Avgifter för registrering av fritidsbåtar
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet
2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet
2626 Inkomster vid Banverket
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
och maskiner
4111 Återbetalning av lokaliseringslån
4132 Återbetalning av luftfartslån
4211 Återbetalning av lån till egnahem
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer
4514 Återbetalning av lån för studiekårslokaler
5311 Avgifter för företagshälsovård
Ny inkomsttitel
Upphör
Namnändring
Upphör
Upphör
Upphör
Upphört
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphör
Namnändring
Namnändring
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphört
Upphört
Namnändring
Upphört Upphör Upphört Upphört
Namnändring Namnändring Upphör
Utgifter
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår utgiftema sammanlagt till 520 698 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 415 198 milj.kr.
Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 milj.kr. under budgetåret 1993/94.
I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 6 miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.
5 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 1.
63 Riksdagen har begärt att regeringen bör pröva humvida denna post borde redovisas bmtto. Det kan enligt min mening finnas skäl att göra en tydligare redovisning när mycket stora förändringar förväntas ske avseende inkomster och hur dessa beräknas i tillkommande utgiftsbehov. Något sådant förhållande föreligger inte för närvarande. Jag beräknar därför posten tillkommande utgiftsbehov netto.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94
Milj.kr.
Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
Summa
415 198
95 000
4 500
6 000
520 698
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 198,3 miljarder kronor för 1992/93 och till 162,3 miljarder kronor för 1993/94.
Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
1991/92
1992/93
1993/94
Utfall
Statsbudget
Beräknat utfall
enlict enligt RRV föredraganden
Förslag till statsbudget
Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor
Saldo
397,7
418,5 60,0
-80,8
382,0
413,2 69,0
- 100,2 -
379,8
496,8 78,0
195,0
381,2
496,5 83,0
- 198,3
358,4
425,7 95,0
- 162,3
64 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
voovoowr*-.HTroorONCTvr--o-< csvoovTi-Ti-mi/i.,}-(s).*',a-(ovor-i
C — -f-Tl-CS — vOVO-*mCTvvOtOI
>/iomr—'r~ — vovDr)oooCTv->j-v vOcnoocoor-vovorON>ntvov o — CTvtpoovoovrvioocsOf ovvoootr--voo\vor>n"csrv» — — r*—--'Oves Tf-
Vt
00
e\ ve
tto
.5
Sp Ii
i B Sa > c = 2
! § g e
. E E «
!|3£
c
c
<0
e
t; c u fi
S §-«5
ggSB
3 2 c S ts fru B § §.« S
cScD.S"OEU'u3j=;<5 —
■i
" 55-.-S
.Ä 3 -o 5 3 E -o i» ö I i £ .o .ä C
.C-;;! r :cd 4-.
c t PU D <; fc z
3
— vo c vo ov c
3 vo ■* ? Ov c* 5 00 o
vt
vo cs -
m Ov
-s§
s
tsi
vo —1
ro
o e
t--
S
4
i
3
01
■o
3
:0
JS 03
H
.C
E
E
0
S
T3
c
0«
1-
>
u
M
CA
T3
•1
E
C
u
1
•1
l-l
>
C8
g
E 'w
,_i
i_i
c
1
S
OJ
1
E
E
4>
>>
o
o
.i<
ca
•■
Ä
«
c/3
C
u
t:
I
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94
Utgiftema för den statliga konsumtionen utgör drygt en femtedel av statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.
Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår till ca 2 procent. De största investeringarna som finansieras över statsbudgeten avser investeringar i infrastmktur.
Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Transrereringarna utgörs av hushållstransfereringar, transfereringar till utlandet samt transfereringar till företag m.m. Drygt hälften av transfereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskadeersättningar.
De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjämningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen.
Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklingsbistånd. Biståndet uppgår till ca 0,9 procent av bmttonationalinkomsten (BNI).
Transfereringar till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbmket.
Statsskuldräntorna beräknas uppgå till 95 miljarder kronor 1993/94 och utgör därmed drygt 16 procent av statsbudgetens utgiften
Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
23.0% Koiisuiiilion
G.4": SUlsskuld ränlor
336% TrnnsUll hushåll
11 5"o Träns lil foretag
3'-. Ti-aiistill iillaiidel Ti'ans lill kommuner
I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ändamål. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är statsskuldräntorna. Knappt 90 miljarder kronor avser utgifter för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag
mellan stat och kommuner ca 50 miljarder kronor. I denna utgiftspost Prop. 1992/93:100 ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunema samt skatteut- Bilaga 1 jämningsbidraget till landstingen.
Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring och bambidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
1 utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag och bostadsbidrag.
Tabell 11. Ändamålsfördelning av statsbudgetens utgifter
Miljarder kronor
Belopp
Andel i procent
Pensioner, åldrings- och handikappomsorg
87,5
15,0
Allmänna bidrag mellan stat och kommuner
48,6
8,4
Stöd till barnfamiljer
40,8
■ 7,0
Inkomsftrygghet vid sjukdom
43,0
7,4
Försvar
40,2
6,9
Bostadsförsörjning
41,3
7,1
Utbildning och forskning
32,9
5,7
Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet
32,7
5,6
Samhällsskydd och rättsskipning
23,0
4,0
Infrastruktur
17,5
3,0
Internationellt ekonomiskt bistånd
12,4
2,1
Näringslivsändamål
10,7
1,8
Fritidsverksamhet och kultur
4,6
0,8
Allmän miljö- och naturvård
1,4
0,2
Statsskuldräntor
95,0
16,3
Övrigt
49,9
8,6
Summa'
581.5
100,0
' Inklusive tillkommande utgiftsbehov.
1.2 Underliggande budgetutveckling
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effektema uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.
På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter
— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten
— inkomster från sjukförsäkringsfonden, delpensionsfonden och arbets- Prop. 1992/93:100 miljöfonden BUaga 1
På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån
— kapitaltillskott till Nordbanken och Industrikredit
— engångsvisa besparingar
Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1991/92-1993/94.
Tabell 12. Underliggande budgetsaido för budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
1991/92 1992/93 1993/94
Underliggande budgetsaido -91,3 -173,2 -163,9
Som andel av BNP - 6,4% - 12,1% - 11,2%
1.3 Lånebehov och statsskuld
Statens budgetsaido utgör den viktigaste orsaken till statsskuldens förändring och storlek. Förhållandet är emeUertid inte så enkelt som att statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunderskottet under samma tidsperiod.
Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med det totala, utifrån konunande lånebehov som staten har att finansiera samt effektema av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.
Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfaUet på statsverkets checkräkning i riksbanken. 1 tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelsema på statsverkets checkräkning angivet som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. 1 prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Med anledning av ökad arbetslöshet, beroende på försämrat konjunkturläge, har underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket medför upplåningsbehov. Detta upplåningsbehov beräknas till 12,7 mdr för budgetåret 1992/93 och 27,6 mdr
för budgetåret 1993/94. På gmnd av det försämrade konjunkturläget har även underskott uppstått i lönegarantifonden. 1 detta fall sammanhänger underskottet med ökat antal konkurser. Det beräknade upplåningsbehovet uppgår tUl 3,3 mdr 1992/93 och 3,6 mdr 1993/94.
Riksgäldkontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov.
Statsskuldens förändring påverkas däratöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster. Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddispositionema. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för skulddispositionema innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringama på valutaomvärderingskontot. De övriga skulddispositionema kan inte prognostiseras. Med anledning av att den svenska kronan depricierats så ökar valutaskulden. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositioner.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 13. Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor
1991/92
1992/93
1993/94
Budgetunderskott
80,8
198,3
162,3
Kassamässiga korrigeringar
-6,3
-
-
Avskrivning av Vattenfalls statslån
- 17,2
-
Utlåning
31,4
12,0
7,0
Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden
-
12,7
27,6
Finansiering av underskott i Lönegarantifonden
-
3,3
3,6
Infrastrukturinvesteringar
-
-
4,8
Lån till Sparbanken Första
-
3,8
-
Lånebehov
88,7
230,1
205,3
Skulddispositioner
-4,4
30,0
-7,2
Statsskuldförändring
84,3
260,1
198,1
Statsskuld vid utgången av resp. budgetår
711,0
971,1
1 169,2
Anm: Inbetalning markeras med minustecken.
1.4 Strukturellt saldo i statsbudgeten Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Statsbudgetens saldo analyseras i detta avsnitt i en stmkturell och en
konjunkturell del. Avsikten är att visa hur stor del av budgetsaldot i statsbudgeten som skulle varit kvar budgetåret 1993/94 om konjunkturen då återtagit en mer normal nivå. En beräkning av underskottet i den konsoliderade offentliga sektom särredovisas i den preliminära nationalbudgeten. Där framgår att detta underskott är betydligt mindre än i ststabudgeten framför allt beroende på AP-fondens överskott.
Det finns olika metoder för att beräkna statsbudgetens strakturella saldo. De olika metodema innefattar bedönmingar som i sin tur påverkar resultatet.
I följande avsnitt har en beräkning gjorts utifrån mikronivå, dvs. utifrån statsbudgetens enskilda anslag och inkomsttitlar. Med samma utgångspunkter och antaganden om den ekonomiska utvecklingen, men med en makroansats, har ytterliggare en beräkning av det strakturella saldot gjorts. Den beräkningen presenteras i den preliminära nationalbudgeten.
Beräkningama har gjorts med utgångspunkt från 1991 som antas vara ett år med normalt kapacitetsutnyttjande med avseende på arbetslöshet och BNP-nivå. Utgående från detta år antas sedan en BNP-tillväxt på 2% årligen, vilket är i enlighet med bedömningen av den långsiktiga tillväxtpotentialen. Definitionsmässigt irmebär det att underskottet år 1991 i sin helhet var straktureUt. Från år 1991 har sedan en uppräkning gjorts av de olika inkomstema och utgiftema i takt med en konjunktumeutral utveckling. Ökningstakten för priser, timlön och räntor skiljer sig dock inte, enligt den valda metoden, från den faktiska. Utöver detta har även de regelbeslut som ligger till grand för budgetförslaget beaktats.
Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för budgetår 1993/94 och det beräknade strakturella saldot visar den konjunkturmässiga delen av underskottet.
De antaganden som används för hur ekonomin skulle ha utvecklats med normal konjuiUctur är följande:
— BNP-tillväxten 1992-1994 sätts till 2,0% per år.
— Arbetslösheten såväl som de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema hålls på 1991 års nivå (realt).
— Arbetskraftsutbudet samt produktivitetsökningen sätts i enlighet med de långsiktiga bedömningar som gjorts i bl.a. LK-kalkylen 1992. Dessa bygger på befolkningsutveckling, långsiktig teknikutveckling etc.
— För offentlig konsumtion används de faktiska prognosema. Detsanuna gäller för bostadsinvesteringar samt investeringar i offentliga myndigheter.
— Övriga försörjningsbalanskomponenter ökar i volym så att tillväxten blir 2% per år.
— De faktiska prognoseraa för pris- och löneutvecklingen används. Detta gäller också för ränteprognosema.
70
— Statsskuldräntorna hålls på den faktiska nivån. Avsikten är att tala Prop. 1992/93:100 om hur mycket av det redovisade saldot 1993/94 som är straktureUt Bilaga 1 betingat och statsskulden är ju given av den faktiska utvecklingen.
Om det inte varit lågkonjunktur skulle underskottet för budgetår 1993/94 bli ca 54 miljarder kronor lägre än vad som beräknas i budgetförslaget. Det underskott som ändå kvarstår på ca 108 miljarder kronor är därmed att betrakta som straktureUt. För att eliminera detta underskott krävs strakturella åtgärder i form av förändrade regelsystem och omprioritering av olika verksamheter.
Ikbell 14. Strukturellt saldo för statsbudgeten budgetåret 1993/94
Miljarder kronor
Redovisat saldo 162
Konjunkturell inkomstjustering 38
Konjunkturell utgiftsjustering 18
Justering för engängsinkomster -9
Justering för engångsutgifter 7
Strukturellt saldo -108
Tabell 15. Redovisade inkomster och utgifter enligt budgetförslaget för 1993/94
Miljarder kronor
Budgetförslaget
Strukturell beräkning
Saidoeffekter
Inkomster
Justering för engängsinkomster
Utgifter exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Justering för engångsutgifter
425 95
396 -9
407 95
38 -9 18
7 Budgetsaido
-162
-108
54 Tillfälliga utgifter
(Ej konjunkturberoende)
-'
Finansiellt sparande: Arbetsmarknadsfonden, netto Lönegarantifonden
-28 -4
-4
24 4
Statsbudgetens inkomster minskar med automatik med den lägre tillväxten i ett sämre konjunkturläge. Utgiftema förändras till viss del med automatik, men huvudsakligen är det nya beslut som ligger bakom utgiftsökningama i en lågkonjunktur.
De största skillnadema mellan ett normalkonjunkturår och det faktiska budgetförslaget, dvs. om det inte vore lågkonjunktur, är följande:
Både inkomst- och utgiftssidan har korrigerats för den större lönesumman i normalkonjunkunkturantagandena. Störst effekt får detta för statens inkomster där det bl.a. innebär att inkomstskatten från privatpersoner ökar med 10 miljarder kronor bl.a. beroende på omläggningen av kommunalskattesystemet. Fr.o.m. 1995 träder det nya systemet i
kraft, vilket kommer att påverka beräkningen för senare år. Inkomster av Prop. 1992/93:100 sociala avgifter blir högre då även dessa är beroende av lönesumman. Bilaga 1
Företagen skulle gå bättre vid en normalkonjunktur och betala ca 2 miljarder kronor mer i inkomstskatt.
Den privata konsumtionsvolymen har justerats upp i normalkonjunktur-bilden, vilket påverkar inkomstsidan genom ökade inkomster av mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Detta förbättrar budgetsaldot med 20 miljarder kronor.
Totalt ger inkomstsidan en positiv saidoeffekt på 38 miljarder kronor.
De största justeringama på utgiftssidan, dvs. de utgifter som enligt beräkningen är konjunkturberoende, görs för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och infrastrakturåtgärder. Utgiftema för arbetsmarknadspolitiska åtgärder korrigeras över statsbudgeten med 17 miljarder kronor till följd av den lägre arbetslösheten i en normalkonjunktur. För infrastrakturinvesteringar har 1-2 miljarder kronor tillkommit för att skapa ökade sysselsättningseffekter och tillhör därmed den konjunkturkänsliga delen av saldot.
De minskade utgiftema ger totalt en positiv saidoeffekt på 18 miljarder kronor.
En justering för engängsinkomster och engångsutgifter på 9 miljarder respektive 7 miljarder kronor, har gjorts då dessa endast uppkommer budgetåret 1993/94. Engångsinkomstema består bl.a. av avskattning. Engångsutgifterna består till största del av valutaförluster för statsskulden till följd av frisläppandet av kronan.
Arbetsmarknadsfondens utbetalningar beräknas minska med omkring 24 miljarder kronor. Den lägre arbetslösheten påverkar således det strakturella sparandeunderskottet i fonden i större utsträckning än i statsbudgeten.
1 det strakturella budgetsaldot kan det ingå utgifter av mer tillfällig karaktär men som inte är konjunkturberoende. Exempel på sådana utgifter för innevarande år är insatser i det finansiella systemet, utgifter för en stor flyktingtillströmning samt utgifter till följd av en omfattande byggverksamhet. Beräkningar för budgetåret 1993/94 påverkas av en omfattande byggnadsverksamhet under framför allt början av 1990-talet. Den innebär att de strakturella utgiftema för räntebidragen är 10 miljarder kronor högre budgetåret 1993/94 än vad som vore fallet om byggnadsverksamheten legat på en mer normal nivå. Lånestocken 1993/94 är liksom statsskulden given av den faktiska utvecklingen och utgiftema för räntebidrag måste därför ses som strakturella. De tillfälliga utgifter särredovisas i tabell 15.
Många av de beslut som fattats får inte effekt förrän efter 1993/94. Det fitms anledning att anta att de strakturella åtgärder som vidtagits under de senaste åren kommer att innebära alt det strukturella budgetunderskottet minskar på sikt.
I samband med den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer beräkningar också av utvecklingen av det strakturella saldot på längre sikt att genomföras. Dessa beräkningar presenteras för riksdagen i den reviderade finansplanen.
72
1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Ett arbete har inletts inom finansdepartementet med att ta fram kompletterande information om statens finansiella utveckling bl.a. för att kunna redovisa den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögenheten. Jag återkommer till detta i avsnitt 1.6. Som en del i detta arbete ingår att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt i investeringar. Fr.o.m. redovisningen av budgetåret 1993/94 kommer myndighetema att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisionsverket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för konsolidering av dessa för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete jag presenterar i det följande får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget tills dess att denna information finns tillgänglig.
Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Det rör sig i och för sig om effekter på ett antal miljarder kronor men i förhållande till den totala omslutningen och saldot är förändringama endast marginella.
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och kapitalredovisning
1 en motion (mot. 1990/9l:FiUT43) som återges i finansutskottets betänkande 1990/91:FiU 30, sid 76-78 påtalas att nuvarande redovisning och budgetering innebär att investeringsutgifter försvagar budgeten lika mycket som driftsutgifter trots att utgifter för produktiva investeringar endast innebär en omvandling från finansiellt till realt kapital.
Utskottsmajoritetens uppfattning var att en återgång till en uppdelning av budgeten i en drift- och kapitalbudget inte skulle lösa de problem som redovisats i motionen. Den menade att andra metoder i stället borde övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionäreraa påtalat och förordade att frågan borde utredas vidare.
Det var i slutet av 1970-talet som redovisningen av budgeten ändrades från en uppdelning i drift- och kapitalbudget till en sammanslagen totalbudget (prop. 1976/77:130, bet. 1977/78:FiUl). 1 propositionen anfördes främst praktiska skäl för en sammanläggning. Sambanden mellan drifts- och kapitalbudgetama ansågs komplicerade och bedömdes försämra överblicken över den statliga budgeten. Det framhölls att förmögenhetsredovisningen över kapitalfonder var ofullständig. Bland annat redovisades endast tillgångar som kunde förväntas ge en monetär avkastning. Infrastrakturinvesteringar i exempelvis vägar skulle således inte ha fått en annorlunda redovisning än i dag. Från konjunkturpolitisk utgångspunkt ansågs uppdelningen vidare mindre betydelsefull.
Samtliga myndigheter upprättar numera balansräkning, i vilken dock flertalet myndigheter inle redovisar anläggningstillgångar. Fullständiga balansräkningar finns för affärsverken samt för vissa andra verksamheter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndigheternas bokslut och enkäter beräknat en balansräkning för staten. Denna återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken dock trots namnet
73
inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis finns således Prop. 1992/93:100
för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhetsredovisning Bilaga 1
med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller
någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa
fullständiga balansräkningar.
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter
Jag anser att det som en del i regeringens och riksdagens beslutsunderlag är önskvärt med information om den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögenheten.
Informationen om den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter bör vara så heltäckande som möjligt. En komplett information skulle bl. a. kräva beräkningar av effekter på humankapital och naturresurser utöver de mer konventionella investerings- och förmögenhetsberäkningama. Dessa frågor behandlas bl.a. i rapporten Nationalförmögenheten, bilaga 11 till 1992 års långtidsutredning. Jag anser det dock orealistiskt att löpande lämna information om den statliga verksaniheten som innefattar så komplicerade och osäkra bedömningar.
Jag anser mot detma bakgrand att informationen bör begränsas till att omfatta den statliga verksamhetens effekter på vad som i redovisningssammanhang betecknas som förmögenhet. En möjlighet är då att tiUämpa de metoder och värderingsgrander som används i nationalräkenskapema (NR). Sådana beräkningar görs emellertid redan av Statistiska Centralbyrån och Konjunkturinstitutet för de institutionella sektorema staten och socialförsäkringssektom.
Arbetet har bl.a. mot bakgrand av de kommande förändringama av myndighetemas redovisning i stället inriktats på att tillämpa de principer som ligger till grand för upprättandet av företags bokslut och årsredovisningar, dvs. på att beräkna ett "företagsekonomiskt resultat" för den statliga verksamheten. Uppgifter som möjliggör jämförelser med NR är dock önskvärda.
Med derma inriktningen kommer investeringsutgifter inte att belasta årets resultat. Resultatet kommer i stället att belastas med avskrivningar på årets och tidigare års investeringar. På så sätt erhålls dels en mer rättvisande periodisering av investeringsutgiftema, dels ett bättre mått på den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter, dvs. på det statliga sparandet. För att erhålla ett mått på statens sparande som överensstämmer med NR:s definition, vilken är den oftast använda, krävs dock vissa ytterligare korrigeringar vilka framgår av avsnitt 1.5.3.
Utgångspunkten vid beräkningen av det företagsekonomiska resultatet är den nuvarande statliga inkomst- och utgiftsredovisningen i RRV:s s.k. realekonomiska fördelning. Den korrigeras på i huvudsak följande sätt:
— Från inkomstema dras främst återbetalning av lån för att erhålla periodens intäkter.
— Från utgiftema dras främst lämnade lån och gjorda investeringar samt läggs till anskaffningskostnader för försåld egendom för att erhålla periodens kostnader vid sidan av avskrivningar.
74
— Teoretiskt sett finns det behov av ytterligare omperiodiseringar av Prop. 1992/93:100 inkomster och utgifter. Det har dock inom ramen för det hittills- Bilaga 1
varande arbetet inte varit möjligt att genomföra detta.
— Till periodens kostnader läggs beräknade avskrivningar. Dessa har beräknats genom att utgå från de statliga brattoinvesteringama enligt NR och tillämpa samma genomsnittliga livslängdsantaganden som i NR:s kapitalförslitningsberäkningar.
Det valda investeringsbegreppet innebär vissa avvikelser från den företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomstema från många statliga investeringar tillfaller' inte staten direkt utan andra samhällssektorer. 1 själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksainhet inte på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan bedrivas i privat regi utan bör las om hand av exempelvis staten eller kommunerna att inkomsterna från verksamhelen inte tillfaller ägaren utan sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för ägaren att - på ett samhällsekonortiiskt effektivt sätt - få betalning för tillhandahållna tjänster brakar i ekonomisk teori benämnas kollektiva varor. Del anförda visar alt den företagsekonomiska redovisnings-konventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksamhet. Med hänsyn lill della, till möjligheterna att företa avstämningar mot NR och mot bakgrand av de informationsbehov som jag vill tillgodose, bedömer jag del lämpligt all här utgå från NR:s definition av investeringar.
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande enligt nationalräkenskaperna
Det förelagsekonomiska nettoresultatet är inte detsamma som årets nettosparande enligt NR. En del av skillnaden mellan det företagsekonomiska nettoresultatet och NR:s neiiosparande kan hänföras lill olika beräkningsgrander för avskrivningar respektive kapilalförslitning. En annan skillnad är alt vid beräkning av nettosparandet all resursförbrakning omräknas lill aktuella priser. De företagsekonomiska avskrivningama beräknas genom all utgiften för att anskaffa investeringen fördelas på dess ekonomiska livslängd. NR beräknar i stället kapilalför-slitningen på återanskaffningsvärdet. En svaghet med ett företagsekonomiskt redovisningssätt med avskrivningar baserade på historiska anskaffningsvärden är att det vid inflation medför, åtminstone delvis, fiktiv förbättring av det redovisade resultatet.
En annan skillnad är att realiserade kapitalvinster eller -förluster ingår i det företagsekonomiska resultatet men inte i sparandet enligt NR. Detsamma gäller nedskrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder enligt den s.k. försiktighetsprincipen. De viktigaste skillnadema mellan NR och ett företagsekonomiskt resultat utgörs i detta avseende i praktiken av valutakursvinster och -förluster i den statliga utlandsupplåningen. Realiserade kapitalvinster eller -förluster saml ned-
skrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder ingår hos NR Prop. 1992/93:100 i posten omvärdering av förmögenhet. Bilaga I
För att beräkna den totala förmögenhetsförändringen på ett mer rättvisande sätt än vad vanliga redovisningsprinciper tillåter, behöver den vid årets utgång befintliga förmögenheten omvärderas till den då gällande prisnivån. Reala tillgångar värderas då till återanskaffningsvärden och finansiella tillgångar till marknadspriser. I tider av stigande tillgångspriser kan sådana orealiserade omvärderingsvinster som ligger utanför det företagsekonomiska resultatet utgöra en slor del av den totala förmögenhetsförändringen.
Huvudprincipema för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat, sparande och förmögenhetsförändring enligt NR sammanfattas nedan. Det skall dock betonas att del även finns andra poster, exempelvis omperiodiseringar, vissa skillnader i behandlingen av transfereringar och återbetalning av studielån, samt omklassificeringar mellan sektorer, som påverkar delta samband.
Tabell 16. Huvudprinciper för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat samt sparande och förmögenhetsförändring enligt nationalräkenskaperna
Företagsekonomiskt rörelseresultat efter finansnetto men före avskrivningar
företagsekonomiska avskrivningar = företagsekonomiskt rörelseresultat netto
lagerprisvinster (ej tillämpligt för staten)
skillnad mellan kapitalförslitning enl. NR och företagsek. avskrivningar
realiserade kapitalvinster netto + vissa företagsekonomiska reserveringar (nedskrivn. av fordringar etc.) = sparande netto enl. NR
+ omvärdering av förmögenhet netto = förändring av förmögenhet
Anm: Sparande netto enl, NR kan delas upp i finansiellt och realt sparande. Det finansiella sparandet är i princip statens bidrag till bytesbalanssaldot, det reala sparandet är i princip investeringar minus kapitalförslitning.
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat
Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning av realekonomisk fördelning av statsbudgetens respektive statens totala inkomster och utgifter. Däratöver ingår en sammanställning av affärsverkens företagsekonomiska resultat baserad på deras årsredovisningar.
Resultatet av beräkningarna återges i tabell 17. Som framgår innebär omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företagsekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera miljarder kronor. I relation lill de totala utgiftema eller budgetsaldot är korrigeringaraa dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1991/92 till -81 miljarder kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först korrigeringar som netto uppgår till -6 miljarder kronor och sedan justeras för avskrivningar på -4 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 redovisas i tabell 18 och ger samma bild med
endast marginella skillnader mellan budgetsaido och ett beräknat Prop. 1992/93:100 företagsekonomiskt resultat. För den totala verksamheten är det äimu Bilaga 1 mindre skillnad mellan de båda måtten när det gäller budgetåret 1991/92.
Statens nettosparande kan som framgått ovan sägas utgöra statens förmögenhetsförändring, vid sidan av omvärderingseffekter Avskrivningama är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från uppgifter om brattoinvesteringar enligt NR och samma ekonomiska livslängd som genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar Investeringsuppgifterna ger en bild av statens kapitalanvändning för investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den "kapitalbudget" som staten ianspråklagit under budgetåret.
Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär, materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgiftema för militär materiel som underhåller eller bygger landels militära kapacitet. För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag saml de investeringar som ingår i korrigeringarna ges en särskild redovisning i tabell 19 och 20 för de senaste åren. Det kan tilläggas att även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema skulle kuima ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inle i tabellen.
77
Tkbell 17. statens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande Prop 1992/93'100 budgetåret 1991/92 n'l i
Miljarder kronor öliaga 1
Stats- Statens tot. verk- Affärsverken
budgeten samhet enl. RRV År 1991
■478
-81
626 708 -83
-74 16
-16 10 -6
-21 20 -1
-
-87
-84
-4 -91"'
-5 -89"'
-10 6
Inkomster enligt redovisning Utgifter enligt redovisning Resultat enligt redovisning
Korrigeringar*' av inkomster av utgifter Summa korrigeringar
Företagsekonomiskt resultat efter finansnetto men före avskrivningar
Företagsekonomiska avskrivningar Företagsekonomiskt nettoresultat
Minnesposter:
Kapitalförslitning enligt NRs metod -6 -8 -10
Övriga korrigeringar jämfört med NR - -8
Netiosparande enligt NR - -100
Varav: FinansieUt sparande - -104
Realt sparande - 4
Bruttoinvesteringar 10 12 16
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna.
"' Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minustecken
"' Affärsverken skall leverera in ca 7 miljarder kronor till staten avseende verksamheten 1991. Därav utgör motsvarigheten till inkomstskatt ca 1 miljard kronor och återbetalning av lån minst 1 miljard kronor. Vid beräkning av statens resultat inkl. affärsverken skall de inleveranser från affärsverken som intäktsförs i staten elimineras för aft undvika dubbelräkning. Det är f.n. inte möjligt att beräkna storleken av denna eliminering.
Tabell 18. Statsbudgetens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande budgetåren 1992/93 och 1993/94
Miljarder kronor
Statens företagsekonomiska resultat 1992/93 1993/94
380 580 -200
358 520 -162
-9
-9 10
-191
-161
-4 -195
-4 -165
Inkomster enligt redovisning Utgifter enligt redovisning Resultat enligt redovisning
Korrigeringar*) av inkomster av utgifter Summa korrigeringar
Företagsekonomiskt resultat efter finansnetto men före avskrivningar
Företagsekonomiska avskrivningar Företagsekonomiskt nettoresultat
Minnesposter:
Bruttoinvesteringar"' 19 11
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår 1 princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna.
"' Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-tjecken "'Avskrivningar baseras på dessa uppgifter
78
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 19. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten
Miljarder kronor
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
"Investeringar" inom 9 försvars ramen
14 Utbildning och universitets- 45 forskning
33')
Statsbudgetens totala
utgifter 337
"'Fr.o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingär istället
i det generella bidraget till kommunerna.
Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten, RRV, Utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1990/91,
SCB SM 9201 och ändamålsfördelning av statsutgifterna 1991/92, RRV samt finansdepartementet.
Tabell 20. Utgifter för investeringar i statsbudgeten
Miljarder kronor
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Investeringar' 12 9 11 11 10 19 11
'investeringsutgifterna i hela staten beräknas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1).
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet
Högre krav på redovisningen av den statliga verksamheten bör ställas. Beslut om prioriteringar och besparingar i statens utgifter ställer anspråk på en mer fullständig redovisning av statens finansiella situation. Behovet av en heltäckande finansiell information är också angelägen utifrån statens ökade beroende av kapitalmarknaden för finansiering.
Statsbudgeten ger idag inte en rättvisande eller ens fullständig bild av statens finansiella åtaganden bl.a. p.g.a. all stora delar av statens utgifter inte på etl tydligt säll redovisas som utgiftsposter i statsbudgeten. 1 avsnittet 1.5 har jag redovisat vad en utbrytning av investeringar och avskrivningar medför för statsbudgeten. Olika finansiella metoder såsom nettoredovisning, låneramar, avgiftsfinansiering eller annan finansiering utanför statsbudgeten gör att omslutningen på statsbudgeten inte korrekt avspeglar statens finansiella verksamhet. Det är viktigt alt formema för budgetering och redovisning är sådana all statens verksamhet och omslutning tydligt framgår. Föreliggande budgetproposition innehåller ett visst ökat inslag av brattobudgetering på statsbudgeten på vissa områden. Förändringar i denna riktning har gjorts bl.a. genom ati socialförsäkringens administrationskostnader i princip redovisas som braito-utgifter. I tidigare budgetpropositioner har merparten av dessa utgifter redovisats som nettoinkomster. Detta genom all huvuddelen av utgifterna subtraherats från inkomsterna medan resterande utgifter redovisats under anslag.
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga t.
79 Den i avsnitt 2.4 föreslagna ordningen all samtliga myndigheter skall Prop. 1992/93:100 finansiera sina anläggningsinvesteringar genom lån i Riksgäldskontoret Bilaga 1 innebär att statsbudgeten i högre grad kommer att avspegla myndigheternas kostnader för verksamheten i stället för deras utgifter. Denna förändring och övriga förändringar av myndigheternas finansiella styrning innebär att skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upplåningsbehov kommer att öka. Detta leder till att behovet av kompletterande information ökar. Regeringen avser att löpande vidareutveckla och förbättra statens redovisning. Riksrevisionsverket arbetar bl.a. med att ta fram en modell för en konsoliderad balans- och resultaträkning för staten med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar. Konsolideringen innebär att statens samlade upplåningsbehov kan fastställas utifrån en finansieringsanalys för staten.
Statsbudgeten omfattar inte statens tillgångar. Statens tillgångar är omfattande och balanserar till en del statsskulden. För statsbudgeten innebär detta att utgifterna för statsskuldräntor i viss mån balanseras av utdelningar eller inleveranser från förvaltningen av tillgångarna. Statsbudgeten avspeglar däremot inte förändringar av värdet på statens tillgångar. Detta innebär att en överföring av statens tillgångar utan vederlag till annan part inte innebär någon belastning på statsbudgeten trots att denna transaktion i princip innebär att statsskulden ökat och att en statsfinansiell belastning därmed uppstår.
Jag bedömer att statsbudgetens syfte att sätta upp finansiella restriktioner för statens verksamhet inte kan ersättas med en budget i balans-och resuliaträkningsiermer. Det finns däremot ett behov av ett förbättrat beslutsunderlag. Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för alt bl.a. precisera principer för den konsoliderade och fullständiga statliga redovisningen och hur den skall kunna göras operativ i budgettermer samt presenteras för riksdagen.
Jag bedömer det som angeläget att förbättra underlaget för statsmakternas beslut som berör statens finansiella situation. Jag avser att återkomma senare och närmare beskriva utvecklingsarbetets fortsatta riktning.
1.7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1991/92
Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl. grandfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter till RRV. 1 del följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgiften Uppgifterna avser, med undantag av garantiramama, garantistockens ställning per den 30 juni 1992. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1991/92.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1992. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riksbankens garanti på drygt nio miljarder kr. för Världsbanken redovisas enligt den dollarkurs som gällde per den 30 juni 1992.
80
Garantier för Forsmarks Kraftgmpp AB redovisas i år i sin helhet Prop. 1992/93:100 under Riksgäldskontoret. Bilaga 1
Gällande garantiramar
Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1992, uppgår till 184 miljarder kronor en ökning med 15 miljarder kronor.
Bland de ramar som ökal under det gångna årel dominerar ramen för Riksgäldskontoret. Under året har Riksgäldskontoreis ram höjts från 53,8 till 80,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på alt Riksgäidskontoret tagit över ansvaret för de garantier som tidigare förvaltades av Statens VattenfaUsverk, samt garantin till Första Sparbanken.
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1992 uppgår till 138 miljarder kr.
Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramama, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästelserna inom garantiramarna.
Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Riksgäldskontoret, Televerket och Bostadskreditnämnden, en ny myndighet som började sin verksamhet 1 januari 1992.
Minskningar i utfästelserna förekommer främst för exporlkredilnämn-dens garantier.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1992, var 112 miljarder kr. vilket är 7 miljarder kr. mer än årel innan. Grandfondsförbindelser har ökat med 11 miljarder kr. till 66 miljarder kr. Garantin till Första Sparbanken ulgör 7,5 miljarder kr av ökningen.
Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.
Ökningen av den garanterade kapitalskulden per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostäder och övrigt, där kreditinstituten ingår.
Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller Riksbankens garanti för Världsbanken och beror på lägre dollarkurs.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1991/92 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgiftema härrör främst från exportkredit-nämndens garantier till Brasilien, Irak, f d Sovjetunionen, Mexico och Egypten. Ökade utgifter märks också inom jordbraksområdet. Utgiftema uppgick till 39 miljoner kr.
Inkomster från lämnade garantier Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1991/92 uppgår till 388
miljoner kr Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna och
Riksgäldskontorets garantier. Garantiavgifterna har minskat med över 100
miljoner kr. sedan förra budgetåret.
Exportkreditnämndens inkomster minskade kraftigt beroende på att premier på viktiga marknader sänkts och att nya garantier beviljats till mer kreditvärdiga länder. Riksgäldskontoret har fått ökade inkomster från bl a garantin till Första Sparbanken.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 378 miljoner kr. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantiema. Stora återbetalningar har gjorts inom exportkreditsektorn bl.a. från Libyen, Mexico, Egypten, Panama och Nigeria.
Resultatet av verksamheten
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettounderskott på ca 260 miljoner kr. Detta är en avsevärd försämring av resultatet jämfört med föregående budgetår då verksamheten redovisade ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr.
Riksgäldskontoret har i samband med prop 1991/92:29, FiU4, rskr.38 givits det övergripande ansvaret för kostnadsuppföljning och redovisning av statliga garantier. Detta ansvar avspeglas i Riksgäldskontorets redovisning för verksamhetsåret 1991/92 där verksamheten med statliga garantier redovisas särskilt. Riksgäldskontorets årsredovisning för år 1992/93 bör utvecklas ytterligare och omfatta samtliga statliga garantier. Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln. Riksgäldskontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksamhelen kan därmed upphöra.
82
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
I-I . CU t-l r->
►3 "ä .o i: oa
at .o M X
(S_ o_ o o o_ o_ o_ cs o_ —"o"o'o*o"o"o" -- o"
ts_ r-_ o ."
Tt ■>»
Hl
.o Ji M
r-_ r-; 00 i/| t„«)
c\ o, o -1 ■*, o vo_ o_
ON o o - vo" o" o" oo" o 00 a\ od c*T 00
\D o) Ov 0\ 00 00 —. —'
.i i-
-i: .2 'S.SS
3 a a
- :0 "
ö_ o_ O O O O Ov_ o* o" o' Ov" o" o" «"
ov_ ■*_ tn_ o_ f OJD
■*" o" v r~" »s' o" o*
■ —« >rj c*% Ov
o o
&§
.a-°M
Cl
erad d per i 199
S3§
rH
Gar; talsl 30 j
3
o, O C) o o\ o_ o_ o\ VO_ >/1_ o v>_ o«,c.
.- 00* vo- c-T o'c*'i — r oo' t VI vo"vo"
Ov t'a-' cs Tj- o\ cs — x r- vo o
Ti-Tj-ccS vo — OOOOVÖCSt
Ov ov — , rS »i
r-. r-- cn ,-H vo
?5-
.rt 4) —
. w ,
a-2,
t*
o is
0000\voo *n cn 00 o 00 OOCS
—ioovo-<■* —1 r-j Tt CTv Tt Tt m —1 cs vo
>ri Ov
— oo
°
i
vo vo
vo o
CNII
O vo ov cS — 0\ >ri — r-
os
00
1/1
00
csvn
vo
tnoooCTsor ■* ■* 00
On o" ri tn oo" o" -*' -*'
OvcS-ONCSOcn (S 00 o
Otntcsvnn t t* u
o_
*,
o r-
i
O
vt
tCvo' vo vo —1 vo
os vo
s
v/1 —1
ca
1/3
s
O
• T « > o o S c;
>
o
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella PfP' 1992/93: lOO förutsättningarna för myndigheterna '
2.1 Finansiell styrning
2.1.1 En förändrad budgetprocess
Riksdagen har begärt all regeringen för riksdagen redovisar hillills-varande erfarenheter av den nya budgetprocessen samt förslag till eventuell modifiering av budgetmtinerna (bet. 1992/93:FiU4, rskr. 1992/93:29).
Samtliga myndigheter i de tre budgetcyklema har nu lämnat en fördjupad anslagsframställning och myndighetema i budgelcykel 1 har lämnat årsredovisningar. Följaktligen börjar nu underlag finnas för att kunna dra mer långtgående slutsatser av budgetreformen.
1 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 68 ff) pekade chefen för Finansdepartementet bl.a. på behovet av en effektivare resurshushållning i den offentliga sektom och del angelägna i all fortlöpande kunna omprioritera i de offentliga utgiftema. Regeringen har därefter fortlöpande redovisat för riksdagen hur arbetet med en effektivare slyming av den statliga verksaniheten fortskrider.
1 1992 års budgetproposition (bil. 1) presenterade regeringen en samlad strategi för regeringens styming av de verksamheter som borde bedrivas under statligt huvudmannaskap liksom inriktningen på det fortsatta arbetet.
Ett viktigt led i detta arbete har varii all utveckla den statliga budgetprocessen. Motivet bakom della har varit att skapa bättre fömtsättningar för att analysera och utvärdera resultaten i offentlig verksamhet. Kraven borde skärpas vad gäller redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambition till uppföljning och utvärdering. Därmed skulle statsmaktema få bättre underlag för att styra den offentliga verksaniheten.
1 1988 års kompletteringsproposition angavs att följande riktlinjer borde gälla för detta arbete. Det betonades att det var fråga om successiva förändringar och all del inte var aktuellt att införa en viss given lösning, ulan alt del var fråga om att inleda ett arbete i en viss riktning.
— Statsmaktema borde styra genom att ange övergripande mål och huvudsaklig inriktning av verksamheten.
— Föratsättningar måste skapas för fördjupad analys och bättre styming av verksamhetens inriktning.
— Kraven borde skärpas på redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambitioner till uppföljning och utvärdering.
Föredraganden underströk behovet av bättre föratsättningar för en långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och en övergång till en mål-och resultatstyming. Elt centralt inslag i denna förändrade budgetprocess
var att en fördjupad redovisning och prövning skulle ske vart tredje år av Prop. 1992/93:100 hela den verksamhet som myndigheterna administrerade eller ansvarade Bilaga 1 för. En sådan fördjupad prövning skulle kunna resultera i en mer långsiktigt inriktad styrning av verksamheten. Denna styrning skulle normall komma lill uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltningskostnadsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av verksamheten under den kommande treårsperioden.
Som jag framhöll i min anmälan till 1992 års budgetproposition har en rad positiva effekter åstadkommits i det pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Jag finner det angeläget att ånyo poänglera della. Ett antal myndigheter har i arbetet med både den fördjupade anslagsframställningen och med årsredovisningen visat att en resultatkultur är på väg att etableras. Många myndigheter har i utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen engagerat hela sin organisation för att bedöma den egna verksamheten och den inriktning verksamheten bör ha i framtiden. 1 tider då allt större krav ställs på myndigheterna att ompröva och effektivisera sin verksamhet måste även det fortlöpande ansvaret för resultatstyrning och resultatredovisning ligga på samtliga linjeansvariga inom myndigheten och inte enbart vara en fråga för ekonomifunktionen.
De årsredovisningar som inkommit lill regeringen under hösten 1992 visar också att framsteg nåtts i förhållande till det underlag som tidigare funnits tillgängligt. Årsredovisningama har tillfört regeringen värdefull resultatinformation som på etl tydligare sätt visar vad som har åstadkommits samtidigt som underlag ges för snabba korrigeringar från regeringens sida. De avlämnade årsredovisningama ger goda utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet.
2.1.2 Mål och resultatstyrning
Ett centralt syfte med den nya budgetprocessen är att ge regeringen och riksdag ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till de offentliga utgiftemas utveckling och inriktning, bl.a. genom krav på resultat-rapportering och effektanalyser. 1 linje med riktlinjema i 1988 års kompletteringsproposition och i enlighet med den strategi som presenterades i 1992 års budgetproposition fullföljs nu arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen i staten. Delegeringen av befogenheter till myndigheterna, även finansiella sådana, fortsätter. Verksamhetsformema i slaten renodlas. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för den statliga verksamheten skall vara tydliga. Lämnad resultatinformation skall granskas och bedömas av revisionen. En uppstramning av myndighetsledningamas och styrelsemas ansvar och ledningsformer skall genomföras.
Regeringen kommer all bygga vidare på erfarenhetema från de senaste årens arbete med att införa resultatstyrning. Erfarenheterna måste sammantaget, trots vissa konstaterade brister, bedömas som goda. Det är fråga om en mycket omfattande och långsiktig process all med resultatuppföljning som bas göra rationella resursavvägningar. En utveckling av
de instmment som utgör basen i resultatstymingen måste successivt ske. Prop. 1992/93:100 Mål- och resultatstymingen bör också utvidgas till att omfatta inte bara Bilaga 1 myndigheternas inre effektivitet utan också effektema av myndigheternas verksamhet i omvärlden. Regeringen behöver kvalificerat underlag för att bestämma lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning för offentlig verksamhet samt för att utforma ändamålsenliga styrformer i övrigt. Regeringskansliets kompetens att beställa resultatinformation och utforma stymingen i resultattermer bör i detta sammanhang vidgas.
Det är dialogen mellan regeringen och myndighetema saml myndighetsledningamas ansvar att följa upp resultatet, ompröva och effektivisera sin verksamhet som är kärnan i mål- och resultatstymingen. Ansvaret för att utveckla resultatstymingen och genomföra en löpande, effektiv uppföljning ligger således på myndighetema. Det åligger också myndighetema att, inte enbart på grandval av uppdrag från regeringen, utan på eget initiativ genomföra periodiska, större utvärderingar inom och av sina verksamhetsområden. Perspektivet måste successivt vidgas till att omfatta analyser av vilka effekter som uppkommer inom skUda samhällssektorer genom den egna verksamheten. Den myndighetsinteraa resultatinformationen skall vid skilda lidpunkter kutma aggregeras till ett för regeringen relevant beslutsunderlag. Detta innebär starka krav på såväl myndighetemas kompelens att redovisa resultat och analysera effekter som på en väl fungerande ekonomistyming och verksamhetsanpassade uppföljningssystem.
En viktig komponent i mål- och resultatstymingen är myndighetemas ekonomiadministrativa förmåga. Riksrevisionsverket (RRV) har uppgiften att både granska och ge stöd i dessa frågor. RRV:s rapporter ulgör ett underlag för regeringens bedömning av myndighetemas ekonomiadministrativa förmåga och därmed föratsättningama för fortsatt delegering. RRV har vidare uppdraget att utveckla ett systematiskt sätt all bedöma myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga i form av elt s.k. ratingsystem.
En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndighetema innebär att verifieringen av myndighetemas resultatinformation ökar i vikt. Det kan därför bli aktuellt att volynunässigt öka utrymmet för redovisningsrevision. Jag återkommer till denna fråga inför 1994 års budgetproposition.
Erfarenheter av fördjupade anslagsframställningar från budgetcykel 3
För alt kunna införa en budgetberedning i statsförvaltningen på grandval av de riktlinjer som presenterades i 1988 års kompletteringsproposition framstod det som ändamålsenligt att fördela myndighetema i tre grapper i syfte att låta en tredjedel av myndighetema genomgå fördjupad prövning hösten 1990, den andra tredjedelen hösten 1991 och den sista tredjedelen hösten 1992. Sammanlagt har nu ca 150 myndigheter genomgått sådan fördjupad granskning.
I budgetberedningen hösten 1992 har ca 80 myndigheter och deras verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För ett femtiotal
myndigheter kommer regeringen att lägga förslag om verksamhetens Prop. 1992/93:100
inriktning för en treårsperiod. I likhet med förra året är den främsta Bilaga 1
anledningen till att regeringen inte föreslår en planeringsram för tre år
för vissa myndigheter all utredningar och särskilda översyner pågår. I en
del fall har resultatanalysen i den fördjupade anslagsframställningen inte
bedömts ha den kvalitet som erfordras för att regeringen skall kurma ta
ställning till verksamhetens inriktning för en längre period.
Erfarenheterna från innehållet i de fördjupade anslagsframställningarna från myndigheter i budgetcykel 3 liknar dem som tidigare har anmälts för myndighetema i budgetcyklema 1 och 2 (prop. 1990/91:100 bil. 1 och prop. 1991/92:100 bil. 1). Ett ambitiöst arbete pågår inom många myndigheter att utveckla mer systematiska och övergripande resultatanalyser. Resultattänkandet är på väg att vinna insteg i många myndigheter.
Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning av ett urval av de fördjupade anslagsframställningama. En iakttagelse som Statskontoret förmedlar är alt många myndigheter har en god uppföljning av mängden prestationer, men alt det är svårt för myndighetema att relatera resultaten av sin verksamhet till insalta resurser. Många gånger är också kopplingen mellan kraven på nya resurser och slutsatsema i resultatanalysen otydlig.
En bedömning som Statskontoret gör, vilket också har konstaterats tidigare, är att de fördjupade anslagsframställningama många gånger är alltför omfattande och svåröverskådliga för att utgöra ett bra beredningsunderlag inom regeringskansliet. Icke oväsentliga delar av informationen i den fördjupade anslagsframställningen saknar relevans för regeringens beslutsfattande. Delta betyder att myndighetemas resultatinformation till regeringen framdeles måste aggregeras och koncentreras. Samtidigt beställer regeringen information i myndighetsspecifika direktiv som inbjuder till omfattande redogörelser och i många fall saknar relevans för beredningsarbetet. Regeringen måste mot denna bakgrand i högre utsträckning bl.a. differentiera kraven i de myndighetsspecifika direktiven med hänsyn tagen till berörda verksamheters art och komplexitet.
Statskontoret pekar också på att myndighetema ofta saknar en verksamhetsindelning som är ändamålsenlig för att kunna mäta resultatet. Ofta sker heller ingen nedbrytning av målen på verksamhetsgrenar. Myndighetemas resultatanalys är i många fall mer beskrivande än analyserande.
Erfarenhetema av årsredovisningar från budgetcykel 1
Under hösten 1992 har statliga förvaltningsmyndigheter för första gången lämnat årsredovisningar till regeringen. De myndigheter som berörs ingår i budgelcykel 1, dvs. den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92 - 1993/94, och samtliga myndigheter under försvarsdepartementels verksamhetsområde. Årsredovisningen avser utfallet för budgetåret 1991/92. Sammanlagt har ett femtiotal årsredovisningar inkommit till regeringen.
87 Samtliga årsredovisningar granskas av RRV. RRV:s revisionsberättel- Prop. 1992/93:100 ser över årsredovisningarna ställs till regeringen med kopia till myndig- Bilaga 1 hetsledningama.
Årsredovisningama innehåller dels en resultatredovisning, dels ekonomiska dokument i form av resultat- och balansräkning samt en anslagsredovisning och finansieringsanalys. 1 ett par fall har myndigheter erhållit dispens från regeringen all inkomma med resultatredovisning. Detla avser myndigheter som funnits under kort tid och ej hunnit bygga upp fungerande uppföljningssystem. RRV har av regeringen medgivits rätt att meddela dispens vad gäller innehållet i de ekonomiska dokumenten och kraven att redovisa enligt den nya bokföringsförordningens bestämmelser. Della gäller för myndigheter som var bildade innan de nya redovisningsbestämmelsema trädde i kraft den 1 juli 1991. RRV har i ett relativt stort anlal fall meddelat sådan dispens för det aktuella budgetåret. Sådana dispenser avses inte lämnas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
De generella iakttagelsema från RRV:s granskning vad gäller resultatredovisningen är att verksamhetsbeskrivningama är ambitiösa och att myndighetema i huvudsak klarat att till regeringen avrapportera de särskilda uppdrag som länmats i regleringsbreven. Innehållet i årsredovisningama kan betecknas som ett framsteg i förhållande lill det underlag som tidigare funnits tillgängligt i budgetberedningen. Sammantaget har de årsredovisningar som inkommit tillfört regeringen värdefull resultatinformation som tidigare inte furmits tillgänglig.
De brister i resultatredovisningama som kan konstaleras är att myndighetema i många fall ännu inle har en ändamålsenlig verksamhetsindelning på vilken resultatredovisningen kan byggas upp. Så länge detta består föreligger stora hinder för att redovisa kostnader för slutpres-lationer vilket innebär all nyckeltal som speglar produktivitet och styckkostnader blir svåra all få fram. Man kan däratöver konstatera all kvalitetsmätningar oftast inte utförs och att jämförelser över tid och med andra "producenter" ofta saknas.
Vad gäller årsredovisningama är också erfarenheten att endasl ett begränsat antal personer inom myndighetema deltagit i arbetet med denna.
Vissa av RRV:s iakttagelser är av central betydelse. Emellertid har RRV:s revision detta första år valt all göra uttalanden av begränsad natur i revisionsberättelsema. Det som inte har varit tillfredsställande i resultatredovisningama har behandlats i särskilda revisionsrapporter som länmats till myndighetemas styrelser och till regeringen för kännedom.
RRV:s iakttagelser pekar på tre viktiga slutsatser för att mål- och resultatstymingen ytterligare skall kunna utvecklas:
— Regeringen måste ange tydliga och verksamhelsrelaierade mål och resultatkrav.
— Myndighetema måste ha en god intern verksamhelsslyming för att kunna lämna den resultatinformation som regeringen efterfrågar.
— Ändamålsenliga intema slymings- och uppföljningssystem måste därför utvecklas på myndighetema.
88 Inriktningen på det fortsatta arbetet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Jag berörde de utgångspunkter som bör gälla för utvecklingsarbetet i min
anmälan till 1992 års budgetproposition.
Den inriktning för det fortsalla arbetet som jag då anmälde har
resulterat i ett förändringsarbete med bl.a. följande inslag.
— Statskontoret har fått i uppdrag att medverka i arbetet med att utveckla meioder för sektorsövergripande analyser i regeringskansliet.
— Myndighetema utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, resultatanalys och resultatredovisning saml är i färd med att ytterligare stärka sin ekonomiadministrativa kompetens. RRV arbetar med att implementera de nya reglema och metodema. Dessa åtgärder avser att höja informationsvärdet av myndighetemas ekonomiska rapportering väsentligt. Årsredovisningen kommer att få en vidgad roll i budgetprocessen, vilket kommer alt ge resultatredovisningen en ökad vikt och ställa högre krav på myndigheteraa att utveckla sin resultatuppföljning. 1 samband därmed bör en volymmässig ökning av redovisningsrevisionens insatser aktualiseras i syfte att få en ökad kunskap om tillförlitligheten i myndighetemas resultatinformation.
— Budgetcykelindelningen har gjorts mer flexibel. Verksamhetsmässiga skäl och statsmakteraas bedömning måste avgöra vid vilka tidpunkter ell område skall bli föremål för regeringens fördjupade prövning.
— Samtliga revisionsberättelser över myndighetemas årsredovisningar ställs till regeringen som underlag för prövning och ställningstagande till myndigheteraas verksamhet.
— En översyn av de s.k. budgetförordningama görs. Den nya förordningen, som avses gälla för samtliga myndigheter, inkl. myndigheter inom försvarsdepartementets område, beräknas träda i krafl den 1 juli 1993.
— RRV vidareutvecklar vägledningama för budgetprocessen.
— En budgetberedning med ramteknik har genomförts under kalenderåret 1992 i regeringskansliet. Tekniken innebär att regeringen gör en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgiftema, gör en prioritering mellan olika ändamålsområden och fördelar tillgängligt utgiftsutrymme på departementsvisa budgetramar.
— Vissa organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet har utretts.
— I syfte all stärka kompetensen och uppfylla de krav på fortbildning som bör ställas på tjänstemän i regeringskansliet inleddes under våren 1992 elt program för utbildning på området finansiell styming.
Som jag nyss nämnde pågår för närvarande ett arbete med en ny budgelförordning. Den nya förordningen beräknas träda i krafl den 1 juli 1993. Strävan är att förtydliga föratsättningama för mål- och resultatstymingen. Innehållet i årsredovisningen ges en mer central ställning i förordningen. Kraven på resultatredovisningen i årsredovisningen preciseras. En tydligare fokusering görs på resultatanalysen i den
fördjupade anslagsframställningen. En annan förändring är all den Prop. 1992/93:100 fördjupade anslagsframställningen bör lämnas till regeringen tidigare i Bilaga 1 budgetberedningen än vad som nu är fallet.
En vidgning bör ske av mål- och resultatstymingen. Tillämpning bör ske för all statligt finansierad och reglerad verksamhet. Den bör även omfatta den av myndigheterna bedrivna sakverksamhelen. Uppföljningen av statligt finansierade och reglerade transfereringar och verksamheter i kommuner och landsting bör vidareutvecklas.
Vidare bör en förstärkning ske av resultatstymingen på myndighetsnivå. Det är myndighetemas uppgift som huvudansvariga för verkställigheten att även på eget initiativ göra fördjupningar för att tillgodose sitt behov av kunskap om verksamhetsområdet. Resullatel av uppföljningen bör redovisas i koncentrerad form på en relevant nivå lill regeringen. Därutöver behöver regeringen underlag från kommittéer, stabsorgan m.fl. för sin omprövning och åtgärder för effektivisering av offentlig verksamhet
För att motverka alltför standardiserade beställningar av resultatinformation från regeringens sida måste i regeringskansliet finnas goda kunskaper om verksamheters särart och för att specifika krav skall kunna ställas i beställningen. I sin rapport till regeringen om vissa fördjupade anslagsframställningar i budgetcykel 3 har t.ex. Statskontoret skisserat sex kategorier av myndigheter som vardera ställer olika krav på resultatinformation. Etl arbete bör påbörjas som anknyter till denna idé från Statskontoret.
Jag har också för avsikt att verka för att åstadkomma en modemiserad grandutbildning för tjänstemän i regeringskansliet med betoning på resultatstyming och en fortsatt utbildning på området finansiell styming.
Uppföljning av organisations- och struktutförändringar inom statsförvaltningen
I samband med riksdagens ställningstagande lill det program för minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150del 11, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) uttalade Finansutskottet att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmets effekter. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer all uppnås. Vidare borde de verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenseraa analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bU. 1:5, bet. 1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringens bedömning av personalkonsekvenseraa av de strakturförändringar som pågår i statsförvaltningen inte bara lill följd av det s.k. administrationsprogrammet utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot gjordes ingen bedömning av andra effekter av strakturförändringama.
Jag anser mot denna bakgrand all Statskontoret bör ges i uppdrag att följa upp organisations- och strakturförändringama inom statsförvaltningen.
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det
ekonomiadministrativa lägel och revisionens resultat. Av rapporten framgår att antalel revisionsberättelser med invändningar har minskat från 33 1991 till 11 1992. Detta är en indikation på att antalet otillfredsställande förhållanden har minskat. Antalet kan komma att öka då revisionen ännu inle kunnat avslutas för fyra myndigheter. Revisionen har dock resulterat i betydligt fler revisionsrapporter lill myndigheteraas ledning och styrelse med anledning av att den löpande redovisningen ofta har betydande svagheter. RRV bedömer att de externa krav som ställs på redovisningen klaras av bättre än tidigare, men att myndighetema i allmänhet ännu inte har en kvalitativt god nivå på den löpande redovisningen och resultatredovisningen. RRV konstaterar dock all myndigheternas ledningar ägnar allt större uppmärksamhet åt ekonomifrågor och att intresset för dessa frågor inom myndigheterna har ökat. Detta intresse har bl.a. visats i en ökad efterfrågan på utbildning, rådgivning och stöd i ekonomislyrningsfrågor samt i form av myndighetsegna insatser för utveckling av ekonomiadministrativa system och redovisningsratiner.
Jag har i det föregående redovisat RRV:s iakttagelser i granskningen av myndighetemas årsredovisningar och utvecklingen av resultatstyrningen inom myndigheterna samt vilka åtgärder jag anser bör vidtas med anledning av detta (avsnitt 2.1.2). Andra viktiga iakttagelser är att respekten för god redovisningssed och intemkontroll generellt fortfarande inte är på en godtagbar nivå. Detta visar sig bl.a. i form av att anslagsöverskridande fortfarande förekommer i stor utsträckning. Riskema för en icke avsedd användning av statliga medel har också ökat genom att internkontrollen i flera fall försvagats i samband med decentralisering och delegering inom myndigheterna. Vidare har RRV funnit att affärsmässigheten i anskaffningen av varor och tjänster generellt sett inte är tillfredsställande, vilket är oroande med hänsyn till upphandlingens omfattning i staten som helhet. Det är också vanligt att redovisningen av s.k. blandfinansierad verksamhet, inkl. externfinansierad verksamhet vid universitet och högskolor, inte är upplagd så att redovisningen ger en rättvisande bild av utfallet. RRV pekar även på att ett antal myndigheter inte har färdigställt sina bokslut i rätt tid.
Jag anser att de brister RRV funnit inte är acceptabla. En utökad delegering inom myndigheterna får inte leda till att kvaliteten på ekonomiadministrationen eftersatts. Att myndigheter inte färdigställer bokslut i rätt tid försämrar inte bara RRV:s möjligheter att granska bokslutet utan kan också innebära att regeringen inte får ett beslutsunderlag i tid. Ansvaret för att upprätta redovisningen, att se till att regler följs och alt förhindra brister ligger hos den enskilda myndigheten. För att möta de höga krav som nu ställs på myndighetema genom de utökade finansiella befogenheterna krävs att myndighetema har en hög ambitionsnivå vad gäller ekonomiadministrativ kompetens, ändamålsenligt utnyttjande av ekonomiadministrativa system samt den egna intema resultatstyrningen och uppföljningen. Det ankommer på myndighetsled-
ningama alt se till alt så sker. Del är därför positivt att myndighets- Prop. 1992/93:100 ledningar i allt större utsträckning engagerat sig i ekonomi- och Bilaga 1 redovisningsfrågor för all öka myndighetens ekonomiadministrativa förmåga.
Många förvaltningsmyndigheter genomför för närvarande stora insatser för all lägga om sin redovisning och förbättra sin resultatuppföljning. För att möta myndighetemas behov av råd och stöd i omläggningsarbetet genomför RRV och Kammarkollegiet samt Försvarets civilförvaltning omfattande insatser. De system, metoder och ratiner som nu tillhandahålls myndighetema ger föratsättningama för en ekonomi- och resultatstyrning av god kvalitet.
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen
Tillämpning av verksamhetsformer i staten behandlades i 1992 års budgetproposition. Här konstaterades att myndighetsformen är den verksamhetsform som bör väljas för statlig verksamhet. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för det, inte bedrivas i myndighetsform och, i normalfallet, inte av slaten. Bolag under myndigheters förvaltning bör inte förekomma, ej heller bör statlig verksamhet bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Jag kommer i det följande alt presentera etl antal åtgärder i det fortsatta arbetet med all tillämpa dessa principer på den statliga verksaniheten.
Konkurrensutsatt verksamhet
Regeringen presenterade i prop. 1991/92:38 Den ekonomiska politiken en strategi för statens förmögenhetsförvaltning. En av utgångspunktema är att statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där marknaden inte själv förmår skapa de bästa föratsättningaraa för en fungerande samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantagsfall och då med bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter med kommersiella föratsättningar.
RRV har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa konkurrensutsatta verksamheter. Uppdraget innefattade principer för bolagisering och när en bolagiserad verksamhet inte kan bedömas lämplig alt drivas i privat ägo.
RRV redovisar i översynen ett antal olika kriterier för när en affärsverksamheten inom en myndighet kan bedömas lämplig att bolagisera och senare övergå lill privat ägo. Regeringen har, utifrån RRV:s analysmodell, utarbetat följande generella kriterier för när en affärsverksamhet kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform:
— verksamheten är av betydande omfattning
— verksamheten styrs inte primärt av politiska uppgifter och mål
— verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor
— verksaniheten har kommersiella föratsättningar och är oberoende av direkta anslagsmedel
— verksamheten innebär ingen myndighetsutövning
92 Regeringen har under hösten presenterat riktlinjema för en bolags- Prop. 1992/93:100 bildning av verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Bilaga 1 Senare denna dag lägger regeringen förslag om bolagisering av AMU. Olika utredningar har också lagt förslag om ylterligare bolagiseringar. Regeringen kommer att arbeta vidare med flertalet av de verksamheter som RRV bedömer aktuella för en bolagisering samt vidta nödvändiga strakturella åtgärder.
Kriterier för när ett statligt bolag kan bedömas lämpligt all kvarstå i statlig ägo bedömer jag, utifrån RRV:s analysmodell, främst vara:
— väl fungerande konkurrensvillkor saknas
— hög effektivitet och affärsmässighet saknas
Vad gäller det första kriteriet ligger ansvaret för att utforma väl fungerande konkurrensvillkor på statsmaktema. Riksdagen har i samband med prop. 1992/93:56 (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) fattat beslut om en ny konkurrenslag. På en rad områden, t.ex. el- och teleområdet, utarbetas för närvarande förslag till förändrad lagsliftning. Konkurrensvillkoren skall utformas på ett sådanl sätt att kraven på mångfald och samhällsekonomisk effektivitet tillgodoses.
När del gäller det andra kriteriet är det av slor vikt att statens roll som ägare är klart separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens inom en sektor. Särskilda krav på en korrekt och konkurrensfrämjande upphandling bör ställas på berörda myndigheter. Det statliga ägaransvaret för ett aktiebolag bör bl.a. därför ej ligga på en myndighet utan på regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet. Staten som ägare bör ställa höga krav på lönsamhet i verksamheten. Det värde som det statliga ägandet representerar är med utgångspunkt i statens balansräkning helt intecknat genom statsskulden. Detla innebär alt varje statlig tillgång belastar statsbudgeten med sin del av statsskuld-räntan minus inlevererad utdelning. Statliga tillgångar som har en samhällsekonomisk avkastning som understiger statsskuldräntan är en årlig statsfinansiell belastning.
Verksamheter som bedöms möjliga att bedriva i bolagsform men där effektivitet och affärsmässighet bedöms förhindra en privatisering bör därför i normalfallet avvecklas.
Regeringens fortsatta arbete med att minska den statliga balansomslutningen genom bolagiseringar och privatiseringar och därmed bl.a. minska statsbudgetens underskott bör utgå från här presenterade riktlinjer.
Omprövning av statliga stiftelser och myndighetsbolag
RRV har i två olika rapporter granskat bolag under myndigheter och statliga stiftelser. Regeringen har, liksom den förra regeringen, intagit en mycket restriktiv hållning till all bedriva statlig verksamhet i stiftelseform resp. i bolag direkt under myndigheter (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ett skäl för den restriktiva inställningen till stiftelser och bolag under myndigheter är att staten
avhänds egendom samtidigt som svårigheter föreligger för statsmaktema Prop. 1992/93:100 att få ändamålsenlig insyn i och möjligheter att påverka och kontrollera Bilaga 1 användningen av de insatta statliga medlen. Å andra sidan fiims verksamheter som även fortsättningsvis bör bedrivas i privaträttsliga former, t.ex. inom det kulturella området.
Jag anser därför att statens engagemang i de stiftelser som slaten medverkat i som stiftare fortlöpande bör ses över för att tillse all de insatta statliga medlen används på ett effektivt och ändamålsenligt säll.
RRV har i flera granskningar funnit att myndigheter, i strid med regeringsformens bestämmelser, medverkat i bildande av stiftelser och bolag genom avsättande av statliga medel utan alt inhämta tillstånd från statsmakterna. Ett sådant förfarande kan inte accepteras och måste enligt min uppfattning föranleda att åtgärder vidtas av berörda myndigheter och statsmakterna genom omprövning av statens åtaganden i dessa verksamheter.
Mot denna bakgrand bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av befintliga bolags- och stiftelsebildningar och lämna förslag till åtgärder. En utgångspunkt för utredaren bör, mot bakgrand av den restriktiva synen på statliga stiftelser och myndighetsbolag, vara att det statliga huvudmannaskapet begränsas. 1 de fall verksamheten som bedrivs är av centralt statligt intresse bör myndighetsformen vara den verksamhetsform som skall tillämpas.
RRV har nyligen i en rapport lill regeringen föreslagit att RRV bör ges rätt alt revidera samtliga av myndigheter bildade bolag och till myndigheter knutna stiftelser. Bakgranden till förslaget är inte bara de svårigheter revisionen haft all få insyn i de i bolag eller stiftelser avknoppade verksamhetema, utan också att frånvaron av gransknings-rätten försvårar för revisionen att verifiera hur de statliga medlen används av berörda myndigheter. Jag anser att det är viktigt att statsmakterna garanteras insyn i olika verksamheter när stora befogenheter har delegerats till myndigheterna. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomiadministrativa regelverket skall tillämpas.
Tillämpning av del statliga ekonomiadministrativa regelverket
Det statliga ekonomiadministrativa regelverket och de finansieringsformer som tillkommer statliga myndigheter tillämpas idag även av icke-statliga organisationer, dvs. organisationer som inte ingår i den juridiska personen staten. Således förekommer det att t.ex. en stiftelse inplacerats i systemet med budgeicykler, har krav på sig alt lämna formella anslagsframställningar i enlighet med vad myndigheterna har att lämna, har egen dragningsrätt på statsverkets checkräkning eller har ålagts krav på att den statliga bokföringsförordningen skall tillämpas.
Delegeringen av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att myndighetema kommer all ges större möjligheter all göra bindande ekonomiska åtaganden över längre tid. Ramanslag iimebär att den som disponerar anslaget har möjlighet att "låna" upp till en viss nivå på det
efterföljande budgetårels anslag genom utnyttjande av anslagskredit. Prop. 1992/93:100 Vidare föreslås dels ett system med generell räntebeläggning av statliga Bilaga 1 medelsflöden, dels lån för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. 1 den mån dessa generella finansiella befogenheter även ges icke-statliga organisationer, kan staten hamna i en situtation som innebär att slaten får stå riskema vid en eventuell försämrad betalningsförmåga inom organisationen eller vid en nedläggning av verksamheten.
Enligt min mening bör statsmaktemas krav på underlag för prövning av resurstillskott och på kontroll av medlens användande regleras i särskild ordning.
RRV har mot denna bakgrand fått regeringens uppdrag att identifiera vilka organisationer som, utan att vara statliga myndigheter, anvisas anslag på statsbudgeten och därmed, eller på grand av andra bestämmelser, kommit att omfattas av det ekonomiadministrativa regelverk som gäller för myndigheter under regeringen. RRV skall lämna förslag till vilka bestämmelser som behöver ändras för att de skall omfatta endasl ställiga myndigheter och hur berörda organisationer bör hanleras i budgetprocessen vad gäller finansieringsform och krav på beslutsunderlag samt återrapporteringskrav. I uppdraget ingår även att lämna förslag till hur statsmaktemas behov av insyn och kontroll av hur de statliga medlen används genom revision skall tillgodoses. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag lill vilka tekniker som bör tillämpas för finansiering m.m. av organisationer som inte är staUiga myndigheter men som erhåller statliga bidrag för sin verksainhet.
2.1.5 Effektiv medelshantering
Ett intensivt utvecklingsarbete har pågått de senaste åren i syfte alt effektivisera den statliga medelshanteringen. Arbetet har koncentrerats på att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt i den statliga verksamheten samt att ge myndighetema större frihet att, inom ramen för tillgängliga resurser, själva göra avvägningar i finansiella frågor. För all skapa föratsättningar för rationellt beslutsfattande på myndighetsnivån är det väsentligt all samtliga kostnader staten har för verksaniheten beaktas vid myndighetens beslut om utformning av verksamheten. Denna utveckling ställer höga krav på myndighetens redovisning.
1 1992 års budgetproposition redovisade jag ett antal förändringar i detla syfle. Jag kommer i det följande att presentera vilka åtgärder regeringen vidtagit på området samt lämna förslag till utveckling av den finansiella styrningen av myndighetema med syftet att en effektivare medelshantering erhålls. Förslagen innebär dels effektivare system för den statliga medelshanteringen på "koncemnivå", dels utökade möjligheter att delegera finansiella befogenheter till myndighetema. Förslagen bör i de flesta fall kunna genomföras på samtliga myndigheter vid ingången av budgetåret 1993/94.
7 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga I. 95
Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader Prop. 1992/93:100
Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100 bil.l s. 46-48, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128). Nya riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader har därför tillämpats i årets förslag till statsbudget.
De nya riktlinjerna för budgetering innebär att ett utrymme för förväntade kostnadsökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats. Myndigheternas anslag motsvarar således det likviditetsutrymme som resp. myndighet totalt disponerar och är ett uttryck för regeringens bedömning av vilka resurser som sammantaget skall stå till buds för all de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under budgetåret 1993/94. Samtliga löne- och prisökningar under nästa budgetår skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten medger. Vidare kommer kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag att fastställas med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.
Myndigheterna får genom detta förslag information om vilket handlingsutrymme som ges i finansiellt avseende. Därigenom ökar möjligheterna att vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmaktema uppställda målen för verksaniheten.
En omläggning av detta slag medför omfattande förändringar av teknisk natur. Jag återkommer till detta och vissa övergångsfrågor i det följande (avsnitt 2.2).
Anslagstyperna på statsbudgeten
Ett av de främsta verktygen statsmakterna har för den finansiella styrningen av den statliga verksaniheten är, vid sidan av att anvisa anslag på statsbudgeten för ett visst ändamål, att ange hur dessa medel får disponeras. Detta sker bl.a. genom val av anslagstyp, dvs. vilken beteckning de anvisade anslagen ges. De anslagstyper som nu används är obetecknat anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och ramanslag.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.7) att närmare redogöra för vilka villkor som nu gäller för de olika anslagstyperna samt lämna vissa förslag till förändringar. Jag föreslår här en effektivare rutin för återförande av återstående reservationer på reservationsanslag, vilket innebär förändrade villkor i förhållande till nuvarande regler för dispositionsrätt till reserverade medel. Jag förslår även en förändring av beräkningen av ramanslagskreditens storlek i syfte att anpassa kreditutrymmet till de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning.
Statlig kassahållning
In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar
Den tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1) aviserade översynen av in- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar har nyligen genomförts av
96 Riksgäldskontoret (RGK) och RRV. Översynen har omfattat de stora be- Prop. 1992/93:100 talningsflöden som vid förändrade betalningstidpunkter kan ge betydande Bilaga 1 ränteeffekter för staten. De betalningar som har studerats är bl.a. pensionsutbetalningar, barnbidrag, dagersättningar, kulturbidrag, bidrag till folkbildningen, inbetalning av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, in- och utbetalning av mervärdesskatt, bidrag till kommuner samt utbetalning av studiemedel. I översynen har även delar av regleringsbrevens bestämmelser vad gäller betalningstidpunkter behandlats. Chefen för Utbildningsdepartementet kommer senare idag att redovisa vissa åtgärder i fråga om ändrade betalningstidpunkter (bil. 9). Jag har för avsikt att återkomma med förslag lill åtgärder angående förändrade tidpunkter för statliga betalningar i 1993 års kompletteringsproposition.
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades de krav som bör ställas på del statliga betalningssystemet. Dessa krav sammanfattas i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningama bör ske på ett utifrån statens synvinkel kostnadseffektivt sätt.
— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis ningssystem och statens samlade informationsbehov.
~ Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas valfrihet för betalningsavsändare och betalningsmottagare vid val av betalningsförmedlare.
— Del statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt all hög säkerhet kan garanteras.
Mot bakgrand av dessa krav har RRV på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag till utveckling av det statliga betalningssystemet. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag angående en utveckling av Slalens betalningssystem (avsnitt 2.8). Jag kommer bl.a. att föreslå all betalningar till och från staten skall kunna förmedlas av såväl Postgirot .som Bankgirot.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades frågan om all räntebe-lägga statliga medelsflöden. Jag framhöll då viklen av att öka kostnads-medvetandet hos myndigheterna genom att de kostnader som för närvarande redovisas gemensamt på statsbudgeten istället bör redovisas i anslutning lill resp. verksamhet. Ett system med ränta på myndigheternas medel ger myndigheterna frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor och därmed incitament till en god kassahållning. RGK och RRV har utrett frågan och lämnat förslag till en modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. RGK:s och RRV:s utredning visar att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten kan räntebeläggas budgetåret 1993/94. Jag kommer i det följande att lämna
förslag angående en räntebeläggning av statliga medelsflöden och därmed Prop. 1992/93:100 föreslå att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksam- Bilaga 1 heten skall räntebeläggas fr.o.m. budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.3).
Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar
Lån i RGK för investeringar för förvaltningsmyndigheternas anläggningstillgångar har behandlats i de senasie årens budgetpropositioner. Modellen har utvecklats av RRV med sikte på att denna modell skall kunna ersätta flera av de befintliga finansieringsmodellerna. Genom tillämpning av lånemodellen bärs statens kostnader för en investering den myndighet som gör investeringen, vilket ökar föratsättningaraa för rationella investeringsbeslut på myndighetsnivån. Lånemodellen ligger väl i linje med resultatstyrningens idé att myndigheten själv får besluta om fördelning av sina resurser. De årliga utgifterna för en eventuell investering i form av räntor och amorteringar får av myndigheten ställas mot övriga utgifter där myndighetens egna prioriteringar får avgöra om en investering skall genomföras eller inte.
Lånemodellen har införts successivt fr.o.m. budgetåret 1990/91. Innevarande budgetår tillämpar ett tjugotal myndigheter med tillhörande undermyndigheter lånemodellen för ADB-och kommunikationsutmstning. Tio myndigheter har tilldelats lånemodellen för att finansiera i princip samtliga typer av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Erfarenheterna från tillämpningen visar att lånemodellen nu kan införas generellt i statsförvaltningen.
Jag kommer därför i det följande (avsnitt 2.4) att redogöra för utformningen av lånemodellen och föreslå ett generellt införande av lån i RGK för finansiering av förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Avgiftsfinansierad verksamhet
I 1992 års budgetproposition redovisades huvudprinciper för styrning och budgetering av avgiftsfinaniserad verksamhet. Syftet var att renodla tillämpningen av avgiftsfinaniserad verksamhet och formema för verksamhetens kapitalförsörjning. Arbetet har i stor utsträckning inriktats på att klargöra myndigheternas handlingsutrymme för att bedriva sådan verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de riktlinjer som redovisas i propositionen.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.5) att lämna vissa förslag som innebär en utökad rätt för myndigheterna att genom avgifter finansiera viss verksamhet. Jag föreslår bl.a. att en myndighet som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning, även skall få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i ;mledning av den avgiftsbelagda tjänsten. Jag föreslår vidare att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får
disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat i den avgifts- Prop. 1992/93:100 finaniserade verksamheten i ny räkning. Bilaga 1
Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet.
Jag kommer i del följande (avsnitt 2.6) att lämna förslag om riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten.
Utgångspunkten för mina förslag är att den enskilda myndigheten har bäst föratsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skadehantering. Jag föreslår därför att myndigheten själv skall få välja system för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i stället är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete.
En föratsättning för att en myndighets risk- och skadehanlering skall kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skaderisker och skadekostnader är kända. Jag föreslår därför all varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser.
Medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndighetemas hantering av dessa frågor. Etl vägledande regelverk bör även utarbetas. Jag föreslår att ansvaret för det stödjande arbetet skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos Försvarets civilförvaltning flyttas över till kollegiet. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer senare i dag i denna fråga.
Föratom de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i slalen kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Frågan har utretts av en särskild utredare. Utredningen initierades mot bakgrand av olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989. Efter olyckan konstaterades bl.a. att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet för de omkomna. De efterlevande till dem som reste i tjänsten för statens räkning fick nämligen sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn.
Enligt min mening är det motiverat all statligt anställda och uppdragstagare hos staten får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår därför att ell sådanl skydd skapas. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att Försvarets civilförvaltning bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings-och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäk-
ringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmark- Prop. 1992/93:100 nåden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur Bilaga 1 försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
Myndigheternas lokalförsörjning
Ett led i regeringens arbete med att delegera ansvar och befogenheter till myndighetema är alt dessa även får ta ansvar för sin lokalförsörjning. Byggnadsstyrelsens monopol på lokalförsörjningsområdel har därför avskaffats (prop. 1990/91:150 bU. 1:1, bet. 1990/91 :FiU30, rskr. 1990/91:386). Senast den 1 juli 1993 kommer samtliga myndigheter att ha övertagit det fulla ansvaret för den egna lokalförsörjningen.
Som etl led i ombildningen av Byggnadsstyrelsen är två nya fastighetskoncemer under uppbyggnad (prop. 1992/93:37 bil. 1, bet. 1992/93: FiU8, rskr. 1992/93:123). Av detta följer att de ca 8 000 upplåtelse-handlingar som idag reglerar förhållandet mellan lokalbrakaren och Byggnadsstyrelsen successivt skall omsättas till civilrättsliga avtal.
Regeringen beslutade den 26 mars 1992 om nya riktlinjer för myndighetemas lokalförsörjning. I beslutet lades fast att villkoren i upplåtelsehandlingen gäller tills nytt avtal tecknats med det nya fastighetsbolag som kommer att bildas.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 om tillägg till övergångsbestämmelsema i de nya riktlinjema för myndighetemas lokalförsörjning vilka skall gälla såvitt inte myndighetema och de nya fastighetsförvaltarna ömsesidigt kommer överens om andra villkor. 1 tilläggsbestämmelserna fastställdes en hyrestid och en ömsesidig uppsägningstid på upplåtelse-handlingama. Hyrestiden fastställdes till den treårsperiod resp. myndighet tillhör inom budgetcyklema 1, 2 och 3, dvs. budgetåren 1991/92-1993/94, 1992/93-1994/95 och 1993/94-1995/96.
Eftersom lokaler är en relativt irögrörlig resurs anser jag att det är viktigt att kunna ge myndighetema incitament att effektivisera resursanvändningen vad gäller de statsägda lokaler som nu kommer all föras över till de två nya fastighetskoncemema. Under tidigare år har det funnits en ordning för myndigheter som anvisats medel för lokalkostnader under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnadsstyrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig resurser för reella lokalbesparingar. Jag anser att myndighetema övergångvis bör kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen gäller för de lokaler som kommer att föras över till de två nya fastighetskoncemema. Jag har för avsikt all senare föreslå regeringen att i etl förvaltningsbeslut ge den nyligen inrättade stabs- och servicemyndigheten. Statens lokalförsörjningsverk, ett bemyndigande att övergångsvis få överta betalningsansvaret för upplåtna lokaler eller delar av upplåtna lokaler som myndighetema vall att lämna men inte kunnat tillgodoräkna sig på grand av de nya villkoren i upplåtelsehandlingama.
Regeringen medgav den 27 maj 1992 att Byggnadsstyrelsen fick införa ett system med hyresdebitering kvartalsvis i förskott. De förändrade
debiteringsratinema innebär en tidsmässig tidigareläggning av hyresbetal- Prop. 1992/93:100 ningama jämfört med tidigare ratiner. Flertalet anslagsfinansierade Bilaga 1 myndigheter betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 sina lokalhyror kvartalsvis i förskott. 1 samband med skiftet av ratineraa för debitering uppstår en engångsvis merbelastning på statsbudgeten på grand av att hyresbeloppet för budgetårets första kvartal skall betalas senast den 30 juni budgetåret innan. För budgetåret 1991/92 uppstod inte denna merbelastning då debiteringssystemet inte var fullt utvecklat inom Byggnadsstyrelsen. Merbelastningen kommer istället att inträffa vid slutet av innevarande budgetår föratsatt att myndigheterna betalar sin första kvartalshyra för budgetåret 1993/94 i rätt tid, dvs. senast den 30 juni 1993. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en reglering som medger en engångsvis merbelastning på berörda myndigheters anslag, vilken skall motsvara den första kvartalshyran för budgetåret 1993/94.
Staten som avtalspart
Statliga.myndigheter träffar avtal å statens vägnar. Föratom köpe- och hyresavtal kan en myndighet t.ex. lägga ut förvaltningsuppgifter på entreprenad för att få en kostnadseffektivare verksamhet. Del kan också vara fråga om avtal där myndigheten åtar sig uppgifier åt en annan part.
RikUinjer och regler för under vilka former som statliga myndigheter får ingå avlal med annan part saknas i stor utsträckning. 1 flera av RRV:s granskningar har olika problem med ingångna avtal påtalats. Behovet av stöd till myndigheterna i avtalsfrågor är tilltagande. Då myndigheternas finansiella befogenheter ökas successivt finns del, enligt min mening, behov av att klargöra myndigheteraas handlingsutrymme även på detta område. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av formema för de avtal som för närvarande ingås av statliga myndigheter. Utredaren bör lämna förslag till riktlinjer och regler för myndighelemas tillämpning samt det eventuella stöd som myndighetema kan behöva.
2.2 Principer för beräkning av anslagen
Den nya budgetprocessen med resultatstyming innebär att statsmaktema anger mål och ställer resultatkrav samt preciserar ambitionsnivån i verksamheten genom att anvisa medel. Myndighetema ansvarar för formulering av produktionsmål och för verkställande inom givna ramar. Budgetprocessen bygger på fördjupad redovisning och analys inom varje myndighet och en årlig redovisning lill statsmaktema mot uppställda mål. Del ankommer på statsmaktema att årligen värdera och pröva ambitionsnivån i den statliga verksamheten.
Den nya budgetprocessen skall vara ett stöd för statsmakterna i arbetet att nå högre effekt inom ramen för givna medel. Processen bygger på ett tydliggörande och en precisering av ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och myndighetema i en rad praktiska avseenden. Den ställer nya krav på statsmaktema att precisera mål och resultatkrav, men
föratsätter samtidigt att statsmaktema avstår från alt detaljreglera Prop. 1992/93:100 myndighetemas produktion och avstår från att lägga restriktioner på hur Bilaga 1 medlen får disponeras. En utvecklad budgetprocess föratsätter delegering av ansvar och befogenheter till myndighetema, vilket i sin tur kräver utveckling av styrformer och finansiella föratsättningar och revision på det sätt som jag redovisat i 1992 års budgetproposition (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor).
Inom ramen för budgetprocessen skall ambitionsnivån i den statliga verksamheten prövas och preciseras genom förslag till årlig anslagsnivå för resp. myndighet. Denna prövning måste följas upp med en förbättrad budgetteknik. I det följande redovisar jag en teknisk lösning att budgetera myndighetemas förvaltningskostnader som ökar myndighetemas handlingsutrymme och förbättrar incitamenten till en effektiv resurshantering. Syftet med tekniken är att tydligare än för närvarande ange myndighetemas handlingsutrymme i förväg. Tillsammans med övrig delegering och den utvecklade finansiella stymingen ges resp. myndighet handlingsutrymme inom de av statsmaktema årligen angivna ekonomiska ramama. Därmed undviks den s.k. cash-limiteffekt som tidigare tillämpning av löneutgiftsramar kunde leda till och som riksdagen tidigare ifrågasatt (bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101-103).
Beslut som innebär förändringar i verksamhetens inriktning eller som föratsätter resurstillskott måste även fortsättningsvis hanteras inom ramen för budgetprocessen. En ökad andel operativa beslut bör dock kunna fattas direkt av myndigheterna föratsatt att de ekonomiska ramama är kända. Inom dessa ramar har sedan myndighetema ansvaret att formulera mål för sin produktion, att besluta om resursallokering etc. För att stimulera långsiktighet krävs en rättvisande teknik för alt beräkna priskompensation över tiden. Därmed ökar incitamenten till effektivt utnyttjande av resurser.
Myndighetemas föratsättningar måste därför göras tydligare så att de så tidigt som möjligt känner till de ekonomiska ramama för verksaniheten och på vilket sätt de kommer att kompenseras för kostnadsutvecklingen. Inom dessa givna ramar måste myndighetema ges stora finansiella friheter. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten måste få disponeras av myndigheteraa. Beslut om effektivisering måste i så hög utsträckning som möjligt kunna fattas av myndighetema själva inom givna ekonomiska ramar, ulan all statsmaktemas godkännande måste inhämtas. Eftersom löner i normalfallet utgör en merpart av förvaltningskostnadema är det också viktigt all myndighetema ges ökade möjligheter att själva lokalt påverka lönebildningen. Utöver dessa rena effektivitetsåtgärder är det statsmaktemas uppgift att bestämma inriktning och omfattning av olika verksamheter.
Utgångspunkten för det pågående utvecklingsarbetet med finansiell styming har varit att genom modifieringar av nuvarande styrformer och anslagstyper uppnå dessa syften. Jag kommer senare att redovisa förslag till räntefaktor på statliga medelsflöden, utökade möjligheter till lånefinansiering av investeringar samt utökat bemyndigande att redovisningsmässigt utjämna mellan olika budgetår. I det följande redovisar jag nu
förslag lill teknik för budgetering av myndighetemas anslag för förvalt- Prop. 1992/93:100 ningskostnader vilken i förväg både ger besked om ekonomiska ramar Bilaga 1 och en rättvisande kompensation över tiden.
Omläggningen bör genomföras samtidigt med flera andra förändringar av teknisk natur. För att hantera detta och ge myndighetema tillfälle att komplettera underlaget bör dessa justeringar göras samlat i regleringsbrevet för resp. myndighet.
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader
Huvudprinciper
Riksdagen har godkänt riktlinjema beträffande ramar för myndighelemas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128-129). Riktlinjema innebär att en ram för myndighetemas samlade förvallningsulgifter och inte endast för enskilda resursslag läggs fast. Det finns tre huvudsakliga syften med de nya budgeteringsprin-cipema.
Det första syftet är att myndighetens verksamhet skall prövas som en helhet och att anslagsnivån är etl uitryck för beslutad och förväntad ambitionsnivå i verksaniheten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att myndighetens hela verksamhet, med dess olika resursslag, budgeteras samlat och på ett likartat säll. Dessutom beräknas ett särskilt utrymme som skall användas för att möta kostnadsökningar för samtliga resursslag under löpande verksamhetsår. Utrymmet kommer att ligga som en permanent buffert i myndighetens anslag.
Den ekonomiska ramen inför etl aktuellt budgetår bör resp. myndighet känna i sin helhet så tidigt som möjligt. Därigenom ökar myndighetemas möjligheter ati förbereda och vidta åtgärder för all kunna uppnå de av statsmaktema uppställda målen för verksamheten.
Myndigheter som disponerar medel på ramanslag kan fritt fördela det lolala ekonomiska utrymme som givits av statsmakteraa. Några särskilda restriktioner för hur mycket av det ramanslag som tilldelas myndigheten som skall användas lill t.ex. löner och lokaler kommer normall inte att finnas. Dessutom föreslår jag i det följande att ytterligare befogenheter skall tilldelas myndighetema i form av möjligheter att ta upp lån för investeringar, att få ränta på anslagsmedel etc. Dessa ökade befogenheter kommer att kunna utnyttjas av majoriteten av alla myndigheter eftersom de allra flesta myndigheter kommer att ha tilldelals ramanslag från och med budgetåret 1993/94.
Det andra syftet med nya principer för statsmaktemas budgetering är att den allmäima prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektom skall utgöra utgångspunkt vid fastslällandet av kompensationen för kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag. Hittills har denna princip tillämpats endast för lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Härigenom uppnås en stabilitet och långsiktighet i kompensationen och en följsamhet mot övriga ekonomin.
Merparten av en normal förvaltningsmyndighets budget utgörs av lönekostnader. Valet av teknik för kompensation för lönekostnadsul-
vecklingen kommer att ha inflytande på effektiviteten och incitamenten Prop. 1992/93:100 inom det statliga förhandlingssystemet. Denna kompensation kan fördelas Bilaga 1 lika för alla myndigheter oavsett avlalsutfall eller selektivt beroende på myndighetens lönestraktur eller genom att utfallet av förhandlingama tillåls påverka den årliga priskompensationen för resp. myndighet.
Förslag till modeller utifrån dessa grander har lämnats av Ramanslagsutredningen (SOU 1992:102). Utredningen har även lämnat förslag beträffande kompensation för lokalkostnader resp. övriga förvaltningskostnader.
Del tredje syftet är att klart skilja statsmaktemas ansvar inom ramen för den statliga budgetprocessen från frågor som det ankommer på staten som arbetsgivare att förhandla om i likhet med andra parter på arbetsmarknaden.
Frågor som rör ambitionsnivåer och verkningsgrader i den statliga verksamheten skall prövas inom ramen för budgetprocessen. Inom den ekonomiska politiken måste statsmakterna bl.a. bekämpa inflationen och genom avregleringar och konkurrensbefrämjande åtgärder verka för en konkurrenskraftig prisnivå i den svenska ekonomin. Det är på motsvarande sätt en huvudfråga för statsmaktema att verka för en fungerande arbetsmarknad, personalförsörjning och kompetensutveckling för att stimulera tillväxten i hela ekonomin. Däremot bör statsmaktema avstå ifrån all direkt reglera priser på enskilda varor och tjänster, så även i fråga om löner. Som arbetsgivare inom det statliga området bör statsmakteraa endast ange allmänna arbetsgivarpolitiska riktlinjer. Statsmaktema måste således avstå ifrån att försöka tillgodose sitt arbelsgivarintresse genom all via budgetpolitiken bedriva inkomstpolitik på det statliga avtalsområdet Off- prop- 1991/92:100 bil. 1). Detta bör enligt min mening vara möjligt genom de förslag till nya principer för budgetering av förvaltningskostnader som har tillämpats i årets förslag till statsbudget.
För att myndighetema skall kunna möta kostnadsökningar under löpande budgetår har ett särskilt utrymme (buffertutrymme) beräknats vid budgeteringen av myndighetemas ramanslag. Detta buffertutrymme skall användas för att möta prisutveckling på såväl löner som för lokaler och övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån i budgetpropositionen skall därmed ses som ell uttryck för det likviditetsutrymme som myndigheten har tillgång till under det löpande verksamhetsåret. Meratgifter eller överskridande för löneökningar eller andra kostnadsökningar kommer inte alt medges under budgetåret. Myndighetema skall i stället utnyttja den möjlighet lill anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget medger. Jag vill samtidigt betona att förändringar i verksamhetemas inriktning eller omfattning på sedvanligt sätt måste underställas riksdagen.
De nya budgeteringsprincipema bör enligt min mening tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. Beträffande lönekostnadskomponenten innebär det i fortvarighetstillståndet att kostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektom kommer att ligga lill grand för kompensationen för kostnadsutvecklingen för myndighetema.
104 För det tjugotal myndigheter som även under budgetåret 1993/94 kommer Prop. 1992/93:100
att ha förslagsanslag, reservationsanslag eller obetecknat anslag för sina Bilaga 1
förvaltningskostnader innebär delta att de principer om löneutgiftsram
som redovisades i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bU. 1)
föreslås vara utgångspunkten vid tillämpningen under nästa budgetår. Om
de faktiska avtalskostnadema för någon enskild myndighet i denna
kategori blir avsevärt högre än den kompensation de fått enligt de nya
principema och detta bedöms leda till större verksamhetsmässiga
konsekvenser bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om
att reglera dessa frågor.
Beräkning av förändrade lönekostnader
Ramanslagsutredningen (dir. 1992:28) har i ett betänkande (SOU 1992:102) Myndighetemas förvaltningskostnader - budgetering av pris-och löneökningar redovisat en modell för att fastställa omräkningen av lönedelen av anslaget för den statliga sektom där utgångspunkten är att anslagen beräknas utifrån lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Dessutom har utredningen föreslagit en modell för hur uppräkning av ramanslagen skulle kunna ske, bl.a. avseende korrigering av lönebasen.
Den hittillsvarande ordningen har inneburit all de statliga löneavtalen har underställts Finansutskottets godkännande. Detta har inte bara inneburit ett ställningstagande till det materiella innehållet för de statligt anställda. Avtalens faktiska nivå och fördelning har dessutom legat till grand för beräkningaraa av myndighetemas förvaliningskostnadsanslag. Något incitament all hålla tillbaka kostnadsökningar har därför inte funnits på myndighetsnivån.
1 detta sammanhang vill jag nämna att jag senare denna dag (bil. 8, anslaget Fl. Statens arbetsgivarverk) kommer att redogöra för mina förslag beträffande en ny utformning av statens centrala arbetsgivarorganisation enligt de förslag som Arbetsgivarkommittén nyligen lagt fram i sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisa-tionema. 1 korthet innebär förslagen att Statens arbetsgivarverk (SAV) ombildas till en myndighet som finansieras med avgifter från de anslutna myndighetema. Arbetsgivarorganistionen får i och med denna konstraktion en i förhållande till regeringen mer självständig ställning. Jag kommer även att föreslå alt endast de s.k. huvudavtal och MBA-R skall underställas statsmaktema för godkännande. Övriga kollektivavtal som arbetsgivarorganisationen sluter bör inte behöva slutas under förbehåll om riksdagens och regeringens godkännande. Dessutom vill jag påpeka, vilket är relevant i övervägandena om de nya budgeteringsprincipema, att mitt förslag till arbetsgivarorganisation föratsätter att ett system med ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader införs.
Mitt förslag till nya budgeteringsprinciper innebär att en uppräkning av basema för samtliga myndigheter måste göras, främst för att inhämta den eftersläpning som nuvarande budgetering av löner ger upphov till. Utredningen har förordat all en sådan uppräkning sker genom att vid
omläggningstUlfället lämna ett särskilt utrymme (buffertutrymme) som Prop. 1992/93:100 kan användas för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår Bilaga 1 genom en schablonuppräkning av myndighetemas anslag. Schablonuppräkningen bör baseras på en prognos för förväntade kostnadsökningar. En permanent buffert läggs sålunda in i myndighetemas anslag.
Efter övergången till de nya budgeteringsprincipema kommer fastställande av myndighetemas kompensation för lönekostnader all göras med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom andra delar av arbetsmarknaden. Därmed upprättas en naturlig koppling till tillväxten i ekonomin som helhet.
Ramanslagsutredningen har tagit fram två grandmodeller samt en förenklad modell med vilka kompensationen för lönekostnadskomponenten kan fastställas. I alla tre modellerna fastställs totalutrymmet för kompensation för lönekostnadsökningar genom att multiplicera lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektom med den totala lönesumman i statsförvaltningen. Det som skiljer de tre modeUema från varandra är sedan hur fördelningen av detta fastställda totalutrymme skall ske mellan myndighetema. I den första modellen, ensektormodellen, som utredningen förordar, fördelas totalutrymmet enligt en eventuell fördelningsprofil i de centrala statliga avtalen. I den andra modellen, delsektormodellen, fördelas totalutrymmet mellan myndighetema enligt lönekostnadsutvecklingen inom varje delseklor av den konkurrensutsatta sektom. 1 denna modell är del lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndighetema naturligt kan relateras, som direkt bestämmer kompensationsutrynunet på myndighetsnivå. Ingen hänsyn las i denna modell lill eventuell fördelning i de centrala statliga avtalen utan fördelningen är beroende av hur myndighetema klassificeras i förhållande till delsektorer på den privata arbetsmarknaden. I den tredje modellen, del förenklade förfarandet, fördelas det fastställda lotal-utrymmet mellan myndighetema med samma procenttal, dvs. den konkurrensutsatta sektorns lönekostnadsulveckling. Denna modell tar varken hänsyn till eventuell profil i statliga avtal eller till delsektorer på den konkurrensutsatta sektom.
Utredningens betänkande har remissbehandlats och en majoritet av remissinstansema anser att ensektormodellen är att föredra. De flesta anger dock både för- och nackdelar med de olika modellema. Remissyttrandena finns tillgängliga på Finansdepartementet.
En av fördelama med ensektormodellen är all den medger all avtalsförhandlingar får genomslag i budgetregleringen. Överväganden och prioriteringar mellan t.ex. olika yrkesgrapper ligger inom det avtals-reglerade området och bör därmed få genomslag vid budgeleringen av myndighetemas anslag. Långsiktiga obalanser i lönenivån kan dessutom åtgärdas inom den tilldelade delen av totalutrymmet. Modellen tillåter också att de centrala partema överlåter lönebildningen till lokal nivå.
En möjlig nackdel med ensektormodellen är att det inom ett fastställt totalt löneutrymme kan uppstå konkurrens mellan myndighetema samt att vissa myndigheter kan få svårt alt hävda sina intressen vid förhandlingama. Denna nackdel kan dock förebyggas med etl moget arbetsgivar-upplrädande hos myndigheter och SAV.
106 Jag anser att det är viktigt att de tre tidigare anförda huvudsyftena med Prop. 1992/93:100 att genomföra de nya budgeteringsprincipema uppnås. Valet av modell Bilaga 1 för kompensation för lönekostnadsutvecklingen spelar en viss roll för myndighetemas möjligheter att påverka lönebildningen. Av de föreslagna modellerna anser jag att ensektormodellen har de flesta fördelama. Denna modell stöds även av de flesta remissinstansema. Mot denna bakgrand förordar jag ensektormodellen. De närmaste årens erfarenheter får visa om valet behöver omprövas.
Mitt huvudmotiv för att välja ensektormodellen är att den medger såväl en decentraliserad lönebildning som riktade satsningar, t.ex. i form av avsättningar för trygghetsåtgärder för de statsanställda.
De nya budgeteringsprincipema bör tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. För avgiftsfinsierade myndigheter bör RRV vid det föreskrivna samrådet granska all myndighetema inte lägger större kostnadsökningar till grand för beräkning av avgiftemas storlek än vad som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten. Beträffande statsbidrag som avser kostnader för statligt reglerade löner anser jag att även för dessa bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. För dessa bör därför tillämpas samma principer som för beräkningen av lönekostnadskompensationen för myndigheter med motsvarande anslagstyp.
Beräkning av förändrade lokalkostnader
Ramanslagsutredningen har föreslagit en uppräkningsmodell för myndigheternas lokalkostnader som i princip innebär att dessa räknas upp med hyreskontraktens KPI-koppling fram till del första omförhandlingstillfället och därefter med 100 % av KPI.
Enligt den nuvarande ordningen genomför Byggnadsstyrelsen årligen en avisering av hyreskostnaderna för varje myndighet inom dess lokalhållningsområde som underlag för regeringens budgetprövning av myndigheternas lokalkostnader. Aviseringen utgör en prognos över hyresutvecklingen t.o.m. det budgetår hyran avser. Differenser mellan aviserad hyra och utfallet har belastat Byggnadsstyrelsens resultat.
Enligt de nya riktlinjerna för de statliga myndighelemas lokalförsörjning kommer någon detaljerad prövning av myndigheternas lokalkostnader inte att ske i framtiden. Myndighetema skall, inom ramen för den fortlöpande budgetprövningen, få kompensation för den allmänna prisutvecklingen, så även när det gäller lokalkostnadema.
Enligt min mening innehåller Ramanslagsulredningens förslag komponenter av alltför inflationsdrivande karaktär som jag inte kan ställa mig bakom. Jag anser att utgångspunkten för budgeteringen av myndigheternas lokalkostnader bör vara ett myndighetsspecifikt index som bör baseras på bedömningar av t.ex. area per anställd, hyra per kvadratmeter och specifik ortsinformaiion. Den nybildade myndigheten Statens lokalförsörjningsverk bör få i uppdrag att utveckla och redovisa ett sådant underlag inför regeringens budgetprövning av myndighetemas lokalkostnader inför 1994 års budgetproposition.
107 Beräkning av förändringar av övriga kostnader Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar pa
övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomisk ramstyming. Jag anser därför inte all några förändringar behöver göras i denna del. Ramanslagsutredningen har redovisat samma inställning i denna fråga. Buffertutrymmel kan även användas för alt möta kostnadsökningar inom detta resursslag.
Övriga frågor
De nya riktlinjeraa för budgeteringen saml mina förslag beträffande utformningen av statens centrala arbetsgivarorganisation innebär i vissa fall ändringar jämfört med dagens förhållanden. I del följande kommer jag alt peka på vilken innebörd de nya förslagen har för riksdagen, regeringen, myndighetema samt partema på det statliga avtalsområdet.
Riksdag och regering kommer även fortsättningsvis alt inom ramen för budgetprocessen besluta om olika verksamheters inriktning och utgifter över statsbudgeten. De nya budgeteringsprincipema innebär att de förslag till anslagsnivåer som redovisas i budgetpropositionen är lika med det faktiska likviditeisutrymme (inkl. sparande och kredit) som ställs till myndighetemas disposition under del aktuella budgetåret. Vidare innebär de nya principerna all någon meratgift för löne- och prisökningar inte kommer att medges myndigheterna under löpande budgetår. För myndigheterna gäller att ramanslagen (inkl. sparande och kredit) utgör totalt tilldelat utrymme för budgetåret. Samtidigt gäller, enligt tidigare gällande regler för ramanslaget, att inga restriktioner finns för disposition av medel inom ramanslaget under det löpande budgetåret. Anslagskrediten föreslås ökas till 5%, högst 7%, av anslagsbeloppets storlek efter regeringens prövning (se avsnitt 2.7).
I fortvarighetstillståndet kommer endast ett mycket litet centralt anslag att budgeteras för att täcka lönekostnader under löpande budgetår för de få myndigheter som även fortsättningsvis kommer ha reservationsanslag, förslagsanslag eller obeiecknat anslag. Kompensationen för dessa myndigheter kommer dock all beräknas på samma grander som för ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig översliga lönekostnadsuivecklingen inom den konkurrensutsatta sektom. Förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal saml beslul rörande täckning av merkostnader för löner m.m. kommer att finnas kvar i någon form för dessa myndigheter.
Behovet av särskilda beslut om lönemerkostnader för myndigheter med ramanslag bortfaller om riksdagen godkänner de riktlinjer som jag lagt fram denna dag. Detta är en konsekvens av att ramanslagsmyndigheter redan i sitt anslag kommer att ha ett utrymme för kostnadsökningar under löpande budgetår.
Beträffande underlag för beräkning av lönekostnadskomponenten bör ett uppdrag lämnas om att ta fram statistik över lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn som kan tillämpas vid budgeteringen av anslagen till 1994 års budgetproposition.
108 De centrala partema på den statliga arbetsmarknaden ansvarar som Prop. 1992/93:100 tidigare för lönebildningen i fria förhandlingar Beslul om konfliktåt- Bilaga 1 gärder sker i likhet med i dag centralt. De centrala partema har möjlighet att centralt besluta att delegera förhandlingarna men inle konflikträllen till lokal nivå. Skillnaden för partema i och med de nya budgeteringsprinciperna är att de redan vid ingången av förhandlingama vet att den budgetkompensalion myndigheterna kommer att få baseras på lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn oavsett vad de statliga avtalen kostar. Principema irmebär att alla kostnader skall finansieras inom det fastställda utrymmet, inkl. eventuella avlal som medför att kostnaden för någon centralt framförhandlad åtgärd förs upp på statsbudgeten. Kostnaden för sådan åtgärd räknas av mot utrymmet.
Sammanfattningsvis föreslår jag följande riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader.
— Myndigheternas anslag budgeteras inkl. ett buffertutrymme för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår.
— Kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag fastställs med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94
1 årets förslag till statsbudget har samtliga förvaliningskostnadsanslag budgeterats enligt de nya riktlinjerna för budgetering av myndighetemas förvaltningskostnader. Budgeteringen har i ett första skede genomförts på samma sätt som tidigare i år. Anslagsnivåerna har med andra ord justerats i basen med hänsyn till kostnadsökningar avseende träffade avtal inom den statliga sektorn samt med hänsyn till kostnadsökningar inom resursslagen lokaler och övriga förvaltningskostnader. Dessutom har hänsyn tagits till all arbetsgivarinträdet slopats (se bil. 8). Därefter har ett permanent buffertutrymme beräknats som skall användas för att möta kostnadsökningar avseende löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader under löpande budgetår. För myndigheter som disponerar ramanslag innebär det att ett buffertutrymme har beräknats inom resp. anslag. För de tjugotal myndigheter med reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag innebär de nya budgeteringsprincipema att kompensationen för lönekostnadsökningar under budgetåret 1993/94 kommer att ske som tidigare år genom s.k. läckningsbeslul samt genom förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal med stöd av riksdagens nuvarande bemyndigande. Beräkningen av kompensation för kostnadsutvecklingen kommer dock att ske utifrån sainma principer som tillämpats när buffertutrymmel fastställts för ramanslagsmyndigheterna. Det är viktigt att framliålla att årets budgetprövning av anslagens storlek i flera fall varit mycket stram. Rationaliseringar och besparingar men även reformer på viktiga och prioriterade områden, har genomförts. Det kan därför vara svårt att entydigt jämföra årets budgetförslag med föregående års statsbudget.
109 Beräkningen av buffertutrymmel har för lokaler baserats på Byggnads- Prop. 1992/93:100 styrelsens bedömning av prisutvecklingen på lokaler. För övriga förvalt- Bilaga 1 ningskostnader är det beräkningsmässigt ingen skillnad från tidigare år. Beträffande löner har jag som teknisk beräkningsgrand baserat beräkningama på de antaganden som jag tidigare denna dag redovisat för lönekostnadsutvecklingen. Dessa anlaganden stämmer dessutom väl överens med den lönekostnadsutveckling som skett det senaste året. Detta antagande är med andra ord granden för beräkningen av den del av buffertutrymmel som består av löner.
1 avtal mellan de centrala statliga parterna har överenskommits att arbetsgivarinträdet för statligt anställda beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring slopats från och med den 1 juli 1992 (se bil. 8). Under den tid arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattades av arbetsgivarinträdet fick arbetstagaren lön enligt kollektivavtal från myndigheten i stället för sjukpenning från försäkringskassoraa. För arbetstagare vid myndigheter betalades ersättningen (reglerat via förordningen (1984:1014) om myndighetemas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassoma, m.m, ändrad senast 1991:1814) då till en inkomsttitel på statsbudgeten. Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa arbetstagare betalades en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter, som för staten motsvaras av lönekoslnadspålägget, vilket för närvarande uppgår till 42,5% av utbetald lön. I samband med att löneutbetalningen bokförs skall lönekoslnadspålägget omföras lill den nämnda inkomsttiteln på statsbudgeten.
För myndighetema innebär avtalet om all arbetsgivarinträdet upphör all lönekostnaden för sjukfrånvaro minskar med den sjukpenning som tjänstemannen uppbär enligt lagen om allmän försäkring. Jag har vid budgeteringen av myndigheternas anslag för budgetåret 1993/94 tagit hänsyn till att denna utgift har försvunnit.
Med antaganden om sjukpenningens storlek för arbetstagare vid statliga myndigheter för vilka arbetsgivarinträdet gällde samt om lönesumman i statsförvaltningen motsvarar lönekostnaden för sjukpenningen ca 3 procentenheter av den totala lönesumman i statsförvaltningen. Antagandel som jag använt för beräkningen av buffertutrymmel motsvarar således storieksmässigl den utgift som jag beräknar bortfaller för myndighetema till följd av alt arbetsgivarinträdet slopats. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur regeringen skall reglera det förhållandet att det i myndigheternas anslagsbaser under innevarande budgetår finns etl utrymme lill följd av att arbetsgivarinträdet slopats.
Beträffande den höjning av lönekostnadspålägget som gjordes med en procentenhet i samband med alt arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns födelse slopades per den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 12 s. 5) anser jag även fortsättningsvis bör inräknas i lönekostnadspålägget. Jag anser dock att en översyn bör göras beträffande lönekostnads-pålägget, bl.a. med avseende på den del som rör höjningen i samband med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid bams födelse. Redan tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1, avsnitt 4.3.2) har jag aviserat att jag har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift
att studera föratsättningama för all införa arbetsgivaravgifter även för Prop. 1992/93:100 statliga myndigheter. Översynen bör ingå i denna utredares uppdrag. Bilaga 1
1 det följande redogör jag mer i detalj för lönenivån i anslagsberäk-ningama.
Lönema för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan SAV och de fackliga organisationema på del statliga avtalsområdet.
Den 13 januari 1992 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund, SACO och TCO-OF om tillägg till slutlig reglering enligt RÄLS 1989-90. Den 26 oktober 1992 träffade SAV och de fackliga organisationema på det statliga avtalsområdet en uppgörelse om hur löneutrymmet i RÄLS 1991-93 den 1 april 1992 skall användas.
1 förhållande lill del löneläge som låg till grand för beräkningen av lönekostnadema i budgetpropositionen 1992 har beaktats dels fördelningen av avsatta medel för löneåtgärder för arbete av lika värde (totalt 60 milj. kr.), dels löneutrymmet fr.o.m. den 1 april 1992 (2,6 % dock lägst 369 kr) dels medel som avsattes till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992 (0,4 % dock lägst 57 kr). När det gäller avsättningen till Stalshälsan för perioden 1 april-30 juni 1992 har denna ingen inverkan på lönenivån i anslagsberäkningarna för budgetåret 1993/94. Vidare har INU (kvalifikalionslillägg) om 0,5 % beaktats fr.o.m. den 1 april 1992.
Höjningama av chefslöner den 1 april 1992 med motsvarande komponenter har beaktats. I löneomräkningen har dessutom avsättningen om 1,5 % av lönesumman för den individuellt kompletterande ålderspensionen beaktats.
I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.
2.2.3 Tekniska Justeringar av anslag för budgetåret 1993/94
Flera tekniska justeringar av anslagen kommer att genomföras för budgetåret 1993/94 till följd av avtal, de nya riktlinjeraa för budgeleringen av myndighetemas förvaliningskostnadsanslag m.m. Justeringama är neutrala både på statsbudgetnivå och för den enskilda myndigheten. För att myndigheterna skall få en möjlighet all komplettera underlaget som skall ligga till grand för dessa justeringar bör jusleingama göras samlat i myndigheternas regleringsbrev.
Lönekostnadspålägget (LKP)
Regeringen har i prop. 1992/93:50 bil. 3 föreslagit att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,30 procentenheter. Regeringen har vidare i samma proposilion (bil. 5) föreslagit att den särskilda löneskatten bör sänkas med 4,16 procentenheter i konsekvens med förändringama av egenavgiftema enligt socialavgiftslagen (1981:691). 1 prop. 1992/93:31 föreslår regeringen dessutom att det i sjuklönelagen och sjukförsäkringen införs ett system med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden resp. sjukperioden.
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 111
För att undvika snedvridning i konkurrensvillkoren mellan verksamhet Prop. 1992/93:100 i privat resp. offentlig regi anser jag att de föreslagna åtgärderna även Bilaga I skall beaktas vid uttaget av lönekostnadspålägget inom den statliga sektorn.
Åtgärderna bör dock gälla från 1 juli 1993 för den statliga sektorn. Det innebär att lönekostnadspålägget från den I juli 1993 bör justeras till följd av de nyss föreslagna åtgärderna.
För att neutralisera sänkningen och göra justeringama saidoneutrala måste också myndigheternas inkomster (anslag och avgifter) samtidigt justeras i motsvarande mån eftersom inkomsterna är budgeterade inkl. lönekostnadspålägg. Underlag för en sådan justering har inte kunnat inliämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen bör i stället göras i myndigheternas regleringsbrev genom all beloppet ställs till regeringens disposition.
Arbetsgivarinträde och buffertutrymme
Som jag tidigare anfört motsvarar buffertutrymmet storleksmässigt de utgifter som bortfaller för myndigheterna till följd av att arbetsgivarinträdet slopas. Detta bortfall kan dock beloppsmässigt variera mellan olika myndigheter. Buffertutrymmet skall däremot procentuellt vara lika slort på alla myndigheter. För att få en rättvisande anslagsnivå krävs därför en individuell justering av varje myndighets anslag. Denna justering kan rent tekniskt ske med hjälp av statistik på myndighetsnivå. Statistiken har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget men inhämtas för närvarande från Statistiska centralbyrån och skall bearbetas av Riksförsäkringsverket. Denna justering bör göras i myndigheternas regleringsbrev samtidigt med övriga tekniska justeringar.
Ny finatisieringsform för Statshälsan
Avtalet om en ny finansieringsform för Statshälsan träder i kraft den 1 januari 1993. Avtalet innebär att de myndigheter, som är anslutna till Statshälsan, efter detta datum skall betala avgifter direkt till Statshälsan. Myndigheterna har också rätt att välja annan företagshälsovård än Statshälsan. Detta kan dock ske tidigast den 1 juli 1994 på grand av de varsel och uppsägningstider som gäller i förhållandet till Stalshälsan. Enligt vad jag återkommer till senare denna dag (bil. 8, anslag F 6. Bidrag till Stalshälsan) skall myndigheterna efter den 1 januari 1993 svara för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade medel.
Budgetmässigt innebär detla all för andra hälften av budgetåret 1992/93 ca 102 milj. kr. skall fördelas på myndigheterna som ett engångsbelopp. I syfte att förenkla övergången mellan de båda systemen bör från della engångsbelopp dras det belopp som skulle ha tillförts en inkomsttitel på statsbudgeten enligt den gamla ordningen. Myndigheterna bör tillföras medlen genom ett regeringsbeslut.
För budgetåret 1993/94 bör anslagsbasema justeras för de myndigheter som enligt avtalet mellan parterna har rätt till kompensation. Myndig-
heleraa bör kompenseras med hänsyn lill avtalsnivån, dvs. 217 milj. kr Prop. 1992/93:100 och till antalel anställda. 1 avvaktan på att statistik för antalet anställda Bilaga 1 som avser läget den 1 september 1992 kan inhämtas, har jag beräknat nämnda belopp under anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan.
Justeringen bör göras i myndigheternas regleringsbrev genom att delar av anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan i stället ställs till resp. myndighels disposition.
Justering med anledning av övergången till lån i Riksgäldskontoret
Införandet av lån i Riksgäidskontoret för finansiering av förvaltningsmyndigheternas anläggningstillgångar (se avsnitt 2.4) innebär att enbart utgifter för räntor och amorteringar, och inte investeringsutgifter, skall belasta statsbudgeten.
För att inte en merbelastning skall uppstå på statsbudgeten måste en justering av myndighetemas förvaliningskostnadsanslag som tidigare använts för finansiering av investeringar göras. Justeringen bör ske genom att nuvarande investeringsutrymme på anslag dras bort men att kompensation för räntor och amorteringar lämnas. Övergången till lån blir därmed resursmässigt neutral för såväl myndigheten som för staten som helhet. Statsbudgetens saldo kommer därmed all förbättras temporärt.
Underlag för en sådan justering har inte beaktats i budgetförslaget. Resp. myndighet bör ges möjlighet att komplettera underlagen för denna justering. På underlag av myndighetemas utfallsredovisning bör justeringen göras i myndigheternas regleringsbrev.
Trygghetsåtgärder för statsanställda
Jag kommer senare deima dag (bil. 8) att redogöra för ramavtal om löner m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RÄLS 1991-93). I avtalet har avsatts 0,4% av lönesumman, dock lägst 57 kr, till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992.
En justering av myndighetemas anslag är nödvändig till följd av att medelsbehovet med anledning av denna avsättning för budgetåret 1993/94 har förts upp på statsbudgeten (anslaget F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda).
Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid lill budgetförslaget. Justeringen kommer i stället att göras i myndigheteraas regleringsbrev med etl motsvarande belopp.
2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) aviserades att frågan om en räntebeläggning av statliga medelsflöden skulle utredas. Riksgäldskontoret (RGK) och Riksrevisionsverket (RRV) har utrett frågan och lämnat förslag till modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Den modell som föreslås är en vidareutveckling av räntekonto med kredit som för närvarande
tillämpas av myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad Prop. 1992/93:100 verksamhet. Räntekonto med kredit regleras i kapitalförsörjnings- Bilaga 1 förordningen (1992:406).
En tillämpning av räntemodellen för anslagsfinansierade myndigheter innebär att var och en får tillgång till ett räntekonto i RGK. Myndigheternas anslagsbelopp delas upp i tolftedelar, och en tolftedel tillförs myndigheternas konton varje månad. Den kredit som för närvarande är kopplad till ett räntekonto i RGK får för anslagsfinansierade myndigheter en annan innebörd. Kreditutrymmet blir i detta fall lika med det anslagsbelopp samt den anslagskredit som ställs till myndighetemas förfogande. Ränteberäkningen görs på saldot på myndighetens konto. Myndigheten får disponera de ränteintäkter resp. finansiera de räntekostnader som uppstår. RGK:s räntesättning för både in- och utlåning sker på marknadsmässiga grunder baserat på RGK:s upplåningskoslnader.
Jag anser att RRV:s och RGK:s förslag till räntemodell visar att etl generellt införande är möjligt redan nu. Jag föreslår därför att en räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten skall införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De myndigheter som här blir aktuella framgår av resp. huvudtitelbilaga. Bedömningen har utgått från att myndigheten dels har tilldelats ramanslag för sina förvaltningskostnader, dels kommer att redovisa enligt bokföringsförordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026), dels har en betalningsprofil som någorlunda kommer att stämma överens med tidpunkten för inbetalning på kontot. I samband med att anslagsfinansierade myndigheter kommer att tillämpa räntemodellen upphör dessa myndigheters direkta dragningsrätt på statsverkets checkräkning för de medel som skall ränteberäknas.
En särskild myndighet bör enligt min mening ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. RGK och RRV föreslår i sin rapport endera av de två myndigheterna då det i dagsläget inte står klart vilken myndighets tekniska system som bäst kan hanlera medelsöverföringarna. Denna fråga behöver övervägas ytterligare. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringarna under budgetåret 1993/94. Regeringen bör återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition med ett slutligt förslag på ansvarig myndighet.
De flesta myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad verksamhet har för närvarande tillgång till räntekonto med kredit i RGK. I dessa fall skall kreditutrymmet i RGK spegla myndighetens behov av likvida medel. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom att samtliga myndigheter som disponerar inkomster från avgiftsfinansierad verksamhet får disponera krediter i RGK. Detla innebär bl.a. att ett likviditetsbehov för en avgiftsfinansierad verksamhet som budgeteras under ett anslag fortsättningsvis skall täckas med kontokrediten, och inte som nu är fallet via anslagsmedel på statsverkets checkräkning.
Det är enligt min mening viktigt att redovisningsmässigt hålla i sär anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter. Som jag nyss nänmde innebär övergången till räntebeläggning av medelsflöden alt myndig-
heternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för Prop. 1992/93:100 de anslagsmedel som räntebeläggs. Denna dragningsrätt måste för den Bilaga 1 avgiftsfinansierade verksamheten ersättas med ett ökat kreditutrymme i RGK. Regeringens nuvarande bemyndigande från riksdagen om rätt att disponera krediter i RGK för uppdragsmyndigheter måste ges en annan utformning. Behovet av ett ökat kreditulrymme i RGK innebär som jag nyss nämnde dock inle ett ökat upplåningsbehov för staten totalt eftersom detta behov tidigare finansierats med medel från statsverkets checkräkning. Övergången till räntemodellen kommer i detta avseende således inte alt få någon saidoeffekt på statens upplåning. Genom den generella räntebeläggningen och redovisningen enligt bokföringsförordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026) kommer i princip samtliga myndigheter, oaktat hur de finansieras, att tillämpa samma finansierings- och redovisningsprinciper fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrand anser jag all del i fortsättningen bör ankomma på regeringen alt besluta om det kreditulrymme som förvaltningsmyndigheter får disponera i RGK.
Del finns ytterligare frågor av övergångskaraklär som jag vill belysa. Myndigheter som har ramanslag för budgetåret 1992/93 kan komma att redovisa ett anslagssparande eller en nyttjad anslagskredit vid utgången av budgetåret. Avsikten är att eventuellt sparande eller kredit skall föras lill myndighetens konto i RGK. För de myndigheter som för närvarande disponerar reservationsanslag och som fr.o.m. budgetåret 1993/94 föreslås tilldelas ramanslag kommer eventuell utgående reservation på motsvarande sätt all föras lill myndighetens konto i RGK.
RRV och RGK har för närvarande regeringens uppdrag att utreda lämplighet och möjlighet lill räntebeläggning av andra medelsflöden såsom transfereringar, uppbörd och andra regelstyrda utgifter där myndighetema är ansvariga för utbetalning av medlen men inte kan påverka betalningstidpunkterna. Jag har för avsikt att återkomma till denna fråga vid elt senare tillfälle.
Sammanfatta ing
Sammanfattningsvis föreslår jag att en generell räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten genomförs fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mitt förslag innebär att myndigheteraa tilldelas ett konto i RGK till vilket anslagsmedel förs en gång per månad. Myndighelemas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för de medel som räntebeläggs. En särskild myndighet bör därför ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheteraas konton. För all räntebeläggningen skall fungera på ett ändamålsenligt säll fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör det ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringama för detta budgetår. Jag föreslår även att det i fortsättningen bör ankonuna på regeringen att besluta om det totala kreditutrymmet i RGK för avgiftsfinansierade verksamheter.
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters Prop. 1992/93:100
anläggningstillgångar Bilaga 1
Lån i Riksgäldskontoret (RGK) för att finansiera investeringar i ADB-och kommunikationsutmstning infördes på försök för vissa myndigheter budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bU.l, bet. 1989/90:FiU20, rskr. 1989/90:204). I 1992 års budgetproposition redovisades riktlinjer för den fortsatta tillämpningen av lån för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Denna lånemodell bör i princip kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. En föratsättning för övergång till lånemodellen är dock att myndigheten upprättar fullständig tillgångsredovisning och bokslut enligt bokföringsförordningen enligt dess lydelse fr.o.m. Ijuli 1991.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 infördes lånemodellen för ADB- och kommunikationsutrastning generellt för samtliga förvaltningsmyndigheter som uppfyllde redovisningskraven. För att samla erfarenheter till grand för ett ställningstagande till slutlig utformning av lånemodellen inleddes en ny försöksverksamhet där vissa myndigheter erhöll lån i RGK för att finansiera samtliga anläggningstillgångar av icke-infrastrakturell art. Även återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som berörda myndigheter finansierat genom lån via del generella ADB-anslagel som Statskontoret disponerat resp. utrastningsanslag har konverterats till lån i RGK (prop. 1991/92:100 bU. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128).
Regeringen har reglerat lånemodellen i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406). Regeringen beslutar om en låneram för resp. myndighet, som omfattar investeringsbehov i såväl anslagsfinansierad som avgiftsfinansierad verksamhet. RGK bestämmer lånevillkoren på marknadsmässiga gmnder och kontrollerar att myndighetens låneanspråk ryms inom den tilldelade låneramen. RGK aviserar räntor och amorteringar halvårsvis. Enstaka investeringsbehov som uppstår under budgetåret där värdet uppgår lill ett mindre belopp får dock direktfinansieras med medel på anslag för förvaltningskostnader.
Då samtliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94 föratsätts uppfylla de redovisningskrav som måste ställas upp för att myndighetema enkelt skall kunna använda lånemodellen kan lånemodellen införas generellt för samtliga myndigheter. Erfarenhetema från de tidigare försöksverksamhetema visar också alt det är fullt möjligt.
Lån i RGK bör enligt min mening införas fr.o.m. budgetåret 1993/94 som generell metod för finansiering av de statliga myndigheteraas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Undantag från lånemodellen bör endast få ske efter särskilt beslut av regeringen. Eventuella kapitalskulder som myndigheteraa har till statsverket för redan gjorda investeringar som finansierats över statsbudgeten, i form av bl.a. särskilda utrastningsanslag och investeringsanslag, bör lösas genom lån i RGK och befintliga utrastningsanslag avvecklas. För att kostnadema för investeringen skall fördelas över den tid tillgången brakas bör amorteringstiden i normalfallet motsvara tillgångens ekonomiska livslängd.
116 Av praktiska skäl bör myndigheterna inte behöva invänta att lånemedel Prop. 1992/93:100 överförts till myndigheten för att den skall kunna beställa och betala en Bilaga 1 anläggningstillgång om del är klart att utgiften ligger inom den låneram myndigheten lämnats. För att inte enskilda lån skall behöva tas vid varje enskild betalning som avser köp av anläggningstillgång bör myndigheterna under pågående budgetår kunna erhålla medel i form av löpande kredit i RGK, som räknas av mot låneramen. Även likvida medel på det egna räntekontot bör kunna användas i avvaktan på att lån tecknas. Löpande krediter eller medel på räntekonto som tas i anspråk för investeringar i anläggningstUlgångar bör dock konverteras till lån minst en gång om året, senast inför budgetårets slut. I den mån ett investeringsbehov uppstår under det löpande budgetåret som ej kan finansieras inom låneramen bör myndighetens tilldelade låneram kunna omprövas av regeringen.
Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande all disponera ett låneutrymme i RGK för att finansiera myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneutrymmet bör definieras som en låneram som avser den totala skuld lill RGK som regeringen genom myndighetema sammanlagt får ikläda sig. Det i belopp preciserade bemyndigandet bör gälla tills vidare. Regeringen bör återkomma lill riksdagen när behov av justering av låneramen föreligger.
Regeringen bör vidare lämna en årlig redovisning till riksdagen som visar utnyttjat låneutrymme föregående budgetår, tilldelat låneutrymme det pågående budgetåret och beräknat lånebehov för del kommande budgetåret fördelat på resp. departementsområde. En särredovisning bör kunna lämnas för sådana sektorer som bedöms vara av särskilt intresse för riksdagen att ta del av. RGK bör ges i uppgift att lämna underlag för en sådan redovisning.
Regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen för den ordinarie budgetberedningen. Till grand för regeringens prövning av den totala låneramens storlek och för fördelning på departementsområden/sektorer ligger de enskilda myndighetemas investeringsplaner och deras bedömning av lånebehov för kommande budgetår. För all kunna möta oföratsedda behov bör låneramen även rymma ett belopp som ställs till regeringens disposition. De förväntade kostnaderaa för nya åtaganden, tillsammans med kostnader för eventuella tidigare låneålaganden, bör sättas i relation till vad resp. myndighet bedöms klara av att finansiera inom ramen för sina resurser. Prövningen kan därmed sägas koncentreras på en kreditprövning snarare än en prövning av det enskilda objektet i investeringsplanerna. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp. myndighet etl investeringsutrymme i form av en låneram. Låneramen avser den totala skuld en enskild myndighet får ha till RGK.
Myndigheternas investeringar och hur de finansierats skall redovisas i myndighetens bokslut i årsredovisningen. Resultatet bör återrapporteras till riksdagen i budgetpropositionen som en del av regeringens redovisning av myndighetens resultat i resp. huvudtitelbilaga.
För alt införandet av lånemodellen skall bli statsbudgetmässigl neutral
krävs att en justering görs av de förvaltningskostnadsanslag som tidigare Prop. 1992/93:100 använts för att direktfinansiera anläggningstillgångar för förvaltningsända- Bilaga 1 mål som jag redogjort för tidigare idag (avsnitt 2.2.3).
Lånebehov för budgetåret 1993/94
Jag beräknar förvaltningsmyndigheternas samlade lånebehov för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål för budgetåret 1993/94, inkl. etl belopp till regeringens disposition för att möta oföratsedda behov, till 4 500 000 000 kr. Av detta belopp beräknas 1 400 983 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1992/93. Regeringen har, inom ramen för det bemyndigande riksdagen lämnat regeringen för budgetåret 1992/93, t.o.m. 30 november 1992 bemyndigat myndigheterna alt uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av drygt 970 milj. kr. för innevarande budgetår. Då låneramen skall avse den totala skuld myndighetema får ikläda sig, har de tidigare bemyndigandena beaktats i min beräkning av det sammanlagda lånebehovet för budgetåret 1993/94.
Vissa undantag bör dock lämnas för ingång i lånemodellen för budgetåret 1993/94. Undanlag bör lämnas för de myndigheter som kommer att ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten som inrättas den 1 juli 1994. Vidare bör undanlag lämnas för budgetåret 1993/94 för universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets område. Dessa är för närvarande föremål för en större omstrakturering med utgångspunkt från de rikUinjer som angivits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor -frihet för kvalitet. Berörda myndigheters investeringsbehov ingår därför inte i den beräkning av lånebehov jag redovisade nyss. Avsikten är dock att även dessa myndigheter senare skall tillämpa lånemodellen. Jag har i denna fråga samrått med cheferaa för Försvarsdepartementet och Utbildningsdepartementet.
Det samlade lånebehovet för budgetåret 1993/94 fördelas enligt följande:
Departementsområde
Lånebehov 1993/94
varav inlösen
Justitiedep.
1 121 709 000
294 875 000
varav polissektorn
(680 000 000)
(196 913 000)
Utrikesdep.
37 500 000
28 217 000
Försvarsdep.
14 200 000
-
Socialdep.
705 675 000
373 465 000
Kommunikationsdep.
61 178 000
3 761 000
Finansdep.
977 124 000
580 478 000
Utbildningsdep.
24 798 000
4 218 000
Jordbruksdep.
276 100 000
-
varav SLU
(75 000 000)
-
Arbetsmarknadsdep.
305 350 000
-
Kulturdep.
67 748 000
4 787 000
Näringsdep.
104 159 000
10 892 000
Civildep.
86 890 000
31 490 000
Miljö, och naturresursdep.
274 403 000
68 800 000
Till regeringens disposition
443 166 000
-
Summa
4 500 000 000
1 400 983 000
11{
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att via RGK Prop. 1992/93:100 uppta lån för förvaltningsmyndighetemas investeringar i anläggningstill- Bilaga 1 gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr. samt att, inom denna låneram, besluta om rätt för myndigheter att ta upp lån i RGK för detta ändamål.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att lån i RGK införs som generell metod för att finansiera förvaltningsmyndighetemas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samfliga befintliga kapitalskulder myndighetema har till statsverket för investeringar i sådana tillgångar bör vid övergången lösas med lån. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att få disponera etl låneutrymme, en låneram, som utgör den totala skuld som får iklädas för detta ändamål. Som underlag för riksdagens ställningstagande bör regeringen lämna en årlig redovisning av låneverksamheten. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp. myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram som avser den totala skuld myndigheten får ikläda sig för investeringar. Jag föreslår slutligen, i enlighet med vad jag redovisat, att regeringen begär riksdagens bemyndigande all uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr.
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet
Styrning och budgetering av avgiftsftnansierad verksamhet
I föregående års budgetproposition (bil. 1 s. 52 fO redovisades huvudprinciper för styming och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapital försörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de i propositionen redovisade riktlinjema. Förordningama trädde i kraft den 1 juli 1992. Principema för budgetering har nu tillämpats vid budgeteringen av avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94.
Med stöd av kapitalförsörjningsförordningen får myndigheter med s.k. uppdragsmodell självständigt besluta om att balansera årets resultat i den avgiftsfinansierade verksamheten i ny räkning. Detla gäller föratsatt all det ackumulerade överskottet inte överstiger 10 % av verksamhetens omsättning. RRV har i en rapport lill regeringen den 29 september 1992 föreslagit att denna balanseringsrätt även bör omfatta myndigheter med avgiftsfinansierad verksamhet som netlobudgeterats på ett anslag. Jag anser att RRV:s förslag bör genomföras men vill i sammanhanget understryka att om ett överskott uppstått i verksaniheten har myndigheten att beakta delta i en omprövning av avgiftemas storlek för att ett överuttag av kundema ej skall ske.
119 Statliga myndigheters telefonservice Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Riksdagen har behandlat frågan om användningen av s.k. 020-nummer
(bet. 1988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr.
1991/92:273, bet. 1991/92:FiU17). 020-nummer innebär alt uppringaren
endasl betalar markeringsavgift motsv. lokalsamtal och mottagaren
resten. Riksdagen ansåg att statliga myndigheters telefonservice borde
förbättras genom en ökad användning av 020-nunimer, men alt den
närmare omfattningen av denna service fick övervägas av regeringen.
Jag anser alt det är angeläget att myndighetema tillhandahåller och utvecklar en hög servicegrad gentemot allmänheten. STATTEL-delegationen (dir. 1991:29) har bl.a. i uppgift att föreslå metoder för en ökad telefonservice.
Erfarenhetema av 020-nunimer i statlig verksamhet är hittills mycket begränsade. SJ införde 020-nummer för information och bokningar av biljetter i maj 1991. Totalt inkommer ca 4 miljoner samtal per år via 020-nuniret. Enligt information jag erhållit under hand från SJ har detta inneburit en ökad tillgänglighet för kundema och givit möjligheter att rationalisera på biljellförsäljningskontoren genom alt kunden kan välja att få beställd biljett hemsänd med elt inbetalningskort. Vissa köproblem föreligger för närvarande men är under åtgärdande. Kostnaden för själva 020-tjänslen är ca 6 mkr per år, vilken finansieras genom biljettintäkter. SJ:s uppfattning är att införandet av 020-nunimer är en riktig åtgärd för att öka tillgängligheten. SJ betonar dock att den etablering som skett av lelefonbokningscentraler, som är käman i SJ:s tillämpning av 020-nunimer. inte skulle ha kommit lill stånd utan ekonomisk samverkan med kommuner och andra samhällsorgan.
Genom mål- och resultatstyming har statsmaktema i stor utsträckning delegerat till myndighetema att själva besluta om utformningen av sin verksamhet för att, inom ramen för tillgängliga resurser, uppfylla de mål och krav på resultat statsmaktema ställt. Genom de utökade finansiella befogenhetema förstärks myndighelemas möjligheter att även resursmässigt prioritera olika insatser för att uppfylla de åligganden myndigheten har, t.ex. vad gäller former för uppgiftslämnande. Jag avser här bl.a. införandet av ramanslag för förvaltningskostnader och den räu myndighetema givits att själva få besluta om all la ul avgifter för vissa varor och tjänster.
Del bör enligt min mening ankomma på den enskilda myndigheten att själv bedöma om den, inom ramen för sina resurser, bättre kan uppfylla de krav som ställs på verksamheten i servicehänseende genom all införa 020-nunimer eller andra motsvarande lösningar som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag har därför inte för avsikt alt föreslå någon reglering av denna fråga.
Televerket har även infört ett system med s.k. 071-nummer som innebär att den uppringande, utöver sedvanlig markeringsavgift, får betala en avgift till mottagaren. 1 regleringsbrev för Patent- och registreringsverket (PRV) för budgetåret 1991/92 bemyndigades verket all bedriva avgiftsbelagd telefonservice för uppgiftslämnande ur
bolagsregistret. Syftet var att minska de långa väntetideraa som länge Prop. 1992/93:100
varit ett stort problem. PRV beslutade med stöd av bemyndigandet att Bilaga 1
införa 071-nummer fr.o.m. mars månad 1992. Därmed utökades antalet
öppna linjer från 12 till 24. Efter samråd med RRV fastställde PRV
avgiftsnivån enligt principen full kostnadstäckning, som gäller för
bolagsbyråns verksamhet i övrigt. För att tillgodose allmänhetens behov
av avgiftsfritt uppgiftslämnande beslutade PRV att fyra av de 24 linjema
fortfarande skulle vara avgiftsfria.
Efter en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), där det ifrågasattes om PRV:s beslul var förenligt med offentlighetsprincipen, uttalade JO i beslut den 5 maj 1992 (Dnr 1028/1992) att PRV från rättslig synpunkt handlat korrekt. JO föratsatte emellertid att PRV, så snart erfarenheter kan dras från det nyinförda systemet, kontrollerar alt de fyra avgiftsfria lelefonlinjema tillgodoser allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgiftslämnande och att PRV tillställer JO resultatet av utvärderingen. Regeringen har i regleringsbrev till PRV för innevarande budgetår begärt att en utvärdering av den avgiftsbelagda telefonservicen skall redovisas i PRV:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95.
Med samma motiv som jag anfört i fråga om 020-nummer anser jag att en myndighet självständigt bör kunna besluta om att ta ut avgift för telefonupplysningar genom s.k. 071-nummer, om det kan medföra att myndigheten därmed tillhandahåller en service som går utöver den skyldighet myndigheten har enligt sekretesslagen och förvaltningslagen. Givetvis är det myndighetens ansvar att tillse all ett införande av 071-nummer, eller andra motsvarande telefontjänster som kan komma att erbjudas av andra leverantörer, sker på ell sätt som inte står i strid med dessa bestämmelser. Det bör ankomma på myndigheten själv att besluta om avgiftens storlek, dock med den begränsningen all avgiften skall grandas på att inkomsteraa från verksamheten inte får överstiga myndighetens kostnader för den utökade servicen. Elt sådant bemyndigande bör lämnas myndighetema genom ett tillägg till avgiftsförordningens bestämmelser. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om ändring i avgiftsförordningen med den innebörd jag nu redogjort för.
Avgifter för viss postbefordran
Riksdagen beslutar om offentiigrättslig verksamhet skall finansieras med avgifter. Oftast har riksdagen slagit fast att avgifteraa skall sättas så att full täckning erhålls för de kostnader myndigheten har för tillhandahållande av den avgiftsbelagda tjänsten. Exempel på sådana avgifter är avgifter för ansökning om prövning av tillstånd av olika slag och avgifter för utlämnande av kopior av allmänna handlingar m.m. (prop. 1989/90: 138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289).
Vanligen skickas t.ex. ell tUlståndsbeslut eller kopior av allmänna handlingar med post till den som begärt tillståndet eller kopioma. Kostnaderna för sådan postbefordran belastar idag i de flesta fall den berörda myndighetens anslag. Jag anser dock att mottagaren i princip även bör svara för portokostnaderaa. Ett sådanl avgiftsuttag får anses
ligga inom ramen för riksdagens beslut om full kostnadstäckning. Prop. 1992/93:100 Myndighetema bör få disponera inkomsteraa från avgifter för poslbe- Bilaga 1 fordran av handlingar.
Jag avser att föreslå regeringen alt ge RRV i uppdrag att lämna förslag till hur dessa avgifter skall regleras. RRV bör även beräkna vilka anslagsmässiga justeringar som bör göras för berörda myndigheter vid en övergång till avgiftsfinansiering av postbefordran som föranleds av en avgiftsbelagd tjänst. Uppdraget bör genomföras så att en övergång till avgiftsfinansiering kan ske redan vid ingången av budgetåret 1993/94. Som en konsekvens bör medel som i budgetförslaget budgeterats på berörda anslag för 1993/94 för täckande av sådana kostnader inte ställas lill myndighelemas disposition. Det bör ankomma på regeringen att besluta om dessa frågor i samband med beslut om regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får disponera avgiftsinkomstema bör få balansera årets resultat upp till en viss nivå i ny räkning. Jag anser vidare att myndighetema själva bör få besluta om utformning av sin telefonservice vad gäller tillämpning av s.k. 020-nunimer resp. 071-nummer eller liknande tjänster som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag anser även att myndigheter som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där del ekonomiska målet är full kostnadstäckning, bör få ta ul ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten.
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
1 detla avsnitt kommer jag inledningsvis all redovisa min syn på hur de generella riktlinjema m.m. för risk- och skadehanteringen i slalen bör utformas. Därefter tar jag upp frågan om ell särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Generella riktlinjer m.m.
Bakgrund
För närvarande gäller som grundregel all statliga myndigheter inte får teckna försäkring för statens egendom eller för att skydda staten eller statligt anställda mot ansvarighet. Utgångspunkten är att staten själv kan slå risken genom s.k. självförsäkring. För alt täcka skadekostnader är myndighetema i princip tvungna att använda anslagsmedel. Vissa undantag från försäkringsförbudet finns dock. T.ex. får ell antal myndigheter teckna trafikförsäkring.
1 prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. 1 uppdraget har undanlag gjorts för skador som uppkommit
vid myndighetsutövning som kan ersättas enligt 3 kap. 2 § skadestånds- Prop. 1992/93:100 lagen (1972:207) saml försäkringar som skyddar statens personal mot Bilaga 1 personskador.
Utredaren föreslår att samtliga myndigheter skall göra en riskanalys. Den skall sammanställas vart tredje år i den fördjupade anslagsframställningen. Vidare föreslås att det gällande försäkringsförbudet för statens egendom m.m. fortfarande skall gälla som princip. För att underlätta fortsalt verksamhet om en skada skulle inträffa föreslår utredaren ett syslem med s.k. nödfallskrediter hos Riksgäldskontoret (RGK).
För närvarande finns möjlighet för myndighetema att låta Försvarets civilförvaltning (FCF) reglera de irafikskador som uppkommer när Slalens fordon är inblandade. Utredaren föreslår att denna försäkringsliknande verksamhet skall fortsätta. Även personskador som inte uppkommit i följd av trafik föreslås ingå i denna hantering.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 2980/92).
Flertalet förvaltningsmyndigheter instämmer i förslagen eller har mindre erinringar. Bland de myndigheter som har väsentliga invändningar dominerar uppdragsmyndigheter och affärsverk. Även företrädare för försäkringsbranschen är kritiska. En vanlig synpunkt är att det gällande försäkringsförbudet bör slopas samt att nödfallskrediler inte behövs. Dessutom får den föreslagna uppläggningen av riskanalysen kritik.
Flertalet remissinstanser - i huvudsak förvaltningsmyndigheter - stöder förslaget att trafikskadorna även i fortsättningen skall kunna regleras av FCF. Några instanser anser dock att hanteringen skall utsättas för konkurrens. Även förslaget att FCF skall hantera personskadorna får ett omfattande stöd.
Riktlinjer
Enligt min mening bör risk- och skadehanteringen i staten ha följande inriktning.
En föratsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall kunna genomföras på etl meningsfullt sätt är att verksamhetens skaderisker och skadekostnader är kända. Därför är det angeläget att riskanalyser genomförs. Jag föreslår att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra sådana analyser på det sätt som utredaren föreslår. I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att analyserna inte skall inordnas i budgetprocessen. Riskhanteringen bör i stället vara en del i myndighetens löpande verksamhet.
För att kunna upprätthålla verksaniheten om den drabbas av en större skada krävs någon form av riskfinansiering. De problem som utredaren avser lösa med hjälp av nödfallskrediter torde i de flesta fall kunna hanteras inom det system med lån i RGK jag föreslagit i det föregående (avsnitt 2.4). Dessa lån avser finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Om en anläggningstillgång skulle utsättas för en större skada eller bli förstörd finns möjlighet att anpassa låneramen med hänsyn till detta. Jag bedömer därför att det för
närvarande inte finns behov av särskilda nödfallskrediter. Av della skäl Prop. 1992/93:100 avser jag inte lägga fram förslag om ett ytterligare finansieringssystem. Bilaga 1 I den mån erfarenheterna av tillämpningen av det nya regelverket visar alt ändringar är nödvändiga är jag beredd att åter överväga deruia fråga.
Utredaren föreslår vidare alt det rådande förbudet för myndigheter att teckna försäkringar skall kvarstå. Ell sådanl förbud ligger dock inte i linje med det arbete som pågår att delegera beslutanderätten i finansiella frågor till myndigheterna. Jag anser därför att myndigheteraa själva skall få välja system för riskfinansiering. Utgångspunkten för denna bedömning är att den enskilda myndigheten har bäst föratsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skadehantering. Dessutom torde myndigheten få bättre möjligheter att kunna minska sina riskkostnader om den själv får avgöra sin riskfinansiering.
Som jag tidigare föreslagU skall varje myndighet göra en riskanalys. Med denna analys som utgångspunkt kan myndigheten ta ställning till olika meioder för riskfinansiering. Därmed finns del föratsättningar all bedöma myndighetens samlade risk- och skadehantering inom ramen för den fortlöpande revisionen.
1 utredningen framhålls att finansieringen av myndigheternas risker är ett mindre problem eftersom staten själv kan betala inträffade skador. Frågan om att teckna försäkring eller all avslå från detta är därför av underordnad betydelse. Del viktigaste är i stället all minimera den totala riskkostnaden. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i detta sammanhang är att minska skadekostnaderaa, t.ex. genom skadeförebyggande arbete. En föratsättning är därvid att ett system för skaderapportering finns hos varje myndighet. Försäkringslösningar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt.
Enligt min bedömning torde en myndighets arbete med risk- och skadehantering främjas genom att den i princip får bära hela kostnaden för sina skador genom den föreslagna lösningen för riskfinansiering. Myndigheten bör således inte i utgångslägel kunna räkna med att få ökat anslag i den kommande budgetprövningen på grand av inträffade skador. Som jag tidigare nämnt kan även i vissa fall ramen för lån i RGK anpassas med hänsyn bl.a. till större skador.
Administration
Utredaren har visat att medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför all särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor Det kan t.ex. gälla vägledning för arbetet med riskanalyser. Dessutom bör elt regelverk för risk- och skadehanteringen utarbetas.
Ansvaret för del stödjande arbetet bör läggas på en central förvaltningsmyndighet. Behovet av stöd torde vara störst hos små och medelstora myndigheter. Eftersom Kammarkollegiet har som inriktning att stödja sådana myndigheter på det ekonomiadministrativa området föreslår jag att kollegiet får ansvaret för denna uppgifi. Kvalificerad kompetens som behärskar risk- och skadehantering bör dock tillföras.
124 I Kammarkollegiets uppgifter bör bl.a. ingå alt lämna förslag till Prop. 1992/93:100 riskfinansiering i enskilda fall. T.ex. bör den myndighet som överväger Bilaga 1 all teckna en försäkring först samråda med kollegiet. Dessutom bör ansvaret för att i vissa fall upphandla standardiserade försäkringar ligga på kollegiet - t.ex. det ramavtal för en konsultansvarsförsäkring som utredaren föreslår.
Kammarkollegiet bör även la initiativ till att intema statliga lösningar för riskfinansiering skapas i de fall dessa är kosmadseffektiva för slaten som helhet. T.ex. beskriver utredaren olika system för inlem riskfinansiering som bygger på skadefonder och kreditgivning. De myndigheter som har behov av att skydda sig mot vissa skador - företrädesvis av mindre omfattning - skulle kunna välja att ingå i ett sådant system. En sådan lösning har samma principiella utgångspunkt (självförsäkring) som den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF. Även i de fall försäkring tecknas kan statens fördelaktiga finansiella ställning utnyttjas. Exempelvis kan slörre delen av risken flyttas över (cederas) till en riskbärare som staten har kontroll över (en intem statlig enhet). En sådan lösning ligger nära den nuvarande självförsäkringsprincipen som är mest fördelaktig ur strikt ekonomisk synpunkt. Samtidigt utnyttjas de fördelar som finns inbyggda i ett försäkringssystem.
Jag föreslår att det stödjande arbete som jag beskrivit ovan skall påbörjas av Kammarkollegiet under budgetåret 1993/94. Verksamheten bör på sikt avgiftsfinansieras.
Som jag tidigare nämnt har vissa myndigheter möjlighet all teckna trafikförsäkring i ett försäkringsbolag. I enlighet med den grandläggande principen att varje myndighet själv skall kunna välja system för riskfinansiering föreslår jag att denna möjlighet bör utsträckas till att gälla alla myndigheter. Sålunda bör samtliga myndigheter kurma försäkra sina fordon hos ett försäkringsbolag.
För närvarande drivs en försäkringsliknande verksamhet hos FCF. En grandläggande föratsättning för denna ordning är tillgången till sammanhållen kompetens för trafikskadereglering. Utredaren bedömer att verksamheten varit mycket kostnadseffektiv och av hög kvalitet. Flertalet remissinstanser har goda erfarenheter av denna hantering. Regleringen av trafikskadorna bör därför i enlighet med utredarens förslag fortsättningsvis ske centralt. Chefen för Försvarsdepartementet kommer senare i dag (bilaga 5) att föreslå att FCF läggs ned senast den 30 juni 1994. Jag föreslår att regleringen av trafikskador i samband därmed förs över till Kammarkollegiet.
Om en myndighet kan visa all den på grand av sin speciella verksamhet har särskild kompetens på trafikskadeområdet bör regeringen kunna medge dispens från kravet på central handläggning. För den myndighet som väljer alt försäkra sig i ett försäkringsbolag sker skaderegleringen naturiigtvis hos detta bolag.
Utredaren föreslår vidare att även andra personskador än trafikskador skall handläggas centralt. Efter regeringens bemyndigande utsåg statsrådet Laurén i december 1991 en utredare för att se över Justitiekansleras (JK) uppgifter (Ju 1991:08), bl.a. uppgiften att bevaka statens
rätt. 1 denna innefattas JK:s uppgift enligt kungörelsen (1972:416) om Prop. 1992/93:100 statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Jag anser därför att Bilaga 1 ställningstagandet till utredarens förslag om andra personskador än irafikskador bör ske i samband med beredningen av resultatet av JK-utredningens arbete. Jag har erfarit all utredningen beräknar att avge sitt betänkande i början av år 1993.
Försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor har utretts av en särskild utredare. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag på detta område. Bl.a. bör Kammarkollegiet få möjlighet att hantera ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon.
Administrationen av den föreslagna intema statliga verksamheten på trafikskadeområdet samt för skydd vid tjänsteresor bör finansieras med avgifter. Denna verksamhet bör redovisas som ett eget resultatområde avskild från övrig verksamhet hos Kammarkollegiet.
I frågan om administrationen av risk- och skadehanteringen i staten har jag samrått med statsrådet Laurén och med chefema för Försvars- och Civildepartementen.
Regelverk
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler för risk- och skadehanteringen i staten. Det bör ankomma på Kammarkollegiet att utarbeta allmänna råd för myndighetema i deras arbete med risk- och skadehantering. Reglerna bör träda i kraft efter det att kollegiets stödjande arbete har etablerats. Som jag tidigare föreslagit bör detta arbete påbörjas under budgetåret 1993/94. Jag bedömer all del nya regelverket kan börja tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1994.
Som jag tidigare redovisat är den nuvarande risk- och skadehanteringen eftersatt hos många myndigheter. Detta har bl.a. medfört att utredaren inte kunnat göra en samlad bedömning av det historiska skadeutfallet och därtill hörande kostnader. Därför saknas underlag för ett definitivt ställningstagande lill vilka meioder för riskfinansiering som är mest adekvata. Den skadehistorik som för närvarande saknas bör efter hand kunna las fram. Med denna som grand finns föratsättningar att göra förändringar i regelverket i den mån sådana bedöms nödvändiga. Mot denna bakgrand är del viktigt att utvecklingen av myndigheteraas risk-och skadehanlering följs noga. Jag avser därför att la initiativ till en uppföljning och utvärdering av regelverket när det har tillämpats under en tid. Detta bör göras fristående från de myndigheter som administrerar risk- och skadehanieringen i staten.
Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor
I föregående avsnitt har min syn på de generella riktlinjema m.m. för risk- och skadehanteringen i staten redovisats. I det följande kommer jag att ta upp frågan om etl särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
126 Bakgrund Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Den 8 maj 1989 störtade ell passagerarflygplan pa flygplatsen i Oskarshamn. Vid olyckan omkom bl.a. tolv personer som reste i tjänsten för Tele- och postutredningens (K 1988:02) räkning. Det visade sig att betydande skillnader fanns i försäkringsskyddet för de tolv omkomna. Det framkom även att de efterlevande fick sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Detta berodde på att resan hade gjorts för statens räkning.
Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag (prop. 1989/90:108, bet. 1989/90:LU39, rskr. 1989/90:260) att staten ex gratia skulle betala ut 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagama i Tele- och postutredningen.
Utredningen m.m.
Efter riksdagsbehandlingen av regeringens förslag beslöt regeringen den 28 juni 1990 att tillkalla en särskild utredare för att överväga hur etl särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor skulle kunna utformas.
Utredningen överlämnade den 8 mars 1991 betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor samt betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongmpper den 19 juni 1991.
1 betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor konstateras alt man till rimliga kostnader och genom enkla administrativa förfaranden snabbt bör kunna erbjuda statligt anställda m.fl. i huvudsak samma försäkringsskydd vid tjänsteresor som privatanställda.
Utredningen anser vidare alt det finns skäl som talar för lösningen av försäkringsfrågan såväl genom utnyttjande av enskilda försäkringsbolag som genom etl intemt statligt system. Några hell avgörande skäl för den ena eller den andra modellen finns knappast enligt utredningens mening.
Betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongmpper behandlar försäkringsskyddet för personer som t.ex. får statlig utbildning, värapliktiga eller personer intagna på kriminalvårdsanstalt eller annars berövade sin frihet. De två senare kategoriema omfattas av lagen (1977:265) om personskadeskydd.
Utredningen anser att en generell försäkring i samband med att dessa persongmpper gör resor knappast kan utformas. I stället måste det ankomma på resp. myndighet att överväga och komma med förslag i den mån detta resande skulle kunna betecknas som en form av tjänsteresa.
Betänkandena har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 4603/91).
Remissinstansema tillstyrker att försäkringsfrågan löses så att i princip samma skydd ges på den statliga arbetsmarknaden som på den privata. Uppfattningen om vilken som är den bästa organisatoriska lösningen för att uppnå detta försäkringsskydd skiftar dock mellan dem. Remissinstansema stöder även utredningens förslag om försäkringsskyddet för särskilda persongmpper.
9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 127
Rättelse: S. 131 rad 15 stär: för och Rättat till: riktlinjer statsskuldpolitiken
Riktlinjer Prop. 1992/93:100
BUaga 1 Jag föreslår att försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor skall utformas
enligt följande riktlinjer.
Det är enligt min mening motiverat att statligt anställda och uppdragstagare hos staten får ett försäkringsskydd vid tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår sålunda all alla anställda och uppdragstagare skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Som utredningen föreslår bör vissa grandläggande momeni alltid finnas med. Dessa delar bör omfalla ersättning vid dödsfall och invaliditet, ersättning för förlorat personligt resgods, möjlighet till ersättning för kostnader vid reseavbrolt, överfallsskydd vid personskada saml rättsskydd. Det bör också vara möjligt för en myndighet alt komplettera med ytterligare momeni beroende på omständighetema.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör enligt min mening avgöras av varje myndighet. De definitioner som används i skattelagstiftningen och i reseavtalen på det statliga avtalsområdet bör kunna användas som vägledning.
Riksdagen beslöt att även de efterlevande till två AMU-elever som omkom i flygolyckan i Oskarshamn skulle få samma ex gratiaersätlningar som de efterlevande till de omkomna som deltog i Tele- och postutredningen. Det förekommer all personer som får statlig utbildning samt de övriga särskilda persongrupper som jag tidigare nämnt gör resor i stadig regi. Dessa resor kan dock enligt min mening inte anses ha karaktären av tjänsteresor med den innebörd som läggs i detta begrepp. Jag föreslår därför att dessa kategorier inte skall omfattas av den ordning som jag tidigare redovisat. I stället bör varje myndighet som är huvudman för dessa kategorier av resande se över villkoren för dessa resor. Om kriteriema för tjänsteresa kan anses uppfyllda finns möjlighet att tillställa regeringen förslag hur försäkringsskyddet skall ordnas. För vämpliktiga finns det för övrigt ett väl utvecklat försäkringsskydd vid resor.
Administration m.m.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Det är för övrigt ett av de altemativ som redovisas i utredningen. Vid den planerade avvecklingen av FCF bör derma verksamhet föras över till Kammarkollegiet.
En myndighet bör även kunna anlila den privata försäkringsmarknaden. En sådan lösning ligger i linje med den av mig tidigare föreslagna principen att varje myndighet själv skall få välja system för sin riskfinansiering. En myndighet har även i övrigt fåll större befogenheter vad gäller ansvaret för sin ekonomi. Den kan därför väga in kostnadema för sitt försäkringsskydd i planeringen av tjänsteresoma. För att minska dessa kostnader bör möjligheten prövas att upphandla en standardiserad försäkring. I enlighet med vad jag föreslagit tidigare bör ansvaret för denna upphandling ligga på Kammarkollegiet.
128 Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till regler som Prop. 1992/93:100 innebär att statliga myndigheter skall se till all anställda och upp- Bilaga 1 dragstagare får etl försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor med den omfattning jag redovisat ovan. Regleraa bör träda i kraft snarast.
Sammanfattning
Jag föreslår att varje myndighet själv skall få välja system för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom föreslår jag att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser.
Jag föreslår även att ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med risk- och skadehanteringen skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF flyttas över till kollegiet vid den planerade avvecklingen av FCF.
Vidare föreslår jag att alla anställda och uppdragstagare hos staten skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet vid tjänsteresor föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa elt skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäkringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten
De beslut som riksdagen fattar om anslag på statsbudgeten och ställer dessa till regeringens förfogande har en dubbel innebörd. Riksdagen anger dels ändamål, dels de finansiella villkoren för anslagens användning. Således kan riksdagen besluta all för ändamålet får användas högst det anvisade beloppet eller att ändamålet skall tillgodoses även om del anvisade beloppet måste överskridas. Vidare kan riksdagen medge att en besparing på anslaget får behållas (reserveras) och utnyttjas även under kommande budgetår. Sådana villkor anger riksdagen genom att åsätla anslagen olika beteckningar som anger anslagens finansiella karaktär och ekonomiska räckvidd. Anslagssystemets innebörd behandlades senast i 1987 års budgetproposition.
Regeringen kan överföra bemyndigandet att disponera anslaget, och därmed motsvarande medel från statsverkets checkräkning, till en myndighet som har att genomföra ändamålet med anslaget genom beslut i regleringsbrev. Regeringen har möjlighet att indela anslaget i anslagposter för olika deländamål. Bestämmelser om en myndighets dispositionsrätt till anslag och anslagsposter avgörs av den beteckning som anslaget eller anslagsposten har. Regeringen beslutade i maj 1992 om en anslagsförordning (1992:760) som trädde i kraft 1 juli 1992. I förord-
ningen lämnas föreskrifter för myndigheteraas rätt att disponera anslag Prop. 1992/93:100 och avräkningsregler mot statsverkets checkräkning. Bilaga 1
Nuvarande anslagstyper
Ett obetecknat anslag får inte överskridas utan riksdagens medgivande och outnyttjade medel får inle användas under följande budgetår. Förslagsanslag får överskridas av regeringen utan riksdagens hörande om det behövs för att ändamålet med anslagen skall uppfyllas. Riksdagen kan dock begränsa möjlighetema all överskrida genom att ange villkor för de enskilda anslagen. Överskridanderätten överförs emellertid inte med automatik till myndigheten som tilldelats disposUionsrätt till anslaget. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndighetema endasl får överskrida ett förslagsanslag efter särskilt beslut av regeringen. Outnyttjade medel på förslagsanslag får inle reserveras till följande budgetår.
Reservationsanslag får inte överskridas men reserverade medel på anslaget får disponeras efter budgetårets slut. Om ett reservationsanslag inle längre finns upptaget på statsbudgeten får reserverade medel användas för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det att anslaget fanns upptaget på statsbudgeten. När ett reservationsanslag avser investeringar får dock reserverade medel användas för avsett projekt under obegränsat antal år, föratsatt att projektet påbörjats inom tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheteraa får disponera reserverade medel högst två budgetår efter det att anslaget senast var uppfört. Regeringen kan dock besluta om bemyndigande att disponera reservationen under ytterligare budgetår inom ramen för de bestämmelser jag redovisade nyss.
Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskridas genom elt utnyttjande av s.k. anslagskredit eller, efter regeringens beslut i varje enskilt fall, genom att meratgift redovisas under anslaget. Anslagssparande läggs till och anslagskredit dras från det följande budgetårets anslagsbelopp för att fastställa det årets totalt disponibla anslag. Regeringen beslutar om anslagskreditens storlek som i normalfallet får uppgå till högst 5% av anslagsbeloppet. I det fall myndigheten bedriver avgiftsfinansierad verksamhet som redovisas mot anslaget kan dock anslagskrediten beräknas på myndighetens lolala utgifter för att kunna möta eventuella fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksamheten (prop. 1991/92:100 bU. 1).
Behov av vissa förändringar
Jag bedömer att de anslagslyper som nu används fyller del behov som finns för alt styra de olika typer av ändamål som finansieras med medel på statsbudgeten. Jag anser dock att vissa förändringar bör göras dels vad gäller bestämmelsema om rätten all disponera reserverade medel på reservationsanslag, dels för hur anslagskredit på ramanslag beräknas.
130 Då disposUionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag Prop. 1992/93:100 upphör vid olika tidpunkter beroende på ändamålet med det enskilda an- Bilaga 1 slaget, har del inte varit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt återföra eventuella återstående reservationer från anslaget till statsbudgeten. Ett konstaterande av att dispositionsrätten har upphört måste föregås av en bedömning av ändamålet med anslaget. Om anslaget avser investeringar måste en undersökning göras om huravida projektet har inletts inom rätt tid eller om det avslutats.
Erfarenheteraa visar att reservationer inte kommit att återföras lill statsbudgeten trots att dispositionsrätten till medlen formellt har upphört. Jag anser därför att elt effektivare system måste införas med den innebörden att dispositionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten, oavsett ändamål. Medlen bör återföras till statsbudgeten utan alt ett särskilt beslut måste fattas av regeringen.
I det fall ett reservationsanslag avser investeringar och del konstateras att projektet inte kan avslutas inom treårsperioden får regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Ett sådant syslem, bör enligt min bedömning, förbättra underlaget för regeringens och riksdagens ställningstagande till utgiftsbelastningen på statsbudgeten.
Jag har tidigare idag föreslagit all del införs ell system med ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2). Genom alt någon särskild kompensation inte kommer att medges för kostnadsökningar under året utöver vad som beaktats i budgeteringen, finns del behov av att utöka anslagskreditens storlek på ramanslag jämfört med idag. Enligt min mening bör kreditgränsen inte i någol fall behöva sättas högre än 7 % av anslagsbeloppels storlek. I normalfallet bör den dock sättas till 5% av anslagsbeloppet. Jag har också föreslagit ell införande av en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), som innebär att myndigheteraas direkta dragningsrätt till statsverkets checkräkning avskaffas ifråga om medel för förvaltningsändamål. I stället tilldelas varje myndighet ett räntekonto med kredit dit anslagsmedel och betalning för avgifter myndigheten själv får disponera förs. Därmed kommer fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksamheten belasta räntekontot, varför sådan verksamhet fortsättningsvis inte behöver beaktas vid beräkning av anslagskredit.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag all dispositionsrätten lill reserverade medel på reservationsanslag alllid skall upphöra tre år efter det alt anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om ändamålet med anslaget ännu inte uppfyllts vid utgången av det tredje året bör regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Jag föreslår även, med anledning av de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styming, all storleken på anslagskrediten på ramanslag utökas med 2 % till att i normalfallet uppgå till 5 % av anslagsbeloppets storiek.
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot Prop. 1992/93:100
BUaga 1 Utveckling av statens betalningssystem
1 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bU. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) redovisade jag de krav som bör ställas på del statliga betalningssystemet. Dessa krav konkretiseras i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningama bör ske på etl utifrån statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall minimeras och fördröjningar skall undvikas.
— Del statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovisningssystem och statens samlade informationsbehov. Del måste vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den finansiella stymingen av myndigheter.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att del skapas valfrihet för allmänheten och myndighetema att välja den belal-ningsförmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betalningsmottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i betalningsförmedlingen.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög säkerhet garanteras. Kriterier för behörighet till systemet skall definieras. Myndigheternas säkerhetstänkande måste öka. Säkerhet i betalningsförmedling måste garanteras.
I detta sanunanhang lämnades förslag om en avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna. Förslaget om avveckling föratsatte dock en utveckling av det statliga betalningssystemet och en analys aviserades om dess framtida utformning. RRV har i samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret genomfört nyss nämnda analys och lämnat förslag till utveckling av statens betalningssystem i en rapport från RRV. Jag kommer i det följande all behandla denna rapport samt redovisa den inriktning som jag anser bör gälla för utvecklingen av det statliga betalningssystemet.
RRV föreslår i sin rapport all det statliga koncernkontosystem Cassa-Nova som finns i Postgirot i ell första steg byggs ut så att det även kan kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även fortsättningsvis utgör statens koncernkontosystem. Varje myndighet får ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl Postgirot som Bankgirot. De motiv RRV lämnar för denna lösning är att den skapar valfrihet för både betalningsavsändare och betalningsmottagare samtidigt som en rättvisande redovisning för statsförvaltningen som helhet uppnås. Della förslag skall enligt RRV kunna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1993. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att ett eller flera koncernkontosystem hanleras inom statens betalningssystem. Denna utveckling måste dock utredas vidare.
Jag anser att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag bör genomföras. RRV:s förslag uppfyller i
huvudsak de krav som regeringen ställer på slalens betalningssystem. Det Prop. 1992/93:100
bör ankomma på regeringen att besluta om i vilken takt utvecklingen i Bilaga 1
huvudsak bör ske. Jag avser att återkomma lill regeringen med förslag
om alt ge RRV i uppdrag att genomföra denna utveckling i enlighet med
det förslag som RRV presenterat. Målet bör vara att ett utbyggt
CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1
juli 1993. I uppdraget skall ingå att teckna affärsmässiga avlal med
Postgirot och Bankgirot. Parallellt med detta uppdrag skall nödvändiga
tekniska justeringar göras så att systemet anpassas till pågående
utveckling av den finansiella stymingen av myndigheteraa. RRV skall i
sitt uppdrag även utreda och lämna förslag till fortsatt ägande av
CassaNova vid en bolagisering av Postgirot.
Genomförandet av ell utvecklat statligt betalningssystem i enlighet med vad jag ovan anfört innebär att Postgirots ensamrätt till statliga betalningar upphör att gälla. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot måste därvid upphävas. Friheten att välja betalningsförmedlare får dock inte innebära att staten som koncem får ökade kostnader för sin betalningsförmedling. Den får vidare inte hindra en effektiv hantering av statens redovisning samt i övrigt inte motverka statens samlade informationsbehov. Den nyss nämnda förordningen skall därför ersättas med etl nytt regelverk. Regelverket skall la tillvara statens intressen i enlighet med vad jag tidigare anfört. Myndigheteraas ansvar och befogenheter skall i delta sammanhang tydligt framgå. Det bör skapas möjligheter för myndigheterna att själva teckna avtal med aktuella betalningsförmedlare. En viktig utgångspunkt bör dock enligt min mening vara att myndigheteraa alltid skall samråda med RRV, som bevakar att statens samlade intressen inte åsidosätts. För att underlätta myndighetemas betalningsförmedling bör t.ex. betalkort och checkar kunna användas i slörre utsträckning. RRV bör därför teckna affärsmässiga avropsavtal med leverantörer av vissa betalningstjänster. Regeringen bör ge RRV i uppdrag att lämna förslag till ell samlat regelverk för statliga betalningar. I samband med att regeringen tar ställning till RRV:s förslag till regelsystem kan förordningen (1974:591) om skyldighet för staflig myndighet att anlila Riksbanken eller Postgirot upphävas. Eventuellt kan övergångslösningar behövas. En successivt ökande konkurrens om den statliga betalningsförmedlingen kan sedan uppkomma allteftersom myndigheteraa och betalningsförmedlarna uppfyller de krav som ställs i det nya regelverket.
RRV bör vidare ges i uppdrag all lämna mer utvecklade förslag om statens betalningssystem i ell längre perspektiv. Inriktningen bör vara all möjliggöra val av ett eller flera koncernkontosystem inom det statliga betalningssystemet. RRV bör i detta sammanhang även lämna förslag till hur prognoser över statliga betalningar bör hanteras.
Postgirot
På belalningsmarknaden kommer Postgirot att verka under allt hårdare konkurrens lill följd av avregleringen av de statliga betalningama. För att
klara denna situation bedömer jag det, i likhet med chefen för Kom- Prop. 1992/93:100 munikationsdepartementet, som angeläget att verksaniheten i Postgirot Bilaga 1 drivs i aktiebolagsform. Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare idag (bil. 7) att föreslå alt Postgirot ombildas till aktiebolag vid Postverkets bolagisering.
I prop. 1991/92:100 bil. 1 anfördes skäl för att föra in postgiro-rörelsen under Finansinspektionens tillsyn. Detta borde, enligt propositionen, åstadkommas senast vid en bolagisering.
Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler. Med bankrörelse avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får efter tillstånd (oktroj) av regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker, centrala föreningsbanker saml, också efter regeringens tillstånd, i filialer till utländska banker. Ett särskilt undantag i den nämnda bestämmelsen ger Postverket rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Postverket tar således i dag i sin postgirorörelse emot medel från allmänheten på konto. 1 enlighet med föreskrifteraa för förvaltning av Postverkets likvida medel (placeringsreglementel) har Postverket också rätt att dels betala ränta på juridiska personers postgirokonton, dels all i postgirorörelsen ge juridiska personer kredit upp lill 30 dagar i samband med betalningsförmedlingen.
Ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksamhet bör underställas riksdagen. Med hänsyn till all postgirorörelsen till viss del liknar bankrörelse bör det ställas åtminstone samma krav på postgirorörelsen som på banker såvitt gäller placering av medel och krav på riskbärande kapital. Den nya lagen bör därför innehålla bestärrunelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar som skall vara tillåtna för postgiroaktiebolaget. 1 lagen skall fastställas all verksamheten skall stå under Finansinspektionens tillsyn.
Den översyn av Postgirots verksamhet som aviserades i prop. 1991/92:100 bil. 1, har slutförts. Härvid framkom att postgirorörelsen inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för all kunna konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som kan bli följden av en ökad konkurrens om statliga betalningar bör kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänslen med andra rena banktjänster, bör detta, i enlighet med chefens för Kommunikationsdepartementet förslag (bil. 7), lösas genom samarbete med andra banker.
För närvarande sköts förvaltningen av de likvida medel som uppstår i postgirorörelsen av en särskild avdelning inom Postverket, Poslen Finans. Med hänsyn till att postgirorörelsen i och med bolagiseringen avskiljs från den övriga postverksamheten får postgiroaktiebolagets medels-förvaltning inte sammanblandas med Postens övriga finansiella verksamhet.
134 Sammanfattning Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Sammanfattningsvis föreslår jag att det statliga koncemkontosyslemet
CassaNova byggs ut så att det fr.o.m. den 1 juli 1993 kan förmedla betalningar såväl via Postgirot som Bankgirot. Postgirots kvarvarande ensamrätt som statens betalningsförmedlare kommer härmed att avskaffas. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig ntyndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot skall ersättas med ett nytt regelverk för statliga betalningar. Det statliga betalningssystemets utformning på längre sikt utreds vidare med en inriktning som möjliggör val av ett eller flera koncernkontosystem inom betalningssystemet. Mitt förslag innebär att de krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet kommer att uppfyllas. RRV bör ges i uppdrag att dels genomföra utvecklingen av betalningssystemet per den 1 juli 1993, dels lämna förslag till ett samlat regelverk om de statliga betalningama, dels lämna förslag om det statliga betalningssystemels utfornming på längre sikt. Beträffande Postgirot kommer ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksainhet att underställas riksdagen vid ett senare tillfälle.
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet Pp. 1992/93: lOO
Bilaga 1 EES-avtalet godkändes den 18 november 1992 av riksdagen. Mot bakgrand av utfallet av folkomröstningen i Schweiz kommer avtalet inte att träda i kraft den 1 januari 1993 som tidigare var avsikten. Avtalet är för närvarande föremål för en teknisk bearbetning och det kan, efter nytt godkännande av berörda parlament, beräknas träda i kraft under första halvåret 1993.
Medel har dock beräknats för budgetåret 1993/94 för alt ge en beredskap att täcka de utgiftsåtaganden som följer av avtalet. Till de direkta kostnader som följer av avtalet hör kostnadema för det s.k. programsamarbelel, kostnadema för nya EFTA-organ och gemensamma EES-institutioner, deltagandet i EGs kommitté- och lagstiftningsarbete samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Samtliga kostnader finansieras genom omprioriteringar inom statsbudgeten.
Beräkningama är i vissa delar behäftade med osäkerheter. Dessa beror bl.a. på att en stor del av kostnaderna för programsamarbetet till följd av överenskomna principer för kostnadsdelning är direkt kopplade till vilka belopp som avsätts inom gemenskapsbudgeten för respektive verksamhet. Gemenskapsbudgeten fastställs kalenderårsvis. Den fastställda gemenskapsbudgeten fanns inte tillgänglig som underlag för budgeteringen av de svenska kostnadema för programsamarbetet. För 1994 finns för närvarande endast mycket preliminära siffror.
Utgiftsåtagandena för programsamarbetet avser dels anslag för det aktuella budgetåret som motsvarar en andel av gemenskapsbudgeten för programmet ifråga, dels belopp för bemyndigande att ingå civilrättsligt åtagande som avser en längre tid än det aktuella budgetåret. I genomsnitt omsätts dessa bemyndiganden på tre år.
Åtagandena enligt EES-avtalet omfattar inga bemyndiganden som beslutats före 1 januari 1993.
136 Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Prop. 1992/93:100
Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Bilaga 1
Utdrag ur riksrevisionsverket inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, all regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkärma de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de allmänna rikflinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,
3. godkänna det program för budgetförstärkningar på
25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1996 som jag har förordat i det föregående,
4. godkänna de riktlinjer statsskuldspolitiken som jag förordat i det föregående,
5. för budgetåret 1993/94, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående,
a) beräkna statsbudgetens inkomster,
b) beräkna förändringar i anslagsbehållningama,
c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
6. godkänna riktlinjerna för budgetering av myndighetemas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2.1),
7. bemyndiga regeringen all genomföra räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3),
8. bemyndiga regeringen att besluta om myndighetemas kredit ulrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3),
9. godkänna riktlinjema för finansiering av myndighelemas investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4),
10. bemyndiga regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp lill belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4),
11. godkänna riktlinjema för risk- och skadehantering i staten (avsnitt 2.6),
12. godkänna förändringar i dispositionsrätten lill vissa anslagstyper på statsbudgeten (avsnitt 2.7),
13. bemyndiga regeringen att genomföra redovisade förändringar av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
14. det strakturella saldot (avsnitt 1.4),
15. statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5),
16. framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet (avsnitt 1.6),
17. statliga garantier (avsnitt 1.7),
18. finansieU styming (avsnitt 2.1), Prop. 1992/93:100
19. beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2), BUaga 1
20. tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.3),
21. myndighetemas lånebehov för finansiering av anläggningstillgångar (avsnitt 2.4),
22. statliga myndigheters telefonservice och avgifter för postbefordran (avsnitt 2.5),
23. postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
24. budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3).
138 Innehåll
Finansplanen
1 Inledning 1
2 Bakgrand 7
3 De intemationella föratsättningama 10
3.1 Den svaga intemationella konjunkttiren och prognosen
för 1993-94 10
3.2 Den västeuropeiska integrationen 12
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13.
5 Finanspolitiken 17
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs 17
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen 18
5.3 Strakturella och konjunkturbetingade underskott 19
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi 22
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken 27
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet 29
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten 30
5.8 Kommunala frågor 30
5.9 Fördelningseffekter 32
5.10 Pensionssystemet 33
6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33
7 Finanskrisen 36
8 Arbetsmarknadspolitiken 38
9 Tillväxtbefrämjande åtgärder 41
9.1 Föratsättningar för tUlväxt 41
9.2 Skattepolitik för tillväxt 44
9.3 Riskkapital för tillväxt 46
9.4 Avregleringar för tillväxt 47
9.5 Konkurrens för tillväxt 50
9.6 Privatisering av statligt ägda företag 51
9.7 Den nödvändiga infrastrakturen 52
9.8 Regional balans 53
9.9 Tillväxten — miljöpolitikens hävstång 54
10 Avslutning 54
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 56
1.1.1 Beräkningsföratsättningar 56
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93 56
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94 60
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåiet 1992/93 och 1993/94 64
139 Prop. 1992/93:100
66 Bilaga 1
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94
1.2 Underliggande budgetutveckling
1.3 Lånebehov och statsskuld
1.4 Redovisning av straktureUt saldo
1.5 Statsutgiftemas förmögenhetseffekter
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och kapitalredovisning 73
1.5.2 Mätning av den stafliga verksamhetens förmögenhetseffekter 74
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande enligt nationalräkenskapema 75
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat 76
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av
statens verksamhet 79
1.7 Redovisning av verksamhelen med statliga garantier m.m.
för budgetåret 1991/92 80
2 Styming av statsförvaltningen och de finansiella föratsättningama för myndighetema 84
2.1 Finansiell styming 84
2.1.1 En förändrad budgetprocess 84
2.1.2 Mål och resultatstyming 85
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 91
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen 92
2.1.5 Effektiv medelshantering 95
2.2 Principer för beräkning av anslagen 101
2.2.1 Ramar för myndighelemas förvaltningskostnader 103
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 109
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 111
2.3 Räntebeläggning av StaUiga medelsflöden 113
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar 116
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet 119
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten 122
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten 129
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot 132
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan 137
140 Bilaga 1.1
Preliminär nationalbudget t
för 1993 t
gotab 42690, Stockholm 1993
Preliminär Nationalbudget prop. 1992/93:100
Förord '''''■'
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den intemationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den intemationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunkturinstitutet publicerade den 11 december. Vidare har en grapp bransch-resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningama åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet Anders Palmer. Kalkylema avslutades den 17 december 1992.
K) Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
1 Inledning Pr«P' 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 Den svenska ekonomin befinner sig i efterkrigstidens djupaste lågkonjunktur. Produktionen av varor och tjänster föll sammantaget med 3% 1991 - 1992. Nedgången väntas fortsätta i en takt av ungefär 1 1/2% också i år. Därefter föratses emellertid de allt mer positiva betingelsema för den konkurrensutsatta sektorn resultera i en tillväxt i ekonomin under 1994 på drygt 1 1/2%.
En viktig förklaring till att utvecklingen är betydligt sämre i Sverige än i flertalet jämförbara länder hänger samman med kraften i den omställningsprocess som ekonomin genomgår och omfattningen av de tidigare grandiagda obalanserna. Eftersom erfarenheter i stor utsträckning saknas om hur dessa förlopp går till och hur länge de varar, blir ekonomiska bedönmingar i detta läge behäftade med ovanligt stor osäkerhet. Föreliggande prognos får ses som den mest sannolika av många möjliga utvecklingsvägar.
En starkt återhållande kraft i ekonomin är den skuldsanering som pågår. I samband med överhettningen under slutet av 1980-talet steg utlåningen brant till hushåU och företag. I takt med de tilltagande realräntorna och de ändrade skattereglerna har incitamenten blivit starka för aktöreraa i ekonomin att minska sin skuldsättning. Utgiftsbenägenheten i den privata sektorn har fallit. Privat konsumtion och näringslivels investeringar hämmas.
De höga realräntorna och den allt sämre konjunkturen har bidragit till att prisema fallit på ett flertal tillgångsmarknader, från en högt uppdriven nivå. Det gäller exempelvis kommersiella fastigheter, permanentbostäder, fritidshus, bilar, båtar, konst m.m. Därmed minskar både viljan och möjligheterna för hushåll och företag att belåna sina tillgångar, samtidigt som nyinvesteringar bortfaller när del blir allt billigare att köpa begagnade fastigheter, bilar etc. Dessutom innebär prisfall att det blir lönsamt att vänta med anskaffning. Anpassningen av ekonomin är ofrånkomlig och nödvändig, men deflationen på vissa lillgångsmarknader får i det korta perspektivet en starkt negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten.
En samverkande faktor är den krisartade situation som den finansiella sektorn befinner sig i. De mycket stora kreditförlusterna i bankerna och oron kring bostadsinstitutens situation har urholkat förtroendet för betalningssystemet och nödvändiggjort den statliga garanti som utfärdats. En restriktiv utlåningspolitik tillämpas från bankemas och institutens sida, vilket får en hämmande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
Den djupa lågkonjunkturen för också med sig en ökad utslagning av produktionskapacitet och driver upp arbetslösheten, även den som har en mer långvarig karaktär. Framtidsförväntningarna hos företag och hushåll blir därmed mer negativa. Ekonomins långsiktiga produktionsförmåga riskerar att skadas och en återhämtning försvåras.
Dessa kontraktiva processer i ekonomin är ännu inle avslutade utan kommer att fortsätta att prägla utvecklingen under 1993 och inom vissa sektorer också under 1994. Kraften och varaktigheten är dock svårbe-
dömd. Erfarenheterna från andra länder — bl.a. Förenta staterna och Prop. 1992/93:100 Norge — tyder på att processen kan bli utdragen. En betydande risk för Bilaga 1.1 en negaliv avvikelse finns i prognosen.
Ett symptom på obalansema i den intemationella och svenska ekonomin är den höga realräntan, som får en rad kontraktiva effekter. Skuldsaneringen drivs på och tillgångsvärdena pressas. Produktiva investeringar motverkas, eftersom avkastningen på alternativa finansiella placeringar blir högre. Skuldtyngda hushåll med knappa marginaler drabbas hårt. Eftersom denna kategori är mycket sårbar kan effekteraa bli dramatiska, i form av personliga konkurser och exekutiva auktioner. Underskottet i den offentliga sektoras finansiella sparande växer p.g.a. ränteutgifter för tillkommande skuld men också via sämre tillväxt som genererar lägre inkomster och via högre utgifter för understöd till arbetslösa o.dyl. Kreditförlusteraa i det finansiella systemet blir allt slörre, vilket också för med sig ökade statsutgifter. Föratom de mer omedelbara effekterna på ekonomin blir också hushållens och företagens framlidsförväntningar mer pessimistiska.
En viktig föratsättning för en gradvis ökande aktivitet i den svenska ekonomin är att realräntoma kommer ner. De finanspolitiska åtgärder som vidtas bör — tillsammans med lägre tyska räntor under 1993 — möjliggöra att räntenivån faller i en sådan omfattning att återhämtningen säkerställs.
Det finns andra faktorer som också motverkar nedgången i ekonomin och bidrar till att skapa betingelser för tillväxt nästa år. Visserligen ter sig de internationella utsiktema nu något sämre än tidigare, men svenska företag kommer ändå att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Exporten gynnas också av all industrins konkurrenskraft håller på attförbättras dramatiskt. Lönekostnadema ökar långsamt, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade semestern och den lägre kronkursen. Sammantaget beräknas de relativa enhetsarbetskostnadema förbättras med 15% i år och med ytterligare 1 % nästa år.
Diagram 1:1 K- respektive S-sektorns produktion.
Index 1981=100 130
."
/
/
/..
sektorn |
1 S-sektorn |
-.-'"'' /
1983 1985 1987 1989 1991
Prop. 1992/93:100 Bilaga l.l
Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat och
kommun.
Källor: Statistiska cenralbyrån och Finansdepartementet.
Den svenska ekonomin kommer under främst 1993, men även under 1994, att präglas av två motsatta tendenser. Den konkurrensutsatta sektorn kommer gradvis all expandera, vilket ger ett stort positivt bidrag till tillväxten. Samtidigt kommer den skyddade sektorn att pressas av fallande efterfrågan och dålig lönsamhet.
Diagram 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994
%
il i; i! i, . fin _
'å Mil III i' # i! Hl
:if 'i ill i r i k m
s
iliif' iiil II '
-1
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sammanlaget väntas denna utveckling leda till att BNP faller med Prop. 1992/93:100 knappt 1,5% i år. BNP i löpande priser i det närmaste slagnerar, vilket Bilaga 1.1 visar på kraften i desinflationsprocessen. Nästa år börjar de expansiva krafterna att ta överhanden så att BNP kan börja stiga igen. Tillväxten blir dock sannolikt inte tillräckligt hög för att förhindra att kapacitets-utnyttjandet i ekonomin fortsätter att falla. Därmed växer arbetslösheten ytterligare.
Jämförelse med tidigare prognoser
Flera faktorer ligger bakom att ekonomin utvecklats betydligt sämre än vad som föratsågs för ett år sedan i den preliminära nationalbudgeten och även i den reviderade nationalbudgeten från april. En sådan faktor är den svagare intemationella konjunkturen som inneburit att marknadstillväxten för svensk export reviderats ned. Orsakerna står att finna i trögheten i den amerikanska uppgången, bl.a. beroende på att skuldsaneringen och anpassningen till fallande tillgångsvärden tagit längre tid än vänlat. Dessutom har kostnaderna för den tyska återföreningen blivit högre än beräknat, vilket hållit uppe räntoraa på en hög nivå. Den turbulens som inträffade på den europeiska valutamarknaden under hösten har också haft stor betydelse.
Flera inhemska faktorer har också bidragit till att ekonomin utvecklas sämre än vad som tidigare föratsågs. Desinflationsprocessen i ekonomin totalt och deflalionsprocessen på olika delmarknader har gett stora negativa effekter på aktivitetsnivån. Den med obalanserna i ekonomin sammanhängande höga nivån på realräntorna och den djupa finanskrisen har verkat i samma riktning.
De ålgärdspaket som regeringen och socialdemokraterna har utarbetat har naturligtvis också påverkal prognosföralsättningarna, liksom beslutet att låta kronan flyta.
Revideringarna för 1992 och 1993 har således orsakats dels av omständigheter som svårligen kuimat föratses, dels av att effekterna av redan påbörjade processer underskattats. Ett problem i sammanhanget har varit att erfarenheterna av den anpassning som många länder — och inte minst Sverige — genomgår är mycket begränsade. De ingår inle i de prognosmodeller som används, utan effekterna måste läggas på efter att det "normala" beräkningsarbetet avslutats. De vamingar som tidigare utfärdats för att utvecklingen är osedvanligt svårbedömd — med betydande risk för sämre ulfall — har visat sig vara berättigade.
De största prognosavvikelserna föreligger mol denna bakgrand för privat konsumtion, näringslivets investeringar och bostadsinvesteringar, där omställningsprocessens effekter är starkast. Detta slår i sin lur igenom på importen. Den privata konsumtionen har reviderats ned både därför att sparkvoten stigit snabbare än väntat 1992 och därför att de disponibla inkomsterna utvecklas sämre 1993.
För exporten har en upprevidering gjoris för 1993. Visserligen har den internationella konjunkturen försvagats, men detta uppvägs mer än väl av konkurrenskraflsförbältringen som leder lill vinster av marknads-
andelar. För bytesbalansen har mycket små korrigeringar gjorts i Prop. 1992/93:100 prognoserna. BUaga 1.1
När det gäller löneutvecklingen har prognosema gradvis reviderats ned något, i takt med del allt sämre arbetsmarknadsläget. Detsamma gäller synen på den underliggande inflationstakten. Däremot har olika politiska åtgärder, liksom kronans depreciering, medfört att prognosen för KPI har behövts justeras upp.
Internationella förutsättningar
Recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991. 1 USA och Kanada, de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln, har tillväxten därefter ökat. Uppgången har dock varit trög och fylld av besvikelser. I Japan och Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten under 1992. Eftersom de stora ländema ligger i olika faser i konjunkturförloppet blir uppgången måttlig, sett i ett historiskt perspektiv. För OECD-området totalt väntas tillväxten i BNP stiga från 11/2% 1992 tUl 1 3/4% 1993 och till 2 3/4% 1994. Den svaga utvecklingen beror till stor del på den skuldsanering och deflationsprocess på tillgångsmarknadema som de anglosaxiska ländema. Japan och Norden genomgår, samt på del höga ränteläget som etablerats i Europa.
Inflationstrycket har gradvis dämpats inom OECD-området. Under prognosperioden finns det gott om ledig kapacitet inom näringslivet samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Pris- och kostnadsstegringama kommer att vara måttliga och bedöms inte utgöra något hot mot den ekonomiska stabiliteten.
Tabell 1:1 Internationella förutsättningar
Årlig procentuell förändring
1991 1992 1993 1994
BNP i OECD
Konsumentpriser i OECD (KPI årsgenomsnitt) Råoljepris (dollar per fat) Dollarkurs (i kr.) Växelkursförändring SEK/ECL
0,8
4,3
20,0 6,05
[ -
1,5
3,1
19,4 5,83 0,4
1,8
3,1
19,5 6,84 12,0
2,8
3,1
21,0 6,84 0
Anm.: Stoppdatum för växelkursen var 10 december då ECU-index noterades till 113,9. Detta motsvarar en appreciering av ECU mot kronan på 13,9% jämfört med riktmärket index = 100. Motsvarande depreciering av kronan mot ECU:n blir då 12,2% (13,9/1,139) Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den amerikanska ekonomin verkar nu ha kommit in i en mer påtaglig tillväxtfas, efter det all merparten av den finansiella konsolideringen sannolikt klarats av. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen föratses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomsler. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom dämpa hushållens konsumtionsulgifter lill förmån för en uppgång i sparandet.
Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella situation Prop. 1992/93:100 stadigt förbättras, vilket stimulerar investeringarna. Så länge världs- Bilaga 1.1 marknadstillväxten förblir svag kommer dock exporten att utvecklas trögt. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2 1/2% 1993 och till drygt 3% 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3% de närmaste åren. Den ekonomiska aktiviteten i västra Tyskland mattades påtagligt under
1992 och en regelrätt recession kan inle uteslutas. Återföreningen med de östra delstaterna har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har Bundesbank fört en fortsatt stram penningpolitik, vilket hållit uppe räntorna. Den privata konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens realinkomster, investeringarna sjunker p.g.a. fallande kapacitetsut nyttjande och exporten motverkas av den gradvis försämrade konkurrens kraften. BNP väntas stiga med 1/2% i år och med 2% nästa år. En ännu svagare utveckling kan emellertid inte uteslutas.
Det höga tyska ränteläget påverkar Europa i övrigt och bidrar till en dämpad ekonomisk aktivitet i ett flertal länder. Efter det att pundet lämnade det europeiska valutasamarbetet och började flyta fritt har Storbritannien aviserat en mer expansiv ekonomisk politik, även om risken för högre inflation därmed ökal. BNP väntas stiga med drygt 1%
1993 och med 2 1/2% 1994.
Utvecklingen i de tre nordiska grannländema blev svag under 1992, beroende på den försämrade intemationella konjunkturen och den fortsatta skuldsaneringen i den privata sektorn. Under 1993 föratses alla länderna uppvisa en viss tillväxt då den finansiella anpassningen kommit en bra bit på väg i Danmark och Norge och då Finland efter raset i ekonomin under 1991 och 1992 kan räkna med en stark expansion för exporten.
Den internationella prognosen är behäftad med betydande osäkerheter. Statsfinansema är pressade i många länder och behov av budgetkonsolidering föreligger. Finanspolitiken kan därför få en stramare inriktning än vad som här antagils. Även penningpolitiken är svårbedömbar. Om inflationstrycket i Tyskland kvarstår kan den föratsedda räntenedgången utebli eller gå långsammare än beräknat. Del kan emellertid inte uteslutas all del amerikanska uppsvinget får en mer normal karaktär med högre tillväxtsiffror som följd. Riskema förefaller denna gång vara mer balanserade än tidigare.
Löner och konsumentpriser
Den nedväxling av lönestegringstakten i Sverige som påbörjades 1991 väntas fortsätta också under 1993 och 1994. Den viktigaste faktora för lönebildningen är arbetsmarknadsläget. Della kommer att förbli svagt under hela prognosperioden, även om ökningen av den öppna arbetslösheten gradvis konmier att dämpas. Visserligen kommer vinstläget i den konkurrensutsatta sektorn att stärkas efter det att kronan deprecierats, men i den skyddade sektom sker i stället en försvagning.
En viss löneglidning uppstår även vid en lågkonjunktur, eftersom de Prop. 1992/93:100 sist anställda vanligtvis avskedas först, när personalstyrkan ska reduceras. Bilaga 1.1 Denna grapp har för det mesta lägre lön än genomsnittet, varför en ökning av timlönerna registreras. Samma effekt uppstår om hela företag, med en genomsnitfligt lägre lönenivå, slås ut. Dessutom innebär avgångsvederlag vid avskedande alt företagens lönekostnader i förhållande till antalet arbetade timmar höjs, vilket registreras som löneglidning. Mot denna bakgrand bedöms den genomsnittliga timlönen stiga med 3% i år och med 3 1/2% nästa år, då aktiviteten stärks något.
Tabell 1:2 Löner och priser
Årlig procentuell förändring
1994 Timlön, kostnad
5,6
3,5
3,0
3,5
KPI dec.-dec.
8,0
1,9
4,9
2,9
NPI dec.-dec.
5,1
2,8
3,4
2,7
KPI årsgenomsnitt
9,4
2,3
5,1
2,8
NPI årsgenomsnitt
5,5
4,2
3,4
2,6
Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn, om man ser till den underliggande utvecklingen. Lönema ökar långsamt, den inhemska efterfrågan är svag och inflationsförväntningama är dämpade. I år kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentprisindex. Mervärdeskatten på livsmedel m.m. stiger till 21 %, bensinskatten liksom vissa mUjöavgifter ökar samtidigt som räntebidragen reduceras. Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importprisema stiger, även om utländska förelag som exporterar till Sverige sannolikt pressar sina marginaler. Sänkningen av arbetsgivaravgifteraa med 4,3 procentenheter verkar i prisdämpande riktning.
Under loppet av 1993 beräknas KPI öka med knappt 5% och under den efterföljande 12-månadersperioden med knappt 3%. Bilden blir dock aimorlunda avseende den underliggande inflationstakten. I detta mått är frånräknat effektema av ändrade indirekta skatter och arbetgivaravgifter, extra sänkning av räntebidragen samt 1992 års depreciering. Mätt på detla sätt ligger inflationstakten i Sverige kring 2% under de kommande två åren.
Försörjningsbalans
Den omställningsprocess som den svenska ekonomin är inne i påverkar i hög grad hushållens situation. Fram t.o.m. 1992 har de realt disponibla inkomsterna ökat kontinuerligt, trots lågkonjunktur och växande arbetslöshet. Nytt skattesystem, höga realräntor, behovet av skuldkonsolidering, fallande tillgångsvärden och oro inför framtiden har medfört att sparkvoten stigit mycket snabbi, med ca 11 procentenheter på 3 år. Detta resulterade i en nedgång i den privata konsumtionen under förra året med ca 1 1/2%.
Låga löneökningar, växande arbetslöshet, extraordinära prishöjningar Prop. 1992/93:100 och besparingar i transfereringssystemen gör att realinkomstema faller Bilaga 1.1 markant i år, med nästan 4 %. Eftersom en del av dessa effekter klingar av nästa år, upphör då nedgången. Vad som händer med sparkvoten är osäkert. Många av de krafter som drivit upp sparandet under de gångna åren kommer att fortsätta att verka, även om anpassningsprocessen nu hunnit en bit på väg. Däremot kan hushållen väntas vara obenägna att dra ned sin privata standard alltför mycket, särskilt om de tror att den starka nedgången i köpkraften i år är tillfällig. Huvudscenariel är därför all sparkvoten kommer att minska något under 1993 för att sedan plana ul 1994. Fallet i privat konsumtion bedöms ändå bli betydande i år, 3 - 3 1/2%, medan en stabUisering är sannolik nästa år.
Den statliga konsumtionen steg 1992 p.g.a. ökade utgifter för arbetsmarknadspolitiken m.m. De besparingskrav som ställs på statliga myndigheter väntas resultera i fallande konsumtion under prognosperioden. För konununema bedöms antalet sysselsatta avla i en takt av ungefär 2% per år. Antal arbetade limmar minskar dock inle lika mycket, eftersom andelen vikarier och deltidsarbetande sjunker. Dessutom tillkommer en uppdragande effekt via beredskapsarbeten, motsvarande ca 1/2 procentenhet. Den totala kommunala konsumtionen beräknas minska med drygt 1/2% 1993 och ca 1% 1994.
Den starka investeringsnedgången som registrerats under de båda senasie åren har främst varit koncentrerad till näringslivet. Industriinvesteringarna har pressats av höga räntor, lågl kapacitetsutnyttjande, oförmånligt kostnadsläge och vikande lönsamhet. Inom övrigt näringsliv har fastighetskrisen haft slor inverkan, liksom den fallande inhemska efierfrågan. En gradvis återhämtning av industriinvesteringaraa föratses. Konkurrenskraften förbättras och lönsamheten stiger. Inom övrigt näringsliv fortsätter investeringama att minska, men i avtagande takt. Desinflationsprocessens effekter slår hårt mot denna sektor. Eftersom omställningen av ekonomin hunnit en bit på väg, borde merparten av investeringsrasel redan ha inträffat.
Genom beslul under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr. utöver ordinarie anslag tillförts infrastrakturområdet. En slor del av dessa satsningar beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra årel höjdes de totala investeringarna med ca 1 1/2 procentenheter till följd av dessa satsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån bli ca 3 procentenheter högre än vad den skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder.
Efterfrågan på lägenheter avtar i takt med stigande realräntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och sjunkande inkomster. Nybyggandel hölls dock uppe relativt väl under första halvåret 1992, delvis p.g.a. effektema av övergångsreglema för investeringsbidraget. Nedgången under prognosperioden väntas bli kraftig, över 35% per år. Ombyggnadsinvesteringama har hållits uppe av den tidigareläggning som uppkommit genom successivt sjunkande räntebidrag. Även på della område väntas stora minskningar framöver.
Sammantaget innebär dessa bedömningar att brattoinvesteringama faller med ca 9 1/2% i år och med ca 3% nästa år.
Lagren inom näringslivet minskade mycket kraftigt under 1991. Neddragningama fortsatte också under 1992. Höga realräntor och svag produktionsutveckling har bidragit lill detta. Även för 1993 föratses en avveckling, bl.a. av färdigvaror inom industrin samt av parti- och detaljhandelslagren. Nästa år förväntas lagren vara ungefär oförändrade. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringaraa som påverkar BNP-lillväxten ger lagerposten ett positivt bidrag under prognosperioden.
Tabell 1:3 Försörjningsbalans
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Miljarder kr. 1991
Procentuel
1 volymförändring
1994 BNP
1 432,9
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
Import
381,7
-5,9
0,5
-0,5
3,5
Tillgång
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Privat konsumtion
777,3
1,0
-1,5
-3,2
0,0
Offentlig konsumtion
387,1
0,2
0,9
-0,5
-0,8
Stat
112,2
-0,7
2,0
-0,3
-0,5
Kommuner
274,9
0,6
0,5
-0,6
-0,9
Bruttoinvesteringar
270,7
-8,3
-8,7
-9,5
-3,0
Lagerinvesteringar'
-25,0
-2,1
0,9
0,2
0,5
Export
404,6
-2,2
1,2
5,0
8,0
Användning
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Inhemsk användning
1 410,0
-3,2
-1,4
-3,4
-0,3
' Förändring i procent av föregående ärs BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den svaga marknadstillväxten och fortsatta andelsförluster gjorde att exporten bara ökade med 1 % under förra året. De krympande andelama hänger bl.a. samman med oförmånlig varasammansättning och ökad konkurrens från nyindustrialiserade länder. En något bättre marknadsutveckling kormner att ge viss draghjälp åt exporten under 1993 och 1994. Den viktigaste faktom är dock att konkurrenskraften nu förbättrats starkt p.g.a. produktivitetsförbättringar, sänkningen av arbetsgivaravgiftema och kronans lägre kurs. Den relativa enhetsarbetskostnaden väntas falla med drygt 15% i år och med drygt 1% nästa år. Därmed skapas föratsättningar för betydande marknadsandelsvinsler framöver, även om en del av förelagens prissänkningsutrymme sannolikt används till marginalförstärkningar. Exporten kan komma att öka med 5 % resp. 8 % under de båda åren. Delta gör att industriproduktionen kan börja stiga något 1993 för att sedan accelerera 1994 då också fallet i den inhemska efterfrågan bromsas upp.
Under 1991 minskade importen myckel kraftigt, beroende på fallet i maskin- och lagerinvesteringaraa, för att sedan plana ut under 1992. De kommande åren bidrar framför allt efterfrågan från exporten och lageratvecklingen till högre import, medan privat konsumtion och investeringar verkar i andra riktningen. Sammantaget väntas importen falla svagt 1993 men stiga någol 1994.
10 Sammanfattningsvis kan konstateras att den inhemska efterfrågan sjunker med ca 3 1/2% 1993, vilket är betydligt mer än året innan. Nedgången motverkas dock till en del av nettoexportens allt större positiva bidrag. Nästa år upphör i det närmaste fallet i inhemsk efterfrågan, medan nelloexporten fortsätter att utvecklas starkt.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994
Årlig procentuell förändring 5-
BNP
H Produktivitet
-S,
.. I'
» I. ■
I
■. i.. ■
|i
LJ
I
■■■
I
Ix
1983 1985 1987 1989 1991 1993
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Under hela prognosperioden ger produktiviteten stora positiva bidrag till tillväxten. Först 1994 dämpas emellertid fallet i sysselsättningen så pass mycket att BNP stiger.
Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
1994 Privat konsumtion Offentlig konsumtion
0,5 0,1
-0,8 0,3
-1,7 -0,1
0,0 -0,2
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nettoexport
-1,8
-2,1
1,5
-1,8 0,9 0,3
-1,8 0,2 2,1
-0,5 0,5 1,9
BNP
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
Anm.: Pga. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
11 Bytesbalans Prop. 1992/93:100
Exportvolymen utvecklas genomgående betydligt starkare än importvolymen under prognosperioden. Återhämtningen av ekonomin beror helt på den utlandskonkurrerande sektorn. Detta gör att överskottet i handelsbalansen gradvis växer till en rekordnivå 1994.
Därmed förbättras också bytesbalansen. Dessutom bedöms utgifteraa för resevaluta avta kraftigt, delvis p.g.a. de fallande relativprisema på turisttjänster i Sverige. Även räntenettot förbättras, trots deprecieringen av kronan. Della beror på att den räntebärande skulden till utlandet inte ökar lika myckel som tidigare, som en effekt av den starkare bytesbalansen och en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands. Nästa år väntas bytesbalansen uppvisa ett överskott motsvarande 1 1/2% av BNP.
Tabell 1:5 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
1994 Disponibel inkomst
4,9
2,1
■ -3,7
0,1
Sparkvot (nivå)
2,7
6,1
5,6
5,7
Industriproduktion
-5,1
-3,5
1,0
6,0
Relativ enhetsarbetskostnad
1,4
-0,9
-15,4
-1,1
Arbetslöshet (nivå)
2,7
4,8
6,2
7,0
Handelsbalans (mdr. kr.)
30,5
35,1
57,5
76,7
Bytesbalans (mdr. kr.)
-20,2
-25,6
-4,7
23,0
Bytesbalans (% av BNP)
-1,4
-1,8
-0,3
1,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Arbetsmarknad
Efterfrågan på arbetskraft är mycket svag. Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas dels av de allt mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatsema, dels av att många märmiskor lämnat arbetsmarknaden.
Även i år avtar utbudet. Främst beror delta på all volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger, till en nivå motsvarande över 5 % av arbetskraften. Fallet i BNP medför att arbetslösheten föratses växa till 6,2%. Nästa år fortsätter uppgången till en nivå på 7% som årsgenomsnitt. Rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avlar ytteriigare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
Sparande
Bruttosparandet i ekonomin, summan av realt och finansiellt sparande, sjönk ytterligare 1992 och uppgick till 14% av BNP, vilket var i paritet med den rekordlåga nivån från början av 1980-talet. Huvudförklaringen till nedgången var fallet i de fasta investeringama. Dessa tendenser väntas fortsätta också i år. Nästa år stiger dock brattosparandel tillbaka till 1992 års nivå, beroende på den förbättrade bytesbalansen, vilken är identiskt med det totala finansiella sparandet i ekonomin.
12 Tabell 1:6 Sparande
Procent av BNP i löpande priser
1994 Bruttosparande
15,8
13,9
12,8
14,1
Realt sparande
Fasta investeringar Lagerinvesteringar
17,1
18,9
-1,7
15,7 16,9 -1,2
13,1
14,2 -1,0
12,5
13,1 -0,6
Finansiellt sparande
Offentlig sektor
Hushåll
Företag
-1,4
-1,2
1,8
-2,0
-1,8
-8,9 4,4 2,8
0,3
-12,0 4.5 7,1
1,5
-9,5 4,6 6,4
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- ofTentlig sektor samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994
%
1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Fördelningen av det finansiella sparandet på sektorer förändras krafiigt under perioden 1991-1993. Den offentliga sektorns underskott växer mycket starkt beroende på att lågkonjunkturen och den snabbt avtagande inflationstakten minskar de nominella skattebaserna samtidigt som utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiken ökar. Dessutom stiger ränteutgifterna på staiskulden. Den ökande aktiviteten i ekonomin och de olika besparingsåtgärderaa medför dock att den nedåtgående trenden bryts och att underskottet kiymper något 1994. Det strakturella underskottet, dvs. den del som inte beror på kapacitetsutnyiijandet i ekonomin, beräknas uppgå till knappt 5% av BNP 1992 för att sedan sjunka till ca 3 1/2% av BNP 1994.
Försämringen av det offentliga sparandet motverkas emellertid av en uppgång inom privat sektor. Hushållens sparande — som andel av BNP — steg betydligt förra året och uppgången väntas fortsätta. Företagsspa-
randel ökade markant 1992 p.g.a. de fallande reala investeringarna. Den Prop. 1992/93:100 successiva förstärkningen av företagssparandet som föratses för prognos- Bilaga 1.1 perioden beror dock i stigande utsträckning på högre lönsamhet.
Kapitalmarknad
Under sommaren och hösten utsattes EG:s monetära samarbete för stora påfrestningar. Turbulensen på de europeiska valutamarknadema i kombination med en sämre ekonomisk utveckling i Sverige urgröpte gradvis förtroendet för den fasta växelkursen. Trots omfattande åtgärder i form av räntehöjningar, finanspolitisk åtstramning och sänkning av arbetsgivaravgiften kunde förtroendet inte återställas. Den 19 november beslutade riksbanksfullmäktige att låta kronan flyta fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen bidrog tillsammans med höga realräntor till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under 1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga kreditförsörjningen har staten garanterat all banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser.
Bedömningen är att en depreciering av kronan i storleksordningen 10-20% i nuvarande konjunkturläge inle behöver öka förväntningama om den underliggande inflationen. Målet att begränsa inflationstakten ligger fast. Sammantaget bör del finnas utrymme för sänkta räntor under prognosperioden innefattande en krympande differens mot Tyskland.
2 Den internationella utvecklingen
2.1 Allmän översikt
Tillväxten i totalproduktionen i OECD-området nådde sin botten våren 1991. 1 USA och Kanada, dvs de stater som leder konjunkturförloppet, har tillväxten därefter ökat. 1 Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten något 1992. Mest markant var uppbromsningen i västra Tyskland. I Japan sjönk tillväxten till den lägsta nivå som noterats sedan den första oljepris-chocken 1973-74. Aktiviteten väntas tillta i Nordamerika, Japan och Storbritannien under 1993, medan avmattningen i allmänhet fortsätter i Västeuropa. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser blir konjunkturappgången i ell historiskt perspektiv förhållandevis svag. För OECD-området som helhet väntas BNP-tillväxten stiga från l'/2 procent 1992 till 1 3/4 procenl 1993 och 2 3/4 procent 1994.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Andel av
1994 OECD-
områdets
totala
BNP i %'
Förenta staterna
36,0
-1,2
2 1/2
3 Japan
19,2
4,4
1 3/4
2 1/4
3 1/4
Västtyskland
8,8
3,7
1/2
2 Frankrike
7,0
1,2
1 1/4
2 3/4
Storbritannien
5,5
-2,4
-1
1 1/4
21/2
Danmark
0,8
1,3
1 1/4
1 1/2
2 1/4
Finland
0,7
-6,5
-2
1 1/4
13/4
Norge
0,7
1,9
2 1/2
1 1/2
3 Sverige
1,3
-1,8
-1 1/2
-1 1/2
1 1/2
Norden-
2,2
-1,0
1/2
1 1/2
2 1/4
OECD Europa
38,2
1,2
21/4
OECD-totalt
0,8
1 1/2
1 3/4
2 3/4
' 1987 års BNP
Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepanementet
Efter att förnyade svaghetstecken gjort sig gällande under hösten 1991, växte den amerikanska ekonomin kraftigt under första och tredje kvartalet 1992. Penningpolitiken väntas bidra till att inhemsk efierfrågan stiger på bred front under 1993, samtidigt som finanspolitiken kan komma att lättas något av den nytillträdda Clinton-administrationen. Det finns dock en betydande risk att en svag sysselsättnings- och realinkomsttillväxt samt fortsatt skuldreducering i hushålls- och företagssektoreraa håller tillbaka konsumtion och investeringar. Styrkan i återhämtningen föratses bli mycket måttlig i jämförelse med tidigare perioder. BNP-tillväxten väntas uppgå till 2'/2 procent 1993 för att öka lill 3 procenl 1994.
Såväl Japan som västra Tyskland erfor en markant avmattning under loppet av 1992. Under intrycket av fallande aktie- och fastighetspriser
började japanska konsumenter och företag agera alltmer försiktigt, vilket Prop. 1992/93:100
resulterade i en lägre konsumtionstillväxt och en fortsatt neddragning av Bilaga 1.1
de privata investeringama. Grandorsaken till avmattningen i västra
Tyskland är kostnadema för återföreningen. Som svar på försämringen
av de offentliga finansema och det för tyska förhållanden höga kostnads-
och inflationstrycket förs en stram penningpolitik, vilket håller tillbaka
den inhemska efterfrågan. Utsikteraa alt undvika recession har försämrats
betydligt. Medan tillväxten väntas öka svagt i Japan under 1993, föratses
en fortsatt avmattning i västra Tyskland.
Penningpolitiken i OECD-området under 1992 karaktäriserades av de inledningsvis motsatta rörelseriklningama i å ena sidan USA och Japan och å andra sidan Tyskland — och därmed i praktiken övriga västeuropeiska länder. 1 de förstnämda ländema lättades penningpolitiken successivt för att stimulera ekonomierna. 1 USA har detta bidragit till ett uppsving i investeringama, framför allt bostadsbyggandet, medan konsumtionen påverkats i mindre utsträckning. De långa räntoma har tenderat att falla mindre än de korta, vilket sannolikt begränsat effekten på företagsinvesl-eringama. I Tyskland var politiken fortsatt stram under första halvåret
1992 efter allt fler tecken på ihållande pris- och kostnadsstegringar. Därefter har politiken lättats något i syfte att minska spänningama inom EMS, vilket resulterat i fallande marknadsräntor. 1 föreliggande prognos väntas penningpolitiken lättas ytterligare i Tyskland under 1993, i takt med alt inflationstrycket avtar.
Finanspolitiken i OECD-området 1992 var lätt expansiv. Japan har som enda större industriland mer aktivt använt finanspolitiken för att stimulera den inhemska efterfrågan genom tidigareläggning av offentliga infrastrakturinvesteringar. Ett redan ansträngt budgetläge i övriga OECD-länder har försämrats till följd av att utgifter för bl a arbetslöshetsunderstöd har ökat samtidigt som skatteinkomstema eroderats. Finanspolitiken under
1993 och 1994 föratses vara inriktad på fortsatt budgetkonsolidering. Om återhämtningen dröjer kan det dock inte uteslutas att det sker en viss lättnad i USA och vissa EG-länder. EG-ländema enades vid Europeiska Rådels möte i Edinburgh om ett tillväxtinitiativ i syfte att stärka den ekonomiska utvecklingen. Den direkta stimulanseffekten blir sannolikt begränsad och uppgår till ca 0,5 procent av EGs samlade BNP utspritt över ett antal år. Avsiklen med initiativet är att det framför allt skall verka på förväntningarna.
Inflationen inom OECD-området dämpades markant under 1992. Bland de större länderna var del endasl i Tyskland som inflationstrycket ökade. Under prognosperioden väntas prisstegringslakten inom OECD-området stabiliseras på en låg nivå. Ledig kapacitet inom såväl industrin som på arbetsmarknaden dämpar kostnadsutvecklingen. 1 Tyskland väntas inflationen avta som en följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Vissa länder får en inflationsimpuls efter höstens valulakursförändringar, men deprecieringama föratses inle få fullt genomslag i konsumentiedet.
16 Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Prop. 1992/93:100
Årlig procentuell förändring 0:1 , ,
1994 Förenta staterna
Japan
Västtyskland
Frankrike
Storbritannien
4,2 3,3 3,5 3,2 5,9
3 2 4 3 3 3/4
3 2
3 1/2 2 3/4 4
2 1/2 3 3 4
Danmark Finland Norge Sverige
2,4 4,1 3,4 9,4
2 1/2 2 1/2 2 1/4
3 1/2 3 1/2 5
2 1/4 3
2 1/2 3
Norden'
3,3
2 1/2
2 1/2
OECD-Europa
4,7
3 1/2
OECD-totalt
4,3
3 1/4
' Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepartementet
Arbetslösheten inom OECD-området steg lill nära 8 procent under 1992. Den föratsett svaga återhämtningen under 1993 kan knappast hindra att arbetslösheten stiger ytterligare och först under 1994 väntas en dämpning påbörjas. Utsikterna om en fortsatt ökning av arbetslösheten i Europa har inneburit att arbetslöshetsfrågan givits högre prioritet i del intemationella samarbetet.
Världshandeln ökade med ca 5 procenl 1992. När den gradvisa återhämtningen fortsätter under 1993 och 1994 beräknas världshandeln fortsätta att utvecklas positivt. En betydande osäkerhetsfaktor är dock utgången av GATT-förhandlingarna inom ramen för Uraguayrandan. En positiv utgång av förhandlingaraa skulle lägga granden lill en långsiktigt gynnsam utveckling för världshandeln.
Det finns ett antal stora osäkerhetsmoment i del aktuella konjunkturläget. I ljuset av den senaste kvartalssiffran för BNP och fortsatt posiliiv utveckling av flertalet konjunkturvariabler i USA, bedöms riskerna vara mer balanserade än tidigare. I Japan och Västeuropa däremot kan det inte uteslutas all utvecklingen blir svagare än beräknat.
I förgranden för utvecklingen i Europa står risken för ett fortsall uppdrivet ränteläge. Utformningen av den ekonomiska politiken i Tyskland är avgörande för möjligheten till lägre realräntor i övriga Europa. Permingpolitiken bedöms lättas under det första halvåret 1993, men därvidlag finns en stor osäkerhet. Fördröjs denna lättnad kommer sannolikt tillväxten i Europa att bli svagare än prognosticerat. Vidare föreligger det en osäkerhet om effektema av den valutaoro som rådde i Europa hösten 1992. Italien och Storbritannien lämnade växelkurssamarbetet inom EMS med stora deprecieringar som följd. Spanien samt Portugal skrev ned sina valutor. Storbritannien har aviserat en mer expansiv ekonomisk politik efter beslutet att lämna ERM. Italien går motsatt väg och har presenterat ett omfattande åtstramningspakel.
Osäkerhet kvarstår vidare om hur långt skuldsaneringen bland hushåll och företag har konunit. Processen är sannolikt inle slutförd och kommer
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 17
att medverka till en dämpad utveckling de kommande åren. Anpassningen Prop. 1992/93:100 inleddes tidigast i USA och har där underlättats av de låga räntorna. Bilaga l.l Vidare är deflalionsprocessen i tillgångspriserna i Japan sannolikt inte avslutad. Oklarhet råder dessutom om styrkan i del japanska finansiella systemet och den möjliga inverkan på den reala ekonomin.
De offentliga finanserna försämrades i flertalet OECD-länder 1991 och 1992. Till största delen beror försämringen på konjunkturella faktorer men i vissa länder har även diskretionära åtgärder bidragit till budgetförsvagningen. Endast ett fåtal EG-länder uppfyller de konvergenskrav för de offentliga finanserna som stipulerats för deltagande i den monetära unionen. 1 Tyskland har kostnaderna för återförening med de östra delstaterna systematiskt underskattats. Det står nu klart att stora budgetförstärkningar krävs de närmaste åren. 1 USA har det federala underskottet ökat ytterligare. Det har därmed uppstått behov för medelfristig budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de kommande åren, vilket på kort sikt kan ha en dämpande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
2.2 Länderöversikter
Förenta staterna
Den amerikanska ekonomin nådde konjunkturbotten våren 1991. Återhämtningen därefter har kännetecknats av att den varit betydligt svagare än i tidigare uppgångar, trots stöd från en mycket expansiv penningpolitik. Orsakerna till denna utveckling har främst varit dels en hög skuldsättning hos hushåll och förelag, dels en svag framtidstro hos dessa grupper. Tillväxten i hushållens reala disponibla inkomster har dessutom varit svag. Totalproduktionen ökade preliminärt med knappt 2 procent 1992. Den svaga tillväxten i efterfrågan i kombination med stabila oljepriser medförde att inflationen dämpades till 3 procent, en historiskt sell låg nivå i Förenta staterna.
Den snabbare tillväxten under tredje kvartalet 1992 bedöms i stor utsträckning varit tillfällig. Huvudscenariot i föreliggande prognos är att återhämtningen även fortsättningsvis blir relativt svag.
Vad valet av Bill Clinton till president kommer att innebära för den amerikanska ekonomin är för tidigt att sia om. Optimismen bland hushållen tycks redan spira i hopp om en expansiv och sysselsättningsskapande finanspolitik. Clintons hittillsvarande planer för finanspolitiken — infrastraktursatsningar, skattekrediter för investeringar, arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser — skulle innebära en måttlig stimulans fr o m andra halvåret 1993. En svår fråga är hur Clinton kan kombinera dessa planer med kraven på medelfristig budgetkonsolidering som lagts fast i 1990 års budgetuppgörelse mellan kongressen och presidenten. I princip krävs att alla utgiftsökningar och skattesänkningar finansieras. Vid oförändrad politik skulle budgetunderskottet minska både 1993 och 1994. Om Clintons program verkställs innebär det sannolikt att underskottet ökar något och att anpassningen mol budgetbalans fördröjs.
Penningpolitiken väntas under 1993 vara fortsatt expansiv för att stötta Prop. 1992/93:100 den svaga återhämtningen. Även om penningpolitiken under lång tid inle Bilaga 1.1 givit märkbart stöd för den inhemska efterfrågan, har den underlättat hushållens och företagens ansträngningar att reducera skuldbördan. Denna anpassning bedöms allmänt ha kommit långt i Förenta staterna i jämförelse med andra länder med likartade problem. I den mån processen håller på att avslutas kommer konsumtion och investeringar att alltmer gynnas av en expansiv politik. Det kan dock inte uteslutas att anpassningen fortsätter under 1993 och därmed lägger en hämsko på ekonomin.
Den främsta drivkraften bakom återhämtningen föratses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomsler. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom leda lill all hushållen håller tillbaka konsumtionsutgifterna till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande vinster och låga räntor medför att förelagens finansiella position stadigt förbättras. Företagens investeringar tilltar därför i styrka såväl 1993 som 1994. Det kraftiga uppsvinget i bostadsinvesteringama 1992 väntas fortsätta 1993 bl a mot bakgrand av att bostadsräntoraa är på den lägsta nivån sedan början av 1960-talet. Den stigande inhemska efterfrågan leder till en fortsatt kraftig importtillväxt 1993 samtidigt som exporten stagnerar. Nettoexporten väntas därför ge ett betydande negativt bidrag till tillväxten under 1993. Först 1994 — när tillväxten i världsekonomin kommit igång ordentligt — bedöms exporten kunna öka i takt med importen.
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2'/2 procent 1993 och 3 procent 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3 procent de närmaste två åren.
Japan
Efter att ha uppvisat en stark tillväxt under det första kvartalet dämpades aktiviteten betänkligt i den japanska ekonomin under det andra och tredje kvartalet 1992. Nedgången är den kraftigaste sedan första oljeprischocken i mitten på 1970-talet. Den främsta orsaken var en kraftig försvagning av inhemsk efterfrågan. Penningpolitiken, som lättats avsevärt sedan mitten av 1991, kunde inte förhindra en betydande avmattning i privat konsumtion och företagens investeringar. Regeringens tidigareläggning av offenlliga infrastrakturinvesteringar sedan våren 1992 utgjorde en motvikt till den vikande aktiviteten inom andra sektorer. Byiesbalansöverskollet steg till rekordnivå under 1992, främst beroende på att den svaga inhemska efterfrågan lett till vikande import. Sammantaget bedöms tillväxten 1992 ha dämpats till 1 3/4 procent.
Penningpolitiken i Japan väntas vara fortsatt expansiv under 1993. Det kan inle heller uteslutas att centralbanken genomför ytterligare diskon-tosänkningar om det visar sig att inhemsk efterfrågan inte tar fart.
Japan är det enda större OECD-land som ulan påfrestningar har möjlighet att bedriva en expansiv finanspolitik. Regeringens åtgärdsprogram från augusti 1992 inkluderar tidigareläggning av offentliga
investeringsprojekt, åtgärder för att stimulera de privata investeringarna Prop. 1992/93:100 samt insatser för att stödja den finansiella sektorn med sikte på att minska Bilaga 1.1 trycket från fallande aktie- och fastighetspriser. Totalt uppgår paketet till motsvarande 2,4 procent av BNP. De direkta stimulanseffekterna på ekonomin bedöms emellertid bli avsevärt mindre, eller drygt 1 procent av BNP, och infaller främst under budgetåret 1993.
Ett flertal faktorer pekar på att den japanska ekonomin vänder först emot mitten av 1993. I ljuset av 1980-talets massiva investeringar talar det försämrade vinstläget i industrin för en fortsatt neddragning av maskin- och anläggningsinvesteringar under 1993. Hushållens förväntningar om den egna ekonomin kan också föratses förbli dämpade. Minskade bonusutbetalningar, lägre övertidsersättning och låg sysselsättningstiUväxt kan i det försämrade arbetsmarknadsläget medföra att hushållens inkomsttillväxl stagnerar och håller tillbaka konsumtionsutgifterna. Därtill skall läggas att de japanska hushållen är högt skuldsatta, även om räntebördan är lägre än i t ex USA. Det av ändrade beskattningsregler framdrivna uppsvinget i de privata bostadsinvesteringama som inleddes under andra halvåret 1992 väntas fortsätta under första halvåret 1993 för att därefter mattas av.
Nettoexporten kommer att ge ett kraftigt bidrag till BNP-tillväxten 1993, liksom var fallet föregående år, p g a en stagnerande exporttillväxl i kombination med fallande importefterfrågan. Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 2 1/4 procent 1993 och 3 1/4 procent 1994. Inflationen beräknas till 2 resp. 2'/2 procent 1993 och 1994.
Västeuropa
Tillväxten dämpades ytterligare något i OECD-Europa under 1992. En viktig förklaring är den kraftiga avmattningen i västra Tyskland. De höga realräntorna i Europa har stått i förgranden när utvecklingen analyserats. Arbetslösheten ökade ytterligare och frågan om hur denna utveckling skall kunna brytas har givits högre prioritet. Oron på de internationella valutamarknaderna under hösten 1992 har ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen. Ett nödvändigt villkor för en återhämtning i Europa förefaller vara lägre realräntor. Räntorna i Tyskland bedöms sjunka under första hälften av 1993, vilket borde bereda väg för lägre räntor i Västeuropa i övrigt. Stora ekonomiska obalanser i flera av de västeuropeiska länderna innebär emellertid att tillväxten förblir dämpad under prognosperioden. Återhämtningen fördröjs och blir svagare än tidigare prognosticerat men förutses ändå komma igång från och med andra halvåret 1993.
Den ekonomiska aktiviteten i Tysklands västra delstater mattades under 1992 och särskilt då under hösten. Orderingången till industrin fortsätter att minska och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Enkätundersökningar visar att företagens förväntningar för den närmaste framtiden präglas av pessimism. Konjunkturindikatorema pekar mot att återhämtningen fördröjs och inte inleds förrän senare delen av 1993.
20
Turbulensen på valutamarknaderna under hösten 1992 har resulterat i Prop. 1992/93:100 en appreciering av D-marken mol de flesta övriga europeiska valutor Bilaga l.l Dessutom har höga löneökningar och sjunkande produktivitet medfört alt enhetsarbetskostnaden ökar snabbare i Tyskland än i konkurrentländerna. Den tyska industrin har därmed förlorat konkurrenskraft.
Den grandläggande orsaken till problemen i den tyska ekonomin är kostnadema för återföreningen med de östra delstaterna. Återföreningen har bl a medfört en snabb ökning av de offentliga utgifterna och en stark penningmängdstill växt. Della har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har den tyska centralbanken fört en stram penningpolitik. Prognoserna för underskottet i de offentliga finanserna har succesivt justerats upp och behovet av budgetkonsolidering har ökat.
BNP-tillväxten i de västra delstaterna kommer att dämpas betydligt under 1993 och beräknas till endast 1/2 procenl. Den privata konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster. Investeringsaktiviteten sjunker p g a fallande kapacitetsutnyttjande, svag exporteflerfrågan samt lägre vinster inom industrin. Vidare bidrar det uppdrivna ränteläget lill en dämpad efterfrågan. Först under senare delen av 1993 föratses konjunkturen vända och tillväxten 1994 kan nå upp till ca 2 procent. En starkare interaationell efterfrågan och lägre ränlor stimulerar ekonomin. En positiv faktor för utvecklingen framgent är att tyska företag och hushåll, lill skillnad från i många andra OECD-länder, inte genomförde en snabb skulduppbyggnad under 1980-talet.
Arbetslösheten konuner all stiga under prognosperioden, vilket bidrar till lägre löneökningar. Inflationen beräknas gradvis dämpas till 3 procent 1994. Låg ekonomisk aktivitet och minskal inflationstryck antas innebära att den strama permingpolitiken kan lättas under 1993. Det föratsätter emellertid att finanspolitiken stramas åt och att löneavtalen sluts på lägre nivåer.
Tillväxten i östra Tyskland blev svagare än väntat under 1992 även om botlen i den ekonomiska nedgången passerades. Även de närmaste åren kommer utvecklingen att bli sämre än tidigare beräknat. Det beror på ett i det närmaste totalt bortfall av efterfrågan från Östeuropa, en i förhållande till produktiviteten allt för snabb löneutveckling, en föråldrad produktionsapparat samt ett varautbud som saknar konkurrenskraft. De östra delstaleraa kommer för en lång tid att vara beroende av transfereringar från väst för sin åtemppbyggnad och sin standard. I regeringens medelfristiga finansplan beräknas transfereringama till östra Tyskland uppgå till ca 100 mdr D-mark om årel.
Lågkonjunkturen i Storbritannien blev mer utdragen än förväntat och BNP föll med ca 1 procent 1992. Sedan recessionen inleddes i mitten 1990 har BNP fallit med över 4 procent. Hög skuldsättning och höga realräntoma förklarar lill en del att ekonomin utvecklats svagt. Nedgången planade emellertid ut under andra halvåret 1992 och vissa kon-junkiurindikatorer pekar mot att en återhämtning inleds under första halvåret 1993. Arbetslösheten har ökat snabbt och överstiger 10 procent av arbetskraften.
21 Den svaga efterfrågan har medfört att deprecieringen av pundet ännu inte Prop. 1992/93:100 fullt ut slagit igenom i konsumentprisema. BUaga 1.1
Pundet lämnade ERM i mitten av september 1992 i samband med valutaoron. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken definieras numera som hållfast långsiktig tillväxt. Den underliggande inflationstakten ska hållas mellan 1-4 procent under återstoden av mandatperioden. Den förda penningpolitiken sedan utträdet ur ERM bekräftar att Storbritannien inte har för avsikt att återinträda under den närmaste tiden. Basräntan har sänkts vid ett flertal tillfällen och de korta marknadsräntoma är nu lägre än i Tyskland. En negativ ränledifferens mot Tyskland hade varit omöjlig att upprätthålla inom ERM.
Till följd av de ekonomiska obalansema antas återhämtningen bli svagare än normalt efter en lågkonjunktur. BNP-tillväxten beräknas till drygt 1 procent 1993. Lägre räntor kan innebära att desinflationsprocessen i lillgångsprisema upphör och att den privata konsumtionen stimuleras. Skuldsättningen kommer emellertid fortsatt att vara etl stort problem varför uppgången blir dämpad. Brattoinvesteringama ökar till följd av stigande offentliga investeringar och att de privata investeringama slutar att falla. Under 1994 väntas återhämtningen fortsätta. Exporten beräknas öka under prognosperioden som en följd av konkurrenskraftsförbättringen efter deprecieringen av pundet.
Finanspolitiken ges troligen en mer expansiv inriktning under prognosperioden och det offentliga upplåningsbehovet ökar. På medellång sikt finns del dock behov av en konsolidering i de offentliga finansema. Pundets utträde ur ERM antas utnyttjas till att bedriva en expansiv penningpolitik. Inflationsimpulsen av deprecieringen väntas på kort sikt inte slå igenom fullt ut i konsumentledet. Inflationen beräknas till 4 procent både 1993 och 1994. Löneökningskraven från arbetstagama föratses bli förhållandevis återhållsamma. Den svaga återhämtningen leder sannolikt till en fortsatt ökning av arbetslösheten under 1993, eller ca 11 procent av arbetskraften.
BNP-tillväxten i Frankrike tog fart igen under det tredje kvartalet 1992 efter etl kvartal med stagnation. Svag efterfrågan från utlandet och pessimistiska förväntningar hos förelag och hushåll innebär sannolikt att tillväxten åter kommer att dämpas under återstoden av året och under inledningen av 1993. Den franska ekonomin är emellertid, med undanlag för den höga arbetslösheten, i granden stark. Det finns inga underliggande stora obalanser och Frankrike är ett av de få EG-länder som uppfyller Maastrichtfördragets konvergensvillkor. Konkurrenskraften har förbättrats markant de senaste åren och när den interaationella konjunkturen vänder kommer Frankrike att ligga väl lill för en stark utveckling, även om det relativa kostnadsläget påverkats negativt av höstens valutakursförändringar.
Den franska francen utsattes för stark press i samband med folkomröstningen om Maastrichtfördraget i september. Med hjälp av massiva interventioner i nära samarbete mellan de franska och tyska centralbankeraa kunde de akuta devalveringsspekulationema avvärjas. Räntedifferensen mol D-marken ligger dock kvar på en högre nivå än före folkomröstningen, vilket hämmar ekonomin.
22
Svag utländsk efterfrågan och lågt förtroende hos förelag och hushåll Prop. 1992/93:100 medför att BNP-tillväxten beräknas till endast 1 1/4 procent 1993. BUaga 1.1 Investeringarna föratses fortsätta att falla och bidraget från nettoexporlen sjunker. Företagens finansiella situation är visserligen god, men ett lågt kapacitetsutnyttjande håller tillbaka investeringarna. Sjunkande realräntor och ökad internationell ekonomisk aktivitet antas bidra till att tillväxten blir nära 3 procent 1994.
Arbetslösheten beräknas öka under slörre delen av 1993 och närma sig 11 procenl innnan den åter kan börja sjunka. Inflationen bedöms fortsatt att vara bland de lägsta inom EG och löneavtalen väntas slutas på låga nivåer. Produktiviteten i industrin antas fortsätta att utvecklas gynnsamt, vilket innebär en låg ökningstakt i enhetsarbetskostnaden under prognosperioden.
Norden
Den ekonomiska utvecklingen i våra nordiska grannländer under 1992 blev svag. 1 Norge tilltog tillväxten något samtidigt som den stagnerade i Danmark. Finland såg för andra året i följd sin BNP falla, om än inle lika starkt som 1991. Under 1993 föratses alla länderaa uppvisa en viss tillväxt som förbättras ytterligare under 1994. Prognoseraa innehåller dock fler osäkerhetsmoment än normalt och flertalet av dessa risker påverkar utsikterna i negativ riktning.
Efter flera års fall upplevde Danmark en ökning av privat konsumtion 1992. En förväntad uppgång i brattoinvesteringama uteblev dock, varför tillväxten i den inhemska efterfrågan blev marginell. Skuldsaneringen bedöms vara långl framskriden såväl bland hushållen som i förelagssektorn och den inhemska efterfrågan väntas stiga både 1993 och 1994. Utrikeshandelns bidrag föratses bli mindre än tidigare år och tillväxten stannar därför på ca V/i och drygt 2 procent under 1993 och 1994.
All tillväxten blir så svag innebär, i kombination med en ökad produktivitet, alt sysselsättningen påverkas endast marginellt. Arbetslösheten väntas därför ligga kvar på över 10 procent av arbetskraften under prognosperioden. Danmark har under senare år uppvisat en av västvärldens lägsta inflationstakter. Ingen förändring i detta hänseende föratses för 1993 och 1994 då siffran beräknas bli 2 respektive 2 1/4 procent.
Budgetplanen som presenterats för 1993 är fortsatt stram i syfte att få ner budgetunderskottet och förhindra kostnadsökningar. Någol av ell trendbrott för den konservativa regeringen är dock dess beslul att avsätta ca 6 mrd DKK i syfte att motverka den höga arbetslösheten och stimulera aktiviteten i ekonomin. Detta skall till fullo finansieras genom nedskärningar av andra utgifter.
Danmark erfor en, mot bakgrand av den svaga interaationella konjunkturen, kraftig exportökning under 1992. Detta berodde dels på de låga lönekostnadsökningama, dels på en förbättrad produktivitet. Resultatet blev en ökning av överskottet i bytesbalansen. För prognosperioden föratses överskottet krympa något bl a lill följd av de föreslagna stimulansåtgärderna.
23
Den finska ekonomin är på väg ur den svåra recession som följde av Prop. 1992/93:100 den kraftiga överhettningen i slutet på 1980-talet och kollapsen av Bilaga 1.1 handeln med del foma Sovjetunionen. Efter devalveringen med ca 12 procenl i november 1991 trodde många all Finland skulle uppleva en exportledd återhämtning genom vilken BNP-fallet skulle hejdas. En stark exportökning kunde dock inte hindra att BNP föll med drygt 2 procent
1992 delvis till följd av den svaga intemationella konjunkturen och den finansiella konsolideringen i den privata sektora. En ytterligare bidragan de orsak till BNP-fallet var det mycket höga räntelägel som följde på de återkommande valutakrisema. Den kraftiga valutaoron i september tvingade Finlands Bank att låta marken flyta fritt. Därefter deprecierades marken med ca 13 procent.
Regeringen lade senare fram etl åtgärdsprogram som innebär avsevärda besparingar i de offentliga finanseraa de närmaste tre åren. Till följd av regeringens uppgörelse med fackföreningaraa kunde liksom förra årel arbetsmarknadens parter komma överens om ett nollavtal för 1993.
Tillsammans med de två deprecieringama och markanta produktivitetsförbättringar i exportindustrin (uppemot 13 procent) stärker dessa åtgärder Finlands konkurrensförmåga kraftigt. Vidare innebär åtgärds-paketets åtstramande karaktär alt importökningen under 1993 blir blygsam. Den starkt förbättrade konkurrenskraften och den låga importtillväxten innebär att nettoexporten föratses bli så stor att nedgången i den inhemska efierfrågan motverkas. BNP-tillväxten för
1993 väntas bli 1 1/4 procent.
För 1994 bidrar sannolikt den inhemska efterfrågan i viss mån tUl BNP-tillväxten. Men även delta år förväntas nettoexporten vara den viktigaste faktom bakom ökningen i BNP som beräknas bli 1 3/4 procent. Importökningen väntas under 1994 bli påtaglig (6 procent) till följd av den höga importandelen i de likaledes ökade investeringaraa, medan exporten fortsätter att växa i något lägre takt än 1993.
Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslöshetsprognosen på 10 procent överskreds rejält. Vid årets slut uppgick arbetslösheten till över 16 procent. På grand av det låga kapacitetsulny ttj andel och den höga kapitalintensiteten i industrin förväntas inte arbetslösheten sjunka i någon större utsträckning vare sig under 1993 eller 1994.
Till följd av den strama finanspolitiken och den allmänt låga aktiviteten i ekonomin är inflationstrycket utomordentligt lågl. Den prisökning som förväntas för 1993 (3'A procent) är till stor del resultatet av höjningar av indirekta skatter inom ramen för åtgärdspaketet. Inflationstakten väntas falla tillbaka någol under 1994 och stanna vid 3 procent. Deprecieringen bidrar till den ökade inflationen men förväntas inte få fullt genomslag under 1993 då den inhemska efterfrågan faller.
Den norska ekonomin växte med 2 1/2 procent 1992 och liksom tidigare år var det i huvudsak oljesektora som förklarar denna siffra. Fasllands-BNP visade en tillväxt på endast 1 procent. Liksom i övriga nordiska länder är huvudförklaringen lill den uteblivna återhämtningen den finansiella konsolideringen i hushållssektora i kombination med den svaga intemationella konjunkturen. Hushållens sparkvot har ökat kraftigt
24
de senaste två åren. Föreliggande prognos utgår ifrån att kon- Prop. 1992/93:100 solideringsprocessen är i det närmaste genomförd. Ett tecken på att så är Bilaga 1.1 fallet är att nedgången i fastighetspriserna ser ut alt hejdats under senare delen av 1992.
Således föratspås den privata konsumtionen och industriinvesteringaraa öka 1993. Nettoexportens bidrag är avtagande till följd av den kraftigt ökade importen, som väntas följa tillväxten i den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten för hela ekonomin föratses bli ca V/i procenl 1993 medan den för fasllandsekonomin väntas uppgå lill 2 procenl.
Den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren har inte haft avsedd effekt. Arbetslösheten har förblivit lika hög som tidigare d v s ca 6 procent av arbetskraften. Regeringen har efter valutaoron under hösten 1992 uppenbarligen tagit intryck av utvecklingen i Finland och Sverige och budgeten för 1993 är stram. Utgiftssidan kan närmast betecknas som en inflationsjustering av Qolårets. Fortfarande uppvisar budgeten etl underskoll på ca 50 mrd NOK, men delta skall ses i ljuset av att staten samtidigt har ansenliga nettofordringar.
Deprecieringen av den svenska kronan och det därpå följande trycket mot den norska valutan föranledde regeringen att presentera elt åtgärds-paket i budgetpropositionen. Syftet var att stärka industrin genom en sänkning av arbetsgivaravgiften och därmed lugna valutamarknaden. Detta skulle finansieras via en höjning av momsen och toppskatlen. Vare sig detta förslag eller en höjning av marginalräntan lyckades hejda valutaspekulationeraa och den 10 december tvingades Norges Bank överge kronans koppling till ECU.
År 1994 väntas fasllandsekonomin och den totala BNP att uppvisa liknande tillväxttal som under 1993 främst till följd av en fortsatt hög inhemsk efterfrågan. Prisstegringstakten i Norge väntas stiga lill 3'A procent under 1993 för att sedan falla tillbaka till 2Vi procenl året därpå. Deprecieringens inflationsimpuls väntas således inte få fullt genomslag beroende på att den i viss mån motverkas av den måttliga ökningen i privat konsumtion, produktiviietsförbättringaraa i industrin, de låga lönelyften samt det låga kapacitetsutnyiijandet.
Östeuropa
Inom ländema i Central- och Östeuropa samt republikema i f d Sovjetunionen fortgår omställningen till marknadsekonomi med varierande hastighet och framgång.
I de länder i Central- och Östeuropa som tidigt inledde reformprocessen — framför allt Ungem, Tjeckoslovakien och Polen — tycks nu en viss ljusning kunna skönjas vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Dessa länder har haft betydande framgång vad gäller makroekonomisk stabilisering och privatisering av mindre företag. De har dessutom med framgång inlett en omläggning av handeln från traditionella handelspartners i öst till nya marknader i väst. Det är därmed troligt all den samlade produktionen ökar från och med 1993.
25
Bland många av de stater som utgjorde f d Sovjetunionen har dock Prop. 1992/93:100 reformprocessen knappt påbörjats. Dessa stater har dessutom drabbats Bilaga 1.1 hårt av att den tidigare mycket omfattande intema handeln drastiskt minskat. Vad beträffar Ryssland är den ekonomiska situationen kritisk, delvis på grand av oklarhet om reformpolitikens framtid. Åtgärder för att uppnå makroekonomisk stabilitet har inle fått effekt.
De baltiska staterna påverkas av utvecklingen inom OSS i allmänhet och Ryssland i synnerhet. Under den inledande fasen av reformprocessen har de baltiska stateraa visat en påtaglig beslutsamhet och reformvilja. Samtliga tre stater har exempelvis lämnat rabelzonen och helt eller delvis infört egna valutor, samtidigt som omfattande prisliberaliseringar genomförts. De första stegen mot mer omfattande privatiseringar har tagits. Trots dessa initiala framgångar bör poängteras att stora svårigheter kvarstår. Även under 1993 kommer utvecklingen i de baltiska ekonomierna att kännetecknas av fallande produktion och stigande arbetslöshet.
3 Utrikeshandel
3.1 Export och import
Sveriges totala varaexport ökade med ca 1% 1992. 1 år beräknas den stiga med 5% och med drygt 8 1/2% 1994. Föratom en snabbare marknadstillväxt beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och andelsvinster. Varaimporten visar en långsam återhämtning under prognosperioden. I år beräknas den falla med omkring 1/2% och öka med närmare 4% 1994.
Importtillväxten inom OECD-området under de närmaste två åren bedöms bli betydligt svagare än under konjunkturappgången åren 1984-1986. Marknadstillväxten var då mer än tre gånger högre än den beräknade för 1992-1994. Det bidrar tUl en relativt långsam exporttillväxt de närmaste åren, trots en markant förbättring i industrins konkurrenskraft.
Sveriges relativpris för bearbetade varor steg med ca 10% under perioden 1985-1989. Detta har lett till att industrin förlorat marknadsandelar i stor utsträckning. Under 1990 började industrin hålla tillbaka exportpriseraa och relativpriset föll något. Utrymmet för en större prisnedgång var ändå begränsat, eftersom kostnadsutvecklingen var fortsall hög. Industrins lönsamhet försämrades snabbt fr.o.m. 1990.
Diagram 3:1 Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991
Index 1980=100
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 Källa: OECD
År 1990 föll Sveriges relativpris för bearbetade varor något och steg måttligt året därpå. Industrin förlorade ändå marknadsandelar i stor omfattning under dessa år. De tidigare årens snabba försämring i konkurrenskraft slår igenom på flera års sikt. Under 1992 sjönk åter relativpriset, vilket kunde märkas i en uppbromsning av andelsför-
lustema. Under 1992 beräknas förlusten lill 2,5% på världsmarknaden Prop. 1992/93:100 för bearbetade varor, att jämföra med 4,6% 1991. Bilaga 1.1
Sänkningen av arbetsgivaravgiften i januari 1993 samt deprecieringen av den svenska kronan efter det att kopplingen till ecun släppts, skapar utrymme för en kraftig sänkning av relativpriset för svensk export i år. Totalt beräknas relativpriset minska med omkring 7% 1993. En del av fallet förklaras av utrymmet för en relativprissänkning som deprecieringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnadema för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för en relativprissänkning och resten till en vinstmarginalförbättring. Relativprissänkningen är nästan lika stor som i samband med devalveringama i början på 1980-lalel, då relativpriset föll med 8%. Den kraftiga förbättringen i konkurrenskraft bidrog starkt till att exportindustrin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlusterna till vinster. Industrins andelar på OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym under åren 1982-1983. Under prognosperioden 1993-1994 beräknas andelsvinsteraa uppgå till 6 1/2%.
Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor
Procentuell förändring
1994 Exportmarknadstillväxt
14 OECD-länder Totalt
5,3 5,8
0,7 2,2
2,2 2,9
3,4 4,0
5,5 5,7
Priser
14 OECD-länders importriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris
2,7 2,0 -0,7
0,7 1,8 1,1
-0,8
-2,2 -1,4
16,0 7,9 -7,0
2,6 2,5 -0,1
Marknadsandelar, volym
14 OECD-länder Totalt
-4,3 -5,0
-5,4 -4,6
-2,6 -2,5
2,8 2,4
4,6 4,0
Exportvolym
14 OECD-länder Totalt
0,8 0,6
-4,7 -2,6
-0,5 0,4
6,3 6,5
10,4 10,0
Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländemas importpriser vägs samman pä motsvarande säu. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Relativprissänkningen i år beräknas leda till marknadsandelsvinster för svensk exportindustri för första gången på lio år. Andelsvinsteraa kan ändå väntas bli begränsade p.g.a. att andra faktorer inverkar negativt på utvecklingen. En faktor som håller tillbaka exporten under innevarande lågkonjunktur är produktsammansätlningen. Svensk export av bearbetade varor är i högre grad än konkurrentiändema inriktad på varor som nu möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt jäm och stål, men också vissa investeringsvaror, se tabell 3:2. I en jämförelse med
28 Sveriges tre resp. 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den största skillnaden mellan dem och Sverige i alt andelen papper och papp samt jäm och stål i exporten är betydligt större för Sverige. Andelen maskiner och transportmedel är visserligen totalt sett ungefär lika stor för Sverige som för OECD i genomsnitt, men skillnaderna är stora för enskilda varagrapper. Sveriges andel industrimaskiner, telekommuni-kationsutrastning och vägfordon i exporten är slörre än för OECD-genomsnittet. Sveriges största konkurrent, Tyskland, har ännu större andelar industrimaskiner och vägfordon i sin export än Sverige, vilket också missgynnat Tysklands export då efterfrågan på dessa varor dämpats under lågkonjunkturen. Sedan 1986 har Tyskland tappat ca 19% av sin andel av världsmarknaden för bearbetade varor.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder
Index 1980=100
1980 1982 1984 1985 1988 1990 1992 1994 Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Andelsutvecklingen beror inte enbart på konkurrenskraften och produktsammansättningen i förhållande till konkurrenlländeraa. Japan, som upprätthållit sin konkurrenskraft relativt väl och som dessutom har stora andelar varor som växer snabbt på exportmarknaden, som t.ex. kontorsmaskiner, datorer, telekommunikationsutmstning, har ändå tappat marknadsandelar från mitten av 1980-talet. En del av andelsförlusteraa som drabbat flertalet OECD-länder kan förklaras av den ökade konkurrensen från nyindustrialiserade länder som Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på exportmarknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av 1980-talet. Sedan 1986 har dessa länder tillsammans ökat sin marknadsandel för bearbetade varor med drygt 30%.
29 Tabell 3:2 Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990
Andelar av total varuexport i procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga l.l
Tyskland
Japan
USA
Sverige
OECD
Papper och papp
2,2
0,7
1,3
11,0
2,3
Järn och stål
3,8
4,4
0,9
6,0
3,3
Maskiner och
transportmedel
49,4
70,8
46,4
43,5
43,7
varav
Industrimaskiner
18,3
15,9
13,2
17,4
14,0
Kontorsmaskiner
och datorer
2,5
8,7
4,2
2,6
4,3
Telekom.utrustning
1,8
10,1
2,5
4,4
3,0
Elektriska maskiner
6,8
11,0
7,6
4,3
6,3
Vägfordon
16,8
22,9
7,9
13,0
12,3
Anm.: Tyskland avser här Västtyskland. Varugrupperna är uppdelade enligt SITC,
rev. 3.
Källa: OECD (Foreign Trade by Commodities, 1991), Finansdepartementet.
Mol slutet av 1989 inleddes ett fall i den svenska varuimporten. Mellan 1990 och 1992 minskade den med omkring 6%. Det kraftiga fallet hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling. Importandelen tycks också ha återgått till en mer normal nivå jämfört med överhettningsåren mot slutet av 1980-talet, då importen drevs upp genom de kapacitelsrestriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. I nedgångsfasen har importen också minskat snabbare än den importvägda efterfrågan.
Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-komponenterna vägs där samman med avseende på genomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor.
Tabell 3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor
Bidrag till importvägd efterfrågan, procentenheter
1994 Offentlig varukonsumtion Privat varukonsumtion Byggnadsinvesteringar Maskininvesteringar Export av bearbetade varor Lagerförändringar
Importvägd efterfrågan Import av bearbetade varor
0,3 0,2 -0,2 -3,7 -0,9 -2,5
-6,7
-7,5
0,6 -1,4 -0,2 -2,5 0,1 1,5
-1,9 -1,2
-0,0 -1,7 -0,5 -0,4 2,4 0,5
0,2 -1,0
-0,1 -0,1 -0,3 0,8 3,8 0,7
4,9 6,0
Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
1991 föll den importvägda efterfrågan med hela 7%. Den starka lageravvecklingen i kombination med raset i maskininvesteringaraa var de viktigaste faktorerna bakom della. Under 1992 föll den privata varakonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringaraa fortsatte att minska. Etl positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd efierfrågan stannade vid ca 2%. I år föratses en förskjutning av
30
användningssidan mot mer importtunga delar varför den importvägda efterfrågan i slort sett blir oförändrad, trots att den totala (ovägda) efterfrågan fortsätter att minska. Härtill bidrar i första hand den starka exporttillväxten samt all nedgången för maskininvesteringar i stort sett upphör. Den privata konsumtionen minskar visserligen totalt sett kraftigt, men minskningen i vamkonsumtion beräknas bli av ungefär sanuna storleksordning som 1992. Den starka exportlillväxten 1994 bidrar i hög grad till den femprocenliga tillväxten av den importvägda efierfrågan som då föratses.
Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta kan ses som en effekt av den tilltagande intemationella specialiseringen som kännetecknat världsekonomin en längre tid. Ekonometriska skattningar lyder på att denna effekt för Sverige har upgått till 1,5-2% per år under 1980-talet. Under perioden 1991 till 1994 finns dock två viktiga skäl till varför inte importen av bearbetade varor väntas öka snabbare än den importvägda efterfrågan. Importandelen drevs upp av det extremt höga kapacitetsutnyttjandet under överhetlningsåren. I nedgångsfasen återgår imporlandelen sedan till mera normala nivåer Det andra skälet är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.
Importprisel för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntas en ökning med drygt 6 %, vilket till största delen förklaras av deprecieringen av den svenska kronan och dess genomslag på importprisema. Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan och de pressade hemmamarknadsprisema gör att såväl exportörerna lill Sverige som importörema här i landet sannolikt pressar sina marginalen
Tabell 3:4 Export och import av varor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Miljarder
kr.
1991 Procentuell volymutveckling
Procentuell prisutveckling
1994 Varuexport
Bearbetate varor
281,5
-2,6
0,4
6,5
10,0
1,8
-2,2
7,9
2,5
Fartyg
2,4
-29,7
77,9
-4,0
-18,0
7,1
-3,9
2,6
3,6
Petroleumprodukter
9,8
5,3
9,0
0,0
0,0
1,8
-18,0
2,8
6,9
Övriga råvaror
39,5
-1,2
-0,4
-1,0
7,0
-9,2
-2,8
7,0
5,9
Sununa Varuexport
333,1
-2,2
1,2
5,0
8,7
0,1
-2,9
7,9
3,3
Varuimport
Bearbetade varor
235,2
-7,5
-1,2
-1,0
6,0
-0,5
-2,0
6,4
3,4
Fartyg
4,8
23,3
-32,4
47,2
-46,9
-1,5
-4,8
2,4
5,1
Råolja
14,6
-3,6
6,0
1,1
0,5
-10,5
-6,6
18,0
9,0
Petroleumprodukter
10,5
2,1
4,0
-4,7
2,4
-5,5
-11,0
19,5
7,3
Övriga råvaror
35,8
-5,9
2,6
-1,3
1,8
4,3
-2,5
11,0
5,4
Summa Varuimport
301,0
-6,1
-0,2
-0,6
3,9
-1,1
-3,2
7,9
4,4
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepanementet.
3.2 Bytesbalans Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1 Bytesbalansen uppvisade 1992 preliminärt etl underskolt på drygt 25
miljarder kr., motsvarande 1,8% av BNP. För 1993 och 1994 föratses
en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en väntad ökning
av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott
på ca 35 miljarder kr. och väntas i år förbättras med drygt 22 miljarder
kr. för att nästa år visa ett rekordstort överskoll på 77 miljarder kr. Trots
betydande underskott i avkastningsnettot även de följande två åren
beräknas bytesbalansen visa etl krafiigt överskott 1994, motsvarande
1,5% av BNP
Tabell 3:5 Bytesbalans
Miljarder kr.
1994 Varuexport Varuimport Korrigeringspost
339,9
323,7 -1,3
332,8
300,9
-1,3
327,4
290,9
-1,4
371,1
312,2
-1,4
416,9
338,8
-1,4
Handelsbalans
14,8
30,5
35,1
57,5
76,7
Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster
9,5
1,7
-19,0
-6,9
10,3
2,1-
-20,5
-0,9
10,4
1,0
-22,7
-0,5
11,4
1,1
-22,2
-0,3
12,3
1,1
-21,4
-0,4
Tjänstebalans
-14,8
-9,0
-11,8
-10,0
-8,3
Avkastning på kapital därav räntenetto återinvesterade vinstmedel
-27,1
-42,2
9,3
-29,3
-45,2
8,8
-34,9
-52,3
9,6
-39,7 -60,4
11,7
-31,9
-54,3
12,9
Övriga transfereringar
-13,5
-12,4
-13,9
-12,5
-13,4
Bytesbalans
Andel av BNP
-40,5
-3,0
-20,2
-1,4
-25,6
-1,8
-4,7 -0,3
23,0
1,5
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Underskottet i tjänstebalansen bedöms minska något under perioden 1993-1994 vilket förklaras av en viss förbättring i resevaluta- samt sjöfartsnettol. Underskottet i resevalutanettot beräknas falla för första gången på tio år. Inkomstema bedöms successivt stiga i volym lill följd av de fallande relativprisema på turisttjänster i Sverige, i kombination med den internationella konjunkturappgången. Resevalulautgifteraa däremot beräknas minska kraftigt i volym (-13% 1993) i samband med fallet i privat konsumtion och den negativa utvecklingen i hushållens disponibla inkomster. Räknat i löpande priser blir effekten på resevalutanettot däremot inte så stor, eftersom utgifteraa stiger markant till följd av deprecieringen av kronan.
Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsalt stort underskott, men nästa år beräknas det minska med ca 8 miljarder kr., vilket förklaras av utvecklingen i räntenettot. Den räntebärande skulden lill utlandet ökar inle lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av en förbättring i
32
bytesbalansen samt en nedgång i svenska direklinvesteringar utomlands sedan 1991. Räntenettot försämrades ändå med 7 miljarder kr. 1992. Försämringen kan delvis förklaras av en övergång från kortfristig till mer långfristig upplåning under 1991, som vanligen genererar halvårs- eller helårsvisa räntebetalningar. Deima typ av lån som togs 1991 belastade följaktligen räntenettot först 1992.
Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderaa under hösten 1992 slår till största delen igenom i år och bidrar till ett ökat underskott i räntenettot. Det höga ränteläget förklaras också av en ökad kronandel i skuldstocken. Utländska placerare har visat ökat intresse för svenska räntebärande värdepapper. Kronandelen i skuldstocken växer därmed. Det svenska ränteläget får följaktligen en allt större betydelse för de räntekostnader som belastar bytesbalansen. Vidare bidrar fallet i kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar.
Under 1992 ökade staten sin utlandsupplåning. En del av detma upplåning deponeras i svenska banker, vilket medför att de kan amortera sina skulder mot utlandet. Den statliga upplåningen är huvudsakligen långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen räntebetalningar först i år.
Diagram 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994
Andel av BNP, % 55
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 Anm.: Den räntebärande skulden påverkar räntebetalningarnas storlek. Här ingår samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Däremot inkluderas inte handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker m.m. Inte heller tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier ingår. Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.
En successiv nedgång i marknadsräntoraa i år får en positiv effekt på räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas minska. En minskning med en procentenhet i räntenivån för den räntebärande skulden innebär en förbättring i räntenettot med drygt 6 miljarder kr.
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
33 De utländska direktinvesteringarna i Sverige bedöms nära balansera del Prop. 1992/93:100 svenska direktinvesteringsulflödet under de närmaste åren. Mönstret Bilaga 1.1 under den senare hälften av 1980-lalet, då utlandsinvesteringaraa genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då nettoutflödet för direktinvesteringarna uppgick till knappt 10 miljarder kr., att jämföra med hela 72 miljarder kr. året innan.
Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinvesteringarna i Sverige. De steg från drygt 12 miljarder kr. 1990 till 38 miljarder kr. 1991. För 1992 pekar preliminära uppgifter på en påtagligt minskad nivå både av de utländska direktinvesteringama i Sverige och de svenska utomlands. Det hör sannolikt samman med den internationella lågkonjunkturen, ränteuppgången och skuldsaneringen. Det finns ändå flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinvesteringarna i Sverige på sikt. Det har blivit lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft i januari 1992. Förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, fördelaktig företagsbeskattning m.m. borde vidare stimulera utländska investeringar i Sverige.
34
4 Industrin Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 4.1 Produktion och konkurrenskraft
Efter det kraftiga fallet i industriproduktionen från första kvartalet 1989 tycks nedgången ha upphört under 1992. Sänkningen av arbetsgivaravgiften från 1 januari 1993 samt deprecieringen av kronan ger en avsevärd förbättring av konkurrenskraften, som beräknas bidra till en gynnsam utveckling av industriproduktionen. Den svaga intemationella efterfrågan motverkar däremot en kraftigare uppgång.
Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1994 Industriproduktion Lönekostnad per timme Produktivitet
Enhetsarbetskostnad, (ULC) 14 OECD-länders ULC 14 OECD-länders ULC, SEK
Relativ ULC, SEK
-2,0 8,8 3,0 5,6 4,1 6,7
-1,0
-5,1 7,6
1,1 6,4
4,3 4,5
1,8
-3,5 3,7 3,8
-0,1 1,9 0,8
-0,9
1,0 0,3 3,1 -2,7 2,0 15,0
-15,4
6,0 4,5 3,9 0,6
1,7 1,7
-1,1
Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Vi har inte inkluderat konkurrensen gentemot länder utanför ÖECD-området.
Produktiviteten baseras här på SCB:s industristatistik. Uppgiften för 1990 är uppreviderad, men preliminär.
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Industrins andel av BNP föll 1982 till knappt 21% från ca 22% 1978, året innan dåvarande nedgångsfas. Nu har andelen minskat från 22% 1988 till 18%. Den krympande andelen hör samman med den kraftiga nedgången i efterfrågan under irmevarande lågkonjunktur, det höga kostnadstrycket, fallande produktpriser, lönsamhetsförsämringen m.m. Den höga realräntan och kredilåtstramningen inom den finansieUa sektom är några faktorer som dessutom motverkat nyinvesteringar inom industrin (se vidare kapitel 8).
Industrikapacitet har slagits ut. En grov uppskattning av hur stor utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och kapacitetsulnyttjandet. Måttet visar att omkring 7% av industrins kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. I verkstadsindustrin beräknas kapacitetsutslagningen ha uppgått till ca 9% under samma period. Till detla ska också läggas den kapacitet som nu varaktigt försviimer i och med nedläggningen av Volvos fabriker i Uddevalla och Kalmar. Volvo tar därmed bort 30% av sin kapacitet i Sverige. Det innebär att ytterligare ca 1 procent av industrins kapacitet läggs ned, grovt räknat, utöver 7% som vi räknat med. SAAB drar ner antalet anställda, men behåller tills vidare sin produktionskapacitet. Detta är möjligt genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet.
35 Diagram 4:1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992
Index l:a kvartalet 1989=100 104
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
100 96 92 88 84 80
1992 Källa: Statistiska centralbyrån.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk med 9% från toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. Under den tidigare nedgångsfasen från början av 1979 till bottennivån 1982 minskade kapacitetsulnyttjandet med ca 8%. Industriproduktionen föll med 9% under samma period, att jämföra med ett fall med drygt 15% under den senare nedgångsfasen. Detta indikerar att utslagningen av kapacitet varit större under innevarande lågkonjunktur än under den tidigare. Utslagningen under början av 1980-talet kan med ovan nämnda grova beräkningssätt uppskattas tUl ca 1%, mot ca 8% nu.
Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, dvs. den nivå som kunde nåtts med befintlig arbetsstyrka om inte hinder av olika slag förelegat, har också minskat betydligt och i högre grad än under den förra lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Skillnaden mellan det faktiska och möjliga kapacitetsutnyiijandet ökade avsevärt under åren 1989-1991, vilket innebär att företagen i viss mån behöll ledig kapacitet. Under 1992 minskade emellertid denna skillnad, vilket tyder på all företagen i högre grad reducerade antalet anställda. Produktionen stabiliserades emellertid förra årel och produktiviteten steg inom industrin, vilket motverkade en fortsatt utslagning. Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt ha kunnat producera ca 10% mer under 1992 om det funnits tillräcklig efterfrågan. Den beräknade ökningen i industriproduktionen 1993-1994 med totalt 7% skulle alltså inte innebära någon omedelbar risk för flaskhalsar och brist på arbetskraft inom de närmaste två åren. Därefter finns däremot betydande risker för detta om inte industrikapaciteten åter växer under de närmaste åren.
36 Åren 1986-1987 förbättrades industrins konkurrenskraft lill följd av en gynnsam växelkursutveckling för den svenska kronan, p.g.a. valutakorgens sammansättning. Även år 1990 förbättrades konkurrenskraften lill följd av en effektiv depreciering av kronan. Under hela perioden 1984-1991 ökade industrins arbetskostnad per producerad enhet ändå drygt 14% snabbare än i konkurrentländerna, räknat i gemensam valuta.
Under 1992 steg industrins lönekostnader med endast drygt 3 1/2%. Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har starkt bidragit lill att bromsa löneökningslakten. Industrins produktivitet steg markant, till 3,8%, vilket sammantaget innebär att industrins arbetskostnad per producerad enhet var så gott som oförändrad. 1 konkurrentiändema beräknas den däremot ha stigit med ca 2%. Beslutet att låta kronan flyta fritt i november 1992 innebar en effektiv appreciering av konkurrentländemas valutor med ca 14% fram lill mitten av december 1992. Valutakurserna antas under prognosperioden rent tekniskt ligga kvar på denna nivå. Räknat i gemensam valuta uppgår förbättringen i industrins konkurrenskraft till knappt 1% för 1992.
Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1994
Index 1980=100 105
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 ÄTä/Zor.'Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sänkningen av arbetsgivaravgiften saml borttagandet av två semesterdagar beräknas ge industrin en kostnadssänkning med totalt 3,6%. Dessutom bidrar deprecieringen av kronan starkt till alt förstärka konkurrenskraften. Relativt Sveriges största konkurrentland Tyskland sänks kostnadsnivån med hela 25% åren 1992-1994, räknat i svenska kronor. Relativt Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer beräknas industrins arbetskostnad per producerad enhet minska med totalt 17%, räknat i gemensam valuta samma period. Det innebär att det relativa kostnadsläget 1994 blir gynnsammare än 1983 års nivå. Den kraftiga
förbättringen hör inte enbart samman med deprecieringen av kronan och Prop. 1992/93:100 sänkningen av arbetsgivaravgiften. Stora delar av industrin har slagits ul Bilaga 1.1 och de förelag som återstår är de mest konkurrenskraftiga. Produktivitetstillväxten i dessa företag är sannolikt relativt hög.
4.2 Lönsamhet
1 samband med konjunkturnedgången under andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster falla. Industrins rörliga kostnader per producerad enhet steg snabbare än produktpriseraa redan fr.o.m. 1988, och marginalema, dvs. braltoöverskollel som andel av brattoproduktionsvärdet, pressades för att bromsa marknadsandelsförlusteraa.
År 1990 nådde lönekostnaderaa per producerad enhet den högsta nivån sedan 1981, men uppgången i insatskostnaderaa mer än halverades. Försäljningsprisema höjdes i allt långsammare takt och marginalema pressades ylterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och lönekostnader, men produktpriseraa steg ännu långsammare.
Förra året minskade industrins rörliga kostnader per producerad enhet. Produktpriseraa föll någol mer och vinstmarginalen krympte för femte året i rad, om än inte så kraftigt som föregående år. Industrins vinstandel, dvs. driftöverskottet bratto som andel av förädlingsvärdet, beräknas ha nått en botten 1992, ungefär i nivå med vinstandelen under lågkonjunkturåren 1980-1981.
Vinstmarginalen beräknas stiga i år med hela 3 procentenheter, vilket innebär att en stor del av marginalförlustema under de senaste åren återhämtas. En del av förbättringen förklaras av det utrymme för marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderaa för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för marginalförstärkning och resten till en relativprissänkning av exportpriseraa. En viss marginalförbättring antas också ske på hemmamarknaden. Vinstandelen beräknas 1994 ligga på nästan samma nivå som 1989. Den höga vinstandelen bör dock ses mot bakgrand av den kraftiga utslagningen av olönsamma företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet.
Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senasie två åren, i samband med vikande råvarapriser, ökad konkurrens och överkapacitet på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarakostnader som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen kraftigt 1992, för tredje året i följd. I år väntas en snabb förbättring i basindustrins vinstutveckling och en omfattande marginalförstärkning. Inom skogsindustrin väntas insatsvarapriseraa fortsätta minska, bl.a. till följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energiskatten. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att deprecieringen av kronan därmed får elt begränsat genomslag på kostnadema. De rörliga kostnaderaa blir så gott som oförändrade för basindustrin som helhet medan produktpriseraa stiger, vilket ger en marginal förbättring med hela 4,7 procentenheter i år. Nästa år ökar insatsvarakostnadema, men sammanlaget beräknas likväl vinstmarginalen stiga med ytterligare knappt 2 procentenheter.
38
Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel
Procentuell förändring
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 Per producerad enhet (procentuell förändring): Förbrukningskostnad Lönekostnad'
Lönekostnad per timme
Produktivitet
2,8 8,8 9,4 0,5
2,2 6,0 7,6 1,5
-0,6 -0,1
3,7 3,8
3,6
-2,7 0,3 3,1
4,3 0,6 4,5 3.9
Summa rörlig kostnad
4,6
4,2
-0,4
1,6
3,2
Produktpris
Marginal, procentenheter
3,6 -0,9
2,0 -1,8
-0,8 -0,3
5,1 3,0
3,5 0,2
Bruttoöverskottsandel
26,9
21,9
21,1
28,3
29,3
' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen (minst 200 anställda) visar att resultatet efter avskrivningar försämrades med 30% jämfört med delåret 1991. Med delar avses årets sex eller åtta första månader beroende på förelagens rapporteringsprinciper. Netiomarginalen, resultat efter avskrivningar i procent av omsättningen, minskade med 1 procentenhet, lill 2,5% delåret 1992.
Finansdepartementets prognos över industrins lönsamhet baseras på nationalräkenskapema (NR) och inte företagsstatistiken. Beräkningen av vinstmarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt. Bruttomarginalen visar en nedgång med 0,3 procentenheter 1992 enligt NR, men en nedgång med 0,6 procentenheter enligt delårsresultaien 1992 för de största industriföretagen.
I Finansdepartementets prognos beräknas vinstmarginalen ("brattomarginalen") som brattoöverskott i procent av brattoproduklionsvärdet. Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då lönekostnaderaa räknats bort. I företagsekonomiska termer motsvaras bratloöverskoliet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomarginalen i företagsstalistiken motsvarar rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen. Brattomarginalema är emellertid inle helt jämförbara vilket förklarar skillnaden mellan kurvorna i diagram 4:3.
39 Diagram 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1992
Procent 12
11 10
Enligt Nationalräkenskaperna
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Enligt Företags statistiken
5-
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Brattoöverskottet enligt NR beräknas utifrån försäljningsvärdet för de varor som tillverkats, d.v.s. inklusive färdigvaralager. Rörelseresultatet i företagsstalistiken beräknas utifrån del faktiska försäljningsvärdet vid försäljningstillfället, alltså exklusive värdet på varor i lager. Ytterligare en skillnad ligger i att i den förelagsekonomiska vinstberäkningen ingår de kostnader som företaget historiskt sell haft för att tillverka varoraa. Föratsatt att insatsvarapriseraa stigit över tiden kommer därmed de redovisade kostnadema för tillverkningen att vara lägre än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. Om insatsvarapriseraa istället fallit över tiden kommer de redovisade tillverkningskostnadema vara större än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. I nationalräkenskapema däremot motsvarar vinsten det överskott som återstår då återanskaffningskostnaden för produktema dragits ifrån produktionsvärdet. Della överskoll syftar på vad själva produktionsprocessen klarat av att generera och exkluderar således effekter av prisutvecklingen.
Skillnader i förändringstakt mellan de båda brattomarginalbegreppen kan förklaras av förändringen i prisutvecklingstakt. De fallande prisema på insatsvaror under innevarande lågkonjunktur inverkar negativt på företagsstalistikens rörelseresultat. I NR registreras en gynnsammare vinstutveckling p.g.a. de fallande åleranskaffningskostnadema.
40
5 Arbetsmarknad
Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990 försämrades arbetsmarknadsläget i snabb takt 1991. Under hösten 1992 förmörkades bilden betydligt av de mycket höga räntenivåeraa som bromsade upp aktiviteten i ekonomin. Detta medverkade till det stora antalet varsel om uppsägningar som registrerades mot sluiet av året. Deprecieringen av kronan, sänkningen av räntan samt de sänkta arbetsgivaravgifteraa gör att det hårda omvandlingstrycket i ekonomin lättat något.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft återspeglas i den låga nivån på antalet lediga platser hos arbetsförmedlingaraa samt genom att det enligt företagen nästan inte förekonuner någon brist på arbetskraft. Den dämpade efterfrågan, tiUsanunans med de höga varseltalen, indikerar ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden.
Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsulbudel. Delta orsakas till en del av en stark ökning av volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av främst arbetsmarknadsutbUdning. Utbudet minskar också till följd av att fler väljer att studera även i reguljär utbildning, eller inte söker arbete alls, eftersom möjligheten att få ett arbete bedöms vara liten.
Diagram 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser
65000 60000 55000 50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000
O
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Även i år föratses utbudet minska, vilket främst beror på att volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Fallet i produktionen medför att sysselsättningen minskar än mer, varför arbetslösheten föratses stiga till 6,2 %. Arbetslösheten föratses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongrensat plana ut, vilket innebär etl årsgenomsnitt på 7% 1994. Denna uppgång sker trots alt BNP då åter börjar stiga. Tidigare gjorda rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning all behovet av arbetskraft avtar ytterligare, trots all ekonomin då konunit in i en återhämtningsfas.
Prop.1992/93:100 Bilaga l.l
41
5.1 Sysselsättning
1 takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten började sysselsättningen falla i början av 1991. Nedgången har därefter fortsatt i snabb takt. Sysselsättningen sjönk med över 250 000 personer, motsvarande närmare 6%, mellan 1990 och 1992, mätt som helårsgenomsnitt. Sysselsättningen i timmar minskade något mindre under perioden till följd av stigande medelarbetstid. Ökningen av medelarbetstiden förklaras främst av minskad sjukfrånvaro medan ökningen av antalet semesterdagar för vissa grapper år 1991 verkade i motsatt riktning.
Sysselsättningsneddragningama har varit tydligast inom industrin, som också svarat för huvuddelen av det totala sysselsällningsfallel i ekonomin. Nedgången inleddes redan i början av 1990 och har fortsatt kontinuerligt. Under loppet av perioden har nedgången blivit allt starkare också inom den privata tjänstesektom, byggsektom och mol sluiet också inom kommunema.
Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 5:1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Nivå 1991
Förändring
från föregående år •
1994 Sysselsättning
Jord- och skogsbruk
-6
-7
-4
-3
Industri
-62
-82
-20
20 Byggnadsverksamhet
-1
-38
-37
-25
Privata tjänster
-14
-31
-40
7 Kommunal verksamhet
-21
-13
-24
Statlig verksamhet
-1
-5
-5
Totalt
4430
-77
-180
-119
-30
Arbetskraft, totalt
-25
-86
-62
4 Arbetslösa
% av arbetskraften
2,7
2,7
4,8
6,2
7,0
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid. De strakturella förändringama inom jordbmket föratses fortsätta under perioden, ined minskad sysselsättning som följd. Vändningen uppåt av produktionen inom skogsindustrin iimebär en ljusning också inom skogsbraket. Sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbrak föratses således bromsas upp under prognosperioden.
Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med 170 000 personer, eller med ca 17%, mellan 1989 och 1992. Den uppgång i produktionen som föratses i år (se kapitel 4) bedöms vara för svag för att sysselsättningen ska vända uppå. Däremot minskar nedgångstakten. År 1994, då produktionen beräknas växa med 6%, föratses en sysselsättningsuppgång. Trots denna starka produktionsuppgång beräknas produktivitetsökningen vara ungefär lika stor nästa år som i år. Det förklaras av att de stora sysselsättningsneddragningar som tidigare gjorts
42
medför alt potentialen för snabba produktivitetsökningar minskar då Prop. 1992/93:100 produktionen vänder uppåt. Ett tecken som tyder på att arbetsstyrkan Bilaga 1.1 redan nu utnyttjas i relativt hög grad är alt övertidsuttaget har ökat och ligger på en betydligt högre nivå än i föregående lågkonjunktur. Arbetskraftsreserven, som i motsvarande konjunkturfaser genererat en snabb produktivitetstillväxt, är således mindre.
Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medförde att sysselsättningen började minska först mol sluiet av 1991. Därefter har fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har dragits ned med ca 13% 1992 och nedgången föratses bli ungefär lika stor de kommande åren p.g.a raset i bostadsbyggandet och fortsatt låga byggnadsinvesteringar inom näringslivet.
Inom den privata tjänstesektorn har sysselsättningen avtagit kontinuerligt under 1991 och 1992. Sammanlagt har antalet sysselsatta minskat med ca 45 000 personer, motsvarande närmare 3%. Även 1993 föratses nedgången fortsätta med 40 000 personer beroende på den svaga utvecklingen inom byggsektora och fallet i privat konsumtion. År 1994 föratses åter en svag uppgång i sysselsättningen, i takt med återhämtningen i ekonomin.
Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991. År 1992 föll antalet sysselsatta med i genomsnitt drygt 20 000 personer. Under 1993 beräknas antalel minska med ca 13 000 personer. Satsningen på beredskapsarbeten håller då uppe sysselsättningen eftersom en stor del av dessa hamnar inom kommunema. År 1994 föratses nedgången bli större då inte åtgärdsinsatser bromsar utvecklingen.
Antalet sysselsatta inom staten minskade något under 1992. Nedgången föratses fortsätta under prognosperioden, till följd av neddragningar inom administrationen, med sammanlagt 10 000 personer.
Sammanfattningsvis föratses antalet sysselsatta fortsätta att minska, om än i avtagande takt, 1993 och 1994. Nedgången inom byggnadsverksamheten drar ned utvecklingen under hela perioden. En vändning uppåt inom främst industrin, men också inom den privata tjänstesektom mot slutet av perioden, föratses till följd av den stigande produktionen. Sedan 1990, då det totala antalet sysselsatta var som störst, beräknas anlalel ha minskat med ca 400 000 personer år 1994. Det motsvarar en minskning med 9%.
Produktiviteten antas öka med 1,7% 1993 och drygt 2% 1994. Potentialen bedöms som ännu större men den svaga efterfrågan innebär all den inte kan realiseras. Dessutom minskar trycket på effektiviseringar, liksom utslagningen av mindre effektiva enheter, som en följd av det väsentligt förbättrade kostnadsläget.
43
Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring
1994 Näringslivet
Produktion
Sysselsättning
Produktivitet
2,7 3,2 -0,4
2,6 1,1 1,5
0,9 0,5 0,3
-2,8
-3,6
0,8
-1,5 -4,2 2,8
-1,3 -3,7 2,4
2,7 -0,1 2,8
Industri Produktion Sysselsättning Produktivitet
2,3 0,5 1,9
1,7 -0,6
2,3
-2,0 -2,4 0,5
-5,1 -6,1
1,1
-3,5 -7,0 3,8
1,0 -2,0 3,1
6,0 2,0 3,9
Byggnadsverksamhet Produktion Sysselsättning Produktivitet
0,7 0,9 -0,2
5,7 3,6 2,0
0,2 2,0 -1,8
-3,4 -2,3 -1,2
-5,5
-10,5
5,6
-10,5
-14,0
4,1
-6,0 -9,0
3,3
Privata tjänster Produktion Sysselsättning Produktivitet
3,8 3,1 0,7
2,6 3,0 -0,4
2,1 2,1 0,0
-0,5
-2,1
1,6
0,3
-1,4
1,7
-1,5
-2,8
1,3
2,4 0,4 1,9
Offentliga tjänster
Produktion
0,7
2,1
1,9
-0,1
-0,1
-0,4
-0,7
Totalt
Produktion
Sysselsättning
Produktivitet
2,3 2,4 -0,1
2,4 1,5 0,9
1,2 0,8 0,4
-2,1 -2,3 0,2
-1,2
-3,0
1,9
-1,1
-2,7 1,7
1,8 -0,4
2,2
Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar sysselsättningen. Lågkonjunkturen gör att arbetstidema förkortas inom vissa branscher. Det bekräftas av att den nedgång som skett i sysselsättningen främst har berört de heltidssysselsatta medan andelen deltidssysselsatta har ökat. Antalet personer som skulle vilja arbeta mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, har stigit från 170 000 personer 1989 till ca 300 000 personer 1992. I motsatt riktning verkar den minskade frånvaron. Efter den starka uppgången i medelarbetstiden 1992, som satmolikt tUl stor del var en följd av införandet av de nya sjukförsäkringsreglema, beräknas en relativt oförändrad nivå under 1993. År 1994 föratses en viss uppgång i medelarbetstiden orsakad av främst minskningen av antalet semesterdagar.
Även anknytningen till arbetsmarknaden har minskat under innevarande lågkonjunktur. De fast anställda svarar för hela nedgången av antalet sysselsatta, medan antalet tidsbegränsat anställda ökal någol. Det kan ses som en riktning mot en mer försiktigt hållning vid rekrytering bland arbetsgivare i det osäkra arbetsmarknadsläget.
5.2 Utbud av arbetskraft
1 samband med all efterfrågan på arbetskraft avtog under 1991 inleddes också en nedgång i utbudet av arbetskraft. Sedan 1990 har antalet personer i arbetskraften minskat med 110 000 personer, eller med ca 2,5%. Eftersom befolkningen samtidigt steg med ca 50 000 personer
44
berodde hela nedgången på ett minskat arbetskraftsdeltagande. År 1990 Prop. 1992/93:100 deltog 84,8% av befolkningen i arbetskraften, 1992 var andelen 82%. BUaga 1.1 Bakom denna minskning ligger ett starkt fall i de yngre åldersgrappemas arbetskraftsdeltagande. Nedgången blir emellertid också allt tydligare även bland de äldre.
Antalel studerande har ökat betydligt. Antalet deltagande i arbetsmarknadsutbildning har enligt AMS stigit med 50 000 personer sedan 1990. Även antalet reguljärt studerande torde samtidigt ha stigit i omfattning.
En ytterligare orsak till all arbetskraftsutbudet minskar är att motivationen bland de arbetslösa att aktivt söka arbete avtar i takt med att arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k. latent arbetssökande speglar detta. Latent arbetssökande är personer som skulle vilja arbeta, men som inle aktivt sökt arbete av arbetsmarknadsskäl. Sedan 1990 har antalet stigit med 55 000 personer till 95 000 personer 1992. Av dessa var det drygt 20 000 som studerade men egentligen hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av ungdomar.
Det svaga arbetsmarknadsläget 1993 innebär att utbudet av arbetskraft beräknas fortsätta att falla. Förra året minskade antalet personer i arbetskraften med ca 2%. Omkring hälften orsakades av ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. All arbetskraftdeltagandet faller, vilket det inte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, beror sannolikt på de höga nivåer som uppnåddes under överhetlningsåren. Dessutom har bidraget från det trendmässigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet minskat.
Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper
Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter
Nivå 1991
Förändring från
1 föregående år
16-19 är.
män
42,3
2,5
-0,4
-5,4
-7,4
kvinnor
47,1
2,0
-0,8
-3,4
-7,9
20-24 år.
man
82,8
0,7
-0,2
-2,0
-5,9
kvinnor
77,5
1,2
-1,4
-3,1
-4,2
25-54 år,
män
94,6
0,3
0,0
-0,5
-1,1
kvinnor
90,5
0,1
0,3
-0,8
-1,1
55-64 år.
man
75,5
-0,2
0,7
0,0
-0,9
kvinnor
66,9
-0,6
2,0
0,6
-2,0
Totalt
83,9
0,5
0,3
-0,9
-1,9
-1,4
-0,2
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
1 år beräknas utbudet sjunka med ca 1,5%, motsvarande drygt 60 000 personer. Därav föratses de arbetsmarknadspolitiska åtgärderaa svara för i stort sett hela nedgången. Mest beräknas arbetskraftsdeltagandet sjunka bland ungdomarna, främst beroende på att allt fler studerar, genom arbetsmarknadspolitiska insatser men också i det reguljära utbildningsväsendet. Nästa år, då åtgärdsvolymen föratses vara oförändrad och inga ytterligare ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet
föratses, blir också utbudet relativt opåverkat. Höjningen av pen- Prop. 1992/93:100 sionsåldera bedöms endast öka utbudet i storleksordningen en tiondels Bilaga 1.1 procent 1994.
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetslösheten började stiga våren 1990, från en rekordlåg nivå på drygt 1%, och har därefter stigit kontinuerligt. En viss utplåning kan noteras under andra halvåret 1992. Som årsgenomsnitt har arbetslösheten stigit från 1,5% 1990 till 4,8% 1992. Del innebär i antal en ökning med i det närmaste 150 000 personer till ca 215 000 öppet arbetslösa. Antalel dellagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg samtidigt med ca 100 000 personer. Andelen personer i åtgärder av den totala arbetskraften uppgick därmed lill ca 3,5% 1992. Sammanlagt stod således ca 8,5% av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1992.
Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten nu betydligt högre bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 1992 var skillnaden ca 2 procentenheter. Det hänger samman med att sysselsättningen minskat mest inom mansdominerade näringar som industri- och byggbranschen medan de kvinnodominerade tjänstenäringaraa hittills berörts i mindre omfattning.
Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar
Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
16-19 år 20-24 år 25-54 är 55-64 år
Totalt
4,3 5,5 2,0 2,8
2,6
4,1 5,3 1,8 2,5
2,4
3,6
5,1 1,7 2,1
2,2
3,6 4,4 1,4 1,9
1,9
3,1 3,4 1,2 1,6
1,6
3,1 2,9 1,0 1,2
1,4
4,5 3,0 1,1 1,4
1,5
6,7 5,8 2,1 2,0
2,7
9,6
10,9
4,0
3,0
4,8
Anm.: Siffrorna för åren 1984-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.
Källa: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Studerar man de olika åldersgrappema är det bland ungdomaraa som arbetslöshetstalen är högst. Under tredje kvartalet 1992 noterades så höga nivåer som ca 14% bland 16 - 19-åringaraa och ca 12% i åldersgrappen 20 - 24 år. Mot slutet av årel kunde dock en viss nedgång noteras bl.a. till följd av den snabba expansionen av ungdomspraklik-plalsema.
En stor del av de arbetslösa är nytiUträdande på arbetsmarknaden. Under loppet av konjunktumedgången uppger emellertid en allt större del att orsaken till arbetslösheten är personal- eller driftsinskränkningar. Denna orsak till arbetslösheten kan förväntas stiga ytterligare med tanke på den fortsatt höga nivån på antalet varsel under 1992. Antalet varsel om uppsägningar under året kan uppskattas till 185 000, vilket är betydligt mer än under förra lågkonjunkturen då antalet som mest uppgick till drygt 60 000 varsel under ett år. Tillverkningsindustrin
svarar för ca 43%, byggbranschen och den offentliga tjänstesektora för ca 12% vardera.
Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har stigit från i snitt drygt 16 veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots en stark expansion av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa längre tid än sex månader, ökat markant. Jämfört med 1990 har antalet femdubblats lill ca 55 000 personer i genomsnitt 1992. En viss stabilisering, på ca 65 000 personer, kan noteras under andra hälften av årel. Som mest uppgick antalet långtidsarbetslösa under föregående lågkonjunktur till ca 40 000 personer Det motsvarade närmare 30% av det totala antalet arbetslösa. Andelen i slutet av 1992 uppgick lill 27%. En motsvarande andel långtidsarbetslösa som under lågkonjunkturen i början av 1980-lalet innebär en nivå på ca 90 000 långtidsarbetslösa 1994. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att försämra arbetsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. 1 många länder har långtidsarbetslösheten angivits som en av orsakema till "hysteresis", dvs. en permanent hög arbetslöshet.
Diagram 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental personer
550 Prop.1992/93:100 BUaga 1.1
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Den fortsatta, om än avtagande, nedgången i sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms fortsätta stiga under prognosperioden. Den föratses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongrensat plana ut. Årsgenomsnittet för arbetslösheten föratses stiga från 4,8% 1992 till 6,2% 1993 och därefter till 7,0% 1994. Det motsvarar en ökning med närmare 60 000 personer 1993 och med ytterligare 34 000 personer 1994. Andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas samtidigt stiga med 1,5 procentenheter mellan 1992 och 1993 till drygt 5% av arbetskraften. Den nivån antas ligga kvar
1994. Andelen som inle ingår i den ordinarie arbetsmarknaden uppgår därmed till ca 12% 1994. Del kan jämföras med de 5,5% som var den högsta nivån som uppnåddes under lågkonjunkturen i början av 1980-lalet.
Osäkerhetema i prognosen är naturligtvis många. Empirisk erfarenhet saknas om hur arbetsmarknadens funktionsförmåga påverkas av de för Sverige, i ett historiskt perspektiv, mycket höga nivåeraa på arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Svårighetema att bedöma arbetsgivaraas beteende och därmed produktivitetsutvecklingen är dessutom stora. Det tidigare extremt starka omvandlingstrycket i ekonomin som blev följden av en låg inflation, de höga räntoma och den fasta växelkursen kan antas ha lättat något. Trycket på produktivitetsförbättringar har minskat något genom det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Den effektivisering som redan skett innebär dock sannolikt att det finns stora produktivitetspotentialer när efterfrågan lar fart.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderaa har ökat successivt 1991 och 1992. Andelen personer i åtgärder (exkl. arbetshandikappade) av arbetskraften har stigit med över 2 procentenheter sedan 1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer, då beredskapsarbeten utgjorde större delen av åtgärdema, har tyngdpunkten förskjutits till utbildningsinsatser.
Den 1 juli 1992 infördes en ny åtgärd, den s.k. ungdomsprakliken. Denna åtgärd kan ses som en praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbildning för ungdomar ute på företagen. De särskilda inskolningsplatseraa upphörde i och med införandet av ungdomspraktik.
Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år
1992 Beredskapsarbete
16 Ungdomspraktik'
30 Avtalad inskolningsplats
4 Rekryteringsstöd
14 Arbetsmarknads-
utbildning (AMU)
85 Utbildningsvikariat
8 Företagsutbildning
7 Åtgärder för arbets-
handikappade
84 Totalt
175
170
162
158
147
146
179
248
Andel av arbets-
kraften''
2,4
2,1
1,8
1,7
1,4
1,3
2,0
3,7
' T.o.m. 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989
ningsplatser, därefter ungdomspraktik.
Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-
dade.
■' Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.
'* Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.
juni 1992 särskilda inskol-
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
1 samband med regeringens och socialdemokraternas ekonomisk- Prop. 1992/93:100 politiska krispaket utökades de arbetsmarknadspolitiska insatsema Bilaga 1.1 kraftigt. Ännu en ny form av åtgärd, kallad arbetslivsutveckling, introducerades som införs 1 januari 1993. Den innebär att arbetslösa ska kunna gå tillbaka till arbetslivet och erhålla ett utbildningsbidrag som ger samma ersättning som arbetslöshetsförsäkringen. Det ska förstärka skyddet mot utförsäkring. Föratom införandet av arbetslivsutvecklingen utökades också antalet ungdomspraktikplatser och beredskapsarbeten med 36 000 respektive 30 000 platser. Dessutom tillkom 25 000 platser i det reguljära utbildningsväsendet i form av komvux, folkhögskola, gymnasieskola och högskola.
13 Riksdagen 1992/93. 1 .simd. Nr 100. Bilaga 1. 49
6 Löner och konsumentpriser
Nedväxlingen av pris- och löneökningstakten inleddes 1991 och förstärks av den allt lägre aktivitetsnivån i ekonomin och den därmed följande mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Även om det råder osäkerhet om hur lönebildningen kommer att organiseras torde den höga och växande arbetslösheten leda till myckel måttliga nominella löneökningar. Lönerna bedöms öka med 3% 1993 och 3 1/2% 1994 i genomsnitt. För industrin ligger löneökningstakten i nivå med den i våra viktigaste konkurrentländer.
Den underliggande prisökningstakten i konsumentledet avtar till följd av den svaga efterfrågan och beräknas uppgå till ca 2%. Deprecieringen av den svenska kronan medför dock att importpriserna stiger, vilket åtminstone delvis övervältras på de inhemska prisema. Under 1993 stiger dessutom konsumentprisindex (KPI) med ytterligare 1 1/2 procentenheter till följd av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. KPI beräknas därför öka med 5% 1993 och 3% 1994.
Prop. 1992/93:100 Bilaga l.l
6.1 Löner
Svensk lönebildningen kännetecknas av låg löneflexibilitet och små lönedifferenser. Utjämningen av lönerelationerna hänger samman med den centrala samordningen av lönebildningen, som har varit del mest utmärkande draget i det svenska löneförhandlingssystemet sedan 1950-talet.
Diagram 6:1 Lönespridningen i Sverige
Index 1972=100
60 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare" varför lönespridningen 1960-1972 visar skillnaden mellan olika avtalsområdens medellöner och hela SAF-områdets. Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.
50 Lönepolitikens innebörd började att förändras fr.o.m. 1960-talets mitt. Prop. 1992/93:100 Lönedifferentiering utifrån arbetets art och svårighetsgrad förbyttes i Bilaga 1.1 låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig utjämning av lönema. Av diagram 6.1 framgår all lönespridningen för arbetare halverades mellan 1965 och 1976. Motståndet hos arbetsgivama ökade successivt mot relativlönemas utveckling och mot centrala löneförhandlingar Under 1980-talet började lönespridningen åter att stiga genom att de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via branschvisa och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer bidrog till att driva upp de totala nominella löneökningama i det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde mot 1980-talets slut. Sverige verkar nu gå mot en mer decentraliserad organisations- och förhandlingsstraktur, men det är ännu osäkert om centrala löneöverenskommelser är ett avslutat kapitel i svensk lönebildningshistoria eller ej.
Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till 5 1/2% till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Arbetsmarknadens parter slöt de tvååriga stabiliseringsavtal som löper ut i mars 1993. Resultaten tyder på att avtalen fick till stånd en någol snabbare lönedämpning 1991 än vad som annars blivit fallet, men att avtalen för 1992 verkar ligga något högre än vad arbetsmarknadsläget motiverar.
Tabell 6:1
Timlöner
Årlig procentuell förändring
Samtliga
löntagare
Industriarbetare
Avtal
Löne-
Timför-
Avtal
Löne-
Timför-
glid-
tjänst
glid
tjänst
ning
ning
1960-64
5,3
2,8
8,1
3,5
4,2
7,7
1965-69
5,6
2,7
8,3
4,2
4,4
8,5
1970-74
6,8
2,5
9,4
5,5
5,3
10,8
1975-79
9,0
3,0
11,9
6,3
4,7
10,9
1980-84
5,8
2,1
7,9
5,2
3,6
8,8
1985-89
4,8
3,0
7,8
3,9
4,4
8,0
6,1
3,9
10,0
2,8
6,7
9,5
2,8
2,8
5,6
2,3
3,2
5,5
2,7
0,8
3,5
2,6
1,4
4,0
3,0
3,5
3,5
4,5
Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatsistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Källor.: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Lönebildningen påverkas främst av arbetsmarknadsläget, vinster, prisförväntningar och produktivitet. Inflationstakten tilltar under 1993 tUl följd av höjda importpriser, ökade indirekta skaller och neddragning av vissa subventioner. Det är dock frågan om en tillfällig uppgång i inflationstakten. Vinstutvecklingen i den skyddade sektora försvagas av en fallande kronkurs, samtidigt som den konkurrensutsatta sektoras lönsamhet förbättras.
51 Den viktigaste faktorn för lönebildningen är sannolikt arbetsmarknads- Prop. 1992/93:100 läget. Arbetslösheten och andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska Bilaga 1.1 åtgärder steg sammantaget med 3 1/2 procentenheter till knappt 8 1/2% under 1992 och föratses fortsätta växa under 1993. Det är svårt all fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt så hög arbetslöshetsnivå. Skattningar av löneekvationerna utifrån historiska samband antyder nominella lönesänkningar för 1993. Den nuvarande avtalskonstraktionen medför ett överhäng på drygt 1/2 procentenhet för lönekostnaderna 1993, dvs. den genomsnittliga lönen 1993 blir 1/2% högre än den genomsnittliga lönen 1992 som en följd av att de avtalade lönerna ökade under loppet av år 1992. Dessutom uppslår en lönehöjande effekt om företag tillämpar LIFO-principen vid uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå först. Denne har oftast lägre lön och efter avskedandet stiger den genomsnittliga lönen inom företaget. Samma effekt uppstår om hela företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå. Avgångsvederlag vid avskedanden innebär en tillfällig uppdragning av företagens lönekostnader i förhållande till antalet arbetade timmar och kommer också att registreras som löneglidning. Under nästa år ökar rörligheten på arbetsmarknaden något, vilket genererar viss löneglidning. Timför-tjänsten beräknas sammantaget öka med 3% i år och 3 1/2% 1994. Arbetslöshetens dämpande effekter på lönebildningen kan ha underskattats i år. Å andra sidan kan eventuella centrala låglönesatsningar med efterföljande lokala avtal också ge högre löneökningar 1994, eftersom en riktning mot förändrade relativlöner försvåras av bristande lönerörlighet nedåt vid lägre inflationstakter.
Utöver timförtjänsten påverkas de totala lönekostnaderna av förändringar i arbetsgivaravgifterna. Dessa minskar 1993 med 4,3 procentenheter genom att barnomsorgs- och utbildningsavgiften slopas samt att folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter och arbetarskyddsavgiften med 0,17 procentenheter Därtill kommer effekten av de två indragna semesterdagarna som beräknas sänka lönekostnaderna med 1/2 procentenheter 1994.
Inom OECD-området beräknas lönerna i genomsnitt stiga med 4% i tillverkningsindustrin både 1993 och 1994. Därmed kommer den svenska industrins löneökningar i genomsnitt ligga i paritet med den hos våra viktigaste konkurrenter under prognosperioden. Detla innebär tillsammans med deprecieringen av kronan och en förhållandevis hög produktivitetstillväxt att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden sjunker myckel kraftigt.
52 Diagram 6:2 Nominell timlön inom industrin
Årlig procentuell förändring, nationell valuta
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
6.2 Konsumentpriser
Prisökningstakten i konsumentiedet dämpades markant i fjol. Uppgången i konsumentprisindex (KPI) avtog från 9 1/2% 1991 till drygt 2% 1992 (årsgenomsnitt). Under 1980-lalet ökade KPI i genomsnitt med 8%. Nedväxlingen från en hög till en låg inflationstakt medför betydande anpassningssvårigheter i Sverige, liksom för andra länder som tidigare genomgått en liknande desinflationsprocess. Initialt leder det till höga realräntenivåer som sänker aktivitetsnivån i ekonomin, men på sikt bidrar en låg och stabil inflationstakt till att främja tillväxten. Enligt en undersökning av Kanadas riksbank av 62 länder under en 25-årsperiod leder en reduktion av inflationstakten med 1 procentenheter till en varaktig ökning av BNP med 0,1 procentenheter per år. Efter 30 år är inkomstnivån således 3% högre per procentenhet sänkt inflation.
Den kraftiga nedgången av konsumentprisema förra året förstärktes av sänkningen av mervärdeskattesatsen från 25% till 18% för livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter. Skattesänkningen drog ned KPI med 1,3 procentenheter 1 oktober 1992 uppgick inflationstakten, dvs. prisutvecklingen jämfört med samma månad föregående år, till 2,3%. Det förklaras i hög grad av höjda boendekostnader. I övrigt avspeglas den svaga efterfrågan i ekonomin i mycket små prisrörelser. Basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, fastställdes för 1993 till 34 400 kr. Valutaoron i september med kraftigt höjda räntor drev upp KPI. Om räntoma hade hunnit sjunka tillbaka lill nivån före valutaoron skulle basbeloppsökningen begränsats med 200 kr., vilket hade reducerat utgiftsökningen i den offentliga sektom med drygt 1
miljard kr för 1993. 1 november sjönk inflationstakten liU 1,4% p.g.a. Prop. 1992/93:100 fallande räntenivåer samt sjunkande livsmedels- och klädpriser. En Bilaga 1.1 höjning av tobaksskatten i kombination med högre importpriser beräknas dra upp inflationstakten till 1,9% i december.
Tabell 6:2 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994
KPI dec.-dec. Nettoprisindex dec.-dec.
1,9
2,8
4,9 3,4
2,9
2,7
Importpriser
Bostäder
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter
Diverse taxor
Konkurrensutsaa svensk produktion
Arbetskraftskostnad i näringslivet
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter
-2,5 5,4
-0,7 7,2 1,4 1,3 0,9
9,6 2,7 1,6 3,3 3,5 -0,9 0,4
3,2 3,4 0,4 3,9 5,8 1,1 0,2
KPI årsgenomsnitt Nettoprisindex årsgenomsnitt
2,3 4,2
5,1 3,4
2,8 2,6
OECD, KPI
3,2
3,2
3,1
Implicitprisindex
2,4
5,6
3,3
Basbelopp
33 700
34 400
35 400
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en avräkning skett för höjda importjsriser till följd av kronans depreciering. OECD-länderna är sanmianvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepanementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn. Arbetskraftskostnaden har dämpats avsevärt och hushållens efterfrågan faller. Prisförväntningama hos hushåll och förelag indikerar också en återhållsam prisutveckling även om dessa mätningar är gjorda före kronans depreciering.
1993 kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentprisema. Mervärdeskattesatsen för livsmedel m.m. stiger från 18% till 21%, bensinskatten liksom diverse miljöskatter ökar, medan räntebidragen reduceras. Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten upphör, varefter den uppgår till 1,5%. 1 motsatt riktning verkar avskaffandet av en rad punktskatter på bl.a. läskedrycker, konfektyr, kemisktekniska preparat, kasettband och videoapparater, liksom arbetsgivaravgiftssänkningen. Sammantaget kommer förändrade indirekta skatter, arbetsgivaravgifter och subventioner att höja KPI med 1,2 procentenheter Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importprisema stiger, vilket delvis övervältras i den svenska prisutvecklingen. Efter devalveringama 1981 och 1982 slog "det teoretiska utrymmet för importprishöjningar" igenom till 60% under del första året efter devalveringen och med ytterligare drygt 10% under det därpå följande året. Importprisgenomslaget beräknas bli något lägre 1993 till
54
följd av den svaga efterfrågan. Det kan vara svårt att särskilja deprecier- Prop. 1992/93:100 ingens totala priseffekter utöver höjda importpriser med hänsyn till Bilaga 1.1 återverkningar via t.ex. lönebildning, ränteutveckling och förändrade vinstmarginaler.
Diagram 6:3 Prisutvecklingen i Sverige
Årlig procentuell förändring
12-
•.v \
\\\
10-
\\V—.
8 N/ \
B-
|Nettopriser|
4-
2-
I Konsumenlpriser j
I BNP-defloioFl'
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet, (KPI). Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner, (NPI). BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förändringar av nettoprisindex (NPI) visar prisutvecklingen exklusive effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed ett inflationsmåll som bättre motsvarar efterfrågeläget avseende privat konsumtion. En ökad indirekt beskattning eller sänkt subvention som höjer KPI skall inle uppfattas som ett uttryck för ett högt efterfrågeläge. NPI har därför ofta refererats som den "underliggande inflationstakten". Deprecieringens effekter slår dock i genom i NPI. Inte heller sådana prisförändringar bör tolkas som effekter av efterfrågeläget. En mer rättvisande beräkning av den "underliggande inflationstakten" redovisas i tabell 6.3 där också deprecieringens effekter är avräknade. Inflationen i Sverige begränsas då till ca 2% per år under prognosperioden, vilket främst förklaras av fortsatt ökade boendekostnader. BNP-deflatom, som visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen, ökar ännu mindre. Regeringen har förklarat att det inle föreligger något real-ekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande effekter. 1 prognosen korrigerades därför 1994 års basbelopp för de höjda importprisernas genomslag på KPI.
55 Tabell 6:3 "Underliggande" inflationstakt
Bidrag i procentenheter
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
"Underliggande" inflationstakt 2,7
Indirekta skatter, subventioner
och arbetsgivaravgifter -0,8
Deprecieringens effekter
* direkta effekter via höjda importpriser
* indirekta effekter
KPI, dec.-dec. 1,9
2,1
1,2
1,6 1,4 0,2
4,9
1,7
0,4
0,9 0,3 0,6
2,9
Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått. En del referar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD använder KPI rensat för mat och energi. Källa: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
En implicit prisindex för den privata konsumtionen (IPI) erhålles ur nationalräkenskapema. Viktema i IPI speglar det aktuella årets konsumtionssammansättning till skillnad från KPI som använder föregående års värden. Skattereformen medförde stora relativprisförändringar, vilket i sin tur ledde till en ändrad konsumtionssammansältning. IPI och KPI har därmed utvecklats något olika under de senaste åren och detta mönster fortsätter även i år.
Diagram 6:4 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: OECD-ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige pä världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den faktiska ökningen av konsumentprisindex i Sverige kommer i år till följd av de tillfälliga effekteraa alt vara starkare än i våra viktigaste konkurrentländer. Nästa år är den svenska utvecklingen i paritet med omvärldens. Den underliggande inflationstakten i Sverige, enligt ovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens.
56 Del bör uppmärksammas att även om konsumentprisindex är ett ofta Prop. 1992/93:100 använt inflationsmått i såväl Sverige som interaationellt, så finns del stora Bilaga 1.1 skillnader i KPI mellan olika länder. Olikhetema förklaras bl.a. av vad som inkluderas i indexen, val av basår, hur ofta varakorgens viktsammansättning korrigeras samt hur indirekta skatter behandlas. Inflationstakten enligt KPI är emellertid ett av de konvergenskriterier som kommer att användas inom EMU. Skillnader mellan olika index finns också inom den europeiska gemenskapen och ett harmoniseringsarbete skall inledas snarast. Detta kommer all medföra krav på förändringar av det svenska indexen. Därmed kommer de olika krav som ställs på KPI åter i fokus: Är det främst ett kompensationsindex, som skall användas för att skriva fram pensioner och andra transfereringar, eller ett mått på den allmänna inflationstakten?
57
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Mellan 1989 och 1991 ökade hushållens realt disponibla inkomster med drygt 8% medan den privata konsumtionen steg med mindre än 1 %. Hushållens sparkvot förbättrades därmed med över 7 procentenheter. Förra året fortsatte inkomstutvecklingen att vara positiv, trots sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Hushållen drog ned konsumtionen och uppgången av sparandet fortsatte. I år beräknas real inkomsterna minska med över 3,5%. Då sparandet bedöms gå ned något begränsas fallet i den privata konsumtionen till drygt 3%. För 1994 beräknas både inkomster och konsumtion vara i stort sett realt oförändrade, se tabell 7:1.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. 1991 1992
1994 Procentuell föränd
ring
1994 Löpande priser
Löner
Företagarinkomster
Räntor och utdelningar, netto
Inkomstöverföringar frän
offentlig sektor
Övriga inkomster, netto
Direkta skatter, avgifter m.m
631,0 61,6 -28,3
316,8 101,5 284,1
636,6 62,0 -31,5
345.3 111,3 288,8
635,5 62,4 -27,6
362,1 115,4 297,8
655,1 64,6 -23,8
373,8 120,2 311,2
5,4 -0,4
14,4 13,3 -7,1
0,9 0,6
9,0 9,7 1,6
-0,2 0,7
4,9
3,7 3,1
3,1 3,5
3,2 4,1 4,5
Disponibel inkomst
798,6
834,9
850,0
878,7
15,6
4,6
1,8
3,4
Privat konsumtion
777,3
784,0
802,2
828,6
11,2
0,9
2,3
3,3
7955 års priser
Disponibel inkomst
529,7
540,8
520,9
521,3
4,9
2,1
-3,7
0,1
Privat konsumtion
515,6
507,9
491,6
491,6
1,0
-1,5
-3,2
0,0
Sparkvot, nivå i %
2,7
6,1
5,6
5,7
Anm.: I lönesummeutvecklingen för 1991 ingår basbreddning i samband med skattereformen. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
7.1 Hushållens inkomster
År 1991 steg de realt disponibla inkomstema med nära 5% samtidigt som den reala lönesumman före skatt minskade med ca 4%. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak sänkningen av inkomstskatten samt ökade transfereringar från den offentliga sektom. Även 1992 fick hushållen en relativt god inkomstutveckling till följd av ökande transfereringar. Nedväxlingen av inflationen var också en starkt bidragande orsak till att de realt disponibla inkomstema kunde öka med ca 2% trots att sysselsättningen föll med nära 3,5%.
Nedgången av sysselsättningen fortsätter i år, men detta kompenseras delvis på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomster-na beror i stället på finanspolitiska åtgärder. Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar till föjd av
avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av skiktgränsen för statsskatten saml av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subventioner, vilket höjer konsumentprisema.
För 1994 föratses att nedgången i sysselsättningen i det närmaste upphör och att arbetslösheten stiger i långsammare takt. Realinkomstema kommer dock inte att öka nämnvärt. Den trendmässiga uppgången av pensionsinkomsteraa reduceras av att deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkningen av basbeloppet. Inkomstbeskattningen skärps genom all grandavdraget sänks. Dessutom ska uppräkningen av grandavdrag och skiktgräns för statlig skatt reduceras med deprecieringseffekten.
År 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomstema med drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991. I febraari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrog till alt öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra årel. 1 år minskar köpkraften totalt med ca 4 1/2% beroende på att jämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet, se tabell 7:2.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 7:2 Hushållens inkomster
Miljarder kr. Löpande priser
Procentuell utveckling 1985 års priser
Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen
1994 Lönesumma exkl. sjuklön
därav timlön
sysselsättning
631,0
-2,4
1,0 -3,3
-4,6
-1,9
-2,7
0,3
0,7 -0,4
-1,9
0,8
-2,7
-3,5 -1,5 -2,0
0,2
0,5 -0,3
Inkomstöverföringar inkl. sjuklön
Pensioner från offentlig sektor Sjukförsäkring m.m. inkl. sjuklön Arbetslöshetsbidrag m.m. Övriga transfereringar
316,8
172,7 61,0 21,8 61,3
8,5
4,5
-11,4
93,2
9,5
-1,2
-1,8
-14,8
18,5
-0,8
0,4
1,0
-3,7 4,3 -1,1
3,4
1,0 -0,9 2,6 0,7
-0,5
-0,4
-1,0
1,0
-0,1
0,2
0,2 -0,2 0,3 0,1
övriga inkomster, netto
134,9
-2,2
-2,3
1,7
0,3
-0,3
0,3
Direkta skatter
284,1
-0,6
-1,9
1,7
0,2
0,7
-0,6
Disponibel inkomst
798,6
2,1
-3,7
0,1
2,1
-3,7
0,1
Tillfälligt sparande
2,8
0,3
-0,7
0,0
Inkomster inkl. tillfälligt sparande
801,4
2,4
-4,3
0,1
2,4
-4,4
0,1
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Inkomstöverföringama från den offentliga sektom kommer i stort sett att vara realt oförändrade under prognosperioden, trots fortsatta kraftiga ökningar av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Delta förklaras av förändringar i socialförsäkringama. En karensdag införs i sjukförsäkringen från den 1 april 1993. Samtidigt ändras ersättningsnivåema så att ersättningen höjs f.r.o.m. den andra t.o.m. den 89:e sjukdagen och sänks
vid längre sjukperioder. Nu föreslås att fem karensdagar införs i arbetslöshetsförsäkringen och alt ersättningsnivån sänks med 10 procentenheter från den 1 juli 1993. Pensionsutbetalningama reduceras med 2% från 1993. De sämst ställda pensionärema får kompensation genom höjda bostadstillägg och pensionstillskott. Pensionsåldem höjs successivt, med början nästa år, till 66 år. Som nämnts ovan ska deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkning av basbeloppet för 1994. Genom att inflationen går ned nästa år, efter den tillfälliga uppgången i år, kommer ändå basbeloppet att vara ungefär realt oförändrat, se tabell 7:3.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från ofTentlig sektor till hushåll
Miljarder kr. Löpande priser
Procentuell förändring 1985 års priser
82,2
106,6
9,0
45,7 14,1 19,5 12,1
57,5 16,8
40,6
72,8 17,2 8,5 8,5 11,7 26,9
373,8
Pensioner
Folkpension inkl. KBT och delpension Allmän tilläggspension Tjänstepensioner
Sjukförsäkring m.m.
Sjukförsäkring
Föräldraförsäkring
Arbetsskadeförsäkring
Arbetslöshetsbidrag m.m.
AMU-bidrag Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti
Övriga transfereringar
Barnbidrag Studiebidrag m.m. Bostadsbidrag Socialbidrag m.m. Övrigt
Sununa inkomstöverföring
172,7 184,6 190,5 197,8
80,1
95,8
8,7
49,0
18,7 18,9 11,4
43,0
11,5
31,6
68,7
16,7
8,0
6,7
10,6
26,6
81,0 100,7
76,5
87,9
8,3
46,3
14,7 19,2 12,4
53,6
16,9
36,7
71,6
16,9 8,2 7,6
11,3
27,7
362,1
61,0
31,8 17,9 11,3
21,8
6,2
15,6
61,3
16,4
8,4
6,8
8,1 21,7
316,8 345,3
4,5
2,3 6,5 2,5
-21,5
-42,7 3,5 -1,7
93,2
81,9
97,6
9,5
-0,6 -6,9 -3,0 28,3 20,3
6,5
-1,8
-3,7 0,0 -4,1
-10,0
-24,9 -3,4 3,4
18,5
40,5
10,6
-0,8
-3,4 -3,3 6,9 0,9 -1,1 -0,2
1,0
-1,4 3,0 -0,3
-3,9
-6,7 -1,3 -4,7
4,3
-3,1
7,7
-1,1
-1,3 0,7 9,5 1,1
-5,4
0,4
Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring av skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig staflig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskatlesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbeskattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Grandavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående år plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkonimer en real skattesänkning när löneökningaraa och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjd inflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning av skatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr.
60 För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast med Prop. 1992/93:100 ökningen av konsumentprisindex. År 1993 avskaffas schablonavdraget Bilaga 1.1 under inkomst av tjänst vid taxeringen, vilket beräknas medföra en skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Den i år införda egenavgiften i sjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr. Avtrappningan av pensionäreraas särskilda grandavdrag mot kapitalinkomster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grandavdraget med ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr.
7.2 Privat konsumtion och sparande
Trots en ökning av de realt disponibla inkomsteraa förra året minskade hushållen sin konsumtion avsevärt. Störst nedgång registrerades för olika typer av kapitalvaror, så som hemutrastning och bilar. I synnerhet inköpen av bilar påverkades kraftigt av den allmänna ränteoro som inleddes i och med spekulationerna mot kronan i september. Försäljningen av dagligvaror ökade dock något jämfört med 1991. Alt konsumtionsminskningen så hårt drabbat kapitalvaror förklaras till stor del av den expansion som uppstod i samband med kreditmarknadens avreglering 1985. Under senare delen av 1980-talet ökade hushållens inköp av kapitalvaror kraftigt, vilket i nationalräkenskapema registreras som ökad konsumtion. Med tanke på den relativt långa livslängden hos olika typer av kapitalvaror är dock inle hela denna registrerade uppgång att betrakta som konsumtion i egentlig mening. En slor del av inköpen kan i stället ses som investeringar, vilka ger innehavaren möjlighet till konsumtion under många års tid. Denna expansion av kapitalvarainköpen innebar all en avsevärd fallhöjd byggdes in i den privata konsumtionen.
Preliminärt beräknas den privata konsumtionen ha fallit med 1,5% 1992. Detta innebär att sparandet, relaterat till disponibel inkomst, uppgick till drygt 6%. Hushållens sparkvot har därmed, på bara 4 år, stigit från en rekordlåg nivå 1988 på -5,1%, till en nivå 1992 som närmar sig genomsnittet för 1950-talet.
Förklaringen till denna omställning slår att finna i en mängd faktorer. I samband med avregleringen av kreditmarknaden minskade hushållen sitt finansiella sparande kraftigt, genom all ta lån för att köpa bl.a. bilar och andra kapitalvaror Kreditexpansionen drog också upp prisema på bostäder, vilket i sin tur underlättade en ökad skuldsättning. Inflationen och marginalskatten var relativt höga under perioden, vilket medförde all realräntan efter skatt var låg. På bara 3 år växte hushållens skuldkvot, dvs. skulderna som andel av disponibel inkomst, från 103% till 135%.
61 Diagram 7:1 Privat konsumtion
Miljarder kr, 1985 års priser
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare, stärks hushållens incitament att amortera ned sin skulder och därmed öka sitt sparande. Som en följd av dessa nya föratsättningar bröts prisuppgången på bostäder och övergick i ett fall även i nominella tal. Statistiska Centralbyrån (SCB) uppger att småhuspriseraa under tredje kvartalet i fjol låg ca 10% under toppnivån 1991. Då även aktiekursema under de senaste åren haft en svagare utveckling än tidigare har hushållen fått se sin förmögenhet krympa. 1 diagram 7:2 framgår hur hushållens sparkvot samvarierat med förändringen av nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst. Värdeminskningamas effekt på förmögenheten dämpas nu av att hushållens finansiella sparande ökal kraftigt.
Hushållens skulder som anel av disponibel inkomst har nu sjunkit tillbaka till nivån före kreditmarknadens avreglering. Detla förklaras dock främst av att de disponibla inkomsteraa ökade krafiigt under 1990 och 1991. I kronor räknat har inte skuldema minskat nämnvärt. Inte heller har räntekostnaden efter skatt avtagit i relation lill disponibel inkomst. Trots att skulderna blivit relativt sett mindre ligger alltså kostnaden för hushållens skulder kvar på en hög nivå. Skulderaa kommer därför sannolikt att amorteras ned ytterligare.
Fallande förmögenhet och ökande kapitalkostnad påverkar hushållens konsumtion påtagligt men effektema bör avla i takt med att hushållen genomför sin portföljanpassning. En annan svårbedömd faktor är att förväntningarna om framtida inkomsttillväxl kan ha mbbats. Den för svenska förhållanden exeptioneUa arbetslöshetsuppgången, i kombination med en ökad oro kring t.ex. pensionssystemets framtid, kan ha förändrat dessa förväntningar. Etl sådant skift, i negativ rikting, kan få mycket kraftiga effekter på sparandet under lång lid.
62 Diagram 7:2 Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring.
Andel av disponibel inkomst
procent
procenl
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
fSparkvot (vänste7)~t ""-
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Förklaringama till den höjda sparkvoten är alltså många och svårigheterna att bedöma den framtida utvecklingen avsevärda. Motiven till all minska skulderaa väntas i princip kvarstå under prognosperioden och sparkvoten beräknas därför ligga på en fortsatt hög nivå under både 1993 och 1994. Den kraftiga minskningen av realinkomstema inkl. kvardröjande effekter av det tillfälliga sparandet (4,4%), väntas dock medföra att sparkvoten sjunker något i år. Hushållen strävar efter att i möjligaste mån dämpa svängningama i sin konsumtionsstandard och minskningen av den privata konsumtionen beräknas stanna vid 3,2%. Det är ändå betydligt kraftigare än fallet 1983, då den privata konsumtionen sjönk med 2,2%. Sett över två år förväntas konsumtionen minska med mellan 4-5%. Under 1994 beräknas fallet i realinkomstema upphöra och sparkvoten ligga kvar på oförändrad nivå, vilket även innebär oförändrad privat konsumtion mellan 1993 och 1994.
Svårigheterna i bedömingen är dock stora och det går inte att utesluta en fortsatt höjd sparkvot, vilket skulle få mycket kraftigt negativa effekter för det inhemskt orienterade näringslivet. Emellertid fitms det också faktorer som talar för att sparkvoten kan falla mer än beräknat, i fall hushållen betraktar inkomstminskningen som tillfällig. Lägre räntor kan också resultera i minskal sparande, vilket i så fall skulle förstärka den inhemska eferfrågan. Därtill har nu sparkvoten kommit upp på, en för svenska förhållanden, historiskt hög nivå.
63 Diagram 7:3 Hushållens sparkvot som andel av disponibel inkomst 1951-1994.
Sparande i procent av disponibel inkomst
10 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1950 1955 1960 1955 1970 1975 1980 1985 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1 diagram 7:3 framgår den trendmässiga nedgång av hushållens sparkvot som skett mellan 1950-talel och slutet av 1980-talet. Denna nedgång kan till en del förklaras av demografiska faktorer. Befolknings-strakluren har i Sverige förskjutits mot en allt större andel pensionärer och en mindre andel i yrkesverksam ålder. Med utgångspunkt i livscykelteorins antagande om att man i yrkesverksam ålder sparar medel för att konsumera under sin tid som pensionär är en sådan sparkvotssänkning logisk. Ur denna synvinkel implicerar alltså en sparkvot, som idag ligger nära 1950-tals nivå, etl betydligt "sparsammare" beteende än då. En annan faktor som talar för att sparkvoten skulle kurma komma ned något är att det finansiella sparandet enligt prognosen blir så högt. Med ett antagande om oförändrade aktiekurser ökar hushållens finansiella förmögenhet med nära 200 miljarder kr. under prognosperioden.
Osäkerheten i bedömingen av den privata konsumtionen är följaktligen stor. Varken en starkare eller svagare konsumtionsutveckling än prognosens kan uteslutas.
8 Investeringar Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 Efter den starka invesleringsexpansionen under andra hälften av 1980-
talel vände utvecklingen 1990 i takt med avtagande ekonomisk aktivitet och sjunkande kapacitetsutnyttjande. Året därpå accelererade nedgången ytterligare. Även 1992 beräknas minskningen bli av samma storleksordning, ca 9%. Desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom höga realräntor, skärpta avkastningskrav på investeringar och fallande värden på olika tillgångar. Det urholkar också värdet på säkerheter för lån och medverkar till kreditförlusteraa i banker och finansbolag. Det därav följande strama kreditläget dämpar investeringsaktiviteten ytterligare. Deprecieringen av kronan motverkar värdefallet på fastigheter genom lägre räntor samt en ökad ekonomisk aktivitet. Effektema bedöms dock som för små för att innebära någon dramatisk förändring av situationen på finans- och fastighetsmarknaden.
Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder kr. 1991 Löpande priser
Årlig procentuell 1991 1992
volymförändring 1993 1994
Näringsliv
Offentliga myndigheter
Bostäder
Totalt
därav maskiner
146,6 33,7 90,4
270,7 105,1
-15,4
10,9
2,2
-8,3 -11,9
-13,4 6,2 -6,0
-8,7 -13,0
-0,8 5,0
-0,1 2,2
-35,6 -36,6
-9,5 -3,0
-2,3 4,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hittills har invesleringsnedgången främst varit koncentrerad lill näringslivet. Under prognosperioden föratses fallet bli störst för bostadsbyggandet. Det bidrar till att de totala byggnadsinvesteringaraa sjunker markant 1993. Nedgången fortsätter 1994 medan maskininvesteringaraa då föratses vända uppåt. De totala investeringaraa beräknas falla med 9,5% i år och med 3% 1994. De statliga investeringamas expansion till följd av satsningama inom infrastrakturområdet motverkar nedgången. Inom näringslivet föratses en vändning uppåt mot slutet av prognos-perioden mol bakgrand av den återhämtning i ekonomin som föratses.
8.1 Näringslivets investeringar
Efter en oavbraten uppgång sedan 1982 vände utvecklingen 1990 då näringslivets investeringar började falla. År 1991 noterades en minskning med drygt 15%. Särskilt stark var nedgången inom finans- och fastighetsförvaltning och byggnadsindustri.
Inom industrin reducerades investeringsvolymen med en fjärdedel på två år, mellan 1989 och 1991. Fallet fortsatte 1992 med ca 12%. Enligt SCB:s oktoberenkäl skulle investeringsvolymen stiga svagt 1993. Utvecklingen har dock tenderat att överskattas de senaste åren. Den uppgång i industriproduktionen som föratses under 1993 bedöms inte
14 Riksdagen 1992/93. 1 sarnl. Nr 100. Bilaga 1. 65
innebära att investeringarna stiger i någon större omfattning, med tanke Prop. 1992/93:100 på det låga kapacitetsutnyiijandet. En ökning av investeringama väntas Bilaga l.l främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin medan nedgången inom övrig industri fortsätter.
Under 1994 ändras däremot fömtsättningarna. Produktionen stiger starkare, vinstläget förbättras och kapacitetsulnyttjandet kommer upp till högre nivåer. Detta stimulerar till en viss investeringsuppgång, uppskattningsvis av storleksordningen 10%. Det är en större ökning än i industriproduktionen. Överslagsberäkningar visar emellertid att utslagningen av produktionskapacitet varit av betydligt slörre omfattning än vid föregående lågkonjunktur. Nyinvesteringar krävs då relativt snart efter del att produktionen kommit igång.
Med utgångspunkt i kapacitetsutnyttjande och produktionsutveckling, och därmed maximal produktionskapacitet, bedöms produktionskapaciteten inom industrin ha fallit med över 7% sedan produktionen var som högst, jämfört med ca 1% i förra lågkonjunkturen. Det innebär att kapitalstocken nu minskat med över 40 miljarder kr i volym, vilket motsvarar mer än ett års nyinvesteringar. För att enbart återhämta detta skulle investeringarna behöva stiga med ungefär en tredjedel i nivå under en konjunkturcykel på fem år.
Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
Miljarder
Årlig procentuell
volymförändring
kr. 1991
Löpande
priser
Industri
41,2
-18,2
-12,0
1,0
10,0
Basindustri
-38,9
-22,0
17,0
13,0
Verkstadsindustri
16,8
-16,1
-9,0
3,0
11,0
Övrig industri
16,7
-5,7
-10,5
-7,6
7,3
Statliga affärsverk
20,0
0,1
-3,0
12,0
7,0
Övrigt näringsliv
85,3
-17,3
-16,9
-5,7
1,4
Totalt
146,6
-15,4
-13,4
-0,8
5,0
därav byggnader
52,2
-14,5
-9,1
-1,1
6,7
maskiner
94,3
-15,8
-15,7
-1,8
4,1
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv började falla i en mer betydande omfattning först 1991, elt år efter det att nedgången i industrin inleddes. Raset uppgick då till över 17%. Vanligtvis är utvecklingen av investeringama inom denna sektor jämnare än inom industrin till följd av den lägre graden av utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan, och den mycket svaga inhemska efterfrågan, gör dock att fallet bedöms vara lika stort också 1992. Nedgången fömtses fortsätta i avtagande takt i år. I stort sett samtliga branscher berörs. Både maskin- och byggnadsinvesteringarna väntas stiga svagt 1994 till följd av den återhämtning i ekonomin som föratses.
66 Diagram 8:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion i näringslivet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.2 Offentliga investeringar
Kommunerna svarade för den uppgång i de offentliga investeringaraa på knappt 7% som registrerades 1991. Förklaringen är troligen att investeringama förskjöts framåt i tiden som en följd av att kommuneraa inte belastas av mervärdesskatt fr.o.m. år 1991. Under 1992 ökade de statliga infrastraktursatsningaraa medan de kommunala investeringaraa föll. Även åren därefter föratses staten svara för invesieringsuppgången medan de kommunala investeringaraa först minskar för att sedan plana ut mot slutet av prognosperioden.
Tabell 8:3 OfTentliga investeringar
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Iir. lyyi Löpande priser
1994 Statliga myndigheter Statliga affärsverk Staten
10,3 20,0 30,4
-0,1 0,1 0,0
30,0 -3,0 8,1
15,0 12,0 13,2
5,0 7,0 6,2
Kommunala myndigheter Kommunala affärsverk Kommunerna
23,4
5,1
28,5
16,9 12,1 16,0
-4,9 -0,3 -4,1
-9,6
1,1
-7,8
0,0 2,7 0,5
Totalt
58,8
6,9
2,4
4,0
4,0
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
67 Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr utöver ordinarie anslag tillförts infrastrakturområdet genom tidigareläggningar av planerade investeringar samt via ökade anslag. Av dessa utgör planeringsramen för investeringar i trafikens infrastraktur den större delen, ca 20 miljarder kr. Dessutom har ytterligare ca 5 mUjarder kr avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område, främst i form av väginvesteringar, samt för underhåll av vägar och järavägar. En stor del av de totala satsningarna beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra året steg de totala investeringarna med 1,5 procentenheter till följd av infrastraktursatsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
8.3 Bostadsinvesteringar
Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Ett tecken på detta är etl växande antal lediga lägenheter. Sedan bottennoteringen 1990, då ca 3 000 lägenheter var lediga för uthyrning, har antalet i oktober stigit till närmare 20 000. Störst andel lediga lägenheter finns i det nyproducerade beståndet. Fortfarande är emellertid det totala antalet betydligt lägre an rekordnoteringen under förra lågkonjunkturen då 37 000 lägenheter var lediga.
Diagram 8:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
1 0000
1976 197S 1980 1OSC 19S4 1986 198S 1990 1992
Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991, samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både tlertämiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Efter den starka uppgången av nybyggandet av bostäder under andra hälften av 1980-talet inleddes ett fall 1991. Från nivån 1990, som med 70 000 påbörjade lägenheter är den högsta sedan det s.k. miljonprogrammets dagar, minskade antalet med 20% till 55 000 lägenheter.
68 Även 1992 fortsatte nedgången då ytterligare en fjärdedel av påbörjan- Prop. 1992/93:100 det föll bort. Under första halvåret hölls dock aktiviteten uppe relativt väl Bilaga 1.1 p.g.a. en stabil flerbostadshusproduklion. Övergångsreglerna för sänkningen av investeringsbidraget medverkade till detta. Dessa regler innebär att projekten ska ha påbörjats före 1 maj 1992 för flerbostadshus och före 1 juli 1992 för egnahem för att erhålla oreducerat investeringsbidrag.
Ett fortsatt fall i nybyggandel föratses under resten av prognos-perioden. Den statistik som speglar ulbudssidan, t.ex antalel ansökningar om statligt stöd, indikerar ett högre bostadsbyggande 1993 än det i prognosen förväntade. Enligt Boverket skulle ansökningaraa innebära ett påbörjande med ca 30 000 lägenheter 1993. Att antalet enligt vår bedömning blir lägre beror på den svaga utvecklingen av efterfrågan. Höjda relativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande på efterfrågan de kommande åren. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avskaffas investeringsbidragen helt. Dessutom träder ett nytt syslem för statens stöd för bostadsfinansieringen i kraft. Del innebär att räntebidragen ska avvecklas successivt. I kontraktiv riktning verkar också ett fortsatt stramt kredilläge och fallande sysselsättning. Nedgången motverkas i någon mån av räntesänkningen efter övergången lill flytande växelkurs. Investeringsvolymen beräknas falla med mnt 40% per år 1993 och 1994. Det motsvarar 25 000 respektive 15 000 påbörjade lägenheter.
Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr. 1991 Löpande priser
Årlig
procentuell
volymförändring
1994 Nybyggnad Flerbostadshus Småhus
67,4 38,7 28,7
1,2 7,9 -6,7
-19,0
-9,0
-32,9
-43,0 -40,0 -48,6
-38,0 -42,0 -29,2
Ombyggnad Flerbostadshus Småhus
23,0
16,5
6,5
4,5 -8,3 62,0
25,0 50,0 -38,8
-24,0 -25,0 -17,8
-35,0
-40,0
-6,5
Totalt
90,4
2,2
-6,0
-35,6
-36,6
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt under första hälften av 1980-lalet lill följd av subventionema inom ROT-sektom (reparation, om- och tillbyggnad). För att motverka den tilltagande överhettningen på byggmarknaden infördes regleringar som minskade ombyggnadsvolymen med 35% mellan 1987 och 1990. Regleringama avvecklades successivt under 1990 och 1991. Mot slutet av 1991 sänktes också den garanterade räntan för enskilda projekt av arbetsmarknadsskäl, till 3,4% mol tidigare 5,25%. Strax innan årsskiftet 1991/92 ökade antalet ansökningar om statligt stöd till följd av att mer restriktiva regler infördes 1 januari 1992.
69 De nya reglema innebär att den lägre räntenivån på 3,4% permanen-lades. Samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade lill räntesubventioner. De som sökte bidrag innan utgången av 1991 och påbörjar projektet innan utgången av 1992 får statligt stöd enligt de äldre mindre restriktiva reglerna. Ombyggnadsverksamheten har därför stigit kraftigt under 1992.
Även antalet ansökningar om statligt stöd för ombyggnad har ökat starkt under de tre första kvartalen 1992. En dubblering har skett i förhållande till samma period förra året. Samtidigt har dock omfattningen av varje projekt minskat så att volymen av ombyggnadsinvesteringaraa ändå avtar 1993. År 1993 och 1994 föratses ett minskal anlal igångsättningar, även om nivån är högre än vad den var i slutet av 1980-talel. Volymen föratses fortsätta att falla i och med den minskade omfattningen av projekten. Utvecklingen kan dock bromsas av de åtgärder som nu föreslås för att stimulera tidigareläggning av genomgripande underhåll och ombyggnad av bostäder till år 1993 och 1994. Räntebidragen för genomgripande underhåll och ombyggnad reduceras till 36% för projekt som sätts igång 1995 och minskas ytterligare till 25% för projekt påbörjade 1996. Därmed kvarstår endast det skattekompenserande räntebidraget. På detta sätt skapas starka incitament för att tidigarelägga genomgripande underhåll och ombyggnader lill år 1993 och år 1994.
Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr. 1985 års priser
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
30-
U- r\
.............. / \
25-20-15
\ Nybyggnad |
"-/"X"
./
K...ZN /\\
\/ ,_,/
5-n
Ombyggnad | J
/
/
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.4 Byggnadsverksamhet
Den totala byggnadsverksamheten beslår, föratom av bostadsinvesteringar, av investeringar i övriga fastigheter, anläggningar samt av reparationer och underhåll av fastigheter och vägar. Efter en trendmässig nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-och början av 1980-talet vände utvecklingen i mitten av 1980-talet. Byggnadsinvesteringaraa i näringslivet började då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäder ökade. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kreditexpansion som underblåste prisökningama på kommersiella fastigheter och bosläder. Det tidigare skattesystemets egenskaper, med betydande avdragsmöjligheter, medförde också en låg räntekänslighet hos låntagarna.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Diagram 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994
Miljarder kr. 1985 års priser
976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I takt med en alltmer besvärande överhettning på byggmarknaden tillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsikten var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket dels att skapa utrymme för nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar, t.ex. ramar för allt byggande utom bostadsbyggande, restriktioner för ombyggnad av bostäder och den s.k. invesleringsskatlen avvecklades under 1990 och 1991.
Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990. Valutaavregleringens avskaffande vid halvårsskiftet 1989 bidrog till all dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter eftersom köp av fastigheter i utlandet då blev möjligt. Prisfallet på kommersiella fastigheter blev allt tydligare 1990. Fallet förstärktes av ökade drifts- och kapitalkostnader till följd av skaltereformen och av sjunkande efterfrågan på lokaler och därmed lägre hyror.
71 En nedgång av byggnadsinvesteringaraa inleddes under andra halvåret Prop. 1992/93:100 1990. Sedan dess har arbetslösheten bland byggnadsarbetare stigit Bilaga 1.1 kontinuerligt. Under 1992 skedde dock en utplåning och nivån stabiliserades på ca 20%. Arbetslösheten bland icke yrkesutbildad personal är väsentligt högre än bland övriga yrkesgrapper. Enligt konjunkturinstitutets byggbarometer i september 1992 förväntade sig ca tre fjärdedelar av företagen att byggvolymen konuner att minska det närmaste året. Ungefär lika många planerar för ytterligare personalnedskämingar.
Nedgången i byggnadsinvesteringaraa bedöms var av samma storleksordning 1992 som 1991, ca 5%. Fallet beräknas bli betydligt starkare 1993 och 1994, 15,5% respektive ca 10%. Denna utveckling orsakas av fallet i bostadsbyggandet medan det starka raset i näringslivet bromsas upp och en mer betydande återhämtning sker mot slutet av perioden. De offentliga investeringaraas expansion dämpar nedgången. Reparationer och underhåll, som ingår i den totala byggnadsverksamheten, har historiskt tenderat att variera kontracykliskt i förhållande till ombyggnader av bostäder. Den starka uppgången under 1992 av ombyggnadema torde därför innebära en minskad reparationsverksamhet. Under resten av prognosperioden däremot föratses av samma orsak en ökning som bromsar fallet i den totala byggnadsverksamheten.
Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet
Miljarder kr. 1991
Årlig procentuell volymförändring
Löpande
priser
Byggnadsinvesteringar därav näringslivet myndigheter bostäder
165,7 52,2 23,0 90,4
-4,8
-14,5
0,9
2,2
-5,1 -9,1 6,3 -6,0
-15,5 1,1 3,2
-35,6
-10,2 6,7 0,0
-36,6
Reparationer och underhåll
65,8
1,9
-6,0
2,0
2,0
Totalt
231,5
-2,8
-5,4
-10,1
-5,9
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.5 Lagerinvesteringar
Under 1980-lalet skedde en strakturell utveckling mot sjunkande lagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktion. Totalt sett minskade lagren med närmare 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins del innebar detla alt lagerkvoten i det närmaste halverades. 1 samband med alt industrikonjunkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade denna utveckling och en mindre lagerappbyggnad skedde. Denna var emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare konjunklumedgångar. Produktionen anpassades snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Trots den mycket måttliga
72
uppbyggnaden denna period tog lageravvecklingen åter fart med Prop. 1992/93:100 intensifierad styrka år 1991. De totala minskningen av lagren uppgick till Bilaga 1.1 närmare 21 mUjarder kr (1985 års priser). Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1 procentenheter. Inte sedan 1970-lalet har lagerförändringar haft en så kraftig tillväxldämpande effekt.
Tabell 8:6 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
1981-1991
1994 Jord- och skogsbruk
Industri
El- och vattenverk
Partihandel
Detaljhandel
-0,6 -38,9
-5,2
-20,7
-1,2
-0,7 -11,5 -0,7 -4,0 -1,5
0,0
-4,5 -0,1 -4,5 2,2
-0,2 -2,5 0,0 -1,0 -0,9
-0,0 0,1 0,0 -0,3 -0,2
Totalt -66,7 Korrektionspost -2,6 Totalt inkl korrektionspost-69,3
-18,3
-2,6
-21,0
-6,9
-5,6 -12,5
-4,6
-5,6 -10,2
-0,4 -5,6 -6,0
BNP-bidrag
-2,1
0,9
0,2
0,5
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.
Lagemeddragningama fortsatte i snabb takt också under 1992. Industrin har, enligt konjunkturbarometera, en längre lid ansett sig ha för stora lager av färdigvaror. På gmnd av del exceptionellt svaga efterfrågeläget har avvecklingen inle kunnat påbörjas förrän 1992. Denna avveckling har varit störst inom skogsindustrin men berör också övriga delbranscher i varierande omfattning. Minskningen av varor i arbete fortsatte 1992 och var speciellt påtaglig för verkstadsindustrin. Detla kan ses som ett tecken på all arbetet att effektivisera produktionen fortgår. Lageraeddragningama i partihandeln uppgick till hela 5 miljarder (1985 års priser). En starkt bidragande orsak till detta står att finna i de höga realräntoma. De totala lagemeddragningama bedöms preliminärt ha uppgått till knappt 13 miljarder kr 1992. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringar som påverkar ENP-tillväxten ger lagerposten ändå ell positivt bidrag på 0,9 procentenheter.
Vid analysen av lageratvecklingen måste man dock beakta att nationalräkenskapema valt att till de egentliga lagerminskningaraa också lägga neddragande korrektionsposter i detaljhandelns lager. På så säll justerar man ned ekonomins användningssida och därmed det officiella BNP-måttet. Anledningen till detta förfarande är de stora svårigheteraa i avstämningen mellan försörjningsbalansens användnings- och pro-duklionssida. Korrektionsposten förekommer såväl andra halvåret 1991 (2,6 miljarder kr) som första halvåret 1992 (3,0 miljarder). I prognosen betraktas inte dessa korrektionsposter som några egentliga lageraeddragningar. Det är därför rimligt att göra ett tekniskt anlagande om all motsvarande poster förekommer även i år och kommande år (preliminärt också för andra halvåret 1992). Därmed påverkas inte BNP-tillväxten i ekonomin under prognosperioden.
73
Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag
7 6 5 4 3 2 1
O -1 -2 -3 -4
H BNP H lager
i
lf
tr
nlJi
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Diagram 8:6 Lagerinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser 10
i
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
n??T
i I
.I...1
1
O
-5-1 -10 -15-1 -20
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Att lageravvecklingama blivit så kraftiga de senaste åren beror i hög grad på desinflationsprocessen. En hög realränta innebär en allmän press på alla typer av kapitalanvändning. I tidigare konjunktumppgångar har också ett inslag av prisspekulalion haft stor betydelse för lagerbeteendet. Detta har tagit sig uttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan priseraa varit låga och sedan genom lagerhållning väntat in prisökningar. Denna form av lagerappbyggnad kan nu väntas ske i mycket begränsad omfattning när förväntningar om framtida prisökningar är mycket små.
74 För lagerhållningen, speciellt i handelsledel, kan också åtstramningen på Prop. 1992/93:100 kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökande svårigheter att Bilaga 1.1 lånefinansiera lager.
De grandläggande motiven för en restriktiv lagerhållning väntas i huvudsak kvarstå också under innevarande och kommande år. 1993 föratses därför lageraeddragningar uppgående till 10 miljarder kr. (inkl. korrigeringsposter). Industrilagren väntas minska med 2,5 miljarder. Denna minskning ligger nästan enbart på färdigvaralagren. Det successivt förbättrade efterfrågeläget på industrivaror gör alt avvecklingen av dessa lager kan fortsätta. I och med all industriproduktionen börjar öka 1993 upphör avvecklingen av lagren av insatsvaror samt varor i arbete. För partihandeln föratses ytterligare lageraeddragningar av såväl bilar som övriga varor. Lagerpostens bidrag till BNP-tillväxten uppgår 1993 till -1-0,2 procentenheter.
1994 förväntas lagren i stort sett vara oförändrade om man exkluderar korrigeringsposter. Det positiva BNP-bidraget från lagren blir då 0,5 procentenheter. Vissa mindre neddragningar kan föratses inom handeln och för industrins färdigvaralager. I takt med den tilltagande produktionen sker en marginell ökning av lagren av insatsvaror och varor i arbete. Det är dock viktigt att notera alt lagerkvoteraa fortsätter att minska något såväl 1993 som 1994. Detla kan ses som ett uttryck för fortsatt rationalisering av lagerhanteringen.
De bidrag till tillväxten som diskuteras gäller bruttosiffror, dvs utan hänsyn tagel till importinnehållet i lagerförändringama, vilket är förhållandevis högt. Den direkta påverkan på produktionen av en lagerförändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandet mellan lagerrörelsema och importens utveckling är egentligen mycket starkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckning på motsvarande lageravveckling. För perioden 1992 till 1994 påverkas tillväxttalen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromslagen.
9 Den offentliga sektorn
Den offentliga sekloras finanser har försämrats kraftigt under de senaste två åren. För 1992 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till motsvarande ca 9% av BNP. Den strakturella delen av underskottet beräknas till knappt 5% av BNP, medan resterande underskottet beror på det låga kapacitetsulnyttjandet i ekonomin. Underskottet fortsätter all öka i år beroende på den svaga ekonomiska utvecklingen och stigande ränteutgifter. För 1994 föratses en förbättring av de offentliga finansema och del strakturella underskottet beräknas då uppgå tiU ca 3,5% av BNR
9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Under första hälfien av 1970-lalet hade den offentlig sektom ett finansiellt sparandeöverskotl motsvarande 3-5% av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-lalet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektoms finanser. Det finansiella sparandel sjönk lill motsvarande ca minus 7% av BNP 1982. Sparandel förbättrades sedan under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes finansieUt överskott motsvarande ca 4% av BNP, se diagram 9:1.
Diagram 9:1 Den ofTentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994
Andel av BNP
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
-10
-12
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Fiansdepartementet.
Bakom förstärkningen av den offentliga sektoms finanser låg, föratom den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och prisökningama. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddade skatteskaloma bidrog lill all driva upp skattekvoten (skattema och socialavgiftemas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från 50% 1985 till drygt 56% 1990. Utgiftemas andel av BNP minskade under samma period med 4 procentenheter.
76 Den djupa konjunkturnedgången medför att skatteinkomsteraa minskar samtidigt som utgifterna dras upp av kostnaderaa för arbetsmarknadspolitiken och ersättning till arbetslösa saml av stöd till bankema. Produktionsbortfallet vid ökad arbetslöshet belastar till ca 80% den offentliga sektom genom skattebortfall och ökade bidrag. Resterande 20% utgörs av sänkt disponibel inkomst för berörda hushåll.
Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades kraftigt fr.o.m. 1991 och i år beräknas ett underskott på motsvarande 12% av BNP. Den för 1994 föratsedda konjunkturappgången tillsammans med vidtagna finanspolitiska åtgärder medför all det finansiella sparandet förbättras, trots att ränteutgifterna ökar starkt till följd av den successivt växande offentliga skuldsättningen.
Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektoras nettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. Offenlliga sektoras finansiella nettoskuld beräknas till ca 23% i Sverige 1994, medan genomsnittet för OECD-länderna då uppgår till ca 37% av BNP. Försämringen av den offenlliga sektoms finansiella ställning är dock ojämförligt störst i Sverige under prognosperioden, se diagram 9:2.
Diagram 9:2 Den ofTentliga sektorns finansiella nettoställning
Andel av BNP
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
994 Källor: OECD och Finansdepartementet
En orsak till försämringen av de offentliga finansema är en svag utveckling av skatteinkomsteraa. Skattekvoten sjönk med nära 5 procentenheter mellan 1990 och 1992. Därav beror dock ca 1 procentenhet på alt en arbetsgivarperiod infördes i sjukförsäkringen 1992, varvid de offentiga utgiftema reducerades i motsvarande grad. Avlyften av mervärdeskatten på den offenlliga sektorns inköp fr.o.m. 1991 sänker också skattekvoten utan att därför påverka det finansiella sparandel. Effekten på skattekvoten 1992 beräknas till ca 1 procentenhet. Efter justering för dessa förändringar sjönk således skattekvoten med ca 3
77
procentenheter mellan 1990 och 1992. Det motsvarar ett skattebortfall på Prop. 1992/93:100 drygt 40 miljarder kr. räknat på 1992 års BNP-nivå. Det är inte bara BUaga 1.1 förändringar i skatteregler som påverkar den på detla sätt justerade skattekvoten, utan skattekvoten beror också på hur olika skatteunderlag utvecklas i förhållande till BNP. Att vinstandelen i ekonomin ökade mellan 1990 och 1992 reducerar skattekvoten, eftersom vinster är lägre beskattade än löner på kort och medellång sikt. Även betalningsratiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.
Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP
1994 Hushållens direkta skatter Företagens direkta skatter
19,1 0,9
19,3 1,4
19,9 1,8
20,0 2,0
Arbetsgivaravgifter
Mervärdeskatt
Övriga indirekta skatter
17,3 8,9 7,0
16,0 8,1 6,5
14,4 8,1 6,5
14,1 8,0 6,6
Skatter och avgifter
53,1
51,4
50,6
50,7
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Nedan anges en del större skatteändringar för åren 1992, 1993 och 1994:
— Skatten på vissa kapitalinkomster sänktes och omsättningskatten på värdepapper slopades 1992. Skatten på allemansparande har höjts till 30% från 1993.
— Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopades 1992.
— Schablonavdraget under inkomst av tjänst avskaffas från 1993.
— Pensionäremas särskilda grandavdrag avtrappas inle länge mol kapitalinkomster och förmögenhet från 1993.
— Grandavdragei sänks från 0,32 till 0,25 basbelopp 1994, dvs med ca 2 400 kr.
— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor saml på restaurang och hotell sänktes den 1 januari 1992 från 25% till 18% och höjdes den 1 januari 1993 till 21%. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen (skatteunderlaget) under prognosperioden medför att mervärdeskatleinläkteraa som andel av BNP beräknas vara oförändrade trots årets skattehöjning.
— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5 procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procentenheter en kompensation för arbetsgivamas kostnad för arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Ar 1993 sänks arbetsgivaravgifterna med 3,8 procentenheter. Där ingår en höjning med 0,5 procentenheter för att arbetsgivarens besparingar till följd av lägre sjuklönekostnader skall tillfalla staten.
— Punktskatterna på en rad olika varor har slopats från 1993.
— Energibeskattningen har lagts om från 1993 genom att skatten på Prop. 1992/93:100 energianvändningen inom industrin sänkts medan övriga sektorer fått Bilaga 1.1
höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sell neutral för de lolala skatteinkomsterna.
— Tobaksskatten höjdes 1 december 1992.
— Bensinskatten och vissa miljöskatter höjdes vid årsskiftet 1992/93.
— Faslighetsskatten för sk kommersiella lokaler har slopats från 1993 medan fastighetsskatten på småhus höjts från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet.
— Ökad preliminärbeskailning av biinkomster samt omläggning av uppbörden av preliminär B-skatl för hushåll och företag snabbar upp skatteinbétalningaraa under 1993 och 1994.
De offenlliga utgifterna steg realt med nästan 7,5% 1992. Som andel av BNP uppgick utgiftema till knappt 70%. Transfereringaraa till hushåll ökade kraftigt till följd av del försvagade lägel på arbetsmarknaden. Nedgången i inflationen medförde en relativt stark real ökning av pensionsutgiftema. Slödel till bankeraa drog upp transfereringarna till näringlivet. Den offentliga konsumtionen och investeringama steg till följd av bl.a. arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastrakturinvesteringar, se tabell 9:2.
Tabell 9:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Miljarder kr. 1991
Procentuell föränd 1985 års priser
ring
1994 Inkomster
890,0
-4,0
-5,1
0,5
Utgifter
906,5
7,3
0,8
-2,6
Transfereringar till hushåll därav pensioner
sjukförsäkring m.m. arbetslöshetsbidrag m.m. övrigt
316,8
172,7
61,0
21,8
61,3
6,5
4,5 -21,5 93,2
9,5
-0,2 -1,8 -10,0 18,5 -0,8
0,4
1,0
-3,9
4,3 -1,1
Övriga transfereringar (subv.)
95,3
37,4
-3,3
-23,0
Räntor
74,4
5,5
19,2
3,9
Konsumtion
387,1
0,9
-0,5
-0,8
Investeringar
32,9
6,2
-0,1
2,2
Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1 år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 1 %, delvis beroende på höjd inflationstakt (KPI). Som andel av BNP stiger utgifteraa med 2,5 procentenheter. Transfereringaraa till hushåll minskar något realt trots fortsatt stark ökning av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Ersättningsnivån sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbetslösheisförsäkringaraa. Besparingar inom bostadssektom börjar ge effekt 1993. Rationaliseringar inom den statliga och kommunala verksamheten drar ned den offentliga
konsumtionen. Kommunerna minskar även sina investeringar. Dessa tendenser blir ännu starkare nästa år, då de offenlliga utgiftema realt väntas minska med ca 2,5% och som andel av BNP med ca 2,5 procentenheter.
År 1992 försämrades den offenlliga sektoms finansiella sparande med 112 miljarder kr till etl underskott på ca 128 miljarder kr. I år beräknas försämringen uppgå till ca 45 miljarder kr. och underskottet motsvara 12% av BNP. Med en förbättring på ca 30 miljarder kr. 1994 beräknas underskottet då att motsvara 9,5% av BNP, se tabell 9:3.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
Miljarder kr. 1991 1992
1994 Procentuell förändring
1994 Inkomster
890,0
873,6
870,9
899,6
1,0
-1,8
-0,3
3,3
Skatter
543,5
530,7
528,1
552,4
-1,8
-2,3
-0,5
4,6
Socialförsäkringsavgifter
218,0
205,4
200,7
205,3
6,3
-5,8
-2,3
2,3
Övriga inkomster
128,6
137,5
142,1
141,8
. 4,6
6,9
3,4
-0,2
Utgifter
906,5
1001,8
1043,1
1041,8
9,9
10,5
4,1
-0,1
Transfereringar till hushåll
316,8
345,3
362,1
373,8
14,4
9,0
4,9
3,2
Subventioner m.m.
95,3
134,0
136,2
107,8
18,5
40,6
1,6
-20,8
Ränteutgifter
74,4
80,3
100,6
107,5
9,5
7,9
25,3
6,9
Konsumtion
387,1
397,1
400,6
408,2
5,5
2,6
0,9
1,9
Investeringar'
32,9
45,1
43,6
44,5
0,7
36,9
-3,2
1,9
Finansiellt sparande
-16,5
-128,2
-172,2
-142,2
därav stat
-57,1
-169,0
-222,3
-170,5
socialförsäkring
43,7
32,0
33,8
30,3
kommun
-3,2
8,8
16,3
-2,0
Procenl av BNP
Skatter och avgifter
53,1
51,4
50,6
50,7
Utgifter
63,3
69,9
72,4
69,8
Finansiellt sparande
-1,2
-8,9
-12,0
-9,5
' I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
9.2 Statens finanser
Vad som i det föregående sagts om hela den offenlliga sektoms finanser, gäller i stor utsräckning även statens ekonomi. Därtill påverkas statens finansiella sparande under prognosperioden av förändringar i utbetalningar av kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunema. De relativt starka svängningama i konununemas finansiella sparande under prognosperioden motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga överföringar till kommunema.
Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat med 2% i volym 1992. För 1993 och 1994 väntas konsumlionsvolymen gå ned med knappt 1/2% per år.
80 Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Miljarder 1991
kr. 1992
1994 Procentuell föränd
ring
1994 Inkomster
415,3
372,8
378,6
400,2
-10,3
1,5
5,7
Skatter
305,9
259,1
269,4
293,2
-15,3
4,0
8,9
Socialförsäkringsavgifter
57,4
57,4
50,3
49,8
-0,1
-12,3
-1,0
Övriga inkomster
52,1
56,3
58,9
57,1
8,1
4,4
-2,9
Utgifter
472,5
541,9
600,9
570,7
14,7
10,9
-5,0
Transfereringar till hushåll
138,6
153,3
161,3
162,2
10,6
5,2
0,5
Statbidrag till kommuner
65,7
62,4
84,3
75,2
-5,1
35,2
-10,8
Statsbidrag till socialf.
16,1
30,6
22,3
18,1
89,7
-26,9
-19,1
Övriga transfereringar
66,7
98,7
107,0
78,4
48,0
8,5
-26,7
Ränteutgifter
64,3
69,8
91,0
99,6
8,6
30,3
9,4
Konsumtion
106,9
108,8
113,8
115,4
1,8
4,5
1,4
Investeringar
14,2
18,3
21,1
21,8
28,9
15,6
3,4
Finansiellt sparande
-57,1
-169,0
-222,3
-170,5
Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Statens finansiella sparande försämrades med över 110 miljarder kr. 1992 till ett underskott på ca 170 miljarder kr. Efter en ylterligare försämring i år beräknas underskottet 1994 återgå till 1992 års nivå, se tabell 9:4.
9.3 Socialförsäkringssektorns finanser
Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskapema omfattar allmänn tilläggspensionering (AP-fonden inkl. de föratvarande löntagarfonderna), sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandet inom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiella över- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen transfereras i nationalräkenskaperna lill staten.
AP-fondens sparande minskade med nära 12 miljarder kr 1992. Avgiftsinkomsteraa var i stort sett oförändrade p.g.a. den svaga utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsutgiftema steg med 9%. Den sänkta ersättningsnivån för pensionärer medför att sparandel ökar något i år, trots en fortsatt svag utveckling av avgiftsinkomstema. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30 miljarder kr., se tabell 9:5.
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
81 Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Prop 1992/93'100
Löpande priser. Bilaga 1.1
Miljarder 1991
kr. 1992
1994 Procentuel!
1 förändring
1994 Inkomster
Avgifter
Bidrag från staten
Ränteinkomster
228,7
161,5
16,1
51,1
232,3
149,7 30,6 52,1
226,8
152,1 22,3 52,4
228,1
157,3 18,1 52,8
1,6
-7,3
89,7
2,0
-2,4
1,6
-26,9
0,7
0,6
3,4
-19,1
0,6
Utgifter
Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion m.m.
185,0
149,6
29,5
6,0
200,3
159,7
34,6
6,0
193,0
165,7
21,1
6,2
197,8
174,7
16,9
6,3
8,3 6,8
17,3 1,2
-3,7
3,8
-39,1
3,1
2,5
5,4
-19,7
0.6 Finansiellt sparande
43,7
32,0
33,8
30,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
9.4 Kommunernas finanser
Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt församlingar och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.
År 1992 stärktes kommunsektorns finanser och det finansiella sparandet beräknas ha uppgått till ca 9 miljarder kr. Förbättringen av sparandet hör delvis samman med den nedväxling av löne- och prisökningstakten som skett under de senasie två åren. Detta dämpade kommunernas kostnadsökningar samtidigt som skatteinkomsterna steg kraftigt lill föjd av de höga löneökningama två år tidigare.
Från och med 1993 införs ett nytt system för utbetalning av skattemedel till kommuner och landsting. Systemet innebär att utbetalningarna sker det år skatten avser och inte, som i det tidigare systemet, två år senare. Detla medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma pris- och löneläge. Utbetalningarna av kommunalskattemedel grandas på det senast kända skatteunderlaget i kommunen resp. landstinget. Underlaget räknas upp med en faktor som motsvarar den beräknade ökningen av skalleunderlaget de två efterföljande åren. När taxeringen är känd görs en slutreglering. Det nya systemet för utbetalning av kommunalskatt får dock inte genomslag förrän 1995, då slutavräkningen enligt det gamla systemet upphör.
Ett nytt system för statsbidrag till kommunema har också införts i år. Större delen av de specialdestinerade statsbidragen har avvecklats och ersatts av ett system med mer generella principer. Avsikten med det nya statsbidragssystemet är att ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller veksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden. Nivån på det nya s.k. utjämningsbidraget har anpassats till ett samtidigt slopande av skatteutjänmingsavgiften och avräkningsskatten. Vissa förändringar sker även i statsbidragssystemet för landstingen.
82 Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser r>-i i i
Miljarder kr. 1991 1992
1994 Procentuell utveckling
1994 Inkomster
356,4
393,7
398,0
386,4
8,4
10,5
1,1
-2,9
Skatter
232,4
269,1
257,3
257,7
13,4
15,8
-4,4
0,2
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn
80,9
76,1
91,3
77,8
-1,3
-5,9
19,9
-14,7
Övriga inkomster
43,2
48,5
49,4
50,8
3,2
12,3
2,0
2,8
Utgifter
359,6
384,9
381,7
388,4
6,7
7,0
-0,8
1,8
Transfereringar till hushåll
28,6
32,3
35,1
37,0
12,1
12,8
8,7
5,5
Övriga transfereringar
38,0
43,6
43,5
42,2
21,0
14,8
-0,2
-2,9
Konsumtion
274,9
282,8
281,2
287,1
5,1
2,9
-0,6
2,1
Investeringar
18,1
26,2
21,9
22,0
-2,5
44,7
-16,4
0,6
Finansiellt sparande
-3,2
8,8
16,3
-2,0
Anm.: 1 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
I år beräknas kommunsektoms finansiella sparande stiga till drygt 16 miljarder kr. De statliga inkomstöverföringama i form av kommunals-skattemedel och statsbidrag ökar med ca 3,5 miljarder kr. samtidigt som de sänkta arbetsgivaravgifterna reducerar kommunernas kostnader med ca 6 miljarder kr.
År 1994 får kommunsektorn åter underskolt i det finansiella sparandet när de effekter, som förstärkt sektorns finanser under 1992 och 1993 faller bort.
De kommunala utgifteraa består till 3/4 av konsumtion. Förra årel beräknas konsumtionen ha ökat med 1/2% i volym. Antalet sysselsatta i kommunsektorn började gå ned förra året. Den föratsedda framtida försämringen av den kommunala ekonomin, i kombination med skattestoppet, väntas leda till en fortsatt nedgång av den kommunala sysselsättningen under prognosperioden. En relativt stark uppgång i den genomsnittliga arbetstiden medför dock att limvolymen inle sjunker lika myckel som antalet sysselsatta. I år dras konsumtionen dessutom upp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala konsumtionvolymen beräknas minska med ca 0,5% i år och med ca 1% 1994.
9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande
Definition och metod
Den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en strakturell del, som består vid elt över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin, och en konjunkturell del, som beror på ett onormalt lågt eller högt kapacitetsutnyttjande. Vid beräkning av det strakturella sparandet justeras endast för kapacitetsutnyiijandet. Inga justeringar görs avseende t.ex. priser, räntor, löner, vinstandel eller. sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorer orsakar stora variationer i den offentliga sektorns finansiella sparande.
83
För all beräkna det strakturella sparandel måste den BNP-nivå, den Prop. 1992/93:100 arbetslöshet samt det antal i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är Bilaga l.l förenligt med ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsutnyttjande bestämmas.
Därefter beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid den sålunda korrigerade BNP- och arbetslöshetsnivån. Beräkningarna sker för staten och socialförsäkringssektorn. Kommunernas finanser för beräkningsåret är i stort sett oberoende av den reala ekonomiska utvecklingen åtminstone t.o.m. 1994. Kommunernas skatteinkomster för beräkningsåret bestäms fram till dess av skatteunderlagen från tidigare perioder. Det nya systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel får inte genomslag i kalkylen förrän 1995 då slutavräkningsförfarandet enligt det gamla systemet upphört. Kommunernas utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder täcks till slor del av statsbidrag.
Utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett år då ekonomin var i balans. Del är därvid en fördel att kunna välja ett faktiskt basår framför att skapa ett syntetiskt år.
År 1985 var ekonomin i någorlunda balans med en arbetslöshet på 2,4% och 2,4% av arbetsstyrkan i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder. Mellan 1985 och 1990 steg BNP med i genomsnitt 2% per år. Denna tillväxt uppnåddes dock till priset av en successivt tilltagande överhettning i ekonomin. År 1990 kan sålunda inle betecknas som ett år med jämnvikt i ekonomin. Med den under perioden låga produktivitsutvecklingen var 2% tillväxt uppenbarligen inle förenligt med jämnvikt i ekonomin. Under perioden 1985-1991 uppnåddes en årlig tillväxt på i genomsnitt ca 1,5%. År 1991 var arbetslösheten 2,7% medan 2% av arbetsstyrkan var i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder. Underskottet i bytesbalansen var 1,4% av BNP (1985 1,3% av BNP). År 1991 kan därför betraktas som ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande.
Att BNP minskade med nära 2% mellan 1990 och 1991 samt att industrins kapacitetsutnyttjande var det lägsta sedan 1983 talar för att BNP-nivån 1991 kan tyckas vara låg, för att avspegla ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Men med den ytterligare nedgång av BNP som skedde under 1992 och med prognoserna för de närmaste åren växer gapet mellan potentiellt och faktiskt kapacitetsutnyttjande lill drygt 6,5% 1994. Skillnaden mellan faktisk arbetslöshet (inkl. personer i åtgärder) och 1991 års nivå beräknas uppgå till ca 7,5% 1994.
Genom skattereformen och andra strakturella reformer (t.ex sänkt kompensationsnivå i sjukförsäkringen och höjd pensionsålder) bör ekonomins funktionssätt förbättrats och den potentiella tillväxten, dvs den tillväxt som är förenlig med konstant kapcitetsutnyttjande, ha ökat för de närmaste åren. I Långtidsutredningens (LU) prognoskalkyl bedöms den potentiella tillväxten under 1990-talet till 2-2,5%. Därvid beräknas arbetsutbudet öka med ca 0,5% per år och produktivitetsutvecklingen ligga i linje med den historiska trenden de senaste 15 åren, dvs. knappt 2% per år.
84
Mol bakgrand av ovanstående diskussion väljs 1991 som basår vad Prop. 1992/93:100 gäller BNP och arbetslöshet. BNP skrivs sedan fram från 1991 års nivå Bilaga 1.1 med 2 % per år.
Skatteinkomsterna beror i huvudsak med några undantag (t.ex. fastighetsskatten) av BNPs nivå och sammansättning både beträffande användning (konsumtion - export/kapitalbildning) och inkomster (löner -vinster). Skattema är också beroende av genom reavinstbeskattningen, på värdestegringar och omsättning av aktier och fastigheter. Inkomster från företagsbeskattningen dras ned av kapitalförluster i den nuvarande recessionen. Konkurser minskar skatteinbetalningarna.
1 beräkningarna av det strakturella sparandet justeras de faktiska skalleinkomsterna proportionellt med BNP-gapet med undantag av icke varaanknutna och ej löneberoende indirekta skatter, som t.ex fastighetsskatter och skatter på toto och andra spel, samt företagens direkta skatter Beträffande företagsbeskattningen medför extraordinära vinster och förluster och andra bokslutsdispositioner att sambandet mellan skatteinbetalningar och BNP-tillväxten är svagt. Vid beräkning av del strakturella sparandel sätts därför företagens inkomstskatt till 1,5% av BNP, vilket motsvarar genomsnittet för den senasie 10-årsperioden, oberoende av de faktiska skalleinkomsterna för beräkningsåret. Övriga direkta skatter från företagen som avskattningen, avkaslningskatt på pensionsfonder m.m. korrigeras inte. Slutskatteregleringen för företag och hushåll justeras inte heller eftersom skillnaden mellan preliminär skalt och slulskatl inte torde påverkas av BNP-nivån. Dessutom beror slutskatteregleringen inte på beräkningsårets utan på historiska inkomster.
Den proportionella korrigeringen mot BNP-gapet torde vara rättvisande med det nya skallesystemet, vid en given sammansättning av BNP. Med en annan sammansättning av BNP skulle dock skattekvoten anla ett annal värde. Detta beaktas dock ej eftersom justeringen endast avser graden av kapacitetsutnyttjande. 1 den nuvarande djupa recessionen torde metoden i viss mån underskatta den konjunkturbetingade delen av underskottet pga. extraordinära skattebortfall beroende på konkurser m.m.
Den offentliga sektoms övriga inkomster består till ca 90% av räntor, utdelningar och andra kapitalinkomster. Dessa antas vara oberoende av konjunkturen och justeras därför inte.
Utgiftema för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs fram från 1991 års nivå med en antagen ökning av arbetskraftsutbudet på 0,5% per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersätter sedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbetalningama lill arbetslösa, vid beräkning av del strakturella sparandet.
Utgifteraa för sjuk- och föräldraförsäkringen korrigeras propotionellt mot BNP-gapet. Övriga utgifter med undantag av stödet till bankema antas vara oberoende av konjunkturen. Bostads- och socialbidragen är naturligtvis till viss del beroende av konjunkturen. Konjunktureffekten är dock svår att kvantifiera eftersom dessa bidrag kanske ännu mer påverkas av bostads- och flyktningpolitiken.
85 Någon bedömning av vad som är tillfälliga inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100 utöver bankstödet görs inte i beräkningama. Ej heller beaktas beslutade Bilaga 1.1 framtida besparingar eller utgiftsåtaganden. Även frågan om vad den internationella integrationen ställer för krav på del långsiktigt håUbara skatteuttaget lämnas utanför beräkningama. Det beräknade sparandel är således straktureUt i den meningen att justeringen sker för graden av kapacitetsutnyttjande inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och bankstöd. Andra mer eller mindre tillfälliga förhållanden beaktas inte. Benämningen konjunkturjusterat sparande är därför egentligen mer rättvisande än benämningen straktureUt sparande.
Resultat
Det beräknade strakturella sparandet för perioden 1991-1994 redovisas i tabell 9:7. Vid tolkningen av resultatet måste beaktas att del strakturella underskottet inkluderar ränteutgifterna för den faktiskt ackumulerade statsskulden. Detta innebär alt det strakturella underskottet ökar med räntoraa på den tillkommande skulden vid frånvaro av andra förändringar. Det beräknade strakturella sparandel anger således vad det finansiella sparandet skulle bli om BNP-gapet plötsligt sluts och arbetslösheten går ned till 1991 års nivå. Ränteutgifteraa skulle då ändå ligga kvar tills statsskulden faktiskt börjar minska.
Den offentliga sektoms sparande är nettot av två storheter som var för sig uppgår till ca 1 000 miljarder. Etl prognosfel på 1 % av inkomster eller utgifter påverkar sparandel med 10 miljarder. Prognosfel av det faktiska sparandet slår igenom även på del strakturella sparandet, med undanlag av prognosfel, som beror på nya föratsättningar beträffande tillväxt, arbetslöshet och bankstöd.
Den offenlliga sektoms strakturella sparande försämrades kraftigt mellan 1991 och 1992. Den konjunkturjusterade skattekvoten sjönk med 2 procentenheter, varav ca 1 procenthenhel till följd av sänkta arbetsgivaravgifter i samband med att en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen infördes förra året. Övriga skattesänkningar bidrog, tillsammans med minskad konsumlionsandel och ökad vinstandel i ekonomin, till nedgången av skattekvoten. Den konjunkturjusterade utgiftskvoten steg med 2 procentenheter mellan 1991 och 1992. Efter beaktande av sänkta utgifter i sjukförsäkringen till följd av arbetsgivarperioden steg övriga utgifter med 3 procentenheter som andel av BNP. Ökningen beror till stor del på den starka utgiftsautomatiken i regelsystemen för bl.a. pensioner och räntebidrag lill bostäder. DärtUl kommer en del utgifter som kan vara mer eller mindre tillfälliga. Ökade utgifter för flyklingmol-tagningen och utdelning av löntagarfondsmedel lill riskkapitalbolaget kan nämnas som exempel. I år beräknas det strakturella sparandet vara i stort sett oförändrat, trots att ränteutgiftema ökar kraftigt.
86 Tabell 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat
1994 Nivå
Miljarder kr. Finansiellt sparande
därav stat
socialförsäkring
kommun
-13,6
-54,1 43,7 -3,2
70,5 -114,0
34,7 8,8
-71,5
-127,3
39,6
16,3
-54,6
-89,1 36,5 -2,0
Procent av BNP
Inkomster
Skatter och avgifter
Utgifter
Finansiellt sparande
62,3 53,3 63,3 -0,9
60,6 51,3 65,4 -4,8
59,5 50,3 64,2 -4,6
59,2 50,4 62,7 -3,4
Förändring Miljarder kr. Finansiellt sparande
därav
-56,9
-1,1
16,9
Staten inkl. socialföräkring
därav
-68,9
-8,5
35,2
räntor och kapitalinkomster,netto primärt sparande
1,8 -70,8
-17,4 8,9
-10,3
45,5
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Källa: Finansdepartementet
Finanspolitiska åtgärder medför att sparandeunderskottet, trots fortsatt stigande ränteutgifter, minskar till ca 55 miljarder kr. 1994, motsvarande 3,4% av BNP. Den konjunkturjusterade skattekvoten beräknas till 50,4% medan den justerade utgiftskvoten understiger 63%, vilket är lägre än 1991. Det strakturella underskottet i den statliga sektom beräknas 1994 till knappt 90 miljarder, kr.
Resultatets beroende av antaganden om BNP och arbetslöshet illustreras av all den offenlliga sektorns finansiella sparande 1993 skulle förbättras med ca 7 miljarder kr. vid 1 % högre real BNP och med ca 4 miljarder kr. vid 1% lägre arbetslöshet. Om båda inträffar samtidigt förstärks sparandel med ca 11 miljarder kr
Som nämnts ovan används i beräkningama den faktiska skattekvoten, med undantag för företagsbeskattningen. Skattekvoten antar dock olika värden beroende på BNPs sammansättning. En konsumtionsledd tillväxt leder till större skalleinkomster på medellång sikt än om BNP bärs upp av export och kapitalbildning. Exempelvis ger ett produktionsvärde på 10 miljarder kr. som går lill privat konsumtion 2,5 miljarder kr. i mervärdeskall, medan sanuna värde till export inte ger några mervärdeskatteintäkter.
Den desinflationsprocess som den svenska ekonomin nu genomgår drar sannolikt ned skatteinkomstema och ökar utgiftema mer än vad som förklaras av den svaga reala ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom all vinstandelen ökar och konsumlionsandelen minskar. Eftersom korrigering endast görs för kapacitetsutnyttjande tenderar dessa faktorer all reducera det strakturella sparandet.
87 Finanspolitiken Prop. 1992/93:100
BUaga l.l Förändringen av statens och socialförsäkringssektoras konjunkturjusterade
primära finansiella sparande, dvs. sparandet exkl. räntenettot, indikerar om finanspolitikens inrikting är expansiv eller kontraktiv jämfört med föregående år. Som framgår av tabell 9:7 (sista raden) sjönk statens och socialförsäkringssektoras primära sparande med ca 70 miljarder kr. 1992, dvs. finanspolitiken hade en starkt expansiv inriktning förra året. Detla berodde på samma faktorer som försämrade hela offenlliga sektoras sparande (se ovan). Därtill kom för statens del att utbetalningaraa av kommunalskattemedel steg i takt med löneökningaraa två år tidigare (10%), medan ökningen av skatteinkomstema baserade på 1992 års lägre löne- och prisökningar.
1 år blir finanspolitiken stramare. Kraftiga åtstramningar riktas mot hushållssektom medan företagen får en lättnad genom sänkningama av arbetsgivaravgifterna och energibeskattningen. De statliga inkomstöverföringama till kommunema, summan av kommunalskatt, statsbidrag och sänkta arbetsgivaravgifter, stiger också relativt kraftigt 1993, vilket visar sig i en förbättring av kommunemas finansiella sparande. Nästa år skärps finanspolilken då det konjunkturjusterade primära sparandet i staten och socialförsäkringssektom ökar med 45,5 miljarder kr. 1 detla belopp ingår minskade statsbidrag till kommuneraa, sänkta utgifter för bostadsfinansieringen, höjd inkomstskatt för hushållen genom sänkt grandavdrag, helårseffekt av de under 1993 minskade ersättningsnivåeraa i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.
9.6 Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden
I detta avsnitt redovisas utvecklingen av den offentliga sektoras finansiella sparande under perioden 1995-1998 vid altemativa antaganden om tillväxt, ränta och tillkommande budgetförstärkningar. Syftet är att belysa om underskotlsutvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspektiv saml att bidra till underlaget för en bedömning av storleksordningen på de tillkommande budgetförstärkningar som krävs för att eliminera den offenlliga sektoms strakturella underskottet på medellång sikt.
Eftersom del inle föreligger någon aktuell ekonomisk prognos för tiden efter 1994 simuleras utvecklingen av den offentliga sektoras finansiella sparande vid altemativa antaganden. Vid dessa simuleringar beaktas endast ett begränsat anlal kända faktorer som påverkar utvecklingen av den offentliga sektoms sparande som t.ex. räntor för tillkommande skuld, att förmögenhetsskallen slopas 1995, alt avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt effekter av tidigare besparingsbeslut avseende höjd pensionsålder och reducerade räntebidrag.
En utgångspunkt för simuleringama är att det under den studerade perioden firms en underliggande tillväxttakt i ekonomin på 2%. Denna tillväxt är främst en följd av produktivitetsökningar men förstärks av att arbetsutbudet kan väntas öka genom den successiva höjningen av pensionsåldem, genom att ohälsotalet reduceras samt genom anpassningen till all den totala marginaleffekten för beskattat arbete sänkts
genom skattereformen och senare skatte- och avgiftssänkningar från Prop. 1992/93:100 72,9% år 1989 tUl 59,1 % år 1993. Bilaga 1.1
Jämförelsenormen i dessa simuleringar är i princip all alla inkomster och utgifter ökar med den underliggande reala tiUväxttakten på 2%. De faktorer som beaktas särskilt avser avvikelser från denna trend. Utöver de beaktade faktorema finns det givetvis många andra orsaker till avvikelser från en real tillväxt på 2% både på inkomstsidan och på utgiftssidan som t.ex. att punktskalteraa är bestämda i kronor per enhet och således inte följer inflationen saml att barabidraget är bestämt i kronor. Hänsyn har inle heller tagits till eventuella tillkommande kostnader för bankstöd m.m. utöver vad som budgeterats t.o.m. budgetåret 1993/94. Eftersom många faktorer är utelämnade, vilket inle kan undvikas vid långsiktiga kalkyler, måste resultaten tolkas med slor försiktighet särskilt avseende resultat för enstaka år.
För år 1994 beräknas faktisk BNP uppgå till 93,3% av BNP vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande medan det konjunkturella underskottet beräknas uppgå till 87,6 miljarder kr. 1 huvudfallet antas en återhämning ske under perioden 1995-1998 så att skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP reduceras med ca 1/6 per år. Tillsammans med den underliggande tillväxten på 2% medför detta en årlig tillväxt på 3,2%. Denna tillväxt kan förefalla förhållandevis hög, bl.a med tanke på att den genomsnittliga tillväxten 1983-1986 uppgick till 2,6%. Å andra sidan bör lillväxtföratsättningama vara förhållandevis goda efter år 1994 med hänsyn till den djupa lågkonjunkturen, 6,7% outnyttjad kapacitet och en sysselsättningsminskning med 7,4% jämfört med "normalkonjunkturåret" 1991, samt med hänsyn att ovan nämnda regeländringar tenderar att öka arbetsutbudet. Därtill förefaller del mindre sannolikt att återhämtningen lill ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande skulle ske med mindre än 1/6 per år eftersom vi i så fall inte skulle uppnå ett normalt kapacitetsutnyttjande inom överskådlig lid.
För all belysa effekten av en altemativ tillväxt redovisas även ett sidofall med en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år motsvarande en årlig tillväxt på 2,8%.
1 huvudfallet antas att realräntan uppgår till 5% samt att inflationstakten är 2%, vilket medför en nominell ränta på 7%. Eftersom det främst är realräntan som är betydelsefull vid dessa beräkningar undersöks etl sidofall med en realränta på 4% och därmed en nominell ränta på 6%.
Realräntan, inflationslakten liksom tillväxten antas vara konstanta under simuleringsperioden främst för att förenkla analysen och kan ses som anlaganden avseende genomsnitten under simuleringsperioden. En snabbare återhämtning under färre år är kanske mera trolig men innebär ytterligare ett osäkerhetsmoment genom att det krävs etl anlagande om när återhämtningen inträffar.
1 huvudfallet antas besparingar genom att den offentliga konsumtionen föratsätts vara realt konstant i stället för att växa med den underliggande tillväxten på 2%. Som framgår av tabell 9.8 bidrar detta nll en årlig sparandeökning på 8-9 miljarder kr. i fasta priser. En realt konstant
offentlig konsumtion kräver besparingar, effektiviseringar eller ökad Prop. 1992/93:100 avgiftsfinansiering som balanserar de reala kostnadsökningar som Bilaga l.l uppkommer bl.a. inom sjuk- och åldringsvården p.g.a. ändrad befolkningssammansättning samt genom all de relativa prisema tenderar alt stiga för offentlig konsumtion p.g.a. lägre produktivitetstillväxt än i näringslivet.
I huvudfallet antas därtill en tillkommande årlig budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kr per år i fasta priser, dock 5 miljarder år 1994, utöver förslagen i budgetpropositionen för år 1993/94. Detta motsvarar i princip beslul om reducerade transfereringar eller höjda skatter.
Tabell 9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
1998 Förändringar som påverkar sparandet
21,8
21,1
30,7
30,3
därav
realt konstant offentlig konsumtion
8,2
8,4
8,5
8,7
tillkommande budgetförstärkning
5,0
10,0
10,0
10,0
10,0
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
-9,1
-7,4
-5,8
-3,6
reducerade räntebidrag
4,5
3,2
4,8
2,4
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
1,8
1,8
1,8
minskat konjunkturellt underskou
12,9
13,6
14,4
15,2
övrigt
-6,4
-8,4
-3,0
-2,4
Finansiellt sparande
-137,2
-115,4
-94,3
-63,6
-33,3
Strukturellt finansiellt sparande
-49,6
-39,7
-31,4
-14,4
1,0
Finansiellt sparande i % av BNP
-9,2
-7,5
-5,9
-3,9
-2,0
Finansiell förmögenhet i % av BNP
-22,5
-29,3
-34,3
-37,1
-37,9
Ett slort finansiellt underskott leder till en ökad nettoskuld och därmed stigande ränteutgifter. Som framgår av tabell 9.8 ger denna faktor en stark tendens till ökande underskott särskilt i början av återhämtningsperioden.
Av tabellen framgår också att tidigare fattade besparingsbeslut avseende reducerade räntebidrag lill bostäder samt höjd pensionsålder ger elt betydande bidrag till en förbättring av det offenlliga sparandel. Delta visar betydelsen av att besparingar inte bara ändrar utgifternas nivå på kort sikt utan även ger trendmässigt sjunkande utgifter.
Den konjunkturella återhämtningen är myckel betydelsefull för att reducera det totala underskottet. Eftersom finanspolitiken antas vara stram genom en konstant offentlig konsumtionsvolym och betydande andra lillkommande budgeiförslärkningar föratsätter den starka återhämtningen alt penningpoUliken är förhållandevis lätt samt att det för år 1994 förväntade goda konkurrensläget kan upprätthållas under hela simuleringsperioden. Om dessa föratsättningar inte uppfylls riskerar tillväxten att bli lägre p.g.a. bristande efterfrågan, vilket kan ge den mindre fördelaktiga utveckling som redovisas i ell senare sidofall.
Raden övrigt i tabell 9.8 redovisar effekterna av alt ATP-pensionema ökar med mer än 2% realt, att förmögenhetsskatten upphör 1995, att
avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt all även Prop. 1992/93:100 underskottet ökar med realt 2% om alla inkomster och utgifter ökar med Bilaga 1.1 realt 2%.
Vid dessa antaganden reduceras det strakturella underskottet successivt och vänds till ett överskott år 1998. Eftersom en del av BNP-gapet kvarstår förekommer ett konjunkturellt underskott även år 1998. Detta är dock så pass begränsat att den totala underskottet för den offenlliga sektom år 1998 understiger EG:s konvergenskrav motsvarande 3% av BNP. Konvergenskravet uppfylls dock först della år trots en lång period med en förhållande hög tillväxt samt betydande lillkommande besparingar.
Underskotten under 1992-1998 leder till att det offentliga sektoms nettoskuld ökar från 1,9% av BNP år 1992 till en maximal nivå på 37,9% år 1998. Konvergenskravet avseende en skuldsättning för den offentliga sektom på maximalt 60% av BNP avser dock bralloskulden med reducering för interaa skuldförhållanden inom den offentliga sektom. Denna braltoskuld är väsentligt högre än nettoskulden och torde överstiga 60% av BNP år 1998 vid huvudfallels antaganden.
Som nämnts ovan baseras dessa simuleringar på antaganden om konstant tillväxt, realränta, inflation och tillkommande budgetförstärkningar. En sådan konstant tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut kan vara olämplig ur konjunktursynvinkel särskilt vid en stark återhämtning under vissa år. Detta kan utgöra ett skäl för att lillkommande budgetförstärkningsbeslul på i dessa simuleringar 10 miljarder kr. per år i praktiken fördelas över tiden på ell konjunkturmässigt mera lämpligt sätt på samma sätt som tidigare beslutade besparingar medför successivt stigande budgetförstärkningar genom reducerade räntebidrag m.m. Om det finns risk för överhettning är den ur konjunktursynvinkel lämpliga budgetförstärkningen långt större än den här antagna nivån på 10 miljarder kr. per år för att hålla inflationstakten på en låg nivå. Den antagna tillkommande budgetförstärkningen på 10 mUjarder kr. per år kan således tolkas som ell genomsnitt för simuleringsperioden. Sidofallet med 2,8 i stället för 3,2% årlig tillväxt motsvarande en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år redovisas i tabell 9.9. Som framgår av tabellen leder en svagare tillväxt, som kan bero på en otillräcklig efierfrågan, till etl så slort kvarvarande konjunkturellt underskott år 1998 att EG:s konvergenskrav inte uppfylls. Det strakturella underskottet blir något högre p.g.a. slörre tillkommande räntebetalningar men är nästan eliminerat år 1998.
91 Tabell 9:9 Den offentliga sektorns sparande, 2,8% tillväxt och 5% realränta. Miljarder kr. fasta priser.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet
därav
realt konstant offentlig konsumtion
tillkommande budgetförstärkning
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
reducerade räntebidrag
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
minskat konjunkturellt underskott
övrigt
Finansiellt sparande strukturellt finansiellt sparande
Finansiellt sparande i % av BNP Finansiell förmögenhet i % av BNP
5,0 16,9 15,5 24,3 23,0
8,2
8,4
8,5
8,7
5,0
10,0
10,0
10,0
10,0
-9,1
-7,8
-6,5
-4,7
4,5
3,2
4,8
2,4
1,8
1,8
1,8
8,0
8,4
8,9
9,4
-6,4
-8,5
-3,2
-2,7
137,2
-120,3
-104,8
-80,5
-57,5
-49,6
-39,7
-31,8
-15,8
-1,8
-9,2
-7,8
-6,6
-5,0
-3,4
-22,5
-29,7
-35,6
-39,5
-41,9
En annorlunda realränta har förhållandevis små effekter på den offentliga sektoms underskott, vilket framgår av tabell 9.10. Förklaringen är att statens skuld i stor utsträckning balanseras av nettoförmögenheten inom AP-fondema.
I tabell 9.11 visas slutligen utvecklingen av den offenlliga sektoms-finansiella sparande när det inle sker några besparingar, dvs. då den reala offentliga konsumtionen växer med 2% per år och det inte sker några tillkommande besparingar.
Tabell 9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 4% realränta. Miljarder kr. fasta priser.
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet
därav
realt konstant offentlig konsumtion
tillkommande budgetförstärkning
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
reducerade räntebidrag
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
minskat konjunkturellt underskott
övrigt
Finansiellt sparande Strukturellt finansiellt sparande
Finansiellt sparande i % av BNP Finansiell förmögenhet i % av BNP
5,0 23,1 22,3 31,7 31,1
8,2
8,4
8,5
8,7
5,0
10,0
10,0
10,0
10,0
-7,8
-6,3
-4,9
-2,9
4,5
3,2
4,8
2,4
1,8
1,8
1,8
12,9
13,6
14,4
15,2
-6,4
-8,4
-2,9
-2,3
137,2
-114,1
-91,8
-60,1
-29,0
-49,6
-38,4
-28,9
-11,0
5,1
-9,2
-7,4
-5,8
-3,7
-1,7
-22,5
-29,2
-34,1
-36,7
-37,3
92 Tabell 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt, Prop. 1992/93:100
5% realränta samt inga besparingar. p., . .
Miljarder kr. fasta priser. rSllaga 1.1
1998 Förändringar som påverkar sparandet
därav
realt konstant offentlig konsumtion
0,0
3,2
0,7
8,3
5,8
0,0
0,0
0,0
0,0
tillkommande budgetförstärkning
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
-9,5
-9,1
-8,8
-8,1
reducerade räntebidrag
4,5
3,2
4,8
2,4
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
1,8
1,8
1,8
minskat konjunkturellt underskott
12,9
13,6
14,4
15,2
övrigt
-6,5
-8,9
-3,9
-3,7
Finansiellt sparande
-142,2
-139,0
-138,4
-130,1
-124,3
Strukturellt finansiellt sparande
-54,6
-63,2
-74,9
-79,5
-87,3
Finansiellt sparande i % av BNP
-9,5
-9,0
-8,7
-7,9
-7,3
Finansiell förmögenhet i % av BNP
-22,8
-31,1
-38,9
-45,6
-51,5
Som framgår av tabellen skulle detta ge ett över liden växande straktureUt underskott. Det totala underskottet skulle ligga högt över EG:s konvergenskrav även efter en lång period med förhållandevis hög tillväxt och den offentliga sektoras nettoskuld skulle överstiga 50% av BNP vid slutet av simuleringsperioden.
10 Kapitalmarknaden Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 Under sommaren och hösten 1992 utsattes EG:s monetära samarbete för
svåra påfrestningar. Oron på de europeiska valutamarknadema i
kombination med en allt mer försämrad allmän ekonomisk utveckling i
Sverige försvagade successivt förtroendet för den fasta växelkursen. Den
19 november beslutade fullmäktige i Riksbanken alt låta kronan flyta
fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen i kombination med relativt höga
ränlor bidrog lill en fortsall försämrad situation för kreditinstituten under
1992. För all säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sin förpliktelser.
10.1 Internationell ränte- och valutautveckling
Under sommaren och hösten ökade tveksamheten huravida överenskommelsen mellan EG-ländema om den politiska och monetära unionen skulle kunna genomföras enligt de ursprangliga planema. Den knappa nej-segem i den danska folkomröstningen i juni bidrog till en intensifierad debatt i hela Europa, särskilt i Storbritannien och Frankrike. I mitten av sommaren höjde den tyska centralbanken, Bundesbank, de administrativa räntoma. Diskontot höjdes med 0,75 procentenheter till 8,75%.
Växelkurseraa inom EGs växelkursmekanism hade, fram till september 1992, i princip legat fast sedan 1987. Det monetära systemet, EMS, var under dessa år i väsentliga avseenden framgångsrikt. Genom att antiinflalionspolitiken i allt högre utsträckning prioriterades ökade förtroendet för den fasta växelkurspolitiken successivt, vilket bl.a. avspeglades i minskade räntedifferenser och lägre inflation.
Den tyska återföreningen år 1990 ändrade föratsättningaraa högst väsentligt. Förtroendet för växelkursmekanismen har byggt på D-marken som ankare och en tysk centralbank som prioriterat ett stabilt penningvärde. Så länge den ekonomiska utvecklingen hos de enskilda EG-länderaa i princip var likartad utgjorde delta inget problem. Den tyska återföreningen resulterade emellertid i etl ökat budgetunderskott och en kraftig överhettning av den tyska ekonomin vilket bl.a. avspeglades i en stigande inflationstakt. För att dämpa den allmänna prisuppgången stramades penningpolitiken i Tyskland ål. Konjunkturatvecklingen i EG-ländema blev därmed olikartad. Samtidigt som konjunkturen försvagades i övriga EG-länder, vilket under normala omständigheter skapar utrymme för sänkta räntor, upplevde Tyskland överhettning och stigande ränlor. Till följd av D-markens centrala roll inom växelkurssamarbetet tvingades de övriga EG-ländema följa med i räntehöjningaraa för att undvika att deras valutor försvagades mol D-marken. De höga räntoraa förlängde lågkonjunkturen inom EG, och skapade grogmnd för missnöje med växelkurssamarbetet.
1 början av september beslöt Finland att låta marken flyta, varvid den deprecierades mellan 10% och 15%. Sedan ell par år tillbaka befinner sig
94 Finland i en mycket djup recession, bl.a. till följd av kollapsen av Prop. 1992/93:100 öststatshandeln och fallande skogsproduklpriser. Redan i november 1991 Bilaga 1.1 devalverades marken med drygt 12%.
Diagram 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992
Enkla årsräntor Procent
12 Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet
Den underliggande oro som vuxit fram under sommaren på de europeiska valutamarknadema förstärktes högst väsentligt av det finländska beslutet. Andra valutor som liksom den finska marken knytiis till ecun, t.ex. den svenska och norska kronan, utsattes för spekulationer. Kombinationen av osäkerhet om den monetära unionens framtid, höga räntor och den finska deprecieringen utsatte EMS-samarbetet för stora påfrestningar. Genom cenlralbanksinterventioner på valutamarknaden och höjda räntor försökte EG-länderna åter skapa lugn på valutamarknaden.
Mycket snart stod det emellertid klart all pressen på den italienska liren var alltför hård och liren devalverades med 7% i mitten av september. Samtidigt sänktes diskontot i Tyskland, med 0,5 procentenheter, vilket skapade vissa föratsättningar för att läget därmed skulle stabiliseras. Respiten blev dock kortvarig. Bara några dagar senare uppkom spekulationer mot i första hand det brittiska pundet. Det brittiska pundet hade redan innan oron varit en av de svagare valutorna inom ERM. Den brittiska regeringen hade också under en längre tid avvaktat med att höja räntan för att stärka pundet. Den tilltagande valuiaoron drabbade därför pundet med all kraft och den brittiska regeringen fann sig nödsakad att lämna valutasamarbetet och låta pundet flyta fritt. Även Italien och Spanien drabbades av de förnyade spekulationerna. Pesetan devalverades med 5% medan Italien tillfälligt avstod från att utföra interventionsplikten i valutasamarbetet och lät liren flyta fritt tills vidare.
95 Under tremånadersperioden september t.o.m. november deprecierades liren och pundet med ca 14% mot D-marken. Genom omfattande interventioner från såväl Bundesbank som Banque de France och höjda räntor kunde emellertid växelkursen upprätthållas för den franska francen. Bundesbank understödde med interventioner den franska francen genom att medverka till en nedgång av den tyska dagslåneräntan i slutet av september och början av oktober. Under valutaoron var intresset stort för D-mark, holländska floriner och belgerfranc. Även den schweiziska francen och den österrikiska schillingen var opåverkad under valutaoron.
Beslutet i mitten av november att låta den svenska kronan flyta fritt resulterade i nya spekulationer på valutamarknaden, förelrädsvis mol den norska och den danska kronan, irländska pundet, pesetan och den portugiska escudon. EGs monetära kommitté beslöt att Spanien och Portugal skulle devalvera sina valutor med 6% vardera. Den 10 december beslutade den norska centralbanken all låta den norska kronan flyta fritt. Inledningsvis deprecierades den norska kronan med 5%. Genom höjda räntor lyckades de övriga länderaa stabilisera valutaflödena. Ännu i mitten av december var dock osäkerheten alltjämt betydande på valutamarknaderna.
Den europeiska ränteutvecklingen uppvisade under 1992 en splittrad bild. Under perioden september t.o.m. millen av december föll räntan på sexmånaders D-marksplaceringar med ca 1,5 procentenheter till ca 8,5%.
Diagram 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992
Procent 12
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tyskland I r-jrr—',.,■"—;—-k\ J],_i I I Storbritannien |
Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 16 dec 1992. Källa: Financial Times och Finansdepartementet.
I Storbritannien prioriterade regeringen, efter del all pundet fick flyta fritt, räntesänkningar, med ett kraftigt fall för pundet som följd. Räntan på sexmånaders pundplaceringar, som vid årsskiftet noterades till 10,8%,
hade i mitten av december fallit till ca 7%. Osäkerheten på valutamark- Prop. 1992/93:100 nåden har för flertalet övriga EG-länder inneburit att räntoraa legat på en Bilaga 1.1 hög nivå under 1992. Räntedifferensen till D-marksplaceringar har vidgats betydligt. Den tyska ekonomin befinner sig nu i en avmaltnings-fas vilket sannolikt skapar utrymme för en räntenedgång under 1993.
1 Förenta statema och Japan har penningpolitiken under 1992 inriktats mot ytterligare räntesänkningar. Sammantaget har de japanska räntoma fallit med ca en procentenhet. Även i Förenta staterna föll räntoma betydligt under större delen av året. Under det sista kvartalet steg räntoraa åter, bl.a. efter statistik som visade all den ekonomiska aktiviteten tilltagit i styrka. Tecknen på ökad aktivitet minskade förväntningama om ytterligare administrativa räntesänkningar.
Den amerikanska dollarn pendlade mellan 1,40 och 1,68 D-mark per dollar under 1992. De stora svängningama var ett uttryck för den osäkerhet som fanns beträffande konjunkturatvecklingen i Förenta statema och räntedifferensens utveckling mot Tyskland. Den minskade räntedifferensen mol slutet av 1992 innebar all dollam successivt apprecierades. Dollara noterades, i mitten av december, till ca 1,55 D-mark. Den japanska yenen noterades lill 123 yen per dollar, vilket i det närmaste var oförändrat jämfört med årsskiftet 1991/92.
År 1991 steg aktiekursema vid de 20 största aktiebörsema med ca 12%, räknat i lokala valutor. Den svaga aktivitetsnivån i världsekonomin och oron på de europeiska ränte- och valutamarknaderaa minskade köpintresset under 1992 och fram till mitten av december hade aktiekur-seraa på de 20 största aktiebörsema i genomsnitt fallit med ett par procent. 1 London steg dock index med ca 10%, bl.a. understött av pundets depreciering och de lägre räntoraa. Flertalet europeiska börser registrerade en negativ utveckling, vilket förklaras av svaga företagsrapporter samt oron på valutamarknadema. Lägre räntor lyckades inte vända aktiekursutvecklingen på Tokyobörsen utan kursema fortsatte all falla med i genomsnitt ca 25%, vilket bl.a. förklaras av minskade vinster för börsföretagen.
10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen
Den 19 november beslöt riksbanksfullmäktige att lämna den fasta växelkursen mot ecun och låta kronan flyta fritt. Beslutet föregicks månadema dessförinnan av oro kring den svenska kronan med valulaut-flöden och kraftigt stigande räntor som följd. 1 september försvarades den fasta växelkursen med dels kraftigt höjda ränlor, marginalräntan var som högst 500%, dels två överenskommelser mellan regeringen och socialdemokrateraa om den ekonomiska politiken. Åtgärdema lyckades dock endast tillfälligt dämpa devalveringsförväntningama. Förtroendet för den fasta växelkursen förblev svagt. I slutet av oktober började räntoraa åter att stiga. Under de sex dagar som föregick beslutet att släppa kronan fri, dvs. mellan den 12 och 19 november, uppgick valutautflödena till närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige bedömde i det läget att det inte längre var hållbart att försvara den fasta kronkursen.
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 97
Under de senaste åren har kronan vid flera tillfällen utsatts för Prop. 1992/93:100 devalveringsspekulationer, vilket tvingat Riksbanken till återkommande Bilaga 1.1 och betydande räntehöjningar för att försvara den fasta kronkursen. Under år 1990 förekom större spekulationer vid två tillfällen och under 1991 vid ett tillfälle mot slutet av året. Genom att Sverige har en betydande utlandsskuld, netto ca 500 miljarder kronor, vilken i stor utsträckning finansieras kortfristigt, är valutapositionema lättrörliga. Under de senasie tre åren har utsikterna för den medelfristiga ekonomiska utvecklingen gradvis försämrats, vilket bl.a. har tagit sig uttryck i ökade svårigheter att balansera valutaflödena och återkommande osäkerhet om de privata aktörernas vilja att refinansiera sina valutalån. Under åren 1990 och 1991 kombinerades därför räntehöjningarna med finanspolitiska åtgärder för att understryka fastheten i antiinflalionspolitiken och beslutsamheten att försvara kronans kurs. Kronans ensidiga koppling till ecun i maj 1991, som till en början resulterade i en räntenedgång, var ytterligare en åtgärd för att öka trovärdigheten i detta avseende. Efteråt visade det sig dock att åtgärderna endast gav ett andram, och inte kunde lösa de grandläggande trovärdighetsproblemen.
Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under 1992 minskade inflationsförväntningarna och skulle under normala omständigheter ha skapat utrymme för lägre räntor. Utvecklingen blev emellertid annorlunda. Under sommarmånaderna kunde man spåra en minskad vilja lill köp av räntebärande kronpapper, med stigande räntor som följd. En viktig förklaring var den danska folkomröstningen som ökade osäkerheten om EG:s process mot en monetär union, vilket i förlängningen även reste frågetecken för värdet av den svenska ecu-kopplingen. De allt sämre utsikterna för svensk ekonomi, med bl.a. försämrad lönsamhet i näringslivet och därav följande utslagning av produktionskapital, ökad arbetslöshet, stigande budgetunderskott, fallande tillgångspriser och betydande förluster inom finanssektorn, förstärkte misstron mot placeringar i räntebärande kronpapper, trots den höga räntan. Den minskade efierfrågan resulterade i betydande valutautflöden. Redan under sommarmånaderna, dvs före frisläppandet av den finska marken, uppgick valutautflödet till 37,6 miljarder kronor. Under samma period steg de kortare marknadsräntorna med mellan 2 och 3 procentenheter. Till skillnad från perioder med tidigare valutaoro steg denna gång obligationsräntorna relativt mycket, vilket var ett uttryck för en mer fundamental oro hos placerarna. Räntedifferensen mot ecu och D-mark, mätt på sexmånaders placeringar, som under våren och försommaren nedbringats till ca 1,5 resp. 2 proi:entenheter, steg successivt till 3,5 resp. 5 procentenheter.
98 Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1992
Procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Statsobligationer |
1992 Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt. Sista observation avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet.
De inbyggda devalveringsförväntningama gav Sverige en sårbar position i samband med valutaoroligheterna i Europa under september månad. Efter det finska beslutet att släppa marken fri tvingades riksbanken höja marginalräntan till 75% för att stävja valutautflödet. Efter några dagars respit, då riksbanken sänkte marginalräntan till 20%, fömyades oron i samband med att pundet och liren lämnade ERM. Riksbanken tvingades denna gång höja marginalräntan till hela 500%. Marknadsräntorna sköt i höjden och halvårsräntan noterades till över 30% som högst. Räntehöjningen och de två krispaketen som regeringen ■ och socialdemokrateraa gemensamt lade fram minskade, tillfälligtvis, devalveringsförväntningarna.
Sommarens och höstens ränteuppgång var olycklig mot bakgrand av den djupa recessionen i den svenska ekonomin. De höga räntoraa betraktades som ett allvarligt hot mot många företag vilket förstärkte den negativa synen på svensk ekonomi. Problemen för de finansiella instituten fördjupades, bl.a. som en följd av fortsatta prisfall på fastigheter och aktier. Detla accentuerades av rapporter om omfattande förluster och varsel i skogs- och bilindustrin. Ell tydligt tecken på den minskade efierfrågan på räntebärande kronpapper var att Riksgäidskontoret under hösten vid flera emissioner av statsskuldväxlar och statsobligationer fick anbud i otillräcklig omfattning och till ränlor som inle var acceptabla.
En förklaring till valutauiflödet under sensommaren var alt bankema minskade sin upplåning i utländsk valuta, bl.a, lill följd av snävare liinitgränser i utländska banker. För all kunna tillgodose allmänhetens önskemål om lån i utländsk valuta och för att stärka valutareserven började Riksbanken och Riksgäidskontoret under hösten successivt låna
i utländsk valuta i syfte att låna upp sammanlagt drygt 230 miljarder Prop. 1992/93:100 kronor. 1 och med att valutautflödena upphörde försökte Riksbanken Bilaga 1.1 åstadkomma en nödvändig nedväxling i ränteläget genom att under oktober och början av november successivt sänka marginalräntan till 11,5%. Räntesänkningen fick denna gång endast begränsad effekt.
På morgonen den 19 november beslutade Riksbanken att höja marginalräntan till 20% samtidigt som regeringen föreslog ytterligare ett åtgärdspaket. Det stod emellertid snabbt klart att åtgärderna inte förmådde vända valutaflödena.
Efter Riksbanksfullmäktiges beslut, på eftermiddagen den 19 november, att låta kronan flyta fritt sattes marginalräntan till 12,5%. Genom den, jämfört med i början av november, enprocenliga höjningen av marginalräntan demonstrerade Riksbanken sin avsikt att inte racka på prisstabilitetsmålet. Under första halvan av december sänkte Riksbanken marginalräntan vid två tillfällen med sammanlagt 1,5 procentenheter till 11%.
Efter beslutet att låta kronan flyta fritt försvagades kronan inledningsvis med ca 11 % gentemot det gamla riktmärket, ecun. Marknadsräntorna föll med uppemot 2,5 procentenheter. 1 slutet av november och under första halvan av december präglades räntemarknaden av en avvaktande attityd. Delvis var detla etl uttryck för att komplexiteten i ränleanalysen ökat till följd av den rörliga växelkursen. En väsentlig fråga är i vilken omfattning inflationsförväntningarna påverkas av kronans depreciering. Avvaktan på klargöranden om finanspolitikens framtida inriktning och Riksbankens försiktighet att sänka marginalräntan bidrog till att räntenedgången dämpades. Samtidigt fortsatte kronan att försvagas och i mitten av december hade kronan deprecierats med ca 17%. Sedan början av september, dvs innan valutaoroligheterna inleddes, har kronan deprecierats med ca 21 % mol D-marken och noterades i mitten av december till 4,43 kronor per D-mark. Under samma period har kronan deprecierats med drygt 30% mot såväl den amerikanska dollarn som mot den japanska yenen, men endasl 7% mot det brittiska pundet.
100 Diagram 10:4 Växelkurser i kronor 1991-1992
Index 1 jan 1990 = 100 140
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1992 Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet
Bedömningen är att en depreciering i storleksordningen 10-20% under nuvarande konjunkturläge inte behöver öka de underliggande inflalions-förväntningaraa. Målet att begränsa inflationslakten står kvar. Sam-mantagel bör det finnas utrymme för sänkta räntor under 1993.
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden
Sedan 1990 har kreditmarknaden kännetecknats av stigande kreditförluster och en alltmer dämpad kredilexpansion. Den allt djupare recessionen, stigande realräntor och fortsatt fallande tillgångspriser, särskilt på fastighetsmarknaden, bidrog till att situationen försämrades ytterligare under 1992. Flera banker tvingades vända sig till slaten för att få finansiellt stöd.
Minskad lönsamhet och fortsatt höga ullåningsränlor innebar all låntagarnas betalningsförmåga försvagades under 1992. Därmed ökade andelen nödlidande krediter, dvs krediter som med eller utan medgivande inle genererade avtalsenlig ränta. Fallande tillgångsvärden nödvändiggjorde samtidigt omfattande kreditförluslreserveringar på dessa krediter. Sammantaget beräknas kreditförlustema under 1992 ha uppgått lill åtminstone 50 miljarder kronor. Kreditinstitutens resultat pressas nu från två håll, dels genom att resultatet belastas med befarade kreditförluster och dels genom all räntenettot minskar till följd av ett ökat räntebortfall på de nödlidande kreditema. Fram t.o.m. år 1991 lyckades kreditinstituten, åtminstone delvis, kompensera de ökade kreditförlustema med vidgade marginaler mellan in- och ullåningsränlor och allmänna kostnadsbesparingar. Även om marginalema vidgades ytterligare under 1992 blev räntebortfallel av en sådan omfattning att det sammanlagda
resultatet före kreditförluster försämrades. Det är dock viktigt att . Prop. 1992/93:100 understryka att bilden är splittrad. Medan vissa institut numera inte har Bilaga 1.1 någon intjäningsförmåga alls, kan andra institut uppvisa fortsatta förbättringar av resultaten före kreditförluster.
Diagram 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat
Miljarder kr
UU 1
40 Kreditförluster | /
/
20-
Resultat före kreditförluster J „—/—-.
-....ii'""" --
0-
—iS-------- / \
\
-2U.
J
................................................ Resultat |"""\""""
1991 Anm.: 1992 avser åtta-månaders resultat uppräknat till årsnivå. Källa: Finansdepartementet.
Problemen medför att kreditinstitutens resultat snabbt försämras och alltfler institut tvingas redovisa negativa resultat. En sådan utveckling riskerar leda lill att allt fler institut inte klarar kapitaltäckningskraven.
Under 1992 tvingades därför flera banker begära statlig hjälp. I sin egenskap av huvudägare i Nordbanken nödsakades staten medverka i en omfattande rekonstraktion av banken för att lösa de allvarliga problemen. Rekonstraktionen iimebär bl.a. all den övervägande delen av de nödlidande krediteraa, inklusive inlösta panter, överförs till ett nytt helstafligt bolag, Securam samtidigt som staten tillför kapital till Securam.
Redan år 1991 framkom alt Första Sparbanken åsamkats omfattande kreditförluster, vilket föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder kronor. I mars 1992 bedömdes kapitalbehovet uppgå till 7,3 miljarder kronor. För alt säkerställa en mer långsiktigt hållbar lösning beslutade riksdagen därför att dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor, vilket utbetalades i slutet av 1992, och dels gå i borgen för ett lån på 3,5 miljarder kronor till sparbanksstiftelsema.
I september framkom all Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank, skulle tvingas redovisa en förlust för det andra tertialet av en sådan omfattning att koncemen inte skulle kunna uppfylla kapitaltäckningskravet på 8% vid årsskiftet och riskera all hamna på obestånd i början av detta år. Den försäkringslösning för banken som presenterades i början
av år 1992 visade sig vara otillräcklig. Per den sista augusti uppgick Prop. 1992/93:100 kreditförlusterna lill 5,4 miljarder kronor, exkl. ersättning från försäk- Bilaga l.l ringen. De nödlidande krediterna uppgick till 12,5 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 13% av bankens balansomslutning vid årsskiftet 1991/92. För att trygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias. Ökade farhågor rörande kreditinstitutens kapitalsituation minskade förtroendet för de finansiella instituten under 1992, innebärande bl.a. fallande kurser på bankaktier, sämre kredilvärdighet och högre upplåningskostnader på kapitalmarknaden. Under höstens turbulens på valutamarknaderna växte osäkerheten och oron generellt. Viktiga marknader upphörde tidvis all fungera, t.ex. marknaden för bostadscerli-fikal, och förtroendet för det finansiella systemet rabbades. Särskilt bostadsinstituten drabbades, bl.a genom stigande upplåningskostnader. Exempelvis steg räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till som högst ca 3 procentenheter. Även om bosladsinstituten, relativt sell, varit förskonade från kreditförluster, oroades obligationsköparaa av de allt tydligare signalerna om bristande betalningsförmåga hos hushållen och fallande bostadspriser. Samtidigt rådde det en viss osäkerhet huravida slaten skulle ingripa vid ett eventuellt fallissemang för ell bostadsinslitut. I det lägel bedömde regeringen det som nödvändigt att genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiella systemet, vilket annonserades i slutet av september I mitten av december behandlade riksdagen de närmare formema på vilket sätt staten skall garantera att banker och andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt lid. Enligt riksdagens beslut kan stödet ges i form av lån, garantier, kapitaltillskott eller på annal sätt.
Etl viktigt syfte med åtgärderna är alt trygga kreditförsörjningen. Kreditinstitutens svårigheter har inneburit bl.a. att ratinema för utlåningen skärpts. Det är en i allt väsenlligt sund utveckling. Den totala kreditvolymen, som omfattar ca 1900 miljarder kronor, expanderade myckel kraftigt efter avregleringen av kreditgivningen i mitten av 1980-talet. Kreditprövningen byggde på optimistiska värderingar av säkerheter, inte minst på kommersiella fastigheter, på bekostnad av analys av kundemas långsiktiga betalningsförmåga. Under vissa år steg kreditvolymen med över 20% årligen och under åren 1987-1990 ökade kreditvolymen från ca 90% av BNP till närmare 140% av BNP.
Det finns en risk för att kreditinstituten nu intar en ur samhällsekonomiskt perspektiv alltför restriktiv hållning i kreditgivningen. Tillgängligheten av statliga stödinsatser kan minska kreditinstitutens farhågor över kapitalsituationen och därvidlag utgöra ett bidrag till en successiv normalisering av kreditgivningen.
103 Diagram 10:6 Utlåning till allmänheten 1986-1992
12-månaders förändring Procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Anm.: Månadsobservationer. Sista observation avser november 1992. Källa: Riksbanken
Under 1992 avstannade kreditexpansionen. De restriktivare utlånings-ratinema kan delvis förklara nedgången liksom alt kreditreserveringar drar ned registrerad kredilvolym, men sannolikt utgör den dämpade kreditefterfrågan en viktigare orsak lill omsvängningen. Svag efierfrågan i ekonomin och höga utlåningsräntor minskar intresset för investeringar och köp av konsumtionsvaror Den kraftiga nedgången i bostadsinstitutens ullåningsökning är bl.a. en följd av del minskade bostadsbyggandet.
I mitten av december handlades en femårig statsobligation lill en ränta på ca 9,6% medan den femåriga bundna ränta som bostadsinsliluten erbjöd villaägamauppgick till 12,75%, en skillnad på drygt 3 procentenheter. Under åren 1989 och 1990 uppgick motsvarande skillnad till endast ca 1 procentenhet. Med andra ord har del relativt sett blivit dyrare för hushållen att låna pengar. Den vidgade differensen har två komponenter, dels att skillnaden i avkastning mellan bosladsobligationer och statsobligationer vidgats från ca 0,5 procentenheter till mellan 1,5 och 2 procentenheter och dels att bostadslåneinslitulen ökat marginalema med ca en halv procentenhet. Sammantaget är uppgången ett uttryck för en ökad försiktighet från investerare att placera i bostadsobligationer samt att bostadsinstituten ökar räntenettot för att kompensera förväntade ökade kreditförluster.
104 Diagram 10:7 Bostadräntor 1989-1992
Procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Tyskland avser statsobligationsränta. Hypotek fasta avser Stadshypoteks utlåning till villa med fem års bunden ränta. Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Statistiken över bankemas in- och utlåningsräntor är bristfällig men indikerar att den genomstuttliga ränteskilItiaden vidgats med ett par procentenheter under de senaste åren. En slutsats som kan dras är att medan staten under de senaste åren fått en allt lägre upplåningskostnad har osäkerheten över utvecklingen i den svenska ekonomin och problemen i den finansiella sektora medfört att privata låntagare, såsom företag och hushåll, alltjämt betalar en förhållandevis hög ränta. Detta har bidragit till den dämpade konsumtions- och investeringsefterfrågan. Bedömningen är dock att statens generella åtagande att garantera bankers och vissa andra kreditinstituts förpliktelser skall minska skillnaden mellan statens upplåningsräntor och bankeraas och institutens utlåninsgräntor. Det är dock osannolikt att dessa ränteskillnader skall kunna fålla till de låga nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, vilka var ett uttryck för höga inflationsförväntningar och ett outvecklat risktänkande.
Bedömningen för iimevarande år är att kreditinstitutens kreditförluster kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå. Lägre räntor bidrar visserligen till att förbättra lönsamheten och öka tillgångsprisema, men samtidigt är utsiktema för svensk ekonomi fortsatt dystra och hemmamarknadsföretagens och i synnerhet hushållens betalningsförmåga kommer av allt att döma fortsätta att försvagas. Stora kreditförluster och fortsatta räntebortfäll på de nödlidande kreditema iimebär att flertalet kreditinstitut kan komma att tvingas redovisa negativa resultat. Sannolikt kommer vissa institut att behöva förbättra sin kapitalbas med extemt kapital. Den senaste sammanställningen över bankkoncememas kapitaltäckningssituation, vilken sträcker sig till den 31 augusti, visade att
kapitaltäckningsgraden i genomsnitt fallit med en procentenhet till 8,8% Prop. 1992/93:100 sedan årsskiftet och att kapitalöverskottet minskat till sammantaget ca 10 Bilaga 1.1 miljarder kronor.
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden
Kursutvecklingen på Stockholms fondbörs kännetecknades under 1992 av kraftiga svängningar och en ökande omsättning. Beslutet att låta kronan flyta medförde att aktiekursema sköt i höjden i november.
Den 1 december 1991 slopades omsättningsskatten på aktier, vilket bidrog lill alt omsättningen ökade under 1992. Under årets 11 första månader uppgick omsättningen till ca 144 miljarder kronor, vilket var en uppgång med närmare 30% jämfört med motsvarande period år 1991.
Fallande räntor och stigande intemationella aktiekurser stimulerade köpintresset under årets inledning. Fram till mitten av maj steg aktiekurserna med i genomsnitt ca 10 %. Under försommaren minskade köpintresset betydligt, vilket har en rad förklaringar. De delårsrapporter som presenterades under våren var sämre än väntat och innebar att vinstför-väntningama reviderades ned. Nej-segera i den danska folkomröstningen om en monetär och politisk union i juni lade ytterligare sordin på stämningen. Den gryende osäkerheten beträffande Maastricht-avlalets förverkligande och successivt stigande räntor i Europa medförde att aktiekursema på de europeiska börsema föll, vilket även smittade av sig på Stockholmsbörsen. Valuta- och räntekrisen under september blev särskilt kännbar för Sverige med bl.a. kraftigt stigande räntor som följd, vilket höjde avkastningskravet på aktier högst väsentligt. Den relativt svaga dollarkursen under sommaren och början av hösten var ytterligare en faktor som verkade dämpande på vissa aktier, företrädsvis skogsaktier. Skogsindustrin hade också drabbats negativt av det finska beslutet att låta marken flyta fritt. Samtidigt ökade pessimismen om den allmänekonomiska utvecklingen. Alltfler signaler tydde på att lönsamheten inom industrin försämrades kraftigt. Bl.a. kom rapporter om omfattande förluster och nedläggningsplaner inom skogs- och bilindustrin. Under perioden maj lill i början av oktober, då botteimivån nåddes, föll aktiekursema med i genomsnitt drygt 35%. Under samma period föll index för skogsaktier med över 40%.
Under oktober och första halvan av november intog aktieplacerama en avvaktande attityd. Den andra överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokrateraa, innehållande bl.a. en arbetsgivaravgiftssänkning med 4,3%, togs emot positivt. 1 genomsnitt steg aktiekursema med drygt 10% under denna period.
Beslutet alt låta kronan flyta fritt innebar att aktiekursema, under myckel stor omsättning, sköt i höjden, eftersom den svenska industrins konkurrenskraft förbättras av en svagare krona. Under perioden 19 november t.o.m. mitten av december steg aktiekursema med i genomsnitt 20%. Köpintresset blev särskilt stort för skogsaktier till följd av skogsindustrins stora känslighet för växelkursförändringar.
106 Sammantaget under årel, fram till mitten av december, föll generalindex med 5%. Kursutvecklingen skilde sig åt mellan olika branscher. Medan index för banker och fastigheter föll kraftigt var köpintresset för kemi och läkemedel saml verkstad betydande. Trots del stora köpintresset för skogsaktier efter kronans depreciering begränsades uppgången under året som helhet till ca 5 %.
Diagram 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992
Index ultimo 1989 = 100
Prop. 1992/93:100 BUaga 1.1
1992 Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet.
Utlandets intresse för svenska aklier var fortsatt stort under 1992. Fram t.o.m. oktober köpte utländska placerare svenska aklier för, netto 9,4 miljarder kronor, vilket skall jämföras med sammanlagt 11,2 miljarder kronor år 1991. Intresset fokuserades främst till de största och mest välkända exportföretagen såsom Astra, Volvo, Asea, SKF och Electrolux. En intressant iakttagelse i det sammanhanget är att index för de 16 mest omsatta aktieraa sedan årsskiftet, fram till mitten av december, steg med ca 10%, dvs. en betydligt bättre utveckling än för börsen som helhet.
107 Innehåll Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1 Inledning 2
2 Internationell utveckling 15
2.1 Allmän översikt 15
2.2 Länderöversikter 18
3 Utrikeshandel 27
3.1 Export och import 27
3.2 Bytesbalans 32
4 Industri 35
4.1 Produktion och konkurrenskraft 35
4.2 Lönsamhet 38
5 Arbetsmarknad 41
5.1 Sysselsättning 42
5.2 Utbud av arbetskraft 44
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 46
6 Löner och konsumentpriser 50
6.1 Löner 50
6.2 Konsumentpriser 53
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 58
7.1 Hushållens inkomster 58
7.2 Privat konsumtion och sparande 61
8 Investeringar 65
8.1 Näringslivets investeringar 65
8.2 Offentliga investeringar 67
8.3 Bosladsinvesteringar 68
8.4 Byggnadsverksamhet 71
8.5 Lagerinvesteringar 72
9 Den offentlig sektorn 76
9.1 Den konsoliderade offenfliga sektom 76
9.2 Statens finanser 80
9.3 Socialförsäkringssektoras finanser 81
9.4 Kommunemas finanser 82
9.5 Den offentliga sektoms strakturella sparande 83
9.6 Den offentliga sektoms sparande efter prognosperioden 88
10 Kapitalmarknaden 94
10.1 Intemationell ränte-och valutautveckling 94
10.2 Den svenska ränte- och valulakursutvecklingen 97
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden 101
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 106
108 Tabeller Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1:1 Intemationella föratsättningar 6
1:2 Löner och priser 8
1:3 Försörjningsbalans 10
1:4 Bidrag lill BNP-tillväxten 11
1:5 Nyckeltal 12
1:6 Sparande 13
2:1 Braltonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 15
2:2 Konsumentpriseraas utveckling i vissa OECD-länder 17
3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar
och export av bearbetade varor 28
3:2 Varaexportens fördelning på några varagrapper 1990 30
3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor 30
3:4 Export och import av varor 31
3:5 Bytesbalans 32
4:1 Nyckeltal för industrin 35
4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler
per producerad enhet samt brattoöverskottsandel 39
5:1 Arbetsmarknad 42
5:2 Produktion och sysselsättning i timmar 44
5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrapper 45
5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 46
5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 48
6:1 Timlöner 51
6:2 Konsumentpriser 54
6:3 "Underliggande" inflationstakt 56
7:1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion
och sparande 58
7:2 Hushållens inkomster 59
7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 60
8:1 Brattoinvesteringar efter näringsgren 65
8:2 Brattoinvesteringar i näringslivet 66
8:3 Offentliga investeringar 67
8:4 Bostadsinvesteringar 69
8:5 Byggnadsverksamhet 72
8:6 Lagervolymförändringar 73
9:1 Skattekvoten 78
9:2 Real förändring av den offentliga sektoras inkomster
och utgifter 79
9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 80
9:4 Statens inkomster och utgifter 81
9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 82
9:6 Kommuneraas inkomster och utgifter 83
9:7 Den offenlliga sektoms finanser, konjunkturjusterat 87
9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och
5% realränta 90
9:9 Den offenfliga sektoras sparande, 2,8% tillväxt och Prop. 1992/93:100
5 % realränta 92 Bilaga 1.1
9:10 Den offentliga sektoras sparande, 3,2% tillväxt och
4% realränta 92
9:11 Den offentliga sektoms sparande, 3,2% tillväxt och
5 % realränta samt inga besparingar 93
110 Diagram
1:1 1:2 1:3 1:4
3:1 3:2
3:3 4:1 4:2
4:3 5:1 5:2
6:1 6:2 6:3 6:4 7:1 7:2 7:3
8:1
8:2
8:3
8:4
8:5
8:6
9:1
9:2
10:1
10:2
10:3
10:4
10:5
10:6
10:7
10:8
K- respektive S-sektorns produktion 4
Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994 4
BNP och produktiviteten i Sverige 1981-1994 11 Finansiellt sparande i privat- och offenflig sektor
samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994 13
Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991 27 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export
av bearbetade varor till 14 OECD-länder 29
Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994 33
Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992 36 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder 1980-1994 37
Industrins brattomarginal 1980-1992 40
Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser 41 Öppet arbetslösa saml personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 47
Lönespridningen i Sverige 50
Nominell timlön inom industrin 53
Prisutvecklingen i Sverige 55
Konsumentpriser 56
Privat konsumtion 62
Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring 63 Hushållens sparkvot som andel av disponibel
inkomst 1951-1994 64 Procentuell förändring av investeringar och produktion
i näringslivet 67 Antal outhyrda lägenheter resp. antal påbörjade lägenheter 68
Bostadsinvesteringar 70
Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994 71
BNP-utveckling och lagerbidrag 74
Lagerinvesteringar 74
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994 76
Den offentliga sektorns finansiella nettoställning 77
6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992 95
10-åriga obligationsräntor 1991-1992 96
Ränteutvecklingen 1989-1992 99
Växelkurser i kronor 1991-1992 101
Bankernas kreditförluster och resultat 102
Utlåning till allmänheten 1986-1992 104
Bostadsräntor 1989-1992 105
Börsutvecklingen 1991-1992 107
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
111 Bilaga 1.2
Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning
17 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
REGERINGEN Prop. 1992/93:100
FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 1.2
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1993/94
Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje är till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkonister för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositionen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjprts även av det väntade utfallet för budgetåret 1992/93. Underlag för beräkningarna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. Dessutom redovisas uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för år 1993.
1 den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1992 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1992, 1993 och 1994.
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1992/93 kan användas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehål- , ler utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, byrådirektör Nikolaos Chryssanthou, revisor Peter Håkans- . son, revisor Jens Swahn, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist, byråassistent Maj-Britt Medjaoui och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Halistener.
Stockholm den 17 december 1992
Arne Gadd
Birgitta Halistener
SAMMANFATTNING Prop- 1992/93:100
Bilaga 1.2 Förutsättningar
RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1993/94 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1992/93 har utförts under sedvanligt antagande, om en ekonomisk politik i enlighet med de propositioner som av oss ar kända enligt nedanstående:
- 1992/93:27 om ändrad handels- och föreningsrcgistrcring
- 1992/93:29 om vissa socialavgiftsfrågor
- 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada-
- 1992/93:31 om ändrad sjukersättning
- 1992/93:36 om vissa frågor om den kommunala ekonomin
- 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och
lokaler, m.m.
- 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
- 1992/93:52 om höjd skatt på tobaksvaror
- 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet -1992/93:90 om ändrad lagstiftning för värdépappcrshandcl med anledning av EES-avtalet, m.m.
- 1992/93:96 om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor
- 1992/93:108 om skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m.
- 1992/93:116 om ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner m.m.
- 1992/93:118 om ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag • '
- 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 ärs allmänna fastighetstaxering,
m.m.
- 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och
kommunsektorn
- 1992/93:124 om skatt på dieselolja m.m.
- 1992/93:127 om vissa frågor om beskattning"av inkomst av tjiinst
- 1992/93:131 om vissa företagsskattefrågor, m.m.
- 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993
m.m.
- 1992/93:135 om åtgärder föi- att stärka det finansiella systemet
- 1992/93:136 om allmän sjukförsäkring
-1992/93:138 meddelande om kommande förslag till lagstiftning beskattning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen överlåtits
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrapport 1992 har utgjort det hu-vudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet, främst dä med arbetet där med den preliminära nationalbudgeten för år 1993. Detta har sammantaget lett till att föreliggande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
Utbetald lönesumma
inkl. sjuklön
Pensioner
Konsumentprisindex,'
årsmedeltal
Privat konsumtion, volym'
Privat konsumtion, pris'
Basbelopp, kr.
Bostadslåneränta, procent
Statens avkastningsränta,
procent
0,9 6,7
2,0
-2,2
0,2
33 700
11,35
12,25
-0,7 3,2
4,9
-4,0
1,2
34 400
10,35
12,0
2,1 6,1
2,9
0,0
3,0
36 000
9,25
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
' Procentuell förändring frän föregående år Avser budgetaret 1992/93 och 1993/94
En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäkningar av juridiska personers inkomstskatt. 1 denna enkät har det bl.a. framkommit att skatteunderlaget juridiska personer beräknas minska med 4,1% mellan åren 1991 och 1992.
En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1992/93 och 1993/94 framgår av tabell 3.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1992/93 och 1993/94
Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93 till 379 751 milj.kr. Det är -17 975 milj.kr. eller 4,5% mindre än utfallet för budgetåret 1991/92.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Budgetåret 1993/94
Övriga Inkomster 13% Skatt på egendom 7%
Övrig skatt på varor 22%
Fysiska personers inkomstskatt 4% Socialavgifter
16%
Juridiska personers inkomstskatt 5%
Mervärdesskatt 33%
Totalt 345 miljanJer kr
För budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster till 344 710 milj.kr. Minskningen i förhällande till budgetåret 1992/93 blir 35 040 milj.kr. vilket motsvarar 9,2 % i minskningsstakt.
Utveckling av inkomsterna Prop. 1992/93:100
De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på -17 975 Bilaga 1.2 milj.kr. resp. -35 040 milj.kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 pä några av de största inkomsttitlarna.
De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomstskatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatt, avräkningsskatt och inkomster av statens verksamhet. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.
Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1991/92 - 1992/93 och 1992/93-1993/94 (milj.kr.)
Inkomstg
rupp/
1991/92 till
1992/93 till
Inkomsttitel
1992/93
1993/94
1111 Fysiska personers inkomstskatt
-14 857
+ 7 029
1121 Juridiska personers inkomstskatt
+ 4 535
- 1878
1122 Avskattning av företagens reserver
+ 5 000
- 957
1123 Beskattning av tjänstegruppliv
- 551
+ 50
1144 Lotteriskatt
+ 798
- 70
1211 Folkpensionsavgift
- 3 946
- 4 989
1221 Sjukförsäkringsavgift.netto
- 2 185
+ 8247
1231 Barnomsorgsavgift
- 5 350
- 7 284
1251 Övriga socialavgifter, netto
+ 6 268
- 7577
1281 Allmän löneavgift
- 1484
- 213
1291 Särskild löneskatt
+ 3 493
- 608
1312 Fastighetsskatt
+ 7 617
+ 19
1341 Stämpelskatt
- 869
+ 300
1342 Skatt på värdepapper
- 1796
1411 Mervärdesskatt
- 4 544
- 1100
1421 Bensinskatt
-1- 3 001
+ 3 000
1424 Tobaksskatt
+ 1302
+ 1238
1428 Energiskatt
- 2 358
+ 3690
1462 Kilometerskatt
-I- 30
- 1790
1511 Avräkningsskatt
- 3 249
- 7786
2000 Inkomster av statens verksamhet
- 6 951
-16819
3000 Inkomster av försåld egendom
+ 3 749
- 4 357
4000 Återbetalning av lån
- 5 189
- 1442
5000 Kalkylmässiga inkomster
+ 826
+ 184
Övrigt, netto
- 1265
- 2 067
Summa förändringar
-17 975
-35 040
Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram
20 15 10
5 o
-5 -10
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Procent Utiveckling mellan budgetåren
r
85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94
Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgets inkomster var rcia- Prop. 1992/93:100 tivt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bud- Bilaga 1.2 getåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på skattereformen och konjunkturutvecklingen.
1 det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 resp. 1992/93 och 1993/94.
Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 14 857 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta beror dels på höga preliminärskat- . teinbetalningar våren 1992, och dels pä höga utbetalningar av kommunalskatt budgetåret 1992/93.
För budgetåret 1993/94 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 14197 milj.kr., vilket är en ökning med 7 029 milj.kr. jämfört med 1992/93. Detta beror på att preliminärskatteinbetalningarna ökar till följd av att biinkomster preliminärbeskattas fr.o.m. april 1993. En annan orsak är den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften som börjar gälla 1993.
Juridiska personers inkomstskatt
Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4 535 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 918 milj.kr.
Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt minska med 1 878 milj.kr. Inkomsterna pä titeln, främst i form av fyllnadsinbetalningar, minskar med 3 292 milj.kr. Minskningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1993, beräknas bli 2,4 % lägre jämfört med inkomståret 1992. Minskningen kan hänföras till minskade inkomster från fastighetsskatt och särskild löneskatt. Utgifterna pä titeln minskar med 1 414 milj.kr. mellan budgetåren.
Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 17 040 milj.kr.
Lagstadgade socialavgifter
Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 67 629 milj.kr. Det är en minskning med 3 652 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1991/92. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 3 946 milj.kr., 5 350 milj.kr. resp. 550 milj.kr. Dessa minskningar beror i huvudsak på regeringens förslag om sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 12 629 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. De minskade inkomsterna beror på sänkningen av avgiftssatsen med 2,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1992. Inkomstminskningen reducerades delvis genom regeringens 5
förslag om en höjning av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den Prop. 1992/93:100 1 januari 1993. I beloppet för inkomsterna för budgetåret 1991/92 ingick Bilaga 1.2 4 913 milj.kr. som överföring från Sjukförsäkringsfonden till statsbudgeten. Utgifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 10 444 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror främst på införandet av sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjukperiod.
Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas öka med 6 268 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Under budgetåret 1992/93 skall 8 300 milj.kr. överföras från Delpensionsfonden till Arbetsskadeavgiften. Överföringarna från Arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten beräknas minska med 3 467 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Inkomsterna av Särskild löneskatt beräknas öka med 3 493 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 ocb 1992/93. Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 832 milj.kr.) för inkomståret 1991 omförs i juni 1993 från inkomstskatten till denna inkomsttitel. Den allmänna löneavgiften beräknas minska med 1 484 milj.kr. vilket beror pä att denna avgift upphörde den 31 december 1991.
Budgetåret 1993/94 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 53 927 milj.kr. Det är en minskning med 13 702 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 4 989 milj.kr., 7 284 milj.kr. resp. 991 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Dessa minskningar beror i huvudsak på de föreslagna sänkningarna av avgiftssatserna fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 784 milj. kr. Ökningen beror på de föreslagna höjningarna av avgiftssatsen. Utgifterna pä inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5 463 milj.kr. I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens förslag om ändrad sjukersättning m.m. Inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas minska med 7 577 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror främst på att beloppet för budgetåret 1992/93 innefattar överföringen (8 300 milj.kr.) från Delpensionsfonden till arbetsskadeavgiften.
Den särskilda löneskatten beräknas öka med 608 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. I juni 1994 omförs den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 680 milj.kr.) för inkomståret 1992 från inkomstskatten till denna inkomsttitel.
Skatt på egendom
Fastighetsskatten för budgetåret 1992/93 beräknas till 16 141 milj. kr., vilket är en ökning med 7 617 milj.kr. jämfört med budgetåret 1991/92. Detta beror till stor del på den reformerade fastighetsbeskattningen 1991.
För budgetåret 1993/94 beräknas fastighetsskatten uppgå till 16160 milj.kr., vilket är en ökning med 19 milj.kr. jämfört med 1992/93.
SkaU på varor och tjänster Prop. 1992/93:100
Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på t>''aga i.Z statsbudgeten, uppgick till 120 044 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas nu inkomsterna till 115 500 milj.kr. resp. 114 400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. att skatten sänktes den 1 januari 1992 till 18 % på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, hotell-och restaurang- tjänster samt personbefordran. Fr.o.m. den 1 januari 1993 föreslås att skatten höjs på dessa varor och tjänster till 21 %.
Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 0,2 % år 1992, 1,2% år 1993 och med 3,0% år 1994.
Bensinskatten uppgick till 17 599 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med 3 001 resp. 3 000 milj.kr. Ökningen beror främst på de beslutade och föreslagna höjningarna av koldioxsidskatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari 1993.
Tobaksskatten uppgick till 5 725 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med 1 302 milj.kr. resp. 1 238 milj.kr. Ökningarna beror främst på att skatten pä tobaksvaror höjdes den 1 december 1992.
Inkomsterna av energiskatt uppgick till 15 683 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna till 13 325 milj.kr. resp. 17 015 milj.kr. Inkomsterna beräknas minska med 2 358 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Minskningen beror bl.a. på att tillverkningsindustrin får skattelättnader av olika slag. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 3 690 milj. kr. Ökningen mellan budgetåren beror främst på att en dieseloljeskatt föreslås att införas fr.o.m. den 1 oktober 1993.
Avräkningsskatt
Från den 1 januari 1991 skall landsting ocb kommuner erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. Avräkningsskatten avskaffas fr.o.m. 1993.
Övriga inkonister
Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med 6 951 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beräknas minska med 16 819 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Televerkets inlevererade överskott beräknas minska med 6164 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beroende på att Televerket inlevere rade sitt statslån under budgetåret 1991/92. 7
Enligtprop. 1992/93:37 om nyorganisation av statens fastigheter och loka- Prop. 1992/93:100 ler, m.m. föreslås att Byggnadsstyrelsen läggs ned och ersätts med fyra nya Bilaga 1.2 organisationer. Byggnadsstyrelsen kommer dock att fortsätta sin verksamhet i stort sett i nuvarande organisation till våren 1992. Överskottet av Byggnadsstyrelsens verksamhet för perioden den 1 januari 1993-den 30 juni 1993 beräknas till 500 milj.kr.
Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 5 234 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Av denna minskning hänför sig 2 149 milj.kr. till ränteinbetalningar på statsbudgeten för Statens vattenfallsverks statslån, 1 736 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 640 milj.kr. till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas minskningen bli 2 408 milj.kr. Av denna minskning hänför sig 873 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 1 203 milj .kr. till ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet.
Inkomsterna av statens aktier beräknas öka med 1 798 milj.kr. mellan budgetåret 1991/92 och 1992/93. Ökningen beror på Vattenfall ABs aktieutdelning.
Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 2 164 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 samt med 7 358 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter.
Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas minska med 5 189 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas återbetalning av lån att minska med 1442 milj.kr. Minskningarna beror främst på minskade återbetalningar av lån för bostadsbyggande.
Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar minska med 1 078 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 28 milj.kr.
Vid beräkningen av inkomsterna på inkomsttiteln Statliga pensionsavgif ter, netto har RRV räknat med oförändrat lönekostnadspålägg på 42,5 % för budgetåren 1992/93 och 1993/94 eftersom förslag om ändring inte föreligger. Till följd därav har för statliga myndigheter hänsyn inte tagits till regeringens förslag om sänkning av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften, utbild ningsavgiften och arbetarskyddsavgiften med sammanlagt 4,3 procentenhe ter. Hänsyn har inte heller tagits till förslaget om höjning av sjukförsäkrings avgiften. .
Känslighetskalkyl
Storleken på förändriiigar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar.
Om utvecklingen av både privat konsiimtion och löner förändras samtidigt med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för . 8
åren 1993 och 1994 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som Prop. 1992/93:100 i nedanstäende tablå (miljarder kr.). Bilaga 1.2
Statsbudgeten 1992/93 1993/94
Prognos Prognos
Summa inkomster ± 0,8 ± 2,5
Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 380,6 miljarder kr. för budgetåret 1992/93 och till 347,2 miljarder kr. för budgetåret 1993/94 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa förändringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1992/93 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1993/94.
Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår frän den konjunkturbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. 1 tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. I RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.
Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 967 263 milj. kr. vilket är nära tredubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 622 552 milj. kr. för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto-och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 3,3 % mellan budgetåren 1992/93 ocb 1993/94. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 2,3 %. Till följd härav ökar nettot på inkomsthuvudgruppen med 11,2%.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. 1 bruttosammanställningen ingär såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas minska med 8,1% mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 3,0% mellan samma budgetår.
Bruttoinkomsterna pä huvudgruppen 1400 beräknas till 302 896 milj.kr. Prop. 1992/93:100 för budgetåret 1992/93 och bruttoutgifterna till 117 076 milj.kr. för samma Bilaga 1.2 år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingäende mervärdesskatt. Bruttoinkomsterna ökar med 1,5 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 medan utgifterna beräknas minska med 0,4% under samma period.
Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.
Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993
Riksrevisionsverket har i uppdrag att meddela uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för beräkningen av det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för år 1993. Följande uppräkningsfaktorer gäller:
A Uppräkningsfaktor inkomståret 1992
1,0205 B Uppräkningsfaktor inkomståret 1993
1,0250
Beräkningarna bygger på de antaganden, modeller och regler som presenteras i Inkomstberäkningen Hösten 1992. Skattebas för den kommunala inkomstbeskattningen är fysiska personers beskattningsbara inkomst.
10 C
a
1>
On
(L)
bO
-a
r-)
oi c-i f* o "O o -
1—i Tt iri ON (N
n
m
NOr--ONOONOOr*-)iy-)r-- i—<
in(Nr-)"i/00'—icn in
r--GO\oooO(ir-, -—I r-
• t-- t~~ t/~i r, -rt t r~> ON
rs ri NO 00 - I r-
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
NOaNr-)OOOoor4--r4 no
minoomoor--'—n
—'r-~(Nt--ONOt--oo—' r-
i/cS'—'Ono (N n r-
r - r- 00 in '—' I ■ I On
ri
r t-H
(N CO rr O " i/ O O m (N \D sO
ON i/ r- O c rs irj --
u r —
i o o
o o o o
lO r C 'O 00 ON '— r-
in oo O r- >-- (N r--
On O ■ un m ■r-
I I i —' - nC
c
c
■
S'
•*
5
1
*
I
'i- -*
ON ON
O O
OO r in O
( NO - r
nO O '■O ON
On O r- '—'
in r*-) 1—I .—■
(NnOOOO-OnO
ON«or-irf Tj-ONr-
r-jNDrirN 1—1.— o
'— no — o fN ri (N
On r*-i (N ri
On
— OinsDONOOnsOrJ- r-
ritn-ONTrinocmo r--
rr-cMoooriinONOO ol
rMinorMf*iTj-r--fi— o
Ol m r-j o "Tf
ON n Ol m o
UD ■O B
"oioooooooojnoj co
ONr-oriOor-ooNO "
■nr-ooor-oJON '
•—nr-ONO O) no oo
riTtTfOtn — oiol
ON n r-J m o
il ■V
s .a
V3j:x >
i T] c c o
. t t: > 1-Ti-J'- J-.
t/5------ 1 (/5 —
0 r3
- D.
i .5
7i
11
i_ c
-J "=
:" ti
.S"<:!
11 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr)
Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94 Förändring
1992/93-1993/94
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskau:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
1120 Juridiska personers inkomstskall:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Särskild skall på tjänstcgrupplivförsäkring
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 Lotteriskatt
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgifi 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter.netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkels och arbetsmiljöinsitutcts verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskall
1300 Skatt på egendom:
1310 Skall på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighctsskall
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhelsskalt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskall
1330 Arvsskatt och gåvoskau:
1331 Arvsskatt
1332 Gåvoskatt
1340 Övrig skall på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skall på värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdesskatt
1420, 1430 Skall på specifika varor:
1421 Bensinskall
1422 Särskilda varuskalier
1423 Försäljningsskall på motorfordon
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent
335155844 324965146 324746300 312139500 -12606800 -3,88 42759171 23882000 37857000 42108000 4251000 11,23
22 024570
-8271000
98,06
-8271000
98,06
-2 785000
-11,13
-1878000
-9,93
-957000
-19,14
4,55
2,48
2,48
-48000
-1,39
-60000
-14,29
-58000
0,00
0,00
2,35
71282826
81060000
67629000
53927000
-13702000
-20,26
47 811402
43 865000
-4989000
-11,37
8247000 7048,72
-7284000
-82,96
-991000
-86,70
-223000
-7577000-
-103,03
-287000
-91,11
1697 330
-213000
-100,00
5 234000
-608000
-10,41
20340596
25999546
25654000
25377000
-277 000
-1,08
-303000
-1,83
-322000
-75,06
15 617546
0,12
-274000
-10,92
-277000
-11,32
: 85000
4,84
0,00
0,00
0,00
5,77
5 200000
5 500000
5,77
0,00
189738285
186237600
185820300
190727 500
4907200
2,64
-1100000
-0,95
115 500000
-1100000
-0,95
13,32
14,56
1 130044
-525000
-77,78
265000 20,15
1584648 1670000 1315000 1580000
12
Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
Förändring 1992/93-1993/94
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent
1424 Tobaksskall
1425 Skall på spritdrycker
1426 Skall på vin
1427 Skall på mall- och läskedrycker
1428 Energiskalt
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
1431 Särskild skall på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1432 Kasseltskalt
1433 Skall på videobandspelare
1434 Skall på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skall mol försurning
1440 Överskou vid försäljning av varor med slatsmonopol:
1441 AB Vin- & Spritcentfalens inlevererade överskott
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
1450 Skatt pä tjänster:
1451 Reseskalt
1452 Skalt på annonser och reklam
1453 Tolalisatorskall
1454 Skall på spel
1460 Skall på vägtrafik:
1461 Fordonsskall
1462 Kilomelerskatl
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel
1480 Övriga skaller på varor och tjänster:
1481 Övriga skaller på varor och tjänster
1482 Tillfällig regional invesleringsskalt
1500 Avräkningsskatt
1511 Avräkningsskatt
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskon:
2111 Poslverkels inlevererade överskoll
2112 Televerkels inlevererade överskoll
2113 Stålens järnvägars inlevererade överskoll
2114 Luflfarlsverkels inlevererade överskoll
2116 Affärsverkel svenska kraftnäts inlevererade utdelning
2117 Domänverkels inlevererade överskott
6177000 6100000 3160000 2759000
5 724 850 6150901 3043025 2786681 15682808
139859 201336 163458 926846 66557
7027000 6060000 3130000 2676000
8265000 6000000 3220000 2655000 17015000
140000 O O
933000 67000
17,62
-0,99
2,88
-0,78
27,69
-60000
-21000
16975000 13325000
141000 108000
83100 946000
350000 150000
125000 105300
75500 970000
200000 O 0,00
15000 12,00
-105300-100,00
-75 500-100,00
-37000 -3,81
3000 4,69
. O 0,00
O 0,00
0,00
-20000
-1,37
■ 376567
-40000
-11,43
lOOOÖ
1,00
0,00
9,09
-1720000
-23,97
4 009623
4 050000
1,73
-1790000
-57,28
4 785454
3,91
4 941000
3,91
21,74
75 000
21,74
0,00
11034966
7 786000
7786000
0
-7786000-
-100,00
-7 786000-
-100,00
49999854
43365232
43049177
26230302
-16818875
-39,07
20464505
14267015
11601192
11595399
-5793
-0,05
-900599
-36,77
-956
-1,90
0,00
0,00
1,09
10,29
-900000-
-100,00
13
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Förändring 1992/93-1993/94
Sjöfarlsverkels inlevererade
överskott
Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av molsvarighel lill
statlig skall
Övriga myndigheters inlevererade
överskoll:
Inlevererat överskoll av
uthyrning av ADB-ulruslning
Inlevererai överskoll av
riksgäldskontoreis
gaianlivetksamhet
Riksbankens inlevererade
överskoll:
Rikshankens inlevererade
överskon
Överskott från spel verksamhet:
Tipsmedel
Lollerimedel
2118 2119
2120 2123 2124
2150 2151 2152
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:
2210 Överskoll av faslighelsförvalling: 2214 Överskon av Byggnadsslyrelsens verksamhet
2300 Ränteinkomster:
2310, 2320 Räntor på niiriiigilCm: 2311 Räntor på lokaliseringslån 2314 Ränleinkomslcr på lån lill
fiskerinäringen 2316 Ränleinkomslcr på
vattenkraflslån 2318 Ränleinkomsler på slalens lån lill
den mindre skeppsfarten
2321 Réinlemkonislcr pa skt)gsväglän
2322 Ränlor på övriga näringslän, Kamniarkollegiei
2323 Räntor på övriga näringslån, Slalens jordbruksverk
2324 Räntor på leleverkels slalslån
2325 Ränlor pä Poslverkels slalslån 2327 Ränlor på slalens
v;illvnlallsvL-rks siatslän 2330 Kanior pil bosiadslån:
2332 Ränleinkomslcr på lån för bostadsbyggande
2333 Ränleinkomsler på lån för bosladsförsörjning för mindre bemedlaOc barnrika familjer
2334 Ränlor på övriga bostadslån, Boverket
240 Rtii::i» />/• •.ludieU)»:
2-\\ RjiilcinkoiiiNicr pa statens lan lor uiiivcrsiietsstudier och garantilän för studerande
Statsbudget Prognos Prognos ■ Belopp Procent
Utfall
-645
1,26
-18998
-21,07
.m 000
-143699
-44,53
-138699-
-100,00
-5000
. -2,72
12,86
7700000 2076487 1 066 172 1010315
/ 975 700
985 700
182S900
/ 967405
12,86 7,57 9,29 5,00
620301
2627 000
1850000
500000
-1350000
-1350000
-72,97
-72,97
1 850.000
-1350000
-72,97
13030465
7 869421
7 796280
5 388522
-2407 758
-30,88
2653664 77184
266695 116100
158845 0
150295 0
-5550 0
-5,38 0,00
1,13
-9
-7,38
1705 15
1 125 20
1100 12
800 9
-300 -3
-27,27 -25,00
87 345
-7 091
-7,51
-1275
0,00 0,00
-2,53
2 149386 6568604
0 5302100
0 4832100
0 3 958890
0 -873210
0,00 -18,07
-873000 -18,07
6565940 5 300(K30 4830000 3957000
-10 -10,00
-200 -10,00 -30O -1.61
2000 1800 18640 1S340
2510 2000 18958 18640
140 O 0,00
14 Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
1993/94 Förändring
1992/93-1993/94
kapitalet
-1203000-
-100,00
2400 Aktieutdelning:
419820
2706000
2218000
2328000
110000
4,96
2410 Inkomster av stålens aktier:
2 706000
4,96
2411 Inkomster av slalens aktier
4,96
2500 Offentligrättsliga avgifter:
12954204
10464165
10790111
3431870
-7358241
-68,19
2511 Expeditions-och
ansökningsavgifler
638 105
0,12
2522 Avgifter för granskning av filmer
och videogram
0,00
2523 Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
'■ ■
skolväsendel
■ 0
0,00
2527 Avgifter för stalskonlroll av
krigsmalerieltillverkningen
0.
0,00
2528 Avgifter vid bergsstalen
19,05
2529 Avgifter vid patent- och
regislreringsväsendet
0,00
2531 Avgifter för registrering i
förenings- m.fl. register
-19500
-50,58
2534 Vissa avgifter för registrering av
körkort och motorfordon
3,51
2535 Avgifter för statliga garantier
3,86
2536 Lolteriavgifler
0,31
2537 Miljöskyddsavgifl
0,00
2538 Miljöavgift på
bekämpningsmedel och
handelsgödsel
151 329
-238
-0,16
2342 Ränleinkomsler på allmänna studielån
2350 Ränlor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån
2360 Räntor på medel avsalta lill pensioner:
2361 Ränlor på medel avsatta lill folkpensionering
2370 Räntor på beredskapslagring:
2371 Ränlor på bercdskapslagring och förrådsanläggningar
2380, 2390 Övriga ränteinkomster: 2383 Ränteinkomster på statens bosällningslån
2385 Ränteinkomster på lån för studenlkårslokaler
2386 Ränleinkomsler på lån för allmänna samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för
inventarier i vissa specialbostäder
2391 Ränleinkomsler på markförvärv för jordbrukels rationalisering
2392 Ränlor på inlressemedel
2394 Övriga ränleinkomsler
2395 Ränlor på särskilda räkningar i Riksbanken
2396 Ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvallade
Itfall
Statsbudget Prognos
Prognos
Belopp
Procent
18859 323141 323141
18500 250000 250000
18500 212 700 212700
18200 162 700 162700
-300 -50000 -50000
-1,62 -23,51 -23,51
3 708
0,00
3708 602294
7000 585 786
7000 590132
7000 647523
0 57391
0,00 9,73
602294 2860096
585786 1439200
590132 1976863
647523 443774
57391 -1533089
9,73 -77,55
200 P
-200
-100,0
■ 60
0,00
-1000-
-7,69
0,00
1100 10000 70000
-5889
0,00
0,00
-2,30
-323000 -64,60
18 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
15 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Förändring
Inkomsttitel
Utfall ■
Statsbudget
Prognos
Prognos
1992/93-1993/94
Belopp
Procent
2539 Täklavgill
30 119
35 227
5 540
15,73
2541 Avgiller vid Tullvcrkel
65 142
73 700
2,44
2542 Palienlavgiller vid
tandläkarutbildningen
6 120
0,00
2543 Skallculjämningsavgill
11 738 830
87.590tHI
-7.363000
-84,06
2545 Närradioavgiller
4 653
0,00
2547 Avgiller för leleslyrelscns
verksamhet
3 738
5 638
3 485
-388
-10.02
2548 Avgiller lör Finansinspektionens
verksamhet . ,
100 000
9,89
2549 Avgitter lör provning vid
'
riksprovplats
9 000
■ 8475
' 3727'
-4 748
-.56,02
2551 Avgifter frän kärnkraftverken
1.54 184
'1.59 89,5'
5 711
3,70
2552 Övriga olTentligrättsliga avgiller
(1
-2462
-100,0
2600 Fursäljningsinkomsler:
985976
1 187 623
1219715
1211615
-8100
-0,66
2611 Inkonisler vid kriminlavården
225 000
3,96
2624 [nkomsler av uppbörd av
fclparkcringsavgiller
97 797
84 615
2625 Utförsäljning av beredskapslager
90 549
164S26
-71600
-.32,31
2626 Inkonisler vid Banverkel
642 794
700 000
767 000
55 500
7,80
794076
4.57479 .3.36467' 1.30
730 507 3 421435 6676500
7.30.507 34214.35 6676.500 608471 4032700 . 4357 500
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter och dröjsmälsavgifler
2712 Bölesnicder ' ' ' '
2713 Vallenlöroreningsavgilt
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:
2cSl 1 Övriga inkomster av statens verksamhet
3000 Inkomster.av försåld egendom:
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:
3110 Affärsverkens inkonisler av ,\ jörsåldii jäsiiglwwr och maskiner: 3113 Slalens järnvägars inkonisler av
försålda faslig- heter och maskiner 3120 Slatliga niyndiglwiers inkonisler .1 :| av försålda hyggiuidcr och ■ ■ maskiner:
3124 Statskontorets inkonister av försålda datorer nv.ni.-
3125 Byggnadsslyrelsens inkonister av försåldabyggnader
3200 Övriga inkonister av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av marklörsäljning
822 573
197 517 22,01
897 379 1094896
472019 5.37 964
.3.504.50 " .3.5y2.39
104 176
■7.30.327 192.363 .35,76
.364.393 5 1.54 1,43
176 • O 0.00
680000 -5996500-89,82
680000' -5 996-500 -89.82
1000 -4356500 -99,98
3 255
0
0
0
0
0,00
0 ,
1 ■ 0
0:00
0
0
0
//
0 I 0
0
0 .
t).00
2 925 .
•0 1
0
0.t)0
10 737
1 000
1000
1000
0
0,00
10 737
1 000
1 000
1 000
■ 0
16 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2'
Inkomsttitel
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring
1992/93-1993/94
Utfall
Statsbudget
Prognos
Prognos
Belopp
Procent
3300 Övriga inkomster av försåld
egendom:
594479
4031700
4356500
0
-4356500
-100,00
3311 Inkomster av slalens
gruvegendom
..-31500-
-100,00
3312 Övriga inkomster av försåld
egendom
-4 325000-
-100,00
4000 Återbetalning av lån:
12771651
8794635
7582735
6140896
-1441839
-19,01
4100 Återbetalning av näringslån:
1047899
296975
125031
125361
330
0,26
4110 Återbetalning av industrilån:
' 0
0,00
4111 Återbetalning av lokaliseringslån
171 488
0.
0
0,00
4120 Återbetalning av jordbrukslån:
3/699
. 326
. 1,07
4123 Återbetalning av lån lill
fiskerinäringen
1,07
4130 Återbetalning av övriga
näringslån:
. 94508
0,00
4131 Återbetalning av vattenkraflslån
86 Al,25
4133 Återbetalning av slalens lån till
'
den mindre skeppsfarten
0,00
4135 Återbetalning av skogsväglån
-1 .
-2,63
4136 Återbetalning av övriga
näringslån, Kammarkollegiet ■
-81
-0,09
4137 Återbetalning av övriga
näringslån, Statens jordbruksverk
0,00
4138 Återbetalning av lidigare infriade
statliga garantier
0.
0,00
4200 Återbetalning av bostadslån
m.m.:
8730168
5602280.
4502280
3002060
-1500220
-33,32
4212 Återbetalning av lån för
bostadsbyggande
8724 840
. 5600000
4 500000
3000000,
-;■ 1500 000
-33,33
4213 Återbetalning av lån för
bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer
360.'
t20.
-5,26
4214 Återbetalning av övriga
bostadslån, Boverket
-200
-10,53
4300 Återbetalning av studielån:
2337446
2486110
2525110
2590110
65000
2,57
4311 Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier
0,00
4312 Återbetalning av allmänna
studielån
0,00
4313 Återbetalning av studiemedel
2334 389
2,58
4400 Återbetalning av energisparlån:
487626
300000
300000
300000
0
0,00
4411 Återbetalning av energisparlån
0,00
4500 Återbetalning av övriga lån:
168512
109270
130314
123365
-6949
-5,33
4514 Återbetalning av lån för
studentkårslokaler
-20
-10,00
4515 Återbetalning av lån för
allmänna samlingslokaler
-500
-7,14
4516 Återbetalning av utgivna slarllån
och bidrag
5 309
0
0,00
4517 Återbetalning från
Porlugalfonden
5 821
5 500
5 500
0
0,00
17 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
,
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Förändring
Inkomsttitel
Utfall
Statsbudget
Prognos
Prognos
1992/93-1993/94
Belopp 1
Procent
4519 Återbetalning av slalens
bosällningslån
-300-
-100,00
4521 Ålerbelalning av län för
inventarier i vissa
specialbostäder 4525 Ålerbelalning av lån lör svenska
-10
-11,11
FN-styrkor
.576.59
45 000
-5000
-10,00
4526 Ålerbelalning av övriga län
84 164
50 (XH)
61 105
-1 119
.-1,80
5000 Kalkylmässiga inkomster:
-810532
825800
14990
198900
183910
1226,88
5100 Avskrivningar och amorteringar:
2 178415
1004300
1 100490
1128900
28410
2,58
5110 Affärsverkens avskrivningar och
amorteringar:
■ 0
5113 Statens järnvägars avskrivningar
0,00
5116 Statens vatlenlallsverks
amorteringar
1 235 000
0,00
5120 Avskrivningar på fasligheler:
.196683
-210000-
-100.00
5121 Avskrivningar pä fasligheter
-210000 ■
-100,00
51.10 Uppdragsmyndighelers
komplcinenlkosinailer:
-100000
-66,67
5131 Uppdragsmyndighelers m.fl.
komplemenlkoslnader
-100000
-66,67
5140 Övriga avskrivningar:
.138410
45,70
5143 Avskrivningar på ADB-
utrusining
76UX)0
46,59
5144 Avskrivningar pä
förrådsanläggningar lör civilt
totalförsvar
-400
-3,01
5200 Statliga pensionsavgifter; netto:
-3131776
-230000
-1137000
-930000
207000
-18,21
5211 Slatliga pensionsavgifter, nctlo
-3 131776
-2.30000
-1 1.37000
-9.30000
■ 207000
-18.21
5300 Statliga avgifter:
142 829
51500
51500
0
-51500
-100,00
5311 Avgifter för företagshälsovård
-51.500
-100,00
SUMMA INKOMSTER
397725 288
381983513
379750702
344710598
-35040104
-9,23
18 Bilaga 1.3
Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3
o
00 os
Ov t
OV
o 0\ .-00 t fn f-< ao o IH l~ t 0\ t- t~ H r rv|
« Tt vo f« O i« ,H Tf t V) VO
VO m m l-l m (N
t~- 00 f<-i
00 (»1 00
M N t m in •*
«n-H
TH m M
"lUI t »V I- —1 ■*Tt Tf
fl 00 00
00 0\
Tj- o,
oo 1/1
+ vo
00
tN m Tt rn tN o
— 00 1 vo
Tt OV
+ Ov
lO
00*
moo OOv —lOv
-t-T
1 :>..iai
tn »j
CTv I u
:::i i5 '*
tN T3
ov 2 3
ov c/3 X>
f 00 oo lo Ov
m vo rt 00 oo
lO fNrt
fn lo lo
00 vo tn
f -H Ov f lo CTv -H 0\ t—
00 I- m tn lo m
T» oo 00 vo vo
Ov TH vo -H fV| Tt
00 00 CTv
tn Tt Tt
lo tn fS 00
1- Tt
I- 00 Ov (-
tn Tt
Tt l-l >n >OTt o
ve n ys
W 00 iH 1/1 lO
■* 00 vo t-
tN VO
' 00
fn
I- i-
00 w * Ov
fn i-
o fn
Tt Tt
00
p:: c-
Ov
n M —I l-l Ov fn l-l M tn »s t~ vo l-l fn m
-HOV
vo I-
Ov iH
fs
tn Ort lo * ov
lo l-l 00 -H OOt—
o OvOv
■* m tn
00 fn
Tt W tNTt
>S ov
om ov >o Tt fn tnoo t 3Tt Ti-
vo *
o 00
rt Tt
+s
i- o vo-
o OfN l- vo vo
r- OvOv
vo Tt Tt
t r c*
vt
ov
Tt 00 fN
fn Ml fn Ov vo fS fn t- t 0\
vo * tN fN
Tt t-
fvj Ov vo lo vo in lo
fN vo vo
fn tn tn tn tn fn
t
ov
ot- Tt
0\ 00 -H
Tt-H CTv
»s fn tN
t- 00 00
tn 00
t— ov tN vo
+s
lo lOvO o CTv -H f>»CTv o lO Tt fN tn tn fn fn tn
O t~~ vo tN iH
.+:5
Ov »v
0\ 1-H 00 00 00 fN Tt 00 Ov »H o o vo t- I
fn 00 «
1 -H Ov
lo t-
Tt o "
lo \0 vo
ot- o fn Ov t—
OO'* 1/1
1/1 in
VtVtWi
t- m
Tt Ov
1 fn
Ov
vo lO
t-o
■*fN
I vo
tn t—
t— vo
I vo
m
Ov IH -H
Ov o Tt
o Ol tN lO -H tN t- fS tN
fN tn tn
vo vo rt
Ov tnoo
lo l-l tN O OvO VO fN tn fN tn tn
lO lOfN
vo 00 -H fN 00 iH 00 I- fN Ovt?v (N
OfN
Tt O
tn 00
Tt O Tt Tt rt lO
I vo
tn o 00 o en TH
Bd
•O
a .o
v o
5
Illl'I
o o.
■S u 'C -S .S
I ii ?f-a .S a E „ g «; rt c — .s' o
.3 -Ql '2 g ■= 11 3 Ä 3- tt, .o oi-J..(»
lO o —1 Tt
fN O tN O
I- rtO vo
t- cn -H fn
Ov vo VO t-
tn fN
Tt ov -HOO (3v
« m t- 00 00
* r- O vo e3v
i rtrt
r- vo vo 1 m O 00
t-o oa- i-
vo o m 53 tN t- o vo t- rt c Ov vo Tt
tN CTv t-vo Tt
JC S
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3
§
vo tN CTv
00 o in
fn OCTv tn o OTt m
Tt rtfN
t- o -H ON I-i
00 -g-CTvTt vo
Ov r-mrt IN
r- m in o Ov
5 :2- ;q
OCTv fNcn ocn o Ov cn cn crj cn tn t— oocn oo 00 tn 00
fn
tn CTvTt O
lo vo tn tn
lo m m Tt
-H O tn r-
o mcN Tt
Tt rttS
o cn t-vo Tt o vocn iH m mov
m --
fN
Tt m vo o-i m 00 Tt - Ov -H m tn t-tN tNVO rt m o
i
CM
t-CTv CTv tn rt 00 Tt
o vo Tt vo m
-H
-n
r- -H cn tn
o t- tN rt
t- OOO 00
t- tN -H tn
vo tNO Tt
fn rt tN
o ov 00 rt ln
o tn -H fN fN
*o o in in tx
Ov 00 ovoo 5
Tt oot- o
fn fN
tnvovopvTtTtrt K
Tt m fN N. Tt —• CN ln
vo 00 fN •—I o tn oo vo
00 fN m Cn CN 00 CN fn CTvvoTfin Tt
o l-l oo O Tt tn tn Ov
mTtor-iOootN cn
00 vo m > r-t-Ov K
vot-rtfNt-t-oo tn
. i-H fn tn "—i m CN CN
tNtntnoortovo - >
mooo.tnootn in 00 m Tt vo mrt
t-otN2,vot-vo >
rtCMCTvOmtnrt Ov
cNt-rtiortmoo TJ.
STtTtvot-tNvo >
t-m TtVO Tt rt
voCTvvovomtn ln
cNOcntnot-m vo
TtOrttNtNCTvO vo
.CTvi-cNlfivotnm tn
VOmTtKTtrtrt ».,
otNtNKtNmo o
OOVOVOOOTfO Ov
tn cn-H tn Tt tN t— O
cntNr-tsotNt- "t
, vo m m vo Tt rt ~,
oo oo ooo m vo rt o m ■* rt tN tn m fv> o I- Tt
miOTfKoNt
»n Tt cn (N .-.
■g II?
o c c SÄ 1- c U
■är e£p« a -2.= åigrt.ass
Ov
M
Ov
Ov
tH
fN
00
IH
00
Ov
IH
UD
■å
J
u
v
t
3
«
.
yi
a
o
a.
v
ui
■cS
V3
s
■C o.
M
fi
u
s
•o
v
DUO.
■O
2
9
.O
(_-
/&
o
a
c
-w
o
CO
c
.iä
fN
1-
(L)
a
c
4>
o
X)
•J
e2
s
fv» CTv tN rt
lo r- t- o
lO OOTtfN
o, -J -H o Ov
>0 CN o fN pv
1-, o
lil I 111
II
3
C3 rt
vo t- OVOO K
fN
fn fn
On cO On 0\ o\ n
\o m tn
. CNrt
00 t- rt
Cv<
Ov
—1
iH
?8S
vOTt o
00 cnm fN cn Ov rtOO
i
ocn vo
CTvOO Tt
1—1
U!
m
r4 OtN 00 r~ rt
tn
00
Ov
o vo tn t- rt rt ln in o
CTv tn vo vo in -H ( (Nin
Ov tN
lO
t-
fN
OOTt tN vo vo Tt
?S2
lO
00 t- rt
rt CTv 00
tn t— -
fn
IH
t- tN m vo Tt cs
vo tN Tt
ln
i
m vo 00 I- Tt tn
%
ftSrt
S
»**l
in t— tn I-tN vo o vo Tt
S
tn vo t- 00 vo rt
00 r- rt
s
Ov
a
tn-* tn men tn
,—1
i
o vo Tt
r-mrt
tN
ln
o
00
ooo CN rt m 00 vo 00
o
ooo m -H Tt Tt mCTv
(N
-H
Ov
iH
CN vo rt
• H cn
t-
fv(
m tN CN \DVt.
1-,
O
fn
iH
CTVOO vo ov Tt vo
IH
tN CT\ tn 00 ot-
vo
5S
00 rt vo
cn o CN
lO
fn
o CTv rt vo ■* rt
'
5 1:5 I
> !£ S = y
s-.t-o
iSE
I r-- " *-' t- «_ (fl F—
vOOOTtOvOOvOvCTvtNVOVoO ovotntNtNtnmot—mvovo o-*t—rtvomTtvotnOrtm
tN m oocn rt ' ' -t--f +
TtcNvovovocnoot-TtOTt tNvovoooortoomcnoortOv Tt Tt ts tn m t3v 00 tN vo rt cn
00 cn c— 00 t— H -I- H-+ -I- -H -f
-I- + H- +
0\ ov
bl
•v s .c
•a '>
e
at
2
3
Vi VI
a 55
(U
3
m
it
■o
w c;
I .SP s •= 3 rt
rt É t; "S J
« 2 iS rt 3 X - ji Irt c/3 ts >.
Alle-mans-sparan-de
.ån hos tatsin-ritu-ioner ich fon-
E E
U OJ
u. OJ) »1
rt rt c _ 0..0 O S CO o-:3 2
I rt c: I-VI -TT v n3-fi.:2
o I .S •= <« :2
g BB
(B •— c K x> o (X o'.e:
, rt u, , rt .i rt c ti rt C"
g x> o 2 .o o.
os O 'i: tzi o 'S:
rtimr-t—t-CTvCTvcntNt—Ttt— cNtntNTtvooomcNovomo t—m-ovo-tNrtvommtN
votNHfNovooootntntnt— ■vooootntNcNrtOooi—m
cn vo o tn m rt r- CTv mCTv CTv t—
Tt t-tN rt
t- Tt
m H 00 tn I m m o
m 00 Tt vo 1 rt Tt vo
rt I— OOTt tn cs Tt
Tt vo ts tn rt Tt
Tt tn - H T-t
oooovoOrtTtmrvi rtoOrtvoo<3vcNr-tn t-ooocNvomor-rt\o
oocNooOrtOvomTtt— mvooooooot—t—oocncN
rtfN
oooo
Tt Tt
m m
tnootnootnCTvtno moomt—CTvmtnrt tnmmvOTttnmooo
Hovovooortmovvo rttNtnvommvo
CTvoomor-mvomTtcnot— t—vovotnooovoovfNmmoo
t-t— Ttt-VOrvirv|TtTtVOrtVO TtVOOOTtvOOOVOCSOOOOTtTt
tnt—ot—oovomooooTttn
tntnmooooooooovovo
vovotncNcscststncntN
cNCNtntnfntntncn
mmmovoTtoooooo fNcscsmTtCTvoooooo
tNtNOOtNCTvVOVOrtOVOvOO
OOOOOOmOCTv OOOOOOTtOm vovovovotnvoovi-io
t-l—rjoooortt—001— tntnvot—ooCTvCTvcNoo
rt CN
oot—cnooooovvOCTvmtNcn t—Ttcnrtmov-tncnmoo ooocncnTtooovovCTvoot—
r-OrtCT\rtcnTtovoovooo rtt—ooooovoovoTttnH
rtHfN—(Nrtrtrtrt,-irt(
OOVOmvOCTvmoOrtf-gvooocN
vooofNcninrtTttNrtmCTvoo
OvVOtnvOTtOtNvot—TtvOCTv
tNOvt—tNCTWOOvt—Ovcsvoo inOooinCTvOCTvoooots cstnTtTtmmvoinmmvot—
■S rt tN tn Tt m vo t-00 CTvO rt CN
.5 00 00 00 00 00 00 00 00 00 CTv Ov CTv
'" O rt tN cn 5-m vo ?:: oo ctJ o rt
TJ 00 00 00 00 00 00 00 00 00 oo Ov CTv
. OOCTvOvCTvCTvCTvCTvCTvCTvOvCTv
v
•V
a
JS
BI
.3
u
■o
B ■■a u ■■o
voTtcNooooovortmcnr-rtrtOvfNcvir-r-tncNtnrt- vooooomrtmt-rtmootn Ttmoortvooor-oovooovo
.-.CNtn*-! . -.t , tNHH
H--|--|--l--|-'+' ' ' '
M M M I IKSS
m tn CTi t— t— CTv t— m
+ + ' T
Tt cn t-
CS CTv rt
t- vo Tt
mtN 00
+ + '
OTttnmtnmomo j j j
t- t- cn rt vo rt t- rtVO 1 1 1
tstnowOTtmotN-*
Ot-mrtcvitncNcnTt
cn , en . - .
+ • + • - ' + '
I lOOOrtrtOrttnrtf-
1 IrtOvooOTtvoCTvtnmm
t— OtNt— TtrtmVOTtTt
oOTtmr-rtnmovootn + + + H-1-I--I- + +
00 o
Tt o
m o cs tn
-I- -I-
cnmmr-otnTtTtt— mmCTvTtfNtNmt—t— tnrtOvrtooCTvooTtc-
rtOvmOrtfNmtnr-++++++'++
oooNr-»»n(n
+ + + + '
ooot-tnovTtot—ooot+vo csfSrtVOrtoooocn-ovTtov o\Tttnvort,-ioomovrtTto Tttnmtsin tnrtTtvoooTt -l--l--l--l-+'-|-i . . . '
—I o
rt 00
tN
moomvoooooo o
ts o o ts ov Tt ov o o o lo
tn o 00 o rt t—tn o m cs rt
H CN CN 00 ts CT\ fN rt m Ov
+ + + + + + '
o oooommvo
o I oooomm
vo o o t—tn tn H
t— m vo Ov tn vo o o
tn CN rt tn Tt
+ + + -t--l--l- + +
tnCTvvomoovmt—Ttcnoo ovvooOrtTtmmoooovo TtrtCNOrtmovoooo
H- + +
oooCTvrttnvomt—CTvvortTt oocnrtfNmcntNOmTtoo
001—VOcnOOmCNVOCTVCNtNtS
ovot—mvovotnrtt-t-TtTt vovooor-t—tnrtrt Ttoo
-f-t--t--H--H- . ' '-I--I-
rtcstnTtmvot—ooCTvOrtrs
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOVOVCTV
OrtfstnTtinvot—ooovoH
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOVCTv OvOvOvOvOvCTvCTvOvOvOvOvCTv
I
rt 9
•S ■ >
Ort VI
mc o.
2Ji 3
■"is "S
I- rt '"
|.s «
g I I
™rt 1
•cd > w
'5 *e
C « E
.92 g
X) 3 en
°1 i2
> > l4-(
S > 00
Vi CTv
C J< rt O Vi
.— ta
£ E
■~ 6
XI 3 u
O— tt,
u c
T3 IU n.
CT3 D.
rt T O
.§-.3 -u
c 2 =
■.!t v, J)
<« .s
c
S-H S
äi):0 C
■3 j2 Ir! »>
!£•" 3 S
S 00 5 D.
EoortO
cS;3 3
1—1 'Cd 3 o
e|s-=
■-2?; --
jOO
Innehållsförteckning
1
2 3 4 5 6 7 8 9 10
låll
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
splanen
Inledning
1 Bakgrund
7 De intemationella förutsättningama
10 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994
13 Finanspolitiken
17 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik
33 Finanskrisen
36 Arbetsmarknadspol itiken
38 Tillväxtbefrämjande åtgärder
41 Avslutning
54 Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
2 Styming av statsförvaltningen och de finansiella fömtsättningama för myndighetema 84
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan
Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget
Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Biiaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfmansiella utvecklingen
gotab 42585, Stockholm 1992
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1993
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 BU. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Davidson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
A. Kungliga hovstaten
A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
25 950 000
23 500 000
24 677 000
Från anslaget bekostas statschefens officiella fimktioner. Bl.a. avlönas ca 60 anstäUda inom hovförvaltningen.
Regeringen har medgivit att anslaget for innevarande budgetår får överskridas med 500 000 kr med hänsyn till den planerade omfattningen av statsbesök m.m.
Jag beräknar anslaget for nästa budgetår till 24 677 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 677 000 kr.
I Riksda»cn 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaaa 2
B. Kungliga slottsstaten Prop. 1992/93:lOO
Bil. 2
B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader
1991/92 Utgift 28 249 533
1992/93 Anslag 26 150 000 1993/94 Förslag 29 422 000
Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.
Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. I Stockholms slott fiims bl.a. Riksmarskalksämbetet, Ståthållarämbetet, Husgerådskammaren och Bemadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även öppnats for allmänheten och används for utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från udandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin urspmngliga karaktär och visas för allmänheten.
Riksmarskalksämbetet har - i anslutning till en framställning från Ståthållarämbetet - hemställt att 31 539 000 kr anvisas för driften av de kungUga slotten under nästa budgetår. Detta belopp motsvarar enUgt StåthåUarämbetet anslagsbehovet for oförändrad verksamhetsnivå.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat synpunkter på redovisningen inom StåthåUarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet meddelar med anledning av detta följande.
Önskemål har firamförts om en samlad s.k. koncernredovisning av alla aktiviteter inom ämbetet, dvs. fömtom av den rent anslagsfinansierade verksamheten även Djurgårdsförvaltningen, visnings- och donationsmedel, slottsbodar, gmsmedelsfond m.m. I samband med en omorganisation av Ståthållarämbetet sker en total omläggning av ämbetets ekonomi- och redovisningssystem under budgetåret 1992/93, så att de nya mtinerna är helt intrimmade tiU ingången av budgetåret 1993/94. Djur-gårdsförvaltningens räkenskapsår ändras samtidigt från kalenderår tiU att motsvara det statUga budgetåret.
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bil 2 Jag förordar att detta anslag räknas upp med - utöver pris- och löneomräkning - 2 miljoner kronor. Det bör därigenom vara möjligt att behålla verksamhets volymen oförändrad i förhållande till tidigare. Av samma skäl kommer jag att senare i dag vid min anmälan tiU propositionen om tiUäggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att IBrorda ett tiUäggsbudgetanslag på samma belopp redan for innevarande budgetår. Det skaU därefter vara möjUgt att bedriva verksamheten utan sådana anslagsöverskridanden som varit ofrånkomUga de senaste åren. Jag har vidare med tiUfredsstäUelse noterat StåthåUarämbetets åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter.
Anslaget bör således föras upp med 29 422 000 kr i förslaget tiU statsbudget for nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 422 000 kr.
B 2. Kungliga husgerådskammaren
1991/92 Utgift 9 663 535
1992/93 Anslag 10 600 000
1993/94 Förslag 11 127 000
Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåU och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungUga slotten som tiUhör staten men disponeras av kungen, att vetenskapUgt bearbeta sam-lingama samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgerådskammaren de Bemadotteska lanuljestifitelsemas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar BemadottebibUoteket. SlutUgen hjälper Husgerådskammaren tUI vid tillfäUig möblering för representation o.dyl.
Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anstäUda.
I samband med anslagsframställningen for budgetåret 1989/90 lade Husgerådskammaren firam en långtidsplan for en uppmstning under perioden 1989-1999, som skuUe ge kammaren möjUgheter att hålla en godtagbar kontroU över samlingamas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter varje budgetår tiUfbrts ökade resurser för detta ändamål.
I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 begär nu Husgerådskammaren inom ramen for långtidsplaneringen ytterUgare resursförstärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel anvisas for nyanskaffning av möbler, textiUer m.m. samt för förbättrade
vårdinsatser av de Bemadotteska familjestiftelsemas bestånd av möbler, Prop. 1992/93:100 konst och konsthantverk. Bil. 2
Riksmarskalksämbetet tillstyrker Husgerådskammarens firamställning om ett anslag för budgetåret 1993/94 på 14 695 000 kr, varav 1 100 000 kr i engångsanslag.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår tiU 11 127 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av iimevarande budgetårs anslag. På gmnd av det ansträngda statsfinansiella läget kan jag i år inte förorda någon anslagsökning för de i och för sig välmotiverade ändamålen.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 127 000 kr.
Register
Prop. 1992/93:100 Bil. 2
1 A. KungUga hovstaten
1 1. Hans Maj :t Konungens och det KungUga husets hovhållning
24 677 000 24 677 000
2 B. KungUga slottsstaten
2 1. De kungUga slotten: Driftkostnader
3 2. KungUga husgerådskammaren
29 422 000 11 127 000 40 549 000
Totalt för KungUga hov- och slottsstatema
65 226 000
gotab 42647. Slockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 3
Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Justitiedepartementet Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågoma under punktema 2 och 3, statsrådet Laurén.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
1 Allmänt
1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstryggheten
Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är av avgörande betydelse för rättssamhället. Departementets ansvarsområde utgör vad man kan kalla rättsstatens kärnfunktioner. Först och främst bör gmndlagama nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgamas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagamas verksamhet samt reglema om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården.
Verksamheten på Justitiedepartementets område är gmndläggande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift att tillgodose den enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.
Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och fömtsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom effektivitet i brottsbekämpningen. De nödvändiga förnyelsearbetena inom den offentliga sektom berör också rättssamhället. Ambitionen är att även i tider av resursknapphet förbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
1.2 Förnyelsen av rättssamhället
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Nägra huvudpunkter:
- Rättssamhället skall befastas och stärkas ytterligare.
- Gmndlagsskyddet för äganderätten och närings- och yrkesfriheten samt ökad domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut utreds.
- Gmndlagsändringar inför ett svenskt EG-medlemskap förbereds.
- Domstolsväsendet reformeras. -Brottsbekämpningen effektiviseras och brottsoffrens ställning
stärks. -Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i centmm.
På Justitiedepartementets ansvarsområde pågår ett omfattande arbete som syftar till att i väsentliga delar reformera rättssamhället. Många av de aktuella reformfrågorna, bl.a. de som rör en stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet, härrör från initiativ som har tagits efter regeringsskiftet år 1991. Vissa frågor har sin bakgmnd i den ökande intemationaliseringen, där Sveriges samarbete med EG-statema står i förgmnden. Andra hänger samman med sådana faktorer som intresset att bekämpa brottslighet med största möjliga effektivitet samt att utnyttja rättsväsendets instanser, på rationellast möjliga vis i en tid då resurstillskott knappast är att räkna med. Sammantaget innebär reformarbetet att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt.
Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor, som senare kommer att behandlas mera i detalj.
Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av gmndläggande betydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika uttryckligt sätt i det svenska gmndlagsskyddet för medborgerliga fri- och rättigheter som i andra länders konstitutioner. Fri- och rättighetskommittén har därför fått i uppdrag att överväga frågan om regeringsformens bestämmelser kan byggas ut på denna punkt. I uppdraget ingår också att överväga om det s.k. lagprövningsinstitutet kan förstärkas och domstolskontrollen av normbeslut och förvaltningsbeslut kan utökas. Här fmns ett samband med Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet som ställer krav på domstolsprövning av frågor som hos oss hittills prövats enbart av andra myndigheter. An mer samband med integrationsarbetet har det uppdrag som lämnats Gmndlagsutredningen inför EG. Denna konmiitté undersöker behovet av gmndlagsändringar med anledning av ett svenskt medlemskap i EG. Kommittén behandlar också frågor om riksdagens medverkan i ett EG-samarbete och om val i Sverige till Europaparlamentet. Här kan vidare nämnas den kommitté som utreder frågan om ett ökat inslag av personval i det svenska valsystemet, en förändring som skulle
ge medborgama bättre möjligheter att påverka vilka som skall represen- Prop. 1992/93:100 tera dem i de politiska församlingama. Bilaga 3
Domstolsväsendet skall stå väl mstat inför framtiden. Ett omfattande översynsarbete syftar till att se till att domstolama kan utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse av flera olika anledningar. Den enskilde skall kunna få sin sak behandlad på ett så rättssäkert sätt som möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål eller i ett mål vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och för den enskilde är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som möjligt. God kvalitet och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen är betydelsefullt för att enskilda parter skall utnyttja domstolama för tvistlösning och därmed bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomstolarna handlägger ofta mål av stor vikt för den enskilde, vare sig det gäller frihetsberövanden, sociala förmåner, skatter, körkort eller annat som påverkar hans levnadsvillkor. Det är angeläget att dessa domstolars arbetsförhållanden är goda.
Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som delvis hänger samman med intemationaliseringen på rättsområdet. Därför förbereds nu åtgärder för att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolama och förvaltningsdomstolama, bredda länsrättemas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande, begränsa måltillströmningen till överinstansema utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven samt nedbringa antalet specialdomstolar till ett minimum. För åklagarväsendet prövas förändringar med liknande syften.
Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens. En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmaktema måste reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den enskilde. Jag tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott.
Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljdssystemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av särskilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. En bred översyn av påföljdssystemet i stort och beträfiande ungdomar görs i Straffsystemkommittén och Ungdomsbrottskommittén.
Polisen har en central roll i rättssamhället. Det är viktigt att arbetet med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare med kraft. Polisen måste bli mer synlig i samhället. Samtidigt måste den brottspreventiva och brottsutredande verksamheten utvecklas i takt med att kriminaliteten blir allt grövre men också allt mer sofistikerad. En del i detta arbete är att en översyn skall göras av kriminalpolisens organisation.
Inom kriminalvården pågår sedan en tid tillbaka ett omfattande förändringsarbete vid kriminalvårdsanstaltema och häktena. Arbetet syftar till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsftillare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs. En genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades läst genom 1974 års kriminalvårdsreform pågår i fängelseutredningen. Utvecklingsarbete inom frivården är inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
Gämingsmännen har länge stått i centmm i kriminalpolitiken, och brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågoma fått starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer har gjorts i syfte att stärka ställningen för den som utsatts för brott. Det finns all anledning att fortsätta detta arbete.
Inom civilrätten har den svenska lagstiftningens anpassning till EES-och EG-rätten varit en dominerande arbetsuppgift under det gångna året. Som exempel på ny lagstiftning som är föranledd av den europeiska integrationen kan nämnas lagändringar som avser utlänningars rätt att förvärva fäst egendom och att ha befattningar och äga aktier i aktiebolag samt nya lagar om handelsagentur, konsumentkrediter och paketresor.
För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse. Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika åtgärder beträffande bostadslagstiftningen. Arbetet med att öka möjlighetema att äga sin bostad fuUföljs genom förslag till nya lagändringar som gör det lättare för de boende att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter.
Vidare kommer att föreslås lagändringar som stärker hyresgästemas ställning, bl.a. genom ändringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda hyresgäster skall ges möjlighet att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet. Vidare skall åtgärder vidtas för att komma till rätta med problemet med störande hyresgäster.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
1.3 Intemationellt samarbete
Några huvudpunkter:
- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd
av EES-avtalet
och inför ett EG-medlemskap.
- Samarbetet inom Norden,
Europarådet,
FN m.fl.
interaationella
organ fortsätter.
- Sverige lämnar bidrag till
utvecklingen
i Central-
och Östeuropa
på det rättsliga området.
Under det senaste året har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s
rättssystem som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. Prop. 1992/93:100
EES-avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts Bilaga 3
av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. 1 vissa frågor, t.ex.
när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES
avtalet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga
lagändringama. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till
EG-rätten kommer därför att fortsätta under 1993.
De förändringar som kan föranledas av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG har också stor aktualitet på gmnd av Sveriges medlemsansökan. Flera olika utredningar arbetar nu med frågor som hör samman med detta.
Men även andra intemationella frågor än sådana som rör förhållandet till EG får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika intemationella organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande intemationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är t.ex. fellet inom Europarådet (miljöskaderätt) och olika organ inom FN-systemet — lAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för intemationell privaträtt (intemationella adoptioner), UNIDROIT (återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet m.m.). Även inom GATT pågår förhandlingar.
Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till pågående kämsäkerhetssamarbete med Östemropa och det foma Sovjetunionen. Flertalet Östeuropeiska stater har inte anslutit sig till Wienkonventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och Wienkonventionema. Detta förhållande innebär för närvarande svårigheter för Sverige och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt som innebär direkta tekniska förbättringar och installationer av säkerhetsutmstning i de Östeuropeiska reaktorema. Atomansvarighetsfrågoma bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det intemationella arbetet med särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det foma Sovjetunionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och femiljerätten, har tillkommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rättsområden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska ländema. Denna rättslikhet är enligt min mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG torde också nya fömtsättningar för ett allt fastare nordiskt lagstiftningssamarbete föreligga.
Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffende femiljerätt, immaterialrätt och
transporträtt. Prop. 1992/93:100
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck- Bilaga 3 lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatsema koncentrerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska statema, men kontakter har också förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avfel om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rättsutvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga änmen för jurister från Estland och Lettland. En annan är att låfe estniska och lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurister såsom konsulter granskar lagförslag som arbefets fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftema i dessa länder.
Vid sidan av vad som nu nämnts deltor Sverige i ett nordiskt arbete med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska sfetema. Detfe har hittills bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland och Litouen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.
Det har också förekommit ett omfettande anfel kontakter mellan företrädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre baltiska sfetema. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har förekommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det gångna året på olika sätt förberett ett biståndsprogram för utveckling av polisorganisationema i de tre baltiska stotema. Programmen kommer att ha sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfetfer även viss materiell hjälp, t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt utvecklas ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska stotema.
De nordiska justitieministrama har enats om att bjuda in de baltiska justitieministrama till ett gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte under 1993. Mötet kommer att äga mm i Sverige under augusti månad. Kontakter har också aktualiserats mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett för de tre baltiska stotema gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor.
2 Offentlig rätt
2.1 Grundlagsfrågor m.m.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Utredningsarbetet beträffande behovet av gmndlagsändringar inför EG avslutos.
- En parlamenterisk kommitté utreder frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter, inkorporering av Europakonventionen samt Ökade möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut.
- Frågoma om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria nomineringsrätten övervägs av en parlamenterisk kommitté.
Sverige har historiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt en naturlig roll att spela i det europeiska samarbetet. Endast som medlem i de Europeiska gemenskapema (EG) kan vi fiillt ut delte i dette samarbete, och sommaren 1991 ansökte Sverige formellt om medlemskap i EG.
EG:s medlemsländer har överlåtit vissa av sina befogenheter till gemenskapen. Den svenska regeringsformen medger i viss utsträckning en sådan befogenhetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts vara tillräckliga för ett svenskt EG-medlemskap. För att överväga denna och de andra gmndlagsfrågor som ett medlemskap skulle aktualisera tillkallades (Dir. 1991:24) sommaren 1991 en parlamenferiskt sammansatt kommitté (Ju 1991:03), vilken anfegit namnet Gmndlagsutredningen inför EG. Kommittén beräknas kunna slutföra sitt arbete i början av år 1993, och en proposition skall då i enlighet med 8 kap. 15 § regeringsformen kunna föreläggas riksdagen senast nio månader före 1994 års riksdagsval, dvs. i december 1993.
Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) utreder frågan om gmndlagsskydd för bl.a. äganderätten, närings- och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir. 1991:119) också överväga frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut. Inkorporering i Sverige av Europarådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och gmndläggande friheter är ytterligare en fråga som kommittén behandlar. Avsikten är att förslag om förstärkt gmndlagsskydd för fri- och rättigheter skall läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att fetfe ett förste beslut om dessa gmndlagsändringar under innevarande valperiod.
Medborgama bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen påverka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och kommunala beslutende församlingar. Personvalskommittén (Ju 1992:02) har till uppgift (Dir. 1991:121) att lägga fram förslag som inom ett riksproportionellt valsystem medför ett ökat inslag av personval.
Eftersom det visat sig möjligt att på ett otillbörligt sätt utnyttja den fria nomineringsrätten har kommittén getts i uppdrag att också överväga möjlighetema att förhindra ett sådant missbmk. Utredningsarbetet beräknas vara avslutet i början av år 1993.
Även Vallagsutredningen (Ju 1991:02) arbetor med valfrågor. En särskild utredare har sålunda sett över valförferandet från administrativ och tekmsk synpunkt (Dir. 1991:13, Dir. 1992:49). Vallagsutredningen avgav nyligen eft delbetänkande (SOU 1992:108) VAL - Organisation, Teknik, Ekonomi, vilket remissbehandlas för närvarande. En proposition planeras föreläggas riksdagen under våren 1993. Utredningens fortsätto arbete sker under parlamentorisk medverkan.
Malmöhus län är för närvarande indelat i två valkretsar för val till riksdagen, nämligen fyrstedskretsen (Malmö, Helsingborgs, Landskrona och Lunds kommuner) och länsvalkretsen (resten av länet). Regeringen har i dag beslutet om proposition till riksdagen i vilken det föreslås att Malmöhus län delas in i tre geografiskt sammanhängande valkretsar: en för Malmö kommun samt en nordlig och en sydlig. Den nya valkretsindelningen är avsedd att tillämpas förste gången vid 1994 års riksdagsval.
2.2 Offentlighet och sekretess
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Sekretesslagen justeras i begränsad utsträckning med anledning av EES-avtelet.
- Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tjänstetillsättningsärenden och bams tillgång till uppgifter om biologiska föräldrar.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefetfer en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga fiinktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från Justitiedepartementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under 1992.
Med anledning av EES-avtelet har det inom departementet under 1992 uterbetets en promemoria rörande ändringar i sekretesslagen. Promemorian har remissbehandlats och lett till proposition till riksdagen (prop. 1992/93:120). I propositionen föreslås vissa begränsade justeringar av sekretesslagen i syfte att uppfylla de krav som avtelet ställer. Riksdagen har nyligen antegit lagförslaget (bet. 1992/93:KU 11, rskr 1992/93:77).
Vidare fortgår inom departementet arbetet med en promemoria som
skall behandla flera olika sekretessfrågor. Bl.a. frågor om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990/91 :KU10, rskr. 30), sekretess i tjänstetillsättningsärenden, bams tillgång till sekretess-belagt material rörande biologiska föräldrar (1989/90:KU8y, 1989/90:SoU28 och 1990/91:KU10 p.ll), konkursförvaltares rätt aft få te del av revisionspromemorior som upprättets inom skatteförvaltningen beträffande konkursgäldenärer och sekretess i vissa regeringsärenden. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintem och att en remiss skall överlänmas till lagrådet våren 1993.
I anslutning till riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag (1990/91:KU38) uppkom vissa frågeställningar rörande sekretess. Dessa frågor är nu föremål för utredning i Lokaldemokratikommittén (C 1992:01).
2.3 Datalagsfrågor
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
En huvudpunkt:
- Datelagsutredningen kommer att lämna ett förslag till en ny datelag i början av år 1993.
År 1989 tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn av datelagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (Dir. 1989:26). Utredningen, som har anfegit namnet Dafelagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn - huvuddragen i en reformerad dafelag. I detfe har redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida dafelag, vilka skulle kunna tjäna som riktlinjer för det fortsätfe arbetet. År 1991 avlämnade utredningen delbetänkandena Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena (SOU 1991:21) och Vissa särskilda frågor beträffende integritetsskyddet på ADB-området (SOU 1991:62). De tre betänkandena har remissbehandlats. Utredningen slutför nu sitt arbete genom att uferbefe och redovisa ett förslag till en ny dafelag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande EG-direktiv om skydd för den personliga integriteten. Detfe arbete sker under parlamentorisk medverkan med sikte på att bli slutfört i början av år 1993.
2.4 Förvaltningsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda frågan om utvidgat skydd för gmndläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut.
- JK:s arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som kan uppstå mellan de olika arbetsuppgiftema.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fell undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En fömtsättning är att den rättstillämpning som ligger till gmnd för beslutet strider mot gällande rättsregler.
I vänfen på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skulle urspmngligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emellertid -med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätfe att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förferandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, KU12, rskr. 51). Enligt utfelanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt fe ställning till om lagen i dess nuvarande form skall perma-nenfes eftersom Europadomstolen äimu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detto kommer att departementens arbete, under samordning av Stotsrådsberedningen, med översynen av instonsordningen i de ärendegmpper lagen omfettor ännu inte är avslufet. Det kan här också nämnas att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegmpper aktualiseras även av den orsaken att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut bland de frågor som utreds av Fri- och rättighetskommittén. I uppdraget ingår att överväga hur en framtida reglering bör vara utformad på området.
Mot bakgmnd av bl.a. ett tillkännagivande av riksdagen (1989/90:KU15, rskr. 109) pågår en översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. vilken görs av en särskild utredare. (Dir. 1991:110). I enlighet med riksdagens beslut är översynen inrikfed särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter men även på en renodling av verksamheten. Utredarens arbete beräknas vara avslufet i början av år 1993.
3 Civilrätt 3.1 Allmänt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de två senaste åren i hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad gäller den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som när det gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och ändringar i hemförsäljningslagen). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen och införandet av en produktansvarslag). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. festighetsrätt och aktiebolagsrätt.
De åteganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs genom det s.k. EES-avtelet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtelet får anstånd med att genomföra lagändringama, återstår emellertid lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område.
I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är avklarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresursema på civilrättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt reformbehovet på bostedslagstiftningens område i blickpunkten men det finns också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2 Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter:
- En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköplagen och konsumentjänstlagen pågår.
- Andra delar av konsumenträtten anpassas till EG:s regelverk.
- En ny fastighetsmäklarlag förbereds.
Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde i kraft den 1 juli 1986. Konsumentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Med anledning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35 och 1991/92:LU7 och 24) pågår inom Justitiedepartementet ett arbete med en översyn av vissa av reglema i de nämnda lagama och reglema om lösöreköp. Som ett led i översynen äger en hearing mm i december 1992.
Som redan här framhållits (se avsnitt 3.1) har lagstiftningsarbetet på senare tid dominerats av frågan om att anpassa svensk rätt på vissa områden till EG:s regelsystem. Dette gäller i särskilt hög grad på det
konsumenträttsliga området. Inom EG har man ägnat stort intresse åt Prop. 1992/93:100 konsumentskyddsfrågor. Det finns ett stort antel EG-rättsakter som rör Bilaga 3 det konsumenträttsliga området. Genom EES-avtelet förbinder sig Sverige att införliva EG:s regler på det området med svensk lag. Dette åtegande har gett upphov till ett antel lagstiftningsärenden inom Justitiedepartementets område.
En ny konsumentkreditlag (1992:830), ändringar i hemförsäljningslagen (1981:1361) och en ny lagstiftning om s.k. paketresor har antegits av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1993. Dessa lagändringar medför väsentliga förstärkningar av konsumentskyddet på de berörda områdena.
Riksdagen har också beslutet om ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Även i detto fell är det fråga om en anpassning till EG:s rättssystem. Ändringama innebär bl.a. att utländska kreditupplysningsförefeg får möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige.
Ändringama i kreditupplysningslagen baserades på ett förslag av kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir. 1991:69). Den utredningen arbefer nu vidare med andra frågor rörande lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet. Bl.a. skall utredningen klarlägga hur intresset av en effektiv kreditupplysningsverksamhet kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när.
En annan utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5).
En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen, som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens stäUning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags-kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av den kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om konmiissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
I departementspromemorian (Ds 1992:87) Ny festighetsmäklarlag föreslås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätfe dén sedan 1984 gällande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syffer bl.a. till en effektivisering av registrerings- och tillsynsfunktionema samt en skärpning av kraven på den som söker registrering som festighetsmäklare. Förslaget innehåller också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet.
3.3 Ersättningsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Ett delförslag remissbehandlas för närvarande.
- Reglema om det allmännas skadeståndsansvar ses över.
- En reformering av försäkringsavtolsrätten förbereds.
Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts (se avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglema om produktansvar.
På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjlighetema till att förbättra ersättningen för ideell skada. I konunitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Konunittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genom brott. I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Sedan hösten 1989 arbeter en parlamenterisk kommitté med att göra en översyn av reglema om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03, dir. 1989:52). Kommittén väntes redovisa resultetet av sina överväganden under 1993.
Beträffande skador som uppkommer vid transport av ferligt gods deltor Sverige i det intemationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfettning.
Inom FN:s sjöfartorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av ferligt gods.
När det gäller atomansvar deltor Sverige i det intemationella arbete med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s atomenergiorgan lAEA. Arbetet syfter till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att anslute sig till konventionssystemet. Avsikten är att en konferens om revision av Wienkonventionen skall äga mm under hösten 1993. Inom OECD:s atomenergiorgan NEA följs arbetet inom I AEA samtidigt som en modemisering av den s.k. Pariskonventionen och en tilläggskonvention från år 1963 förbereds. Sverige delter aktivt i även dette arbete.
Under våren 1989 anordnade Justitiedepartementet en hearing som ett förste led i en allmän utvärdering av trafikskadelagen. Några av de synpunkter som framfördes vid hearingen har behandlats i prop. 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s
regelverk m.m. Det gäller bl.a. frågan om införandet av en självrisk på ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon. Riksdagen har fettet beslut i de frågor som rör EG-anpassningen men däremot ännu inte beslutet i de övriga frågor som behandlas i propositionen.
På försäkringsavtelsrättens område pågår sedan länge ett omfettande nordiskt reformarbete. Till gmnd för arbetet i Sverige ligger försäkringsrättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med att omarbefe de förslag som kommittén lagt fram, bl.a. med hänsyn till den intemationella utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommittéför-slagen. En redovisning av resulfetet av departementets arbete bedöms kunna ske under 1993.
Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtor övervägs i Justitiedepartementet. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.
3.4 Bostadslagstiftningen
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Enskilda hyresgäster ges rätt att ste utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet.
- Ytterligare förslag läggs fram för att underlätte,övergång från hyresrätt till bostadsrätt.
- Det skall bli lättare att vräka hyresgäster på gmnd av störande beteende.
På bostedslagstiftningens område uterbetes nu inom Justitiedepartementet två promemorior som inom kort sänds ut på remiss. Den ena behandlar hyresgästers rätt att stå utenför det kollektiva hyresförhandlingssystemet och att i stället själva få förhandla med hyresvärden. I promemorian behandlas dessutom frågan om att det skall kunna finnas flera olika förhandlande hyresgästorganisationer som företräder hyresgäster i ett och samma hus. Förslagen i promemorian i dessa delar får konsekvenser också för den s.k. förhandlingsersättningen. Promemorian behandlar också vissa hyreslagsfrågor. Bl.a. föreslås att de allmännyttiga bostedsföretogens hyror inte längre skall utgöra förstehandsnorm vid hyressättning. Hyrorna i det private festighetsbiståndet kan därmed komma att få lika stor betydelse vid hyressättningen.
I den andra promemorian föreslås lagändringar i syfte att ytterligare underlätfe en övergång från hyresrätt till bosfedsrätt. Bl.a. föreslås en ny ordning som innebär att en säljare av en festighet som förvärvas av en bosfedsrättsförening för ombildning från hyresrätt till bosfedsrätt skall kunna "ligga kvar" i fastigheten genom att förvärva en option till bosfedsrätt. Vidare föreslås att den s.k. ombildningslagen skall omfatto också fastigheter som är texerade som småhus.
16 I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen föreslås att det minsto antol medlemmar som krävs för en ekonomisk förening eller en bostodsrättsförening skall sänkas från fem till tre. Även en sådan lagändring är ägnad att underlätto en övergång från hyresrätt till bosfedsrätt.
I Justitiedepartementet pågår arbete på en lagrådsremiss med förslag om ändringar i hyreslagstiftningen. Ändringama bygger på vissa av de förslag som lagts fram i hyreslagskommitténs betänkande (SOU 1991:96) Ny hyreslag. De frågor som behandlas i lagrådsremissen gäller vräkning av hyresgäster på gmnd av bristande befelning eller störande beteende, avsfeende från besittningsskydd, bortfegande av den s.k. treårsspärren för byte av lägenhet samt ansvaret för tidigare hyresgästs skulder. Förslagen i lagrådsremissen kommer bl.a. att innebära att det skall bli lätfere att vräka störande hyresgäster.
Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också andra upplåtelseformer, nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägen-heter. Den senare frågan kommer att redovisas i en departementspromemoria.
3.5 Övrig fastighetsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Utlänningar får fr.o.m. den 1 januari 1993 rätt att fritt förvärva fastigheter i Sverige med visst undanfeg beträffande fritidsfastigheter.
- Möjlighetema att bilda små jordbmks- och skogsbruksfastigheter utvidgas.
- Ett förslag till lagstiftning om skydd för jordbmksarrendatorers investeringar remissbehandlas för närvarande.
- Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet övervägs.
Sveriges närmande till EG föranleder en omfettande avreglering av utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En proposition om det (prop. 1992/93:71) har nyligen anfegits av riksdagen. Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1993, innebär att den nuvarande förvärvskontrollen i huvudsak avskaffes. Endast beträffende fritidsbostäder skall det i fortsättningen gälla vissa förvärvsrestriktioner.
Sedan lång tid har ett omfettande reformarbete bedrivits på fastighetsbildningens område. Riksdagen har nyligen på gmndval av prop. 1991/92:127 beslufet om betydande ändringar i bl.a. reglema om festighetsreglering. Nu övervägs vissa ytterligare ändringar i festighets-bildningslagen, vilka syftor till att göra det lättore att bilda små jordbmks- och skogsbmksfastigheter. Inom Justitiedepartementet har utorbetots en promemoria (Ds 1992:125) Fastighetsbildning för lands-
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
bygdsutveckling som för närvarande är föremål för remissbehandling. Prop. 1992/93:100
En framställning från kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler vid Bilaga 3 omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretog har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
På jordabalkens område har riksdagen nyligen — på gmndval av proposition 1992/93:6 ~ beslutot om vissa ändringar i de grannelagsrättsliga regleraa. Ändringaraa innebär att tomträttshavare i dessa sammanhang i huvudsak liksfells med fastighetsägare. Vidare har riksdagen nyligen anfegit en proposition (prop. 1992/93:23) där det föreslås vissa kompletteringar av regleraa om tillbehör till fest egendom. Dessa lagändringar i jordabalken träder i kraft den 1 januari 1993.
Inom finansmarknaden har utvecklats en avfelstyp som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtolstyp, som bmkar betecknas som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänkande (SOU 1991:81) av leasingutredningen. Betänkandet har remissbehandlats. Remissutfellet visar att någon lagstiftning i enlighet med utredningens förslag inte bör ifrågakomma. Inom Justitiedepartementet övervägs nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det finns dock anledning att avvakfe med det slutliga avgörandet av den frågan till dess att utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor föreligger.
Arrendekommittén har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:109) Investeringar och andra arrenderättsliga frågor. I betänkandet presenteras bl.a. ett förslag till lösning av den länge diskuterade frågan om hur en jordbmksarrendator skall kunna få ett rättsligt skydd för sina investeringar på arrendestället. Betänkandet, liksom det av kommittén tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1991:85) om friköpsrätt vid s.k. historiska arrenden, är nu föremål för remissbehandling.
År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter. Utredaren fenn emellertid att det för närvarande inte fmns skäl för en sädan reform. I stället uferbetes nu inom Justitiedepartementet en promemoria rörande ett papperslöst inteckningssystem m.m., där en något mindre långtgående reform på festighetspanträttens område kommer att föreslås. Promemorian, som också fer upp förslag till rationaliseringar på inskrivningsrättens område, kommer inom kort att sändas ut på remiss.
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk.
- En proposition med förslag till lag om stiftelser läggs fram.
- Frågan om möjligheten att bilda enmanshandelsbolag övervägs.
Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973 - 1978. De nordiska lagama har därefter ändrats vid olika tillfällen.
I enlighet med Sveriges åfeganden i EES-avtelet har aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Som ett led i EG-anpassningen har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa befettningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosättning inom EES.
Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, aktiebolagskommittén (Ju 1990:08, dir. 1990:46, 1991:89 och 1991:98) som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen. Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG, viUcet innehåller förslag till en anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på det bolagsrättsliga området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen skall delas in i två kategorier (publika aktiebolag och privato aktiebolag) samt att aktiekapifelet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000 kr. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition på gmndval av betänkandet kommer att avlämnas under 1993.
Aktiebolagskommittén skall även överväga bl.a. frågor som rör' aktiebolagets fmansiella instmment, aktiebolagens organisation och aktieägaraas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier.
En lagrådsremiss med förslag till lag om stiftelser beräknas kunna överlämnas till lagrådet under våren 1993. Lagförslaget innehåller en omfettande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt regler om den offentliga tillsynen över stiftelsema. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen hösten 1993.
I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen, föreslås att det minsfe anfelet medlemmar som en ekonomisk förening — eller en bosfedsrättsförening ~ får ha skall sänkas från fem till tre.
Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se riksskatteverkets rapport 1987:8).
På handelsbolagsrättens område övervägs inom Justitiedepartementet
frågan om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag(se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshandelsbolag). En proposition med förslag till nya regler på detfe område kommer att avlämnas till riksdagen under 1993.
Redovisningskommittén har till uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) även fått i uppgift att ~ om nödvändigt med förtur — lägga fram förslag till de förändringar av redovisningslagstiftningen som föranleds av Sveriges åfeganden enligt EES-avtelet. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén utreda även frågan om bokföringsnämndens ställning.
3.7 Immaterialrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Svensk immaterialrätt anpassas till EG:s regelverk.
- Förslag om ändringar i upphovsrättslagen läggs fram.
- Genteknikberedningens betänkande remissbehandlas.
Med anledning av prop. 1992/93:48 har riksdagen nyligen beslutet om omfettande ändringar i den immaterialrättsliga lagstiftningen. Ändringama har gjorts för att anpassa svensk rätt på detfe område till EG:s rättssystem.
EES-avfelet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli gällande för Sverige. Detfe kommer att bli föremål för överväganden och förhandlingar från fell till fell. För närvarande pågår arbete inom EG på olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.
EG har anfegit en förordning om förlängt skydd för läkemedelspatent. Det är avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Inom Justitiedepartementet har uferbefets en promemoria (dnr 92-3397) som behandlar frågan om införlivande med svensk rätt av ett sådant beslut. Promemorian har remissbehandlats och förslagen i den övervägs nu inom Justitiedepartementet.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort anfel frågor behandlas och arbetet syffer främst till att avskaffe skillnadema i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplomatkonferens för att te ställning till ett konventionsförslag i ämnet hölls år 1991. Diplomatkonferensen kommer att fortsatte våren 1993.
Upphovsrättsutredningén lämnade år 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:30). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten. Betänkandet har remissbehandlats. En proposition i ärendet kommer att föreläggas riksdagen under 1993.
Det intemationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätte med
20
piratetgärder med bl.a. upphovs- och vammärkesrättsligt skyddade produkter har fortsatt under år 1992. Sverige har följt arbetet med detfe ämne och andra immaterialrättsliga frågor som behandlas inom ramen för GATT-förhandlingama (Umguaymndan).
Frågan om eU svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om intemationell registrering av vammärken bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Inom Justitiedepartementet övervägs också möjlighetema att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd.
Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från miljösynpunkt och etisk synpunkt. För att få ett anfel frågor med anknytning till gentekniken belysfe tillsattes år 1990 en pariamenferisk beredning för frågor rörande användningen av gentekniken. Beredningen överlämnade i september 1992 sift betänkande (SOU 1992:82) Genteknik - en utmaning och slutförde därmed sitt uppdrag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I mars 1991 antogs en reviderad text till den intemationella växtföräd-larrättskonventionen. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten konuner att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om immaterialrättsligt skydd för bioteknik-uppfinningar infegit en framträdande roll. Också i andra interaationella organisationer i vilka Sverige är medlem har dessa frågor diskuterats, bl.a. i arbetet på FN-konventionen om biologisk mångfald.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
3.8 Transporträtt
Två huvudpunkter:
- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.
- Det intemationella arbetet rörande en översyn av reglema om oljeskador till sjöss fortsätter.
Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utredningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I befenkandet föreslås en revision av sjölagens besfemmelser om godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remissbehandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom Justitiedepartementet i nordiskt samarbete.
På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 undertecknade den år 1989 anfegna nya konventionen om bärgning. Inom
21 Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränsema i konventionen. Inom Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instmment på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfertsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport av ferligt gods fortsätter.
En fråga som fortferande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Vid en diplomatkonferens i november 1992 beslufedes om en höjning av ersättningsbeloppet enligt det intemationella ersättningssystemet på området. Avsikten är att det lagstiftningsarbete som därmed aktualiseras skall göras till föremål för nordiska överläggningar i januari 1993.
För närvarande förbereds inom departementet en lagrådsremiss angående ändring i lagen (1985:193) om intemationell järavägstrafik. Ändringama är föranledda av ändringar, beslufede 1990, i den bakomliggande konventionen, COTIF.
De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sätfes i kraft i sin helhet.
Jag vill vidare nämna att ansträngningama på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik fortsätter.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
3.9 Familjerätt
Några huvudpunkter:
- Ätgärder har vidfegits för att motverka olovliga bortföranden av bara.
- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den interaationellt privaträttsliga regleringen.
- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.
- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatte reformarbetet.
Merparten av det reformarbete som nu pågår på femiljerättens område rör föräldrarättsliga frågor.
I prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabalkens regler om umgänge med bara. Förslaget innebär att det införs en uttrycklig bestämmelse om att domstolen, när den bedömer en umgängesfråga, skall beakfe risken för att baraet i samband med utövandet av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller
22
annars fer illa. Besfemmelsen föreslås träda i kraft den 1 april 1993. Prop. 1992/93:100
I eft befenkande (SOU 1988:40) från förmynderskapsutredningen, som Bilaga 3 har remissbehandlats, föreslås förenklingar i regleraa om förvaltning av omyndiga baras egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet.
Också regleraa om adoption har setts över av förmynderskapsutredningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett befenkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom Justitiedepartementet.
På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. Sfetskon-toret avses få i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. En pariamenferisk kommitté (Ju 1991:01, dir. 1991:6) har samtidigt i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Båda uppdragen kan väntes bli redovisade under 1993. Den sistnämnda utredningen skall också överväga frågan om det bör införas en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.
I departementspromemorian (Ds 1992:94) Behörighet att förrätte vigsel inom andra trossamfund än svenska kyrkan m.m. föreslås vissa förenklingar i de nuvarande regleraa om vigselrätt. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet. En proposition till riksdagen i ärendet beräknas kunna lämnas under våren 1993.
I prop. 1992/93:148 har regeringen föreslagit regler som gör det möjligt att åstedkomma enskild egendom genom ett förmånsfegarförord-nande i försäkring. Regleraa föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
Reformarbetet på femiljerättens område koncentreras nu i övrigt på den interaationellt privaträttsliga regleringen.
En ny lag om vissa interaationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av Familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Intemationella femiljerättsfrågor som också innehåller förslag om nya intemationellt privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återsfeende delar av detfe betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya intemationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas också vissa intemationella adoptions- och vårdnadsfrågor som tegits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslutning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska femiljerättsliga regleringen.
I den tidigare nämnda prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit nya regler om förferandet enligt lagen (1989:14) om erkännande och verksfellighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bara. De föreslagna regleraa syffer till att, med bibehållande av skyddet för baraen, effektivisera förfarandet.
23
4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten 4.1 Domstolsväsendet
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Förändringar av de allmänna domstolaraas och de allmänna förvaltningsdomstolamas organisation förbereds.
- Försäkringsöverdomstolen avskaffas.
- Frågan om övriga specialdomstolars framtid bereds vidare.
- Domstolsverkets roll förändras.
Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätfe med domstolamas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tidvis tillfegande personalförsörjningsproblem. Som ett led i en fömtsätt-ningslös och framtidsinrikfed diskussion om domstolsväsendet ufer-befedes och remissbehandlades departementspromemorian (Ds 1989:2) Domstolama i framtiden - en idéskiss. Näsfe steg var att en parlamenferiskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över domstolaraas uppgifter, arbetssätt och oiganisation. Kommittén, som antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06) redovisade i början av 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1991:106) Domstolaraa inför 2000-felet.
Betänkandet innehåller olika förslag som fer sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolaraa och de allmänna förvaltningsdomstolaraa. Utredningen fer också upp omprövning, överklagande och instansordningen och vissa processrättsliga frågor. Befenkandet har remissbehandlats och förslagen prövas för närvarande i Justitiedepartementet. Redan nu vill jag dock ange att inriktningen på detfe arbete är att i viktiga delar förbereda ett genomförande av huvuddelar av förslagen. Det innebär att åtgärder förbereds för att över-föra uppgifter som inte besfer i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolama och förvaltningsdomstolama, bredda länsrätteraas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande samt begränsa måltillströmningen till överinstonsema uton att ge avkall på rättssäkerhetskraven.
I ett särskilt hänseende vill jag dessutom närmare to upp vissa av utredningens förslag som är av principiell betydelse för det fortsätfe beredningsarbetet. I befenkandet konsfeteras att principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i försfe instans är genomförd för de allmänna domstolama och att det endast är ett begränsat anfel måltyper som avviker från det mönstret. Det gäller framför allt utsökningsmålen som prövas av hovrätt som försfe instans. I denna del lägger utredningen fram ett förslag som innebär att målen skall sferfe i tingsrätt.
24
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolaraa finns det däremot Prop. 1992/93:100 ingen enhetlig instansordning. Den störsfe delen av antalet mål prövas Bilaga 3 visserligen av länsrätt som försfe domstolsinstans men majoriteten av de målgrupper som prövas av kammarrätt börjar där. Enligt Domstolsutredningen bör en principiell utgångspunkt vara att den försfe domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Utredningen föreslår därför att den försfe domstolsprövningen av vissa uppräknade mål skall ske i länsrätt i sfellet för i kammarrätt. Det gäller bl.a. kriminalvårdsmål, kommunalbesvärsmål och vissa länsstyrelsemål såsom byggnadsmål och hälsoskyddsmål. Den föreslår vidare - utan att lägga fram några lagförslag i denna del - att länsrätt i princip skall vara den försfe domstolsinsfensen i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion. Förslaget har genomgående fått ett positivt motfegande under remissbehandlingen.
Jag anser för egen del att Domstolsutredningens principiella utgångspunkt är den riktiga och att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i försfe insfens också inom de allmänna förvaltningsdomstolaraa. Att många måltyper börjar i kammarrätt har till stor del sin historiska förklaring. Vid 1971 års förvaltningsreform fanns det egentligen bara två förvaltningsdomstolar, nämligen Regeringsrätten och den dåvarande Kammarrätten med hela riket som domkrets. Det var genom denna reform som kammarrättsorganisationen började byggas ut och i princip fick samma målområde som Regeringsrätten. Trots att det numera finns en underrättsorganisation som besfer av 24 länsrätter har mycket få måltyper flytfets från kammarrätt till länsrätt. En ändrad instansordning som innebär att förvaltningsdomstolsprövningen som regel sferfer i länsrätt innebär att länsrätteraa blir allmänna förvaltningsdomstolar i ordets rätfe bemärkelse och att förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs. En principiell ordning med länsrätt som försfe instans i de måltyper som prövas av förvaltningsdomstolama behöver dock inte gälla för samtliga måltyper. Den fortsätfe beredningen av Domstolsutredningens förslag får visa om det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undanfeg. Under beredningen kommer jag också att fe sfeUning till olika synpunkter som under remissbehandlingen framförs på vissa enskildheter i Domstolsutredningens förslag. Jag har siktet insfellt på att under år 1993 presentera mina förslag i dessa delar i en eller flera propositioner.
Enligt min mening är det emellertid av flera skäl angeläget att redan nu to sfeUning till den principiella frågan om instonsordningen i de allmänna förvaltningsdomstolaraa. Ett skäl är de nya förvaltningsdomstolsmål som allteftersom tillkommer som en följd av Sveriges närmande till EG och där det enligt min mening vore olyckligt om dessa mål under en övergångstid förs till kammarrätt som försto domstols-instans för att sedan flyttos till länsrätt. Ett annat skäl är att en förändrad instansordning får organisatoriska konsekvenser, som behöver förberedas i god tid. Det vore därför angeläget att slå fest den princip för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolaraa som jag nu har redovisat.
Domstolarnas organisation har, efter det att regeringen återkallat
25 Domstolsutredningens uppdrag i denna del, utretts inom Justitiedepar- Prop. 1992/93:100 tementet och redovisats i departementspromemorian (1992:38) Domstols- Bilaga 3 väsendet - Organisation och administration i framtiden. Arbetet har bedrivits utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter än som följde av Domstolsutredningens direktiv. Bl.a har det innefetfet frågor om specialdomstolaraas och Domstolsverkets framtid.
Departementspromemorian har uferbefets mot bakgmnd bl.a. av Domstolsutredningens förslag och omvandlingen av de centrala förvaltningsmyndighetemas roll. I promemorian föreslås att de minsto tingsrätteraa skall slås samman med andra för att skapa bärkraftiga enheter för framfiden. I promemorian behandlas vidare den fortsätto decentraliseringen av administrationen från Domstolsverket. Det konstoteras att Domstolsverket bör awecklas som central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. De samordningsuppgifter som måste hanteras centralt bedöms vara av sådan art att de kan hanteras inom regeringskansliet eller av ett särskilt stobsorgan. Promemorian behandlar även specialdomstolar-na. Det konsfeteras att sferka skäl felar för att specialdomstolaraa avskaffes och att deras verksamheter inordnas i de allmänna domstolaraa eller de allmänna förvaltningsdomstolaraa. I promemorian aviseras därför en närmare utredning om specialdomstolaraa. Det föreslås dock att Försäkringsöverdomstolen redan nu skall läggas ned och att socialförsäkringsmål skall handläggas av Regeringsrätten som högsto instans.
Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutots. Det är ännu för tidigt att to någon slutlig sfeUning till vilka organisatoriska förändringar som bör genomföras för tingsrättemas del. Beträffande förslaget om Domstolsverkets framtid kan jag konstotera att en överväldigande majoritet av remissinstonseraa anser att det finns ett stort behov av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och att Domstolsverket inte bör avvecklas. Den gmndläggande tonken bakom förslagen i promemorian är att i möjligaste mån minimera de centrala administrativa beslutsfunktionema inom domstolsväsendet och låto domstolama to ett större administrativt verksamhetsansvar. Den centrala verksamheten bör koncentreras till i försto hand utvecklingsfrågor och frågor av ekonomisk natur samt vissa stödfunktioner. Jag har togit intryck av vad många remissinstanser anfört, nämligen att en decentralisering av administrationen kan ske inom ramen för den befintliga myndighetsstmkturen. Det sagda innebär att verkets nuvarande karaktär av centralt ämbetsverk av mer traditionell typ ändras och också att organisationen krymps. Jag kommer nu att bereda ärendet vidare. Erforderliga åtgärder kan påbörjas redan under innevarande budgefer.
När det gäller Försäkringsöverdomstolen avser jag att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om nedläggning av domstolen. En nedläggning kan ske troligen om ett par år. En sådan åtgärd får anses som en naturlig följd av den nya insfensordning för socialförsäkringsmål som trädde i kraft den 1 juli 1991. Den nya ordningen innebar att försäkringsrättema lades slutgiltigt ned den 1 juli 1992 och att länsrätt och kammarrätt nu prövar socialförsäkringsmål. Dessa mål bör i en framtid handläggas av Regeringsrätten som sisfe
instans. Inom kort kommer också en departementspromemoria med en Prop. 1992/93:1(X) närmare utredning om andra specialdomstolar att sändas ut på remiss. Bilaga 3 Inriktningen är att anfelet specialdomstolar skall bli så litet som möjligt.
Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr. 193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, innebär bl.a. att domamtbildningen skall koncentreras och fullgöras i ett sammanhang. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknat från börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än tre år. Detfe motsvarar i huvudsak minimitidema för de i utbildningen ingående obligatoriska momenten. Som jag nämnde i förra årets budgetproposition har reformen utvärderats. Utvecklingen inom vissa hovrättsområden, och kanske särskilt inom Svea hovrätts område, har lett till att tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt för de allra flesfe nu börjar närma sig minimitiden, ett års tjänstgöring i underrätt. Från bl.a. en del hovrätters sida har framförts att denna tid är för kort. Domstolsverket kommer att genomföra en utvärdering av reformen och räknar med att presentera resulfetet härav under våren 1993. Den undersökningen får ge svaret i vad mån den korfe underrättstjänstgöringen kan innebära någon nackdel från bl.a. utbildningssynpunkt och i så fell föreslå åtgärder.
Hyresnämnden i Stockholm har hemsfellt att tjänstgöring som t.f.hyres-råd vid Hyresnämnden i Stockholm till en tid av högst sex månader skall få tillgodoräknas en hovrältsfiskal som underrättsår vid prövning inför assessorsgodkännande. Hyresnämndens skrivelse har remissbehandlats. De tillfrågade domstolama har därvid avstyrkt förslaget medan hyresnämnderaa tillstyrkt det. Även om tjänstgöring i hyresnämnd i och för sig rymmer ett anfel moment som kan vara av god nytfe för en yngre domare och sådana eifarenheter säkerligen också kan komma domstolsväsendet i stort till godo är jag inte beredd att medverka till att den obligatoriska tjänstgöringstiden vid tingsrätt i vissa fell kan komma att ytterligare förkorfes för att byfes ut mot tjänstgöring vid hyresnämnden.
Som jag återkommer till i det följande är renodlingen av domarrollen en viktig fråga. Det bör vara en utgångspunkt för det fortsätfe reformarbetet att i störsfe utsträckning låfe den lagferae domaren koncentrera sina insatser till sådana göromål där domarens särskilda kompetens är nödvändig. De förändringar av rättslivet som blir en följd av vårt närmande till Europa och rättsutvecklingen när det gäller domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut kommer att leda till en allt viktigare roll för domaren. Detfe ger anledning att överväga om domaraas nuvarande ansfellningsvillkor på ett riktigt sätt boigar för en sferk och oberoende domarkår. Det fmns därför anledning att överväga en översyn av domaraas arbets- och ansfeUningsförhållanden med syfte att se om åtgärder kan vidfes för att sferka domaraas och därmed domstolaraas sfeUning i rättssamhället. Det kan vara motiverat att låfe en sådan översyn omfatto också andra frågor av betydelse för att tillgodose detto syfte.
Domstolsväsendet har normalt ett system med treåriga budgetramar.
27
Som framgår av förra årets budgetproposition var tanken att domstolsväsendet fr.o.m. budgeferet 1992/93 skulle gå in i en ny treårig budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntos av bl.a. Domstolsutredningens arbete inskränktes emellertid sfellningsfegandet till domstolsväsendets medelsbehov till de två närmaste budgeferen. Av dessa skäl går nu, som jag strax återkommer till, domstolsväsendet in i det andra året i en tvåårig budgetram.
4.2 Åklagarväsendet
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Åklagamtredningens betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende remissbehandlas för närvarande.
- Åklagarväsendets cenfrala organisation ses över.
- Den inriktning av verksamheten som gäller under hittillsvarande treåriga budgetcykel har utsträckts till att omfatte även budgetåret 1994/95.
Åklagarväsendet har brottets med liknande problem som domstolama och liksom andra delar av den offentliga sektora sfellts inför uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som nänmts i 1991 års budgetproposition tillsattes 1990 en parlamenteriskt sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och fömnder-sökningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagamtredningen - 90 (Ju 1990:04), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkande remissbehandlas för närvarande.
Åklagamtredningen -90 föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtelsregler för vissa brottstyper, införande av särskilda restriktioner för att väcka åtel för vissa brott och vidgade möjligheter till föreläggande av straff och förverkande direkt av polis och åklagare. Vidare föreslås en renodling av polis- och åklagarrollen, bl.a. så tillvida att felparkeringsavgifter helt skall avlästes polis och åklagare och i sfellet överlåfes på kommunema. När det gäller förenklingar i fömndersökningsförferandet föreslås bl.a. att skyldigheten att göra formell fömndersökning i bötesmål avskaffes och att dokumenfetion av förhör skall kunna ske i enklare former än i dag. Slutligen föreslås att åklagarväsendet organiseras efter en regionmodell som innebär att samtliga åklagarmyndigheter inom en region läggs samman till en enda myndighet. Åklagarverksamheten skall dock bedrivas på samma orter som i dag. De nuvarande lokala åklagarmyndigheteraa blir nämligen enligt förslaget arbetsenheter inom den regionala myndigheten, en lösning som har stora likheter med vad som redan i dag gäller i storsfedema.
Stetskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget lämnades mot bakgmnd av att Aklagar-
utredningen -90 gjort en genomlysning av åklagarväsendet på regional och lokal nivå. I direktiven till Åklagamtredningen ingick däremot inte att se över den centrala nivån. Uppdraget skall redovisas senast den 15 febmari 1993.
Åklagarväsendet går budgetåret 1993/94 in i det tredje året i den pågående budgetperioden.
Regeringen beslutede i juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 skall utsträckas till att omfetfe även budgeferet 1994/95.
4.3 Processrätten
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Förslag om att förändra de allmänna domstolaraas och de allmänna förvaltningsdomstolaraas arbetsuppgifter prövas i syfte att överföra uppgifter som inte besfer i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av målen mellan de allmänna domstolaraa och förvaltningsdomstolaraa, bredda länsrätteraas behörighet och att begränsa måltillströmningen till överinstansema.
- Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ses över liksom förfarandereglema för domstolsärenden.
- Skiljemannalagen ses över.
- Rättshjälpen ses över i syfte bl.a. att åsfedkomma besparingar.
Reglema i rättegångsbalken (RB) om förferandet vid de allmänna domstolama har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattende reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolama inför 2000-telet. En av utredningens huvuduppgifter har, som jag redan nämnt, (avsnitt 4.1) varit att se till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande uppgifteraa. En viktig uppgift för utredningen har också varit att se över förvaltningsprocesslagen (1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolama. Vidare har utredningen sett över de förfaranderegler för de allmänna domstolaraa som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrättemas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrätteraas och högsfe domstolens del reglema i RB om besvär. Också frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna inrikfes på de mera svårbedömda målen har övervägts av utredningen. Betänkandet har nyligen varit föremål för en bred remiss och övervägs nu inom Justitiedepartementet. Jag har i avsnittet 4.1 angett huvudinriktningen av delar av det arbete som förester. En viktig del i reformarbetet beträffande domstolaraa är också strävan-
dena mot en renodling av domarrollen. Olika förfettningsändringar har Prop. 1992/93:100 därför gjorts under årens lopp för att öka möjligheten att delegera Bilaga 3 arbetsuppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår två försöksverksamheter i domstolama, en i en tingsrätt och en i två hovrätter. Vidare driver Domstolsverket i samarbete med domstolama ett projekt om ändrade arbetsformer. Förslag om att delegera ytterligare arbetsuppgifter har i olika sammanhang förts fram till Justitiedepartementet. Mot denna bakgmnd kommer frågan om och i vad mån RB:s regler behöver ändras för att möjliggöra delegering av olika arbetsuppgifter inom domstolama att behandlas i en departementspromemoria. Som jag antydde i förra årets budgetproposition kan det också vara lämpligt att först göra en bedömning av de olika reformförslag som lagts fram av Domstolsutredningen och att därefter generellt fe sfeUning till fördelningen av göromålen i domstolaraa. Utredningens förslag kan bl.a. komma att aktualisera frågan om noferieutbildningens innehåll.
En särskild utredare har under året utrett vissa frågor angående Regeringsrätten. Det gäller bl.a. en översyn av reglema om muntlighet i Regeringsrätten mot bakgmnd av de krav Europakonventionen sfeller och en nerflyttning av vissa extraordinära uppgifter från Regeringsrätten till kammarrättema. Uppdraget redovisas i dagama.
Viktiga frågor med processuell anknytning har föreslagits av Åklagamtredningen -90. (Jfr avsnitt 4.2) Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åfelsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om fömndersökningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla mtiner m.m. så att tiden mellan brott och åfelsbeslut kan förkortas. En annan central fråga är den om fömndersökningsledningen.
I tidigare års budgetpropositioner har ett lagstiftningsärende angående begränsningar i målsäganderätten anmälts. Våren 1990 inhämfedes lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet varefter en ny remissbehandling ägde mm sommaren 1990.1 likhet med flera av remissinstenser-na anser jag att beredningsunderlaget inte är tillräckligt för att kunna läggas till gmnd för en lagändring och att behovet av ändrade regler kan ifrågasattes. Några omedelbara lagstiftningsåtgärder krävs i alla fell inte, och jag avser därför inte att föra förslaget vidare.
Jag är ännu inte beredd att te sfeUning till frågan om - och i så fell hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras. Såsom redovisats i tidigare budgetpropositioner fick SÄPO-kommitténs förslag till lagstiftning i slutbefenkandet (SOU 1990:51) eft blandat motfegande. Enligt min mening bör denna fråga, liksom kommitténs förslag när det gäller användning av övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten, bedömas i belysning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger mm på teleområdet och hur denna förhåller sig till reglema om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Frågan har dessutom anknytning till frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda besfemmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (jfr prop. 1992/93:26 s. 5). Ett slutligt ställningsfegande i dessa frågor bör i vart fall avvakfe att vissa pågående rättegångar har slutförts.
30
Regeringen har under hösten 1992 beslufet en lagrådsremiss om Prop. 1992/93:100 ändringar i rättegångsbalkens regler om när rätten får hålla fortsatt Bilaga 3 huvudförhandling i brottmål och i rättegångsbalkens jävsbesfemmelser. Ändringaraa syffer dels till att komma till rätfe med de olägenheter som hänger samman med att domstolaraa måste genomföra dubbla huvudförhandlingar i de brottmål där rätten beslufer inhämte rättspsykiatriskt utlåtande dels till att säkersfella att rättegångsbalkens jävsbesfemmelser överenssfemmer med de krav på en opartisk domstol som sfells upp i Europakonventionen såsom de klargjorts genom Europadomstolens dom i målet Hauschildl mot Danmark.
Lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. (prop. 1991/92:2, bet. 1991/92:JuU4, rskr. 1991/92:24, SFS 1991:2041) och en förordning i samma ämne trädde i kraft den 1 juli 1992. Den nya lagstiftningen syffer som jag redovisade i förra årets budgetproposition till att åsfedkomma ett mer flexibelt förfarande för att inhämfe personutredning i brottmål.
Inom departementet uferbefes för närvarande en lagrådsremiss med förslag till ändringar i reglema om kroppsvisifetion och kroppsbesiktning på gmndval av en departementspromemoria (Ds 1991:56) som varit föremål för remissbehandling. Syftet är bl.a. att klargöra vilka åtgärder som får förefes med stöd av de centrala regleraa om kroppsvisifetion resp. kroppsbesiktning i RB. I lagrådsremissen behandlas också beslut om restriktioner vid häktning och vissa andra frågor som fegits upp i departementspromemorian (Ds 1992:8) Häkfedes gemensamhet med omvärlden.
I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade rättegångar fegits upp. Det handlar bl.a. om direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om offentlighet vid domstol och allmänhetens intresse av information och å andra sidan intresset av att utredningen i målet blir den bäste möjliga och hänsynen till olika personers integritet. Enligt min mening behöver dessa frågor beredas vidare, bl.a med beaktonde av möjligheten att utnyttja videoteknik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptogningar. En annan aspekt som bör vägas in i sammanhanget är frågan om anonymitet för vittnen, vilken på senare tid har tegits upp i olika sanunanhang sedan parter och vittnen utsatts för hot i samband med rättegångar. Frågan är värd all uppmärksamhet. Det är enligt min mening inte möjligt att genomföra några principiella förändringar på området men jag tror att det finns utrymme för vissa justeringar, bl.a. i fömndersökningskungörelsen, för att förbättra situationen för de inblandade. Frågoma övervägs för närvarande inom departementet.
En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjlighetema att i svensk rätt införa regler om gmpptelan. Syftet med utredningen är att förbättra möjlighetema att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartede för en större gmpp människor Enligt direktiven skall frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena.
Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på
gmndval av bl.a. en framsfellning från Stockholms Handelskammares Prop. 1992/93:100
skiljedomsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslufet att tillsätfe en Bilaga 3
särskild utredare. Utredaren skall också undersöka om det fmns brister
i rättsskyddet på skiljedomsområdet och överväga om förferandereglema
för de allmänna domstolama kan ändras så att rättegång i domstol blir ett
mera slagkraftigt alteraativ till skiljeförferande. Uppdraget skall redovisas
före den 1 maj 1994.
Från den intemationella processrättens område kan nämnas att Sverige hösten 1992 tillträdde 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols behörighet och om verksfellighet av domar på privaträttens område, den s.k. Luganokonventionen (jfr prop. 1991/92:128). Konventionen träder i kraft för Sveriges del den 1 januari 1993.
Från det intemationella feltet kan också nämnas ändringar i rättegångsbalken som beslufets under hösten 1992 på gmndval av prop. 1992/93:64. Ändringama syffer i försfe hand till att anpassa rättegångsbalkens regler till EES-avfelet. Det handlar bl.a. om möjlighetema för utländska advokater att vara verksanuna i de olika EG- och EFTA-ländema och regleraa om ombud vid rättegång.
När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfettande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt mm de senaste åren. Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syffet till att minska sfetens kostnader för rättshjälpen. Reformeraa har också varit kostnadsdämpande, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformeraa har dock inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningaraa av sfetens kostnader för rättshjälpen i stort. Mot denna bakgmnd uppdrog regeringen åt Riksrevisionsverket att analysera kostnadsutvecklingen och festsfella dess orsaker. I uppdraget ingick även att utvärdera 1988 års reform av rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget redovisades den 17 febmari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet.
I förra årets budgetproposition aviserades besparingar med 40 milj. kr på rättshjälpsanslaget. En av de besparingsåtgärder som särskilt nämndes var en sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. I en proposition till riksdagen våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog också regeringen en sådan sänkning fiån sju till fyra basbelopp. Sedan riksdagen avslagit propositionen återkom regeringen hösten 1992 med en ny proposition (prop. 1992/93:109) i ämnet vari bl.a. föreslås en höjning av rättshjälpsavgifteraa. Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 mars 1993.
Regeringen beslufede hösten 1991 att ändra bemyndigandet för Domstolsverket att fastsfeUa fexoma enligt rättshjälpsförordningen (1979:938) och konkursförordningen (1987:916). Taxoma skall numera festsfellas på gmndval av en timkostnadsnorm som beslufes av regeringen. I enlighet med vad som aviserades i den nyss nämnda prop. 1992/93:109 har regeringen hösten 1992 beslufet differentiera timkostnadsnormen på så sätt att den norm som skall ligga till gmnd för brottmålstexan har satts lägre än den som skall ligga till gmnd för äktenskapsskillnads- respektive
32
konkursförvaltertexan.
Det bör i dette sammanhang också nänmas att frägan om rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom Justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.3.4).
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågan om skuldsanering övervägs.
- Insolvensutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande.
- Utsökningsbalken ses övei.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Efter remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Enligt min mening bör man i försfe hand försöka fe till vara de möjligheter till olika frivilliga lösningar som finns på området. Det är viktigt att banker och andra kreditgivare bidrar till en lösning på problemet. Kommuneraas konsumentvägledare och socialförvaltningaraa arbefer redan med dessa frågor på olika håll i landet. Vissa projekt bedrivs på regeringens uppdrag, bl.a. uppdrog regeringen i våras åt Socialstyrelsen att utreda effektema av den budget- och skuldrådgivning som kommunema i Malmöhus län skall bedriva under år 1992. Under hösten 1992 uppdrog regeringen åt Konsumentverket att inleda en tvåårig försöksverksamhet på två orter i landet med syfte bl.a. att fmna former för kommunemas konsumentrådgivare och ackordscentralens jurister för hantering av skuldsaneringar med underhandsackord och att uferbefe kriterier för beviljande av underhandsackord och för en enhetlig handläggning av skuldsaneiingsäienden. Projektet bekosfes delvis av regeringen övei bl.a. Justitiedepartementets anslag. Föi dessa fiågoi svarar i förste hand andra ledamöter av regeringen. En arbetsgmpp inom regeringskansliet med företrädare för Social-, Civil-, Finans- och Justitiedepartementet arbeter vidare med dessa frågor. Det är min besfemda uppfattning att behovet av en lagreglerad skuldsanering i enlighet med Insolvensutredningens förslag på detfe sätt kan minska. Jag kan också nämna att riksdagens lagutskott helt nyligen pekat på möjligheten att underlätfe frivilliga överenskommelser om skuldsanering om dessa kompenseras med en möjlighet att helt eller delvis efterge det allmännas fordringar, dvs. främst skatter (1992/93:LU2y s.4). Jag vill framhålla att jag inte är beredd att redan nu helt avförda tanken på att införa en skuldsaneringslag. Det kan alltså, alla frivilliga lösningai till trots, komma att visa sig att någon form av tvångsmässig nedskrivning
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
33
av skulder är nödvändig. Prop. 1992/93:100
Insolvensutredningen avlämnade helt nyligen sitt slutbefenkande (SOU Bilaga 3 1992:113) Lag om förefegsrekonstmktion. Betänkandet innehåller bl.a. förslag om ett nytt rekonstmktionsförferande för förefeg i kris och om ändringar i förmånsrättslagen samt om upphävande av ackordslagen. Befenkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på konkurrensen mellan förefeg. Befenkandet skall nu sändas ut på en bred remiss.
Vissa interaationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) om vissa interaationella insolvensfiågor som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a. förslag om att Sverige med vissa reservationer skall anslufe sig till 1990 års Europeiska konvention om vissa interaationella aspekter på konkurser och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i försfe hand på gmndval av förslag från Riksskatteverket. En försfe delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en slutrapport, har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
34
5 Kriminalpolitiken Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 5.1 Allmän inriktning
Att upprätthålla lag och ordning så att människoi kan känna sig tiygga i samhället hör till rättssfetens vikfigaste uppgifter.
Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras. Jag redovisar i näsfe avsnitt siffror på brottsutveckJingen. Att minska brottsligheten och öka mäimiskois trygghet mot brott måste därför vara ett huvudmål för kriminalpolitiken. En given fömtsättning måste också vara att kriminalpolitiken ges tillräckliga resurser så att den av medborgaraa uppfatfes som en trovärdig och realistisk väg att bekämpa brottsligheten. Jag redovisar i detfe och andra avsnitt hur dessa fömtsättningar kan uppfyllas.
Brottssfetistiken antyder visserligen att brottsligheten hittills under 1990-felet har legat på en i huvudsak oförändrad nivå. Denna nivå - årligen anmäls ca 1,2 miljoner brott - är dock oaccepfebelt hög. Till detfe kommer att oroande tecken har visat sig i vår omvärld i form av en mycket stor ökning av brottsligheten inom det foma Östblocket. Det handlar delvis om organiserad brottslighet med inslag av narkotikahandel. Med all sannolikhet kommer Sverige att inom kort i ökande omfettning beröras av kriminalitet som härrör från eller på annat sätt har samband med denna brottslighet.
Alltför få brott klaras upp, inindre än en tredjedel av brotten som anmäldes åi 1990 blev uppklarade.
Denna utveckling gör det nödvändigt att överväga kriminaliseringens stmktur och omfettning. Straffeystemets främsfe syfte är aft motverka vissa särskilt oönskade beteenden. Att lagstifferen har sfemplat ett förferande som brottsligt och belagt det med straff är ett uttryck för sfetens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdigheten till straffsystemet aft förferanden som är sfemplade som brottsliga också beivras. Den allmänna trovärdigheten till straffsystemet fordrar också att de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och satte i proportion till brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de lättsvåidande myndigheteraa visa att det finns en kraft och en vilja att ingripa och bestraffe brottslingen. Om inte stetsmaktema på dette sätt förmår ge medborgaraa uppfettningen att de sfer på brottsoffrens sida mot dem som begår brotten har steten misslyckats med en av sina mest gmndläggande uppgifter.
Det har under lång tid funnits en tendens att mei ellei mindre slentrianmässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser i samhället. Straffsystemet har nu en omfettning och en brist på överskådlighet som medför svårigheter för medborgaraa att trots kanske de bäste föresatser undgå att göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på texeringsområdet är ett sådant exempel.
Det är min uppfettning att vi i framtiden måste begränsa kriminaliseringsinstmmentet till sådana förfaranden som i mer traditionell bemärkelse kan kallas brottsliga. Jag fenker då särskilt på sådana
förfaranden där det finns ett utpräglat skyddsintresse för den enskilde Prop. 1992/93:100 eller för det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott mot Bilaga 3 enskilda och narkotikabrott.
Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden bör fömtsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framsfer som straffvärda. Detfe måste vara ett av de centrala målen i det kommande lagstiftningsaibetet.
De senaste årens utveckling av brottslighet inom näringslivet inger stor oro. Det är dock min uppfettning att denna utveckling i försfe hand måste biyfes med andra än straffrättsliga åtgärder. Den extrema ekonomiska situation som lått under det senaste decenniet med hög inflation och en på många områden utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också min besfemda uppfettning att den effektivaste åtgärden mot brott i näringsverksamhet är att åtempprätfe en sfebil ekonomi, åtempprätfe traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i afferslivet. Dämtöver måste ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande myndighetema samtidigt som verksamhetema i sig effektiviseras och i vissa fell decentraliseras. Åklagaren spelar en central roll i kampen mot den grova ekonomiska brottsligheten och säiskilt åklagarens ställning bör generellt sett utvecklas och försferkas. Vi måste också medverka till ökat eget ansvar och sferkt kontroll av den egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstmment för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet.
Samtidigt har självfellet sfetsmaktema det yttersto ansvaret för bekämpande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla av otrygghet och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att bryto utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår trygghet i samhället. Samtidigt med den inriktning av översynen av strafflagstiftningen som ovan angivits är det angeläget att käman av straffbesfemmelser får en adekvat utformning och att straff utmäts som står i proportion till brottets allvan
Missbmket av narkofika har under de senaste decenniema utvecklats till ett av samhällets allvailigaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller indirekt kommer i kontokt med missbmket åsamkas svåra lidanden och missbmket gei upphov till peisonliga tragedier. I missbmkets kölvatten följer ofto en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt att samhället uttrycker ett avståndstogande från varje olovlig befattning med narkotika.
Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatte. Problemen har sin bakgmnd i dels vissa brister i lagstiftningens utformning, dels att de resurser som kan sfellas till rättsväsendets förfogande inte kan ökas så att alltmer stegrade krav kan tillgodoses. Resurseraa måste därför nu användas så rationellt att myndighetema inom rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår
från, även med de besparingskrav som gäller för det kommande Prop. 1992/93:100 budgeferet. Bilaga 3
Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformai de traditionella kriminalpolitiska åtgäidema inom rättsväsendets ram. Dessa besfer främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. 1 en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den gmndläggande ambitionen att förebygga och föihindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som äi fest och konsekvent utfoimat och tillämpat skall visseiligen inte undeiväideras. Av avgörande betydelse föi att motveika brottslighet är emellertid att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynsfegande. Särskilt viktigt är detfe när det gäller bam och ungdomar. Att sferka femiljens sfeUning och fe tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brottslighet.
Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det gäller detfe område är det nödvändigt att fe tillvara enskilda människors engagemang och delfegande. Centrala direktiv kan aldrig ersätfe insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På många håll bedrivs det på den gmnden ett väidefullt lokalt brottsförebyggande aibete. Sfetsmaktema hai ett ansvar för att skapa goda fömtsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.
5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet
Det anfel brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom hai ökat undei hela efteikrigstiden. Åi 1981 uppgick anfelet brott mot brottsbalken till drygt 760 500 medan anfelet år 1991 uppgick till drygt 1 045 000, dvs. en ökning med drygt 37 procent under tioårsperioden. Anfelet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1991 mot annan lagstiftning svarade trafikbrotten för 51 procent och narkotikabrotten för 21 procent. De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1991 uppgick till 111 000. Härtill kommer ett stort anfel trafikförseelser, som huvudsakligen beivras genom ordningsbot.
37
Antal anmälda brott (i miljoner)
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
1.2-
0.8-
0.6-
0.4-
0.2-
1981 1882 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1890 1991 1982
CJ Brottsbalksbrott iMQ Brott mot annan lagstiftning I
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,2 procent pei åi medan brott mot annan lagstiftning ökade i början av 1980-felet för att därefter minska från ett högsfe anfel på drygt 178 000 år 1982 fill nära 154 000 år 1991. För år 1992 tycks det anfelet sjunka till omkring 143 000. För anfelet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan mycket sferka variationer iakttas mellan olika år.
I följande febell ges en översikt av den genomsnittliga årliga förändringen i anfelet anmälda brott mot brottsbalken under perioderaa 1981 -1986 resp. 1986 - 1991.
Årlig förändring i genomsnitt
1981 -
1986-
1991 Våldsbrou
-1- 5,8 %
+ 5,0 %
därav misshandel
-1- 6,2 %
+ 4,3 %
därav rån
-1- 3,3 %
+ 10,2 %
våldtäkt
-1- 3,9 %
-1- 6,9 %
Tillgreppsbrott
-t- 5,4 %
+ 1,8 %
därav bostadsinbrott
+ 3,1 %
- 1,1 %
därav inbrott i vind, källare
+ 3,9 %
- 2,7 %
därav biltillgrepp
+ 11,1 %
-1- 4,9 %
Bedrägeribrott
+ 0,2 %
- 0,4 %
Övriga brotubalksbrott
-1- 4,9 %
+ 2,8 %
därav skadegörelsebrott
-1- 5,0 %
+ 3,2 %
38
Brottsförebyggande rådet har nyligen gjort en prognos för brottsutvecklingen till år 2000. Den har publicerats i befenkandet (SOU 1992:80) Kriminologisk forskning och kriminalpolitisk forskning. Prognosen bygger på ett studium av till polisen anmälda brott sedan år 1950. Enligt denna prognos kommer nivån för de anmälda brotten år 2000 att ligga mellan 1,35 och 1,53 miljoner anmälda brott totolt, 1,2 till 1,3 miljoner annmälda brottsbalksbrott, 680 000 till 870 000 anmälda stöldbrott och 51 000 till 57 000 våldsbrott. Prognosen visar enligt Brottsförebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den hittills gjort.
Som ett viktigt led i analysarbetet avser jag inom kort föreslå regeringen att Brottsförebyggande rådet. Rikspolisstyrelsen, och Kriminalvålds-styrelsen ges i uppdrag att to fram en framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska arbetsföltet.
5.3 Lagstiftningsåtgärder
5.5.7 Strafflagstiftningen
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Höga krav skall ställas på strafflagstiftningen.
- Frågan om strängare regler för grovt rattfylleri förbereds.
- Skärpto regler för ringa narkotikabrott införs.
- Översyn och höjda straff för bl.a. vissa våldsbrott.
- Vapenlagstiftningen ses övei.
- Förslag om avkrinunalisering förbereds.
Åklagamtredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende behandlat allmänna frågor om kriminalisering och föreslagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att begränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen remisshandlas för närvarande.
I en proposition om bl.a. ringa narkotikabrott, som under hösten 1992 överlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:142) har regeringen föreslagit åtgärder som syffer till att ge möjligheter att ingripa tidigt och med kraft förhindra att framför allt unga människor fastnar i missbmk och till att föibättra behandlingen av de missbmkare som avtjänai straff. Den säneglering med lägre straffskala som hittills gällt sådana brott som bara avsei eget bruk av narkotika föreslås bli upphävd. Det innebär att fängelse skall ingå i straffskalan också för sådana brott. Propositionen behandlas för närvarande i riksdagen.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1992 ändrades vissa av brottsbaUcens besfemmelser om sexualbrott (prop. 1991/92:35, bet. JuU 7, rskr. 159). Ändringama avser att sferka skyddet för bara och
ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang och att i Prop. 1992/93:100
strafflagstiftningen ytterligare markera allvaret i sexuella övergrepp mot Bilaga 3
bam. I samband med lagändringen utfelade riksdagen att det fanns behov
av en översyn av besfemmelsema om preskription av sexualbrott och att
översynen bör ha syftet att de nuvarande åfelspreskriptionstidema
förlängs. Justitiedepartementet uferbefer för närvarande en promemoria
angående en sådan översyn.
I en nyligen till riksdagen överlänmad proposition (prop. 1992/93:141) föreslås förändringar i straffskaloraa för en rad brott, särskilt i brottsbalken. Merparten av förslagen avser straffskärpningar för brott där nuvarande straffskala inte ger tillräckligt med utrymme att döma till straff av erforderlig skärpa i de mest straffVärda fallen. Sådana skärpningar föreslås för bl.a. ringa misshandel, olaga hot, ofredande, sexuellt ofredande, egenmäktighet med bara, grovt häleri, olovligt bmkande, baraporaografibrott, falskt larm, olovlig underrättelseverksamhet och brott mot vapenlagen. Motiven bakom förändringar är något olika. I detfe sammanhang finns anledning att peka på att en rad av åtgäideraa avsei att sfeika det straffrättsliga skyddet föi utsatfe gmppei, säiskilt kvinnoi som utsatts fSr våld och bam.
Förslagen har också en udd rikfed mot våldsbrott i allmänhet. Det har blivit allt vanligare att vapen konuner till användning vid våldsbrott och särskilt vid rån. För att skärpa synen på illegal vapenhantering föreslås att maximistraffet för olaga vapeninnehav höjs till fyra åi. I syfte att om möjligt nedbringa anfelet illegala vapen och ininska spridningen av sådana vapen till kriminella kretsai föreslås också vad som kan kallas en "
vapenamnesti av inneböid att olovligt innehavda vapen under en begränsad tid skall få inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd.
I propositionen behandlas också frågor om psykiskt våld och pekas på vikten av att vid bedömningen av brott även beakfe sådana beteenden som främst fer sikte på att psykiskt bryfe ned en annan person.
En särskilt uppmärksammad problematik är brott som har sin bakgmnd i rasistiska motiv. Problem som rör denna typ av brottslighet har behandlats i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering. Föislagen i betänkandet övervägs för närvarande i regeringskansliet och förslag till riksdagen bör komma våren 1993.
Den parlamenferiska utredningen med uppgift att se över reglema om grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpto straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen kommer att avlämna sitt betänkande inom kort, varefter förslagen efter sedvanlig remissbehandling skyndsamt konmier att behandlas av regeringen.
Regeringens samlade program mot den ekonomiska brottsligheten har nyligen presenterats. Programmet avser åtgärder inom flera områden utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor, metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och uppbördslagstiftningen.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har redovisat ett uppdrag att i samråd kartlägga problemen beträffande den ekonomiska brottsligheten och föreslå åtgärder på kort och lång sikt. Flera av de förslag som
40
Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen lämnat avser åtgärder som kan Prop. 1992/93:100
vidtos av berörda myndigheter inom ramen för deras ordinarie Bilaga 3
verksamhet. Regeringen har därför uppdragit åt Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vidtogna åtgärder i
form av effektiviseringar inom ramen för myndigheteraas ordinarie
verksamhet. Man torde kunna utgä frän att redovisningen kommer att
visa att det redan inom ramen för gällande regelsystem och resursramai
finns möjligheter att påfegligt effektivisera utredningsarbetet. Inom
regeringskansliet pågår också ett fortlöpande arbete med att se över i
vilka avseenden som lagstiftningen bör förändras på det här området.
Dafestraffrättsutredningen kommer senare denna dag att avlämna sitt
slutbetänkande i vilket behandlas straffrättsliga frågor som har
anknytning till datahantering.
Jag vill också nämna att jag kommer att föreslå att det skall tillsätfes en utredning med uppgift att göra en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen skall avse både en språklig och systematisk modernisering och en anpassning av regelverket till vad som skall gälla för EG:s medlemsländer.
Tillämpningsområdet för lagen (1988:254) om knivförbud utvidgades den 1 juli 1990. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande en utvärdering av det utvidgade knivförbudet. I det sammanhanget kommer ocksä att belysas bl.a. om förbudet for personer under 21 år att inneha stiletter och förbudet att överlåfe gatustridsvapen till sådana personer bör göras generella.
SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) lagt fram förslag om en effektivare och mera rättssaker personalkontroll m.m. Betankandet hai remissbehandlats och ärendet är för närvarande föremål för beredning.
Mot bakgmnd av bl.a. vissa uppmäiksammade rättsfall hai regeringen givit en säiskild utredare i uppdrag att se över medverkansregleraa. Uppdraget skall redovisas våren 1993.
Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har behandlats i fängelsestraffkonunitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall sfellas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglema om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda besfemmelser om samtycke och rättsvillfarelse skall fes in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för besfemmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remissbehandlats. Jag ämnar inom kort återkomma med förslag i dessa frågor. I samband därmed kommer också att behandlas den i departementspromemorian (Ds 1991:78) Parallellinstmktion upptogna frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta yttrandefrihetsrättsliga intressen.
Regeringen gav i våras Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. I uppdraget ingår bl.a. att särskilt analysera tillämpningen av de nya
reglema om psykiskt störda lagöverträdare. Uppdraget har nyligen delredovisats och skall slutredovisas den 15 december 1993 till Socialdepartementet.
5.3.2 Påföljdssystemet
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas.
- Samhällstjänst inföis i hela landet.
- En utiedning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med uppgift bl.a. att utveckla alteraativa påföljder.
Regeringen överlämnade i juni 1992 till riksdagen en proposition med förslag till ändringar av regleraa om villkorlig frigivning. I propositionen föreslås att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas; i sfellet skall huvudregeln vara att minst två tredjedelar skall ha avtjänats innan frigivning konuner i fråga. I princip innebäi föislagen en åteigång till den ordning som gällde före den nuvarande regleringen. Förslaget behandlas alltjämt av riksdagen.
Regeringen har under förra året tillkallat en pariamenferisk kommitté -
Straffeystemkonunittén (Ju 1992:07, dir. 1992:47) - som har att överväga vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Ett förslag från kommittén i denna fråga är att vänfe senast den 1 oktober 1993.
Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den villkorliga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer allsidig översyn av straf%stemets uppbyggnad. I direktiven till utredningen betonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara vägledande för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära snabba, tydliga och konsekvenfe leaktionei på brott. Systemet måste utfoimas så att det kan fylla uppgiften att veika avhållande på människois brottsbenägenhet och göra det möjligt att effektivt avbiyfe en pågående brottslig veiksamhet. Fiån den utgångspunkten utgöi fängelsestraffet en oundgänglig del av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas av humanitet och respekt föi individen. Även om föngelsestraff inte kan undvaras äi det viktigt att utveckla också andra påföljdsalteraativ. I kommitténs uppdrag ingåi bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall införas och föreslå hur samhällstjänst bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. En annan central fråga är möjligheteraa till en effektivisering av frivårdspåföljdema genom införande av elektronisk övervakning. Kommitténs förslag när det gäller påföljdssystemets utformning skall vara klar före utgången av år 1994.
42
5.3.3 De unga lagöverträdarna
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a. samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en huvudfråga.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjlighetema till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdama. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samarbetsformer mellan myndighetema i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av Brottsförebyggande rådet.
Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det finns behov av en bred och fömtsättningslös genomgång av hur reaktionssystemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dii. 1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detfe också fömtsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgiftei mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan förbättras.
Kommittén kommer i det sanunanhanget bl.a. att inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa kan anfes vara lämpliga i syfte att motveika fortsatt brottslighet. Bland de reaktioner som diskuterats i detfe sammanhang kan bl.a. nämnas s.k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter visfes på vissa platser.
Kommittén kommer också att fe upp frågan om särskilda regler bör gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour-eller ungdomsdomstolar.
Andra frågor som kommittén kommei att behandla äi bl.a. fiågan om behovet av särskilda regler för akuto omhändertaganden av unga och allmän domstols befettning med den foim av frihetsberövanden som i dag sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen. Kommittén skall avge sina förslag före utgången av april 1993.
43
5.3.4 Brottsofferfrågor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågan om att förbättra brottsoffrens sfeUning bereds.
- Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgmpp i Justitiedepartementet.
- Förslagen om en utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands bereds vidare.
- En försöksverksamhet med livvakt för hofede kvinnor har påbörjats.
Arbetet med att sferka brottsoffrens sfeUning har fortsatt under år 1992 (jfr prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 49 ff).
När det gäller möjligheteraa till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjlighetema att få målsägandebiträde. I departementspromemorian, (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor, föreslås bl.a. att möjlighetema att få målsägandebiträde utvidgas till att omfetfe ytterligare brott enligt brottsbalken och att målsägandebiträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och föislagen bereds nu vidare. En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott kommer att remitteras inom kort. Likaså bereds förslag till ytterligare åtgärder för att förbättra brottsoffrens sfeUning.
Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.1) har regeringen i en proposition föreslagit förändrade straffekalor för bl.a. ett anfel vålds- och sexualbrott. Genom förslagen sferks det straffrättsliga skyddet för utsatfe gmpper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för bam.
Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd for kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till föngelse högst ett år. Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen. Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärpning, beräknas bli klar strax efter årsskiftet.
Justitiekansleras uppdrag att se över reglema om s.k. våldsporaografi i 16 kap. 10 b § brottsbalken redovisas inom den närmaste tiden.
Som tidigare nänmts (avsnitt 3.3) har kommittén om ideell skada i september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning genom brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I en promemoria från Brottsförebyggande rådet, Bamens brott och föräldramas ansvar (BRÅ-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen infors en regel som utvidgar föräldrars skade-
44
ståndsansvar. Promemorian har remissbehandlats och förslaget övervägs Prop. 1992/93:100 för närvarande i Justitiedepartementet. Bilaga 3
I detfe sammanhang vill jag också redovisa vissa åtgärder som inte avser lagstiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att sferka brottsoffrens sfeUning.
I min anmälan till 1992 åis budgetproposition nämnde jag att en försöksverksamhet med livvakt för hofede kvinnor förbereddes. Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelsema i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Västemorrlands län att genomföra försök med livvaktsskydd för hofede kvinnor under budgeferet 1992/93. För ändamålet anvisades 10 milj. kr. Enligt beslutet skall en utvärdering av verksamheten redovisas till Justitiedepartementet senast den 1 oktober 1993.
Rikspolisstyrelsen har fegit fram specialutmsfede väskor för akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatfe kvinnon Väskoma, som innehåller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., fmns nu i 280 exemplar och de har fördelats till de regionala polischefema.
Stöd bör utgå till kvirmojouremas riksorganisation och invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnon Vidare bör medel avsätfes för kvinnojouremas lokala utvecklingsaibete. Medlen föi det lokala utvecklingsaibetet böi föidelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar Chefen för socialdepartementet beräknar tofelt 5 080 000 kr för omiådet.
Föl näivarande finns ett sextiofel biottsoffeijourei mnt om i landet. Nya jouiei växer fram varje ån Regeringen beslutode i september 1992 om ett bidrag på 1 milj. kn till Brottsofferjouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjouren Jag återkommei till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till Brottsskadenämnden.
Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgmpper inom rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a. våld mot kvinnor och våldets effekten En del av utbildningen har genomförts. På regional nivå pågår f.n. utbildningsinsatsen Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1993.
Socialstyrelsen har tidigare fått medel från elfte huvudtitelns reservationsanslag E 2. Särskilda jämsfelldhetsåtgärder för att bedriva utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnon Utvecklingsarbetet, som syffer till ett förbättrat regionalt myndighetssamarbete och bedrivs i projektform, pågår för närvarande i fem län.
5.3.5 Brottsregistreringen
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har utvecklat nya mtiner för strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot med sikte på att de skall kunna börja fes i bmk vid årsskiftet 1992/93. Rikspolisstyrelsens enhet i Kimna skall ombesörja viss dafebehandling i de nya mtinema
men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av Prop. 1992/93:100
föreläggandena och olika meddelanden i ärendena myndigheter emellan. Bilaga 3
I övrigt skall handläggningen av själva ärendena till störsfe delen ske vid
de lokala myndighetema. Genom förordningen (1992:1027) om register
för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. har regeringen
meddelat besfemmelser om de nya ADB-register som skall föras över
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Förordningen träder
i kraft successivt med början vid årsskiftet, allteftersom myndighetema
utmsfes med erforderliga tekniska hjälpmedel. När det nya systemet har
varit i bruk någon tid och erferenheter kunnat vinnas därav, avser jag att
återkomma till frågan om förordningen bör ersätfes av en registerlag.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagaraa m.m. I propositionen konsfeterades att det nuvarande person- och belastningsregistret (PBR) hos Rikspolisstyrelsen var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR.
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 har Samarbetsorganet för rättsväsendets infomiationssystem (SARI) föreslagit att den registrering som för närvarande görs i PBR och i registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall göras i två olika register, misstankeregistret och kriminalregistret. I SARI:s rapport 1989:2 ges förslag till hur uppbyggnaden av brottsregistreringen bör ske.
Regeringen anmälde frågan om dessa register i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff). Jag föreslog att uppbyggnaden av brottsregistren bör utföras efter de linjer SARI har föreslagit.
I befenkandet (1991/92:JuU25) om nytt kriminalregister m.m. anförde justitieutskottet bl.a. att utskottet inte fenn anledning till erinran mot vad jag anfört i budgetpropositionen om riktlinjeraa för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregisten Utskottet inskärpte dock vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och hänvisade till sina tidigare utfelanden på området. Riksdagen följde utskottets förslag (rskn 1991/92:260).
I 1992 års budgetproposition framhöll jag också att förslag till lagstiftning var under uferbetande i departementet. Arbetet har lett fram till departementspromemorian (Ds 1992:32) Lag om kriminalregister, m.m. Utgångspunkten för förslaget är de förslag till kriminal- och misstankeiegistei som SARI har lagt fram. Promemorian har nyligen remissbehandlats.
SARI har påbörjat en studie med utgångspunkt i förslagen i nämnda departementspromemoria med sikte på en översiktlig projektplan där riktlinjema för det fortsätfe arbetet läggs fast. Riktlinjema skall beskriva hur det fortsätfe arbetet med konstmktion och genomförande skall bedrivas. Planen beräknas föreligga omkring den 1 juli 1993. Samtidigt förbereds ett förslag till en ny lagstiftning på området med utgångspunkt i den nämnda promemorian.
5.4 Polisen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 När det gäller polisens fömtsättningar för att kunna motsvara de krav som sfells och kommer att sfellas på den har bilden både positiva och mindre positiva inslag. Till det positiva hör att den tidigare polisbristen kan beräknas vara avhjälpt redan under det kommande budgeferet. Andra positiva faktorer är den vilja att utveckla och effektivisera verksamheten som finns på många håll inom polisen och som hai lett till framgångar bl.a. när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Den relativt sett höga standarden i fråga om utbildning och utmstning är också positiva inslag i bilden.
Mindre positivt är att polisen ännu inte har förmått öka sin synlighet i samhället i den utsträckning som vore önskvärd. Inte heller kraven på närhet och tillgänglighet tillgodoses på ett fullt godfegbart sätt.
I likhet med andra myndigheter måste polisen vidkännas besparingar Jag redovisar i det följande närmare hui dessa besparingai skall fes ut samtidigt som veiksamheten skall föibättras.
De budgetmässiga fömtsättningama fåi inte leda till att ambitionen sänks näi det gällei polisens veiksamhet. I sfellet äi det nödvändigt att organisation och verksamhetsfoimei förändras så att polisen kan behåUa sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som behövs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten. Det gäller därvid bl.a. att minska administrationen inom polisen och att använda resursema på det sätt som ger bäst effekt i form av minskad brottslighet och ökad trygghet i samhället.
Också i fortsättningen bör våldsbrott och narkotikabrott särskilt prioriteras i polisens brottsbekämpande verksamhet. Den brottsförebyggande polisverksamheten måste fortsätfe att utvecklas. Polisens synlighet och närhet till medborgama måste öka och det måste bli fler kvarterspolisen Också satsningen på det intemationella polissamarbetet måste drivas vidare med sikte på Sveriges anslutning till EG.
Satsningen på förebyggande polisarbete och på ökad synlighet får dock inte leda till att den brottsutredande verksamheten kommer i bakgmnden. Dagens och morgondagens kvalificerade brottslighet sker i många fall i sofistikerade former som gör att denna brottslighet är mycket svår att avslöja. Det är nödvändigt att den kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas så att den håller jämna steg med den kvalificerade brottsligheten. Detfe måste beakfes i utvecklingsarbetet inom polisen både när det gäller metoder och organisation och ligger också till gmnd för ett uppdrag som regeringen nyligen har gett till Rikspolisstyrelsen att utreda organisationen vid Rikskriminalpolisen och i fråga om den mest kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt.
Den brottsförebyggande polisverksamheten bör bl.a. inriktos på att polisen fungerar som motor och samordnare för motsvarande aktiviteter hos andra organ, såsom skola, socialtjänst, frivilligorganisationer och kollektiv av t.ex. boende inom ett visst område. Inom ramen för de berörda organens gemensamma verksamhet faller bl.a. att försferka
47
normgivningen gentemot de unga, att öka den sociala kontrollen och att Prop. 1992/93:100
vidfe olika praktiska åtgärder som bidrar till att minska brottsligheten Bilaga 3
och öka tryggheten. Samtidigt är det viktigt att hålla fast vid att det inte
är polisens sak att fe över ansvaret från skola, socialtjänst eller andra
organ. Käman i polisens verksamhet är att träda in med utövande av
lagreglerade befogenheter när andra samhällsorgans möjligheter har tömts
ut.
Den centrala polisorganisationen är för närvarande under översyn. Ufen att föregripa det arbetet vill jag redan nu som min mening redovisa, att den decentraliserade organisationsstrukturen inom den svenska polisen gör det viktigt att det finns ett centralt organ som håller ihop verksamheten och ser till att den fungerar i enlighet med sfetsmaktemas intentionen Den centrala myndigheten måste kunna verka effektivt och med kraft på de områden som sfetsmaktema har besfemt. Rikspolisstyrelsen kommer alltså att ha viktiga uppgifter inom polisväsendet också i framtiden.
Rikspolisstyrelsen har begärt medel för en satsning på teknikutveckling inom polisen. Det sfetsfinansiella läget medger emellertid inte att särskilda medel tillskjuts för detfe ändamål. Jag delar dock Rikspolisstyrelsens uppfattning om det angelägna i att den svenska polisen inte halkar efter i teknikutvecklingen i förhållande till polisen i andra länder eller till samhället i övrigt. Det är viktigt att myndigheteraa, inom givna ekonomiska ramar, avsätter tillräckliga medel för investeringan Detfe måste beakfes av Rikspolisstyrelsen i dess roll som centralt tillsynsorgan.
På längre sikt kan det bli nödvändigt att göra mera övergripande överväganden när det gäller exempelvis frågor om polisens organisation och verksamhetsformer och om avgränsningen av polisverksamheten gentemot kommunal och annan verksamhet. Det finns annais en risk att polisveiksamheten stelnai i gamla foimer och inte förmål utvecklas och på ett effektivt sätt möfe de krav som i en framtid kommei att sfellas på polisen till följd av brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i övrigt. I gmnden handlar det om hur den decentraliserade polisen skall kunna utvecklas och öka sin effektivitet under demokratisk kontroll och till rimliga kostnaden Jag avsei att ledan undei det innevarande budgeferet näimare studera dessa framtidsfrågor inom Justitiedepartementet med syfte att klarlägga fömtsättningaraa för polisens verksamhet på lång sikt och vilka handlingslinjer i fråga om organisationsutveckling och andra utvecklingsfrågor inom polisens område som kan bli aktuella. Om dessa framtidsstudier leder till att en mera genomgripande stmkturell reform måste göras när det gäller polisen, kan det vidare utredningsarbetet komma att ske i andra formen Den framtids- och omvärldsanalys som jag nyss har nämnt utgör självfallet också en gmnd för sådana sfeUningstoganden.
5.5 Kriminalvärden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 En grundläggande inriktning av vår kriminalpolitik är att en frihetsberövande påföljd såvitt möjligt bör undvikas, eftersom en sådan påföljd i regel inte förbättrar den enskildes möjligheter att anpassa sig till ett liv i frihet. Dessutom är frivården en humanare och billigare våidform än anstoltsvård.
I 1992 års budgetproposition framhöll jag det angelägna i att formema för verksfelligheten av skyddstillsyn skulle stramas upp i olika avseenden och att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av stmkturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndighetema och andra samhällsorgan borde fortsätfe och intensifieras. Det finns inte nu anledning att göra en annan bedömning, tvärtom bör sådana insatser utvecklas ytterligare. En sådan inriktning ligger också i linje med vad som angetts i direktiven till den tidigare nämnda Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och ytterligare altemativ till fängelse.
Kriminalvårdens uppgift att verksfella fängelsestraffen skall ske bl.a. utifrån kravet på samhällsskydd. Jag vill i det sammanhanget fesfe uppmärksamhet på att säkerhetsaspektema vid häktena och de slutna anstolteraa är väsentliga. Verksamheten, lokaler och teknik måste utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intogna awiken Den nuvarande sfetistiken visar att anfelet direkfe rymningar är få. Kraven måste dock även i fortsättningen sfellas högt, varvid man fortlöpande på alla nivåer inom kriminalvårdsorganisationen måste engagera sig aktivt i säkerhetsarbetet.
Tiden för ansfeitsvistelsen bör på bäste sätt utnyttjas för att genom förebyggande åtgärder förmå den integne att inte återfella i brott. Utvecklingsarbetet inom kriminalvården har lett till olika åtgärdsprogram för olika gmpper av infegna. Här kan nämnas motivationsprogram för att förmå narkotikamissbmkare att upphöra med sitt missbmk samt behandlingsprogram för personer dömda för sexualbrott och våldsbrott. Kriminalvårdens utvecklingsarbete för verksamheten under ansfeitsvistelsen anser jag vara mycket värdefull. Jag har bl.a. mot den bakgmnden tillsatt en pariamenferisk kommitté som i denna fråga skall göra en samlad bedömning av lämpligheten av ytterligare differentiering av olika kategorier av infegna på olika avdelningar resp. ansfelten I avvakfen på utredningen anser jag det angeläget att kriminalvården fortsätter utveckla verksfellighetsinnehållet med den angivna inriktningen inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Jag har också fegit initiativ till en översyn av systemet med ersättningar till de infegna för arbete, utbildning, m.m.
Ett mycket angeläget problem för kriminalvården så väl som för polisen och andra samhällsoigan är narkotikamissbmket. Det kan naturligtvis inte accepteras att narkotika förekommer pä ansfelter och häkten. Målet är givetvis att ansfelter och häkten skall vara fria från narkotika. Självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område, som riksdagen vid flera tillfellen erinrat om, är att verksamheten planeras och
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
utformas så att infegna ufen narkotikaproblem och sådana som vill bli av Prop. 1992/93:100 med sitt missbmk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika Bilaga 3 under ansfeitsvistelsen, att missbmkare avskäis fiån tillföisel av droger och att infegna förhindras att bedriva narkotikahandel inom ansfeltema och ute i samhället.
6 Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område
Bland de jämsfelldhetsfrågor som är aktuella inom Justitiedepartementets område kan två huvudaspekter urskiljas. Den ena gäller jämsfelldhetsarbetet inom de myndighetssektorer som hör till departementet, dvs. i allt väsentligt i storleksordning efter anfelet anställda - polisen, kriminalvården, domstolsväsendet och åklagarmyndigheteraa. Den andra aspekten rör jämsfelldhetsfrågor inom kriminalpolitiken och andra politikområden som hör till departementets verksamhet och då i försfe hand brottsoffrens sfeUning eftersom dessa offe är kvinnor utsatte för brott av män.
Polisväsendets satsningar på jämställdhetsfrågor kommer bl.a. att innebära att särskilda jämsfelldhetsansvariga inom de centrala regionala och lokala polisorganisationema skall ansvara för de öveigripande åtgärderaa i den årliga jämställdhetsplanen och i det nämnda handlingsprogrammet. De skall också genomföra projektverksamhet samt följa upp och utvärdera vidtegna jämställdhetsåtgärden
Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett arbete med att te fram en övergripande jämsfelldhetsplan för hela verket. Ett delmål i jämsfelldhetsarbetet är att få med olika aspekter på jämställdhet i den reguljära verksamhetsplaneringen som pågår inom de olika kriminal-vårdsregioneraa.
Sedan många år tillbaka har det inom kriminalvården varit en medveten strävan att öka anfelet kvinnliga vårdare. Utvecklingen under de senaste 15 åren visar på ett positivt resultot. Andelen kvinnliga vårdare har sedan år 1977 ökat från sex piocent till näston tjugofem procent. Inom frivården äi de ansfellda till övervägande del kvinnon Ökningen av anfelet kvinnliga ansfellda inom frivården har dock hejdats liksom vid Kriminalvårdsstyrelsen.
En positiv utveckling har också skett inom Kriminalvårdstyrelsens program för utbildning av anställda som vill satsa på en chefsansfellning. I den nu pågående fjärde utbildningsgmppen med totelt 20 - 22 deltegare är hälften kvinnon Dette ökar påfegligt fömtsättningama för en jämnare könsföidelning på chefstjänsterna i framtiden.
Domai- och åklagarpersonalen är också mansdominerad. Under senare år har dock fler kvirmor än män rekryterats till dessa banon Det finns därför anledning räkna med en utjämning på sikt.
I departementspromemorian (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor föreslås att möjligheteraa att få målsägandebiträde utvidgas. Förslagen innebär bl.a. att målsägandebiträde skall kunna förordnas i ytterligare
brott enligt brottsbaUcen och att biträdets uppgifter i mål om skadestånd Prop. 1992/93:100 utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän Bilaga 3 rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i angelägenheter som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare.
En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott uferbefes för närvarande.
Under tiden 1 juli 1992 till 30 juni 1993 pågår en försöksverksamhet med livvaktsskydd till hofede kvinnor i fyra olika försöksdistrikt. Verksamheten skall därefter utvärderas i samråd med Brottsförebyggande rådet.
För närvarande genomför Brottsförebyggande rådet en studie av lagen (1988:688) om besöksförbud och dess tillämpning. Studien beräknas bli klar i början av 1993.
Brottsofferjoureraas Riksförbund erhåller sedan ett anfel år tillbaka sfetiigt bidrag för sin verksamhet. I september 1992 beslufede regeringen om ett bidrag på en miljon kronon Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjouren För närvarande finns ett sextiofel sådana jouren
Komnuttén om ideell skada ser för närvarande över regleraa om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m. Kommittén hai nyligen lagt fram delbefenkandet SOU 1992:84 Eisättning för kränkning genom brott. Kommittén föieslåi nya reglei om eisättning föi lidande som någon tillfogai annan genom brott mot den peisonliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas fSi närvarande.
Regeringen har i propositionen (1992/93:141) om ändrade straffskalor föreslagit att straffskaloraa höjs för bl.a. ett anfel vålds- och sexualbrott. Genom ändringama sferks det straffrättsliga skyddet för utsatfe gmpper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för bam.
En departementspromemoria som redovisar möjligheter till en förlängning av preskriptionstidema för sexualbrott utorbetos för närvarande.
7 Sammanfattning Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Förändringama inom Justitiedepartementets område i förhållande till budgeferet 1992/93 framgår av följande sammansfeUning. Beloppen anges i miljoner kronon
Anvisat
Förslag
Förändr.
1992/93
1993/94
Andra huvudtiteln
A. Justitiedepartementet m.m.
136,3
155,1
18,8
B. Polisväsendet
10 262,1
10 883,5
621,4
C. Åklagarväsendet
529,6
559,2
.29,6
D. Domstolsväsendet
2 466,7
2 509,6
42,9
E. Kriminalvården
3 312,3
3 529,7
217,4
F. Rättshjälp m.m.
938,6
1 119,1
180,5
G. Övriga myndigheter
56,2
89,9
, 33,7
H. Diverse
155,6
184,1
28,5
Summa för Justitiedepar-
17 857,4
19 030,2
1 172,8
tementet
(Andra huvudtiteln) Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 3
A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.
A 1. Statsrådsberedningen
1991/92 Utgift 44 503 000
1992/93 Anslag 33 709 000
1993/94 Förslag 49 224 000
För budgeferet 1993/94 beräknar jag anslaget till 49 224 000 kn
Vid medelsberäkningen har jag fegit hänsyn till att bl.a. medel för de s.k. samordningskanslieraa finansieras över detfe anslag.
Anslaget för Sfetsrådsberedningen har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till Sfetsrådsberedningens disposition kommer att slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsrådsberedningen för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 224 000 kn
A 2. Justitiedepartementet
1991/92 Utgift
56 598 000
1992/93 Anslag
59 962 000
1993/94 Förslag
63 229 000
För budgeferet 1993/94 beräknar jag anslaget till 63 229 000 kn
Anslaget för Justitiedepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen föi Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och säiskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till Justitiedepartementets disposition konuner att slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
53 Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1992/93:100
att till Justitiedepartementet för budgeferet 1993/94 anvisa ett Bilaga 3
förslagsanslag på 63 229 000 kn
A 3. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 22 503 000 Reservation 16 575 000
1992/93 Anslag 30 200 000
1993/94 Förslag 30 200 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget för budgeferet 1993/94 uppgå till 30 200 000 kn Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 200 000 kr.
A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.
På sfetsbudgeten för innevarande budgefer är till detto ändamål uppfört ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen på den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i ämnet, till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgeferet 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kn
54 B. POLISVÄSENDET
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
Polisens synlighet skall öka.
Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut
väsentligt.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall öka väsentligt.
Kriminalpolisen skall ses över för att effektivisera kampen
mot den mest kvalificerade kriminaliteten, bl.a. den
ekonomiska brottsligheten.
1 Fblisens uppgifter och organisation
Polisens verksamhet syffer enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. En huvuduppgift för polisen är att bekämpa brottsligheten.
Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som besfer av 117 polisdistrikt. Anfelet tjänster är ca 24 000, varav ca 16 700 polistjänsten
Länsstyrelsen är högsfe polisorgan i länet och ansvarar för polisverksamheten dän De flesfe polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismäsferen, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala polisorganisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Till polisväsendet hör också Stetens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polisen och åklagarväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsonuåde.
2 Utveckling inom polisen
Under 1980-telet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på gmndval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen genom att minska deteljstymingen och öka det lokala självbesfemmandet. 1980-felets polisiefoim fördes vidaie genom riksdagsbeslut åi 1991 på gmndval av föislag i proposition 1989/90:155 Fömyelse inom polisen. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformema inom polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning
mot förebyggande polisarbete (bet. 1990/91:JuUl, rskn 1990/91:1). Prop. 1992/93:100
I och med budgeferet 1992/93 har polisen gått över till nytt budgetsys- Bilaga 3 tem, som bygger på mål- och resulfetsfyming och att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detfe innebär att den lokala och regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende.
Den Ijuli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera väsentliga delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. Förfett-ningsändringama innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet och att de högre polischefema erhåller tidsbegränsade chefaförordnanden.
Ändringaraa i fråga om regional ledningsorganisation bygger på de förslag sora förelades riksdagen i regeringens proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen (jfr bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92:124). Reformen innebär att den s.k. länspoUsmäsfermodellen, som dessförinnan funnits i åtfe län, har införts generellt.
Riksdagen utfelade sig i samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition för inrättandet av en central tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet med syfte bl.a. att förenkla föifaiandet vid tillsättning av polischefei (bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). En sådan nämnd inrätfedes vid Rikspolisstyrelsen den 1 oktober 1992. Tjänsteförslagsnämnden besfer fömtom av rikspolischefen, som är ordförande, av högst nio särskilt utsedda ledamöten Fömtom fyra höga polischefer och två politiker ingår för närvarande tre fackliga ledamöten Nänmden skall avge förslag eller yttrande när det gäller tillsättningar av länspolismäsfere, biträdande länspolismäsfere, polismäsfere, poUsöverintendenter och polisintendenten Den skall också lämna förslag inför beslut om tidsbegränsade chefsförordnanden.
Öveigängen till tidsbegiänsade chefeföroidnanden inom polisen redovisades för riksdagen i 1992 års budgetproposition.
De tidsbegränsade chefsförordnandena omfetfer i princip alla länspolismäsfere, biträdande länspolismäsfere och polismäsfere. Systemet innebär att tjänstemannen erhåller ett tillsvidareförordnande vid den polismyndighet i länet vid vilken länspolismäsferen är placerad och dämtöver genom ett arbetsledningsbeslut förordnas att för en viss tid, högst sex år åt gången, vara regional polischef respektive sfellföreträdare för denne eller att vara polischef vid en av polismyndigheteraa i länet. En länspolisnfesfere, biträdande länspolismäsfere eller polismäsfere som inte har ett sådant chefsförordnande skall sfe till länsstyrelsens eller, i vissa fell. Rikspolisstyrelsens förfogande.
I 1992 års budgetproposition tog regeringen också sfeUning till att översynen av organisationsstmkturen inora polisen borde fortsätfe raed sikte bl.a. på att anpassa den centrala polisorganisationen till den decentraliserade beslutsordning som gäller för polisen efter införandet av det nya budgetsystemet och den nya regionala ledningsorganisationen.
56 Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den Prop. 1992/93:100 centrala polisoiganisationen. En ledstjäma vid översynen skall enligt Bilaga 3 utredningsdirektiven vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att säkersfella att polisverksamheten i landet operativt, administrativt och ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och beslut.
I december 1992 beslufede regeringen om tiUäggsdirektiv till Rikspolisstyrelsens organisationsöversyn. Tilläggsdirektiven innebär att Rikspolisstyrelsen skall göra en förstudie till en omorganisation av Rikskriminalpolisen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Bl.a. skall övervägas en modell som innebär att Rikskriminalpolisens uppgifter i högre grad koncentreras till brottslighet med interaationell anknytning. För vissa brottsutredningar av särskilt kvalificerat slag, t.ex. rörande ekonomisk brottslighet, skall övervägas om man bör inrätfe en regionkriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med onuådena för de regionala åklagarmyndigheteraa, dvs. normalt två län. Därigenom underlättes ett direkt och aktivt engagemang från åklagares sida vid ledning av fömndersökning i fråga om den mest avancerade brottsligheten. En sådan ordning borde öka möjligheten att utveckla kriminalpolisens verksamhet i takt med att brottsligheten blir allt mer avancerad.
Rikspolisstyrelsens översyn skall redovisas senast vid utgången av mars 1993. En ny organisation på kriminalpolisens område fömtsätts kunna vara genomförd den 1 juli 1994.
Sedan år 1991 bedrivs under Justitiedepartementet en försöksverksamhet på det brottsförebyggande området med syfte att främja metodutvecklingen på onuådet. En förste utvärdering av försöksverksamheten har redovisats i promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete m.m.
3 Personalsituationen
Tillgången på poliser påverkas av pensions- och andra avgångar samt antelet aspiranter som tes in för utbildning vid polishögskolan. Utbildningen av en polis ter tre år varför åtgärder som syftar till att på dette sätt påverka tillgängen på poliser får genomslag med tre års eftersläpning.
Under en följd av år på 1980-telet har ett stort antel polismanstjänster varit vakante. I syfte att åtgärda det för verksamheten betungande vakansläget beslutedes efter regeringsskiftet, hösten 1991, att ytterligare 100 aspiranter skulle tes in vid polishögskolan. Under budgeferet 1991/92 antogs därmed tofelt 700 aspiranter för polisutbildning. Under innevarande budgefer (1992/93) tos fortfarande 700 aspiranter in för utbildning.
Vid behandlingen av 1992 års budgetproposition beslutode riksdagen, på förslag av regeringen, att sätto som mål att anfelet utbildade polismän i landet senast år 1995 skulle motsvara antelet polismanstjänster, ca 16 700 st.
57 Det rådande läget på arbetsmaiknaden hai gjort att avgångama från polisyrket till annan verksamhet praktiskt feget har avstannat eller rent av vänts till en nettotillströmning tillbaka till polisen.
Den personalstetistik som redovisas i Rikspolisstyrelsens anslagsfram-sfellning visar att anfelsmålet, med det anfel poliser som nu är under utbildning och som tas in på polishögskolan i januari 1993, kommer att vara uppfyllt före 1995 års början, eller t.o.m. under det kommande budgeferet.
4 Resultatredovisning
I den fördjupade anslagsframsfeUningen har Rikspolisstyrelsen redovisat de senaste fera årens resulfet. I det följande lämnas en kort sammanfattning. Det bör framhållas att det gmndläggande sfetistiska underlaget för de redovisade åren i vissa avseenden har brister som har rätfets till fno.m. det innevarande budgeferet.
Anfelet inkomna brottsutredningsärenden har under perioden förändrats enligt följande.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Tabell 4:1 Antalet brottsutredningar som kommit in under 1987 och 1991 samt förändringen 1987-1991 uttryckt i %
Ärenden
Antal som inkommit 1987
Antal som inkommit 1991
Förändring
mellan 1987
och 1991 i %
Eko-brott
3 602
2 770
-23%
Narkotikabrott
10 279
12 694
+23%
Våldsbrou
75 606
92 056
+22%
Tillgreppsbrott
645 969
691 225
+7%
Bedrägeribrott
46 480
46 513
0%
Övriga "krimbrott"
102 256
99 149
-3%
Hälften av åfelsanmälningama avseende ekonomiska brott kommer från skattemyndighetema. Minskningen av anfelet inkomna anmälningar om ekonomiska brott hänför sig till störsfe delen till nedgång av anmälningar från skattemyndighetema under år 1991.
I förhållande till anfelet inkomna ärenden har andelen ärenden som redovisats till åklagare utvecklats enligt följande.
58 TabeU 4:2 Antal ärenden som redovisats till åklagare under 1987 och 1991 samt Prop. 1992/93:100 förändringen 1987-1991 uttryckt i % Bilaga 3
Ärenden
Antal som redovisats 1987
Antal som redovisats 1991
Förändring
mellan 1987
och 1991 i %
Eko-brott
3 121
3 057
-2%
Narkotikabrott
8 930
9 614
+8%
Våldsbrott
41 288
45 418
+ 10%
Tillgreppsbrott
85 993
81 508
-5%
Bedrägeribrott
31 176
29 993
-4%
Övriga "krimbrott"
19 790
16 391
-17%
I det följande redovisas personalresursema mätfe i det anfel tiraraai som olika personalkategorier presterat under perioden 1987-1991. Under perioden har polisens personalresurser mätfe i arbetstimmar ökat med 3%. I måttet ingår såväl polismän sora annan personal. Ökmngen är främst en konsekvens av satsningen på admimstrativ personal i syfte att motverka vakansläget samt det ökade övertidsutfeget bland polispersonal.
Tabell 4:3 Utveckling av den lokala polisorganisationens totala personalresurser 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
År
Timmmar
Index
32 134 051
100,0
31 889 612
99,2
31 841 759
99,1
31 987 192
99,5
33 155 125
103,2
Tabell 4:4 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser såvitt avser polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
År
Timmmar
Index
23 645 619
100,0
23 190 894
98,1
22 835 256
96,6
22 761 705
96,3
23 767 298
100,5
59 Minskningen av anfelet timmar för polismän under periodens försto år Prop. 1992/93:100 avspeglar det stora antolet vakanto polismanstjänster under de åren. Bilaga 3 Ökningen under år 1991 är en konsekvens av att antolet polismän har ökat men beror fraraför allt på en ökad övertidstjänstgöring.
Tabell 4:5 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser utom polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
Är
Timmmar
Index
8 488 432
100,0
8 698 718
102,5
9 006 503
106,1
9 225 487
108,7
9 387 827
110,6
Den konstanto ökningen av antolet timmar för personal utom polismän beror på ett antol faktorer Under budgeferen 1988/89-1991/92 har polisväsendet fått disponera medel för att avlasto polispersonal administrativa göromål. Syftet hai varit att i någon mån raotveika konsekvenseraa av vakansläget betiäffande polismän. En medveten strävan har även varit att avlasto polispersonal administrativa uppgifter för att öka utrymmet för operativ polisverksamhet.
I det följande redovisas verksamhetens indelning i aktiviteten Redovisningen kan ses som ett utryck för hur de olika aktivitetema har prioriterats mellan åren 1987 och 1991. Redovisningen grundas på antolet timmar som har avsatts till de olika aktiviteteraa.
60 Tabell 4:6 Verksamheten indelad i aktiviteter, fördelning av totala antalet timmar 1991 samt index för 1991 där 1987 är basår .
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Aktivitet
Totalt antal
Totalt antal
Index 1991
timmar 1987
timmar 1991
ba.snr 1987
Övervakning
12 126 120
11 546 033
95 Kriminalpolisverksamhet 8 869 575
9 336 921
105 Övrig verksamhet
3 652 092
4 110 276
113 Serviceverksamhet
2 940 345
3 306 840
112 Utbildning
1 815 350
2 174 660
119 Trafikövervakning
1 799 809
1 676 110
93 Allm och social-
polisiär spaning
536 221
577 474
108 Brottsförebyggande
394 540
426 811
108 Totalt
32 134 051
33 155 125
103 Av redovisningen framgår att övervakningsveiksamheten hai fått sfe tillbaka till fömiån föi andra aktiviteten
Kriminalpolisverksamheten är i den redovisade aktivitetsindelningen i stort synonym med brottsutredning. Den brottsutredande verksaniheten har ökat med 5 % under de fem senaste åren. Detto skall jämföras med att brottsutvecklingen under samma tidsperiod har ökat med 10%. En slutsats kan vara att det trots en prioritering till förmån för brottsutredningar så har inte jämna steg kunnat hållas raed brottsutvecklingen.
5 Föredragandens bedömning av polisverksamhetens resultat
Polisverksamheten spänner över stora områden. Kraven på polisen grundas väsentligen på faktorer som polisen inte själva besfemmer öven Hit hör t.ex. brottslighetens orafattning och karakfer, vägtrafikens utveckling och andra stmktureUa förändringar i samhället, inom och utom riket. Dessa faktorer har under åren utvecklats på ett sätt sora har sfellt - och alltjämt sfeller - polisen inför allt större uppgiften Inte ininst gäller det brottsutvecklingen, som under hela efterkrigstiden har visat en stigande trend.
Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit bekymraersam. Prognoser från Rikspolisstyrelsen visar dock att utvecklingen nu håller på att vända. Med det anfel aspiranter som nu genomgår olika sfedier av gmndutbildning och som fes in på Polishögskolan i början av år 1993 är vakansema inom polisen på väg att fyllas. Av dessa prognoser kan man slufe sig till att det av regeringen i samband med föregående års budgetorbete uppsatto målet att polisbristen skulle
vara avhjälpt till år 1995 komraer att uppfyllas redan under det Prop. 1992/93:100 kommande budgeferet. Bilaga 3
De huvudintryck av polisverksamheten sora jag redovisade i 1992 års budgetproposition är fortfarande giltiga. Jag kan alltså fortfarande konsfetera att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa sina uppgifter men att resulfetet av verksamheten - på gmnd av faktorer sora väsentligen ligger utanför polisens kontroll - inte är alltigenora tillfredssfellande.
Jag har alltjämt den uppfattningen att den allvarligaste bristen när det gäller polisverksamheten är att polisen inte i tillräckligt hög grad är synlig och tillgänglig ute bland människon Det minskar polisens möjligheter att verka brottsförebyggande och leder också till att människoi kännei sig otrygga på gator och torg. På raånga håll finns en klar ambition från polisen att öka sin synlighet, raen arabitionen har inte alltid kunnat omsätfes i praktiken.
Tofelt sett hai övervakningsverksamhetens andel av polisens resurser minskat. En sådan utveckling är, principiellt sett, inte godfegbar med hänsyn till kraven på polisiär synlighet.
Också när det gäller den brottsutredande verksaraheten har polisen haft svårt att hålla jämna steg med brottsutvecklingen. Särskilt allvarligt är att den grövre kriminaliteten i dag framsfer som ett allt större problem.
Mitt intryck av trafikövervakningen är att den bedrivs kompetent och med engagemang men att det fmns ett ganska stort utryrame för att föraya och effektivisera verksaniheten. Jag redovisar utförligt hur detto skall ske i ett följande avsnitt.
Vid Stotens kriminaltekniska laboratorium synes arbetet med att effektivisera verksamheten fortgå med goda resultot.
Rikspolisstyrelsen har på ett raycket positivt sätt satsat på genoraförandet av det nya budgetsystemet. Den ekonomiadministrativa kompetensen hai utvecklats samtidigt som funktioner för planering och uppföljning har inrättots i anslutning till de centrala ekonomiftink-tioneraa. Mycket återsfer givetvis att göra innan polisväsendets ekonomiadministrativa funktioner är fullt ut anpassade till nya former för styming och uppföljning. Utvecklandet av det intemationella samarbetet är ett exempel på områden där myndigheten ligger väl framme. Rikspolisstyrelsens höga ambitionsnivå på många oraråden raedför dock en risk för att resursema splittras och att raöjlighetema begränsas när det gäller att anpassa verksaniheten till nya fömtsättningan
Läget i fiåga om polisens utmstmng äi relativt gott. Behovet av investeringar i ny utmstning har dock i någon nfen fått sfe tillbaka till följd av att medel på polisens investeringsanslag, enligt riksdagens beslut, har togits i anspråk för att fecka merkostnader till följd av polisens insatser i samband med fotbolls-EM i juni 1992.
Inom polisen pågår ett brett upplagt arbete raed att utveckla polisverksamheten och att finna nya, effektivare arbetsformen Inte minst gäller det i fråga om den brottsförebyggande polisverksamheten. På sistnämnda område har polisen nått framgångar, låt vara än så länge på ett lokalt plan. Det är svårt att bedöma detfe förayelsearbete utifrån det
sfetistiska underlaget, raen jag har ändå fått ett mycket positivt intryck Prop. 1992/93:100 av den vilja till förändring som finns på många håll inom polisen. Klart Bilaga 3 är emellertid att det fortferande finns mycket kvar att göra för att polisens samlade lesuiser skall kunna användas så effektivt som möjligt för att ininska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Metodutvecklingen inom polisen måste självfallet också to hänsyn till utvecklingen på det rättsliga området. Genora ett antol avgöranden av riksdagens ombudsmän (JO) har det slagits fäst att vissa arbetsmetoder inom polisen inte har sfett i full överenssfemmelse med gällande rätt. Det gäller bl.a. ingripanden mot enskilda i saraband raed deraonstrationer och större eveneraang. Det är angeläget att polisen följer upp dessa avgöranden raed att utveckla nya, effektiva arbetsmetoder, något sora också sken Det anförda utesluter givetvis inte att det i vissa fall kan finnas skäl att överväga ändringar av lagstiftningen på polisens område.
Med utgångspunkt i den redovisade resulfetanalysen och vad jag i övrigt har nämnt rörande kraven och förväntningama på polisen gör jag nu följande bedömning av reformbehovet inom polisen den närmaste tiden. Decentralisering måste fortfarande vara ett övergripande mål när det gäller organisationsutvecklingen. Samtidigt krävs att formema för styming och utvärdering av myndigheteraas verksamhet försferks i syfte att ge sfetsmakteraa ökade möjligheter att följa och kontrollera verksamhetens former, inriktning och resulfet. Delar av verksaraheten raåste också förayas på kort sikt mot bakgmnd av tidigare berörda fömtsättningan Dit hör organisation och arbetsformer på lokal/regional nivå, de centrala funktionema inom polisväsendet samt polisens kamp mot den grövsfe brottsligheten.
6 Inriktningen av polisens verksamhet
6.1 Ökad synlighet
Att poliser syns ute i samhället, på patmll eller i andra sammanhang, är en viktig faktor när det gäller att skapa trygghet hos dem som bor eller annars visfes i området. När poliser som rör sig i samhället fer konfekt med aUraänheten - vilket de bör göra så offe det är praktiskt möjligt -skapas ett nätverk som i sig är ägnat att öka människors trygghet och sora dessutom ger polisen åtskilligt med information som är värdefull för polisarbetet. På så sätt är en ökad synlighet också ett viktigt inslag i den brottsförebyggande verksamheten.
Ökad synlighet bör eftersträvas vid all form av uniformerad polisverksamhet. Genom ett ökat inslag av fotpatmllering, när så är lämpligt i form av enmanspatmllering, kan polisen öka synligheten och underlätfe kontaktema raed allmänheten.
Av särskild betydelse i detfe sammanhang är den verksamhet som bedrivs av kvarterspoliser (närpoliser). I sin modema form bedrivs kvarterspolisverksamhet av poliser som har tilldelats ett särskilt ansvar för polisverksamheten inom ett visst område, t.ex. ett bostodsområde, en stodsdel eller ett mindre samhälle på landsbygden. Kvarterspolisen är en
"allpolis" som sysslar raed åtskilliga slag av polisverksamhet: Prop. 1992/93:100
förebyggande polisverksamhet, övervakning, brottsutredning och service Bilaga 3
till allmänheten. Kvarterspolisens arbetssätt är problemorienterat, vilket
innebär en målmedveten inriktning på de företeelser inom ansvarsområdet
sora har särskild betydelse när det gäller att rainska brottsligheten och
öka människors trygghet. Vanligen har kvarterspolisen till sitt förfogande
en mindre lokal, en " kvarterspol i sstotion", dit allmänheten kan vända sig
för att få kontakt med honora eller henne under vissa angivna tiden
Kvarterspolisverksamheten har hittiUs i regel bedrivits med ensam-stotionerade polismän. Enligt min mening böi raan dock inte vara fiäraraande för att flera kvarterspoliser arbetor tillsammans inora ett gemensamt ansvarsonuåde. Detto bör vara ägnat att öka effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten, saratidigt sora det kollegiala samarbetet utgör en stimulans för polismännen.
Kvarterspolisverksamheten representerar mycket av det sora allmänheten förväntor sig av polisen: synlighet, kontaktskapande, service och närhet till samhället i övrigt. Rätt bedriven kan kvarterspolisverksamheten fylla viktiga uppgifter både inom det förebyggande och det brottsutredande polisarbetet.
Under en följd av år har det funnits ett utbrett önskemål bland allmänheten att kvarterspolisverksamheten skall byggas ut. Polisbristen har emellertid hindrat detto och har i inånga fall rentov lett till att antolet kvarteispolisei har minskat. I dag är antolet kvarterspoliser i landet omkring 350.
Enligt min raening äi tiden nu mogen föi att bygga ut kvaiteispolis-veiksaraheten väsentligt.
Det är också viktigt att kvarterspolisverksamheten utvecklas när det gäller inriktning och metoder så att den på effektivast raöjliga sätt bidrar till de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tiyggheten. Det gällei däivid att kvaiteispolisverksamheten bedrivs integrerat med polisverksamheten i övrigt i polisdistriktet, samtidigt som raan tor tillvara den raöjlighet till kreativitet och eget ansvarstogande sora ligger i den förhållandevis fria rollen som kvarterspolis. Av central betydelse är naturligtvis att kvarterspoUsema ges ett arbetsinnehåll och en sfetus inom organisationen sora lockar de för uppgiftema lämpligaste polisema och som också förmår behålla dem dän
För att kvarterspolisverksamheten skall kunna bedrivas effektivt fordras en nära samverkan mellan polisen och andra berörda organ, såsom skola, socialtjänst särat andra myndigheter och organisationen På detfe område bör det vara möjligt att utveckla samarbetet ytterligare, t.ex. genom verksamhet inom gemensararaa brottsförebyggande projekt och genom sambmk av lokaler och utmstning. I många fall kan det exempelvis vara lämpligt att kommunen upplåtei en centralt belägen lokal inom kvarterspolisens ansvarsområde som utgångspunkt för verksamheten.
Det bör vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att verka för att kvarterspolisverksamheten utvecklas på det sätt som nu har angivits.
En ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor sora bidrar till att öka polisens synlighet. Rikspolisstyrelsen har i skilda sammanhang
fört fram önskemål om att sfetsmaktema skjutei till raedel föi att Prop. 1992/93:100 finansiera en övergång till fri uniform för polismän. Enligt min raening Bilaga 3 möter det inget hinder att rayndighetema inom polisen själva stannar för en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller för verksamheten, om resulfetet därmed kan förbättras.
6.2 Sambandsmän m.m.
Ett utvecklat samarbete sker sedan många åi framföi allt raellan polisen i de noidiska ländema, säiskilt på narkotikaområdet. Samarbetet omfatfer både polis- och tullområdet och hålls samman i den s.k. Polis-Tull-Narkotikagmppen (PTN-gmppen).
De nordiska länderaa har för närvarande sammanlagt 16 polismän, varav sju från Sverige, sfetionerade som sambandsraän i tolv olika länder av strategisk betydelse för narkotikabrottsligheten i Norden. Systemet med sambandsmän omfatfer också tullmyndighetema som medverkar med fem tulltjänstemän. Sambandsraännens verksarahet utgör ett komplement till det samarbete som äger mm inom ramen för Interpol och till det intemationella tullsamarbetet CCC.
Rikspolisstyrelsen har gjort bedömningen att det under budgeferet 1993/94 behöver inrätfes ytterligare två sambandsmannatjänster, en med placering i Portugal och en med placering i Baltikum.
Jag har ingen erinran mot Rikspolisstyrelsens planer på utsfetionering av ytterligare sambandsmän. För det fell utplacering av sambandsman sker inora ramen för det nordiska samarbetet bör emellertid frågan undersfellas ett gemensamt nordiskt övervägande i PTN-gmppen innan utsfetionering sken
Fiån och med budgeferet 1992/93 har utredningsansvaret i asylärenden förts över från polisen till Stotens invandrarverk (SIV). Reformen har hittills inte lett till en sådan minskning av polisens arbetsbörda i fråga om asylverksamheten sora var fömtsedd bl.a. beroende på den stora inströmningen av asylsökande från det foma Jugoslavien.
Den stora flyktinginströmning, som i flera fall varit organiserad, har visat att det finns ett stort behov av information och kontakt med berörda länder i dessa frågon Rikspolisstyrelsen har därför med visst avbrott sedan 1990 haft särskilda sambandsmän för asyl verksamhet och för att bekämpa illegal invandring utplacerade på ett antol platser, bl.a. i Damaskus. Verksamheten bör fortsätto under kommande budgefen
Rikspolisstyrelsen har i anslagsframsfeUningen föreslagit att arbetsgivaransvaret för FN-poliseraa skall överföras från försvaret till polisen. Frågan bereds inora regeringskansliet.
6.3 Sjöpolisen
Sjöpolisutredningen överlämnade i juni 1992 sitt slutbefenkande (SOU 1992:51) Översyn av sjöpolisen. Utredningens huvuduppgift var att utreda hur sjöpolisens verksamhet borde utformas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas med tiUräcklig effektivitet till sjöss
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
och i skärgården. I uppdraget ingick även att undersöka möjligheteraa för Prop. 1992/93:100 en ytterligare samverkan och samordning mellan sjöpolisen och Kust- Bilaga 3 bevakningen.
1 befenkandet har utredningen bl.a. belyst organisationsfrågoraa och konsfeterar att övervägande skäl felar för att sjöpolisverksamheten förblir en regional verksamhet. Utredningen har bl.a. fiinnit att nuvarande lokalisering av sjöpolisgmpper mnt våra kuster och i Vänera är ändamålsenlig och bör besfe.
Utredningen föreslår dessutom att två nya sjöpolisgmpper inrätfes, nämligen en gmpp i Västemorrlands län och en gmpp i Malmöhus län. Utredningen föreslår vidare att övriga delar av kusten skall feckas genom föreskriftsreglerat samarbete med Kustbevakningen.
Utredningen föreslår när det gäller samordning och samverkan mellan polisen och Kustbevakningen att vissa riktlinjer för detfe anges i Rikspolisstyrelsens föreskriften
Sjöpolisutredningens befenkande har remissbehandlats. Remissyttrandena finns att tillgå i Justitiedepartementets akt i ärende 92-2617. De flesfe remissinsfenseraa är positiva till utredningsförslagen. Delade raeningar har emellertid framförts från bl.a. Rikspolisstyrelsen, Sfets-kontoret och Generaltullstyrelsen när det gäller att inrätto två nya sjöpolisgmppen
För egen del är jag i allt väsentligt positiv till utredningens förslag.
Av särskild vikt är att samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen utvecklas. Utredningen har dock inte närmare angivit hur det rent praktiskt skall ske. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att skyndsamt uferbefe gmnder för en sådan närmare samverkan.
Utredningens förslag att två nya sjöpolisgmpper inrättos, en i Västernorrlands län och en i Malmöhus län, bör - i enlighet med vad Rikspolisstyrelsen har anfört i sitt remissyttrande - anstå tills vidare med hänsyn till det StotsfinansieUa läget.
6.4 Beredskapsstyrkan mot terrorism
Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) följer att det vid Polismyndigheten i Stockholm skall finnas en beredskapsstyrka för bekämpning av terroraktioner i landet. Styrkan får fes i anspråk för detfe ändamål först efter beslut av regeringen för varje särskilt tillfälle.
Rikspolisstyrelsen har i årets anslagsframsfellning togit upp ett förslag från föregående års anslagsframställning om att ändra beslutsordningen när det gäller tillstånd att sätto in styrkan så att tillstånd ges av Rikspolisstyrelsen.
Inrättondet av en nationell insatsstyrka mot terrorism gmndas på förslag i en rapport (SOU 1988:18) från den parlamentoriska kommissionen med anledning av moidet på stotsminister Olof Palme.
Kommissionen föreslog att regeringen vid varje särskilt tillfelle skulle besluto om beredskapsstyrkan skulle sättos in. Detto kunde enligt kommissionen ses som en medborgerlig garanti för att styrkan inte
utnyttjades otillbörligt. Dessutom anfördes sora skäl för denna lösning att Prop. 1992/93:100 de situationer där det kan bli aktuellt att sätto in beredskapsstyrkan Bilaga 3 regelraässigt är sådana att regeringen raåste informeras och om så erfordras fatfe vissa andra beslut. Kommissionen uttolade vidare att den polischef sora leder verksamheten på platsen måste bedöma om och när styrkan skall sättos in.
Rapporten remissbehandlades. En majoritet av instansema var positiv till kommissionens förslag att beslut om att sätfe in styrkan skulle fatfes av regeringen.
Konunissionens förslag förelades riksdagen i 1990 års budgetproposition. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (prop. 1989/90:100 bU. 15, bet. 1989/90:JuU27, rskn 1989/90:211).
För egen del vill jag anföra följande.
Den särskilda styrkan kommer endast att sätfes in i exceptionella situationer, exempelvis när en orgamserad terroristgmpp ockuperat en byggnad eller ett flygplan, kanske också fegit gisslan, samt alla andra utvägar att komma tillrätfe med situationen har misslyckats. Erfarenhetema har visat att sådana aktioner offe kombineras med krav mot landets regering, t.ex. om frigivning av vissa fångar etc.
Dessa situationer är regelmässigt av den art att regeringen måste informeras och vara beredd att om så erfordras fatfe beslut i olika frågon I ärendet kan det dessutom vara nödvändigt att beakfe utrikespolitiska förhållanden, t.ex. om terroristeraa har sfellt krav på fri lejd till en annan sfet eller om utländska medborgare har fegits som gisslan. Jag anser därför att det framsfer sora naturligt att det då också ankommer på regeringen att ge tillsfend att använda den särskilda styrkan.
Att regeringen har förbehållit sig befogenheten att ge tillstånd till att sätfe in den särskilda styrkan innebäi självfallet inte att regeringen fer över polisledningen i ärendet. Det är en uppgift för vederbörande polischef att beslufe om han eller hon skall utnyttja regeringens tillstånd att sätfe in styrkan och att besfemma om hur aktionen skall utföras. Operativa sfellningsfeganden är således ingen uppgift för regeringen.
Jag kan alltså inte se att det har framkommit några nya skäl som felar för att ompröva det sfellningsfegande sora sfetsmaktema, som nämnts, gjort för endast några få år sedan att tillstånd för att sätfe in den särskilda styrkan skall ges av regeringen. I sararaanhanget finns det också skäl att erinra om att Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation för närvarande är föremål för översyn. Också detfe felar mot att överföra den nu aktuella uppgiften till styrelsen.
Det kan emellertid behöva klargöras hur begäran om förflyttning av styrkan skall ske, samt vilka vägama bör vara för att föra upp frågan om styrkans användande till regeringen m.ra. Dessa frågor är under beredning i Justitiedeparteraentet.
6.5 Organisationsfrågor
En utgångspunkt när det gäller inriktningen av polisens verksamhet är, som jag framhållit i det föregående, att den höga ambitionsnivån för
polisen ligger fast. För att polisverksamheten skall kunna drivas vidare Prop. 1992/93: ICX) med oförändrad målsättning med de verksamhetsmässiga och ekonomiska Bilaga 3 fömtsättningar som kan fömtses är det nödvändigt att vidto åtgärder för att rationalisera verksamheten och minska kostnadema. Bl.a. gäller det att ininska kostnadema för administrationen. För detto krävs att man fortsätter decentraliseringsprocessen raed att införa en plattore organisation med kortore beslutsvägan Samtidigt krävs en ökad polisiär samverkan på både lokal och regional nivå för att åstodkomma en effektivare användning av resursema.
Under senare år har den organisatoriska utvecklingen inom polisen gått i riktning raot en ökad decentralisering. På det lokala planet har polisrayndighetema fått ökade befogenheter att bestämma om sin egen organisation, samtidigt som polisens lokala förankring har befests genom att det blivit möjligt för polisstyrelsema att inrätto polisnämnder raed ansvar för del av polisdistriktet (prop. 1989/90:155, bet. 1990/91:JuUl, rskn 1990/91:1). Uppgifter har också delegerats från regeringen och Rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen, vars roll som högsto polisorgan i länet enligt polislagen (1984:387) därigenom har understmkits. Bl.a. har länsstyrelsemas ansvar för effektivitets- och samverkansfrågor inom länets polis betonats genom ändringar i polislagen och polisförordningen (1984:730; sea. prop. samt SFS 1990:997, 1990:1071 och 1992:771). 1 och med budgetåret 1992/93 har länsstyrelsen tilldelats viktiga uppgifter inom det nya budgetsystemet för polisen som bl.a. innebär att huvuddelen av medlen för polisens verksamhet anvisas över 24 länsraman som länsstyrelsema förfogar över (prop. 1991/92:100 bil. 3, bet. 1991/92: JuU23, rskn 1991/92:230). Samtidigt med budgetreformen infördes en enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen, den s.k. länspolis-mästormodellen (prop. 1991/92:52, bet. 1991/92:JuU9, rskn 1991/92: 124).
Med dessa reformer har man vunnit att det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis vilar på länsstyrelsen. Länsstyrelsens ansvar i dessa hänseenden har också kommit till uttryck genom att regeringen i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 har uppdragit åt länsstyrelsema att utorbeto och genomföra ett program för rationalisering av polisens verksamhet i respektive län.
Det anförda innebär att länsstyrelsema har att tillse att polisverksamheten inom respektive län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som stotsmaktema har lagt fest och inom den ekonomiska ram som gäller för länets polis. Länsstyrelsen har därmed också en viktig roll när det gäller att åsfedkomma behövliga rationaliseringar inom polisen. Med hänsyn till att kraven på effektivitet i verksamheten nu har skärpts ytterligare till följd av det bekymmersamma sfetsfinansiella läget bör ytterligare befogenheter delegeras till länsstyrelsen när det gäller polisens organisation och verksamhet. Bl.a. bör det överlämnas till länsstyrelsen att beslufe om indelning i polisdistrikt och om polismyndighetemas gmndläggande organisation. En sådan delegering kan ske genom författningsändringar på förordningsnivå. Vidare bör länsstyrelsens uppgifter enligt polislagen när det gäller att
främja en effektiv verksainhet inora polisen preciseras genom verk- Prop. 1992/93:100 sfellighetsföreskrifter i polisförordningen. Jag räknar med att inom kort Bilaga 3 kunna förelägga regeringen förslag i dessa ämnen. _ Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgeferet 1992/93 uppdragit åt länsstyrelsema att uferbefe och genomföra ett program för rationalisering av polisverksamheten inom respektive län. Detfe rationaliseringsuppdrag bör preciseras och skärpas mot bakgmnd av det sfetsfinansiella läget och med hänsyn till de ökade befogenheter på området som, enligt vad jag nyss anfört, bör ges till länsstyrelsema. Länsstyrelseraa bör därvid åläggas att inom en viss tid under det innevarande budgeferet redovisa ett rationaliseringsprogram som har uferbefets mot bakgmnd av de verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar somföljer av denna budgetproposition och av de planeringsdirektiv som regeringen utferdar för polisen på gmndval av propositionen. Planeringsdirektiven kommer i denna del att avse en treårsperiod. Rikspolisstyrelsen bör vara en motor i rationaliseringsarbetet och i egenskap av tillsynsmyndighet se till att sfetsmaktemas intentioner fiillföljs inom polisorganisationen. Styrelsen bör därvid granska de rationaliseringsprogram som länsstyrelseraa redovisan Vid granskningen bör bl.a. prövas om de planerade rationaliseringaraa är tillräckliga och lämpliga eller, med andra ord, om de kan anfes leda till att polisverksamheten inom respektive län kan bedrivas och utvecklas enligt de riktlinjer som sfetsmakteraa har slagit fest och inom raraen för anvisade raedel. Därvid bör beakfes de utfelanden sora justitieutskottet gjort vid behandlingen av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin och som innebäi att besparingarna på polisens onuåde i huvudsak böi avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas att göra nedskäraingar i den redan ansträngda operativa polisverksamheten. Av vikt är också att säkersfella att de förändringar sora genoraförs inte leder till att polisens lokala förankring tunnas ut.
Det föresfeende arbetet med rationaliseringar på polisens område bör alltså i princip genomföras inora raraen för det budgetsystera och den regionala ledningsorganisation som införts den 1 juli 1992 och som utformats med syfte bl.a. att främja utvecklingen av organisation och verksainhet inom polisen i riktning raot en större effektivitet. Därigenora kan ett nödvändigt rationaliseringsarbete konuna igång utan onödigt dröjsmål.
Som central förvaltningsmyndighet har Rikspolisstyrelsen tillsyn över polisen och skall verka för planmässighet, samoidning och rationalisering. Dessa befogenhetei får ökad betydelse till följd av den nu pågående rationaliseringsprocessen och kan förvänfes få en delvis ny inriktning som ett resulfet av den tidigare berörda översynen av den centrala polisorganisationen. Inte minst måste styrelsen på olika sätt säkersfella att sfetsmaktemas intentioner i fråga om polisverksamhetens inriktning får genomslag på lokal nivå, där merparten av ansvaret får resursutnyttjandet och den praktiska polisverksamheten finns.
I regeringens proposition 1992/93:50 ora åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin har fömtsätts att en öveigång skall ske till studie-
raedelsfinansiering av polisutbildningen. Enligt rain mening böi en Prop. 1992/93:100 refoim genoraföras med sikte på att studiemedelsfinansiering av Bilaga 3 gmndkuis 1 vid Polishögskolan skall kunna införas i och med den kull studentei som påbörjai sin utbildning under budgeferet 1993/94.
6.6 Traflkpolisen
Trafikpolisutredningen
Trafikpolisutredningen redovisade i septeraber 1992 sitt slutbetänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Utredningens huvuduppgift var att utreda om polisens trafikövervakning skulle kunna göras effektivare.
I betänkandet göis en bied genomgång av aibetsraetoder inom polisens trafikövervakning, av samverkan raed andra rayndigheter och organisationer verksamma på trafiksäkerhetsområdet och av organisationsfrågon På denna gmnd redovisar Trafikpolisutredningen ett stort anfel förslag. Vissa av förslagen kräver för ett genomförande beslut av riksdag eller regering medan andra kan genoraföras utan sådana beslut. I det följande fer jag upp sådana förslag som bör behandlas i budgetpropositionen. Flera av utredningens förslag ligger inom Konununikationsdepartementets ansvarsområde och behandlas inte i det här sammanhanget.
Trafikpolisutredningens förslag har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tiUgängliga i Justitiedepartementets akt i ärende 92-3517. Remissinstanseraa tillstyrker i stora delar utredningens förslag. Vissa remissinstanser redovisar en avvikande uppfettning i enskilda frågon På vissa punkter redovisar remissinstansema emellertid gemensara kritik raot utredningens bedömningar och förslag. Det gäller främst målen föi polisens trafikövervakning, vissa förslag rörande organisationen av trafikövervakningen samt frågan om humvida utredningens förslag ryms inom befintliga ekonomiska raman Jag återkommer även till detfe.
För egen del anser jag att utredningsförslagen, tillsammans med synpunktema från remissinstanseraa, kan utgöra en gmnd föi en reformering av polisens trafikövervakning.
Ätskilliga av Trafikpolisutredningens förslag skall och kan som nänmts genomföras utan särskilda beslut av riksdag eller regering. Genomförandet av dera är i försfe hand en uppgift för länsstyrelsema, som i egenskap av högsfe polisorgan i respektive län har ansvaret för polisens verksamhet i länen. Det ansvaret innebär bl.a. fördelning av ekonomiska resurser och prioritering av olika verksamheter för polisen. Genom den decentraliserade beslutsstmkturen har länsstyrelseraa alltså ett stort ansvar när det gäller att genomföra reformeringen av polisens trafdcöver-vakning. Jag finner det angeläget att länsstyrelseraa utan dröjsmål påbörjar reforraeringen av polisens trafikövervakning i de delar man själv kan fetfe beslut.
Jag ansei det raycket viktigt att refoiraarbetet noga följs upp och att effekteraa av förändringen i metoder och arbetssätt successivt utvärderas.
70
Detfe är enligt min mening en natuilig uppgift föi Rikspolisstyrelsen sora Prop. 1992/93:1(X) centralt ämbetsverk för polisen. Uppgiften ligger helt i linje med Bilaga 3 Rikspolisstyrelsens tillsynsroll och styrelsens ansvar för att förmedla sfetsmaktemas beslut till myndighetema inom polisen.
Jag koraraei raot denna bakgmnd att föreslå regeringen att särskilt uppdra till Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reforraeringen av polisens trafikövervakning och att vara sammanhållande näi det gällei uppföljning och utväidering av refoimen. Uppdraget bör genomföras inora raraen för de raedel sora sfells till Rikspolisstyrelsens förfogande för den aktuella tidsperioden. Några särskilda befogenheter i fråga ora trafikövervakning behöver, såvitt nu kan bedöraas, inte tillföras Rikspolisstyrelsen, sora redan i följd av sin instmktion har en långt gående befogenhet när det gäller exerapelvis utvecklings- och samordningsfrågor inom polisväsendet.
Flera av de förändringar sora länsstyrelsema själva kan fetfe beslut ora att genoraföra är av sådant slag att det kan vara värdefullt för länsstyrelseraa att ha ett centralt stöd. Det kan t.ex. gälla upphandling av teknisk utmstning. Ett annat viktigt område där det är naturligt raed ett centralt agerande gäller metodutveckling och till viss del utbildning. Reforraeringen av polisens trafikövervakning koraraei att sfella anspråk på nyfenkande inom dessa omiåden.
Målet för polisens trafikövervakning
Riksdagen har i det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastlagt mål för säkerhet i vägtrafiken. Ett av de nu gällande målen innebär att det tofela anfelet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minska. De åtgärder sora behöver genoraföras för att målen skall kunna uppnås måste genomföras av ett stort anfel olika myndigheter och organisationer på trafiksäkerhetsområdet. Polisen är en viktig aktör i genomförandet.
Regeringen förbereder för närvarande en trafiksäkerhetspolitisk proposition som avses läggas frara för riksdagen under försfe halvåret 1993. Frågan ora målen för trafiksäkerhetsarbetet i dess helhet koraraei att fes upp i den nämnda propositionen. Flera av Trafikpolisutredningens förslag kommei också att behandlas i propositionen.
En av polisens centrala uppgifter är att förebygga och förhindra brott. Detfe gäller självfallet också för polisens trafikövervakning. Det är därför naturligt att, i enlighet raed Trafikpolisutredningens förslag, ange att målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska anfelet dödade och skadade. Däremot vore det inte lämpligt att sätfe upp ett särskilt, från det nationella trafiksäkerhetsmålet avvikande, resulfetraål för polisens trafikövervakning uttryckt i ett högsfe anfel dödade och skadade. Resulfetraålet för polisens trafikövervakning bör i sfellet uttryckas sora ett krav på en ökning av effektiviteten i trafikövervakningen på så sätt som framgår av det följande. Detfe bör ske genom en ändring i insatsemas inriktning och genom en fömyelse och utveckling av arbetsformer och teknisk utmstning. Jag återkommer i det följande till dessa frågon
71 Xérksamhetsinriktning, metoder och utrustning i polisens trafiköver- Prop. 1992/93:100 vakning Bilaga 3
Med utgångspunkten att uppgiften att förebygga och förhindra brott är central också för polisens trafikövervakning är det viktigt att öka polisens synlighet i trafikövervakningen. Poliser som syns i trafikövervakningen bidrar till att skapa trygghet hos trafikantema. Trafikpolisutredningen har också föreslagit att polisen skall synas mycket mer på vägama och i fetortstrafiken. Detfe tillstyrks av ett stort anfel av remissinstanseraa. Flera reraissinstanser raarkerar emellertid betydelsen av att det också finns en dold trafikövervakning som gör det möjligt att ingripa mot den gmpp av trafikanter som anpassar sitt körsätt till polisens trafikövervakning och sora offe på ett flagrant sätt överträder trafikregleraa när polisen är utora synhåll. Enligt min mening är det nödvändigt att polisens trafikövervakning bedrivs såväl öppet som dolt. En ökning av den synliga övervakningen är emellertid angelägen.
Ökningen av den synliga trafikövervakningen kan ske på flera sätt. Det kan ske på så sätt att fler av polisens bilar är polismålade, raen också genora en ökad tillärapning av enmans- eller parpatmllering, genom ett utökat anfel kontroller i trafiken och genom att arbetsmetoderaa i övrigt anpassas så att man erhåller maximal synlighet. Den slutliga avvägningen av förhållandet öppen/dold övervakning raåste, liksora andra avgöranden ora vilka övervakningsraetoder som skall tillämpas, göras av länsstyrelseraa och polismyndigheteraa tillsararaans raed de poliser sora skall genomföra övervakningen. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att stödja länsstyrelseraa och polismyndighetema med raetodutveckling och med utveckling av övervakningsutmstning också i denna del.
När det gäller inriktningen av polisens trafikövervakning föreslår Trafikpolisutredningen att den raer konsekvent bör inrikfes på de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är störst och på de tidpunkter då det råder hög trafik. Detfe sker, sora utredningen också konsfeterar, till viss del redan i dag, men utredningen menar att det bör genomföras mer konsekvent. Jag delar denna uppfattning men vill även markera betydelsen av att övervakningen inriktas på trafikfarliga beteenden och på andra allvarliga trafiksäkerhetsproblem som onykterhet i trafiken och fortköraing. Jag är raedveten om att det saknas metoder för att mäfe och följa upp regelefterlevnaden när det gäller de flesfe felbeteenden. Detfe får emellertid inte medföra att polisens trafikövervakning begränsas till sådan övervakning för vilken det är raöjligt att raera noggrant följa upp effektema. Det sfeller däremot krav på att polisen i samverkan med andra myndigheter och organisationer arbefer för att utveckla metoder för mätning och uppföljning för alla viktiga övervakningsområden.
Trafikpolisutredningen har funnit att det finns utiymme för stora effektivitetshöjningar genom förändringar av i försfe hand arbetsmetoder, utmstning och organisation men också att det finns goda fömtsättningar för en effektivitetshöjning genom en kiumig och engagerad kår av trafikpolisen
72
Utredningen redovisar också en för Sverige ny metod för att mäfe Prop. 1992/93:100 resultotet av polisens trafikövervakning. Den innebäi att man raätei Bilaga 3 antolet personkontaktei som polisen hai i trafiköveivakningen - oavsett om de föranleder rapport eller inte. Utredningen har med gott resultot prövat raetoden i fiill skala under en raånad. Jag finner raetoden för mätning av effektiviteten i polisens trafikövervakning intressant, inte minst därför att den i sig innehåller incitoment för polismannen att aktivt söka kontakt med trafikanterna. Härigenom kan raetoden bidra till ett arbetssätt sora innebär att förtroende byggs upp mellan trafikanteraa och polisen i trafikövervakningen. Frågan om vilka metoder som skall tillämpas och hur verksamheten raera i detolj skall matos och utvärderas är emellertid inte en fråga för regering och riksdag. Det är en sak för Rikspolisstyrelsen att inom raraen för sin föreskriftsrätt i fråga om planeringsprocessen inom polisen to sfeUning till ora denna metod generellt skall tillämpas för särskild resulfetmätning.
Trafikpolisutredningen föreslåi att anfelet alkoholutandningsprov ökas så att de fno.m. budgeferet 1993/94 hai fördubblats till 1,8 miljoner prov per ån För att uppnå detfe föreslår utredningen ett anfel åtgärder, såsom investeringar i s.k. sållningsinstmraent till varje polisman och i fordon med s.k. bevisinstmment. För egen del anser jag att insatser för att minska rattfylleriet är av störsfe vikt. Det är angeläget att Trafikpolisutredningens förslag så långt möjligt genomförs men inte heller i denna del är jag beredd att i mer exakfe termer ange raålet.
Många av Trafikpolisutredningens förslag fömtsätter utveckling av såväl arbetsmetoder som utmstning. Enligt utredningen bör man vid utveckling av både arbetsmetoder och utmstning fe till vara kunskaper och erfarenheter från polismän på fåltet i betydligt högre utsträckning än hittills. Jag delar denna uppfattning. Det nya budgetsystemet för polisen innebär att länsstyrelseraa vid sin fördelning av resurser och sitt beslut om inriktningen av polisverksamheten i länet skall avsätfe erforderliga resurser också för investeringar i utmstning. Rikspolisstyrelsens roll i detfe sanunanhang bör vara att utveckla nya arbetsraetoder och att följa den tekniska utvecklingen på orarådet för att dels kunna bisfe länsstyrelsema, dels kunna bedriva eller handla upp eget utvecklingsarbete när det gäller systera där det krävs en enhetlighet i landet, eller där det kan vara förmånligt med geraensarama inköp.
Tiafikpolisutiedningen hai redovisat kritik mot att trafikpoliseraa i alltföi stor utsträckning fes i anspråk för andra uppgifter än trafikövervakning. Jag delar självfallet uppfattningen att trafikpoliserna i föisfe hand skall användas föi trafikövervakning, men vill samtidigt raarkera att trafikpoliseraa också är en del av landets samlade poliskår och därför skall kunna användas även för andra uppgifter när det krävs. Detfe är eraeUertid ytterst en fråga om prioritering av resurser med utgångspunkt i övergripande bedömningar av kraven på polisverksamheten. Trafikpolisen avviker i detfe hänseende inte på något avgörande sätt från vad som gäller andra grenar av polisverksamheten.
Jag anser i likhet med utredningen det väsentligt att ordningspolisens raedverkan i trafikövervakningen i fetortema ökan
73
Trafikpolisutredningen har föreslagit att personal utan polisutbildning Prop. 1992/93:100 får utökade uppgifter och även raedverkar på fåltet i uppgifter som inte Bilaga 3 kräver poUsutbildning. Också på denna punkt kan jag anslufe mig till föislagen och ansei att det liggei inora raraen för det ansvar varje myndighetschef har att utnyttja sin personal efter deras kompetens och på effektivast möjliga sätt inom det regelverk som gäller kompetensfördelning och befogenheten
Trafikpolisutredningen har i syfte att få ut mesfe möjliga effekt av trafikpolisen också föreslagit en samverkan raed AB Svensk Bilprovning när det gäller fordonskontroll på väg. Likaså har raan föreslagit att Trafiksäkerhetsverkets bilinspektörer förs till polisen efter awecklingen av verket. Förslagen koramer att behandlas i den trafiksäkerhetspolitiska proposition som regeringen planerar till våren 1993. Jag vill i detfe sammanhang endast understryka det i och för sig självklara att polismans befogenhet i princip skall förbehållas den sora är polis.
Organisations- och styrningsfrågor
Trafikpolisutredningen har lämnat förslag till organisation för trafikpolisen. Förslaget innebär att man i varje län skall ha en trafikpolis direkt undersfeUd länspolismäsferen. Det föreslås att regler om detfe fes in i de för länsstyrelsema gällande besfemmelsema om polisväsendet i länen. Härtill föreslås att länsstyrelsema vid sin medelsfördelning avsätter en särskild post till länspolismäsferens förfogande för trafikpolisen i länet. Dessa medel föreslås trafikpolischefen kunna disponera löpande under året.
När det gäller förslagen om organisationen är remissopinionen blandad. För egen del anser jag följande. Sedan den 1 juli 1992 beslufer länsstyrelseraa i princip själva ora vilka regionala funktioner som skall finnas i polisverksamheten i länet. Detfe ligger i linje raed att länsstyrelsen har ansvaret för fördelningen av resurser liksora för att besferaraa inriktningen av polisarbetet i länet. Det är inte lärapligt - och knappast ens möjligt - att i detfe avseende särbehandla trafikpolisen. Det innebär emellertid ett särskilt ansvar för länsstyrelseraa att - raed utgångspunkt i regeringens riktiinjer - i sin raedelsfördelning och i sina riktlinjer för polisverksamheten i respektive län sfella upp sådana resulfetmått och andra krav på verksamheten att trafikövervakningen kan bedrivas med väsentligt ökad effektivitet jämfört med i dag. Härav följer att det i det stora flerfelet fall bör vara naturligt att det även i fortsättningen fmns särskilda regionala enheter för trafikövervakning i länen.
Uppföljningen av reforraeringen av polisens trafikövervakning blir raot denna bakgmnd särskilt viktig. Det bör, sora jag angivit inledningsvis, vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att i samiåd med länsstyrelseraa utveckla foimeraa föi uppföljningen av trafikövervakningen.
Som jag vidare redovisade inledningsvis är många myndigheter och oi;ganisationer engagerade i uppgiften att förbättra trafiksäkerheten. Från den 1 jantiari 1993 har Vägverket det samlade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet på central nivå. Vägverket uferbefer därför nu ett trafiksäker-
74
hetsprogram. Vägverket är också väghållare för det sfetiiga vägnätet, på Prop. 1992/93:100
raotsvarande sätt som kommunerna är väghållare för det kommunala Bilaga 3
vägnätet. En utökad samverkan mellan polisen och Vägverket på olika
nivåer samt med kommuneraa blir raot denna bakgmnd viktig, liksom
en nära samverkan mellan polismyndighetema i olika län. Samveikan
kan, som Trafikpolisutredningen anger, avse frågor om att identifiera
ferliga vägsträckor, att åsfedkomma en helfeckande olyckssfetistik eller
att länsstyrelsema stödjer kommuneraa i deras trafiksäkerhetsarbete.
Samverkan kan också avse utfårdandet av lokala trafikföreskriften Det
är enligt min raening angeläget att denna samverkan kommer till stånd,
men det bör ankorama på de berörda myndigheteraa att själva finna
formema för samverkan.
Reformeringen av polisens trafikövervakning sfeller stora och delvis nya krav på de enskilda polismännen. Det äi viktigt föi kvaliteten i veiksamheten att de har en adekvat utbildning. Det är en fråga för Rikspolisstyrelsen att bevaka utbildningsfrågoma och att se till att utbildningen utvecklas och anpassas i linje med de förändringar sora sker i verksamheten.
7 Riktlinjer för polisverksamheten
Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människois trygghet i samhället.
Polisverksamhet i allmänhet
Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inrikfes mot brottsförebyggande åtgärder i vid raening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detfe arbete skall vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete.
I den förebyggande polisverksamheten skall särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbryfere och andra sora svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.
Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen att det är en av huvuduppgiftema för polisen att utreda brott sora hör under allmänt åfel. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla raöjligheter fes till vara att effektivisera utredningsverksamheten och därigenora öka anfelet uppklarade brott. Av särskild vikt är att den
kvalificerade kriniinalpoUsveiksamheten utvecklas näi det gällei raetoder Prop. 1992/93:100 och organisation. Bilaga 3
Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om fömndersökningar skall utvecklas i syfte att utnyttja myndigheteraas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet.
I arbetet raed att effektivisera den brottsutredande verksamheten skall myndigheteraa beakfe vad som anförs i Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningan
När det gäller inriktningen raot olika slag av brottslighet är det i försfe hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständighetei av betydelse, exempelvis lokala föihållanden. En säiskild inriktning böi dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott.
Ökad synlighet
Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av fotpatmllering. Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsenfligt.
Brottsoffer
De enskilda personer sora utsätts för brott skall sättas i centmra för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.
Personer sora utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av extra skydd för utsatfe kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid särskilt beakfes.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska anfelet dödade och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt. Det skall ske genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet i övervakningen.
Trafikövervakningen skall inrikfes mot de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköraing och andra farliga beteenden skall uppmäiksamraas särskilt.
Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen.
Saraverkan skall utökas raed Vägverket och kommuneraa.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beakfes de nya krav på intemationellt polissamarbete som kommer att följa med Sveriges
närmande till EG och med ökmngen av den intemationella brottsligheten Prop. 1992/93:100 med anknytning till andra delar av Europa eller världen i övrigt. Bilaga 3
Rekrytering
En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgmnd till polisyrket.
Effektivisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat saraarbete raellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkersfellas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resursen
Utvecklandet av metoder för styming och uppföljning samt för andra mtiner inom raraen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inora polisen.
Administrationen inora polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genora andra åtgärden Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets sanunanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
8 Budgetförslaget i stort
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin beslufet att sammanlagt 500 milj.kr skall sparas inom Justitiedepartementets område. Besparingar kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod. Övergång kommer också att ske till studiemedelsfinansiering i fråga om polisutbildningen.
Mot bakgmnd av de besparingar som skall genomföras inom polisen tilldelas polisväsendet en etferig budgetram. Besparingaraa skall dock planeringsvis läggas fast. En fördjupad prövning kommer åter att ske för budgeferet 1994/95.
Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgeferet 1993/94 föreslås att en besparing fes ut om 150 miljoner kronon Den återsfeende besparingen om 350 nuljoner kronor föreslås fördelas lika mellan budgeferen 1994/95 och 1995/96 och avser huvudsakligen åtgärder inom den regionala och lokala organisationen.
Vid beräkning av Rikspolisstyrelsen anslag har en överföring av resurser gjorts till anslaget B2 . Säkerhetspolisen avseende kostnader för hyra m.m. Medel för gemensam ADB-verksamhet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen. En teknisk justering av anslagsberäkningama för polisväsendet har gjorts som ett led i över-
77
gången till det nya budgetsystemet för polisväsendet. En översyn konuner Prop. 1992/93:100 att göras av anslagskonstmktionen för Polishögskolan. Bilaga 3
Sfetens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är en myndighet av central betydelse för rättsväsendet. SKL undanfes därför från besparingar och tillförs i sfellet medel för att säkersfella utveckling och kvalitet inom kriminalteknikens område.
Den lokala polisorganisationen tillförs raedel enligt plan för det ökade anfelet polismän som tillkommer inora polisväsendet. Medel om 10 miljoner kn beräknas för att raöjliggöra ytterligare försferkning av insatser på narkotikaområdet.
9 Flerårsram och fördjupad prövning
Mot bakgmnd av den omfattande besparing som skall göras inom polisväsendet under den kommande treårsperioden är min bedömning att en tvååisrara inte bör tilldelas polisväsendet. En fördjupad prövning bör därmed ske även för det nästföljande budgeferet.
10 Lokalförsörjning för polisväsendet m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de byggnader som polisen disponerar fes också i anspråk av åklagarväsendet. Lokalbeståndet uppgår till drygt 1 milj. m. Polisväsendet disponerar för innevarande budgefer ca 920 milj.kr för lokalkostnaden
Under budgeferet 1991/92 har nya polis- och förvaltningshus fegits i bmk av polisrayndighetema i Kramfors och Oskarshanm. En ny förvaltningsbyggnad har under hösten 1992 invigts i Karlskrona. Arbetsgmppen i Gislaved har under hösten 1992 fått nya lokalen
Under år 1993 kommer nya förvaltningsbyggnader i Malmö, Vetlanda och Gällivare att kunna disponeras av polismyndighetema. Arbets-gmppema i Jokkmokk, Ale, Ange, Arjeplog och Bålsfe kommei att flytfe in i nya lokaler under år 1993.
I övrigt pågår om- och tillbyggnad av polis- och åklagarmyndigheteraas lokaler i Örebro samt nybyggnad av en förvaltningsbyggnad för polis, åklagare och häkte i Uddevalla.
11 Revisionsberättelse
I Riksrevisionverkets revisionsrapport har Rikspolisstyrelsen för budgeferet 1991/92 erhållit en revisionberättelse utan invändningan
12 Beräkning av anslagen
Anslagen för polisväsendet har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya pricipema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga Prop. 1992/93:100
1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att Bilaga 3
sfellas till myndighetemas disposition konuner slutligt fastsfeUas enligt de
redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.
13 Räntebeläggningen
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell sora bör tillärapas. Polisväsendet fömtom Säkerhetspolisen kommer fno.m. budgeferet 1993/94 att tillärapa denna modell. Polisväsendet kommer därför att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen Bl, B3, B4 och B5 förs till detfe konto.
79 B 1. Rikspolisstyrelsen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 1 005 186 751
1992/93 Anslag 566 630 000
1993/94 Förslag 475 000 000
Rikspolisstyrelsen
1. Medel för gemensam ADB-verksamhet böi enligt Rikspolisstyrelsen beräknas under en särskild anslagspost under Rikspolisstyrelsens anslag.
2. Rikspolisstyrelsen föreslår att raedel sfells till förfogande för genomförande av Trafikpolisutredningens förslag.
3. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkeihetspolisen oraföidelas fiån anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkeihetspolisen.
4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframsfeUningen.
Föredraganden
Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsrayndighet särat kostnaderaa för den operativa verksaraheten vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för personal av olika kategorier, utmstning och andra investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har också beräknats lönekostnader såväl för polismän som tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) som för sådana som har kommenderats från en lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen.
Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen med 112 milj.kn mot bakgmnd av att ADB-verksamheten vid Rikspolisstyrelsen huvudsakligen utgör stöd för den lokala polisorganisationen.
Vid beräkningen av anslaget har medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rikspolisstyrelsen för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kn
80 B 2. Säkerhetspolisen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1992/93 Anslag 400 000 000
1993/94 Förslag 470 643 000
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Säkerhetspolisen för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000 kn
B 3. Polishögskolan
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen yrkar att Riksdagen skall beslufe om att 700 polisaspiranter skall anfes vid polishögskolan
2. Rikspolisstyrelsen yrkar att all utbildning (exkl uppdragsutbildning) vid polishögskolan finansieras via en anslagspost imder anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.
3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframsfeUningen.
Föredraganden
Över anslaget finansieras Polishögskolans verksamhet såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra förvaltningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Anslagskonstruktionen innebäi att endast ett foimellt belopp ora 1000 kronor uppförs avseende polishögskolan. Detfe betyder att huvuddelen av all utbildning, både grtmdutbildning och vidareutbildning, befelas av medel inom anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Detfe innebär att skolan verkar som en avgränsad resulfetenhet inom Rikspolisstyrelsen med efterfrågestyming och infektsfinansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5.
Riksdagen har, efter förslag i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonorain beslufet att övergång skall ske till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Defelj frågoma rörande en sådan reform utreds av Rikspolisstyrelsen. Inriktningen är att studiemedelsfinansiering skall tillämpas för gmndkurs 1 med början i och med de studenter som påbörjar sin utbildning under budgeferet 19993/94. Frågor som måste belysas i samband med reformen är bl.a. rekrytering av studenter till polisutbildningen, studenteraas formella knytning till Polishögskolan under utbildningstiden samt urval och anfegning till
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
polismansbanan. Också i andra avseenden kan det bli aktuellt att se över Prop. 1992/93:100 polisutbildningen mot bakgmnd av övergången till studiemedelsfman- Bilaga 3 siering (jfr. bet.l992/93:JuU24).
Före budgeferet 1992/93 tillämpades ett system som innebar att sfetsmaktema årligen i budgetprocessen tog direkt sfeUning till hur många polisaspiranter som skulle antes. Denna ordning raedförde att en långsiktig planering av personalförsörjningen försvårades, dels genom att polismyndigheteraa i princip fick ändrade planeringsfömtsättningar varje år, dels genom att besluten styrdes inte bara av verksamhetens behov utan även av politiska och stetsfinansieUa bedömningan
Det nya budgetsystemet för polisväsendet, som infördes den 1 juli 1992, bygger bl.a. på att det är den lokala polisorganisationens efterfrågan på nya poliser som styr rekryteringen. 1 1992 års budgetproposition anförs att det är länsstyrelsen som, i egenskap av högste polisorgan i länet, besfemmer hur många polisaspiranter som skall beställas från polishögskolan för länets räkning. Polishögskolan planerar och genomför utbildningen med utgångspunkt från givna besfellningan
Den nya ordningen för att bestämma anfelet polisaspiranter skall, enligt regeringens och riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 83, bet. 1991/92:JuU23, rskn 1991/92:230), införas i och med budgeferet 1993/94. Det innebär att regeringen och riksdagen i fortsättningen inte skall besfemma om storleken på infegningen till Polishögskolan. Det är i sfellet en uppgift för Rikspolisstyrelsen att besfemma om hur många studenter som skall tos in till gmndkurs 1 under det kommande budgetåret mot bakgmnd av de uppgifter som länsstyrelsema lämnar om tillfenkt nivå i fråga om nyrekrytering av utbildade polismän i respektive län.
1 samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition satte Riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att antolet polismän senast år 1995 borde vara ca 16 700. Som framgått av det föregående visar prognoser från Rikspolisstyrelsen att detto antolsmål kommer att uppfyllas redan under nästo budgefen
Det nya budgetsystemet bygger också på att polismyndigheteraa själva besfemmer om hur stor personal av olika kategorier sora skall fimias vid respektive myndighet. Detto gör det möjligt för varje myndighet att välja den för myndigheten lämpligaste "resursmixen" av polismän, annan personal samt teknikstöd. Rikspolisstyrelsen följer utvecklingen såsom tillsynsmyndighet. Om antolet polismän vid en viss polismyndighet eller inom ett visst län utvecklas på ett sätt som inte är godfegbart från verksamhetssynpunkt har Rikspolisstyrelsen att söka åsfedkomma rättelse i enlighet med sin instmktion eller, i sisfe hand, att anmäla förhållandet för regeringen. Regeringen kan därvid meddela de besfemmelser som behövs för att korrigera utvecklingen.
Mot bakgmnd bl.a. av den nu. refererade reformen i fråga om finansiering av polisutbildningen finns det skäl att se över anslagskonstmktionen för Polishögskolan. Jag återkommer till regeringen med denna fråga.
Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Polishögskolan för budgeferet 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium
1991/92 Utgift 39 667 044
1992/93 Anslag 38 923 000
1993/94 Förslag 46 710 000
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen föreslår att Sfetens kriminaltekniska laboratorium (SKL) anvisas medel om 2 000 000 kronor för utveckling och spridning av kriminaltekniska fåltmetoden Vidare föreslås att 500 000 kronor anvisas för modemisering av instmment och 1 500 000 kronor för försferkning av forskningsverksamheten.
2. För övriga yrkanden hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsfram sfellning.
Föredraganden
SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resulfet från tekniska undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av olika brott, t.ex. spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förvänfes få stor betydelse för uppklarandet av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt att verksaniheten trots det ansträngda sfetsfinansiella läget kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfettning. För att ytterligare kunna utveckla DNA-tekniken, införa kvalitetssäkring, fömya vissa tekniska instmment särat för utvecklingsåtgärder har beräknats 2 miljoner kronon
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kn
83
B 5. Lokala polisorganisationen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1991/92 Utgift 8 697 061 988
1992/93 Anslag 9 256 527 000
1993/94 Förslag 9 891 189 000
Rikspolisstyrelsen
1. Medlen bör enligt Rikspolisstyrelsen räknas upp för att finansiera kostnadema för den av sfetsmaktema beslufede utbildningsvolymen vad avser aspiranter vid Polishögskolan och för det utökade antolet polismän som tillkommer inom polisväsendet.
2. Rikspolisstyrelsen begär kompensation för ökade hyreskostnader och kostnader som är en direkt följd av stotsmakteraas beslut avseende ora-till- och nybyggnadei av polislokalei föi ny inredning och utmstning. Detsanuna gäller för de merkostnader sora uppkonuner för el och ve-rksamhetssanknuten ombyggnad i samband med utökade lokalytor.
3. Medel bör enligt Rikspolisstyrelsen omfördelas till anslaget B 2. Säkerhetspolisen för att möjliggöra att kostnader för livvakter, spanare och bevakningen av kungafamiljen och stotsråd fortsättningsvis kan finansieras direkt via säkerhetspolisens egna anslag.
4. För att säkerställa utvecklingen av teknikstödet inom polisen begärs 146 milj. kn
5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframsfeUningen.
Föredraganden
Under detfe anslag har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksaniheten vid polismyndigheteraa. Hit hör bland annat löne-kostander för polis- och administrativ personal, andra förvaltningskostnader, brottsutredningskostnader m.m. Även kostnader för utmstning och underhåll och drift av motorfordon m.m. samt diverse utgifter har beräknats under detfe anslag.
Under anslaget har medel beräknats med 191 milj. kn för att finansiera kostnadema för det utökade anfelet polismän som enligt plan tillkommei inom polisväsendet.
Medel föi lönekostnader för livvakter och spanare som regelmässigt är inkommenderade till säkerhetspolisen från den lokala polisorganisationen är överförda till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. Detsamma gäller kostnaderaa för bevakningen av kungahuset och regeringsledamöteraa.
De regionala ramarna
Huvuddelen av medlen under anslaget konuner även inför budgeferet 1993/94 att fördelas på 24 anslagsposter, en för varje län, som hanteras av länsstyrelseraa. Rikspolisstyrelsen fömtsätts disponera centrala medel inom anslaget för vissa gemensamma behov inom polisorganisationen. Under ramanslaget har medel beräknats för löner, utmstning och
84
underhåll samt förvaltningskostnader m.m. Medel för anskaffande av Prop. 1992/93:100 bl.a. motorfordon, persondatomtmstning och andra invenferier har Bilaga 3 beräknats under anslaget. Det gäller även kostnader för underhåll. Vidare bör det även i år beräknas pengar på en särskild rampost under ramanslaget för polisväsendets brottsutredningskostnaden
Större investeringar m.m.
Under anslaget bör det finnas centrala raedel för större investeringar såsora radiosystera och andra infrastmkturella åtgärden Kostnader för utmstning ra.ra. sora endast skall finnas på ett fåfel platser och lärapligen inte kan anskaffas på annat sätt, bör finansieras raed dessa medel. Vidare bör Rikspolisstyrelsen disponera medel som kan användas som reserv, för särskilda satsningar ra.m.
Det är viktigt att den pågående offensiven raot bl.a. nyrekrytering av narkotikamissbmkare kan fortsätfe. Jag har därför beräknat 10 milj. kr. för att ytterligare försferka dessa insatsen
Medel för geraensara ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen. Min bedömning är att den gemensamma ADB-verksamheten äi ett stöd som fiämst tjänai den lokala polisoiganisationen. Däiföi böi medel motsvarande 112 milj. kn beräknas på en särskild rampost under detfe anslag. Detfe raöjliggör en fortsatt satsning på informationsbehandling och administrativ rationalisering.
Brottsutredningskostnader m.m.
Under denna rampost har beräknats raedel för kostnader raed anledning av brottsutredningar m.m. Hit hör bl.a. kostnader för fömndersökning, ersättning till sakkunniga, förpassning, passformulär ra.ra. Medel för detfe ändamål kan lämpligen inte beräknas för varje polismyndighet. Det är därför ändamålsenligt att medlen beräknas såsom tidigare på en särskild rampost under ramanslaget för den lokala polisorganisationen.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 9 891 189 000 kr.
c. ÅKLAGARVÄSENDET Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Åklagarväsendets uppgifter och organisation
Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagaraas huvudsakliga uppgifter besfer i att leda fönmdersökningar, att fatfe beslut i åfelsfrågor samt att föra felan vid domstol. Strafflagstiftningen har självfellet den störsfe betydelsen för åklagarverksamheten.
Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagarverksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsrayndighet för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är oianiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Hämtöver finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsto domstolen. Sammanlagt finns ca 50 personer ansfellda hos Riksåklagaren.
För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regionen Vid de regionala myndigheteraa, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör stotsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana sora rör ekonoraisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål sora äi säiskilt krävande och utövar dessutora ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndighetema i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndighetema i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, sfer utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagama i dessa tre distrikt fiillgör i princip samma uppgifter som överåklagama vid regionåklagarmyndighetema.
Hämtöver finns en stotsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagama vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i försto hand särskilt omfattande raål eller mål som berör flera regionen Sanunanlagt tjänstgör ca 1 250 personer vid de regionala och lokala åklagarmyndighetema.
Pågående reformarbete m.m.
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 4.2) har den parlamentoriskt sammansatto kommittén Åklagamtredningen -90, överlämnat betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Vidare har regeringen i juni 1992 läranat ett uppdrag till Stotskontoret att se över åklagarväsendets centrala organisation.
Andra uppdrag sora kan korama att få betydelse för åklagarväsendet gäller uppdrag lämnade till Riksåklagaren i årets regleringsbrev. Här kan särskilt nänmas uppdraget att utveckla metoder för att på ett ändamålsenligt sätt mäto prestotioner och produktivitet i åklagarverksamheten. Vidare kan näranas uppdragen att analysera tillsynsverksamheten och att
redovisa övervägandena gällande vitsordssystemet. Samtliga de nu nämna Prop. 1992/93:100 uppdragen skall redovisas under irmevarande budgefer eller i den Bilaga 3 kommande årsredovisningen.
Riksåklagaren har i september 1992 på regeringens uppdrag redovisat vilka utbildningsinsatser som vidfegits och planeras inom åklagarväsendet när det gäller sexualbrott mot bam. Uppdraget gavs mot bakgmnd av ett tillkännagivande av riksdagen (bet. 1990/91:JuU 15, rskn 1990/91:152).
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 delegerat budgefensvaret till regional nivå. Detfe innebäi att saratliga Regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndighetema i Stockholm, Göteboi;g och Malmö samt Sfets-åklagarmyndigheten för speciella raål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndighetema.
Förlängd budgetperiod
Åklagarväsendet har sedan budgeferet 1991/92 en ny treårig budgetrara. Detfe innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92 -1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslufet att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 -1993/94 utsträcks till att omfetfe även budgeferet 1994/95. Anledningen härtill var att regeringen önskade avvakfe bl.a. Åklagamtredningens -90 betänkande innan nya mydighetsspecifika direktiv beslufes.
Årsredovisning m.m.
Riksåklagaren har avlänmat en årsredovisning för budgeferet 1991/92. Årsredovisningen innehållei bl.a. en resulfetiedovisning. Någon uppdelning på veiksamhetsgrenai hai inte skett i resulfetredovisningen. Mått på presfetioner och produktivitet saknas. Kostnader har inte kunnat fördelas på presfetionen Riksåklagaren har dock inlett ett arbete i syfte att komma tillrätfe med dessa bristen En beskrivning har lämnats avseende bl.a. personalstmktur och kompetensutveckling.
Riksrevisionsverket (RRV) har genora dispens medgett att Riksåklagaren får tillämpa Bokföringsförordningens äldre besferaraelser för årsbokslut och löpande bokföring av fordringar och skulder budgeferet 1991/92. Detfe innebäi att Riksåklagarens åisredovisning besfei dels av en balansläkning och anslagsiedovisning, dels av en resultotiedovisning. RRV:s revisionsberättelse innehållei inga invändningan Vad avsei resultotredovisningen har RRV begränsat sin granskning till en bedömning av krav på fullsfendighet och dokuraenfetion. Dock påpekas vikten av att arbetet med att införa ett nytt redovisningssystem fullföljs under innevarande budgefen
87
Förenklad anslagsframställning Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 I sin förenklade anslagsframsfellning konsfeterai Riksåklagaren att arbetsbördan och arbetsbalanseraa växer särat att arbetsläget är synnerligen ansträngt och bekyraraersamt. Anfelet inkoramande mål till åklagarrayndigheteraa har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fera åren. Mellan åren 1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Saratidigt ökar målbalansema kraftigt. I syfte att förbättra effektiviteten har Riksåklagaren bl.a. delegerat budgetansvaret till regional nivå. Vidare har en fortsatt utbyggnad av datorstödet skett. Riksåklagaren begär att åklagarväsendets anslagsramar höjs.
Bedömning
Den resulfetorienterade styraingen sfeller stora krav på de centrala förvaltningsmyndighetema. Å andra sidan innebär systemet raed fleråriga budgetramar att anslagsmedlen kan utnyttjas smidigare samtidigt sora möjligheteraa till långsiktig planering ökan Betydelsen av den pådrivande roll sora Riksåklagaren har även i detfe avseende kan inte nog understrykas.
Det är väsentligt att rayndigheteraa på alla nivåer inora åklagarväsendet bedriver ett raålraedvetet effektiviseringsarbete. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkersfellas att åklagarverksamheten kan bedrivas i enlighet med sfetsmaktemas intentioner och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resursen
Jag ser det som angeläget att en fortsatt satsning görs på ADB-utbyggnaden. Under hand har meddelats att det för närvarande finns ca 500 persondatorer inom åklagarväsendet. Detfe innebär att drygt 1/3 av personalen nu har ADB-stöd i sin verksamhet. Riksåklagaren räknar med att samtliga befattningshavare, dvs. både åklagare och administrativ personal, komraer att förfoga över persondatorer inora två ån
Även chefsutvecklingen tillhör de angelägna satsningama inora åklagarväsendet.
Det ökade raåltillflödet till åklagarrayndigheteraa inger naturligtvis oro. Sora jag sagt i tidigare avsnitt (under anslag B. Polisväsendet, avsmtt 7) ska polisens arbete i högre utsträckning inriktas mot att förebygga brott. När detfe får genomslag torde en effekt bli att även inflödet av mål till åklagama dämpas. Självfallet måste, som jag nyss nämnde, redan nu kraftfulla insatser göras för att t.ex. hitfe rationeUa arbetsmetoder utan att ge avkall på rättssäkerheten. I det sammanhanget är införandet av ADB-teknik ett sätt; metodutveckling, erfarenhetsseminarier och kompetenshöjande åtgärder är andra sätt. En adekvat verksamhetsplanering och ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en ökad effektivitet i verksamheten.
Jag kan konsfetera att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Riksåklagaren. Jag avsfer från att här närmare kommentera årsredovisningen. Jag noterar dock att flerfelet av de krav
på en resulfetredovisning som anges i budgetförordningen inte har Prop. 1992/93:100 uppfyllts. Riksåklagaren är dock medveten om detfe och har lämnat Bilaga 3 upplysning härom i resultotredovisningen. Riksåklagaren har dessutom stortot olika projekt för att arbeto raed dessa frågon Jag fömtsätter att resulfetredovisningen i den kommande årsredovisningen koraraei att innehålla raei resultetinformation och att t.ex. nyckeltel och produktivitetsmått anges.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Riksåklagaren bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Riksåklagaren konuner därför att tilldelas ett räntekonto raed kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen C 1. och C 2. kommer att föras till detfe konto.
Anslagen till åklagarväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsfoiraen föi Sfetshälsan, öveigängen till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa föi budgetering av anslagen. Även riktlinjeraa föi dessa föiändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att sfellas till Riksåklagarens disposition koraraer slutligt att fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från de nedan budgeterade beloppen.
En särskild utredningsgrupp för utredning av viss ekonomisk brottslighet
Riksåklagaren har i noveraber 1992 inkommit raed en hemsfellan om extra resuisei för att tillskapa en särskild utredningsgrapp som under begränsad tid skulle fe sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet rikfed mot bankei och finansinstitut. Bakgmnden till frarasfellningen äi bl.a. de synneriigen stora kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren och där en del av förlusteraa kan anfes bero på brottsliga gäraingar
Till den särskilda utredningsgrappen skulle knyfes några högt kvalificerade åklagare och ett par ekonoraiskt utbildade personen Det fömtsätts vidare att polispersonal med fiiUgod korapetens i tillräcklig utsträckning sfells till förfogande.
c 1. Riksåklagaren
1991/92 Utgift
21 116 903
1992/93 Anslag
23 015 000
1993/94 Förslag
23 812 000
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års rara räknas upp raed drygt 1 miljon kronon Beloppet avser huvudsakligen kostnader av engångs-karakfer hänförliga till en kommande flyttning till andra lokaler som Riksåklagaren nödgas till.
Föredragandens överväganden
Den flyttning som Riksåklagaren tvingas till medför naturligvis ökade kostnader för myndigheten. Jag ser det som naturligt att Riksåklagaren - som inte har något eget intresse av att byfe lokal - på något sätt korapenseras härfön Hur detfe skall gå till torde kunna lösas i saraförstånd med de nya lokalbrakaraa.
Jag anser att det inte finns skäl att frångå den ekonomiska planeringsram som gäller för innevarande budgetperiod. Detfe medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för pris- och löneomräkning.
Ett begränsat rationaliseringskrav (240 000 kr) tillärapas på Riksåklagaren.
Under återstoden av budgetperioden innebär detfe att planeringsramen bör uppgå till följande.
Budgeferet 1993/94 Budgeferet 1994/95 23 812 000 kr 23 812 000 kr
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksåklagaren för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr.
c 2. Åklagarmyndighetema Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 478 611584
1992/93 Anslag 506 575 000
1993/94 Förslag 535 366 000
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp raed drygt 15 railjoner kronon I detfe belopp ingår bl.a. raedel för ökade lokalkostnader (5,8 mkr) och medel för kompetenshöjande åtgärder (1,3 rakr). Större delen av beloppet (7 mkr) avser en redovisningsteknisk omföring inom Justitiedepartementets område.
Riksåklagaren begär dessutora att raraen försferks raed 6,2 miljoner kronor för att tillskapa en särskild utredninsgmpp för en viss typ av EKO-brottslighet.
Föredragandens överväganden
Tillströmningen av raål till åklagarrayndigheteraa ökar kontinuerligt. Samtidigt ökar målbalansema kraftigt. Sora jag nyss sa pekar detfe på en oroväckande utveckling.
Åklagarväsendet går nu in i det tredje året i den pågående budgetperioden. Endast i raycket speciella situationer kan det koraraa i fråga att under en pågående budgetperiod ändra en given planeringsrara. Enligt min raening utgör endast yrkandet om raedel för den särskilda EKO-utredningsgmppen en sådan undanfegssituation. Jag ser raycket positivt på detfe nya sätt att fe sig an en svåmtredd och komplicerad brottslighet. Anslaget bör således imder en tvåårsperiod försferkas för detfe ändamål. Jag bedömer det ytterligare medelsbehovet på anslaget till 4 railjoner kronon
Riksåklagarens förslag om ytterligare resurser för t.ex. kompetenshöjande åtgärder kan jag sora sagt inte biträda. Det bör vara möjligt att genora oraprioriteringar inora den raedelsrara sora fåstsfells avsätfe nödvändiga resurser för detfe viktiga ändamål.
Det nu sagda medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för EKO-utredningsgmppen samt pris-och löneomräkning.
Åklagarrayndigheteraa bör med hänsyn till arbetssituationen undanfes från det generella rationaliseringskravet.
Under återstoden av budgetperioden innebär detfe att planeringsramen bör uppgå till följande.
Budgeferet 1993/94 Budgeferet 1994/95 535 366 000 kr 535 366 000 kr
91 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Åklagarmyndigheterna för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 535 366 000 kr.
92 D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop. 1992/93:lOO
Bilaga 3
Allmänt om reformarbetet
Som framgått av min allmärma redogörelse (avsnitt 4.1) pågår det ett omfetfende reforraarbete inora domstolsväsendet. Ett väsentligt skäl härtill är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mer komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ner erforderlig tid och omsorg har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig.
Av flera skäl sfer det klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårighetema skall kunna undanröjas. Det är raot den bakgmnden frågoraa ora vad sora skall vara domstolamas arbetsuppgifter samt hur arbetsuppgifteraa skall fördelas raellan och inom domstolaraa bör bedöraas. Utan att nu fe sfeUning till enskildheter i liggande utredningsförslag konsfeterar jag att domstolsväsendet står inför stora förändringar som måste möfes raed en effektiv och slagkraftig organisation.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för insfensordningen i de allmänna förvaltningsdomstolaraa som jag angett i inledningen (avsnitt 4.1).
Budgetramen m m
I förra budgetpropositionen föreslogs att medelsbehovet för domstolsväsendet skulle läggas fast för endast den då kommande tvåårsperioden, dvs. för irmevarande budgefer och budgetåret 1993/94. Uppfattningen delades av riksdagen. Domstolsverket har under hösten 1992 avgivit en förenklad anslagsframsfellning för budgetåret 1993/94.
Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet
Byggnadsstyrelsen var fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten. Från denna tidpunkt har Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol upphört och lokalhållningsansvaret i princip överfegits av respektive myndighet. Det rent praktiska övertagandet av ansvaret för hyresavfelet m.m. för varje lokal genomförs nu successivt. Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 347 000 kvadratmeter Under innevarande budgetår disponeras ca 429 miljoner kronor för lokalkostnaden
93 Räntebeläggning m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden och presenterat den modell som bör tillärapas. Dorastolsveiket bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell och kommer då att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslagen D 1 och D 2 kommer att föras till detfe konto.
Anslagen har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån hos Riksgäldskontoret och de nya principeraa för budgetering av anslag. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Stotsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som konuner att sfellas till Domstolsverkets disposition konuner att slutligt fastsfeUas enligt dessa riktlinjer och kan därför konuna att avvika från det nu budgeterade beloppet.
D 1. Domstolsverket
1991/92 Utgift
57 499 171
1992/93 Anslag
61 932 000
1993/94 Förslag
63 910 000
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolama, de allraänna förvaltningsdomstolaraa, Bosfedsdomstolen, arrende- och hyresnämnderaa, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråeraa. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra felan mot beslut i rättshj älpsfrågon
Chef för Dorastolsveiket äi en generaldirektör Inom verket fmns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekieferiat och en peisonalansvarsnämnd.
Från anslaget befelas också kostnadema föi verksamheten vid Nofe-rienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Personal
Dorastolsveiket sysselsätter för närvarande en personalstyrka motsvarande cirka 148 årsarbetskraften
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframsfellning att anslaget för budgeferet 1993/94 skall vara oförändrat i förhållande till föregående budgefen
94 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter är naturligtvis i högsfe grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har i framtiden. Som jag inledningsvis anfört hai Domstolsutredningen lämnat sitt betänkande Domstolama inföi 2 000-tolet. Betänkandet liksom promemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet - Oiganisation och administration i framtiden hai remissbehandlats och är nu föremål för ingående överväganden inom Justitiedepartementet. Dessa överväganden kan, som jag tidigare anfört, komma att leda till omfattonde föiändringar av Domstolsverkets och domstolamas arbetsuppgifter i framtiden. Domstolsverket fick i regleringsbrevet för budgeferet 1992/93 bl.a. i uppgift att delegera budgetansvar i så stor utsträckning som möjligt till enskilda domstolar Detfe arbete har utförts framgångsrikt och bör fortsätfe. Det ligger också i linje med de övriga förändringar som kan komma att ske av Domstolsverkets uppgifter och organisation. Det är dock för tidigt att redan nu låfe detfe få budgetmässiga konsekvensen
Mot bakgmnd av det nyss sagda och vad som anförts om tvååriga budgetramar föreslår jag därför att anslaget skall beräknas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1992/93. Emellertid skall för Domstolsverket även detfe budgetår gälla ett rationaliseringskrav. Från anslaget bör därför föras bort ett belopp om 1,3 miljoner kn
Med hänsyn till det anförda bör anslaget under budgetåret uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 63 910 000 kr
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolsverket för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 910 000 kr
95 D 2. Domstolama m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 2 172 213 235
1992/93 Anslag 2 378 759 000
1993/94 Förslag 2 445 640 000
Allmänna domstolar är tingsrätteraa, hovrätteraa och Högsfe domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätten Det finns 97 tingsrätten Hovrätterna är överrätter i de raål som överklagas från tingsrätteraa. Det finns 6 hoviättei: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsraål), Göfe hovrätt (5 avdebingar). Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdehiingar). Hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar). Hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdelningar).
Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna. Domstolen är indelad i tre avdelningar I domstolen finns 22 justitieråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsfe domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätteraa, kammarrätteraa och Regeringsrätten.
Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammarrätteraa. Det fmns 24 länsrätten
Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från länsrätteraa. Det fmns fyra kanunarrätter: Kammarrätten i Stockholm (10 avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8 avdelningar). Kammarrätten i Sundsvall (6 avdelningar, varav två lokaliserade i Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar, varav en extra avdeUiing). I anledning av den nya insfensordning för rättskipning i socialförsäkringsmål som trätt i kraft fullt ut den 1 juli 1992 och sora bl.a innebär att försäkringsrätteraa avskaffats, har kammarrättema försferkts. Sålunda har i jämförelse med föregående budgefer kammarrätteraa i Stockholm och Sundsvall tillförts vardera två avdelningar (de nya avdebiingama i Kararaarrätten i Sundsvall har lokaliserats till Umeå) och kanunarrättema i Göteborg och Jönköping vardera en avdelning.
Regeringsrätten är högsto allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrättema. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Dorastolen är indelad i tre avdelningar I domstolen finns 20 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna.
Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål som överklagas från kammarrättema och mål från Arbetsmarknadsstyrelsen. Domstolen har 10 lagfama och 10 andra ledamöten
Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenänmd
i hyrestvister särat avgöra vissa typer av sådana tvisten Arrendenämn- Prop. 1992/93:100
derna har motsvarande uppgift i arrendetvisten Flertolet av nänmderaa Bilaga 3
har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderaa har
gemensamt kansli med arrendenänmderaa. Sådana kanslier finns på 12
orten
Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnänmdema.
Från anslaget betolas också kostnaderaa för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Personal
Domstolsväsendet sysselsätter en personalstyrka motsvarande cirka 5 190 årsarbetskraften
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgeferet 1993/94 - i förhållande till vad som förra året i samband raed den fördjupade anslagsprövningen anvisats för innevarande budgefer - räknas upp med sammanlagt 35 miljonei kn Ökningen avsei främst personalförsferkningar med anledning av ökad måltillströmning, försferkning av resursema för personalutbildning och lokalkostnaden Dessutom begär verket - utan att frarasfeUa något yrkande om förhöjt anslag - kompensation för ökade lokalkostnader i anledning av beslufede och planerade nya lokalpiojekt föl budgeferet 1993/94 med sammanlagt 18 miljonei ki.
Föredragandens överväganden
De allmänna domstolarna m.m.
Undei de senaste åren hai arbetsläget vid de allmänna domstolama varit pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål och ärenden. I synnerhet har detto gällt hovrättema och de större tingsrätteraa.
Antolet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive noferiemål) ökade med cirka 6 % mellan år 1990 och 1991. Ökningen innebär nästan en fördubbling av ökningsfekten jämfört med föregående år då anfelet inkommande brottmål ökade med 3,3 % . Det finns inget som pekai på att något trendbrott kan förvänfes under de närmaste åren. Även när det gäller tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om äktenskapsskillnad) har näranog en fördubbling av ökningsfekten av anfelet inkomna mål skett mellan år 1990 och 1991. Ökningen har uppgått till 16 % jämfört med ökningen mellan år 1989 och 1990, vilken var 8,6 %.
För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett. Sammanfeget har anfelet inkomna konkuisärenden år 1991 jämfört med föregående år ökat med drygt 60 %. Det finns för närvarande inga tecken till avmattning i
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
den höga tillströmningstakten. Prop. 1992/93:100
När det gäller bouppteckningsärenden är situationen alltjämt raycket Bilaga 3 besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetideraa för att få sådana ärenden handlagda oaccepfebelt långa. Anfelet inskrivningsärenden har däremot minskat dramatiskt, säkerligen till följd av den vikande fastighetsmarknaden, konjunkturläget och de svårigheter som kreditinstituten befinner sig i. Minskningen av antolet inkomna lagfarts- och inteckningsärenden var cirka 30 % under försto halvåret 1992, jämfört med motsvarande period föregående ån
Antolet raål i hovrätter tia har ökat kraftigt även under det senaste året. Ökningen uppgick raellan åren 1990 och 1991 till 7 %. Hovrätteraa har dock under år 1991 ökat sin målavverkning så att målbalansema med ett par undanfeg ändå inte ökade jämfört med föregående ån Dock har målbalansema ökat i alla hovrätter under 1992 med cirka 16 %. Målbalansema och därmed väntetiderna till följd av de senaste årens sfediga ökning av anfelet inkomna mål är därför överlag alldeles för stora för att i längden kunna accepteras.
Den i föregående års budgetproposition aviserade justeringen av hovrätteraas domkretsar har skett den 1 juli 1992 innebärande att Örebro län, som tidigare hörde under Svea hovrätt, har förts över till Göfe hovrätts domkrets.
I Högsfe domstolen har arbetsläget genomgått en försämring under år 1991 då anfelet inkommande mål ökade med 13 % jämfört med året innan. Trots att anfelet avgjorda mål ökat har målbalanseraa ändå blivit avsevärt mycket större än de var föregående ån
Arbetsbelastningen i hyresnämnderna har knappast ändrats under år 1991. Vid arrendenämnderaa har en nedgång av anfelet inkommna ärenden skett. För Bostadsdomstolen har den minskning av anfelet inkomna mål som skedde under år 1990 fortsatt under år 1991.
De allmänna förvaltningsdomstolaitia
Vid länsrätterna har anfelet inkommande mål ökat med cirka 15 % under år 1991 jämfört med föregående ån Denna ökning är främst hänförlig till socialförsäkringsmål, som tillfördes länsrätterna den 1 juli 1991, och fastighetsfexeringsmål under det att skattemålen och körkortsmålen har minskat i anfel. Att skattemålen minskar påtogligt visas också av stotistiken för försto halvåret 1992. Under den perioden har emellertid också psykiatrimålen, som tillfördes länsrätterna den 1 januari 1992, tillkommit. Målstotistiken för perioden tyder på en större tillströmning av sådana mål än som var beräknat vid reformens genomförande. Även för socialförsäkringsmålens del kan märkas en måltillströmning som ligger över den från början beräknade.
Bilden av arbetssituationen i kammarrätterna är något splittrad. Antolet inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detfe år inträffade emellertid en ökning av anfelet inkomna mål med drygt 10 %. Målökningen fortsatte år 1991 då antolet inkomna mål ökade med cirka 5 % jämfört med året innan. Samtidigt ökade kammarrättema sin
avverkningstakt ungefår lika mycket varför målbalansema då minskade Prop. 1992/93:100 något. Eraellertid har anfelet inkomna mål till kanunarrättema återigen Bilaga 3 ökat kraftigt under år 1992. Ökningen järafört med föregående år var, utan beaktande av socialförsäkringsmålen, så stor som 20 %. Lägger man till socialförsäkringsraålen blir raålökningen väsentligt större. Den förändring av domkretsindelningen för kammarrätteraa i Göteborg och Jönköping som aviserades i förra årets budgetproposition har genomförts fno.m. den 1 juli 1992, innebärande att Skaraborgs län, som tidigare hörde under Kanunarrätten i Göteborg, flytfets över till Kammarrätten i Jönköping.
Aibetssituationen i Regeringsrätten är i stort sett tillfredssfellande. Anfelet avgjorda mål ökade betydligt under år 1991. Dock ökade saratidigt anfelet inkomna mål varför en ökning av målbalansen under år 1991 inte har kunnat undvikas.
Försäkringsöverdomstolen m.m.
Den nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål har, sora jag tidigare nämnt, slufligt genomföits den 1 juli 1992, då föisäk-lingsiätteraas veiksamhet helt upphörde. I förra årets budgetproposition anförde jag att försäkringsrätteraas kvarsfeende balans, som skulle överlämnas till kammarrätteraa, kunde anfes bli cirka 7 500 mål. Försäkringsrätteraa överträffade under sin sisfe verksamhetstid den förväntningen och överlämnade cirka 6 700 mål till kammarrätteraa.
Måltillströmningen till Försäkringsöverdomstolen fortsatte att öka kraftigt under år 1991, delvis beroende på att anfelet mål som avgjorts i försäkringsrätteraa varit större än tidigare.
Medelstilldelning m m
Ifråga om arbetsläget i domstolama förtjänar även följande att framhållas. Vid tingsrätteraa har som framgår ovan måltillströmningen fortsatt att öka kraftigt. Det raålanfel som år 1991 i genomsnitt föll på varje enskild domares lott, 250 mål, är väsentligt högre än tidigare ån Vid både tingsrätter och hovrätter har målbalanseraa och väntetideraa ökat, trots de stora arbetsansträngningar som gjorts.
Vad gäller de allmänna föivaltningsdomstolaraa skall, fömtom vad jag sagt ovan om måltillstiömningen, även nämnas något om sammansättningen av länsrättemas målbalans för år 1991. Målbalansen är ju en beteckning på de mål sora av något skäl inte har kunnat avgöras vid en viss tidpunkt. I balansen ligger därför i normala fall till allra störsfe del sådana mål som är under någon form av beredning; alltså inte färdiga för avgörande. Vid länsrätteraa däremot består en så stor del som en tredjedel av målbalansen av sådana mål som är helt klara för avgörande. Denna siffra är klart otillfredsställande. Till detfe kommer att de olika typer av mål länsrätteraa handlägger till två tredjedelar besfer av förtursmål. Även kammarrätteraas balanssituation måste uppmärksammas i detfe sammanhang. Som jag nyss anföit hai antolet inkommande mål
ökat väsentligt. Även om kammarrätteraa också kraftigt har ökat sin Prop. 1992/93:1(X) avverkning av raål har ändå balansema stigit på ett sätt som inger oro för Bilaga 3 framtiden. Sålimda har anfelet balanserade mål i kammarrätteraa under år 1992 ökat med cirka 24 %. I sammanhanget bör också beakfes att många av de socialförsäkringsmål som överlänmats till kammarrätterna är vidlyftiga och tidskrävande.
Redan de nu redovisade omständigheteraa leder till att arbetsförhållandena vid domstolaraa måste följas med störsfe uppmärksamhet. Till detfe kommei att bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolarna samtidigt sfer inför en synnerligen ingripande omorganisation om vissa av Domstolsutredningens förslag genoraförs. Länsrätteraa kan till exerapel i fraratiden komma att få överfe ett mycket stort anfel olika måltyper från kammarrätteraa som försfe domstolsinsfens. Även om de tiUtänkfe reformeraa också kommer att irmebära att vissa måltyper, exempelvis körkortsmålen, i vissa avseenden kan föras bort från domstolama vore det olyckligt om en sådan reform i initialskedet försvåras av alltför höga balanser vid de mottogande domstolama.
Domstolsväsendet tillfördes emellertid inför innevarande budgefer vissa resurser för att klara av sitt ansträngda arbetsläge. Sammanlagt tillfördes domstolsväsendet för detto ändamål 88 miljoner kr, varav 18 miljonei som peimanent tillskott. 1 vad mån dessa åtgärder är tillräckliga är det för tidigt att ha någon besfemd uppfattning om. Det saknas därför nu underlag för att förorda anslagsförsferkningar till domstolsväsendet. Detfe sfellningsfegande beror naturligtvis också på det rådande sfetsfinansiella läget och de stora besparingskrav som gäller för hela den offentliga verksamheten. Domstolsväsendet bör därför för närvarande bli föremål endast för tekniska justeringar av budgetramen samt pris- och löneuppräkning. Å andra sidan bör inte heller några rationaliseringskrav eller besparingar läggas ut över domstolsväsendet.
Alla myndigheter med ramanslag och som uppfyller bokföringsförordningens krav skall i princip finansiera sina investeringar i anläggningstillgångar med lån hos Riksgäldskontoret. Detfe gäller även sådan utmstning till domstolama som hittills fmansierats genom det särskilda reservationsanslaget D 3 Utmstning till domstolar m.m. Jag föreslår därför att det anslaget avskaffas fno.m. budgetåret 1993/94. De investeringar som skulle ha finansierats via detfe anslag får allLså i stället finansieras genom lån hos Riksgäldskontoret. Jag har bedömt nyinvesteringsbehovet för dessa ändamål till omkring 26 miljoner kr för nästkommande budgefen Anslaget D 2 Domstolama m.m. bör därför tillföras 12,8 miljonei ki föi att täcka kostnadema för försfe årets amorteringar och räntor för nyinvesteringama och den del av innevarande budgefers investeringar på det nu upphörda anslaget som hänför sig till den ingående reservationen på anslaget.
Inom Socialdepartementets område pågår lagstiftningsarbete med avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade och ändrade besferaraelser om bostodsbidrag. I fråga om bostodsanpassningsbidrag har proposition avlämnats till riksdagen. Reformema innebär bl.a. att de allmänna förvaltningsdomstolama kommer att tillföras ett stort
anfel nya mål för överprövning. Den tiUtänkfe lagstiftningen avses träda Prop. 1992/93:100 i kraft den 1 januari 1994 och beräknas medföra kostnadsökningar för Bilaga 3 domstolsväsendet med sammanlagt 22,2 miljoner kr per ån Av tekniska skäl kan anslaget inte redan nu tillföras medel till feckande av upp-konunande kostnader men jag har för avsikt att i kompletteringspropositionen våren 1993 föreslå att anslaget D 2 Domstolama m.m. tillförs medel raed det belopp sora i detfe avseende belöper sig på budgeferet 1993/94.
Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört bör anslaget under budgeferet uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 2 445 640 000 kr.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolarna m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett raraanslag på 2 445 640 000 kn
101 E. KRIMINALVÅRDEN
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Under ansfeltsvistelse skall åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras liksom arbetet raed att bekämpa narkotikamissbmket på ansfeltema.
- Utvecklingsarbetet inom frivården skall vara inrikfet på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
- Transportverksamheten inom kriminalvården effektiviseras och omorganiseras.
- Det femåriga rationaliseringsprogramraet fortsätter.
- Ramstyming med en ny anslagsstmktur införs för kriminalvården.
1. Struktur- och organisationsfrågor
Arbetet inora kriminalvården besfer bl.a. i att verksfella fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna liksom för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom 1974 års kriminalvårdsreforra. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, underlätfe de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Kriminalvården fick en ny orgamsation den 1 januari 1991. Oraorga-nisationen innebar bl.a. att anfelet regioner minskades fiån dåvarande tolv till sju och att riksansfelteraa föides in undei regioneraa. Den regionala organisationen försferktes och dess uppgifter blev bl.a. att leda kriminalvården i regioneraa enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksaraheten vid de lokala myndigheteraa och att utöva tillsyn över deras verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentrerades på övergripande uppgiften Hit hör bl.a. att meddela föreskrifter, råd och riktlinjer för kriminalvården inom ramen för de lagar och andra författningar som gäller på onuådet. Styrelsen skall också ge sfetsmaktema underlag för utveckling av kriminalvården, planera och utvärdera kriminalvårdens verksamhet samt bedriva central utbildning.
Oiganisationsföiändringen medföide också att behovet av personal vid Kriminalvårdsstyrelsen minskade. Anfelet tjänster vid styrelsen minskade redan budgeferet 1990/91 från omkring 320 till omkring 230. Därefter har ytterligare besparingsbeting lagts fast för Kriminalvårdsstyrelsen varför organisationen t.o.m. budgeferet 1993/94 skall spara ytterligare 10 miljoner kronon
Utöver detfe har kriminalvården i dess helhet under flera år sfellts inför krav på rationaliseringar I ett särskilt regeringsuppdrag till Kriminal-
vårdsstyrelsen den 24 januari 1991 angavs de närmare riktlinjema för ett Prop. 1992/93:100 långsiktigt rationaliseringsarbete under budgeferen 1991/92 - 1995/96 Bilaga 3 innefatfende bl.a. reella besparingar inora verksamhetsområdet.
Resulfetet hittills av rationaliseringsarbetet är mycket gott. Organisationen har på alla nivåer på ett föredömligt sätt påbörjat ett omfattande förändringsarbete i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten.
Arbetet med en decentraliserad organisation och beslutsordning inora kriminalvården går nu vidare. Jag anser att rationaliseringsarbetet bör fullföljas enligt det tidigare fastlagda programraet.
2. Pågående översynsarbete
För närvarande arbefer två koramittéer raed fiågoi sora äi av väsentlig betydelse föi krirainalvåidsveiksamheten.
Regeringen hai den 2 april 1992 tillkallat en pariamenferisk kommitté, den s.k. Fängelseutredningen, för att göra en genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Kommitténs huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för ansfeltsplacering som bör tillämpas i fraratiden samt att anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla ansfeltema narkotikafria skall därvid särskilt uppmäiksammas. Kommitténs aibete skall vara avslufet den 1 juli 1993.
Enligt lagen (1974:203) om kriminalvåld i ansfelt skall kriminalvålden i ansfelt utfoimas så att den infegnes anpassning i samhället främjas och att skadliga följdei av frihetsberövandet motverkas. I direktiven slås fast att detfe skall vara utgångspunkten även i fortsättningen samtidigt sora samhällets berättigade krav på skydd måste ges stor vikt. Under de senaste åren har specialiseringen inom kriminalvården ökat så att man i större utsträckning kan anpassa innehållet i verksfelligheten efter behoven i det enskilda fallet. I direktiven framhålls att det är angeläget att de möjligheter som finns utnyttjas på bäsfe sätt och att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling när det gäller verksamhetens inriktning. Denna utveckling försvårar dock av naturliga skäl tilllämpningen av närhetsprincipen, sora innebäi att den dömde i allmänhet skall placeras på en ansfelt i näiheten av sin hemort, och av noimaliseringsprincipen, sora innebär att de infegna skall få del av samhällets stödåtgärder och vårdinsatser på sanuna sätt som andra medborgare. I kommitténs uppdrag ingår att göra en bedönming av hur utvecklingen under senare år har påverkat tillämpningen av dessa principer och att överväga behovet av att göra avsteg från dem.
I direktiven anges några områden sora kommittén särskilt bör behandla. Bland annat skall kommittén göra en bedömning av den differentiering av infegna som nu sker med avseende på narkotika, kvinnliga infegna, ungdoraar samt behandling av män dömda för öveigiepp mot kvinnoi och bam. Vad gäller vistelser utom ansfelt har kommittén fått i uppdrag att undeisöka om man genom lagstiftning ellei på annat sätt kan minska
missbruket av permissioner, att undersöka om villkoren för frigång kan Prop. 1992/93:100 utformas på ett tydligare sätt särat att göra en bedömning av hur s.k. Bilaga 3 §34-vistelser bör utnyttjas i framtiden.
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår, sora tidigare har framgått, att se över det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad. Komraittén skall pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detfe i så fall skall vara utformat. Kommittén skall vidare överväga möjligheteraa att vidareutveckla användningen av olika alteraativ till fängelsestraff. Bland annat skall kommittén föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet och pröva ora det är raöjligt att införa någon form av intensivövervakning. Kommittén skall dessutom överväga hur påföljdssystemet kan bli tydligare och överskådligare t.ex. genom att alla de icke frihetsberövande påföljdema, med undanfeg för böter och överlämnande till särskild vård, inordnas under en geraensara påföljd kallad villkorligt fängelse.
3. Kriminalvårdens verksamhet
3.1 Anstalter och häkten
érksamhet
Inora anstelts- och häktesorganisationen farms den 1 oktober 1992 19 riksansfelter och 58 lokalansfelter med sammanlagt 2 657 slutna och 1 632 öppna platser samt 30 häkten med 1 367 platsen
Sedan en tid tiUbaka pågår ett omfattande forändringsarbete inora krirainalvårdsansfelteraa och häktena. Arbetet syftor till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt sora kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genora att tillsynspersonalen får ansvarsftillare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap inföis.
Undei senare åi har det skett en utveckling mot en ökad specialisering inora anstoltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning. De omfattande vård- och behandlingsinsatseraa för de intogna har olika inriktning och vänder sig till olika kategorien
Det har bl.a. skett en utökning av antolet motivations- och behandlingsplatser för narkotikamissbmkare inom kriminalvården. För närvarande finns det ca 320 sådana platsen Av Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframsfellning fraragår att under den senaste femårsperioden har i genomsnitt ca 45 % av de infegna med strafftider över två månader bedömts vara narkotikamissbmkare. Den förändring i klientelet som har skett under perioden är att andelen grava narkotikamissbrukare har ökat.
Vid några ansfelter bedrivs vidare verksamhet i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. Anfelet personer dömda till fångelse för sexualbrott har ökat sedan början av 1980-felet. Under åren 1988 - 1990 dömdes i raedelfel 256 personer per år till fängelse för sexualbrott.
Även i övrigt finns en strävan att anpassa verksamheten vid ansfeltema
för olika kategorier av infegna. Bland annat bedrivs s.k. ratt- Prop. 1992/93:100 fålleverksamhet vid tolv ansfelten Vidare har kriminalvården under Bilaga 3 budgeferet 1991/92 utorbefet ett särskilt prograra i fråga om våld och drogen
Även anfelet infegna kvinnor har ökat sedan börjat av 1980-felet. Under den senaste femårsperioden har det i genorasnitt funnits 196 kvinnliga infegna pei dag. Tofelt finns det 210 ansfeltsplatsei föi kvinnliga infegna. En riksansfelt och en lokalansfelt är avsedda enbart för kvinnon
Till gmnd föi utvecklingen mot en ökad differentiering av de infegna liggei bl.a. de krav på föiändringai som sfetsmakteraa utfelat undei senare ån Häi kan nämnas att riksdagen vid flera tillfållen erinrat ora att självklara riktraärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att infegna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt raissbmk inte skall behöva koraraa i kontakt raed naikotika under ansfeitsvistelsen, att missbmkare avskärs från tillförsel av droger och att infegna förhindras att bedriva narkotikahandel inora ansfeltema och ute i samhället.
Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inora ansfeltema när det gäller verksamhetens inriktning. Men en långt driven specialisering av ansfeltema riskerar att leda till svårigheter att placera fängelsedömda som inte tillhör "rätt kategori" på lediga platser, vilket i sin tur kan leda till att ansfeltsplatseraa inte utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen har i beslut den 20 juni 1991 meddelat särskilda direktiv för Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframsfellning föi budgetåren 1993/94 - 1995/96. I de säiskilda direktiven hai redovisningar och bedömningar begärts inom flera av de områden som är föremål för fängelseutredningens översyn. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat dessa i sin fördjupade anslagsframsfellning. Jag avvakfer fUngelseutredningens betänkande i dessa delar och återkommer därför till frågan om kriminalvård i ansfelt vid ett senare tillfålle.
Beläggningssituationen m.m.
Beläggningssituationen vid kriminalvåidsansfelteraa hai under senare år varit i stort sett oförändrad. Under hösten 1992 har emellertid en kraftig uppgång skett. Medelbeläggningen under tiden augusti - december har legat drygt 200 över den nivå sora hittills varit den normala. Samtidigt har också beläggningsnivån vid häktena varit mycket hög.
Den inträffade beläggningsökningen var inte fömtsedd. På mitt initiativ har därför Brottsförebyggande rådet gjort en analys beträffande utvecklingen av fängelsedomar under senare ån Av undersökningen framgår bl.a. att den tofelt utdömda fängelsestrafftiden år 1992 ökar med uppskattningsvis 14 % järafört raed år 1991.
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframsfeUningen gjort bedömningen att behovet av ansfelts- och häktesplatser av olika anledningar sfedigt komraer att öka under de närmaste åren framöven
I den treåriga mUande byggnadsplanen är sedan tidigare flera objekt
uppfegna som kommer att tillföra organisationen ansfelts- och/eller Prop. 1992/93:100 häktesplatsen Det finns dock flera faktorer som gör att situationen är Bilaga 3 relativt svårbedömd och det finns sannolikt anledning för mig att återkoraraa till regeringen raed förayad prognos längre fram.
3.2 Frivården
Det finns 57 frivårdsmyndigheter i landet. De har bl.a. ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsarbetet vid lokalansfelteraa samt för det kurativa arbetet vid häktena. Sedan den 1 juli 1992 har frivården dessutom hela ansvaret för personutredningsverksamheten.
Under budgeferet 1991/92 var medelanfelet övervakade klienter 13 321. Av dessa var 7 933 dörada till skyddstillsyn, 4 087 villkorligt frigivna och 1 301 infegna i ansfelt raed övervakare förordnad. Motsvarande raedelvärden budgeferet 1990/91 var 13 293, 7 915, 3 984 och 1 384.
Anfelet dörada till skyddstillsyn i förra av kontraktsvård har sedan påföljdskombinationen infördes den 1 januari 1988 varit omkring 370 per ån Av Kriminalvårdsstyrelsens resulfetanalys i den fördjupade anslagsframsfeUningen framgår att det finns stora skillnader raellan frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården. En anledning till dessa skillnader är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att konununemas ansträngda finansiella läge försvårat deras åfeganden av den del av behandlingen som kommuneraa förvänfes fmansiera. En annan anledning är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att öppenvården är dåligt utbyggd i raånga korarauner viUcet rainskar fömtsättningaraa för kontraktsvård.
Det är naturligtvis inte tillfredssfellande ora valet raellan skyddstillsyn i förra av kontraktsvård och frihetsberövande i form av ett fängelsestraff är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför rättsväsendet. Den tidigare nänrnda Straffsystemkomraittén skall enligt sina direktiv undersöka vilka åtgärder som behöver vidfes för att säkersfella att kontraktsvård skall sfe öppen för alla sora uppfyller de lagliga fömtsättningar sora gäller för påföljden. I awaktan på utredningens förslag i denna del är det dock enligt min mening viktigt att frivården i sin personutredande verksamhet arbefer med raålsättningen att man vid domstolen skall kunna föreslå kontraktsvård för alla som är lärapliga för denna påföljd.
Ett av syftena med personutredningsreformen var att frivården i ökad utsträckning skulle kunna föreslå domstolaraa konkret utformade planer för övervakningens innehåll i de fall skyddstillsyn skulle kunna komraa i fråga. Fömtora att påföljdsföislagen därraed blir bättre underbyggda skapar denna inriktning enligt rain mening gynnsamma fömtsättningar för den till hela landet den 1 januari 1993 utvidgade verksamheten med samhällstjänst.
Jag vill i sammanhanget nämna att Straffsystemkomraittén även hai till uppgift att utreda ora besfemmelsema som löi föreskrifter i saraband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare samt överväga ora det finns behov
av att förbättra kontrollen och efterlevnaden av de föreskrifter som har Prop. 1992/93:100 raeddelats. Bilaga 3
Sararaanfattningsvis vill jag betona vikten av att skyddstillsynspåföljden utvecklas så att den i ökad utsträckning kan utgöra ett alteraativ till fängelsestraff. Det utvecklingsarbete sora bedrivs inora frivården bör även i fortsättningen vara inrikfet på åtgärder sora kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former
3.3 Transportverksamheten
Kriminalvården utför ett stort anfel transporten Dessa sker såväl för den egna verksamheten sora för vissa andra rayndigheters verksamhet. Polisen ansvarar t.ex. för verksfellande av avvisningsbeslut i asylärenden, men förpassningen ombesörjs oftast av kriminalvården. En liknande uppgiftsfördelning gäller när polisen skall läinna handräckning vid transporter som genoraförs raed stöd av bl.a. lagen (1988:870) ora vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) raed särskilda besfemmelser ora vård av unga, lagen (1991:1128) ora psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) ora rättspsykiatrisk vård. Kriminalvården har i allmänhet kostnadsansvaret även i fråga om de transporter som utförs åt andra samhällsorgan. Möjligheteraa för kriminalvården att styra planeringen av dessa transporter är emellertid begränsade.
Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år ökat betydligt både volym- och kostnadsraässigt. Kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet uppgick budgeferet 1991/92 till ca 265 miljoner kronor, varav utlandstransporter svarade för ca 114 miljoner kronon Anfelet transporterade personer till utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från ca 3 100 budgeferet 1987/88 till drygt 9 400 personer budgeferet 1991/92. Prognosen för budgeferet 1992/93 är att ca 17 000 personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av kriminalvårdens transportorganisation. Även transportbehovet inom landet har ökat kraftigt till följd av högre beläggning vid ansfelter och häkten samt ändrad lagstiftning ora anhållande och häktning.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av kriminalvårdens transportorganisation. Översynen redovisades till regeringen den 2 december 1991. RRV har i granskningen av transportverksamheten funnit problem bl.a. i fråga om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra myndigheten RRV anser att det på gmnd av de negativa konsekvenser som transportema medför för vård- och behandlingsarbetet inom kriminalvården bör övervägas ora kriminalvårdsverket fortsättningsvis skall utföra transporter åt andra myndigheten Vidare lämnar RRV olika förslag till åtgärder som kan förbättra sfetsraaktemas styraing av verksaraheten inom ramen för ett oförändrat huvudmannaskap för transportverksamheten.
RRV:s rapport har remissbehandlats. En sammansfeUning av remissyttrandena hai gjorts och finns tillgänglig på Justitiedepartementet (dnr 91-3762). Huvuddelen av remissinstanseraa delar i allt väsenfligt RRV:s bedömningar och rekonunendationer eller läranar dessa utan erinran.
107 Bland remissinstanserna finns det dock olika uppfattningai vad gäller Prop. 1992/93:100 frågan om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra Bilaga 3 rayndigheter samt frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen inom kriminalvården.
Kriminalvården har begränsade möjligheter att styra planeringen av transporter för andra myndigheters räkning. I den nuvarande organisationen utförs en stor del av transportuppgiftema av personal som även tjänstgör i vård- och behandlingsarbetet. När behovet av transporter ökar medför det bl.a. att sådan personal i ytterligare omfattning måste fes i anspråk för transporten Problemen bör dock kunna begränsas genora en förändring av den nuvarande transportverksamhetens oiganisation och bemanning. Med hänsyn härtill äi rain bedömning att kriminalvålden tills vidare bör kunna utföra transporter även för andra myndigheters räkning.
När det gäller frågan om hur den fraratida transportverksamheten skall organiseras anser jag att det är angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen vidfer åtgärder för att effektivisera och rationalisera denna. Jag vill också understryka vikten av att finna en lösning sora bidrar till att begränsa de negativa konsekvensema för vård- och behandlingsarbetet. Den nya transportorganisationen bör därför utforraas och bemannas på ett sätt som föibättrar fömtsättningama att hantera transporter utan menliga återverkningar på kriminalvårdens verksarahet i övrigt. Vidare bör ansvarsförhållandena inom kriminalvården för transportverksamheten klargöras. Det är också viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar så långt möjligt följs åt. På så sätt skapas bättre fömtsättningar för att bedriva transportverksamheten effektivt och raed god hushållning av resursema. Det nya sfetiiga budgetsystemet fömtsätter också en redovisnings- och uppföljningsmodell sora gör det möjligt att bedöma bl.a. verksamhetens resulfet i förhållande till mål och insatfe resursen Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att tillse att ett ändamålsenligt uppföljningssystem för transportverksamheten uferbefes.
Jag anser att medel för inrikestransportema bör tilldelas inom kriminalvårdens ramanslag. Medel för utlandstransporteraa bör dock anvLsas över ett särskilt anslag. Ett särskiljande av resurseraa för utlandstransporter tiUsanunans med en omoiganisation rainskai de negativa konsekvenseraa föl våld- och behandlingsaibetet som annais uppsfei vid ökat transportbehov. Anfelet avvisningsbeslut i asylärenden äi helt avgörande föi omfattningen av utlandstransporteraa. Prognosen för denna verksamhet visar en klar ökning av behovet. Mot bakgmnd härav bör medel för utlandstransporteraa anvisas över ett förslagsanslag.
Jag har för avsikt att inora kort föreslå regeringen att uppdra åt Kriminalvårdsstyrelsen att omorganisera transportverksamheten raed raålsättningen att den nya organisationen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
4. Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Ansvaret för lokalhållningen inom kriminalvården övergår fno.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsen blir då lokalhållare för häktena och krirainalvårdsansfelteraa samt för kriminalvårdens administrativa lokalen Kriminalvåldens lokalbestånd uppgåi till ca 0,5 miljonei m. Under innevarande budgefer disponeras ca 425 railjoner kronor för lokalkostnaden
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframsfeUningen redovisat sin bedömning av det fraratida behovet av anstolts- och häktesplatsen Bland de olika faktorer som Kriminalvårdsstyrelsen anser påverkar behovet av anstoltsplatser kan nämnas införandet av samhällstjänst, den nya lagen om psykiskt stöida, ändrade regler om villkorlig frigivning, utvecklingen av antolet fängelsedörada samt de förväntode konsekvensema av Väg- och sjöfyllerikonunitténs förslag (se avsmtt 5.3.1). Kriminalvårdsstyrelsens samlade bedömning är att behovet av anstoltsplatser förväntos öka raed upp till 800 platser fram till budgeferet 1995/96.
Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att behovet av anstoltsplatser kommer att öka under de kommande åren. Många av de faktorer sora påverkar bedömningen är dock fortfarande osäkra varför jag bedömer storleken på behovsökningen något mer försiktigt.
Under år 1992 har beslut togits om till- och ombyggnad vid krirainal-vårdsanstolten Haparanda och häktet i Norrköping. Vidare har beslut fattots om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger, vardera med 32 platser vid kriminalvårdsanstoltema Hällby, Mariefred, Nyköping, Borås, Kristianstod och Ystod. Paviljongbyggnaderaa är i huvudsak en förberedelse inför det ökade behovet av platser till följd av den aviserade ändringen av reglema för villkorlig frigivning. För närvarande pågår dessutom nybyggnad av polishus med häkten i Malmö (120 platser), Örebro (57 platser) och Uddevalla (40 platser). Vidare konuner jag inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att påbörja byggnadsarbeten vid häktet Kronoberg i Stockholm. Åtgärdema avser bl.a. en förbättring av ventilationen.
Bland de byggnadsåtgärder inom anstoltsorganisationen som har upptogits i Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan ingår upprastning av kriminalvårdsanstolten Hall, en tillbyggnad med 84 platser vid kriminalvårdsanstolten Österåker samt utbyggnad av paviljonger med 20-32 platser vid kriminalvårdsanstolteraa Asptuna, Djupvik, Högsbo, Lindome, Mäshult, Roxtuna, Saltvik, Singeshult och Smälteryd. Enligt planen skall dessutom de ekonomiska fömtsättningaraa för renovering och fortsatt drift av vissa äldre anstolter prövas, i försto hand beträffande anstolteraa Växjö, Kristianstod-Centmm, Uppsala, Mariestod, Malmö, Norrköping och Kalman
Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge (120 platser), Helsingborg (80 platser) och Halmstod (40 platser). Vidare föreslår styrelsen om- och tillbyggnader vid häktena i Stockholm (Kronoberg), Umeå, Jönköping, Östersund och Mariestod.
5. Riktlinjer för resursanvändningen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Jag föreslår nedan att kriminalvården tilldelas huvuddelen av sina resurser över ett ramanslag. Till följd härav koramer Kriminalvårdsstyrelsen att ha att fördela resurseraa till de olika regioneraa utifrån behov av raedel för drift av anstolter och häkten särat för fri vårdsarbetet.
Härvid bör särskilt beaktos den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort vad avser utvecklandet av frivården och olika frivårdspåföljder. Regeringens målsättning är att effektivisera frivårdsarbetet och att utveckla alteraativa påföljder till fängelsestraff såsom samhällstjänst och kontraktsvård. Det är därför särskilt angeläget att frivårdsorganisationen sfer msfed inför dessa förändringar och också resursmässigt kan fe sig an derma utveckling.
Som jag närant under avsnitt 5.5 Kriminalvården niåste verksamheten vid de slutna ansfeltema och häktena, lokaler och teknik utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intogna awiken
Under anstoltsvistelse bör åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras. Jag har i dessa avseenden redan tidigare närant verksamhet bl.a. för behandling av män som är dömda för öveigrepp mot kvinnoi och bara och s.k. rattfåUekuisen
Aibetet med att bekämpa naikotikamissbmket på ansfeltema böi prioriteras vaivid regeringens öveigripande målsättning, ett naikotikafritt samhälle, naturiigtvis gällei även föi veiksamheteraa inom kriminal-våiden.
Vidare böi säiskilt beakfes att arbetet med att motivera narkotikamissbrakare att underkasfe sig behandling av adekvat vårdgivare skall intensifieras. I denna uppgift ingår sora ett naturligt inslag även åtgärder för bekämpningen av AIDS.
Personalutbildningen bör inriktes på områden som underlätter genomförandet av ovan angivna satsningan Därutöver bör utbildningsinsatser särskilt göras i samband med att vård- och tillsynspersonalens arbetsuppgifter förändras.
6. Förändrad styrning av kriminalvården
Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att kriminalvården tilldelas en treårig budgetram. Mot bakgmnd av dels den pågående översynen av kriminalvård i anstelt, dels den pågående översynen av det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad har jag inte ansett det ändamålsenligt att nu göra en prövning av verksamheten för längre tid än ett budgefen Medlen bör dock tilldelas kriminalvården över ramanslag och med tillämpning av s.k. anslagskredit. Syftet är att åsfedkomma att ansvai för verksamhet och resursprioriteringar följs åt och att skapa ytterligare fömtsättningar för en vidgad decentralisering av budgetplanering och budgetansvar till regionala och lokala myndigheten
En utgångspunkt för anslagskonstmktionen bör vara att verksamhetsansvar och ekonomiansvar följs åt i störsfe möjliga utsträckning. Det innebär bl.a. att de lokala kriminalvårdsmyndighetema bör ha stor frihet
att själva besfemma ora användningen av de medel som finansierar resp. Prop. 1992/93:100
rayndighets verksarahet inora en för varje myndighet gällande kostnads- Bilaga 3
ram.
Saratidigt är det klart att vissa raedel även i fortsättningen raåste hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de ytterst är avsedda för de lokala myndighetemas behov. Sådana gemensanuna raedel kan avse t.ex. större investeringar särat utgifter som är svåra att beräkna på förhand.
7. Det huvudsakliga innehållet i budgetförslagen
Kriminalvården befinnei sig för närvarande i ett ansträngt läge. Beläggningen vid ansfelter och häkten är hög samtidigt sora organisationen genomför en programenlig rationalisering. Därtill kommer nya arbetsuppgifter framför allt inom fri vården och nya arbetsmetoder inom kriminalvålden i ansfelt.
Mot bakgmnd härav föreslås att krirainalvåiden för nästkommande budgefei eihållei i huvudsak de medel som beräknats föi innevarande ån Besparingai hai, som tidigare angetts, utlagts enligt det femåriga rationaliseringspiogram som veiksamheten omfatfes av. Vid beiäkning av medel hai hänsyn också fegits till de aviserade ändringaraa i regleraa ora villkoriig frigivning.
Säiskilda medel föreslås även i åi tillföras föi naikotikabekämpningen vid ansfeltei och häkten och föi insatsei mot AIDS. Vidare har medel frigjorts inom rationaliseringsarbetet som föreslås fmansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. för metodutveckling och personalutbildning samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Anslagen för kriminalvårdens myndigheter har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övei;gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att sfellas till myndigheteraas disposition kommer slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från de nu budgeterade beloppen.
111 E 1. Kriminalvårdsstyrelsen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1991/92 Utgift 108 087 638
1992/93 Anslag 97 680 000
1993/94 Förslag 106 609 000
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionrayndighetema, krirainalvårdsansfelteraa, häktena och frivårdsrayndigheteraa. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderaa.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör Vid Kriminalvårdsstyrelsen finns också en styrelse.
Fiån anslaget befelas kostnaderaa föi Kriminalvåidsnäinndens veiksara-het.
Kriminalvårdsstyrelsen
Krirainalvåidsstyrelsen föreslåi att anslaget minskas med 7 miljonei kronon
Föredragandens överväganden
Kriminalvårdsstyrelsen fick i ett regeringsbeslut den 20 juni 1991 i uppdrag att minska utgifteraa på anslaget E 1 Kriminalvårdsstyrelsen med minst 10 miljoner kronor under budgeferen 1991/92 - 1993/94. Under de två försfe budgeferen minskades utgiftema med sammanlagt 3 miljoner kronon Jag har under anslaget gjort resterande nedskäraing, ca 7 railjoner kronor, i enlighet med rationaliseringsuppdraget.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen föras till detfe konto.
I övrigt hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvålden.
Hemställan
Jag hemsfellei att regeringen föreslåi liksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen föi budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 106 609 000 kn
112 E 2. Kriminalvården Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1991 /92 Utgift 2 516 605 740'
1992/93 Anslag 2 699 511 OOO'
1993/94 Nytt anslag (förslag) 3 298 089 000
' Anslaget E 2. Kriminalvårdsanstalterna.
Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och E 6. Utbildning av personal m.fl.
Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen yrkar sararaanlagt 15,6 miljoner kronor för drift av dels nya häktesplatser, dels ytterligare ansfeltsplatser som raåste tillföras organisationen på gmnd av ändrade regler om villkorlig frigivning.
En höjning av ersättningaraa till lekmannaövervakaraa inora frivården föreslås. Vidare begärs ytterligare raedel för drift och utveckling av ADB-system.
För maskin- och verktygsutmstning till arbetsdriften samt för inven-ferieutmstning inom kriminalvården har Kriminalvårdsstyrelsen beräknat ett investeringsbehov av 113,7 miljoner kronon
Föredragandens överväganden
Under anslaget har medel beräknats för verksaniheten vid krirainalvårdsansfelteraa och häktena, inora frivården och vid regionmyndigheteraa, såsom kostnader för personal, övriga förvaltningskostnader, kostnader för de infegna, transportkostnader som inte avser utlandstransporter, lokalkostnader m.m. Under anslaget har också beräknats kostnader för ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämnderaa och bidrag till enskild frivårdsverksamhet. Dessutom har kostnader som uppkoraraer till följd av de aviserade ändringama i reglema ora villkorlig frigivning beräknats under anslaget.
Sora jag nämnde under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen har chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell sora bör tillärapas. Kriminalvården bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 2. Kriminalvården föras till detfe konto.
Fömtom vad som nedan anförs hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården.
113 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Rationaliseringskrav Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1 det föregående har jag förordat att det långsiktiga rationaliseringsarbetet inom kriminalvården bör fortgå. Budgeferet 1993/94 är det tredje året i den femåriga rationaliseringsplanen. Det femåriga spaimålet uppgår till 150 miljoner kronon Rationaliseringskravet för budgeferet 1993/94 under anslaget E 2 är i reella besparingar 11 iniljoner kronon
Det dämtöver frigjorda rationaliseringsutrymmet, ca 22 railjoner kronor, bör användas för att finansiera strategiska insatser i det förayelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Frivånden
För verksamheten inom frivården bör särskilt beakfes den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort under senare år vad avser utvecklandet av frivårdsverksamheten och olika frivårdspåföljder Här kan nämnas de ytterligare resurser på sanunanlagt ca 49 railjoner kronor som tillfördes frivården för innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bilaga 3, s. 123 ff). Resurstillskottet var avsett för personutredningsförfarandet samt utvecklandet av samhällstjänst och kontraktsvård. Det är angeläget att det nuvarande tofela resursmässiga utrynunet för frivårdsverksamheten bibehålls för att ge utrymme för den förvänfede utvecklingen.
Narkotikabekämpning och insatser mot AIDS
Insatser som syfter till att motivera narkotikamissbmkare att underkaste sig adekvat behandling under s.k. § 34-vistelse eller vid frigivningen bör ytterligare utökas och effektiviseras. Särskilda åtgärder bör även vidtes för bekämpningen av AIDS, för att bl.a. begränsa smittspridningen bland narkotikamissbmkare. För dessa insatser har särskilda medel anvisats under flera budgefen Jag har under anslaget beräknat 17 miljonei kronor för dessa insatser för nästkommande budgefen
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kriminalvården för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 298 089 000 kn
114 E 3. Utlandstransporter Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1993/94 Nyu anslag (förslag) 125 000 000
Som jag har förordat i det föregående bör medel för kriminalvårdens utlandstransporter tilldelas över ett särskilt anslag. Under anslaget har medel beräknats för löner till den personal som behövs för planering och genoraförande av utlandstransporteraa, transportkostnader inkl. biljetter, kostnader för utbildning, datorstöd samt övriga kostnader sora uppkoraraer till följd av utlandstransporten
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Utlandstransporter för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 125 000 000 kn
115 F RÄTTSHJÄLP M.M. Prop. 1992/93:lOO
Bilaga 3
F 1. Rättshjälpskostnader
1991/92 Utgift 732 070 138
1992/93 Anslag 649 400 000
1993/94 Förslag 815 100 000
Från anslaget befelas de kostnader sora enligt rättshjälpslagen (1972:429; oratryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall befelas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfatfer allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgeferet 1993/94 uppgår till 815 100 000 kn I beloppet ingår medel som Sfetens invandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utiänningslagen (1989:529).
Föredragandens överväganden
Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bisfend i rättsliga angelägenheter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskn 1972:205). Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger bl.a. i syfte att minska sfetens kostnader för rättshjälpen. År 1988 trädde omfatfende ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet. 1987/88:JuU21, rskn 1987/88:193). Ändringama innebar bl.a. att möjlighetema att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgränsen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifteraa, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades raöjligheteraa att få allraän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegmpper, bl.a. sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar
Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostnaderaa för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnadsneutral, och de gmndläggande målsättningaraa för samhällets rättshjälp skulle sfe fast. Tanken var att de begränsade resurser som sfer till buds för sfetiigt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988 års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjligheteraa att minska sfetens kostnader för rättshjälpen.
Kostnaderaa för rättshjälpen har ökat under de senaste budgeferen och
har stigit till en nivå sora i rådande sarahällsekonoraiska situation inte Prop. 1992/93:100 ter sig försvarlig. I förra årets budgetproposition aviserades därför Bilaga 3 besparingsåtgärder raed 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskn 1991/92:183).
Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. lämnat förslag med syfte att minska kostnaderaa för rättshjälpen. Fömtom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder sora bör genoraföras för att uppnå de beslufede besparingaraa. Det är svårt att exakt ange hur stora besparingar som förslagen kan medföra. Sammanteget bör dock de föreslagna lagändringaraa och de övriga aviserade åtgärderaa raedföra avsevärda besparingar
Taxor inom rättshjälpsområdet
I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) fömtsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av fexon För närvarande finns två fexor: en fexa för ersättning till offentiig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en texa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Enligt den förstnänmda fexan besferas ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Ersättningen enligt den senare fexan beräknas i huvudsak efter en i fexan angiven summa för allt arbete i målet. Sedan 1988 baseras de båda fexoma på en gemensam timkostnadsnorm.
Timkostnadsnormen gmndas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråeraa och i rättstillärapningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid besfemmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälpsonu-ådet.
Domstolsverket fastsfeUer raed stöd av 22 § rättshjälpsförordningen (1979:938) texor på gmndval av en timkostnadsnorm som beslutes av regeringen. I propositionen (1992/93:109) om ändring i rättshjälpslagen ra.ra. utfelas bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de nuvarande beräkningsgranderaa för fastsfeUandet av normen bör ses över och att regeringen tills vidare bör besfenuna timkostnadsnorraen. Det sägs vidare att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreforra - att själv-kostnaderaa vid de allraänna advokatbyråeraa torde få tillmätas stor betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen - inte innebär att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna behöver vara så utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgmnd konsfeteras att det finns utiymme föi att i kostnadsdämpande riktning göra en friare bedönming än tidigare. Vidare förordas en ordning som iimebär att differentierade tiinkostnadsnoimei föi brottmål och tvistemål återinförs.
I beslut den 5 november 1992 besfemde regeringen för år 1993 timkostnadsnormen avseende fexa för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och konkursförvaltertexa till 712 kr exkl. mervärdeskatt (890 kr inkl. mervärdeskatt) samt avseende brottmålstexa i tingsrätt och hovrätt till 680 kr exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl. mervärdeskatt).
117 Såsom anges i propositionen bör raöjligheten att utvidga brottmålstexans Prop. 1992/93:100
tillämpningsområde övervägas. Även utgångspunkteraa för beräkning av Bilaga 3 saktexan bör ses över, liksom möjligheten att texereglera ytterligare ärendekategorier på rättshjälpsområdet.
Medelsbehovet
Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgeferet 1993/94 till 815 100 000 kr. De föreslagna ändringama i rättshjälpslagen och de beslufede nivåema på timkostnadsnoiraeraa kommei att medföra besparingai på anslaget. Med hänsyn till osäkeiheten vad gällei besparingaraas storiek och till anslagets konstmktion anser jag inte att det finns anledning att minska det föreslagna anslaget i förhållande till Domstolsverkets beräkningar
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpskostnader för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 815 100 000 kn
F 2. Rättshjälpsmyndigheten
1991/92 Utgift 10 717 146
1992/93 Anslag 10 714 000
1993/94 Förslag ' 11684 000
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälpsmyndigheten har 24 ansfellda. Från anslaget befelas även kostnadema för verksaraheten vid Rättshjälpsnämnden.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgeferet 1993/94 försferks raed sararaanlagt 270 000 ki i föihållande till vad sora anvisats föi budgeferet 1992/93. Beloppet avsei 0,5 tjänst som föredragande hos Rättshjälpsnära-nden och ökade resekostnader för Rättshjälpsnänmdens ledaraöter
Föredragandens överväganden
Rättshjälpsmyndigheten fullgör kanslifunktionen åt Rättshjälpnämnden vilket bl.a. innebär att Rättshjälpsmyndigheten svarar för beredning och föredragning av nämndens ärenden. Anfelet till näranden inkomna ärenden har ökat under senare ån Ökningen uppgick till 42 % mellan åren 1990 och 1991. Det ökade anfelet ärenden har medfört ökade balanser och längre handläggningstiden Det har även raedfört ökade kostnader för extra föredragande och höga kostnader för resor för
närandens ledamöten Med hänsyn härtill anser jag att anslaget bör öka Prop. 1992/93:100 270 000 kn Bilaga 3
Rättshjälpsmyndigheten tilldelades förra året en tvåårig budgetram omfattande budgeferen 1992/93-1993/94. Detfe innebär att anslaget för det andra budgeferet i den tvååriga budgetperioden bör uppgå till 11 684 000 kn
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsforraen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret särat de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp sora kommer att sfellas till Rättshjälpsmyndighetens disposition koraraei slutligt att fastsfeUas enligt dessa riktlinjei och kan däiföl avvika fiån det nu budgeterade beloppet.
Räntebeläggning
Chefen föi Finansdeparteraentet hai tidigare i dag ledovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden särat presenterat den raodell som bör tillämpas. Rättshjälpsmyndigheten bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Rättshjälpsmyndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto raed kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget F 2 Rättshjälpskostnader bör föras till dette konto.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpsmyndigheten för budgeferet 1993/94 anvisa ett raraanslag på 11 684 000 kr.
119 F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
1000 1 000
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
1991/92 Utfall
1992/93 Beräknat
1993/94
Domstolsverket
Domstolsverket
Domstolsverket
Föredraganden
Resultat
Intäkter
115 743 000 120 000 000 120 000 000
Kostnader 109 693 000 109 000 000 109 000 000
Resultat 6 050 000 11 000 000 11 000 000
(Driftbidrag 12 665 000 11 410 000 11 410 000
120 000 000
109 000 000
11 000 000
11 410 000)
Inledning
De allmänna advokatbyråerna har nu funnits i 20 ån Redan från sterten slogs det fast att verksamheten vid de allraänna advokatbyråeraa i princip skall bedrivas på sanuna sätt som enskilda advokatbyråer Varje allmän advokatbyrå skall således vara självfmansierad och konkurrera med enskilda advokatbyråer på lika villkon
De allmänna advoktbyråeraa har sanunanfegna sedan budgeferet 1987/88 uppnått självfinansieringskravet. Fortferande fmns det dock ett anfel byråer som inte har full kostnadsfeckning. Det gäller särskilt vissa av byråeraa i Norrland.
Under 1992 har - med helt olika utgångspunkter - två genomlysningai skett av de allmänna advokatbyråeraas veiksamhet. Dels hai Dorastolsveiket på regeringens uppdrag överiämnat rapporten (1992:3) Uppföljning av veiksamheten vid de allmänna advokatbyråeraa, dels har inora Justitiedepartementet uferbefets departementsproraeraorian (Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråeraa; Principförslag om aweckling av det sfetiiga engagemanget.
120 De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 De allmänna advokatbyråeraas främsfe uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråeraa även länma annat biträde i rättsliga angelägenheten Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidfes på gmnd av att ersättnmg inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristema vid de allmänna advokatbyråeraa åfe sig uppdrag sora t.ex likvidator, förrayndare eller god man, s.k. § 3-ärenden. För de kostnader som uppsfer i den verksamheten får byråema ersättning av sfeten. I princip skall, som jag nyss sagt, de allmänna advokatbyråeraa vara självbärande och konkurrera på lika villkor med ensldlda advokatbyråer Varje byrå utgör en självständig resulfetenhet.
Det finns 28 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Byråema har motfegningsverksamhet på ca 30 platser utanför de orter där de är sfetionerade. Motfegningsverksamheten bedrivs huvudsakligen av sociala skäl. Detfe innebäi att kostnad för resa, tidsspillan och annan extra kostnad för motfegningen inte ekonomiskt belasfer byråeraa utan befelas av allmänna raedel via ett särskilt anslag, det s.k. driftbidraget. Sfetens kostnad för den sociala raotfegnings-verksamheten uppgår till ca 1 miljon kronor årligen.
Anfelet årsarbetskrafter vid byråeraa har under de senaste åren uppgått till 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. Tofelt finns det 244 personer ansfellda på byråeraa.
Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslagsanslag som fes upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyråeraa över en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Fno.ra. den 1 juli 1991 omfatfes de allmänna advokatbyråeraa av mtinen läntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgefer är 10 miljoner kronon De senaste åren har den varit 26 iniljoner kronon
Resultatutveckling m.m.
Av anslagsframsfeUningen och verksamhetsberättelsen för budgeferet 1991/92 fraragår bl.a. följande. De allmänna advokatbyråeraa hai sanunanfegna sedan budgeferet 1987/88 haft en god resulfetutveckling raed ftill kostnadsfeckning och uppfyllande av självfinansieringsraålet. Föl budgeferet 1991/92 blev den tofela kostnadsfeckningen 106 % mot 109 % budgeferet 1990/91. Fno.m. budgeferet 1991/92 skuldföis kostnadei föi intjänad semesteilön. Denna omläggning av redovisningen medför en redovisningsteknisk engångskostnad för 1991/92. Om omläggningen inte hade skett hade kostnadsfeckningsgraden för 1991/92 blivit 109 %.
Den bokföringsmässiga vinsten budgeferet 1991/92 blev 6 miljoner kronon Vinsten uppkom genora att 20 byråer redovisade en vinst på 8,6
miljoner kronor och åtfe byråer redovisade en förlust på 2,6 miljoner Prop. 1992/93:100 kronon Budgeferet 1990/91 redovisade 23 byråer vinst. Bilaga 3
De senaste årens goda resulfet är enligt Domstolsverket ett utslag av att några olönsamma byiåei lags ned och andra rekonstmerats, att ADB-stöd införts, att satsning skett på chefautbildning, att delegering av befogenheter från Domstolsverket till byråeraa genomförts samt att bonuslönesystem införts. Flera faktorer tyder på att införandet av bonuslöner varit den viktigaste åtgärden för att åsfedkonuna lönsamhet i byråeraas verksarahet. Under budgeferet 1991/92 utgick bonuslön på 6,9 railjoner kronon Bonuslöneavfelet innehållei en begränsningsregel av innebörd att summan av utbefelad bonuslön inte får överstiga 5 % av de tofela infekteraa.
Den nya mtinen räntekonto med kredit har skapat bättre möjligheter för den enskilda advokatbyrån att följa likviditetsutvecklingen.
Anfelet inkomna ärenden har fortsatt att öka. De två senaste budgetåren har ökningen varit 4 % årligen. Ärendegrapperaa offentligt försvar, offentligt biträde och s.k. § 3-ärenden har ökat även under 1991/92 dock inte i sarama takt sora under 1990/91. Sammanlagt utgjorde dessa ärenden 38 % av intäkteraa budgeferet 1991/92. Anfelet rådgivningar och uppdrag utanför rättshjälpsonuådet har fortsatt att minska även under 1991/92. Rådgivningsverksamheten utgjorde endast 1 % av intäkteraa. Under 1991/92 noteras en ökning med 10 % av anfelet inkomna ärenden avseende allmän rättshjälp. Dessa ärenden svarade för 38 % av intäkteraa.
ADB-teknik utnyttjas nuraera vid saratliga byråer för ärenderedovisning och för ordbehandling.
Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamheten för byråeraa kommei att besfe även under den kommande tvååisperioden och beräknar kostnadsfeckningsgraden under perioden till ca 110 %. Denna prognos bygger på anfegandet att byråeraa besfen Enligt Domstolsverket har det presenterade awecklingsförslaget inte haft någon inverkan på lönsamheten under budgeferet 1991/92.
Rapport från Domstolsverket
Regeringen gav i raaj 1991 Dorastolsveiket i uppdrag att göra en uppföljning av veiksamheten vid de allmänna advokatbyråeraa. Uppdraget gavs bl.a. mot bakgrand av att flera byråer fortfarande har lönsamhetsproblem.
Domstolsverket har i rapporten (1992:3) Uppföljning av verksaraheten vid de allraänna advokatbyråeraa bl.a. redovisat vilka byråer som är olönsamma, som är kraftigt skuldsatfe eller har ekonoraiska problem av annat slag samt beskrivit vari problemen besfer för varje sådan byrå. Domstolsverket har vidare utvärderat hur de ökade befogenheteraa för byråema har påverkat verksamheten samt föreslagit vissa åtgärder för att fullfölja tankama på ett mer fullständigt ansvar för byråema för den egna verksaraheten.
Domstolsverket har inte funnit anledning att föreslå en förändrad
organisationsform för de allmänna advokatbyråeraa. Sora gmnd för denna Prop. 1992/93:100 uppfattning uppger Domstolsverket att en omläggning till bolagsform Bilaga 3 medför att det ekonoraiska raålet ytterligare betonas och att detto inte kan korabineras raed kravet att prioritera rättshjälpsärenden.
I rapporten konstoteras att åtto byråer haft lönsarahetsproblera under den senaste femårsperioden. Det gäller de allmänna advokatbyråeraa i Uppsala, Halrastod, Västerås, Falun, Sundsvall, Östersund, Luleå och Haparanda. Det anges dock att saratliga av dessa byråer utora Luleå och Haparanda har vänt eller håller på att vända utvecklingen raot lönsamhet. De lönsamhetsproblem som fiinnits vid dessa byråer har, enligt Domstolsverket, huvudsakligen haft sin gmnd i stor personalomsättning och, i vissa fall, rekryteringssvårigheter bland juristerna.
De allmänna advokatbyråeraa i Solna, Halrastod, Västerås, Sunsdvall, Luleå och Haparanda boide, enligt Dorastolsveiket, finansiellt re-konstmeras på gmnd av att de hai ett arbetande kapitol som klart understiger deras upplåning och stotsskuld.
Omläggningen från rörlig kredit till räntekonto med kredit uppges ha varit positiv.
När det gäller de utvidgade befogenhetema som byråerna fått uppges dessa ha haft en positiv påverkan. Den väsentligaste förändringen uppges vara den att byråema själva får ansfeUa juristen Denna befogenhet har medfört att en större affårsmässighet kan tillärapas vid rekryteringen.
Slutligen har Domstolsverket i rapporten närmare belyst den sociala raotfegningsverksainheten.
Departementspromemorian
Sfetsmakteraa har slagit fast att konkuirensutsatt veiksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för det och i normalfallet inte heller av sfeten (prop. 1991/92 bil 1 s. 40 ff, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Mot den bakgmnden uferbefedes inom Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds 1992:51) De allraänna advokatbyråeraa; Principförslag ora aweckling av det sfetiiga engagemanget.
I promemorian föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer avvecklas.
Promemorian innehåller en redogörelse för de allmänna advokatbyråemas bildande. De tre motiv som läg till gmnd för de allraänna advokatbyråeraas inrättande - dvs. att tillgodose den ökade efterfrågan på advokattjänster, att ge den enskilde möjlighet att välja mellan en sfetlig och en privat advokat särat att ge sfeten kostnadsinsyn i advokat-verksamhet - analyseras. Enligt promeraorian har de ursprangliga raotiven inte längre någon bärkraft.
Promemorian har remissbehandlats. Remissutfallet är blandat.
Domstolsverket har i sitt remissyttrande försökt beräkna kostnaderaa vid en avveckling av de allmänna advokatbyråeraa. Kostnaderaa uppges uppgå till ca 90 miljoner kronon
123 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 De allmänna advokatbyråeraa bedriver en konkurrensutsatt verksamhet. Jag noterar att lönsamheten för de aUmänna advokatbyråeraa sanunanfegna är tillfredssfellande.
Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar ora de urspmngliga raotiven för att inrätfe de allraänna advokatbyråeraa förferande har giltighet eller inte och ora det kan finnas andra skäl att ha denna typ av sfetlig verksarahet. De flesfe torde dock vara eniga om att de tidigare motiven generellt sett har mindre bärkraft i dag än för ett par år sedan. Detfe gäller särskilt på de orter där det finns en riklig tillgång på advokattjänsten Sedan år 1989, då justitieministera senast mer samlat redovisade sina överväganden i denna fråga (prop. 1988/89 bil. 4 s. 85 ff), har sfetsmakteraa slagit fast att sfeten endast i undanfegsfall och då med besfemda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har kommersiella fömtsättningan
Sora jag angav i 1992 års budgetproposition ser jag det som nödvändigt och angeläget att de aUmänna advokatbyråerna så långt det är möjligt drivs på sarama villkoi som enskilda advokatbyråer Mot bakgmnd av att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråeraa sammanfegna har förbättrats under de senaste åren och att lönsamheten även framöver förvänfes bli helt tillfredssfellande är jag inte beredd att fe initiativ till någon mer genomgripande förändring av systemet med allmänna advokatbyråer Jag har därvid också beakfet att en avveckling med all sannolikhet komraer att ge upphov till kostnader sora är betänkliga i det rådande sfetsfinansiella läget. Detfe hindrar självklart inte att byråer sora saknar förutsättningar att drivas vidare kan komina att läggas ned. Utöver vid bristande lönsamhet (se bl.a. prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 85 f, bet. 1988/89:JuU18) bör, enligt rain raening, denna princip gälla även vid rekryteringssvårigheten Dessutom bör det vara möjligt för ansfellda vid en allmän advokatbyrå att, om de så önskar, fe över verksamheten och driva den vidare i egen regi. Detfe kan på sikt leda till att vi får fårre anfel allmänna advoktbyråer än i dag. Jag kan inte se några nackdelar raed en sådan utveckling.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att aweckla allmänna advokatbyråer sora har rekryteringssvårigheter eller som de ansfellda önskar fe över
2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.
124 F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
12 665 092
1992/93 Anslag
9 260 000
1993/94 Förslag
11 410 000
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråeraa, framföi allt föl vissa presfetionei som byråeraa utföi av sociala skäl.
Dorastolsveiket beiäknar medelsbehovet för budgeferet 1993/94 till 11 410 000 kronon Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den kraftiga tillströmningen av uppdrag som likvidaton
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kn
F 5. Vissa domstolskostnader m.m.
1991/92 Utgift 279 437 312
1992/93 Anslag 247 125 000
1993/94 Förslag 256 200 000
Från anslaget befelas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolaraa, Bosfedsdomstolen, arrende- och hyresnämnderaa, de allmänna förvaltningsdomstolaraa och Försäkringsöverdomstolen. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltore.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgeferet 1993/94 till 256 200 000 kn
Föredragandens överväganden
Jag har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbehovet.
Regeringen gav i november 1991 Domstolsverket i uppdrag att se över ersättningsnormeraa förnämndemäimen. Domstolsverket avlämnade i maj 1992 rapporten 1992:4 "Rekrytering av nämndemän - Förslag till nya ersättningsnormer". I rapporten lämnar Domstolsverket en redovisning och analys av olika faktorer som påverkar rekryteringen och sammansättningen av nämndemannakåren samt förslag till nya ersättningsnormer för nämndemännen. Enligt Domstolsverket är det sättet att utse nänmde-
män som är den utslagsgivande faktora när det gäller rekryteringen. Prop. 1992/93:100 Domstolsverket konstoterar vidare att ersättningsnorraemas betydelse för Bilaga 3 rekryteringen av nämndemän hai ökat i takt med det stigande missnöjet med eisättningamas storlek. Enligt Domstolsverkets uppfattning är dagens ersättningsmodell med aivode och tilläggsbelopp otidsenlig. Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfållig och nämndemännens arbetsinsats speglas inte eftersom korto sammanträden ger sainma eisättning sora långa. Den stöiste föidelen raed modellen äi att den är femligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår ett nytt ersättmngssystera eftei raönstei av de nya ersättningsregleraa för förtroendevalda enligt koramunallagen. Detfe innebär en kombination av presfetionsersättning och ersättning för inkomstbortfall. Domstolsveikets föislag leder till merkostnader på ca 15,7 rakn
Jag har försfeelse för önskemålen om att höja ersättningen till nämndemännen. Med hänsyn till det sfetsfinansiella läget föreslåi jag emellertid inte nu någon ändring i gällande eisättningsbesfenunelsen
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kn
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet
1991/92 Utgift 24 694 245
1992/93 Anslag 22 100 000
1993/94 Förslag 24 694 000
Från anslaget befelas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den raån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnadei m.m. I vissa fall befelas fiån anslaget utgifter för rättegångar där sfeten är part. Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr.
126 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
G 1. Justitiekanslem
1991/92 Utgift
5 909 454
1992/93 Anslag
6 571 000
1993/94 Förslag
7 387 000
Justitiekanslerns uppgifter och organisation
Justitiekanslera (JK) är regeringens juridiske ombudsraan, bevakar sfetens rätt och har tillsyn över dera som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrandlagen, 8 kap. rättegångsbalken, dafelagen (1973:289) och lagen (1990:484) ora övervakningskaraeror m.m. JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del besfemda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Hos JK tjänstgör för närvarande, fömtom justitiekanslera, tio personen
Pågående reformarbete
Sora jag nänmde i inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare under det senaste året arbefet raed att se över Justitiekansleras arbetsuppgifter m.m. Enligt direktiven (din 1991:110) skall utredningen vara särskilt inrikfed på att undanröja de risker för intressekonflikter som kan uppkomma mellan JK:s olika arbetsuppgiften I uppdraget ingår också att undersöka raöjligheteraa att renodla verksaraheten för att JK:s resurser -med bibehållande av höga rättssäkerhetskrav - skall kunna utnyttjas så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Utredaren har stor frihet att fe upp de frågor han anser behöver övervägas och att lägga fram förslag till lösningar som han finner lämpliga. En utgångspunkt för arbetet är emellertid att det även i fortsättningen behövs ett från regeringen frisfeende organ som på regeringens uppdrag kan utföra särskilda juridiska utredningsuppgifter och ingripa mot missförhållanden inom den stetliga förvaltningen. Denna funktion behöver dock förtydligas och preciseras. Utredningsuppdraget förväntes bli avslutet inom kort.
Fördjupad prövning
Justitiekanslem tillhör den siste gmppen av myndigheter som slussas in i det nya budgetsystemet med treåriga ramar från budgetåret 1993/94. Som ett led i budgeterbetet beslutede regeringen våren 1991 om särskilda direktiv till JK för den fördjupade anslagsframsfeUningen. JK avlämnade därefter i maj 1992 en särskild rapport i vilken bl.a. tillsynsverksamheten och den skadereglerande verksamheten näimare analyseras. JK har vidare hösten 1992 avlämnat en fördjupad anslagsframsfellning avseende budgetperioden 1993/94 - 1995/96.
127 Den särskilda rapporten Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Av den särskilda rapporten fraragår bl.a. följande. Under år 1991 registrerades 789 tillsynsärenden. Antelet sådana ärenden och bedöra-ningaraa i dessa har i stort sett varit likarfede de senaste åren. Tillsynsärendena utgörs bl.a. av anmälningai fiån enskilda (40 %) och från rayndigheter, initiativärenden, granskningsärenden samt inspektionen Tillsynsärendena är den ärendegrapp inora vilken JK har störst raöjlighet att själv avgöra hur stora insatser som skall göras i respektive ärende. Vid hög arbetsbelastning har det varit nödvändigt att utnyttja dessa ärenden sora en regulator när det gäller användningen av resurseraa. JK pekar särskilt på behovet av en utökad inspektionsverksamhet. En sådan ger enligt JK möjlighet att efter behov systematiskt inrikfe sig på olika samhällsområden eller olika rättsliga problem vilket kan bidra till ökad rättslikhet och effektivitet inora förvaltningen.
Anfelet skadeståndsärenden har varit relativt konstant under de senaste åren. Under år 1991 avgjordes 860 sådana ärenden. Dessa ärenden utgör en stor del av JK:s arbetsbörda. JK:s tillsynsverksamhet uppges ha haft ett stort värde för en rationell handläggning av skaderegleringen.
I den särskilda rapporten diskuteras även gränsdragningsproblem när det gäller beröringspunkter med verksamheter hos andra myndigheter särat raetoder för mätning av JK:s resulfet och effektivitet.
Den fördjupade anslagsframställningen
Av den föidjupade anslagsframsfeUningen framgåi bl.a. följande. JK hai raed hjälp av viss sfetistik och andra fäkfe sammansfellt febellei utvisande dels ärendenas anfel och föidelning på olika grappei (tillsyn, yttrandefrihet, skadestånd, dataärenden m.ra.), dels uppgifter om resursfördelningen mellan JK:s olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid och dels en uppsfellning med beräkning av handläggningskostnad för olika ärendetypen
Tillströmningen av ärenden har ökat med 15 % under det senaste året, från 4 050 till 4 691. Om raan jämför försfe halvåret 1991 med sainma period 1992 noteras en relativt kraftig ökning av ärenden gällande yttrandefrihet och skadestånd. Tillsynsverksamheten uppfer ca 15 % av JK:s tofela resursen Under senare år har raindre än 10 % av tillsynsärendena avslufets genora beslut med kritik. Skadeståndsverksamheten uppfer ca 20 % av resurseraa och yttiandefrihetsveiksamheten ca 10 %. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett skadesfendsärende uppskatfes till 2-3 månaden Styckkostnaden för ett skadesfendsärende beräknas till ca 1 200 kn Äiendebalansen hai ökat påfegligt det senaste året.
1 framtidsanalysen anges att olika omväildsfaktoier torde medföra att tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena och det skadeståndsrättsliga området blir arbetskrävande under de närmaste tre åren. JK pekar också på en rad pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten som bedöms vara av betydelse för JK:s framtida verksamhet.
128 Bedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Justitiekansleras rapport och anslagsframsfellning uppfyllei i stort de krav sora regeiingen sfellde i direktiven för treårsperioden. Jag anser att de ger en bra genomlysning av verksamheten och gei en god gmnd föi en framtidsbedömning. De kommer därför att utgöra ett viktigt underlag för de analyser som behöver göras av inriktningen av JK:s arbete. Det är dock för tidigt att nu göra mera gmndläggande sfellningsfeganden från min sida till detfe material.
Med hänsyn till de förändringar i fråga om JK:s arbetsuppgifter m.m. som kan anfes bli följden av det pågående översynsarbete som jag redovisat i det föregående bedömer jag det sora olämpligt att nu fe sfeUning till JK:s medelsbehov för hela treårsperioden. Jag förordar i sfellet att medelsbehovet för JK i princip nu läggs fast för den kommande tvåårsperioden, dvs. föi budgeferen 1993/94 och 1994/95.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden särat presenterat den modell som bör tiUämpas. JK bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Myndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 1. konuner att föras till detfe konto.
Anslaget till JK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Även rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till myndighetens disposition koramer slutligt att fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nedan budgeterade beloppet.
Justitiekanslerns yrkanden m.m.
JK föreslår att myndighetens uppgifter skall vara i princip oförändrade. Den ökande arbetsbalansen och en stor personalomsättning undei år 1992 har lett till en anstiängd aibetssituation. I syfte att komma tillrätfe raed denna besvärliga situation har JK försökt att i störsfe möjliga utsträckning prioritera och omfördela arbetsuppgifter samt rationalisera verksamheten. Myndighetens jurister arbefer med ett betydande övertids-utfeg. Några ytterligare arbetsinsatser från personalens sida kan inte krävas. JK begär raot den bakgmnden ett reellt resurstillskott på knappt 800 000 kr varav ca hälften utgör medel för en extra föredragande. Resten utgörs av medel för ADB-teknik (300 000 kr), inspektionsverksamhet (50 000 kr) samt korapetensutveckling ra.m.
9 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 3
Föredragandens överväganden Prop.1992/93:100
Bilaga 3 Arbetsbelastningen hos JK har blivit besvärande under det senaste året. Det är enligt min mening inte försvarligt att ärendebalanser och handläggningtider hos JK ökar i den utsträckning som faktiskt skett. Det är heller inte troligt att den besvärliga situationen ändras i positiv riktning under de närmaste åren. Tvärtom förefaller tendensen vara att ärendeflödet fortsätter att öka och att det tillkomraer ett ökat anfel nya resurskrävande ärendetypen
Jag bedömer det som ytterst angeläget och nödvändigt att JK som myndighet kan fimgera föredömligt och ufen problem. Detfe särskilt mot bakgmnd av att de flesfe myndighetema de närmaste åren kommer att få vidkännas åtstramningar saratidigt som ökade krav generellt sett sfells på dem. I det perspektivet kan JK få en utökad betydelse när det gäller inte minst tillsynsverksamheten.
Mot bakgmnd av det jag nu sagt anser jag att resursema hos JK -fömtom pris- och löneonuäkning och en budgetteknisk justering - bör försferkas med 450 000 kr i förhållande till innevarande års anslag. Härigenom kan JK ansfeUa ytterligare en föredragande. Samtidigt möjliggörs även vissa andra satsningar på inspektionsverksamhet och kompetensutveckling.
Med hänsyn till det anförda har planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 beräknats till 14 774 000 kn
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Justitiekanslem för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 387 000 kn
130 G 2. Datainspektionen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1 000
1992/93 Anslag
1 000
1993/94 Förslag
21 254 000
Dafeinspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tiUsyn enligt dafelagen (1973:289), kredihipplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) särat utfårdar licens enligt datolagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om autoraatisk datobehandling vid fexeringsrevision, ra.m.
Inspektionen skall verka fSr att automatisk dafebehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iaktfes i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.
Chef för inspektionen är en generaldirektön Inom inspektionen finns två sakenheten Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgiften i fråga om enskild veiksamhet. Dessutom fmns en teknisk och en administrativ enhet.
Kostnaderaa för inspektionens verksamhet skall feckas genom avgiften
Datainspektionen
Dafeinspektionen har i sin fördjupade anslagsframsfellning redovisat verksamheteraa inom verksamhetsområdena tillsfendsverksarahet, tillsynsverksamhet, regelgivning, information, teknikverksamhet, licensverksamhet och administration.
För vardera av dessa sju verksamhetsonuåden hade inspektionen bl.a. följande mål för åren 1989-1992.
TiUståndsverksamheten : Högst 33 % av inspektionens resurser skulle användas för handläggning av tillståndsärenden enligt datolagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.
Tillsynsverksamheten: Verksamheten skulle öka så att minst 33 % av inspektionens lesuiser användes för tillsyn.
Regelgivningsverksamheten: Inspektionens regelgivning i form av föreskrifter om förenklade ansökningförferanden, allmänna råd och praxissammansfellningai skulle öka och prioriteras. Informationsverksamheten: Aibetet skulle intensifieras föi att tillgodose de legisteiansvarigas behov.
Tekniska verksamheten: Användningen av olika nya teknikei inom nya tillämpningsoraiåden skulle analyseras ur integritetssynpunkt. Licensverksamheten: Anfelet licenser skulle under planperioden öka raed tofelt 7 000 icke avgiftsbefriade licensen
Administration: Inspektionen skulle under varje år helt fecka sina kostnader med avgiften
En analys av resulfeten under angivna år visar att att dessa mål har uppnåtts utom såvitt avser tillsynsverksamheten. Det sistnämnda föiklaras fiämst av att tillståndsäiendena ökat vilket medfört att
handläggairesurseraa koncentrerats till tiUståndsverksamheten. Prop. 1992/93:100
Dafeinspektionen har föreslagit att det övergripande syftet med Bilaga 3 inspektionens verksamhet under budgetperioden 1993/94—1995/96 skall vara att reglera och övervaka användningen av daferegistrerade personuppgifter samt inkasso- och kreditupplysningsverksamhet så att människor i Sverige inte utsätts för risker att uppgifter om dem används så att den personliga integriteten kränks eller skadas. Inspektionen skall inom raraen för syftet med verksamheten arbefe enligt tre övergripande strategier vilka inspektionen formulerar på följande sätt.
- För att bli framgångsrik med sin verksamhet gentemot människoraa i Sverige satsar inspektionen på att vara ett kompetent ombud för den enskilde.
- För att bli framgångsrik gentemot sin personal satsar inspektionen på ett meningsfullt arbete som går att påverka och på möjligheter till en egen utveckling.
- För att bli framgångsrik med verksamheten gentemot övriga intressenter satsar inspektionen på snabbhet, öppenhet och kompetens.
Mot bakgmnd av slutsatseraa i resultotanalysen och de bedömningar som inspektionen kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås följande målsättningar gälla för verksamhetsområdena för den kommande treårsperioden.
TiUståndsverksamheten: Vid utgången av varje år under perioden skall tre nya standardiserade tillståndsbeslut användas för tillståndsverksamhet, fem procent fler ärenden än föregående år skall ha avgjorts och högst fem procent av de oavgjorda tillståndsärendena skall vara äldre än ett ån Tillsynsverksamheten: Under bugeferet 1993/94 skall 60 inspektioner genomföras varav 45 skall vara s.k. planerade inspektionen Under vart och ett av budgeferen 1994/95 och 1995/96 skall 75 inspektioner genomföras varav 60 skall vara s.k. planerade inspektionen Dafeinspektionen skall vid utgången av varje år under perioden ha högst 150, 190 respektive 260 klagomålsärenden i balans. Regelgivningsverksamheten: Remissverksamheten skall rationaliseras. Resursinsatsen för arbete med remissvar, yttranden enligt 2a § datelagen, delningar av författningsförslag och deltegande i utredningar m.m. får för varje år inte överstiga de resurser inspektionen använde för sådant arbete under budgeferet 1991/92. Regelgivningsverksamheten skall stödja det löpande rationaliseringsarbetet på tillstånds- och tillsynsområdena. Interaationellt och nationellt arbete med anknytning till inspektionens ansvarsområde skall fortlöpande bevakas.
Tekniska verksamheten: Dateinspektionen skall under perioden arbete fram tre tekniska rapporter inom inspektionens ansvarsonuåde. Dessa rapporter skall komplettera de allmänna råden om ADB-säkerhet för personregister Under varje budgefer skall Dateinspektionen ansvara för ett tekniskt seminarium om datelagens krav på ADB-säkerhet för leverantörer av ADB-utmstningar och ADB-konsulten Informationsverksamheten: Dateinspektionen skall arrangera seminarier och konferenser i aktuella frågor inom inspektionens ansvarsområde. Under varje budgefer skall nyhetsbrevet Direkt publiceras med tre
nununen
Licensverksamheten: För varje budgefer skall inspektionen tillföras
2 000 nya icke avgiftsbefriade licensen
Administrativa verksamheten: Dafeinspektonen skall under varje budgefer
helt fecka sina kostnader med intäkter i sin verksamhet. Under varje
budgefer skall inspektionen genoraföra en större utbildningsinsats så att
personalens korapetens för tillsyns- och inforraationsarbete utvecklas i
linje raed inspektionens övergripande verksamhetsinriktning.
Dafeinspektionen yrkar att ramen för inspektionens utgifter ökas för att inspektionen skall ges möjligheter att tillfålligt försferka sin organisation för att avarbefe uppkoinna balanser och för att öka möjligheteraa att rationalisera inspektionens verksarahet. Yrkandet avser ökade resurser för sju nya handläggare, en ytterligare ansfelld för informationsarbete, lokalkostnader m.ra. för de tillkommande anfellda, invenferiei, ökad informationsverksamhet samt för ekonomiadministrativa åtgärden Utan den föreslagna försferkningen anser inspektionen att den föreslagna verksamhetsinriktningen med ökad tillsyn och informationsarbete inte kan realiseras eftersom dess resurser till följd av ärendetillströmningen nästan uteslutonde måste användas i tillståndsarbetet.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Dafeinspektionens verksamhet skall aUtjämt vara att övervaka att automatisk dafebehandling av personuppgifter och kreditupplysningsverksamhet inte medför OtiUbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iaktfes i inkassoverksamhet.
Resurser: Ramanslag 1993/94 21 254 000 kr Planeringsram
1993/94
21 254 000 kr
1994/95
21 254 000 kr
Övrigt:
Det är lärapligt att Dafeinspektionen tilldelas medel i form av ramanslag.
133 Datoinspektionens fördjupade anslagsframsfellning visar, enligt min Prop. 1992/93:100 raening, att verksaraheten bedrivs med en sådan inriktning att de Bilaga 3 verksamhetsmål som hittills funnits i stort sett har nåtts. Däremot har tillsynsverksamheten inte kunnat bedrivas i den utsträckning som är önskvärd.
Riksdagens revisorer har i rapporten 1991/92:8 "ADB och integritet" granskat bl.a. Dafeinspektionens arbete. I rapporten framförs att inspektionens informationsveiksainhet bör byggas ut och inrikfes särskilt raot att öka registeransvarigas kunskap ora integritetsskyddsregleraa, att inspektionens egeninitierade tillsyn bör ges mer utrymme, samtidigt sora tillsyns- och infoimationsveiksamheten saraoidnas och att tillsynen inte bara skall inrikfes raot enstaka registei utan också raot koppUngaraa mellan registei med olika användningsområden.
Jag anser att Dafeinspektionen bör ha samraa inriktning för de sju verksamhetsområdena sora föreslagits för den kommande treårsperioden även om inspektionen inte tilldelas ökade resursen Detfe kan innebära en omfördelning av inspektionens resursen
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp sora kommer att sfellas till Dafeinspektionens disposition koramer slutligt att fastsfeUas enligt dessa riktlinjei och kan däiför avvika fiån det nu budgeterade beloppet.
En förändring av inspektionens verksainhet i framtiden kan förväntes bl.a. som en följd av vad sora kan konuna att föreslås av Datelagsutredningen (Ju 1989:02). Med hänsyn härtill anser jag att det är olärapUgt att nu fe sfeUning till inspektionens medelsbehov för hela treårsperioden. Medelsbehovet bör endast prövas för den kommande tvåårsperioden dvs. för budgeferen 1993/94 och 1994/95. Av samma anledning och raed hänsyn till det sfetsfinansiella läget vill jag inte föreslå att inspektionen ges ökade resuisen Jag anser att det redan nu finns anledning för inspektionen att se över sin organisation.
Räntebeläggning
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden särat presenterat den modell som bör tillärapas. Dafeinspektionen bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillärapa denna modell. Dafeinspektionen böi däiföi tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 2 Dafeinspektionen bör föras till detfe konto.
134 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Med hänvisning till vad jag har anfört herasfeller jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Datainspektionen för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 21 254 000 kn
G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
1991/92 Utgift 5 000 168
1992/93 Anslag 5 441 000
1993/94 Förslag 7 103 000
Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på gmnd av brott. Nämnden besfer av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöten Näranden biträds av ett kansli.
Brottsskadenämnden
I Brottsskadenämndens fördjupade anslagsframsfellning redovisas bl.a. utvecklingen av såväl brottsskadeersättningama som anfelet brotts-skadeärenden under de senaste fera budgeferen. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestänunelser och omfattningen av anfelet ärenden om brottsskadeersättningan
Anfelet personskadeärenden har under den senaste femårsperioden ökat från 576 till 1 618 och anfelet sakskadeärenden från 783 till 863. Den stora volymökningen har skett under budgeferet 1991/92, då personskadeärendena ökade med 62 % och sakskadeärendena med 15 %. Anfelet avgjorda personskade- och sakärenden ökade samtidigt med 18 % respektive 13 %. Även om anfelet avgjorda ärenden har ökat, har p.g.a. den kraftiga volymförändringen en ökning av ärendebalansen inte kunnat undvikas.
Mellan budgeferen 1987/88 och 1991/92 ökade de utbefelade personskadeersättningama från ca 6,3 railjoner kronor till ca 24 railjoner kronor och sakskadeersättningaraa från ca 1 miljon kronor till 1,3 miljoner kronon Den stora ökningen av personskadeersättningama beror bl.a. på en ökning av sexualbrottsärendena och en höjning av ersättningsnivån för sådana brott fno.m. den 1 juli 1990. Vidare fick nänmden genom en lagändring den 1 juli 1988 raöjlighet att lämna särskild ersättning för lidande till följd av kränkning av den personliga integriteten, vilket har medfört en ökad belastning av anslaget. För närvarande utgör omkring hälften av utbefelda brottsskadeersättningar ersättning för kränkning. Brottsskadenämndens informationsverksamhet kan också anfes ha haft betydelse för volymutvecklingen. Nämnden har fno.m. budgeferet 1989/90 fått särskilda medel för informationsverksamhet.
135 I sammanhanget böi också nämnas Konunittén ora ideell skada sora sei Prop. 1992/93:100 övei regleraa ora eisättning för ideell skada i samband med personskada Bilaga 3 m.m. (se avsnitt 3.3). Konunittén har i ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genora brott föreslagit bl.a. att skadesfenden för kränkning genora sexualbrott och grova våldsbrott bör höjas. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Med hänsyn till ökningen av antelet brottsskadeärenden begär Brottsskadenämnden ytterligare 1,2 railjoner kronor för personalförsterkning, ADB-utveckling ra.ra.
Föredragandens överväganden
Regeringens arbete raed att sferka brottsoffrens sfeUning fortsätten Med beaktande av bl.a. detfe och den uppmärksamhet samhället ägnar brottsoffren anser jag att det är troligt att anfelet brottsskadeansökningar även fortsättningsvis kommer att ligga på en hög nivå eller till och med öka. Av betydelse för volymutvecklingen är också bl.a. Brottsskadenämndens informationsverksamhet. Det är viktigt att nå de brottsoffer som är berättigade till brottsskadeersättning och jag anser därför att den informationsverksamhet som nämnden bediivei äi väidefiill.
Den fördjupade anslagsframsfeUningen visar att Brottsskadenänmden har bedrivit verksaraheten effektivt och med gott resulfet. Trots den stora volymökningen hai veiksamheten vid Brottsskadenämnden utvecklats positivt. Nämnden hai avgjort i huvudsak lika raånga ärenden sora har koramit in under budgeferen raed undanfeg av budgeferet 1991/92, då ärendebalansen ökade. Nämnden avgjorde dock fler brottsskadeärenden under budgeferet 1991/92 än föregående budgefen Förvaltningskostnaden minskade också per avgjort brottsskadeärende budgetåret 1991/92 jämfört raed året dessförinnan. Orsaken till denna effektivitetsökning är olika rationaliseringsåtgärder, framförallt det utökade delegationsförfarandet.
Brottsskadenämnden har föreslagit att nämnden tilldelas en treårig budgetram. Med hänsyn till den kraftiga volyraförändring som har skett och den ovisshet som råder kring den fraratida ärendeutvecklingen och ersättningsnivåeraa är det enligt min mening inte nu ändamålsenligt att tilldela Brottsskadenänmden en treårig budgetram. Nänmden bör dock redan nu tilldelas medel över ramanslag föi föivaltningskostnaderaa. Fastän ramen är etferig bör s.k; anslagskredit kunna tillämpas. Medel för brottsskadeersättningaraa bör även i fortsättningen tilldelas över förslagsanslag.
Även om Brottsskadenämnden tilldelas en etferig budgetram anser jag att verksamhetsinriktningen bör kunna läggas fast för en treårig budgetperiod. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser och volymen styrs av anfelet ärenden om brottsskadeersättning. Med dessa fömtsättningar är utrymmet för prioritering av resursema sferkt begränsat. Brottsskadenänmden har genora ett väl genorafört rationaliseringsarbete kunnat effektivisera verksamheten. Nämnden bör naturligtvis även fortsättningsvis arbefe för att ytterligare effektivisera
verksaniheten. En förutsättning för denna effektivisering äi bl.a. att Prop. 1992/93:100 nämnden har datorstöd i tillräcklig omfattning för att få till sfend en Bilaga 3 rationell hantering av brottsskadeärenden. Jag har under anslaget beräknat medel för dessa behov. Jag har dämtöver beräknat ytterligare medel under anslaget med hänsyn till den kraftiga volyraökningen av brottsskadeersättningan
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillärapas. Brottsskadenämnden bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillärapa denna raodell. Brottsskadenämnden böi tilldelas ett läntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader föras till dette konto.
Anslaget för Brottsskadenämnden har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till myndighetens disposition koraraer slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgeferet 1993/94 anvisa ett raraanslag på 7 103 000 kr.
G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott
1991/92 Utgift
26 258 657
1992/93 Anslag
25 000 000
1993/94 Förslag
35 000 000
Från anslaget befelas ersättmng av sfetsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på gmnd av brott. Dessutora har från anslaget utgått bidrag till Brottsofferjoureraas riksförbund för innevarande budgefer raed 1 miljon kronon
Brottsskadenämnden
Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 15 miljoner kronon
137 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Som jag har redovisat under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader har anfelet ansökningar om brottsskadeersättningar ökat kraftigt. Med hänsyn till volymökningen beräknar jag anslaget till 35 railjoner kronon I beloppet ingår 1 miljon kronor till Brottsofferjoureraas riksförbund.
Honställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Ersättningför skador på grund av brott för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.
G 5. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
I statsbudgeten for innevarande budgefer är till detfe ändamål uppfört ett förslagsanslag på 14 361 000 kronon
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den fraratida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgeferet 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr.
G 6. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
I statsbudgeten för innevarande budgefer är till detfe ändamål uppfört ett förslagsanslag på 4 823 000 kronon
I awaktan på att beredningen av de forskningspolitiska frågoraa slutförs föreslår jag att även detfe anslag förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kn
138 H. DIVERSE Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
H 1. Svensk författningssamling
1991/92 Utgift
12 133 000
1992/93 Anslag
9 037 000
1993/94 Förslag
10 112 000
Från anslaget befelas kostnaderaa för bl.a. tryckning och distribution av Svensk författningssamling (SFS).
Med hänsyn till de textei med EG-anknytning som skall publiceras i SFS böi anslaget räknas upp med ca 1 milj. kr. Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Svensk författningssamling för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 112 000 kr.
H 2. Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m.
1991/92 Utgift
2 839 000
1992/93 Anslag
2 586 000
1993/94 Förslag
2 586 000
Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till interaationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till perraanenfe byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt.
Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnadema för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra interaationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under näsfe budgefer vara oförändrat.
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kn
H 3. Stöd till politiska partier
1991/92 Utgift 140 138 000
1992/93 Anslag 140 272 000
1993/94 Förslag 141 200 000
Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om sfetiigt stöd till politiska partien Sora redovisats i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin (s. 13) koraraer partistödet att minska
med 10 % fno.ra. näsfe mandatperiod. Prop. 1992/93:100
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 3 att till Stöd till politiska partier för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 141 200 000 kn
H 4. Allmänna val
1991/92 Utgift 154 462 000
1992/93 Anslag 3 350 000
1993/94 Förslag 29 600 000
Från anslaget befelas sfetsverkets kostnader fÖr valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt befelas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val.
Jag föreslår att anslaget beräknas till 29,6 milj. kn, vilket avser kostnader för inköp av valmaterial, ersättning till Postverket, information, utbildning m.ra. Medel för utveckling av ett nytt ADB-stöd för valadministrationen beräknas också under anslaget Bl. Riksskatteverket under sjunde huvudtiteln.
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna val för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 600 000 kr.
H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed
1991/92 Utgift
400 000
1992/93 Anslag
400 000
1993/94 Förslag
600000 Från anslaget befelas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed som bildats gemensamt av sfeten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Senare denna dag kommer jag att föreslå att regeringen föreslår riksdagen att till detfe ändamål anvisa ytterligare 200 000 kr på tilläggsbudget I (prop. 1992/93:105 bil. 2) till sfetsbudgeten för innevarande budgefen
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 600 000 kr.
140 Prop.1992/93:100 Bilaga 3.1 Bilaga 3
Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten mom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården
1 Brottsutvecklingen
I avsnittet 5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-felet har totala antalet brott som komrait till polisens käimedom redovisats. Däi har också en av Brottsförebyggande lådet (BRÅ) gjord prognos berörts översiktligt.
I det följande kommenteras utvecklingen för olika gmpper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykteihetsbiott och narkotikabrott. I diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anraälda år 1981 och senare. Siffroraa för perioden 1981 - 1991 är tagna direkt ur Statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1992 är preliminära beräkningar sora bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1992.
BRA har utarbetat en rapport över brottsutvecklingen (BRÅ rapport 1992:2). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Hänsyn har tagits till uppgifteraa i rapporten i den följande redogörelsen.
Sekretariatet för analys- och resultotutvärdering (SAR) inom justitiedepartementet följer utvecklingstendenseraa vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställningen.
1.1 Våldsbrott
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda våldsbrott (i tusental)
1981 19S2 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1890 1991 1992
År
Rån Misshandel
Våldtäkt
Mord och dråp samt miss-
handel med dödlig utgång
3 228
24 313
3 530
28 197
3 473
29 218
3 681
30 784
3 851
31 995
3 806
32 805
1 046
3 939
34 757
1 114
4 177
37 511
1 332
5 211
39 641
1 462
5 967
40 690
1 410
6 173
40 454
1 462
1992'
6 148
45 319
1 566
176 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
142 Prop. 1992/93:100 Till våldsbrott räknas, som i den officiella stotistiken, fullbordade Bilaga 3
mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp,
baraadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldfekt. Våldsbrotten har uppvisat en relativt jänui ökningstakt under åren 1981
till 1991. År 1991 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade
brottsbalksbrotten.
Särskilt om rån
Anfelet anmälda rånbrott 1991 var närmare 6 200 och det är en ökning med 3 procent sedan 1990. Av rånbrotten är de flesfe rån mot person (84 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen av ökningen från år 1990 utgörs av en ökning av butiksrånen. Gaturån är den dominerande formen av rån.
Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1991 var dessa 316. Det är en markant ökning med 94 stycken jämfört med 1990. Bank-och postrånen förorsakar offe mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de offe begås med hjälp av skjutvapen.
SärskiU om misshandel
I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller utomhus kan noteras att förändringen från år 1990 till år 1991 skiljer sig åt mellan de båda kategorieraa. Utomhusbrotten ökade med 2 procent medan inomhusbrotten minskade med 3 procent.
Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Den delen domineras nästan helt av män som misshandlar sina nuvarande eller tidigare hustmr, sammanboende eller festmön
Det mesfe av våldet mellan bekanfe, som inte har en familjerelation, sker i lägenheter och utspelas inom gmpper av kriminellt aktiva eller missbmkare av olika slag.
Drygt hälften av de polisanmälda våldsbrotten utspelas på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på allmänna kommunikationsmedel.
Anfelet fell av misshandel utomhus däi gäraingsmannen är okänd för offret är högst i storstodsregionema Stockholm, Göteborg och Malmö.
SärskiU om våldtäkt
De anmälda våldfekteraa ökade år 1991 med 4 procent jämfört med föregående ån
Antolet anmälda våldfektsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 -1991. Det är till störsfe delen de anmälda fullbordade våldtäkterna inomhus sora svarar för den ökningen.
1.2 Tillgreppsbrott
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)
600-
400-
200-
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Inbrotts- Därav Därav stöld Inbrott i Inbrott i
lägenhet vind eller
eller villa källare
Biltillgrepp (fullbordaO
Stöld ur motorfordon
137 168
20 012
22 845
22 979
139 168
21 063
25 096
25 182
139 789
23 865
22 931
24 858
142 555
24 647
25 716
27 209
144 571
24 298
28 129
31 823
151 881
23 260
27 625
39 541
142 331
20 351
28 443
41 580
130 923
20 155
23 938
42 387
137 195
21 329
22 267
47 781
154 030
22 446
22 911
51 064
155 865
22 056
24 037
48 491
1992'
157 597
22 124
26 150
45 054
93 970 101 305 100 925 112 859 125 231 152 221
156 972 149 172 155 091
157 626 143 908 137 649
' Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
144 Prop.1992/93:100 Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda Bilaga 3 brottsbalksbrott. Fömtora de i febellen särredovisade brottsgrapperaa ingår en raängd olika former av stöldbrott sora inte rabriceras sora inbrott, t.ex. snatteri.
Särskilt om inbrott
Inbrotten utgör en sjundedel av saratliga registrerade brottsbalksbrott. Fömtora villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor ra.ra.
Under 1970-felet uppvisade anfelet inbrottsstölder stora svängningar Under 1980-felet låg de på en nivå mnt 140 000, men ökade markant till 154 000 år 1990. År 1991 anmäldes tofelt 156 000 inbrott, vilket innebär en ökning med 1 procent järafört raed föregående ån
SärskiU om motorfordonstillgrepp
I febellen redovisas enbart fullboidade biltillgrepp.
Antolet fiiUbordade bilstölder var år 1990 109 procent fler än år 1980. Den markanto ökningen tog fart under andra halvan av 1980-tolet. Under perioden 1980-1985 stols i genomsnitt 26 000 bilar per ån Perioden 1986 - 1990 var raotsvarande siffra drygt 44 000 per ån
Under år 1991 anmäldes 48 500 fullbordade biltillgrepp. Det är en minskning raed 5 piocent järafört raed föregående ån
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
1.3 Bedrägeribrott
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda bedrägeribrott (i tusental)
10&
1981 1982 1933 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
År 1991 anmäldes 69 000 bedrägeribrott vilket är en minskning med 28 procent jämfört med året innan. Denna minskning har fortsatt även under år 1992. Enligt BRÅ förklaras nedgången av en kraftig minskad anmälningsbenägenhet fiån bankeraas sida. Det gällei då fiämst s.k. öveitrasseiingai, men även i viss mån andra typei av bedrägerier med check- och personkonton.
Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerieraa år 1991 för 18 piocent medan bedrägerier som begås med hjälp av befelkort svarade 21 procent.
146 Är
Checkbedrägeri
Betalko
10 685
18 721
10 117
21 638
11 680
•16 721
13 369
13 960
13 036
22 246
15 195
22 057
15 757
19 681
17 063
20 312
12 794
19 678
14 760
16 699
12 467
14 426
1992'
10 777
' Värdena för 1992 har beräknats pä grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
1.4 Övriga brottsbalksbrott
Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (i tusental)
160-
120-
40-
1981 1982 1903 1984 198S 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 □ Skadegörelsebrott M\ Övriga BrB-brott I
'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
147 Prop.1992/93:100 Till övriga brottsbaUcsbrott räknas fömtom skadegörelsebrott ett stort Bilaga 3 anfel olika gmpper av brottsliga beteenden som inte feller inom någon av de tidigare berörda kategorieraa.
SärskiU om skadegörelse
Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som fömtom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbaUcsbrott. Under 1980-felets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med 1985 var de 31 procent fler under 1990. Under år 1991 anmäldes knappt 94 000 skadegörelsebrott, viUcet innebär en minskning med 3 procent jämfört med föregående ån Om detfe är ett trendbrott, eller bara en tillfällig minskning, återsfer att se. Att döma av den preliminära sfetistiken kommer nivån för 1992 att ligga något över 1991 års nivå.
En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar
Av skadegörelsebrotten avser 35 procent skadegörelse på motorfordon. 16 procent drabbar stot, landsting och kommunen
1.5 Narkotikabrott
Antal anmälda narkotikabrott (i tusental)
1981 1982 1963 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
148 Prop.1992/93:100
Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och Bilaga 3 narkotikabrott enligt vamsmugglingslagen (1960:418).
Antolet anraälda narkotUcabrott låg på en relativt stobil nivå under hela 1970-tolet. År 1980 ökade antolet anraälda brott kraftigt. En del av den ökningen kan förklaras raed de skärpto anvisningai som infördes av Riksåklagaren år 1980. Även innehav eller överlåtelse av mycket små raängder narkotika betrakfes numera som narkotikabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982.
En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan noteras sedan år 1983. År 1991 var anfelet anmälda brott 54 procent lägre än år 1982. En stor del av minskningen beror på ändrade ratiner för anfelsräkning i s k serieuppklaringar Anfelet naikotikabrott per missfenkt person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,4 år 1991.
År 1991 anmäldes eraellertid 32 162 brott. Detfe är en ökning raed 15 procent jämfört med föregående ån
Anfelet personer sora lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort sätt oförändrat under den senaste tioårsperioden. Det framgår av följande sammansfeUning.
Antal personer som lagförts för narkotikabrott.
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 8173 7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349 7612
11 Riksdaien 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 3
1.6 Trafiknykterhetsbrott
Följande diagrara avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) ora straff för vissa trafikbrott (TBL).
Prop.l992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tusental)
25
20-
IS-
IC-
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1992. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.
Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagraramet i det följande görs en jämförelse mellan antolet domar åren 1989 och 1991 där grovt rattfylleri är huvudbrott (4 § 1 mora TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). 1 stopeln för villkorlig dom ingår även villkorlig dom med böten
Påföljdema har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980-felet låg andelen som fick fängelsepåföljd på en relativt konsfent nivå omkring 73 procent. År 1991 var denna andel 42 procent.
150 Antal (I tusental)
Domar avseende grovt rattfylleri
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
SÅ 4H
Fängelse Skyddstillsyn ViUkariig dom Bäter övrigt
□ 1989 Dmi 1991 I
1.7 Modern brottslighet
SCB har i promemorian (1990:6) Modera brottslighet och specialstraffrätt i ljuset av kriminalistUcen beskrivit den moderaa brottslighetens utveckling under 1980-felet.
En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som redovisas i brottssfetistUcen under 1980-felet visar enligt SCB att anfelet anmälda brott i flerfelet fell rainskar Den utvecklingen sfer enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott.
Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgmpper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under 1980-felet. De övriga brottsgmpperaas trender är sfebila eller sjunkande. Däremot ökar anfelet registrerade brott mot brottsbaUcens 9:e, 10:e, ll:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring ra m, brott mot borgenärer samt förfelskningsbrott. Dessa straffljesfenunelser avser till viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott.
BRA har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ foiskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige förefegaren, Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2).
151 Prop.1992/93:100 2 Verksamheten inom rättsväsendet Bilaga 3
Arbetet inora rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt samman. I huvudsak gåi det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Brott och uppklaring
Anfelet brott som anmäls till polisen är som tidigare närants drygt 1,1 railj. per ån Den siffran omfetfer inte brott för vilka polisen direkt utfårdar ordningsförelägganden. Anfelet sådana förelägganden utgjorde 218 350 år 1991 (202 648 år 1990).
Endast en del av de brott sora anmäls till polisen klaras upp. År 1991 blev nära 400 000 brott uppklarade. I dessa fell rörde det sig om drygt 108 000 misstänkfe peisonen
De allra flesfe uppklarade brotten (omkring 90 piocent) hade begåtts av bara en gärningsman. Näi det gäller tillgreppsbrotten är det emellertid relativt vanligt att flera personer tillsammans begår brott.
Den s.k. uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstypen Uppklaringen växlar även raellan skilda delar av landet.
För t.ex. trafikbrott och narkotikabrott är uppklaringsprocenten hög (ca 90 procent). Vid s k offerbrott är uppklaringsprocenten betydligt lägre. För misshandel och andra våldsbrott är uppklaringen omkring 50 procent, medan raindre än 10 piocent av inbrottsstölderaa klaras upp. Ungefäi vart ferate lån blii uppklarat.
Anfelet uppklarade brottsbalksbrott hai dock ökat från drygt 218 000 år 1981 till över 266 000 år 1991 (244 000 år 1990). Anfelet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från mnt 250 000 år 1986 till nära 396 000 år 1991. Det är en ökning raed 58 procent.
Beslut av åklagare
Åklagama fetfer beslut om åtol mot cirka 85 000 personer årligen. Till detto koramer drygt 90 000 strafförelägganden per ån Åklagaraa beslutor om åfelsunderlåtelser i cirka 18 000 fell per ån Anfelet avskrivna och nedlagda raål är omkring 58 000 per ån 78 139 har godkänt strafförelägganden.
Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter
Är 1991 dömdes omkring 6 800 personer till skyddstiUsyn. För 598 eller 9 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff. Drygt 13 500 personer dörades till vilUcorlig dom år 1991. Under samma år har tofelt 109 980 personer bötfällts. 31 841 har dömts till böten
152 Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Fängelse
Från mitten av 1970-felet och fram till år 1982 har fler personer som dömts till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då anfelet personer som dömdes till fängelse åter började öka.
År 1991 dömdes 14 313 (1990 dömdes 15 527) personer till fängelse som huvudpåföljd. Minskningen jämfört med föregående år motsvaras av anfelet fårre dömda till fängelse för grovt rattfylleri.
Andelen frihetsstraff varierar sferkt mellan olika brottstypen 60 procent av dera sora dörades till fängelse dörades för brott mot brottsbalken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri.
5 procent av dem som under 1991 dörades till fängelse ådömdes en strafftid på mer än två ån En tredjedel av dessa dömdes för narkotikabrottslighet.
2.1 Polisväsendet
Anfelet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av sfetistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). IM utfårdas så snart ett polisingripande sken Hur anfelet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1981 framgår av följande diagram.
Antal (i miljoner)
1.4
1.2-
0.8
0.6-
0.4
0.2-
1981 1982 1983 1984 1985 1988 1987 19
1990 1991
□ Ingripandemed.
Gripna I
2.2 Åklagarväsendet
Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheteraa och de allmänna domstolama påveikas av anfelet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och förändringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagama anges i följande febell anfelet misstänkfe personer i mål hos åklagare under de senaste åren. Anfelet mål i utgående balans har ökat sedan år 1985.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Period
Antal personer
i
Antal mål i utgående balans
Mål om brott
Övriga
Totalt
Därav mål om
på vilket
mål
brott på vil-
fängelse
ket fängelse
kan följa
kan följa
172 100
64 600
48 600
169 800
114 400
59 400
43 700
167 498
101 700
35 208
28 087
170 699
96 200
53 082
41 027
172 938
90 700
55 943
43 129
170 538
92 800
56 931
44 222
177 032
92 108
58 659
47 047
179 348
91 884
62 707
49 958
192 702
89 651
64 581
53 978
203 815
86 533
67 778
55 748
Sora ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarrayndigheteraa anges i följande febell användningen av tvångsmedel.
154 Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
År
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
Tvångsmedel
Anhållna
Häktnings-
framställningar
30 368
9 918
28 747
9 455
26 388
8 855
25 448
8 720
26 177
8 401
26 648
9 275
26 264
11 546
25 943
11 959
27 221
12 135
27 583
12 256
2.3 Domstolsväsendet
2.3.1 Domstolarnas arbetsläge
91-01-01 -06-30
92-01-01 -06-30
Allmänna domstolarna
Högsta domstolen
Inkomna mål
3 410
3 687
4 163
2 100
2 455
Avgjorda måP
3 748
3 544
3 645
1 920
2 131
Utgående balans
1 044
I 483
1 224
1 828
Hovrättema
Inkomna mål
20 168
20 705
22 160
11 290
12 868
Avgjorda mål
18 967
20 421
22 338
11 443
11 658
Utgående balans
8 695
8 989
8 623
8 678
'inkl. skrifter Utan skrifter
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
-06-30 -06-30
Tingsrätterna
Inkomna tvistemål
och brottmål
138 243
143 192
163 079
81 671
81 250
Avgjorda tvistemål
och brottmål
136 075
139 900
153 123
76 664
82 211
Utgående balans
tvistemål och
brottmål
63 596
65 321
74 367
69 710
73 220
Inkomna fastig-
hetsmål
7 103
7 229
1 590'
753 Avgjorda fastig-
hetsmål
7 655
8 245
3 659'
2 563
968 Utgående balans
fastighetsmål
5 309
4 154
2 008
2 253
1 777
Inkomna mål om
lagsökning
111 893
125 077
152 942
74 563
2
Inkomna mål om
betalningsföre-
läggande
490 811
520 422
633 002
304 892
_2
Inkomna domstol
s-
ärenden
23 547
23 123
25 118
12 226
15 902
Avgjorda domstol
s-
ärenden
23 227
22 062
25 483
12 785
15 962
Utgående balans
domstolsärenden 14 276
15 082
14 726
14 231
14 434
Inskrivnings-
ärenden 2 206 343
1 984 350
2 158 364
1 108 750
812 548
Gravations- och
äganderätts-
bevis
468 195
393 676
325 470
179 997
106 417
' From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som faslighetsmål utan som tvistemål.
From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betalningsföreläggandemål vid tingsrätterna.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
156 Prop.1992/93:100 Bilaga 3
91-01-01 -06-30
92-01-01 -06-30
Allmänna förvaltningsdomstolarna
Regeringsrätten
Inkomna mäl
5 226
5 437
5 893
3 076
3 344
Avgjorda mäl
5 289
4 088
5 630
2 756
3 059
Utgående balans
3 692
4 088
4 333
4 398
4 614
Kammarrätterna
Inkomna mål
23 650
26 299
27 654
14 317
17 633
Avgjorda mål
25 034
27 736
28 929
14 726
16 404
Utgående balans
18 975
17 571
16 319
17 159
23 580'
Länsrätterna
Inkomna mål
135 354
136 287
156 395
101 415
59 718
Avgjorda mål
135 638
135 698
141 536
69 415
78 844
Utgående balans
127 895
128 221
142 621
160 284
123 071
' I samband med försäkringsrätternas upplösande den 1 juli har 6 735 balanserade mål överflyttats till kammarrätterna.
91-01-01 —06-30
92-01-01 —06-30
Bostodsdomstolen och hyresnämnderna m.m.
Bostadsdomstolen
Inkomna mål 714
Avgjorda mål 707
Utgående balans 348
Hyresnämndema
Inkomna ärenden 50 577
Avgjorda ärenden 43 043
Utgående balans 19 999 Arrendenämndema
Inkomna ärenden 1 680
Avgjorda ärenden 1 535
Utgående balans 829
51 185
52 039
29 554
22 103
54 779
52 414
23 584
22 813
16 300
15 925
22 272
15 215
2 567
1 722
1 025
1 185
2 598
1 622
1 131
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
157 Prop.1992/93:100 Bilaga 3
1989
1990
1991
91-01-01 —06-30
92-01-01 —06-30
Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna
Försäkringsö verdomstolen
Inkomna mål
2 728
2 940
3 411
1 747
1 843
Avgjorda mål
2 231
2 800
2 618
1 394
1 414
Utgående balans
3 696
3 836
4 629
4 230
5 022
Försäkringsrätterna
Inkomna mål
9 503
10 376
6 191'
6 196
-
Avgjorda mål
7 924
8 035
8 886
4 514
3 691
Utgående balans
10 843
13 176
10 436
14 850
6 735
' From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten upphörde helt 1992-07-01.
2.3.2 Särskilt om brottmålen
Period
Tingsrätterna
Antal brott-
Inkomna
därav mål som
mål i balans
brottmål
får handläggas av notarie
23 951
72 702
12 450
23 976
68 700
10 212
25 456
69 847
11 118
24 679
67 856
10 203
24 984
70 798
10 113
25 604
72 370
10 396
24 535.
72 969
8 937
27 137
78 015
10 248
1991 första
24 968
39 837
4 834
1992 halvåret
26 977
39 486
5 433
Av febellen framgår att anfelet inkomna brottmål vid tingsrättema har ökat under senare ån Sfetistiken för försfe halvåret 1992 tyder på en fortsatt hög nivå. Anfelet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade
158 Prop.1992/93:100 under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Bilaga 3 Under år 1989 minskade anfelet mål något, men år 1990 steg åter anfelet för att ligga kvar på den högre nivån år 1991. En fortsatt ökning kan noteras för försfe halvåret 1992.
År
Hovrätterna
Antal broumål i
Inkomna brottmål
balans
7 103
2 541
6 838
2 520
6 690
2 491
7 326
2 904
7 745
3 145
7 465
3 390
7 952
3 671
7 928
3 588
1991 första
4 129
3 727
1992 halvåret
4 868
3 264
2.4 Kriminalvärden
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Kriminalvårdsanstalter
Häkten
Frivård
Högsta beläggning
Antal klienter
Nyintagna
Högsta
den 1 okt.
under året
beläggning
13 835
3 783
1 108
17 767
15 177
4 137
1 102
14 092
14 647
3 669
12 200
13 535
3 655
11 677
14 188
3 655
11 933
14 980
3 744
1 086
12 334
16 098
4 049
i 200
12 369
15 467
3 904
1 131
12 642
15 833
3 878
1 213
12 369
13 422
3 867
1 198
13 033
3 999
1 334
12 244
159 Antolet intogningar i anstolt ökade kraftigt i början av 1980-tolet för att därefter plana ut på en hög nivå år 1983. Antolet klienter i frivården har stobiliserats under senare delen av 1980-tolet.
Av de 13 422 personer sora togs in i fängelse under år 1991 var 2 321 dörada för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 442 för tillgreppsbrott och 3 466 för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1991 - den 1 mars 1992 har antolet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat raed 3,6 procent medan antolet med strafftider på två år eller mer har ökat med 5 procent.
Strafftider
Antal ny-
Absolut
Procentuell
intagna
förändring
förändring
1990-1991
1990-1991
Två månader
eller mindre
5 877
-2211
-27,3
Mer än två t o m
sex månader
3 529
- 148
-4,0
Mer än sex tom
tolv månader
2 223
-36
- 1,6
Mer än tolv
månader
1 793
- 16
-0,9
Summa 13 422 -2411 - 15,2
Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstolt framgår av följande tobell.
Genomsnittlig vistelsetid 1970 1975 1980 1985 1990 1991 i månader 4,5 3,7 3,5 3,2 3,0 3,6
Under 1991 ökade den beräknade genomsnittliga vistelsetiden i ansfelt med 0,6 månader jämfört med föregående ån Ökningen sammanhänger med att antolet fängelsedömda rattfyllerister, som har korto strafftider, har minskat.
Belastningen på anstolts- och häktesorganisationen framgår av förändringar i medelbeläggningen.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
160 Budgetår
Anstalter
Häkten
medelbeläggning procent
medelbeläggning procent
årets tio tyngst
belastade månader
1984/85
3 264
1985/86
3 259
1986/87
3 367
1987/88
3 573
1988/89
3 677
1 046
1989/90
3 666
1 050
1990/91
3 727
88,8
1 106
1991/92
3 697
90,1
1 135
85 Prop.1992/93:100 Bilaga 3
I slutet av 1970-tolet och början av 1980-tolet ökade medelbeläggningen på anstolteraa raed några hundra per ån Den 1 juli 1983 genora-fördes den s.k halvtidsreforraen, vilket raedförde en minskning av medelbeläggningen raed ca 350 intogna under budgeferet 1983/84 till 3 260. Därefter har raedelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreforraen.
Under budgeferet 1991/92 har raedelanfelet övervakade klienter varit 13 321 vilket är 28 fler än budgeferet 1990/91. Av dessa övervakade klienter var i medelfel 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 var villkorligt frigivna och 1 301 i ansfelt raed övervakare.
Under budgeferet 1991/92 dörades 84 personer till s.k. samhällstjänst.
161 Prop.1992/93:100 3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott Bilaga 3
3.1 Olika typer av åtgärder
Det allmännas åtgärder raot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet raed indelningen. För en beskrivning av hur resurseraa fördelas raellan olika ancfemål kan en grappering göras på följande sätt.
Förebyggande åtgärder rikfede mot peisonei sora inte äi föreraål för rättsväsendets åtgärder på gmnd av brott. Det är här fråga även ora sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i förebyggande syfte. Åtgärder av detfe slag ankommer främst på andra än rättsväsendets rayndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsraarknadsrayndighetema.
Övervakning av regelefterlevnaden. Den syffer till att dels förhindra brott, dels uppfecka brott. Hit hör polisens övervakande verksainhet. Grappen omfettor även exempelvis tull- och beskattningsmyndigheteraas kontroll av att straffsanktionerade besfemmelser inom deras resp. verksamhetsonuåden efterlevs.
Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs för att fetto beslut ora reaktion raot brott.
\érkställandet av påföljder. Åtgärder av detto slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga ora böten
Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftor till att ge personer som har begått brott bättre fömtsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detto slag vidtos av kriminalvårdsmyndighetema och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena.
Utvecklingsarbete som är direkt målinriktot mot problem som rör åtgärder mot brott.
Det allraänna satsai stora belopp på åtgäidei raot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en ftjUständig beiäkning av kostnadema föi åtgäidei av detto slag. Fömtom inora justitiedepartementets onuåde satsas stora resurser inora annan stotlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsendet, koramuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet. Kostnadema för åtgärder raot brott inom rättsväsendet, dvs. i försto hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmärma domstolaraa och krirainalvåiden, hai eraellertid kunnat beiäknas.
De hai fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgmpperaa. I vissa fell har schabloner använts eftersora beräkningsunderlaget är osäkert.
All polisverksarahet utora den sora har saraband raed tillsfendsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekarakfer kan ses sora ett led i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvåidens funktionei liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 11,6 miljarder kr för
budgeferet 1992/93. I figuren är detfe belopp fördelat på åtgärdsgrappen Beloppet omfetfer inte medel sora förbrakas inora departementet och sfetiiga kommittéen
Som framgår av figuren uppgår kostnaderaa för förebyggande åtgärder till cirka 123 miljonei kn Störsfe posten utgöi kostnaderaa föi polisens undervisning i skoloraa i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s verksainhet utora den rena foiskningen och utvecklingen. 1 detfe samraanhang böi framhållas att kostnaderaa föi brottsskadenämnden inte till någon del har medräknats.
Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverksamhet och beräknas kosfe 4 142 miljoner kn
Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott-raålsförferandet orafetfer åtgärder inora polis- och åklagarväsendet samt de allmänna domstolaraa. Av beloppet 4 130 miljonei ki fallei 2 761 miljoner kr på polisväsendet, 507 miljoner kr på åklagarväsendet och 862 iniljoner kr på domstolsväsendet, inklusive lättshjälpskostnaden
Krirainalvåiden svarai föi de kostnadei sora i figuren har redovisats som verksfeUandet av påföljden Denna gmpp av kostnader beräknas till 3 197 miljoner kn
Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område som fer sikte på åtgärder raot brott beräknas till sararaanlagt 27 miljoner kr, varav omkring 19 railjoner kr avser anslag till BRÅ:s verksamhet och 8 nuljoner kr forskning och utveckling inora Rikspolisstyrelsen. 1 beloppet ingår inte det utvecklingsarbete som bedrivs i departementets kommittéen
I jämförelse med föregående budgefer har kostnaderaa för rättsväsendets åtgärder raot brott ökat med 14 procent i löpande prisen
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Kostnader för åtgärder mot brott
inom justitiedepartementets område (milj. kr)
Förebyggande itgärder
Utvscklings-artiete
27
budgetåret 1992/93
VerkstäJlighet m m
163 Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
I följande diagram presenteras en beräkning av kostnadsutvecklingen för respektive åtgärdsgmpp under en femårsperiod uttryckt i fesfe prisen Det bör anmärkas att mervärdesskatt ingår i anslagen budgeferen 1987/88 - 1990/91 raen inte 1991/92. I den skala som används i diagrammen skulle dock mervärdesskatten inte ge något märkbart utslag.
Kostnader för åtgärder mot brott
(i fasta priser 1987/88)
Kronor (i miljarder) 8t
n Verkställighet m.m QD Brottsutredning mm S Övervakning
2-
i«87/8a ie«8/se iea«/eo
Kronor (i miljoner)
10O 80 60 40 20 0
J
=
1987/88 198a«9 ieSS;«0 1990;«1 1981<«2
D utvecklingsarbete
5 Förebyggande ätgårder
3.2 Personalresurserna
Anfelet tjänster inom polisväsendet är tofelt ca 24 000. Av detfe anfel är omkring 16 700 polistjänsten
Antolet tjänster inora åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca 650 är åklagartjänsten
När det gäUer de allmänna domstolaraa saknas föraäivarande en löpande redovisning sora visai hur stor del av personalresurseraa sora tos i anspråk för brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen hur stor del av deras personal som togits i anspråk inom olika verksamhetsområden, bl a brottraålshandläggning. Den senast gjorda bearbetningen av detto material visar att denna andel föi brottmålens vidkommande äi omkring 25 procent. Antolet ansfellda (inklusive deltids-ansfeUcfe) vid de allmänna domstolama är nu omkring 4 400 varav omkring 660 ordinarie domare.
Kriminalvården har nu ca 6 600 tjänsten Av dessa är drygt 5 600 placerade vid häktena och krirainalvårdsansfelteraa och drygt 740 inom frivården. Anfelet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 4 600.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
165 Register
Sid.
ANDRA HUVUDTITELN
1 Allmänt
1.1 Ansvaisområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstryggheten
1.2 Förayelsen av rättssamhället
1.3 Interaationellt samarbete
9 >
2 Offentlig i
rätt
2.1 Grundlagsfrågor m.m.
2.2 Offentiighet och sekretess
2.3 Dafelagsfrågor
2.4 Förvaltningsrätt
3 Civilrätt
3.1 Allmänt
3.2 Allraän förraögenhetsrätt
3.3 Ersättningsrätt
3.4 Bosfedslagstiftningen
3.5 Övrig festighetsrätt
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
3.7 Iramaterialrätt
3.8 Transporträtt
3.9 Familjerätt
4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten
4.1 Domstolsväsendet
4.2 Åklagarväsendet
4.3 Processrätten
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt
5 Kriminalpolitiken
5.1 Allmän inriktning
5.2 Brottsutveckling och prognos för resten av 1990-tolet
5.3 Lagstiftningsåtgärder
5.3.1 Strafflagstiftningen
5.3.2 Påföljdssystemet
5.3.3 De unga lagöverträdama
5.3.4 Brottsofferfrågor
5.3.5 Brottsregistreringen
5.4 Polisen
5.5 Kriminalvården
6 Vissa jämsfelldhetsfrågor inom Justitiedepartementets omiåde
7 Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 bilaga 3
166 Prop. 1992/93:100
Anslag bilaga 3
53 A. Justitiedepartementet m.m.
Al Stotsrådsberedningen 49 224 000
A2 Justitiedepartementet 63 229 000
A3 Utredningar m.ra. 30 200 000
A4 Framtidsstudier, långsiktig analys m.ra. 12 432 (WO*
Summa 155 085 000
55 B.
Polisväsendet
Bl Rikspolisstyrelsen
475 000 000
B2 Säkerhetspolisen
470 643 000
B3 Polishögskolan
1 000
B4 Stotens kriminaltekniska laboratorium
46 710 000
B5 Lokala polisorganisation
9 891 189 000
Summa 10 883 543 000
86 C Åklagarväsendet
Cl Riksåklagaren 23 812 000
C2 Åklagarmyndigheteraa 535 366 000
Summa 559 178 000
93 D. Domstolsväsendet m.m.
Dl Domstolsverket 63 910 000
D2 Domstolama m.m. 2 445 640 000
Summa 2 509 550 000
Beräknat belopp
102 E. Kriminalvården
El Kriminalvårdsstyrelsen E2 Kriminalvården
E3 Utlandstransporter
Summa
106 609 000 3 298 089 000
125 000 000
3 529 698 000
Prop. 1992/93:100 bilaga 3
116F. Rättshjälp m.m.
Fl
Rättshjälpskostnader
815 100 000
F2
Rättshjälpsmyndigheten
11684 000
F3
Allmänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet
1 000
F4
Driftbidrag
11 410 000
F5
Vissa domstolskostnader m.m.
256 200 000
F6
Diverse kostnader för rättsväsendet
24 694 000
Summa 1 119 089 000
127 G. Övriga myndigheter
Gl G2 G3
G4
G5
G6
Justitiekanslem Datoinspektionen Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader B rottsskadenäranden: Ersättning för skador på gmnd av brott Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader Utvecklingskostnader
Summa
7 387 000 21 254 000
7 103 000
35 000 000
14 361 000* 4 823 000*
89 928 000
Beräknat belopp
168 Prop. 1992/93:100
139 H. Diverse
bilaga 3
Hl
Svensk förfettningssamling
10 112 000
H2
Bidrag till vissa interaationella
saramanslutningar ra.ra.
2 586 000
H3
Stöd till politiska partier
141 200 000
H4
Allmänna val
29 600 000
H5
Bidrag till stiftelsen för utvecklande av
god redovisningssed
600 000
Summa 184 098 000
SUMMA FÖR JUSTITIEDEPARTEMENTET 19 030 169 000
Bilaga 3.1
Stotistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolama och kriminalvården
'*'«5''S.oc.,o,.
'992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1993
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Svensson i frågorna under littera A punkterna 1-4, 6-8, B punkterna 1, 3, 8-10, C, D, F och G;
statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 5 och B punkt 2;
statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punkterna 4-7 och E.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
statsrådet Svensson anför
Utrikespolitik
Sedan tre år tillbaka befinner sig Europa i en period av dramatisk omvandling. Efter det kalla krigets period av stillastående verkar svensk utrikespolitik i en mer föränderlig miljö, som anknyter till tidigare perioder i europeisk historia.
För första gången efter andra världskriget föreligger möjligheter att etablera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning för hela Europa. Men det finns också risker för att etniska och nationella motsättningar och konflikter växer sig starkare på många håll i Öst- och Sydösteuropa.
Det är ett vitalt svenskt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en fullvärdig plats i detta samarbetes kärna. Förhandlingar om ett medlemskap i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen (EG/EU) inleds i början av året, med målen folkomröstning år 1994 och ett svenskt inträde i Gemenskapen år 1995.
Den nationella staten har blivit för stor för många uppgifter som kan lösas bättre lokalt eller individuellt och den har blivit för liten för många uppgiftei som måste lösas över nationsgränserna. Med subsidiaritetspiincipen byggs en fast länk mellan europeisering och decentralisering.
Med antagandet av Paris-stadgan för ett nytt Europa år 1990 bekräftade medlemmarna av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) en nyvärdegemenskap. Paris-stadgans värderingar om demokrati och marknadseko-
nomi utgör den principiella basen för ett nytt all-europeiskt samarbetssys- Prop. 1992/93:100 tem. Skall ett sädant system få fasthet mäste de samarbetsstrukturer som Bilaga 4 byggts upp efter andra världskriget i Västeuropa sä vitt som möjligt också utsträckas till att omfatta Central- och Östeuropa.
1 olika former söker den svenska regeringen bidra till att utveckla ett europeiskt samarbetssystem. Detta sker bl.a. i ESK, där Sverige blev ordförande i december 1992. Av största betydelse är våra förbindelser med den framväxande Europeiska unionen, som kommer att utgöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär att vi får större möjligheter att verka för en långsiktig all-europeisk samarbetsordning.
Sverige ger ett viktigt bidrag till reformprocessen i öst genom det bilaterala samarbetet med grannländerna kring Östersjön: Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Vad gäller Baltikum kan vi under det gångna samarbetsåret särskilt peka på frihandelsavtalen med Estland, Lettland och Litauen, tillkomsten av det baltiska investeringsprogrammmet, det växande suveränitetsbiståndet, betalningsbalansstödet, kompensationen för det guld som år 1940 överlämnades till Sovjetunionen, samt Sveriges bestämda diplomatiska stöd när det gäller kravet på ett snabbt tillbakadragande av de ryska trupperna. De baltiska länderna kan påräkna ett lika nära samarbete under det kommande året.
Trots oerhörda problem har Polen, Ungern och Tjeckoslovakien gjort stora framsteg i arbetet på att skapa fungerande marknadsekonomiska och fasta demokratiska strukturer. Vi har en växande kontaktyta med dessa stater, inte minst på handelsområdet. De fär också det av det svenska östbistän-det.
Säväl bilateralt som multilateralt bär Sverige sin del av det europeiska ansvaret för att underlätta reformarbetet i Central- och Östeuropa. Viktiga komponenter i arbetet är mänskliga rättigheter, demokratiska strukturer, ekonomisk utveckling och tillfredsställande ekologiska betingelser. Det sistnämnda innefattar bl.a. ett särskilt stöd till ansträngningarna att göra kärnkraftverken i Östeuropa säkrare.
Framgången för reformsträvandena i Ryssland har en direkt inverkan på vär säkerhetspolitiska miljö. 1 kraft av sin stora befolkning, sitt väldiga territorium och sina omfattande resurser förblir Ryssland en militär stormakt. Även om utvecklingen i Oberoende Staters Samvälde (OSS) i det stora hela varit positiv efter Sovjetunionens upplösning för blott ett år sedan gär reformarbetet pä mänga häll långsamt. Framtiden innehåller betydande osäkerhet, då de demokratiska och marknadsekonomiska strukturerna överallt är bräckliga och på sina häll närmast skenbara; Mot denna bakgrund måste omvärlden, i första hand grannländerna, vara förberedda pä motgångar och bakslag även av dramatisk karaktär.
Av största vikt är att det spirande demokratiska Ryssland inlemmas i det europeiska samarbetet i bred bemärkelse. Sverige söker bidra såväl bilate ralt som multilateralt till en sädan utveckling. Svenska insatser i nordvästra Ryssland, i första hand S:t Petersburg-regionen, är betydelsefulla i detta sammanhang. Ocksä inom Östersjörådet och Storkalottsamarbetet blir Ryssland en viktig samarbetspartner. Samtidigt bygger vi ut förbindelserna med andra länder i vår region, främst Vitryssland och Ukraina. 1 Kiev har vi 2
under året öppnat en ambassad och, liksom i Moskva, medverkat i grundan- Prop. 1992/93:100 det av ett civilt forskningscentrum för vapenexperter och militära forskare. Bilaga 4
ESK torde fä en allt viktigare roll när det gäller att hantera de många djupt rotade problem och akuta konflikter som kommit i dagen sedan de repressiva strukturerna i det forna Sovjetunionen och Östeuropa avlägsnats. Men ESK är inte tillräckligt starkt för att ge de nya demokratierna i öster den säkerhetspolitiska förankring de söker. Därvidlag vänder de sig till NATO och dess samarbetsråd för Central- och Östeuropa (NACC).
Efter Sovjetblockets sammanbrott har NATO fått en starkare politisk kar raktär, även om dess militära struktur även framdeles kommer att bestå som en stabiliserande faktor i Europa. Som ett led i den pågående sammanvävningsprocessen mellan samarbets- och säkerhetsorganisationerna i Europa har NATO ställt sina resurser till förfogande för fredsbevarande operationer inom ESK:s ram.
ESK:s egen begränsade kapacitet i detta avseende har medfört att organisationen under året utvecklats i konfliktförebyggande snarare än konfliktlösande riktning. Som ordförande avser Sverige att verka för att stärka ESK:s förmåga också i det senare avseendet genom att utveckla de instrument som medlemsstaterna enades om vid ESK:s uppföljningsmöte i Helsingfors på senvåren 1992.
Även om ESK deltar i ansträngningarna att lösa de djupt tragiska konflikterna i det före detta Jugoslavien sker det huvudsakliga diplomatiska arbetet inom ramen för den s.k. London-konferensen, som leds av EG och FN. Konferensen, som organiserat arbetet i ett flertal kommittéer, har fått ett permanent högkvarter i Geneve. Sverige deltar i konferensens arbete i egenskap av ESK-ordförande.
Fredsansträngningarna har hittills inte givit några påtagliga resultat, även om man har förmått parterna att träffas och ingå vissa överenskommelser. Striderna, i vilka irreguljära förband spelar en central roll, fortsätter med svårartade lidanden för civilbefolkningen som resultat.
FN:s säkerhetsråd har tagit en rad mycket långtgående beslut av fredsbevarande och humanitär art. Ett vapenembargo som täcker hela det f.d. Jugoslavien samt handelssanktioner mot Serbien-Montenegro har införts. Huvudinriktningen av FN:s fredsbevarande insats, Unprofor, är att verka i de serbisk-kontrollerade enklaverna i Kroatien, samt att säkra distribution av humanitärt bistånd i Bosnien-Hercegovina. Säkerhetsrådet har dessutom tillsatt en expertkommission för att samla information rörande krigsförbrytelser begångna i det f.d. Jugoslavien. Vidare har FN:s kommission för de mänskliga rättigheteraa tillsatt en säiskild lappoitöi för att rapportera om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien och att lämna förslag för att förhindra sådana kränkningar.
Europarådet spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Öst europa. Syftet är inte baia att skapa demokratiska stiukturei utan verkliga rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet. Sverige har på skilda sätt sökt främja de bal tiska staternas kandidaturer till medlemskap i rådet. Estiand och Litauen har goda utsikter att vinna inträde under år 1993 och Lettland torde inte följa långt efter dem. 3
Betoningen av den europeiska identiteten präglar också i ökande grad de Prop. 1992/93:100 övriga nordiska ländernas utrikespolitik. Den reformverksamhet som pågår Bilaga 4 i de nordiska ländernas samarbetsorgan genomförs utifrån utgångspunkten att det nordiska samarbetet befordras av - och blir än nödvändigare i - ett större europeiskt sammanhang. Utvecklingen i Nordeuropa har medfört att det nordiska samarbetet stärkts i ett viktigt avseende. För första gången sedan andra världskriget har utrikes- och säkerhetspolitiken upptagits på dagordningen för de nordiska utrikesministermötena.
Regeiingen ser som en primär uppgift för Sveriges utrikespolitik att föra in vårt land i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen, det europeiska samarbetets kärna. På grundval av ett brett samförstånd i riksdagen fortsätter Utrikesdepartementet att förbereda förhandlingarna om medlemskap i EG. Dessa torde, som jag tidigare framhållit, kunna inledas i början av år 1993 med sikte på ett svenskt medlemskap år 1995. Med EES-avtalets ikraftträdande blir Sverige en del av en stor gemensam marknad med fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital. Genom EES-avtalet tas också ett viktigt steg i riktning mot medlemskap.
Allsidig infonnation om integrationsarbetet och medlemskapsperspektivet i EG är av central betydelse. I enlighet med riksdagens beslut genomför regeringen en omfattande satsning på information om Europa-frågorna. Genom Delegationen föi infoimationsinsatsei om europeisk integration fördelas också medel till oiganisationslivets infoimationsinsatsei. Under 1993/94 förutses bidrag till kampanjorganisationerna inför folkomröstningen.
Integrationsprocessen i EG är ett vitalt svenskt intresse, av såväl ekonomiska som politiska skäl. Maastricht-fördraget betecknar ett historiskt steg på vägen mot en närmare union mellan Europas folk, vilken på sikt garanterar välstånd och stabilitet i hela Europa. Fördraget har emellertid givit upphov till olika slags tolkningstvister i EG-länderna. Ratificeringsprocessen har försenats i Danmark cxh Stoibiitannien som en följd av det negativa utslaget i den danska folkomröstningen. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11-12 december 1992 löstes dock den danska frågan. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark förutses under senare delen av våren 1993. Både Storbritannien och Danmark bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret år 1993.
Från Sveriges sida har vi klargjort att det är ett svenskt intresse att solidariskt och fullt ut delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Riksdagen har bekräftat denna beredskap, som redovisats i Utrikesutskottets betänkande från maj 1992. De samarbetsområden som är aktuella - bl.a. ESK-processen, icke-spridningsfrågor och försvaret av mänskliga rättigheter - sammanfaller i hög grad med svenska mäl och strävanden.
I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan har EG-kommissionen sökt ytterligare klarhet om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi har framhållit Sveriges starka intresse av att tillsammans med övriga EG- länder bidra till en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Detta innebär en klart positiv hållning till de mål på detta område som formulerats i Maast richt-fördraget. 4
Samtidigt består den svenska militära alliansfriheten. Något deltagande i Prop. 1992/93:100 ett försvarspolitiskt samarbete är inte aktuellt för Sveriges del. Med utgångs- Bilaga 4 punkten att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går utöver vad EG:s medlemsländer själva överenskommit torde emellertid inga särskilda svårigheter uppstå för svensk del under de kommande medlemskapsförhandlingarna.
Även om de internationella samarbetsorganisationerna ännu inte lyckats etablera mekanismer som effektivt kan hejda och lösa uppblossande konflikter har utvecklingen pä nedrustningssidan varit mycket hoppingivande efter det kalla krigets slut. Under det gångna året har Förenta staterna och berörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kämvapenlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärnvapen. Konventionen om ett totalförbud mot kemiska vapen utgör ett unikt framsteg i de internationella ansträngningarna att stoppa spridningen av massförstörelsevapen.
Sverige arbetar för att det växande internationella samförståndet skall leda till ytterligare effektiva åtgärder mot förekomsten och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen fäster särskild vikt vid ansträngningarna att förhindra spridningen av kärnvapen genom ett stärkande av icke-spridningsavtalet (NPT), vars fortsatta tillämpning skall beslutas vid en konferens är 1995. Resultatet därav bör bli att avtalet förlängs på längsta möjliga tid.
Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mellan departement och myndigheter. Det parlamentariska samrådet i dessa frågor sker i den nyligen tillsatta gemensamma Delegationen för nedrustnings-och folkrättsfrågor.
Inom ESK har ett nytt säkerhetsforum inrättats under det gångna året. Syftet är att förbereda nya förhandlingar om rustningskontroll och förtroendeskapande åtgärder, att skapa möjligheter för ett regelbundet samråd i säkerhetsfrågor och att främja ansträngningarna att förebygga konflikter. Vägledande för Sveriges verksamhet i detta fomm är våi önskan att bidra till en varaktig säkerhets- och samarbetsordning inom ESK-området under beaktande av svenska säkerhetspolitiska intressen.
Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Den globala samarbetsorganisationen verkar nu under mer konstruktiva internationella betingelser. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg. En internationell samsyn håller på att utvecklas världen över kring principerna om demokrati och fri ekonomi som förutsättningar för folkens välgång.
Detta medför att FN med ett brett stöd av medlemmarna kan möta ökade krav och förväntningar. Tillsammans med de andra nordiska länderna verkar Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Mänga av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred". Sverige foitsättei att spela en viktig roll som deltagare i FN:s fredsbevarande opeiationei, vilka avsevärt ökat i antal under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, agerar Sverige och de övriga nordiska länderna på drivande. 5
I syfte att förbättra förutsättningarna för att styra verksamheten och göra Prop. 1992/93:100 utrikespolitiska överväganden avseende deltagande i FN:s och ESK:s freds- Bilaga 4 bevarande verksamhet förs anslagen för dessa ändamäl över frän Försvarsdepartementets till utrikesdepartementets huvudtitel. På detta sätt samordnas finansieringen och skapas säväl en grund för awägning mellan pågående operationer som en beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer. För mer omfattande svenskt deltagande mäste dock även framdeles en politisk beredskap föreligga för beslut om finansiering i varje enskilt fall. Försvarsdepartementet behåller ansvaret för genomförandet av svenskt deltagande med personal och materiel i fredsbevarande operationer.
Sverige har i FN och andra internationella organisationer mött stor respekt för sin politik vad gäller mänskliga rättigheter, icke-spridning av massförstörelsevapen och ett effektivt u-landsbistånd. Denna profil kommer också att prägla vår fortsatta FN-politik. Viktiga punkter på världsorganisationens framtida agenda är vidarebehandlingen av förslagen i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred", vidareförandet av de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993 och FN:s befolkningskonferens 1994, samt förberedelserna för toppmötet om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga rum år 1995. Under förberedelsearbetet för världskonferensen om de mänskliga rättigheterna söker Sverige i första hand främja åtgärdei och procedurer .som kan bidra till en förbättrad tillämpning av existerande konventioner.
Kränkningar av mänskliga rättigheter, ekologiska hot, naturkatastrofer, narkotikahandel och terrorism kommer även i fiamtiden att utgöra betydande utmaningar för det internationella samhället. Massfattigdom och andra problem orsakade av den accelererande befolkningstillväxten plågar många av FN:s medlemsländer. På sikt kan dessa problem och konflikter bara lösas i en mer samarbetsinriktad internationell miljö. Medlen är ett fritt utbyte av kunskap och varor, regionalt samarbete och institutionsbyggande -dvs. upprättandet och stärkandet av de internationella strukturerna inom och utom FN-systemet.
Sverige arbetar aktivt i olika internationella sammanhang för att öka det internationella samarbetet för att förbättra miljön. Under år 1992 deltog Sverige bl.a. aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio. Under året har nya eller förstärkta internationella miljökonventioner åstadkommits, bl.a. om Östersjöns miljö, miljön i Nordsjön och Nordostatlanten, om transport av miljöfarligt avfall, om ozon-nedbrytande ämnen, om åtgärder för biologisk mångfald, mot försämring av klimatet och om principer för miljövänligt skogsbruk.
Det regionala samarbetet, som fått nya möjligheter efter öst-västkonfron-tationens upphörande, kommer att spela en alltmer dynamisk roll i framtiden. Om de regionala samarbetsmöjligheterna tillvaratas pä rätt sätt, blir regionernas samverkan byggstenar i en global integration.
Den internationella handelns roll som motor för global tillväxt är av 6
största betydelse. Den vidgade internationella frihandel som GATT:s Uru- Prop. 1992/93:100 guay-runda har ställt inom räckhåll kan utgöra ett utomordentligt viktigt bi- Bilaga 4 drag till stimulans i världsekonomin. 1 rådande konjunkturläge får det internationella samfundet inte försitta detta tillfälle till liberalisering av världsekonomin. Sverige verkar med kraft för att förhandlingarna snarast skall föras till ett framgångsrikt slut.
Sverige är traditionellt ett frihandelsland och verkar ocksä för att i-länderna skall öppna sina gränser för u- och östländernas handelsvaror. Vi fäster ocksä av detta skäl största vikt vid genomförandet av GATT-förhandlingarna. Samtidigt ger vi ett omfattande biständ till ekonomisk och social utveckling som på sikt skall kunna hjälpa u-länderna att stå på egna ben. Biståndet är särskilt viktigt för de fattigaste länderna, som ännu inte kan dra full nytta av en friare världshandel.
Av särskild betydelse är det bistånd som utgår till civilbefolkningen i områden som drabbats av hungersnöd, krig och andra katastrofer. Sådant biständ har också varit påkallat i vårt eget närområde på grund av den besvärliga försörjningssituationen i Central- och Östeuropa.
Narkotikahandelns och narkotikabrukets allt vidare spridning och förödande konsekvenser har under de senaste åren tilldragit sig växande uppmärksamhet. Sverige var en av initiativtagarna till FN:s globala handlingsprogram mot narkotika och är en av de största bidragsgivarna till FN:s program för narkotikakontroll. Kampen mot terrorism är ett annat område där Sverige verkar för ett vidgat internationellt samarbete.
Väpnade konflikter, ofta av gammalt datum, fortsätter att skörda offer i många delar av världen. I stora delar av Afrika förvärras konflikterna av en långvarig torka, som bidragit till att miljontals människor drabbats av hungersnöd. I Somalia och södra Sudan har civilbefolkningen drabbats hårdare än på andra håll. Från svensk sida deltar vi med betydande resurser i de pågående humanitära hjälpinsatserna inom FN:s och Röda Korsets ram.
De positiva dragen i utvecklingen i Sydafrika, där betydelsefulla steg tagits mot en förhandlingslösning, förmörkas av politiskt våld som tenderar att skapa en ond cirkel. Det internationella samfundets ansträngningar att bidra till att få slut på väldet och skapa förutsättningar för fortsatta förhandlingar har den svenska regeringens stöd.
1 Mellanöstern har nya möjligheter att uppnä fred uppstått sedan verkliga fredssamtal inleddes i Madrid på senhösten 1991. För att freden skall konsolideras krävs emellertid en bred uppgörelse med alla de inslag som diskuteras inom ramen för fredsprocessen.
Medan nya konflikter blommat upp i Asien - i första hand i det område som tidigare var en del av Sovjetunionen - har gamla konflikter utvecklats mot en lösning eller i varje fall kunnat hejdas. I Kambodja föreligger möjlig heter för ett fullständigt genomförande av Paris-överenskommelsen frän år 1991 i FN:s regi. 1 Afghanistan har ett långdraget och blodigt inbördeskrig nyligen avslutats. Civilbefolkningen har dock, på grund av kvardröjande motsättningar, med tidvis uppblossande stridigheter som följd, ännu ej för unnats att åtnjuta fred och stabilitet. Det internationella samfundets konflikt med Irak upphörde inte med gulfkriget. Stora problem med bäde politiska och humanitära dimensioner kvarstår i området. 7
I Latinamerika fortsätter utvecklingen i riktning mot fred och försoning i Prop. 1992/93:100 de centralamerikanska republiker som tidigare drabbades av inbördeskrigets Bilaga 4 fasor. En pä det hela taget positiv ekonomisk utveckling på denna under 80-talet starkt skulddrabbade kontinent torde bidra till att underbygga en demokratisk utveckling. Cuba utgör dock aUtjämt ett undantag från denna positiva utveckling.
Trots mänga svärigheter och bakslag präglas utvecklingen i världen i växande grad av de värderingar som Sverige står för i sin utrikespolitik. Detta ökar våra möjligheter att påverka skeendet både i vär egen region och i världen i stort, i såväl vår multilaterala som bilaterala diplomati. Men för att uppnå våra utrikespolitiska mål måste vi agera i nära samverkan med andra länder. Denna inriktning på samverkan med andra länder och ländergrupper är ett grundläggande drag i regeringens utrikespolitik.
För att Sverige i praktiken skall kunna genomföra en sädan samverkan krävs även fortsättningsvis en utrikesförvaltning med goda kunskaper om den internationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt diplomatisk kompetens. Sveriges förhandlingar med EG och ordförandeskap i ESK ställer särskilt höga krav på utrikesförvaltningens personal och dess övriga resurser.
På grundval av dessa prioriteringar, och i ljuset av de sparkrav som det statsfinansiella läget framtvingar, genomförs nu ett intensivt förändringsarbete i utrikesförvaltningen. En viss minskning av Sveriges konsulära närvaro utomlands blir en följd av besparingsarbetet. 1 den industrialiserade västvärlden kan långsiktigt behovet av konsulära tjänster bedömas avta. Detta reflekteras bl.a. i mitt förslag att åtta konsulat i Europa och Nordamerika awecklas och ersätts med honorära konsulat. Vidare genomförs nu en plan i syfte att nedbringa utrikesförvaltningens administrationskostnader.
Rättsfrågor
Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som jag redan betonat, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer för skydd av mänskliga rättigheter.
Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande övervakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr.
Bland andra viktiga folkrättsliga ämnen märks havsrätten med tillhörande avgränsningsfrågor. De internationella miljörättsliga frågorna har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga frå gor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exempel. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett vik- 8
tigt inslag i verksamheten. Från och med den 1 juli 1989 har departementet Prop. 1992/93:100 medel för stimulans av folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikes- Bilaga 4 förvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För budgetåret 1993/94 avses fortsättningsvis medel anslås för detta ändamäl. En del av medlen kan användas som forskarstöd i form av deltidsanställning av en doktorand på folkrättsarkivet. Den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrädgivaren fungerar som en länk mellan Utrikesdepartementet och universiteten. Sverige stödjer förslag som ger folkrätten en starkare ställning i staternas interna beslutsprocess. I syfte att främja folkrättens utveckling och efterlevnad har 1990-talet av FN:s generalförsamling utropats till folkrättens årtionde.
Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konventioner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten pågår en datorisering av departementets traktatregister.
Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhällsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift.
Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina utiandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Det kan förutses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer att tilldelas ett ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utomlands.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sädana ärenden under åren 1987-1991 framgår av följande uppställning:
Utlänningsärenden 1987-1991
Utveckling av ärendemängder
År Uppehålls- och arbetstillstånd Viseringar
27 000
30 000
47 000
60 000
63 000
145 000 180 000 236 000 275 000 196 000
Minskningen av viseringsärenden är en följd av beslutet år 1991 att slopa viseringskravet för polska medborgare. Under är 1990 utfärdades 107 000 9
viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal utlandsmyndigheter Prop. 1992/93:100 i tredje världens flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt växande Bilaga 4 arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsrutinerna. Stora resurser gär likväl åt för att handlägga denna typ av ärenden.
Statsrådet Dinkelspiel anför
Handelspolitik
Världshandeln spelar en avgörande roll för tillväxten. Den internationella arbetsdelningen bygger på skalfördelar och specialisering. Därför har den internationella handeln under efterkrigstiden genomgående vuxit i snabbare takt än de enskilda ekonomierna. Frihandeln har varit en förutsättning för en hög internationell tillväxttakt.
Sedan slutet av 1800-talet har den internationella integrationen spelat en avgörande roll för den svenska ekonomins utveckling. Sveriges export och import motsvarar nu båda över 30 % av den svenska bruttonationalprodukten. Vär utrikeshandel sker till nära tre fjärdedelar med EG:s och EFTA:s medlemsländer. Flertalet av våra största företag är beroende av de internationella marknaderna. Vårt deltagande i den europeiska integrationen, liksom i internationell arbetsdelning och i en öppen världshandel, är av avgörande betydelse för vårt välstånd.
Under 1970- och 1980-talen försämrades Sveriges ekonomiska position jämfört med OECD-länderna i övrigt. En allvarlig nedgång i ekonomin började år 1989. Mellan år 1989 och början av år 1992 har den svenska industriproduktionen minskat med 17 %. Sysselsättningen i industrin sjönk under samma period med 170 000 personer. Nedgången har fortsatt under år 1992.
Världshandeln ökade enligt IMF under år 1990 med 4 % och under år 1991 med endast drygt 2 %. Med reservation för effekterna av turbulensen i världsekonomin hösten 1992, beräknas den år 1992 och år 1993 åter öka med 4-5 % respektive över 6 %. 1 Sverige sjönk exporten med 2 % och importen med hela 7 % under år 1991. Under är 1992 återhämtade sig exporten med ca 1 %. Importen föll under samma år med 1-2 %. Under år 1993 väntas exportens ökningstakt förstärkas till ca 5 %.
1 regeringsdeklarationen år 1991 konstaterade regeringen att i det nya Europa som växer fram fär inte vårt land vara en nation som halkar efter. Sverige och Norden skall vara ett kraftfält i den europeiska utvecklingen.
Sedan 1991 års regeringsförklaring har avgörande steg tagits för att biyta den ekonomiska stagnationen och föi att lägga giunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. De ekonomisk-politiska åtgärderna med anledning av den ekonomiska krisen hösten 1992 innebär att nä-, ringslivets konkurrenskraft förbättras avsevärt. Den kontinuerliga förlusten av marknadsandelar under 1980-talet förväntas upphöra år 1993. År 1994 beräknas exportindustrin vinna marknadsandelar för första gången sedan är 1983.
Det är pä de internationella marknaderna vi kan skapa förutsättningar för
att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en till- Prop. 1992/93:100 växt- och företagarnation med en stark och växande industri och en i alla Bilaga 4 avseenden hållbar utveckling. Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Fri handel är för ett litet land med en öppen ekonomi en förutsättning för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden.
Europa
Europa befinner sig i snabb och dramatisk förändring. Det finns risker för att Europa sjunker tillbaka i nationella motsättningar och konflikter. För att motverka sädana tendenser är det angeläget att få till stånd en varaktig och stark europeisk säkerhetsordning samt att den ekonomiska integrationen utvecklas vidare.
Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en plats i det europeiska samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Det är också av största vikt för Sverige att vara pådrivande i utformningen av svaren på nittiotalets europeiska utmaningar - den europeiska fredsordningen, tillväxten och välfärden i Europa, sysselsättningen, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, de gränsöverskridande miljöfrågorna osv.
Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare integration och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet, demokratiska rättigheter och ökat välstånd i Europa.
1 detta arbete är Europeiska gemenskapen den självklara kärnan. Därför är det regeringens strävan att föra Sverige in i EG/EU. Även arbetet inom ramen för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen samt Europarådet spelar en viktig roll.
EES-avtalet
EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av Riksdagen den 18 november 1992.
Det schweiziska folket valde i en folkomröstning den 6 december att säga nej till en schweizisk ratificering av EES-avtalet. En översyn av avtalet äger för närvarande rum i syfte att det så snart som möjligt skall kunna träda i kraft i återstående länder. Sverige driver aktivt pä i enlighet med Riksdagens riktlinjer (EES-utskottets betänkande).
EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer (de "fyra friheterna") som kommer gälla inom EG när den inre marknaden fullbordas.
Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat samarbete även inom politikomrädena miljö, konsumentskydd, forskning och utveckling, utbildning, sociala frågor, smä och medelstora företag, bolagsrätt, turism och statistik.
Riksdagens EES-utskott framhäller i sitt betänkande 1992/93:EU1 EES- avtalets stora betydelse för Sverige. Utskottet pekar på att den fria rörlighe ten för personer ger medborgarna i Sverige möjligheter till nya erfarenheter 11
och kontakter över gränserna. En öppen marknad för offentlig upphandling Prop. 1992/93:100 kan bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska närings- Bilaga 4 livet. Avskaffandet av handelshinder ökar de smä och medelstora företagens exportmöjligheter. En ökad konkurrens och effektivitet följer med ett EES-samarbete och ger kon.sumenterna vinster. En väsentiig fördel med EES-avtalet är ocksä att vi fär nya och bättre förutsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta är av särskild betydelse, eftersom mänga miljöfaror är regionala eller globala.
Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas inom den s.k. EFTA-pelaren. Dessa organ, som kommer att ha en viktig roll när det gäller tillämpningen av EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), EFTA-domstolen och Ständiga kommittén.
ESA kommer att vara en självständig övervakningsmyndighet med uppgift att övervaka EFTA-ländernas genomförande och tillämpning av EES-avtalet, bl.a. pä områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling.
EFTA-domstolen kommer att vara den instans till vilken EFTA-länderna och enskilda kan överklaga beslut av ESA. Domstolen kommer även att handha tvister mellan EFTA-länderna om avtalets tillämpning. 1 Ständiga kommittén skall EFTA-länderna samråda inför beslut i EES-rädet och EES-kommittén. Ständiga kommittén skall vidare ha vissa beslutsfunktioner och svara för administrativa uppgifter pä EFTA-sidan.
Första halvåret 1993 innehar Sverige ordförandeposten i EFTA och tar därmed ocksä över ordförandeskapet för EFTA-länderna, exkl. Schweiz, i EES-sammanhanget. Uppgiften kommer att vara betydelsefull, då det under denna period gäller att tillse att EES-avtalet snarast möjligt kan träda i kraft. Samarbetet med EG kommer att tillhöra de dominerande uppgifterna för EFTA.
Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av förhandlingstekniska skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana rättsakter som tillkommit i interimsperioden fram till ikraftträdandet avses bli integrerade i avtalet. Ett omfattande förberedel.'iearbete för detta har redan inletts.
En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i de olika expertgrupper i vilka beslut i EG:s ministerråd och EG-kommissionen förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med deltagande av experter frän andra departement och från fackmyndigheter. När resursbehoven har identifierats klarare bör frägan om decentraliserat budgetansvar för expertsamverkan aktualiseras.
EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex. beträffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete belastar i allt väsentligt andra huvudtitlar.
EFTA - iredjelandsavtal
Frihandelsavtal har undertecknats mellan EFTA-länderna och Turkiet, Tjeckoslovakien, Israel, Polen och Rumänien. Med Ungern och Bulgarien pågår förhandlingar.
Härutöver har EFTA-länderna undertecknat samarbetsdeklarationer med Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, de baltiska sta- 12
terna, Slovenien och Albanien.
Förberedelser för ett svenskt EG-medlemskap Prop. 1992/93:100
Det tillhör de övergripande målen för regeringens politik att föra in Sverige Dilags ' som fullvärdig medlem i Europeiska gemenskapen. Häri innefattas också utbyggandet av EG-samarbetet som beslutades i Maastricht i december 1991. Målsättningen är att Sverige ska vara medlem i EG/EU är 1995.
Under år 1992 intog utvidgningsfrågan en viktig plats i EG:s arbete. Europeiska rådets möte i Lissabon den 26-27 juni tog klar ställning för en utvidgning med de EFTA-länder som önskar bli medlemmar. Dä Europeiska rådet äter möttes i Edinburgh den 11-12 december 1992 beslutades, efter fastställande av EG:s budgetramar för 1993-99 och lösning av den danska frägan, att medlemskapsförhandlingar med Sverige, Finland och Österrike skall inledas i början av är 1993. Dessa förhandlingar kan slutföras dä alla medlemsstater ratificerat Maastrichtavtalet. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark väntas i Danmark under senare delen av vären. Bland annat med anledning av den danska frågan är Storbritanniens ratifikation fördröjd. Båda länderna bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret 1993.
Säväl regeringskansliets analyser som EG-kommissionens yttrande (s.k. avis) visar att Sverige inte har anledning att räkna med nägra grundläggande svårigheter att överta EG:s regelverk, vilket är en förutsättning för medlemskap. EES-avtalet har i väsentlig grad underlättat en svensk anpassning till det fulla medlemskapets villkor och förutsättningar.
Förhandlingsmaterian, dvs. det regelverk som Sverige förutsätts ta över, är emellertid omfattande och pä vissa områden kommer Sverige att eftersträva särskilda lösningar. Som ett led i förberedelsearbetet har ett antal områden identifierats där Sverige har viktiga intressen att tillvarata. Med utgångspunkt häri har svenska förhandlingsmäl uppställts och dessa redovisade jag i riksdagen i oktober 1992.
Bland viktigare områden nämnde jag vid detta tillfälle vär strävan att bibehålla en hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Inom handelspolitiken avser vi slå vakt om frihandelsinriktningen mot tredje land. Vi önskar bibehålla frihandeln med de baltiska republikerna och driva en fortsatt liberal linje på tekoområdet.
Vi siktar pä en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik frän den dag Sverige blir medlem.
En betydelsefull fråga blir vidare Euratom-fördraget. Detta tillämpas inte längre i viktiga delar, utan skilda slag av praxis har i stället successivt utvecklats. Vi kommer att verka för viktiga svenska intressen vad gäller hälsoskydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt samt kärnbränsleförsörjning.
De svenska alkoholpolitiska målsättningarna ligger fast - alkoholmono-polstrukturen bör inte diskriminera med avseende pä leverantör eller leverantörsländer och snedvrider inte heller konkurrensen.
På det institutionella omrädet skall vi verka för att vi fär samma antal röster i ministerrådet som med oss jämförbara länder och få svenska språket bekräftat som officiellt språk.
Sveriges arbete för ett medlemskap omfattar Europeiska unionens alla delar som de utformats i Maastricht-fördraget. Detta omfattar som bekant så-
väl Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya samar- Prop. 1992/93:100 betsomräden, däribland planerna på en ekonomisk och monetär union, en Bilaga 4 gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och judiciellt samarbete. Dessa olika beståndsdelar i det framtida europeiska samarbetet utgör en helhet.
Sverige inleder i enlighet med Europeiska rådets beslut förhandlingar sä tidigt som möjligt under är 1993 med målsättningen att slutföra förhandlingarna under året. Ett ställningstagande till Sveriges inträde som medlemsstat i EG/EU skall kunna ske i en folkomröstning är 1994 för att möjliggöra ett svenskt medlemskap är 1995.
Översättning av EG:s regelverk
1 juni 1992 uppdrog regeringen ät Delegationen för översättning av det regelverk som ingår i EES-avtalet att även översätta det regelverk som tillkommer vid ett EG/EU-medlemskap. Den textmassa som härigenom tillkommer uppskattas till minst 40 000 sidor i Europeiska gemenskapens officiella tidning. Målet är att hela regelverket skall finnas översatt till svenska vid årsskiftet 1994/95. För treårsperioden 1992/93-1994/95 har kostnaderna för medlemskapsöversättningarna tills vidare beräknats till 50 miljoner kronor.
Information
Inom Utrikesdepartementet upprättades i juli 1992 Sekretariatet för Europainformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets information om den europeiska integrationen. Jämsides med detta sekretariat arbetar en särskild delegation med att tilldela medel till enskilda organisationer för informationsprojekt kring integrationsfrågor (SFS 1992:887).
Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspektivet är av central betydelse för att kunskapen, intresset och engagemanget för Europa-frågorna skall få en bred spridning. Detta är angeläget med tanke på folkomröstningen år 1994. Denna verksamhet bör, som förutskickades i kompletteringspropositionen år 1992, tillföras 50 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Dessa medel bör, i likhet med innevarande budgetår, fördelas med 25 miljoner kronor till regeringskansliets informationsverksamhet samt 25 miljoner kronor till delegationen, att fördelas till säväl organisationslivets informationsinsatser som kampanjorganisationernas verksamhet.
Totala kostnader
Totalt beräknas kostnaderna över statsbudgeten för programsamarbetet inom ramen för den västeuropeiska integrationen uppgå till ca 320 miljoner kronor budgetåret 1993/94 jämfört med ca 140 miljoner kronor budgetåret 1992/93, dvs. en ökning med 180 miljoner kronor. Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling som beräknas till ca 205 mil joner kronor under budgetåret 1993/94 (ca 70 miljoner kronor budgetåret 1992/93). Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdoms program uppgår till ca 115 miljoner kronor budgetåret 1993/94, en ökning 14
med ca 50 miljoner kronor. Samtliga program kommer att presenteras i Ut- Prop. 1992/93:100 bildnings-. Jordbruks-, Kultur-, Finans-, Närings-, Civil- och Miljödeparte- Bilaga 4 mentens bilagor till budgetpropositionen. Kostnadsberäkningarna är behäftade med vissa osäkerheter, bl.a. beroende pä att EG:s budget för aktiviteterna i fråga inte är fastställd.
Till dessa kostnader skall läggas kostnader för medverkan i EFTA och EFTA:s EES-institutioner (övervakningsmyndigheten och domstolen) om 110 miljoner kronor samt kostnaderna för medverkan i fonden för ekonomisk och social utjämning mellan regioner inom EES om 270 miljoner kronor. Därutöver beräknas kostnader över statsbudgeten om 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration samt 16,5 miljoner kronor för översättning av EG:s regelverk. Sammanlagt uppgår alltsä kostnaderna för det västeuropeiska integrationsarbetet över statsbudgeten till ca 770 miljoner kronor.
Utöver dessa kostnader finns också utgifter av administrativ karaktär för myndigheter och departement med anledning av den västeuropeiska integrationen.
Behovet av ätgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och information kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES och EG:s regelverk pä olika områden, förhandlingsvana och förstärkta språkkunskaper. Den av Finansdepartementet genomförda utredningen om Statsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96) visar med stor tydlighet pä de behov som föreligger.
Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglerna och deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser. För att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga.
Krishandelsavtal med Finland
Ett avtal mellan Sverige och Finland om samarbete i internationella krislägen ingicks i november 1992. Avtalet syftar till att underlätta den ekonomiska försörjningsberedskapen genom att säkerställa att den normala handeln med vissa försörjningsviktiga produkter kommer att fortsätta även i internationella krissituationer. Ett liknande avtal har tidigare ingåtts med Norge.
Central- och Östeuropa
Regeringen ser som en viktig uppgift att utveckla de ekonomiska förbindelserna med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa länder knyts närmare Västeuropa bl.a. genom frihandelsavtal. Som tidigare nämnts har EFTA-länderna slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien, Polen och Rumänien. Förhandlingar om frihandelsavtal pägär även med Ungern och Bulgarien. Bilaterala frihandelsavtal har därutöver slutits mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen. För närvarande pågår en översyn av Sveriges handelsförbindelser med Ryssland och övriga OSS-stater.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor Prop. 1992/93:100
Som jag tidigare framhållit gör Sveriges starka utrikeshandelsberoende det Duaga 4 till en central uppgift att slå vakt om ett öppet multilateralt handelssystem. Detta är särskilt viktigt i rådande konjunkturnedgång, då det protektionistiska trycket växer sig starkare på många häll.
Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan är 1986. Rundan har som mäl att ytterligare liberalisera världshandeln för bäde jordbruks- och industrivaror, att utvidga GATT-avtalet med regler pä nya områden och att stärka GATT:s regelsystem och dess efterlevnad.
Ett förslag till slutuppgörelse presenterades av GATT:s generaldirektör i december 1991, den s.k. Draft Final Act.
Förhandlingarna i rundan blockerades emellertid länge av EG:s och USA:s konflikt pä jordbruksområdet. Efter flera förhandlingsomgångar på hög nivå nådde EG och USA en bilateral uppgörelse i slutet av november 1992, både i de utestående jordbruksfrågorna i rundan och i den långvariga konflikten om EG:s stöd till oljefröodlingen. Detta ledde till att ett hotande bilateralt handelskrig kunde avvärjas och till att förhandlingarna i Uruguayrundan kunde återupptas i Geneve. De deltagande länderna har kommit överens om att en politisk uppgörelse skall nås snarast, sä att de resterande bilaterala förhandlingarna om bl.a. tullar och tjänster kan avslutas tidigt under år 1993.
Även om jordbruksfrågorna hamnat i fokus, är det viktigt att inte förlora alla de övriga positiva aspekterna i Uruguay-rundans uppgörelse ur sikte.
Det förslag till förhandlingsövcrenskommelse som har utarbetats och som skall ligga till grund för slutförhandlingarna är pä det hela taget bra för svensk del. Det gäller inte minst på områden av stort svenskt intresse såsom tullsänkningar, tjänstehandel, immaterialrätt, subventioner och tvistlösning. Det kvarstår dock många viktiga frågor att lösa innan Uruguay-rundan är i hamn.
Ökad handelsliberalisering och ett stärkt regelsystem, som förslaget innebär, utgör inslag i avtalet som är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska och politiska utmaningar vi står inför. Framgång i Uruguay-rundan skulle motverka protektionistiskt tryck och samtidigt vara en mycket viktig faktor för att understödja ekonomisk tillväxt och en konjunkturuppgång. Framgång inom GATT skulle också innebära ett välkommet stöd för det multilaterala handelssystemets trovärdighet.
De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen; EES, EFTA:s och EG:s frihandelsavtal med Central- och Östeuropa, EG:s utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) m.fl. är exempel. För Sverige är det självklart att regional och global liberalisering bör gä hand i hand, då båda bidrar till ökad frihandel och ökad internationell tillväxt. En framgång i Uruguay-rundan är också av särskild betydelse för de f.d. statshandelsländerna liksom för u-länderna.
Medlemskap i EG minskar inte värt intresse av ett effektivt globalt handelssystem. Samtidigt som vi förbereder och inleder förhandlingar om medlemskap i EG kommer Sverige därför att med all kraft verka för en framgångsrik avslutning av Uruguay-rundan.
OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de ut- Prop. 1992/93:100 vecklade marknadsekonomierna i världen. Ett betydande antal utanför- Bilaga 4 stående länder har efter de senaste årens drastiska politiska och ekonomiska förändringar visat ett starkt intresse att etablera relationer och samarbete med organisationen.
OECD kommer under de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frågor av stor betydelse. Bland prioriterade ämnesområden vill Sverige stödja att OECD nyttjas för en analys och diskussion om hur nationell ekonomisk politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel och industri. Andra viktiga frågor är hur man såväl nationellt som internationellt kan åstadkomma harmonisering mellan krav på tillfredsställande miljö och viljan att främja handel och investeringar.
Den skärpning av OECD-reglerna om subventionerade räntor vid exportkreditgivning och om bundna u-krediter, som trädde i kraft i början av är 1992, innebär ett steg mot minskad snedvridning av handeln. Ett ytterligare sådant steg är det arbete som nu bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnä större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
UNCTAD höll sin ättonde konferens (UNCTAD VIII) i Cartagena de In-dias, Colombia, den 8-25 februari 1992. Konferensens viktigaste resultat var de nya riktlinjer för det framtida arbetet och de förändrade arbetsmetoder alla medlemsländer kunde enas om. Ett betydelsefullt mäl för UNCTAD är att utveckla ett forum för bl.a. utbyte av nationella erfarenheter i ett antal utvecklingsfrågor till gagn för främst u-länderna. Sverige tillhörde initiativtagarna till reformarbetet och kommer också fortsatt att aktivt verka för att det fullföljs.
Det internationella samarbetet på det för u-länderna centrala råvaruområ-det har under senare är förskjutits från prisstabiliserande avtal mot andra samarbetsformer säsom studiegrupper. Sverige stödjer denna utveckling.
Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT som OECD och UNCTAD. Jag anser att regeringen bör fortsätta att verka för en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln.
Bilaterala handelsförbindelser med länder utanför Europa
USA, Canada och Mexico har under är 1992 undertecknat ett avtal om inrättande av ett frihandelsområde, North American Free Trade Area (NAFTA). Härmed har i Nordamerika skapats ett frihandelsområde som i storlek motsvarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar vårt intresse för dessa marknader.
Den snabbaste ekonomiska tillväxten registreras i dag i Ostasien. Den japanska ekonomin har varit motorn i denna expansion och Japan har i dag den näst USA största ekonomin i världen. Den svenska utrikeshandeln med såväl Japan som övriga länder i Ostasien har under senare är stadigt ökat.
U-ländernas andel av Sveriges export uppgår till endast ca 11 %. Samti digt finns bland u-länderna de snabbast växande marknaderna. Exporten till Taiwan, Thailand och Iran ökade med i genomsnitt ca 20 % per år under perioden 1985-1991. Exporten till Kina ökade med ca 70 % under år 1992. 17
På många u-landsmarknader spelar officiellt stöd och kontakter på rege- Prop. 1992/93:100 ringsnivä en betydande roll i det exportfrämjande arbetet. Regeringen läg- Bilaga 4 ger stor vikt vid åtgärder för att främja svenska företags intressen i särskilt u-länder med snabbt växande ekonomier.
Exportfrämjande, exportfinansierlng m.m.
Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjerna för statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet. 199]/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Samhällsekonomiska motiv finns för fortsatt stöd till Exportrådets exportfrämjande verksamhet. Detta återspeglas i ett nytt avtal om Sveriges exportråd som har undertecknats av staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Genom avtalet manifesteras de två huvudmännens intresse att driva Exportrådet vidare. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export genom utfärdande av garantier. Garantimöjligheterna är av stor betydelse för näringslivet, inte minst för att, inom ramen för kravet att garantiverksamheten skall gå ihop, erbjuda svenska företag exportvillkor som motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. 1 detta sammanhang har jag tidigare pekat pä betydelsen av det arbete som bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
En närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte frågeställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under anslaget E 3. Exportkreditnämnden. Under anslaget G 2. föresläs att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna och Ryssland. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. Det svenska deltagandet präglades av ett brett samarbete mellan olika delar av samhället. En utvärdering av det svenska deltagandet görs. Redan nu kan dock konstateras att det svenska deltagandet utmärktes av en hög ambitionsnivå beträffande kvalitet, aktivitet och mångfald. Under år 1993 kommer Sverige att delta i världsutställningen i Taejon, Sydkorea, i samarbete med Norge. Kostnaderna för deltagandet avses till största delen betalas av svenska företag.
Handelsregleringar m.m.
Efter en dumpningsundersökning beträffande importen av medicinsk röntgenfilm frän Japan godkände regeringen den 8 oktober 1992 ett åtagande om höjda priser från den berörde exportören.
Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att medge export av järn- och stålskrot inom vissa gränser. Exportrestriktionerna på detta omräde upphör helt i och med ikraftträdandet av EES-avtalet. Licenskrav i övervakningssyfte för exporten till tredje land bibehålls.
Handelsprocedurrådet Prop. 1992/93:100
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda statens roll i önaga 4 arbetet med att förenkla internationella handelsprocedurer och statens stöd till Handelsprocedurrådet. Utredningen, som presenterades i juni 1992, har remissbehandlats. En närmare redovisning för utredningen och regeringens ställningstaganden med anledning härav kommer att lämnas under anslaget E 1. Kommerskollegium.
Ekonomiska sanktioner
Regeringen har i prop. 1991/92:146 gjort bedömningen, pä grundval av en rapport från den särskilda parlamentariska delegationen, att de svenska sanktionerna mot Sydafrika bör kunna upphävas steg för steg under vissa förutsättningar.
Utvecklingen i Sydafrika under sommaren och hösten har innehållit både positiva och negativa element. Ett avgörande steg i rätt riktning togs emellertid den 26 september 1992 dä president De Klerk och ANC-ordföranden Nelson Mandela undertecknade en överenskommelse som bl.a. innehåller uttalanden om tillsättandet av en interimsregering. Därefter har en serie kontakter ägt rum mellan den sydafrikanska regeringen och andra parter i Sydafrika med sikte pä att kunna återuppta multilaterala förhandlingar.
Mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika, och med tanke på sysselsättningsläget för företag i Sverige, har regeringen efter samråd med den parlamentariska delegationen och i utrikesnämnden beslutat att tillämpa en mer liberal politik vad gäller dispenser från förbudet mot handel med Sydafrika.
De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak är fortfarande i kraft. Dock har det tidigare kravet på dispens tagits bort såvitt avser varor för medicinskt bruk, livsmedel samt varor av humanitär art. Utförseln av dessa varor frän Sverige kräver fortfarande exportlicens men det räcker såvitt avser varor för medicinskt bruk och livsmedel med att i förtid avisera FN:s sanktionskommitté om sådana leveranser. Varor av humanitär art kräver dock godkännande av sanktionskommittén.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Enligt resolutionen gäller bl.a. förbud mot införsel av krigsmateriel och liknande till Libyen vare sig det sker från Sverige eller på annat sätt. Vidare får inte flygplan som är destinerat till eller har startat frän Libyen flyga i svenskt luftrum, såvida inte flygningen, på grund av betydande humanitärt behov, godkänts av säkerhetsrådets sanktionskommitté. Resolutionen förbjuder dessutom införsel av flygplan eller flygplansdelar till Libyen, liksom underhäll och reparation av flygplan.
Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska ätgärder mot Jugoslavien. Åtgärderna omfattade uppsägning av handelsavtal och avtal om ekonomiskt samarbete samt upphävande av tullfrihetsförmåner. Tullpreferenser har sedermera återinförts för Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Montenegro.
Efter beslut av FN:s säkerhetsråd infördes i juni 1992 ekonomiska sanktio-
ner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel Prop. 1992/93:100 och finansiella transaktioner. Undantag görs dock för läkemedels- och livs- Bilaga 4 medelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av dessa varor kräver emellertid exportlicens och att FN:s sanktionskommitté aviseras.
Regeringens beslut att införa sanktioner mot Serbien och Montenegro underställdes Riksdagen för godkännande i prop. 1992/93:57. 1 propositionen föreslogs ocksä en ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner. Förslaget innebär att regeringen ges möjlighet att tillämpa sanktionslagen - förutom för att följa beslut eller rekommendation av Förenta nationernas säkerhetsråd - ocksä om samarbetet med Europeiska gemenskaperna (EG) eller inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sanktionsåtgärder vidtas utan dröjsmål. Riksdagen godkände den 2 december 1992 regeringens förslag (rskr. 1992/93:51).
Exportkontroll
Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:154) föreslagit utvidgningar av utförselkontrollen pä massförstörelseomrädet i enlighet med rekommendationer dels i den internationella kontrollregimen på missUteknologiområdet (Missile Technology Controi Regime, MTCR), dels i den s.k. Australiengruppen för internationellt samarbete mot spridning av bl.a. kemiska pre-kursorer. Både MTCR och Australien-gruppen är internationella regimer som Sverige samverkar med sedan hösten 1991.1 propositionen föreslås att Sverige skall delta i det utökade internationella samarbetet i Nuclear Suppliers' Group (NSG) om utvidgade nationella kontrollregimer för kärnteknik-relaterad utrustning, materiel och teknologi. Sverige avser under år 1993 ansluta sig till den av FN framlagda konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av kemiska vapen.
Ett antal västliga industriländer bedriver sedan länge kontroll av exporten av sådan högteknologi som avser strategiskt känsliga varor. Samarbetet bedrivs inom den s.k. Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, COCOM. COCOM har nyligen tillsammans med länderna i den tidigare Warszawa-pakten bildat ett informellt samarbetsorgan för kontrollen av högteknologihandeln, COCOM Cooperation Forum, CCF. CCF hade sitt första möte i november 1992, där Sverige deltog som observatör.
Regeringen fastställde i oktober 1992 direktiv till en utredning om kontrollen över export av strategiskt känsliga varor (Dir. 1992:93). Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 1993.
Krigsmateriel
Den 1 januari 1993 träder lagen (1992:1300) om krigsmateriel i kraft (prop. 1991/92:174, bet. 1991/92:UU1, rskr. 1991/92:61). Lagen innebär bl.a. en an passning till motsvarande bestämmelser inom EG vad avser definitionen av krigsmateriel. Denna har uppdelats i tvä kategorier, krigsmateriel för strid resp. övrig krigsmateriel. 1 takt med att samarbetet mellan Sverige och EG 20
byggs ut kommer samma villkor att tillämpas för utlandssamverkan med Prop. 1992/93:100 EG-länderna som redan gäller för samarbetet med de nordiska länderna och Bilaga 4 de neutrala staterna i Europa. Med den nya lagen införs ocksä krav pä tillstånd av regeringen för samarbete med nägon i utlandet beträffande utveckling och produktion av krigsmateriel.
Statsrådet Johansson anför
Nordiskt samarbete
Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden blir medlemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbetet.
De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i november 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare europeisk ram.
Arbetsgruppen har lämnat rapporter till statsministrarnas möten i mars och i augusti 1992. Arbetet har sedan följts upp inför Nordiska rädets session i Ärhus i november 1992. Vid sessionen lämnade statsministrarna en gemensam redogörelse för sin syn pä det framtida nordiska samarbetet.
Avsikten är att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av genuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet om europeiska och regionala samarbetsfrägor för att underlätta ländernas deltagande i EES- och EG-samarbetet. Detta kommer att medföra stora förändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisation.
För att stärka den politiska styrningen kommer statsministrarna att ta det direkta ansvaret för att dra upp huvudlinjerna för samarbetet. För att få en bättre koordinering av olika former för nordiskt samarbete mellan regeringarna införs en ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten pä regeringsnivå. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frägor skall utvecklas.
Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid en väsentlig nysatsning pä det nordiska kultursamarbetet. Inom den nordiska budgeten ökas anslagen till utbildning och allmän kulturell verksamhet. Miljösamarbetet ges fortsatt hög prioritet med minst oförändrad budgetram. Av dessa skäl kommer det att ske väsentliga omprioriteringar inom den nordiska budgeten.
Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit till den nya nordiska samarbetskommittén.
Inför Nordiska rädets session i mars 1993 avser regeringarna lägga fram ett förslag till sädana förändringar som behöver göras i den nordiska samarbetsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet).
Regeringen avser att under vären 1993 förelägga riksdagen förslag om ändring i Helsingforsavtalet.
De tre nordiska stater, Sverige, Finland och Norge, som har ansökt om medlemskap i EG lägger stor vikt vid att hålla nära kontakt med varandra under den förhandlingsfas som beräknas inledas i början av år 1993. Det lig-
ger i de nordiska ländernas intresse att, både under EES-perioden och som Prop. 1992/93:100 medlemmar i EG, bidra till att stärka ansträngningarna bl.a. för fred, god Bilaga 4 miljö, sysselsättning och välfärd. Detta gäller såväl på det europeiska planet som globalt.
Sverige, liksom övriga nordiska länder, karaktäriseras av klimatiska och geografiska villkor som ännu inte förekommer inom Gemenskapen. Detta ställer särskilda krav på jordbrukspolitiken och på en aktiv regionalpolitik. Europeiska gemenskapen har inte minst i sina yttranden över Sveriges respektive Finlands medlemskapsansökningar visat insikt om de särskilda nordiska förhållandena och instämt om dessas betydelse. Jag vill understryka vikten av att vinna förståelse för att de klimatiska och geografiska förhållandena i norra Europa ställer särskilda krav pä förvaltningen av naturresurserna och en aktiv regionalpoilitik. Min bedömning är att Sverige, och de övriga nordiska länderna, har goda förutsättningar att aktivt driva dessa frågor under förhandlingarna och som medlemmar i EG. Sverige övertar ordförandeskapet inom Nordiska ministerrådet i mars 1993 och får därmed ett huvudansvar för förnyelsen av det nordiska samarbetet under den förestående viktiga reformperioden. Vi avser då göra ett nära nordiskt samråd under medlemskapsförhandlingarna till en huvudfråga i samarbetet.
Statsrådet Svensson anför
Samarbetet med Central- och Östeuropa
De pågående strukturella förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa framstår fortsatt som en av vår tids ödesfrågor. Skadorna förorsakade av det kommunistiska kommandosystemet förefaller om nägot vara större än vad man tidigare hade anledning befara. Mycket stora ansträngningar på både kort och lång sikt kommer att krävas av berörda länder för att genomföra de nödvändiga ekonomiska och politiska reformerna. Blir bördan för tung finns givetvis risk för bakslag i reformprocessen.
Även om det sålunda finns anledning till betydande oro innehåller bilden också ljusare drag. I de tre länder som först inledde den nödvändiga ekonomiska omvandlingen - dvs. Polen, Tjeckoslovakien och Ungern - har avsevärda framsteg gjorts. Även Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra en omfattande omstrukturering. Våra baltiska grannländer har antagit ambitiösa reformprogram som nu i delar håller på att förverkligas. Ryssland och övriga republiker i det forna Sovjetunionen befinner sig däremot i en inledningsfas av omvandlingsarbetet.
Ett första led i arbetet på att underlätta övergång till marknadsekonomi har ofta varit att inlemma de central- och östeuropeiska staterna i det internationella ekonomiska samarbetet. De multilaterala institutionerna på det ekonomiska området har nu kommit igäng med program inom sina respektive ansvarsområden. De baltiska länderna har träffat stabiliseringsavtal med Internationella valutafonden, vilket varit förutsättningen för en internationell aktion för att täcka ländernas förutsedda behov av externt finansiellt stöd. Världsbanken har åtagit sig en viktig samordnande roll för stödet till flertalet stater inom OSS. Europeiska utvecklingsbanken har snabbt satt
i gång sin utlåningsverksamhet som är inriktad på att utveckla den privata Prop. 1992/93:100 sektorn. Även FN planerar insatser i exempelvis de baltiska länderna. Det Bilaga 4 finns, enligt min bedömning, en glädjande insikt bland världens rika länder att det, trots nu rådande djupa lågkonjunktur, finns ett gemensamt ansvar att ge fortsatt stöd till reformprocessen i Central- och Östeuropa.
Att främja en stabil demokrati, ett ekonomiskt system baserat på marknadens principer och en förbättring av miljön i dessa länder är av största betydelse bäde för länderna själva och för hela Europa. På samma gäng som det är vår moraliska skyldighet att bistä dessa svårt prövade folk, ligger alltsä ett sådant agerande även i värt och andra rika länders eget intresse. Jag finner det därför angeläget att vi, trots det mycket ansträngda budgetläget, fullföljer det deklarerade treärsprogrammet med oförändrad ambitionsnivå.
Efter det dryga år som gått sedan regeringens program för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa presenterades kan med tillfredsställelse konstateras att det inte finns behov att ändra de allmänna riktlinjer som ursprungligen lades fast. Samtidigt är det givetvis angeläget att de svenska insatserna anpassas till utvecklingen i Central- och Östeuropa.
1 enlighet med riksdagens beslut koncentreras de bilaterala ansträngningarna till länderna i vårt eget närområde medan samarbetet med övriga länder huvudsakligen löper via multilaterala kanaler. En särskilt central roll spelar Sveriges samarbete med grannländerna Estland, Lettland och Litauen, där vi har kommit att inta en ledande internationell roll. Med stöd i våra betydande nationella insatser har vi i en rad sammanhang förmått att starkare engagera andra länder till förmän för Baltikum. Också i framtiden kommer samarbetet med de baltiska staterna att inta en framträdande ställning inom Sveriges samarbetsprogram.
Sedan de ryska myndigheterna nu börjat förbättra sin interna samordning av samarbetet med utländska givare, ökar våra möjligheter att mer systematiskt lämna stöd till den nordvästra delen av Ryssland som det är rimligt att vi koncentrerar oss på. Jag tänker här särskilt på de insatser vi gör och vill göra i S:t Petersburgs-området och, jämte Norge och Finland, i och omkring Barents hav bl.a. inom ramen för det nya Storkalottsamarbetet.
Efter överenskommelse med vederbörande polska myndigheter pågår för närvarande en utvärdering av den allmänna inriktningen av vårt samarbete med detta land. Utvärderingen är inte slutförd ännu men jag utgår från att Polen därefter kommer att inta samma ställning i samarbetet som övriga länder i vårt närområde.
För övriga länder i Central- och Östeuropa avser vi liksom tidigare stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen i första hand genom internationella organisationer eller samarbetsmekanismer som G 24-gruppen under EG:s ordförandeskap.
Ocksä i funktionellt hänseende kännetecknas Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa av klara prioriteringar. Lät mig i det följande belysa de viktigare konkreta insatser som vi inom ramen för de geografiska prioriteringarna gjort, gör och avser göra för att främja demokrati, marknadsekonomi och miljö.
Att de baltiska staterna kan förbättra sin kontroll över de egna territo rierna har stor betydelse både för dem själva och för deras omgivning, inte 23
minst för Sverige. Estland, Lettland och Litauen behöver kunna skydda sina Prop. 1992/93:100 demokratiska strukturer och vara fullvärdiga och respekterade partners i det Bilaga 4 internationella sammanhanget. Från svensk sida söker vi bistä med ett särskilt program för suveränitetsstöd. Detta innefattar bidrag till uppbyggandet av säkerhetspolitiskt kunnande i form av utbildning, rådgivning och stöd till säkerhetspolitisk forskning. Genom våra fackmyndigheter gör vi insatser i form av säväl utbildning som utrustning pä omräden som kustbevakning, tull- och polisväsende, räddningstjänst, totalförsvar samt utrikesförvaltning. Detta är ätgärder som är högt prioriterade av de baltiska staterna. Tillsammans med en liten grupp andra länder intar Sverige en framträdande roll inom suveränitetsstödet. Det är min avsikt att i samråd med berörda svenska instanser fortsätta denna viktiga del av samarbetet.
Under innevarande budgetår läggs stor vikt vid generellt ekonomiskt stöd till de baltiska länderna för att stödja stabilisering och marknadsorienterade reformer. Sverige medverkade aktivt i arbetet på att påskynda de tre ländernas inträde i multilaterala organisationer som Internationella valutafonden och Världsbanken. Sverige har dessutom spelat en central roll i de internationella ansträngningarna för att täcka de baltiska ländernas behov av exceptionellt betalningsbalansstöd. Utbetalningen av guldkompensationen till Estland och Litauen har inneburit en viktig förstärkning av deras valutareserver. Senare i vär kommer regeringen i samråd med bl.a. Internationella valutafonden att fatta beslut om hur ett bredare valutastöd bäst kan åstadkommas.
Den allvarliga ekonomiska situationen i de baltiska länderna och de svåra störningarna i deras utrikeshandel medför att vi även för kommande budgetär bör ha möjlighet att utfärda statsgarantier för betalningsbalansstöd. Vid sidan härav bör vi även ha utrymme för långivning till stöd för angelägna strukturreformer. För att den inledda makroekonomiska stabiliseringen skall ge bestående positiva effekter måste parallella framsteg göras vad gäller en rad strukturförändringar, t.ex. privatisering och uppbyggnad av en finansiell sektor. Sistnämnda stöd bör i första hand ges i anknytning till utlåning från Världsbanken eller Europeiska utvecklingsbanken.
Det redan inledda stödet syftande till att bygga upp företagskontakter mellan Sverige och berörda länder skall enligt min mening fortsätta. Ett vittförgrenat nät av affärsrelationer innebär inte bara affärstillfällen för svenska företag utan också en kunskapsöverföring på praktisk nivä avseende marknadsekonomins principer och funktion. Det baltiska investeringsprogrammet, som upprättades i våras av de nordiska länderna och som stär öppet för deltagande av andra västländer, kommer härvid att ge ett viktigt bidrag. Vidare finner jag att SWEDECORP bör tilldelas ökade resurser för riskkapitalsatsningar och näringslivsfrämjande verksamhet.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktigt för att fä till stånd en omställning av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. In vesteringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga ex portkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall väga ta på sig de risker för betalningsproblem som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar idag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas 24
dock inte för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga Prop. 1992/93:100 affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Bilaga 4 Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar. Jag föreslär mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för utfärdande av garantier av export till de baltiska länderna. Det skall ocksä vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland.
Parallellt med åtgärderna för stimulans av kontakterna på företagsnivå föreligger ett stort behov av mer generell överföring av kunskaper. De svenska satsningarna pä detta område bör därför fortsätta. Insatser efterfrågas, särskilt i form av utbildning och rådgivning, på ett stort antal områden, som alla har det gemensamt att de understödjer och förstärker reformprocessen.
Behovet av investeringar i industri och infrastruktur är stort. Tekniskt bistånd i form av förstudier avseende planerade, ofta större investeringsprojekt bör såvitt möjligt knytas till den senare finansieringen. Denna mäste, med hänsyn till beloppens storlek, i flertalet fall komma frän de internationella finansiella institutionerna, främst Europeiska utvecklingsbanken och Världsbanken. För att ge svenska konsulter tillfälle att delta i sädana förstudier är det angeläget att de till nämnda internationella organisationer knutna svenska konsultfonderna ges ökade resurser.
Samtidigt pägär ett arbete med att utveckla kontakterna på regional nivå i Östersjöregionen och det nya Storkalottenområdet. Därför har regeringen nyligen beslutat avsätta medel för en försöksverksamhet med stöd till länsstyrelsesamarbete i Östersjöregionen.
Betydande svenska insatser görs redan för att förbättra kärnsäkerheten i vårt närområde. Statens kärnkraftinspektion (SKI) har tillsammans med svenska företag inlett ett långtgående samarbete med litauiska myndigheter och Ignalinaverket i Litauen bl.a. genom direkt stöd till den litauiska säkerhetsmyndigheten VATESI, genom tekniskt stöd till Ignalinaverket och genom undersökningar inom det så kallade Barselina-projektet. Rådgivning i frågor om bl.a. uppbyggnad av kontrollsystem för klyvbart material (safeguard) lämnas ocksä till myndigheter i Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kirgistan. Inom strålskyddsområdet har Statens strälskyddsinstitut (SSI) inlett samarbete med de baltiska länderna och Ryssland.
Huvudparten av insatserna sker inom ramen för en internationell samordning med andra OECD-länder. Sverige verkar aktivt för bildandet av en multilateral kärnsäkerhetsfond för finansiering av de mycket stora insatser som behöver göras för att kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa och i det forna Sovjetunionen genomgående skall kunna förbättras. I samband med bildandet av internationella forskarcentra i Moskva och Kiev, där kärnsäkerhet ingär som en viktig del av verksamheten, har Sverige förklarat sig villigt att lämna väsentliga finansiella bidrag.
En expertgrupp under Utrikesdepartementets ledning studerar Sveriges möjligheter att ytterligare stödja de baltiska staterna och OSS avseende för bättrat strålskydd, förstöring av kemiska vapen, effektiv exportkontroll, hantering av klyvbart material från nedmonterade kärnvapen och omställ ning av krigsindustri till civil produktion. 25
Ett ansvar för bevarande och förbättring av miljön skall enligt min upp- Prop. 1992/93:100 fattning genomsyra hela det svenska samarbetsprogrammet. Riksdagen har Bilaga 4 nu beslutat att för innevarande budgetår avsätta extra resurser under fjortonde huvudtiteln för visst internationellt miljösamarbete, inklusive kärnsäkerheten. Jag finner det positivt att det därigenom kommer att finnas ytterligare medel tillgängliga för insatser pä miljöområdet i länderna kring Östersjön. Detta bör i sig inte föranleda någon omprioritering av anslagen under denna huvudtitel. Även fortsättningsvis kommer därför det inledda samarbetet för att höja säkerheten vid vissa kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar i samma utsträckning som under innevarande år kunna finansieras under denna huvudtitel. Likaså utgår jag ifrån att - beträffande de medel som disponeras av BITS - det även under nästa budgetår kommer att finnas ett ekonomiskt utrymme för ett antal miljöprojekt. Anslaget under den fjortonde huvudtiteln ger däremot ökade möjligheter att på vissa områden ytterligare utveckla de svenska insatserna för miljö, inklusive kärnsäkerhet i Östersjöomrädet, antingen i form av svenska projekt eller i form av svensk medverkan i internationella program. Det gäller t.ex. HELCOM:s åtgärdsprogram för Östersjön i vilket ingår att reducera de värsta utsläppen i eller till Östersjön.
I enlighet med riksdagens beslut har det bilaterala samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa till stor del kanaliserats genom myndigheterna BITS, SWEDECORP, SIDA samt stiftelsen Svenska institutet. Med tanke på de erfarenheter dessa myndigheter successivt vinner av de ofta svära förhållandena i de nya samarbetsländema bedömer jag att vi bör utnyttja den kompetens som håller på att byggas upp inom nämnda myndigheter och att det för närvarande är mest ändamålsenligt att de skall handha huvuddelen av det bilaterala samarbetet. Jag vill dock understryka att det är av stor vikt att alla berörda myndigheter prövar aktuella insatser utifrån de övergripande riktlinjerna för samarbetet så att medlen för detta ändamål kan användas på ett så effektivt och så gynnsamt sätt som möjligt för länderna i Central- och Östeuropa.
Utrikesförvaltningen
Utrikesförvaltningen ställs budgetåret 1993/94, i likhet med andra offentliga verksamheter, inför långtgände krav pä besparingar och rationaliseringar. Förutom allmän sparsamhet vad gäller driftskostnaderna menar jag att även strukturella förändiingai krävs som syftar till en mindre, men samtidigt effektivare, utrikesförvaltning. Dessa förändringar inbegriper ersättning av ett antal lönade utlandsmyndigheter med alternativ diplomatisk och konsulär representation, tjänsteindragningar och förbättrad samordning mellan Utrikesdepartementet och övriga myndigheter med fast representation samt billigare lokalförsörjning.
Jag förutser behov av att ersätta tio utlandsmyndigheter med alternativ representation. Följande ätgärder föreslås per den 1 juli 1993:
Konsulatet i Szczecin ersätts med ett honorärkonsulat. Generalkonsulaten i Barcelona, Chicago, Frankfurt, Malaga, Montreal,
26
MiJnchen och Toronto omvandlas till honorära konsulat eller general- Prop. 1992/93:100 konsulat. Bilaga 4
- Ambassadkansliet i Abu Dhabi awecklas. De diplomatiska förbindelserna med Förenade Arabemiraten sköts, liksom hittills, genom sidoack-reditering frän ambassaden i Kuwait.
- Ambassadkansliet i Montevideo omvandlas till ett honorärt generalkonsulat. De diplomatiska förbindelserna sköts, liksom hittills, genom si-doackreditering från ambassaden i Buenos Aires.
Som rationaliseringsätgärd föreslär jag att de två delegationerna i Geneve per den 1 juli 1993 slås samman till en myndighet. Den vid årsskiftet tillträdande chefen för nedrustningsdelegationen avses bli chef för den nya sammanslagna myndigheten.
Samtidigt som antalet utlandsmyndigheter minskas förutser jag behov av att dra in ett 20-tal tjänster vid övriga utlandsmyndigheter. Vidare kommer departementets organisation i Stockholm att minskas. En personalaweck-lingsplan är under utarbetande.
Sverige-information och kulturutbyte
De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga impulser utifrån. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geografiskt är beläget i Europas norra utkant skapar särskilda svårigheter. Staten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte anser jag mäste ske i enlighet med de deltagandes egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör i huvudsak inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd.
Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är ocksä ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i utlandet kan också bidra till att främja våra ekonomiska förbindelser och handelsutbyte med utlandet, såväl som turismen till Sverige.
Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att förmedla en tillrättalagd och glättad bild av värt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av de faktiska förhållandena i landet. Men den internationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske kan hamna i skymundan - högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfasetterade kulturlivet, miljösatsningar och arbetsmarknadspolitik m.m.
Awecklingen av Turistrådet och tillkomsten av Styrelsen för Sverigebil den och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden under förra året kan komma att tillföra Svenska institutet särskilda uppgifter. Möjlighe- 27
ter kan exempelvis föreligga för samproduktion mellan de nya turistorganen Prop. 1992/93:100 och Svenska institutet och/eller uppdrag som ges åt institutet. Därvid bör en Bilaga 4 förutsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet och andra institutioner, organ och företag bör uppmuntras för att uppnä denna målsättning. Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avseende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras framför insatser i övriga delar av världen. Reducerade resurser motiverar likaså en prioritering av informationsinsatserna till ett mer begränsat antal länder. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det samtidigt angeläget att intensifiera informationen om Sverige i Västeuropa. De regeringsbeslut som fattats under är 1992 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har redan medfört ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild prioritering av utbytet med Baltikum, Ryssland och Polen. Institutet ansvarar vidare för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Internationellt utvecklingssamarbete En framtid för hela mänskligheten
Vår tids internationella gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroenden. Nord-Syd och Öst-Väst länkas fastare samman i ett nätverk av handels-och kapitalströmmar, migration- och flyktingströmmar liksom informationsoch kommunikationsströmmar. Miljöhoten känner inga nationsgränser. Narkotikamissbruk och AIDS sprids allt snabbare. Vi kan inte avskärma oss från omvärlden, och ingen del av världen kan längre ses isolerad. Vi ingär alla i ett gemensamt samspel.
Vär utvecklingspolitik måste därför ses i ett större globalt sammanhang. Vi bör ställa oss frägan hur vi gemensamt kan forma en framtid som erbjuder möjligheter för hela mänskligheten, inte bara för den rika delen av världen. Värt mål måste vara att skapa en långsiktigt hållbar utveckling med framtidstro och utvecklingshopp för alla människor i alla länder och olika kulturer. Det finns ingen annan väg mot detta mäl än internationell samverkan. Fred och säkerhet kan inte uppnäs utan utveckling. Trygghet och stabilitet kan inte i längden samexistera med fattigdom och orättvisor.
Det internationella samspelet ökar ständigt det ömsesidiga beroendet mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling i säväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga överlevnad. U-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som stimulans i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och finansiellt stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i världen. Den är också en viktig förutsättning för att ge u-länderna tillräcklig tillgäng till finansiella resurser. Biståndet är i detta sammanhang en av flera utvecklingsfrämjande komponenter. För de fattigaste länderna främst i Afrika har biståndet fått en starkt ökande roll för kapital- och kunskapsöverföring.
Det står alltmer klart att fattigdomsproblemen är den enskilt viktigaste Prop. 1992/93:100 orsaken till mycken miljöförstöring, snabb befolkningsökning, sociala spän- Bilaga 4 ningar och migration. Fattigdomens problem bidrar därmed till instabilitet och minskad säkerhet även för de rika länderna. Ocksä för att värna och främja demokrati och mänskliga rättigheter måste grundläggande utvecklingsfrågor angripas. Med en ärlig folkökning pä mer än 90 miljoner människor är internationell samverkan kring mänsklighetens ödesfrågor ofrånkomlig.
Biståndets roll
Om situationen i u-länderna och därmed också i världen i stort pä ett avgörande sätt skall kunna förändras i en mera gynnsam ekonomisk, social och ekologisk riktning krävs omfattande, mångfasetterade och väl anpassade biståndsinsatser. Det förutsätter större kunskap och engagemang i både i- och u-länder.
Det måste samtidigt framhållas att mänga u-länder har gjort stora framsteg bl.a. i fräga om förväntad livslängd, antal barn som går i skolan, läskunnighet, näringstillgäng och jämlikhet mellan könen. Ändå har klyftorna mellan fattiga och rika ökat på ett oroväckande sätt. Trots betydande biståndsinsatser kvarstår och ökar fattigdomen i många u-länder.
Fattigdomsbekämpning mäste säledes fortsatt vara ett övergripande mål för hela biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt, bl.a. genom att frigöra de fattiga människornas potential som producenter, är en viktig förutsättning för att komma till rätta med fattigdomen. Men den måste styras av en medveten strävan att ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och vinster och av en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det långsiktiga målet för biståndet mäste vara att minska biståndsberoendet och slutligen aweckla detta.
Grunden för våra insatser till de mest behövande människorna är övertygelsen om alla människors lika värde och deras lika rätt till ett värdigt liv. Men i-länderna har ocksä ett eget intresse av ekonomisk och social utveckling i u-länderna. En framtida fredlig utveckling i världen är inte tänkbar, om inte massfattigdomen avskaffas.
De insatser från i-världens sida som behövs för en sådan avgörande förändring är inte så stora att de ligger utom möjligheternas gräns. Som exempel kan nämnas de betydelsefulla mäl som sattes upp av Världstoppmötet om barn år 1990. De innebär bl.a. minskning av 1990 års dödlighetstal för barn under fem år med en tredjedel, minskning av mödradödligheten till hälften av 1990 års siffra, halvering av 1990 års siffror för svår och medelsvar undernäring bland barn under fem år och allmän tillgång till tjänligt dricksvatten, betryggande sanitära förhållanden och grundläggande utbildning för 80 % av barnen under 11 är.
För att tillförsäkra världens fattigaste människor dessa elementära livsbe tingelser är 2000 räcker det med att världens nationer avsätter ett belopp som motsvarar de samlade militärutgifterna under tio dagar. Det är alltså möjligt att inom ett knappt decennium eliminera en stor del av massfattigdo men och dess negativa följder, om världens nationer vill anta denna utma- 29
ning, Sverige bör spela en aktiv roll för att medverka till ett sådant engage- Prop. 1992/93:100 mang bäde i våra bilaterala och multilaterala samarbetskontakter. Men det Bilaga 4 kräver ocksä att mottagarländerna själva för en aktiv och konsekvent politik med samma inriktning, dvs. att minskade militärutgifter utnyttjas för utvecklingsändamål.
Det förs en livlig internationell debatt om biståndets inriktning. Ett uppmärksammat bidrag är UNDP:s "Human Development Report 1992". Rapporten argumenterar bl.a. för en friare handel till förmån för u-ländernas produkter och för effektivare marknader i u-länderna. Men den anför även starka skäl för ökat bistånd med tydlig inriktning pä de stora sociala problemen och miljöproblemen. Ökat stöd för att förstärka "kunskapssektdrn" och den vetenskapliga kompetensen i u-länderna betonas som en mycket viktig faktor för deras utveckling. När det gäller vetenskap och teknik ligger u-länderna oerhört långt efter i-läoderna och det teknologiska gapet fortsätter att öka vaije är, enligt UNDP:s rapport. Av de resurser som totalt satsas på forskning i världen beräknas u-länderna förfoga över knappa 4 procent.
Kunskapsutvecklingens betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen är tydlig i vår egen historia. Det gäller u-länder lika väl som i-länder. Biståndet har här en särskilt viktig roll att stödja forskning och kompetensutveckling i u-länderna. Detta framhålls även i Världsbankens "World Development Report 1992". Banken pekar pä behov av mycket större insatser när det gäller forskning för en hållbar utveckling, forskning om naturresurser, energi och inte minst befolkningsfrågor. FN:s konferens om miljö och utveckling understryker dessa behov av bistånd till forskning rörande globala miljöfrågor och u-ländernas utveckling.
Kriterier för biståndet
De kriterier för biståndet som särskilt betonades i föregående års budgetproposition har fortsatt hög aktualitet. Det innebär att mottagarländernas agerande med avseende på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet i biståndet har betydelse för fördelningen av biständsmedlen.
Betoningen av demokrati, mänskliga rättigheter och fri marknad är inte ett självändamål utan görs för att stärka individernas och familjernas frihet, initiativkraft och valmöjligheter, vilket alltsammans är förutsättningar för en mångsidig och framgångsrik utveckling.
1 förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad av internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter uppmärksammas. Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till satsningar på utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänskliga rättigheter och demokiatifiågoi. Inom ramen för demokratibiståndet bör stöd lämnas till konfliktlösning och nationell försoning. Väpnade konflikter föröder samhällen och undergräver respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Ett fredligt lösande av konflikter är därför ocksä ett förebyggande arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter.
Övergäng frän planekonomi till marknadsekonomi är viktig för att skapa ekonomisk tillväxt. Men marknadsorienterade lösningar måste kombineras 30
med hänsyn till miljö, till mänskliga rättigheter och demokrati. En effektivt Prop. 1992/93:100 fungerande offentlig sektor med ett fast regelverk och institutioner med inte- Bilaga 4 gritet är en viktig förutsättning för att den privata sektorn skall kunna fungera väl och spela en dynamisk roll i utvecklingen.
Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska produkter är en tillgäng som i ökande utsträckning bör tillvaratas inom biståndet. Det faller sig naturligt att så sker när svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga, kostnadseffektiva och svarar mot samarbetsländemas behov. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet biständ och upphandling i öppen konkurrens. Det är en svensk angelägenhet, att de relationer vi byggt upp med samarbetsländer vidareutvecklas mot ökad handel och ekonomiskt samarbete. Ett svenskt engagemang bidrar ocksä till att säkerställa och utveckla kompetens som kan utnyttjas i flera u-länder. Liknande resonemang är även tillämpliga pä det multilaterala upphandlingsområdet.
Mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet
Regeringen är liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central roll i förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänskliga rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde och är viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av flera anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen med samarbetsländema. Ett lands utveckling har ett påtagligt samband med i vilken grad medborgarna åtnjuter sina mänskliga rättigheter. Ett demokratiskt styrelseskick skapar de bästa möjligheterna för medborgarna att forma sitt samhälle. Det bör starkt understrykas att idéerna om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism i förening med flerpartisystem, är allmängiltiga. De är lika relevanta i fattiga som rika länder. Det kan i dag med fog hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen gär mellan diktatur och demokrati.
1 stora delar av Afrika har utvecklingen gått mot ökad demokrati. Det gäller i än högre grad Latinamerika där idag samtliga länder med två undantag styrs av civila regeringar. De fattigaste länderna i Centralasien befinner sig i ett demokratiskt uppbyggnadsarbete. De folkliga mandat som i flera länder vunnits genom allmänna val mäste nu användas i byggandet av ett demokratiskt samhällsliv med fria val och flerpartisystem. Institutioner och regelverk behöver upprättas, rättsstaten stärkas och nya former av politisk kultur främjas.
Om inte vinsterna av demokratins genombrott skall gå förlorade, måste avgörande politiska reformer genomföras. Utmaningarna förminskas inte av att flertalet utvecklingsländer samtidigt är mitt inne i omvälvande ekono miska reformer. 1 detta skede är givarländernas ansvar stort. En fördjupning av dialogen om hur givarna bäst kan stödja länders demokratiprocesser är nödvändig. Det är angeläget att dessa länder kan känna sig förvissade om ett långsiktigt stöd i sina ansträngningar att befästa demokratin. 1-världen mäste medverka till de nya demokratiernas överlevnad genom att främja en ekono misk utveckling och genom särskilda insatser för att främja ett tolerant och 31 pluralistiskt samhällsklimat.
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Det svenska biståndet skall, förutom att uppmärksamma att även kvinnor Prop. 1992/93:100 omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja kvinnans ställning Bilaga 4 bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning och hälsovård. Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försöijning och till deltagande i samhällsprocessen. De bör ocksä i större utsträckning integreras i utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med samarbetsländer skall kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras. Sverige driver även aktivt frågan om kvinnors representation i de internationella organisationerna och dä speciellt på högre tjänster.
FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll i det internationella jämställdhetssamarbetet. Kommissionen har av generalförsamlingen fått i uppdrag att vara förberedande organ för FN:s världskonferens om kvinnor som äger rum i Peking år 1995. Men trots FN:s konvention från år 1979 om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor räder stor ojämlikhet mellan kvinnor och män i många länder. Kvinnorna är eftersatta bl.a. i fräga om läskunnighet, läkarvård och juridiska rättigheter. De är också utsatta för direkt våld och tvingas ofta till omskärelse, barnäktenskap, prostitution etc. Ett utkast till deklaration om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige deltagit aktivt, kommer att behandlas av kvinnokommissionen vären 1993 för att senare antas av FN:s generalförsamling.
Ökad uppmärksamhet mäste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete, jakt pä gatubarn och barnprostitution, som i stor utsträckning drivs fram av turister frän i-länder. Enligt den norska regeringens rapport till FN tvingas årligen 1 miljon barn in i prostitution. I flera länder är flickor diskriminerade genom att de ges sämre mat, fär sämre läkarvård och har högre dödlighet än pojkar. Den fosterdiagnostik som systematiskt tycks komma till användning i vissa länder för att abortera flickfoster är ett avskyvärt uttryck för våldet mot barn och särskilt flickor. Jag avser att verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och den handlingsplan, som Världstoppmötet om barn enades om år 1990, skall ges hög prioritet i värt biståndssamarbete med berörda länder.
För att accentuera betydelsen av att de mänskliga rättigheterna respekteras och främjas har jag inbjudit till en internationell konferens om mänskliga rättigheter i Saltsjöbaden den 22-24 februari 1993. Framstående representanter för många länder kommer att delta. Det är min förhoppning att konferensen skall öka medvetenheten om den betydelse, som respekten för mänskliga rättigheter har för ett lands utveckling, och att nya konkreta förslag skall komma fram om hur de mänskliga rättigheterna bättre skall tillgodoses.
Såsom aviserades i 1992 ärs budgetproposition har en förberedande granskning om biständ till politiska partier företagits inom Utrikesdepartementet. Bakgrunden till att denna fräga togs upp var ambitionen att på effektivast möjliga sätt främja en demokratisk uppbyggnad i länder där pluralism och flerpartisystem är under uppbyggnad. Den granskning som genomförts inom Utrikesdepartementet visar att bl.a. de folkrättsliga aspekterna mäste
tänkas igenom noggrant innan eventuella beslut kan fattas. Mot den bak- Prop. 1992/93:100 grunden avser jag att tillsätta en särskild utredare i frägan. Bilaga 4
Utveckling av marknadsekonomi
En central fråga för länders utveckling är samspelet mellan stat och marknad. De senaste åren har nya möjligheter skapats för utvecklingen av fria marknader bl.a. genom omfattande avregleringar och minskad statlig inblandning, i syfte att uppnå ett gynnsammare klimat för äganderätt, privata initiativ och fri företagssamhet. Fri konkurrens ökar individens möjligheter till inflytande i samhället. Den stimulerar småföretagsamhet som är en viktig utvecklingspotential. Den skapar också incitament för teknologiska framsteg och gynnar en hällbar ekonomisk tillväxt, vilket är en förutsättning för utveckling. Men fria marknader och privat ägande kan inte fungera i ett vakuum - de kräver ett juridiskt och institutionellt regelverk som bara staten kan tillhandhälla. Staten har även en avgörande roll för investeringar i infrastruktur och för att tillgodose en grundläggande välfärd, såsom utbildning och hälsovård. Det är inte fråga om stat eller marknad, de kompletterar varandra.
Erfarenheten visar att länder med en dynamisk ekonomisk utveckling, t.ex. högtillväxtländerna i Asien, haft en liten men effektivt fungerande offentlig sektor. Utmärkande har ocksä varit en balans, väl fungerande ansvarsfördelning och dialog mellan privat och offentiig sektor. Stödet till en marknadsekonomisk utveckling bör därför ske genom att främja förutsättningarna för en dynamisk och effektivt fungerande fri marknad samt en effektiv och ansvarstagande offentlig sektor. Biståndet bör inriktas på att stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis fördelning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och tillväxt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna individuella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en miljömässigt hållbar utveckling.
Effektivitet i biståndet
Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets resurser är effektiviteten inom biståndet. Ett effektivt resursutnyttjande inom biståndet är särskilt betydelsefullt med tanke på att det tar sikte på utsatta människor i de fattigaste delarna av världen. Oavsett vilka former som används i biståndspolitiken är mottagarländernas utveckling och målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå den centrala frägan i all utvärdering av biståndets måluppfyllnad.
Effektiviteten i biståndet handlar alltsä ytterst om vilken effekt biståndet har på ett lands utveckling och mottagarländernas förmåga att ta emot och hantera resurserna effektivt. Men det handlar också om effektiviteten i ut formningen och hanteringen av det svenska biståndet och det handlar om att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas förändrade behov och förutsättningar. Avsikten är att det utvärderingssekretariat som inleder sin verksamhet under år 1993 skall spela en viktig roll i arbetet med att förstärka n-,
effektiviteten i biståndet.
I det internationella biståndssamarbetet måste det ställas större krav på en Prop. 1992/93:100 bättre samordning mellan givartänderna för att underlätta mottagandet av Bilaga 4 bistånd. Jag anser ocksä att vi bör ställa krav på att mottagarländerna använder biståndet effektivare och mer ansvarsfullt. "Good Govemance", gott regeringsutövande eller ett gott styrelseskick, är det internationella begreppet för detta krav. Begreppet infördes i samband med att Världsbanken gjorde en långtidsstudie om utvecklingen i södra Afrika.
Till det som räknas som gott regeringsutövande hör bl.a. ansvarig hantering av gemensamma resurser dvs. "accountability", insyn i och möjlighet till kontroll av förvaltningens verksamhet, inkl. budgethanteringen dvs. "transparency". Dit hör ocksä fungerande lagar och rättssystem som skyddar individens ekonomiska och politiska rättigheter och gynnar ett fritt marknadsekonomiskt system dvs. "legal framework". De insatser som särskilt bör främjas i detta sammanhang innefattar:
- en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social utveckling och därmed bekämpar fattigdomen
- förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt
- minskade militärutgifter till förmån för utveeklingsändamål
- uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner
Prioriterade områden i biståndet
Mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av en sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till makroekonomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att minska de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras bäde genom bilaterala och multilaterala insatser. Samordning mellan bilaterala givare och Världsbanken spelar en allt viktigare roll i detta sammanhang, vilket beskrivs närmare under avsnittet Littera C. Internationellt utvecklingssamarbete.
Jag vill ocksä betona vissa andra områden som skall prioriteras i biståndet. Det gäller särskilt stödet till katastrof- och återuppbyggnadsinsatser, en balanserad befolkningsutveckling, en miljömässigt hållbar utveckling och stödet till enskilda organisationer. Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s roll pä det ekonomiska och sociala omrädet skall fortsatt prioriteras.
Från katastrof till återuppbyggnad
De svenska hjälpinsatserna pä katastrofområdet under det senaste året har riktats mot tre huvudområden, svältkatastrofer i Afrika på grund av torka och väpnade konflikter, etniska konflikter i Afrika, Asien och Europa samt hjälpinsatser i Baltikum och S:t Petersburg-området, där det upplösta Sovjetväldet efterlämnat katastrofartade förhållanden.
Sverige måste räkna med fortsatta stora hjälpinsatser de kommande åren. Det kommer alt ta flera är innan länderna pä Afrikas Horn hämtar sig efter 34
den senaste svära torkan och krigen, som fortsätter att ge upphov till stora Prop. 1992/93:100 flyktingströmmar. I södra Afrika är fortfarande behovet av livsmedel och Bilaga 4 mediciner stort och i Mogambique beräknas en omfattande operation för repatriering av flyktingar ta sin början i mars 1993. Risken för en balkanisering föreligger i flera afrikanska stater. Detta är delvis en följd av den demokratiseringsprocess som möjliggjorts av det kalla krigets upphörande och som gett upphov till nya spänningar i flera länder, exempelvis Angola och Etiopien. I flera av Afrikas länder kommer konflikterna sannolikt att pågå under lång tid; inga snara lösningar är i sikte. Konflikterna i Irak, Afghanistan och Kambodja kan ocksä komma att bli långvariga.
Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under lång tid framåt. Risken för en utvidgad konflikt på Balkan är dessutom uppenbar. Katastrofhjälpinsatserna på Balkan har också en koppling till den svenska flyktingpolitiken. En ökad insats för att bereda flyktingar i det forna Jugoslavien bostäder och uppehälle i närområdet gör det möjligt att hjälpa ett betydligt större antal flyktingar.
Upplösningen av Sovjetväldet har pä flera håll skapat kaos. Under en övergångsperiod kan därför flera av de nya staterna i Öst- och Centraleuropa behöva hjälp. När det gäller denna del av världen bör, enligt min mening, en koncentration av hjälpen ske till vårt närområde, särskilt de baltiska staterna.
I den situation som råder efter det kalla krigets slut har FN kommit att få en allt större betydelse. Detta gäller inte minst hjälpinsatserna i samband med katastrofer. Det ökade ansvar som nu läggs på FN-systemet ställer i motsvarande grad ökade krav bäde på FN-organen själva och pä givarländerna. Jag kommer att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsatser av olika slag ytterligare stärks.
Inom katastrofbiståndet spelar enskilda organisationer en viktig roll. De sprider engagerande information om hjälpbehovet i samband med katastrofer och bidrar därigenom till att stärka biståndsmotivationen hos allmänheten. Framför allt genomför de effektiva hjälpinsatser i olika katastrofområden. Tack vare obyråkratiska organisationsformer kan de ofta vara mycket snabbt på plats. Den samlade katastrofinsatsen i ett givet område skulle dock vinna ytterligare i effektivitet genom bättre inbördes samordning mellan de enskilda organisationerna samt mellan dessa och berörda FN-organ. Jag kommer att verka för en sådan ökad samordning.
Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt kunna varna för kommande katastrofer bör enligt min mening utökas. Delar av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion. Det är t.ex. nödvändigt att i områden som utsatts för svår torka eller översvämning förse bönderna med utsäde för nästa år. Katastrofhjälp mäste som regel följas av långsiktiga biståndsinsatser, för att undvika att katastrofsituationer upprepas eller permanentas.
En balanserad befolkningsutveckling
Ett brett spektrum av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och so- 35
cial utveckling är nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa
balans mellan befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av Prop. 1992/93:100
dessa åtgärder mäste vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas sta- Bilaga 4
tus.
I-länderna måste för sin del finna vägar att i ökande utsträckning minska resursförbrukningen. Erfarenheterna visar att marknadsekonomiska lösningar med vissa korrektiv bidrar till en effektiv hushållning med resurserna och därigenom kan bidra till att minska obalansen mellan befolkning och tillgängliga resurser.
U-länderna har ansvar för att göra ökade satsningar på att utveckla de sociala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation kommer alla till del och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa människor att komma ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på kvinnors hälsa, utbildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande sysselsättning, bl.a. genom marknadsutveckling. Det är viktigt att dessa åtgärder genomförs i ett perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i centrum och att man inte genom kollektiva påbud föreskriver människor hur de skall se pä sin familjebildning.
Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt värt utvecklingssamarbete. Många av våra bilaterala biståndsinsatser har betydelse för befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som befolkningsbiständ. SlDA:s strävan att arbeta fram nya riktiinjer för befolkningsbiståndet är viktig och bör integreras i den reguljära verksamheten med samarbetsländema. Forskning om sambanden mellan de faktorer som styr befolkningsutvecklingen och sambanden mellan befolkning och miljö bör ytterligare stödjas. Också enskilda organisationers verksamhet inom befolkningsområdet bör stärkas.
FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år 1994, är viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som skall leda till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäster stor vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-länderna har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen.
Mot en miljömässigt hållbar utveckling
Miljö och fattiga människors levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro i juni 1992. Det finns alltfler exempel på de samband som råder mellan å ena sidan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan social och politisk oro. Det är därför av ömsesidigt intresse, för både i- och u-länder, att bedriva en politik som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar påfrestningarna på miljön.
De frågor som är av särskilt stort intresse i ett UNCED-perspektiv för de fattiga länderna är framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur tillgång till vatten för markutnyttjande och hushålls bruk kan tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustomräden samt utbildning och kapacitetsutveckling är andra viktiga mäl. Samtliga 36
dessa frågor har hög prioritet, nägot som också visas i verksamheten inom Prop. 1992/93:100 bl.a. biståndsorganen SIDA och SAREC. Äganderätten är av central bety- Bilaga 4 delse dä det gäller att skapa långsiktigt ansvarstagande och gott förvaltar-skap inför framtiden. Det är dessutom angeläget att avskaffa sädana subsidier och regleringar som bidrar till överutnyttjande av olika resurser, exempelvis fossila bränslen och vatten.
Vid FN:s generalförsamling hösten 1992 behandlades uppföljningen av UNCED:s rekommendationer, Rio-deklarationen, Agenda 21 och de s.k. skogsprinciperna, i ett antal resolutioner. I detta sammanhang beslutade generalförsamlingen att upprätta en kommission för hällbar utveckling med uppgift att granska UNCED-uppföljningen. 1 Sverige agerar även andra internationella organ pådrivande för en ökad miljömedvetenhet och för en uppföljning av UNCED-besluten. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna har på senare år ökat sina insatser och sitt engagemang i miljöfrågorna, dels genom direkta miljöinsatser men också genom att mer systematiskt integrera miljöaspekter i projekt och program. Miljöns betydelse i den övergripande ekonomiska planeringen uppmärksammas alltmer i dialogen med mottagarländerna. Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna (IDA) har i samband med sin nyligen avslutade påfyllnad ytterligare förstärkt sin fokusering av miljöns betydelse för en hållbar utveckling.
För att främja en långsiktigt hållbar utveckling måste u-ländernas fattigdomsproblem avhjälpas. Utvecklingspolitiken är central och biståndet är en faktor tillsammans med ökat marknadstillträde, skuldlättnader etc. för att öka resursflödet till u-ländernas utvecklingsansträngningar. 1-länderna måste tillsammans med u-länderna ta sitt ansvar för att icke hållbara produktions- och konsumtionsmönster reduceras och elimineras. Sverige driver tillsammans med de nordiska länderna att samtliga OECD länder snarast och senast år 2000 bör uppnä FN:s 0,7 %-mål för bistånd frän rika till fattiga länder.
Bistånd genom enskilda organisationer
Samarbetet med kyrkor, folkrörelser och andra enskilda organisationer intar en allt viktigare roll inom biståndet. Deras kompetens är dokumenterad ge nom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök oeh andra former av systema tisk uppföljning. Organisationernas kontaktytor och metoder utgör en ound gänglig resurs vid såväl katastrofer som i mer långsiktigt utvecklingsarbete. Genom ett vitt förgrenat nät av små insatser, förmår de enskilda organisa tionerna stödja de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Det sker ofta genom stöd till folkliga grupper och rörelser som därigenom bidrar till en demokratisk samhällsutveckling och till att de mänskliga rättig heterna stärks. Organisationerna är kreativa och nyskapande när det gäller att utveckla nya metoder och stimulera erfarenhetsutbyte. 1 vissa, särskilt kritiska situationer, är det bara de enskilda organisationerna som kan nå ut till utsatta befolkningsgrupper. De har ocksä stor betydelse för informatio nen och opinionsbildningen i Sverige till stöd för biståndet liksom för att skapa personliga kontakter mellan människor och organisationer i u-län derna och i värt eget land. 37
Organisationerna uppvisar sinsemellan mänga olikheter i bakgrund, in- Prop. 1992/93:100 riktning, storlek, uppbyggnad och arbetsformer. SIDA, UD och de enskilda Bilaga 4 organisationerna för en löpande dialog för att utveckla ansöknings- och redovisningsrutiner som tar hänsyn till såväl organisationernas särarter som samhällets krav pä kvalitet och ansvar.
De enskilda organisationerna har med sin folkrörelsebakgrund viktiga bidrag att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverföring. Pä grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring ofta ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för mänskliga rättigheter.
FN i en ny världsordning
Det kalla krigets slut har skapat möjligheter att bygga en ny världsordning med FN i centrum. Kommunismens fall innebär att mänga av de dogmatiska låsningar som försvårat FN:s arbete nu försvunnit. Den stora utmaningen när FN bildades var att skapa en stabil freds- och säkerhetsordning mellan öst och väst. Idag framstår spänningen mellan rika och fattiga i världen som en av de stora ännu olösta politiska och ekonomiska frågorna i vår tid.
I högre grad än tidigare kommer därmed världsorganisationen att få en roll bäde på det säkerhetspolitiska området oeh på det ekonomiska och sociala omrädet. Då måste också många av de gamla stela strukturerna från kalla krigets dagar reformeras. Det ställer också nya krav på medlemsländerna. Mer kraftfullt än tidigare mäste nu världssamfundet understryka principen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter. Särskilt stötande är att somliga länder inte följer de förpliktelser om mänskliga rättigheter och folkrätt som de påtagit sig och inte uppfyller sina finansiella åtaganden som medlemmar.
Glädjande nog finns nu en växande insikt bland både i- och u-länder om behovet av reformer för att skapa ett starkare och mer effektivt FN. Inom de ekonomiska och sociala områdena spelar de nordiska reformtankarna, inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det gäller särskilt förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna som bättre förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett nytt finansieringssystem i syfte att ge FN. stabilare inkomster och en mer rättvis bördefördelning.
De positiva reaktioner dessa förslag mött under det gångna årets konsultationer visar att det också för smä medlemsstater finns möjligheter att spela en pådrivande roll i FN, om ett gediget utredningsarbete föregår de initiativ som tas. Det är min avsikt att ge allt tänkbart stöd till den fortsatta reformprocessen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter att möta framtidens många utmaningar.
Besparingar i biståndet
1 de förhandlingar som fördes mellan regeringen och socialdemokratiska
partiet i september 1992, med anledning av den ekonomiska krissituationen, 38
beslöts att biståndsanslaget för budgetåret 1993/94 skall sänkas med Prop. 1992/93:100 1,5 miljarder kronor. Denna betydande minskning av det svenska utveck- Bilaga 4 lingsbiständet genomförs i en situation där behovet av bistånd ökar i mänga u-länder till följd av en fortsatt ekonomisk tillbakagång.
Minskningen av biståndet innebär att det totala biståndet kommer att motsvara drygt 0,9 % av BNI. Detta betyder emellertid inte att målsättningen att biståndet skall motsvara 1 % av BNI övergetts. Så snart de ekonomiska förutsättningarna medger skall denna målsättning åter uppfyllas.
De reduceringar som mot denna bakgrund föresläs för budgetåret 1993/94 görs med den övergripande inriktningen att i första hand värna om de fattigaste mottagargrupperna. Katastrofbiståndet och stödet till enskilda organisationer bör ligga kvar på samma nivä som under förra budgetåret.
Nedskärningarna genomförs ocksä med sikte pä att uppehålla största möjliga effektivitet. De biståndsområden som prioriteras, utöver katastrofbistånd och stöd till enskilda organisationer, är stöd till en ekologiskt hällbar utveckling, befolkningsfrågor, flyktingfrågor och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Det senare omrädet inkluderar olika ätgärder till stöd för kvinnor och barn.
39 Sammanfattning av huvudtiteln Prop. 1992/93:100
Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhällande till bud- °
getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i miljoner kronor).
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
A. Utrikesdepartementet m.m.
1 547,0
1 597,8
+ 50,8
B. Bidrag till vissa internationella
705,4
1 047,1
+ 341,7
organisationer
C. Internationellt utvecklings-
13 606,1
12 080,0'
-1 526,1
samarbete
D. Information om Sverige i ut-
143,3
128,7
- 14,6
landet m.m.
E. Utrikeshandel och exportfräm-
326,2
309,2
- 17,0
jande
F. Nedrustnings- och säkerhets-
86,7
69,7
- 17,0
politiska frägor m.m.
G. Samarbete med Central- och
1 120,0
871,0
- 249,0
Östeuropa
Totalt för Utrikesdepartementet
17 534,7
16 103,5
-1 431,2
' Exklusive avräkningar 854 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 och 880 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtit-
A. Utrikesdepartementet m.m. A 1. Utrikesförvaltningen
1991/92 Utgift 1 348 219 816 Reservation 3 435 074
1992/93 Anslag 1 446 017 000
1993/94 Förslag 1 495 441 000
' Frän och med budgetåret 1993/94 sammanförs anslagen A1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation till ramanslaget A 1. Utrikesförvaltningen.
Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation.
I anslaget har beräknats medel för departementets och utlandsmyndigheternas löner och övriga förvaltningskostnader. Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms-baserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.1.
40
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
----------------------------------------------------------------------------- Bilaga 4
Anslag 1992/93 Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
Förvaltningskostnader 1 425 327 000
Representation 20 690 000
Summa_________________ 1446 017 000 -1-49 424 000
Jag har nyss aviserat att en neddragning bör ske av utrikesförvaltningens resurser. För budgetåret 1993/94 innebär neddragningen att förvaltningskostnaderna sammanlagt minskar med 58 144 000 kr.
I denna summa ingår det sparbeting avseende budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen.
Jag har i min beräkning beaktat förändringar i priser och löner.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergängen till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Utrikesdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Utrikesförvaltningens organisation
1 föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 4, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) aviserade jag att fyra utlandsmyndigheter skulle läggas ned under budgetåret 1992/93. Jag kan nu anmäla att konsulatet i Las Palmas har omvandlats till honorärkonsulat samt att ambassaden i Quito avvecklats och ersatts med ett honorärt generalkonsulat. Ambassadören i Santa Fé de Bogota är sidoackrediterad i Ecuador. Generalkonsulatet i Marseille och ambassadkansliet i Muscat beräknas vara avvecklade med utgången av februari månad 1993.
Under året har nya ambassader upprättats i Kiev och Zagreb. Ambassaderna i Bagdad och Beirut är fortsatt tills vidare obemannade.
Som tidigare aviserats har Utrikesdepartementets politiska avdelning omorganiserats från och med den 1 september 1992. Omorganisationen har syftat till att stärka ledningskapaciteten, öka flexibiliteten samt anpassa organisationen till det förändrade världspolitiska läget.
Ett särskilt Sekretariat för Europainformation har inrättats. Sekretariatet, som är underställt Europa- och utrikeshandelsministern, skall verka från den 1 augusti 1992 till den 31 juli 1994.
Med hänvisning till riksdagens beslut (bet. 1989/90:UU14, rskr. 41
1989/90:191) vill jag anmäla följande. Som meddelades i prop. 1991/92:100 Prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 28, bet. I991/92:UU14, rskr. 1991/92:170 har miljöattachéer förord- Bilaga 4 näts vid EG-delegationen i Bryssel och vid ambassaden i Bonn. Dessutom har en översyn genomförts av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet. Översynen gav vid handen att det fanns ett behov av utvidgad rapportering från utlandsmyndigheterna i vissa miljöpolitiska frägor. Inom ramen för Utrikesdepartementets verksamhetsplanering har de statliga myndigheterna inom miljöområdet beretts tillfälle att ange önskemål om miljörapporteringens inriktning.
Informationshantering och rationalisering
Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit en standardisering av teknik och program för ADB. Även systemutveckling och datorkommunikation har blivit alltmer standardiserade. En femårig ADB- och kommunikations-plan för utrikesförvaltningen har utarbetats baserad på standardlösningar. I planen föresläs att nya tekniska lösningar skall införas, där redan gjorda investeringar tillvaratas i möjligaste utsträckning. Samverkansbehovet för informationsutbyte inom regeringskansliet och med externa intressenter har också beaktats.
Under innevarande budgetår påbörjas övergången till ett nytt kommunikationssystem (UD-NÄT) och därmed ett utbyte av radioutrustning på utlandsmyndigheterna. Utbyte av utlandsmyndigheternas äldre persondatorer för bl.a. datoriserad redovisning kommer att påbörjas.
Det successiva införandet av ny ADB- och kommunikationsteknik fram till budgetåret 1996/97 medför investeringskostnader. Enligt min mening ger de standardiserade lösningarna dock en fördel, då konkurrensen på marknaden medfört allt lägre priser. Övergången till standardiserade system ger även möjligheter till informationsutbyte med externa datorsystem och användare. Jag förutser också att drifts- och underhållskostnader kommer att minska avsevärt i takt med att den nya tekniken införs.
Ett intensivt förändringsarbete bedrivs nu i utrikesförvaltningen. Kortsiktigt präglas det av de omställningar som sparkraven framtvingar i form av myndighetsnedläggningar, rationaliseringar och personalminskning. Samtidigt bedrivs ett mera långsiktigt arbete syftande till förbättrad kostnadseffektivitet. En viktig beståndsdel är successivt ökad delegering av budgetansvar till utlandsmyndigheterna och till sakenheterna inom departementet. Jag har, vidare, tillsatt en arbetsgrupp att utarbeta resuhatmått för utlandsmyndigheterna.
Jämställdhetsredovisning
Under år 1991 och år 1992 har departementets jämställdhetsgrupp genomfört en kartläggning inom ramen för projektet "Karriärutveckling i utrikesförvaltningen". Projektet har finansierats av Statens arbetsgivarverk (SAV) och beräknas vara klart under januari 1993.
Resultatet visar på en sämre löneutveckling för kvinnliga departements sekreterare än för manliga departementssekreterare; kvinnornas lön utgör i 42
genomsnitt 92,4 % av männens lön. Skillnaden har dessutom ökat över ti- Prop. 1992/93:100 den. Vid en jämförelse med departementssekreterare i övriga regeringskan- Bilaga 4 sliet pekar resultatet pä en avsevärd sämre löneutveckling för UD:s tjänstemän oavsett kön.
Följande åtgärder har angetts i departementets jämställdhetsplan för budgetåret 1992/93, nämligen
- att utjämna löneskillnaderna inom UD
- att utjämna löneskillnaderna mellan UD och övriga RK
- att kontinuerligt beakta löneutvecklingen och befordran ur ett jämställdhetsperspektiv
- att intensifiera jämställdhetsarbetet i UD:s internutbildningar bl.a. i chefsprogrammet och i mellangradsutbildningen.
Denna plan kommer att ligga till grund för en mer konkret och utförlig jämställdhetsplan som kommer att utarbetas under våren 1993.
Lokalförsörjning
Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) om nya riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen har lokalförsörjningsansvaret för utrikesförvaltningen frän den 1 juli 1992 överförts till Utrikesdepartementet. Byggnadsstyrelsen fick därmed en delvis ändrad roll. Uppgiften att förvalta det statliga fastighetsbeståndet utomlands övertas fr.o.m. den 1 januari 1993 av en ny myndighet. Övriga uppgifter som Byggnadsstyrelsen hittills svarat för kan av den nya myndigheten utföras efter uppdrag av Utrikesdepartementet.
Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet pä ca 315 000 m hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften.
Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetär ca 433 miljoner kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 152 miljoner kronor för personalbostäder och ca 20 miljoner kronor för inventarier och representationsutrustning. Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27) ingär kostnaden för kanslier och chefsbostäder fr.o.m. budgetåret 1991/92 i Utrikesdepartementets förvaltningsanslag. Från och med budgetåret 1993/94 gäller detsamma kostnaden för personalbostäder.
Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln (Finansdepartementet).
Förvärv av en fastighet för ambassadkansli, chefsbostad och personalbostäder i Vilnius har genomförts. Förhandlingar förs om förvärv eller långtidsförhyrning av fastigheter avsedda för kanslier och chefsbostäder i Riga och Kiev. En personalbostad har köpts i Kiev. Sökande efter kansli och chefsbostad för inhyming pägär i Zagreb.
Planerna på ett samnordiskt kansliprojekt i New York har övergivits av legala och ekonomiska skäl. Nyanskaffning av inhyrda kanslilokaler för ambassaden i Washington och för delegationen i Geneve har inletts. Alternativa lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är under beredning.
Beredning av ett projekt för uppförande av en gemensam ambassadfastighet
med Norge i Islamabad pågår. Möjligheten att i Berlin samordna uppföran- Prop. 1992/93:100 det av ambassadbyggnader för Finland, Norge och Sverige undersöks. Bilaga 4
Statlig kreditgaranti
1 enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil. 5, bet. I984/85:UU8, rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering.
Till och med budgetåret 1991/92 har ca 10,9 miljoner kronor tagits i anspråk av engagemangsramen. Inga förluster har uppkommit under året.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndigheterna i miljöarbetet,
2. föreslår riksdagen att till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 1 495 441 000 kr.
A 2. Kursdifferenser
1991/92 Utgift 2 263 950
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
1 samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster oeh kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp pä 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
A 3. Honorärkonsuler
1991/92 Utgift 14 789 802
1992/93 Anslag 14 170 000
1993/94 Förslag 15 500 000
Anslaget används för s.k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas pä svenska honorärkonsulat. Frän anslaget betalas även tjänsteutgif- 44
ter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostna- Prop. 1992/93:100 der för konsulskonferenser. Bilaga 4
Härutöver kommer anslaget att belastas med kostnader för nya honorärkonsulat i samband med nedläggningen av lönade myndigheter. För närvarande finns beslut om fyra nya honorärkonsulat. Jag beräknar kostnaden härför till 1 700 000 kr. Denna merkostnad bör finansieras genom omfördelning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 15 500 000 kr.
A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation
1991/92 Utgift 74 980 716
1992/93 Anslag 58 451000
1993/94 Förslag 60 000 000
Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Anslaget administreras och disponeras av Utrikesdepartementet för hela regeringskansliets räkning.
1 syfte att öka kostnadsmedvetandet har budgetansvaret för anslaget budgetåret 1992/93 delegerats till berörda avdelningar inom departementet. Genom denna åtgärd räknar jag med att belastningen på anslaget skall minska.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 60 000 000 kr. Jag har vid beräkningen av anslaget räknat med kompensation för prisutvecklingen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Säiskilda förhandlingar ined annan stat eller Inom intemationell organisation för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.
A 5. Nordiskt samarbete
1991/92 Utgift 1 439 421
1992/93 Anslag 1 783 000
1993/94 Förslag 1 610 000
Frän anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom 45
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska Prop. 1992/93:100 samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra Bilaga 4 former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 610 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 1 610 000 kr.
A 6. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 7 369 365 Reservation 5 849 534
1992/93 Anslag 13 252 000
1993/94 Förslag 10 552 000
Jag beräknar medelsbehovet för utredningsverksamheten till 10 552 000 kr under nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 552 000 kr.
A 7. Officiella besök m.m.
1991/92 Utgift 6,569 656
1992/93 Anslag 9 693 000
1993/94 Förslag 10 180 000
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt häll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i samband med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands. Jag föreslär att anslaget ökas med 487 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Officiella besök m.m. iör budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 180 000 kr.
46 A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet Prop. 1992/93:100 m.m. Bilaga 4
1991/92 Utgift 3 087 527
1992/93 Anslag 3 635 000
1993/94 Förslag 4 500 000
Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för biständ i brottmål och kostnader vid dödsfall.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen pä utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.
En förväntad lagstiftning på grundval av förslag i promemorian (Ds 1992:24) om bistånd till brottsoffer utomlands väntas medföra en kostnadsökning med 865 000 kr. Jag räknar med att merkostnaden finansieras genom omfördelning inom huvudtiteln.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.
B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 1. Förenta nationerna
1991/92
Utgift
133 142 286
1992/93
Anslag
242 232 000
1993/94
Förslag
191 890 000
Förenta nationernas reguljära budget för kalenderåren 1992-93 fastställdes av den 46:e generalförsamlingen till 2 462 400 000 dollar. Sveriges bidragsandel för såväl FN:s reguljära budget som för de fredsbevarande operationerna är för närvarande 1,11 %. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1992 (budgetåret 1991/92) uppgår, med reservation för revideringar, till 60,5 miljoner kronor.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1993 (budgetåret 1993/94). Reservation måste även här göras för revideringar och för möjlig- 47
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
heten av förändringar i bidragsskalan redan under år 1993. För kalenderåret Prop. 1992/93:100 1994 - budgetåret 1993/94 - kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 72 Bilaga 4 miljoner kronor.
Sveriges bidrag till de obligatoriska kostnaderna för FN:s fredsbevarande operationer beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå till ca 98 miljoner kronor. Vidare tillkommer en budgetär beredskap på 15 miljoner kronor för obligatoriska bidrag avseende nya oförutsedda fredsbevarande operationer. Kostnader för Sveriges deltagande med personal i FN:s fredsbevarande operationer belastar anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet.
De obligatoriska bidragen fördelar sig enligt följande pä de fredsbevarande operationer som nu kan förutses pågå under kommande budgetär.
Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) pä Golanhöjderna mellan Israel och Syrien, som FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta är 1974, har för kalenderåret 1993 preliminärt beräknats till oförändrat 43 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 3 miljoner kronor.
År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända cn fredsstyrka till södra Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1993 uppskattas till 159 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 12 miljoner kronor.
Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN-styrkan pä Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emellertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför själva fått bära en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Vid en eventuell omorganisation kan säkerhetsrådet komma att ändra uppfattning och övergå till uttaxerade bidrag. För budgetåret 1993/94 förutses dock ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag pä ca 3 miljoner kronor. Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingentens medverkan i Unficyp.
Under år 1991 upprättade säkerhetsrådet en militär observatörsstyrka på gränsen mellan Irak och Kuwait (Unikom). Kostnaden för Unikom under kalenderåret 1993 beräknas till oförändrat ca 80 miljoner dollar, vilket innebär ett svenskt bidrag under budgetåret 1993/94 på 6 miljoner kronor.
En civil observatörsstyrka upprättades i El Salvador (Onusal) under år 1991, med uppgift att övervaka efterlevnaden av de avtal som slutits mellan FMLN och regeringen. Den uppskattade årskostnaden för Onusal är 40 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 beräknas till 3 miljoner kronor.
Under år 1992 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer:
I februari beslöt säkerhetsrådet att upprätta FN:s fredsbevarande styrka för Jugoslavien (Unprofor). Osäkerheten är stor om den kommande årskostnaden för Unprofor, men den torde ligga kring 800 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 kan därför beräknas till ca 55 miljoner kronor.
1 augusti upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en styrka i Somalia (Unosom) för att dels övervaka vapenvilan, dels skydda distribu tionen av humanitärt biständ. Årskostnaden för Unosom beräknas vid full 48
styrka uppgå till 200 miljoner dollar. Det svenska obligatoriska bidraget för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 beräknas till 12 miljoner kronor. Bilaga 4
I oktober upprättades efter beslut i säkerhetsrådet ocksä en blandad mili-tär-civil fredsbevarande operation i Mogambique (Unomoz). Styrkans uppgift är huvudsakligen att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet mellan regeringen och Renamo samt de allmänna val som planeras till i oktober 1993. Årskostnaden för Unomoz beräknas till ca 60 miljoner dollar, varför det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 kan beräknas till ca 4 miljoner kronor.
De starkt ökande anspråken pä FN:s fredsbevarande insatser har föranlett Sverige att hålla en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till finansiering av nya oförutsedda operationer samt vid oförutsedda förlängningar av pågående operationer. Jag föreslår att ett belopp pä 15 miljoner kronor avsätts för dessa ändamäl under budgetåret 1993/94.
Från och med budgetåret 1993/94 bör Sveriges bidrag till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, föras över till detta anslag frän tolfte huvudtiteln. Unido:s verksamhet syftar till att främja och påskynda industrialisering i utvecklingsländer. Sveriges bidragsandel till Unido uppgår för närvarande till 1,10 % av organisationens budget, vilket för budgetåret 1993/94 beräknas motsvara 6 890 000 kr.
Ett belopp om totalt 632 000 kr för bidrag till utredningar m.m. om det allmänna FN-arbetet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m.fl., bör föras över till det nya anslaget F 1. Utredningar och andra insatser pä det utrikespolitiska omrädet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Förenta nationema för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 191 890 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
1991/92
Utgift
256 271 964
1992/93
Anslag
250 000 000
1993/94
Förslag
250 000 000
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i december 1992 Nordiska ministerrådets budget för är 1993. Budgeten uppgår till totalt 650 400 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovärdshögskolan, som uppgår till 38 576 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1993 beräknas till 37,8 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den svenska andelen av 1993 ärs budget uppgår till ca 250 000 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 16 000 000 kr.
49 Nordiska ministerrådets budget för är 1994 kommer att fastställas först i Prop. 1992/93:100 november 1993. Bilaga 4
Bland annat mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksamhetsåret 1993 föreslär jag ett oförändrat anslag nästa budgetär.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska ininisteirådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 250 000 000 kr.
B 3. Europarådet
1991/92
Utgift
23 047 787
1992/93
Anslag
28 240 000
1993/94
Förslag
29 780 000
Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetär till 29 780 000 kr. Huvuddelen av beloppet utgörs av det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1994. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,74 %. Förutom bidraget till den ordinarie budgeten tillkommer kostnader för amortering av byggnadslän för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rätfigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopé-samarbetet, deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 780 000 kr.
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
1991/92 Utgift 13 617 520
1992/93 Anslag 20 000 000
1993/94 Förslag 21 500 000
Bland väsentliga nytillkomna uppgifter pä handelsomrädet för Organisatio nen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas det kraf tigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuropa, det f.d. Sovjetunionen, de senaste årens dialog med de s.k. dynamiska asiatiska eko nomierna (DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl.a. handel och miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECD:s verksamhet fär gi- 50
vetvis konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största Prop. 1992/93:100 delen bygger pä medlemsländernas bidrag. Bilaga 4
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnaderna för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk politik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbrukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet "Partners in Transition" (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dessutom tillkommer kostnader för regelbundna möten med DAE. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen av denna del efter en skala framräknad på basis av bl.a. BNP under föregående treårsperiod. OECD:s budgetår löper per kalenderår, oeh för år 1992 var den svenska andelen 1,44 %.
Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan såsom det internationella energiorganet (lEA), OECD:s utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorganet (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning av neutrondata, centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska transportministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, vägforskningspro-grammet samt den är 1991 inrättade Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF). Beroende bl.a. på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under år 1992 mellan 1,42 % och 3,10 %.
Sveriges bidrag för år 1992 uppgick till ca 20 miljoner kronor. Då budgeten för OECD:s verksamhetsår fastställs först i december, är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1993/94. Med ledning av tillgängligt underlag torde anslaget beräknas till 21,5 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 21 500 000 kr.
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
1991/92
Utgift
47 942 767
1992/93
Anslag
110 000 000
1993/94
Förslag
110 000 000
Det svenska budgetåret 1993/94 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår 1993 och första hälften av EFTA:s budgetår 1994. EFTA-sekretariatet har för EFTA:s budgetår 1993 äskat 90 miljoner schweiziska francs. Budgeten omfattar kostnader för EFTA:s nya EES-organ, EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) och EFTA-domstolen, samt för EFTA-sekretariatet och de de-
lar av det multilaterala programsamarbetet som finansieras över EFTA-bud- Prop. 1992/93:100 geten (standardiserings- och statistiksamarbetet). För är 1994 finns ännu Bilaga 4 inga uppgifter. Budgeten år 1994 kommer dock att präglas av vilka förväntningar som råder om olika EFTA-länders anslutning till EG. I dagsläget är bedömningen att en viss mindre realökning torde komma att behövas för år 1994.
Det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen om EES-avtalet innebär att avtalets ikraftträdande försenas. Vidare får Schweiz nej till EES budgetmässiga återverkningar. Budgeten kommer att delas upp i en EFTA-del och en EES-del. Sveriges andel av EFTA-delen blir sannolikt 25,47 % enligt tidigare beslutad fördelningsnyckel. Vad gäller EES-delen, omfattande kostnaderna för ESA, EFTA-domstolen och huvuddelen av EFTA-sekretariatet, kommer nya fördelningsnycklar att fastställas först i början av är 1993. Det är osäkert om, och i så fall i vilken utsträckning, Schweiz kommer att bidra till de EES-relaterade kostnaderna.
Den totala omslutningen av budgetens EES-del kommer sannolikt inte att kunna fastställas förrän i början av 1993. Vissa kostnadsökningar kommer dock att bli konsekvensen av att Schweiz inte deltar i EES. Med reservation för de ändringar som dessa ovisshetsfaktorer kan medföra, föreslår jag att anslaget B 5 oförändrat uppgår till 110 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
EFTA-sekretariatet, med kontor både i Geneve och Bryssel, kommer att ha en viktig stödfunktion för EFTA-ländernas samordnings- och beslutsorgan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet kommer i huvudsak att skötas i Bryssel, innebärande att en viss personalöverflyttning från Geneve till Bryssel kommer att ske. Kvar i Geneve blir stabsfunktionerna för EFTA:s tredjelandssamarbete samt för det traditionella samarbete som sorterar under Stockholmskonventionen. Sistnämnda samarbete kommer sannolika att reaktiveras till följd av den schweiziska folkomröstningen.
1 Bryssel kommer särskilda översättnings- och publiceringsenheter att byggas upp. Dessa kommer organisatoriskt att sortera under EFTA-sekretariatet, men vara gemensamma för Ständiga kommittén, ESA och EFTA-domstolen.
EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) kommer att ha sitt säte i Bryssel efter beslut av EFTA:s ministerråd vid dess möte i Geneve den 10-11 december 1993. Flyttningen av ESA:s huvudsäte från Geneve till Bryssel kommer kortsiktigt att medföra merkostnader för EFTA:s EES-länder, men långsiktigt innebära besparingar. EFTA-domstolen kommer att ha sitt säte i Geneve.
Till följd av Schweiz nej i folkomröstningen har Sverige accepterat att i stället för Schweiz överta ordförandeskapet under första halvåret 1993.
För EFTA:s budgetär 1994 förutses endast mindre reala kostnadsökningar. Övervakningsmyndigheten förutses behöva ökade personalresurser pä det veterinära- och fytosanitära området och domstolen viss personalförstärkning för de legala granskningsuppgifterna.
52 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen tsilaga 4
att tiW Europeiska frihandelssaminanslutningen (EFTA) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
1991/92
Utgift
8 505 808
1992/93
Anslag
9 278 000
1993/94
Förslag
8 713 000
Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1993/94 torde medel beräknas enligt följande.
Beräknad ändring
1992/93
1993/94
1. GATT-organisationen
7 000 000
-
2. Internationella rädet för samarbete
640 000
+ 85 000
pä tullområdet
3. Internationella tulltariffbyrån
240 000
-
4. Internationella kaffeorganisationen
460 000
-
(ICO) (Prop. 1982/83:142)
5. Intemationella kakaoorganisationen
86 000
-
(ICCO) (prop. 1986/87:41)
6. Internationella juteorganisationen
20 000
- 20 000
(IJO) (prop. 1990/91:13)
7. Internationella organisationen för
128 000
-128 000
tropiskt timmer (ITTO) (prop.
1983/84:121)
8. Intemationella naturgummiorgani-
30 000
- 5 000
sationen (INRO) (prop. 1988/89:19)
9. Internationella rådgivande bomulls-
77 000
- 77 000
kommittén (ICAC) (prop. 1951:47)
10. Internationella gummistudiegrup-
115 000
-
pen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.l2
S.168)
11. Internationella bly- och zinkstudie-
135 000
-135 000
gruppen (ILZSG) (prop. 1960:1
bil.l2.s.284)
12. Internationella nickelstudiegruppen
130 000
-130 000
(INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 s.31) 13. Intemationella kopparstudiegrup-
80 000
- 80 000
pen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5
s.34)
14. Internationella tennstudiegruppen
70 000
- 70 000
(ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)
15. Internationella byrån i Paris för ut-
57 000
-
ställningar (prop. 1947:1 bil.12
s,156)
16. Övrigt
10 000
- 5 000
Summa
9 278 000
-565 000
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under innevarande budgetår.
Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av re-
gelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner oeh Prop. 1992/93:100 tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda länders Bilaga 4 handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM).
Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och Uruguay-rundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguay-rundan är klar och man etablerat stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år 1993 beräknas Sveriges andel till 1,76 %.
De internationella prisstabiliserande avtalen på råvaruomrädet har, utom för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausulerna i säväl kaffe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i stället riktats mot utvecklingsavtal och studiegrupper utan prisstabiliserande funktioner. Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto mindre, en betydelse för de rävaruberoende utvecklingsländerna.
Under hösten 1992 har beslut tagits rörande omdisponering av ansvaret för vissa av de organisationer som tidigare inkluderats i anslaget. Sålunda har ansvaret för metallstudiegrupperna överflyttats till Näringsdepartementet. Ansvaret för organisationerna för tropiskt timmer (ITTO) och jute (IJO) har på samma sätt överflyttats till avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete inom Utrikesdepartementet. Posterna belastar sålunda andra anslag från nästa budgetår. Sveriges medlemskap i internationella rädgivande bomullskommittén, vars verksamhet ej baseras pä nägot internationellt avtal, kan komma att upphöra frän nästa budgetär.
Hemställan
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationer för intemationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 713 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
1991/92
Utgift
193 000
1992/93
Anslag
2 000 000
1993/94
Förslag
2 000 000
Kostnader avseende råvarulagring under 1987 års internationella naturgum-miavtal belastar anslaget.
Det första naturgummiavtalet, 1979 års intemationella naturgummiavtal, skulle ha löpt ut år 1985 men förlängdes med två år till oktober 1987.
Ett nytt avtal, 1987års intemationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, bet. 1988/89:NU4, rskr. 1988/89:72), framförhandlades inom UNCTAD:s ram vären 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige bidragit med ca 9,6 miljoner kronor till buffertlagerkontot enligt 1979 ärs och 1987 års avtal, varav 420 000 kr som initialbidrag till det sist-
nämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret Prop. 1992/93:100 under en följd av är dras ner och den övervägande delen av medlemsländer- Bilaga 4 nas bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring 8 miljoner kronor i återbetalade medel under de tvä avtalen.
Under är 1992 har medlemsländerna uppmanats att pä nytt bidra med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel har uppgått till drygt 1 miljon kronor år 1992. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandei för budgetåret 1993/94 kan beräknas uppgå till 2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till IntemationeU råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr.
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.
1991/92
Utgift
4 750 937
1992/93
Anslag
3 638 000
1993/94
Förslag
2 864 000
Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous Affairs och det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin).
Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FN:s tortyrkommitté samt dess rasdiskrimineringskommitté. Medelsramen för bidraget till tortyrkommittén föresläs minska med 70 000 kr (frän 270 000 kr till 200 000 kr).
Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund ett bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För budgetåret 1992/93 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet. Jag föreslär oförändrat bidrag för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår vidare att ramen för övriga bidrag till organisationer och institutioner bibehålls på samma nivå som i 1992 ärs budgetproposition varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till 2 611 000 kr.
Härutöver beräknar jag bidrag till den Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 99 000 kr.
Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke- statliga organisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m.m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Dä statens bidrag till fristående organisationer och
verksamheter mäste omprövas föreslårjag att bidragen till NGO uppbörden Prop. 1992/93:100 Ijuli 1993. Bilaga 4
Frän och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 154 000 kr.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 2 864 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övriga intemationella organisationer m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 2 864 000 kr.
B 9. Fredsbevarande verksamhet'
1992/93 Anslag 40 000 000
1993/94 Förslag 407 000 000
' Tidigare redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande msatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegatlon vid NNSC i Korea. Avser anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande insatser.
1 samråd med chefen för Försvarsdepartementet föreslårjag att anslagen för svenskt deltagande i fredsbevarande verksamhet inom FN:s och ESK:s ram från och med budgetåret 1993/94 förs över från Försvarsdepartementets till Utrikesdepartementets huvudtitel. De anslag som berörs inom försvarets huvudtitel är L 1. avseende kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. (utom åtaganden till följd av Wien-dokumentet, kostnader i samband med de nordiska försvarsministermötena samt kostnader för den militäre rådgivaren vid FN-delegationen i New York), L 2. avseende FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. avseende Sveriges delegation vid Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC) i Korea. Ett tusenkronors-anslag kommer att inrättas under fjärde huvudtiteln för att medge ett beställare/leverantörs-förhållande mellan de två departementen.
56 Anslag 1992/93
Beräknad ändring 1993/94_____
Föredraganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
1. Kostnader i Sverige 46 975 000 +3 261000
2. Kostnader utomlands 252 767 000 +37 256 000
3. Till regeringens disposition 40 000 000 +26 741000
Summa
339 742 000
+ 67 258 000
Kostnader i Sverige
Verksamheten består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Kostnader utomlands
Anslagsposten består av löner, traktamenten, utrustning och underhäll för den svenska personalen i följande FN-operationer:
UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellanöstern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in India and Pakistan) i Kashmir, OSGAP (Office of the Secretary General in Afghanistan and Pakistan), Unikom (United Nations Iraq-Kuwait Observer Mission) i Kuwait, Unficyp (United Nations Peace-keeping Force) på Cypern, Unifil (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon, Unprofor (United Nations Protection Force) i det forna Jugoslavien, UNTAC (United Nations Transitional Authority) i Kambodja och Unomoz (United Nations Operation in Mozambique).
1 kostnader utomlands ingår även utgifter för personalen i Sveriges delegation vid NNSC i Korea.
Till regeringens disposition
FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och fredsbyggande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra beredskapen att delta i framtida fredsbevarande operationer.
Mot denna bakgrund föreslårjag att 66 741 (WO kr anslås säsom finansiell beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer under gällande budgetär om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer eller i redan existerande operationer där Sverige inte tidigare deltagit. Medlen skall ocksä kunna användas för utökade bidrag till operationer där vi redan deltar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 407 000 000 kr.
57 B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa Prop. 1992/93:100
(ESK)i Bilaga 4
1991/92 Utgift 4 176 110
1992/93 Anslag 10 000 000
1993/94 Förslag 23 328 000
' Tidigare redovisat under anslaget F 2.
ESK:s verksamhet och institutioner befinner sig i snabb utveckling.
Toppmötet i Helsingfors ijuli 1992 beslutade att ESK:s institutioner-sekretariatet i Prag, centret för förhindrande av konflikter i Wien och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa - skall arrangera en serie seminarier i olika ämnen, bl.a. till stöd för de nya delta-garstaterna. 1 september 1992 öppnades det nya Forum för säkerhetssamarbete i Wien. De politiska konsultationerna inom ramen för ESK:s ämbetsmannakommitté intensifieras alltmer och innebär ett kontinuerligt arbete i olika undergrupper. ESK:s kommunikationssystem beräknas i är nä 34 stater och är under fortsatt utbyggnad i vad avser både det gemensamma nätet oeh den svenska beredskapen att sända och ta emot information. En minoritets-kommissarie har utsetts och skall förses med vissa administrativa resurser.
Vidare har under senare hälften av år 1992 flera s.k. missioner av skiftande varaktighet utsänts, i första hand till krisområden i det forna Jugoslavien. Liknande ESK-närvaro kan väntas bli upprättad under kortare eller längre tid i ett antal andra krisområden.
Föredragandens överväganden
Vid fjolårets toppmöte i Helsingfors beslöt stats- och regeringscheferna att ge ESK en delvis ny inriktning. Till den tidigare i huvudsak normativa verksamheten läggs nu i ökande grad operativa insatser i syfte att förebygga konflikter, hantera kriser oeh lösa tvister med fredliga medel. Ett uttryck härför är de ESK-missioner som sänds till olika krisområden. Kostnaderna för dessa missioner kan snabbt komma att överstiga kostnaderna för ESK:s övriga verksamhet, för vilken jag för budgetåret 1992/93 beräknade en utgift om 10 000 000 kr och nu förutser en ökning till 15 000 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag föreslår att 5 000 000 kr avsätts för kostnader för missioner. Därutöver föreslårjag att 3 328 000 kr ställs till regeringens disposition för utgifter i samband med ESK-ordförandeskapet.
Ordförandeskapet i ESK:s ministerråd och i ämbetsmannakommittén med dess undergrupper roterar mellan deltagarstaterna. Sverige innehar denna post under perioden från ministerrådsmötet i Stockholm i december 1992 till nästa ministerrådsmöte, som väntas äga rum mot slutet av 1993. Det svenska ledningsansvaret för ESK kvarstår emellertid ännu en tid därefter, genom att Sverige kommer att ingå i den s.k. trojkan under resten av budgetåret 1993/94.
Sveriges andel av ESK:s gemensamma budget är för närvarande 3,55 %. I nuvarande dynamiska skede av ESK:s utveckling kan ett antal stater, med hänvisning till effektivitetsskäl, inte acceptera att alla beslutade utgifter fi nansieras över den gemensamma ESK-budgeten. Vissa kostnader bestrids 58
därför genom att olika ESK-stater beviljar extra bidrag. Under perioden Prop. 1992/93:100
som ordförande och som medlem av trojkan kommer särskilt stora anspråk Bilaga 4
på extra bidrag att riktas mot Sverige. Jag avser att i första hand låta sädana
bidrag utgå i form av personal, som ställs till ESK:s förfogande för särskilda
uppdrag. Lönekostnader m.m. bör därvid normalt stanna på den ordinarie
arbetsgivaren.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 23 328 000 kr.
C. Internationellt utvecklingssamarbete U-LÄNDERNA I VÄRLDEN
Världsekonomi och handel
Även om u-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling har den internationella ekonomiska omgivning som u-länderna möter stor betydelse. Den tilltagande internationaliseringen har successivt stärkt detta beroende. I-ländernas ekonomiska politik påverkar u-ländernas möjligheter att generera exportinkomster och skapa tillväxt i ekonomin. För hårt skuldsatta u-länder är den internationella ränteutvecklingen, som till stor del bestäms av politiken i i-länderna, av särskild betydelse.
Tillväxten i i-länderna har varit mycket svag under 1991 och 1992, även om en viss återhämtning skett under det senaste året. Framför allt har en tydligare konjunkturuppgång kunnat skönjas i USA, medan utvecklingen i den japanska ekonomin kännetecknas av avmattning. 1 Europa har en återhämtning hämmats av Tysklands strama penningpolitik för att motverka stigande inflation och budgetunderskott. Tillväxten i många i-länder begränsas av strukturella obalanser som uppkommit under 1980-talets tillväxtär. Behovet av en omfattande budgetkonsolidering är fortsatt stort i ett antal OECD-länder, däribland USA. Med nuvarande politik, i kombination med den växande efterfrågan på kapital globalt sett, kommer realräntorna att vara fortsatt höga.
Tillväxten i u-länderna som grupp uppgick till 3,3 % under 1991 (exklu sive Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av stark tillväxt i Mel lanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per capita växte med 1,3 % och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF) prognoser stiga till ca 3-4 % för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska länderna sö der om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i genom snitt 1,8 %. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt mellan olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska reformpro gram har under senare är kunnat notera en begynnande återhämtning. Till växten under år 1992 beräknas för södra Afrika bli lägre än väntat till följd av den omfattande torkan. I Latinamerika var tillväxten 3,2 % under 1991. 59
Världshandelns volym, som växte med endast 2,3 % under 1991, beräknas Prop. 1992/93:100 enligt IMF växa med 4,5 % respektive 6,7 % under åren 1992 och 1993. Av- Bilaga 4 mattningen i världshandeln under år 1991 kan främst förklaras av minskad importefterfrågan i i-länderna och sammanbrottet i Östeuropas utrikeshandel. Ökad importefterfrägan i Östasien och återhämtning i Latinamerika bidrog dock till att nedgången begränsades.
Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 % under är 1991, en förbättring jämfört med tidigare ärs nedgång. De afrikanska länderna blev allt svagare pä världsmarknaden under 1980-talet. Orsakerna till de afrikanska ländernas särskilda problem stär bl.a. att finna dels i att den ekonomiska politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras beroende av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under en längre period. Under är 1991 sjönk de reala priserna pä andra råvaror än olja med i genomsnitt 6,7 %.
Möjligheterna för u-länderna att öka sitt deltagande i världshandeln har avgörande betydelse för deras utsikter att skapa egna resurser för utveckling. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas exporttillväxt av i-ländernas handelshinder på vissa omräden. Avskaffande av handelshinder och jordbrukssubventioner i i-länderna skulle kunna skapa exportinkomster för u-länderna, som överstiger det totala biståndet till dessa. Därför är ett slutförande av de multilaterala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguayrundan om liberalisering av världshandeln, av stor betydelse för många u-länder.
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder
Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs att de för en konsekvent reformpolitik som kan främja utveckling och tillväxt. Det är också viktigt att de länder som för en kraftfull reformpolitik stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden oeh skuldlättnader.
I analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer man vanligtvis pä medelinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och låginkomstiänder (huvudsakligen afrikanska länder). Skuldsättningen och resursflödena ser olika ut för dessa kategorier av länder. U-ländernas totala utlandsskuld, inkl. f.d Sovjetunionens utlandsskuld, ökade från ca 1 600 miljarder US dollar är 1991 till ca 1 700 miljarder US dollar år 1992. I förhållande till BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt sett.
Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u-län derna, har generellt sett en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-länderna - offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar - uppskattades enligt Världsbanken ha ökat frän 115 miljarder US dollar år 1991 till 134 miljarder US dollar är 1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden; gåvobistånd och offentlig, främst multilateral, utlåning. Huvuddelen av ökningen kan dock förklaras av en ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade direktinvesteringar. 60
Nettotransfereringarna - nettoresursflödet minus räntebetalningar och Prop. 1992/93:100 hemtagna vinster på utländskt kapital - är ett mått på det externa likviditets- Bilaga 4 flödet till ett land. De samlade nettotransfereringarna till u-länderna beräknades öka frän 38 miljarder US dollar år 1991 till 56 miljarder US dollar år 1992. Även ökningen i nettotransfereringar förklaras av ökad långivning, främst från privata källor.
De samlade nettotransfereringarna döljer stora regionala skillnader. Nettotransfereringarna till de latinamerikanska länderna är fortfarande negativa, men i minskande omfattning. Det negativa flödet är en följd av de privata bankernas minskade utlåning i samband med skuldkrisens utbrott i början av 1980-talet samt att ett antal latinamerikanska länder har ökat sina räntebetalningar pä utlandsskulden under senare år. Framgångsrik anpassningspolitik i kombination med särskilda skuldlättnadsoperationer har medfört att kommersiella banker åter börjar ge lån till latinamerikanska länder bl.a. till Mexico och Chile. En betydande del av de senaste årens ökning i resursflödet till u-länderna har dock gått till Latinamerika.
Nettotransfereringarna var för är 1992, fortsatt starkt positiva för Öst- och Sydasien samt för Afrika söder om Sahara. För de fattiga skuldtyngda länderna i Afrika söder om Sahara ligger resursflödet, som främst utgörs av bistånd och offentlig utlåning pä koncessionella villkor, pä en högre nivä än före år 1988. Detta är främst ett resultat av ökade resursflöden inom ramen för det av Världsbanken samordnade Särskilda programmet för Afrika (SPA). Samtidigt har de senaste två årens kraftiga ökning i det samlade resursflödet till u-länderna, vilket främst är ett resultat av ökade privata flöden, inte kommit de fattiga länderna i Afrika och Asien till godo.
Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att beroendet av utlåning frän de internationella finansiella institutionerna, ofta på koncessionella villkor, har vuxit. Antalet läg- och lägre medelinkomstländer som har tillgäng till IDA-lån, Världsbankens utlåning på koncessionella villkor, har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga för den koncessionella utlåning som administreras av IMF.
Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande för om skuldlättnadsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta är nödvändigt för att makroekonomiska och strukturella obalanser skall minska och en grund skapas för långsiktig återhämtning. Skuldlättnadsåtgärder bör därför ges i kombination med att de skuldtyngda länderna genomför s.k. strukturanpassningsprogram.
De svårt skuldtyngda medelinkomstländerna har en utlandsskuld pä ca 507 miljarder US dollar, huvudsakligen till kommersiella banker. Ett antal skuldtyngda medelinkomstländer har under de senaste åren ingått överens kommelser med de kommersiella bankerna om skuld- eller skuldtjänst- minskning. Detta har skett genom stöd från IMF, Världsbanken och bilate rala givare inom ramen förden s.k. Bradyplanen. Under år 1992 ingick Filip pinerna och Argentina sådana överenskommelser och för andra länder pägär förhandlingar. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga. 61
Ett antal skuldtyngda s.k. lägre medelinkomstländer har stora skulder till Prop. 1992/93:100 offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen statsgarante- Bilaga 4 rade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan ett par är tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid skuldomförhandlingar med denna grupp av länder. Under 1991 fick Polen och Egypten generösa skuldlättnader. Parisklubben överväger ocksä att tillämpa de nya villkor som gäller för de fattigaste länderna för fyra skuldtyngda lägre medelinkomstländer: Nigeria, Elfenbenskusten, Kamerun och Kongo.
De svårt skuldtyngda låginkomstiändema, främst afrikanska länder, hade vid utgängen av är 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder US dollar. 1 förhållande till u-ländernas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i förhållande till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att skulden uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att skuldtjänsten - räntor och amorteringar - uppgår till ca 30 % av exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.
För de fattigaste länderna har vissa framsteg vad gäller skuldlättnadsåtgärder uppnätts under det senaste året. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Det har under en längre tid stått klart att de koncessionella s.k. Toron-tovillkor som Parisklubben sedan år 1988 tillämpat varit otillräckliga och inte inneburit nägon avgörande skuldlättnad. Diskussioner har därför förts om ytterligare skuldlättnader vid omförhandlingar av bilaterala fordringar. 1 december 1991 enades längivarländerna i Parisklubben att bevilja de fattigaste länderna en skuldminskning om 50 % på omförhandlade fordringar. Denna överenskommelse är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige tillsammans med några andra kreditorländer förespråkat. Ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Oreglerade skulder till privata kreditorer försämrar tillgången till och ökar kostnaderna för korta handelskrediter. För de privata fordringarna finns en andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. Skuldåterköp kan bidra till att relationerna med de privata kreditorerna på sikt återupprättas och att länderna får tillgång till den privata kreditmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar till skuldåterköp av de fattigaste ländernas kommersiella skulder. Operationerna har hittills varit mycket tidskrävande, vilket inneburit att endast ett fätal äterköp har genomförts. Världsbanken har emellertid nyligen modifierat reglerna för utnyttjande av bankens resurser för detta ändamäl och ett antal nya äterköp är under planering.
För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala institutionerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots att de multilaterala skuldbetalningarna mäste prioriteras. När ett land hamnar i en dröjsmälssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar. För att underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation och som är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har Internationella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära program. Dessa exceptionella program syftar till att, med stöd av bilaterala givare, normalisera dröjsmålslandets relation med institutionerna och återge dem rätten till lån och expertstöd. För de fattigaste länderna har också viss skuldlättnad åstadkommits när det gäller skulder på gamla Världsbankslån. För
att hjälpa länderna att betala sådan skuld ger Världsbanken nya län på kon- Prop. 1992/93:100 cessionella villkor. Bilaterala givare kan bidra med biständ. Bilaga 4
Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en hanterlig skuldbörda skall uppnäs.
SIDA har till regeringen inkommit med en skrivelse med förslag till åtgärder för att minska skuldbördan i de fattigaste länderna. Regeringskansliets interdepartementala skuldgrupp tillsatte en arbetsgrupp för beredning av SIDA:s skrivelse. I arbetsgruppen deltog Finansdepartementet, Utrikesdepartementet och Riksbanken. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i november 1992.
Jag instämmer helt med SIDA och den interdepartementala arbetsgruppen i att skuldbördan är ett utvecklingshinder för många av de fattigaste länderna. SIDA föreslår ett antal åtgärder rörande Sveriges agerande vad gäller bilateral, multilateral och kommersiell skuld. Jag delar SlDA:s uppfattning att ytterligare åtgärder behövs och att frågan om de fattigaste skuldtyngda ländernas situation skall fä högre prioritet pä den internationella agendan. Flera av de svårast skuldtyngda länderna ingår bland de svenska programländerna. Det är därför av vikt att skuldfrågorna får en ökad fokusering också för att höja biståndets genomslagskraft och effektivitet.
Sverige bör även i fortsättningen driva dessa frågor i olika internationella sammanhang. Jag avser särskilt fora som Parisklubben, Utvecklingskommittén (Internationella Valutafondens och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få fler givarländer att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga fonder för skuldåterköp och återbetalning av gamla Världsbankslän, som införts bl.a. på svenskt initiativ. Under budgetåret kommer en utvärdering av Internationella Valutafondens koncessionella facilitet, Extended Structural Adjustment Facility (ESAF), att genomföras. Avsikten är att finna en lämplig form för förlängning när den nuvarande faciliteten, som till stor del byggts upp av frivilliga bidrag och lån frän medlemsländerna, upphör mot slutet av 1993. Sverige bör delta i denna process och arbeta för ett brett deltagande som dessutom leder till en riktigare bördefördelning än vad som hittills varit fallet.
Då merparten av de fattigaste ländernas skulder är till bilaterala (offent liga) och privata (kommersiella) långivare, skulle kraftfulla insatser för att minska dessa skulder ha betydande effekt på dessa länders samlade skuld börda. Beträffande de länder som har en betungande multilateral skuld börda delar jag SIDA:s och den interdepartementala arbetsgruppens upp fattning att de temporära program som inrättats för att lösa dröjsmälsländer- nas situation är nödvändiga. Problemen kvarstår dock för det fätal länder som fullföljer sina betalningar men för vilka den multilaterala skuldtjänsten tar en mycket stor del av exportinkomsterna i anspråk. Förutsättningarna för att strukturanpassningen skall leda till långsiktigt hållbar utveckling för sämras avsevärt. Alla SIDA:s förslag, främst vad gäller de multilaterala skul derna, t.ex. rena omförhandlingar, är dock inte möjliga att genomföra efter som hänsyn bl.a. måste tas till institutionernas funktion och möjligheter att mobilisera resurser för sin långivning. 63
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands utvecklings- Prop. 1992/93:100 möjligheter ytterligare belyses och analyseras. SlDA:s skuldskrivelse utgör Bilaga 4 därvid ett konstruktivt bidrag. Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterligare, skulle kunna vara att arrangera ett seminarium för intresserade givar-och mottagarländer, institutioner samt oberoende experter för att diskutera problemets omfattning och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende pä länders olika utgångslägen. En sädan fri och informell diskussion kan bidra till att höja prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder som hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda.
Det internationella biståndet
Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet kommit att utgöra en allt större andel. För år 1990 utgör biståndet drygt 40 % av det totala flödet. För låginkomstiändema är andelen bistånd i resursflödet ännu högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna under år 1991 till ca 62 miljarder US dollar frän ca 64 miljarder US dollar år 1990. En förklaring till detta är den kraftiga minskningen i arabländernas biständ i förhällande till 1990 som innebar ett exeptionellt stort resursflöde från Gulfstatema i samband med Iraks ockupation av Kuwait.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder US dollar från 55 miljarder US dollar år 1990, en real ökning med 2 %. Biståndet till Afrika söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet under år 1991 i proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma nivå som för 1990 med i genomsnitt 0,34 %.
År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt biständ. Sverige uppnådde detta redan år 1974. Fram till och med år 1990 hade endast Norge, Sverige, Danmark och Nederländerna uppnätt detta mål. Under 1991 uppnådde även Finland målet. Utbetalningarna uppgick till 0,76 % av BNI. De svenska biståndsutbetalningarna uppgick är 1991 till 0,92 % av BNI vilket är en ökning från 1990 ärs 0,91 %. Norge och Nederländerna visade mindre minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört med föregående år medan Danmark ökade sina biståndsutbetalningar.
64 Biståndets
storlek
(milj. USD)
(1991)
Biståndets andel av BNI (%)
(1990)
(1991)
Tabell 1. Biståndsutbetalningar är 1991
DAC-länder totalt'
Norge
Danmark
Sverige'
Nederländerna-'
Finland
Frankrike'
Belgien
Canada
Tyskland
Australien
Österrike
Japan'
Schweiz
Storbritannien'
Portugal
Italien
Nya Zeeland
Spanien
Förenta staterna'
Irland Arabiska länder Andra u-länder Sovjetunionen och Östeuropa
0,34
0,34
58 247''
1,14
1,17
1 178
0,96
0,94
1 204
0,92
0,91
2 126
0,88
0,92
2 517
0,76
0,63
0,56
0,55
6 663
0,46
0,41
0,45
0,44
2 578
0,40
0,42
6 769
0,38
0,34
1 055
0,34
0,25
0,32
0,31
10 951
0,32
0,32
0,32
0,27
3 248
0,28
0,25
0,25
0,31
2 865
0,23
0,23
0,23
0,20
1 177
0,20
0,21
11 496
0,19
0,16
_
_
2 670
_
_
_
_
1 1005
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Världens totala bistånd
62 467
' DAC (Development Assistance Committee) är OECD:s biståndskommitté. Medlemsländerna är de som anges i tabellen.
Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s.k. DOM/rOM). Det biståndet på 2 880 miljoner US dollar ingår dock i totalbeloppet för DAC-länderna.
' Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development Assistance) enligt följande: 1990
- exportkrediter: Frankrike 166 miljoner US dollar (inkluderande skuldavskrivning pä tidigare refinansierade fordringar). Japan 15 miljoner US dollar, Nederländerna 12 milj US dollar, Sverige 5 miljoner US dollar, Storbritannien 8 miljoner US dollar.
- icke-koncesionella strukturanpassningslän: Frankrike 128 miljoner US dollar.
- militärskuld: Förenta staterna 1,2 miljarder US dollar. 1991
- exportkrediter: Österrike 4 miljoner US dollar, Danmark 14 miljoner US dollar. Japan 7 miljoner US dollar
- militärskuld: Förenta staterna 1,85 miljarder US dollar
"* 1 denna totalsumma är delsummorna under 3. exkluderade. Om dessa inkluderas blir totalsumman för 1991 60 123 miljoner US dollar (0,35 % av BNP). Dessa siffror är mycket osäkra på grund av otillförlitlig statistik. (Källa: OECD:s biståndskommitté DAC 1991)
Förenta staterna bibehåller sin ställning som världens största biståndsgivare med knappt 11,5 miljarder US dollar i bistånd (i detta belopp ingår 1,85 miljarder US dollar i avskrivningar av militärskulder). Japan, som under 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet med ett biständ på knappt 11 miljarder US dollar för 1991. Förutom ökad volym, har Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk
65 Japans biständ kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk Prop. 1992/93:100 spridning. Bland de länder som minskade sitt biständ i procent av BNI, för- Bilaga 4 utom Norge och Nederländerna märks Belgien, Tyskland, Italien och USA.
En generell regel för DAC:s biståndsstatistik är att gåvobistånd eller mjuka krediter för militära ändamål inte fär räknas som biständ. Under det senaste året har dock en diskussion förts i DAC huruvida avskrivningar av militära krediter skall kunna inkluderas i biständsstatistiken, föranledd av att Förenta staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten som biständ. Andra länder, däribland de nordiska länderna och Japan, motsatte sig detta bestämt. Mot denna bakgrund har DAC gjort en översyn av hur skuldlättnader relaterade till såväl militärutgifter som exportkrediter skall rapporteras. Resultatet innebär att i ovanstående tabell ingär avskrivningar av militära krediter eller exportkrediter i statistiken för respektive land enligt fotnot, men inte i summan för det totala biståndet från DAC-länder.
Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under 1980-talet genomgått stora förändringar. De arabiska länderna minskade sitt bistånd avsevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i biståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten. Biståndet från arabländerna ökade då frän 2,6 miljarder US dollar 1989 till 6,3 miljarder US dollar 1990. Huvudförklaringen är de extraordinära behov som orsakades av krisen vid Persiska viken. År 1991 sjönk dock detta biständ igen till 2,7 miljarder US dollar. Statistiken om bistånd från icke OECD-länder är ännu mycket osäker, men klart är att det innebär en ordentlig minskning. Det totala biståndet från länder utanför OECD beräknas till 4,2 miljarder US dollar vilket är det lägsta som någonsin redovisats.
Omvälvningarna i det forna Sovjetunionen och de central- och östeuropeiska länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder har givit. Det finns ingen säker information om biståndet frän denna region. Biståndet minskade markant under år 1990 och även om tillförlitlig statistik inte finns tillgänglig är det klart att biständ från tidigare Sovjetunionen minskade ytterligare under år 1991. Biståndet från Taiwan har fortsatt att öka medan det är värt att notera att biståndet från Korea minskat under 1991.
EG/EES OCH SVERIGES BISTÅND
Sverige ansökte den Ijuli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlemskap i EG kan bli aktuellt först från är 1995.
EES-avtalet har endast en marginell effekt pä det svenska biståndet. Det gäller deltagande i EG:s FoU-program, där det s.k. STD-programmet (Sciences and Technologies for Development) är av särskilt intresse ur u-landsforskningssynpunkt.
Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har givit vid handen att några principiella förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap. EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad gäller biståndet bl.a. sagt:
"Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra cn 66
tillgäng för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik Prop. 1992/93:100 avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Euro- Bilaga 4 peiska unionen. Det bör inte bli nägot problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk pä detta område och till alla de internationella avtal om utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen."
Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s biständ vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per är, eller 7-8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-an-delen i Nederländernas och Danmarks nationella biständsbudgetar. Motsvarande genomsnitt för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %.
Jag förutser att frågorna om EG och biståndet kommer att kräva större insatser än tidigare från departementets sida. Visst förberedande arbete har redan utförts, men kraven på insatser kommer att öka under den kommande förhandlingsfasen.
Riksdagen biföll under våren 1992 Utrikesutskottets hemställan med anledning av en motion om subsidaritetsprincipen (närhetsprincipen) inom EG (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210). I motionen föresläs att Sverige i förhandlingarna om EG-medlemskap bör verka för att subsidaritetsprincipen skall gälla inom biståndsområdet.
Närhetsprincipen, som den kommer till uttryck i Maastricht-avtalet, innebär att på omräden som inte faller inom Gemenskapens exklusiva kompetensområden - som t.ex. biståndet - skall Gemenskapen bara agera om politikens målsättning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva. Den nationella politiken kan därför behöva kompletteras med insatser på gemenskapsnivån.
Inom EG pågår nu omfattande diskussioner och arbete med att förtydliga principen och att fortsätta dess införlivande. Närhetsprincipens tillämpning var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh i december 1992.
Min bedömning är att såväl EG:s ställningstagande i fräga om närhetsprincipen som formerna för en förbättrad samordning medlemsländerna emellan vad gäller biståndet kommer att utvecklas successivt. En god balans mellan intresset av ett fortsatt stort nationellt ansvar och engagemang i biståndet och en mer effektiv givarsamordning är för mig en högt prioriterad fråga inför Sveriges kommande medlemskapsförhandlingar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag anfört i fråga om subsidiaritetsprincipen.
BISTÅNDSANSLAGEN M.M.
Mina förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94 uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning med 1 500 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minsk ningen av biståndsbudgeten sker i enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om ätgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. 67
Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslå- Prop. 1992/93:100 gen. Ett rationaliseringsuttag om 2 % av myndigheternas totala administara- Bilaga 4 tionskostnader har gjorts. Rationaliseringsuttaget är selektivt fördelat på de olika myndigheterna. Sedvanlig pris- och löneomräkning samt tekniska justeringar av förvaltningsanslagen innebär dock att förvaltningsanslagen i några fall ökar nominellt. SAREC och Nordiska afrikainstitutet som inkommit med fördjupade anslagsframställningar föreslås få treåriga ramanslag för sin administration.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen, inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilaterala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen.
Av outbetalda medel på 4,7 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram utgör knappt 4,0 miljarder kronor medel som reserverats för Sveriges åtaganden i form av skuldsedlar gentemot internationella oiganisationei och utvecklingsbanker Öveigängen till ny budgeteringsteknik föl Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade medel under anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde sålunda det totala skuldsedelsbeloppet under anslagsposten ca 4,6 miljarder kionoi medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick till knappt 4,0 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 740 miljoner kronor är ca 455 miljoner kronoi redan reserverade genom beslut eller utfästelser. Av de reservationer om ca 285 miljoner kronor som äi ointecknade, utgöi huvuddelen eller ca 114 miljoner kronor, medel som var avsedda för multilaterala insatser inom miljöområdet som uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Ca 78 miljoner kronor återstår av de medel som avsatts för att främja en effektivare verksamhet inom UNDP, i samklang med de biståndspolitiska målen. Återstoden består till viss del av medel som avsatts för inbetalning till påfyll-nadei i utvecklingsbankerna, men som inte behövt tas i anspråk för detta ändamål. Den största åteistående posten, ca 64 miljoner kionor utgörs av medel som inte tagits i anspråk under posten "Andra multilaterala bidrag, övriga insatsei".
Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som utfärdats för lDA:s läkning men ännu ej utbetalats har regeiingen under budgetåiet 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kionor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för katastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor för multilaterala insatsei i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränks.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 702 miljonei kionor vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom 68
SIDA uppgår till totalt 2 miljarder kronor. Hela denna reservation utom ca Prop. 1992/93:100
115 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och avtal för olika pro- Bilaga 4
jekt och program. Av reservationerna hänförs ca 1,6 miljarder kronor till
landramarna och regionala stöd. För dessa anslagsposter har regeringen
medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger anslagna medel för
ett är. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättningar för långsiktighet i
landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna verkställas i takt med
att medel behövs för genomförande av olika projekt och program.
Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till 1 804,5 miljoner kronor vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till knappt 1,2 miljarder kronor. U-landsforskning via SAREC uppvisar en reservation på ca 160 miljoner kronor där allt utom knappt 20 miljoner kronor redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter genom BITS uppvisar en reservation med ca 450 miljoner kronor varav ca 310 miljoner kronor redan är intecknat. Jag anser att reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Tekniskt samarbete genom BITS uppvisar en reservation på ca 140 miljonei kionoi av vilket allt redan är intecknat. Reservationen pä ca 260 miljoner kronor för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan helt intecknad för olika insatser. Under anslagsposten projektbistånd till vissa länder anslogs under budgetåret 1991/92 medel för det bilaterala stödet till Central-och Östeuropa. Reservationerna under denna anslagspost är ca 115 miljoner kronor och en avstämmning är under utarbetande för att överföra kvarvarande medel till det nya anslaget G. Samarbete med central- och Östeuropa.
Förändringar av anslagsteknisk natur föreslås för anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Hela anslaget har omdisponerats, dock utan att några nya anslagsposter tillkommit.
Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kronor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.
Anslagsbelopp oeh anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell.
69 Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91-1993/94 (mkr)
Anvisat
Anvisat
Anvisat
Förslag
Förändring
1990/91
1991/92
1992/93
1993/94
1992/93 -1993/94
C 1. Bidrag till inter- natio-
3 566,2
3 319,4
3 566,1
3 148,4
-417,7
nella bistånds- program
C 2. Utvecklings- samar-
6 787,0
7 300,0
7 517,0
6 702,0
-815,0
bete genom SIDA
C 3. Andra biständs- pro-
2 117,0
1 973,0
2 114,5
1 804,5
-310,0
gram
C 4. Styrelsen för interna-
246,0
269,6
293,8
303,2
+ 9,4
tionell utveckling (SIDA)
C 5. Styrelsen för u-landsut-
49,9
54,9
23,0
25,0
+ 2,0
bildning i Sandö (Sandö U-
centrum)
C 6. Styrelsen för u-lands-
15,4
21,0
25,4
26,9
+ 1,5
forskning (SAREC)
C 7. Nordiska afrika- insti-
5,0
5,7
6,0
5,5
-0,5
tutet
C 8. Beredningen för inter-
10,8
14,6
18,7
21,0
+ 2,3
nationellt teknisk-ekono-
miskt samarbete (BITS)
C 9. Bidrag till styrelsen för
6,8
7,1
7,1
+/-0,0
u-lands- utbildning i Sandö
(Sandö U-centrum)
CIO. Styrelsen för inter- na-
34,4
36,4
+ 2,0
tionellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
Biständskostnader som fi-
202,6
206,0
188,9
215,0
+ 26,1
nansieras över andra hu-
vudtitlar eller anslag
Avräkning för vissa asyl-
700,0
665,0
665,0
+ /-0,0
kostnader
TOTALT:
13 000,0
13 871,0
14 460,0
12 960,0
-1500,0
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Multilateralt utvecklingssamarbete
Ökade behov av internationell samverkan
1 den värld av ömsesidigt beroende, som allt tydligare avtecknar sig, ökar behoven av olika former av internationellt samarbete. Frågor som fattigdom, skuldkris, migrations- och flyktingströmmar, miljöutarmning, obalanserad befolkningsutveckling, den fortsatta utvecklingen av HIV/AIDS och narkotika m.fl. utgör alla exempel på omräden som endast kan lösas i internationell samverkan. Sådan samverkan kräver kraftfulla multilaterala institutioner. Emellertid har senare decenniers ökade ömsesidiga internationella beroende inte sammanfallit med en tillräcklig förstärkning av de multilaterala institutionerna. Detta gäller särskilt FN, vars förutsättningar att spela en central roll i den nya värld som föreligger efter kalla krigets slut, beskärs av medlemsländernas ovilja att anslå nödvändiga resurser för detta ändamål. Samtidigt som utmaningarna ökar för det internationella samfundet, kan jag glädjande nog notera en ökande internationell samsyn på det utvecklingspolitiska området. Det är i det närmaste allmänt accepterat att en demokratisk samhällsutveckling, rättstaten med respekt för mänskliga rättigheter, en fungerande marknadsekonomi och hushällning med naturresurser är fundamentala förutsättningar för ekonomisk utveckling och ett liv i värdighet
70
för alla människor och därmed en långsiktigt hållbar utveckling. En sådan Prop. 1992/93:100 samsyn ökar möjligheterna för multilaterala organ att spela en avgörande Bilaga 4 roll i internationellt utvecklingssamarbete. Det gäller FN säväl som internationella finansieringsorgan.
Världsbanken framstår alltmer som den ledande utvecklingsinstitutionen i världen, främst finansiellt men även i flera utvecklingspolitiska hänseenden. Eftersom Världsbankens agerande fär återverkningar pä utvecklingsarbetet i stort är det särskilt glädjande att debatten och analyserna i Världsbanken utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer fokuserar pä frågeställningar som utvecklingen av mänskliga resurser, miljömässigt hållbar utveckling, betydelsen av god förvaltning (good govemance), den privata sektorns utveckling och behovet att hälla tillbaka militära utgifter. Sverige har aktivt medverkat till ett sädant synsätt.
Till de internationella finansieringsorganen hör även de regionala utvecklingsbankerna. Dessa får i respektive region en ökande betydelse, inte minst på grund av deras regionala förankring.
Multilateralt och bilateralt bistånd ställs ibland i motsättning till varandra. Som jag ser det är det emellertid fräga om två kompletterande former för bistånd.
De komparativa fördelarna med det multilaterala systemet är av olika karaktär och bör i vissa avseenden ytterligare kunna renodlas. Det utgör ett forum, både på politisk och teknisk nivä, för den internationella dialogen om flertalet utvecklingsfrågor sett ur både givarnas och mottagarnas perspektiv. Pä denna grund utformas internationellt förankrade normer och konventioner. Förutsättningar skapas för den allt viktigare samordningen av utvecklingspolitik och biståndsinsatser - bäde bilaterala och multilaterala.
De multilaterala organisationernas breda verksamhetsområde bäde kräver och skapar unika förutsättningar för sammanställning av dokumentation, statistik och analys pä utvecklingsområdet. Vidare har de multilaterala organisationerna en avgörande roll för mobilisering av resurser framförallt på områden där samordnade insatser krävs. Det gäller både för katastrofinsatser som för det långsiktiga utvecklingsbiståndet. Därtill kommer utvecklingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för utvecklingsändamål genom upplåning pä de internationella kapitalmarknaderna.
Jag ser det som angeläget att multilateralt och bilateralt bistånd samverkar. Sä sker redan t.ex. genom Världsbankens speciella program för Afrika, SPA. Vidare kan erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med olika länder bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala fora och därigenom få än större genomslagskraft.
Sammanfattningsvis anser jag att svensk aktiv medverkan i internationella organ på utvecklingsområdet fortsatt är av grundläggande betydelse i det svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande utvecklingsfrågor i världen. En god grund för värt fortsatta agerande i de multilaterala organisationerna har lagts genom den framåtblickande analys och de slutsatser som presenterats av multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och det Nordiska FN-projektet. 71
Ett starkare och mer effektivt FN Prop. 1992/93:100
De senaste årens världspolitiska förändringar har skapat helt nya förutsätt- tJuaga 4 ningar för FN att spela en ledande global roll. Det gäller på det säkerhetspolitiska området likaväl som på de ekonomiska och sociala områdena. I själva verket är FN:s verksamhet på dessa omräden bäde ömsesidigt beroende och ömsesidigt förstärkande. Exempel på detta är de pågående insatserna i det forna Jugoslavien och Somalia. Vi kan inte utesluta att detta slags konflikter, med bäde säkerhetspolitiska och ekonomisk-sociala konsekvenser, blir vanligare i framtiden. Det kan innebära att säkerhetsbegreppet i framtiden får en bredare tolkning i många situationer. Fred kommer inte bara att handla om avsaknaden av krig utan i hög grad om hur vi med ekonomiska och sociala insatser och vidgat internationellt samarbete mer aktivt kan bidra till varaktig fred och utveckling.
Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer samtidigt krav på reformer av FN-systemet. Det ställer ocksä krav pä att klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs pä FN och de resurser som ställs till dess förfogande mäste minska. Detta kommer att bli än viktigare under 1990-talet dä stora behov av finansiella resurser för multilateral verksamhet kan förutses. Det gäller bl.a. pä katastrof-, flykting-, miljö- och be-folkningsomrädena.
Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet startades för mer än fyra är sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och kata-strofomrädet. Det var således inte fråga om att fokusera på vilka specifika politiska, ekonomiska och sociala frågor som bör behandlas i FN, utan i stället en koncentration på de mycket angelägna frågorna om hur och med vilka metoder FN bör ta sig an dessa i en allt mer interdependent värld.
Tidigare reformförsök på det ekonomiska och sociala området har avsatt ganska marginella resultat. 1 hög grad har problemet varit att det som en gäng inrättats har därefter, till följd av politiska låsningar, blivit mycket svårt att ändra, nästan oberoende av hur verkligheten har förändrats.
Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och genomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s generalsekreterare i maj 1991. Rapporten sammanfattar de reformåtgärder som de nordiska länderna anser vara av främsta politiska relevans och prioritet.
Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt utvecklingsråd (IDC) syftar till att ärligen samla medlemsstaternas ministrar för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast.
Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationaUsering av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten
av att hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ under- Prop. 1992/93:100 stryks naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN. Bilaga 4
Idag finansieras FN:s biständsaktiviteter till helt övervägande del av årliga frivilliga bidrag. Utfästelserna pä årlig basis ger bristande stabilitet och förutsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig planering och långsiktiga åtaganden. Bidragssystemet har även lett till en alltmer ojämn fördelning av bidragsbördan mellan de stora givarna.
Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram UNDP och barnfonden UNICEF, svarar Norden för upp till 30 %. Det innebär att Sverige och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för dessa organisationers effektiva skötsel.
Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt finansieringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de operationella aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av reguljära bidrag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter betalningsförmåga och därmed blir beloppen mycket begränsade för fattigare länder.
Den andra formen av bidrag skall ges i form av "förhandlade bidrag". Givarna får härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvolym som krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras, dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givarna.
Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som tillägg på de två föregående bidragsformerna.
FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av systemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet både i förhällande till givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens roll och ställning i systemet, framförallt en förstärkning av deras fackkompetens. Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl. löner och andra förmåner, med inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka kompetensen bland personalen.
En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer oavsett orsak. Glädjande nog kan vi på nordisk sida konstatera att den expertrapport som FN-projektet för tre år sedan lade fram på katasfrofområdet har haft stor betydelse för de reformer som beslutats och som nu är på väg att genomföras. Redan har nya samordningsmekanismer upprättats inom FN både på fältnivå, på högkvartersnivå och på generalsekreterarens nivä. Pä den senare nivån har Sveriges tidigare FN-ambassadör tillträtt som en av FN:s högste chefer direkt under generalsekreteraren. På denna nivå inrättas nu också en samordningskommitté i Geneve för FN-systemet, Rödakors-rörelsen och ett stort antal andra enskilda organisationer verksamma på det humanitära området. Dessutom har en reservfond upprättats pä 50 miljoner US dollar ur vilken medel kan tas för omedelbara insatser innan olika appeller om katastrofbistånd börjat ge resultat. Det återstår dock ett antal åtgärder för att FN skall kunna fungera sä effektivt som vi har anledning att kräva pä detta område.
Reformerna på katastrofomrädet och i Sekretariatet visar att förändringar av FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i bäde u- 73
och i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på det Prop. 1992/93:100 ekonomiska och sociala området. Bilaga 4
Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i en intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid ECOSOC:s högnivåmöte i början av juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett centralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FN-dokument benämnt "Nordic Memorandum on UN Reforms".
Det här innebär att tempot i reformarbetet ytterligare växlats upp och ställer de nordiska länderna inför ett betydande ansvar och inför nya utmaningar med krav på förhandlingskapacitet och analytiska resurser. Sveriges och Nordens strävan är nu att skapa en så bred uppslutning som möjligt för våra förslag bland medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.
Jag lägger avsevärd vikt vid att svenska biständsmedel kanaliseras till verksamheter och organisationer som uppvisar hög effektivitet.
Det starka stödet till reformer av FN skall bl.a. ses inom ramen för en sädan effektiviteshöjande ambition. Det betyder ocksä att våra frivilliga bidrag till FN mer noggrant prövas i förhållande till den effektivitet de olika FN-organisationerna uppvisar. En klar koppling råder således mellan stora svenska bidrag, reformer och effektivitet. Samtidigt finns i grunden ett gemensamt intresse mellan givar- och mottagarländer om att få ut större utvecklingseffekt av finansiella bidrag till FN-systemet.
Som ett ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i användningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen i ett antal internationella organisationer.
Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansdepartementen skall ge förslag till stramare budgetrutiner och förstärkt revisionsförfarande i bl.a. en rad av FN:s fackorgan samt den omfattande verksamhet som finansieras över FN:s reguljära budget.
Prioriteringar inom multilateralt biståndssamarbete
Jag har i de allmänna inledande avsnitten utvecklat det svenska biståndets prioriteringar. Därvid har jag pekat på fattigdomsbekämpningen som övergripande mål. Jag har också pekat på vikten av insatser till särskilt utsatta grupper, säsom barn och flyktingar. Dessa prioriteringar måste följas upp av flertalet multilaterala organisationer. De multilaterala organ som har en stark fattigdomsinriktning, mänga gånger på tillskyndan av Sverige, bör i mindre grad än andra drabbas av nedskärningar. De internationella finansieringsorganen, och dä särskilt IDA, Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna, spelar en central roll i detta sammanhang.
Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, fär därigenom en ökad betydelse. För att dessa organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer krävs flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med sär- 74
skilt riktade bidrag.
Jag har tidigare berört betydelsen av en ekologiskt hällbar utveckling. Prop. 1992/93:100 Multilaterala insatser inom detta omräde har hittills varit begränsade, men Bilaga 4 ökar successivt i omfattning som en följd av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) och får en allt större betydelse inom flertalet multilaterala organ. I detta sammanhang prioriteras särskilt möjligheterna till innovativa samarbetsformer, bl.a. mellan Världsbanken och FN-organ.
Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ som mäste utformas pä ett miljömässigt riktigt sätt.
I inledningsavsnittet har jag redovisat min syn pä hur regeringen bör prioritera frägor som rör befolkning och utveckling. Inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 kommerjagatt fästa särskild vikt vid att förberedelserna inför konferensen blir sä gedigna som möjligt. Jag kommer dessutom att aktivt verka för att befolkningsfrågorna uppmärksammas i relevanta FN-organ och andra internationella organisationer.
Narkotikans ökade utbredning är ett snabbt växande globalt problem. Den har blivit ett allt större hot mot den sociala, ekonomiska och politiska utvecklingen i mänga utvecklingsländer. Jag ser det som angeläget att mobilisera säväl medlemsländer som internationella organisationer i mer offensiva insatser för att bekämpa narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram har en viktig uppgift i detta arbete.
AIDS-epidemin har i mänga fattiga länder utvecklats från att utgöra ett hälsoproblem till att i växande grad också bli ett hot mot en stabil samhällsutveckling. AIDS är ett i alla avseenden gränsöverskridande problem. Nationella insatser mäste säledes kompletteras med internationellt samordnande åtgärder främst genom olika FN-organ. Den globala situationen motiverar AlDS-insatser pä en fortsatt hög nivä.
Särskilda aspekter pä det multilaterala biståndet
Resultatredovisning och utvärdering har getts en väsentligt ökad betydelse i biståndet. Dessa aspekter är relevanta ocksä för multilateralt bistånd. I det sammanhanget finns det emellertid skäl att understryka att resultatredovis ning och utvärdering av verksamheten inom de multilaterala biståndsorga nen måste ske pä ett sätt som samverkar med det multilaterala biståndets princip. Det är inte rimligt att varje enskild bidragsgivare kräver resultatre dovisning och utvärdering av egna specifika bidrag. Istället bör de multilate rala organisationernas egna resultatredovisningar och utvärderingar ges en större bredd och djup. Som multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars betänkande redovisades utförligt i föregående års budgetproposition, påpe kar, har dessa organs utvärderingsfunktioner förstärkts under senare är. Kommittén menar dock att det finns utrymme för ytterligare förstärkning av den multilaterala kapaciteten i dessa avseenden. Jag delar detta synsätt. Därvid ter det sig som särskilt angeläget att se resultatredovisning och utvär dering i kvalitativa likaväl som kvantitativa termer. Det är också angeläget att dessa organ anlitar utomstående utvärderare som ett komplement till in terna utvärderingsenheters verksamhet. Främst Världsbanken har utvecklat utvärderingsfunktionen och anses idag ledande inom biståndsvärlden när det 75
gäller kunskap om biståndets effektivitet. FN-systemet behöver generellt Prop. 1992/93:100 förstärkas i detta avseende, även om några FN-organ gjort viktiga studier Bilaga 4 som pä avgörande omräden kompletterat Världsbankens arbete. Förändrade styrformer i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag förväntas ge en ökad betydelse ät resultatredovisning och utvärdering inom FN-organen.
En annan inte tidigare redovisad fräga som behandlades av multibiståndskommittén är multilateral upphandling.
En dominerande och accelererande trend under 1980-talet var de ökade inslagen av marknadsekonomiska lösningar i u-länderna och i de f d. statshandelsländerna i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Detta skapar delvis förändrade förutsättningar för affärsmässigt samarbete. Å andra sidan är mänga av dessa länders skuldsituation fortfarande besvärlig vilket beskär deras importkapacitet.
Mot den här bakgrunden är därför den upphandlingsmarknad som genereras av de multilaterala utvecklingsbankerna och FN:s biståndsverksamhet av flera skäl mycket intressant. Den är relativt stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella upphandlingsregler.
Den totala marknadsvolymen för utvecklingsbankerna och FN kan uppskattas till mellan 20-30 miljarder dollar per år. Endast en mindre del av den totala multilaterala upphandlingen sker från FN-systemet. Merparten sker inom ramen för projekt finansierade av Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.
Det bör samtidigt understrykas att den årliga marknadsvolymen som mätt underskattar vikten av denna marknad. De dynamiska effekterna kan vara mycket betydande genom att den multilaterala marknaden ofta är en inkörsport till en mer permanent företagsetablering i olika u-länder och f.d. stats-handelsländer.
Enligt Exportrådets statistik uppgick värdet av upphandlingen av svenska varor och tjänster pä den multilaterala marknaden är 1991 till 198 miljoner dollar, varav 37 miljoner dollar från FN.
Ställs värdet av upphandlingen i relation till de bidrag olika länder ger till bankerna och FN - återflödet - kan konstateras att gruppen "mest gynnade länder" toppas av Schweiz, Storbritannien och Frankrike, medan Sverige och övriga nordiska länder hamnar långt ner.
Om detta beror på bristande konkurrensförmåga, om svenska myndighetens draghjälp är otillräcklig eller om svenska företag helt enkelt inte satsar pä den här marknaden i samma utsträckning som företag i andra länder, finns det för närvarande inget entydigt svar på.
Ansvaret för att förbättra situationen vilar främst på enskilda svenska företag. Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företagens egna insatser. Jag avser mot den här bakgrunden att närmare analysera hur den svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka.
Sverige är dessutom underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligt finansierade multilaterala organ. Detta ter sig som särskilt anmärkningsvärt i de organ, där Sverige stär för en hög andel av bidragen.
Självfallet mäste all rekrytering till internationella organ i första hand utgå frän verksamhetens krav pä kompetens. Det finns emellertid all anledning 76
att tro att den svenska kompetensen pä många av de omräden där dessa or- Prop. 1992/93:100 gan verkar är hög. Bilaga 4
Det är i sig angeläget att den ökade internationaliseringen leder till att flera svenskar har erfarenhet av internationellt arbete. Därtill är det av stor vikt att i organ med hög grad av svensk finansiering fä in svensk personal. Personal med sädan internationell erfarenhet utgör ocksä en viktig resursbas i det svenska biståndet. I det sammanhanget bör särskilt betonas vikten av att ta tillvara återvändande personals kompetens.
Jag avser mot bakgrund av vad jag nyss sagt att verka för att finna former för att på ett mer aktivt sätt främja rekrytering av svensk personal till internationella organ.
I vissa fall har FN-organ kunnat dra nytta av svensk kompetens inom ramen för nyttjande av lämplig svensk institution. Jag tänker särskilt pä de insatser Arméstabens beredskapsstyrka, Swedrelief, kunnat göra för UNICEF i Liberia och Somalia och på Räddningsverket som erhållit uppdrag från UNHCR i Turkiet, det forna Jugoslavien och Kenya. Denna utveckling är positiv.
En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som multibiståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan multilaterala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som nationella. Dessa kompletterar varandra i olika avseenden, vilket kan utnyttjas till båda parters ömsesidiga fördel. Bl.a. i katastrofinsatser utvecklas nya samarbetsformer. Miljö-, befolknings-, AIDS- och narkotikaområdena erbjuder ocksä utökade samarbetsmöjligheter. Samarbetet måste naturligtvis baseras pä den enskilda organisationens unika förutsättningar och speciella profil. Det är min avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén förordar ytterligare främja denna utveckling. Information och tillfälle till samråd om det multilaterala biståndet ges regelbundet i folkrörelserädet.
Multilaterala biståndet i förhällande till det totala biståndet
Det totala biständsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta belopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca 26%. OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad.
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en tredjedel av det totala biståndet.
77
Reservation 738 381 777
c 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
1991/92
Utgift
3 650 837 909
Utestående
4 418 126 425
skuldsedlar
1992/93
Anslag
3 566 147 000
1993/94
Förslag
3 148 404 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Tabell 3. Bidrag till internalionella biståndsprogram budgetåret 1992/93 och 1993/94 (mkr)
Anslagspost/delpost
Anvisat 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring 1993/94
-15
-5
-45
-12
-16
-3
-5
1 798
-211
0'
0'
0'
0'
0'
-110
■15
-2 ■17
514 O
51 O
-90
-11 -50
O -60
-60 -127
897 FN:s EKONOMISKA OCH SOCIALA
VERKSAMHET I FÄLT
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
varav
- ordinarie bidrag 670
- FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)
FN:s befolkningsfond (UNFPA) FN:s barnfond (UNICEF) Världslivsmedelsprogrammet (WFP) FN:s hjälporganisation för paleslinaflyktingar (UNRWA) FN:s nyktingkommissarie (UNHCR) UNCrAD/GATr:s intemationella handelscentrum (ITC) Narkotikabekämpning genom FNsystemet
SUB TOTALT
INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN
Världsbanksgruppen
varav
- Internationella
utvecklingsfonden (IDA) 515
- Internationella
finanseringsbolaget (IFC) 16
Delsumma 531
Regionala utvecklingsbanker varav
- Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
- Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
- Asiatiska urvecklingsbanken (AsDB)
- Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
- Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/FSO)
Delsumma
Övriga utvecklingsfonder varav
- Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
- Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Delsumma
SUB TOTALT 1 024
78 Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Anslagspost/delpost
Anvisat 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring 1993/94
ÖVRIGT
- Miljöinsatser
45'
-110
- Internationella familje-
planeringsfederationen (IPPF) - Internalionella
-7
sjöfartsuniversitetet (WMU) - Multilaterala biträdande
-1
experter m.m - FN:s aktioner för fred och
-7
återuppbyggnad
- Övriga insatser
-55
SUB TOTALT
-80
SUMMA
3 566
3 148
-418
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
'jämte ingående reservation
-jämte ingående reservation om 100 mkr frän budgetåret 1991/92
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
Budgetåret 1992/93 725 000 000
Budgetåret 1993/94 600 000 000
varav
Ordinarie bidrag till UNDP 560 000 000
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 40 000 000
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt biständ. UNDP är inte sektorsbundet och kan därigenom ge utvecklingsländerna råd och finansiera insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 150 länder med tyngdpunkt i de fattigaste u-länderna. UNDP:s landrepresentanter har också en samordnande roll för FN:s insatser inom det sociala och ekonomiska omrädet. 87 % av landprogramresurserna är under den femte programperioden 1992-1997 reserverade för länder med en BNP per capita pä högst 750 US dollar.
För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser. Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner US dollar. De nordiska länderna svarade för närmare en tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 % av budgeten.
UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna fullfölja sina uppgifter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt jämnare. Jag har tidigare redogjort för arbetet med att få förslagen i Nordiska FN-projektet genomförda. En viktig del av förslagen är att ett nytt finansieringssystem skall införas där medlemsländerna tar ett större och mer jämbördigt fördelat ansvar för finansieringen.
Jag har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning av FN-syste-
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
mets biståndsinsatser. Jag vill särskilt betona vikten av en klarare ansvars- Prop. 1992/93:100 och rollfördelning mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. Bilaga 4 UNDP har en viktig roll att stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar för sin utveckling. Mottagarländerna bör i högre utsträckning ta ansvaret för att genomföra utvecklingsinsatser liksom för att samordna det externa biståndet. UNDP:s verksamhet bör, istället för att genomföra projekt, i högre utsträckning inriktas pä kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna. Ett omräde där UNDP har en central uppgift är att stödja u-ländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. FN:s konferens om miljö och utveckling betonade UNDP:s centrala roll inom detta område. Jag kommer aktivt att verka för att UNDP prioriterar denna uppgift.
År 1992 presenterade UNDP för tredje gången årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report). UNDP har genom denna rapport lagt grunden för en analys som pä ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet mänsklig utveckling. Rapporten utgör en viktig grund i arbetet att utveckla UNDP:s verksamhet.
UNDP planerar verksamhet i Central och Östeuropa samt i OSS. Sverige har aktivt drivit linjen att FN skall samordna sina insatser i regionen och att ett samlat FN-program skall utvecklas. FN-systemets komparativa fördelar måste klart definieras i förhällande till bilaterala och regionala bidragsgivare. UNDP har en viktig roll i att samla FN-systemet för gemensamma insatser.
UNDP har också en viktig uppgift i FN:s katastrofarbete. Genom den samordnande roll som UNDP:s landrepresentanter har spelar de en framträdande roll i FN:s katastrofarbete på fältet. UNDP bar framförallt en central roll i återuppbyggnaden av ett land efter en katastrof genom att förena de akuta katastrofinsatserna med åtgärder som leder till mer varaktig utveckling.
Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste styr- och finansieringsformerna reformeras i enlighet med de förslag Sverige och övriga nordiska länder driver pä grundval av slutsatserna i Nordiska FN-projektet. En aktivare styrning på policynivä är nödvändig om UNDP skall kunna spela en mer aktiv och central roll inom FN-systemet.
Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNDP beräknas till 560 miljoner kronor för nästa budgetår. Därigenom kommer Sverige fortsatt att vara en av de största bidragsgivarna.
FN.s kapitaiutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt biständ till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad pä att engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksamhet har visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska biständ och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är den störste bidragsgivaren till fonden och svarade 1992 för en andel pä ca 20 %. Jag föreslår att bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 40 miljoner kronor.
80
FN:s befolkningsfond (UNFPA) Prop. 1992/93:100
Budgetåret 1992/93 145 000 000 Bilaga 4
Budgetåret 1993/94 140 000 000
Världens befolkningstillväxt är en av vär tids allvarligaste utmaningar. Jag har tidigare redovisat regeringens syn på hur Sverige bör agera och vilken vikt jag tillmäter FN:s förestående världskonferens om befolkning och utveckling.
FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för samordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet pä befolkningsområdet. UNFPA:s roll är att stödja u-ländernas ansträngningaratt bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. UNFPA sprider ocksä information om befolkningsfrågor i både i- och u-länder och om hur problemen bäst kan angripas. UNFPA svarar för biståndsinsatser samt främjar och samordnar befolkningsprogram inom FN-systemet.
Förutom verksamhet inom omräden som familjeplanering, information och utbildning, datainsamling m.m. ägnar sig fonden i ökande utsträckning ät att peka pä sambanden mellan de faktorer som påverkar befolkningstillväxten. Kvinnornas situation, miljön, flyktingproblem - såväl inom som mellan länder - liksom AIDS-epidemin, utgör exempel på sådana faktorer som bestämmer befolkningsökningen. 1 gmnden ligger fattigdomen i alla dess aspekter som orsak till en obalanserad befolkningsutveckling.
FN:s befolkningsfonds ledande funktion inom FN-systemet bör stödjas och dess samarbete med både FN-organisationer och enskilda organisationer framhållas, t.ex. samarbete med Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF).
FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 gav FN-systemet i uppgift att vidta kraftfulla ätgärder inom området befolkning - miljö. Jag avser i detta sammanhang att verka för att sådana insatser genomförs bl.a. inom ramen för UNFPA.
UNFPA har också en avgörande roll inför FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994.
Befolkningsfrågorna är en prioriterad del av det svenska biståndet. Jag föreslår att bidraget till UNFPA utgår med 140 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
FN:s barnfond (UNICEF)
Budgetåret 1992/93 395 000 000
Budgetåret 1993/94 350 000 000
FN:s barnfond bildades efter andra världskriget för att hjälpa barnen i det krigshärjade Europa. Efter några år av katastofinsatser breddades fondens mandat till att idag omfatta barns alla rättigheter med en spännvidd från ma teriella behov till icke materiella. För att kunna ändra barnens villkor har UNICEF inriktat sin verksamhet på att förbättra situationen för hela famil- 81
jen. Kvinnornas ställning och livsvillkor spelar härvid en utomordentlig stor Prop. 1992/93:100 roll. Barnfondens programverksamhet är därför mest omfattande i de länder Bilaga 4 där fattigdomen är svårast, där det föds flest barn och där barnadödligheten är som högst. Flera av dessa länder befinner sig dessutom i en krigssituation. UNICEF analyserade tidigt behoven av att se utvecklingsprocesser utifrån ett mänskligt perspektiv. Barnfonden har deltagit aktivt i FN:s konferens om iniljö och utveckling och initierat delavsnittet om barn i dess handlingsprogram Agenda 21.
UNICEF:s verksamhet kan idag sägas vila på tre pelare, alla lika viktiga;
- den katalytiska rollen .som rådgivare och policyskapare. Ett exempel pä detta är arbetet med konventionen om barnets rätt och toppmötet för barn. Genom att huvudelen av världens länder har ratificerat konventionen om barnets rättigheter är länderna förpliktade att förverkliga dessa rättigheter i sina egna samhällen. På nationell nivå följs ocksä arbetet med att tillvarata barnets rätt upp genom att länderna har eller är i färd med att utarbeta nationella handlingsplaner i detta syfte.
- programverksamheten, dvs. fleråriga insatser omfattande hälso- och sjukvård, vattenförsörjning och sanitet, nutrition och utbildning. Dessa insatser sker i nära samarbete med det mottagande landet. Sverige ger genom SIDA ett avsevärt extra stöd, s.k. multi-bistånd, till denna typ av verksamhet.
- katastrofinsatser. Behovet av katastrofinsatser har under senare år ökat markant. Över hälften av de drabbade är barn och således får UNICEF en naturlig roll i sammanhanget. Det har inneburit att UNICEF fått större, riktade anslag för insatser i berörda länder. Även Sverige har kanaliserat ett ökat katastrofbistånd via UNICEF.
Även om katastofinsatserna ökar mäste UNICEF:s främsta mål vara utvecklingsinsatser. Jag noterar med tillfredställelse att UNICEF samarbetar med en rad andra FN-organ, internationella och enskilda organisationer för barnens välbefinnande och framtid. I det aktiva samarbetet mellan Sverige, andra länder och UNICEF framstår, som jag sagt inledningsvis, behovet av nya mera ändamålsenliga styr- och finansieringsformer påtagligt.
Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall få ett så stort generellt bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig planering och utveckling av verksamheten.
Sveriges totala bidrag, inkl. tilläggs- och katastrofbidrag över SlDA:s anslag, uppgick förra budgetåret till 727 miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner från 1990/91. Sverige stod under 1991 för drygt 17 % av UNl-CEF:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga organisationer. Flera av Europas finansiellt betydande länder finns inte med bland de större givarna.
82 För budgetåret 1993/94 föreslårjag ett svenskt bidrag till UNICEF:s gene- Prop. 1992/93:100 rella budget om 350 miljoner kronor. Bilaga 4
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Budgetåret 1992/93 282 000 000
Budgetåret 1993/94 270 000 000
varav
Väddslivsmedelsprogrammet (WFP) 112 000 000
Internationella katastroflagret
för livsmedel (lEFR) och långvariga
flyktingprogram (PRO) 105 000 000
Livsmedelshjälpkonventionen (FAC) 53 000 000
WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag.
Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor, varav 20 miljoner människor fick del av livsmedelbistånd genom reguljära utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituationer har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än hälften av WFP:s totala livsmedelsleveranser.
Den expanderande katastrofverksamheten har medfört att WFP:s utvecklingsprojekt inte kunnat växa i omfång. En diskussion förs i WFP om livsmedelsbiståndets roll i utvecklingshänseende och om hur samordningen mellan utvecklingsprojekt och katastrofverksamhet kan förbättras.
WFP genomgick 1991 en rad organisatoriska förändringar som ett led i att anpassa organisationen till de nya utmaningar som under 1990-talet kommer att ställa större och delvis förändrade krav på dess samlade kapacitet. Bl.a. har WFP blivit mera självständigt i förhållande till FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation, FAO.
Under 1991 beslöts att WFP fr.o.m. årsskiftet 1991/92 successivt övertar ansvaret för livsmedelsbistånd till flyktingar, en uppgift som tidigare ålegat FN:s flyktingkommissarie, UNHCR.
Det svenska bidraget till WFP utgörs av tre delkomponenter.
För det första ges ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter pä utvecklingsområdet. Två tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkostnader och administration.
För det andra lämnas bidrag till katastrof- och flyktingsituationer. Det för delar sig pä det Intemationella katastroflagrel för livsmedel (International Emergency Food Reserve, lEFR) och Fonden för utdragna flyktingsituatio ner (Protracted Refugee Operations, PRO). PRO som upprättades 1990, har fått en allt viktigare funktion i och med samarbetsavtalet med UNHCR. 83
Dess syfte är att möta de näringsbehov som uppstår i långvariga flyktings- Prop. 1992/93:100 ituationer. Bilaga 4
Särskilt lEFR och PRO kräver största möjliga finansiella flexibilitet för att möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen. Immtdiale Response Account (IRA) tillkom för att möjliggöra omedelbar lokal eller regional upphandling av livsmedel vid uppkommande katastrofinsatser.
För det tredje lämnas ett bidrag till Konventionen om livsmedelshjälp (Food Aid Convention, FAC). Inom ramen för 1986 års konvention om livsmedelshjälp har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per är. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete inkl. kostnader för administration och frakt och lämnas genom WFP. Dessa medel kan användas för utvecklingsinsatser, katastrof- eller flyktingbistånd, beroende på behoven under året. 1 anslagsbeloppet har hänsyn tagits till kronans sjunkande värde.
Utöver dessa bidrag kanaliserar Sverige även extraordinär katastrofhjälp via WFP över katastrofanslaget.
WFP har under tväårsperioderna 1991-1992 och 1993-1994 redovisat ett medelsbehov av 1 500 miljoner US dollar för respektive period.
Jag föreslär ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor varav 112 miljoner kronor till det ordinarie programmet, 105 miljoner kronor till lEFR/PRO och 53 miljoner kronor till FAC.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
Budgetåret 1992/93 146 000 000
Budgetåret 1993/94 130 000 000
UNRWA har under 42 år svarat för utbildning, hälsovård och social service för palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade områdena (Västbanken och Gaza) har under det palestinska upproret, Intifadan, gått kraftigt tillbaka oeh har medfört en allt svårare situation för befolkningen. Gulfkrisen medförde ytterligare inkomstbortfall för de ockuperade områdena i form av minskade remitteringar, exportintäkter och bistånd. Ett stort antal palestinier som tidigare varit bosatta i Kuwait tvingades återvända till regionen. Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många palestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår 2,65 miljoner palestinier.
Palestinaflyktingarnas situation ställer fortsatt höga krav på UNRWA vad gäller utbildning, hälsoinsatser och social verksamhet.
Därvid kan noteras att UNRWA har ett gott anseende i givarsamfundet såsom en kostnadseffektiv och väl fungerande organisation. Från givarhåll betonas dock behovet av en ökad samordning med andra FN-organ.
Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala insat ser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Det bilaterala stödets tyngdpunkt ligger på de sociala sektorerna och kanaliseras via svenska en- 84
skilda organisationer. Det stödet har ökat under senare år och uppgick bud- Prop. 1992/93:100 getåret 1991/92 till omkring 20 miljoner kronor. Bilaga 4
UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1993 till 295 miljoner US dollar för det reguljära programmet, vilket skall jämföras med 1992 ärs budget pä 277 miljoner US dollar. 1991 var Sverige den tredje största givare till UNRWA.
Jag föreslär ett bidrag om 130 miljoner kronor till UNRWA för budgetåret 1993/94.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)
Budgetåret 1992/93 235 000 000
Budgetåret 1993/94 235 000 000
Under de senaste tio åren har flyktingproblematiken alltmer kommit att hamna i centrum för världens uppmärksamhet. Krigen i Afghanistan, Kambodja, Mocambique, Somalia m.fl. länder på Afrikas horn och det forna Jugoslavien, ofta i kombination med torka och åtföljande svält, har tvingat miljontals människor att lämna sina hem för obestämd tid. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det idag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika mänga internflyktingar. UNHCR:s uppgift är att ge skydd och biständ till personer som flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att medverka till långsiktiga lösningar pä flyktingarnas situation. Sedan flyktingkonventionens tillkomst 1951 har UNHCR tvingats utvidga sitt verksamhetsområde utanför det som ursprungligen var åsyftat. Denna förändring har inte minst under de senaste åren varit påtaglig och ställt organisationen inför nya utmaningar.
Flyktingproblem har kommit att bli en allt viktigare konsekvens av katastrofer och gjort UNHCR till ett av de största FN-organen i dessa sammanhang. Ett exempel är det forna Jugoslavien där UNHCR av generalsekreteraren givits en ledande roll för de humanitära insatserna. Denna utveckling kan förväntas fortsätta och kommer att innebära ökad belastning pä UNHCR:s egen katastrofkapacitet och ställa krav på att denna ytterligare förstärks.
I UNHCR:s mandat ingår att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingproblemen. Traditionellt sett räknar man med tre möjligheter: frivilligt återvändande, integration i mottagarlandet och skydd i tredje land. Under de senaste åren har ökade ansträngningar gjorts för att möjliggöra frivilligt återvändande. Stora repatrieringar pågår eller är planerade till bl.a. Afghanistan, Mocambique och Kambodja. UNHCR har verkat för att inom ramen för ett utvecklingsinriktat bistånd skapa förutsättningar för flyktingar att återvända. 1 detta sammanhang har UNHCR i ökad utsträckning kommit att uppmärksamma flyktingkvinnornas och flyktingbarnens särskilt utsatta position. Detta kommer att kräva stora oeh ökade insatser av UNHCR och andra FN-organ.
Den förändrade flyktingsituationen har avsatt tydliga spår i verksamhe tens utveckling. Efter de finansiella problem och den förtroendekris som or- 85
ganisationen genomgick under åren 1989/90, har man under nytt ledarskap Prop. 1992/93:100 utvecklat ett väl fungerande och effektivt sekretariat. Huvuddelen av perso- Bilaga 4 nålen finns på fältkontoren och verksamheten präglas av ett nära samarbete med enskilda organisationer.
För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven till 1 100 miljoner US dollar och inkomsterna till 840 miljoner US dollar. Budgeten för 1993 ärs reguljära program uppgår till 378 miljoner US dollar. Därutöver kommer kostnaden för särskilda flyktingprogram som sannolikt kommer att uppgå till 1992 års nivå, dvs. ca 700 miljoner US dollar. Den snabba ökningen av UNHCR:s särskilda program har inneburit att det reguljära programmets andel av den totala budgeten successivt har minskat. Sverige har verkat för dels en ökning av de reguljära programmen på bekostnad av de särskilda programmen, dels för att UNHCR skall ges större flexibilitet vid användandet av de reguljära medlen. 1 propositionen 1991/92 föreslogs det senare. Erfarenheterna av detta har varit positiva.
För budgetåret 1992/93 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR till 235 miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner kronor frän andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser på bl.a. Afrikas Horn. Sverige är tredje största bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan, och svarar för ca 8 % av bidragen.
Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter är det angeläget att det svenska bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Det reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både reguljära programkostnader och särskilda program.
Jag beräknar Sveriges reguljära bidrag till UNHCR till 235 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
UNCTAD/GATTis internationella handelscentrum (ITC)
Budgetåret 1992/93 23 000 000
Budgetåret 1993/94 20 000 000
ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT för den administrativa budgeten, dels frän UNDP oeh enskilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den störste bilaterale bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag om 23 miljoner kronor anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till lTC:s förfogande.
1 syfte att minska andelen öronmärkta bidrag initierade Sverige under år 1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation. Ett svenskt förslagom inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre styr ning av verksamheten och etablerandet av en global bidragsfond godtogs i princip. Emellertid har GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan JAG (Joint Advisory Group) inte kunnat sammankallas under är 1992 i så- 86
dan ordning att samtliga med organisationen förknippade problem kunnat Prop. 1992/93:100 behandlas. Detta beror pä att ett fullständigt möte med JAG ej ansetts me- Bilaga 4 ningsfullt dä chefsposten för organisationen varit obesatt sedan januari 1992. FN:s generalsekreterare har beslutat att tjänsten skall omklassificeras och har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt normal tillsättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till stånd i chefsfrågan kan detta negativt påverka inte bara genomförandet av det svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela lTC:s organisation och verksamhet.
Mot denna bakgrund föreslår jag för budgetåret 1993/94 att det svenska bidraget beräknas till 20 miljoner kronor. Utbetalning av svenskt bidrag fär göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan och frågan om nya styrformer.
Narkotikabekämpning genom FN-systemet
Budgetåret 1992/93 58 000 000
Budgetåret 1993/94 53 000 000
Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i viss utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av beroende framkallande medel (WHO/PSA).
UNDCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner som finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områden, samt identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att minska produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i världen.
UNDCP har under de senaste två åren tagit en katalytisk roll i den internationella narkotikabekämpningen. Organisationen strävar i allt högre grad till att mobilisera och samordna internationella organisationers insatser mot narkotika.
Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av UNDCP:s största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integrerad landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.
WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kunskapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol. PSA inriktar sig framför allt på efterfrägeminskning som metod att minska missbruk av beroendeframkallande medel.
Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisationsstöd om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92).
Narkotikaproblemen är globala till sin karaktär och motiverar därför ett betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas verksamhet syftar till internationella ansträngningar i bekämpningen av narkotika.
Jag föreslår därför ett bidrag till den internationella narkotikabekämp ningen för budgetåret 1993/94 pä 53 miljoner kronor för insatser i utveck- 87
lingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst Prop. 1992/93:100 WHO/PSA. Bilaga 4
Internationella finansieringsorgan
Världsbanksgruppen
Budgetåret 1992/93 531 000 000
Budgetåret 1993/94 514 000 000
varav
Internationella
utvecklingsfonden (IDA) 500 000 000
Internationella
finansieringsbolaget (IFC) 14 000 000
Världsbanken (IBRD)
Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för u-länderna. 1 gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantlorganet (MIGA). Som en följd bl.a. av skuldkrisen pä 1980-talet och u-ländernas växande svärigheter att få kommersiella län har gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långivning, dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i låntagarländema. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt biständ har lett till nära samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det senaste året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemsländer, bl.a. de tidigare Sovjetrepublikerna. Världsbanksgruppen är numera, med sina 172 medlemsländer, i praktiken en universell organisation. Att bidra till att tillgodose de nya medlemsländernas behov av finansiella resurser och experthjälp samtidigt som stödet till de traditionella låntagarländema förutsätts fortsätta i oförminskad omfattning är en stor utmaning för Världsbanksgruppen.
IBRD ger långfristiga lån till medelinkomstländer som t.ex. Indonesien, Mexiko och Turkiet, men ocksä till kreditvärdiga låginkomstiänder som Kina och Indien. IBRD:s utlåning finansieras främst genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna med medlemsländernas kapitalinsatser som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på fördelaktigast möjliga villkor. IBRD:s utlåning kan i sin tur ske till lägre ränta än vad låntagarländema själva skulle kunnat få.
Sveriges del av IBRD:s kapital uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 %. Endast 3 % av den senaste kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåtaganden. Riksbanken stär för Sveriges kapitalinsats i IBRD.
Intemationella utvecklingsfonden (IDA) Prop. 1992/93:100
IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning pä särskilt förmänliga villkor Bilaga 4 till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick lDA:s nya utlåningsåtaganden till 6,6 miljarder US dollar.
Av lDA:s utlåning går ungefär 80 % till de allra fattigaste länderna, dvs. länder med högst 610 VS dollar i BNP per invånare (1990 ärs penningvärde). IDA är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med rådgivning och experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av ytterligare stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k. strukturanpa.ssningsprogram). Med sin betoning på de fattigaste länderna samt pä social utveckling och fattigdomsbekämpning överensstämmer IDA-utiåningen med de svenska biståndspolitiska målen.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhandlingar, normalt vart tredje är, beslutar om förstärkning av lDA:s resurser. 1 samband därmed fastläggs riktlinjerna för lDA:s utlåning. Förhandlingarna om den tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992. En av huvudfrågorna har varit hur IDA skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan som bl.a. har sin grund i att BNP per invånare i ett antal medlemsländer sjunkit till en nivä som ger rätt till IDA-lån.
I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utläningen även i fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna med särskild tonvikt pä stöd till kvinnor. Som ett direkt svar på Agenda 21, handlingsprogrammet frän Riokonferensen, kommer IDA att markant förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt kommer att läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelseskick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett sätt; dels vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mottagarländerna under själva genomförandet av IDA-finansierade projekt.
Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den Ijuli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Detta innebär att bidragsländerna, trots svära interna budgetproblem, lyckats bibehålla det reala värdet från den nionde påfyllnaden. Överenskommelsen innebär att IDA, för att möta sina åtaganden kommer att dra dessa medel från lagda skuldsedlar under en period om åtta i stället för tio år.
Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken. Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 procent bidrar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per är under de åtta år som dragningar pä skuldsedlarna kommer att ske. Det senare bidraget kom att bli starkt bidragande till att en förhandlingslösning på denna nivä kunde komma till ständ och till att IDA kommer att öka sin fokusering pä insatser på miljöområdet. Lösningen innebär en mindre budgetbelastning än utfästelsen vid den nionde påfyllnaden under vilken 25 procent av de tre årsbidragen erlades kontant.
89 Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA har ändrats. Den Prop. 1992/93:100 tidigare metoden innebar att hela det belopp som svarade mot det svenska Bilaga 4 årsbidraget anslogs samma budgetär som skuldsedeln lades. IDA:s dragningar sker däremot under en längre period - upp till tio år - och i den takt fonden behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Med denna budgeteringsmetod kom stora outnyttjade medel i form av skuldsedlar att samlas under anslagsposten.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda ändamål (Central-och Östeuropa, det forna Jugoslavien och katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor tillfälligt tagits i anspråk för sådana särskilda insatser.
Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som innebär att endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar pä skuldsedlarna under det aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att inga nya reserver byggs upp och ger därigenom en sannare bild av den faktiska svenska resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att understryka att man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett större antal år. Medel till påfyllnaderna måste därför anslås så länge som IDA:s dragningar fortgår vilket innebär ca 7 år efter det att själva påfyllnadsperioden avslutats. Den nya budgeteringstekniken innebär att medel korruner att behöva anslås för förväntade dragningar frän flera påfyllnader samtidigt. De outnyttjade skuldsedlarna kommer successivt att minska i takt med att dragningarna från tidigare påfyllnader fortsätter. För att täcka gjorda åtaganden måste dessutom de udånade medlen återföras till IDA:s budget.
Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budgetåret 1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag med början budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer att fördela sig över en åttaårsperiod.
Jag beräknar 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 avseende Sveriges bidrag till Internationella Utvecklingsfonden (IDA).
Intemationella finansieringsbolaget (IFC)
IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC. Senaste kapitalökning beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1 miljard US dollar till totalt totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna generella kapitalökning är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas under 5 år med böljan budgetåret 1992/93.
Dessutom har en särskild kapitalökning pä 150 miljoner US dollar beslu tats under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna sina aktieandelar. 1 och med den särskilda kapitalökningen är Sveriges rös- 90
tandel 1,12 %. I samband med den särskilda kapitalökningen ändrades tvä Prop. 1992/93:100 artiklar i stadgan. Sålunda krävs 80 % majoritet av röstslyrkan, jämfört med Bilaga 4 tidigare 75 %, för en ökning av det auktoriserade kapitalet och 85 % av röststyrkan, jämfört med tidigare 80 %, för en stadgeändring. Kravet pä att majoriteten i det senare fallet skall utgöra minst 60 % av guvernörerna kvarstår.
Inom lFC:s ram finns dessutom ett ökande antal specialverksamheter som finansierats med biständsmedel och övervakas direkt eller indirekt genom SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller Foreign Investment Advisory Service (FIAS), African Project Development Facility (APDF), African Management Service Cooperation (AMSCO) och Polish Business Advisory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond som hanteras av BITS. Stöd till ytterligare insatser säväl i Östeuropa som i Afrika söder om Sahara kan bli aktuella under budgetåret. Beredning och uppföljning av resurser i u-länder bör i första hand ske genom SWEDECORP. UD ansvarar för samordningen av dessa insatser. Jag avser därvid fortsätta ansträngningarna att få största möjliga genomslagskraft för det svenska näringslivsbiståndet.
Jag beräknar säledes 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under denna anslagspost.
Regionala utvecklingsbanker
371 000 000 321 000 000
321 000 000
0 Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
varav
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Interamerikanska utvecklingsbanken/
Fonden för särskild verksamhet (IDBA
FSO)
De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kommit att spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget. Detta har tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländema. Vidare kan man kon statera att en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare är, vilken har förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhäl lande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt ökad satsning inom sädana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen, utbildning och hälsovård, har gjort att verk samheten i hög grad kommit att ligga i linje med svenska biständspolitiska prioriteringar. 91
Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka Prop. 1992/93:100 dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker framför Bilaga 4 allt genom den svenska representationen i bankernas styrelser och under de förhandlingar som förs i samband med kapitalökningar i bankerna och påfyllnader av resurser i utvecklingsfonderna.
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-koncessionell finansiering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder US dollar ärligen. Banken genomgär för närvarande en konsolideringsprocess vilken syftar till att förena de krav som ställs på utlåningsvolym, utlånings-kvalitet och en sund finansiell ställning. Jag anser att denna process är nödvändig för att bibehålla bankens förmåga att bidra till utvecklingen i Afrika, varför ett aktivt och konstruktivt svenskt deltagande i processen är angeläget.
Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess kapitalbehov fram till år 1996, uppgår det totala kapitalet till ca 21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar inbetalats av medlemsländerna, medan återstoden utgör garantiåtaganden.
Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 %. Den svenska andelen av den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren 1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreligger säledes inget medelsbehov under denna delpost.
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
Det betydande svenska stöd som ges till Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF) verksamhet skall ses mot bakgrund av en frän svensk sida positiv bedömning av de antagna principerna för utlåningens inriktning. Sålunda utmynnade den senaste resurspåfyllnaden 1991 i en stark betoning av fattigdomsbekämpningens fundamentala betydelse i fondens verksamhet samt betydelsen av insatser i de sociala sektorerna och av att miljöhänsyn integreras i hela utlåningsverksamheten. Speciell uppmärksamhet ägnades ocksä åt fondens roll vad gäller främjande av "good govemance", dvs. gott ledarskap och sund förvaltning, pä alla samhällsnivåer. Sverige verkar aktivt i AfDF:s styrelse för att dessa prioriteringar i ökande utsträckning skall återspeglas i fondens utlåningsverksamhet. Under budgetåret 1993/94 kommer förhandlingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk uppfattning bör utmynna i en fortsatt stark betoning av dessa områden.
Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till 3,5 miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårspe rioden 1991-1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 % av påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om totalt 880,2 miljoner kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen läm nades under budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, upp gående till ca 334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret q2 1993/94.
Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och säledes till Prop. 1992/93:100 viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknar jag 321 miljoner kro- Bilaga 4 nor för budgetåret 1993/94.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rädgivande institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de regioner i världen med snabbast tillväxt. Den tredje och senaste kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden 1983-1987. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav 3,4 miljarder US dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återstoden utgör garantiåtaganden. Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är 0,41 %. Förhandlingar om en ny kapitalökning i AsDB har påbörjats under 1992, och kommer förmodligen att avslutas under 1993. Mot bakgrund av bankens ökade fokusering pä socialt inriktade projekt, miljö och fattigdomsreduktion, anser jag det angeläget att Sverige bibehåller sin nuvarande andel i den kommande kapitalpåfyllnaden.
Det är inte troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under budgetåret 1993/94, och jag beräknar därmed inte några medel för detta ändamäl.
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Särskilt viktiga områden i den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verksamhet är fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens med svenska biständsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motiverat att höja den förhållandevis låga svenska andelen frän 1,37 % till 2 % i förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses täcka fondernas resursbehov för perioden 1992-1995. Med en total påfyll-nadsvolym uppgående till 4,2 miljarder US dollar kom det svenska bidraget att uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills endast 95 miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94 uppgår till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan har avsatts. De tvä återstående årsbidragen, avser jag budgetera med början budgetåret 1994/95.
Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för budgetåret 1993/94.
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/FSO)
1 Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken knutna fonden för utlåning på koncessionella villkor (FSO), har man under senare år alltmer kommit att betona behovet att kombinera den pågående strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna. I de pågående förhandlingarna om en kapitalökning i IDB/FSO i vilka Sve- 93
rige aktivt deltar, harocksä visats pä vikten även fortsatt tydlig fattigdomsin- Prop. 1992/93:100 riktning i verksamheten. Bilaga 4
Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989. Överenskommelse nåddes dä om en ökning av bankens kapital till totalt 61 miljarder US dollar samt en påfyllnad av resurser i FSO uppgående till 200 miljoner US dollar.
Sveriges andel av kapitalökningen i IDB är 0,17 %, vilket motsvarar ca 43 miljoner US dollar. Av denna summa skall 2,5 %, eller ca 1,1 miljoner US dollar, betalas in till banken, medan resten av kapitalet utgör ett garantiåtagande. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något mindre än 8 miljoner kronor under motsvarande period. De tre första av totalt fyra årsbidrag har erlagts under budgetåren 1990/91 till 1992/93, medan det återstående skall erläggas budgetåret 1993/94.
Dä IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidragen förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca 24 miljoner kronor vid utgängen av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen till denna reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt 18 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 förutser jag inget medelsbehov under denna delpost.
Övriga utvecklingsfonder
Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
Budgetåret 1992/93 62 000 000
Budgetåret 1993/94 62 000 000
NDF är en samnordisk biständsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutioner pä förmänliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.
NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska ministerrådet lät under 1991 utföra en utvärdering av NDF där man rekommenderade att fondens verksamhet fortsätter efter den femåriga försöksperiodens utgång. Detta blev också det beslut som Nordiska rådet tog vid sin 40:e session i mars 1992, då det ocksä beslutades om en kapitalhöjning med 150 miljoner SDR. De nordiska länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet.
Jag beräknar 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för budgetåret 1993/94.
Intemationella jordbruksuhecklingsfonden (IFAD)
Budgetåret 1992/93 60 000 000
Budgetåret 1993/94 O
94 IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en unik institution av i huvudsak Prop. 1992/93:100 två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i dess stadgar. Bilaga 4 Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation. Det andra skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och OECD-länder. Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av globalt biståndssamarbete mellan Nord-Syd utsatts för allt större påfrestningar. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder har använts för att kringgå problemet med bördefördelning. Bl.a. har ett särskilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel. Till detta har inte minst Sverige oeh andra nordiska länder bidragit.
Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner US dollar och avsäg perioden 1990-1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 % av den totala påfyllnaden.
Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade. De inleddes dock under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994-1996. Merparten av deltagande länder anser att en påfyllnad av 600-650 miljoner US dollar är en realistisk målsättning. Problemet är som tidigare bördefördelningen. Idag svarar OECD-länderna för huvuddelen av lFAD:s samlade kapitalresurser. OECD-länderna har emellertid denna gång, starkare än tidigare, markerat sambandet mellan resurser, röstestyrka och inflytande i IFAD. Om inte en överenskommelse kan nås om en rimlig finansiell bördefördelning i en fjärde kapitalpåfyllnad, kan detta innebära långtgående institutionella och strukturella förändringar av IFAD.
Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyllnad om 600-650 miljoner dollar för perioden år 1994-1996, beräknas det årliga svenska bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt 160 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner kronor anslaget för IFAD. Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnanden kan komma att försenas. Av dessa skäl anser jag att en begäran om ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidragandel i lFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95.
Övrigt Miljöinsatser
Budgetåret 1992/93 155 000 000
Budgetåret 1993/94 45 000 000
U-ländernas naturresurser borde i sig vara tillräckliga för att föda och ge tredje världens befolkningar en tryggad försörjning. Pä grund av fattigdom och befolkningstryck hotas emellertid många u-länders naturresursbas oeh miljö av utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser sätts in för att avvärja dessa hot som riskerar själva grunden för u-ländernas utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshållningen i u- 95
7 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
länderna mäste främst komma till ständ inom ramen för en nationell politik Prop. 1992/93:100 som främjar ekonomisk utveckling oeh ett mer hållbart utnyttjande av natur- Bilaga 4 resurserna och som bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna bör stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna.
Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet frän FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat och aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett ökat utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen undertecknades en konvention för att hejda klimatförändringar och en konvention för att bevara den biologiska mångfalden. För att u-länderna skall kunna genomföra de åtaganden som dessa medför behöver såväl nationella som internationella resurser mobiliseras. Sverige har beredskap att delta i de internationella insatser som kommer att krävas som ett resultat av konferensens beslut.
Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade biständs-insatser för att möjliggöra den integration av miljö- och naturhänsyn i utvecklingsansträngningarna som Rio-konferensen och Agenda 21 så starkt framhäller. Biståndsmyndigheterna har i särskilda skrivelser redovisat de åtgärder som planeras för att stödja implementeringen av handlingsprogrammet.
Flertalet u-länder saknar idag den grundläggande kompetens som behövs för att utveckla en effektiv miljö- och naturresurspolitik. Bristerna inom forskningen är uppenbara. Detsamma gäller för möjligheterna att löpande övervaka och kontrollera miljötillståndet i respektive land.
Problem av kortsiktig natur dominerar beslutsfattandet vilket gör att frågor med anknytning till den långsiktiga hushållningen med skog, mark och vatten nedprioriteras.
Ett rätt utformat biständ bör kunna ha en viktig katalytisk effekt vad gäller dessa på läng sikt helt avgörande frågor. Vad det framförallt gäller är att stödja u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk kapacitet för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresurserna. Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sädana enskilda miljöområden som u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta sammanhang blir konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om denna påbörjas under är 1993.
I underlagsmaterialet inför Rio-konferensen underströks särskilt vikten av att u-länderna ges förutsättningar att i sin utveckling kunna utnyttja modernast möjliga teknik vad avser miljöpåverkan. För att kunna göra detta krävs dels kunskap och kompetens, dels stöd för de merkostnader som inställer sig på grund av att konventionell teknik oftast medför lägre initiala kostnader. Här bör biståndsinsatser kunna spela stor betydelse på marginalen.
De internationella förhandlingarna om en aweckling av produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, av slutades under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i av vecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond 96
uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna anslags- Prop. 1992/93:100 post. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa ändamål Bilaga 4 visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse att bibehålla sin andel varför jag här ser behov av ökade insatser.
Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. Fonden finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk mångfald, stratsfäriskt ozon och internationella vatten. Det svenska åtagandet till fonden uppgår för 1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993 kommer påfyllnadsförhandlingar för nästa treårsperiod att påbörjas.
SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag insatser om totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organisationers miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag förutser även under 1993/94 beredning av en del av anslaget på detta sätt.
I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som en följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna medverka i det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utvecklingssamarbetet. Det multilaterala arbetets karaktär innebär dock att det tar viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer. Detta gör att det ännu är för tidigt med ytterligare åtaganden och att den ingående reservationen således är förhållandevis hög. För närvarande fördjupas miljömedvetenheten inom FN-systemets ordinarie verksamhet, vilket jag finner glädjande. Detta kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för detta anslag. Sveriges engagemang i dessa frågor måste därmed avspeglas i erforderliga budgetära resurser. Med hänsyn till den stora ingående reservationen och det beräknade behovet under budgetåret kan dock anslaget för 1993/94 tillfälligtvis reduceras.
Jag föreslär ett bidrag om 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
Budgetåret 1992/93 96 000 000
Budgetåret 1993/94 89 000 000
Som jag tidigare framhållit är insatser på befolkningsområdet högt prioriterade. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisationer och den största enskilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet. Dess verksamhet röner stor uppskattning inte minst inom FN-familjen, med vilken IPPF samarbetar. Eftersom IPPF:s mandat förutsätter aktivt deltagande på lokal nivä når organisationen lättare sina mottagare där än vad mellanstatliga organisationer gör. Verksamheten är huvudsakligen inriktad pä att främja familjeplanering i ordets vida mening. Detta innebär att man bäde vänder sig till kvinnor och män och ser till den ekonomiska och sociala miljö inom vilken människor verkar. Att främja familjeplanering som en mänsklig rättighet är organisationens främsta mål. Sverige är en stor givare till IPPF
och svarar för 20 % av IPPF:s budget. Stödet kanaliseras via SIDA.
97 Jag föreslär ett bidrag till IPPF om 89 miljoner kronor för budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94. Bilaga 4
Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)
Budgetåret 1992/93 19 000 000
Budgetåret 1993/94 18 000 000
Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter kännetecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad u-länder. Hittills har ca 1 000 studerande utexaminerats. Sverige är en av universitetets största bidragsgivare och skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1993/94 föreslårjag ett svenskt bidrag om 18 miljoner kronor.
Multilaterala biträdande experter m.m.
Budgetåret 1992/93 62 000 000
Budgetåret 1993/94 55 000 000
Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Officers) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgöringen kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår är ett nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt fyra är. Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt omräde fastställs av SIDA i samråd med UD.
Hemvändande biträdande experter erbjuds också en kortare tids anställning för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV).
Vissa FN-organ har givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även u-länder pä detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.
En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor förknippade med det multilaterala samarbetet.
SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapaci tet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i interna tionella organisationer. Medel för detta föresläs ges utrymme även i budge ten 1993/94. 98
Biträdande experter och volontärer härefter sin tjänstgöring en fördjupad Prop. 1992/93:100 kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör därigenom en viktig re- Bilaga 4 sursbas för biståndet. Enligt en utvärdering som SIDA gjort 1992 återkommer ca 70 % av de biträdande experterna i någon form av bilateralt eller multilateralt biståndsarbete. Detta program har således viktiga långsiktiga konsekvenser för den svenska resursbasen. Programmet fär ocksä anses utgöra en ökad möjlighet för Sverige att öka antalet svenskar i FN-systemet.
Jag förordar att anslaget Multilaterala biträdande experter m.m. beräknas till 55 miljoner kronor.
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
Budgetåret 1992/93 50 000 000
Budgetåret 1993/94 150 000 000
I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett särskilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa insatser ingär i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i all huvudsak militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inkludera åtgärder för att främja demokratisering och få igång civil utveckling inom ramen för de fredsbevarande operationerna. Sädana åtgärder spelar en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens utveckling i länder som Somalia, Mogambique och det forna Jugoslavien, visar ocksä på vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära samband med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det internationella samfundet och då särskilt FN söker finna nya former för att främja fred och återuppbyggnad. Det nyinrättade anslaget har visat sig utgöra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna.
Användande av medel under denna delpost fär ske i de länder vilka enligt OECDs biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett belopp om 150 miljoner kronor.
Övriga insatser
Budgetåret 1992/93 151 000 000
Budgetåret 1993/94 96 000 000
Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetär. Under denna anslags post medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra an slagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand be- 99
stämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om Prop. 1992/93:100 storlek och tidpunkt för eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall Bilaga 4 kan delposten Övriga insatser utnyttjas.
Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1993/94 räknar jag med bidrag till bl.a. följande organisationer.
Intemationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som fastställts i Genévekonventionema. Verksamheten som traditionellt är inriktat pä att ge skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, famil-jeäterföreningsätgärder etc. har på senare tid alltmer inriktas på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade omräden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. För budgetåret 1991/92 gavs därutöver ett bidrag om 8 miljoner kronor till ICRC:s reguljära budget. Sverige bör behälla sitt stöd på samma nivå.
Genom FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrägor inom u-länder. Verksamheten skall medverka till effektivare resursmobilisering inom u-länder och till främjande av en allmän förbättring av boendemiljön. I ljuset av en snabbt tilltagande urbanisering i utvecklingsländerna, speciellt med en kraftigt ökande befolkning i de fattigaste slumområdena i storstäderna, är det fortsatt angeläget med stöd inom boendeområdet. Under budgetåret 1992/93 uppgick det svenska stödet till HABITAT:s tekniska biståndsverksamhet till 5 miljoner kronor. Biståndet till Urban Management Programme, ett program med speciell regional tillämpning uppgick under budgetåret 1992/93 till 3 miljoner kronor. Jag förutser fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning för budgetåret 1993/94.
FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FN-enhet i samarbete med UNDP. Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att främja kvinnors tillgäng till utbildning, krediter, information och teknologi. En viktig strategi är att utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i utvecklingsarbetet. Fonden har en betydelsefull katalytisk roll och driver också egna program av pilotkaraktär. Under år 1991 medverkade UNIFEM till att FN publicerade den första samlade publikationen med statistik och trender om världens kvinnor. Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling är en viktig uppgift för fonden. Budgetåret 1991/92 utgick stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM. Jag räknar med fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning.
IPDC (Intemationella programmet för kommunikationsutveckling) är UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-Iänderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats och koncentre-
rats till prioriterade områden. Jag räknar med ett anslag om 2 miljoner kro- Prop. 1992/93:100 nor. Bilaga 4
I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar med bidrag förvissa punktinsatser inom ramen fördel internationella uppföljningsarbetet.
Liksom tidigare år finns ett stort behov av stöd till multilaterala biståndsinsatser inom handikappområdet. SIDA bereder och följer upp det stöd som kanaliseras på detta sätt. Jag förutsätter ett lika stort stöd som tidigare år för detta ändamäl.
Som jag tidigare påpekat finns behov att stödja ett aktivt deltagande frän u-ländernas sida vid FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994. Sverige bör dessutom ha beredskap att stödja svenska och internationella enskilda organisationers förberedelser inför konferensen.
Ett särskilt initiativ inom befolkningsområdet utgörs av den oberoende kommission för befolkning och livskvalitet som bildades 1992. Dess uppgift är att ge befolkningsfrågorna en hög prioritet i bäde i- och u-länder genom att föra fram dessa frägor i kontakter med allmänheten, beslutsfattare och opinionsbildare. Genom studier och rapporter och sådana kontakter skall nya rekommendationer utarbetas på befolkningsområdet. Sverige har bidragit med 3 miljoner kronor till den inledande verksamheten. Jag förutsätter ett fortsatt bidrag till kommissionens arbete, som skall vara slutfört inom tre år.
Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades är 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av tvä s.k. konton, varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, t.ex. genom forskning och utveckling, marknadsföring och vidareförädling.
Det första kontot har aldrig tagits i anspråk till följd av avsaknad av behov inom internationella råvaruarrangemang att ianspräkta resurser under kontot. Detta kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begränsade möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner anvisats. Jag bedömer att resterande 8 miljoner inte behöver anvisas förrän under nästkommande budgetår.
Genom tekniskt biständ frän bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisationer lämnar dessutom u-länderna tekniskt bistånd för att stödja deras ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion och förenkla handelsprocedurerna. Dessa och vissa andra handelsrelaterade ätgärder belastar delposten.
För budgetåret 1993/94 kommer kostnaderna för multilateralt samarbete till 101
följd av avtalet om tropiskt timmer samt avtalet om jute att föras över frän Prop. 1992/93:100 anslaget B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete Bilaga 4 m.m. till denna anslagspost.
Riksdagen angav vid behandlingen av förra årets budgetproposition (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210) sin positiva syn på förslaget att få ett WHO-universitet i medicinsk teknologi etablerat i Malmö. Riksdagen anvisade ocksä 500 000 kr för kostnader som uppkommer i samband med beredningen för att fä universitetet etablerat.
Malmö kommun har under flera är arbetat mycket aktivt för att fä universitetet etablerat i Malmö. Administration och andra funktioner kan samordnas med det internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö.
Jag är beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften. En förutsättning är dock att WHO självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får en global inriktning oeh att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärksammas. WHO bör också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för universitetet liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att garantera universitetets multilaterala karaktär.
Trots att WHO har uttalat sitt intresse för att få ett universitet för medicinsk teknologi etablerat har denna fråga fått låg prioritet inom WHO:s arbete. Jag kommer att fortsätta diskussionerna med WHO i denna fråga.
Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Kommittén främsta uppgifter är att sprida information om UNICEF:s arbete, om barnens situation i olika länder, "utbildning för utveckling" dvs. skolinformation, samt försäljning-och insamlingsverksamhet. Uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn 1990 innebär ett ökat verksamhetsfält för kommittén. Kommittens verksamhet finansieras till största delen av försäljning av UNICEF-produkter, men för att säkerställa en bas och kontinunitet i arbetet har kommitten fått statligt stöd. Jag föreslär att kommittén får ett stadigt stöd om 2 miljoner kronor till administrationskostnaderna för verksamheten. I summan ingår bidrag till den utbyggnad av insamlingsverksamheten som kommittén aviserat. För kommitténs informationsverksamhet (Utbildning för utveckling) riktad till skolungdom föreslårjag ett bidrag om 300 000 kr, finansierat via de medel som regeringen särskilt ställt till förfogande för informationsinsatser om svenskt internationellt utvecklingssamarbete.
UNICEF-kommittén är i Sverige en statlig stiftelse till skillnad från flertalet andra länder där kommittérna har formen av enskild organisation. Med tanke på de nationella kommittérnas funktion, som UNICEFs företrädare i givarländer, kan det vara lämpligare med en annan associationsform än den nuvarande för den svenska kommittén. Jag avser därför att under det kommande budgetåret utreda frägan. Det innebär bl.a. att den nya styrelsen som tillsatts fr.o.m. 1 januari 1993 förordnats för en mandattid om ett är.
Nordiska afrikaninstitutet bedriver bl.a. forskningsverksamhet. I den nor-
diska forskargruppen ingår fem personer (en forskningsledare och en fors- Prop. 1992/93:100 käre frän vart och ett av de nordiska länderna). Programmet finansieras ge- Bilaga 4 mensamt av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det svenska bidraget belastar denna anslagspost. 1 syfte att renodla formerna för den svenska finansieringen föreslårjag att den del av den nordiska forskningen som hittills finansierats över anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet flyttas över till detta anslag. Jag har beräknat det sammanlagda bidraget, inklusive överföringen, till högst 2 400 000 kronor.
Stiftelsen Svenska Institutet kommer under anslagsposten att erhålla medel för vissa personal- och administrationskostnader i samband med att FN-sti-pendiater tas emot i Sverige.
Under delposten finansieras bidrag till särskilt angelägna utredningar oeh analyser samt bidrag till och deltagande i seminarier och konferenser i samband med internationella biståndsprogram. Även stöd till olika organisationer och fonder m.m. som verkar för förbättrat internationellt samarbete anslås under denna delpost. Bl.a. lämnas årliga bidrag till Society for Intemational Development (SID), Europarådets Nord-Sydcenter samt Svenska FN-förbundets informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet.
I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt bilaterala givare om att upprätta en fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF). Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Detta skall främst ske genom stöd till selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har utfäst ett bidrag om totalt 33 miljoner kronor att inbetalas under budgetåren 1991/92-1994/95. Den tredje inbetalningen om 8,25 miljoner kronor skall verkställas under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de gjorda utfästelser som jag redogjort för,
3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som jag härutöver har förordat,
4. till Bidrag till intemationella biståndsprogram för budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr. Bilaga 4
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fräga om
5. förslag som framkommit genom multibiständsutredningen och det nordiska FN-projektet,
6. inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Behov av nytt landramstänkande
Det långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA förblir stommen i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det över åren skett en successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till övrigt bistånd som katastrofinsatser, stöd till demokratisering, miljöbiständ, särskilda kvinnoinsatser, regionala insatser och skuldlättnadsåtgärder. Biståndet har ocksä breddats för att inbegripa insatser genom SAREC, BITS och SWEDECORP. Landramarnas storlek ger således inte längre en rättvisande bild av det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland.
Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En långsiktig planering av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig säväl för biständsadministrationen hemma som för mottagaren. Men under åren har även nackdelarna med ett sådant bundet planeringssystem blivit allt mer uppenbara. Jag har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till nägra samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk. Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit utformade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad politisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då det skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen.
Andra stora givarländer med ungefär samma biståndspolitiska profil som Sverige har haft liknande erfarenheter av systemet med landramar för programländer eller samarbetsländer. 1 t.ex. Nederländerna fördes år 1989 en policydiskussion om bistånd till enskilda länder. Resultatet av denna diskussion blev att Nederländerna i stort gick ifrån systemet med enskilda programländer och ersatte det med nägot som kan betecknas regionsamarbeten, dvs. anslagsbelopp bestäms för regioner. Systemet fungerar sä att om det visar sig att ett samarbetsland under ett budgetär inte kan utnyttja de budgeterade medlen under perioden flyttas medlen över till ett annat land inom samma region. Med ett sädant system kan medlen utnyttjas mer effektivt. Stora reservationer behöver inte uppstå. Jag vill inte här föreslå att vi redan nästa budgetår övergår till ett annat system. Den av regeringen tillsatta översynen rörande styrning och samordning av biståndet berör bl.a. denna problematik, varför jag får anledning återkomma till denna fråga i annat sammanhang.
104 Ny ordning för importstöd Pfop_ 1992/93:100
Det finns inom de nuvarande landramarna insatser av mindre långsiktig ka- tJuaga 4 raktär som importstöd och katastrofbistånd jämte mer långsiktiga utvecklingsprojekt. SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlinjer för importstöd som presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Principerna föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av importstöd såväl inom landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA som inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Jag stöder dessa nya principer, som innebär att importstöd skall behandlas som en form av programbiständ, dvs. ett stöd till ett ekonomiskt reformprogram, som normalt genomförs med stöd av Världsbanken och IMF. Importstöd är en biståndsform som är väl lämpad atf stödja utvecklingen av marknadsekonomi och den privata sektorn i mottagarlandet, under förutsättning att det inte kombineras med subventioner eller centralstyrd valutafördelning. Importstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade valutafördelningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt valutastöd bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till vissa varor, sektorer eller mottagare. Uppföljningen mäste dä komma att avse resultatet och genomförandet av det ekonomiska strukturanpassningsprogrammet i stort, liksom uppföljning och dialog kring fördelningen av mottagarlandets budgetutgifter. Jag anser att givarsamordningen är viktig och att Sverige bör ta aktiv del i denna uppföljning och dialog.
Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med det nu gällande betalningsbalansstödet inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram till en gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma länder-krets som kommer ifräga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom C3-anslaget kan dock även ges till icke programländer. En samlad anslagspost skulle underlätta en sammanhållen policy för allt betalningsbalansrela-terat stöd samtidigt som en enhetlig beredning och därav följande samordningsvinster skulle uppnäs. Att importstödet lyfts ut ur landramarna får för ett par länder stora konsekvenser. Det gäller i första hand för Kap Verde, men även för Mogambique, Nicaragua, Tanzania, Zambia och Vietnam. För att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan omläggning ske successivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas. Jag avser att fortsätta beredningen av denna fråga.
105 Tabell 4. Importstöd octi betalningsbalansstöd 1991/92, utbetalningar i mkr Prnn 1 999/93-1 00
Mottagarland importstöd betalningsbalans- Bilaga 4
stöd
Ghana - 20,0
Guinea Bissau 5,4 8,7
Jordanien - 15,0
Kap Verde 58,4
Madagaskar - 10,0
Mogambique 104,4 102,3
Nicaragua 160,0 62,8
Peru - 30,2
Senegal - 10,0
Tanzania 237,7 96,0
Uganda - 10,0
Vietnam 96,1
Zambia 77,3 66,2
Zimbabwe 33,2
Ökade möjligheter till breddat biståndssamarbete
1 budgetpropostitionen 1991/92:100 bil. 4 framhöll regeringen att vissa programländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte att främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia 5 miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Ocksä beträffande Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om inga särskilda medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och SWEDE-CORP:s verksamheter i bl.a. nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut. Nämnda länder har uttiyckt intresse för samarbete inom områdena flygsäkerhet, transport och kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrågor och miljö samt energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av budgetåret 1991/92 hade BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor för tre insatser i Namibia respektive Botswana. Jag utgår frän att samarbetet korruner att utvidgas under det kommande året. Kostnaderna för insatserna täcks inom respektive myndighets ordinarie anslagspost. Skulle ytterligare medelsbehov uppstå bör dessa kunna tas ur anslaget C 3. Andra bistånd-program, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
BITS verksamhet i Afrika, Asien och Latinamerika fortsätter att öka. Jag har noterat att biståndet genom BITS till Latinamerika idag är nästan lika omfattande som biståndet genom SIDA. Även i Asien har BITS en stor verksamhet. BITS engagemang i Afrika är än så länge av mindre omfattning. BITS ambition att kontinuerligt utveckla nya kurser på områden som demokratifrämjande oeh miljö ser jag också som något mycket positivt. Vad gäller förstnämnda område uppmuntrar jag inbjudningar till länder i Afrika där demokratisering är på gång. Flera länder i Asien bör också komma ifräga. U-kreditverksamheten kommenterar jag i annan ordning.
SWEDECORP har under sitt första verksamhetsår inlett ett antal investeringsprojekt i Afrika vilka befinner sig i olika beredningsstadier. Investeringsverksamheten i Asien och Latinamerika är än sä länge mindre. SWE-DECORP:s arbetssätt medför att det kan ta tid att bygga upp ett samarbete.
SAREC:s bilaterala forskningsverksamhet är koncentrerad till Afrika och till de länder där SIDA är verksamt. Samarbete bedrivs även i Latinamerika 106
och Asien men av mer begränsat slag. Inriktningen av SAREC:s arbete talar Prop. 1992/93:100 för att det bör råda ett nära samarbete mellan SIDA och SAREC. Bilaga 4
De svenska enskilda organisationernas verksamhet har under åren utvidgats med stöd av bidrag frän SIDA. Det är den särskilda kompetens som finns inom folkrörelser och andra enskilda organisationer som har visat sig komma väl till pass i flera katastrofsituationer och i det mer långsiktigt inriktade utvecklingssamarbetet. Betydelsen av detta arbete kan inte nog understrykas. Jag vill särskilt välkomna det ökande samarbetet mellan FN-organ och enskilda organisationer. Det är min bestämda uppfattning att ett ännu närmare samarbete mellan dessa är nödvändigt i svåra och omfattande krissituationer som den i Somalia. Jag förutser att även Räddningsverket och Swedrelief kan komma att utnyttjas i högre grad av FN på samma sätt som nu sker i det forna Jugoslavien och i Somalia. Jag välkomnar ett sådant ökat internationellt åtagande frän dessa organs sida.
Jag vill här ocksä ta upp vad riksdagen gett regeringen tillkänna (bet. 1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223 och bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) om kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I prop. 1991/92:100 bil. 4 s. 135 nämnde regeringen att samarbetet med det fransktalande Afrika har vidareutvecklats och att detta arbete kommer att fortsätta under de kommande åren. Det är främst bistånd genom BITS som här avses. Samarbetet med Tunisien är omfattande inom säväl u-kreditgivningen som det tekniska samarbetet. Ocksä Marocko, som av regeringen godkänts för u-kreditgiv-ning, mottar sedan år 1992 stöd genom det tekniska samarbetet pä områdena miljö och arbetsmarknad. U-krediter och tekniskt samarbete har även beviljats Ghana. Detta sistnämnda land är visserligen inte fransktalande men en del av regionen Västafrika. Förutsättningarna för samarbete med Algeriet är inte desamma som tidigare på grund av den politiska utvecklingen. Sahel-området fortsätter att plägas av svält och miljöförstöring. Sverige ger här stöd genom multilaterala organisationer. Svenskt bistånd gär säledes till det fransktalande Afrika. Ett ökat framtida bistånd utesluts dock inte för min del. Av det skälet avser jag att initiera en regional studie under är 1993 för att se över förutsättningarna för breddat biståndssamarbete.
Utredningar
Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har en studie gjorts av möjligheterna att vidga det svenska biståndsamarbetet i Asien. Denna studies resultat behandlas under avsnittet Asien.
Som jag tidigare anfört avser jag tillsätta en särskild utredning för att undersöka möjligheterna av biständ till politiska partier.
En utredning pågar om förutsättningar för att inrätta ett internationellt fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses föreligga i maj 1993.
Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under avsnittet om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också 107
verkställts under året i enlighet med vad jag nämnde i förra årets budgetpro- Prop. 1992/93:100 position. Översynen avslutar sitt arbete i januari (SOU 1993:1). Jag avser Bilaga 4 att återkomma till den i en särproposition under våren.
Som komplement till denna utredning avser jag att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadministrationen. Jag redogör mer ingäende för detta under avsnittet om administration av biståndet.
Bilateralt bistånd i förhållande till det totala biståndet
Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda avser landramsmedel till de 19 samarbetsländema i Afrika, Asien och Latinamerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid katastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer och särskilda miljöinsatser. Därutöver finns inom anslaget övrigt poster som särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal, vissa landprogramkostnader och information genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Länka gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt 15 % i förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Mogambique, Tanzania och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en relativt omfattande minskning.
Bistånd till Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt samarbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet, näringslivsbistånd genom SWEDECORP, Swedfund International AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det sammanlagda bilaterala biståndet utgör ca tvä tredjedelar av det totala svenska biståndet. Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3. Andra biståndsprogram till 1 804,5 miljoner kronor. I det följande kommer det bilaterala biståndet till Afrika, Asien och Latinamerika att beskrivas. Det är min avsikt att genom en sådan presentation ge en bredare inblick i det svenska biståndssamarbetet i olika länder. Därefter följer en beskrivning av icke landrelaterat bilateralt bistånd. I en särskild bilaga 4.2 redogörs det svenska biståndet för budgetåret 1991/92.
Landrelaterat bistånd
Afrika
Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar i riktning mot demokrati och från enpartistat och diktatur fortgår i flera afrikanska länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre spänningar. Ett exempel är Angola där de allmänna valen resulterat i nya strider. Den politiska konflikten i landet är olöst. I Etiopien har i samband med att
regionala val genomförts ett parti avsagt sig fortsatt deltagande i samlingsregeringen. Men det finns länder där övergången skett fredligt som i Zambia. 1 Mogambique har ett fredsavtal ingåtts mellan Frelimo-regeringen och rebellrörelsen Renamo och allmänna val skall hållas inom ett år. I Sydafrika fortsätter samtalen mellan ANC och regeringen med förhoppningen om att en överenskoriimelse skall kunna näs om tillsättandet av en interimsregering under år 1993.
Övergången från krig till fred innebär för länder som Angola, Etiopien och Mogambique att tiotusentals soldater mäste demobiliseras och hundratusentals flyktingar repatrieras. FN och det internationella samfundet har en aktiv roll att spela i detta komplicerade arbete, som för regeringarna i dessa länder innebär stora ekonomiska och sociala påfrestningar och oftast i ett politiskt känsligt skede. Sverige har bidragit i detta arbete genom att ställa civilpolis till förfogande i Angola och med civilpolis och militära observatörer i Mogambique. Sverige medverkar också på olika sätt i valförberedelsearbetet.
Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på nägon sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till ansvar och där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den politiska övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fattiga får det ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid pä sig för att verka. Ett fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möjlighet att genomföra de nödvändiga förändringarna.
Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska omvälvningarna och i flera länder är det svårt att idag bedriva ett traditionellt biståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även inom landramarna. I Angola och också i Mogambique har det ansetts att samarbetsprogrammen bör ses över för att anpassas till en situation från krig till fred. Även samarbetet med Kap Verde och Guinea Bissau bedömer jag bör ses över men då av effektivitetsskäl.
Det svenska biståndet till Afrika genomgär således en omprövning där målet är att kunna utforma eft bistånd som är bättre anpassat till de mycket varierande politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder länderna emellan. Vidare anser jag att medelsramar skall fastställas efter vad som bedöms vara realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på flexibilitet i biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som föränderlig.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Södra Afrika
Det svenska utvecklingssamarbetet är i hög grad koncentrerat till södra Afrika. Sju av programländerna finns där. Sammanlagt utbetalades till denna region under budgetåret 1991/92 2 124 miljoner kronor i gåvobistånd genom SIDA, SWEDECORP, BITS och SAREC. Till detta belopp skall läggas det särskilda betalningsbalansstödet och katastrofbistånd. Det innebär att ca 35 % av det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet sker i denna region.
109 Angola Prop. 1992/93:100
Angola befinner sig i ett skede mellan krig och fred. Fredsavtalen i maj 1991 tsilaga 4 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA innebar förhoppningar om ett slut på ett långvarigt inbördeskrig. En av FN övervakad process mot nationell försoning inleddes. Parlaments- och presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande partiet MPLA en -majoritet av rösterna. I presidentvalets första omgång fick MPLA:s ledare dos Santos en klar övervikt över UNlTA-ledaren Savimbi men ingen egen majoritet. Enligt vallagen skall en andra omgång hällas men någon sådan har inte kunnat genomföras. Efter valen har säkerhetsläget kraftigt försämrats.
Freds- och demokratiprocessen har således varit kantad av svärigheter men likväl gär det att påvisa positiva inslag. Författningen har omarbetats för att medge flerpartisystem. Det innebär att MPLA har upphört som stats-bärande parti, att flera partier har kunnat bildas och att utrymmet för åsiktsfrihet vidgats. Genom de allmänna valen fick också angolanerna för första gången en möjlighet att välja sina företrädare. Även om det förekommit mindre felaktigheter och brister, är det allmänna slutomdömet att valen varit fria och hederliga.
Jämsides med fredsprocessen har Angolas regering vidtagit posifiva steg för att komma tillrätta med en ekonomi i extrem obalans. Alltjämt väntar en genomgripande ekonomisk reformpolitik som när den genomförs kommer att ställa krav på både politisk vilja och kapacitet. I dagsläget är den angolanska förvaltningen svag och mottagarkapaciteten mycket dålig. En utveckling mot fred skulle ocksä kunna innebära en revitalisering av det privata näringslivet. Förutsättningar finns då Angola är rikt på naturtillgångar. Utländska intressenter, inklusive svenska, har visat stort intresse för handel och investeringar förutsatt att politisk stabilitet kan nås.
Målet för det svenska biståndet är att stödja en påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Biståndssamarbetet genom SIDA har hittills bedrivits under svåra omständigheter. Det finns en risk att det osäkra läget efter valen kan öka svårigheterna aft bedriva ett mer långsiktigt samarbete. Framtidsutsikterna för en fredlig uppbyggnad av landet är hotade om inte den politiska konflikten bringas till en lösning.
Under det senaste året har befydande medel avsatts för katastrof- och återuppbyggnad i huvudsak genom samordnade insatser av FN. Sveriges sammanlagda bidrag till freds- och demokratiprocessen i Angola uppgår till omkring 200 miljoner kronor.
Det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt den politiska och ekonomiska utvecklingen i Angola. Skulle situationen fortsätta atf förvärras menar jag att samarbetet än mer bör koncentreras till insatser av katastrofkaraktär och till omräden där resultat även på kort sikt kan nås.Inleds däremot en period av nationell konsolidering och åtgärder vidtas i riktning mot en libera-liserad ekonomi, bör förutsättningarna för ett mer långsiktigt samarbete förbättras. Den betydande politiska osäkerheten ställer krav pä stor flexibilitet i biståndet. Oberoende av vilket framtidsperspektiv som blir gällande anser jag det angeläget med en översyn av de långsiktiga programmen inom fiske, hälsa och telekommunikation.
110 Jag föreslår att 160 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom Prop. 1992/93:100 SIDA och, beroende av händelseutveckling, medlen anvisas för utvecklings- Bilaga 4 bistånd alternativt katastrofinsatser.
Botswana
Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik. Den väl balanserade och marknadsanpassade ekonomiska politiken har lett till en självgenererande fillväxt. En fara är ekonomins ensidiga beroende av en råvara, diamanter. Landets strävan aft diversifiera ekonomin genom satsning på privat tillverkningsindustri är lovvärd. Vär posifiva syn på den förda ekonomiska politiken fär inte undanskymma det faktum aft befydande arbetslöshet och undersys-selsätfning existerar och atf inkomstfördelningen är ojämn.Den snabba tillväxten har medfört aft BNI per capita stigit fill över USD 2 000, vilket placerar Botswana bland de högre medelinkomstländerna.
Den tradition Botswana har när def gäller demokrati och förverkligande av mänskliga rättigheter består. Inslag som korruption inom statsapparaten kan i och för sig inge farhågor för framfiden. Def förhällande aft kritik tas upp och regeringen vidtar åtgärder för aff rätta till missbruket fär snarast ses som utttyck för att demokratin fungerar.
Botswanas ekonomiska beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet till utvecklingssamarbetet. Det faktum att landet trots def stora beroendet har kunnat föra en fast polifik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraftiga internationella sföd landet åtnjutit bl.a. från Sverige. Liksom för mänga andra länder i regionen är förutsättningarna för den framtida utvecklingen i hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika.
Erfarenheterna från biståndssamarbetet är goda. Under de senaste åren har dock betydande reservationer uppstått inom def landramsbaserade biståndet genom SIDA. Dessa har uppkommit som en följd av en alltför snabb koncentration av antalet sektorer och insatser inom landramen. Under året har mekanismer, som medför ett flexiblare och bättre utnyttjande av tillgängliga medel, upparbetats. I detta sammanhang vill jag understryka den vikt jag fäster vid atf samarbetet med Botswana ges en bredare form. Def är glädjande att notera aft def nya bredare samarbetet genom BITS och SWEDECORP har fått en god start.
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade förändringarna i Sydafrika gör def nu motiverat aff på sikt minska den del av biståndet som går genom SIDA och aff öka andelen biständ genom BITS och SWEDECORP. En plan för en sådan omfördelning bör upprätfas. Def är viktigt atf övergången sker välplaneraf och i samråd med Botswanas regering.
Med beaktande av ovan förda resonemang föreslår jag aff 70 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Samarbetet genom BITS och SWEDECORP bör fortsätta atf intensifieras och därför föreslårjag atf 5 miljoner kronor avsätts härför under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Lesotho Prop. 1992/93:100
Det är glädjande att det lesothiska folket efter tjugotvå år av militärt styre Bilaga 4 skall fä möjlighet aft delta i fria allmänna val, vilka nu planeras äga rum i januari 1993. Den då nytillträdda regeringen har att ta itu med betydande svärigheter, särskilt inom def ekonomiska området men ocksä pä det politiska planet. Ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram har inletts med viss framgång men svåra strukturella förändringar återstår att genomföra. Landets närmast totala beroende av Sydafrika begränsar det ekonomiska manövreringsutrymmet. Sydafrikas ekonomiska tillbakagång slår också hårt mot Lesotho. De betydande sysselsättningsproblemen förvärras säledes av att migrantarbetarna i Sydafrika i ökad omfattning tvingas återvända hem vilket kan ge grogrund för social oro. Detfa beroende har också som följd att den förändring som är förestående i Sydafrika blir avgörande för utvecklingen i Lesotho.
Det svenska biståndssamarbetet med Lesotho har syftat till atf minska landets beroende av Sydafrika samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatserna inriktar sig pä förbättrad markvård för atf öka produktionsförmågan inom jordbruket, arbetsintensiva metoder inom vägbygge samt metoder för aft effektivisera förvaltningen. Genomförandefakten i ett par program har fördröjts av brist pä kvalificerad lokal personal och av passivitet inom lesothiska regeringen.
Beslut har fattats om aff biständskontoret i Maseru awecklas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Lesotho sfår inför förändringar som förhoppningsvis innebär en mer handlingskraftig polifisk styrning än tidigare under det militära styret. Det kommer att åligga denna nya regering atf befästa demokratin och atf förbättra mottagningskapaciteten genom en effektivare förvaltning. För Sverige som biståndsgivare är def nu särskilt viktigt aft analysera hur vi i framtiden bäst kan bidra till landets utveckling. Jag kan emellertid redan nu förutse behov av atf bistå landet för aft minska den ökande arbetslösheten. Särskilda demokratiinsafser kan ocksä bli aktuella. BITS som lämnat u-krediter fill Lesotho har visat intresse för att utvidga samarbetet fill att omfatta också tekniskt samarbete vilket jag finner glädjande.
Under budgetåret 1993/94 föreslårjag atf 30 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. En översyn av biståndssamarbetet bör genomföras under året.
Mogambique
Mogambiques regering ingick i september 1992 en fredsöverenskommelse med rebellrörelsen Renamo efter eft mer än tio är långt förödande inbördeskrig. Fredsavtalet stipulerar atf de stridande trupperna skyndsamt skall demobiliseras och atf fria val skall hållas under hösten 1993. Fredsavtalets genomförande förutsätter ett aktivt sföd från def internationella givarsamfun-def under ledning av FN. Säväl militär demobilisering och repatriering av återvändande flyktingar som valförberedelser kräver omfattande bistånd för
atf kunna genomföras. De redan svära omständigheterna förvärras av atf
112 Mogambique är drabbat av den torkkafastrof som råder i stora delar av södra Prop. 1992/93:100 Afrika. Övervägande delen av landefs befolkning är beroende av livsmedels- Bilaga 4 bistånd och katasfrofhjälp för sin försörjning.
Under dessa svära omständigheter genomför Mogambique sedan sex är eff ekonomiskt strukfuranpassningsprogram med inriktning på marknadsekonomi. Omfattningen av de reformer som genomförts är fillfredsställande. Genomförandet av programmet har dock försvårats av en rad omständigheter som krig, torka och inte minst en bristande institutionell kapacitet. Det är def sistnämnda som är huvudorsaken till den korruption som har växt fram. Sfrukturanpassningsprogrammet gav under sina första tre är goda effekter, men tillväxten i ekonomin har under de senaste åren stannat av.
Sverige är den största bilaterala givaren i Mogambique. Sveriges biständ till Mogambique har under de senaste åren kontinuerligt anpassats till den svåra krisen i landet. Denna anpassning pågår alltjämt och i ljuset av de stora förändringar som fredsöverenskommelsen innebär krävs ytterligare justeringar och ökad flexibilitet.
Under förutsättning att fredsöverenskommelsen respekteras kommer Mogambique aft förvandlas frän ett land i krig fill eff land under återuppbyggnad. Behoven av katastrof- och äteruppbyggnadsbisfånd kommer aff vara mycket stora. Ca 4 miljoner flyktingar skall repatrieras frän grannländerna. Försörjningslägef är prekärt. Def svenska biståndet genom SIDA är inriktat pä fattigdomsbekämpning, institutionell uppbyggnad och sföd fill det ekonomiska reformprogrammet. Denna inriktning bedöms vara relativt väl anpassad till att hantera de förändrade krav som freds- och återuppbyggnadsprocessen ställer. Inom fattigdomsbekämpning ger Sverige katastrofbistånd genom säväl def långsiktiga landprogrammerade biståndet som genom kafa-sfrofanslagef. Enskilda organisationer och FN-systemet används som kanaler. Sverige bör hålla en hög beredskap för fortsatta insatser på detta omräde.
1 arbefet med att undsätta nödlidande och atf återskapa landefs självför-sörjningskapacifet bör i största möjliga utsträckning Mogambiques egna institutioner och strukturer utnyttjas. För aft detfa skall vara möjligt måste Mogambiques egen adminstrativa kapacitet atf planera, genomföra och följa upp utvecklingsinsatser stärkas befydligt. Def bör ske genom olika former av stöd till förvaltningen där utvecklingen av inhemsk kompetens prioriteras. En sådan inriktning förutsätter ökad uppföljning och kontroll av bi-sfåndsmedlens användning, bl.a. mot bakgrund av en tilltagande korruption inom förvaltningen oeh den stafliga sektorn.
Som stöd till def ekonomiska reformprogrammet har utgått dels import sföd inom landramen, dels särskilt betainingsbalansstöd och särskilda skuld lättnadsåtgärder. Stödet till def ekonomiska reformprogrammet kommer i forsäftningen atf ske genom särskilt betalningsbalansstöd. Villkoren för aff sådant sföd skall utgå kommer fill övervägande del aff överensstämma med de villkor som Världsbanken ställer för givande av sina ekonomiska äter- hämtningskrediter. Betalningsbalansstödet kommer att samordnas inom ra men för Världsbankens särskilda program för Afrika, SPA. Avsikten är att imporfsföd inom landramen efterhand skall upphöra. 113
Den mogambikiska fredsöverenskommelsen innebär en omfattande de- Prop. 1992/93:100 mobilisering av soldater frän såväl regeringssidan som från Renamosidan. Bilaga 4 Parterna har kommit överens om skapandet av en ny armé som till numerären skall vara betydligt mindre än den nuvarande regeringsarmén. En pätaglig sänkning av de militärutgifter, som år 1989 utgjorde 10 % av BNP, är att vänta.
Övergängen frän enpartistat fill parlamentarisk demokrati inleddes pä allvar med antagandet av den nya konstitutionen 1990. De allmänna val som planeras hållas under hösten 1993 kräver omfattande förberedelser. Sverige har deklarerat sin vilja aft stödja denna process. Jag anser att beredskap bör hållas för insatser säväl före och under som efter def att val hållits.
Under 1992 har regeringen låtit göra en utredning om Sveriges utvecklingssamarbete med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningens betänkande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter i en vidare krets.
Jag finner att Mogambiques ansträngningar att skapa en varaktig fred och parlamentarisk demokrati förtjänar sföd. Landefs mycket svära försörjningsläge, orsakat av def nu avslutade kriget och den omfattande torkan i regionen motiverar ett omfattande bistånd genom SIDA och genom multilaterala organ med inriktning pä överlevnad och återuppbyggnad. Enskilda organisationer kommer i detta aft ha vikfiga uppgifter aft fylla. Jag föreslår atf 320 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver bör finnas beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd, demokratiinsafser, betainingsbalansstöd samt insatser för att utveckla näringslivet. Jag vill samtidigt betona vikten av flexibilitet i biståndet.
Namibia
Alltsedan befrielserörelsen SWAPO, efter demokratiska val 1990, bildade det självständiga Namibias första regering har def förts en politik som syftat till nationell försoning. De nyligen väl genomförda lokala valen befäster demokratin, även om oppositionens allt sförre svärigheter och svagare ställning, inger farhågor för framfiden. Något oroande är också beskyllningarna om korruption inom statsapparaten. Jag noterar dock regeringens i Namibia aviserade avsikt att resolut ta itu med detta.
Den namibiska konstitutionen får ur mänskliga rättighets-synpunkt betecknas som föredömlig. Det har ansetts angeläget aff kunskapen om konstitutionen förs ut till befolkningen. Svenskt biständ används bl.a. för detta.
Landefs ekonomiska politik syftar till aft genom marknadsanpassning skapa en varaktig positiv tillväxteffekt. Betydande budgetdisciplin föreligger. Förhoppningar finns om atf eff framtida demokratiskt styrt Sydafrika skall ge positiva ekonomiska effekter även för Namibia. Viss besvikelse över utvecklingstakten finns dock bland många namibier som hyste stora förväntningar på vad befrielsen skulle innebära i form av snabba och konkreta förbättringar. Kraven pä snabbare reformtakt växer sig således allt starkare mot bakgrund av den höga arbetslösheten och den utbredda torkan.
För aff kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk utveckling spelar def internationella biståndet en vik- 114
tig roll. Samfidigt är det angeläget att inte Namibia hamnar i ett biståndsbe- Prop. 1992/93:100 roende. Sverige utgör en av de största biståndsgivarna fill landet. Stöd ges fill Bilaga 4 undervisning, kommunikationer och förvaltning. De första samarbetsårens låga ufbefalningsfakt tycks ha överkommits och biståndssamarbetet genom SIDA verkar vara pä rätt väg. Namibia tillhör den krets av länder som har förutsättningar för och bör komma i åtnjutande av ett bredare samarbete. Härvidlag finner jag def glädjande att eft sädant samarbete genom BITS och SWEDECORP har kommit igång väl.
Jag föreslår att 90 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. BITS och SWEDECORP bör fortsätta vidga sitt samarbete med Namibia och jag föreslår atf 5 miljoner kronor avsätts för detfa under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
Zambia
Efter arton är av enpartistyre, återinfördes är 1991 flerpartisystem, och i oktober samma är president- och parlamentsval. Valen, som genomfördes på ett fredligt och värdigt sätt, resulterade i en jordskredsseger för det största oppositionspartiet, MMD, och dess ledare Frederick Chiluba. Parlamentsvalen följdes i november 1992 av kommunalval, i vilka MMD fick en överväldigande majoritet. Det låga valdeltagandet (ca 10% av de röstberättigade) ger dock anledning till eftertanke.
Läget avseende mänskliga rätfigheter i Zambia är relativt gott. Övergängen fill flerpartisystem har inneburit en större öppenhet och ett ökat utrymme för kritik av regeringen än tidigare. Samtidigt har regeringen haft svårt aft helt släppa kontrollen och exempelvis fillåta total press- och mötesfrihet. Regeringen har aviserat att militärutgifterna, som uppgår till ca 3,2 % av BNP, skall sänkas mot bakgrund av den minskade säkerhetspolitiska spänningen i regionen.
Svenskt demokratistöd har spelat en viktig roll i demokratiseringsprocessen. Stöd har bl.a. givits till valövervakning, utbildning och materiel inför parlaments- och lokalvalen samt till insatser för att främja oberoende massmedia. Ett fortsatt sföd pä demokrati- och mänskliga rätfighets-omrädet är motiverat för atf befästa och fördjupa demokratin.
De ekonomiska reformer som påbörjades är 1990 har under den nya regeringen intensifierats. Omfattande avregleringar har genomförts. Det makroekonomiska resultatet av reformerna har varit blandat. Zambia har drabbats hårt av torkan i regionen, vilket är en viktig förklaring till att de uppställda målen för år 1992 infe har uppnåtts. Men även politiska avvikelser från reformkursen har skett. Behovet av fortsatt stabilisering och reformering av den zambiska ekonomin mot ökad marknadsorientering bedöms vara avgörande för att lösa landets ekonomiska kris.
Zambias regering har med betydande engagemang aviserat fortsatfa stabi- liseringsätgärder och strukturella reformer avseende privatisering, rationali seringar inom statsförvaltningen samt pä skatte- och tullområdet. Genom förandet av de marknadsekonomiska reformerna äventyras emellertid av def faktum aff Zambia är eft av världens mest skuldtyngda länder i förhällande fill folkmängd och BNP. De stora skuldtjänstbetalningama samt den ökade 115
livsmedelsimporfen innebär aff efterfrågan på ufländsk valuta vida översti- Prop. 1992/93:100 ger tillgängen. Bilaga 4
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att eft fortsatt omfattande valutastöd är nödvändigt för aft bistå Zambia aff fullfölja det ekonomiska reformprogrammet mot marknadsekonomi. Imporfsfödef bidrar aktivt till framväxten av en privat sektor i landet, eftersom valutan fördelas enligf ett marknadsbaserat fördelningssystem. Villkoret för ett fortsatt omfattande valutasföd är dock aff Zambia fullföljer sitt ekonomiska reformprogram säsom överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Härutöver är det svenska förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning och stöd fill centralbanken av befydelse för den ekonomiska reformprocessen.
Förutom det direkta stödet till politiska och ekonomiska reformer anser jag atf den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Zambia på jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Utvecklingen av jordbrukssektorn är central för att uppnå en önskvärd diversifiering av den zambiska ekonomin. Det framtida jordbruksstödet skall anpassas till de nya förhållandena med liberaliserad prissättning och distribution. SIDA:s sföd fill undervisnings- och hälsosektom fyller en viktig funktion som skydd för de svagaste grupperna under sfrukturanpassningsprocessen. Genomförandet av sekforsföden har emellertid försvårats av brister i den zambiska administrationen. Dock utgörs en stor del av hälsostödet av ett kostnadseffektivt basläkemedelsprogram som fått fill resultat atf svenskt sföd tryggar läkemedelsförsörjningen för hälften av landefs hälsocentraler.
Småindusfristödet, som adminisfreras av SWEDECORP sedan eft år tillbaka, har resulterat i atf tekniskt kunnande överförts frän svenska till zambiska företag. Detta stöd bör utvidgas under innevarande år.
Jag föreslår att 255 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver finns beredskap för särskilda skuldlättnadsåtgärder.
Zimbabwe
Zimbabwe genomgär för närvarande sin svåraste ekonomiska och politiska kris sedan självständigheten 1980. Torkan, som drabbat hela södra Afrika, kommer ovanpå de sociala påfrestningarna i spåren av det ekonomiska reformprogram som Zimbabwe genomför med stöd av Världsbanken. Zimbabwe, som normalf är något av södra Afrikas kornbod, har p.g.a. torka tvingats importera basfödan majs. Eftersom en stor del av den utländska valutan har använts till denna import har följden blivit att utvecklingen av def marknadsbaserade systemet med öppna importlicenser stannat av.
Tonvikten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan kostnaderna för den offentliga förvaltningen, inkl. militärutgifterna, skärs ned. Militärutgifterna, som år 1991 utgjorde knappt 8 % av BNP, kan komma atf skäras ned ytterligare som en följd av det glädjande beskedet om fredsavtal i Mogambique. Zimbabwiska soldater har i mänga år bevakat den viktiga transportleden genom Beirakorridoren i Mogambique.
Zimbabwes regering ställs inför stora problem som en följd av torkan och de sociala oroligheter som reformprogrammet har lett till. Förslaget att in föra en enpartistat har strukits frän dagordningen. 1 prakfiken har dock rege- 116
ringsparfief ZANU(PF) knappast någon opposition. Kandidater från oppo- Prop. 1992/93:100
sitionen och oberoende kandidater fick omkring 20 % av rösterna i pärla- Bilaga 4
mentsvalet år 1990. Systemet med enmansvalkretsar gör dock aff endast tre
av 150 parlamentsledamöter tillhör ett annat parti än regeringspartiet. Def
25 år gamla undantagstillståndet har hävts. Rätfsäkerheten och respekten
för de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men def finns fortfarande
brister.
Sveriges bistånd genom SIDA har sedan självständigheten en social profil och rikfas fill landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med def biståndspolitiska målet om demokratisk samhällsutveckling som kärna. Syftet är aft nå de mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Biståndet har gradvis anpassats till strukturanpassningsprogrammen. Importstödet är i huvudsak inriktat pä atf stödja det marknadsbaserade systemet för tilldelning av valuta. Stödet inom de olika sektorerna ligger ocksä i linje med sfrukturanpassningsprogrammet. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till atf fler kvalificerade lärare har sökt sig till landsbygden. Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården fack vare stöd från bl.a. Sverige. Zimbabwes stafisfikmyndighef har nu nätt så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av en statisfikenhet i grannlandet Namibia.
Utanför landramen utgår stöd fill bl.a. rättshjälp, massmedia och miljövårdskurser. I Zimbabwe arbetar ett tjugotal enskilda svenska organisationer. Flera av dem har volontärer på plats. Zimbabwe får dessutom del av svenska bidrag till regionala insatser genom SADC (Southern African Development Community) pä framförallt transport- och teleområdet. Gåvobiståndet via SIDA kompletteras med stöd för utveckling av infrastruktur och näringslivet genom att BITS och SWEDECORP är verksamma i landet. SAREC stödjer bl.a. ett regionalt nätverk av energiforskare.
Energiförsörjnings-, vatten- och miljöproblemen kommer att bli ödesfrågor, inte bara för Zimbabwe, utan för hela regionen. Därför blir insatser inom landets infrastruktur allt viktigare. Framväxten av en konkurrenskraftig privat sektor bör ocksä främjas genom sföd fill sfrukturanpassningsprogrammet. Näringslivets begränsade roll är en stötesten på vägen mot eft fördjupat regionalt samarbete. Zimbabwe tillhör den grupp av programländer som har förutsättningar att utveckla ett bredare samarbete med Sverige genom BITS och SWEDECORP. Jag utgår från att möjligheterna fill detta utnyttjas. Därutöver bör särskilt demokratiseringsprocessen, t.ex. utvecklingen av rättsstaten, och den gradvis ökande respekten för de mänskliga rättigheterna stödjas.
Jag föreslår att 195 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Särskilda skuldlättnadsåtgärder kan bli aktuella under budgetåret, liksom katastrofbistånd. BITS och SWEDECORP bör fortsätta aff utöka sitt samarbete med Zimbabwe. För detta ändamål föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
117 Sydafrika Prop. 1992/93:100
Utvecklingen i Sydafrika mot demokrati är av historisk betydelse och påver- Bilaga 4 kar hela regionen infe bara politiskt utan även i ekonomisk mening. Arbetslösheten och undersysselsättning kommei att bli ett alltmer dominerande problem såväl i Sydafrika som i grannländerna. Trots aff Sydafrika i mänga avseenden är ett rikt land är fattigdomen mycket utbredd, och den ekonomiska tillbakagången i Sydafrika slår hårdast mot de mest sårbara i samhället. Vi ser också under vilka svära betingelser som den politiska reformprocessen sker.
Det förödande våldet i landet har inneburit svåra påfrestningar. Likafullt förefaller det nu finnas skäl till viss optimism. Regeringen och ANC har i början av december hållit bilaterala samtal. En tidsplan för den fortsatta processen lades dessförinnan fram av regeringen med sikte på val vären 1994. Även som ANC förordar val hösten 1993, inte minst med hänsyn till den allt allvarligare krisen i landet, förefaller skillnaderna mellan de båda parterna vara begränsade. Förhoppningen är därför att möjligheterna till en snar kompromiss som ocksä kan vinna stöd av andra partier i Sydafrika skall visa sig goda. En annan ljuspunkt utgörs av närvaron av internationella observatörer och experter som sedan sommaren verkar i Sydafrika.
Sverige har alltsedan 1970-falets början gett finansiellt sföd, som syftat till att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika, över anslagsposten humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska oeh internationella enskilda oiganisationei kanaliseiats till offei för och motståndaie till apartheidpolifiken. Detta humanitära biständ ingår sedan budgetåret 1992/93 i anslagsposten "Demokrati, mänskliga rätfigheter och humanitärt bistånd" och uppgår till 275 miljoner kronor.
Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra komponenter utgörs av rättshjälp samt mediasföd. Under de senaste åren har insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsearbete inför föihandUngaina om inföiandet av demokiati i Sydafiika. Dessa insatser, som direkt främjar demokrati och mänskliga rättigheter är angelägna.
Vissa insatser inom det humanitära biståndet till södra Afrika har mer haft karaktären av medverkan till aff förbättra levnadsvillkor för människor som drabbats av apartheidpolitikens konsekvenser. Dessa insatser kan uppdelas i följande huvudkategorier:
- Undervisning. Stipendier och sföd till svarta utbildningsorganisationer har länge utgjort den största komponenten inom det humanitära biståndet till södra Afrika.
- Socialt stöd. Detta innefattar insatsei inom fiämst hälsoomiådet, miljöfrågor, repafriering, kvinnofrågor, social rådgivning och daghem/förskolor.
- Kultur. I en ökad omfattning ges sföd till olika kulturaktiviteter i en vid bemärkelse.
1 def pågående landprofilarbefet för Sydafrika har förslag lagts fram om ett bredare utvecklingssamarbete med Sydafrika när väl demokratin segrat och en väl fungerande rättsstat börjat utvecklas. En del av ett sådant utveck- 118
lingssamarbete skulle utgöras av ett biståndspaket som bl.a. omfatfade ovan Prop. 1992/93:100 angivna insatsområden men även andra som kan ge ökade sysselsättnings- Bilaga 4 möjligheter. Dessa insatser bör beredas av SIDA. Även för BITS och SWEDECORP förutses möjligheter atf finna samarbetsprojekt av infresse i Sydafrika. På forskningsområdet, där SAREC är verksamt, torde oekså finnas intressanta öppningar med de mer framsfegsvänliga universiteten. Jag vill också påpeka atf många insatser bör kunna genomföras av enskilda organisationer varvid dessa kan finansieras över anslagsposten "Bistånd genom folkrörelser och vissa andra organisationer". Övriga insatser bör beredas av SIDA. Jag förutser säledes ett bredare biståndssamarbete med ett demokratiskt Sydafrika.
Jag föreslär att 240 miljoner kronor ur anslagsposten "Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd" avsätts för olika biståndsinsatser i Sydafrika.
Regionala insatser i Afrika
Sverige har alltsedan det regionala samarbetet i södra Afrika inleddes genom bildandet av SADCC (Southern African Development Coordination Conference) givit detfa ett befydande sföd. Biståndet har syftat till att medverka till regionala förbättringar främst inom transport och kommunikation. Stödet skall ses som en bekräftelse pä den svenska uppfattningen om behovet av regionalt samarbete. Ufan sådant samarbete skulle utvecklingen i södra Afrika vara mindre framgångsrik. Men samarbetet stär inför betydande och avgörande förändringar i samband med demokratiseringen i Sydafrika. Strävan inom regionen är nu atf i stället för att isolera Sydafrika på bästa möjliga sätt integrera Sydafrika i regionen den dag apartheid har avskaffats.
Den förändring av samarbetet som beslutades i augusti 1992 om att utveckla samarbetet frän mer löslig samverkan, SADCC, till mer av en gemensam marknad, SADC, är eff steg i denna riktning. Men alltjämt kvarstår betydande frågetecken, bl.a. förhållandet dll andra regionala samarbetsformer, främst handelsorganisationen PTA.
För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetets framtid. Den vikfigaste och mest omfattande av dessa genomförs i regi av Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och finansieras av Sverige tillsammans med Danmark, Finland och Norge. Även om det är alltför tidigt att dra mer långtgående slutsatser kan jag förutse att det regionala biståndet framöver bör syfta till att skapa förutsättningar för tillväxt och balanserad, utjämnande utveckling. Även stöd fill andra samarbetsformer än SADC kan komma att prövas. Vidare bör det svenska stödet inriktas mot sektorer som har goda förutsättningar att ge konkreta bidrag till den regionala utvecklingen.
Budgetåret 1993/94 bör, enligt min åsikt, ägnas åt att awakta förändring arna och utvecklingen inom Sydafrika, SADC och regionen i övrigt samfi digt som vi planerar det regionala biståndets framfida utformning. Detta mo tiverar en viss neddragning av bidraget. Denna reducering kan avklaras ge nom viss tidsförskjutning för vissa aktuella projekt. Satsning pä upprustning, 119
drift och underhåll bör vidmakthållas. Begränsade nyinvesteringar till vikfiga projekt skall infe uteslutas.
Fördelningen av biståndet mellan länderna är ojämn. Tre länder, Mogambique, Tanzania oeh Zambia har erhållit mer än tvä tredjedelar av bidragen. En bättre balans måste eftersträvas.
Jag finner alltjämt det s.k. Norden/SADCC initiativet intressant. Denna samverkansform, som sköts av SWEDECORP, har dock haft betydande svårigheter att ge konkreta resultat. Förutsättningarna kan komma aff förbättras som en följd av den ökande marknadsanpassningen i många av SADC:s stater och om/när Sydafrika integreras i samarbetet. Det privata näringslivet och andra icke stafliga aktörer bör involveras mer och beredas möjlighet aft driva initiativet vidare.
Inom denna anslagspost finansieras även annat regionalt samarbete i Afrika, främst stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och till samarbete pä Afrikas horn (IGADD). Under budgetåret 1992/93 avsattes 25 miljoner kronor för dessa insatser. Befydande eftersläpningar har uppstått, varför någon påspädning nu inte är aktuell. Utrymme finns dessutom för vissa intressanta regionala initiativ, som exempelvis Global Coalition for Africa.
Jag föreslår en medelsram för regionala insatser i Afrika uppgående till 130 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Östra Afrika
De fre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tillhör regionen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet SADC. Utvecklingen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Kenya kommer allmänna val atf hällas under slutet av december 1992 och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. Uganda strävar efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya innebär extra påfrestningar pä en stagnerad ekonomi men det öppnare polifiska klimat som inträtt under är 1992 kan förhoppningsvis innebära aft ekonomin revitaliseras. Tanzanias ekonomiska utveckling fortsätter aff hindras av en tung byråkrati och reformsfrävandena gär långsamt. Def får effekt för biståndet. Även biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras genom multilaterala organ visar brister ur effektivitetssynpunkt. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stam-motsättningarna med flyktingskaror som följd även om klara förbättringar har skett i det senare landet. Det sammanlagda gåvobiståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP till regionen under budgetåret 1991/92 uppgick till 1 144miljoner kronor inkl. betainingsbalansstöd men exkl. katastrofbistånd.
120 Kenya Prop. 1992/93:100
Beslutet aff avskaffa enpartiväsendet ledde fill att Kenya under är 1992 kom Bilaga 4 atf präglas av partipolitisk tävlan mellan def regerande partiet KANU och olika oppositionspartier. Allmänna val avses äga rum under slutet av december. På def ekonomiska planet vidtog regeringen ätgärder för att vända ett växande budgetunderskott och äter komma igång med ett delvis avstannat reformprogram. Marknadsekonomi utvecklas och regeringens utvecklingspolitik har en tydlig landsbygdsprofil.
Läget vad beträffar mänskliga rättigheter förbättrades under år 1992 och personer, vilka hållits fängslade på polifiska grunder, frigavs. En parlamentarisk utredning gav däremot stöd ät misstankar om aft officiell sanktion givits ät de våldsamma sammanstötningar som ägde rum i delar av landet.
De under år 1992 överlag positiva förändringarna på såväl det ekonomiska som polifiska planet skall ses i ljuset av den vid Världsbankens givarmöte i november 1991 uttryckta misstron mot landets utvecklingspolitik.
Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Bristfälliga mekanismer för insyn och offentligt ansvarstagande har emellertid bildat grogrund för korruption. Det finns anledning atf belysa i vad män biståndet kan ha förstärkt en kulfur där politiska lojaliteter belönas med offentliga investeringar.
Konflikten i Somalia har lett till stora flyktingströmmar. Omkring 400 000 somalier bar tagit sin tillflykt fill östra Kenya. Tillsammans med torkan utgör dessa en exfra social och ekonomisk börda på landet.
Biståndet genom SIDA sammanfaller väl med Kenyas egna satsningar pä landsbygdsutveckling. Ett miljö- och markvärdsprogram har uppvisat goda resultat, påverkat landets egen politik och bidragit fill aft hejda markförstöring. Avtal om stöd till en landsbygdsutvecklingsfond sades upp sedan missbruk av medel påvisats. Fonden erhöll ufländsk finansiering frän Sverige och Danmark.
Mot bakgrund av de positiva förändringar som ägt rum i Kenya under år 1992, är det min uppfattning att förutsättningarna förbättrats för fortsatta biståndsinsatser. Stöd till skuldlättnadsåtgärder bör övervägas när allmänna och korrekta val hållits och under förutsättning av fortsatt reformpolitik. Projektbisfåndets inverkan pä förvaltning och biståndsformens utvecklings-effekter bör kritiskt belysas. Möjligheten av aft övergå till sektorstöd bör prövas och i så fall knytas till reformer inom förvaltning.
Jag föreslår att 105 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Jag ser inga hinder mot atf BITS håller beredskap för u-krediter förutsatt atf villkor för kreditvärdighet är uppfyllda samt att Swedfund fortsätter bereda riskkapitalsatsningar i samriskföretag. Inom ramen för BITS kan tekniskt samarbete och deltagande vid internationella kurser bli aktuella. SAREC:s stöd till forskningsprogram förutses fortsätta. Likaså kommer bidrag att fortsätta utgå till de enskilda svenska organisationer vilka är verksamma i Kenya.
Tanzania
Det ekonomiska strukturanpassningsprogram, som Tanzania genomför se dan år 1986, fortgår men i långsamt tempo. Positivt är aft tillväxttakten har 121
ökat sedan reformerna inleddes, men den ligger fortfarande endast något Prop. 1992/93:100 över befolkningstillväxten. Den rådande bristen på energi kan hota fillväxt- Bilaga 4 takfen. Eff antal reformer har genomförts för att minska obalanserna i ekonomin. Utrikes- och inrikeshandeln har liberaliserats och priskontrollen pä de flesta varor har upphört. Under är 1992 har framsteg gjorts främst vad gäller liberalisering av växelkurssystemet och valufahandeln. Reformering av den finansiella sektorn har inletts genom aft utländska banker nu tilläts atf etablera sig i landet. På andra områden gär reformerna betydligt långsammare och reformbehoven är fortfarande mycket stora. Det gäller främst den nödvändiga omstrukturering inklusive privatisering av de mänga ineffektiva sfatiiga företagen. Statsförvaltningens svaga kapacitet försvårar reformprocessen.
En politisk reformprocess har inletts. I maj 1992 undanröjde parlamentet de konstitutionella hindren för ett flerpartisystem. Detta skedde efter att den särskilda kommission, som tillsattes under är 1991 för aft utreda frågan, lekommendeiat att legeringspartiefs monopolsfällning skulle upphöra. Ett anfal partier har registrerat sig. Def är dock ännu oklart när de försfa fria valen kommer atf hällas. Tidpunkten för ordinarie parlamentsval är satt till år 1995.
Generellt är respekten för mänskliga rättigheter god. Rapporter om missförhållanden förekommer dock, främst från polishäkten. Utrymmet för den polifiska oppositionen aft komma till fals har ökat under def gångna året oeh debatten i massmedia har blivit friare.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem som kännetecknar fattiga länder i ekonomisk kris. Den administrativa mot-tagarkapacifefen är mycket svag. Tanzania är dessutom mycket biståndsberoende. Mångfalden av givare och projekt har gjort aft biståndet är svårt att samordna och utnyttja effektivt. Biståndet har dessutom varit dåligt inordnat i den tanzaniska statsbudgeten, vilket försvårar samordning och överblick. Vissa framsteg har dock gjorts vad gäller ökad samordning av det sammanlagda biståndet och ett ökat tanzaniskt ansvar för denna.
Det är angeläget atf def svenska biståndet fortsätter sin inriktning på att stödja den pågående polifiska och ekonomiska reformprocessen. För att stödja övergången till marknadsekonomi är det importsföd som givits av stor vikt. Imporfsfödef syftar fill aft möjliggöra den import som är nödvändig för ekonomisk tillväxt. Imporfsfödef kanaliseras nu helt genom def marknadsbaserade ÖGL-sysfemef. Landets betungande skuldbörda kräver också olika typer av skuldlättnadsåtgärder.
Samtidigt med detta vill jag peka på det betydelsefulla i att dialogen med Tanzania om behovet av nya ekonomiska och politiska reformer fortsätter med betoning pä ökad effektivitet. Reformtakten måste öka och konkreta åtgärder vidtas frän regeringens sida vad gäller reformer av statsförvaltningen och omstrukturering och privatisering av statliga företag. Jag välkomnar atf en viss rörelse i den riktningen nu börjar ske.
Utöver det direkta biståndet för strukturanpassning och demokrati anser jag aff stöd främst bör utgä till de sociala sektorerna och till infrastruktur. Dessa sektorer har särskilt drabbats av den ekonomiska krisen.
Jag föreslår att 445 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom 122
SIDA. Därutöver är det av stor vikt atf biståndet under landramen komplef- Prop. 1992/93:100 teras med säväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för atf främja Bilaga 4 en demokratisk utveckling. BITS och SWEDECORP bör undersöka hur deras samarbete med Tanzania skulle kunna ökas. Enskilda organisationers verksamheter bör fä fortsatt stöd.
Uganda
Uganda har alltsedan år 1987 bedrivit en ekonomisk reformpolitik med syfte att återhämta landet från def ekonomiska och sociala förfall som följde i spåren av fidigare års inbördeskrig. Regeringen har, trots påfrestningar, i det stora hela hållit fast vid reformpolitiken och vidtagit en rad åtgärder för aff liberalisera ekonomin. Det överskuggande problemet utgörs av en betungande skuldfjänst i huvudsak riktad fill Bretton Wood-institutionerna. Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutareserv. Skuldfjänsfen översteg under år 1992 de tofala exportinkomsterna.
Ugandas regering har sin förankring i den tidigare nafionella motståndsrörelsen, som inom sig rymmer företrädare för olika partiriktningar. Partipolitisk verksamhet är dock ännu infe tilläten. Eff författningsarbete pågår som bland annat förväntas behandla frågan om införande av flerpartisystem. En relativt öppen politisk debatt förekommer.
Läget vad avser mänskliga rättigheter har föranlett kritik från internationella medborgarrättsgrupper. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer fängslade ufan rättslig prövning. Myndigheterna har varit långsamma med aff utreda och offentliggöra sina rön vad avser anklagelser om övergrepp förövade av armén i de nordöstra delarna av landet. Aff döma av rapporter synes dessa övergrepp ha minskat i omfattning delvis beroende på aff konflikten med rebellgruppper avtagit. Def finns dock anledning att fortsätta bevakningen av läget för mänskliga rättigheter.
Statsbudgeten utgör en relativt liten andel av landefs BNP. Förvaltningen är svag och medel avsatta för sociala insatser utnyttjas inte till fullo. Militärutgifterna utgör en ansenlig del av budgeten men nedskärningar har på sistone företagits. Från svensk sida har bidrag lämnats fill eff program för demobilisering av soldater.
Det svenska biståndssamarbetet med Uganda syftar fill aff stödja landets ekonomiska reformpolitik, aff bidra fill en förbättrad rättssäkerhet och atf grundläggande sociala behov kan tillgodoses.
Jag anser att ett fortsatt samarbete med Uganda är motiverat med hänsyn fill behoven och fill landets marknadsorienterade utvecklingspolitik. Pä miljöns område är landstudien inom ramen för konvenfionen frän Rio-konferensen av stor befydelse för landefs utveckling. 1 fräga om mänskliga rättigheter menar jag atf en uppriktig dialog och praktiskt samarbete är den kombination med vilken Sverige bäst kan stödja en positiv utveckling i Uganda. Sveriges uppfattning om pluralism och flerpartisystem bör åter klargöras för Ugandas regering.
Jag välkomnar den översyn som SIDA företagit av def hittillsvarande bi ståndet och anser det angeläget atf vi inom ramen för det framfida samarbe tet när fram til! väl sammanhållna biståndsinsatser. Dessa insatser bör äter- 123
spegla de frägor som givits utrymme för i biständsdialogen. Eff fortsatt samarbete med internationella organ förutses. Jag förutser också fortsatta bidrag till stöd för minskning av Ugandas skuldproblem givet att reformpolitiken vidmakthålls och aft respekten för de mänskliga rättigheterna förbättras. Regeringen har på BITS forslag godkänt krediter som är förmånligare än normalt för att Sverige skall kunna bistå i ett större kraffförsörjningsprojekt i Uganda.
Jag föreslär atf 85 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Afrikas horn
Inbördeskrig och allmän instabilitet har med varierande intensitet under de sisfa åren underminerat möjligheterna för ekonomisk tillväxt i Afrikas horn. Slutet pä kriget i Etiopien ger dock förhoppningar om en lugnare framtid även om tecken finns pä ökande motsättningar mellan olika folk och regioner. I Eritrea räder lugn och processen mot självständighet fortgår som planerat. I Sudan utgör regeringens hårda fundamentalisfiska hållning eft allvarligt hinder för hjälparbetef. Rapporter finns om stor nöd i de södra delarna men av säkerhetsskäl har def mesta hjälparbetet avbrutits. Somalia är ett särfall. Där råder total laglöshet och anarki efter president Siad Barres fall för ca två år sedan. Landet saknar regering och fungerande administration. Klansfrid i kombinafion med torka ligger fill grund för den allvarliga svältkatastrofen och endast genom massiva hjälpinsatser frän Internationella Röda Kors-kommittén och FN har massdöd undvikits. Den svenska hjälpen har huvudsakligen förmedlats genom dessa organisationer. I början av december påbörjade FN och USA en operation för aff rädda Somalias svältande befolkning. Sverige kommer aff ingå i operationen med en sjukvårdsenhet. Jag ser framför mig ett fortsatt intensivt hjälparbete för att lindra den värsta nöden men ocksä som stöd för de människor som kan ätervandra till sina hembyar. Sverige ger också ett bidrag till försoningsprocessen genom att stödja Liv och Fredsinsfitufets arbete. Sammanlagt utbetalades under budgetåret 1991/92 292 miljoner kronor genom BITS, SAREC, SIDA och SWEDECORP.
Etiopien
Etiopien är inne i en fas av stora politiska och ekonomiska förändringar. En övergångsregering under ledning av president Meles Zenawi har bildats efter Mengisfuregimens fall i maj 1991. Den styr landet fram fill dess att nationella val, vilka planeras äga rum år 1993, har genomförts. En utveckling mot regionala styrelseformer baserade pä folkgrupper och etnisk bakgrund pägär. Det är oklart vilket förhållande de regionala organen kommer aft ha till centralmakten. Regionala val hölls i början av sommaren 1992 under slit-
ningar partierna emellan. Det partisammansatta beslutande nafionella rädet Prop. 1992/93:100
har splittrats. Trots dessa avhopp fortskrider förberedelserna för allmänna Bilaga 4
val.
Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter Mengistus fall men är infe fillfredsställande. Ett antal personer fortsätter att hållas häktade utan besked om rättslig prövning. Rapporter om strider mellan folkslag förekommer. Den nafionella stadga, som fills vidare ligger fill grund för landets styre, inkorporerar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Regeringen har ocksä skrivit under FN:s barnkonvention.
Tillsammans med Världsbanken har övergångsregeringen utarbetat eff strukfuranpassningsprogram med en omfattande reformering av ekonomin som innebär marknadsanpassning och privatisering. Eft krisprogram under Världsbankens ledning har därutöver inletts. Brisfen på ufländsk valuta är akut, och utan eft omfattande inflöde av kapital kan ekonomin knappast komma igång. 1 oktober devalverades valutan efter kraftiga påtryckningar från givarna.
Under övergångsperioden fram fill valen kommer det svenska biståndet genom SIDA aff successivt ses över och koncentreras till insatser som har direkt betydelse för det långsiktiga utvecklingsarbetet. Def ska fokuseras på hushållning av naturresurser på landsbygden, miljö- och markvärd, sociala förbättringar vad gäller undervisning, mödravård och befolkningsfrågor. En tredjedel av landramen har använts fill katastrof- och återuppbyggnadssföd
Trots svårigheterna atf bedriva bistånd i Etiopien har flera av programmen uppvisat posifiva resultat. Mottagningskapaciteten har varit hygglig. Stödet till undervisningssektorn har bidragit fill aft ca en tredjedel av de etiopiska barnen går i primärskolan och atf flera tusen skolor har byggts. Landsbygdens hälsovärdscentraler har fått utrustning för enkel mödra- och barnahälsovård. Utbildade tekniker inom skogsprogrammet förvänfas få en nyckelroll i skogspolitiken. En femtedel av befolkningen i de östra regionerna har fått tjänligt dricksvatten.
Övergångsregeringens tydliga vilja aft utveckla landet i demokratisk riktning innebär atf det långvariga samarbetet har kommit in i ett nyft och positivt skede. Jag anser atf man bör ta fasta på de signaler till förändring som finns. Samtidigt måste vi noga följa demokrafiseringsprocessen. Def finns oroande tecken på atf respekten för de mänskliga rättigheterna fortfarande brister och atf häktningar utan rättegäng förekommer.
Biståndet bör dessutom inriktas pä att stärka den demokratiska processen, särskilt framväxten av en rättsstat, och respekten för de mänskliga rättighe terna. De ekonomiska reformerna bör uppmuntras. Den ökade politiska sta biliteten innebär att en ökad andel av biståndet kan gå över frän rena katast rofinsatser fill långsiktiga utvecklingsprogram. Behovet av katasfrotbjälp kommer dock att vara fortsatt stort med tanke på den stora gruppen intern flyktingar, flyktingar från inbördeskrigen i grannländerna och torkan. Stora insatser krävs för atf motverka avskogning, jorderosion och markförstöring för att säkra en framtida jordbruksproduktion. Eftersom Etiopien är ett av världens fattigaste länder mäste stora resurser till för att fä igång en bärkraf tig ekonomisk utveckling. Ett befydande sföd bör också ges för återuppbygg nad av landet. Befolkningsfrågorna bör vara eff prioriterat område. Det är 125
viktigt atf fa hänsyn fill sambandet mellan en växande befolkning och den ekonomiska och sociala utvecklingen. FN kan spela en viktig roll när det gäller att samordna det internationella biståndet.
För närvarande beviljar inte BITS u-krediter fill Etiopien men eff undantag gjordes under budgetåret i form av eff beslut om en delfinansiering av sockerbruket i Fincha. Kombinafionskrediten är på 68,6 miljoner kronor varav 38 miljoner kronor i gåvobistånd, vilket är en högre andel än vanligt.
Med hänsyn till def ovanstående föreslår jag att en medelsram på 130 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA. Beredskap för katastrofinsatser bör finnas.
I Eritrea har förberedelser inletts för den folkomröstning som skall äga rum under är 1993 och som kommer aff avgöra landefs formella status i relation till Etiopien. I awaktan på detfa beslut ges svenskt bistånd fill Eritrea via internationella och svenska enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 planeras insatser om ca 50 miljoner kronor i form av katastrof- och äteruppbyggnad.sinsatser och i form av stöd fill energisektorn. Eff framfida biständ till Eritrea är under beredning. Även för budgetåret 1993/94 föreslås biståndet finansieras över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Västra Afrika
Väsfra Afrika består av eft stort antal sinsemellan snabbt varierande länder med Nigeria som def största landet i Afrika sett fill folkmängden. Under år 1992 fortgick här som i övriga Afrika en polifisk förändringsprocess men under något stillsammare former. Tillväxten i ekonomin var för det oljerika Nigeria och för Ghana relativt god. För andra länder som Elfenbenskusten och Sahelländerna har låga råvarupriser och svagheter i den inhemska ekonomiska politiken inneburit lägre tillväxttal i ekonomin. Ökenspridning oeh markförstöring har blivit stora problem. Regionala infegrationssfrävanden fortgår bl.a. med sföd av Världsbanken. Guinea-Bissau och Kap Verde, är samarbetsländer och mottar ett relativt omfattande bistånd från SIDA. BITS har viss verksamhet i regionen. Det sammanlagda biståndet fill regionen västra Afrika uppgick budgetåret 1991/92 till 23 miljoner kronor.
126 Guinea Bissau Prop. 1992/93:100
Under är 1992 har den demokrafiska utvecklingen tagit ytterligare sfeg tJnaga 4 framåt i Guinea Bissau. 1 enlighet med de ändringar i konstitutionen som genomfördes i maj 1991, har nu grunden lagts för införandet av ett flerpartisystem. Ett tiotal partier har bildats. Den politiska debatten har intensifierats tack vare införandet av eft antal nya lagar på informationsområdet. Valen fill parlament och presidentämbetet har skjutits upp, och väntas nu äga rum under senvåren 1993. De allmänna fri- och rättigheterna har förstärkts och respekten för mänskliga rättigheter har förbättrats under de senaste åren.
Den ekonoiniska utvecklingen i Guinea Bissau gär långsamt. Ekonomin lider av stora strukturella problem som den guineanska regeringen hiftills varit oförmögen att åtgärda. Utvecklingen mot marknadsekonomi gär trögt, och regeringen har ännu infe tagit de nödvändiga besluten för att genomföra eft systemskifte. Reformviljan fortsätter att vara svag. Världsbanken och majoriteten av givarsamfundet har därför uttalat kritik på denna punkt.
Det svenska utvecklingssamarbetet har som syfte att främja ekonomisk tillväxt genom att stärka landets kompetens och stödja institutionsuppbyggande inom olika sektorer som landsbygdsutveckling, industri och undervisning. Trots successiva förskjutningar av biståndet kan effektiviteten i biståndet ifrågasättas. Jag bedömer att en ytterligare koncentration av insatserna inom SIDAs landprogram skulle öka effektiviteten i vårt bistånd.
Mot bakgrund av den svaga förvaltningen bör insatser av institutionsuf-vecklande och kompetensfrämjande karaktär dominera i det svenska stödet. Detfa stöd genom SIDA bör kunna kompletteras med guineanskt deltagande i BITS internationella kurser, där så bedöms möjligt. SWEDE-CORP:s stöd fill industrisektorn bör noga övervägas innan eft nytt avtal tecknas för 1994.
Jag anser vidare att resurser bör avsättas för att stödja den demokratiska processen.
Jag förutser eff fortsatt stöd till de svenska enskilda organisationer som arbefar i Guinea-Bissau.
Det svenska biståndet till Guinea Bissau kommer atf ses över. Resulfaten av hittillsvarande insatser är infe tillfredsställande. Jag föreslår aft 45 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Översynen av biståndet bör ge underlag för hur man på effektivaste sätt ska kunna stödja eft fattigt land som Guinea Bissau.
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Kap Verde Prop. 1992/93:100
Sedan Kap Verde höll sina försfa flerparf ival i januari 1991 har den nya rege- tSnga 4 ringen arbetat för aff förankra demokratin genom atf flytta besluten närmare invånarna och minska centralmaktens sfarka roll. I slutet av 1991 genomfördes som eff led i decentraliseringen av förvaltningen kommunalval. Def politiska debattklimatet är gynnsamt och respekten för mänskliga rättigheter god.
Trots aff resursbasen är mycket svag i Kap Verde så har man genom en förhållandevis effektiv administration och eff generöst biständ åstadkommit goda ekonomiska resultat. Skuldbördan är hanterlig, och de makroekonomiska obalanserna har varit relativt små.
Reformering av den tidigare ekonomin i riktning mot införandet av marknadsekonomi fortgår. Juridiska förutsättningar för privat företagsamhet finns och privatisering har inletts. Under hösten 1992 presenterade regeringen en fyraårig utvecklingsplan.
Sverige är den störsfa bilaterala givaren i Kap Verde. Biståndet syftar till att stödja den ekonomiska tillväxten. Den svaga resursbasen gör atf sföd till import är en förutsättning för överlevnad. Den fria form av imporfsföd som Kap Verde erhåller från Sverige förutsätter dock atf landet har en kompetent motfagarsfrukfur, och atf landet kan leva upp fill de krav som SIDA ställer på regelbunden uppföljning och utvärdering. Införande av eff fritt valuta-allokeringssystem bör ocksä vara avgörande för ett fortsatt stöd, och en generell avstämning med de nya riktlinjerna för importstöd bör göras. Den översyn av iniportstödet som SIDA planerar att genomföra 1993 bör ligga till grund för beslut om SIDA-biståndets fortsatta utformning. SIDA bör överväga atf komplettera studien med en utvärdering av personal- och konsultfondens verksamhet.
Jag föreslår atf BITS och SWEDECORP bevakar utvecklingen i Kap Verde, i syfte aff se vilka möjligheter som föreligger för en utveckling av respektive myndighets verksamhet i landet. Insatser av SAREC välkomnas också. Svenska enskilda organisationers verksamhet är mycket uppskattad i Kap Verde och en ökning av deras insatser ser jag positivt på.
Landramen för Kap Verde har tillåtits öka till en alltför hög nivä. Följden har blivit atf betydande reservationer ackumulerats. Jag föreslär därför en betydande neddragning av landramsbeloppef under verksamhetsåret med hänsyn till landets begränsade mottagningskapacitet och för att minska den uppkomna reservationen på 75 miljoner kronor. Jag föreslär atf 20 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA.
128 Latinamerika
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Centralamerika
År 1992 innebar fortsatfa framsteg för freds- och demokrafiseringsprocessen i Centralamerika. Fram till valen vid mitten av 90-talef ställs dock denna posifiva utveckling på prov då flera länder går igenom sin andra fria valprocess. Konstitutionella reformer och inlemmandet av fidigare gerillarörelser i den demokrafiska processen ställer krav på institutionella förändringar och uppbyggnad av nya demokrafiska strukturer. En fortsatt positiv politisk utveckling kan hämmas av auktoritära traditioner och militärens inflytande över den politiska processen; centralisfiska traditioner och svagt lokalt självstyrelse; brister avseende civila och politiska rättigheter; ineffektiv offentlig förvaltning; korruption; svaga och oprofessionella medier; outvecklad fördelningspolitik m.m.
Befolkningens ökning förväntas vara större än den ekonomiska, varför den reala tillväxten tros utebli under överskådlig fid. Fram fill sekelskiftet beräknas befolkningen ha ökat från 29 miljoner fill 38 miljoner. Befolkningsökningen ställer den sociala omsorgen inför stora påfrestningar. Om inte betydande framsteg görs beräknas antalet fattiga vid sekelskiftet uppgå till 24 miljoner.
Befolkningsökningen utgör också en press på naturresurserna. Miljöproblemen blir alltmer akuta till följd av överdrivet bruk av kemikalier, illegal eller oplanerad skogsawerkning och brist på dricksvatten. Samtidigt är behoven av investeringar i infrastruktur betydande, infe minst på energiområdet.Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP 619 miljoner kronor fill Centralamerika budgetåret 1991/92.
Regionala insatser
Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja och befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar övergången fill fred och demokrati och undanröjer de underliggande konfliktorsakerna. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen och utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter, varav det långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör def viktigaste inslaget. Bilaterala samarbeten finns även med Costa Rica och i El Salvador bereds insatser som kan gynna ett fortsatt framgångsrikt genomförande av fredsavtalet från januari 1992.
De av riksdagen år 1991 fastställda riktlinjerna för biståndet till Latinamerika är väl anpassade till förhållandena i Centralamerika. Dessa mål kan med fördel synkroniseras med de mål och riktlinjer, som fastställdes i Agenda 21 vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro, 1992.
129 Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har pågått i ett drygt Prop. 1992/93:100 decennium. 1 ljuset av den positiva utvecklingen i regionen stär samarbetet Bilaga 4 nu inför en ny fas. En profil för det fortsatfa samarbetet med Centralamerika har under året utarbetats inom Utrikesdepartementets avdelning för utvecklingssamarbete. Def har skett i nära samarbete med bl.a. biståndsmyndighe-fer, enskilda organisationer och ambassaderna i regionen. I profilen anges en strategi och färdriktning för det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika för de närmaste tio åren. Efter bearbetning och förhandlingar med intressenter säväl i Sverige som i Centralamerika skall samarbefsprofilen utgöra grund för regeringsbeslut under våren 1993.
Utgångspunkten för samarbetet med Centralamerika är att det skall vara säväl anpassningsbart som långsiktigt och möfa krav på effektivitet och resultat. Detta skulle främjas av aft en enda anslagspost tillskapas lör SIDA:s insatser i regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i Costa Rica och landramen för Nicaragua. Jag avser atf återkomma till denna fråga i propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i biståndet. Till detfa kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra ändamälsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter eff utvecklat samspel mellan samtliga bisfändsmyndigheter och ett gradvis ökande engagemang från BITS, SWEDECORP och SAREC. Enskilda organisationer förväntas även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom samarbetet med FN-organisationerna, de internationella finansieringssystemen, EG och andra biståndsgivare.
Nicaragua
Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och sedan år 1982 tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Men även SAREC och SWEDECORP stöder insatser i eller med anknytning till Nicaragua.
Goda resultat i genomförandet av den ekonomiska politiken, kraftfulla ansträngningar fill försoning, fred och demokratisering, djupgående strukturförändringar i förening med tämligen god mottagarkapacitet ger grund för att föreslå en fortsatt hög nivå på landramen.
Samarbetet med Nicaragua har tvä huvudsakliga inriktningar. Den ena omfattar insatser för aft befästa demokratin och försoningsprocessen, bland annat genom kraftfullt stöd fill decentraliserade sociala insatser som lokala hälsoprogram, lokal utveckling, sfrafegistöd för utveckling av sociala sektorer, rättsväsendet och kultursektorn.
Den andra huvudlinjen är sföd fill def ekonomiska reformprogram vars syfte är atf skapa förutsättningar för ekonomisk stabilitet och tillväxt. I detta ingär bland annat skuldlättnadsåtgärder, stöd till energisektorn och insatser inom områdena skog och miljö.
130 El Salvador Prop. 1992/93:100
Fredsavtalet i El Salvador förutsätter betydande stöd frän omvärlden för de- Bilaga 4 mobilisering, återvändande- och sysselsäffningsprogram. Civila myndigheter, till sföd för en demokratisk samhällsutveckling och till skydd för de mänskliga rättigheterna måste tillskapas eller reformeras. Förenta Nationerna spelar en stor roll i El Salvador både som fredsmäklare och som aktör i återuppbyggnadsarbetet. En framgångsrik fredsprocess i El Salvador gör att medel pä sikt kan omfördelas från akuta nödhjälpsinsatser fill utveckling och institufionsuppbyggnad. Sverige har ställt i utsikt en summa motsvarande 60 miljoner kronor per år under de kommande tre åren för insatser fill stöd för fredsavtalet. Vid sidan av fredsarbetet görs stora ekonomiska reformansfrängningar. På sikt kan en övergäng frän krig till fred ge detta krigshärjade land en betydelsefull ekonomisk roll i regionen.
I El Salvador är def därför angeläget atf fram till valet 1994 stödja specifika insatser med def särskilda syftet aft skapa förutsättningar för eff fortsatt framgångsrikt införlivande av det fredsvtal, som undertecknades i januari 1992. I första hand avses insatser med inriktning på demokrafiska reformer och mänskliga rättigheter. I takt med atf fredsprocessen utvecklas är förhoppningen aff förutsättningar skapas för ytterligare inslag i samarbetet, genom SIDA och övriga bisfändsmyndigheter.
Costa Rica
För Costa Rica föresläs aff SIDAs samarbete inriktas pä fortsatta miljöinsatser samt en utfasning av programmet för socialt bostadsbyggande. Därtill förutses fortsatt tekniskt samarbete genom BITS, forskningssamarbete genom SAREC samt företagsutveckling och handelsfrämjande insatser genom SWEDECORP
Jag föreslår atf medelstilldelningen för Utvecklingssamarbete med Centralamerika budgetåret 1993/94 uppgår till 405 miljoner kronor, omfattande följande anslagsposter:
Regionala insatser 135 miljoner kronor, innefattande även bilaterala insatser i Costa Rica
Landprogram Nicaragua, 270 miljoner kronor, varav hälften avser stöd till det ekonomiska reformprogrammet i form av sföd fill betalningsbalansen.
Därfill kommer insatsen fill sföd för fredsprocessen i EI Salvador, 60 miljoner kronor. Medel för dessa ändamål anvisas under anslagsposten Mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd.
131 Sydamerika
Sydamerikas länder sfyrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga atf hantera svära politiska problem har manifesterats i länder som Chile, Bolivia oeh Brasilien. 1 Paraguay har viktiga sfeg tagits mot demokrati. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstiftande församling. Def senaste året har emellertid också uppvisat bakslag. I Peru upplösfe president Fujimori parlamentet och satte en bräcklig demokrati ur funktion. 1 Colombia överskuggas politiska framsteg av fortsatta politiska våldsdåd förövade av myndigheter, gerilla och narkotikamaffia. I Venezuela har försök till militärkupper genomförts.
Glädjande är atf ett trendbrott kan skönjas i 80-talets ekonomiska nedgång i Sydamerika. Ekonomiska reformprogram har genomförts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat nedbringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska strukturen inletts. Statens roll har omdefinierats, förutsättningar för långsiktigt företagande förbättrats. Reformpolitik har börjat ge utdelning i form av reell ekonomisk tillväxt. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt styre ekonomiska reformer. Dessa länders överenskommelse med Brasilien och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mereosur, visar pä en ny attityd till ekonomisk utvecklingspolitik. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till Sydamerika 188 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 92 miljoner kronor och genom BITS 77 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Sveriges biståndssamarbete med Sydamerika syftar till att underlätta för demokratiska regeringar atf bedriva ekonomisk reformpolitik och föra en nydanande utvecklingspolitik. Eft bärande motiv är att ge stöd åt en fortsatt demokratisk samhällsutveckling i regionen.
Inom regionen ges prioritet åt utvecklingssamarbete med Bolivia och Chile. Tekniskt biständ genom BITS lämnas även till Ecuador och Uruguay och forskningssamarbete genom SAREC bedrivs med Argentina och Uruguay. Även SWEDECORP har verksamhet i dessa länder. Stöd till den inledda demokratiseringen i Paraguay kan framöver bli aktuellt. Insatser till värn för gatubarnen i bl.a. Brasilien är under beredning. SIDA utbetalade under budgetåret 1991/92 92 miljoner kronor för olika insatser i Sydamerika.
I mars 1992 undertecknades ett avtal om biståndssamarbete mellan Sverige och Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv angavs stöd till en lovvärd reformpolitik och stärkande av demokratiska institutioner.
Bolivia bedriver sedan är 1985 ett långtgående ekonomiskt reformprogram. Sedan kraftfulla ätgärder vidtagits för att stabilisera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Ekonomin har liberaliserats och centralbanken intar en obe-
roende ställning. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom Prop. 1992/93:100 näringslivet har upphört och ersatts av en politik för atf stärka betingelserna Bilaga 4 för eff fungerande privat näringsliv. Offenfliga utgifter omprioriteras för sociala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna.
Def finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpolitiken men missnöje över politiken har givit näring åt populistiska strömningar. Allmänna val planeras till mitten av 1993. Läget vad avser mänskliga rättigheter är tiUfredstäUande.
Det utökade samarbetet med Bolivia växer successivt fram och kan förvänfas nå sin nivä under budgetåret 1993/94. SIDA:s verksamhet inriktas i huvudsak på sociala sektorer och bör företrädesvis lämnas i form av programbiständ avhängigt reformer inom berörd förvaltning. Samarbete söks med utvecklingsbanker och FN-organ. Def kan vidare bli aktuellt atf stödja bärkraftiga insatser för aft främja alternativ till kokaodlingar samt insatser till stöd för ursprungsbefolkningens rättigheter.
BITS tekniska samarbete förutses fortsätta oeh kan även komma att utvidgas till miljö- och skogsområdet. Jag håller inte för uteslutet att prövning av u-krediter kan bli aktuellt. Jag förutser bidrag till skuldlättnadsåtgärder förutsatt aft reformpolitiken vidmakthålls. I samband med uppföljande överläggningar med företrädare för Bolivia kan en översyn av gällande riktlinjer för samarbetet bli aktuell.
Chiles övergång mot demokrati fullföljs i och med att landet går till allmänna val i slutet av 1993. Med sin politik av nationell försoning har landet visat prov pä stor förmåga att hantera arvet efter åren av diktatur. Chile har fört en framsynt ekonomisk politik. Inom ramen för ekonomisk stabilitet och med stöd av en skattereform har man satsat offentliga medel för atf minska de stora sociala klyftorna i landet.
Sverige har sedan år 1990 lämnat ett betydande men tidsbegränsat biständ för upprustning av skolor i eftersatta områden samt till bostadsprojekt med inslag av självbyggeri. Skolprogrammet anses framgångsrikt och har blivit mönsterbildande för ett större nationellt program. Bostadsprojektet är def ännu alltför tidigt att utvärdera resultaten av.
Dessa sociala insatser har varit ägnade att stödja den civila regeringen i ett inledningsskede och nya finansiella åtaganden utöver redan avtalade kommer inte atf göras. Jag förutser också att kulturbiständet avslutas. En utvärdering av det kvinnoinriktade programmet skall göras. Ambitionen är att stöd av detta slag skall ges även i fortsättningen.
I linje med de överläggningar som hållits med Chiles regering inriktas det fortsatfa samarbetet på ett utökat tekniskt bistånd genom BITS. En uppföljning av en beviljad ramkredit får visa om denna biståndsform även bör bli aktuell framöver. SWEDECORP intar en aktiv hållning. Ett utökat samarbete genom SWEDECORP kan förväntas verka befrämjande på näringslivssamarbetet mellan Chile oeh Sverige. SAREC:s forskningssamarbete med chilenska forskningsrådet förväntas fortsätta under begränsad tid. Stödet till samhällsvetenskapliga institutioner, vilket växte fram under åren av milifär-regim, bör prövas utifrån övergripande prioriteringar i SAREC:s stöd för samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika.
1 Paraguay pågår en process mot demokrati. En ny författning har frätt i 133
kraft oeh givit starkt skydd åt de politiska och medborgerliga rättigheterna. Prop. 1992/93:100 Allmänna val till presidentämbete och parlament planeras fill mitten av Bilaga 4 1993. Jag finner det angeläget aft stödja dessa demokratiska tendenser och förutser eff begränsat samarbete genom SIDA, företrädesvis tillsammans med internationella organ.
Med def ovan sfående som grund föreslår jag atf anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika uppgår till 95 miljoner kronor.
Asien
Asien är en kontinent med stora paradoxer. Den besitter mer av extrem välfärd och fattigdom, fillväxt och utveckling än någon annan kontinent. Den innehåller sju av de snabbast växande ekonomierna i världen liksom också världens fattigaste i BNP per capita. Den har över dubbelt så mänga absolut fattiga som hela Afrika. I Asien bor närmare 60 % av världens befolkning och närmare 40 % enbart i Kina och Indien. Många länder i Sydostasien utvecklas i snabb takt till industriländer. I Indokina sker en successiv omläggning av politiken i riktning mot marknadsekonomi. Sydasien har en positiv ekonomisk utveckling men fattigdomen är fortfarande stor. I några länder finns interna oroshärdar som äventyrar den långsiktiga utvecklingen. I vissa fattiga länder (Nepal och Mongoliet) har utvecklingen för försfa gången vänts i en demokratisk riktning. Med upplösningen av Sovjetunionen har antalet självständiga stater ökat.
Till Asien hör även Mellanöstern. Ett humanitärt bistånd till Västbanken och Gaza, Libanon, Iran, Irak, Jemen och Jordanien fortgår genom FN-organet UNRWA och bilateralt genom SIDA och i någon mån BITS.
Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser
Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete en studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte aft ge en plattform för överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfattats i rapporten: In Support of Asian Development - Asian Development Trends: Lessons learned and the experience of donors - A basis for a Swedish agenda.
Utredningen
Studien har fre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar utvecklingen i ett anfal asiatiska stater under perioden 1950-1990. Den andra avser tio större givares politik och biständ i ljuset av den asiatiska utvecklingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras särskilt angelägna omräden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle kunna modifiera sift biständspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k. landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks.
Studien konstaterar aff ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp el ler satsningar infe minst pä människornas utveckling och välfärd, särskilt ge- 134
nom utbildning, vilket bidragit till en successiv demokratisering. Det bör Prop. 1992/93:100 även noteras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad. Utbild- Bilaga 4 ning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi.
De framgångsrika staterna har tveklöst satsat pä tillväxt, vilken genom tidigt insatta åtgärder såsom jordreform och den stora satsningen pä utbildning resulterat i bekämpning av fattigdom och i rimligt fördelad välfärd. Bi-ständsrelaferat ekonomiskt samarbete spelar en stor roll.
Demokratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter och miljön framstår som grundläggande för en långsiktigt stabil utveckling men har, liksom i industrialiseringens Europa, ofta följt efter påbörjad ekonomisk utveckling.
I Asien finns även länder med missriktad detaljplanering och -reglering, ofta kombinerad med importsubsfifutionspolifik, låg fillväxt, kvarvarande och omfattande fattigdom, och ofta dålig index för mänsklig utveckling.
Studien pekar på möjligheten av ökad samverkan mellan givarna. Policy-dialog och institutionellt inriktat stöd liksom satsningar på infrastruktur och bredare samarbete framstår som angelägna. En fortsättning på den inledda samarbetsdialogen med Japan rekommenderas.
Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer och institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling, sföd fill gott regeringsutövande som viktigt medel aft stödja en utveckling i demokratisk riktning. Den har en serie slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndighetema och den svenska resursbasens institutioner och företag.
1 en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och omräden identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas. Folkrörelsernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts.
Föredragandens överväganden
Jag ser Asienstudien som eff viktigt led i en process som kan effektivisera vårt bistånd till Asien och öka våra möjligheter till effektivare samverkan med andra givare.
Asien representerar en heterogen samling länder där det finns exempel på såväl dynamisk utveckling som utbredd fattigdom. Det finns därför en risk med atf göra alltför breda generaliseringar. Med detta förbehåll vill jag ändå erinra om att kontinenten har den största andelen av världens fattiga.
Utredningen betonar tillväxtens och def ansvarsfulla ledarskapefs bety delse för framgång. I de mer progressiva länderna har en stabil makro-eko- nomisk politik och en framsynt investeringspolitik främjat resurstillväxten. En rättvisare fördelning av produktionsresurserna, inte minst genom sats ningar pä jordreformer, har skapat förutsättningar för produktivitetsök ningar oeh höjda inkomster även för den fattige. Utbildning visar sig, inte oväntat, vara en av nycklarna till framgång. Omfattande och långsiktiga sats ningar för att göra grundskoleutbildning fillgänglig för alla, kombinerat med mer behovsinriktade satsningar på högre utbildning och forskning har ut gjort både ett mäl i sig och en viktig bas för produktionsökning i näringsliv och samhälle. Jag vill i detta sammanhang ocksä peka på vikten av en demo kratisk samhällsutveckling och hänsynen till miljöns krav och förutsättningar I35 som viktiga dimensioner för atf nå en stabil och bärkraftig utveckling.
I det svenska utvecklingssamarbetet med länderna i Asien bör vi kunna Prop. 1992/93:100 svara på olika behov. Ekonomiska och demokrafiska reformansträngningar Bilaga 4 behöver fortsatt stöd. En fungerande marknadsekonomi är en viktig utvecklingskraft, men som vi seft i den asiatiska utvecklingen, är den infe ensam lösningen pä u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på att skapa mekanismer för social utveckling, infrastruktur och industrialisering är också betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutioner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande rättsstat mäste utvecklas.
Utveckling av människans egna resurser genom utbildning och hälsa kommer även i framtiden att vara betydelsefulla i samarbetet med länder i Asien. Men bönder och mindre företagare måste också ges reella möjligheter atf öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incitament utan också genom att nödvändig lagstiftning och infrastruktur byggs upp. Jag vill här också peka på möjligheterna till eft ökat industriellt samarbete.
Jag instämmer helt i utredningens syn att svensk kompetens i ökad utsfräckning bör kunna göra sig gällande på exempelvis miljövårdens och industrins, infrastrukturens (energi, kommunikationer, tele) samt handelns områden. Ett effektivt samarbete förutsätter nära samråd mellan myndigheterna. Genom landprofilarbeten och intressentmöten för enskilda länder kan även regelrätta dialoger mellan Sverige och enskilda asiatiska u-länder främjas, så att vär ofta långvariga biståndsrelation kan breddas till att avse långsiktigt mera jämbördiga relationer.
Det ankommer självfallet fiämst på myndigheterna att ta de initiativ och hälla de kontakter som behövs för att förverkliga regeringens intentioner avseende förstärkning av det biståndsrelaterade ekonomiska samarbetet, och utnyttjandet av svensk resursbas när denna är relevant och konkurrenskraftig. Jag vill därvid hänvisa fill den förbättrade miljö för företagsamhet och utveckling, investeringar, handel, som ges genom den ekonomiska reformverksamheten i länder som Indien och Vietnam.
Den genom utredningen stimulerade uppbyggnaden av ett svenskt nätverk för information och samverkan inom miljösatsningar i Asien bör enligt min mening följas upp genom ett nyft seminarium hösten 1993. Dä kan parterna överblicka vilka möjligheter till nya eller breddade insatser på t.ex. områdena vatten, energi, institutions- och metoduppbyggande som kunnat . aktualiseras.
Folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig roll att spela i utformning oeh genomförande av biståndet. De är ocksä viktiga instrument för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling.
Ett fortsatt samarbete och dialog med viktiga givare såsom Japan och Asiatiska utvecklingsbanken är viktigt. Bl.a. föreslåi jag ett meia aktivt svenskt stöd till deltagande av folkrörelser i utvecklingsbankens arbete pä det sociala området.
136 Sydasien
Sydasien har inte uppvisat samma dynamiska utveckling som Ost- och Sydostasien. Tillväxten har ökat mer än befolkningstillväxten men fattigdomen är utbredd. Den årliga befolkningstillväxten för hela regionen pä 2,4 % har begränsat den årliga BNP-tillväxten per capita till 3,2 % under 1980-falet. Regionen hyser flest anfal absolut fattiga i världen. De fattigaste länderna som Afghanistan, Bangladesh och Nepal uppvisar otillräcklig ekonomisk växtkraft för atf kunna attackera sina fattigdomsproblem. Inre strider i Afghanistan och konflikter mellan den tamilska minoriteten och centralregeringen i Sri Länka försvårar återuppbyggnad. I såväl Indien som Pakistan ger etniska och religiösa motsättningar upphov till öppna konflikter. Brotten mot de mänskliga rättigheterna som följer i konflikternas spär är allvarliga och lämnar svårläkta sår. Kvinnornas levnadsvillkor är pä vissa häll ytterst svåra. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till länder i Sydasien 707 miljoner kronor budgetåret 1991/92. SIDA dominerar med ett bistånd på 669 miljoner kronor.
Upplösningen av Sovjetunionen och bildandet av OSS (Oberoende Staters Samvälde) har givit upphov till eft antal nya stater i Centralasien. Några av dessa kan komma att klassificeras som u-länder.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Bangladesh
Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoliderats efter parlamentsvalet i februari 1991 och den därefter följande övergången fill parlamentarism. Läget för mänskliga rättigheter har förbättrats och pressen är fri. Rättssäkerheten bedöms vara relativt god även om de fattigaste ofta har svårt att hävda sin rätt.
Fattigdomen i Bangladesh förblir mycket stor och mer än hälften av invånarna lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Det stora flertalet bor på landsbygden. Jordbruket är nyckelsekforn i Bangladesh ekonomi och sfär för 60 % av BNP.
Bangladesh genomför sedan 1990 ett ekonomiskt program i samarbete med IMF och Världsbanken. Liberaliseringar har skett bl.a. pä handels- och jordbruksområdet. Inom den statliga sektorn pågår en utförsäljning av statliga företag. Kritik har riktats mot långsamhefen i reformpolitikens genomförande.
Det svenska biståndet till Bangladesh inriktas på aft förbättra levnadsvillkoren för de fattigaste och är koncentrerat till landsbygdsutveckling, hälsa och undervisning. Bl.a. ger Sverige bidrag till Grameen Bank, vars låntagare till över 90 % utgörs av kvinnor. En låg inhemsk resursmobilisering i kombination med en svag kapacitet på mottagarsidan har bidragit fill förseningar i landprogrammefs genomförande och ett lågt utnyttjande av biståndsmedel. Den utgående reservationen är hög och Sverige och andra givare har upp-
märksammat detta problem i diskussioner om def framtida biståndet fill Prop. 1992/93:100 Bangladesh. Stödet genom enskilda organisationer är relativt omfattande Bilaga 4 och ger ett gott resultat.
Med hänsyn till ovanstående föreslår jag att 120 miljoner kronor avsätts som medelsram för biståndsinsatser genom SIDA.
Indien
Indien är en parlamentarisk demokrati som ger utrymme för fri debatt och andra medborgerliga friheter. Detta hindrar dock inte att de fattigas rättigheter ofta kränks. Regeringens attityd fill omvärldens kritik av mänskliga rättighets-situationen i landet har varit att kritiken varit ensidig och att hänsyn inte tagits till faktiska förhållanden. En offentlig inhemsk mänskliga rättighets-kommission har tillsatts i syfte aft utreda och minska bristerna på detta område.
Omvandlingen av den indiska ekonomin fill en marknadsekonomi har fortsatt under den nya regering som tillträdde i juni 1991. Samtidigt som regeringen rönt beröm för sin reformpolitik har givarkonsorfiet påtalat nödvändigheten av fortsatfa reformer bl.a. inom den offenfliga sektorn.
Sveriges biståndssamarbete med Indien har länge haft en strävan att nä de fattigaste grupperna, främst på landsbygden. Samtidigt kan konstateras att regeringens egna åtgärder för att förbättra situationen för de fattigaste grupperna i landet hitfills varit blygsamma. Militärutgifterna svarar för nära en femtedel av statsbudgetens utgifter.
Vidare har de olika programmen inom landprogrammet ofta drabbats av förseningar på grund av den tunga indiska byråkratin och sedan flera år har reservationerna varit mycket stora. Den utgående reservationen 1991/92 uppgick till 170 miljoner kronor eller 40 % av landramen. Problemet med ett ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel har uppmärksammats av flera givare.
Mot bakgrund av ovanstående föreslårjag atf 345 miljoner kronor avsätts för samarbetet genom SIDA. Fatfigdomsinriktningen bör bibehållas men ökad vikt mäste läggas vid ett effektivt medelsutnytfjande och att uppsatfa mål uppnås. Även i fortsättningen ser jag atf de enskilda organisationerna har en viktig roll i det fattigdomsinriktade biståndet.
Indien är en av de större mottagarna av svenska mjuka krediter. Med ett i många avseenden välutvecklat land som Indien finns förutsättningar för samarbete i andra former vid sidan av det traditionella biståndet. Jag anser därför att i planeringen av det framfida biståndet till Indien ökad vikt bör läggas vid att stödja ett sådant samarbete inom ramen för BITS och SWE-DECORP:s mandat.
Sri Länka
Sri Länka är en parlamentarisk demokrati. Den politiska utvecklingen i Sri Länka präglas av konflikten i de norra och östra delarna där mänskliga rät tighets-situationen fortfarande är mycket allvarlig. 1 landets södra delar har antalet kränkningar av mänskliga rättigheter minskat. Regeringen har under 138
senare är visat att man tagit fill sig kritiken frän det internationella samfun- Prop. 1992/93:100 def. Situationen för återvändande lankesiska tamilflykfingar är fortsatt svår. Bilaga 4 liksom för den stora gruppen av intemflyktingar som uppstått på grund av kriget.
Som en följd av konflikter mellan den tamilska minoriteten oeh centralregeringen utgör militärutgifterna en stor belastning pä landets ekonomiska resurser. Trots detta har den ekonomiska utvecklingen varit god under det senaste året. En sänkning av militärutgifterna framstår som nödvändig för att frigöra resurser för ett fortsatt genomförande av den i övrigt framgångsrika ekonomiska reformprocessen.
Pä grund av svårigheterna aff genomföra planerade projekt i landet under de omfattande stridigheterna 1988-1990 uppstod stora reservationer varför inga nya landramsmedel avsattes för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 uppgår landramen till 35 miljoner kronor. Samarbetet, som koncentrerats fill landsbygdsutveckling och undervisning, fungerar bra infe minst tack vare en väl fungerande inhemsk adminisfration.
Jag anser atf den nuvarande inriktningen och omfattningen av biståndet genom SIDA bör bibehållas under budgetåret 1993/94. Även om en fredslösning ännu inte är i sikte bör det inom ramen för den liberaliserade ekonomin finnas potential för ett bredare samarbete med Sri Länka, där BITS och SWEDECORP bör kunna spela vikfiga roller. Den landprofil, som skall utarbetas under år 1993, kommer aff utgöra underlag för överväganden rörande def framfida utvecklingssamarbetet med Sri Länka.
Afghanistan
Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens fall i april förbyttes snabbt i pessimism dä krigshandlingar mellan olika grupper inom den fidigare motståndsrörelsen trappades upp.
I avvaktan på en varaktig fred förutser jag ett fortsatt behov av bistånd av katastrof- och återuppbyggnadskaraktär. Med anledning av det översynsarbete som genomförts angående biståndet fill Afghanistan vill jag emellertid föreslå vissa förändringar i def fortsatta biståndet. I enlighet med Sveriges betonande av FN-systemets roll i konflikt- och katastrofsituationer bör en jämnare fördelningen av det svenska stödet mellan FN-organen och i landet verksamma enskilda organisationer eftersträvas. Ett ökat stöd till FN ställer emellertid krav på klarare rollfördelning hos FN-organen.
Vidare bör stödet till Svenska Afghanisfankommifféns, SAK, verksamhet, som hittills finansierats över kafasfrofanslaget, successivt föras till anslaget för enskilda organisationer. Denna förändring, som får genomföras i samråd med kommittén, föresläs ske mot bakgrund av den ändrade karaktären på kommitténs arbete i riktning mot en mer långsiktig, utvecklingsinrik-tad verksamhet. Förslaget innebär dock inte att SAK infe skall kunna användas som kanal för akuta insatser av kafastrofkarakfär. Det finns enligt min mening all anledning atf utnyttja SAK:s kompetens i detta avseende.
139 Nepal Prop. 1992/93:100
Nepal har sedan våren 1991 den första demokratiskt valda regeringen pä 32 Bilaga 4 är. Politiska partier är åter tillåtna men landet lider brist på demokratiska traditioner.En tillfredställande laglig ram föreligger för skyddet av de mäns-kiga rättigheterna, men tillämpningen har vissa brister.
Landet genomför sedan 1988 ett strukfuranpassningsprogram och regeringen har under det senaste året lanserat en rad reformer i syfte att liberalisera ekonomin och främja utländska investeringar.
Samtidigt som landet har stora eftersatta behov vad gäller social och fysisk infrastruktur har man i dag pä grund av en begränsad mottagarkapacitet svårt aft effektivt utnyttja tillgängliga biständsmedel, varför stora bistånds-reservationer uppstått.
Mot denna bakgrund bör def svenska biståndet bibehålla nuvarande omfattning i enlighet med den landprofil som utarbetats under hösten. De övergripande målen bör vara fattigdomsbekämpning, demokratisföd och främjande av tillväxt. Även framgent förutser jag ett fortsatt socialt inriktat stöd via enskilda organisationer. För atf stödja demokratiprocessen bör bl.a. nepalesiska organisationers arbete stödjas. Med tanke pä de stora bristerna på infrastrukturområdet börvidare BITS undersöka möjligheterna till delfinansiering av projekt på t.ex. vatfenkraffomrädet.
Pakistan
Den demokratiska utvecklingen i Pakistan har inte motsvarat förväntningarna, trots att landet sedan år 1988 har ett civilt parlamentariskt styre efter flera år av militärstyre. Den demokratiska traditionen är svagt utvecklad och militären tillkallas ofta för att lösa problem som det civila rättsväsendet inte bemäktigar. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är vanliga och oroande.
Landefs regering har trots en relativt hög ekonomisk fillväxt under senare år inte visat mycket vilja aft åtgärda de problem som äi lelaterade till fattigdom och en svårt eftersatt social och fysisk infrastruktur. Militärutgifterna uppfar fortfarande över 30 % av statsbudgetens utgifter och anslagen till den sociala sektorn finansieras huvudsakligen genom biständsmedel.
Jag anser mot denna bakgrund aft förutsättningar ännu saknas för ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete med Pakistan. Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis inriktas pä kunskapsöverföring och, förutsatt bibehållen kreditvärdighet, u-kreditgivning via BITS, samriskföretag genom Swedfund International AB samt humanitärt bistånd genom enskilda organisationer. Mot bakgrund av den allvarliga översvämningen under hösten 1992 förutser jag atf sföd kan behöva lämnas till återuppbyggnadsarbete via kafasfrofanslaget.
140 Ost- och Sydostasien
Ost- och Sydostasien omfattar den folkrikaste nationen, Kina, med över en miljard människor, de nyindusfrialierade länderna, Indokina m.fl. Den ekonomiska tillväxten har varit högre än på andra håll i världen. Japans och de sk tigrarnas (Hong Kong, Sydkorea, Singapore, Taiwans) utveckling är väl kända. De följs nu av Indonesien, Malaysia och Thailand. Den starkaste ekonomiska utvecklingen under det senaste årtiondet har emellertid Kina haft. Under det senaste decenniet har den årliga tillväxten per capita varit 6,9 %. För kustregionen har tillväxten varit avsevärt högre. Laos och framför allt Vietnam genomgår omdaningar mot marknadsekonomi. Def ger förhoppningar om ett mer öppet politiskt klimat. Övergängen frän planekonomi fill marknadsekonomi sker infe utan problem. Tillväxten oeh den moderna sektorns utveckling skapar nya problem med omfattande urbanisering och miljöföroreningar. De fredsbevarande aktionerna och återuppbyggnaden i Kambodja kräver omvärldens stöd. Interna oroshärdar på Filippinerna skapar fortsatta problem. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd fill länderna i Ost- och Sydostasien 877 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 530 miljoner kronor och genom BITS 331 miljoner kronor inkl. u-krediter.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Laos
Den ekonomiska reformpolitiken i Laos fortsätter med viss framgång. Denna positiva utveckling har uppnåtts trots påtagligt ansträngda statsfinanser, naturkatastrofer, stoppat öst-bistånd och helt avstannad handel med def icke-konvertibla handelsomrädet.
Pä det politiska planet går reformarbetet endast långsamt framåt. Likväl kan landets nya konstitution frän år 1991 sägas innebära ett genombrott. Bl.a. ges befydande makt till den nya nationalförsamlingen och en ledande princip är aff landet nu skall styras genom lagar och ej som fidigare genom dekret. Dock tilläts ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr fortfarande med ensamrätt.
Även vad beträffar de mänskliga rättigheterna går utvecklingen endast långsamt framåt. Visserligen finns garantier för dessa i den nya konstitutionen, men fortfarande förekommer övergrepp. Förutom barnkonventionen har inga av FN:s mänskliga rättighets-konventioner undertecknats. Det finns dock posifiva förändringar inom rättsväsendet och jag vill i sammanhanget välkomna def pågående och omfattande lagstiftningsarbetet, som pä sikt kan skapa en viktig bas för ett förbättrat läge i landet vad gällei mänskliga rättigheter.
I det redan omfattande och åriigen ökande internationella biståndet till Laos, utgör aspekter som bristande koordinering och påtagligt läg mottagningskapacitet ett hinder. Vårt svenska utvecklingssamarbete genom SIDA är koncentrerat till skogs- transport- och energisektorerna.
141 Under senare är har medelsutnyffjandet inom landprogrammef varit till- Prop. 1992/93:100 fredsställande. Utvärdering av skogsstödet har dock visat på brister i fräga Bilaga 4 om kostnadseffektivitet och en miljömässigt hällbar utveckling. Brister har ocksä konstaterats i ett pågående vägprojekt.
Dä endast en bråkdel av den laotiska befolkningen har kommit aft gynnas av det pågående ekonomiska reformarbetet verkar det angeläget aff utökade ansträngningar görs för att förbättra levnadsförhållandena pä landsbygden. Infrastrukfurinsatser utgör här eff vikfigt inslag. För svenskt vidkommande bör förutsättningarna för utökat stöd inom energisektorn kartläggas. Ett fortsatt och vidgat kunskaps- och insfifufionsuppbyggande sföd förefaller mig ocksä angeläget. Det nyligen inledda samarbetet pä rättsområdet är vällovligt och ytterligare demokratiinsafser bör övervägas.
I beaktande av atf ätagandeutrymmet är helt intecknat föreslårjag atf medelsramen genom SIDA sätts fill 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Vietnam
Normaliseringen av Vietnams relationer med omvärlden fortgår i allt snabbare takt. Särskilt tydligt reflekteras denna positiva förändring i intensifierade förbindelser med de sydosfasiafiska grannländerna. Betydelsefulla sfeg i riktning mot aft integreras i ASEAN-samarbefet har tagits. En normaliseringsprocess med Kina har också inletts, även om uppblossande ferritorial-tvister på senaste tiden har stört densamma. Med USA synes nu bättre förutsättningar föreligga för normaliserade relationer.
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter atf uppvisa goda ekonomiska resultat. Trots bortfallet av tidigare omfattande öst-bistånd och trots eft fortsatt amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagande av lånegivningen frän de internationella finansinstitutionernas sida, har den pågående processen i marknadsekonomisk riktning kunnat drivas vidare. Stora produktivitetsökningar kan konsfateras säväl inom den privafiserade jordbrukssektorn som inom industrin. Dock äterstår mycket aff göra inom ramen för det pågående reformarbetet och härvid upplevs som akut en omstrukturering och privatisering av den statliga företagssektorn, inrättandet av eft effektivt skattesystem samt en fungerande ekonomisk lagsfiftning m.m. Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet, en ökad polarisering i samhället samt en minskad social service.
Parallellt med de ekonomiska reformerna pägär, om än i betydligt långsammare takt och med de gränser som enpartistaten sätter, en fortsatt uppluckring av det polifiska förtrycket. Tanken att införa ett flerpartisystem under rådande utvecklingsfas är dock främmande för den vietnamesiska ledningen. Parlamentsvalet under året har inneburit en förändring i så måtto att medborgarna för första gängen alltsedan det kommunistiska maktövertagandet givits möjlighet att fritt konfrontera kandidaterna med frägor, kritik och missnöje.
Mänskliga rättigheter garanteras i den år 1991 reviderade konstitutionen, men fortfarande kränks de mänskliga rättigheterna för bl.a. politiskt och re- 142
ligiösf verksamma. Eff posifivt inslag är dock en tydligt ökande frispråkighet Prop. 1992/93:100 och tolerans för olikfänkade i den inhemska debatten. Detsamma gäller för Bilaga 4 kulturyttringar inom landet säväl som för impulser utifrån. Sverige bör bl.a. inom ramen för,biståndssamarbetet fortsätta atf verka för atf enpartisystemet ersätts med pluralism och demokrati.
Def svenska biständ som har utgått under de senaste åren kan sägas ha spelat en konstruktiv och katalytisk roll i def pågående ekonomiska och politiska reformarbetet i Vietnam. För närvarande pägär kunskaps- och institutionsutvecklande insatser inom skogssektorn, hälsovården, rätts- och bankväsendena samt på makroekonomi-, företagslednings- och skafteförvalf-ningsområdena. Den direkta kopplingen fill reformprocessen har renodlats alltmer och det är angeläget aft också med biståndsinsatser främja en demokratisk utveckling.
Vietnams valutabehov kan med hänsyn till bl.a. förbättrade ekonomiska förutsättningar i landet och den förestående normaliseringen med "IMF/-Världsbanken" och asiatiska utvecklingsbanken inte längre anses ha samma akuta karaktär som tidigare, varför hittillsvarande imporfsföd gradvis bör kunna utfasas. En prioritering av infrasfrukfursafsningar synes mig däremot motiverad mot bakgrund av att rådande allvarliga brister inom t.ex. transport-, kommunikations- och energisektorerna hämmar den ekonomiska reformprocessen.
Utanför landramsbisfåndef bör Sverige även fortsättningsvis avisera en beredskap aff delta i en internationell stödinsats för Vietnam i samverkan med IMF och verka för att en sädan genomförs.
Vietnams ekonomiska utveckling gör def befogat att se över möjligheterna för eft bredare biståndssamarbete. Det är med tillfredställelse jag noterar SWEDECORP:s engagemang och framtidsplaner för Vietnam. Möjligheterna att också bredda BITS-samarbetet bör undersökas. Även enskilda organisationer bör kunna spela en viktig roll i samarbetet med Vietnam.
Med hänsyn taget till def förda resonemanget, vill jag föreslå en landram genom SIDA på 180 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Filippinerna
Utvecklingen i Filippinerna inger viss optimism vad beträffar läget för de mänskliga rättigheterna. Utgångsläget är dock utomordentligt dåligt och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter. President Ramos företagna ätgärder till försoning med grupper fill höger och vänster om regeringen, upphävandet av kriminaliseringen av kommunistpartiet samt en partiell amnesti för flera kända vänster- och högerrebeller är dock positiva tecken.
Pä ekonomins område kan ännu ingen konjunkturäferhämtning skönjas, trots det stabiUseringsprogram som genomförs i samarbete med IMF och Världsbanken. För de fattiga - 70 % av befolkningen - har levnadsbetingelserna infe förbättrats och statens satsningar pä bl.a. utbildning och hälsovård är alltför smä för att möfa den växande befolkningens behov.
Def samlade biståndet till Filippinerna uppgick är 1991/92 fill 39 miljoner 143
kronor.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Mot bakgrund av den rådande situationen i landet, förefaller det mig an- Prop. 1992/93:100 geläget att i vårt SIDA-stödda biständ genom svenska enskilda organisatio- Bilaga 4 ner i högre grad prioritera demokrati- och mänskliga rättighets-befrämjande insatser samt stöd till fattigdomsbekämpning.
Ett omfattande tekniskt biständ ges vidare genom BITS, vilket är koncentrerat till energi-, miljö- och skogsvårdssektorerna. Vad gäller sföd fill kraff-verksbyggnad arbetar BITS i nära samarbete med Världsbanken. En fortsatt och utvidgad verksamhet förutses. SWEDECORP:s exportfrämjande verksamhet är en annan komponent i det svenska biståndet, som förutses växa framöver.
Kambodja
1 Kambodja har FN-operationen UNTAC (United Nations' Transitional Authority in Cambodia) inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna val under maj 1993. Situationen kompliceras dock av att det av FN övervakade samarbetet inom landets högsfa nafionella råd (SNC) brutit samman genom aft en av de fyra parterna, de röda khmererna, vägrar atf delta i fas
2 - awäpning och demobilisering - av den pågående fredsprocessen. Därmed kan samfliga FN-insatser i Kambodja, inklusive rehabiliterings- och äteruppbyggnadsoperafionerna komina aff försvåras och fördröjas. Bortsett frän detfa allvarliga problem förefaller UNTAC-operationen aft framskrida i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering av politiska partier fillsammans med väljarregistrering har påbörjats. Flykfingrepafrie-ringen gör framsteg, även om tidtabellen gradvis har fått justeras.
Den ekonomiska reformprocessen har lett till att Kambodjas tidigare socialistiska planekonomi nu formellt avskaffats och landet definieras numera som en liberal demokrati. En blomstrande privat företagsamhet har vuxit fram, men avigsidor som en kraftigt ökad smuggling, vidgade sociala klyftor och social nedrustning framträder allt tydligare. Def statsfinansiella läget är utomordentligt allvarligt och har i snabb takt försämrats alltsedan 1990 dä östbisfändet upphörde samtidigt med minskade inkomster frän den desintegrerande statliga företagssektorn. Härigenom har bl.a. löneutbetalningar inom statsförvaltning, skolväsende, hälsovård inte kunnat fullgöras och rapporter bekräftar aff landefs hela civila administration f.n. är staff i eft alarmerande förfall.
Fiågan om demokiati och mänskliga lättighetei i Kambodja hai kommit i ett nytt läge genom Parisöverenskommelsen men rapporter om brott mot skrivningarna har förekommit under det gångna året. Det finns anledning hysa oro över utvecklingen.
Det är uppmuntrande aff FN-appellen om medel för omedelbar rehabilitering och återuppbyggnad av Kambodja rönt eft så positivt gensvar från världssamfundefs sida. Bisfändskoordinering och den mycket begränsade mottagningskapaciteten pä kambodjansk sida utgör dock problem, som beslutsamt mäste tacklas för aft inte effektiviteten i biståndet framöver skall bli lidande.
Den påfallande fattigdomen och de mycket stora hjälpbehoven i Kam bodja motiverar ett fortsatt kraftigt svenskt stöd. En befydande del bör 144
lämpligen säsom hittills gå fill humanitära insatser och kanaliseras genom FN Prop. 1992/93:100 och enskilda organisationer. Ett omfattande stöd gär genom UNICEF. Ur Bilaga 4 effektivitetssynpunkt bör dock en koncentration fill eft färre antal insatser eftersträvas. Med hänsyn till den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja och den stora roll som infrastruktur har för landets utveckling, föreslårjag aff förutsättningarna för sådant sföd närmare utreds. Eft lämpligt område kan vara energisektorn. Def under förra året inledda insfifufionsuppbyggande biståndet bör kunna vidareutvecklas. Dessutom finns behov av demokrati-och mänskliga rättighetsinriktat bistånd, varför nya insatser exempelvis i anslutning till UNTAC:s demobiliseringsfas kan övervägas.
Eff fortsatt sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras för budgetåret 1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Sverige bör också avisera en fortsatt beredskap att delta i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF och verka för aft en sådan bildas.
Regionala insatser i Asien
Det svenska stödet till Mekong-kommiffén har hitfills främst omfattat miljöinsatser och administrativt stöd till sekretariatet i Bangkok. Behovet av insatser förefaller vara extra stort i Kambodja, som nu är på väg aft återuppta sift medlemskap i organisationen. Gällande proceduravtal har förlängts med ett år till den 30 juni 1993. SIDAs ursprungliga planer att inleda ett programinriktat samarbete fro.m. den 1 juli 1992 har fått skrinläggas. Anledningen har varit aft arbetet i kommittén har legat nere till följd av oenighet mellan medlemsländema om bl.a. formerna för Kambodjas äte-rinträde i kommittén och att därmed en av SIDA initierad strategisk studie rörande Mekong-kommifféns fortsatta arbete infe kunnat behandlas. Jag välkomnar UNDP:s ansträngningar atf bryta dödläget inom organisationen och konstaterar att en normalisering av arbetet nu synes vara på väg.
Miljörelaterat stöd fill Mekongkommittén lämnas via SIDA frän anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Fortsatt sföd till Asian nstifute of Technology lämnas också via detta anslag. Annat sföd till Mekongkommittén och övrigt regionalf samarbete inklusive stöd fill utveckling av hantverksfiske i Bengaliska bukten lämnas från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 18 miljoner kronor. Fortfarande finns en reservation om 28 miljoner kronor som huvdsakligen hänför sig fill ännu icke genomförda insatser i Kambodja. Med hänsyn till ovanstående föreslårjag ingen ny medelstilldelning för budgetåret 1993/94.
Icke landrelaterat bilateralt biständ
Demokrati, mänskliga rättigheter och nationeU försoning
Det starka svenska intresset för demokrafifrägorna gör def synneriigen väl motiverat att visa stor beredvillighet aft stödja den fortsatfa demokratipro cessen i vara samarbetsländer. Demokratiinsafser i länder ufanför program kretsen bör också kunna komma ifråga. SIDA har av regeringen erhållit i 145
uppdrag att utarbeta långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokra- Prop. 1992/93:100 tiska institutioner och rättsväsende i programländerna. Dessa förutses bli Bilaga 4 föremål för regeringens godkännande under våren 1993. Utvidgade demokratifrämjande insatser förutses dra nytta av svensk kompefens och kunnande.
Under en läng rad av är har bistånd lämnats fill oberoende grupper och institut vilka är engagerade i värnet av de mänskliga rättigheterna. Deras verksamhet innefattar spridande av kunskap om mänskliga rätfigheter, granskning av staters efterlevnad av mänskliga rättigheter och sföd ät personer utsatta för polifisk förföljelse eller annan rättslöshet. Sföd fill dessa icke-statliga organisationer har många gånger varit avgörande för deras möjlighet att verka trots svåra omständigheter. Samtidigt finns anledning att uppmärksamma i vad mån biständ utifrån kan fungera som ersättning för lokal förankring.
Väpnade konflikter utgör eff allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. I situationer av väpnade inre konflikter försvagas rättsskyddet och infe sällan inträffar omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning är i denna mening också eft förebyggande arbefe fill skydd för mänskliga rätfigheter. Väpnade konflikter utgör ocksä def kanske främsfa hindret mot ett lands utveckling. Somalia är ett sådant fall där kaos har tillåtits utvecklas och där laglöshet oeh anarki gör atf människan idag behandlas som om hon saknar värde.
Jag menar därför att medel ska kunna användas till att stödja initiativ tagna av nationella, regionala och oberoende instanser för aft i u-länder nå lösning på konflikter och åstadkomma försoning. Sföd kan gälla förebyggande diplomati, dialog syftande fill nationell försoning, medlingsuppdrag och skiljedomsväsende. Medel bör även kunna användas för institutionellt sföd. Ett exempel pä denna stödform är det uppdrag som Liv och Fredsinsti-futet fått av FN och som innebär atf institutet står som neutral organisatör av möten mellan olika parter i Somalia och som förmedlare av kontakter.
SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att utarbeta en plan för insatser till stöd för barnets rättigheter. Även icke-programländer bör komma ifråga för dessa insatser. Jag tänker då på länder som Thailand och Filippinerna som bör få hjälp med att ta itu med den barnprostitution som den ökande strömmen av turister fört med sig.
Demokrafimålef har en cenfral roll i regeringens biståndspolitik. Kvinnorna fortsätter att vara en utsatt grupp i mänga u-länder. Insatser avsedda att stärka kvinnans ställning i samhället och deltagande i det politiska livet är en del av det demokrafifrämjande biståndet. Insatser för undanröjande av diskriminering av kvinnor har en fydlig innebörd av mänskliga rättigheter.
Regeringen har tillsaft en utredning om förutsättningarna för att skapa ett internationellt institut för valövervakning m.m. Utredningens förslag kan under budgetåret medföra medelsbehov för igångsättande av ett sådant institut.
I Centralamerika utgör stöd till den fortsatta freds- och försoningsproces sen en starkt bärande linje i def svenska biståndet. Som en följd av fredsavta let i El Salvador i januari 1992 utfästes ett svenskt bidrag om 60 miljoner kronor under vardera fre år fill sföd för försonings- och demo- 146
kratiprocessen. Medel för ändamålet bör tas i anspråk frän denna anslags- Prop. 1992/93:100 post. Bilaga 4
Bilateralt sföd till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza tas från denna anslagspost. Stödet, som förmedlas genom enskilda organisationer, är koncentrerat till den sociala sektorn. Def skall ses som eff komplement till def sföd som ges genom FN-organet UNRWA.
Med beaktande av ovanstående föreslår jag aft 650 miljoner kronor avsätts för insatser genom SIDA under anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. I denna medelsram ingår även det föreslagna stödet till Sydafrika på 240 miljoner kronor.
Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m.
Under det gångna budgetåret har en allt mindre del av katastrofbiståndet gått till offer för naturkatastrofer. Istället har offer för krig och inbördessfri-dighefer och sociala oroligheter alltmer kommit att bli mottagare av katastrofbistånd. De politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Östeuropa, och den rådande krisen i det forna Jugoslavien, har dessutom gjort att ett i biståndssammanhang icke traditionellt geografiskt område blivit mottagare av katastrofhjälpsinsatser. Tyngdpunkten i det svenska katastrofbiståndet ligger dock fortfarande på aft ge stöd vid de katastrofer som inträffar i u-länder.
Omfattande katastrofinsatser har från svensk sida skett i Afrika. Södra Afrika har haft en omfattande torka men även Afrikas Horn är drabbat av torka, krig och konflikter. Ytterligare insatser kommer aft erfordras från svensk sida för akufa insatser i dessa omräden. Insatser av återuppbyggnads-karaktär har också skett och kommer att påbörjas i Eritrea, Afghanistan och Kambodja.
Eft annat krisområde i närområdet som under det sista halvåret 1992 har kommit aft bli mer aktuellt, och som behövt stora biståndsinsatser, är det forna Jugoslavien. Utgångspunkten för det fortsatta svenska biståndet till det forna Jugoslavien är att stödja FNs program i regionen samt insatser genom svenska enskilda organisationer. Förutom direkt nödhjälp syftar FNs verksamhet till att skapa förutsättningar för flyktingar atf stanna i närområdet.
Händelseutvecklingen i det övriga Central- och Östeuropa tyder pä aft fortsatt bistånd dit blir nödvändigt främst som följd av den ekonomisk-sociala utvecklingen och de rådande konflikterna i vissa områden.
Det svenska katastrofbiståndet till ovan nämnda regioner har utgått antingen direkt till drabbade länder, som bidrag till Röda Korset och andra enskilda organisationers insatser, eller som svar på olika FN-organisationers appeller.
Inför budgetåret 1993/94 förväntas fortsatt stora behov av katastrofhjälp. Det är viktigt att ha en god beredskap dels för de behov som kan förutses, dels för naturkatastrofer av skilda slag. Framförallt kommer insatser i de tork- och krigsdrabbade områdena i Afrika, länderna pä Balkan och i OSS att ta i anspråk en stor del av kafasfrofanslaget. Jag föreslår en ökad medels ram på 66 miljoner kronor till 1181 miljoner kronor för anslagsposten Kåta- 147 strofer, sföd till återuppbyggnad m.m.
Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer Prop. 1992/93:100
Sammanlagf svarar samarbete genom enskilda organisationer och folkrörel- öuaga 4 ser för omkring 20 % av def tofala biståndet genom SIDA. Därutöver samarbetar även SAREC, BITS och SWEDECORP direkt eller indirekt med enskilda organisationer. Under är 1992 har FN i ökad grad utnyttjat personal frän svenska enskilda organisationer.
Ett sysfem med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapaci-fetsstudier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande insatser. SIDA:s arbete med atf fä till stånd en bättre samordning av biståndet till enskilda organisationer uppmuntras. Jag stöder även det övriga arbefe som SIDA bedriver för att förenkla adminisfration och rutiner för bistånd till organisationerna. Det är angeläget att dessa känner att de har stöd för sin verksamhet samtidigt som kraven på effektivitet i biståndet måste upprätthållas genom uppföljning och utvärdering.
Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer under budgetåret 1991/92 732,3 miljoner kronor. I posten ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående reservationen uppgick till 34,6 miljoner kronor och avser redan ingångna åfaganden. Medelsutnyttjandet är således mycket högt oeh som helhet anses de enskilda organisationerna ha kapacitet atf ansvara för större belopp än vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar.
Medel avseende samordning och information liksom erfarenhetsutbyte om utvecklingsfrågor och biståndsmetodik i anslutning till organisationernas biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Särskild hänsyn bör tas till organisationernas behov av planeringstrygghet och framförhållning i säväl projekt- som informationsverksamheten. Genom ökat stöd till innovativa insatser pä bl.a. folkbildningsomrädet kan en fördjupad kontakt mellan kulturer oeh befolkningsgrupper också i vårt svenska samhälle främjas. Därvidlag skall ungdomens särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdomens intresse och delaktighet utgör i sin förlängning en förutsättning för en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet.
Riksdagen efterlyste (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1992/92:210) förbättringar i redovisningen av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser oeh andra enskilda organisationer. Inom SIDA pågår ett arbete att förbättra redovisningssystemet för att därigenom på ett enklare sätt kunna ta fram uppgifter om fördelning av olika typer av bidrag till organisationer och deras fördelning pä länder och regioner. Därutöver pågår ett utvecklingsarbete mellan Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna oeh Statisfiska centralbyrån för atf fä fram en bild av fördelning av biståndet pä olika ändamäl och till olika sektorer. Def är min övertygelse aft dessa ätgärder successivt skall tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag.
Jag föreslår aff anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på 875 miljonei kionoi bibehålls.
148 Särskilda miljöinsatser Prop. 1992/93:100
Insatser med tonvikt på miljöfrågornas integrerade aspekter och med en klar tJuaga 4 fattigdomsinrikfning bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom miljöekonomi, vaffenresurshushällning, marin miljövård och biologisk mångfald. Uppmärksamhet bör även ägnas den moderna sektorns miljöproblem, såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användningskontroll av freoner och bekämpningsmedel.
I de flesfa u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och genomföra insatser inom ramen för knappa resurser. För aff stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till information och instifutionsut-veckling som till forskning och utbildning. Förutsättningarna för att genomföra miljöinsatser ökar successivt, bland annat genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och eff av länderna med programsamarbete.
Människors möjligheter fill deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan vikfig faktor för framgång. Även i detta arbefe kan ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en viktig roll, liksom enskilda organisationers arbefe för aft stärka miljöopinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökande utsträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Sföd utgår även till internationella organisationer och i nägra fall direkt fill organisationer i huvudmottagarländerna. Jag vill i detfa sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan SIDA, BITS, SWEDECORP och SAREC, infe minst när det gäller insatser genom internationella organisationer.
Miljöinsatserna bör koncentreras till program- och samarbetsländer. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör emellertid samarbete upprättas med andra biståndsgivare för aft möjliggöra regionala insatser och andra selektiva insatser ufanför landramskretsen. Jag vill också framhålla vikfen av atf utnyttja den svenska resursbasens kompefens och kapacitet pä miljötek-nikområdet.
Jag föreslär aff anslagsposten Särskilda miljöinsatser genom SIDA 1993/94 uppgår till 225 miljoner kronor.
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
1991/92 Utgift 6 814 938 701 Reservation 2 000 546 444
1992/93 Anslag 7 517 000 000
1993/94 Förslag 6 702 000 000
Tabell S. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag Förändring ______________________________ 1992/93 1993/94__ 1993/94
A. LANDRAMAR OCH REGIONALA INSATSER
AFRIKA
Södra Afrika
Angola 210 160 - 50
Botswana 90 70' - 20
Lesotho 35 30 - 5 149
Förslag 1993/94
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisat 1992/93
Förändring 1993/94
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Mogambique
Namibia
Zambia
Zimbabwe
Sydafrika
Regionala insatser
Östra Afrika
Kenya
Tanzania
Uganda
Afrikas Hom
Etiopien
Västra Afrika
Kap Verde
Guinea Bissau
ASIEN
Bangladesh
Indien
Laos
Sri Länka
Vietnam
Regionala insatser
LATINAMERIKA
Nicaragua
Utvecklingssamarbete
Centralamerika
Utvecklingssamarbete
Sydamerika
395
320
110
90'
275
255
220
195'
(275)
(240)2
165
130'
115
105
530
445
110
85
150
130
80
20
85
45
140
120
415
345
110
100
35
35
225
180
0
0
280
270
165
135
135
95
- 75 -20
- 20
- 25 (-35)
-35
- 10
- 85
- 25
- 20
-60 -40
- 20
- 70
- 10
O
- 45
O
10 30 40
4 075
3 360
715
B. ICKE LANDRAMSRELATERAT BISTÅND
Demokrati, mänskliga rättigheter och hum.biständ Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer Särskilda miljöinsatser
C. ÖVRIGT Särskilda program Rekrytering och utbildning av fältpersonal Vissa land -programkostnader Information genom SIDA
Ofördelat
700
650
-50
1 115
1 181
66
875
875
0
250
225
-25
380
305
-75
45
40
-5
52
43
-9
25
23
-2
-100
3 342
3 442
SUMMA
7 517
6 702
-815
' För Botswana, Namibia och Zimbabwe avsätts därutöver 5 miljoner kronor vardera under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati, Mänskliga rättigheter och Humanitärt bistånd.
' I anslagsposten ingär dels SADC med 130 miljoner kronor, dels övrigt regionalt finansierat inom ramen för reservationen
■* P.g.a. stor reservation anvisades inga medel budgetåret 1992/93 och förslaget för budgetåret 1993/94 är att inga ytterligare medel anvisas.
150 Av medlen avser 240 miljoner kronor Sydafrika och 60 miljoner kronor El Salvador. Pron 1992/93" 100
Bilaga 4
SIDA
SIDA har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning med budgetförslag och tabeller. SIDA utgår i sina äskanden från en preliminär prognos om BNI-utvecklingen för 1993 som skulle innebära en ökning av biståndsanslaget med 2,6 %. SIDA har därefter på begäran av Utrikesdepartementet inkommit med eft reviderat budgetförslag som utgår från beräkningarna att det totala utvecklingsbiståndet måste minska med 1,5 miljarder kronor. Enligt detfa förslag hemställer SIDA aft för budgetåret 1993/94 fä anvisat 6 867 miljoner kronor för def bilaterala utvecklingssamarbetet genom SIDA. Förslaget innebär en minskning med 650 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetär eller 8,6 %. SIDA föreslår att anslagsposterna Katastrofer och stöd fill återuppbyggnad samt Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer ligger kvar på oförändrad nivå. Övriga anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås minskas med i genomsnitt 12 %.
Vidare hemställer SIDA att för Särskilda insatser i skuldtyngda länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram oförändrat 700 miljoner kronor anslås och för övriga av SIDA administrerade poster under anslaget C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram 191 miljoner kronor. SIDA hemställer också att 65 miljoner kronor anslås för stöd till länderna i Central- och Östeuropa genom folkrörelser och enskilda organisationer under anslaget G 1.
Av SIDA:s anslagsframställning framgår att inga förändringar föreslås i den allmänna inriktningen av verksamheten i förhållande till de riktlinjer-som lagts fast för myndigheternas verksamhet under perioden 1992/93-1994/95. Vad beträffar organisationsfrågor återkommer jag till detta under anslaget C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
För flertalet länder och områden föreslås i den ursprungliga anslagsframställningen nominellt oförändrade landramar. Särskilda förutsättningar anges gälla för Botswana, Eritrea, Nicaragua och Sri Länka. Landramarna har i besparingsförslagef reviderats men med betoning att prioriteringarna på fattigdomsbekämpning ligger fast. Vidare understrykes vikfen av atf de långsiktiga följderna av de nedskärningar som kommer aff göras för budgetåret 1993/94 beaktas. SIDA vill också ge uppmärksamhet fill de effekter som nedskärningar i det svenska biståndet fär internationellt. SIDA lämnar oekså förslag vad gäller regionala insatser och insatser under övriga poster som Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, katasfrofer m.m., bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda miljöinsatser och särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal samt information genom SIDA. SIDA föreslår vidare att enskilda anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA får överskridas med högst 5 % under förutsättning att anslaget totalt sett inte överskrids. Vidare föreslår SIDA ytterligare delegering av beslut genom att bemyndiga SIDA besluta om insatser inom anslagsposterna regionala insatser,
utvecklingssamarbete med Cenfral- och Sydamerika, särskilda program, sär- Prop. 1992/93:100 skilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt Bilaga 4 bistånd inom ramen för en av regeringen beslutad inriktning av verksamheterna.
1 sin anslagsframställning redogör SIDA för den informationskampanj som inletts under hösten och som planeras sträcka sig över en treårsperiod. Denna kommer framför allt aft vara inriktad på att nä uf direkt till allmänheten med informafion om hur biständsmedlen används och vilka resultat som blir följden. SIDA pekar vidare på de ökande krav informationssatsningen kommer aff innebära i form av krav pä fördjupande och kompletterande informafion. En förstärkning av biblioteks- och dokumenfationsfunkfionen har nyligen genomförts inom SIDA.
Föredragandens överväganden
Allmänt
För budgetåret 1993/94 föreslårjag aft 6 702 miljoner kronor ställs fill förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detfa innebär en minskning med 815 miljoner kronor eller 10,8 % i förhällande fill budgetåret 1992/93.
Den inriktning av verksamheten som SIDAföreslår har mitt sföd. Somjag påpekade i förra årets budgetproposition är det angeläget aff SIDA i ökad grad uppmärksammar frågor som rör kostnadseffektivitet och resultatanalys. Det förändringsarbete av arbetsmetodik som inletts anser jag vara nödvändig om biståndet skall nå de mål som riksdagen uppställt. Jag vill här särskilt nämna behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att ekonomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt sfadium. Jag vill också påpeka def förhållandet att bilateralt och multilateralt bistånd alltmer samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala samarbetsmöjligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete. Befräffande kretsen länder som kan komma ifråga för biständ vill jag nämna aff upplösningen av Sovjetunionen gett upphov till en rad länder som kan bli föremål för biståndsinsatser.
Flertalet av de områden som SIDA tagit upp i sin anslagsframställning har jag redan tidigare berört och kräver inga ytterligare kommentarer frän min sida. Istället vill jag här ta upp konsekvenserna av besparingskravet på SlDA:s verksamhet. Jag har med intresse tagit del av de förslag till besparingar som SIDA lagt fram. Jag finner att styrelsens analys av hur besparingarna bör genomföras i stort överensstämmer med de överväganden och slutsatser som jag redan presenteiat. Jag delai således SlDA:s uppfattning att nedskärningarna så långt möjligt ej bör drabba de minst utvecklade länderna. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet skall bibehållas. Demokratiseringssträvandena skall stödjas och respekten för mänskliga rätfigheter uppmuntras. 1 de länder där en process från krig till fred inletts, som i Mogambique, finns stora återuppbyggnadsbehov som måste täckas. Länder med pågående strukturanpassningsprogram bör inte heller drabbas härdare än nödvändigt. Arbetet med att förtydliga rollerna i biståndsprocessen är angeläget och atf hänsyn därvid tas fill de faktiska förutsättningarna i olika län-
der. Fördelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1992/93:100 framgår av tabell 5. Bilaga 4
Jag har tidigare motiverat landramsforlekar och kommenterat det icke landrelaferade biståndet. Jag får hänvisa fill detta befräffande föreslagna belopp av anslagsposterna. 1 det följande kommenteras även annan verksamhet som finansieras via SIDA.
Landrelaterat bistånd
Men även utifrån dessa prioriteringar av landsamarbetet finns anledning se med realism på hur biståndet utvecklats under åren och med hänsyn tagande till resultat i biståndet. Det går således infe atf bortse från aff i några samarbetsländer som i det fattiga Guinea Bissau det rätt oklarhet om biståndefs effektivitet. Detsamma torde gälla biståndet till Tanzania och till Indien som båda får vidkännas sförre nedskärningar i absoluta tal. Förutom effektivitet i biståndet har i dessa länder en bedömning gjorts av demokratiseringssträvanden, respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska liberaliseringen. De utgående reservationerna är en ytteriigare aspekt som beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan förskjutas från ett budgetår till eft annat har jag förståelse för men inte atf reservationerna ackumuleras är från år. Detta måste befraktas som en signal på atf biståndssamarbetet inte fungerar fillfredsställande. Jag vill särskilt nämna Kap Verde där reservationen är nästan lika stor som landramen. Landet har haft svårt aff tillgodogöra sig importstödet och av det skälet föreslårjag en kraftig neddragning i awaktan på atf rutiner för imporfsfödet etablerats.
Jag finner det ej berättigat att i år föreslå aft Eritrea blir programland. Jag vill awakta den till april 1993 planerade folkomröstningen om Eritreas framtid och även den planerade s.k. landprofilen med analys av hur ett svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör under budgetåret 1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Icke landrelaterat bistånd
Av det icke landrelaferade biståndet vill jag särskilt framhålla stödet till katasfrofer och återuppbyggnad som bedöms vara av sä stor betydelse att en mindre anslagsökning föresläs. Även bistånd genom enskilda organisationer prioriteras och föreslås få en oförändrad medelsram.
Jag anser det angeläget av skäl somjag fidigare framfört att anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges prioritet. Jag vill här särskilt beröra stödet till de demokratiska krafterna i Sydafrika. Detta stöd fördes fr.o.m. budgetåret 1992/93 till anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt biständ. Även i årets budgetförslag har medel reserverats under denna anslagspost. När nu en politisk utveckling inletts i Sydafrika mot demokrati är det lämpligt att ge öppenhet åt det bi stånd som kommer landet till godo och att def förs fill listan av mottagarlän der utan atf erhålla egen anslagspost. En ytterligare förändring, som jag vill föreslå, är atf medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Vad gäller den re- 153
gionala fördelning, som SIDA presenterat, kan konstateras att halva anslå- Prop. 1992/93:100 get budgeterats för insatser i Afrika och ca 30 % för insatser i Latinamerika. Bilaga 4 Endast 55 miljoner kronor avser insatser i Asien och Mellanöstern vilket enligf min mening är eft alltför litet belopp med hänsyn fill de prioriteringar ur demokratihänseende som jag redan angett. Jag förutser dessutom en starkare inriktning mot demokratifrämjande insatser i de länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt samarbete. SIDA har inför budgetåret 1993/94 atf inkomma med en plan till regeringen över vilken beslut kommer aff fattas om medlens disponering.
Jag föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika u-länder inleds under kommande budgetår. Min uppfattning är att aktiva och medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveckling. Eft volontärufbyfe av detfa slag syftar till atf öka den ömsesidiga förståelsen mellan ungdomar frän olika länder. I denna fräga har jag samrått med civilministern.
Det särskilda miljöanslagef bör användas strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för aff kunna hanteras inom ramen för begränsade administrativa lesuisei.
Jag vill oekså nämna de möjligheter fill bredare samarbete som finns i länder som Botswana, Namibia och Indien. SIDA bör här arbeta mer aktivt med BITS och SWEDECORP i syfte att finna möjligheter till ett bredare engagemang från svensk sida.
Övrigt
Särskilda program
Insatserna under denna anslagspost är av stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det svenska bilaterala biståndet. De möjliggör för i första hand SIDA att utveckla långsiktiga strategier och nya metoder i biståndsarbetet. I möjligaste män utnyttjas svenska resurser.
Anslagsposten innefattar tre delposter: Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM), amnesinriktad verksamhet (ÄIV) oeh insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).
Långsiktighef och flexibilitet är väsentliga för en stor del av insatserna under denna anslagspost. Exempel på detta är familjeplanering under 1960-och 1970-talen samt miljö och AIDS-bekämpning under 1980-talet.
SIDA avser att under de närmaste åren prioritera olika ÄlV-insatser. Det gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja och underlätta mottagarländernas förändring i riktning mot marknadsekonomi.
En annan stor ÄlV-insats gäller befolkningsfrågor. Dessas betydelse kan inte nog understrykas och är nära kopplade till problematiken kring miljö och hushållning med naturresurser. Även frågor om kvinnors och barns situation är viktiga i sammanhanget. SlDA:s insatser på detfa område avser stöd till metodutveckling och resulfatspridning samt att stimulera till erfarenhetsutbyte.
Det finns enligt min mening skäl aff göra vissa omprioriteringar av insatserna under denna anslagspost. De insatsei som avser handikappade, kvin-
nor, stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna och befolknings- Prop. 1992/93:100 frågor i stort bör härvid prioriteras. Jag anser även aft SIDA:s resultatutvär- Bilaga 4 deringsverksamhef bör utvecklas vidare.
Jag föreslår att anslagsposten Särskilda program uppgår till 305 miljoner kronor budgetåret 1993/94.
Rekiytering och utbildning av fältpersonal
Personalbiståndet har under senare är genomgått betydande förändringar. Antalet kontraktsanställda genom SIDA har minskat frän 297 personer budgetåret 1986/87 till 114 personer i april 1992. Budgetåret 1993/94 beräknas antalet vara ca 100 personer. En befydande ökning har under samma tid skett vad gäller antalet lokalanställda i mottagarländerna och personalen i av SIDA kontrakterade företag.
SIDA verkar aktivt för aff stärka mottagarländernas resurser aff upphandla och anställa utländsk personal. Genom s.k. direkansfällningsavfal ges mottagarländerna möjligheter att anlita ufländsk personal på vikfiga poster där inhemsk personal saknas. Sädana avtal finns nu med Botswana och Namibia och antalet avtal förväntas öka.
Som förberedelse för olika former av tjänstgöring i u-länder arrangerade SIDA under budgetåret 1991/92 60 kurser med sammanlagf 816 deltagare. Till en tredjedel avser kurserna förberedelser för deltagare i MFS-program-met (Minor field studies). Genom detfa program fick under budgetåret 1991/92 ca 250 svenska högskolestuderanden vid ca 25 institutioner möjlighet atf genomföra fälfuppdrag i u-länder. MFS-programmet har enligt min mening stor långsiktig betydelse bäde ur informations- och rekryferingssyn-punkt.
Utrikesutskottet har i ett yttrande (1991/92:UUly) fill Konstitutionsutskottet med anledning av ett fidigare bifall till ett motionsyrkande (1989/90:UU15 moment 151) begärt en redovisning av insatser vad gäller hemvändande biständspersonal. Vad gäller SIDA:s personal och kontraktsanställda sker regelmässigt en återföring av erfarenheter i samband med aft en utlandstjänstgöring avslutas. Ansvaret för aff sä sker ligger pä bistånds-kontoret. Biständspersonal har möjlighet till en s.k. säckpeng i samband med hemkosten. Säckpengen är en SIDA-anställning med eft för den enskilde relevant innehåll under en period om högst fem månader och syftar till att underlätta återinträdet pä den svenska arbetsmarknaden. För innevarande budgetår har SIDA budgeterat 1 miljon kronor för detta ändamål.
I syfte atf stärka resultatkraven och utveckla kompetensen som beställare vad gäller personalutbildning har SIDA fr.o.m. innevarande budgetär beslutat ombilda personalutvecklingsbyrän och kursgården i Uppsala till egna resultatenheter.
Rekrytering och utbildning inom det multilaterala området redovisas under anslaget C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram.
Jag beräknar medelsbehovet vad gäller rekrytering och utbildning av fältpersonal till 40 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
155 Vissa landprogramkostnader Prop. 1992/93:100
Denna anslagspost upptar bl.a. skatter och sociala avgifter för fälfpersonal Bilaga 4 som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för fälfpersonal. Kostnader för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsultarvoden och en temporär förstärkning i södra Afrika) får även finansieras från anslagsposten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas frän anslagsposten infill ett belopp om 500 000 kr. Det tofala medelsbehovef för budgetåret 1993/94 beräknas därmed till 43 miljoner kronor.
Sedan budgetåret 1981/82 avräknas kostnaderna för svenska skolor i vissa u-länder. Kostnaderna belastar utbildningsdepartementets huvudtitel. Lånegaranti för finansiering av byggandet av skolor eller kompletterande byggnader kan undantagsvis belasta biståndsanslaget vid eventuella skadefall. Regeringen beslutade aff utställa garanti för län, dels den 11 oktober 1990 till Svenska skolföreningen i Nairobi till eff belopp av högst 2 000000 kr för atf finansiera en internatanläggning, dels den 12 september 1991 fill Svenska skolföreningen i Managua till ett beloi)p av högst 1 600000 kr för aff finansiera inköp av skolfasfighet.
Information genom SIDA
Av grundläggande betydelse för ansträngningarna att skapa och på längre sikt bredda förståelsen och engagemanget för u-länder och för svenskt biständ är def informationsarbete som SIDA bedriver. Under de ekonomiska omständigheter som för närvarande räder och som präglas av djupgående ekonomisk recession ter sig dessa strävanden ännu mer väsentliga. Även om SIDA pä grund av sin ställning självklart har huvudansvaret för spridningen av information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet, är det viktigt atf SAREC, BITS och SWEDECORP, Nordiska afrikainsfifufet och Sandö U-centrum bidrar genom att sprida kännedom om de egna verksamheterna. Detfa gäller i lika hög grad för folkrörelser och enskilda organisationer som arbefar med utvecklingssamarbete. Inte minst vikfigt är det för våra ansträngningar atf motverka de tendenser fill främlingsfientlighet, som under de senaste åren kunnat iakttas i Sverige.
Redan i förra årets proposition välkomnade regeringen försöken med atf under en treårsperiod utprova möjligheterna atf via åtta regionansvariga verka för att infernationalisera undervisningen. Skolorna oeh deras personal har därvid en cenfral roll aff spela. Det är av stor vikt för def framtida utvecklingssamarbetet atf på detta sätt nå uf till en bred allmänhet i syfte att skapa ett intresse för u-länder och för arbetet med atf via biståndet förbättra förhållandena i dessa länder.
Jag förordar atf 23 miljoner kronor avsätts för anslagsposten Informafion genom SIDA varav 5 miljoner kronor avsätts till regeringens disposition för särskilda informationssatsningar.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen
dels föreslär riksdagen atf 156
1. godkänna de rikflinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA Prop, 1992/93:100 som jag förordat. Bilaga 4
2. bemyndiga regeringen aff göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat,
3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr,
dels bereder riksdagen tillfälle atf ta del av vad jag anfört i föregående avsnitt angående
4. kunskapsuppbyggnad i def fransktalande Afrika,
5. redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer.
C 3. Andra biståndsprogram
1991/92 Utgift 2 004 251997 Reservation 1195 911910
1992/93 Anslag 2 114 500 000
1993/94 Förslag 1 804 500 000
Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94 1993/94
U-landsforskning genom Styrelsen
för U-landsforskning (SAREC) 425,0 405,0 -20,0
BITS verksamhet, därav
Tekniskt samarbete 324,5 304,5 -20,0
U-krediter 420,0 400,0 -20,0
Gäststipendie- och utbytesprogram
genom Stiftelsen Svenska Instituet 10,0 7,5 -2,5
Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
160,0
135,0
-25,0
Swedfund International AB
25,0
25,0
+/-0,0
Projektbistånd till vissa länder
40,0
20,0
-20,0
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
700,0
500,0
-200,0
Utredningar m. m.
10,0
7,5
-2,5
Summa
2 114,5
1 804,5
-310,0
U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
SAREC
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96).
SAREC föreslår en väsentlig höjning av ambitionsnivån i forskningsbi- ständet från 425 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till 600 miljoner kronor 157
budgetåret 1995/96.
Förslaget motiveras med dels kunskapsutvecklingens centrala befydelse Prop. 1992/93:100 för u-iänderna, dels den kris för universitet oeh forskning som räder i många Bilaga 4 av de fattigaste u-iänderna. Hög prioritet bör även fortsättningsvis ges åt aft ufveckla och stärka forskningskapaciteten i resurssvaga u-länder.
De forskningsområden SAREC avser prioritera under treårsperioden är miljö och utveckling, befolkning, ekonomiska och polifiska förändringsprocesser, demokrati och mänskliga rättigheter, kvinnoforskning, hälsoforskning (inkl. AIDS) samt de s.k. basvefenskaperna.
SAREC utgår i framtidsanalysen från konstaterandet aff i-länderna svarar för 96 % av världens resurser för forskning och utveckling (FoU) och aft den snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik innebär säväl hot som möjligheter för u-länderna. SAREC sammanfattar behoven av FoU-verksamhet och resurser för denna i u-länderna pä följande sätt:
"Forskningen är i många avseenden internationell fill sin natur. Inget land är självförsörjande inom forskning. Förekomsten av en inhemsk forskning är också en förutsättning för atf ge kvalitet ät den högre utbildningen. ... Ufan en egen kompetens inom vikfiga områden blir beroendet av omväriden nära nog total."
Resurserna för högre utbildning och FoU varierar betydligt mellan olika u-länder. I de ekonomiskt framgångsrika delarna av Asien samt i Kina och Indien görs avsevärda investeringar i FoU. Även i Latinamerika finns betydande forskningskapacitet inom vissa områden.
De fattigaste u-länderna har däremot minskat sin andel av väridens samlade FoU-resurser, frän 2,2 % år 1980 fill 0,8 % år 1990. Särskilt tydligt är detfa i Afrika söder om Sahara. De stora ekonomiska problemen och i vissa fall politisk repression har lett till att universiteten kraftigt försvagats och i flera fall hotas forskningsmiljöer och -institutioner aft gå under. Effekten är aff många länder är helt beroende av bistånd för att utveckla och bevara sin forskningskapacitet.
Till den fördjupade anslagsframställningen har bilagts en utredning, "Atf äga, utveckla och förvalta kunskap - Bistånd fill universitet i u-länder", genomförd gemensamt av SAREC och SIDA, med förslag om att i vissa avseenden förändra stödet fill kapacitetsbyggande. Utbildnings- oeh forskningsmiljöernas sönderfall i ett antal av de fattigaste u-länderna gör aff sföd i sförre utsträckning bör ges till en hel fakultet eller ett universitet, genom t.ex. basstöd, sföd till förvaltning och vetenskaplig infrastruktur.
Det finns också behov av aff utveckla mottagarnas planering och ledning av nationell FoU och högre utbildning. Detfa kan även bidra till förbättrade möjligheter fill givarkoordinering. SAREC:s och SlDA:s sföd till universitetet i Maputo redovisas här som eft framgångsrikt exempel.
Vad gäller verksamhetens allmänna inriktning föreslär SAREC en ändring av målparagrafen i myndighetens instruktion. Syftet är atf klarare ge uttryck för forskningsbiståndefs båda verksamhetsmål
- att stärka u-ländernas forskningskapacitet och
- atf främja utvecklingsinriktad forskning.
Förslaget om insfrukfionsändring innebär ocksä att de båda verksamhetsmå- 158
len tydligare relateras till de fem biständspolitiska målen. Nuvarande in- Prop. 1992/93:100 struktion nämner endast målen ökat självbestämmande samt ekonomisk och Bilaga 4 social rättvisa.
SAREC redovisar vidare en mycket utförlig genomgång av verksamhetens mål och de olika stödformerna. Vad gäller verksamhetens utveckling konstateras aff den ökat med 50 % under de senaste tio åren och aff flera nya mer arbetsintensiva och resurskrävande stödformer tillkommit.
Resultatanalysen inleds med en beskrivning av de metoder, resultatmått och överväganden som SAREC tillämpar i sin verksamhet.
Vad gäller verksamhetsmålet "att stärka u-ländernas forskningskapacitet" sägs att en enkel, allmänt accepterad definition av begreppet saknas. SAREC anser aft målet uppnåtts när "det utvecklats miljöer i mottagarländerna där forskning med god kvalitet och relevans varaktigt bedrivs".
För verksamhetsmålet "främja utvecklingsinriktad forskning" gäller etablerade normer och former för bedömning av forskningens kvaiifef och värde dels inomvetenskapligt, dels vad gäller den allmänna kunskapsuppbyggnaden inom området.
I den fortsatta analysen kommenteras och diskuteras med utgångspunkt från elva representativa exempel resulfaten av SAREC:s insatser.
Vad gäller de bilaterala programmen (med exemplen Mocambique, Etiopien och Sri Länka) visar sig resultaten i stor utsfräckning vara beroende av def historiska utgångsläget i respekfive land.
De regionala programmen är huvudsakligen inriktade på produktion och spridning av forskningsresultat. De bidrar även i stor utsfräckning till att stärka och vidmakthålla forskningskapaciteten, genom uppbyggandet av livskraftiga regionala nätverk, t.ex. det östafrikanska arkeologiprogrammet och det afrikanska energiforskningsprogrammet.
De intemationella programmen, exemplifierade med CGIAR och WHO/HRP, är framför allt inriktade på forskningsresultat. Ett viktigt syfte med SAREC:s stöd har varit att påverka forskningsprogrammens inriktning och policy, inte minst vad gäller forskningens relevans för u-länderna.
Stödet till den "resultatinriktade" forskningen belyses med AIDS-pro-grammet, forskningen om Chagas sjukdom samt skog/miljö-programmet. Resultatmått som används är etablerade vetenskapliga kvalitefsmåft, dvs. granskning och värdering i den internationella forskarvärlden.
Det svenska programmets inriktning har successivt förändrats mot eff mer långsiktigt och koncentrerat stöd till forskningsmiljöer. Programmet består av tre stödformer (projektstöd, långsiktigt stöd till institutioner och forskningsmiljöer samt högre forskartjänster). Därutöver medverkar för närvarande ca 120 svenska institutioner i huvudsakligen de bilaterala programmen.
SAREC gör i sin resursanalys en jämförelse med sin kanadensiska motsvarighet, IDRC. Def kanadensiska forskningsbiständet är endast ca 50 % större än def svenska, men IDRC har 15 gånger fler anställda än SAREC (600 respektive 40 anställda). IDRC:s arbetssätt och roll i de stödda projekten är dock betydligt mer aktiv än SAREC:s.
1 fräga om produktivitet och kostnadseffektivitet sägs atf enkla mätmeto der saknas. Verksamhetens omfattning och utvecklingen av mer arbetskrä- 159
11 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
vande stödformer har dock inte åtföljts av motsvarande förstärkning av Prop. 1992/93:100 SAREC:s adminisfration. De 15 forskningssekreterarna har enligt SAREC Bilaga 4 en generellt sett alltför hög ärendebelasfning och kvalificerad kompetens behöver tillföras vikfiga programområden (bl.a. naturresurser och miljö).
Lönenivån vid universiteten har ökat kraftigt under senare år. Detfa har försvårat SAREC:s möjligheter att rekrytera och behålla personal. SAREC begär därför resurser för aff höja lönenivån sä aff den motsvarar den vid jämförbara institutioner.
SAREC hemställer, med hänvisning fill förslaget om höjd ambitionsnivå i verksamheten, att kravet på en real minskning av förvaltningsanslaget med 5 % under den kommande treårsperioden infe tillämpas. SAREC begär en ökning av anslaget med ca 12 % under treårsperioden.
Sakanslagefs fre delposter, insatsförberedelser, forskningssamarbete och u-landsforskning i Sverige, liksom den inbördes fördelningen dem emellan föreslås vara oförändrade (2 %, 88 % resp. 10 %).
Föredragandens överväganden
De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning (dels generellt i budgefförordningen, SFS 1989:400, dels specifikt för SAREC i regeringsbeslut 1991-06-06), har enligt min mening mycket väl uppfyllts av SAREC.
Jag anser aff SAREC i den fördjupade anslagsframställningens redovisningar och analyser visar på en klar uppfattning om målen för verksamheten och förhållandena dem emellan samt om formerna för atf uppnå dem.
Jag instämmer i SAREC:s analys av forskningens oeh kunskapsutvecklingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Nationell forskningskapacitet och fungerande högre utbildning är angelägna inte endast för ländernas ekonomiska utveckling. Minst lika vikfig är forskningens och den högre utbildningens roll vad gäller framväxt och upprätthållande av demokratiska samhällsskick och fungerande rättssystem. Mot denna bakgrund anser jag att SAREC:s sföd fill forskning med inriktning på frågor om demokrati och mänskliga rättigheter bör öka.
Jag ansluter mig också fill SAREC:s analys av möjligheterna för enskilda u-länder aff utveckla sin polifik och sina insatser vad gäller befolkningsfrågor i vid mening, miljö, nafurresursufnyffjande och -hushållning.
Långsiktigt stöd till fattiga u-länders byggande av forskningskapacitet är av cenfral befydelse i stödet till en varaktig miljörelaterad ekonomisk och politisk utveckling. Mot denna bakgrund anser jag det i högsta grad angeläget med ett samlat och kraftfullt stöd för aff motverka def sönderfall som för närvarande drabbar många afrikanska universitet och forskningsmiljöer. SAREC:s och SIDA:s gemensamma förslag om samordnade insatser på detfa omräde bör därför ges hög prioritet. Vissa förberedande insatser bör kunna vidfas redan inom ramen för befintliga bilaterala samarbetsavtal. I takt med att avtalen med berörda länder förnyas bör lämpliga former för det nya stödet föras in.
U-länderna karakteriseras ofta av svagt utvecklade mekanismer för att fa tillvara och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk 16q
tillämpning. Detta bör beakfas i utformningen av SAREC:s insatser.
De krav på ökade resuser som dessa insatser föranleder bör finansieras Prop. 1992/93:100 genom omprioriteringar i SAREC:s övriga verksamhet. Detta gör aft även Bilaga 4 utrymmet för nya bilaterala samarbeten är mycket begränsat. Def bör ankomma på SAREC att göra denna prövning.
Jag föreslår aff 405 miljoner kronor anvisas för u-landsforskning under budgetåret 1993/94. Jag förordar aff SAREC bemyndigas göra utfästelser för forskningsinsatser med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Medel för SAREC:s förvaltningskostnader fas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
BITS
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
BITS föreslår att 300 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete (exkl. internationella kurser). BITS föreslår därutöver aft 300 miljoner kronor anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa.
Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS räknar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete vad gäller omfång, sektorer, länder och samarbetsparter.
I Asien förutses en fortsatt hög efterfrågan i Filippinerna och Thailand. BITS ser också positivt på ett fördjupat samarbete med Mongoliet. 1 Pakistan väntas en viss ökning av miljörelaterade projekt. Begränsade insatser kommer aff genomföras i Indien och Kina.
1 Latinamerika noterar BITS eff nyväckt intresse frän Argentina och Mexico samt fortsatt efterfrågan frän Costa Rica, Bolivia, Uruguay, Chile och Ecuador. Intresseanmälningar har inkommit från Paraguay, Guatemala, Colombia och Honduras. Samarbetet med Chile har inte nått väntad omfattning bl.a. på grund av låg mottagningskapacitet.
Samarbetet med Dominikanska republiken och Jamaica fortsätter.
1 Afrika fortsätter samarbetet med Tunisien samtidigt som intresset från Marocko ökat. Goda förutsättningar finns för samarbete med Egypten. Nya samarbetsländer är Botswana, Zimbabwe och Namibia.
Vad gäller sektorinrikfningen kan noteras eff ökat intresse för miljöinsatser oeh insatser för stöd fill reformer inom den offentliga sektorn. Stödet inom industrisektorn förutses minska med hänsyn till det särskilda mandat som tilldelats SWEDECORP inom området.
BITS föreslär aff 115 miljoner kronor anvisas för internationella kurser. Under budgetåret 1991/92 genomfördes 43 kurser med 1 006 deltagare från 80 länder. Andelen kvinnor bland deltagarna ökade frän 17 % till 20 % jämfört med året innan. Målsättningen är att under budgetåret 1993/94 nå 25 % kvinnligt deltagande. Utvärderingar under året har visat att kurserna på ett effektivt sätt förmedlar kunskaper av stor relevans för utvecklingsländerna.
Under budgetåret 1992/93 fillkommer tvä kurser. Kostnaderna för aft ge-
nomföra de då totalt 45 kurstillfällena beräknas fill 100 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 BITS planerar aft utvidga utbildningsprogrammet med 2-4 nya kurser under Bilaga 4 budgetåret 1993/94.
För gävoelementet i u-krediter föreslår BITS en medelsram om 600 miljoner kronor.
Under budgetåren 1990/91 och 1991/92 lämnades utfästelser om u-krediter . till eff tofalt belopp om 745 resp. 1 130 miljoner kronor. Den utgående reservationen uppgick till 457 miljoner kionor den 30 juni 1992. Därav var 308 miljoner kronor utfästa för framfida åfaganden.
BITS framhåller atf möjligheterna fill u-kredifgivning under de aktuella åren varit beskurna till bl.a. Kina och Indien. Nya mottagare av u-krediter var Maldiverna och Uganda.
BITS förutser att utfästelsevolymen för budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 1 500-2 000 miljoner kronor. Nägot behov av atf tillskjuta medel till säkerhetsreserven bedöms ej föreligga.
BITS framhåller aft de nya consensusreglerna i viss mån kommer atf begränsa verksamhetsfältet och att kreditgivningen torde komma atf fokuseras på samhälleliga investeringar som förräntar sig på lång sikt. Efterfrågan på miljöinvesteringar vänfas öka liksom kreditgivningen via utvecklingsbanker. Den senare har under året utvärderats. Resulfatet har visat aff kreditgivningen fungerat tillfredställande. Ett problem är dock att den ej är anpassad till EKN:s kreditgivning med dess krav pä självrisk. BITS föreslår därför atf krediter via utvecklingsbanker skall kunna lämnas utan krav på självrisk.
Återupptagandet av biståndssamarbetet med Kina liksom det stabilare ekonomiska läget i Indien kommer atf öka efterfrågan på u-krediter. I Egypten kan kreditgivning komma att aktualiseras om det ekonomiska lefoim-programmet fortsätter att göra framsteg. Bolivia, Filippinerna, Jamaica och möjligen Costa Rica är exempel på andra länder som är på väg att äter bli kredifvärdiga och därför kan bli aktuella för u-krediter.
BITS har i skrivelse fill regeringen den 26 oktober 1992 redogjort för omfattningen och inriktningen på samarbetet med Kina. I skrivelsen föreslås atf ett fortsatt sföd till utbyggnaden av telekommunikationerna i Kina bör ges, aff en årlig kreditvolym enligt BITS anslagsförslag anvisas för atf möjliggöra stödet främst till telekommunikationer samt att kreditgivning skall kunna övervägas för projekt som har betydelse för de ekonomiska reformerna, inklusive finansiering av projekt inom energisektorn i Kina.
BITS föreslår atf länder som är på väg atf återvinna sin kreditvärdighef skall kunna erhålla u-krediter med en högre förmånlighefsgrad än 50 %. Kreditgivningen skulle också underlättas om garantier med 100 % riskfäck-ning kunde lämnas.Samarbetet med Världsbanken har intensifierats. BITS bedömer det som önskvärt atf samarbetet kan fortsätta aft utvidgas.
BITS anser aft möjligheterna bör prövas för aff bedriva utvecklingssamarbete med Indonesien.
Föredragandens överväganden
BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i
länder i Cenfral- och Östeuropa samt aft utvidga och stärka Sveriges förbin- 162
delser med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutio- Prop. 1992/93:100 ner och företag. Bilaga 4
BITS tekniska samarbete utgör en vikfig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på BITS tekniska samarbete. Innevarande budgetår uppgår anslagsposten fill 325 miljoner kronor (inkl. internationella kurser). Jag föreslår atf 304,5 miljoner kronor avsätts för det tekniska samarbetet under budgetåret 1993/94. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88:100 bil. 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226). För insatser i Central- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagsposten 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor för att finansiera projekt som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internationell konkurrens.
Under de senaste fyra budgetåren har utbetalningarna under u-kredifan-slaget överstigit anvisade medel. Reservationen under anslagsposten har därmed kraftigt reducerats och ligger nu på en nivå som jag bedömer vara rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i efterfrågan.
Jag delar BITS förslag beträffande u-kreditgivning till Kina men noterar att de stora volymer det kan bli fråga om gör att det blir nödvändigt för BITS att prioritera mellan olika projekt, som i och för sig kunde kvalificera för u-krediter, för att undvika att kreditgivning till andra mottagarländer trängs undan.
Jag anser att det för närvarande ej är aktuellt att lämna u-krediter till Indonesien.
Jag föreslår att 400 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter under budgetåret 1993/94. Jag förordar att BITS bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budgetåret 1993/94 avsätta medel till säkerhetsreserven som den 30 juni 1991 uppgick till 468 miljoner kronor.
Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Krediter för utveckling - betänkande av kreditblständskommitten (SOU 1991:74)
I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm-Wallén en kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det
svenska biståndet. Kommittén har överlämnat sitt betänkande som har Prop. 1992/93:100 remissbehandlats.' Bilaga 4
Utredningen
Utredningen har prioriterat frägor som gäller mofiven för atf behålla ett kreditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna fill svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har prövats för atf bredda kretsen av mottagarländer för aff ge kreditgivningen en klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärderats ur administrativ/teknisk synvinkel.
Mottagarländer för u-krediter
Kreditinstrumentet bör bevaras i def svenska biståndet. U-krediter skall kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa eft ekonomiskt/kommersiellt samarbete. Den övre inkomstgräns som idag tillämpas bör bibehållas.
Bindningen
Bindningen av u-krediferna är i sig ej önskvärd. Sverige bör dock behålla bindningen sä länge majoriteten av övriga västländer gör det.
U-kreditsystemet bör tillåta finansiering av leveranser från svenska företag som innehåller upp till 30 % varor och tjänster av annat ursprung. Den nu gällande principen aft tillåta högst 10 % leveranser frän tredje land kan innebära begränsningar i möjligheterna aff erbjuda ett bra bistånd. Andra länders u-kreditsystem medger som regel högre andelar icke inhemska leve-
Garanti- eller kreditsystem
Det nuvarande garantisystemet föreslås ersättas med ett kreditsystem av en-komponentmodell med svenska staten genom BITS som kreditgivare och där de kommersiella finansiärerna fär regressrätt på BITS.
Ett alternativ till detta är ett garantibaserat enkomponentsystem med sär- ' skild garantiordning för u-krediter. Som ett komplement till detta bör möjligheten att i vissa fall ge tvåkomponentkrediter bibehållas.
Kreditvillkor
BITS bör ges möjlighet att anpassa kreditvillkoren till def finansierade projektet och mottagarlandet sä att lånet ger den önskade förmånUghetsgraden.
' Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete med u-länder Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén, Nils T Svensson och Per Westerberg. 164
Standardiserade låneavtal Prop. 1992/93:100
Ett sä långt möjligt standardiserat låneavtal för u-krediter utarbetas i samråd Bilaga 4 med affärsbankerna, som föreslås få i uppdrag atf för BITS räkning förhandla och underteckna kreditavtal samt svara för inkassering och räntor pä i huvudsak samma sätt som i dagens sysfem.
Ersättningen till SEK utformas som en procentuell avgift pä utestående kredifstock och frigörs därmed från varje enskild kredit, vilket medger justeringar i avgiftens storlek även för redan avtalade krediter.
Löftesprovisioner
Den hiftills tillämpade löffesprovisionen föreslås utgå.
Premiesättning
De riskavspeglande premierna i dagens system föreslås ersättas med enhets-premier. Därigenom blir förmånen av en u-kredit lika stor för en låntagare med dålig ekonomi som för en låntagare med god ekonomi. En alternativ ordning kan vara att EKN tar ut en riskavspeglande premie men att BITS tilläts lämna en subvention ur biståndsanslaget om premien anses för hög.
Själviisk
Bankernas beredvillighet att åta sig självrisker har avtagit under åttiotalet. Att avskaffa självrisken och helt friskriva exportören från risk är dock olämpligt. Självrisk bör föreligga fram till dess att leverans fullföljts oeh accepterats av köparen. Utredaren föreslår dels en självrisk om 20 % på till-verkningsgaranfin, dels aft leverantören eller dennes bank går i borgen för 20%.
Kontantkrav
En ändring av principerna om att kräva att köparen erlägger 15 % kontant skulle öka systemets konkurrenskraft. Då sä befinns motiverat, och främst i samband med projektfinansiering, bör en u-kredit kunna finansiera 100 % av det svenska företagets kontrakt.
Betalningssvaga länder
U-kredifmottagare skall normalt ha god kreditvärdighet. U-krediter skall dock kunna lämnas till länder som, enligt gängse bedömningar inte är kreditvärdiga, men som pä sikt bedöms återfå kreditvärdigheten för finansiering av projekt som är väsentliga för landets långsiktiga utveckling och bidrar till att förbättra landefs betalningsförmåga. Förmånligheten bör då uppgå till minst 50 %. Kreditgivningen till sådana länder bör ej överstiga 25 % av nya krediter. Beslut om kreditgivning bör fattas av regeringen på förslag av BITS.
165 Andra aktörer Prop. 1992/93:100
Den finansiella hanteringen av kreditverksamheten - innefattande bl.a. ad- tsilaga 4 ministration och finansiering av huvuddelen av kredifsfocken, förvaltning av medel för räntesubventioner och säkerhetsreseiven - anföitios SEK. Vid krediter över 50 miljoner kronor bör BITS emellertid infordra särskilda anbud även frän andra finansieringsinstitut än SEK för kostnaden för kreditens finansiering och förvaltning.
Riksgäidskontoret bör tillåtas hålla konton i ufländska valutor för u-kreditsystemet. Det är önskvärt av konkurrensskäl att BITS tillåts söka andra placeringsmöjligheter än konton hos Riksgäidskontoret.
Säkerhetsreserven
Säkerhetsreservens roll måste vara att klara skadefall av normal omfattning.
En utvidgning av kreditgivningen till länder med högre kreditrisk kräver en större reserv för kreditförluster än i det nuvarande systemet. De genomsnittliga avsättningarna till säkerhetsreserven bör därför öka.
Reserven skall klaia utbetalningar p.g.a. skadefall som kan komma att inträffa på länder vars totalengagemang för vart och ett utgör högst 5-10 % av den totala låneportföljen. Vid skadefall på länder som svarar för en större andel av portföljen skall reserven tjäna som stöfdämpare. En begränsning bör införas om en högsta exponering på ett och samma land om 20 % av utestående låneportfölj. BITS bör årligen göra en bedömning av förlustriskerna i portföljen och redovisa resultatet till regeringen. BITS bör ges ett uttalat huvudmannaskap för reserven som böi förvaltas av SEK.
Skuldomförhandlingar
Omförhandling av u-krediter bör ske fill samma ränta fill vilken de ursprungligen lämnades.
Samfinansiering med världsbanken, de regionala utvecklingsbankema och SIDA
U-kreditsystemet bör utformas så att det på ett effektivt sätt ger möjlighet till samfinansieringar med andra biståndsoigan. Staika skäl talai föi att modifiera bindningskravet vid samfinansieringar med multilaterala utvecklingsbanker och SIDA. Beslut om obunden finansiering bör föregås av en noggrann prövning av förutsättningarna för svenska leverantörer att framgångsrikt konkurrera om order.
Krediter till industriutvecklingsbanker
Vidareutlåning av svenska u-kredifmedel frän indusfriutvecklingsbanker skall ske pä marknadsmässiga villkor. Vid förberedelserna för kreditgivning fill utvecklingsbanker bör ett nära samråd ske mellan BITS och SWEDECORP
166 Biståndskrediter Prop. 1992/93:100
Att införa ett bisfåndskreditsystem är mindre lämpligt bl.a. av skälet aft Bilaga 4 detfa skulle kräva nya administrativa rutiner samt aff hela kreditvolymen måste avsättas i biståndsanslaget.
Remissinstanserna
Flertalet remissinstanser är positiva till aft behålla ett kreditinstrument i biståndet. SIDA anser dock atf gåvobistånd allfid är fördelaktigare än kredit-bistånd ur makroekonomisk synvinkel. Flera remissinstanser ifrågasätter u-krediternas lämplighet i betalningssvaga länder där gåvobistånd eller biståndskredifer vore att föredra.
BITS, EKN m.fl. instämmer i att bindningen bör behållas tillsvidare medan SIDA och Afrikagrupperna förespråkar eff obundet bistånd. Industriförbundet, EKN och SEK delar utredarens uppfattning att en större flexibilitet bör tillämpas beträffande andelen utländska varor i svenska företags leveranser. BITS anser aft möjligheterna atf lämna obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner bör prövas.
BITS, SEK, Exportrådet m.fl. tillstyrker utredarens förslag om ett marknadsfinansierat u-kreditsysfem enligt enkomponentmodell. EKN och Riksbanken förordar att nuvarande sysfem behålls med vissa modifieringar.
BITS delar utredarens förslag om ökad flexibilitet beträffande förmänlig-hetsgraden i krediterna.
SEK och Svenska Bankföreningen anser att det är olämpligt med standardiserade låneavtal. Industriförbundet och Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget om att slopa löftesprovisionerna medan SEK anser att de bör behållas.
BITS tillstyrker förslaget om enhetlig premiesättning och anför att om ett differentierat system ändå behålls så bör detta utformas på ett sätt som mildrar kostnaderna för länder i de högsta premieklasserna. Bl.a. EKN avstyrker förslaget om enhetspremier.
BITS, SEK, Industriförbundet och Exportrådet anser att det nuvarande systemet för självrisker bör ändras. EKN, LO och Riksbanken avstyrker förslaget.
Utredarens förslag beträffande omförhandling av u-krediter avstyrks av BITS och EKN.
SWEDECORP delar uppfattningen aff gåvoelementet i u-krediter till utvecklingsbanker ej bör föras vidare till slutanvändaren och ifrägasätter samtidigt om u-krediter är den lämpligaste stödformen till dessa institutioner.
Föredragandens överväganden
Jag delar utredarens uppfattning att visst slag av utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid ett lämpligt instru ment. Jag instämmer också i aff Sverige i internationella fora bör verka för en global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg har uppnåtts på detta område bör vi, av skäl som anförts i utredningen, behålla bind ningen i u-kreditsystemet. Svenskt näringsliv är i hög grad internationellt 167
konkurrenskraftigt pä mänga omräden som prioriteras av u-länderna och Prop. 1992/93:100 hittillsvarande u-kredifgivning visar pä betydande och varaktiga utvecklings- Bilaga 4 effekter.
U-krediter bör kunna ges till programländer för svenskt bistånd, ländei med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa ekonomiskt samarbete. Den överenskommelse som träffats inom OECD om en övre inkomstgräns för mottagare av bundet kredifbistånd bör fillämpas ocksä vid BITS u-kreditgivning. För närvarande motsvarar detfa en per capita inkomst pä 2 550 US dollar.
Inom OECD pågår konsultationer om tolkning och genomförande av de nya reglerna avseende bundna u-krediter inom den s.k. consensus-överenskommelsen. KDrffaffat innebär dessa regler aft bundna u-krediter inte får lämnas för projekt som är företagsekonomiskt lönsamma. Kravet gäller dock varken för projekt i de minst utvecklade u-länderna eller för små projekt. Till rikare u-länder får u-kredit infe lämnas. En följd av de nya reglerna kan bli att BITS behöver ägna ökad uppmärksamhet åt länder och projekt där tillgången till marknadskredifer är osäker. Jag anser aft det är väsentligt att BITS sprider informafion om u-kreditsystemet och det internationella regelverket på området till svenskt näringsliv. Bl.a. mot bakgrund av de pågående internationella diskussionerna anser jag att det nu ej bör göras några genomgripande ändringar av u-kreditsystemet. Jag avvisar förslaget om att skapa en särskild bisfåndsgaranfiordning liksom förslaget om enhetlig premiesättning. Riskavspeglande premier bör bibehållas och fastställas för varje enskild kredit i enlighet med def system som tillämpas av Exportkreditnämnden (EKN). 1 särskilda fall skall def dock vara möjligt att, vid kreditgivning till länder med låg kreditvärdighet, med biståndsmedel subventionera den av EKN fastställda premien. Detta kan ske anfingen genom aft gåvoelementet höjs eller genom aff BITS frän anslaget anvisar medel för att täcka en del av premien.
För aft möjliggöra kreditgivning fill länder, som enligt gängse bedömningar inte är kreditvärdiga, men som för en förtroendeskapande ekonomisk politik som pä sikt bedöms leda till återvunnen kreditvänlighef bör BITS tilllåtas att variera gävoelementet i u-krediferna. Jag instämmer i utredarens förslag aft krediter till dessa länder bör ha eft gåvoelement på minst 50 %. Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och med beaktande av de risker det innebär att ge ytterligare krediter till icke kreditvärdiga länder. Jag anser att beslut om sädana krediter i enlighet med BITS yttrande skall fattas av regeringen på förslag av BITS.
För aft öka konkurrenskraften i u-kreditsystemet föreslårjag att finansiering av leveranser som innehåller upp till 30 % icke-inhemska varor och tjänster tilläts. Möjligheterna aff vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner och SIDA utfästa obunden finansiering bör prövas i begränsad omfattning. Beslut skall i dessa fall undersfällas regeringens prövning.
Krediter till utvecklingsbanker böi kunna lämnas utan kiav på själviisk. I övrigt bör def nuvarande systemet för självrisk behållas. Härigenom tillför säkras aft exportören/banken är engagerad i affären och noga prövar dess risker. Likaså bör löffesprovisioner bibehållas. 168
Frägan om införandet av eft anslagsfinansierat bisfåndskreditsystem som Prop. 1992/93:100 komplement fill eft marknadsbaserat u-kreditsystem kräver fördjupad prov- Bilaga 4 ning. Jag avser att under innevarande budgetär analysera för- och nackdelar med införandet av eff sådant sysfem. Härvid kommer också förslaget om obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner aff belysas. Jag avser även ytterligare analysera vad de nya reglerna för u-krediter inom consensus-överenskommelsen får för konsekvenser för det svenska u-kreditsystemet.
Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet
Stiftelsen Svenska Institutet
Stiftelsen Svenska Institutet (SI) bedriver en mycket diversifierad internationell verksamhet inom områdena informafion, kulturutbyte och stipendier. Drygt 11 % av Sl:s verksamhet budgetåret 1991/92 finansierades med medel från tre olika anslag inom biständsbudgefen.
Anslagsposten avser kostnader dels för u-landsdelen av Sl:s gästsfipendie-program och för långtidsstipendier för sökande frän vissa u-länder, dels för person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
SI administrerar ärligen mottagandet av totalt 200-300 ufländska stipendiater (för studier och forskning). Av dessa kommer ca en tredjedel frän u-länder.
1 expertutbytet mellan Sverige och u-länder delfar årligen ca 200 personer, varav ca tvä tredjedelar från u-länder och ca en tredjedel från Sverige. Verksamheten har minskat, i båda riktningarna, pga ökade rese- och uppehålls-kostnader.
Vad gäller dessa verksamheter anser SI i sin fördjupade anslagsframställning att de "visat sig vara en bra biståndsform, som ger ett gott resultat". SI avser behålla antalet stipendier till sökande frän tredje världen och aft vidga expertutbytef till nya länder, t.ex. de fidigare sovjetrepublikerna i Asien. För att kompensera ökade kostnader för resor oeh uppehälle i Sverige begär SI en ökning av anslaget med 1 miljon kronor till 11 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Min bedömning av SI:s resultatanalys är atf def endast finns svaga kopplingar mellan SI:s stipendie- och experfutbyfesverksamhef och det svenska biståndefs övriga delar. Ett flertal alternativ till Sl:s stipendie- oeh expertutbytesverksamhet har under åren vuxit fram och finansieras till inte obetydlig del med biståndsmedel.
Stipendier för studier och forskning i Sverige finansieras och administreras av ett stort anfal organ. Till en inte obefydlig del tillförs medel från biståndsanslag. Jag avser att under kommande budgetär initiera en översyn av denna verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen.
Jag föreslär aff 7,5 miljoner kronor anvisas för gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet under budgetåret 1993/94.
169 Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt Prop. 1992/93:100
näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund Bilaga 4
International AB
SWEDECORP
Styrelsen för internationellt näringslivsbiständ (SWEDECORP) bildades den 1 juli 1991, samfidigt som Imporfkonforef för u-landsprodukter (IMPOD) samt SIDA:s industribyrå upphörde och Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) omvandlades frän självständig stiftelse till aktiebolag.
SWEDECORP skall inom ramen för de biständspolitiska målen bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Genom kunskapsöverföring till företag och näringsUvsorganisationer skall verksamheten medverka fill aft skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i motfa-gariänderna. SWEDECORP skall ocksä främja motfagariändernas handel och svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt verksamhetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
SWEDECORP har som målsättning att under en treårsperiod bygga upp samarbete med 15 länder. Indien, Tanzania, Costa Rica, Sri Länka och Zambia har under budgetåret 1991/92 ingått i kiesten av "pro-aktiva" samarbetsländer (till skillnad frän "reakfiva" där SWEDECORP svarar på initiativ ufifrån). Under budgetåret 1992/93 planeras fördjupade insatser i Bolivia, Botswana, Mocambique, Tunisien oeh Zimbabve.
SWEDECORP föreslår aft 200 miljoner kronor anvisas för myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94. SWEDECORP begär bemyndigande att få göra åtaganden som tillsammans med fidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger def belopp som ställs fill förfogande under anslagsposten. Vidare föreslår man att garantiramen för stöd till marknadsföring av u-landsprodukter höjs till 12 miljoner kronor.
Swedfund International AB
Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapifalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.
Under budgetåret 1991/92 fattade Swedfund styrelsebesluf om åfaganden till ett belopp om 41 miljoner kronor i elva nya projekt. (Motsvarande siffra för budgetåret 1990/91 var 59 miljoner kronor i tretton projekt). Fyra av de nya projekten återfinns i Afrika, två vardera i Asien och Latinamerika samt tre i Östeuropa.
Bolaget redovisade eff rörelseresulfat före avskrivningar och extraordi nära kostnader på 4,5 miljoner kronor vilket var en förbättring med drygt 6 miljoner kronor jämfört med föregående räkenskapsår. Stora avskriv ningar samt kostnader i samband med ombildningen fill aktiebolag innebar ändå en försämring av nettoresultatet. Bolaget redovisade under 1991/92 en neftoförlust på 34 miljoner kronor aff jämföras med 19 miljoner kronor året innan. 170
För budgetåret 1992/93 tillfördes Swedfund International AB 25 miljoner Prop. 1992/93:100 kronor för riskkapifalsatsningar i u-länder och 40 miljoner kronor för Cen- Bilaga 4 fral- och Östeuropa. Swedfund International AB räknar med aff bolagefs sammanlagda åtaganden vid utgängen av budgetåret 1992/93 ungefär skall motsvara inbetalt grundkapital om 415 miljoner kronor. För att möjliggöra en ökad planeringstrygghet föresläs att grundkapitalet under en treårsperiod höjs fill 800 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 begär Swedfund International AB eff kapitaltillskott om 140 miljoner kronor varav hälften för insatser i u-länder.
Föredragandens överväganden
Bildandet av Sfyrelsen för internationellt näringslivsbistånd har inneburit ökade möjligheter för Sverige aff erbjuda eff effektivt biståndssamarbete inom näringslivsområdet.
Jag noterar med tillfredställelse aff SWEDECORP, trots de svärigheter av organisatorisk arf man haft att bemästra under verksamhetens inledande skede, förmått utveckla och påbörja genomförandet av en strategi som gör atf SWEDECORP kan fungera som en kombination av efterfrågestyrd och initierande samarbetspartner. Jag välkomnar SWEDECORP:s vilja atf sätfa effektivitet snarare än ufbetalningsmål i försfa rummet. Tyngdpunkten i verksamheten skall ligga på kunskapsöverföring och kompetensutveckling. Stora resurskrävande insatser bör undvikas liksom subventioner till enskilda företag. Gävomedel fill enskilda företag där Swedfund International AB ingär som delägare skall dock i särskilda fall kunna beviljas för aff under ett inledningsskede täcka kostnader för t.ex. utbildning och företagsledning som är oproportionerligt stora.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 135 miljoner kronor anvisas för SWEDECORP:s verksamhet. Vidare föreslår jag aff SWEDECORP bemyndigas atf göra utfästelser om två gånger budgetärefs anslag och aff garantier för marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs fill 12 miljoner kronor. Medel för SWEDECORP:s verksamhet i Central- och Östeuropa anvisas under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central-och Östeuropa.
Befräffande Swedfund International AB verksamhet noterar jag med tillfredställelse atf omsättning och resultat i företag i drift förbättrats totalt seft trots aff antalet vinstgivande företag minskat något jämfört med föregående är. Fem företag, samfliga i Afrika, har under året gjort utdelningar till sina akfieägare. Glädjande är ocksä aft aff lönsamheten i det kinesiska läkemedelsföretaget SSPC, som är Swedfunds enskilt största investering, kraftigt förbättrats.
Jag noterar Swedfunds resultatmässiga försämring som förklaras av aff bo lagets engagemang i förlustbringande projekt avvecklats under året. Jag ac cepterar aft risknivån i Swedfunds investeringar är hög. Samfidigt vill jag un derstryka vikten av aff projektdelfagandet sker pä affärsmässiga grunder. Jag delar Swedfunds bedömning att den långsiktiga målsättningen skall vara att intäkterna i investeringsverksamheten skall täcka kostnaderna för den samma. 171
Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på samarbete genom Swedfund i Prop. 1992/93:100 säväl u-länder som Central- och Östeuropa. Jag instämmer i aff Swedfunds Bilaga 4 kapital bör höjas successivt. För budgetåret 1993/94 föreslär jag att Swedfund ges ett kapitaltillskott på 25 miljoner kronor för investeringsverksamhet i u-länder. För verksamheten i Cenfral- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Under anslaget C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbiständ (SWEDECORP) redovisar jag förslag om ändrad organisationsstruktur för näringslivsbiståndet.
Projektbistånd till vissa länder Föredragandens överväganden
Vären 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100 bil.5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i eft kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framfida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definierade insatser av projektkaraktär i eff initialskede av svenskt biståndssamarbete med landet. Frän anslagsposten har insatser finansierats i Costa Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga Central-och Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet till Uganda, Bolivia, Chile och Costa Rica över myndigheternas ordinarie anslag. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras stödet fill Polen och övriga Cenfral- och Östeuropa under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa. Det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna och Ecuador bör frän och med budgetåret 1994/95 finansieras pä myndigheternas ordinarie anslag.
Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda insatser. Jag finner det lämpligt aft över anslagsposten även ge möjlighet åt andra myndigheter än SIDA fill samarbete i nya former med nägra av de mer utvecklade programländerna. Här vill jag särskilt nämna Botswana, Namibia, Zimbabwe och Indien.
Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslårjag att 20 miljoner kronor anvisas för Projektbistånd fill vissa länder under budgetåret 1993/94. En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslär aff regeringen begär riksdagens bemyndigande aff få göra utfästelse om högst tvä gånger anslagsbeloppet.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Föredragandens överväganden
Tunga skuldbördor och oförmåga aff föra en systemafisk anpassningspolifik har under en längre fid undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen i mänga u-länder. Situationen blev för många länder akut under 1980-falet med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt som följd. Orsa- 172
kerna står atf finna i säväl interna som externa faktorer. Bland de interna Prop. 1992/93:100 kan nämnas ineffektiv användning av upplänat kapital, ineffektiva stafliga Bilaga 4 regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade växelkurser och en alltför expansiv penning- och finanspolitik. Situationen förvärrades av en försämrad omgivning med stigande realräntor, stigande dollarkurs, sjunkande priser på u-ländernas exportprodukter och ökad protektionism på i-landsmarknaderna.För aff de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta tillväxten oeh komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt atf ekonomiska reformer genomförs. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram, som oftast utformas i samarbete med Internationella Valutafonden och Världsbanken, syftar fill atf minska de makroekonomiska obalanserna och genom marknadsekonomiska reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekonomin. För aft anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock atf programmen får tillräcklig extern finansiering i form av ökade bisfåndsflöden och skuldlättnader.
Anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder används i anslutning fill internationellt samordnade aktioner och möjliggör addifionellf sföd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som genomför strukturanpassningsprogram. Insatserna kan antingen bestå i ett resurstillskott, oftast i form av obundet imporfsföd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. För atf skuldläffnadsätgärder skall kunna bidra fill atf länderna på sikt återfår sin kreditvärdighet krävs att de utformas med hänsyn till situationen i varje enskilt land och att olika typer av skuld måste behandlas olika. En rimlig bördefördelning måste åstadkommas mellan de berörda parterna.
Under senare år har vissa framsteg gjorts internationellt vad gäller aft åstadkomma skuldlättnader och ökat befalningsbalansinriktat bistånd till stöd för de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas reformansfrängningar. Genom anslaget har Sverige kunnat bidra fill atf internationella aktioner kommif fill ständ. Sådana insatser har varit betydelsefulla, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under läng tid framöver. Jag anser att Sverige även i fortsättningen bör spela en aktiv roll pä detta omräde.
Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA) har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för atf mobilisera och samordna ökade resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför strukturanpassningsprogram. Programmet omfattar ökad koncessionell utlåning frän IMF och Världsbanken, ökat befalningsbalansinriktat biständ från bilaterala givare samt skuldlättnader. Uföver ökade resursflöden läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landefs budgetutgiffer och snabbare utbefalningar. För vissa länder har ufbetalningstakfen av allokerade medel dock varit alltför långsam. Sverige är en av de största bidragsgivarna fill SPA och har aktivt deltagit i policydialogen. Det nuvarande SPA-samarbetet täcker treårsperioden 1991-1993. För närvarande diskuteras förutsättningarna för eff nytt samarbete. Jag anser atf SPA-samarbetet fyller en viktig funktion och bör drivas vidare.
En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och paral lellfinansiering med Världsbankens långivning. Sveriges bidrag har huvud- 173
sakligen lämnats i form av obundet importstöd, företrädesvis fill marknads- Prop. 1992/93:100 baserade valufafördelningssystem i u-länderna. Imporfsfödef möjliggör den Bilaga 4 import som är nödvändig för ekonomisk återhämtning och är en biständs-form som bidrar fill framväxten av en privat sektor i mottagarlandet. Detfa förutsätter bl.a. aff valufafördelningen infe är centralsfyrd eller förenad med subventioner fill importören. Def är härvid viktigt atf importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning av importstödet måste främst ske genom atf följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet i stort samt genom aft föra en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. Jag anser att obundet imporfsföd till marknadsbaserade valufafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande insats frän anslaget.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för atf underlätta de fattigaste ländernas återbetalning av gamla världsbankslän. Det gäller de fattiga länder som numera endast fär tillgäng till Världsbankens utlåning på koncessionella villkor, men som har gamla län pä marknadsmässiga villkor. Dessa skulder är ofta mycket betungande. Världsbanken är, liksom andra internationella finansiella institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket innebär atf fordringarna infe kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för aft underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör fortsätta atf bidra fill denna fyp av skuldlättnad fill länder inom och ufanför SPA som genomför ekonomiska reformer. Samtidigt bör Sverige fortsättningsvis ställa större krav på atf ocksä andra givarländer uppmuntras atf bidra i sförre utsträckning till skuldlätfnadsinsafser och andra insatser inom ramen för SPA.
IMF spelar en huvudroll när det gäller de makroekonomiska sfrukfuran-passningsprogrammen. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlånas för temporärt betainingsbalansstöd, har särskilda länearrangemang skapats för aff stödja de fattigaste ländernas strukturanpassning på koncessionella villkor. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. frän Sverige, och lån på förmånliga villkor frän medlemsländerna. Möjligheten aft låna från ESAF utgår i november 1993 och dessförinnan kommer en utvärdering aft ske och förslag presenteras på hur en efterföljare fill ESAF skulle kunna konstrueras. Sverige avser aff därvid arbeta för eft bredare deltagande av givarländer och för en rimligare bördefördelning. Skulle resultatet bli godtagbart bl.a. i detta avseende, kan en diskussion om eff fortsatt svenskt bidrag bli aktuellt redan under budgetåret 1993/94.
Ett antal skuldtyngda länder har stora befalningseftersläpningar fill Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är eff allvarligt problem, eftersom länderna utestängs frän ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker klara ut problemen med betalningsbalanseffersläpningarna. Genom aft bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har utfäst eff bidrag inom ramen för planerade stödgrupper för Vietnam och Kambodja. Det är min förhoppning att dessa skall kunna bildas under kommande budgetår.
Skulderna till offentliga bilaterala kreditorer, främst biståndskredifer och 174
exportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste länderna. Sverige Prop. 1992/93:100 har aktivt drivit frågan om bilaterala skuldlättnader i Parisklubben där bila- Bilaga 4 terala skulder omförhandlas. Diskussioner har förts om att åstadkomma befydande skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Den överenskommelse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade Torontovillkoren, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med medel från anslaget, bl.a. för atf täcka de fattigaste ländernas räntebetalningar till Sverige som skall betalas i enlighet med omförhandlingsavtalen. Samtidigt är det viktigt aft Sverige multilateralt verkar för ökade bilaterala skuldlättnader.
Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata kreditorer, främst banker. Befal-ningseftersläpningarna har försvårat tillgängen på nya lån och fördyrat nödvändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och skuldbyfen kan man utnyttja dessa fordringars låga värdering på andrahandsmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår till vilka Sverige har utfäst bidrag.
Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag skall kunna utgå för både programländer och andra länder som för en sund ekonomisk polifik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Jag anser aft det i första hand är de ansträngningar och framsteg som görs som bör bedömas och inte enbart hur långt landet kommit i sina reformer. Sveriges roll i biståndet till landet i fråga bör också beakfas. Användningen av medlen är beroende av hur reformprogrammen genomförs samt av hur def internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär att medelsutnyttjandet kan komma att variera från år till år. Jag förutser ett fortsatt omfattande behov av insatser för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att 500 miljoner kronor anslås för Sföd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder för budgetåret 1993/94.
Utredningar m.m. Föredragandens överväganden
Regeringen har under år 1992 beslutat inrätta en kommitté med uppdrag att utvärdera och analysera effektiviteten i det svenska biståndet (dir. 1992:59). Jag utgår från aft kommittén kommer att kunna påbörja sitt arbefe i början av år 1993. Kommittén har fått ett tvåårigt mandat för sitt arbete. Det är min avsikt att återkomma i frägan hur verksamheten framgent bör organiseras i 1994 års budgetproposition.
För utredningar m.m. beräknar jag 7,5 miljoner kronor under bugetåret 1993/94. Från posten bör även det nya utvärderingssekrefariafet finansieras.
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer aff regeringen föreslär riksdagen aff Bilaga 4
1. godkänna de riktlinjer för bidragsgivningen somjag förordat,
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat,
3. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 1 804 500 000 kr.
Administration av biståndet Rationalisering av biständsadministrationen
I ljuset av riksdagens nyligen beslufade besparingsåtgärder har jag sett det som nödvändigt att undersöka vilka rationaliseringar och besparingar som är möjliga aft göra inom Uf rikcsdepartemcnfcfs biståndsavdelning, inom departementets övriga avdelningar och utrikesförvaltningen i övrigt som deltar i handläggning av bisfåndsärenden samt inom biståndsmyndighetemas förvaltningar.
Det är därför önskvärt att den nu pågående utredningen om styrnings- och samverkansformcr inom biståndet kompletteras för atf på ett systematiskt sätt se över om man med givna mäl och ramar kan rationalisera förvaltningen och göra ekonomiska besparingar.
Det innebär en genomgång av departementets och myndigheternas olika uppgifter med syfte aff rationalisera och effektivisera verksamheten så atf kvaliteten i den operativa verksamheten kan höjas. Det kan innebära sammanläggning eller nedläggning av funktioner, utkontraktering, mer systematisk kompetensuppbyggnad mm.
Jag avser därför att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag fill besparingar inom biständsadministrationen.
Allmänt
Förvaltningsanslagen för myndigheterna Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), Nordiska afrikainstitutct (NAI), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och Sfyrelsen för internationellt näringslivsbiständ (SWEDECORP) har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras fill följd av ändringen av nivån pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stafshälsan, övergången till lån i Riksgäidskontoret (RGK) samt de nya principerna för budgeferingen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har fidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp som kommer att ställas fill myndighetens disposition kommer slutligt aft fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Med hänvisning till den utredning enligt ovan som jag avser initiera har myndigheternas planeringsramar beräknats utan atf fa hänsyn till eventuella framfida rafionaliseringsutfag.
c 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
265 356 434 293 758 000 303 219 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
293 758 000
+ 9 461 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
SIDA
SIDA har för kommande budgetår inkommit till regeringen med en förenklad anslagsframställning. Huvudinriktningen för SIDA:s verksamhet under de tre budgetåren 1992/93-1994/95 har lagts fast av riksdagen utifrån myndighetens fördjupade anslagsframställan år 1991 och regeringens proposition 1991/92.
SIDA redogör i årets förenklade anslagsframställan för arbetet med metodutveckling och hur man inom myndigheten går till väga för att anpassa och inrikta arbetet i enlighet med regeringens rikflinjer.
Dessutom beskriver SIDA hur man arbetar för atf möta de krav som ställts på myndigheten via regleringsbrevet om ökad resultatredovisning, kompetensutveckling och motverkande av korruption. Sammanfattningsvis kan sägas att förändrings- och utvecklingsarbetet satts igång i linje med regeringsdirektiven oeh att en del åtgärder redan vidtagits.
För täckande av förvaltningskostnader har SIDA i huvudsak äskat i enlighet med planeringsramen. Detta innebär att den totala kostnaden för löner, utlandsförmåner, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader uppgår till 288 758 000 kr. Från detta belopp har myndigheten föreslagit eft visst rationaliseringsuttag i enlighet med givna riktlinjer.
SIDA föreslår att i basen för förvaltningskostnader slutgiltigt läggs in vissa kostnader som genom temporära lösningar tilldelats myndigheten i form av överskridanden.
Myndigheten föreslår också en överföring av medel från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, motsvarande kostnaderna för två tjänster för handläggning av AlDS-frågor.
Innevarande budgetär har SIDA frän UD övertagit vissa arbetsuppgifter rörande administrationen av biståndskontor. För detfa arbete krävs en utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet och SIDA äskar 300 000 kr som en engångsanvisning.
SIDA har för innevarande budgetår som engångsanvisning erhållit 3 miljoner kronor för kompetensutveckling. Myndigheten äskar för kommande budgetär 4 miljoner kronor för samma ändamål.
177 Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Övergripande mål
Det har infe funnits skäl att förändra de övergripande mäl som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95 förutom att SIDA för kommande budgetär förväntas genomföra sin verksamhet med en tilldelning av medel pä en något lägre nivå
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 303 219 000 kr
Övrigt
SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under anslagen C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram, C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa.
Planeringsram
Planeringsramenför budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats fill 603 138 000 kr.
Slutsatser
Jag stöder SlDA:s förslag om överföring av medel fill förvaltningsanslaget som redovisats i def föregående.
Det är också angeläget atf SIDA erhåller 300 000 kr i engångsanvisning för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med övertagande av vissa tjänster från utrikesdepartementet.
Under förutsättning aff jag, pä grundval av den redogörelse som SIDA skall inkomma med under våren 1993, anser aff medlen för kompetensutveckling använts effektivt och att det finns behov för ytterligare insatser, föreslårjag aff SIDA får ytteriigare 3 miljoner kronor i kompetensutvecklingsmedel för kommande budgetår.
Jag menar atf SIDA kan effektivisera sin förvaltning ytterligare och föreslår eff rafionaliseringsuftag om 2,4 %.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag om generell ränfebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör fillämpas. SIDA kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att till-lämpa denna modell. SIDA kommer därefter aff tilldelas eff räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 4. Sfyrelsen för internationell utveckling (SIDA) förs fill detta konto.
178 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
atf fill Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 303 219 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
52 953 959
23 014 000
24 963 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
23 014 000
-I- 1 949 000
Sandö U-centrum
Sandö U-centrum är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att tillhandahälla utbildning som efterfrågas framför allt inom biståndet.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs), korfkurser och språkutbildning. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94.
Verksamhetsmålet är att Sandö U-centrum skall bedriva ett aktivt arbete för att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas av olika personalkategorier i utvecklingssamarbetet. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt skall utvecklas så atf en fortlöpande anpassning till efterfrågan pä utbildning möjliggörs.
För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap skall målsättningen vara att under perioden höja självkostnadsfäckningsgraden med tre procentenheter, från 75 % (ingångsvärde i den fördjupade anslagsframställningen för den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94) till 78 % (budgetåret 1993/94).
Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk för nya målgrupper och marknader. Myndigheten kan numera erbjuda utbildning även i estniska, polska, tyska och ryska. Verksamheten är dock hårt konkurrensutsatt oeh dessutom konjunkturkänslig.
Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.
Självkostnadsfäckningsgraden ligger för språkenhefen pä 78 % vilket motsvarar det krav som regeringen ställt (76 % för budgetåret 1991/92). Sandö U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten.
179 Frän budgetåret 1988/89 fill budgetåret 1991/92 har redovisats en produktivitetsökning med 15 %. Beräkningen av produktiviteten görs i en modell där antal genomförda elevdagar vid myndigheten ställs mot resursinsatsen i form av total personalinsats uttryckt i årsarbetskrafter.
Styrelsen bedömer aft möjligheterna aff uppfylla kravet på självkosfnads-täckning är goda. Volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har dock minskat från 4 498 elevdagar fill 3 270 elevdagar. Minskningen är i stort sett generell för samtliga språk.
Nedgången beror till viss del på omläggningen av den svenska personalbiståndspolitiken. SIDA har minskat sin andel med 4 % och är nere i en andel om 25 % av volymen för språkutbildning. SIDA använder sig numera av färre konfrakfsanställda/experter. Projektansvar och personalrekrytering läggs i allt större omfattning ut på konsultföretag. Sandö U-centrum säger i sin årsredovisning att rekrytering av personal i ökad utsträckning sker på den internationella marknaden och därmed synes behovet av språkutbildning ha minskat. En annan anledning till minskningen, säger Sandö, kan ocksä hänföras till def faktum atf företag/organisationer i rådande konjunkturläge är mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/utveckling.
Anslagssparandet uppgår till 1 867 315 kr, vilket utgör 8,7 % av det tilldelade ramanslaget.
I sin förenklade anslagsframställning menar styrelsen att de övergripande mål som gäller och som lades fast i regeringens fördjupade prövning är på väg aff nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade anslagsframställningen att det vore mer kostnadseffektivt atf myndigheten fick överta vissa utbildningar som idag bedrivs på SlDA:s kursgård.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92-1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94 24 963 000 kr
Övrigt
Sandö U-Centrum disponerar även medel under anslaget C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-Centrum).
180 Planeringsram Prop. 1992/93:100
Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till Bilaga 4 49 926 000 kr.
Resuhatbedömning
Sandö U-eenfrums årsredovisning visar, enligf min mening, aft verksamheten bedrivs med en sädan inriktning atf de uppsatfa målen kan nås. Def saknas dock metoder för aft göra en mer utvecklad effektbedömning av verksamheten. Sfyrelsen menar atf verksamhetsmålen ytterligare bör preciseras.
Sfyrelsens ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1991/92.
Jag kan ocksä konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Sandö U-centrum. Resultatrapporten i årsredovisningen är mycket välgjord.
Slutsatser
Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 ärs budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Jag ansåg under våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåref 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville vid detta tillfälle invänta styrelsens årsredovisning som skulle ge ett bättre underiag för nya direktiv till styrelsen under våren 1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Jag bedömer att myndighetens rationaliseringsarbete varit framgångsrikt och att goda förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94.
Jag förutsätter ocksä att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 avseende produktivitetsförändringar också kompletteras med ett kostnadsrelaterat mått.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 24 963 000 kr.
c 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
20 197 491
25 405 000
26 936 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
25 405 000
+ 1 531 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
SAREC
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96). Vad gäller SAREC:s förslag avseende verksamhetens inriktning redovisas dessa under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
SAREC föreslår en ökning av anslaget med knappt 3 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I förslaget ligger bl.a. medel för två nya tjänster som forskningssekreterare, en justering av myndighetens löneprofil, en överföring från sakanslaget av vissa kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare och medel för personalens kompetensutveckling.
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
SAREC bör under treårsperioden 1993/94-1995/96 ytterligare utveckla sina insatser med inriktning på stöd till universitet i de fattigaste u-länderna.
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 26 936 000 kr
Övrigt
SAREC disponerar medel för sin verksamhet under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
Planeringsram
Planeringsramen för treårsperioden 1993/94-1995/96 har beräknats till 80 208 000 kr.
182 Resultatbedömning och Fördjupad prövning
SAREC är en myndighet med en mycket hög kompefens inom sitt verksamhetsområde. Förvaltningskostnaderna upptar endast en liten andel av de tofala kostnaderna. SAREC, liksom mänga andra myndigheter, bör fortsätta atf ufveckla resultatmått i verksamheten. Inte minst gäller detta bedömningar av kostnadseffektiviteten.
SAREC:s förslag om ett förtydligande av myndighetens övergripande målsättning i form av en insfrukfionsändring bör beslutas av regeringen.
Forskningsbiständet har utvecklats såväl med avseende på inriktning som former sedan SAREC:s tillkomst är 1975. I allt väsendigt är grunderna giltiga och relevanta i dag och för den kommande treårsperioden.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Slutsatser
SAREC:s förslag om ytterligare tjänster är i första hand kopplat till myndighetens förslag om en avsevärt höjd ambitionsnivå i forskningsbiständet. Jag kan av skäl somjag nyss anfört inte tillstyrka detta förslag. Sakanslagsfinansiering av förvaltningskostnader bör enligf min mening bara undantagsvis förekomma. Av detta skäl anser jag aft samtliga kostnader för SAREC:s kontor i Harare skall finansieras över förvaltningsanslaget.
Innevarande budgetår disponerar SAREC en engångsanvisning för kompetensutveckling. För fortsatta angelägna insatser, främst inriktade på att upprätthålla forskningssekreterarnas höga kompetensprofil och att generellt sett höja personalens kompetens vad gäller resultatuppföljning och ekonomiadministration, föreslår jag aft SAREC beviljas en engångsanvisning pä 300 000 kr för budgetåret 1993/94.
Ett sparbeting bör åläggas SAREC. Detta bör preliminärt uppgå till 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
aff till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 26 936 000 kr.
C 7. Nordiska afrikainstitutet
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
6 083 984 6 013 000 5 470 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
6 013 000
- 543 000
183 Nordiska afrikainstitutet Prop. 1992/93:100
Nordiska afrikainsfifufet är en av de tvä myndigheter inom biståndsområdet Bilaga 4 som inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96.
Nordiska afrikainsfifufet anser atf den kommande treårsperioden bör innebära "en fas av konsolidering genom punktvisa förstärkningar ufan några grundläggande förändringar". Verksamhetens inriktning bör ligga fast och det finns enligt insfifufet ingen anledning aff ändra myndighetens instruktion. Detfa innebär atf tyngdpunkten ligger på forskning, med kärnan i def nordiska forskningsprogrammet.
Nordiska afrikainsfitutets allmänna slutsats är atf def råder god balans mellan verksamhetens olika delar och atf fördelningen motsvarar instruktionens intentioner. Det tidigare behovet av aff externfinansiera stora delar av verksamheten har minskat.
Nordiska afrikainstitutet redovisar sin verksamhet i tre omräden.
I verksamhetsområdet/c>«/:«/ngoc/i seminarier ingår forskningsprogram, forskningssamarbete, nordisk forskargrupp, seminarier och konferenser, rese- och studiestipendier samt gästforskarprogram.
För närvarande bedriver institutet tre forskningsprogram, vart oeh eft under ledning av en internationellt meriterad forskare. Det först påbörjade går nu in i sin avslutande fas.
Den nordiska forskargruppen består av en person från vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige samt en samordnare. Tjänsterna är tidsbegränsade. Forskningsaktiviteten är god. Nordiska afrikainsfifufet vill bibehålla nivän.
Stipendieprogrammet omfattar:
- Studiestipendier för nordiska forskares besök och forskning vid Nordiska afrikainsfifufet (tre personer/månad), vilket bidrar till atf bredda Nordiska afrikainstitutets nordiska bas.
- Resestipendier ger årligen eft 20-tal nordiska forskare möjlighet till kortare fältarbeten i Afrika. Nordiska afrikainstitutet vill öka denna verksamhet.
- Gästforskarbesök i fyramånadersperioder av tre afrikanska forskare/år med anknytning till Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram i syfte att stärka kontaktnätet, bredda forskningsprogrammens innehåll och tillföra kompetens.
Seminarier och konferenser ingår som en viktig del i forskningsverksamheten. Ca sex konferenser/är arrangeras. Seminarier anordnas regelbundet.
Verksamhetsområdet bibliotek och dokumentation är stabilt. Biblioteket är med ca 35 000 böcker och 600 tidskrifter Nordens främsfa vad gäller Afrika. Rutinerna har datoriserats och biblioteket uppfyller högt ställda servicekrav. Boklånen uppgår till ca 6 000/år och nyförvärven fill ca 1 200/år.
Publikationsverksamheten har sedan starten år 1962 svarat för utgivningen 184
av över 300 titlar och har under senare år eftersträvat och uppnått en höjd Prop. 1992/93:100 kvalitetsnivå. Utgivningen är framför allt inriktad på afrikansk polifik, eko- Bilaga 4 nomi, sociala frägor och modern historia. Flertalet publikationer är skrivna pä engelska för atf nå en internationell publik, infe minst i Afrika.
Nya distributionskanaler har inrättats i England och USA. Gratis- och by-tesdistribufionen med afrikanska institutioner och bibliotek är en viktig del. En svensk populärvetenskaplig skriftserie ("Afrikabibliotekef") har börjat utges. Försäljningsintäkter täcker ca 40 % av verksamhetsområdets kostnader.
Forskningens situation i Afrika präglas av den ekonomiska situationen. Dålig infrastruktur, "bokhunger", brist på resurser för fältarbeten, resor och inköp präglar universitet och forskning. En ökande andel av forskningen sker utanför universiteten och är till stor del finansierad med biståndsmedel. Ett fåtal forskare blir mycket efterfrågade och återväxten försvåras. Detta är något Nordiska afrikainstitutet måste beakfa i sitt samarbete med afrikanska forskare.
Även inom den nordiska afrikaforskningen sker förändringar vilka långsiktigt påverkar institutet och gör det nödvändigt för dess ledning att följa utvecklingen. Nordiska afrikainstitutet bör i nuläget ha en liten men god forskningskompetens och dess roll bör snarare vara katalyserande än kunskapsgenererande. Någon expansion av Nordiska afrikainsfifufet bör därför inte ske. Denna bör istället ske vid olika samarbetande nordiska universitetsinstitutioner. Dokumentations- och informationsverksamheterna är viktiga stöd för övriga nordiska afrikaforskningsmiljöer.
De nordiska biståndsmyndigheternas efterfrågan pä konsulttjänster har ökat genom tillkomsten av de nordiska forskningsprogrammen.
Samarbetet med Uppsala universitetsbibliotek har nyligen reglerats i ett avtal.
Nordiska afrikainstitutet anser sig uppvisa en hög "produktivitet" jämfört med andra liknande institutioner. Den viktigaste resursen sägs vara personalen. Antalet årsarbetskrafter är för närvarande 32,5. Nordiska afrikainstitutet vill under budgetperioden göra vissa förstärkningar.
De senare årens anslagsförstärkningar har givit en stabilare grund för hela institutets verksamhet. Ca en tredjedel kommer från vardera detta anslag, övriga nordiska länder och övriga bidragsgivare.
De nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska UD) höjdes relativt kraftigt för nägra är sedan och har sedan dess ärligen justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen regleras i ettåriga kontrakt med automatisk förlängning. Från norskt och finländskt håll har man förklarat sig beredda att ingå treåriga avtal.
185 Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Övergripande mål
Nordiska afrikainsfifufet bör under den kommande treårsperioden ytterligare befästa sin ställning som samordnare och katalysafor för den nordiska afrikaforskningen.
En viss del av verksamheten bör även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag från bl.a. de nordiska biståndsmyndighetema.
Den nordiska samsynen pä och den gemensamma finansieringen av Nordiska afrikainsfitutets forskningsprogram är av grundläggande befydelse. Nordiska afrikainstitutet bör utveckla en ökad långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma finansiering.
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 5 470 000 kr
Övrigt
Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till de nordiska forskningsprogrammen under anslaget C 1. Bidrag till inter nationella biståndsprogram. i
Planeringsram
Planeringsramen för budgetåren 16 410 000 kr.
1993/94-1995/96 har beräknats till
Resultatbedömning
Min bedömning av Nordiska afrikainstitutets verksamhet är att det även med relativt smä resurser är möjligt att bedriva en verksamhet av hög kvalitet och stor relevans.
Efter en period av expansion är det nu lämpligt att under några år söka konsolidera verksamheten.
Fördjupad prövning
De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning genom budgetförordningen (SFS 1989:400) och i form av ett särskilt regeringsbeslut den 20 juni 1991 har enligt min mening pä ett förtjänstfullt sätt uppfyllts av institutet.
1 syfte atf ytterligare tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid Nordiska afrikainstitutet anser jag atf hela kostnaden för det svenska bidraget till denna bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag fill internationella
biståndsprogram. Det belopp som av denna anledning bör överföras frän anslaget C 7. Nordiska afrikainsfifufet till anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram uppgår fill 625 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Slutsatser
Nordiska afrikainsfifufet utgör en kvalificerad resurs- och kunskapsbas inom ett verksamhetsområde som spänner över en hel kontinent med över 50 stater och eff stort antal vetenskapliga dicipliner.
Sett ur ett biståndspolitiskt perspektiv är Nordiska afrikainsfitutets nuvarande verksamhet väl avvägd. Dokumentations- och publikationsverksam-heterna är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling sker. Stödet till forskningsverksamheten är mer en fråga om ambitionsnivå och inriktning.
Nordiska afrikainstifufefs struktur och arbetsformer är såvitt jag kan bedöma unika. Verksamheten präglas av en praktisk "nordism" som är angelägen att värna.
Jag är med hänsyn fill kraven pä besparingar inom biståndsbudgeten inte beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och förstärkta lönemedel Nordiska afrikainsfifufet begärt.
Ett sparbeting bör åläggas även Nordiska afrikainsfifufet. Detta bör preliminärt uppgå fill 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 470 000 kr.
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
13 783 501 18 745 000 20 991 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
18 745 000
-H 2 246 000
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Förslag avseende verksamhetens omfattning och inriktning redovisas under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
187 BITS
Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndigheten och inlett ett utvecklingsarbete som syftar fill aft effektivisera myndigheten främst genom atf eft system för mäl- och resultatstyrning fas fram. BITS föreslär aff 2,7 miljoner kronor anvisas för andra steget i förstärkningen av myndighetens administrativa resurser. 1 tillägg därtill äskar BITS en medelsförsfärkning om 1 miljon kronor för handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa.
Under budgetåret 1992/93 behöver BITS flytta till större lokaler. BITS begär 600 000 kr för flyttningskostnader.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
Def har infe funnits skäl fill aft förändra de övergripande mäl som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94 20 991 000 kr
Övrigt
BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslagen C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa.
Planerinsram
Planeringsramen 40 382 000 kr.
för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats fill
Slutsatser
BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av är. Den förstärkning av förvaltningsanslaget som BITS beviljades för budgetåret 1992/93 har skapat förutsättningar för myndigheten aft utveckla sin verksamhet i enlighet med de direktiv som angavs i budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 4. De administrativa resurserna är dock fortfarande otillräckliga varför ett ytterligare tillskott pä förvaltningsanslaget om 1 miljon kronor är motiverat. Jag föreslår att BITS för budgetåret 1993/94 tillförs 21 miljoner kronor för förvaltningskostnader hänförliga fill BITS samarbete med u-länder. I detta belopp ingår en engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och 600 000 kr för flyftkostnader.
188 Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen
att till Beredningen för intemationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 20 991 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
5 636 863 7 076 000 7 076 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
7 076 000
+/-0
Sandö U-centrum
Anslaget för elevförmåner är avsett atf täcka kostnader för förmåner för terminskursens deltagare enligt gängse värnpiiktsförmåner.
Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volonfärkursen, dels utbildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisafioner berättigade fill volontärbidrag från SIDA.
Föredragandens överväganden
Jag har för budgetåret 1993/94 räknat med eff oförändrat anslag.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslår riksdagen
att fill Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildnlng i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
34 436 000 36 441 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
34 436 000
+ 2 005 000
189 SWEDECORP Prop. 1992/93:100
Verksamheten har under budgetåret 1991/92 befunnit sig i en uppbyggnads- FJnaga 4 fas. Resurser har ägnats åt intern planering samt utveckling av strategier, metoder och arbetsformer. Budgetposter som resor och representation har därvid underufnyffjafs. Lönekostnaderna har varit lägre än beräknat eftersom personalsfafen har fyllts på successivt under året. Dessutom har den organisatoriska modell som valts för näringslivsbiståndet medfört ett anfal problem som har hämmat verksamheten under def första året. SWEDECORP understryker vikfen av atf en organisafionsändring kan genomföras den 1 juli 1993.
SWEDECORP anmäler betydande svårigheter aff uppfylla def förelagda rationaliseringskravet om 3,5 % av förvaltningskostnaderna för budgetåret 1993/94. En sädan besparing är ej möjlig utan kraftiga ingrepp i verksamheten. Förutom de förstärkningar som under innevarande budgetår genomförts på den administrativa sidan har SWEDECORP behov av ytterligare 1 handläggare och 1 assistent inom området industriell miljö.
SWEDECORP föreslär eft förvaltningsanslag om 36,9 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.1 beloppet ingår medel för kompetensutveckling om 300 000 kr, inköp av bärbara datorer om 200 000 kr samt 100 000 kr för utbildning inom ADB området.
Föredragandens överväganden
SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. SWEDECORP som är en myndighet under Utrikesdepartementet ansvarar för främjandeverksamhet inom näringslivssamarbetet men administrerar också på uppdragsbasis riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB som saknar egen personal. Den valda organisationsmodellen har visat sig innebära svårbemästrade problem. Jag har därför under året övervägt alternativa organisationsformer för näringslivsbiståndet.
Som ett led i analysarbetet har förre riksgäldsdirektören Lars Kalderén kartlagt för- och nackdelar med olika organisationsformer för näringslivsbiståndet. Kartläggningen har visat aff en omorganisation bör genomföras för atf "undvika betungande meradministration och oklar rollfördelning".
Utredaren föreslär atf existerande bolag och myndighet behålls men aft huvuddelen av personalen flyttas från myndigheten fill bolaget. Jag delar utredarens uppfattning aft bolaget och myndigheten fills vidare skall behällas. P.g.a. den framträdande roll verksamheter av myndighefskarakfär för närvarande spelar i näringslivsbiståndet förordar jag dock en annorlunda fördelning av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten. Jag ser det som angeläget aft en tillräcklig kompefens att utföra främjandeverksamhefen behälls inom myndigheten. Detfa medför atf merparten av personalen anställs i myndigheten
Bolagefs verksamhetsområde bör inledningsvis begränsas till aff omfatta enbart riskkapifalplaceringar. En strävan skall dock vara atf till bolaget successivt överföra sädana arbetsuppgifter som p.g.a. sin affärsmässiga karaktär lämpligen utföres i bolagsform.
190 Mitt förslag är aff den personal som idag är direkt sysselsatt med riskkapi- Prop. 1992/93:100 talsatsningar anställs i bolaget medan övrig personal behålls i myndigheten. Bilaga 4 Fördelen med en sädan organisatorisk lösning är aft rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamhef tydliggörs. Bolaget och myndigheten fär separata styrelser och verkställande ledningar. Myndighefschefen förutsätts bli styrelseordförande i bolaget varigenom det nära samarbetet mellan verksamheterna kan fortsätta. Den exakta fördelningen av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten fär avgöras av SWEDECORP. För atf bibehålla uppnådda effektivitets- och samordningsvinster i def samlade näringslivsbiståndet föreslårjag atf bolaget och myndigheten också fortsättningsvis delar lokaler och tillämpar gemensamma adminisfrativa rutiner. Bolaget kan därigenom, mot ersättning, utnyttja vissa administrativa och andra stödfunktioner hos myndigheten. Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1993 eller vid den fidpunkt snarast därefter som av praktiska skäl bedöms mest lämplig.
Jag föreslår aft SWEDECORP för budgetåret 1993/94 anvisas 36 441 000 kronor för täckande av förvaltningskostnader. I beloppet ingår en engångsanvisning om 300 000 kronor för kompetensutveckling.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen aff
fill Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 441 000 kr.
D. Information om Sverige i utlandet D 1. Svenska institutet
Utgift
63 115 631
Reservation
1 809 049
Anslag
65 797 000
Förslag
63 083 000
Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Anslaget har minskats med 6,45 miljoner kronor till följd av besparingar i de statliga utgifterna. I denna summa ingår det sparbeting för budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bef. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen.
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift atf främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, atf förmedla kunskaper om det svenska samhället och dess kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt aff svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris, Centre Culfurel Suédois (CCS).
Institutet bidrar fill informationen om def svenska samhället genom pub- 191
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
likationcr, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och Prop. 1992/93:100 besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer, filmvis- Bilaga 4 ningar, utställningar, seminarier, personutbyte, litteraturstöd och sföd till svenska kulturinstitutioners uppträdande utomlands. Studier och forskning stöds genom-stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Informationscentret National Academic Mobility Informafion Centre (NAMIC) som inrättades år 1990, ger informafion om studier i Sverige och studier i utlandet. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar fill atf öka kontakterna mellan def svenska samhället och länderna i Central- och Östeuropa respektive tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Anslag 1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Förvaltningskostnader 56 713 000 -3 111000
(därav lönekostnader) 20 936 000 O
Lokalkostnader 9 084 000 -I- 397 000
Summa_______________ 65 797 000___ -2 714 000______
Svenska institutet har inför treårsperioden 1993/94 - 1995/96 lämnat en fördjupad anslagsframställning. Institutet redovisar resultatanalyser för redovisningsperioden 1987/88 - 1991/92 för olika verksamhetsprogram i form av produktionskostnader, distribution efter geografiska områden, stipendie-mänader, projektbidrag fördelade pä olika ämnesområden, gåvoprenumerationer, deltagare i sommarkurser i svenska i Sverige m.m. Man framhåller svårigheterna för en informationsinstitution aft mäta resultat och effekter av olika insatser utöver rena produktions- och disfributionssiffror. Mer långsiktiga effekter som kunskapsöverföring och attitydförändringar är betydligt svårare att mäta. I ett försök att ändå nä längre i utvärderingen av insatserna har institutet låtit göra ett tiotal undersökningar och enkäter för aft därigenom komma ät de kvalitativa aspekterna pä flera delområden.
Svenska institutet anger som viktiga utvecklingstendenser under den senaste femårsperioden bl.a. följande:
- institutets utbud av tjänster har ökat mycket kraftigt under perioden
- institutets särskilda anslag för specialdestinerade ändamål, uppdragsmedel och externa intäkter har expanderat kraftigt i förhållande fill den reguljära budgeten
- de två senaste åren har inneburit cn stark fyngdpunktsförskjutning i verksamheten mot Central- och Östeuropa, med särskild betoning av samarbetet med Baltikum
- i västvärlden har Västeuropa prioriterats i förhållande till Nordamerika
- institutet har fått nya medel för att stödja forskningens internationalisering och forskningsutbyte med såväl Väst- som Östeuropa
- institutet har upprättat eff särskilt informationscentrum för utbildning Prop. 1992/93:100 och forskning. National Academic Mobility Informafion Centre (NA- Bilaga 4
MIC)
- institutet fick under budgetåret 1990/91 överta def operativa ansvaret frän Utrikesdepartementet av samarbetet med utlandsmyndigheterna i informations- och kulturufbyfesfrågor
- institutet fick en ny kansliorganisation den 1 oktober 1990
- en kraftig utbyggnad av ADB-stödet har ägt rum i form av investeringar i teknisk utrustning, programvara och utbildning. '
Svenska institutet prioriterar bl.a. följande områden i den framfida verksamheten:
- ökad kulturell närvaro i Europa genom stöd till bl.a. kontakfresor och inbjudningar samt satsningar pä nägra sförre projekt som en utställning i Grand Palais i Paris våren 1994 om de svensk-franska relationerna pä 1700-faIef
- kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa genom stipendievistelser i Sverige, sommarkurser, konferensdelfagande och undervisning av svenska lärare och forskare utomlands
- en särskild satsning pä svenskundervisning i Cenfral- och Östeuropa med prioritet för Baltikum
- förnyade strävanden i syfte att öka samverkan och samproduktionen med andra aktörer inom Sverige-informationen, i första hand Exportrådet och de nya furistorganen Sfyrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden
- utvecklingen av dialogen med utlandsmyndigheterna
- inom Sverige-informationen läggs tyngdpunkten på trycksaker, personutbyte och seminarier
- ökat utnyttjande av datateknik för att kunna ge snabbare service
- förstärkt information om studier i Sverige till utländska målgrupper via NAMIC
- mer enhetliga och flexibla stipendieprogram
- ökad ansträngning att aktivt marknadsföra institutets utbud av böcker, videokassetter m.m. om Sverige.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för Svenska institutets verksamhet, fastställda i insti tutets stadgar, är atf genom informationsverksamhet sprida kännedom i ut landet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kulfur- och erfarenhets utbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervis ningen i andra länder. 193
De genomgripande förändringarna i Europa och särskilt i värt närområde Prop. 1992/93:100 fortsätter atf prägla utvecklingen. Institutets verksamhet under den kom- Bilaga 4 mande treårsperioden kommer i stor utsträckning aft präglas av de två huvudlinjerna i utvecklingen, nämligen integrationen i Västeuropa och den polifiska och ekonomiska omvandlingen av Cenfral- och Östeuropa, särskilt Östersjö-omrädet. Informations- och kulturprojekt blir av stor betydelse i Västeuropa, infe minst i ljuset av Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Samtidigt anser jag att särskilda insatser för Central- och Östeuropa fortsatt skall göras under perioden.
Jag förordar att denna huvudinriktning av Svenska institutets verksamhet läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden.
Kraven på nya sparbeting jämsides med de krav som utvecklingen i omvärlden ställer på verksamheten bör mötas med fortsatta rationaliseringar/ nedskärningar, en fortsatt hög satsning på ADB-stödet, och pä utbyggnad av personalens kompetens samt förnyade ansträngningar aff öka de externa intäkterna.
Resultatbedömning
Av Svenska institutets resultatanalys framgår aff den gångna femårsperioden har präglats av allt knappare personalresurser, kraftigt ökad omslutning och nya arbetsuppgifter. ADB-uppbyggnaden har forcerats och lagt grunden till ökad effektivitet och snabbhet i informationsflödet.
Min sammanfagna bedömning är atf institutet under de senaste fem åren har utnyttjat sina resurser väl och aft institutet haft förmåga aff framgångsrikt initiera en nödvändig anpassning fill omvärlden, bl.a. genom organisationsförändringar och uppbyggnad av ADB-stöd, vilket medger ökad flexibilitet i verksamheten. Svenska institutet bör därmed stå väl rustat att möfa de sannolikt allt större krav som kommer atf ställas under den kommande treårsperioden i fräga om bl.a. ökad samverkan med andra institutioner/ företag.
Dä Svenska institutet i likhet med andra institutioner på informationsområdet saknar mera konkreta och lätfanvända resultatmått för verksamheten, utöver rena produktions- och disfribufionsmått, har de enkäter och undersökningar som institutet företagit under de senaste åren visat sig vara värdefulla instrument för bedömning av värdet av och kvaliteten pä enskilda akti-viteter/tjänsfer samt renodling av utbudet av det stora antalet tjänster man erbjuder.
Mål för budgetåret 1993/94
Svenska insfitutet intar en unik ställning genom aft ensamt svara för stora delar av Sverige-informationen fill utlandet. Institutets ställning gör atf man har goda skäl att ställa höga krav pä dess verksamhet. Kvalitetskriteriet blir därför av avgörande betydelse vid en bedömning av institutefs tjänster och produkter.
Den accelererande polifiska utvecklingen i omvärlden de senaste åren har inneburit aft tyngdpunkten i institutets arbete kommit att förskjutas mot 194
Cenfral- och Östeuropa. Samtidigt har Västeuropa i ljuset av Sveriges med- Prop. 1992/93:100 lemskapsansökan i EG kommif i fokus. Bilaga 4
Svenska institutet fick budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret från Utrikesdepartementets informafionsbyrå för samarbetet med utlandsmyndigheterna i frågor som rör informations- och kulturutbytet med utlandet. Jag är dock inte beredd atf tillmötesgå institutets förslag aft låta detta överta även huvudansvaret för ovannämnda utbyte, dvs. i realiteten budget-ansvaret.
Jag noterar med tillfredsställelse institutefs beredvillighet aff öka sin samverkan och samproduktion med andra institutioner/ företag. Def finns konkreta exempel i fråga om bl.a. ekonomi och turism, där jag tror att eff ökat samarbete på informationsområdet skulle kunna ge goda resultat till en rimlig samlad kostnad. Inte minst torde detta gälla inom turismen, där de nyligen bildade furistorganen Sfyrelsen för Sverigebilden oeh Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden kan bli vikfiga samarbetspartners för institutet.
Genom informationscentret National Academic Mobility Informafion Centre (NAMIC) har institutet fått en vikfig uppgift vad gäller spridandet av information om studier i Sverige och om studier i utlandet. Arbetsfördelningen mellan insfifufet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) och Verket för högskoleservice (VHS) är dock något oklar. Utbildningsdepartementet har därför tillsatt en utredning inom departementet för atf se över organisationen för vissa internationella uppgifter inom utbildningsområdet och behandla bl.a. det nämnda problemet.
På det allmänkulturella omrädet fullgör Svenska institutet en vikfig funktion som centralt service- och samordningsorgan för det svenska kulturlivets utlandskontakter.
Jag välkomnar institutets ansträngningar att öka de externa intäkterna genom bl.a. en aktiv maiknadsföiing av institutets pioduktei i foim av böcker, videokassetter m.m. samt upprustning av Sverigebokhandeln.
Slutsatser
Övergripande mäl för den verksamhet som Svenska institutet ansvarar för skall, i enlighet med institutets stadga, vara att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, aft främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt atf stödja svenskundervisningen i andra länder.
I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa är def naturligt atf Svenska institutet prioriterar detfa område. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det särskilt angeläget att öka informationsinsatserna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och Östeuropa krär ver fortsatt prioritet för detfa område.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångspunkter.
Till följd av def statsfinansieUa läget bör en ytterligare neddragning av in stitutets resurser ske med 5 miljoner kronor. I detta ingår ett rationalise- 195
ringsuftag på 1,5 %. Härtill kommer eft kvarvarande sparbeting för 1993/94 Prop. 1992/93:100 pä, 1,45 miljoner kronor avseende treårsperioden 1991/92-1993/94. Bilaga 4
Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1993/94 uppgår till 3 736 000 kr. Anslaget har därmed beräknats till 63 083 000 kr efter avdrag för sparbeting pä fillsammans 6,45 miljoner kronor.
Anslaget för Svenska institutet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras fill följd av ändringen av nivän på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till län i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgeferingen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har fidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, sfatsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Def belopp som kommer aft ställas fill Svenska institutets disposition kommer slutligt atf fastställas enligf de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från def nu budgeterade beloppet.
I syfte atf skapa sförre klarhet i fräga om Svenska institutets framtida arbetsuppgifter och institutets samverkan med andra institutioner/företag avser jag låta utreda vissa aspekter av Sverige-informationen som berör institutet och hur denna bör utformas för aff effektivt kunna motsvara tidens krav. I awaktan pä denna översyn bör Svenska institutets verksamhet endast prövas i ett ettårsperspektiv.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen aff
1. godkänna atf de övergripande målen för verksamheten inom Svenska institutets ansvarsområde skall vaia i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. fill Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisa eft reservafionsanslag på 63 083 000 kr.
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet
Reservation 19 481 290
1991/92
Utgift
61 671 250
1992/93
Anslag
60 809 000
1993/94
Förslag
51 363 000
Medel till Radioprogramverksamhet för utlandet är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
En minskning av anslaget har skett med 15 miljoner kronor fill följd av besparingar i de statliga utgifterna.
Radio Sweden äi den enhet inom Sveriges Radio AB som svarar för radio programverksamheten för utlandet. Radio Sweden skall enligf avtalet mel lan staten och Sveriges Radio AB sända ljudradioprogram avsedda för mot tagning i utlandet. Programmen skall ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att fä information om och upp rätthålla kontakt med Sverige. Radio Swedens sändningar sker för närva rande på åtta språk (svenska, engelska, fyska, franska, spanska, ryska, est- 196 niska och lettiska) och rikfar sig fill alla världsdelar.
____________________________ Prop. 1992/93:100
Anslag 1992/93' Beräknad ändring Bilaga 4
1993/942
Föredraganden
Radio Swedens verksamhet varav engångsanvisning
60 809 000 6 500 000
Summa
54 309 000
-2 946 000
' Avser kalenderåret 1993
Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio-koncernen sammanfaller räkenskapsår
med kalenderår
Varav engångsanvisning + 9 700 000 kr, besparing - 15 000 000 kr samt pris- och
löneuppräkning + 2 354 000 kr
Sveriges Radio AB och Svensk Rundradio AB*
Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1994 atf anslaget för Radio Swedens verksamhet tilldelas 36 528 000 kr i 1991 års prisnivå avsett atf täcka kostnader för programverksamheten samt eff icke närmare angivet belopp i 1991 års prisnivå för programinsamling och programufsändning samt aft medlen värdesäkras genom eft pris- och löneindex.
Svensk Rundradio AB begär 9,7 miljoner kronor aft användas för kapitalkostnader i samband med inköp av tre nya sändare, som enligf riksdagens beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bef. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191 och prop. 1991/92:100bil. 4, bef. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) skall installeras under åren 1991-1994.
Svensk Rundradio AB har vidare redovisat en plan för täckning av de årliga kapitalkostnaderna för utbytet av kortvågssändare inom ramen för de av riksdagen beslufade riktlinjerna. Planen bör nu förlängas med eff år, till år 2003, som en direkt följd av avskrivningstidernas längd.
De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1993 avser följande.
Sveriges Radio AB
1. Kompensation för kostnadsökningar 1992 1 400 000
2. Kompensation för kostnadsökningar 1993 1 700 000
Svensk Rundradio AB
Kapitalkostnader i samband med 9 700 000'
sändarbyte m.m.
' Engångsanvisning
•Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) att de två radiobolagen, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Riksradio AB den 1 januari 1993 skall gå samman till ett företag med namnet Sveriges Radio AB. 1 riksdagens beslut ingår även att upprätta ett självständigt bolag för insamling och distribution av TV- och radioprogram. Svensk Rundradio AB, som trädde i funk tion den Ijuli 1992 och som utför uppgifter som tidigare tillhandahölls av Televerket Radio. 197
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Riksdagen beslöt sä sent som vären 1991 aff Radio Sweden skulle anvisas Bilaga 4 medel över eff reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning. Jag är därför infe beredd aff tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en återgång till ett reservafionsanslag med indexreglering. Förslaget till kostnads-kompensation för åren 1993 och 1994 kan jag därför inte heller biträda.
Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio-koncernens olika företag löper ut den 31 december 1992. Genom riksdagens beslut om radio- och TV-frågor våren 1992 (prop. 1991/92:140, bef. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) har fastställts riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens uppdrag, organisation och finansiering under en ny avtalsperiod omfattande åren 1993-1996. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen även om särskilda riktlinjer för Radio Swedens verksamhet som ingår i def avtal som nyss slutits mellan staten och Sveriges Radio AB. I proposifionen behandlas även bildandet av ett särskilt statligt bolag för insamling och utsändning av program för radio och TV. Det nya självständiga bolag som bildats för detta ändamål. Svensk Rundradio AB, trädde i funktion den 1 juli 1992.
Radio Sweden sänder för närvarande program på åtta språk och har under år 1992 med framgång börjat sända program via satellit i Europa. Jag har särskilt uppskaffat Radio Swedens höga sändningsberedskap i Östersjö-omrädet.
De besparingskrav som nu gäller beträffande statens utgifter gör def dock nödvändigt att krympa verksamheten vid Radio Sweden frän och med kalenderåret 1994. Sparbetinget för budgetåret 1993/94 (kalenderåret 1994) har fastställts till 15 miljoner kronor. 1 detta ingär eft rafionaliseringsutfag på 1,5 %.
Jag bedömer att den ovannämnda minskningen av anslaget inte kan ske utan att förmågan aft producera egna program kommer atf påverkas.
Jag anser aft en huvuduppgift för Radio Swedens sändningar till utlandet är atf snabbt förmedla nyheter samt information om kulfur- och samhällsliv på svenska till i försfa hand svenskar i utlandet. Sedan sändningarna till utlandet inleddes har utbudet i Sveriges Radios sändningar förändrats. Bredden och kvaliteten i Sveriges Radios rikssändningar medför atf vidareutsänd-ning eller samsändning av dessa kan utgöra den helt dominerande delen av Radio Swedens sändningar på svenska.
Vad beträffar sändningarna på utländska språk har den snabba utvecklingen pä efermediaomrädet i världen i stort och i än högre grad i Europa, under de senaste åren medfört förändrade förutsättningar. Kortvågssändningar med nyheter och informafion från Sverige har i detfa perspektiv blivit mindre attraktiva. Detta medför aft det enligt min mening kan vara möjligt aft aweckla sändningarna pä eff eller flera språk.
Jag vill dock framhålla den vikfiga roll som Radio Sweden kan spela i vårt närområde - inte minst genom möjligheten atf nå potentiellt stora lyssnar-skaror kring Östersjön. I detta närområde kan även förvänfas finnas eft intresse hos en mera befydande del av allmänheten för nyheter och informafion från Sverige.
Def nya förefaget Svensk Rundradio AB, som tillhandahåller de tjänster
som tidigare erhällits frän Televerket Radio, och som trädde i funktion den Prop. 1992/93:100 1 juli 1992, har för budgetåret 1993/94 (1994) begärt 9,7 miljoner kronor för Bilaga 4 kapitalkostnader i samband med investering i nya kortvågssändare i enlighet med riksdagens tidigare beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191) för aff ersätta korfvågssändaren i Karlsborg och de två kortvågssändarna i Hörby under tiden 1991-1994. De tre nya sändarna kommer samfliga att placeras i Hörby.
Jag förordar aff Svensk Rundradio AB beviljas def begärda beloppet på 9,7 miljoner kronor för utbyte av kortvågssändare.
Jag förordar ocksä atf den av Svensk Rundradio AB föreslagna investeringsplanen fastställs. För perioden 1995-2003 har kapitalkostnaderna beräknats fill följande belopp.
Kalenderår
2003 Kapitalkostnad
10,1
9,5
8,8
8,2
7,6
6,9
6,3
5,7
3,8
Under år 1995 tillkommer ett belopp, preliminärt beräknat till 2 miljoner kronor, för destruktion av miljögiftef PCB i samband med skrotningen av de uttjänta kortvågssändama i slutet av 1994.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. fastställa den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003 som jag har förordat,
2. fill Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 51 363 000 kr.
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet
1991/92 Utgift 15 982 477 Reservation 1 605 192
1992/93 Anslag 16 754 000
1993/94 Förslag 14 254 000
Anslaget har minskats med 2 500 000 kr till följd av besparingar i de stafliga utgifterna.
Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
199 Prop. 1992/93:100
Anslag 1992/93 Beräknad ändring Bilaga 4
1993/94
Föredraganden
Samordnad informations- 12 614 000 + 500 000
verksamhet
Bidrag fill Svensk- 2 525 000 -2 525 000
internationella Pressbyrån
Bidrag till Ingenjörs- 1 615 000 - 475 000
vetenskapsakademien
Summa
16 754 000
-2 500 000
Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturutbyte via de svenska utlandsmyndigheterna. Medlen kan användas för stöd till informations- och kulturinsatser, personutbyte, lokala kostnader i samband med seminarier, film- och ufställningsverksamhef m.m., udändska journalistbesök och andra lokala Sverige-relaterade projekt samt tidskriffssföd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av infresse för Utrikesdepartementet. Departementets press- och informationsenhet svarar härutöver för informafion i utrikespolitiska frågor genom trycksaker, föredrag m.m.
Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) distribuerar nyhetsbullefiner till ca 7 000 mottagare inom massmediasekforn i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter om svenska polifiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produceras särskilt material pä engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag på 2 765 000 kr.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) begär ett bidrag pä 2 045 000 kr för avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samaibete, fiämst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl.a. fill att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner. Avtalet med Ryssland adminisfreras gemensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Föredragandens överväganden
Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll atf spela. Jag förordar atf särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom peison-ochjournalistinbjudningar, seminarier samt kulturutbyte. De besparingskrav som ställts gör def dock nödvändigt aff dra in bidraget till SIP. Bidraget till IVA minskas med drygt en fjärdedel för atf göra det möjligt aff bibehålla en hög informationsberedskap i den samordnade informationsverksamheten.
200 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen tsilaga 4
att fill Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag pä 14 254 000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium
1991/92 Utgift 52 985 347
1992/93 Anslag 51647 000
1993/94 Förslag 48 471 000
Kommerskollegium är cenfral förvaltningsmyndighet med uppgift aft handlägga frägor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frägor i samband med näringsrätfsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommerskollegium har ca 120 anställda.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra fill aft Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas fill vara. På det handelspolitiska området är det kollegiets uppgift dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningsfaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner. På def näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde medverka till aft utbyte av varor och tjänster sker i enlighet med allmänna intressen.
Inkomster vid Kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (1991/92 ca 5 miljoner kronor).
Kommerskollegium har i sin årsredovisning givit en samlad bild av verksamhetens resultat. Redovisningen utgår ifrån verksamhetens funkfionsin-delning och anslagsförbrukningen för resp. funktion. Resulfatredovisningen indikerar aff uppställda mäl och delmål har uppnåtts. För den näringsrätfsliga verksamheten redovisas olika prestationer, vilket kan möjliggöra utvecklandet av mätt för produktivitet.
Av den ekonomiska översikten kan utläsas aft de från regleringsfunkfio-nen frigjorda resurserna under budgetåret 1991/92 har förts till prioriterade omräden samt att tidigare anslagssparande (ca 2 miljoner kronor) har använts för ADB-safsningar.
RRV:s revisionsberättelse, i vilken granskningen av resultatredovisningen har begränsats till en bedömning av fullsfändighet och dokumentation, innehåller inga invändningar.
Kommerskollegium har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den treårsram som har beslufats för kollegiets verksamhet under perioden 1991/92-1993/94.
201 Föredragandens överväganden
Samnlanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör ligga fast. Regeiingen hai den 25 juni 1992 beslutat att de riktlinjer och övergripande mål som gäller för perioden skall utsträckas till aft omfatta även budgetåret 1994/95. Resurser: Ramanslag 1993/94 48 471 000 kr
Planeringsram:
1993/94 1994/95
48 471 000 kr 48 471 000 kr
Övrigt:
Föreslaget ramanslag för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkten att anslaget bör reduceras med 5 miljoner kronor som en del av beslutade besparingar under tredje huvudtiteln.
Anslaget har ocksä reducerats med sammanlagt 864 000 kr, vilket motsvarar lönekostnaden för två tjänster som har flyttats från kollegiet till Utrikesdepartementets handelsavdelning.
Anslaget har pris- och löneomräknats med 2 121 000 kr. Dessutom har 567 000 kr förts frän anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet för de uppgifter som läggs pä kollegiet i samband med nedläggning av Handelsprocedurrådet. Jag redovisar denna fråga närmare i det följande.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stafliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kommerskollegium kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Kollegiet kommer därför aff tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer atf föras till detta konto.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Resultatbedömning
Kollegiets årsredovisning visar enligt min mening atf verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och prioriteringar som har fastlagts av statsmakterna.
Verksamhetens ekonomiska resultat visar att kollegiet har bedrivit verksamheten i enlighet med de förutsättningar som gavs inför budgetåret 1991/92. Ramanslaget och dess konstruktion förefaller ha en gynnsam effekt och eff medvetet anslagssparande har möjliggjort planerade ADB-sats-n ingår.
Jag kan oekså konstatera att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium.
202 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Sammanfaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 Bilaga 4 ärs budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Jag anser sålunda att vad jag anförde förra året om prioriteringar i kollegiets verksamhet alltjämt äger giltighet - tillämpningen av EES-avtalet, utvecklingen av den inre marknaden, stöd i medlemskapsförhandlingarna, utvecklingen av EG:s handelspolitik, samarbetet och utvecklingen inom EFTA, EFTA:s relationer till tredje land samt frägor rörande GATT och det multilaterala handelssystemets utveckling och framtid. Pä alla dessa områden spelar kollegiet en central roll vad gäller kontinuitet och expertis. Detta gäller också de mer traditionella myndighetsuppgifterna pä det handelspolitiska området, såsom marknadssförningsärenden och vissa tullfrågor.
1 1992 års budgetproposition gjorde jag bedömningen att kollegiet borde renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag framhöll vidare att arbetsformerna och arbetsfördelningen mellan kollegiet och Utrikesdepartementets handelsavdelning borde ses över. Jag konstaterade också aff kollegiets roll och ställning i hög grad skulle komma atf förändras vid eff medlemskap i EG och aft jag avsåg återkomma fill denna fräga inför kommande budgetpropositioner.
Möjligheterna aff överföra de uppgifter som Kommerskollegium nu har på det näringsrättsliga området till andra instanser har övervägts under våren 1992. De uppgifter som avses är bl.a. auktorisation av revisorer, tolkar och översättare, administration av resegarantilagen samt olika tillstånds- och dispensfrågor enligt akfiebolagslagen. Härvid konstaterades aft översynsar-bete pågår pä flera av de berörda områdena. Av särskild befydelse i sammanhanget är den översyn av revisorsreglerna, som avses vara slutförd sommaren 1993.
Min slutsats i denna situation var att def var olämpligt aft dä genomföra någon förändring vad gäller kollegiets näringsrätfsliga verksamhet. Samtidigt anser jag fortfarande aff def är önskvärt att kollegiet renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag avser tillsätta en intern utredare, som får i uppdrag atf i samråd med berörda departement och myndigheter presentera förslag med den innebörden.
1 överensstämmelse med bedömningen som gjordes i förra årets budgetproposition har Kommerskollegiets roll när det gäller att förbereda bilaterala handels- och samarbefsförhandlingar reducerats och förändrats.
Kollegiet bedriver sedan flera år en omfattande informationsverksamhet på europaomrädet. När def gäller regelverket i EES och EG har kollegiet en funktion som cenfral informafionspunkt och kunskapsbank för myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Denna verksamhet kommer att ha stor betydelse de närmaste åren när svensk statsförvaltning skall anpassas fill def vidgade europasamarbetef. Def är viktigt att kollegiets aktiviteter på detta område samordnas med andra myndigheter sä att onödigt dubbelarbete inte uppkommer.
När det gäller europainformationen fill en bredare allmänhet inför folkomröstningen är 1994 kommer kollegiet att nära samarbeta med den informationsverksamhet som byggts upp inom regeringskansliets Sekretariat för
Europainformation. Informationsverksamheten fär beteckningen "Euro- Prop. 1992/93:100 painformafion" och innefattar uppbyggandet av databaser, telefonsluss och Bilaga 4 ett informationsnätverk med folkbibliotek och länsstyrelser. Verksamheten finansieras av Sekretariatet.
Utrikesdepartementets handelsavdelning och Kommerskollegium har ett mycket nära samarbete. Befydelsen av informella kontakter har ökat i och med den ökade intensiteten i def handelspolitiska arbetet både vad gäller europafrågorna och multilateralt.
Ett EG-medlemskap, och därmed en anslutning till en gemensam handelspolitik, kommer atf få vikfiga konsekvenser för den svenska förvaltningens uppgifter pä def handelspolitiska området. Förändringar i ansvarsfördelningen jämte organisatoriska förändringar kan komma aft bli aktuella. 1 medlemskapet ingår dels att medverka i och aktivt påverka utformningen av den gemensamma handelspolitiken, dels aff svara för verkställigheten av den gemensamma handelspolitiken på det nationella planet.
Enligt min mening är det önskvärt aff arbetet med atf analysera dessa frågor inleds redan nu, så aff en ändamålsenlig organisation kan finnas den 1 januari 1995. Analysen bör omfatta bl.a. en granskning av Kommerskollegiets roll och uppgifter och av relationen mellan Utrikesdepartementets handelsavdelning och kollegiet. Utredningen bör genomföras internt inom handelsavdelningen i samråd med Kommerskollegium.
Den besparing som föreslås under anslaget kommer givetvis aft innebära en sänkning av ambitionsnivån pä vissa områden. Det bör ankomma pä kollegiets ledning att göra erforderliga omprioriteringar. Samtidigt bör utrymme finnas för ytterligare rationaliseringar. Verksamheten bör därmed kunna bedrivas på eff ändamålsenligt sätt med de resurser jag har beräknat för budgetåret 1993/94.
Anslaget för Kommerskollegium har beräknats ufan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras fill följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergängen fill lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Def belopp som kommer aft ställas fill kollegiets disposition kommer slutligt att fastsfällas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän def nu beräknade beloppet.
Handelsprocedurrådet
Statskontorets översyn
Handelsprocedurrådet har sedan det inrättades den 1 juli 1975 (prop.1975:41, bet. 1975:NU17, rskr. 1975:116) drivits gemensamt av svenska staten och näringslivet, fram till den 1 juli 1990 representerat av Sveriges Industriförbund. Överläggningar under våren 1990 ledde fram till ett nytt treårigt avtal, vilket godkändes av Riksdagen (prop. 1989/90:150, bet. 1989/90:NU26, rskr, 1989/90:354). Pä grundval av detta avtal har verksamheten sedan den 1 juli 1990 drivits med tolv huvudmän representerande stat
204 och näringsliv.
Handelsprocedurrådet har till uppgift aft utarbeta och främja utarbetande Prop. 1992/93:100 av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer. Rådet skall ägna Bilaga 4 särskild uppmärksamhet åt frågor som rör elektroniskt datautbyte. Rådet skall vidare särskilt verka för ökad användning av EDI (Electronic Dafa In-terchange) i syfte att främja effektiviseringar i företag och myndigheter och i syfte att främja svenskt näringslivs internationella konkurrensförmåga. Vidare skall rädet följa och påverka def internationella utvecklingsarbetet pä omrädet, främst inom ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och EG/EFTA. Rådet finansieras via ärliga bidrag frän de tolv huvudmännen och via intäkter från utförda tjänster. Budgetåret 1991/92 uppgick bidraget över tredje huvudtiteln till 567 000 kr.
Gällande avtal om Handelsprocedurrådet löper ut den 30 juni 1993.
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda frägan om Handelsprocedurrådefs framtida roll, verksamhet, finansiering och huvudmannaskap. I uppdraget ingick ocksä aff lämna förslag angående ansvarsfördelningen för Sveriges medverkan i def internationella arbetet om förenklade handelsprocedurer och användning av EDI.
Statskontorets utredning presenterades i juni 1992.
1 utredningen konstateras att det finns en bred uppslutning bakom tanken atf staten och näringslivet bör samverka om EDI och handelsprocedurer men aft formerna bör moderniseras. Mot denna bakgrund föresläs aff Handelsprocedurrådet upphör och ersätts med en lösning där ansvaret delas upp mellan frågor om harmonisering av handelsregler i internationella handelspolitiska fora och frägor om EDI-användning i Sverige. För def förstnämnda området föreslås aft en arbetsgrupp som far över namnet Handelsprocedurrådet inrättas vid Utrikesdepartementets handelsavdelning. För det senare omrädet föreslås att det bildas en svensk EDI-förening. Föreningen skulle utgöra en plattform och eff kompetenscentrum med säväl företag, myndigheter som näringslivets organisationer som medlemmar. Föreningens uppgift föreslås vara bl.a. att samordna EDl-utvecklingen i Sverige, aff stödja och främja utvecklingen av EDI hos medlemmarna, att initiera och stödja nya användargrupper samt att informera om utvecklingen internafionellt och i Sverige. Statskontorets utredning har remissbehandlats.
Föredragandens överväganden
Jag konstaterar att det räder bred enighet bland närmast berörda myndigheter och näringslivsorganisationer om huvuddragen i Statskontorets förslag. Jag anser ocksä att dessa är väl avvägda även om def pä några punkter finns anledning att göra justeringar.
Enligt min mening bör därför det nu gällande avtalet om Handelsprocedurrådet inte förnyas. Det kommer därmed att löpa uf den 30 juni 1993.
I stället anser jag att ett kontaktorgan, som tar över namnet Handelspro cedurrådet, bör upprättas pä Kommerskollegium. I rädet bör ingå bl.a. re presentanter för närmast berörda myndigheter. Utrikesdepartementets han delsavdelning, näringslivets organisationer och för den föreslagna EDI-för- eningen. Rädets uppgift skall vara att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det iiUcrnationella arbetet pä handelsprocedur- 205
området. Kommerskollegium fär ansvaret för rådefs arbete. Kollegiets re- Prop. 1992/93:100
surser bör förstärkas för detta ändamäl på sätt som jag fidigare har redovi- Bilaga 4
saf.
Jag ställer mig positiv fill bildandet av en svensk EDI-förening. En sädan sammanslutning skulle spela en viktig roll i arbetet med atf främja EDI-användning i Sverige. Utveckhngen på detta område går mycket snabbt, investeringarna är betydande och det är en vikfig uppgift bäde atf förse företag med information, idéer och beslutsunderlag samt att främja rationella lösningar vad gäller datakommunikation mellan företag och myndigheter. Jag har med tillfredsställelse erfarit atf viktiga sfeg pä vägen mot bildandet av en EDI-förening redan har fagits av eft antal myndigheter och näringsUvsorganisationer.
Jag anser att Kommerskollegium bör medverka i EDI-föreningen i syfte aff tillgodose behovet av informationsflöde och samordning vad gäller det internationella EDI-arbefef. Efter samråd med chefen för Näringsdepartementet vill jag också konstatera att en utökad EDI-anvädning inom svenskt näringsliv äi av stor betydelse föi de svenska föietagens konkunensförmåga och effektivitet. Det åligger dock, i linje med regeringens generellt inriktade näringspolifik, företagen och deras organisationer atf själva göra en prioritering mellan insatser för ökad EDI-användning och andra konkurrens- och effektivitetsfrämjande åtgärder. I den män EDI-främjande projekt faller inom ramen för de uppgifter som givits NUTEK, de regionala utvecklingsfonderna, riskkapitalbolagen samt Industri- och småförefagarfonden finns def anledning för dessa organ aff överväga eventuella engagemang.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle aff fa del av vad jag har anfört om in rättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid Kommerskollegium,
2. föreslär riksdagen atf fill Kommerskollegium för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 48 471 000 kr.
B 2. Exportfrämjande verksamhet
1991/92
Utgift
274 843 190 Reservation 15 209 267
1992/93
Anslag
219 180 000
1993/94
Förslag
187 563 000
Under detfa anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges exportråd, som bildades är 1972 genom ett avtal mellan sfaten och Sveriges Allmänna Exportförening, är det cenfrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under
anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges Prop. 1992/93:100 exportråd anfingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekrefe- Bilaga 4 rarorganisafionen m.m. och inom utrikesrepresentationen. Näringslivet delfar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exporfaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag för enskilda företag/uppdragsgivare.
Exportrådets utlandsorganisation besfår säledes bl.a. av handelssekreterare, framför allt pä marknader i Europa, men också på andra marknader. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i uflandet.
Utrikesrepresentationen är också en vikfig del av Exportrådets utlandsorganisation. Ett anfal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser.
Riksdagen har nyligen lagt fast rikflinjer för statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bef. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Staten och Sveriges Allmänna Exportförening har undertecknat eff nytt avtal. Bedömningen är aft def finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt sfatiigt stöd fill den exportfrämjande verksamhet som bedrivs genom Sveriges exportråd. De sfatiiga medlen skall i försfa hand inriktas på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter bör i princip finansieras genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Det gäller främst insatser för aft utveckla exportoerfama, framför allt mindre och medelstora företags export, insatser för att främja export fill svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet.
Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade stafliga uppdraget till Exportrådet har förufskickafs atf anslaget fill exportfrämj andet i fast penningvärde bör halveras under en treårsperiod med början budgetåret 1992/93.
Sveriges exportråd
Sveriges exportråd har mot bakgrund av Riksdagens ställningstagande vären 1992 lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Budgetförslaget är baserat pä sedvanlig prisomräkning av innevarande ärs anslag samt på en neddragning i enlighet med def nämnda ställningstagandet. Dessutom begär Exportrådet ett engångsanslag på 32,6 miljoner kronor för att täcka vissa omsfruktureringskostnader. Def gäller kostnader för bl.a. avveckling av statliga uppdrag, aweckling i samband med ändring av utlands-organisationen, och utbildning av personal fill säljare av exportfrämjande konsulttjänster. Budgetförslaget för budgetåret 1993/94 uppgår därmed till 193 442 000 kr.
Föredragandens överväganden
Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engage mang frän statens sida i Sveriges exportråd. Samtidigt har statsmakternas syn pä inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats och en avsevärd 207
neddragning förufskickafs av def statliga anslaget.
14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete inletts med atf anpassa Prop. 1992/93:100 verksamheten och organisationen till de nya förutsättningarna. Eff omfat- Bilaga 4 lande besparingsarbete har givit viktiga resultat och antalet anställda har reducerats. Utlandsorganisationen har bantats bl.a. i USA och i Tyskland. I Storbritannien och också på andra håll planeras ett utökat och värdefullt samarbete med handelskammare. I Sverige har ett utökat samarbete etablerats med vissa handelskammare och med regionala utvecklingsfonder.
Jag är medveten om aft nedskärningen av statsanslaget som har påbörjats under innevarande budgetär innebär stora påfrestningar på Exportrådet och aft anpassningen till en ny anslagsnivå innebär att vissa avvecklingskostnader uppstår. Mot bakgrund av det statsfinansieUa läget saknas emellertid möjlighet aff medge ett exfra anslag för omsfruktureringskostnader på def sätt som Exportrådet har begärt.
Nedskärningen av anslaget förväntas fortsätta även budgetåret 1994/95 i enlighet med ställningstagandet våren 1992.
Enligt min mening gör de kommande anslagsnedskärningarna att Exportrådefs tvä huvudmän bör fördjupa sin diskussion om Exportrådets uppgifter, verksamhet och prioriteringar på längre sikt. Jag noterar atf en sådan diskussion har inletts i det särskilda forum för diskussioner mellan huvudmännen i övergripande exportrådsfrågor som har inrättats på Exportföreningen inifiativ.
Jag beräknar behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges exportråd till totalt 162 000 000 kr budgetåret 1993/94. Hänsyn har därvid fagits till dels viss prisomräkning, dels neddragning i enlighet med vad som förutskickades vären 1992.
Jag har också beräknat vissa medel fill regeringens disposition för särskilda exportfrämjande insatser av olika slag, exempelvis medverkan i internationella utställningar. Vidare har medel här beräknats föi att täcka kostnaderna för aft infria tidigare gjorda åtaganden om stöd fill svensk projekfex-port och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli 1992 men åtaganden ligger kvai under flera år. Jag beräknat ett medelsbehov om totalt 25 563 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har fagits till viss prisomräkning samt fill en neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades vären 1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag eft medelsbehov om tofalt 187 563 000 kr.
208 Anslag
Beräknad
Förslag
1992/93
ändring 1993/94
1993/94
1. Exportfrämj and
e
åtgärder
- anslag
190 000 000
-28 000 000
162 000 000
- övr. intäkter till
150 000 000
-30 000 000
120 000 000
Exportrådet
2. Till regeringens
29 180 000
- 3 617 000
25 563 000
disposifon
Summa anslag
219 180 000
-31 617 000
187 563 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslår riksdagen
aff till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag på 187 563 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
881 073 714' 1000 1000
' Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1991/92. Av detta avser 464 miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Polen. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade EKN 195 000 kr under budgetåret 1991/92.
Exportkredifnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i samband med investeringar i udandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom tvä system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garantigivningen.
EKN:s skrivelse om verksamheten m.m.
EKN har med skrivelse den 8 oktober 1992 inkommit med underiag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.
Ramar för EKN-garantier
Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkredifgarantier uppgår till 70 000 miljoner kronor, varav 25 0(X) miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat aff EKN:s garantiåtaganden kan uppgå fill 20 000 miljoner kronor för
n-garanticr och 40 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ram för ex- Prop. 1992/93:100 portkreditgarantier finns en särskild ram för invesferingsgaranfier på 2 000 Bilaga 4 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1992 till ca 14 100 miljoner kronor för n-garantier och ca 22 800 miljoner kronor för LT-garantier. EKN föreslär oförändrade ramar frän riksdag och regering för export-kreditgarantier och invesferingsgaranfier.
EKN:s premiesättning och OECD.s regler
Nämnden pekar på aff EKN vid en internationell premiejämförelse vad gäller länder med relativt gynnsam riskbild hör till de billigaste instituten. Beträffande högriskländer är EKN däremot eff av de institut som tar ut höga premier. EKN är öppen för garantigivning på fler marknader än de flesfa andra garanfiinstifuf. För de sjutton garanfiinsfitut som undersökts inom OECD:s exportkreditgrupp ligger EKN:s premier strax under genomsnittet. Arbetet i exportkredifgruppen fortsätter i syfte aft bl.a. uppnå ökad konkurrensneutralitet i vad avser exportkredifgarantier. Sverige delfar aktivt i detta arbete.
EKN och det europeiska integralionsarbetet
I skrivelsen till regeringen förs liksom fidigare år en diskussion om de krav på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas vid en svensk anslutning till EES respektive EG/EU. Sfatiig verksamhet på exporfkredifförsäkrings-området kommer inte aft tillåtas konkurrera med privata kreditförsäkrare annat än pä jämställda villkor. Detta får konsekvenser för EKN:s korta garantigivning vad gäller kommersiell risktäckning. Inom kort kan EG-riktlin-jer förvänfas i frågan var gränsen bör dras mellan statlig garantiverksamhet och privat kreditförsäkringsverksamhef.
I flertalet EG-länder har staflig medverkan i konkurrensutsatt verksamhet minskats genom bolagisering och/eller privatisering av verksamheten alternativt minskad staflig äterförsäkring av sådana risker som kan återförsäkras på marknaden. EKN utreder tänkbara åtgärder för atf anpassa sin verksamhet till EG-kraven och avser återkomma till regeringen med förslag. Beträffande den medellånga och långa icke konkurrensutsatta verksamheten diskuteras inom EG en harmonisering av vissa garantivillkor, premiesysfem och bedömning av politiska risker. Förslag i dessa frågor från EG kan förvänfas under är 1993.
Garantier till utländska förelag
EKN föreslår aft förordningen om exporfkreditgaranti ändras så aft nämn den får bevilja även utländska näringsidkare exportkredifgarantier i sam band med export från Sverige. Som motiv anförs att svensk export i ökande omfattning säljs frän utländska företag fill tredje land. Ett antal garantiinsti tut i andra länder har motsvarande möjlighet. En förutsättning för EKN:s garantigivning till ufländska företag skall enligt förslaget vara aff inköpspri set för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av kontrakfsbeloppef. 210
Genom ändringen skulle dels en bättre riskspridning i EKN:s portfölj kunna Prop. 1992/93:100 uppnås, dels nämndens möjligheter att främja svensk export öka. Bilaga 4
Skuldlättnadsåtgärder
Inom Parisklubben har olika skuldlätfnadsalternativ diskuterats och genomförts dels avseende gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder, dels avseende gruppen lägre medelinkomsfländer.
EKN har som resultat av det s.k. Toronfo-pakefet skrivit av ca 50 miljoner kronor. Inom Parisklubben ansågs efter några år dessa villkor inte vara tillräckligt långtgående för att åstadkomma den åsyftade lättnaden i betalnings-bördan för förstnämnda ländergrupp. Villkoren i paketet har därför förbättrats och medger sedan december 1991 en skuldlättnad om 50 % av det omförhandlade beloppet, samfidigt som återbefalningsfiden är utsträckt till 23 år. Hittills har Parisklubben träffat tre överenskommelser där EKN-ford-ringar omfattas av de nya villkoren - nämligen med Tanzania, Togo och Zambia. De beräknade fordringseftergifterna i kommande bilaterala avtal med dessa länder kommer att uppgå fill ca 14 miljoner kronor under 1992/93.
EKN hade per den 30 juni 1992 fordringar på länder i gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder uppgående till ca 740 miljoner kronor. En tilllämpning av de nya omförhandlingsvillkoren innebär framfida fordringseftergifter för länderna i storleksordningen 350-400 miljoner kronor.
Genomförda och kommande skuldlättnader innebär atf def nominella värdet pä EKN:s utestående fordringar avsevärt minskas.
Prognoser och bedömningar för verksamhetens resultat
EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för EKN:s kassamässiga resultat under verksamhetsåren 1992/93-1994/95 och bedömningar av def ackumulerade riskvärderade resultatet.
För den gamla verksamheten, dvs. garantier utfärdade före den 1 juli 1990, pekar prognoserna enligt normalaltemativet mot kassamässiga underskott på i genomsnitt ca 200 miljoner kronor för vart och eff av de närmaste tre åren. I ett pessimistiskt alternativ visas underskott pä 1,5-1,8 miljarder kronor för vart och ett av åren. Detta förklaras av aff en ogynnsam utveckling för något eller några av de länder där EKN har stora garantiengagemang eller utestående fordringar avsevärt skulle försämra utfallet.
I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet innebär EKN:s normalalternativ att den gamla verksamheten beräknas ge en sluflig förlust om drygt 1 miljard kronor. Det pessimistiska alternativet pekar mot en slufförlusf på över 7 miljarder kronor.
För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN:s verksamhet bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation för delar av EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslu tade garantier, ersättning för skuldavskrivning och betalningsbalanssföd fill vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1992 uppgick dessa totalt till drygt 2,5 miljarder kronor. 211
Prognoserna för den nya verksamheten, dvs. garantier utfärdade efter den Prop. 1992/93:100 30 juni 1990, pekar enligt EKN:s normalaltemativ mot fortsatta om än Bilaga 4 krympande kassamässiga överskott om sammanlagt ca 250 miljoner kronor för treårsperioden t.o.m. 1994/95. Det pessimistiska alternativet innebär kassamässiga underskott pä totalt ca 600 miljoner kronor under treårsperioden. Bedömningen av det riskvärderade resultatet av den nya verksamheten indikerar att förlustriskerna ungefär motsvarar det hittills ackumulerade kassamässiga överskottet pä drygt 100 miljoner kronor.
Finansiering av verksamheten
EKN föreslår att nämndens rörliga kredit i Riksgäidskontoret för de gamla garanfisystemen minskas från 3 700 miljoner kronor fill 3 500 miljoner kronor. Samtidigt föreslär EKN att länerätfen i utländsk valuta avseende de gamla garantisystemen höjs från 800 miljoner kronor till 1 000 miljoner kronor. För de nya garanfisystemen föreslås oförändrat 200 miljoner kronor i rörlig kredit i Riksgäldskontoret och 200 miljoner kronor i upplåningsrätt i ufländsk valuta.
Nämnden föreslår vidare, atf om upplåningsrätten enligf föregående stycke inte skulle vara till fyllest för täckande av eventuellt ytterligare uppkommande finansieringsbehov, dessa täcks via anslaget E 3. Exportkredifnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar.
EKN föreslår slutligen aft nämnden, i likhet med de två föregående budgetåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen. Kostnaden för detta under 1993/94 beräknas uppgå fill 430 miljoner kronor (13 % ränta). Beloppet kan komma atf reduceras om EKN får kompensation för skuldavskrivningar och använder den för amortering av den rörliga krediten.
Föredragandens överväganden
Jag delar EKN:s bedömning att de av riksdagen och regeringen fastställda ramarna för exportkreditgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör vara oförändrade.
Det är angeläget att EKN fortsatt noga följer utvecklingen inom EG vad beträffar exportkredifgarantier. När nämnden har föreslagit eventuella ändringar av sin verksamhet med anledning av utvecklingen inom EG avser jag återkomma till riksdagen härom.
I prop. 1989/90:44 om stadig medverkan vid finansiering av export m.m. föreslog regeringen att EKN:s garantiverksamhet skulle vara självbärande, för LT-systemet på sikt, och att premier som bedömdes motsvara riskerna skulle uttas. Näringsutskottet (bet. 1989/90:NU19) tillstyrkte regeringens förslag. Utskottet underströk samtidigt vikten av att samfliga villkor i samband med en garanti - inom ramen för de begränsningar som uppställts för garantigivningen - utformades med beaktande av vad som erbjöds i exportföretagens viktigaste konkurrentländer. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1989/90:153).
Näringsufskottet underströk också vikten av aft Sverige i internationella 212
sammanhang verkade för aff skillnader i konkurrensförutsättningar för Prop. 1992/93:100
svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder undanröjdes. Som Bilaga 4
jag har nämnt i det föregående har detta skett framför allt inom ramen för
OECD:s exportkreditgrupp och vissa framsteg har gjorts. Min ambition är
att Sverige fortsatt inom OECD skall verka för konkurrensneutralitet mellan
garanfiinsfifufen. Som nämnts pågår eft harmoniseringsarbete också inom
EG.
Jag anser aff det ankommer pä EKN att avgöra när svenska företag skall erbjudas samma villkor som konkurrenfförefagens garanfiinsfitut erbjuder. Detta skall ske inom ramen för de begränsningar som har uppställts för garantigivningen, dvs. aft verksamheten skall gä ihop på sikt. Matchning bör enligf min mening endast bli aktuell i enstaka fall när särskilda skäl och ett svenskt samhällsintresse bedöms föreligga.
Jag tillstyrker EKN:s förslag beträffande garantier till udändska företag. Följaktligen anser jag att förordningen om exporfkreditgaranti bör ändras så aft EKN generellt får bevilja utländska näringsidkare exportkredifgarantier i samband med export från Sverige under förutsättning att inköpspriset för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av konfraktsbeloppet.
Jag delar EKN:s uppfattning att skuldlättnader beslutade inom ramen för Parisklubben kan medföra atf nämnden fär vidkännas avsevärda minskningar av def nominella värdet på utestående fordringar. EKN bör på lämpligt sätt erhålla kompensation för detta.
Anslaget bör liksom hiftills kunna användas för kompensation till EKN för vissa skuldnedskrivningar, för räntekompensation för upplåning i Riksgäldskontoret och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar. Jag vill erinra om atf jag i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 anförde att EKN under budgetåret 1993/94 borde beviljas medel för de återstående stegen av skuldnedskrivningen avseende Polen och Egypten. Jag anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen.
Chefen för Utrikesdepartementet kommer i det följande vid sin anmälan av anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av stafliga garantier till länder i Central-och Östeuropa att föreslå att en särskild exportkreditgarantiram inrättas för de baltiska staterna och Ryssland. EKN bör få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garantier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier,
2. medge att sfaten åtar sig betalningsansvar i form av sfatsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr,
3. godkänna aff den rörliga kredit som ställs fill EKN:s förfogande hos Riksgäidskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla garantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen,
4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret 213
1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta fill eft motvärde Prop. 1992/93:100 av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen. Bilaga 4
5. godkänna att EKN får bevilja utländska näringsidkare export-kreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de rikflinjer jag förordat,
6. godkänna vad jag anfört om matchning i enstaka fall,
7. ti]] Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1993/94 anvisa eff förslagsanslag på 1 000 kr.
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.
1991/92 Utgift 61384
1992/93 Anslag 100 000
1993/94 Förslag 4 465 000
Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande fillstånd till export och viss import av sådan materiel. Inspekfionen handlägger också ärenden rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.
KMI har två nämnder till sitt förfogande. Det tekniskf-vetenskapliga rädet, som bisfår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frägor om avgränsning mellan civil och militär materiel, tillsattes av regeringen år 1984. Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielex-porffrågor inrättades är 1984 för atf öka insynen och samrådet i frågor som rör krigsmaterielexport.
Under år 1992 har ca 1 400 ansökningar om utförsel behandlats fill ett uf-förselvärde av 2 900 miljoner kronor (2 600 miljoner kronor år 1991). Vid årsskiftet 1991/1992 hade 142 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att fillverka krigsmateriel.
Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av dels avgifter frän tillverkare av krigsmateriel, dels avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket. Vissa förenklingar i dessa avgiftssystem har nyligen fastställts av regeringen.
I fortsättningen bör avgifterna enligt min mening redovisas under statsbudgetens inkomstsida och kostnaderna under detta anslag, som omvandlas fill eft ramanslag. Jag beräknar kostnaderna till totalt 4 465 000 kr budgetåret 1993/94, varav ca 104 000 kr utgör kostnaden för nämnderna.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat eft förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör fillämpas. Krigsmaterielinspektionen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Krigsmaterielinspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer aft föras fill detta konto.
214 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen tJilaga 4
att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa eff ramanslag på 4 465 000 kr.
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
I statsbudgeten för innevarande budgetär har under denna anslagsrubrik anvisats eff anslag pä 2 250 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framfida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på aft en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen vären 1993. I awaktan pä aft beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslär riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräkna ett anslag på 2 250 000 kr.
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk Nytt anslag (förslag) 16 500 000
Den 18 januari 1990 beslutade regeringen att tillsätta en delegation - med ställningen av myndighet - för att svara för översättning av bl.a. det regelverk, som ingår i EES-avtalet. Arbetet har bedrivits i nära samråd med de arbetsgrupper som har upprättats för förhandlingarna om EES-avtalet, berörda myndigheter och departement samt med EG-kommissionen. Delegationens uppdrag har efter hand preciserats och utvidgats från regeringens sida, innebärande bl.a. atf arbetet skall fortgå till dess EES-avtalet träder i kraft.
Delegationens verksamhet har finansierats genom omprioriteringar under anslaget III E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Inför eff svenskt medlemskap aktualiseras ytterligare översättningsarbete vid sidan av den del av EG:s nuvarande sekundärrätt som omfattas av EES-avtalet och som uppgår till ca 10 000 sidor. Regeringen har därför den 25 juni 1992 uppdragit ät Översätfningsdelegationen att också svara för översättning av de EG-rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap.
Det är infe möjligt att i nuvarande skede exakt ange kostnaden för genomförandet av det nya uppdraget. Översätfningsdelegationen beräknar aff ca 40 000 sidor, utöver EES-avtalet, återstår för Sverige aff översätta.
Jag anser def vara av största vikt atf def under innevarande budgetår på började arbetet med översättning av de rättsakter som aktualiseras vid eft medlemskap kan föras vidare under budgetåret 1993/94 med sikte pä aff hela 215
översättningsarbetet skall kunna avslutas vid årsskiftet 1994/95 inför ett Prop. 1992/93:100 svenskt medlemskap år 1995. För innevarande budgetär har regeringen i till- Bilaga 4 läggsbudgef begärt atf 22 miljoner kronor ställs till förfogande. Ytterligare medel kommer att behövas under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Ett belopp om 16,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen
aft till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 500 000 kr.
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration
1992/93 Anslag 50 000 000
1993/94 Förslag 50 000 000
Den svenska medverkan i def europeiska infegrafionsarbefet har kommif aff engagera en bred opinion i värt samhälle. Såväl EES-avtalet som den förestående folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i de europeiska gemenskaperna, EG, och de frågor som dessa väcker kräver dels omfattande och allsidig information fill allmänheten, dels en genomlysande debatt kring konsekvenserna av de förändringar som vänfar.
Riksdagen biföll i juni 1992 regeringens proposition 1991/92:150 att för budgetåret 1992/93 avsätta 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration, vilka återfinns under eft nyinrättat reservafionsanslag E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration. 25 miljoner kronor fördelas under budgetåret fill enskilda organisationer och studieförbund av Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration. Resterande 25 miljoner kronor disponeras av UD.s Sekretariat för Europainformation, som samordnar regeringskansliefs information om EES, EG och EU, tillhandahåller allmän informafion och, i enlighet med riksdagens riktlinjer, genomför riktade insatser mot speciella målgrupper.
Utrikesutskottet välkomnade i sitt yttrande till konsfitutionsutskottet (1991/92:UU3y) "regeringens i propositionen redovisade avsikt atf i budgetpropositionen för 1993/94 återkomma med förslag dels om ytterligare 50 miljoner kronor för fortsatfa insatser av den nu föreslagna karaktären, dels om former för informationsspridning inför den aviserade folkomröstningen. Det är enligt utskottets uppfattning naturligt att en större del av medlen under budgetåret 1993/94 ägnas ät aff belysa effekterna av ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet delar också regeringens uppfattning att medel då bör kunna ställas fill förfogande för de organisationer som önskar bedriva kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap. Även i detfa sammanhang bör kvinnornas situation uppmärksammas." Konstitufionsutskoftet instämde i sitt betänkande (1991/92:KU35) i utrikesutskottets bedömning.
Def är angeläget atf frågor rörande EES, EG och EU blir belysfa utifrån Prop. 1992/93:100 mänga olika perspektiv. Organisationer och studieförbund bör därför även Bilaga 4 under nästa budgetår beredas möjlighet aft informera om den europeiska integrationen. De kampanjorganisafioner som önskar bedriva kampanj för eller emot eft svenskt EG-medlemskap skall också ges ekonomiskt stöd, så atf kunskap, infresse och engagemang för Europa-frågorna får en bred spridning. Utgångspunkten bör vara att en lika stor medelstilldelning sker till de organisationer som pläderar för ett svenskt EG-medlemskap ä den ena sidan och de organisationer som pläderar emot eff sådant å den andra sidan. Medel till organisafionslivef bör fördelas av Delegafionen för informationsinsatser om europeisk integration.
Regeringen har ansvar för atf bred och saklig informafion om den svenska integrationen verkligen när ut till svenska folket inför folkomröstningen. Ingen enskild organisation kan ta ansvar för att systematiskt överblicka och organisera tillgängen på bred och saklig informafion till olika grupper. Regeringskansliets Sekretariat för Europainformation, organisatoriskt förlagt till UD, och Kommerskollegium kommer atf i samarbete med folkbibliotek, länssfyrelser, organisationsliv och enskilda arbeta för aft medborgarna vid folkomröstningen skall ha god kännedom inte bara om omröstningsalferna-tiven, utan också om sakfrågor och fakta om EES-avtalet, EG och EU. Sekretariatet skall särskilt tillhandahålla, i enlighet med riksdagens rikdinjer, information fill hushällen, gymnasieskolan och de stora invandrargrupperna i deras helhet. Information skall anpassas även för dem som har särskilda svårigheter aff tillgodogöra sig sedvanligt informationsmaterial. Vidare skall sekretariatet belysa effekterna av den europeiska integrationen på kvinnornas situation i Sverige.
Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande och det jag anfört, vill jag betona betydelsen av aff def för budgetåret 1993/94 anvisas medel om 50 miljoner kronor till dels information i enskilda organisationers och studieförbunds regi, dels kampanjorganisationer för och emot ett svenskt EG-medlemskap, dels regeringskansliefs Europainformation. Medlen bör fördelas med 25 miljoner kronor till sekretariatets verksamhet oeh 25 miljoner kronor till delegationen.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen
aff fill Medel för informationsinsatser om europeisk integration för budgetåret 1993/94 anvisa eft reservationsanslag på 50 000 000 kr.
217 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor P™P-1992/93:100
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området'
1991/92 Utgift 4 505 903 Reservation 1 251 372
1992/93 Anslag 5 529 000
1993/94 Förslag 2 511000
' Tidigare redovisat under anslaget F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska omrädet.
Till anslaget bör föras den del av anslaget B 1. Förenta nationerna, om fotalt 632 000 kr, som används för utredningar m.m.
Åtgärden motiverar en ny benämning på anslaget, som i fortsättningen bör kallas Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området.
Under budgetåret 1991/92 användes anslaget Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området bl.a. för bidrag fill Utrikespolitiska Institutet för tre forskningsprojekt och till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för inköp av datorer m.m. Dessutom anslogs bl.a. medel för studier om marin nedrustning genom FN:s institut för nedrustningsforskning (Unidir), liksom för tidskriften Disarmament Times samt för kostnader vid besök av FN:s nedrusfningssfipendiafer. Därutöver erhöll institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet bidrag för ett forskningsprojekt om pågående väpnade konflikter samt för en kunskapsbank rörande omställning från militär fill civil produkfion.
Utredningsdelen av anslaget Förenta nationerna användes budgetåret 1991/92 för insatser inom det internationella miljösamarbetet, mänskliga rättighetsfrågor m.m. samt för stipendieverksamhet.
Föredragandens överväganden
Jag anser att flexibilitet är av stor vikt för anslaget, som kan användas för varierande projekt och studier för aft främja svensk utrikespolitik. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 2 511 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1993/94 anvisa eff reservationsanslag på 2 511 000 kr.
218 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och Prop. 1992/93:100
fredsfrämjande utveckling' Bilaga 4
1991/92 Utgift 22 160 931 Reservation 4 388 626
1992/93 Anslag 23 982 000
1993/94 Förslag 20 000 000
' Tidigare redovisat under anslaget F 3. Information, studier och forskning om freds-och nedrustningssträvanden m.m.
Utrikesdepartementet har från anslaget beviljat bidrag för freds- och nedrustningssträvanden dels i form av grundbidrag till enskilda svenska organisationer som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om freds- och nedrustningssfrävanden, dels projektbidrag för informationsverksamhet, studier och forskning.
Under är 1992 har en utredningsman undersökt hur anslagna medel utnyttjats. Översynen omfattade bl.a. rekommendationer om den framfida användningen av medel för information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Utredningsmannen hade också aff bedöma effekterna av de bidrag som beviljats via anslaget och atf analysera bidragens spridningseffekter. Utredaren uppmanades att kommentera gällande riktlinjer för bidragen samt redovisa hur gränsdragningar gjorts beträffande vilka organisationer, föreningar och stiftelser som ansetts behöriga aff erhålla medel från anslaget.
Utredaren hade ocksä i uppdrag att analysera handläggningsordningen befräffande anslaget, bl.a. vad avser sammansättning och funktion av den beredningsgrupp som till utrikesministern lämnar förslag om fördelning av bidragen. Utredningsmannen uppmanades slufligen atf presentera alternativa förslag rörande var inom förvaltningen beredningen av anslaget skall föriäggas.
Utredningsuppdraget slutfördes den 30 september 1992.
Utredningsmannen framhöll bl.a. att "Förutsättningarna för det statliga stödet till fredsfrämjande verksamhet har väsentligt förändrats pä grund av de ändrade förhållandena i omvärlden. Den 'bipolära' NATO-östblocks-världen är borta. Vikten av atf de mänskliga rättigheterna respekteras överallt vinner alltmera utbrett erkännande, och den internationella rätten tycks vara under utveckling, mellan denna princip och principerna om staternas suveränitet. Framsteg mot demokrati befraktas infe bara som eft värde i sig, ufan ocksä som en viktig förutsättning för materiell utveckling. FN, vars roll i dessa sammanhang framsfår som cenfral, har fått nya möjligheter att fylla sin uppgift i och med def kalla krigefs utslocknande."
"Säkerhet för Sveriges självständighet och territoriella integritet mäste sökas i de nya internationella, särskilt de europeiska, sammanhangen."
Han menade även att "Många av de ämnen för informationsprojekt som tidigare fick och sannolikt förtjänade stöd med de dåtida internationella förutsättningarna, förefaller nu vara av sekundärt infresse."
Utredningsmannen har bl.a. föreslagit aff anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssfrävanden m.m. skall få en ny be-
feckning: Informafion och studier om svensk och internationell säkerhefspo- Prop. 1992/93:100 litik inklusive nedrustning. Utredningsmannen föreslår aff sföd fill säker- Bilaga 4 hetspolifisk forskning skall belasfa annat anslag. Utredningsmannen har vidare föreslagit:
- aff precisa kriterier efableras på mottagares ekonomiska självständighet och egeninsats i projekt
- aff politiska partier, fackliga sammanslutningar samt organ beroende av nägon av dessa inte skall kvalificera för organisationsstöd
- aff Svenska kyrkan eller organ beroende av denna inte skall kvalificera för projektbidrag
- att en mottagare skall kunna fä antingen organisationsstöd eller projektbidrag, inte bådadera
- att riksorganisationer får ansvaret för sina regionala eller lokala föreningar; organisafionsstödet skall avse såväl den egna som dessa föreningars verksamhet, varvid regionala och lokala organisationer i fortsättningen bör vända sig till sin riksorganisation, inte till Utrikesdepartementet
- att nya och mera precisa anvisningar och rikflinjer för bidragsbeviljande och redovisning bör fastställas av departementschefen och ha karaktär av åtagande för bidragsmoffagarens del
- att beslut om projektbidrag såväl som organisationsstöd i framtiden fattas av regeringen, inte av enskilt statsråd
att eft enkelt system upprätfas för samordning och samråd mellan bidragsbeviljande enheter inom departementet och mellan dessa och olika kunskapskällor
- att beredningsgruppen förstärks med en tjänsteman pä chefsnivå såsom ordförande eller medlem, att gruppens medlemmar utses på viss tid, och att gruppen betros även med ansökningar om organisationsstöd.
Utredningsmannens förslag har varit föremål för diskussioner såväl i den nuvarande beredningsgruppen som vid eff informationsmöte på Utrikesdepartementet den 23 november 1992 med ett anfal av de berörda organisationerna.
Föredragandens överväganden
De senaste årens utveckling i Europa har förändrat förutsättningarna för säkerhets- och nedrustningspolitiska bedömningar och givit anledning till nya överväganden beträffande de anslag som rör nedrustnings- och säkerhetspolitiska frägor, däribland insatser som finansierats över anslaget Informafion, studier och forskning om freds- oeh nedrustningssfrävanden m.m.
En översyn av anslaget har också bedömts angelägen av andra skäl. Någon samlad analys eller revision har hitfills infe genomförts trots att över 200 miljoner kronor inklusive medel från särskilda fredslofferier fördelats sedan budgetåret 1983/84. Vidare är en översyn motiverad av de ytterst kraftiga sparkrav som ålagts såväl Utrikesdepartementet som övriga departement.
220 Alltsedan anslaget Informafion, studier och forskning om freds- och ned- Prop. 1992/93:100 rustningssträvanden m.m. tillkom har syftet varit aft främja intresset för fred Bilaga 4 och nedrustning. Anslaget har däremot infe haft som primärt syfte att utgöra eft generellt stöd fill enskilda organisationer.
Jag delar uppfattningen som framförts vid översynen att anslaget i flera fall lett till att mänga fredsorganisafioner råkat in i ett mycket stort beroende av statliga bidrag. Jag anser ocksä att det är angeläget aft närmare precisera anslagefs användningsområden med anledning av att översynen visat aft bidrag i flera fall beviljats för verksamhet som inte har haft tillräckligt klart samband med fred och nedrustning. Utredningen har också visat att Utrikesdepartementets rutiner för kontroll och uppföljning av beviljade anslag har varit bristfälliga. En absolut förutsättning för framfida stöd fill en enskild organisation mäste vara aff nägra oklarheter kring användning av tidigare beviljade medel infe längre finns.
Jag anser därför aff anslaget fortsättningsvis bör benämnas Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Den nya benämningen knyter an fill det vidare säkerhetsbegrepp som vunnit gehör under senare år.
Jag vill understryka atf de främsfa hoten mot freden sfär aff finna i brist på demokrati och ekonomisk utvecklingskraft i eft stort antal länder. Bristande respekt för mänskliga rätfigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot freden. De senaste årens erfarenhet visar också på problemen med upprustning och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje världen. Begreppet nedrustning har en vidare betydelse än för några år sedan.
Liksom utredaren menar jag att def vid den framfida fördelningen av medel är nödvändigt att fa hänsyn fill de ändrade förutsättningarna. Jag vill i detfa sammanhang speciellt peka pä ESK:s Paris-deklaration där samtliga ESK-länder enades om demokrati och marknadsekonomi som fundament för utveckling och internationellt umgänge. Dessa frågor är nu en nödvändig del av arbetet med att skapa en fredligare värld.
Jag ser det som särskilt posifivt att svenska ideella organisationer utvecklar kontakter med organisationer och institutioner i de tidigare kommunistiska diktaturerna i vårt närområde, i försfa hand i de balfiska länderna. Denna typ av kontakter bör delvis kunna stödjas genom detta anslag. Förutsättningen mäste dock vara atf det rör sig om kontakter som syftar till aff konkret stärka kunskaperna om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demokratisering och ekonomisk utveckling i dessa länder.
Jag avser att senare föreslå att regeringen fattar beslut om delvis nya föreskrifter för bidrag frän anslaget. En beredningsgrupp inom Utrikesdepartementet kommer aff få i uppdrag att med fillämpning av dessa föreskrifter lämna förslag till regeringen om anslagefs användning, såväl vad gäller organisationsstöd som projektbidrag.
Följande principer bör enligt min mening ligga till grund för de föreskrifter som kommer att utfärdas för beredningsgruppen.
Bidrag ur anslaget bör stimulera till verksamhet av allmänt intresse och med god spridningseffekt.
221 Traditionell forskningsverksamhet skall inte finansieras över anslaget. Prop. 1992/93:100 Liksom hittills kan medel beviljas för analyser och studier. Bilaga 4
Politiska partier, fackliga organisationer och organ som är beroende av dessa bör som regel inte vara berättigade fill organisationsstöd. Däremot bör dessa kunna få bidrag för enskilda projekt. I förekommande fall ges riksorganisationen ansvar för säväl organisationsstöd som projektbidrag i vad avser regionala och lokala organisationer.
Ptraven på egenfinansiering från mottagande organisationer kommer aff ges ökad tonvikt, bäde vad gäller organisationsstöd och projektbidrag. Frivilligt, oavlönat arbete bör kunna räknas som del av egeninsatsen. Därutöver måste alla organisationer bidraga med en egen andel av finansieringen.
Organisationsstöd bör underlätta mottagarens långsiktiga planering men samtidigt utformas så att organisationernas beroende av fast statlig finansiering successivt minskar. Bidragens ändamälsinrikfning bör betonas av beredningsgruppen.
Som huvudregel bör gälla att en mottagare som fär organisationsstöd inte också skall uppbära projektstöd.
Kraven på ansökningarna och på redovisningen av använda medel bör skärpas.
Beredningsgruppen bör under en övergångsperiod kunna tillämpa de nya föreskrifterna med viss flexibilitet.
Jag beräknar medelsbehovet till 20 miljoner kronor för anslaget Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen
att till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa eff reservafionsanslag om 20 000 000 kr.
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag pä 21 310 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frägor om inriktningen av den framfida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
1 awaktan pä aff beredningen slutförs föreslårjag atf anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslär riksdagen
aff, i avvaktan pä särskild proposifion i ämnet, till Bidrag lill Stock holms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1993/94 beräkna eff reservationsanslag pä 21 310 000 kr. 222
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och Prop. 1992/93:100
nedrustning Bilaga 4
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett resei-vationsanslag på 15 840 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte pä att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen
aft, i awaktan på särskild proposifion i ämnet, till Forskningsverksamhet för mstningsbegränsning och nedmstning för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 15 840 000 kr.
F 5. Utrikespolitiska Institutet
I statsbudgeten för innevarande budgetär har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag på 10 028 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på aff en proposifion i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
1 awaktan på att beredningen slutförs föreslåi jag att anslagen inom omiådet förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1993/94 beräkna eft reservationsanslag pä 10 028 000 kr.
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1 120 000 000
1993/94 Förslag 640 999 000'
' Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet. Medlen redovisas under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.
Under detta anslag finns medel anvisade för sföd fill Central- och Östeuropa genom BITS, SWEDECORP, SIDA och Svenska institutet. Vidare finns medel avsatta för balfiska investeringsprogrammet, multilateralt stöd, suve- 223
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
ränitetsstöd samt, under anslagsposten Övriga myndigheter, samarbete på Prop. 1992/93:100 kärnsäkerhets- och strålskyddsomrädet. Medel som avsatts för täckande av Bilaga 4 ev. förluster bör från och med budgetåret 1993/94 fas upp under eft nyft anslag benämnt Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredifgarantier och som jag senare återkommer till.
En mindre omdisponering av anslaget har skett genom aft administrativa kostnader för BITS och SWEDECORP, som tidigare redovisats under anslaget Utredningar m.m., finns redovisade under anslaget G 1. för budgetåret 1993/94. Medlen för littera G. Samarbete med Central-och Östeuropa har härigenom ökat med 2 miljoner kronor frän 869 miljoner kronor (enligt bef. 1991/92:UU30) till 871 miljoner kronor.
Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
BITS anvisas medel under tredje huvudtiteln under tvä littera, nämligen littera C. Internafionellt utvecklingssamarbete oeh littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhällssektorer utgör huvudsyftet för stödet genom BITS fill länderna i Cenfral- och Östeuropa. Def sker genom bidrag fill rådgivning, utbildning, förvaltnings-stöd, insfifutionssamarbefe och konsultinsatser för investeringar. För budgetåret 1992/93 anvisades 195 miljoner kronor till BITS.
BITS anger i sin anslagsframställning aft fortsatt tonvikt kommer att läggas på stöd till utbildning, fÖrvaltningsstöd inklusive lagstiftning och institufionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning. Ytterligare ett viktigt omräde är stöd fill reformarbetet avseende kommunal och regional förvaltning. Vidare anger BITS atf verksamheten i princip styrs av efterfrågan från länderna. Den begränsade medelstillgången i förhållande till behov och framställningar frän länderna understryker nödvändigheten av aft prioritera insatser till stöd för reformsträvanderna i länderna. För att sä långt möjligt säkersfälla effektivt genomförande och uppföljning är def en förutsättning för sföd genom BITS aft den lokala parfen har beredskap och förmåga att mobilisera resurser för finansiering av lokala kostnader.
Till BITS har, efter att anvisade medel infecknafs, inkommit ca 200 framställningar och förslag fill insatser som avser budgetåret 1992/93. De belöper sig kostnadsmässigt fill mellan 300 och 400 miljoner kronor. Huvuddelen av förslagen avser insatser i Baltikum.
BITS hemställer i sin anslagsframställning om 300 miljoner kronor för samarbete med Central- och Östeuropa budgetåret 1993/94. BITS hemställer även om resursförstärkning till sin administration.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
SIDA anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
SIDA har fill uppgift att ge stöd fill länderna i Cenfral- och Östeuropa ge nom folkrörelser och enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 anvisa- 224 des 45 miljoner kronor till SIDA.
1 sin anslagsframställning anger SIDA att under 1991/92 har nya riktlinjer Prop. 1992/93:100 utarbetats för bidrag till enskilda organisationers verksamhet i Central- och Bilaga 4 Östeuropa varvid kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad prioriteras. Eftersom ansökningarna vida översfiger tillgängliga medel har SIDA tvingats till stor restriktivitet i bidragsgivningen. Under 1991/92 inkom ansökningar om sföd till verksamhet i Cenfral- och Östeuropa från 121 organisationer. 56 ansökningar beviljades till ett belopp av 24 miljoner kronor. SIDA anger vidare att ramavtal om bistånd fill Östeuropa har ingåtts med Olof Palmes Internationella Centrum, LO-TCO:s Biståndsnämnd, Lantbru- [ kärnas Stiftelse för Internationellt Bistånd samt Naturskyddsföreningen. Ramorganisafionernas ansökningar beviljades med eff belopp om sammanlagf 15 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 hemställer SIDA om 65 miljoner kronor.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
SWEDECORP anvisas medel under tredje huvudfiteln under två littera, nämligen liftera C. Internationellt utvecklingsarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
SWEDECORP har fill uppgift atf främja och direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i Cenfral- och Östeuropa. Av myndighetens instruktion framgår att SWEDECORP särskilt skall
- i samverkan med Swedfund International AB bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapifalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv
- bidra till aft gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringsUvsorganisationer
- främja motfagariändernas handel samt svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden.
SWEDECORP anger i sin anslagsframställning aff det svenska näringslivet visar eff stort intresse för Östeuropa såväl vad gäller handel som investeringar. Den politiska och ekonomiska instabiliteten i regionen, det oklara institutionella ramverket och brist pä kvalificerad företagsledning gör dock atf riskerna med ett engagemang i Central- och Östeuropa är näsfan oöverstigliga för mänga mindre och medelstora svenska företag, trots att det kan vara strategiskt fördelaktigt aft fidigt etablera sig i regionen.
Vad gäller främjandeverksamheten har den just inletts. Behoven av kunskapsöverföring och insfifutionsutveckling är stora i relation till tillgängliga anslag.
SWEDECORP hemställer i sin anslagsframställning
- aff 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa
- aff för 1993/94 kapitalet i Swedfund International AB höjs med 70 miljoner kronor, aft avsätfas till reservfonden
- att SWEDECORP ges möjlighet aff göra åtaganden som tillsammans
med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt tvä 225
gånger det belopp som ställs till förfogande under respekfive anslagspost.
Svenska institutet (SI) Prop. 1992/93:100
SI anvisas medel under tredje huvudtiteln under fre littera, nämligen littera Bilaga 4 C. Internationellt utvecklingssamarbete, littera D. Informafion om Sverige i uflandet m.m. och littera G. Samarbete med Cenfral- och Östeuropa.
Svenska institutet har till uppgift aff vara informationsförmedlare, initiativtagare till och samordnare av insatser inom Sverigeinformation, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte.
Av innevarande ärs anslag på 30 miljoner kronor har 2 miljoner kronor avsatts för planeringsarbete i samband med upprättandet av en handelshögskola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har reserverats 5 miljoner kronor. Resterande 23 miljoner kronor används fill
- samarbetsprojekt pä forskningens och högre utbildningens område
- kunskapsöverföring mellan institutioner och organisationer i Sverige och länderna i Central- och Östeuropa
- experfutbyfen
- stipendier för studier pä universitet eller högskola i Sverige
- stöd fill informationsinsatser mot Cenfral- och Östeuropa.
Svenska insfifufefs anslagsframställning innehåller en fördjupad prövning och omfattar budgetåren 1993/94 - 1995/96.
För budgetåret 1993/94 har SI angett att behovet uppgår fill 50 miljoner kronor. Hitintills har ansökningar omfattande medelsanspråk på 231 miljoner kronor inkommit till SI.
För kommande anslagsperiod prioriterar SI
- tjänster och material till stöd för kunskapsöverföring; SI avser ge hög prioritet åt produktionen av trycksaker om Sverige på östeuropeiska språk, vilket har betydelse vid experfutbyte
- kunskapsöverföring, personutbyte och evenemang för att stärka den kulturella identiteten
- kunskapsuppbyggnad och forskningsutbyte samt
- svenskundervisning i främst Baltikum.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP)
Framväxten av livskraftiga smä och medelstora företag är en grundläggande förutsättning för aff övergången till marknadsekonomi i de balfiska länderna skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i mars 1992 fogs beslut om inrättande av ett baltiskt investeringsprogram om ca 800 miljoner kronor över fre år för finansiering av stöd till denna kategori av företag. Programmet genomförs av Nordiska investeringsbanken. Nordiska projektfonden och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande budgetår, som är def första verksamhetsåret, har riksdagen anslagit 50 miljoner kronor.
226 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
1992/93
Beräknat
anslag
1993/94
Förändring
Föredraganc
ten
Anslaget G 1.
1. Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)
195 000 000
200 000 000
+ 5 000000
2. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA)
45 000 000
45 000 000
-
3. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
55 000 000
80 000 000
+ 25 000 000
4. Svenska institutet (SI)
30 000 000
45 000 000
+ 15 000 000
5. Övriga myndigheter
25 000 000
25 000 000
-
6. Baltiska
investeringsprogrammet (BIP)
50 000 000
50 000 000
-
7. Övrigt multilateralt stöd
70 000 000
90 000 000
+ 20 000000
8. Till regeringens disposition
325 000 000
55 999 000
-269 001000
9. Valutastöd
300 000 000
-
-300 000000
10. Avsättning för föriustrisker
25 000000
-
-25 000 000
11. Suveränitetsstöd
-
50 000 000
+ 50 000 000
Summa lo-
1 120 000 000
640 999 000
-479 001000
Anslaget G 2.
-
Anslaget G 3.
230 000 000
+ 230 000000
Summa kr
1 120 001000
871 000 000
-249 001000
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för littera G. Samarbete med Cenfral- och Östeuropa till 871 000 000 kr.
Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
Def huvudsakliga målet för samarbetet med Cenfral- och Östeuropa är att underlätta och påskynda reformprocessen. Omställningsproblemen i Baltikum oeh andra delar av Central- och Östeuropa kommer att vara stora under de närmaste åren. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling är viktiga komponenter i det stöd till Central- och Östeuropa som förmedlas genom BITS. Jag är medveten om att def finns en diskrepans mellan framställningar frän länderna och anvisade medel. Även om behoven är stora inom många verksamhetsområden föreslårjag att BITS anvisas 200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Av dessa medel får 2 300 000 kr användas för administrativa kostnader. Det framförda behovet i BITS anslagsframställning om ytterligare förstärkning av den administrativa verksamheten kan jag infe tillmötesgå.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
Det är positivt att det finns ett stort infresse bland olika organisationer aff medverka fill sföd för verksamhet i Cenfral- och Östeuropa. Insatser från
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
organisationer i Sverige medverkar till uppbyggnaden av olika slags organi- Prop. 1992/93:100 sationer i mottagarländerna. Detta kan ha en positiv utvecklingseffekt. Bilaga 4
Stödet fill Cenfral- och Östeuropa genom organisationer bör under def kommande året noga utvärderas. En sådan utvärdering bör inför nästa ärs budgetprocess ge utökat underlag för aft kunna ta ställning fill hur organisationer i framfiden pä effektivaste sätt bör kunna medverka i def svenska stödet fill Cenfral- och Östeuropa.
Jag föreslår aft SIDA oförändrat anvisas 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Styrelsen för internationellt näringslivbistånd (SWEDECORP)
För att åstadkomma en besfående tillväxt och därmed lägga grunden för polifisk stabilitet är def av befydelse aff den inhemska produktionen kan utvecklas och att kommersiella band knyts med omvärlden. Svenska företag är genom geografisk närhet, branschgemenskap och av kulturella skäl ofta naturliga samarbetspartners i aft utveckla dessa kontakter. Jag finner det naturligt att satsningar pä smä- oeh medelstora företag i de baltiska staterna sker i samråd med de institutioner som förvaltar det baltiska investeringsprogrammet.
Då kunskapsöverföring är ett viktigt medel för den näringslivsfrämjande verksamheten förordar jag aft 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa samt aff kapitalet i Swedfund International AB höjs med 50 miljoner kronor. Vad gäller SWE-DECORP:s hemsfällan om åtaganden för kommande budgetär föreslårjag atf regeringen får återkomma i frågan efter det atf riksdagen tagit ställning till frågan om bemyndigande för regeringen att fä göra fleråriga utfästelser. Av de anvisade medlen får SWEDECORP använda 800 000 kr för sin administration.
Jag förordar att SWEDECORP anvisas 80 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Svenska institutet (SI)
Det är glädjande att förändringarna i Cenfral- och Östeuropa har kunnat öppna nya arbetsfält för Sverige-informationen. Jag inser aff behoven vad gäller kunskapsuppbyggnad och samarbete på den högre utbildningens och forskningens område samt pä forskningsanknutna områden som arkiv- och museiväsende är mycket stora liksom önskemålen om personutbyte. Vidare är önskemålen stora för def växande kulturutbytet bland Östersjöländerna. Jag vill i detta sammanhang erinra om projektet Ars Baltica samt den övriga programverksamhet som berör Östersjöregionen inom ramen för Sveriges medverkan i FN:s kulturärtionde. Jag finner aff Sl:s prioriteringar väl överensstämmer med behoven. Förutom svenskundervisning och kultursamarbete finner jag def även angeläget att det sker en varaktig kunskapsuppbyggnad i marknadsekonomi.
Jag beräknar def sammanlagda medelsbehovet för SI fill 45 miljoner kro nor vilket inkluderar medel för att etablera en handelshögskola i Riga. 228
övriga myndigheter Prop. 1992/93:100
Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för östsamarbets- tillaga 4 programmet anvisat 25 miljoner kronor för insatser pä strålskyddets och kärnsäkerhetens omräde genom Statens Strälskyddsinstitut (SSI) och Sfatens Kärnkraftinspektion (SKI). Härutöver har åtaganden gjorts om ett extraordinärt bidrag om 35 miljoner kronor för atf öka säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Jag anser det angeläget aff även för nästa budgetär anvisa 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens omräde i Central- och Östeuropa.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP)
Det balfiska investeringsprogrammet har utvecklats positivt och har förutsättningar aff bli ett betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de balfiska länderna. Jag föreslär därför att 50 miljoner kronor i enlighet med tidigare utfästelse avsätts för det svenska bidraget under programmets andra verksamhetsår.
Multilateralt samarbete
Multilaterala organ som Världsbanken, Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och dess fackorgan, Europarådet m.fl. har inom sina respekfive kompetensområden utvecklat omfattande verksamheter och program med särskild inriktning på de cenfral- och östeuropeiska ländernas behov. De internationella programmen erbjuder Sverige möjligheter att ocksä göra insatser - företrädesvis i form av tekniskt bistånd - i cenfral- och östeuropeiska länder med vilka vi inte utvecklat eff bilateralt samarbete. Vidare bör under detfa anslag finansieras Sveriges bidrag fill Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till vilket Sverige utfäst sammanlagt 110 miljoner kronor över en sexårsperiod (1990/91-1995/96) eller ca 18 miljoner kronor per år. Beredskap aft delta i särskilda multilaterala fonder bör även finnas under detta anslag. Exfra insatser genom multilaterala organ kan ocksä visa sig vara angelägna under budgetåret.
Budgetåret 1992/93 avsatte regeringen 70 miljoner kronor för multilateralt samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 20 miljoner kronor fill 90 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Till regeringens disposition
1 syfte atf på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner avsattes för budgetåret 1992/93 325 miljoner kronor fill regeringens disposition. Av dessa medel har 254 miljoner kronor utbetalats fill Estland och Litauen i form av guldkompensation. Resterande medel har bl.a. avsett suveränitets-bistånd till de baltiska staterna.
Medlen till regeringens disposition för budgetåret 1993/94 avses bl.a. an vändas till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska depar- 229
temenf och myndigheter och deras motsvarigheter i länderna i Central- och Prop. 1992/93:100
Östeuropa. Jag bedömer def angeläget aff regeringen också i fortsättningen Bilaga 4
disponerar medel för aff finansiera insatser som i dagsläget ännu infe kan
identifieras som konkreta projekt t.ex. avseende samarbete med nordvästra
Ryssland och Sforkaloften. Jag föreslär aft 55 999 000 kr avsätts för detta
ändamäl.
Suveränitetsstöd
Stödet för förbättrade möjligheter för de balfiska staterna atf befästa sin suveränitet är en av de viktigaste formerna av det bistånd Sverige lämnar till Esfland, Lettland och Litauen. Hittills har Sverige bidragit med över 40 miljoner kronor i suveränitetsstöd. Stödet har bl.a. omfattat kustbevak-ningsfartyg, tullteknisk materiel, utbildning i säkerhetspolitik och kontantbidrag för återupprättandet av internationella förbindelser. Jag föreslär aft 50 miljoner kronor avsätts för suveränitetssföd fill Baltikum för budgetåret 1993/94.
Bemyndigande för regeringen att få göra utfästelser
En del av insatserna som finansieras inom anslaget är av flerårig karaktär. Jag föreslår aff regeringen begär riksdagens bemyndigande aff under budgetåret 1993/94 få göra utfästelser om högst en miljard kronor avseende budgetåret 1994/95.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen atf
1. bemyndiga regeringen atf under budgetåret 1993/94 göra utfästelser infill eft belopp om högst 1 000 000 000 kr,
2. fill Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag på 640 999 000 kr.
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000
Riksdagen har i juni 1991 beslufat medge att staten ikläder sig betalningsan svar för kieditgivning till ländei i Cential- och Östeuropa till ett belopp av högst 800 miljoner kronor. Av beloppet har ca 750 miljoner kronor infeck nafs genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien oeh Rumänien samt garanfiutfästelse för Europarådets fond för bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 har riks dagen beslufat om en ram om högst 800 miljoner kronor. Hitintills har utfäs telser gjorts som innebär atf drygt 400 miljoner kronor av garanfiutrymmet tagits i anspråk. Förutom garantiåtagande till Nordiska investeringsbanken 230
har finansiellt sföd genom garantiåtaganden redan utfästs fill Esfland, Lett- Prop. 1992/93:100 land, Litauen och Rumänien. Bilaga 4
Nägra förluster har inte uppkommit under budgetåret 1991/92.
1 likhet med tidigare år föresläs ramen för de stafliga garantiåtagandena för budgetåret 1993/94 uppgå fill högst 800 miljoner kronor. Def kommer atf finnas ett fortsatt behov av kompletterande betainingsbalansstöd till länder i Central- och Östeuropa även under bugetåret 1993/94. De länder som, såvitt nu kan bedömas, kan komma i fråga för sädant sföd inom ramen för G 24-samarbefet är de tre baltiska staterna, Rumänien, Bulgarien och möjligen Slovakien. För att bistå de balfiska länderna bör, uföver det kortfristiga betalningsbalansstödet, även finnas utrymme för ett mera strukturellt inriktat stöd kopplat till utlåning från multilaterala organ. Ramen för statliga garantiåtaganden bör även innefatta sådana krediter.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för atf underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Investeringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Sfatiiga exportkreditgarantier är i många fall en förutsättning för aft företag skall våga ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar i dag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas dock infe för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga affärer med Ryssland pä grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Garanfiinsfitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom atf respektive regering har inrättat särskilda garantiramar.
Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, aft en särskild exportkreditgaranfiram om en miljard kronor inrättas för de balfiska länderna. Det skall också vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland. Därvid förväntar jag mig att Ryssland i likhet med de baltiska staterna inom kort ingår avtal med IMF om ett fullvärdigt stabiliseringsprogram. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram som ett separat uppdrag, åtskiljt från den reguljära garantigivningen. Hela ramen beräknas inte bli utnyttjad under budgetåret 1993/94. Underskott i garantigivningen kan i framtiden komma att uppstå fill följd av befal-ningsproblem i de aktuella länderna, även om åtgärder givetvis måste vidfas för att detta så långt möjligt skall undvikas. För att täcka eft eventuellt underskott föreslås att en säkerhetsreserv successivt byggs upp genom aft budgetmedel reserveras under anslaget G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. EKN:s kostnader för administration av den särskilda garantiramen avses täckas genom premieintäkter från garantigivningen under denna ram.
Bland annat i syfte att undvika förluster under den särskilda garantiramen bör företräde lämnas för s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning av krediten säkras av de inkomster projektet genererar. Följande fyper av pro jekt bör prioriteras: projekt som är valutainfjänande eller -besparande, pro jekt som är samfinansierade med internationella finansinsfifufioner eller projekt som bidrar till att utveckla ländernas näringsliv. Även olika former av motköp bör kunna garanteras inom den särskilda ramen. Ramen bör även kunna omfatta affärer med kortare risktider och begränsade belopp. För så- 231
dana affärer bör nyss nämnda villkor kunna fillämpas mindre strikt. Företrä- Prop. 1992/93:100 desvis bör ramen utnyttjas för affärer på högst 50 miljoner kronor. Garantier Bilaga 4 bör dock kunna ifrågakomma även pä större belopp.
1 huvudsak bör samma villkor gälla som för EKN:s ordinarie garantier. Under förutsättning aft riksdagen godkänner förslaget om en särskild garantiram kommer regeringen atf i en särskild skrivelse fill EKN närmare fastställa rikflinjer för garantigivningen baserat på de principer jag nyss nämnt. Regeringen avser bemyndiga EKN att börja lämna garantier sä snart riksdagen har godkänt förslaget.
För täckning av eventuella förluster i samband med aff sfaten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgaranti för finansiellt sföd och för exportkreditgivning till länder i Central- och Östeuropa finns under anslaget G 3. avsatt 230 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Eventuella skadefall, i anledning av de statliga garantierna, som översfiger def belopp som avsatts inom anslaget G 3., skall finansieras genom omfördelning inom sfatsbudgeten.
Jag föreslår aff anslaget bör föras upp med ett formellt belopp pä 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen att
1. medge aff staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalningsansvar i form av stafsgarantier för finansiellt sföd till länder i Central-och Östeuropa fill ett belopp om högst 800 000 000 kr,
2. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av stafsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i Cenfral- och Östeuropa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr,
3. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier
1993/94 Nytt anslag (förslag) 230 000 000
För budgetåret 1993/94 föreslås under anslaget G 2. att staten ikläder sig betalningsansvaret i form av ytterligare stafsgarantier till ett belopp om högst 800 miljoner kronor samt att en särskild exportkreditgarantiram knuten till Exportkreditnämnden (EKN) om en miljard kronor inrättas.
För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av dessa garantier måste riskavsättningar göras. Härigenom fonderas medel för att täcka de förluster som kan komma att uppstå i framtiden. Ett riktmärke för hur stora riskavsättningama avseende stafsgarantier för finansiellt stöd bör vara i framfiden är de 10 % av totala utestående krediter som nyligen beslutats av EG för liknande åtaganden. Detta betyder atf tidigare gjorda avsättningar kan komma atf justeras i efterhand. Beträffande exporfkreditgaranti-
ramen bedöms förlustrisken vara större och substantiella avsättningar bör Prop. 1992/93:100 även fortsättningsvis göras. Bilaga 4
Jag föreslår atf 230 miljoner kronor avsätts för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredifgarantier för budgetåret 1993/94 varav 80 miljoner kronor avser garantier för finansiellt stöd. Jag förordar samtidigt att de medel som för budgetåret 1992/93 avsatts under anslaget G 1. för riskavsäftning och inte utnyttjats överförs som reservationsmedel fill det nya anslaget G 3.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen
att till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansieUt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag på 230 000 OOO kr.
233 Bilaga 4.1
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan
(Lomé, öuagadougo, Porto Novo) Abu Dhabi *,*** Addis Abeba
(Djibouti) Alger Amman Ankara Athen Bagdad ** Bangkok
(Rangoon, Vientiane) Beirut ** Belgrad Bern
(Vaduz) Bissau * Bonn Brasilia Bryssel
(Luxemburg) Budapest Buenos Aires
(Asunciön, Montevideo) Bukarest Canberra
(Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas
(Bridgetown, Port of Spain) Colombo * Damaskus
(Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone
(Maseru) Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen
(San Marino) Helsingfors Islamabad
(Malé) Jakarta Kairo
(Kartoum) Kiev
Kinshasa * Kuala Lumpur Kuwait
(Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn Lagos
(Accra) Lima
(La Paz) Lissabon
(Bissau, Praia) London Luanda
(Säo Tomé) Lusaka
(Lilongwe) Madrid Managua
(San José, Panama) Manila Maputo
(Mbabane) Mexico
Montevideo *,*** Moskva
(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek.
Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Nairobi
(Bujumbura, Kampala, Kigali New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thimphu) Oslo Ottawa
(Nassau) Paris Peking
(Pyongyang, Ulan Bator Prag
(Bratislava) Pretoria Pyongyang * Rabat Reykjavik Riga Riyadh
(Muscat, Såna) Rom
(Tirana) Santa Fé de Bogota
(Quito)
Santiago de Chile Seoul
234 Singapore Warszawa p 1992/93-100
(Bandar Seri Begawan) Washington rrop. lyyz/yj.iuu
Sofia Wellington Bilaga 4
Tallinn (Apia, Nuku'alofa, Suva)
Teheran Wien
Tel Aviv (Ljubljana)
(Nicosia) Vientiane *
Tokyo Vilnius
Tripoli Windhoek
Tunis Zagreb
* beskickningen förestås av en t.f. charge d'affaires
** beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad *** beskickningen kommer att stängas budgetåret 1993/94
II. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Geneve *
Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve *
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien
* slås per 1 juli 1993 samman till en delegation
III. Konsulat
a) Generalkonsulat b) Konsulat
Barcelona ** Jeddah
Berlin Mariehamn
Chicago ** Szczecin **
Frankfurt am Main **
Hamburg
Hongkong
Istanbul
Jerusalem
Los Angeles
Malaga **
Marseille *
Milano
Montreal '*
Munchen **
New York
S:t Petersburg
Sydney
Toronto **
* Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1992/93 ** Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1993/94
235 Prop. 1992/93:100 rV. Stockholmsbaserade ambassadörer Bilaga 4
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Cenfralafrikanska Republiken), Brazzaville (Republiken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvaforialguinea), Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).
4. Anfananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorema), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgefown (Guyana), Kingston (Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadinema), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda).
236 Anslagsförteckning
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen, ramanslag A 2. Kursdifferenser, förslagsanslag A 3. Hor\orärkons\i\er, förslagsanslag A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag A 5. Nordiskt samarbete, förslagsanslag A 6. Utredningar m.m., reservationsanslag A 7. Officiella besök m.m., förslagsanslag A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag
Bilaga 4
1 495 441 000
15 500 000
60 000 000
1 610 000
10 552 000
10 180 000
4 500 000
I 597 784 000
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
191 890 000
250 000 000
29 780 000
21 500 000
110 000 000
8 713 000
2 000 000
2 864 000
407 000 000
23 328 000
1 047 075 000
B I. Förenta nationett\a, förslagsanslag
B 2. Nordiska ministerrådet, förslagsanslag
B 3. Europarådet, förslagsanslag
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag
B 7. Internationell råvarulagtmg, förslagsanslag
B 8. Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag
B 9. Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) förslagsanslag
C. Internationellt utvecklingssamarbete
C 1. Bidrag till internationella bistånds program, reservationsanslag 3 148 404 000
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reser vationsanslag 6 702 000 000
C 3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag 1 804 500 000
c 4. Styrelsen för internationell utveckling Prop. 1992/93:100
(SIDA), ramanslag 303 219 000 Bilaga 4
C 5. Sfyrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), ramanslag 24 963 000
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC),
ramanslag 26 936 000
C 7. Nordiska afrikainsfifufet, ramanslag 5 470 000
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag 20 991 000
C 9. Bidrag fill Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum),/öri/flgjflw/ag 7 076 000
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbi ständ (SWEDECORP),/örs/agsaw/a 36 441 000
12 080 000 000
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
Dl. Svenska institutet, reservationsanslag 63 083 000
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet,
reservationsanslag 51 363 000
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag 14 254 000
128 700 000
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
El. Kommerskollegium, ramarw/flg
E 2. Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar,/öw/agianj/ag
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration, reservationsanslag
48 471 000 ,
187 563 000
4 465 000
2 250 000*
16 500 000
50 000 000
. 309 250 000
238 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utri kespolitiska omrädet, reservationsanslag 2 511 000
F 2. Informafion och studier om säkerhetspoli tik och fredsfrämjande utveckling, reserva tionsanslag 20 000 000
F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), reserva tionsanslag 21 310 000*
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbe gränsning och nedrustning, förslagsanslag 15 840 000*
F 5. Utrikespolitiska Institutet, reservationsan slag 10 028 000*
69 689 000
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag 640 999 000
G 2. Täckande av eventuella förluster i anled ning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag 1 000
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser ga rantier för finansiellt stöd och exportkredit- garantier, reservationsanslag 230 000 000
871 000 000 SUMMA kr 16 103 498 000
* utbrutna anslag ingär i forskningspropositionen
239 Innehållsförteckning Utrikesdepartementet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Inledning......................................................... I
Utrikespolitik.................................................... ....... 1
Rättsfrågor...................................................... 8
Handelspolitik................................................... 10
Nordiskt samarbete........................................... 21
Samarbetet med Cenfral- och Östeuropa............... 22
Utrikesförvaltningen........................... ,.............. 26
Sverige-information och kulturutbyte.................... 27
Internationellt utvecklingssamarbete.................... 28
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen................................... 40
A 2. Kursdifferenser........................................... 44
A 3. Honorärkonsuler......................................... 44
A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio nell organisation........................................ 45
A 5. Nordiskt samarbete..................................... 45
A 6. Utredningar m.m........................................ ..... 46
A 7. Officiella besök m.m.................................... ..... 46
A 8. Ekonomiskt biständ till svenska medborgare i utlandet m.m. 47
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1. Förenta nationerna ................................. 47
B 2. Nordiska ministerrådet............................... ..... 49
B 3. Europarådet............................................ 50
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD).................................................... 50
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) ..... 51
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamar bete m.m................................................. ..... 53
B 7. Internationell råvarulagring......................... ..... 54
B 8. Övriga internationella organisationer m.m...... ..... 55
B 9. Fredsbevarande verksamhet....................... ..... 56
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).. 58
C. Internationellt utvecklingssamarbete
U-länderna i världen..........................
- Världsekonomi och handel................................... ....... 59
- Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder.............. 60
- Det internationella biståndet................................ 64
EG/EES och Sveriges biständ........................................ 66
Biståndsanslagen m.m.................................................. 67
Multilateralt utvecklingssamarbete................................ 70
- inledning............................................................... 70
C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram........... 78
Bilateralt utvecklingssamarbete ................................... 104
- inledning.............................................................. ..... 104
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.................... 149
C 3. Andra biståndsprogram........................................ 157
Administration av biståndet.......................................... ..... 176
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)........ 177
C 5. Sfyrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) 179
C 6. Sfyrelsen för u-landsforskning (SAREC)................. 182
C 7. Nordiska afrikainsfifufet........................................ 183
C 8. Beredningen för infernatiohellf tekniskt-ekonomiskt samar bete (BITS)........................................................... 187
C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)........................................................... 189
C 10. Sfyrelsen för internationellt näringslivsbiständ
(SWEDECORP)...................................................... ..... 189
D. Information om Sverige i utlandet m.m;
D 1. Svenska institutet............................................... ..... 191
D 2. Radioprogramverksamhef för utlandet................. ..... 196
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................. 199
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1............................................................................... Kommerskollegium 201
E 2. Exportfrämjande verksamhet................................ 206
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade ersättningar ........................................................ ...... 209
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.............................. ...... 214
E 5. Bidrag till Sfiftelsen Östekonomiska Institutet....... 215
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk.............. 215
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration . . 216
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F I. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ det........................................................................
241 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- Prop. 1992/93:100
jande utveckling.................................................... 219 Bilaga 4
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) ................................................................. 222
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning oeh nedrust ning .................................................................. ......... 223
F 5. Utrikespolitiska Institutet..................................... 223
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa 223
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av stafliga ga rantier fill länder i Cenfral- och Östeuropa............ 230
G 3. Avsättning för föriustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkredifgarantier............................. 232
Bilaga 4.1 Forteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ack rediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993..................................... ...... 234
Bilaga 4.2 Svenskt bistånd 1991/92 (separat)..............
Anslagsförfeckning........................................................ 237
Innehållsförteckning...................................................... 240
gotab 42603, Stockholm 1992
Svenskt bistånd 1991/92
UTRIKESDEPARTEMENTET
STOCKHOLM 1993
Svenskt Bistånd 1991/92 ersätter "Fakta om Sveriges bistånd", som tidigare ingått som bilaga till regeringpropositionen om svenskt intemationellt utvecklingssamarbete.
Statistiska uppgifter om ekonomi och utvecklingsnivå i länder som mottar svenskt bistånd härrör från Human Development Report och World Development Report. Publiceringstillstånd har välvilligt lämnats av United Nations Development Programme, Världsbanken och Oxford University Press, New York.
Omslagsfotot: En kvinnlig egen företagare i Indien svetsar ljuddämpare. Hon representerar en del av vad det svenska biståndet vill stä för - stöd åt kvinnor, småföretagsamhet och marknadsekonomi.
ISBN 041-5 Stockholm 1992
gotab 96728, Stockholm 1992
Förord
Respektert för de mänskliga fri- och rättigheterna och utvecklingen mot demokrati är bärande element i den svenska biståndspolitiken. Sverige skall aktivt främja en effektiv och rättvis fördelning av resurser som gynnar ekonomisk och social utveciding i utvecklingsländema.
Det svenska biståndet skall också medverka till att maktmissbruk och korruption förhindras. Det skall också bidra till sänkning av militärutgifter, verka för en marknadsekonomisk utveckling samt söka undanröja orsaker till att människor tvingas fly.
Som synes är målen för det svenska biståndet mycket ambitiösa. Men som all mänsklig verksamhet har utvecklingssamarbetet sina brister. Därför är utvärdering av verksamheten mycket viktig.
Den här årsberättelsen, "Svenskt bistånd 1991/92" är en del av utvärderingen. Den ersätter en tidigare årUg bilaga om biståndet till budgetpropositionen. Beskrivningama av bistånds-insatserna har i möjligaste mån gjorts så att man kan jämföra resultaten med de övergripande målen för biståndet. Följande år kommer vi att ytterligare skärpa derma inriktning av årsberättelsen.
Jag hoppas att "Svenskt bistånd 1991 /92" blir till nytta inte bara bland beslutsfattare och förtroendevalda som sysslar med biståndsfrågor. Publikationen borde också finna sin plats i skolor och imdervisning på aUa nivåer samt hos en intresserad allmänhet.
Alf Svensson
Innehållsförteckning
Från riksdagsbeslut till beslut om bistånd 9
Riksdag, regering och budget 10
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 12
Internationella utvecklingsprogram 17
Bistånd genom det multilaterala systemet 18
FNis biståndsverksamhet 20
FN:s utvecklingsprogram UNDP 20
FN:s kvinnofond UNIFEF 23
FN:s kapitalutvecklingsfond UNCDF 23
FN:s befolkningsfond UNFPA 24
FN:s fackorgan ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO 25
FN;s frjvilliga fonder 27
FN:s bamfond UNICEF 27
Internationella finansieringsorgan 30
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika och Asien 30 Internationella finansieringsbolaget (IFC) 39 Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) 40 Nordic Development Fund (NDF) 40
Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling 41
FN:s livsmedelsprogram (WFP) 41
1986 års livsmedelshjälpkonvention (FAC) 43
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 44
Flyktingbistånd 46
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 46
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 47
Övriga organisationer 49
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 49
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 50
UNCTAD/GATTis internationella handelscentrum (ITC) 51
Globala miljöfonden (GEF) 52
Mekongkommittén 52
Montrealprotokollets interimsfond för u-land 52
Bilateralt utvecklingssamarbete 55
Afrika 56
Allmän inledning 56
Södra Afrika 57 Angola 58 Botswana 62 Lesotho 66 Mozambique 70 Namibia 74 Zambia 78 Zimbabwe 82 Regionalt samarbete i Sydafrika 88
Östra Afrika 91
Allmän inledning 91 Kenya 92 Tanzania 96 Uganda 102
Afrikas Horn 107
Allmän inledning 107 Etiopien 108 Somalia 113 Sudan 114 Eritrea 114
Central-, Väst- och Nordafrika 115
Allmän inledning 115 Guinea-Bissau 118 Kap Verde 124
Asien 128
Allmän inledning 128 Bangladesh 130 Indien 134 Laos 138 Sri Länka 142 Vietnam 146
Bistånd till andra länder i Asien 151 Kina 151 Malaysia 152 Thailand 152 Filippinerna 153 Afghanistan 154 Pakistan 154 Nepal 154 Mellanöstern 155 Västbanken och Gaza 156
Utvecklingssamarbete med Centralamerika 157 Nicaragua 162 Costa Rica 163 El Salvador 163
Utvecklingssamarbete med Sydamerika 164 Bolivia 165 Chile 166 Ecuador 167
Andra biståndsinsatser 168
Katastrofinsatser 169
Särskilda miljöinsatser 171
Enskilda organisationer 172
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd 175
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 177
Särskilda program 182
U-landsforskning 183
Tekniskt samarbete och u-krediter 184
Näringslivssamarbete 187
Projektbistånd till vissa länder 188
Nordiskt biståndssamarbete 189
Bistånd till Östeuropa 190
Biståndet fördelat på enskilda länder 193 Förkortningar 204
FRÄN RIKSDAGSBESLUT -■UT OM BISTÅND
♦•
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÄND
Riksdag, regering och budget
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket." Så inleds regeringsformen (RF), Sveriges grundlag. De grundläggande regler som RF anger för den offentliga verksamheten i stort gäller även inom biståndet. Det är således riksdagen som beslutar om biståndets inriktning och årligen till regeringen anvisar en budget för biståndsverksamheten. Regeringen svarar för landets ledning och för stymingen av de statliga myndigheterna. I det senare hgger att tilldela olika verksamheter anslag, att fastställa de närmare villkoren för anslagens användning
och att ange kraven på hur redovisningen av de använda medlen skaU ske.
Det statliga budgetåret löper från den 1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag tUl budget, budgetpropositionen, utarbetas under hösten och läggs fram för riksdagen omkring den 10 januari. TUl grund för budgetpropositionen ligger i första hand myndighetemas anslagsframställningar, vilka inkommer tiU regeringen under september månad. Riksdagens beslut om statens budget för det kommande budgetåret fattas löpande under våren och i takt med att riksdagens oUka utskott utarbetar och
Schemat visar det svenska biståndets administration från rilåndsmyndighetema. Myndigheterna beskrivs i följande avsnitt.
Regeringen
UD Avdelningen för internatinellt utvecklingssamarbete
X
BITS —
Beredningen för intemationellt tekniskt/ekonom* iskt samarbete
SWEDECORP —
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd I
10
Kontor i mottagarländer, sk biståndskontor
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÄND
lägger fram sina yttranden över regeringens förslag. Biståndsfrågoma behandlas av riksdagens utrikesutskott. Riksdagens beslut om biståndets inriktning i stort och biståndsbudgeten för det kommande budgetåret fattas i samband med den biståndspoUtiska debatten, som vanligen hålls under april månad. Under juni fattar regeringen beslut om regleringsbreven, vilka närmare anger vilka anslagsbelopp och övriga viUkor som skaU gälla för myndighetemas verksamheter.
Regeringen styr även de statliga myndighetema i andra avseenden. Varje myndighet har en av regeringen beslutad instruktion för sin verksamhet. 1 denna anges målen för myndighetens verksamhet, hur mjmdigheten leds, vilken övergripande organisation som gäUer och vilka tjänster inom myndigheten som regeringen har att tillsätta. Instruktionernas närmare innehåU varierar från myndighet till myndighet och är självfallet beroende av den aktueUa verksamhetens art och omfattning.
UD:s avdelning för utvecklingssamarbete
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, i dagUgt tal "u-avdelningen", är en av UD:s fem avdelningar och ansvarar inom regeringskansUet för det svenska utvecklingssamarbetet.
Avdelningen är orgaiiserad i tre enheter. Första enheten ansvarar för det multilaterala biståndet, andra enheten för det bUaterala biståndet och den tredje enheten för budgetfrågor, allmänna u-landsekono-iruska frågor och andra biståndsprogram.
U-avdelningen leds av ett statsråd och en statssekreterare och har totalt ett 60-tal tjänstemän.
Så kommer budgeten till
Biståndsmyndigfieterna lämnar sina anslags framställningar.
OKT NOV DEC
JAN FEB
1
Regeringen utarbetar budgetpropositionen.
1991
MAR
APR
Riksdagen (utrikes utskottet) behandlar förslaget.Bistånds- debatt och beslut i riksdagen. -
~V
MAJ
JUN
JUL
AUG
SEP
Regeringen beslutar om regleringsbrev.
OKT
NOV
DEC
Myndigheterna får regleringsbrev med anslagsbelopp och övr-iga villkor för verksamheten under budgetåret.
Budgetåret 1991/92
JAN
FEB
MAR
APR
MAJ
1992
11 JUN
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd
SIDA
SAREC
Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, som inrättades år 1965, har till uppgift att planera, genomföra och administrera det bilaterala utvecklingssamarbetet med u-länderna. Detta bistånd omfattar dels samarbetet med 19 programländer, dels andra typer av bistånd, t.ex. katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska organisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, miljöinsatser, insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SlDA:s generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav sex representerar riksdagspartier.
SIDA är organiserat på fyra avdelningar med regionalt ansvar, en avdelning för sektorbyråerna och en administrativ avdelning. Därutöver finns ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt underställda verksledningen.
Styrelsen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år 1979 tUl en självständig myndighet - Styrelsen för u-landsforskning (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries -SAREC).
SAREC leds av en av regeringen utsedd styrelse med 12 ledamöter. 1 styrelsen ingår bl.a. SAREC:s generaldirektör.
SAREC har tiU uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med de biståndspolitiska målen. Verksamheten bedrivs inom fyra programområden.
• Bilateralt forskningssamarbete, f.n. genom avtal med 15 stater i Afrika, Asien och Latinamerika.
• Internationella program, bl.a. genom bidrag till FN-organen WHO och UNRISD samt tiU jordbruksforskningsorganisationen CGIAR.
De nuvarande biståndsmyndigheternas startår:
1962 Nordiska Afrikainstitutet
1965 SIDA
1991 SWEDECORP SWEDFUND INTERNATIONAL AB
1987 SAREC
Styrelsen för U-lands
BITS
utbildningen i Sandö
(Sandö U-centrum)
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
• Regionala och särskilda program, i form av f.n. 13 program bl.a. med inriktning på AIDS, kvinnor samt skog och miljö.
• Svensk u-landsforskning, genom högre forskartjänster, långsiktigt stöd till forskningsmiljöer och oUka projektstöd.
Vid SAREC:s kansli arbetar ca 40 personer.
U-krediterna används tiU finansiering av svenska varor och tjänster i projekt, som har utvecklingsfrämjande effekt i u-länderna.
BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår bl.a. två företrädare för riksdagspartier.
Vid BITS finns ca 25 anstäUda.
BITS
SWEDECORP
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under namnet utbUdningsberedningen och fick år 1979 stäUning som självständig myndighet under utrikesdepartementet.
Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamheten omfattar tekniskt samarbete genom bl.a. konsultinsatser och internationella kurser i Sverige samt u-krediter.
Det tekniska samarbetet skaU huvudsakligen ske med u-länder utanför kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första hand tiU teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda förutsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa.
U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vilkas utveckUngspoUtik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målen.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades år 1991 samtidigt som importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) och SlDA:s industribyrå upphörde i sina dåvarande former.
SWEDECORP skall, inom ramen för de generella målen för det svenska biståndet, bidra tiU en utveckling av näringslivet i u-länder. Genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer skall SWEDECORP verka för att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna samt främja dessa länders handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Genom samverkan med Swedfund International AB skaU SWEDECORP bidra tiU utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna.
SWEDECORP har tiU uppgift att vara svensk kontaktpunkt för UNCTAD/ GATT:s intemationeUa handelscentrum (ITC) i konkreta frågor som bl.a. rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska marknaden.
SWEDECORP leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret har ca 50 anställda.
13 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÄND
Swedfund International AB
Swedfund International AB tillkom år 1991 genom en ombildning av stiftelsen SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder). Bolagets huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter meUan svenska företag och intressenter i u-länder och Central- och Östeuropa, bidra till förinvesteringsstudier samt medverka i etablering av samägda företag, s.k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning.
Bolaget är ett helägt statUgt aktiebolag utan egen personal. Handläggningen av bolagets projektportfölj sköts, i enUghet med ett uppdragsavtal, av styrelsen för internationellt näringsUvsbistånd (SWEDECORP).
Sandö U-centrum
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juU 1987. Sandö U-centrum har tiU huvuduppgift att vid Sandöskolan i Kramfors bedriva utbUdning i språk och u-landsutbildning som förberedelse för uppdrag i u-land. Styrelsen skall bl.a. samarbeta med myndigheter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbUdning för u-landsuppdrag. Styrelsen skaU
• anordna aUmänna enterminskurser i u-landskunskap,
• ge förberedelseutbildning för freds-kårsdeltagare,
• anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder.
1:|1f«F-4
•-Si,
• nffSTj '' ' Vägvisaren vid i SKft* Sandö U-centrum, mitt i Sveriges vackraste tralåminner om tredje världen.
FOTO: SANDÖ U-CENTRUM
14 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
• anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk,
• i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkut-bUdning inför uppdrag i u-länder, samt
• upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder.
Enterminskursen som Sandö U-centrum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbUdning är avgiftsbelagd.
Sandö U-centrum har för budgetåret 1991/92 lämnat sin första årsredovisning i den treåriga budgetcykeln. Av årsredovisningen framgår att självkostnadsfäckningsgraden ligger på 78 %, vilket exakt motsvarar det krav som stäUts i slutet av den treåriga budgetcykeln (76 % för 1991/92).
Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen.
En rektor är chef för skolan som har drygt 50 anställda.
Nordiska afrikainstitutet (NAI)
Nordiska afrikainstitutet tUlkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. Institutet är beläget i Uppsala.
Institutet har tUl uppgift att i Norden främja studier av och iriformation om afrikanska förhållanden genom att:
• främja och driva vetenskapUg forskning om Afrika
• främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,
• utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika,
• informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhåUanden. Verksamheten leds av en styrelse samt
ett program- och forskningsråd, som utses av regeringen. 1 program- och forskningsrådet ingår representanter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal anställda, varav 13 tjänster finansieras över förvaltningsanslag inom biståndsramen.
15
R
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Bistånd genom det multilaterala systemet
Det multUaterala systemet består dels av FN-systemet, dels av några fristående intemationeUa finansieringsorgan.
FN-systemet innefattar ett stort antal institutioner med varierande status och skUda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala området som behandlas i denna faktabUaga förekommer bäde en betydande förhandlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bistånd som förhandlingsverksamheten (den normativa verksamheten) behandlas i FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, generalförsamUngen.
FN:s oUka organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver en omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisationemas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländemas friviUiga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivUliga direkta bidragen dels från UD:s anslag, dels från styrelsen för intemationeU utveckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), BITS och SWEDECORP.
Inom FN:s biståndsverksamhet har UNDP en central stäUning som samordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. 1 samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på meUan tre och fem år. På fältet genomförs biståndsprojekten i ökande utsträckning av mottagarländemas regeringar men — än så länge — oftast av olika fack- eUer
specialorgan. En av FN utsedd lokal samordnare — oftast UNDP:s representant — ansvarar för sammanhåUningen av FN-biståndet. Varje organ opererar dock självständigt inom sitt mandat. De organ som har en större verksamhet har i allmänhet egen fältrepresentation.
De intemaHoneUa finansieringsorganen, som behandlas i ett särskUt avsnitt, är de största förmedlama av krediter i det multilaterala biståndssystemet. TUl finansieringsorganen hör Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankema. Dessa organ svarar för ca 60 % av det totala multUaterala biståndet, varav Världsbanken ca 40 %. Dessa siffror anger enbart den koncessioneUa "mjuka" utlåningen (dvs på mycket lång tid och tiU mycket låg kostnad), som finansieras av bidrag av gåvokaraktär från medlemsländema. Om man därtiU lägger den bankmässiga utlåningen bUr deras ställning som utveck-Ungsfinansiärer än viktigare. Ca tre fjärdedelar av de medel som DAC-ländema under 70- och 80-talen inbetalat tiU multUaterala biståndsgivande institutioner har gått tiU utvecklingsbankema och deras fonder. Världsbanken har formeUt status som expertorgan inom FN-farmljen medan regionalbarU
TiU höger visas en schematisk bUd av FN-systemet inklusive Världsbanken och EVIF.
18 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN-systemet
Kommittéer
Andra
biträdande
organ
Freds- bevarande styrkor
UNRWA *■
UNCTAD
UNICEF
UNHCR
WFP
WFC
UNDP
UNEP
Världslivsmedelsrådet
HABITAT
UNFPA
UNFDAC
FN:s specialfonder
O
FNs huvudorgan
# Andra FN-organ
o Specialorgan och andra
självständiga organisationer inom systemet
19
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s biståndsverksamhet
TiU FNrs frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand UNDP, UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan redovisas först FN:s samordnande organ inom tekruskt bistånd, UNDP samt UNCDF och UNFPA, vilka formeUt är fonder inom UNDP. Därefter redovisas de fackorgan som aUtjämt oftast genomför UNDP:s program, samt UNICEF (FN:s barnfond). 1 separata avsnitt längre fram redovisas några av de större frivilligt finansierade FN-organen såsom WFP och UNHCR samt vissa bidrag inom bl.a. befolknings- och miljöområdet.
FN:s
utvecklingsprogram
(UNDP)
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansiering av tekniskt bistånd. Hittills har projekten genomförts främst av FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m.fl.) men avsikten är att u-länderna i ökande utsträckning själva skall ta över genomförandet (s.k. national execution) och att fackorganen skall få en rådgivande roU. UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagarländerna.
Verksamhet
UNDP:s uppgift är att främja mottagarländemas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s.k. tekniska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier, mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet dominerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156 länder och områden.
UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. 1 samarbete meUan mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landprogram för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s styrelse.
Storleken på varje mottagarlands program bestäms främst av bruttonationaUnkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fastställs fördelningen för nästkommande programperiod ("femårsplan").
De fattigaste u-ländema - med en bruttonationalinkomst per capita på högst 750 dollar i 1983 års siffror - fick under programperioden 1987-91 80 % av UNDP:s länderfördelade resurser.
Under den femte programperioden 1992-96 kommer denna poUtik att fortsätta och förstärkas. 87 % av UNDP:s länderfördelade resurser skall då gå till länder med en per capita-inkomst under 750 dollar i 1989 års siffror och 13 % till övriga länder. 55 % av de länderfördelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Biståndet till u-länder med relativt hög BNP/capita trappas gradvis ned för att
20
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Human Development Report
Va-
helt upphöra efter en per capita-inkomst över 6 000 doUar.
År 1992 presenterade UNDP för fa-ed je gången sin rapport om mänsklig utveckling (Human Development Report). Genom rapporten har UNDP lagt grunden för ett analysinstrument som på ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet utveckling. Rapporten, som kommer ut årUgen, har kommit att bli ett viktigt komplement tUl måttet BNP/capita för att mäta länders utvecklingsnivå. Fördelen med rapporten är att den beskriver social och ekonomisk utveckling utifrån ett mänskligt och inte ett institutionellt perspektiv.
Sverige har lämnat särskilda bidrag tUl UNDP för att resultaten i rapporten om mänsklig utveckling skall kunna användas mer systematiskt i UNDPis planeringsarbete. 1 samband med att 1992 års rapport världslanserades i Sverige, arrangerades seminarier för representanter för massmediema och från frivilliga organisationer från hela världen.
Organisation
UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Governing Council), som har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-länder och 4
östeuropeiska länder. Sverige var senast medlem i styrelsen 1989-91 och kommer enUgt nordisk rotationsordning att söka inträde på nytt under perioden 1993-96. Styrelsen bestämmer bl.a. fördelningen av UNDP:s resurser och faststäUer landprogrammen.
UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Development, DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap och teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder.
UNDP:s sekretariat ligger i New York och har för närvarande omkring 600 fast anställda. Det leds av administra torn Wiffiam H. Dräper III från USA.
Under 1970-talet ägde en omfattande decentraUsering av UNDP:s verksamhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra landprogrammen förlades tUl 115 - nu 113 - fältkontor med för närvarande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s.k. "resident representatives" (fältkontorschefer), som även har tUl uppgift att samordna andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s fasta representant i res-
21 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
pektive land och fungerar som FN:s "ambassadör" i landet.
Finansiering
UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972 tiU 268 mUjoner dollar och 1980 tUl 693 mUjoner doUar. Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982-86 förutsattes UNDP:s också öka med 14 % per år och sammanlagt nå upp tUl 6,7 miljarder dollar. Resursema minskade emeUertid under början av åttiotalet, så att det blev nödvändigt att skära ned verksamheten till 55 % av den ursprungUgen plai.erade. Denna utveckling svängde under 1980-talets senare häUt. Under 1992 var bidragen tiU UNDP ca 1200 miljoner dollar mot ca 650 mUjoner dollar 1984. Under programperioden 1992-96 räknar man med en årUg tiUväxt av bidragen på 8% i stället för 14 % som tidigare.
De största enskUda bidragsgivarna tUl UNDP är för närvarande Sverige, USA, Danmark, Japan och Nederländema. Norge och Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska ländema svarade 1992 gemensamt för ca 30 % av de ordinarie bidragen tiU UNDP. Det svenska bidraget för år 1992 var 670 miljoner kronor. Med detta bidrag svarade Sverige för drygt 11 % av UNDP:s ordinarie budget.
Reformplaner inom FN:s biståndsvericsamliet
FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördelningen mellan dess oUka aktörer har diskuterats åtskilUgt de senaste åren. Tiden är mogen för reformer. Det råder enighet om att UNDP inte har kunnat spela den roll som central finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken var när rUktlinjema för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i början av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel. Världsbanken dominerar, inte bara
när det gäller investeringar utan även beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av långtidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s.k. "national execution"). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå ländema att bygga upp förmågan att göra detta.
Fackorganens roU bör vara rådgivande snarare än projektgenomförande. De bör tiUhandahåUa kvalificerad teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av programbistånd.
På sikt måste FN-systemets biståndsverksamhet reformeras på detta sätt för att ha relevans för u-länderna. UNDP har börjat på förändringens väg genom att införa ett nytt system att betala fackorganen och andra projektgenomförare. Enligt det gamla systemet som gällde t.o.m 1991 betalade UNDP 13 % av projektkostnaderna i avgift tiU dem som utförde UNDP-projekten, vare sig kostnaderna var högre eller lägre. 1 det nya systemet skall ansvaret för projektgenomförande gradvis övergå tUl mottagarländerna ("national execution") och fackorganens uppgifter blir mer tekniska än administrativa. Mottagarländerna skall i större utsträckning själva bestämma vilken hjälp de behöver med att genomföra projekt. Fackorganen kommer med detta system att inte ha monopol på UNDP:s resurser.
En central fråga i arbetet att effektivisera UNDP:s verksamhet är att styrelse- och finansieringsformema reformeras. Det finns ett stort behov av en mindre styrelse som träffas mer kontinuerligt för att kunna styra verksamheten. Behovet är också stort att införa ett nytt finansieringssystem som innebär att bördefördelningen meUan givarländerna bUr jämnare liksom att medlemsländema tar ett mer aktivt ansvar för UNDP:s finansieUa situation. Arbetet att få dessa reformer genomförda för UNDP är en viktig del i uppföljningen av Nordiska FN-projektet.
22
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s kvinnofond (UNIFEIM)
FNs kvinnofond (UNIFEM) bUdades av generalförsamlingen 1976. Fonden fick sin nuvarande status i form av en separat enhet, men med viss anknytning tiU UNDP. UNDP:s administratör är ytterst ansvarig för UNlFEM:s verksamhet.
Verksamhet
Fonden har främst två funktioner. Den skaU tjänstgöra som en katalysator och den skall stödja innovativa och experimentella aktiviteter. En viktig strategi är att utveckla metoder for beaktande av kvinnans situation och integrering i utvecklingssamarbetet. UNlFEM:s långsiktiga uppgift består i att ge kvinnor tiUgång tiU utbUdning, krediter, marknader, information och teknologi. På makroplanet innebär detta att kvinnor skaU inkluderas i utvecklingen på aUa nivåer. Det rör områden som miljö, fattigdom, befolkningsfrågor, Uvsmedelsförsörjning, energi, urbanisering, skulder och anpassningsåtgärder. Som exempel på kvinnofonden program kan nämnas tUlämpning av roterande låneformer, tiUskapande av kunskapsbank, och olika former av metodutveckUng som bidrar till att främja kvinnans möjUgheter och rättigheter i samhäUet och dess utveckling.
Finansiering
Fonden bygger på frivUUga bidrag. Bidragen har ökat med drygt en fjärdedel under de senaste åren. Fonden har dock inte vuxit personalmässigt i någon större omfattning. Sedan starten har fonden bidragit med 67 n-dljoner US dollar fördelat på 800 projekt i 102 länder. År 1991 uppgick intäkterna tiU 13,5 miljoner US dollar. Huvudbidragsgivare är i nämnd ordning Nederländema, Finland, Norge och Kanada. Sverige har stött fonden sedan 1975. Bidraget innevarande budgetår uppgår tUl 4 mUjoner kronor (ca 642 000 US doUar).
FN:s
kapitaiutvecklingsfond
(UNCDF)
FN:s kapitalutvecklingsfond tiUkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eUer lån på förmånliga villkor tUl småskaliga investeringsprojekt i u-ländema.
Hösten 1973 beslöt generalförsamUngen att kapitalutveckUngsfonden i fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-länderna, inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervisning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle börja använda sina möjUgheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjUghet som dittiUs inte utnyttjats.
Verksamhet
Fondens projekt skall enUgt målsättningen nå de fattigaste människoma i de fattigaste u-ländema. Fonden arbetar också i några få länder utöver de minst utvecklade länderna. Projekten skall utformas så att befolkningen aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 mUjoner dollar för enskUda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 240 projekt i 47 länder tUl ett värde av 445 mUjoner doUar. Under fondens 20 första verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och sjukvård, energi, bostäder och utbUdning.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s
23
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
fältorganisation. Ny chef 1992 är belgaren Jules Frippiat.
Finansiering
Fonden finansieras genom frivilUga bidrag. Bidragen för 1992 var ca 40 mUjoner doUar jämfört med drygt 28 miljoner dollar under år 1980. De största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under kalenderåret 1992 uppgick tUl 55 miljoner kronor, vilket innebär en andel om ca 21 %. Sverige och Nederländema är de största bidragsgivama.
FN:s befolkningsfond (UNFPA)
Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har pågått sedan år 1969.
Verksamhet
Fondens funktion är finansieU och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens övergripande uppgift att leda och samordna FNsystemets insatser på befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till intemationella befolkningskonferenser som t.ex. Intemational Forum on Population i Amsterdam hösten 1989. FN:s generalsekreterare har utnämnt fondens exekutivdirektör tUl generalsekreterare för den FN-koriferens om befolkningsfrågor 1994 som äger rum i Kairo.
Fondens verksamhetsområden är famUjeplanering, information och utbildning, befolkningsstatistik, utarbetande av riktUnjer på befolkningsområdet, forskning och särskilda program (t. ex. om kvinnor, miljö
och AIDS). Kvinnors villkor, status och delaktighet i samhäUsUvet präglar fondens arbete liksom befolkningsfrågornas direkta samband med miljöfrågoma.
Fonden samarbetar med en rad FN-organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF, ILO, och FAO. Samarbete med friviUigor-ganisationer såsom t.ex. IPPF och Population CouncU bedrivs också. Fonden samarbetar dessutom med givarsamfundet, inklusive det amerikanska biståndsorganet US-AID. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländema själva med stöd av fonden.
Ca 75 % av programresurserna avsattes år 1991 för projekt i 55 prioriterade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetsprogrammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor Ugger i New York. På ett femtiotal av UNDPis landkontor leds UN-FPA-arbetet av en fältrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är verksam vid fältkontoren.
Finansiering
UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivUliga bidrag. För år 1991 uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder tiU 220,7 mUjoner US doUar, en ökiung med ca 15 miljoner från föregående år. De sju största bidragsgivarna var Japan, Nederländema, Norge, Tyskland, Finland, Sverige och Darmiark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av UNEP Ats inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med hänvisning tUl fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd tUl abort som påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolkningsinsatser än fonden.
24
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Projektanslagen uppgick 1991 tiU totalt 212,0 miljoner US dollar, medan inkomstema för samma år uppgick till 224,2 miljoner US dollar.
Det svenska bidraget under budgetåret 1991/92 var 135 miljoner kronor, en ökning om 10 miljoner kronor sedan budgetåret 1990/91. Det svenska bidraget utgör därmed drygt 9 % av UNFPA:s budget.
FN:s fackorgan
Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd och kunskapsöverföring är att detta skall samlas tiU och samordnas av UNDP, som också skall stå för fältnärvaron och garantera att u-ländemas egna prioriteringar sätts i främsta rummet.
HittUls har gäUt att UNDP främst bör utnyttja olika fackorgan som genomförare av projekt inom sina kompetensområden. Samtidigt lämnas även tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är ju självständiga FN-organ inom sina ansvarsområden med egna styrelser, årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet oklar. Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991 skaU dess tekniska bistånd i allt större utsträckning användas av mottagarländema som på ett friare sätt skaU bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skaU genomföras (s.k. "national execution"). Vidare skall fackorganen i högre grad bistå med expertis och i mindre utsfräckning engagera sig i förvaltningen av hela biståndsprojekt.
Det nordiska FN-projektet har studerat frågeställningen och lämnat värdefulla bidrag tUl att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därigenom skuUe fackorganens roU av "center of exceUence" betonas. Hur ett sådant system skaU se ut är ännu inte faststäUt i detalj. Fackorganens reguljära budget finansieras genom medlemsavgifter. Därutöver har flertalet fackorgan en friviUigt finansierad budget till vilken givama ger öronmärkta bidrag. I vissa faU är
den frivUligt finansierade budgeten större än den reguljära.
Internationella arbetsorganisationen (ILO)
ILO, som är en av de äldsta medlemmama i FN-familjen, har som övergripande målsättning att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa. ILO skUjer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruktur - såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har 158 medlemmar. lLO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Michel Hansenne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på utveckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag även frivUliga bidrag. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet "Se om Ditt företag", ett av Sveriges Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sysselsättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemskap i ILO.
FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)
UNESCO bUdades år 1945 och bidrar till fred och säkerhet genom att främja samarbete meUan nationerna på de kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga områdena. Respekten för mänskUga rättigheter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion är viktiga målsättningar. En annan är att ufrota analfabetismen fram tUl sekelskiftet.
Det svenska biståndet tiU UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilUga bidrag. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, som bl.a. ledde tiU att USA och Storbritannien lämnade organisationen. UNESCO:s gene-
25
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
raldirektör är sedan år 1987 spanjoren Federico Mayor. UtbUdningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNESCO, som har 170 medlemmar.
FN:s livsmedels- och Jordbruksorganisation (FAO)
FAO, FN:s Uvsmedels- och jordbruksorganisation, bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det intemationeUa samarbetet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskesektorema. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas. FAO har 162 medlemmar, inklusive EG. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libanesen Edouard Saouma.
FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram finansierat genom UNDP och frivilliga bidrag, som huvudsakUgen är förlagt tUl u-ländema. Det reguljära programmet uppgår idag tUl något mindre än hälften av den totala budgeten. Fältprogrammet syftar framför allt tUl att genom tekniskt bistånd förbätfra förutsättningarna för Uvsmedelsproduktionen inom u-länderna. Sverige har gett visst stöd till fältprogrammet genom SIDA, främst då det gäller projekt av försöks-och metodutvecklingskaraktär jämte stöd i katastrofsituationer. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning och styrformer jämte bristen av rationeUt utnyttjande av organisationens tekniska kompetens. Jordbruksdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i FAO.
Världshälsoorganisationen (WHO)
WHO grundades år 1946. Idag är 175 länder medlemmar. Generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och bistånd förbättra hälsotUlståndet.
Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett
brett spektrum från hälsoupplysning tUl sofistikerad diagnostik och behandling.
WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhälsovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978.
Sveirige har genom åren irutierat och varit en av de största bidragsgivarna tiU WHO:s centrala program, som står de svenska biståndspolitiska målen nära.
Socialdepartementet har huvudansvaret för det svenska medlemskapet i WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrågor.
FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)
År 1967 påbörjades UNIDOis verksamhet efter beslut av FN:s generalförsamling. 1986 fick UNIDO stäUning som självständigt fackorgan. 155 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filippinerna.
UNlDO:s uppgift är att genom tekiuskt bistånd, kurser, seminarier, studier och hjälp till finansiering främja u-ländernas industrialisering. Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbildningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts företrädare för regeringar och näringsliv.
UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP och fältrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand inriktade på miljöområdet.
Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNIDO.
26 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s frivilliga fonder
FN:s barnfond (UNICEF)
UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946 som en tiUfällig organisation, vilkens uppgift var att ge katastrofhjälp tUl bam i efterkrigshärjade länder. Sju år senare permanentades UNICEF och verksamheten inriktades på mer långsiktiga program för bamens utveckUng och välbefinnande.
Verksamhet
UNlCEFis verksamhet kan delas upp i tre viktiga delar, en normativ och två operativa. Den normativa delen, som förstärkts under senare år, är UNlCEFrs katalytiska roll som rådgivare och policyskapare på områden som berör barn. Ett resultat av denna målsättning är ett aktivt engagemang i uppföljning av barnkonventionen och barntoppmötet 1990, vars syfte var att föra upp bamens situation på såväl de nationella som internationella politiska dagordningarna. Det innebär också ökade krav på UNlCEF:s programinsatser så att dessa åtaganden kan möjUggöras och efterlevas. UNICEF har initierat regionala konferenser för att följa upp arbetet med nationeUa handlingsplaner som skall tiUvarata barnets rätt i samhället.
Den operativa verksamheten består av de långsiktiga programverksamheten och katastrofinsatser. UNICEF samarbetar i dag med 127 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling. Programnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland barn under fem år, bamtäthet och antal födda bam samt BNP per capita.
De långsiktiga landprogrammen har ökat UNICEF:s engagemang i utveckEngsfrå-gor som t.ex. strukturanpassning, utbildning, familjeplaneringsåtgärder, vattenförsörjning, kvinnors situation och AIDS-epidemins sociala och ekonomiska effekter på barn.
UNICEF fortsätter att förstärka sin kapacitet i Afrika och att öka insatserna för de mest utsatta barnen i t.ex. Latinamerikas slumområden och i Asien. Fonden samarbetar med andra FN-organ samt frivilligorganisationer, med värdshälsoorganisationen WHO, för att bygga ut primärhälsovården, med UNESCO särskilt för att öka fUckors och kvinnors läskurmig-het, med UNFPA inom famUjeplanering etc.
UNICEF ser det som en av sina huvudfunktioner att genom sin verksamhet lägga grunden för storskaliga program i regi av mottagarländema själva med eventueU finansiering av större givare, t.ex. Världsbanken. En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tUlgängUga resurser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och bUliga metoder för att radikalt minska dödUgheten i barnsjukdomar och diarréer. En annan metod är att komplettera de långsiktiga insatsema med olika kampanjer. Ett exempel på detta är kampanjen för bamvänliga sjukhus (Baby Friendly Hospitals) som bl.a. skaU stimulera till bättre amrungsvanor i främst fredje världen.
UNICEF gör insatser för barn i särskilt svåra omständigheter - bam i väpnade konflikter, bam som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande verksamhet.
27
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
UNICEF:s inkomster och utgifter i miljoner USD
År Inkomster
Utgifter
1990 821
1991 807
1992 830 (beräknad)
896 (beräknad)
Här vaccineras ett barrn i en hälsoklinik i Sierra Leone stödd av UNICEF. Det kreol-ska ordet för vaccination är "marklate" som framgår av affiscfien på väggen.
UNICEF:s ansvar i kata-sfrofsammanhang har ökat markant under senare år och tar nu aUt större resurser i anspråk. Inom ramen för FN:s samordnade kata-sfrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med andra organisationer ofta för hälsovård och vattenförsörjning. I andra situationer kan det bli aktueUt med disttibution av näringstillskott som exempelvis i Somalia, där UNICEF använder SWEDRELIEF för att effektuera sina insatser.
Organisation
FOTO:UNICEF/CAROLYN WATSON
UNICEFis styrelse består av representanter för 41 stater med en majoritet för u-länder. Sverige är från hösten 1992 åter styrelsemedlem. Sammanträde med hela styrelsen och övriga medlemmar sker en gång per år. Styrelsen skaU då granska och dra upp riktlinjer för verksamheten och fördela medel tUl fondens program. UNICEF rapporterar tiU ECOSOC. Exekutivdurektören, James Grant, USA utsågs 1980 av FN:s generalsekreterare. Hans tredje ämbetspe-riod löper ut år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt tUl New York. DärtiU finns sex regionkontor och över ett hundra länderkontor. UNICEF kännetecknas av en starkt decentraUserad organisation där ca 80 % av personalen arbetar i fält, fördelad på drygt 200 platser.
Finansiering
UNICEF:s verksamhet finansieras genom frivilUga bidrag, huvudsakligen från regeringar.
28 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
För budgetåret 1991 hade organisationen beräknat en ökning av iiU<;omstema till 858 miljoner. Regeiingsbidragen utgjorde 1991 73 % av fondens resurser, varav elva länder betalade 85 % av dessa bidrag. Na-tionalkonamittéer och andra enskilda bidragsgivare svarar för en fjärdedel av intäkterna, varav försäljningen av UNICEF-kort utgör 9 % av de totala intäktema. Den reguljära landprogramverksamheten inklusive administrativa kostnader finansieras av ordinarie bidrag, vilka utgör ca 63 % av de totala intäkterna. SärskUda insatser som katasfrofhjälp och vissa långsiktiga projekt finansieras genom tU-läggsbidrag. Det svenska ordinarie bidra-
get för budgetåret 1992/93 uppgår tUl 395 mUjoner kronor. Via SIDA lämnas därutöver under samma period bidrag för särskUda insatser och katasfrofhjälp på ca 370 miljoner kronor, vilket gör att det totala svenska bidraget 1992/93 beräknas tiU ca 765 miljoner kronor. Under förra budgetåret uppgick det sammanlagda svenska bidraget till UNICEF tiU 727 miljoner kronor. UNICEF tiUämpar kalenderår för sin budget. Organisationens redovisning för 1991 visar att Sverige stod för 17,2 % av UNlCEF:s inkomster från regeringar och meUanstatiiga organisationer. Andra stora bidragsgivare är i nämnd ordning USA, Norge, Finland, Italien och Kanada.
Utgifter
UNICEFis inkomster och utgifter 1990-1992
Katastrofstöd I 1
Inkomster
Tilläggsstöd för m programverksamhet M
Basbudgetstöd ■
—
,
1
----
-
1
—-
Inkomster ..,,.. ...,..
Tillaaasstod for
miljoner USD
1990 1991 1992
O
Administration Programstöd
Finansieringsstöd
Varustöd
(läkemedel, böcker etc.)
1990 1991 1992
D
29 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationella finansieringsorgan
Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika
Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för övriga utvecklingsbanker. Världsbanken har numera i stort sett alla länder utom Kuba och Nordkorea som medlemmar och är verksam i alla världsdelar. Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) arbetar i Afrika. Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har Asien och Oceanien som verksamhetsområde, och nyUgen har även fem centralasiatiska, f.d. sovjetiska republiker, ansökt om medlemskap i banken. Interamerikanska utveckUngsban-ken (IDB) arbetar i Latinamerika och Karibien.
De intemationella utvecklingsbankerna och -fonderna ger förmånUga lån tUl låg-
och medelinkomstländer (av Världsbanken definierade som länder med högst 7 620 US doUar i per capitainkomst i 1990 års penningvärde). Totalt uppgår utlåningen från utvecklingsbankerna och deras fonder till ca 35,5 miljarder US dollar per år - varav nästan 10 miljarder utlånas räntefritt.
Lånen är antingen avsedda för rena projekt eUer som stöd för policyreformer och anpassningsåtgärder (s.k. strukturanpassningsprogram). Såväl projekt som program genomförs i ett nära samarbete mellan landets myndigheter och utvecklingsbankens stab. Till lånen kopplas normalt experthjälp för att underlätta eller möjliggöra genomförandet av projekt eller strukturanpassning (s.k. tekniskt bistånd). Bankerna har dämtöver en viktig funktion som katalysatorer för ytterligare stöd. Sålunda drar drygt hälften av alla världsbanksprojekt till sig samfinansieringsbidrag från andra källor.
30
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Världsbanksgruppen Regionala utvecklingsbanker
•:ä
Världsbanken IBRD
tillkom 1946
160 medlemsländer (över 170 före 1993)
Huvudkontor i Wasfiington
i! WORLD BANK jl
«
Internationella
utvecklingsfonden
IDA
tillkom 1960
142 medlemsländer (caieoföre 1993)
Huvudkontor i Washington
Huvudkontor 1 Washington
Antal anställda ca 6 000
Interamerikanska
utvecklingsbanken
IDB
tillkom 1959 52 medlemsländer Huvudkontor i Washington
Afrikanska utvecklings banken AfDB
tillkom 1963 76 medlemsl.
Asiatiska utvecklingsbanken AsDB
tillkom 1966
52 medlemsländer
Afrikanska utvecklingsfonden AsDF
tillkom 1972 26 medlemsl.
Asiatiska
utvecklingsfonden
AsDB
tillkom 1974
52 medlemsländer
Huvudkontor i Washington Antal anställda ca 1 800
Huvudkontor i Abidjan Antal anställda ca 1 300
Huvudkontor i Manila Antal anställda ca 1 700
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Organisation
Det högsta beslutande organet i respektive institution kaUas guvernörsstyrelsen (Board of Govemors). Denna är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtUga medlemsländer och möts en gång per år. Sveriges guvernör i Världsbanken är finansminister Arme Wibble, med biståndsminister Alf Svensson som bifrädande guvernör. 1 de regionala utvecklingsbankema representeras Sverige av statssekreteraren i UD, Alf T. Samuelsson och departementsrådet Lermart Båge.
Bankemas löpande verksamhet styrs av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eUer flera gånger i veckan (i AfDB två gånger i månaden). Eftersom antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen samlas flertalet länder i ett antal röstgrupper. En direktör representerar således i regel flera länder. Se figuren på högra sidan.
De nordiska ländema ingår i samtliga banker i samma röstgrupp (Island är dock inte medlem i de regionala utvecklingsbankema). De bUdar i Världsbanksgruppen, sedan 1992 tiUsammans med de baltiska ländema, en gemensam röstgrupp. 1 AfDB/AfDF består röstgruppen förutom av de nordiska länderna av Schweiz och Indien. I AsDB/AsDF agerar Norden tiUsammans med Canada och Nederländema och i IDB/FSO med Belgien, ItaUen, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland.
Under verksamhetsåret 1992/93 före-fräds Norden i Världsbanksgruppen av en norsk exekutivdirektör och en isländsk
bifrädande exekutivdirektör. Vid kontoret tjänstgör en svensk som rådgivare. I AfDB/AfDF företräds röstgruppen av en schweizare, med en svensk som bifrädande direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF förefräds av en kanadensisk direktör och en finsk bifrädande direktör. 1 IDB/FSO är en italienare och en hoUändska röstgruppens representanter i styrelsen. Sverige innehar f.n. en tjänst som assistent vid röstgruppens kontor.
Medlemsländernas röststyrka i utvecklingsbankemas guvernörs- och direktörsstyrelser är i princip vägd i förhåUande tiU andelen tecknat kapital respektive lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga ländema ett större inflytande tiUdelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoende av landets kapital- och bidragsandelar. Det senare gäller dock inte IDB/FSO.
U-ländema har störst röststyrka i Afrikabanken och -fonden med 65 % respektive 50 % av rösterna. 1 IDB/FSO är siffran 54 %. I IBRD/IDA är andelama 35 % respektive 39 % och i AsDB/AsDF Ugger motsvarande siffra inom intervaUet 37 - 45 % beroende på tUl vUken kategori man räknar länder som Korea, Hong Kong och Singapore.
De svenska andelama framgår av tabellerna på följande sidor. I styrelsearbetet strävar man hela tiden mot samförståndslösningar, (utan att tillämpa röstrung), varför möjUgheten till inflytande inte kan sägas avspeglas i de förhåUandevis små andelama.
32
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Så styrs utvecklings bankerna
Regeringsrepresentanter från samtliga medlemsländer
V V V U f f
GUVERNÖRS STYRELSE BOARD OF GOVERNORS
DIREKTORS STYRELSE BOARD OF DIRECTORS
CHEFERNA I BANKERNA
Under direktörsstyrelsema leds bankernas/fondernas verksamhet av respektive institutions president. Lewis T. Preston är chef för Världsbanken, Babacar Ndiaye från Senegal är AfDB:s president och Kimimasa Tarumizu från Japan innehar chefsposten i AsDB. Uruguayaren Enrique Iglesias är president i IDB
UTVECKLINGSBANK
aiJWiaiiiS.iM-ri-.gifSiSgEi-ggKHBg
Finansiering och lånevillkor
Med medlemsländemas kapital som finansieU bas finansieras UtveckUngsbankemas utlåningsverksamhet till helt övervägande del genom att medel lånas upp på den intemationeUa kapitalmarknaden. Av medlemsländemas kapitalinsatser (tecknat kapital) inbetalas endast en mindre del (inbetalt kapital) medan resterande andel utställs som garantiåtaganden.
Utvecklingsbankernas kapital
Utvecklingsbankerna fungerar sålunda som ett meUanled meUan den intemationeUa kapitalmarknaden och u-ländema. Bankema lånar upp och vidareförmedlar lån på vUlkor som är förmånligare än vad de aUra flesta u-länder på andra sätt skuUe kunna få.
21 615 2 626
1,37 1,40
Utvecklingsbankernas kapital per den 31 december 1991
Tecknat kapital (miljoner US dollar)
Varav Inbetalt kapital
Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)
Sveriges röstandel (procent)
IBRD
152 248 10 060
1,19 1,17
AfDB AsDB
23100 2 789
0,15 0,50
IDB
41 063 2 838
0,16 0,17
' Avser per den 30 juni 1992
33 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Lånens löptid
Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på oUkheter beträffande låntagarländernas utvecklingsnivå och/eUer projektets karaktär medan utlåningsräntan huvudsakUgen bestäms i förhållande till de upplånings-viUkor bankerna kan uppnå.
Utvecklingsfonden
Många av de fattigare u-ländema saknar emellertid den nödvändiga återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankemas relativt förmånliga lån. För att kurma bistå också dessa länder har, som ett komplement tiU banklånen, krediter från utvecklingsfonderna tiUkommit. Fonderna lämnar lån på mycket förmånliga vUlkor. Gåvoelementet i fondemas långivning är ca 75%.
Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor
Bank
Löptid
Ränta per 31 dec 1991
IBRD
15-20 år
7,73 %<
AfDB
12-20 är
7,97%
AsDB
10-30 är
6,61 %
IDB
15-25 är
7,89 %
Avser per den 30 juni 1992
Till skillnad från bankema finansieras fondernas verksamhet genom gåvobidrag från i första hand i-ländernas regeringar -främst i form av biståndsmedel. Sedan mitten av 1970-talet har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tiUkommit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs för en period av tre tUl fyra år i taget i samband med s.k. påfyllnadsförhandlingar, där även ingående diskussio-
ner kring fondernas poUcyinriktning och användning av medel äger rum. Utlåningens fattigdomsinriktning dominerar bland användningskriteriema. Men utvecklingen av de mänskliga resurserna och omsorgen om miljön har fått allt större betydelse. Stora krav ställs dessutom numera på att utvecklingslånen används på ett effektivt sätt av mottagarlandet.
Utvecklingsfondernas utlåningsvillkor
Fond
IDA AsDF AfDF FSO
Löptid
35-40 år
35-40 år
50 år
20-40 är
Amorteringsfritt
10 år
10 år
10 år
5-10år
Administrativ avgift
0,75 % 1,0 % 0,75 % 0,5 %
Ränta
1 -4 %
34
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Inbetalda bidrag till utvecklings fonderna per den 31 december 1991
IDA
AfDF
AsDF
FSO
Ackumulerade totala bidrag (miljoner US dollar)
Ackumulerade svenska bidrag (miljoner US dollar)
72 747 2 017
7 960 391'
14 308 140
8 704 31
Sveriges bidragsandel under innevarande påfyll-nadsperiod (procent)
2,62
4,5
2,0
0,35
Sveriges röstandel
iinripr innpuaranHi» näfvll-
nadsperiod (procent)
2,03 2,51 0,50 0,17
' Avser per den 30 juni 1992.
Några av bankerna bidrar dessutom till sin fonds verksamhet. IDA har under en rad år tUlförts en del av IBRD:s nettoinkomst och AfDB lämnar bidrag tiU AfDF i samband med resurspåfyllnader. AsDB bidrar tUl en Technical Assistance Special Fund som finansierar tekniskt projektbistånd i fattiga låntagarländer.
Utlåningsvolym
Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på bidragen tUl respektive utvecklingsfond bestämmer också deras utlåningskapacitet. IBRD/IDA är i särklass störst med drygt 20 miljarder US dollar per år. De regionala utvecklingsbankerna kommer upp i en utlåningsvolym på mellan 3 och 5 miljarder US doUar per år vardera. Total utlåning sedan starten skiljer sig betydligt mer - mest p.g.a. utvecklingsbankernas och -fondemas olika ålder.
Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym
Total ackumulerad
utlåning t.o.m.
31 december Utlåning
1991 år 1991
(miljoner USD) (miljoner USD)
IBRD
15 1562
IDA
71 065
6 5502
IBRD/IDA
289 2751
21 706=
AfDB
13 867
2 254
AfDF
8 208
1 158
AfDB/AfDF
22 075
3 412
AsDB
25 143
3 637
AsDF
12 409
1 347
AsDB/AsDF
37 553
4 984
IDB
39 223
4 734
FSO
11 040
625 IDB/FSO
50 263
5 359
Avser per den 30 juni 1992. Avser 1 juli 1991-30 juni 1992
35 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Utlåningens geografiska fördelning
Utvecklingsbankerna och -fonderna riktar sig tUl mottagarländer på olika ut-vecklingsiuvåer och har varierande kreditvärdighet. Det finns dock en strävan, vUken särskUt utmärker utveckUngsfondema, att bistå de fattigare ländema med begränsad eUer ingen kreditvärdighet på den ordinarie kapitalmarknaden. Sålunda går ca 80 % av IDA:s utlåning tUI länder med en per capita-irUcomst under 610 US dollar (1990 års peimingvärde). Antalet länder som tUlhör denna grupp har ökat på senare år vilket förstärkt behovet av lån på IDA-vUUcor.
Soni framgår av tabeUen skUjer sig Världsbankens insatser i oUka delar av världen åt såväl vad gäUer antal lån, total utlåning, som andelen lån på IDA-viUkor. Medan Latinamerika och Karibien är den region som absolut sett lånat mest under föregående budgetår är det Afrika exklusive Nordafrika som fått de flesta lånen och de största totala ID A-lånen.
För att förstärka resursbasen för Världsbanksgruppens utlåning tiU de fattigaste ländema i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden 1985 -1987 Världsbankens särskUda AfrikafacUitet. Denna fond adminisfrerades av IDA. Ett antal givarländer, däribland Sverige, bidrog med totalt 1,5 mUjarder US doUar. Som en uppföljning härpå tog Världsbaiiken 1987 initiativ tiU ett särskUt handlingsprogram det s.k. Special Program for Africa. Inom ramen för detta samordnas och mobUiseras givarstödet tiU de strukturanpassnings-program som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtjmgda länder i Afrika söder om Sahara. Sverige arbetar aktivt inom och lämnar bidrag tiU detta program.
Världsbanken har vidare spelat en cenfral roU för att, i samråd med enskilda u-
Världsbankens lån fördelade på geografiska regioner
Region
Total utlåning
Därav IDA-lån
Antal län (i miljarder USD)
Afrika
4,0
3,2
77
Sydostasien och Stillahavs
regionen
5,5
1,1
46
Sydasien
3,0
1,6
23
Europa och Centralasien
2,1
0,1
14
Latinamerika
och Karibien
5,7
0,4
45
Mellanöstern
och Nordafrika
1,5
0,2
17
Totalt
21,8
6,5
222
länder, upprätta grupper för biståndssamverkan, s.k. konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bUateralt bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världs-baiUcen leder också den konsultativa gruppen för intemationeU jordbruksforskning (CGIAR).
I AfDB har under senare år huvuddelen (ca 70 % under 1991) av banklånen lämnats tiU de relativt sett mer kreditvärdiga ländema i Nord- och Västafrika, medan den räntefria AfDF-utlåiungen tiU ca 90 % gått tUl de fattigaste medlemsländerna. I AsDB har länder, som t.ex. Korea, nått en sådan kreditvärdighet och utvecklingsnivå att man har upphört att låna i Banken. Stor del av banklånen går tiU de folkrika ländema i sydöstra Asien, medan de räntefria lånen från AsDF framförallt har kommit de fattigaste länderna tiUgodo.
36 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Fördelning av utlåningen på sektorer
UtvecklingsbaiUsernas och -fondernas totala utlåning fördelad på olika sektorer framgår av diagrammet nedan. Även här kan konstateras att utveckUngsfondema har en klarare fattigdomsinriktad profil i sin utlårung. De har strävat efter att låta utlåning-
en i första hand gå tUl sådana samhäUssektorer där resursema mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrupperna tUl godo. Detta har skett genom satsningar på jordbruks- och landsbygdsutveckUng samt socialt inriktade projekt inom utbUdning, hälsovård, befoUcning, stadsutveckUng och vattenförsörjning.
Världsbanken (IBRD)
internationella utvecklingsfonden (IDA)
% □lBRD(1)
40 30 20 10 O
IDA(1)
Jordbruks- och landsbygdsutveckling
Sociala sektorer
Ekonomisk infrastruktur
Industri och nationella utvecklingsbolag
Icke projektbundna
Afrikanska utvecklingsbanken (AFDB) Afrikanska utvecklingsfonden (AFDF)
40 30 20 10 O
AFDF
El AFDB
1 _,
'-
■■■■- 3ss:
Jordbruk
Utbildning, hälsovård
Allmänna
nyttigheter'
-I-Transporter
Industri
Strukturanpassning
')Def. som vatten, avlopp, energi, telekommunikationer
Interamerikanska utvecklingsbanken IDB/FSO
40 30 20 10 O
□ IDB/FSO
Övrigt
Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB) Asiatiska utvecklingsfonden (ASDF)
% 60
50
40
30
20
10
Jordbruk Industri och Infrastrukur ocfi fiske gruvdrift
□ ASDB ASDF
Utbildning, fiälsovård
Strukturanpassning
JU
Jordbruk
Sociala
Transport &
Industh och
sektorer
kommunikation Energi
gruvdrift
Övrigt
37
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Satsningen på jordbruks- och landsbygdsutveckUng och på socialt inriktade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utveckUngen och att det inte föreUgger en motsättning meUan satsningen på basbehov, som i hög grad tUlfred-stäUs genom sociala projekt, och ekonomisk tiUväxt.
För en aUsidig utveckling krävs emeUertid även en satsning på ekonomisk och samhäUelig infrastruktur såsom energi, fransport, kommunikation och industri. UtveckUngsbarUcemas utlåning har kon-cenfrerats tiU dessa sektorer.
Världsbankens långivrung är här särskUt inriktad mot de utveckUngspoUtiska mål som överenskommits för banken för 1990-talet nämUgen bärkraftig tiUväxt, fattigdomsreduktion (inklusive utveckling av de mänskliga resursema) samt åtgärder för att skydda miljön.
I IDB har fastslagits att minst 50 % av bankens resurser skaU inriktas på projekt som särskUt gynnar fattiga befolkningsgrupper. LUfliande förslag diskuteras i den pågående förhandlingen om kapitalpåfyU-nad i AsDB.
Traditionellt har den helt övervägande delen av utveckUngbankernas och -fondernas utlårung iruiktats på enskUda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-poUtiska reformprogram har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långivningen tUl s.k. struktur- och sektoranpassning. Sådana lån är inte knutna tiU specifika projekt utan utformas för att ge stöd tiU genomförandet av ekonomisk-poUtiska åtgärder som, inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program, syftar tUl att åstadkomma ekononusk återhämtning och tiUväxt.
Anpassiungslånen svarade under verksamhetsåret 1992/93 för 27 % av IBRD:s/ lDA:s totala långivnmg. I AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlårung under samma år tiU ca 20 % medan den i AsDB/ AsDF uppgick tiU 9 %. Fr.o.m. 1990 har
även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Derma utlåning får högst uppgå tUl 25 % av den årUga utlåningen.
Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat mUjöfrågor en aUt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsarbete utarbeta analyser och förslag på mUjöområdet paraUeUt med att ansfrängningama att integrera rruljöfrå-goma i det löpande arbetet fortsätter. Avsikten är att samtUga lån som förväntas ha effekter på mUjön - även strukturanpassningslån - skaU behandlas av bankemas miljöavdelningar innan förslagen föreläggs respektive styrelse. Nästan en tredjedel av aUa världsbanksprojekt som beslutades under verksamhetsåret 1991/92 var antingen fristående miljöprojekt eUer innehöll mUjörelaterade komponenter.
Världsbanken har tUldelats en cenfral roU vad gäUer uppföljningen av Rio-konferensens Agenda 21. IDA skaU utgöra finansieringsmekanismen för miljöprogram och -åtgärder på nationell nivå. Detta skall ske genom att förstärka de i ID A-lånen integrerade nuljöinsatsema. När ett land förbättrar den egna miljön kan detta även medföra positiva effekter utanför landets gränser. Som finansieringsmekanism för denna typ av åtgärder skaU den globala miljöfonden (GEF) fungera, som är ett ttepartssamarbete meUan Världsbanken och FN:s utvecklings- respektive mUjöprogram (jfr avsnittet om mUjöåtgärder).
Utvecklingsbankernas stöd till den privata sektorn
UtvecklingsbarUcernas verksamhet är huvudsakligen inriktad på finansiering av offentUga utveckUngsprojekt i utvecklingsländerna. Under senare år har man dock aUtmer kommit att betrakta utvecklingen av den privata sektom som en cenfral komponent i utvecklingsprocessen. Mot den bakgrunden har i utvecklingsbankerna utvecklats institutioneUa arrangemang även för denna, icke ttaditioneUa, verksamhet.
38
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationella finansieringsbolaget (IFC)______________
Inom världsbanksgruppen finns, sedan 1956, ett särkskUt organ, Intemationella finansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att främja ekonomisk utveckUng i u-länder. IFC medverkar tUl upprättande av privata företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder. IFC har härigenom kommit att få en aUt större betydelse.
IFC har f.n. 148 medlemsländer. För medlemskap i IFC krävs att man först är medlem i Världsbanken (IBRD). Rösttätten är, på samma sätt som i Världsbanken, vägd i förhåUande till andelen tecknat kapital. Guvernörs- och direktörsstyrelsema är likaledes organiserade som i Världsbanken. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engelsmannen Sir WilUam Ryrie. Antalet anställda uppgår tiU nära 650.
IFC:s kapital nära fördubblades vid kapitalpåfyllnaden 1991 tiU 2,3 mUjarder US dollar. Dessutom beslutades en särskild kapitalökning 1992 för de nya medlemsländerna på 150 mUjoner US doUar. Sveriges andel av det tecknade kapitalet motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mUjoner US dollar. IFC:s verksamhet finansieras dels via kapitalet, dels via vinster från tidigare investeringar och genom lån från IBRD.
IFC skall enUgt stadgan endast investera i privata företag. StatUgt delägande utesluts inte men för att få stöd från IFC krävs att företaget drivs affärsmässigt och inte är
regeringskonttoUerat. IFC:s investeringar sker i allmänhet genom en kombination av aktieteckning och långfristiga lån. Varje investering måste uppfyUa två grundläggande krav nämUgen att bidra tUl utveckUngen av ekonomin i mottagarlandet samt med hög sannoUkhet vara vinstgivande.
Under verksamhetsåret 1991/92 godkände IFC sammarUagt 167 investeringar i 56 länder, tiU ett värde av 1,8 mUjarder US dollar. De totala kostnadema för de investeringar i vUka IFC deltog var dock betydUgt större och uppgick tUl 12 mUjarder US dollar. De resterande medlen kom från andra finansieringskäUor, i första hand privata banker.
Under verksamhetsåret 1991/92 har Östeuropa framttätt som ett område av aUt större betydelse i lFC:s aktiviteter,-men tyngdpunkten i investeringsvolymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen utgör investeringar i låginkomstiänder 47 %. Investeringsobjekten återfinns inom snart sagt aUa produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka uppnå en hög grad av diversUiering såväl vad gäUer land- som sektorfördelning.
Regionalbankernas stöd till privatsektorutveckling
Någon motsvarighet tUl IFC finns inte i Afrikanska respektive Asiatiska utvecklingsbankema. AsDB kan emeUertid i begränsad omfattning medverka i investeringar med riskvUUgt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den privata sektom inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea, Taiwan, USA, FrankrUce, Nederländema m.fl. I AfDB har nyUgen en specieU erUiet för privatsektorstöd upprättats, men verksamheten är ännu av begränsad omfattning.
39 INTERNATIONELLSi UTVECKLINGSPROGRAM
Inom IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corporation (IIC) efter mönster av IFC. TiUsammans med privat kapital ska IIC medverka tUl etablering, expansion och modemisering av privata företag, bl.a. genom att tiUskjuta aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De nordiska ländema är inte medlemmar i IIC.
Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)
I världsbanksgruppen ingår också det multUaterala investeringsgarantlorganet (MIGA) som inledde sin verksamhet 1988. MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för produktiva ändamål tiU dessa länder. MlGA:s verksamhet är i ökande. Under verksamhetsåret 1991 utfärdade MIGA garantier för dubbelt så många projekt som året innan.
Guvernörs- och direktörsstyrelsema är organiserade på samma sätt som för IBRD, IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse. För närvarande är den svenska röstandelen 1,45 %.
MIGA har f.n. 98 medlemmar av totalt 115 länder som skrivit under den konvention som styr verksamheten. MIGA:s totala aktiekapital skaU uppgå tiU 1,082 mUjarder US doUar. Sverige har en kapitalandel på 1,05 % dvs. 11,35 mUjoner US doUar. Av detta belopp har, i enUghet med stadgama, 10 % mbetalats och 10 % lagts i ett skuldbe-
vis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel som endast utbetalas om så behövs för att MIGA skall kunna uppfyUa sina förpliktelser.
NIDT
Nordic Development Fund (NDF)
NDF är ett nordiskt organ för finansiering av angelägna utveckUngsprojekt i u-länder. Fonden ger krediter i samfinansiering med andra intemationeUa finansieringsorgan tUl projekt som bidrar tUl social och ekonomisk utveckling i mottagarlandet. Projekten skaU vara av nordiskt infresse. SärskUd vikt läggs vid projekt med positiva mUjöeffekter.
NDF finansieras helt genom bidrag från de fem nordiska ländema. Fonden har ett grundkapital på 100 miljoner SDR. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor. Kreditema är räntefria och har en löptid på 40 år med en adminisfrationsavgift på 0,75 %. UtlåningsvUlkoren motsvarar dem som erbjuds av IDA.
NDF prioriterar långivning tUl fattigare länder och ger endast undantagsvis lån till andra än låg- och lägre medeUnkomstlän-der. Vid utgången av år 1991 hade NDF undertecknat kreditavtal tiU ett sammanlagt belopp om 35,7 mUjoner SDR.
NDF är lokaUserat tiU Helsingfors och har en stab på sex personer under ledning av svensken Carl-Ivar Öhman.
40
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationellt livsmeiielsbistånd och jordbruksutveckling
FN:s
världslivsmedelsprogram
(WFP)
Efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA, sina stora spannmålsöverskott för bUateral Uvsmedelshjälp i vida större omfattning än för närvarande. Efter hand växte krav fram på ett intemationeUt komplement tUl den bUaterala hjälpen. År 1963 inrättades WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, imderstäUd FN och FAO, med högkvarter i Rom. I fält är UNDP-representanten även WFPs representant.
Verksamhet
Den multUaterala andelen av det globala Uvsmedelsbiståndet ökade relativt sett under 1991 tiU 23 %. Av detta förmedlades huvuddelen genom WFP. 12 % av det totala bUaterala Uvsmedelsbiståndet kanaUserades via WFP under 1991. WFP förmedlade totalt 4,8 miljoner ton livsmedel under 1991. Den ständigt ökande verksamhetsvolymen har gjort WFP tUl det största av aUa FN-organ. 1 takt därmed har behovet av en diskussion om livsmedelsbiståndets framtid och om organisationens roU och samarbete med andra utvecklingsorgan, t.ex. UNDP, ökat betydligt. Sverige deltar aktivt i denna dialog.
Den 1 januari 1991 ttädde WEP:s nya stadgar i kraft som innebär att styrelsen, Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA), får ökade befogenheter. De delar av WFP-programmet som tidigare legat direkt under ansvaret för FAO:s generaldirektör - vissa finansiella frågor och katastrofbeslut - har nu understäUts CFA:s ansvar. Förändringarna har också inneburit att antalet u-länder som är medlemmar i styrelsen ökat till 27 av totalt 42 representerade länder. WFP bedriver dels utveck-Ungsbistånd, dels katastrof- och flyktingbistånd.
Utvecklingsbistånd
Under de senaste åren har omfattningen av den mer långsiktiga verksamheten s*:agne-rat allt eftersom katasttofbiståndet växt i omfång. Under 1991 stödde WFP 266 pågående utvecklingsprojekt som bidrog med matförsörjning till ca 22 miljoner människor. WFP lämnar bistånd i form av livsmedel, där mattansoner delas ut tiU de anstäUda vid anläggningsarbeten, s.k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp tiU från näringssynpunkt särskUt behövande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn och skolbarn. I vissa faU säljs livsmedlen på den lokala marknaden för att med inkomsterna finansiera kommunitära projekt.
Projekt av mer socio-ekonomisk natur inkluderar stöd tUl jordbruksutveckUng, förbättring av infrastruktur på landsbygd.
41 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Stöd tiU nationell livsmedelspolitik och hållning av matlager. WEP utnyttjas också i s.k. triangelaffärer. WFP bidrar i dessa fall med livsmedel tiU ett u-land i utbyte mot överskottsproduktion av en annan vara, som sedan ges som bistånd till ett fredje land. Verksamheten är inriktad på de aUra fattigaste u-ländema, som mottar ca 80 % av WFP:s utveckUngshjälp.
Katastrof- och flyktingbistånd
Inom ramen för WFP:s verksamhet skapades 1976 en mekanism för att ha tillgång tUl Uvsmedel vid katasttof situationer: Internationella beredskapslagret för katastrofinsatser (lEFR). Fr.o.m. 1990 etablerades vidare en liknande mekanism för långvariga flyktingsituationer (PRO).
55 % av WFP:s totala resursmobilisering under 1991 gällde katasfrofbistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhållande tUl utvecklingsbistånd. Ett samarbetsavtal mellan WFP och FN:s Flyktingkommissarie (UNHCR) trädde i kraft den 1 januari 1992 och innebär att WFP successivt tar över livsmedelsförsörjningen tUl flyktingar. Ett ansvar som tidigare ålegat UNHCR. WFP tar ansvar för att från givare söka de nödvändiga resurserna och för att leverera livsmedelsbiståndet ända fram tUl flyktingarnas vistelseort. Kvantiteten av livsmedel förmedlad av PRO förväntas öka i och med det nya avtalet.
Givarna till WFP:s lEFR har senaste åren ökat varubindningens andel tiU över 70 %. Det har fört med sig stora svårigheter för livsmedelsbiståndet att nå fram i tid. lEFR:s ökande bUaterala karaktär i kombination med att de flesta givama alltmer tenderar att ge bidrag först när en katastrof bUvit känd, i motsats tiU den ursprungliga intentionen med beredskapslagret, underminerar lEFRs effektivitet. SkaU WFP kunna agera snabbt krävs vid katastrofsituationer en rad åtgärder, såsom minskad bindning av bidragen till Uvsmedel och finansiella reserver som obundet kan användas för lokala/regionala uppköp samt
fransport- och leveransrelaterade kostnader. Som ett led i att öka effektiviteten i katastrofhanteringen beslöt WFP under 1991 att bUda IRA (Immediate Cash Response) en fond som kan användas i ett initialt skede av en katasttof för lokal/regional livsmedelsupphandUng. Sverige deltar aktivt i debatten om hur Uvsmedelsbiståndet i katastrofsituationer kan effektiviseras och bättre samordnas med andra FN-organ. Det svenska bidraget tUl lEFR kan användas för uppköp i Sverige eller i u-länder med exportproduktion.
Organisation
WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA) består fr.o.m. 1 januari 1992 av 42 medlemsländer, varav 62 % är u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom, där WFP har sitt högkvarter. CFA skaU, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett forum för debatt och ge rekommendationer om biståndsmetoder och biståndspolitik på livsmedelsområdet. Under 1991 hade WFP 1 550 anställda och ytterUgare 2 500 konsulter/korttidsanställda, av vilka majoriteten arbetade i 82 mottagarländer och övriga (ca 160 handläggare och 250 övrig personal) vid huvudkontoret i Rom. Chef för programmet är sedan april 1992 Catherine Bertini, USA.
Finansiering
WFP finansieras med frivUliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för adminisfration, frakter och försäkringar. Enligt stadgama skaU en tredjedel av de reguljära bidragen ges i kontanta medel för att finansiera den administrativa budgeten.
GenomsnittUga andelen av bidrag i kontanta medel Ugger dock på drygt 20 %, vilket har medfört underskott i Ukvida medel under en rad år. Huvuddelen av den reguljära budgeten används för frans-portkostnader. WFP:s administration som
42
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
tidigare utgjort 6 % av den totala omslut-lungen har under de senaste åren ökat något p.g.a. IEFR:s och PRO:s ökade verksamhet.
Under 1991 levererade WFP totalt 4,8 mUjoner ton Uvsmedel, fransport av bUateralt bistånd inberäknat. Om man ser detta i ett 10-årigt perspektiv kan man konstatera en markant ökning. WFP har sedan år 1982 årUgen levererat ca 2 mUjoner ton livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 % av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 märktes en ökning med 28 % jämfört med 1987 tUl 3,1 miljoner ton. Av dessa 3,1 mUjoner ton gick omkring 2,3 mUjoner ton tiU utvecklingsbistånd. Resterande 0,8 mUjoner ton gick tiU katasttofinsatser. Under 1989 och 1990 har totala värdet legat oförändrat i förhållande tUl 1988, men katastrof- och flyktingbiståndets andel har däremot ökat betydUgt i förhållande tiU resurser för utvecklingsbistånd. 1991 stod katastrof- och flyktingbiståndet för den stora ökningen och utgjorde mer än hälften av den totala resursmobiUseringen.
Under budgetåren 1991 /92 och 1992/93 har Sverige lämnat ett årligt reguljärt bidrag på 100 respektive 105 miljoner kronor, varav en ttedjedel för den administrativa budgeten. Utöver det reguljära bidraget har Sverige under de senaste budgetåren ställt medel till WFP:s förfogande -22 mUjoner kronor budgetåret 1992/93 -för att täcka vissa andra kostnader i samband med WFP-projekt. Dessa bidrag har tiU största delen använts för upphandling av ttansportmedel och lagerhåUningsut-rustning.
DärtUl kommer bidragen till beredskapslagret (lEFR) och för långvariga flyktingoperationer (PRO) som kalenderåret 1992 uppgår tUl 105 mUjoner kronor. Det svenska åtagandet under 1986 års livsmedelskonvention (FAC), beräknat tiU 50 miljoner kronor för 1992/93, kanaUseras helt genom WFP och får användas för utvecklings-, katastrof- eller flyktinginsatser.
Konventionen som är freårig löper ut juni 1993.
Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser för utvecklingsinsatser var 1,5 miljarder US doUar för tvåårsperioden 1991 - 92. Den totala resursmobiliseringen, som även inkluderar katastrof- och flyktinginsatser, kommer för denna period att uppgå till 2,4 - 2,6 mUjarder US doUar. Bidragsmålet för WFP:s reguljära utvecklingsinsatser för tvåårsperioden 1993-94 är 1,5 miljarder US dollar. De största bidragsgivama är USA, Canada och EG-kommissionen. Den svenska andelen av WFP-medlen uppgår tiUca5%.
WFP har även fått en framträdande roU vid större katasttofsituationer där FN utkommit med samordnade appeUer om bistånd. Vid dessa situationer, såsom Persiska Viken, Afrikas Hom, Västafrika, Angola, har Sverige bidragit med ytterligare medel från kafasfrofanslaget.
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)
Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av det gällande intemationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländemas livsmedelstrygghet genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsmedelshjälp.
Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgångar, men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter senaste förlängningen i juni 1991 löper fram till juni 1993.
Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra tUl att nå det mål på 10 mUjoner ton spannmålsbistånd per år.
43
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
som uppstäUdes av 1974 års världslivsme-delskonferens.
Finansiering
De 11 medlemmama, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 mUjoner ton per år. De största andelarna faUer på USA, EG; Canada, Ausfralien och Japan vUka tiUsanunans svarar för nära fre fjärdedelar av de totala åtagandena. Sverige har utfäst ett årUgt bidrag motsvarande 40 000 ton, uppskattat tUl ett värde av 50 miljoner kronor för budgetåret 1992/93, inklusive fransportkostnader.
Bidragen utgår i form av Uvsmedelsle-veranser, främst spannmål eUer kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveransema sker som gåva eUer med förmånUga lånevUlkor, bUateralt eller multUateralt enUgt givarens bestämmande.
Det svenska bidraget kanaUseras i sin helhet genom WFP (som även får fraktbidrag) erUigt samma principer som för lEFR erdigt ovan, det vUl säga kontantbidrag för uppköp förefrädesvis i u-länder med exportproduktion.
Styrande organ
Det Intemationella veterådets sekretariat och en under konventionen upprättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga för konventionens tiUämprung. AUa elva medlemmar/ givare ingår i kommittén.
JL
INTERNATIONAL FUND FOR AGRICULTURAL DEVELOPMENT
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Den intemationeUa jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ som upprättades år 1977 efter en rekommendation av världsUvsmedelskonferensen år 1974. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i u-ländema. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-länderna med Uvsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt skaU läggas vid näringsstandard och livsvillkor för de fattigaste befolkningsgrupperna.
Verksamhet
Under åren 1978-92 bevUjade IFAD 313 lån tUl drygt 90 oUka länder tiU ett sammanlagt värde av 3,4 miljarder US dollar. Av dessa lån gavs 63 % på synnerligen mjuka viUkor tiU de fattigaste u-ländema. Räntan på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvuddelen gått tiU länder med en per capita-inkomst på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 % av IFAD:s resurser gick tUl kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resursema har ungefär 39 % gått tiU asiatiska u-länder, 30 % tiU afrikanska, 14 % tUl latinamerikanska länder och 17 % tiU länder i Mellanöstern och NordafrUca. Under det särskUda Afrikaprogrammet, som finansieras med frivilUga medel och som inleddes år 1986, har IFAD hittiUs bevUjat lån och bidrag om
44
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
drygt 300 mUjoner doUar. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittiUs uppgått till ca 115 miljoner SDR. Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden, medan övriga utarbetats i samarbete med andra intemationella utvecklingsorgan, främst Intemationalla utveckUngsfon-den IDA.
Organisation
IFAD:s medlemsländer - för närvarande 149 - är indelade i tte kategorier: OECD-länder, OPEC-länder och mottagarländer. Samtliga länder ingår i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidragsgivande kategorierna fördelas rösttätten i huvudsak i relation tiU bidragsandel.
lFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, sex från varje kategori. St3a'elsen väljs för tre år. Sverige är fr.o.m. år 1993 ordinarie styrelsemedlem för de nordiska länderna med Danmark som suppleant. Sekretariatet, som har knappt 200 anstäUda, leds sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy.
Finansiering
Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977-81) 1 061 nuljoner US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD-ländema och 43 % från OPEC-län-derna. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 miljoner kronor. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan.
Den första påfyllnaden om 1100 miljoner US dollar omfattade tteårsperioden 1981-83. OECD-ländemas bidrag under påfyUnaden var 620 miljoner US doUar, OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på friviUig basis svarade för 30 mUjoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 mUjoner kronor, vilket var 3,1 % av det totala på-
fyllnadsbeloppet. Inbetalningen tiU den första påfyUnaden gick långsammare än väntat och IFAD tvingades därför att skära ned utlåningen.
Den andra påfyUnaden för perioden 1985-87 innebar att bördefördelningen förändrades meUan de båda bidragsgivande kategorierna från 58 - 42 % tiU 60 - 40 %.
Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt program för länder i Afrika söder om Sahara, vUka drabbats av torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbruksproduktionen genom att främja traditioneUa grödor, förbättra småskaUga bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 mUjoner US dollar inbetalades för perioden 1986-88. Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner kronor för hela perioden.
Överenskommelse om den fredje påfyllnaden av IFAD:s finansieUa resurser för tvåårsperioden 1990-92 nåddes i juni 1989. Den uppgår tiU 562 mUjoner US doUar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner US dollar, OPEC-ländema för endast 124 mUjoner US doUar och, som en nyhet denna gång, u-länderna för 63 mUjoner US dollar. Därmed har bördefördelningen meUan de två ttaditioneUa givarkategorierna i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. Sveriges andel har ökat tUl 3,9 % av den totala påfyllnaden. Den uppgår därmed tiU 143,9 miljoner kronor.
Under år 1992 påbörjades förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad för perioden 1994-96. LUcsom i tidigare förhand-Ungar är den finansieUa bördefördelningen meUan OECD- och OPEC-länder den svåra stötestenen. Om denna fråga inte går att lösa på ett tillfredsställande sätt kan diskussionema övergå i en debatt om omstrukturering av hela IFAD.
45
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Flyktingbistånd
FN:s
flyktingkommissarie
(UNHCR)
Syfte och verksamhet
FN:s flyktingkommissarie inrättades år 1950 utifrån behovet att lösa de europeiska flyktingarnas situation efter andra världskriget. UNHCR:s gmndläggande mandat, att ge rättsUgt skydd åt personer som p.g.a. välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951 års flyktingkonvention och 1967 års tiUäggsprotokoU. Defirutionen av flyktingar har breddats i Afrika och Centtalamerika tiU att även omfatta de som flyr på grund av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot enskUda personer.
En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom intemationella avtal och nationeU lagstiftning främja flyktingars rättigheter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda statema. Under de senaste åren har en ökad betoiung lagts på förebyggande insatser och förbättrad kata-sttofberedskap. Medvetenheten om att barn och kvinnor utgör 80 % av flyktingarna har lett tiU att man under senare år aUtmer söker anpassa sin verksarrUiet tiU att möta dessa gruppers speciella behov. Enligt FN:s uppgifter finns idag ca 17 mUjoner flyktingar utöver 2,65 miljoner under mandatet för FN:s hjälporganisation för palestmaflyktmgar (UNRWA).
Huvuddelen av världens flyktingar finns i utvecklingsländerna, vilket har medfört att UNHCR:s verksamhet i stor utsfräckning inriktas också på materieUt
bistånd. Samarbetet med World Food Programme (WFP) har lett tUl en överenskommelse som innebär att WFP fr.o.m. 1 januari 1992 övertar hanteringen av Uvsmedelsbiståndet tiU flyktingar.
UNHCR söker aktivt finna varaktiga lösningar för flyktingama. FriviUig repatriering tiU hemlandet är den bästa lösningen. I situationer då hemvändande ej är möjligt inom en överskådUg framtid, kan hjälp tUl integration i asyUandet ges. Då fara för den enskUdes säkerhet eUer andra speciella skäl föreUgger kan omplacering i fredje land komma ifråga. Utöver sitt reguljära program kan UNHCR, på generalförsamlingens uppdrag, bistå flyktingar kortare tid efter återkomsten tUl hemlandet för att underlätta deras återanpassning.
Organisation
UNHCR:s verksamJhet granskas av en rådgivande kommitté, den s.k. exekutivkommittén. Kommittén har 47 medlemmar. Sverige är medlem sedan år 1958.
Kommittén har sitt årsmöte en gång per år i Geneve där flyktingkommissarien har sitt säte. DäremeUan fungerar den genom arbetsgrupper för adminisfrativa frågor samt för rättsUga skyddsfrågor (s.k. protection). Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata, Japan, flyktingkommissarie.
Finansiering
Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilUga bidrag, huvudsakUgen från medlemsländema. Mindre än 1 % av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget.
UNHCR:s budget för 1992 års reguljära program uppgår tiU 372 mUjoner US dollar. Inklusive de särskUda programmen beräknas de totala behoven för verksamhetsåret uppgå tUl 1100 miljoner US dollar.
De största bidragsgivama år 1991 var USA, Japan, EG, Sverige, Tyskland, och Storbritarmien. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret 1991 /92 uppgick tiU
46 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Flyktingar i väriden, 31/12-1992
Ca 17 miljoner människor i världen är flyktingar. Som syns på karten är några av världens fattigaste länder de största mottagarna av flyktingar. Karta: UD-SIDA
215 miljoner kronor. Därutöver gavs extra bidrag från bl.a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges reguljära bidrag för budgetåret 1992/93 (verksamhetsåret 1992) uppgår tUl 235 mUjoner kronor.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
FN;s hjälporganisation för palestinaflyktingar inledde sin verksamhet år 1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid staten Israels tiUkomst
samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967.1 dag är ca 2,5 mUjoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien, Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefär en fredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.
Verksamhet
Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård, social verksamhet och Uvsmedelshjälp. Genom utbUd-ningsprogrammet, vUket omfattar drygt hälften av budgeten, utbildas bl.a. 365 500 barn. Omkring 10 000 lärare, nästan samtUga palestinska flyktingar, arbetar inom utbUdningsprogrammet. På grund av den försämrade säkerhetssituationen på Västbanken/Gaza har UNRWA även kommit att utveckla en skyddsfunktion för flyktingarna. Kriget i Persiska Viken har på olika sätt irmeburit påfrestningar på verk-
47
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
samheten, bl.a. genom en omfattande palestinsk invandrfrig från Kuwait, en ökad arbetslöshet och en allmänt sämre ekonomisk situation i de ockuperade områdena.
Organisation
UNRWA:s chef, med titel generalkommissarie, rapporterar tUl generalförsamUngen om organisationens verksamhet. I början av 1991 tiUfrädde liter Turkmen från Turkiet som generalkommissarie. En rådgivande kommitté bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisationens verksamhet.
Finansiering
1993 års utgifter beräknas tiU ca 295 mUjoner US dollar. UNRWA:s budgetsystem med nUlande treårsplanering övergick 1992 tUl tvåårsplaner.
De största bidragsgivama tiU UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och Norge. Det svenska bidraget för budgetåret 1992/93 uppgick tiU 146 miljoner kronor, vilket innebär en andel om ca 9 %.
Utöver biståndet tiU UNHCR och UNRWA, så bidrar Sverige tUl flyktinginsatser genom FN:s Uvsmedelsprogram, WFP. Dessa bidrag redovisas under avsnittet "IntemationeUt Uvsmedelsbistånd och jordbmksutveckling."
■"" '"
'-\¥>
-' Atu,
/
FOTO: HELDUR NETOCHNY/BAZAAR
48
Några barn i byn Gof Gaddad i Somalia äter ett mål Unimix vid en irländsk fijälp-organisations utspisningsplats.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Övriga organisationer
FN:s program för kontroll av
beroendeframkallande medel (UNDCP)
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) skaU både inom och utanför FN-systemet ha den centrala och samordnande rollen i den inter-nationeUa narkotikabekämpningen. Sverige har sedan 1977 stött insatser mot de växande narkotikaproblemen genom stöd tiU UNDCPis (tidigare UNFDAC:s) verksamhet. De svenska bidragen till den intemationeUa narkotikabekämpningen ökade kraftigt tiU följd av den ökade narkotikahandeln under 1980-talet.
Verksamheten
Målet för narkotikaprogrammets verksamhet är att angripa narkotikaproblemet genom att minska både tillgången och efterfrågan på iUegal narkotika samt genom att bekämpa den Ulegala handeln. Medlen för att uppnå detta är:
• stöd tUl altemativ odling eller annan inkomstbringande verksamhet som avser ersätta odling av narkotikagrödor,
• stöd till behandling, rehabiUtering och social återanpassning av missbrukare,
• stöd tUl utbUdning och information om de skadliga verkningama av narkotikamissbruk,
• stöd tiU utbildning i tiUämpning av narkotikalagar,
• stöd tUl laboratorieutbildning för narkotikaanalyser,
• stöd tUl forskning samt
• stöd tUl konfroUinsatser.
Det konkreta arbetet går ut på att utarbeta nationella handlingsplaner med de berörda länderna och sen i enlighet med den i dessa utarbetade sttategin implementera projekt. Begränsade resurser samt övertygelsen att narkotikaproblemet bäst bekämpas ur ett brett perspektiv har dock lett till att UNDCP i hög grad söker samordna sina projekt med andra organisationer. Samarbete bedrivs redan med t.ex. FAO och WHO. Det finns dessutom i dagsläget samarbetsförslag med bl.a. de intemationeUa utvecklingsbankema, med ambitionen att dessa i sina utvecklingsprogram tar hänsyn till narkotika som ett viktigt element i vissa länders ekonomiska och sociala situation.
Organisation
UNDCP:s exekutivdirektör, undergeneralsekreterare Giorgio Giacomelli, är direkt understäUd FN:s generalsekreterare. UNDCP har ingen styrelse. De största givarländerna, dit Sverige hör, samlas två gånger årligen tiU informella möten tiUsammans med programmets ledning för diskussioner kring verksamheten och ekonomin. Sverige driver aktivt behovet av att tUlsätta en styrelse i vUken bl.a. mottagarländerna skall representeras och som mer löpande kan följa organisationens verksamhet.
Finansiering
Sekretariatsfunktionerna finansieras genom FN:s reguljära budget. UNDCP:s operativa verksamhet finansieras genom frivUliga bidrag. Bidrag har lämnats från ett 50-tal länder och budgeten för 1992 omfattar ca 70 miljoner US doUar. Budgetåret
49 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
På polisstationen i Kousloon, Hongkong, tar man fingeravtryck pa en gripen knark-fiandlare. På bordet finns bevismaterialet: några gram fieroin ocfi redskap för missbruket.
1992/93 utbetalade Sverige 54 mUjoner kronor tUl programmets operativa verksamhet. Sverige finansierar därmed ca 10 % av den operativa verksamheten.
(finwsk
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
FamUjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivUliga organisationer. IPPF, den intemationella famUjepIaneringsfederationen bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde tiU federationens grundare. IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har konsultativ status i ECOSOC och har ett formaUserat samarbete med FN:s befolknmgsfond, UNFPA.
Verksamhet
Det övergripande målet för IPPF:s verksamhet är att främja famUjeplanering och ansvarsfuUt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna besluta om när de viU ha och kan ta hand om ett bam. Detta ses som en grundläggande mänskUg rättighet. Federationen verkar för att öka medvetenheten om befoLkningsfrågomas
:FOTO HELDUR NET0CNY7BAZAAR
betydelse i nationeU och intemationeU utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättta tillgången till familjeplaneringsservice. Särskilda ansttängningar görs för att uppmärksamma kvinnomas centtala roU. Genom att vidga samarbetet med andra enskilda och meUanstatUga organisationer, söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samarbetar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning, nufrition och familjeplaneringsservice, och med UNICEF i program som länkar famUjeplanering tiU UNICEF:s bamöverlevnadsprogram. Efterfrågan på IPPF:s insatser ökar.
50
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Organisation
I federationen finns 123 organisationer. Representanter för samtUga medlemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamUngen för att bl.a. faststäUa den treåriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av st3a'elsen, Cenfral Council, som består av representanter för medlemsorganisationerna, s.k. volontärer, valda på regional basis. Representanter för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med sekretariatet.
Generalsekreterare är sedan april 1989 dansken Halfdan Mahler, tidigare generaldirektör för WHO. Federationens sekretariat ligger i London.
Finansiering
lPPF:s verksamhet finansieras genom frivilUga bidrag från regeringar (90 %), organisationer och privata bidragsgivare. DärtUl kommer s.k. lokala inkomster från medlemsavgUter, försäljning av preventivmedel och bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorganisationerna. År 1990 var den totala inkomsten 74,8 miljoner US dollar, år 1991 76,0 mUjoner US dollar och prognosen för år 1992 är 84,9 mUjoner US doUar.
Japan, Sverige, Storbritannien, Norge, Canada och Danmark är de största bidragsgivama. USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF, eftersom man ansåg att federationen förespråkade aborter som en familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisationerna själva avgör möjlighetema att stödja laglig aborfrelaterad verksamhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlemskrets och federationen har ett regionalt kontor i New York.
Det svenska bidraget för budgetåret 1991/92 uppgick till 90 mUjoner kronor. Det motsvarar ca 20 % av orgarusationens totala irUcomster.
UNCTAD/GATTRS internationella handelscentrum (ITC)
ITC bUdades år 1964 med syfte att bl.a. främja u-ländemas export genom medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även importtelaterade projekt förekommer. 1 enUghet med nordiska rekommendationer har ITC i högre grad uppmärksammat de minst utvecklade länderna.
Organisation
Riktlinjerna för lTC:s verksamhet faststäUs av de beslutande organen i UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgivande grupp "Joint Advisory Group on ITC", i vUken aUa FN:s och GATT;s medlemsländer kan delta.
För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 270 anstäUda, vartUI kommer ca 700 expertkonsult-uppdrag i ITC:s samarbetsländer. MeUan åren 1981-92 var svensken Göran Engblom exekutivdirektör. Posten är sedan januari 1992 vakant på grund av oenighet mellan GATT och FN om stäUning och anstäU-ningsvUlkor för ny ITC-chef.
ITC:s totala budget uppgick år 1991 tUl 55 miljoner doUar. ITC:s tekniska samarbetsprogram finansieras genom UNDP-bidrag och friviUiga bidrag. Sverige är den störste enskUde bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår budgetåret 1992/93 tUl 23 nuljoner kronor, varav 2 miljoner kro-
51
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
nor till ITC:s råvaruprogram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bUaterala utvecklingssamarbetet. Ett svenskt förslag om förändrade former för finansiering och styrning av biståndet inom ITC har varit föremål för konsultationer i en särskUt tiUsatt arbetsgrupp.
Mekongkommittén
Mekongkommittén (The Committee for Coordination of investigations of the Lower Mekong Basin) etablerades 1957 av FN med Kambodja, Laos, ThaUand och Vietnam som medlemmar.
Globala miljöfonden (GEF)
Den globala mUjöfonden (GEF) inledde sin verksamhet under 1991 och administreras i samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FNrs utvecklingsprogram (UNDP) och Världsbanken.
Verksamhet
Fonden har etablerats för en tteårig försöksperiod och syftar tUl att finansiera insatser inom sådana miljöområden som har påtaglig global karaktär. Den är inriktad på insatser i u-länderna för att upprätthålla biologisk mångfald, reducera klimatpåverkan, förhindra uttunning av ozonskiktet och skydda intemationeUa vatten.
Organisation
Miljöfondens verksamhet granskas av en rådgivande kommitté bestående av samtUga bidragsgivare tUl fonden. Den rådgivande kommittén sammanträder två gånger per år. Den närmare utformningen av berednings- och beslutsrnekanismen utformas under 1992.
Finansiering
Fonden har hittiUs fått bidrag om ca 1 mUjard US dollar från 30 länder, varav 13 u-länder. Det svenska bidraget för treårsperioden 1991-93 motsvarar 24,5 mUjoner US doUar. Den svenska andelen motsvarar 2,62 %. vilket även inkluderar bidraget tiU MonttealprotokoUet.
Organisation
I väntan på kambodjafrågans lösning har kommittén en interimsstyrelse bestående av Laos, Thailand och Vietnam. Kommitténs verksamhet leds av kanadensaren Chuck LarUcester, som har titeln exekutivagent.
Verksamhet
Mekongkommittén har som uppgift att få tUl stånd ett uthåUigt utnyttjande av vatten och andra relaterade resurser i de lägre delarna av Mekongs vattenområde. Kommittén arbetar speciellt med områdena vattenkraft, bevattning, flodkonttoll och strandskydd, jordbruk, skog, fiske, skötsel av flodens upprinningsområden samt flodttansporter.
Montrealprotokollets interimsfond för u-länder
Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämnen är ett intemationellt avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen. AweckUngsprogrammet varierar beroende på typ av.ämnen. För freoner och haloner driver Sverige i förhandlingssammanhang en linje som innebär en snabb aweckling. Nya ozonnedbrytande ämnen upptäcks och förhandlas fortlöpande. För att underlätta awecklingen i u-ländema har en fond, som fr.o.m. 1993 är permanent, upprättats inom ramen för FN.
52
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Regnskogen varar inte för evigt. Här förvandHar man de avverkade träden till kol i en primitiv kolugn (Amazonas, Brasilien).
FOTO. AGNALDO MACIEL/BAZAAR
Verksamhet
Fonden skaU huvudsakUgen användas för att täcka sådana merkostnader som uppkommer i u-länderna i samband med övergång till teknik som baseras på användning av icke-ozonnedbrytande ämnen.
Organisation
Monttealprotokollets parter har etablerat en exekutivkommitté för att överse och besluta om medelsanvändningen inom fonden. Kommittén består av representanter från sju i-länder och sju u-länder. Merparten av fondmedlen kommer att användas för investeringar i ny teknik i u-ländema och verkstäUas av Världsbanken efter beslut i exekutivkommittén. En
utvärdering av fonden och projekten skall göras till 1995. Exekutivkommittén har ett litet sekretariat av beredande karaktär, lokaliserat till Montreal.
Finansiering
Interimsfonden finansieras genom bidrag från i-landsparterna i Montrealprotokollet enligt en framförhandlad skala. Under 1991 omfattade de utlovade bidragen 73,3 miljoner US dollar. Behoven för treårsperioden 1991-93 Ir 240 mUjoner US dollar. Behoven för nästkommande treårsperiod beräknas tiU minst det dubbla. Det svenska bidraget tiU fonden för 1992 motsvarade ca 6,5 miljoner kronor.
53
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
SI
*i
:\i'
"
1
'■«■
. Kk ■ ■-,'S.
v .*■*■
.i
■■•,■■■■■ TL-t •■:''-. - r.' ~" \ v. ia:
.; 4/
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrika
Tretton av SlDA:s nitton programländer finns i Afrika. Därutöver ger SIDA bistånd tUl ett 20-tal länder i Afrika. TotaU utbetalade SIDA under budgetåret 1991/92 3 489 mUjoner kronor tUl samtUga länder. I detta belopp ingår förutom direkta bidrag genom landramar bidrag i form av katastrofbistånd, mUjöbistånd, kvinnobistånd, betalningsbalansstöd m.m. Biståndsmyndighetema BITS, SAREC och SWEDECORP har verksamhet av mer begränsad omfattning i ett 30-tal länder i Afrika. Genom dessa utbetalades 181 mUjoner kronor i form form av u-krediter, tekruskt bistånd, näringslivsbistånd m.m.
Q Programländer
H övriga länder som får bistånd
Nedan ges en sammanfattning av det svenska biståndet till dels programländer, dels några av de större mottagarländerna utanför programkretsen. En totalbild av biståndsflödet tUl olika länder och regimer i Afrika har eftersträvats. Såväl biståndet genom SIDA som biståndet genom de mindre biståndsmyndighetema BITS, SAREC och SWEDECORP mgår således i tabeller och sammanställiungar. Ibland är
det inte möjligt att hänföra belopp tUl enskilda länder. Det gäller t.ex. bidrag genom FN:s regionala appeller för Afrikas Horn. Även armat bilateralt bistånd som kanaliseras genom multilaterala organ t.ex. Uvsmedelsbistånd via WFP kan inte knytas tiU ett enskUt land. Sifferunderlaget har således sina brister.
Biståndet till Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Södra Afrika
2 073
2 124
Östra Afrika
1 004
1 038
Afrikas Horn
261 Väst/Central/Nordafrika
234 Afrika totalt
3 489
3 687
56 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Södra Afrika
Programländerna i södra Afrika är markerade med färg.
Biståndet till södra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land______________ SIDA____ BITS____ SAREC SWEDECORP
Angola 221,9 0,9
1,8
13,0 0,8 0,3 6,5
2,0
1,8 0,5
1,5
Botswana 85,7 3,90
Lesotho 43,4 0,6
Mo9ambique 594,1 1,5
Namibia 111,5 1,3
Zambia 322,7 2,1
Zimbabwe 271,9 10,2
Regionalt samarbete 210,0
Övrigt SADCC 11,0
Övriga länder
IVIauritius - 2,5
Malawi - 0,6
Swaziland - 0 2
TOTALT
222,8
93,4
610,4
114,1
321,5
210,0
11,0
2,5 0,6 0,2
Summa 2 073,2
22,5
22,4
5,8
2123,9
57
Angola
"< "kongozzavill
\ .1 rJ lflKINSHAS;
iWANA ZIMBABWE
Befolkning
ca 10 milj
Befolkningstillväxt/år
2,9%
(1990)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 21,2
Sverige 3,8
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri tjänster ocfi \ service
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
73,8%
9,5% 16,7%
Andel läskunniga män 56%
kvinnor 29%
Förväntad livslängd 45,5 är
Dödlighet,
29,2% (1990) - (1990) 3,5% (1990)
ingen uppgift
barn under 5 år
BNP/invånar
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
SIDA
inom landramen __
utanför landramen enskilda organisationer,
katastrofbistånd___
regionala insatser_
demokrati/MR_____
särskilda program_
miljö ___________
BITS__________
SWEDECORP____
SAEREC _______
Summa
.189,9
_0,7 23,6 _3,1 _0,15 _1,3 _3,0 _0,9 _0,01
222,66
58 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samhälle
Stor osäkerhet om Angolas framtid följde på de allmänna val som hölls i september 1992. Valen till nationalförsamling och presidentämbete utgjorde ett viktigt led i den fredsprocess mellan Angolas regering och motståndsrörelsen Unita, vilken inleddes i maj 1992 om ett slut på det långvariga inbördeskriget. Vid valen erhöll det regerande MPLA-partiet en majoritet av platserna i nationalförsamlingen. En andra valomgång för presidentämbetet blev nödvändigt sedan ingen erhållit de erforderliga 50 % av röstema. Den sittande presidenten José dos Santos erhöll en övervikt över den främste utmanaren Jonas Savimbi, ledare för Unita.
FN med sin övervakningsstyrka UNAVEM II på plats menade att valen trots vissa inslag av oegentligheter i huvudsak varit korrekt genomförda. Valresultatet ifrågasattes av Unita och valen följdes av våldsamheter och återupptagna strider. Därmed skapades stor ovisshet om processen mot nationell försoning skulle kunna fullföljas eller om landet stod inför ett återupptaget inbördeskrig (november 1992).
Under den fredsprocess som inleddes med de s.k. Bicesseavtalen i maj 1991 ägde en rad viktiga politiska och ekonomiska förändringar rum i Angola. Det regerande MPLA upphörde att vara statsbärande parti och en rad partier bildades inför de allmänna valen. Den poUtiska liberaliseringen grundlagsfästes genom en revision av författiiingen. Yttrande- och mediefriheten ökade. Dödsstraffet avskaffades och åtgärder vidtogs för att stärka rättsväsendets oberoende. Fredsavtalet stadgade att en ny nationell armé skulle bildas sedan de båda stridande partema, regeringen och Unita, väl upplöst sina styrkor. Demobilisering fullföljdes inte helt och försöken att bilda en ny nationeU armé kom till stånd först kort före valen i september 1992.
Inom det ekonomiska området har under senare år åtgärder vidtagits för att komma tiU rätta med de extrema obalanser som uppstått inom den statsreglerade ekonomin. Den tidigare mycket kraftigt övervärderade lokala valutan devalverades, begynnande åtgärder vidtogs för att skapa kompetens och nödvändiga institutioner för att bedriva finans- och penningpolitik.
Militärutgifter, externa konflikter
När avtalet om fred och nationell försoning undertecknades i maj 1991, hade Angola befunnit sig i krig under trettio år. 1 början av 1960-talet inledde nationalistiska rörelser väpnat motstånd mot den dåvarande portugisiska kolonialmakten. Ett befrielsekrig pågick med varierande intensitet under närmare femton år tiU dess att Portugals kolonialvälde föll sönder. Kort efter självständigheten 1975 och efter ett misslyckat försök tiU nationell samlingsregering, började väpnade stridigheter mellan MPLA, Unita och FNLA. Sydafrika invaderade Angola och MPLA-regeringen tillkallade kubanska trupper. Med den kubanska närvaron i landet lyckades MPLA konsolidera sin maktställning, men kriget fortsatte mot sydafrikanska trupper och mot Unita-rörelsen.
Överenskommelsen 1988 om Nanubias självständighet innebar även att utländska trupper skulle dras tillbaka från Angola. Den av FN utsända övervakningsst3Tkan, UNAVEM I, gavs i uppdrag att verifiera det kubanska tillbakadragandet, som fullföljdes i maj 1991.
Under slutet av 1980-talet inleddes också samtal meUan företrädare för Angolas regering och Unita, understödda av USA, dåvarande Sovjet och Portugal, om ett slut på inbördeskriget. Ett sådant fredsavtal undertecknades i den portugisiska orten Bicesse i maj 1991, i vilket föreskrivs ett slut på stridigheter, upplösande av väpna-
59 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
de styrkor i syfte att bilda en ny nationell armé samt allmänna val inom en period av arton månader.
Biståndsgivare
Sverige har under lång tid varit en av de största bilaterala biståndsgivama till Angola. FN har under senare år igångsatt två samordnade hjälpaktioner inom vilkas ram flera FN-organ varit engagerade bl.a. med ansenliga svenska bidrag. Angola vann inträde i Bretton Wood-institutionerna 1989. Världsbanken och Intemationella Valutafonden har sedan dess givit tekniskt bistånd för att stärka landets marknadsekonomiska kompetens.
Sveriges bistånd
Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att stöda nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Samarbetet bedrivs genom SIDA. Övriga biståndsorgan som BITS, SAREC och SWEDECORP har iaget samarbete med Angola. Av svenska enskilda organisationer är Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation (ARO) verksam i Angola. Det sammanlagda utbetalade biståndet till Angola budgetåret 1991 /92 uppgick tiU 231 miljoner kronor, varav SIDA svarade för den allra största delen.
Under det senaste året har 200 miljoner kronor avsatts för katastrof- och återuppbyggnadsinsatser. Dessa medel har lämnats som ett led i processen mot fred och nationell försoning. Bidragen har huvudsakligen kanaHserats genom FN. Av medlen har 115 miljoner kronor lämnats genom
FN:s särskilda hjälpprogram för Angola, Special Relief Programme for Angola, I och II. Vidare har ett bidrag om 18 miljoner kronor lämnats till ett FN-program för demobilisering av soldater. Tekniskt stöd till valens genomförande lämnades genom UNDP tni ett belopp om 10 miljoner kronor. Ett svenskt bidrag om 40 miljoner kronor har lämnats till ett Världsbanksprojekt för väg- och broarbeten.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet med Angola genom SIDA regleras av ett ettårigt samarbetsavtal för budgetåret 1992/93 som omfattar 210 miljoner kronor. Det långsiktiga biståndet är koncentrerat till fiskesektorn, hälsosektom och telesektom. Bistånd har även lämnats för underhåU av gasturbiner och för renovering av lastbUar. Inom dessa områden har samverkan skett mellan bistånd och tiU Sverige knutna företag. Biståndet är inriktat på att stödja en social och ekonomisk utveckling.
Stödet tiU hälsosektom har omfattat ett tiotal delprogram med inriktning på primärhälsovård om totalt 40 mUjoner kronor för avtalsperioden. Programmet har innefattat vaccination, hälsoupplysning, basläkemedel och åtgärder mot endemiska sjukdomar.
Samarbetet inom fiskesektom har gällt yrkesutbildning vid en fiskeskola, fiskeri-undersökningar och hantverksfiske om totalt 39,9 miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
Ett samarbete irUeddes under budgetåret 1991 /92 med Angolas telesektor i syfte att stärka institutions- och kompetensuppbyggnad. Telesektom står inför en om-
strukturering i vUken verksamheten delas upp i en centralt reglerande respektive en operativ affärsdrivande eiUiet. Gällande avtal uppgår till 63 mUjoner kronor över en treårsperiod.
Tk-ansporter
Inom transportsektom har en insats om 10 mUjoner kronor överenskommits för leverans av reservdelar tUl lastbilar och bussar. Insatsen är riktad tUl märkena Volvo och Scaraa.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
Ingående reservation
200,0 49,7
210,0 60,9
Summa
249,7
270,9
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Telekommunikation
13,8
31,2
Fiske
39,9
40,3
Hälsa
35,1
42,7
FN:s katastrof program (SRPA)
45,0
35,0
Valtekniskt stöd
10,0
-
Demobilisering
18,0
-
Importstöd
9,1
-
PK-fond
6,3
10,0
Gasturbiner
1,8
2,1
Energirehabilitering
10,9
30,7
Reservdelar (lastbilar)
-
10,0
Vägrefiabilitering
Summa
-
30,0
189,9
232,0
61 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Botswana
km
Karta: Stig Söderlind, ©SIDA
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri
tjänster och service
43,2%
4,8%
52,0%
Andel läskunniga män 84%
kvinnor 65%
Förväntad livslängd 59,8 år
Dödlighet,
barn under 5 år 8,5%
(1990) (1989)
BNI/invånare 2 040 USD (1990)
Bistånd, andel av BNI 5,5%
Militärutgifter, andel
2,5%
av BNP
Bistånd
fii
OHentiigt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
115,0
Sverige
19,3
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetaln
ingår
SIDA
inom landramen
__ 76,6
utanför landramen
enskilda organisationer __
1,0
katastrofbistånd
_
betalninosbalansstöd
-
reaionala insatser
5,3
demokrati/MR
0,1
särskilda proaram
1,6
miljö
1.1
BITS
3,9
SWEDECORP
2.0
SAREC
1.8
1 Summa
93,4
62
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiäile
Botswana betraktas ofta som ett mönsterland för utvecklingen i södra Afrika. Politiskt har alltsedan självständigheten ett flerpartisystem upprätthållits. Utrikespolitiskt har man, genom en skicklig balansgång, lyckats upprätthåUa viss självständighet gentemot Sydafrika, trots det stora ekonomiska beroendet och ett flertal mUitära ingripanden därifrån.
Under det gångna året har en större korruptionsskandal uppdagats, i vilken flera ministrar var inblandade. Ministrarna avskedades och kritik framfördes av oppo sitionen och massmediema. Byggandet av ett nytt militärflygfält är ett annat ämne som offentligt debatterats. Viss oro har förekommit på arbetsmarknaden.
Sedan självständigheten har den ekonomiska tillväxten varit rekordartad. Nu uppges per capita-inkomsten baserad på BNP uppgå tUl ca USD 3 000. Denna siffra nästan halveras om man istället utgår från BNI där de utländska bolagens vinsthemtagning frånräknats. Förutom en skicklig marknadsanpassad ekonomisk politik har tUlväxten varit baserad på diamantinkom-ster. Det stora beroendet av diamanter har gjort den botswanska ekonomin sårbar för prisförändringar. I syfte att diversUiera ekonomin prioriteras i senaste utvecklingsplanen privat tillverkningsindustri.
Som en följd bl.a. av den regionala torkan och lågt världsmarknadspris på diamanter har tiUväxttakten under 1992 avtagit, exportinkomsterna reducerats och inflationen ökat.
Arbetslösheten och undersysselsättningen är trots den höga tUlväxttakten ett problem, Uksom den skeva inkomstfördelningen. De fattigaste 40 procenten av befolkningen erhåUer 11 procent av inkomsterna. Den nu uppkomna torkan har förvärrat situationen ytterUgare för Botswanas aUra fattigaste.
IViänskliga rättigheter, demokrati
Fria och aUmänna val har genomförts vart femte år. Landets press är jfri och domstolarna är oberoende. Yttrandefriheten är, i jämförelse med de flesta andra afrikanska länder, betydande. Några politiska fångar anses inte förekomma och inte heller några religiösa eller etniska spänningar.
Militärutgifter, externa konflikter
Botswanas miUtärutgifter har stått för omkrmg 2,5 % av BNP (1989). Det är närheten tiU Sydafrika som Ugger bakom landets behov av försvar. Sydafrika har tidigare gjort flera militära raider in i landet.
Biståndsgivare
Biståndsflödet till Botswana är stort i förhåUande tUl befolkningsantalet och hör tiU de högsta i världen. Bland de viktigaste bUaterala givarna återfinns USA, Norge och Sverige. Inom FN-famUjen märks UNDP (mUjö- och förvaltningsstöd) och särskUt WFP med stöd tiU de fattiga som drabbats av torkan.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet har aUtsedan det inleddes år 1966 främst syftat tUl att minska Botswanas beroende av Sydafrika. Det har också haft som mål ekonomisk och social utjämning. Under de senaste åren har, som en följd av landets tämUgen goda ekonomi, en omorientering av det traditioneUa biståndet ägt rum, från kapitalintensiva investeringar tUl insatser för kunskapsöverföring och institutionsbyggande. Ett bredare samarbete har också inletts
63 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
genom BITS och SWEDECORP. SAREC bedriver forskningssamarbetet bl.a. inom nuljö och vattenområdet. Stöd utgår även tUl enskUda organisationer, tiU särskUda insatser för kvinnor och som kulturstöd. I det regionala samarbetet pågår modernisering av signal- och telesystemen för järnvägen. Totalt uppgick biståndet under budgetåret 1991 /92 tiU 93,4 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
SIDA har inom sitt landprogram beslutat koncentrera biståndet till färre sektorer och delinsatser inom de olika sektorstöden.
Dessa förändringar har resulterat i relativt stora reservationer. Den botswanska mottagarkapaciteten har sedan länge betraktats som god, förvaltningen fungerar tämligen effektivt. Det stora inslaget av biståndsfinansierade experter inger dock vissa farhågor på lång sikt. Medelsfördelningen framgår av tabeUen nedan.
Bistånd genom SIDA, mikr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
95,0
95,0
Ingående reservation
14,9
20,7
Summa
109,9
115,7
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Undervisning
19,5
16,0
Distriktsutveckling
18,1
23,1
Vattenförsörjning
31,6
20,0
Personal- och konsultfond
16,7
25,0
Järnväg
3,3
8,6
Summa
89,2
92,7
Utgående reservation
20,7
23,0
Undervisning
Stödet tUl undervisnings- och kultursektom har förbättrat tiUgången tiU god basutbUd-ning och ett breddat kulturutbud för både barn och vuxna. Institutionssamarbete, bl.a. genom Radio Botswana, utgör en väsentlig del inom detta stöd.
Det svenska stödet till distriktsutveckling syftar tUl att stärka den lokala förvaltningen på distriktsnivå för att möjUggöra en ökad decentraUsering. Under året gavs utbildning tiU personal i kommunförvaltningen och gjordes insatser för fysisk planering, markregistrering och kartproduktion av större byar.
Personal- och iconsuitfond
Huvudinriktningen inom personal- och konsultfonden har varit att främja oUka mUjöinsatser. 1993/94 beräknas mUjöinsatsema inbakas i ett separat mUjöprogram. Därutöver finansierades över fbnden visst personalbistånd och institutioneUt samarbete, bl.a. inom revisionsområdet.
Stödet tiU vattenförsörjningen på landsbygden håUer på att avslutas. Vattenfrågorna kommer dock att finnas kvar bl.a. inom stödet till distrikts- utveckUng och medel för underhåU och förbättringar av vattenanläggningar på landsbygden kan anslås.
Som en följd av torkan har särskUda insatser för att reducera effektema därav finansierats inom landramen.
Direktstödet tiU kvinnor har främst varit inriktat på att stärka kvinnomas rättigheter och att peka på hinder för deras medverkan i samhäUsutvecklingen.
SärskUda kultursatsrungar, utöver de inom undervisningsstödet, har tidigare gjorts tUl fria grupper för oUka kulturaktiviteter.
Likadant har mUjöinsatser, t.ex. stödet tUl utarbetandet av naturvårdsstrategin, finansierats tidigare från det särskUda mUjöanslaget.
64 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett flertal svenska enskUda organisationer, som Swedish Cooperative Centre, LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska Missionsrådet, bedriver projekt i Botswana. Sammanlagt utbetalades tUl dessa 1 mUjon kronor i projektbidrag under budgetåret.
Regionalt samarbete
Inom det regionala samarbetet har Botswana tidigare kommit i åtnjutande av en insats för modernisering av jämvägens signal- och telesystem. För närvarande finansieras uppbyggnad av en väg tUl Zambia.
Bredare samarbete
Med hänsyn tUl landets positiva ekonomiska situation har det traditioneUa landramssamarbetet kompletterats med bredare samarbete genom BITS och SWEDECORP. För budgetåret 1992/93 har 5 miljoner kronor tagits från landramen för detta ändamål. BITS två insatser avser dels en kommuiu-kationsstudie inom jämvägen, dels rådgivning och UtbUdning för landets luftfartsmyndighet som uppföljning av tidigare stöd från BITS. Även andra uppslag för tekniskt samarbete är under beredning. SWEDECORP har etablerat ett nära samarbete och stöd till Botswanas arbetsgivarförening och industrUörbund, BOCCIM. Ett antal idéer till samriskföretagssamarbete prövas för närvarande.
SAREC:s samarbete på forskningsområdet omfattar bl.a. forskarutbildning inom nuljö- och markvårdsområdet.
65 Lesotho
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 1,8 milj (1990)
2,9%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 76,9
Sverige 4,9
.28,2
.0,1
13,2 _0,4 _0,5
.0,6
12,9% 530 USD (1990) 24,5% (1990)
ingen uppgift
43,0
Andel av arbetskraften
jordbruk
industri tjänster och
1
service
23,3%
33,1% 43,6%
Andel läskunniga
män ingen uppgift kvinnor ingen uppgift 57,3 år
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen___
utanför landramen enskilda organisationer, katastrofbistånd___
betalningsbalansstöd.
regionala insatser
demokrati/MR___
särskilda program
miljö___________
BITS______
SWEDECORP SAREC ___
Summa
66
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i stor utsträckning beroende av Sydafrika. Inkomster från tullunionen med Sydafrika utgör den största inkomst-käUan. Praktiskt taget all import kommer från Sydafrika.
Remittering av löner från migrantarbetarna i Sydafrika är en arman viktig inkomstkäUa, som motsvarar två tredjedelar av importutgifterna. AUt fler migrantarbetare får inte fömyade kontrakt utan måste återvända till ett Lesotho där arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora problem.
Jordbruket, som skuUe kunna utgöra ett alternativ, är mycket underutvecklat och dess andel av BNP är sjunkande. Jorderosionen är ett tilltagande problem. DärtiU kommer att torkan även drabbat Lesotho.
Det strukturanpassningsprogram som genomförs i samråd med IMF och Världsbanken har haft framgång. Den ekonomiska situationen har förbättrats, en UberaUsering av ekonomin ägt rum och budgetunderskottet reducerats. Men fortsatt hög inflation och arbetslöshet är allvarliga problem, som medför att de ekonomiska framtidsutsikterna förefaUer dystra.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Sedan 1986 har landet styrts av en miUtär-regim. Kraven på demokrati har vuxit sig allt starkare och mUitären utlovade aUmänna val till i slutet av november. Tidpunkten för dessa val har dock kommit att förskjutas och därmed för när militärregeringen kommer att ersättas av en folkvald regering. Valkampanjen ledde tiU en intensUie-rad politisk debatt och politisk öppenhet i massmedia.
Trots demokratiseringsprocessen kvarstår vissa brister beträffande mänskUga rättigheter. Bl.a. riktas anklagelser mot att tortyr förekommer i fängelserna. Säkerhetssituationen betecknas emellanåt som oroUg.
Militärutgifter, externa konflikter
MUitärutgiftema i Lesotho uppges ha minskat något under de senaste åren. En anledning tiU detta kan vara att antalet poUtiska fångar från Sydafrika minskat och därmed det direkta hotet från Sydafrika.
Samtidigt bör det klargöras att även mUitärt har Lesotho inte kunnat agera helt självständigt från landets granne.
Förhoppningar finns om ytterUgare minskningar när väl miUtärregeringen ersätts och läget i Sydafrika stabiUserats.
Biståndsgivare
Inklämt inne i Sydafrika har det UUa Lesotho lockat flera biståndsgivare och betydande bistånd, inte minst räknat per individ. Bland de största bUaterala biståndsgivarna finns USA, Västtyskland, Sverige, Storbritarmien och Irland.
Jordbruksutveckling och undervisning på lågstadiet är viktiga områden för det multilaterala biståndet, främst genom FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens kapacitet har varit behäftad med vissa brister, vUket hämmat genomförandet av biståndet.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet tUl Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. Det syftar bl.a. tiU att stödja landet att be-
67 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
vara sin självständighet. Biståndssamarbetet är utformat så att någon direkt representation på platsen inte är nödvändig. Av det skälet kommer biståndskontoret i Masern att awecklas fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samarbetet bedrivs av SIDA som ingått samarbetsavtal gäUande t.o.m. 30 juni 1993. Dämtöver lämnas stöd tUl SADC:s markvårdssekretariat i Masern och insatser tUl förmån för demokratiutveckling och förbättringar av kvinnornas situation.
Förvaltningsbistånd
Utvecklmgssamarbetet genom SIDA är koncentrerat tiU förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Förvaltningsbiståndet syftar tUl att höja kompetensruvån i den centrala statsförvaltningen och består av organisations- och ledningsutveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styr-rung och kontroU av statUga resurser. Vidare ges stöd för rådgivrung och utbild-
ning i statistikproduktion. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar rådgivning tUl plarUcontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner som SCB, Boverket och RRV.
IVIaricvård, maricanvändning ocli sicogsutbiidning
Biståndet på markvårdsområdet avser att förbättra levnadsstandarden för landsbygdsbefolkningen genom ökad jord-bmksproduktion. Bl.a. har man lyckats få byboma engagerade i miljövårdsåtgärder som bygger på gemensamma bybeslut, böndemas egen teknik och arbetsintensiva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och fmkt har ökat i projektområdet.
Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho utgör en vUctig del i stödet att bekämpa jorderosion. Betydande ansträngnmgar görs för att programmet skaU ha så bred foUdig förankring som möjligt.
FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR,
68 Vy från hiuvudstaden Maseru i Lesotho. Landet är för övrigt nästan trädlöst. Trädplantering är en viktig åtgärd.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Arbetsintensiva metoder
Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete tiU i medeltal 2 000 personer per år, framför aUt vid vägbyggen på landsbygden. Det har dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjUgheter tUl arbete i sitt eget land. Samarbete sker med ILO som också ansvarar för det svenska personalbiståndet.
Sverige stöder sedan 1985 SADC:s markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd-purikten inom programmet Ugger på utbildning. Insatsen bekostas över det särskUda mUjöanslaget.
Inför valen i november gavs svenskt stöd genom det särskUda anslaget för demokrati, mänskUga rättigheter och humanitärt bistånd. Det svenska stödet möjliggjorde bl.a. att valregistreringen inte drog ut alltför lång tid och gav dem som önskade delta i valet möjlighet därtiU.
Bidrag har också givits för specialutgåva av en oberoende tidskrift.
Stöd har lämnats tiU olika organisationer som arbetar för att förändra kviimors lagUga och ekonomiska status.
Lesothos nationeUa AIDS-program delfinansieras av Sverige.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
35,0
35,0
Ingäende reservatlon
3,4
2,4
Summa
38,4
37,4
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Förvaltnlngsblstånd
13,6
14,8
Markvårdsinsatser
12,6
13,0
Arbetsbaserade metoder
7,9
4,3
Personal- och konsultfond
1,3
2,0
Civil luftfart
0,3
-
Vägar och broar återuppbyggnad
0,3
—
Summa 36,0 34,1
Utgående reservatlon 2,4 3,3
Utanför landramen
69 Mogambique
Efter mer än 10 års terrorkrig. ligger Mogambique i spillror. Den 4 oktober 1992 undertecknades fredsfördrag mellan regeringen och motståndsrörelsen Renamo. Fria val planeras till oktober 1993.
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 15,7 milj (1990) 2,6% (1980-90)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 60,3
Sverige 8,7
Andel av arbetskraften I
jordbruk
industri tjänster ocfi \ service
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
7,4% 8,1%
män 45% kvinnor 21%
47,5 år (1990) 49,2 år
29,7%
80 USD (1990) 77% (1990)
10,4% (1989)
84,5%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
kvinnor
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
inom landramen utanför landramen enskilda oraanisationer
397,6 16.1
katastrofbistånd
betainingsbalansstöd
reaionala insatser
34,5
demokrati/MR
särskilda proaram miljö
0,7
SWEDECORP
1.8 SAREC
13,0
624,8
Summa
70
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Efter mer än tio års terrorkrig undertecknades den 4 oktober ett fredsfördrag mellan Mogambiques regering och motståndsrörelsen Renamo. Fördraget som undertecknades den 4 oktober innebär att överenskonmielse nåtts om demobiUsering av båda parters förband under en period av sex månader samt att aUmänna, fria val tiU parlamentet och presidentposten skaU ske senast under oktober 1993.
Arbetet med att återuppbygga landet poUtiskt, ekonomiskt och socialt kommer att vara den stora utmaningen under 1990-talet. Landet Ugger efter de många krigsåren i spillror. Den svåra torkan som drabbat hela södra Afrika har slagit extra hårt mot det sargade landet med dess stora flyktingskaror.
Behoven av katastrof- och återuppbyggnadsbistånd är enorma och stora givarresurser kommer att krävas, inte minst då landet saknar egna resurser. En intemationeU givarkonferens höUs i Rom i december 1992 i syfte att samordna de omfattande insatser som krävs för demobUisering av soldater, repatriering av återvändande flyktingar och förberedelser för valet. Sverige deltar aktivt bland annat i det av FN organiserade arbetet med att reintegre-ra demobUiserade soldater.
Mo(;ambiques biståndsberoende är unikt. ErUigt UNDP utgör biståndet hela T7 % av landets bruttonationalinkomst, vUket efter Sao Tomé och Principe är den näst högsta biståndsandelen av BNI i världen.
Sedan 1987 genomför Mogambique ett ekonomiskt och socialt strukturomvandlingsprogram i samverkan med Världsbanken, IMF och med omfattande stöd av övriga givare. Programmet har inneburit omfattande UberaUsering av ekonomin. Under programmets första tre år vändes en tidigare kraftig minskning av BNP tUI
en årlig ökning om ca 5 %. Sedan 1990 har dock tiUväxttakten avtagit och Ugger nu kring O -1 %. Detta förklaras delvis av den svåra torkan i landet, men även strukturanpassningsprogrammets funktion och effekter kan Urågasättas.
Mänskliga rättigheter, demokrati
I och med undertecknandet av fredsfördraget i oktober 1992 inleddes en förberedelseprocess inför de fria val som avses äga rum i oktober 1993. Den mogambikiska konstitutionen från 1990 har lagt en god grund, men mycket arbete återstår för att göra landet till en fungerande demokrati. UppgUter om av statsmakten sanktionerade poUtiska mord eUer försvinnanden förekommer inte. Dock har under kriget åtskilliga civila mördats och försvunnit i striderna meUan regeringen och Renamo.
Militärutgifter
Enligt officiella mogambikiska uppgifter var miUtärutgUternas andel 40 % av statens löpande utgifter 1990. Fredsfördraget stipulerar en omfattande minskning av försvarets storlek vilket troUgen kommer att leda tiU en märkbar minskning av försvarsutgiftema.
Det totala biståndet till Mozambique
Enligt UNDP:s statistik uppgick det totala biståndet tiU Mogambique 1990 tiU 1,1 mUjarder US dollar. De största biståndsgivarna, var enligt DAC 1990 i nämnd ordning: Sverige, EG, ItaUen, Sovjet, Frankrike, Storbritarmien, USA och Norge.
71 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sveriges bistånd
Det svenska utvecklingssamarbetet med Mogambique var från starten 1975 inriktat på att skapa resurstiUväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Det förödande terrorkriget samt den djupa ekonomiska krisen och strukturanpassningsprogrammet har inneburit att samarbetet successivt har anpassats tiU landets svåra situation. Totalt har Sverige utbetalt 6,25 mUjarder kronor i gåvobistånd tiU Mogambique under perioden 1975/76-1991/92.
Bistånd genom SIDA
Det av SIDA ingångna biståndssamarbetet med Mogambique regleras av ett ettårigt avtal för budgetåret 1992/93. Landramen är 395 mUjoner kronor. Samarbetet har dessutom vidgats tiU att omfatta betydande insatser utanför den traditioneUa landramen. Regionalt samarbete inom ramen för SADCC, betalningsbalansstöd, katastrofbistånd och stöd genom enskUda orgaiusationer, utgör viktiga delar av det totala biståndet. SAREC lämnar stöd tfll forskningsverksamhet och SWEDECORP är aktivt inom industri- och näringsUvs-stöd. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 610 mUjoner kronor tUl Mogambique.
Samarbetsprogrammet är koncentrerat tiU tre huvudoniråden; fattigdomsbekämprung, institutionsuppbyggnad och ekonomiskt stöd tiU strukturanpassningsprogrammet. Samarbetet är huvudsakUgen inriktat på undervisning, förvaltning, lantbruk, katastroflindring, energi, telekommunikationer samt importstöd.
Undervisning
Stödet tiU undervisningssektom är huvudsakligen inriktat på produktion och distribution av läromedel och skolmaterial tUl lågstadieundervisrung samt stöd tUl un-dervisrungsministeriets administration och planering. YrkesutbUdning, vuxenalfabeti-
sering och stöd tUl landets enda universitet är andra samarbetsområden. Sverige har sedan ett drygt år fungerat som koordinerande part inom givarsamfundet när det gäller undervisningssektom.
Förvaltning
Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse de senaste åren och syftar tiU att bygga upp och förstärka landets statsförvaltning. Stödet omfattar direkt personalstöd och utvecklingsprogram tiU vissa centrala departement, högskoleutbUdriing tiU högre statstjänstemän samt stöd, drivet av Göteborgs stad tiU förvaltningen av Mogambiques andra största stad - Beira.
Lantbruk
Det svenska stödet tUl lantbrukssektom är främst inriktat på institutioneUt samarbete avseende stöd tiU jordbruksmiiusteriets planeringsenhet, och tUl lantmäteriverksamhet. Inom samarbetet ryms även stöd tiU utsädesproduktion. Det svenska samarbetet inom sektom har under året genomgått en omfattande översyn, som skaU Ugga tiU grund för ett nytt långsiktigt samarbete i delvis nya former.
Tele och energi
Stödet tiU telesektom är koncentrerat tUl UtbUdrung och administrativ utveckling som delvis är inriktade på upprustning och utbyggnad av landets telenät.
Energistödet är inriktat på projekt som rör överföring och distribution av energi. Ökad tonvikt har lagts på administrativ UtveckUng och utbUdning.
Övrigt
PersonaUonden är ett sätt att ge Mogambique möjUghet att med svensk finansiering självt rekrytera utländsk personal som förstärkning tUl statsförvaltningen. Denna biståndsform är viktig i Mogambique då stor på såväl kvalificerad personal, som på utländsk valuta till löner.
TUlgång på ufländsk valuta för viktig
72
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
import är en förutsättning för att strukturanpassningsprogrammet skall kunna genomföras. Importstödshanteringen i Mogambique har under det gångna året genomgått stora förändringar. Fördelningen av utländsk valuta för import har hittiUs skett på administrativ väg där ärendena skötts av en enhet inom handelsministeriet. Våren 1992 infördes, i samråd med Världsbanken och IMF, ett så kaUat ickeadministrativt fördelningssystem, där valutan skall fördelas enUgt marknadsmässiga principer och kanaUseras genom affärsbanker. Det svenska importstödet har volymmässigt minskat de senaste åren. Under 1992/93 har 120 miljoner kronor inom landramen avsatts för importstöd genom det icke-administrativa systemet.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
475,0
395,0
Ingående reservation
29,3
108,0
Summa
504,3
503,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Importstöd
104,8
175,0
Konsultfond
7,2
10,0
Personalfond
34,6
25,0
Undervisning
49,0
80,0
Förvaltning
23,2
31,8
Lantbruk
42,0
41,0
Marknadsföring jord-bruksprod.
5,9
_
Industristöd
26,3
-
Telestöd
14,1
17,0
Energistöd
34,9
30,0
Rehabilitering
9,5
20,0
Katastrofrelaterat
44,7
89,0
Kultur
1,0
Summa
396,2
519,8
Utgående reservation
108,1
0 Det regionala stödet genom SADCC
Det regionala samarbetet med SADCC är för Sveriges del i Mogambique huvudsakUgen koncentterat tiU den strategiska transportsektom. Under budgetåret 1991 /92 har 20 miljoner kronor utbetalats tiU regionala projekt i Mogambique.
Katastrofbistånd
Mogambiques mycket svåra försörjningsläge, orsakat av såväl kriget som torkan, gör att behovet av omfattande katasttofbistånd har varit stort under de senaste åren. Under budgetåret 1991 /92 har 45 miljoner kronor utbetalats från katastrofanslaget. TiU detta skaU läggas ytterUgare 45 miljoner kronor som ur landramen kanaliserats tiU katastroflindring.
Bistånd genom enskilda organisationer
De svenska enskilda organisationer som bedriver verksamhet i Mogambique är bland andra Afrikagrupperna, Röda Korset samt några missionsorganisationer. Under 1991/92 utbetalades 15 miljoner kronor till svenska enskUda organisationers insatser i Mogambique.
Bistånd genom SWEDECORP
Det svenska industribiståndet till Mogambique hanteras sedan budgetåret 1991/92 av SWEDECORP. Några insatser är under utfasning, andra har, eUer är på väg att omvandlas till joint-ventures. SWEDECORP arbetar nu aktivt med beredning av nya insatser.
Bistånd genom SAREC
Svenskt stöd till forskningsverksamheten vid universitetet i Maputo inriktar sig främst tiU för landet viktiga områden såsom samhällsvetenskap och marinbiologi. Under 1991/92 utbetalades 13 miljoner kronor genom SAREC.
73 Namibia
Befolkning
Befolknjngs-tillväxt/år
Bistand
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt ingen uppgift
Sverige ingen uppgift
tjänster och service L
34,8%
män ingen uppgift kvinnor ingenuppgift 57,5 år (1990)
16,7% (1990)
1 030 USD (1990)
ingen uppgift
ingen uppgift
Andel av arbetskraften
jordbruk industri
43,5% 21,9%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen utanför landramen enskilda oraanisationer katastrofbistånd
106,4
1.0 0.7
betalninosbalansstöd reaionala insatser
demokrati/MR
0,2
särskilda proaram miljö
3.2 BITS
1.3 SWEDECORP
0.5 SAREC
-0.8
114,1
Summa
74
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Namibia blev, efter många års befrielsekamp, självständigt 21 mars 1990. Vid de FN-övervakade valen fick SWAPO en majoritet av röstema. I regeringsställning har SWAPO fört en försoningspolitik, som syftar tiU en konfrontationsfri gemensam uppbyggnad av den unga nationen.
Lokala och regionala val genomfördes i månadsskiftet november/december. Iriri-kespolitiskt har inköp av ett franskt flygplan tiU statsledningen omnämnts i massmediema och parlamentet. BeskyUningar om korruption har förekommit, vUket föranlett regeringen att tiUsätta flera kommissioner.
FörhåUandet tUl Sydafrika kan betraktas som pragmatiskt. NyUgen beslutades om en gemensam administration av enklaven Walvis Bay.
Namibias ekonomiska politik präglas av försiktighet, balansering och marknadsanpassning. De första självständighetsårens höga tiUväxttakt har nu något avtagit, som en följd av den ekonomiska lågkonjunkturen i Sydafrika, minskad efterfrågan pä uran och diamanter samt torka. Den sistnämnda faktom har också medfört att budgetutgiftema ökats och därmed budgetunderskottet. Inflationen har stigit och beräknas nu tUl över 20 %. An så länge har inte Namibia någon aUvarUgare skuldsituation, men en sådan kan uppstå 1995 då skuldmoratoriet gentemot Sydafrika upphör.
Samtidigt som man bedriver en ekonomisk poUtik som syftar tiU att skapa en bas för långsiktig tUlväxt växer missnöjet med att reformtakten är aUtför långsam. Namibia var vid självständigheten ett land med mycket skev irUcomstfördeliUng och någon radikal omfördelning som de fattiga önskade se när befrielserörelsen SWAPO kom tUl makten, har inte ägt rum. Arbetslösheten beräknas aUmänt uppgå tUl 30 % och
torkan har särskilt drabbat det fattiga Ovamboland där huvuddelen av Namibias befolkning bor.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskliga rättighetema. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den politiska debatten i massmediema och nationalförsamUngen. Regeringen har genomgående varit mycket lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlevnaden av konstitutionens skydd för mänskUga rättigheter är god. En reformering pågår av de lagar som aUtjämt strider mot konstitutionen. Konstitutionens efterlevnad har inte heller tiU fullo trängt igenom i hela samhället, bl a kvarlever betydande delar av den traditionella rättskipningen på landsbygden.
Det utländska biståndssamarbetet har endast nyligen inletts, varför det är för tidigt att göra någon bedömning. Bland de största givarna kan nämnas Tyskland, EG, de nordiska ländema och USA. Inom FNsystemet bör UNICEF, ILO och WFP (torkinsatser) nämnas liksom de särskilda FN-fondema som inrättades före självständigheten. VärldsbaiUcen har ärmu inte inlett någon kreditgivning.
Sveriges bistånd
Redan i början av 1970-talet inledde Sverige biståndssamarbete med befrielserörelsen SWAPO. Huvudsakligen utgjorde detta ett stöd tUl dagliga fömödenheter tiU de cirka 30.000 flyktingar som levde i SWAPO:s flyktingläger. Fram till Namibias självständighet beräknades totalt ca 750 mUjoner kronor ha utbetalts i humanitärt bistånd tiU SWAPO.
Ett mer långsiktigt biståndssamarbete
75
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med den självständiga staten Namibia inleddes i slutet av 1990. Samarbetet syftar tiU att stödja Namibias strävanden att främja ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tiUväxten samt nationeUa oberoende, liksom medverka tUl att stärka den demokratiska utveckUngen. Förutom SIDA genomför SAREC forskningssamarbete. BITS och SV/EDECORP har inlett ett visst planeringsarbete för samarbete. Därutöver bedriver ett stort antal enskUda organisationer samarbete i Namibia. Det sammanlagda biståndet under budgetåret 1991/92 uppgick tiU 114,1 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
Biståndet genom SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal t.o.m. 30 juni 1993. UtbetalrUngstakten har varit låg på grund av inkömingsproblem. Medelsfördelningen framgår av tabeU på derma sida. Samarbetet har huvudsakUgen koncentrerats tUl följande områden:
Transport- och kommunikationssektorn
Den svenska satsningen avser upprustning av vägar, studier över vägnätet och arbetsintensiva metoder. Dessa insatser har koncentrerats tiU det eftersatta Ovamboland, där nära hälften av Namibias befolkning bor. Stöd ges också på central luvå tiU ministeriet och teleförvaltningen.
Undervisningssektorn
Strävan att medverka tiU att förbättra basutbUdningen är grunden för den svenska satsiiingen inom undervisningssektom. Detta sker genom stöd tUl utveckUngen och reformeringen av utbUdningssystemet samt tUl alfabetisering och vuxenutbUdning. En annan komponent utgörs av lä-rarutbUdnuig.
FÖrvaltningsstöd
Detta stöd har främst avsett uppbyggnad och förstärkrung av den namibiska central-
banken, bla. finansiering av Erik Karlsson som f.n. är tiUförordnad centralbankschef. Stödet kommer också att användas för tryckning i Sverige av den nya namibiska valutan, Namibia DoUar. Vidare används medel för uppbyggnad av Namibias statistiska centralbyrå.
Personal- och konsultfond
Denna fond är huvudsakUgen avsedd för insatser inom tre huvudområden: direkt-anstäUning av utländsk personal, konsultinsatser inom strategiska områden och namibiskt deltagande i kurser och seminarier.
Övrigt
Utöver dessa biståndsinsatser finansieras av SIDA utanför landramen följande insatser:
SärskUda insatser för kvinnor, kulturstöd, mUjöinsatser, demokrati-och MR-stöd.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
110,0
110,0
Ingäende reservation
55,9
59,5
Summa
165,9
169,5
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Transport/ kommunikation
24,6
45,0
Undervisningssektorn
27,3
45,0
Förvaltningsstöd
20,9
32,5
Budgetstöd
30,0
-
Personal- och konsultfond
3,6
4,0
Summa
106,4
126,5
Utgående reservation
59,6
43,0
76 Bistånd genom enskilda organisationer
Namibia är ett land som sedan länge varit av intresse för enskilda organisationers engagemang. Ett flertal svenska enskUda organisationer har projekt och aktiviteter i landet. Bl.a. kan nämnas att Afrikagruppema har 18 utsända volontärer. Sammanlagt 1 miljon kronor betalades ut i projektbidrag under budgetåret.
Bredare samarbete
Mot bakgrund av Namibias ekonomiska StäUning läggs betydande vikt vid att försöka bredda samarbetet. I det syftet har särskUda medel anslagits bl.a. för Namibia. Det arbete som BITS och SWEDECORP inlett medverkar tiU denna breddning. Förslag tiU stöd tUl Namibias handelskammare, företagarutbildning samt uppslag på "joint venture" företag har presenterats. Inom forskningssamarbetets område finansierar SAREC två ekonomiska forsk-ningsmstihitioner (NEPRU och NISER), ökenforskning samt det nationella museet.
77 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Zambia
o MOO 200 300 km
NAMIBIA .-f.' . . -jtiv a=,„,
_ J.-— S / \ vv -
BOTSWANA
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
8,1 milj (1990)
3,7%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person, USD
totalt 57,9(1990)
Sverige 4,4
industri tjänste sektorn ____ L__
Andel av arbetskraften i
jordbruk
'"ITT
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
37,9%
7,8% 54,9%
män 81% kvinnor 65%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
män 53,4 år kvinnor 55,5 år
SIDA
inom landramen _
utanför landramen betalningsbalansstöd . regionala samarbete_ demokratiinsatser
enskilda organisationer särskilda program_
. 248.4
66,2
__0,9
-_3,4
_0,4
3,6
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
12,2% (1990) 420 USD (1990) 14%.
3,2%
BITS,
SWEDECORP,
Summa
.2,1 .0,2
325,0
78
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Zambia genomgår sedan några år tillbaka en ekonomisk och social förändringsprocess. Således återinfördes i slutet av år 1990 flerpartisystem efter arton år av enpartistyre under president Kenneth Kaunda, och i oktober 1991 höUs fria president- och parlamentsval. Valet resulterade i en överväldigande seger för oppositionspartiet MMD (Movement for Multiparty Democracy) och dess ledare Frederick Chiluba som den 2 november tiUträdde som president.
Zambia är ett av världens mest skuldtyngda u-länder, mätt i förhållande tiU BNP och folkmängd. En stor del av skulden är tiU multilaterala institutioner. Ca 85 % av Zambias exportinkomster kommer från koppar som haft faUande världsmarknadspris under de senaste 15 åren. Beroendet av kopparinkomster är huvudförklaringen tiU den ekonomiska krisen. BNP per capita har under 1980-talet sjunkit drastiskt. TUl detta kommer att statsförvaltningen har svag administrativ kapacitet.
De ekonomiska reformer som påbörjades år 1990 med stöd av Intemationella Valutafonden (IMF), Världsbanken och givarsairUundet, har under den nya zambiska regeringen intensifierats. Ekonomin, som tidigare präglades av statliga interventioner och regleringar, liberaliseras successivt. Bland de åtgärder som snabbt vidtogs av den nya regeringen märks avskaffande av subventioner på majs och gödningsmedel, devalveringen av Kwachan med 30 % i januari med påföljande successiva devalveringar samt höjda räntor. Priserna på praktiskt taget alla varor har nu släppts fria. Det makroekonomiska resultatet av reformema har varit blandat; budgetunderskottet har visserUgen minskat, men inflationen är fortsatt hög. Regeringen har aviserat fortsatta stabiliseringsåtgärder och StmktureUa refor-
mer såsom privatiseringar, rationaliseringar inom statsförvaltningen och reformer på skatte-\och tullområdet. Ett särskUt åtgärdsprogram har utarbetats för att mUdra reformemas negativa sociala effekter.
Under 1992 har Zambia liksom övriga länder i regionen drabbats av svår torka vilket minskat jordbruksproduktionen och ökat importbehovet av majs med ca 300 miljoner US doUar. Torkan kommer medföra att BNP-tillväxten för år 1992 blir negativ.
De hittills vidtagna ekonomiska åtgärderna har oundvikligen drabbat utsatta grupper i städema, bl.a. genom kraftigt ökade Uvsmedelspriser. Den ekonomiska krisen i sig har också medfört att arbetslöshet och undersysselsättning ökat. Inkomstfördelningen är skev. Samtidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. Fortsatta reformer och stabilisering av ekonomin är avgörande för att lösa Zambias ekonomiska kris. För att klara detta är Zambia i behov av ett generöst biståndsflöde och skuldlättnader.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Generellt är läget vad gäller mänskliga rättigheter relativt gott. Yttrandefriheten, som varit förhållandevis omfattande, har förstärkts och debatten i press, radio och TV är nu väsenthgt friare än tidigare. Samtidigt har regeringen haft svårt att helt släppa kontrollen över massmedierna. Vissa begränsningar har även förekommit i mötesfriheten.
Militärutgifter och konflikter
MiUtämtgifterna uppgår till 3,2 % av BNP. Mot bakgrund av de positiva poUtiska förändringarna i regionen har den zambiska
79 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
regeringen aviserat en minskning av miU-tärutgifterna.
Biståndsgivare
Ca 14 % av BNP härrör från bistånd, vilket motsvarar 54 USD/invånare. Sverige svarar för ca 10 % av det samlade biståndet tUl Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.
Effektivitet i biståndet
Den svaga adnunisttativa kapaciteten i statsförvaltningen påverkar genomförandet av de olika sektorstöden och försvårar reformprocessen. Importstödet, som går tUl ett marknadsbaserat valutafördehUngs-system, fungerar väl och utgör ett viktigt stöd i övergången tUl marknadsekonomi.
Sveriges bistånd
Huvuddelen av det svenska biståndet till Zambia kanaliseras genom SIDA. Andra myndigheter är SWEDECORP och BITS. Merparten av biståndet är relaterat till strukturanpassningsprogrammet. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 325 miljoner kronor.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regleras i ett ettårigt avtal för kalenderåret 1992. Landramen för budgetåret 1992/93 är 275 miljoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalade SIDA 323 miljoner kronor av medel inom och utanför landramen. Sektorstöden är koncentrerade tUl jordbruk, undervisning och hälsovård.
Importstöd
Importstödet har ökats kraftigt under de senaste åren för att stödja strukturanpassningsprogrammet och kan förväntas att
vara fortsatt betydande så länge Zambia genomför ekonomiska reformer i enlighet med programmet. Importstödet har under de senaste åren fördelats fritt tiU det marknadsbaserade valutafördelningssystemet, Open General Licensing System (OGL). Det svenska valutastödet har främst använts för import av insatsvaror och maskiner till industrin och jordbruket, medicin, olja, fordon samt textiUer.
Personal- och konsultfond
Stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områden, vilka är centtala för utformningen och genomförandet av Zambias ekonomiska politik. Av särskild betydelse är stöd tiU centralbanken, makroekonomisk rådgivning tiU finansministeriet samt en revisorstjänst vid finansministeriet.
Jordbruk
Jordbruket är den sektor som prioriteras i strukturanpassningsprogrammet. Inom jordbrukssektorstödet har de största insatserna varit stöd tUl integrerad landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes-och forskningsprogram.
Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet har bl.a. bidragit till framtagning och produktion av det högavkastande majsutsäde som nu dominerar marknaden.
Hälsovård
Knappt hälften av stödet tUl hälsosektom går tUl ett basläkemedelsprog|ram med syfte att öka tillgången på och effektivisera användningen av basläkemedel inom primärvården. Programmet har resulterat i att läkemedelsförsörjningen för hälften av landets hälsocentraler på landsbygden har tryggats. Vidare ges bl.a. stöd till utbildning inom primärhälsovården och till Zambias aids-program.
80
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Undervisning
Större delen av stödet tiU undervisningssektorn går tUl produktion av skolmöbler och läromedel för grundskolorna, lärarutbildning i praktiskt inriktade ämnen och han-dikapputbUdning.
En särskUd insats rörande rehabiUte-ringen av vattenkraftverket Kafue Gorge efter en brand i mars 1989 ledde tiU att kraftverket kunde tas i fuU drift i december 1991. Insatsen finansierades med medel från landramen och från anslaget för regionalt samarbete i Södra Afrika.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag 260,0 275,0
Ingående reservation 12,0 20,2
Summa 272,0 295,2
Fördelning
Utbetalt Planerat 1991/92 1992/93
Importstöd 77,3 40,0
Jordbruk 69,4 87,0
Undervisning 17,3 41,0
Hälsovård 21,3 43,0
Personal- och konsult fond 13,3 15,0
Torkrelaterade insatser 49,3 27,0
Driftledningscentral - 20,0
Övrigt 0,5 2,0
Summa Utgående reservation
Under 1992 har Sverige givit Zambia ett särskilt betalningsbalansstöd om 130 mUjoner kronor från anslagsposten Stöd tiU ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA). 80 miljoner kronor har använts för import genom OGL-systemet och 50 miljoner kronor tiU att underlätta Zambias betalningar på gamla Världsbankslån.
Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet, främst rehabiliteringen av kraftverket Kafue Gorge och insatser längs Tazara-jämvägen.
Från demokratianslaget har insatser genomförts för att stödja genomförandet av parlamentsvalen i oktober 1991, samt lokalvalen i november 1992.
Under anslagsposten SärskUda program har finansierats ett industrisamarbete mellan zambiska och svenska småföretagare. Programmet har syftat tUl att öka de zambiska företagens konkurrenskraft genom utbildning, rådgivning och viss uttustning.
Bistånd genom SWEDECORP
Fr.o.m. 1 juU övertog SWEDECORP ansvaret och finansieringen av ovan nämnda småindustristöd.
Det av SWEDECORP admmistterade bolaget Swedfund Intemational AB deltar i ett joint venture företag för produktion och distribution av utsäde, Zamseed.
Bistånd genom BITS
Under budgetåret deltog 26 zambier i intemationeUa kurser anordnade av BITS.
81 Zimbabwe
tjänster och service __ Z__ ,
29,7%
män 74% kvinnor 60%
8,7% (1990) 640 USD( 1990) 5,5%
7,9%
Befolkning
ca 11 mi
Befolkningstillväxt/år
3%
Arbetslöshet
ca 40%
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri
h
5,6%
64,7%
Andel läskunniga Förväntad livslängd
män 59,6 är kvinnor 61,4 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 35,2
Sverige 3,7
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
.248,4
_13,0
_1,4
_0,75
_1,0
-6.1
-1,0
_0,2
inom landramen _ utanför landramen katastrofstöd__
enskilda organisationer_____
regionala insatser_________
fiumanitärt bistånd________
särskilda program_________
miljö____________________
övrigt___________________
BITS______________________ 10,2
SWEDECORP (inkl utbet fr Swedfund) _ 3,4 SAREC______________________ 6,5
291,9
Summa
82
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Zimbabwe har lyckats väl när det gäUer att förse en stor del av befolkningen med grundläggande utbildning och primär hälsovård men har lyckats sämre med investeringar, tUlväxt och arbetstillfällen.
Värsta icrisen sedan 1980
Zimbabwe är mitt uppe i sin kanske värsta ekonomiska kris sedan självständigheten 1980. Landets ekonomiska reformprogram var på rätt väg när torkan började breda ut sig över södra Afrika våren 1992. De stora städerna lider svårt av bristen på vatten. Kolkraftverken går på sparlåga och elransonering har införts. Zimbabwe, som normalt är något av Afrikas "kornbod", måste nu själv importera majs, den vanligaste födan. Den känsUga balansen i naturen störs när de vilda djuren dör. Den reala tiUväxten i BNP har sjunkit från 13,4 % 1989 tiU 3,6 % 1991. Jordbmkssektom väntas minska med 50 % 1991 /92 viUcet leder tUl en BNP som blir ca 10 % lägre än året före. Budgetunderskottet motsvarar 19 % av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår tUl knappt 24 %. Zunbabwe har skött sina utlandslån utan anmärkning. Den viktigaste exportprodukten är tobak.
Ovanpå följderna av torkan kommer de svåra sociala påfrestningar som det ekonomiska reformprogrammet har lett tiU. Nästa val är först 1995, vUket ger regeringen tid att genomföra en stor del av reformprogrammet, innan valsfrategiska häns} tar över. Zimbabwe genomför, med stöd av bl.a. Världsbanken, ett eget strukturanpassningsprogram sedan 1991. Omorienteringen mot marknadsekonomi har inletts med bl.a. avreglering och handelsUberaU-sering. Produktionsapparaten är sliten. Därför Ugger tyngdpunkten på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan miUtärutgUter och offentUg förvaltning skärs ned. Budgetunderskottet skaU mins-
kas genom bl.a. aweckling av subventioner tiU statUga företag och neddragning av antalet statUga tjänstemän. Den utländska valutan skaU till aUt större del fördelas genom marknadsbaserade system, dels via OGIL, Open General Import Licence, dels via ERS, Export Retention Scheme. Det finns få små företag i landet. Ett planerat Investeringscentrum har ännu inte godkänts av parlamentet.
Det främsta symptomet på problemen i ekonomin är den höga inflationen. För 1992 beräknas den växa tiU 40 %. Inflationen är en följd av bl.a. dyrare import p.g.a. av torkan och den kraftiga nedskrivningen av zimbabwe-doUam, slopandet av pris-konfroU på flertalet varor samt höjda avgifter på offentUga tjänster. Inflationen bidrar också tiU ett extremt högt ränteläge - räntan på lån för nyinvesteringar är hela 40 procent. Det gör det ännu svårare att skapa nya arbetstUlfäUen och spär på den redan höga arbetslösheten på 40 %. Genom statsbudgeten för 1992/93 står det klart att regeringen, torkan tiU fröts, har för avsikt att fuUfölja reformprogrammet, stödja en återhämtning inom jordbrukssektom och håUa nere budgetunderskottet.
Svag poiitisic opposition
Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. ZANU(PF) dominerar poUtiken efter sammanslagningen med ZAPU(PF)
1989. Av parlamentets 150 ledamöter representerar endast tre oppositionen. Detta beror på valsystemet som bygger på enmansvalkretsar. Kandidater från oppositionen och oberoende kandidater fick omkring 20 % av röstema i parlamentsvalet
1990. Den enda poUtiska motvikten är fackförenuigsrörelsen som med radikal retorik lockar tUl sig arbetslösa. Den heta debatten om jordreformen tycks ha svalnat något, efter att regeringen har valt en mer pragmatisk håUning. Regeringen måste gå en svår balansgång för att tiUfredsstäUa de jordlösa och samtidigtsäkra jordbruksexporten och utlandets stöd.
83 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Relationerna med Sydafrika börjar så sakteliga att normaliseras. Det bör få positiva effekter för Zimbabwes handel med omvärlden, som nu fördyras av problem med transporter tUl utskeppningshamnarna.
Militärutgifter och konflikter
Zimbabwes miUtärutgifter har stått för 7,9 % av BNP (1999). Nivån hänger samman med inbördeskriget i Mogambique. Omkring 5 000 zimbabwiska soldater är stationerade i den s.k. Beirakorridoren för att håUa fransportleden öppen. Tmppema kommer att dras hem efter eld upphör i Mogambique och därigenom väntas miU-tämtgiftema sjunka.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Zimbabwe har skrivit under FN:s fre konventioner om mänskUga rättigheter. Rättsäkerheten är tiUfredsstäUande även om enskUda faU av övergrepp förekommer. Frispråkiga oppositionstidningar finns medan etermedia är mer lojala med regimen. Trots att debattklimatet har blivit friare är mekanismema för repression intakta. Dödsstraff utdöms för mord och landsförräderi men har inte verkställts sen 1987. Många zimbabwier, bl.a. lantarbetarna på storjordbruken, saknar kommunal rösfrätt. Kvinnan är i lag jämstäUd med mannen men utsätts ofta i praktiken för diskriminering. Organisationer för mänskliga rättigheter tillåts verka fritt. Amnesty International är åter verksamt i landet.
84
Också Zimbabwe fnar drabbats av svår torka. Många landsbygds-bor måste vandra miltals för att komma till en brunn.
FOTO: BROR KARLSSON/BAZAAR
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Effektivitet i biståndet
Zimbabwe har en väl fungerande statsapparat med förhållandevis välutbildade tjänstemän. Kapaciteten att ta emot biståndet är god, bl.a. med tanke på att det endast utgör en begränsad, men inte desto mindre viktig, del av statsbudgeten.
Biståndsgivare
De största bUaterala biståndsgivarna tiU Zimbabwe är Tyskland, Kanada och Sverige. EG är den största multUaterala givaren. Sveriges andel av biståndet är ca 10 %. I intemationeU jämförelse är det totala biståndet tUl Zimbabwe litet. Det står för endast ca 7 % av landets BNI.
Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dominerar, men även BITS, SAREC och SWEDECORP samarbetar med Zimbabwe. SAREC har ett regionkontor i Harare. Totalt utbetalades under 1991/92 289,5 mUjoner kronor.
Biståndet genom SIDA
SIDArs bistånd har sedan självständigheten en social profil och riktas till landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med det biståndspoUtiska målet om demokratisk samhäUsutveckUng som kärna. Syftet är att nå det mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Så gott som alla program är anpassade tiU Zimbabwes strukturanpassningsprogram. De senaste överläggningarna ägde rum i juni 1992 då bl.a. ett avtal om biståndsamarbete för 1992/93 -1993/94 undertecknades.
Hälsovård
Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården med stöd från bl.a. Sverige.
Hälsostödet har bl.a. bidragit tiU att mer än 80 % av alla bam under 5 år under 1991 har vaccinerats mot de sex vanUgaste barnsjukdomarna, mot endast 25 % 1982.1 stödet tUl hälsosektom ingår också förvaltningsut-bUdning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och sanitet i Ma-nicaland, mödravård, nufrition, personalutbUdning och handUcapprehabUitering. Det nationella programmet för aidsbekämpning får också stöd.
Undervisning
Målsättningen är att bidra tUl ökad jämUkhet, förbätfrad kvaUtet i undervisningen samt spridning av grundläggande utbUdning tiU aUa. Stödet har bla. resulterat i att man har kunnat bygga 1 400 klassrum, 1 500 lärarbostäder och ca 70 tjänstebostäder för skolinspektörer på landsbygden tiU en sammanlagd kostnad av 134 miljoner kronor. Insatsema har lett tiU att fler kvalificerade lärare har sökt sig till landsbygden. SIDA bidrar också till att bl.a. stärka planeringskapaciteten i utbUdningsministeriet, utveckUng av läroplaner, och läromedel för handikappade.
Förvaltningsbistånd
Syftet med programmet är att höja kompetensen och öka effektiviteten i landets förvaltning. Stödet gäller organisationsutveckling, förvaltningsutbildning och statistiksamarbete. Det svenska stödet har exempelvis bidragit tiU att statistikmyndigheten i landet nu har så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av Namibias nystartade statistikeiihet. Svenska institutioner har deltagit i genomförandet av olika delprogram: SIPU, SCB, RRV och Kommunförbundet.
Personal- och konsultfond
Fonden är numera av Uten omfattning. Den används mest för lönetUlägg tiU av Zimbabwe rekryterad utländsk personal tiU strategiska tjänster där det inte går att hitta inhemsk kompetens. Vid slutet av budget-
85 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
året var två personer anstäUda på detta sätt. Fonden finansierar även utbildning av statstjänstemän inom finansdepartementet och Reserve Bank, vUken utgör ett led i stödet tiU det ekonomiska reformprogrammet. Stöd i form av bl.a. konsultinsatser tiU den centtala finansförvaltningen ingår också.
Transporter
Transportinsatser gick tidigare via PK-fonden men är sedan 1987 en egen samar-betssektor för att betona det långsiktiga åtagandet. Stödet omfattar vägbyggen, tekniskt bistånd tiU vägunderhåU, utbUdning och bilbesiktning samt konfroU av vägbyggen.
Importstöd
Det obundna importstödet om 65 mUjoner kronor ges i syfte att bidra tiU ekonomisk tillväxt i anslutning tiU landets ekonomiska reformprogram. Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta. Den största delen av det svenska stödet ges tUl det marknadsbaserade systemet för
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Ansiag
220,0
220,0
Ingående reservatlon
79,7
51,0
Summa
299,7
271,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Undervisning
41,3
55,0
Hälsovård
32,1
25,0
Transporter
48,2
40,0
Importstöd
33,2
65,0
Förvaltningsstöd
33,5
30,0
Personal- och konsultfond
5,0
Katastrofstöd inom landram
57,0
Summa
248,4
220,0
Utgående reservation
51,0
valutafördelning, det s.k. OGIL, Open General Import License. De företag som har fått del av importstödet har kunnat expandera. Den stora reservationen på importstödet förklaras främst av torkan som har försenat genomförandet av strukturanpassningsprogrammet.
Bistånd genom enskilda organisationer
I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska enskUda organisationer, bl.a. Lutherhjälpen. Sammanlagt 2,4 miljoner kronor betalades ut i projektbidrag under budgetåret.
Övrigt bistånd
Utanför landramen utgår stöd om sammanlagt 7,1 miljoner kronor tUl tryckning och spridning av barnböcker, bidrag till teatergrupper, miljövårdskurser, rättshjälp, regionalt samarbete mellan universitet i södra Afrika samt massmedierna.
Katastrofbistånd
Sammanlagt ca 57 miljoner kronor har fördelats om inom landramen för att täcka bl.a. import av majs och borrutrustning till brunnar. Zimbabwe har dessutom fått ett extra katastrof stöd om 13 miljoner kronor. Efter budgetårets utgång beslutade regeringen att ge 300 miljoner i katastrofbistånd till det torkdrabbade södra Afrika. Större delen går tUl WFP, World Food Program, och enskilda organisationer. Av de 300 miljonerna kom ca 49 miljoner kronor Zimbabwe tUl del. Landet fick dessutom ytterUgare bilateralt katasfrofstöd om 15 miljoner kronor.
Betalningsbalansstöd
Regeringen fattade beslut om ett betalningsbalansstöd på 40 miljoner kronor under året i syfte att stimulera ekonomisk tUlväxt i samband med genomförandet av strukturanpassningsprogrammet. Stödet ges som obundet importstöd.
86 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt samarbete
Zimbabwe får indirekt och dUekt del av svenska bidrag tiU SADCC dels på ttansport- och teleområdet dels genom uppmstningen av den viktiga fransportleden genom Befrakorridoren.
Bistånd genom BITS
Zunbabwe har hittiUs fått 445 mUjoner kronor i u-krediter varav 166 i gåvoelement. Kreditema har bl.a. gått tiU ett oljelagringsprojekt och ett driftledningssystem. Under budgetåret beviljades en u-kredit på 22,7 miljoner kronor, varav 7,8 i gåvoelement, tiU utökning av en drUtcenfral. BITS fick tiUsammans med SWEDECORP 10 miljoner extra för budgetåret 1992/93 för att kunna bygga upp ett bredare samarbete med Zimbabwe. Under budgetåret deltog ett trettiotal personer i kurser finansierade av BITS tiU en sammanlagd kostnad om 2,4 mUjoner kronor. HittUls har ca 140 personer deltagit i kurser i bl.a. mödrahälsovård och ledarskap i gruvindustrin.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har under året kontaktat det zimbabwiska näringsUvets organisationer i syfte att hitta lämpUga områden för samar-
bete. SWEDECORP stöder ILOs, International Labour Organization, regionkontor i Harare och dess regionala kurser för företagsledare. F.n. finns fyra joint ventures i Zimbabwe, bl.a. Nitro Nobel Zimbabwe. SWEDECORP betalade ut ca 3,4 miljoner kronor inklusive utbetalningar för utbildning och ledarskap via Swedfund.
Bistånd genom SAREC
SAREC har sedan fem år ett kontor i Harare för att kunna följa insatser i regionen. Det gäller i första hand projekt som får stöd av SAREC, men även aktiviteter som stöds av andra givare. SAREC stöder framförallt University of Zimbabwes forskning inom ekologi, sexuellt överförda sjukdomar, bioteknologi, gruvindustri, biologi och arkeologi. Myndigheten stöder ett regionalt nätverk av bl.a. zimbabwiska energiforskare och beslutsfattare, African Energy PoUcy Research Network.
Under 1991 /92 betalade SAREC ut 6,5 miljoner kronor tiU Zimbabwe.
87 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika
Under anslagsposten har under budgetåret 1991/92 utbetalats 216 miljoner kronor.
Southern African Development Coordination Conference (SADCC) bUdades år 1980 för att nunska beroendet av Sydafrika och främja ekonomisk tillväxt och samarbete i regionen. Organisationen omfattar Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mogambique, Namibia, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. Vid ett statschefsmöte i Windhoek i augusti 1992 beslöts att omvandla SADCC tUl en gemensam marknad benämnd Southem African Development Community (SADC). Syftet var att inför ett kommande eventueUt införlivande av Sydafrika verka för en högre grad av ekonomisk integration. Samtidigt förblir förhåUandet oklart tiU övriga regionala samarbetsformer som handelsorganisationen PTA (Preferential Trade Area) och sydafrikanska tullunionen SACU. Den stora utmardngen det regionala samarbetet står inför den närmaste framtiden, är på vilket sätt och i hur hög grad Sydafrika sedan apartheid avskaffats kommer att involveras i samarbetet. Det vägval den i regionala termer ekonomiska stormakten Sydafrika kommer att välja, blir avgörande för utvecklingen i regionen. Samtidigt som förhoppningarna om att Sydafrikas inlemmande skaU få snabba tillväxteffekter avtar tilltar farhågoma om att det skuUe kuima leda tiU betydande regional obalans. Samstämmigheten är dock stor om de positiva
följder ett väl fungerande samarbete kan få för regionen som helhet.
De nordiska ländema svarar för en fredjedel av det bilaterala biståndet tiU SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländema. Ett visst samarbete har kommit igång med FN och Världsbanken.
Det bredare samarbetet meUan Norden och SADCC fastlades i den s.k. Hararedeklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsoiiiråden som komplement tiU det reguljära biståndet, särskUt inom handel, investeringar och kultur. Avtalet för detta, det s.k. Norden-SADCC-initiativet, förlängdes 1991 med ytterUgare fem år. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaffärer meUan Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansttängningar görs för att främja export från SADCC-ländema genom SWEDECORP. NORSAD-fonden syftar tiU att stödja joint ventures mellan företag i Norden och SADCC-regionen. TidskrUten Southem African Econonust har fått ett positivt mottagande. Under 1991 har ett SADCC-sekretariat för kulturellt samarbete inrättats i Maputo.
Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet under en tvåårsperiod fram tUl januari/februari år 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I februari 1992 tog Finland över ansvaret för perioden 1992-94.
Tonvikten i det hittiUsvarande samarbetet har lagts på - huvudsakUgen biståndsfinan-
88
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
sierade - investeringar vad gäUer fysisk infrastruktur, dvs. satsningar för att stärka fransporter och kommunikationer mellan ländema. Sverige har tiUsammans med de övriga nordiska ländema engagerat sig särskUt starkt i denna sektor. Dämtöver ges bistånd inom främst energisektom.
Sverige har sedan 1981 /82 fram till kalenderårsskiftet 1991 /92 gjort åtaganden om sammanlagt 1,9 nuljarder kronor, varav 1,3 mUjarder kronor utbetalats. Huvuddelen, närmare två ttedjedelar, av det svenska biståndet har använts för upprustning av ttansportsystemen genom Mo<;am-bique, Zambia och Tanzaiua, dvs. Beira-och Dar es Salaam-korridorema. Svenska bidrag har också gått tiU uppbyggnad av regionens telenät.
För att stärka SADCC:s förmåga att bereda och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekruskt bistånd tiU ttansport- och koimnunikationskommissionen i Maputo, tiU industri- och handelssekretariatet i Dar es Salaam och tiU mUjö- och markvårdssekretariatet i Maseru. En konsultfond har knutits tiU SADCC-sekretariatet i Gaborone. Sverige och Finland har gett stöd tiU gruvsekretariatet i Lusaka.
Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tUlsammans med Norge i finansieringen av tte mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mocjambique och Zimbabwe samt meUan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en intemationeU televäxel i Mogambique. Telefrafiken i regionen har inneburit ett stort steg mot oberoende från Sydafrika.
På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning tiU jämvägen i Botswana. För TAZARA-jämvägen har järnvägsvagnar levererats från företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira på-
går stora upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggrungar, banvallar, spår och väg. Planer finns för rehabiUtering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tiUåter.
På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mogambique tUl Malawi. Betydande och uppmärksammade svenska insatser har gjorts för återuppbyggnaden av det brandskadade zamibis-ka kraftverket Kafue Gorge, lUcsom utbUdningsinsatser dit.
Svenskt bistånd har också gått tUl insatser inom naturresursområdet, bl.a. tiU uppbyggnad av en regional genbank.
Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed skapats.
Regionalt samarbete i övriga Afrika
Inom anslagsposten finansieras även regionalt samarbete i övriga Afrika. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 11 miljoner kronor.
Sverige har sedan länge gett stöd tUl den östafrikanska utveckUngsbanken, EADB. Just nu genomförs en studie som skaU ta ställning till eventuellt fortsatt svenskt stöd till banken.
Svenska bidrag har också utgått tUl den regionala samarbetsorganisationen på Afrikas hom, IGADD. Situationen på Afrikas hom är allvarlig och föränderlig, fortsatt svenskt stöd är därför avhängigt av utveckUngen där.
Bidrag tUl vissa kontinentala initiativ som Global CoaUtion for Africa finansieras över denna anslagspost.
89 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Östra Afrika
De tre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tUlhör regionen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet SADC. UtveckUngen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Kenya höUs i början av december allmänna val och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. I Uganda strävar landet efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya innebär extra påfrestningar på en stagnerad ekonomi men det öppnare politiska klimat som inträtt under 1992 kan förhoppningsvis innebära att ekonomin revi-
taliseras. Tanzanias ekonomiska utveckling hindras av en tung byråkrati och reformsträvandena går långsamt. Effektiviteten i biståndet kan ifrågasättas. Även biståndet tiU Uganda som f.n. kanaUseras genom multilaterala organ visar brister ur effektivitetssynpunkt och bör ses över. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stammotsättningarna med flyktingskaror som följd. Det sammanlagda gåvobiståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP tUl regionen under budgetåret 1991/92 uppgick tiU 1 052 miljoner kronor.
Biståndet till östra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Kenya
139,7
2,3
3,5
0,13
145,6
Tanzania
745,2
4,4
16,3
3,53
769,4
Uganda
115,6
3,6
0,04
119,5
Övriga länder
Burundi
1,8
-
-
-
1,8
Summa
1 004,1
10,6
19,8
3,78
1 038,2
91 Kenya
I december 1991 avskaffades enpartiväsendet i Kenya. Allmänna val har utlysts till december 1992. Valens genomförande ses som ett test på den inledda demokratiprocessen. Det svenska biståndet, främst genom SIDA, kommer under följande år att påverkas av landets demokratiska utveckling.
industri tjänster och \ service
6,8% 12,1%
män 80% kvinnor 59%
59,7 år
10,8% (1990) 370 USD (1990) 11,3%
ingen uppgift
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
Andel av arbetskraften i
jordbruk
81,0%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
OHentiigt nettobistånd/ierson
1990, USD
totalt
44,9
Sverige
1,3
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda organisationer _
2,0
katastrofbistånd
demokrati/MR
0,8
särskilda proaram
6,7
miljö
5.7 BITS, u-krediter (gåva)____________
2.3 SWEDECORP
0.1 SAREC
3,5
Summa
145,5
92
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Kenya har i jämförelse med sina grarmlän-der uppvisat en anmärkningsvärd politisk StabiUtet. Den nationella sammanhållningen åberopades länge som ett viktigt skäl för att ge KANU roUen av statsbärande och enda tUlåtna parti i landet. Samtidigt växte bUden fram av ett ledarskikt indraget i korruption och politiska skandaler.
MaiUfestationer av politiskt missnöje och givarsamfundets tydliga misstro över landets utveckUngspoUtik ledde i december 1991 tiU att enpartiväsendet avskaffades och att det blev tiUåtet att bUda fler partier. PoUtiska fångar frigavs och yttrandefriheten ökade. Under år 1992 har den poUtiska bUden kännetecknats av partipolitisk tävlan och av förberedelser inför de allmänna val som utlysts tUl december 1992.
Forum for the Restoration of Democracy, FORD, har varit den kanske främsta utmanaren tUl regeringsmakten men partiet har försvagats genom spUttring. Oppositionen har även rymt ett tredje parti, Democratic Farty. Den poUtiska mobiUseringen har inte minst skett genom att vädja till stamlojaUteter. Våldsamma sammanstötningar ägde rum under år 1992 och en parlamentarisk utredrung gav stöd åt misstarUcar om att dessa varit officieUt sanktionerade eUer tolererade.
Kenya har länge tjänat som föredöme för afrikansk marknadsekonomi och för att ha bedrivit en framgångsrik ekonomisk politik. Tonvikt har lagts vid att utveckla landsbygden och betydande offentliga medel har avsatts för sociala insatser. Ekonomin har under senare år försämrats och den utstakade reformpolitiken har inte fuUföljts. En bristande investeringsvUja har undergrävt den framtida ekonomiska tiUväxten. Regeringen har under år 1992 vidtagit åtgärder för att åter komma igång
med reformprogrammet och för att vända ett växande budgetunderskott.
Givarsamfundet har intagit en avvaktande håUrung och hållit inne med nya utfästelser vilket försatt Kenyas regering i en svår situation. Sinande biståndsinkomster har tUlsammans med faUande priser på viktiga exportvaror lett tUl en försämrad betalningsbalans. Under dessa omständigheter har Kenyas regering försökt komma ur den svacka som den delvis själv försatt sig i genom en svag ekonomisk reformpo-UtU<.
Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Ett växande antal ministerier och ett ökande antal offentUganställda har skapat samordningsproblem och lett tiU att statens budget mer och mer tagits i anspråk för finansiering av löner. För förvaltningens operativa verksamhet har man i stor utsträckning tvingats förUta sig på biståndsgivares projektinsatser. BristfälUga mekanismer för insyn och offentUgt ansvarstagande har lett tiU anklagelser om att offentliga investeringar kopplats tUl poUtiska lojaUteter.
Mänskliga rättiglieter, demokrati
I slutet av 1991 avskaffades enpartisystemet. PoUtiska partier och tidigare års undertryckande av oppositionen upphörde. Politiska fångar frigavs. Det förekom emellertid fortsatta trakasserier mot oppositioneUa. En parlementarisk utredning fann att våldsutbrott i delar av landet varit officieUt understödda. Våldsamheterna tvang tusentals människor på flykt. Inför de aUmänna valen, som utlysts tiU 29 december 1992, kommer anklagelser om att regeringen lade hinder i vägen för sina politiska motståndares kampanjarbete. Valens genomförande ses som ett viktigt test på den inledda demokratiprocessen.
93 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
Världsbanken har lämnat lån på förmånUga vUlkor för genomförande av ekonomiska reformer. Viktiga bUaterala givare är Nederländema, Storbritannien, Tyskland och USA. Vid ett konsultativt gruppmöte under Världsbankens ordförandeskap i november 1991 uttryckte givama stark misstro mot den förda ekonomiska politiken och inslagen av korruption. Vidare uttrycktes kritik mot bristfälUg respekt för mänskUga rättigheter.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet tiU Kenya kanaUseras i huvudsak genom SIDA. Av övriga biståndsmyndigheter bedriver SAREC regionalt forskrungssannarbete i vilket kenyanska institutioner deltar. Totalt uppgick biståndet under budgetåret 1991 /92 tiU 143,1 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
SIDA bedriver ett utvecklingssamarbete inom ramen för ett ettårigt avtal för budgetåret 1992/93 tUl ett belopp om 115 mUjoner kronor. Det framtida samarbetets omfattning och umktning har gjorts avhängiga av landets framsteg mot demokrati.
Vidare har framhålUts i dialogen med Kenyas regering att tydUga mslag av mål och angivande av förväntade resultat kommer att göra sig gäUande i biståndet.
Förutsatt att det senaste årets överlag positiva förändringar består har man från svensk sida aviserat beredskap att pröva en övergång från projektbistånd tUl sektorsstöd. Sådant stöd utgör en mer integrerad del av förvaltningen men förutsätter å andra sidan reformer inom berörd förvaltnmg.
Det svenska biståndet har en tydUg landsbygdsprofU med program inom mU-
jö- och markvård, hälsovård och vattenförsörjning. Därutöver lämnas stöd till olUca demokratibefrämjande insatser. Medelsfördelningen framgår av tabellen.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
135,0
115,0
Ingående reservation
26,4
38,1
Summa
161,4
153,1
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Vatten
22,8
22,0
IVIarkvård
30,0
28,5
Hälsa
40,5
40,2
Landsbygdsvägar
16,9
21,0
PK-fond
9,6
10,8
Rural Development Fund
3,5
6,0
Katastrofbistånd
-
20,0
Summa
123,3
148,5
utanför landram
20,6
20,0
Miljö och markvård
Miljö och markvårdsprogrammet är uppdelat i flera kompletterande insatser tiU ett belopp om totalt 20 mUjoner kronor för budgetåret 1992/93. Stöd lämnas tUI ett nationeUt markvårdsprogram, till forskrung om markvård och till en paraplyorganisation för närmare 200 lokala mUjögrupper. Programmet har fått ett nationellt genomslag och även vunnit intemationell uppmärksamhet.
Hälsovård
Bistånd lämnas tiU primärhälsovården tiU ett belopp om 45 mUjoner kronor för budgetåret 1992/93 och består av sju delprogram. Bland dessa kan nämnas underhåll av hälsobyggnader, färdigställande av vattentankar och latriner och iiUcöp av p-pU-ler.
94 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Vattenförsörjning m.m.
Andra områden för bistånd har gäUt landsbygdens vattenförsörjning och rehabUitering av landsvägar. Under år 1992 avtalades om demokratibefrämjande insatser med olika organisationer med fokus på seminarier och utbUdning kring vaUörfa-rande samt kring kvinnors roU i demokratiprocessen.
Bistånd genom enskilda organisationer
Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Kenya med utvecklingsinsatser av vilka kan nämnas Swedish Cooperative Centre och pingstmissionens u-lands-
hjälp. Genom SIDA lämnades cirka 20 mUjoner kronor tiU dessa och andra organisationer verksamhet i Kenya.
Bistånd genom SAREC
SAREC:s regionala forskningsprogram har inom bl.a. samhäUsvetenskap och energi inbegripit institutioner i Kenya. BITS lämnade under 80-talet u-krediter tUl energisektorn tUl ett samlat utfäst värde om 428 miljoner kronor. Några u-krediter har inte lämnats under senare år.
Det sammanlagda utbetalade biståndet tiU Kenya uppgick under budgetåret 1991 /92 tiU 143 mUjoner kronor.
95 Tanzania
"Btv*
I maj 1992 beslutade Tanzanias parlament att landet skall bli flerpartistat. Det är oklart när de första fria parlamentsvalen skall hållas. Den svaga infrastrukturen medför att ekonomiska reformer går långsamt. Huvudmålet för det svenska biståndet fiar de senaste åren varit att stödja strukturanpassning som bidrar till ekonomisk återfiämtning ochi tillväxt.
Karta: Stig Söderlind, ©SIDA
industri tjänste-\ sektorn
24,5 milj 3,1%
(1990)
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
Andel av arbetskraften
jordbruk
85,6%
4,5% 9,9%
Andel läskunniga uppgift saknas Förväntad livslängd
män 52,1 kvinnor 55,7
17% (1990) 110USD(1990) 48,2%
6,9% (1989)
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
42,1
Sverige
5,5
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda organisationer _
katastrofbistånd
_
reoionalt samarbete
demokrati insatser
0,5
betalninosbalansstöd
särskilda proaram
miljö
1.0 BITS
4.4 SWEDECORP
3.5 SAREC
16,3
1 Su
mma
96
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Tanzania var fram tUl 1992 en enpartistat. En politisk reformprocess inleddes under 1991. En särskild presidentkommission tUlsattes för att utreda frågan om flerpartisystem. Vid en extra partikongress i februari 1992 beslöt Chama cha Mapinduzi (CCM) att följa presidentkommissionens rekommendationer att avsäga sig sin stäUning som hittills enda tUlåtna parti. 1 maj 1992 beslutade parlamentet i total eiughet att göra de nödvändiga ändringama i konstitutionen. Ett antal partier har redan registrerat sig. Det är ännu oklart när de första fria parlamentsvalen kommer att håUas.
Jordbruk och boskapsskötsel sysselsätter ca 85 % av Tanzanias befolkning och är den dominerande sektorn i Tanzanias ekonomi. IndustriutveckUngen har varit svag och många företag arbetar idag långt under sin kapacitet. Den ekonomiska krisen i landet har medfört försämringar i bl.a. tiUgång på hälsovård och utbUdning. Tanzania har dessutom en mycket stor utlandsskuld i förhåUande tiU landets BNI och export. Skuldtjänsten uppgår till ca 26 % av exporten.
Tanzania genomför sedan 1986 ett strukturanpassningsprogram med stöd av IMF och Världsbanken. Reformer har genomförts omfattande bl.a. liberalisering av inrikes- och utrikeshandeln inklusive avskaffande aV priskontroUer på de flesta varor, kraftiga devalveringar av valutan, avskaffande av subventioner och höjda räntor. Under 1992 har vissa framsteg gjorts vad gäUer UberaUsering av växelkurs och valutahandel. Reformer av den finansieUa sektom har iiUetts, genom att utländska banker nu tUlåts att etablera sig i landet.
Den ekonomiska tUlväxten har ökat sedan anpassrungsprogrammet irUeddes. Under 1986 -1990 ökade BNP med i ge-
nomsnitt 4,6 % per år jämfört med 0,8 % per år under 1981 -1985. Reformbehoven är dock fortsatt stora och den svaga infrastrukturen på aUa områden och statsför-valtiUngens svaga kapacitet medför att reformema går långsamt. För att resurser skall frigöras för den nödvändiga upprustningen och utbyggnaden av såväl fysisk som social infrastruktur, krävs effektivisering av statsförvaltningen och omstrukturering inklusive privatisering av de statliga företagen.
Det finns en stor och expanderande informeU sektor i Tanzania omfattande bl.a. småindustri, handel, transporter, byggverksamhet och valutaväxling. Genom de avregleringar som skett har huvuddelen av verksamheten bUvit tUlåten. Den informella sektom uppges uppgå tUl ca 30 % av BNP.
Mänskliga rättigheter och demokrati
GenereUt är läget beträffande respekt för mänskUga rättigheter relativt gott. Rapporter om missförhåUanden förekommer dock, i första hand från poUshäkten. PoUtiskt frihetsberövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrandefriheten, som vaiit relativt omfattande, har stärkts i och med att beslut fattats att införa flerpartisystem och att massmediema har fått ökat spelrum.
Militärutgifter, externa konflikter
TanzarUas miUtärutgifter uppgår tiU ca 7 % av BNP. De relativt höga miUtärutgiftema har hittiUs motiverats av oroUghetema i regionen.
97 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
Tanzania är mycket biståndsberoende. Mer än en tredjedel av bruttonationalprodukten härrör från bistånd. Bilden blir något annorlunda om man ser ItiU bistånd per capita, som uppgår tUl 47 USD. Sverige svarar för ca 12 % av det totala biståndet tiU Tanzania och är det största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Nederländerna, Canada, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG.
Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dominerar, men även SAREC, SWEDECORP och BITS samarbetar med Tanzania. Tanzania har utöver det mer långsiktiga biståndet inom landramen bl.a. mottagit särskUt valutastöd för import och skuldlättnader. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 769,3 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåren 1992/93-1993/94, omfattande högst 1 060 mUjoner kronor. Landramen var för budgetåret 1991 /92 585 mUjoner kronor. För 1992/93 har landramen sänkts tiU 530 mUjoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalade SIDA 748 mUjoner kronor av medel inom och utanför landramen. Fördelningen framgår av tabeUen till höger.
Huvudmålet för det svenska biståndet har under de senaste åren varit att stödja strukturanpassningsåtgärder som bidrar tUl ekonomisk återhämtning och tillväxt. Huvudområden för samarbetet är importstöd, industri, undervisning, vattenförsörjning på landsbygden (HESAWA), skogs-och niarkvård, förvaltiUngsutveckling, telekommunikationer och energi.
Hälsovård
Det svenska stödet tiU hälsosektom ges tUl UNICEF:s ChUd Survival Development Programme, stöd tiU ett program för AIDS-bekämpning samt stöd tUl ett nutri-tionsinstitut.
Importstöd
En betydande del av biståndssamarbetet utgörs av importstöd för att säkerställa den unport som är nödvändig för ekonomisk återhämtning. Merparten av importstödet fördelas genom det icke-administrativa valutafördelningssystemet Open General Licensing System (OGL). Från och med budgetåret 1992/93 kommer allt importstöd att kanaliseras genom OGL. I oktober 1991 deltog SIDA tiUsammans med övriga givare i en översyn av valutastödet tUl Tanzania. Slutsatsen var att importstödet genom OGL har mycket stor betydelse för den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Vissa administrativa förbättringar, bl.a. avseende intern kontroll och bokföring i
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
585,0
530,0
Ingående reservation
82,5
90,6
Summa
667,5
620,6
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Importstöd
237,7
185,0
Industrisektorn
85,0
1,0
Undervisning
65,1
45,0
Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)
27,8
38,0
SIård
37,8
45,0
Förvaltningsutveckling
27,7
30,0
Hälsosektom
15,0
19,8
Telekommunikationer
9,7
Energi
68,0
50,0
Övrigt
9,3
8,0
Summa
583,1
' Utgående reservation
90,6
»".nl -■■
98 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
det tanzaniska banksystemet av medelsanvändningen och motvärdesbetalningar, skaU nu genomföras.
Förvaltningsbistånd
Biståndet tiU utveckling av förvaltningen är också ett viktigt led i strukturanpassningsprocessen och avser främst åtgärder för att bistå finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, budgetadministration, beskattnUig, statistik och revision.
Industri och infrastruktur
Industrisektorstödet har främst inriktats på småindustri, exportfrämjande, Uidustriella institutioner och tUl rehabiUtering av en cementfabrik och en förpackningsindustri. RehabUiteringen av cementfabriken och förpackningsindustrin avslutades planenUgt den 31 december 1991 som delar av SIDA:s stöd. Sverige har varit deUinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi. Avtalet sades upp i juU 1992.
Från och med budgetårsskiftet 1992/93 har SWEDECORP övertagit delar av industriprogrammet.
Inom stödet tUI energisektom har Sverige hjälpt tiU att bygga de två största kraftverken i Tanzania, Mtera och Kidatu. Då det befunnits ytterst angeläget att utöka och säkerställa tiUgången tUl elektricitet i Tanzania påbörjades byggandet av ett nytt kraftverk i november 1991 vid floden Pangani. Sverige bistår med 25 % av totalkostnaden för detta samnordiska projekt.
Undervisning
Den ekonomiska krisen har lett tiU försämring av utbildningskvaUteten. Biståndet tiU undervisningssektorn syftar till att motverka försämringarna bl.a. genom produktion av läroböcker, renovering av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet inriktas på primär- och vuxenutbildning samt yrkesutbUdning.
HESAWA
Svenskt stöd tUl vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats tiU ett integrerat program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivningshygien (HESAWA, Health, Sanitation and Water). Stödet är koncentrerat tiU tre regioner vid Victoriasjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjama, som tiU största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade på lokalsamhällets resurser och kunskaper. TiUgången till vatten ökade under budgetåret. Sedan programmet inleddes år 1985 har 650 000 människor fått förbättrad vattenförsörjning och omgivningshygien.
Skogssektorstödet inriktas på byskogsbruk och mark- och mUjövård och ges i form av utbildning, utrustning och institutioneUt stöd.
Bistånd utanför landramen
Under budgetåret 1991 /92 har Sverige givit Tanzania ett särskUt betalningsbalansstöd om 110 mUjoner kronor från anslagsposten Stöd tUl ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom ramen för Världsbankens särskUda program för Afrika (SPA). 60 miljoner kronor har använts för innport genom OGL-systemet och 50 mUjoner kronor tUl att underlätta Tanzanias betalningar på gamla Världsbankslån.
För att stödja demokratiseringsprocessen i Tanzania har Sverige gjort förberedelser för att delta i en större insats i samarbete med Världsbanken, som omfattar revision och uppdatering av Tanzanias lagar. Mindre insatser har gäUt stöd till enskUda organisationer.
Regionalt samarbete
Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende upprustning av Dar es Salaams hamn och upprustning av Taza-rajämvägen.
99 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda organisationer
Tanzania får även ett omfattande bistånd utarUör landramen. Ett trettiotal enskilda orgaiusationer är engagerade i projekt inom bla. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckUng. Ca 3,2 mUjoner kronor utbetalades av SIDA i projektbidrag.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har från 1 juU 1992 övertagU ansvaret för småindustristödet tUl Tanzarua. Stödet omfattar kompetensutveckling bland företagare och stöd tiU ett kreditsystem för småföretagare. Swedfund Intemational AB:s verksamhet i Tanzarua omfattar ett antal samriskprojekt. Under budgetåret 1991/92 har två nya projekt
tagits i drift; investering i sågverk och i cementindustri. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 3,53 mUjoner kronor i bistånd av SWEDECORP.
Bistånd genom SAREC
SAREC har ett omfattande bUateraU forskningssamarbete med Tanzania. Genom SAREC lämnas stöd tiU tanzanska forskningsinstitutioner, huvudsakUgen för forskning inom medicin, jord- och skogsbmk. Totalt utbetalades 16,3 mUjoner kronor tiU forskningssamarbete i Tanzania.
Bistånd genom BITS
Under budgetåret deltog 55 tanzanier i mtemationeUa kurser anordnade av BITS.
Vägbygge I Aru Meru-distriktet, som Ingår i ett skogsprojekt i Arusha. Mark- och skogsvård är ett par av de områden som svenskt bistånd satsar på i Tanzania.
FOTO: CHARLOTTE THEGE/BAZAAR
100 Låstillverkning ingår i SiDAis satsning på stöd till småindustriprojekt i Tanzania.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Uganda
industri tjänster och service
Befolkning
Befolknings' tillväxt/år
Andel av arbetskraften I
jordbruk
85,9%
4,4% 9,7%
Andel läskunniga män 62%
kvinnor 35%
Förväntad livslängd 52 år
Dödlighet,
barn under 5 år 16,4% (1990)
BNI/invånare 220 USD (1990)
Bistånd, andel av BNI 13,2%
Militärutgifter, andel
av BNP ingen uppgift
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD |
totalt
29,8
Sverige
0,8
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda organisationer
_
katastrofbistånd
betalninosbalansstöd
reaionala insatser
-
demokrati/MR
särskilda proaram
miljö
0.9
BiTS
3.9
SWEDECORP
0,04
SAREC
_
Summa
140,74
102 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Uganda styrs sedan år 1986 av den nationeUa motståndsrörelsen under ledning av president Yoweri Museveni. Rörelsen rymmer inom sig företrädare för oUka parti-riktningar. Däremot är partipoUtisk verksamhet inte tUlåten. En kommission för utarbetande av en ny konstitution förväntas presentera ett förslag före 1992 års utgång. Därefter skall förslaget behandlas av en konstituerande församling. En viktig fråga blir den om införande av flerpartisystem.
Uganda har alltsedan år 1987 fört en ekonomisk reformpoUtik med syfte att återhämta landet från det ekonomiska och sociala förfaU som följde i spåren av tidigare års inbördeskrig. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder mot en marknadsorienterad ekonomi. TiUväxten i ekonomin under senare år har varit kring 4 - 5 % per år.
De offentUga utgiftema utgör en jämfört med andra länder Uten andel av landets samlade Uikomster. Förvaltningen är svag med bristfäUig kapacitet att genomföra bland annat beslutade sociala program.
Ett överskuggande problem för Uganda är den mycket svaga betalningsbalansen. Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutainkomster. En betungande skuldtjänst föreUgger bland annat tiU följd av de lån som Bretton Wood-institutionerna lämnade tUI Uganda i början av 80-talet. Skuldtjänsten under år 1992 översteg de samlade exportinkomsterna. Under senare år har en viss diversifiering skett av landets exportvaror, vilket underlättats av att ett marknadsanpassat valutasystem införts.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Läget avseende mänskUga rättigheter har under flera år föranlett kritik från intemationeUa medborgarrättsgrupper. Det har gällt rapporter om övergrepp förövade av armén mot civila i samband med att upprorsmakare bekämpats i de nordöstra delama av landet. Mjoidighetema har, trots en särskUd ombudsmannafunktion, varit långsanuma med att utreda och offentUggöra sina rön om sådana arUdagelser. Under år 1992 har uppgifter om övergrepp mUiskat i antal, vilket kan bero på att konflikten med oUka rebeUgrupper avtagit. Kritik har även riktats mot att personer hålUts fängslade av tUl S5mes poUtiska skäl. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer som fängslats utan rättsUg prövning.
Militärutgifter, externa konflikter
Uganda har av historiska skäl haft höga miUtärutgifter, vUka huvudsakligen använts tiU att försörja soldater inom nationeUa motståndsarmén. JVIiUtärutgiftena för budgetåret 1992/93 beräknas ta i anspråk cirka en fjärdedel av statsbudgeten. En nedskärning har emeUertid påbörjats och innefattar bland annat demobUisering av soldater. En orolig gräns mot Rwanda och vad man uppfattar som ett latent hot från Sudan har visat sig utgöra hinder mot att nå lägre miUtärutgifter.
Ett svenskt bidrag om 10 nuljoner kronor har lämnats tiU finansering av att VärldsbarUcsprojekt som syftar tiU att bereda arbetstiUfäUen för demobUiserade soldater ur armén.
103 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
VärldsbarUcen är en betydelsefull långivare tUl och understödjare av Ugandas strukturanpassningsprogram. Intemationella valutafonden lämnade under 1992 ett fjärde strukturanpassningslån på förmånUga villkor tUl Uganda. Som ovan nämnt behövs dessa medel bla. för att finansiera skuldtjänst på tidigare upptagna lån från valutafonden. USA är den främsta bilaterala givaren. Andra viktiga givare är Tyskland, Nederländema, Storbritannien och Danmark.
Sveriges bistånd
Sveriges utvecklingssamarbete med Uganda bedrivs i huvudsak genom SIDA. Den avtalade landramen uppgår för budgetåret 1992/93 tUl 110 mUjoner kronor. Därutöver har 50 miljoner kronor lämnats under år 1992 i betalningsbalansstöd. BITS har lämnat principutfästelse om u-kj"edit om cirka 50 - 60 mUjoner kronor för fmansering av ett vattenkraftsprojekt. Forskare från Uganda deltar i av SAREC finansierade regionala forskningsprojekt l
Bistånd genom SIDA
Biståndet genom SIDA regleras av ett tvåårigt avtal som löper ut 1993-06-30. Samarbetet är inriktat pä att befrämja utvecklingen och återuppbyggnaden av de sociala sektorerna och på att öka tUlväxten inom det ekonomiska reformprogrammet.
Bistånd lämnas i huvudsak genom samfinansierade insatser med Världsbanken, Unicef och Swedish Cooperative Centre. Det finns inget svenskt biståndskontor i Kampala.
Häisovård och vatten
Ett samarbete bedrivs med UNICEF kring ett vatten- och hälsoprogram om 62 mUjoner kronor för en tvåårs period. Inom hälsosektom lämnas vidare stöd tiU ett antal insatser bl.a. tiU immunisering samt förebyggande av AIDS. Det sammanlagda beloppet uppgår tiU 45 miljoner kronor.
Kooperation
Stöd tiU den kooperativa verksamheten i Uganda har lämnats genom Swedish Cooperative Cenfre tiU ett belopp om 30 mUjoner kronor för budgetåret 1991 /92. Verksamheten innefattar baiUcväsende, bUverkstad och jordbruk.
Inom landramen har ett belopp om högst 30 mUjoner kronor avsatts för bidrag tiU utbyggnad av kraftverket Owen Falls i Jinja.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
110,0
110,0
Ingående reservatlon
39,1
Summa
110,0
149,1
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Hälsovård (Världsbanken, UNICEF, WHO, UNFPA)
10,4
25,0
Vatten (UNICEF)
34,0
28,0
Kooperationen (SCC)
15,5
14,5
PAPSCA (Världsbanken)
15,0
10,0
Owen Falls Vattenkraftverk (BITS)2
0 Katastrofsamordnare (UNDP)
2,0
Konsultfond
1,0
4,0
Summa
75,9
83,5
Omförhandlat till att samfinansiera ett Värids-banksprogram för demobilisering av soldater.
BITS har principutfäst 60 miljoner kronor i u-kredit varav 30 miljoner kronor är gåvoelement. Därutöver har SIDA utfäst 30 miljoner kronor i gåva. Utbetalningarna beräknas att ske tidigast 1993/94 på grund av anbudsförfarandet.
104 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
.' \ Wf'
SUm'
JEk
3ii
Bistånd genom BITS
BITS har gjort en principutfästelse om en u-kredit om högst 60 miljoner kronor. IntemationeU upphandUng är ärmu (oktober 1992) mte klar.
Hera insatser har även lämnats tUl stöd för att stärka landets rättsväsende irUdusi-ve ge bidrag tiU ombudsmannafunktionen Inspector General of Govemment samt ge bidrag tiU en fristående nationeU medborgarrättsgrupp.
UNICEF arbetar med bl.a. vaccinering och förebyggande åtgärder mot AIDS.
FOTOfCHARLOTTE THEGE/BAZAAR
105 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
AMkasHom
Afrikas Hom drabbades hårt av torkan som bredde ut sig över stora delar av Afrika under våren 1992. Inbördeskrigen fortsatte med oförminskad st5Tka i både Sudan och Somalia med ofattbara mänskUga Udanden som följd. I Etiopien höUs regionala val i juru 1992. Landet övergångsregering, som sitter fram tiU att nationeUa val har håUits under 1993 eUer 1994, har uUett ett ekonomiskt reformprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Även Erifrea har inlett en återuppbyggnadsprocess. Totalt utbetalades tiU ländema på Afrikas Hom 292 mUjoner kronor under budgetåret 1991/92. Merparten i form av katasfrof-och återuppbyggnadsbistånd genom SIDA.
ssmetsmmsimämmmmi''
Biståndet till Afrikas Horn, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP TOTALT
49,0
Etiopien
146,3
Övriga länder
Eritrea
36*
Somalia
9,8
Sudan
8,6
18,6
213,9
36,0 12,7
2,9
Sudan 8,6
0,4
-
0,59
9,6
Summa 200,7
49,4
21,5
0,59
292,2
* katastrofstöd och återuppbyggnad
107 Etiopien
.1 v....... Tigray
V ■ Kefa y- ./
'.' '".-I,' M nch ,
' Gemu 'l,.. Gnfn 'i
Sldamo
Befolkning 52 milj
Befolknings tillväxt/år 2,9%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 18,0
Sverige 0,2
Andel av arbetskraften I
jordbruk
industr' tjänster och \ service
79,8%
7,9% 12,3%
Andel läskunniga ingen uppgift Förväntad livslängd
totalt 45,5 år kvinnor 47,1 år
22% (1990) 120 USD (1990) 14,6%
21% (1992)
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
146,0
inom landramen
utanför landramen
Världbanksaruppen*
katastrofer
enskilda organisationer
särskilda proaram
övriat
0,54
BITS
49.0 SAREC
18,6
213,1
Summa
108 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Det långa inbördeskriget slog hårt mot Etiopien som redan tidigare tillhörde världens fattigaste länder. Landets BNP per mvånare Ugger på endast 120 US dollar per år. Nedrustningen av den sociala sektom under Mengistus tid har drabbat hälso- och undervisningssektom. Man beräknar att mindre än en tredjedel av befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård. På varje läkare går det 39 000 personer. Knappt 35 % av bamen får undervisning på lågstadienivå och endast hälften av dem fortsätter tiU meUanstadiet. Omkring 6 miljoner bam har ingen som helst tiUgång tiU undervisning.
Landets infrastruktur är dåUgt utbyggd; Etiopien har det glesaste vägnätet i hela Afrika. Inbördeskriget har lett tUl att tiUväxten har sjunkit kraftigt. BNP sjönk med 5-6 % under 1991 samtidigt som befolkningen växte med knappt 3 %. Idag står jordbmket för 40 % av BNP och 85 % av exporten samt arbetstUlfäUena. En försämrad handelsbalans och den stora utlandsskulden har lett tUl att skuldtjänstkvoten stigit kraftigt de senaste åren. Bristen på utländsk valuta är akut. Kaffe är den viktigaste exportvaran.
Etiopien är idag beroende av utländsk hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torkan har förvärrat läget. Man beräknar att 6 - 8 miljoner människor riskerar att drabbas av brist på mat det närmaste året.
Övergångsregeringen arbetade fram ett ekonomiskt reformprogram, ERRP, under hösten 1991 i samarbete med Världsbanken och IntemationeUa Valutafonden, och väntas skriva under ett avtal om ett strukturanpassningsprogram med samma organisationer i slutet av 1992. De offentUga utgiftema ska skäras ned, utrikeshandeln UberaUseras, växelkursen devalveras, skattesystemet reformeras, och statUga monopol awecklas. Programmet kommer att
öka möjUghetema för Etiopien att få skuldlättnader och stöd för unport av insatsvaror tiU jordbruk och industri.
Instabil politisk situation
Den poUtiska situationen är fortsatt instabU året efter att president HaUe Mariam Mengistu och hans miUtärregim störtades av gerUlakoalitionen EPRDF. Efter en na-tionalkonferens tiUsattes en övergångsregering som ska styra landet fram tiU att allmänna val har hålUts. I samband med korvferensen antogs en nationeU stadga som utgör grunden för övergångsregeringens maktutövning. Regeringen leds av Meles Zenawi.
EnUgt stadgan ska det håUas allmänna val i hela landet under 1993. Sedan i april
1991 är det tUlåtet att bUda poUtiska partier och anordna möten och demonstrationer. I stadgan gav man sitt stöd tiU FN:s allmänna förklaring om de mänskUga rättigheterna, ett demokratiskt poUtiskt system, en oberoende domarkår och de etiopiska folkgruppemas självbestämmanderätt. I juni
1992 höUs regionala val. OLE, Oromo Liberation Front, uppmanade tiU bojkott av de regionala valen och drog sig ur övergångsregeringen kort efter valen. En kontaktgrupp bestående av utländska ambassadörer försöker få partema tiU förhandlingsbordet. Den nya regionindelningen, som bygger på etrusk tUlhörighet, skapar viss osäkerhet om det framtida förhåUandet meUan de regionala organen och centralmakten. I de flesta regioner pågår arbetet med att bUda beslutande organ. Frågan om äganderätten tiU mark ska lösas genom en folkomröstning efter valet 1993.
109 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Militärutgifter, externa konflikter
De militära utgiftema stod under inbördeskrigets slutskede för över hälften av statsbudgeten men har idag sjurikit tiU ca 20 %.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Det politiska systemet utvecklas i demokratisk riktning. Respekten för de mänskUga rättighetema har förbättrats. Etiopien har skrivit under FN:s barnkonvention. Dock finns det många gatubarn. IntemationeUa Röda Korskommittén tiUåts besöka fångar. Amnesty och Africa Watch har också besökt landet. Det nattliga utegångs-förbudet har avskaffats. Vid påskhelgen 1992 direktsändes ortodoxa kyrkoceremonier för första gången på 17 år. Inhemska organisationer för mänskUga rättigheter får verka fritt. I samband med de regionala valen förekom dock enstaka övergrepp. F.d. medlemmar av Mengistus Workers' Party of Ethiopia hade inte rätt att rösta i de regionala och lokala valen. De är fortfarande förbjudna att delta i det politiska livet. Omkring 2 000 representanter för Mengistus förvaltning och regeringsparti sitter fortfarande fängslade utan rättegång. Dödsstraff kan enUgt 1957 års strafflag utdömas för mord. Ingen har dock dömts tiU döden sedan maktskiftet. Som ett tecken på kviimans svaga ställning kan nämnas att det traditioneUa bruket av kvinnlig omskärelse fortfarande förekommer i stor utsträckrung.
Biståndsgivare
Sverige tiUhör den UUa grupp av länder som ger bistånd tUl Etiopien. Sverige är tiUsammans med Italien den största bUate-
rala givaren. Världsbaivken är den största multUaterala givaren medan EG är störst totalt, inklusive katastrofbistånd. Under året har flera nya biståndsgivare visat intresse för landet.
Sveriges bistånd
SIDA dominerar det svenska biståndet, men även BITS och SAREC samarbetar med Etiopien. Totalt betalades 213,6 miljoner kronor ut tUl Etiopien under 1991 /92. Trots svårighetema har flera program lett tiU positiva resultat, bl.a. kartprogrammet och stödet tiU skolbokstryckeriet. I väntan på att det långa inbördeskriget skuUe ta slut, antog biståndet alltmer en övervintringsform med betoning på kunskapsuppbyggnad. Etiopien kan knappast inrikta sig på strategier för långsiktig utveckling förrän efter de nationeUa valen. Därför kan inte biståndet gå fortare fram än vad läget i landet tiUåter.
Bistånd genom SIDA
Biståndet via SIDA regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal som inleddes budgetåret 1992/93. Under denna tid fasas en del gamla program ut och samarbetet koncentreras tUl de områden som har bäring på ett långsiktigt utvecklingssamarbete: återuppbyggnad, naturresurshåUning, undervisrung, och hälsovård. Landramen höjdes med 50 mUjoner kronor tiU 150 miljoner kronor för 1992/93.
Landramen för 1991/92 låg på 100 miljoner kronor. Dessutom faims ca 44 mUjoner kronor kvar i outnyttjade medel från året före. Sammanlagt betalades 146,3 mUjoner kronor ut 1991/92, varav 74,1 mUjoner inom landramen och 72,2 mUjoner utanför landramen. Det fanns kvar knappt 70 mUjoner kronor i outnyttjade medel vid budgetårets utgång. De stora reservationerna beror på att det har varit svårt att bedriva biståndsverksamhet i det osäkra poUtiska läge som rådde i samband med
110 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutet av kriget och året därefter. I landramen ingår program inom flera sektorer: undervisning, hälsovård, naturresurshållning och vattenförsörjning. En tredjedel av landramen har använts tUl katastrofstöd.
Undervisning
Det svenska stödet, som inleddes för 25 år sen, har hittiUs bidragit tiU att bl.a. 7 600 nya skolor har byggts. Det har också medverkat tiU produktionen av 45 mUjoner skolböcker och utbUdning av 75 000 instruktörer inom vuxenutbildningen. Samarbetet omfattar även vuxenundervisning, fortbildning av lärare, utveckling av skolmöbler samt stöd tiU undervisningsministeriets planeringsenhet.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
100,0
150,0
Ingående reservation
44,0
69,9
Summa
144,0
219,9
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Undervisning
37,4
40 Hälsovård
11,6
19 Vattenförsörjning
5,1
8
Naturresurshushällning
5,0
16
Personal- och konsultfond
8,0
6
Kartor
1,1
4
Demokrati, mänskliga rättigheter
Återuppbyggnad
0 0
3 50
Katastrofinsatser
5,9
Beredning långsiktigt samarbete
4
Summa
74,0
Utgående reservation
69,9
Utom landramen
Totalt SIDA
146,3
* Utbetalning av reserverade medel frän tidigare budgetår då SIDA hade handläggningsansvar för anslagsposten.
Hälsovård
Svenskt stöd tiU hälsovård i Etiopien irUeddes redan för snart 100 år sen med missionssjukvård. Idag går stödet till framför aUt UtbUdning av hälsovårdspersonal, mödravård och familjeplanering, omgivningshygien, planering och ledningsutveckling, och det nationeUa aidsprogrammet. Tre fjärdedelar av landsbygdens hälsocentraler har hittills fått utrustning för enkel mödra- och barnahälsovård. Ca 20 nya vårdlärare har utbUdats, och 160 befintUga vårdlärare har fått pedagogisk utbildning.
Vattenförsörjning
En stor del av den svenska insatsen har bestått av inköp av utmstning och fordon. Även utbUdning av ingenjörer och tekniker har utgjort en väsentlig del. En femtedel av befolkningen i de östra regionema har fått tjänUgt dricksvatten, jämfört med endast tolv procent i övriga landet. Det är ett resultat av att man har byggt 642 dricksvattenbrunnar och 155 ledningssystem samt täckt 34 källor.
Naturresurshushållning
Sverige har i närmare 30 år stött landsbygdsutveckUng och naturresurshållning i Etiopien. HittiUs har ca 750 skogstekniker UtbUdats i jordbruk, skogs- och mUjövård. Stödet har även gått till skogsforskning, statUga skogsbruk och centralt förvaltningsstöd. Avskogning, jorderosion och förslitning av marken har gjort landet sårbart för torka och svält. I början av 50-talet täcktes 16 % av landet av skog - idag endast 2,7 % av ytan.
Övrigt
Stödet via personal- och konsultfonden har bl.a. gått tUl förvaltningsutbUdning och statistiksamarbete för nationalräkenskaper. Det svenska stödet tiU det regionala programmet för företagareutbildning administeras numera av SWEDECORP.
SIDA har stött Etiopiens kartverk, EMA,
111 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med ca 4 miljoner kronor per år. Därigenom har topografiska kartor för ungefär en tredjedel av landet kuimat tas fram. EMA utgör sannolikt Afrikas idag bäst fungerande kartmyndighet.
Dessutom ingår stöd till mUjöfrågor om 467 000 kronor och 5 mUjoner kronor till särskUda program, där aidsbekämpiung utgör den största delen.
Bistånd genom enskilda organisationer
Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjälpen, Svenska Kyrkans Mission och EvangeUska Fosterlandsstiftelsen är några av de enskUda organisationer som arbetar i Etiopien. Bl.a. via dem kanaliserades sammanlagt 79,6 mUjoner kronor för olika humanitära insatser. Knappt häUten av pengama gick tUl demobUisering och återanpassning av soldater ur den foma regeringsarmén. YtterUgare 8 miljoner kronor gick via de enskilda organisationema tUl olika typer av utvecklingsprojekt i Etiopien.
Katastrofbistånd
Förutom det bilaterala stödet har Etiopien även fått del av medel inom ramen för FN:s samlade program för hela Afrikas hom, SEPHA. Eftersom det svenska bidraget uite är öronmärkt är det svårt att precisera hur stor del Etiopien har fått.
Bistånd genom BITS
HittiUs har BITS bevUjat u-krediter på 177 mUjoner kronor varav 94 nuljoner är gåvoelement. Den senaste är en delfinansiering av sockerbruket i Fincha genom en kombinationskredit på 68,6 mUjoner kronor, varav 38 miljoner i gåvobistånd.
Sammanlagt 12 etiopier deltog i kurser i bl.a. mänskliga rättigheter som finansierades av BITS tiU en sammanlagd kostnad om en knapp miljon under 1991 /92.
Bistånd genom SAREC
SAREC:s stöd svarar för mer än 80 procent av forskningsbudgeten vid etiopiska universitet. SAREC är den största givaren när det gäUer forskning. Myndighetens strategi är bla. att satsa på långvarigt samarbete meUan etiopiska och svenska institutioner. Förutom den kvantitativa förstärkrung som har skett genom forskarutbildning och investering i infrastruktur för forskningen, har man gjort stora kvalitativa framsteg vad gäller lokal kapacitet att utforma och leda projekt som är relevanta för landets utveckling. Dessa omfattar bl.a. flora, organisk kemi, geofysik samt väg och vatten. För 1991/92 betalade SAREC ut 18,6 miljoner kronor. Sedan 1979/80, då samarbetet inleddes och fram tUl 1990/91 har SAREC kanaliserat ca 103 mUjoner kronor tiU Etiopien.
112 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Somalia
Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92 ca 213 mUjoner kronor.
I Somalia råder anarki, kaos och laglöshet i inbördeskrigets följd. Landets norra del, SomaUland, har förklarat sig självständigt. Något utvecklingsbistånd går därför knappast att driva, utan insatserna har koncentterats tUl katastrofbistånd.
Bistånd genom BITS
Tillsammans med Världsbanken har BITS finansierat ett projekt för att förbätfra den sociala statistiken i landet. Uppföljningen av projektet har dock inte kunnat slutföras. HittiUs har 14,9 mUjoner kronor betalats ut.
Bistånd genom SAREC
SAREC har avbrutit sitt forskningssamarbete med SomaUa. Stödet om ca 2,9 miljoner kronor går istäUet tiU att ge somaUska forskarstuderande möjlighet att avsluta påbörjade studier i Sverige. SAREC stöder också två regionala program i arkeologi och marinbiologi där somaUska forskare kommer att medverka. HittiUs har ca 40 somaUska forskare etablerat samarbete med svenska koUeger, tio somalier har avlagt doktorsexamen och ytterligare elva är på god väg.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ytterst få enskilda organisationer har haft möjlighet att arbeta i SomaUa under året tiU följd av den prekära säkerhetssituationen. Sverige har lämnat bidrag till katasfrofhjälp via bl.a. Internationella Röda-korskonrmittén. Omkring 30 svenskar deltar i olika hjälpprogram i SomaUa, bl.a.
Några hyrda beväpnade vakter utanför sjukhuset i Baidoa.
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
har svenska Röda Korset har skickat vårdpersonal. Lutherhjälpen och EvangeUska Fosterlandsstiftelsen har sänt personer som arbetar för FN-organen. Den svenska FN-beredskapsstyrkans specialenhet för katastroflijälp, SWEDRELIEF, deltar i UNICERs hjälpprogram. SomaUa har också fått del av Sveriges bidrag tUl FN-organen, bl.a. UNICEF, och FN:s appell om stöd tUl Afrikas Horn. De svenska bidragen är inte öronmärkta för att möjliggöra för FN att agera snabbt och flexibelt.
Sammanlagt betalades ca 210 mUjoner kronor ut. YtterUgare bidrag kom Somalia tUl del via bl.a. UNHCR:s Afrikaprogram.
113 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sudan
Eritrea
TotaU utbetalt under budgetåret 1991/92: 9,1 mUjoner kronor.
På grund av inbördeskriget och det försämrade poUtiska kUmatet gentemot ickemuslimer blir det aUt svårare att bedriva bistånd i Sudan. I september 1992 dödades fre biståndsarbetare, som arbetade för FN:s Operation LUeUne Sudan och en norsk journaUst i södra Sudan.
Bistånd genom BITS
BITS inriktar sig på att i första hand befästa redan genomförda insatser. Myndigheten har inte inlett några nya åtaganden. BITS samarbete med Sudan har sedan starten år 1981 omfattat ett tjugotal insatser. De flesta har inriktats på att höja kompetensen inom energi- och hälsovårdssektorema. HittiUs har ca 24,6 miljoner kronor betalats ut. Knappt 90 personer har hittiUs deltagit i BITS kurser, de flesta inom områdena jordbmk, mUjö och företagsledning. Under budgetåret deltog endast en sudanes i BITS kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
Swedfund Intemational AB stöder ett mejeriprojekt i Khartoum sedan 1982. Under 1991 /92 utbetalades 59 000 kronor för utbUdning och administration.
Katastrofbistånd
Sudan fick sammaiUagt 7,5 mUjoner kronor i katasfrofbistånd via bla. Röda Korset och Erikshjälpen under 1991/92.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett fåtal svenska enskilda organisationer arbetar i Sudan. Svensk-sudanska föreningen, som arbetar med ett byprojekt i landet, fick ett SIDA-bidrag på ca 1,4 mUjoner kronor.
Erifrea styrs sedan juU 1991 av en provisorisk regering. Förberedelser har inletts för den folkomröstning om Erifreas framtid som planeras äga rum i april 1993. Eritrea håUer på att återhämta sig efter 30 års inbördeskrig. En halv miljon flyktingar skaU rekitegreras i samhäUet, merparten från Sudan. Repafrieringen har inte skett utan problem och UNHCR har efter dispyt med den provisoriska regeringen beslutat awakta med sin medverkan i detta arbete.
Det svenska biståndet genom SIDA har bestått av katasfrofbistånd, som kanaliserats genom enskilda organisationer eUer multilaterala organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 ca 36 mUjoner kronor till olika insatser som stöd tiU mark- och vattenvård, dammbyggen, barnmatsproduktion, Uvsmedelsbistånd och akut nödhjälp. Därutöver erhöll Erifrea ca 25 miljoner kronor genom det stöd som förmedlades tUl det regionala programmet Special Emergency Programme for the Hom of Afrikca (SEPHA).
BITS, SWEDECORP och SAREC har mget biståndssamarbete med Erifrea.
114 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Väst-, Central- och Nordafrika
Väst- och Centralafrika
Väst- och Centralafrika är ett mycket heterogent område, som inkluderar bl.a. Nigeria, Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen av kontinentens oljeproducenter, Sahelländerna och de fransktalande CFA-län-dema, vars valuta är konvertibel mot den franska francen.
Hera länder har under 1991 och 1992 genomgått eller inlett en politisk reformering i demokratisk riktning. Herpartival har hållits i bl.a. Benin, Kap Verde, Burkina Faso, Nigeria och Kongo, medan de är nära förestående i Guinea-Bissau, Niger, Ghana, Guinea, Burundi och på Komorerna. De frankstalande länderna har ofta valt en formel för förändring där det regeringsbärande partiet inbjudit opinionsbildande
0,09
74,8
0,02
65,42
_
2,3
0,2
0,2
-
2,6
-
0,3
0,6
6,4
-
2,6
0,2
23,1
-
5,1
-
6,0
0,1
0,1
-
3,1
-
0,6
-
1,2
0,2
12,1
-
0,3
-
0,2
-
0,1
1,2
5,4
-
8,8
-
5,7
-
9,7
Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS* SAREC SWEDECORP TOTALT
—
Guinea Bissau
72,9
0,2
Kap Verde
65,4
-
Övriga länder
Algeriet
-
2,3
Benin
-
-
Burkina Faso
2,4
0,2
Elfenbenskusten
-
0,3
Egypten
-
5,8
Gambia
2,6
-
Ghana
20,4
2,5
Guinea
5,0
0,1
Liberia
6,0
-
IVIarocko
-
_1
Mauretanien
3,1
-
Niger
0,6
-
Nigeria
-
1,2
Senegal
10,0
1,9
Sierra Leone
0,2
0,1
Tchad
0,2
-
Togo
-
0,1
Tunisien
-
4,2
Zaire
8,8
-
Söder om Sahara
5,7
-
Västsahara
9,7
_
Summa 210,6
18,9
1,7
2,5
236,1
*endast tekniskt bistånd och intemationella kurser
IVIarocko fick även tvä u-krediter om sammanlagt 188,9 miljoner kronor, varav 59,9 miljoner i gävoelement
115 BIUTERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
grupper tiU en nationaUconferens för att diskutera och besluta om ändringar i konstitutionen.
Befräffande respekten för mänskUga rättigheter kan inga generella iakttagelser göras. Det finns dock ett stort antal nationeUa, regionala och kontinentala organisationer för mänskUga rättigheter i regionen. Konflikten i Liberia har ännu inte fått någon lösning. Den västafrikanska organisationen ECOWAS har haft en viktig roU i försöken att lösa konflikten och har sänt en gemensam trupp, ECOMOG, tUl landet. Den poUtiska processen har dock stagnerat och mot slutet av 1992 blossade sfridema upp på nytt.
I Zaire råder alltjämt stor osäkerhet om den fortsatta utvecklingen. OroUghetema under hösten 1991 tvingade en stor del av de svenska missionärerna samt den svenska amb-issaden att söka tilUällig vistelseort i Kongo. President Mobutu har aUtjämt en stark position, men den undergrävs successivt och utvecklingen mot demokrati stärks.
De ekonomiska förhållandena skUjer sig avsevärt meUan ländema. I BNP per capita räknat befinner sig Guinea-Bissau (180 USD) nederst på utvecklingsstegen, medan Gabon intar en överlägsen position med 3 330 USD. De oljeproducerande statema upplevde, tiU följd av kriget i Persiska Viken, en exportökning under 1991, medan samma händelse fick mycket negativa effekter för icke-producenterna i regionen. Ländema har också drabbats hårt av att världsmarknadspriserna på viktiga exportvaror som t.ex. kakao, bomuU och mineraler sjunkit under 1991 och 1992.
I Västafrika finns ett antal organisationer för regionalt samarbete, varav ECOWAS (Economic Community of West African States) är den mest betydande. Man har inom organisationen diskuterat olika former av regional ekonomisk Uitegration, men inga bindande beslut har fattats. Ekonomisk integration diskuteras också inom de två CFA-sammanslutningama.
Under 1992 har omfattande diskussioner förts om att övergå från ett monetärt samarbete tUl ett aUmänekonomiskt. ParaUellt med detta fortgår debatten om vUka positiva eller negativa effekter ländemas starka koppling till Frankrike får för deras utveckling.
Hera länder i regionen är mycket sktUd-tyngda och ingår i Världsbankens SPA-samarbete. Special Programme of Assistance. Inom ramen för detta förefaUer det möjligt, och ibland även tUUådligt, att SIDA ser tiU även dessa länders förutsättningar att erhålla betalningsbalansstöd.
Bortsett från biståndet tiU de två programländerna Guinea-Bissau och Kap Verde, erhöU ländema i regionen ca 85 mUjoner kronor i svenskt bistånd.
De enskUda organisationemas arbete, både inom katastrofhjälp och utvecklingssamarbete, utgör ett mycket viktigt inslag i Sveriges insatser. De svarar för en stor del av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta missionsländer och är jämte Etiopien, Tanzania och Kenya än idag det land som hyser flest missionärer som arbetar med bistånd.
SIDA ansvarar för ett regionalt mUjöprogram i de västafrikanska Sahel-länder-na.
Den nyUgen etablerade FriviUigorgani-sationemas fond för mänskUga rättigheter stöder organisationer främst i Väst- och Cenfralafrika.
BITS insatser i regionen har hittiUs varit av blygsam storlek. Endast i Ghana och Senegal har man haft åtaganden utöver det intemationeUa kursprogrammet.
SWEDECORP:s enda större insats utgörs av ett joint-venture i Rwanda.
116 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Nordafrika
Ländema i Nordafrika ingår i den arabiska kultursfären där islam, både socialt och poUtiskt, spelar en viktig roU. På flera ställen har fundamentalismen fått ett starkare fäste under de senaste åren, men paraUeUt med detta stärks i många fall också de demokratiska värderingama och respekten för mänskUga rättigheter.
Fundamentalismen hanteras på varierande sätt i ländema. Under 1992 har utvecklingen i Algeriet tagit en oroande vändning, och den positiva utvecklingen mot demokrati har avbrutits. Den islamiska motståndsrörelsen FIS har förklarats olagUg. Händelserna har skapat oro i regionen och även andra länder har erfarit ökat poUtiskt våld med anknytning till radikala musUmska grupper.
Libyens politiska roll i regionen är komplex och försvårar bl.a. det inomregionala samarbetet. Anklagelser om inblandning i intemationeU terrorism riktas mot landet. Sedan i april 1992 är Libyen föremål för omfattande FN-sanktioner tiU följd av Lockerbie-affären.
Frågan om territoriet Västsaharas status har behandlats inom FN sedan 1989. Förberedelserna inför den utlysta folkomröstningen har under år 1991 och 1992 mer eUer mindre avstannat och man har ännu inte enats kring utformning av röstlängderna. Befrielserörelsen Polisarios roll har försvagats till följd av att stödet från Algeriet minskat.
Fem av ländema i regionen, Algeriet, Libyen, Marocko, Mauretanien och Tunisien, bUdar tiUsammans Maghrebunionen, en organisation för huvudsakUgen ekonomiskt samarbete. Man eftersfrävar goda kontakter med EG, främst de sydeuropeiska statema. Organisationen har hittiUs Udit av betydande Uitema samarbetssvårigheter, tUl följd av bl.a. Lockerbiefrågan och VästsaharakonfUkten.
Under 1991 drabbades de nordafrikanska ländemas ekonomiema hårt av kriget i Persiska viken, främst genom handelsbort-faU, minskad turism, i vissa faU avtagande biståndsflöden samt av att stora skaror emigrantarbetare återvände från statema runt Persiska Viken. Under 1992 har de flesta ekonomiema återhämtat sig.
Ländemas utvecklingsnivåer visar på stora skillnader, där Egyptens BNP per capita uppskattas till ca 600 USD och Algeriets tUl 2 060 USD. Egypten är också det enda land som har ett nära samarbete med Världsbanken och som är berättigat att låna på deras mjukare villkor.
Sverige lämnar bistånd tUl Algeriet, Egypten, Marocko, Tunisien och tiU flyktingar i Västsahara. Totalt gavs ca 90 miljoner kronor under budgetåret 1991 /92. Biståndet består huvudsakligen av samarbete genom BITS, SWEDECORP och svenska enskUda organisationer.
Under 1992 tog SIDA initiativ tiU genomförandet av en kartläggning av nationeUa, regionala och globala mänskliga rättighetsorganisationer i Nordafrika och Mellanöstern.
117 Guinea-Bissau
Karta: Stig Söderlind, ©SIDA
industri tjänster och \_ service
4% 14%
24,6% (1990) 180 USD (1990) 68,2%
ingen uppgift
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 1,0 milj (1990)
1.9% (1960-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk
82%
män 50%
kvinnor 24%
42,5 år
kvinnor 44.1 är
Andel läskunniga Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person
1990, USD
totalt
122,3
Sverige
13,2
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen
61,9
utanför landramen
enskilda oraanisationer
0,8
betalninosbalansstöd
8,7 1
demokrati/MR
0,01
särskilda proaram
1,5
BITS
0,16
SWEDECORP
0.009 1
SAREC
1,7
Summa
118 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
På väg mot demokrati
Sedan självständigheten 1974 har Guinea Bissau varit en enpartistat, styrd av PAIGC (Partido Africano de Independencia da Guiné Bissau). I slutet av 1990 hölls en folkomröstning om övergång tiU flerpartisystem under perioden 1991 -1993, och 1991 ändrades författningen som stadgar enpartisystem. Man införde fri partietable-ring och ett tiotal partier har hittiUs registrerats. Under hösten samma år beslutade nationalförsamlingen införa ökad press-, ytfrande- och föreningsfrihet. Det politiska debattklimatet har därmed avsevärt förbättrats. Förberedelsearbetet inför de planerade flerpartivalen har dock dragit ut på tiden och beräknas nu äga rum under första halvåret 1993.
Guinea Bissau är ett av världens fattigaste länder. Den sociala utvecklingen är mycket svag, och endast 15 % av folket kan läsa och skriva. MedelUvslängden Ugger på 42 år.
Jordbrukssektom dominerar i Guinea Bissau och sysselsätter drygt 80 % av befolkningen. Den svarar för drygt 50 % av BNP och för 2/3 av landets export. Utvecklingspotentialen är god men bristfäl-Ugt utnyttjad tUl följd av att incitament för böndema att producera för marknaden saknas.
Landets kust erbjuder goda fiskemöjligheter, men ekonomiska skevheter har hämmat utveckling av sektom.
Svag strukturanpassning
Guinea Bissau har sedan 1987 en överenskommelse med Världsbanken och IMF om strukturanpassning. Överlag har resultaten varit svaga och ekonomin karaktäriseras aUtjämt av stora makroekonomiska obalanser. Målet med programmet är att successivt införa marknadsekonomi, men
vägen dit är mycket prövande. Den offentliga sektoms överdimensionering och svaghet utgör ett övergripande problem, varför privatiserings- och förvaltrungsre-former ges högsta prioritet inom strukturanpassningen.
Under 1992 har dock Världsbanken och IMF öppnat dialogen med Guinea Bissau igen och regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att stärka ekonomin. Ansträngningar görs för att öka konfroUen över de statUga finansema, bl.a. genom att sframa tiU indrivningen av de skulder som blev resultatet av 1990 och 1991 års okon-froUerade statUga kreditgivrung. Kraven på motvärdesinbetalningar för utländsk valuta har stärkts och privatisering xmder öppna former bedrivs.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Det aUmänna omdömet om respekten för mänskUga rättigheter i Guinea Bissau är att situationen har förbätfrats. Bland de förhållanden som kan kritiseras och återstår att reglera kan nämnas säkerhetspoliseris starka position och domstolamas osjälvständiga ställning gentemot den exekutiva makten. Regeringen arbetar för att åstadkomma ytterUgare förbätfringar.
Under 1991 bUdades den första MR-organisationen i landet.
Konventionema om avskaffande av aU slags diskruninering av kvinnor samt om barnets rättigheter har ratificerats.
Militärutgifter, externa konflikter
MiUtärutgiftemas andel av budgeten har under de senaste åren sjunkit markant och uppgår idag tiU ca 3 % av BNP.
GuUiea Bissau anklagas med jämna meUanmm av grannlandet Senegal för att ge fristad åt CasamancerebeUema. Man
119 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
har från guineanskt håll försökt inta en medlande position i intemkonflikten.
Effektivitet i biståndet
Resultaten av biståndet har varit svaga. Landet har en låg mottagningskapacitet och en sviktande kompetens inom många områden. Strukturanpassningsprogrammet släpar efter. Inga utbetalningar av strukturanpassningslån har effektuerats sedan början av 1991.
Biståndsgivare
Guinea-Bissau är starkt beroende av inter-nationeUt bistånd. Under 1991 erhöU landet 80 MUSD, dvs ca 420 SEK per person. Detta innebar dock en minskning sedan föregående år, orsakad av att Världsbankens och IMF:s kreditgivning stoppats och att flera andra givare, däribland Sverige, följt en restriktiv policy.
Hera FN-organ samt Afrikanska utvecklingsbanken och EG är betydande multilaterala givare. Sverige är störst av de bilaterala givama och svarar ensamt för ca 15 % av det totala biståndet. Övriga betydande givare är Taiwan, Nederländema, Frankrike och USA. Det portugisiska inflytandet är påtagUgt, men de finansieUa bidragen är blygsamma. Kina och ItaUen avslutade under 1991 samarbetet med Guinea-Bissau.
Sveriges bistånd
Huvuddelen av det svenska biståndssamarbetet med Guinea-Bissau sker genom SIDA.
Bistånd genom SIDA
Sedan samarbetet inleddes 1975 hade t.o.m. budgetåret 1991 /92 ca 1 mUjard kronor utbetalats. I december 1991 underteck-
nades ett nytt tvåårigt samarbetsavtal om 190 miljoner kronor. Mot bakgrund av Guinea-Bissaus svaga ekonomiska poUtik och de reservationer som ackumulerats beslutade dock riksdagen om en landrams-sänkning om 10 mUjoner kronor för innevarande budgetår.
Målet med stödet inom SIDA:s landprogram är att med krav på långsiktig håUbarhet öka landets resurstillväxt. Biståndet har en utpräglad fattigdomsinriktrdng anpassad till landets låga utvecklingsnivå. Det svenska programmet omfattar importstöd samt stöd tUl landsbygdsutveckling, hantverksfiske, undervisning, industriutveckling, hälsosektom och tUl en personal- och konsultfond.
Lantbrukssektorn
Programmet har omformats från att ha varit ett geografiskt avgränsat landsbygdsutvecklingsprogram till dagens nationeUa program med tyngdpunkt på utbildrung och institutionsförstärkning. Biståndet riktar sig till det lilla jordbrukshushåUet genom direkt rådgivning och mindre krediter.
Jordbruket är en viktig sektor i Guinea-Bissau med en god utveckUngspotential. Resultaten bör kunna förbättras och klarare mål bör kunna ställas upp för stödets olika komponenter.
Undervisning
Sverige är tiUsammans med VärldsbarUcen huvudfinansiär inom undervisningssektorn. Resultaten har hittills t5ärr varit svaga. Endast 40 % av barn i skolålder påbörjar sin grundskoleutbildning och endast en mindre del av dessa fuUföljer de fyra åren. Under budgetåret 1991 /92 tecknades ett femårigt avtal om fortsatt stöd. Betoning lades vid resultatkrav och uppföljning. En halvtidsöversyn kommer att genomföras under 1993. Målet med vårt bidrag inom ramen för det nya avtalet är att i lågstadieskolan höja kvaUteten på undervisningen och göra den mer relevant
120 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för guineanema, samt att därigenom få fler elever att börja skolan och att fullfölja låg-stadieutbUdningen. Den svenska insatsen består huvudsakUgen i produktion och disfribution av läromedel, lärarutbildning, läroplansutveckling och forskning kring skolfrågor.
Ett stipendieprogram för högre utlandsstudier har nyligen inletts.
Hantverksfiske
Stödet tiU hantverksfisket omformades under 1991 från projektstöd tUl främjande av institutionsuppbyggnad och kunskapsutveckling. Resultaten var tidigare mycket svaga och projektet var dåUgt anpassat tiU den guineanska försörjningskulturen på området. Stödet pågår i sin nya form fram tUl halvårsskiftet 1993.
Importstöd
Bidraget syftar tiU att stödja Guinea-Bissaus strukturanpassning. Det har huvudsakUgen använts tiU inköp av insats- och incitamentsvaror för landsbygdsbefolkningen. Sverige valde, då det nya avtalet tecknades i december 1991, att koppla utbetalrungama tUl kravet på en överenskonunelse med Världsbanken om den ekonomiska poUtiken. Ännu har ingen uppgörelse nåtts och de stora reservationema på landramen härrör därför till stor del från denna delpost.
Under 1992 genomförde SIDA en utvärdering av det svenska importstödet, vars resultat kommer att redovisas under våren 1993. Förutsättningama för Guinea-Bissau att tiUgodogöra sig det avtalade import-stödsbeloppet, 20 mUjoner kronor per år, kommer att diskuteras.
Övrigt stöd inom landramen
Stödet tiU hälsosektom har under år 1992 samlats under ett avtal. Insatsema utgörs främst av importstöd för basläkemedel, vacciner m.m., samt institutionellt samarbete meUan SBL och Guinea-Bissaus nationeUa hälsolaboratorium. Detta arbete om-
fattar forskning kring AIDS, TBC, malaria och andra vanliga sjukdomar i landet. Personal- och konsultfonden finansierar utländska experter som kompetensförstärk-lung tiU den statUga förvaltningen.
Övrigt bistånd genom SIDA
Ett kvinnoprojekt i form av inköp av ar-betskraftsbesparande redskap för förädling av jordbruksprodukter har genomförts med mycket goda resultat. SIDA förbereder vidare ett stöd för utveckling av rättsväsendet och främjande av respekten för mänskliga rättigheter. Bidrag förutses också tiU den nyetablerade organisationen för mänskUga rättigheter, liksom för genomförande av valen.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
95,0
85,0
Ingående reservation
39,4
72,5
Summa
134,4
157,5
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Landsbygdsutveckling
17,0
16,5
Jordbruksskola
1,1
3,8
Jordbruksforskning
0,6
4,1
Hantverksfiske
3,1
3,5
Industri
14,7
17,0
Undervisning
9,0
16,1
Importstöd 5,4 17,3
Hälsostöd 4,2 10,7
PASIprogr. VB - 10,0
Personal- och konsult fond 5,7 5,3
Övrigt 1,1 1,9
Summa 61,9 106,2 Utgående reservation 72,5 51,3
121 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda organisationer
AfrUcagmppema har ett antal volontärer på plats, men avser aweckla sin verksamhet. Rädda Bamen stöder ett program med tonvikt på bamens rätt där ett nationeUt mödra- och bamavårdprogram ingår.
Bistånd genom BITS
Guinea-Bissau har inte varit aktueUt som mottagarland för BITS tekniska samarbete eUer u-krediter. Ett fåtal guineaner deltog under budgetåret 1991 /92 i det uitemationeUa kursprogrammet.
Vid sidan av arbete med landsbygdsutveckling, undervisning och hälsovård förekommer också ansträngningar att utveckla industrin i Guinea-Bissau. Volvoverkstaden är ett exempel på SIDA-stödd verksamhet.
FOTO; PAUL RIMMERFORS/BAZAAR
122 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP övertog under hösten 1991 ansvaret för småindusfristödet från SIDA. Det tidigare direktstödet tUl ett visst antal industrier har avvecklats och stödets huvuddel utgörs idag av en nyetablerad fond för småindusfrUinansiering. I övrigt ingår företagsledarutbUdning och utveckling av InstitutioneU kompetens. Fonden är ett pilotprojekt med osäkra förutsättrungar att åstadkomma resultat. Indusfristödets framtid efter att kommande avtalsförlängning t.o.m. år 1993 avslutats måste noggrant övervägas.
Bistånd genom SAREC
SAREC bedriver ett laboratorieinriktat AIDS-forskningsprogram i landet. Projektet omfattar studier av HIV 2-infektionens spridning i Västafrika, genom vilket intressanta och skrämmande forskningsresultat har uppnåtts. SAREC har också stött det pedagogiska forskningsinstitutet INEP inom ramen för undervisningsprogrammet.
Regionalt samarbete (SIDA)
Sverige stöder ett regionalt program inom förvaltningsutbUdning för de portugisisktalande ländema i Afrika.
123 Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 0,4 milj (1990)
2,1% (1960-1990)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 207,8
Sverige 22,3
Andel av arbetskraften i
jordbruk Industri tjänster och
service
Bistånd från Sverige, utbetainingar 1991/92, mkr
SIDA
16,7% (1989) 780 USD (1990)
28,1%
ingen uppgift
52%
23% 25%
Andel läskunniga män 50%
kvinnor 27%
Förväntad livslängd 67,0 år
kvinnor 67,9 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
inom landramen utanför landramen enskilda oraanisationer katastrofbistånd
63.55 1,8
betalninosbalansstöd reaionala insatser
-
demokrati/MR
_
särskilda proaram
„
miljö
0,05
BITS
SWEDECORP
0,02
SAREC
_
_65,42
Summa_
124 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samhälle
I januari 1991 hölls flerpartival tiU parlament och presidentämbete. Oppositionspartiet MPD (Movimento para a Democra-tica) varm en överlägsen seger. Partiet deklarerade tidigt att deras politik skaU syfta tiU att främja demokrati, frihet, rättvisa och utveckUng. Den nuvarande oppositionen hade inledrungsvis svårt att anpassa sig i sin nya roU, men den poUtiska debatten har nu vitaUserats och fuimit sina former.
Vad beträffar landets ufrikespolitUc kan noteras att man för närvarande har en plats i FN:s säkerhetsråd. Kontaktema med Sydafrika har, med övriga Afrikas goda minne, upprätthåUits på så sätt att meUanlandningar för flyg tUlåtits fortgå.
Kap Verde har en mycket svag försörjningsbas. Det torra ökenklimatet begränsar möjUghetema att extensivt bruka jorden. Torkan har intensifierats under den senaste tioårsperioden, och idag uppgår självförsörjningsgraden under goda år inte tiU mer än knappt 20 %. Importen av Uvsmedel är avgörande för landet. För att finansiera investeringar är man helt beroende av remitteringar från utvandrade medborgare och intemationeUt bistånd.
Goda resultat trots svaga förutsättningar
Trots den svaga resiu-sbasen och det påtagUga utlandsberoendet uppvisade landet under 1980-talet en genomsnittUg tUlväxt på ca 5 % per år. Förklaringen ligger främst i en okorrumperad adminisfrativ struktur och en effektiv förvaltning av de tiUgängUga resursema.
Jämfört med många andra afrikanska länder har Kap Verde uppnått en hög social utvecklingsnivå. Skolväsendet är förhål-
landevis väl utvecklat och läskunnigheten är hög. Landet Uder dock av betydande brist på meUan- och högutbUdade personer. Primärhälsovård och mödravård håller god kvaUtet.
Ett stort problem i Kap Verde är överbefolkningen, detta fröts att ca två fredjedelar av världens kapverdier bor utomlands. Arbetslöshet, eUer snarare undersysselsättning, är mycket hög och uppgår, beroende på hur man räknar tUl meUan 25 och 40 %. Kvinnoma drabbas hårt.
Framtida utveckling
Landets ekonomi bedöms som välskött. Regeringen i Kap Verde presenterade imder hösten 1992 sitt första ekonomiska program. Målet är utveckling genom integration i världsekonomin. Man skaU anpassa den offentUga sektom tiU marknadsekonomins krav och stimulera de privata sektorer där man har komparativa fördelar; fiske, turism och den intemationeUa tjänstesektom (flyg- och båtfransporter).
Mänskliga rättigheter, demokrati
Regeringen uiriktar sig på att förankra demokratin. Med tarUce på landets geografiska spridning sfrävar man efter att ge de lokala strukturerna ökade befogenheter, och att flytta besluten närmare medborgarna. Landets första kommunalval höUs i december.
Respekten för mänskUga rättigheter upprätthåUs väl i Kap Verde. Tidigare begränsningar i de poUtiska fri- och rättighetema har avskaffats. Under år 1991 tUlsattes en särskUd MR-kommission för att tiUse att rättighetema respekteras. Kap Verde har ratificerat konventionema om avskaffande av aU slags rasdiskrinunering
125 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
samt om avskaffande av aU slags kvinnodiskriminering.
Militärutgifter, externa konflikter
Kap Verdes miUtärutgUter är försumbara och "armén" uppgår tUl ca 100 personer. Man har inte varit indragen i några extema konflikter under de senaste åren, och relationerna tUl ländema på det västafrikanska fastlandet är stabUa, i många faU därtiU blygsamma.
Biståndsgivare
Det intemationeUa biståndet är mycket viktigt för Kap Verdes utveckUng. År 1990 erhöU landet ca 80 miljoner USD. De viktigaste FN-organen har verksamhet i landet och bland de bilaterala givama dominerar Sverige följt av Nederländema, Italien, Tyskland och USA. Även Frankrike, Portugal, Österrike och Japan bidrar. Det svenska programmet svarar för ca 20 % av det bUaterala biståndet. Ett mycket stort antal enskUda organisationer driver projekt i landet. Kap Verdes förmåga att koordinera biståndet är jämförelsevis mycket god.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndssamarbetet med Kap Verde domineras av SIDA:s landprogram.
Bistånd genom SIDA
Samarbetet med Kap Verde inleddes under befrielsetiden och fram t.o.m. budgetåret 1991/92 hade totaU ca 670 miljoner kronor utbetalats. I december 1991 undertecknades ett nytt freårigt samarbetsavtal om 225 mUjoner kronor.
Landprogrammet för Kap Verde omfattar endast två områden; importstöd och en kompletterande personal- och konsult-
fond. Det övergripande målet för biståndet är att trygga den kapverdiska befolkiung-ens överlevnad och att bredda basen för produktiv verksamhet. På längre sikt skall möjlighetema tUl självförsörjning därigenom öka.
Biståndet kännetecknas av förtroende, flexibiUtet och obundenhet, med starka krav på regelbunden uppföljning och utvärdering. Landets mottagningskapacitet är god men begränsad, varför den snabba höjningstakten av importstödet ej har mötts av motsvarande ökning på inköpssidan. Reservationer har följaktligen ackumulerats.
Importstöd
Importstödet svarar för 90 % av landramen. Det ges i obunden form. HuvudsakUgen används medlen för iiUcöp av basförnödenheter, insatsvaror, fordon och reservdelar. De motvärdesfonder som stödet genererar används bl.a. för arbetskraftsintensiva UtveckUngsprojekt.
Under 1991 och 1992 har vissa förändringar genomförts av SIDA för att öka effektiviteten i stödet. Utbetalningsrutinerna har omformats och kraven på revision, uppföljning och utvärdering har skärpts. Världsbankens reform av den finansiella sektorn i landet förutses öppna vägen för införande av ett fritt valutaaUokeringssys-tem, vilket på sikt bör vara ett krav för beviljande av svenskt importstöd. En genomgripande översyn av stödet kommer att genomföras under 1993.
Personal- och konsultfonden
Fonden finansierar främst rekrytering av utländsk expertis och vissa projekteringsarbeten. Insatsema syftar i de flesta faU tiU att stärka förvaltningen och de statUga företagens kompetens. Utnyttjandegraden av fonden är förhållandevis god men resultaten är svåra att mäta. Genomförande av en översyn diskuteras.
126
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
75,0
80,0
Ingäende reservation
63,4
74,8
Summa
138,4
154,8
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Importstöd
58,4
89,8
Personal- och konsultfond
5,2
_
Summa
63,6
89,8
Utgående reservation
74,8
65,0
Övrigt bistånd genom SIDA
Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen OMCV för alfabetisering och stöd tUl daghem.
Kulturstöd för upprustning av landets äldsta stad är under beredning, liksom stöd till decentraliseringsreformen.
Bistånd genom enskilda organisationer
Rädda Barnen har verksamhet i landet sedan 1977. Ett framgångsrikt program för mödra- och barnavård samt famUjeplanering överlämnades under 1992 till den lokala motparten.
Afrikagruppema driver ett omfattande volontärprogram. De viktigaste projekten utgörs av ett sliunsaneringsprojekt på ön San Vincente och en tandvårdsutbUdning.
Bistånd genom BITS
BITS u-krediter är öppna för Kap Verde, men inga låneansökningar har varit aktueUa sedan man 1985 lämnade stöd till samriskföretaget Metalcave. Tekniskt samarbete förekommer inte och under budgetåret 1991 /92 deltog inte heUer några kapverdier i det intemationella kursprogranamet. På längre sikt kan BITS komma att spela en roU i det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde.
Bistånd genom SWEDECORP
Samriskföretaget Metalcave, som tiUverkar köksredskap och stålrörsmöbler, startades 1985 med hjälp av en BITS-kredit. Den tekniska kompetensen i företaget bedöms som god, medan kunskaper i adminisfration och marknadsföring tyvärr visar på stora brister. Företaget har därför inte uppnått tiUfredsstäUande resultat.
Regionalt samarbete (SIDA)
Via särskilda program lämnas stöd tiU regionala kurser i förvaltningsutbildning för de portugisisktalande länderna i Afrika. Syftet är att reformera ländemas ålder-domUga förvaltningsstrukturer.
127 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Asien
Av SIDA:s 19 programländer finns 5 i Asien. TUl Sydasien hör Bangladesh, Indien och Sri Länka vilka under budgetåret 1991/92 mottog 663 mUjpner kronor i bistånd. SIDA dominerar med sitt landrams-bistånd och bistånd genom enskUda organisationer i form av projektbidrag. BITS största engagemang finns i Indien dit man utbetalat 16,0 mUjoner kronor i form av u-krediter. SAREC och SWEDECORP har nundre samarbete med Bangladesh, Indien och Sri Länka. Utöver programländer ges bistånd i form av katasfrofhjälp tiU Afghanistan och Pakistan, där även BITS är verksamt. BITS har därutöver tekniskt samarbete med Mongoliet, Bhutan och Nepal.
I det ekonomiskt mer dynamiska Ost-och Sydostasien firms två av SIDA:s programländer nämligen Laos och Vietnam. SammaiUagt utbetalades tUl dessa två länder 397,9 mUjoner kronor under budgetåret 1991/92. Det rör sig i huvudsak om bistånd genom SIDA.
Kambodja har mottagit katasfrofbistånd på 112,7 mUjoner kronor.
Hera av BITS större samarbetsländer finns i derma region. TUl Kina utbetalades en u-kredit på 172,1 mUjoner kronor och tiU Malaysia en u-kredit på 51,7 mUjoner kronor och tiU Thailand en u-kredit på 38,9 mUjoner kronor. Med FiUppinema har BITS ett tekniskt samarbete tiU vilket gjordes utbetalning på 32,8 miljoner kronor. SAREC har endast samarbete med Kina. SWEDECORP har uUett ett samarbete med flera av de länder som BITS samarbetar med.
TUl Asien hör även MeUanöstem. Det är främst genom SIDA som bistånd ges i form av katasfrofbistånd, stöd tiU enskUda organisationer eUer tiU FN-organet UNRWA. Hjälparbete pågår i Jordanien, Libanon, VästbarU
Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1991/92, mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Bangladesh
211,4
1,5
-
0,1
213,0
Indien
364,4
19,3
3,8
0,9
388,4
Sri Länka
58,1
2,3
0,8
0,4
61,6
Övriga länder
Afghanistan
25,0
-
-
-
25,0
Pakistan
19,6
5,7
1,7
0,4
17,5
Mongoliet
-
0,9
-
-
0,9
Bhutan
-
0,1
-
-
0,1
Nepal
6,5
0,3
-
0,1
0,4
Summa 685,0
30,4
6,1
1,9
707,0
u-kredit på 76,0 miljoner kronor
128 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
I I Programländer
I I Övriga länder som får bistånd/krediter
Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP
TOTALT
99,5
0,8
285,4
2,5
112,7
„
5,3
32,8
0,5
-
0,3
5,2
22,0
58,31
0,2
51,7
-
0,2
4,0
179,42
330,9
Laos Vietnam
Övriga länder
Kambodja
Filippinerna
IVIyanmar
Indonesien
Thailand
Malaysia
Papua Nya Guinea
Kina
Summa 529,9
' u-kredit på 38,9 miljoner kronor u-kredit på 172,1 miljoner kronor
8,6
4,2 12,8
-
100,4
0,9
297,5
-
112,7
1,0
39,1
-
0,5
0,3
5,8
0,3
80,6
0,3
52,3
-
0,2
0,1
187,6
2,9
876,5
129 Bangladesh
18% (1990) 210 USD (1990) 9,2%
1,6%
Befoikning
Befolkningstillväxt/år
ca 107 milj (1990) 2,3% (1980-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
service
9,8% 33,7%
56,5%
män 47% kvinnor 22%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
män 52 år kvinnor 51 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
18,2
Sverige
0,2
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
Si DA
inom landramen
157,3
utanför landramen
katastrofer
enskilda organisationer
humanitärt bistånd
särskilda proaram
miljö
0,4
övriat
4.0 BiTS
1,5
SWEDECORP
0,1
1 Summa
213,0
130 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Bangladesh är ett jordbruksberoende land. Jordbruket svarar för nästan hälften av BNP och exporten och mer än tre fjärdedelar av sysselsättningen.
Naturkatastrofer drabbar nästan varje år landet med stor förödelse som följd. Ett ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelsproduktion, arbetstillfällen och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är mycket skev.
Fattigdomen är utbredd och drygt hälften av befolkningen lever under den av FN definierade s.k. fattigdomsgränsen. Befolkningstillväxten har minskat något och uppgår tiU ca 2,3 %. Spädbamsdödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar.
Genom en stram finanspolitik lyckades Bangladesh klara sig igenom de kraftiga ekonomiska stömingar som orsakats av naturkatastrofer och kriget i Irak. De senaste åren har en rad reformer genomförts, bl.a. för att förbättra exportindustrins konkurrenskraft. Handeln har liberaliserats och växelkursen har tillåtits fluktuera. Trots detta har inte nyinvesteringarna i exportsektorn ökat nämnvärt.
TiUväxten blev lägre än väntat för budgetåret 1991/92, bl.a. pä grund av översvämningar som drabbade jordbruksproduktionen, men väntas det kommande året stiga tUl ca 5 %. En hög tillväxt är dock inte tillräckligt för att komma till rätta med fattigdomsproblemet i landet, varför regeringen planerar åtgärder för att förbättra försörjningsmöjligheterna för de fattiga.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoUderats. 1 februari 1991 hölls parlamentsval i Bangladesh. Valen vanns med knapp marginal av Bangladesh
National Party (BNP). Både regering och opposition har hittills haft svårt att finna sina roller i det parlamentariska arbetet.
Någon avgörande förändring i IVIR-situationen har inte inträffat efter valet, dock att pressen nu är i stort sett fri. Regeringen har inte infriat sitt vallöfte att avskaffa säkerhetslagstiftningen, som under hösten 1992 kompletterats med en anti-terroristlag. Ett flertal MR-organisationer är aktiva i landet och försöker förbättra den fattiga befolkningens villkor på detta område.
För minoritetsbefolkningen i Chittagong Hni Träets är situationen fortfarande osäker och konflikten består. Den nya regeringen har uttalat sig positivt till att förhandla och söka finna en politisk lösning.
Militärutgifter, externa konflikter
Militärutgifterna som andel av BNP har legat mnt 1,5 % under 1980-talet. Något säkerhetspolitiskt hot utifrån kan inte sägas föreligga. Som andel av statsbudgeten är militärutgifterna jämförbara med satsningarna på hälsa och utbildning.
Effektivitet i biståndet
En ineffektiv administration har i kombination med en låg inhemsk resursmobilisering lett till ett lågt utnyttjande av biståndsmedel. Sverige och andra givare har fäst uppmärksamhet vid detta problem i diskussioner med landet om det framtida biståndet.
Biståndsgivare
Bangladeshs ekonomi är biståndsberoende. De största givama är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Canada. Sverige bidrar
131 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
endast med en mindre andel av det totala biståndet tiU landet.
I Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dominerar, men BITS och SWEDECORP har ett visst begränsat samarbete med Bangladesh. Ett flertal svenska ensldlda organisationer är verksamma i landet. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 213 miljoner kronor till Bangladesh.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbete med Bangladesh genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam-arbetsavtaföbudgetårenl991/92-1992/93, omfattande 145 miljoner kronor per år. Biståndet är koncentrerat till landsbygdsutveckling med delkomponenterna sysselsättning, undervisning och hälsa. Biståndet är inriktat på att förbättra de sociala villkoren för de Ifattigaste människoma.
Landsbygdsutveckling
Det största projektet inom landsbygdsutvecklingen är Grameen Bank som ger krediter till fattiga människor. Projektet är framgångsrikt och har bidragit till att låntagarna - drygt 90 % kvirmor - fått säkrare inkomster och en bättre levnadssituation. Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, invallningar av risfält och sysselsättningsskapande aktiviteter.
ningen till och höja kvaliteten på primärskolan med särskild inriktning på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts under förutsättningen att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen till primärskolan.
Bistånd utanför landramen
Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvinnoprogram.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
145,0
140,0
Ingående reservation
91,0
78,0
Sutnma
236,0
218,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Landsbygdsutveckling
106,0
99,0
Hälsovård
31,0
57,0
Katastrofbistånd
19,0
-
Utbildning
0,0
9,0
Konsultfond
1,0
2,0
Summa
157,0
167,0
Utgående reservation iandram
78,0
51,0
Hälsovård
Svenskt bistånd lämnas tUl ett UNICEF-samordnat immuniseringsprogram som har varit framgångsrikt med en hög täckningsgrad. Sverige stöder även försörjning av basläkemedel tUl primärhälsovården samt en klinik för famUjeplanering.
Undervisning
Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka intag-
132
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
"'"%*'*.1
''' ,'*&*«**
- .•'>
FOTO:
HELDUR NETOCNY/BAZAAR
Katastrofbistånd
Katstrofbiståndet uppgick budgetåret 1991 /92 till totalt 46 miljoner kronor, varav 19 mUjoner kronor inom landramen. Bakgrunden var främst den cyklon som drabbade landet i april 1991.
Bistånd genom BITS
BITS verksamhet i landet hänför sig tiU internationella kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP bedriver viss näringslivs-stödjande verksamhet.
133 En pojke svalkar sig vid en kommunal vattenpost I centrala Chittagong.
Indien
[' .'v.;SOVJETUN10NEN
AFGHANISTAN f"' V._
Befolkning
Befolltnings-tiliväxt/år
850 milj (1990)
2,1% (1980-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
service
62,6%
10,8% 26,6%
Andel läskunniga män 62%
kvinnor 34% Förväntad livslängd
män 60 år
kvinnor 58 år
Dödlighet,
barn under 5 år 14,2% (1990)
BNI/invånare 350 USD
Bistånd, andel av BNI 0,6% (1991)
Militärutgifter, andel
av BNP 3,3%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
1,8
Sverige
0,07
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda oraanisationer
katastrofbistånd
särskilda program
miljö
2,1
övriat
5.0 BITS
19.3 SWEDECORP
0.9 SAREC
1 Summa
388,4
134 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samiiälle
Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samtidigt som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är fortfarande den dominerande sektom i ekonomin vad gäller sysselsättningen. Den kraftiga befoIkningsökrUngen utgör på sina håU ett hårt tryck på landets resurser. Industrisektom svarar för ca 30 % av BNP och har expanderat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resursema fördelas dessutom ojämnt.
Den nya regeringen har sedan tUlträdet i juni 1991 vidtagit genomgripande åtgärder för att få bukt med landets prekära ekonomiska situation och dess ekononuska politik innebär en klar brytning med tidigare indisk ekonomisk politik. Inom ramen för ett strukfuranpassningsprogram söker regeringen genom liberahsering och infrastruktursatsningar stimulera industri och jordbruk. Under den senaste tiden har kraftiga liberaliseringar på handels- och exportområdet skett.
Allmänna val höUs i juiu 1991. Valen ledde tiU att Kongresspartiet bUdade en minoritetsregering under premiärminister Narushima Rao. Regeringen har koncentrerat sig på landets ekonomiska problem.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Indien är formellt en demokrati. Yttrandefriheten är stor, rättsväsendet oberoende och lagstiftiungen stringent. På det lokala planet är det emeUertid ibland svårt för de fattiga att skydda sig mot lokala makthavare som inte säUan använder våld. Rättssäkerheten är aUtför ofta beroende på sam-häUsställiung och tiUgång på pengar. Den
intemationeUa kritik som riktats mot Indien för MR-brott hänför sig i första hand tiU förhåUanden i Kashmir och Punjab. MiUtärutgiftema uppgick tUl 3,3 % av BNP 1990 och utgör en femtedel av landets federala budget. Bakgrunden är dels en rad intema konflikter, dels de spända förhållandena tiU vissa grannstater, främst Pakistan.
Biståndsgivare
Indien får förhåUandevis Utet utvecklingsbistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multUaterala organisationema är de största givama. Sverige står för en ringa del av Indiens bistånd.
Sveriges bistånd
Sveriges biståndssamarbete med Indien mleddes 1953 och 1972 tUlkom det första samarbetsavtalet.
Förutom SIDA är även myndighetema BITS, Swedecorp och Sarec samt enskUda organisationer verksamma i landet.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet med Indien genom SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåren 1992/93-1993/94. Samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper, genom hälso- och utbUdningsprojekt, skogs- och markvård och mUjösatsningar. Dessutom firms det ett samarbete på energiområdet.
Skogs- och miljövård
Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd tiU byskogsbruken. Stöden tiU de stora byskogsbruken i Orissa och TamU Nadu utvärderas under året. Brister har uppmärksammats vad gäUer kostnadseffektivitet och måluppfyUelse. Byskogsprogrammet i Bihar har avslutats
135 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
p.g.a. OtUlfredsstäUande resultat. Från 1992 ingår också integrerad markvård i Dungarpur, Rajasthan och stöd tiU tiädodlarko-operativ i skogs- och mUjövårdsprogram-met. Inom den modema sektom stöder Sverige uppbyggnaden av Institutet för MUjöutbUdning i Hyderabad, Andra Pra-desh.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Ansiag
400,0
415,0
ingående reservation
10,0
170,0
Summa
509,0
585,0
Fördeining
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
SItogsbrulc med marl(-värd
85,0
110,0
Häisovård
133,0
156,0
Vatten och sanitet
57,0
57,0
Energisamarbete
59,0
125,0
Exportfrämjande och konsultfond
5,0
4,0
Undervisning
0,0
15,0
Summa
339,0
467,0
Utgående reservation
170,0
118,0
Hälsovård
Inom hälsosektom stöds immimiserings-program för mödrar och bam via UNICEF och WHO. En nyUgen gjord utvärdering uppvisar inga entydigt positiva resultat även om en minskning av bamadödUgheten noterats. Även de nationella lepra- och tuberkolosprogrammen stöds. En översyn har genomförts av det bUaterala barnavårdsprogram som stöds av Sverige och bedömningen är att programmet fungerar väl.
UNICEF leder även dricksvattenprojekt som stöds av Sverige. Dels ett nationellt program för dricksvatten med omgivningshygien, dels ett integrerat projekt (SWACH) i Rajastan med betoning på vattenbuma sjukdomar. Det nationeUa programmet bedöms fungera relativt dåligt och Uder av förseningar.
Undervisning
Undervisning stöds genom två projekt i Rajasthan: Lok Jumbish-programmet, basundervisning för aUa och Shiksha Karmi-projektet, ett icke-formellt primärskoleprojekt. Det förra har nyligen påbörjats och bygger på förstärkning av den existerande utbUdningsstrukturen. Det senare har expanderat kraftigt under det senaste året, bamens skolnärvaro har i medeltal ökat från 53 % tiU 82 % sedan programmet infördes.
136 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Energisamarbete
Landramsmedel om 715 mUjoner kronor ingår i Uri-projektet (se nedan). Stöd tUl kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande utgör de övriga delama i energisamarbetet.
Utanför landramen
Utanför landramen ges bl.a. stöd tiU svenska enskilda organisationer samt tiU indiska organisationer som driver program för utveckling av kvinnornas situation och för landramsarUaiutna insatser avseende by-skogsbnUc, dricksvatten och mUjöaktiviteter.
Bistånd genom BITS
Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashnur som avtalades hösten 1989. Förutom 715 mUjoner kronor av landramsmedel ingår SEK- och BITS-krediter på 1 300 respektive 1 400 mUjoner kronor samt en kredit från nordis-
ka investeringsbanken och brittiskt bistånd. Stömingar i genomförandet har uppstått på grund av säkerhetsproblem i området.
Indien är dessutom en av de största mottagarna av u-krediter, främst avseende energisamarbete. Den totala kreditvolymer uppgick budgetåret 1991/92 tUl 3 258 mUjoner kronor.
Bistånd genom SAREC
Forskningssamarbetet med SAREC sker främst på områdena bioteknik och fömybar energiteknologi. Samarbetets tyngdpunkt ligger på att främja resultatinriktad forskning av ömsesidigt intresse. Ett problem har dock varit den långsamma indiska byråkratin som inneburit friseringar i genomförandet av projekt.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORI bedriver bl.a. näringsfräm-jandeverksamhet i Indien.
137 Laos
industri tjänster och \ service
7,1% 17,2%
15,2% (1990) 200 USD (1990) 17,5%
ingen uppgift
Andel av arbetskraften I
jordbruk
75,7%
54%
Andel vuxna läskunniga Förväntad livslängd
män 49,7 är kvinnor 51,3 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 37,0 Sverige 4,0
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
99.5 BITS
0.8 SWEDECORP
SAREC
_
Summa 100,3
138 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Det ekonomiska reformprogrammet i marknadsekonomisk riktning fortskrider planenUgt tiots hämmande faktorer under senaste året i form av naturkatastrofer som översvämningar och torka. Viktiga inslag i denna process utgörs av privatisering av statliga företag, inkomstbeskattning, avskaffande av subventioner, fri prissättning, införande av marknadsmässiga växelkurser etc. En fortsatt förbättting av ekonomin, såväl struktureUt som realt kan konstateras. Bristandekapacitet i förvaltningen och avsaknaden av företagsledare med erfarenhet av marknadsekonomiska förhåUanden utgör dock flaskhalsar i den pågående processen. Lagstiftrungen på det ekonomiska området kommer att under 1992 ha kompletterats med lagar rörande privat företagsamhet, skUjedom, konkurser, nyttjanderätt (jordlag) och dessutom planeras för en ny budgetlag, enligt vUken Laos skall ha en offentlig statsbudget.
Den nya öppenheten har lett tiU ett kraftigt ökande utbyte med omvärlden. Ekonomiskt lutar man sig mot IMF, Världsbanken, Thailand och övriga ASEAN-länder. Japan, och politiskt mot Vietnam och Kina. Liksom de senare säger man sig eftersträva politisk stabilitet för en period av ekonomisk utveckling.
Trots påfallande positiva makroekonomiska indikatorer under senare år, har Laos förda reformpolitik hittUls endast kommit en bråkdel av landets befolkning tiU del. Trängande behov kvarstår för att förbättia UvsvUlkoren för den stora folkmajoriteten, som består av naturahushållande bönder.
Biståndsberoendet - ca 20 % av BNP -förblir stort. Det privata banl
av BNP. En annan positiv faktor är att de utländska investeringama ökar. Det offentUga sparandet förblir dock negativt, även om grunden nu har lagts för ett fungerande skattesystem och härigenom ökande statsUikomster.
I Laos investeringsprogram prioriteras i hög grad fysisk infrastmktur, framför aUt utbyggnad av vatterU
Mänskliga rättigheter, demokrati
TiUkomsten 1991 av landets första författning, i vilken grundläggande medborgerUga fri- och rättigheter finns inskrivna, innebär tiUsammans med andra åtgärder på lagstiftningsområdet förbätttade förutsättningar för en ökad rättssäkerhet. TUlämpningen lämnar dock mycket i övrigt att önska. Yttrandefriheten och föreningsfriheten är i praktiken klart begränsade. Laos har vidare endast undertecknat barnkonventionen av FN:s MR-konventioner. Även om en genereU förbättting på MR-området kan konstateras, förekommer fortfarande godtyckUga arresteringar av bl.a. regimkritiker som krävt en övergång tUl ett flerpartisystem i landet. "Omskolningsläger" från tiden efter 1975 lär dock aUa ha stängts. Inga oberoende MR-organisationer tiUåts verka och ej heUer existerar någon dialog meUan regeringen och organisationer som påtalar MR-brott. Utvecklingen mot demokrati går långsamt. Även om kommunistpartiet genom den nya grundlagen sätts att verka i enUghet med lagama, finns dock enpartistaten orubbad kvar och inga tendenser av betydelse i riktning mot poUtisk pluraUsm kan iakttas.
139 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
Det tidigare dominerande östbiståndet till Laos har nu praktiskt taget upphört. Laos har en mycket Uten mottagningskapacitet för bistånd. Inom det svenska biståndet har bristande effektivitet påvisats inom såväl skogs- som vägsektorstödet. F.n. svarar följande givare för ett sammantaget kraftigt ökande internationellt bistånd: Världsbanken, Asiatiska Utvecklingsbanken, Japan, Sverige, UNDP och Australien. För år 1990 uppskattas detta biståndet ha uppgått tiU 176 mUjoner doUar.
Sveriges bistånd
Det svenska Laos-biståndet omfattar, förutom SIDA:s landramssamarbete, också mindre SIDA-stödda insatser via enskilda organisationer. Dessutom finns ett begränsat BITS-stöd genom laotiers deltagande i dess intemationeUa kurser. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 genom SIDA och BITS ca 100 miljoner kronor.
Biståndet genom SIDA
Nu gällande samarbetsavtal avser budgetåren 1991/92-1992/93. En ettårig förlängning förbereds av SIDA. Landramen är väl intecknad med ett medelsutnyttjande på 80 % för 1991/92. För budgetåret 1992/93 beräknas detta bU 93 %.
De svenska biståndsinsatsema har hittiUs framför aUt koncentterats till skogs-, energi- och ttanportsektorema.
Skogssektorn
Förutom vattenkraften är skogen f.n. Laos största naturresurs och svenskt bistånd har sedan drygt 10 år tiUbaka varit inriktat på att stödja ett uthåUigt utnyttjande av dessa resurser. Två skogsföretag har tidigare byggts upp med svenskt bistånd. MUjöas-pekten har uppmärksammats aUtmer tiUsammans med kunskapsutveckling och
institutionsuppbyggnad i bl.a. följande insatser:
• rådgivning till laotiska skogsbruksmyndigheter på central, regional och lokal nivå,
• stöd till skogsvårdsutbildning,
• skogsinventering/karterUig,
• identifiering för skyddsåtgärder av ekologiskt känsUga skogsområden,
skogsplanteringar,
• rådgivning för att generera högre in komster på landsbygden t.ex. vad be ttäffar avsättning för skogsprodukter, altemativa grödor och modern boskaps skötsel.
Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 förelåg flera frågetecken rörande organisation, givarsamordning, verksamhetens inriktning m.m. Därför beslöts att under 1992 endast ingå ett ettårigt nytt insatsavtal istäUet för ett planerat fyraårigt.
Transportsektorn
Ett svenskt vägstöd iiUeddes 1987 i syfte att öka den laotiska kapaciteten att planera, bygga och underhåUa vägar. Det nu aktueUa vägprojektet är den största enskUda svenska insatsen sedan vattenkraftverket Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör en viktig del av den infrastruktur, som är nödvändig för att effektivt kunna driva utvecklingen i Laos mot marknadsekonomi vidare.
Konkret handlar projektet om upprustning av riksväg 13, som leder mot Kina i norr och som i sydost har förbindelse med flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar för arbetet med de norra respektive södra vägavsrUtten och Sverige för en mellanUggande vägsfräcka om totalt 177 km. Förutom rådgivning och materieUt stöd till själva vägbygget, omfattar det svenska åtagandet också utbildiiings- och institutionsuppbyggande insatser inom Laos fransportministerium samt tiU en vägskola, ett projekteringsinstitut och organisation
140 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för landets vägunderhåll. Den tekniska biståndskomponenten i biståndet har utvecklats väl, inte minst vad beträffar väg-skolan där hittUls ca 200 tekniker har utbUdats. Vägbyggnadsinsatsen däremot har hittUls redan inneburit betydande fördyringar p.g.a. att man blivit tvungen att reparera delar av den nybyggda vägen tiU en kostnad av 20 mUjoner kronor. Totalt beräknas vägen bU fördyrad med 65 mUjoner kronor och totalt kosta ca 275 irUljoner kronor.
Hälsovård
SIDA har fömtom stöd tiU ett s.k. MCH-(Mother-ChUd-Health)-projekt och ett vattenförsörjningsprojekt i UNICEF:s regi, också initierat en läkemedelsinsats. Dessutom är ett stöd tiU hälsoministeriet under beredning.
Förvaltningsbistånd
En tvåårig insats avseende utveckUng av en laotisk statistikmyndighet har inletts, för vilken SCB har anUtats att genomföra insatsen.
Demokratibistånd
Inom ramen för biståndet förs en dialog om MR- och demokratUäget i Laos. Beslut togs 1992 om en insats om 6 mUjoner kronor på rättsonrrådet. Insatsen inriktas främst på kompetens- och kapacitetsuppbyggnad och innebär stöd tUl Laos justitie-ministerium, stöd tUl landets juristutbUd-ning samt tiU utgivning av landets "författningssamling". Ett viktigt inslag är vidare regelbundet återkommande parlamentarikerbesök i Sverige. Dessutom ges sedan några år tillbaka stöd via svensk enskUd orgaiusation tiU Laos kvumouiuon.
Kulturbistånd
Ett museisamarbete har inletts med Folkens museum som svensk part.
Bistånd genom BITS
HittiUs har totaU 47 laotier deltagit i BITS intemationeUa kurser med i huvudsak följande inriktning: skogsbruk, vägbyggande och vatterU
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
110,0
110,0
Ingående reservation
11,2
23,0
Summa
121,2
133,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Skogsprogrammet
19,9
32,0
Vägsektom
42,6
70,0
Energistöd
20,7
6,0
Mödra- och barnavård
2,0
3,0
Kultursamarbete
1,0
3,0
Statistikinsats
3,1
4,0
Konsultfond
4,3
4,0
Summa
93,6
122,0
Utgående reservation
23,0
11,0
141 Sri Länka
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 17 milj (1990)
1,4% (1980-1990)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 38,9
Sverige 0,7
Andel av arbetskraften i
jordbruk
ndustri tjänster octi
service
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
42,6%
11,7%
45,7%
SIDA
Andel läskunniga män 93%
kvinnor 84% Förväntad livslängd
män 69 år
kvinnor 73 är
Dödlighet,
barn under 5 år 3,5%
BNI/invånare 470 USD
Bistånd, andel av BNI 8,2%
Militärutgifter, andel
av BNP 4,8%
inom landramen
utanför landramen enskilda oraanisationer övriat
3.7 3,3
BITS
2.3 SWEDECORP
0.4 SAREC
61,6
Summa
142 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samhälle
Sri Länka har länge fört en politik med social inriktning. Trots en låg BNP per capita är medelUvslängden hög liksom andelen läs- och skrivkunniga. Den öppna arbetslösheten är dock hög. Borttagna subventioner och hög inflation anses ha försämrat de fattigas levnadsnivå.
Ett långvarigt intemt krig belastar landets resurser. Ekonomin visade under början av 1980-talet en tUlväxt på 5 % men sjönk under år 1989 till endast 2,3 % samtidigt som inflationen steg. Under senare år har tiUväxten åter tagit fart och uppgick tiU 5 % under 1991. Sedan 1988 genomför landet ett strukturanpassningsprogram med intemationeUt stöd. Fortsatta stmktureUa reformer i syfte att stimulera tUlverkrungs-och exportindustiin bedöms nödvändiga för att upprätthålla tiUväxten.
Utvecklingen i Sri Länka präglas fortfarande av konflikten i de norra och östia delama av landet. Fortfarande pågår strider meUan den tamUska orgaiusationen befrielsetigrama (LTTE), vUken kämpar för en självständig tamUsk stat, och regeringsstyrkor.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Situationen betiäffande de mänskUga rättighetema i Sri Länka påverkas framför aUt av kriget i norr och öster där situationen fortfarande är mycket aUvarUg. Den lankesiska regeringen har tagit tiU sig den kritik som framför aUt västvärlden riktat mot kränkningarna av de mänskUga rättighetema. Flera åtgärder med positiva effekter på MR-situationeji kan noteras.
Militärutgifter, externa konflikter
Som en följd av de intema konflikterna i landet har miUtärutgiftema varit förhåUandevis höga och uppgick 1990 tUl 4,8 % av BNP.
Biståndsgivare
Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken är landets största biståndsgivare medan de ledande bUaterala givama är Japan och USA.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndssamarbetet med Sri Länka inleddes år 1958. Samarbetet har dominerats av Kotmale-kraftverket, vilket tagit omkring 1 400 mUjoner kronor i anspråk. Den sista utbetalningen gjordes 1987/88.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet med Sri Länka regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal för pe rioden 1992/93-1993/94. Biståndet har koncentterats tiU landsbygdsutveckUng, hälsovård och utbUdning. För budgetåret 1991/92 aUokerades inga nya landramsmedel, då reservationema på anslaget var mycket höga p.g.a. konflikten i landet. För år 1992/93 uppgår landramen tiU 35 miljoner kronor.
Landsbygdsutveckling
Det svenska stödet tiU landsbygdsutveckling avser två distrikt. Ma tara och BaduUa. Programmet påbörjades år 1979 och har under senare år präglats av en mer medve-
143 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
"-
Bostadslängor i Matare-distriktet Sri Länka, som byggts med SIDÅ-hjSlp för att förbättra de s.k. plantagetamilemas situation.
;ÄJi 'iJi.
v* i..
J,t..
u
■
*,\
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
ten stiävan att nå fattiga befollaungsgmp-per. Landsbygdsprogrammen genomgick en utvärdering 1991 som visar att försörj-nmgsmöjUghetema förbätttats för lands-bygdsbefoUaungen och att mfi-astmkturen utvecklats.
Undervisning
Stödet tiU undervisnmgssektom syftar i första hand tUl att höja undervisningens kvaUtet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbygden.
Hälsovård
Sverige har sedan år 1987 stött ett immuniseringsprogram som UNICEF och den lankesiska regeringen driver. Den utvärdermg som gjordes 1989 visar på positiva resultat och minsknmgar av dödligheten. Progranmisatsen avslutades i juni 1991, varför mga utbetaUiingar skedde under 1991/92.
144 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
35,0
Ingäende reservation
95,0
44,0
Summa
95,0
79,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Landsbygdsutveckling
15,0
24,0
Undervisning
24,0
36,0
Hälsostöd
3,0
Konsultfond
1,0
1,0
Katastrofbistånd/ humanitärt stöd, m.m.
11,0
12,0
Summa
51,0
76,0
Utgående reservation landram
44,0
Bistånd utanför landramen
Ett tiotal svenska enskUda organisationer erhåUer stöd från SIDA för sin verksamhet i landet. Därutöver ges direktstöd tiU oUka lankesiska kvirmoorgarusationer.
Bistånd genom SAREC
SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Länka. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapaciteten i landet. Forskningssamarbetet bedöms ha haft stor betydelse för Sri Länka under konfUktåren och flera projekt har lett tiU bestående forskningsresultat.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har under 1991 /92 stött projekt av handelsfrämjande karaktär samt ett teknikutvecklUigsprojekt i samarbete med en svensk högskola och laiUcesiska företag. Swedfund Intemational AB är engagerad i tie samriskföretag i landet.
Bistånd genom BITS
BITS är verksam genom internationella kurser.
\etnam
kinesiska
Thailands-
bukten
100 200 :■ 300
<> biståndsprojektet Vinh Phu
väg i ,
-t-- jämväg -
Karta: StlB SaderlinO, "> SIOA
146 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Vietnams utveckUngspoUtik fortsätter att uppvisa goda resultat. Trots bortfallet av tidigare omfattande östbistånd och tiots ett fortsatt amerikanskt handelsembargo, vUket bl.a. omöjUggjort ett återupptagande av lånegivningen från de intemationella fi-nansinstitutionemas sida, har den pågående processen i marknadsekonoirusk riktning kuimat drivas vidare. Svårighetema i den vietnamesiska ekonomin är dock många. Bl.a. måste nu vietnamesiska företag utan StatUga subventioner konkurrera på världsmarknaden på Uka viUkor som konkiurentema i det dynamiska Sydostasien. Den tidigare höga inflationstakten förefaUer man nu börja få biUct med och
ekonomin har på sistone uppvisat klart positiva resultat. Kraftiga produktivitetsökningar kan exempelvis konstateras såväl inom den privatiserade jordbrukssektom som inom industrin, vilket lett tUl en omfattande export och t.o.m. ett betydande handelsöverskott för 1992. Dock återstår mycket att reformera och prioritetsområden är bl.a. följande: den statliga företagssektom, skattesystemet, den ekonomiska lagstifbrdngen m.m.
Det tidigare planekonomiska systemet utformat efter sovjetiska förebUder är nu på väg att raseras i snabb takt och målet förefaUer vara en marknadsekonomi av sydostasiatiskt snitt. Omorienteringen inleddes 1986, men först tie år senare började de marknadsekonomiska mekanismema på allvar att slå igenom.
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
66,7 milj (1990)
2,1%
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri tjänster octi \ service
67,5%
11,8% 20,7%
87,6%
Andel läskunniga Förväntad livslängd
män 62,7 år kvinnor 64,8 år
6,5% (1990)
ingen uppgift
2,1% (1990)
ingen uppgift
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
2,8
Sverige
0,7
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
285.4 BITS
2,6
SWEDECORP
0,9
SAREC
8,6
Summa
297,5
147 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet - drygt 20 % -, stigande polarisering i samhäUet samt minskad social service.
Frankrike, Tyskland, ItaUen, Austialien m.fl. Det amerikanska handelsembargot förhindrar fortfarande IMF, VärldsbarUcen och AsDB att gå in med nya lån. Det samlade internationella biståndet för 1992 har uppskattats tiU ca 200 mUjoner US doUar.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Vietnam har skrivit under FN :s aUa konventioner om mänskUga rättigheter. Återkommande rapporter talar dock om bristfälligt rättsskydd och långa fängelsesttaff för bl.a. poUtiskt och reUgiöst verksamma. I helhetsperspektivet kan ändå en positiv utveckling skönjas med bl.a. en ökande frispråkighet och tolerans för oUktänkande i den inhemska debatten och ett likaledes friare kulturklimat.
Effektivitet i biståndet
Biståndet förefaUer uppfylla rimliga krav på effektivitet.
Militärutgifter, externa konflikter
OfficieUa uppgifter saknas om miUtärutgiftema. Dess andel av BNP anses dock ha sjunkit kraftigt under de senaste åren, inte ininst tUl följd av det miUtära tiUbakadra-gandet från Kambodja samt det mycket kärva budgetläget. Armén uppges exempelvis ha reducerats med ca 50 % de senaste åren och nu uppgå tiU en halv mUjon man.
Biståndsgivare
Det en gång så omfattande östbiståndet har nu helt upphört. Sverige och Finland fortsätter med sitt stöd tiUsammans med UNDP, medan nya aktörer är Japan,
Sveriges bistånd
SIDA har länge dominerat det svenska utvecklingssamarbetet med Vietnam. SAREC har spelat en viktig roU på forskningssidan. SWEDECORP är på väg att förstärka sin profU i landet, medan BITS-samarbetet f.n. begränsar sig tiU att finansiera vietnamesers deltagande i BITS inter-nationeUa kurser. Vietnam fortsätter att mottaga katasfrofbistånd från Sverige.
Bistånd genom SIDA
Det övergripande syftet med Sveriges Vietnambistånd har under de senaste åren varit att på oUka sätt stödja den pågående ekonomiska reformprocessen samt att genom dialog och insatser främja demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Det ttaditioneUa svenska biståndet inom hälsovårds- och skogssektorerna fortsätter, men med en utfomuiing som är anpassad tiU nya mer marknadsmässiga förhåUanden. MUjöaspektema bevakas i ökande ut-stiäckrUng inte minst skogsprogrammet. De senaste biståndsöverläggningama ägde rum i maj 1992, då bl.a. ett ramavtal om biståndssamarbete för 1992/93-1993/94 undertecknades.
Skogsstöd
Sedan mitten av 1980-talet har det svenska stödet tUl skogssektorn huvudsakUgen inriktats på insatser för skogsskötsel, forsk-iiing och markvård. En stor principieU förändring från tidigare stöd kan konstateras genom att detta nu fokuseras på den enskUde bonden/skogsbrukaren, som har givits nyttjanderätt tiU marken och numera fritt kan förvalta densamma. Viktiga kom-
148 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
ponenter i biståndet är f.n. rådgivning i markrättsUga frågoi, nya metoder för enskUt bondeskogsbruk, återplantering av skog, rådgivning vid utarbetande av en nationeU skogsutvecklingsplan samt stöd tUl ett skogsforskningsinstitut. Det svenska skogsprogrammet, vari genderfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet, är geografiskt koncentterat tiU de fem nordUgaste provinserna. Pappersbruket Bai Bång i Viah Phu-provinsen har sedan 1990 drivits i vietnamesisk regi med tiUfredsstäUande resultat.
Hälsovård
Stödet tUl hälsovården har länge varit ett cenfralt inslag i samarbetet och främst inriktats mot primärhälsovårdens behov. Huvudmålet har varit att höja hälsostan-darden i Vietnam genom bättte utbildning, effektivare behandlingsmetoder och modernare sjukvårdsutrustning m.m. En ny komponent i hälsostödet är att utveckla lagstiftningen, som styr förhåUandena kring produktion och disfribution av läkemedel samt kvaUtetskonttoU. Nu rådande budgetåtstiamning, privatisering och av-giftsbeläggrung stäUer stora krav på löpande analys av sektoms utveckling. F.n. förbereds ett nytt program fö r 1993/94-1995/96, där man utgår från de slutsatser som drogs i en 1992 genomförd SID A-utvärdering och en Världsbanksfi-nansierad sektorstudie från samma år. I dessa förordas bl.a. en koncentiering av antalet insatser, en ökad uppmärksamhet av köns- och befolkningsfrågor samt att målgruppen för det framtida hälsostödet bör vara kvirmor i fertU ålder.
Institutionellt stöd/ demokratistöd
Insatser för att bygga upp den institutioneUa kompetensen i landet utgör en synnerUgen viktig del av stödet tUl reformprocessen. Samarbetet omfattar insatser på skatte- och rättsområdena, materieUt stöd och UtbUdningsinsatser inom bankväsen-
det, stöd till UtbUdning i makroekonomi, ekonomisk poUcy-analys, företagsledning, massmedie- och kultursamarbete m.m. Importstöd
Mekanismen för valutafördelning under det nu tUlämpade obundna importstödet har marknadsanpassats under det senaste året. TUlsammans med utbUdningsinsatser på banksidan har detta inneburit ett betydelsefuUt bidrag tUl reformprocessen i marknadsekonomisk riktning. Det är således inte längre staten utan bankema som har ansvaret för fördelningen av valutan. Mot bakgrund av kraftigt ökande exportinkomster och de gynnsamma effekter som ett upphävande av det amerikanska handelsembargot förväntas ha i form av normaUserade relationer med IMF/ Världsbanken och AsDB, anses en gradvis utfasning av denna stödform kunna aktuaUseras.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
325,0
225,0
Ingående reservation
84,5
160,0
Summa
409,5
385,0
Fördelning
Utbetalt
Planerat
1991/92
1992/93
Skogsprojektet
49,7
40,0
Transportprojekt
9,6
0 Industrirehabilitering
4,3
1,0
Energistöd
15,0
40,0
Hälsosektorstöd
57,9
70,0
Importstöd
96,1
170,0
Konsultfond
4,1
-
Stöd till reform-
processen
6,8
3,0
Camp-ombyggnad
3,3
12,0
Summa
246,8
366,0
Utgående reservation
160,0
19,0
149 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utanför landramen
Sverige har förklarat sig berett att utanför landramen delta i en intemationell stödgrupp för Vietnam i syfte att medverka till en normaUsering av relationema tiU IMF/ Världsbanken. En sådan blockeras f.n. av USA.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett aUt större vietnamesiskt intresse kan konstateras för samarbete med utländska enskilda organisationer, bland vUka f.n. nio har representationskontor i Vietnam. För Rädda Bamen blev Vietnam nytt programland 1991. Rädda Barnen och Diakonia är f.n. engagerade i ett samnordiskt projekt för stöd till hemvändande vietnameser. Det finansieras med stöd från SIDA:s katasfrofanslag. Svenska Röda korset finansierar dessutom en representant för Internationella Röda Korsfederationen i Hanoi samt ett katasttofberedskapsprogram.
Energisektorn
Energisektorn har fått svenskt stöd sedan början av 1980-talet. Bl.a. har ett värmekraftverk i Ho-Chi-Minh City rehabUite-rats, vUket haft en avgörande betydelse för stadens ekonomiska Uv. Tyngdpunkten i samarbetet ligger idag på ett flertal insatser på eldistributionsområdet med landets tre kraftbolag som huvudsakliga mottagare. Då rådande brister på infrastrukturområdet starkt hämmar den ekonomiska reformprocessen, planeras kraftigt vidgade satsningar de närmaste åren.
Katastrofbistånd
Katasfrofbistånd bl.a. i form av stödinsatser för hemvändande "bätflyktingar" har givits Vietnam under senare år och kanaUserats via UNHCR och DIAKONIA. För 1992 uppgick denna hjälp tUl ca 15 miljoner kronor.
Bistånd genom BITS
Ett samarbete med BITS har hittiUs inskränkt sig tUl finansiering av deltagande i dess intemationeUa kurser, i vUka hittUls sammanlagt ett 75-tal vietnameser deltagit. För budgetåret 1991 /92 utbetalades 2,5 mUjoner kronor.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har sedan 1991 i samarbete med Finland ansvarat för utbildning av företagsledare i vietnamesiska exportföretag, för en exportfrämjandeinsats samt ett par mUjöinsatser. Dessutom har studier utförts på standardiseringsområdet samt rörande kompetensuppbyggande inom den vietnamesiska handelskammarorganisationen. Nu planeras en utvidgad verksamhet och en projektidé rör ett center för företagsledarutbildning, som samtidigt skall bU ett fönster mot den svenska marknaden. En annan rör SIDA:s kompletterande Uisatser på bankområdet. Under budgetåret 1991/92 utbetalades totalt 0,9 mUjoner kronor.
Bistånd genom SAREC
Sedan 1976 stöder SAREC ett omfattande bilateralt forskningssamarbete, som huvudsakligen varit koncentrerat tiU områdena jordbruk och medicin. Forskarutbytet omfattar f.n. ett 20-tal forskare, varav merparten är vietnameser för utbildning i Sverige. HittiUs har verksamheten berört sammanlagt 18 större projekt, som bekostats med anslag om totalt 45,8 mUjoner kronor. Nya områden är makroekonomisk StabUiseringspoUtik, primärhälsovård och marin mUjö. Under budgetåret 1991 /92 utbetalades 8,6 mUjoner kronor.
150 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd till andra länder i Asien
Kina
TotaU utbetalat under budgetåret 1991/92 187,6 mUjoner kronor (inklusive u-krediter).
Efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989 beslöt den svenska regeringen att icke avtalsbundna biståndsprojekt tUls vidare skuUe frysas, men att ingångna avtal skuUe uppfyUas. Genom ett regeringsbeslut från april 1991 tUläts därefter BITS att resttiktivt återuppta beredningen av biståndsinsatser i Kina och efter ytterUgare ett regeringsbeslut från maj 1992 fick u-krediter inom ramen för BITS-samarbetets riktlinjer åter bevUjas. Riktlinjema innebär att biståndssamarbetet huvudsakUgen skaU inriktas på projekt inom mUjöområdet, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den sociala sektom.
Bistånd genom BITS
Utbetalat under 1991/92 u-krediter 172 mUjoner kronor, tekniskt samarbete 5,5 mUjoner kronor samt intemationella kurser 1,7 miljoner kronor (22 personer). 1979 inleddes det tekruska samarbetet genom BITS och 1983 gavs den första u-krediten. U-kreditgivningen, som hittills sammanlagt uppgått tiU 2,5 miljarder, har i huvudsak avsett en utbyggnad av Kinas telekommunikationsnät i två provinser. Den senaste u-krediten om 172 mUjoner kronor bevUjades under 1992 inom området telekommunikationer. AktueUa insatser inom det tekniska samarbetet har bl.a. avsett drUt och underhåU av vattenkraftverk.
stöd till en gästprofessur vid Stockholms universitet, seminarium om ozonproblem m.m.
BITS-stöd har också givits skogsindu-stiin genom u-krediter för produktion av spån- och fiberskivor samt för modernisering av flera pappers- och massafabriker, vilket haft positiva effekter på miljön. BITS har vidare genom u-krediter stött flera projekt inom Uvsmedelssektom samt lämnat tekniskt bistånd tiU ett utbUdningscen-ter för mejerinäringen.
På energiområdet har u-krediter bl.a. lämnats för ett inindre vattenkraftverk. Dessutom har bidrag tiU tekniskt bistånd lämnats i samband med anläggning av ett underjordiskt pumpkraftverk samt tiU utbUdningsinsatser avseende användning av högspänd likstiöm.
Kina är det land som genom åren har haft flest deltagare - totalt 402 personer - i BITS intemationeUa kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 72 650 kronor. I SWEDECORPis regi har olika typer av exportfrämjande insatser genomförts: exportseminarier för kineser, utgivning av exportguider, bevakning av Kina-mässor i Sverige etc. Dessutom deltar SWEDECORP/Swedfund i två fabriksprojekt, som avser produktion av läkemedel respektive värmefråd.
Bistånd genom SAREC
Utbetalat under 1992 4,2 mUjoner kronor. SAREC:s forskningssamarbete med Kina inleddes 1977 och har hittiUs stötts med ca
151 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
33 mUjoner kronor. Samarbetet kom tidigare att koncentteras tiU medicinsk forskning och lantbruksstudier, men har breddats och omfattar nu även landsbygdsindustri-aUsering och ett skogs- och mUjöprojekt.
Bistånd genom SIDA
Utbetalat under 1991/92 katasttoft)istånd 3,6 mUjoner kronor tiU översvämningsoffer samt särskilda program 0,4 miljoner kronor.
Malaysia
TotaU utbetalat under 1991/92 52,3 mUjoner kronor (inklusive u-krediter.)
Bistånd genom BITS
Utbetalat under budgetåret 1991/92 u-krediter 31,2 mUjoner kronor, tekniskt samarbete 11,9 miljoner kronor, intemtio-neUa kurser (44 personer) 3,5 mUjoner kronor. BITS-samarbetet med Malaysia inleddes år 1985. Totalt har hittUls utbetalats 67,8 mUjoner kronor inom det tekruska biståndet. Hertalet av insatsema har avsett energisektom med stöd tiU lönsamhetsstudier, utbUdning, bistånd vid upphandling, instaUationer m.m. Under budgetåret 1991/92 aktuella insatser avsåg bl.a. ett vattenverk, kartering av plantageskog, ett nationeUt laboratorium för läkemedelskonttoU, lantmäteri etc. Sammanlagt 206 nuljoner kronor har givits i u-krediter, som bl.a. avsett eldistributions- och fransmissions-projekt, tiansformatorstationer, mUjöfond m.m. BITS engagemang omfattar ocksä samarbete inom områdena vattenrening, mUjö och förvaltning.
Deltagande av malaysier i BITS intemationeUa kurser har hittiUs omfattat totalt 292 personer.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 326 000 kronor. Genom SWEDECORP genomförs f.n. en insats för att främja landets möbeUndusfri.
Dessutom fmns två SWEDECORP/Swed-fund-stödda joint-ventureprojekt som har avsett möbelkomponenter samt ett KF-projektcenter.
Bistånd genom enskilda organisationer
Utbetalat genom SIDA under 1991 /92 233 000 kronor.
En rad enskUda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans Mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd.
Thailand
TotaU utbetalat under 1991/92 80,5 miljoner kronor (inklusive u-krediter).
Bistånd genom BITS
Utbetalat under 1991 /92: u-krediter 38,9 mUjoner kronor, tekniskt samarbete 16,5 mUjoner kronor, Intemationella kurser 2,9 mUjoner kronor (36 personer).
Biståndsinsatsema i,ThaUand har hittUls huvudsakligen ägnats energisektom, men stödet tiU mUjövård, fransportväsende, jordbruk m.m. har gradvis ökat i betydelse. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med ThaUand sedan 1984 och hittUls gjorda utbetalningar uppgår tUl 30,3 miljoner kronor. Stöd har vidare givits flera av Världsbanken initierade eUer finansierade projekt som exempelvis ett nationeUt och regionalt elttansmissionssystem (upphandUng och instaUation), åtgärder ägnade att effektivisera EGAT:s (Electticity Generating Authority of ThaUand) organisation och tiafiksäkerhet. Senast aktuella insatser har avsett hantering av farUgt gods, ett bevattnings-/vattenkraftprojekt, utbUdning inom el-sektom, industrieUa förore-rungar, luftföroreningar i Bangkok m.m.
U-krediter om sammarUagt 321 mUjoner kronor har bevUjats och f.n. aktuella och härigenom finansierade projekt avser en massafabrik, en reningsarUäggning i an-
152 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutning tiU en pappers- och massafabrik samt en inhemsk utvecklingsbank.
BITS intemationella kurser har hittiUs omfattat ett thaUändskt deltagande om 317 personer.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 318 000 kronor. Inom ramen för SWEDECORP-samarbetet har kartlagts exportmöjUghetema för produkter som bUtiUbehör, ttädgårdsverktyg m.m. Nu aktueUa handelsfrämjandeinsat-ser avser ett fruktseminarium, fräleksaker m.m. Dessutom finns två SWEDECORP/ Swedfund-stödda jointventureprojekt: ett glasbruk och en juicefabrik.
Bistånd genom SIDA
Utbetalat under 1991/92: Katastrofbistånd 10,6 miljoner kronor, projektbistånd via enskUda organisationer 744 000 kronor samt 10,6 mUjoner kronor från mUjöanslaget.
Genom Diakonia har ett omfattande och ökande katasfrofbistånd givits flyktinggrupper från Myanmar. Utbetalningen från mUjöanslaget avser stöd tiU AIT - Asian Institute of Technology i Bangkok. Aktörer inom projektbiståndet via enskUda organisationer är förutom Diakonia, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsrådet.
Filippinerna
Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92 39,0 nuljoner kronor.
Bistånd genom BITS
Utbetalat under budgetåret 1991/92 tekniskt samarbete 29,5 mUjoner kronor, inter-nationeUa ktuser 3,2 mUjoner kronor (40 personer).
BITS tekniska samarbete inleddes först budgetåret 1986/87, men har redan vuxit tiU att bU det största i något av BITS samar-
betsländer. HittiUs har totalt 64,2 mUjoner kronor utbetalats huvudsakligen för insatser med mUjö- eUer energianknytning. En mUjöinsats har gjorts tiU projekt rörande föroreningar från soptippar. I samarbete med VärldsbarUcen har BITS vidare lämnat stöd för kartläggning av naturresurser/ mUjöpåverkan med hjälp av sateUitbUder. På energisidan har insatsema främst gäUt vatten- och geotermisk kraft, produktion och tiansmission av elkraft, energibesparande åtgärder samt rehabiUtering av vattenkraftgeneratorer. Dessutom pågår en metodutveckUngsinsats på lantmäteriområdet inom ramen för FUippinemas pågående jordreformprogram - CARP/Comprehensive Agrarian Reform Program. Inom ramen för BITS intemationeUa kurser har hittiUs 237 fiUppiner deltagit.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under budgetåret 1991/92 1 miljon kronor.
F.n. är enbart handelsfrämjandedelen av verksamheten aktuell. Förutom direktstöd tiU landets möbelindustri, har svenska möbeltUlverkare/IKEA inom ramen för SWEDECORP-samarbetet börjat flytta ut den egna tiUverkrungen tiU FiUppinema. Dessutom omfattas samarbetet av stöd tUl produktutveckling/export av textiUer, skor m.m. samt tiU ett samarbete med fiUppinska producenter av datamjukvara.
Bistånd genom SIDA
Utbetalat under budgetåret 1991/92 katasttofbistånd 3,4 mUjoner kronor, humaru-tärt bistånd 1,75 mUjoner kronor, projektbistånd genom enskUda orgaiusationer 0,1 mUjoner kronor.
Utbetalat katasttofbistånd avser stöd tiU offer för tyfoner/vulkanutbrott. De humanitära insatsema avser rättshjälp via det svenska advokatsamfundet. Bland enskUda svenska organisationer verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda Korset, LO-TCO:s biståndsnämnd samt flera kristna missionsorganisationer.
153 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afghanistan
I aprU 1992 föU den kommunistiska regeringen i Afghanistan och motståndsrörelsen Mujaheddin bUdade i maj en regering innefattande motståndsrörelsens alla partier. Den återhållsamma optimism som skapades förbyttes tämligen omgående i pessimism då krigshandlingar mellan olika grupper ttappades upp. Den väpnade kampen bedöms kunna pågå under lång tid framöver.
Krigsskadoma i landet är oerhörda och nära en tredjedel lever som flyktingar i Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till repa-trierings- och återuppbyggnadsarbetet har getts redan 1979 och finansierats via katasttofanslaget. Stödet har utgått dels genom svenska enskUda organisationer, varav medparten tiU Svenska Afghamstankom-mittén, SAK, dels genom oUka FN-organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 34,3 mUjoner kronor.
Pakistan
Pakistan har sedan 1988 ett civilt parlamentariskt styre efter år av mUitärstyre.
Landets resurser fördelas ojämnt och även om den nya regeringen gjort mycket för att stimulera handel och företagsamhet visar man inte mycket vUja att komma tUI rätta med fattigdoms- och befolkningsproblemet.
Efter att Pakistans ställning som programland upphörde 1983 har det svenska biståndet kanaUserats genom BITS och svenska enskUda orgamsationer samt SAREC och SWEDECORP. Samarbetet genom BITS, företiädelsevis inom infrastruktur och institutionsuppbyggnad, har p.g.a. landets försämrade ekonomiska situation under senare år i många faU staraiat på planeringsstadiet.
SWEDECORP:s samarbete med Pakistan omfattar bl.a. telekommunikationer (för-packiungsfridustri och infusionslösningar). SAREC har sedan flera år stött ett forsk-
ningsprojekt om barn- och mödrahälsovård.
Bland de enskUda organisationema som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Verksamheten har inriktats på hjälp tUl den fattigaste befolkningen och afghanska flyktingar.
Totalt utbetalades under 1991/92 ca 27 mUjoner kronor tiU Pakistan, varav ca 10 mUjoner kronor genom enskUda organi sationer, 9,4 mUjoner kronor som katastrof bistånd och 5,7 mUjoner kronor genom BITS._________________________
Nepal
Nepal är ett Utet bergsland i Himalayamassivet med en av världens lägsta per capitainkomster. Jordbruket utgör den dominerande sektorn i ekonomin. Landet, som numera är en konstitutioneU monarki, har sedan våren 1991 en demokratiskt vald regering.
Nepal genomför sedan 1986 ett strukturanpassningsprogram inriktat på att stimulera den ekonomiska utvecklingen och ininska fattigdomen. TUlväxten har under senare år varit hög med undantag av 1991 /92 när den sjönk p.g.a. stömingar i ekonomin. Det största hindret för utvecklingen på sikt bedöms vara den dåligt utvecklade infrastrukturen såväl fysiskt som socialt.
Det svenska biståndet tUl Nepal har huvudsakUgen kanaUserats genom svenska enskUda organisationer, främst Svenska Missionsrådet, Pingstmissionen och Svenska handikapporganisationemas intemationeUa biståndsstiftelse (SHIA). Huvuddelen av verksamheten har inriktats på socialt arbete, även om insatser också finns på infrastrukturområdet. I övrigt har SWEDECORP inlett exportfrämjande verksamhet och BITS har gett kurser med deltagare från Nepal.
Totalt utbetalades imder budgetåret 1991 /92 ca 7 mUjoner kronor, huvudsakUgen via enskUda organisationer.
154 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Mellanöstern
Mellanöstern är som region föremål för ett betydande svenskt politiskt inttesse. Formema för svenskt ekonomiskt samarbete med ländema skUjer sig avsevärt åt meUan de rika oljeproducentema och övriga stater.
Fredsförhandlingar i Mellanöstern inleddes i oktober 1991. Processen innebär bUaterala överläggningar mellan Israel och partema i regionen (Jordanien, Libanon, Syrien och palestiniema), kompletterade av möten i fem multilaterala arbetsgrupper med även utom-regionalt deltagande. Efter regeringsskiftet i Israel i juni 1992 har överläggningama kommit in i ett nytt skede med förhandUngar i oUka substansfrågor. Sverige stöder fredsprocessen och deltar aktivt i det multilaterala arbetet.
InkomstskiUnadema är mycket stora både inom och meUan ländema i regionen. Förenade Arabemiratens BNP per capita beräknas tUl över 20.000 USD, att jämföra med Jemens som ligger kring 500 USD. De rikare statema är betydande biståndsgivare, främst till andra länder i regionen, inklusive Maghreb.
Vissa länder och grupper i Mellanöstern drabbades ekonomiskt mycket hårt av kriget i Persiska Viken. De ockuperade områdena (Västbanken och Gaza) samt Jordanien och Jemen tog emot talrika skaror av återvändande gästarbetare, samtidigt som biståndsflödena minskade.
Irak har ännu inte uppfyUt de krav som stäUs i de ca 25 resolutioner som antagits av FN:s säkerhetsråd. FöljaktUgen bibehåUs sanktionerna mot landet. Kurderna i norra Irak och de shiamusUmska grupperna i söder befinner sig i en mycket utsatt situation och är beroende av omvärldens humanitära bistånd. Sverige stöder FN:s poUtik i Irak-frågan. Fortsatta biståndsan-sfrängningar kommer att krävas för att minska befokningens Udande.
Sverige har ett bUateralt biståndspro-
gram för palestiniema i de ockuperade områdena, samtidigt som vi efter USA och EG är den största givaren tUl UNRWA. Biståndet är humanitärt och politiskt motiverat och syftar tiU att stödja de sociala sektorerna, främja respekten för mänskUga rättigheter och stimulera en ekonomisk kompetens och utveckling. Stödet kanaUseras via svenska enskilda organisationer, olika FN-organ och direkt till fristående organisationer och institut inom områdena mänskliga rättigheter och förttoendeskapande åtgärder. Stödet utgör en viktig del av Sveriges MeUanöstern-politik.
Utöver detta program består det svenska biståndet tUl regionen främst av bidrag tiU insatser genom enskilda organisationer. De utför ett viktigt arbete. Mottagarländer är bl.a. Jordanien, Libanon och Yemen. Ett omfattande katastrofbistånd har lämnats till drabbade grupper i Irak.
Sverige lämnade totalt ca 90 mUjoner kronor i bistånd tUl ländema i regionen under budgetåret 1991 /92.
Biståndet till Mellanöstern, utbetalningar 1991/92, mkr
Programländer
SIDA
BITS
TOTALT
Jordanien
15,0
2,0
17,0
Libanon
23,2
-
23,2
Västbanken och Gaza
16,5
0,2
16,7
Iran
1,4
-
1,4
Irak
28,6
-
28,6
Jemen
1,4
0,2
1,6
2,4
3,5
Summa 86,1
155 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Västbanken och Gaza
Sverige är tiUsammans med bl.a. EG, USA och Canada betydande givare tiU palestinierna på de ockuperade områdena Västbanken och Gaza. Vårt bidrag tUl UNRWA:s verksamhet för palestinierna i regionen uppgick under budgetåret 1991/92 tUl 146 mUjoner kronor. DärtiU har det bilaterala programmet för Västbanken och Gaza utvecklats i enUghet med de riktlinjer som drogs upp i regeringsbeslut 1991-03-21. Målen för programmet är att minska den palestinska befoUcningens U-dande och misär, att bidra tUl att skapa förutsättningar för en samhäUssktmktur tUl grund för ett framtida demokratiskt fritt Palestina samt att främja ekonomisk verksamhet och respekt för mänskliga rättigheter. Stödet lämnas tiU verksamhet genom enskilda organisationer, multUaterala organ och fristående institut.
Huvudkomponenten i det svenska programmet är stödet tiU hälsosektom. Diakonia har en omfattande verksamhet, främst inriktad på rehabilitering. Sedan Gulf-kri-
get bidrar organisationen också med driftsstöd till palestinska sjukhus och vårdcentraler. Individuell Människohjälp arbetar med utbildning av gravt utveckUngsstörda bam. Även Palestinagruppema är verksamma inom hälsoområdet. UNlCEF:s program för rehabUitering, utbUdning och hälsoinsatser stöds av Sverige.
Det stöd tUl mänskUga rättighetsorganisationer som inleddes under 1991 har utvidgats. Bidrag lämnades under budgetåret 1991/92 till åtta organisationer, såväl palestinska och israeliska som intemationeUa. Även ett antal institut av forskningskaraktär inriktade på utbUdning och förttoendeskapande åtgärder har fått svenska bidrag.
BITS har under budgetåret 1991/92 arbetat för att inleda verksamhet på de ockuperade områdena, och från och med 1 juli 1992 kan palestinierna delta i BITS internationella kursprogram.
Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 ca 17 mUjoner kronor genom svenska och lokala enskUda organisationer för katasttofinsatser och humanitära ändamål.
156 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utvecklingssamarbete raed Centralamerika
luu <;00 300 km
s_V
/ GUATEMALA
i' lATEMALA-
HONDURAS
/-'-. TEGUCIGALPA .-'
:". SALVA?
RARAGUA
,;VIANAGUA
\
%
COLOMBIA
Biståndet till Centralamerika,
Utbetalningar
1991/92,
mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Nicaragua
298,6
-
10,7
0,1
309,4
Övriga länder
Costa Rica
18,3
8,9
4,1
0,2
31,5
El Salvador
18,8
0,2
-
0,2
19,0
Guatemala
1,8
0,2
-
-
2,0
Honduras
0,1
-
-
-
0,2
Mexico
0,2
1,9
-
-
2,1
Panama
-
0,2
-
-
0,2
Summa
337,8
11,4
14,8
0,3
364,3
157 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Den 1987 inledda fredsprocessen omfattade en rad försonande och förttoendeskapande åtgärder inom och meUan de sju centtalamerikanska länderna. Fredsprocessen gjorde under 1991 /92 betydande framsteg, men var alltjämt bräckUg. Utvecklingen präglades i hög grad av det fredsavtal för El Salvador, som undertecknades i Mexico den 16 januari 1992. Fredsförhandlingarna mellan partema i Guatemala kännetecknades dock av stora svårigheter och den prekära ekonomiska situationen i Nicaragua utgjorde ett påtagligt hot mot StabiUteten i landet.
Sociala och ekonomiska förhållanden
Strukturproblemen i regionens ekonomier var efter år av krig och ekonomisk misshushållning betydande. Därtill kom olösta jordfördelnings- och jordägarfrågor. De små ländemas ekonomier fortsatte att vara mycket exportberoende. TiUväxttakten i ekonomin nådde i genomsnitt 2,1 % under 1991, vilket var något lägre än under 1990. Sammanbrottet i den regionala handeln och faUande exportpriser spädde på svårighetema. BNP sjönk tiU 1970-talets nivåer och varierade meUan 360 (Nicaragua) och 1 780 USD/invånare (Costa Rica). I El Salvador och Nicaragua låg nivåema på 60-respektive 40-talens nivåer. Trots dessa bakslag nåddes framgångar inom ekonomin på andra områden. I aUa ländema sjönk inflationen, liksom budgetunderskottet i samtUga länder. Undantagen var Costa Rica och El Salvador. Underskottet i bytesbalansen minskade och kapitalimporten ökade kraftigt från 2 100 mUjoner dollar 1990 tUl 2 7501990. Här märktes särskUt nettoöverföringen av resurser tiU Nicara-
gua tUl följd av att räntor och amorteringar minskade sedan utlandsskulden för främst Nicaragua och Honduras avskrivits och eUer omförhandlats.
Ändå fördjupades fattigdomen och omfattade allt fler människor. Arbetslöshet, undernäring och fattigdom ökade medan ländemas förmåga att hantera dessa förhåUanden minskade. Detta utgjorde bakgrunden tiU 80-talets aUvarUga kränkningar av de mänskUga rättighetema, flyktingskap, ökande narkotika, mUjö- och hälsoproblem, diskriminering av indianbefolkning och allvarliga konsekvenser för såväl medelklass som de fattigaste grupperna i samhäUet. I grunden bestod dessa problem under 1991 /92. Av Centtalamerikas befoUcrung beräknades 60 % leva under fattigdomsstiecket. 70 % av bamen led av undernäring. Mer än 40 % av befolkningen (utom i Costa Rica och Panama) saknade tiUgång tiU dricksvatten och saiu-tet. GenereUt uppvisade regionen därför ett fortsatt försämrat läge när det gäUer de ekonomiska och sociala rättighetema utifrån 1966 års MR-konvention, en konvention som ratificerats av samtUga länder i regionen.
Situationen för flyktingama förändrades radikalt och flertalet flyktingar från Nicaragua och El Salvador återvände tiU sina hemländer, om än under ofta ogynnsamma förhåUanden. Den centtalamerikanska flyktingkonferensen, CIREFCA, fortsatte att spela en betydelsefuU roU för att lösa flyktingproblemen. Ett intensivt förhandlingsarbete pågick meUan flyktingamas orgamsationer och mjmdighetema i Guatemala för att skapa förutsättningar för en repatriering av merparten av de guatemalanska flyktingama i södra Mexico. FörhåUandena för stora grupper av intemflyktingar förblev dock prekär i framföraUt Guatemala, men även i El Salvador.
158 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Mänskliga rättigheter, demokrati
Konventionen om medborgerUga och poUtiska rättigheter, liksom konventionen om bamets rättigheter, har ratificerats av samtUga länder i regionen, dock med undantag av Honduras. UtveckUngen under 1991 /92 präglades av oUka tendenser. BUden för-bättiades påtagUgt i El Salvador - som ett resultat av fredsavtalen och FN:s övervakande närvaro. Trots ett formeUt demokratiskt system sedan 1986 fortsatte övergreppen mot de mänskUga rättighetema i Guatemala. MiUtären hade aUtjämt en aUtför stor makt. Vidare stod minst hälften av landets befolkiung utanför de grundläggande normala poUtiska processema. Honduras uppvisade fortsatta kränkningar av de poUtiska och medborgerUga rättigheterna, om än på en betydligt lägre nivå än i faUet Guatemala. Också i Panama gick utvecklingen i negativ riktning, medan förhåUandena i Costa Rica, Nicaragua och BeUze var stabUa och utan mer omfattande kränkningar. I Nicaragua präglades såväl regeringen som oppositionen av sttävan tiU samiörstånd kring i första hand den ekonomiska poUtiken. Den aUtjämt olösta jordägarfrågan förblev dock en orsak tiU poUtiska sUtningar.
Miljö
SamtUga länder i Centtalamerika samt BeUze och Panama har skrivit på klimatkonventionen. AUa länder utom Panama har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald. SIDA har utarbetat en särskUd mUjöprofil för Nicaragua. I såväl Nicaragua som Costa Rica stöds naturresursbevarande insatser. Sverige stöder insatser på mark- och mUjövårdsområdet genom den regionala orgamsationen CA-TIE. Vidare ges stöd tiU lagstiftningsarbete på mUjövårdsområdet och utarbetande av
mUjökonsekvensbeskrivningar genom den regionala mUjövårdsorganisationen CCAD. I Costa Rica sker samarbete med INBIO, som bedriver en intemationeUt uppmärksammad forskning för bevarande och ekonomiskt utnyttjande av den biologiska mångfalden i Costa Rica.
Militärutgifter, externa konflikter
I fredsprocessens spår påbörjades dock en betydande nedrustning och avmUitarisering. AvmUitariseringen var särskilt påtagUg i Nicaragua där miUtärstyrkoma minskades från 80 000 till 15 000 man och landet fick regionens minsta miUtärstyrka. Som ett resultat av fredsavtalet i El Salvador påbörjades även i detta land en betydande avmUitarisering. I Panama inleddes ett arbete för att, enUgt costarikansk modeU, helt upplösa miUtärstyrkoma. Guatemala utgjorde aUtjämt ett notabelt undantag från denna utveckling.
Ekonomiska reformprogram
Ländema i regionen fick betydande erkänsla från IMF, Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken för framsteg när det gäUer stabiUseringsmål och strukturreformer såsom UberaUsering av handel, avreglering av valutamarknaden, omstrukturering av skatte-, bank-, finans-och subventionssystem. Vid sidan av dessa åtgärder inom ländema och ett ökat regionalt samarbete avtecknade sig framgångsrik Uruguay-runda inom GATT som mer betydelsefuU för de centtalamerikanska ländemas ekonomiska utveckling än biståndet i fraditioneU mening. Förhoppningarna ökade om att en begynnande ekonomisk återhämtning på sikt skuUe kunna motsvaras av framsteg också på den sociala sidan.
159 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt samarbete
Det regionala samarbetet utvecklades och fördjupades på aUt fler områden. Guatemalas erkännnade av grannlandet BeUze banade väg för att detta land inlemmades i det regionala samarbetet. Även Panama deltog i aUt större utsttäckning i detta samarbete, som formaUserades och institutio-naUserades, under ledning av regionens presidenter. Fyra av länderna har ratificerat avtalet om att inrätta ett regionalt parlament och val av deputerade har skett i tre länder. Inom ramen för bland armat Världsbankens konsultativa gruppmöten inleddes en alltmer utvecklad givarsam-ordrung, tiUsammans med ländema i regionen. Den regionala flyktingkonferensen, CIREFCA, utgjorde en betydelsefull mekanism för att samordna flyktinginsatser. En unik samordning meUan UNDP och UNHCR inleddes för att växla över från akut nödhjälp tiU långsiktig utveciding.
Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dorrunerar, men flera av ländema i regionen berörs av insatser genom BITS, SAREC och SWEDECORP. Nicaragua har också mottagit betalningsbalansstöd. Totalt utbetalades under 1991 /92 677,2 miljoner kronor tUI länderna i Centralamerika.
Bistånd genom SIDA
SIDA:s samarbetet med CenbalamerUca hade 1991/92 pågått i ett drygt decennium. Det berörde samtliga länder i regionen och omfattade ett brett spektrum av såväl regionala som bUaterala samarbetsprogram. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju små ländema i regionen blev det aUt mer irrelevant att göra en gränsdragning mellan nationeUa och regionala msatser. Alltmer av det svenska biståndet kom att bedömas i ett regionalt sammanhang.
Bistånd till Centralamerika,
" ' .if i
utbetalningar 1992/92, mkr
REGIONALT
SIDA, Utvecklingssamarbete
106,0
MR/demokrati/humanitärt bistånd
12,9
Enskilda organisationer
0,8
SAREC
5,6
Delsumma
125,3
NICARAGUA
Delsumma
390,8
COSTA RICA
SIDA, Bostäder och miljö
15,22
MR/demokrati/humanitärt bistånd
2,8
Enskilda organisationer
0,5
Katastrofer
1,0
Regionala insatser
0,7
Särskilda program
0,5
Övr. miljö
11,2
SAREC, FoU
3,7
SAREC, Projektbistånd
0,3
BITS
8,4
BITS, Internationella kurser
0,6
SWEDECORP/SiDA (FoM)
1,0
SWEDECORP (Swedfund)
2,3
SWEDECORP (Övrig verksamhet)
0,2
Delsumma
48,4
EL SALVADOR
SIDA, MR/demokrati/humanitärt
bistånd
24,2
Katastrofer
1,0
Regionala insatser
12,0
Särskilda program
0,1
BITS, Internationella kurser
0,2
Delsumma
37,5
GUATEMALA
SIDA, MR/demokrati/humanitärt
bistånd
15,7
Enskilda organisationer
1,5
BITS, Internationella kurser
0,2
Delsumma
17,4
Totalt utbetalat
619,4
Sammanlagd planeringsram
729,6
Total planeringsram för MR/demokrati/humanitärt bistånd 130 miljoner kronor 2 Avtalat 40 miljoner kronor
160 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom BITS
BITS kursprogram stod öppet för deltagare från samtUga länder i regionen. 21 personer deltog från Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Nicaragua och Panama.
Bistånd genom SAREC
SAREC:s Latinamerikaprogram, stöd till medicinsk forskarutbildning och forskningssamarbete om amning och infektioner hos barn hade anknytning tUl samtliga länder. Under 1991/92 betalades 22,2 mUjoner kronor ut till detta program.
Bistånd genom SWEDECORP
Inom ramen för SWEDECORP:s investeringsverksamhet inleddes ett projekt i Costa Rica. DärtiU godkändes ett program för samarbete med näringslivet i Costa Rica och vissa insatser hann påbörjas. I Costa Rica inleddes dessutom på uppdrag av SIDA ett projekt för utbildning av småföretagare. Ett samarbete med Costa Ricas ex-porttåd inleddes. Under 1991 /92 betalades 3,3 miljoner kronor ut för nämnda insatser.
Multilateralt samarbete
Därutöver utgick svenskt stöd tUl multUaterala insatser genom FN och regionala institutioner. Sverige spelade en aktiv roll för att stödja samordningsarbetet inom ramen för CIRECFA, den centtalamerikanska flyktingkonferensen. Sverige deltog även aktivt i Partnership for Development and Democracy (PDD) där en dialog förs meUan givarländema och ländema i regionen om samarbete på områden som demokrati, mänskUga rättigheter och marknadsekonomi.
Bistånd genom enskilda organisationer
De enskilda organisationerna fortsatte att ha en betydelsefuU och dynamisk roll i biståndssamarbetet. De sammanlagda utbetalningama för insatser i Centralamerika uppgick 1991 /92 tUl drygt 700 mUjoner kronor.
161 Nicaragua
Befolkning
Befolknings' tillväxt/år
Andel av arbetskraften i
tjänster och service L
jordbruk industri
46,5%
15,8% 37,7%
Andei läskunniga
män ingen uppgift kvinnor ingen uppgift
64,8
7,8% (1990) ingen uppgift ingen uppgift
28,3% (1989)
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
83,0
Sverige
8,0
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen
289,0
utanför landramen
enskilda organisatinner
4,3
kvinnoprojekt
1,3
hetalninnsbaianssfnd
62,8
katastrofbistånd
1,9
regionala insatser
humanitärt bistånd
6,2
särskilda program
1,1
BITS, internationella kurser
0,6
SWEDECORP
0,1
SARFC. FoU
8.3 SARFC. Skog och miljö
11,6
Summa
390,8
162 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Nicaragua
Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes 1979 och sedan 1982 tillhör landet kretsen av SlDA:s programländer. Men även SAREC och SWEDECORP stödde insatser i eUer med anknytning tUl Nicaragua. Med insatser inom och utanför landramssamarbetet omfattade SIDA:s bistånd tUl Nicaragua under 1991/92 omkring 310 nuljoner kronor. Samarbetsavtalet förlängdes med ett halvår tm och med 1992-12-31.
Biståndet kom under 1991/92 att aUtmer utformas som ett stöd tiU den ekonomiska poUtiken, vars huvudmål var stabiUsering och stiukturanpassning. Omkring hälften av landramen kanaliserades som stöd tiU betalningsbalansen. DärtUl kom särskUda skuldlättnadsåtgärder motsvarande 60 mUjoner kronor. Viktiga sektorer inom biståndet var i övrigt gruvor, skog och energi. En satsning på sociala sektorer inleddes.
Ett stort antal svenska enskilda organisationer fortsatte att, med stöd av SIDA, bedriva ett omfattande samarbete med lokala samarbetsorganisationer.
SAREC bidrog tUl en uppbyggnad och förstärkning av landets forskningskapacitet vid de fem universiteten. Stödet omfattade medicinsk forskning, naturvetenskap, teknik, jordbruksforskning och samhällsvetenskap.
Bilateralt samarbete med Costa Rica
I Costa Rica hade samtUga biståndsmyndigheter åtaganden. SIDA fortsatte det under 1988 uUedda bostadsprogrammet med inriktning på resurssvaga grupper i främst huvudstaden San Josés slumområden. Programmet omfattar organiserat självbyggeri, renovering av bostäder, infrastrukturanläggningar, samUngslokaler och organisationsuppbyggnad. Därutöver finansieras insatser på mUjöområdet. Tyngdpunkten i BITS verksamhet Ugger på energiområdet, följt av förvaltrungs-och skogssektorerna.
Stöd tiii
fredsprocessen i El Salvador
I anslutning till att fredsavtalet för El Salvador undertecknades i januari 1992, uttalade Sverige en beredskap att öka biståndet tUl El Salvador. Bland annat stöddes demobiUsering av sttidande och återvändandeprogram. Samtidigt inleddes projektering av ytterUgare insatser, som av båda parter uppfattas som ett stöd till fredsprocessen. Biståndet genom enskilda organisationer fortsätter och Sverige stöder en rad av FN:s insatser i landet.
163 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utvecklingssamarbete med Sydamerika
Ekonomi, poiitiic och samiiälle
Den ekononuska utvecklingen i Sydamerika har under senare år inneburit ett trendbrott mot 80-talets ekonomiska nedgång. Ekonomiska reformprogram har genomförts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat nedbringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska strukturen inletts. Statens roU har omdefinierats, förutsättningar för långsiktigt företagande förbätttats. Reformpolitik har börjat ge utdelning i form av reeU ekonomisk tiUväxt.
Sydamerikas länder styrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga att hantera poUtiska problem har manifesterats i länder som ChUe, BoUvia och Brasilien. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt stjn-e ekonomiska reformer. Dessa länders överenskommelse med BrasiUen och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mereosur, visar på en ny attityd tUl ekonomisk utveckUngspoU-tUc.
I Paraguay har viktiga steg tagits mot demokrati med bl.a. en ny författning med långtgående rättsgarantier. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstiftande församling. Det senaste året har emel-
Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP TOTALT
Argentina
0,8
1,7
6,2
0,2
8,9
Bolivia
15,6
23,9
-
0,3
39,8
Brasilien
1,9
0,8
-
0,3
3,0
Chile
59,4
2,7
6,6
0,3
69,5
Colombia
0,5
1,9
-
-
2,4
Ecuador
1,6
38,0
-
0,1
39,7
Paraguay
1,6
-
-
-
1,6
Peru
2,7
3,0
-
0,3
5,0
Uruguay
6,5
5,0
5,1
0,1
16,7
Venezuela
0,2
0,7
-
-
0,9
Guayana
-
0,2
-
-
0,2
Surinam
-
0,08
-
-
0,08
Summa
90,8
76,98
18,4
1,6
187,78
Regionalt Humanitärt bistånd
102,2 135,9
u-kredit 28,4 milioner kronor
164 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
lertid också uppvisat bakslag. I Peru upplöste president Fujimori parlamentet och satte en bräckUg demokrati ur funktion. UtveckUngen i Peru är starkt oroväckande. Tre destruktiva krafter präglar samhäUet i form av geriUagruppers terrorism, narkotikahandelns utbredning och grova brott mot mänskUga rättigheter förövade av statsmakten. I Colombia har poUtiska framsteg gjorts med bl.a. en ny författning, vilket delvis överskuggas av fortsatta poUtiska våldsdåd förövade av myndigheter, geriUa och narkotikamaffia.
Sveriges bistånd
Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika har som bärande motiv att bidra till att befästa demokratier och genomföra ekonomisk reformpoUtik. HuvudsakUga mottagare av bistånd har under senare år varit BoUvia och ChUe. Tekniskt samarbete sker även med Ecuador och avtal om forskningssamarbete föreUgger med Argentina och Umguay. Bistånd lämnas genom SIDA tiU stöd för sociala program som utgör del av en reformpoUtik. BITS verksamhet är ägnat att stärka prodiUctiva sektorer genom att förmedla svensk kompetens och kunnande. SWEDECORP främjar företagsamhet och SAREC stöder forskningssamarbete. Totalt utbetalades 187 mUjoner kronor tiU länder i Sydamerika under budgetåret 1991 /92.
Bolivia
I mars 1992 undertecknade regeringen ett avtal om biståndssamarbete med BoUvia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv angavs stöd tiU landets nydanande UtveckUngspoUtik och tiU stärkande av demokratiska institutioner. Samarbetet bedrivs genom SIDA, BITS och SWEDECORP.
Ekonomislca reformprogram
BoUvia bedriver sedan år 1985 ett långtgående ekonomiskt reformprogram. Sedan kraftfuUa åtgärder vidtagits för att stabUisera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Den offentliga förvaltningen har rationaUserats, vam- och penningmarknaden har liberaliserats och centtalbanken intar en oberoende stäUning. Statsmaktens tidigare dominerande roU som aktör inom näringsUvet har upphört och ersatts av en politik som syftar tiU att stärka betingelserna för ett fungerande privat näringsUv. OffentUga utgifter omprioriteras för sociala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgDjppema.
Mänskliga rättiglieter, demokrati
Det finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpoUtiken men missnöje över poUtiken har också givit näring åt popuUs-tiska stiömningar. Allmänna val planeras tUl mitten av 1993. Regeringen visar respekt för de poUtiska och medborgerUga rättigheterna. Rättsväsendet, som bedöms som undermåUgt och ineffektivt, är föremål för reformer. Protester har förekommit från ursprungsbefolkningen för att deras rättigheter inte skyddas och för att deras tiUvaro hotas av exploatörer.
Biståndsgivare
Världsbanken och Interamerikanska utveckUngsbanken är stora långivare för BoUvias investeringar i infrastrukturer och sociala sektorer. Viktiga bUaterala givare är USA, Nederländema, Schweiz och Tyskland.
165 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sveriges bistånd
Det utökade samarbetet med BoUvia har successivt växt fram utifrån av regeringen angivna riktUnjer och på basis av överläggningar med boUvianska myndigheter. TotaU utbetalades under 1991/92 39,8 mUjoner kronor tiU BoUvia.
Bistånd genom SIDA
SIDA lämnar bistånd inom huvudsakUgen sociala områden. Bidrag om totalt 51 nuljoner kronor har lämnats tiU sociala nödhjälpsfonden, sedermera investeringsfonden, vars uppgift varit att dämpa de sociala effektema av det ekonomiska stabiUse-ringsprogrammet. Ett bidrag om totalt 15 miljoner kronor utgår genom UNICEF för vattenförsörjning och hälsovård riktat tiU de allra fattigaste landsbygdsområdena. Ett bidrag om 8 mUjoner kronor lämnas tiU ett UNICEF-program för att stärka kvinnans stäUning i samhäUet, särskUt på det rättsUga området. Inom ramen för ett regionalt program stöds bekämpning av kolera. Under år 1992 fattades beslut om en insats för att stöda boende i fattiga områden att förbättta sina bostäder. Insatsen uppgår tUl totalt 36 mUjoner kronor över en period av fyra år.
Skuldåterköp
Regeringen beslutade i november 1992 att bidra med drygt 30 mUjoner kronor tUl BoUvias skuldåterköp av kommersieUa statsskulder. Återköpet är det ttedje av sitt slag och förväntas innebära att landet eUminerar sina kvarvarande kommersieUa statsskulder.
Bistånd genom BITS
Det tekniska samarbetet genom BITS har dels varit ett program för att rehabiUtera gruvnäringen dels gäUt finansiering av fjärrkonttoUsystem för kraftledningscen-ttal med ABB som leverantör.
Samarbetet uppgick under budgetåret
1991/92 tUl drygt 23 mUjoner kronor. Hera personer från BoUvia har deltagit i av BITS anordnade intemationeUa kurser. Samarbetet bedöms över lag som framgångsrikt och mottagama har visat bra förmåga att tillgodogöra sig de tekniska kunskapema.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har UUett ett samarbete med nationeUa handelskammaren genom att stöda ett investeringsfrämjande kontor i Santa Cruz.
Chile
Under en övergångsperiod har Sverige genom SIDA lämnat ett ansenUgt bistånd tiU ChUes regering tiU stöd för dess sociala program. Det har gäUt ett bidrag om totalt 42 mUjoner kronor tiU ett program för att rehabiUtera skolor i eftersatta områden. Progranunet bedöms som framgångsrikt och har bUvit mönsterbUdande för ett större nationeUt program.
SIDA stöder ett bostadsprojekt med inslag av självbyggeri i städema Santiago, Talca och Valpariaso. Det svenska bidraget uppgår tiU 86 nuljoner kronor över en tteårsperiod. Ett samarbete pågår för att stärka kvinnans ställning i det chUenska samhäUet. Stöd utgår bland annat tiU ett kviimosekretariat inom regeringskansUet med uppgift att bevaka bl.a. civiUagstift-nfrigen. Det tteåriga avtalet uppgår tUl 18 mUjoner kronor. Ett avtal om kulturbistånd har legat tiU grund för oUka kulturinsatser.
Bistånd genom SAREC
SAREC har ett avtal om drygt 7 mUjoner kronor med chUenska forskningsrådet, CONICYT, om samarbete inom hälso/ medicin och naturresurser/mUjö. Samarbetet bedrivs meUan chUenska och svenska institutioner. Stöd lämnas även tUl samhäUsvetenskapUga institutioner.
166 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom BITS
BITS har inlett ett tekniskt samarbete inom bland annat områdena arbets- och stads-mUjö. En ramkredit har därutöver bevUjats tUI landets centralbank om 60 mUjoner kronor för främjande av små och medelstora företag.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP/Swedftand har bidragit tiU att finansiera investeringen av ett gjuteri i ChUe.
Det sammanlagda svenska biståndet tiU Chile 1991/92 uppgick tUl 69,5 nuljoner kronor.
Ecuador
Ett tekniskt samarbete har bedrivits med Ecuador bland annat ifråga om mark-vårdsplan och arbetsmiljö inom petioke-misk industri. BITS har även bidragit med 28 miljoner kronor för instaUation av en av Svedpower levererad drUtledningscential.
167 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
v/
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Katastrofinsatser
Anslagsposten Katastrofer, stöd tUl återuppbyggnad m.m. uppgick under budgetåret 1992/93 tUl 1115 mUjoner kr jämte reservation från föregående budgetår.
50 % av katastofanslaget har utnyttjats för insatser i afrikanska länder. Insatsema har främst utgått tiU de länder i Afrika vUka drabbats av krig och konflikter. Problemen under de senaste månadema har förstärkts av en omfattande torka dels i södra AfrUca, dels på Afrikas Horn. De länder vilka drabbats hårdast och som tagit mest resurser i anspråk är Somalia och Mocambique. Omfattande regionala insatser kanaUseras genom UNHCR och IntemationeUa Röda korskommittén.
Ca 20 % av anslagsposten har utnyttjats för insatser i Asien för humanitär hjälp bl.a. åt flyktingar och konflUctdrabbade från Afghanistan och Kambodja.
Centtal- och Östeuropa, som tUlkom under 1991/92 som mottagare av katasttofbistånd med en högsta ram på 200 miljoner kronor, har tagit i anspråk 20 % av katasttofanslaget. Händelseutvecklingen i Centtal- och Östeuropa har inneburit att antalet ansökningar för bidrag varit mycket stort.
10 % av tiUgängUga medel har använts för insatser i MeUersta Östern. Liksom föregående budgetår har största delen av detta gått tiU länder vilka drabbats i samband med Irakkrisen. Därtill har en stor del av anslaget utnyttjats för humanitära insatser i Libanon, Västbanken och Gazaremsan. Bidrag har bevUjats för totalt 231 insatser i 62 länder eller regioner. Bidrag har kanaUserats genom 59 svenska enskUda organisationer, 14 FN-organ, samt åtta andra intemationeUa organisationer. Dessutom har bUaterala bidrag avtalats med regeringar i tio länder.
Katastrofanslaget 1991/92-utbetalda bidrag per land
Afrika
Land
Belopp (SEK)
Algeriet
20 366 783
Angola
20 680 360
Burkina Faso
1 655 000
Burundi
1 822 000
Etiopien
79 550 970
Guinea
5 000 000
Kenya
1 000 000
Liberia
11 493 000
IVIauretanien
3 000 000
Mogambique
74164 995
Namibia
966 541
Niger
580 000
Rwanda
1 761 000
Sierra Leone
2 000 000
Somalia
1 200 000
Sudan
7 519 000
Sydafrika
1 245 088
Tchad
165 000
Zaire
8 844 000
Zimbabwe
13 000 000
Flera länder
285 900 000
Totalt Afrika 542 013 737
Mellanöstern
Land
Belopp (SEK)
Irak
40 555 000
Iran
900 000
Libanon
27 159 250
Turkiet
8 500 000
Västbanken/Gaza
9 180196
Totalt Mellanöstern
86 294 446
169 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Asien
Belopp (SEK)
Land
26 210 000 3 878 600 1 610 000
86 520 300
3 600 000
9 350 000
470 000
10 600 000 3 000 000
31 500 000
Bangladesh
Filippinerna
Indien
Kambodja
Kina
Pakistan
Sri Länka
Thailand
Vietnam
Flera länder
Totalt Asien
176 738 900
Latinamerika
Land
Belopp (SEK)
Bolivia
312 000
Ecuador
375 000
El Salvador
1 000 000
Nicaragua
2 585 947
Totalt Latinamerika
4 272 947
Övriga länder
Land
Belopp (SEK)
Albanien
17 096 000
Armenien
300 000
Estland
25 075 700
Jugoslavien
30 224 000
Lettland
20 082 160
Litauen
15 035 000
Polen
24 500
Rumänien
8 183 000
Ryssland
996 300
OSS
57 973 900
Ukraina
50 000
Ungern
1 200 000
Totalt övriga
länder
176 240 560
Totalt utbetalt 1991/92
985 560 590
170 AIMUHA BISTÅNDSINSATSER
Särskilda miljöinsatser
MUjömålet innebär att mUjöaspekten skaU beaktas i aU biståndsverksamhet. För anslagsposten SärskUda mUjöinsatser anvisades budgetåret 1991/92 235 miljoner kronor utgör uthåUigt resursutnyttjande, kompetensuppbyggnad samt poUcy- och metodutveckUng för stiategiska områden. Syftet med anslagsposten är att ge förutsättrungar för en ytterligare förstärkrung av mUjösatsningama i utveckUngssamarbetet. YtterUgare omkring 235 mUjoner kronor användes under budgetåret 1991/92 för mUjöinsatser inom landprogram, regionala insatser eUer andra anslagsposter. SIDA:s riktlinjer för obUgatoriska mUjökonsekvensbedömningar av biståndsprojekt skaU successivt bidra till att hela det SIDA-kanaUserade biståndet blir aUtmer miljöanpassat och mUjöinriktat.
Stor vikt lades vid de ekonomiska aspektema på mUjöfrågoma. Resursbasen på mUjöekonomiområdet började med viss framgång byggas upp.
Hertalet insatser är väl synkroniserade med de frågeställningar, som akuaUserats Uiom ramen för den intemationella mUjö-vårdkonferensen i Rio de Janeiro, 1992 (UNCED). Huvuddelen av de anslagna medlen anvisades för uthåUigt resursutnyttjande inom bl.a. jord- och skogsbnU<, förbätfrad naturresurshantering, marin mUjövård, färskvattenprojekt, rådgivning om freoner och bevarande av biologisk mångfald. Projekt och program, nya miljöinriktade projekt och insatser med mUjökomponenter kunde stödjas. DärtiU påbörjades eUer vidareutvecklades försöks- och metodutvecklingsinsatser av multi/bi-karaktär på mUjöområdet. Många av projekten var i en uppbyggnadsfas.
Viktiga insatser när det gäller vattenresursema och deras användning genomfördes i bl.a. Kenya och Botswana. Informationsinsatser och fallstudier på klimatområdet fick stöd. I Sydostasien gavs stöd tiU rådgivrung om altemativ tiU freoner.
Stora insatser i markvårds- och byskogsprogrammet i Sahelområdet och markvårdsprogrammet i Östafrika utgjorde en del av ett långsiktigt stöd tiU dessa regioner. TiU Nicaragua, Vietnam och Laos gavs sammanhållna mUjöstöd i programform. I Laos omfattade detta stöd bl.a. skydd av skogsreservat, stabUisering av skogsbruk och förvaltrung av känsUga ekosystem.
En stor del av mUjöinsatsema kanaUserades genom enskUda organisationer, intemationeUa organisationer och nätverk såsom lUCN (Intemational Union for the Conservation of Nature) och Mekongkommittén. Samarbete byggdes upp med rmi-versitet och institutioner i och utom Sverige avseende kunskapsöverföring, metodutveckling och probleminventering. Satsningar gjordes också på utbUdning av u-landsjoumalister, utveckling av mUjö-vårdsmoment i läroplaner och mUjöutbUdning för yrkesverksamma.
Biståndet till särskilda miljöinsatser,
utbetalningar 1991/92, mkr
Anslag
235,0
Ingående ej utbetalda åtaganden
66,5
Totalt disponibelt
301,5
Totalt utbetalt
223,1
Utgående ej utbetalda åtaganden
78,4
171 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Enskilda organisationer
Under budgetåret 1991 /92 utbetalades sammanlagt 761,4 nuljoner kronor för utvecklingsprojekt genom folkrörelser och andra enskUda organisationer. Från och med budgetåret 1990/91 inkluderar anslagsposten även medel som lämnas tiU svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige. Utöver av riksdagen bevUjade medel på 750,8 mUjoner kronor, farms en intecknad reservation från föregående budgetår på 16,1 mUjoner kronor. Den utgående reservationen från budgetåret 1991/92 uppgår tUl 34,6 mUjoner kronor, och motsvarar ingångna åtaganden.
Projektbidrag lämnades budgetåret 1991 /92 tiU projekt i ca 90 u-länder, mklusive programländerna. Biståndet tiU projekt i de tolv största mottagarländema framgår av följande uppstäUrung:
Bistånd genom enskilda
organisationer,
utbetalningar 1991/92, mkr
Tanzania
42,3
Bangladesh
37,0
Indien
36,4
Etiopien
35,5
Nicaragua
28,6
Zaire
25,1
Kenya
24,9
Zimbabwe
20,8
Chile
18,8
Uganda
17,8
Brasilien
17,2
Mozambique
17,2
De kristna organisationema mottog den största delen av bidragen, 332 mUjoner kronor, motsvarande 44 % av utbetalade medel. Bidragen tiU fackUga respektive kooperativa insatser var 61 respektive 55 mUjoner kronor.
Liksom tidigare år har stödet i stor ut-sttäckiung använts tUl utbUdiungs-, hälso-
vårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-, drifts- och underhäUskostnader i lokal valuta.
Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnadsverksamhet och investeringar. En ändrad inriktning inom området kan skönjas. Denna har att göra med de svårigheter som uppstår då det egna stödet awecklas och driftsansvaret överlämnas tiU lokala samarbetsparter. Insatserna idag baseras därför mer på lokala behov och större hänsyn tas tiU förutsättningama att uppnå varaktiga resultat. Sådana Uisatser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande.
Översynen av det statUga samarbetet med de enskUda organisationema inom biståndet, "Solidaritet med statsbidrag", avslutades hösten 1991. SIDA har därefter arbetat vidare med vissa av översynens förslag och bland annat ingått avtal med Biståndsinformation (BIFO) om att BIFO övertar beredningen och uppföljningen av de mindre orgaiusationemas ansökningar. Syftet är att SIDA därigenom skaU få ökat utrymme för dialog med ramorganisatio-nema och effektivare uppföljning och utvärdering av biståndet tiU de enskUda organisationema.
SIDA:s samarbete med ramorganisatio-nema finansieras över olika anslagsposter. För att få tiU stånd en bättte samordning meUan dessa anslagsposter har proceduravtal, som innefattar projekt-, katastrof-och demokratistöd, tecknats med fem organisationer (Afrikagruppema, Diakonia, Pingstmissionens U-landshjälp (PMU), Rädda Bamen samt Utan Gränser/SCC. För Diakonia och PMU prövas också smärre katasttoframar på vardera 10 mUjoner kronor. Slår detta väl ut kommer katasttoframar att inkluderas i fler proceduravtal.
172
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Förslag tiU nya riktUnjer för organisationernas utvecklings- och informationsinsatser har utarbetats av SIDA. Efter samråd med organisationema kommer de att faststäUas under budgetåret 1992/93. Vidare har uttedningar om principema för volontärverksamheten samt för administtations-bidrag tUl ramorganisationema påbörjats. Nya riktlinjer för ramorgarusationerna kommer att utarbetas under 1992/93.
Organisationemas ansökningar har under senare år vida överstigit tiUgängUga medel. SIDA förutsätter att derma utveckling fortsätter om än i minskad omfattning.
Svenska enskUda organisationer förmedlar bistånd även över anslagspostema katasttofhjälp, humanitärt bistånd, projektbistånd tiU vissa länder m.fl. anslag. De sammanlagda utbetalningarna uppgick under budgetåret 1991/92 tiU cirka 1,6 miljarder kronor.
Sammanlagda utbetalningar av bidrag genom svenska enskUda organisationers verksamhet från anslagen katasttof- och projektbidrag samt anslagen demokrati, mänskUga rättigheter och humanitärt bistånd:
Enskilda organisationer, utbetalningar 1991/92, mkr
Diakonia
190,1
Sv Missionsrådets Biståndsnämnd
175,0
Pingstmissionens U-landshjälp
Rädda Barnen
138,5 89,0
LO/TCO
86,4
Svenska Röda Korset
84,3
Utan Gränser (SCC) AIC
55,8 36,7
Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation
Sv Afghanistankommittén
Praktisk Solidaritet
29,4 25,0 23,8
Svensk Volontärsamverkan
23,2
Handikapporg Biståndsnämnd
20,1
Sv Ekumeniska Nämnden
12,1
Statens Räddningsverk CARITAS Sverige
11,6 10,7
Genom folkrörelserådet skedde samråd, erfarenhetsutbyte och diskussion kring tendenser och frågor av gemensamt inttesse inom biståndet. Ett ingående samråd och erfarenhetsutbyte ägde också rum meUan SIDA och organisationema vid års-genomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök, uppföljningar och utvärderingar.
Ramavtal
Ramavtal har ingåtts meUan SIDA och följande tolv organisationer, som tiUsammans representerar ett åttiotal medlemsorganisationer: Afrikagmppemas rekryteringsorganisation (ARO), Arbetarrörelsens inter-nationeUa centrum (AIC), Diakonia, LO/TCO, Handikapprörelsens intemationeUa biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmissionens u-landshjälp (PMU), Rädda Barnen, Utan Gränser (UG/SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volontärsamverkan (SVS), UtbUdning för volontärverksamhet (UBV), samt Svenska Röda Korset (SRK). Av medlen under anslagsposten går omkring 85 % tUl dessa organisationer. Samarbetet med ramorganisationerna regleras av femårsavtal. Rambidragen bevUjas dock på basis av ettåriga eUer tvååriga framställningar, medan indikativa rambelopp faststäUs för ytterUgare två år för att underlätta organisationemas planering. SIDA medverkar tiU att samtliga ramorganisationer gjort eUer gör kapacitetsstudier. De sista genomförs under budgetåret 1991/92.
Volontärbidrag
Genom stödet tUl volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får ett stort antal svenskar möjUghet tUl praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1991/92 var ca 800. För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kronor per år. Volontärbidragen svarar för ca 15 % av anslagsposten. Bidragen uppgår tiU över 100 mUjoner kronor.
173 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Direktstöd till organisationer i mottagarländerna
Stöd har lämnats direkt tiU kvinnoorganisationer i u-länder. År 1982 reviderades riktlinjema för detta stöd, så att biståndet begränsas tiU programländerna. Biståndskontoren ansvarar för beredning och uppföljning av insatsema. Under budgetåret 1991/92 uppgick detta stöd tUl 20,1 mUjoner kronor fördelade på de 19 programländerna.
Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd tiU enskUda organisationer i u-länder för projektverksamhet i anslutning tiU landramsfinansierade program. Organisationer i Bangladesh, Indien och Sri Länka har fått direktstöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret 1991/92 uppgick stödet tiU 25,0 miljoner kronor.
Internationella enskilda organisationer
Två intemationella enskilda organisationer - Kyrkomas världsråd och IntemationeUa
kooperativa alUansen - får bidrag från anslagsposten för sin verksainhet.
Bistånd till Central- och Östeuropa
Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskUda organisationer tiU Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91 tUl övriga Cenfral- och Östeuropa. Kriteriema för dessa nya bidrag skUjer sig i viss mån från det ttaditioneUa u-landsbiståndets. Syftet med biståndet tUl Centtal- och Östeuropa är att stöda demokratiseringsprocessen, underlätta övergången tiU marknadsekonomi samt bidra tUI förbättting av nuljön. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag och uttryckt inttesse för att göra det. Budgetåret 1991/92 uppgick stödet tUl 36,0 miljoner kronor.
Informationsverksamhet
1991/92 fördelades 39,5 mUjoner kronor för informationsinsatser genom enskilda orgarusationer.
174 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
Arbetet för demokrati och de mänskUga rättighetema har en betydelsefuU stäUning i det svenska biståndssamarbetet. Som ett av de biståndspoUtiska målen har det legat tiU grund för bedönming av länders utveckUngspoUtik, utgjort en viktig del i biståndsdialogen samt resulterat i ett vitt förgrenat program av olika insatser.
Bistånd för en demokratisk samhäUsutveckUng har innefattat tekruskt stöd inför det att aUmänna val hålUts, stöd tiU uppbyggnad av rättsväsende och bidrag tiU advokatsamfund, anordnande av erfarenhetsutbyte meUan parlamentariker i u-länder. Främjandet av mänskUga rättigheter har innefattat ett brett upplagt stöd tiU olika intemationeUa, regionala och nationeUa organisationers verksamhet för att sprida kännedom om de mänskUga rättighetema. Andra sådana organisationer, vUka erhålUt stöd, har bevakat regeringars uppttädande eUer praktiskt bistått poUtiskt förföljda med bl.a. rättshjälp.
Det samlade demokratifrämjande biståndet har således varit ägnat att stödja myndigheter i deras rättsutövning, att främja förutsättningar för demokratiskt poUtiskt Uv samt att stärka organisationer vilka fristående från statsmakten verkat för mänskUga rättigheter. Ett område under framväxt är bistånd tiU väm för bamets rättigheter.
En stor del av biståndet har gått tiU kampen mot apartheid och för en demokratisk samhäUsutveckling i Sydafrika. Detta bistånd har under budgetåret 1991/92 uppgått tiU ca 310 mUjoner kronor. Vid sidan av stödet tUl ANC, som var
ca 110 mUjoner kronor, har betydande bidrag lämnats tiU rättshjälp för fängslade apartheidmotståndare och tiU uppbyggande av demokratiska organisationer.
Betydande demokratifrämjande bistånd har också lämnats tUl mottagare i Latinamerika, som under budgetåret 1991 /92 erhöU 150 mUjoner kronor. Huvuddelen av medlen har varit riktade mot att stödja freds- och försoningsprocessen i Cenfrala-merika där frågan om de mänskUga rättighetema även StäUts i centrum. Medel har bland armat använts tiU renodlade humanitära ändamål för flyktingar, tiU utbUdning kring mänskUga rättigheter och tiU rättshjälpsinsatser. Huvuddelen av medlen har gått tiU fristående organisationer/institut i samverkan med svenska folkrörelser. Diakonia erhöU 39 mUjoner kronor och svenska Rädda Bamen 12,5 mUjoner kronor under budgetåret 1991 /92 för sin verksamhet i Centtalamerika.
Under budgetåret 1992/93 avsattes 60 mUjoner kronor tiU EI Salvador sedan ett fredsavtal slutits meUan landets regermg och FMLN i januari 1992.
I Sydamerika har biståndet huvudsakUgen avsett de andinska ländema och vanUga ändamål har gäUt stöd tUl gmpper som bevakar efterlevnaden av de mänskUga rättighetema eUer kännedom om dessa normer. En viktig mottagare har varit IntemationeUa röda korskommittén. Diakonia har ett brett program för vilket man erhöU 23 mUjoner kronor under budgetåret 1991/92.
I takt med förändringar mot ökad poUtisk öpperUiet och demokrati runtom i Af-
175 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
•f-.
1-i
'.*'
ft
f ■ p
■j 'c *
huiu: thliu HUXhtL I/BAZAAR
I många länder runt pågår en demokratisk utveckling. Fotot är från en parad i Namibia,
rika har efterfrågan på demokratifrämjande bistånd ökat. Valtekniskt stöd har lämnats tiU Zambia, Kap Verde, Angola, stöd tUl rättshjälp har givits i bl.a. Zunbabwe och Namibia.
I Uganda har bidrag länmats tiU en om-budsmannainstitijtion för bl.a. de mänskUga rättighetema. I Kenya har stöd givits åt kyrkUga orgarusationers program för utbUdning i mänskUga rättigheter. Under budgetåret 1991/92 gavs totalt ca 15,5 mUjoner kronor i demokratifrämjande bistånd tiU södra Afrika exlusive SydafrUca. Motsvarande belopp för östia och västta Afrika var 7,5 mUjoner kronor.
I Asien och MeUersta Östern har insatsema varit koncentterade tUl Uisatser för rättshjälp i ländema Bangladesh, Sri Länka, Indien och FUippinema.
Stöd tiU rättsområdet har även lämnats tUl Vietnam och Laos. I Kambodja har stödet tUl vaUörberedelser och valövervakning uppgått tUl cfrka 4 nuljoner kronor.
Ett brett humanitärt stöd om 20 mUjoner kronor har lämnats tUl Västbanken och
Gaza. Stödet har inkluderat såväl israeUska som palestinska organisationer för mänskUga rättigheter.
Ett relativt omfattande samarbete har etablerats med UitemationeUa organisationer verksamma för mänskUga rättigheter. DU hör bl.a. Intemational Commission of Jurists och Defence for ChUdren Intemational. Bidrag har även givits tUl den fond för tekniskt MR-bistånd som förvaltas mom FN:s Center för mänskliga rättigheter i Geneve.
Stöd har även utgått tUl svenska organisationer varav särskUt kan nämnas FrivU-Ugorganisationernas Fond för MänskUga Rättigheter och Raoul WaUenberg-mstitu-tet.
TotaU har tUl denna gmpp av meUanstatUga och mtemationeUa organisationer lämnats 45 mUjoner kronor.
Sammanlagt fanns för budgetåret 1991 /92 anslaget 550 mUjoner kronor för demokrati, mänskUga rättigheter och humanitärt bistånd.
176 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Budgetåret 1985/86 iiuättades en anslagspost för särskilda insatser tiU förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda u-länderna. Budgetåret 1992/93 anvisades 700 mUjoner kronor, en höjning med 200 mUjoner kronor jämfört med föregående år.
Tunga skrUdbördor och ekonomisk kris har lett tUl akuta betalningsbalansproblem i många u-länder och har ökat behovet av befalningsbalansinriktat bistånd. För att biståndet skaU bidra tUl ekonomisk återhämtning och tillväxt är det nödvändigt att ländema samtidigt vidtar åtgärder för att minska obalansema i ekonomin och genomför stmktureUa reformer för att stimulera tiUväxten. Insatser från anslaget utgår därför endast för länder som genomför strukturanpassningsprogram, oftast utformade i samarbete med Världsbanken och IntemationeUa Valutafonden (IMF). En förutsättning för att reformansttängningar-na skall vara framgångsrika är att de följs av tillräckUga extema resursflöden tUl landet, såväl i form av ökade resursflöden som dUekta skuldlättnadsåtgärder. Betalningsbalansstöd ges förettädesvis inom ramen för intemationeUa samordnade aktioner. MöjUghetema att få tiU stånd ökade resursflöden är då större. Genom att anslå bistånd för sådana insatser kan Sverige också påverka andra givare att ge ökat bistånd och skuldlättnader.
Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram
Världsbanken har kommit att spela en viktig roU när det gäUer att stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders återhämtningsprogram. Under slutet av 1987 tog Världsbanken ett irutiativ för att öka och förbättia biståndsflödet tUl de fattiga och skuldtjmgda afrikanska ländemas strukturanpassning. Det resulterade i det särskUda programmet för Afrika, SPA (Special Programme of Assistance). Programmet har visat sig vara ett mycket värdefuUt instmment för att mobilisera och samordna det finansieUa stödet tiU dessa länder.
SP A-finansieringen består av ett antal delar (dimensioner):
1. Anpassningslångivning från IDA (Världsbankens organ för utiåmng på mjuka viUkor)
2. Anpassningslångivning från IMF, ESAF
3. Sam- och paraUellfinansiering från bilaterala givare och andra multUaterala organ
4. BUaterala skuldlättnader
5. Bidrag tiU skuldtjänstbetaUUngar på Världsbanksskuld, den s.k. femte dimensionen
6. Bidrag tUl reduktion av kommersiell skuld, den s.k. sjätte dimensionen
177 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
TiU Världsbankens långivning tillkommer resurser från bUaterala givare, som ansluts tUl eUer ges paraUeUt med baiU<;ens långivning, s.k. sam- och paraUeUfUiansiering. Den övervägande delen av anslaget för stöd tUl ekonoiniska reformprogram och skiUdlättnadsåtgärder har utgått i form av sam- och paralleUfinansiering med VärldsbarUcen för finansiering av anpassningsprogram. Bidragen kan finansiera angelägen import genereUt i form av obundet Unportstöd, men kan också knytas tiU särskUda rehabiUteringsprogram för t.ex. industrisektom, infrastruktur eUer sociala ändamål. Huvuddelen av det svenska stödet utgår i form av obundet Unportstöd, tiU marknadsbaserade valutafördelningssystem i u-ländema. Det importerande företaget betalar motvärde i lokal valuta. Motvärdet utgör budgetintäkter för staten. Genom att skapa tiUgång tiU utländsk valuta är importstödet en biståndsform som är väl anpassad tiU att stödja utveckUngen av marknadsekonomi och den privata sektom under förutsättrUng att Unportstödet inte är förenat med subventioner och centtalstyrd valutafördelning. Sverige har även bidragit med importstöd från landramama.
Av bidragen tUl SPA används också en betydande del för att underlätta återbetalrUng av Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-ländemas skuldbörda består av räntor på lån från Världsbanken på marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-viU-kor. Tidigare kunde de flesta av dessa länder ta lån både på VärldsbarUcens marknadsmässiga viUkor och på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade villkor, s.k. IDA-lån. Sedan dessa länders ekonomier försämrats och kreditvärdigheten sjunkit kan många av ländema nu enbart ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD-lånen utgör dock en tung börda, eftersom dessa skulder inte kan avskrivas eUer omförhandlas. Om inte ländema fuUföljer sina återbetalningar tvingas Världsbanken avbryta långivningen.
Därmed skuUe ländemas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fulUöl-jas och möjUghetema att få betalningsbalansstöd från bUaterala givare minska. Under år 1988 fattade Världsbanken därför beslut om att använda en del av de återbetalningar som banken får in på IDA-lån för att underlätta betalningen på de gamla IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet är emellertid inte tiUräckUgt för att klara av ländernas betalningsförpUktelser på IBRD-lån. Efter ett förslag från de nordiska ländema är det möjligt även för enskUda länder att ge bidrag i detta syfte. Sverige har hittUls bidragit med 490 mUjoner kronor inom ramen för SPA samt ytterligare ca 110 miljoner kronor för samma ändamål för länder utanför Afrika.
SPA-samarbetet har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för att mobUisera ökat betalningsbalansstöd tUl de fattigaste och mest skuldtyngda ländema i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram. Utöver ökade resursflöden läggs stor vikt vid ökad samordning av biståndet, minskad bindning av biståndet till vissa sektorer eUer varor och uppföljning av landets budgetutgifter. För vissa länder har emellertid utbetalningstakten av aUo-kerade medel varit aUtför långsam. De afrikanska länder som deltagit i SPA och aktivtgenomförtstrukturanpassningsprogram har haft en bättte ekonomisk utveckUng än övriga afrikanska länder. Detta beror på de ekonomiska reformema i sig, men är också en följd av de ökade och bättte anpassade biståndsflöden som anpassningsprogrammen ger upphov tUl.
IntemationeUa Valutafonden spelar en huvudroU när det gäller utformningen av de makroekonomiska delarna av struktur-anpassningsprogrammen. Fondens ordinarie resurser består av medel som ingår i medlemsländemas valutareserver och som därför enbart kan användas för temporärt betaliUngsbalansstöd. För att finansieUt kunna stödja de fattigaste ländemas strukturanpassning på mjukare viUkor än som
178 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
annars vore möjUgt har särskUda lånearrangemang skapats; Structural Adjustment FaciUty (SAF) och Enhanced Structural Adjustinent FaciUty (ESAF). ESAF finansieras genom särskUda gåvobidrag och lån på förmånliga vUlkor från medlemsländerna. Sverige har bidragit med sammanlagt 600 nuljoner kronor tiU ESAF under åren 1988 -1991 att användas för räntesubventioner.
Ett antal skuldtyngda länder ligger efter med sina betalningar tiU Världsbanken, IMF eUer regionala utvecklingsbanker. Detta är ett aUvarligt problem för ländema, eftersom de utestängs från ny långivning. Bland de länder som under senare år haft betydande betalningseftersläpningar märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och Peru. Särskilda insatser måste tiU för att hjälpa de länder som genomför ekonomiska anpassningsprogram och försöker klara ut problemen med försenade betalningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan exttaordinära resurser mobUiseras från biståndsgivama.
För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläpningar tiU IMF har en specieU metod utvecklats, genom bl.a. svenskt engagemang, för att lösa denna typ av problem. Metoden kaUas "Rights Accumulation Programme" och innebär att landet under ett IMF-övervakat anpassningsprogram åtempptar de löpande betalningarna på skulden och samtidigt tjänar in rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningseftersläpningama avvecklats. När landet fuUföljt anpassnings-programmet enUgt överenskommelsen, bevUjar IMF landet ett s.k. överbrygg-ningslån för att landet skall kunna betala den ackumulerade skulden. På så vis bUr landets skuld tiU IMF oförändrad, men skulden är inte längre förfaUen och landet har rätt att ta nya lån. För att hjälpa landet med löpande skuldtjänst imder anpassningsperioden behövs i praktiken mobiU-sering av nya exttaordinära resurser, vilket
vanUgtvis görs genom att bUda en s.k. stödgrupp.
Zambia, som är ett av världens mest skuldtyngda länder, var det första landet att få ett "rights accumiUation programme" (RAP) år 1991. En formeU stödgrupp bUdades inte i detta faU, men givarländerna bidrog med exttaordinärt betalningsbalansstöd. Stödet möjliggjorde för Zambia att reglera sina försenade betalningar till Världsbanken. Sverige bidrog med 100 miljoner kronor i obundet importstöd. Det dröjde dock inte länge förrän Zambia hamnade i en ny dröjsmålssituation till IMF och Världsbanken och kraven i reformprogrammet kunde inte heUer uppfyllas. Efter valet i oktober 1991 då en demokratiskt vald regering kom tiU makten återupptogs strukturanpassningsprogrammet och landet gavs ett nytt försök. I början av år 1992 reglerades betalningseftersläpningama tiU Världsbanken med nya biståndsmedel. Men det var först efter att IMF i juU 1992 för första gången beslutade om att skjuta på betalningen av eftersläpningar till fonden samt godkände ett nytt RAP-program som förutsättningama fanns att klara finansieringsbehovet för år 1992. Zambias problem visar på svårigheten att finna varaktiga lösningar på de problem som sammanhänger med en stor skuldbörda tUl de multilaterala institutionema.
Även Världsbanken har infört en motsvarighet tiU IMF:s "Rights accumulation programme", för att hantera betalningseftersläpningar tiU Världsbanken. Peru fick ett sådant program under 1991 och samtidigt bUdades en stödgrupp för mobiUse-ring av nya resurser. Sverige bidrog med 30 nuljoner kronor för hjälp till skuldtjänst tUl Världsbanken.
Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten
En stor del av de fattigaste ländemas skuld gäUer av långivarlandet offentUg eUer offentligt garanterad skuld, främst bistånds-
179 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
och exportkrediter. I enlighet med en resolution i UNCTAD år 1978 har Sverige skrivit av de biståndskrediter som under 1960-och 1970-talen gavs tiU de fattigaste länderna. Totalt har 1185 mUjoner lo-onor avskrivits, vilket inte har belastat anslaget.
De fordringar som svenska staten idag har på u-Iänder är i huvudsak offentUgt garanterade exportkrediter och s.k. u-krediter. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN) respektive BITS. SkUlnaden meUan u-krediter och de tidigare givna biståndskreditema är att de senare i sin helhet var anslagsfinansierade, medan u-kreditema består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av en kredit från marknaden. Anslagsposten användes inledningsvis för att unilateralt skriva av svenska fordringar. Guinea-Bissau, Mozambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia fick på detta vis fordringar avskrivna tiU ett värde av 496 miljoner kronor.
Då samordnade insatser ger större effekt, övergick Sverige därefter till att driva skuldlättnadsfrågan i den s.k. Parisklubben. I Parisklubben omförhandlas skuldtyngda länders offentliga eUer i längivarländerna offentUgt garanterade skulder. En förutsättning är att landet genomför ett strukturanpassningsprogram. Efter att ha uppnått en principöverenskommelse i Parisklubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med längivarländerna. Vid de sju stora industtUändernas möte i Toronto år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott vad gäUer skuldlättnader för de fattigaste länderna. Parisklubben införde s.k. Toron-to-vUlkor dvs omförhandlingar på koncessioneUa (mjuka) vUlkor för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.
För många av dessa länder har även dessa viUkor varit aUtför betungande. Sverige har därför med medel från anslaget täckt räntebetaliungar under omförhandlingsavtalen för fem afrikanska länder. Biståndet gav därmed ytterligare
skuldlättnad utöver vad som överenskommits multilateralt.
Sverige har också i Parisklubben drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderna. Diskussioner har förts i Parisklubben utifrån ett brittiskt förslag om avskrivningar av två ttedjedelar av hela skulden vid omförhandling. EmeUertid kimde man endast enas om mindre långtgående skuldlättnader. I januari 1992 beviljades Nicaragua och Benin som första länder 50 % avskrivning av omförhandlade förfall, i enUghet med de s.k. utvidgade TorontovUlkoren.
Sföd för reglering av u-länders kommersiella skuld
Utöver skuld till intemationeUa finansieUa institutioner och skuld tUl bUaterala offentUga långivare har många u-länder en betydande skuld tUl privata långivare, främst kommersiella banker, som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-ländema har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar meUan fordringsägare på en andrahandsmarknad tiU priser som ofta ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nomineUa värden, för vissa länder så lågt som 5 - 20 % av det nomineUa värdet.
OUka metoder kan tUlämpas för att hjälpa u-ländema att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av fordringamas värde. Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och överlämnas tiU skuldlandet genomförs ett s.k. skuldåterköp (eng. debt buy-back). Två internationellt organiserade skuldåterköp har genomförts för BoUvia, tiU vilka Sverige bidragit med totalt 20 mUjoner kronor. Vidare har Världsbanken inom ramen för SPA organiserat och bidragit med finansiering av skuldåterköp för afrikanska SPA-länder. Sverige deltog i ett sådant skuldåterköp för Mogambique under 1991 med 16 mUjoner kronor.
180 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överlämnas tiU skuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex. lokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en s.k. skuldkonvertering (även kaUat skul-domvandUng eUer skuldbyte, eng. debt swaps). Sverige har tidigare genomfört ett sådant skuldbyte för Costa Rica, då bi-
ståndsmedel från andra anslagsposter användes i utbyte mot lokalvaluta för ett naturvårdsprojekt. TUl skiUnad från skuldå-terköpen ökar skuldkonvertering oftast belastrungen på mottagarlandets budget. SärskUd hänsyn måste därför tas tiU den makroekonomiska situationen i landet.
Fördelning av anslaget
Fördelningen av anslaget på länder och insatser framgår av följande tabeU.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 1985/86-1991/92
Sam- och parallell- Stöd för åter- Bilateral Kommersiell ESAF Summa
finansiering betalning av Skuldlättnad skuldlättnad
med Världsbanken Världsbanksskuld
60 20
Bangladesh Bolivia Egypten Ghana
Gulnea-Blssau 60
Guyana 6,4
Jordanlen 60 Kenya
Madagaskar Mogambique 382 Nicaragua 65
Peru
5 5
10 21,6
177 62,8 (även IDB) 18,2 30,2
5 25 60 60
6,4 60 30
31,6 575 146
30,2
15 10
117,4
10 5
117,4
298 180
235 65
Sao Tomé Senegal Srl Länka Sudan
183,9 7,8
716,9 7,8 245
Tanzania
Togo
Uganda
Vietnam
2,2
2,2
Zambia Zimbabwe
230 40
45,9
375,9 40
IMF
600 3 238,4
Summa 1 416,4
181 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Särskilda program
Anslagsposten Särskilda program består av följande tie delposter/verksamheter:
• Amnesinriktad verksamhet (ÄTV).
• Försöksverksamhet och metodutveck Ung (FOM).
• Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).
Biståndet till Särskilda program, utbetalningar 1991/92, mkr
Delpost/ ämnesområden
Utbetalat 1991/92
Anvisat 1992/93
Amnesinriktad verksamhet (ÄIV)
Energi
17,8
19,0
Befolkningsfrågor
31,4
40,0
Hälsovård
13,3
14,0
AIDS-bekämpning
102,8
100,0
Handikappstöd
3,7
4,0
Kvinnofrågor
13,1
18,0
Kultur och massmedia
28,0
32,0
Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM)
Lantbruk och livsmedelsförsörjning
25,9
26,0
Infrastruktur
8,8
12,0
Undervisning
16,9
18,0
Förvaltning
12,0
20,0
Utvecklingsstudier Övrigt
20,1 13,4
21,0 8,0
Insatsförberedelser och resultat-värdering (IRV)
43,5
48,0
Summa Särskilda program
350,7
380,0
Insatserna under anslagsposten SärskUda program har stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det svenska bUaterala biståndet. De möjUggör för SIDA att inom prioriterade verksamhetsområden utveckla en långsiktig sttategi samt att utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och tekniker. Vidare verkar SIDA för att erfarerUietema tiUvaratas i de bUaterala programmen, av andra u-länder, av intemationeUa och andra organ samt av enskUda orgarUsationer. I möjUgaste mån utnyttjas svenska resurser. En aUt större tonvikt läggs på uppföljning och utvärdering av projekt, program och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel. Inttesset för och betydelsen av analyser och uttedningar i frågor om olika aspekter på biståndets effektivitet ökar stadigt, såväl inom ramen för den biståndspoUtiska beslutsprocessen som från organisationer och allmänheten. Införandet av en mål- och resultatorienterad styming i den offentUga verksamheten är en annan viktig grund för detta.
SIDA:s sttävan är att under de närmaste åren fortsätta att bygga ÄlV-verksamheter-na samt att inom förvaltningsområdet finna metoder att stödja och underlätta för mottagarländema i den pågående förändringsprocessen mot en marknadsanpassning av ländemas ekonomier.
182 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
U-landsforskning
Forskning och uppbyggnad av forsk-rungskapadtet är av stor betydelse för u-ländemas möjUgheter att lösa grundläggande utvecklingsproblem. Den biståndsmyndighet som har det huvudsakliga ansvaret inom detta område är SAREC. Även SIDA svarar för visst stöd inom detta och näraUggande områden, t.ex. insatser vad gäUer högre utbUdning. SAREC:s insatser kan uppdelas i följande fyra verksamhetsområden:
• BUateralt forskningssamarbete, med f.n. 15 u-länder i Afrika (Botswana, Etiopien, Mocambique, Namibia, Tanzania och Zimbabwe), Latinamerika (Argentina, ChUe, Costa Rica, Cuba, Nicaragua och Umguay) och Asien (Indien, Sri Länka och Vietnam)
• IntemationeUa forskningsprogram, genom stöd tiU bl.a. jordbruksforskning inom The Consultative Group on International Agricultural Research (CGIAR) och hälsovårdsforskning inom WHO.
• Regionala och särskUda program, t.ex. vad gäUer forskning om AIDS, skog och nuljö, kvinnor samt demokrati och mänskUga rättigheter.
• Svensk u-landsforskning, genom stöd tiU enskUda forskningsprojekt, forskningsmUjöer/institutioner och, f.n. sju, högre forskartjänster. Stödet tiU intemationeUa forskrungspro-gram var tidigare SAREC:s största enskilda anslagspost. Andelen har genom åren minskat och utgör nu en fredjedel av de anslagna medlen för u-landsforskning. Det växande bilaterala samarbetet är med sina drygt 40 % av medlen SAREC:s i dag mest omfattande verksamhet. Ca 13 % går tiU de regionala och särskUda programmen och stödet tiU den svenska u-landsforskningen utgör ca 10 %.
För budgetåret 1992/93 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram 425 mUjoner kronor för u-landsforskning. Under budgetåret 1991/92 uppgick de totala utbetalningama tUl 377 mUjoner kronor. Den ingående reservationen budgetåret 1992/93 uppgick tUl 158,9 mUjoner kronor, varav 124,6 mUjoner kronor var intecknade genom åtaganden för oUka insatser. Av den ointecknade reservationen avsåg 15 miljoner kronor särskUda AIDS-insatser.
183 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Tekniskt samarbete och u-krediter
BITS uppgift är att Uiom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckUng i u-länder och länder i Centtal- och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.
Verksamheten omfattar bidrag tiU tekniskt samarbete med u-länder inklusive intemationeUa kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har BTTS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade samarbetet med Cential- och Östeuropa. BITS insatser fömtsätter att samarbetsländema har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de projekt som erhåUer stöd, att projekten är prioriterade i ländernas utvecklingsplaner samt att en kostnadsdelning sker meUan partema. Huvuddelen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, ttansporter, kommunikationer och industri. Under senare år har också insatser för mUjöskydd ökat markant.
BITS samarbetar med låg- och medeUn-komstländer. En stor del av verksamheten avser låginkomstiänder med en BNP per capita kring 480 US doUar. Drygt 60 % av BITS bevUjade u-krediter avser denna kategori, friom det tekniska samarbetet Ugger tyngdpunkten på lägre medeUnkomstlän-der.
BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 820 nuljoner kronor, varav 417 mUjoner kronor för tekniskt
samarbete (inklusive insatser i Cential- och Östeuropa) och 403 mUjoner kronor för u-krediter.
Tekniskt samarbete
Det tekniska samarbetet syftar tiU att överföra kunnande från Sverige till samarbetsländema. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av projekt samt ut-bUdiUng inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag tUl konsultinsatser, utbUdning för personer från enskUda länder, institutions-samarbete, finansieUt stöd, försöksutmst-ning och intemationeUa kurser.
Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbete Ugger inom sektorema industti och energi. Hera av de intemationeUa kursema behandlar dessa sektorer. En vidgning av kursutbudet mot t.ex. mer aUmänt förvalt-ningskunnande pågår. Stöd tiU konsultinsatser, som är den största verksamhetsformen, har i växande utsttäckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintUg industri och infrastruktur, t.ex. genom energisparande åtgärder. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utrustning, kan ges som komplement tUl det tekniska samarbetet. Stöd ges främst för underhåUs- och rehabUiterUigsinsatser. Under åttiotalet har antalet sektorer som omfattas av BITS tekniska samarbete successivt ökat.
Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl.a. som en del i
184
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa u-länder. Samarbete sker även med förutvarande programländer. I länderkretsen har bl.a. Algeriet, Argentina, BoUvia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, FUippinema, Ghana, Jamaica, Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, SomaUa, Sudan, ThaUand, Tunisien och Uruguay ingått. Under budgetåret 1989/90 uUeddes tekniskt samarbete med Polen och under påföljande budgetår med övriga Centtal-och Östeuropa med tonvikt på Sveriges närområde samt Tjeckoslovakien och Ung-
em.
U-krediter
U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånUga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som främjar u-ländemas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter kan bevUjas u-länder vilkas UtveckUngspoUtik är förenUg med målen för svenskt bistånd och vUka bedöms ha en tUlfredsstäUande kreditvärdighet.
U-kreditgivningen har tUl övervägande del iruiktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vUka BITS bedriver tekniskt samarbete. De bevUjade och aktueUa kreditema fördelar sig på 27 länder. Större mottagarländer har varit Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. För många u-länder begränsas möjUghetema att tiUgodogöra sig u-krediter av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet.
U-krediter lämnas för finansiering av enskUda projekt eUer via utvecklingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorema energi, ttansport och telekommunikationer samt industri.
Närmare hälften av den bevUjade kreditvolymen avser energisektom. Krediter via utvecklingsbank har hittiUs lämnats eUer erbjudits tiU fem länder, varav den största, tUl ChUe beslutades under år 1990.
I vissa programländer ges u-krediter tiU projekt i samarbete med SIDA. Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och URI-kraftverket i Indien.
BITS har i flera faU av paraUeUfUiansiering medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eUer en regional utvecklingsbank är huvudfinansiär. U-krediter har även bevUjats projekt där Nordiska investeringsbanken eUer arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen.
I enUghet med en intemationell överenskommelse inom OECD, som Sverige bittätt, ges u-krediter sedan juU 1988 med en förmånUghetsgrad på 35 % respektive 50 %. Det högre gåvoelementet gäUer för de s.k. minst utvecklade ländema.
U-krediter ges normalt i en integrerad tiansaktion där biståndsmedlen används för att subventionera kreditvUlkoren. I vissa faU, främst tUl de ininst utvecklade ländema, kan s.k. kombinationskrediter lämnas. Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit.
För att tiUgodose att prisema bUr så förmånUga som möjUgt för mottagarländema erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i intemationeU konkurrens.
Den totala kreditvolymen för bevUjade och aktueUa krediter uppgick vid utgången av budgetåret 1991/92 tiU 11 569 mUjoner kronor med en beräknad biståndsdel på 3 908 mUjoner kronor.
I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras samtUga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget under s.k. bistånds-garantier uppgick den 30 juni 1992 tiU 6157 nuljoner kronor.
En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-kreditema har upprättats.
185 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
TUl reserven har tidigare även förts medel från biståndsanslaget. Reserven utökades under budgetåret 1991/92 med 51 mUjoner kronor tiU totalt 486 mUjoner kronor. Detta motsvarade 8 % av utestående garantiengagemang. Vid skadefaU under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under budgetåret 1991/92 uppgick utbetalningama för skadefaU tiU 71 mUjoner Icronor. Återvinningar under samma period uppgick tiU 62 mUjoner kronor. Skadereserven ad-mirUstteras av exportkreditnämnden (EKN).
Exporteffekter
Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandUng av svenska varor och tjänster erhåUs en direkt effekt på svensk export. Genom att kunskapema om och erfarenhetema av de svenska resursema ökar uppnås också en
indUekt exporteffekt t.ex. genom det tekniska samarbetet.
Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar tiU kan uppskattas tUl ungefär tie gånger utbetalningama.
Internationella riktlinjer för blandade krediter
s.k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner och urgröpning av biståndets kvaUtet har lett tUl att användningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i intemationeUa fora. OECD antog år 1992 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentUgt bistånd i kombination med exportkreditgivning och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. RiktUnjema syftar bl.a. tiU att skärpa biståndskriteriema och begränsa den kommersieUt motiverade konkurrensen med sådan kreditgivning.
186 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Näringslivssamarbete
St3Telsen för intemationeUt näringsUvsbistånd (SWEDECORP) har tiU uppgift att främja och direkt medverka i utvecklingen av näringsUv i u-länder samt i Cential- och Östeuropa enUgt särskUda riktUnjer. Verksamheten skaU inriktas på kunskapsöverföring och tekrUkutveckUng på företagsnivå och tiU direkt näringsUvsstödjande institutioner. Insatsema skaU ha en affärsmässig prägel där målsättningen skaU vara att främja uppkomsten av företag som kan överleva och verka i kommersieUa former. UtbUdningsinsatser, ledningsstöd och aktiv samverkan med finansieringsinstitut i u-ländema utgör viktiga samarbetsformer. Vidare skaU SWEDECORP främja mottagarländemas handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsättningsmöjUgheter på den svenska marknaden.
Swedfund Intemational AB är ett helägt statUgt aktiebolag som skall förmedla kontakter, medverka tiU och finansiera förinvesteringsstudier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En huvudform för detta är aktiesatsningar samt lån och garantier. Bolagets uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statUga medel stimulera svenska företag tUl långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. Swedfund söker inrikta sin verksamhet på låg- och lägre medeUnkomstländer vilka tidigare endast i begränsad utstiäckning engagerat svenska företag i industiisatsningar.
Det inbetalda kapitalet uppgår tiU 415 mUjoner kronor varav 90 mUjoner kronor
för riskkapitalsatsningar i Cential- och Östeuropa. De totala utbetalningama för utestående kontiakterade åtagandena för aktiesatsningar och lånegarantigivning uppgick den 30 juni 1992 tiU 251 mUjoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 36 mUjoner kronor jämfört med 44 mUjoner kronor året innan. Före nedskrivningar och exttaordinära kostnader redovisade Swedfund ett överskott på 4,5 mUjoner kronor vilket var en förbättring jämfört med året innan. Stora nedskrivningar under året gjorde dock att resultatet efter nedskrivningar blev en förlust på 34,8 mUjoner kronor att jämföra med 18,8 mUjoner kronor föregående verksamhetsår.
SWEDFUND medverkade finansieUt per 30 juni 1991 i sammanlagt 67 projekt inkl. förstudier i 33 länder.
Verksamheten inriktas på projekt där tiUverkningen baseras på lokala råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infrastruktur och med Uten tiUgång tUl service- och underhåUstjänster. Samtidigt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits, intio-duceras i landet.
Både stora och små företag, statUga, kooperativa och privata förekommer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND.
187 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Projektbistånd till vissa länder
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bU 5, UU 20, rskr 226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd tUl vissa u-länder. Under 1988/89 anslogs 50 mUjoner kronor, under 1989/90 70 mUjoner kronor, under 1990/91 390 mUjoner kronor och under 1991/92 200 miljoner kronor (under de två senaste budgetåren har under denna anslagspost det bUaterala samarbetet med Polen och övriga Centtal- och Östeuropa finansierats). Anslagsposten motiverades med att det kan firmas behov av att från svensk sida gå in med särskUda insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd tUl ett land i ett kritiskt skede där utgången kan bU avgörande för landets framtida utvecklingsmöjUgheter. Svenska Uisatser kan t.ex. verksamt bidra tiU att främja en utveckling i demokratisk riktning. HittUls har t.ex. beslut fattats om:
• stöd tiU bostadsbyggande samt tiU mUjö- och markvårdsprogram i Costa Rica,
• utveckUngssamarbete genom SIDA med Uganda,
• bidrag tiU östafrikanska utvecklingsbankens verksamhet i Uganda,
• stöd tiU forskningssamarbete med Costa Rica och ChUe,
• bidrag tiU rMPOD:s verksainhet i FiUppinema och Costa Rica,
• stöd tUl socialt bostadsbyggande och skolor i ChUe,
• bidrag för beredning av BITS-insatser i FiUppinema samt
• utvecklingssamarbete med Polen och övriga Cential- och Östeuropa.
Med undantag för insatser i Filippinerna har finansieringen av projekt i andra länder förts över tiU respektive m)mdigheters anslag.
188 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Nordiskt biståndssamarbete
De nordiska ländema har sedan början av 1960-talet samarbetat på biståndsområdet. Formema för samarbetet regleras genom en konvention som undertecknades i mars 1981. Ett viktigt organ för samarbetet är ämbetsmannakommittén för biståndsfrågor (EKB) bestående av de ansvariga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadmi-nistiationema. Genom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekmannarepresentation (RKB). I september 1990 enade sig de nordiska bi-ståndsministtama att pröva nya former för parlamentarisk medverkan i det nordiska samarbetet på biståndsområdet. RKB lades ner och istället skaU de nordiska ländema enUgt ett mUande schema arrangera ett årUgt seminarium där parlamentariker och andra biståndsinttesserade får möjlighet att diskutera biståndspoUtiska frågor av gemensamt infresse. Finland stod som värd för det första seminariet år 1991 som handlade om demokrati och bistånd medan Sverige 1992 arrangerade ett seminarium om ansvar och effektivitet i biståndet. Inom EKB diskuteras biståndsfrågor av nordiskt infresse. Kommittén är ett viktigt forum för bl.a. diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika intemationella orgamsationer. Arbetsgrupper av ad-
hoc karaktär tiUsätts för att diskutera och bereda aktueUa frågor. Nordiska uttedningar initieras för att ge underlag tUl biståndspoUtiska ställningstaganden.
De nordiska biståndsministtama lägger stor vikt vid ett nära samarbete i biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formaUsera en ordning med regelmässiga möten två gånger per år.
Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informeUa överläggningar, t.ex. i anslutning tUl intemationeUa möten, där de nordiska ländema ofta upp-ttäder som en enhet. De nordiska ländema har även en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och den intemationeUa jordbruksutvecklingsfonden (IFAD).
Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att förskjutas från de fraditioneUa samfUiansierade projekten mot samarbete präglat av stor flexibUitet såväl tUl formen som i valet av samarbetsobjekt. De nordiska ländema antog år 1988 ett särskUt program för nordiskt samarbete på biståndsområdet. Ett nytt inslag i det nordiska samarbetet är beslutet om en nordisk fond för kreditgivning på koncessioneUa villkor.
189
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Bistånd till Östeuropa
Det svenska samarbetet med ländema i Cenfral- och Östeuropa under budgetåret 1991/92 ingick i biståndsanslaget. (Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har ett särskUt anslag upprättats för detta samarbete.)
Budgetåret 1991 /92 var det andra året i det av regering och riksdag våren 1990 fastlagda tteåriga programmet för samarbete med de tidigare statshandelsländerna i Cenfral- och Östeuropa. För tteårsperioden 1990/91-1992/93 avsattes en mUjard kronor för att stödja den djupgående sam-häUsomvandUngen i dessa stater. 900 mUjoner kronor avsågs finansieras över biståndsanslaget och 100 mUjoner kronor över andra anslag.
Det bUaterala samarbetet med ländema i Centtal- och Östeuropa kanaliserades liksom föregående budgetår huvudsakUgen genom BITS, som för tteårsperioden härför hade 420 mUjoner kronor tiU sitt förfogande, varav 270 mUjoner kronor för insatser i Polen och 150 mUjoner kronor för insatser i övriga länder i Centtal- och Östeuropa.
Miljövård dominerar
Avseende Polen hade, fram tiU budgetårsskiftet den 30 juni 1992,192 mUjoner kronor redan fördelats. För största delen av återstoden förelåg utfästelser. Insatser inom mUjövårdssektom var den dominerande verksamheten (ca 60 mUjoner kronor). Övriga insatser i Polen innefattade förstudier och utbildning inom områdena social och ekonomisk infrastruktur samt företagsledning.
När det gäUer samarbetet med övriga länder i Cenfral- och Östeuropa utnyttjades huvuddelen för insatser i de baltiska
statema. Totalt under de båda budgetåren 1990/91 och 1991/92 har 97 mUjoner kronor utbetalats tUl dessa stater, varav 28 mUjoner för regionala projekt. I fråga om de bUaterala insatsema svarade Estland för 30 mUjoner kronor, Lettland för 20 mUjoner kronor och Litauen för 18 mUjoner kronor. Samarbetet har avsett tekniskt bistånd Uiom områdena mUjö, industri, jordbruk och bankväsen.
För insatser i andra cential- och östeuropeiska länder lämnades BITS-bidrag med 16 nuljoner kronor tiU Tjeckoslovakien, 15 mUjoner kronor tiU Ryssland och närmare 8 nuljoner kronor tiU Ungem. TiU regionala projekt lämnades bidrag med 14 mUjoner kronor.
Svenska Institutet erhöU under budgetåret 1991 /92 4 mUjoner kronor av BITS-medel som resursförstärkning tiU bla. expertutbyte, långtidsstipendier och samarbete mellan universiteten i Centtal- och Östeuropa. SIDA stäUde 2 mUjoner kronor tUl Svenska Institutets förfogande för ökat kulturutbyte med Östeuropa.
Ensicilda organisationer
SIDA erhöU inom ramen för tieårspro-grammet totalt 90 mUjoner kronor för fördelning tiU bidragssökande folkrörelser och andra enskUda organisationer med teknisk biståndsverksamhet i Cenfral- och Östeuropa. Av dessa medel anvisades under budgetåret 1991/92 ett belopp av 34 mUjoner kronor tUl sammanlagt ett 60-tal organisationer. Bland bidragsmottagarna återfinns folkbUdningsorganisationer, idrottsförbund, kyrkUga samfund och föreningar med Uiriktning på intemationeUt samarbete. Tyngdpunkten har legat på
190
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Industrin och energiförsörjningen i Östeuropa mäste rustas upp -inte minst av miljöskäl.
kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad. De fyra stora organisationerna, LO/TCO, AIC, LRF och NattirskyddsfÖreningen, med vUka SIDA ingått ramavtal, har budgetåret 1991/92 erhålUt totalt 15,4 mUjoner kronor i bidrag. Vidare har SIDA bevUjat 3,4 miljoner kronor i s. k. kulturstöd.
Företagsetablering
SWEDECORP, som bildades i juU 1991 genom sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD och SIDA:s industribyrå, bem}m-digades under 1991/92 använda 50 mUjoner kronor av SWEDFUND:s grundkapi-taltiUskott för stöd tiU samriskföretag i Central- och Östeuropa. Under budgetåret har tie sådana företag etablerats, två i Polen och ett i Lettland.
I budgeten för 1990/91 anvisades 2 mUjoner kronor ur reservationsanslaget III C 3
för regeringskansliets kontakter med sina motsvarigheter i Centtal- och Östeuropa. Av dessa återstod för användning under budgetåret 1991/92 cirka 800 000 kronor. Dessa medel har tagits i anspråk för besök av experter, huvudsakligen tUl och från de baltiska ländema.
För multUaterala insatser i Cential- och Östeuropa anvisades i tieårsprogrammet totalt 375 mUjoner kronor, dvs 125 mUjoner kronor per år. Av de 250 mUjoner kronor som disponerats under 1990/91 och 1991 /92 avsattes urspmngUgen 106 mUjoner kronor för en EFTA-fond för Jugoslavien. På grund av den politiska utveckUngen i landet kom fonden aldrig att upprättas och riksdagen beslöt i december 1991 att ge regeringen befogenhet att utnyttja dessa medel för andra brådskande insatser i Baltikum och på andra håU i Centtal- och Östeuropa. Regeringen kunde härigenom bl.a.
191 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
lämna en suveränitetsgåva tiU de baltiska statema i december 1991. Övriga medel har anslagits tiU svenskt deltagande i det nordiska mUjöfinansieringsbolaget (NEFCO), konsultfonder inom världsbankens och europeiska utvecklingsbankens ram för insatser i Cential- och Östeuropa samt tUl stöd åt samarbete inom lämsäkerhets-och stiålskyddsområdet.
Katasttofbistånd på sammanlagt 200 miljoner kronor från anslaget C 2 har utgått tiU Centtal- och Östeuropa under vintem 1991/92, då framiör aUt Ryssland och Baltikum drabbades av såväl Uvsmedelsbrist som bränslebrist. En betydande del av hjälpen kanaUserades via enskUda organisationer.
192 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
BISTÅNDET FORDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Den följande statistiken avser utbetalningama (i tkr) som de redovisas i boksluten för budgetåret 1991 /92 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, SWEDECORP och Swedfund Intemational AB. Vad gäller kolumnen "enskilda organisationer", redovisas här det bilaterala bistånd som går genom svenska enskilda organisationer och som belastar anslaget C 2. UtveckUngssamarbete genom SIDA. Svenska enskUda organisationer får bidrag även från anslagen C 1. Bidrag tiU intemationeUa biståndsprogram och C 3. Andra biståndsprogram. Utgiftema för biståndskontorens administtation redovisas i separat kolumn.
Övriga utgifter för den centiala bistånds-administtationen har utelämnats. Utbetalningama för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under budgetåret 1991/92.
Det multilaterala biståndet (under anslaget C 1. Bidrag tUl intemationeUa biståndsprogram) ingår, förutom livsmedelsbiståndet, inte i statistiken då det inte är möjUgt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder.
Utbetalningar som Uite kunnat länder-fördelas har förts tiU postema ej länderfördelat eller ej kontinentfördelat.
193 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livsmedelsbistånd m.m.
Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
ocfi stöd
program
organisa- insatser, tärt
till äter- tioner
uppbyggnad
land- biständ
programkostnader samt rekr/utb
11 336 300
EUROPA Albanien Armenien Baltikum
Estland
19 406
Jugoslavien
28 103
Kroatien
2 100
Lettland
19312 Litauen
12 767
Polen
308 Rumänien
8 183
Ryssland
58 264
Sovjet
1 046
Tjeckoslovakien
Turkiet
6 621
Ukraina
50 Ungern
Ej länderfördelat
Europa
Totalt EUROPA
6 445
105 26617 10697 1 150
4 282
172 970
6 753
105 26 617 10 742 1150
194 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SAREC BITS
SWEDECORP
SWEFUND INTLAB
Skuldlättnadsåtgärder frän SIDA och UD/U
Projektbistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA
1991/92 (tkr)
Aministra- Tekniskt tion, SIDA samarbete Bistånds- inklusive kontor internationella kurser
U-krediter
10 328
11 336
10 328
32 020
28 103
2 100
9 305
28 799
7 235
20 083
70 521
73 101
9 056
6 438
64 702
8 791
7 599
7 708
6 621
5 006
6 411
8 729
58 025
2 260
147 343
368 661
195 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
m.m. uppbyggnad program-
kostnader samt rekr/utb
LATINAMERIKA OCH KARIBIEN
820 2 371 1 531
10 654 400
Argentina
305 Bolivia
Brasilien
Chile
5 872
15 336
7 247
1 107
Colombia
77 Costa Rica
1 000
1409
1 159
Dominikanska Republiken
75 Ecuador
Grenada
Guatemala
1 462
5 Guyana
Honduras
80 Jamaica
Kuba
40 Mexico
128 Nicaragua
289 005
1 945
4 306
1 236
1 004
1 111
Panama
Paraguay
1 625
Peru
1 113
1 500
El Salvador
1 000
11 961
5 742
116 Surinam
Uruguay
3 600
2 860
Venezuela
160 Ej länderfördelat Latinamerika och Karibien
Totalt
Latinamerika och Karibien
3 100
3 347
1231 102 171 135915
289 005 4 742 26 125 150 608 153 693 6 244 3 509
196 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SAREC BITS
SWEDECORP
SWEFUND Skuld-INTL AB lättnads-
Projektbistånd till vissa u-länder frän SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr)
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
från SIDA och UD/U
6 215 1673
8 869
23 942
2 000
39 925
2 999
6 590
2712 1 936
30 357
69 521 2 477
3 752
8 939
10 526
31 510
3 158
10 944
4 567
28 403
41 030
2 081
161 80
5 232
1 309
1 877
6 581 2 071
10 725
565 161
62 800
372 801
1 625
3 023
30 200
36 341
18 980
5 087
11 666 886
18 849
264 613
56 450 67 396
28 403
883 65
93 000 42 883
924 006
197 BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl Anslag C2 SIDA
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
m.m. uppbyggnad program-
kostnader samt rekr/utb
ASIEN OCH MELLANÖSTERN
16 486 1 777
26988 Afghanistan
157 309
20 450
Bangladesh
Bhutan
Fiji
Filippinerna
3 400
1 750
Indien
338 655
13 384
4 164
2 157
Indonesien
251 Irak
28 476
125 Iran
1 441
Jemen
1 350
Jordanien
Kambodja
108 731
4 000
Kina
3 600
400 Kuwait
Laos
93 399
-63
-61
Libanon
23 159
Malaysia
233 Mongoliet
500 Myanmar/ Burma
Nepal
Pakistan
9 350
340 Palestina
Sri Länka
51 082
168 Thailand
10 600
10 621
41217 17873 7 969 11413 39811
Vietnam
Västbanken, Gaza
Ej länderfördelat Asien
Totalt Asien och Mellanöstern
246 950 3 000 1159 10 298 242 41000
887 395 298193
17 936
27 300 825
3 435 22 580
198 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Anslag C3 SAREC BITS
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
Projekt- TOTALT
CORP
INTLAB
SWEDE- SWEFUND Skuld-
lättnads-
bistånd
UTBETALA
åtgärder
till vissa
1991/92
från SIDA
u-länder
(tkr)
och UD/U
från SIDA, SAREC och BITS
1 532 1 382
25 016
3 966
212 959
1 382
32 789
1 003
39 084
3 307
16 000
388 439
5 774 28 601
1 441
1 592
1 969
15 000
16 969 112731
4 193
7 268 170
172 100
187 634 170
4 486
100 255
23 159
20 552
31 200
52 311
1 175
1 175
73 416
5 734
17 540
1 700
2 652
2 339
61 643
19 407
38 900
80 590
297 533
8 593 2 581
10 840 64 615
24 429
19 089 107 003 258 200
4 744
15 000
1 732 591
199 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livsmedelsbistånd m.m.
Landram
Katastrofer och stöd till återuppbyggnad
Enskilda organisationer
Regionala Humani- insatser, tärt land- bistånd
programkostnader samt rekr/utb
Särskilda Mil program
AFRIKA Algeriet Angola Benin
Botswana Burkina Faso Burundi
9718 189 946 23 625
76 570
1 655 1 822
719 3 082
956 5 308
150 1323 3 009
68 1 570 1 100 600
Egypten
Elfenbenskusten
Etiopien
4 983
4 929
i 009
467 Söder om Sahara
Tanzania
Tchad
5 674 2 559 58 422
74 080 52 981
Gambia
2 562
Ghana
390 Guinea
5 000
Guinea-Bissau
61 936
1478 Kap Verde
63 550
50 Kenya
123 300
1 100
2 056
5 703
Lesotho
28 617
539 Liberia
5 257
735
Madagaskar
Malawi
Marocko
Mauretanien
3 000
75 Mauritius
Mocambigue
396 297
55 108
1 258
34 539
3 740
713
Namibia
106 434
1 050
3189 Niger
580 Nigeria
Ruanda
1 761
Senegal
Sierra Leone
130 Somalia 9 100
723 Sudan
1080 Swaziland
Sydafarika
583 083
484 3 539 1048
200 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Anslag C3 SAREC BITS
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
SWEDECORP
SWEFUND INTLAB
Skuld- Projektlättnads- biständ åtgärder till vissa från SIDA u-länder och UD/U från SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA 1991,'92 (tkr)
8 289
3 455
2 328 887
755 3 869 161
11 225
1 402
12 046
231 041
96 699 2 535 1 822
5 725
6 347
323 968
323
5 483
18 599
48 600
451 242
219 973
2 562
2 560
20 000
22 976
5 081
6 222
1 700
9 19
80 434 63 619
5 540
3 477
2 258
151 056
3 239
10 000
46 246
5 992
10 000
1 474
59 900
61 488 3 075
2 482
3 153
9 079
13 020
1 532
1 811
102 264
4 089
1 290
118 284
1 210
1 210 1 840
1 850
10 000
12 041
211
2 880
12 703
9 246
242
1 133
11 072
16 280 4 436
3 533
96 018
5 674
780 998
201 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
1
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livsmedelsbistånd
m.m.
Landram Katastrofer och stöd till återuppbyggnad
Enskilda organisationer
Regionala insatser, landprogramkostnader samt rekr/utb
Humanitärt bistånd
Särskilda program
Miljö
Togo
Tunisien
Uganda
70 863 11 000
1 350
2 653
920 Zaire
Zambia
Zimbabwe
8 844 248 377 248 372 13 000
444 1426
625 942
3 407 1040
3 632 6 102
18 1 023
Ej länderfördelat Afrika
262 045
89 551
274 865
46 277
1 943
Totalt AFRIKA
14 083
2 270 975 466 499
23 005
285 092
85 977
15 994
AUSTRALIEN
Papua Nya Guniea
Västra Samoa
Ej länderfördelat Australien
27 000
1 963
80 1 658
338 586 3 447 375 1070 404 732 210 452 956 497101 369 047 223 141
Totalt AUSTRALIEN
Ej kontinent fördelat 324 532
TOTALT
27 000
101 000
2 011
80 1 658
633 099 73 003 23 650 252 993 162 677
202 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SAREC BITS
SWEDECORP
SWEFUND INTL AB
Skuldlättnadsåtgärder frän SIDA och UD/U
Projektbistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr)
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
81 4 253
3 871
1 214
10 000
18 773
5 467
119 474
8 086
5 247
300 6 537
2 097 2 420
7 800
1 493
1 891
66 220
8 844 333 227 297 293
45 300
720 348
69 801
110 686
48 381
3 656
323 214
18 773
4 075 916
242 48
30 726
31 016
190 388 5 440
9 744
10 835 1787 192
94 230
376 624 230 722
402 903
29 210
3 825
431214 219 834 8 919 382
203 FÖRKORTNINGAR
VISSA FÖRKORTNINGAR
ACCE African CouncU on
Communications Education ACBF African Capacity BuUding Fund
AfDB African Development Bank
AfDF African Development Fund
AIC Intemational Centte of
the Swedish Labour Movement ANC African National Congress
ARO Africa Groups of Sweden,
Recruitment Organization
AsDB Asian Development Bank
AsDF Asian Development Fund
BITS
Swedish Agency for
Intemational Technical and
Economic Co-operation
CABEI
Centtal American Bank for
Economic Integration
CADESCA
Comite de Accion de Apoyo al
DesarroUo EcononUco y Social
CATIE
Centto Agronomico Tropical de
Investigacion y Ensenanza
CCC-CA
Confederadon de Cooperativas
del Caribe y Centto America
CDB
Caribbean Development Bank
CFA
Committee on Food Aid
PoUcies and Programmes
CFC
Common Fund for Commodity
CGIAR
Consultative Group on
Intemational Agricultural
Research
CILSS
Committe Inter-Estats de
Lutte contte la Sécheresse
au Sahel
Afrikanska rådet för massmedieutbUdning Afrikanska fonden för kapacitetsutveckUng Afrikanska utveckUngsbanken
Afrikanska utvecklingsfonden
Arbetarrörelsens IntemationeUa Centmm Afrikanska national-kongressen Afrikagmppemas Rekryteringsorganisation Asiatiska utvecklingsbanken
Asiatiska utvecklingsfonden
Beredningen för intemationeUt tekrUskt-ekonomiskt samarbete Centtalamerikanska banken för ekonomisk integration Aktionskommittén för centtal-amerikanskt samarbete utbUdningscenttat för ttopiskt jordbruk Kooperativa federationen för Karibien och Centtalamerika Karibiska utvecklingsbanken Kommittén för Uvsmedelsbistånd Gemensamma fonden för råvaror Konsultativa gruppen för intemationeU jordbruksforskning Koordinerande kommittén för utveckling i Sahelområdet
204 FÖRKORTNINGAR
CIREFCA
Conferenda Internacional sobre
IntemationeUa konferensen
Refugiados Centtoamericanos
om centtalamerikanska flyktingar
CND
Commission on Narcotic Drugs
Narkotikakommissionen
CSD
Commission on SustaUiable
Kommissionen för håUbar
Development
utveckUng
CSUCA
Confederadon Universitaria
Centtalamerikanska
Centtoamericana
universitetsfederationen
DAC
Development Assistance
OECD:s kommitté för
Committee
biståndsfrågor
DCI
Défense for ChUdren Intemational
DESD
Department Economic and Social
FN:s avdelning för ekonomisk
Development
och social utveckling
DHA
Department of Humanitarian AffaUs
FN:s avdeUung för katasttof-
DND
Division on Narcotic Drugs
DTCD
EADB
Department of Technical Cooperation for Development East African Development Bank
EBRD
ECOSOC
European Bank for Reconstruction and Development Economic and Social CouncU of the United Nations
EFS
EG
EKN
European Community Swedish Export Credits
Guarantee Board
ESAF
Enhanced Structural
FAC
Adjustment FaciUty Food Aid Convention
FAO FSO
Food and Agricultural
Organization
Fund for Special Operations
GATT General Agreement on
Tariffs and Trade GEF Global EnvU-onmental FaciUty
HABITAT United Nations Center
for Human Settlements lAEA Intemational Atomic
Energy Agency
frågor
Narkotikakommissionens
sekretariat
FN-sekretariatets tekniska
biståndsprogram
Östafrikanska
utvecklingsbanken
Europeiska återuppbyggnads-
och utvecklingsbanken
FN:s ekonomiska och
sodala råd
EvangeUska
fosterlandsstiftelsen
De europeiska gemenskapema
Exportkreditnämnden
Utvidgade struktur-anpassningsfadUteten Livsmedelshjälpskonventionen FN:s Uvsmedels- och jordbruksorganisation Interamerikanska utvecklingsbankens fond för särskUd verksamhet Allmänna tuU- och handelsavtalet Globala mUjöfadUteten FN:s boende- och bebyggelsecenter IntemationeUa atomenergiorganet
205 FÖRKORTNINGAR
IBRD Intemational Bank for
Reconstruction and Development ICA Intemational Co-operative
AUiance ICAC Intemational Cotton Advisory
Committee ICAP Instituto Centtoamericano de
Admirusttadon PubUca ICCO Intemational Cocoa
Organization IQ Intemational Commission
of Jurists ICRC Intemational Committee of
the Red Cross ICSG Intemational Centte of
Social Gerontology IDA Intemational Development
Association IDB Interamerican Development
Bank lEA Intemational Energy Agency
lEFR Intemational Emergency
Food Reserve IFAD International Fund for
Agricultural Development IFC Intemational Finance
Corporation IFS International Foundation for
Science IGADD Intergovemmental Authority
on Drought and Development
IICA Instituto Interamericano de
Cooperaciön para la
Agricultura IIDH Interamerican Institute of
Human Rights HED Intemational Institute for
EnvUonment and Development IJO International Jute
Organization ILO Intemational Labour
Organization ILZSG Intemational Lead and Zinc
Study Group IMF Intemational Monetary Fund
Världsbanken
IntemationeUa kooperativa alUansen (IKA) IntemationeUa rådgivande bomuUskommittén Centtalamerikanska institutet för offentUg förvaltning IntemationeUa kakaoorganisationen
IntemationeUa Juristkommissionen Intemationella rödakorskommittén IntemationeUa kopparstudiegruppen IntemationeUa utvecklingsfonden Interamerikanska utvecklingsbanken IntemationeUa energiorganet IntemationeUa katasttof-lagret för Uvsmedel IntemationeUa jordbmksutvecklingsfonden Intemationella finansieringsbolaget Internationella stiftelsen för vetenskap
MeUanstatiiga myndigheten ansvarig för torka och utveckling
Interamerikanska institutet för jordbrukssamarbete
Interamerikanska institutet för mänskUga rättigheter IntemationeUa Uistitutet för miljö och utveckUng IntemationeUa juteorganisationen
Intemationella arbetsorganisationen Intemationella bly- och zinks tudiegmppen IntemationeUa valutafonden
206 FÖRKORTNINGAR
DUO
Intemational Maritime
Organization
USfCAE
Instituto Centtoamericano de
Administtadon de Empresas
INCB
Intemational Narcotic
Conttol Board
UVRO
Intemational Natural Rubber
Organisation
INSG
Intemational Nickel Study
group
INSTRAW
United Nations Intemational
Research and Training
Institute for the
Advancement of Women
lOM
Intemational Organization of
Migration
IPDC
International Programme for
the Development of
Communication
IPPF
Intemational Planned
Parenthood Federation
11 Inter Press Service
IRA
Immediate Response Account
IRSG
Intemational Rubber Study
Group
ISO
Intemational Standardization
Organization
rrc
Intemational Trade Centte
HSG
Intemational Tin Study Group
ITTO
Intemational Tropical TUnber
Organisation
lUCN
Intemational Union for the
Conservation of Nature and
Natural Resources MIGA MultUateral Investment
Guarantee Agency NDF Nordic Development Fund
NEFCO Nordic Environment Finance
Corporation NIB Nordic Investment Bank
OECD Organization for EcononUc
Co-operation and Development OPEC Organization of Pettoleum
Exporting Countries PAHO Pan American Health
Organization
IntemationeUa sjöfartsorganisationen Centtalamerikanska institutet för företagsledarutbUdning IntemationeUa NarkotUca-konttoUstyrelsen IntemationeUa naturgumnU-organisa tionen IntemationeUa nickelstudiegruppen
IntemationeUa forskningsoch UtbUdningsinstitutet för kvinnors utveckling
IntemationeUa migrations-organisationen IntemationeUa program för kommunikationsutveckUng
IntemationeUa famUjepIaneringsfederationen
WPF:s fond för katasttofer IntemationeUa gummistudiegruppen IntemationeUa
standardiseringsorganisationen UNCTAD/GATT:s intemationeUa handelscentrum IntemationeUa tennstudiegruppen
Intemationella Tropiska Timmerorganisationen Internationella Naturvårdsunionen
Multilaterala organet för investeringsgarantier Nordiska utveckUngsfonden Nordiska Miljöfinansieringsbolaget
Nordiska Investeringsbanken Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling De oljeexporterande ländemas organisation
AUamerikanska hälsovårdsorganisationen
207 FÖRKORTNINGAR
PMU Pontifical Missionary Union
PRO Prottacted refugee and displaced
persons project PTA Preferential Trade Area
SADC
Southem African Development
Community
SADCC
Southem African Development
Coordination Conference
SAK
SAREC
Swedish Agency for Research
Co-operation with Developing
Countries
SATCC
Southem African Transport
and Communications Commission
SDR
Special DrawUig Rights
SEK
Swedish Export Credit
Corporation
SHIA
Swedish Organization of the
Handicapped Intemational
Aid Foundation
SIDA
Swedish International
Development Authority
SLU
Swedish University of
Agricultural Siences
SPA
World Bank Special Program
of Assistance
SWAPO
South West Africa People's
Organization
SWEDECORP Swedish Intemational
Enterprise Development
Corporation
SWEDFUND
Swedish Fund for Industrial
Co-operation with Developing
Countries
SVS
Swedish Volunteer Service
TIB
Tanzania Industriial Bank
UBV TraUUng for Development
Assistance UNCED United Nations Conference
on Environment and Development UNCDF United Nations Capital
Development Fund UNCTAD United Nations CorUerence on
Trade and Development
Pingstmissionens u-landshjälp Projektet för utslagna flyktingsituationer Regionala handelsorganisationen för södra och östta Afrika
Gemenskapen för utveckling i södra Afrika
Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika Svenska Afghanistankommittén Styrelsen för u-landsforskiUng
Kommissionen för ttansporter
och kommunikationer
i södra Afrika
SärskUda dragningsrätter
AB Svensk Exportkredit
Svenska handikapporgarUsa-
tionemas intemationeUa
biståndsstUtelse
StjTelsen för intemationeU
utveckling
Sveriges Lantbruksuniversitet
Världsbankens särskUda program för Afrika Sydvästafrikanska folkorganisationen Styrelsen för intemationeUt näringsUvsbistånd
Fonden för industrieUt samarbete med u-länder
Svensk Volontärsamverkan Tanzamas Industriutvecklingsbank UtbUdning för biståndsverksamhet FN:s konferens om rruljö och UtveckUng FN:s kapitalutvecklingsfond
FN:s konferens för handel och utveckUng
208 FÖRKORTNINGAR
UNCTC
United Nations Commission for
Transnational Corporations
UNDCP
United Nations Drug
Conttol Programme
UNDP-
United Nations Development
Programme
UNDRO
Office of the United Nations
Disaster ReUef Co-ordinator
UNEP
United Nations Environment
Programme
UNESCO
United Nation Educational,
Scientific and Cultural
Organization
UNFPA
United Nations
Population Fund
UNHCR
United Nations High
Commissioner for Refugees
UNICEF
United Nations Children's
Fund
UNIDO
United Nations Industtial
Development Organization
UNIFEM
United Nations Development
Fund for Women
UNITA
Uniao National para la
Independencia Total de
Angola/National Union for the
total Liberation of Angola
UNOCA
Office of the CoordUiation for
United Nations (Humanitarian and
Economic Assistance Programmes
relating to Afghanistan
UNRWA
United Nations ReUef and
Works Agency for Palestine
Refugees in the Near East
UNSO
United Nations Sudano-
SaheUan Office
UNV
United Nations Volunteers
Programme
WCC
World CouncU of Churches
WEP
World Employment Programme
WFP World Food Programme
WHO World Health Organization
WIPO World InteUecttjal Property
Organization WMU World Maritime University
FN:s kommission för multinationella företag FN:s program för narkotikabekämpning FN:s UtveckUngsprogram
FN:s katastrofhjälpskontor (ingår sedan aprU 1992 i DHA) FN:s mUjöprogram
FN:s organisation för
UtbUdning, vetenskap och
kultur
FN:s befolkningsfond
FN:s flyktingkommissarie
FN:s barnfond
FN:s organisation för industrieU utveckling FN:s utvecklingsfond för kvinnor
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar
FN:s Sudano-Sahelkontor
FN:s volontärprogram
Kyrkomas Världsråd ILO:s världssysselsättnings-program
VärldsUvsmedelsprogrammet Världshälsoorganisationen Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten IntemationeUa sjöfarts-universitetet
209 FÖRKORTNINGAR
ZANU Zimbabwe African National Union
ZAPU Zimbabwe African People's Union
ZUM Zimbabwes Unity Movement Zimbabwes enighetsrörelse
210 Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 5
Försvarsdepartementet (ärde huvudtiteln)
I Riksdagen 1992193. 1 semit. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5 till budgetpropositionen 1993
Försvarsdepartementet 1992/93:100
Qärde huvudtiteln Bil. 5
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Björck
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet Björck anför:
1992 års försvarsbeslut innebar i flera avseenden ett viktigt vägval i svensk försvarspoUtik.
Bakgrunden tiU försvarsbeslutet var tiU del de betydande förändringama under senare år i Sveriges säkerhetspoUtiska mUjö, förändringar som motiverade en översyn och omformulering av mål och uppgifter för det svenska totalförsvarets miUtära och civila delar. Även den samhäUsekonomiska utvecklingen och kraven på balans mellan uppgifter och resurser samt kravet på säkerhet i planeringen bidrog tiU att göra en sådan översyn naturUg och ofrånkomUg.
Bakgrunden tiU försvarsbeslutet var också ett under en följd av år uppbyggt behov av kvaUtetshöjande insatser inom det miUtära försvaret, bl.a. genom erforderUg grund- och repetitionsutbUdning samt genom omsättning och fömyelse av inte minst arméns viktigare materiel. Betydelsen av en tillräckUg materieU och utbUdningsmässig kvaUtet hos krigsförband hade belysts särskUt i Gulf-kriget år 1991.
1992 års försvarsbeslut innebar ett medvetet och tydUgt ställningstagande, Ifop. lyyz/yj: llXJ
i en konstaterad valsituation meUan kvaUtet och kvantitet, tiU förmån för ' °
nödvändiga kvaUtetssatsningar. Trots att t>eslutet mnefåttade tiUskott till
försvarsekonomin var reduceringar i det miUtära försvarets volym
nödvändiga ytterligare fömtsättningar för att tiUskapa erforderUgt
planeringsutrymme för beslutets kvalitetsprofU och kvaUtetssträvan.
Genom åtgärder för att bl.a. minska det miUtära försvarets krigs- och
gmndorganisation skapades fömtsättningar för en långsiktig kvaUtetsför-
bättring av den kvarvarande krigsorganisationen. I och med detta lades
även gmnden för de Uvskraftiga delama av den svenska försvarsindustrin
att även fortsättningsvis kunna verka i sin hittiUsvarande roU som
leverantör av försvarsmateriel tiU det svenska försvaret.
Försvarsbeslutet fick, med denna inriktning, ofi-ånkomUgen konsekvenser för en rad delområden inom det miUtära försvaret. Sålunda innebar beslutet startskottet tiU relativt omfattande stiukturförändringar i gmndorganisationen. Ett antal orter i landet berörs sålunda av förbandsnedläggningar och förbandssammanslagningar. TiU följd av den nägot krympta organisationen blir ett visst antal miUtära och civila anstäUda övertaliga. Även tillämpningen av vårt vämpliktssystem påverkas av en reducerad krigs- och gmndorganisation och därmed minskande behov av vämpUktig personal.
Förändringama tiU följd av försvarsbeslutet i försvarets krigs- och gmndorganisation är i sin tur kopplade tiU behov av förändringar i det mUitära försvarets lednings- och myndighetsorganisation. På gmndval av förslag av uttedningen om lednings- och myndighetsorganisationen i försvaret (LEMO) innehöU försvarsbeslutet bl.a. ett principbeslut om att de olika myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogrammen 1-4 skaU utgöra myndighet, benämnd Försvarsmakten. Konsekvensförändringar tiU följd av detta ställningstagande, som bl.a. berör frågor om vilka verksamheter som bör finnas inom resp. utanför den nya myndigheten och hur stymingen av resp. inom myndigheten bör utformas, samt övriga stmkturfrågor på central och regional nivå inom totalförsvaret är nu föremål för en skyndsam fortsatt utredningsprocess. I föreUggande proposition lämnas ett flertal förslag utgående från det fortsatta arbetet inom LEMO, som under år 1993 kommer att ägna sig åt stmktur- och ledningsfrågor i anslutning tiU vissa gemensamma myndigheter samt myndigheter inom den civUa delen av totalförsvaret.
Även inom andra pågående uttedningar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, främst PUktuttedningen och FriviUiguttedningen vilka inom kort förväntas överlämna sina förslag tiU regeringen, bedrivs ett arbete som syftar tiU förändring och modemisering av viktiga aspekter på det svenska totalförsvaret. Regeringen fär anledning att senare återkonuna tiU riksdagen med en redovisning av sitt ställningstagande tiU de förslag som avges av dessa utredningar.
TUl vad som här anförts om 1992 års försvarsbeslut som starten på en °P- 1992/93:100
omfattande förändringsprocess mom olika delar av försvaret bör även ' **
läggas vad som i beslutet angavs som fömtsättningar för beslutets
ekonomiska och innehåUsmässiga genomförbarhet. Sålunda underströks
bl.a. den viktiga fömtsättningen att den planerade personalavvecklingen
kan genomföras i avsedd omfattning och takt. För att med erforderUg
säkerhet kunna genomföra planeringsinriktningen, inte minst vad avser
utvecklingen och anskaffningen av försvarsmateriel, erfordras en delvis
ny process av återkommande kontrollinsatser för att bedöma eventuella
behov av ytterUgare besparings- eUer rationaUseringsåtgärder. Även detta
konttoUarbete torde, givet en i förhåUande tiU verksamhetens mål och
omfattning ofrånkomUgen ansträngd försvarsekonomi, ytterUgare
understryka förändringskaraktären i förestående arbete.
FöreUggande proposition innebär en första etapp i genomförandet av 1992 års försvarsbeslut och dess sttävan att genom kvaUtets- och effektivitetshöjande insatser skapa varaktiga fömtsättningar för att Sverige även fortsättningsvis skaU kunna uppvisa ett starkt och aUsidigt totalförsvar. TiU gmnd för de förslag som redovisas Ugger fömtom nämnda uttedningsförslag även de programplaner och årsredovisningar som försvarsmyndighetema hösten 1992 inlämnat tiU regeringen enUgt tidigare lämnade anvisningar.
TiU gmnd för propositionsförslagen Ugger även de sedermera förändrade ekonomiska fömtsättningar, m.m., som följer av den s.k. stabiUserings-propositionen (1992/93:50, bilaga 2) som regeringen avlämnade i oktober 1992. För Försvarsdepartementets del innebar riksdagens beslut med anledning av denna proposition dels ett genereUt besparingskrav jämfört med försvarsbeslutets inriktning, innebärande att totalförsvarets kostnader i och med budgetåret 1996/97 skaU ha reducerats med 1,2 mUjarder kronor, dels angivande av vissa konkreta besparingsåtgärder.
I propositionen fömtskickas vidare att jag skaU genomföra en inventering av möjUga ytterUgare åtgärder som kan vidtas för att nå det uppsatta besparingsmålet och redovisa resultatet härav i föreUggande budgetproposition.
En naturUg och nödvändig utgångspunkt för mina överväganden i fråga om erforderUga ytterUgare åtgärder för att uppnå det angivna besparingsmålet, på kort och längre sikt, har varit att det av riksdagen fattade fleråriga försvarsbeslutet så långt möjUgt måste bibehåUas intakt i fråga om karaktär och strävan i stort. Härmed avses i första hand det principiella och systemmässiga sambandet meUan försvarets uppgifter, krigsorganisationens utformning och den materiella fömyelsen.
I detta Ugger även en nödvändig åtskillnad meUan besparingsåtgärder av .°P" 15/3:1 IX) kortsiktig natur som kan åstadkommas redan omgående, för att uppfyUa ' besparingskravet kommande budgetår, och å andra sidan mer långsiktiga, StmktureUa åtgärder som ger en varaktig l>esparing men som däremot inte nu kan definieras med samma precision.
Beträffande den civila delen av totalförsvaret, vars ekonomiska ram fr.o.m. kommande budgetår reduceras med 1(X) mUjoner kronor per år, föreslås sålunda initialt uppenbart kortsUctiga besparingsåtgärder. Överstyrelsen för civU beredskap kommer att ges i uppdrag att i nästa programplan redovisa förslag tiU lämpUga långsiktiga besparingsåtgärder inom det civila försvaret.
Överbefälhavaren har i fråga om det miUtära försvaret redovisat förslag tiU besparingsåtgärder som kan vidtas utan att försvarsbeslutets inriktning och karaktär i stort behöver påverkas. Överbefälhavaren skUjer härvid på å ena sidan sådana direkta åtgärder som kan beslutas omedelbart och å andra sidan åtgärder som med hänsyn tiU redan föreUggande förändringsarbete kan närmare preciseras först efter ytterhgare led i förestående programplaneringsprocess. När det gäller t>esparingsåtgärder i ett längre planeringsperspektiv redovisar Överbefälhavaren i sin tur olika kategorier: dels prolongeringseffekter av de omedelbara åtgärdema, dels områden där vissa angivna rationaliseringsåtgärder bedöms kunna göras och dels områden där ytterUgare väsentliga besparingsåtgärder bedöms kunna reaUseras, främst tiU följd av det fortsatta LEMO-arbetet.
Jag anser att Överbefälhavarens förslag i aUt väsentiigt är lämpUgt såsom metod att tiUsammans med de ätgärder som angavs i stabiUseringspropo-sitionen uppnå det fastiagda besparingsmålet utan att därmed i gmnden mbba inriktningen och karaktären i det nyUgen fettade försvarsbeslutet.
Med hänsyn tiU det synnerUgen angelägna i att snarast möjUgt skapa klarhet om gäUande inriktning och därmed erforderUg arbetsro i det grannlaga arbetet med att genomföra aUa de förändringar som följer av försvarsbeslutet är det vidare enUgt min mening nödvändigt att beslut i stort enUgt Överbefälhavarens förslag fattas utan dröjsmål. Mina förslag, baserade på Överl)efälhavarens förslag, bör därför föreläggas riksdagen redan i föreUggande proposition.
Ekorwmisk sammanfattning; litteravis
Förändringama inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i förhåUande tiU motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanstäUning (avmndade belopp).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
mkr
mkr
mkr
A. Försvarsdepartementet m.m.
58,6
70,1
11,5
B. Arméförband
12 571,4
13 019,4
448,0
C. Marinförband
5 609,0
5 840,5
231,5
D. Flygvapenförband
13 000,0
13 336,5
336,5
E. Operativ ledning m.m.
1 359,0
1 489,5
130,5
F. Gemensamma myndigheter
2 065,4
2 300,9
235,5
m.m. inom försvarsmakten
G. CivU ledning och samord-
188,7
186,6
-2,1
ning
H. BefoUcningsskydd och
1 373,6
1 416,6
43,0
räddningstjänst
L Psykologiskt försvar
9.7
10,5
0,8
J. Försörjning med
261,1
259,6
-1,5
industiivaror
K. Övrig verk.samhet
945,6
972,6
27,0
(L. FN-styrkor, m.m.
302,7
—
-302,7)
Summa för huvudtiteln
37 744,8
38 902,7
1 157,9
TiU följd av att kostnadema för försvarsmaktens utlandsstyrka (tidigare FN-styrkor, m.m.) föreslås föras över tiU tredje huvudtiteln (Utrikesdepartementet) utgår Littera L. ur Qärde huvudtiteln från och med budgetåret 1993/94. Inom andra huvudtitlar föreslås kostnader för verksamhet inom totalförsvaret tiU ett belopp om 1 299 649 OCX) kronor. Den sammaiUagda nivån för anslagen tiU totalförsvaret föreslås därmed uppgå tiU 40 202 394 000 kronor.
I det följande hänvisas till 1992 års försvarsbeslut, 1992 års stabiliseringsproposition och LEMO. Dessa hänvisningar avser följande:
1992 års försvarsbeslut:Riksdagens beslut (rskr. 1991/92:337) den 3 juni 1992 med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 och bet. 1991/9216:FöU12.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
1992 års stabiliseringsproposition: Prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. (Stabiliseringspropositionen behandlas i bet. 1992/93:FiUl. Riksdagens beslut framgår av rskr. 1992/93:134)
LEMO: Uttedningen om Lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (dir. 1991:44). Uttedningen, som tillsattes efter regeringens bemyndigande den 20 juni 1991, har hittills avlämnat åtta delbetänkanden. Regeringens ställningstaganden till de delbetänkanden som tidigare inte har redovisats för riksdagen behandlas i avsnitt 2.
1. utgångspunkter mT''
1.1 Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deras konsekvenser for totalförsvaret
1.1.1 Den UitemationeUa miyön
Det senaste årets intemationella utveckling har i stora drag bekräftat de bedömningar som gjordes inför 1992 ärs försvarst>eslut. Den följande redovisningen inriktas därför främst mot de delar av det senaste årets utveckling som har särskild betydelse för den säkerhetspoUtiska simationen i norra Europa.
Det finns en brett förankrad politisk uppfattning att Europas intressen och fömtsättningar för en fredlig utveckling bäst främjas av fortgående ekonomisk, social, kulturell och politisk samverkan mellan ländema. EG utgör det starkaste av de fundament på vilket det framtidsinriktade europeiska säkerhetsbygget kan vidareutvecklas och har, i ett i övrigt i stora delar instabilt Europa, en stark politisk attraktionskraft.
Det försvarspolitiska samarbetet i en framtida europeisk union (EU) kommer av allt att döma under överblickbar tid i första hand att ske via den västeuropeiska unionen (WEU). WEU utvidgades nyligen genom att Grekland gavs klartecken som fullvärdig medlem. Samtidigt accepterades Norge, Island och Turkiet som associerade medlemmar medan Danmark och Irland erhöll observatörsstatus. Därmed är samdiga europeiska NATO-länder på något sätt anknutna tiU WEU.
NAT0:s roll blir i det nya Europa allt mer politisk till sin karaktär. Detta kommer till uttryck även genom det Nordatiantiska samarbetsrådet (NACC) och genom nya former för samverkan med och stöd tiU den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK).
NAT0:s tidigare beslutade förändringar av strategi och styrkestmktur håller nu på att genomföras. Inom det militära området innebär dessa stora minskningar i de stående styrkoma i Centraleuropa samtidigt med en fortsatt prioritering av hög kvalitet och möjligheter till flexibelt utayttjande hos stridskrafterna. Den amerikanska militära närvaron har sedan år 1990 minskat med mer än en tiedjedel och uppgår nu till cirka 175 000 man. En ytterligare minskning till omkring 100 000 man kan förväntas inom de närmaste åren.
NATO har förändrat sin militära ledningsstmktur i Nordeuropa. Det nya nordvästkommandot (AFNORTHWEST) omfattar alla NATO-stiidskrafter i Nordsjöregionen och även sjöstridskrafter och marinflyg i Östersjö området. Detta synes ge en långsiktigt hållfast NATO-förankring i det nordeuropeiska området och ger därmed ett viktigt bidrag tiU fortsatt stabilitet i vår del av Europa. _
Finland och Norge har förenat sig med Sverige i kretsen av stater som söker ifP* 1992/93:100 medlemskap i EG. Norge har som tidigare nämnts redan erhålUt associerat ' ** medlemskap i WEU. Viktiga steg har därmed tagits för att stärka det nordiska områdets säkerhetspolitiska förankring i den bredare västeuropeiska gemenskapen.
Omställningen till demokrati cx;h marknadsekonomi i Öst- och Centraleuropa och i Ryssland är förenad med utomordentiiga politiska och ekonomiska påfrestiiingar och problem. Problemen är tiU betydande del av mycket långsiktig art.
I de öst- och centraleuropeiska statema har övergången lett till en betydande ekonomisk tillbakagång. Också i Tyskland har infogandet av det tidigare Östtyskland visat sig vara förenat med långt större problem och påfrestningar än vad man inledningsvis bedömde.
Inom det foma Sovjetunionens område fortgår det politiska och ekonomiska sönderfallet. I Ryssland står president Jeltsin alltjämt för en ambitiös reformpolitik, men osäkerhetema om den fortsatta utvecklingen är även på kort sikt stora. Ett Ryssland i ekonomisk tillbakagång, med ökande sociala spänningar och inre konflikter, kommer att vara en källa tiU oro och osäkerhet i den intemationella politiken. Situationen försvåras av att gränsema mellan de nya statsbildningarna i stor utsträckning saknar förankring i geografiska, kulturella eller etniska förhållanden. De har i stället närmast en rent administiativ prägel med rötter både i det tsarryska och i det sovjetiska imperiet. Till de stora politiska påfrestningar som den ekonomiska omvandlingen medför skall sålunda läggas en läng rad nationella och etniska spänningar mellan och inom statema i det tidigare Sovjetunionen.
Fömtsättningama för en stabU demokratisk utveckling i Ryssland kommer att förbli osäkra under lång tid. En återgång tiU en hårdare centralstyrning och intem politisk repression kan inte uteslutas. I en sådan situation skulle det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare roU.
Upplösningen av den foma jugoslaviska statsbildningen har under året utvecklats tiU ett omfattande och mycket blodigt krig. Detta illustrerar den bräcklighet som präglar säkerhets- och samarfoetsstikturen i det tidigare Östeuropa. Den utgör också en påminnelse om den allvarliga utveckling som kan komma att följa inom och mellan många av de tidigare sovjetiska statema om inte de uppdämda etiiiska och religiösa spänningama kan desarmeras på ett tidigt stadium. Förhoppningarna om att de alleuropeiska samarbetsideal som manifesterats inom ESK-processen skulle kunna utgöra en fast gmnd för ett framtida fredligt Europa har hittiUs inte infriats. Alla försök att lösa de pågående konfliktema i det foma Jugoslavien på politisk väg har hittills misslyckats.
De stora omställningsproblemen, konfliktema och förföljelsen av minoriteter iJ.?' 1/72/93:100 leder tiU stora flyktingstiömmar till ländema i Västeuropa. '
ESK omfettar idag över 50 stater (x:h omspänner fömtom Europa både Nordamerika och hela den asiatiska delen av det tidigare Sovjetunionen. ESK har genom beslutet vid toppmötet i Helsingfors i juli 1992 fått mandat att ansvara även för fredsbevarande operationer. ESK saknar dock alltjämt instittitionella fömtsätbiingar för att på ett effektivt sätt initiera och leda mer omfettande och krävande fredsbevarande operationer. Däremot kan ESK redan i dag spela en roU i förebyggande diplomati och för att ge bred politisk legitimitet åt operationer som genomförs av gmpper av stater inom ESK-kretsen med stöd ay andra organisationer. Det bör samtidigt framhållas att ESK:s verksamhet i allt väsentiigt fömtsätter konsensus.
Avtalet om minskning av de konventionella styrkoma i Europa (CFE) har nu trätt i kraft efter en långvarig ratificeringsprocess, som tidsmässigt sammanfallit med upplösningen av Sovjetunionen. Avtalet representerar en milstolpe i awecklingen av det kalla krigets militära arv i Europa och spelar fortsatt en nyckelroll i etablerandet av en ny samarbetsbaserad europeisk säkerhetsstmktur. Avtalet innebar i sin ursprungliga form stora reduktioner av främst det tidigare Sovjetunionens konventionella stridskrafter i Europa. De tillägg som nu skett innebär att huvudarvtagaren Ryssland får ungefar hälften av dessa stridskrafter, medan de övriga nya statema i den europeiska delen av det tidigare Sovjetunionen delar på den andra hälften. Ryssland förblir den i kvantitativ mening militärt starkaste enskilda staten i Europa även om man bortser från stiidskraftema i dess asiatiska del.
De militära styrkeförhållandena kommer dock för överskådlig tid att vara gmndligt förändrade. Det samlade NATO kommer med alla mått mätt att vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. Ryssland har - så länge NATO väljer att upprätthålla sin styrkeöverlägsenhet - inte heller på längre sikt några möjligheter att ändra på detta förhållande.
Att fördelningen av det gigantiska militära arvet efter sovjetstaten hittills har kunnat lösas på politisk väg framstår som en betydande framgång. CFE-avtalet och det västiiga inflytande på processen som detta möjUggjort har här spelat en viktig roll.
Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas idag generellt av låg beredskap och t.o.m. av upplösning. Evakueringen av de tidigare sovjetiska förbanden från de tidigare Warszawapaktstatema sker i stor utsträckning tUl Ryssland och är förenad med stora sociala problem.
I en mer allmän mening är CFE-avtalets implementering, såsom framhöUs redan i försvarsbeslutets säkerhetspolitiska överväganden, av genomgripande positiv betydelse även för situationen i norra Europa. De särskUda flanktaken i CFE-avtalet sätter också förhållandevis snäva kvantitativa gränser för hur stora markstiidskrafter Ryssland kan ha i Leningrads 9
militärområde. Samtidigt kan dock konstateras att den kombinerade effekten .°P" 1992/93:100 av CFE-avtalets begränsningar och tillbakadragandet av de modema * ** stridskrafterna frän det tidigare Östtyskland och från övriga tidigare WP-stater, blivit en påtaglig modemisering av i synnerhet markstridskraftema i Leningrads militärområde. Det har också skett en omfettande tUlförsel av helikopterförband.
Det ryska militära tillbakadragandet från de baltiska statema fortsätter. Betydligt mindre än hälften av de urspmngliga ryska styrkoma torde idag finnas kvar. Verksamheten vid de kvarvarande förbanden ligger pä en låg nivå. Detta gäUer även marina stridskrafter och flygstridskrafter. En stor del av de kvaliflcerade förfoanden har dragits tillbaka. Trots den ryska utfästelsen i samband med ESK-toppmötet i Helsingfors i juU 1992 om ett fullständigt tillbakadragande saknas alltjämt en av partema accepterad tidsplan för den slutiiga awecklingen av den ryska närvaron. Till helhetsbilden hör också att en betydande tillförsel av ryska militära förband skett till Kaliningradområdet.
Den förändrade situationen i Europa har möjliggjort mera långtgående överenskommelser om msmingsbegränsning och nedmstning än tidigare också vad gäller kämvapen cx;h kemiska vapen.
Ryssland och USA har genom unilaterala men samordnade beslut dragit tillbaka flertalet av sina taktiska kämvapen - med undantag för de flygbuma - för demontering och lagring av stridsspetsama i respektive länder.
Alla tidigare sovjetiska taktiska kämvapen flnns idag enligt ryska försäkringar i Ryssland. Utvecklingen har ökat riskema för kämvapenspridning tiU länder med långt mindre grad av inre stabilitet än de hittillsvarande kämvapenstatema.
Genom START-avtalet 1991 åtog sig Sovjehinionen och USA att minska sina strategiska kämvapenstyrkor med cirka 30 %. Ryssland och USA har därefter kommit överens om ytteriigare reduktioner. START-avtalets ikraftträdande har dock fördröjts genom Sovjetunionens sönderfaU och de oklarheter respektive motsättiiingar som uppstått om viUkoren för avtalets tillämpning i den nya situationen. Bl.a. har Ukraina som fömtsättning för en aweckling av sina strategiska kämvapen uttalat att man behöver både teknisk och ekonomisk hjälp och att man dessutom kräver säkerhetsgarantier från väst.
Förhandlingama vid nedrastningskonferensen i Geneve har efter mångårigt arbete utmynnat i en intemationell konvention som förbjuder utveckling, innehav och användning av kemiska stridsmedel. FN:s generalförsamling har rekommenderat sina medlemsstater att anta konventionen. AUt talar för att ett tillräckligt antal länder skall ansluta sig till konventionen så att denna kan träda i kraft år 1995.
10 Avtalet innehåller en lång implementeringsperiod under vilken nuvarande iJ.?' '-
C-vapenarsenaler skall förstöras. Först efter tio år skaU alla C-stiidsmedel ' *
vara förstörcfe. Den långa tiden för aweckling av nu existerande arsenaler
liksom den potential för snabb nyproduktion som modem civU kemisk
industri oundvikligen ger, gör att avtalet för svensk del under överskådlig
tid inte eliminerar det svenska totalförsvarets l)ehov av skyddsåtgärder mot
C-stridsmedel.
Den verifikationsregim som ingår i avtalet är mycket långtgående. Den möjliggör både en fortiöpande inspektion av nationellt uppgivna forskningsoch industrianläggningar m.m. inom det kemiska området, och inspektioner på uppfordran (challenge inspections). En annan part till avtalet kan sålunda begära en challenge inspection av en viss anläggning/plats oavsett om kemisk verksamhet uppgivits förekomma där eller inte.
En sådan inspektionsbegäran skulle kunna riktas även mot en anläggning för totalförsvaret. Regeringen avser att visa stor öppenhet om en sådan inspektionsbegäran skulle framställas. Regeringen konstaterar samtidigt att, enligt avtalet, vissa anläggningar m.m. av exceptionellt sekretessvärde helt kan undantas från inspektion.
De långtgående insynskraven kommer för Sveriges del att kräva vissa ändringar av gällande lagar m.m. för att säkerställa interaationella inspektionsgruppers tillträde. Förberedelser för dessa lagändringar har inletts.
1.1.2 Sveriges säkerhetspolitik
Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års försvarsbeslut på följande sätt:
"Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att - såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder - kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken år att utåt verka för avspänning, nedmsming, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskema för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentiigen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som
förändras. Den nya poliuska situaUonen skapar nya möjligheter för H
deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarl)ete med andra .°P' 1992/93:100 europeiska stater. öuaga 3
De stiategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatiantiska området innebär dock att den hårda käman i vår säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga för att vi ska kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, (»h vi försvarar bara Sverige."
Med hänvisning tiU vad som har anförts i det föregående bör dessa säkerhetspolitiska mål ligga fast.
1.1.3 Försvarspolitikens inriktning
Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en säkerhetsordning i Europa grundad på dialog, samarbete och gemenskap har bidragit till att öka Sveriges säkerhet.
Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock att situationen alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet när det gäller utvecklingen av ett antal säkerhetspoUtiskt betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hotbilden har ersatts av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårfömt-sägbarhet i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår att den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och därvid främst Ryssland, för oss kommer att utgöra den största säkerhetspolitiska osäkerhetsfaktorn under överskådlig framtid.
Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka utvecklingen i dessa områden. Det är därför viktigt för Sverige tillsammans med övriga Västeuropa och USA att med utrikespoliUska och ekonomiska medel söka bidra till en positiv och stabiliserande utveckling i de berörda statema. Hämtöver kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande och humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter uppstår eller för att begränsa de omedelbara konsekvensema av sådana.
Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i Europa måste vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande utvecklingar. De mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör därför i allt väsentiigt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska förändringama i vårt närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvaming riktas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom total försvaret. 12
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över .{'P" 1992/93:100
kust altemativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut ' *
anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av
utmstning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skaU alla
väsentiiga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart
efter mobilisering. Planläggningen för en sådan forcerad återtagning får
förutsätta att genomförandet sker utan direkta ekonomiska restriktioner.
Återtagningen skall vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande
interaationell kris som begränsar möjlighetema till import av strategiska
varor.
Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att medverka i humanitära insatser och fredsbevarande operationer under FN:s eller ESK:s ledning.
De nedmstningsavtal som ingåtts både inom kämvapen- och C-vapenom-rådena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av våra skyddsåtgärder mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i 1992 års försvarsbeslut. I synnerhet skyddet mot kemiska stridsmedel har en stor betydelse för försvaret mot strategiskt överfall.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen ullfälle att ta del av vad jag har anfört om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt 1.1.2) och om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 1.1.3).
1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition Pf°P- 1992/93:100
Bilaga 5
Regeringen presenterade våren 1992 i proposition 1991/92:150
(bilaga 1:1.2) med förslag till sluUig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) en långsiktig
konsekvenskalkyl för perioden 1992/93-1996/97. Kalkylen visar vilka
konsekvenser statsmakteraas redan fattade beslut och gjorda åtaganden får
för utvecklingen av inkomster och utgifter i den offentiiga sektom. För
Försvarsdepartementets del bygger kalkylen på den ekonomiska nivån i 1992
års försvarsbeslut.
Genom de åtgärder som i 1992 års stabiliseringsproposition föreslås för totalförsvaret förändras de ekonomiska fömtsättningama för 1992 års försvarsbeslut och därmed även för den långsiktiga konsekvenskalkylen.
I stabiliseringspropositionen anges att anslagen för totalförsvaret skall reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Detta bör enligt min mening ske genom att den samlade anslagsnivån sänks budgetårsvis enligt följande:
- 1993/94 400 miljoner kronor
- 1994/95 600 miljoner kronor
- 1995/96 600 miljoner kronor
- 1996/97 1200 miljoner kronor
Full spareffekt uppnås alltså från och med budgetåret 1996/97.
I stabiliseringspropositionen anges följande åtgärder för att delar av sparmålet skall nås:
- Aweckling av Västgöta flygflottilj (F 6) senast den 30 juni 1995 samt, efter Överbefälhavarens underlag år 1995 om förändrad grundorganisation för flygvapnet, beslut om en ytterligare minskning av antalet flottiljer,
- utebliven uppräkning av kontantförmåner för vämpliktiga under budgetåret 1993/94,
- reducering av värapliktigas reseförmåner fr.o.m. den 1 januari 1993,
- reduceringar inom den civila delen av totalförsvaret med 100 miljoner kronor.
Av stabiliseringspropositionen framgår att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med närmare redovisning av förslagens innebörd för budgetåret 1993/94 samt med en inventering av ytterUgare åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut omfettar.
14 I Sverige pågår för närvarande en bred anpassningsprocess inför med- ™P' 'jti.lKÄ) lemskapet i EG. Kostnadema för detta fördelas mellan statsbudgetens ' * huvudtitiar. För Försvarsdepartementets del kommer andelen att vara 9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade anslagsnivån för totalförsvaret för budgetåret 1993/94 sänkts med 409 miljoner kronor.
Av besparingen under 1993/94 föreslås 284 miljoner kronor hänföra sig tiU anslag inom den militära utgiftsramen, 100 miljoner kronor till anslag inom den civila planeringsramen och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig verksamhet.
1 det följande redovisas närmare hur besparingaraa påverkar anslagen och vilka ytterligare åtgärder som föreslås för att nå sparmålet.
Konsekvenser Jör totalförsvarets militära del
Utöver de besparingsåtgärder som föreslogs i stabiliseringspropositionen behöver således ytterligare åtgärder vidtas för att de totala besparingsmålen skall nås. Överbefälhavaren har mot denna bakgmnd lämnat förslag till sådana åtgärder. Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Ytterligare förändringar behöver göras i grundorganisationen. Dessa bör inom armén ske genom att produkUonen i Östersund samordnas och rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4, étabUssement lämnas, samt genom att Skånska luftvärasregementet, Lv 4, awecklas, varvid utbildningen överförs till andra förband.
Inom marinen bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor, KÖS, och Karlskrona kustartilleriregemente, KA 2, samordnas främst såvitt avser ledningen, de administrativa funktionema samt den del av utbildningen som i dag genomförs vid båda dessa verksamhetsställen. Vidare bör Muskövarvet skiljas ut från Ostkustens marinkommando, MKO, och verksamheten överlåtas till ett statiigt eller privatägt aktiebolag.
Inom flygvapnet bör under försvarsbeslutsperioden flygräddningsorganisatio-nen ses över och anpassas till flygvapnets förändrade grundorganisation. Rationaliseringar bör enligt min mening också eftersträvas inom målflygverksamheten. Hämtöver har Överbefälhavaren sedan tidigare regeringens uppdrag att senast i september 1995 redovisa ett förslag tiU förändrad grundorganisaUon för flygvapnet. Detta uppdrag bör kompletteras med att omfetta även en översyn av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14,. Med ett sålunda utvidgat underlag som gmnd bör det enligt min mening vara möjligt för statsmakteraa att 1995/96 besluta om ytterligare reduceringar av flygvapnets grundorganisation.
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Inom personalområdet bör reduceringar göras av antalet vämpliktiga som iJ.?' ■'•1"
gmndutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Detta möjliggörs "8*
genom ett ytterligare umyttjande av vämpliktiga utbildade till förband, som
utgått ur krigsorganisationen. Vidare bör som nämnts begränsningar ske i
de värnpliktigas förmåner. Dessutom bör ändringar göras i förmånssystemen
för officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderaa.
Inom materielområdet räknar jag med att luftvärasrobotsystemet 23 BAMSE fortsättningsvis kommer att utvecklas i en något reducerad takt jämfört med inriktningen i 1992 års försvarsbeslut.
Jag återkommer med en närmare redovisning i dessa frågor i ansluming till redogörelseraa för respektive huvudprogram.
Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret 1993/94 fördelar sig sammantaget enligt följande:
Nedläggning av F 6 35 miljoner kronor
Vämpliktsresor 55 miljoner kronor
Värapliktigas dagersättning 33 miljoner kronor
Officersutbildning 37 miljoner kronor
Materielanskaffning 57 miljoner kronor
Byggåtgärder 50 miljoner kronor
Viss lönekompensation 17 miljoner kronor
SUMMA 284 miljoner kronor
Konsekvenser för totalförsvarets civila del
De i stabiliseringspropositionen angivna besparingaraa inom totalförsvarets civila del har beträffande budgetåret 1993/94 främst inriktats på viss minskning av skyddsrumsbyggandet, neddragning av utbildnings- och övningverksamhet m.m.
Jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan Det
civila försvaret 1993/94-1997/98 föreslås sålunda för det närmaste
budgetåret en minskning av anslagen för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst med 40 miljoner kronor varav för civilförsvarsövningar
m.m. 27 miljoner kronor och för skyddsrumsbyggande 13 miljoner kronor.
Inom funktionen Ledning och samordning föreslås Överstyrelsens för civil
beredskap anslag för Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. minskas
med 7 miljoner kronor och Civilbefälhavamas övningsverksamhet med
3 miljoner kronor. När det gäller funktionen Livsmedelsförsöijning m.m.
föreslås att investeringar för 8 miljoner kronor i beredskapslager av
kemikalier för vattenrening skjuts upp något. För Vapenfristyrelsen förordas
att gmndutbildning och repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga
skärs ned i en omfettning som motsvarar en besparing på 26,5 miljoner
kronor. 16
De riktade besparingar som jag här har redovisat uppgår tiU sammanlagt .°P' 1992/93:100 84,5 miljoner kronor. Återstående 15,5 miljoner kronor fördelas på övriga ' *8* funktioner som tilldelas resurser inom planeringsramen för totalförsvarets civila del. Sammantaget fördelar sig besparingaraa på funktioner enligt följande.
Ledning och samordning 10,0 miljoner kronor Befolkningsskydd och
räddningstjänst 40,0 miljoner kronor
Psykologiskt försvar 0,2 miljoner kronor
Hälso- och sjukvård 5,3 miljoner kronor
Transporter 5,0 miljoner kronor
Arbetskraft 26,5 miljoner kronor
Livsmedelsförsörjning m.m. 8,0 miljoner kronor
Energiförsörjning 2,3 miljoner kronor Försörjning med
industrivaror 2.7 miljoner kronor
SUMMA 100,0 miljoner kronor
De förslag till besparingar som här har redovisats är till sin karaktär kortsiktiga. Den angivna besparingen under följande budgetår bör ges en profil som är långsiktigt lämplig. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att lämna förslag till hur sparåtgärderaa bör inriktas långsiktigt.
Jag har i denna fråga samrått med chefema för Social-, Kommunikations-, Arbetsmarknads-, Jordbruks- och Näringsdepartementen.
Konsekvenser för övrig verksamhet
För budgetåret 1993/94 föreslår jag i det följande en besparing på 23 miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning. På längre sikt räknar jag med vissa besparingar inom försvarsforskningen i den vidare mening som begreppet ges i betänkandet (SOU 1992:62) Forskning för totalförsvaret - förslag till åtgärder. Dessa mera långsiktiga besparingar torde komma att utgöra en del av de besparingar som kan förutses till följd av förslag från LEMO. Jag föreslår slutligen en besparing på 2 miljoner kronor för Kustbevakningen för budgetåret 1993/94.
1.3 Årsredovisningar och revision
Genom ändringar i totalförsvarets budgetförordning (1989:924) den 1 mars 1992 (1992:39) har krav ställts på samtiiga myndigheter under Försvarsdepartementet att lämna in årsredovisningar fr.o.m. budgetåret 1991/92. Myndigheteraa har lämnat årsredovisningar som innehåller samtiiga formella delar.
17 Försvarets civilförvaltning. Försvarets mediecenter. Försvarets datacenter, zJ.?' /-'''"•■lOU
Överstyrelsen för civil beredskap. Flygtekniska försöksanstalten och Vissa '
nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets omräde har lämnat fullständiga
årsbokslut i enlighet med bokföringsförordningen (SFS 1991:1026). Övriga
myndigheter har fått dispens från Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret
1991/92 och i de flesta fall även för budgetåret 1992/93 från kravet att
lämna fullständigt årsbokslut. Detta innebär att den ekonomiska information
som lämnas i årsredovisningaraa, i form av resultat- och balansräkningar,
inte är fullständig. Detta har beaktats vid bedömningama av myndighetemas
resultatredovisningar.
Myndighetemas resultatredovisningar uppvisar skiftande kvalitet. Detta beror delvis på hur myndighetemas interaa system för verksamhets- och resursredovisning är uppbyggt men även på brister i den styming som regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
Med ledning av erfarenhetema från resultatredovisningama för budgetåret 1991/92 och det utvecklingsarbete som hittills har bedrivits, kommer det fortsatta arbetet inom Försvarsdepartementet att inriktas mot att ge tydligare verksamhetsrelaterade mål- och resultatkrav i regleringsbreven. Detta förbättrar möjlighetema för myndigheteraa att återrapportera och för regeringen att följa upp och kontrollera verksamheteraas resultat. Jag bedömer vidare att myndighetema dessutom behöver utveckla sina interaa styraings- och uppföljningssystem.
RRV har yttrat sig över myndighetemas årsredovisningar och har haft invändningar beträffande Fortifikationsförvaltningens. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag till åtgärder med anledning härav.
1.4 Anslagsstruktur m.m.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag endast ett fåtal förändringar av anslagsstmkturen inom huvudtiteln. De båda anslagen inom littera A bör från och med budgetåret 1993/94 vara ramanslag. Inom den militära utgiftsramen (Littera B-F) föreslår jag att anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar upphör. Att Försvarets datacenter kan komma att upphöra att vara stadig myndighet medför att anslaget F 8. Försvarets datacenter upphör som myndighetsanslag. Anslaget bör dock finnas kvar under en övergångsperiod och då med beteckningen F 8. Särskilda awecklingskostnader för Försvarets datacenter. Inom den civila planeringsramen (Littera G-J) föreslår jag att det hittillsvarande anslagen G 3. Civilbefalhavaraa: Förvaltningskostnader m.m. och G 4. Civilbefal havaraa: Utbildnings- och övningsverksamhet slås samman till ett anslag. Under littera H tillkommer ett anslag H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, vilket medför följdändringar i num reringen under litterat. Det nuvarande anslaget K 15. Försvarets civilförvalt ning: Täckning av vissa kostnader upphör. Tidigare denna dag har chefen ,o för Utrikesdepartementet föreslagit att kostnadema för FN-styrkor m.m.
överflyttas till Utrikesdepartementets huvudtitel. Som ett resultat av den PfoP- 1992/93:1(X) förändringen kvarstår under fjärde huvudtiteln ett anslag K 15. Förs- *
varsniaktens utlandsstyrka. Littera L utgår.
Som en följd av avgiftsförordningen (1992:191) har begreppet intäktsfinansierad ersatts av avgiftsfinansierad, även i anslagsbenämningar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag i finansplanen redogjort för modellen för räntebeläggning av staUiga medelsflöden. Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde pågår omfettande förändringar som även påverkar anslagsstmkturen. Min avsikt är att samtiiga medelsflöden inom Försvarsdepartementets område skall räntebeläggas senast den 1 juU 1994.
Lån i Riksgäldskontoret skall, i enlighet med kapitalförsörjningsförordningen (1992:406), fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpas generellt på samtiiga förvaltningsmyndigheter för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. För de myndigheter som fr.o.m. den 1 juli 1994 ingår i myndigheten Försvarsmakten har jag dock gjort den bedömningen att de generella reglema inte bör gälla för budgetåret 1993/94.
2. Organisationsfrågor m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 2.1 Bakgrund
Genom 1992 års försvarsbeslut har statsmaktema fattat principbeslut om att de myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogram 1-4 armén, marinen, flygvapnet och operativ ledning) skaU utgöra en myndighet med benämningen Försvarsmakten. Den nya myndigheten skaU ledas av en chef, som benänms överbefälhavare och ha en central nivå, som benämns högkvarteret. Nuvarande regionala och lokala myndigheter kommer att utgöra organisationsenheter i den nya myndigheten. Myndigheten inrättas den 1 juU 1994.
Syftet med reformen är att:
- lednings och ansvarsförhållandena skaU bU likartade i fred och i krig,
- ledningen skaU bli effektivare när det gäller avvägningar, produktion, organisation och ekonomi,
- ansvarsförhåUandena skaU bU klarare än vad de är för närvarande.
För att sköta genomförandet av omorganisationen har regeringen under hösten 1992 inrättat en särskild organisationsmyndighet (1992:1019).
I avsnitt 2.2, Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten, redogörs för det arbete som nu bedrivs inom Försvarsdepartementet med att utveckla formema för mål- och resultatstyming.
Regeringen var i samband med försvarsbeslutet 1992 inte beredd att ta StäUning tiU den närmare organisatoriska uideUiingen av högkvarteret.
LEMO avlämnade den 1 decemtwr 1992 en skrivelse angående styming, kontroU och ledning av Försvarsmakten. Skrivelsen innehåUer bl.a. ett förslag tiU högkvarterets organisatoriska gmndstinktur. Regeringen har tidigare idag fettat beslut i denna sak. Jag återkommer tiU frågan under avsnitt 2.3 Högkvarterets organisation.
I 1992 års försvarsbeslut fastslogs även den principieUa mriktningen för hur stymingen av de s.k. gemensamma myndighetema Försvarets materielverk, Försvarets sjukvårdsstyrelse m.fl. skuUe utformas. Försvarsmaktens behov av produktion och stödverksamhet firån de gemensamma myndighetema bör enligt min mening styras med uppdrag från myndigheten Försvarsmakten. Dessa myndigheter skaU dock lyda dUekt under regeringen. LEMO har, efter det att utiedningens första betänkande lagts fram, tiU regeringen lämnat förslag som rör flera av de gemensamma myndighetema.
Utgångspunkten för utredningen har varit att se över vad som måste ingå i myndigheten Försvarsmakten, vad som för Försvarsmaktens räkning bör utföras av särskUd myndighet och vad som kan tiUgodoses av andra myndigheter eUer av företag. 20
Prop. 1992/93:100 Under hösten 1992 har LEMO avlämnat följande delbetänkanden tiU Bilaga 5 regeringen,
- Fortifikationsförvalttiingen (SOU 1992:85),
- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SOU 1992:101),
- Adnunistrativt stöd tiU Försvarsmakten (SOU 1992:105),
- CivUbefäUiavama (SOU 1992:106),
- Försvarets datacenter (skr. 1992-09-28),
- Försvarets mediecenter (skr. 1992-11-30).
LEMO:s arbete med översyn av resterande gemensamma myndigheter fortsätter under år 1993.
I avsnitten 2.4.1-2.4.3 redovisar jag mina ställningstaganden beträffande förslagen om verksamhetema vid Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets civUförvaltning samt CivUbefälhavama. Jag avser att föreslå regeringen att mom kort återkomma tiU riksdagen beträffande verksaniheten vid Försvarets mediecenter.
I avsrutt 2.5 redogör jag för förändringar avseende Trafikflygarhögskolan.
Slutiigen redogör jag i avsnitt 2.6 för läget vad gäUer frågan om helikoptrar i totalförsvaret.
2.2 Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten Inledning
Mål- och resultatstyming är det samlingsbegrepp som numera används för regeringens styming av statsförvaltningen.
Mål- och resultatstyming innebär att regeringen i betydande omfattning styr myndighetemas verksamhet med uppföljningsbara verksamhetsmål och resultaticrav. Myndighetema får ett ökat ansvar för hur verksamheten bedrivs, samtidigt som regeringens krav skärps i fråga om återredovisning och analys av de resultat som uppnås.
I 1992 års försvarsbeslut angav statsmaktema att mål- och resultatstyrning även skaU tiUämpas inom försvaret (Kh att de praktiska formema för denna styming behöver utvecklas.
Inom Försvarsdepartementet bedrivs ett utvecklingsarbete som syftar tiU att konkretisera och utveckla mål- och resultatstymingen mom verksam hetsområdet. Resultatet av detta arbete kommer att Ugga tiU gmnd bl.a. för utformmngen av instmktionen för myndigheten Försvarsmakten samt för den översyn som nyUgen har påböijats av totalförsvarets budgetför- ordnmg (1989:924; omti7ckt 1992:39) och budgeUiandbok. Dessa dokument utgör mycket vUctiga delar i regeringens styming och kontioU av Försvarsmakten. 21
Utformrungen av regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten Prop. 1992/93:100 hör tiU de firågor som det ankommer på regeringen att t>esluta om. Bilaga 5 Styrningens utformning påverkar emeUertid högkvarterets organisation och återrapporteringen av verksamhetens resultat tiU statsmaktema varför jag ändå viU redovisa inriktningen av det pågående arbetet.
Modell för stymingen av Försvarsmakten
Statsmaktema bör i försvarsbesluten formulera de säkerhetspoUtiska och försvarspoUtiska målen och ange Försvarsmaktens uppgifter (verksamhetsmål) i operativa termer samt festställa organisationen i stort. Uppgiftema bör därefter stäUas tiU myndighetema i regleringsbrev och/eUer i förordning.
Statsmaktema kan i förhållande tiU myndighetema inte begränsa sig tiU att enbart ange Försvarsmaktens uppgifter. De måste också utifirån de säkerhets- och försvarspolitiska målen och uppgiftema samt med hänsyn tiU de ekonomiska fömtsättningama "beställa" den krigsorganisation som bedöms svara mot behoven genom att ställa kvantitativa och kvaUtativa resultatkrav/uppdrag tiU Försvarsmakten samt ange ekonomiska (x:h andra resurser. TiU resultatkraven/uppdragen kan regeringen också lämna handlingsregler som anger befogenheter och skyldigheter.
Som gmnd för statsmaktemas ställningstaganden och regeringens "beställning" bör Ugga olika överväganden, bl.a. studier och analyser, där Försvarsmakten i dialogform medverkar. Försvarsmakten bör därvid redovisa sin bedömning av organisationens förmåga att lösa olika operativa uppgifter och hur denna förmåga påverkas av tänkbar utveckling såväl i omvärlden som inom den egna krigsorganisationen samt hur tiUgängliga ekonomiska resurser effektivast kan utnyttjas för att lösa uppgiftema.
Regeringen bör således ge Försvarsmakten i uppdrag att vidmakthåUa och utveckla krigsorganisationen i olika tidsperspektiv. Därvid bör anges de viktigaste krigsförbandens kvantitet och kvalitet.
Det är vUctigt att regeringens utgångspunkter och mtentioner för stymingen också får genomslag i hur den intema stymingen inom Försvarsmakten utformas. För att de avsedda effektema skaU uppnås är det t.ex. vUctigt att uppdragskedjan hänger Uiop hela vägen från statsmaktema tiU lokal nivå och tiUbaka.
En väsentiig del i det fortsatta arbetet blir därför att utforma upp-dragen/resultadcraven på det sätt som här beskrivs. Detta arbete bör ha följande utgångspunkter.
- Verksamhetsmålen för Försvarsmakten bör formuleras i långsiktiga mål, 22
- kraven bör anges på ett sätt som går att omvandla tiU styrsignaler tiU Prop. 1992/93:100 lägsta nivå och som därefter kan användas vid återrapporteringen hela Bilaga 5
vägen genom systemet tiU regeringen igen,
- regeringens styming bör vara tydUg utan att Försvarsmaktens handlingsfrihet och förmåga begränsas genom onödig detaljstyming,
- regeringens styming bör formuleras så att erforderUg delegering kan ske för att flexibUitet och handlingsfirihet i genomförandet skaU kunna föras över tiU lokal nivå,
- resultadcraven måste vara ändamålsenUga och rimUga, resultatkraven måste formuleras så att de beaktar Försvarsmaktens befogenheter samt det faktiska handlingsutrymmet med hänsyn tiU lagstiftning och föreskrifter.
Regeringen styr i dag genomförandet av försvarsmaktens verksamhet i fred i krigsförbandstermer på delprogramnivå. När den nya försvarsmaktsmyndigheten bildas blir de nuvarande fyra organisatoriskt uidelade huvudprogrammen inte ändamålsenUga. Inte heUer behövs den samlade benämningen för de verksamheter som ingår i huvudprogram 5, Gemensamma myndigheter. Indelning i huvudprogram bör i fortsättningen därför mte göras. Regeringens styming bör ske i program som utformas så att de avspeglar krigsorganisationen.
Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten kommer i huvudsak att ske genom att uppdrag stäUs tiU Försvarsmakten i enUghet med vad jag tidigare har beskrivit. Uppdragsstymmg behöver dock, inom vissa områden, kompletteras med andra former för regeringens styming av verksamheten vid Försvarsmakten t.ex. genom föreskrifter eUer särskUda beslut.
Sådana områden kan vara:
- organisations/lokaliseringsfrågor
- personalförsörjningsfrågor
- vämpUktsfrågor
- frivUUgfirågor
- utiandssamarbete
- underrättelse- och säkerhetsfrågor
- större materiel- och lokalförsörjningsfrågor.
Den förändring i myndighetsstmkturen som bUdandet av myndigheten Försvarsmakten innebär påverkar den nuvarande anslagsstmkturen. Den anslagsstmktur som väljs för Försvarsmakten bör återspegla den styming som statsmaktema i Övrigt utövar över myndigheten. Medelsförbmk ningen bör vara kopplad tiU uppdragen med handlingsfrihet för myndig heten som svarar mot mål- och resultatstymingen. Jag kommer därför i det fortsatta arbetet att pröva möjUgheten att sammanföra berörda anslag tiU ett eUer ett fåtal anslag. Den ökade frihet och det större ansvaret för myndigheten måste dock kombineras med handlingsregler och krav på återrapportering som ger statsmaktema möjUgheter tiU uppföljning och 23
kontioU, vad avser såväl verksamhetsresultat som därtiU knuten
medelsförbmkmng. Jag föreslår att regermgen återkommer tiU riksdagen Prop. 1992/93:100 i denna fråga. Bilaga 5
Beträffande statsmaktemas möjUgheter tiU insyn i den verksamhet som myndigheten Försvarsmakten bedriver viU jag anföra följande. Vid utformningen av instmktionen för Försvarsmakten måste ställning tas tiU frågor om insyn i myndighetens verksamhet. LEMO har bl.a. övervägt om Försvarsmakten bör ha en styrelse och därvid kommit fram tiU att sä inte bör vara faUet. Jag har i gmnden ingen annan uppfettning än den som LEMO redovisat när det gäUer att förse Försvarsmakten med en traditioneU styrelse. Jag är inte nu beredd att ta slutUg ställning tiU denna fråga. Bl.a. bör resultatet av den utredning som på uppdrag av chefen för Finansdepartementet ser över förvaltningsmyndighetemas ledningsformer avvaktas.
Styrsystemets utformning är basen för regeringens uppföljning och kontroU. Försvarsmaktens årsredovisning och Riksrevisionsverkets granskning av denna kommer att vara huvuddokument när det gäller den årUga uppföljningen av verksamheten.
Utformningen av högkvarteret är av särskUd betydelse för om det styrsystem som jag här har redogjort för kommer att fiingera på det sätt som avses. I avsnitt 2.3 redovisar jag därför innehåUet i beslutet om högkvarterets organisation.
2.3 Högkvarterets organisation
Regeringen har i dag fattat beslut om högkvarterets organisation. Beslutet grundas på ett överarbetat förslag från LEMO som omfattar bl.a. fortsatta överväganden beträffande insyn i och kontroU över Försvarsmakten samt en vidareutveckling av formema för ledningen av produktionen i fred.
Regeringsbeslutet innebär följande.
Högkvarterets organisation skaU i fred byggas upp kring funktionema operativ ledning, produktionsledning och avvägning. Resurser av gemensam karaktär skaU sammanföras i en gemensam enhet.
Direkt under myndighetschefen - överbefälhavaren- skaU finnas en enhet för operationsledning. Det skaU också, direkt under myndighetschefen, finnas en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst.
Vidare skaU direkt under myndighetschefen finnas tre produktionsenheter för arméledning, marinledning och flygvapenledning. Chefema för dessa enheter är försvarsgrenamas främsta företrädare i Försvarsmakten.
24
Avvägnmgama skall genomföras inom en särskUd enhet dUekt under Prop. 1992/93:100 myndighetschefen. Denna enhet skaU ha resurser för självständiga Bilaga 5 analyser samt för inriktning, samordning och planering av verksaniheten.
Gemensamma fiinktioner av stödkaraktär skaU sammanhållas i en enhet. Denna enhet skaU ha ställning direkt under myndighetschefen. Där bör ingå kompetens för att stödja såväl myndighetschefen som de olika enhetscheferna 1 ärenden beträffande bl.a. personal, organisation, mark-, anläggrungs- och lokalförsörjningsfrågor, ekonomi, juridik, och informationssystem.
Direkt under myndighetschefen skaU även finnas en enhet för intemrevision.
Uppgiften att utöva tillsyn över Försvarsmaktens efterlevnad av lagar och förordningar avseende hälso- och sjukvård skaU ankomma på en särskUd tjänsteman i högkvarteret som vid fiiUgörandet av dessa uppgifter inte är understäUd myndighetens chef. Jag återkommer tiU denna fråga under avsnitt 2.4.1.
I högkvarteret skaU det finnas en ledningsgmpp. Denna bör bestå av överbefälhavaren, chefen för operationsledningen, de tre företrädama för försvarsgrenama och de tre militärbefalhavama,. Chefen för avvägnings-fiinktionen bör vara föredragande.
Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet att närmare besluta om organisationen av högkvarteret.
Högkvarteret skaU vara i funktion från och med den 1 juU 1994.
För riksdagens kännedom bör följande redovisas i fråga om de överväganden som legat tiU gmnd för regeringens stäUningstagande.
Beträffande högkvarterets organisation kan jag inledningsvis konstatera att Försvarsmaktens verksamhet såväl i fred som under kriser och i krig består av operativ verksamhet och produktion. Avvägningar måste aUtid göras meUan vad som är operativt önskvärt och vad som är resursmässigt eUer produktionsmässigt möjUgt.
Högkvarteret utgör Försvarsmaktens centrala nivå för ledning av den operativa verksamheten och prcxiuktionen samt för att hantera avvägnings- och utvecklingsfrågor av övergripande karaktär. Det bör i fred utformas med krigsorganisationens lednings- och organisationsstmktur som grund.
Ett av syftena med att bilda en sammanhåUen försvarsmaktsmyndighet är att stärka den operativa funktionens inflytande i fred. Operationsled ningen i högkvarteret måste därför, mot bakgmnd av en årUg systematisk 25 värdering av krigsorganisationen och dess förmåga på kort och lång sUct,
kunna stäUa krav på samt prioritera meUan olika prcxiuktionsåtgärder. Prop. 1992/93:100 MiUtärbefälhavama får med den organisation som regeringen fattat beslut Bilaga 5 om goda möjUgheter att i bl.a. i högkvarterets ledningsgmpp firamföra operativa krav och förslag tiU prioriteringar.
Produktionsledningen inom högkvarteret bör firämst genom uppdrag styra produktionen inom Försvarsmakten och vid stödjande myndigheter så att rekrytering (x;h utbUdning av personal samt anskaffiiing av materiel och anläggningar sker på att sådant sätt att de bUdar de avsedda krigsförbanden.
Den dUekta produktionsledningen blir av verkstäUande karaktär. I fred är denna verksamhet mycket omfattande. Den verkställande ledningen behöver därför delegeras tiU några centrala produktionsledare inom högkvarteret. Dessa bör vara resultatansvariga mför myndighetschefen.
En vUctig fråga som påverkar högkvarterets arbetsformer (x;h organisation är hur avvägningar meUan operativ verksamhet och produktion samt mellan vidmaktiiåUande och fömyelse mellan skilda förbandstyper och vapensystem skaU genomföras.
Det är nödvändigt att myndighetens chef tUlförsäkras reella möjUgheter att göra sådana avvägningar. Detta fömtsätter att tillräckUgt detaljerat underfeg inhämtas och att självständig analys kan göras av underfeget. Försvarsmakten måste också kunna lämna underlag tiU statsmaktema för deras överväganden om verksamhetens inriktning. Av dessa skäl måste högkvarteret innehåUa en fimktion, direkt under myndighetschefen, för analys, avvägning, samordning och inriktning av verksamheten.
I ledningsgmppen bör överläggningar äga mm som underlag för myndighetens beslut även i andra frågor än de som för närvarande behandfes i den nuvarande mUitärledningen. Det gäller bl.a. en rad myndighetsinterna frågor.
Utöver tidigare angivna medlemmar i ledningsgmppen bör enhetschefer i övrigt mom högkvarteret som är dUektföredragande för myndighetschefen närvara i ledrungsgmppen när ärenden som berör deras ansvarsområde behandlas.
I sammanhanget viU jag också påminna om att fyra centrafe stabsmyndigheter läggs ned när det gemensamma högkvarteret mrättas. Den besparing som detta mnebär bedöms tiU ca 250 årsarbetskrafter vUket motsvarar en reducering med ca 30%. AUa möjUgheter tiU samordning av gemensamma fiinktioner måste därför utnyttjas. Det är dämtöver nödvändigt att endast uppgifter som är av uppenbar stabs- eUer ledningskaraktär ingår i högkvarteret.
26 Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) att närmare besluta om organisationen av högkvarteret. En självklar utgångspunkt härvidlag är att högkvarteret i fred skaU vara lokaUserat tiU Stockholm.
2.4 Gemensamma myndigheter
2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Föredraganden
Förslag:
- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni 1994. Dess uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av en sjukvårdsledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.
- Tillsynen över efterlevnaden av lagar (x;h andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren) som i detta avseende inte skall vara underställd myndighetens chef.
- Ett försvarets sjukvårdscentmm inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad. Produktionsuppgifteraa inom SjvS avseende personal och materiel utförs i väsenUig mån av försvarets sjukvårdscentmm.
- Försvarets sjukvårdshögskola awecklas den 30 juni 1994. Motsvarande uppgifter utförs vid försvarets sjukvårdscentmm.
- UtbUdningen vid marinens sjukvårdsskola avseende kvalificerad medicinalpersonal utförs vid försvarets sjukvårdscentmm.
- Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp. flygmedicin bildas den 1 juli 1994.
Utredningens förslag
LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1992:101) Försvarsmaktens hälso- och sjukvård till regeringen. Utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Utiedningen bedömer att förslaget innebär en reduktion med ungefar 45 årsarbetskrafter. Detta motsvarar en årlig besparing med ca 18 miljoner kronor.
27
Remissinstanserna Prop. 1992/93:100
Bilaga S
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanseraa och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr. FO92/2180/MIL).
Remissinstanseraa är i huvudsak positiva till utiedningens förslag. Flera av remissinstanseraa är dock tveksamma till förslaget att tillsynsansvaret utövas av en person inom högkvarteret. Delade meningar råder även vad gäller lokalisering av Försvarets sjukvårdscentmm.
Justitiekanslem anser att det tillsynsansvar som enligt utiedningen skaU tillkomma generalläkaren innebär att befattningen kan uppfattas som en självständig myndighet. Det bör, enligt Justitiekanslem, klargöras vilken ställning befattningen skall anses ha. Försvarets Civila Tjänstemannaförbund (FCTF) ansluter sig till förslaget att tillsynsansvaret skall ingå i Försvarsmakten. FCTF anser dcKk att generalläkaren i vissa fall kan komma i en jävssituation. RRV och Statskontoret tar avstånd från utredningens förslag om att tiUsynen skall utövas av generalläkaren i högkvarteret. EnUgt deras uppfattning bör särreglering för Försvarsmakten undvikas i största möjliga utsträckning. Tillsynsansvaret bör enligt RRV och Statskontoret endast ingå i Försvarsmakten, om det är motiverat med hänsyn till myndighetens möjligheter att fullfölja sin huvuduppgift.
SjvS, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet. Länsstyrelsen i Värmlands län, Värmlands läns landsting och Karlstads kommun anser att försvarets sjukvårdscentmm bör lokaliseras till Karlstad. Dessa instanser menar att kompetensbevarande, regionalpolitiska cx;h arbetsmarknadspolitiska faktorer talar för en lokalisering till Karlstad. Statens räddningsverk förordar också en lokalisering av försvarets sjukvårdscentrum till Karlstad. Räddningsverket anser, mot bakgmnd av att under beredskap och krig såväl räddningstjänst som sjukvård kommer att grunda sig på de fredstida civila resursema, att det är väsentligt att samverkan och samordning underlättas redan i fred.
Överbefälhavaren, vars yttrande har behandlats i militärledningen. Socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund cx:h Länsstyrelsen i Stockholms län anser att försvarets sjukvårdscentmm bör lokaliseras till Stockholm. En sådan lösning innebär enligt dessa instanser en effektivare verksamhet och underlättar även samverkan och samordning mellan berörda verksamheter. Även Sveriges Akademikers Centralorganisation förordar en lokalisering till Stcxkholm men betonar att det kan medföra konsekvenser för arbetsmarknaden i Karlstad. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Göteborgs kommun förordar en lokalisering till Göteborg.
28 Överväganden Prop. 1992/93:100
BUaga 5 Funktionsledning för krigssjukvård
Jag har i det föregående (avsnitt 2.1) redogjort för utgångspunktema för LEMO:s arbete med de gemensamma myndighetema.
Beträffande SjvS konstaterar utiedningen att ledningen av krigssjukvården och de särskilda militära sjukvårdsresursema är integrerad med ledningen av krigsförband. Krigssjukvården ingår som en del av planeringen cx:h som en del av den operativa cxh taktiska ledningen. För att chefen för den nya Försvarsmakten skall kunna avkrävas ansvar för Försvarsmaktens krigsduglighet, beredskap cx;h utiiåUighet måste han även vara ansvarig för hur krigssjukvården utformas. Av dessa skäl anser LEMO att det är nödvändigt att väsenUiga delar av den verksamhet som SjvS i dag bedriver bör ingå i Försvarsmakten.
Jag delar utredningens uppfattning (x;h anser därför att krigssjukvården redan i fred bör beaktas i den operativa planeringen (x;h resursawägningen. För att säkerställa att så kan ske på bästa sätt bör enligt min mening en funktionsledning för krigssjukvård inrättas i Försvarsmaktens högkvarter. Chef för denna bör vara generalläkaren.
Tillsynsjunktion
Som jag tidigare sagt bör väsentliga delar av den verksamhet som SjvS bedriver ingå i Försvarsmakten. Därmed aktualiseras frågan om hur tillsynen över efterlevnaden av vissa lagar m.m. inom Försvarsmakten bör organiseras.
För närvarande är det en vanlig ordning att undantag görs för det militära försvaret, när en viss myndighet ges i uppgift att utöva tillsyn på visst sakområde. På sjukvårdens område gäller i detta hänseende att SjvS genom särskilda bestämmelser har till uppgift att utöva motsvarande tillsyn inom försvarsmakten. Skälet till dessa undantag är att särskilda förutsättningar gäller för verksamheten inom försvarsmakten och att därför de nödvändiga avvägningarna inom detta område bäst görs i en organisation som har både god kunskap om försvarets verksamhet och gott fackkunnande.
Sjukvården i krig ställer särskilda krav på tillsyn. Enligt min mening bör tillsynen över Försvarsmaktens krigssjukvårdsorganisation utövas inom Försvarsmakten där kunskap om totalförsvarets verksamhet och därtiU knuten fackkunskap finns. Jag anser också att tillsynen i fred bör utövas inom Försvarsmakten. Skälen till detta är dels att den kunskap om verksamheten och det fackkunnande som finns samlat inom Försvarsmakten bör utnyttjas, dels att dubbla tillsynsfunktioner bör undvikas.
29 Enligt min uppfattning bör därför Ullsynen över efterlevnaden av lagar och Prop. 1992/93:100 andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Bilaga 5 Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman (generalläkaren) i högkvarteret. För att markera dennes självständighet i detta avseende bör han i sin tillsynsfunktion inte vara underställd myndighetens chef.
Jag anser att även andra åtgärder behöver vidtas för att säkerställa förtroendet för denna tillsynsfunktion. I den förordning med instmktion för den nya Försvarsmakten som regeringen senare skall besluta om bör därför särskilt anges generalläkarens ansvar och uppgifter i tillsynsfrågor.
Försvarets sjukvårdscentrum
De personella resurser som krävs för utbildning och övning av väm- och tjänstepUktig medicinalpersonal samt yrkes- och reservofficerare med uppgifter i krigssjukvården är betydande. De kvalificerade resurseraa är emellertid för närvarande splittrade på ett ganska stort antal enheter.
Produktionen i fred i försvarsmakten innefattar bl.a. rekrytering, utbildning
30
Specialmedicinsk verksamhet inom Försvarsmakten Prop. 1992/93:100
Bilaga S Inom marinstaben och flygstaben finns för närvarande vissa medicinska specialområden företrädda, nämligen navalmedicin cxh flygmedicin. Undervattensverksamheten (x;h flygverksamheten inom försvarsmakten utövas under andra förhållanden än i civil verksamhet. Dessa verksamheter kräver också ett samarbete med försvarsinriktad forskning inför framtida utveckling. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att såväl naval-som flygmedicinsk kompetens skall finnas inom Försvarsmakten även framdeles. För att koncentrera utbildningen cxh för att effektivisera verksamheten bör huvuddelen av denna kompetens omvandlas tiU ett navalmedicinskt centmm resp. ett flygmedicinskt centmm. Både den naval-och den flygmedicinska verksamheten är till övervägande delen av produktionskaraktär (x;h bör uppdragsstyras från högkvarteret.
3 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Lokalisering Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 De förslag till förstärkning cxh effektivisering av den försvarsmedicinska verksamheten som redovisats i det föregående får konsekvenser för olika verksamheters lokalisering. Som jag tidigare sagt bör det i Försvarsmakten finnas en samlad ledningsfunktion för sjukvårdstjänsten. Motsvarande uppgifter utförs för närvarande dels i försvarsstaben, dels vid SjvS i Karlstad.
Enligt min mening är det inte möjligt för krigssjukvårdsfunktionen att göra sig gällande i högkvarterets planering cxh resursawägning på ett tillfredsställande sätt, om ledningsfunktionen inte deltar i högkvarterets (fegliga arbete. Ledningen av sjukvårdsfunktionen bör därför inte bara organisatoriskt ingå i högkvarteret, utan även vara lokaliserad tillsammans med högkvarteret i övrigt.
Försvarets sjukvårdscentmm kommer att sköta verksamhet som i dag utförs vid SjvS i Karlstad, försvarets sjukvårdshögskola i Solna och marinens sjukvårdsskola i Göteborg. Verksamheten kommer dock till största delen att motsvara SjvS:s nuvarande verksamhet (xh dll en mindre del den fackutbildning som idag bedrivs vid försvarets sjukvårdshögskoia och marinens sjukvårdsskola. Som jag ser det är det nödvändigt att säkerställa den kompetens som i dag finns vid SjvS:s sakenheter. Denna kompetens kommer sannolikt att gå förlorad vid en flyttning från Karlstad. Även om några remissinstanser har förordat en lokalisering till Stockholm anser jag dock att de skäl som jag angett talar för ett sjukvårdscentmm lokaliserat till Karlstad. För en sådan lösning talar (xkså arbetsmarknadspolifiska cxh regionalfHDlitiska skäl.
Genomförande av förslagen
De frågor som rör uppgifter som skall utföras av den nya Försvarsmakten bör Försvarsmaktens organisationsmyndighet ansvara för. Awecklingen av SjvS bör genomföras av en särskild utredare som jag har för avsikt att föreslå regeringen att besluta om.
32
2.4.2 Försvarets civUförvaUning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Föredraganden
Förslag:
- Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994.
- Försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdepartementet skall var cxh en inom sitt ansvarsområde, senast den
1 juU 1994 ansvara för:
* användning av ekonomi- (xh personaladministrativa system,
* personaladministrativt stöd,
* fordringsbevakning (xh indrivning av fordringar samt ansvar över det allmänna rättsliga stödet (xh för reglering av ansvarsskador.
- Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, för att utveckla och tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt för normering beträffande redovisning (xh medelshantering.
- FCF:s nuvarande anvar för utfärdande av tillämpningsföreskrifter i fråga om värnpiiktsförmåner, beslut om ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning samt prövning av överklaganden i fråga om förmåner för vämpliktiga m.fl., övertas av Vämpliktsverket den
1 juli 1993.
- Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk den 1juU 1993.
- De uppgifter (xh den verksamhet som FCF har i fråga om främst trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den
1 juli 1994.
Utredningens förslag
LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1991:105) Administrativt stöd till Försvarsmakten. LEMO föreslår att Försvarets civilförvaltning (FCF) läggs ned. Delar av verksamheten föreslås ingå i myndigheten Försvarsmakten medan andra delar av verksamheten föreslås övertas av andra, befindiga myndigheter. Enligt utredningens bedömning medför förslagen att det sammanlagda personalbehovet minskar med 20 årsarbetskrafter (xh den ekonomiska besparingar bedöms uppgå till ca 8 miljoner kronor per år.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Dessutom föreslår utredningen att myndigheten Försvarsmakten skall, fömtom drift
33
och underhåll, även svara för utveckling av försvarsspecifika ekonomi- och Prop. 1992/93:100 personaladminstrativa system. LEMO föreslår att Försvarsmakten skall vara Bilaga 5 leverantör av dessa system dels intemt inom myndigheten, dels extemt under en övergångsperiod, till andra myndigheter.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt (dnr. F092/2188/CIV).
Domstolsverket anser att förslagen att överföra verksamheter till Försvarsmakten ligger väl i linje med den allmänna administradva utvecklingen. Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- (xh pensionsverk (SPV) som, i likhet med Domstolsverket, främst behandlar ansvaret för systemverksamhet anser att fördelningen av övriga uppgifter är ändamålsenlig.
Försvarets förvaltningshögskola, Sveriges Akademikers centralorganisation och Statsanställdas förbund ansluter sig till utredningens förslag. Instämmer i förslagen gör också Fortifikadonsförvaltningen, Kustbevakningen, Statens räddningsverk cxh Försvarets forskningsanstalt samtidigt som man pekar på att det finns behov för dem att fortsatt få utnyttja personaladministrativa system m.m. även om verksamheten förs över till Försvarsmakten. Liknande uppfattning redovisar Vapenfristyrelsen som dock konstaterar att stöd kan erhållas cxkså från andra leverantörer.
Försvarets materielverk (FMV) biträder huvuddelen av förslagen, utom vad avser patentverksamheten, under fömtsättning att tjänster kan avropas från Försvarsmakten så länge vissa system m.m. används vid verket. FMV anser att det koncemansvar för ekonomisk redovisning som i framtiden skall åvila Försvarsmakten inte skall omfetta materielverket.
Rikspolisstyrelsen anför att man av sekretesskäl har behov av att inte enbart övergångsvis få använda lönesystemet. Statens Arbetsgivarverk (SAV) anser att utredningens lösning vad avser arbetsgivarjxjlitiska frågor är lämplig. SAV påpekar att den delegering som skett till FCF från SAV återgår när FCF läggs ned.
Överbefälhavaren (ÖB), vars yttrande har behandlats i militärledningen där chefema för FCF och FMV anmält avvikande mening, biträder i allt väsendigt utredningens förslag. Delar av den kompetens som finns inom Försvarets civilförvaltning utgör enligt ÖB en naturiig del av Försvarsmaktens verksamhet. I vilken omfettning personalen bör erbjudas anställning inom Försvarsmakten bör enligt ÖB avgöras i samband med bildandet av det nya högkvarteret. Lokaliseringen av verksamheten kan, enligt ÖB, på sikt behövas övervägas.
34
överbefälhavaren anser att Försvarsmaktens ansvar bör omfetta cxkså den Prop. 1992/93:100 vämpliktiga personalen cxh att de föreskrifter för vämpUktigas förmåner Bilaga 5 m.m. som krävs skall utfärdas av Överbefälhavaren.
Vämpliktsverket anser att FCF:s tjänster också i fortsättningen behövs men att det emellertid är lämpligt att föra över värapliktsfrågoraa till Väraplikts-verket.
Krigsarkivet biträder förslaget rörande överföring av ansvaret för bl.a. gallring av räkenskapsmaterial m.m. till FMV.
Kammarkollegiet tillstyrker att uppgifter rörande trafikskadereglering cxh fordringsbevakning samt juridiska tjänster förs över till kollegiet vid en aweckling av FCF.
I fråga om utveckling av administrativa stödssystem anser Domstolsverket att det är viktigt att tillvarata de möjligheter som finns dll gemensamma lösningar. Liknande synpunkter framförs av Statens löne- cxh pensionsverk som anser att verksamheten bör drivas affärsmässigt inom Försvarsmakten cxh att staten på sikt inte bör driva systemutveckling inom personaladministrativa området på olika håll. RRV anser inte att Försvarsmakten skall utveckla cxh leverera egna ekonomi- och personaladministrativa system och lämnar som alteraativ lösning att FCF:s systemverksamhet skall drivas vidare som en särskild enhet inom RRV.
Patent- cxh registreringsverket har begränsat sitt yttrande till att avse patentverksamheten cxh anser att utredningens förslag är lämpligt. Förslaget rörande patentverksamheten avstyrks emellertid av FMV.
Justitiekanslem har ingen erinran mot att myndighetema skall föra statens talan inför domstol.
Försvarets civila tjänstemannaförbund anser att förslagen skulle kunna utgöra utgångspunkt för en möjlig utformning av stödet till Försvarsmakten men att en i huvudsak bibehållen stödmyndighet (FCF) skulle kunna ge stöd åt alla myndigheter inom Försvarsdepartementets område.
FCF avstyrker utredningens förslag. Verket menar att utredningens utgångspunkter är alltför begränsade och att det saknas en gmndlig ekonomisk analys cxh en analys av ändamålsenligheten. Utredarens förslag bör inte läggas till grund för beslut om ändrad stmktur för det admini strativa stödet. Det är enligt FCF tveksamt att besluta om organisation och lydnadsförhållanden innan Försvarsmakten bildats cxh börjat verka. Övergången till avgiftsfinansierad verksamhet skulle kunna leda till en lämplig awägning mellan styming från Försvarsmakten och produktion utanför denna. FCF anser att förslaget inte innebär någon besparing för staten. FCF anser dock att vissa förändringar som hänger samman med förändrat ansvar och ändrade befogenheter skall genomföras och uppdraget 35
att administrera värnpiiktsförmåner kan föras över till annan myndighet.
I övrigt borde FCF vara kvar cxh även fortsättningsvis inom ramen för ett Prop. 1992/93:100 utvecklat kund- leverantörsförhållande stödja främst myndigheteraa inom Bilaga 5 Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det är ändamålsenUgt att besluta om ny organisation när det gäller stödproduktion redan innan Försvarsmakten bildats. Om utiedningens förslag genomförs bör så stor del som möjligt av verksamheten förläggas till Karlstad.
Överväganden
Försvarsmakten består för närvarande i fred av fler än 100 myndigheter. Denna organisatoriska uppdelning har skapat behov av en särskild myndighet som svarar för vissa ärenden och lämnar administrativt stöd tUl totalförsvarets många myndigheter. FCF:s uppgifter och verksamheter har därför framstått som både naturliga cxh rationella.
Jag har tidigare i dag under avsnitt 2.1 Bakgmnd översiktiigt redogjort för syftet med de förändringar i lednings- cxh myndighetsstmkturen inom det militära försvaret som statsmakteraa beslutat om i samband med 1992 års försvarsbeslut.
Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten ger i väsentiiga avseenden nya förutsättningar i fråga om ansvars- cxh uppgiftsfördelningen mellan Försvarsmakten cxh FCF.
I och med statsmaktemas beslut om en sammanhållen myndighet som skaU ledas av en chef med ett odelat ansvar förbättras möjlighetema för regeringen att utkräva ansvar för de resultat som nås. För att detta skall kunna fungera måste den nya myndigheten cxh dess chef självfallet ha det ansvar och de befogenheter som enligt verksförordningen (1987:1100) normalt tillkommer en myndighet (xh dess chef.
LEMO har utifrån dessa utgångspunkter prövat FCF:s verksamhet cxh konstaterar att huvuddelen av de olika tjänster som FCF utför behövs även i fortsättningen. Jag delar denna uppfattning. LEMO:s förslag gäller i första hand vUken organisation som är lämplig för det administrativa stödet m.m. när de nya fömtsättningar som jag här redogjort för inträder i och med att myndigheten Försvarsmakten bildas. Mina förslag däremot utgår i från en fördelning av ansvar cxh uppgifter för det administradva stödet.
Mot bakgmnd av vad jag här anfört anser jag därför att Försvarets civilförvaltning skall läggas ned den 30 juni 1994 och att det ansvar som i dag åvilar FCF skall fördelas i enlighet med vad jag redovisar i det följande.
36 Ekonomi-och personaladministrativa system Prop. 1992/93:1(X)
Bilaga 5 FCF utvecklar, förvaltar och ger användarstöd till system för löner och andra förmåner. I detta ingår bl.a. att tillhandahålla system för utbetalning av löner och andra förmåner till anställda, frivilliga och vämpliktiga. På uppdrag främst av myndigheter under Försvarsdepartementet ansvarar FCF även för utveckling cxh förvaltning av datorstöd inom övrig personaladministration.
FCF ansvarar dämtöver för utveckling, förvaltning, installation och användarstöd m.m. av totalförsvarets ekonomiadministrativa system. Tillsynsansvar med föreskriftsbehörighet utövas för att dllgodose kraven på en rättvisande redovisning cxh en säker medelshantering vid myndigheteraa inom Försvarsdepartementetsområde.
Myndigheteraa inom armén, marinen, flygvapnet cxh operativ ledning är de största användaraa av FCF:s system.
I allt högre grad kommer samma yttre fömtsättningar cxh krav när det gäller finansiell styming att gälla för Försvarsmakten som för andra myndigheters ekonomiska redovisning. Det är därför, enligt min mening, nödvändigt att Försvarsmakten liksom övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system själva har en hög kompetens när det gäller att, inom ramen för gällande yttre fömtsättningar, ställa krav på utformning och anpassning av systemen utifrån inre fömtsättningar och krav samt att använcfe de ekonomiska redovisningssystemen så att god ekonomisk styraing kan säkerställas. Detta leder till att Försvarsmakten, liksom andra statiiga myndigheter, skall ansvara för användningen av egna ekonomisystem.
Försvarsmakten och övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system måste även ha ansvar för de personaladministrativa system som används inom myndigheten. Det ankommer på myndigheteraas chefer att avgöra vilka personaladministrativa system m.m. som skall användas.
Mot bakgmnd av vad jag här anfört anser jag att Försvarsmakten cxh övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system skall ansvara för användningen av egna ekonomi- cxh personaladministrativa system. I detta ingår att anskaffa system dll en rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på systemens funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår ansvar för att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Jag anser dessutom att myndigheteraa skall ha ansvar för att anpassa systemen till inre fömtsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyming, organisation, verksamhet och ADB-stmktur samt internt kunna ge användarstöd i detta avseende. Verksamheten behöver emellertid inte bedrivas i egen regi. Denna verksamhet bör även i fortsättningen vara lokaliserad till Karlstad.
Riksrevisionsverket ansvarar i dag för regler, system cxh metoder för
resultat- och ekonomistyming samt för uppföljning. Jag anser att RRV bör 37
ha samma relationer till Försvarsmakten och övriga myndigheter under
Försvarsdepartement som till andra myndigheter inom statsförvaltningen. Prop. 1992/93:100 Det innebär, att de generella regler, metoder cxh system som är gUtiga för Bilaga 5 den civila sektom, cxkså bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara för de ekonomi- cxh personaladministrativa systemens anpassning till yttre fömtsättningar och i detta avseende ge användarstöd till de myndigheter som utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffende redovisning cxh medelshantering. Slutiigen bör RRV svara för systemutvecklingsverksamheten .
För de myndigheter som i dag använder FCF:s ekonomi- cxh personaladministrativa system innebär mina förslag inga förändringar vad gäller möjUgheteraa att i framtiden utnyttja systemen. I sammanhanget bör dock redovisas att överföringen av ansvaret tiU myndighetema för användningen av egna system innebär att Försvarsmakten inte har något konceraansvar eller liknande gentemot andra myndigheter utan enbart inom den egna myndigheten.
Den dåvarande regeringen uppdrog (den 18 oktober 1990 cxh den 21 mars 1991) till RRV respektive Statens löne- och Pensionsverk (SPV) att utveckla systemlösningar för den statiiga, såväl den civila som den militära, ekonomi- cxh personaladministrationen. Det utvecklingsarbete som RRV cxh SPV bedriver, i detta hänseende skall samordnas. Chefen för Finansdepartementet anför senare i dag att gmndsynen i dessa regeringsbeslut står fast cxh att hon har för avsikt att noga följa och ställa krav på det samart)ete som RRV och SPV bedriver i detta avseende.
Jag anser att de skäl som jag här anfört talar för att ansvaret för utveckling och dllhandahållandet av nya framdda ekonomi- cxh personaladministrativa system bör åvila RRV tillsammans med normering cxh anpassning av nuvarande system till yttre fömtsättningar. Som ett led i detta föreslår jag därför att FCF:s ansvar för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.
De organisatoriska cxh resursmässiga konsekvensema av denna ansvars- cxh uppgiftsfördelning bör bli föremål för överväganden i den organistionskom-mitté som jag senare i detta avsnitt kommer att föreslå.
Personaladministrativt stöd och värnpiiktsförmåner
Vid FCF utförs stödjande, rådgivande och konsulterande uppgifter inom det personaladministrativa området. Vidare handläggs ärenden som rör förmåner till anställda, förmåner till värapliktiga cxh deras anhöriga samt förmåner till FN-personal.
Av FCF:s kundunderiag är den övervägande delen myndigheter inom huvudprogram 1-4.
När den nya försvarsmaktsmyndigheten bildas får den arbetsgivaransvaret 38
för dem som blir anställda i myndigheten. Som arbetsgivare skall För-
svarsmakten kunna utforma cxh genomföra en arbetsgivarpolitik som Prop. 1992/93:100 omfettar bl.a. hur personal cxh lönemedel skall användas för att nå olika Bilaga 5 mål med verksamheten. Den nya myndigheten måste således ha samma arbetsgivarbefogenheter som andra myndigheter.
Mot bakgmnd av detta anser jag att de uppgifter som FCF har ifråga om personaladministrativt stöd, tvistestöd, publikationer, konsultverksamhet, utbildning överförs till Försvarsmakten. Jag fömtsätter samtidigt cxkså att andra myndigheter, som hör till Försvarsdepartementet skaU ha det arbetsgivaransvar som normalt åvilar förvaltningsmyndigheter. Därför anser jag att de myndigheter som för närvarande stöds av FCF i fråga om personaladministration, publikationer, konsultverksamhet och utbildning bör skaffa stödet från andra leverantörer.
Beträffande FCF:s verksamhet rörande värapliktsförmåner anser jag att denna verksamhet bör skötas av en myndighet utanför Försvarsmakten. Det gäller verksamhet med att utfärda tillämpningsföreskrifter om väraplikt-förmåner cxh med att betala ut ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning för vara- cxh civilförsvarspliktiga. Det gäller vidare vissa överklaganden. Uppgiften att handlägga dessa ärenden och därmed förenad verksamhet bör enligt min mening i awaktan på pliktutredningens betänkande övertas av VäraplUctsverket.
Patentverksamhet
FCF handlägger ärenden om patent- och andra immaterialrättsliga frågor för i huvudsak myndigheteraa under Försvarsdepartementet. Denna verksamhet är i dag lokaliserad till Stcxkholm.
Jag anser inte att patentverksamheten är av sådan karaktär att den bör ingå i Försvarsmakten. Min uppfattning är emellertid att verksamheten är så starkt präglad av verksamhetsområdet att uppgiftema bör knytas till en myndighet inom Försvarsdepartementet.
De flesta ärenden vid patentenheten gäller uppfinningar som avser krigsmateriel. Ärendena har därför på ett eller annat sätt anknyming till FMV. Jag anser på gmnd härav att övervägande skäl talar för att uppgifter och verksamhet vid FCF:s patentenhet övertas av Försvarets materielverk. Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom en gemensam patentavdelning för myndigheter under Försvarsdepartementet men den bör också ha möjlighet att biträda andra statiiga myndigheter i immaterialrättsliga frågor.
Rättsligt stöd
Inom det rättsliga området bedriver FCF verksamhet som omfettar trafikskadereglering enligt förordningen (FFS 1991:10) om skadereglering inom försvarsmakten m.m., cxh ttafikskadelagen (1975:1410), m.m. FCF 39
svarar också för reglering av övriga skador enligt nyss nämnda förordning.
FCF för också statens tala vid domstol för myndigheter under Försvars- Prop. 1992/93:100 departementet. Vidare ingår bevakning cxh indrivning av fordringar för i Bilaga 5 huvudsak myndigheteraa inom huvudprogram 1-4 samt övrigt juridislct stöd. FCF reglerar också trafikskador cxh personskador åt uppdragsgivare utanför Försvarsdepartementets område. Beträffande skaderegleringsverksamheten vill jag anföra följande.
Utiedningen om försäkring av statens egendom har i sitt betänkande Risk och skadehantering i statiig verksamhet (SOU 1992:40) föreslagit att den försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver inom trafikskadeområdet skall utvidgas till att omfetta samtiiga statiiga motorfordon. Försäkringsskyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt behovet av en tjänstereseförsäkring för statiigt anställda. Utiedningen föreslår att ett försäkringsskydd vid tjänsteresa skapas och att det bl.a. kan organiseras vid FCF. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag (bil.l) redovisat sina förslag med anledning av de båda utredningama och bl.a. föreslagit att Kammarkollegiet skall svara för denna försäkringsliknande verksamhet.
Enligt min uppfattning är FCF:s skaderegleringsverksamhet inom trafikskadeområdet redan i dag - och än mer med beaktande av de förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare idag (bil. 1) har lagt fram - av sådan karaktär att den inte bör ligga inom Försvarsmakten. Det är, enligt min mening, i stället önskvärt att verksamheten kan ges en organisatorisk anknytning som markerar att den är gemensam för hela statsförvaltningen.
Jag anser därför att Kammarkollegiet är en lämplig myndighet för skaderegleringsverksamheten. Något hinder för att denna verksamhet även fortsättningsvis lokaliseras dll Karlstad finns enligt min mening inte. Jag hai i denna fråga haft samråd med cheferaa för Finans- och Civildepartementen.
I prop. 1991/92:100 bil.l rskr. 1991/92:350 anges att en effektivisering av statiiga myndigheters fordringsbevakning bör genomföras. Myndighetema avses ges ett ökat ansvar att själva bevaka cxh driva in fordringar. Myndighetema bör cxkså ges möjlighet att överlämna fordringsindrivningar till ett inkassoföretag. Regeringen förbereder för närvarande en förordning som skall reglera myndigheteraas möjlighet att anlita Kammarkollegiet för stöd i detta avseende.
Mot denna bakgmnd anser jag att Försvarsmakten skall ansvara för bevakning cxh indrivning av sina fordringar. Däremot behöver verksamheten inte bedrivas i egen regi inom Försvarsmakten. Tjänsten bör i stället på gmndval av ett långsiktigt avtal kunna köpas av Kammarkollegiet. FCF:s nuvarande verksamhet inom detta område bör därför övertas av Kammarkollegiet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.
Beträffande FCF:s reglering av ansvarsskador t.ex. flygskador cxh marina skador, samt beträffande det allmänna rättsliga stödet, så som avtals- och köprättsliga frågor, får jag anföra följande. 40
Den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att möta rättsliga frågor Prop. 1992/93:100
inom många sjxcialområden. Jag anser därför att det är angeläget att en Bilaga S
tillräcklig juridisk kompetens och kapacitet finns samlad i myndigheten
Försvarsmakten. När det gäller ansvarsskador är det väsentUgt att ett nära
samband finns mellan de organisatoriska enheter där skadan kan ha uppstått
cxh den enhet som handhar skaderegleringen. Av dessa skäl finner jag det
lämpligt att ansvaret för att föra statens tala vid domstol, för det aUmänna
rättsliga stödet cxh regleringen av ansvarsskador läggs på Försvarsmakten
och dess högkvarter. När det gäller regleringen av sådana skador kan
Försvarsmakten anlita den skaderegleringsnämnd som kommer att knytas tiU
Kammarkollegiet. Som ett led i awecklingen av FCF anser jag att den
organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas fär tiU uppgift att se
över de organisatoriska och resursmässiga konsekvenseraa av förslagen
beträffande reglering av ansvarsskador cxh det allmänna rättsliga stödet.
övrig serviceverksamhet
Utöver den stödverksamhet som jag i det föregående behandlat lämnar FCF också service till myndigheter som hör till Försvarsdepartementets område. Det gäller främst administrativ service till myndigheteraa i förvalttiings-byggnaden Karolinen i Karlstad. FCF distribuerar och säljer handböcker och avtal till myndigheteraa inom Försvarsdepartementets område. Dessutom ansvarar FCF för ett centralt arkiv avseende räkenskapsmaterial m.m. som skapats av de myndigheter under Försvarsdepartementet som tillämpade samma redovisningssystem.
Som ett led i awecklingen av FCF anser jag att den organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas, får till uppgift att se över de verksamheter som här beskrivits så att behoven tillgodoses på bästa sätt.
Genomförande
I awaktan på riksdagens beslut om aweckling av FCF avser jag återkomma till regeringen med förslag om att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att utarbeta förslag till de organisatoriska cxh resursmässiga konsekvensema av regeringens förslag såvitt avser de områden som jag i detta avseende särskilt berört ovan. Efter riksdagens beslut återkommer jag till regeringen med förslag om genomförandet.
2.4.3 CivUbefälhavama Föredraganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Förslag
- De nuvarande myndighetema Civilbefälhavaren i Södra resp. Västia civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ned den 30 juni 1994.
- Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndigheteraa i de nya civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö.
- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre Norr-landscivilområde till Mellersta civilområdet.
Utredrungens förslag
LEMO har i oktober 1992 avfemnat delbetänkandet (SOU 1992:106) Civilbefalhavaraa.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mina förslag.
Dessutom föreslår utiedningen att det i varje civilområde bör finnas en ställföreträdande civilbefälhavare.
Utredningen bedömer att de förslag som lämnas medför en reducering av antalet årsarbetskrafter med ca. 5 och en besparing om ca. 1 miljon kronor per år.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema och remissvaren finns i Försvarsdepartements akt i ärendet (dnr. F092/2174/CIV).
Utiedningens förslag biträds eller lämnas utan erinran av Riksbanken, Rikspolisstyrelsen, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Vägverket, Statens jordbmksverk. Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och teknikutveckUngsverket, Länsstyrelseraa i Hallands, Örebro och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet och Statens invandrarverk.
Kraftsam Elberedskap har inte heller några erinrUigar men pekar på vissa smärre olägenheter för fredsverksamheten.
42
Postverket framhåller att verket samverkar med civil- och militärbefälhavare Prop. 1992/93:100 genom postbefalhavare. Minskningen till tie civilområden kan medföra vissa Bilaga 5 svårigheter. Televerket har inga erinringar även om förslaget beträffande överföringen av Gävleborgs län kan medföra vissa komplikationer. Statens järavägar och Banverket har inga principiella invändningar mot förslaget men framhåller att fredsorganisation cxh krigsorganisation bör överensstämma så mycket som möjligt.
Styrelsen för psykologiskt försvar anser att det finns behov av civilbefälhavare cxh att kansliema kan behöva förstärkas vid en indelning i tre civilområden.
Scxialstyrelsen anför att förestående förändringar inom hälso- cxh sjukvården snarast förstärker behovet av den roll som civilbefälhavama har. Även Landstingsförbundet betonar vikten av civilbefålhavarens uppgift i detta sammanhang.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet cxh Sveriges Akademikers centralorganisation, som överlämnat yttrande av SACO:s Tjänstemannaförbund SRAT som eget yttrande, är positiva till utredningens synpunkter cxh förslag men anser att de gamla kansliema skall ombildas i stället för att läggas ned och nya kanslier inrättas. Samma uppfattning i denna fråga har Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde.
CivUbefalhavaren i Västra civilområdet förordar att Södra civilområdet cxh Västra civilområdet behålls eller att det i vart fall bildas två regionkanslier. Civilbefalhavaren anser att en lokalisering tiU Göteborg är lämpligare än en lokalisering till Malmö.
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet delar uppfattningen att det behövs en myndighet på högre regional nivå som inriktar och samordnar verksamheten på högre regional nivå och även har uppgifter för ledning av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet anser vidare att det inte finns behov av ställföreträdande civUbefälhavare, och han har ingen erinran mot att Gävleborgs län förs över till Mellersta civilområdet.
Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde vill inte avstyrka att Gävleborgs län förs över till Mellersta civilomrädet. Civilbefälhavaren anser vidare att övervägande skäl talar för att Civilbefälhavaren i Norra civlom-rådet lokaliseras till Östersund cxh att det bör finnas möjlighet att inrätta ett sidokansli. Civilbefälhavaren delar inte förslaget att en ställföreträdande civUbefälhavare skall finnas utsedd redan i fred.
Statens räddningsverk framhåller att civilbefälhavama inte har några direkta ledningsuppgifter inom området Befolkningsskydd och räddningstjänst. Verket understryker vikten av att den s.k. ansvarsprincipen dllämpas för civila myndigheter inom området. 43
Verket är tveksamt till att anpassa det civife samhällets krigsorganisation tiU Prop. 1992/93:100 den militära krigsorganisationen i så hög grad att en särskild civil myndighet Bilaga S skall finnas inrättad med krigsticfe samverkansroll som huvudmotiv. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att länet skall tillhöra Norra civilområdet cxh att kansliet skall lokalieras till Östersund.
Landshövdingen i Krisdanstads län föreslår att kansliet för Södra civilområdet lokaliseras till Kristianstad.
Överväganden
Jag har tidigare lämnat en redogörelse för de principer för den ledrungs- cxh myndighetsstmktur som numera gäller cxh som utgör grunden för utredningens förslag.
Landet är i dag indelat i fem civilområden, vart och ett med en civilbefälhavare som chef.
CivUbefalhavamas uppgifter i fred är beredskapsplanläggning samt utbildning och övning. I krig eller annars efter regeringens beslut skall civilbefälhavama verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområden. Fr.o.m. den 1 juU 1993 kommer landet i enUghet med 1992 års försvarsbeslut att vara indelat i tre militärområden.
En viktig uppgift för civilbefälhavama är att samverka med det militära försvaret. De skall cxkså inrikta cxh samordna skilda funktioner inom den civila delen av totalförsvaret mot gemensamma mål samt vid behov kunna fördela cxh kraftsamla befindiga resurser för olika ändamål. Omfettningen av den samverkan som sker på regional nivå mellan det militära försvaret och totalförsvarets civila del gör att civilområdena cxh militärområdena bör ha sammanfallande gränser.
Detta medför att nuvarande Södra civilområdet cxh Västra civilområdet i princip bör slås samman till ett nytt civilområde benämnt Södra civilområdet och att också nuvarande Nedre Norrlands civilområde och Övre Norrlands civilområde slås samman till ett område benämnt Norra civilområdet.
För myndighetema innebär detta att myndighetema Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ned och att i deras ställe två nya myndigheter. Civilbefälhavaren i Norra resp. Södra civilområdet inrättas.
Jag anser att det inte behövs någon ställföreträdare för civilbefälhavaren. Om civilbefälhavaren är förhindrad att fullgöra sina uppgifter kan dessa fullgöras av en särskild ersättare eller av kanslichefen. Bestämmelser om detta finns redan i förordningen (1988:1121) med instmktion för civilbefal havaraa. 44
LEMO:s förslag, skulle om det genomförs, kunna skapa oklarhet om Prop. 1992/93:KX)
civilbefälhavarens cxh ställföreträdarens roller för samverkande staber och Bilaga 5
myndigheter. Valet av lokaliseringsort för de nya kansliema bör bestämmas
främst med hänsyn till deras samverkans- och kontaktnät. Härigenom kan
effektiviteten främjas och kostnaderaa för bl.a. resor hållas nere. Mot denna
bakgmnd och med hänsynstagande till lokaliseringen av de viktigaste
samverkande myndighetema m.m. anser jag att utredningens förslag bör
följas.
När det gäller frågan om vilket civilområde som Gävleborgs län skaU
tillhöra anser jag att avgörande vikt bör fästas vid ställningstagandet tiU
frågan om vilket militärområde som länet skall tillhöra. Detta behandlar jag
i avsnitt 4.1 Ledningsfrågor. Jag anser således att Gävleborgs län bör '
tillhöra Mellersta civilområdet.
Genomförande
Jag har för avsikt att - om riksdagen godtar förslagen - senare föreslå regeringen att besluta om att tillkalla särskilda uttedare för att organisera de nya myndigheteraa.
2.5 Trafikflygarutbildning
För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och samtidigt minska avgången av piloter från flygvapnet inrättades under Försvarsdepartementet den stadiga dafikflygarhögskolan (TFHS). Utbildningen vid skolan inleddes den 1 april 1984.
Som en följd av 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bet. 1986/87:FöUll, rskr. 1986/87:310) fördes ansvaret för att lämna uppdrag till Chefen för flygvapnet att genom TFHS bedriva trafikflygamt-bildning den 1 juli 1987 över från Försvarsdepartementet dll Kommunikationsdepartementet.
Samddigt överfördes från fjärde till sjätte huvudtiteln medel för driftkost-nadema för TFHS.
Under senare år har det svenska civila trafikflygets behov av att nyrekrytera piloter minskat för att för närvarande vara praktiskt taget obefintiigt. Dock bedömer alla parter att det finns ett visst långsiktigt och permanent nyrekryteringsbehov.
Den civila trafikflygamtbUdningen har vilat på ett samarbetsavtal mellan sfeten och flygbolagen SAS, Linjeflyg och Swedair. Avtalet har sagts upp av flygbolagen. De sista elevema enligt avtalet beräknas lämna skolan under år 1992.
I prop. 1991/92:38 om den ekonomiska polidken angav regeringen riktlinjer
för en ny näringspolitik. *
Bl.a. angavs att skattelätmader som påverkar företagande skall ersätta Prop. 1992/93:100 branschstöd i olika former. I anslutning till detta uttalade regeringen i Bilaga 5 propositionen att stödet till den civila trafikflygamtbUdningen borde upphöra, när de nuvarande eleveraa har färdigutbilcfets.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bU. 7) anförde chefen för Kommunikationsdepartementet att han ansåg att det är fördelaktigt om piloter för det civila trafikflyget kan utbildas i Sverige även fortsättningsvis cxh han föratskickade ett utredningsuppdrag avseende dels möjlighetema att driva TFHS vidare, dels frågan om huvudmannaskap för skolan. En utgångspunkt för en utiedning skulle därvid vara en verksamhet bedriven på basis av ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbildning cxh utan dittillsvarande anslagsfinansiering av verksamheten. Rikscfegen (bet. 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) beslutade i enlighet med regeringens förslag.
I febmari 1992 uppdrog regeringen åt Chefen för flygvapnet (CFV) att i samverkan med flygbolagen cxh övriga berörda parter utrecfe de anförcfe frågoma. CFV redovisade uppdraget den 1 september 1992. CFV konstaterar bl.a. att det framdda behovet av kvalificerade trafikflygare i svenska flygbolag kommer att vara stort och att det därför är nödvändigt att bibehålla en planmässig utbildning inom landet. CFV redovisar förslag dll annan finansieringsform än statlig, men förordar - mot bakgmnd av behovet av att slå vakt om flygstridskrafteraas förmåga - en stadig finansiering även fortsättningsvis. Avslutningsvis anser CFV att skolan bör återgå tiU Försvarsdepartementets verksamhetsområde och att det bör prövas om inte ttafikflygamtbildningen kan integreras i högskolesystemet.
Synpunkter på trafikflygamtbUdningen och CFV:s rapport har lämnats av olika inttessenter.
För egen del vill jag inledningsvis peka på att utbildning av civila trafikflygare, vid sidan om utbildningen genom TFHS, genomförs även av privata företag i Sverige. Denna utbildning har - i mån av tillgång på medel - fått statsbidrag enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m.m. Utbildningen fyller ett behov, cxh det vore därför enligt min mening värdefullt om den kan bestå. Jag vill också framhålla att jag ser denna utbildning och utbildningen genom TFHS som komplement till varandra.
Jag delar CFV:s bedömning att det framtida behovet av civila trafikflygare kommer att vara stort. Det finns därför ett allmänt samhällsintresse av att en kontinuerlig cxh planmässig utbildning av civila trafikflygare äger mm. Även om en allt större intemationalisering slår igenom på en rad områden, bl.a. bettäffande pilotcertifikaten, cxh ett allt öppnare Europa eftersträvas, talar övervägande skäl för att en utbildning av civila trafikflygare även i fortsättningen bör bedrivas i Sverige.
46 Ett skäl för detta är att det nu, Uksom hittills, är angeläget att - genom Prop. 1992/93:100
tillgången till en kvalificerad civU trafikflygamtbildning i Sverige - så långt Bilaga 5
det är möjligt säkerställa att flygvapnets stridspiloter inte rekryteras av de
civila flygbolagen. Kostnadema för att utbilda stridspiloter är sådana att det
enligt min mening inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter utan
vidare övergår i civil tjänst. En omfettande civil rekrytering av stridspiloter
inverkar negativt på bl.a. flygvapnets möjligheter att hålla effektiva
krigsförband. Detta var cxkså ett av huvudargumenten för att inrätta TFHS.
I detta perspektiv är det enligt min mening angeläget att trafikflygamtbUdningen genom TFHS nu inte avbryts utan att den kan fortgå, om än i mindre omfettning.
Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare i dag att föreslå att den nuvarande ordningen - med Kommunikationdepartementet som uppdragsgivare när det gäller den civila trafikflygamtbUdningen - upphör i och med utgången av budgetåret 1992/93. Mot bakgmnd av betydelsen av att verksamheten kan fortgå under dden ytterligare överväganden om trafikflygamtbUdningen görs kommer chefen för Kommunikationsdepartementet vidare att föreslå att högst 25,4 miljoner kronor under sjätte huvudtitelns reservationsanslag E 1. Beredskap för civil luftfart får disponeras av Chefen för flygvapnet under budgetåret 1993/94 för ttafikflygamtbildning.
Mot denna bakgmnd bör ansvaret för att uppdra åt Chefen för flygvapnet att bedriva trafikflygamtbildning den 1 juli 1993 höra under Försvarsdepartementet. Tills vidare bör trafikflygamtbUdningen genom TFHS bedrivas i begränsad omfettning.
Huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att producera krigsförband. Med anledning härav kan det anses tveksamt om uppgiften att utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen för flygvapnet. Jag förordar därför att en annan och långsiktig lösning på frågan om trafikflygamtbUdningen i första hand söks. Frågan bör därför enligt min mening övervägas ytterligare. En del i sådana överväganden bör vara att -som Chefen för flygvapnet har föreslagit - närmare belysa möjligheten att inordna trafikflygamtbUdningen i högskolesystemet.
I denna fråga har jag samrått med cheferaa för Kommunikations- cxh Utbildningsdepartementen.
2.6 Helikoptrar i totalförsvaret
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall sjuktransportkapaciteten i krig cxh fred förstärkas genom att fem till sex helikoptrar för sjuktransporter anskaffas med medel från anslag under Försvarsdepartementet och Scxialdepartementet.
47
Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Chefen för armén har i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag Prop. 1992/93:100 att anskaffa helikoptrama. Anskaffningen som skall göras efter hörande av Bilaga 5 sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp cxh fredbasering skall möjliggöra en effektiv fredsanvändning.
Olika helikopterföretag har under hösten 1992 lämnat offerter till helikopteranskaffningen. Jag räknar med att regeringen skall kunna fatta beslut om beställning tidigt under år 1993, varefter leverans kan ske senare samma år.
Chefen för armén kommer i januari 1993 att lämna en redovisning till regeringen av planeringen för helikopteranskaffningen cxh användningen av helikopttama. I denna fråga bör regeringen senare återkomma till riksdagen.
I försvarsutskottets betänkande 1991/92: FöU 12 behandlas även helikopterberedskapen för sjöräddnings- cxh flygräddningstjänst. Utskottet fömtsätter härvid att lösningar övervägs som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser beredskapskraven.
Sjöfertsverket har i mars 1992 anmält till regeringen att en tillfredsställande sjöräddningstjänst inte längre kunde upprätthållas på västkusten cxh i norra Östersjön, eftersom gällande fömtsättningar för beredskap för försvarsmaktens helikoptrar förändrats. Med anledning av detta uppdrog regeringen i juni 1992 åt Överbefälhavaren att, i samråd med Sjöfartsverket och med beaktande av de krav lösandet av försvarsmaktens uppgifter ställer, hålla helikoptiar i en sådan beredskap att en tillfredsställande sjöräddningstjänst kunde upprätthållas.
Regeringen uppdrog samma dag åt Sjöfartsverket att beskriva och analysera nuvarande sjöräddningsverksamhet bl.a. med avseende på beredskapsnivå. I det fall brister i beredskapsnivå och geografisk täckning kunde konstateras skulle förslag till förbättringar cxh till finansiering av föreslagna åtgärder lämnas.
I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddningstjänst finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade fömtsättningar för beredskap med försvarsmaktens helikoptiar uppstår merkostnader för försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjöräddningstjänst. Merkostnaderaa för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av uttedningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.
Sjöfartsverket beräknas lämna en slutrapport i frågan under början av år 1993. Jag räknar med att regeringen vid ett senare tiUfalle återkommer till riksdagen med en samlad redogörelse för frågan om helikopterverksamheten.
48 Chefen för kommunikationsdepartementet återkommer senare denna dag Prop. 1992/93:100 med en redovisning om sjöräddningsberedskapen. Bilaga 5
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår rikscfegen att
1. godkänna förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned cxh vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill
(avsnitt 2.4.1),
2. godkänna förslaget om att Försvarets civilförvaltiiing läggs ned cxh vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill
(avsnitt 2.4.2),
3. gcxlkänna förslaget om nedläggning av civilbefälhavare cxh om ny indelning i civilområden samt vad jag anfört om lokalisering en av civilbefälhavaraas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3).
3. Försvarsdepartementet m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga S A 1. Försvarsdepartementet
Utgift 1991/92 46 695 234 Anslag 1992/93 47 400 000 Förslag 1993/94 57 152 000
Försvarsmaktens nya ledningsorganisation och de nya styrformer som håUer på att införas stäUer särskUda krav på kompetens cxh resurser inom regeringskansUet och då närmast inom Försvarsdepartementet. Redan i 1992 års försvarsproposition anmäldes därför att Försvarsdepartementets resurser för styming cxh uppföljning av verksamheten inom försvarsmakten behöver förstärkas.
Bl.a. i detta syfte har organisatoriska förändringar gjorts i departementet. Hämtöver behövs också ett resurstillskott för att stärka kompetensen i fråga om analys och granskning av verksamheten inom totalförsvaret.
Vid medelsberäkningen har hänsyn vidare tagits tiU vissa kostnader som departementet bör åta sig när det gäller att genomföra de organisationsförändringar som skall ske ifråga om de myndigheter som hör under Försvarsdepartementet.
Anslaget bör vara ett ramanslag.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår tiU 57 152 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bUaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att stäUas till Försvarsdepartementets disposition kommer slutiigt festställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvUca från det nu budgeterade beloppet.
A 2. Uttedningar m.m.
Utgift 1991/92 8 374 113 Anslag 1992/93 11 185 000 Förslag 1993/94 12 900 000
Anslaget bör vara ett ramanslag.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår tiU 12 9(X) 000 kronor.
50 Anslaget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som Prop. 1992/93:1(X) måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekosbiadspålägget, den Bilaga 5 ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att stäUas till Försvarsdepartementets disposition kommer slutUgt festställas enUgt de redovisade riktlinjema och kan därför avvUca firån det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen att
1. tiU Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 57 152 000 kr,
2. tiU Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 12 900 000 kr.
4. Totalförsvarets militära del Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 4.1 Ledningsfrågor
Mina överväganden om högkvarteret redovisas under avsnitt 2.
Militärområden
EnUgt 1992 års försvarsbeslut skaU landet delas in i tie miUtäromräden med tillhörande staber i gmndorganisationen lokaUserade tiU Kristianstad, Stiängnäs resp. Bcxien.
Staberna skaU dimensioneras så att gmndorganisationens personal skaU kunna leda försvaret mot strategiskt överfaU. Med mobiUserad organisation skaU även övriga av det miUtära försvarets uppgifter kunna lösas.
Överbefälhavaren har föreslagit att mUitäromrädena benämns Norrlands, Svealands respektive Götalands militärområde.
Jag anser emellertid att de aktueUa gränsema för miUtärområdena har bristande överensstämmelse med de delar av landet som traditioneUt kaUats Norrland, Svealand och Götaland. Benämningarna bör därför i StäUet bör vara Norra, MeUersta resp. Södra miUtärområdet.
Överbefälhavaren har mot bakgmnd av beslutet att indefe landet i tre miUtärområden övervägt vilket militärområde Gävleborgs försvarsområde bör tillhöra. Främst med hänvisning tiU att Gävleområdet är en nahirUg del av ett miUtärt operationsområde i mellersta Sverige föreslår Överbefälhavaren att Gävleborgs försvarsområde skaU tillhöra Svealands miUtärområde. Jag delar Överbefälhavarens uppfatttung.
Benämningarna på miUtärområdena och gränsema dem emeUan kommer att festställas av regeringen under våren 1993.
Militärområdesunderhållsregementen
Riksdagen har i samband med ställningstagandet (bet. 1989/90:FöU10, rskr. 1989/90:312) om att organisera Övre Norrlands underhåUsregemente angett att regeringen, mnan den beslutar om ytterUgare förändringar i fråga om underhåUsfiinktionens utveckling, för riksdagen skaU redovisa erfarenhetema från organisationen i Övre Norrland.
Regeringen har i 1992 års försvarsbeslut redovisat sin principieUa uppfattning att planeringen för gmndorganisationen bör bedrivas med samma inriktning som för krigsorganisationen, dvs. att på sikt ett underhåUsregemente organiseras i varje miUtärområde.
52 ÖverbefäUiavaren har i programplanen ÖB 93, mot bakgmnd av vunna Prop. 1992/93:KX) erfarenheter från verksamheten vid det den 1 juU 1990 inrättade Bilaga 5 underhållsregementet i Övre Norrland, redovisat förslag för den fortsatta utvecklingen.
Övre Norrlands underhållsregemente bildades genom sammanslagning av materiel- och verkstadsförvaltningama i militärområdet, med däri ingående miUtärområdesförråd, verkstäder mklusive enhet för regional fordonsförsörjning (RFF) cxh markteleunderhåUsverkstad. Regementet leds med stöd av en regementsstab som organiserades av de tidigare samlokaUserade förvaltningsstabema.
SamtUga gmndtiUdelade mUitärområdesunderhåUsförband (utom falt- cxh krigssjukhus) överfördes tiU underhållsregementet den 1 juU 1991. Regementets stab har orgaiuserats under budgetåret 1991/92 och kaderbemannats.
UnderhåUsregementets organisationsprincip har prövats vid operativa cxh taktiska fältövningar, ledningsövningar och vid krigsplanläggning. Verksamhet vid underhållsgmpp prövades praktiskt under försvarsmaktsövningen Nordanvind år 1991.
Erfarenhetema är enligt Överbefälhavaren att ett effektivt utnyttjande av underhållsresursema kan åstadkommas med det nya underhåUsregemen-tet.
Ledning och administration har trots de delvis olika karaktärerna inom den tidigare gmndorganisationens försörjnings-, materielunderhåUs-, ttansport- och utbUdningsverksamheter kunnat föras samman. En fortsatt integrering bedöms gynnsamt påverka mUitärområdesunderhåUs förbandens krigsdugUghet och främja en positiv utveckling och effektivitet i såväl gmnd- som krigsorganisationen för underhåUsregementet.
Överbefälhavarens tidigare inriktning att vid underhåUsregementet även gmndutbUda vissa vämpliktiga i underhåUstjänst har övergetts av utbUdningsrationeUa skäl. Denna utbUdning kommer framgent att genomföras vid arméförband.
Sammanfattningsvis konstaterar Överbefälhavaren att erfarenhetema av den nya organisationen i aUt väsentiigt är gcxla.
Överbefälhavarens redovisning stärker enhgt nriin mening motiven ytterUgare för att inrätta en organisation med ett underhåUsregemente i varje miUtärområde.
53 Tre underhåUsregementen bör därför organiseras i såväl gmnd- som krigsorganisationen den 1 juU 1994. Den tidigare organisationen - Södra, Västra, MeUersta och Nedre Norrlands miUtärområdes materiel- cxh verkstadsförvaltningar samt Övre Norrlands underhåUsregemente - bör därvid läggas ned.
För att tiUgodose krigsorganisationens behov bör inom underhåUs-regementena ett antal aUsidigt sammansatta underhåUsgmpper organiseras. UnderhåUsgmppema bör kaderorganiseras enUgt Överbefälhavarens bestämmande.
Staberna för de nya underhåUsregementena bör lokaUseras tiU Kristianstad, Strängnäs resp. Boden.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
4.2 Försvarsindustrin Sammanfattning
Min bedönming:
* Försvarsindustrieli kompetens är säkerhetspolidskt och industripoli- tiskt alltjämt en värdefull dllgång. Senare tids förändringar i omvärlden har inte ändrat denna bedömning.
* Så långt möjligt bör sådan industriell kompetens bevaras som säkerställer leveransmöjligheter inom områden som är viktiga för försvaret.
* Möjlighet att vidmakthålla cxh underhålla försvarets operativa materiel måste alltid finnas.
* Utgående från statsmaktemas värderingar och försvarsmaktens behov bör försvarsindustrin genomföra sådan stmkturell anpassning att den kan behålla kompetens och konkurrenskraft inom för Sverige viktiga teknikområden.
* Kunskapema bör hållas på en sådan nivå, som underlättar interaationellt samarbete och teknologiutbyte.
* Samarbete med udandet bör utformas så att komplettering av kunskaper sker på sådana viktiga områden där våra egna resurser är otillräckliga.
* Export och intemationellt försvarsmaterielsamarbete är i viss omfatttiing nödvändigt och bör underlättas med beaktande av de krav som den svenska säkerhetspolitiken ställer.
54 Svensk försvarsindustri Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Den svenska försvarsindustrins förmåga att förse försvarsmakten med kvalitativt högvärdig materiel utgör en säkerhetspolitiskt värdefuU tillgång. Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska utveckling är en tillgång för svenskt näringsliv. De försvarspolitiska motiven för att behålla cxh utveckla viktiga delar av svensk försvarsindustri har inte minskat i betydelse genom de senaste årens förändringar i omvärlden. Det kan vidare konstateras att export av viss omfettning samt utiandssamverkan är en fömtsättning för att behålla möjlighetema att inom landet kunna utveckla cxh tillverka materiel för våra egna försvarsbehov. Den höga tekniska nivån hos vår försvarsindustri har skapat fömtsättningar för samarbete med försvarsindustrielit starka nationer. Dessa gynnsamma faktorer har föranlett en strävan att formulera en strategi, som går ut på att så långt möjligt bevara viktiga teknikområden inom svensk försvarsindustri.
Försvarsindustrins utveckling
Att både behålla en livskraftig försvarsindustri, minska försvarsmaktens omfettning - cxh därmed försvarsindustrins marknad - cxh samtidigt föra en restriktiv exportpolitik gentemot en krympande intemationell marknad är svårförenliga mål. Att stora delar av övrig industri i nuvarande lågkonjuktur har svårt att få avsättning för sina prcxlukter försvårar dessutom för-svarsindustiins omställning till eller utfyllnad med civil prcxluktion.
Försvarsindustrins stmktur och kompetensutveckling är beroende av det svenska försvarets behov, ett behov som f n. minskar. Härav betingade erforderliga stmkturförändringar är främst ett ansvar för industrin att själv inidera cxh genomföra. Staten har dock i egenskap av ensam inhemsk beställare cxh samtidigt regelutformare också ett ansvar för att bevara kompetens och kontinuitet inom landet.
Möjlighetema att med riktade statiiga satsningar stödja industrier som riskerar att få underkritisk beläggning är begränsade. Huvudorsakema tiU nuvarande överlag svaga beläggning är färre beställningar från det svenska försvaret, ökat inslag av importerat innehåll i nya system och begränsade exportmöjligheter. 1992 års försvarsbeslut, som innebär en satsning på höjd materiell kvalitet, torde dcxk kunna ge en positiv effekt i närtid även för försvarsindustrin. Försvarsbeslutet ger dämtöver industrin underlag för att vidta StmktureUa åtgärder avsedda att bevara vissa viktiga kompetensområden och behålla lönsamhet och konkurrensförmåga inom landet.
55 Tendenser inom intemationell försvarsindustri Prop. 1992/93:1(X)
Bilaga 5 Sönderfallet av Sovjetunionen har frigjort dels en försvarsindustrieU potential, varvid delar av den personella kompetensen kan komma att tillgcxlogöras andra nationer, dels en stor mängd krigsmateriel som utbjuds på den intemationella försvarsmaterielmarknaden.
Flera större försvarsmaterielprojekt pågår fömtom i USA även i Europa, de senare företrädesvis som flemationella projekt i enlighet med pågående tendens till ökat samgående, inom cxh över nationsgränserna. Inom industrin fortsätter omstiktureringen till större industiiella enheter och konceraer. Den minskning av mstningstakten som kan noteras har lett tiU vikande efterfrågan. Samma förhållanden tar sig också uttryck i Uvstidsförlängning och uppcfetering av befintiiga system.
Betydande satsningar sker dock fortfarande på forskning och utveckling särskilt inom områden såsom motmedel, avionik samt spanings- och robotteknik. Sekretessen begränsar kunskapsöverföringen inom dessa områden, vilket i sin tur påverkar möjlighetema till samarbete. Att kunna utnyttja den militärteknologiska utvecklingen är väsentligt för att inom begränsade ekonomiska ramar kunna skapa kostnadseffektiva materielsystem. Intemationellt samarbete kan öka dessa möjligheter, dock inte utan egen kompetens.
Konsekvensbedönviing
Det säkerhetspolitiska värde som kan tiUmätas försvarsindustrin ligger i dess förmåga att tillgodose försvarets behov, dvs. i industrins teknologiska kompetens inom för försvarets behov relevanta områden. Denna kompetens kan beskrivas i följande nivåer.
- Förmåga att självständigt eller i samverkan med utländsk leverantör nyutveckla och tillverka hela system.
- Förmåga att vidareutveckla system till ändrade prestandanivåer eller ändrade operativa bedngelser.
- Förmåga att vidmakthålla och i begränsad omfettning uppdatera befintiiga system med eller utan medverkan av utiändska leverantörer.
- Förmåga att underhålla materielen och att säkerställa dess planerade livslängd, i förekommande fall i samverkan med utiändsk leverantör.
Hämtöver är systemsammanhållande kompetens mycket värdefuU, såväl inom försvarsindustrin som hos materielanskaffande myndighet.
1992 års försvarsbeslut ger, tiots satsningen på försvarsmaktens materiella förayelse, inte underlag för sådan beläggning av industrin att en nedgång av försvarsindustrien kompetens kan undvikas. En aweckling inom flera materielområden kan inte uteslutas, cxh en fortsatt omsttukturering torde vara nödvändig. 56
Omsttktureringen skall bl.a. syfta till att inom landet bevara sådan Prop. 1992/93:100 försvarsindustrieU kompetens som Sverige vid kris och krig oundgängUgen Bilaga 5 behöver för att kunna använda cxh vidmakthålla försvarets operativa system.
Läget inom olika delområden
I 1992 års försvarsproposition har redovisats regeringens syn på behovet av kompetens inom olika delområden. Vad där har anförts gäUer aUtjämt, dock med vissa kompletteringar.
UnderhåU
Av ekonomiska skäl betingad livstidsförlängning av viss materiel ökar anspråken på vissa delar av industrin. Satsning på moderaisering av försvarets materielinnehåll kan medföra krav på strakturförändring och ökat utbildningsbehov inom vissa områden. Minskning av försvarsmaktens omfattning cxh tillförseln av ny materiel medför att äldre materiel tas ur tjänst cxh att materielbeståndet totalt sett ttoligen minskar. Delar av nytillförd materiel skapar behov av utländskt stöd för underhållet. Inslaget av programvaror i materielsystemen har ökat.
Verksamheten vid Muskövarvet - som bedriver underhåll av fartyg m.m. -bör i sin helhet överlåtas till annan huvudman. Syftet är bl.a. att åstadkomma en rationellare drift av denna verksamhet genom samordning med övrigt underhåU av fartyg m.m. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet 4.10 Marinförband.
UnderhåUsindustrin fömtses finnas kvar med dllräcklig kompetens genom hela 1990-talet.
Försvarselektronik
Inom telekrigområdet kan försvarsmakten inte alltid räkna med att på en intemationelfe marknadnad kunna köpa system för svenska krav. Nuvarande planering ger fömtsättningar för att behålla kompetens för nyutveckling med begränsad ambitionsnivå.
För ledningssystem och kommunikationssystem finns fömtsättningar att bibehålla nyutvecklingsförmåga, om en stor del av planerad anskaffning läggs inom landet.
Robotindustrin
När nuvarande åtaganden är fullgjorda, kan vissa delar av svensk robotindustri behöva reduceras på grund av brist på uppdrag. Detta kan påverka möjligheteraa att exportera sådana produkter som nu är i produktion.
57 Den kompetens, som i så fall riskerar att gå förlorad, finns inom området Prop. 1992/93:100 mark- cxh sjömålsrobotar och anknuUia teknikområden såsom radar-och ir- Bilaga 5 samt TV-målsökare.
Även vid robotanskaffning från utiandet behövs - fömtom köpar-kompetens - industriell kompetens för anpassning till svenska förhållanden, integrering i svenska system cxh för vidmakthållande och underhåU. Statiig teknikupphandling bidrar till att txvara denna kompetens.
Förmågan att utveckla luftväras- och pansarvärasrobotar l)edöms däremot bestå med de uppdrag som f.n. finns planerade. Dcxk fömtsätts att luftvärasrobotsystemet 23 BAMSE fullföljs, dcxk enligt en utsträckt tidsplan, som medger fortsatt kontinuitet.
Om svensk utvecklingskapacitet inom robotområdet försvinner äventyras cxkså möjligheteraa till renovering och mcxlifiering av befintiig robot-materiel. Att kunna behålla kompetens för dessa ändamål torde underlättas, om fortsatt omstmkturering genomförs inom svensk robotindustri. Detta gäller även för resurseraa för vidmakthållande cxh underhåll.
Flygindustrin
Genom 1992 års försvarsbeslut har skapats fömtsättningar för en vidareutvecklingsförmåga förbi mitten av 1990-talet för svensk flygindustri. Bibehållande av kompetensen underlättas genom en lyckad satsning på utveckling cxh prcxluktion av civilflygplan.
Pjäs- och ammunitionsindustrin
Inom pjäsområdet kan i brist på nya projekt den tidigare mycket gocfe kompetensen sannolikt inte behållas. Resurser behövs dock för vidmakthållande av ett befintligt stort bestånd av pjäser. Kompetensen har även betydelse för möjligheten att utveckla sttidsfordon.
För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat sortiment som medger att en utvecklingskompetens kan bibehållas inom dessa områden. Ett ökat utiandsberoende försvårar i kris- cxh krigsläge försörjningen med ammunition cxh explosivämnen. Det är dcxk nödvändigt att fortsatt utveckling och produktion av kmt- och sprängämnen i Sverige baseras på samverkan med företag i utiandet.
58 Stridsfordon Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Utvecklingsförmågan beräknas upphöra i och med fullföljandet av Stridsfordon 90. Uppdrag omfettande renovering cxh modifiering av befmtiiga stridsfordon cxh planerade stridsvagnar samt eventuell framticfe satsning på splitterskyddande bandvagnar ger möjlighet att behålla kompetens på vid-makthållandenivå. Viss pjäskompetens fömtsätts tillgänglig.
Stridsfartyg och marina vapen
Sverige har hög kompetens för utveckling av ubåts-system. Den väntas bestå till senare delen av 1990-talet med interaationellt god konkurrensförmåga. Därefter behövs nya beställningar för att denna kompetens skaU kunna vidmakthållas.
För ytstridsfartyg bedöms utvecklings- cxh prcxluktionsförmåga kunna behållas till mitten av 1990-talet. En fortsatt stmkturell anpassning till fömtsedd beläggning från den svenska marinen bedöms behöva ske för att behålla konkurrenskraften.
Inom torpedområdet bedöms nuvarande utvecklingsprojekt säkerställa gcxl kompetens till mitten av 1990-talet.
För sjöminor bedöms nyutveckUngsförmågan kunna bibehållas fram till sekelskiftet.
Övrigt
Försvarets huvudleverantörer, dvs. de företag som utvecklar och levererar färdiga system eller systemdelar, är beroende av ett betydande antal underleverantörer, som har förmåga att enligt ställda tekniska krav leverera komponenter eller halvfabrikat. Flertalet av dessa underleverantörer är för sin lönsamhet beroende av en huvudandel civil produktion. Eftersom den militära materielen ofta har en högre teknisk nivå cxh hårdare prestandakrav än den civila, är komponentförsörjningen en viktig dllgång i en systemutveckling. Lågkonjunkturen har medfört utslagning av många specialiserade företag, vilket kan göra den inhemska komponentförsörjningen odllräcklig och att ett ökat udandsbercxnde uppkommer.
4.3 Redovisning av JAS 39-projektet Bakgmnd
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102, bil 2, FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling cxh anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS 39-projektet.
Gmnden för JAS 39-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop.
1982/83:119. FöU 1982/83:9. rskr. 1982/83:271) om riktiinjer för JAS- Prop. 1992/93:100 projektet fram tUl år 2000.11992 års försvarsproposition redovisades senast Bilaga 5 läget inom JAS 39-projektet.
Överbefälhavaren, Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk har den 23 oktober 1992 till regeringen lämnat den årliga redovisningen för budgetåret 1991/92.
Försvarets materielverk har tidigare, den 27 maj 1992, redovisat projektvärderingstiUfäUe 6 (PVT6) av JAS-projektet tillsammans med Överbefälhavarens och Chefen för flygvapnets planeringsmässiga, operativa och taktiska konttoll av JAS 39-projektet.
Teknisk värdering av JAS 39-projektet
Den samlade bedömningen av JAS 39-projektet visar att de tekniska kraven avseende egenskaper och prestanda enligt projektspecifikadonen (PS) i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas efter det att åtgärder vidtagits och införts i avtalad modifieringsomgång för delserie 1 (DSl). Denna modifieringsomgång är nu planerad att påbörjas år 1999.
De först levererade serieflygplanens tekniska status medger att markomskolning och inledande typinflygning kan påbörjas planenligt under år 1993. Flygplanen kommer sedan successivt att uppdateras med nya programeditioner allteftersom sådana har utprovats och verifierats. Samtiiga systemfunktioner planeras vara införda i slutet av år 1995. Det första serieflygplanet (flygplan nummer 39.102) bedöms av Försvarets materielverk kunna levereras under mitten av år 1993 då utprovningsverksamheten påbörjas.
Omskolningsverksamheten inom Flygvapnet bedöms kunna påbörjas i slutet av år 1995.
Flygprov pågår nu med fem provflygplan, inklusive det till provflygplan ombyggda första serieflygplanet (flygplan nummer 39.101). Flygutprovningen bedöms till sin huvuddel vara genomförd dU år 1995.
Den tvåsitsiga versionen, JAS 39B, planeras bli levererad år 1998. Utöver de primära kraven för typinflygning och taktisk systemutbildning, bedöms den väsentligen fylla samma operativa och taktiska krav som den ensitsiga gmndversionen.
Vapensystemet för JAS 39 bedöms i planerade delar operativt och taktiskt användbart i slutet av år 1995. Operativddpunkten för ny radarjakttobot blir beroende av vilken typ som kommer att väljas. Spaningsfunktionen bedöms vara operativ senast i samband med avlösningen av flygplan AJS 37.
60 Den tekniska värderingen av JAS 39 bygger på ett omfettande underlag från Prop. 1992/93:100 industtigmppen JAS AB och materielverkets direktleverantörer samt på Bilaga 5 materielverkets kontinuerliga uppföljning och granskning av projektet.
Vissa näringspolitiska aspekter på projektet
JAS-beslutet fömtsatte ett svensktillverkat flygplan med en stor andel komponenter, apparater och delsystem köpta utomlands för att begränsa de totala utvecklingskosttiadema. Cirka 40% av värdet av ett komplett JAS-flygplan är udandsbercxnde. I samband med att JAS-kontraktet slöts år 1982 lämnade industrigmppen JAS vissa utfästelser beträffande sysselsättningsskapande ätgärder och teknologiöverföring, som skulle genomföras under en femårsperiod, samt i fråga om industiieUt samarbete mellan udändska underleverantörer cxh svensk industri i vissa fall ända fram tiU år 2004.
Det slutliga utfallet av de sysselsättningsskapande åtgärdema cxh teknologiöverföringen redovisades i proposidonen 1987/88:100. Uppnådda resultat i övrigt redovisades detaljerat i 1992 års försvarsproposidon. Regeringen konstaterade där att de uppnådda resultaten av industriell samverkan mellan industrigmppen JAS utländska leverantörer cxh svensk industri kan anses väl motsvara de urspmngligen ställda förväntningama. Inom JAS-företagen i Sverige var cirka 3300 personer sysselsatta med JAS-projektet under år 1991. Av dessa var cirka hälften högskoleingenjörer. JAS-projektet bidrar dessutom dll ett stort antal arbetsdllfällen hos övrig svensk industti, i form av underleveranser dll projektet. JAS-projektet har dämtöver genererat en omfettande civil verksamhet. Några exempel på detta är flygplanen Saab 340 och Saab 2000, Ericssons mobiltelefoner och fömtom militära även civUa radartillämpningar samt Volvo Flygmotors civila motorprogram. Andra exempel på teknologisk kunskapsuppbyggnad är skapande av ett superdatorcentmm cxh avancerad CAD/CAM-tillämpning. JAS-projektet har cxkså i viss mån bidragit dll att svensk rymdteknologi nått framgångar genom att tekniska genombrott kunnat dllvaratas och utnyttjas för vidare syften.
De ekonomiska fömtsättningama för JAS-projektet
I 1982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83-1999/00 dll 25,7 miljarder kronor i prisläget febmari 1981.
Försvarsbeslutet år 1987 dllförde, utanför planeringsramen, JAS-projektet 800 miljoner kronor i prisläget febmari 1986 för komplettering av motmed-elssystemet, varav 500 miljoner kronor avdelades för perioden 1987-1992. Riksdagen godkände i försvarsbeslut år 1992 den ökning av JAS-ramen på 9,3 miljarder kronor i prisläge febmari 1991, som en beställning av delserie 2, 39B och stödsystemen erfordrade enligt då föreliggande offerter från industrigmppen JAS.
Överbefelhavaren har i samråd med Chefen för flygvapnet och Försvarets
materielverk lämnat årsredovisningen för budgetåret 1991/92 tiU regeringen Prop. 1992/93:100 den 23 oktober 1992. Av denna framgår att den av riksdagen år 1982 Bilaga 5 fastställda kostnadsramen för JAS 39-projektet fram till år 2000 på 25,7 miljarder kronor i prisläge febmari 1981 motsvarar 50,012 mUjarder kronor i prisläget februari 1992. Den totala medelsförbmkningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m. den 30 juni 1992 uppgår till 19,020 miljarder kronor i löpande priser varav 2,705 miljarder kronor utbetalats under budgetåret 1991/92. Utveckling av JAS 39B och anskaffning av delserie 2 (96 st flygplan 39A cxh 14 st flygplan 39B) med stödsystem beställdes den 26 juni 1992 efter det att riksdagen antagit 1992 års försvarsbeslut.
Överbefälhavaren konstaterar i årsredovisningen att nuvarande JAS-ram är irrelevant för styming av projektet, komplicerar det administrativa arbetet och försvårar informationstjänsten. Vidare anser Överbefälhavaren att JAS 39-systemets projekt- och kostnadssäkerhet har ökat efter ingånget avtal mellan Försvarets materielverk cxh industrigmppen JAS den 26 juni 1992. Dock fastslås att ramstyming för JAS 39-projektet bör bibehållas i syfte att ge erforderlig stadga för styming cxh uppföljning.
Överbefälhavaren påtalar att programplan ÖB 93 visar stora skillnader mot det materielinnehåll och den tidsplan som omfettades av den urspmngliga JAS-ramen. Han delar därför Chefen för flygvapnets cxh Försvarets materielverks uppfattning att en omdefiniering av den urspmngliga JAS-ramen är nödvändig för att erhålla överensstämmelse mellan ekonomi, materielinnehåll och tidsplan. Överbefälhavaren föreslår i likhet med Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk en ny JAS-ram som omfettar inplanerat materielinnehåll och övrig verksamhet för JAS 39 enligt programplanen ÖB 93 för nu beställda 140 flygplan samt planerad tid för fullföljande av denna beställning.
Den nya JAS-ramen föreslås bli ändrad till 60,2 miljarder kronor i prisläget febmari 1992. Omdefinieringen inryms i JAS-beslutet år 1982 (50,0 miljarder kronor) samt i försvarsbeslutet år 1987 (0,8 miljarder kronor) och i gäUande försvarsbeslut år 1992 (9,3 miljarder kronor).
Föredraganden
Jag kan konstatera att förändringar i JAS 39-projektets materieUnnehåll, mot bakgmnd av kravet på att redovisa konstnadema i relation till det ur spmngliga malerielinnehållet inom JAS-ramen, efterhand har medfört att en aUtmer komplicerad planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstad komma en planeringssituation för JAS 39-projektet där det föreligger en överensstämmelse mellan ekonomi cxh materiellt innehåll har jag därför funnit tiden nu lämplig för en omdefiniering av JAS-ramen. Gmndläggande för styraing av ett projekt är att det måste vara väl definierat såväl vad avser materielinnehåll och ddsplan som i fråga om ekonomisk ram. Detta är särskilt viktigt för projekt som sträcker sig över lång dd. Mina erfaren- 52
heter av JAS-ramen är, i likhet med Överbefälhavarens, Chefen för flygvap-
nets cxh materielverkets, att den hittills varit bra för styming cxh upp- Prop. 1992/93:100 följning av det komplexa JAS 39-systemet. Dcxk har ändringar i materielin- Bilaga 5 nehållet cxh kostnadsförändringar relativt gmndavtalet medfört att en svårgenomtränglig planerings- cxh redovisningsteknik under senare år har fått tillgripas. Detta för att redovisa kostnaderaa mot urspmngligt materielinnehåll i JAS-ramen; ett materielinnehåll som inte längre i alfe delar är relevant och därför inte motsvarar nuvarande planering för JAS-projektet.
Jag finner dock att JAS 39-projektet under lång tid framöver kommer att vara en betydande del i försvarsplaneringen. Detta gör att det även i fortsättningen kommer att krävas fastställda regler för en effektiv planering, uppföljning, konttoll cxh rapportering av projektet.
Det är också min bedömning att JAS 39-projektet efter tio år, i det uppnådda utvecklingsstadiet samt efter beslutet om cxh beställningen av delserie 2 m.m., har en sådan stadga att fömtsättningama för en omdefiniering av ramen föreligger. Jag anser också att även JAS-ramen måste kunna ändras när det påkallas så att den avsedda styraingen av projektet inte äventyras.
Jag anser därför att den hittills gällande JAS-ramen från år 1982 om 50,0 miljarder kronor i prisläget febmari 1992 skall omdefinieras till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta för att ramen även skall innehålla vad som anges i försvarsbesluten år 1987 och år 1992 om JAS-projekt.
Regler cxh anvisningar för den fortsatta ekonomiska redovisningen av projektet kommer vid behov att ses över. Den regelbundna avrapporteringen från Försvarets materielverk. Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren till regeringen kommer dcxk i allt väsentiigt att ske som tidigare efter genomförda projektutvärderingar och genom årliga redovisningar av projektet enligt reglema i beslutet den 8 juli 1982 om "Konttoll och Styraing av JAS-projektet".
4.4 Personal 4.4.1 Anställda
Albnänt
Arbetet - såsom det lades fast i 1992 års försvars-beslut - med att minska överskottet av anställd personal inom försvarsmakten har påbörjats och bedrivs av myndighetema inom ramen för det statiiga trygghetssystemet.
För att möjliggöra aweckling av yrkesofficerare med fullmakt har regeringen i förordningen (SAVFS 1992:18) om pension för vissa yrkesofficerare föreskrivit att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den 31 december 1994, fömtsatt bl.a. att det inte längre finns något behov av denne i krigsorganisationen. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
myndighetema inom försvarsmakten att besluta om ytterligare åtgärder för Prop. 1992/93:100
att stimulera yrkesofficerare med fullmakt att gå över till annan verksamhet. Bilaga 5
Till awecklingsarbetet i denna del är knutet ett råd bestående av företrädare
för Överbefälhavaren, försvarsgrenschefema. Försvarets personalnämnd och
Statens art)etsgivarverk. Rådet har till uppgift att bestämma de närmare
principeraa cxh rikdinjema för awecklingen samt att besluta i vissa enskilcfe
personalärenden.
Erfarenheteraa hittills av rådets arbete är positiva.
Jag vill emellertid inte utesluta att även andra åtgärder kan komma att behövas för att awecklingen skall kunna ske på ett äncfemålsenligt sätt. Jag kommer därför att noga följa arbetet med awecklingen cxh vid behov ta de initiativ som situationen kan kräva.
Genom förordningen (1992:538) om inrättande och indragning av vissa tjänster vid myndigheter som hör till Försvarsdepartementet har regeringen vidare föreskrivit bl.a. att fullmaktstjänsterna hos myndighetema skall dras in den 1 juli 1992, om de är vakanta eller när de därefter blir lediga. Detta innebär att fullmaktssystemet för yrkesofficeraraa kommer att awecklas i takt med att dessa lämnar sina tjänster.
Regeringen har tidigare uppmärksammat betydelsen av att åtgärder vidtas för att förbättra åldersstmkturen hos yrkesofficeraraa och för att komma till rätta med bl.a. bristen på yngre befäl i främst prioriterade krigsförband. Denna fråga berör personalförsörjningssystemets cxh befalsordningens framdda utformning. Regeringen har därför nyligen gett Överbefälhavaren i uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag dll sådana förbättringar rörande befälsordningen som kan medverka till en balanserad och över dden stabil åldersstmktur. Därvid skall Överbefälhavaren väga in krigsorganisationens behov med avseende på utbildning cxh erfarenhet hos personalen på olika befalsnivåer samt pröva möjlighetema att ytterligare samordna utbildningen av yrkes- cxh reservofficerare.
En annan viktig fömtsättning för att uppnå en balanserad personalstmktur är att arbetet fullföljs med att knyta den civila personalens uppgifter i fred närmare till deras uppgifter i krig. Detta skall Överbefälhavaren beakta vid sina överväganden beträffande den framtida personalstmkturen.
För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som fredsorganisationen kan det, enligt min mening, finnas skäl att pröva frågan om att ge myndighetema möjligheter att anställa vissa yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden cxh att öppna möjligheter att i ökad utsträckning utnyttja reservofficerare cxh värnpliktigt befäl genom anställning för kortare dd.
64 I dessa frågor avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag till Prop. 1992/93:100
sådana åtgärder som ryms inom ramen för bestämmelseraa om anställnings- Bilaga 5
skydd.
Under senare år har personalkostnaderaas andel av de totala utgiftema inom anslagen för ledning och förbandsverksamhet ökat. Ökade kosttiader kan cxkså konsfeteras för anställda som fullgör incident-, jour- och beredskapstjänstgöring - främst inom marinen. Jag avser att undersöka orsakerna till den nu redovisade utvecklingen och föreslå åtgärder för att minska dessa kostnader.
Yrkesofficersutblldning
I det nuvarande systemet för utbildning av yrkesofficerama anställs en yrkesofficersaspirant enligt 3 b § förordningen (FFS 1980:29) om utbildning till cxh av yrkesofficerare m.m. med ett förordnande, som gäller tills vidare, dock längst till dess att utbildningen beräknas vara avslutad. Under den tvååriga utbildningen vid en officershögskola har aspiranten månadslön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal. Efter godkänd utbildning får aspiranten anställas som yrkesofficer.
För att minska personalkostnaderaa bör enligt min mening yrkesofficers-a-spiranteraa inte längre anställas och uppbära lön utan i stället, i likhet med reservofficersaspiranteraa, fullgöra sin utbildning med samma förmåner som värapliktiga har under gmndutbildningen. Även yrkesofficersaspiranteraa kommer därvid att omfattas av det föreslagna
(avsnitt 4.4.2) ytterUgare tillägget till dagersättningen och i likhet med reservofficeraraa vara berättigade till utbildningspremie. Jag anser att en sådan omläggning för yrkesofficersapiranteraa är angelägen. Den innebär besparingar.
De förmåner som är aktuella är i huvudsak dagersättning cxh vissa naturförmåner m.m. enligt värapliktsförmånsförordningen (1976:1008) och familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1482). Vidare har vämpliktiga vid personskada rätt till ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd cxh lagen (1977:266) om statiig ersätttiing vid ideell skada m.m. Även denna rätt till ersättning bör komma yrkesofficersaspiranteraa till del under utbildningen. Såsom lagtexten är utformad behövs ingen lagändring.
Det ankommer på regeringen att närmare besluta om vad jag nu har anfört.
I det nuvarande systemet omfettas en anställd aspirant av disciplinan-svarsreglema i lagen (1976:600) om offentiig anställning. Eftersom aspirantema enligt förslaget inte skall vara anställda, bör i stället det disciplinansvarssystem som gäller bl.a. värapliktiga också tillämpas på dessa aspiranter.
65 För detta krävs en ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av Prop. 1992/93:100
krigsmän, m.m. För närvarande föreskrivs i 2 § 3 att lagen är tillämplig Bilaga 5
på dem som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan
utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten. Denna särskilcfe
uppdelning behövs inte enligt min mening. Det bör vara tillräckligt att i
lagen endast ange att den är tillämplig på dem som genomgår utbildning för
att få anställning som yrkesofficer.
Den föreslagna reformen bör genomföras för de aspiranter som påbörjar sin utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.
De aspiranter som före den 1 juli 1993 redan påbörjat sin utbildning bör fä behålla anställningsförmåner m.m. under aterstcxlen av utbildningen till yrkesofficer.
Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört, har inom Försvarsdepartementet upprättats förslag till ändring av lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5:1
4.4.2 Vämpliktiga
Utbildning
I riksdagens beslut (prop. 1991/92:101, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) om vämpliktsutbildning läggs fast bl.a. att endast de vämpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller för den fredstida beredskapen skall tas ut till vämpliktsutbildning. Vämpliktiga som inte tas ut till utbildning skall ingå i en utbildningsreserv. Försvarsutskottet anförde vid behandlingen av förslaget bl.a. att utskottet räknade med att regeringen i lämpligt sammanhang återkom till riksdagen i frågan, då erfarenheter vunnits av den nya ordningen, särskilt vad gällde den nytillkomna utbildningsreserven.
I 1992 års försvarsbeslut gcxikände riksdagen principen att ta ut vämpliktiga för gmndutbildning i mobiliserings- cxh förplägnadstjänst. Riksdagen godkände också förslaget att utöka tjänstgöringstiden för sådana vämpliktiga (Lag 1992:523 om ändring i vämpUktslagen). Riksdagen framhöll därvid att volymen och de närmare fömtsättningama för dessa värnpliktigas användning i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas först sedan Pliktutredningen (Fö 1991:02, dir. 1991:40) har avgett sitt betänkande.
På regeringens uppdrag har Chefen för armén redovisat behovet av
vämpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst samt effektema av 66
genomförandet av reformen.
PUktuttedningen har i anslutning härtiU på regeringens begäran lämnat Prop. 1992/93:100 synpunkter på Chefens för armén redovisning. Bilaga 5
Regeringen har härefter nyligen gett Chefen för armén i uppdrag att genomföra utbildning av värapliktiga i mobiliserings- cxh förplägnadstjänst för krigsorganissationens behov. Därvid skall Chefen för armén beakta de synpunkter som PUktuttedningen framfört. Detta innebär att uppfyUnaden av mobiliserings- cxh förplägnadsorganisationen skall ske genom att de militära myndighetema i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden utnyttjar:
- Samdiga civilanställcfe som blir kvar i gmndorganisationen cxh som går att krigsplacera
- fler vämpliktiga med lämplig bakgmnd som kan föras över från fältförbanden eller merbehovsutbildningen inom marinen
- personal från frivilligorganisationeraa
- direktiekrytering av värapliktiga som ska genomgå gmndutbildningen för uppgifter i mobiliserings- cxh förplägnadstjänsten.
Pliktutredningen förväntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vid sidan av PUktuttedningen arbetar en särskild utredning (Fö 1992:01) om författningsreglering med anledning av Pliktutredningens kommande förslag om ett nytt pliktsystem. Enligt direktiven (dir. 1992:72) skall uttedningen redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 april 1993. Efter remisslx-handling avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.
Förmåner
Som jag anförde i avsnitt 1.2 bör besparingar kunna göras när det gäller de värapliktigas förmåner (jfr- prop. 1992/93:50). Den årliga uppräkningen av kontantförmåneraa bör således inte ske under budgetåret 1993/94. Detta beräknas medföra en besparing på ca 33 miljoner kronor.
I stabiliseringspropositionen togs också upp frågan om de värnpliktigas reseförmåner. Jag anmälde i den att de vämpliktiga i princip skall ha rätt till en fri hemresa var fjortonde dag. Jag beräknar att detta medför en årlig besparing under försvarsbeslutspericxlen på ca 55 miljoner kronor. Regeringen har tidigare denna dag beslutat om ändringar i värapliktsförmånsförordningen (1976:1008) i detta avseende. Ändringama träder i kraft den 15 januari 1993. Myndigheteraa är för närvarande bundna av avtal med olika tiansportföretag som gäller de värapliktigas fria hemresor. Om en uppsägning av dessa avtal inte skulle medföra avsedda kostnadsbesparingar, bör avtalen lämpligen fortsätta att gälla.
Genom ändring (1989:403 och 1064) i vämpUktslagen (1941:967) har
gmndutbildningstidema för vissa värapliktsbefattningar utvidgats avsevärt.
Jag anser det därför nödvändigt att höja vämpliktsförmåneraa för denna 67
gmpp.
Detta sker lämpligast genom att ytterligare en nivå för tillägg till dagersätt- Prop. 1992/93:100 ningen införs avseende sådan gmndutbildningstid som överstiger 450 dagar. Bilaga 5 Tillägget bör uppgå till 90 kronor.
4.4.3 Åtgärder för jämställdhet
Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat erfarenheter cxh åtgärder med anledning av kvinnors utbildning cxh anställning som yrkesofficerare. Jag vill i detta sammanhang kort beröra utvecklingen under det senaste året.
Antalet kvinnliga yrkesofficerare inom försvarsmakten ökar varje år, även om ökningen är förhållandevis måttiig. I november 1992 var 227 kvinnor anställda som yrkesofficerare och 63 som reservofficerare. Vid samma tidpunkt genomgick 119 kvinnor militär gmndutbildning inom de tte försvarsgrenama.
Inom försvarsmakten bedrivs fortfarande ett aktivt arbete i syfte att öka rekryteringen av kvinnor och begränsa antalet avgångar. På senare tid har en ökning i antalet kvinnor som söker till militär gmndutbildning kunnat noteras. Detta gäller framför allt inom armén och marinen. Fömtom läget på arbetsmarknaden är sannolikt en av förklaringarna till denna utveckling att de rekryteringssatsningar som påbörjades för några år sedan nu börjar få genomslag. Enligt min mening är detta positivt, cxh jag avser att även i fortsättningen uppmuntra den utveckling som sker.
När det gäller arbetet med att aweckla den övertaliga personalen inom försvarsmakten som jag tidigare redogjort för är detta sannolikt inte något som kommer att beröra de kvinnliga officeraraa, eftersom de inte befinner sig i de berörda ålderslägena. Jag vill dock framhålla betydelsen av att jämställdhetsaspektema - både vad gäller civU cxh militär personal - särskilt beaktas i samband med det omstraktureringsarbete som nu pågår på alla nivåer inom försvarsmakten. I min uppföljning av förändringsarbetet avser jag att bevaka dessa frågor.
4.5 Mark, anläggningar och lokaler Hyreskostnader budgetåret 1993/94
Regeringen har i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. anfört att placeringsfastigheter, dvs. kontors- och skolfastigheter m.m. som förvaltas, av Fortifikationsförvaltningen, skall överföras till cxh förvaltas av den nybildade statiiga fastighetskonceraen. Överföringen skall vara genomförd senast den 30 juni 1993. Från och med den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa myndigheters lokalhållning överflyttats till Byggnadsstyrelsen. Den ändrade fastighetsförvaltningen cxh lokalhållningen kommer för vissa myndigheter att innebära utökade hyreskostnader. Jag anser att myndighetema bör kompenseras för detta.
De ökade hyreskosttiadema för Ixrörda myndigheter har beräknats samt Prop. 1992/93:100 redovisats under respektive myndighetsanslag. Bilaga 5
4.6 Försvarsmakten och miljön
Överbefälhavaren redovisar i sin programplan ÖB 93 resultatet av regeringens uppdrag avseende åtgärder för att förbättra miljön. Redovisningen innebär i korthet följande.
* Pågående miljöarbete. Försvarsmakten har sedan länge anpassat sin verksamhet efter de miljömässiga fömtsättningar som miljöskydds lagstiftningen ställer upp. Miljöprövning av bl.a. skjutfalt har pågått kontinuerligt sedan 1970-talet. Miljökonsekvensuttedningar, särskUt vad gäller buller- cxh markpåverkan, har genomförts tidigare och fortsätter nu. Inom kort slutförs den stora flygplatsmiljöutredningen. Med anledningen av regeringens uppdrag om flygvapnets omstmkturering har framtagandet av underlag inför koncessionsprövningen inletts. Åtgärder pågår vidare inom försvarsgrenama för att inom olika system minska utsläppen av farliga ämnen i miljön. I fråga om markanvändningen ges de vämpliktiga särskild utbildning. På övnings- och skjutfälten bedrivs en omfettande markvård för att säkerställa en fortsatt långsiktig verksamhet.
* Destmktion. Nuläget redovisas när det gäller destmktion av ammunition. Destmktion genomförs dels av Bofors AB i Vingåker, främst genom demontering, dels genom storskalig sprängning vid skjutfältet i Älvdalen med Bofors AB som leverantör. Det totala behovet av destmktion av försvarsmaktens ammunition under 1990-talet beräknas till 300 ton sprängämne cxh 200 ton kmt årligen. Genom Fortifikationsförvaltningens försorg har en koncessionsprövning avseende Älvdalens skjutfält inletts.
I övrigt pågår en utveckling av metcxlema att destmera ammunition, bl.a. prövas möjligheteraa att genomföra sprängningaraa under jord.
* Återställning efter militär verksamhet. Återställning av nyttjade övnings-och skjutfält sker direkt efter övning. Återställning av mark cxh anläggningar kräver däremot särskUda åtgärder. Behovet av återställning efter äldre verksamhet är inte helt känt. Försvarsmakten medverkar i en större inventering som görs av Statens naturvårdsverk inom ramen för verkets femåriga program för att genomföra sanering cxh återställning av miljöskadade områden. Inventeringen av försvarsmaktens områden torde bli klar först år 1995. Det sammanlagda behovet av återställning bedöms vara stort.
* Civila krav som medför miljökonsekvenser. Civila krav på försvarsmaktens verksamhet som medför miljökonsekvenser är bl.a. metoder för avisning och halkbekämpning av start- och landningsbanor på de gemensamt utnyttjade militära flygplatserna. Hämtöver orsakar den civila flygtrafiken bullerstörningar under den dd då militär flygverksamhet inte förekommer. Ökade bullerstöraingar uppkommer även genom att försvarsmakten upplåter sina övnings- och flygfält för olika organiserade fritidsaktiviteter, t.ex. skytteföreningar och flygklubbar. "'
* Inriktningen av det fortsatta miljöarbetet. Ett förslag till en övergripande Prop. 1992/93:100 miljöpolicy för försvarsmakten lämnas. Med miljöpolicyn som gmnd skaU Bilaga 5 i arbetet inom försvarsmakten i ännu högre grad än hittills miljöhänsyn tas. Det övergripande målet för försvarsmakten är att vara fredsbevarande cxh därmed undvika den katastrofala miljöförstöring som ett krig medför. I övrigt är målen bl.a att tillse att miljöhänsyn tas i aU planering cxh verksamhet, att minska förekommande buller cxh användning av skadliga ämnen, att övergå till mer miljövänliga drivmedel cxh att biträda vid av hjälpandet av mUjökatasttofer. Åtgärder på kort sikt är bl.a. att inrätta en "försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna cxh styra mUjöarbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och att hålla en årlig miljökonferens. Åtgärder på längre sikt innefattar bl.a. att fullfölja miljöplanen cxh utvärdera resultaten, att förbättra utbildningen ytterligare, att öka substitutionssträvandet genom att söka mindre miljöskadliga ämnen och verksamhetsformer, att utarbeta en handbok för försvarsmaktens miljöarbete, att fullfölja inventeringen av äldre miljöskadlig verksamhet och vid behov vidta återställningsåtgärder samt att ta miljöhänsyn vid projektering, anskaffning av föraödenheter m.m.
Jag noterar med tillfredsställelse det omfettande miljöarbete som bedrivs på alla nivåer inom försvarsmakten, och jag kan konstatera att försvarsmakten ligger väl framme när det gäller miljöarbetet.
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro -den s.k. Riokonferensen - i juni i år behandlades även frågor som rör försvarsmaktens verksamhet. I skrivelse till riksdagen (skr. 1992/93:13) har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse om konferensen och det fortsatta arbetet i Sverige med anledning av konferensens beslut. I själva Riodeklarationen betonas i principeraa 24 och 25 krigets destmktivitet samt att fred, utveckling cxh miljöskydd är bercxnde av varandra cxh är odelbara. I Agenda 21 betonas sektoransvaret cxh behandlas frågor som direkt avser militär verksamhet.
Det är enligt min mening angeläget att Sverige även när det gäller försvarsmaktens verksamhet lever upp till de förväntningar Riokonferensen har skapat. Jag bedömer att det finns goda möjligheter till detta.
Det finns skäl att något kommentera några punkter som tas upp i Agenda 21. Först vill jag - när det gäller frågan om att omfördela resurser från militär verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. - betona att huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta syfte är alltså att för hindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom cxh miljö når svenskt territorium cxh resurseraa är - mot andra ändamål - avvägda för att kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom rationaliseringar i gmndorganisationen bör - för att kunna vidmakthålla detta, allt över gripande, mål - även fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra den materiella kvaliteten inom försvarsmakten. 70
Hämtöver vill jag peka på att samma bestämmelser i miljöhänseende gäUer Prop. 1992/93:100 för försvarsmakten som för annan verksamhet. Försvarsmaktens verksamhet Bilaga 5 är alltså redan nu väl integrerad i samhället i övrigt även när det gäller bestämmelser om miljö.
Jag vill i detta sammanhang cxkså erinra om regeringens uppdrag tiU vissa länsstyrelser i juni 1992 att samordna insatseraa mot miljöstöraingar vid inttcxluktionen av JAS 39.
Det är enligt min mening nu viktigt att Överbefälhavaren fortsätter miljöarbetet inom försvarsmakten. Jag vUl särskilt framhålla betydelsen av den föreslagna miljöpolicyn för försvarsmakten. Ett viktigt led i denna miljöpolicy är den "försvarets mUjöberedning" som Övertxfälhavaren föreslår. En sådan beredning bör kunna bli ett levande fomm för samverkan och samråd cxh vidare vara garantin för att miljöfrågorna verkligen når ut till alfe delar av organisationen. Den aktuella miljöpolicyn skulle också kunna tjäna som ett föredöme dels för andra samhällssektorer i Sverige, dels i ett intemationellt perspektiv.
I fråga om det fortsatta miljöarbetet inom försvarsmakten vill jag anföra följande. Det är väsentligt att myndigheteraa fortlöpande håller regeringen underrättad om utvecklingen av nya metoder för desttiktion av ammunition m.m. Jag vill särskilt peka på betydelsen av att miljökonsekvenseraa vägs in vid utvärderingen av nya metoder. Återställning efter militär verksamhet är en annan viktig fråga från miljösynpunkt. Det är enligt min mening angeläget att försvarsmaktens medverkan säkerställs i Naturvårdsverkets pågående inventering av miljöskadade områden. Jag fömtsätter att Överbefälhavaren återkommer till regeringen när resultatet av detta arbete föreligger och därvid lämnar förslag till vidare åtgärder. Det är enligt min mening vidare angeläget att bullerstörningar från övningsfält m.m. minimeras. Vid inträffede mUjökatasttofer lämnar försvarsmakten redan idag viktigt bistånd till de civila myndigheteraa. Jag vill gäraa framhålla värdet av denna hjälp, och jag utgår ifrån att försvarsmaktens myndigheter cxh ansvariga civila myndigheter fortiöpande utvecklar möjligheteraa för sådan hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt kan komma till nytta vid miljökatastrofer cxh liknande i fred. Som framgår av Överbefälhavarens redovisning föranleder vissa krav från civife myndigheter på försvarsmakten åtgärder som påverkar miljön. Jag vill framhålla betydelsen av att de civila kravställaraa även fortsättningsvis tar sitt miljöansvar i denna del.
71 Med beaktande av vad jag nu har sagt bör det fortsatta arbetet bedrivas Prop. 1992/93:100 vidare i enlighet med den inriktning som Överbefälhavaren har angett i ÖB Bilaga 5 93. Överbefälhavaren bör vidare relatera det fortsatta arbetet tiU de nationella miljömål som riksdagen har ställt upp på olika områden. Detta bör inledningsvis kunna göras bl.a. genom att kartiägga försvarsmaktens totala andel i nuvarande nationella utsläpps- eller föroreningsnivåer. I förekommande fall bör Överbefälhavaren lämna förslag om hur försvarsmakten skall kunna bidra till att de nationella målen uppnås. Hämtöver bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen cxh Agenda 21.
I dessa frågor har jag samrått med cheferaa för Kommunikationsdepartementet cxh Miljö- cxh naturresursdepartementet.
4.7 Övriga frågor
4.7.1 Försvarsmusik
Försvarsmusiken skall från och med den 1 juli 1993 planerings- och budgetmässigt hanteras av Chefen för armén i enUghet med ett regeringsbeslut i juni 1992. Regeringsbeslutet innehöll bl.a. ett uppdrag till Chefen för armén att genomföra förhandlingar med berörda landsting (kommuner) cxh Svenska Rikskonserter i syfte att ingå avtal om försvarsmusik omfettande tjänstemusik för försvarsmakten, parad- och ceremoni musik. Uppdraget redovisades av Chefen för armén i september 1992. Jag har beräknat medel för försvarsmusik under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.
4.7.2 FörrådsbåUning (xh förvaring av vapen
Riksdagen framhöll i sitt betänkande inför 1992 års försvarsbeslut rörande totalförsvarets fortsatta utveckling att det är viktigt att åtgärder vidtas för att förbättra förrådshållning cxh förvaring av militära vapen. Riksdagen anvisade cxkså olika vägar för att förbättra antagningen av hemvämsmän samt berörde härvid även regler för innehav cxh förvaring av hemvämsva-pen.
I september 1992 redovisade Överbefälhavaren det av regeringen givna uppdraget att se över mtinema för bevakning och regleraa för förrådshåU-ning av vapen innefattande en särskild granskning av bestämmelsema för vapen som tilldelas hemvämspersonal samt vapen ingående i tjänstetidsut-msttiing för fast anställd personal.
Överbefälhavaren redovisar den inriktning som skall ligga till gmnd för den regelverksöversyn som nu pågår inom myndigheten. Ett antal konkreta åtgärder anges inom områdena ledning, sekretesskydd, infiltttionsskydd, tillträdesskydd cxh utmstning med vapen i hemvämet.
72
Angående förrådshållning av vapen anför Överbefälhavaren bl.a. att de Prop. 1992/93:100 reduceringar som nu görs i krigsorganisationen medför möjligheter att på Bilaga 5 sikt aweckla ett antal byggnadstekniskt mindre motståndskraftiga förråd. Ett antal alteraativ övervägs cxkså för att åstakomma materiella förbättringar av vapenkasuner, säkerhetsboxar, säkerhetssskåp cxh containers. Överbefälhavaren upphäver cxkså kravet på att fast anställd personal skaU förvara tjänstetidsvapen i bostaden. Vidare anför Överbefälhavaren att personbedömningen skall fä en ökad betydelse vid antagning av hemvämsmän samt att utbildning och konttoll skaU utvecklas.
Jag har inget att erinra mot de åtgärder Överbefälhavaren avser vidfe.
4.8 Läget inom försvarsmakten
Med utgångspunkt i Överbefälhavarens redovisning kan jag konstatera att försvarsmakten i dagsläget inte utan återtagning helt uppfyller de kvalitetskrav som StäUts i form av operativa krav.
Bl.a. har försvarsmakten vissa brister när det gäller förmågan tiU luftförsvar av vårt land. Bristeraa beror främst på att delar av flygstridskraftema har begränsad uthållighet. Vidare uppfyller inte alla luftvämsförband ställda krav.
Försvarsmakten har också begränsningar i förmågan att hävda vårt sjöterritorium. Förbättringar behövs främst inom ubåtsskyddsförmågan.
Försvarsmaktens förmåga att motstå ett strategiskt överfaU kommer under de närmaste åren att ha vissa begränsningar främst bercxnde på att arméstridskrafteraa, utom vissa prioriterade förband, inte fullt ut motsvarar kraven i denna förmåga direkt vid mobilisering. Sjö- och flygstridskrafternas höga initialeffekt innebär dock sammantaget att försvarsmaktens förmåga mot strategiskt överfall är gcxitagbar. I förhållande till tänkbara krav under de närmaste åren anser jag att förmågan i detta avseende är betryggande.
Försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust-/gränsinvasion är inte heU godtagbar. För att stärka förmågan krävs främst en materiell fömyelse samt ett återtagande avseende krigsförbandens samövning och uthåUighet.
Utöver den förmåga som jag nu redovisat krävs att försvarsmakten som instmment i säkerhetspolitiken kan verka såväl krisdämpande som krigsav-hållande. Vår krisdämpande förmåga bedömer jag idag som god genom den beredskap som upprätthålls och som kan varieras på ett flexibelt sätt. Vår förmåga att verka krigsavhållande behöver dcxk förstärkas. Det skall bland annat ske genom att den personella och materiella kvaliteten ökar i de prioriterade förbanden.
73
HemstäUan Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om militärområdesunderhåUs-regementen (avsnitt 4.1),
2. godkänna att 1982 års JAS-ram omdefinieras till
60 200 000 000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3),
3. godkänna vad jag i övrigt har anfört om JAS 39-projektet (avsnitt 4.3),
4. anta förslaget till ändring i lagen (1986:644) om discipUnförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
5. vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2),
6. personal (avsnitt 4.4).
7. försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6),
74
4.9 Armé förband Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga S
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Ändringar görs i förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter i syfte att reducera kostnadema.
Jämfört med inriktningen i försvarsbeslutet reduceras utvecklingstakten något för luftvämsrobotprojektet 23 BAMSE.
För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas bör reduceringar göras av antalet värapliktiga som gmndutbildas under utbildningsåren 1995/96 cxh 1996/97.1 stället krigsplaceras tidigare utbildade värapliktiga från förband som utgått ur krigsorganisationen. Hämtöver bör ytterligare reduceringar genomföras av gmndorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut. Dessa bör ske genom att prcxiuktionen i Östersund samordnas cxh rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4, étabUssement lämnas samt att Skånska luftvärasregementet, Lv 4, awecklas varvid utbildningen överförs till andra förband.
Under budgetåret 1993/94 bör gmnd- och repetitionsutbildningen samt den materiella fömyelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning bör genomföras för att tillgodose förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och beredskap.
Den materiella fömyelsen bör omfatta fortsatt mekanisering av stridskraftema cxh eldkraften bör förbättras vad avser indirekt och direkt pansarvämseld.
Resurser.
B 1. Arméförband: Ledning cxh förbandsverksamhet, ramanslag 8 638 903 000 kronor
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 3 777 295 000 kronor
Bemyndiganden för materielbeställningar.m.m. 13 441 500 000 kronor
B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 603 200 000 kronor
75 Resultatbedönuting Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Chefen för armén har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
Krigsförbandsutvecklingen har i huvudsak nått angivna mål. Brister i krigsduglighet kvarstår vid vissa förband på gmnd av utebUvna eller reducerade övningstillfällen samt materiella brister såväl vad gäUer kvaUtet som kvantitet och tillgänglighet. Detta medför enligt min bedömning att gmnd- och repetitionsutbildning samt den materiella förayelsen fortsatt bör prioriteras.
Jag kan konstatera att arméns påbörjade omsttukturering cxh det då förestående försvarsbeslutet har påverkat genomförandet av verksamheten tydligt under budgetåret. En allmän återhållsamhet avseende utveckling av cxh investeringar i gmndorganisationen har iakttagits.
Försöken med förkortad gmndutbildning avbröts efter regeringens beslut, vilket medförde att gmndutbildningsvolymen kraftigt reducerades. Detta hade till följd att cirka 3 650 värapliktiga hemförlovades och att 4 800 värapliktiga inte kallades in. Repetitionsutbildningen reducerades på grand av ambitionssänkningar i awaktan på försvarsbeslutet.
Vidare kan jag konstatera att förtidsavgångaraa för yrkesofficerare under året minskade jämfört med tidigare år. Hämtöver har en stor del av den tjänsdediga personalen valt att återgå i tjänst.
Utvecklingen av infänteribrigad 2000 har genomförts planenligt.
Planerad verksamhet inom materielanskaffningsområdet har i stort genomförts. Beställningar av moderaisering av pansarvämsrobotsystem 55 (TOW), pansarsprängvinggranat STRIX och ammunition till haubits 77A har genomförts. Radarstationer cxh robotmarkutmstning till luftvämsrobotsystem 90, pansarvämsrobotsystem 56 (BILL), renoverade haubitsar 15,5F samt tmppradio 8000 har levererats.
Chefen för armén har undemtnyttjat sina anslag med sammantaget 550 miljoner kronor. Undemtny ttj andet av anslaget för ledning och för bandsverksamhet (Bl.) blev 169,1 miljoner kronor. Orsakema var främst att färre antal värapliktiga gmndutbildades än planerat på gmnd av regeringens beslut att avbryta försöken med förkortad gmndutbildning. Undemtnyttjandet i fråga om anslaget för materielbeställningar (B 2.) blev 340,1 miljoner kronor. Orsakeraa var främst att beslutet om medgivna överskridanden fattades sent under året. Hämtöver har tidsförskjutningar cxh omplanering i beställningar bidragit till undemtnyttjandet. Undemt nyttjandet av anslaget för anskaffning av anläggningar (B 3.) blev 40,8 miljoner kronor. Orsakema var främst att Chefen för armén anbefallde investeringsstopp i Eksjö och Sollefteå i awaktan på försvarsbeslutet. 76
Dämtöver har rådande konjuktur inneburit låga produktionskostnader. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse bedömt att årsredovisningen är rättvisande.
Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en rapport om materieU beredskap bl.a. inom armén. Jag kommer att beakta Riksrevisionsverkets rapport i det fortsatta jubetet med att utveckla regeringens styming av försvarsmakten.
Sammantaget anser jag att arméns resultat för budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt motsvarar stäUda uppdrag. Jag räknar i detta sammanhang med att redovisningen av uppnådda resultat fortsätter att utvecklas så att verksamhetsresultatet cxh resursförbrakning bättte kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 anger Chefen för armén att inom delprogrammen Norrlandsbrigad, Pansarbrigad och Mekaniserad brigad verksamheten genomförs enligt regleringsbrevet utom avseende luftvåmsrobotkompaniers införande och artillerifunktionens omorganisation. Denna senareläggs till slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Organiserandet av den mekaniserade brigaden i Övre Norrland har försenats på gmnd av förändrade tider för materielleverans cxh därtill kopplade behov av utbildning. Brigaden kan vara organiserad först efter år 1996.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
Det är enligt min mening viktigt att det långsiktiga målet för arméns krigsorganisation kan kvarstå i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. En fömtsättning för detta är att den påbörjade omstmktureringen av armén i form av sammanslagningar cxh nedläggningar av fredsetablissement fullföljs så att den nya gmndorganisationen är intagen senast den 1 juU 1994.
För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas måste dcxk ytterligare reduceringar genomföras av gmndorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut.
Produktionen i Östersund samordnas cxh rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4) étabUssement lämnas senast den 30 juni 1994.
Med hänsyn till behovet av att säkerställa erforderlig kompetensutveckling
och för att åstadkomma en långsiktig besparingseffekt bör luftväms-
utbildningen inom det blivande Södra militärområdet i huvudsak kon- 77
centreras till ett verksamhetsställe. Riksdagen har tidigare beslutat
omlokalisera Göta luftvämsregemente (Lv 6) till Halmstad. För att Prop. 1992/93:100 åstadkomma ytterUgare besparingar bör Skånska luftvärasregementet Bilaga 5
(Lv 4) läggas ner cxh etablissementet awecklas senast den 31 december 1994. I konsekvens med ovanstående bör utbildningen vid Lv 4 förettädesvis överföras till Halmstad och Norrtälje (Lv 3). Överbefälhavaren skall utteda den lämpligaste fördelningen ur operativ, ekonomisk och produktionsmässig synvinkel. Verksamheten vid P 7/Fo 11 lokaliseras i sin helhet till Revingehed.
Jag anser att vämpliktstillgången i de krigsförband, som är under aweckling tiU följd av 1992 års försvarsbeslut, bör tillvaratas i ökad omfettiung för fältförbanden. Detta medför att reduceringar kan göras av antalet vämplUctiga som gmndutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Cirka 1 000 färre värapliktiga per år behöver därmed inkallas. En ökning av medelåldera i vissa förband måste härvid accepteras liksom att samträningen av dessa förband tillfälligt kan bli nigot sämre.
Vid sin behandling av försvarsbeslutspropositionen anförde Försvarsutskottet (bet. 1991/92:FöU12) att det var angeläget att materielprojekten BAMSE och BONUS genomförs enligt vad som hade redovisats för utskottet.
När det gäller luftvärasrobotsystemet 23 BAMSE räknar jag f n. med att det, för att inrymmas inom de ekonomiska ramar som följer av 1992 års stabiliseringsproposition, kommer att behöva genomföras i en något reducerad takt cxh med ett större ansvarstagande från industrin än vad som följer inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut. Finansieringen bör ske dels genom under anslaget avdelade medel, dels genom omfördelning av medel mellan anslag. Dessutom bör viss finansiering kunna ske genom utnyttjande av medel från utförsäljning av oljeprcxiukter som hittills beredskapslagrats för krig. Chefen för Näringsdepartementet återkommer senare i dag i frågan om utförsäljning av beredskapslager av olja i anslutning till sin redovisning av den tolfte huvudtiteln.
För att möjUggöra denna hantering cxh för att skapa flexibilitet återkommer jag i avsnitt 7.2.1 med förslag om möjligt att i vissa fall föra medel mellan berörda anslag.
Bettäffande artiUerigranaten BONUS har jag beräknat vissa medel för fortsatt utveckling av denna.
Jag lämnar här cxkså en redovisning av regeringens beslut från november
1992 att armén skall få köpa pansarbandvagnen MT-LB från Tyskland.
Under lång tid har behovet av splitterskydd till våra infanteri- och
norrlandsförband varit stort. I och med anskaffningen av MT-LB förbättras
nu den operativa förmågan för arméstridskrafteraa snabbare än vad som
annars följer av 1992 års försvarsbeslut. De förband som tillförs MT-LB
kommer att till en låg kostnad ges splitterskydd, bandrörlighet och amfibisk
förmåga. Ökad rörlighet och splitterskydd kommer att innebära förbättrade 78
ÖverlevnadsmöjUgheter för soldateraa. Flera förband får skydd mot kemiska
stridsmedel. Prop. 1992/93:100
Bilaga S Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Med utgångspunkt i de angivna åtgärderaa för att stabilisera den svenska ekonomin skall reduceringar göras i förmånssystemen för värapliktiga cxh officerssaspiranter.
Chefen för armén anför i sin anslagsframställning att verksamheten inom huvudprcxluktionsområde 1 under budgetåret 1993/94 kommer präglas av slutfasen av omstmktureringsarbetet som sker till följd av 1992 års försvarsbeslut.
För inriktningen i övrigt vill jag framhålla följande.
Under budgetåret 1993/94 bör gmnd- och repetitionsutbildningen samt den materiella förayelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning bör genomföras för att tiUgcxiose förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet cxh beredskap.
Av 1992 års försvarsbeslut följer bl.a. att Värmlands regemente I 2/Fo 52 bör omlokaliseras dll Kristinehamn cxh där samlokaliseras med Bergslagens artilleriregemente (A 9) om övningsbetingelseraa i Kristinehamn blir tillräckligt gcxia. Chefen för armén inkom under hösten 1992 med sitt ställningstagande där han anser att övningsverksamheten i Kristinehamn kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens cxh artilleriets behov.
Länsstyrelsen i Värmlands län har yttrat sig om möjligheteraa att utvidga närövningsfältet i Kristinehamn med hänsyn till bestämmelsema i 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Länsstyrelsen bedömer att en sådan utvidgning är möjlig.
Regeringen har i ett beslut nyligen givit Chefen för armén i uppdrag att påbörja samlokalisering av Värmlands regemente med Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn så att samlokaliseringen kan vara genomförd senast den 30 juni 1994.
Anslag
B 1. Arméförband: Ledning cxh förbandsversamhet
1991/92 Utgift 8 068 904 890 1992/93 Anslag 8 575 000 000 1993/94 Förslag 8 638 903 000
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Verksamheten under anslaget består av utbildning för cxh vidmakthållande Prop. 1992/93:100 av arméns krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobiUse- Bilaga 5 ringsberedskap m.m.
Chefen för armén hemställer att 8 383 miljoner kronor anvisas (mkluderande kompensation för reservofficersavtal cxh centrala löneavtal).
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 8 311,18 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Fömtom de förändringar som föranleds av åtgärderaa för att stabilisera den svenska ekonomin överenstämmer inriktningen i allt väsentligt med den som Chefen för armén har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 8 638 903 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 3 527 864 715 1992/93 Anslag 3 283 400 000 1993/94 Förslag 3 777 295 000
Verksamheten under anslaget omfettar materielunderhåll som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning cxh övning av förbanden, anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbmk samt utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt besfems av medelstilldelningen.
Chefen för armén hemställer att 3 556 miljoner kronor anvisas. Hämtöver äskas 200 miljoner kronor för luftvämsrobotprojektet 23 BAMSE. Dessutom bör 1 miljon kronor överföras från anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning för robotteknikforskning.
Chefen för armén begär bemyndiganden om 13 441 516 000 kronor. Bl.a. äskas bemyndiganden för anskaffning av ny stridsvagn som enligt Chefen för armén är det viktigaste enskilda projektet i arméns förayelse.
80 Överbefälhavaren tillstyrker Chefens för armén yrkanden cxh föreslår att Prop. 1992/93:100 anslaget förs upp med 3 818 miljoner kronor. I ett kompletterande yttrande Bilaga 5 med anledning av stabiliseringspropositionen föreslår Överbefälhavaren att anslaget i stäUet förs upp med 3 761 000 000 kronor.
Jag kan i huvudsak godta vad Chefen for armén har anfört. Beträffande materielprojekten BAMSE och BONUS får jag hänvisa tiU vad jag i det föregående har anfört om arméns långsiktiga inriktning.
Min beräkning av det totala medelsbehovet uppgår till 3 777 295 000 kronor och bemyndigandebehovet har jag beräknat till 13 441 500 000 kronor. Den beräknande bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 25 nuljarder kronor.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 405 166 397 1992/93 Anslag 713 000 000 1993/94 Förslag 603 200 000
Verksamheten under anslaget omfettar nybyggnation och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder av befästningar, ammunitionsförräd och lokaler m.m. för armén. Vidare omfettar verksamheten markförvärv för dessa cxh för övnings- cxh skjutfält.
Chefen för armén anför att investeringar vid Västeraorrlands regemente (I 21/Fo 23) beräknas under året uppgå till ca 82 miljoner kronor. Investeringssumman har inplanerats med ca 21 miljoner kronor inom ram cxh 61 miljoner kronor som tilläggsäskande. Chefen för armén hemstäUer att 633 miljoner kronor anvisas anslaget. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 603 200 000 kronor. Vid min beräkning har jag tagit hänsyn till investeringsbehovet vid I 21.
81 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad som anförts om förändringar i arméns grandorganisation,
2. gcxlkänna den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden,
3. till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 638 903 000 kr,
4. till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 777 295 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. cxh utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13 441 500 000 kr,
6. till Arméförband: Anskaffiiing av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 603 200 000 kr.
4.10 Marinförband Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inrikmingen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Även under budgetåret 1993/94 bör ubåtsskyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt upprättiiållandet av ubåtsförbandens förmåga prioriteras. Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta.
Ändringar görs i förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderaa.
Verksamheten vid Muskövarvet bör skiljas ut från Ostkustens marinkommando cxh överlåtas till ett statiigt eller privatägt aktiebolag.
Resurser.
C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 754 180 000 kronor. C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, ramanslag
2 920 355 000 kronor. Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
5 127 200 000 kronor. C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
166 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Chefen för marinen i allt väsentiigt har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
83 Genom regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att åstadkomma Prop. 1992/93:100
besparingar genom bl.a. minskat gångtidsuttag och lägre beredskap. Chefen Bilaga 5
för marinen synes endast till viss del ha utnyttjat denna möjlighet. Chefen
för marinen gavs även möjlighet att minska repetitionsutbildningen. Den
minskade repetitionsutbildningen har lett till att utbildningsnivåeraa som de
operativa cheferaa kräver i många fall inte kunnat uppnås. Jag anser det mot
denna bakgmnd vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efterhand kan
återgå till en normal nivå.
Chefen för marinen har övemtnyttjat sina anslag med sammantaget
319,9 miljoner kronor. Anslaget C 1. har undemttiyttjats med
31,2 miljoner kronor. Anslaget C 2. har överattiyttjats med
348,2 miljoner kronor. Övemttiy ttj andet är enligt Chefen för marinen främst
bercxnde på en felaktig prognos beträffande belastningen på anslaget, varvid
tidigareläggning av utbetalningar och anskaffning av ett antal objekt gjordes.
Anslaget C 3. har övemtnyttjats med 2,3 miljoner kronor.
Jag kan cxkså konstatera att Riksrevisionsverket inte haft nägra invändningar i revisionsberättelsen avseende Chefen för marinen. Jag insfemmer dcxk i Riksrevisionsverkets påpekande att uppföljningssystemet måste vara sådant att en mer tydlig bedömning av uppnådda resultat blir möjlig att göra, dvs att verksamhetsresultat och förbmkade resurser bättte kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 konstaterar jag att Chefen för marinen avser fortsätta prioritering av kvalitet cxh materiell förayelse. Aweckling av övertalig personal cxh anläggningar på gmnd av minskad organisation kommer att genomföras i den högsta takt som förhållandena medger.
Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en revisionsrapport om den materiella beredskapen inom bl.a. marinen. Jag kommer att txakta Riksrevisionsverkets synpunkter i det fortsatta arbetet med utvecklingen av regeringens styraing av försvarsmakten.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall besparingar göras även inom marinen. Ändringar görs därför i förmånssystemen för värapliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderaa.
Överbefälhavaren föreslår med anledning av stabiliseringspropositionen att Muskövarvet skall skiljas ut från Ostkustens marinkommando och bli en särskild resultatenhet. Syftet är att möjliggöra en rationellare drift men också en förberedelse för att pröva det mest rationella huvudmannaskapet.
84 Jag anser att verksamheten vid Muskövarvet bör överlåtas till ett statiigt Prop. 1992/93:1(X) eller privat aktiebolag. Det bör ankomma på regeringen att pröva de olika Bilaga 5 lösningar som kan vara möjliga i detta hänseende. I awaktan på detta avser jag att föreslå regeringen att Chefen för marinen tills vidare skall fä överta huvudmannaskapet för varvet och driva det som en särskild resultatenhet i syfte att åstadkomma ett tydligare kund/leverantörsförhållande mellan varvet cxh Ostkustens marinkommando.
Det är dcxk enligt min mening viktigt att den inriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut i stort ligger fast. Detta innebär bl.a. att ubåtsskyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt ubåtsförbandens förmåga bör säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till normal nivå.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad mån sjö-stridskrafteraas produktionsledning helt eller delvis kan överföras från kustflottans stab tiU marinkommandona.
Överbefälhavaren framhåller att det finns starka skäl att sammanhålla prcxiuktionen av operativt rörliga fartygsförband. Den del av kustflottans stab som uteslutande hanterar administrativa uppgifter inom ramen för förbandsproduktionen innehåller enligt Överbefälhavaren endast cirka tte personer. En överföring av prcxluktionsansvar till flera marinkommandon skulle därför enligt överbefälhavaren innebära ökade kostnader för administration. Överbefälhavaren konstaterar att de krav som ställs på prcxiuktionen av sjöstridskrafter, inom ramen för försvarsmaktens nuvarande organisation, tiUgcxloses bäst med nuvarande ansvars- och lydnadsförhållanden.
Enligt min mening bör statsmaktema besluta om kustflottans roU i förbandsprcxluktionen först när Överbefälhavaren återkommit med ett samlat förslag avseende styraing, produktion och uppföljning av förbandsprcxluktionen i anslutning till LEMO-utredningen.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag även uttett möjligheteraa att samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom kustbevakningen och marinen. Flygplanet fömtsattes, efter anpassning till bestämmelser för civil luftfart, tillhöra kustbevakningen.
Överbefälhavaren konstaterar bl.a. att befintiig ubåtsjaktuttTisttiing fömtsätter att operatörsfunktionen personalförsöijs från marinen. Denna prcxluktion fömtsätter 600 - 800 flygtimmar per år, samordnade med kustflottans övningsverksamhet. Vidare framhåller han att de taktiska erfarenhetema av flygplanet är goda och att medel för fortsatt drift kunnat inplaneras av Chefen för marinen. Överbefälhavaren föreslår därför att ubåtsjaktflygplanet bibehålls i marinen med nuvarande uppgifter och lydnadsförhållanden.
85 Jag ansluter mig till Överbefälhavarens förslag. Ett bibehållande av cfegens Prop. 1992/93:100 organisationstillhörighet torde enligt min mening bäst tillvarata redan gjorcfe Bilaga 5 investeringar, under fömtsättning att verksamheten ryms inom tilldelad medelsram.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Utöver de besparingar som åstadkoms beträffande värapliktsförmåner och officersutbildning, bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) samordnas, främst beträffande lednings- cxh administrativa funktioner samt den del av utbildningen som idag genomförs vid båda skoloma.
Inriktningen av den materiella fömyelsen bör ligga fast.
Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta. Vidare anser jag det angeläget att samgmpperingen av ledningen för kustbevakningsregioner med marinkommandona slutförs.
Chefen för marinen har anmält att han bedömer att de förändringar avseende marinens gmnd- och krigsorganisation och den produktion som skall genomföras för att nå försvarsbeslutets mål kan komma att innebära högre kostnader för marinen än vad Överbefälhavaren beräknade i underlaget inför försvarsbeslutet.
Chefen för marinen anser dcxk att nuvarande planering innehåller balans mellan uppgifter cxh resurser för att uppnå försvarsbeslutets mål, under fömtsättning att de antaganden om kostnader för awecklingsorganisationen och övrig rationaliseringsverksamhet som Överbefälhavaren har gjort cxh som godtagits av regering och riksdag visar sig hållbara.
Överbefälhavaren bedömer att Chefen för marinen kan genomföra sin plan cxh att erforderliga medel härför finns tillgängliga. Jag delar Överbefälhavarens uppfattning om att de nämnda antaganden om kostnader för awecklingsorganisationen m.m. bör ligga till gmnd för planeringen, och jag fömtsätter att Chefen för marinen genomför verksamheten inom tilldelad medelsram.
Anslag
C I. Marinförband: Ledning cxh förbandsverksamhet
1991/92 Utgift 2 895 776 272 1992/93 Anslag 2 822 000 000 1993/94 Förslag 2 754 180 000
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande
av marinens krigsförband samt upprättande av insats- och mobiliseringsbe- 86
redskap m.m.
Chefen för marinen hemställer att 2 645 miljoner kronor anvisas. I sitt Prop. 1992/93:1(X) kompletterande yttrande över anslagsframställningama föreslår Överbefäl- Bilaga 5 havaren att anslaget förs upp med 2 630.36 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i sina väsentiiga delar med den som Chefen för marinen har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar därför behovet under anslaget till 2 754 180 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 3 161 962 081 1992/93 Anslag 2 587 000 000 1993/94 Försfeg 2 920 355 000
Verksamheten under anslaget omfettar dels översyner av stridsfartyg cxh åtgärder på gmnd av haverier m.m., dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning cxh övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen cxh av viss materiel för fredsbmk samt utveckling av materiel för marinen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Chefen för marinen hemställer att 2 797 miljoner kronor anvisas och att ett bemyndigande om 5 127,2 miljoner kronor inhämtas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 2 799,16 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Denna överenssfemmer i allt väsentligt med vad Chefen för marinen har anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet dll 2 920 355 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till 5 127 200 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden bUr därmed den 30 juni 1994 12 055 000 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
87
c 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 1991/92 Utgift 201 454 056 1992/93 Anslag 200 000 000 1993/94 Förslag 166 000 000
Verksamheten under anslaget omfettar utveckling, anskaffning cxh vidmakthållande av mark, anläggningar och lokaler för huvudprogrammet Marinförband.
Chefen för marinen redovisar bl.a. ombyggnader för staben vid Ostkustens marinkommando cxh helikopterdivisionen vid Berga cxh hemställer att 186 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen cxh föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 166 000 000 kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privafegt aktiebolag,
2. godkänna den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,
3. till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 754 180 000 kr,
4. till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 920 355 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. cxh utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram av 5 127 200 000 kr,
6. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 166 000 000 kr.
4.11 Flygvapenförband Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Under budgetåret 1993/94 awecklas en flygdivision. VästgöUi flygflottilj, F 6, i Karlsborg läggs ned. Den långsiktiga inriktningen för krigsorganisationen, som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut, omfattande 16 divisioner bör kvarsfe.
Ändringar görs i förmånssystemen för värapliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kosttiaderaa.
I övrigt bör i allt väsentligt inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 5 364 47 000 kronor.
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 7 547 941 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m. 2 194 000 000 kronor.
D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 423 600 000 kronor.
Resultatbedömning
Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsendigt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
I regleringsbrevet gav regeringen Chefen för flygvapnet möjlighet att åstadkomma besparingar genom att minska flygtidsuttaget inom J 35- och AJ/S 37-systemen. Chefen för flygvapnet har inte till fullo utnyttjat denna besparingsmöjlighet. Under hand har Chefen för flygvapnet till mig redovisat att besparingen inom J 35-systemet utnyttjats helt. Inom AJ/S 37-systemet har besparingen däremot fått begränsas med hänsyn till kravet på dels flygtidsproduktion för att flygförama i systemet skall uppnå erforderlig kompetens, dels att incidentberedskapen skall kunna upprätthållas. Jag godtar Chefen för flygvapnets bedömning i denna sak.
89 Chefen för flygvapnet gavs även möjlighet att åstadkomma besparingar Prop. 1992/93:100
genom att genomföra repetitionsutbildning med en väsendigt lägre Bilaga 5
ambitionsnivå än vad som var planerat. Chefen för flygvapnet redovisar att
repetitionsutbildningen har hållits på en låg nivå. Detta har fått en negativ
effekt för bl.a. stril- och basförbanden. Jag anser det mot denna bakgmnd
vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efter hand återgår till en normal
nivå.
Jag kan konstatera att personalläget generellt sett har förbättrats. Brister anmäls dcxk fortfarande för vissa stril- samt lednings- cxh sambandsförband. Här förekommer också materiella brister. Jag noterar vad Chefen för flygvapnet har redovisat i dessa delar och fömtsätter att arixtet med att förbättra läget inom de aktuella områdena fortsätter.
Chefen för flygvapnet har undemtnyttjat anslagen med sammantaget 171,2 miljoner kronor. Huvuddelen av undemtnyttjandet återfinns på anslaget för materielbeställningar (D 2.) och uppgår där till 208,3 miljoner kronor. Undemtnyttjandet beror enligt Chefen för flygvapnet huvudsakligen på förseningar i uteliggande beställningar på system STRIC, senareläggningar av vissa planerade betalningar inom JAS 39-systemet som en följd av avtalsförhandlingar om delserie 2 och på övriga förseningar i uppdragsverksamheten. Anslaget för ledning och förbandsverksamhet (D 1.) har överutnyttjats med 41,9 miljoner kronor. Under budgetåret pekade prognosema på ett stort övemtnyttjande av anslaget. Genom kraftfulla besparingsåtgärder från Chefen för flygvapnets sida har överatnyttjandet kunnat begränsas till 41,9 miljoner kronor. Anslaget för anskaffning av anläggningar (D 3.) har på gmnd av kraven på återhållsamhet inom huvudprogrammet undemt-nyttjats med 4,8 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Sammantaget anser jag att Chefen för flygvapnets resultat för budgetåret 1991/92 i allt väsendigt är bra. Dock anser jag att återredovisningen av uppnådda resultat bör kunna förbättras så att verksamhetens resultat och förbmkade resurser bättte kan refeteras till varandra.
För budgetåret 1992/93 noterar jag att Chefen för flygvapnet avser inleda verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut. Det gäller bl.a. följande.
Inom stridslednings- och luftbevakningsförbanden inleds minskningen av antalet strilbataljoner. Vidare planeras fortsatt utveckling cxh viss seriean skaffning inom radiokommunikationssystemet RAS 90. För jaktflygför banden genomförs minskningen av antalet flygdivisioner samt beställs typförbättring av radam för flygplan JA 37. Utvecklingen inom delprogram met JAS 39-förband fortsätter. För basförbanden slutförs utbyggnaden av en flygbas 90 och en bascenttal vid flygbas. Awecklingen av BråvaUa flygflottilj (F 13) i Norrköping inleds. 9q
I en skrivelse till regeringen i september 1992 har Chefen för flygvapnet Prop. 1992/93:100
redovisat resultatet av uppdraget att överväga utnyttjandet av BråvaUa som Bilaga 5
krigsbas. Under budgetåret 1992/93 avser Chefen för flygvapnet vidare att
påbörja byggandet av stridslednings- och luftbevakningsskolan (SttilS) vid
Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20). Hämtöver avser Chefen för flygvapnet
att börja åtgärda de brister som har redovisats i årsredovisningen för
budgeferet 1991/92.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
I sina huvuddrag bör den inriktning i fråga om flygvapenförbanden som fedes fast i 1992 års försvarsbeslut gälla. Detta innebär bl.a. att det långsiktiga målet med 16 flygdivisioner upprätthålls. På några punkter bör dcxk ändringar göras.
Enligt 1992 års stabiliseringsproposition skall Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg awecklas. Besparingar skall vidare göras inom förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter i syfte att reducera kosttiaderaa.
Vidare anser jag att flygräddningsorganisationen bör ses över under innevarande försvarsbeslutsperiod och anpassas till flygvapnets förändrade gmndorganisation. Ett annat område som har diskuterats i besparingshänseende är målflygdivisionen vid Malmen. Enligt min mening är målflygverksamheten av stor betydelse för att stridskraftema skall kunna öva under störda förhållanden. Rationaliseringar bör emellertid kunna åstadkommas i denna verksamhet.
Överbefälhavaren skall senast i september 1995 lämna förslag till en förändrad grandorganisation för flygvapnet. Enligt min mening bör detta uppdrag kompletteras med att omfetta även en översyn av lokaliseringen av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadskolor (F 14).
I sin programplan ÖB 93 har Överbefälhavaren redovisat resultaten av de uppdrag som regeringen lämnade i 1992 års planeringsanvisningar.
För stridslednings- och luftbevakningsförbanden redovisar Överbefälhavaren översiktligt uppgifter och organisation för ett framtida förenklat system för yt- cxh luftövervakning. Systemet avses att den 1 juli 1994 ersätta den nuvarande optiska luftbevakningen, och det kommer att ha ungefär samma uppgifter. Antalet centraler och observationsplatser kommer dock att vara färre än i det nuvarande systemet. Förbanden avses bli organiserade med frivilligpersonal och samarbete fömtsätts ske med hemvämsorganisationen. Överbefälhavaren anmäler att han återkommer i sin nästa programplan med ett slutligt förslag som också innefattar kostnader för systemet.
91 Jag kan ställa mig bakom Överbefälhavarens principredovisning. Enligt min Prop. 1992/93:100 mening bör statsmaktema dock besluta om det nya systemet för yt- och luft- Bilaga 5 övervakning först när ett slutiigt förslag föreligger. Detta bör kunna ske genom 1994 års budgetproposition.
Av Överbefälhavarens redovisning av uppdraget om rationalisering av underhållet av flygmateriel framgår att Chefen för flygvapnet redan har vidtagit ett antal ätgärder - och planerar ytterligare - för att rationalisera verksamheten. Jag konstaterar att de vidtagna cxh föreslagna åtgärdema kommer att lecfe till icke obetydliga besparingar. Jag fömtsätter att Chefen för flygvapnet fortsätter arbetet med att rationaUsera och effektivisera underhållet av flygmaterielen.
För delprogrammet lednings- och sambandsförband lämnar Överbefälhavaren följande redovisning av uppdraget om lokalisering m.m. av flygkommandona. Den 1 juli 1993 ombildas F 10/Se S till F 10/FK Götaland och F 16/Se M till F 16/FK Svealand. F 21/Se ÖN ombUdas till F 21/FK Norrland. F 4/Se NN ombildas till utbildningsförband benämnt F 4. Sektorflottiljstaben awecklas cxh sektoransvaret övergår till Chefen för F 21/FK Norrland. Flygkommandostaberaa för F 10/FK Götaland och F 16/FK Svealand lokaliseras till nuvarande sektorstabs gmpperingssplats.
I awaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om bl.a. uppgiftsfördelning mellan flygkommandostaben och i flygkommandot ingående ledningsenheter och stridsledningscentraler föreslår Överbefälhavaren att F 21/FK Norrland tills vidare lokaliseras dll nuvarande gmpperingsplats för F 2l/Se ÖN. Överbefälhavaren bedömer vidare att ett slutiigt förslag till grappering av F 21/FK Norrland kan lämnas i samband med att uppdraget om flygvapnets omstmkturering redovisas den 15 september 1995. Överbefälhavaren redovisar cxkså översiktligt utvecklingen av flygkommandonas organisation i fred och i krig fram till den 1 juli 1996. Vid denna tidpunkt bedöms flygkommandona helt ha övertagit Chefen för första flygeskaderas uppgifter varvid också den nuvarande myndigheten upphör.
Jag har i det föregående (avsnitt 4.1) om ledningsfrågor behandlat benämningen av militärområdena. Flygkommandona bör benämnas efter samma princip, dvs. F 21/Norra flygkommandot, F 16/Mellersta flygkommandot resp. F 10/Södra flygkommandot. När det gäller den fortsatta inrikmingen i fråga om flygkommandona kan jag gexlta Överbefälhavarens förslag, och då även förslaget till övergångslösning avseende F 21/Norra flygkommandot (dvs. den myndighet Överbefälhavaren föreslår benämns F 21/FK Norrland). Jag vill med anledning av Överbefälhavarens förslag om flygkommandona emellertid betona vikten av att Överbefälhavaren cxh Chefen för flygvapnet iakttar stor återhållsamhet med förslag eller lösningar som innebär sådana lokaliseringar som i sin tur kan föranleda t.ex. krav på omfettande byggnadsinvesteringar.
överbefälhavaren har vidare i november 1992 redovisat resultatet av Prop. 1992/93:100
regeringens uppdrag avseende systemplan Flygsystem 37 genom att redovisa Bilaga 5
inriktningen av mcxiifieringen till AJS 37. Överbefälhavaren anför bl.a. att
mcxiifieringen till AJS 37 innebär en kosttiadseffektiv lösning för att
bibehålla flygstridskraftemas samlade effekt. Detta kompenserar tiU en del
det minskande antalet flygdivisioner och det försenade införandet av JAS 39
i krigsorganisationen.
Jag delar Överbefälhavarens uppfattning och vill understryka vikten av att den planerade integreringen av AJ och S 37 till AJS 37 fullföljs.
I sin programplan ÖB 93 har Övertxfälhavaren cxkså lämnat en lägesredovisning vad gäller uppdraget om en ändrad gmndorganisation för Flygvapnet. Av redovisningen framgår att vid samdiga flottiljer utom de i Ljungbyhed (Krigsflygskolan, F 5) och Halmstad (Flygvapnets Halmstadskolor, F 14) har arbetet med verksamhetsbeskrivning slutförts cxh tekniska utredningar påbörjats inför den kommande koncessionsprövningen om utökad flygverksamhet. Enligt nuvarande tidsplan skall ansökningshandlingar lämnas in till Koncessionsnämnden för miljöskydd senast den 31 december 1993.
Jag kan konstatera att arbetet med att söka tillstånd för utökad flygverksamhet har kommit igång på ett förtjänstfullt sätt. Sammantaget finns nu enligt min mening goda fömtsättningar för att statsmaktema skall ha ett fullgott underlag för beslut budgetåret 1995/96 om en förändrad gmndorganisation för flygvapnet. Frågan om flygvapnets omstrakturering bör nu löpande kunna följas av den inom Försvarsdepartementet nyligen tillsatta parlamentariska beredningen för genomförandet av 1992 års försvarsbeslut.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Med utgångspunkt i anledning av 1992 års stabiliseringsproposition skall följande åtgärder vidtas under budgetåret 1993/94. En AJ/S 37-division skall avvecklas och Västgöta flygflottilj, F 6, i Karlsborg skall läggas ned. I sitt kompletterande underlag i december 1992 förordar Överbefälhavaren en snabbare nedläggningstakt avseende F 6 än den som regeringen angav i stabiliseringspropositionen. Mot bakgmnd av betydelsen av att åstadkomma tidiga besparingar delar jag Överbefälhavarens uppfattning cxh föreslår därför att nedläggningen av F 6 - som skall inledas den 1 juli 1993 - skall vara avslutad senast den 30 juni 1994. Flygverksamheten vid F 6 skall ha upphört helt senast den 31 december 1993. Inom flygvapnet skall hämtöver reduceringar göras i förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter.
Jag bedömer att de här redovisade reduceringarna kan genomföras utan att inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut äventyras.
93 I detta ligger att jag förordar en stegvis återgång till en normal volym för Prop. 1992/93:100 repetitionsutbildning inom flygvapnet. För inriktningen i övrigt viU jag Bilaga 5 framhålla följande.
Inom attack- cxh spaningsflygförbanden AJ, AJ/S och S 37 bör under budgetåret 1993/94 sex flygdivisioner produceras. I awaktan på att JAS 39-systemet med full spaningskapacitet kan införas i krigsorganisationen trär särskild vikt läggas vid att vidmakthålla cxh utveckla spaningsförmågan inom 37-systemen.
Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett förslagsanslag, avsett att belastas med eventuella utgifter till följd av betalningsförskjuttiingar i JAS-systemet. Anslaget, som var ett 1 000-kronors anslag, skulle betiktas som ett lån och om skulden inte var reglerad vid utgången av budgetåret 1996/97 skulle räntekostnaden och amorteringstid fastställas. Chefen för flygvapnet anför i sin anslagsframställning att anslaget inte kommer att behöva utnyttjas innevarande budgetår. Jag bedömer det som mer ändamålsenligt att Chefen för flygvapnet, i stället för ett särskilt anslag, medges utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella betalningsförskjutningar. Krediten bör vara kopplad till anslaget anskaffning av materiel. Mot denna bakgrand bör anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar tas bort i och med utgången av budgetåret 1992/93.
Vissa frågor om ttafikflygaratbildning har behandlats i det föregående (se avsnitt 2.5).
För flygstridskrafteraa bör i övrigt gälla den inriktning som har lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut.
Anslag
D 1. Flygvapenförband: Ledning cxh förbandsverksamhet
1991/92 Utgift 4 920 241 939
1992/93 Anslag 5 103 000 000
1993/94 Förslag 5 364 947 000
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av flygvapnets krigsförband samt upprätthållande av insats- txh mobiliseringsberedskap m.m.
Chefen för flygvapnet anför att verksamheten under budgetåret inriktas på att fullfölja försvarsbeslutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 och hemställer att 5 204 miljoner kronor anvisas. I sitt kompletterande yttrande över anslagsframställningama föreslår Överbefälhavaren att anslaget förs upp med 5 152,5 miljoner kronor.
1 sin anslagsframställning för den civila trafikflygamtbUdningen hemställer Prop. 1992/93:KX) Chefen för flygvapnet att 32,3 miljoner kronor anvisas cxh att investerings- Bilaga 5
medel till en tidigare beslutad nivå om 40 miljoner kronor får tas i anspråk.
Jag har i det föregående redovisat målen för budgetåret 1993/94. Fömtom de förändringar som föranleds av 1992 års stabiliseringsproposition överenssfemmer inriktningen i allt väsendigt med den som Chefen för flygvapnet har föreslagit J sin anslagsframställning. I min beräkning av medelsbehovet har jag beaktat att Chefen för flygvapnet för trafikflygamtbUdningen cxkså disponerar medel från sjätte huvudtiteln. Jag beräknar medelsbehovet under anslaget till 5 364 947 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 6 115 625 929 1992/93 Anslag 7 503 000 000 1993/94 Förslag 7 547 941 000
Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen cxh av viss materiel för fredsbmk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt cxh anskaffningstakt besfems av anslagstilldelningen.
Chefen för flygvapnet hemställer att 7 263 miljoner kronor anvisas, varav 116 miljoner kronor skall tillföras den militära utgiftsramen, och att ett bemyndigande om 2 188 miljoner kronor inhämtas. Bemyndigandena är bl.a. avsedda för system JAS 39. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och Chefen för flygvapnets yrkanden.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Detta sfemmer i allt väsendigt med vad Chefen för flygvapnet har anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 7 547 941 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till
2 194 000 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 39 366 000 000 kronor.
95
7 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning dill vilka Prop. 1992/93:100 anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som Bilaga 5 riksdagen kan komma att lämna.
D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 292 709 736
1992/93 Anslag 394 000 000 1993/94 Förslag 423 600 000
Verksamheten under anslaget omfettar nybyggnad av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder avseende flygfält, befästningar cxh lokaler för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål. Verksamheten omfettar även kompletteringsarbeten m.m. på eller i anslutning till befindiga flygbaser samt anläggningar för el cxh teleutmstning vid flygbaserna.
Chefen för flygvapnet anför bl.a. att dlläggsbyggnationer bör påbörjas för stridsledningscentral cxh flygkommandostab vid två anläggningar cxh hemställer att 463 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen cxh föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 dll 423 600 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxlkänna den förändrade inriktningen av flygvapen förbanden,
2. till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 364 947 000 kr,
3. dll Flygvapenförband: Anskaffiiing av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 547 941 000 kr,
4. bemyndiga regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffiing av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1 700 000 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. cxh utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av 2 194 000 000 kr,
6. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
423 600 000 kr.
4.12 Operativ ledning m.m. Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör den långsiktiga inrikttiingen för huvudprogrammet enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet,
ramanslag 1 125 342 000 kronor. E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel,
ramanslag 117 396 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
111 300 000 kronor. E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar,
reservationsanslag 79 580 000 kronor. E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling,
ramanslag 167 218 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
140 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Överbefälhavaren har i allt väsentligt genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 enligt de mål som ställts upp i regleringsbrevet.
Som en följd av de förslag LEMO har lämnat har ett omfettande om-organisationsarbete bedrivits inom ramen för huvudprogrammets verksamhet. Detta har tagit resurser i anspråk som annars skulle ha använts för annan verksamhet. Detta har exempelvis gällt visst funktionsmässigt stöd till högre regional nivå, verksamheten vid militärbefalhavaraa cxh viss verksamhet med anknytning till underrättelse- och säkerhetstjänst.
Överbefälhavaren har undemtnyttjat sina anslag med sammanlagt 80,1 miljoner kronor. Av dessa hänför sig cirka 26 miljoner kronor tiU anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet cxh beror till stor del på det genomförda utrednings- cxh omorganisationsarbetet som medfört att andra uppgifter senarelagts. Undemtnyttjandet på anslaget E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning cxh utveckUng uppgår till drygt 52 miljoner kronor och beror huvudsakligen på att medelsramen utökades med 50 miljoner kronor i ett sent skede av budgetåret.
97 Sammantaget anser jag att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet Prop. 1992/93:1(X) i allt väsentiigt överenssfemmer med tidigare fastiagda mål. Bilaga 5
Jag anser dcxk att redovisningen av uppnådcfe resultat bör utvecklas så att verksamhetens resultat cxh förbmkade resurser bättte kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 noterar jag att Överbefälhavaren räknar med att planerad verksamhet i stort sett skall kunna genomföras.
Slutsatser
Långsiktig utveckling
Den inriktning som har lagts fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla för huvudprogrammet.
Den operativa ledningen skall
- uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att försvaret skall ha en betryggande förmåga att förhindra framgång för ett strategiskt överfall,
- stödjas av en effektiv cxh väl fungerande underrättelse- cxh säkerhetstjänst som i tid kan ge underiag för beslut,
- ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen cxh den materiella tillgängligheten så att den samlade ledningsförmågan förstärks,
- skapa fömtsättningar för samordnade och kraftsamlade försvarsoperationer med stridskraftema cxh dess stödresurser.
Beredskapssystemet skall vidmakthållas cxh medge kontinuerlig ledning i olika konfliktnivåer enligt regeringens särskilda anvisningar.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall vissa besparingar, främst i form av senareläggning av viss materiell förayelse och byggnation, göras inom huvudprogrammet.
Mcxieraiseringen av gemensamma stabsplatser cxh försvarets telenät bör fortsätta i något långsammare takt än vad som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Detsamma gäller för utbyggnaden av datorstöd för den operativa ledningen.
De medel som föreslås för åtgärder inom telekrigsområdet bör användas i huvudsak enligt Överbefälhavarens förslag.
98 Detta innebär att Överbefälhavaren skall ha ett sammanhållande ansvar för Prop. 1992/93:100 dessa medel, bl.a. avseende fortsatt utveckling av telekrigsförmågan Bilaga 5
hos flygplan JA 37, övningsstörsändare (xh telekrigsutmstning för kustkorvett av Göteborgsklassen samt signalspaningssystem.
Förberedelsema för övergång till myndigheten Försvarsmakten skall slutföras så att organisationen kan vara intagen den 1 juli 1994.
Anslag
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
1991/92
Utgift
950 301 627
1992/93
Anslag
1 035 000 000
1993/94
Förslag
1 125 342 000
Under anslaget bedrivs allmän ledning cxh förbandsverksamhet samt operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.
Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 att verksamheten under budgetåret bör inriktas mot att fullfölja försvarslx-slutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 cxh hemställer att 1 044 miljoner kronor anvisas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentiigt överenssfemmer med det som Överbefälhavaren har föreslagit i sin ansfegsframställning. Jag föreslår dock att medel tillförs anslaget för bl.a. personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt ESK. Jag har därför i min beräkning av medel innefattat detta cxh beräknar medelsbehovet under anslaget till 1 125 342 000 kronor.
Under anslaget E 1. har vidare medel avsatts för att finansiera verksamheten vid Försvarsmaktens organisationsmyndighet.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel
1991/92
Utgift
139 758 431
1992/93
Ansfeg
129 000 000
1993/94
Förslag
117 396 000
99 Prop. 1992/93:100 Verksamheten under anslaget omfettar bl.a. anskaffning av telemateriel för Bilaga 5 försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindelser. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt besfems av medelstUldelnmgen.
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 112 miljoner kronor cxh att ett beställningsbemyndigande om 111,3 miljoner kronor inhämtas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentiigt överensstämmer med det som Övertxfälhavaren har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag bedömer bemyndigandebehovet till 111 300 000 kronor cxh beräknar medelsbehovet under anslaget till 117 396 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1994 blir därmed 85 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning tiU vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som regeringen kan komma att lämna.
E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 106 317 000 1992/93 Anslag 54 000 000 1993/94 Förslag 79 580 000
Verksamheten under anslaget omfettar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. för huvudprogrammet Operativ ledning samt markförvärv för dessa ändamål.
Överbefälhavaren anför att ny- till- cxh ombyggnad av miloverksfeder med anledning av arméns omstrakturering skall genomföras för att ge bättte fömtsättningar för kaderorganisationen cxh underhållet av krigsförbandens materiel. Åtgärder skall vidtas för att vidmakthålla den operativa ledningen vad bettäffar anläggningar, ledningssystem och skydd. Överbefälhavaren hemställer att 86 miljoner kronor anvisas anslaget.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 79 580 000 kronor.
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning cxh utveckling
1991/92
Utgift
80 644 104
1992/93
Anslag
141 000 000
1993/94
Förslag
167 218 000
100 Verksamheten under anslaget består dels av försvarsgemensamma system Prop. 1992/93:100 cxh program, dels av för försvarsmakten gemensam forskning cxh Bilaga 5 utvecklingsverksamhet. Dessa omfettar bl.a. inledande system-och materiel-arbete samt bevakning cxh utveckling av inttessanta teknikområden. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 161 miljoner kronor cxh att ett bemyndigande om 140 miljoner kronor inhämtas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentligt överenssfemmer med det som Övertxfälhavaren har föreslagit i sin anslagframställning. Jag bedömer bemyndigandebehovet till 140 000 000 kronor cxh beräknar medelstilldelningen till 167 218 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget blir då 146 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 125 342 000 kr,
2. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 117 396 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom en kostnadsram av 111 300 000 kr,
4. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
79 580 000 kr,
5. till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 167 218 000 kr,
6. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140 000 000 kr.
4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 4.13.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen av verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
F I. Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000 kronor.
Övrigt:
Jag föreslår att Försvarets sjukvårdsstyrelse i Karlstad skall upphöra som myndighet den 30 juni 1994.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet. Jag anser att den redovisning som görs av prestationer och kostnader uppdelad på olika verksamhetsgrenar är bra cxh bör fortsätta. Dock bör SjvS i framtiden även kunna redovisa kosttiaderaa för prestationema. Under budgetåret har bl.a. tte studier av psykiska reaktioner under kriget vid Persiska viken år 1991 färdigställts.
SjvS har undemmyttjat sitt anslag med 500 000 kronor. Undemttiyttjandet beror bl.a. på att lön åt anställda vid SjvS under detta budgetår belastat anslaget L 4. FN-styrkors verksamhet utomlands.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
För budgetåret 1993/94 bör, i enlighet med 1992 års försvarslxslut, de primära målen för SjvS vara att:
- Fullgöra uppgifter som tillsynsmyndighet över hälscv cxh sjukvården samt djurhälsovården för verksamheten inom Försvarsdepartementets område,
- fortsätta arbetet med att försörja försvarsmaktens freds- och krigsorganisation med rätt utbildad hälso- och sjukvårdspersonal,
- genom studier, utveckling, försök cxh anskaffning förse försvarsmaktens Prop. 1992/93:100 krigs- och gmndorganisation med ändamålsenliga sjukvårdsfömödenheter. Bilaga 5
Ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa en effektiv krigssjukvård inom given ekonomisk ram.
Jag har tidigare denna dag föreslagit att SjvS i Karlstad bör upphöra som myndighet den 30 juni 1994, se vidare avsnitt 2, Organisationsfrågor.
Anslag
F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse
1991/92 Utgift 43 099 000 1992/93 Anslag 44 700 000 1993/94 Förslag 46 099 000
Försvarets sjukvårdsstyrelse hemställer att 43,8 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren föreslår att verksamheten bedrivs enligt plan men beräknar medelsbehovet till 42,9 miljoner kronor.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i allt väsentiigt med den som SjvS föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 46 099 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.2 Fortifikationsförvaltningen Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslutet ligga fast.
Resurser.
F 2. Fortifikationsförvaltningen, anslag 1000 kronor.
övrigt:
Regeringen har i proposition 1992/93:37 föreslagit att Fortifikationsförvaltningen awecklas den 30 juni 1994 samt att en ny fastighetsförvaltande myndighet inrättas den 1 juli 1994 med uppgift att ansvara för förvaltningen av försvarets ändamålsfastigheter. Riksdagen har gcxikänt förslaget (1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123).
Resultatbedömning
Fortifikationsförvaltningen har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med inriktningen i regleringsbrevet.
Tjänster åt kunder utanför försvarsmakten har kunnat utökas utan att huvuduppgiften eftersatts.
Fortifikationsförvaltningen har utvecklat en ny lednings- cxh planeringsmodell efter de styrprinciper som regeringen initierat. En organisationsförändring har genomförts under året för att anpassa verksamheten till rollen som avgiftsfinansierad myndighet.
Fortifikationsförvaltningens totala omsättning under budgetåret uppgick tiU 1 300 miljoner kronor vilket är en reducering jämfört med föregående verksamhetsår med 300 miljoner kronor.
Fortifikationsförvaltningens resultat för verksamhetsåret uppgår till 73,6 miljoner kronor. Drygt 18 miljoner kronor av överskottet hänförs tiU Fortifikationsförvaltningens direkta verksamhet, och beror främst på en ökad debiteringsgrad och en minskad kostnadsnivå i form av rationaliseringar och minskade lokalkostnader.
104
Liksom föregående år har problem av såväl redovisningsteknisk som Prop. 1992/93:100
systemteknisk natur påvisats. Riksrevisionsverket har också riktat in- Bilaga 5
vändningar mot årsredovisningen i sin revisionsberättelse. Felaktighet i
avsfemningen av rörlig kredit hos Riksgäldskontoret samt brister i
redovisningen gör enligt verket att resultatet ej är helt rättvisande. Jag anser
att de brister verket pekat på måste rättas till snarast. Jag har erfarit att
sådant arbete inletts cxh att de gmnder som orsakat anmärkningen kommer
att undanröjas snarast. Jag avser att i särskild ordning behandla Riks-
revisionsverekts anmärkning. Jag har vidare erfarit att myndigheten arbetar
med att ta fram mål, resultatmått samt modell för resultatanalys enligt de
riktiinjer som regeringen angett. Härigenom möjliggörs en enklare cxh
tydligare bedömning av verksamhetens effektivitet.
Slutsatser
Verksamhetensmål budgetåret 1993/94
Fortifikationsförvaltningens verksamhet bör ha samma inriktning som föregående år.
En målsättning bör vara att öka egenprojekteringsgraden avseende befästningar, flygfält samt andra byggnader med särskilda skydds- och sekretesskrav.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas verksamhet föranledd av omstmktureringen av försvaret samt de förändringar regeringens proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter cxh lokaler, m.m. föranleder.
Anslag
F 2. Fortifikationsförvaltningen
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Fortifikationsförvaltningen, som är en avgiftsfinansierad myndighet, begär för budgetåret 1993/94 ett anslag på 1 000 kronor.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i allt väsendigt med den som Fortifikationsförvaltningen föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår att anslaget tas upp på statsbudgeten med ett belopp om 1 000 kronor.
Den planerade omsättningen 1993/94 beräknas till 249 528 000 kronor.
4.13.3 Försvarets materielverk Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen i 1992 års försvarsbeslut ligga fast. Vidare skall fortsatt utveckling mot nytt arbetssätt och förberedelser för avgiftsfinansiering av verksamheten i sin helhet genomföras.
Resurser.
F3.Försvarets materielverk, ramanslag 1 318 841 000 kronor.
Bemyndigande för uppdrag som innebär beställningar av fömödenheter vilka inte belastar materielanskaffningsanslag: 100 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Försvarets materielverk (FMV) har genomfört verksamheten under budetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.
Arbetet med kvalitetshöjning avseende ekonomiadministration har resulterat i att Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse inte riktat någon anmärkning mot FMV. Åtgärdema har inneburit att många ekonomiadmini-stttiva mtiner har ändrats och verksamhetsanpassats för att öka effektivitet och säkerhet i den ekonomiska redovisningen.
En modell för ekonomisk styraing av verksamheten vid verkets avdelningar, som ger föratsätttiingar för utökad decenttisering och ökat kostnadsmedvetande, har prövats och kommer successivt att utvecklas.
Antalet anställda omräknat till personår var 2 941 vid utgången av budetåret 1991/92. Detta innebär en ökning med 49 personår jämfört med föregående budgetår, främst bercxnde på ökad uppdragsvolym cxh konsultavlösningar.
106 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga S Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Arbetet med uppdragsstyraing har resulterat i att dialogerna med uppdragsgivarna gett tydliga överenskommelser om vad FMV skall genomföra under budgetåret 1993/94 och vilka resurser som krävs för att få balans mellan uppgifter och resurser.
Verksamheten bör enligt min mening inriktas mot fortsatta förberedelser för att kunna gå över till avgiftsfinansiering av all verksamhet vid Försvarets materielverk den 1 juli 1994.
Försvarets materielverks verksgemensamma projekt (FMV 90) för utveckling av uppdragsstyraing, delegering och resultatansvar övergår budgetåret 1993/94 i en ny fas. Det inom verket initierade effektivise-ringsprogrammet innebär att kostnadsnivån vid utgången av budgetåret 1995/96 skall vara i storleksordningen 300 miljoner kronor lägre än vid starten av budgetåret 1993/94. För att möjliggöra detta har Materielverket anmält att en ny huvudstmktur försöksvis kommer att införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. Det är enligt min mening nödvändigt att Materielverket fortsätter utvecklingsarbetet mot nytt arbetssätt enligt den uppgjorda planen.
Verksamheten inom Försvarets materielverk skall genomföras så att de mål programansvariga m.fl. myndigheter har angett i uppdrag cxh anvisningar nås med så låg resursförbrakning som möjligt cxh inom avdelade ekonomiska ramar.
Anslag
F 3. Försvarets materielverk
1991/92 Utgift 1 128 667 696 1992/93 Anslag 1 151 500 000 1993/94 Förslag 1 318 841 000
Försvarets materielverk äskar 1 262,4 miljoner kronor vilket innebär en ökning i förhållande till budgetåret 1992/93 med 110,9 miljoner kronor. Förändringen innefattar främst överföringar och därmed sammanhängande uppgiftsändringar från andra anslag. Överbefälhavaren tillstyrker Försvarets materielverks planering och föreslår att anslaget förs upp med 1 262,4 miljoner kronor.
Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att beställningar av fömödenheter får läggas ut - som inte belastar materie lanslag - så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 miljoner kronor. Min beräkning av det totala medelsbehovet för Försvarets materielverk framgår av sammanställningen över utgifter, inkomster cxh 107
medelsbehov.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Utgifter, inkomster, medelsbehov m.m. (1000-tal kronor) __________________ 1991/92___________ 1992/93
Planerat
Utfall
Planerat
1993/94
Föredraganden
1. Uppdrag på myndighetsanslag Utgifter
1 055 790 1 055 790
* Allmän ledning och förbands verksamhet
Summa
Inkomster
27 509
6 873
6 008
40 390
* Förvaltnings kontoret i Karlstad
* Inkomster av extera provning
* Övriga inkomster
Summa
Medelsbehov 1 015 400
2. Avgiftsfinansierad verksamhet Intäkter
1 183 598 I 183 598
31 043
8 363 15 515 54 921
1 128 677
1 194 600 1 194 600
31 400
7 700
43 100
1 151 500
1 368 841 1 368 841
10 000 15 000 25 000
1 318 841
* Drivmedelsför-
sörjning
600 000
394 759
500 000
550 000
* Verkstäder inkl.
underhållsreg.
Övre Norrland
1 648 000
1 628 278
1 844 000
1498 000
* Reservmateriel-
försöjraing
903 000
942 189
1 045 000
907 000
* Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad
-
-
-
32 000
Summa
3 151 000
2 963 226
3 189 000
2 979 000
108 Kostnader
* Drivmedelsför-
Bilaga 5
sörjning
600 000
391 604
500 000
550 000
* Verksfeder inkl.
underhållsreg.
Övre Norrland
1 648 000
1 581 398
I 644 000
1490 000
* Reservmateriel-
försörjning
903 000
632 188
1045 000
907 000
* Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad
-
-
-
32 000
* Resultat
-
358 036
-
-
Summa
3 151000
2 963 226
3 189 000
2 979 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.4 Försvarets radioanstaU Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Verksamhetens mål anges i särskild ordning.
Resurser.
F 4. Försvarets radioanstalt, ramanslag 389 195 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets radioanstalt (FRA) har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i alU väsentiigt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
FRA svarar inom totalförsvaret för prcxluktion av underrättelser gmndade på information inhämtad genom signalspaning. Vidare skall FRA utveckla teknisk materiel cxh metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.
Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas i regeringsprotokollet. Ytterligare information kommer att ges till riksdagens Försvarsutskott i särskild ordning.
Anslag
F 4. Försvarets radioanstalt
1991/92 Utgift 341 184 318
1992/93 Anslag 354 700 000
1993/94 Försfeg 389 195 000
FRA hemställer att medel för verksamhetens genomförande anvisas med 371 700 000 kronor, varav 19 miljoner kronor avser viss materielanskaffning. Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 352 700 000 kronor.
110 Försvarets underrättelsenämnd anser i sitt yttrande över FRA:s anslagsframställning att det är viktigt att de materielanskaffningar som behandlas kan tiUgcxloses.
Jag har nyss redovisat inrikmingen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer med den som FRA har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag har vid mina ställningstaganden beräknat medel för att tUlgodose ett behov av förstärkningar inom materielområdet. Jag beräknar medelsbehovet under anslaget till 389 195 000 kronor. Detta är enligt mm mening en anslagsnivå som också på sikt medger att angelägna behov mom materielområdet kan tillgodoses.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade riktlinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.5 Vämpliktsverket
Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsendigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
F 5. Vämpliktsverket, ramanslag 213 772 000 kronor.
Resultatbedömning
Vämpliktsverket skulle enligt regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 ägna särskild uppmärksamhet åt tte frågor, nämligen lokala myndigheters anslutning till verkets informationssystem, orsakema till vämpliktsavgångar samt behovet av förändrade rekryteringsområden i syfte att minska resekostnaderaa för värapliktiga. Enligt årsredovisningen - som enligt Riksrevisionsverket ger en rättvisande bild av verksamheten - har Vära-pliktsverkets produktions- och planeringsuppgifter fullgjorts på ett tillfredsställande sätt. Detta har kunnat ske trots ändrade planeringsförat-
8 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
sättningar bl.a. genom avbrytande av försöken med korttidsutbildning tiU Prop. 1992/93:100 följd av ett regeringsbeslut hösten 1991 och genom att ett nytt uttagnings- Bilaga 5 system införts.
Av redovisningen framgår att verket vidtagit flera åtgärder i syfte att minska personalkostnaderaa. I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 har ytterligare kosttiadsminskningar awiserats. Verket har för övrigt små möjligheter att påverka vissa kostnader såsom värapliktskosttiader och vissa porton.
Verket har lämnat en årsredovisning enligt ställda krav. Framtagandet av nya resultatmått bör enligt min mening fortsätta.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Den 1 juli 1992 trädde ändringar i vämpUktslagen (1941:967) i kraft som innebär att inte alla krigsdugliga vämpliktiga skall tas ut till gmndutbildning utan endast de som är bäst lämpade för en befattning i krigsorganisationen. Övriga vämpliktiga skall tas ut till en utbildningsreserv. Vämpliktsverket bör därför - i avvaktan på resultatet av kommande förslag från Pliktutredningen - inrikta sin verksamhet på att de nya principema för uttagning av vämpliktiga får fullt genomslag.
Anslag
F 5. Vämpliktsverket
1991/91 Utgift 177 310 145 1992/93 Anslag 204 200 000 1993/94 Förslag 213 772 000
Vämpliktsverket har i anslagsframställningen angett att verket genomfört personalminskningar. Verket har för budgetåret 1993/94 begärt 196,5 miljoner kronor. Överbefälhavaren har tillstyrkt yrkandet. Jag har vid min beräkning av medel tagit hänsyn till personal minskningaraa. I övrigt har medel i huvudsak beräknats för fortsatt utveckling av verkets informationssystem. Jag beräknar anslaget till 213 772 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn dll de tekniska justeringar som måste göras dll följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången dll lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans departementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. 112
4.13.6 Militärhögskofen Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsendigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
F 6. Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000 kronor
Resultatbedömning
Jag bedömer att Militärhögskolan under verksamhetsåret 1991/92 uppnått sina utbildningsmål.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Militärhögskolan bör genomföra verksamhet enligt verksamhetsförordningen (1983:276). I fråga om utbildning bör skolan enligt min mening härvid prioritera de nivåhöjande kursema för yrkesofficerare.
Vad gäller de högre kursema skall utbildningen bedrivas i samverkan med Försvarets förvaltningshögskola.
Anslag
F 6. MUitärhögskolan
1991/92 Utgift 78 629 752 1992/93 Anslag 83 600 000 1993/94 Förslag 104 802 000
Militärhögskolan har i sin anslagsframställning hemstälU om medel för ökade utgifter med 26 820 miljoner kronor.
113
Utgiftsökningama hänför sig huvudsakligen tiU Prop. 1992/93:100
- ny telekrigskurs 300 000 kronor Bilaga 5
- kurs i underrättelse- cxh säkerhetstjänst 800 000 kronor
- ADB-utveckling cxh -uppbyggnad 7 000 000 kronor samt vissa resurser för gmndforskning och doktorandlutbildning.
Överbefälhavaren har inledningsvis tillstyrkt ett ökat medelsbehov för Militärhögskolan med totalt 20 200 000 kronor. I ett kompletterande yttrande över anslagsframställningen har dock Överbefälhavaren anpassat ramen med 7 000 000 kronor till ett ökat medelsbehov av 13 200 000 kronor.
Jag har i det föregående redovisat målen för verksamheten för budgetåret 1993/94. De överenssfemmer huvudsakligen med dem som Militärhögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 104 802 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikdinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhet som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarsfe. Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av frivillig personal genomföras med bibehållen omfattning.
Resurser.
F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. anslag 157 710 000 kronor.
övrigt:
Den frivilliga försvarsverksamheten utteds för närvarande. Uttedningen om frivillig medverkan i totalförsvaret (Fö 1990:02) kommer att lämna sitt betänkande vid årsskiftet 1992/93.
Resultatbedömning
Det minskande antalet medlemmar cxh antalet avtal med krigsorganisationen överensfemmer inte med de för verksamheten uppsatta målen.
Den minskade mängden avtal kan leda till behov av omprioriteringar och särskilda åtgärder i syfte att uppnå målen för försvarsbeslutspericxlen.
UtbUdningen av redan befintiig personal är tillfredsställande och har därmed genomförts utifrån de mål som uppställs för verksamheten.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten inriktas mot de för försvarsbeslutsperioden uppsatta målen med fortsatt prioritering av rekryteringsbe-främjande åtgärder. Vidare skall arbetet med förbättring av metoder för uppföljning och utvärdering av verksamheten fortgå.
115 Anslag Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
1991/92 Utgift 144 600 000 1992/93 Anslag 155 700 000 1993/94 Förslag 157 710 000
Överbefälhavaren föreslår att 155 700 000 kronor anvisas för verksamheten.
Jag har här redovisat inrikttiingen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 157 710 000 kronor vilket såsom ett obetecknat anslag bör föras upp på statsbudgeten.
4.13.8 Försvarets datacenter
F 8. Särskilda awecklingskostnader för Försvarets datacenter
1992/93 Anslag 1 000" 1993/94 Förslag 1 000
Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma tUl följd av att tillgångaraa och skuldema i Försvarets datacenter överlåts till ett statiigt eller privat ägt aktiebolag cxh att myndigheten läggs ned (se prop. 1992/93:73, bet. 1992/93:FöU4, rskr. 1992/93:85).
" Anslaget F 8. Försvarets datacenter
4.13.9 Ersättningar för kroppsskador Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga S
Sanunanfattning
Riksförsäkringsverket bör fortsätttiingsvis disponera anslaget.
Resurser.
F 9. Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag 70 463 000 kronor.
Anslag
F 9. Ersättningar för kroppsskador
1992/93 Anslag 71 000 000 1993/94 Förslag 70 463 000
Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statiigt personskadeskydd cxh förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring cxh statiigt personskadeskydd.
Försvarets civilförvaltning har under lång tid svarat för anslagsframställning och redovisning av ersättningama i fråga. I praktiken är det emellertid Riksförsäkringsverket som har kunskap om anslaget.
Enligt min mening är det lämpligt att Riksförsäkringsverket fortsättningsvis disponerar anslaget. Då verksamheten är hänföriig till det militära försvaret, bör anslaget ingå i den militära utgiftsramen.
Behovet för budgetåret 1993/94 har av Försvarets civilförvaltning beräknats till lägre belopp än för budgetåret 1992/93.
Överbefälhavaren tillstyrker planeringen.
Jag beräknar medelsbehovet till 70 463 (XX) kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 099 000 kr,
2. dll Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
3. till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 318 841 000 kr.
4. bemyndiga regeringen att medge att Försvarets materielverk, för Prop. 1992/93:100 uppdrag som innebär beställningar av fömödenheter och som inte Bilaga 5
belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, fär göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 000 000 kr,
5. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 389 195 000 kr,
6. till Vämpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 213 772 000 kr,
7. till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 104 802 000 kr,
8. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 157 710 000 kr,
9. till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,
lO.till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisa ett försfegsanslag på 70 463 000 kr.
5. Totalförsvarets civila del Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort
I 1992 års försvarsbeslut fastsfelldes följande uppgifter för totalförsvarets civife del.
-Att väma civUbefoUcningen mot verkningama av krigshandlingar cxh under kriser och i krig trygga en Uvsnödvändig försörjning,
-att under kriser och i krig stödja försvarsmakten samt
-att, för fiiUföljande av dessa uppgifter, under kriser och i krig upp rätthålla de viktigaste samhäUsfiinkttonema.
I anvisnmgama för programplaneringen våren 1992 beslutade regeringen om mål för fiinktionema inom totalförsvarets civUa del.
Med detta som gmnd har i den programplan för det civife försvaret 1993/94 - 1997/98, som Överstyrelsen för civU beredskap cxh fiinktion-sansvariga myndigheter lämnat till regeringen, redovisats en bedömning av beredskapsläget den 30 juni 1992 för samtiiga fimktioner.
Totalförsvarets civila del är tiU sin karaktär komplex och heterogen. Det är därför i många fall svårt att finna vägar som på ett rättvisande sätt belyser förmågan under kriser och i krig. I och med 1992 års försvarsbeslut inleddes en process, som syffer tiU att när det gäUer redovisningar, mål och beredskapsläge för fiinktioner, och därmed för totalförsvarets civUa del som helhet, successivt åstadkomma ökad tydUghet, aktuaUtet och precision.
EnUgt min mening återstår ännu mycket arbete, innan det är möjUgt att mer preciserat kunna dra slutsatser om förmågan inom aUa väsentUga områden. Det står emellertid klart att de åtgärder som har vidtagits inom totalförsvarets civUa del sedan 1987 års totalförsvarsbeslut medfört att beredskapsläget har förbättrats och att några aUvarUga balansproblem meUan olika funktioner inte längre kan bedömas föreUgga.
Jag viU här framhåUa att 1992 års försvarsbeslut innebar vissa förändringar i fråga om gmndema för planeringen inom totalförsvaret med bl.a. ett betonande av dels omedelbar förmåga, dels beredskap för återtagning. För detta har jag redogjort i avsnitt 1.1.3. Planeringen inom totalförsvarets civUa del skall successivt anpassas härtiU. Det är vidare väsentUgt att underlaget när det gäUer det mUitära försvarets behov av stöd från totalförsvarets civUa del förbättras.
119 Enligt mm mening är det av väsentiig vUrt att arbetet med att förbättra Prop. 1992/93:100 möjlighetema att bedöma förmågan hos totalförsvarets civife del under Bilaga 5 kriser och i krig prioriteras i den fortsatta planeringen.
I 1992 års försvarsbeslut feststäUdes en ekonomisk planeringsram för totalförsvarets civUa del avseende perioden 1992/93 - 1996/97.
Regeringen har i 1992 års stabiUseringsproposition föresfegit att planeringsramen inom den civife delen av totalförsvaret sänks med 100 mUjoner kronor per år. Jag förordar att besparingsåtgärderna för budgetåret 1993/94 ges en kortsUctig mriktning och främst avser övmng och UtbUdning, skyddsramsbyggande, kommunalteknisk försörjning och vattenberedskap. I övrigt anser jag att Överstyrelsens för civU beredskap försfeg tiU fördehiing av den ekononuska ramen för budgetåret 1993/94 i stort är lämpUg.
Jag avser senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civU beredskap att i samråd med funktionsansvariga myndigheter läinna förslag tiU hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas på ett sätt som är långsUctigt lämpUgt.
Jag kommer senare att föreslå regeringen att tillkalfe en parlamentarisk kommitté med uppgift att utteda påfrestiiingar och risker i det fredstida samhäUet samt vissa frågor inom totalförsvarets civife del.
5.2 Funktionen Civil ledning och samordning Föredragandens överväganden
Beredskapsläget för fiinktionen är enUgt Överstyrelsen för civU beredskap inte gcxitagbart. Brister finns bl.a. i fråga om telekommunikationemas fiinkttonssäkerhet vid myndighetemas firedsuppehåUpfetser cxh när det gäUer den kommunaltekniska försörjningssäkerheten.
5.2.1 Överstyrelsen för civU beredskap
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentiigt fast.
Resurser.
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning cxh samordning, ramanslag
63 648 000 kronor
G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag
87 692 000 kronor
Resultatbedömning
Jag bedömer att resultaten under budgetåret 1991/92 är godtagbara. De uppdrag som lämnades i regleringsbrevet har fullgjorts. Bl.a. har artxtet med beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling utvecklats positivt. Telesäkerhetsanalyser har genomförts vid sex länsstyrelser. Uppdragen har av Överstyrelsen för civil beredskap bmtits ned till uppgifter och mål. Prestationer och effekter har redovisats i relation till dessa uppgifter och mål. De ambitioner som uppgiftema och målen svarar mot har väsentiigen kunnat uppnås. Ett fortsatt arbete med resultattedovisning erfordras emellertid.
Bokslutet är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
En rationalisering har påbörjats som på sikt innebär en personalmmskning med 15 personer.
121 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Till följd av 1992 års stabiUseringsproposition bör vissa besparingar göras inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av fimktionen som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Utvecklingen på det ekonomiadministrativa området cxh när det gäller ratonaliseringsverksamheten på personalområdet bör fortsätta.
Anslag
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning cxh samordning
1991/92 Utgift 57 832 000
1992/93 Anslag 60 743 000 1993/94 Förslag 63 648 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.
1991/92 Utgift 73 204 000 " Reservation 81 833 834 1992/93 Anslag 91 500 000 1993/94 Förslag 87 692 000
" Anslaget var tidigare uppdelat på H 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap, och H 3. Överstyrelsen för civU beredskap: Signalskydd.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 7 miljoner kronor.
5.2.2 CivUbefäUiavama
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns enligt min uppfatttiing inget skäl att ändra den inrikttUng som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Resurser.
G 3. Civilbefalhavaraa, ramanslag 35 246 000 kronor.
övrigt:
- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län dll Mellersta civilområdet.
- De nuvarande myndighetema Civilbefalhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde upphör den 30 juni 1994.
- Den 1 juli 1994 bildas två nya myndigheter, benämnda Civilbefalhavaren i Södra resp. Norra civilområdet.
Resultatbedömning
Civilbefälhavamas årsredovisningar har upprättats i enlighet med stäUcfe krav i totalförsvarets budgetförordning.
Civilbefalhavaraa har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav.
Slutsatser
Det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inrikming som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Jag vill dock i detta sammanhang hänvisa till avsnitt 2.4.3 och mina överväganden med anledning av LEMO:s förslag.
123 Anslag Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 G 3. Civilbefalhavaraa"
1991/92 Utgift 29 967 448 1992/93 Anslag 36 466 000 1993/94 Förslag 35 246 000
"Anslaget G 3. Civilbefalhavaraa var tidigare uppdelat i anslagen G 3. Förvaltningskosttiader m.m., och G 4. Utbildnings- och övningsverksamhet.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 3 miljoner kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 648 000 kr,
2. till överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i lednings systemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
87 692 000 kr,
3. till Civilbefölhavama för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 35 246 000 kr.
5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.
I det följande redovisas verksamhetsmål m.m. för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt för funktionen Arbetskraft vad avser den del av verksamheten som faller inom Försvarsdepartementets ansvarsområde.
Jag redovisar mina överväganden för Räddningsverkets verksamhet, för frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret samt för Vapen fri sty rel sens verksamhet separat under de olika delmbrikeraa.
5.3.1 Statens räddningsverk m.m. Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentUgt fast. Detta innebär bl.a. att fortsatt stor vikt skall läggas på att utveckfe metoder för riskhanteringen och dess tillämpning. Målet bör vara att riskhanteringen samlat skall kunna omfatta risker i såväl fred som krig.
Inom befolkningsskyddets område skall produktionen av skyddsram koncentreras till riskområden med högsta och hög prioritet. Vidare skall åtgärder vidtas i syfte att stärka den enskildes förmåga att ta ansvar för den egna säkerheten cxh därmed förebygga olyckor cxh skador.
Inom räddningstjänstområdet skall åtgärder för att utveckla samordningen på alla nivåer främjas. En fortsatt integration av freds- cxh krigsräddningstjänsten skall eftersträvas.
Resurser.
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
684 857 000 kronor
H 2. Skyddsram m.m., förslagsanslag 495 613 000 kronor
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred cxh andra natur olyckor, anslag 25 000 000 kronor
H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag 1 000 kronor
Resultatbedömning
Jag konstaterar att verksamheten under budgetåret 1991/92 har genomförts i allt väsendigt i enlighet med de i regleringsbrevet uppställda resultatmålen cxh resultatkraven. Under anslaget H 2. Skyddsmm m.m. har emellertid verksamheten fått en större omfettning än den planerade bercxnde på att fler byggnadsobjekt än vad som förväntats färdigställts eller påbörjats.
125
Statens räddningsverk har gjort en bedömning av beredskapsläget per den Prop. 1992/93:1(X) 30 juni 1992 baserad på redovisningar från länsstyrelsema. Beredskapsläget Bilaga 5 bedöms i likhet med föregående år vara gcxitagbart för huvuddelen av delfunktionerna. Brister finns bl.a. ifråga om varaing, skyddsmm cxh AC-skydd. Beredskapen att genomföra uttymning och inkvartering är begränsad. Hemskyddsorganisationen har alltjämt begränsade möjligheter att genomföra sina uppgifter även om övningsläget har förbättrats.
Statens räddningsverk är i färd med att utveckla sin ekonomihantering cxh resultattedovisning. Jag kan konstatera att ett fortsatt arbete bl.a. med resultatmått erfordras.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Statens räddningsverk funnit att årsredovisningen är rättvisande. Granskningen av resulfatiedovisningen har dock begränsats till en bedömning av krav på fullständighet och dokumentation.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
TiU följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av funktionen som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Anslag
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
1991/92 Utgift 610 225 311 1992/93 Anslag 653 417 000 ' 1993/94 Förslag 684 857 000
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen för försvarsbeslutspericxlen. Till följd av beslutade besparingsåtgärder har jag reducerat anslaget med 27 miljoner kronor. En neddragning som för budgetåret 1993/94 kortsiktigt löses genom begränsningar främst av utbildnings- och övningsverksamheten.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas tiU myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de
redovisade riktiinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade 126
beloppet.
H 2. Skyddsram m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga S
1991/92 Utgift 619 215 766 1992/93 Anslag 487 560 000 1993/94 Förslag 495 613 000
Inriktningen för försvarsbeslutspericxlen har jag redovisat i det föregående. De beslutade besparingsåtgärderaa innebär att jag för budgetåret 1993/94 har reducerat anslaget med 13 miljoner kronor. Jag har dels bedömt att antalet färdigställda skyddsram i samband med nyproduktion blir något färre än vad Statens räddningsverk har angett, dels att planerade bristfeckningsåt-gärder under budgetåret bör begränsas.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992 totalt
1 566 065 000 kronor. För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av nya
bemyndiganden till 533 400 000 kronor. Av dessa avser 447 600 000 kronor
bemyndiganden för skyddsmm och 85 800 000 kronor bemyndiganden för
ledningscentraler.
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor "
1993/94 Förslag 25 000 000
" Nytt anslag
I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) föreslås att ett generellt statsbidragssystem för kommunema införs fr.o.m. år 1993. Som en följd av detta slopas det extra skatteutjämningsbidraget. I detta bidrag var särskilda medel avsatta för kommuner som efter särskild ansökan vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
Den del av det extra skatteutjämningsbidraget som avsåg nämncfe bidrag ansågs emellertid ha haft så stor betydelse för genomförandet av säkerhetshöjande åtgärder till kommunema att regeringen i kompletteringspropositionen föreslog att bidraget bör finnas kvar som ett specialdestinerat statsbidrag. Ett nytt anslag för ändamålet bör därför tas upp på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Anslaget, som ligger utanför den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del, bör disponeras av Statens räddningsverk.
Bidrag skall även fortsättningsvis utgå efter de grander som anförts i 1986
års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150,
bet. 1985/86:FöU 11 och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361).
9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. " Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 1991/92 Utgift 5 556 674 1992/93 Anslag 6 000
1993/94 Förslag 1 000
" Tidigare anslag H 3.
Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpningsoperationer tUl sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor.
5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning av verksamheten som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut kvarstår. Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering cxh utbildning av frivillig personal genomföras i oförändrad omfattning.
Resurser.
H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av total försvaret m.m., anslag 77 790 000 kronor
Resultatbedömning
Samövning av hemskyddsombud cxh grappchefer har under budgetåret 1991/92 gett ett för verksamheten positivt resultat främst avseende rekrytering av nya ombud.
Självskyddsutbildnihgen har på grand av kosmadsökningar för instmktörsarvoden inte kunnat genomföras som planerat.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst vill jag särskilt betona vikten av att målet att bygga upp cxh vidmakthålla en organisation besfeende av 30 000 hemskyddsombud snarast uppnås.
128 Inom funktionen Arbetskraft anser jag att repetitionsutbildningen av Prop. 1992/93: KX) krigsplacerad personal även fortsätttiingsvis bör prioriteras. Bilaga 5
I övrigt avvaktar jag resultatet av uttedning om frivillig medverkan i totalförsvaret. Ett betänkande kommer att lämnas vid årsskiftet 1992/93.
H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret
1991/92 Utgift 72 273 326 1992/93 Anslag 77 790 000 1993/94 Förslag 77 790 000
" Tidigare anslag H 4.
Under ansfeget har jag avdelat medel i syfte att försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av frivilligpersonal skall kunna genomföras i oförändrad omfattning.
5.3.3 Vapenfristyrelsen
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års försvarsbeslut vilket innebär att Vapenfristyrelsen liksom tidigare skall pröva ärenden om tillståncl till vapenfri tjänst samt svara för uttagning till tjänstgöring, registrering cxh redovisning av vapenfria tjänstepliktiga-
Resurser.
H 6. Vapenfristyrelsen, ramanslag
13 827 000 kronor
H 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,
förslagsanslag 119 499 000 kronor
Resultatbedömning
Vapenfristyrelsen har i årsredovisningen för budgetåret 1991/92 följt de redovisningskrav som ställs i totalförsvarets budgetförordning, varvid bl.a. effektbeskrivningar har redovisats.
Resultatredovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.
129 Vapenfristyrelsen har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyUt i Prop. 1992/93:100 regleringsbrevet uppställda resultatmål cxh resultatkrav. Som exempel kan Bilaga 5 nämnas att antalet utbildningsaltemativ för de vapenfria tjänstepliktiga har ökat. De vapenfria har fått utbildningsaltemativ med längre befattningsutbildning vilket inneburit att tiden för praktiktjänstgöring minskat. Detta har medfört en bättre anpassning till det reella txhovet av praktiktid. Skillnaden mellan det antal som uttagits till vapenfri tjänst och det antal som kunnat beredas en utbildningsplats har minskats genom en prioritering av grandutbildningen jämfört med repetitionsutbildningen.
Slutsatser
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras inom Vapenfristyrelsens verksamhet jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av verksamheten som angavs i försvarsbeslutet.
Anslag
H 6. Vapenfristyrelsen
1991/92 Utgift 147 809 380" 1992/93 Anslag 13 101 000 1993/94 Förslag 13 827 000
" Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.
Anslaget omfettar Vapenfristyrelsens förvaltningskostnader.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
H 7. Vapenfria tjänstepliktiga
1991/92 Utgift"
1992/93 Anslag 141 733 000
1993/94 Förslag 119 499 000
" Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.
Till följd av 1992 års stabiliseringspropostion har jag reducerat anslaget med 130
26,5 miljoner kronor.
Anslaget omfettar förmåns- cxh utbildningskostnader till vapenfria Prop. 1992/93:100 tjänstepliktiga. Bilaga 5
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 684 857 000 kr,
2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 495 613 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsram m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr,
4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Siyiiijrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grand av undemtnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,
5. till Förebyggande åtgärder mot Jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 25 000 000 kr,
6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. förbudgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,
7. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
77 790 000 kr,
8. till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 827 000 kr,
9. till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 119 499 000 kr.
5.4 Funktionen Psykologiskt försvar Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga S
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Resurser.
I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 10 547 000 kronor.
övrigt:
I anslagsbeloppet ingår 750 000 kronor för planläggning och underhåU av TT-krigsnåt.
Resultatbedömning
Årsredovisningen har upprättats enligt i totalförsvarets budgetförordning ställda krav. Fortsatt arbete fordras dock med dels den formella uppställningen enligt förordningen, dels beskrivning av effekter av verksamheten.
Resultattedovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.
Enligt programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 som Överstyrelsen för civU beredskap lämnat tiU regeringen är beredskapsläget på den centiala nivån gott. Likaså är beredskapsläget inom Sveriges Radio tiUfredsstäUande. Avsaknaden av mellanvågsstation med en god feckning av landets norra delar gör att beredskapsläget i detta avseende dcxk inte kan anses helt tillfredsställande.
Beredskapen inom såväl dagspress som TT är god.
Omorganisation och personella förändringar i krigsorganisationen på högre och lägre regional nivå innebär en tillfällig kompetenssänkning. På lokal nivå är informationsberedskapen skiftande bl.a. beroende på tillgången på professionella informatörer.
Verksamheten har under budgetåret 1991/92 uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resuUatmål och resultaticrav på ett godtagbart sått.
132 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Inriktningen som angavs i 1992 års försvarsbeslut ligger fast.
Anslag
1 1. Styrelsen för psykologiskt försvar
1991/92 Utgift 9 019 836 1992/93 Ansfeg 9 740 000 1993/94 Förslag 10 547 000
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 200 000 kronor.
Ansfeget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamheter inom beredskapsplanläggning och utbildning, forskning samt information om säkerhetspolitik cxh totalförsvar. Kostnadema innefattar även intera administration.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramansfeg på 10 547 000 kr.
5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning och de mål som angavs i
1992 års försvarsbelut. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen
bör därför fortsätta.
Resurser.
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industtivaror, ramanslag
82 371 000 kronor
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder, reservationsanslag
9 246 000 kronor
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader, förslagsanslag
167 950 000 kronor
J 4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statiiga
beredskapsgarantier m.m.,
förslagsanslag
1 000 kronor
Resultatbedömning
Årsredovisningen har upprättats enligt kraven i totalförsvarets budgetförordning cxh i enlighet med de mål som angetts i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
Resultattedovisningen är väl genomarbetad, men ett fortsatt utvecklingsarbete fordras. Boksluten är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
Målen enligt regleringsbrevet har inte helt uppfyllts. Detta beror enligt vad Överstyrelsen för civil beredskap anfört i programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 främst på att lågkonjunkturen har medfört en omprioritering av resursema på avtalsområdet till omförhandlingar av redan existerande avtal. Detta har medfört att avdelade resurser för nya avtal inte utnyttjats fullt ut på gmnd av kapacitetsbrist. Beredskapsläget för funktionen bedöms av myndigheten som ej gcxitagbart.
Med hänsyn till skälen till omprioriteringama i verksamheten bedömer jag att resultaten är godtagbara. Mot bakgmnd av det militära försvarets återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk krissituation bedömer även jag att
beredskapsläget inte är godtagbart. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 övrigt
I november 1992 ingicks ett avtal om ekonomiskt samarlxte mellan Sverige cxh Finland i intemationella krislägen. Ett liknande avtal existerar sedan tidigare mellan Sverige cxh Norge. Avtalen berör ekonomiskt samarbete inklusive handel, informationsutbyte och samråd i frågor av betydelse för försörjningsberedskapen inför krigshot eller allvarlig intemationell spänning som utgör hot om krig.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående är beredskapsläget inte gcxitagbart, och det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inrikming eller det funktionsmål som angavs i 1992 års försvarsbeslut. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför fortsätta.
Anslag
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industtivaror
Utgift 1991/92 58 787 088 Anslag 1992/93 78 464 000 Förslag 1993/94 82 371 000
Ansfeget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktiinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder
Utgift 1991/92 49 994 593 Reservation 336 394 007
Anslag 1992/93 11 040 000 Förslag 1993/94 9 246 000
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader
Utgift 1991/92 183 464 414
Anslag 1992/93 171 600 000 I35
Förslag 1993/94 167 950 000
J 4. Överstyrelsen för civU beredskap: Täckande av förluster till följder av Prop. 1992/93: KX) statiiga beredskapsgarantier m.m. Bilaga 5
Utgift 1991/92
1000 Ansfeg 1992/93
1000 Förslag 1993/94
1000 Förslagen tiU medelsberäkning under resp. anslag för budgetåret 1993/94 grandar sig på den inriktning som jag angett i det föregående under verksamhetens mål för budgetåret 1993/94.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget J 2. Industiiella åtgärder med 2 700 000 kronor.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till överstyrelsenför civil beredskap: Försöijning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 82 371 000 kr,
2. bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
3. till överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 9 246 000 kr,
4. till överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
5. tiU överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgararuier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett försfegsanslag på 1 000 kr.
5.6 Funktioner hörande till andra departement
För följande funktioner lämnas senare denna dag förslag av cheferaa för resp. departement. I syfte att ge en bättte överblick för de samlade ansfegen till totalförsvarets civila del lämnar jag här en kort redogörelse för dessa funktioner.
5.6.1 Hälso- och sjukvård
Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan för det civila försvaret 1993/94 -1997/98 karaktäriseras beredskapsläget inom funktionen av en god initialkapacitet. Brister finns emellertid på vissa områden, bl.a. fråga om försörjningen med infusionsvätskor. Sjukvårdsmateriel och läkemedel finns för att klara behandling av krigsskadade under krig i ca 75 % resp. 85 % av behoven i krig. Beredskapsläget inom scxialtjänst samt miljö- och hälsoskydd anges inte vara helt godtagbart.
136 Chefen för Socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att Prop. 1992/93: KX) 164,3 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsva- Bilaga 5 rets civila del inom funktionen Hälso- och sjukvård under budgetåret
1993/94.
5.6.2 Telekommunikationer
Funktionens beredskapsläge karaktäriseras i Överstyrelsens programplan som gcxitagbart.
Riksdagen har ställt sig bakom en bolagisering av televerket. Regeringens målsättning är att bolagiseringen skall genomföras snarast, dcxk senast den I juli 1993. Samtidigt skall en telelag tiäda i kraft.
På regeringens uppdrag utieder Telestyrelsen i samråd med Övertxfälhavaren cxh Överstyrelsen för civil beredskap behovet av beredskapsåtgärder på telekommunikationsområdet samt vissa frågor hur detta praktiskt skall kunna tiUgcxloses i den nya situationen. Beredskapsåtgärderaa på detta område har hittills finansierats av Televerket. Den framtida finansieringen övervägs inom regeringskansliet.
5.6.3 Transporter
För funktionen Transporter anger Överstyrelsen för civil beredskap i programplanen att kapacitetsmålen till stor del inte kunnat uppnås.
Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare denna dag föreslå att 162,4 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för funktionen Transporter under budgetåret 1993/94. Detta innebär en resursmässig prioritering av Transportfunktionen inom denna ram.
5.6.4 Livsmedelsförsörjning
Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan är beredskapsläget för funktionen gcxitagbart med reservation för tillgången på insatsvaror och i fråga om tillgången på reservelkraft.
Chefen för Jordbraksdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att för budgetåret 1993/94 8,1 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för investeringar i och driftskostnader för bercdskapslagring av veterinära läkemedel och för åtgärder inom ABC-området. Vidare kommer chefen för Jordbraksdepartementet att föreslå att 326,6 miljoner kronor anvisas utom ramen för investeringar i cxh driftkostnader för beredskapslagring av insatsvaror txh livsmedel.
5.6.5 Arbetskraft Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 I Överstyrelsens för civil beredskap programplan anges i fråga om beredskapsläget för funktionen att personalplanläggningsläget som helhet bedöms vara godtagbart. För de frivilliga försvarsorganisationema redovisas enligt Överstyrelsen stora brister i förhållande till rekryteringsmålet.
I de förslag som chefen för Arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag kommer att lämna ingår 1,9 miljoner kronor från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del inom funktionen Arbetskraft under budgetåret 1993/94.
Jag har i det föregående lämnat förslag beträffande Vapenfristyrelsens verksamhetsområde och i fråga om frivilligorganisationeraa.
5.6.6 Energiförsörjning
Överstyrelsen för civil beredskap redogör i programplanen i fråga om funktionens beredskapsläge för situationen på olika områden. Några särskilda brister redovisas inte.
Chefen för Näringsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att för budgetåret 1993/94 från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del 63,9 miljoner kronor anvisas på elområdet och 10,1 miljoner kronor för ökad handlingsberedskap. Utanför ramen lämnas förslag om 330,5 miljoner kronor för drift- och kaptitalkostnader för beredskapslagring av oljeprcxiukter.
5.6.7 Övriga funktioner
I det föregående har behandlats dels de funktioner som tilldelas medel inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del, dels funktionen Telekommunikationer.
Fömtom dessa funktioner ingår i totalförsvarets civila del funktionema Domstolsväsende m.m., Ordning och säkerhet, Kriminalvård, Utrikeshandel, Scxialförsäkring m.m.. Postbefordran, Enskild försäkring m.m., Skatte-cxh uppbördsväsende, Flyktingverksamhet samt Landskapsinformation.
5.6.8 Övriga frågor
I fråga om funktionen Kyrklig beredskap är i dag Överstyrelsen för civU beredskap funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfettar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens verksamhet.
138 Som anfördes i prop. 1988/89:100 bil. 6, s. 45, måste emellertid verksam- Prop. 1992/93:100
heten utövas av respektive samfund cxh Överstyrelsen bör följaktiigen inte Bilaga 5
ha ett renodlat funktionsansvar. Riksdagen har gcxikänt denna inriktning.
Svenska kyrkans centralstyrelse avser till följd av detta att genom frivilliga
överenskommelser med de kyrkliga kommunema, vissa frikyrkliga samfund
cxh de icke-kristna samfunden ta på sig uppgiften att leda cxh samordna den
kyrkliga beredskapen för dessa. Överstyrelsen för civil beredskap kommer
därmed att upphöra att vara funktionsansvarig myndighet för den kyrkliga
beredskapen och funktionen Kyrklig beredskap kommer att utmönstiras ur
förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets
civila del. Myndigheten får i stället ett ansvar gentemot de kyrkliga
kommunema liknande det myndigheten har gentemot de borgerliga
kommuneraa, dvs. det samordnings- och ledningsansvar som åvilar
myndigheten i egenskap av ansvarig för funktionen Civil ledning cxh
samordning. Överstyrelsen bör därmed bittäda samfunden med erforderligt
stöd i deras beredskapsverksamhet.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.
Fram till den 1 september 1992 fanns en funktion med benämningen Prisreglering. Statens pris- och konkurrensverk var funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfettade administration av prisreglering samt prisövervakning under kriser och i krig i syfte att upprätthålla prisstabilitet som ett medel för att uppnå en rättvis fördelning av knappa resurser.
När det gäller den fortsatta beredskapsplaneringen på prisregleringsområdet vill jag efter samråd med cheferaa för Jordbraks- cxh Näringsdepartementen framhålla följande.
Prisreglering är ett instmment som inte längre är aktuellt att använcfe i den fredstida ekonomiska politiken. Det bedöms numera som sannolikt att prisreglering inte kommer att användas så tidigt i en säkerhetpolitisk krisutveckling som man tidigare har fömtsatt. Det är emellertid nödvändigt att även i fortsättningen ha en beredskap på området. En sådan beredskap bör därför fortsättningsvis.finnas på de tie områden där prisregleringar främst kan komma att aktualiseras under säkerhetspolitiska kriser och i krig, nämligen inom funktionema Livsmedelsförsörjning m.m.. Energiförsörjning cxh Försörjning med industrivaror. Det är därför en naturlig uppgift för de berörda funktionsansvariga myndigheteraa Jordbraksverket, Närings- cxh teknikutvecklingsverket samt Överstyrelsen för civil beredskap att i sin beredskapsplanering ansvara för detta.
För ändamålet finns 500 000 kronor avsatta för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtitelns anslag Näringsdepartementet m.m.
5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en Prop. 1992/93:100
anslutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Bilaga 5
(EES) och ett svenskt medlemsskap i den Europeiska Gemenskapen (EG).
MUt ställningstagande
Överstyrelsens för civil beredskap rapport har legat tiU grand för regeringens arbete med anpassning av föreskrifter med hänsyn tiU EES-avtalet. Studier och konsekvensanalyser bör fortsättningsvis genomföras inom hefe det civila försvaret för att främst ligga till gmnd för en anpassning av regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemsskap.
Bakgrund
I september 1991 överiämnade Överstyrelsen för civil beredskap till regeringen en förstudie om konsekvenser av ett medlemsskap i EG för den civila delen av totalförsvaret. Regeringen uppdrog därefter i oktober samma år åt Överstyrelsen att fortsätta arbetet med att bl.a. definiera svenska inttessen cxh ståndpunkter inför ett svenskt EG-medlemsskap cxh en anslutning till EES samt att närmare analysera handlingsmöjligheter och begränsningar för den civUa delen av totalförsvaret. I den fortsatta redovisningen sammanfattar jag Överstyrelsens bedömningar och slutsatser i den rapport som lämnades till regeringen i september 1992.
Ett medlemsskap bör i sig få en handelsalstrande effekt. För varor där importen helt eller till största delen kommer från EG, medför ett medlemsskap förbättrade möjligheter till en bibehållen import i början av en kris. Samtidigt kan en påskyndad stmkturomvandling inom vissa branscher öka sårbarheten genom att vissa verksamheter kan komma att minska eller upphöra inom landet. Vad gäller industriell försörjning kommer en svensk anslutning till EES och ett medlemsskap i EG att medföra positiva effekter för svenskt näringsliv i stort. Försörjningsberedskapen förbättras initialt i brisdägen genom ökade möjligheter tiU bibehållen handel. Stmkturomvandlingen inom näringslivet väntas fortsätta oavsett ett medlemsskap. Överstyrelsens sammanfattande bedömning är dcxk att Sveriges "självförsörjningsgrad" i ett helhetsperspektiv kan komma att minska. Denna slutsats gäller, utöver försörjning med industrivaror, även för hälso- cxh sjukvården samt för livsmedelsförsörjningen. Vid en anslutning till EES och ett medlemsskap i EG måste ett antal författningar för den civila delen av totalförsvaret anpassas till vad som gäller inom EG. Det är av största vikt att beredskapsavtal som syftar till att upprätthålla viss produktion utformas på ett sådant sätt att konkurrensen ej snedvrids. Om detta inte är möjligt, måste vitala fömödenheter säkras med andra beredskapsåtgärder, t.ex. lagring.
140 Inför ikraftttädandet av EES-avtalet har regeringen gjort ändringar i Prop. 1992/93:100
förordningen (1982:517) om beredskapslån cxh beredskapsgaranti samt Bilaga 5
förordningen (1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd i syfte att undvika
en snedvridning av konkurrensen. I räddningstjänstförordningen (1986:110)
har ändringar gjorts för att anpassa det svenska regelverket tiU det s.k.
Seveso-direktivet.
Min uppfattning är att studier och konsekvensanalyser fortsättningsvis bör genomföras inom hela den civila delen av totalförsvaret för att främst ligga till grand för en anpassning av regelsystemet vid ett EG-medlemsskap. Överstyrelsen för civil beredskap har här ett övergripande samordningsansvar.
5.8 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret
I regeringens anvisningar för programplaner för perioden 1993/94 -1997/98 samt anslagsframställningar för 1993/94 uppdrogs åt Överstyrelsen för civil beredskap att redovisa resultatet av arbetet med att kartlägga behovet av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret cxh utnyttjandet av befintiiga utbildningsresurser. Vidare skulle Överstyrelsen lämna försfeg om ansvarsfördelningen vad gäller utbildningen. Överstyrelsen överiämnade sin rapport i augusti 1992. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.
6. Övrig verksamhet
6.1 Försvarets civilförvaltning Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Försvarets civilförvaltning skall inom sitt verksamhetsområde ge stöd till myndigheter främst inom Försvarsdepartementets område.
Resurser.
K 1. Försvarets civilförvaltning, ansfeg 1 000 kronor
övrigt:
Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994. Se vidare avsnitt 2.4.2
Resultatbedömning
Försvarets civilförvaltning har genomfört sina uppgifter i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
Riksrevisionsverket har granskat årsredovisningen, bettäffande resultattedovisningen dock enbart i fråga om krav på fullständighet och dokumentation, och bedömer att årsredovisningen är rättvisande.
Totalt undemtnyttjade Försvarets civilförvaltning sitt anslag budgetåret 1991/92 med 5 359 000 kronor varav 3 411 000 kronor avsåg ersätttiingar för kroppsskador m.m.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Fömtom den del som avser ersättning för kroppsskador skall den verksamhet som Försvarets civilförvaltning bedriver enligt sin instmktion avgiftsfinansieras. Civilförvaltningen skall på uppdrag och med full kostnadsfeckning biträda myndigheter främst inom men även utanför Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
142 Anslag
K 1. Försvarets civilförvaltning
1991/92 Utgift 123 683 527 1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Försvarets civilförvaltning, som är en avgiftsfinansierad myndighet med ett formellt anslag om 1 000 kronor, har hemställt att för budgetåret 1993/94 få disponera ett anslag om 2 000 000 kronor för feckning av kosbiader för reglering av ttikskador som inträffet före den 1 juli 1992 samt att verksamheten som rör reglering av trafikskador skall tas upp som ett 1 0(X)-kronors anslag.
Den av Försvarets civilförvaltning beräknade omsättningen uppgår till 92 700 000 kronor under budgeferet 1993/94.
Kostnaden för reglering av trafikskador som inträffet före den 1 juli 1992 bör, utöver den del som fecks av anvisade medel, i huvudsak feckas genom avgifter.
6.2 Försvarets forskningsanstalt Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verkscunhetsmål:
Försvarets forskningsanstalt skall bedriva forskning för totalförsvaret. Anstalten skall cxkså utföra forsknings- cxh uttedningsuppgifter rörande mstningsbegränsning.
Resurser:
485 713 000 kronor 1 000 kronor
K2. Gemensam försvarsforskning,
ramanslag K3. Försvarets forskningsanstalt:
Avgiftsfinansierad verksamhet,
anslag
samt under tredje huvudtiteln, (bil. 4:) F4. Forskningsverksamhet för
mstningsbegränsning cxh nedmstning,
försfegsanslag
15 840 000 kronor
10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
143 Resultatbedönming Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag bedömer att Försvarets forskningsanstalt, när det gäller anslagen under fjärde huvudtiteln, i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som i fråga om resultattedovisningen har begränsats till en bedömning med hänsyn tiU kraven på fullständighet cxh dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för budgetåret 1991/92 är rättvisande. Jag anser att resultattedovisningen är välgjord.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Försvarets forskningsanstalt skall i huvudsak genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina anslagsframställningar för de anslag som jag anmäler i det följande. Anstalten skall dock anpassa sin verksamhet till de besparingar som jag har anmält i det föregående.
Anstalten skall förbereda genomförandet av riksdagens beslut (prop. 1992/93:37 bil. 2, bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123) om att viss verksamhet som nu bedrivs inom Fortifikationsförvaltningen skall inordnas i anstalten.
Regeringen avser att lägga fram förslag om försvarsforskningen i 1993 års forskningspolitiska proposition. Anstalten skall, sedan riksdagen fattat beslut i saken, påbörja en anpassning härtill.
Anslag
K 2. Gemensam försvarsforskning
1991/92 Utgift 467 511318 1992/93 Anslag 487 761 000 1993/94 Förslag 485 713 000
Jag har vid beräkningen av mitt förslag föratsatt att uppgiften för Försvarets materielverk att prcxlucera tillämpad forskning cxh studier inom projektområdet skepps-, flyg- och robotteknik finansieras över försvarsgrenaraas materielanslag. Jag har vidare beaktat de besparingar i enlighet med vad jag har redovisat i avsnitt 1.2.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för 144
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att Prop. 1992/93:100 ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enUgt de Bilaga 5 redovisade riktiinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet (hittillsvarande anslagsnamn: K 3. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Försfeg 1 000
Den av anstalten beräknade omsättningen under budgetåret 1993/94 uppgår till 88 100 000 kronor.
6.3 Kustbevakningen Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den långsiktiga inriktningen av Kustbevakningens verksamhet avseende kravet att åstadkomma en ökad närvaro till sjöss med målet alt senast under budgetåret 1996/97 genomföra 175 000 fartygstimmar per år, förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst bibehåUa nivån för övrig serviceverksamhet, ligger fast.
Resurser.
K 4. Kustbevakningen, ramanslag
309 481 000 kronor
K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen,
reservationsanslag 54 000 000 kronor
Bemyndigande för materiel
beställningar m.m. 61 200 000 kronor
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Kustbevakningen har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsendigt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
145 Under budgetåret 1991/92 har Kustbevakningen åstadkommit en ökad Prop. 1992/93:100
närvaro till sjöss och totalt genomfört 151 000 fartygstimmar. Beredskapen Bilaga 5
för miljöräddningstjänst till sjöss har förbättrats bl.a. genom att avdelade
medel för materielanskaffning i stor utsträckning har uttiyttjats i syfte att
genomföra nödvändiga modifieringar på miljöskyddsfartygen samt för
anskaffning av ett flygplan.
Kustbevakningen har dessutom, på regeringens uppdrag, särskilt redovisat vilka åtgärder man vidtagit för att lösa de åtaganden som åvilar myndigheten till följd av interaationella överenskommelser. Jag är nöjd med redovisningen samtidigt som jag vill poängtera behovet av att upprätthålla ett väl fungerande intemationellt samarbete i syfte att säkerställa effektiva åtgärder för övervakning och miljöskydd bl.a. i Östersjön och Skagerack.
Kustbevakningen har för budgetåret 1991/92 upprättat en årsredovisning enligt totalförsvarets budgetförordning (1989:24). Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Kustbevakningen avseende verksamheten budgetåret 1991/92 funnit att årsredovisningen är rättvisande.
Under budgetåret 1992/93 fortgår arbetet med genomförandet av en ny lokal organisation för Kustbevakningen.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Kustbevakningen är en civil myndighet med uppgift att i enlighet med särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning cxh annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.
För budgetåret 1993/94 bör den inrikming gälla som lagts fast i 1992 års försvarsbeslut.
Kustbevakningen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anmält ett behov av att snarast få ett avsevärt tiUskott av medel för att fömya fartygsbeståndet. I annat fall kommer, enligt Kustbevakningen, möjlighetema att uppfylla verksamhetsmålen begränsas från och med mitten av 1990-talet på grand av att fartygens operativa förmåga och tillgänglighet försämras samt genom att antalet fartyg minskar.
Det är enligt min mening viktigt att de långsiktiga målen upprätthålls. Jag är dock inte nu beredd att ta ställning till Kustbevakningens önskemål om medel för att föraya fartygsbeståndet. Den frågan bör prövas sedan bl.a. erfarenhet vunnits avseende vilka behov som ett inrättande av en ekonomisk zon i Östersjön (prop. 1992/93:54, bet. 1992/93:UU10, rskr. 1992/93:54) kan innebära.
146 Anslag Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 K 4. Kustbevakningen
1991/92 Utgift 286 404 000 1992/93 Anslag 295 698 000 1993/94 Förslag 309 481 000
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen av verksamheten under budgetåret 1993/94. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat ansfeget med 2 miljoner kronor. En neddragning som jag anser att Kustbevakningen bör klara genom de rationaliseringseffekter m.m. som vinns i samband med övergången till ny lokal organisation vid årskiftet 1993/94.
Ansfeget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen
1991/92 Utgift 50 814 000 1992/93 Anslag 51800 000 1993/94 Förslag 54 000 000
Jag har i det föregående redovisat mitt ställningstagande till medelsbehovet för budgeferet 1993/94.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992
145 700 000 kronor. För budgetåret 1992/93 har riksdagen lämnat ett
bemyndigande om 105 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av prisomräkningsbemyndigan-den för att kunna räkna upp bemyndigandeskulden till aktuellt prisläge under genomförandeåret till 11 200 000 kronor samt behovet av nya objektsbe-myndiganden till 50 000 000 kronor. Det senare mot bakgmnd av den stora andelen outyttjade bemyndiganden som ingick i bemyndigandeskulden den 30 juni 1992.
147
6.4 Flygtekniska försöksanstalten Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Anstalten skall särskilt
- mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet,
- följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som har en ledande ställning inom området,
- samla, ordna, bearbeta samt offentiiggöra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.
Resurser.
K6. Flygtekniska försöksanstalten, 20 993 000
ramanslag K7. Flygtekniska försöksanstalten: 1 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Anstalten skall särskilt
- mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet,
- följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som har en ledande ställning inom området,
- samla, ordna, bearbeta samt offentiiggöra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.
Resurser.
K6. Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag
K7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet, anslag
20 993 000
1000 Avgiftsfinansierad verksamhet, anslag
148
Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag bedömer att Flygtekniska försöksanstalten i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som, i fråga om resultattedovisningen har begränsats dll en bedömning med hänsyn dU kraven på fullständighet och dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för budgetåret 1991/92 är rättvisande.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
I awaktan på de förslag som regeringen kan komma att lägga fram i 1993 års forskningspolitiska proposition anser jag att Flygtekniska försöksanstalten i huvudsak bör genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina anslagsframställningar.
Anslag
K 6. Flygtekniska försöksanstalten
1991/92 Utgift 9 471 000
1992/93 Anslag 9 969 000
1993/94 Förslag 20 993 000
Jag har vid beräkningen av mitt förslag beaktat vad anstalten i sin anslagsframställning har anfört om behovet av ett höjt ansfeg.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
(hittillsvarande anslagsnamn: K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet)
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Den av anstalten under vissa fömtsättningar beräknade omsåtttiingen under 149
budgeferet 1993/94 uppgår till 54 000 000 kronor.
6.5 Försvarets mediecenter Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarsfe tills vidare under 1993/94.
Resurser.
K 8. Försvarets mediecenter, anslag 1 (XX) kronor
övrigt:
Jag har för avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om förändring av myndighetens verksamhetsform.
Resultatbedömning
Kravet på full kostnadsfeckning i verksamheten cxh avskrivning av anslagsfinansierade tillgångar har iakttagits cxh återrapporterats.
Ett underskott i rörelsen med 3,7 miljoner kronor belastar dock verksamhetens resultat för budgetåret 1991/92. Detta är att hänföra till awecklingen av blankettkontoret, oföratsedda samlokaliseringskostnader cxh alltför optimistiska bedömningar av det ekonomiska utfellet.
Sedan i början av innevarande budgetår har kraftfulla åtgärder vidtagits för att fecka underskottet. Mot den bakgrand bedöms myndighetens resultat som positivt.
Slutsatser
Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten i huvudsak inriktas mot de för försvarsbeslutspericxlen uppsatta målen. I övrigt bör den instmktionsmässiga verksamheten styras av kundemas efterfrågan.
Anslag:
K 8. Försvarets mediecenter
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag I 000 1993/94 Förslag 1 000
150 Försvarets mediecenter föreslår att 1 000 kronor anvisas för verksamheten. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i allt väsentiigt med den som Försvarets mediecenter föreslagit i sin ansfegsframställning. Jag föreslår därför att anslaget tas upp på statsbudgeten med ett belopp om I 000 kronor.
6.6 Försvarets förvaltningshögskola Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning som lades fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.
Resurser.
K 9. Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag 17 827 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets förvaltningshögskola genomfört sin verksamhet på ett bra sätt.
Enligt resultattedovisningen har Försvarets förvaltningshögskola genomfört alla planerade kurser. Vidare har skolan i ökad omfettning genomfört avsnitt i utbildningen i form av distansutbildning. Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapfX)rt redovisat utveckling och konsekvenser av distansutbildning för att till lägre kostnad ge utbildning som är bättte anpassad till regionala cxh lokala behov.
Skolan har gjort en jämförelse av kurskostnadema för de fem senaste åren som visar att kostnaderaa har minskat såväl för kostnad per elevdag som för kostnad per utbildningspass. Skolan, som anser att stor försiktighet skall iakttas vid en analys av materialet, konstaterar att kostnaderaa i vart fall inte ökat under nämnda tid.
Förvaltningshögskolan har ett anslag om ca 16 miljoner kronor. Skolan har dcxk en ekonomisk omslutning på ca 45 miljoner kronor genom s.k. sekundämppdrag från Överbefälhavaren cxh försvarsgrenschefema samt en viss avgiftsfinansiering från myndigheter m.fl. utanför Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
151 Skolan har relativt väl redovisat den avgiftsfinansierade verksamheten. Prop. 1992/93: KX) Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapport redovisat en plan Bilaga 5 för hur verksamheten skall kunna övergå till att bedrivas med fuU kostnadsfeckning.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Som nyss sagts gavs skolan i uppdrag att i samband med anslagsframställningen år 1992 redovisa en plan för hur verksamheten snarast möjligt skall kunna övergå till att bedrivas med fuU kosttiadsfeckning. I planen anför skolan att den nuvarande biandfinansieringsformen synes vara den bäst anpassade fmansieringsformen cxh att en övergång till annan finansieringsform bör awaktas till att LEMO har avgett sitt förslag om skolan.
Jag delar skolans uppfattning i denna fråga och anser att skolan under budgetåret 1993/94 bör bedriva sin verksamhet med samma finansieringsformer som hittills.
Skolan bör under budgetåret cxkså utveckla distansundervisningen ylterligare. Vidare bör utbUdningen i fråga om de högre kursema för yrkesofficerare bedrivas i samverkan med Militärhögskolan.
I fråga om forskningsverksamheten bör avseende festas vid samverkan med universitet, andra högskolor och forskningsinstitut.
Anslag
K 9. Försvarets förvaltningshögskola
1991/92 Utgift 18 389 276 1992/93 Anslag 16 533 000 1993/94 Förslag 17 827 000
Försvarets förvaltningshögskofe har i anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 begärt 17 545 000 kronor. Jag har i det föregående redovisat inriktningen för skolan vilket i allt väsentiigt överenssfemmer med den som Förvaltningshögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar anslaget till 17 827 000 kronor. Ansfeget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). 152
Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer Prop. 1992/93:100 slutligt faststäUas enligt de redovisade riktiinjeraa och kan därför avvika Bilaga 5 från det nu budgeterade beloppet.
6.7 Försvarshögskolan Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
För verksamhetsåret 1993/94 bör verksamheten liksom tidigare i huvudsak inriktas på kurser för personal i ledande befattning inom totalförsvaret.
Resurser.
K 10. Försvarshögskolan, ramanslag 8 786 000 kronor
Resultatbedömning
Försvarshögskolans årsredovisning för budgetåret 1991/92 innehåller en beskrivning av genomförd kursverksamhet samt en redogörelse för hur effekten av genomförd utbildning har mätts.
Jag konstaterar att Försvarshögskolan har uppfyllt kraven i regleringsbrevet bettäffande resultatmål cxh resultatkrav och att verksamheten har bedrivits med en sådan inriktning att uppsatta mål har nåtts.
Årsredovisningen är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Sammantaget innebär min bedömning att den inriktning för verksamheten som fedes fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälfe även för budgetåret 1993/94.
Anslag
K 10. Försvarshögskolan
1991/92 Utgift 7 606 000 1992/93 Anslag 8 095 000 1993/94 Förslag 8 786 000 153
Den redovisade inriktningen för budgetåret 1993/94 överensstämmer i allt väsentiigt med den som Försvarshögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag har beräknat anslaget till 8 786 000 kronor.
Ansfeget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.8 Krigsarkivet Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Pågående omstraktureringar inom försvaret bör beaktas särskilt för att säkerställa god arkivvård.
Resurser.
K 11. Krigsarkivet, ramanslag 15 710 000 kronor.
Resultatbedömning
Krigsarkivet har följt och återredovisat de resultatmål cxh resultatkrav som ställts upp för budgetåret 1991/92. En utveckling och fördjupning av resultatuppföljningen kommer att genomföras för budgetåret 1992/93 i syfte att göra uppföljningen mer sammanhängande och jämförbar med övriga styrdokument. I övrigt har myndigheten under budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat.
Slutsatser
Krigsarkivet bör under budgetåret 1993/94, fömtom de instmktionsmässiga uppgifteraa, särskilt beakta pågående omstraktureringar inom försvaret cxh lämna berörda myndigheter stöd i säkerställandet av god arkivvård.
154 Anslag
K II. Krigsarkivet
1991/92 Utgift 9 461 000 1992/93 Anslag 11 664 000 1993/94 Förslag 15 710 000
Krigsarkivet föreslår att 11 664 000 kronor anvisas verksamheten.
Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 15 710 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.9 Statens försvarshistoriska museer Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som lades fast i samband med 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Handläggningen av traditionsfrågor måste prioriteras och utvecklas under budgetåret 1993/94.
Resurser.
K 12. Statens försvarshistoriska museer, ramanslag 40 604 000 kronor.
ResuUatbedömning
Statens försvarshistoriska museer har i stort återredovisat de resultatmål och resultatkrav som uppställts för budgetåret 1991/92. Resultatredovisningen och därmed verksamheten i sin helhet påverkas mycket negativt av osäkerheten angående vissa byggfrågor. I övrigt har myndigheten under budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat.
155 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
Statens försvarshistoriska museer bör under budgetåret 1993/94, föratom de insttiiktionsmässiga uppgifteraa, särskilt utveckla arbetet med hand läggningen av traditionsfrågor.
Anslag
K 12. Statens försvarshistoriska museer
1991/92 Utgift 21596 000 1992/93 Anslag 24 787 000 1993/94 Förslag 40 604 000
Statens försvarshistoriska museer föreslår att 32 387 000 kronor anvisas för verksamheten.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag, efter samråd med mig cxh chefen för Kulturdepartementet, att redovisa förslag till åtgärder som syftar dll att vissa kulturinstitutioner genom en omfördelning av medel från tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för handikappade till anslag under fjärde respektive elfte huvudtidaraa, ges möjlighet att anställa arbetshandikappade som arbetsförmedlingen anvisar respektive behålla nu anställda- med lönebidrag. Jag beräknar därvid att 2 000 000 kronor tillförs Statens försvarshistoriska museer för detta ändamål. Statens försvarshistoriska museer bör dänned i princip ges möjlighet att även fortsättningsvis anställa arbetshandikappade personer med de ändrade regler (1991:333) som numera gäller för anställning med lönebidrag.
Jag beräknar medelsbehovet till 40 604 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn dll de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
156
6.10 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område
Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning som slogs fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.
Efterforskningsverksamheten skall särskilt anpassas till förändringar i omvärlden avseende flyktingutvecklingen och det därav föranledda behovet av registrering.
Delegationen för icke-militärt motstånd har i sin verksamhet under en följd av år haft sin uppgift i det svenska totalförsvaret med utgångspunkt från tanken att vår krigsavhållande förmåga skulle stärkas ytterligare om det redan i fred sker en viss informations- och utbildningsverksamhet rörande den civila befolkningens möjligheter att försvåra ockupation. Oavsett ursprangliga motiv för inrättandet av delegationen kan man, med utgående från senare års säkerhetspolitiska förändringar resp. erfarenheter av väpnade konflikter, konstatera att delegationens verksamhet aktualiserar vissa grandläggande frågor bl.a. av folkrättslig natur; risk finns bl.a. att oklara gränser skapas mellan kombattanter cxh civilbefolkning som enligt folkrätten skall ges maximalt skydd via intemationella konventioner. Jag har mot denna bakgrand för avsikt att under det kommande budgetåret pröva i vad mån delegationens verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.
Resurser.
K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, förslagsanslag 18 575 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att verksamheten genomförts under budgetåret 1991/92 i allt väsendigt i enlighet med regleringsbrevet.
Slutsatser
Efterforskningsverksamheten bör anpassas för direkta insatser inom ramen för flyktingutvecklingen i omvärlden.
157 Anslag
K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område
1991/92 Utgift 15 694 000 1992/93 Anslag 20 389 000 1993/94 Förslag 18 575 000
Nämndema m.m. inom detta anslag yrkar att sammanlagt 18 956 000 kronor anvisas för verksamheten enligt vad som framgår av följande tabell.
Kostnader och medelbehov (1000-tal kronor)
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Myndighet
1991/92
1992/93
1993/94
1993/94
Utfell
Planerat
Nämndema
Föredraganden
Totalför-
svarets tjänste-
pliktsnämnd
4 888
5 233
3 880
4 071
Försvarets
personalnämnd
3 580
4 217
5 100
5 111
Övriga nämnder
500.
645 Totalförsvarets
chefsnämnd
720 Delegationen för
planering av
efterforsknings-
byråns verksamhet
200 Svenska röda
korset
2 288
2 578
2 653
2 653
Delegationen
för icke- militärt
motstånd
580 Civil övnings-
ledning
3 060
1200 Centralförbundet
Folk och försvar
3 089
3 250
3 630
3 395
15 694
20 389
18 956
18 575
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 18 575 000 kronor.
158 Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekosttiadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna (feg redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till medelsmottagamas disposition kommer slutiigt fastställas erUigt de redovisade riktiinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.11 Utredning av allvarliga olyckor Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Statens haverikommissions fasta kostnader för utredning av andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor cxh jämvägsolyckor finansieras från ett särskilt anslag vid Försvarsdepartementet.
Resurser.
K 14. Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 870 000 kronor.
Slutsatser
Verksamheten budgetåret 1993/94
Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor cxh tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffar till sjöss, i luften eller någon annanstans.
Statens haverikomissions kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnadema med undantag för de fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järavägsolyckor. Dessa kostnader skall feckas med medel från Försvarsdepartementets huvudtitel.
1 sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har Statens haverikommission hemställt om en ändring i fördelningen av de fasta kostnaderaa mellan de berörda intressenterna. Jag förordar att den av Statens haverikomissions föreslagna fördelningen tillämpas. I denna fråga har jag samrått med chefen för Kommunikationsdepartementet.
11 Riksdwicn 1992,93. 1 saml. Nr 100. Bilana ."i
Anslag
K 14. Uttedning av allvarliga olyckor
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 910 000
1993/94 Förslag 870 000
Jag har redovisat min syn på fördelningen av de fasta kostnadema budgetåret 1993/94.
6.12 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Regeringen kan fr.o.m. den 1 januari 1993 genom särskilt beslut ställa enheter till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands -fömtom på begäran av FN - efter beslut som fattats av ESK. Verksamhetens mål är att så effektivt som möjligt rekrytera cxh utbilcfe personal till fredsbevarande verksamhet. Vidare skall de enheter som tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa de uppgifter som tilldelas dem. Enhetema skall verka i enlighet med de instraktioner FN eller ESK utfärdat för respektive operation.
Under budgetåret 1993/94 skall inrättandet av försvarets interaationella centram fullföljas.
I övrigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser
Resurser för fredsbevarande verksamhet som för budgetåret 1992/93 budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor, m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea beräknas för budgetåret 1993/94 under ttedje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, se bilaga 4 till budgetpropositionen. Viss del av verksamheten bör även fortsättningsvis budgeteras inom fjärde huvudtiteln.
K 15. Försvarsmaktens utiandsstyrka m.m., anslag 1 000 kronor.
160 Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag konstaterar att Chefen för armén har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt i enlighet med vad som angavs i regleringsbrevet. Några punkter vill jag dcxk kommentera.
Under året har Chefen för armén rekryterat, organiserat, utbilcfet cxh avlöst personal för tjänstgöring i följande FN-operationer:
UNIFIL (Libanon) UNFICYP (Cypera) UNTSO (Mellersta Östera) UNMOGIP (Indien-Pakistan) UNIKOM (Kuwait-Irak) OSGAP (Afganistan) UNPROFOR (foraa Jugoslavien) ONUCA (Centtalamerika) ONUSAL (El Salvador) UNAVEM II (Angola) UNTAC (Kambodja)
Verksamheten har även inneburit att bidra med personal ur SWEDRELIEF (specialenheten för katastrofhjälp) för tjänstgöring i Liberia.
Vidare har Chefen för armén svarat för rekrytering m.m. av
svensk personal i NNSC (övervakningskontingenten i Korea) och i ECMM
(EG-monitoreraa i foma Jugoslavien).
Kostnadema för deltagandet i ONUCA, ONUSAL, UNAVEM II, UNTAC, ECMM samt för personal ur SWEDRELIEF har belastat anslag under ttedje huvudtiteln. En del (10 miljoner kronor) av kostnaderaa för UNPROFOR har belastat anslag under tredje huvudtiteln.
Under budgetåret har det svenska sjukhuskompaniet i UNIFIL (Libanon) avvecklats. Ansvaret för verksamheten har övertagits av Polen. Sveriges deltagande i UNIFIL utgörs numera av ca 500 personer i en underhållsbataljon.
Totalt har cirka 2 000 personer utbildats under året.
I december 1992 tjänstgjorde sammanlagt 850 personer utomlands.
Genom förändringar av utbildningsverksamheten, införandet av ett nytt rotationssystem, färre antal underhållsflygningar cxh vakanshållning av vissa befattningar samt vissa andra rationaliseringsåtgärder har Chefen för armén åstadkommU vissa besparingar. Anslaget L 4.
161
FN-styrkors verksamhet utomlands har dock överskridits tiU följd av ett Prop. 1992/93:100 särskilt regeringsbeslut angående finansiering av det faltsjukhus som Sverige Bilaga 5 bidrog med i Saudiarabien våren 1991. Överskridandet balanseras av besparingar inom såväl ttedje som fjärde huvudtitelns områden.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Insatsema utomlands sker med stöd av 10 kap. 9 § regeringsformen cxh lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst upphör att gälla (jfr prop. 1992/93:77, bet. 1992/93 FöU5, rskr. 1992/93:67). Närmare besfemmelser framgår av förordningen (1984:309) om utiandsstyrkan inom försvarsmakten.
Verksamhetens målsättning skall vara att Chefen för armén så effektivt som möjligt rekryterar och utbildar personal till fredsbevarande verksamhet inom ramen för både FN och ESK. Vidare skall personal som tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa uppgifter i enlighet med de instiiiktioner FN eller ESK utfärdat.
Under budgetåret skall Chefen för armén fullfölja inrättandet av försvarets intemationeUa centram för att där samla den verksamhet i Sverige som är förknippad med utlandsstyrkan m.m.
Anslag
K 15. Försvarsmaktens utiandsstyrka m.m.
1991/92 Utgift 434 764 200** 1992/93 Anslag 302 682 000* 1993/94 Förslag 1 000
• Summan av anslagen L 1, L 2 cxh L 3. ** Summan av anslagen L 3., L 4. och L 5.
Verksamheten under anslaget består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till utiandsstyrkan och till Sveriges delegation vid NNSC i Korea. Vidare omfettar verksamheten löner, traktamenten, utmstning och underhåll av den personal som tjänstgör utomlands.
Jag har i det föregående redovisat inrikttiingen för budgetåret 1993/94. Som redan anmälts beräknas resursema för den verksamhet, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kosttiader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands cxh L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea, under tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet (se bilaga 4 till budgetpropositio nen). 162
En del av kostnadema för fredsbevarande operationer avses bli ersatta av Prop. 1992/93:100 FN. I septemtxr 1992 uppgick Sveriges fordran hos FN tiU 340 miljoner Bilaga 5 kronor. Ersättningar från FN tUlgodogörs statsbudgetens inkomsttitel Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.
Kostnader i samband med nordiska försvarsministermöten som för budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L 1. Kostnader för Sverige för FN-styrkor m.m. bör för budgetåret 1993/94 beräknas under anslaget A 1. Försvarsdepartementet. Vidare bör vissa kostnader som föranleds av Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992 cxh kostnader för militäre rådgivaren i New York, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L I.Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., beräknas under anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning cxh förbandsverksamhet för budgeferet 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
2. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 485 713 000 kr,
3. till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
4. till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 309 481 000 kr,
5. till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisa ett reservationsanslag på 54 000 000 kr,
6. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kosttiadsram om 61 200 000 kr,
7. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 20 993 000 kr,
8. till Flygtekniskaförsöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
9. till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr,
10.till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 17 827 000 kr,
11.till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 786 000 kr,
12.till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
15 710 000 kr, 13.till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 40 604 000 kr,
14.till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 18 575 000 kr, Bilaga 5
15.till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 870 000 kr,
16.till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
7 Ekonomiska ramar Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 7.1 Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92
I det följande redovisas det ekonomiska utfallet för totalförsvarets miUtära och civife delar. UtfaUet för Övrig verksamhet redovisas under respektive anslag.
7.1.1 Totalförsvarets militära del
Utgiftsramen för den miUtära delen av totalförsvaret faststäUdes för budgetåret 1991/92 tiU 31 713 miljoner kronor i prisläge februari 1990. Regeringen bemyndigades att justera utgiftsramen med hänsyn tiU pris-och löneutveckling enligt försvarsprisindex efter febmari 1990 (prop. 1990/91:102, bU 1, s 32, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). TiU följd härav har utgiftsramen justerats. Från och med budgeferet 1992/93 budgeteras den milifera utgiftsramen i genomförandepris. Budgetåret 1991/92 är därför det sista år som budgeterats enligt systemet med festa prislägen och s.k. prisregleringar under pågående budgetår. Systemet med fasta prislägen innebar bl.a. att utgiftsramen för ett avslutat budgetår justerades slutiigt i samband med det nya budgetårets första prisregle-ringstiUfälle. En slutiig justering (enligt nedan) av den miUtära utgiftsramen för budgeferet 1991/92 avses ske genom ett regeringsbeslut.
Miljoner kronor
Kompensation för pris- och
löneökningar (preliminärt) 1 943,4
Övemyttjande av ramen för
budgetåret 1990/91 -122,3
Omföring för att finansiera anskaffning
av haubits 77 B under tidigare budgetår -200,0
Fältsjukhuset i Saudiarabien -30,0
Ej disporUbfe medel p.g.a.
omläggning av mervärdesskatt -61,6
165 Finansiering av vissa materielprojekt Prop. 1992/93:100
enligt tiUäggsbudget II för Bilaga 5
1991/92, bl.a. 1 000,0
- utveckling av RBS 23 BAMSE
- ubåt 90
- flugburen spaningsradar
Övrigt 27,8
Summa justeringar 2 557,3
Disponibla medel för budgetåret 1991/92 blir därmed 34 270,3 mUjoner kronor. Enligt Riksrevisonsverkets redovisning blev utfallet 33 864 miljoner kronor vilket ger följande resultat.
Miljoner kronor
Disponibla medel 34 270,3
UtfaU 33 864,0
Undemtnyttjande 406,3
Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92:102, s 195, bet.l99l/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) att justera den miUtära utgiftsramen för budgetåret 1992/93 på gmnd av undemtnyttjandet för budgetåret 1991/92.
7.1.2 Totalförsvarets civila del
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del festäUdes tiU 1 993,4 miljoner kronor för budgeferet 1991/92 (prop. 1990/91:102, bU. I, s 37, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). Ramen innehöU såväl förslags- som reservationsanslag och beräknades i genomförandeprisläge 1991/92.
Det ekonomiska utfaUet för 1991/92 blev 1 945,5 miljoner kronor.
7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1992/93
För budgetåret 1992/93 visar Riksrevisionsverkets prognos att utfaUet för anslagen inom Qärde huvudtiteln inte bedöms avvika anmärkningsvärt från budgeterade belopp.
7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100
Bilaga S 7.3.1 Totalförsvarets militära del
Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del finansierar verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma myndigheter.
Jag har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets mUitära del tiU 35 986 841 000 kronor för budgeferet 1993/94. Beräkrungen har skett med utgångspunkt i de delfaktorer som ingår i det nya försvarsprisindex som beslutades i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen mgår också en särskUd kompensation om 1,5 %, utöver försvarsprisindex, för att säkerstälfe planerad materielanskaffiiing. I beräkningen har vidare hänsyn tagits tUl besparingsåtgärder dels enligt 1992 års stabiUseringsproposition, dels för finansiering av gemensamma EG-kostnader. Besparingen inom den miUtära utgiftsramen uppgår tUl 284 miljoner kronor.
TiU följd av att fastighetsförvalmingen för vissa försvarsfastigheter överförts tiU Byggnadsstyrelsen (se avsnitt 4.5) ökar hyreskostnaden för vissa myndigheter. Därför tillförs medel för kostnadsökningen tUl den militära utgiftsramen.
Inom den milifera utgiftsramen finansieras dessutom vissa ESK-kostnader som föranleds av Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992.
I prop. 1990/91:102 (s. 26) redovisades att inriktningen i fråga om UtveckUngen av den finansiella stymingen borde vara att åstadkomma bl.a. en flexiblare resursanvändning. I bU.7 tiU samma proposition anfördes att inkomster från försäljning av fast egendom borde få användas för reinvesteringar, kopplat tiU omstmktureringen mom försvaret. RUcsdagen hade inget att erinra mot dessa försfeg.
I 1992 års försvarsbeslutsproposition redovisade chefen för Försvarsdepartementet (s 6-7) att försvarsbeslutet skulle komma att fömtsätta ett aktivt åtagande från statsmaktemas sida att med hjälp av nya och flexibla instmment för finansieU styming utöva konttoU och uppföljning. Vidare anfördes att det totala planeringsutrymme som stäUdes tiU myndighetemas förfogande inkluderade ett åtagande från statsmaktemas sida att under genomförandeprocessens gång fortiöpande kunna sfelfe medel tiU förfogande, t.ex. genom intäkter frän försäljning av fastigheter, mark och materiel.
Som jag tidigare anfört (avsnitt 4.9.2) fömtsätter genomförandet av mina
förslag bl.a. att mtäkter från försäljning av fast egendom kan disponeras
för reinvesteringar. För att ett system härför skaU bU ändamålsenUgt är
det nödvändigt att regeringen vid behov kan omdisponera medel,
motsvarande sådana intäkter, mellan anslag inom den miUtära utgifts- 167
ramen. Ett bemyndigande härom bör inhämtas från riksdagen.
12 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 5
7.3.2 Totalförsvarets civila del
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civUa del finansierar beredskapsåtgärder inom följande fiinktioner:
- CivU ledning och samordning
- BefoUcningsskydd och räddningstjänst
- Psykologiskt försvar
- Socialförsäkringar m.m.
- Hälso- och sjukvård m.m.
- Transporter
- Arbetskraft
- Livsmedelförsörjning m.m.
- Energiförsörjning
- Försörjning med industrivaror
Jag har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civUa del tiU 2 091 036 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder. Besparingen inom den civila planeringsramen uppgår tiU 100 miljoner kronor.
I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del tillkommer även anslag inom andra huvudtitiar och ansfeg för kapitaUcostnader. Dessa kostnader ingår inte i den civila planeringsramen.
Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1993/94 under samtiiga berörda huvudtitiar anmäls idag. Nedan redovisas en sammansfeUning av dessa ansfeg. För budgetåret 1993/94 beräknas ett totalt medelsbehov pä 3 172,9 miljoner kronor för totalförsvarets civife del.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Ansfeg budgeferet 1993/94 (1000-tal kr.)
Dep:ment
Anslagsrubrik
Budget-
Kapital
övriga
Totalt
Littera
erat
inom
ramen
kostn.
kostn.
JU B 2.
Polisverksamheten rörande brott mot rikets
säkerhet m.m.
400 D 1.
Domstolarna (del)
200 E 1.
Kriminalvärds-
styrelsen Idel)
350 UD E 1.
Kommerskollegiurri (del)
168 Fö Gl. överstyrelsenför Prop. 1992/93:100
Civil beredskap: Bilaga 5
Civil ledning och samordning 63 648 63 648
G 2. överstyrelsen för civil be redskap: Tekniska ätgärder i ledningssystemet m.m. 87 692 87 692
G 3. Civilbefälhavarna 35 246 35 246
H 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst 684 857 684 857
H 2. Skyddsrum, m.m. 495 613 495 613
H 3. Ersättning för verksamhet
vid räddningstjänst m.m. 1 1
H 4. Frivilliga försvarsorgani sationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. 77 790 77 790
H 5. Vapenfristyrelsen 13 827 13 827
H 6. Vapenfristyrelsen, vapen fria tjänstepliktiga 119 499 119 499
I 1. Styrelsen för
psykologiskt försvar 10 547 10 547
J 1. överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med
industrivaror 82 371 82 371
J 2. överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder 9 246 9 246
J 3. överstyrelsen för civil be-
skap: Kapitalkostnader 167 950 167 950
J 4. Täckande av förluster till följd av statliga bered skapsgarantier m.m. 1 1
S D 3. Funktionen Hälso- och
sjukvärd m.m. i krig 164 300 164 300
G 3. Socialstyrelsen (del) 8 630 8 630
169 G 5. Smittskyddsinstitutet (del) 4 938 4 938 Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
K B 7. Vägverket:
Försvarsuppgifter 47 667 47 667
C 6. Banverket:
Försvarsuppgifter 41 123 41 123
D 1. Ersättning för tritidsbäts-
ändamäl m.m. Delpost för be redskapsätgärder inom total försvaret 1 298 1 298
E 1. Luftfartsverket: Beredskap
för civil luftfart 67 352 67 352
4 960
81 698
87 398
F 4. ÖCB: Ätgärder inom den civila delen av total försvaret 4 960
Fi B 1. Riksskaneverket (del)
E 1. Tullverket:
Förvaltningskostnader (del)
E 3. Finansinspektionen (del)
I 3. Statens krigsförsäkringsnämnd m.m. (del)
I 3. Statens krigsskadenämnd (del)
Jo H 4. Inköp av livsmedel m.m.
för beredskapslagring 5 700
H 5. Kostnader för beredskaps lagring av livsmedel m.m. 2 400 244 880 247 280
A B 1. Arbetsmarknadsverket (del) 1 900 42 000 43 900
Ku Dl. Statens invandrarverk 900 900
N Al. Näringsdepartementet m.m. 500 500
B 1. Närings- och teknik-
utvecllingsverket (del) 11 000 11 000
El. Drift av beredskapslager 262 992 67 559 330 551
170 E 2. Beredskapslagring och industriella ätgärder
10 054
Prop. 1992/93:100 10 054 Bilaga 5
E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
E 4. Åtgärder inom delfunktionen
Elkraft 63 946
C 8 1. Länsstyrelserna m.m. (del)
63 946 181 900 181 900
M E 2. Förvaltningskostnader för
Lantmäteriet (del) 4 400 4 400
Summa 2 091 036 675 822 406 0793 172 937
7.3.3 Övrig verksamhet
I övrig verksamhet ingår främst anslag för stödjande verksamhet inom såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret. Här ingår cxkså forskningsverksamhet och Kustbevakningen.
Vid beräkningen av anslagen har hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder.
Från och med budgetåret 1993/94 budgeteras driftskostiiaden för försvarsmaktens utiandsstyrka (tidgare benämnt FN-styrkor m.m.) inom tiedje huvudtiteln. Littera L. föreslås därför utgå ur Qärde huvudtiteln.
7.4 Anslagsförteckning
De ekonomiska förändringama inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde i förhållande tiU statsbudgeten för budgetåret 1992/93 fi'amgår av följande sammanställning.
Anslagslittera
Anvisat
Förslag
Förändfing
1992/93
1993/94
(tusental
(tusental
(tusental
kronor)
kronor)
kronor)
A. Försvarsdepartementet m.m.
A 1. Försvarsdepartementet
47 400
57 152
9 752
A 2. Utredningar m.m.
11 185
12 900
1 715
Summa A
58 585
70 052
11 467
171 B.
Arméförband
Prop. 1992/93:100
B 1.
Arméförband:Ledning och
Bilaga S
förbandsverksamhet
8 575 000
8 638 903
63 903
B 2.
Arméförband:Anskaffning
av materiel
3 283 400
3 777 295
493 895
8 3.
Arméförband:Anskaffning
av anläggningar
713 000
603 200
-109 800
C.
Marinförband
C 1.
Marinförband:Ledning och
förbandsverksamhet
2 822 000
2 754 180
- 67 820
C 2.
Marinförband:Anskaffning
av materiel
2 587 000
2 920 355
333 355
C 3.
Marinförband: Anskaffning
av anläggningar
200 000
166 000
- 34 000
D. Flygvapenförband
D 1. Flygvapenförband:Ledning
och förbandsverksamhet 5 103 000 5 364 947 261947
D 2. Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel 7 503 000 7 547 941' 44 941
D 3. Flygvapenförband:
Anskaffning av anläggningar 394 000 423 600 29 600
E. Operativ ledning m.m.
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning
1 125 342
90 342
117 396
- 11 604
79 580
25 580
167 218
26 218
och förbandsverksamhet 1 035 000
E 2. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel 129 000
E 3. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar 54 000
E 4. Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling 141000
F. Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
44 700
46 099
1 399
1 151 500
1 318 841
167 341
354 700
389 195
34 495
204 200
213 772
9 572
83 600
104 802
21 202
F 1. Försvarets sjukvärdsstyrelse
F 2. Fortifikationsförvaltningen
F 3. Försvarets materielverk
F 4. Försvarets radioanstalt
F 5. Värnpliktsverket
F 6. Militärhögskolan
F 7. Frivilliga försvars organisationer inom den militära delen av total försvaret m.m. 155 700 157 710 2 010 172
Prop. 1992/93:100 F 8. Särskilda avvecklingskostnader Bilaga 5
för Försvarets datacenter 1
F 9. Ersättningar för kroppsskador 71 000 70 463
SummaB-FMlitära 35 936 841 382 039
utgiftsramen)
G. Civil ledning och samordning m.m. G 1 överstyrelsen för civil
beredskap: avi, ledning och
samordning
G 2 överstyrelsen för civil
beredskap:Tekniska ätgärder 3 3
iledniogssystemetm.m. 9 20
G 3. Civilbefälhavarna
H. Befolkningsslcydd och rädd ningstjänst Hl. Befolkningsskydd och
..öörngstiänst 6 ,3
H 2. Skyddsrum, m.m. H 3. Förebyggande ätgärder mot
jordskred och andra naturolyckor H 4. Ersättning för verksamhet _
vid räddningstjänst m.m.
H 5. Frivilliga försvars organisationer inom den civila Q delen av totalförsvaret m.m. 7 90 77
H 6. Vapenfristyrelsen '• '"'
H 7. vapenfristyrelsen: _ 22 23
Vapenfria tjänstepliktiga
,1. Styrelsen för g07
I. Psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar
j. Försörjning med industrivaror j 1. överstyrelsen för civil
beredskap:F6rsörjningmed 3
industrivaror J 2. överstyrelsen för civil
beredskap:lndustriella _ , 3
ätgärder j 3. överstyrelsen för civil 3 gg
beredskap:Kapitalkostnader 171600 167 aDU
173 J 4. överstyrelsen för civil Prop. 1992/93:100
beredskap:Täckande av Bilaga 5
förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. 1 1 O
Summa G - J (Försvarsdepartementets andel av totalförsvarets
civila del) 1
833 161
1 873 288
40 127
K. Övrig verksamhet
K 1. Försvarets civilförvaltning
0 K 2. Gemensam försvarsforskning
487 761
485 713
-2 048
K 3. Försvarets forskningsanstalt:
avgiftsfinansierad verksamhet
0 K 4. Kustbevakningen
295 698
309 481
13 783
K 5. Anskaffning av materiel
för Kustbevakningen
51 800
54 000
2 200
K 6. Flygtekniska försöksanstalten
9 969
20 993
11 024
K 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinasierad verksamhet
0 K 8. Försvarets mediecenter
.1
0 K 9. Försvarets förvaltnings-
högskola
16 533
17 827
1 294
K 10. Försvarshögskolan
8 095
8 786
691 K 11 .Krigsarkivet
11 664
15 710
4 046
K 12.Statens försvarshistoriska
museer
24 787
40 604
15 817
K 13.Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets
omräde
20 389
18 575
- 1 814
K 14.Utredning av allvarliga
olyckor
-40
K 15.Försvarsmaktens utlandsstyrka
...
1 Summa övrig verksamhet 927 610 972 564 44 954
Summa för fjärde huvudtiteln 37 424 158 38 902 745 1 478 587
AnslagsförteckiUngen är uppställd med den anslagsstmktur som föreslås gäUa för budgetåret 1993/94. Summan av anslagsbeloppen för budgetåret 1992/93 överensstämmer därför inte med den slutsamma (37 744 841 0(X) kronor) som redovisas i propositionen inför 1992 års försvarsbeslut (sidan 154). Differensen uppgår tiU 320 683 (X30 kronor och hänför sig tUl följande anslag som föreslås utgå från och med budgetåret 1993/94:
- D 4. Flygvapenförband: Förskjutningar i betalningssystemet
- K 15. Försvarets civil förvalming: Täckning av vissa kostnader
- K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscenttaim
- Littera L: FN-styrkor m.m. 174
Mitt förslag tiU anslag för totalförsvaret under Qärde huvudtiteln för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 omfattar 38 902 745 000 kronor. Medlen fördelar sig Bilaga 5 på följande sätt (tusental kronor):
Littera A 70 052 000
Littera B-F. MUitära utgiftsramen 35 986 841 000 Littera G-J. Försvarsdepartementets
andel av totalförsvarets civife del I 873 288 (XX)
Littera K. Övrig verksamhet 972 564 000
Summa för Qärde huvudtiteln 38 902 745 000
För totalförsvarets civila del tillkommer kostnader inom andra huvudtitlar med sammaiUagt 1 299 649 000 kronor.
Medel för totalförsvaret under budgeferet 1993/94 omfattar därför sammanfegt 40 202 394 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. feststälfe utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgeferet 1993/94 tiU 35 986 841 000 kr
2. bemyndiga regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den milifera utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom
3. festsfeUa anslagen på statsbudgeten mom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civUa del för budgetåret 1993/94 tiU 2 091 036 000 kr
4. bemyndiga regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn tUl prisutvecklingen enligt nettoprisindex
5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 medge över skridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekononuska ramen för totalförsvarets civUa del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
175 Försfeg tiU Prop. 1992/93:100
Bilaga 5.1 Lag om ändring i fegen (1986:644) om discipUnförseelser av krigsmän, m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § fegen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skaU ha följande lydelse.
Nuvararuie lydelse Föreslagen tydelse
2§'
Följande personal är krigsmän:
1. vämpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enUgt väm pUktslagen (1941:967),
2. kvmnor som genomgår utbUdning enUgt lagen (1980:1021) om miUtär gmndutbUdning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning vid. 3. de som genomgår utbUdning för förberedande officersskola eller att få mUitär anställning vid för-annan utbildning för att få miUtär svarsmakten, anställning vid försvarsmakten,
4. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivUUgavtal eUer annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilUgt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. de som omfattas av tjänsteplikt enUgt fegen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. cxh genomgår utbUdning eUer övning vid försvarsmakten,
7. anstäUda i utiandsstyrkan inom försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands.
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993. Bestämmelsen tiUämpas i sin nya lydelse endast på dem som påbörjar utbUdning tiU yrkesofficer efter den 1juU 1993.
' Senaste lydelse 1992:1155.
176 Prop. 1992/93:100
1. Utgångspunkter............................................... 7 Bilaga 5.1
1.1 Förändringar i det säkerhetspoUtiska feget och deras
konsekvenser för totalförsvaret............... 7
1.1.1 Den intemationelfe mUjön................ 7
1.1.2 Sveriges säkerhetspoUtik................. 11
1.1.3 FörsvarspoUtikens mriktning .......... ... 12
HemstäUan........................................................ 13
1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiUseringsproposition ... 14
1.3 Årsredovisningar och revision..................... 17
1.4 Ansfegsstmktur m.m................................. ... 18
2. Organisationsfrågor m.m.................................... 20
2.1 Bakgmnd ............................................. 20
2.2 Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten . 21
2.3 Högkvarterets orgamsation........................ 24
2.4 Gemensamma myndigheter......................... 27
2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. 27
2.4.2 Försvarets civUförvaltning................ ... 33
2.4.3 CivUbefälhavama............................ ... 42
2.5 TrafUcflygamtbUdning............................... ... 45
2.6 Helikoptrar i totalförsvaret......................... ... 47
HemstäUan ..................................................... 49
3. Försvarsdepartementet m.m............................... ... 50
Hemställan ...................................................... ... 51
4. Totalförsvarets miUtära del ............................ 52
4.1 Ledningsfrågor........................................ ... 52
4.2 Försvarsindustrin..................................... 54
4.3 Redovisning av JAS 39-projektet................. ... 59
4.4 Personal .............................................. 63
4.4.1.................................................. AnstäUda 63
4.4.2 VämpUktiga.................................. 66
4.4.3 Åtgärder för jämstäUdhet................ 68
4.5 Mark, anläggningar och lokaler.................... 68
4.6 Försvarsmakten och miljön ..................... 69
4.7 Övriga firågor.......................................... 72
4.7.1 FörsvarsmusUc.............................. ... 72
4.7.2 Förrådshållning och förvaring av vapen .... 72
4.8 Läget mom försvarsmakten 73
HemstäUan ..................................................... 74
4.9 Arméförband 75
HemstäUan ..................................................... 82
4.10......................................................... Marinförband 83 Prop. 1992/93:100
HemstäUan ................................................... 88 Bilaga 5.1
4.11......................................................... Flygvapenförband 89
Hemställan....................................................... 96
4.12......................................................... Operativ ledning m.m 97
Hemställan .................................................. 101
4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmak-
ten ................................................. 102
4.13.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse.... 102
4.13.2 Fortifikationsförvalttiingen......... 104
4.13.3 Försvarets materielverk............ 106
4.13.4 Försvarets radioanstalt .......... 110
4.13.5 VämpUktsverket...................... Ill
4.13.6 MUitärhögskolan...................... 113
4.13.7............................................. FrivUUga försvarsorganisationer inom den mUitära delen av totalförsvaret m.m 115
4.13.8 Försvarets datacenter.............. 116
4.13.9 Ersättningar för kroppsskador... ... 117
HemstäUan ................................................. ... 117
5. Totalförsvarets civila del.............................. ... 119
5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort.... ... 119
5.2 Funktionen CivU ledning och samordnmg 121
5.2.1 Överstyrelsen för civU beredskap 121
5.2.2 CivUbefälhavama....................... ... 123
Hemställan .................................................. 124
5.3 Funktionen BefoUcningsskydd cxh räddningstjänst
m.m................................................ 124
5.3.1............................................... Statens räddningsverk m.m 125
5.3.2............................................... FriviUiga försvarsorganisationer mom den civUa delen av totalförsvaret m.m 128
5.3.3............................................... Vapenfristyrelsen 129
HemstäUan ................................................. 131
5.4......................................................... Funktionen Psykologiskt försvar 133
HemstäUan ................................................. 133
5.5.......................................................... Funktionen Försörjning med industrivaror 134
Hemställan .................................................. 136
5.6.......................................................... Funktioner hörande tiU andra departement 136
5.6.1 Hälso- och sjukvård ............... .. 136
5.6.2 TelekommunUcationer............... 137
5.6.3 Transporter............................... .. 137 17g
5.6.4 Livsmedelsförsöijning .............. .. 137
5.6.1 Arbetskraft.................................. 138 Prop. 1992/93:100
5.6.2 Energiförsörjmng........................... 138 Bilaga 5.1
5.6.3 Övriga ftinktioner.......................... 138
5.6.4 Övriga frågor ............................ 138
5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civUa del av en an-
sluttiing tiU Europeiska Ekonomiska Samartxtsom-rädet (EES) och ett svenskt medlemsskap i den
Europeiska Gemenskapxn (EG)................ ... 140
5.8 Behov av utbUdning, ansvarsfördelning och finansiering
av UtbUdning inom den civUa delen av totalförsva ret ................................................ 141
6. Övrig verksamhet ........................................ 142
6.1 Försvarets civUförvalOiing........................ 142
6.2 Försvarets forskningsanstalt .................. ... 143
6.3 Kustbevakningen.................................... 145
6.4 Flygtekniska försöksanstalten ................ 148
6.5 Försvarets mediecenter........................... ... 150
6.6 Försvarets förvalttiingshögskofe................ 151
6.7 Försvarshögskolan.................................. 153
6.8 Krigsarkivet........................................... 154
6.9 Statens försvarshistoriska museer............. ... 155
6.10 Vissa nämnder m.m. mom Försvarsdepartementets
område .......................................... 157
6.11 Uttedning av allvarUga olyckor ............. ... 159
6.12 Försvarsmaktens utiandsstyrka m.m......... 160
HemstäUan ................................................... ... 163
7 Ekonomiska ramar............................................ 165
7.1 Det ekonomiska utiaUet för budgeferet 1991/92 ... . 165
7.1.1 Totalförsvarets mUitära del .......... 165
7.1.2 Totalförsvarets civila del................ 166
7.2 UtfaUsprognos för budgeferet 1992/93....... ... 166
7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1993/94... 167
7.3.1 Totalförsvarets mUitära del .......... 167
7.3.2 Totalförsvarets civila del................ 168
7.3.3 Övrig verksamhet.......................... 171
7.4 Anslagsförteckning....... ,........................ ... 171
HemstäUan .................................................... 175
BUaga 5.1........................................................ 176
gotab 42641, Stockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 6
Socialdepartementet (femte huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1993
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bil. 6
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet B. Westerberg i frågor under littera A, B
punktema 1 - 6, E, F, G punkterna 3-4 och 11 - 17; statsrådet
Könberg i frågor under littera B punktema 7 - 8, C, D, G punktema 1 - 2 och 5 - 10.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet B. Westerberg anför efter samråd med statsrådet Könberg
Välfärdspolitiken
Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det allmänna välståndet och härigenom skapa fömtsättningar för att utveckla och förbättra den offentliga sektoms insatser för välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat en valfrihetsrevolution och genomfört insatser för dem som är särskUt utsatta. De stora transfereringssystemen skall dels kompensera för inkomstbortfall på gmnd av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.
Den StmktureUa obalansen i Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade fömtsättningar. Ett växande gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala utgiftema begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge trygghet och stimulera till arbete och sparande.
Omfattning Prop. 1992/93:100
Rii 6
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av den
offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda. Socialdepartementet förvaltar, utvecklar och fömyar välfärdspolitiken. Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringama och anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och omsorg så anger staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärderar verksamheten, medan den konkreta utformningen och verkställigheten i ökande utsträckning hanteras av kommunema och landstingen.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunemas utgifter för sjukvård, bamomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret 1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 32 % av BNP.
Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala utgiftema utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa transfereringsutgifter.
Budgetförslaget
Andrad disposition
Presentationen av budgeten följer en delvis ny disposition jämfört med tidigare år. Förändringen är främst en konsekvens av att det nya statsbidragssystemet till kommunerna medför att flertalet specialdestinerade statsbidrag upphör fr.o.m. budgetåret 1993/94. Fömtom littera- och anslagsförändringar med anledning härav har samtliga myndigheter under socialdepartementet samlats under ett littera. En förteckning över den ändrade dispositionen lämnas i underbilaga 6.4. I särskilda underbilagor lämnas dämtöver en närmare redogörelse för socialförsäkringens kostnader och finansiering samt för arvsfondens verksamhet budgetåret 1991/92.
Utvecklingen på statsbudgeten (femte huvudtiteln, miljarder kronor)
Budgetår
1991/92 1992/93 1993/94
Budget 126,2 131,0 117,7
Utfall 125,6 128,8* 117,7*
* prognos
Den beräknade utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en konsekvens av att de specialdestinerade bidragen till kommunema ersatts av ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln. Därtill kommer vissa justeringar av budgetteknisk karaktär.
Bostadsbidragsreglerna för år 1993 har tidigare beslutats av rege- Prop. 1992/93:100 ringen. Avsikten är att förslag om nya regler för bostadsbidragsgiv- Bil- 6 ningen fr.o.m. den 1 januari 1994 skall föreläggas riksdagen under våren 1993. I det följande aviseras förslag vad gäller stöd och service till vissa funktionshindrade samt införande av ett husläkarsystem. Kostnadseffektema av redovisade åtgärder har inte beaktats i budgetförslaget.
ökad valfrihet
En fömtsättning för att ökad valfrihet skall uppnås är att olika hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen och pågående översyn av tandvårdsförsäkringen.
I syfte att stimulera kommunerna att utsätta sin verksamhet för konkurrens har riksdagen nyligen beslutat om vissa ändringar, i socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård.
Inom departementet har vidare en studie av altemativa verksamhetsformer inom vård och omsorg (Ds 1992:108) nyligen genomförts. I studien beskrivs hinder för utvecklingen mot främst privata driftsformer samt ges förslag till åtgärder för att undanröja eller begränsa onödiga hinder. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Sociala rättigheter
En utvidgad rättighetslagstiftning för personer med funktionshinder, gmndad på handikapputredningens huvudbetänkande, har remitterats till lagrådet. Regeringen kommer inom kort att avlämna en proposition på gmndval av lagrådsremissen. Den sammanlagda kostnaden för reformförslagen beräknas till 1,6 miljarder kronor.
För att underlätta och stimulera utvecklingen av ett husläkarsystem avser regeringen, efter hörande av lagrådet, att under våren 1993 återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida pensionssystem är att det dels skall ge en gmndtrygghet oberoende av inkomst, dels ge en inkomstrelaterad ersättning beroende av antalet och storleken av intjänade pensionspoäng. För att mildra effektema av sänkning av ersättningsnivåema i vissa pensionförmåner och därmed skydda pensionärer med enbart grandförmåner har förslag tidigare lagts om dels en höjning av pensionstillskottet, dels förbättringar inom KBT-systemet. Kostnadseffekterna av dessa förslag har beaktats i budgetförslaget.
Omprövning av socialförsäkringssystemen Prop. 1992/93:100
Regeringen har initierat en omfattande genomgång och omprövning av de stora och viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sammansatt arbetsgmpp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för den allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att tillsättas i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som bl.a. innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten. Därvid bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäkringarna.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna inom socialförsäkringen. Förslagen om införande av en karensdag, sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen samt för vissa pensionsförmåner, höjd pensionsålder och en uppstramning av arbetsskadebegreppet förväntas ge betydande kostnadsminskningar. Hämtöver lämnas i budgeten förslag om förändringar i delpensionsförsäkringen som medför successivt minskade kostnader. Regeringen avser att inom kort att lämna ytterligare förslag i syfte att effektivisera sjuk- och arbetskadeförsäkringar-na.
Sammanfattning av budgetförslaget
Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln minskar med 13 291,9 miljoner kronor enligt följande sammanställning (miljoner kronor).
Statsbudget* 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring
A.
Socialdepartementet m.m.
119,0
130,8
11,8
B.
Familjer och barn
38 559,3
26 762,3
- 11 797,0
C.
Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och
ålderdom
77 050,7
80 752,5
3 701,8
D.
Hälso- och sjukvård
3 193,5
1 619,5
- 1 574,0
E.
Omsorg om äldre och
handikappade
9 416,0
1 885,5
- 7 530,5
F.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik
520,7
519,6
1,1
G.
Myndigheter under
Socialdepartementet
2 154,1
6 051,2
3 897,1**
Totalt
131 013,3
117 721.4
- 13 291,9
* Statsbudgeten innevarande budgetår enligt nya anslags- och litterastrukturen. Pä tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93 föreslås att ytterligare 3 343,6 miljoner kronor anvisas.
** Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
A. Socialdepartementet m.m. Prop. 1992/93: lOO
BU. 6
A 1. Socialdepartementet
1991/92 Utgift 46 679 836
1992/93 Anslag 47 862 000
1993/94 Förslag 52 839 000
Jag beräknar anslagsbehovet till 52 839 000 kr. Jag har därvid tagit hänsyn till att ändrade debiteringsregler för telefonsamtalsavgifter kommer att införas inom regeringskansliet fr.o.m. den 1 juli 1993.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Socialdepartementet förs till detta konto.
Anslaget för Socialdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Socialdepartementets disposition kommer slutligt ati fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 52 839 000 kr.
A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m.
Nytt anslag (förslag) 77 933 000'
' Medel har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m,, Uppföljning, utvärdering m.m. och Internationell samverkan.
Socialdepartementet har att hantera stora och komplicerade politikområden av central betydelse för både samhällsekonomin och enskildas välfärd. Inom de olika delområdena pågår och intensifieras nu utvecklingsarbete med sikte på bl.a. stmktureUa förändringar. Förändringsarbete innebär en process som - beroende på i vilket skede man befinner sig - kräver skiftande, men för helheten sammanhängande och nödvändiga åtgärder, t.ex. initiativ, utredning, analys, förankring, genomförande, information, styming och uppföljning. I samband med övergången till nya anslagskonstmktioner och omstmktureringen av
littera- och anslagsindelningen under femte huvudtiteln har jag bedömt Prop. 1992/93:100 det vara lämpligt att på ett ställe samla medel som departementet dispo- Bil. 6 nerar för sådana över tiden sinsemellan varierande aktiviteter. Detta ger större flexibilitet för verksamhetsrelaterade omprioriteringar av resurser samtidigt som det blir redovisningsmässigt klarare.
Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten.
Vidare har jag beaktat att Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statiigt finansierad statistik inom det sociala området, oavsett om den produceras av Statistiska centralbyrån (SCB) eller annan myndighet. Medel för statistik inom det sociala området tas huvudsakligen upp under SCB:s anslag på sjunde huvudtiteln. Jag beräknar medel för förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av statistik m.m., för vissa större undersökningar såsom uppföljningen av 1980 års fmktsamhetsundersökning samt för tillfälliga insatser.
Under detta anslag beräknas också medel för intemationell samverkan inom social- och hälsovårdsområdet. Omfattande samarbete förekommer inom WHO, FN, Europarådet, OECD och EFTA och med EG samt inte minst genom Nordiska ministerrådet och den nordiska socialpolitiska kommittén.
Samarbetet inom FN kommer sannolikt att växa i betydelse under de närmaste åren. Bl.a. förbereds ett socialt "toppmöte" år 1995. Medel för programsamarbete med EG och för deltagande i EFTA-gmppens förhandlingar beräknas här. Inom ramen för EES-avtalet är det bl.a. aktuellt med deltagande i EG:s äldreprogram och handikapprogram. När det gäller bilateralt samarbete räknar jag med utvidgade kontakter med främst de baltiska statema. Den närmare inriktningen av det internationella samarbetet beskrivs i anslutning till de olika verksamhetsområdena.
Medel som avser medlemsavgiften i WHO beräknas nu under ett eget anslag, D 5. Bidrag till WHO.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör anslaget uppgå till 77 933 000 kr under nästa budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Utredningar, utveckling, samverkan m.m. förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
a.tt till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 77 933 000 kr.
B. Familjer och barn Prop. 1992/93:lOO
BU. 6
Svensk familjepolitik är i allt väsentiigt inriktad på att sörja för kvaliteten i bams uppväxtvillkor genom generella insatser som vämar om bamfamiljemas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid bamens vård och fostran.
Familjepolitiken skall underlätta för föräldrama att själva välja den vård och fostran av baraen och den arbetsfördelning som passar dem och bamen bäst. Det imiebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha utbyte av detta.
Det familjepolitiska stödet kan indelas i tre former:
* ekonomiskt familjestöd,
* bamomsorg,
* förebyggande åtgärder som syftar till att ge bam god hälsa och en bra miljö.
Det ekonomiska fami(jestödet
övergripande mål
Målen för det ekonomiska familjestödet är
* att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan bara,
* att ge människor ekonomiska föratsättningar att skaffa bam när de så önskar,
* att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika villkor,
* att införa ett vårdnadsbidrag, lika för alla bam mellan ett och tre år,
* att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.
För att underlätta för bamfamiljema har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk gmndtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. FamUjer med bam är generellt sett unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln.
En strävan är att så långt möjligt minimera stödsystemens marginaleffekter då dessa kan dämpa förvärvsbenägenheten. Vidare bör stödsystemen vara så konstmerade att de skall vara lätta att överblicka, enkla att administrera och svåra att missbraka.
Samhällets direkta ekonomiska stöd till bamfamiljema utgörs främst av allmänna bambidrag inkl. flerbamstillägg, bostadsbidrag, ersättning från föräldraförsäkringen, bidragsförskott, bampensioner samt vårdbidrag för bam med funktionshinder. Vidare finns ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar som motsvarar bidragsförskottet och ett bidrag till kostnader för att adoptera bam från utlandet.
Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen Prop. 1992/93:100
Följande sammanställning visar utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1993 (miljoner kronor).
År
Barn-
Bostads-
Föräldra-
Vård-
Bidrags-
Barn-
Summa
bidrag
bidrag
försäkring
bidrag
förskott
pension
4 995
2 210
3 593
12 338
8 289
2 865
6 144
1 518
19 817
12 296
3 140
15 728
2 138
34 725
16 885
5 050a
18 329
1 032
2 985b
45 103
17 215
5 200a
18 182
1 252
3 070b
45 751
' Beräknade kostnader för verksamhet under resp. kalenderår '' Inkl. särskilt bidrag till ensamstående med barn.
För år 1993 beräknas totalt 45,8 miljarder kronor lämnas i olika familjeekonomiska stöd. Om man till detta belopp också lägger studiehjälpen kan samhällets direkta stöd till bamfamiljema år 1993 beräknas till ca 48 miljarder kronor.
Det är uppenbart att familjestödet ger bamfamiljema en bättre ekonomisk standard. Det är också uppenbart att det i Sverige - genom bl.a. familjestödet och en utbyggd bamomsorg - är möjligt för båda föräldrarna att förena vården av bam med förvärvsarbete. Bl.a. detta har lett till att Sverige samtidigt har ett av Västeuropas högsta födelsetal och den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen.
Betydelsefullt är det också att den andel kvinnor som inte föder bam numera är låg i såväl ett svenskt historiskt perspektiv som ett europeiskt.
De allmänna barnbidragen
Genom de allmänna bambidragen tillförsäkras alla familjer med bam ett gmndläggande ekonomiskt stöd.
Utvecklingen av kostnaderaa för de allmänna bambidragen är beroende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstraktion och antalet bam i bidragsberättigad ålder. Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från hösten 1991 kommer antalet bam under 16 år att öka med ca 106 000 mellan åren 1992 och 1998. Med nuvarande regler iimebär det en ökning av kostnadema för allmänna bambidrag -utan hänsyn tagen till flerbamstilläggen - med ca 950 miljoner kronor fram till år 1998. Antalet bidragsberättigade bam beräknas fortsätta öka fram t.o.m. år 2002 .
Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller bambidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och utan bam. Bam-bidragssystemet är lätt att överblicka, enkelt och billigt att administrera samt svårt att missbmka.
10 Bostadsbidrag Prop. 1992/93:100
BU. 6
Bostadsbidragens uppgift är att ge även ekonomiskt svaga barafamiljer
möjligheter att håUa sig med goda och rymliga bostäder. Bostadsbidragen är utformade så att de består av en allmänt konsumtions-stödjande del, som kan ses som ett behovsprövat bambidrag, och en del som beror av bostadskostnadens storlek.
Bostadsbidrag länmas också till ungdomar, studerande och andra hushåll utan bam.
Hushåll med bostadsbidrag, maj 1989, maj 1991 och maj 1992 (1 000-tal)
1992 Hushåll med barn makar/samboende ensamstående
132 153
136 170
Hushåll utan barn ungdomar andra
29 14
40 21
Samtliga
367 I maj 1992 lämnades bostadsbidrag till drygt 306 000 bamfamiljer och knappt 61 000 hushåll utan bam. Som framgår av ovanstående tablå har antalet bidragstagare ökat markant jämfört med år 1989 (motsvarande uppgifter för år 1990 föreligger inte). Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll med barn till följd av skatteomläggningen byggdes ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentiigt vidgade bostadskostnadsgränser, dels på att bostadsbidrag till andra hushåll utan bam än ungdomshushåll samtidigt infördes.
Även inför bidragsåret 1992 har bostadskostnadsgränsema räknats upp. Ökningen av antalet bidragstagare hänger troligen främst samman med att arbetslösheten ökat. En annan förklaring till att fler hushåll utan barn får bostadsbidrag är att allmänhetens kännedom om stödformen successivt har blivit större.
Boverket har under åren 1991 och 1992 utvecklat metoder för att följa upp och utvärdera bostadsbidragens effekter. Utvärderingama visar att bostadsbidragen till bamfamiljer har god fördelningspolitisk träffsäkerhet. I maj 1992 gick ca 30 % av bidragen till de 20 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna. Hälften av bidragen gick till de ca 35 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna.
Jämfört med maj 1991 gick bostadsbidragen år 1992 i större utsträckning till hushållen med de lägsta inkomstema, d.v.s. omfördelningseffekten var större år 1992 än år 1991.
11 Föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrama en ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av bam. Genom föräldraförsäkringen har föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda bam. Ersättning utges i form av föräldrapeiming, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 85 % av alla ersatta dagar.
Utvecklingen av kostnadema för föräldraförsäkringen är beroende av antalet födda bam och av den genomsnittliga löneökningen. Födelsetalet beräknas ha nått sin kulmen år 1990. Antalet födda bam har emellertid minskat så litet och kan beräknas minska så långsamt de närmaste åren att antalet ersatta föräldrapenningdagar inte kommer att påverkas i någon större utsträckning före år 1994. Antalet födda bam påverkar antalet föräldrapenningdagar i första hand under året efter födelseåret.
Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Av det skälet har vissa ändringar gjorts i förenklande syfte. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning inte får ske utom då det bam för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas ut mot sjukpenning endast om föräldem på gmnd av sjukdom är ur stånd att vårda bamet.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Ersatta dagar med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning 1991
Kvinnoi Män
Föiildnpenning
TillSlUg föifidnpemimg
12 Som framgår av diagrammet är pappomas andel av uttagna dagar med föräldrapenning mycket liten. År 1991 skedde en mindre ökning av andelen ersatta dagar med föräldrapenning. Pappomas andel var år 1991 8,1 % jämfört med 7,4 % året innan. För att främja kontakten mellan pappor och bam är det angeläget att pappomas uttag av i synnerhet föräldrapenning ökar. Det krävs långsiktiga insatser för att ändra pappomas beteende i detta avseende. Medel för särskilda informationsinsatser i detta syfte bör avsättas även fortsättningsvis. På kort sikt är det dock angeläget att försäkringskassoma informerar blivande pappor om föräldraförsäkringens möjligheter.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Bidragsförskott
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt gmndskydd för bam vars föräldrar lever åtskilda.
Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda bam, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade bidragsförskott. De senaste åren har visat en svag ökning av antalet berörda bam, en relativ sänkning av underhållsbidragen om hänsyn tas till penningvärdesutvecklingen och en återbetalningsbenägenhet som varU stabil.
Internationella adoptioner
I samband med adoption av bam från utlandet lämnas, under vissa fömtsättningar, bidrag.
Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under senare år. Andelen enskilda adoptioner har ökat. Under år 1991 förmedlades ca 30 % av antalet adopterade bam genom enskilda kontakter. Motsvarande andel år 1987 var ca 16 %. Antalet förmedlade adoptivbam och förmedlingssättet under perioden 1987 - 1991 framgår av följande sammanställning.
1991 Totalt antal förmedlade
1 355
1 074
1 113
adoptivbarn
Förmedlad genom aukto-
1 142
riserad organisation
Förmedlad utan aukto-
riserad organisation
Andel barn förmedlade utan
auktoriserad organisation (%)
Barnpensioner
Bampension utges till barn som är under 18 år och vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. Bampension kan utges även efter 18 års ålder om bamet bedriver gymnasiestudier eller annan gmndut-
bildning. Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då Prop. 1992/93:100
bamet fyller 20 år. Antalet barnpensioner har sjunkit under flera år. Bil. 6
Detta gäller bampension såväl från folkpensioneringen som från ATP.
Antalet barnpensioner från folkpensioneringen ökade dock under år
1990 på gmnd av att vissa bam över 18 år då fick rätt till barapension.
Från mitten av 1990-talet förväntas antalet bampensioner öka till följd
av befolkningsökningen.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindrat bam som behöver särskild tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag.
Vårdbidrag kan sedan den 1 juli 1992 utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Hel förmån höjdes fr.o.m. samma tidpunkt från belopp motsvarande 2 basbelopp till belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De partiella vårdbidragen fick motsvarande proportionella höjning. Samtidigt förbättrades ersättningen för merkostnader till följd av barnets handikapp.
Den nya nivån, tre fjärdedels vårdbidrag, beräknas innebära att antalet halva vårdbidrag kommer att minska successivt samtidigt som vårdbidrag på den nya nivån ökar. Vidare kan för de närmaste åren antalet vårdbidrag på nivån en fjärdedels förmån förväntas öka.
Vidtagna och planerade förändringar
De all/nänna barnbidragen
Riksdagens tidigare beslut om en höjning av de allmänna barnbidragen (prop. 1991/92:38, bet. 1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108) med 1 020 kronor per barn och år den 1 januari 1993, upphävdes efter förslag i regeringens proposition (1992/93:50) med anledning av det statsfinansiella läget. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens förslag (bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Beslutet innebar en besparing på statsbudgeten beräknat för kalenderåret 1993 med 1 928 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 imiebär beslutet, med hänsyn tagen till att antalet bidragsberättigade bam antas öka mer än vad som beräknades i föregående års budgetproposition, att kostnaderna för de allmärma barnbidragen uppskattas bli ca 875 miljoner kronor lägre än vad som tidigare beräknats under anslaget.
Nya reglerför bostadsbidragen införs år 1994
En särskild utredare har haft i uppdrag att förbereda en överföring av bostadsbidragens administration från kommunerna till försäkringskassoma och att föreslå vissa regeländringar i syfte att förenkla administrationen. Utredaren skulle bl.a. undersöka möjligheten aU övergå till
att pröva bidragen mot hushållens aktuella inkomst. Prop. 1992/93:100
I början av hösten 1992 lämnade utredaren sitt betänkande Bil. 6 (SOU 1992:89) Bostadsbidrag, enklare, rättvisare, billigare. Remissbehandlingen av betänkandet har just avslutats.
Riksdagen fattade i december 1992 ett principbeslut om att administrationen skall föras över från kommunerna till försäkringskassorna den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99). Nya regler för bostadsbidragsgivningen bör införas samtidigt som administrationen ändras. Avsikten är att i febmari 1993 förelägga riksdagen en proposition om bostadsbidragen. I samband därmed kommer jag också att redovisa hur överföringen av ansvaret från kommunema till försäkringskassorna bör genomföras.
Föräldraförsäkring
Handikapputredningen har i två betänkanden (SOU 1991:46 och SOU 1992:52) lämnat förslag som syftar till förbättringar i föräldraförsäkringen för föräldrar med funktionshindrade bara. På gmndval av förslagen har regeringen överiämnat ett lagförslag till lagrådet för yttrande. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Den innebär att föräldrar till svårt funktionshindrade bam under 16 år skall ha rätt till tio kontaktdagar per bam och år samt att föräldrar i vissa situationer, t.ex. när de besöker en institution för att medverka i behandlingen av ett barn, skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning även om bamet inte är närvarande. Vidare föreslås att föräldrar till svårt funktionshindrade bam som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa fall 23 år) skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldem behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos bamet.
Bidragsförskott
Socialdepartementet presenterade våren 1992 en departementspromemoria Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) med förslag till förändringar av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Förslagen gick i korthet ut på att det nuvarande utfyllnadsbidraget i bidragsförskottssystemet avskaffades och i stället infördes ett inkomstprövat bidrag till de berörda föräldrarna.
Promemorian har remissbehandlats. I remissbehandlingen och i den allmänna debatten har promemorian fått ett övervägande negativt mottagande. Mot den bakgmnden är jag inte beredd att på grandval av promemorian lämna några förslag till långtgående förändringar av samhällsstödet till ensamstående föräldrar.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian har dock allmänt framhållits att nuvarande system för bidragsförskott har allvarliga brister, framför allt vad gäller den nära kopplingen till underhållsbidragssystemet.
Mot den bakgranden måste, enligt min mening, arbetet med att åtgärda bristema och att göra bidragsförskottssystemet enklare att förstå och administrera, bedrivas vidare inom regeringskansliet.
15 Adoptionslagstiftningsutredningen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv (dir.
1992:69) till en särskild utredare att se över verksamheten med internationella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade. Utredningsarbetet har initierats bl.a. mot bakgmnd av det arbete som för närvarande pågår inom Konferensen för intemationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera hanteringen av intemationella adoptioner.
Av direktiven framgår att utredaren skall pröva den roll som Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor, NIA, har i adoptionsverk-samheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till bamens bästa. Utredaren skall vidare redovisa olika möjligheter att minska kostnadema för intemationella adoptioner utan att adoptionsorganisationemas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationema kan stödjas. Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka i samband med intemationella adoptioner skall prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.
Barnomsorg
övergripande mål
Övergripande mål för barnomsorgen är
* att genom pedagogisk grappverksamhet ge barnen stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor,
* att ge bam med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver,
* att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för bara,
* att göra det möjligt för föräldrama att i ökad utsträckning själva välja mellan olika altemativ och därigenom öka deras inflytande över den omsorg bamen får,
* att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt.
Bamomsorgspolitiken syftar till ati ge valfrihet åt småbamsföräldrar genom en utbyggnad av bamomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder för fri etablering och fritt nyttjande av olika baraomsorgsformer tas bort.
Om varje familj får lösa baraomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för barn och föräldrar. Det innebär att det måste fimias bamomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hem-
ma när bamen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag kommer att Prop. 1992/93:100 läggas fram när de ekonomiska föratsättningaraa så medger. Bil. 6
Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla barn över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet.
Bam till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Bam som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i deltidsgrapp. Behovet när det gäller daghem kan självfallet fyllas av såväl kommunalt som privat driven bamomsorg.
I propositionen som låg till gmnd för riksdagens beslut underströks också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar att erbjuda bamomsorg till bam under 18 månader.
För skolbara bedrivs baraomsorg i frUidshem eller familjedaghem. För mellanstadiebarn bedrivs olika former av öppna verksamheter. Under senare tid har det skett en snabb utveckling mot en integration av skolbamsomsorgen i skolan.
Bamomsorgens utveckling
Följande sammanställning visar utvecklingen av det totala antalet bam i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrapp från år 1980 till år 1992.
År
Daghem
Familiedaehem 0-6 år 7-12 är
_Fritids-hem
Summa
Deltidsgrupp
1980 129 100 1985 184 400
1990 256 300
1991 283 400 1992a 315 800
Ökning i % 1985-1992 71,3
90 200 113 500 110 400 105 000 110 300
-2,8
35 300 48 900 45 500 40 400
36 700
-24,9
48 800
73 700
119 700
116 500
133 000
80,5
303 400 420 500 531 900 545 300 595 800
41,7
104 700 78 000 63 100 65 500 45 600
-41,5
a/Enl. kommunernas preliminära statsbidragsansökningar. Juli 1992
Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades. Detta gäller inte enbart bamomsorgen för förskolebam utan även för skolbaraen. Den största procentuella ökningen (80 %) har skett för skolbarnsomsorg i fritidshem trots att denna inte omfattades av riksdagsbeslutet. Antalsmässigt har dock antalet nya platser i daghem ökat mest under perioden, med 141 400.
Uppgiftema i sammanställningen har huvudsakligen hämtats ur SCB:s löpande statistik om bamomsorgen. För att komplettera bilden redovisas ytterligare några uppgifter som hämtats ur kommunemas statsbidragsansökningar.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
17 Enligt kommunernas preliminära uppgifter för år 1992 finns 7,5 % Prop. 1992/93:100 (23 800) av daghemsplatserna och 3 % (4 000) av fritidshemsplatserna Bil. 6 i verksamheter med annan huvudman än kommun. År 1985 var motsvarande antal 3 000 resp. 500 platser. 209 av 286 kommuner har nu privata baraomsorgsformer. Av drygt 1 400 dag- och fritidshem är den största gmppen (65 %) föräldrakooperativ. Därefter följer verksamheter med alternativ pedagogik (Montessori/Waldorf) och föreningsdrivna dag- och fritidshem som vardera utgör ca 15 %. 47 dag- eller fritidshem drivs som personalkooperativ och 29 har Svenska kyrkan som huvudman. Under första halvåret 1992 startade 19 daghemsaktiebolag. De flesta privata dag- och fritidshemmen bedrivs i form av ideell förening eller sfiftelse.
För närvarande pågår stora förändringar som rör skolbarnsomsorgen i många kommuner. Ett stort antal kommuner har på senare tid förändrat nämnd- eller förvaltningsorganisationerna, t.ex genom att införa en gemensam nämnd för skola och barnomsorg. Förändringarna syftar bl.a. till att genom integration av skolbarnsomsorgen i skolan ge ett effektivare resursutnyttjande av såväl lokaler som personal.
Under våren 1991 fattade riksdagen ett beslut om flexibel skolstart från sex års ålder. Enligt en enkät som genomförts av Socialstyrelsen erbjöd 94 av totalt 284 kommuner skolstart för sexåringar under höstterminen 1991. Ca fem procent av sexåringarna i riket utnyttjade denna möjlighet. Många kommuner har också fört över sexårsverksamheten till skolan i s.k. nollklasser.
Enligt Socialstyrelsens enkät hade 51,8 % av lågstadiebarnen år 1992 plats i fritidshem eller familjedaghem. Majoriteten (67%) av de bam som hade plats var i fritidshem. En tredjedel av barnen i fritidshem uppskattades vid slutet av år 1991 finnas i verksamheter som integrerats i skolan.
Förskolebarnens tillgång till barnomsorg
Enligt det tidigare nämnda principbeslutet år 1985 om förskola för alla barn skulle alla barn från ett och ett halvt års ålder med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Bam i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skulle erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i deltidsgrapp. Enligt 1992 års barnomsorgsundersökning fanns det i januari 762 040 barn i åldem fyra månader t.o.m. sex år. Av dessa var 97 300 under ett års ålder och majoriteten var hemma med en föräldraledig förälder medan 4 000 av bamen hade plats i daghem eller familjedaghem. Hur de 665 000 barn som var mer än ett år gamla fick del av den offentligt finansierade barnomsorgen framgår av nedanstående sammanställning.
Barnomsorgs-
Antal barn
verksamhet
1-6 år
%
Kommunala daghem
270 049
40,6
Privata daghem
19 164
2,9
Familjedaghem
121 761
18,3
Enbart deltidsgrupp
44 117
6,6
Besöker öppen förskola
67 550
10,2
Ingen
142 091
21,4
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Summa
664 732
100,0
Drygt 60 % av bamen fick del av daghems- eller familjedaghemsverksamhet. Ytterligare 17 % deltog i pedagogisk grappverksamhet i form av deltidsgrapp eller öppen förskola medan ca 20 % stod utanför bamomsorgen.
Nedanstående diagram visar hur tillsynen för samtliga förskolebam ordnades under år 1992. Här framgår också hur många bam som hade en föräldraledig förälder hemma. Totalt gällde detta 198 000 bam, varav 74 000 avsåg föräldraledighet för yngre syskon. I de fall ett bam också hade en barnomsorgsplats (gäller ca 9 000 syskon) redovisas det enbart under bamomsorgsform. Av diagrammet framgår att ca 14 % av bamen var hemma med en förälder som inte var föräldraledig.
Förskolebarnens tillsyn jan. 1992
HeoiQu 14,4%
19 Statsbidrag till kommunerna för barnomsorg Prop. 1992/93:100
BU. 6
Fram t.o.m. ar 1992 har ett specialdestinerat statsbidrag lämnats till
kommunerna för bamomsorg. Anslaget beräknas för kalenderåret 1992, med ledning av kommunernas preliminära statsbidragsansökningar, uppgå till ca 13 700 miljoner kronor. Under anslaget har tidigare avsatts medel för utvecklings- och förnyelsearbete inom bamomsorgen. Dessa medel har överförts till anslaget G 3. Socialstyrelsen.
Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget till barnomsorgen och bidraget till hemspråksträning i förskolan tUl ett nytt staUigt utjämningsbidrag tUl kommuner (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).
Att ersätta de nuvarande specialdestinerade statsbidragen med ett generellt system innebär ett förändrat synsätt när det gäller statsmakternas styrning av kommuner och landsting. Framdeles kommer styrningen av den kommunala sektom att ske genom att statsmakterna anger de ekonomiska ramarna och genom att ange och följa upp de nationella målen för den kommunala verksamheten.
Därmed uppkommer ett behov av en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. En lagreglering är nödvändig för att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda alternativ. En sådan är också viktig för att skapa fömtsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. Frågan bereds vidare inom regeringskansliet med beaktande av de samhällsekonomiska effekterna.
Socialstyrelsen har att svara för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om bamomsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om statsbidrag. Denna information bortfaller med det nya bidragssystemet. Därför måste nya metoder och arbetssätt utvecklas för att följa upp och utvärdera verksamheterna. Detta bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verksamheten, dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer.
Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att, vid sidan av eller i anslutning till projektet Aktiv uppföljning, följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden, däribland barnomsorgen.
Invandrar- och flyktingbarn iförskolan
Drygt en tiondel av bamen i svensk förskola är invandrar- eller flyk-tingbam. Förskolans mål för dessa barn är att lägga granden för aktiv tvåspråkighet och dubbel kulturell identitet.
I det tidigare nämnda regeringsuppdraget till Socialstyrelsen ingår att följa utvecklingen av invandrar- och flyktingbarnens situation med avseende på hemspråksstödets omfattning och inriktning.
Barnomsorgen skall aktivt bidra till att bamen får insikter om betydelsen av solidaritet mellan människor. Barnomsorgspersonal som arbetar med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kunskaper och
20
adekvat stöd och handledning i detta arbete. Prop. 1992/93:100
För att möjliggöra detta har under en treårsperiod 5 miljoner kronor Bil. 6 per år, dvs. sammanlagt 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till Socialdepartementets förfogande.
Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor
Barnmiljörådet
Bammiljörådet har som huvuduppgift att arbeta med frågor i barnens omvärld. På olika sätt visar Barnmiljörådet på bamperspektivet i samhället, lyfter fram aktuella problem, ger förslag på fungerande modeller och pekar på konkreta lösningar. Utgångspunkten för Bammiljörådets arbete är samspelet mellan barns lek och säkerhet och bams behov av såväl stimulerande och spännande som säkra och trygga miljöer.
Ombudsman för barn och ungdom
Riksdagen har efter behandling av ett flertal motioner med förslag att inrätta en statlig barnombudsmannatjänst gett regeringen i uppdrag att utreda frågan (bet. 1989/90:SoU17, rskr. 1989/90:172). Regeringen tillkallade med anledning härav en särskild utredare som i sitt betänkande föreslog att en ombudsman för barn och ungdom skulle utses av regeringen (SOU 1991:70). Betänkandet har remissbehandlats. Jag avser att senare under riksmötet lägga fram ett förslag om inrättande av en ombudsman för bam och ungdom, vars främsta uppgift bör vara att med utgångspunkt från FN:s barnkonvention bevaka bams och ungdomars rättigheter i Sverige. Vidare bör ombudsmannen ägna sig åt opinionsbildning samt ta initiativ till utredningar om bamrättsfrågor.
Familjerådgivning
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om familjerådgivning, senast hösten 1992 (bet. 1992/93:SoU2, rskr. 1992/93:14). Jag delar riksdagens bedömning att familjerådgivning är en viktig del av det förebyggande sociala arbetet. Jag avser att senare under riksmötet återkomma till regeringen med förslag om familjerådgivningens framtida organisation och finansiering.
Konventionen om barnets rättigheter
FN:s konvention om bamets rättigheter är ett av de viktigaste instramenten som tillkommit under senare år för att väma om baras och ungdomars levnadsvillkor. De stater som ratificerat konventionen har åtagit sig att se till att bamets bästa alltid kommer i främsta mmmet när åtgärder vidtas som berör bam.
21
Att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända Prop. 1992/93:100 bland såväl bam som vuxna har varit en viktig uppgift under de första Bil. 6 åren efter tillträdandet av konventionen. En bred satsning med medel från Allmänna arvsfonden har gjort det möjligt att med hjälp av olika frivilligorganisationer sprida kunskap om konventionen och dess olika artiklar bland bam, ungdomar, invandrare och vuxna som arbetar med eller för bam.
Regeringen har nyligen i enlighet med konventionens bestämmelser lämnat en rapport till den särskilda FN-kommittén för bamets rättigheter. I rapporten redovisas i vad mån svensk lagstiftning svarar mot konventionen. Rapporten har tryckts i 10 000 ex. och spridits till alla statliga myndigheter, till kommuner och landsting, skolor, bibliotek, mödra- och barnavårdscentraler m.fl.
FN:s familjeår 1994
FN har beslutat att utlysa år 1994 som det intemationella familjeåret. Inom regeringskansliet har bildats en interdepartemental beredningsgmpp för att förbereda Sveriges verksamhet med anledning av familjeåret.
B 1. Allmänna barnbidrag
1991/92 Utgift 16 528 436 376
1992/93 Anslag 17 645 000 000
1993/94 Förslag 17 000 000 000
Genom de allmänna bambidragen tillförsäkras alla familjer med bam ett gmndläggande ekonomiskt stöd. Allmänt bambidrag länmas tUl dess bamet fyller 16 år. För elever i gmndskolan eller viss annan utbildning som fyllt 16 år lämnas förlängt bambidrag. Bidraget lämnas med samma belopp per månad som det allmänna bambidraget. Bestämmelsema om bambidrag och flerbamstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag. Bestämmelser om förlängt bambidrag finns i lagen (1986:378) om föriängt bambidrag.
Det allmänna bambidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per år och bam under 16 års ålder. Dämtöver lämnas flerbamstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje bamet, ett helt bambidrag för det Qärde bamet och ett och ett halvt bambidrag för det femte bamet och varje ytterligare bam. Även 16-19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till flerbamstillägg.
I följande tabell redovisas bambidragsbeloppen vid olika barnantal och antalet familjer i resp. grapp.
22
Antal barn
Kr/år
Antal familjer
under 16 är
(oktober 1992)
9 000
443 100
18 000
373 400
3'
31 500
141 600
4»
49 500
29 600
5"
72 000
7 870
Prop. 1992/93:100 BU. 6
' Inkl. gymnasiestuderande 16-19 år. *■ Fem eller flera barn
Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter bamets födelse. Motsvarande gäller när rätten till bambidrag inträder av armat skäl än födelse. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då bamet fyller 16 år.
Förlängt bambidrag lämnas med samma belopp som det allmänna barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då bamet har fyllt 16 år.
Kostnadema täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma.
Riiuförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 18 935 miljoner kronor. Beräkningama gmndas på det tidigare beslutet om en bambidragshöjning den 1 januari 1993 med 1 020 kronor per bam och år. För åren 1989-1991 har uppgifter om antalet bam hämtats ur Sveriges officiella statistik (SOS) Befolkningsförändringar. För åren därefter fram t.o.m. år 1998 har antalsuppgiftema baserats på Statistiska centralbyråns befolkningsprognos för år 1991. Med ledning härav beräknas antalet bidragsberättigade bam uppgå till ca 1 730 000 vid utgången av 1993. Antalet familjer med flerbarnstillägg beräknas till lägst 183 000. Antalet mottagare av förlängt bambidrag beräknas till 35 000.
Föredragandens överväganden
Med hänsyn tagen till att höjningen av bambidraget inte genomförs och till antalet bam i bidragsberättigad ålder beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 17 000 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 17 000 000 000 kronor.
23
B 2. Bostadsbidrag Prop. 1992/93:100
BU. 6
Frän anslaget betalas utgifter för statsbidrag till bostadsbidrag som
länmas till bamfamiljer och hushåll utan bam.
Bestämmelsema om bostadsbidrag finns i lagen (1988:786) om bostadsbidrag, lagen (1992:654) med särskilda bestämmelser om bostadsbidrag för år 1993 samt i bostadsbidragsförordningen (1988:787).
Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett fast belopp, dels av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet bam. Bostadsbidraget till bamfamiljer är inkomstprövat och reduceras med 20 % av den del av den bidragsgrandande inkomsten som överstiger ett visst belopp per år.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn består av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag är inkomstprövat.
För år 1993 lämnas bostadsbidrag enligt i princip samma regler som under år 1992. För att lindra effektema av bostadskostnadsökningar har bostadskostnadsgränsema höjts för bidragen till bamfamiljema.
Som framgår av vad som tidigare anförts är avsikten att förslag om nya regler för bostadsbidragsgivningen fr.o.m den I januari 1994 skall föreläggas riksdagen i en särskild proposition under våren 1993. Jag avser att i det sammanhanget återkomma med en beräkning av medelsbehovet under detta anslag för budgetåret 1993/94. Även om redan fattade beslut avseende bostadsbidragsreglema för år 1993 påverkar anslagsnivån föreslår jag, i avvaktan på en särskild proposition, att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bostadsbidrag för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 2 300 000 000 kr.
B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen
1991/92
Utgift
2 762 564 562
1992/93
Anslag
2 832 000 000
1993/94
Förslag
2 750 000 000
Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnadema för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelsema om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag.
Föräldrapenning i samband med bams födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagama betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjukperminggrandande inkomsten till den av föräldraraa som stannar hemma och vårdar bamet, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garanti-
24
beloppet. Under resterande 90 dagar utgår endast garantibeloppet. Prop. 1992/93:100 Föräldrapenning får tas ut längst till dess bamet har fyllt åtta år eller Bil. 6 har avslutat det första skolåret.
En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda bam under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per bam och år. I vissa fall när bamet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning även utges för bam mellan 12 och 16 år. Under de första 14 dagama som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrandande inkomsten.
Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos baraet eller dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med baraet till bamavårdscentral m.m. Hämtöver har fadem rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med bams födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat bam.
Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrama utöver de nu nämnda ersättningama möjlighet att varje år disponera två särskilda dagar (kontaktdagar) för varje bam som har fyllt 4 t.o.m. det kalenderår under vilket bamet fyller 12 år. Dagama är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med bamets vardagliga miljö såsom bamomsorg och skola.
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grand av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den Il:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet. Detta gäller såväl finansiering som administration av försäkringen. Kostnadema för förmånema skall således finansieras till 15 % genom statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel.
Riksförsäkringsverket
Beräkningama av det totala antalet ersatta dagar år 1992 baseras på Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda bam. Trots att födelsetalet har minskat något sedan år 1990 beräknas antalet ersatta föräldra- och havandeskapspenningdagar inte påverkas i någon större utsträckning förrän under senare delen av budgetåret 1993/94. Vad gäller föräldrapenningen beror detta på att största andelen av de ersatta dagama under ett kalenderår avser bam som är födda det föregående kalenderåret.
25 Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande Prop. 1992/93:100 om medelersättningen per dag beräknar Riksförsäkringsverket de totala Bil. 6 kostnadema för föräldraförsäkringen till 19 303 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Regeringen anvisade 3,15 miljoner kronor budgetåret 1992/93 för särskilda informationsinsatser i syfte att öka pappomas uttag av föräldrapenning. Som nämnts i det föregående är målet för insatseraa framför allt attitydpåverkan och de behöver därför bestå under en längre tidsperiod för att ge avsedd effekt. Jag föreslår därför att 3,15 miljoner kronor avsätts för informationsinsatser med detta syfte även för budgetåret 1993/94.
På grandval av Riksförsäkringsverkets volymberäkningar och med beaktande av löneutvecklingens inverkan på de olika föräldraförsäk-ringsförmånema samt med hänsyn till att förslaget att avsätta 3,15 miljoner kronor för särskilda informationsinsatser för att öka pappomas uttag av föräldrapenning i sin helhet skall finansieras över statsbudgeten, beräknar jag de totala kostnadema för föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 till 18 316 miljoner kronor. Statsbidraget beräknas uppgå till 2 750 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr.
B 4. Bidragsförskott
1991/92
Utgift
2 898 337 903
1992/93
Anslag
3 085 000 000
1993/94
Förslag
3 110 000 000
Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det underhåll som den andre föräldem är ålagd att betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrar.
Bidragsförskott lämnas för bam som endast en av föräldrama har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrama. Bidragsförskott kan också länmas när föräldrama har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för bam som studerar i åldem 18-20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om föriängt bidragsförskott för studerande.
26 Riksförsäkringsverket Prop. 1992/93:100
BU. 6
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 34 750
kronor kostnadema för bidragsförskott under budgetåret 1993/94 till 2 915 miljoner kronor. Hänsyn har då tagits till reduceringsregleraa i 4 § andra och tredje styckena lagen om bidragsförskott som innebär att medelbeloppet reduceras med 2 %. Vidare har medel inräknats för det särskilda bidraget till ensamstående med bam.
Föredragandens överväganden
Antalet bam för vilka bidragsförskott lämnas kan för budgetåret 1993/94 beräknas tUl 291 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet 34 400 kronor till maximalt 13 760 kronor per år.
Riksdagen har efter förslag av regeringen (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99) beslutat att föriänga bidraget enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med bam att gälla för hela år 1993. Med ledning av Riksförsäkringsverkets beräkningar uppskattar jag kostnaden för det särskilda bidraget under budgetåret 1993/94 till 360 miljoner kronor.
På gmndval av Riksförsäkringsverkets beräkningar, prisutvecklingen och med hänsyn tagen till förlängningen av det särskilda bidraget beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 3 110 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 110 000 000 kronor.
B 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
1991/92
Utgift
8 019 096
1992/93
Anslag
8 250 000
1993/94
Förslag
8 530 000
Ett särskilt bidrag lämnas till sådana bam som är adopterade av endast en person. Reglema för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av basbeloppet per år för bam under 18 år och för bam som studerar i åldem 18-20 år. Bestämmelser om bidraget finns i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adopfivbam.
Riksförsäkringsverket
Antalet bidragsberättigade bam beräknas till 610 under budgetåret 1993/94. Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema till 8 480 000 kronor utgående från basbeloppet 34 750 kronor.
27
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnadema
för bidraget till 8,53 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 530 000 kronor.
B 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
1991/92
Utgift
27 510 211
1992/93
Anslag
22 000 000
1993/94
Förslag
28 800 000
Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till kostnader för internationella adoptioner. Bidragsbestämmelsema finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bam samt förordningen (1988:1464) om bidrag vid adoption av ufländska bam. Bestämmelserna innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje bam med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från bamets ursprangsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för interaationella adoptionsfrågor, NIA, fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprangsländer som skall ligga till grand för beräkning av bidraget.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar utgifteraa för budgetåret 1993/94 till 35 700 000 kr. Verket har därvid utgått från att antalet intemationella adoptioner beräknas uppgå till ca 1 500 per år.
Föredragandens överväganden
Antalet adoptioner av bam från utlandet har ökat successivt under senare år. Under år 1990 adopterades 965 bam. År 1991 steg antalet till 1 113. För år 1992 räknar NIA med att ca 1 200 bam skall komma till Sverige. Jag beräknar med ledning av detta behovet av medel för bidrag tiU kosmader för intemationeUa adoptioner under budgetåret 1993/94 tUl 28 800 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 28 800 000 kr.
28 B 7. Barnpensioner Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 272 485 361
1992/93 Anslag 278 000 000
1993/94 Förslag 280 000 000
Från detta anslag bekostas bampension från folkpensioneringen. Bampension utges till bam som är under 18 år och vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För bam som går i grandskola, gymnasium eller liknande kan bampension dock utges t.o.m. juni månad det år bamet fyller 20 år. Nivån för bampension är högst 40 och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldem om båda föräldrama avlidit. I beräkningama skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.
Bampension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne föräldems arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgiften redovisas inte över statsbudgeten. Bestämmelseraa om barnpensioner återfinns i 8 och 14 kapitlen lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket
Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1993 uppgå till 29 900. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid samma tidpunkt uppgå till 26,3 % av det särskilda basbeloppet.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema för bampensionen från folkpensioneringen under budgetåret 1993/94 till 284 miljoner kronor utgående från ett basbelopp av 34 750 kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effektema av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånema beräknar jag kostnaderna under deua anslag till 280 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 280 000 000 kronor.
29 B 8. Vårdbidrag för handikappade barn Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 857 078 857
1992/93 Anslag 1 200 000 000
1993/94 Förslag I 285 000 000
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar bam under 16 år som behöver särskild tillsyn och vård på gmnd av sjukdom eller handikapp.
Vårdbidrag kan fr.o.m den 1 juli 1992 utges som hel, tre Qärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Beloppet för hel förmån höjdes fr.o.m. nämnda datum från 2 till 2,5 basbelopp. De partiella förmånema utgår med en proportionell andel av hel förmån. Vid beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grand av bamets sjukdom eller handikapp. Ersättning kan då utges på fyra olika nivåer, 18, 36, 53 eller 69 % av basbeloppet, beroende på merkostnaderaas storlek. Ersättningen för merkostnader förbättrades samtidigt så att ersättning enligt samma normer kan betalas utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett bara uppfyller kravet för rätt till helt vårdbidrag.
Vårdbidrag beskattas som inkomst av tjänst. Om en viss del av vårdbidraget utges som ersättning för merkostnader är dock denna del skattefri. För bam som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när bamet vistas i föräldrahemmet.
Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket
En svag ökning av antalet hela vårdbidrag från 7 600 till 7 800 beräknas ske mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Införandet av tre fjärdedels vårdbidrag förväntas leda till att antalet vårdbidrag på denna nivå kommer att successivt öka från 800 under budgetåret 1992/93 till I 600 under budgetåret 1993/94. Antalet halva vårdbidrag beräknas under samma period minska från 5 700 till 4 900 och antalet en fjärdedels vårdbidrag öka från 3 400 till 4 000. Omräknat i hela vårdbidrag innbär detta att antalet stiger från 11 900 budgetåret 1992/93 till 12 450 budgetåret 1993/94.
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under budgetåret 1993/94 till 1 294 000 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaden under anslaget till 1 285 000 000 kronor.
30
HemstäUan ProP- 1992/93:100
BU. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Vårdbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 285 000 000 kronor.
c. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp P- 1992/93:100 och ålderdom '
De förmåner i den allmänna försäkringen som här redovisas kan hänföras till två olika huvudändamål
- försäkring vid sjukdom och handikapp,
- försäkring vid ålderdom m.m.
Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjukpenning, sjuklön, ersättningar i samband med rehabilitering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner, tandvårds-ersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikappersättningar och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.
De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension (ATP), kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension, och särskilt pensionstillägg till föräldrar som vårdat handikappade bam. Till denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.
Vissa av socialförsäkringsförmånema är s.k. dagersättningar såsom sjukperming, rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Andra, såsom ålders- och förtidspensioner, utges i form av dels folkpension, ibland kompletterad med pensionstillskott, dels allmän tilläggspension. En tredje kategori är kostnadsersättningar och bidrag av olika slag, såsom ersättning i samband med sjukresor, bidrag för särskilda kostnader i samband med rehabilitering och i viss utsträckning handikappersättningen. Vissa förmåner som tidigare utgivits som kostnadsersättningar har successivt omvandlats till ersättningar till sjukvårdshuvudmän eller andra vårdgivare. Andra, såsom läkemedelsförmånema, utges i form av prisnedsättning eller kostnadsfrihet. Vidare varierar formema för finansiering av olika socialförsäkringsförmåner. En närmare redogörelse för detta ges i bilaga 6.2. Socialförsäkringens kostnader och finansiering.
Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro. Samtidigt gäller att det allmänna pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och ATP-systemet under de närmaste årtiondena framöver kommer att ställas inför betydande problem kostnadsmässigt och i finansieringshänseende. Mot bakgmnd av de påfrestningar som den svenska samhällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs att i stort sett alla gmpper i samhället gör uppoffringar för att förbättra statens finanser. Under hösten 1992 har därför i enlighet med den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och förbättra statens finanser.
Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringama som den allmänna pensionsförsäkringen är att systemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Det är angeläget att åstadkomma tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan
32
motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera tydlig Prop. 1992/93:100 koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad som hittills gällt Bil. 6 för socialförsäkringen. Samtidigt är det angeläget att strävandena att åstadkomma en tydlig arbetslinje inom socialförsäkringen fullföljs.
Ett ikraftträdande av det av riksdagen nyligen godkända EES-avtalet innebär att ett omfattande regelsystem för socialförsäkringsförmåner med konsekvenser för såväl svensk lagstiftning som andra intemationella överenskommelser kommer att börja tillämpas, bl.a. en ny nordisk konvention om social trygghet.
Den 19 november 1992 lämnade Sverige den fasta växelkursen och sedan dess bestämms den svenska kronans värde på den intemationella valutamarknaden. Den svenska kronans sjunkande kurs (depreciering), som skett gentemot ECU, utgör en korrigering av ett felaktigt kostnadsläge. Det finns således inte något realekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringen, varken för löntagare eller för någon annan grapp. Ersättningaraa i socialförsäkringen kommer av denna anledning inte att tUlåtas öka med de priseffekter som kan hänföras till deprecieringen. Jag avser att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Försäkring vid sjukdom och handikapp
Målen för det ekonomiska stödet
Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för försäkring vid sjukdom och handikapp är
* att utgöra ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av sjukdom eller handikapp,
* att behov av rehabilitering tillgodoses så att den som drabbats av nedsatt arbetsförmåga ges möjlighet att helt eller delvis återgå till förvärvsarbete och ett aktivt liv,
* att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner, inkl. läkemedel och tandvård, till rimlig kostnad.
Ersättningar vad gäller sjukdom och handikapp utges dels som sjukpenning vid tillfällig nedsättning av arbetsförmågan, dels som sjukbidrag eller förtidspension om nedsättningen bedöms som varaktig eller bestående för avsevärd tid. Ersättningaraa är relaterade till den försäkrades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster.
Regleraa vad gäller sjukersättning har genomgått omfattande förändringar de senaste åren vad gäller såväl kostnadsansvar som kompensationsgrader. Den 1 januari 1992 infördes ett system med sjuklön de första 14 dagama i ett sjukfall för den som är anställd samtidigt som nya regler på rehabiliteringsområdet trädde i kraft.
Från sjukförsäkringen lämnas vidare ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vid
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
33
vissa sjukdomar har den försäkrade rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrakningsartiklar.
I sjukförsäkringen ingår även den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdomar under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktandvård.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Utveckling i nuvarande system
Sjukförsäkring
De totala sjukförsäkringsutgifteraa för budgetåret 1993/94 beräknas till ca 31 000 miljoner kronor. Utgiftemas fördelning på olika förmåner inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram.
Sjukförsäkringsförmåner
miljarder kr
BS Tandviid
CH Uiluineddsfönnin
EB Ersfinmng sjnkvirdshuvudmlin
Rchabilitenng
Sjukcrsfitmmg
1991/92
1992/93
1993/94
Sjukfrånvaron har minskat påtagligt de senaste åren. Enligt tillgänglig statistik från RFV minskade under perioden januari-september år 1991 antalet sjukfall med 10 % jämfört med samma period året före. Den 1 mars 1991 infördes vissa nya sjukpenningregler som har haft effekt på sjukfrånvaron. En jämförelse för samma period mellan 1991 och 1992 uppvisar en minskning av antalet fall med drygt 20 %. Denna minskning är en effekt både av förändringarna den 1 mars 1991 och de nya reglerna om sjuklön och om rehabilitering fr.o.m. den 1 januari 1992. Förändringarna i sjukförsäkringen i kombination med den stigande arbetslösheten har inneburit att sjukfrånvaron har fortsatt att minska under år 1992. Av statistiken framgår vidare att det är sjukskrivningar upp till ett halvår som minskar medan antalet sjukskrivna med sjukfall som överstiger ett år fortsätter att öka.
34
Nedanstående tabell ger en bild av hur sjukfall på minst 15 dagars Prop. 1992/93:100 längd har förändrats under åren 1990 till 1992 under perioden januari - Bil. 6 september.
Sjukfallets
sjukpenningfall Januari - september
längd (dgr)
förändring %
från 1990
från 1991
till 1991
till 1992
15-
- 14.1
- 33,0
31 -
- 9,6
- 17,3
61 -
- 8,0
- 12,0
91 -
- 2,8
- 12,4
181 -
-1- 3,5
+ 14,0
Samtliga
- 9,9
- 20,7
Försäkringens kostnader för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt under senare år. Detta gäller i första hand läkemedel och tandvård. Kostnadsökningama för läkemedel beror i stor utsträckning på en förskjutning mot dyrare läkemedel, medan tandvårdskostnademas ökning är en följd av både en ökad vårdvolym och en utveckling mot mer resurskrävande behandlingar.
Arbetsskadeförsäkring
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall och i vissa fall ersättning för sjukvårdskostnader till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utges från sjukförsäkringen de första 180 dagama (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen kan efter samordningstidens slut utges sjukpenning, livränta och ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänföriiga kostnader. Livränta kan också utges till efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga efter samordningstiden utges arbetsskadesjukpenning med 100 % av den sjukpenninggrandande inkomsten. Arbetsskadelivränta, vilken utges vid bestående nedsättning av arbetsförmågan, skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1993 motsvarar 258 000 kronor.
Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. Ar 1989 var antalet ärenden för prövning av försäkringskassoraa som högst eller 118 600. Därefter har antalet ärenden minskat. År 1991
uppgick antalet ärenden till ca 108 600. Den förlängda samordningstiden från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m den 1 januari 1992 kommer sannolikt att medföra att antalet ärenden kommer att fortsätta att minska de närmaste åren.
Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt, framför allt vad gäller arbetssjukdomarna. Under år 1989 sjönk dock andelen godkända arbetsskador med knappt två procentenheter och under åren 1990 och 1991 med ytterligare tre procentenheter per år.
Antalet dagar med arbetsskadesjukpenning har ökat mycket kraftigt under 1980-talet. År 1987 uppgick antalet dagar till ca 13 miljoner. År 1991 hade antalet stigit till närmare 22 miljoner.
Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet livräntetagare 18 500 och i december 1991 hade antalet ökat till 72 500. Antalet livräntor kan fömtses öka kraftigt under de kommande 15-20 åren även om ökningen samtidigt dämpas av det förändrade arbetsskadebegrepp som regeringen i prop. 1992/93:30 föreslagit skall införas fr.o.m. den 1 januari 1993.
År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen sedan år 1987 illustreras av följande diagram.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Arbetsskadeförsäkring Kostnader för under perioden 1987- 1992
miljarder kr
12 10 7
8-
□ Uvränta ■i Sjukpenning
1987
1988
1989
1990
1991
1992 (beräkn.)
Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1991 var det ackumulerade underskottet drygt 20 miljarder kronor. Trots höjningen av arbetsskadeavgiften till 1,20 % fr.o.m. den Ijuli 1992 och tillskottet från delpensionsfonden (8 300 miljoner kronor under budgetåret 1992/93) förväntas underskottet vid utgången av budgetåret 1992/93 ha ökat till drygt 22 miljarder kronor.
36 Förtidspensionering Prop. 1992/93:100
BU. 6 I 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreskrivs att rätt till förtidspension tillkommer en försäkrad mellan 16 och 64 år om arbetsförmågan på gmnd av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen inte som varaktig men dock bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till sjukbidrag som utges på samma nivå som förtidspension.
Förtidspension/sjukbidrag utges från folkpensioneringen respektive den allmänna tilläggspensioneringen. Gmndmotivet för förtidspensions-systemet är att den som fått sin arbetsförmåga allvarligt och varaktigt nedsatt skall ha en rimlig försörjning utan att vara beroende av vare sig behovsprövade socialbidrag eller familjemedlemmars inkomster. Grappen förtidspensionärer består av många olika kategorier alltifrån personer som redan från födseln är allvarligt handikappade till sådana som i slutet av sin förvärvsaktiva tid tvingas lämna arbetsmarknaden till följd av nedsatt arbetsförmåga.
Från 1989 till 1991 har antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag minskat med 8 %. Samtidigt har andelen förtidspensionärer på deltid ökat från 22 till 30 % av samtliga förtidspensionärer, varför nedgången, omräknat i hela förtidspensioner är 12 %. Preliminär statistik tyder dock på att antalet nybeviljade förtidspensioner kommer att öka år 1992. Antalet personer som vid utgången av år 1991 uppbar förtidspension uppgick till 366 900. De senaste åren har antalet ökat med mellan 6 000 till 8 000 per år. Beståndet av förtidspensionärer ökar till följd av att antalet pensioner som upphör är färre antalet som tillkommer. Satsningen på rehabilitering avses leda till en minskning av antalet nybeviljade förtidspensioner framför allt på längre sikt.
Vidtagna och planerade åtgärder
Åtgärder för att komma till rätta med ohälsan
Under de senaste åren har åtgärder vidtagits som påverkat sjukfrånvaron, såsom införandet av sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den I mars 1991 och sjuklönereformen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Därtill kommer de nya reglema om arbetslivsinriktad rehabilitering och om den ekonomiska ersättningen vid sådan rehabilitering. Dessa kommer att bidra till en minskning av sjukfrånvaron.
Det är ännu för tidigt att avgöra de sammantagna effektema av åtgärdema. Vad gäller t.ex. förtidspensionering kan man på kort sikt snarast konstatera en ökning. Detta hänger samman med att intensifierade insatser för rehabilitering även leder till att ett antal personer inte bedöms kunna återgå i förvärvsarbete sedan rehabiliteringsmöjligheteraa prövats. Altemativet för dessa personer blir då i stället förtidspension/sjukbidrag. Försäkringsutgifteraa för förtidspension kan därför på kort sikt antas fortsätta att öka.
37
Bl.a. mot denna bakgrand är det angeläget att pröva olika åtgärder för Prop. 1992/93:100 att begränsa försäkringens utgifter för förtidspensioneringen. En över- Bil. 6 syn bör göras av de ekonomiska villkoren för förtidspensionärer.
Nya regler för sjukersättning och arbetsskadeersättning
Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslagit att en karensdag ska införas fr.o.m. den 1 april 1993. För att skydda hälsosvaga grapper med ofta återkommande sjukfall skall de nya reglema kompletteras med ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar när det gäller sjuklön respektive sjukpemiing var för sig begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Vid samma tidpunkt införs enligt förslaget en särskild återinsjuknanderegel med iimebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden.
Samtidigt föreslås kompensationsgraderaa för ersättning vid sjukdom ändras så att sjukpenningen utges med 65 % av den sjukpenninggrandande inkomsten för de första två dagama efter karensdagen och 80 procent för tid därefter t.o.m den 365:e dagen i ett sjukfall. Därefter utges enligt förslaget sjukpenning med 70 procent av den sjukpenninggrandande inkomsten. Den sistnämnda bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Regeringen avser att dessförinnan återkomma med vissa kompletterande regler vad gäller gmppen som är sjukskriven mer än ett år.
Vidare föreslås att rehabiliteringspeimingen sänks från 100 procent till 95 procent av den sjukpenninggrandande inkomsten.
Vad gäller arbetsskadeförsäkringen, har den s.k. samordningstiden förlängts från 90 till 180 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Denna åtgärd får full effekt först med viss tids eftersläpning. Vidare höjs arbetsskadeavgiften fill 1,38% fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:50, 1992/93:FiUl, rskr. 134).
För att komma till rätta med problemen vad gäller kostnadsutvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte regeringen en utredning, Arbetsskadeförsäkringsutredningen, som bl.a. hade att överväga förslag till ändring av gmndema för vad som skall betraktas som arbetsskada. Med utgångspunkt från utredningens betänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada har regeringen förelagt riksdagen förslag i prop. 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. Kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt föreslås kravet på orsal.ssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpas så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1993. Äldre lagregler skall dock tillämpas för skador som inträffat före den I januari 1993 och som anmäls till försäkringskassan senast den 30 juni 1993.
De nya reglema kommer successivt att leda till stora besparingar i arbetsskadeförsäkringen. En försiktig uppskattning ger vid handen att
kostnadema år 1996 kommer att ha minskat med ca 2 000 nuljoner Prop. 1992/93:100 kronor. Antalet ärenden kan också fömtses minska kraftigt på sikt. Bil. 6
I nedanstående diagram ges en översiktlig beskrivning av nuvarande regler och av de sjukersättningsregler som föreslagits träda i kraft senare i år.
Ersättning 1992
Ersättning
100 %
90 %
—
1 Arbetsskadaförsäkringen 100
80 %
'■)-'liM
Sjukpenning 90 %
70 %
éitw%
Sjuk ;>annmg 80 %
60 % 60 %
65 %
Dag
1-3 4-14
16-90
91-180 181-364 366-w
SiukBnBMrioden
Ersättning 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 60 %
Dag
Ersättning fr.o.m. 1 april 1993
Rehabilitering 95 %
2-3 4-14 Siuklöneperioden____
De ändrade ersättningsgrader inom sjukpenning- och sjuklönesystemen som föreslagits i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadesjukpenningen. Utan en sådan anpassning kan befaras att arbetsskadeförsäkringen i ökad utsträckning kommer att bli rehabiliteringshämmande eftersom den som anmält en sjukdom som arbetsskada svårligen kommer att vara motiverad att påbörja rehabilitering innan skadan blivit prövad. Vidare torde den uttalade skillnaden i kompensationsgrad bidra till ökat tryck på arbetsskadeförsäkringen genom att det ekonomiska motivet att anmäla en arbetsskada blir påtagligt.
39 I syfte att stärka det ekonomiska incitamentet för arbetsskadade att Prop. 1992/93:100 delta i rehabiliteringsåtgärder anser jag att den sjukpenning som utges Bil. 6 från arbetsskadeförsäkringen bör slopas från den 1 juli 1993. Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett sådant förslag.
Förslaget kan beräknas minska utgifterna för arbetsskadeförsäkringen med ca 1 600 miljoner kronor per år. Hänsyn har då tagits till att ett slopande av arbetsskadesjukpenningen samtidigt innebär en ökning av sjukpenningutgifteraa i den allmänna försäkringen.
Förändrade nivåer i förtidspensioneringen
Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att förtidspension/sjukbidrag skall kunna utges som hel, tre Qärdedels, halv eller en fjärdedels förmån fr.o.m. den 1 juli 1993. Enligt de nu gällande reglema kan förtidspension utges som hel, två tredjedels eller halv förmån. Syftet med regeringens förslag att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att erhålla förtidspension/sjukbidrag på en nivå som på ett bättre sätt än tidigare motsvarar den faktiska graden av nedsättning av arbetsförmågan. På längre sikt innebär detta att fler människor kan bibehålla kontakten med arbetsmarknaden. Införandet av de nya nivåerna för förtidspension beräknas inte ha några budgetkonsekvenser.
En ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkring
Den mellan regeringen och Socialdemokrateraa träffade uppgörelsen, som närmare beskrivs i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin, omfattar bl.a. att en beredning snarast skall tillsättas med uppgift att föreslå en ny försäkringsmodell innebärande att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten. Enligt propositionen skall försäkringen vara generell i den meningen att rätten till ersättning liksom gmndvUlkoren skall garanteras i lag och i princip omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år.
Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta om direktiv för denna beredning. Det bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäkringaraa. Vidare skall övervägas om andra försäkringar, såsom arbetslöshetsförsäkringen och förtidspensioneringen bör föras in i det nya systemet. Direktiven korrmier att redovisas för riksdagen i form av en särskild skrivelse.
Som ett första steg mot en ny försäkringsmodell har regeringen i prop. 1992/93:136 om en allmän sjukförsäkringsavgift föreslagit att en ny typ av egenavgift skall införas inom sjukförsäkringen. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall beräknas på inkomster upp till 7,5 basbelopp och erläggas av såväl anställda som uppdragstagare och egenföretagare. Avgiften föreslås uppgå tUl 0,95 % av förvärvsinkomstema för den som har inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.
40
Förändrade regler för SGI Prop. 1992/93:100
BU. 6
Riksförsäkringsverket har i rapporten RFV ANSER 1992:4 Översyn av
reglema om sjukpenninggmndande inkomst (SGI) redovisat förslag till förändringar. I korthet omfattar förslagen nya kvalificeringsregler för rätt till sjukpenning, ändringar i rätten att kvarstå i SGI för olika grapper i olika situationer samt nya gmnder för beräkning av SGI med innebörd bl.a. att skattepliktiga löneförmåner såsom bilersättning inte kommer att vara sjukpenninggrandande. Detta kommer att medföra lägre dagbelopp i vissa fall men också en bättre överenskommelse mellan sjukpenning och det faktiska inkomstbortfallet.
Rapporten har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Socialdepartementet.
Jag avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en proposition med förslag om nya regler rörande SGI med ikraftträdande tidigast I juU 1993.
Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård
Fr.o.m. den I januari 1993 kommer lokala försök att bedrivas med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för att de gemensamma resursema utnyttjas på bästa sätt så att medborgama får bättre vård samtidigt som samhällets totala kostnader minskar.
Regeringen har under hösten 1992 beslutat att försöksverksamhet får bedrivas under åren 1993 - 1995 inom följande fem områden: Malmöhus län (Höör, Hörby och Eslövs kommuner), Gävleborgs län (Sandvikens, Hofors och Ockelbo kommuner), Västmanlands län (Köpings, Arboga och Kungsörs kommuner) Gotlands län Södermanlands län (Eskilstuna och Nyköpings kommuner).
Sjukvårdshuvudmannen ges utöver ansvaret för hälso- och sjukvård ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Även medel som är avsedda för yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kan komma ifråga. Sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan får tillsammans möjlighet att använda dessa medel för satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare sjukskrivningsperioder.
Viktiga utgångspunkter för försöken är att principema i hälso- och sjukvårdslagen om vård på lika viUkor skall gälla. Inte heller får någon inskränkning ske i rätten till socialförsäkringsförmåner. I avtal skall berörda parter reglera hur försöksprojektet skall bedrivas och de närmare formema för ett gemensamt beslutsfattande.
Uppföljning och utvärdering av försöken skall handhas gemensamt av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.
41 Sjukvårdsförmåner, inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Försäkringsutgiftema för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt
under senare år. För att motverka denna utveckling har det ansetts vara nödvändigt att bl.a. anpassa avgiftsnivåeraa på de olika förmåns-områdena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Under irmevarande budgetår har därför olika åtgärder vidtagits i förmånsreglema för att motverka denna utveckling, t.ex. i fråga om tandvård och läkemedel.
Ett annat sätt att bryta utgiftsutvecklingen är att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. Inom flera av områdena bedrivs därför ett förändrings- och utvecklingsarbete. En översyn av läkarvårdstaxan har gjorts under år 1992. Inom Socialdepartementet pågår för närvarande en översyn av tandvårdsförsäkringen. Inom Riksförsäkringsverket sker dessutom en översyn av behandlingstaxan. Utredningsförslagen angående läkarvårdstaxan och tandvårdsförsäkringen avses efter sedvanlig remissbehandling att läggas till grand för propositioner till riksdagen under år 1993.
En åtgärd med stor betydelse för utgiftsutvecklingen under budgetåret 1993/94 är de beslutade ändringaraa i statsbidragssystemet för landstingen. Dessa ändringar har kraftigt påverkat det fr.o.m. år 1985 gällande systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Med anledning av denna systemförändring har ett översynsarbete inletts vad gäller systemet för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1994.
Läkemedelsförmånen
Under första halvåret 1992 har sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsförmånen fortsatt att öka i ungefär sainma takt som tidigare. Efter den I juli 1992 då de av riksdagen beslutade ändringama i avgiftsreglema trädde i kraft synes utgiftsutvecklingen ha dämpats något. Ett andra steg vad gäller avgiftsreglema inträffar den 1 januari 1993 då ett system med ett särskilt rabattgrandande pris för läkemedel där det finns likvärdiga konkurrerande synonympreparat på den svenska marknaden införs.
Vid samma tidpunkt ändras också reglema om fastställande av pris på läkemedel. Det hittillsvarande kravet på priskontroll knuten till registreringen ersätts då med regler som innebär att ett läkemedel för att kunna omfattas av prisnedsättningen inom läkemedelsförmånen måste ha ett pris som är fastställt av Riksförsäkringsverket.
De nämnda åtgärdema bör på kort sikt kunna motverka kostnadsutvecklingen. På något längre sikt kan det inte uteslutas att kostnader för läkemedelsförmånen åter kommer att stiga på ett inte önskvärt sätt.
Av intresse i detta sammanhang är den av Merkostnadskommittén (S 1990:4) genomförda översynen av systemet med läkemedelsförmåner med syfte att skapa bättre rättvisa mellan olika grapper som har betydande kostnader till följd av sjukdom och handikapp. Utredningen som nyligen slutfört sitt uppdrag redovisar - utan att lämna förord - några
42
altemativa möjligheter till förändringar i systemet med kostnadsfria Prop. 1992/93:100 läkemedel och förbrakningsartiklar. Dessutom föreslås att åldersgränsen Bil. 6 16 år slopas för prisnedsättning av vissa speciallivsmedel. Efter remissbehandling av utredningens betänkande (SOU 1992:129) kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1993.
Patientavgifter i öppen och sluten vård
Den I januari år 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade patientavgifter inom både den öppna offentliga och den till försäkringssystemet anslutna öppna privata hälso- och sjukvården. Motivet för denna åtgärd var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att effektivare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och resurser genom att t.ex. differentiera avgiftsnivåeraa mellan olika typer av mottagningar.
Landstingsförbundet har följt upp denna avreglering. Uppföljningen visar att det - efter de betydande avgiftshöjningar som flertalet huvudmän genomförde under år 1991 - inte har skett några större förändringar i avgiftsnivåeraa under år 1992. Det innebär att avgiften för läkarvård inom primärvården under år 1992 i allmänhet var 100 kronor och något högre vid sjukhusansluten öppen vård (länssjukvård). För annan sjukvårdande behandling än läkarvård var avgiften i regel 50 eller 60 kronor.
Landstingsförbundet konstaterar att någon egentlig reaktion från patientemas sida på i vissa fall kraftigt höjda avgifter inte har märkts hos sjukvårdshuvudmäimen. Detta förklaras med att gränsen för högkostnadsskydd genomgående har satts relativt lågt hos flertalet av huvudmännen. Därmed har gränsen för frikort uppnåtts både snabbare och av fler personer.
Vid sjukhusvård innebär gällande regler att avgift tas ut genom försäkringskassans och Riksförsäkringverkets försorg genom avdrag på utgående pensionsbelopp för pensionärer med hel ålders- och förtidspension. Under år 1992 uppgick avgiften per dag till en tredjedel av utgående pension från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 65 kronor. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall.
För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpemiing, föräldrapenning, rehabUiteringspenning eller smittbärarersättning gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgiften sker genom sjukvårdshuvudmännen som också beslutar om regler för nedsättning av avgiftens storlek. Den högsta avgift som fick tas ut under år 1992 var 70 kronor per vårddag.
Denna administrativa förändring medförde emellertid på vissa håll i landet att skillnader uppstod vid uttag av avgifter mellan pensionärer och övriga försäkrade med likvärdiga inkomster. De uppkomna skillnadema uppfattades som en relativ försämring av viUkoren för pensionärema.
Ett sätt att eliminera sådana skillnader vore att även föra över sjukhusvårdsavgifteraa för ålders- och förtidspensionärer till sjukvårds-
43
huvudmännen. Denna lösning behandlades också vid överläggningama Prop. 1992/93:100 mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om ersätt- Bil. 6 ningar från sjukförsäkringen fill sjukvårdshuvudmännen för år 1993.
Partema konstaterade därvid att det förväntade genomförandet av de förslag som Ädelavgiftsutredningen lagt i sitt betänkande (SOU 1992:50) under år 1993 om avgiftsystemen inom vissa delar av socialtjänsten skulle komma att innebära så stora ändringar beträffande pensionäremas avgifter och kostnader för sjukvård respektive särskilt boende att det inte var lämpligt att under år 1993 genomföra en förändring rörande pensionäremas sjukhusvårdavgifter.
Partema enades därför om att administrationen av pensionäremas avgifter tills vidare skall ligga kvar hos försäkringskassoma, men att det samtidigt krävdes vissa åtgärder för att minimera skillnaderaa i avgiftsuttag mellan de båda avgiftssystemen. För att åstadkomma detta överenskoms att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag i princip skall anpassas till vad som gäller för pensionärer. Beträffande uttag av vårdavgift för in- och utskrivningsdag skall endast en av dessa avgiftsbeläggas oavsett avgiftssystem. För att möjliggöra denna harmonisering av avgiftssystemen enades partema om att den högsta vårdavgift som sjukvårdshuvudmännen får ta ut per vårddag höjs med 10 kronor till 80 kronor fr.o.m. den 1 januari 1993.
En harmonisering av de båda avgiftssystemen föratsätter även motsvarande följdändringar av avgiftsreglema för pensionärer fr.o.m. den I januari 1993. Förslag med denna innebörd ingår i prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. I denna föreslås vidare som en tidigare aviserad kompensation för slopande av det s.k. friåret, att avgiften för yngre förtidspensionärer med hel förtidspension halveras under de första 30 dagama vid varje vårdtillfälle.
Högkostnadsskyddet
För personer med stort behov av läkemedel och öppen sjukvård har ett särskilt högkostnadsskydd införts som omfattar inköp av lakar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt öppen sjukvård. Skyddet imiebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när de sammanlagda utgiftema för läkemedel och öppenvård under en 12-månadersperiod uppgått till ett visst belopp. Detta belopp är år 1992 I 500 kronor. Sjukvårdshuvudmäimen har dock rätt att besluta om en lägre nivå på högkostnadsskyddet än den av riksdagen beslutade. Under år 1992 tillämpade också flertalet huvudmän ett lägre belopp, i regel 1 200 kronor. Det fr.o.m. år 1991 ändrade systemet för avgifter i öppen vård har medfört en betydande ökning av antalet frikort.
I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen en höjning av taket för högkostnadsskyddet till 1 600 kronor. Socialförsäkringsutskottet hade ingen erinran mot deima höjning, men ansåg att möjlighetema för sjukvårdshuvudmännen att själva besluta om en lägre beloppsgräns borde ändras så att staten inte skulle få bära några extra kostnader för sådana beslut i fråga om läkemedel (bet. 1991/92:SfUI3). Riksdagen
44
beslutade i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 1991/92:341). Prop. 1992/93:100
Frågan behandlades vid överläggningama mellan staten och Lands- BU. 6 tingsförbundet om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1993. Partema kunde inte hitta en tillräckligt administrativt enkel lösning för de huvudmän som skulle komma att besluta om ett lägre tak än 1 600 kronor. Till följd härav enades parterna om att i princip behålla den nuvarande ordningen samtidigt som det fömtsattes att samtliga sjukvårdshuvudmän - efter en rekommendation från Landstingsförbundet - skall fastställa egenkostnadstaket till 1 600 kronor. I prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. anges att om så inte sker kommer - med hänvisning till vad riksdagen anfört - förslag snarast att föreläggas riksdagen om en lagändring som innebär att staten och de försäkrade inte skall bära några extra kostnader för läkemedel i de fall en sjukvårdshuvudman tillämpar ett lägre kostnadstak än det av riksdagen fastställda.
Förändrat huvudmannskap för sjukresor
Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom. Detta gäller även resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade personer, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och studerandehälsovård samt konvalescentvård.
Den 1 januari 1992 övergick huvudmannaskapet för sjukresorna, ekonomiskt och administrativt, till sjukvårdshuvudmännen från försäkringskassorna. Samtidigt övertog sjukvårdshuvudmännen ansvaret för de luftburna akuta sjuktransportema. För detta erhöll sjukvårdshuvudmännen ersättning från sjukförsäkringen med sammanlagt 1 396 miljoner kronor.
Huvudmannaskapsförändringen har i princip inte inneburit några ändringar i de i AFL fastlagda gmnderaa för ersättningar från sjukförsäkringen för sjukresor. Däremot har den statliga regleringen i fråga om beräkningen av resekostnadsersättning i individuella fall - med några undantag - slopats helt och ersatts av lokalt utfärdade föreskrifter av sjukvårdshuvudmännen med anpassning till resp. huvudmans speciella möjligheter och föratsättningar. Regeringen kan dock föreskriva ett maximibelopp för den resekostnad som den försäkrade skall svara för i form av en egenavgift samt det lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av kilometerersättning vid sjukresa med egen bil. Dessa belopp har under år 1992 varit 40 kronor resp. 1 krona.
Mot denna bakgrand och med hänsyn till den under år 1992 gynnsamma kostnadsutvecklingen för sjukresor enades staten och Landstingsförbundet om både ett oförändrat belopp i sjukreseersättning till sjukvårdshuvudmännen och oförändrade belopp angående egenavgifter och kilometerersättning under år 1993.
45
Av intresse för utvecklingen på sjukreseområdet är att merkostnads- Prop. 1992/93:100 kommittén (S 1990:4) i sitt betänkande (SOU 1992:129) föreslår att ett Bil. 6 särskilt högkostnadsskydd införs för sjukresor. Utredningen redovisar därvid två altemativa egenkostnadstak på 1 200 resp. 1 600 kronor. Efter remissbehandling kan förslag komma att föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1993.
Försöksverksamhet inom tandvården
Under de senaste åren en rad besparingsåtgärder vidtagits för att motverka utgiftsökningama inom tandvårdsförsäkringen. Samtidigt har mer genomgripande förändringar i tandvårdsförsäkringen diskuterats. För att skaffa underlag för ställningstagande har regeringen inhämtat riksdagens medgivande till försöksverksamheter med syfte att pröva olika system för ersättning från försäkringen till huvudmännen. Regeringen har för detta ändamål utfärdat en förordning (1991:1234) om försöksverksamhet på tandvårdsområdet. Denna förordning omfattar försöksverksamheter inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun för en tid av längst tre år.
I försöksverksamheten i Kristianstads läns landsting, som påbörjades den 1 januari 1992 vid distriktstandpolikliniken i Bromölla, prövas ett system med en fast försäkringsersättning på 800 kronor från försäkringskassan per färdigbehandlad patient och år. Patientavgift debiteras enligt tandvårdstaxan.
Försöksverksamheten i Göteborg och Bohus läns landsting bedrivs vid folktandvårdskliniken i Tanumshede och verksamheten i Göteborgs kommun vid frisktandvårdsklinken Sociala Huset och påbörjades den 1 oktober 1991. Vid dessa försökskliniker prövas en försäkringsmodell som innebär att patienten sluter ett avtal med vårdgivaren och betalar en årlig premie vars storlek beror på vilken riskgrapp patienten tillhör. Det finns tre grapper beroende på risken för tandsjukdom. Försäkringskassans ersättning är i princip lika stor som patientens premie. Genom egenvårdsinsatser skall det vara möjligt för patienteraa att i efterhand sänka sina premier.
För varje försök har etablerats en referensgrapp med företrädare för bl.a. Socialdepartementet, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. I dessa referensgmpper lämnas kontinuerlig information om hur försöksverksamhetema utvecklas.
översyn av tandvårdsförsäkringen
1 1992 års budgetproposition framhölls det angelägna i att utforma en tandvårdsförsäkring och tandvårdstaxa som bättre svarar mot nuvarande och framtida tandhälsosituation och att detta arbete inte får vila i avvaktan på erfarenhetema av pågående försöksverksamheter. I syfte att bl.a. minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre resursutnyttjande påbörjades därför efter sommaren 1992 en översyn av tandvårdsförsäk-
ringen. Denna, som skall vara slutförd den 15 mars 1993 skall utforma Prop. 1992/93:100 förslag om en reformerad tandvårdstaxa som bl.a. skapar fömtsatt- Bil. 6 ningar för en fri anslutning till försäkringen. Översynen sker i form av en intem beredning inom Socialdepartementet med ett antal referensgmpper av olika inriktning och representation. Efter sedvanlig remissbehandling av översynens förslag avses en proposition föreläggas riksdagen med inriktning på förslag om en förändrad tandvårdsförsäkring och fri anslutning av tandläkare till försäkringen som skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
Försäkring vid ålderdom m.m.
Målen för det ekonomiska stödet
Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för ålderspensionering skall för de icke längre förvärvsaktiva
* ge en ekonomisk trygghet som baseras på tidigare förvärvsinkomster upp till det s.k. basbeloppstaket,
* säkerställa en god ekonomisk levnadsnivå för de pensionärer som har haft låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid,
* kompensera föräldrar som på gmnd av vård av sjukt eller handikappat bam gått miste om förvärvsinkomster.
Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. Det skall ge ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärsarbete. Den aUmänna försäkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott, KBT, hustratillägg och baratillägg) för försäkrade med låga pensioner samt det särskilda pensionstillägget för föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat bam.
De offentliga pensionssystemen har stor betydelse för andra funktioner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och arbetskraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finansema utan även den ekonomiska tillväxten och på så sätt välfärden både för nuvarande och framtida generationer.
47
Utveckling i nuvarande system
Prop. 1992/93:100 BU. 6
150
Pensionsförmåner
Beräknade utgifter under budgetaret 1993/94
miljudab
100-
50-
□ ATP
Hl Folkpciisioii
Fdttldspensian Efterlev.poision
Åldospensian NoC 1
Not 1: Vårdbidrag, bampension, yikesskadeetsättning särskilt penäonstUlskott, SKBTJCBT,handikappetsättmng
Ålderspension
Den allmänna pensionsåldem är 65 år. En försäkrad kan göra förtida uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad han fyller 60 år eller uppskjuta uttaget till dess han fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas pensionen med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pensionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med 0,7 % per månad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för pensionären. Folkpension utges med ett belopp som motsvarar 96 % av det vid årets ingång gällande basbeloppet. För full folkpension krävs enligt de nya kvalifikationsregler som kommer att gälla från den 1 januari 1993, princip 30 år med pensionsgmndande inkomst inom ATP-systemet eller 40 bosättningsår i Sverige.
Den som har låg eller ingen ATP har däratöver rätt till ett pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. För full ATP krävs 30 år med pensionsgrandande inkomst. Inkomster mellan 1 och 7,5 basbelopp är pensionsgrandande. ATP ger en ålderspension med 60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15 bästa intjänandeåren.
Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta har framför allt haft effekt på utgifteraa inom ATP-systemet i och med att en allt större andel av ålderspensionäreraa tjänat in rätt till ATP-förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att antalet utbetalda pensionstillskott minskat.
Antalet ålderspensionsförmåner från folkpensioneringen och kostnadema (mkr) för dessa har genomgått följande utveckling.
48 I slutet
Ålderspens
;ion
Varav hustrutillägg
Barntillägg
är
Antal
Kostnad
Antal
Kostnad
Antal
Kostnad
1 082 000
9 945
67 400
16 000
1 381 000
21 940
53 600
32 000
1 480 100
33 295
37 700
34 400
1 544 100
42 590
18 500
39 800
1 553 800
45 570
16 100
35 700
1 561 900
49 830
14 700
30 600
1 567 500
51 900
13 200
25 000
1 571 000
51 600
11 700
21 000
65 Prop. 1992/93:100 BU. 6
Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade
Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i form av ålderspension framgår av följande tabell.
I slutet
Antal
Kostnader
av år
455 300
2 450
792 400
12 350
994 000
28 840
1 135 800
48 390
1 165 400
54 270
1 193 600
61 840
1 220 500
67 730
1 244 000
70 360
Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade.
Det nuvarande pensionssystemet kan, om inga åtgärder vidtas, mot sekelskiftet och decennieraa därefter utsättas för allvarliga finansiella påfrestningar till följd av dels den demografiska utvecklingen, dels det starka beroendet av den ekonomiska tillväxten. Samtidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar relativt sett, ökar kraven på överföringar från de yrkesaktiva till de äldre i form av såväl pensioner som äldreomsorg och sjukvård.
Möjligheteraa att finansiera pensionsutfästelserna är vidare starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. En god och stabil tillväxt föratsätter i sin tur ett högt och stabilt sparande som ger möjlighet till investeringar i förening med ett ökande arbetskraftsutbud. Samtidigt har pensionssystemet en betydande roll för utvecklingen av landets totala sparande.
Delpension
Förvärvsarbetande i åldem 60 - 64 år har möjlighet att minska sin arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgmndande inkomst
4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att han under Prop. 1992/93:100 de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat Bil. 6 under minst fyra månader.
För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan.
Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras varefter inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas till den nivå som motsvarar den genomsnittliga pensionsgrandande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är knuten till basbeloppet och är pensionsgrandande för ATP.
Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift som sedan den I juli 1992 uppgår till 0,20 % av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiftsintäkterna förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1993 beräknas uppgå till 13 500 miljoner kronor.
Vidtagna och planerade åtgärder
Det finns skäl att hysa viss oro för utvecklingen av och hållbarheten i det nuvarande pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utveckling som föratses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som talar för att pensionssystemet behöver reformeras är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens ATP-system.
Under hösten 1992 har regeringen förelagt riksdagen ett antal olika förslag till förändringar av pensionsförmånerna, dels mot bakgrand av det planerade EES-avtalet, dels med beaktande av den överenskommelse som träffades mellan regeringen och Socialdemokraterna den 20 september.
Pensionsarbetsgruppen
Som bl.a. fastslogs i regeringsförklaringen år 1991 är en trygg pensionering en rättighet för alla. Det är därför en uppgift med högsta prioritet att reformera pensionssystemet. Regeringen tillsatte i december 1991 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrapp med uppgift att mot bakgrand av pensionsberedningens förslag och inkomna remissvar utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Pensionsarbetsgrappen har i en promemoria (Ds 1992:89) som avlämnades under hösten 1992 redovisat bakgrand, principer och skiss till ett reformerat pensionssystem. Enligt skissen bör den allmänna pensioneringen i framtiden konstraeras som en inkomstrelaterad, avgifts-
finansierad pension med en garanterad grandnivå och med särskilda Prop. 1992/93:100 regler om pensionsrätt för vård av bam. Pensioneringen är även i fort- Bil. 6 sättningen tänkt att vara obligatorisk och omfatta alla som bor eller arbetar i Sverige. Pensionsnivåema bör enligt skissen bli avgiftsdefinie-rade och inte förmånsdefinierade som nuvarande system. Gmppens arbete beräknas vara avslutat under våren 1993.
Ett nytt system för beräkning av folkpension
Riksdagen har efter förslag av regeringen i prop. 1992/93:7 beslutat om vissa ändringar i regleraa för beräkning av folkpension m.m. (bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69). Ändringaraa innebär att rätten till folkpension skall beräknas enligt två alteraativa regler i förhållande till tid för bosättning i Sverige eller i relation till antalet år för vilka den försäkrade tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det förmånligaste resultatet skall tillämpas.
Bosättningstid skall tillgodoräknas en försäkrad under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad pension enligt bosättningsregeln krävs att bosättningstid kan tiUgodoräknas för minst 40 år. Är bosättningstiden kortare, reduceras pensionen med 1/40 för varje år som fattas. För rätt till oavkortad folkpension enligt den ATP-anknutna regeln krävs 30 år med ATP-poäng eller därmed jämställda år. Särskilda folkpensionsförmåner utges med samma kvotdel som huvudförmånen.
Nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner
Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner. Metoden för värdesäkring av pensioneraa ligger fast. Vid beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och barafillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, hustratillägg enligt lagen (1962:392) om hustratillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring används dock ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med två procent. Regeringen har vidare i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstillskottet skall höjas med 1,5 procentenheter till 55,5 respektive 105,5 procent av basbeloppet. Båda dessa förändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Förändringar i de kommunala bostadstilläggen
Det betänkande (SOU 1992:21 Bostadsstöd till pensionärer) som avlämnades våren 1992 av KBT-utredningen har remissbehandlats med inriktning på att förslag skulle framläggas hösten 1992. Den därpå följande ekonomiska utvecklingen och överenskonunelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna har dock inneburit att inriktningen av de
förslag som regeringen lagt i sin proposition (1992/93:134) om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993 m.m. ändrats.
Regeringens förslag innebär dels en höjning av inkomstavdraget för KBT till 40 % för årsinkomster som överstiger ett och ett halvt basbelopp, dels ändrade regler för statsbidrag för KBT. En kommun skall fr.o.m. den 1 mars 1993 få statsbidrag med 70 % av sina kostnader för KBT inom den statsbidragsberättigade delen av KBT (150 - 2 800 kronor per månad) under föratsättning att kommunen enligt sina gmnder för KBT ersätter minst 85 % av pensionärernas kostnader inom detta intervall. Statsbidrag utges inte för sådana delar av pensionärernas bostadskostnad som överstiger 95 % av bostadskostnaden i det angivna intervallet.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Höjd pensionsålder m.m.
Riksdagen har nyligen godkänt riktiinjer för vissa förändringar i pensionsförsäkringen (prop. 1992/93:50, bet. l992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Dessa riktlinjer innebär en höjning av pensionsåldern från nuvarande 65 till 66 års ålder. Höjningen föreslås ske successivt med ett kvartal i taget med början den 1 januari 1994 så att den nya pensionsåldern uppnås den 1 januari 1997. Förslaget innebär samtidigt en anpassning av de lagregler som är beroende av den nuvarande pensionsåldem.
Särskilda övergångsregler föreslås för personer som befinner sig nära den nu gällande pensionsåldem och därför inte har möjlighet att anpassa sin situation till de nya förhållandena.
Delpensionsförsäkringen
Ändrad kompensationsgrad i delpensionsförsäkringen
Mitt förslag: Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks fr.o.m. den 1 juli 1993 till 50 % av inkomstbortfallet. Sänkningen berör endast försäkrade som ansökt om delpension efter den 11 januari 1993.
Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 som ett led i utformningen av systemet med rörlig pensionsålder. Den andra beståndsdelen i detta system är möjligheten att göra förtida respektive uppskjutet uttag av ålderspension mellan 60 och 70 års ålder. Pensionsbeloppet för den som gör förtida uttag minskas för varje månad som denne tar ut sin pension före den ordinarie pensionsmånaden med 0,5 %. Vid uppskjutet uttag höjs pensionen med 0,7 % för varje månad som uttaget av pensionen skjuts upp. I båda fallen är minskningen respektive höjningen av pensionen livsvarig och beloppen är försäkringsmatematiskt beräknade.
52 Delpensionen har en annan karaktär än systemet med förtida och uppskjutet uttag av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut delpension. I stället är den tid då den försäkrade uppbär delpension pensionsgmndande.
Regeringen föreslog i proposition 1991/92:149 att delpensionsförsäkringen skulle avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. Riksdagen motsatte sig dock regeringsförslaget och avslog proposuionen (bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Som ett resultat av propositionen sänktes emellertid delpensionsavgiften från 0,5 till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Av behållningen i delpensionsfonden beslutades att 8,3 miljarder kronor skulle överföras för att täcka det beräknade underskottet för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93.
I en situation då samhällsekonomin utsätts för kraftiga påfrestningar måste socialförsäkringssystemets olika utgifter på nytt prövas. Den som tar ut delpension gör ett frivilligt val, som inte styrs av bristande arbetsförmåga utan i stället av en önskan att få en mjukare övergång till en tillvaro som ålderspensionär. Mot denna bakgrand föreslår jag att kompensationsnivån sänks från nuvarande 65 till 50 % av inkomstbortfallet. Sänkningen av kompensationsnivån bör inte beröra den som redan uppbär eller har ansökt om delpension. Jag föreslår därför att den lägre kompensationsnivån träder i kraft den 1 juli 1993 och berör den som har ansökt om delpension efter den II januari 1993.
Vad jag nu sagt föranleder en ändring i II § lagen (1979:84) om del-pensionsförsäkring .
Prop. 1992/93: BU. 6
100 Höjning av åldersgränsen för rätt till delpension
Mitt förslag: Rätt tUl delpension fr.o.m. den I januari 1994 tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller rätten till delpension en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 63 år.
Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringens syfte är i första hand att ge möjligheter för äldre förvärvsarbetande att trappa ned sin arbetsinsats inför ålderspensioneringen. I syfte att ytterligare begränsa utgiftema för delpensionsförsäkringen bör enligt min mening åldersgränsen för rätt till ersättning från försäkringen höjas. Jag föreslår mot denna bakgmnd att rätt till delpension fr.o.m. den 1 januari 1994 tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Den 1 januari 1995 bör denna åldersgräns höjas tUl 63 år. Den som har beviljats delpension för tid före 1994 respektive 1995 års ingång får dock behålla pensionen även om han inte uppfyller den nya åldersgränsen.
Vad jag nu sagt föranleder ändringar i 1 och 5 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
53 Begränsningar i nedtrappningen av arbetstiden
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Mitt förslag: Rätten till nedtrappning av arbetstiden för rätt till delpension begränsas tUl högst fio timmar per vecka fr.o.m. den 1 juli 1993. Efter nedtrappningen måste den försäkrade som hittills arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka. Bestämmelsen skall tillämpas även för egenföretagare. Den som minskat sin arbetstid med mer än tio timmar skall beviljas delpension efter ny ansökan om han ökar sin arbetstid så att den med högst tio timmar understiger arbetstiden före den första nedtrappningen.
Skälen för mitt förslag: När en försäkrad övergår från heltidsarbete till deltidsarbete i samband med en nybeviljad delpension är den vanligaste nedtrappningen att vederbörande trappar ner sin arbetstid från 40 till 20 timmar.
Delpensioneringens regler är mycket förmånliga för personer som närmar sig ordinarie pensionsålder. I en situation då man bör överväga alla möjligheter att begränsa socialförsäkringens utgifter föreslår jag därför att möjlighetema till nedtrappning av arbetstiden begränsas. Detta bör enligt min mening ske på så sätt att möjligheten till nedtrappning med rätt till delpension begränsas till tio timmar per vecka. Efter nedtrappningen måste den försäkrade arbeta minst 17 timmar per vecka. Dessa begränsningar bör genomföras vid samma tidpunkt som den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i delpensionsförsäkringen genomförs. Samma övergångsregler bör också tillämpas för denna förändring i regelsystemet, vilket innebär att begränsningen av nedtrappningen skall börja gälla den I juli 1993.
Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 6 - 7 och 13 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
De föreslagna förändringama i delpensionsförsäkringen medför minskade utgifter för försäkringen. Den sänkta kompensationsnivån beräknas medföra en minskning av utgiftema med 75 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. När åtgärden fått fullt genomslag beräknas besparingen uppgå till 400 miljoner kronor. De minskade möjligheteraa till nedtrappning av arbetstiden beräknas medföra minskade utgifter för försäkringen med 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Besparingen kan när de nya regleraa nått full funktion beräknas uppgå till I 500 miljoner kronor. Ett inom Socialdeparteimentet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 6.1.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
c 1. Bidrag till sjukförsäkringen Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 7 368 470 004
1992/93 Anslag 5 730 000 000
1993/94 Förslag 4 649 000 000
Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassomas utgifter för sjukförsäkringsförmåner (med undantag för föräldraförsäkringen, vilken redovisas under anslaget B 3). Statsbidrag lämnas med 15 % medan resterande 85 % finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt genom inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften som avses införas fr.o.m. den I januari 1993.
De grandläggande bestämmelseraa finns i lagen om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) och i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet uppdelat på olika utgiftsslag. RFV:s bedönmingar återfinns under de olika anslagsposter som anges under föredragandens överväganden.
Föredragandens överväganden
Redovisningen av anslaget är fr.o.m. budgetåret 1992/93 uppdelat på fem anslagsposter
- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning
- rehabilitering
- ersättning till sjukvårdshuvudmännen m.m.
- läkemedelsförmånen
- tandvård
Sjukpenning
För sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 mars 1991 att kompensationsgraden från försäkringen är 65 % för de första tre dagama med sjukpenning i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91 :a dagen utgör ersättningen 90 %.
Fr.o.m. den I januari 1992 gäller att en arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagama av varje sjukdomsfall. Sjuklönen skall vara 75 % de första tre dagama och därefter 90 % av inkomstbortfallet för de återstående dagama av sjuklöneperioden. För uppdragstagare och andra personer med inkomst av annat förvärvsarbete utges även fortsättningsvis sjukpenning redan från sjukperiodens första dag.
Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att fr.o.m. den I april 1993 skall en karensdag införas och att ersättning vad gäller sjukpenning skall utges med 65 % dag 2 och 3 och därefter med 80 % t.o.m.
den 365:e dagen. Efter dag 365 utges sjukpenning med 70 % av den Prop. 1992/93:100 sjukpenninggrandande inkomsten (SGI). Som framgår av prop. Bil. 6 1992/93:31 finns det skäl att överväga särskilda regler vad gäller vissa gmpper som är sjukskrivna mer än ett år, bl.a. personer med livshotande sjukdomar och personer som efter en begränsad tids behandling kan komma att återgå i arbete. Bestämmelsema om en kompensationsgrad på 70 % föreslås i propositionen träda i kraft fr.o.m. I juli 1993. Jag avser att dessförinnan återkomma till regeringen med min bedömning i frågan.
När det gäller såväl sjukpenning som sjuklön finns speciella regler om sjukersättningen för hälsosvaga personer.
Min beräkning av anslagsposten grandas i huvudsak på RFV:s antaganden. Jag har dock inte kalkylerat med någon sänkning av sjukfrånvaron för år 1994 utöver vad som antagits för år 1993. Däremot är det min bedömning att korttidsfrånvaron, inte minst den som infaller inom sjuklöneperioden, kommer att fortsätta att minska.
Vidare har konsekvensema av förslagen i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. beaktats.
Den långsiktiga effekten av den lägre kompensationsgraden efter ett år kommer enligt min bedömning att uppnås successivt i takt med att långtidssjukskrivningama blir färre och kortare samtidigt som antalet förtidspensioner minskar som ett resultat av vidtagna rehabiliteringsåtgärder.
Med utgångspunkt i ovanstående beräknar jag brattoutgifteraa för sjukpenning nll 13 941 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 2 091 miljoner kronor.
Rehabilitering
På rehabiliteringsområdet gäller nya regler fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt dessa kan rehabiliteringsersättning betalas ut under tid som försäkrad deltar i yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättningen kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Kompensationsgraden för rehabiliteringspenning utgör 100 % av SGI t.o.m. den 31 mars 1993 och därefter 95 %.
Enligt aktuell statistik uppgår det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning för närvarande till 0,7 per sjukpenningförsäkrad. RFV bedömer att nivån kommer att öka Ull 1,0 dagar fr.o.m. år 1993.
Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1992 utgick ca 75 miljoner kronor i särskilt bidrag.
Enligt regler som trädde i kraft den 1 juli 1991 kan i rehabiliterande syfte bidrag till arbetshjälpmedel lämnas från sjukförsäkringen. RFV räknar med att det årliga behovet för detta ändamål framöver kommer att uppgå till ca 100 miljoner kronor. I detta belopp bör inkluderas 5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel.
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassoma möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för som ett belopp budgetåret 1992/93 uppgår till 700 miljoner kronor.
56 Inom ramen för överenskommelsen som träffats mellan staten och Prop. 1992/93:100 sjukvårdshuvudmännen för år 1993 avsattes i likhet med vad som gäll- Bil. 6 de för år 1992, 485 mUjoner kronor från ersättningsbeloppet till sjukvårdshuvudmännen för att användas till en anpassning av sjukvårdshuvudmännens resurser och verksamhet för att öka utbudet av medicinsk rehabiUtering.
För budgetåret 1991/92 har regeringen som resultatkrav för försäkringskassomas rehabiliteringsarbete angivit att det s.k. ohälsotalet -beräknat som antalet dagar per individ med dagersättning eller förtidspension/sjukbidrag på gmnd av ohälsa - skall sänkas med två dagar. Efter den kontinuerliga och kraftiga ökningen under större delen av 1980-talet började ohälsotalet sjunka fr.o.m. år 1990. Minskningstakten tilltog under år 1991. Under budgetåret 1991/92 minskade ohälsotalet med 1,3 dagar. Av minskningen står sjukpenningdelen för 2,0 dagar medan förtidspensionsdelen har ökat med 0,7 dagar. För budgetåret 1992/93 har resultatkravet satts till en minskning av ohälsotalet med en dag.
Många faktorer har bidragit till att ohälsotalet minskat, inte minst försäkringskassomas rehabiliteringsarbete. Effektema av detta arbete bör bli än mer påtagliga på längre sikt. Parallellt med aktivt rehabiliteringsarbete har under innevarande budgetår har genom kompetensutveckling och attitydförändrande arbete en gmnd lagts för ett framtida minskat ohälsotal.
Riksförsäkringsverket har för anslagsposten rehabUitering huvudsakligen utgått från utgiftsutvecklingen efter den 1 januari 1992. Mot bakgrand av att alla resurser naturligen inte har tagits i anspråk i inledningsskedet kan en viss höjning av utgiftsnivån förväntas. Riksförsäkringsverket beräknar utgiftsbehovet budgetåret 1993/94 för samtliga insatser inom rehabiliteringsområdet till 2 753 miljoner kronor.
Enligt min bedömning kommer utgifteraa att öka ytterligare till följd av den sänkta kompensationsgraden i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 april 1993. Utgiftsbeloppet bör därför räknas upp med 300 miljoner kronor. Jag delar RFV:s bedönming att av de 100 miljoner kronor för bidrag till arbetshjälpmedel som anslås bör 5 miljoner kronor avsättas för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. Vidare bör 700 miljoner kronor avsättas till köp av yrkesinriktade tjänster.
Med dessa föratsättningar beräknar jag brattoutgifteraa för rehabilitering till 2 561 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 384 miljoner kronor.
57
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Prop. 1992/93:100
BU. 6
Under anslagsposten redovisas ersättningaraa till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård samt sjukresor, ersättningar för sjukhusvård enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa undersökningar enligt smittskyddslagen.
Som jag och finansministern redogjorde för i 1992 års kompletterings-proposUion (prop. 1991/92:150, del II) skulle utgiftsramen för år 1993 varit 2 703 miljoner kronor om skatteutjämningsavgiften avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.
Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften skall avskaffas fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen av den tUlfälliga indragningen år 1992 är en engångsfinansiering, kommer det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen år 1994 att uppgå till ca 2,7 miljarder kronor. Detta innebär att nuvarande system måste göras om. Ett översynsarbete med syfte att förändra systemet pågår. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram principförslag om en ändrad utformning av systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års kompletteringsproposition.
Vid mina beräkningar av denna anslagspost har jag utgått från den fastställda utgiftsramen för år 1993, medan jag i avvaktan på resuUatet av den nämnda översynen för år 1994 räknat med den lägre totala utgiftsramen som följer av ovan redovisade föratsättningar inför år 1994. I övrigt har jag utgått från verkets beräkningar. Jag har för båda åren också tagit hänsyn till besparingseffekteraa av de tidigare redovisade förändringama i avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård. Med utgångspunkt från detta beräknar jag brattoutgifteraa till 2 564 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 385 miljoner kronor.
Läkemedelsförmånen
Betydande förändringar i läkemedelsförmånen har genomförts under budgetåret 1992/93. Den 1 juli 1992 ändrades avgiftsregleraa för prisnedsättning på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett och samma inköpstillfälle. För det första läkemedlet betalar patienten för närvarande högst 120 kronor och för varje ytterligare förskrivet läkemedel 10 kronor. Samtidigt har vissa receptfria läkemedel undantagits från prisnedsättningen såvida de inte behövs för behandling av långvarig sjukdom.
Den 1 januari 1993 införs särregler för prisnedsättning när generiska läkemedel fiims. I princip irmebär dessa att för varje läkemedel som har en likvärdig men billigare generisk motsvarighet på marknaden skall det finnas ett särskilt pris som läggs till grand för prisnedsättningen. Utgångspunkten för beräkningen av prisnedsättningen är således priset på det billigaste synonympreparatet. Vid samma tidpunkt höjs taket för
högkoslnadsskyddet för öppen vård och läkemedel till 1 600 kronor. Prop. 1992/93:100
Sammantaget beräknas dessa förändringar i läkemedelsförmånen redu- Bil. 6 cera försäkringsutgifteraa med ca 1 030 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Jag har vid mina beräkningar utgått från en något lägre utgiftsnivå än RFV avseende år 1993. Vidare har jag beaktat en viss prisutveckling på läkemedelsområdet. I likhet med verket har jag utgått från de beräknade besparingseffekteraa för resp. år. Med dessa fömtsättningar beräknar jag bmttoutgiften för denna anslagspost till 8 120 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på I 218 miljoner kronor.
Tandvård
Den I juli 1992 ändrades ersättningsnivåema i tandvårdstaxan med syfte att reducera försäkringsutgiftema vilka ökat påtagligt under senare år. Detta innebär att de vuxnas kostnader för tandvård ersätts med 30 % upp till 3 000 kronor, med 50 % mellan 3 000 och 7 000 kronor samt med 75 % för kostnader däröver. Ersättningen beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete.
På gmnd av den betydande utgiftsutvecklingen under senare år och med hänsyn till att tandhälsosituationen för större delen av befolkningen blivit bättre så att behoven av tandvårdsbehandling snarast minskat, har som nämnts ovan olika åtgärder vidtagits i utgiftsdämpande syfte. Samtidigt har försöksverksamheter med altemativa ersättningssystem påbörjats på några håll i landet. Hösten 1992 påbörjades vidare inom Socialdepartementet en översyn av tandvårdsförsäkringen vilken skall vara slutförd senast den 15 mars 1993.
Jag har liksom Riksförsäkringsverket gmndat mina beräkningar på den faktiska utgiftsutvecklingen. Vidare har jag beaktat en viss volymförändring och, till skillnad mot verket, fullt ut beaktat de beräknade effektema av förändringaraa i ersättningsreglema fr.o.m. den 1 juli 1992, vilka beräknas minska utgiftema med ca 580 miljoner kronor under budgetåret. Med utgångspunkt i detta beräknar jag brattoutgifterna för tandvården tUl 3 805 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 571 miljoner kronor.
59 Anslagsberäkning Prop. 1992/93:100
BU. 6 Kostnadsutvecklingen (miljoner kronor) framgår av följande sammanställning.
År
Sjuk-
Öppen
Tand-
Läke-
övrig
Rehab
Sununa
penning
sjukvärd
vård
medel
sjukv.
2 683
_
4 111
8 024
1 181
1 276
-
11 931
12 635
3 739
2 174
2 326
1 721
-
22 595
17 925
5 388
3 369
3 830
3 337
-
33 849
23 111
7 823
2 905
4 763
_
39 308
34 983
9 494
3 750
6 862
57 296
9 859
4 040
7 750
1 300
54 800
17 844
9 317
4 060
8 027
_
1 988
41 236
14 400
4 326
3 730
7 807
-
2 583
32 846
Uppgifterna för år 1992 och 1993 är beräknade.
I Öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas fill sjukvårdshuvudmännen utom tandvård. I läkemedel ingår prisnedsatta Uvsmedel och kostnadsfria förbrakningsartiklar.
Med hänvisning till vad jag anfört under de fem anslagspostema beräknar jag de totala sjukförsäkringsutgifterna bratto (exkl. föräldraförsäkringen) till 30 991 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag tUl sjukförsäkringen på 4 649 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kronor.
C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård
1991/92 Utgift I 153 280
1992/93 Anslag 3 000 000
1993/94 Förslag 3 425 000
En närstående som vårdar en svårt sjuk person har sedan den 1 juli 1989 rätt till närståendepenning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Fr.o.m. den 1 juli 1992 utges ersättning oavsett om vården av den sjuke sker i hemmet, i annan enskild bostad eller på sjukhus eller annan vårdinrättning (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 232).
Ersättningen utges med belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning och kan tas ut i form av hel, halv eller Qärdedels ersättning.
60 Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. Prop. 1992/93:100 föreslagit att kompensationsnivån för närståendepenning skall höjas från Bil. 6 65 % till 80 % för de tre första dagaraa i ersättningsperioden fr.o.m. den 1 april 1993.
Kostnadema för ersättning vid närståendevård finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.
Riksförsäkringsverket
Under budgetåret 1991/92 har totalt 7,7 miljoner kronor utbetalats i ersättning vid närståendevård. Kostnadema för närståendepenning har blivit oväntat låga på gmnd av ett begränsat utnyttjande av förmånen. Detta torde delvis bero på att regleraa hittills varit relativt restriktiva. Till följd av de nya regleraa fr.o.m. den I juli 1992 beräknas för budgetåret 1992/93 kostnaderaa för närståendepenning öka till 20 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 beräknar Riksförsäkringsverket försäkringsutgifteraa fill 22 300 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Bedömningen av anslagsbehovet försvåras av att ersättningsformen funnits under en relativt kort period och att reglema nyligen ändrats. Jag utgår dock från att utnyttjandet av förmånen kommer att öka. Mitt förslag om höjning av kompensationsnivån till 80 % för de tre första dagarna i ersättningsperioden innebär en utgiftsökning med ca 500 000 kronor. Med hänsyn härtill och med beaktande av den förväntade löneutvecklingen beräknar jag försäkringsutgifteraa till 22,8 miljoner kronor. Statens bidrag beräknas uppgå till 3,4 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 425 000 kronor.
C 3. Förtidspensioner
1991/92 Utgift 13 324 091 042
1992/93 Anslag 13 920 000 000
1993/94 Förslag 14 315 000 000
Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension och bamtillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
61 Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbets- Prop. 1992/93:100 förmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst hälften. I Bil. 6 prop. 1992/93:31 har regeringen föreslagit riksdagen att förtidspension skall utges på nivåema hel, tre Qärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Detta innebär att rätt till förtidspension föreligger om arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Hel förtidspension för den som helt uppfyller de från den I januari 1993 gällande kvalifikations-regleraa för rätt till folkpension utges för år räknat med belopp som motsvarar 96 % av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 % för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Pensionstillskottet reduceras med ATP-inkomster. Som ett led i regeringens åtgärder för de pensionärer som har det sämst ställt har regeringen i prop. 192/93:134 föreslagit att pensionstiUskottet höjs från högst 104 % av basbeloppet till 105,5 % av basbeloppet. Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit riksdagen att vid beräkning av förtidspension från och med den 1 januari 1993 skall användas ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.
Bestämmelsema om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
För budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget förs upp med 14 100 000 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgrand av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effektema av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånema beräknar jag kostnadema under anslaget till 14 315 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 14 315 000 000 kronor.
C 4. Ålderspensioner
1991/92 Utgift 51 185 317 351
1992/93 Anslag 52 880 000 000
1993/94 Förslag 52 185 000 000
Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustratillägg och baratUlägg fill ålderspension.
62 Ålderspension utges f.n. från 65 års ålder. Den enskilde har dock Prop. 1992/93:100 möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för Bil. 6 sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras den utgående pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut halv ålderspension mellan 60 och 70 års ålder.
Enligt de från den 1 januari 1993 gällande regleraa om rätt till folkpension utges folkpension på grandval av antingen bosättning eller arbete i Sverige.
I proposition 1992/93:31 har regeringen lagt förslag om utökade möjligheter att på ett mer flexibelt sätt ta ut ålderspension.
Riksdagen har nyligen godkänt riktlinjer för vissa förändringar i pensionsförsäkringen (prop. 1992/93:50, bet. I992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134) bl.a. att den allmänna pensionsåldera bör höjas successivt med ett kvartal per år fr.o.m. den 1 januari 1994 tills pensionsåldera höjts till 66 år och att pensionsutbetalningaraa ska ske i början av kvartalet efter det att pensionsåldem inträtt.
Folkpensionsförmånema är indexreglerade, vilket innebär att pensionsbeloppen automatiskt ändras i takt med basbeloppets utveckling. I proposition 1992/93:116 har regeringen föreslagit att vid beräkning av bl.a. ålderpensionsförmåneraa skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.
Ålderspension utges för den som har rätt till full pension för år räknat med 96 % av fastställt basbelopp för ensam pensionär och med sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade makar. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Regeringen har i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstillskottet skall höjas så att det fr.o.m. den 1 januari 1993 utges med 55,5 % av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med 111 % för makar gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av inkomst.
Bestämmelserna om folkpensionsförmånema finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Vid beräkningen av folkpensionskostnaderaa för budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner och utbetalt medelbelopp i december 1993. Verket har uppskattat antalet ålderspensionärer till 1 571 000.
Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 34 750 beräknar Riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till 53 320 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
63 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Folkpensionemas grandbelopp kommer under föratsättning av riksdagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år för en ensam pensionär och 52 928 kronor för ett pensionärspar. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till 18 710 kronor för en ålderspensionär.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag, mot bakgrand av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effektema av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmåneraa, de sammanlagda kostnadema under detta anslag till 52 185 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 52 185 000 000 kronor.
C 5. Efterlevandepensioner till vuxna
1991/92 Utgift 1 691 000 000
1992/93 Anslag 1 730 000 000
1993/94 Förslag 1 720 000 000
Från detta anslag bekostas folkpensionsförmåneraa omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor fömtsatt de inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om bam under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
De nya pensionsreglema för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av det fastställda basbeloppet. Vid beräkningen av beloppets storlek används basbeloppet minskat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension.
Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
De förändringar rörande regler för pensionsförmåner som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:116, prop. 1992/93:134 kommer att påverka efterlevandepensionerna till vuxna.
64 Riksförsäkringsverket Prop. 1992/93:100
• . . BU. 6
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner till vuxna under budgetåret 1993/94 till 1 710 miljoner kronor utgående från ett antaget basbelopp om 34 750 kronor och ett beräknat antal efterlevandepensioner i december 1993. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal 55 000 änkepensioner, 4 100 omställningspensioner och högst några tiotal särskilda efterlevandepensioner.
Föredragandens överväganden
Folkpensionens grandbelopp vid omställningspension och särskild efterlevandepension kommer under föratsättning av riksdagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till högst 18 710 kronor.
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt effekteraa av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånema, beräknar jag kostnaderaa under detta anslag till 1 720 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kronor.
C 6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
1991/92 Utgift 1 670 969 040
1992/93 Anslag 1 655 000 000
1993/94 Förslag 6 700 000 000
Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommuneraas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT).
KBT skall enligt de nya statsbidragsregler som träder i kraft den 1 januari 1993 före avdrag på grand av inkomst täcka minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kronor men inte 1 900 kronor för ogift pensionär och 2 050 kronor för makar. Kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 25 % av sina bidragsberättigade kostnader för KBT dessutom erhålla bidrag med 75 % av sina kostnader för KBT fr.o.m. den 1 januari 1993. SKBT skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form av KBT, för de pensionärer som p.g.a låga inkomster och höga bostadskostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag. En kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 40 % av sina kostnader
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
för SKBT dessutom erhålla bidrag med 60 % av sina kostnader för Prop. 1992/93:100 SKBT fr.o.m. den 1 januari 1993. Förslag till ovan angivna statsbidrag Bil. 6 till KBT och SKBT har lagts av regeringen i proposition 1992/93:116 och avses gälla t.o.m. febraari 1993.
Regeringen har i proposition 1992/93:134 föreslagU förbättringar av KBT och en jämnare fördelning av tillgängliga medel för KBT mellan kommuneraa i syfte bland annat att underlätta ett framtida förstatligande av KBT. Förslaget innebär att kommuneraa får statsbidrag för bostadskostnader som överstiger 150 kronor per månad men som ej överstiger 2 800 kronor per månad. Dessutom skall KBT utges med lägst 85 % men högst 95 % av pensionärens bidragsberättigade bostadskostnad fr.o.m. den 1 mars 1993. Statsbidraget föreslås bli 70 % av kommunens kostnad inom det statsbidragsgrandande intervallet.
Bestämmelseraa om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1962:392) om hustratillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmelseraa om statsbidrag till särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1991:162) om särskiU kommunalt bostadstillägg tiU folkpension och förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Riksförsäkringsverket
Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oförändrad hyresnivå efter 1992 har Riksförsäkringsverket beräknat anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 fill 1 490 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av Riksförsäkringsverkets beräkning, den till årsskiftet 1993/94 förlängda lagen om SKBT och med beaktande av utvecklingen av bostadskostnadema samt de förslag regeringen lagt i prop. 1992/93:134 beräknar jag utgiftema under detta anslag till 6 700 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen
att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kronor.
c 7. Handikappersättningar Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 852 000 000
1992/93 Anslag 905 000 000
1993/94 Förslag 933 000 000
Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till en person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader på gmnd av sitt handikapp. Ersättning för merkostnader i form av handikappersättning kan utges på nivåema 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Antalet handikappersättningar har de senaste åren stigit med drygt 1 000 om året. Det sammanlagda antalet handikappersättningar beräknas stiga från 51 600 i december 1992 till 52 400 i december 1993.
Riksförsäkringsverket
Kostnadema för handikappersättningar beräknas av Riksförsäkringsverket uppgå till 929 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaderaa under detta anslag till 933 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 933 000 000 kronor.
C 8. Särskilt pensionstillägg
1991/92 Utgift 6 853 060
1992/93 Anslag 12 000 000
1993/94 Förslag 12 000 000
Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bara.
Särskilt pensionstillägg som infördes år 1991, utges till ålderspensionär som under minst sex år (före 1 juli 1992 minst 10 år) vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdar är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdar däratöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet.
67 I december 1991 hade 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. Prop. 1992/93:100 Detta antal beräknas stiga till följd av de regelförändringar som har Bil. 6 genomförts. I december 1992 beräknas antalet vara 800 och i december 1993 ca 1 000. Kostnaden för särskilt pensionstillägg beräknas för budgetåret 92/93 till 9 miljoner kronor vilket är 3 miljoner kronor lägre än anslaget.
Bestämmelserna om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, ändrad senast (1992:276).
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1993/94 till 12 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av Riksförsäkringsverkets beräkning och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag utgiftema under detta anslag till 12 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 12 000 000 kronor.
C 9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
1991/92 Utgift 3 943 543
1992/93 Anslag 3 200 000
1993/94 Förslag 3 900 000
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning av skadefall, där ersättningen på grand av speciella författningar eller särskUda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.
Rilisförsäkringsverket
För budgetåret 1993/94 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till 1,3 miljoner kronor, varav 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till 2,6 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp med 3,9 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om 34 750 kronor.
68 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnadema under anslaget till 3,9 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 900 000 kronor.
C 10. Ersättning till postverket m.m. Nytt anslag (förslag) 231 163 000'
' Anslaget har ingått i de tidigare anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkringskassor.
Från anslaget betalas ersättning till postverket, respektive porto-kostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna bambidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden, samt för tryckning av vissa blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassoraa.
Riksförsäkringsverket
RFV räknar med viss volymökning främst såvitt avser utbetalning av studiebidrag. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt RFV till 258 055 000 kronor.
Föredragandens överväganden
I överensstämmelse med RFV:s bedömning beräknar jag kostnaderaa för budgetåret 1993/94 till 258 055 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utgå från Allmänna pensionsfonden. Jag beräknar detta belopp till 26 892 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till postverket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 231 163 000 kronor.
69 D. Hälso- och sjukvård Prop. 1992/93: lOO
BU. 6
Målen för och inriktningen av hälso- och sjukvården
Till hälso- och sjukvårdens uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring.
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort.
Sverige har också anslutit sig till de mål som WHO angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution från år 1986 skall medlemsländeraa bl.a. betrakta hälsotillståndet i respektive land, särskilt bland underpriviUgierade gmpper, som en indikator på samhällsutvecklingens kvalitet.
För en utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som exempel på det sistnämnda vill jag nämna vårdens tillgänglighet. Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör formuleras och fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt.
Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och dem som är verksamma inom sektora. Sammantagna skall delmålen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall ha tillgång till en god vård uppnås.
Jag vill här skjuta in att en föratsättning för au de olika sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god kvalitet i hälso- och sjukvården också är att resurseraa kan fördelas över landet efter befolkningens vårdbehov.
Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer, påverkar den enskildes hälsa. Fortfarande firms det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grapper och mellan regioner. Det finns till och med data som tyder på att skillnaden i ohälsa ökat mellan olika grapper under det senaste decenniet. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest utsatta grappemas hälsa förbättras. Detta är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan mellan olika sektorer.
Den pågående fömyelsen av hälso- och sjukvården i Sverige är angelägen av många skäl.
Ett viktigt inslag i denna fömyelse är enligt min mening en ökad kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och sjukvården, främst inom den öppna vården och i förhållande till läkama. Den
70
planerade husläkarreformen är ett led i sådana strävanden. Prop. 1992/93:100
Andra viktiga inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den en- Bil. 6 skilde i hans vårdsökande, men också för personalen vad gäller driftoch arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall kunna uppnås. Nya verksamhetsformer, som är mer flexibla, och olika altemativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas. Styrning, ledning och organisation av den offenfliga verksamheten behöver därvid successivt ses över och revideras. Initiativ till att föraya den offenfliga sektom bör uppmuntras. Ett ökat inslag av privata vårdgivare och personalkooperativ, både vad gäller den öppna och den slutna vården, kan skapa en konkurrenssituation som kan bidra till ett intensifierat utvecklingsarbete.
Staten bör bidra till en sådan utveckling genom att undanröja etableringshinder och skapa fömtsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter. Ett arbete med denna inriktning har påbörjats och kommer att intensifieras. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen. Hur ytterligare steg kan tas mot etableringsfrihet för läkare under hänsynstagande dels till behovet av en rättvis regional fördelning av tillgängliga läkare bl.a. med hänsyn ull glesbygdens behov, dels till de ekonomiska konsekvensema och behovet av ett totalkostnadstak utreds för närvarande inom regeringskansliet. Etableringsfriheten skall inte verka kostnadsdrivande på de offentliga utgiftema utan skall rymmas inom nuvarande ekonomiska ramar.
För att åstadkomma en bättre hushållning med resursema krävs också en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen. Sektorsgränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan försvåra en anpassning av den offentliga sektoras resurser till befolkningens behov, bör överbryggas.
Det fortsatta fömyelsearbetet inom hälso- och sjukvärden måste också ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Detta understryks av den finansiella situation som sjukvårdshuvudmännen nu står inför. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad finansministem tidigare anfört om den kommunala ekonomin.
Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för år 1993 kommer att svara för cirka 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för cirka 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande 10 %.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva sökas vad gäller statsmaktemas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås.
71 Utvecklingen av och effektiviteten hos nuvarande hälso- och sjukvårdssystem
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Ekonomi- och styrsystem
Den svenska hälso- och sjukvården är i ett intemationellt perspektiv av hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt förfogande. Utvecklingen av kostnadema för hälso- och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industrialiserade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnadema för hälso- och sjukvården ökat i stort sett i samma takt som BNP.
Hälso- och sjukvårdens totala utgifter som andel (%) av BNP i olika länder
procent
12
10-
TysMand
Kanada
USA
NederUndcma
Startaitmmoi
Sverige
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke att Sverige har en förhållandevis hög andel äldre i befolkningen och att kostnadema för långtidsvård ingår t.o.m. år 1991. Det finns även andra skillnader och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör att jämförelsen inte blir helt rättvisande och bör ske med stor försiktighet.
I de flesta OECD-länder betalas vården antingen genom skattefinansierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländema, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för-och nackdelar. I de flesta länder har.därför resp. system modifierats och lånat drag av varandra. I Sverige pågår för närvarande ett förändringsarbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera utan att göra avkall på det övergripande
72
målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa och vård på lika Prop. 1992/93:100 villkor för hela befolkningen. De s.k. Dala- och Stockholmsmodelleraa BU. 6 samt det förändringsarbete som påbörjats i Bohuslandstinget är exempel på detta. Ett gemensamt inslag i dessa verksamheter är en strävan att skilja politikemas roller som konsument- resp. producentföreträdare.
Utvecklingen syftar även till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och sjukvård från central nivå till primärvårdsdistrikt eller nämnder. Ambitionen är att anslagen skall fördelas i relafion till befolkningsunderlaget med viss justering för skillnader i befolkningssammansättningen. Enligt Landstingsförbundets uppgifter från år 1991 tillämpade vid denna tidpunkt 8 landsting ett sådant system för resursfördelningen och ytterligare 13 planerade att införa det. Där dessa principer har prövats har det dock i flera fall visat sig att avvikelsema från den traditionella produktionsbaserade resurstilldelningen blivit så stora au det skapat problem vid genomförandet. Resursfördelningen har därför ofta baserats på en kompromiss mellan traditionell fördelning, tilldelning enligt befolkningsbaserade principer och förhandlingar mellan berörda parter.
Utvecklingsarbetet har hittiUs av naturliga skäl i huvudsak utgått från den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan kommuner, landsting och staten. Sedan den 1 januari 1992 finns det dock möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. I sex kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Kävlinge och Sigtuna pågår för närvarande en sådan försöksverksamhet. Från och med mars 1993 kommer även Katrineholms kommun att överta primärvården från landstinget inom ramen för derma försöksverksamhet.
Genom att utvidga lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso-och sjukvårdens område har riksdagen också beslutat (prop. 1990/91:44, bet. 1990/91 :KU17, rskr. 1990/91:52) att alla kommuner inom ett landsting, som ingår i frikommunförsöket, kan åta sig primärvårdsuppgifter. I dessa fall avser försöksverksamheten driftansvaret, men inte ett överförande av huvudmannaansvaret. Detma typ av försök bedrivs i ett par kommundelar i Örebro kommun samt i Gnosjö kommun.
Vidare kommer, som jag närmare redogjort för i inledningen till avsnittet C, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård att inledas den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105, bet. I991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347). Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resursema inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att reducera de samhällsekonomiska kostnadema för socialförsäkringen genom att minska det s.k. ohälsotalet.
Försöksverksamhet kommer att bedrivas inom vissa områden i fem län, Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län.
73
Folkhälsoarbetet Prop. 1992/93:100
BU. 6
Generellt sett har befolkningens hälsa successivt förbättrats i takt med
att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Hälsoläget i Sverige är bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland de högsta och spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan behandlas och rehabiliteras.
Skillnaderaa i hälsa mellan olika grapper är dock fortfarande stora. Det finns också betydande skUlnader i detta hänseende mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen och allergier, men även insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta en sådan utveckling krävs att de primärpreventiva insatsema, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras.
Särskilda insatser är också nödvändiga för att bekämpa spridningen av det vims, humant immunbrist vims (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist). Den omfattande intemationella smittspridningen i kombination med ett ökat resande över landets gränser och pågående invandring innebär risk för fortsatt smittspridning, som måste mötas med kraftfulla åtgärder.
Endast en mindre del av det primärpreventiva arbetet kan dock hänföras till hälso- och sjukvårdssektorn. Insatser inom flera andra områden har stor betydelse i dessa sammanhang, t.ex. förbättringar av arbetsmiljön och skolmiljön, bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m.
Tillkomsten av Folkhälsoinstitutet är enligt min mening ett viktigt led i folkhälsoarbetet. Institutets verksamhet skall ha en utpräglat tvärsektoriell inriktning.
Även inrättandet av ett epidemiologiskt centmm vid Socialstyrelsen förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Huvuduppgiften för detta centmm är att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förkomst av sjukdomar.
Primärvården
Primärvården utgör basen i den svenska sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från prevention till diagnostik, behandUng och rehabilitering. Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla. Den enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet mnt. Primärvården måste också kunna samverka såväl inom organisationen som utåt mot kommunemas ansvarsområden och läns- och regionsjukvården.
Allt detta kräver en stor flexibilitet hos vårdorganisationen. Det är viktigt att vården utformas efter de lokala behov och fömtsättningar
74
som råder inom resp. sjukvårdsområde. Kvaliteten i verksamheten Prop. 1992/93:100 måste också vara hög. Distriktsläkarens/husläkarens kunskap bör präg- Bil. 6 las av helhetssyn. För att läkaren skall kunna ha denna helhetssyn krävs kontinuitet i relationerna mellan läkare och patient.
Sedan början av 1970-talet har den landstingskommunala primärvården kommit att byggas upp kring vårdcentraler. År 1986 fanns det vårdcentraler i landets alla kommuner och antalet en-läkarstationer hade minskat till förmån för enheter med två eller flera läkare. Antalet inrättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under 1980-talet och har därefter ökat ytterligare för att nu uppgå till drygt 3 360 befattningar.
Under såväl 1970- som 1980-talet präglades dock utvecklingen av en ständig brist på läkare. Uppemot en tredjedel av tjänsteraa var vakanta eller uppehölls tillfälligt av vikarier ännu vid slutet av 1980-talet. Undersökningar visade också att antalet avgångar från både vidareutbildning i allmänmedicin och yrkesverksamhet som distriktsläkare var relativt högt. Av antalet inrättade allmänläkarbefattningar år 1989 uppehölls cirka 68 % av läkare med allmänmedicinsk kompetens.
Även om situationen sedan dess har förbättrats hade ännu år 1991 ingen sjukvårdshuvudman en läkartäthet inom den offentliga öppna vården som innebar att antalet invånare per bemannad allmänläkartjänst var 2 000 eller färre, om man beaktade att kravet på läkaren skall vara specialistkompetens i allmänmedicin. Däremot uppnådde tre sjukvårdshuvudmän en sådan täckningsgrad när hänsyn togs till alla bemannade allmänläkarbefattningar.
Allt fler arbetsuppgifter delegerades under 1970- och 1980-talen till andra yrkesgmpper än läkare, bl.a. på gmnd av läkarbristen. Personal-grappen kring läkaren inom primärvården växte. Följden blev en personaltät primärvårdsorganisation utom vad det gällde läkare. Antalet inrättade disktriktsskötersketjänster ökade under 1980-talet med drygt 44 % från 3 720 till 5 366. Dessutom fanns i riket år 1989 totalt cirka 6 800 undersköterskor och 1 500 sjukvårdsbiträden i öppen primärvård. Före år 1980 fanns endast ett fåtal undersköterskor i sådan verksamhet. Den s.k. ÄDEL-reformen har dock inneburit att arbetsgivaransvaret för cirka 890 distriktssköterskor och 2 000 undersköterskor fr.o.m. den 1 januari 1992 överförts till kommuneraa. Genom Ädel-reformen har också den slutna vården inom primärvården överförts till kommuneraa.
Under 1980-talet betonades primärvårdens ansvar för ett definierat geografiskt område och för ett arbete i vårdlag. Man sökte också få en överensstämmelse mellan primärvårdsområdenas resp. vårdcentralemas betjäningsområden och kommunemas gränser. I de större kommunema delade man upp primärvårdsområdena och anpassade dem till kommunemas indelning i socialdistrikt. Enligt en undersökning av hälsovårdsenheten vid vårdcentralen Kronan hade 52 % av vårdcentralema en områdesindelning år 1989. Vid samma tidpunkt förekom vårdlagsindelning vid 39 % av vårdcentralema. Där vårdlagsindelning tillämpades hade man också i mycket hög utsträckning (94%) en geografisk områdesindelning och 97 % av distriktsläkama arbetade inom samma geo-
grafiska område som distriktssköterskan. Prop. 1992/93:100
Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensför- Bil. 6 delning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med regeringens och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste tioårsperioden lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Det senare har skett genom att allt fler vårdcentraler har s.k. öppna mottagningar och förbättrar sin telefonservice. Trots detta har utvecklingen inom primärvården inte stått i relation till intentioneraa och vad som anses vara önskvärt för att åstadkomma en förändring i resursfördelningen mellan den öppna och slutna vården. År 1989 avsåg 26 % (68 000) av de 257 800 inrättade befattningarna inom hälso- och sjukvården primärvård. Motsvarande siffror för år 1990 var 29 % (75 600) av de då 259 800 inrättade befattningaraa.
Till och med år 1990 ökade antalet inrättade befattningar inom hälsooch sjukvården totalt sett. Under år 1991 inträffade dock en förändring så till vida att antalet befattningar minskade såväl inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården. Minskningen var kraftigast inom primärvården, där antalet inrättade befattningar minskade med 1 950 mellan åren 1990 och 1991. Motsvarande minskning inom läns- och regionsjukvården var 1 050 befattningar. Denna utveckling är anmärkningsvärd bl.a. mot bakgrand av att allt fler uppgifter som tidigare utfördes inom länssjukvården numera i ökad omfattning kan tas om hand i primärvården.
Samtidigt har dock länssjukvården i större utsträckning än tidigare bedrivit verksamhet vid sidan av slutenvård och utökat sin verksamhet inom den öppna vården i form av s.k. konsulttjänster. Det finns dock inga närmare uppgifter om i vilken utsträckning detta har skett.
Förslaget om att inrätta ett svenskt husläkarsystem har på sina håll väckt farhågor om att detta skulle kunna leda till att primärvården spUttras och att det geografiska ansvaret upphör. Jag anser att dessa farhågor är obefogade. Bl.a. rekommenderade Landstingsförbundet år 1989 sina medlemmar att införa ett fritt vårdsökande inom samma vårdnivå för att öka den enskildes valfrihet - en rekommendation som alla sjukvårdshuvudmän har följt. Erfarenhetema pekar på att de allra flesta ändå väljer att uppsöka en vårdcentral nära där man bor. Många sjukvårdshuvudmän har också redan nu beslutat att införa ett husläkarsystem i syfte att öka kontinuiteten i vården och förstärka den första linjens sjukvård. I några fall har man även inlett en sådan verksamhet. Erfarenhetema av dessa är positiva.
Den slutna vården
Den slutna sjukvården, dvs. den vård som imiebär att patienten tas in på sjukhus eller sjukhem, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser.
76 Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla Prop. 1992/93:100 och stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet Bil. 6 patienter reducerades med nästan hälften. Avsikten var att de psykiskt störda i större utsträckning skulle erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den s.k. sektoriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveckling.
Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett, men inte i relafion till andelen äldre i befolkningen.
Förändringaraa var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade från 4,8 till 4,0.
Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtideraa för all sjukvård. Inom den interamedicinska korttidsvården liksom vid kirargisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/geriatriken och genom en utvecklad samverkan med den öppna vården och kommunernas sociala hemtjänst.
Trots minskningen av antalet vårdplatser inom den somatiska korttidsvården kunde, till följd av de minskade medelvårdtideraa, antalet intagningar per 1 000 invånare öka från 155 till 164 under 1980-talet. Inom långtidssjukvården ökade antalet intagningar i än större omfattning -från 67 till 106 per 1 000 invånare.
Hur resursema inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen av t.ex. dagkimrgi och s.k "titthålskimrgi" har bidragU fill att minska behovet av vårdplatser. Ingrepp som tidigare krävde att patienten togs in på sjukhus kan nu i flera fall ske i öppen vård. Dessa förändringar understryker enligt min mening hur nödvändigt det är att i den pågående omstmktureringen omfördela resurser från den slutna till den öppna vården. Det är bl.a. betydelsefullt att patientema kan få adekvat medicinskt stöd och rehabilitering inom den senare vårdformen.
Såväl minskningen av medelvårdtideraa som ökningarna av antalet intagningar uppvisade under 1980-talet ganska stora skillnader mellan sjukvårdshuvudmämien. Detta berodde sarmolikt till viss del på skilda sjukvårdsstmkturer och på olikheter vad gällde tillgången till eftervård. Men det berodde säkert i hög grad också på i vilken mån man på olika sjukhus kunde tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder. Den verksamhet, som Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU, ansvarar för är viktig i detta sammanhang. Verksamheten har nu bedrivits framgångsrikt under en femårsperiod. Uppföljningen av de projekt, som har genomförts, har också i flera fall visat på konkreta kostnadsbesparingar.
Förhållandevis många patienter, som har bedömts vara fardigbehandlade har tidigare, i brist på andra mer passande vårdformer eller otillräckligt stöd och hjälp i hemmet, varit hänvisade till att stanna kvar inom den somatiska akutvården eller inom den geriatriska vården. Landstingsförbundet har genomfört kartläggningar av dessa patienter -
77
kartläggningar som tilldragit sig speciellt stort intresse i samband med Prop. 1992/93:100 det betalningsansvar som kommunema sedan den 1 januari 1992 har Bil. 6 för medicinskt fardigbehandlade patienter inom dessa vårdformer till följd av Ädel-reformen.
Inom den somatiska akutvården har tre undersökningar gjorts under åren 1989 till 1991 (tabell 1) och inom den somatiska långtidssjukvården genomfördes en patientinventering i november 1991 inför Ädelreformens ikraftträdande. Dessa har under 1992 följts upp den sista mars resp. den 15 september.
Tabell 1: Fänligbehandlade patienter i somatisk akutvård 1989- 1992
Ar
1992 Landsting
Landstingsfria
komuner
Totalt
3 580
384 3 964
3 459
500 3 959
3 055
457 3 512
1 529
1 725
Källa: Landstingsförbundet, Fardigbehandlade patienter inom somatisk akutvård och geriatrisk värd.
Inom såväl den somatiska akutvården som den geriatriska vården hade antalet fardigbehandlade patienter halverats den 31 mars 1992 jämfört med förbundets undersökning år 1991. Det hade också skett en förändring så till vida att de som hade bedömts vara fardigbehandlade kunde skrivas ut efter kortare tid. År 1990 hade 39 % varit fardigbehandlade högst en vecka, medan motsvarande andel i mars 1992 var 59 %. Inom den geriatriska vården hade i mars 1992 i det närmaste en fjärdedel av de fardigbehandlade patientema varit klara för utskrivning högst en vecka. Förändringaraa mellan mars och september år 1992 var små.
För att den enskilde skall kunna få sina vårdbehov tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och en integrering och samverkan mellan insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som socialtjänsten.
Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många märmiskor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer samt operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta problem träffade företrädare för staten och Landstingsförbundet år 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91 :SoU25, rskr. 1990/91:384). Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på vårdplaneringslista. Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid en annan klinik inom sjukvårdsområdet, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vård-
givare. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 milj.kr. till sjukvårds- Prop. 1992/93:100 huvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgaran- BU. 6 tin kommer att gälla även under år 1993 enligt den s.k. Dagmar-överenskommelsen för detta år.
Vårdgarantin i kombination med ändrade former för hur klinikeraa får ersättning för sitt arbete har radikalt förbättrat situationen. För närvarande finns det knappast några köer till angelägna operationer utöver den väntetid som behövs för att effektivt kunna planera vården. Även den förbättrade situationen vad gäller fardigbehandlade patienter inom den somatiska akutsjukvården och den geriatriska vården torde haft betydelse för denna utveckling.
Vårdgarantin har också bidragit till att utjämna väntetideraa i landet till de operationer och behandlingar som omfattas av den. Befintlig kapacitet inom hälso- och sjukvården har utnyttjas på ett bättre sätt och inom vissa begränsade områden finns i dag en viss överkapacitet. Ännu finns det inget som tyder på att andra behandlingsinsatser fått stå tillbaka till följd av de insatser som gjorts inom de områden som vårdgarantin omfattar.
Psykiatri
De psykiskt störda utgör en utsatt grapp människor, som har svårt att själva hävda sina intressen. Det är angeläget att deras livssituation kan förbättras och att de ges möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhällslivet. Den s.k. sektoriserade psykiatrin var uttryck för en strävan att organisera den psykiatriska vården så att dessa mål skulle uppnås. Dessa intentioner har dock inte helt kunnat genomföras.
Psykiatriutredningen har haft i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder om ansvarsfördelning och organisation av stöd och vård till psykiskt störda personer. Utredningens slutbetänkande överlämnades till regeringen den 1 september 1992. I detta föreslås bl.a. att kommuneraa skall ges ett betalningsansvar för psykiskt långtidssjukas boende. Den ekonomiska regleringen föreslås ske genom skatteväxling mellan landstingen och kommuneraa. Enligt förslaget bör kommunema också få huvudansvaret för att initiera, planera och samordna de sociala insatser som långvarigt psykiskt störda behöver.
I betänkandet lämnas även förslag till åtgärder som syftar till att ge långvarigt och allvarligt psykiskt störda med omfattande funktionshinder ett starkare stöd i lagstiftningen. Fler psykiskt störda personer skulle enligt förslaget komma att omfattas av den särskilda lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) än enligt det förslag som tidigare presenterats av 1989 års handikapputredning. Psykiatriutredningen har också föreslagit åtgärder för att effektivisera rehabiliteringen av psykiskt störda och minska deras behov av stöd genom olika former av kontantbidrag.
Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Sedan remissinstanserna lämnat sina synpunkter avser jag att föreslå regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen om den psykiatriska vården.
79 Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser om psykiatrisk Prop. 1992/93:100 tvångsvård. Två nya vårdlagar, lagen (1991:1128) om psykiatrisk Bil. 6 tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV), ersatte lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) från år 1966. I förarbetena till den nya lagstiftningen angavs bl.a. att reformens konsekvenser måste följas uppmärksamt. Vidare framhölls att det borde vara lämpligt att redan i anslutning till genomförandet ta upp frågan om formeraa för att utvärdera den nya lagstiftningens effekter.
Regeringen uppdrog den 15 april 1992 åt Socialstyrelsen att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91:329). I uppdraget ingår att särskilt analysera bl.a. användningen av tvångsåtgärder i samband med psykiatrisk tvångsvård, skyddet för samhället och tidsbegränsningen av vården.
Uppdraget har nyligen delredovisats till Socialdepartementet och skall slutredovisas senast den 15 december 1993.
Tandvårdens utveckling
Tandhälsan i Sverige blir allt bättre för olika åldersgrapper. Inte minst gäller detta bamen och ungdomaraa. Den svenska bam- och ungdomstandvården når i stort sett alla bam, även dem som lever under besvärliga sociala betingelser. Den har blivit en förebild för andra länder genom sina goda resultat och höga effektivitet.
Vissa grapper har dock fortfarande en sämre tandhälsa än befolkningen i övrigt. Detta gäller bl.a. de psykiskt störda, vilket psykiatriutredningen uppmärksammat i sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår bl.a. att Socialstyrelsen skall utarbeta allmänna råd om tandvård för personer med allvarlig psykisk stöming. Vissa av dessa personer, som har ett omfattande tandvårdsbehov, bör kunna få avgiftsfri tandvård inom tandvårdsförsäkringen, menar utredningen.
För vuxna infördes tandvårdsförsäkringen i mitten på 1970-talet. Den gjorde även en omfattande rekonstraktiv tandvård ekonomiskt möjlig för de flesta märmiskor. Den odontologiska forskningen, inte minst inriktad mot profylax, är interaationellt välrenommerad. Dess resultat har bidragit till att utveckla den kliniska verksamheten.
Den generellt sett kraftigt förbättrade tandhälsan för vuxna innebär att ersättningssystemet inom vuxentandvården behöver fömyas. Jag har redan under littera C närmare beskrivit den översyn som för närvarande sker och som syftar till att tandvårdstaxan skall reformeras fr.o.m. den 1 januari 1994.
Riksdagen har nyligen beslutat om åtgärder i syfte att öka konkurrensen mellan olika verksamhetsformer. Bl.a. har tandvårdslagen ändrats så att det numera tydligt framgår att folktandvården inte enbart genom egen personal måste svara för bam- och ungdomstandvården och specialisttandvården. Även andra vårdgivare kan anlitas. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas.
Det grandläggande ansvaret för bam- och ungdomstandvården ligger också kvar hos landstinget. Det innebär bl.a. att landstinget skall fastställa kvantitativa och kvalitativa mål för verksamheten samt följa upp
denna i förhållande till de mål och krav som anges i tandvårdslagen.
Jag anser ätt det, bl.a. mot denna bakgrand, är väsentligt att indikatorer utvecklas för att kvaliteten i bara- och ungdomstandvården skall kunna följas upp. I första hand är detta en fråga för professionen och dem som är verksamma på den lokala nivån. Två specialiteter berörs, nämligen pedodontin (bamtandvården) och ortodontin (tandregleringen), samt allmäntandvården som svarar för den absoluta merparten av bara- och ungdomstandvården. Den odontologiska institufionen i Jönköping har fått i uppdrag att koordinera ett utvecklingsarbete med kvalitetsindikatorer. Detta arbete skall redovisas senast den 1 juli 1993.
Amalgamets roll som tandfyUningsmaterial har diskuterats och utretts ingående under senare år. Numera fitms det också flera alteraativ till amalgamet, vilka har använts under en längre tid och visat lovande hållbarhet. Socialstyrelsen har i en rapport (Ds 1992:95) Möjligheter att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial redovisat en avvecklingsplan. Avsikten är att rapporten skall remissbehandlas.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Utvecklingen inom läkemedelsområdet
I Sverige finns omkring 3 000 olika läkemedel (farmacevtiska specialiteter), vilka är registrerade vid Läkemedelsverket och säljs via apotek. Jämfört med andra industriländer är detta en låg siffra. I StorbrUaimien finns t.ex. 18 000 och i Tyskland cirka 70 000 olika farmacevtiska specialiteter.
Kostnaderna för läkemedel har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet - i medeltal omkring 10 % per år, tabell 2. Kostnadsökningen är en följd av såväl pris- och volymökningar som övergång till dyrare preparat. Övergången till nya och dyrare preparat sker i dag i snabb takt.
Tabell 2: Försäljning av läkemedel i Sverige 1984 - 1990. (Inkl. handköp av recept-fria läkemedel)
År
Läkemedels-
Ökning %
Läkemedels-
Sveriges
Läkemedels-
kostnad
kostnad
befolk-
kostnad (kr)
(mkr) AUP*
(mkr) AUP*
ning
AUP* per
Löpande
Prishöj-
miljoner
person.
priser
ningar borträknade
prishöjningar borträknade
5 644
5 644
8,34
6 330
12,2
6 029
8,35
6 475
3,9
5 957
8,37
7 269
10,6
6 542
8,40
8 221
13,1
7 234
8,44
8 951
8,9
7 705
8,49
9 997
10,7
8 469
8,59
* AUP = Apotekens utförsäljningspris Källa: Apoteksbolaget, statistikenheten
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Sjukförsäkringens kostnader för läkemedel uppgick år 1991 till cirka Prop. 1992/93:100 6,7 miljarder kronor. Kostnadsökningen har varit mest markant inom Bil. 6 den öppna vården. Omkring 80 % av alla receptförskrivna läkemedel används i öppen vård. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna har under de senaste åren ökat med mellan 12-15 % och utgör numera cirka 16 % av de samlade öppenvårdskostnaderaa. Landets primärvårdsläkare svarar för närmare hälften av den totala läkemedelsförskrivningen.
Prognoser för de framtida läkemedelskostnaderna är svåra att göra, då många olika faktorer påverkar förskrivningen av läkemedel. Förändringar i befolkningsstmktur, priskonkurrens och sjukvårdsorganisation m.m. måste vägas in utöver den tänkbara tekniska utvecklingen av läkemedel inom olika diagnosgrapper. Men vissa försök till prognoser har gjorts. Dessa tyder på att läkemedelskostnaderna kan komma att stiga i än snabbare takt än vad som hittills varit fallet.
I ett europeiskt perspektiv intar Sverige i fråga om läkemedelspriser och läkemedelskostnader en medelposition bland de industrialiserade länderna. På kort sikt förväntas kostnadsutvecklingen avta genom ändrade avgifter och en ökande användning av billigare generiska preparat. Ytterligare insatser kommer dock att krävas under kommande år för att åstadkomma en rationell användning av läkemedel. Läkemedelskom-mittéraa i landstingen och de förskrivande läkarna har ett stort ansvar genom att i rekommendationer och vid val av läkemedel medverka till att kostnaderna för läkemedel inte blir onödigt höga. Även läkemedelsindustrin har ett stort ansvar genom att prissättningen på icke rabatterade läkemedel blir fri från årsskiftet 1992/93.
Från och med den 1 januari 1993 införs särskilda regler för prisnedsättning av de läkemedel, som har generiska motsvarigheter, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr. 1991/92:341). Detta är ett led i strävandena att minska kostnaderna på läkemedelsområdet. För varje läkemedel till vilket det finns en likvärdig men billigare motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel fastställer Riksförsäkringsverket ett särskilt pris, som skall ligga till gmnd för prissättning med utgångspunkt i det billigaste preparatet. Väljer förskrivaren att - i samråd med patienten - förskriva originalpreparatet eller ett annat dyrare synonympreparat får patienten själv betala mellanskillnaden. Detta torde dock i praktiken inte bli så vanligt, eftersom de flesta tillverkare av originalpreparat, som omfattas av prisnedsättningsreglerna i systemet, har valt att sänka sina priser till den nivå som synonymprodukten har.
Det är viktigt att öka kunskapen om läkemedelsanvändningen och dess effekter för folkhälsan. En arbetsgrapp har lagt fram ett förslag (Ds 1992:104) till ett nätverk för läkemedelsepidemiologi - NEPl. En sammanhållen organisation för läkmedelsepidemiologi och förbättring av läkemedelsbehandling kan enligt arbetsgrappen ge vinster för såväl patientema som sjukvården.
En väl fungerande läkemedelskontroll är ett viktigt led i arbetet med att förbättra läkemedelsanvändningen. Den nya läkemedelslagen
(1992:859) kommer att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Inom Prop. 1992/93:100 ramen för det europeiska integrationsarbetet är det angeläget att verka Bil. 6 för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen mot bakgmnd av verksamhetens betydelse för såväl hälso- och sjukvården som samhällsekonomin.
Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet
Det är mycket svårt att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälsooch sjukvården. Jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling saknas. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) uppmärksammade dessa frågor i sitt slutbetänkande (SOU 191:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Enligt delegationen farms det mycket som tydde på att produktivitetsutvecklingen hade försämrats inom sjukvården som helhet sedan 1960-talet.
De studier produktivitetsdelegationen grandade sin analys på är emellertid styckekostnadsstudier snarare än produktivitetsundersökningar, som justerats för kvalitetsförändringar. Delegationen menade dock att det tycktes som om kvaliteten inom sjukvården hade förbättrats på flera områden. Samtidigt konstaterade den att en sådan kvalitetsförbättring måste vara betydande för att ett kvalitetsjusterat produktivitetsmått skulle kunna uppvisa oförändrad eller stigande produktivitet under den aktuella perioden. Det redovisade materialet visade också på en stor spridning mellan olika sjukhus vad gäller produktivitetsutvecklingen. Delegationens slutsats blev att det bör finnas en betydande potential för ökning av produktiviteten inom denna liksom inom många andra sektorer.
De nämnda studiema gjordes under 1980-talet. Sedan dess har sjukvårdshuvudmännens ekonomiska situation försämrats. Det allt snävare utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att ett omfattande effektiviseringsarbete har påbörjats. Denna utveckling understryker behovet av att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge underlag för jämförelser. Utan sådana mått finns det risk för att det sker en alltför stark fokusering på ekonomi och kvantitet. Detta kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte kommer att tillgodoses medan andra åtgärder, kanske mindre angelägna ur såväl ett folk-hälsoperspektiv som patientemas vårdperspektiv, ges alltför stort utrymme. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika altemativa metoder och system måste diskuteras. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag under avsnittet G 3. Socialstyrelsen kommer att redovisa förslag till ökade resurser för styrelsens regionala tillsynsverksamhet.
I samband med överenskommelsema om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmar-överenskommelsema - har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa om-
_ 83
råden. Bl.a. bör inrättandet av ett epidemiologiskt centram vid Prop. 1992/93:100 Socialstyrelsen ses som led i arbetet med att förbättra informationsför- Bil. 6 sörjningen. Men ytterligare insatser behövs. De statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål kan göras.
Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med att utveckla öppenvårdsstatistiken. Arbetet sker i nära samarbete med de båda kommunförbunden och Spri och har stor betydelse för det uppföljnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av Ädel-reformen och försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården.
Inom den slutna vården har data om fardigbehandlade patienter utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till vissa operationer.
Även det s.k. Dagmar 50-projektet kan ses som ett exempel på strävandena att förbättra gmndinformationen. Projektets syfte var att öka tillgängligheten och kapaciteten inom sjukvården och berörde sex medicinska specialiteter - ortopedi, kirargi, internmedicin, urologi, kvinnosjukvården och ögonsjukvården. Arbetet redovisades under år 1991 i sex Spri-rapporter (nr 307 - 312) och belyste bl.a. värdet av den information som kan uttryckas i kvantitativa termer.
Erfarenheterna från Dagmar 50-arbetet visar att uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Den metod, som användes, lämpar sig bäst för avgränsade system såsom en klinik eller en vårdcentral. Arbetsgrappen för Dagmar 50 har också i en slutrapport lämnat förslag till hur arbetet kan bedrivas i framtiden och därvid tagit hänsyn till att även frågor om kvalitet och effektivitet bör behandlas.
1 de senaste Dagmar-överenskommelsema har avsatts 20 miljoner kronor per år under åren 1992 och 1993 för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medicinska metoder får tas i brak.
Arbetet med att utveckla metoder och instrament för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården kommer att ha hög prioritet under de närmaste åren. Den s.k. Nationella samrådsgrappen för kvalitet i hälsooch sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sammanhang. Grappen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta tillvara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgrappen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäk-
ringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvali- Prop. 1992/93:100 tetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar. Bil. 6
I detta sammanhang vill jag nämna att frågor om kvalitet i vården blir ett viktigt inslag i Spri:s fortsatta arbete. Staten och Landstingsförbundet har nyligen träffat ett avtal om Spri för åren 1993 - 1995. Sammanfattningsvis innebär detta en tydligare markering av att tyngdpunkten i Spri:s verksainhet skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete, vilket kräver ett närmare samarbete med olika forsknings- och utvecklingsinstitutioner. Spri skall därvid främst arbeta med frågor och aspekter som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet inom vården samt informationssystem och datorisering inom vården.
Vidtagna och planerade åtgärder
Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering
Som jag tidigare anfört pågår ett intensivt förändringsarbete inom hälsooch sjukvården, där bl.a. nya organisations- och styrformer prövas inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning mellan stat, landsting och kommuner. Även hälso- och sjukvårdens framtida organisation och finansiering i ett mer övergripande perspektiv diskuteras, där olika modeller bl.a. har belysts i Landstingsförbundets s.k. Vägvalsprojekt, i vilket Socialdepartementet och Socialstyrelsen har deltagit. En liknande ansats finns i Läkarförbundets förslag vad gäller förändringar såväl inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården.
Regeringen har den 12 mars 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån.
Kommitténs överväganden skall gmndas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurseraa samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den skall slutredovisa sitt arbete senast den 31 mars 1994.
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsketiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringar inom hälsooch sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl till fördjupade överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Bl.a. mot derma bakgmnd har regeringen den 15 maj 1992 tillsatt en parlamentarisk utredning med uppgift att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens roll i det modema välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer som bör ligga till gmnd för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utredning skall ha slutredovisat sitt arbete vid utgången av år 1994.
85 Husläkare Prop. 1992/93:100
BU. 6
För att underlätta och stimulera utvecklingen av inrättandet av husläkare - ett arbete som pågår hos många sjukvårdshuvudmän - har jag för avsikt att inom kort föreslå regeringen att lägga fram en proposition i frågan. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995 skall ha tillgång till en husläkare.
Ett husläkarsystem medför många positiva effekter. Kontinuiteten i kontakten mellan läkare och patient ökar. Systemet främjar också helhetssynen, vilket är positivt för det förebyggande arbetet. Genom att det nationella husläkarsystemet föratsätter en friare etableringsrätt ökar också valfriheten både för patienter och för läkare. Man kan också räkna med att effektiviteten främjas, eftersom patienteraa i större utsträckning än för närvarande kan få behandling på rätt nivå.
Anorexi och bulimi
Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om hur många människor som är drabbade av anorexi och bulimi. Man vet dock att sjukdomama i huvudsak drabbar unga kvinnor. Kunskapema om sjukdomama och hur dessa kan behandlas är i många fall bristfälliga. Dessutom är antalet vårdplatser begränsat.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 att ge Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet ett uppdrag angående stöd och vård till personer med anorexi och bulimi. I detta ingår bl.a. att analysera och beskriva förekomsten av anorexi och bulimi i befolkningen. Möjligheten att förebygga sjukdomama bör belysas och olika behandlingsmetoder kartläggas och värderas. 1 uppdraget ingår även att bedöma om resursema används effektivt samt hur information om anorexi och bulimi kan förmedlas för att få god genomslagskraft. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet skall gemensamt redovisa uppdraget den I september 1993.
Rehabilitering av tortyroffer
En förhållandevis stor del av de flyktingar som har kommit till Sverige på senare år har varit utsatta för tortyr och andra former av förföljelse. Det krävs ofta au vårdpersonal m.fl. har särskUd kompetens för att adekvat vård skall kunna ges till människor med tortyrskador.
Socialutskottet har i siu betänkande 1988/89:SoU15 Socialstyrelsen m.m. bl.a. anfört att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens eller frivilligorganisationemas regi för flyktingar och invandrare med svåra fysiska och psykiska men.
Regeringen beslutade den 15 febmari 1990 att överlämna riksdagsskrivelsen i denna del till Psykiatriutredningen. Utredningen kommer senast den 31 januari 1993 att överlämna ett betänkande, där den redovisar sina förslag om hur staten kan stödja en sådan rehabiliteringsverksamhet.
86 Ersättning vid behandlingsskada Prop. 1992/93:100
BU. 6
Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om hur reglema för ersättning vid behandlingsskada inom hälso- och sjukvården skall vara utformade i framtiden. Bakgranden är att förändringarna av vårdformema samt kommande EES-avtal och ett medlemsskap i EG gör att ett frivilligt försäkringssystem av det slag, som den nuvarande patientförsäkringen representerar, inte längre kan upprätthållas. Utredarens arbete bör vara avslutat vid utgången av år 1993.
Läkemedelsförsörjningen
En särskild utredningsman har fått regeringens uppdrag att se över den svenska läkemedelsförsörjningen, särskilt med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsinriktning. I uppdraget ingår att föreslå riktlinjer för såväl parti- som detaljhandel med läkemedel och tillhörande informationsfrågor, att föreslå nödvändiga förändringar i gällande avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB samt att pröva frågan om Apoteksbolagets ägandestraktur. Utredaren skall rapportera sitt uppdrag till regeringen senast den 31 december 1993.
Medicinsk-teknisk säkerhet
I det regelverk som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) ingår ett direktiv om aktiva medicintekniska produkter för implantation. Ett exempel på sådana produkter är hjärt-stimulatorer. Jag har i dag i en lagrådsremiss föreslagit att detta direktiv skall införlivas i svensk rätt genom en lag om medicintekniska produkter. Avsikten är att lagen skall omfatta samtliga medicintekniska produkter, d.v.s. även de som ingår i de föreslagna EG-direktiven inom området. Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1993.
Internationell samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet
Samarbetet med världshälsoorganisationen (WHO) är den mest omfattande delen av Socialdepartementets intemationella verksamhet. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för utvecklingsländema, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det intemationella samarbetet vad gäller hiv/aids är viktigt också för Sverige. En reviderad global aids-strategi antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) under år 1992. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa. Sverige har bl.a. bidragit med tre miljoner kronor till WHO:s utvecklingsprojekt i S:t Petersburg och Baltikum. År 1991 reviderades målen för den europeiska Hälsa för alla-strategin. Folkhälsoinstitutets verksamhet ligger väl i linje med dessa mål.
87
Inom hälso- och sjukvårdsområdet sker också intemationellt samar- Prop. 1992/93:100 bete inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för Bil. 6 ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.
D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård
Nytt anslag (förslag) 1 211 332 000'
' Medel har tidigare anvisats under förslagsanslagen Epidemiberedskap m.m. och
Bidrag till allmän sjukvård m.m.
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.
Vidare betalas ut från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grand av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelseraa i ämnet finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Från anslaget betalas ut även vissa kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Från anslaget betalas också ut ersättning till sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderaa för den personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkaraas pensionering (prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993. Bidraget betalas ut sista gången i början av budgetåret 1993/94.
Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s cancerprogram.
Riksförsäkringsverket
I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskUda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknats till 727 miljoner kronor under första halvåret 1993. Verket gör inte någon beräkning av utgiften för det särskilda statsbidraget under budgetåret 1993/94.
Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handhas sådana ersättningsärenden av försäkringskassoraa. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderaa för budgetåret 1992/93 till 5 680 000 kronor.
88 Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för budgetaret 1993/94 för
pensioner till provinsialläkaraa tUl 15 025 000 kr. och för bidrag till pensionskostnader enligt överenskommelsen om övertagandet av den psykiatriska vården m.m. till 70 657 000 kr. Bidragen betalas ut i juli 1993 för sista gången.
Föredragandens överväganden
En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1993. Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till huvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överenskommelsen har varit en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskommelsen finns redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Såsom jag har redogjort för i det föregående under littera C konstaterades i 1992 års kompletteringsproposition (1991/1992:150 Del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) att utgiftsramen för år 1993 skulle ha varU 2 703 miljoner kronor, om skatteutjämningsavgiften hade avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den fillfälliga indragningen år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.
Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften skall avskaffas för landstingens del fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 innebär en engångsfinansiering, kan det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 beräknas uppgå till nämnda belopp. Jag beräknar därför tills vidare ramen för ersättningama till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för år 1994 till 2 703 mUjoner kronor. Nuvarande system för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen måste emellertid göras om. Som jag nämnt pågår ett översynsarbete med syfte att förändra systemet. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram ett principförslag om en ändrad utformning av systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års kompletteringsproposition.
Jag beräknar utgiften under budgetåret 1993/94 för det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag till 1 117,3 miljoner kronor. Medelsbehovet till vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner beräknar jag i enlighet med Socialstyrelsens förslag, dvs. till ca 85,7 miljoner kronor.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för ersättning till smittbärare m.m. till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring för den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknar jag oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.
Sverige har anslutit sig till EG:s program mot cancer, som har en stark inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jag
föreslår att 1 miljon kronor beräknas under förevarande anslag för Prop. 1992/93:100 Sveriges medverkan i EG:s cancerprogram. Bil. 6
Det sammanlagda medelsbehovet beräknar jag tUl ca 1 211,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kronor.
D 2. Insatser mot aids
1991/92 Utgift 189 494 023 Reservafion 9 094 352.
1992/93 Anslag 192 720 000
1993/94 Förslag 185 220 000
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det viras, humant immunbrist viras (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grandval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. I987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grapper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från anslaget G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra sjukvårdshuvudmän. Genom bidraget, som har avsetts utgå under en övergångstid, ges stöd till smittskyddsarbetet inom de landsting och kommuner där det är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot hiv-smittan.
Sverige deltar även i det intemationella arbetet med att bekämpa aids.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för utbetalningen av extra bidrag till sjukvårdshuvudmännen. Vid Folkhälsoinstitutet firms ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård.
90 Folkhälsoinstitutet Prop. 1992/93:100
BU. 6
Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika program.
En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena hiv/aids samt sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD (sexuellt överförbara sjukdomar) i övrigt.
Folkhälsoinstitutet framhåller att WHO räknar med att antalet smittade av hiv-infektion kommer att öka från ca 13 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Även om det i Sverige fanns 3 222 anmälda fall av hiv-smitta i oktober 1992, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.
Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett hiv-preventivt arbete av minst samma omfattning som hittills fortsätter inom landet. Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet. Huvuddelen av den operativt förebyggande verksamheten bör dock enligt Folkhälsoinstitutet bedrivas inom landsting och kommuner samt genom olika organisationer.
Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudinriktning att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1993/94 bör insatserna enligt Folkhälsoinstitutet inriktas mot följande målgrapper, nämligen ungdomar, män som har sexuella kontakter med andra män, invandrare och/eller flyktingar samt befolkningen i allmänhet.
Folkhälsoinstitutet framhåller särskilt att många frivilliga organisationer gör en omistlig insats i det hiv/aids-förebyggande arbetet och i fråga om psykosocialt stöd bland smittade och deras familjer. Institutet vill stödja och uppmuntra detta arbete. Institutet betonar också att effekten av de preventiva åtgärdema bör följas upp och utvärderas.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen följer fortlöpande utvecklingen inom hiv/aids-området, såsom bl.a. hiv-infektionens spridning samt behovet av testning, rådgivning, diagnostik, medicinsk vård och behandling, omvårdnad och psykologiskt stöd. Medel fill bl.a. utvecklingsarbete inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg, som bör omfatta även insatser mot hiv/ aids, föreslås bli anvisade i form av utvecklingsmedel under anslaget till Socialstyrelsen. I dessa utvecklingsmedel bör enligt Socialstyrelsen ingå bl.a. medel som tidigare anvisats under anslaget Insatser mot aids till motsvarande ändamål.
91 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Man får räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle
under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet. Fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. Insatsema måste inriktas på att motverka smittspridningen på både lång och kort sikt och främst bygga på lokala aktiviteter.
Även om insatsema mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av de ordinarie samhällsorganens reguljära verksainhet finns det fortfarande ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insatser. En förbättrad samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid eftersträvas.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationeraas arbete bör fortsätta under budgetåret 1993/94.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrakare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatsema inom narkomanvården. Samtidigt är hiv-situafionen bland narkotikamissbrakare i Sverige förhållandevis gynnsam vid en intemationell jämförelse. Den 30 juni 1992 förelåg totalt 615 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbmkare i Sverige. Antalet nyanmälningar av smittade har minskat och är nu i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser bland narkotikamissbmkare har däremot ökat under de senaste åren. T.o.m. år 1990 hade sammanlagt 17 anmälningar om aids bland narkotikamissbmkare gjorts. Enbart under år 1991 anmäldes 20 nya fall. Den 30 juni 1992 hade totalt 51 fall diagnosfiserats.
Läget är emellertid inte stabilt. Om de preventiva insatsema minskas kan detta på kort tid leda till en snabbare ökning av antalet smittade. Fortsatt stöd bör därför utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbmkare. De insatser som bekostas från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids.
Jag avser att senare föreslå regeringen att meddela riktlinjer för en fortsatt utveckling av en offensiv narkomanvård.
Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor, har numera den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit att högst 6,5 miljoner kronor får användas för institutets förvaltningskostnader för detta arbete under budgetåret 1992/93.
Jag anser att förvaltningskostnadema bör budgeteras under ramanslaget G 4. Folkhälsoinstitutet fr.o.m. budgetåret 1993/94 och föreslår därför att medel för ändamålet i stället beräknas under nyssnämnda anslag.
Socialstyrelsen har disponerat medel för att utveckla narkomanvården i syfte att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit att 1 miljon kronor av medlen är avsedda för Socialstyrelsens förvaltningskostnader för arbetet med hiv/aids-frågoma. Jag anser att dessa förvaltningskostnader bör bekostas från ramanslaget G 3. Socialstyrel-
sen fi.o.m. budgetåret 1993/94. Jag föreslår därför att 1 miljon kronor Prop. 1992/93:100 beräknas under nämnda anslag. Bil. 6
Socialstyrelsen har föreslagit att de medel som ställts till styrelsens förfogande under anslaget Insatser mot aids fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas som utvecklingsmedel under anslaget till Socialstyrelsen. Jag anser emellertid att medlen till insatser mot aids bör anvisas samlat under förevarande anslag även för det kommande budgetåret.
Sedan medel för myndigheteraas handhavande av hiv/aids-frågoraa beräknats under anslagen till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, beräknar jag i övrigt ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetåret 1993/94 eller ca 185,2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 185 220 000 kronor.
D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
1991/92 Utgift 121 309 913'
1992/93 Anslag 165 104 000'
1993/94 Förslag 164 300 000
' Anslagen Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig och Driftkostnader för beredskapslagring m.m.
Från anslaget bekostas utgifter för investeringar och drift av beredskapslager för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation samt för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälsooch sjukvårdens krigsorganisation. Anslaget ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civUa del (prop. 1991/92:102, bet.l991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig omfattar fömtom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
övergripande mål för funktionen
Hälso- och sjukvården skall verka för att varje skadad eller sjuk under kriser och i krig kan ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen skall vara att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmärma vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Kapaciteten skall vara tillräcklig för att tillgodose såväl de krigsskadade patienternas behandlingsbehov som sådan fredsmässig sjukvård som inte kan anstå. En skadad skall kurma ges primärkirargisk behandling inom sex timmar efter skadetillfället.
93 Socialtjänsten skall även under kriser och i krig medverka till att de Prop. 1992/93:100 gmndläggande livsbetingelsema för samtliga civilpersoner som vistas Bil. 6 inom kommunen tryggas, då kraftigt ökade krav har uppkommit på grand av krigshandlingar inom kommunen, men också på grand av åtgärder som kan bli nödvändiga, såsom tidig utskrivning av patienter, utökad baraomsorg, utrymning samt omhändertagande av flyktingar.
Miljö- och hälsoskyddet skall medverka till att sådan hygien kan upprätthållas även i krig att smittspridning och uppkomst av epidemier så långt möjligt förebyggs.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat en fördjupad anslagsframställning och därvid bl.a. redovisat styrelsens verksamhetsinriktning vad avser beredskap samt också överlämnat programplan 1993/94-1997/98 för funktionen hälso- och sjukvård, socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd.
Inriktningen och den ekonomiska ramen i programplanen motsvarar i stort planeringsnivå I i Socialstyrelsens programplan för budgetåren 1992/93-1996/97. Medelsberäkningama för budgetåret 1993/94 ligger inom den av regeringen anvisade ekonomiska planeringsramen för det civila totalförsvaret. För budgetåret 1993/94 begärs 169 miljoner kronor och dämtöver vissa bemyndiganden. Socialstyrelsen föreslår att nuvarande anslag för ändamålet ersätts med ett ramanslag fr.o.m budgetåret 1993/94.
Socialstyrelsen framhåller att konsekvensema för hälso- och sjukvården av totalförsvarets ändrade inriktning genom 1992 års försvarsbeslut ännu inte har analyserats i detalj. De preliminära slutsatseraa är emellertid att behovet av beredskapsåtgärder i stort kommer att vara oförändrat i förhållande till tidigare planering. Viktiga utgångspunkter är att fortsätta lagemppbyggnaden av läkemedel för tillkommande krigsskadade, att klara försörjningen med infusionsvätskor och att vidta åtgärder mot kemisk och bakteriell krigsföring ( ABC-skydd ).
Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till indikato-rer/resultatmått till de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga. Vid programplanens början bedöms hälso- och sjukvårdens kapacitet till ca 50 % av planerat behov i krig och uthålligheten till ca 75 %. Omställningsförmågan bedöms inte vara helt godtagbar eftersom uppbyggnaden av sambandssystem är i sitt inledningsskede. Socialtjänsten har enligt Socialstyrelsen brister både i kapacitet och i omställningsförmåga. Brister föreligger främst i personalens beredskap för en förändrad verksamhet i krig. Hälsoskyddets kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga bedöms inte helt godtagbar, bl.a därför att ansvarsförhållandena framstår som oklara mellan myndigheteraa.
94 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bil. 6
Övergripande mål
De övergripande mål för som satts upp för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. genom 1992 års försvarsbeslut bör ligga fast.
Resurser: Ramanslag 1993/94 164,3 miljoner kronor
Resultatbedömning
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning närmare redogjort för verksamhetens resultat. Redovisningen är dock inte tillräckligt utvecklad för att ge regeringen det underlag som erfordras för att bedöma verksamhetens resultat vad avser funktion Hälso- och sjukvård m.m. Det framgår t.ex. inte hur tilldelade resurser har använts under resultatperioden. Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till resultatmått för de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår preliminärt att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga. Jag anser det angeläget att styrelsen utvecklar dessa mått på ett sådant sätt att de också kan vara instrament i budgetprövningen. Det är även angeläget att beredskapsläget belyses på ett konkret sätt. Jag avser att under anslaget G 3. Socialstyrelsen återkomma i fråga om styrelsens fördjupade anslagsframställning, eftersom beredskapsfrågoraa är en tvärsektoriell uppgift för Socialstyrelsen (prop. 1990/91:150 bil.11:4.1, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390).
Slutsatser
Inriktningen av den civila hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet i krig har t.o.m. budgetåret 1986/87 lagts fast i 1992 års försvarspolitiska beslut (prop. 1991/92:102, kapitel 5, bet.l991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Jag anser att de riktlinjer som lades fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Regeringen har genom beslut den 10 oktober 1992 uppdragit åt Socialstyrelsen att tillsammans med Läkemedelsverket och Apoteksbolaget AB till den lettiska staten överlämna den fabrik för tillverkning av infusionslösningar som finns vid Läkemedelsverket i Uppsala. Detta har kunnat göras därför andra tillverkningsmetoder i krig för infusionslösningar är under utveckling. Den planerade tillverkningen vid minifabriken kommer att ersättas genom investeringar i ny teknik, vilket ryms inom anslaget.
Jag har beräknat ramanslaget efter följande budget.
95 Budget Prop. 1992/93:100
------------------------------------------------------- BU. 6
1992/93 1993/94
1. Investeringar i beredskapslager m.m. 84 786 000 85 400 000
2. Utbildning 19 600 000 20 000 000
3. Drift och underhåll av
beredskapslager m.m. 34 560 000 35 300 000
4. Ersättning till sjukvårds huvudmännen m.m. 26 158 000 23 600 000
Summa 165 104 000 164 300 000
Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 vara ett ramanslag. Sammantaget beräknar jag anslaget till 164,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 164 300 000 kronor.
D 4. Bidrag till Spri
1991/92 Utgift 30 375 000'
1992/93 Anslag 30 375 000'-
1993/94 Förslag 26 300 000
' Anslaget Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut. Ytterligare 11 098 000 kronor har anvisats på tilläggsbudget 1992/93.
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal om Spri för perioden 1993 - 1995. Sammanfattningsvis innebär det nya avtalet om Spri att det blir en tydligare markering av att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall i större utsträckning än hittills arbeta med att för praktisk tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och sammanställa resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som utförts inom Spris verksamhetsområde, nationellt och intemationellt. En väsentlig del av verksamheten skall vara metodutveckling av betydelse för hälso- och sjukvården.
Spri skall främst arbeta med frågor som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet samt informationssystem och datorisering inom vården.
Spri skall arbeta i nära samverkan med professionen, vårdgivama och deras huvudmän. Spri bör utveckla ett närmare samarbete med olika forsknings- och utvecklingsinstitutioner. En mycket viktig uppgift för Spri är att sprida resultaten av sitt utvecklingsarbete i sådana former att det stimulerar och stödjer det lokala förändringsarbetet.
96 Ägama skall enligt överenskommelsen om finansiering dels tillskjuta Prop. 1992/93:100 vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri (prop. Bil. 6 1992/93:114, bet. 1992/93:SoUll, rskr. 1992/93:131). Jag kommer senare denna dag att föreslå regeringen att godkänna avtalet.
Föredragandens överväganden
Verksamheten vid Spri kommer med den inriktning som angivits i avtalet att kunna ge ett viktigt bidrag till det nödvändiga effektiviseringsarbetet inom hälso- och sjukvården. Spri kommer framöver att vara en utpräglad kunskapsorganisation, vilket ställer krav på förändrad kompetens, större flexibilitet och delvis nya arbetssätt inom Spri. Jag bedömer det som mycket angeläget att denna process fullföljs med stor kraft.
En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1 september 1994. I utvärderingen skall särskild vikt läggas vid i vilken utsträckning åtgärder har vidtagits för att anpassa verksamheten och organisationen till den av ägama i avtalet angivna verksamhetsinriktningen. En särskild bedömning skall göras av effektema av Spris verksamhet och i vilken omfattning Spris produkter använts samt hur metoder m.m. fungerat i praktisk tillämpning.
Under detta anslag beräknas enbart medel för basfinansieringen till Spri. Medel för uppdrag till Spri kommer för budgetåret 1993/94 att beräknas under anslagen G 3. Socialstyrelsen med 4 miljoner kronor samt G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) med 1 miljon kronor.
Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten i basfinansiering för åren 1993 och 1994 tillskjuta 26 resp. 26,6 miljoner kronor. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör således beräknas till 26,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 26 300 000 kronor.
D 5. Bidrag till WHO
Nytt anslag (förslag) 29 800 000'
' Medel har tidigare anvisats under anslaget Internationell samverkan.
Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
97 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6 Jag har tidigare översiktligt redogjort bl.a. för Sveriges internationella
samverkan i olika avseenden under föreslaget ramanslag till utredningar, utveckling och samverkan.
Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grandläggande förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet.
Jag föreslår att ett särskilt förslagsanslag tas upp för bidraget till WHO och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för Sveriges bidrag till 29,8 miljoner kronor. Detta belopp kan emellertid komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 800 000 kronor.
D 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
1991/92 Utgift 3 022 763'
1992/93 Anslag 2 479 000'
1993/94 Förslag 2 591 000
' Anslaget WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Dmg Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drag Monitoring.
Styrelsen för stiftelsen
Under perioden juli 1991 - juni 1992 ingavs och bearbetades 124 089 biverkningsrapporter. Vid slutet av året fanns rapporter om mer än 1 miljon fall i WHO-databasen.
Styrelsen anser i sin anslagsframställning att anvisade medel under budgetåret 1991/92 har varit otillräckliga för att täcka kostnaderna för WHO-centrets verksamhet. Genom att centrets inkomster av konsult-och försäljningsverksamhet har varit tillfredsställande har dock kostnadema för verksaniheten kunnat täckas. WHO har under året bidragit med 5 000 USD - motsvarande ca 35 000 kronor - till centrets verksamhet.
98 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6 WHO-enheten har vissa möjligheter att bedriva konsult- och försälj-
ningsverksamhet. Omfattningen och inriktningen av sådan verksamhet måste dock beslutas i samråd med WHO. Enhetens verksamhet bedrivs i stiftelseform. Statens anvisande av medel till stiftelsens verksamhet har karaktären av ett statligt bidrag. Anslaget bör fr.o.m. nästa budgetår benämnas Bidrag till WHO-enheten för läkemedelsbiverkningar.
Jag beräknar ett bidrag till stiftelsen för budgetåret 1993/94 på 2 591 000 kronor. Bidraget bör anvisas över ett obetecknat anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 2 591 000 kronor.
99 E. Omsorg om äldre och handikappade Prop. 1992/93: loo
BU. 6
Mål och inriktning för äldreomsorgen
Målen för äldreomsorgen är:
* att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta att de får den omsorg de behöver,
* att de själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.
Dessa övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Äldreomsorgen måste fortsätta utvecklas för att kunna tillgodose stora omsorgs- och vårdbehov i det egna hemmet liksom i särskilda boendeformer för service och vård.
Hemtjänsten har genomgått en kraftfull utbyggnad under den senaste tioårsperioden och antalet hjälptimmar har fördubblats. Antalet personer som får hemtjänst har dock minskat och en förskjutning skett i ålderssammansättningen hos dem som får service och vård i hemmet. Från år 1980 till 1991 minskade antalet hjälptagare från 348 000 till 286 000. Antalet hjälptagare minskar i samtliga åldersgrapper både i absoluta tal och relaterat till antalet äldre i resp. åldersgrapp. År 1983 utgjorde gruppen 80-åringar och äldre 40 % av samtliga hjälptagare och år 1991 uppgick 80-åringarnas andel till 53 %.
Merparten av samtliga hjälptagare beviljas hjälp i begränsad omfattning och en relativt liten del har omfattande hjälpinsatser överstigande 50 timmar i månaden. Antalet 80-åringar som får omfattande hjälpinsatser har ökat under hela 80-talet; i både absoluta och relativa tal.
Antalet platser och antalet boende i särskilda boendeformer för service och omvårdnad har också minskat under det senaste decenniet. Också relaterat till antalet äldre i olika åldersgrapper har utnyttjandet av särskilda boendeformer minskat.
Den kommunala färdtjänsten är av stor betydelse för både äldre och yngre med förflyttningshandikapp. Kommunens ansvar att bedriva färdtjänst framgår av socialtjänstlagen (1980:620). Enligt 10 § socialtjänstlagen bör socialnämnden genom hjälp i hemmet, färdtjänst och annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.
Antalet personer med färdtjänstlegitimation ökade kraftigt under 1980-talet. Under de senaste två åren har emellertid en viss minskning av antalet personer med färdtjänstlegitimation skett. Enligt tillgänglig statistik hade 439 000 personer tillstånd att resa med kommunal färdtjänst år 1991.
Det är viktigt att se kommunal färdtjänst och andra former av särskilt anpassad kollektivtrafik som komplement till den ordinarie kollektivtrafiken. Handikapputredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa och i slutbetänkandet (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla lämnat en rad förslag som avser utformningen av kommunal färdtjänst och frågor om tillgängligheten i kollek-
tiva färdmedel. Slutbetänkandet är för närvarande föremål för remiss- Prop. 1992/93:100 behandling. BU. 6
Vidtagna och planerade åtgärder
Den 1 januari 1992 övertog kommunerna det samlade ansvaret för äldreomsorgen. Detta innebar att 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser fördes över från landstingen, liksom betalningsansvaret för ytterligare 3 400 platser för somatisk långtidssjukvård. Ett särskilt betalningsansvar infördes också för medicinskt fardigbehandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommuneraa övertog också ansvaret för dagverksamheter, sjukvårdsinsatser i särskilda boendeformer för service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende.
Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska reglering som följde av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91: SoU25, rskr. 1990/91:384). Regleringen innebar att totalt 20,3 miljarder kronor fördes över från landstingen till kommuneraa.
Riksdagen beslutade samtidigt om ett utökat stafligt stöd till äldreom-sorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Av medlen avses 2 miljarder kronor utges som stimulansbidrag till byggande av grappbostäder för personer med åldersdemens och utvecklingsstöming samt fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. För ombyggnad av sjukhem samt nybyggnad av äldrebostäder avsattes 1 miljard kronor. Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av grappbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksamheten. För att täcka viss del av kostnaden för medicinskt fardigbehandlade kompenseras kommunema under en treårsperiod med ett särskilt statsbidrag om sammanlagt 1,5 miljarder kronor. År 1991 utbetalades vidare 500 miljoner kronor till kommunerna som stöd till utbildningsinsatser och information i samband med genomförandet av Ädel-reformen.
Landstingen och de landstingsfria kommuneraa tillfördes ett särskilt statsbidrag på 500 miljoner kronor under år 1992 med syfte att bl.a. förkorta kötideraa inom den somatiska korttidssjukvården.
Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i uppdrag att dels följa och utvärdera Ädel-reformen, dels i samarbete med Boverket beskriva utvecklingen när det gäller särskilda boendeformer samt följa upp utnyttjandet av stimulansbidragen. Uppdragen avses pågå under fem år och särskilda medel anvisas för ändamålet.
Socialstyrelsen lämnade i september 1992 den första årsrapporten som redovisar erfarenheter av Ädel-reformen och utnyttjandet av stimulansbidragen. I ett ramprogram för uppföljningen kommer utvecklingen att beskrivas dels på nationell nivå, dels i temastudier och genom lokalt utvärderingsarbete. Den nationella uppföljningen syftar till att med hjälp av statistiska uppgifter om bl.a. resurser och vårdkonsumtion,
skapa ett instrament för löpande jämförelser mellan kommunerna. Prop. 1992/93:100 Temastudiema syftar till mer avgränsade studier av Ädel-reformens Bil. 6 praktiska utfall. En studie om reformens samhällsekonomiska effekter påbörjades hösten 1992 och utförs vid Lunds Universitet. Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå genomför, i samarbete med Handikappinstitutet, en kartläggning av hur hjälpmedelsförsörjningen påverkats av Ädel-reformen. Kring kvalitets- och säkerhetsfrågor planeras ett antal separata studier. Bl.a. avses Spri genomföra en studie om sjukhemmens roll och funktion. En ökad integration av hemtjänst och hemsjukvård var en förväntad effekt av Ädel-reformen. Hur denna utvecklas kommer att vara ett av ämnena för de särskilt fördjupade temastudiema. Ett lokalt utvärderingsarbete planeras också, vilket praktiskt innebär att ett antal kommuner eller socialdistrikt sammanlänkas för gemensam uppföljning och erfarenhetsutbyte.
Socialstyrelsen sammanfattar i årsrapporten det första halvårets allmänna erfarenheter av Ädel-reformen. Huvudmännen har i första hand prioriterat organisatoriska och ekonomiska frågor. Frågorna har varit många kring regelverket och Socialstyrelsen har i författningar och allmätma råd preciserat vissa oklarheter som berört den kommunala hälso- och sjukvården. Vissa oklarheter i fråga om begreppet medicinskt färdigbehandlad har föranlett särskilda tillsynsinsatser från Socialstyrelsen och vissa gränsdragningsfrågor kring t.ex. psykiskt sjuka kommer enligt styrelsen aU behöva diskuteras vidare. Några omfattande verksamhetsmässiga förändringar tycks ännu inte ha skett. Sammanfattningsvis gör Socialstyrelsen bedömningen att genomförandet av Ädel-reformen inte förorsakat några större problem.
När det gäller stimulansbidragen till grappboende och andra alternativa boendeformer har Socialstyrelsen gjort en sammanställning av första årets utnyttjande. I juli 1992 hade av totalt 675 inkomna ansökningar, 557 beviljats bidrag med sammanlagt 278,5 miljoner kronor. Kommuneraa svarade för 70 % av ansökningarna, landstingen för 27 % och 3 % avsåg ansökningar om bidrag från enskilda. Flertalet ansökningar avser grappbostäder i huvudsak avsedda för åldersdementa och utvecklingsstörda. Av samtliga inkomna ansökningar avslogs 118 stycken eller 17 %. De vanligaste skälen för avslag har varit brister i boendestandard som avsaknad av dusch, toalett eller kokmöjlighet i den egna lägenheten. Första årets erfarenheter av stimulansbidragen visar att intresset är stort och att standarden på de nytillkomna boende-enhetema är hög. Antalet grappbostäder har ökat snabbt. I september 1989 fanns 266 grappbostäder för knappt 2 000 boende. I december 1991 hade antalet ökat till 641 grappbostäder med drygt 5 000 boende.
Som stöd för informations- och utbUdningsinsatser i samband med genomförandet av Ädel-reformen, beslöt riksdagen att anvisa 500 miljoner kronor för åren 1991 och 1992. Bidraget utbetalades i november 1991 som ett engångsbelopp. Socialstyrelsen har i första årsrapporten av Ädel-reformens utvärdering också redovisat hur informations- och utbildningsinsatsema bedrivits. Resultaten från en kommunenkät visar aU landstingsanställd personal i liten utsträckning del-
tagit i utbildningen. Nästan samtliga kommuner har upprättat utbild- Prop. 1992/93:100 ningsplaner och genomfört utbildningar enligt dessa planer. I flertalet Bil. 6 kommuner återstår utbildningsinsatser och den 1 april 1992 var knappt 30 % av statsbidraget förbmkat.
Betalningsansvarsutredningen (S 1991:16) har i uppgift att följa tillämpningen och effekteraa av det kommunala betalningsansvaret inom hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår att vid behov föreslå förändringar i utformningen av systemet med betalningsansvar. I utredningens första delrapport, avlämnad i juni 1992, redovisas att systemet med ett kommunalt betalningsansvar har varit ett mycket effektivt incitament för kommunema att öka utbudet av boende, vård och service. Som framgår av en undersökning av Landstingsförbundet har antalet medicinskt fardigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård halverats sedan betalningsansvaret infördes.
I november 1991 beslöt regeringen att inrätta en särskild delegation angående behovet av korrigeringar i förhållande till den ekonomiska regleringen tillföljd av Ädel-reformen. Delegationens uppgift begränsades till att göra en avstämning med utgångspunkt i uppenbara tekniska fel eller räknefel som kunde ha skett i samband med den ekonomiska regleringen. Delegationen, som antog namnet Ädel-delegationen, avlämnade den 1 juni 1992 sina förslag till korrigeringar till regeringen. Ädel-delegationen bedömde att korrigeringar motsvarande -1-31,5 miljoner kronor netto för kommunema och -31,5 miljoner kronor för landstingen borde göras i förhållande till den tidigare beslutade ekonomiska regleringen. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) om vissa frågor om den kommunala ekonomin beslutat om formeraa för reglering av dessa belopp.
Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av förslagen i propositionen (prop. 1992/93:129, bet. SoU 1992/93:12, rskr. 1992/93: 132) om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Beslutet innebär att kommunema fr.o.m. den 1 mars 1993 får ta ut avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende. Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga kommunens självkostnad. De skall bestämmas så att den enskilde får kvar tillräckliga medel för sina personliga behov. Beslutet innebär bl.a. att kommunerna kommer att få ta ut avgifter i de sjukhem som till följd av Ädel-reformen övertagas från landstingen. Vidare irmebär beslutet att den nuvarande särskilda bestämmelsen i socialtjänstlagen om avgift för helinackordering i särskild boendeform upphävs.
Regeringen uppdrog i mars 1991 åt Socialstyrelsen att karUägga och beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på de grapper som kan antas vara utsatta för olika former av våldshandlingar. Socialstyrelsen avlämnade i mars 1992 rapporten Övergrepp mot äldre i hemmet. Sammanfattningsvis konstaterar Socialstyrelsen att området är relativt outforskat och att det är svårt att få belägg för om våldet mot äldre tenderar att öka, minska eller är konstant. Våld och andra övergrepp inom familjen omges nästan alltid med tystnad och det
är svårt för en utomstående att upptäcka förekomsten av övergrepp. Jag Prop. 1992/93:100 har erfarit att Socialstyrelsen avser att fortsätta följa frågan aktivt. Bil. 6
Huvudansvaret för omsorger om äldre åvilar samhället men också anhöriga, vänner och andra närstående bidrar med betydelsefulla insatser. Med stöd ur Allmänna arvsfonden har Socialstyrelsen fördelat medel till utvecklingsinsatser inom området stöd till anhöriga. Resultatet av verksamheten har redovisats av Socialstyrelsen i rapporten Den tysta omsorgen - om försök att ge stöd fill anhöriga.
Frivilliga insatser bör i ökad utsträckning ges erkännande och stöd liksom det arbete som utförs av frivilliga organisationer. Regeringen beslutade den 25 juni .1992 att bidra ekonomiskt till ett projekt som avser förmedling av frivilliginsatser.
En följd av EES-avtalet är att Sverige kommer att delta i EG:s äldreprogram. Regeringen har under hösten tillsätten nationalkommitté inför det europeiska äldreåret 1993.
Mål och inriktning för handikappolitiken
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att funktionshindrade skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällslivet och delta i olika aktiviteter. Strävan skall vara att personer med funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handi-kappoUtiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Det är samhället, dvs. staten, kommunerna och landstingen, som måste ta det gmndläggande ansvaret för att detta mål kan förverkligas.
Under senare årtionden har betydande förbättringar åstadkommits i samhällsstödet för personer med funktionshinder. De förbättrade stödinsatserna och den ökande tillgängligheten har inneburit att funktionshindrade successivt har kurmat beredas bättre livsvillkor. I ett internationellt perspektiv kan konstateras att de svenska insatseraa inom handikappområdet är förhållandevis väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet.
Kombinationen av en generell välfärdspoUtik och olika former av särskilt inriktade handikappolitiska insatser har utgjort gmnden för de förbättringar som åstadkommits inom handikappområdet. En annan väsentlig föratsättning för den utveckling som skett är den miljörelaterade synen på handikapp som började växa fram under 1960-talet och som i dag är allmänt erkänd. Genom denna har handikappolitiken i hög grad kommit att handla om att öka tillgängligheten i samhället i dess vidaste bemärkelse. Även framdeles kommer dessa tre element - en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder för att uppnå ökad tillgänglighet - att utgöra grandstenaraa i handikappolitiken.
Handikapporganisationemas aktiva medverkan har varit en viktig föratsättning för de förbättringar som åstadkommits. Organisationemas
arbete har på ett avgörande sätt påverkat både den allmänna synen på Prop. 1992/93:100 handikapp och utformningen av de konkreta samhällsinsatsema inom Bil. 6 området. Det finns mycket som talar för att handikapporganisationeraa kommer att spela en lika viktig roll framgent i utformningen av handikappolitiken, som de gjort hittills.
Trots de allmänna förbättringar som skett är personer med funktionshinder alltjämt eftersatta i olika avseenden. Handikapputredningen (S 1988:03) har i sitt kartläggningsarbete uppmärksammat betydande brister i livsvillkoren för framför allt personer med omfattande funktionshinder.
Slutsatsen av det jag nu har sagt är att reformarbetet inom handikappområdet måste fortsätta och intensifieras. Att förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionshinder är enligt min uppfattning en av de allra viktigaste uppgiftema inom välfärdspolitiken. Det är detta som är bakgmnden till det reformarbete som regeringen nu bedriver.
Jag skall i det följande kortfattat ange huvudinnehållet i detta reformarbete.
Vidtagna och planerade åtgärder
På förslag av regeringen har riksdagen beslutat om påtagliga förbättringar av det ekonomiska stödet till familjer med ftinktionshindrade bam (prop. 1991/92:106, bet. SfU 1991/92:8, rskr. 1991/92:232). Det förbättrade stödet innebär bl.a. att vårdbidraget fr.o.m. den I juli 1992 har höjts så att helt vårdbidrag numera utgör 2,5 basbelopp. Samtidigt har ytterligare en nivå inom vårdbidraget införts, nämligen tre Värdedelar av helt vårdbidrag. Bidragets nya konstraktion innebär också att en större del av vårdbidraget har blivit ATP-grandande. Vidare har från samma tidpunkt det särskilda pensionstillägget till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam förbättrats. De nya bestämmelsema innebär att kortare uppehåll i vården av ett funktionshindrat bam inte utgör ett hinder vid beräkning av rätten till pensionstillägget. Däratöver har det lägsta antalet vårdar som fordras för det särskilda pensionstillägget ändrats från tio till sex vårdar.
Den 1 januari 1993 träder en ny lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag i kraft; lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. Bakgranden till den nya lagstiftningen är den förändring av systemet med statsbidrag till kommuneraa, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1993 och som bl.a. innebär att statsbidraget till bostadsanpassning upphör vid den tidpunkten. Med hänsyn till den stora betydelse som verksamheten med bostadsanpassning har för levnadsförhållandena för personer med ftinktionshinder, har regeringen bedömt att kommunerna bör åläggas en skyldighet i lag att svara för bostadsanpassning.
Regeringen har i en remiss till lagrådet om stöd och service till vissa funktionshindrade lagt fram förslag om långtgående förbättringar för framför allt personer med omfattande funktionshinder. Förslagen i lagrådsremissen grandar sig på Handikapputredningens tre betänkanden Handikapp och välfärd (SOU 1990:19), Handikapp - Välfärd - Rätt-
visa (SOU 1991:46) och En väg fill delaktighet och inflytande (SOU Prop. 1992/93:100 1991:97) samt på Hjälpmedelsutredningens betänkande (SOU 1989:39) Bil. 6 Hjälpmedelsutvecklingens utveckling - kartläggning och bedömning.
I lagrådsremissen föreslås att en ny lag skall införas, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), som skall ge bl.a. personer med utvecklingsstöming och personer med andra stora och varaktiga funktionshinder en rätt till vissa i lagen angivna stödinsatser. Lagens personkrets skall ges rätt till stöd och service i form av bl.a. rådgivning och annat personligt stöd, personlig assistans, avlösarservice och ledsagarservice. Bara och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet ges genom lagen en rätt till boende i familjehem eller bostad med särskild service. Vuxna personer med funktionshinder föreslås få en rätt till bostad med särskild service.
LSS föreslås träda i kraft den I januari 1994. Samtidigt föreslås att lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) skall upphöra.
I lagrådsremissen lämnas förslag om att personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig skall kunna erhålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall administreras av de allmänna försäkringskassoma. Enligt förslaget skall assistansersättningen kunna utges till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under mer än 20 timmar per vecka. Den enskilde skall kunna begära att erhåUa den personliga assistansen via kommunen eller att själv vara arbetsgivare för assistenten. Han eller hon skall också kunna använda assistansersättningen för att anlita t.ex. ett kooperativ för att få insatsen.
I lagrådsremissen föreslås vidare åtgärder för att åstadkomma förbättringar inom hjälpmedelsförsörjningen samt habiliteringen och rehabiliteringen för personer med funktionshinder. Sjukvårdshuvudmännen föreslås få en i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fastlagd skyldighet att bedriva nämnda verksamheter. För att påskynda utvecklingen inom hjälpmedelsförsörjningen, habiliteringen och rehabiliteringen föreslås särskilda stafliga stimulansbidrag inom området.
Utöver det jag nu nämnt länmas i lagrådsremissen förslag om förbättrat stöd till familjer med funktionshindrade bam, om utökat samhällsstöd till s.k. små och mindre kända handikappgrapper samt om en kraftig utbyggnad av tolktjänsten för döva, dövblinda och svårt hörselskadade.
Jag beräknar den sammanlagda kostnaden för reformförslagen till 1 600 miljoner kronor. Regeringen kommer inom kort att avlämna proposition på grandval av lagrådsremissen.
Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla lagt fram ett stort antal förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funktionshinder. I betänkandet föreslås bl.a. att en särskild handikappombudsman skall inrättas, med uppgift att bevaka att funktionshindrade
inte utsätts för diskriminerande behandling. Slutbetänkandet är för när- Prop. 1992/93:100 varande föremål för remissbehandling. Bil. 6
Sverige spelar en aktiv roll i det intemationella handikapparbetet. Regeringen tog under år 1989 ett initiativ att inom FN inleda ett arbete för att få till stånd interaationella regler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och jämlikhet (s.k. standard rales). Arbetet med reglerna har bedrivits i en interaationell arbetsgrapp med representanter från drygt 50 länder. Arbetsgmppen har under hösten 1992 avlämnat ett förslag till intemationella regler. Förslaget avses föreläggas FN:s generalförsamling hösten 1993.
EES-avtalet öppnar vidare möjligheter för Sverige att delta i EG:s handikapprogram.
Regeringen beslutade i juni 1991 att tillsätta en särskUd utredning om konsekvensema för människor med funktionshinder av ett svenskt EG-medlemskap (S 1991:13). Utredningen har i september i år avlämnat en första rapport till regeringen.
Handikappidrotten är en viktig del av den svenska idrottsrörelsen. Många personer med funktionshinder har vunnit stora framgångar i t.ex. Handikappolympiader och världsmästerskap. Under hösten 1992 har regeringen beslutat att anvisa särskilda medel ur Allmänna arvsfonden (fem miljoner kronor per år under tre år) för utvecklingsinsatser inom handikappidrotten.
E 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
Nytt anslag (förslag) 1 100 000 000
Medel har tidigare anvisats under anslagen Bidrag till byggande av grappbostäder och andra alteraativa boendeformer, Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. samt Bidrag till kommuneraa för medicinskt fardigbehandlade.
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av grappbostäder och andra alteraativa boendeformer med 500 000 kr per grappboendeenhet. Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av grappbostäder och andra alteraativa boendeformer. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommande enkelram på sjukhemmen eller nyproducerad äldrebostad. Detta bidrag utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om fillfälligt statsbidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också bidrag till kommuneraa för kostnader för medicinskt fardigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
Föredragandens överväganden
Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bU. 1:3, bet. SoU1990/91:25, rskr. 1990/91:384), att ett stimulansbidrag som sam-
manlagt avses uppgå till 2 miljarder kronor under en femårsperiod skall Prop. 1992/93:100 utgå för utbyggnad av grappbostäder och andra alteraativa boende- Bil. 6 former för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. Samtidigt beslutade riksdagen att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till 1 miljard kronor under en femårsperiod skall utgå för ombyggnad och förbättring av den fysiska miljön inom långtidssjukvården. Bidraget avses också kunna utgå till nybyggnad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Bidragen utbetalas av Socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimulansbidraget till grappbostäder utbetalades första gången våren 1992 för boendeenheter som färdigställdes under år 1991.
Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av grappbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen m.m. fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksamheten. För innevarande budgetår kräver detta ytterligare medelsanvisning för att täcka de ökade kostnader som uppkommer på grand av tidigareläggningen av utbetalningaraa. Jag kommer senare i dag för innevarande budgetår föreslagit att ytterligare medel på totalt 600 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93.
Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. Bl.a. skall Socialstyrelsen beskriva hur stimulansbidragen utnyttjas och hur bidraget fördelas mellan olika grapper samt hur boendemiljön inom långtidssjukvården förbättras i samband med ombyggnad och utglesning av flerbäddsrammen. Jag har i det föregående redovisat vissa resultat från Socialstyrelsens första rapport i frågan.
Riksdagen beslutade vidare med anledning av förslag om den ekonomiska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bU. 1:3, bet. SoU 1990/91:25, rskr. 1990/91:384) om rikflinjer för statsbidrag tUl kommuneraa för medicinskt fardigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Den totala kostnaden för medicinskt fardigbehandlade uppskattades till I 870 miljoner kronor. En skatteväxling genomfördes motsvarande 70 % av beloppet och utöver skatteväxlingen skulle kommunema erhålla ett statsbidrag som under en treårsperiod uppgår till totalt 1,5 miljarder kronor. Statsbidraget har för år 1992 utbetalats med 700 miljoner kronor. För år 1993 avses 500 miljoner kronor utgå och för år 1994 300 miljoner kronor. Bidraget utbetalas kalenderårsvis i efterskott och administreras av Socialstyrelsen.
Medelsbehovet till stimulansbidrag inom äldreomsorgen uppgår för nästa budgetår till 1 100 miljoner kronor. Av beloppet avser 400 miljoner kronor bidrag till byggande av grappbostäder, 200 miljoner kronor bidrag till viss ombyggnad av sjukhem samt 500 mUjoner kronor bidrag till kostnader för medicinskt fardigbehandlade.
108 Hemställan Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 100 000 000 kronor.
E 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.
1992/93 Anslag 263 700 000
1993/94 Förslag 133 700 000
Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade. Från anslaget betalas också bidrag för utvecklingsarbete med samordnad boendeservice.
Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder i flerbostadshus och i småhus som upplåts med hyresrätt kan lämnas enligt förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m.
Med anledning av förslagen i regeringens proposition om bostadsanpassningsbidrag m.m. (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr. 1992/93:98) har riksdagen beslutat att en ny gemensam lag skall ersätta ovan nämnda förordningar. Den nya lagen - lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. - träder i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen upphävs förordningen om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag fattats före den 1 januari 1993 gäller förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag.
Boverket
De totala kostnadema för bostadsanpassningsbidrag har ökat under de senaste åren. Av en kartläggning som Boverket gjorde år 1991 om användningen av bostadsanpassningsbidragen framgick att kostnadsökningen i första hand beror på allmärma byggkostnadshöjningar och minskat institutionsboende. Kartläggningen visade att den genomsnittliga kostnaden för bostadsanpassning vid nybyggnad var mer än dubbelt så stor som kostnaden vid ombyggnad. Anpassningar vid nybyggnad utgjorde dock bara ett par procent av alla anpassningar. Bidrag till åtgärder som är standardhöjande utgick i mycket större utsträckning till småhus än till flerbostadshus. Den totala kostnaden var dock liten och uppskattades för år 1991 till 10 miljoner kronor.
Under 1991/92 beviljades även bostadsanpassningslån som komplement till bidraget med ca 11,3 miljoner kronor.
Boverket bedömer att verksamheten i kommunerna under kalenderåret 1992 kommer att föranleda statliga utgifter på ca 260 miljoner kronor.
109 Enligt förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag Prop. 1992/93:100 lämnas statsbidraget i efterskott för ett kalenderår i sänder, dvs. de Bil. 6 statsbidrag som lämnas under första halvåret 1993 skall avse utbetalda bidrag under kommuneraas verksamhetsår 1992. Det innebär att bidrag som beviljats men inte utbetalats av kommunema före den 1 januari 1993 kommer att belasta statsbudgeten först under budgetåret 1993/94. Boverket bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1993/94 kommer att uppgå till 130 miljoner kronor.
Återstående beslutade bidrag för utveckling av samordnad boendeservice kommer aU utbetalas under innevarande budgetår. Boverket bedömer att det inte föreligger något medelsbehov för 1993/94.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har beslutat att statsbidraget till statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, statsbidraget för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och statsbidraget till kommuner för bestridande av kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993.
Med hänsyn till gällande ratiner för utbetalande av statsbidragen samt med hänsyn till kostnaderna för eventuella överklagningsärenden bör medel till bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas även för nästa budgetår. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 133,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 133 700 000 kronor.
E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Nyu anslag (förslag) 136 580 000
Medlen har tidigare anvisats under anslaget Nämnden för vårdartjänst.
Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden för vårdartjänst (NV) administrerar statsbidragen till dessa verksamheter. Bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instmktion för Nämnden för vårdartjänst.
110 Nämnden för vårdartjänst Prop. 1992/93:100
BU. 6 Nämnden har inkommit med fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. Nämnden har också i enlighet med sina särskilda direktiv redovisat och analyserat sina olika verksamhetsområden. Resultatet har presenterats i tre rapporter under våren 1992.
Under detta anslag redovisas statsbidragen till vårdartjänst och till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. En bedömning görs av de resultat som redovisats i nämndens fördjupade anslagsframställning.
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor
NV ersätter genom statsbidrag lönekostnadema för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än hemortskommunen. Den som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Under budgetåret 1991/92 erhöll ca 1 500 studerande vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten inom vårdartjänsten och angett följande mål för denna:
Vårdartjänsten skall ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. Vårdartjänsten skall ha sin utgångspunkt i den studerandes behov. Behovet skall bedömas individuellt med utgångspunkt i vad den studerande själv kan utföra, den tid han/hon behöver för detta samt vilka tekniska åtgärder och hjälpmedel som kan öka hans/hermes oberoende och minska behovet av vårdartjänst. Vårdartjänsten skall vara kostnadsfri för den enskilde.
Det framgår av resultatanalysen att dessa mål har uppnåtts. Enligt nämnden understiger kostnaderaa i genomsnitt något de kommunala kostnaderna för liknande verksamhet, t.ex. boendeservice för svårt funktionshindrade.
Anslagsutvecklingen visar emellertid att den sammanlagda kostnaden för vårdartjänst överstigit de budgeterade medlen med mellan 15 och 20 % under de senaste tre åren. Orsaken är enligt nämnden svårigheter för folkhögskoloma att föratse behovet av framför allt kortkurser för personer med funktionshinder och hur mycket vårdartjänst kursdeltagarna kan behöva. Det kan också under läsåret uppkomma behov av längre utbildningar med inriktning mot personer med mycket komplicerade funktionshinder som behöver mycket omfattande hjälp dygnet mnt. NV aviserar en översyn av sina ratiner för beviljande av vårdartjänst i syfte
att förbättra kostnadskontrollen. Prop. 1992/93:100
NV pekar i sin resultatanalys på att målgrappen för vårdartjänst för- Bil. 6 ändrats, att hjälpen blivit mer komplex och omfattande samt att rörelse-hindret i många fall endast är en del av andra komplicerade och sammansatta funktionshinder. Nämnden föreslår därför att vårdartjänsten bör täcka olika typer av personliga behov i hela studiesituationen och inte enbart knytas till om den studerande har ett rörelsehinder. Nämnden räknar med en ökad efterfrågan av vårdartjänst som en konsekvens av detta.
Mot bakgmnd av slutsatseraa i resultatanalysen och de bedömningar som NV kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår nämnden att nuvarande målsättning för vårdartjänsten ligger fast för den kommande treårsperioden. Vårdartjänsten föreslås dock utgå till alla funktionshindrade som har behov av assistans och i hela studiesituationen. NV anger att en sådan förändring skulle innebära en ökning av antalet kursdeltagare med 260 och en kostnadsökning med 12 188 000 kr för budgetåret 1993/94. NV bedömer att dessa förändringar inte kan genomföras genom omprioriteringar av de resurser som nämnden nu förfogar över.
Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 87,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade
Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ungdomar, som fullgjort sin skolplikt, har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. Nämnden för vårdartjänst administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag vid Stockholms, Göteborgs och Umeå gymnasieskola och med Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård samt Umeå kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. Under läsåret 1992/93 omfattar verksamheten 91 utbildnings-/habiliteringsplatser varav 57 elevhemsplatser.
Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat omvårdnadsverksamheten i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade och angett följande mål för denna:
Omvårdnadsinsatserna skall anordnas så att elevema får verklig möjlighet att tillgodogöra sig studiema och få inflytande över sin situation. Elevemas skolgång skall planeras individuellt med hänsyn tUlde övriga insatser som behövs för att eleven skall kunna fungera i det dagliga livet. Gränseraa mellan habilitering å ena sidan och undervisning å den andra skall vara flexibla.
112 NV konstaterar i sin resultatanalys av omvårdnadsinsatseraa att dessa Prop. 1992/93:100 håller en god kvalitet och i stora drag svarar mot målet för verksam- Bil. 6 heten. Ett riktat statsbidrag av detta slag är enligt nämnden en föratsättning för att elevema skall få en omvårdnad som gör det möjligt för dem att fullfölja sin gymnasieutbildning på ett bra sätt. Nämnden bedömer vidare att kostnadsnivån på omvårdnadsinsatsema är rimlig. En jämförelse mellan de olika skolortema visar relativt likartade kostnader även om Stockholm - som har den mest omfattande och utbyggda verksamheten - ligger något högre än övriga skolorter. Kostnaderaa per elev som bor 1 elevhem uppgår per läsår till mellan 700 000 kr och 750 000 kr beroende på skolort. NV menar att det i dag borde finnas föratsättningar för att införa ett schabloniserat riktat statsbidrag till omvårdnadsverksamheten. Det skulle kunna ge en större rörlighet i resursanvändningen och ge ökade möjligheter till lokalt formad verksamhet.
NV beräknar behov av ytterligare riksgymnasieplatser bl.a. till följd av ökad efterfrågan och av att alla utbildningar i gymnasieskolan blir treåriga. Ytterligare 15 utbildningsplatser (varav 10 i elevhem) behövs, utöver den planerade volymökningen inom nuvarande riksgynmasieverksamhet, fr.o.m. hösten 1993 till en statsbidragskostnad av 7,5 miljoner kronor. Nämnden begär i särskild ordning bemyndigande att påbörja en planering för utökad riksgynmasieverksamhet samt att i samband med denna utredning överväga frågan om schablonbidrag till verksamheten. Det totala antalet utbildningsplatser, inkl. den utbyggda verksamheten, beräknas av NV för budgetåret 1993/94 till 110 (varav 72 elevhemsplatser).
Nänmden beräknar kostnadema för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade till sammanlagt 58,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Jag delar nänmdens uppfattning att det är svårt att i kvantitativa och kvalitativa termer mäta effektema av den typ av verksamhet som bedrivs inom vårdartjänsten och vid riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar. Det saknas också bra uppföljnings- och redovisningssystem för att kunna relatera prestationer och kostnader till varandra. Min bedönming är emellertid att de resultat som nänmden redovisar för de två verksamhetsområdena är tillfredsställande. Statsbidraget till vårdartjänst har gjort det möjligt för personer med rörelsehinder att studera vid folkhögskola, universitet och högskola. Det görs en prövning av behovet av vårdartjänst i varje enskUt fall. Statsbidraget tillde särskilda omvårdnadsinsatsema i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade har på motsvarande sätt gjort gymnasiestudier möjliga för de
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
ungdomar som har så svåra funktionshinder att de inte kuimat gå i Prop. 1992/93:100 hemortens gymnasieskola. Bil. 6
Emellertid visar NV:s resultatanalys att det finns problem att hålla kostnadsutvecklingen under kontroll när det gäller statsbidraget till vårdartjänst. Under hand har framkommit att nämnden påbörjat en översyn av sina mtiner för bedömning av vårdartjänstansökningar och statsbidragsgivning i syfte att förbättra kostnadskontrollen.
Med hänsyn till anslagsbelastningen och av statsfinansiella skäl är jag inte nu beredd att vidga kretsen för vårdartjänst. Jag räknar dock med en ökad efterfrågan på vårdartjänst från rörelsehindrade studerande. Jag delar emellertid nänmdens uppfattning att en samordning bör ske mellan den elevassistans som ges i studiesituationen (och som finansieras ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen) och den vårdartjänst som ges under andra tider på dygnet. Det bör skapa föratsättningar för att samordna verksamhetens utfornming och innehåll, förenkla handläggningsratinema och planera personalutnyttjandet på ett effektivare sätt.
NV har anmält en ökad efterfrågan på platser vid riksgynmasium för rörelsehindrade. Samtidigt pekar nänmden på svårigheter att få fram tillförlitlig basstatistik om antalet presumtiva riksgynmasieelever. Rutiner saknas för en sådan rapportering. Regeringen har därför i november
1992 gett NV i uppdrag att i samråd med Statens institut för handikapp frågor i skolan (SIH) utreda behovet av eventuellt ytterligare utbild nings- och omvårdnadsplatser samt redovisa de ekonomiska, organisa toriska och praktiska föratsättningaraa för en sådan utökad verksamhet. I det sammanhanget skall NV och SIH också i samråd med Statens skolverk föreslå ett rapporteringssystem som gör det möjligt att få ett säkrare underlag för planeringen av antalet utbildningsplatser vid riks gymnasium för rörelsehindrade ungdomar.
Under våren 1992 har träffats överenskommelse mellan staten och resp. huvudman om ersättning för tiden den 1 juli 1992 - den 30 juni
1993 för särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever som tagits in till riksgynmasium. Parteraa är ense om att före den 1 maj 1993 uppta förhandlingar om statens ersättning fr.o.m. den 1 juli 1993. I detta sammanhang bör frågan om den tekniska utformningen av ersättningssystemet behandlas.
Slutsatser
Mot bakgrand av den prövning jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser:
Inriktningen av vårdartjänsten skall vara att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. NV bör fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. För att underlätta en samordning av elev-
assistans och vårdartjänst föreslårjag, i samråd med statsrådet Ask, att Prop. 1992/93:100 1 575 000 kr ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget Bil. 6 C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen förs över fill detta anslag.
Det är angeläget att NV ser över ratinema för vårdartjänst för att uppnå en förbättrad kostnadskontroll.
Jag beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor för budgetåret 1993/94 till totalt 92,8 miljoner kronor.
Inriktningen på verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gynmasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall vara att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rh-anpassad utbildning att genomföra studiema. Omvårdnads- och utbildningsinsatsema skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.
Ett bättre underlag för bedömning av behovet av utbUdningsplatser vid riksgynmasium för rörelsehindrade ungdomar bör tas fram. En schablonisering av statsbidraget till omvårdnadsinsatser bör eftersträvas.
I avvaktan på fömyad överenskommelse mellan staten och huvudmännen beräknar jag medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade till 43,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisa ett förslagsanslag på 136 580 000 kr.
E 4. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
1991/92 Utgift 48 579 000'
1992/93 Anslag 56 260 000'
1993/94 Förslag 60 023 000
' Anslaget Kostnader för viss verksamhet för handikappade
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, De handikappades riksförbunds. Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade bam och ungdomar rekreationsanläggningar. Föreningen Rekryteringsgrappen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
115 Synskadades riksförbund (SRF) Prop. 1992/93:100
BU. 6
1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till
9 159 000 kr. SRF har i brev till Socialdepartementet den 16 juni 1992 anhållit om tilläggsanslag för driften av depåverksamheten.
2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till 29 180 000 kr. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar inköp och tilldelning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. SRF beräknar att 70 ledarhundar kan köpas in under det kommande budgetåret.
3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftsprojekt. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1993/94 till 15 484 700 kr.
SRF har för budgetåret 1993/94 ansökt om statsbidrag för verksamhet med inläsningstjänst via telefax till synskadade, för framställning av samhällsinformation på punktskrift och kassett samt för synskadades rehabilitering. De sammanlagda kostnaderaa för dessa aktiviteter uppgår enligt SRF fill 9 235 000 kr.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av stats bidraget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för 1993/94 anges till 5 210 000 kr.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderaa för verksamheten under 1993/94 beräknas av SDR till 2 506 340 kr.
Handikappinstitutet
6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtroende valda i handikapporganisationerna behöver när de utför uppdrag av riksövergripande karaktär. Handikappinstitutet beräknar medelsbehovet under det kommande budgetåret till 4 950 000 kr.
Naturhistoriska riksmuseet
7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Museet vill för stärka servicen till allergiker och öka kunskapen om pollen och sporer
och deras spridning genom ytterligare satsningar på forskning. Kostnaden för verksamheten anges till 1 166 000 kr.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
De handikappades riksförbund (DHR), Synskadades riksförbund (SRF) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU)
8. DHR ansöker om 10 miljoner kronor till sina rekreationsanslägg-ningar för budgetåret 1993/94. SRF begär 3 075 000 kr till Almåsa rekreations- och kursanläggning samt till Homstrand och Solhaga rekreationshem. RBU äskar 4 420 000 kr till rekreationsanläggningen Mättinge.
Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)
9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild inriktning på ny handikappade. Under 1992/93 har speciella satsningar gjorts på personer med omfattande funktionshinder samt på kvinnor och bam med funktionshinder. Medelsbehovet för 1993/94 anges av RG tUl 3 416 500 kr.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen besöks av ca 30 000 personer varje år. Verksamheten bedrivs med stöd av statsbidrag sedan ett år. För 1993/94 hemställer förbundet om 1 300 000 kr.
Utgifter
Beräknad ändring
1992/93
1993/94 Föredraganden
1.
SRF Hantverk, depåverksamheten
7 972 000
1 047 000
2.
SRF för ledarhundar
16 776 000
_
3.
SRF för viss övrig verksamhet
9 440 000
1 644 000
4.
FSDB för tidningsutgivning
5 030 000
180 000
5.
SDR för teckenspråksavdelning
2 290 000
115 000
6.
Rikstolktjänst
4 665 000
135 000
7.
Palynologiska laboratoriet
596 000
60 000
8.
Bidrag till rekreationsanläggningar
6 496 000
282 000
9.
Bidrag till rekryteringsgruppen
1 995 000
200 000
10.
NHR för NHR-Center
1 000 000
100 000
Summa
S6 260 000
3 763 000
Föredragandens överväganden
Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens fak-
tiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverk- Prop. 1992/93:100 samhetens ekonomi har staten tillfört verksamheten särskilda resurstill- BU. 6 skott under de senaste budgetåren. Även SRF har vidtagit åtgärder för att stärka bolagets ekonomi. Efter samråd med SRF gör jag bedömningen att ett ytterligare resurstillskott fordras under nästa år. Bidraget bör för budgetåret 1993/94 utökas med I 047 000 kr. De strakturella förändringaraa inom bolaget bör enligt min och SRF:s bedöming i och med detta tillskott kunna slutföras. Verksamheten bör i fortsättningen kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramama. Till depåverksamheten bör mot denna bakgmnd anvisas ett sammanlagt belopp om 9 019 000 kr.
Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. Under fjolåret tiUfördes verksamheten särskilda reformmedel om 3 miljoner kronor med hänvisning till en förväntad ökad tillgång på ledarhundar genom bl.a. omstraktureringen av Statens hundskola. Det senaste redovisningsåret visar ett kraftigt ekonomiskt överskott. Jag är med hänsyn till detta inte beredd att föreslå ytterligare reformmedel. Jag föreslår att 16 776 000 kr anvisas för ändamålet.
Under detta anslag erhåller SRF statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utfornming utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstidningar till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett särskilt punktskriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet.
SRF inledde år 1990 ett försök med inläsningstjänst via telefax för synskadade. Inläsningstjänsten har praktiskt fungerat så att deltagama i försöket via telefax sänt det material de vill ha uppläst till läscentralen. Därefter har personalen vid läscentralen ringt upp och läst materialet per telefon. Detta har resulterat i att synskadade som deltagit i försöket läser oftare och får mer aktuell information. SRF har ansökt om budgetmedel för denna verksamhet. Min bedönming är att verksamheten i fråga är viktig och bör stödjas. Jag förordar därför att särskilda reformmedel om 700 000 kr anvisas för ändamålet. Sammanlagt 11 084 000 kr bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet.
FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang och jag instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen. För budgetåret 1993/94 har jag beräknat 5 210 000 kr för ändamålet.
SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att utveckla teckenspråket. En fortsatt utveckling av teckenspråket är en fömtsättning för dövas kommunikation och delaktighet i samhället. För budgetåret 1993/94 bör 2 405 000 kr anvisas till teckenspråksavdelningen.
118 Medlen till rikstolktjänst fördelas av Handikappinstitutet och avser Prop. 1992/93:100 bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna Bil. 6 behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Handikappinstitutet och Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utvärderat hur rikstolktjänsten hittills har fungerat. I uppdraget ingick också att lämna förslag om hur verksamheten kan effektiviseras. Socialstyrelsen och Handikappinstitutet har i sin utvärderingsrapport lagt fram ett principförslag som innebär att berörda handikapporganisationer övertar administrationen av rikstolktjänsten. Frågan om formema för ett överförande av administrationen till organisationema utreds för närvarande närmare av de berörda myndighetema och organisationema. Jag förordar att 4 800 000 kr anvisas för verksamheten med rikstolktjänst under budgetåret 1993/94.
Till Naturhistoriska riksmuseets palynologiska laboratorium beräknar jag för det kommande budgetåret ett anslag på 656 000 kr, vilket innebär en viss förstärkning av verksamheten.
Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisationens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1993/94 fastställas till 1 968 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och kursgård bör 731 000 kr anvisas och till RBU för rekreationsanläggningen Mättinge 4 079 000 kr.
Rekryteringsgrappen har genom sina tränings- och rehabiliteringsläger erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Det senaste året har speciella satsningar gjorts för personer med omfattande funktionshinder samt för kviimor och bara med funktionshinder. Jag föreslår fortsatt ökat stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 2 195 000 kr anvisas till Föreningen Rekryteringsgrappen.
Neurologiskt handikappades riksförbund bedriver en permanent hjälpmedelsutställning. Utställningen är centralt belägen i Stockholm och mycket välbesökt. Jag anser att NHR-Center bör stödjas och förordar att totalt I 100 000 kronor bör anvisas för ändamålet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 60 023 000 kr.
E 5. Bidrag till handikapporganisationer
1991/92 Utgift 100 238 000
1992/93 Anslag 129 248 000
1993/94 Förslag 129 248 000
Från anslaget erhåller handikapporganisationema bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationema efter förslag av Statens handikappråd. Följande 37
organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår: Prop. 1992/93:100
Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningaraas riksorganisation. Bil. 6 De handikappades riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. Föreningen för de neurosedynskadade. Föreningen Sveriges dövblinda, Hjämkraft, Riksföreningen för rehabilitering av skallskada-de, Hjärt- och lungsjukas riksförbund. Hörselskadades riksförbund, ILCO-svenskt förbund för stomiopererade. Svenska laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka, Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda bam, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade bam och ungdomar. Riksförbundet för social och mental hälsa. Riksförbundet för trafik- och polioskadade. Riksförbundet för utvecklingsstörda bara, ungdomar och vuxna, Riksförbundet intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma/allergi. Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet för cystisk fibros. Riksföreningen autism, STROKE-Riksförbundet mot hjämans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet. Svenska diabetesförbundet. Svenska epilepsiförbundet. Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund. Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet.
Föredragandens överväganden
Handikapporganisationemas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationema, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd tUl sina medlemmar. Verksaniheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmar att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Som ett exempel på det sistnänmda vill jag speciellt framhålla handikapporganisationemas aktiva medverkan i Handikapputredningens arbete, där de tillfört värdefull kunskap utifrån sina medlemmars erfarenheter. En viktig aktivitet är utöver medlemsstöd även information om handikapp till olika målgrapper.
Vidare har organisationeraa ökat sitt engagemang och sin medverkan i det intemationella handikapparbetet. Jag tänker speciellt på arbetet inom FN med intemationella regler med inriktning på jämlikhet och full delaktighet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en viktig roll. Även utvecklingen inom Europa ställer stora krav på deltagande av organisationema i olika aktiviteter.
Jag kan konstatera att statsbidraget till handikapporganisationema har förbättrats avsevärt under en följd av år och använts av organisationerna för angelägna ändamål. På förslag av regeringen har bidraget för innevarande budgetår höjts med nära 30 miljoner kronor. Av statsfinan-
siella skäl ser jag dock inga möjligheter att utöka statsbidraget för bud- Prop. 1992/93:100 getåret 1993/94. Bil. 6
Jag förordar att statsbidraget till handikapporganisationema för budgetåret 1993/94 fastställs till 129 248 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 129 248 000 kronor.
E 6. Bidrag till pensionärsorganisationer
Nytt anslag (förslag) 2 446 000
Medel har tidigare anvisats under ett anslag benämnt Utvecklingsmedel m.m.
Föredragandens överväganden
Pensionärsorganisationema gör en betydelsefull insats och har en viktig roll att följa de samhällsförändringar som sker. Särskilt när det gäller uppföljning av Ädel-reformen, men också i fråga om samhällets behov av en fortsatt utveckling av frivilliginsatsema, kan pensionärsorganisationema bidra med värdefuUa kunskaper. För bidrag till pensionärsorganisationema beräknar jag 2 446 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 2 446 000 kronor.
E 7. Ersättning för texttelefoner
1991/92 Utfall 61 633 574'
1992/93 Anvisat 74 600 000
1993/94 Förslag 67 700 000
' Anslaget Ersättning till Televerket för texttelefoner
Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefo-ner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner.
Från anslaget ersätts även Televerket för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen till Televerket
utbetalas budgetårsvis i efterskott och innefattar ränta på nedlagt kapi- Prop. 1992/93:100 tal. BU. 6
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen uppskattar att 800 texttelefoner och 1 000 anhörigtelefoner kommer att ordineras under iimevarande budgetår. Styrelsen räknar därvid med en uppgång av ordinationer av texttelefoner för dövblinda från ca två per år till ett tiotal budgetåret 1993/94. Inom förmedlingsverksamheten beräknas en samtalsökning om ca 10 %. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 65 725 000 kr.
Föredragandens överväganden
Den 1 juli 1992 genomfördes vissa förbättringar när det gäller texttelefonverksamheten för döva m.fl. Reformen innebär bl.a. att även anhöriga till döva m.fl. kan erhålla texttelefon under vissa föratsättningar. Avsikten är att ge möjlighet till direktkontakt mellan den texttelefonberättigade och hans eller hennes anhöriga utan att förmedlingscentralen anlitas men också att minska belastningen på förmedlingstjänsten. Enligt bestämmelseraa i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner kan bidrag till anskaffning av texttelefon lämnas till anhörig eller närstående med högst 5 000 kr.
RRV har efter granskning av Socialstyrelsens beräkningar föreslagit att ersättningen för texttelefoner bör tas upp med 65 700 000 kr.
Med hänsyn till att viss osäkerhet alltjämt råder om de kostnadsmässiga effektema av reformen innevarande budgetår bedömer jag att ett belopp om 67 700 000 kr bör anvisas till texttelefoner budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 67 700 000 kronor.
E 8. Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
1991/92 Utgift 52 878 000
1992/93 Anslag 46 169 000
1993/94 Förslag 49 825 000
Från anslaget ersätts Postverket för befordran av portofria blindskriftsförsändelser. Ersättningen utges halvårsvis i efterskott.
122 Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Medelsbehovet för budgetåret 1993/94 anges av Socialstyrelsen till
54 886 000 kr.
Föredragandens överväganden
Riksrevisionsverket (RRV), som granskat beräkningen, anger kostnadema till 49 825 000 kr. Avvikelsen beror på att RRV räknar med ett lägre antal ESS-försändelser (f.d. expressbrev) än Postverket.
Hittills har beräkningen av kostnadema för blindskriftsförsändelser baserat sig på antaganden om antalet försändelser och inte på faktiska uppgifter. Enligt RRV kommer Postverket att under år 1993 börja tillämpa en mtin där det faktiska antalet blindskriftsförsändelser inklusive ESS-breven registreras. Detta bör ge ett säkrare underlag för beräkningen av kostnadema i framtiden. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 tU149 825 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 825 000 kronor.
E 9. Bilstöd till handikappade
1991/92 Utgift 164 669 465 Reservation 193 723 972
1992/93 Anslag 206 000 000
1993/94 Förslag 206 000 000
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till handikappade bam för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. BUstödet kan lämnas till fem olika grapper och omfattar grandbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoraa. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bUstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret 1993/94 till 1 000 kr under fömtsättning att reserverade medel tas i anspråk.
123 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Bilstödet, som infördes den I oktober 1988, har fått stor betydelse för
många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även länmas till handikappade föräldrar med bam under 18 år eller till föräldrar med handikappade bam under fömtsättning att föräldem sammanbor med baraet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med barnet. Under den period som förflutit sedan stödet infördes har drygt 14 000 personer beviljats bilstöd. I förhåUande till de regler som gällde före oktober månad 1988 iimebär det nya bUstödet väsentliga förbättringar. Grandbidraget och det inkomstprövade anskaffningsbidraget har höjts och inkomstgränsema vid fastställandet av anskaffningsbidraget har justerats uppåt.
Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som saknar anknytning till arbetslivet och som inte heller genomgår yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej erhålla bUstöd. RFV har på uppdrag av regeringen utrett konsekvensema av en utvidgning av personkretsen för bilstöd genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år. Bakgranden till regeringsuppdraget är ett tUlkännagivande från riksdagen (bet. SoU 1990/91:1, rskr. 1990/91:4) enligt vilket regeringen i lämpligt sammanhang borde överväga möjligheteraa tiilen utvidgning av personkretsen.
RFV bedömer att ca 10 500 personer i åldera 50-64 år skulle bli berättigade till bilstöd vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den totala kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till 1 175 miljoner kronor. Min bedömning är att det av statsfinansiella skäl i nuläget inte är möjligt att utvidga personkretsen genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år.
RFV har också överlämnat en fördjupad uppföljningsrapport om försäkringskassoraas tillämpning och handläggning av bilstödets regelsystem. Rapporten innehåller även en kort beskrivning av rättsläget. I rapporten länmar RFV inga förslag som föranleder några åtgärder från regeringens sida.
Jag bedömer det lämpligt att ändra konstraktionen för detta anslag, så att medel för bilstöd till handikappade för nästa budgetår anvisas på ett förslagsanslag. Anslaget för budgetåret 1993/94 beräknas med anledning härav till 206 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 206 000 000 kronor.
124 F. Socialt behandlingsarbete, alkohol-och narkotikapolitik
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Individ- och familjeomsorg
Mål
Socialtjänstens övergripande mål är att främja ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt ett aktivt deltagande i samhällslivet.
Verksamheten inom socialtjänsten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Detta är särskilt viktigt inom individ- och familjeomsorgen, som utgör samhällets allra yttersta skyddsnät. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Aktuella utvecklingstendenser
Socialtjänsten utvecklas under starkt förändrade föratsättningar. Ändringaraa i kommunallagen ger kommunerna möjlighet att själva välja nämndorganisation. Det nya generella statsbidragssystemet ger dem också större frihet att avgöra hur de centralt fastställda målen för socialtjänsten skall nås. Samtidigt ställer det ekonomiskt ansträngda läget krav på effektivisering av verksamheten, bland annat genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens.
Platser i missbrukarvård för vuxna
antal platser
7500
5000
2500
□ stiftelser privata H offentliga
1982 1987
1991
125 Ett omfattande omställnings- och förayelsearbete pågår inom individ-och familjeomsorgen. En majoritet av kommuneraa har förändrat både sin nämndorganisation och sin tjänstemaimaorganisation. Många kommuner har dessutom utvecklat alteraativa driftsformer av tidigare kommunala verksamheter. Inom missbrakarvården har övergången från offentlig till enskUd drift varit särskilt markant. Sedan år 1987 har antalet platser på institutioner för vuxna missbrakare ökat med drygt 2 200. Den enskilt drivna vården, privat eller i stiftelseform, står för hela ökningen.
Det frivilliga sociala arbetet har en viktig uppgift att fylla som ett komplement till både välfärdsstaten och familjen. Det kan erbjuda ett alteraativ till verksamhet som drivs av det offentliga och kan även gå i bräschen för en nödvändig utveckling mot större flexibUitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Frivilligt socialt arbete skall inte ses som en ersättning för det stöd och den service som måste kunna erbjudas alla hjälpsökande, men det bidrar till en ökad mångfald och därmed till en ökad välfärd.
Antalet socialbidragstagare har ökat kraftigt sedan andra halvåret 1990. Ökningen har varit särskilt markant under år 1992. Under tredje kvartalet 1992 betalade kommuneraa ut ca 25% mer i socialbidrag än under motsvarande kvartal 1991. Den huvudsakliga orsaken till ökningen är den växande arbetslösheten. Det är främst ensamstående unga män utan ersättning från arbetslöshetskassa och utan rätt till kontant arbetslöshetsunderstöd (KAS) som står för nytillskottet. Oroande är också det ökande antalet vräkningar och exekutiva auktioner samt det faktum att utländska medborgare får allt svårare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
60000 Antal socialbidragstagare
antal peisoner
30000 -
10000 -
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
126 Olika rapporter har visat på en rad problem inom ungdomsvården och Prop. 1992/93:100 missbrakarvården. Det finns allvarliga brister i såväl det förebyggande Bil. 6 arbetet som i eftervården. Samarbetet mellan olika myndigheter är dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomaraas behov av individualisering, kontinuitet och långsiktighet i behandlingen har inte kunnat tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I många kommuner saknas effektiva metoder för att klara klientgrapper med en sammansatt problembild som t.ex. psykiskt störda missbrakare och klienter med invandrar-bakgrand. Socialstyrelsen har i olika sanmianhang efterlyst bättre kunskap och kompetens samt ökat samarbete mellan socialtjänst och den psykiatriska vården.
Inom institutionsvården för missbrakare finns i dag en viss diskrepans mellan utbud och efterfrågan. Många platser på institutioner står tomma, samtidigt som vissa grapper av missbrakare inte erhåller lämplig vård. Det gäller framförallt missbrakare med psykiska stömingar. Metoder saknas fortfarande för att på ett framgångsrikt sätt nå grapper som hittills varit okända för socialtjänsten, främst socialt relativt välfungerande missbmkare samt invandrare och flyktingar med ett utvecklat narkotikamissbrak.
Kvinnors missbrak är ytterligare ett allvarligt problemområde. Missbraket bland kvinnor har ökat i takt med att kvirmors dryckesmönster blivit alltmer likartade männens. Olika studier tyder på att kvinnor som missbrakar snabbare blir utslagna och att de också fortare får skador av sitt missbrak. Socialstyrelsen har under senare år, bl.a. på uppdrag av regeringen, ägnat frågan om kvirmors missbrak ökad uppmärksamhet. Styrelsen har redovisat behov av ytterligare kunskaps- och metodutveckling. Dessutom behövs bättre samarbete mellan socialtjänsten, sjukvården och företagshälsovården för att på ett tidigare stadium nå kviimor som missbmkar. Andra områden som särskilt bör uppmärk-sammmas är eftervården för kvinnor som genomgått behandling, insatser riktade till gravida missbrakare och insatser för bam till missbrakare.
Vidtagna och planerade åtgärder
Förändrade ekonomiska villkor för den kommunala sektora, utvecklingen av nya driftsformer och det förändrade statsbidragssystemet ökar behovet av uppföljning och utvärdering från statens sida. Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning betonat avsikten att förstärka sina insatser inom dessa områden. Tillsynen är särskilt viktig i förhållande till de verksamheter som riktar sig till de grapper som är mest beroende av samhällets stöd och som bara i liten utsträckning kan hävda sina krav och behov. Arbetet med att utveckla relevanta kvalitets- och resultatmått framstår i det sammanhanget som särskilt angeläget.
Det har från olika håll uttryckts farhågor för att den kärva ekonomiska situationen i kombination med en minskad statlig styraing av kommunema kan leda till att de mest eftersatta grappema missgynnas.
127 Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att bl.a. Prop. 1992/93:100 följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta bara, Bil. 6 ungdomar och deras familjer. Särskild uppmärksamhet bör ges de mest utsatta bamen som med stöd av socialtjänsdagen (1980:620) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges samhällets skydd. Socialstyrelsen bör även följa utvecklingen av socialtjänstens arbete med alteraativa vårdformer samt dess förebyggande arbete.
Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen genom valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för de sämst ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör definieras övervägs för närvarande i Socialtjänstkommittén (S 1991:07). Kommittén har även i uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänsflagen. Översynen innefattar bl.a. en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till aU tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén skall även överväga hur tillsynen av socialtjänstens och de privata vårdgivamas verksamhet skall utformas. Vidare skall kommittén se över vissa frågor rörande socionomutbildningen. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast vid utgången av år 1993. De delar av uppdraget som avser reglema om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet och överklagande av beslut inom socialtjänsten skall dock redovisas senast den 1 mars 1993.
Det sociala arbetet styrs i alltför liten grad av vetenskap och beprövad erfarenhet. Vetenskapligt grandade utvärderingar av behandlingsmetoder och andra insatser inom socialtjänsten saknas i stor utsträckning. För att råda bot på denna brist byggs nu en fristående centram-bildning upp inom Socialstyrelsen, Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS). CUS skall bl.a. genom forskningsförankrade kunskaps- och erfarenhetsöversikter bidra till att öka individ- och familjeomsorgens kunskaper om effekteraa av olika insatser.
Regional tillsyn
Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet. Tillsynen omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda vårdhem. För enskilt drivna institutioner och enskilda vårdhem är länsstyrelsen även tillståndsgivande myndighet. Länsstyrelsen har även ansvaret för utredning, ansökan och processföring i länsrätten i mål om tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrakare i vissa fall (LVM). Vidare är länsstyrelsen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Många kommuner genomför som tidigare nänmts omfattande förändringar av formema för sin verksamhet. Mot denna bakgrand har länsstyrelsemas tillsynsarbete blivit allt viktigare, liksom information och rådgivning till kommuner och enskilda.
En arbetsgmpp inom regeringskansliet har haft i uppdrag att i dialog med länsstyrelsemas sociala enheter utveckla innehållet i den regionala tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet. Arbets-
gmppen avslutade sitt arbete i juni 1992 genom att lägga fram rappor- Prop. 1992/93:100 ten (Ds 1992:67) Länsstyrelserna och socialtjänsten - tillsyn och upp- Bil. 6 följning under utveckling. Arbetsgrappen har särskilt betonat att länsstyrelseraa, och inte minst dess ledningar, har ett stort ansvar för att aktivt stimulera arbetet med metod- och kunskapsutveckling vad gäller tillsyn, uppföljning och utvärdering.
För att göra det möjligt för länsstyrelsema att prioritera detta arbete krävs dock åtgärder för att frigöra resurser. Regeringen beslutade därför i maj 1992 att tillkalla en särskild utredare (S 1992:09) för att göra en analys av fömtsättningama för och konsekvensema av att tillståndsgivningen enligt LHD överförs från länsstyrelsema till kommuneraa. Utredaren skall även utreda om socialnämndema skall få det fulla ansvaret för utredning och ansökan om vård enligt LVM. Utredningen förväntas lägga fram sitt förslag under våren 1993.
Socialbidrag
I syfte att analysera vilka skillnader som finns vad gäller socialbidrags-normemas konstmktion och innehåll genomförde Socialtjänstkommittén under våren 1992 en riksomfattande enkät. Enkäten visar att det finns betydande skillnader i konstmktion, innehåll och nivåer mellan kommunemas socialbidragsnormer. Flera kommuner har dessutom sett över sina socialbidrag under året för att begränsa kostnaderaa för socialbidragen.
Under rådande lågkonjunktur är det angeläget att förstärka möjligheteraa att konmia in på arbetsmarknaden för de grapper av arbetslösa som är beroende av socialbidrag för sin försörjning. Många kommuner har därför intensifierat sina ansträngningar att finna altemativ till socialbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen har i uppdrag att i samråd med Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen initiera försöksverksamhet med ökad samverkan mellan socialtjänst, arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och försäkringskassor i storstadsområden med en stor andel socialbidragstagare och långtidssjuka. Slutredovisning av uppdraget skall länmas senast den I juli 1993.
Åtgärder har vidtagits för att minska socialbidragsberoendet hos flyktingar och för att underiätta för dem att komma in på arbetsmarknaden. Från och med den 1 januari 1993 får kommunema laglig möjlighet att i stället för socialbidrag utbetala introduktionsersättning under föratsättning att flyktingen följer den introduktionsplan som skall utarbetas för varje mottagen flykting.
Behovet av samhällsinsatser för att ge råd och hjälp i ekonomiska frågor till enskilda hushåll är stort. Regeringen uppdrog i maj 1992 åt Socialstyrelsen att tillsammans med Konsumentverket göra en uppföljning av effektema av budget- och skuldrådgivning inom socialtjänsten i Malmöhus län. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1993.
Regeringen har vidare uppdragit åt Konsumentverket att bedriva en tvåårig försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering på
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
lokal, regional och central nivå. Syftet med verksamheten är att finna Prop. 1992/93:100 nya och effektivare former för att möta enskilda hushålls behov av Bil. 6 budgetrådgivning och skuldsanering.
Antalet verkställda vräkningar ökade med ca 20% mellan åren 1991 och 1992. För att få större kunskap om vad som händer de människor som vräks från sina hem har regeringen beslutat att, tillsammans med Konsumentverket, finansiera ett forskningsprojekt vid Institutet för social forskning. Syftet är att ta reda på vad ökningen av antalet vräkningar beror på samt undersöka vräkningarnas konsekvenser för bl.a. hyresgäster och socialtjänst.
Utsatta kvinnor
Kvinnojourerna och deras riksorganisation - RÖKS - bedriver ett omfattande och angeläget ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnojourernas insatser är ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna bedriver. Bidrag utgår till kvinnojourernas riksorganisation och till andra organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt utvecklingsarbete.
Prostitution är en allvarlig form av kvinnoförtryck och ett uttryck för mänsklig förnedring. De prostituerade kvinnorna kommer huvudsakligen från den grapp som har det svårast i samhället. Många är skadade sedan barndomen. Förhållandevis många är drogberoende. De löper stor risk att bli misshandlade av sina kunder.
De senaste större studierna på området genomfördes för tio år sedan i samband med den dåvarande prostitutionsutredningen. Lokala studier har visserligen genomförts senare, men det saknas uppgifter på nationell nivå. Mot bakgrand härav avser jag inom kort föreslå regeringen att tillsätta en ny prostitutionsutredning för att bl.a. kartlägga prostitutionens omfattning och överväga insatser mot prostitution.
Utsatta barn
Samhället har enligt sociallagstiftningen ett särskilt ansvar för att stödja och hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till baras skydd.
Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsverksamhet konstaterat att socialtjänsten i allt för liten omfattning uppmärksammar de utsatta barnens situation.
I syfte att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och familjeomsorgen har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familjeomsorgens förhållningssätt till utsatta bara och deras familjer. Satsningen tar sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som arbetar med utsatta bam och att stimulera förmågan att se, förstå, beskriva och möta dessa baras behov. Som ett led i uppdraget har Socialstyrelsen utformat ett särskilt utbildningsmaterial riktat till familje-
hem, grapphem och andra hem för vård eller boende som tar emot Prop. 1992/93:100
flyktingbarn. Jag ser det som angeläget att detta utvecklingsarbete fort- Bil. 6
sätter.
Alkoholmissbrakets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för missbrakarens familj har bara i mycket begränsad utsträckning varit föremål för forskningens intresse. Det gäller inte minst frågan om vad det innebär för bam att leva med vuxna som har alkoholproblem. De vuxnas alkoholmissbrak finns med som en av de vanligaste orsakerna till beslut om placering av bam utanför föräldrahemmet. Alkoholen spelar emellertid en destraktiv roll i långt fler fall än så. Det är rimligt att anta att det finns ett stort antal bam och ungdomar som far illa i det tysta på grand av föräldramas missbrak. Olika studier visar också att alkoholen ofta finns med i bilden vid baramisshandel och andra övergrepp mot bam.
Den av regeringen tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) har mot denna bakgmnd fått i uppgift bl.a. att karflägga och analysera missbmkets konsekvenser för missbrakaraas familjer och bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt bamens, behov av stöd. Kommissionen kommer att avsluta sitt arbete före utgången av år 1993.
Ungdom utanför
Under det senaste året har situationen för övergivna ungdomar i främst storstädema uppmärksammats särskilt. För att få en mer samlad bild och för att få veta om samhäUet brister i sitt ansvar uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att undersöka situationen för grappen i fråga. Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett antal övergivna ungdomar som mer eller mindre permanent uppehåller sig i Stockholms city. Dessa ungdomar är i regel väl kända av de sociala myndigheteraa, men de avvisar inte sällan socialtjänstens erbjudande om vård och behandling. Ungdomamas utsatthet och rotlöshet påkallar emellertid särskilda insatser från samhällets sida. Stockholms socialförvaltning kommer att göra en fördjupad studie för att få ett bättre underlag för fortsatta insatser för gmppen.
Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet noterat att socialtjänstens insatser för ungdomar i riskzonen allt för ofta präglas av kortsiktiga insatser föranledda av akuta händelser. Bristande kontinuitet i såväl personkontakter som vårdinsater gör att ungdomaraa fortsätter ett de-straktivt liv trots ett förhållandevis stort utbud av ungdomsaktiviteter och trots olika behandlingsinsatser. Mot bakgrand härav startade Socialstyrelsen under år 1991 projektet "Ungdom utanför". Det syftar till att utveckla en mer medveten och genomtänkt hållning i ungdomsärenden.
Ett system som kännetecknas av upprepade kortsiktiga och akuta ingripanden riskerar att bli mycket dyrbart i längden, både för individen och samhället. Det är därför angeläget att såväl utvecklings- som tillsynsarbetet inom detta område fortsätter.
131 Ungdomsvård och vård av missbrukare Prop. 1992/93:100
BU. 6 Våren 1991 fattade riksdagen (prop. 1990/91:96, SoU14, rskr. 267) ett
principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras över till statligt huvudmannaskap. En av regeringen tillsatt särskild utredare länmade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i febraari 1992. Riksdagen har nyligen i enlighet med regeringens proposition i frågan beslutat (prop 1992/93:61 SoU 10 rskr. 106) att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet. Statens institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993.
Statsbidraget till missbrakarvård och ungdomsvård utgår för närvarande som platsbidrag till LVM-hem och särskilda ungdomshem samt till kommuneraa för deras missbraks- och ungdomsarbete. En mindre del har fördelats som utvecklingsmedel inom området.
Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika samhällsinsatser för utsatta ungdomar och vuxna med missbraksproblem. Som tidigare nänmts finns det allvarliga brister i såväl det förebyggande arbetet som i eftervården. Det är också oklart i vad mån kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta behoven hos de mest utsatta grappema. Om de kommunala insatserna är otUlräckliga, finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till sist endast tvångsvård återstår.
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när staten övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten. Det finns därför enligt min mening behov av att skapa incitament för att utveckla kommuneraas insatser för missbrakare och utsatta ungdomar. Jag anser därför att ett specialdestinerat statsbidrag till missbrakarvården och ungdomsvården bör behållas. Medlen för statsbidraget redovisas under anslaget F 1.
Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv narkomanvård. Inom ramen för detta har ett hundratal öppenvårdsenheter byggts upp för vuxna missbrakare. Också institutionsvården och familjevården har byggts ut väsentligt. I april 1992 fanns det drygt 8 200 platser på institutioner för vuxna missbrakare av alkohol och narkotika, vilket är en liten ökning jämfört med november 1991.
En offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en föratsättning för au förebygga spridning av HIV bland intravenösa missbrakare. Målet är att nå samtliga missbrakare för provtagning, avgiftning, vård och behandling. Merparten av narkotikamissbrakaraa nås för motivationsinsatser. Enligt Socialstyrelsens bedönming har drygt 80% av injektionsmissbrakama HIV-testats en eller flera gånger. Enligt en nyligen genomförd studie i Stockholm av de HIV-positiva narkotikamissbrakaraa framgår att det skett en klar förbättring av de HlV-smitta-des sociala situation och en viss minskning av missbraket. Genom samverkan med socialtjänst och kriminalvård har arbetet med narkotikamissbmkama kunnat utvecklas ytterligare.
132 För missbmk intagna personer
i hem för vård eller boende
isnnn
I
5000
: ____/
4000
3000
- /
2000
;_\/
1000
'- — Totalt antal
* ~~"*~*" •"" Tvångsintagna
- , , -- 1-- ;--- ""— ,,,,,'*' Rivilligt mtagna
1980 1982 1984 1986 1988 1990
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Trots de relativa framgångama kvarstår emeUertid betydande problem. OnUcring hundra HIV-positiva missbrakare i Stockholm uppges fortsätta med ett intravenöst missbmk på ett sådant sätt att deras beteende bedöms som en klar smittrisk. Flertalet studier av förloppet vid HIV-infektion ger vid handen att omkring hälften av de smittade får symptom som klassificeras som aids inom tio år. Det finns därför anledning att anta att minst 200 HIV-smittade narkotikamissbrakare inom en femårsperiod kommer att insjukna i aids eller i HIV-relaterade symptom.
Andra oroande tecken är uppgifter om ett ökat missbrak bland unga invandrare och flyktingar samt uppgifter om ett ökat sidomissbrak av bensodiazepiner.
Sedan några år tillbaka pågår i Lund och Malmö en försöksverksamhet med att dela ut rena sprator till narkotikamissbrakare i syfte att förhindra smittspridning av HIV. En vetenskaplig utvärdering av verksamheten kommer att presenteras av Socialstyrelsen i januari 1993.
Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning av dagens narkomanvård och av behoven av insatser, samt att utarbeta ett förslag till program för det fortsatta HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrakare. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen senast den 31 december 1992.
Sammantaget har under senare år en omfattande satsning genomförts med betydande statliga medel i syfte att utveckla en offensiv narkomanvård i landets kommuner. Det är viktigt att denna satsning fullföljs av kommuneraa. Av särskild betydelse är fortsatta ansträngningar att förbättra samverkan mellan bl.a. socialtjänst, kriminalvård och psykiatri när det gäller vård och behandling av narkotikamissbrakare. Samtidigt är det väsentligt att genomföra analyser av hur samhällets resurser används inom vårdområdet och hur dessa resurser kan användas effek-
tivare. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att Prop. 1992/93:100 genomföra en sådan analys. Studiens resultat kommer att redovisas i Bil. 6 slutet av år 1992.
Som tidigare anförts finns det fortfarande behov av att i särskild ordning från centralt håll initiera förebyggande insatser mot HIV/aids. Jag anser därför att särskilda medel bör anvisas till HIV-förebyggande insatser bland narkotikamissbrakare. Regeringen kommer senare att besluta om riktlinjer för hur det arbetet skall bedrivas fortsättningsvis.
Socialstyrelsen har under senare år ägnat frågan om kvinnors missbrak ökad uppmärksamhet, bl.a. genom att länma stöd till utveckling av alternativ inom missbrakarvården för att möta kvinnliga missbrakares specifika vårdbehov. Vidare har styrelsen på regeringens uppdrag redovisat ytterligare behov av kunskaps- och metodutveckling inom området. Socialstyrelsens pågående insatser inom området avser bl.a. att förbättra det arbete med missbrakande blivande mödrar och missbrakande föräldrar som bedrivs av kommuneraa och inom bara- och mödrahälsovården. Socialstyrelsen avser också att genomföra seminarier och andra utbildningsinsatser för att höja kompetensen inom området.
En av uppgiftema för den av regeringen tillsatta alkoholpolitiska kommissionen är att göra en översyn av vården av alkoholmissbrakare och att bedöma behoven av förändringar av vårdens form och innehåll. De kvinnliga missbrakaraas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt. Konunissionen skall även behandla frågor som gäller missbrakets familjesociala konsekvenser.
Alkoholpolitik
Mål
Målet för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom rmnska alkoholskadoraa.
Sverige har ställt sig bakom WHO:s hälsopolitiska strategi där bl.a. målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980-2000 ingår.
Överkonsumtion och missbrak av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis socialtjänst och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Därtill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga.
Mot denna bakgrund för vi i Sverige en resttiktivt håUen alkoholpolitik, vars grunddrag slogs fast av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). Härigenom antogs det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolifik.
Med anledning av propositionen (1990/91:175) om vissa folkhälsofrågor uttalades åter att målet för deii svenska alkoholpolitiken skall
vara att minska den totala alkoholkonsumtionen. I framtiden bör Prop. 1992/93:100 emellertid avsevärt större vikt än tidigare läggas vid förebyggande Bil. 6 insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.
Även våren 1992 (1991/92:SoUI5, rskr. 223) uttalade sig riksdagen för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik.
Alkoholpolitiken och det europeiska samarbetet
I regeringens proposition (1991/92:170, bil. IV) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) konstateras att EES-avtalet inte innebär förändringar av den svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en anpassning till EG:s regelsystem. De svenska alkoholmonopolen kan inte karaktäriseras som diskriminerande i Romfördragets mening.
Denna bedönming delas av såväl socialutskottet som EES-utskottet. Vid behandlingen av propositionen har riksdagen hävdat att monopolen kan försvaras under åberopande av att deras syfte är att väma befolkningens hälsa och inte att skydda inhemsk produktion mot konkurrens. Enligt utskottets mening bör en sådan linje också med framgång kunna hävdas under EES-samarbetet.
Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottens uttalande.
Internationellt samarbete
Sverige deltar i WHO:s alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen. Arbetet syftar till att minska alkoholkonsumtionen i regionen i enlighet med WHO:s mål. En resolution och en aktionsplan antogs den 17 september 1992 av WHO:s regionalkommitté för Europa, där alla medlemsstater i regionen - för närvarande 45 - är representerade. Planen bygger på den s.k. totalkonsumtionsmodellen och ligger väl i linje med den svenska alkoholpolitikens inriktning. Vidare betonas i planen vikten av att länder med en ambitiös alkoholpolitik får stöd för att fullfölja denna.
Konsumtionsutvecklingen
Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 % under tioårsperioden 1976-85. Under senare delen av 1980-talet ökade försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under denna period och har sedan fortsatt att öka. Under åren 1990 och 1991 har den totala alkoholförsäljningen åter minskat.
Utvecklingen under första halvåret 1992 antyder att konsumtionsminskningen de senaste åren kan ha stannat upp, eller till och med vänt. Den totala försäljningen av alkoholdrycker under första halvåret 1992 visar på en ökning med 4,2 % jämfört med första halvåret I99I. Det är framför allt starköl och öl klass II som ökat kraftigt, medan försäljningen av spritdrycker fortsätter att minska.
135 Tat)ell: Försäljning av alkoholdiycker i liter 100 % per invånare 15 år och äldre Prop. 1992/93:100 1975, 1980 och 1985-91. g-j .
Ar
Sprit-
Vin
Starköl
Gin
Total
drycker
3,75
1,36
0,21
2,29*
7,61
3,42
1,53
0,78
1,01
6,74
2,52
1,74
0,85
0,96
6,07
2,59
1,77
0,96
1,02
6,34
2,38
1,75
1,04
1,04
6,21
2,31
1,81
1,17
1,11
6,40
2,25
1,86
1,26
1,17
6,54
2,10
1,83
1,26
1,23
6,42
2,06
1,84
1,17
1,21
6,28
* Inklusive öl II B (s.k. mellanöl)
Ungdomamas konsumtionsmönster följer i stort sett den totala konsumtionsutvecklingen. Medan vin- och starkspritkonsumtionen minskar i ungdomsgrappen fortsätter starkölskonsumtionen att öka.
Vidtagna och planerade åtgärder
Den I juli 1992 infördes nya regler för beskattning av alkoholdrycker. Omläggningen, som gjordes bl.a. i syfte att styra alkoholkonsumtionen mot svagare drycker, innebär att dryckesskatten bestäms i förhållande till dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala.
Den europeiska integrationsprocessen iimebär att det ekonomiska, sociala och kulturella utbytet kommer att öka mellan Sverige och länder som av tradition för en mindre restriktiv alkoholpofitik. Bl.a. mot den bakgmnden har den av regeringen tillkallade alkoholpolitiska kommissionen som främsta uppgift att formulera en mer effektiv strategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoholens skadeverkningar.
Konunissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta område. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva skillnader i konsumtions- och skadenivåer mellan länderaa och att analysera effektema av ländemas politik.
I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelverket kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall även presentera förslag till hur de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen för ett medlemskap i EG.
Kommissionen bör vidare överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom området kan förstärkas och bedöma hur såväl de primär- som de sekundärpreventiva insatseraa kan utvecklas ytterligare. I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av vården av alkoholmissbrakare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrakaraas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt.
136 Slufligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller miss- Prop. 1992/93:100 brakets familjesociala konsekvenser. Bil. 6
Folkhälsoinstitutet
Det av riksdagen beslutade Folkhälsoinstitutet har inrättats den 1 juli 1992 med ansvar för att bl.a. samordna samhällets alkohol- och drogpreventiva verksamhet. Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kommer vid sidan av HIV/aids-programmet att bli institutets mest omfattande område.
En av institutets uppgifter är att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika avnämares behov, bl.a. kommuner, landsting, arbetsplatser och föreningsliv.
Institutet skall i sin verksamhet stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter.
Andra viktiga uppgifter för Folkhälsoinstitutet är att initiera forskning och samla annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.
Stöd till organisationslivet
Folkrörelseraas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det arbete som myndighetema bedriver. De enskilda organisationerna bör utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet vämas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatsema uppnås.
Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande verksamheter.
Nykterhetsrörelsema och vissa andra organisationer får organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet beräknas organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Särskilda projekt- och utvecklingsmedel utgår till ungdomsorganisationer och övriga intressenters drogförebyggande verksamheter. Under anslaget beräknas vidare medel som skall fördelas av Folkhälsoinstitutet till organisationer och kommuner som genomför lokala projekt.
Bidrag till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrakare utgår, dels i form av centralt organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabiliteringsinsatser i organisationeraas regi. Bidraget redovisas under anslaget F 2. Bidrag till organisationer.
137 Narkotikapolitik Prop. 1992/93:100
BU. 6
Mål
Målet för samhällets insatser mot narkotikamissbraket är att genom en samordnad narkotikapolitik verka för ett narkotikafritt samhälle.
Det finns idag starka krafter i flera västeuropeiska länder som ställer krav på en allmän liberalisering av narkotikapolitiken och som till och med förordar en legalisering av vissa narkotiska preparat. Denna inställning präglas av en uppgivenhet inför narkotikaproblemet som inte hör hemma i det svenska samhället. Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett samhälle fritt från narkotika, ett samhälle där narkotikan aldrig tillåts bli en normal företeelse. Derma restriktiva gmndsyn, som har en stark folklig förankring, råder det en i det närmaste total politisk enighet om.
Utvecklingstendenser
Sverige
Narkotikamissbrak innefattar mycket skiftande former av narkotikaerfarenhet, alltifrån brak vid enstaka fillfällen till långvarig, regelbunden och daglig användning.
Uppgifter om det tillfälliga experimentella braket bland ungdoraar erhålls genom regelbundna undersökningar bland skolungdom i årskurs 9. Av dessa undersökningar framgår att ca 3% av eleveraa någon gång har använt narkotika, vilket i en intemationell jämförelse är en mycket låg nivå. I början av 1970-talet var motsvarande andel ca 14%.
De uppgifter som finns att tillgå om det tunga missbrakets utveckling är mer osäkra. År 1979 genomfördes en landsomfattande undersökning om det tunga missbrakets omfattning. Då bedömdes att det fanns mellan 10 000 och 14 000 tunga missbrakare i landet. Av dessa var mellan 7 500 och 10 000 injektionsmissbrakare. Enligt en nyligen genomförd undersökning om narkotikamissbrakets omfattning i Stockholm finns det tecken som tyder på att antalet narkotikamissbrakare i staden har ökat, både vad gäller det totala antalet missbrakare och de aktiva injektionsmissbrakare som har kontakt med socialtjänsten. Antalet heroinmissbmkare i staden förefaller ha ökat, samtidigt som andelen missbrakare som i första hand använder centralstimulantia har minskat. Dessa uppgifter är oroande.
138 Andel (%) imgdomar som använt narkotika
Prop. 1992/93:100 BU. 6
procent
--.zy
J__ Illl_________ I__ I I I___ I__ I__ I I I I ' I I______ I__ 1__ l_
— flickor åk 9
— pojkar ik 9 -•- vjimplilctiga
1975 1981 1987
1972 1978 1984 1990
Bedömningar som i övrigt kan göras av det tunga missbrakets utveckling grandas på indikatorer som antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen, antalet narkotikamissbrakare i kriminalvården, antalet beslag av narkotika m.m. Dessa indikatorer, som under några år i mitten av 1980-talet tydde på en påtaglig minskning av det tunga missbraket, har under senare år visat en uppåtgående trend.
6000
Beslag av olika narkotiska medel
antal beslag
5000
4000
3000
2000
1000
Cannabis — Heroin -♦- Amfetamin -*- Kokain -*~ Sdnui/hignande
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991
Det bör dock påpekas att statistik över narkotikabeslag inte bara speglar problemets utbredning utan också omfattningen av myndigheteraas insatser. Därför bör en viss försiktighet iakttas när det gäller att utifrån
dessa uppgifter dra slutsatser om det tunga narkotikamissbrakets för- Prop. 1992/93:100 ändringar. Bil. 6
Olika uppgifter talar för att medelåldera bland de tunga narkotikamissbmkama ökar, vilket tyder på att nyrekryteringen av unga till grappen minskar. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) har under år 1992 genomfört en undersökning av det tunga missbrakets omfattning. Resultaten av denna undersökning beräknas vara klara i febmari 1993.
Cannabis är det vanligaste narkotiska missbrakspreparatet i Sverige. Injektionsmissbraket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbraket har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken som tyder på att användning av droger som inte injiceras, såsom ecstasy, amfetamin och LSD, används i ökad omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en ökning av heroinmissbrak, främst s.k. rökheroin, i vissa invandrarkretsar.
Utomlands
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringama i Öst- och Centraleuropa har ökat riskema för att produktion, missbrak och handel med narkotika sprids såväl inom regionen som till andra länder. Missbrak av narkotika är ett växande problem såväl i de traditionella producentländema i tredje världen som bland underprivilegierade gmpper i den industrialiserade världen.
Utvecklingen är dock inte entydig. Undersökningar i flera västeuropeiska länder visar att missbraket av vissa droger stabiliseras eller t.o.m. minskar. Antalet beslag av heroin, kokain och andra droger ökar i många länder och regioner, vilket pekar på en bestämd vilja från kontrollmyndigheteraas sida att komma tillrätta med narkotikaproblemet. Även om skilda intressegrapper i Europa idag framför krav på att legalisera narkotikan finns det ingen regering som öppet förespråkar en sådan linje. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning kring det narkotikaprogram som utarbetats av CELAD, en arbetsgrapp för narkotikafrågor inom EG. Den uppfattning som kommer till uttryck där ligger nära den svenska synen i denna fråga.
Vidtagna och planerade åtgärder
Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för att begränsa tillgången och kontrollinsatser måste gå hand i hand. Särskilt viktiga är förebyggande insatser. Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av regeringens s.k. ATHENA-grapp fullföljs nu av Folkhälsoinstitutet inom ramen för det drogpreventiva programmet. Polisiära insatser mot gatuhandeln har
en viktig förebyggande furUction då sådana insatser både begränsar Prop. 1992/93:100 tillgången på narkotika och samtidigt har en avskräckande effekt på Bil. 6 presumtiva köpare av narkotika.
Den svenska narkotikalagstiftningen vänder sig mot all befattning med narkofika. I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbrak inte accepteras i vårt samhälle har regeringen i december 1992 förelagt riksdagen en proposition om bl.a. en skärpning av straffskalan vid ringa narkotikabrott. Enligt förslaget förs fängelse in i straffskalan för eget brak av narkotika. Detta innebär att det blir möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt narkotikabrak och att den som använt narkotika kan dömas till en påföljd som innefattar behandling av missbraket.
Vidare kommer regeringen inom kort att föreslå riksdagen vissa ändringar i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera hanteringen av vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverkning.
Narkotikaläget i världen påverkar situationen också i Sverige. Den ökande produktionen av illegal narkotika och den världsomspännande illegala narkotikahandeln kräver fortsatt stark beredskap och en väl samordnad nationell narkotikabekämpning. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet. SAMNARK skall samordna de insatser som initierades av Aktions-grappen mot Narkotika, som avslutade sitt arbete sommaren 1991. Inom ramen för detta uppdrag har uppmärksamhet särskilt riktats mot missbrak bland invandrare och flyktingar, drogförebyggande insatser inom arbetslivet samt samordning av insatser på regional nivå.
Sverige deltar mycket aktivt i det intemationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet. Sverige hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Sverige är f.n. medlem av FN:s narkotikakommission. Inom Europarådets samarbetsgrapp i narkotikafrågor, den s.k. Pompidougrappen, har Sverige bidragit med ekonomiskt stöd till Öst- och Centraleuropa för att möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougrappens olika aktiviteter. Vidare deltar Sverige aktivt i flera arbetsgrapper inom Pompidougrappen.
Sverige ingår också i den s.k. Dublingrappen, som är en informell interaationell grapp för utbyte av information om framförallt biståndsinsatser för att bekämpa narkotika. I grappen ingår också EG:s medlemsländer, EG-kommissionen, USA, Canada, Japan och Australien.
Sverige har under år 1992 innehaft ordförandeskapet i Nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som har till uppgift att främja det tvärsektoriella samarbetet mot narkofika i Norden.
Det intemationella samarbetet mot narkofika är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgmnd av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i detta samarbete. Under anslaget A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m. finns medel beräknade för stöd till interaationellt samarbete inom alkohol- och narkotikaområdet.
141 F 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 908 717 127
1992/93 Anslag 950 000 000
1993/94 Förslag 480 000 000 '
' 470 000 000 kronor har överförts till anslaget G15. Statens institutionsstyrelse.
Sedan kommunaliseringen av tvångsvårdens institutionerår 1983 har den ordningen gällt att staten träffat överenskommelse med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidragssystemet till missbrakarvården och ungdomsvården. Statsbidraget har i huvudsak fördelats dels till kommunema enligt en schablon för att fritt disponeras till missbrakarvård och ungdomsvård, dels till institutionema i form av platsbidrag. Vid ett antal tillfällen har beslutats om vissa justeringar av dessa principer i syfte att påverka utvecklingen av vårdstmkturen eller vårdresursema.
Den senaste omläggningen av statsbidraget, avseende åren 1991 och 1992, syftar till att stimulera utbyggnaden av platser vid särskilda ungdomshem och LVM-hem. Ett tillfälligt anordningsbidrag utgår till de huvudmän som tar nya platser i anspråk under åren 1991 och 1992. Statsbidraget är sedan år 1990 totalt 950 miljoner kronor per år.
Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmaimaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrakarvård beslutat att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Som redovisas under anslag G 15. Statens institutionsstyrelse, bör finansieringen av institutioneraa även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kommunema och genom statliga platsbidrag. Kostnadema beräknas uppgå till 470 miljoner kronor. Vidare skall principema för nuvarande statsbidrag till kommunema gälla under hela innevarande budgetår.
Föredragandens överväganden
Missbrakarvården och ungdomsvården har hittills inte fungerat tillfredsställande, vilket bl. a. ligger bakom riksdagens tidigare principbeslut om statligt inflytande över framför allt ungdomsvården.
Från olika håll har framförts att ungdoms- och missbraksarbete i många av landets kommuner inte prioriteras tillräckligt högt. Vissa särskilt utsatta grappers behov av stödinsatser eller vård har lyfts fram. Bostadslösa tunga missbrakare är i många fall i behov av en mellan-vårdsform som många kommuner inte kan erbjuda. Även psykiskt störda missbrakares särskilda vårdbehov är dåligt tillgodosedda. Andra grapper i behov av specifika insatser är t.ex. kvinnliga missbrakare, bam och ungdomar som lever utan fast förankring i en familj eller institution, missbrakande ungdomar där unga flickor är en särskilt utsatt grapp. Utbudet av vårdresurser för dessa utsatta grapper varierar mellan landets kommuner.
Statens bidrag till missbrakarvården och ungdomsvården bör ses som
en helhet med ett övergripande syfte att garantera att resursema på Prop. 1992/93:100 såväl institutionssidan som öppenvårdssidan överensstämmer med Bil. 6 behov och efterfrågan. När staten nu tar över den tunga institutionsvården finns ett starkt intresse av att det råder balans mellan den tunga institutionsvården och de kommunala insatseraa inom området, dvs. tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga vårdinsatser. Den tunga missbrakarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommuneraa gör.
De fördelningstal som ligger till grand för det generella statsbidraget till kommuneraa är föremål för översyn av strakturkostnadsutredningen (Fi 1992:17). Ett nytt system för fördelning av det generella statsbidraget avses träda i kraft den 1 januari 1995.
Statsbidraget till missbrakarvård och ungdomsvård bör tills vidare finnas kvar som ett riktat statsbidrag till kommuneraas missbraks- och ungdomsarbete. Bidraget skall ha generell karaktär och fördelas enligt särskilda fördelningskriterier som regeringen avser att besluta om under våren 1993. Länsstyrelsema bör inom ramen för sitt tillsynsarbete ges en aktiv roll vid fördelningen av statsbidraget samt uppföljningen av dess effekter. Socialstyrelsen bör i samarbete med Statens institutionsstyrelse utvärdera och analysera effekteraa av statsbidraget på nationell nivå. I samband med att nya fördelningstal för det generella statsbidraget införs bör frågan om statsbidragets konstraktion ånyo prövas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till tnissbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor.
F 2. Bidrag till organisationer
1991/92 Utgift 62 935 277 Reservation 1 555 767
1992/93 Anslag 28 755 000
1993/94 Förslag 31 630 000
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen anser att stödet till länkorganisationer och andra föreningar som arbetar med rehabilitering- och stödinsatser inom missbraksområdet bör samordnas på ett bättre sätt. Socialstyrelsen föreslår att anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrakare m.fl samordnas med anslagsposten Bidrag till KALV-orga-nisationerna. Styrelsen anser också att bidrag till lokala föreningar bör fördelas av länsstyrelserna.
Vad gäller organisationsstöd till organisationer som arbetar med utsatta bam och familjer, människor i samlevnadskriser m.m. hemställer Socialstyrelsen om en höjning med 1 miljon kronor.
143 Socialstyrelsen anser att det bör ske en samordning av bidragsgiv- Prop. 1992/93:100 ningen till kvinnojoureraa. Styrelsen föreslår att 3 miljoner kronor Bil. 6 överförs till anslagsposten Bidrag till kvinnojouremas riksorganisationer m.m. från anslag H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet, av medel som beviljas till kvinnojouremas lokala arbete.
Socialstyrelsen äskar oförändrat bidrag till de homosexuellas organisationer.
KALV-organisationerna
Den s.k. KALV-grappen består av Länkens kamratförbund, Alkohol-problematikers riksförbund, Sällskapet Länkamas riksförbund samt Verdandi.
KALV-organisationema ansöker om en höjning av bidraget med 50 %. Sällskapet Länkamas Riksförbund har inkommit med en särskild hemställan om organisationsbidrag.
Föredragandens överväganden
Jag anser i likhet med Socialstyrelsen att bidrag till organisationer som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrakare bör samordnas på ett bättre sätt. Jag anser därför att anslagsposten Bidrag till KALV-organisationeraa bör föras samman med anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrakare m.fl. vilken regleras i förordningen (1983:731) om statsbidrag till organisationer för stöd till missbrakare m.m. Medel skall även utgå tillde s.k. KALV-organisationerna. Jag anser att medlen bör disponeras av Socialstyrelsen. Den del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelsema som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta bam och familjer gör betydelsefulla insatser. Föreningar som Bamens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för opinionsbUdning, egna insatser och metodutveckling inom sina områden.
Stöd utgår till kviimojouremas riksorganisation och invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare avsätts medel för kviimojouremas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.
De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande informations- och rådgivningsverksamhet. Informationsfrågor inom olika samhällssektorer samt stöd till olika organisationer överfördes från Socialstyrelsen till Folkhälsoinstitutet när detta bildades den 1 juli 1992. Det uppdrag som regeringen lämnat till Socialstyrelsen angående de homosexuellas situation i satnhället har därför regeringen beslutat att föra över till Folkhälsoinstitutet. Institutet bör också fördela bidrag till de homosexuellas organisationer och medel härför bör således över-
föras till Folkhälsoinstitutet. Under anslag G 4. Folkhälsoinstitutet har Prop. 1992/93:100 jag beräknat I 125 000 kronor för ändamålet. Bil. 6
Sammanfattning
Anslagspost Anslag 1992/93 Förslag 1993/94
Bidrag till sam- 19 569
anslutningar av f.d. alkoholmiss brukare m.fl. > 23 343
Bidrag till 3 773
KALV-organisationerna
Bidrag till or- 2 207 3 207
ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer
Bidrag till 2 080 5 080
kvinnojourernas riksorganisationer m.m.
SUMMA 27 629 31630
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor.
F 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
1991/92 Utgift 10 542 000 '
1992/93 Anslag 7 964 000 '
1993/94 Förslag 7 964 000
' Anslaget Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbrak liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och motverka icke-medicinskt brak av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginformation.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
145 För CAN:s verksamhet har jag för budgetåret 1993/94 beräknat ett Prop. 1992/93:100 bidrag på totalt 7 964 000 kronor. Bil. 6
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 7 964 000 kronor.
146 G. Myndigheter under Socialdepartementet Prop. 1992/93:ioo
BU. 6
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgamas trygghet och välfärd. De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkringsadministrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grand av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden. Denna ekonomiska uppgift, som i stor utsträckning är regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret, och dess huvuduppgift är här framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring.
För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheteraa är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den meningen att uppgifter härleds ur någon författning (resp. förordning med instraktion undantagen). Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet är forskningsfrågoraa helt dominerande, medan Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion. Vid Bammiljörådet och Statens handikappråd dominerar policyskapande uppgifter i form av kunskapsförmedling och samordning.
Den totala personalstyrkan vid Socialdepartementets myndigheter uppgår under innevarande budgetår till ungefär 18 000 anställda, vilket är ca 600 färre än närmast föregående budgetår och ungefär 1 600 färre än budgetåret 1989/90. Personalminskningarna har åstadkommits genom effektiviseringar och omstraktureringar, främst inom socialförsäkringsadministrationen. Socialstyrelsen och på Rättsmedicinalverkets område. Det treåriga programmet för omställning och förayelse av den statliga administrationen som riksdagen godkände vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 gällde just dessa tre områden, och förayel-searbetet fortskrider. Däratöver pågår eller har genomförts andra omstraktureringar bl.a. såvitt avser Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och Statens hundskola. Hundskolans verksamhet drivs nu i bolagsform och har inte längre sin finansiering över statsbudgeten.
Socialförsäkringsadministrationen bestående av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassoraa med sammanlagt drygt 16 000 anställda svarar för mer än 85 % av de administrativa kostnaderaa inom Socialdepartementets område. Merparten tjänstgör vid de ca 400 lokalkontoren. Vid RFV, som är den personellt största centrala
myndigheten, tjänstgör drygt 650 anställda. Rättsmedicinalverket har Prop. 1992/93:100 totalt ungefär 500 anställda, varav endast 10 på det centrala lednings- Bil. 6 kansliet. Socialstyrelsens personalstyrka inkl. dem som tjänstgör vid de regionala tillsynsenheterna uppgår till ca 350 anställda. Läkemedelsverket, vars verksamhet är helt avgiftsfinansierad, ligger sedan inrättandet, trots ökade arbetsuppgifter, oförändrat på nivån 185 anställda. Verksamheten vid SBL med över ca 400 anställda är föremål för omstrakturering, vilken kommer att innebära betydande personalminskningar. I övrigt är myndigheterna personalmässigt små med i flertalet fall färre än 20 anställda.
Det är min och statrådet Könbergs uppfattning att administrationen i stort fungerar väl, och att det finns en god beredskap såväl för att möta förändringar i fråga om verksamhetens karaktär och omfattning som för att agera i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen.
Myndighetema befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Med utgångspunkt i anslagsframställningarna har en fördjupad prövning gjorts av verksamheten beträffande Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Hälsooch sjukvårdens ansvarsnämnd och Nämnden för vårdartjänst. Resultatet av denna prövning redovisas under resp. myndighetsanslag.
Den aviserade forskningspolitiska propositionen innebär att anslagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet föreslås oförändrade i avvaktan på senare ställningstaganden inom regeringen. Likaså föreslås Barnmiljörådets anslag oförändrat i avvaktan på beredningen av frågan om inrättande av en barnombudsman. Även till det föreslagna Smittskyddsinstitutet föreslås oförändrad medelstilldelning i förhållande till vad som för närvarande utgår till SBL i avvaktan på att frågan bereds inom regeringen med sikte på ett senare förslag till riksdagen.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat de finansiella föratsättningaraa för myndigheteraa samt principer för beräkning av anslagen. Myndigheterna kommer att få en betydande frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor, vilket syftar till en effektivare medelshantering. Myndighetsanslagen ändrar i de flesta fall karaktär från tidigare förslags- eller reservationsanslag till ramanslag, vilket ger möjlighet att till ett senare budgetår föra över såväl överskott som underskott på anslaget. De nya budgeteringsprinciperna innebär att förväntade prisökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats vid anslagsberäkningen. Löne- och prisökningar skall således finansieras inom myndighetsanslagen samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten ger. Investeringar i anläggningstillgångar kommer fortsättningsvis i princip att finansieras genom att myndighetema tar upp lån i Riksgäldskontoret. 1 regleringsbreven kommer låneramen att fastställas samt därav föranledda restriktioner vad gäller dispositionen av det anvisade anslagsbeloppet att anges. Statliga medelsflöden avses generellt komma att räntebeläggas. Under resp. anslag redovisas om myndigheten kormner att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret samt vad som i övrigt hänger samman med de nya principeraa för ekonomistyming.
148 Effekterna på anslagsbeloppen av sänkningen av nivån på lönekost- Prop. 1992/93:100 nadspålägget har inte nu kunnat beaktas och inte heller det förhållandet Bil. 6 att medel som tidigare anvisats direkt till Statshälsan avses fördelas ut på myndighetema. Dessa frågor kommer att behandlas i regleringsbreven.
G 1. Riksförsäkringsverket
1991/92 Utgift 471 106 611
1992/93 Anslag 465 222 000
1993/94 Förslag 604 806 000'
' Den ersättning som tidigare utgått från försäkringskassorna för viss ADB-drift föresläs upphöra.
Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna bambidrag, bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående och för ärenden som rör utbetalning av UtbUdningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och familjebidrag till värapliktiga.
De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkringskassoma genom den allmäima socialförsäkringen och anslutande bidragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barafamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
RFV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande områden
- ekonomiskt stöd till bamfamiljer
- ersättning vid sjukdom och handikapp
- ersättning vid ålderdom m.m.
- annan utbetalning
- administration och fondförvaltning.
Strakturen överensstämmer i väsentliga delar med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94.
Av resultatredovisningen i ÅR framgår utvecklingen med avseende på kostnader, intäkter och volym. RFV har inlett ett utvecklingsarbete för att förbättra den löpande resultatredovisningen. Avsikten är bl.a. att ta fram och utveckla nyckeltal för effekter i verksamheten, för produktivitet och kvalitet. Sådana saknas i årets ÅR.
För verksamheten angavs i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 att målen för RFV:s och försäkringskassoraas åtgärder mot ohälsan skulle vara att
- försäkringsutbetalningarna på grand av sjukdom och förtidspensione- Prop. 1992/93:100 ring, uttryckt i det s.k. ohälsotalet, sänktes med två dagar jämfört Bil. 6
med 1990/91 års nivå
- sjukfall som varat 30 dagar eller längre borde bli kortare och färre
- antalet nybeviljade förtidspensioner inte skulle öka
- andelen inbetalade underhållsbidrag i förhållande till utbetalade bidragsförskott skulle upprätthållas och om möjligt öka.
Vad beträffar ohälsotalet blev enligt RFV resultatet en minskning med 1,4 dagar. En ohälsodag kostade år 1991 ca 1,7 miljarder kronor. Räknat i fasta priser minskade försäkringens ersättningar för inkomstbortfall vid ohälsa mellan år 1990 och 1991 med ca 5 miljarder kronor. Av detta belopp beräknar RFV att effekten av de sänkta ersättningsnivåema som följt av sjukpenningreformen den 1 mars 1991 utgjorde 2,7 miljarder kronor samt att 2,3 miljarder kronor berodde på minskat antal ersatta dagar.
Antalet sjukfall som varat 30 dagar eller längre har enligt RFV minskat kraftigt under år 1991. Däremot varar dessa sjukfall allt längre tid innan de avslutas.
Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag minskade år 1991 med 1 000 och var därmed för första gången sedan år 1984 lägre än 50 000. För första halvåret 1992 däremot tyder preliminära uppgifter på en ökning.
Beträffande inbetalade underhållsbidrag har särskilda insatser vidtagits. Trots detta har andelen inbetalade belopp i förhållande till utgivna bidragsförskott minskat från 33 till 31,5 % vilket motsvarar 56 miljoner kronor. Enligt RFV har dock inbetalningsgraden ökat, om hänsyn tas dels till den minskade uppräkningen av underhållsbidragen för år 1991, dels till höjda förbehållsbelopp vid införsel samt försämrad företrädesordning för krav av underhållsbidrag.
Vidare framhåller RFV i ÅR att de snabba förändringar som sker inom socialförsäkringssektom ställer stora krav på administrationen. För att klara kraven krävs fömyad och fördjupad kompetens, förändringar i organisationen och nya arbetssätt. Ett brett upplagt utvecklingsarbete bedrivs, där de viktigaste inslagen är decentralisering, kompetensutveckling och förbättrat ADB-stöd.
En central del i stödet av RFV:s och försäkringskassomas verksamhet är ADB-utvecklingen. Förberedelser för moderaisering av ADB-systemen har pågått under flera år med inriktning bl.a. att åstadkomma ett mer flexibelt handläggarstöd. I en första etapp har under budgetåret 1991/92 inom en investeringsram om 150 miljoner kronor genomförts en basinvestering i lokal ADB-kapacitet.
I sin förenklade anslagsframställning beräknar RFV att verket genom rationalisering kan klara en neddragning av resurseraa med 5,1 miljoner kronor. Samtidigt behövs resurstillskott med 8,5 miljoner kronor för nya arbetsuppgifter dels till följd av EES-avtalets ikraftträdande, dels med hänsyn till att RFV fr.o.m. år 1993 har fått i uppgift att fastställa priset på de läkemedel som skall ersättas av socialförsäkringen.
150 För ett förbättrat ADB-stöd, som omfattar inrättande av lokala sjukförsäkringsregister, beräknar RFV investeringskostnaderaa till sammanlagt ca 160 miljoner kronor exkl. moms. För driften av ADB-systemen yrkas i samband härmed viss medelsförstärkning.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92 -1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 604,8 miljoner kronor
Resultatbedömning
RFV har en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifter som effektema för individen och samhället.
RFV:s årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer. Emellertid finns det ännu inte möjlighet att göra en bedömning av effektiviteten i någon av verksamhetsgrenama, eftersom underlag för sådan prövning saknas. RFV har inte heller gjort någon bedömning av resultatet av verksamheten i ÅR.
Den revisionsberättelse som RRV avgivit vad gäller RFV och försäkringskassoma innehåller inga invändningar. I en revisionsrapport pekar RRV dock på brister i mtiner och i den intema kontrollen inom RFV och försäkringskassoma. Enligt regleringsbrevet skall RFV överlänma en gemensam årsredovisning till regeringen. Detta betyder enligt RRV att kraven måste ställas högt på den gemensamma årsredovisningen så att budgetreformens och budgetförordningens grandläggande krav tillgodoses. RRV anser att RFV bör intensifiera arbetet med att vidareutveckla system och metoder för att mäta och analysera resultat samt se till att dokumentera resultatet i nästa årsredovisning. RRV konstaterar att flera försäkringskassor inte utsett någon huvudansvarig för arbetet med årsredovisningen, vilket har fått negativa konsekvenser för RFV:s samlade årsredovisning. RRV:s allmänna intryck är dock att de flesta försäkringskassor kommit relativt långt i arbetet med att beskriva sina resultat.
Jag delar RRV:s bedönming att arbetet med att utveckla den gemensanuna årsredovisningen bör ha hög prioritet och att frågan om särskild hänsyn vad gäller tidplanen för socialförsäkringsadministrationens årsredovisningar kan komma att behöva diskuteras. Jag anser i likhet med
151 RRV au RFV bör klarlägga och fastställa lämpliga kontrollratiner samt Prop. 1992/93:100 in- och utbetalningsratiner för småföretagarförsäkringen. Bil. 6
Med hänsyn till vikten av att effektivitet och kvalitet i verksamheten skall kunna bedömas är det mycket angeläget att RFV fortsätter sitt arbete med att utveckla lämpliga resultatmål och resultatmått. Jag föratsätter att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 skall innehålla sådan resultatinformation att såväl nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader ingår i underlaget.
Slutsatser
Min bedömning är att de rikflinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1993/94. Under våren 1992 fann jag vidare att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville då även invänta RFV:s årsredovisning som skulle komma att ge ett bättre underlag för nya direktiv till RFV och försäkringskassoraa under våren 1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Anslagsberäkning
Jag har vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåret 1993/94 utgått från den i budgetpropositionen 1992 för RFV angivna planeringsramen jämte ett reducerat rationaliseringskrav.
De intemationella frågoraa inom socialförsäkringen kommer att få vidgad betydelse främst i samband med EES-avtalets ikraftträdande. Jag har vid min beräkning av medelsbehovet tagit hänsyn härtill. Jag har vidare beräknat medel för ökade arbetsuppgifter i samband med prissättning av läkemedel samt för utvärdering av försöken med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård.
ADB-stöd
ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkringsadministration.
Sedan flera år tillbaka har en utveckling av försäkringskassoraas ADB-stöd varit aktuell. I årets kompletteringsproposition uttalade jag att ytterligare överväganden behövde göras innan ställning kunde tas till utfornmingen av det framtida datorstödet. Jag framhöll även att diagnosregistrering på ADB-medium när det gällde enskUda personer inte skulle få förekomma, ehura detta var en väsenflig beståndsdel i det s.k. FAS 90-förslag rörande sjukförsäkringsregister som tidigare framlagts av RFV. Mot den bakgranden uppdrog regeringen åt RFV att i nära samarbete med försäkringskassorna närmare utreda moderniseringen av
det lokala ADB-stödet. Utredningsarbetet skulle avse såväl sjukförsäk- Prop. 1992/93:100 ringsområdet som övriga delområden inom socialförsäkringen. Bil. 6
RFV har redovisat utredningsresultatet i en rapport den 27 augusti 1992. RFV konstaterar att kassoraa har behov av ett moderat och lokalt ADB-stöd inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden. Dagens ADB-system, som ursprangligen skapades för att administrativt hantera stora mängder utbetalningar, är inte uppbyggt så att det kan ge ett effektivt handläggarstöd vare sig för arbetet med långa sjukfall och rehabilitering eller för kassomas arbete i övrigt. ADB-systemen är inte heller anpassade för att ge information och möjligheter till fördjupade verksamhetsanalyser.
RFV konstaterar vidare att förbudet mot diagnosregistrering enligt intentionema i FAS 90-förslaget medför en försvagning av stödet till rehabiliteringsarbetet och likaså konsekvenser för det förebyggande arbetet och folkhälsoarbetet. En lokal informafionslagring utgör emellertid enligt verkets mening ett väsentligt inslag i den pågående decentraliseringen av verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen.
Jag delar RFV:s uppfattning om behovet av ett förbättrat lokalt ADB-stöd. En decentralisering av datorstödet till lokal nivå bidrar också till såväl bättre service som integritetsskydd för den enskilde. Jag har samtidigt gjort den bedönmingen att det ytterligare bidrag till försäkringskassomas rehabiliteringsinsatser som en utformning i enlighet med FAS 90-förslaget skulle innebära inte kan uppvägas av de olägenheter för den enskildes integritet som en diagnosregistrering på ADB-medium skulle kunna medföra.
Som jag anfört i många sammanhang är det av yttersta vikt att den enskildes personliga integritet skyddas vid en modemisering av datorstödet. Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att till riksdagen lägga fram en proposition om decentralisering av registerhanteringen inom sjukförsäkringen tUl lokal nivå. Detta kommer bl.a. att omfatta en strikt lagreglering i fråga om vilka uppgifter som får finnas i registren och avgränsning av tillåtna användningsområden samt tydliga gränser för i vilken utsträckning och under vilka former information får bearbetas och lämnas ut på ADB-medium.
Regeringen avser att tillsätta en beredning som skall utreda möjlighetema att flytta över huvudansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama till arbetsmarknadens parter. Direktiv avses inom kort utfårdas. Detta kommer att inverka på försäkringskassomas organisation, varför en översyn av kassomas styrelser kommer att ingå i beredningens arbete. Den aviserade förändringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama betyder inte enligt min mening att behovet av ett förbättrat ADB-stöd hos försäkringskassoma blir mindre angeläget. DärtUl kommer att ADB-modemisering behövs inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden som administreras av kassoma, dvs. utöver sjuk-och arbetsskadeersättningar även föräldrapenning, övriga dagersättningar, bidrag och pensioner. Jag firmer det också viktigt vad beträffar RFV:s utvecklingsinsatser och förnyelsearbete inom ADB-området med
en bred prioritering avseende de olika delområdena inom socialförsäk- Prop. 1992/93:100 ringen. Bil. 6
Det förbättrade ADB-stödet väntas innebära betydande kostnadsminskningar inte bara administrativt utan även avseende försäkringsutgiftema och samhällsekonomiskt i vidare bemärkelse. ADB-investeringen beräknas på några års sikt iimebära en årlig rationaliseringsvinst inom administrationen motsvarande ca 98 mUjoner kronor. Intjänandetiden för investeringen beräknas härvid till fem år. Jag avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa rationaliseringarna på administrationskostnaderaa. De besparingar på försäkringsutgifteraa som det förbättrade datorstödet väntas medföra torde vara av större betydelse. Storleken härav är dock svår att beräkna.
Socialförsäkringsadministrationens investeringsbehov för ADB-utrastning och övriga anläggningstillgångar beräknar jag för budgetåret 1993/94 fill sammanlagt 272,3 mUjoner kronor. Av beloppet avser ca 97 miljoner kronor inrättande av lokala databaser. En föratsättning för sistnänmda investering är att riksdagen beslutat om sjukförsäkringsregisterlag. I enlighet med den nya beslutsordningen och finansieringsmodellen för finansiering av investeringar i ADB-utrastning och andra anläggningstillgångar beräknas RFV för budgetåret 1993/94 ta upp lån i Riksgäldskontoret på högst 595,1 miljoner kronor. Av detta belopp beräknas 275,8 nuljoner kronor användas för lösen av återstående kapitalskuld hos Statskontoret för ADB-utrastning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. RFV bör tillföras 49,5 miljoner kronor för att bl.a. täcka kostnadema för amorteringar och räntor under budgetåret 1993/94 för nyinvesteringama för det förbättrade lokala datorstödet.
övrigt
I samband med mitt förslag om ramanslag för RFV anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., som omfattar portokostnader för RFV:s utbetalningar av ersättningar från socialförsäkringen m.fl. förmåner, på grand av svårigheter att beräkna kostnader och volym bör överföras till ett nytt anslag C 10. Ersättning till postverket m.m.
Under rabriken Inkomster tas för närvarande upp vissa ersättningsbelopp. Ersättningen från försäkringskassoma, som enbart avser ADB-stödet för sjukförsäkringen, bör enligt min mening avvecklas. Budgettekniken kommer då att vara lika såvitt avser ADB-kostnadema för samtliga förmånssystem. Övriga ersättningsbelopp bör framdeles ingå i RFV:s ramanslag och disponeras av verket. RFV bör också - i enlighet med det förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat - tUldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Anslaget för RFV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-
visats av chefen för Finansdepartementet (bUaga 1, Statsbudgeten och Prop. 1992/93:100 särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Bil. 6 RFV:s disposition kommer slufligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 604 806 000 kr.
G 2. Allmänna försäkringskassor
1991/92 Utgift 663 190 283
1992/93 Anslag 643 880 000
1993/94 Förslag 4 121 817 000'
' Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. (Ca 3 500 miljoner kronor kan hänföras till anslagstekniska förändringar).
De allmänna försäkringskassoma har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Bestämmelseraa om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning fill sjuka, handikappade, bamfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
Det finns 25 allmäima försäkringskassor i landet sedan försäkringskassoma i Malmö kommun och Malmöhus län sammanslagits den 1 juli 1992. Varje kommun har enligt huvudregeln minst ett lokalkontor. Totalt finns det ca 400 lokalkontor och ett 50-tal mindre serviceenheter. Vid försäkringskassoraa arbetar ca 16 000 personer, varav ca 80 % på lokalkontoren.
Riksförsäkringsverket
RFV har länmat en årsredovisning (ÅR) avseende budgetåret 1991/92 som omfattar hela socialförsäkringsadministrationen. En redogörelse för denna har lämnats under G 1. Riksförsäkringsverket.
RFV har vidare i en förenklad anslagsframställning lämnat förslag som innebär ett ökat anslagsbehov med 155 miljoner kronor jämfört med anslaget för iimevarande budgetår. Detta motiveras bl.a. av att vissa regelförändringar inte genomförts eller enbart i sådan omfattning att beräknad besparing inte har uppnåtts, av att stora ökningar av arbetsvolymema har inträffat vad gäller administrationen av utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och av ett ökat
resursbehov på grand av EES-avtalet. RFV menar att den i regleringsbrevet föratsedda ytterligare minskningen av planeringsramen för 1993/94 med 168 miljoner kronor skulle föratsätta regeländringar eller andra åtgärder som betydligt minskar försäkringskassoraas arbetsvolymer. Verket har redovisat vissa förslag till sådana regelförändringar.
Vad beträffar anslagskonstraktion för försäkringskassoma anser RFV att det är angeläget att få till stånd en flexiblare resursanvändning mellan budgetår. Enligt RFV är det av överordnad betydelse att få till stånd en ordning där ställning tas till administrationens resursbehov i samband med beslut om nya eller förändrade regler eller eljest när beslut tas om verksamhetsfrågor. RFV menar att det i dag saknas underlag för att bedöma om och i så fall vid vilken tidpunkt ramanslag bör tUlämpas för socialförsäkringsadministrationen.
Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge RFV i uppdrag att i samråd med RRV utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma brattoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom socialförsäkringen. RFV har i anledning av detta uppdrag länmat en rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter m.m. I denna anförs beträffande försäkringskassoraa två alternativ.
RFV förordar att i budgetpropositionen liksom nu redovisas en brattoram för förvaltningskostnaderaa. Ersättningar från Allmänna pensionsfonden, arbetsskadefonden, delpensionsfonden och sjukförsäkringsfonden samt från Arbetsmarknadsdepartementet bör fastställas årligen med hänsyn till verkliga arbetsvolymer, varefter medel överförs från berörda fonder. Anslag över budgeten anvisas för övriga delar, dvs. de verksamhetsgrenar där transfereringama betalas med statsmedel.
RFV redovisar även en alteraativ konstraktion där hela förvaltningskostnaden tas upp som budgetanslag samtidigt som ersättningen från fonderaa går in på inkomsttitlar.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks tUl att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 4 121,8 miljoner kronor
156 Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
BU. 6
Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet
angivna resultatmålen hänvisar jag till vad som anförts under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Emellertid saknas det fortfarande underlag för att göra en bedömning av effektiviteten i verksamhetsgrenama.
Slutsatser
Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1993/94. I likhet med vad jag anfört beträffande RFV fann jag våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel.
I budgetpropositionen 1992 angavs att jag avsåg att ge ett regeringsuppdrag i syfte att göra en översyn av försäkringskassomas styrelser. Jag anser fortfarande att frågeställningen är relevant men att frågor om försäkringskassomas administration och organisation bör behandlas i samband med beredningen av en ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa.
Anslagsberäkning
Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassoraa för budgetåret 1993/94 utgått från en viss justering av den planeringsram som angavs i 1992 års budgetproposition samt ett reducerat rationaliseringskrav.
Med hänsyn till de administrativa konsekvensema av olika regelförändringar föreslårjag att sammanlagt 81 mUjoner kronor tillförs försäkringskassoma. De förändringar som då beaktats är det särskilda ensamförälderstödet, införandet av 180 dagars samordning mellan sjuk- och arbetsskade försäkringen, införandet av en karensdag och förändrade kompensationsnivåer i sjukförsäkringen, överförande av bostadsbidragshanteringen från kommunerna till försäkringskassoma, assistansersättning och förändrade folkpensionsregler till följd av EES-avtalet. Administrativa resurser för de ökade volymema av utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) på grand av det rådande arbetsmarknadsläget har jag för avsikt att återkomma till i kompletteringspropositionen 1993.
För kompetensutveckling beräknas i enlighet med vad som aviserades i 1992 års budgetproposition 30 miljoner kronor.
Beträffande ADB-kostnadema hänvisar jag till vad jag anfört under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
157 Jag beräknar vidare 10 miljoner kronor för särskild projektverksamhet Prop. 1992/93:100 även nästa budgetår. Bil. 6
För att bl.a. underlätta verksamhetsmässiga prioriteringar bör medlen för försäkringskassomas förvaltningsutgifter föras samman under eU ramanslag.
Ersättningen från försäkringskassoraa till Riksförsäkringsverket vilken enbart avser ADB-stödet för sjukförsäkringen bör avvecklas som jag tidigare anfört under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
Vad gäller inkomstsidan föreslås att de ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och från arbetsskadeförsäkringen framdeles bör ingå i försäkringskassomas ramanslag. Fr.o.m. innevarande budgetår redovisas 100 % av kostnadema (s.k. brattoredovisning) efter avdrag för vissa inkomster på anslaget. Någon ändring av finansierings-principeraa för försäkringskassomas förvaltningskostnader föreslås däremot inte. Sjukförsäkringsavgifteraa kommer alltså även framdeles att bidra till finansieringen av förvaltningskostnadema.
I samband med mitt förslag om ramanslag för försäkringskassoma anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., i enlighet med vad som anförts beträffande RFV, bör överföras till ett nytt anslag C 10. Ersäuning till postverket m.m.
Av tabellen nedan framgår anslagets konstraktion och storleken på de ingående postema.
Utgifter 4 722 920 000
Inkomster 601 103 000
varav
- avgiftsinkomster 3 300 000
- Allmänna pensionsfonden 182 803 000
- arbetsskadeförsäkringen 415 000 000
Summa 4 121 817 000
Vad jag nu har anfört avser att ge information om försäkringskassornas samlade resursbehov.
Anslaget för försäkringskassoraa har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på arbetsgivaravgifteraa. Det disponibla beloppet kan därför komma att avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 4 121 817 000 kronor.
158 G 3. Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 212 716 181
1992/93 Anslag 205 744 000
1993/94 Förslag 316 395 000'
' Anslaget omfattar det tidigare anslaget Socialstyrelsen samt hela/delar av anslagen Insatser mot aids. Epidemiberedskap m.m.. Specialistutbildning av läkare m.m.. Bidrag till barnomsorg. Utvecklingsmedel m.m. samt Utvecklings-och försöksverksamhet.
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör alkohol och andra missbraksmedel. Socialstyrelsen skall utöva tUlsyn, följa upp och utvärdera verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom dessa områden. Detta skall ske gentemot av statsmaktema fastställda mål. De övergripande målen är att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instraktion för Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 bl.a. hemställt
- att anslaget E 1. Socialstyrelsen utformas som ett ramanslag vari ingår hela/delar av anslagen E 1. Socialstyrelsen, A 6. Insatser mot aids, Ell. Epidemiberedskap m.m., E 14. Specialistutbildning av läkare m.m., F 1. Bidrag tUl baraomsorg, G 15. Utvecklingsmedel m.m., samt H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet,
- att den medicinska tillsynen förstärks,
- att tillsynen, uppföljningen och utvärderingen inom socialtjänsten och omsorgerna förstärks,
- att genom omfördelning inom det föreslagna ramanslaget tillföra Epidemiologiskt centmm (EPC) och Centram för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) ytterligare medel,
- att genom omfördelning inom ramanslaget tillföra medel för inköp av statistik,
- att Socialstyrelsen övertar den medicinska tillsynen över skolhälsovården från Statens skolverk,
- att genom omfördelning inom ramanslaget tiUföra Nordiskt utbildningsprogram för utveckling av social service (NOPUS) ytterligare medel,
- att ytterligare medel tillförs för specialistutbildning av läkare m.m.,
- att vissa uppgifter av huvudsakligen utbetalande karaktär och/eller tillståndskaraktär avvecklas från Socialstyrelsen,
- att anslaget tiU Socialstyrelsen uppförs med sammanlagt 322 925 000 kr. Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat
verksamheterna inom verksamhetsområdena hälso- och sjukvård,
socialtjänst samt folkhälsa. Prop. 1992/93:100
I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar Bil. 6 Socialstyrelsen ett flertal posUiva effekter av verksamheten. Som exempel kan nämnas den under resultatperioden inledda länsvisa aktiva uppföljning som myndigheten genomfört i ett flertal län. Socialstyrelsen visar i analysen att det samlade grepp som här har tagUs på förhållanden inom såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst bl.a. har skapat incitament för ansvariga huvudmän att påbörja aktiviteter i syfte att komma tillrätta med påvisade brister.
Av analysen framgår att tillkomsten av en regional tillsynsorganisation med ansvar för hälso- och sjukvården och tandvården har inneburit att ärendehandläggning, inspektioner och annan förekommande tillsynsverksamhet kommit att bedrivas mer målinriktat, systematiskt och effektivt samt med ett större inslag av förebyggande insatser än tidigare. Genom att vissa tillsynsuppgifter har kommit att koncentreras till den regionala tillsynsorganisationen har verksamheten på central nivå mera kunnat inriktas mot uppföljning och utvärdering av olika förhållanden inom hälso- och sjukvården.
Uppbyggnaden av den regionala tillsynsorganisationen har - enligt Socialstyrelsen - bl.a. medfört att handläggningstiden för Lex Mariaärenden kuimat nedbringas betydligt under perioden. Detta samtidigt som ärendevolymen kraftigt ökat.
Inom socialtjänstsektora har Socialstyrelsen genomfört uppföljnings-och utvärderingsinsatser inom ett flertal områden. Socialstyrelsen påvisar bl.a. att olika insatser inom bam- och äldreomsorgeraa samt när det gäller missbraksfrågor medfört att kommuneraa prioriterat målet om förskola för alla bam, vidtagit åtgärder för att förbättra äldreboendet, samt initierat olika typer av narkomanvårdsprojekt.
Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har under treårsperioden successivt förändrats bl.a. till följd av dels överföringen av det förebyggande aids-arbetet till Aids-delegationen, dels överföringen den 1 juli 1992 av framför allt det sektorsövergripande folkhälsoarbetet och den utåtriktade informationsverksamheten till Folkhälsoinstitutet. Under den senare delen av resultatperioden har Socialstyrelsen, till följd av bl.a. dessa förändringar, lagt tyngdpunkten av verksamheten i det hälsobefrämjande arbetet där huvuduppgiftema har varit att svara för den aktiva uppföljningen av folkhälsoarbetet inom hela socialsektom samt social och epidemiologisk analys av folkhälsorapporteringen. Socialstyrelsen visar i analysen att folkhälsoarbetet bl.a. har resulterat i ökade kunskaper om hälsans villkor, vetenskaplig konsensus i vissa frågor, ökad uppmärksamhet på risker i personligt beteende och miljö, ökad användning av epidemiologiska data samt förbättrad miljö- och samhällsmedicinsk kompetens i regional och lokal planering.
Socialstyrelsens omvärlds- och framtidsanalys visar på ett ökat behov av tillsyn, uppföljning och utvärdering av förekommande tjänster inom framför allt hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skälen är bl.a. en förväntad tilltagande resursbrist inom dessa sektorer, krav på ökad produktivitet i tjänsteproduktionen, samt behov av en skärpt kvalitets-
bevakning med anledning av ett eventuellt framtida svenskt EG-med- Prop. 1992/93:100 lemsskap. Bil. 6
I resursanalysen beräknar Socialstyrelsen ett i stort sett oförändrat resursbehov inom den centrala organisationen under kommande treårsperiod. Som ett resultat av bl.a. bedönmingaraa i omvärlds- och framtidsanalysen utgår emellertid Socialstyrelsen från att behovet av resurser inom den regionala tillsynsorganisationen kommer att öka.
Mot bakgrand av de olika verksamhetsanalyserna gör Socialstyrelsen bedömningen att den framtida verksamheten ytterligare bör inriktas mot de s.k. kärnområdena, dvs. hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folkhälsa. Inom den förstnämnda sektom görs bedömningen att verksamheten framför allt bör inriktas mot en ökad medicinsk tillsyn och inom de båda andra sektorema bedömer Socialstyrelsen att insatseraa i första hand bör inriktas på att åstadkomma en förbättrad uppföljning och utvärdering. Inom området folkhälsa ser Socialstyrelsen det också som sin huvuduppgift att utveckla verksamheten vid det epidemiologiska centret.
Socialstyrelsen har i resultatanalysen - i enlighet med rikUinjer i de myndighetsspecifika direktiven - genomfört en redovisning av hur tilldelade resurser har använts under resultatperioden. Av denna redovisning kan bl.a. utläsas hur många årsarbetskrafter som olika budgetår fördelats på operativ respektive icke-operativ verksamhet, på operativ verksamhet inom olika verksamhetsgrenar samt på operativa verksamheter fördelade på huvuduppgifter.
Analysen visar bl.a. att andelen årsarbetskrafter i operativ verksamhet under treårsperioden minskat från 71 till 66 procent samtidigt som andelen årsarbetskrafter i icke-operativ verksamhet ökat från 29 till 34 procent. Detta resultat förklaras av Socialstyrelsen bero på att stora resurser har avsatts under perioden för olika förändringsarbeten med anledning av den nyligen genomförda omorganisationen och avvecklingen.
Av analysen framgår även att resursfördelningen mellan olika verksamhetsgrenar är i stort sett oförändrad under perioden, vilket iimebär att andelen årsarbetskrafter inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsoarbete uppgått till ca 50, 35 respektive 15 procent.
Fördelningen av resurser inom den operativt inriktade verksamheten visar att andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom tillsynsfunktionen ökat från 24 procent vid periodens början till 30 procent vid periodens slut, vilket till stor del förklaras av tillkomsten av den regionala tiU synsorganisationen. Också andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom ftinktionen kunskapsutveckling ökar något - från 33 till 36 procent medan andelen årsarbetskrafter med författningsbundna uppgifter har varit i stort sett oförändrad under perioden - ca 15 procent. Övrig operativ verksainhet minskar från 30 procent till knappt 20 procent under perioden.
Bl.a. på grand av den nyligen genomförda omorganisationen framhåller Socialstyrelsen att resultaten med avseende på resursanvändningen är behäftade med vissa osäkerheter och avråder därför från alltför långtgående tolkningar av materialet.
Riksdagen 1992/93. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 6
161 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Övergripande mål
Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande treårsperioden skall vara att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalUet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter skall vara att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt onuådena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Verksamheten skall bedrivas gentemot av statsmakteraa fastställda mål.
Resurser: Ramanslag 1993/94 316,3 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94
316 395 000 kr
1994/95
316 395 000 kr
1995/96
316 395 000 kr
Övrigt
Socialstyrelsens funktion skall utvecklas bl.a. genom att ratiner införs för en till regeringen regelbundet återkommande rapportering av förhållanden inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården.
Resultatbedömning
Jag bedömer att satsningen på en regional tillsynsorganisation har gett positiva resultat med avseende på såväl verksamhetens innehåll som dess kvalitet och effektivitet. Den högre ambitionsnivån inom tillsynsverksamheten har inneburit att tidigare icke kända missförhållanden inom hälso- och sjukvården blottlagts. Tillkomsten av den regionala tillsynsorganisationen har också ökat uppmärksamheten på kvalitetsaspektema inom vården såväl inom den medicinska professionen som bland allmänheten, vilket inneburit att antalet anmälningar om bl.a. misstänkta felbehandlingar ökat. Jag noterar emellertid att såväl Jönköpings- som Malmöenheten tUlkommit efter resultatperiodens slut. Det kommer därför att dröja ytterligare något år innan en heltäckande bild av verksamheten kan ges.
Också Socialstyrelsens insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet på den centrala nivån har enligt min bedömning fallit väl ut. Jag noterar särskilt att samarbetet mellan Socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet inom projektet Dagmar 50 - en kartläggning och analys av resursutnyttjande och tillgänglighet vid 400 kliniker i svenska sjukhus -har gett ett positivt resultat med avseende på de föratsättningar till bätt-
re resursutnyttjande inom vården som nu har skapats. Jag bedömer Prop. 1992/93:100 också att det brett upplagda arbetet inom aktiv uppföljning har gett Bil. 6 viktig kunskap och impulser för bl.a. planering och utveckling av olika insatser och stmkturer inom hälso- och sjukvården.
Den aktiva uppföljningen inom socialtjänstsektom omfattar en kontroll av verksamheter vad avser bl.a. resursanvändning, kvalitet och möjligheter till självevaluering. Kontrollen omfattar också verksamhetemas lagenlighet samt deras relevans i förhållande till av regering och riksdag formulerade mål. Jag bedömer att denna uppläggning av uppföljningen har bidragit till att påvisade brister i vissa fall har kunnat undanröjas. Som exempel på verksamheter och förhållanden inom socialtjänsten som varit föremål för uppföljning kan nämnas företeelser inom bamomsorgen, äldreboendet, hemtjänsten samt vården av narkotikamissbrakare.
Den aktiva uppföljningen har - utöver vad jag här har redovisat -gett regering och riksdag värdefullt kunskapsunderlag om regionspecifika förhållanden inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten, vilka tidigare ftmnits att tillgå endast i begränsad utsträckning. Emellertid noterar jag att den länsvis genomförda aktiva uppföljningen inte i tillräcklig grad tillgodoser regeringens behov av rikstäckande och regelbundet återkommande rapportering från hälso- och sjukvårds- respektive socialtjänstsektom. När det gäller förhållanden inom socialtjänsten har jag dock erfarit att Socialstyrelsen planerar att utge en regelbundet återkommande publikation - en socialtjänstens statusbeskrivning - där åtminstone delar av detta behov bör kunna tiUgodoses.
En del av Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har - som jag tidigare redovisat - övergått till andra myndigheter. Socialstyrelsens roll har i samband härmed kommit att mera inriktas mot uppföljning och utvärdering av förebyggande verksamheter, registerverksamhet samt folkhälsorapportering. Det är ännu för tidigt att bedöma hur väl Socialstyrelsen uppfyller denna delvis nya roll. Genom verksamheten vid det epidemiologiska centret kommer emellertid Socialstyrelsen att - på ett helt annat sätt än tidigare - kunna följa, analysera och rapportera hur bl.a. folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem utvecklas samt även kunna följa upp effektivitets- och kvalitetsarbetet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Mot denna bakgrand bedömer jag att Socialstyrelsen under planeringsperioden bör ha goda föratsättningar att åstadkomma positiva resultat i arbetet med folkhälsofrågoraa.
Parallellt med de verksamhetsmässiga förändringaraa inom området folkhälsa som jag här har redogjort för har Socialstyrelsen genomfört ett flertal olika hälsofrämjande insatser. Bl.a. kan nänmas arbetet med Folkhälsorapport 1991. Rapporten har sannolikt bidragit till att man på regional och lokal nivå nu beaktar epidemiologiska fakta i högre utsträckning än tidigare t.ex. vid planering av hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Oaktat de osäkerheter som den tidigare presenterade resursredovisningen är behäftad med, bl.a. på grand av omorganisationen, drar jag
ändå slutsatsen att myndigheten under resultatperioden prioriterat ar- Prop. 1992/93:100 betet med tillsyn och uppföljning inom käraområdena, vilket ligger i Bil. 6 linje med de direktiv och rikflinjer för verksamheten som utgått från regering och riksdag. Det förhållandet att den icke-operativa verksamheten ökat på bekostnad av den operativt inriktade verksamheten är naturligt med tanke på den neddragning och omorganisering av verksamheten som ägt ram under senare år. Jag bedömer att Socialstyrelsen - när myndigheten hunnit anpassa verksamheten efter rådande föratsättningar - bör kunna uppvisa en mer operativt inriktad verksamhet än vad som är fallet i dag.
Vad jag här har anfört om resultatet av Socialstyrelsens verksamhet den senaste treårsperioden måste vägas mot det förhållandet att myndighetens uppföljnings- och utvärderingssystem ännu inte är tillräckligt utvecklade för att effekterna av den bedrivna verksamheten fullt ut skall kunna värderas. Vidare finns fortfarande brister i det ekonomiska redovisningssystemet som innebär att prestationer och effekter i vissa fall inte kan relateras till resursåtgången. Svårigheter föreligger därför att bedöma verksamhetens produktivitet och effektivitet. Socialstyrelsen har inte heller hunnit utveckla lämpliga resursmått som kan användas i resultatanalysen. Jag har emellertid noterat att Socialstyrelsen - i syfte att komma tillrätta med dessa brister - för närvarande genomför en översyn och utveckling av såväl uppföljnings- och redovisningssystem som de olika resursmått som i framtiden skall användas i resultatanalysen. Avsikten är bl.a. att under kommande resultatperiod utveckla resultatanalysen som instrament i budgetprövningen samt som underlag för den egna verksamhetsuppföljningen.
Av bl.a. dessa skäl föreligger i vissa fall svårigheter att bedöma resultatet av Socialstyrelsens verksamhet den gångna treårsperioden, vilket statsrådet Könberg tidigare redogjort för under anslaget D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig.
Slutsatser
Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden visar att såväl genomförda prestationer som resultatet av desamma i huvudsak gett ett positivt resultat, dvs. bidragit till den övergripande målsättningen med verksamheten. Jag noterar också att Socialstyrelsen har följt de direktiv och riktlinjer för verksamheten som regering och riksdag utfärdat med anledning av den beslutade omorganisationen. Mot bakgmnd härav gör jag bedömningen att Socialstyrelsen under kommande resultatperiod bör erbjudas möjlighet att bedriva verksaniheten med en högre grad av finansiell frihet än vad som varit fallet under föregående resultatperiod. Jag föreslår därför att Socialstyrelsen tilldelas ett ramanslag med planeringsram för treårsperioden 1993/94 -1995/96.
Socialstyrelsen bör under kommande resultatperiod fortsätta arbetet på den inslagna vägen, dvs. ytterligare inrikta verksamheten mot tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt
områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folkhälsa. Inom social- Prop. 1992/93:100 tjänsten ingår här även arbetet med utvecklings- och försöksverksam- Bil. 6 het. I konsekvens härmed bör Socialstyrelsens arbetsuppgifter av förvaltande karaktär så långt möjligt avvecklas eller överföras till andra myndigheter. Socialstyrelsen bör vidare driva det inledda arbetet med kompetensutveckling vidare.
Mot bakgrand av vad jag tidigare sagt om verksamheten vid de regionala tillsynsenhetema samt med beaktande av de effekter som ett eventuellt EG-medlemsskap samt pågående strakturförändringar inom den nationella hälso- och sjukvården kan ge på hälso- och sjukvårdens kvalitet i framtiden anser jag det angeläget att en hög beredskap upprätthålls inom Socialstyrelsen för att möta redan påvisade samt eventuellt ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn. Jag beräknar därför 10 miljoner kronor för en förstärkning av den medicinska tillsynen. Medlen bör användas dels till en förstärkning av den hittillsvarande organisationen, dels till en etablering av en tillsynsenhet i Göteborg. Tillsynen över västkustregionen täcks i dag från den regionala enheten i Jönköping som, med nuvarande resursdimensionering, inte har möjlighet att fullt ut tillgodose de tillsynsbehov som finns i den starkt befolkade västkustregionen.
Socialstyrelsens roll som kunskapsförmedlande myndighet bör utvecklas. Kunskapsutveckling och kunskapsförmedling skall i första hand utgå från resultatet av styrelsens tillsyn, uppföljning och utvärdering samt reformer inom sektora och även belysa framtida strakturella förändringar. Bl.a. anser jag det angeläget att ratiner för en till regeringen regelbundet återkommande rapportering från Socialstyrelsens verksamhetsområden arbetas fram. Detta bör ske senast under budgetåret 1993/94.
Under resultatperioden bör Socialstyrelsen - i samråd med Socialdepartementet - utveckla redskapen i den nya mål- och resultatstyrningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål och resultatkrav och andra förekonunande styrinstrament för verksamheten, utveckla uppföljnings-, utvärderings-, och redovisningssystem i syfte att förbättra resultatredovisningen, samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och resultatmått för verksamheten.
Övriga verksamhetsmässiga frågor
Mot bakgrand av bl.a. nyligen genomförda neddragningar och rationaliseringar av Socialstyrelsens verksamhet gör jag bedömningen att myndigheten bör undantas från långtgående besparingskrav. Jag beräknar därför besparingen på Socialstyrelsens anslag till 1,9 miljoner kronor. Deima besparing bör i första hand tas ut på sådan verksamhet som är av icke-operativ karaktär.
I dag finns medel för förvaltningsändamål beräknade på ett flertal av de sakanslag som Socialstyrelsen disponerar. Bl.a. i syfte att underlätta verksamhetsmässiga prioriteringar samt en långsiktig verksamhetsplanering bör emellertid dessa medel nu föras samman under ram-
anslaget. Förvaltningsmedel från följande på statsbudgeten för budget- Prop. 1992/93:100
året 1992/93 upptagna anslag föreslås överföras till det nya ram- Bil. 6
anslaget:
A 6. Insatser mot aids
E 1. Socialstyrelsen
Eli. Epidemiberedskap m.m.
E 14. SpecialistutbUdning av läkare m.m.
F I. Bidrag till bamomsorg
G 15. Utvecklingsmedel m.m.
H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet
Detta förslag till ramanslagskonstraktion överensstämmer i huvudsak med det förslag som Socialstyrelsen lämnat i sin fördjupade anslagsframställning.
De förvaltningsmedel som föreslås ingå i det nya ramanslaget är samtliga beräknade för specifika ändamål. Det strider emellertid mot innebörden i mål- och resultatstymingen att öronmärka förvaltningsmedel för olika ändamål. Det ankommer på myndighetens ledning att utifrån övergripande mål och resultatkrav göra verksamhetsmässiga prioriteringar. Socialstyrelsens verksamhet är dock av så skiftande karaktär och omfattar så många olika verksamhetsområden att jag har bedömt det som nödvändigt att i en övergångsperiod tillämpa viss finansiell styraing av verksamheten.
Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska del bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens skolverk till Socialstyrelsen. I samband härmed bör 700 000 kronor överföras från åttonde huvudtiteln till Socialstyrelsens ramanslag. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Ask.
I ramanslaget bör även medel beräknas för verksamheter vid Epidemiologiskt centram (EPC), Centram för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS), Institutet för kunskapsutveckling inom missbrakarvården (IKM) och Nordiskt utbildningsprogram för utveckling av social service (NOPUS). Dessa verksamheter finansieras budgetåret 1992/93 bl.a. genom överskridande av Socialstyrelsens myndighetsanslag samt från anslag som inte föreslås ingå i det nya ramanslaget.
Statsrådet Könberg har tidigare under avsnittet Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom redogjort för en försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Syftet är att sammanföra resurser från de båda områdena för att därigenom skapa incitament för samordnade bedönmingar och åtgärder som bidrar till förbättrad hälsa och minskad belastning på samhällsekonomin. Försöken skall följas upp och utvärderas på såväl nationell som lokal nivå. Uppföljningen och utvärderingen handhas gemensamt av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. För Socialstyrelsens del i dessa uppföljnings- och utvärderingsinsatser beräknar jag 1 miljon kronor under ramanslaget.
Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett Socialstyrelsens framtida roll inom hälsoskyddet. Regeringen avser att på grandval av det
betänkande som Statskontoret i mars 1992 lagt fram med anledning av Prop. 1992/93:100 detta uppdrag lägga fram en proposition om bl.a. ansvarsfördelningen Bil. 6 mellan olika myndigheter vad gäller uppgifter inom hälsoskyddet. I samband härmed bör även Socialstyrelsens förslag om överföring av tillståndsprövningen avseende användningen av bekämpningsmedel för åtgärder mot ohyra och skadedjur till Kemikalieinspektionen prövas.
Jag avser att i samband med regleringsbrevet ta upp frågan om viss avgiftsfinansiering av kurser för vidareutbildning av läkare.
När EES-avtalet träder i kraft kommer.den regionala tillsynsenheten i Stockholm att åläggas de myndighetsuppgifter som följer av avtalet i fråga om ömsesidigt erkäimande av kompetensbevis för hälso- och sjukvårdspersonal.
En proposition om kontroll av medicintekniska produkter avses föreläggas riksdagen under början av år 1993. Avsikten är bl.a. att Socialstyrelsen fr.o.m. den I juli 1993 skall utföra denna kontroll. TiUs vidare beräknar jag 2 mUjoner kronor under ramanslaget för myndighetsuppgifter i samband med kontrollen.
Som jag tidigare redogjort för under anslaget D 4. Bidrag till Spri beräknar jag 4 miljoner kronor under ramanslaget för uppdrag till Spri.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 beräknar jag fill 316 395 000 kronor per budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialstyrelsen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Socialstyrelsen förs till detta konto.
Anslaget för Socialstyrelsen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare derma dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till styrelsens disposition kommer slufligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram anslag på 316 395 000 kronor.
167 G 4. Folkhälsoinstitutet Prop. 1992/93:100
BU. 6 1991/92 Utgift 12 803 773
1992/93 Anslag 106 883 000
1993/94 Förslag 136 555 000
Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga fömtsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grapper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan.
Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:850) med instraktion för Folkhälsoinsfitutet.
Folkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksamhetsanalys ännu inte kunnat göras. Institutet har valt att göra en anslagsframställning som i ambitionsnivå ligger mellan en förenklad och en fördjupad framställning. Utgångspunkten i anslagsframställningen är ett resurstillskott på 20 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91 :SoU23, rskr. 1990/91:376). Institutet har redovisat att de fem viktigaste punktema för verksamheten är:
1. Att bidra till en fortsatt god hälsoutveckling för hela befolkningen.
2. Att arbeta tvärsektorieUt med särskild tyngdpunkt på lokalt folkhälsoarbete.
3. Att etablera samverkan.
4. Att förankra folkhälsoarbetet vetenskapligt.
5. Att arbeta programinriktat.
Programverksamhet kommer att bedrivas på följande områden:
1. Alkohol och narkotika
2. Allergi 3.a) HIV/aids
b) Sex och samlevnad, oönskade graviditeter och övriga STD
4. Mat och motion
5. Skador.
6. Tobak.
7.a) Bams hälsa
b) Ungdomars hälsa. 8. Kvinnors hälsa.
168 Vidare har institutet framhållit att folkhälsofrågoraa blir alltmer internationella till sin karaktär varför ett intemationellt engagemang kommer att bli aktuellt främst genom WHO. Betydande resurser kommer också att satsas på att i avtalsform etablera samarbetscentra på olika håll i landet.
Folkhälsoinstitutet avser i enlighet med regleringsbrevet för innevarande budgetår att utveckla målen för verksamheten och senast den 30 april 1993 länma förslag om vilka konkreta och avgränsade mål som bör gälla för verksamheten under perioden 1993/94 - 1995/96.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för budgetåret 1993/94 vara att främja likvärdiga föratsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grapper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Resurser: Ramanslag 1993/94 136,6 miljoner kronor
Folkhälsoinsitutets anslagsframställning, som har gjorts efter endast två månaders verksamhet, utgår från de beslut som riksdagen tidigare har fattat om inriktning och medelstUldelning. Enligt de av riksdagen fastlagda riktlinjema skall den samlade satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet omfatta ett utökat statligt stöd om 20 miljoner kronor under vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95. Jag föreslår att institutet medges en sådan ökad medelstilldelning om 20 miljoner kronor. Vidare föreslår jag att institutets anslag tUlförs vissa förvaltningsmedel som tidigare beräknats under anslaget D 2. Insatser mot aids. Motivet för detta är att Aids-delegationens verksamhet överförts tUl Folkhälsoinstitutet. Denna kostnad har beräknats till 6,5 miljoner kronor. Inom det föreslagna ramanslaget har jag även beräknat medel för bidrag till organisationer. Jag föreslår vidare att det organisationsstöd för bidrag till de homosexuellas organisationer om 1 125 000 kronor som tidigare anvisats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer och utbetalats via Socialstyrelsen överförs till Folkhälsoinstitutet.
Jag anser att det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 skall vara att främja likvärdiga föratsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall
särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de Prop. 1992/93:100 grapper som är mest utsatta för de största hälsoriskeraa. Bil. 6
Jag fiimer det angeläget att Folkhälsoinstitutet liksom övriga myndigheter utvecklar målbeskrivningar och länmar underlag för en bedömning av effektiviteten i verksamheten inom de olika verksamhetsgrenarna.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av stafliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Folkhälsoinstitutet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Institutet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Folkhälsoinstitutet förs till detta konto.
Anslaget för Folkhälsoinstitutet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till institutets disposition kommer slufligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 136 555 000 kronor.
G 5. Smittskyddsinstitutet
Nytt anslag (förslag) 62 117 000'
' Medel har tidigare anvisats under anslagen Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet, Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter, Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet. Epidemiberedskap m.m. och Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning.
Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med Socialstyrelsen landets centrala organ för epidemiologiskt befolkningsskydd. Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektionssjukdomar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framställer bakteriologiska preparat och utövar epidemiologisk övervakning. En speciell gren av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot epidemier.
Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1241) med instraktion för statens bakteriologiska laboratorium.
Regeringen har i propositionen 1992/93:46 föreslagit, att nuvarande produktion av vacciner m.m. vid SBL fortsättningsvis skall bedrivas i
aktiebolagsform. Ett aktiebolag föreslås således ta över ansvaret för Prop. 1992/93:100 produktionen om möjligt den I juli 1993. Vidare föreslås att en ny Bil. 6 myndighet - Statens smittskyddsinstitut- inrättas den 1 juli 1993 med uppgift att bl.a. överta övergripande smittskyddsuppgifter från SBL.
Riksdagen har godkänt de framlagda allmänna riktlinjeraa för arbetsuppgifter för och organisation av Statens smittskyddsinstitut. Riksdagen har också godkänt att SBL läggs ned, sedan ansvaret för dess uppgifter har övertagits av Statens smittskyddsinstitut och av ett nybildat bolag för produktion av vacciner m.m.
Riksdagen har vidare antagit en lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472), som innebär att viss anmälan, som hittUls har skett tUl SBL, fr.o.m. den 1 juli 1993 skall göras till Statens smittskyddsinstitut (bet. I992/93:SoU7, rskr. 1992/93:86).
En organisationskommitté för bildandet av ett aktiebolag för produktion av vacciner m.m. och en organisationskommitté för Statens smittskyddsinstitut utför för närvarande erforderligt förberedelsearbete. Sistnämnda organisationskommitté har i uppdrag att bl.a. utarbeta förslag beträffande den anslagsfinansierade verksamheten för budgetåret 1993/94 med utgångspunkt från en total resursram om högst 75 miljoner kronor.
Förslag beträffande de anslagsmässiga konsekvenseraa av att nuvarande SBL ersätts av Statens smittskyddsinstitut och att ett statligt aktiebolag för tillverkning av vacciner m.m. bildas avses att lämnas i samband med anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. Jag föreslår i avvaktan härpå att ett ramanslag förs upp med ett i förhållande till medelsanvisningen till SBL för iimevarande budgetår oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i änrnet, till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 62 117 000 kronor.
G 6, Läkemedelsverket
1991/92
Utgift
1 000
1992/93
Anslag
1 000
1993/94
Förslag
1 000
Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Verket, som inrättades den 1 juli 1990, har ca 185 anställda.
Läkemedel får i regel inte säljas utan att vara godkända av Läkemedelsverket. Beslut om godkännande kommer att vara tidsbegränsat till fem år men skall kunna fömyas. Varje godkänt läkemedel skall
fortlöpande kontrolleras genom verkets försorg. Verket utövar också Prop. 1992/93:100 kontroll av bl.a. naturläkemedel, kosmetika och hygieniska medel, BU. 6 fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt narkotika. Till följd av den nya läkemedelslagen (1992:859) som avses träda i kraft samtidigt som EES-avtalet skall Läkemedelsverket också ha tillsyn över vissa homeopatiska medel.
Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas med avgifter.
Läkemedelsverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1990:434) med instraktion för Läkemedelsverket.
Läkemedelsverket
Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verksamhet på följande program: Program I. Godkännande och registrering av läkemedel m.m., Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m.m., Program 3. KontroU av läkemedelsnära produkter. De av statsmakteraa uppsatta målen vad avser program 1 har uppfyllts och i vissa fall överträffats sedan myndigheten bildades. Målet att under en treårsperiod reducera handläggningstidema och därmed ärendebalansema till att omfatta en årsvolym för registrering av nya kemiska substanser har uppnåtts redan under verkets två första verksamhetsår. För kliniska prövningar har handläggningstidema väsentligen förbättrats efter en fortlöpande rationalisering av ratinema. Över 90 % av de inkonma anmälningama primärhandläggs inom den stipulerade tiden om 6 veckor mot ca 50 % under budgetåret 1989/90, då verksamheten bedrevs inom Socialstyrelsens läkemedelsavdelning.
Verket har också i en särskild rapport med inriktning på den ökande intemationaliseringen redovisat vilka verksamhetsområden som bör utvecklas och vilka utvecklingsinsatser för personalen som är nödvändiga. En omfattande svensk medverkan i det intemationella samarbetet för utformningen av regleraa för läkemedelsutvecklingen, besluten kring nya läkemedel och uppföljningen av redan marknadsförda produkter kommer enligt verkets bedönming att öka föratsättningaraa för att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet kommer till användning och att dokumentationskraven bygger på solid och vetenskaplig gmnd.
Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning visat på att produktionsmålen i allt väsentligt har uppnåtts inom samtliga verksamhetsområden.
Mot bakgrand av slutsatseraa i resultatanalysen och bedönmingaraa i sin framtids- och resursanalys föreslår verket följande målsättningar för den kommande treårsperioden.
Läkemedelsverket skall i sitt arbete prioritera registrering av läkemedel med högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde samt verksamhet som leder till en ändamålsenlig, säker och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning.
172 Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin.
Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformeraa när det gäller kliniska prövningar, registreringsansökningar, kontroll och inspektion av tillverkning, distribution och produktsortiment, läkemedelsepidemiologi, information samt områden som är en direkt följd av anpassningen till EG, naturläkemedel, homeopatika m.m.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet under den konunande treårsperioden skall vara att:
- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet pröva inkonma ansökningar om godkäimande av eller tillstånd till tillverkning av läkemedel, varvid läke medel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet;
verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt;
- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produk ter.
Resurser:
Planeringsram
1993/94
111 480 000 kr
1994/95
115 835 000 kr
1995/96
116 890 000 kr
Övrigt
Verksamheten finansieras helt av avgifter.
Avgiftsnivån beräknas vara oförändrad under planeringsperioden.
Anslaget skall beräknas till 1 000 kronor per budgetår.
Resultatbedötnning
Jag delar Läkemedelsverkets uppfattning att produktionsmålen i allt väsentligt har uppnåtts inom samfliga verksamhetsområden. Produktiviteten har ökat samtidigt som handläggningstidema för de olika ärende-typerna har sänkts och kvaliteten på utredningama höjts.
173 Fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag anser att målen för Läkemedelsverkets verksamhet hittills har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Verket har en ambition att kontinuerligt förbättra sin verksamhet både kvalitativt och kostnadseffektivt. Jag instämmer i verkets bedömning att det är viktigt både för medborgaraa och för den svenska läkemedelsindustrin att ha en väl fungerande och intemationellt respekterad läkemedelskontroll. För medborgama ger detta säkerhet och snabb tillgång till nya och effektiva läkemedel. För industrin skapar det en god hemmamarknad, som bidrar till att få ut läkemedlen för försäljning snabbt och med garanti för att de är väl granskade och bedömda när de sedan också i många fall går ut på exportmarknaden.
Förberedelser inför ett EG-medlemskap och ett genomförande av ett EES-avtal kräver betydande insatser från verkets sida, vilket har belysts i den särskilda rapporten och framtidsanalysen.
Verksamheten är redan interaational iserad, och verket samarbetar med läkemedelskontroller över hela Europa samt Australien, Canada och USA. EES-avtalet kommer att ytterligare formalisera detta samarbete. Jag föratser dock inte så stora förändringar under den kommande treårsperioden. De avgörande besluten om hur den framtida europeiska läkemedelskontrollen kommer att utvecklas är äimu inte tagna inom EG. Det kommer att fiimas anledning att efter den treåriga planeringsperioden återkomma till såväl målen som formeraa för verkets arbete med hänsyn till utvecklingen inom EG. Mot bakgrand av verksamhetens betydelse för hälso- och sjukvården och samhällsekonomin är det dock angeläget att under perioden verka för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen inom ramen för det europeiska integrationsarbetet. Avgörande blir då att verket kan göra bra utredningar med korta handläggningstider och till låga avgifter.
Läkemedelsverket har formulerat mål för sin verksamhet och föreslagit en indelning i program för planeringsperioden. Jag återkommer till detta under rabriken slutsatser men vill redan här påpeka att en anpassning av terminologin till den nya lagstiftningen bör ske. Verket använder begreppet registrering i stället för det som kommer att införas i den nya läkemedelslagen (1992:859) när EES-avtalet träder i kraft, nämligen godkännande för försäljning. Begreppet registrering används enligt den nya lagstiftningen endast för ett enklare förfarande när det gäller homeopatika.
Läkemedelsverket har i enlighet med de särskilda direktiven till den fördjupade anslagsframställningen gjort en analys av avgiftskonstrak-tionen. Det nuvarande avgiftssystemet är utformat i syfte att erhålla full kostnadstäckning för varje enskild verksamhet. Avgifteraa fastställs genom självkostnadsprincipen - avgiftema skall täcka själva prestationen samt verksamhetens del i myndighetens gemensamma kostnader. 1 likhet med verket anser jag att det nuvarande avgiftssystemet fungerar på eu tillfredsställande sätt.
174 Beslut kring det kommande systemet för godkännande och kontroll av Prop. 1992/93:100 läkemedel inom EG och tillskapandet av en europeisk läkemedelsmyn- Bil. 6 dighet kan emellertid komma att medföra behov av en översyn av avgiftssystemet efter år 1995/96.
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövningen somjag har gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet skall vara att:
- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkäimande av läkemedel, varvid läkemedel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet;
- verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt;
- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter. Följande verksamhetsmål skall gälla för den konmiande treårsperio den:
Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin.
Läkemedelsverket skall därvid särskiU utveckla verksamhetsformeraa när det gäller ansökningar om godkäimande av läkemedel, kliniska prövningar samt säkerhetsuppföljning.
Läkemedelsverket har angett resultatmål för olika verksamheter inom program 1. I detta sammanhang vill jag särskilt nämna medianhand-läggningstiden för nya kemiska substanser där verket angett ett mål på 14 månader. Ett problem är här att Sverige i EES-avtalet har accepterat normer för betydligt kortare handläggningstider överlag än vad som är praxis i såväl Sverige som i övriga europeiska länder. Riksdagen har antagit en ny läkemedelslag, som är avsedd att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Regeringen kommer att i läkemedelsförordningen, som är avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt, meddela föreskrifter om de tider inom vilka Läkemedelsverket skall fatta beslut i ansökningsärenden enligt lagen. Dessa föreskrifter kommer att följa de handläggningstider som anges i EG:s direktiv. Samtidigt är jag medveten om att det inom EG finns ett förslag om att förlänga handläggningstiden för godkärmande på grand av att den tid som anges i direktiven är väl knapp. Jag anser att ett mål bör vara att under budgetåret 1993/94 minska handläggningstiden för nya kemiska substanser, vilket är en prioriterad uppgift för verket, så att primäratredningama rörande nya kemiska substanser utförs inom sju månader. När det gäller ansökningar om kliniska prövningar primärhandlägger verket i dag över 90 % inom den stipulerade tiden om 6 veckor. Jag instämmer i Läkemedelsverkets målsättning, vilken överensstämmer med EG:s krav, att
alla ansökningar om kliniska prövningar under planeringsperioden skall Prop. 1992/93:100 klaras inom sex veckor. Bil. 6
Läkemedelsverkets verksamhet redovisas för närvarande genom ett formellt belopp på I 000 kronor i statsbudgeten. Brattoredovisning skall i princip gälla för myndigheters avgiftsfinansierade verksamhet enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 199I/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Verket bedriver dock en efterfrågestyrd verksamhet där det krävs en effektiv och rationell anpassning till rådande efterfrågan. Verksamhets volymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det är viktigt att resursema utnyttjas på ett sådant sätt att handläggningstidema kan hållas så korta som möjligt. Avnämaraa av verkets tjänster är till största delen läkemedelsföretagen och inte andra statliga myndigheter. Därför bör undantag tillämpas från brattoredovisningsprincipen och Läkemedelsverket således även fortsättningsvis tilldelas ett anslag på statsbudgeten med ett formellt belopp om 1 000 kronor.
Jag anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig budgetram för perioden 1993/94 - 1995/96. Planeringsramen uppgår totalt till 344 200 000 kronor.
Jag har beräknat planeringsramen efter följande budget
Budget (tkr)
Verksamhetsområden
1993/94
1994/95
1995/96
1. Godkäimande av
47 500
48 180
48 230
läkemedel
2. Kontrollen efter
49 350
52 080
54 030
godkännandet och
information om
läkemedel m.m.
3. Kontroll av
14 630
15 575
14 630
läkemedelsnära
produkter
Summa 111 480 115 835 116 890
Kostnadema är beräknade efter en omfattning som i stort motsvarar dagens. Läkemedelsverket har bedömt att avgiftema inte skall behöva höjas under planeringsperioden. Jag delar denna uppfattning. Det är troligt att efterfrågan på verkets tjänster kommer att öka något under perioden. Det ackumulerade överskottet om sammanlagt 18 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1991/92 kan användas för att utjämna kostnadema under perioden och i kombination med fortsatta besparings- och rationaliseringsåtgärder möjliggöra en oförändrad avgiftsnivå.
Läkemedelsverket har ett avkastningspliktigt kapital om ca 8 miljoner kronor. Lösen av detta skall ske genom att verket tar upp lån i Riksgäldskontoret. Verket skall också finansiera investeringar i anläggningstUlgångar för förvaltningsändamål på detta sätt.
176 Hemställan Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i en lighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr.
G 7. Rättsmedicinalverket
1991/92 Utgift 181 903 836'
1992/93 Anslag 161 444 000
1993/94 Förslag 163 136 000
' Anslagen Rättsmedicinalverket och Rättspsykiatriska stationer och kliniker.
Räusmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.
Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt länma information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Verket skall också bedriva interaationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
Rättsmedicinalverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1991:944) med instraktion för Rättsmedicinalverket.
Följande övergripande verksamhetsmål för RMV kan nämnas.
Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlag inom rättsväsendet kan föreligga inom lagstadgad tid och att underlaget är av hög kvalitet. De rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna skall medverka till att goda föratsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall även bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att informera om de erfarenheter som vunnits inom verkets verksamhetsområden.
Rättsmedicinalverket
RMV framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 samt verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 att verksamhetsplanen för budgetåret 1991/92 i allt väsentligt har kunnat följas. De konkreta målen har i hög grad kunnat infrias.
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
111 Under budgetåret har de rättspsykiatriska undersökningsenheterna Prop. 1992/93:100 totalt genomfört 502 rättspsykiatriska undersökningar. Av dessa under- Bil. 6 sökningar avser 413 häktade personer och 89 icke häktade personer. Vidare har 1 062 § 7-intyg utfärdats. Verksamheten har effektiviserats väsentligt genom att utredningstiderna har förkortats och väntetider i avvaktan på undersökning och placering nästan helt har eliminerats.
Under kalenderåret 1991 utfördes 6 248 kvalificerade rättsmedicinska obduktioner. Antalet sådana obduktioner har i princip varit konstant de senaste åren. Det finns dock indikationer på att antalet förrättningar av denna typ har minskat något under 1992.
Antalet enkla dödsorsaksundersökningar har minskat kraftigt de senaste åren på grand av ändrade förordningsföreskrifter m.m. Denna förrättningsform har upphört helt fr.o.m. den 1 januari 1992. De rättsmedicinska avdelningama har därmed fått möjlighet att ge ökad service i annan form till polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar.
Under budgetåret 1991/92 har den rättskemiska avdelningen utfört totalt 4 271 rättskemiska analyser åt de rättsmedicinska avdelningama. Verksamheten har i stort sett haft samma omfattning de två senaste budgetåren. Antalet s.k. rattfylleriärenden åt polismyndigheterna har minskat kraftigt vilket har medfört besparingar i verksamheten. Antalet rättskemiska analyser som syftar till att påvisa läkemedels- eller drogpåverkan i samband med bilkörning har dock ökat.
Rättsserologiska avdelningen, som är helt finansierad med avgifter, har under budgetåret 1991/92 besvarat 2 276 basärenden och 256 utvidgade ärenden vilket är 500 fler än planerat. På grand av detta har ett överskott på ca 4 000 000 kr uppstått. Taxan har därför sänkts. Under verksamhetsåret 1991/92 har verksamheten effektiviserats genom att bl.a. ny teknik införts. Den totala tiden för ett faderskapsärende från registrering till expediering av protokoll har minskat med ca 30%.
Övergripande riktlinjer for verksamhetens utveckling bör enligt RMV vara de verksamhetsmål och resultatkrav som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 samt de långsiktiga och strategiska delarna i myndighetens verksamhetsplan.
I anslagsframställningen föreslår RMV bl.a.
att målsättningen bör vara att finna alternativa användningsområden för den reservkapacitet som har uppkommit vid vårdavdelningaraa inom den rättspsykiatriska utredningsverksamheten,
att RMV ges i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen är av tillfredsställande kvalitet
och att medel för RMV:s kostnader för sådan läkaratbildning och forskning för vilken högskolan är huvudman förs över till Utbildningsdepartementets anslag.
Vidare hemställer RMV om - att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som gör det möjligt att bedriva rättspsykiatrisk vård i begränsad omfattning vid RMV:s rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska undersökningen har slutförts.
- att regeringen ger sin syn på entreprenadverksamheten med rättspsykiatriska undersökningar m.m.,
- att de medel som får disponeras för s.k. § 7-intyg räknas upp med 2,7 miljoner kronor till 5 miljoner kronor och att medlen fortsättningsvis anvisas under RMV:s anslag och
- att en del av de medel som frigörs genom rationaliseringar på 1,5 % får disponeras av RMV för åtgärder som ökar uppföljnings- och redovisningsstandarden.
RMV hemställer att totalt 164 822 000 kronor anvisas under ramanslaget för budgetåret 1993/94.
Prop. BU. 6
1992/93:100
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För budgetåret 1993/94 skall följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlaget inom rättsväsendet är av hög kvalitet och kan föreligga inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska under-sökningsverksamheteraa medverka till att goda föratsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som har vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamhetema.
Resurser: Ramanslag 1993/94 163,1 miljoner kronor
Övrigt
Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör avvecklas före den 1 januari 1994.
Resultatbedömning
RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 och sin verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 framhållit att de övergripande verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Jag delar denna bedömning. Jag anser att de verksamhetsmål som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 bör ange den huvudsakliga inriktningen av RMV:s verksamhet även under budgetåret 1993/94. Inriktningen av RMV:s verksamhet framgår av instraktionen för RMV och även av propositioneraa 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet och 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. RMV skall fästa särskild vikt vid bl.a. utvecklingen av en effektiv
kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare skall behoven av personal- Prop. 1992/93:100 och kompetensutveckling liksom av utvecklingsarbete uppmärksammas Bil. 6 samtidigt som kraven på en effektivare resursanvändning skall mötas. Från rättssäkerhetssynpunkt skall kvaliteten, enhetligheten och säkerheten i angivna utlåtanden inom resp. verksamhetsområde bevakas. Handläggningstiderna skall förkortas så långt det är praktiskt genomförbart utan att kvalitetskrav och rättssäkerhet eftersatts.
Jag vill särskilt nämna de effektiviseringar som genomförts inom den rättspsykiatriska verksamheten under budgetåret 1991/92. Väntetider i avvaktan på undersökning och på placering vid psykiatrisk vårdenhet har numera nästan helt eliminerats. Vidare har utredningstiderna förkortats.
Med nuvarande system för redovisning av verksamhet och ekonomi saknas dock tUlräckliga möjligheter att bedöma effektiviteten i resursutnyttjandet. En sådan analys föratsätter bl.a. att det är möjligt att identifiera och jämföra kostnader för slutprestationer vid olika organisatoriska enheter inom verket. RMV bedriver utvecklingsarbete med att utveckla metoder och modeller för att redovisa verksamheten i relation till de nya kraven på mål- och resultatstyrning m.m. Jag anser att det är angeläget att detta arbete prioriteras så att underlaget för resursavvägningarna framdeles kan förbättras.
Slutsatser
Rättspsykiatrisk verksamhet
Effektiviseringar m.m. av den rättspsykiatriska verksamheten har medfört viss överkapacitet i organisationen. Beläggningen på utred-ningsplatseraa vid de statliga rättspsykiatriska enheteraa var i genomsnitt 59 % budgetåret 1991/92. För närvarande saknas dock enligt min mening tillräckligt underlag för att bedöma om strakturella åtgärder bör vidtas. För att fatta långsiktiga beslut om rättspsykiatrins framtida dimensionering krävs enligt min uppfattning bl.a. ytterligare erfarenheter av tillämpningen av den nya lagstiftningen och av domstolarnas benägenhet att utnyttja utvidgad § 7-undersökning som alternativ till rättspsykiatrisk undersökning. Dessutom behövs uppgifter om produktivitet och kvalitet i den rättspsykiatriska undersökningsverksamhet som Malmö kommun, Östergötlands läns landsting och Västerbottens läns landsting utför på entreprenad. Eftersom denna verksamhet inleddes den 1 januari 1992 har endast begränsade erfarenheter kunnat erhållas. Överväganden om eventuell avveckling av statliga undersökningsenheter samt framtida inriktning och omfattning av entreprenadverksamheten bör enligt min mening ske i ett sammanhang. Jag har således för avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare erfarenheter har vunnits och eU mer tillförlitligt beslutsunderlag firms au tillgå. Det är dock viktigt att RMV fortlöpande kan begränsa kostnadema för verksamheten. Möjligheten att under budgetåret 1993/94 stänga
vårdavdelningar bör därvid prövas. Prop. 1992/93:100
Enligt ett avtal mellan staten och Malmö kommun om utförande av Bil. 6 rättspsykiatriska undersökningar har Malmö kommun åtagit sig att bygga upp en verksamhet som på sikt ger möjlighet att utföra 125 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav 100 undersökningar på häktade personer. I avvaktan på en kommande utbyggnad omfattar kommunens åtagande 50 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav 35 undersökningar på häktade personer. Mot bakgrand av det kapacitetsöverskott som redovisats inom rättspsykiatrin bedömer jag att det inte finns behov av nämnda utbyggnad i Malmö.
RMV hemställer om att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som gör det möjligt att bedriva rättspsykiatrisk vård vid RMV:s rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska undersökningen har slutförts.
Riksdagen har fattat beslut om en ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91 :SoUI3, rskr. 1990/91:329 resp. bet. 1990/91 :JuU34, rskr. 1990/91:330). Dessa nya bestämmelser började gälla den 1 januari 1992. Regeringen gav den 15 april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91: 329). Uppdraget delredovisades den 15 december 1992 och skall slutredovisas senast den 15 december 1993. Jag är inte beredd att föreslå riksdagen någon ändring av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. innan Socialstyrelsen har avrapporterat sina iakttagelser till Socialdepartementet och ett tillfredsställande beslutsunderlag finns tillgängligt.
RMV har framhållit att det finns behov av att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens vårdansvar efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning. Det gäller de fall då undersökningen visa att vårdbehov föreligger. Jag anser att det är väsentligt att de undersökta som har behov av rättspsykiatrisk vård tas om hand av sjukvårdshuvudmäimen utan onödiga dröjsmål. Om det skulle visa sig - i Socialstyrelsens utvärdering eller på annat sätt - att problem förekommer vad gäller överflytt-ningaraa avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Rättsmedicinsk verksainhet
RMV föreslår att verket får i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen håller tillfredsställande kvalitet och att instraktionen ändras i enlighet med detta. RMV har dock redan vidtagit vissa åtgärder för att förbättra rättsintygens kvalitet. De rättsmedicinska avdelningaraa har bl.a. intensifierat informations-, utbildnings- och konsultationsinsatser till hälso- och sjukvården. RMV håller på att ta fram allmänna råd för undersökning och utfärdande av rättsintyg i samråd med Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Jag ser positivt på de åtgärder som RMV har vidtagit för att förbättra rättsintygens kvalitet. De åtgärder som har initierats bör följas upp och utvärderas. Därefter bör det finnas möjlig-
het att bedöma om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra kvali- Prop. 1992/93:100 teten. BU. 6
De ändrade regler som numera gäller har medfört att s.k. enkla dödsorsaksundersökningar inte längre utförs vid de rättsmedicinska avdelningama. Vissa härigenom frigjorda resurser har enligt RMV kunnat användas till att förbättra servicen till polis- och åklagarmyndigheter. Trots dessa åtgärder har RMV enligt min mening i dag en alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacUet i förhållande till behovet av kvalificerade rättsmedicinska undersökningar. Jag bedömer således att behovet kan tillgodoses med färre rättsmedicinska undersökningsavdelningar än vad som finns för närvarande. Den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför avvecklas före den 1 januari 1994. Det korta avståndet mellan Uppsala och Stockholm iimebär att ärenden från Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av den rättsmedicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör således inte medföra några större olägenheter för verksamhetens bedrivande. Medel för avvecklingskostnader har beräknats under anslaget G 17. Avvecklingskostnader.
Viss utbildning och forskning
RMV föreslår vidare att medel för kostnader för den läkaratbildning och forskning som högskolan är huvudman för och som bedrivs inom RMV anvisas under åttonde huvudtiteln. För närvarande övervägs förändringar av anslagsstrakturen när det gäller ersättningar för utbildning och forskning. Jag avser att återkomma till denna fråga när detta beredningsarbete är avslutat.
Övergripande mål m.m.
Mot bakgrand av RMV:s resultatbedömning och den prövning jag gjort av verksamheten anser jag att de övergripande verksamhetsmål som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 också bör gälla under budgetåret 1993/94.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. RMV kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modell. RMV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Rättsmedicinalverket förs till detta konto.
Anslaget för RMV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till verkets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redo-
visade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade be- Prop. 1992/93:100 loppet. BU. 6
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. ta del av vad jag har anfört om en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala,
2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 163 136 000 kronor.
G 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
1991/92 Utgift 13 470 752
1992/93 Anslag 12 692 000
1993/94 Förslag 14 560 000
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälsooch sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av leghimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instraktion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Det övergripande målet för nämnden är att medverka till patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektora om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
HSAN framhåller i sin fördjupade anslagsframställning inledningsvis att nämnden har en relativt begränsad uppgift, nämligen att i anmälningsärenden pröva frågan om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesutövning. En förbättring av resultatet av nänmdens verksamhet har skett särskilt under det senaste budgetåret. Antalet avgjorda ärenden har ökat, balansen har minskat, handläggningstiden har förkortats och kostnaden per ärende har successivt sjunkit. Antalet anmälningar ökar emellertid.
183 Ärendeutvecklmg vid HSAN
2000
aotalSreodeii
1500
: /O
1000
■
: -=''''<"-'
500
~~ antal inkonma ärenden
antal avgjorda fircndcn ~*~ antal balanserade itenden
C
82/83 88/89
85/86 91/92
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Ansträngningama att snabbt avgöra fler ärenden än tidigare har dock inneburit vissa kostnadsökningar. HSAN har således under budgetåret 1991/92 överskridit anslaget betydligt för att kunna minska balansen och handläggningstidema. Nämnden föreslår mot denna bakgrand att anslagsnivån för nänmden höjs med ca 1,3 miljoner kronor sedan viss engångsanvisning för budgetåret 1992/93 frånräknats. Medlen bör enligt HSAN anvisas i form av ett ramanslag.
Delmålen för nänmdens verksamhet är att främja en kvalitativt god hälso- och sjukvård samt att medverka till rättssäkerhet och integritet i hälso- och sjukvården. Genom nämndens verksamhet fastställs vad som är godtagbart eller icke godtagbart handlande inom hälso- och sjukvården. Genom att felaktigheter i vården och i bemötandet av patienter kan påtalas och beivras av HSAN inskärps vikten av att patienten skall behandlas inte bara på ett medicinskt sakkunnigt sätt utan även med omtanke och respekt.
Om endast några diagnostiska eller behandlingsmässiga misstag med drastiska konsekvenser undviks under ett år blir kostnadema för HSAN motiverade. Rutinema ses över och förbättras på många håll inom hälsooch sjukvården med anledning av nänmdens beslut. Inom olika vårdutbildningar används nämndens beslut för att illustrera med intressanta fall.
Nämnden redovisar att antalet avgjorda ärenden har ökat från I 042 under budgetåret 1987/88 till 1 813 under budgetåret 1991/92. Under sistnämnda budgetår inkom 1 600 anmälningar, vilket innebar 241 fler inkomna ärenden än under budgetåret 1987/88. Antalet ännu inte avgjorda ärenden har dock kunnat minskas från 1 589 den 30 juni 1991 till 1 374 den 30 juni 1992. I juni 1992 var den genomsnitUiga handläggningstiden 13 månader, vilket var en minskning med fem och en halv månad i förhållande till i juni 1991.
184 HSAN anser att det är realistiskt att räkna med en fortsatt ökning av antalet anmälningar under de kommande åren. Det sker också en ökning av antalet muntliga förhandlingar. Detta kommer att ställa krav på ökade insatser från nämnden. För att möta kraven på resultatredovisning och ekonomiredovisning behöver ekonomifunktionen utvecklas.
Nämnden eftersträvar att med samma rättssäkerhet som tidigare avgöra allt fler ärenden och uppställer som mål för treårsperioden att fortsätta att förkorta handläggningstidema och minska ärendebalansen. HSAN anser att en minskning av den genomsnittliga handläggningstiden till högst 10 månader bör vara möjlig.
HSAN föreslår också en decentraliserad instansordning i sin fördjupade anslagsframställning 1993/94 - 1995/96. Förslaget innebär att en disciplinnämnd med en domare som ordförande inrättas som första instans i vart och ett av de geografiska områdena för Socialstyrelsens regionala tillsyn över hälso- och sjukvården. HSAN skulle därvid bli en förvaltningsdomstol som skulle utgöra slutinstans.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, nämligen att nämnden skall medverka till att patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården stärks, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektom om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen. Verksamhetsmålet för HSAN skall vara att i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning samt under treårsperioden nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex månader.
Resurser: Ramanslag 1993/94 14,5 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94
14 560 000 kr
Övrigt
1994/95
14 560 000 kr
1995/96
14 560 000 kr
En omorganisation bör genomföras enligt statskontorets förslag. Den innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktionen utgår.
185 Vissa utredningar Prop. 1992/93:100
Tillsynsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1991:63) Tillsynen över hälso- och sjukvården framhållit bl.a. att HSAN i praktiken har fyra fullständiga uppsättningar av nämnden med var sin ordförande, nämligen dels den ordförande som kan betecknas som den ordinarie och dels tre ersättare för denne. Mot bl.a denna bakgrand föreslår tillsynsutredningen - för att samordning och enhetlighet skall skapas i HSAN:s praxis - att nämndens ordföranden skall vara anställd på heltid med tjänstgöring vid nänmdens kansli. Endast en ersättare för honom föreslås finnas, nämligen en vice ordförande, som kan vara deltidsanställd. Bådas tjänsteställe bör enligt tillsynsutredningen vara nänmdens kansli.
Förslaget om en heltidsanställd ordförande med en deltidsanställd ersättare har godtagits av de instanser som avgivit remissyttranden över förslaget.
Statskontoret har överlänmat rapporten (1992:33) Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd - en uppföljning och därvid bl.a. anfört att problem med oacceptabelt långa handläggningstider och gamla ärenden i balans fortfarande kvarstår. Enligt statskontoret bör handläggningen av ett ärende inte överstiga sex månader. Någon minskning av ärendetillströmningen tror Statskontoret knappast kommer att ske. Snarast ökar benägenheten att anmäla brister inom vården. Insatser krävs enligt Statskontoret i syfte att höja den inre effektiviteten vid nämnden.
Förslag lämnas om dels lednings- och stymingsfrågor, dels kompetensbehov och utnyttjande av extema tjänster, dels andelen administrativ personal i förhållande till handläggare och övriga resurser. Enligt Statskontoret bör HSAN öka den inre effektiviteten bl.a. genom att stärka den egna kompetensen. Detta bör enligt Statskontoret ske på flera nivåer i organisationen, vilket bör leda till ett minskat utnyttjande av extema tjänster.
Statskontoret föreslår att ordförandefunktionen vid nänmden utökas till att omfatta ett samlat ansvar för myndighetens ledning, att enhetscheferna ges ett ökat ansvar för ledning och resultatuppföljning och att den medicinska kompetensen förstärks. Statskontoret framhåller att en utökad ordförandefunktion och ökade möjligheter till egna medicinska bedömningar, tillsammans med ett utvidgat teknikstöd, utgör en grand för ett utökat ansvar och utvidgade arbetsuppgifter för handläggama. Dessa förändringar är enligt Statskontoret av central betydelse för HSAN:s möjligheter att åstadkomma en snabbare handläggning.
Statskontoret menar vidare att föratsättningar för en systematisk återföring till hälso- och sjukvården av den kunskap som HSAN:s ärenden utgör bör skapas. Ansvaret för detta bör emellertid enligt Statskontoret läggas på Socialstyrelsen, lämpligen inom ramen för arbetet med den s.k. riskdatabasen, som beräknas kunna tas i drift sommaren 1993 och som kommer att bestå av avidentifierad information.
Med anledning av att HSAN föreslår en decentraliserad instansordning erinrar Statskontoret om Domstolsutredningens förslag i betänkan-
det (SOU 1991:106) Domstolaraa inför 2 000-talet. HSAN:s förslag Prop. 1992/93:100 skiljer sig från den allmänna inriktningen i betänkandet, anser Statskon- Bil. 6 toret. Det uppstår också en risk för att den för HSAN så viktiga specialkompetensen splittras och för att en olikartad fillämpning av praxis uppstår vid de fem regionala disciplinnämnderaa.
Resultatbedömning
Någon uppdelning i verksamhetsområden ter sig knappast meningsfull. HSAN nämner dock att arbetet omfattar dels avgöranden, dels information.
HSAN:s övergripande mål anges vara en förbättrad hälso- och sjukvård, varvid delmålen är att befrämja dels kvaliteten, dels rättssäkerheten, dels patientens integritet i vården.
Resultatmåttet bygger på antalet ärenden, vilket får anses relevant. Produktiviteten mäts i antalet avgjorda ärenden. Effektiviteten mäts i kostnad per ärende och handläggningstid.
Resultatkravet är att ärendena skall avgöras inom rimliga tidsramar. HSAN menar i sin anslagsframstäUning att en genomsnittlig handläggningstid på högst 10 månader är rimlig. Handläggningstiden har minskat från 19,5 månader år 1989 till hittills 13 månader under år 1992. För att radikalt minska ärendebalans och handläggningstider i ett läge när antalet anmälningar ökar har HSAN överskridit anslaget för budgetåret 1991/92. Uppnått resultat relateras till insatta resurser, som beskrivs närmare. Kostnaden per ärende har minskat från 9 162 kr budgetåret 1987/88 till 7 859 kr budgetåret 1991/92, vilket beskrivs som innebärande ett förbättrat produktionsindex från 100 till 116.
HSAN anser att organisationen är ändamålsenlig och lägger i stort nuvarande kostnader till grand för en resursanalys.
Statskontorets rapport fyller ut den bild som HSAN förmedlar men innehåller framför allt förslag om ytterligare åtgärder för en snabbare ärendehandläggning vid nämnden.
För min del bedömer jag att HSAN:s verksamhet blir ännu viktigare i framtiden när mer av konkurrensinriktade köp- och säljsystem sannolikt kommer att introduceras inom hälso- och sjukvården. Genom HSAN:s verksamhet blir kvaliteten känd för köparen av vård och patientens integritet förstärks. I direktiven (1992:30) till utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation sägs att samhället måste skapa särskilda system av regler och kontroller för att garantera att den professionella insatsen är väl grandad i vetenskap och erfarenhet. Även i direktiven (1992:8) till utredningen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården framhålls att ambitionen måste vara att åstadkomma ett etiskt försvarbart hushållande med resursema och att utredningen bör uppmärksamma tillsynens roll i anslutning till prioriteringsarbetet. I mina överväganden är det centralt att slå vakt om patientens integritet och rättssäkerhet. HSAN:s omvärlds- och framtidsbild bör enligt min uppfattning accepteras.
187 Fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
BU. 6
Den övergripande målsättningen enligt regeringens föreskrifter är att
HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i vården. Enligt min mening finns det inte någon anledning att i sak ändra detta mål som naturligtvis ytterst syftar till en förbättrad hälso- och sjukvård i hela landet. Uppnås målet blir det både en god kvalitet på vården och en rättssäkerhet och integritet för patienten. Även hälso- och sjukvårdspersonalens trygghet i arbetet ökar genom att obefogad kritik kan avvisas på ett tillfredsställande sätt.
Enligt regeringens föreskrifter är verksamhetsmålet att i underställda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke. Vid slarv eller försummelse som är mer än ringa meddelar HSAN erinran eller vaming. Vid olämplighet att utöva yrket eller vid sjukdom kan HSAN också återkalla meddelad legitimation eller behörighet.
Viss förbättring bör kuima ske av produktivitet och effektivitet med en mer enheflig ledning av verksamheten. HSAN:s förslag om att s.k. disciplinnämnder inrättas som första instans inom vart och ett av de fem regionala tillsynsområdena under Socialstyrelsen anser jag mig emellertid inte kunna förorda, bl.a. på de av Statskontoret framförda skälen.
Jag är beredd att godta HSAN:s framtids- och resultatanalyser.
En omorganisation av HSAN bör emellertid enligt min mening genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag. En sådan omorganisation iimebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefs-funktionen kan utgå. Åtgärden bör leda till att effektiviteten ökar genom att nämndens måluppfyllelse kan förbättras med ett lägre resursutnyttjande.
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser. Övergripande mål för den verksamhet som HSAN svarar för skall vara att HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården.
Deima målsättning utgör en viktig del av målsättningen för hela sektom om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen.
Verksamhetsmålet för myndigheten bör formuleras sålunda. HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning vad som är godtagbart eUer inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården.
Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara följande. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex
månader. Jag förväntar mig att detta krav skall kunna genomföras med Prop. 1992/93:100 t.ex. en genomsnitflig handläggningstid av högst tio månader under Bil. 6 budgetåret 1993/94, högst åtta månader under budgetåret 1994/95 och därefter högst sex månader under budgetåret 1995/96.
Den fördjupade prövningen bör avse tidshorisonten tre år.
Jag anser att pågående insatser för en intensivare handläggning av nänmdens ärenden bör vidmakthållas. Vissa förhör borde enligt min mening kunna förläggas till den plats där händelseraa, som föranlett anmälan, har ägt ram. Härigenom bör ett bättre underlag för beslut kunna åstadkommas.
Jag är med hänsyn till vad jag har anfört beredd att godta HSAN:s förslag om en uppräkning av medelsnivån med ca 1,3 miljoner kronor och beräknar häratöver pris- och löneomräkning.
En omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag samt vissa ytterligare förstärkningar medför enligt min beräkning ett ytterligare medelsbehov på 500 000 kr.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot bakgrand av vad jag har anfört beräknats till 14 560 000 kronor för varje budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. HSAN kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nänmden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förs till detta konto.
Anslaget för HSAN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvars nämnd skall vara i enlighet med vad jag har förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 14 560 000 kronor.
189 G 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin Prop. 1992/93:100
BU. 6
Statens institut för miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla,
värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrapper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen av dessa frågor slutförs föreslår jag att anslaget till IPM förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 5 741 000 kronor.
G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
1992/93 Anslag 11408 000
1993/94 Förslag 13 921 000
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ut medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv.
De övergripande målen för SBU är att medverka till ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik.
SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:851) med instraktion för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
SBU startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksamhetsanalys ännu inte har kunnat göras. Beredningen har i sin anslagsframställning begärt medel för att konsolidera verksamheten på sikt, i första hand för följande syften:
- analys av de samhällsekonomiska konsekvensema av olika alteraativ för sjukvården
- beräkningar av kostnadseffektiviteten i olika strategier
- intensifierad marknadsföring
- tillvaratagande av utvärderingar gjorda i andra länder.
SBU arbetar för att på vetenskaplig grand ge underlag för att välja sådan metodik inom vården som gagnar patienten, för att utmönstra
föråldrade och ineffektiva metoder och för att påskynda införande och användning av effektiva medicinska åtgärder. De epidemiologiska, men framförallt de ekonomiska analyseraa i SBU:s projekt kräver stora insatser och blir av alltmer avgörande betydelse för slutsatser om kostnadseffektiv vård. SBU föreslår därför att resurseraa för ekonomisk analys förstärks. Dessutom föreslås ökade insatser för implementering av resultaten för snabbare förändring mot ökad effektivitet i den prakfiska sjukvården. Vidare äskas resurser för att tillvarata utvärderingar gjorda i andra länder.
SBU föreslår i sin anslagsframställning att 14,8 miljoner kronor anvisas för verksamheten under budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det övergripande målet för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik skall för budgetåret 1993/94 vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvensema av såväl etablerade som nya metoder.
Resurser: Ramanslag 1993/94 13,9 miljoner kronor
SBU:s verksamhet syftar bl.a. till att göra samhällsekonomiska besparingar genom långsiktig och strategiskt genomförd granskning och utvärdering av sjukvården. Utvärderingar av effektema av SBU:s rekommendationer om preoperativ utredning har visat på en årlig kostnadsbesparing om ca 50 miljoner kronor enbart för denna verksamhet. Ett annat exempel är rapporten om behandling av ryggont, som inte bara har lett till förändringar i ratineraa för sjukskrivning utan också till förändringar i problemets omhändertagande med förbättringar för patienteraa och samtidigt samhällsekonomiska besparingar.
Jag föreslår att det övergripande målet för SBUis verksamhet för budgetåret 1993/94 skall vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvensema av såväl etablerade som nya metoder.
Jag finner det angeläget au SBU liksom övriga myndigheter utvecklar målbeskrivningar och länmar underlag för bedömning av effektiviteten i verksamheten.
191 Jag beräknar ett ramanslag på 13 921 000 kronor till SBU:s verksam- Prop. 1992/93:100 het, vilket innebär bl.a. att SBU erhåller en resursförstärkning med BU. 6 1 miljon kronor för att möjliggöra och förstärka arbetet med en effektivisering av sjukvården. Detta gäller såväl införande av nya metoder som utmönstring av föråldrade metoder. Vidare har jag inom föreslaget ramanslag beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till Spri.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. SBU kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. SBU kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik förs till detta konto.
Anslaget för SBU har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till SBU:s disposition kommer slutligt att fastställas emigt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer aU regeringen föreslår riksdagen
att till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 921 000 kronor.
Gli. Barnmiljörådet
Bammiljörådet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om bams miljö och baras säkerhet. Instraktion för baramiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).
De övergripande målen för Barnmiljörådets verksamhet är att verka för förbättringar i baras miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för en ökad säkerhet för bara och ungdom.
Barnmiljörådet
Bammiljörådet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Denna kommer att utgöra ett underlag i det fortsatta beredningsarbetet som berör Bammiljörådets verksamhet.
192 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 5 199 000 kr anvisats för Bammiljörådet. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 20 december 1990 en utredningsman med uppdrag att närmare utreda föratsättningama för en statligt utsedd bamombudsman. Kommittén har i september 1991 avlämnat betänkandet (SOU 1991:70) Ombudsman för bam och ungdom. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med kommitténs förslag slutförs, vilket kommer att beröra även Bammiljörådet, föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Barn-miljörådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 5 199 000 kr.
G 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
1991/92 Utgift 5 453 645
1992/93 Anslag 5 828 000
1993/94 Förslag 5 998 000
Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor (NIA) är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroU i frågor rörande intemationella adoptioner. Instraktion för NIA framgår av särskild förordning (1988:1128).
Socialnämnderaa skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlifligt när det är fråga om adoption av ett utländskt bam utan medverkan av auktoriserad organisation.
Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om intemationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organsationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grand för beräkning av bidrag vid adoption av utländska bara.
De övergripande målen för NIA är följande. Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta adoptioner i Sverige av utländska bara skall fortsätta som tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker i enligthet med gällande lagstiftning i bamets ursprangsland. NIA skall vidare medverka till att bamet får en god och trygg uppväxt i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på området och därvid samla information i frågor som rör adoption av utländska bam.
Som framgår av vad som tidigare anförts har regeringen den 27 maj 1992 tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksam-
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
heten med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten prövas. Översynen har initierats bl.a. mot bakgrand av det arbete som för närvarande pågår inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
I sin förenklade anslagsframställning anger NIA att det inte finns skäl att ändra inriktningen av nämndens verksamhet i förhållande till de beslut som fattats i samband med behandlingen av NIA:s fördjupade anslagsframställning. NIA föreslår för budgetåret 1993/94 oförändrat ramanslag som pris- och löneomräknas.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande
mål som
gäller för treårsperioden 1992/93 -
1994/95
Resurser: Ramanslag 1993/94 5,9
miljoner
kronor
Planeringsram
1993/94 1994/95
5 998 000 kr 5 998 000 kr
Resultatbedömning
Jag delar NIA:s bedönmingar vad gäller de hittillsvarande erfarenheterna av verksamheten.
Slutsatser
Min bedönming innebär att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Jag beräknar medelsbehovet under nästa budgetår för NIA:s verksamhet och för bidrag till auktoriserade organisationer för internationell adoptionshjälp till 5 998 000 kr. Jag har därvid räknat med oförändrat bidrag (1 583 000 kr) tillde auktoriserade organisationeraa. Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 beräknas till 11 996 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsfiöden samt pre-
senterat den modell som bör tillämpas. NIA kommer fr.o.m budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 att tiUämpa denna modell. Nämnden kommer därför att till- BU. 6
delas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret, och medlen under
anslaget Statens nänmd för intemationella adoptionsfrågor förs till detta
konto.
Anslaget för NIA har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas fill nämndens disposUionkommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 998 000 kr.
G 13. Nämnden för vårdartjänst
1991/92 Utgift 109 146 470'
1992/93 Anslag 122 328 000'
1993/94 Förslag 8 971 000
' Inkl. statsbidragen till vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium som nu redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Förvaltningskostnader för Nämnden för vårdartjänst och Rh-nämnden.
Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med SärskUda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel från åttonde huvudtiteln, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nänmden bistår med kansliresurser den särskUda nämnd, Rh-nänmden, som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gynmasial utbildning. NV bedriver forsknings- och utvecklingsarbete.
NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instraktion för Nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst
Nänmden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96 redovisat verksamheten inom områdena vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt vissa stödåtgärder inom folkbildningen. På grand av den ändring av anslagets konstraktion som nu görs redovisas stats-
bidragen till vårdartjänst och till omvårdnadsinsatser under det nya Prop. 1992/93:100 anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Under det anslaget görs Bil. 6 också en analys och bedömning av nänmdens fördjupade anslagsframställning för dessa verksamhetsområden samt vissa överväganden i anslutning till detta.
De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbättra föratsättningaraa för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Verksamhetsmålen för vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
NV pekar i sin resultatanalys på den förändrade roll nämnden fått dels genom riksdagsbeslutet år 1990 om riksgynmasium för rörelsehindrade ungdomar, dels genom att vissa uppgifter på folkbildningsområdet förts över i samband med förändringen av den statliga skoladministrationen år 1991. I och med detta vidgades NV:s uppgifter till att omfatta stöd till personer oberoende av funktionshindrets art.
Förändringen har enligt NV också inneburit krav på både social och pedagogisk kompetens vid nämndens kansli. En organisationsöversyn har gjorts för att nå bättre måluppfyllelse, öka effektiviteten i verksamheten och för att anpassa den till de nya uppgifterna. Nämnden redovisar olika resultatmått för sin verksamhet med avseende på kvalitetskrav, kvantitetskrav, utvecklingskrav och ekonomiska krav. I resultatanalysen visar nänmden hur en utveckling mot målstyraing av verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen skett och föreslår en övergång till ett schabloniserat statsbidrag. När det gäller vårdartjänsten pågår utvecklingsarbete inom nämnden i syfte att hitta effektivare och bättre samordnade sociala system för stödet i och omkring studiesituationen. Nämnden påpekar emellertid att effektiviteten och kvaliteten i verksamhetema i många stycken är svår att mäta med hänsyn till verksamheternas speciella karaktär och innehåll samt att uppföljnings- och redovisningssystemen ärmu inte är tillräckligt utvecklade. NV avser att fortsätta arbetet med att utveckla sådana system för att bättre kunna relatera prestationer och kostnader till varandra och för att åstadkomma bättre kostnadskontroll. Nämnden menar att de frågor som regeringen ställt kunnat besvaras trots ofullständiga mätmetoder.
Mot bakgrand av slutsatsema i resultatanalysen och de bedönmingar som NV gjort i sin framtids- och resursanalys föreslås ingen förändring i den övergripande målsättningen för NV:s verksamhet för den kommande treårsperioden.
I syfte att bättre uppnå de övergripande målen föreslår nämnden ökade medel för utvecklingsarbete och information, kompetensutveckling samt teknikstöd till en sammanlagd kostnad av 1 166 000 kr för budgetåret 1993/94. De totala kostnaderaa för perioden 1993/94-1995/96 beräknas till 25 540 000 kr.
196 För Rh-nämnden föreslås ingen förändring. NV beräknar kostnaderna för Rh-nämnden till 993 000 kr per budgetår för perioden 1993/94-1995/96.
Prop. 1992/93:100 Bil. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för den verksamhet som Nämnden för vårdartjänst ansvarar för:
De övergripande målen för nänmdens verksamhet är att förbättra föratsättningaraa för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Resurser: Ramanslag 1993/94 8,9 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94
8 971 000 kr
1994/95
8 971 000 kr
1995/96
8 971 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
NV:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts.
Jag har under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. gjort den bedönmingen att NV:s uppgift att organisera och administrera statsbidraget till vårdartjänst bedrivits med en sådan inriktning att målet uppfyllts. Jag har gjort samma bedömning när det gäller nämndens verksamhet med omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar.
Den nya utformning nämndens kansliorganisation fått med anledning av översynen kan bidra till att öka effektiviteten i statsbidragshanteringen i framtiden. Utvecklingen av redovisningsratiner och system föratsätter emellertid tillgång fill en effektiv datautrastning. Organisationsförändringen bör också kunna leda till en bättre samordning och ett rationellare utnyttjande av de resurser för olika stödinsatser åt studerande med funktionshinder som nämnden nu förfogar över. Det utvecklingsarbete som nämnden bedrivu har på olika sätt medverkat till att funktionshindrades möjligheter till utbildning och studier har förbättrats. Nänmdens förslag att sammanföra det bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete som nu utgår från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild-
ningen med nämndens egna medel för utvecklingsarbete bör ytterligare Prop. 1992/93:100 kunna underlätta detta arbete. Bil. 6
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
Övergripande mål för den verksamhet som Nänmden för vårdartjänst ansvarar för skall vara oförändrade. Det iimebär att inriktningen på nänmdens arbete skall vara att förbättra föratsättningama för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
I samråd med statsrådet Ask föreslår jag att bidraget om 549 000 kr till forsknings- och utvecklingsarbete under den under åttonde huvudtiteln upptagna anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete överförs till detta anslag.
Jag anser att NV:s investeringsbehov skall finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
Jag beräknar kostnadema för Rh-nänmdens verksamhet för budgetåret 1993/94 till 1 045 000 kr.
Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bakgrand beräknats till 26 913 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat en modell som bör tillämpas. Nämnden för vårdartjänst kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modell. Nänmden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget Nämnden för vårdartjänst förs till detta konto.
Anslaget för Nämnden för vårdartjänst har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nänmdens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 971 000 kronor.
198 G 14. Statens handikappråd Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 5 815 122
1992/93 Anslag 5 955 000
1993/94 Förslag 6 027 000
Statens handikappråd (SHR) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka och samordna frågor inom handikappområdet. Rådet bereder också ärenden om statsbidrag till handikapporganisationeraa. Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instraktion för Statens handikappråd.
De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden.
Statens handikappråd
Statens handikappråd har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sitt verksamhetsområde. Resultatanalysen visar att rådets funktion som samordningsorgan gradvis ändrat inriktning från direkta samordnings- och samarbetsinsatser av olika slag till mer utvecklings-, utvärderings- och uppföljningsarbete. Orsaken till detta har främst varit att många samhällsorgan nu själva byggt upp egna samarbetsorgan i handikappfrågor och utvecklat egna kontaktnät och samarbetsformer. Samtidigt har det vuxit fram ett ökat behov av att få fram en samlad bild av hur de pågående samhällsförändringaraa inverkar på funktionshindrades levnadsförhållanden. Andra faktorer som kan komma att påverka rådets framtida roll och uppgifter är Handikapputredningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om förbud mot diskriminering och inrättande av en handikappombudsman. Mot bakgrand av slutsatseraa i resultatanalysen och de bedömningar Statens handikappråd kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår rådet en förändrad verksamhetsinriktning, förändrade övergripande mål samt en ny instraktion. De nya målen formuleras på följande sätt:
- Statens handikappråd skall kontinuerligt ge en samlad bild av utvecklingen på handikappområdet genom sektorsövergripande nationella utvärderingar och uppföljningar samt att som nationellt organ göra uppföljningar av FN:s standardregler för handikappades jämlikhet och delaktighet.
- Rådet skall svara för kunskapsuppbyggnad samt förmedling av kunskap och information på handikappområdet.
De förändringar som föreslås kräver en systematisk kompetensutveckling av rådets personal och en utvecklad datametodik. Statens handikappråd hemställer att sammanlagt 350 000 kronor anvisas för kompetensutveckling för perioden 1993/94-1995/96 samt om ett riksgäldslån om 400 000 kr för finansiering av en utbyggnad av ADB-funktionen.
199 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som Statens handikappråd ansvarar för skall för budgetåret 1993/94 vara detsamma som tidigare, dvs. att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder. Rådet skall därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden.
Resurser: Ramanslag 1993/94 6,0 miljoner kronor
Övrigt
I avvaktan på regeringens ställningstagande till Handikapputredningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om bl.a. inrättande av en handikappombudsman bör Statens handikappråd endast prövas i ett ettårsperspektiv.
Resultatbedömning
Rådets fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att de verksamhetsmål som hittills varit uppsatta har kuimat uppnås. Samhällsutvecklingen har dock medfört att rådet gradvis förändrat och anpassat sin verksamhet för att bättre svara mot de behov och förändringar i omvärlden som uppkommit.
Slutsatser
Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande behandlat frågan om myndigheteraas bevakning av handikappfrågor. Utredningen har föreslagit att de uppgifter som nu åvilar Statens handikappråd fördelas till andra myndigheter och organ och att rådet avvecklas i samband med att en funktion som handikappombudsman inrättas.
Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.
Min bedömning är att ingen förändring av rådets övergripande mål och verksamhetsinriktning bör göras innan ställning tas till Handikapputredningens förslag om inrättande av en funktion som handikappombudsman. Det innebär att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens handikappråd.
Jag är inte heller beredd att nu föreslå att rådet får ta lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar.
Anslaget för Statens handikappråd har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan
samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för Prop. 1992/93:100 dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Bil. 6 Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till rådets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 6 027 000 kronor.
G 15. Statens institutionsstyrelse
Nytt anslag (förslag) 470 000 000
Bakgrund
Redan några år efter socialtjänstreformens genomförande år 1982 uttrycktes från många håll kritik mot organisationen med ett delat huvudmannaskap för de institutioner som tar emot de mest utsatta ungdomama och de tyngsta missbrakama. JO varnade redan tidigt för att de s.k. § 12-hemmen inom ungdomsvården inte klarade att utgöra den resurs för de mest utagerande och kriminella undomama som de var avsedda för. Bl.a. i en rapport år 1987 framförde JO skarp kritik mot vad ämbetet uppfattade som en nedrastning av dessa institutioner (JO :s ämbetsberättelse år 1987/88). Kritiken tog sikte dels på att det förelåg en allmän resursbrist, dels på att vissa institutioner inte tog emot de mest svårplacerade ungdomama och att vissa ungdomar kunde "straffa ut sig" från institutionema. JO anförde bl.a. att statsbidragssystemet bidrog till nedrastningen. Även på missbrakssidan förekom liknande kritik. Sålunda anförde socialberedningen i betänkandet (SOU 1987:22) Missbrakama, Socialtjänsten, Tvånget att insatsema för de tunga missbrakama inte var tillräckliga.
År 1990 överlänmade Socialstyrelsen en rapport till regeringen över en inventering av behov och resurser inom den tunga missbrakar- och ungdomsvården. Styrelsen redovisade i rapporten att endast 20 % av de ungdomar för vilka kommuneraa efterfrågade plats kunde beredas plats på särskilda ungdomshem.
Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen uttryckt oro för att statsbidragssystemet inte i tillräcklig grad haft en styrande effekt på utvecklingen av institutionsvården för de mest utsatta grappema. Riksdagen fattade i maj 1991 (prop. 1990/91:96, bet. 1990/91:SoUl4, rskr. 1990/91:267) ett principbeslut om att huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen skulle föras över från kommuner och landsting till staten. Riksdagen ställde, mot bakgmnd av de problem som konstaterats, två huvudsakliga krav på verksamheten, dels att alla som
behöver det skulle kunna beredas plats, dels att en väl differentierad Prop. 1992/93:100 vård skulle erbjudas. Regeringen borde enligt riksdagen snarast utreda Bil. 6 fömtsättningama för huvudmannaskapsförändringen som föratsågs kunna vara genomförd under år 1992. Även missbrakarvårdens organisation borde utredas i sammanhanget.
En av regeringen tillsatt särskild utredare lämnade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i febraari 1992. Utredaren redovisade två huvudalteraativ, dels en helstatlig organisation, dels en organisation med ett entreprenörsystem. Vidare föreslogs att en ny statlig myndighet inrättas för ledning och drift av verksamheterna. Betänkandet har remissbehandlats.
I en proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmaimaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrakarvård har regeringen föreslagit riksdagen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, föreslås inrättas den I juli 1993. Inom myndigheten skall fiimas en organisation med särskilda ungdomshem och LVM-hem. Institutionsstyrelsen föreslås få ansvaret för planering och drift av de aktuella hemmen.
T.o.m. budgetåret 1992/93 har i statsbudgeten fiiimits ett särskilt anslag för bidrag till missbrakarvård och ungdomsvård. Anslaget uppgår för nämnda budgetår till 950 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har den 15 december 1992 beslutat att en ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:61, bet. 1992/93:SoU10, rskr. 1992/93:106). Styrelsen får bl.a. till uppgift att träffa avtal med de nuvarande huvudmäimen om övertagande av berörda institutioner, vilket huvudsakligen bör kunna slutföras under år 1993. Finansieringen av institutioneraa skall även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kommunema och genom statliga bidrag. Medel som anvisas via statsbudgeten bör fördelas av Statens institutionsstyrelse. Vidare bör det åligga styrelsen att svara för intem revision och en samlad resultatuppföljning.
Den nya myndigheten får ansvaret för att anvisa plats vid den institution som i varje enskilt fall bedöms lämpligast. Härigenom beräknas en behövlig differentiering av vården kunna ske, bl.a. behovet av enheter med särskilt hög bevakningsgrad. Verksamheten vid institutionema bör organiseras så att behövlig vård huvudsakligen skall kunna ges regionvis.
Styrelsen får följande uppgifter vad avser de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen:
- planering, ledning och drift
- platsanvisning
- ekonomisk styming, resultatuppföljning och kontroll
- personaladministration och personalutbildning
- metodutveckling
- forsknings-och utvecklingsarbete. Prop. 1992/93:100
En särskild organisationskommitté (dir 1992:96) för ändrat huvud- Bil. 6 mannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrakarvård har tillkallats för att utföra det förberedelsearbete som krävs för inrättandet av Statens institutionsstyrelse och för statens övertagande av huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.
480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till missbrakarvård och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor redovisas under anslaget F 1. Bidrag till missbrakar- och ungdomsvård.
Till Statens institutionsstyrelses verksamhet beräknar jag 470 miljoner kronor, varav 420 miljoner kronor avser driften av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Resterande 50 miljoner kronor avser kostnader för den centrala myndigheten, personalutbildning och utvecklingsverksamhet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Statens institutionsstyrelse kommer att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Statens institutionsstyrelse förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 470 000 000 kr.
G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet
Socialvetenskapliga forskningsrådet har i uppgift att stödja betydelsefull grandforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap och socialpolitik.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 79 175 000 kr.
203 G 17. Avvecklingskostnader Prop. 1992/93:100
BU. 6
1992/93 Anslag 35 000 000
1993/94 Förslag 36 775 000
Vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. godkände riksdagen de allmänna riktlinjema för ett treårigt program för omställning och förayelse av den stafliga administrationen. Utgångspunktema för fömyelsearbetet inom Socialdepartementets område avsågs åstadkommas genom regelförändringar och förenklingar, särskilt inom socialförsäkringen. Vidare skulle det ske en ökad satsning för att stärka kompetensen och öka koncentrationen inom myndighetema på uppföljning och utvärdering. Andra verkningsfulla instrament i omstraktureringen skulle vara delegering, decentralisering, ökad samverkan mellan olika organ och sammanslagning av närbesläktade verksamheter. Åtgärderaa skulle ge en effektivare medelsanvändning och koncentreras till Socialstyrelsens område och till socialförsäkringsadministrationen. En samlad besparingseffekt på ca 420 miljoner kronor beräknades under treårsperioden motsvarande en personalminskning på bortemot 2 000 personer.
Gällande trygghetslagar och -avtal medför att kostnader för uppsagd och övertalig personal belastar statsbudgeten under varierande tid även efter det att uppsägning skett. Sådana kostnader har hittUls belastat resp. myndighetsanslag. Detta irmebär att myndigheteraas anslag inte alltid är helt anpassade fill och visar vad den reguljära verksamheten kräver. Det försvårar också möjligheten att snabbt och samlat kunna avläsa besparingseffekter och personalkonsekvenser inom hela verksamhetsområdet. Fr.o.m. innevju-ande budgetår beräknas därför kostnader för uppsagd personal vid de myndigheter som omfattas av administrationsprogrammet under förevarande anslag. Den närmare inriktningen av omställningsåtgärderaa och därmed sammanhängade besparingar redovisas under berörda anslag.
Jag bedömer att en stor del av personalminskningen kan åstadkommas genom naturlig avgång, vilket bl.a. innebär att uppkomna vakanser inte återbesätts. Arbetsmarknadsläget har stor betydelse för takten i denna personalomsättning. Det är dock ofrånkomligt att personal inom de berörda verksamhetema också måste sägas upp. Vederbörande myndighet har ansvaret för att detta sker i den takt det behövs med hänsyn till verksamhetens givna ekonomiska föratsättningar.
Underhandsuppgifter från de berörda myndighetema tyder på att belastningen för innevarande budgetår på förevarande anslag kommer att uppgå till ungefär vad som beräknats; alltså 35 miljoner kronor. Myndighetema skall före utgången av januari resp. juni 1993 till regeringen redovisa sina kostnader för uppsagd personal under andra halvåret 1992 resp. första halvåret 1993. På grandval av dessa redovisningar kommer regeringen att besluta om vilka kostnader som skall belasta förevarande anslag i stället för resp. myndighetsanslag.
204 För budgetåret 1993/94 beräknar jag nu de avvecklingskostnader för Prop. 1992/93:100 övertalig personal som skall belasta förevarande anslag till 36 775 000 BU. 6 kr, varav merparten hänför sig till socialförsäkringsadministrationen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 775 000 kr.
205 Lagförslag
Bilaga 6.1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 1, 5 - 7, 11 och 13 §§ lagen (1979:84) om delpensionsfijrsäkring skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldem 60-64 år som nunskar sin arbetstid.
1§
Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldem 63-64 år som minskar sin arbetstid.
5§'
Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.
En försäkrad, som från och med den månad då han fyller 63 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.
Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
6§
Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag eller i båda dessa former har rätt till delpension om han har nunskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och hans inkomst av detta förvärvsarbete är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.
Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form av anstäUning eller uppdrag eller i båda dessa former har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem och högst tio timmar per arbetsvecka och hans inkomst av detta förvärvsarbete är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.
I
Lydelse enligt 1987:364. Senaste lydelse 1987:364.
14 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
209 Nuvararuie lydelse
7 §3
Föreslagen lydelse
Annan förvärvsarbetande än som avses i 6 § är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.
Åven annan förvärvsarbetande än som avses i 6 § är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem och högst tio timmar per arbetsvecka.
Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av anvisningaraa till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.1
Il §'
Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 65 procent av den försäkrades pensionsunderlag.
Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 50 procent av den försäkrades pensionsunderlag.
Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Därvid skall 1 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.
13 §=
För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Denna inkomst beräknas enligt 12 § andra stycket. Överstiger den förvärvsinkomst, som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra stycket vid beräkningen av pensionsunderlaget.
För en försäkrad som avses i
7 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genom snittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den andel av denna inkomst som mot svarar det antal timmar han ar betar efter arbetstidsminskningen i förhållande till det antal timmar han arbetade före arbetstidsminsk ningen. Förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen beräknas enligt 12 § andra stycket. Över stiger den förvärvsinkomst, som den försäkrade efter arbetstids- minskningen kan antas tills vidare ha, den andel av den tidigare inkomsten som motsvarar arbets tiden efter arbetstidsminskningen, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas
8 § och 9 § andra stycket vid be räkningen av pensionsunderlaget.
\ Senaste lydelse 1990:671.
\ Lydelse enligt prop. 1992/93:116 och bet. 1992/93:StU9.
' Senaste lydelse 1987:364.
210 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:100
BU. 6 Bilaga 6.1
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1 och 5 §§ den 1 januari 1994, och i övrigt den I juli 1993.
2. Äldre bestäinmelser tillämpas på delpension som avser tid före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser tillämpas även efter den 30 juni 1993 för försäkrad som senast den 11 januari 1993 ansökt om delpension hos allmän försäkringskassa.
3. Utan hinder av bestämmelseraa i 1 och 5 §§ skall vad som där anges om åldem 63 år gälla åldera 62 år under år 1994. De nya bestämmelserna i 1 och 5 §§ tillämpas inte på den som är yngre än 62 år den 1 januari 1994 och som uppburit delpension för december 1993 och på den som är yngre än 63 år den 1 januari 1995 och som uppburit delpension för december 1994.
4. Om en försäkrad, som ansökt om delpension efter den 11 januari 1993 och har rätt till delpension för juni 1993, inte uppfyller arbetstidsvillkoren enligt de nya bestämmelseraa i 6 och 7 §§, skall hans rätt till delpension med anledning av ny ansökan prövas med utgångspunkt i den arbetstid han hade före den första arbetstidsminskningen. Den genomsnittliga förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen skall beräknas tUl samma belopp som när han första gången beviljades delpension.
211 Bilaga 6.2
Socialförsäkringens kostnader och finansiering
Socialförsäkringens kostnader och finansiering Prop. 1992/93: lOO
Bil f\
I denna underbilaga redovisas de socialavgiftsfinansierade verksamheter Ti;]3„a f. 9 som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde. Övriga socialavgiftsfinansierade verksamheter tillhör arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde. Inledningsvis redovisas ett antal rapporter och ställningstaganden vad avser principer m.m. för socialavgiftsfinansierad verksamhet.
1. Inledning
Riksdagens revisorers rapport
Riksdagens revisorer framhöll i en rapport (1988/89:16) Statistiken över socialavgifter angelägenheten av att riksdagen får en samlad redovisning av socialförsäkringssektom. Revisorema ansåg att den av dem föreslagna översynen bl.a. borde resultera i
- att hela socialförsäkringssektom omfattas av redovisningen
- att för alla socialförsäkringsavgifter anges avgiftsinkomster och eventuell fondbehållning eller skuld,
- att för de ändamålsbestämda socialavgiftema anges alla viktigare inkomster och utgifter som tillgångar och skulder
- att redovisningen för den allmätma sjukförsäkringsfonden omprövas
- att enhetliga, med allmänt språkbrak förenliga och i nationalräkenskapema tillämpade definitioner införs av begreppen avgift, socialavgift, socialförsäkring och allmän försäkring införs statsbudgeten.
Finansutskottet (bet. I988/89:FiU23 rskr. 1988/89:169) tillstyrkte revisoremas förslag och den med anledning därav väckta motionen om en översyn av redovisningen av socialförsäkringsavgiftema i statsbudgeten. Utskottet ställde sig även bakom revisoreraas förslag om en förbättring av statistiken på socialförsäkringsområdet.
Budgetpropositionsutredningens betänkande
I Budgetpropositionsutredningens betänkande (SOU 1990:83) påpekas att principema för redovisning av socialavgiftsinkomsteraa i statsbudgeten är olika. De inkomsttitlar som berörs är konstraerade enligt olika principer beroende på om avgiften skall föras till fond eller inte. Utredningen diskuterar altemativ med s.k. brattoredovisning, vilket enligt utredningen borde iimebära att inflytande avgifter redovisas på statsbudgetens inkomstsida, medan överföring till fonder skall betraktas som utgifter på statsbudgeten.
Vidare påpekas i Budgetpropositionsutredningens betänkande att det är otillfredsställande att underskott på inkomsttitlarna sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift inte blir föremål för riksdagens utgiftsbeslut.
215 RFV.-s uppdrag Prop. 1992/93:100
BU. 6 Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge Riksförsäkringsverket njiago g 7
(RFV) i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket (RRV) utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma en brattoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom socialförsäkringen. Vägledande för uppdraget var att
- utgifter över statsbudgeten bör redovisas genom anslag på statsbudgetens utgiftssida
- omföringar mellan inkomsttitlar bör undvikas
- lagstadgade socialavgifter bör ha egna inkomsttitlar.
RFV:s rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter m.m. överlänmades till regeringen den 10 september 1992. Den innehåller förslag till lösningar som tillgodosåg de tre huvudönskemål som regeringen angivit. Hämtöver har RFV i anslutning till de olika delama i uppdraget utarbetat ett eget förslag med innebörd att socialförsäkringen ges en mer fristående finansiell och redovisningsmässig stäUning i förhållande till statsbudgeten. Förslaget innebär bl.a. att den nu nollställda allmänna sjukförsäkringsfonden skulle aktiveras och att avräkning skulle göras löpande. Fondens inkomster skulle utgöras av hela sjukförsäkringsavgiften, statsbidraget samt i förekommande fall räntor på placerade överskott. Eventuella underskott skulle enligt förslaget lösas genom att berörda fonder får ta upp lån i Riksgäldskontoret eller på marknaden i stället för att belasta budgetens inkomstsida, på likartat sätt som i dag gäller för den s.k. arbetsmarknadsfonden.
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Den 22 september 1992 träffade regeringen och Socialdemokraterna en överenskommelse som närmare redovisas i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. I propositionen anges bl.a. att regeringen och socialdemokrateraa är eniga om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten. Genom denna förändring kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Härigenom uppnås att villkoren automatiskt anpassas till de ekonomiska förändringama.
Enligt proposuionen skall sjuk- och arbetsskadeförsäkringama lyftas ut ur statsbudgeten så snart detta kan ske. Finansieringen avses från början ske med statsbidrag men i successivt avtagande grad. Riksdagen har beslutat att godkänna de riktlinjer för åtgärder på socialförsäkringsområdet som föreslås i proposuionen (bet. 1992/93: FiU I, rskr. 1992/93:134.
Överenskommelsen omfattar även införandet av en ny sjukförsäkringsavgift. Denna är motiverad av statsfinansiella skäl och av en strävan att åstadkomma ett tydligare samband mellan avgifter och sjuk-
försäkringsförmåner och bör införas som ett första steg mot en ny försäkringsmodell. I propositionen om allmän sjukförsäkringsavgift (prop. 1992/93:136) anges de närmare föratsättningama för denna avgift som föreslås införas den 1 januari 1993.
I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna ingick även att förslag skulle länmas om en karensdag och sänkta ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen. I prop. 1991/92:31 om ändrad sjukersättning m.m. länmas sådana förslag. I propositionen föreslås vidare att arbetsgivaravgiften skall anpassas till arbetsgivamas nunskade utgifter för sjukersättning inklusive arbetsgivaravgifter. Avsikten är att åtgärden, i likhet med sjuklönereformen, skall utformas så att den blir kostnadsneutral för arbetsgivama som grapp.
I prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin föreslås en sänkning av den sammanlagda arbetsgivaravgiften med 4,3 procentenheter. Sänkningen innebär dels att bamomsorgsavgiften slopas, dels att folkpensionsavgiften säiJcs. Vad beträffar egenavgiften sänks sjukförsäkringsavgiften med 0,48 procentenheter, folkpensionsavgiften med 1,62 procentenheter samtidigt som bamomsorgsavgiften slopas (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134).
Pfop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.2
2. Översikt av socialförsäkringsutgifterna och deras finansiering
Socialförsäkringsutgiftemas andel av BNP har i löpande priser stigit från ca 17 % år 1980 till ca 20 % år 1992. I följande tabell redovisas socialförsäkringssektorns utbetalningar (inkl. administrationskostnader) i procent av BNP från år 1980 tUl år 1992.
Socialförsäkringsutgifterna som andel (%) av BNP
prog. 1992
Socialförsäkr. inkl adm, totalt
17,6
18,0
19.1
19.2
19.4
20,2
20.2
- varav
♦ ekonomiskt stöd till bamfam.
2,00
2,04
2,19
2,20
2,44
(bambidrag
0,95
0,96
0,93
0,86
(j,92
1,15
1,18)
* ersättning vid sjukdom & handikapp (sjukpenning
6,53 2,39
6,71 2,07
7,48 2,80
7,61 2,77
7,48 2,61
7,30 2,23
6,2 1,25)
* ersättning vid ålderdom (åp/folkp (åp/ATP
7,98 4,15 2,34
8,37 3,85 3,33
8,57 3,56 3,81
8,61 3,48 3,95
8,63 3,40 4,05
9,10 3,49 4,33
9,8 3,6)
4,7)
* aniian
inbetalning (KAS, utbildn.bidr
0,59
0,48
0,47
0,43
0,42 0,29
0,58 0,48
1,0 - )
* adm.
0,48
0,39
0,38
0,38
0,41
0,41
0,41
Källor: RFV, SCB, S-dep.
217 Finansieringen av socialförsäkringsförmånerna varierar. De olika förmåner som inryms inom sjukförsäkringen och folkpensionsförsäkringen finansieras av socialavgifter och av statliga medel. Den allmänna tilläggspensionen, arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen skall enligt gällande regler finansieras med socialavgifter, samt i förekommande fall med avkastning på fonder. De kommunala bostadstilläggen till pensionärer finansieras dels av konununala medel, dels av statsbidrag.
Översikt över finansieringen av vissa socialförsäkringsförmåner budgetåret 1993/94
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Kostnader
Finansiering
Social avgifter
Anslag
Övriga
tillförda
medel
Över-/ underskott
Stöd tiU bamiamiljer
Bambidrag, bidragsförskott m.m Föräldraförsäkring, värdbidrag
22 212 19 601
576 15 566
20 401 4 035
1 235
Ersättning vid sjukdom och handikapp
Sjukpenningförsäkring Arbets-/y rkesskadeförs. Förtidspension m.m.
Folkpension
ATP
30 991 12 200
14 135 20 868
26 342 7 800
7 687 16 816
4 649 6 448
4 052
- 4 400
Försäkring vid ålderdom m.m.
Ålderspension m.m. Folkpension ATP
55 300 84 854
30 073 68 377
25 227
16 477
Administration
Försäkringskassor RFV
4 122 605
3 504 605
618 Summa
264 888
177 346
61378
21764
- 4 400
3. Lagstadgade socialavgifter m.m.
I följande tabell redovisas de olika socialavgifter i form av arbetsgivar-och egenavgifter som uttas för olika ändamål. För budgetåret 1991/92 uppgick arbetsgivargiftema till 35,98 % och egenavgiftema till 33,85 %, för år 1992 är arbetsgivaravgiften 33,63 % och egenavgiften 33,85 %. Under föratsättning att riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag i prop. 1992/93:36 och med beaktande av riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93: FiU I, rskr. 1992/93:134) kommer de lagstiftade socialavgifteraa uppgå fill 31,00 % resp. 29,55 % år 1993. Från och med den 1 januari 1993 skall enligt regeringens förslag i prop. 1992/93:136 en allmän sjukförsäkringsavgift tas ut som skall uppgå fill 0,95 % på förvärvsinkomst upp till 7,5 basbelopp.
218 Inkomst- Avgift titelnr.
Bruttoinkomst (mkr) 91/92
Prop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.2
1211 Folkpensionsavgift
1221 sjukförsäkringsavgift,netto
1231 Bamomsorgsavgift
1241 Vuxenutbildningsavgift
1251 1 Arbetsmarknadsavgift
1251 2 Arbetsskadeavgift
1251 4 Lönegarantiavgift
1251 5 Arbetarskyddsavgift
1251 6 sjömanspensionsavgift
1251 7 Delpensionsavgift
1251 8 Tilläggspensionsavgifter- ATP
1251 9 Arbetsmiljöavgift
Arbetsskadeavg., förvaltning
1281 Allmän löneavgift
Summa lagstadgade socialavgifter
47 811
58 641
14 130
1 693
13 398 4 900
1 242
2 216
3 211 83 789
24
258 1 697
233 042
4. Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringeh finansieras av socialavgifter och statsbidrag. Avgiftsintäktema används dels för att täcka sjukförsäkringens utgifter för sjukpenning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvudmäilnen och kostnader för tandvård och läkertiedel, dels för att täcka utgiftema för föräldraförsäkring, ersättning vid närståendevård samt socialförsäkringens administration hos försäkringskassoma.
Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap 2§ AFL vara sådan att avgiftsinkomstema täcker 85 % av försäkringens utgifter.
Sjukförsäkringsavgiften kommer således att finansiera de anslag som framgår i nedanstående tabell.
Utgift (mkr) 1993/94
varav avgifts-finansierat (mkr)%
B 3. Föräldraförsäkringen C 1. Sjukförsäkringen C 2. Närståendevård G 2. Försäkringskassoma
Summa
18 316
30 991
4 122
53 452
15 566 85%
26 342 85%
19 85%
3 504 85%
45 431 85%
Utvecklingen 1991/92 - 1993/94 vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell.
219 Sjukförsäkringen (mioner kronor)
1991/92
1992/93
1993/94
utfall
enl. statsbudget
förslag
Utgifter
Sjukförsäkringen *
49 114
37 674
30 991
- sjukpenning m.m.**
24 731
16 891
13 941
- rehabilitering
1 114
1 481
2 561
- ersättning till
sjukvårdshuvudmännen
10 515
7 340
2 564
- läkemedelsförmåner
8 366
7 914
8 120
- tandvård
4 388
4 048
3 805
Föräldraförsäkringen
18 410
18 860
18 316
Ers. vid närståendevård
23 Försäkrings, adm.
4 445
4 293
4 122
Summa utgifter
60 847
53 452 '
Inkomster
Statsbidrag, sjukförsäkring
7 367
5 730
4 649
" , föräldraförs.
2 762
2 832
2 750
" , närståendevård
" , administration
, 610
613 Socialavgifter
58 640
50 468
47 198
Summa inkomster***
69 437
59 643
55 213
Summa över/underskott
-H2 540
+1 204
+1 761
Prop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.2
♦ Inkl. sjukhusvärdsavdrag, dvs. det avdrag för sjukhusvärd som görs på pension tillförs sjukförsäkringssystemet. ** Inkl. frivillig sjukförsäkring *** Prognos 1992/93 och 1993/94
Mot bakgmnd av den kostnadsbesparing som arbetsgivarna beräknas göra genom minskad utbetalning av sjuklön i och med införandet av en karensdag föreslås i prop. 1992/93:31 att arbetsgivaravgiften höjs med 0,47 procentenheter av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1993 och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den I januari 1994; Denna höjning motsvarar ca 3 400 miljoner kronor.
Den allmänna sjukförsäkringsavgift om 0,95 % som införs fr.o.m. den 1 januari 1993 skall bidra till finansieringen av sjukförsäkringen; Avgiftsinkomsten beräknas netto (efter skatteavdrag) att uppgå till ca 3 700 miljoner kronor. ■
Dessa avgiftsförändringar beräknas medföra att avgiftsinkomstema vad gäller sjukförsäkringen för första gången sedan mitten av 1980-tälet är tillräckligt höga för att det lagstadgade kravet på finansiering ■ av 85 % av utgiftema skall vara uppfyUt. En total samordning av sjuk-och arbetsskadesjukpenningen i enlighet med de förslag som jag aviserat i denna proposition, kommer att medföra en avlastning för arbetsskadefonden, samtidigt som det blir en ökning av sjukförsäkringsutgifterna.
5. Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen (mkr)
Prop. 1992/93:100 Bil. 6 BUaga 6.2
1991/92
1992/93 .
1993/94
utfall
prognos
prognos
Utgifter Försäkringen
- arbetsskadesjukpenning
- arbetsskadelivräntor
- ersättning enl äldre lagstiftning
Försäkringens administration
6 552 3 564
1 214 258
6 600 4 200
1 300 358
6 200 4 700
1 300 410
Summa utgifter (exkl. adm.)
11 330
12 100
12 200
Inkonister Socialavgifter Överfön från delpensionsfonden
4 900
6 800 8 300
7 800
Summa inkomster
4 912
15 400
7 800
Summa över/underskott
- 6 418
-1-3 000
- 4 400
Arbetsskadefondens utveckling
Fondens storlek
vid ingången av budgetår
- 17 602
-24 020
21 020
Anm. Administrationskostnader avdraget från utgiftssidan och socialavgifter. Statens utgifter för arbetsskadeförsäkring ingår inte.
Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1991 var underskottet i fonden drygt 20 miljarder kronor. Genom särskUt regeringsbeslut den 10 september 1987 har RFV bemyndigats att disponera medel från inkomsttitel för att täcka löpande utbetalningar.
Riksdagen beslutade i anledning av regeringens proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkring m.m. (prop. 1991/92:149, bet. 199I/92:SfU8, rskr. 232) om överföring av medel från delpensionsfonden till arbetsskadefonden samt att delpensionsavgiften skulle sänkas med 0,3 procenttenheter fr.om. den 1 juli 1992. Samtidigt höjdes arbetsskadeavgiften i motsvarande mån.
6. Pensioner
Folkpensionema finansieras dels genom en socialavgift för arbetsgivare och egenföretagare som för år 1993 uppgår till 5,83 % av avgiftsunderlaget, dels genom anslag över statsbudgeten motsvarande ca 30 % av avgiftsunderlaget. Tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en socialavgift som för år 1993 utgör 13 % av avgiftsunderiaget och genom avkastning från den allmänna pensionsfonden. Denna fond uppgick den 1 januari 1992 till 480 734 miljoner kronor.
Delpensionsförsäkringen finansieras till 100 % genom en socialavgift som för närvarande uppgår till 0,20 % av avgiftsunderiaget. Avgiften
förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1992 uppgick till 11 991 miljoner kronor. Riksdagen beslutade under våren 1992 (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232) att en viss del av delpensionsfonden behållning skall användas för att finansiera det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret 1992/93 som kvarstår efter avgiftshöjningen för arbetsskadeförsäkringen. Efter överföringen med 8 300 miljoner kronor till arbetsskadeförsäkringen beräknas fondbehållningen uppgå till 5 043 miljoner kronor den 31 december 1993.
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Folkpensionsförsäkringen (mkr)
Löpande pris
1991/92 utfall
1992/93 prognos
1993/94 prognos
Utgifter Försäkringen
- ålderspensioner
- änkepensioner m.m.'
- förtidspensionei
- barnpensioner
- handikappersättningar
- vårdbidrag
Summa utgifter
Inkomster
Statsbidrag
Socialavgifter
Summa inkomster
50 831
51 828
51 885
2 052
2 025
2 020
13 324
13 800
14 315
1 212
1 285
68 189
70 038
70 720
20 378
24 991
32 262
47 811
45 047
38 458
68 189
70 720
70 038
Inkl hustrutillägg
Inkl vissa undersökningarvid RFV;s sjukhus
Tilläggspensionsförsäkringen
Löpande pris
prognos
prognos
prognos
Utgifter
Försäkringen
- förtidspensioner
18 950
19 988
21 747
- ålderspensioner
67 730
70 360
73 971
- efterlevandepensioner
9 034
9 397
10 020
- barnpensioner
580 Administrationskostnader
25 405
2 292
2 528
Summa utgifter
121 663
102 592
108 846
Inkomster
Socialavgifter
83 426
83 850
86 536
Ränteinkomster'
55 441
55 950
56 500
Summa inkomster
138 867
139 800
143 036
' Inkl kursnetto, aktieutdelningar, vinstdelningsskäu m.m.
- Inkl överföring till småföretagsfonden och avveckling av löntagarfonden
222 Fondens storlek vid ingången av år
Över/underskott resp. år
AP-fondens utveckling, miljarder kronor
1993 prognos
1994 prognos
442,1 + 38.7
481,7 -1- 34,2
516,1 + 27,9
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Delpension (enl. RFV:s anslagsframställning - AF)
1991/92
1992/93 prognos
1993/94 prognos
Utgifter
Försäkringen
Kursförluster samt överföring
till arbetsskadefonden 1992/93
1 910
2 173 4 150
2 209 2 075
Summa utgifter
1 967
6 323
4 284
Inkomster
Socialavgifter
Ränteinkomster
3211 1 631
2 034 816
1 562 444
Summa inkomster
4 842
2 848
2 006
Summa över/underskott
2 875
-3 475
- 2 278
Delpensionsfondens utveckling (enl. RFV:s AF) milj.kr.
1994 Fondens storlek
vid ingången av år 11 991 9 370 5 043
Över/underskott resp. år -I- 400 -679 -614
7. Övrigt
Översikt över socialfSrsäkringens finansiering per verksamhetsgren budgetåret 1991/92
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Kostnader
Finansiering
Social Anslag avgifter
Medel fr. ink. titlar
Övriga
tillförda
medel
Över-/ underskott
Stöd till bamiamiljer
Barnbidrag, bidragsförskott m.m. Föräldraförsäkring, vårdbidrag
21 414 19 269
479 14 965
19 710 3 618
1 225
Ersättning vid sjukdom och bandikapp
Sjukpenningförsäkring Arbets-Zyrkesskadeförs. Förtidspension m.m. Sjukvård m.m.
24 430 11 755 30 627 28 621
19 881 4 900
16 412
20 206
3 685
12 607
7 523
864 198
234 1 608
- 6 419
Försäkring vid ålderdom m.m.
130 373
70 109
48 481
14 686
-H2 903
Övrigt
Arbetslöshetsersättning Annan utbetalning
16 545 11 829
13 398 1 204
9 573
- 3 147 -t- 4
Administration
Försäkringskassor RFV
4 785 896
3 542 304
611 523
554 89
-t- 91
+ 20
Summa
300 544
165 400
106 335
2809
19 452
- 6548
Källa: RFV:s årsredovisning (ÄR) för budgetåret 1991/92
224 Bilaga 6.3
Allmänna arvsfonden
15 Riksdagen 1992/93. / saml. Nr 100. Bilaga 6
Allmänna arvsfonden Prop. 1992/93: lOO
BU. 6
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av pji„g„ /: 3
bam och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från statskapitalet. För budgetåret 1991/92 beslutades att 180 miljoner kronor skulle utdelas.
Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt av bam- och ungdomsdelegationen. ErUigt regeringsbeslut kan bam- och ungdomsdelegationen disponera 25 % av det utdelningsbara beloppet årligen. För budgetåret 1991/92 disponerade bam- och ungdomsdelegationen 45 mUjoner kronor för stöd till fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sammanhang åldrarna 7-25 år.
Regeringen bevUjar stöd till verksamhet för bam under 7 år samt till verksamhet rörande personer med fysiska, psykiska och sociala handikapp i alla åldrar. Stöd ur fonden länmas huvudsakligen till frivUliga och ideella insatser.
Under budgetåret 1991/92 har regeringen beviljat stöd till 276 projekt med ett sammaiUagt belopp av 137,2 miljoner kronor. Stödet till omsorg om handikappade har uppgått till ca 100 miljoner kronor medan stöd till bam och ungdomar utgått med sammanlagt ca 37 miljoner kronor.
Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under budgetåret 1991/92 omfattat försöks- och utvecklingsarbeten inom följande områden. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende har fått ca 9 miljoner kronor. Området teknik och handikapp har fått stöd med ca 19 miljoner kronor. Eftersom många olika handikapp-gmpper berörs av denna satsning har en del av stödet överförts till Handikappinstitutet med uppdrag att samordna arbetet. Området kultur/fritid och handikapp har fått ca 10 miljoner kronor. Ökade kunskaper om olika slag av handikapp samt satsning på information och utbildning är viktiga fömtsättningar för att villkoren för personer med fuiUctionshinder skall kuima förbättras. Drygt 36 miljoner kronor har utgått till ett stort antal utvecklingsarbeten med deima inriktning.
Stödet till utvecklingsprojekt rörande bam och ungdomar har uppgått till ca 37 miljoner kronor. Här kan särskilt nämnas information om FN:s barnkonvention, insatser inom bamomsorg respektive kulturverksamhet för bam i ett mångkulturellt perspektiv, insatser för bam som far illa och deras föräldrar samt ungdomar med särskilda behov.
Stöd ur Allmänna arvsfonden har framför allt utgått till frivilliga och ideella organisationer och föreningar.
Regeringen har i april 1992 överlämnat en skrivelse till riksdagen med redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91 (skr. 1991/92:136). I denna skrivelse redogjordes för den kommande inriktningen för stödet ur AUmänna arvsfonden. Här kan nämnas fortsatt satsning på handikapporganisationemas informations- och utbildningsprojekt med syfte att öka kunskap och medvetenhet om levnadsförhållanden för personer med olika fuiUctions-
hinder. Stöd bör även fortsättningsvis ges till utveckling inom om- Prop. 1992/93:100 rådena teknik och handikapp respektive fritid/kultur och handikapp. Bil. 6
Vad gäller utvecklingsarbete för bam och ungdomar bör utveck- Bilaga 6.3 lingsstöd framför allt ges till frivilligorganisationer som bedriver försöksverksamhet för att förbättra situationen för utsatta bam och deras föräldrar samt för ungdomar med särskilda behov. Regeringen har vidare anvisat 5 miljoner kronor per år under en treårsperiod för att ge frivilligorganisationer möjlighet att till barnomsorgspersonal sprida kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige.
Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild utredare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden.
Den 4 december 1992 överlämnades till statsrådet och chefen för Socialdepartementet ett betänkande av 1991 års arvsfondsutredning (SOU 1992:120). I betänkandet föreslås en ny arvsfondslag samt att den övergripande beslutanderätten bör ligga kvar hos regeringen. En särskild delegation - Arvsfondsdelegationen - bör därför inrättas som ny myndighet inom regeringskansliet med Socialdepartementet som huvudman. Alla ansökningar skall enligt utredningsförslaget i fortsättningen ställas till den nya myndigheten.
Vidare bör enligt förslaget fondens ändamål även i framtiden vara att utveckla och stödja verksamhet till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Fondens ändamål begränsas som hittills till i första hand ideell verksamhet. Om särskilda skäl finns får medel lämnas också till offentlig verksamhet. Ett sådant skäl kan vara att en kommun i samverkan med en ideell organisation vill förnya eller utveckla en kommunal verksamhet till förmån för någon av fondens målgmpper. Den praxis som utvecklats att medel ur Allmänna arvsfonden inte beviljas till enskilda personer, fastslås i förslaget om ny arvsfondslag.
Betänkandet kommer inkom kort att remissbehandlas.
En redovisning av fördelningen av stöd ur Allmäima arvsfonden under budgetåret 1991/92 kommer senare att överlämnas till riksdagen.
228 Bilaga 6.4
Förteckning över ändrad disposition
Andrad
disposition av 1
luvudtitt
jln
Föreslagna anslags motsvarigh 1992/93
eter i statsbudgeten för budgetåret
BU. 6 BUaga 6.4
Förslag
Statsbudget
Förslag
Statsbudget
1993/94
1992/93
1993/94
1992/93
A 1
A 1
E5
G 10
A2
A 2, A 3 och del
E6
Del av G 15
av A 4
E7 E8
05 G6
B I
C I
E9
G 11
B2
C2
B3
C3
F 1
Del av H 2
B4
C5
F2
H 3 del av H 4
B5
C7
F3
H 1
B6
C8
B7
C6
G 1
B 1
B8
C4
G2 G3
B2
E 1, del av E 11, E 14
C 1
D 1
del av F 1, del av G 15
C2
D5
samt del av H 4
C3
D2
G4
E 17
C4
D6
G5
E 7, 8, 9, 10 samt del
C5
D9
av E 11
C6
D8
G6
E2
C7
D3
G7
E3
C8
D7
G8
E4
C9
D4
G9
E6
C 10
Del av B 1 och
G 10
E 19
B2
G 11 G 12
F3 F4
D 1
E 13, del av E II
G 13
Del av G 4
D2
A6
G 14
09 D3
E 15 och E 16
G 15
Del av H 2
D4
E 12
G 16
A5
D5
Del av A 4
G 17
A7
D6
E5
E 1
G 12, 13 och 14
E2
G 16
E3
Del av G 4
E4
231 Register
Register
Kronor
Sid
3
Inledning
7
A.
Socialdepartementet m.m.
7
1.
Socialdepartementet, ramanslag
52 839 000
7
2.
Utredningar, utveckling.
samverkan m.m., ramanslag
77 933 000 130 772 000
9
B.
Famier och barn
22
I.
Allmäima bambidrag, förslagsanslag
17 000 000 000
24
2.
Bostadsbidrag, förslagsanslag*
2 300 000 000
24
3.
Bidrag till föräldraförsäkringen, förslags-
anslag
2 750 000 000
26
4.
Bidragsförskott, förslagsanslag
3 IIOOOOOOO
27
5.
Särskilt bidrag för vissa adoptivbam.
förslagsanslag
8 530 000
28
6.
Bidrag till kostnader för intemationella
adoptioner, förslagsanslag
28 800 000
29
7.
Bampensioner, förslagsanslag
280 000 000
8.
Vårdbidrag för handikappade bam, för-
slagsanslag
1 285 000 000 26 762 330 000
Prop. 1992/93:100 BU. 6
32 C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
1.
Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag
4 649 000 000
2.
Bidrag till ersättning vid närståendevård.
förslagsanslag
3 425 000
3.
Förtidspensioner, förslagsanslag
14 315 000 000
4.
Ålderspensioner, förslagsanslag
52 185 000 000
5.
Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag
I 720 000 000
6.
Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension, förslagsanslag
6 700 000 000
7.
Handikappersättningar, förslagsanslag
933 000 000
8.
Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag
12 000 000
9.
Vissa yrkesskadeersättningar m.m..
förslagsanslag
3 900 000
10.
Ersättning till postverket m.m.,
förslagsanslag
231 163 000
80 752 488 000
* Beräknat belopp
70 D. Hälso-och sjukvård Prop. 1992/93:100
88 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, förslags anslag 1 211 332 000
90 2. Insatser mot aids, reservationsanslag 185 220 000
93 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
i krig, ramanslag 164 300 000
96 4. Bidrag till Spri, förslagsanslag 26 300 000
97 5. Bidrag tiU WHO, förslagsanslag 29 800 000
98 6. Bidrag till WHO-enheten för rapporte-
ring av läkemedelsbiverkningar 2 591 000
1 619 543 000
100 E. Omsorg om äldre och handikappade
107 I. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen,
reservationsanslag I 100 000 000
109 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
förslagsanslag 133 700 000
110 3. Statsbidrag tUl vårdartjänst m.m., för-
slagsanslag 136 580 000
115 4. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, reservationsanslag 60 023 000
119 5. Bidrag tUl handikapporganisationer 129 248 000
121 6. Bidrag tUl pensionärsorganisationer 2 446 000
121 7. Ersättning för texttelefoner, förslags-
anslag 67 700 000
122 8. Ersättning till postverket för befordran
av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 49 825 000
123 9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 206 000 000
1 885 522 000
125 F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
142 1. Bidrag tiU missbmkar-och ungdomsvård,
reservationsanslag 480 000 000
143 2. Bidrag till organisationer, reservations-
anslag 31630 000
145 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning 7 964 000
519 594 000
147 G. Myndigheter under Socialdepartementet Prop. 1992/93:100
BU. 6
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Riksförsäkringsverket, ramanslag 604 806 000
Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4 121 817 000
Socialstyrelsen, ramanslag 316 395 000
Folkhälsoinstitutet, ramanslag 136 555 000
Smittskyddsinstitutet, ramanslag* 62 117 000
Läkemedelsverket 1 000
Rättsmedicinalverket, ramanslag 163 136 000
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
ramanslag 14 560 000 190 9. Statens institut för psykosocial miljö medicin, ramanslag* 5 741 000 190 10. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, ramanslag 13 921 000
11.
12.
13.
14.
15.
16.
Bammiljörådet, ramanslag* 5 199 000
Statens nämnd för intemationella adop tionsfrågor, ramanslag 5 998 000
Nämnden för vårdartjänst, ramanslag 8 971 000
Statens handikappråd, ramanslag 6 027 000
Statens institutionsstyrelse, ramanslag 470 000 000
Socialvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag* 79 175 000
204 17. Avvecklingskostnader, förslagsanslag 36 775 000
6 051 194 000 Totalt för socialdepartementet 117 721 443 000
Underbilagor
209 6.1 Lagförslag
215 6.2 Socialförsäkringens kostnader och finansiering
227 6.3 Allmänna arvsfonden
231 6.4 Förteckning över ändrad disposition
* Beräknat belopp
gotab 42649, SlockMolm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 7
Koniniimikationsdepartenientet (sjätte huvudtiteln)
Bilaga 7 till budgetpropositionen 1993
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 7
Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992. Föredragande: statsrådet Odell
Anmälan till budgetpropositionen
Inledning
Kommunikationer för ökad tillväxt och välfärd
I regeringens långsiktiga ekonomiska politik för ökad tillväxt och välfärd är en utveckling av kommunikationssektorn viktig. Förbättringar av kommunikationerna skapar förutsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet. Regeringens satsningar på utbyggnad och modernisering av infrastrukturen på transportområdet och inom telesektom är därför av central betydelse. Inom kommunikationssektorn sker också betydande avregleringar för att förbättra effektiviteten. Därmed åstadkoms en bättre hushållning med resurserna. Förbättringar inom kommunikationsväsendet skall främja utvecklingen i landets olika delar och bidra till regional balans samt ocksä till en effektivare miljöpolitik. Satsningarna på infrastrukturinvesteringar bidrar ocksä till att mildra arbetslösheten.
Regeringen verkar för att Sverige så fort som möjligt skall erhålla fullvärdigt medlemskap i den Europeiska Gemenskapen EG. Sverige är redan nu starkt integrerat i det europeiska ekonomiska systemet, inte minst genom en omfattande utrikeshandel. Förbättrade kommunikationer med övriga Europa blir allt mer viktiga för näringslivet. Utvecklingen i Östeuropa kan pä längre sikt medföra viss förändring av våra transportmönster. De pågående infrastruktursatsningarna i Sverige bidrar aktivt till att minska vårt avståndshandikapp i förhållande till konkurrenterna i Centraleuropa. Särskild betydelse har detta för landets norra delar. För näringslivet är även rationella transporter mellan olika delar av landet en förutsättning för utveckling.
Inom transportsektorn är cn effektivare resursanvändning angelägen. Av- Prop. 1992/93:100 reglering och ökad konkurrens är vikliga medel i detta iirbcte. Inom samtliga Bilaga 7 delar av kommunikationssektorn pågår ett långsiktigt arbete med att rationalisera statens verksamheter, avmonopoliscra och avrcglcra. Det arbetet drivs nu vidare med ökad intensitet.
Goda kommunikationer har stor betydelse för människans välfärd. Tillgången till goda kommunikationer underlättar arbetspendling och vidgar därmed möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med en större och effektivare arbetsmarknad. 1 säväl storstad som glesbygd är resor till och frän arbetet, serviceställen och fritidsaktivilctcr nödvändiga för ett fungerande vardagsliv. Det allmännas insatser för att underlätta kommunikationsmöjligheterna för vissa grupper med särskilda behov, säsom handikappade och äldre, är också nödvändiga i dt välfärd.ssamhälle.
En annan viktig välfärdsaspekt i samband med utvecklingen av kommunikationerna gäller trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsarbetet mäste drivas vidare och jag återkommer under våren 1993 med förslag till en ny trafiksäkerhetspolitik.
Trafikverken har under 1992 för första gängen utarbetat miljörapporter. I dessa konstateras att riksdagens mål avseende koldioxid, kväveoxider och svaveldioxid riskerar att inte uppfyllas. Ett kraftfullt arbete kommer nu att startas för att med nationella och internationella åtgärder nå uppsatta mål.
En viktig del i regeringens ekonomiska politik är alt eliminera det strukturella budgetunderskottet. Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar pä 300 miljoner kronor. En del av besparingarna redovisas i förslag till riksdagen under våren. Av besparingarna fördelas ca 200 miljoner kronor på rationaliseringar inom Vägverket och Banverket samt på minskningar inom järnvägsområdet. Övriga besparingar fördelas bl.a. inom sjöfarts- och postområdena.
Riksdagen fastställde 1988 grunderna för trafikpolitiken inför 1990-talet. Något krav pä en total utvärdering av trafikpolitiken från 1988 återfinns inte i delta riksdagsbeslut. I samband med bl.a. en av den tidigare regeringens budgetpropositioner (prop. 1990/91:100) framhölls att det trafikpolitiska beslutet efter hand skulle utvärderas. Jag anser för min del att så bör ske och jag har inte för avsikt att göra en total utvärdering av det trafikpolitiska beslutet från 1988.
Vissa områden har emellertid setts över. En uppföljning av trafikens kostnadsansvar efter riksdagsbeslutet 1988 har redovisats under 1992. Jag återkommer senare med förslag om det fortsatta arbetet med kostnadsansvaret. Under vären 1993 kommer jag att lämna en redovisning av investeringsplaneringen och den långsiktiga inriktningen på infrastrukturområdet. När det gäller SJ lämnas i budgetpropositionen bl.a. en redovisning av hur ställda resultatkrav har uppfyllts under perioden 1988- 1992 och vilka marknadsförutsättningarna är för järnvägen. Jag återkommer under våren 1993 i ytterligare frågor som berör SJ.
Regeringen återkommer under våren 1993 med förslag om den framtida transportforskningen i samband med regeringens förslag om forskningspolitiken.
1990-talet infrastrukturens årtionde Prop. 1992/93:100
Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk från en nivå på ca
2% av bruttonationalprodukten (BNP) pä 1960-talet till ca 0,5% under 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stä tillbaka för andra behov i samhället. Effekterna av minskade resurser för investeringar och underhäll kommer att märkas under kommande decennier om inte kraftfulla insatsökningar nu görs.
Under åren 1991 och 1992 har det fattats beslut om stora investeringar i vägar och järnvägar. Investeringarna har ökat till en andel av ca 1% av BNP under 1992/93. Totalt investeras under 1992/93 för ca 13 miljarder kronor. Det är en ökning med ca 8 miljarder kronor jämfört med den genomsnittliga ärliga investeringsvolymen under 1980-talet.
1 syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har regeringen och riksdagen fattat flera beslut om extra medel till transportsektorn och tidigareläggning av projekt, utöver de 4,6 miljarder som varje år satsas pä investeringar i vägar och järnvägar i Sverige.
I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92:TU5, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets-och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor fördelades enligt följande: vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner kronor, inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg 153 miljoner kronor.
I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för under-hällsätgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar på främst mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.
Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134) att anslä ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvägarna i skogslänen.
I mars 1992 beslutade regeringen om vissa investeringar i europavägnätet och de viktigaste järnvägarna. 2 479 miljoner kronor avsattes för vägar och 1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar.
Bland de stora projekten som för närvarande pågår kan nämnas utbyggnaden av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet. Arlandabanan pä delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspåret), delar av utbyggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar av E 4, E 6 och E 20 samt förberedelser för den fasta förbindelsen över Öresund. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny förbindelse över Ångermanälven pä väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda projekt kommer att ske under flera år, dock med tyngdpunkten på 1990-talets första hälft.
Regeringen har beviljat Delegationen för infrastrukturinvesteringar alt anlita en finansiell rådgivare för att söka finna en totallösning på finansieringen av Arlandabanan. Rådgivarens uppdrag är att finna en lösning som innebär att statens insats och risk i projektet kan minimeras. Rådgivaren har avrapporterat en studie om förutsättningarna för en alternativ finansiering
för delegationen den 4 december 1992. Delegationen har, mot bakgrund av Prop. 1992/93:100 rådgivarens studie, i en skrivelse lill regeringen föreslagit att det fortsatta Biiaga 7 arbetet med Arlandabanan bör inriktas mot en samfinansieringslösning. Jag kommer senare i vår i proposition om infrastrukturinvesteringar närmare redovisa den fortsatta inriktningen för utbyggnaden av Arlandabanan.
De parter som står bakom uppgörelserna om storstadstrafiken i Stockholmsregionen och Malmöregionen har under år 1992 redovisat slutgiltiga avtal om hur trafiksystemen skall byggas ut i dessa regioner. I Göteborg pågår slutförhandlingar om vissa kvarstående frågor om vägnätets utformning och finansiering. Dessa förhandlingar beräknas vara avslutade i mars 1993.
Under är 1993 kommer en stor del av investeringarna i storstadsöverenskommelserna att projekteras. För vissa projekt är redan arbetsplaner fastställda och bygghandlingar under utarbetande varför byggstart för dessa projekt kan beräknas ske redan under år 1993. Totalt omfattar storstadsöverenskommelserna investeringar om ca 50 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att fördjupa beslutsunderlaget beträffande miljökonsekvenserna av dessa trafikinvesteringar i Stockholms- och Malmöregionerna.
Beträffande den fasta förbindelsen över Öresund har under år 1992 ett konsortialavtal slutits mellan de svenska oeh danska brobolagen - SVEDAB och ASÖF - och därigenom har bildats ett konsortium som skall äga och svara för all verksamhet beträffande själva förbindelsen. En prövning av projektets miljökonsekvenser enligt gällande miljölagstiftning pågår för närvarande. Avgörande i denna bedömning är att den s.k. noUösningen vad gäller vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan säkerställas.
I syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar finansiering för utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång frän anslagsfinansiering till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Lånen skall tas upp av Riksgäldskontoret. Förslaget skall medge ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-taIet. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att satsas varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut. Jag återkommer under våren till regeringen med förslag om proposition till riksdagen beträffande de närmare riktlinjerna för investeringsplaneringen.
För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Investeringsramen kommer sedan att kopplas direkt till de långsiktiga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och Länsstyrelserna upprättar under hösten 1993. I förslaget bör anges hur ramen skall fördelas mellan riksvägar, stomjämvägar och länstrafikanläggningar.
Med hänsyn till riksdagens önskemål om en utvecklad investeringsplanering har regeringen beslutat att utforma planeringsprocessen på sådant sätt att riksdagen kommer att spela en aktiv roll inom planeringen innan verkens investeringsplaner upprättas. Åtgärder kommer också att vidtas för att förstärka Kommunikationsdepartementets roll i infrastrukturplaneringen.
Regeringen kommer redan i vär att för riksdagen presentera ett beslutsun derlag som gör det möjligt att ta ställning till alternativa investeringsinrikt- 4
ningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika Prop. 1992/93:100 delmål, säsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn och regional balans, Bilaga 7 kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende konflikterna kommer att lyftas fram och alternativa utvecklingar att ställas mot varandra. Val av inriktning för investeringarna och dess betydelse för t.ex. miljömålen kommer att belysas.
Avreglering och ökad konkurrens
Inom kommunikationssektorn har ett långsiktigt arbete inletts för att öka effektiviteten, genom att bl.a. avreglera marknaderna och öka konkurrensen. Mina förslag har som yttersta syfte att underlätta det dagliga livet för människorna i Sverige. Den avreglering som pägär bör enligt min uppfattning kunna ske utan negativa regionalpolitiska konsekvenser.
Under år 1992 har redan vissa ätgärder vidtagits för att avreglera och öka konkurrensen i övrigt. I fräga om järnväg pågår arbetet med avreglering av järnvägsmarknaden och förberedelser för bolagisering av SJ. Under 1992 har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr. 1991/92:314) att upphandlingen av angelägen interregional persontrafik på järnväg, som inte kan bedrivas pä företagsekonomiska villkor, skall ske i konkurrens. Detta har medfört en sänkning av kostnaderna vid köp av denna trafik för trafikåret 1993. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att LKAB ges trafikeringsrätt för malmprodukter pä sträckan Boden -Luleå på stomnätet. En utredning om förutsättningarna för konkurrens på spåren avlämnas i början av 1993.
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens på framför allt sträckor med omfattande trafikunderlag. Flera nya aktörer har kommit in pä marknaden. Sammantaget har avregleringen av inrikesflyget inneburit positiva effekter för resenärerna genom ett större utbud och lägre priser. Regeringen följer emellertid mycket noga effekterna av avregleringen så att de trafikpolitiska målen kan upprätthållas även fortsättningsvis.
Regeringen beslutade i oktober 1992 om en proposition om vissa sjöfartspolitiska frägor (prop. 1992/93:128). I propositionen föreslog regeringen att det för innevarande budgetär införs ett statsbidrag avseende svenska fartyg som går i fjärrfart. Bidraget avser dels en återbetalning av sjömansskatt dels ett bidrag för att reducera sociala kostnader.
Av propositionen framgår att regeringen är beredd att återkomma med förslag om en mer permanent insats från statens sida. Detta blir emellertid beroende på vilka förutsättningar som skapats för en utvecklad sjöfart genom de kostnadsbesparingar som kan åstadkommas enligt den överenskommelse som träffats mellan sjöarbetsmarknadens parter.
Arbetet med att förbereda en omstrukturering och bolagisering av Tele verket fortskrider. 1 proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kommu nikationsdepartementets område har regeringen angivit tidplan och for merna för arbetet med bolagiseringen av Televerket. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen ett samlat förslag till ny lagstiftning på tele- och radioområdet samt till bolagisering av Televerket. Bolagiseringen av Te- 5
leverket och ikraftträdandet av ny lagstiftning inom tele- och radioområdet Prop. 1992/93:100 föresläs ske senast den Ijuli 1993. En ny myndighet-Telestyrelsen-inrätta- Bilaga 7 des den 1 juli 1992. Telestyrelsen skall vara tillsynsmyndighet inom telekommunikationsområdet och har redan nu ansvar för en stor del av myndighetsuppgifterna inom detta område.
Översynen av Postverket pågår. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets ensamrätt på brevbefordran upphör den 1 januari 1993. Jag återkommer senare till riksdagen med ett samlat förslag beträffande postlag och bolagisering av Postverket.
Den utredning som haft till uppgift att föreslå åtgärder för att avreglera AB Svensk Bilprovning lämnade sitt förslag i november 1992 (SOU 1992:115). Jag återkommer senare till regeringen med förslag om den framtida kontrollbesiktningen för motorfordon.
Trafik och miljö
En av regeringens fyra huvuduppgifter är att forma en långsiktig och hållbar utveckling avseende miljön. Uppgiften berör i hög grad trafiken och transportsektorn i dess helhet.
Insikten om de skador på människor, natur och klimat som trafiken orsakar har ökat avsevärt under senare år. Regeringens målmedvetna och långsiktiga arbete har givit och kommer på sikt att leda till förbättringar. Ytterligare åtgärder kommer dock att erfordras.
Pä det internationella planet har under det senaste året stora framsteg gjorts. Vid FN:s konferens för miljö och utveckling (UNCED) 1992 undertecknades den s.k. Agenda 21 som lägger grunden för nästa århundrades miljöpolitik inte minst på trafik- och energiområdena. En minst lika viktig ätgärd är att flertalet länder även underteckat den internationella klimatkonventionen. Vid Rio-konferensen i juni 1992 föreslogs inom ramen för den s.k. Agenda 21 att världsdelsvisa konferenser om trafik och miljö bör genomföras. ECE - FN:s regionala utvecklingsorgan för Europa - bör ansvara för genomförandet i Europa. Sverige bör verka för att konferensen kan genomföras 1995.
De internationella avtalen kommer att få effekter på miljöarbetet inom transportsektorn i Sverige. Miljöarbetet inom transportsektorn måste nu intensifieras.
Min bedömning är att vi stär inför flera parallella processer. En handlar om att i internationell samverkan minska bränslekonsumtionen inom transportsektorn och alltså inte enbart reducera utsläppen av skadliga ämnen. Det hittills genomförda miljöarbetet har främst inriktats mot det senare. En annan process avser utveckling och introduktion av nya energislag och bränslen, inklusive biobaserade bränslen, i transportsektorn. En tredje process inriktas mot att i europeisk samverkan stimulera användningen av miljövänliga transportalternativ, främst järnvägs- och sjötransporter. Utbyggnaden av kollektivtrafiksystemen i storstadsregionerna är ett led i detta arbete.
Ett flertal europeiska studier visar på stora behov av att forcera miljöarbe- 6
tet bäde i centrala Europa och inte minst i statema i den östra delen av Prop. 1992/93:100 Europa. EG-kommissionen har under december månad 1992 beslutat om ett Bilaga 7 särskilt handlingsprogram för trafiken, som inkluderar miljöfrågorna.
Ett samarbete har pä svenskt-polskt initiativ inletts mellan staterna runt Östersjön. Detta syftar till att ta fram ett handlingsprogram för trafikens miljöarbete i denna region. Arbetet kommer att redovisas redan under är 1993.
Regeringen gav i början av är 1992 trafikverken i uppdrag att årligen redovisa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. Redovisningen av verkens första miljöplaner visar tydligt att det kommer att krävas ytterligare insatser.
Regeringen kommer i början av år 1993 att ge trafikverken i uppdrag att komma med preciserade förslag avseende ätgärder inom vägtrafiken, sjöfarten, flyget och järnvägsområdet.
Ett antal utredningar pågar för närvarande. Naturvärdsverket kommer i början av är 1993 att redovisa sitt uppdrag om hur ett miljöklass-system för bensin bör utformas. Likaså kommer utredningen Förenkling och översyn av vissa regler i inkomstslaget tjänst att under vären 1993 redovisa förslag om hur reseavdragen bör utformas. Inom regeringskansliet pågår arbete med en promemoria om beskattningen av förmänsbilar. Miljöklass-systemet för fordon ses samtidigt över inom regeringskansliet.
Flera olika studier i övrigt pekar på behovet av åtgärder inom flera områden som faller inom ramen för den fastlagda strategin.
Transportforskningsberedningen och Nutek har under året lämnat rapporter om användningen av bl.a. biobränslen som fordonsbränsle och hur el-och hybridbilsutvecklingen fortskrider.
Ett viktigt element i den långsiktiga strategin är att utnyttja ekonomiska styrmedel för att påverka säväl den tekniska utvecklingen som efterfrågan pä transporter mot en miljöanpassning av trafiken. Erfarenheterna från höjningen av bensinpriset i anslutning till 1991 års skattereform visar pä möjligheterna att dämpa bränsleförbrukningen. Krisuppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna innefattade en höjning av skatten på bensin. Kommunikationsdepartementet genomför nu studier rörande effekten av en bestående hög prisnivå. Preliminära beräkningar, som Statens väg- och trafikinstitut gjort, visar att bensinprishöjningarna pä kort sikt minskar både trafikarbetet och bensinförbrukningen med drygt 6%. På längre sikt minskar bensinförbrukningen ytterligare. Detta beror delvis pä ändrad sammansättning på fordonsparken i riktning mot bensinsnälare bilar.
Hösten 1992 publicerade Kommunikationsdepartementet en rapport kallad Trafikavgifter pä samhällsekonomiska villkor (Dsl992:44). Rapporten behandlar transportsektorns kostnadsansvar dvs. hur de samhällsekonomiska kostnaderna av trafikens externa effekter skall behandlas. En genomgång av hur kostnadsansvaret beaktas i olika länder i Europa redovisas.
Under vären 1993 kommer regeringen att redovisa förslag till hur den långsiktiga investeringsplaneringen skall inriktas. Miljöhänsyn i planeringen kommer att fä en ökad betydelse.
Arbete pägär för närvarande inom regeringskansliet med en banlag vilket innebär att i framtiden miljöhänsynen kommer att beaktas i ett tidigt skede 7
vid planeringen av nya järnvägssträckningar. En översyn av väglagen sker Prop. 1992/93:100 ocksä i syfte att ytterligare förstärka det system med miljökonsekvensbe- Bilaga 7 skrivningar som redan i dag föreskrivs i väglagen.
Som framgått av min redovisning pågår nu ett brett arbete som syftar till att konkretisera olika åtgärdsförslag inom resp. trafikgren.
Sverige och den europeiska integrationen
Sveriges ställning som ett högt utvecklat, litet land med ett starkt exportberoende har lett till en tilltagande internationalisering. Väl fungerande transporter och andra kommunikationer är av central betydelse för handelsutbytet och samarbetet länder emellan. Dessa sektorers roll förstärks nu ytterligare genoiTi det fördjupade europasamarbetet och då närmast genom EES-avtalet.
Den 1 januari 1993 har enligt planerna varit slutdatum för fullbordandet av EG:s interna marknad. De friheter som följer av marknadens genomförande träder dock i kraft med vissa eftersläpningar. Förseningar vid awecklingen av konkurrenshinder kan konstateras pä en rad områden inte minst transportområdet. Viktiga liberaliseringar som frihet att utföra cabotage vid luftfart, sjöfart och vägtransporter genomförs i sin helhet först efter långa övergångsperioder, liksom harmoniseringsåtgärderna för skatterna på väg-användning och på innehav av vägtransportfordon. Även EES-avtalet beräknades kunna tillämpas från och med 1 januari 1993. Den tidpunkten kommer att förskjutas som följd av resultatet i den schweiziska folkomröstningen.
Trots förseningarna börjar den fria transportmarknaden i Västeuropa nu bli en realitet för svenska operatörer. När EES-avtalet väl träder i kraft kommer möjligheterna att konkurrera med transporttjänster inom EES-området att öka successivt i den takt EG:s senaste avregleringsbeslut införlivas i EES-avtalet. De nationellt betingade restriktioner som sedan läng tid präglat de internationella transporterna är på väg att försvinna vilket öppnar möjligheter för nya, effektivare, säkrare och miljövänligare lösningar för transportföretagen.
EES-avtalet kommer att medföra en rad nya regler som tidigare inte till-lämpats för svenska aktörer på den egna hemmamarknaden eller på marknaderna i de övriga EFTA-länderna. Bland dessa kan för vägtransporterna nämnas nya körtidsregler, belastningsbestämmelser och ekonomiska regler föryrkestrafikprövningen. För luftfarten ökar möjligheterna till anslutnings-cabotage och för sjöfarten införs cabotagefrihet med vissa inskränkningar och övergångsperioder. För järnvägstransporterna kommer möjlighet till öppnande av bannätet för konkurrens mellan staterna enligt avtal mellan operatörerna och vid kombitrafik.
EES-avtalet kommer att ge Sverige möjlighet att påverka beslutsfattandet i EG på beredningsstadiet. Det skall ske genom att EG-kommissionen råd- frågar experter från EFTA:s medlemsländer på samma sätt som den rådfrå gar experter frän EG-medlemstaterna. 1 praktiken innebär detta att svenska transport- och, kommunikationsexperter bereds möjlighet att delta i arbetet i vissa av kommissionens rädgivande kommittéer och arbetsgrupper. Ett an- 8
nat exempel på detta är svenska experters medverkan i EG:s arbete med att Prop. 1992/93:100 utforma nya miljöregler för trafiken. Sverige har redan under 1992 inbjudits Bilaga 7 av EG-kommissionen och deltagit i visst expertarbete med avseende pä utformningen av den framtida infrastrukturen pä hamn- och sjöfartsomrädet i förbindelse med Trans-European Networks och pä området konventionella järnvägstransporter. Även övrigt expertsamarbete i beredningsfasen blir av stor vikt för svenska experters möjligheter att påverka den framtida utformningen av transportpolitiken inom EG. Svenskt deltagande i denna typ av arbetsgrupper kommer därför att prioriteras vilket kommer att ställa krav på nya former av beslutsfattande på transport-och kommunikationssektorerna. Samordningen av de svenska insatserna i EG-arbetet blir nu allt viktigare. Ytterligare former för samverkan och informationsspridning kommer därför att behöva utvecklas.
Yrkestrafikfrågor m.m.
Beslutet om avregleringen av taxi ligger fast. Reformen har visat sig vara en framgång. Utbudet av taxifordon har ökat kraftigt. Väntetiden pä taxi är som regel mycket kort. Allt fler indikationer finns pä att taximarknaden, som alltid varit genomreglerad, nu börjar agera affärsmässigt. En ökad priskonkurrens har märkts under året med lägre respriser som följd. Därmed slår avregleringens fördelar successivt igenom.
Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att medföra en del omställningsproblem för de tidigare, etablerade taxiföretagen. Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad i detalj. I propositionen 1992/93:106 om ätgärder rörande taxitrafiken, som regeringen senare denna dag beslutar om, lämnas åtskilliga förslag till åtgärder för att komma till rätta med vissa problem inom taxiverksamheten.
Redan tidigare under hösten 1992 har regeringen beslutat om viktiga ätgärder rörande taxi. Det ena beslutet avser ett medgivande om samköming av TSV:s yrkestrafikregister med Kronofogdemyndigheternas utsökningsregister om skatter och avgifter. Genom beslutet får länsstyrelserna nu ett bättre verktyg för sin tillsyn. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att se över länsstyrelsernas arbete och lämna förslag för att effektivisera verksamheten.
Vidare har regeringen i december 1992 beslutat att taxiförare skall besitta viss yrkeskompetens utöver att köra själva fordonet vilken godkänns vid ett särskilt skriftligt prov. Taxiförare skall inneha särskild legitimation som skall vara synlig i taxibilen. Det är nu vidare ett klarare samband mellan trafiktillstånd, tiUståndshavare, fordon och registreringsskylt för taxitrafik.
Slopandet av linjetrafiktillstånden för busstrafiken i länen medför successiva besparingar för trafikhuvudmännen. Inledningsvis har kostnadssänkningar på 10-15% kunnat noteras. Det armed tillfredsställelse jag nu kan se att den marknadsmässiga upphandlingen i allt större utsträckning kommer att omfatta också de områden där de stora kommunala kollektivtrafikföretagen verkar. Möjligheterna till effektiviseringar med en fri upphandling synes vara betydande. Den uppdelning i beställar- och utforarroUer som sker bi-
drar till ökade möjligheter till en bättre trafikförsörjning till oförändrade Prop. 1992/93:100 kostnader. Bilaga 7
Den Ijanuari 1993 träder den ändrade lagstiftningen i kraft beträffande tillståndsprövningen för den långväga busstrafiken. Det innebär att nuvarande skaderekvisit mjukas upp genom en omvänd bevisbörda. I fortsättningen skall det vara järnvägsföretaget eller trafikhuvudmannen som skall göra sannolikt att de ekonomiska förutsättningarna att driva den berörda trafiken skadas i betydande mån om det sökta tillståndet beviljas. Vidare gäller att tillstånd skall beviljas oavsett skada för något järnvägsföretag eller någon huvudman om den sökta trafiken enligt tillståndsmyndighetens bedömning kommer att medföra en väsentligt bättre trafikförsörjning. I detta sistnämnda begrepp ligger också väsentligt lägre respriser.
För många medborgare bör en avreglerad busstrafik kunna medföra sänkta respriser pä sträckor där tåget har svårt att konkurrera på grund av högt kostnadsläge och glesa turer, men där busstrafik tidigare inte fått bedrivas till följd av regler som slopas den 1 januari 1993 i yrkestrafiklagen om skada för järnvägstrafik.
Handikappfrågor
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid årsskiftet 1993/94. Det innebär att kommunerna fär överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Förslaget om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning.av kostnader mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren.
Handikappanpassningen av kollektivtrafiken förbättras successivt. Föreskrifter finns för alla slag av färdmedel utom för taxifordon, för vilka det i stället utformats "allmänna råd". Föreskrifterna är tvingande för trafikföretagen och tillverkarna. Det är emellertid angeläget att de olika trafikverken skärper kraven pä handikappanpassningen inom sina respektive trafikgrenar. Det kan erinras om att Vägverket fr.o.m. 1 januari 1993 har ansvar inte bara för anpassningen av vägtrafikfordon, utan också har uppgiften att initiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen samordnas mellan samtliga trafikgrenar.
Det är också viktigt att de olika trafikverken, inklusive Postverket och Televerket, har nära samarbete med företrädare för handikappade i sitt arbete med att öka tillgängligheten för rörelsehindrade och andra personer med funktionshinder. Med anledning härav anmodades trafikverken i en skrivelse i början av 1992 att redovisa vilka samverkansformer som verken har med handikapprörelsen. Av redovisningarna framgår att samverkan som regel sker i fasta referensgrupper men också med lokala grupper t.ex. vid ombyggnad av flygterminaler. Verken hänvisar också till att de deltar i Trafiksäkerhetsverkets rådgivande delegation för handikappfrågor.
På det internationella omrädet sker successivt ett erfarenhetsutbyte i syfte att finna lösningar som underlättar handikappades förflyttningsproblem. Sverige har varit ledande när det gäller att introducera s.k. servicelinjer
inom kollektivtrafiken. Sädana linjer har mottagits mycket väl av de handi- Prop. 1992/93:100 kappade och har dessutom bidragit till sänkta kostnader för färdtjänsten. Bilaga 7
De svenska trafikföretagen har alltmer börjat använda sig av s.k. läggolv-bussar. De ger möjlighet även för gravt rörelsehindrade att lätt gä pä och av bussen.
En tredje positiv nyhet är att SJ nu har ett stort antal personvagnar som är försedda med rullstolslift. Jag utgår från att SJ även fortsättning.svis informerar om rullstolsburnas möjligheter att på längre sträckor kunna resa med tåg, t.ex. i riksfärdtjänsten.
Trafiksäkerhet
Trafiksäkerhetsarbetet kommer under de kommande åren att prioriteras. Vissa åtgärder har redan vidtagits, men ytterligare åtgärder är nödvändiga. Olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-talet och det splittrade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet motiverade en översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Den särskilde utredaren som regeringen tillsatte föreslog bl.a. att Trafiksäkerhetsverket skulle avvecklas och att huvuddelen av verkets uppgifter skulle föras över till Vägverket.
Efter förslag från regeringen har riksdagen beslutat att Trafiksäkerhetsverket skall läggas ned med utgången av detta år och att de verksamheter som fullgörs av verket förs över till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr.l992/93:58).
I och med den organisatoriska förändringen av trafiksäkerhetsarbetet har ett första steg tagits för att ytterligare effektivisera och rationalisera verksamheten.
Som ett andra steg kommer jag senare att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag att anta en strategi för att ytterligare förbättra säkerheten pä vägarna. Denna strategi skall bygga pä en helhetssyn, kunskap och långsiktighet. Min avsikt är att regeringen under vintern skall återkomma till riksdagen i denna fräga. I samband härmed avses även frägor om förarutbildning, hastighetsbegränsningssystem m.m. att behandlas.
11 A. Kommunikationsdepartementet m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 7 A 1. Kommunikationsdepartementet
1991/92 Utgift 32360935
1992/93 Anslag 34 823 000
1993/94 Förslag 45 726000
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 45 726000 kronor.
Anslaget för Kommunikationsdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivän pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1). Det belopp som kommer att ställas till Kommunikationsdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kommunikationsdepartementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Rik.sgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Kommuiiikationsdepailementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 45 726000 kronor.
A 2. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 7169072 Reservation 3166 941
1992/93 Anslag 5 710000
1993/94 Förslag 12490000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 12 490 000 kronor under nästa budgetär. Jag har därvid beräknat medel för viss prognosverksamhet som i dag utförs av Statens väg- och trafikinstitut. Jag återkommer till denna fråga i den forskningspolitiska propositionen för åren 1993/94-1995/96 som avses läggas under vären. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 12490000 kronor.
A 3. Viss internationell verksamhet
1991/92 Utgift 3 950056
1992/93 Anslag 4 651000
1993/94 Förslag 5151000
12 Ajivisat
Beräknad ändring
1992/93
1993/94
1. Förliaiuilingar rörande luftfarten
665 000
2. Förenta Nationernas ekonomiska kom-
665 000
mission lör Europa (ECE) 3. Europeiska Iransport ministerkonferen-
sen (CEMT)
4. Internationella järnvägsfördragen (COTIF)
5. Internationellt samarbete rörande sjö-
25 000 1526000
0 0
farten samt Internationella sjöfartsorgani
-
satioiien (IMO) 6. Diverse internationell verksamhet(bl.a.
EES, EG) Summa kronor
1200000 4 651000
500000 500000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Under posten 6, har medel beräknats för kostnader i samband med ökat internationellt engagemang i samband med EES-avtalets ikraftträdande och förberedelser för EG-medlemsskap. Anslaget bör beräknas till 5151 000 kronor. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 5 151 000 kronor.
A 4. Kostnader för aweckling av Trafiksäkerhetsverket
1992/93 Anslag
Förslag på tilläggsbudget I
1993/94 Förslag
32000000 Riksdagen har hösten 1992 fattat beslut om att Trafiksäkerhetsverket (TSV) skall avvecklas (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58). TSV upphör som myndighet den 31 december 1992. Vägverket övertar fr.o.m. den 1 januari 1993 de uppgifter som i dag ligger på TSV. Jag räknar i samband härmed med en viss rationaliseringsvinst.
Jag har denna dag föreslagit att 40 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudget 1 innevarande budgetär för kostnader i samband med awecklingen av TSV.
För budgetåret 1993/94 föreslårjag att medel avsätts för att täcka kostnader för att fullfölja awecklingen av TSV.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kosttiader för avveckling av Trafiksäkerketsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 32000000 kronor.
13 B. Vägväsende m.m. 1 Vägverkets verksamhet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag
Övergripande mål:
- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Vägverkets verksamhet skall riktas mot tillväxtbefrämjande vägätgärder i syfte att bidra till de trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 ärs beslut. Frägor som rör miljö, trafiksäkerhet och regional balans skall ges en fort satt stor betydelse i verksamheten.
Verksamhetsanalys:
- All produktion i Vägverket skall marknadsanpassas och sä snart det är möjligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. I awaktan pä ett lagförslag om anbudskonkurrens i den offentliga sektorn skall följande gälla för Vägverket. Under år
1993 skall minst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i konkurrens av väghällningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av är
1994 skall 100% av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen på affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhällsverksamheten skall vara minst 50% år 1994.
- Vägverkets produktionsverksamhet skall bolagiseras med inriktning mot är 1995. Bolaget skall vara ett självständigt bolag direkt ägt av staten.
- Väginvest AB bör under en övergångsperiod äga och förvalta aktier i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag med undantag för SVEDAB.
Resurser:
- En övergäng till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansie ringen av Vägverkets investeringar skall främst ske genom lån i Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på lånen skall betalas med anslag över statsbudgeten.
1.1 Vägverket
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frägor om väghållning. Verket har ett samlat ansvar för den statliga väghållningen med ansvar för trafiksäkerhet och miljö vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet samt fördelning av vissa statsbidrag. Vidare förvaltar Vägverket statens aktier i ett antal bolag. Swedish National Road Consulting Aktiebolag (SweRoad AB) bedriver på affärsmässiga grunder
exportverksamhet på väghållningsomrädet. Vägverkets Investerings Aktie- Prop. 1992/93:100 bolag Väginvest (Väginvest AB) svarar för Vägverkets ägarfunktion för av- Bilaga 7 giftsfinansierade vägobjekt. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB Aktiebolag (SVEDAB) svarar bl.a. för drift, byggande och finansiering av de svenska anslutningarna till öresundsförbindelsen.
I den nya budgetprocessen ingår Vägverket i budgetcykel tre. Verket redovisade den 1 september 1992 en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96.
Vägverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat grunderna för verksamheten. Verksamheten utgår ifrån de delmål för vägtrafiken som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Resultatanalysen visar i vilken mån som Vägverket har medverkat till att uppnä dessa mäl.
Som första delmål angavs att ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat. En omfattande översyn av fördelningen av väghållningsansvaret mellan stat och kommun har därför gjorts med resultat att Vägverket har övertagit väghällningsansvaret för ca 1 300 km väg frän kommunerna och överlämnat 1500 km länsväg till kommunerna. Detta har skapat en tydligare ansvarsfördelning och möjliggör en rationellare skötsel av de högtrafikerade genomfartsvägarna. Vidare överfördes genom riksdagens beslut vären 1992 (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) det ekonomiska ansvaret för de statskommunala vägarna till kommunerna.
Det andra delmålet är att vägkapitalet skall säkras. Detta har endast delvis kunnat uppnäs. I syfte att bl.a. tillgodose detta delmål startades är 1988 ett bärighetsprogram. Programmet omfattar omkring 1000 ny- och ombyggnadsprojekt som skall genomföras under en tioårsperiod. Inom ramen för programmet har ca 570 broar bytts ut eller förstärkts t.o.m. år 1991 för att klara högre fordonsvikter. De tillfälliga restriktionerna i skogslänen i samband med tjällossning har däremot inte kunnat minskas i tillräcklig omfattning. Avstängningstiderna på de vägar som inte har åtgärdats har ökat.
Det tredje delmålet är att åstadkomma en god miljö. Vägverket har i Miljörapport 1991 redovisat vägtrafikens påverkan pä miljön vad gäller luftföroreningar, energihushållning, buller, naturresurser och markanvändning, kemikalieanvändning, vibrationer samt avfalls- och avloppsvatten. I den miljörapport som trafikverken gemensamt har redovisat föresläs sektorsmäl för resp. trafikslag vad gäller luftföroreningar. Vägtrafikens bidrag till luftföroreningarna förväntas minska under 1990-talet vad gäller svaveldioxid, kolväten och kväveoxider. Däremot förväntas utsläppen av koldioxid öka. Föreslagna sektorsmål för transportsektorn kan dock inte uppnås utan omfattande åtgärder. I Vägverkets miljörapport framförs därför ett antal åtgärder i syfte att uppnä dessa mål för att begränsa luftföroreningarna. När det gäller bulleråtgärder pågår för närvarande en samlad översyn av bullerfrä-gorna pä riksdagens initiativ. Krav pä miljökonsekvensbeskrivning i projekteringen infördes i väglagen är 1987 vilket medfört en ökad miljöhänsyn i projekteringen. I rapporten föresläs ytterligare åtgärder för att minska påverkan pä naturresurser och markanvändning liksom för att minska påverkan frän kemikaliehantering, vibrationer, avfall och avloppsvatten.
Det fjärde delmålet är en förbättrad trafiksäkerhet. Detta mål har bara delvis infriats. Antalet dödade och skadade i trafiken ökade från ca 11000 15
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
personer år 1987 till ca 12600 personer år 1989 för att sedan minska igen till Prop. 1992/93:100 ca 11750 personer tmder år 1991. Bilaga 7
Det femte delmålet är att transportsystemet skall utformas sä att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande. Trots ökade väginvesteringar har den kraftiga trafikökningen och ändrade hastigheter inneburit att den samlade restiden under perioden 1987-1991 ökat med 17% pä riksvägar. Under perioden 1987-1991 har 82 mil ny väg öppnats för trafik pä statsvägnätet. Samtidigt har vägar med bristande kapacitet ökat med 95 mil beroende pä trafikökningen under perioden.
Det sjätte delmålet är att vägpolitiken skall säkerställa en tillfredsställande standard även pä det lågtrafikerade vägnätet. Detta mål har inte helt kunnat uppnås.
1 anslagsframställningen har vidare redovisats Vägverkets medclsberäk-ning för perioden 1993/94-1995/96. Vägverket framhåller att kraftiga anslagshöjningar krävs för att vidmakthålla vägkapitalet. En annan utgängspunkt för beräkningarna är att Vägverket fr.o.m. den Ijanuari 1993 har övertagit ansvaret lör Trafiksäkcrhctsvcrkets (TSV) uppgifter.
Vägverket hemställer för budgetåret 1993/94 om anslag på sammanlagt 18 miljarder kronor.
1.2 Föredragandens överväganden
Övergiipande mål
Vägverkets fördjupade anslagsframställning ger, enligt min mening, en samlad bild över i vilken omfattning de mål som lades fast för vägtrafiken i 1988 års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Analysen ger också cn uppfattning om hur Vägverket bidragit till att uppfylla målen. Jag vill dock särskilt kommentera de frågor som rör trafiksäkerhet och miljöfrågor.
När det gäller trafiksäkerhetsfrägor beslutade riksdagen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) ined anledning av regeringens proposition Om vissa organisatoriska förändringar inoin trafiksäkcrhetsområdet att lägga ned TSV frän den Ijanuari 1993 och överföra de uppgifter som TSV utförde till Vägverket. Regeringen aviserade samtidigt att man avsäg återkomma med förslag till ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Inom Kommunikationsdepartementet pågår därför ett arbete med att utarbeta cn proposition om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Propositionen beräknas kunna föreläggas riksdagen inom kort med loljande utgångspunkter.
Strategin i det framtida trafiksäkerhetsarbetet bör bygga på följande fyra hörnstenar.
- Arbetet skall bygga på en helhetssyn samt pä en tålmodig, konsekvent och långsiktig strategi. Dä kan en konsensus kring strategin och en acceptans av åtgärderna uppnäs.
- Trafikanten skall sättas i centrum. De olika åtgärderna skall utformas sä att de utgår frän, eller åtminstone inte står i direkt konflikt med, trafikanternas perspektiv. En dialog måste skapas mellan myndigheter och trafikanter.
- Arbetet skall bygga på kunskap och inte på tyckande. Då kan man und- Prop. 1992/93:100 vika fruktlösa diskussioner och därigenom undgå ändra inriktning som en Bilaga 7
följd av tillfälliga opinionsmässiga fluktuationer.
- Trafiksäkerhetsarbetet måste organiseras så att ansvar och befogenheter är samlade och klart preciserade samt sä att antalet aktörer blir sä fä som möjligt.
Metoden för att genomföra strategin skall vara ett nära samarbete mellan Vägverket och polisen.
Vid statsmakternas val mellan olika ätgärder bör följande åtgärder prioriteras.
- Åtgärder som har känd trafiksäkerhetseffekt och som har en avgörande inverkan pä någon eller flera av de av samhället prioriterade problemområdena.
- Åtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade och där kostnadsansvaret främst åvilar staten.
- Åtgärder som i så liten utsträckning som möjligt försämrar de övriga transportpolitiska målen - helst sädana som förbättrar.
- Åtgärder som har en positiv effekt på trafikantens vilja till ökad säkerhet.
- Åtgärder varom kunskapen är sä stabil att inga ekonomiska, praktiska eller andra problem kan förutses uppstå i genomförandet.
Jag återkommer till regeringen med en mer genomgripande föredragning i dessa frågor då propositionen om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet skall beslutas.
Riksdagens beslut beträffande TSV fär också konsekvenser för Vägverkets ansvar för den yrkesmässiga trafiken och då särskilt de åtgärder som rör taxinäringen. I proposition (1992/93:106) om ätgärder rörande taxitrafiken som regeringen denna dag beslutar om, föresläs en rad ätgärder som Vägverket kommer att ansvara för. Avregleringen av taxinäringen har skapat behov av att pä skilda områden följa upp gällande lagstiftning genom snabba och resoluta åtgärder. Jag förutsätter att Vägverket inom ramen för sina resurser och i sin nya organisation tar detta ansvar.
Regeringen gav hösten 1991 en särskild utredare i uppdrag att se över AB Svensk Bilprovnings (ASB) monopol på kontrollbesiktning av vägtrafikfordon. Utredningen överlämnade i november 1992 ett betänkande (SOU 1992:115) Kontroll i konkurrens - aweckling av AB Svensk Bilprovnings monopol pä kontrollbesiktning. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Jag avser att under år 1993 återkomma med förslag om hur ASB:s monopol skall avskaffas.
Beträffande miljöfrågorna har Vägverket i Miljörapport 1991 och i trafikverkens gemensamma miljörapport redovisat trafiksektorns påverkan på miljön och hur sektorn bidrar till att uppfylla riksdagens mål. Vidare har ett antal åtgärder för att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön redovisats. Enligt min mening är det av stor vikt att riksdagens beslut om att sektorn skall ta ansvar för att ininska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver för att bidra till att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön.
17 Verksamhetsanalys Prop. 1992/93:100
I proposition Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslog rege- Bilaga 7 ringen att Vägverkets organisation skulle förändras. Den nya organisationen skulle enligt förslaget bestå av cn beställardel - väghällningsdivisionen, och en produktionsdel - produktionsdivisionen. 1 samband med denna organisationsförändring föreslogs även cn ändring av Vägverkets regionala förvaltning. Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 1990/91:TU26, rskr. 1990/91:326). Den nya organisationen infördes fr.o.m. den Ijanuari 1992. Efter förslag i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.7, bct.l991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) har rik.sdagen vidare beslutat att inrätta en särskild enhet - bolagsenhetcn - för den kommersiella verksamhet som är skild från myndighetsuppgifterna. Enhetens uppgift är att förvalta aktier i verkets dotterbolag och bedriva nödvändig affärsutveckling.
Vägverkets verksamhet har under de senaste åren präglats av de ökade satsningarna på infrastrukturomrädct samt av den ovan beskrivna omorganisationen. Jag har erfarit att det pågår ett arbete inom Vägverket med att ytterligare effektivisera verkets organisation. En resursanpassning genomförs liksom en utveckling av beställar- och utförarrollerna. År 1996 bedöms personalbehovet ha minskat med 1 500-2000 personer jämfört med år 1992. Även produktionsresurserna kommer i omfattande grad att minskas. Byg-gandeproduktioncn har under åren 1989 till 1991 ökat frän 2 400 miljoner kronor till 3 000 miljoner kronor (löpande priser).
Antalet anställda i Vägverket har samtidigt minskat frän 8 371 personer till 7 650 personer mellan är 1989 och år 1992.
Det är av största vikt att det arbete som nu bedrivs i Vägverket med att anpassa organisationen till nya förutsättningar fortsätter. Väghållningen bör utvecklas så att den i ökad omfattning stärker produktivitetsutvecklingen i samhället och skapar bra och effektiva kommunikationer och en ökad tillväxt. 1 väghållningsansvaret ingår ocksä att ta hänsyn till regional balans och till miljön och hushållningen med naturresurser. Dessutom har Vägverket i och med beslutet om TSV:s nedläggning och övergående i Vägverket givits ett samlat ansvar för trafiksäkerhetsområdet. Allt detta skapar nya förutsättningar för statens roll som väghållare.
I dag har staten genom Vägverket ett samlat ansvar för den statliga väghållningen vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet.
I framtiden bör statens roll som väghållare vara att verka som en beställare avväghällningsprodukteroch -tjänster inom ramen förde trafikpolitiska mål som riksdagen har angivit. Denna uppgift bör Vägverket såsom statens myndighet utföra. Detta innebär en avsevärd renodling av Vägverkets väghållningsuppgift.
1 linje med denna renodling av Vägverkets roll skall den produktionsverksamhet som Vägverket i dag utför marknadsanpassas och sä snart det är möjligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. En arbetsgrupp i Näringsdepartementet har i en departementspromemoria (1992:121) Anbudskonkurrens vid offentlig produktion - ett lagförslag, föreslagit en generell lagstiftning om anbudskonkiirrens i den offentliga sektom. Förslaget
berör bl.a. Vägverkets område. 1 awaktan på att regeringen tar ställning till Prop. 1992/93:100 arbetsgruppens förslag skall nedanstående gälla för Vägverkets del. Bilaga 7
1 dag är Vägverkets produktionsverksamhet endast delvis konkurrensutsatt. 70-80% av nybyggnadsverksamheten utsätts i dag för konkurrens i någon form medan motsvarande siffra för drift- och underhåUsverksamheten är drygt 20 %. Under är 1993 skall ininst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i konkurrens av väghällningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av år 1994 skall 100% av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen pä affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhällsverksamheten skall vara minst 50% år 1994. Det är dock väsentligt att detta genomförs samtidigt som kvalitetskraven i verksamheten hålls pä en hög nivä, inte minst med hänsyn till trafiksäkerheten.
I och med att produktionsverksamheten konkurrensutsätts behöver staten inte längre ta ett ansvar för produktionen inom väghållningsomrädet. Konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för detta.
1 1992 års budgetproposition angavs att en bolagisering av verkets produktionsverksamhet kan komma att bli aktuell. Regeringen anmälde då att man ämnade återkomma till frågan. Jag anser nu att de erfarenheter som gjorts beträffande förändringen av Vägverkets verksamhet föranleder mig att återigen ta upp frågan om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet som ett led i renodlingen av Vägverkets uppgifter.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen har bl.a. omfattat överväganden om dels en bolagisering av produktionsdivisionen inom Vägverket dels en privatisering av densamma.
RRV anser att det inte finns nägra kommersiella hinder för en bolagisering. Förändringen kräver vissa övergängslösningar, oavsett när en bolagisering sker. RRV anser dock att produktionsdivisionen uppfyller de av RRV uppställda förutsättningarna för bolagisering.
Vidare anser RRV att det inte finns några principiella hinder för en privatisering av produktionsdivisionen med anledning av att Vägverket styrs utifrån politiska mål och har ett ansvar för genomförandet av en statligt beslutad politik. Enligt RRV:s bedömning finns det ingen påtaglig risk för att utförandet av produktionen inte kommer till stånd vid en privatisering, eftersom det finns en fungerande marknad pä omrädet. Anläggningsverksamheten i Sverige i stort är dock en bransch med delvis bristande konkurrens. Produktionsdivisionen är i dag starkt integrerad med övriga delar av Vägverket. Vid en privatisering skulle produktionsdivisionen därför bli tvingad att omvärdera sitt affärsupplägg när kopplingen till Vägverket försvinner. Kommersiell mognad saknas i dag i viss utsträckning enligt RRV.
Vägverkets produktionsverksamhet kommer efterhand att marknadsanpassas och utsättas för full konkurrens. Enligt min mening ger en sädan konkurrensutsättning förutsättningar för att bedriva produktionsverksamheten inom Vägverket i en form som är skild frän övrig verksamhet.
Jag föreslår därför som ett led i renodlingen av Vägverket till en beställar- 19
organisation att Vägverkets produktionsverksamhet bolagiseras med inrikt- Prop. 1992/93:100 ning mot är 1995. Bilaga 7
Jag delar den syn som anförs i 1992 års finansplan om att det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter. Denna uppfattning och önskan om en renodling av Vägverket till en bestallarorganisation talar enligt min mening för att det produktionsbolag som bildas av Vägverkets produktionsverksamhet bör vara fristående frän Vägverket. 1 ett första skede bör staten äga bolaget. När bolaget arbetar utifrån helt kommersiella förutsättningar och på en fungerande marknad bör en privatisering övervägas.
Ett omfattande förberedelsearbete krävs dock inför en bolagisering dels inom Vägverket för att produktionsverksamheten skall kunna fungera pä en marknad med konkurrens dels inom regeringskansliet för att förbereda nödvändig lagstiftning.
Arbetet med att förbereda bolagiseringen bör inledas snarast. Jag avser att inom kort föreslå regeringen att tillkalla en utredning som skall klargöra förutsättningarna för en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet enligt vad jag nu har angivit. Utredningen skall även omfatta vissa av Vägverkets övriga bolagsfrägor.
En viktig del i arbetet med den nya organisationen är att det finns en riktig och fungerande redovisning där ingen sammanblandning av de båda divisionernas ekonomi sker och där vägkapitalet redovisas som en tillgång till sitt rätta värde. Enligt min mening bör en mera ändamålsenlig redovisning övervägas och genomföras så snart det är möjligt. Arbetet med en förnyad redovisning bör redovisas årligen i verkets verksamhetsberättelse och årsredovisning.
Vägverket förvaltar i dag statens aktier i ett antal bolag. Två av dessa är SweRoad AB och Väginvest AB. SweRoads huvudsakliga verksamhetsområde är kunskapsexport. Väginvest skall initiera och medverka till att etablera projektbolag, svara för förvaltningen av aktier och tillvarata verkets ägarintressen i hel- eller delägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt samt på uppdragsbasis tillhandahälla olika specialisttjänster inom väghållningsomrädet. Väginvest har i dag ett dotterbolag. Stockholmsleder AB, som bildades till följd av det s.k. Dennispaketet och ett minoritetsägt bolag, Rödöbron AB, som bildats för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i Storsjön i Jämtland.
Såsom förutsättningarna är i dag med Vägverket som bäde ägare av bolagen och beställare av bolagens tjänster har Vägverket i vissa fall svårt att renodla ägarrollen. Väginvest torde däremot kunna förena sin specialistverksamhet med uppgiften att äga och förvalta aktier inte endast i avgiftsfinansierade projekt, utan i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag. Regeringen bör därför begära riksdagens bemyndigande att godkänna ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB samt att överföra aktier frän staten till Väginvest AB. Därigenom ges möjlighet till en korrekt utövad ägarroll. Vidare ges en bättre överblick beträffande redovisningen i bolagen och en mera samlad bild över den totala verksamheten. Samtidigt ges möjligheter att utnyttja synergieffekter mellan bolagen och ta till vara erfarenheter och utvecklingskostnader.
Undantag bör dock göras för Svensk-Danska broförbindelsen SVEDAB 20
Aktiebolag AB (SVEDAB) som svarar för byggande, drift och underhåll Prop. 1992/93:100
samt finansiering av de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen. Bilaga 7
SVEDAB är också svenskt ägarbolag i det konsortium som svarar för all
verksamhet avseende själva Öresundsförbindelsen. Med hänsyn till bolagets
speciella uppgifter bör SVEDAB:s aktier även fortsättningsvis förvaltas av
Vägverket.
I enlighet med vad jag anfört om en renodling av Vägverkets roll som väghållare bör ägarfunktionen för Vägverkets dotterbolag övervägas i samband med att produktionsverksamheten bolagiseras. Aktierna i Vägverkets nuvarande dotterbolag bör dä inte längre förvaltas av Vägverket utan av regeringen. Även här bör dock undantag göras för SVEDAB, vars aktier bör förvaltas av Vägverket.
Resurser
Flera mycket angelägna investeringar har hittills inte gått att finansiera inom anvisade ramar för investeringar i infrastruktur.
Jag föreslår därför att en övergäng till en ökad länefinansiering av infrastrukturinvesteringar genomförs. De grundläggande principerna för detta kommer jag att redovisa senare i min föredragning.
I den av regeringen aviserade propositionen våren 1993 med underlag till nya långsiktiga investeringsplaner kommer den slutliga utformningen av ett nytt finansieringssystem att redovisas vilket sedan kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Vägverket och Banverket och länsstyrelserna skall upprätta hösten 1993 för perioden 1994-2003.
Mot bakgrund av de genomgripande förändringar i finansieringssystemet och de förändringar i Vägverkets organisation som jag nu föreslagit anser jag att ett treårsbeslut inte är realistiskt för Vägverkets anslag. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettärsperspektiv fattas för Vägverket.
De ätgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Vägverkets verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag återkommer senare i min föredragning till Vägverkets anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål för Vägverket,
2. godkänna vad jag anfört om marknads- och konkurrensförutsättningar för Vägverkets verksamhet,
3. godkänna vad jag anfört om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet med inriktning mot år 1995,
4. bemyndiga regeringen att godkänna ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings Aktiebolag i enlighet med vad jag anfört samt
5. bemyndiga regeringen att godkänna överiåtelse av aktier från staten till Vägverkets Investerings Aktiebolag.
21 Anslag för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100
B 1. Vägverket: Administrationskostnader
Nytt anslag
1993/94 Förslag 462000000
Från anslaget betalas kostnader för Vägverkets administration inom verkets huvudkontor och väghållningsenhet.
Vägverket
Vägverket beräknar ett anslag på 462 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden
Vägverkets administrationskostnader har tidigare inte redovisats i form av ett särskilt anslag för riksdagen. Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn de senaste åren anser jag att det är rimligt att särredovisa administrationskostnaderna för Vägverket i ett särskilt anslag. Inom ramen för anslaget betalas kostnaderna för intern verksamhet inom Vägverkets huvudkontor och väghåUningsenhet med undantag för den verksamhet som direkt kan hänföras till produktionen.
Övriga anslag har i motsvarande grad reducerats med nu angivet belopp för administration.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna pä en läg nivå bör det vara möjligt för regeringen att med rriedel från detta anslag låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhäll av statliga vägar.
Anslaget för Vägverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till län i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att fastställas slutligt enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag beräknar medelsbehovet till 462 miljoner kronor.
22
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att Bilaga /
1. till Vägverket: Administrationskostnader iör budgetårel 1993/94 anvisa ett ramanslag på 462000000 kr samt
2. bemyndiga regeringen att med medel frän detta anslag låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhäll till statliga vägar.
B 2. Drift och underhåll av statliga vägar
1991/92 Utgift 5334561687 Reservation 2 766049270
1992/93 Anslag 5908300000
1993/94 Förslag 5 633721000
Frän anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar och för inköp av anläggningstillgångar.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 9200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden
Underhållet av det statliga vägnätet har under en läng rad av år varit kraftigt eftersatt. De satsningar som gjorts i väginvesteringar har varit nödvändiga för att tillgodose näringslivets behov av rationella transporter och underlätta människors resande. Drift- och underhållsåtgärderna ligger samtidigt på en orimligt läg nivä i förhållande till investeringsvolymen. Det innebär bl.a. att nyttan av de investeringar som har gjorts inte kan uppnås fullt ut och att möjligheterna att vidmakthålla gjorda investeringar minskar. För att underhållsinsatserna skall stä i proportion till investeringarna bör därför nivån på underhållsinsatserna långsiktigt höjas.
Ökade punktinsatser på drift- och underhållssidan har redan beslutats bl.a. i syfte att öka standarden på det lågtrafikerade nätet. År 1992 beslutade riksdagen med anledning av regeringens förslag om särskilda satsningar på underhållsåtgärder i de mindre vägarna på sammanlagt 3,55 miljarder kronor utöver ordinarie anslag.
Riksdagen beslutade våren 1992 att konstaterade besparingar pä projekt som betalas frän anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur skall få utnyttjas för underhållsåtgärder. Hittills har besparingar gjorts på minst 400 miljoner kronor i beslutade vägprojekt. Dessa medel har använts för underhållsåtgärder i vägnätet i bl.a. landets glesare bebyggda delar.
Riksdagen beslutade vären 1992 med anledning av förslag i budgetpropo sitionen att delar avvägnätet borde upplåtas för 11,5 tons drivaxeltryck och 23
19 tons boggieaxeltryck. Vägverket har under år 1992 på regeringens upp- Prop. 1992/93:100 drag genomfört överläggningar med berörda intressenter beträffande denna Bilaga 7 upplåtelse. Resultatet av dessa överläggningar har redovisats till regeringen. Regeringen har den 17 december 1992 beslutat om en ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603) som innebär att de delar av vägnätet som har högst bärighet frän den Ijanuari 1993 upplätes för 11,5 tons drivaxeltryck, 19 tons boggietryck och 60 tons totalvikt. Denna ändring innebär bl.a. möjligheter till rationellare transporter inom landet.
Drift- och underhällsverksamheten bör i likhet med Vägverkets totala verksamhet inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att skapa bra kommunikationer.
Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) att regeringen skall redovisa en utvärdering av verksamheten med automatisk hastighetsövervakning för riksdagen. Med anledning av detta gavs Rikspolisstyrelsen (RPS) i juni 1992 i uppdrag att i samråd med Vägverket göra en sådan utvärdering. RPS har i november 1992 redovisat sina överväganden till regeringen. Jag avser att i anslutning till regeringens förslag till riksdagen vären 1993 om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet redovisa mina överväganden med anledning av RPS utvärdering. I awaktan pä det föreslårjag att 5 miljoner kronor avsätts för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning. Jag vill dock i sammanhanget framhålla att det naturligtvis är polisens uppgift att bestämma om utrustningens utformning och om arbetsmetoderna i denna verksamhet.
Vägverket fär i särskilda fall utnyttja väganslagen för förtida inlösen av fastigheter inom omräde med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan. Högst 3 miljoner kronor per år fär användas för detta ändamål. Detta belopp har bl.a. med anledning av de senaste årens ökade investeringsnivå visat sig vara för lågt. Jag föreslär därför att gränsen höjs till 10 miljoner kronor per är.
I de fall Vägverket saknar medel under anslaget B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar i samband med att vägar som Vägverket tidigare varit väghållare för övertas av enskilda, bör det under det kommande budgetåret vara möjligt för Vägverket att disponera medel som motsvarar gällande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta anslag B5.
Inom ramen för anslaget betalas Vägverkets forskningsverksamhet. Regeringen planerar att senare i vär återkomma med ett samlat förslag om forskningsfrågor. Jag avser att i det sammanhanget ta upp vissa frägor som rör Vägverkets forskning.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 5 633,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Drift och underhåll av slatliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 5 633 721000 kr,
2. godkänna vad jag anfört om användning av delar av anslaget för
anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning, 24
3. godkänna att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för Prop. 1992/93:100 förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbets- Bilaga 7
plan eller detaljplan med högst 10000000 kr per år samt
4. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, fär låta Vägverket dis ponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.
B 3. Byggande av riksvägar
1992/93 Anslag 1556500000
1993/94 Förslag 1556500000*
*Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor, Investeringar I 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 awaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, tWl Byggande av riksvägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 1556500000 kr.
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar
1992/93 Anslag 925 400000
1993/94 Förslag 925 400000*
*Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor. Investeringar i 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Byggande av läiistrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 925400000 kr.
25
B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 607240242 Reservation 507013876 ''ga 7
1992/93 Anslag 648500000
1993/94 Förslag 648500000
Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 884 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar medelsbehovet till 648,5 miljoner kronor. Förbrukningen för år 1994 beräknas i stort fördela sig enligt följande.
Plan____________________________ kr 1994__________
- Administration och rådgivning 34 700000
- Bidragsbelopp 613800000
648500000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att t'\\\ Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 648500 000 kr.
B 6. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
1992/93 Anslag 707300000
1993/94 Förslag 707 300000*
'Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor. Investeringar i 1990-talels infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 707300000 kr.
B 7. Försvarsuppgifter Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 34 270342 Reservation 35 879 000 ''8
1992/93 Anslag 45 554000
1993/94 Förslag 47667000
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. samt in vesteringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 54,6 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 3994. Vägverket hemställer vidare om ett beställningsbemyndigande för att anskaffa reservbromateriel år 1994 avseende år 1995 på 10,7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Vägverket bör genom ett beställningsbemyndigande på 10,7 miljoner kronor ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel är 1994 som avser år 1995. Jag beräknar medelsbehovet till 47,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. till Vägverket: Försvarsuppgifter iör budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 47667000 kr samt att
2. Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10700000 kr för att anskaffa reservbromateriel är 1994 som avser år 1995.
B 8. Kostnader för upprätthållande av bilregistret
Nytt anslag
1993/94 Förslag 507 500000
Frän anslaget betalas kostnaderna för upprätthållande av bilregisterverksamheten.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag pä 507,5 miljonor kronor.
Föredragandens överväganden
I enlighet med vad som anfördes i riksdagens beslut med anledning avpropo- sitionen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) Om vissa or ganisatoriska frågor inom trafiksäkcrhetsområdet bör ett särskilt anslag in rättas för att täcka Vägverkets kostnader för upprätthällande av bilregister- 27
verksamheten avseende de uppgifter som Vägverket har övertagit från TSV. Prop. 1992/93:100 Avgiftsinkomster från bilregistret är att betrakta som offentligrättsliga in- Bilaga 7 komster vilka skall redovisas pä inkomsttitel pä statsbudgeten.
I riksdagsbeslutet angavs vidare att influtna medel frän försäljningen av individuella registreringsskyltar får disponeras av Vägverket för trafiksäker-hetsändamäl.
I budgetpropositionen år 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 8, bet. 1988/89:TU13, rskr. 1988/89:211) anfördes att det pä grund av ändrade redovisningsprinciper uppkommit ett underskott om totalt 165,1 miljoner kronor i TSV:s anslag. Detta justerades genom att en inkomsttitel belastades samtidigt som motsvarande medel sattes in på ett spärrat räntelöst konto hos Riksgäldskontoret. Sedan är 1989 har reglerna ändrats sä att konton av ovanstående typ inte längre päverkar statsbudgetens saldo. Därmed uppnår konstruktionen inte längre det ursprungliga syftet. Jag föreslår därför att denna konstruktion awecklas.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetaret 1993/94 alt tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag beräknar medelsbehovet till 507,5 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. till Väg\>erket: Kostnader för upprätthållande av bilregistret för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 507500000 kr samt
2. att regeringen bemyndigas att vidta nödvändiga redovisningsät-gärder för att aweckla konstruktionen med underskott på Trafiksäkerhetsverkets anslag.
B 9. Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
Nytt anslag
1993/94 Förslag 1000
Vägverket
Vägverket hemställer om att ett särskilt anslag inrättas för Vägverkets uppdragsverksamhet. Anslaget bör ha formen av ett s.k. tusenkronorsanslag.
Föredragandens överväganden
Vägverket har i dag rätt att utföra uppdrag ät utomstående under förutsätt ning att full kostnadstäckning uppnås. Verket har även tagit över uppgifter från TSV som finansieras med avgifter för att uppnä full kostnadstäckning. 28
Dessa verksamheter bör föras samman och redovisas under ett gemensamt tusenkronorsanslag. Vägverket skall i anslagsframställan och i årsredovisningen särredovisa varje verksamhetsgren för sig.
Inom ramen för anslaget betalas ocksä Buss- och taxivärderingsnämndens verksamhet.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag pä 1000 kr.
2 En fast förbindelse över Öresund
Sammanfattning av föredragandens förslag: Regeringen bemyndigas att uppdra ät Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
Bakgrund
Den 23 mars 1991 undertecknade den svenska regeringen en överenskommelse med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund. I regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund redogörs för avtalet. Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) i juni 1991 varefter avtalet ratificerades i augusti samma är.
1 propositionen anförs bl.a. att Sverige och Danmark var för sig skall bilda ett helägt aktiebolag som tillsammans skall bilda och äga ett konsortium, vilket skall äga och svara för all verksamhet avseende förbindelsen. Det svenska ägarbolaget skall, förutom att vara ägarbolag till konsortiet, även svara för byggande, drift och underhåll samt finansiering av de svenska anslutningarna. Öresundsförbindelsen skall betalas med avgifter frän trafikanterna och anslutningarna på den svenska sidan skall betalas med det överskott förbindelsen beräknas ge. Konsortiet skall låna upp erforderliga medel för all verksamhet beträffande förbindelsen pä den öppna marknaden. Upplåningen skall solidariskt garanteras av den svenska staten och den danska slaten.
Enligt riksdagens beslut skall regeringen ärligen för riksdagen redovisa hur projektet fortskrider.
Föredragandens överväganden
I Sverige har Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB (SVEDAB) bildats med Väg- och Banverken som förvaltare av statens aktier. Dess danska motsvarighet är A/S Öresundsförbindelsen (ASÖF). SVEDAB och ASÖF träffade den 27 januari 1992 ett konsortialavtal, varigenom Öresunds-
konsortiet bildades. Avtalet godkändes av den svenska regeringen den Prop. 1992/93:100 13 februari 1992 och av den danska regeringen den 6februari 1992. Bilaga 7
SVEDAB:s verksamhet pågår sedan drygt ett år tillbaka. Under senare delen av år 1992 har även konsortiets verksamhet startat.
Den 1 juli 1992 lämnades en ansökan om prövning av förbindelsen enligt gällande miljölagstiftning in till regeringen av Öresundskonsortiet. Ansökan har remissbehandlats och en prövning av förbindelsens miljöeffekter kommer därefter att göras i enlighet med riksdagens beslut.
SVEDAB har i en skrivelse till regeringen den 3juli 1992 bl.a. tagit upp frägan om att utfärda kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
Anledningen är följande. Under de inledande åren efter det att Öresundsförbindelsen tagits i drift förväntas Öresundskonsortiet fä ett negativt rörelseresultat eftersom intäkterna (trafikantavgifterna) inte är tillräckliga för att helt täcka konsortiets kostnader. SVEDAB och ASÖF avser att redovisa sina resp. andelar i Öresundskonsortiet enligt den s.k. klyvningsmetoden, vilket i detta fall innebär att konsortiets tillgångar och skulder liksom vinster och förluster redovisas till hälften i SVEDAB och hälften i ASÖF. Detta medför att Öresundskonsortiets förväntade rörelseunderskott under de inledande åren av driftfasen kommer att belasta SVEDAB:s resp. ASÖF:s resultat. Då Öresundskonsortiet inledningsvis inte förväntas ge nägot överskott kommer även SVEDAB:s verksamhet avseende de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen att visa negativa resultat under de inledande åren efter det att de tagits i drift.
De negativa resultaten förväntas leda till att SVEDAB:s egna kapital kommer att understiga hälften av SVEDAB:s registrerade aktiekapital. 1 det läget blir reglerna om tvångslikvidation i 13 kap. 2§ aktiebolagslagen tilllämpliga.
För att undvika en tillämpning av dessa regler bör ägarna lämna eller ställa erforderliga aktieägartillskott i utsikt. Banverket och Vägverket bör bemyndigas utställa kapitaltäckningsgarantier, som innebär att verken förbinder sig att genom aktieägartillskott svara för att SVEDAB:s egna kapital vid varje tillfälle uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Tillskott bör vara villkorliga, vilket innebär att återbetalning skall göras ur framtida disponibla vinstmedel i SVEDAB. Övriga villkor för kapitaltäckningsgarantierna bör fastställas i samband med utfärdandet.
Med ovanstående kapitaltäckningsgarantier och aktieägartillskott behöver reglerna om tvångslikvidation i aktiebolagslagen inte bli tillämpliga.
Med föreslagen konstruktion behövs dock ett klarläggande beträffande regressrätten i händelse av att en statlig garanti för konsortiets upplåning behöver infrias enligt nedanstående.
1 det beslut riksdagen fattat (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) angå ende regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund anges att konsortiet skall få låna medel till verksamheten pä den öppna marknaden med en solidarisk garanti av den svenska och danska staten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har bemyndigats att ikläda staten denna garanti. 30
Om en garanti kommer att behöva infrias kommer staten efter infriandet att ha en fordran på i första hand konsortiet. Om konsortiet inte kan infria en sådan fordran skulle formellt ägarbolagen eller dessa bolags ägare i den mån de lämnat kapitaltäckningsgarantier kunna krävas. I Sverige förvaltas SVEDAB:s aktier av Vägverket och Banverket vilka, om kraven fullföljs, skulle bli tvungna att omprioritera medel från andra trafikinvesteringar för att betala denna fordran. För att andra trafikala investeringar i Sverige inte skall påverkas i händelse av att en garanti behöver infrias kommer regeringen eller dess myndighet att begränsa sin regressrätt enligt lämnade statliga garantier för Öresundskonsortiets upplåning till att gälla endast gentemot konsortiet eller den danska staten men däremot inte gentemot SVEDAB och ASÖF. Detta förutsätter naturligtvis en motsvarande begränsning i den danska statens regressrätt.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
bemyndiga regeringen att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
3 Utredning om ett privat konsortium kan bygga och underhålla E6 genom Bohuslän
Sammanfattning av föredragandens förslag: Det finns i dag inte förutsättningar för att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän med trafikavgifter.
Vägverket
Riksdagen anmodade vären 1992 (bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) regeringen att redovisa vissa förutsättningar beträffande finansieringen av en fortsatt utbyggnad av E6 genom Bohuslän. Mot bakgrund av riksdagens beslut har regeringen givit Vägverket i uppdrag att skyndsamt utreda möjligheten att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän genom att ett privat konsortium finansierar, bygger och driver vägen. Utredningen omfattar även frägan om utbyggnaden av E 6 är företagsekonomiskt lönsam eller, om så inte är fallet, hur stora statsbidrag som skulle krävas för att genomföra en utbyggnad, samt hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala trafikanter att välja motorvägen framför avgiftsfria vägar.
I en skrivelse till regeringen den 13 november 1992 har Vägverket redovisat resultatet av utredningen.
Utredningen har genomförts av en arbetsgrupp med representanter frän Vägverket, Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna samt Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
1 utredningen anförs att det inte finns förutsättningar att med trafikavgift- Prop. 1992/93:100 er finansiera utbyggnaden av E 6 genom Bohuslän. Skälen är att trafikantun- Bilaga 7 derlaget är för lågt och att det finns ett betydande inslag av lokal och regional trafik och därmed mänga trafikplatser, vilket gör det svårt att avgiftsbelägga flertalet av trafikanterna. Inslaget av avgifter medför dessutom cn klar risk att trafikanter väljer andra avgiftsfria vägar vilket inte är önskvärt från miljöoch trafiksäkcrhetssynpunkt.
Delen Ljungskilc-Svinesund på E6 är i dag ca 125 km. Kostnaderna för en utbyggnad har beräknats till ca 5,7 miljarder kronor i 1992 års priser. Trafiken på sträckan varierar starkt under året med betydande inslag av lokal och regional trafik. Trafikolyckorna är fler och allvarligare än på övriga europavägar i landet.
1 utredningen visas vidare att utbyggnaden inte kan göras företagsekonomiskt lönsam med avgifter på vägen. Närheten till alternativa, avgiftsfria vägar är av stor betydelse och det kommer att krävas mycket stora statsbidrag som komplement till vägavgifterna. Om de statliga bidragen begränsas till halva investeringsbeloppen och ett avkastningskrav sätts pä 18 %, vilket är rimligt för att privata finansiärer skall vara intresserade, krävs ett pris på 18 kronor per mil för en personbil och 36 kronor per mil för cn lastbil eller buss vid ett antagande om lågt trafikbortfall för att göra utbyggnaden företagsekonomiskt lönsam.
Föredragandens överväganden
Enligt min mening visar utredningen att det i dag inte finns förutsättningar för att med trafikavgifter finansiera en utbyggnad och underhällsinsatser pä E6 genom Bohuslän. En sådan lösning på projektet är inte företagsekonomiskt lönsam och dessutom samhällsekonomiskt ogynnsam.
För att en övergäng till en ny finansiering av vägnätet skall lyckas krävs en helhetssyn. Trafiksystemet bör ses i ett sammanhang och frägor som rör vägtrafikavgiftcr och prissättning bör behandlas samlat. Jag avser att i samband med mina förslag beträffande storstadsuppgörelserna återkomma till frågor om vägavgifter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag anfört om trafikavgifter pä E 6 genom Bohuslän.
32
c. Järnvägar Banverket
Sammanfattning av föredragandens förslag
Öveigripande måi.
- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Banverkets verksamhet inriktas mot tillväxtbefrämjande ätgärder i syfte att bidra till de trafikpolitiska mäl som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut.
- Järnvägsinspektionen bör intensifiera normarbetet utifrån järnvägssäkerhetslagen .
Verksamhetsanalys;
- Medelhastigheten för persontåg är för låg.
- Bärigheten för godståg på vissa delar av bannätet är för låg.
- Banverket bör arbeta för att öka konkurrensen inom vissa delar av marknaden för nyinvesteringar och underhällsarbeten.
- Långsiktiga satsningar bör göras pä drift-och vidmakthällandeåt-gärder.
Resurser:
- En övergång till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansieringen av Banverkets nyinvesteringar sker främst genom län i Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på länen betalas med anslag över statsbudgeten.
- Banverket får ta upp län i Riksgäldskontoret för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager inom ramen 450 miljoner kronor.
- Anslagen: C 1. Banverket: Administrationskostnader 301 mkr C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar 2 825 mkr C 5. Järnvägsinspektionen 15 mkr C 6. Banverket: Försvarsuppgifter 41 mkr
Frop. 1992/93:100 Bilaga 7
Banverkets verksamhet
Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyndighet för frägor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens späranläggningar, att ha hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet samt att främja en miljöanpassad järnvägstrafik. Banverket skall också medverka till regional balans. I detta ligger bl.a. planering, projektering och produktion av nya banor samt drift och vidmakthållande av befintliga banor. Banverkets verksamhetsidé är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del av transportsystemet.
I den nya budgetprocessen ingår Banverket i budgetcykel tre. Banverket redovisade den 1 juli 1992 en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
33
1993/94-1995/96. 1 sin anslagsframställning har Banverket redovisat inrikt- Prop. 1992/93:100 ning och utgångspunkter för verksamheten. Verksamheten utgår frän de tra- Bilaga 7 fikpolitiska målen som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU13, rskr. 1987/88:159) samt egna verksamhetsmål uppsatta av Banverket.
Att utifrån de trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effektivitet, trafiksäkerhet och god miljö, kunna erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till så låga kostnader som möjligt för samhället, innebär att Banverket inom givna resurser skall genomföra de ätgärder inom järnvägssystemet sorn gör största möjliga samhällsekonomiska nytta. Järnvägsinspektionens övergripande uppgift är att uppfylla det av riksdagen beslutade trafikpolitiska målet att trafiksäkerheten i spärtrafik fortlöpande skall förbättras.
Banverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat inriktningen av verksamheten inom sina verksamhetsområden. Utifrån de trafikpolitiska målen har Banverket utvecklat egna verksamhetsmål. Dessa mål indelas i hastighet och axellast, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö.
Målet vad gäller hastighet och axellast innebär att basstandarden pä hu-vudnätct för persontåg bör vara lägst 130 km/h. Det nät som utnyttjas av mer omfattande fjärrtrafik men som inte har trafikunderlag som motiverar den högsta standarden bör successivt höjas till 160 km/h. Hastighetsstandarden 160-200 km/h bör vara riktmärke för den viktigaste delen av stomnätet. För . godstågen innebär basstandarden att tågen normalt kan framföras med 100 km/h vid en axellast pä 22,5 ton.
Vad avser kapacitet är inriktningen en utbyggnad till dubbelspär pä trafikstarka interregionala linjer. Där trafikunderlaget inte motiverar dubbelspår är inriktningen att komplettera enkelspåriga banor med mötesplatser med jämna intervall.
Banverkets mål gällande driftsäkerhet avser att precisera hur stor del av tiden som banan kan utnyttjas för tågtrafik.
År 1985 fastställdes trafiksäkerhetsmål som bl.a. anger att antalet plankorsningar successivt skall minskas och att antalet plankorsningar på dubbel-spärssträckor skall uppgå till högst 450 st. år 1995. De plankorsningar som har ljus-och ljudsignaler och ett trafikflöde som, uttryckt som produkten av antalet tågrörelser multiplicerat med antalet vägfordonspassager per dygn, uppgår till 1600 skall förses med halvbommar. Antalet urspårningar till följd av banfel skall halveras före år 2000.
Banverkets mål avseende miljö tar sikte pä den totala miljön. Banverket har ocksä i en särskild Miljörapport redovisat förhållandena inom den egna sektorn vad gäller energi, buller, naturresurser och markanvändning, kemi kaliehantering, vibrationer, erosion och avfall. 1 den Miljörapport som tra fikverken gemensamt har redovisat föresläs sektorsmål för resp. trafikslag avseende luftföroreningar. 1 rapporten sägs att utsläppsbegränsande tek niska åtgärder inom spärtrafiksektorn får en liten effekt på de samlade ut släppen från hela trafiksektorn. Det sätt pä vilket den spärburna trafiken bäst kan bidra till minskade utsläpp är att öka sin andel av det totala trafikar betet på bekostnad av de övriga trafikslagen. När det gäller bullerätgärder 34
pågår en samlad översyn av bullerfrågorna pä riksdagens initiativ. Vad gäller Prop. 1992/93:100 naturresurser och markanvändning, kemikaliehantering, vibrationer, ero- Bilaga 7 sion och avfall har Banverket redovisat långsiktiga och kortsiktiga mål samt förslag till ätgärder inkl. kostnader.
1 sin fördjupade anslagsframställning har Banverket redovisat en resultatanalys. Utgångspunkten för Banverkets resultatanalys är de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effektivitet, trafiksäkerhet och god miljö. Banverket använder den samhällsekonomiska kalkylen som styrinstrument för att göra de satsningar som är effektiva för samhället i sin helhet.
Av Banverkets resultatanalys framgår att medelhastigheten för persontåg på stomnätet är 101 km/h och pä länsbanornas persontrafiksträckor 78 km/h. Av hela järnvägsnätet har 26 % en standard som medger en medelhastighet som är högre än 110 km/h.
Vidare framgår att 12% av stomnätet och 94 % av länsnätet har en bristande bärighet som innebär att en lägre hastighet än 90 km/h vid axellaster på 22,5 ton måste tillgripas för godstågen. På 17 % av hela bannätet kan trafik med axellast på 22,5 ton inte genomföras.
I resultatanalysen anger Banverket också att 20% av järnvägens stomnät har dubbelspär och att trafiken kan fjärrstyras frän trafikledningscentraler på 72 % av stomnätet. Medelavständet mellan stationer som medger tågmö-ten på enkelspår är ca 9 km.
Risken att dödas eller att allvarligt skadas i järnvägsolyckor har successivt minskat under 1980-talet. De vanligaste olyckorna inom järnvägssektorn är kollisioner mellan tåg och bil.
Transportsektorn svarar för ca 60 % av kväveoxidutsläppen, mer än 30 % av koldioxidutsläppen och mer än 50% av utsläppen av kolväten. Järnvägssystemets andel av de totala utsläppen är i samtliga fall mindre än 1 %. Järnvägsnätet är elektrifierat till 65 % och på denna del av nätet utförs 95 % av transportarbetet.
Vidare upprättar Banverket regelmässigt miljökonsekvensbeskrivningar vid nybyggnad och väsentlig ombyggnad av järnväg. Miljökonsekvensbeskrivningen är ett viktigt underlag för beslut i de enskilda ärendena. Detta innebär ocksä att järnvägsprojekten förankras i kommunernas fysiska planering och att frågor kring plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushällning med naturresurser beaktas.
Utfall och planering
Kostnaderna för drift, underhåll och reinvesteringar i det svenska järnvägsnätet har minskat med 6 % från år 1990 till år 1991. Nyinvesteringarna har under samma period ökat med nästan 40%.
I december 1990 fastställde Banverket en plan för investeringar i stom jämvägar för perioden 1991-2000. De planerade investeringsåtgärderna in riktas i första hand mot en förbättring av banornas prestanda vad avser has tighet och axellast samt mot en förbättring av banornas kapacitet. Under år 1992 har regeringen beslutat om uppdrag till Banverket att utarbeta ett un derlag för inriktningen av den långsiktiga planeringen för Banverkets verk- 35
samhetsomräden. Detta uppdrag redovisas den 15 januari 1993 och kommer Prop. 1992/93:100 att ligga till underlag för regeringens arbete med en proposition om investe- Bilaga 7 ringsplaner för åren 1994-2003. Banverkets investeringsbeslut påverkas i stor utsträckning av de beslut som har fattats inom ramen för anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur. Under budgetåret 1991/1992 har regeringen fattat beslut om att med medel från detta anslag bidra till tidigarelagda investeringar i bl.a. Västkustbanan, Ostkustbanan, Norra stambanan och Arlandabanan pä delen Ulriksdal-Rosersberg. Förhandlingar om lokal medverkan i finansieringen av Västkustbanan pågår.
I sin anslagsframställning har Banverket redovisat medelsbehovet för perioden 1993/94-1995/96. Banverket framhäller som synnerligen angeläget att satsningar görs för att vidmakthålla järnvägskapitalet. Banverket hemställer om anslag för totalt 7,845 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 samt om en planeringsram på 26,6 miljarder kronor för hela perioden 1993/94-1995/96.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Banverkets fördjupade anslagsframställning ger enligt min mening en samlad bild över i vilken omfattning de mäl som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Den analys som har presenterats ger också en uppfattning om standarden på järnvägsnätet och hur Banverket bidragit till att uppfylla målen.
Jag anser att 1988 ärs trafikpolitiska beslut bör ligga fast. Banverkets verksamhet bör inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att bidra till de övergripande trafikpolitiska mäl som lades fast i 1988 ärs trafikpolitiska beslut. Jag finner därför ingen anledning att för närvarande föreslå några andra övergripande mäl än de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen.
I min bedömning av målen för Järnvägsinspektionen anser jag att inspektionen bör fortsätta arbetet med att fortlöpande förbättra trafiksäkerheten i spårtrafik. Detta bör göras genom att inspektionen fortsätter sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet. I rollen som aktiv inspektionsmyndighet anser jag att inriktningen bör vara att Järnvägsinspektionen bl.a. förenklar och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detta bör ske med utgångspunkt från järnvägssäkerhetslagen (1990:1179).
Verksamhetsanalys
De övergripande trafikpolitiska målen tilldelar järnvägssektorn en viktig funktion i det svenska transportsystemet. I fråga om att bidra till en bättre regional balans såväl inom regioner som mellan regioner har upprustning el ler utbyggnad av järnvägsnätet en stor betydelse för att utveckla nya trafike- ringsalternativ. Genomförda prognosberäkningar visar att järnvägens kon kurrenskraft ökar kraftigt när reshastigheten med järnväg överstiger 110 km/h i genomsnitt. Av vad som redovisats av Banverket i resultatanalysen finner jag att medelhastigheten för persontåg pä bannätet är för låg. 36
För godstrafiken är en jämn och hög tillåten axellast avgörande för den Prop. 1992/93:100 tunga industrins konkurrenskraft. Bristande bärighet och därav hastighets- Bilaga 7 nedsättningar är ett stort problem för godstrafiken. Även en kort sträcka med nedsatt hastighet innebär förluster i transporttid. Om ett kortare avsnitt pä en bana inte kan utnyttjas för en axellast pä 22,5 ton påverkas alla transportrelationer på banan i dess helhet eftersom de normalt inte kan genomföras. Jag anser att länsbanenätet särskilt bör beaktas genom att vissa länsbanor utgör mälarbanor till stomnätet. Som exempel kan jag nämna systemtransporter av timmer eller massaved. Jag anser att det mål som redovisats av Banverket om en basstandard för godståg och som innebär att tågen kan framföras med 100 km/h vid 22,5 tons axellast är relevant. Mot bakgrund härav finner jag att bl.a. bärigheten pä vissa delar av bannätet är för läg. En kraftsamling bör göras för att skapa en hög och jämn standard för godstrafiken.
Ett effektivt transportsystem kräver hög kapacitet. Möjligheterna till att utföra rationellt underhållsarbete pä spåren är till stor del beroende av trafikbelastningen. I allmänhet är flexibiliteten betydligt större vid dubbelspårsdrift än vid enkelspårsdrift där möjligheterna till tågföringstekniska åtgärder är begränsade. Ett sätt att höja kapaciteten är att bygga ut enkelspåriga linjer till dubbelspår. Detta innebär även att underhållsarbete kan utföras med mindre störningar av trafiken. Från effektivitetssynpunkt anser jag även att marknaden inom bygg-och anläggningssektorn bör utnyttjas i sä stor utsträckning som möjligt vid nyinvesteringar och underhällsarbeten. Banverket har redovisat hur stor del av de olika arbetena som de upphandlar på marknaden. Som exempel kan jag nämna att 100% av markarbetena upphandlas i konkurrens, men endast 4% av signalarbetena. Anledningen till detta är att utbudet på marknaden för signalarbeten är begränsat. Av den totala årsomsättningen av investeringar och reinvesteringar upphandlas 51 % pä marknaden. Jag anser att denna del bör ökas genom att Banverket arbetar för att bredda marknaden inom vissa områden, t.ex. genom ökade insatser för utbildning av entreprenörer vid Banskolan i Ängelholm.
Inom Banverket fungerar dess Material- och industridivision som internentreprenör. Divisionen bedriver verksamhet inom områdena tillverkning, entreprenad, materialförsörjning och inköp. Divisionen är en egen resultatenhet inom Banverket och den naturliga marknaden är Banverkets egna verksamheter. I den män kapacitet finns tillgänglig sker försäljning på andra marknader. I dag har Banverkets Material- och industridivision en mono-polliknande ställning inom flera av sina verksamhetsområden. Internt inom Banverket finns konkurrens från kunderna själva, dvs. distrikten, som i vissa fall har möjlighet att utföra arbeten med egna resurser.
Min bedömning är att en förändring av verksamhetsformen till bolagsform kommer att medföra en genomgång av marknads- och konkurrenssituatio nen med hänsyn till de delvis förändrade förutsättningar som en bolagisering medför. Banverket bör dock även i fortsättningen behålla kontrollen över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. I likhet med min bedöm ning av Vägverkets produktionsdivision anser jag att en bolagisering medför att konkurrenter lättare får tillgång till den marknad som Material- och indu stridivisionen kan erbjuda samtidigt som divisionen får ökade möjligheter 37
att söka nya marknader. Enligt min mening kommer en bolagisering av verk- Prop. 1992/93:100 samheten att leda till en utveckling av affärsverksamheten som pä sikt kan Bilaga 7 göra en privatisering möjlig.
Banskolan har en mycket stark ställning inom sin marknad. Skolan är en egen resultatenhet och marknaden domineras av Banverket som svarar för 85 % av omsättningen. I utbildningen utnyttjas personal och maskiner från Banverkets regionala organisation i stor utsträckning. Enligt min bedömning är Banskolan beroende av Banverkets resurser pä ett avgörande sätt. Vidare ger Banskolans koppling till Banverket den myndighetsauktorisation som är nödvändig för verksamheten. Jag anser därför att Banverkel bör bibehålla elt inflytande över verksamheten vid Banskolan.
Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen har bl.a. omfattat Material- och induslridivisionen och Banskolan inom Banverket. I sin rapport säger RRV att verksamheterna vid Material- och industridivisionen och Banskolan i princip uppfyller de förutsättningar som RRV har ställt upp angående bolagisering. RRV anser därför att en bolagisering bör kunna övervägas. Av rapporten framgår vidare att en privatisering av Material-och industridivisionens entreprenaddel på sikt är möjlig. Såvitt RRV kan konstatera har ingen av verksamheterna eget ansvar för genomförande av statligt beslutad politik.
11992 ärs finansplan anges att konkurrensutsatt verksamhet inle bör bedrivas i myndighetsform och inle heller av staten. Banverket bör även i framtiden ha kontroll över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. Jag anser tiden ännu inte mogen för en bolagisering av entreprenaddelen vid Banverkets Material- och industridivision men avser att återkomma till frågan vid ett senare tillfälle. Mot bakgrund av vad som anges i 1992 års finansplan anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att överväga en bolagisering av Banverkets Banskola.
Inom miljöområdet anser jag att Banverket bör fortsätta i den föreslagna riktningen. Enligt min mening är det av stor vikt alt riksdagens beslut om alt sektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver för att bidra till att minska järnvägstrafikens påverkan på miljön. Dock anser jag att en viss ökning av utsläpp till luft kan tillåtas inom järnvägssektorn under förutsättning att detta genom överflyttningseffekter leder till en minskning av den totala utsläppsnivän frän trafiksektorn.
Inom Kommunikationsdepartementet pågår arbetet med en banlag där bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar förs in. Samma krav på miljökonsekvensbeskrivning kommer dä att gälla vid väg- resp. järnvägsprojekt. Därmed tillgodoses de krav på miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyggande som ställs inom ramen för EES-avtalet.
Verksamhetsanalysen inom trafiksäkerhetsomrädet visar att den största olycksrisken inom järnvägssektorn är kollisioner mellan bil och tåg. Jag anser därför att Banverket bör fortsätta inriktningen enligt sina trafiksäkerhetsmål med att bl.a. höja säkerheten vid plankorsningar.
38 Resurser Prop. 1992/93:100
Inom Banverkets verksamhetsområde har flera av de mycket angelägna in- tJnaga ' vesteringarna inte gått att finansiera inom anvisade ramar för nyinvesteringar.
Regeringen överväger en övergång till en ökad lånefinansiering av nyinvesteringar i infrastruktur genomförs. De närmare förutsättningarna och inriktningen av delta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under vären 1993. Det nya finansieringssystemet kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Banverket, Vägverket och länsstyrelserna skall upprätta under hösten 1993.
Mot bakgrund av de omfattande förändringarna i finansieringssystemet somjag kommer att föreslå anser jag att elt treårsbeslut för Banverkets anslag inte är realistiskt. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettärsperspektiv fattas för Banverket.
De åtgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Banverkets verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag anser att en sädan åtstramning kan göras genom att effektivisera åtgärderna för drift och vidmakthållande bl.a. genom att marknaden för köpta tjänster breddas genom de åtgärder som jag tidigare har redogjort för.
Till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut har Banverket möjlighet att ta upp lån i Riksgäidskontoret för den vidare finansieringen av investeringar i eldriflsanläggningar och av de s.k. SL-investeringarna. Därefter fär upplåning ske för produktions- och teleutrustning saml för rörelsekapital. Fr.o.m. år 1991 får upplåning ske för att finansiera omsättningstillgångar. Enligt vad jag tidigare redogjort för överväger regeringen en övergång till ökad lånefinansiering för nyinvesteringar i infrastruktur. Jag anser att Banverket även bör ges fortsatta möjligheter till upplåning för produklionshjälpmedel, rörelsekapital och lager. Jag föreslår att Banverkets upplåning för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager för budgetåret 1993/94 får ske inom en ram av 450 miljoner kronor.
Jag återkommer senare i min föredragning till Banverkets anslag.
Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har i en skrivelse till regeringen den 3 juli 1992 bl.a. tagit upp frägan om att utfärda kapitaltäckningsgaranti till skydd för SVEDAB:s egna kapital. För att lösa detta bör regeringen bemyndigas att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital. Principerna för detta har jag tidigare i dag redovisat under rubriken Kapitaltäckningsgaranti för SVEDAB under avsnitt Vägväsende m.m.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål och verksamhetsinriktning för Banverket samt
2. godkänna den av mig föreslagna ramen på 450 miljoner kronor för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret budgetåret 1993/94.
39 Anslag för budgetåret 1993/94 C 1.Banverket: Administrationskostnader
Prop. 1992/93:100 Biiaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Etl nyll anslag Banverket: Administralionskostnader införs.
- För ändamålet anvisas ett ramanslag på 301 miljoner kronor.
- Regeringen bemyndigas alt besluta att överskjutande belopp fär användas till underhällsåtgärder.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget Cl. Banverket: Administrationskostnader förs till detta konto.
Nyll anslag
1993/94 Förslag 301 000 000
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för internadministration.
Banverkets anslagsframställning
I sin anslagsframställning har Banverket redovisat kostnaderna för internadministration. Redovisningen har skett enligt Statskontorets modell för interna administrationskostnader (INKA). Banverket har angivit kostnaderna till 3,9 % av omsättningen.
Föredragandens överväganden
Banverkets kostnader för administration har inte tidigare redovisats för riksdagen i form av ett särskilt anslag. Samtliga kostnader för intemadministrationen har belastat anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Mot bakgrund av de ökade krav som ställs på kostnadsredovisningen inom den offentliga sektorn anser jag att det finns skäl som talar för att administrationskostnaderna bör redovisas i ett eget anslag. Jag föreslår därför att ett nytt ansiag benämnt Banverket: Administrationskostnader införs. Administrationen bör definieras som den verksamhet som inte är att hänföra till Banverkets operationella verksamhet. Jag delar Banverkets uppfattning att Statskontorets modell för interna kostnader för administration bör tillämpas. Jag beräknar storleken av anslaget till 301 miljoner kronor.
Anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har reducerats med motsvarande belopp.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg nivä bör det vara möjligt för regeringen att besluta om överföring av medel från detta anslag till anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
40
Anslaget för Banverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergäng lill län i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt alt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän del nu budgeterade beloppet.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 301 000000 kr samt
2. bemyndiga regeringen att med medel frän detla anslag bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Sammanfattning av föredragandens förslag: För drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisas ett reservationsanslag , pä 2 825 miljoner kronor.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
2866962221 2949522000 2825 656000
Reservation 14724041
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhäll och reinvesteringar av det statliga järnvägsnätet.
Banverkets anslagsframställning
För alt erhålla full utdelning av gjorda nyinvesteringar på hela bannätet och för att vidmakthållandeåtgärderna skall svara mot nyinvesteringsåtgärderna anser Banverket att anslaget bör uppgå till 3 955 miljoner kronor. Banverket anger att sambandet mellan nyinvesteringar och vidmakthållande blir starkare vid högre investeringsnivåer. Det är mycket angeläget med långsiktiga upprustningsinsatser tillsammans med de föreslagna nysatsningarna för att en väl avvägd infrastruktur skall kunna erbjudas utifrån de ökade krav som kommer under 1990-talet genom bl.a. ökad trafikbelaslning och ökad hastighetsdifferentiering. Den av Banverket föreslagna anslagsnivån medger också att en del av det eftersläpande underhållet kan inhämtas. Vid en lägre anslagsnivå är det enligt Banverket främst de långsiktiga satsningarna i form av reinvesteringar som får senareläggas eller ges en lägre ambitionsnivå. Vid en oförändrad nivå pä totalramen för drift och vidmakthållande ökar obalan-
sen i fråga om eftersatt underhäll. Detta medför sämre rationalitet i under- Prop. 1992/93:100 hållet, konsekvenser för trafiken och totalt sett väsentligt dyrare underhåll. Bilaga 7
Föredragandens överväganden
Anslaget till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har under de senaste åren inte stått i proportion till anslagen för nyinvesteringar. Därigenom finns en risk att gjorda investeringar inte kan utnyttjas fullt ut. För att underhällsinsatserna skall stä i proportion till de gjorda och beslutade nyinvesteringarna på järnvägsnätet bör anslaget till drift och vidmakthållande pä sikt ökas.
Riksdagen beslutade våren 1992 alt konstaterade besparingar på projekt som betalas från anslaget Kl.Investeringar i trafikens infrastruktur får användas till underhållsåtgärder. Banverket beräknar dessa besparingar till ca 200 miljoner kronor under år 1992 och år 1993.
Punktinsatser inom drift- och vidmakthållandesidan har beslutats under år 1992. Pä regeringens förslag (prop. 1991/92:150) beslutade riksdagen att anvisa 2,2 miljarder kronor till underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Regeringen beslutade om fördelningen av dessa medel varav 150 miljoner kronor anvisades till järnvägssektorn.
Inom ramen för anslaget finansieras även Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen planerar att senare återkomma till riksdagen med ett samlat förslag om forskningsfrågor. I det sammanhanget avser jag att ta upp Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Somjag tidigare redogjort för har kostnaderna för administrationen brutits ur detta anslag.
Jag beräknar medelsbehovet för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet under budgetåret 1993/94 till 2 825 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Drift och vidmakthållande av statliga jämvägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2825 656000 kr.
C 3. Nyinvesteringar i stomjämvägar
1992/93 Anslag 1392087000 Reservation 139182000
1993/94 Förslag 1392087000*
*Utbrutet anslag
Föredragandens överväganden
Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De när mare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovi sas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under vären 42
1993. I awaktan på detla föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat Prop. 1992/93:100 belopp. Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan pä särskild proposition, till Nyinvesteringar i stomjämvägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 1392087000 kr.
C 4. Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
1992/93 Anslag 1993/94 Förslag *Utbrutet anslag
368000000 368000000*
Föredragandens överväganden
Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna för etl nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De närmare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under våren 1993. I awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att, i awaktan pä särskild proposition, till Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 368 000 000 kr.
C 5. Järnvägsinspektionen
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Till Jämvägsinspektionen anvisas 15 miljoner kronor.
- Anslaget förändras frän förslagsanslag lill ramanslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas elt räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C4. Jämvägsinspektionen förs lill delta konto.
43
1991/92 Utgift 12625 660 Prop. 1992/93:100
1992/93 Anslag 14089000 Bilaga 7
1993/94 Förslag 15 689000
Anslaget finansierar kostnaderna för den till Banverket knutna Järnvägsinspektionen.
Banverket anslagsframställning
Järnvägsinspeklionens verksamhet kommer under de närmaste åren att präglas av arbetet med tillståndsgivning m.m. enligt den nya järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) med tillhörande förordning. Tillståndsprövningen som innebär en omfattande prövning av företagens säkerhetsmässiga styrka bedöms beröra ca 1000 förelag under budgetperioden. Normarbetet kommer även i övrigt att bli omfattande under de närmaste åren. Anslagsbehovet för Järnvägsinspektionen beräknas till 15,8 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Järnvägsinspektionen är fristående i sin myndighetsutövning säväl från Banverket som frän trafikutövare. Jag anser att Järnvägsinspektionen skall fortsätta sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet inom spårtrafiksektorn. Inför den kommande avregleringen av järnvägssektorn anser jag det synnerligen angeläget att inspektionen ocksä förenklar och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detla bör ske med utgångspunkt frän järnvägssäkerhetslagen.
Anslaget C5. Jämvägsinspektionen är i dag ett förslagsanslag. I ett särskilt uppdrag om förändrad anslagsstruktur har Banverket redovisat att anslaget till Järnvägsinspektionen bör förändras från förslagsanslag till ramanslag. Inspektionen utreder och beslutar om olyckor inom spårtrafiksektorn. Enligt min bedömning är en sädan verksamhet svär att förutse. Genom att kunna utnyttja ramanslagets möjligheter lill anslagssparande och anslagskredit anser jag det väsenlligt att finansieringen kan anpassas lill variationer i verksamheten. Jag föreslår därför att anslaget C5. Järnvägsinspektionen bör förändras frän förslagsanslag till ramanslag.
För att Jämvägsinspektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande säll i enlighet med säkerhetslagstiftningen och arbeta med del synnerligen angelägna normarbetet föreslår jag etl anslag för budgetåret 1993/94 pä 15 miljoner kronor.
Anslaget C5. Järnvägsinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän på lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergång till län i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
44
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen Bilaga /
att lill Järnvägsinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa elt ramanslag pä 15 689000 kr.
C 6. Banverket: Försvarsuppgifter
Sammanfattning av föredragandens förslag: För försvarsuppgifter anvisas etl anslag pä 41 miljoner kronor.
1991/92 Utgift 49889781 Reservation 7819000
1992/93 Anslag 39281000
1993/94 Förslag 41123000
Anslaget finansierar Banverkets och Statens järnvägars (SJ) del enligt programplanen för den civila delen av totalförsvaret.
Banverkets anslagsframställning
Inom anslaget fördelar Banverket medlen mellan sig och SJ med användning enligt civila försvarets programplan. Banverket anger behovet till 41,5 miljoner kronor för budgetårel 1993/94 efter pris- och löneomräkning.
Föredragandens överväganden
För att Banverket skall kunna fullgöra sina uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret föreslårjag ett anslag på 41 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att lill Banverkel: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 41123000 kr.
45
Statens järnvägar
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar:
- SJ har uppfyllt det av riksdagen fastställda resultatförbältringskra-vet för åren 1988-1992.
- SJ:s lönsamhet och den erforderliga resultatnivån på sikt skall analyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993.
- Uppdelningen mellan trafikansvar (SJ) och ansvar för investeringar, underhåll m.m. av järnvägens infrastruktur (Banverket) ligger fast liksom inriktningen att öka konkurrensen inom järnvägssektorn.
Inledning
SJ-koncernen består av affärsverket SJ med tillhörande bolag samt dotterbolagsgruppen Swedcarrier AB. Antalet anställda i koncernen uppgick år 1991 till ca 34 000, varav ca 18400 i affärsverket.
Omsättningen uppgick är 1991 till ca 22,3 miljarder kronor i koncernen varav ca 9,7 miljarder kronor avsäg affärsverket. Redovisat resultat efter finansnetto uppgick år 1991 titl 386 miljoner kronor för affärsverket. Avkastningen på sysselsatt kapital år 1991 för koncernen resp. affärsverkel uppgick till 8,8% resp. 8,5%.
Koncernens totala investeringar uppgick till ca 2,8 miljarder kronor under år 1991 varav affärsverkets andel var ca 1,3 miljarder kronor. Investeringarna avsäg i huvudsak fordon och fasta anläggningar.
Föredragandens överväganden 1. Bakgrund
1988 ärs trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU 19, rskr. 1987/88:260) lade grunden för en ny ansvarsfördelning inom järnvägs-sektorn. Med beslutet alt införa en ny järnvägsmodell i Sverige avsäg regering och riksdag att stärka järnvägens konkurrenskraft och ge järnvägen ökade förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel.
Trots flera omorganisationer och rekonstruktioner av SJ under 1980-talet stod järnvägen inför en rad problem, som allvarligt ansågs hota dess framtidsmöjligheter. Problemen återspeglades bl.a. i resultatförsämring i SJ, krympande marknadsandelar för säväl person- som godslrafiken, otillräcklig investerings- och underhällstakl samt i en ökad belastning pä statsbudgeten för köp av trafiktjänster frän SJ och för olika rekonstruktionsälgärder. Med dåvarande kostnadsansvar för infrastrukturen hade SJ inte några möjligheter att av egen kraft vare sig återhämta eftersläpande investeringar och underhällsbehov eller skapa utrymme för nysatsningar. Della var huvudmoti-
vet till att vägtrafikmodellen infördes inom jämvägssektom och slaten ge- Prop. 1992/93:100 nom Banverket övertog ansvaret för infrastrukturen. Affärsverket SJ fick Bilaga 7 samtidigt ett renodlat ansvar för den affärsmässiga utvecklingen av järnvägstrafiken.
Koncernstrategin för det nya SJ behandlades, i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och modifierades därefter är 1991 efter förslag frän SJ:s nya ledning (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91: TU25, rskr. 1990/91:325). Sammantaget innebär denna att SJ skall utvecklas i riktning mot elt modernt, effektivt och kundorienterat lågtrafikförelag. SJ skall kunna erbjuda heltäckande transporllösningar där järnvägstransporter ingår.
1988 års riksdagsbeslut innebar ocksä att järnvägsnätet indelades i etl nät av stomjämvägar (stomnätet) och länsjärnvägar med reglering av ansvar och Irafikeringsrättigheter. SJ gavs ensamrätt till person- och godstrafik på stomnätet medan trafikhuvudmännen erhöll trafikeringsrätt för persontrafik på länsjärnvägarna. Anslag inrättades för statens köp av interregional persontrafik pä järnväg, för stöd lill trafikhuvudmännen i samband med deras överlagande av den lokala och regionala trafikförsörjningen pä järnväg samt, övergångsvis, anslag till stöd för utveckling av SJ:s godslrafik.
Riksdagens beslut innefattade ett resultatkrav för SJ för den s.k. rekonstruktionsperioden, som fastställdes till perioden 1988-1992. För att underlätta rekonstruktionen erhöll SJ vissa utvidgade befogenheter och verksam-hetsförutsältningar under motsvarande period. I syfte att dels möjliggöra en uppföljning av resultatkravet, dels medge utrymme för analys och bedömningar inför utformning av riktlinjer för SJ efter rekonstruktionsperiodens utgång, förlängdes SJ:s befogenheter att gälla t.o.m. den 30 juni 1993 (prop. 1990/91:100 bil. 8).
Jag kommer i del följande alt behandla SJ:s resultat under perioden 1988-1992. De analyser som genomförts baseras i allt väsenlligt på uppgifter t.o.m. år 1991 saml på preliminära uppgifter för är 1992. Jag kommer vidare att redovisa hur SJ:s bemyndiganden utnyttjats under rekonstruktionsperioden. Slutligen kommer jag att redovisa marknadsförändringar inom transportsektorn under motsvarande period.
SJ:s lönsamhet och erforderlig resultatnivå på sikt kräver enligt min bedömning fortsatt analys liksom frågan om SJ:s framtida associationsform. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till riktlinjer och verksamhetsförutsältningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993. Mot den bakgrunden kommer jag inle alt i detta sammanhang behandla SJ:s treärs-plan för åren 1993-1995.
Som framgått innefattade 1988 års trafikpolitiska beslut längtgående för ändringar inom järnvägsområdet med uppdelningen mellan ansvaret för in frastrukturen och järnvägstrafiken som den grundläggande strukturella åt gärden för att stärka järnvägens konkurrenskraft. Regeringen har därefter, senast i regeringens proposilion om vissa frägor inom Kommunikationsde partementets område (prop. 1992/93:132) angivit all konkurrensen inom järnvägssektorn bör öka. Utredningen om ökad konkurrens inom järnvägs sektorn (K 1992:40), som bl.a. har i uppdrag att överväga ansvarsfördel ningen mellan infrastrukturhållare och operatörer, kommer att lämna sitt betänkande i början av år 1993. 47
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Prop. 1992/93:100 2 SJ:s resultatförbättringskraven krav för perioden 1988-1992 Bilaga 7
2.7 Fönitsättnliigar
I förarbetena lill det trafikpolitiska beslutet analyserades SJ:s resultatutveckling och lönsamhetsförutsättningar. Prognoserna pekade mot en fortsatt snabb försämring av resultatet. Om inte förutsättningarna förändrades för SJ:s verksamhet beräknades rcsuUatbristcn, inkl. förräntningskrav, uppgå till mellan 1,6 och 1,8 miljarder kronor en bil in på 1990-lalet. Resultatet är 1987 motsvarade en förlust om ca 500 miljoner kronor.
SJ ansäg vid denna tidpunkt att det skulle vara möjligt att av egen krafl förbättra resultatet med minst 1 miljard kronor fram till början av 1990-lalet, under förutsättning att bl.a. väglrafikmodellen infördes för järnvägen. Avlastningen till följd av vägtrafikmodcllen i kombination med vissa andra ätgärder uppskattades motsvara en resultateffekt som successivt skulle öka lill ca 1 miljard kronor år 1992.
Enligt det trafikpolitiska beslutet skulle SJ av egen kraft, med ell internt åtgärdsprogram, förbättra resuUatet med 1 miljard kronor under perioden 1988-1992. Därefter aniogs SJ kunna självfinansiera verksamheten. I enlighet med väglrafikmodellen avlastades SJ ansvaret och kostnaderna för investeringar och underhåll för infrastrukturen och ålades all erlägga banavgifter lill slaten för sitt utnyttjande av infrastrukturen. SJ befriades från krav pä inleverans till staten under perioden. Soliditelsmälet, inkluderande borgensåtaganden och leasing, för affärsverket resp. koncernen fastställdes senare lill 40% resp. 35 % (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU32, rskr. 1990/91:316).
Del trafikpolitiska beslutet innefattade en finansiell rekonstruktion av SJ sä att resultatet i utgångsläget, när vägtrafikmodellen infördes, inte skulle belastas med lidigare underskott. Behovet av kapitaltillskott uppskattades till ca 2,7 miljarder kronor. Enligt beslutet skulle denna avlastning täckas dels genom att medel som kunde frigöras genom försäljning av AB Swedcar-riers dotterbolag delades ul lill SJ, dels genom att SJ gavs möjlighet att avyttra vissa fastigheter och andra tillgängar. Mot den bakgrunden erhöll regeringen riksdagens bemyndigande alt under rekonstruktionsperioden, inom en ram som fastställdes av riksdagen, godkänna avtal om försäljning och avlal om tomträttsupplätelse av fast egendom saml medge att SJ tillgodoräknades medel från försäljning av dotterbolag i AB Swedcarrier. År 1988 fastställde riksdagen ramen till 2,7 miljarder kronor. I samband med 1991 års budgetproposition beslutade riksdagen att ramen skulle utökas med ytterligare 2,5 miljarder kronor. Sammanlaget har således ramen uppgått till 5,2 miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Vid sidan av dessa bemyndiganden, som syftade till att stärka SJ:s finansiella bas, medge omstruktureringar inom koncernen samt skapa finansieringsulrymme för nödvändiga investeringar i rullande materiel, stationer etc, gavs SJ möjlighet att ta upp lån i Riksgäldskontoret eller pä marknaden om detta kunde visas vara mer förmånligt.
Vissa andra förutsättningar för SJ:s verksamhet under perioden 1988-
1992 lades fast i det trafikpolitiska beslutet. Staten gavs möjlighet att köpa Prop. 1992/93:100 viss interregional persontrafik på stomnätet som SJ av affärsmässiga skäl inte Bilaga 7 längre avsåg att upprätthälla. Trafikhuvudmännen gavs möjligheter att ingå avtal med SJ eller annan operatör om persontrafik på länsjämvägsnätet. Vidare inrättades, övergångsvis, ett särskilt anslag till stöd för utvecklingen av SJ:s godstrafik inkl. kombitrafik.
Under åren 1988-1992 har förändringar skelt av vissa av de förutsättningar för SJ:s verksamhet som gällde vid tidpunkten för 1988 ärs beslul. T.ex. beslutade riksdagen i samband med 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil.8, bet. 1990/91:TU25, rskr. 1990/91:325) att stödet till SJ:s godstrafik skulle upphöra fr.o.m. den 1 juli 1991. Statsmakternas beslut att överlåta trafikeringsrätten för malmlrafik på Malmbanan lill LKAB ledde i sin förlängning till ett intäklsbortfall för SJ, som dock kvarstår som operatör åt LKAB inom ramen för ett femårigt avlal (prop. 1992/93:132). Vidare har statens köp av interregional persontrafik på järnväg minskats bl.a. till följd av att staten numera kan handla upp trafik i konkurrens, dvs. frän andra operatörer än SJ (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92:TU19, rskr. 1991/92:277).
Under perioden infördes mervärdesskatt på persontrafik per den 1 januari 1991. Detta innebar en avsevärd nedgång av resandet. Mellan är 1990 och år
1991 minskade personlrafikarbetet på järnväg med nästan 15 % mätt i antal personkilometer exkl. entreprenadtrafiken. SJ har för sin del uppskattat in täktsbortfallet till följd av mervärdeskatten till ca 500 miljoner kronor.
Perioden präglas slutligen av den allmänna nedgången i svensk ekonomi med dess konsekvenser för den svenska transportnäringen som helhet.
2.2 Resultatuppföljning
Gällande resultatkrav innebär att SJ (affärsverket) av egen kraft skall förbättra resultatet efter finansnetto med minst 1 miljard kronor mellan åren 1988- 1992. SJ skall därefter kunna självfinansiera rörelsen.
En uppföljning av resultatkravet kan ske på två olika sätt. En ansats är att utgå frän den faktiska resultatutvecklingen i SJ dvs. en jämförelse mellan
1992 års resultat och resultatet vid rekonstruktionsperiodens början. En an nan ansats, som förespråkas av SJ, är en jämförelse mellan 1992 års faktiska resultat och det prognosticerade resultatet för är 1992 säsom det beräknades i 1988 års trafikpolitiska beslut. Alt följa upp resultatkrav utifrån prognoser för intäkter och kostnader är i och för sig kontroversiellt. Det kan dock vara relevant alt fullfölja också en sådan analys mol bakgrund av att de beräk ningar och förutsättningar för SJ:s verksamhet som redovisades i det trafik politiska beslutet delvis byggde på elt sådant synsätt. Oavsett vilken mätme tod som tillämpas så kan man konstalera att SJ uppfyllt kravet på en resultat förbättring om ca 1 miljard kronor under åren 1988-1992.
Faktisk resultatutveckling. SJ:s resultat efter finansnetto år 1987 uppgick till ca -500 miljoner kronor. SJ beräknar resultatet efter finansnetto för år 1992 lill ca 400 miljoner kronor. Detta innebär en resultatförbättring under perioden 1988 - 1992 med ca 900 miljoner kronor. Under perioden infördes mer-
värdesskati på persontrafik och godsulvecklingsbidraget lill SJ avvecklades. Prop. 1992/93:100 Om hänsyn tas till dessa förändringar motsvarar den faktiska resultatförbätt- Bilaga 7 ringen i SJ över 1 miljard kronor under perioden.
Jämförelse med prognos. Som underlag för det trafikpolitiska beslutet upprättades en översiktlig resultaträkning för perioden 1988 - 1992. I analysen användes prognosen för SJ:s resultatutveckling om inga åtgärder vidtogs. Med elt sädant synsätt skulle SJ:s förlust ha uppgått till ca -1,6 miljarder kronor år 1992:
(miljoner kronor) 1988 1990 1992
-610 120
-1180 740
-1590 1000
-490
- 440 761
- 590 1002
-490
321 - 124
412 - 166
SJ ulan ätgärder Åtgärder enligt plan
Netto efter åtgärder
Väglrafikmodell
Netto efter vägtrafikmodell
Köp av trafik
Netto efter köp av trafik -490 197 246
Resultatförbättringen i SJ om 1 miljard kronor under perioden 1988-1992 beräknades, tillsammans med den resultateffekt pä ca 800 miljoner kronor som införandet av väglrafikmodellen antogs medföra, ge ett resultat efter finansnetto år 1992 på ca 250 miljoner kronor för affärsverket. Enligt SJ:s beräkningar innehåller emellertid denna nivå en otillräcklig förräntning och medger inle självfinansiering.
SJ har analyserat resultatutvecklingen utifrån nedan angiven prognosmodell. Enligt denna sammanställning, upprättad av SJ, har resultatkravet uppfyllts redan i och med utgången av år 1991. SJ bedömer alt resultatet år 1992 skall uppgå till ca 400 miljoner kr.
(miljoner kronor)
Resultat utan åtgärder
Resultat efter finansnetto enligt prognos
Justering med hänsyn till verksamheter som avyttrats eller
överförts till dotterbolag
Resultat utan åtgärder
Införande av banavgifter
Banavdelningens kostnader före år 1988 Banavgifter faktiskt betalade
Netto efter väglrafikmodellen
Ändring av statens köp
Ersättning för drift av olönsamma järnvägar enligt modell
före år 1988
Statens köp av regional trafik
Trafikhuvudmännens köp av regional trafik
Godsutvecklingsbidrag
Upplösning av egna reserver för att kompensera bortfallet
av godsutvecklingsbidraget
Netto efter förändring av statens köp
SJ:s redovisade resultat efter finansnetto år 1991
SJ interna åtgärder
Prop. 1992/93:100 1991 Bilaga 7
135 1505
1897 690
1452 537 120 223
- 615 __ 386
ca 1 000
Omstruktureringskostnader. SJ införde i samband med 1990 års bokslut en s.k. omstruktureringsfond för avsättningar för bl.a. eftersatt underhåll, stationsmiljöer samt omstrukturering av godstrafik. Fonden byggdes upp med vinstmedel från fastighetsförsäljningar. Omstruktureringskostnader, som täcks av fonden, redovisas i bokslutets resultaträkning efter resultatet efter finansiella poster men före extraordinära poster. Motsvarande belopp återförs från fonden som bokslulsdisposition.
Regeringen har godkänt SJ:s redovisning av kostnaderna för omstrukturering bl.a. med motivet att dessa kostnader ej var kända för statsmakterna och SJ vid rekonstruktionsperiodens början. Dessa oförutsedda kostnader var därmed inte heller inkluderade i den prognos för resultatutvecklingen som genomfördes inom ramen för det trafikpolitiska arbetet år 1988 och på vilken SJ grundar sin uppföljning av resultatkravet under rekonstruktionsperioden.
2.3 Jämvägsrörelsen
I det trafikpolitiska beslutet angavs att rekonstruktionen bl.a. syftade till att skapa förutsättningar för att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft. Det kan mot den bakgrunden vara motiverat att även redovisa hur intäkterna i affärsverket avseende person- och godstrafiken har fördelals under perioden.
51 Affärsverkets omsättning Prop. 1992/93:100
(miljoner kronor) 1987 1988 1989 1990 1991 Bilaga 7
Försäljning (person-
och godstrafik) 8 977 9 590 9163 8 750 8 595
Övriga intäkter 1029 1030 1213 996 1 109
Summa 10 006 10 620 10 376 9 746 9 704
Av sammanställningen ovan framgår att omsättningen i affärsverket minskal någol. Delta beror i huvudsak på omstruktureringar som genomförts inom koncernen. T.ex. ingick SJ Buss- och färjetrafiken i affärsverket under 1987-1989, men överfördes till Swedcarriergruppen fr.o.m. är 1990.
Godsdivisionens intäkter har minskat bl.a. pä grund av ändrad redovisningsprincip av godstransportstöd. Fram till år 1988 redovisades ersättning från staten för drift av olönsamma järnvägslinjer som en intäkt. Godsutvecklingsbidraget, som ersatte denna ersättning fr.o.m. år 1989, har redovisats som en kostnadsminskning.
Om intäkterna från person- och godstrafiken justeras med hänsyn till förändringar för busstrafik, färjeverksamhet och för godsbidraget uppgick intäkterna av järnvägstrafiken till sammanlaget 7 666 miljoner kronor år 1988. Ökningen av intäkterna i järnvägsrörelsen under perioden 1988-1991 uppgår därmed till ca 12 %. Övriga intäkter avser bl.a. materialförsäljning, entreprenadarbeten, uthyrningsverksamhet och realisationsvinster från försäljning av vissa smärre anläggningstillgångar utom fastigheter.
2.4 SJ:s självfinansieringsbehov
Enligt 1988 års riksdagsbeslut skall SJ:s verksamhet på sikt vara självfinansierande. Detta innebär att SJ skall generera ett sädant överskott att man normall kan finansiera anskaffning och förnyelse av nödvändiga resurser i affärsrörelsen inkl. investeringar. I samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988 uppskattades att överskottet skulle behöva uppgå till ca 500 miljoner kr för att täcka självfinansieringsbehovet, exkl. snabbtågssatsningen, och att detta skulle kunna uppfyllas först i början av 1990-lalet. SJ:s nuvarande bedömning är att affärsverket behöver uppvisa ett resultat efter finansnetto på ca 700 miljoner kronor för att möjliggöra en sådan självfinansiering att soliditeten inte försämras. Detta kan jämföras med det preliminära resultatet efter finansnetto för år 1992 som av SJ beräknats till ca 400 miljoner kronor. Frågan om SJ:s långsiktiga lönsamhet totalt och i järnvägsrörelsen saml SJ:s självfinansieringsförmäga bör enligt min mening analyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer med verksamhetsförutsättningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993, dä nuvarande bemyndiganden upphör att gälla. Formerna och förutsättningarna för en bolagisering av hela eller delar av SJ bör behandlas i ett sådant sammanhang. Somjag tidigare angett kommer jag att återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar under våren 1993.
52
3 Utnyttjade bemyndiganden Prop. 1992/93:100
Under perioden har avyttring av fasligheler och aklier saml uppskrivning av Bilaga / mark, markanläggningar och fastigheter genomförts i enlighet med riktlinjerna i det trafikpolitiska beslutet. Som tidigare redovisats har ramen för försäljning och tomträttsupplätelse av fast egendom saml för försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag uppgått till sammanlagt 5,2 miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Inga försäljningar har skett under år 1992 och skedde i begränsad omfattning under år 1991.
SJ:s inkomster till följd av försäljningar samt uppskrivningar och nedskrivningar:
(miljoner kronor) 1987 1988 1989 1990 19911992
Försäljning av fastigheter och
182 832
1 830
2 660
2 660
aktier
Utdelning från Swedcarrier
Uppskrivning av tillgångar
(mark m.m.)
Nedskrivning av tillgängar
(lok, vagnar)
Försäljningen av anläggningstillgångar som använts för att finansiera nya investeringar samt omstruktureringskostnader uppgår ackumulerat till 3 157 miljoner kronor.
Vid utgången av år 1992 hade SJ lån i Riksgäidskontoret om ca 5 000 miljoner kronor.
Anslaget C 7. Ersättning för SJ i samband med utdelning frän AB Swedcarrier, har sammantaget belastats med 755,7 miljoner kronor under rekonstruktionsperioden:
Belastning anslag C 7. (mioner kronor)
1988/89 O
1989/90 520,7
1990/91 235,0
1991/92 O
Summa 755,7
4 Ttansportmarknadens utveckling
4.1 Allmänna tendenser
Godstransporternas utveckling styrs till stor del av samhällsekonomins utveckling. Sambandet är även det omvända, dvs. förändrade transportsystem kan påverka samhällsekonomin. Den variabel som inverkar mest på godstransporternas utveckling är BNP.
Man kan notera att transportarbetet ökar resp. minskar snabbare än BNP -Samt att sambandet är nägot svagare under senare år än tidigare. Förklaringen till detta är att tjänstesektorn numera spelar en större roll i BNP-ut-
vecklingen och att enskilda sektorer avviker från den allmänna konjunktu- Prop. 1992/93:100 ren. Produktionen speglar inte ensam pä samma säll som tidigare den eko- Bilaga 7 nomiska utvecklingen.
För att få ett säkrare samband mellan Iransporter och ekonomisk utveckling bör samtliga variabler i försörjningsbalansen belysas. Man kan därvid för perioden 1988-89 konstatera en relativt gynnsam utveckling av BNP, import och export, medan är 1990 och framför allt år 1991 och första halvåret 1992 visar en synnerligen ogynnsam utveckling med bl.a. en minskning av BNP med 1,1 % första halvåret 1992. Vissa sektorers utveckling avvek relativt kraftigt från den totala utvecklingen, vilket såväl inverkar på den totala transportutvecklingen som på transportmedelsfördelningen.
Persontransporternas utveckling styrs liksom godstransporterna av samhällsekonomins utveckling. Det är därvid framför allt utrymmet för privat konsumtion som är betydelsefullt.
För perioden 1988-91 kan man konstatera att den privata konsumtionen utvecklats mer gynnsamt än de flesta övriga variabler i försörjningsbalansen. Till skillnad från de flesta andra variabler i försörjningsbalansen har säledes konsumtionen ökat varje år. För första halvåret 1992 noteras en nedgång med 1,2%.
Konsumtionen av transporter har dock under senare år inte följt den övriga privata konsumtionen, utan har under perioden 1988-91 minskal. Detta förklaras bl.a. av införandet av mervärdesskatt på transporter, vilket bl.a. medförde att priserna på flyg och låg steg krafiigt under år 1991.
En viktig faktor när det gäller konsumtionen av transporter är bilinnehavet, som har ökat med 4 % mellan åren 1988 och 1991 och fortsatt öka med 0,2% under första halvåret 1992. Lågkonjunkturen har i kombination med höga räntor lett till att nyregistreringarna har minskat med 45 % vid en jämförelse mellan åren 1988 och 1991.
4.2 Järnvägtransporter Godstransporter
Det totala transportarbetet uppgick säväl är 1988 som är 1991 lill 73 miljarder tonkm. Järnvägens transportarbete uppgick år 1991 till ca 18,8 miljarder tonkm, vilket utgör samma nivå som år 1988. Lastbilens långväga (över 10 mil) transportarbete ökade däremot med ca 2 miljarder tonkm under motsvarande period, medan sjöfarten minskade med ca 3 miljarder tonkm.
Godstransporter pä järnväg har under perioden 1988-1991 ökat någol relativt den långväga godstransportmarknaden. Järnvägens marknadsandel av det långväga godstransportarbetet har ökat från 28 % år 1988 till 29 % år 1991. Marknadsandelen för den tranporterade godsmängden förblev oförändrad mellan åren 1988 och 1991.
När det gäller Iransporter till och frän Sverige har perioden 1988-1991 inte heller inneburit några större förändringar för järnvägen. Säledes uppgick järnvägens marknadsandel av den utrikes transporterade godsmängden exkl. malm och olja till 12% säväl för år 1988 som år 1991. Man kan dock för järnvägen konstalera en förskjutning från import- till exporllransporler. ca
Persontransporter Prop. 1992/93:100
Del totala persontransportarbelet uppgick år 1988 lill 109,7 miljarder per- tsnaga / sonkm och är 1991 till 111,5 miljarder personkm. Man kan konstatera att realprisförändringen på bensin endast haft marginell inverkan pä transportarbetet för bil, som ökal med drygt 3 miljarder personkm från år 1988 till en nivä pä 85,9 miljarder personkm är 1991. För järnvägen och flyget har däremot momsprishöjningarna medfört kraftiga nedgångar.
Den försämrade samhällsekonomin har framför allt påverkal del interregionala resandet. Mänga kollektiva resor har ersatts med bil eller hell ställts in. Detla har medfört att del interregionala kollektiva persontransportarbelet minskat med 12% mellan åren 1988 och 1991 samtidigt som det interregionala bilresandet ökat med några procent. Den regionala och lokala kollektivtrafiken är däremot relativt oförändrad mellan åren 1988 och 1991.
Persontransporterna på järnväg har minskat frän 6,3 miljarder personkm är 1988 till 5,6 miljarder personkm är 1991. Jämvägens andel av det totala persontransportarbelet har därmed minskat med 0,6 %-enheter till 5 % mellan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan konstateras en nedgång av persontransporterna på järnväg med 8 % relativt är 1991, samtidigt som bilresandet ökat med nägon procent. En ylterligare minskning av järnvägens marknadsandel för persontrafik kan säledes förväntas för år 1992.
Nedgången har för järnvägens del framför allt drabbat den interregionala persontrafiken, som har minskat med 14 % mellan åren 1988 och 1991. Under första halvåret 1992 har denna trafik minskat med ytteriigare 9 % jämfört med första halvåret 1991. Flyget, som liksom järnvägen opererar på den interregionala marknaden, har under motsvarande period minskat med 11 %. Även för järnvägen fortsatte minskningen under första halvåret 1992, dä den uppgick till 4 % jämfört med första halvåret 1991. Marknadsandelen för persontransporter pä järnväg i interregional trafik har därigenom minskat från 14 till 12 % mellan åren 1988 och 1991.
De minskade marknadsandelarna beror delvis på järnvägstrafikens konkurrenskraft relativt andra färdmedel. Del har inte varit möjligt alt pä kort tid förbättra järnvägens utbud eftersom det tar läng tid att bygga ut infrastrukturen samt utveckla och introducera nya fordon. Dock kan konstateras att i de fall som järnvägstrafikens förutsättningar förbättrats radikalt genom t.ex. satsningar i infrastruktur och i rullande materiel, så har ocksä resandet och marknadsandelen ökat. Del gäller för t.ex. snabbtåget X2000 mellan Stockholm och Göteborg och regionallåget Kuslpilen mellan Karlskrona och Malmö.
Det regionala järnvägsresandet har ökat med 3 % mellan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan dock noteras en minskning med 4 %. För buss, tunnelbana och spårväg som huvudsakligen opererar på den lokala marknaden, men med samma typ av resor som den regionala järnvägstrafiken, kan konstaleras en svag nedgång under motsvarande period.
5 Sammanfattning
SJ har uppfyllt resultatkravet för perioden 1988-1992 dvs. resultatet efter
finansnetto har förbättrats med ca 1 miljard kronor. Det preliminära utfallet 55
för resultatet efter finansnetto för är 1992 är ca 400 miljoner kronor. Denna Prop. 1992/93:100 nivä är dock inle tillräcklig för alt uppfylla självfinansieringsbehovet. Detta Bilaga 7 innebär att SJ tvingas låna till investeringar framöver med sjunkande soliditet som följd. Under den gångna fyraårsperioden har SJ ökat investeringarna med ca 50 % från ca 1,9 miljarder kronor år 1988 lill ca 2,8 miljarder kronor år 1991 (koncernen). En fortsatt hög investeringsnivå är strategisk för SJ:s framlida verksamhet mot bakgrund av kommande förnyelsebehov beträffande bl.a. rullande materiel.
Resultatförbättringen har uppnåtts trots en svår lågkonjunktur och trots att förutsättningarna i vissa avseenden ändrats drastiskt under perioden. SJ har bibehållit sin marknadsandel för järnvägstrafiken på en vikande marknad för persontransporter. Godstrafikens ande) har ökat någol.
Den interregionala persontrafiken på järnväg har haft svårigheter att stärka sin marknadsposition och delvis förlorat marknadsandelar till biltrafiken. Introduktionen av snabbläget X2000 pä framför allt relationen Stockholm-Göteborg har emellertid visat på järnvägens reella möjligheter alt ta upp konkurrensen med bil och flyg. SJ:s persontrafikverksamhet är vidare starkt beroende av s.k. entreprenadtrafik, dvs. sådan trafik som offereras till staten eller trafikhuvudmännen.
SJ:s godslrafik har rationaliserats mycket kraftigt och står fortfarande inför stora förändringar. T.ex. har statsmakterna under perioden medgivit bolagisering av kombitrafiken samt utförsäljning av viss andel av aktiema till extern part. Systemtågstrafiken har utvecklats medan antalet vanliga vagn-lasltransporler har minskats.
Resultatförbättringar har framför allt uppnåtts genom rationaliseringar och effektiviseringar internt dvs. genom minskade kostnader. Omfattande rationaliseringar har genomförts vilket medfört att antalet anställda i affärsverket minskat från ca 28 000 år 1987 till ca 18000 vid utgången av år 1992. En del av minskningen förklaras av att verksamheter bolagiserats och överförts till AB Swedcarriergruppen. Intäktsökningar har varit svåra att åstadkomma i en marknad med totalt sett sjunkande volymer. Prissättningen när det gäller säväl person- som godstransporterna har emellertid setts över och givits en mer affärsmässig profil.
Jag anser att SJ genomgått en kraftfull förändring till ett modernare, effektivare och mer kundorienterat företag under de senaste åren. SJ har i olika sammanhang framhållits som ett av de mest effektiva järnvägsföretagen i Europa.
Rekonstruktionsarbetet har inneburit en effektivisering av SJ:s verksamhet, som sannolikt inte skulle kunna ha genomförts under de former och förutsättningar för SJ:s verksamhet som gällde före år 1988. SJ har visat att det är möjligt att driva företaget med ett positivt resultat, även om det nuvarande överskottet inte är tillräckligt för självfinansiering. Jag anser att SJ skall ges förutsättningar att fortsätta utvecklas på företagsekonomiskt sunda grunder. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till riktlinjer för SJ:s fortsatta verksamhet.
Den grundläggande strukturförändringen i 1988 ärs trafikpolitiska beslut - uppdelningen mellan trafikansvaret och ansvaret för infrastrukturen - har enligt min mening haft en rad positiva effekter för den svenska järnvägen. 56
Somjag här redovisat har SJ givits reella förutsättningar all strukturera om Prop. 1992/93:100 verksamheter. Investeringsnivån i SJ har kunnat öka genom de rekonstruk- Bilaga 7 tionsåtgärder som genomförts under perioden. Samtidigt har investeringsnivån i järnvägens infrastruktur höjts krafiigt, vilket torde ha varit svårare att genomföra med den gamla ansvarsfördelningen. Med ett sammanhållet planeringssystem i Banverkels regi för järnvägens infrastruktur konkurrerar numera investeringsmedlen inte längre med SJ:s mer kortsiktiga och affärsmässigt relaterade behov. Detla innebär alt den nuvarande ansvarsfördelningen mellan SJ och Banverket bör ligga fast, även om modifieringar av ansvarsförhållandena kan komma att behöva genomföras framöver.
Uppdelningen mellan trafikansvar och ansvar för järnvägens infrastruktur möjliggör ökad konkurrens inom järnvägssektorn. Jag vill i detta sammanhang understryka att i de fall där statsmakterna hittills medgivit upphandling av järnvägstrafik i konkurrens, så har kostnaderna för trafiken minskat. Det gäller såväl irafikhuvudmännens köp av järnvägstrafik som statens köp av interregional persontrafik på järnväg. Kostnaderna för köp av trafik har i vissa fall minskat med upp till 20%. Ett annat exempel är överenskommelsen mellan SJ och LKAB om malmlransporterna pä Malmbanan, som innebär sänkta kostnader för malmlransporterna bl.a. till följd av att LKAB givits möjlighet att la hand om trafiken i egen regi.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att ta del av vad jag anfört om uppföljning av SJ:s resultat m.m. för åren 1988-1992, utnyttjande av bemyndiganden, marknadsutveckling samt om arbetets fortsatta inriktning inom järnvägsområdet (avsnitt 1-5).
Anslag för budgetåret 1993/94
C 7. Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000*
*Utbrutet anslag
Från anslaget ges ersättning till SJ motsvarande det belopp som SJ:s förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i skatt på grund av att inget koncernförhällande enligt aktiebolagslagens mening finns med SJ.
Anslaget har hittills, under budgetåren 1988/89 -1991/92, ackumulerat belastats med 755 758 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Anslaget inrättades i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och avsåg
SJ:s rekonstruktionsperiod dvs. 1988-1992. Jag avser att återkomma till 57
riksdagen under våren 1993 med riktlinjer för SJ:s verksamhet fr.o.m. den Prop. 1992/93:100 Ijuli 1993 och är därmed inte beredd att nu ta ställning till om anslaget skall Bilaga 7 kvarstå under budgetåret 1993/94.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
ta del av vad jag anfört om anslaget C7. Ersättning till Slalens jämvägar i samband med utdelning frän AB Swedcarrier.
58
D. Sjöfart
Sjöfartsverket
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, verksamhetsinriktning och investeringar för perioden 1993-1995 godkänns.
- De ekonomiska målen ses över och förändringar bör ske fr.o.m. verksamhetsåret 1994.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är all svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att se lill att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former. Verksamhelen skall inriktas på handelssjöfarten, men även fritidsbätstrafi-kens och fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket deltar även i internationellt arbete i ett flertal mellanstatliga organisationer, bl.a. International Maritime Organization (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM). Huvuddelen av Sjöfartsverkets verksamhet finansieras genom avgifter på handelssjöfarten. Kostnader för bl.a. fritidsbätsändamål finansieras dock över statsbudgeten.
Verksamheten år 1991
Verksamhet
Under årel genomfördes prov med elt sateUitbaserat navigeringssystem i farvattnet mellan Sverige och Finland. Vidare tecknade verket kontrakt pä ett nytt sjömätningssystem som innebär sjömätning genom ett helikopterburet laserbatymelrisyslem. I del internationella arbetet har verket bl.a. deltagit i arbetet med ett förslag lill internationell minimistandard för kvaliteten pä fartygsbränsle med hänsyn till miljöaspekterna. Investeringarna uppgick under årel till 48,3 miljoner kronor och avsåg främst äteranskaffningar.
Ekonomi
Sjöfartsverkets resultat efter avkastning lill staten visade en förlust på 3 miljoner kronor verksamhetsåret 1991. Huvudorsaken är, enligt Sjöfartsverket, alt kostnader för Sjöfartsinspektionens verksamhet och isbrytarnas bränslekostnader, som tidigare betalats via statsbudgeten, överförts till avgiftsfinansiering. De ökade kostnaderna kunde inle fullt ut kompenseras av höjda avgifter. Verkets resultalmål som innebär att resultatet efter avkastning lill staten skall vara i genomsnitt 2 % av omsättningen kunde säledes inte näs under året.
Soliditeten uppgick till drygt 84% vilket överensstämmer med målet för soliditet.
Omsättningen mätt i kronor ökade med 1,6 % medan omsättningen i kronor per anställd ökade med 4,3 %. Sjöfartsverket anser dock alt då verksam-
hetens intäkter till övervägande del är beroende av utrikes fartygstrafik och Prop. 1992/93:100 därigenom svensk utrikeshandel är del svårt att mäta produktiviteten för en- Bilaga 7 staka är. Produktivitetsutvecklingen bör i stället ses över en längre period när anpassningar till konjunkturen kunnat göras.
Verksamhetsmål, inriktning och investeringaråren 1993-1995
Sjöfartsverket föreslår följande huvudmål för verksamheten:
- Huvudmålet iör farleder och utmärkning är att tillförsäkra sjötrafiken en god och ändamålsenlig framkomlighet i svenska farvatten, för genomfart och hamnanlöp, även vid nedsatt sikt.
- Huvudmålet för lotsning är alt tillhandahålla en säker lotsning till alla hamnar av betydelse.
- Huvudmålet iör sjöräddning är att efterforskning och räddning av människor i sjönöd samt sjuktransporter frän fartyg skall kunna utföras dygnet runt inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internationella överenskommelser anger.
- Huvudmålet för isbrytning är att vintersjöfart skall kunna bedrivas pä alla hamnar av betydelse.
- Huvudmålet för sjömätning är att fä Sveriges sjöterritorium och övriga intresseområden tillfredsställande sjömälla och resultatet redovisat pä storskaliga djupkartor.
- Huvudmålet för sjökortsproduktion är alt producera moderna och tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en säker sjöfart, bäde civil och militär.
- Huvudmålet för sjöfartsinspektionen är att minimera risker för sjöfarts-olyckor samt om olycka ändå sker, minimera konsekvenserna och förhindra ett upprepande.
Vad gäller verksamhetens inriktning planeras inga större förändringar den närmaste treårsperioden. Nämnas kan att förbättringar av säkerhetssystemen för sjöräddning pågår och att en ny metod för sjömätning kommer alt införas som innebär sjömätning via helikopterburet lasersystem.
Vidare kommer sjösäkerhetsarbetet att utvecklas ytterligare, bl.a. till följd av de senaste årens allvarliga olyckor med passagerarfartyg. En ökad samverkan mellan myndighet och rederier kan bidra till att säkerhetsfrågorna får en ökad betydelse i rederiernas allmänna företagspolicy.
Trafikverken har pä regeringens uppdrag överlämnat en gemensam miljörapport med redovisning av trafiksektorns påverkan pä miljön saml hur sektorn uppfyller riksdagens mål. Trafikverken har även överlämnat separata rapporter om resp. trafikslags påverkan på miljön samt hur den egna sektorn uppfyller riksdagens mål.
Av Sjöfartsverkets del av miljörapporten framgår bl.a. att sjöfartens utsläpp av kväveoxider och svaveldioxider är betydande. Sjöfartsverket stödjer därför arbetet inom IMO om en internationell miljöbaserad minimistandard för fartygsbränslen samt utvecklingen av ett nytt annex till MARPOL om reglering av luftförorening från fartyg.
Investeringama under åren 1993-1995 avser till övervägande del åleran-
skaffningar, bl.a. äteranskaffningar av lotsbåtar och fyrar. Totalt planeras in- Prop. 1992/93:100 vesteringar under den närmaste treårsperioden för ca 228 miljoner kronor Bilaga 7 som finansieras främst genom avskrivningsmedel, men lill viss del även av driflmedel. Utanför investeringsplanen ligger tänkbara investeringar i Södertälje kanal, Rödkobbsfjärden, farled in till Luleå samt Flintrännan i Öresund.
Ekonomiska mål och ramar åren 1993-1995
Sjöfartsverket föreslår följande ekonomiska mål och ramar:
- Mål för soliditet bör vara ca 55 %.
- Mäl för avkastning till staten bör vara att Sjöfartsverket skall inleverera avkastning på verkets fasta statskapital enligt fastställd avkaslningsränta. Avkastningsräntan är 12,25 % från den Ijuli 1992.
- Mål iör prissättning bör vara att höjningar av de allmänna sjöfårtsavgiftema högst skall motsvara de allmänna pris- och löneökningarna. Vid prissättningen skall regionalpolitiska hänsyn tas.
- Ram för upplåning i Riksgäldskontoret till investeringar bör uppgå lill 70 miljoner kronor.
- För likviditetsförsörjning bör Sjöfartsverket få disponera högst 40 miljoner kronor i Riksgäidskontoret.
- Kassamässigt överskott bör placeras pä räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Riksrevisionsverket (RRV) har under våren givit ut föreskrifter och allmänna råd för affärsverkens årsredovisningar och delårsrapporter. I föreskrifterna har RRV bl.a. tagit ställning för att en aktivering av finansiell leasing skall ske. För Sjöfartsverket innebär detta att isbrytaren Oden, som leasas, kommer all tas in i balansräkningen från år 1992. Odens bokförda värde är ca 250 miljoner kronor vilket innebär att soliditeten sjunker till ca 70%.
I 1992 års budgetproposition föreslogs att Sjöfartsverket skulle redovisa sin pensionsskuld i balansräkningen. Verket har beräknat pensionsskulden lill ca 220 miljoner kronor vid utgängen av år 1991. Verket räknar med att införa pensionsskulden i balansräkningen från är 1993 vilket innebär att soliditeten kommer att sjunka till ca 55 %.
Sjöfartsverket har som mäl att resultat efter avkastning till slaten i genomsnitt skall vara 2 % av omsättningen. Resullalprognosen för är 1992 tyder pä ell överskott med ca 94 miljoner kronor efter avkastning till slaten. Överskottet beror bl.a. på låga isbrytarkostnader lill följd av den milda vintern. Verket avser därför alt awakta med avgiftshöjningar tills vidare. Della innebär att verket inte räknar med överskott efter avkastning till staten under åren 1993-1995.
Förändringar genom bl.a. avgiftsfinansiering av verksamheter som tidigare betalats via statsbudgeten innebär alt verket anser det nödvändigt att kontinuerligt följa den totala verksamheten och vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla de ekonomiska målen. Under perioden 1993-1995 genomförs exempelvis en ralionaliseringsplan vars sammanlagda effekt innebär besparingar pä 17 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan Bilaga 7
Verksamhetsmålen föreslås inte nämnvärt förändras utan följer tidigare angivna riktlinjer. Till följd av detla planeras inga större förändringar av verksamhetsinriktningen. Sjösäkerhetsfrågorna har fått ökad prioritet vilket är i linje med det internalionella sjösäkerhetsarbetet.
Jag anser att det är viktigt att riksdagens beslul om att trafiksektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsalt stor betydelse i verksamhelen. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp verkets arbete och vidtagna åtgärder för att bidra till att minska sjöfartens miljöpåverkan.
Jag har inget att invända mot Sjöfarlsverkels förslag till verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan den närmaste treårsperioden och ansluter mig säledes i denna del till vad som sägs i verkels Ireärsplan.
Ekonomiska mål
I anslutning till 1992 års budgetproposition berörde jag arbetet med förnyelsen av affärsverksformen. Jag konstaterade därvid att Sjöfartsverket till övervägande del är ett exempel på naturligt monopol och att det därför är viktigt att skilja pä statens roll som beställare och producent. En viktig del i arbetet är ocksä all precisera de krav pä affärsverken som slaten ställer i sin roll som ägare, dvs. kraven på avkastning m.m. Arbetet borde således inriktas på att uppnä större jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Jag övervägde därvid förändringar av de ekonomiska målen, bl.a. soliditets- och avkastningsmålen.
Sjöfartsverkets soliditet har sedan man blev affärsverk år 1987 legat runt 85%. Den höga soliditeten beror bl.a. på att verket inte redovisat några långfristiga skulder. Införande av finansiell leasing och pensionsskulden i balansräkningen innebär en anpassning till mer bolagsliknande redovisning. Det innebär också att soliditeten sjunker till ca 55 %.
Sjöfartsverkets verksamhet är i grunden en stabil verksamhet med relativt sett låga risker. Därför är det snarare avkastnings- och prismålen än soliditelsmälet som är de främsta styrmedlen.
För rörelsedrivande företag är det vanligt att ha dels elt avkastningskrav för den marknadsmässiga förräntningen av det egna kapitalet, dels en utdelning till ägarna. Nuvarande avkastningskrav på Sjöfartsverkets verksamhet är att verket skall inleverera en avkastningsränta på det fasta statskapitalet. Detta är egentligen inte ell avkastningskrav utan ett utdelningskrav. Jag anser därför att det är rimligt att införa ett avkastningskrav för förräntningen av det egna kapitalet. Detta avkastningskrav bör grunda sig pä det totala egna kapitalet dvs. även det fria egna kapitalet.
Räntenivån för avkastningskravet bör i princip inte vara lägre än den stat liga utlåningsräntan. Med tanke pä verkels jämförelsevis höga soliditet även efter nämnda justeringar av pensionsskuld och finansiell leasing skulle denna räntenivå i nuläget innebära ett alltför högt avkastningskrav på verksamhe ten. Det krävs en närmare översyn av vilken soliditelsnivå som är lämplig ._ o 62 för verket innan räntenivån för avkastningskravet kan preciseras.
Nuvarande utdelningskrav som innebär en avkaslningsränta på slatskapi- Prop. 1992/93:100 talet är etl statiskt krav då statskapitalet inte förändras under åren. Utdel- Bilaga 7 ningskravet bör i stället vara kopplat lill resultatet. Ett normalt utdelningskrav i ett börsnoterat bolag är ca 5 % av justerat eget kapital, men högst 15-20% av resultatet efter skatt för alt få en konsolidering av verksamheten.
När del gäller frågan om produklivitetsmål delar jag verkets bedömning att produktivitetsutvecklingen är svär att mäta frän är till år. Jag anser dock att en effektiviseringsfaktor skall ingå i prismålet.
De förändringar av de ekonomiska målen somjag nu förordat innebär en precisering av de krav som staten i sin roll som ägare ställer på verket. Det innebär även en ökad jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Närmare beräkningar är dock nödvändiga innan de mer långsiktiga procenttalen för soliditets-, avkastnings- och utdelningskraven kan preciseras. Sjöfartsverket bör i sin Ireärsplan för åren 1994-1996 lämna förslag till ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 enligt nu nämnda principer. Jag avser att återkomma i frågan i nästa års budgetproposition.
Med beaktande av vad jag nu anfört bör verkets föreslagna mål för soliditet, avkastning och prissättning gälla för verksamhetsåret 1993.
Jag godtar Sjöfartsverkets förslag om upplånings- och kreditramar för budgetåret 1993/94. Inom ramen för långfristig upplåning i Riksgäldskontoret pä 70 miljoner kronor är 60 miljoner kronor avsedda för en eventuell finansiering av sjömanspensionssystemet enligt riksdagens tidigare beslut.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat om verksamhetens mål och inriktning för perioden 1993-1995,
2. godkänna de ekonomiska mål som jag förordat för verksamhetsåret 1993,
3. godkänna vad jag förordat om förändrade ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994,
4. godkänna vad jag anfört om Sjöfartsverkets investeringar under perioden 1993-1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvi kelser därifrån.
Övriga frågor
1 Utredning om färjetrafiken i Stockholmsregionen
Regeringen beslutade den 8 maj 1991 att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga Stockholmsregionens sjöbaserade person- och godstransporter samt därtill anslutande landtransporter. I uppdraget ingick även att redovisa eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och miljövänliga transporter i regionen.
Uppdraget redovisades den ISjuni 1992.1 betänkandet Färjor och farle der (SOU 1992:56) redovisas nämnda kartläggning samt överväganden och förslag. 63
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Utredningen gör bedömningen att del inte finns tillräckliga skäl för all Prop. 1992/93:100 med särskilda statliga åtgärder styra bort farjetrafik från Stockholms hamn Bilaga 7 till någon annan hamn. I utredningen presenteras dock elt antal förslag för att bl.a. minska Finlandsfärjornas miljöpåverkan i den svenska skärgärden.
Utredningen föreslär att regeringen fullföljer bilaterala överläggningar med Finland om begränsningar av svavcihalten i drivmedel för fartyg i lidla-bellsbunden trafik mellan länderna. Överenskommelserna bör även omfalla gränsvärden för kväveoxidutsläpp. Vidare bör överenskommelser träffas med övriga Östersjöstater. Sjöfartens koldioxidutsläpp bör också uppmärksammas.
Enligt utredningen bör, med hänsyn till erosionspåverkan från fartygen, Länsstyrelsen i Stockholms län få i uppdrag att i samråd med Sjöfartsverket pröva behovet av fartbegränsningar i Stockholms skärgård.
Utredningen föreslår att färjornas storlek begränsas. Inga större fartyg än dagens bör tillåtas gå i tidtabellsbunden trafik genom Stockholms skärgård.
Utredningen föreslår att en ny sträckning av yttre delen av Sandhamnsleden via Rödkobbsfjärden öppnas. Färjor som går i direkt trafik med finska fastlandet bör åläggas alt trafikera den nya leden.
Utredningen föreslår att SJ prövar möjligheten all utveckla sin kombitrafik med en Iransilpendel för färjeanknuten lastbilslrafik med start- eller målpunkter i Skåne och på kontinenten.
Enligt utredningen bör SJ och Banverket tillsammans med finska VR pröva förutsättningarna för en utökad järnvägstrafik Hargshamn-Nyslad.
Remissinstanserna
Vid en remissbehandling av betänkandet har yttranden inkommit från Chefen för marinen. Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Slalens räddningsverk. Statens järnvägar (SJ), Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Riksrevisionsverket (RRV), Boverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk. Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län, Stockholms läns landsting, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Bålunionen, Svenska Seglarförbundet, Stiftelsen Stockholms skärgård. Svenska Åkcriförbundet, Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening, Industrins Centralförbund (Finland).
Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn AB, Hargs Färjehamn AB, Svenska Sjöfolksförbundet, Skärgårdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Harö-Hasselö intresseförening. Miljöpartiet de Gröna i Stockholm och Svenska Kryssarklubben.
Stockholms läns landsting har anslutit sig lill Länsstyrelsens i Stockholms län yttrande.
Övervägande delen av remissinstanserna anser, i likhet med utredningen, alt det inte finns tillräckliga skäl för att med särskilda statliga ätgärder styra 64
bort färjetrafik frän Stockholms hamn lill andra hamnar. I flera yttranden Prop. 1992/93:100 framförs att utvecklingen i sig med bl.a. ökad färjetrafik på Baltikum kan Bilaga 7 skapa underlag för trafik på andra hamnar än Stockholms hamn. Naturskyddsföreningen anser att hälften av färjetrafiken till Stockholm bör lokaliseras till andra hamnar. Skärgårdsmiljöföreningen anser att nuvarande färjetrafik mellan Sverige och Finland bör begränsas till den omfattning den hade före år 1980.
Utredningens förslag till åtgärder för att begränsa färjelrafikens miljöpåverkan tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Vägverket, Länsstyrelsen i Stockholms län och Naturvärdsverket anser att färjetrafikens miljöeffekter bör prissättas. Sveriges Redareförening anser att förslaget till internationella avtal om begränsning av kväveoxidutsläpp bör aktualiseras först sedan driftsekonomiska system för avgasrening finns tillgängliga. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utgångspunkten för bilaterala överläggningar bör vara att fäijor inte bör tillåtas att angöra hamnarna i Stockholm resp. Helsingfors om anordning för kvävereduktion saknas.
Förslagen till begränsningar av färjornas storlek och fartygens hastighet i skärgärden stöds allmänt av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nästa generation färjor bör ha en lägre storleksgräns. Vidare anför länsstyrelsen att om den s.k. Rödkobbsleden inrättas kommer hastighetsbestämmelserna i Furusundsleden att ses över. Sveriges Redareförening anser att ändringar av hastighetsbestämmelserna inle får leda till att färjerederiernas turlistor äventyras.
Förslaget om inrättande av den s.k. Rödkobbsleden, tillstyrks av Kustbevakningen, ÖCB, Sjöfartsverket, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Fartygsbefalsförening, LO, Svenska Seglarförbundet, Svenska Båtunionen, Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening och Stockholms Hamn AB.
Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Naturskyddsföreningen, Skärgårdsstiftelsen, Skärgärdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Svenska Kryssarklubben och Harö-Hasselö intresseförening motsätter sig etl inrättande av Rödkobbsleden.
Övriga remissinstanser lar inte direkt ställning för eller emot Rödkobbsleden, Länsstyrelsen i Stockholms län, i vars yttrande Stockholms läns landsting instämmer, ser positivt pä att frägan om Rödkobbsleden ånyo behandlas i linje med de förutsättningar som utredningen anger. Isamband med en till-lätlighetsprövning måste en förnyad miljökonsekvensbeskrivning göras. Det är väsenlligt att Sjöfartsverket i den fortsatta hanteringen samräder med länsstyrelsen om beskrivningens uppläggning och omfattning. Om en ny farled inrättas bör elt flerårigt kontrollprogram kopplas till farleden så att miljöeffekterna kan följas upp.
Naturvärdsverket anser att om Rödkobbsleden åter aktualiseras bör hela farledssystemet i Stockholms skärgård prövas enligt nalurresurslagen. Boverket anser alt en förutsättning för ett inrättande av Rödkobbsleden är alt de lolala ingreppen i naturen blir mindre än med befintliga farleder.
Förslaget om utvecklad kombitrafik genom en transitpendel kommenteras av ett fåtal remissinstanser. SJ framhåller att denna fråga prövas kontinuer- 65
ligt utifrån marknadsmässiga förutsättningar, men att en Iransilpendel för Prop. 1992/93:100
närvarande har svårt att konkurrera med direklgående färjor mellan Finland Bilaga 7
och Tyskland. SJ är vidare positiv lill en utvärdering av förutsättningarna till
en utvecklad järnvägstrafik mellan Hargshamn och Nystad. Banverket anser
att en ökning av godstrafiken på bl.a. Hargshamn skapar förutsättningar för
att järnvägen skall ta en större andel av färjegodset.
Föredragandens överväganden
Etl viktigt syfle med utredningen om farjetrafiken i Stockholmsregionen var all få en kartläggning av hur land- och sjötransporterna i Stockholmsregionen ser ut i dagslägel och ett underlag i planeringen av framtida infraslruk-turätgärder i regionen.
En övergripande fräga i utredningen har varit om det finns skäl all med särskilda slatliga åtgärder styra bort farjetrafiken frän Slockholm. Utredarens bedömning är att del inte finns tillräckliga skäl för detla. Övervägande delen av remissinstanserna delar denna bedömning.
Del har i såväl den allmänna debatten som i riksdagen vid olika tillfällen aktualiserats att staten borde ingripa mot färjetrafiken och styra den till andra hamnar i regionen. Staten har ett ansvar för att befintliga farleder tillgodoser högt ställda krav pä sjösäkerhet. Slalen tar också ansvar för att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning.
Förbättrade farleder, fartbegränsningar, restriktioner för utnyttjande av farleder utgör exempel på åtgärder för trafikmiljön. Initiativ för att begränsa utsläpp av t.ex. svavel och avfall från fartyg är andra åtgärder av ingripande natur för att förbättra trafikmiljön.
Att staten däremot skulle ingripa mol redarens val av farled och hamn skulle däremot representera en dramatiskt förändrad politik. Såväl redare som hamnar är affärsdrivande enheter med långfristiga ekonomiska åtaganden som också bör ha fasta spelregler för sin verksamhet. Att styra trafik från en hamn till en annan skulle möjligen underlättas om det var samma huvudman som driver hamnverksamhelen. Sä är emellertid inte fallet. Ett ingripande mot färjetrafiken lill en viss hamn innebär följaktligen ocksä stora intäktsförluster för denna hamn.
En grundläggande tanke med den genomförda utredningen är att fä ett underlag för diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framtida trafiklösningar. Hittills har i stora stycken debatten blivit en fräga om Rödkobbsleden eller ej. Rödkobbsleden utgör emellertid bara en del i ett försök till helhetssyn beträffande farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen.
Utredningen har förordat förändringar i Irafikbilden - frysning av fartygs storlekar, hastighetsbegränsningar, omfördelning av trafik mellan farlederna m.m. Jag anser att utredningens underlag bör utnyttjas för en dialog om tra fiken i Stockholmsregionen. Slalen har etl självklart intresse att medverka i denna. De statliga verken har ett lika självklart intresse inom sina resp. ansvarsområden att delta. Men del är av avgörande betydelse att hamnar, kommuner och regioner aktivt medverkar. Först då blir del också möjligt att åstadkomma praktiska resultat och uppnä förbättringar pä miljöområdet för 66
regionen. Jag anser att Länsstyrelsen i Stockholms län bör fä i uppdrag att Prop. 1992/93:100 tillsammans med Sjöfartsverket la initiativet till dialogen om effektiva och Bilaga 7 miljövänliga transporllösningar vad avser farjetrafiken i Stockholmsregionen. Föreslagna förändringar bör genom miljökonsekvensbeskrivningar jämföras med dagens farleds- och trafiksystem för att uppnå en för regionen minst miljöbelastande lösning.
Genom frivilliga överenskommelser bedrivs större delen av färjetrafiken mellan Sverige och Finland med drivmedel med lågl svavelinnehåll. Slutande av bilaterala avtal med övriga Östersjöstater kan vara elt säll alt i större utsträckning begränsa svavelutsläppen från främst färjetrafiken. Jag avser därför att närmare undersöka förutsättningarna för att sädana bilaterala avtal skall komma till ständ.
2 Avveckling av Hamnrådet
Hamnrädet inrättades år 1980 som ett samarbetsorgan för hamnfrågor. Bakgrunden till bildandet av Hamnrädet var det i tidigare trafikpolitiska sammanhang diskuterade behovet av en övergripande hamnplanering och en mera aktiv statlig styrning av hamnväsendet.
Sjöfartsverket har föreslagit att Hamnrädet ombildas, bl.a. pä grund av vissa organisationsförändringar bland ingående organisationer. Sjöfartsverket vill behålla och utveckla samarbetet i hamnfrägor med framför allt Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, men anser att detta kan ske i mer informella former utan ett av regeringen inrättat organ.
Frågan om ombildande av Hamnrådet har behandlats av Hamnrådet och ingen av de ingående organisationerna har haft nägra invändningar mot den föreslagna ordningen. Sjöfartsverket föreslår därför att Hamnrädet awecklas i sin nuvarande form och att ledamöterna entledigas.
Föredragandens överväganden
För att sjöfarten skall kunna utvecklas och bli ett än mer effektivt transportmedel krävs samverkan mellan de olika intressenterna i branschen. Kontakterna mellan Sjöfartsverket och övriga intressenter i hamnfrågor är en viktig del i planeringen av sjöfartens infrastruktur och således även en viktig del för utvecklingen av sjöfarten. Jag delar dock Sjöfartsverkets uppfattning att detta samarbete kan ske i mer informella former utan av regeringen tillsatta organ. Jag föreslår därför att Hamnrådet awecklas. Ansvaret för ett nytt informellt samarbetsorgan för hamnfrägor får därmed åvila Sjöfartsverket och övriga hamnintressenter.
3 Utredning om vissa sjöräddningsfrågor
Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall Sjöfartsverket, inom Sveriges sjöterritorium med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt mindre insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, svara för efterforskning och rädd ning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktrans porter från fartyg. Enligt samma lag är en statlig eller kommunal myndighet 67
skyldig att delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren om Prop. 1992/93:100 myndigheten har lämpliga resurser och ett dellagande inle allvarligt hindrar Bilaga 7 myndighetens vanliga verksamhet.
Sjöfartsverket har fått regeringens uppdrag att i samråd med Överbefälhavaren (ÖB) och Kustbevakningen beskriva och analysera nuvarande sjöräddningsverksamhet med avseende på ingående aktörer, beredskapsnivä och internationellt samarbete. I de fall det kan konstateras brister i beredskapsnivå och geografisk täckning skall förslag lämnas till förändringar och förbättringar i detta avseende. Därvid skall även förslag lämnas till finansiering av föreslagna åtgärder samt hur omprioritering kan göras inom befintlig medelsram för sjöräddningsverksamhet. Sjöfartsverket beräknar avlämna en slutrapportering av uppdraget under början av är 1993.
I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddning finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade förutsättningar för beredskap med försvarsmaktens helikoptrar uppstår merkostnader för försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjöräddning. Merkostnaderna för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av utredningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.
När det gäller finansieringen av merkostnaderna anser Sjöfartsverket att dessa bör betalas via Försvarsdepartementets anslag. I annat fall bör merkostnaderna fördelas på de räddningstjänster inom vars ansvarsområden helikoptrarna kan utnyttjas.
Kustbevakningen anser i princip att kostnaderna bör täckas av medel via det departement som har ansvar för verksamheten. ÖB anser att Sjöfartsverket har det entydiga ansvaret för sjöräddningen och därför bör även kostnaderna belasta Sjöfartsverket.
Sjöfartsverket gör bedömningen att omprioriteringar inom nuvarande anslagna medel för sjöräddningsverksamhet inte är möjliga på kort sikt. Verket avser dock återkomma i slutrapporteringen av uppdraget med förslag om omprioriteringar och effektiviseringar inom sjöräddningsverksamheten på lång sikt.
Föredragandens överväganden
En förutsättning för en effektiv sjöräddningsverksamhet är ett väl utvecklat samarbete mellan de ingående aktörerna i verksamheten där var och en bidrar med nödvändiga resurser.
När det gäller försvarets tunga helikoptrar är dessa främst avsedda för militära ändamål, men är också en viktig resurs vid sjöräddningsuppdrag. Då förutsättningarna för helikoptrarnas ordinarie verksamhet förändrats har merkostnader för försvarsmakten uppstått till följd av helikopterberedskap för att uppnä målet om en tillfredsställande sjöräddningstjänst.
Jag anser det rimligt alt ÖB kompenseras för dessa merkostnader. Även om del varit en tillämpad princip hittills att varje myndighet deltar i sjörädd ningen med egna resurser och eget kostnadsansvar, måste denna princip också vägas mot sjöräddningens effektivitet. Sjöfartsverket påtalade inför 68
den gångna sommaren att helikoplerberedskapen inte var tillfredsställande. Prop. 1992/93:100 Genom beslut av regeringen ålades ÖB alt tillförsäkra en rimlig beredskap. Bilaga 7 Det förutsattes samtidigt att ÖB skulle kompenseras för detla. Merkostnaden beräknades till ca 315000 kronor.
Med uppdraget till Sjöfartsverket initierades ett arbete all ompröva resursanvändningen för sjöräddningsändamål. Huvuddelen av de pengar som Sjöfartsverket disponerar går t.ex. till Televerket för att täcka kostnaderna för kustradiostationerna. Jag anser det väsentligt att de resurser staten anslår för sjöräddningsändamål också används pä ett effektivt sätt.
Den beställarroll som Sjöfartsverket har fått bör ge incitament att pröva säväl inriktning som omfattning av organisationen för sjöräddning. Jag anser för egen del det rimligt att Sjöfartsverket frän anslaget täcker kostnader för grundläggande helikopterberedskap. Det innebär inte en bindning att köpa helikoptertjänster av ÖB. Sannolikt är det dock endast ÖB som kan tillgodose kraven på tung helikoptermateriel.
Mina överväganden innebär inte någon ändring av gällande principer för myndigheternas grundläggande skyldighet att ställa upp kostnadsfritt med personal och materiel. Den ordning jag nu förordar innebär däremot ett komplement för att kunna tillgodose kraven på en fungerande helikopterberedskap.
Sjöfartsverket har begränsade resurser till sitt förfogande. Omprioritering av resurserna för sjöräddningsändamål är en möjlighet som nu prövas inom ramen för Sjöfartsverkets utredning. För att klara kostnaderna för helikopterberedskapen sommaren 1992 och under kommande budgetår bör verket få använda medel under anslagsposten Tjänster inom farledsverksamheten under anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. somjag senare kommer att redogöra för. ÖB har för sin del indikerat ett belopp i storleksordningen 3-4 miljoner kronor. Denna ersättning får emellertid bestämmas i förhandlingar mellan verket och ÖB. Även långsiktiga lösningar bör kunna diskuteras om detta skulle vara ekonomiskt fördelaktigt.
Med Sjöfartsverket som ansvarig beställare och med ett visst direkt kostnadsansvar bör incitament skapas för en ständig prioritering av resursinsatserna. Med denna klarare roll bör bättre förutsättningar också skapas för andra beställare av helikoptertjänster genom samordning i "upphandlingen" av tjänster.
Jag räknar med att Sjöfartsverket skall kunna täcka nu beräknade merkostnader på ca 3 - 4 miljoner kronor inom den förordade anslagsramen som jag återkommer till. Jag vill avslutningsvis nämna den betydelse sjöräddningen och inte minst helikopterberedskapen har för handelssjöfarten.
Jag har i frågan om sjöräddningsverksamheten samrått med försvarsministern.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om en aweckling av Hamnrådet,
2. godkänna vad jag anfört om helikopterberedskap för sjörädd- 69 ning.
dels bereder riksdagen tillfälle Prop. 1992/93:100
3. att ta del av vad jag har anfört om utredningen om färjetrafiken Bilaga 7 i Stockholmsregionen.
Anslagsfrågor
D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För ersättning för fritidsbätsändamål m.m. föreslås ca 60,7 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
- Sjösäkerhetsrådets verksamhet föreslås integreras i Sjöfartsverket.
- Ansvaret för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg föreslås överföras till Handelsflottans kultur- och fritidsråd.
- Betalningsansvaret för vissa bemanningskoslnader föreslås överföras till handelssjöfarten.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
71251000* 76696000* 60754000
• Anslaget Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster.
Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkels ansvarsområde som inte skall finansieras via handelssjöfarten.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket beräknar anslaget för budgetåret 1993/94 till ca 79,3 miljoner kronor före pris- och löneomräkning. Sjöfartsverket har delat upp anslaget i följande anslagsposter:
Anslagspost
Tkr
1. Sjösäkerhetsrådet
2. Tjänster inom farledsverksamheten
3. Vissa bemanningskostnader
4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsvis
5. Tjänster inom fartygsverksamheten
79346
Förslaget innebär en ökning av anslaget från föregående budgetår med drygt 2,6 miljoner kronor och kan härledas till anslagsposten 1. Sjösäkerhetsrådet som föresläs öka med 650 000 kronor saml till anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader som föreslås öka med 2miljoner kronor.
70
Sjösäkerhelsrädets ökning avser köp av sändningstid i reklamfinansierade Prop. 1992/93:100 TV-kanaler. Bilaga 7
I anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamhelen är ca 47 miljoner kronor avsedda för fritidsbåts- och yrkesfiskesändamäl. Av dessa 47 miljoner kronor är ca 31 miljoner kronor avsedda för sjöräddningskostnader. Vidare är under anslagsposten 1,2 miljoner kronor avsedda för kostnader för vissa beredskapsätgärder inom totalförsvaret, ca 2,2 miljoner kronor är avsedda för kostnader för bemanning av vissa fyrar samt 2,3 miljoner kronor för kostnader för viss nyhetsförmedling till sjöfarten.
Föredragandens överväganden
Anslagspost 1. Sjösäkerhetsrådet
Sjöfartsverket är enligt sin instruktion ansvarig myndighet för sjöräddningsarbetet. Av naturliga skäl har tyngdpunkten i arbetet legat på den yrkesmässiga sjöfarten. Men verket har samtidigt en bred kontaktyta i sjösäkerhetsfrågor gentemot fritidsbåtstrafiken. Verket producerar särskilda sjökort för fritidsbåtsändamål och ansvarar för utmärkning av fritidsbåtsleder. Verket deltar dessutom i arbetet vad gäller förarintyg för fritidsbåtar förutom det redan tidigare berörda ansvaret för sjöräddningen.
Sjösäkerhetsrådet har till uppgift att verka för förbättrad sjösäkerhet genom information och rådgivande verksamhet. Av naturliga skäl blir arbetet koncentrerat till vär- och sommarperioden. Genom att arbetet drivs i en särskild organisation uppstår också kostnader för administration och lokaler. Sjösäkerhetsrädet begär i är ökade resurser för informationskampanjer. Ett sätt att kunna öka resurserna för den typen av insatser är att minska kostnaderna för administration m.m. Jag anser att man kan nå sådana fördelar genom att integrera Sjösäkerhetsrådet i Sjöfartsverket. Själva myndigheten upphör men uppgifterna förs vidare till Sjöfartsverket. Därigenom bör administrations- och tryckkostnaderna m.m., som i dag uppgår till drygt 1 miljon kronor, kunna minskas. Det betyder vidare att den personal som nu sysselsätts för informationsinsatser ocksä kan användas för annat sjösäkerhetsarbete.
De företrädare som ingär i Sjösäkerhetsrådet representerar en värdefull kompetens i sjösäkerhetsarbetet. Detta ideella arbete bör tas till vara även i det fortsatta arbetet. Till den ansvariga myndigheten Sjöfartsverket bör knytas ett räd med lämplig expertis. Informationsinsatser kan därför även fortsättningsvis göras i Sjöfartsverkets/Sjösäkerhetsrådets namn. Den av mig nu förordade förändringen bör göras från den I juli 1993.
När det gäller statens insatser för information m.m. förordar jag ett oförändrat anslag för nästa budgetår. Därutöver är det, som tidigare, en fråga för Sjöfartsverket att besluta om vilka övriga resurser som bör avsättas för sjösäkerhetsinsatser.
Anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamheten
Viss nyhetsförmedling till sjöfarten avser nyhetsförmedling av svenska
pressnyheter till svenska fartyg. Denna verksamhet administreras av Han- 71
delsflottans kultur- och fritidsråd (HKF). En överföring av ansvaret för ny- Prop. 1992/93:100
hetsförmedlingen till HKF skulle ge en tydligare koppling mellan verksam- Bilaga 7
hets- och kostnadsansvar för tillhandahällandet av denna tjänst. Jag föreslår
därför att ansvaret för nyhetsförmedlingen till svenska fartyg överförs till
HKF fr.o.m. budgeläret 1993/94 vilket ocksä innebär att detta faller inom
sjöfartens kostnadsansvar.
Jag har i avsnittet Övriga frågor under detta littera aviserat en redovisning av finansiering av Överbefälhavarens merkostnader för helikopterberedskap. Jag återkommer nu i denna fråga. De medel under anslagsposten som beräknats för nyhetsförmedling av svenska pressnyheter till svenska fartyg bör kvarstå tills vidare för att kunna användas till sjöräddningsändamål och därigenom till merkostnader för helikopterberedskap. ÖB har som tidigare redovisats indikerat merkostnaderna för helikopterberedskapen till 3 - 4 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Det exakta ersättningsbeloppet fär bestämmas i förhandlingar mellan Sjöfartsverket och ÖB.
Jag beräknar anslagsposten till 52 798 000 kronor för budgetåret 1993/94 varav 1 298 000 kronor avser medel för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret.
Anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader
Med hänsyn till de neddragningar i de offentliga utgifterna som är nödvändiga föreslårjag att kostnaderna för bemanning med militär personal på sjö-mätningsfartyg samt rese- och traktamentskostnader för militär personal på isbrytare skall finansieras av handelssjöfarten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Detta innebär att anslagsposten utgår och att anslaget minskas med 16 miljoner kronor.
För Åtgärder mot vattenförorening från fartyg och Tjänster inom fartygsverksamheten beräknar jag i likhet med Sjöfartsverket oförändrade anslag för budgetåret 1993/94.
Mitt förslag till fördelning av anslaget for budgetåret 1993/94 framgår av följande tabell:
Anslagspost Tkr
1. Sjösäkerhetsinformation 3 470
2. Tjänster inom farledsverksamheten 52798
3. Åtgärder mot vattenförorening frän fartyg, 1 förslagsvis
4. Tjänster inom fartygsverksamheten 4 485
60754 Efter de förslag jag nu framfört kommer anslaget i huvudsak att avse medel för fritidsbåtsändamål. Jag föreslår därför att anslaget Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster ändras till Ersättning för fritidsbåtsändamål m. m. för att ge en bättre beskrivning av anslagets ändamål.
72
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen alt
1. godkänna vad jag anfört om alt Sjösäkerhetsrådets verksamhet integreras i Sjöfartsverket,
2. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för viss nyhetsförmedling till sjöfarten,
3. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för vissa bemanningskostnader samt
4. till Ersäuning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 60 754 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
D 2. Transportstöd för Gotland
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För transportstöd för Gotland föresläs 160 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
- Högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget bör vara kvar i nuvarande former tills vidare.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
174776000 140000000 160000000
Resultat budgetåret 1991/92
I 1992 års budgetproposition beräknades underskottet i färjetrafiken för budgetåret 1991/92 till 163 miljoner kronor. Utfallet blev 174,8 miljoner kronor. Avvikelsen beror främst på alt uthyrningen av färjan Nord Neptunus skedde i mindre omfattning än beräknat.
Av den granskningsrapporl för verksamhetsåret 1991, som lämnats av den av staten utsedde auktoriserade revisorn, framgår alt koncessionstrafiken redovisats pä ett tillfredsställande sätt under år 1991.
Sjöfartsverket
För budgetårel 1992/93 har 140 miljoner kronor anslagits för transportstödet för Gotland. Enligt Sjöfartsverkets prognoser för budgetåret 1992/93 beräknas dock anslaget uppgå till 160 miljoner kronor. Avvikelsen beror på att ökningen av antalet passagerare lill följd av taxesänkningarna under år 1992 förväntas bli mindre än beräknat.
För budgetåret 1993/94 beräknar Sjöfartsverket anslaget lill färjetrafiken till och från Golland till 160 miljoner kronor före hänsyn till kostnadsökningar på grund av inflation. I anslaget är inga taxejusteringar kalkylerade.
73
översyn av färjetrafiken Prop. 1992/93:100
Sjöfartsverket har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av färjelra- cJnaga / fiken till och från Gotland. Uppdraget redovisades i juni 1992. I rapporten Vägval i Gotlandslrafiken konstaterar Sjöfartsverket att staten även fortsättningsvis måste garantera Gotland en tillfredsställande transporlförsörjning. Verket anser att utgångspunkten för personresandet bör vara att färjan ses som en interregional kollektivlrafikförbindelse. Vidare bör även flygförbindelserna beaktas när man ser pä del lolala trafikutbudet.
Sjöfartsverket lägger fram förslag till åtgärder dels på kort sikt dels på lång sikt, dvs. inför en ny trafikupphandling.
På kort sikt anser verket att tidtabellen skulle kunna anpassas till att bättre tillgodose personresandet. Detta skall övervägas vid tidlabellsdiskussio-nerna inför är 1993. När det gäller sammansättning av färjor finns del inte ekonomi i att i ett kort perspektiv byta ut nuvarande färjor enligt verket. Däremot bör befintliga färjor kunna utnyttjas bättre.
Verket anser att de taxesänkningar som genomförts under år 1992 innebär att taxorna nu befinner sig på en rimlig nivä. Ytterligare taxesänkningar kan därför inte motiveras. Verket ifrågasätter mot den bakgrunden den speciella rabatten för resenärer som är mantalsskrivna pä Gotland och anser att olika rabatter i stället bör vara kommersiellt motiverade.
Verket anser att konkurrerande trafik på nuvarande koncessionslinjer inte bör tillåtas. Däremot skulle nya trafiklinjer för nya resbehov utan krav på statligt stöd kunna tillåtas redan under nuvarande avtalsperiod.
Verket konstaterar att skattefri försäljning ombord pä Gotlandsfärjorna skulle kunna innebära ett minskat statsbidrag. Enbart skattefri servering anses dock inte ekonomiskt intressant. Verket påpekar dock att skattefri försäljning ombord sannolikt skulle innebära visst bortfall i försäljning i andra delar av landet. En inte oväsentlig merförsäljning antas dock uppstå.
Pä lång sikt, inför en ny trafikupphandling, anser verket att slaten bör klargöra sitt åtagande i trafiken samt hur den skall bedrivas framöver.
Verket föreslär att statens åtagande skall bestå av en garanterad bastrafik med kompletterande trafik i konkurrens under högsäsong. Detla skulle innebära att lagen om linjesjöfart på Gotland slopas och den statliga trafiken avtalsregleras som hittills. Enligt verket skulle en statlig trafik på en fastlandshamn i stället för nuvarande två hamnar innebära att färjorna kan utnyttjas bättre och att turlistan kan utökas samtidigt som väsentliga kostnadsbesparingar på statsbidraget kan uppnås. Vidare kan staten komplettera sin trafik under högsäsong om inte nytillkommande trafik kan tillgodose efter-frågetoppen under sommaren. Frågan om staten eller nägon annan skall stä som ägare av färjorna och vem som skall driva trafiken bör undersökas närmare.
Högstprisregleringen och Gotlandstillägget
I Sjöfartsverkets översyn har även ingått att belysa konsekvenserna för fraktpriserna och for Gotlands näringsliv av att högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstilläg get awecklas. '
Sjöfartsverket gör bedömningen att tidigare angivna motiv för elt avskaf- Prop. 1992/93:100 fande av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har giltighet Bilaga 7 och att det säledes bör avskaffas. Sjöfartsverket förordar därvid en avreglering i två steg. I ett första steg trappas Gotlandstillägget ner frän 0,6% till 0,3% fr.o.m. den Ijanuari 1993. Vid utgängen av är 1993 avskaffas sedan bäde högstprisregleringen och Gotlandstillägget hell. Denna lösning skulle ge tid för omställning, anpassning av gällande transportavtal, ökad konkurrens m.m.
Remissinstanserna
Vid en remissbehandling av Sjöfartsverkels rapport har yttranden inkommit från Riksrevisionsverket (RRV), Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Länsstyrelserna i Gotlands, Kalmar, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, Borgholms, Gotlands, Norrköpings, Nynäshamns, Öskarshamns, Oxelösunds och Västerviks kommuner, Stockholms stad, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Östsvenska Handelskammaren, Sveriges Industriförbund, Gollands Turistförening och Svenska Äkeriförbundet.
Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn, Bilspedition, Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Sydsvenska Handelskammaren, Stockholms Handelskammare, Glesbygdsmyndigheten, Gotlands Allting, Kommunförbundet i Kalmar län och SOS Rädda Gotland.
Sjöfarlsverkels uppfattning att staten även fortsättningsvis måste garantera Golland en tillfredsställande transportförsörjning delas allmänt av remissinstanserna.
Av de remissinstanser som yttrat sig över taxorna i färjetrafiken anser övervägande delen att taxorna bör sänkas. Framför allt från de gotländska remissinstanserna framhålls att taxorna bör sällas med utgångspunkt i den rörliga kostnaden för motsvarande transportsträcka på land med bil.
Frägan om skattefri försäljning på färjorna kommenteras endast av en del av remissinstanserna. De som yttrat sig är positiva till skattefri försäljning, men övervägande delen anser att frägan bör studeras närmare.
Frägan om konkurrens och kompletterande färjetrafik bäde inom ramen för nuvarande avtal och i framtida trafik kommenteras av ca en tredjedel av remissinstanserna som alla är positiva lill Sjöfartsverkets förslag i detta avseende.
Flertalet remissinstanser har kommenterat Sjöfartsverkets förslag om en framtida statligt garanterad baslrafik mellan två hamnar. Övervägande delen av remissinstanserna avvisar Sjöfartsverkets förslag med motiveringen att det presenterade underlaget är alltför bristfälligt för att utgöra beslutsunderlag för en långsiktig utformning av farjetrafiken. Från ett flertal remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun, föreslås all en kompletterande utredning som tar hänsyn till näringspolitiska och regionalpoUtiska aspekter av färjetrafiken genomförs inför en ny trafikupphandling.
När del gäller högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget är äsik- 75
terna delade hos de remissinstanser som kommenterat frägan. Det råder Prop. 1992/93:100 enighet om att nuvarande regleringssystem inte är tillfredsställande. Flerta- Bilaga 7 let av dem som kommenterat frägan anser dock att om högstprisregleringen och Gotlandstillägget awecklas bör detta ersättas av ett nytt system som motsvarar effekterna av det nuvarande systemet.
Föredragandens överväganden
Sjöfartsverkets översyn av farjetrafiken har skapat en debatt om trafiken och hur denna skulle kunna förbättras. Min övergripande bedömning är att översynen är elt värdefullt underlag för fortsatta diskussioner om Gotlands-trafiken mellan statliga myndigheter och regionala och kommunala organ.
Det huvudsakliga syftet med Sjöfartsverkets översyn av färjetrafiken lill och från Gotland har varit att se över nuvarande trafik och föreslå förändringar inom ramen för avtalet som reglerar trafiken. Förändringar i tidtabellen och bättre utnyttjande av befintliga färjor är frågor för Sjöfartsverket. När det gäller övriga förslag på kort sikt vill jag anföra följande.
Regeringens förslag om ökade anslagsmedel till färjetrafiken till och från Gotland för innevarande budgetår innebar att persontaxorna kunde sänkas med hela 30 % under år 1992. Detta har lett till en ökning av personresandet med ca 10 % under är 1992. Den största ökningen skedde under sommarmånaderna. En del av ökningen fär därför förmodas även bero på de gynnsamma väderleksförhållandena som då rådde och som innebar en allmänt ökad turism i Sverige.
Taxesänkningarna under år 1992 har inneburit en positiv resandeutveckling som talar för en ökning i resandet även under år 1993.1 diskussionen om taxenivän måste dock även hänsyn till statsbidragets storlek tas. Statsbidraget för innevarande budgetär beräknas nu uppgå lill 160 miljoner kronor vilket är 20 miljoner kronor mer än jag beräknade i budgetpropositionen för innevarande år. Ökningen är betydande, inte minst med hänsyn till det statsfinansiella läget som för närvarande råder. Jag är därför inte beredd att föreslå extra anslagsmedel för ytterligare taxesänkningar under budgetåret 1993/94. Det finns dock anledning alt fortsätta diskussionen om färjetaxorna med regionala företrädare, men dä inte isolerat frän frågor om trafikuppläggning, kostnader och effektivitet.
När del gäller den särskilda rabatten för gotlänningar är denna till för att få ner kostnaderna för gotlänningar med frekvent resande mellan Gotland och fastlandet. Med hänsyn lill de diskussioner som pågår om färjetaxorna m.m. är jag inte beredd att nu förorda en förändring av detta rabattsystem.
När det gäller frågan om konkurrens i Gotlandslrafiken inom ramen för nuvarande koncessionsavlal är jag inte beredd att generellt tillstyrka tillstånd till färjetrafik pä nya linjer utan att först analysera kostnadskonsekvensema för koncessionslrafiken. En sådan fråga bör naturligen behandlas inom ramen för den dialog om den framlida Gotlandslrafiken somjag bl.a. vill föra med företrädare för kommunen och länsstyrelsen.
Frågan om högstprisregleringen och del s.k. Gotlandstillägget är, dä inget statligt stöd utgår, för statens del en fräga av principiell natur. Sjöfartsverket har, i likhet med tidigare utredningar, konstaterat alt del inle gär att göra en 76
exakt bedömning av merkostnaderna för godstransporter med lastbil till och Prop. 1992/93:100 från Gotland. Det är säledes inte möjligt för slaten att följa upp regleringar- Bilaga 7 nas verkan.
Min uppfattning att högstprisregleringen och Gotlandstillägget är ett otillfredsställande regelsystem kvarstår. Jag finner därför Sjöfartsverkels modell med stegvis aweckling tilltalande. Den osäkerhet som finns om effekterna för fraktpriserna till och från Golland vid en aweckling ger dock anledning att föra en närmare diskussion om frågan med bl.a. företrädare för det gotländska näringslivet. Jag vill därför awakta med ett förslag om aweckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget lills vidare.
Den del i Sjöfartsverkets rapport som avser förslag lill åtgärder pä lång sikt syftar till alt skapa ett underiag i det förberedande arbetet inför en ny Irafikupphandling. Sjöfartsverkets förslag om fri konkurrens och en statlig s.k. bashamnstrafik har fått bäde positivt och negativt bemötande. Sjöfartsverkets redovisning i denna del utgör, som remissinstanserna och verket självt säger, inle tillräckligt underlag för ett definitivt ställningslagande inför en ny trafikupphandling. Däremot är det ett värdefullt underlag för fortsatta diskussioner mellan slatliga företrädare och regionala och kommunala företrädare om Gotlandslrafikens framlida utformning. Redovisningen i denna del föranleder säledes inga förslag frän min sida för närvarande.
Med beaktande av vad jag nu anfört beräknarjag anslaget lill 160 miljoner kronor för budgetårel 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget samt
2. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 160000000 kr.
D 3. Handelsflottans pensionsanstalt
1991/92
Utgift
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Bakgrund
Handelsflottans pensionsanslalts (HPA) huvudsakliga arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar samt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa föranleder.
HPA:s inkomster härrör frän fastställda redaravgifter saml från ränleav-kastning på fondkapital. Riksdagen beslutade i december 1989 att den särskilda sjömanspensionen skulle upphöra fr.o.m. den Ijanuari 1990 (SFS 1989:996). Samtidigt beslöts om vissa övergångsregler. I april 1998 kommer den sista sjömanspensionen alt beviljas enligt förordningens bestämmelser.
Handelsflottans pensionsanstalt har i sin årsredovisning för budgetåret 77
1991/92 redovisat verksamheten. Det gångna budgetåret har inbringat 31,4 Prop. 1992/93:100 miljoner kronor i redaravgifter vilket innebär att sjömanspensionsfonden Bilaga 7 tillförts ett överskott om 11,4 miljoner kronor. Kostnaden för pensionsulbe-talningar har för budgetåret 1991/92 uppgått till 46,7 miljoner kronor och kostnaden för administration till 2,2 miljoner kronor. HPA bedömer att någon upplåning i Riksgäldskontoret inle behöver göras under innevarande budgetär för att finansiera pensionsutbelalningar. HPA förordar därför att redaravgiflernas storlek anpassas under är 1995 för att bättre överensstämma med gällande pensionsåtaganden under förutsättning att HPA:s ekonomi är fortsalt god.
Enligt RRV är HPA:s årsredovisning och årsbokslut rättvisande men verket har i sin revisionsberättelse avstått från att bedöma om resultatredovisningen är rättvisande. I RRV:s revisionsrapport påpekas att HPA inte uppfyllt kraven i 20 § budgetförordningen. Samtidigt ifrågasätter RRV en strikt tillämpning av dessa regler då HPA:s verksamhet skall awecklas. Som ett led i awecklingen av HPA:s verksamhet har en minskning av personalstyrkan skett.
I sin förenklade anslagsframställning har HPA yrkat etl anslag pä 1000 kronor för budgetåret 1993/94 och all administrationskostnaderna fär uppgå 11111983000 kronor.
HPA beräknar en låneram om 60 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för all läcka upplåningsbehovet för de pensionsutbetalningar som övergångsbestämmelserna för sjömanspensioner medför. HPA får la upp länen i Riksgäidskontoret genom Sjöfartsverket.
Föredragandens överväganden
HPA har vidtagit ätgärder för att påskynda en aweckling av verksamheten, vilken bör vara genomförd senast är 1995. Jag fäster samtidigt HPA:s uppmärksamhet pä RRV:s synpunkter.
HPA fär under budgetåret 1993/94 disponera upp till 60 miljoner kronor för pensionsutbetalningar genom lån som Sjöfartsverket tar upp i Riksgäldskontoret. Jag föreslär all HPA anvisas ett anslag för budgetåret 1993/94 pä 1 000 kronor. För att täcka HPA:s kostnader för administration fär HPA för budgetåret 1993/94 la i anspråk 1 983000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
att lill HandelsflottanspensionsanstaU för budgetårel 1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.
D 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
1991/92 Utgift O
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000
1 föregående budgetproposition konstaterades bl.a. att Sverige genom ett 78
folkrättsligt konvenlionsälagande har förbundit sig att erbjuda sjömän etl Prop. 1992/93:100 visst utbud av kultur- och fritidsaktiviteter. Bilaga 7
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har enligt sin instruktion (SFS 1988:1100) lill uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur-och fritidsverksamhet för sjöfolk. Det övergripande målel för HKF:s verksamhet är att så effektivt som möjligt erbjuda sjömän etl meningsfullt och attraktivt frilids- och kulturliv.
HKF:s verksamhet betalas genom en avräkning av fyravgifterna som ingår i Sjöfarlsverkels avgifter. Över statsbudgeten har redovisats ett anslag om 1000 kronor.
HKF har i sin årsredovisning för budgeläret 1991/92 redovisat verksamheten inom områdena stab, information, video, sjömansbiblioteket, idrott och hamnservice. Av resultatredovisningen framgår att HKF inom så gott som samtliga verksamhetsområden nått de mäl som ställts upp för verksamheten i enlighet med inriktningen i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92-1993/94. Av årsredovisningen framgår vidare att avräkningen av fyravgiftema för budgetåret 1991/92 uppgick till 5,87 % och att verksamheten redovisade ett överskott pä 1 miljon kronor. Överskottet beror på att reserverade medel för kostnader i samband med utökning och komplettering av åtaganden inom hamnverksamhelen inte behövt ianspräk-las samt att vissa investeringar fått skjutas till innevarande budgetär.
I sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anser HKF att de övergripande mål och den inriktning av verksamheten som rädet lade fast i sin fördjupade anslagsframställning bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
De övergripande mål och riktlinjer som HKF redovisade i sin fördjupade anslagsframställning för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör gälla även för budgetåret 1993/94.
HKF:s årsredovisning visar, enligt min mening, alt verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan näs. Jag kan ocksä konstatera att Riksrevisionsverket inle har haft nägra invändningar i revisionsberättelsen avseende HKF.
Somjag tidigare redogjort för bör ansvaret för kostnader för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg överföras från anslaget D 1. Ersättning för fritidsbätsändamål m.m. lill HKF fr.o.m. budgetåret 1993/94. Kostnaderna för ansvaret för viss radiotjänst beräknar jag till 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att HKF för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 1000 kronor. Jag beräknar HKF:s administralionskostnader för nästa budgetår till 19500000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen
att till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1993/94 -jg
anvisa elt anslag pä 1000 kr.
6 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
D 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Kommunikationsdepartementet blir huvudman för Trollhätte kanalverk fr.o.m. den 1 januari 1993.
- Trollhätte kanalverk inordnas i Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 januari 1994.
- Till Trollhätte kanalverk och Vänerns Seglationsstyrelse anvisas för budgetåret 1993/94 63,0 miljoner kronor.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
59780000 78000000 63000000
Trollhätte kanalverk
Vid årsskiftel 1991/92 ombildades Statens vattenfaUsverk till aktiebolag. Vid samma tidpunkt bildades ett affärsverk ur Vatlenfallskoncernen med ansvar för Statens kanalrörelse i Trollhätte och Säffle kanaler (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92).
Trollhätte kanalverk har enligt sin instruktion (SFS 1991:2014) lill uppgift att ansvara för drift och förvaltning av verksamheten i Trollhätte och Säffle kanaler.
Kanalverkets huvuduppgifter är att verka för att effektiva kommunikationer upprätthålls på kanalerna, verka för en samordning mellan kanalverksamheten och Vänersjöfarten, ansvara för byggnation, drift och underhåll av de anläggningar som behövs för kanalverksamheten och ansvara för beredskapsplaneringen av kanalverksamhelen under kris- eller krigsförhållanden.
Kanalverkets intäkter utgörs bl.a. av farledsvaruavgifler på utrikes gods. Staten anslår de ylterligare medel som behövs för att hålla kanalen öppen för nyttotrafik och fritidsbåtar. Anslaget läcker även kostnaderna för Vänerns seglationsstyrelses verksamhet på Vänern; utmärkning av farieder och lotsning m.m.
Trollhätte kanalverk anser att anslaget för budgetårel 1993/94 bör uppgå till 71 695000 kronor och att investeringarna för perioden 1993-96 fär uppgå till 27400000 kronor.
Vänerns seglationsstyrelse
För budgetåret 1993/94 har Vänerns seglationsstyrelse yrkat ell anslag på 7800000 kronor.
Utredningen
I anslutning till 1992 ärs budgetproposition redogjorde jag för betänkandet om Vänersjöfarten (SOU 1991:73). Samtidigt konstaterades att en översyn
av transportalternativen till dagens kanaltransporter borde utvärderas mer Prop. 1992/93:100 ingäende. Den 4 juni 1992 fick därför Trollhätte kanalverk i uppdrag att i Bilaga 7 samråd med Sjöfartsverket och Länsstyrelsema i Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län utreda delta. Redovisningen av uppdraget. Sjötransporter i Vänerregionen (SIV 1992:10) överlämnades i oktober 1992 till Kommunikationsdepartementet.
Utredningen gör bedömningen att godsmängden till och från Vänerregionen kan öka med ca 15 % vilket motsvarar 400 000-500 000 ton last, potentialen finns för enhetslastat gods. Detla förutsätter bl.a. reguljära avgångar och en transportorganisation som kan erbjuda "dörr till dörr"-transporter.
Genom att investera i ny teknik beräknar utredningen att statens kostnader för Vänersjöfarten kan minskas med ca 7 miljoner kronor per år när föreslagna rationaliseringar är genomförda. Av dessa 7 miljoner kronor bedöms 5 miljoner kronor komma kanalverket tillgodo.
Utredningen föreslär ocksä att en huvudman bör ha ansvaret för kanalver-kels verksamhet och att kanalverket bör kvarstå i sin nuvarande organisationsform. En regionalt förankrad organisation kan enligt utredningen bäst samordna olika transportfunktioner så att kunderna kan erbjudas de effektivaste transporllösningarna till de lägsta kostnaderna.
Sjöfartsverket har lämnat ett särskilt yttrande över utredningen. Verket delar utredningens bedömning alt det finns förutsättningar för en ökning av kanaltrafiken och att de av utredningen föreslagna rationaliseringarna bör genomföras. Sjöfartsverket bedömer dock att ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket ger möjligheter till ytterligare rationaliseringar inom kanalverkets verksamhet, främst inOm det administrativa och tekniska området.
Sjöfartsverket delar inle utredningens uppfattning att Trollhätte kanalverk bör kvarstå i nuvarande organisationsform. Sjöfartsverket anser att man även inom ramen för en central organisation genom en regional anpassning kan tillvarata regionens behov av inflytande.
Föredragandens överväganden
Verksamhelen vid Trollhätte kanalverk har varit föremål för två statliga utredningar under en kort tidsperiod. Verksamheten har varit ifrågasatt och har därför granskats ingäende ur flera synvinklar. Detta har ingjutit en viss oro hos berörda intressenter och transportköpare. En tydlig inriktning vad gäller statens ansvar för Trollhätte kanalverk har efterlysts. Bakgrunden till statens intresse för översynen av kanalverksamheten är att statens kostnader för subventionering av sjöfarten i Trollhätte kanal är betydande. Trots ökade kostnader för slaten har inte godsmängden ökat under den senaste tioårsperioden utan legal på en konstant nivå.
Anslaget för innevarande budgetår är 78 miljoner kronor vilket är en ökning frän budgetårel 1991/92 med 18 miljoner kronor. Regeringen har utöver detta medgivit ett överskridande av anslaget pä 6 miljoner kronor för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1993/94 yrkar Trollhätte kanalverk och Vänerns Seglationsstyrelse anslag om sammanlagt 79,5 miljoner kronor.
För alt Vänersjöfarten i framtiden skall vara ett alternativ för transport- 81
kunderna måste kostnaderna sänkas för kanaltransporterna. Jag anser att Prop. 1992/93:100 liden nu är mogen för att slå fast en långsiktig inriktning för Trollhätte ka- Bilaga 7 nalverk.
Huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk lyder i dag under Näringsdepartementet medan Kommunikationsdepartementet ansvarar för anslaget lill verksamheten. Utredningen har förordat att kanalverket får en huvudman. I likhet med chefen för Näringsdepartementet anser jag att huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk fr.o.m. den Ijanuari 1993 bör åvila Kommunikationsdepartementet.
Utredningen som Trollhätte kanalverk presenterat anger all en potential finns för en ökning av kanalens godsmängd med ca 15 %. För att Vänersjöfarten skall överleva i konkurrensen med väg- och järnvägstransporter måste rationaliseringar inom kanalverksamhelen göras så alt en rimlig kostnadsnivå för kanaltransporterna kan nås. Den ralionaliseringsplan spm utredningen föreslår bör därför genomföras.
I anslutning till föregående års budgetproposition anförde föredraganden att affärsverksformen för kanalverket borde ses som en övergångslösning i avvaktan pä utvärderingen av regionens transportalternativ. En alternativ organisationsform som då föreslogs var att inordna kanalverksamhelen i Sjöfartsverkets administration.
För att Vänersjöfarten även på läng sikt skall vara ett alternativ för transportkunderna är det viktigt att en stabil grund för kanalverksamheten läggs fast. Detta kan enligt min mening uppnås genom en stark organisation. Min bedömning är att den enda hållbara lösningen på läng sikt för alt sänka kostnaderna för transportkunderna och därmed stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten är alt inordna kanalverket i Sjöfartsverket.
Fördelarna med ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket är bl.a. att en gemensam styrning av Sveriges sjöfartsinsatser uppnäs och att en enhetlig arbetsorganisation för sjöfartsfrågor bildas. Inordnandet av Södertälje kanal i Sjöfartsverket har enligt min mening visat att en central organisation kan tillvarata den lokala förankring och närhet till marknaden som är viktig för en verksamhet.
Staten har ett fortsatt övergripande ansvar för infraslruklurhållningen i Trollhätte kanalverk. Förutsättningarna för en konkurrenskraftig Vänersjö-fart inbegriper emellertid flera aktörer. Regionen har ocksä visat ett starkt intresse och engagemang för Vänersjöfarten. Landshövdingen i Värmlands län har uppdragit åt en särskild förhandlingsman alt utreda möjligheten till en sammanslagning av hamnarna i Vänern till ett bolag. Utredaren gör bedömningen att det finns rationaliseringsmöjligheter på mellan 25-35 % inom hamnhanteringen. För Vänersjöfarten är det av stor vikt alt samtliga rationaliseringsmöjligheter genomförs. Bildandet av elt Vänerhamn AB skulle pä ett dramatiskt sätt förbättra kostnadsbilden och stärka konkurrenskraften för sjöfartsallernativet i regionen. Genom samordnade insatser från stat, länsstyrelser, kommuner och näringsliv kan Vänersjöfarten stärkas. Enligt min mening utgör Trollhätte kanal en viktig del av infrastrukturen i regionen. Transporterna pä kanalen och i Vänern bör ges möjligheter att utvecklas ylterligare. Också ur miljösynpunkt är detla angelägel.
Min bedömning är säledes alt en integrering av Trollhätte kanalverk i Sjö- 82
farlsverket ger de bästa förutsättningarna för att bedriva en effektiv kanal- Prop. 1992/93:100 verksamhet i syfte att stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten på lång Bilaga 7 sikt. Jag förordar därför att Trollhätte kanalverk den Ijanuari 1994 upplöses som affärsverk och organisatoriskt läggs som en enhet i Sjöfartsverket. Det kan samtidigt noteras att Sjöfartsverket i sin nya organisation med tolv sjötrafikområden lagt betoningen på decentralisering och lokalt/regionalt engagemang.
Beträffande organisationsformen för Vänerns Seglationsstyrelse delar jag utredningens bedömning alt en sammanslagning av Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse varken ur praktisk eller ekonomisk synvinkel är fördelaktig för Vänersjöfarten. Jag anser att Vänerns Seglationsstyrelse bör kvarstå i sin nuvarande organisationsform.
Sjöfartsverket har i sitt särskilda yttrande över utredningen bedömt att det finns rationaliseringsvinster att göra vid en sammanslagning av kanalverket och Sjöfartsverket. Min bedömning är att det inom områdena administration och tekniskt underhåll finns utrymme för ytterligare besparingar. Även inom lotsningsverksamheten finns möjligheter till samordningsvinster vid en sammanslagning av verken. Det ankommer dock på Sjöfartsverket att avväga inom vilka områden som besparingar kan göras. Det faktaunderlag som finns i Trollhätte kanalverks utredning kommer att utgöra ett viktigt underlag för Sjöfartsverkets framtida arbete med att stärka kanalens konkurrenskraft.
Trollhätte kanalverk har redovisat en investeringsplan för perioden 1993- 96 om sammanlagt 27,4 miljoner kronor. De investeringar som Trollhätte kanalverk redovisat för budgetåret 1993/94 skall fram tills kanalverket inord nas i Sjöfartsverket genomföras under förutsättning att kanalverket och Sjö fartsverket är ense om detta. Samma villkor gäller för upptagande ay lån, förvärv av aktier, bildande av bolag eller andra för Trollhätte kanalverk ., .,
övergripande frägor.
Jag förordar att kanalverket för budgetåret 1993/94 ges möjlighet till upplåning i Riksgäldskontoret inom en total ram om 10 miljoner kronor.
Det faktum att integralionsarbetet kommer att ta viss tid innebär naturii- . . , gen vissa svårigheter att på kort sikt uppnå de potentiella besparingseffekterna. Jag anser emellertid att det redan för nästa budgetår i anslaget bör tas hänsyn till besparingseffekterna. Jag räknar därför med en reduktion av. anslaget med 15 miljoner kronor för nästa budgetår. Kostnader därutöver, , får därmed belasta Sjöfartsverket/handelssjöfarten.
Jag beräknar således medelsbehovet till 63,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 varav 55,2 miljoner kronor till Trollhätte kanalverk och 7,8 miljoner kronor till Vänerns Seglationsstyrelse.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1993/94 an visa ett förslagsanslag på 63 000000 kr samt
2. riksdagen tar del av inriktningen av anslaget.
83 D 6. Bidrag, till svenska rederier . Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 474152000 Bilaga 7
1992/93 Anslag 200 000 000
1993/94 Förslag 90000000
Bakgrund
I regeringens proposition (prop. 1992/93:128) om vissa sjöfartspoUtiska åtgärder som lades fram för riksdagen i oktober 1992 har jag redogjort för läget och utvecklingen inom den svenska sjöfarten.
I propositionen föreslog regeringen', i awaktan pä ett slutligt ställningslagande till den framtida sjöfartspolitiken att del för innevarande budgetär införs ett särskilt statsbidrag för svenska handelsfartyg som huvudsakligen gär i fjärrfart. Bidraget består i dels återbetalning av inbetald sjömansskatt, dels ett bidrag för sociala avgifter som för andra halvåret 1992 uppgår till ' 38 000kronor och för första halvåret 1993 uppgår till 29 000 kronor, allt räknat per kalenderår och helårsanställd sjöman.
Kostnaden för stödet har beräknats till ca 450 miljoner kronor. För innevarande budgetår har 360 miljoner kronor anvisats under etl särskilt anslag för detta ändamål. Resterande ca 90 miljoner kronor kommer att belasta budgetåret 1993/94 då bidraget för sociala avgifter utbetalas i efterhand. I propositionen anmäldes att regeringen avsåg återkomma i 1993 års budgetproposition när det gäller medelsbehovet för budgetaret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Av den nämnda propositionen om vissa sjöfartspolitiska åtgärder framgår att en förutsättning för ett förslag från regeringens sida om en långsiktig lösning av den svenska sjöfartens problem är att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk sjöfart. Dessa förutsättningar är beroende av resultatet av beslutade åtgärder till följd av en överenskommelse mellan sjöarbetsmarknadens parter om kostnadssänkande åtgärder för de svenska fartygen. En utvärdering av resultatet kommer att ske före halvårsskiftet 1993. Jag avser därför återkomma till riksdagen i frågan.
I enlighet med vad jag tidigare nämnt beräknar jag bidraget för sociala avgifter avseende andra hälften av budgetåret 1992/93 till 90 miljoner kronor. Beloppet utbetalas från detta anslag under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 90000000 kr.
84 E. Luftfart Flyginarknaden
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- På en avreglerad flygmarknad som ger förutsättningar för en effektiv flygtrafik bör särskild uppmärksamhet ges ål trafikförsörjningen i Norrland.
- Bidraget lill kommunala flygplatser bör koncentreras lill vissa flygplatser med utgångspunkt i flygets betydelse för den samlade transporlförsörj ningen.
- Investeringar i kommunala flygplatser bör inrymmas i länstrafikanläggningsplanen.
- Luftfartsverket ges i uppdrag att utreda effekterna av flygtrafikens avreglering för den inomnorriändska flygtrafiken.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Bakgrund
I enlighet med regeringens proposition (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91: TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt beslöt riksdagen att ett första steg i avregleringen av det svenska inrikes flygnätet skulle genomföras per den 1 januari 1992. Beslutet innebar att SAS och Linjeflyg gavs parallella koncessioner på linjer i primärnätet. För det inre norrlandsnätet förordades att SAS och Linjeflyg även fortsättningsvis hade ett gemensamt ekonomiskt ansvar för trafiken.
I förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92: TU13, rskr. 1991/92:208) uttalade regeringen att arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens måste påskyndas och att en ytterligare avreglering borde ske under år 1992 som i princip gav alla aktörer fritt tillträde till den svenska inrikes flygmarknaden, I propositionen aviserade också regeringen att Luftfartsverket skulle fä i uppdrag att närmare utreda nödvändiga åtgärder för en sådan fri inrikesmarknad.
Den 29 april 1992 beslöt regeringen att avreglera den inrikes luftfarten i Sverige fr.o.m. den Ijuli 1992. I beslutet antogs riktlinjer för tillvägagångssättet vid beviljande av trafiktillstånd. Dessa innebär bl.a. att någon ensamrätt inte skall ges flygbolag på inrikes linjer. Undantag från denna regel skall dock kunna göras av regionalpolitiska skäl.
Effekterna av avregleringen av flygtrafiken har redovisats i propositionen (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TUI1) om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område. Sammanfattningsvis kan konstateras att effekterna hittills har varit positiva, koncessionernas antal har ökat och ett tiotal flyglinjer har fått konkurrerande flygtrafik. Den ensamrätt som i praktiken funnits för SAS/Linjeflyg har därigenom försvunnit.
I regeringens trafikpolitiska proposition (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU22, rskr. 1987/88:249) fastslogs att transportsystemet skall byggas
upp sä att det bidrar lill regional balans. Etl s.k. primärnät lades fast för den Prop. 1992/93:100 inrikes flygtrafiken och omfattade de linjer SAS och Linjeflyg drev i egen Bilaga 7 regi eller genom entreprenör. Det framhölls all det för att söka uppnä det regionalpolitiska målet inom luftfarten fanns starka skäl all bibehålla ell särskilt trafikutbud för inre Norrland. Underskottet för trafiken i inre Norrland skulle täckas inom ramen för Linjeflygs övriga trafik och genom resultalut-jämning mellan SAS och Linjeflyg. Det s.k. sekundärflyget skulle fungera som elt komplement till primärlrafiken men utvecklas efter marknadens behov på affärsmässiga grunder.
I förra årets budgetproposition föreslog regeringen alt avsteg frän fri konkurrens skulle kunna ske i fråga om regionalpoliliskt motiverade linjer i sekundärnätet. Riksdagen framhöll i sitt belänkande särskilt viklen av att trafiken pä det inre Norrlandsnätet upprätthålls på en avreglerad marknad. Orter/regioner för vilka förbindelser genom andra kommunikationsmedel än flyget inle är nägra egentliga alternativ, borde enligt betänkandet ha kvar sina förbindelser. Som exempel angavs patient- och anhörigresor mellan Östersund och Umeå. Redan vid omläggningen av Jämtlands läns regionsjukhustillhörighet från Uppsala Akademiska sjukhus till regionsjukhuset i Umeå är 1980 uttalade riksdagen (prop. 1980/81:9, bet. 1980/81:6, rskr. 1980/81:123) att en självklar förutsättning för en utökning av Umeäregionen med Jämtlands län är att resemöjligheterna förbättras för patienter från länet som skall fä regionsjukvård i Umeå. Utskottet anförde vidare att snabba och bra kommunikationer måste finnas mellan Jämtlands län och Umeå.
Luftfartsverket föreslog i sin rapport Avreglering av inrikesflyget är 1992 (Rapport 1992:01/P), att regionalpoliliskt viktiga flyglinjer bör kunna ges ensamrätter för att åstadkomma en tillfredsställande transportförsöijning förutsatt att en upphandling sker i anbudskonkurrens.
Flygtrafiken i Norrland är med dagens trafikupplägg strukturerad så att det från de statliga flygplatserna i Kiruna, Luleå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Östersund och Sundsvall, samt den kommunala flygplatsen i Kramfors finns direktförbindelser till Stockholm. Från vissa orter finns även direktförbindelser till Göteborg. Till direktlinjerna till Stockholm matas trafik från ett antal regionala flygplatser i Norrlands inland.
I Norrland finns även en regional och interregional flygtrafik mellan orter i Norrland. Viktigast i sammanhanget är därvid det s.k. "inre Norrlandsflyget" på sträckan Östersund/Sundsvall - Umeå - Luleå, men även linjerna från Umeå till Vilhelmina, Lycksele och Arvidsjaur samt från Luleå till Gällivare och Kiruna spelar en viss roll i detta regionala och interregionala trafiksystem.
Föredragandens överväganden
I den tidigare nämnda propositionen om vissa frågor inom Kommunikations departementets område framhöll jag att det inte längre är möjligt alt urskilja ett primär- och sekundärnät inom flygmarknaden. SAS och Linjeflyg har inte längre ett samlat ansvar för det tidigare primärnätet. Den nya mark nadssituationen har bl.a. inneburit att vi fått en större spridning av utbudet av flygtrafik och en ökad prisdifferentiering. Att i denna situation avgränsa 86
vad som är regionalpoliliskt viktig flygtrafik låter sig inte göras med en enkel Prop. 1992/93:100 definition. Riksdagen har genom det trafikpolitiska beslutet lagt fast ett re- Bilaga 7 gionalpolitiskt delmål i trafikpolitiken. Elt nationellt flygnät har betydelse för att nä det av riksdagen uppställda målet att söka nå regional balans och en tillfredsställande transporlförsörjning i landels olika delar. Samhällets infrastruktur förutsätter flygförbindelser mellan vissa orler. Särskild betydelse har som nämnts flygtrafiken inom Norrland pä grund av de särskilt stora avstånden kombinerat med att transportalternativen inte alltid uppfyller kraven på en god transportförsörjning till andra delar av landet.
Jag anser mol denna bakgrund att samhället har ett särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orler som i många fall saknar tillfredsställande transportalternativ. Staten har genom särskilda beslut bekostat hela eller delar av investeringskostnaderna vid flygplatserna i Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare. Slaten bidrar utöver delta med stöd till drift och investeringar lill kommunala flygplatser i skogslänen med ca 15 miljoner kronor per är. Staten har således sedan tidigare åtagit sig ett särskilt ansvar för trafikförsörjningen i Norrlands inland.
En förutsättning för statens långsiktiga engagemang är att kostnaderna kan hällas på en rimlig nivå. Detla mäste rimligtvis ocksä gälla för de kommunala huvudmännen som på olika sätt bidrar till att kunna upprätthålla en flyglrafikförsörjning. Hittills har flygplatser som Söderhamn, Gävle/Sandviken, Kramfors, Mora, Hudiksvall, Borlänge, m.fl. fåll del av statsbidraget till kommunala flygplatser. Samtidigt är det enligt min mening uppenbart att flygtrafik till Sveg, Vilhelmina, Lycksele, Arvidsjaur och Gällivare har en särskild betydelse på grund av avsaknaden av tillfredsställande transportalternativ.
Jag förordar därför att bidraget till kommunala flygplatser i skogslänen tydligare koncentreras till sådana flygplatser i Norrlands inland som har särskilt stor betydelse för trafikförsörjningen. Det bör även vara möjligt för länen alt inom ramen för länstrafikanläggningsplanen prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
Jag återkommer senare till dessa frågor vid min behandling av anslaget E 2. för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer emellertid ocksä att det är en fördel om kommunerna i högre grad kunde uppträda samordnat vid planering av trafiken. En större grad av regional samordning skulle också ge bättre förutsättningar för prioritering av det statliga stödet.
Riksdagen har, som tidigare nämnts, uttalat att slalen har ett särskilt ansvar för att goda kommunikationer mellan Östersund och regionsjukhuset i Lfmeå kan säkerställas. Sträckan Östersund-Umeå hör till de flyglinjer i Norrland som har det minsta passagerarunderlaget, ca 10000 per år. Antalet sjukresor utgör ca 20% av linjens trafikunderlag, vartill kommer de resor som anhöriga gör för att besöka regionsjukhuset i Umeå.
Vid en avgränsning av statens trafikpolitiska ansvar för att söka nå regional balans bör hänsyn tas dels till tidigare redovisad bild av trafiken på Norrland, dels lill den avreglerade marknadssituation som i dag råder pä flygom-rädet.
De stora avstånden i Norrland är självklart etl faktum av betydelse men 87
är ändå inte ett exklusivt och avgörande skäl för samhälleliga insatser. Det Prop. 1992/93:100 finns många orler i övriga Sverige som saknar flygförbindelser sig emellan Bilaga 7 trots stora avstånd. De större städerna i Norrland har dessutom väl fungerande flygförbindelser lill Stockholm och därmed lill navel för det svenska inrikesflyget. Andra resealternativ som tåg och buss finns också vanligtvis att tillgå, om än med varierande attraktivitet.
Effekterna av avregleringen av den svenska inrikesmarknaden kan inte avläsas fullt ut än. Den svaga ekonomiska konjunkturen verkar i hög grad hämmande pä flygföretagen. Jag anser därför inte att tiden är lämplig att nu dra långtgående slutsatser om framtida olönsam flygtrafik.
Sverige och Norge utgör genom avtalet med EG redan en del av den gemensamma luftfartsmarknaden. Det gör att Sverige med all sannolikhet kommer att omfattas av det tredje luflfartssteget redan under är 1993. Jag anser det därför rimligt att sä långt som möjligt redan nu följa EG:s regler även om det finns övergångsbestämmelser som gäller inrikestrafiken. För att uppnä den trafikpolitiska målsättningen om en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet måste också förutsättningarna för detta ständigt värderas. På flygets område måste därför effekterna av inrikesflygets avreglering värderas med beaktande av de särskilda förhållandena i Norrlands inland. Därvid bör också noteras Umeås roll för sjukvården i Norrland.
I ett avseende har den inomnorrländska trafikförsörjningen en särskild betydelse och det gäller tillgängen till samhällelig service. Genom tidigare riksdagsbeslut har Umeå fått en särskild ställning i sjukvårdssystemet. Jag anser det därför angeläget att fokusera det statliga intresset mot just trafiken Östersund - Umeå - Luleå.
Jag kommer inom kort att ge Luftfartsverket i uppdrag att särskilt studera effekterna för flygtrafikens avreglering i denna del. Uppdraget skall genomföras i dialog med läns- och kommunföreträdare, landsting, berörda statliga organ inkl. glesbygdsmyndigheten. Syftet med uppdraget är att ge regeringen ett mera heltäckande beslutsunderlag. Uppdraget skall genomföras skyndsamt.
Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att ta del av vad jag anfört om inriktningen av statens ansvar för trafikförsörjningen i Norrland.
Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- Arbetet med att finna en lämplig ny struktur för Luftfartsverket skall fortsätta. Frågor om att urskilja och renodla statens olika roller inom luftfarten bör därvid ges särskild tyngd i utvecklingsarbetet.
- Riksdagen skall bemyndiga regeringen att fatta beslut om bolagisering av sådan kommersiell verksamhet inom Luftfartsverket där verksamheten bedrivs i konkurrens pä en marknad.
- Nägon omdefiniering av statens ansvar för flygplatsnätet bör inle ske tills vidare i awaktan pä marknadens fortsatta utveckling och avreglering. Frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser i det hittillsvarande primämätet bör tas upp i de årliga förhandlingarna om statens transfereringar till kommunerna.
Bakgrund
Regeringens propositioner
I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) redogjorde regeringen för sin syn på det pågående utvecklingsarbetet inom Luftfartsverkets område i avsikt att anpassa myndighetsstrukturen till de förändrade konkurrensförhåUandena inom flygsektorn. Regeringen konstaterade därvid att det delförslag som då presenterats beträffande bolagisering av driften vid Luftfartsverkets flygplatser väl följde regeringens riktlinjer för att skilja ut kommersiella delar i affärsverken och driva dessa i bolagsform med affärsmässiga ägarkrav och att skapa möjligheter till breddat ägande där så är lämpligt. Regeringen konstaterade dock att en rad frågor återstod att behandla. Framför allt gällde det affärsverkets övergripande organisation inkl. myndighetsfunktionernas placering, t.ex, beträffande Luftfartsinspeklionen. En rad närmare förutsättningar för bolagisering av flygplatserna återstod ocksä att belysa. Som ett par speciella problem som borde belysas ytterligare nämndes vidare dels den icke nationella eller strategiska flygtrafiktjänstens framtida organisation, dels frägor i sammanhang med en avgränsning av statens ansvar för flygplatsnätet.
Det fortsatta arbetet skulle enligt regeringen inriktas mot alt ett samlat förslag till ny struktur för Luftfartsverket för riksdagens ställningstagande senast i budgetpropositionen år 1993.
Regeringen har vidare i proposition (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93: TUll) om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område behandlat frågan om resultatutjämning för kommunala flygplatser. Regeringen konstaterade därvid bl.a. att den genomförda avregleringen av svenskt inrikesflyg inneburit att den tidigare definierade gränsen mellan regional "se-
kundär" och nationell "primär" trafik håller på att försvinna och alt SAS och Prop. 1992/93:100 Linjeflyg numera inte heller längre har nägot samlat ansvar för etl speciellt Bilaga 7 primärlinjenät. Mot bl.a. denna bakgrund konstaterade regeringen att det finns skäl att ånyo överväga frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur, och aviserade att frågan skulle tas upp i kommande budgetproposition. I awaktan pä dessa vidare överväganden föreslog regeringen att för år 1993 övergångsvis 7,3 miljoner kronor skulle utbetalas från Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i del s.k. primärnätet enligt samma grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga utjämningssystemet.
Luftfartsverkets förslag
Luftfartsverket inkom den 14 oktober 1992 till regeringen med en rapport "Översyn av strategier och struktur". Rapporten behandlar den slutförda översynen som verket gjort i avsikt att studera verksamhetens utveckling och behov av förändringar i ett helhetsperspektiv. Metoden har varit att genom en omvärldsanalys dra slutsatser om behov av och möjligheter till anpassningar och förnyelse av verksamhet, roller, organisation, styrformer, kompetens, ekonomi och finansiering.
Verket konstaterar i rapporten att omvärldsförändringarna under 1990-taIet, framför allt den ökade konkurrensen inom luftfartssektorn, ger anledning för Luftfartsverket att fortsätta sitt förändringsarbete. Skäl finns således enligt verket att ta ytterligare steg i utvecklingen mot tydliggörande av skillnaden mellan myndighetsuppgifter och affärsinriktad verksamhet.
Vidare konstateras i rapporten att den förändrade situationen kommer att ställa ökade krav på Luftfartsverket att aktivt påverka luftfarten och dess förutsättningar. På en avreglerad marknad måste verket ha flexibilitet att kunna anpassa sig till snabbt ändrade krav från kunderna. Detta ställer bl.a. krav pä en aktivare hantering av kapitalfrågorna. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår man att inriktningen mot en bolagisering av de affärsinriktade delarna av verksamheten fullföljs. Verket konstaterar dock därvid att ett av huvudmotiven för den bolagiseringsmodell som redovisades för riksdagen i budgetpropositionen år 1992, att genom flygplatsvisa bolag skapa möjligheter för kommuner och lokalt näringsliv till delägarskap i flygplatsen i fräga, numera är mindre aktuellt till följd bl.a. av försämrad kommunal ekonomi och viss osäkerhet om flygets tillväxttakt under 1990-talet. Verket anser därför att förslaget till bolagsbildning bör ses mera som ett sätt att öka effektiviteten i luftfartssektorn och mindre som ett instrument för lokal ägarspridning på flygplatserna.
Mot bakgrund av denna analys framlägger Luftfartsverket i sin rapport ett samlat förslag till ny struktur för verkets ansvarsområde. Förslaget bygger i korthet på att Luftfartsverkets uppgifter skall lösas inom ramen för en sam manhållen koncern, vari tydlig åtskillnad skall göras mellan myndighets- och affärsinriktade verksamheter. För att bl.a. investeringsbeslut skall kunna av vägas likartat innefattas i affärsinriktade verksamheter i princip hela den nu varande flygplatsverksamheten samt flygtrafikledningen. Beträffande den senare föreslås dock att en ytteriigare utredning behövs av gränssnittet. Ett 90
principbeslut föreslås dock redan nu beträffande flygtrafiktjänstens inklude- Prop. 1992/93:100 rande i affärsverksamheten. Bilaga 7
De delar av nuvarande Luftfartsverket som inte har tydliga myndighetsuppgifter föreslås säledes överföras i aktiebolagsform frän den Ijanuari 1994. Återstående myndighetsuppgifter föreslås drivas vidare i affärsverkel, som dessutom föresläs förvalta bolagels aktier och som gentemot ägaren skall svara för den totala verksamhelen i koncernen.
Bolaget föresläs bedrivas enligt samma modell som för privatägda aktiebolag. Utdelningskrav, soliditet och andra ekonomiska mål förutsätts därvid variera med konjunktursvängningarna. Bolaget föreslås indelat i divisioner och resultatenheter. Avknoppning av sådana enheter i dotterbolag föresläs bli aktuellt om utomstående visar intresse för delägande, om verksamheten är så långsiktigt ekonomiskt stabil att den kan bedrivas helt utan subventioner, eller om verksamheten bedrivs i sådan konkurrens att det är önskvärt att göra den kommersiella självständigheten tydlig. De nuvarande bolagen i Luftfartsverkskoncernen Swedavia AB och LFV Airport Center AB föresläs bli sädana dotterbolag lill bolaget.
Luftfartsverket föreslås fortfarande äga sådana anläggningar som beläggs med lagfarlskostnader och andra avgifter när de byter ägare. Verket avses därvid arrendera ut dessa till bolaget baserat på bokfört värde. Övriga tillgängar för verksamheten avses överföras till bolaget. Leasingslocken föreslås likaså överförd till bolaget.
Luftfartsverket föreslär i rapporten att ägarstyrningen även efter förändringen skall ske mot koncernen/affärsverket, men att de ekonomiska målen bör ändras lill all vara soliditet, räntabilitet på totalt kapital och krav pä utdelning beräknat pä justerat eget kapital.
Beträffande frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur konstaterar verket i rapporten att i den nya marknadssituation som inträtt efter inrikesflygels avreglering kommer efterfrägeförändringar pä ett annal sätt än tidigare att bli en indikator pä behovet av flygtransporter. Detla bör enligt verket tillvaratas i en ny definition av ett nationellt "primärt" nät av flygplatser, vari även bör regleras hur in- och utträde ur elt sådant nät skall gä till. Emellertid anser verket att en sådan ny definition kräver att långsiktiga strukturella förändringar i flygnätet kan avläsas, vilket först kan ske efter det att avregleringen fått verka ytterligare någon lid. Luftfartsverket föreslår därför alt nuvarande definition av "primärnätet" av flygplatser bibehålls tillsvidare, men att beteckningen ändras till stomnätet, i anslutning till andra Iransportslags terminologi och som en markering av att den tidigare kopplingen till vissa operatörer nu bortfallit.
Vad gäller resullatuljämning mellan statliga och kommunala flygplatser i delta nät anser verket alt skäl finns att även fortsättningsvis bedriva en sådan utjämning, och verket presenterar därför översiktligt etl förslag lill ett så dant system byggt pä kriterier rörande trafikvolymer, flygplatsernas funktion och den ekonomiska situationen. Luftfartsverket konstaterar dock samtidigt alt man med hänsyn till verkels ekonomiska situation inle kan förorda att utjämningen sker på hitlillsvarande sätt direkt mellan verket och de kommu nala flygplatserna, om inte ägaren avslår frän en del av den begärda avkast ningen. 91
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Somjag berört i föregående ärs budgetproposition innebär regeringens läng- Bilaga / siktiga strävanden beträffande utvecklingen inom affärsverkens ansvarsområden att verksamheten och de tillgångar som förvaltas av affärsverken bör överföras till aktiebolag. Dock bör därvid verksamhet med karaktär av "naturligt monopol" skiljas ut frän konkurrensutsatt verksamhet och fungera som neutrala aktörer. Grundsynen i del av Luftfartsverket bedrivna förändringsarbetet överensstämmer väl med dessa riktlinjer. Riksdagen har ocksä ställt sig bakom denna grundsyn.
I den redovisning av arbetet som gjordes i budgetpropositionen år 1992 ingick som framgått etl förslag om bolagisering av varje statlig flygplats för sig i avsikt bl.a. att skapa nya huvudmannaskapsformer och breddat delägande. Jag delar den syn som redovisas i verkels nya rapport att grundförutsättningarna för detla förslag nu förändrats i och med det minskade intresset från lokala och regionala intressenter att delta i sådana bolagsbildningar, varför detta förslag tills vidare har mindre aktualitet.
Samtidigt kvarstår som framgått behovet av att finna nya effektivare och flexiblare organisationsformer för den del av Luftfartsverkets verksamhetsområde som sker på affärsmässig basis. Målsättningen att skilja ut kommersiella delar av affärsverket och driva dessa i bolagsform är oförändrad. En effektivare myndighetsstruktur till gagn för hela luftfartssektorn är säledes etl huvudmål för del nu pågående förändringsarbetet.
Vid redovisningen av delrapporten i föregående års budgetproposition berördejag som nämnts en rad frågor som kvarstod att behandla. Den nu framlagda rapporten från Luftfartsverket bör därvid enligt min mening ses som etl viktigt steg framåt i denna process. Den delvis förändrade inriktningen i verkets nya förslag jämfört med det som redovisades i budgetpropositionen år 1992 föranleder emellertid elt antal nya ställningstaganden.
Det nu aktuella bolagiseringsförslaget innefattar, till skillnad från det tidigare behandlade förslaget, i princip hela flygplatsverksamhelen och flygtrafiktjänsten. Den centrala frågan om avgränsning av en nationellt grundläggande infrastruktur inom luftfartens omräde, som behandlades i förra årets rapport, har därmed kommit i ett nytt läge. Systemet med en sammanhållen koncern och ägarstyming endast via affärsverket är vidare ett nytt och viktigt inslag i det nu aktuella förslaget jämfört med det tidigare.
Mol denna bakgrund bör därför etl fortsatt utvecklingsarbete bedrivas med oförändrat mäl alt åstadkomma ett tydligare myndighetsansvar och rationellare driftsformer. Det fortsatta arbetet bör liksom hittills i huvudsak bedrivas i kontakter mellan verket och regeringskansliet med externt stöd där så bedöms nödvändigt. Det bör här noteras att verket redan nu med stöd av instruktionen och inom ramen för affärsverksformen kan genomföra sädana organisatoriska förändringar av rationaliserande karaktär som ingär som en del i Luftfartsverkets nu aktuella förslag.
En viktig fräga som bör analyseras är vilka marknadsbelingelser som verksamhelen bedrivs under. Sädana delar som har karaktär av monopol bör som framgått enligt regeringens huvudlinje i princip inte överföras lill bolagsform. Luflfarlsverkels ekonomiska möjligheter att med olika avgränsnings-
fall bedriva verksamheten i bolagsform bör också belysas ytteriigare. Vidare Prop. 1992/93:100 bör frågan om ägarstyrningen inom Luftfartsverkets nuvarande verksam- Bilaga 7 helsområde efter en bolagisering analyseras ytterligare. Därvid bör för- och nackdelar med etl kommersiellt bolag inom koncernen resp. direkt under regeringen belysas.
Utifrån dessa huvudsakliga analysomräden kan ett anlal omräden som bör studeras vidare nämnas.
Beträffande rollen som Infiaslriikturhållare, som utgör verkets huvuduppgift, bör ytterligare analyseras hur strävan mot effektiv drift och nya rationella organisationsformer för flygplatser och flygtrafiktjänst kan kombineras med ägarens krav pä strategisk planering och styrning av luftfartens grundläggande infrastruktur. Beträffande flygtrafiktjänsten bör frågan om de i denna verksamhet ingäende myndighetsfunktionerna belysas, och den icke nationellt strategiska flygtrafiktjänstens framtida huvudmannaskap övervägas ytterligare i samråd med berörda parter.
Vad gäller rollen som luftfartsmyndighet bör analyser göras av de krav som den förändrade marknadssituationen ställer på Luftfartsinspektionen och Luftfartsverkets övriga myndighetsfunktioner, bl.a. vad avser effekten av avregleringen och den europeiska integrationen inom luftfarten. Verkets roll i andra myndighetssammanhang, bl.a. inom miljöområdet bör vidare behandlas. De ekonomiska konsekvenserna av ett tydligare organisatoriskt särskiljande av myndighetsuppgifterna frän affärsverket bör belysas.
Beträffande verkels kommersiella verksamhet bör, enligt min mening, sädan verksamhet kunna överföras till bolagsform under förutsättning att den kan bedrivas på en fungerande marknad och är sä långsiktigt stabil att den kan bedrivas utan subventioner.
Det finns ingen anledning att nu entydigt peka ut vilka delar av Luftfartsverkets kommersiella tjänster, så som de definieras i treårsplanen, som redan nu kan vara lämpade för bolagisering. Jag föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta beslut om att bilda ett eller flera sådana bolag under förutsättning att de av mig tidigare nämnda kriterierna är uppfyllda.
Vad gäller definitionen av statens ansvar för flygplatsnätet är detta som jag berörde i föregående proposition en viktig fråga. Som jag redovisat för riksdagen i propositionen om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementels omräde finns i och med den genomförda avregleringen skäl att nu ånyo överväga denna fråga. Jag delar emellertid Luftfartsverkets bedömning i sin rapport att en ny definition kräver att mer långsiktiga effekter i flygtra-fikstrukluren kan avläsas än vad som ännu är fallet. Jag delar därför synen att det är lämpligt att lills vidare bibehålla nuvarande omfattning på det s.k. primärnätet. Något skäl att som verket föreslagit i detta läge byta namn på nätet finner jag emellertid inte.
Beträffande frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser inom delta nät har jag i den tidigare nämnda propositionen före slagit all Luftfartsverket bemyndigas att utbetala 7,3 miljoner kronor för är 1993 i sädan resullatuljämning enligt samma grunder som gällt för det hit lillsvarande utjämningssystemet. Verket har i sin rapport lagt fram elt över siktligt förslag till nytt utjämningssystem avsett all gälla tills vidare från är 93
1994, men har samtidigt även föreslagit att denna utjämning skulle betalas genom nedsättning av statens uldelningskrav på Luftfartsverket. Kommunförbundet har ocksä inkommit med synpunkter i denna fråga.
Som nämnts fär definitionen av primämätet och därmed av statens ansvarsområde beträffande flygplalsnälet betraktas som provisorisk i avvaktan på den vidare flygmarknadsutvecklingen. Mot denna bakgrund anser jag att det vore mindre lämpligt att nu besluta om nya principer för utjämning mellan statliga och kommunala flygplatser. Frågor om överföring av resurser mellan stat och kommun handhas inom andra samhällssektorer i de årliga förhandlingarna om slatliga transfereringar till kommunerna. Jag anser alt det bör studeras om även denna fräga bör tas upp i dessa förhandlingar. I awaktan på att en överenskommelse kan träffas i denna del bör enligt min mening övergångssystemet för år 1993 bibehållas på samma grunder och med samma finansiering som hittills.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att besluta om överförande av viss verksamhet inom Luftfartsverkets omräde till bolagsform pä de villkor som jag anfört,
2. bemyndiga regeringen att besluta om förvärv och tecknande av aktier m.m. i sådana bolag,
3. godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet samt
4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om statens ansvar för flygplalssystemet och resultatutjämning mellan slatliga och kommunala flygplatser.
Luftfartsverket
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål ligger fast i awaktan på fortsatta överväganden inom ramen för affärsverks-utvecklingsprojektet.
- Bolagsmodell skall införas i redovisningen frän är 1994. Soliditels-och avkastningsmäl skall tills vidare anpassas till de nya redovisningsprinciperna. Verkets långsiktiga ekonomiska mål i denna del bör analyseras vidare.
- Nya prismål och produktivitetsmäl föreslås för treärsplaneperio-den 1993-1995 vilka understödjer verkets pågående ralionalise-ringsarbete.
- Investeringsplanen för åren 1993-1995 omfattar 2,1 miljarder kronor och inriktas huvudsakligen mot en ny tredje rullbana resp. en ersättning av områdeskontrollcentralen pä Arlanda.
1 Verksamhetens inriktning m.m. Prop. 1992/93:100
Luftfartsverkets treårsplan Bilaga 7
Det övergripande målet för Luftfartsverket är att främja en på sunda ekonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för all en tillfredsställande säker och miljövänlig flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader. Luftfartsverket har sex huvuduppgifter:
- att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser,
- att i fred svara för civil och militär flygtrafiktjänst,
- att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,
- alt svara för skyddet av miljön mot föroreningar från civil lufifart,
- att ulöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt
- att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamheten och den civila flygtransportsektorn i övrigt.
Sedan år 1990 arbetar Luftfartsverket som koncern. Koncernen Luftfartsverket bedriver affärsverksamhet dels inom ramen för affärsverket genom affärsenheterna Flygtrafiktjänst, LFV Teknik, LFV Resurs och de nitlon flygplatserna, dels i de två dotterbolagen Swedavia AB och LFV Airport Center AB. Inom affärsverket finns även två myndighetsfunktioner: Luftfartsinspektionen, som är fristående myndighetsmässigl, och Luftfartspolitiska avdelningen.
Styrningen av Luftfartsverket förutsätts ske genom fastställande av ekonomiska mål och servicemäl. Treåriga investeringsplaner med utblickar på längre sikt är värdefulla instrument i sammanhanget. Statsmakternas styrning sker främst genom att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning och soliditet. Därtill kommer verkets egna mål för service och produktivitet.
Luftfartsverket presenterar i sin treårsplan för åren 1993-1995 mäl för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under perioden.
Verkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verket har preciserat sitt agerande genom utformande av affärs- resp. verksamhetsidéer.
Affärsidé för affärsverksamheten är att tillhandahälla och vidareutveckla anläggningar inom flygtransportnäringen för att tillgodose kundernas krav, samt tillgodose kundernas behov av system, produkter och tjänster i anslutning till detta.
Verksamhetsidé för myndighetsfunktionerna är att luflfartspolitiken skall bedrivas så att den främjar luftfartens utveckling, alt verket skall eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan svenska och internationella standarder, rekommendationer och procedurer, samt att verksamheten skall präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av fasthet och opartiskhet.
Luftfartsverkels tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en nödvändig och obligatorisk förutsättning för alt en flygtransport skall kunna ske. Till systemtjänster hör vidare sådana vars omfattning och villkor är reg lerade i lag. Alla andra tjänster som Luftfartsverket tillhandahäller benämns gg kommersiella tjänster.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Servicemälen för systemtjänster är följande: Prop. 1992/93:100
För start- och landniiigstjänst att: Bilaga 7
- medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flyg verksamhet använda flygplanstyper under resp. flygplats öppethällnings- lid. Trafikborlfallel av antalel rörelser med flygplan över 15 ton under vinterperioden får uppgå till högst 1 %. Olika flygplanstyper och trafik slag (in- och utrikes linjefart samt charlertrafik) skall medges det antal starter och landningar som följer av godkända tidtabeller.
Fölpassagerailjänst alt:
- under resp. flygplats öppethållningslid, eller i övrigt efter överenskom melse, tillhandahälla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig service som överenskommits eller som kunderna kan förvänta.
FöT flygtrafiktjänst en route att:
- befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma tionsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall till handahållas ät säväl civil som militär luftfart så alt all luftfart kan bedrivas säkert och rationellt.
För flygsäkerhetstjänst att:
- säkerhetsarbetet skall bedrivas med fortsatt hög intensitet, och flygsäker hetsstandarden skall vara lägst i nivä med den som finns i övriga välut vecklade luftfarlsnationer.
För trafikpolitiska tjänster att:
- genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning av utvecklingen inom flyglransporlsektorn bygga upp kunskap som underlag till förslag och beslut, vilka leder till en sund utveckling av flygsektorn,
- vid tillståndsgivning till svenskt inrikesflyg beakta att effektiv konkurrens åstadkoms på marknaden inom ramen för riksdagens trafikpolitiska målsättning,
- i den prisreglerande verksamheten för utrikes linjefart se lill konsumenternas intresse av rimliga priser pä en marknad av monopol- eller oligo-polkaraktär, och samtidigt beakta flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivå som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet.
Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten och konkurrensförmågan i flygtransportsyslemet, bl.a. genom alt hålla tillbaka priserna på de Irafikinriklade tjänsterna. Till de kommersiella tjänsterna hör ramptjänst, expedilionstjänsl, hangar och parkeringsljänsl, bilparkering, lokaluthyrning, lankningsljänst, konferensservice, reklamplatsförsäljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.
De olika kommersiella tjänsterna riklar sig till resenärer, flygbolag och företag. Produktion av kommersiella tjänster skall vara ett komplement lill produktionen av systemtjänster. Den fär säledes ej bedrivas sä att den primära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hindras eller blir eftersatt.
Priset för kommersiella tjänster skall sättas så att ett så stort överskott som möjligt skapas. Del innebär att varje tjänst skall läcka sina egna kostnader samt ge en av verksledningen fastställd avkastning. 1 kostnaderna inräknas även den risk som kan hänföras till tjänsten.
Regeringen gav i början av är 1992 trafikverken i uppdrag all ärligen redo- 96
visa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna Prop. 1992/93:100 från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. I den Bilaga 7 första rapporten för Luftfartsverkets del konstateras att miljöpåverkan frän luftfarten har minskat under år 1991 till följd av lågkonjunkturen och introduktion av nya flygplanstyper i inrikeslrafiken. Det framgår vidare alt arbetet för att begränsa miljöeffekterna frän flyget fortsätter på bred front såväl vad gäller buller som utsläpp lill luft och vatten. Speciellt viktigt är därvid arbetet i internationella fora som ICAO och ECAC. I en gemensam nordisk rapport som under hösten överlämnats till Nordisk Ämbetsmannakommitté för Trafikfrågor (NÄT) redovisas de svenska och nordiskt gemensamma initiativ som tagits för att påskynda miljöarbetet inom sädana internationella organ.
Föredragandens överväganden
Jag har i föregående avsnitt redovisat min syn pä det arbete som pägär beträffande en förändrad myndighetsstruktur inom luftfartssektorn. I awaktan på vidare ställningstagande till målstrukturen i detta arbete godtar jag den av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksamhelen under treårsperioden 1993-1995 samt föreslagna servicemål. De servicemål för olika verksamhetsgrenar som verket redovisar är i vissa fall något förändrade jämfört med föregående treårsplan. Orsaken är en anpassning till den nya marknadssituationen inom luftfarten, speciellt beträffande de luftfartspolitiska tjänsterna. Verksamheten syftar emellertid även fortsättningsvis till att stärka flygets konkurrenskraft och utformas i nära samarbete med flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter såväl i fråga om inriktningen som omfattningen av service och investeringsälgärder. Omfattningen pä verksamhelen måste dock givetvis styras av de ekonomiska förutsättningar som jag avser att behandla i följande avsnitt.
Jag anser att det är viktigt alt riksdagens beslut om att trafiksektorn skall ta ansvar för att minska den negativa miljöpåverkan fullföljs. Som jag tidigare nämnt avser regeringen all i början av år 1993 ge Irafikverken i uppdrag att fördjupa arbetet avseende konkreta åtgärder inom bl.a. luftfårtsområdet.
2 Ekonomiska mål och resurser m.m.
Luftfartsverkets treårsplan
Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd långsiktig trafiktiUväxt mätt i antalet passagerare fram till är 2005 på mellan 3,1 och 5,0 % per år för inrikes flygtrafik, mellan 4,8 och 6,2 % för utrikes flygtrafik och mellan 1,1 och 2,7 % för chartertrafik pä svenska flygplatser. Prognosen är nedjusterad jämfört med föregående Ireärsplan. Kostnaderna beräknas prismässigt öka med i genomsnitt 4% per år under perioden. Personal- och övriga driftresurser beräknas däremot trots Irafiklillväxten minska i volym som ett resultat av pågående rationaliseringsarbete inom verket. Affärspla neringen drivs således vidare med målsättningen att rörelsekostnaderna skall minska med ca 10% med full effekt är 1994. 97
Produktivitetshöjande ätgärder prioriteras särskilt i enlighet med riksda- Prop. 1992/93:100 gens riktlinjer under innevarande treårsperiod. Som mäl iör produktiviteten Bilaga 7 föreslär verket att Luftfartsverkets totalproduktivitet sett över en längre tidsperiod skall öka med 3% per är. Verket konstaterar att man under är 1992 utvecklat elt nytt, förbättrat produktivitetsmätl, där produktiviteten för systemtjänster resp. kommersiella tjänster beräknas var för sig och sedan vägs samman lill etl totalmält.
Det ekonomiska resultatet för år 1992 beräknas i treårsplanen lill 268 miljoner kronor. Motsvarande resultat för är 1991 uppgick enligt årsredovisningen lill 393 miljoner kronor. Försämringen beror framför allt på den fortsatta nedgången under året för inrikeslrafiken.
Gällande mäl för avkastning är enligt regeringens beslut att Luftfartsverket är 1992 skall inleverera avkastning på verkels fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta. Den tidigare ackumulerade underförräntningen i Luftfartsverket har under året slutåterbelalats lill slaten.
Luftfartsverket skall enligt regeringens beslut under treårsperioden 1992-1994 inrikta soliditeten mot att snarast, dock senast i sluiet pä perioden uppgå till 45 %. Vid utgången av är 1991 redovisade verket en soliditet pä 38,3 %. Trots mycket stor återhållsamhet med investeringar förväntas soliditeten sjunka ytterligare till ca 34 % under år 1992. Orsaken är framför allt den tidigare nämnda förhöjda utdelningen (återbetalningen) till staten med sammanlagt 523 miljoner kronor, varvid verkels egna kapital beräknas minska med 193 miljoner kronor. Enligt den treårsplan som verket presenterat kommer, med oförändrad redovisning i övrigt, soliditeten under är 1994 att uppgå till 47 % och ca 51 % år 1995, vilket säledes uppfyller regeringens målsättning.
Luftfartsverket har rätt all under treårsperioden 1990/91 -1992/93 la upp lån i Rik.sgäldskontoret intill ett belopp av 900 miljoner kronor. Pä grund av arbetet med alt höja solidiletsnivän planerar inte verket att uppta ylterligare lån under planperioden. För att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov begär dock verket rätt att kunna uppta riksgäldslän på 300 miljoner kronor under planperioden. Luftfartsverkels kortfristiga rörelsekredil hos Riksgäidskontoret pä 100 miljoner kronor föresläs bibehållas.
Som bl.a. redogjorts för i propositionen (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt har som ell led i affärsverksulvecklingen inom Kommunikationsdepartementets omräde ett arbete genomförts med syfte att uppnä större jämförbarhet mellan verken och aktiebolag. Detta innebär införande av s.k. bolagsmodell i redovisningen, vilket bl.a. innefattar alt pensionsskulden och leasingfinansierade tillgångar tas in i balansräkningen och all skaltemotsvarighet införs i resultaträkningen. Luftfartsverket föreslär nu i sin Ireärsplan alt leasing aktiveras i balansräkningen från är 1993 i enlighet med Riksrevisionsverkels rekommendationer för affärsverken, och att övriga förändringar genomförs från år 1994. Samtidigt föreslår verket alt soliditelsmälet justeras med anledning av detla och att nya avkastningsmäl och utdelningskrav ersätter det hittills gällande baserat på etl fast statskapital.
Beträffande soliditeten innebär detta att denna för åren efter införande av bolagsmodell 1993-1995 kommer alt uppgå till 35 %, 29 % resp. 34 %. Dessa 98
siffror gäller exkl. Sky City-anläggningen. Som utdelningskrav föreslår ver- Prop. 1992/93:100 ket för år 1994 5 % på justerat eget kapital, vilket skulle innebära att utdel- Bilaga 7 ning plus skaltemotsvarighet skulle ligga på samma nivä som avkastningskravet år 1993. Inget särskilt avkastningsmäl föresläs av verket i awaktan på vidare diskussioner om Luftfartsverkets ekonomiska mäl efter införandet av bolagsmodell i redovisningen.
Nuvarande målsättning iör prissättningen innebär att höjningen av lufl-farlstaxorna skall begränsas till att ligga under den allmänna prisökningen. Detta styrs av intentionerna i del s.k. SILA-protokollet. Luftfartsverket har i särskilda skrivelser föreslagit ell nytt prismål för treårsplaneperioden 1993-1995. Målet innebär att förändringar av verkets avgiftsuttag högst får uppgå till samma nivå som den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. Neltoprisindex utgör därvid det mätbara måttet. Prismålet föreslås gälla verkets systemtjänster sammanvägt och föresläs mätas över en konjunkturcykel. Möjligheter till särskilda ställningstaganden vid för landels flygsektor strategiska investeringsbeslut föreslås vidare finnas. Luftfartsverket konstaterar i treärsplanen vidare att verket under treårsperioden 1993-1995 räknar med att kunna hålla taxehöjningarna pä en nivå som är betydligt lägre än inflationen enligt nettoprisindex till följd av det pågående rationaliseringsarbetet.
Det nya prismålet avses gälla från den Ijanuari 1993, närdet nyaprissysle-met som regeringen tidigare redogjort för inför riksdagen avses träda i krafl. En förutsättning är att den tidigare begränsningen dä hävts genom överens-korrunelse med SILA.
Verket har vidare i en särskild skrivelse till regeringen anmält all en överenskommelse numera träffats med SAS om en successiv aweckling och infasning i prissystemet av bolagets kostnadsersättning för inrikeslerminal 2 på Arlanda flygplats. Samfliga särskilda kostnadsersättningsavtal, s.k. B- och C-avtal, är därmed avvecklade.
Beträffande investeringama konstateras i treårsplanen att dessa inriktas främst mot ersättningsinvesteringar samt investeringar för flygsäkerhet och god miljö. Dessutom anser verket alt kapacitetshöjande investeringar bör påbörjas under treårsperioden beträffande den tredje rullbanan pä Arlanda och en ny omrädeskontrollcentral för flygtrafiktjänsten vid samma flygplats. Investeringsplanen redovisar två niväer. Den första omfattar 3700 miljoner kronor, varav dock endast 870 miljoner kronor skulle kunna aktiveras i balansräkningen. Den andra nivån, som är verkets huvudförslag, tar fasta på del pågående ralionaliseringsarbetet och på möjligheterna till senareläggning av de tidigare nämnda investeringarna pä Arlanda med hänsyn till marknadsläget. Denna nivå omfattar 2085 miljoner kronor, varav 2 025 miljoner kronor skulle aktiveras i balansräkningen.
Finansieringen av investeringarna avses säledes nästan hell ske genom ver kets resultatöverskott och genom avskrivningsmedel. Verket har ocksä i sammanhang med bolagiseringsdiskussionen föreslagit vissa befogenheter förverket i finansieringssammanhang för att uppnä en mer aktiv kapitalför valtning. Bl.a. har man föreslagit rätt alt låna kortfristigt i bank samt att pla cera medel i bank och i statsgaranterade reverser samt att nyttja s.k. derivat- instrument i ränte- och valulakursskyddande syfte. 99
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Efter en lång tid av trafiktillväxt bröts år 1991 flygtrafikens uppåtgående Bilaga 7 trend. Orsaken är huvudsakligen en internationell lågkonjunktur. Det är sedan länge känt att flygtrafik är mycket konjunkturkänslig. Under är 1991 minskade antalet passagerare pä de svenska flygplatserna med närmare 2,3 miljoner. Värst drabbades inrikesflyget, som minskade frän 8,7 lill 7,1 miljoner passagerare. Även om Luftfartsverkels långsiktiga prognoser indikerar en återhämtning och årlig trafikökning med ca 5% under återstoden av 1990-lalet, är det naturligt att treårsplaneperioden 1993-1995 kommer alt präglas av trafiknedgängen. En annan viktig faktor som kommer alt påverka verkets förulsältningar under treårsplaneperioden är som tidigare berörts avregleringen av luftfartsmarknaden såväl beträffande inrikesflyg som internationell trafik.
Båda dessa trender ställer nya krav på Luftfartsverket. Det i föregående avsnitt redovisade arbetet med att utforma nya organisationsformer för myndighetsstrukturen inom sektorn är en viktig del i verkets arbete med alt möta den nya situationen. Den nu pågående rationaliseringen inom verket utgör en central del i detta arbete. Mot bakgrund av flygets stora betydelse för trafikförsörjningen anser jag att Luftfartsverket måste fortsätta detta ralionali-seringsarbete med oförminskad styrka under treårsplaneperioden i avsikt att stärka luftfartssektorns totala konkurrenskraft. Jag anser att målet för verkets produktivitet spelar stor roll i detta sammanhang, och godtar det föreslagna målet pä 3 % årlig produktivitetsförbättring. Målet bör emellertid internt kompletteras med ett mål för rörelsekoslnadsutvecklingen. Det av verket redovisade besparingsmålet pä 10 % för åren 1993-94 kan därvid tjäna som ett första riktmärke.
En del i anpassningen av verket till den nya situationen är de nya redovisningsprinciper som Luftfartsverket föreslagit. Jag delar verkets syn i denna del som innebär att leasingtillgångar skall aktiveras i balansräkningen från är 1993 och pensionsskulden från år 1994. Detta innebär att soliditeten under treårsperioden blir 35 %, 29 % resp. 34 %. I detla sammanhang bör dock noteras att verket vall att tills vidare inte aktivera Sky City-anläggningen på Arlanda i koncernens balansräkning. Jag förutsätter emellertid att denna fråga klaras ut till bokslutet är 1993.
Jag godkänner verkets plan för soliditetsutvecklingen under åren 1993-1995 och för utdelningskravet pä 5 % på justerat eget kapital år 1994. Det sistnämnda innebär att utdelning plus skattemotsvarighet ligger pä samma nivå som avkastningskravet år 1993, dvs. 183 miljoner kronor.
Frågan om långsiktiga soliditets-, avkastnings- och utdelningsmål bör dock studeras ytterligare i samband med den pågående översynen av Luftfartsverkets myndighetsstruktur.
Luftfartsverkets trafikavgifter spelar en viktig roll för flygbranschens ekonomiska förhållanden. Det nya prissystem som verket inför från år 1993 innebär somjag tidigare redogjort för riksdagen en naturlig anpassning av trafikavgifterna till den nya avreglerade marknadssituationen. Avgifternas utveckling och prismålet i Luftfartsverkets verksamhet utgör dock ocksä ett viktigt instrument i detta sammanhang. Det nya mål som verket föreslagit
avses ersätta det tidigare prismålet som styrdes av intentionerna i del s.k. Prop. 1992/93:100 SILA-protokollet. Slaten och SILA är numera eniga om att detta protokoll Bilaga 7 inle längre hindrar formulering av ett nytt prismål. Verket har föreslagit all prismålet skall avse verkets systemtjänster sammanvägt och anknytas till nettoprisindex. Jag delar denna uppfattning, liksom att prismålet i fortsättningen bör kunna variera efter konjunktursituationen och marknadsförhållandena. För treårsplaneperioden 1993-1995 bör som lidigare nämnts den av trafikslagnation och rationalisering präglade situationen inom luftfartssektorn påverka prismålet. Jag föreslår mot denna bakgrund att prismålet för denna treårsperiod fastställes till kostnadsutvecklingen enligt neltoprisindex minus 20 %. Detta ansluter också i stort till verkels egen bedömning om avgiftsutvecklingen i treårsplaneförslaget.
Vad gäller investeringarna delar jag synen på verkels planeringsinriktning för åren 1993-1995. De föreslagna investeringsobjekten är strategiskt nödvändiga delar i infrastrukturuppbyggnaden i form av banor och flygledning. Beträffande omfattningen av investeringarna bedömer jag verkets huvudförslag som totalt omfattar 2,1 miljarder kronor under treårsperioden som lämpligt.
Beträffande finansieringen av investeringarna kan jag med tillfredsställelse konstatera att verket nu, jämfört med den nu gällande treårsplanen, genom sitt rationaliseringsarbete och genom senareläggningar till följd av marknadsutvecklingen bedömer sig i princip kunna klara de stora strategiska investeringsprojekten inom ramen för sin ordinarie finansiering. Detta innebär att den av riksdag och regering på senare år eftersträvade kraftsamlingen inom Luftfartsverkets verksamhetsområde nu givit resultat. Vad gäller de nya friheter i finansieringssammanhang som verket aktualiserat kan jag nu inte förorda någon förändring av gällande bemyndiganden. Dessa frägor får diskuteras vidare i sammanhang med de tidigare beskrivna analyserna beträffande verkets framtida struktur. Dock bör verket för att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov få rätt alt uppta riksgäldslån på 300 miljoner kronor under planperioden.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och de servicemäl somjag förordat under perioden 1993- 1995,
2. godkänna de resultat-, pris- och soliditetsmål för Luftfartsverkets verksamhet som jag förordat för perioden 1993-1995,
3. godkänna vad jag har anfört om Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993-1995 samt bemyndiga regeringen alt besluta om avvikelser därifrån.
101 Anslagsfrågor
E 1. Beredskap för civil luftfart
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1991/92
Utgift
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
67352000 Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under beredskapstillständ och krig.
Luftfartsverket har beräknad medelsbehovet till 65,7 miljoner kronor. De senaste åren har man prioriterat uppbyggnad av reservdelslager för de civila transportflygplan som ingär i krigsorganisationen. Frän anslaget täcks vidare kostnaderna för att anpassa flygplatser till de krav som ställs i en krigssituation, t.ex. breddningar, förlängningar och förstärkningar av rullbanor.
Föredragandens överväganden
Överstyrelsen för civil beredskap har inom ramen för gällande programplan särskilt prioriterat flygtransporter. Jag förordar mot denna bakgrund ett anslag på 67 352000 kronor för beredskapsåtgärder under budgetårel 1993/94. Inom ramen för detta anslag bör emellertid enligt min mening under budgetåret 1993/94 även kunna beräknas medel för viss verksamhet vid Trafikflygarhögskolan, dock högst 25,4 miljoner kronor, i enlighet med mina överväganden under anslaget Civil trafikflygarutbildning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Försvarsdepartementet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
dels att till Berecbkap för civd luftfart för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 67 352000 kr samt dels att godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget.
E 2. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- För budgetåret 1993/94 anvisas ett bidragsanslag på 15 200000 kronor.
- Anslaget bör utgå som driftstöd och koncentreras till kommunala flygplatser i Norrlands inland.
- Länsstyrelsen skall inom ramen för länstrafikanläggningsplanen ha möjlighet att prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
1991/92 Utgift 14560000 Prop. 1992/93:100
1992/93 Anslag 15200000 Bilaga 7
1993/94 Förslag 15200000
Luftfartsverket
Luftfartsverket har för budgetåret 1993/94 föreslagit ett anslag på 15 800000 kronor.
Föredragandens överväganden
Riksdagen beslöt våren 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. 1986/87:TU25, rskr. 1986/87:303) att införa ett bidragsanslag till kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.
Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen efter förslag från Luftfartsverket.
Jag har tidigare i avsnittet om flygmarknaden behandlat min syn på flygets regionalpolitiska roll. Anslaget på 15,2 miljoner kronor bör i enlighet med detta fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgå som driftstöd till kommunala flygplatser i skogslänen men med tonvikten på flygplatser i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare i enlighet med vad jag tidigare anfört. Av anslaget skall minst 10 miljoner kronor användas för stöd till driften vid dessa kommunala flygplatser.
Införandet av ett nytt anslag för byggande av länstrafikanläggningar fr.o.m. budgetåret 1988/89 har inneburit att kommuner, landsting och länsstyrelser nu fått betydligt större möjligheter än tidigare att göra en allsidig bedömning vid prioriteringen av infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån. Jag anser därför att det fr.o.m. budgetåret 1993/94 inom ramen för länstrafikanläggningsplanen skall vara möjligt för länen att utöver investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar även göra avvägningar av investeringsinsatser i kommunala flygplatser. Som jag tidigare redogjort för avser jag att i propositionen om investeringsplanering våren 1993 ta upp frågan om finansiering av byggande av länstrafikanläggningar. I samband med detta avser jag att återkomma med de närmare detaljerna i förslaget.
För budgetåret 1993/94 beräknarjag ett anslag på 15,2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15200000 kr samt
2. bereda riksdagen tillfälle att la del av inriktningen av anslaget.
103 E. Civil trafikflygarutbildning Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 31838000 Reservafion 9 319000 Bilaga 7
1992/93 Anslag 25 400000
Från anslaget har utbetalats ersättning lill Chefen för Flygvapnet (CFV) för civil pilotutbildning vid Trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed. Dessutom har i mån av medel statsbidrag lämnats från anslaget till civil pilotutbildning i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m.m.
Föredragandens överväganden
Regeringen har i föregående ärs budgetproposition konstaterat att, som en del av en ny näringspolitik, stödet lill den civila trafikflygarutbildningen i dess hittillsvarande form skulle upphöra så snart nuvarande elever färdigut-bildats, vilket skett under är 1992.
Som ett led i denna omstrukturering har Chefen för Flygvapnet utrett förutsättningarna för Trafikflygarhögskolans fortsatta existens. Han har därvid bl.a. förordat en fortsatt statlig utbildning av civila trafikflygare och att huvudmannaskapet för skolan återgår till Försvarsdepartementet.
Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för sina planer beträffande skolan och bl.a. föreslagit att ansvaret för att lämna uppdrag fill TFHS att bedriva trafikflygarutbildning den Ijuli 1993 övertas av Försvarsdepartementet. Därmed kan hittillsvarande anslag under Kommunikationsdepartementets huvudtitel upphöra vid utgängen av budgeläret 1992/93.
Efter samråd med chefen för Försvarsdepartementet anser jag emellertid att det, för att möjliggöra den uppehållande verksamhet på låg nivä vid TFHS som föresläs under budgetåret 1993/94, är rimligt att en del av anslaget Beredskap för civil luftfart, som ingår i den civila försvarsramen, kan få användas för sädana ändamäl.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om C;V(7 traflkflygarutbildning.
104 R Kollektivtrafik Fl. Riksfärdtjänst
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderärsskiflet 1993/94. Närmare förslag om framtida regler och villkor för en sädan överföring kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag *Ulbrutet anslag
124100000 113 300000 113 300000*
Frän anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är alt ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som pä grund av sitt handikapp och brist pä för dem tillgängliga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, båt, buss, tåg, taxibil eller med specialfordon till en kostnad som motsvarar kostnaden för att åka andra klass med tåg inkl, anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.
Anslagsframställning från Styrelsen för riksfärdtjänst
Framställningen grundar sig på förutsättningen att riksfärdtjänsten bedrivs under oförändrade former hela det aktuella budgetåret.
Kostnaderna för verksamheten har allt sedan riksfärdtjänsten inrättades år 1980 ökat mycket kraftigt. Under hela 1980-talet ökade i stort sett samtliga variabler inom riksfärdtjänsten, dvs. antalet resenärer, antalet resor, antalet resor per resenär och därmed också kostnaderna. Etl första trendbrott inträffade under budgetåret 1990/91 genom att antalet resenärer minskade nägot. Antalet resor per resenär, liksom också statens bidrag per resa fortsätter emellertid att öka.
En preliminär analys av resandet under budgetåret 1991/92 ger vid handen all antalet flygresor ökat kraftigt medan antalet tågresor minskat. Antalet taxiresor förefaller inte ha förändrats i någon större omfattning.
För budgetåret 1992/93 beräknar styrelsen, vid vissa antaganden om färdmedelsfördelning och kostnadsutveckling, att utfallet blir ca 133 miljoner kronor, dvs. en ökning med 7,2% i förhållande till utfallet för 1991/92.
För budgetåret 1993/94 förutses inte några större förändringar i resmönst-ret. För samtliga transporter har antagits en prisökning med ca 3%. På grundval härav hemställer styrelsen att medel för verksamhetens genomförande anvisas genom ett förslagsanslag pä 139000000 kronor.
105 Föredragandens överväganden
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderärsskiflet 1993/94. Det innebär alt kommunerna får överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Förslaget om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning av kostnader mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Riksfärdtjänst för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 113300000 kr.
F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För köp av interregional persontrafik på järnväg samt statens kostnader för gods- och persontrafik på inlandsbanan föreslås 511 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
1991/92 Utgift 558000000* Reservation 1400000
1992/93 Anslag 549000000*
1993/94 Förslag 511000000
* T.o.m. budgetåret 1992/93 ingick endast köp av interregional persontrafik
på järnväg.
Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpoliliskt angelägen men som inle kan drivas på företagsekonomiska villkor. Anslaget disponeras även för ersättning till Statens järnvägar (SJ) för vissa gemensamma funktioner på länsjärnvägarna. Vidare disponeras anslaget, enligt förslag från regeringen fr.o.m. budgetåret 1993/94, för drift- och investeringsbidrag fill inlandsbanans intressenter, kompensation till SJ för överlåtande av rullande materiel till inlandsbanans intressenter och ersättning till främst SJ och Banverket för administrativa kostnader vid överförandet av nyttjanderätten till inlandsbanan fill kommunerna längs med inlandsbanan.
Kommittén
Ansvaret för förhandlingar om och administrationen av statens köp av interregional persontrafik på järnväg överfördes år 1991 till kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. Enligt tilläggsdirektiv till kommittén (K 1992:79) skall upphandlingen ske i
konkurrens mellan olika järnvägsföretag. Trafiken kan vidare upphandlas Prop. 1992/93:100 på perioder upp till fem år. Vid förhandlingar om mer långsiktiga avtal kan Bilaga 7 förhandlaren välja att föreslå upphandling av rullande materiel i stället för upphandling av trafik.
Kommittén har efter förhandlingar redovisat ett förslag till trafikupphandling för budgetåret 1993/94. Förslaget förutsätter ett anslag om 447 miljoner kronor. 1 beloppet ingär köp av vissa gemensamma funktioner för länsjärnvägar med 58 miljoner kronor. I medelsramen ingär även kostnader för förhandlingar och administration av upphandlingen och anslag F3. Ersättning lill trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.
Kommitténs förslag om trafik för budgetåret 1993/94 innebär att all trafik upphandlas för etl är av SJ. Därutöver föreslås två (Bergslagen och Uddevalla - Herrljunga - Borås) långsikliga överenskommelser (T94-T97) där statens kostnader i princip motsvarar SJ:s kapitalkostnader för rullande materiel.
Årets upphandlade trafik motsvarar i princip föregående års trafik. Vissa mindre indragningar av tågpar på vissa sträckor har skett. Kommitténs förslag innebär följande Irafikutbud för budgetåret 1993/94:
Sträcka
Antal tågpar per dag
Övre Norriand inkl. Malmbanan
2*
Östersund-Storlien
3 Boriänge-Mora Gävle-Borlänge-Hallsberg Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg Västerås-Katrineholm
4 3 2
5 Eskilstuna-Stockholm
2 Hallsberg-Mjölby
Karistad-Charlottenberg
Uddevalla-Herrljunga-Borås
4 2 6
Nässjö-Falköping-Skövde Kalmar/Karlskrona-Göteborg
8 4
Kalmar/Karlskrona-Alvesta
' Viss trafik tillkommer under vissa perioder
Med tågpar avses en tur- och relurkörning med ett tågsält. Det angivna trafikutbudet avser i princip trafik måndag till fredag. Vissa veckoslutsvaria-lioner förekommer.
Eskilstuna - Stockholm är ett kombinerat trafikupplägg med läg och buss. Förutom två tågpar ingår 15 dubbelturer med buss.
SJ har även pä begäran av kommittén offererat fyra tågpar på sträckan Hässleholm-Halmstad. Kommittén anser dock att trafiken inte tillräckligt uppfyller de interregionala och regionalpolitiska kraven.
Inför T 93 planeras CityExpressförbindelser Malmö - Göteborg via Hässleholm. Pä sä sätt skapas en snabb förbindelse mellan Kristianstads-/Hässle-holmsregionen och Göteborg. Denna förbindelse tillgodoser dock inte önskemålen från berörd trafikhuvudman om tågstopp i Markaryd. Problemställningen kan enligt kommittén i huvudsak brytas ned lill en fråga om ell ökat antal tågstopp. Denna fråga bör lösas genom avtal mellan berörd trafikhuvudman och SJ.
Trafikhuvudmannen i Hallands län har hemställt att trafikutbudet på
107 Västkustbanan skall prövas i statens upphandling. Frågan om ytterligare läg- Prop. 1992/93:100 stopp pä Västkustbanan bör enligt kommittén pä samma sätt som tidigare Bilaga 7 beskrivna trafik lill Markaryd lösas genom avtal mellan trafikhuvudmannen och SJ.
Anbud har lämnats av konkurrerande operatörer på samtliga sträckor. Offerlerhar lämnats av BK Tåg AB, Dalatåg AB och SJ. Med utgångspunkt frän förutsättningen alt problemen kring möjligheten att fä dispositionsrätt till fordon, lillgång till SJ:s biljetthanteringssystem och alt ersättningen för trafikledningen kan lösas har kommittén beräknat statens kostnader för upphandling av privata operatörer på olika linjer. En jämförande analys av de olika anbuden visar att de privata alternativen inte är konkurrenskraftiga. Kommittén drar slutsatsen att en konkiirrensupphandling bör fokuseras på flerårsavtal med kvalitetshöjning i fordonsmaterielet. Med hänsyn till den knappa tid som stått till buds för årets upphandling har det inle varit möjligt att sluta avtal med privata operatörer om långsiktiga trafiklösningar. Kommittén har dock tagit initiativ till elt utvecklingsarbete som syftar till att aktivera olika operatörer och trafikhuvudmän med inriktningen att utarbeta regionalt förankrade trafiklösningar med ny fordonsmateriel. Dessa trafiklösningar bör sedan kunna tjäna som underlag för upphandlingen i T 94.
Inlandsbanan
Regeringen har i tvä propositioner (prop. 1992/93:9, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) Om inlandsbanan och (prop. 1992/93:91, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) öm vissa ekonomiska frägor som gäller inlandsbanan, dragit upp riktlinjerna för fortsatt trafik pä inlandsbanan. Regeringen föreslår att en plattform skapas för en utveckling av olika former av gods- och persontrafik på inlandsbanan. Inlandsbanans intressenter - inledningsvis kommunerna - ges ansvar för såväl banan som för trafiken, med undantag för viss godstrafik.
Inlandsbanans intressenter bör beviljas ett tidsbegränsat bidrag pä totalt 135 miljoner kronor fördelade pä en femårsperiod till drift och investeringar, dvs. i genomsnitt 27 miljoner kronor per år. Kostnaden bör belasta anslaget F 2. fr.o.m budgetåret 1993/94.
Inlandsbanans intressenter bör erbjudas att utan kostnader överta äganderätten till vissa fordon. SJ bör kompenseras med 32 miljoner kronor för denna rullande materiel. Denna kompensation på 32 miljoner kronor betalas från anslaget F 2. vid den tidpunkt överlåtelsen av rullande materiel sker.
Arbetet med att överföra nyttjanderätten till inlandsbanan till kommunerna kommer att vara förenat med vissa kostnader bl.a. av administrativ karaktär främst vid Banverkel och SJ. Regeringen föreslär därför alt 5 miljoner kronor reserveras budgetåret 1993/94 på anslaget F 2.
Föredragandens överväganden
Upphandlingen av interregional trafik budgetåret 1993/94
Kommitténs förslag lill Irafikutbud innebär all interregional och regionalpo liliskt angelägen trafik kan upphandlas. 108
Kostnaderna för upphandlad trafik, vilken i princip motsvarar föregående Prop. 1992/93:100 ärs trafik, har minskal med 100 miljoner kronor jämfört med föregående år. Bilaga 7 Vidare har kostnaderna för gemensamma funktioner pä länsjärnvägarna reducerats med 2 miljoner kronor. Statens kostnader för köp av interregional persontrafik på järnväg har således minskal med närmare 20 %, vilket bl.a. gett utrymme för fortsatt trafik pä inlandsbanan. Jag godtar kommitténs förslag rörande slalens köp av interregional persontrafik pä järnväg och beräknar kostnaden lill 447 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I medelsberäkningen ingår kommitténs förhandlings- och administralionskostnader.
Upphandlingen fiån trafikåret 1994
Trafikåret 1993 är första året staten upphandlar olönsam interregional persontrafik på järnväg i konkurrens. Även om all trafik även för trafikäret 1993 föresläs upphandlas av SJ är jag nöjd med resultatet. Genom att genomföra upphandlingen i konkurrens har statens kostnader för interregional trafik reducerats kraftigt.
Jag anser dock att detta endasl är första steget för att uppnå en kostnadseffektiv upphandling. Kommittén har bl.a. pekat på att SJ:s monopolställning inom en rad strategiska funktioner skapar problem för andra aktörer. Den särskilda utredare som tillsatts för att föreslå åtgärder som ökar konkurrensen inom järnvägssektorn (dir. 1992:40) Ökad konkurrens inom järnvägssektorn skall bl.a. redovisa vilka åtgärder som krävs för alt garantera likvärdiga konkurrensförutsättningar på bannätet. Min målsättning är att vidareutveckla upphandlingen genom att skapa bättre förutsättningar för nya aktörer alt konkurrera med SJ om den av staten upphandlade interregionala trafiken.
Med nuvarande syslem beslutar riksdagen om köp av interregional persontrafik pä järnväg på grundval av budgetpropositionen. Detla innebär att etl slutligt avtal med trafikoperatörerna inte kan upprättas förrän kort tid innan trafikäret startar. Detta leder till svårigheter för trafikoperatörerna alt planera sin verksamhet och begränsar bl.a. möjligheterna för nya aktörer att träda in pä marknaden. Mot denna bakgrund avser jag redan under hösten 1993 återkomma lill riksdagen med elt förslag lill avtal om köp av interregional persontrafik pä järnväg för trafikäret 1994.
Utgångspunkten för förhandlingarna är det Irafikutbud och de medel som riksdagen beslutar om för trafikäret 1993.
Jag godtar kommitténs förslag att teckna tvä (Bergslagen och Uddevalla -Herrljunga - Borås) långsiktiga överenskommelser (T94-T97) med SJ. Genom dessa avtal kommer statens kostnader för den berörda trafiken att reduceras kraftigt.
Inlandsbanan
För att skapa förutsättningar för gods- och persontrafik pä inlandsbanan fö reslär jag all anslaget F2. belastas med 64 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Dessa fördelar sig pä 32 miljoner kronor till SJ som kompensation för rullande materiel, 5 miljoner kronor till främst SJ och Banverket för ad- 109
minislraliva kostnader i samband med överförandet av nyttjanderätten till Prop. 1992/93:100 inlandsbanan lill berörda kommuner samt 27 miljoner kronor i drift- och in- Bilaga 7 vesteringsbidrag till inlandsbanans intressenter. Jag anser att del totala driftoch investeringsbidraget på totalt 135 miljoner kronor, som skall belasta anslaget F 2., bör fördelas jämnt över hela femårsperioden dvs. 27 miljoner kronor per är.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. lill Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511000000 kr samt
2. godkänna vad jag anfört om upphandlingen inför trafikåret 1994.
F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik
1991/92 Utgift 177022000 Reservation 49000
1992/93 Anslag 183000000
1993/94 Förslag 191000000
Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall ges lill trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på länsjämvägar. Reglerna för statsbidragsgivningen är bundna i avlal mellan staten och resp. trafikhuvudman. En ärlig uppräkning av den statliga ersättningen skall ske. Konsumentprisindex skall därvid användas som utgångspunkt för beräkningarna.
Genom anslaget finansieras också ersättningstrafik utmed inlandsbanan. I enlighet med riksdagens beslut den 21 mars 1991 träffade staten den 18 april samma är avtal med trafikhuvudmännen i Jämtlands, Kopparbergs, Norrbottens och Västerbottens län om ersättning för övertagande av persontrafikförsörjningen utmed inlandsbanan. Avtalet, som började gälla från och med den lOjuni 1991, sträcker sig över tio år och innebär en ersättning till trafikhuvudmännen pä totalt 36 miljoner kronor per år i prisnivå för budgetåret 1991/92. Ersättningsbeloppet räknas ärligen upp enligt SCB:s nettoprisindex.
Ansvaret för avtal och för administration av ersättningen till trafikhuvudmännen överfördes den Ijuli 1991 från Transportrådet till kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik pä järnväg m.m.
Kommittén
Kommittén har beräknat ersättningsbeloppet till 189 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Ökningen med 6 miljoner kronor beror dels på en avtalsenlig indexuppräkning med 5,2miljoner kronor, dels pä att 800000 kronor behöver reserveras för utbetalning av ersättning till Dalatrafik AB för trafikering pä sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län pä järnvägen Ludvika-Tillberga.
Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att överlämna till kommittén en 110
framställning från trafikhuvudmännen i Jönköpings län för lämpliga åtgärder vad avser anskaffande av fem motorvagnar av typ Yl för användning på de länsjärnvägar som huvudmannen har ansvar för.
I en skrivelse frän kommittén som kom in till regeringen (Kommunikationsdepartementet) den 11 november 1992 föreslås att tre motorvagnar som inte längre behöver användas för trafik på länsjärnvägen Boden-Haparanda skulle kunna fä disponeras av trafikhuvudmännen i Jönköpings län för trafik pä bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd. I enlighet med regeringens uppdrag bygger förslaget frän kommittén pä en kartläggning av behovet av ytterligare motorvagnar för trafikering på samtliga länsjärnvägar med persontrafik i landet.
Kommittén har därefter i en skrivelse daterad den 30 november 1992 redovisat alt en molorvagn, som använts för trafik på länsjärnvägen Hällnäs-Sto-ruman, enligt skrivelse från trafikhuvudmannen i Västerbottens län inte längre behövs för persontrafik pä banan.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Föredragandens överväganden
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Till ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtrafik föresläs 191 miljoner kronor för budgeläret 1993/94.
- Tre motorvägnar, som tidigare använts i trafik pä länsjärnvägen Boden-Haparanda, bör tills vidare fä disponeras av trafikhuvudmännen i Jönköpings län.
- En motorvagn, som lidigare använts för trafik pä länsjärnvägen Hällnäs-Storuman bör tills vidare få disponeras av trafikhuvudmannen i Jönköpings län.
Den av kommittén tillämpade indexuppräkningen pä 2,85 % har jag bedömt som något för läg med hänsyn till hur konsumentprisindex kan beräknas utvecklas under åren 1993 och 1994. Jag har för min del räknat med en ökning med 3,95 % i genomsnitt för budgetåret 1993/94, vilket ger elt medelsbehov pä 190,2 miljoner kronor. Till detta belopp bör läggas 800 000 kronor som bör reserveras som ersättning för trafikering på sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län på bandelen mellan Ludvika och Tillberga.
Jag beräknar sammanfattningsvis ersättningen till trafikhuvudmännen till 191 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Administrationskostnaderna för anslaget bör även fortsättningsvis belasta anslag F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg. Med hänsyn till all anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen F2. och F3. kan komma alt behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra nödvändiga omfördelningar mellan anslagen.
Vad gäller anskaffande av motorvagnar iör trafik på länsjärnvägar i Jönköpings län har kommittén i enlighet med regeringens uppdrag gjort en karlläggning av behovet av motorvagnar på samtliga länsjämvägar med person-
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
trafik i landet. Milt ställningstagande lill önskemålet frän trafikhuvudman- Prop. 1992/93:100
nen i Jönköpings län om fler motorvägnar bygger bl.a. pä denna kartlägg- Bilaga 7
ning.
Bakgrunden till framställningen frän trafikhuvudmannen är att denne övertog ansvaret för persontrafiken på bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd redan år 1984. Dessa bandelar kom därför inle alt omfattas av riksdagens trafikpolitiska beslul år 1988 om trafikhuvudmännens trafikeringsrätt pä etl antal länsjärnvägar (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU19, rskr. 1987/88:260). Della beslul innebar bl.a. att om avtal slöts mellan staten och en trafikhuvudman om persontrafik med järnväg pä en länsjärnväg, skulle trafikhuvudmannen utan kostnad fä överta från SJ erforderlig rullande materiel av befintlig lyp.
För bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd regleras Irafike-ringen däremot pä grundval av riksdagens trafikpolitiska beslut år 1979 saml riksdagens kompletterande beslul med anledning av regeringens förslag i 1983 års budgetproposition (prop. 1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr. 1978/79:419, prop. 1982/83:100 bil. 8, bet. 1982/83:TU15, rskr. 1982/83:293). Dessa båda riksdagsbeslut innebar inte något överlämnande från statens sida av rullande materiel till trafikhuvudmannen.
För att motorvagnar som blivit övertaliga i en trafikhuvudmans verksamhet skall kunna överlämnas lill en annan trafikhuvudmän för trafik på en länsjärnväg som inle omfattas av 1988 års trafikpolitiska beslut erfordras ett nytt riksdagsbeslut. Trafikhuvudmannen i Jönköpings län kan inte pä grundval av 1988 ärs riksdagsbeslut hävda några formella anspråk på den friställda malerielen från länsjärnvägarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.
I likhet med kommittén finner jag att det från samhällets synpunkter är angeläget att de friställda motorvagnarna kan utnyttjas aktivt för trafik på länsjärnvägar. Jag kan också konstatera att trafikhuvudmannen i Jönköpings län för sin trafik pä de båda länsjärnvägarna under årens lopp fått bära högre kostnader än vad som gäller för andra trafikhuvudmän i landet. Detla är en följd av att huvudmannen några år före 1988 års trafikpolitiska beslut frivilligt log pä sig ansvaret för persontrafiken på de två bandelarna, utan att kostnadsfritt fä tillgäng lill de motorvagnar som tidigare använts av SJ för trafiken. I stället har huvudmannen fått hyra in motorvagnar från SJ.
Mot bakgrund härav och med beaktande av den kartläggning av behovet av motorvagnar på länsjärnvägarna i landet som kommittén gjort, tillsfyrker jag kommitténs förslag att trafikhuvudmännen i Jönköpings län lills vidare får disponera de fyra motorvägnar som friställts från trafik på bandelarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning lill trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtra fik för budgetåret 1993/94 anvisa ell reservationsanslag på 191000000 kr
2. godkänna vad jag anfört om disponering av fyra motorvagnar för
trafik pä sädana länsjärnvägar som trafikhuvudmannen i Jönköpings ] \2
län har ansvar för samt
3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 vid behov om- Prop. 1992/93:100 fördela medlen mellan anslagen F2. Köp av interregional persontrafik Bilaga 7 på järnväg och F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
1991/92
Utgift
3066885*
Reservation
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
4 960000
* Anslaget benämndes budgetåret 1991/92 G7. Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret.
Från anslaget utbetalas medel till Översfyrelsen för civil beredskap (ÖCB) för åtgärder som gäller transportfunktionen inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB har ansvaret för funktionen Transporter och delfunktionerna transporlsamordning och landsvägstransporter. Vägverket, Statens Järnvägar, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket svarar för de övriga delfunktionerna. Dessutom ingår Statens Räddningsverk i funktionen Transporter.
Översfyrelsen för civil beredskap
ÖCB planerar fortsatt anskaffning av skyddsutrustning mot ABC-stridsmedel. Under budgeläret kommer utbildning och information till beredskapshandläggare och krigsplacerad personal vid länssfyrelser och civilbefälhavare att genomföras. För att tillgodose totalförsvarets krav på landsvägstransporter krävs praktisk funktionsövningsverksamhet. Vidare skall studier i syfte all fä underlag för planering och verksamhet inom transportfunktionen genomföras. Studierna ger bl.a. underlag för planläggning, beredskapsätgärder, utbildning och information.
Föredragandens överväganden
Anslaget ingår i den civila delen av totalförsvarsramen som riksdagen beslutade om våren 1992. Inom denna ram föresläs att Transportfunktionen tilldelas 162,4 miljoner kronor 1993/94 vilket är en viss ökning i förhållande till föregående budgetär.
För anslaget F4. Översfyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret beräknarjag medelsbehovet till 4 960 000 kronor kommande budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
alt till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations anslag pä 4 960 000 kr. 113
G. Transportforskning Prop. 1992/93:100
Bilaga 7 1 regeringskansliet bereds för närvarande vissa frägor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte pä att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen vären 1993.
1 awaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
G 1. Statens väg- och trafikinstitut
1991/92 Utgift
0 J 992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000*
*Utbrulel anslag
G 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut
1991/92 Utgift 50167000
1992/93 Anslag 61129000
1993/94 Förslag 61129000* *Ulbrulel anslag
G 3. Transportforskningsberedningen
1991/92 Utgift 43854000
1992/93 Anslag 44006000
1993/94 Förslag 44006000*
*Utbrutet anslag
Under vären 1992 avlämnade Transportforskningsutredningen sitt betänkande Räd för forskning om transporter och kommunikationer (SOU 1992:55). Detla har remitterats. Jag har för avsikt alt utarbeta elt förslag som i huvudsak överensstämmer med utredningens förslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet,
1. lill Statens väg- och Irafikinstltut för budgeläret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 kr,
2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1993/94 anvisa elt reservationsanslag pä 61129000 kr saml
3. lill Traiisponforskningsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa elt reservationsanslag på 44006000 kr.
114 H. Övriga ändamål
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- SMHLs övergripande mål och affärsidé fastställs.
- Säväl uppdrags- som affärsverksamheten skall årligen öka sitt bidrag lill basverksamheten och den anslagsfinansierade andelen av verksamhelen bör minska.
- Sveriges fortsatta medlemskap i EUMETSAT skall finansieras med ell nyinrättat anslag. SMHI skall bidra med 10 miljoner kronor fr.o.m budgetåret 1993/94 och årligen under en tioårsperiod.
- De ökade kostnaderna för medlemskapet i EUMETSAT samt förändrade konkurrensvillkor ställer krav på kostnadsminskningar och ökad affärsmässighet.
- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.
- Nya sfyrmedel för statens köp i form av verksamhetsmål och resultatmått skall utvecklas.
Inledning
SMHI är statens förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frägor. SMHI skall bedriva uppdrags- och affärsverksamhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt område.
Verksamheten finansieras dels med anslag över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdrags- och affärsverksamhet. Anslaget skall täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgifter.
SMHI skiljer på uppdrags- och affärsverksamhet. Uppdrag är sådana tjänster som SMHI utför ät andra myndigheter och verk inom ramen för sitt myndighetsansvar och som ej finansieras över SMHLs anslag.
Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella grunder. Investeringar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
SMHI har inlämnat en särskild rapport till regeringen den 9 april 1992. En fördjupad anslagsframställning inkom den 1 september 1992. Riksrevisionsverket har dessutom utarbetat en revisionsrapport, SMHI - en kunskapsin-riktad myndighet, år 1990.
Föredragandens överväganden Samhällets behov av SMHI
SMHI driver på statsmakternas uppdrag verksamhet som skyddar liv och egendom och främjar samhällsutvecklingen i Sverige samt bidrar lill att öka lönsamheten i näringslivet. SMHI tillhandahåller planeringsunderlag för miljövård samt för energi- och naturresursanvändningen. SMHLs prognoser
och varningar samt katastrofberedskap möjliggör för enskilda och företag att Prop. 1992/93:100 planera sina aktiviteter så att riskerna för skada på människor och egendom Bilaga 7 undviks eller minskas.
Resultatredovisning budgetåren 1988/89-1990/91
SMHLs mål och det omfattande arbetet med omstruktureringen av institutet speglar väl kraven pä effektivitet i den offentliga sektorn och statsmakternas målsättningar om marknadsanpassning och konkurrens. SMHI har genomfört en omfattande organisationsförändring i syfte att anpassa sig till marknaden, internationaliseringen och nya arbetsuppgifier inom energi-, miljöoch klimatområdena. Verksamheten har delats upp i affärsområden för samhälle, miljö och energi, trafik, samt konsument.
Rationaliseringar i prognosproduktionen och en breddning av verksamheten mol framför allt miljö- och klimatfrågor har kunnat göras genom utveckling av prognosmodeller, teknik och system.
Meteorologi
Den meteorologiska varnings- och prognostjänslen har rationaliserats genom att allt större delar av analys- och prognosarbetel överförts lill numeriska modeller som bearbetas i datorer. Ytterligare rationaliseringar har genomförts genom automatisering och annan ny teknik.
Som en följd av utvecklingen av väderprognosmodellerna har bättre analyser av luftföroreningarnas spridning och kemiska omvandling i atmosfären kunnat tas fram. Bearbetningen av satellitdala har vidareutvecklats.
SMHLs förmåga alt göra insatser vid räddningsverksamhet i samband med katastrofer har ökat. Bl.a. har en decentraliserad beredskap för kärnenergiolyckor genomförts i samverkan med Statens strälskyddsinstitut.
SMHI utför sedan nägot är mätningar av ozonskiktels tjocklek och hur den ultravioletta strålningen förändras över tiden.
Hydrologi
I den hydrologiska verksamheten har stalionsnätets regionala täckning förbättrats genom en ökning med ca 20 vattenföringsstationer. De tillkommande driftskostnaderna har balanserats mot rationaliseringar. Dessutom har det skett en övergång till automatisk dataöverföring och introduktion av ny utrustning för bearbetning av vattenståndsdiagram.
Med användning av etl nyutvecklat geografiskt informationssystem kan uppgifter om avrinningsomräden och topografi användas bättre.
Genom ett omfattande utredningsarbete har riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar kunnat fastläggas. Riktlinjerna skall leda till en minskning av riskerna för dammbrott vid nya och befintliga dammar. Ett syslem för riskklassificering av dammanläggningar har utarbetats. Ett stort beräkningsarbete pågår för att kontrollera säkerheten i de stora kraftproducerande älvarna.
116 Oceanografi Prop. 1992/93:100
I samarbete med Fiskeriverket har SMHI genomfört omfattande kartlägg- tsilaga / ningar av miljösituationen i Västerhavet och i Östersjön. Under växtsäsongen har algläget i dessa hav fortlöpande övervakats och information och varningar avgivits. Inom ramen för Helsingforskommissionens övervakningsprogram för den marina miljön har SMHI på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört miljöövervakning i haven.
Under vintersäsongen har isprognoser och varningar för nedisning lämnats. Beräkningar av miljöeffekter för Öresundsbron har varit ett viktigt projekt.
Uppdrags- och affärsverksamhet
Uppdrags- och affärsverksamheten har haft en positiv utveckling under den gångna treårsperioden.
Överskottet inom meteorologin har ökal från 0,7 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 4,7 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och omsättningen från 110,0 miljoner kronor till 147,7 miljoner kronor. Väderprognoser står för 120 miljoner kronor och klimatuppdrag för 9 miljoner kronor. Nya produkter har varit bl.a. betal-teletjänsten "Televäder" och "Energiindex" (minskning av energiförbrukningen i fastigheter).
Den hydrologiska uppdrags- och affärsverksamheten har ökat omsättningen från 13 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 16 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och överskottet blev 1,5 miljoner kronor. Den huvudsakliga kunden är vattenkraftsindustrin. Miljösektorn är ett växande område där bl.a. beräkningar av vattenföring efterfrågas.
Den oceanografiska verksamheten har under samma period ökat omsättningen från ca 6 miljoner kronor till 9 miljoner kronor.
Nya marknader och produkter har utvecklats. Som exempel kan nämnas utredningar för dimensionering, projektering och byggnation av bl.a. dammar, broar och annan infrastruktur.
SMHI:s årsbokslut budgetåret 1991/92
SMHI redovisar i sitt årsbokslut för budgetåret 1991/92 ett resultat efter extraordinära poster pä 8,6 miljoner kronor. Årsbokslutet är enligt Riksrevisionsverkets uppfattning rättvisande.
Mål och framtida inriktning
Jag föreslär följande övergripande mäl och affärsidé för verksamheten som omfattar meteorologi, hydrologi och oceanografi:
Mål
SMHI skall till lägsta möjliga kostnad producera planerings- och besluts underlag för väder- och vattenberoende verksamheter av bestämd kvali tet och innehåll, 117
- SMHI skall med denna bastjänstproduktion som grund bedriva en lön- Prop. 1992/93:100 sam affärsverksamhet. Bilaga 7
- SMHI skall uppfattas som ett modernt, kundorienterat kunskapsföretag, som är minst lika effektivt som jämförbara organisationer inom den privata sektorn,
- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.
Affärsidé
SMHI skall tillhandahålla planerings- och beslutsunderlag för väder- och valtenberoende verksamheter och därigenom
- skydda liv och egendom i Sverige,
- främja samhällsutvecklingen i Sverige,
- öka lönsamheten i nationellt och internationellt näringsliv. Mina förslag överenstämmer med SMHLs förslag.
Under förutsättning av riksdagens godkännande av dessa övergripande mäl och affärsidén avser jag återkomma till regeringen, i regleringsbrevet för SMHI, med förslag till verksamhetsmål. Det är enligt min mening angeläget att ett samhällsekonomiskt synsätt ligger till grund för statens köp av bastjänstproduktion. Denna ulgör samtidigt en grund för SMHLs uppdrags-och affärsverksamhet.
En decentralisering av ansvar och befogenheter medför enligt min mening ocksä ett ökat myndighetsansvar för ekonomisystem och uppföljning. SMHI föreslår i sin fördjupade anslagsframställning att de tjänster som levereras till staten skall regleras genom verksamhetsmål och resultatmått i eU avtal. Måtten följer produktivitets- eller effektivitetsutvecklingen inom SMHLs ansvarsområden t.ex. vattenföringsinformation, väderprognoser, varningstjänst och katastrofberedskap. Måtten relateras också till forskning och utveckling och till det internationella arbetet. Myndighetens förslag utgör enligt min mening en god grund för framtagande av verksamhetsmål och resultatmått.
Uppdrags- och affärsverksamheten bör öka. Det kan i vissa fall vara svårt att identifiera betalningsansvaret och betalningsviljan eftersom t.ex. väderprognoser och varningar m.m. betraktas som kollekliva nyttigheter. Detta hindrar dock inte att en långsiktig strävan bör vara att SMHI i ökad utsträckning skall prissatta produkter och tjänster i syfte att successivt öka avgiftsfinansieringen av verksamheten.
Bidraget till basverksamheten från uppdrags- och affärsverksamheten skall fortsätta att öka.
SMHI har hemställt om att medel för investeringar skall anvisas över investeringsanslag. Med början under innevarande budgetår har SMHI i likhet med andra myndigheter finansierat investeringar med län i Riksgäldskontoret. SMHI redovisar att investeringsplanen för budgeläret 1993/94, vilken i mänga fall är en förutsättning för rationaliseringar, ger en lånekostnad på ca 7 miljoner kronor. Milt förslag innebär att det införda systemet med lånefinansiering av investeringar bibehålls. Låneramens storlek bedöms till
40 miljoner kronor.
118 Det Intemationella samarbetet inom meteorologi och oceanografi förutsät- Prop. 1992/93:100 ler elt utbyte av data. Kostnaderna för insamling och bearbetning framför Bilaga 7 allt av meteorologiska data är etl växande problem. SMHI kan genom samarbetet med andra väderinstitut skaffa sig ökad kompelens. Genom internationellt samarbete skapas nya affärsmöjligheter. På lång sikt borde enligt min mening en större del väderinformalion och metodutveckling kunna produceras genom sådant internationellt samarbete.
Det är därför med tillfredsställelse jag noterar att man i december 1992 inom ICWED (Informal Conference of Ihe Directors of Western European National Meteorological Services) bildat en arbetsgrupp, "Future organisation of meteorology in Europé", med syfle att studera hur man skall samarbeta för all reducera kostnaderna och öka effektiviteten inom de europeiska vädertjänslerna. SMHI har uttalat en ambition att aktivt delta i arbetet.
Miljöövervakningen och forskningen om klimatet sker till en allt större del i internationellt samarbete. SMHI har elt kraftfullt syslem för mottagning, bearbetning och presentation av satellitdata.
SMHLs roll i miljöplaneringen kommer att öka. Tillgänglighet till underlagsdata om vatten- och luftförhållanden är viktig vid t.ex. prövningar enligt naturresurslagen.
SMHLs mätningar av ozonskiktet, pä uppdrag av Naturvärdsverket, och mätningar av hur den ultravioletta strålningen förändras, pä uppdrag av Statens strälskyddsinstitut, avses fortsätta.
SMHI har, mot bakgrund av en förfrågan från Fiskeriverket, i sin fördjupade anslagsframställning aktualiserat frågan om att fä disponera medel för nyttjandet av Fiskeriverkels undersökningsfarfyg Argos. Jag anser det mest ändamålsenligt att dessa medel fördelas mellan SMHI, som utför mätningarna för egen och annans räkning, och Naturvårdsverket, som är beställare av vissa av mätningarna. Della ger pä sikt möjlighet till upphandling av far-fygstid i konkurrens mellan olika redare liksom ett incitament för prövning av alternativa mätmetoder. Jag föreslär att 3,6 miljoner kronor överförs från Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) till SMHI för mätningar av havsmiljön för budgetåret 1993/94. Regeringen ger parterna i uppdrag att komma överens om fördelningen av medlen. Fördelningen skall redovisas i myndigheternas regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer det som avgörande för Sverige att SMHI deltar i det forsalla satellitsamarbetet inom EUMETSAT. Jag anser att SMHI bör bära en del av kostnaderna. Mitt förslag innebär att anslaget till SMHI reduceras med 10miljoner kronor per år. Det är härvid angeläget att SMHI genomför de erforderliga neddragningarna med minsta möjliga negativa konsekvenser för den samhälleliga tjänsten. Detta ställer krav på ytterligare rationaliseringar och effektivisering av verksamheten.
I avsnittet Särskilda frägor, om EUMETSAT, redovisar jag mina överväganden om den långsiktiga finansieringen av medlemskapet i EUMETSAT och konventionsändringen.
EES-avtalet och etablerandet av den inre marknaden innebär att de kom mersiella villkoren för SMHI förändras. SMHI deltar tillsammans med 17 andra västeuropeiska väderinstitut i arbetet med att bilda en EIG (Economic Interest Groupingj/ECÖMET (European Cooperation in Meteorology). 119
Huvudsyftet är att bevara den infrastruktur som är nödvändig för all meleo- Prop. 1992/93:100 rologisk tjänst och all förstärka samverkan inom detta område mellan de na- Bilaga 7 tionella instituten. Samtidigt skapas en fri handel på lika villkor mellan privata aktörer och nationella institut.
Instituten kommer enligt vad jag erfarit att gemensamt lämna en formell begäran om undantag frän vissa av EG:s konkurrensrättsregler i den för kommissionen redovisade samverkansformen. SMHI har begärt all få della i EIG/ECOMET. I dagsläget är det inte aktuellt för mig alt la ställning till denna begäran eftersom det inte föreligger något färdigberell förslag.
SMHI har tillsammans med bl.a. Norrköpings kommun, Televerket och Digital Equipment träffat en överenskommelse om ett treårigt ramprogram med de hydrometeorologiska instituten i Estland, Lettland och Litauen som syftar lill att förse de baltiska staterna med meteorologisk och hydrologisk information och produkter via tele- och dataförbindelser men ocksä säkerställa ett ömsesidigt observationsutbyte. SMHI skall särskilt ansvara för utbildning.
SMHI har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat förslag till en utökad forskning. Jag är inte beredd att öka anslaget för forskning och utveckling. Med tanke på befydelsen av forskning för SMHI förutsätter jag all myndigheten även med reducerade medel kan prioritera detla omräde.
Uppdrag
- Mätningar av miljödata och observationer bör kunna samordnas bättre. Ett gemensamt uppdrag att utreda en sådan samordning bör lämnas till SMHI, Vägverket, Naturvårdsverket, Statens strålskyddsinstitut. Statens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning med Statskontoret eller nägon annan utanförstående part som sammanhållande. Uppdraget bör redovisa nuvarande samarbete när det gäller insamling av miljödata och observationer samt de kostnadsbesparingar som kan erhållas genom en ökad samordning. I denna fråga har jag särskilt samrått med chefen för Miljö- och naturresursdepartementet och chefen för Näringsdepartementet.
- SMHI skall redovisa förutsättningarna för att öka användarfinansie-ringen vad gäller vidareutveckling av tekniken som syftar till att öka träffsäkerheten i prognoserna. Ett viktigt syfte är att ta reda på om kunderna är beredda att betala delar av utvecklingskostnaderna.
- SMHI och Chefen för Flygvapnet skall gemensamt utreda hur samordningen av den militära och civila vädertjänsten kan ökas ytterligare. Sedan budgetåret 1988/89 har SMHI ett avtal med försvaret som har inneburit fördelar för båda parter. I denna fråga har jag samrått med chefen för Försvarsdepartementet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen all
1. godkänna vad jag anfört om den övergripande målsättningen för verksamhelen inom SMHLs ansvarsområde i avsnittet Mål och fram- ,20
tida inriktning samt
2. godkänna vad jag anfört om ökad avgiftsfinansiering samt upp- Prop. 1992/93:100 drags- och affärsverksamhet. Bilaga 7
Anslagsfrågor
H 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000 Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut iör budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.
H 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
1991/92 Utgift 147665000
1992/93 Anslag 128036000
1993/94 Förslag 121636000
I anslaget ingär kostnader för myndighetsuppgifter och förvaltningsändamål, lokaler och internationella organisationer exkl. EUMETSAT.
Inom anslaget utgör 3 600 000 kronor överföring från nionde huvudtiteln, JoD 1, Fiskeriverket, för mätningar av havsmiljön.
Anslaget har reducerats med 10 miljoner kronor avseende SMHLs del av finansieringen av EUMETSAT. Vid utgången av budgetåret 1991/92 finns en reservation på 6,3 miljoner kronor avseende drift av HIRLAM (High Resolution Limited Area Model). HIRLAM är ett i Nordisk regi utvecklat regionalt databaserat väderprognossystem. Reservationen har uppstått genom en försening av starten av HIRLAM-projektet. I samband med neddragningen av SMHLs verksamhet, vilken bl.a. kommer att medföra aweckling av personal, kommer SMHI att fä särskilda kostnader. Mot den bakgrunden föreslår jag att SMHI bemyndigas att använda reservationen under nästa budgetär för att genomföra neddragningen på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt.
SMHI har tillgång till räntekonto med kredit pä 45 miljoner kronor i Riksgäidskontoret.
Anslaget för SMHI har budgeterats utan hänsyn fill de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slufligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
121 Eventuell reservation pä reservationsanslaget 12. Bidrag till Sveriges me- Prop. 1992/93:100 leorologiska och hydrologiska institut vid utgängen av budgetåret 1992/93 Bilaga 7 bör föras över till myndighetens ramanslag för budgetåret 1993/94 och användas under budgeläret. De överförda medlen ökar SMHLs disponibla medel. Jag avser återkomma till regeringen i regleringsbrev med förslag om närmare föreskrifter om detta.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1. till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut iör budgetåret 1993/94 anvisa ell ramanslag pä 121 636000 kr,
2. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1992/93 får användas för SMHLs myndighetsverksamhet under budgetåret 1993/94 samt
3. godkänna vad jag anfört om fördelningen av medlen mellan SMHI och Naturvårdsverket för mätningar av havsmiljön.
122 Statens geotekniska institut
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens överväganden:
Öveigripande mål
Samhället bör ha tillgång till en frän partsintressen obunden geoteknisk kunskap för att uppnä ökad säkerhet i byggande och boende i Sverige.
I ansvaret bör bl.a. ingå att kartlägga och kontrollera skredriskom-räden i Sverige samt svara för geotekniska standarder gemensamma för Europa.
Det övergripande målet för SGI under den kommande tre-ärs-pe-rioden skall vara
att genom obunden forskning, verka för en optimal användning av mark i samband med planering och byggande baserat pä hushällning med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ekonomi.
Särskilda verksamhetsmål för SGI bör fastställas och sektorsansva-rel utvecklas i regleringsbrevet. Resurser
SGLs resurser förstärks. Planeringsramen föreslås fastställas lill 49128 000 kronor för de tre närmaste åren. Ramanslag bör införas och läneramar i Riksgäidskontoret justeras. Ramanslag år 1993/94 16376000 kronor.
Planeringsramar
1993/94 1994/95 1995/96
16376000 16376000 16376000
Ökade krav ställs på administrativ och ekonomisk rationalisering.
Inför planerade infrastrukturinvesleringar i Götaälvdalen bör en särskild handlingsplan över risken för skred upprättas under budgetåret 1993/94.
1 Statens geotekniska institut
Statens geotekniska institut (SGI) har på uppdrag av regeringen dels i mars 1992 redovisat förslag och analyser avseende särskilda frägor främst inriktade på frågor om myndighetsrollen, dels i september 1992 lämnat sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96.
Institutet skall, enligt nuvarande instruktion från är 1988, vara central förvaltningsmyndighet för geotekniska frägor. I uppgifterna skall ingå alt bedriva geoteknisk forskning, utveckla metoder för markarbeten, grundläggning och jordförslärkning saml alt informera om geoteknisk forskning och bearbeta och sprida geoteknisk kunskap.
Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten (ca 33 %), dels med intäkter från uppdrag (ca 67 %). Bidraget avser att läcka institutels
myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full koslnadsläck- Prop. 1992/93:100 ning. För utländska konsultuppdrag har SGI ett dotterbolag, Swedish Geo- Bilaga 7 technical Systems AB (SwedGeo).
Statens geotekniska institut bildades redan år 1944 för alt systematiskt utveckla elt geotekniskt kunnande med hänsyn lill den särskilda risksitualion vi har i Sverige.
I Sverige finns många markområden, där jordarternas egenskaper, sammansättning och topografiska förhållanden medför risk för ras eller skred. 1 genomsnitt inträffar skred, som omfattar mer än etl hektar, vartannat eller vart tredje är. Under 1900-talet har det inträffat ett antal stora skred, som orsakat betydande skador på byggnader och anläggningar och i en del fall även medfört förlust av människoliv. De mest omtalade skreden har inträffat i Surte är 1950, i Göta år 1957 och i Tuve år 1977. Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) har i en rapport år 1990 beräknat samhällets kostnader för inträffade skred under de senaste trettio åren till mellan 50 och 100 miljoner kronor per år.
2 Föredragandens överväganden Resultat
SGI har i den fördjupade anslagsframställningen analyserat sitt resultat vad gäller verksamhet och ekonomi.
SGI pekar i sin analys pä flera exempel som avser att visa att forskningen hittills varit kostnadseffektiv och fått snabb avsättning i praktiska resultat som kommit samhället direkt tillgodo inte minst på infrastrukturomrädct, miljö- och nalurresursomrädet och på grundläggningsområdet. SGI redovisar att samhället gjort mycket stora besparingar genom riktad forskning om hur bl.a. vägar skall byggas på billigaste sätt. Ett slående exempel är nybyggnaden av väg E6 i Bohuslän där ny kunskap om lokaliseringar och sättningar i vägar lett till kostnadsbesparingar i storleksordningen 15-20 miljoner kronor. Utvecklingen av s.k. kalkcementpelare har möjliggjort stora besparingar vid byggande av större vägar och järnvägar liksom vid utbyggnad av flygplatser.
Övriga delar i myndighelsarbetet är övervakning av t.ex. Götaälvdalen samt övrig remiss- och rådgivning till berörda kommuner. Målet grundas här på samhällsintresset att människor skall bo och arbeta på säker grund så att liv och egendom inte går till spillo i naturolyckor av fypen ras och skred. Verksamhelen har enligt SGLs mening hittills varit kostnadseffektiv.
Institutet har medverkat i en bred informationsverksamhet och i nationella och internationella kommittéer och arbetsgrupper inom flera delar av geoteknikomrädet.
Uppdragsverksamhet utgör volymmässigt SGLs största del, ca 2/3. Uppdragen omfattar förutom direkt konsultationsverksamhet även tillämpad forskning och information. Verksamheten är starkt konkurrensutsatt och har påverkals av den sviktande byggmarknaden, men kunderna inom den offentliga sektorn främst Vägverket och Banverket har bidragit till en stabil
situation.
124 Under budgetåret har en förskjutning skett av verksamheten, från bi- Prop. 1992/93:100 dragsfinansierad till uppdragsfinansierad verksamhet. Delta har medförl att Bilaga 7 institutet har vänt 1991/92 års underskott till ett överskott som före avsättningar uppgår till 390000 kronor.
Inom de tre uppdragsområdena (uppdragsforskning, uppdragsinformation och konsultation) är beläggningen generellt sett hög och äterköpsande-len så hög som 80 %. Konkurrensen kommer dock enligt SGI att öka, särskilt som utländska konkurrenter kommer att agera pä den svenska marknaden lill följd av EES-avlalet. Marknaden har också krympt genom nedgången i del totala svenska byggandet.
Jag kan efter min granskning av SGLs samlade resultat konstatera alt verket i enlighet med sin nuvarande instruktion fyllt sin uppgift.
Framfidsbedömningar
Forskningen har enligt SGI under 1980-talet varit alltför diversifierad och kortsiktig. Säkerhetsfrågorna i planering och byggande är ännu inte klarlagda. Nya skredriskområden uppdagas varje år. Även rollfördelningen mellan beställare, utförare och användare av geoteknisk forskning behöver utvecklas. Jag delar dessa bedömningar.
Den krympande byggmarknaden ökar enligt SGLs bedömning naturligtvis konkurrensen inom uppdragsverksamheten de närmaste åren även om nya marknader kan finnas bl.a. i de baltiska staterna och i övriga östeuropeiska stater. Detta kan även kompenseras genom delvis ökade behov av geotekniska insatser i planeringen av infrastrukturen under 1990-talel och behov av insatser inom bl.a. miljöområdet.
De initiativ SGI tagit genom att inrätta etl särskilt EG-råd under hösten 1992 och de kontakter som redan är etablerade med EG och med andra delar av Europa anser jag vara väsentliga delar i den ökande internationaliseringen som mäste prägla den geotekniska kunskapsuppbyggnaden.
Mål och inriktning för SGI
Geotekniska problemställningar berör flera olika departement och myndigheter och flera kommunala verksamhetsområden, men i dag saknas en sammanhållen statlig samordningsfunktion.
Samhället bör enligt min mening ha lillgång lill en frän partsintressen obunden geoteknisk kunskap.
Elt samlat sektorsövergripande geotekniskt ansvar i enlighet med SGLs eget förslag bör enligt min mening därför ges Statens geotekniska institut. SGI bör vara etl centrum för geotekniska frägor i Sverige med den uttalade uppgiften att ta fram ny kunskap och verka för praktisk tillämpning av framtagen kunskap.
Det övergripande målet bör vara:
att genom obunden forskning verka för en optimal användning av mark i Sverige i samband med planering och byggande baserat pä hushällning med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ekonomi.
Jag kommer senare att föreslå regeringen att i regleringsbrevet ange kon- 125
kreta mäl och en fydlig verksamhetsinriktning för Statens geotekniska insti- Prop. 1992/93:100 tut. Bilaga 7
SGI har uppmärksammat regeringen och berörda intressenter på osäkerheten i förutsättningarna att bygga ul infrastrukturen i Gölaälvdalen. All planerad och diskuterad exploatering (den nya sträckningen av riksväg45, järnvägen till Norge saml bostads- och företagsetableringar i berörda kommuner) i Götaälvdalen måste enligt SGLs bedömning föregås av en genomarbetad analys beträffande riskerna för skred. Någon sådan analys har hittills inte kunnat genomföras.
Resurser för budgetåren 1993/94 till 1995/96
I sin fördjupade anslagsframställning har SGI i enlighet med regeringens direktiv redovisat effekterna av olika anslagsnivåer.
SGI har framhållit all en anslutning till EG medför behov av ökade insatser från Sveriges sida. Vidare har SGI betonat det önskvärda i att genom kompletterande FoU söka garantera säkerheten i de pågående och kommande infrastrukturprogrammen samt behovet av att inte sänka säkerhetsambitionerna beträffande skred och ras.
De avgörande problemen for framtida goda resultat ligger, som SGI ser det, i de begränsningar staten kan ha avseende resurser till obunden geoteknisk forskning. Nackdelen med institutets höga externfinansiering och de krav staten hittills ställt är att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden har fått stå tillbaka. Jag delar dessa bedömningar.
Finansieringen av de nuvarande och de föreslagna nya samhällsuppgifterna för SGI t.ex. uppgiften alt företräda Sverige gentemot EG, anser jag måste finansieras med skattemedel. Jag ser en risk i att SGLs roll som obundet samhällsorgan kan påverkas genom att öka externfinansieringen utöver nuvarande nivä.
Jag delar SGLs bedömningar och återkommer senare i min föredragning till dessa frägor.
Investeringar, anslagsform och låneramar
SGI har i den fördjupade anslagsframställningen hemställt om ökade anslag för investeringar samt att den nuvarande konsolideringsmodellen awecklas och ersätts med lån i Riksgäidskontoret.
Jag stöder SGLs förslag att aweckla nuvarande system med avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar.
I stället bör investeringar finansieras genom län i Riksgäldskontoret. SGI bör lösa sitt statskapital genom lån i Riksgälden. Jag beräknar det totala lånebehovet till 6 miljoner kronor.
SGI har sedan den Ijuli 1992 tillgäng till räntekonto med kredit på 4 miljoner kronor i Riksgäidskontoret. Jag bedömer mot bakgrund av den redovisning som SGI gjort av sitt likviditetsbehov att krediten behöver höjas till 5 miljoner kronor 1993/94.
När det gäller anslagsformen bör SGLs förvallningsmedel finnas i ett ram anslag. 126
Vissa rationaliseringsfrågor Prop. 1992/93:100
SGI har i sin fördjupade anslagsframställning och i annat sammanhang pekat tJUaga / på möjligheterna alt genom egna rationaliseringar sänka slalens kostnader. Alla ansträngningar bör göras i syfte all omfördela statens bidrag till angelägen FoU inom det geotekniska omrädet. Såväl SGI som Statens väg och trafikinstitut (VTI) har i sina resp. fördjupade anslagsframställningar redovisat möjligheterna att samordnat genomföra en administrativ rationalisering för att totalt kunna minska statens utgifter.
Jag kommer att senare ta initiativ till att Statskontoret ges i uppdrag att lämna förslag till hur en administrativ och annan samverkan bör utformas.
Vissa organisationsfrågor
I sin fördjupade anslagsframställning har SGI pekat pä alt vissa delar av den geotekniska forskningen inom vägområdet i dag bedrivs inom Statens väg-och trafikinstitut. Jag återkommer under vären 1993 i den särskilda propositionen om forskningsfrågor med överväganden om avgränsningen mellan SGI och VTI.
Uppdrag
Jag har i min tidigare föredragning berört de geotekniska problemen i Götaälvdalen och de behov som finns alt genomföra ytterligare analyser om risken för skred. Regeringen bör därför ge SGI i uppdrag att initiera en utredning i samråd med berörda parter under budgetåret 1993/94 om att upprätta etl handlingsprogram för att genomföra och finansiera en samlad geoteknisk analys för Götaälvdalen.
Resurser
Mot bakgrund av den fördjupade prövning av SGI jag gjort har jag funnit att SGLs resurser bör förstärkas med 2 miljoner kronor årligen under planeringsperioden.
Inom den av mig föreslagna ramen åvilar det SGI att slutligt avgöra prioriteringarna för verksamheten. Planeringsramen för perioden 1993/94 till 1995/96 har mot denna bakgrund beräknats till 49 128000 kronor.
Eventuell reservation på reservationsanslaget 14. Bidrag till Statens geotekniska institut vid utgängen av budgetåret 1992/93 bör föras över fill myndighetens ramanslag för budgetårel 1993/94. Jag avser att återkomma till regeringen i regleringsbrevet med närmare föreskrifter om detta.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att godkänna den övergripande målsättningen för Statens geotekniska institut jag förordat i avsnittet Mål och inriktning för SGI.
127 9 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Anslagsfrågor Prop. 1992/93:100
H 3. Statens geotekniska institut ''
1991/92 Utgift O
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000
H4. Bidrag till Statens geotekniska institut
1991/92 Utgift 13558000
1992/93 Anslag 14.376000
1993/94 Förslag 16376000
1994/95 ram 16376000
1995/96 ram 16376000
Jag avser alt föreslå regeringen att i regleringsbrevet utveckla frägan om hur en mål- och verksamhetsinriktad rcsullalbudgel mera i detalj skulle kunna utformas för SGI.
Anslaget för SGI har budgeterats ulan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras lill följd av ändringen av nivän pä lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, kap. 14). Det belopp som kommer alt ställas till myndighetens disposition kommer slutligt alt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. lill Statens geotekniska institut iör budgetåret 1993/94 anvisa elt anslag pä 1 000 kr,
2. godkänna förslaget om att fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa ramanslag vid SGI,
3. till Bidrag till Statens geotekniska iiislitiU för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 16376000 kr samt
4. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Stålens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 får föras över lill det nya ramanslaget och användas under budgetåret 1993/94.
128 H 5. Statens haverikommission . Prop. 1992/93:100
Bilaga 7
1991/92
Utgift
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Bakgrund
Statens haverikommission (SHK) inrättades den Ijuli 1978 med uppgifi att utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den Ijuli 1990 utökades SHK:s uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller nägon annanstans. SHK skall vidare följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet. För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts de experter som erfordras för utredningen.
SHK:s kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna för SHK:s verksamhet. De fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel frän Försvarsdepartementets fjärde huvudtitel. Kostnadsfördelningen är enligt följande:
Försvarsdepartementet 12,5 %
Luftfartsverket 40,0 %
Sjöfartsverket 12,5 %
Banverket 5,0%
Chefen för flygvapnet 30,0 %
De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda utom de rörliga kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöolyckor och järnvägsolyckor. Dessa kostnader skall finansieras från fjärde huvudtiteln anslag H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Över statsbudgeten anvisas ett anslag om 1000 kronor.
SHK har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 yrkat att ett anslag om 1000 kronor anvisas för verksamhetens utförande. SHK anser vidare, i likhet med de berörda myndigheterna att fördelningen av de fasta kostnaderna fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör se ut enligt följande:
Försvarsdepartementet 15 %
Luftfartsverket 50 %
Sjöfartsverket 10%
Banverket 5 %
Chefen för flygvapnet 20 %
Föredragandens överväganden
Över statsbudgeten redovisas 1000 kronor. Jag beräknar SHK:s administra-
tionsko.stnader för budgetåret 1993/94 till högst 5,8 miljoner kronor. 129
Den av SHK föreslagna fördelningen av de fasta kostnaderna för budget- Prop. 1992/93:100 årel 1993/94 bör gälla om inte annal överenskoms mellan berörda intressen- Bilaga 7 ter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt till Statens haverikommission för budgetåret 1993/94 anvisa cll anslag pä 1000 kr.
H 6. EUMETSAT
Nytt anslag
1993/94 Förslag 70000000
För år 1992 anvisade riksdagen i proposition med Förslag om tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25 bil.5 s. 18, bet. 1991/92:TU5, rskr. 1991/92:88) 20 miljoner kronor. Eftersom medlemsavgiften för 1992 fastställdes till 12 miljoner kronor uppstod en reservation vilken jag föreslär bör användas för att delfinansiera medlemsavgiften för är 1993.
Anslaget avser medlemsavgifter i EUMETSAT för åren 1993 och 1994. Av föreslagna 70 miljoner kronor avser 35 miljoner kronor bidrag till medlemsavgiften för år 1993 medan resterande delen av anslaget utgör en basnivå för finansiering av ulgiftsprogrammet för EUMETSAT efter år 1993.
Medlen disponeras av SMHI.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till EUMETSAT iör budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 70000000 kr.
130 I. Telekommunikationer
Televerket
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Av Televerket ställda garantier för Teleinvest AB:s upplåning bör få utnyttjas för upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland.
- Överföringen av försäljningsverksamhet m.m. frän Televerket till det helägda aktiebolaget Megacom AB bör godkännas.
- Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden bör godkännas.
Inledning
Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt tillgängligt telenät. Verket skall tillhandahälla medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen en god tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer. Televerket skall ocksä kunna erbjuda andra telekommunikationer än de grundläggande.
Televerkskoncernen bedriver verksamhet i affärsverksform och i bolagsform. Ellemtel Utvecklings AB ägs till hälften av Televerket. Övriga bolag i koncernen ägs och sfyrs via helägda Teleinvest AB. Den verksamhet som bedrivs i bolagsform skall vara ett naturligt stöd och komplement till Televerkets egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi.
Statsmakternas sfyrning av Televerket sker genom att service- och kvalitetsmål läggs fast samtidigt som ekonomiska krav anges i form av högsta godtagbara prishöjningar samt krav på avkastning och soliditet.
Televerkets treårsplan för perioden 1993-1995
Televerket anger i sin treårsplan för perioden 1993-1995 den planerade inriktningen av verksamheten under perioden. Verket har i december år 1992 inkommit med en reviderad treårsplan för perioden som baseras pä förändrade förutsättningar.
Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom telekommunikationsområdet och statens ökade krav pä Televerket har påskyndat rationaliseringsarbetet inom verket. Enligt verket medför övergången till ny och mindre resurskrävande teknik i kombination med organisatoriska förändringar ett kraftigt reducerat personalbehov. Den omstrukturering av Televerket som genomfördes per den 1 januari 1992 har givit betydande rationaliseringseffekter. Bildandet av åtta teleregioner innebär att de centrala enheterna har kunnat minskas bl.a. genom rationalisering samt delegering och utflyttning av arbetsuppgifier.
De vidtagna ralionaliseringsåtgärderna kommer, när de fulla effekterna
av förtidspensioneringar, uppsägningar och ytterligt stram rekryteringspoli- Prop. 1992/93:100 tik uppnåtts under är 1993, att leda lill en reducering av personalen med ca Bilaga 7 9 000 anställda jämfört med början av år 1991. I treårsplanen förutses ytterligare behov av personalreduktioner under perioden 1994-1995.
I treärsplanen anger Televerket att de två primära målen för koncernen under perioden är att ge ytterligare förbättrad service till företag och hushåll samt högre lönsamhet. Strategin för att nä dessa mål är att bättre tillgodose kundernas behov av personlig service samt att förbättra existerande tjänsters värde och införa nya, attraktiva tjänster, särskilt inom telefoni. Bland dessa kan nämnas personlig telefoni samt förbättrade internationella telekommunikationer.
Ett exempel på verkets satsningar för alt bättre tillgodose kundernas behov är bildandet av bolaget Megacom AB år 1992. I detta bolag har verket samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring lill sina större kunder för att kunna la etl helhetsansvar för dessa. Megacom arbetar mol kostnadsersättning och på uppdrag av Televerket. Kundintäkler, rörelseöverskott och erforderliga anläggningstillgångar kvarstår i affärsverket. I kundkontakterna representerar Megacom bäde regioner, radiodivisionen och ST International AB. Megacom startade sin verksamhet under januari 1992. Antalet anställda i Megacom var 300 personer vid början av år 1992.
För förbättring av de internationella telekommunikationerna bedriver Televerket och det holländska telebolaget PTT Netherlands ett djupgående samarbete. Under våren 1992 bildades det gemensamma holdingbolaget Unisource, som ägs till lika delar av de tvä parterna. Televerket äger sin del i bolaget genom Swedish Telecom International AB (STI), som är ett dotterbolag i Teleinvestkoncernen. Holdingbolaget Unisource äger i sin tur bolaget Unisource Business Networks (UBN) med säte i Frankfurt samt Unisource Satellite Services (USS) med säte i Amsterdam. UBN skall marknadsföra och sälja datakommunikationstjänster till multinationella företag. USS marknadsför salellitbaserade tjänster enligt s.k. VSAT-teknik. Televerket påpekar i treårsplanen att satsningen i Unisource kommer att få stor befydelse för verkets verksamhet i och utanför Sverige. Strävan är att förena satsningen med ett fördjupat nordiskt samarbete.
Televerkskoncernens investeringar i Baltikum är ett annat exempel pä en strategi för att på lång sikt förbättra verkets internationella sfyrka. Sedan år 1991 bedrivs mobiltelefonverksamhet i Estland och Lettland av bolag där Televerkskoncernen genom bolaget Swedish Telecom International AB (STI) äger 24,5 %.
STI har med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande ingått ett avtal med estniska teleförvaltningen om att etablera ett samägt bolag i Estland med uppgift att äga, driva och modernisera det estniska telenätet inkl. de internationella förbindelserna. Den estniska teleförvaltningen äger 51 % av aktierna i bolaget. STI och det finska televerket Telecom Finland har bildat ett gemensamt holdingbolag, Baltic Tele AB, för att äga den utländska andelen av bolaget. Det innebär att Televerkskoncernén äger 24,5 % av det totala aktiekapitalet. Enligt Televerket kommer koncernens ekonomiska åtaganden i form av aktiekapital och lånegarantier att uppgå till
maximalt 200 miljoner kronor, varvid tillskottet beräknas ske under perio- Prop. 1992/93:100 den 1993-1995. Bilaga 7
Det av riksdagen fastställda övergripande målel för telepolitiken är alt hushällen, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgäng på telekommunikation till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Riksdagen har preciserat till vilken service och kvalitet som Televerket skall erbjuda telefonitjänsten till de svenska teleabonnenterna. Nedan redovisas de kvalitets- och servicemål som riksdagen fastslagit, saml hur Televerket uppfyllde målen under år 1991. Sammanfattningsvis kan konstateras att Televerket uppfyller alla uppställda krav med undanlag för felfrekvens och framkomlighet för enskilt stationsområde där beslutade miniminivåer inte uppfylls av alla stationsområden. Televerket beräknar att dessa krav blir uppfyllda vid utgången av år 1994 genom uppgradering av berörda nätdelar.
Den genomsnitfliga framkomligheten för rikstrafik under kontorstid skall uppgå till minst 98%. Den genomsnittliga framkomligheten under är 1991 var 98,9%.
Fr.o.m. år 1991 gäller även ett minimivärde för framkomlighet. Det innebär att till och från ett enskilt stationsområde skall framkomligheten aldrig undersliga 96 %. Av samtliga stationsområden uppnådde 96,6 % målet under år 1991.
Målet för driftsäkerhet är en genomsnitflig felfrekvens av högst 160 kund-anmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Fr.o.m. år 1992 skärps målet till högst 120 kundanmälda fel. Utfallet år 1991 blev 103 fel, dvs. målet överträffades.
Fr.o.m. år 1992 gäller även att felfrekvensen frän enskilt stationsområde får vara högst 600 kundanmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Detta krav klarades av 96 % av alla stationsområden under år 1991.
Målet är att felavhjälpning för telefonabonnemang i permanentbostäder i normalfallet skall ske senast dagen efter felanmälan (helgfri måndag-fredag). Utfallet år 1991 blev att 90,8 % avklarades inom denna tid.
Målet för leveranstid vid installation och flyttning är normalt 5 dagar. Utfallet år 1991 blev att 98,7% levererades inom denna tid.
Televerkets investeringar utgör ett viktigt medel för alt uppfylla fastställda service- och kvalitetsmål och för att genomföra verkets marknadsstrategier. Enligt verket kan planerade investeringar i telenätet delas in i följande kategorier efter sitt huvudändamål.
Ca 55 % av investeringarna behövs för trafiktillväxt och för att upprätthålla av ägaren fastställda minimikrav för framkomlighet och felfrekvens. Inriktningen är att alla kvalitetsbrister skall vara undanröjda vid utgången av år 1994.
Ca 20 % av investeringarna är investeringar i ny teknik (modernisering) för att sprida tjänster och funktioner. Inriktningen på moderniseringen är att 80-90 % av alla kunder skall vara anslutna till AXE år 1995. Då skall ocksä 95 % av alla kunder ha tillgång till fullvärdig telefaxkvalitet. Teknisk utveck ling bedrivs för att ta fram kostnadseffektiva glesbygdslösningar. Den nya tekniken utvecklas för att under perioden 1996-2000 möjliggöra en mer kostnadseffektiv modernisering av resten av telenätet. 133
Övriga nälinvesteringar (ca 25 %) är investeringar i ny teknik för att öka Prop. 1992/93:100 kostnadseffektiviteten i drift och underhåll samt strategiska investeringar för Bilaga 7 att säkerställa den långsiktiga konkurrenskraften.
Televerket har i december år 1992 inkommit med en reviderad Ireärsplan, varvid det ekonomiska utfallet reviderats med hänsyn till ändrade förutsättningar. Enligt denna har del ekonomiska utfallet under är 1992 och pågående budgetarbete för är 1993 visat att intäklsulvecklingen på grund av lågkonjunkturen nu beräknas bli befydligt lägre än vad som angavs i den ursprungliga treårsplanen. Investeringar i telenätet för kapacitetsutbyggnad beräknas därvid bli lägre pä grund av nedgång i trafiktillväxten. Denna nedgång jämfört med treårsplanen beräknas också gälla för åren 1994 och 1995, dels beroende pä den försämrade efterfrägeutvecklingen, men ocksä beroende pä att verket beräknar alt dess förluster av marknadsandelar pä telefoni nu blir större med anledning av att konkurrensen ökar snabbare än tidigare bedömning.
Under treårsperioden planeras Televerkets totala investeringar uppgå till ca 8 miljarder kronor per år. Av dessa beräknas ca 4 miljarder kronor motsvara investeringar i det fasta telenätet. I de 8 miljarderna ingår också investeringar i olika specialnät och teknikbyggnader.
Jämfört med föregående treårsplan har investeringarna för perioden 1991-1995 minskat med totalt 3,5 miljarder kronor. Enligt verket beror minskningen från föregående treårsplan till största delen på lägre investeringar inom mobila tjänster samt i telenätet. Detta beror på att trafiken utvecklats i en långsammare takt än i tidigare prognoser.- Utlandsinvesteringar har tillkommit.
Riksdagen har beslutat att vissa verksamheter som ligger inom Televerkets ansvarsområde men inte ryms inom normala affärsmässiga hänsyn skall särbehandlas ekonomiskt. Televerket skall särredovisa dessa s.k. särskilda åtaganden och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att dess inleverans till staten reduceras med motsvarande belopp. Som särskilda åtaganden betraktas olönsamma telefonautomater i glesbygd, handikapphänsyn, totalförsvarsåtaganden och Televerkets kostnader för SOS Alarmering AB.
Ersättning för särskilda åtaganden är baserad på självkostnader och innefattar direkta driftkostnader, avskrivningar och ränta på bundet kapital samt andel av gemensamma kostnader. Kostnaderna är angivna i löpande priser. Nedan visas Televerkets sammanställning över beräknade totala kostnader för särskilda åtaganden i miljoner kronor:
Mkr
Telefonautomat i glesbygd
Handikapphänsyn
Totalförsvarsaspekter
SOSAB
SUMMA
1991 Utfall
20,9
9,3
110,3
136,3
276,8
1992 Prognos
20,2
11,8
1993 Plan
20,8
12,2
1994 Plan
21,5
12,6
404,1
1995 Plan
22,1
13,0
420,1
Trafikintäktema för telefoni är televerkskoncernens största enskilda in- läktskälla. Televerket bedömer att totalmarknaden kommer alt öka i volym 234
under planeringsperioden, men i långsammare takt än under 1980-talet. Prop. 1992/93:100 Man bedömer ocksä att verkets marknadsandelar kommer att minska för Bilaga 7 rikssamtal och utlandssamtal och att priserna kommer att sjunka.
Trafikintäkterna påverkas ocksä av den rådande lågkonjunkturen där den vanliga lelefontrafiken inte förväntas öka. Under år 1991 ökade trafiken i telenätet mätt i anlalel samtalsmarkeringar med 6,1 %, vilket kan jämföras med en tillväxt under är 1990 med 10,4%. Under de tre första kvartalen år 1992 var tillväxten drygt 4 %. Under planeringsperioden räknar Televerket inle med nägon nämnvärd trafiklillväxl.
Riksdagen har fastställt ekonomiska mål för Televerkskoncernen enligt nedan:
- Ett långsiktigt realt förräntningskrav pä 5 % på totalt kapital före skatt.
- Ett utdelningskrav med 5 % på genomsnittligt justerat eget kapital.
- Totalproduktiviteten skall öka med 3 % per är.
- Soliditeten skall uppgå till minst 30%.
Verket förväntar sig, trots farhågor om en minskad tillväxt i telenätet, en positiv resultatutveckling under perioden. Resultatförbättringen uppnås i första hand genom rationaliseringar. Full effekt av kostnadsrationaliseringarna uppnäs först är 1994.
Soliditeten sjönk kraftigt till 27 % är 1991 på grund av att en engångsinleverans till slaten skuldfördes i 1991 års bokslut. Enligt verkets prognos för år 1992 har soliditeten förbättrats till 28,8 % på grund av väsenfligt lägre behov av kapitalhöjande investeringar.
Totalproduktiviteten är en sammanvägning av alla produktionsfaktorers bidrag till produktivitetsutvecklingen. År 1991 minskade totalproduktiviteten med 1,4% jämfört med en ökning med 3,4% år 1990. Justerat för den konstaterade överlaligheten ökade totalproduktiviteten år 1991 med 2,4 %.
Televerkskoncernens upplåning sker på den allmänna kreditmarknaden genom Televerkets dotterbolag Teleinvest AB. Upplåningen för Televerkets behov sker mot en statlig garanti som för närvarande uppgår till 19 miljarder kronor. Per den 30 juni 1992 utnyttjades garanfiramen upp till 18,5 miljarder kronor. Verket beräknar att utnyttjandet av garantiramen kommer att uppgå till ca 17,5 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93.
Övriga frågor
Televerket har i en skrivelse hemstälh att regeringen beslutar godkänna överföringen av fastigheten Stockholm Aeolus I till Allmänna Pensionsfon den. Enligt 3 § förordningen om ändring i förordningen (1971:727) om för säljning av staten tillhörig fast egendom m.m. (SFS 1991:896) har riksdagen att i vissa fall besluta om försäljning av fast egendom om fastighetens värde överstiger 50 miljoner kronor. Då överföringen av fastigheten Aeolus 1 sker till ett pris av 215 miljoner kronor har riksdagen att besluta om försäljningen. Bakgrunden till den planerade försäljningen är enligt Televerket att kon cernens lokalbehov långsiktigt kommer att minska med anledning av perso nalminskningar, varför fastighelsinnehavet kommer att minska. Med anled ning härav har Televerket, med förbehåll för godkännande av Sveriges riks- 135
dag och regering, träffat överenskommelse om överföring av fasligheten Prop. 1992/93:100 Slockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden Första, Andra och Tredje Bilaga 7 Fondstyrelsen. Överföringen ingår som en del av en lösning där Allmänna Pensionsfonden även köper in sig i Televerkskoncernens fastighet i Nacka Strand genom alt köpa hälfien av kommanditbolaget Radio Östra som är helägt av Teleinvest AB:s dotterbolag Fastighets AB Telaris. Motivet till denna lösning är, förutom att lokalbehovet minskat, att Televerkskoncernen behöver frigöra kapital för användning inom kärnverksamheten. Etl förvaltningsavtal har träffats mellan Allmänna Pensionsfonden och Televerket som innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av den överförda fastigheten. Även detta avtal är villkorat av riksdagens och regeringens godkännande.
Föredragandens överväganden
I syfte att anpassa Televerket till nya marknadsförutsättningar föreslog regeringen i 1992 års budgetproposition att Televerket skulle ombildas till aktiebolag den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7). Regeringen avsäg att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder och förslag inför ombildningen. Riksdagen tillsfyrkte vad regeringen anfört om bolagsbildning av Televerket (bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Under hösten 1992 kunde regeringen konstatera att utformningen av en telelag inte färdigställts i alla delar. Eftersom riksdagen understrukit vikten av att regeringen gav en samlad redovisning av de åtgärder och förslag som aktualiseras i samband med bolagsbildningen av Televerket kunde regeringen inte då presentera sitt förslag till bolagsbildning. Regeringen aviserade därför att dess avsikt var att i en samlad proposifion presentera ett förslag om bolagsbildning och ett förslag till telelag i sådan tid att bolagsbildning och ikraftträdande av en telelag skulle kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:132).
Inom Kommunikationsdepartementet förbereds för närvarande en samlad proposition med förslag till telelag och lag om radiokommunikation samt förslag till bolagisering av Televerket. Regeringens avsikt är att bolagsbildningen av Televerket skall kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993. Telelagen och radiolagen skall träda i kraft samtidigt. Förslaget kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993. I detta sammanhang kommer regeringen bl.a. att ta ställning till ekonomiska mål för det nya telebolaget samt till reglering av bolagets priser. Även frägan om hur Televerkets s.k. särskilda åtaganden skall hanteras i den nya situationen kommer att behandlas. Vidare kommer regeringen att presentera förslag till reglering av teletaxorna. Regeringens avsikt är att kunna delegera taxebesluten lill telebolaget inom ramarna för den föreslagna regleringen. Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att nu ta ställning till dessa frågor.
Televerket redovisade i juni år 1992 en treårsplan som omfattade perioden 1993-1995.1 december samma år inkom Televerket med en reviderad Ireärs plan för samma period. Innehållet i dessa planer har kortfattat redovisats ovan. Mot bakgrund av förestående förändringar av Televerket och telesek tom i övrigt kommer de förutsättningar som treårsplanen bygger på alt för- 136
ändras. Den nu presenterade treårsplanen har därför främst relevans fram Prop. 1992/93:100
till dess Televerket bolagiseras. Mol denna bakgrund är jag inle beredd att Bilaga 7
ta ställning lill den redovisade planen. Jag har i stället för avsikt att redovisa
det nya telebolagels verksamhetsinriktning för riksdagen i den kommande
propositionen.
Investeringsplanerna skall rymmas inom de ekonomiska ramar som statsmakterna har lagt fast. Somjag nyss redovisat kommer regeringen inom kort att presentera förslag till ekonomiska krav på det nya telebolaget. Eventuella effekter på de av Televerket nu presenterade investeringsplanerna kommer dä att redovisas.
Jag vill särskilt framhålla att skärpningen och preciseringen av minimikraven för framkomlighet och felfrekvens som tidigare redovisats skall ses som ett led i ansträngningarna att skapa en jämnare kvalitet i hela telenätet. Det är enligt min mening av slor betydelse att statens ansvar för att telefonitjänsten tillhandahälls över hela landet kan uppfyllas i enlighet med fastslagna service- och kvalitetsmål.
Televerket informerar i treårsplanen om att verkets affärsmässiga strategi för att höja kvaliteten i telenätet även i utpräglad glesbygd innebär att verket utvecklar nya tekniska lösningar som förenar småskalighet med hög kostnadseffektivitet. I samarbete med leverantörer bedriver Televerket ett omfattande utvecklingsarbete pä detta omräde och bl.a. testas olika radiobase-rade system. Televerket har planerat att satsa på forskning och utveckling i syfte att ta fram teletekniska system anpassade för glesbygd.
Sverige är ett av de mest öppna länderna i världen avseende konkurrens på telekommunikationsområdet. Till skillnad frän de flesta andra länder finns i Sverige inga hinder för utländska teleoperatörer att bedriva televerksamhet. Telepolitiken inriktas i stället på att uppmuntra konkurrens, i syfte att gynna konsumenterna både avseende tjänsteutbud och priser. Jag vill i detta sammanhang understryka att den s.k. Statteldelegationens arbete är av befydelse för att få till stånd ökande konkurrens pä den svenska telemarknaden. Statteldelegationen arbetar med gemensamma upphandlingar av data- och teletjänster till myndigheter i den offenfliga sektorn. Upphandlingarna genomförs i konkurrens mellan svenska och utländska teleoperatörer.
I treårsplanen presenterar Televerket sin strategi för att kunna möta den internationella konkurrensen. Ett led i denna strategi är att verket vid behov kan ingå i allianser med andra teleoperatörer, vilket det ovan redovisade samarbetet med holländska PTT i bolaget Unisource är ett exempel på. Ett annat exempel är de beskrivna satsningarna i Estland, där Televerket kommer att bidra till upprustningen av landets telenät.
Televerket har i en skrivelse till regeringen redovisat förutsättningarna för verkets satsning i Estland. En förutsättning för genomförandet är att Televerket utställer länegarantier för Teleinvests upplåning med anledning av projektet. Mot denna bakgrund har det avtal som Swedish Telecom International AB genom bolaget Baltic Tele AB ingått med den estniska teleförvaltningen i det samägda bolaget Estonian Telephone Company Limited slutits med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande.
Rätten för Televerket att teckna garantier för Teleinvest AB:s upplåning behandlades i prop. 1983/84:100 bil.8, bet. 1983/84:TU16, rskr. 1983/84:249. 137
Härav följer att sädana garantier kan ställas om upplåningen sker för Tele- Prop. 1992/93:100 verkets behov. De nyss nämnda investeringarna i Estland torde enligt min Bilaga 7 mening inte avse Televerkets behov varför garantin inle skulle kunna utnyttjas för detla ändamäl.
Del är enligt min mening av största befydelse att Televerket kan bidra till att Estlands telenät rustas upp. En fungerande teleinfrastruktur är en av de viktigaste förutsättningarna för en gynnsam ekonomisk och politisk utveckling i landet. Jag förordar därför att de av Televerket ställda garantierna fär utnyttjas för Teleinvest AB:s upplåning för det nu aktuella projektet.
Jag vill dock erinra om att de av Televerket ställda garantierna för Teleinvest AB:s upplåning kommer att överföras från Televerket till Riksgäldskontoret och successivt awecklas som en konsekvens av att Televerket ombildas lill aktiebolag. Jag kommer att återkomma till denna fråga i samband med att ombildningen av Televerket till aktiebolag behandlas. Ur konkurrenssynpunkt är det nämligen angeläget att det nya bolaget ges samma konkurrensförutsättningar som andra telebolag.
Vad beträffar Televerkets uppfyllande av de ekonomiska mål som statsmakterna lagt fast kan jag nu endast konstatera att verkets ekonomiska förutsättningar försämrats enligt de i den reviderade treårsplanen redovisade nyckeltalen. Detta understryker vikten av att verket även fortsatt arbetar med att effektivisera sin verksamhet.
En del i det pågående effektiviseringsarbetet var bildandet av bolaget Megacom AB den 1 januari 1992, i vilket Televerket samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring till sina större kunder i syfte att kunna ta ett helhetsansvar för dessa. Ansvaret för dessa kunder, liksom för verkets övriga kunder, läg tidigare utspritt på de olika regionerna. Televerket har genom denna konstruktion fört över verksamhet från affärsverket till aktiebolagsform, vilket kräver riksdagens godkännande. Enligt min bedömning är bildandet av Megacom AB ett riktigt steg i anpassningen av Televerkets verksamhet lill de förändrade marknadsförutsättningar som präglar telemarknaden. Jag förordar därför att riksdagen godkänner att den aktuella verksamheten överförts till bolagsform i Megacom AB.
Jag vill slutligen ta upp frågan om Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden till ett pris av 215 miljoner kronor. Som tidigare redovisats är Televerkets motiv för försäljningen att verkets lokalbehov är på väg att minska med anledning av personalneddragningar, varför fastighetsinnehavet behöver skäras ner. Dessutom behöver verket frigöra kapital för investeringar i kärnverksamheten. Parterna har, förutom försäljningsavtalet, ingått ett förvaltningsavtal som innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av den överförda fastigheten. De bägge avtalen är villkorade av riksdagens och regeringens godkännande.
Enligt min bedömning är det rimligt att verket som ett led i sin omstrakturering kan avyttra fastigheter som det ej kan anses kommersiellt motiverat alt behålla. Jag förordar därför att försäljningen av fastigheten Aeolus I godkänns. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.
138 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt Bilaga /
1. godkänna vad jag anfört om utnyttjande av Televerket ställda ga rantier som säkerhet för Teleinvest AB:s upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland,
2. godkänna den under är 1992 genomförda överföringen av verksamhet frän Televerket lill Megacom AB samt
3. godkänna Televerkets försäljning av fastigheten Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden.
11. Telestyrelsen
1992/93 Anslag 20000000
1993/94 Förslag 20000000*
* Utbrutet anslag.
Inledning
En ny telemyndighet, Telesfyrelsen, inrättades den Ijuli 1992 (prop. 1991/92:163, bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Vid bildandet lades verksamheten i frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens telenämnd samman. I propositionen angavs all den nya myndigheten skulle överta Televerkets kvarvarande myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas lill aktiebolag. Vidare angavs att myndighetens slutliga dimensionering var beroende av resultatet av den då pågående Telelagsutredningens arbete (K 1991:03).
Telesfyrelsen uppbär avgifter enligt 2§ teleförordningen (1985:765). Dessa avgifter disponeras inte av Telesfyrelsen utan levereras in till inkomsttitel pä statsbudgeten. Avgifterna skall täcka kostnaderna för den anslagsfinansierade verksamheten som tidigare bedrivits vid Statens telenämnd.
Telesfyrelsen har regeringens bemyndigande att disponera de avgifter som uppbärs med stöd av kungörelse (1967:446) om radiosändare. Avgifterna får disponeras för att täcka kostnader inom radioområdet, dvs. den verksamhet som tidigare bedrevs vid frekvensförvaltningen inom Televerket. Sedan den 1 januari 1993 har Telesfyrelsen ocksä bemyndigande att ta ut avgifter för tillsyn av radiokommunikationsutrustning m.m. på farfyg.
Inför bildandet av Telesfyrelsen angavs att Telesfyrelsens verksamhet bör finansieras genom avgifter. De nya uppgifter som myndigheten kommer att fä lill följd av lag om radiokommunikation samt telelag m.m. bör kunna finansieras av teleoperatörerna genom avgifter. Regeringen uppdrog mot denna bakgrund ät Telesfyrelsen att utarbeta ett förslag till ett avgiftssystem och till en långsiktig finansieringsform för myndigheten.
Telestyrelsen har nu redovisat sill förslag som innebär att all verksamhet, förutom vissa samhällsåtaganden, skall finansieras med avgifter.
Föredragandens överväganden
Telestyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 redovisat 139
sitt medelsbehov för budgetåret samt hur Telesfyrelsen bör finansieras. Som
tidigare nämnts är Telestyrelsens framtida dimensionering och resursbehov Prop. 1992/93:100 beroende av den kommande telelagsliftningen inom tele- och radiokommu- Bilaga 7 nikationsområdet. Telelagsutredningens belänkande (SOU 1992:70) Telelag och frekvensrättsutredningens betänkande (SOU 1991:107) lag om radiokommunikation m.m. bereds för närvarande inom regeringskansliet. Förslaget till telelag kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993 med beräknat ikraftträdande senast den 1 juli 1993. Ombildningen av Televerket lill aktiebolag följer, som jag tidigare redovisat, samma tidsplan. Detla innebär att resterande myndighetsuppgifter i Televerket samt vissa tillkommande uppgifter inom telekommunikationsområdet kommer all åläggas Telesfyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1993.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande Telesfyrelsens framtida dimensionering och finansiering i samband med införandet av en lagstiftning på telekommunikationsområdet och bolagiseringen av Televerket. Regeringen kommer i detta sammanhang även att la ställning till Telesfyrelsens anslagsframställan avseende budgetåret 1993/94.1 awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att, i awaktan pä särskilt förslag i ämnet, till Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 20000000 kr.
140 J. Postväsende
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Postverkels Ireärsplan för åren 1994-1996 godkänns.
- Postverket fär rätt att ta upp lån pä marknaden eller i Riksgälds-kontoret och att låna ut pengar till bolagen i Postkoncernen.
- En ram på 1 miljard kronor för Postverkets upplåning och en ram pä 600 miljoner kronor för Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen införs.
- Postverket bör fördjupa samarbetet med Nordbanken.
- Postverket bolagiseras senast den 1 januari 1994.
- Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice utgår med 250 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Verksamhetens inriktning
Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår alt distribuera brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket fär också driva annan rörelse som det har särskilda förutsättningar för.
Postverket består av fem affärsområden, brev (brev- och tidningsbefordran), lätlgods (befordran av post- och förelagspaket), bank och kassa (distribution av banktjänster och kassanätet), postgirot (förmedlingar av betalningar) och utrikes (internationell post). Därtill kommer ett antal särskilda resultatenheter (bl.a. Posten Finans och Postfastigheter) och det helägda aktiebolaget Posibolagen AB. Koncernen leds av en sfyrelse som utses av regeringen. Rörelseintäklerna beräknas för år 1992 uppgå till ca 22 miljarder kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medelantalet anställda i koncernen uppgår till ca 53 000.
Statsmakterna sfyr Postverket genom servicemäl, kvalitetsmål och ekonomiska mål. Regeringen anger endast prismål för höjning av portosatser på brev medan Postverket självt bestämmer priserna på övriga produkter. Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen tillgängliga medel. En konsolidering av Postverkets ekonomi sker hell i verkets räkenskaper.
Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen med iakttagande av de särskilda regler för denna förvaltning som anges av regeringen.
Riksdagens uppdrag till Postverket är alt enstaka brev i princip skall befordras rikstäckande till enhetsporlo, enstaka paket upp lill 20 kilo från privatpersoner skall befordras på högst tre dagar rikstäckande lill enhetstaxa och alt enstaka betalningar skall förmedlas till enhetliga priser. Alla skall ha lillgång lill postservice i normalfallet fem dagar i veckan. Staten ersätter Postverket för upprätthållande av rikstäckande betalnings- och kassaservice.
141 Postverkets treårsplan för åren 1994-1996 Prop. 1992/93:100
Regering och riksdag har lagt fast mål för Postverket. För räkenskapsåret Bilaga 7 1991 har Postverket i sin affärsplan för åren 1994-1996 redovisat sin måluppfyllelse pä följande sätt.
- Den höga geografiska täckningsgraden för daglig betalnings- och kassaservice har bibehållits under år 1991.
- 96,6 % av breven kom fram i utlovad lid.
- Postkoncernen omsatte 21032 miljoner kronor är 1991. Resultat efter finansnetto uppgick till 1168 miljoner kronor vilket motsvarar 5,6% av rörelsens intäkter. Räntabiliteten på eget kapital var 15,4 % och soliditeten (pensionsskuld obeaktad) 15,2%.
- Totalproduktiviteten sjönk med 3,1 % år 1991 att jämföra med en förbättring på 2,2 % år 1990. För år 1992 bedömer Postverket att utvecklingen skall vända.
Investeringarna är 1991 uppgick till 1,7 miljarder kronor och avsäg i huvudsak utbyte av kassaterminalsystem i konlorsnätet och hos lanlbrevbä-rarna, rationaliseringar av lätlgods produktionssystem samt engagemanget i GD Express Worldwide. År 1991 motsvarade investeringarna 8,1 % av rörelseintäklerna. Investeringarna har självfinansierats genom internt tillförda medel och minskning av likvida medel.
Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och internationellt förmedla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster sä att alla kan nå alla och så att kundernas affärer stöds.
Postverket skall kännetecknas av alt verksamheten är säker, nära och offensiv. Postverkets strategi har utformats kring ett antal vikliga nyckelord, främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kompelens.
Strategin skall hjälpa Postverket att nå de mäl som är uppsatta för verksamheten. Dessa är tillräcklig lönsamhet, nöjda kunder och personal som trivs. Postverket har preciserat målen för verksamheten enligt följande:
Tillräcklig lönsamhet
- Postverkets resultat skall långsiktigt (för perioden 1993 -1996) vara lägst 5 % av rörelseintäkterna. Resullatmålet för år 1993 är 1150 miljoner kronor (5,1 % av rörelseintäkterna).
- Postverkets räntabilitet skall långsiktigt ligga pä minst 15 % av eget kapital efter skatt vid normal soliditet.
- Postverkets soliditet skall pä lång sikt nä 15 %.
- Postverkets totalproduktivitet skall under perioden förbättras med minst 2 % per är.
Nöjda kunder
- Andelen nöjda kunder skall öka frän 76 % år 1992 till 77 % år 1993 och 80 % år 1995.
- Målet är att alla brev skall komma fram inom utlovad tid. Det skall under hela perioden klaras lill minst 98% för lokalbrev och 95 % för riksbrev.
142 Alla regioner skall ha nått denna nivä är 1994. Prop. 1992/93:100
- Väntetiderna på postkontoren skall normall vara högst 5 minuter under Bilaga 7 normaltrafik och högst 10 minuter under höglrafik.
- En rikstäckande kassaservice med ca 2 000 serviceställen skall behållas.
Investeringar i anläggningar sker framför allt för att säkra en fortsatt god service. Investeringarna beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor totalt under perioden 1994-1996 eller ca 1,2 miljarder kronor per år. Bland de slörre investeringarna är ett nytt produktionssystem för lättgods och datoriseringen av kontorsnätet. Framåt kommer främst byggnadsinvesteringar att begränsas kraftigt.
Postverket förutser för åren 1993-1996 följande resultatutveckling:
(Mkr)
1996 Resultat Investeringar
1500 2030
1150 1690
1600 1300
2100 1200
2200 1200
Under den senaste treårsperioden och för innevarande räkenskapsår har omsättning och resultat utvecklats enligt nedan.
(Mkr) 1989 1990 1991 1992P
Rörelseintäkter 17126 20553 21032 21900
Resultat efter finansnetto 942 2549 1168 1500
Vinstmarginal (%) 5,5 12,4 5,6 6,8
Medeltal anställda 56539 57392 56415 53200
Postverket framför att en awägning mellan servicemål och ekonomiska mål måste göras. Eftersom verket har ett regionalt och socialt ansvar och är en nödvändig del av Sveriges infrastruktur, är det ekonomiska målet tillräcklig lönsamhet för att överleva av egen kraft.
Postverket anser vidare att elt kapitaltillskott frän ägaren måste lämnas innan krav på marknadsmässig förräntning och utdelning är relevant. Till dess kapitaUillskott lämnats anser Postverket 5 % av rörelseintäkterna som resultat efter finansnetto vara en tillräcklig resullatnivå.
Postverket anser att betalningsförmedling i Postverkets regi är särskilt viktig för glesbygden. Ofta är Postverkets betalningsförmedling genom postgirot via postkontor och lanlbrevbärare den enda möjligheten som stär till buds. Det är därför angeläget att Postverkets förutsättningar att bedriva postgiroverksamhet inte försämras.
Föredragandens överväganden
Postverket har inte befogenheter att uppta län i Riksgäldskontoret eller pä marknaden. Postverket har inte heller möjlighet alt låna medel till bolag i Postkoncernen.
Riksdagen har i etl annat sammanhang (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38) beslutat om riktlinjer för affärsverkens upp-
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
läning. Riktlinjerna innebär all verken bör ges möjlighet alt inom av riksdag Prop. 1992/93:100 och regering angivna ramar låna medel i Riksgäldskontoret. Riktlinjerna in- Bilaga 7 nebär även all verken är fria att själva avgöra var man vill ta upp lån inom Sverige, förutsatt alt Riksgäidskontoret givits möjlighet att lämna anbud. Verken skall vidare ges möjlighet alt inom angivna ramar låna medel till bolag i affärsverkskoncernen. I de ramar som anges för verkens upplåning i Riksgäidskontoret och verkens utlåning till koncernbolag skall även borgensåtaganden inräknas.
Postverket har i en skrivelse till regeringen hemställt om alt ges möjlighet att la upp lån i Riksgäidskontoret eller hos någon annan längivare och alt affärsverkel ges möjlighet till utlåning till bolag i Postkoncernen.
Riksrevisionsverket har behandlat frägan om Postverkels upplåning i en rapport av den 30 april 1992 lill Finansdepartementet. RRV anser att valmöjligheten all välja Riksgäldskontoret eller annan långivare är en modell som i sig synes fungera väl. Modellen inkl. dess koncernsyn bör enligt RRV -med en bibehållen strikt särbehandling av postgiroinlåningen - kunna införas även för Postverket och dess bolagsgrupp.
Jag föreslår mot bakgrund av delta dels att Postverket får låna pä marknaden och i Riksgäldskontoret, dels att verket får låna ul pengar till bolagen i Postkoncernen. Jag föreslår all en ram pä 1 miljard kronor införs för Postverkets upplåning och att en ram på 600 miljoner kronor införs för Postverkets utlåning till bolag i Posikoncernen. I de föreslagna ramarna skall även borgensåtaganden inräknas i enlighet med vad riksdagen beslutat (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Poslgiroinlåningen skall även fortsättningsvis särskiljas och säledes inle användas för finansiering av Poslverkels verksamhet. När Postverket bolagiseras skall lånemöjligheten i Riksgäidskontoret upphöra och redan upptagna län awecklas.
I proposilion 1992/93:89 har regeringen föreslagit ändringar i bankrörelselagen (1987:617) som innebär möjlighet till samverkan mellan bank, post och butik. Riksdagen har antagit förslaget (bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109). Beslutet innebär att regeringen eller Finansinspektionen fär, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank i ett lokalt bankkontor på en mindre ort tillhandahåller posttjänster. Vidare fär regeringen eller inspektionen möjlighet att, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank låter sin verksamhet bedrivas av annan än bankens egen personal och i andra än bankens egna lokaler. Det bör framhållas att samverkan mellan bank, post och butik bara behandlats med avseende på glesbygd och mindre orter. Frågan är emellertid av principiell betydelse och kommer att bli föremål för djupare och bredare behandling. Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1992:95) har Betal-ningsljänslutredningen fått i uppdrag att kartlägga dels förekomsten av bankverksamhet i butiker och andra lokaler där varor eller tjänster tillhandahålls, dels riktlinjer för hur denna verksamhet bör organiseras och vilka förutsättningar som bör gälla.
Postverkets samarbete med Nordbanken
Postsparbanken, den del av Postverket som fusionerades med Kredilbanken
år 1974, tillkom på 1880-talet. Postsparbanken inrättades för all stimulera 144
sparandet hos främst mindre inkomsttagare. Postgirorörelsen startade är Prop. 1992/93:100 1925 och tillkom för att underlätta betalningsrörelsen och främja sädana be- Bilaga 7 talningsmetoder som är ägnade alt minska användandet av kontanta medel. Fram till år 1974 utgjorde Postsparbanken och postgirot den sammanfattande benämningen Postbanken och utgjorde organisatoriskt en av Postverkets huvudenheter. Med stöd av postbankslagen och instruktionen för Postverket utövade Postbanken postgiro-, sparbanks- och personkonlorörel-serna.
Kreditbanken var ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet liksom övriga affärsbanker reglerades av banklagens bestämmelser. Statens ägande av Kreditbanken har sin grund i att man år 1923 fick ta över Jordbru-karbanken för att förhindra en likvidation och stora förluster för småsparama. År 1951 bildades Kreditbanken genom att Jordbrukarbanken slogs samman med kontor från fyra andra affärsbanker. Kreditbanken var i början av 1970-talet den till storleksordningen tredje av de dåvarande fem affärsbankerna.
Regeringen anförde i Kungl. Maj:ts proposition nr 158 är 1969 att mot bakgrund av de då rådande utvecklingstendenserna, bl.a. ändrad efterfrågan på krediter och ökade krav på långfristiga krediter och samverkan mellan affärsbankerna, framstod ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna Postbanken och Kreditbanken som ett naturligt led i en politik som syftade till att anpassa organisationen av kreditgivningen till utvecklingen inom näringslivet och byggnadsverksamheten. Departementschefen anförde att de båda statliga bankerna tillsammans svarade för en kreditgivningskapacitet som befydligt översteg något av de privata instituten.
I Kungl. Majrts proposition nr 145 år 1973 återkom regeringen till riksdagen beträffande Postbanken och Kreditbanken. Propositionens huvudsakliga innehåll var förslaget att Postbanken och Kreditbanken fr.o.m. den Ijuli 1974 skulle sammangå fill en statlig affärsbank kallad Post- och Kreditbanken (PK-banken). Kreditbanken föreslogs uppgå i sin helhet i PK-ban-ken. Postbankens sparrörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen föreslogs också föras över till den nya banken medan den inte räntebärande delen skulle överföras till Postverket.
Skälen till förslaget om ett sammangående av de båda statliga bankerna, var att samarbetet som föreslagits i 1969 ärs proposition mellan de båda bankerna endast kommit att ge begränsade resultat. Den främsta anledningen till detta tillskrevs den omständigheten att bankerna organisatoriskt alltjämt var fristående från varandra och företagsmässigt stod i elt visst konkurrensförhållande till varandra.
I propositionen anfördes vidare att något behov av att till en ny bank överflytta vare sig hanteringen eller ledningen av den betalningsförmedling, som girorörelsen primärt var avsedd att utföra, inte syntes föreligga. Önskemål att samordna Postbankens och Kreditbankens ekonomiska resurser ansågs i stället kunna tillgodoses genom att det fastslogs att Postverket inte skulle bedriva utlåning eller annan medelsplacering utan att vid varje tidpunkt förefintliga medel, som huvudsakligen härrörde frän girorörelsen, skulle vara placerade pä räkning i den nya bankenheten och där förräntas enligt
särskilt fastställda regler. Därmed hölls postgirorörelsen utanför samman- Prop. 1992/93:100 slagningen. Bilaga 7
Den 1 juli 1974 bildades PK-banken.
År 1987 ändrades Postverkets och PK-bankens samarbetsavtal pä sädant sätt att Postverket själv skulle förvalta postgirots likvida medel. Resultatenheten Posten Finans bildades för della ändamäl. Man betonade ifrän regeringen att Postverkets ställning som betalningsförmedlare skulle behällas och att bankverksamhet ej fick utvecklas.
I etl regeringsbeslut den 15 november 1990 fastställdes riktlinjer för Postverkets samarbete med banker, m.m. Postverket har enligt detta beslul rätt att sluta avtal om samarbete med olika banker. När sådana avtal sluts får det emellertid inte räda nägot tvivel om att avtalen bygger pä icke-exklusivitel. Avta! med banker måste bygga på förutsättningen att Postverket inte helt eller delvis äger någon bank. Postverket kan ha samarbete med olika banker, men en parts tillträde till konlorsnätet fär inte göra det omöjligt för andra banker att teckna avtal av samma omfattning.
Vidare fastställdes i regeringsbeslutet alt Postverkets engagemang i banksektorn skall bygga på transaktioner och förmedling av affärer på ett sådant sätt alt banklagens regler om rätt all delegera inte bryts. Postverket skall också kunna marknadsföra de tjänster samarbetet omfattar. Postverket skall däremot inte bevilja krediter och inle ha del i de kreditrisker som uppkommer till följd av förmedlade affärer.
Den 5 mars 1991 slöt Postverket avtal med Nordbanken och Sparbankerna. Avtalet med Nordbanken är femårigt. Enligt avtalet skall Postverket förmedla Nordbankens tjänster pä samtliga postkontor. Avtalet med Sparbankerna avser konlorssamverkan och Iransaktionsaytal.
Postgirot och de statliga betalningarna
Riksdagen har godkänt att regeringen beslutar om aweckling av postgirots ensamrätt lill de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). En aweckling av postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar mäste genomföras på ett sådant sätt att de krav som regeringen ställer på del statliga betalningssystemet uppfylls. Chefen för Finansdepartementet har lidigare i dag redovisat dessa krav som i korthet är alt förmedlingen av de statliga betalningarna skall ske pä ell för slaten kostnadseffektivt sätt, ränteförluster minimeras och fördröjningar undvikas. Vidare måste statens informationsbehov tillgodoses och valfrihet skapas för allmänhet och myndigheter. Även säkerheten för betalningarna skall beaktas.
Regeringen har mot bakgrund av detla ansett det angeläget att en analys av alternativa lösningar för avreglering av statliga betalningar görs. Regeringen har utrett och belyst alternativa lösningar och genomfört konsekvensanalys av skilda lösningar för awecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt lill statliga betalningar. Översynen har omfattat postkonlorsnälel som drivs av divisionen bank och kassa inom Postverket, postgirot och Nordbanken.
Postgirot är en dominerande aktör pä belalningsmarknaden i Sverige med 146
en marknadsandel pä ca 55 %. Postgirot är emellertid beroende av de stat- Prop. 1992/93:100 liga betalningarna för alt vidmakthålla denna ställning. Postgirots intäkter Bilaga 7 är mycket ränleberoende. Postgirots resultat är lill slor del beroende av slatliga betalningar.
Utvecklingen av den svenska girerings- och betalningsmarknaden mot ökad konkurrens och förbättrad effektivitet torde bäst uppnås genom att två olika betalningssystem, postgirot och bankerna/bankgirot, bevaras. Emellertid bör befintliga barriärer mellan de båda systemen reduceras för att uppnå en konkurrens pä jämbördiga villkor. Som exempel pä barriärer kan nämnas dels den subventionering som postgirot uppbär genom den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar, dels svårigheten för postgirot att erbjuda autogirolösningar till privatpersoner eftersom man inte tilläts tillgång till alla affärsbankers lönekonton.
I översynen har möjligheten till ökade avgiftsuttag för att kompensera intäktsbortfall i förmedlingen av de statliga betalningarna fill följd av avreglering belysts. Det har klarlagts att det finns potential för avgiftshöjningar, vilket skulle till viss del kunna kompensera postgirot för minskade ränteintäkter.
Postkontorsnätet är beroende av samarbetet med Nordbanken för att kunna upprätthålla en service av den omfattning vi känner i dag. År 1991 hade Postverket intäkter till följd av bankuppdrag som uppgick till 1556 miljoner kronor. Den stora huvuddelen av dessa intäkter avser samarbetet med Nordbanken.
Samarbetet mellan Postverket och Nordbanken utformades redan vid sammanslagningen av Post- och Kreditbanken år 1974. I kort innebär det att postkontorsnätet och lantbrevbäringen fungerar som ett kompletterande kontorsnät för Nordbankens tjänster. Nordbanken har ett stort antal lönekontokunder som fördelar sig över hela landet. Eftersom Nordbankens kontorsnät är av begränsad omfattning, endast ca 200 bankkontor, har detla medfört att merparten av Nordbankens privatkunder utför sina bankärenden på postkontor. Nordbankens samarbete med bank och kassa är därför mycket befydelsefullt för lönsamheten för bankens privatkundsverksamhet. Samtidigt svarar Nordbanken för en befydande del av intäkterna i affärsområdet bank och kassa.
Vad beträffar samarbetet mellan postgirot och Nordbanken har även detta till vissa delar sin grand i beslutet är 1974.1 dag är Nordbankens personkontorörelse en integrerad del av postgirots datasystem och postgirot tillhandahåller på entreprenad databehandling, bokföring och girobetalningar för personkonton. På företagssidan erbjuds Nordbankens kunder med företagskonto och girokapitalkonto direktanknytning till postgirots gireringsservice och andra betalningsserviceprodukter.
Postkontorsnätet är det största kontorsnätet för banktjänster i Sverige med totalt ca 2 000 filialer vilket motsvarar knappt 40 % av det totala antalet post- och bankkontor i Sverige. Postkontorsnätet drivs av affärsområdet bank och kassa i Postverket. Bank och kassa har fyra huvudsakliga uppdrags givare, tre av Postverkets affärsområden, brev, lättgods och postgirot samt Nordbanken. Den service bank och kassa tillhandahäller för Nordbanken är banktjänster för i huvudsak privatpersoner som är Nordbankskunder. För 147
postgirot tillhandahälls in- och utbetalningar på postgirokonton. För brev Prop. 1992/93:100 och lätlgods tillhandahålls försäljning och distribution av dessas produkter. Bilaga 7
Den översyn som genomförts påvisar att postgirot med nuvarande befogenheter klarar all den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar avskaffas. De minskade intäkter som kan bli effekten av ökad konkurrens om statliga betalningar bör till viss del kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den män postgirot anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänslen med banktjänster bör detla lösas genom samarbete med andra banker. Jag anser att ytterligare befogenheter inte är aktuella för postgirot. Postgirot bör vidare verka som en oberoende betalningsförmedlare.
Pä betalningsmarknaden kommer postgirot att verka under allt härdare konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att klara denna situation bedömer jag det som angeläget att postgirot drivs i aktiebolagsform inom ramen för Postkoncernen. Mot denna bakgrund föreslår jag att postgirot ombildas till aktiebolag senast i samband med Postverkets bolagisering. Som regeringen underströk i prop. 1991/92:100 bil. 1 skall postgirots affärsidé och verksamhetsområde även i framtiden bestå av effektiv betalningsförmedling.
Awecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt till stafliga betalningar bidrar till ett effektivare betalningssystem. Effektiviteten hämmas dock av att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som förutsätter att postgirot får rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på bankkonton, inte har kunnat införas. Jag förutsätter att klargörandena av konkurrensförutsättningarna på betalningsmarknaden, som skapas om riksdagen beslutar i enlighet med de förslag jag redovisar, leder till att postgirot och bankerna/bankgirot gemensamt gör ett förnyat försök att finna lösningar som ytterligare ökar effektiviteten i betalningssystemet.
I avsnittet Särskilda frågor i denna propositions bilaga 1 redogör chefen för Finansdepartementet att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till lag som skall gälla för Postgirot AB:s verksamhet. I samband med införandet av ny lagstifining för Postgirot AB kommer verksamheten att ställas under tillsyn av Finansinspektionen.
Postverkets affärsområde bank och kassas fyra huvuduppdragsgivare, brev, lättgods, postgirot och Nordbanken finansierar genom köp av tjänster kontorsnätet. Banden mellan bank och kassa och dess huvuduppdragsgivare är starka. Bank och kassa bör därför fördjupa samarbetet med och fortsättningsvis verka för sina huvuduppdragsgivare och strukturera och organisera sig i enlighet med dessas önskemål. Postverket bör således fördjupa samarbetet med Nordbanken. Samarbetet bör givetvis ske på affärsmässiga grunder. Det bör inte längre finnas hinder för Postverket att sluta avtal med Nordbanken som ger Nordbanken exklusiv rätt till distribution av finansiella tjänster. Ett sådant avtal mellan Postverket och Nordbanken bör dock inte hindra att möjlighet ges för andra banker att knyta avtal i de delar av Sverige där Finansinspektionen tillåter att bank- och postärenden sker i andra lokaler. På detta sätt garanteras en fungerande betalningsservice även i de glest befolkade delarna av Sverige.
Affärsområdet bank och kassa genomdriver för närvarande ett omfat tande rationaliseringsprogram som informerades om i 1992 års budgetpropo- 148
sition (prop. 1991/92:100 bil. 7), men kommer att ha forisatt stora krav pä Prop. 1992/93:100 omstrukturering de närmaste åren för att möta sina uppdragsgivares föränd- Bilaga 7 rade behov.
Den fortsatia inriktningen för Postverket
I prop. 1991/92:100 bil. 7 aviserades Postverkets bolagisering i ett moderbolag och förslagsvis de fyra affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa samt postgirot som dotterbolag. I propositionen anfördes vidare att en bolagsbildning kan bli aktuell när postlagsulredningen slutförts och vissa andra frägor fått sin lösning, bl.a. mervärdesskatt på brevbefordran och Postverkets pensionsskuld.
Regeringen har föreslagit att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas (prop. 1992/93:132). Trafikutskottet anför i sitt betänkande att man delar regeringens uppfattning att marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brewerksamheten motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran awecklas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Enligt utskottet utgör en rikstäckande postservice med god kvalitet och till rimliga priser en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Det är därför, enligt utskottet, nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Postverket har förklarat att det är möjligt att under vissa förulsältningar klara rikstäckande postservice utan slatliga bidrag. De förutsättningar Postverket avser är bl.a. att Postverket bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskat-tepliktiga, att Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet enhetsporto för enstaka försändelse.
Utskottet framhäller, mot bakgrund av detta, befydelsen av att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering av Postverket.
Postverket har till regeringen framfört att det regionala åtagandet bör ses över efter en treårsperiod samt att sociala åtaganden ersätts.
Postverkets totala pensionsskuld och löneskatt överstiger koncernens egna kapital. I samband med bolagiseringen måste detta ges en lösning så att Postverket erhåller en godtagbar soliditet.
I samband med det förslag som nu läggs om postgirots bolagisering är det angeläget att även resterande delar av Postverket bolagiseras i enlighet med tidigare riktlinjer. Postverket stär inför ett krävande omstrukturerings- och rationaliseringsarbete i alla sina affärer. En förutsättning för alt Postverket skall lyckas hävda sig i konkurrensen är att verksamheten bedrivs med samma regelverk och konkurrensvillkor som övriga aktörer har att verka under.
Postverket har haft två monopol som skyddat dess verksamhet, dels en samrätt till brevbefordran, dels ensamrätt till ca hälften av statens betal ningar. Fr.o.m. den Ijanuari 1993 är Postverkets ensamrätt till brevbefordan avvecklad och den 1 juli 1993 föreslås postgirots kvarvarande ensamrätt till stafliga betalningar awecklas. Detta medför att Postverket i stora delar av sin affärsverksamhet inte längre är skyddad mot ulan är utsatt för konkur- 149
rens.
Affärsområdet brev möter konkurrens på traditionell brevbefordran men Prop. 1992/93:100 även från andra media som telefax och elektronisk post. Konkurrensen Bilaga 7 skärps på brewerksamhelens marknader och härda krav kommer därför all ställas på affärsområdet.
Affärsområdet lättgods brottas med lönsamhelsproblem. Det kommer att krävas att denna verksamhet får drivas under liknande förutsättningar som konkurrenternas för att komma till rätta med underskottet.
Postgirot kommer till följd av att den kvarvarande ensamrätten pä statliga betalningar awecklas fä allt hårdare konkurrens från banksektorn och behöva införa nya avgifter och ersättningar för att kompensera bortfall av ränteintäkter. Detta kommer att ställa krav på att verksamheten drivs affärsmässigt.
Affärsområdet bank och kassa genomför för närvarande en omfattande rationalisering av konlorsnätet där ett stort anlal kontor skall ändra form samtidigt som effektivitetsförbättringar på postkontoren införs. Affärsområdena brev och lättgods samt postgirots allt svårare konkurrenssituation kommer att föra med sig att bank och kassa får ylterligare krav frän sina uppdragsgivare att minska kostnaderna. Även Nordbanken genomför elt omfattande rationaliseringsprogram och kommer att ställa krav pä kostnadseffektivitet i sitt kontorssamarbete med affärsområdet bank och kassa.
Postverkets situation är utsatt och del är därför angeläget att Postverket får möjlighet att driva sin verksamhet i bolagsform. Somjag angav i förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) är fördelarna med aktiebolagsformen främst en tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter. Den verkställande ledningens befogenheter är klara och tydliga inom ramen för de rikflinjer och begränsningar som sfyrelse och bolagsstämma ställer upp. Uppdelningen medför att den verkställande ledningen har bättre möjligheter att ta snabba beslut i takt med vad marknaden kräver än vad ledningen av ett affärsverk har. Jag bedömer det som angeläget att även övriga förutsättningar ges Postverket snarast, bl.a. mervärdesskatt pä brev- och tidningstjänster och ersättning för sociala åtaganden. Detta bör skapa förutsättningar för en fortsatt väl fungerande postservice till rimliga priser.
Postverket bör enligt min mening bolagiseras senast den 1 januari 1994. Jag avser därför att återkomma lill riksdagen under är 1993 med ett förslag till bolagisering av Postverket och förslag till lag om postverksamhet.
Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice
I prop. 1991/92:100 bil. 7 infördes elt nytt anslag till Postverket för nettokostnaden för att upprätthålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice pä orter där alternativ till Postverket saknas.
Jag föreslår mot bakgrund av besparingsskäl, som är angelägna, att ned dragning av anslaget J 1. frän 300 miljoner kronor till 250 miljoner kronor sker. Den modell som införts innebär att staten köper rikstäckande betal nings- och kassaservice av Postverket. Neddragningen av anslaget medför att ersättningen sänks. Jag bedömer emellertid att Postverket bör kunna tillhan dahälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice av den nuva rande omfattningen även vid denna lägre ersättningsnivå. 150
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att tillaga /
1. godkänna Postverkets Ireärsplan för åren 1994-1996,
2. godkänna vad jag anfört om Postverkets rätt att ta upp län pä marknaden eller i Riksgäldskontoret och att låna ut pengar till bolag i Posikoncernen,
3. godkänna vad jag anfört om ram för Postverkets upplåning och Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen,
4. godkänna vad jag anfört om Postverkets fortsatta samarbete med Nordbanken och övriga banker samt
5. godkänna inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast den Ijanuari 1994.
Anslagsfrågor
J 1. Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings-och kassaservice
1992/93 Anslag 300000000
1993/94 Förslag 250000000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 250000 000 kr.
151 Särskilda frågor
A. Investeringar i infrastruktur under 1990-talet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:
- Investering i infrastruktur skall finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret.
- En total investeringsram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och koUektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003.
- Etl förslag till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverkel kommer att presenteras senare i vär.
- Investeringsramen skall kopplas lill de 10-åriga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och länssfyrelserna upprättar under hösten 1993.
- För att läcka räntekostnader och amorteringar av upptagna lån skall ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas för Banverkel och Vägverket.
1.1 Investeringar i infrastruktur åren 1960-1992
Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk frän en nivä pä ca 2 % av bruttonationalprodukten på 1960-talet till en nivå på ca 0,5 % under slutet av 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stä tillbaka för andra behov i samhället. Under samma period har tillväxten i den svenska ekonomin avtagit.
Den minskande andelen investeringar i infrastruktur har bl.a. medfört att vägnätet inte har byggts ut i den takt som skisserades i slutet av 1960-talel. Av de bedömda investeringsbehoven under perioden 1970-1984 tillfördes endast resurser motsvarande 27 %. Investeringarna som skett i transportinfrastrukturen kan jämföras med de investeringar som skett i telekommunikationer under senare år. Televerket har genom självfinansiering de senaste åren investerat befydligt mer i telekommunikationer än vad som investerats totalt i transportinfrastrukturen. Televerket investerar för närvarande i storleksordningen 8-10 miljarder kronor per är.
Under åren 1991 och 1992 har del fattats beslut om stora investeringar i vägar och järnvägar. Bland de stora projekten kan nämnas utbyggnaden av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet. Arlandabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspäret), delar av utbyggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar av E 4, E 6 och E 20. Förberedelser för en fast förbindelse över Öresund pågår. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny förbindelse över Ångermanälven på väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda projekt kommer alt ske under flera år pä 1990-talet, dock med en fyngd-punkt på dess första hälft.
152 Figur 1.1.1 Infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1
2,5
W
0,5
Infrastrukturinvesteringaraas andel av BNP
1963-1992
V
\
N
\
_y
/
V/-
1963 1967 1971 1975 1979 1983 1987 1991
1965 1969 1973 1977 1981 1985 1989
Ar
_ % av BNP Beräkningarna innehåller investeringar i vägar och jämvägar. Beräkningarna för 1992 grundar sig pä Finansplanens prognos för bruttonationalprodukten
Under 1990-talet planeras även utbyggnaden av trafiksystemen i Slockholm, Göteborg och Malmö all ske. Kostnaden för dessa investeringar kan grovt skattas till drygt 50 miljarder kronor. Vissa av de vägutbyggnader som är planerade inom ramen för storstadsöverenskommelserna förutsätter en finansiering med trafikavgifter.
Under budgetåret 1992/93 kommer ca 12-13 miljarder kronor att investeras i infrastrukturen. Det är mer än dubbelt så mycket som föregående budgetär och mer än tre gånger så mycket som på 1980-talet.
1.2 Finansiering
Investeringar i vägar och järnvägar finansieras traditionellt genom årliga anslag pä statsbudgeten. Utgångspunkten för vilka investeringar som skall göras är de gällande 10-äriga investeringsplanerna för investeringar i riksvägar, stomjämvägar och länstrafikanläggningar. De ärliga investeringsanslagen har sedan slutet på 1980-talet varit ca 4,6 miljarder kronor per år.
Riksdagen beslutade år 1991 att inrätta ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur. Anslaget skulle främst användas för större sammanhållna projekt av nationell befydelse som gagnar fillväxten och miljön och storstadsregionernas trafiksystem. Riksdagen angav en planeringsram pä 20 miljarder kronor för resten av 1990-talet.
Riksdagen anvisade 10 miljarder kronor till anslaget men utlovade att en påfyllnad av anslaget med ytteriigare 10 miljarder kronor skulle ske senare.
I syfle att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har riksdagen
vid två tillfällen, december 1991 och juni 1992, beslutat om extra medel lill Prop. 1992/93:100 transportsektorn. Bilaga 7
I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92: TU5, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets- och sys-selsältningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är pä 1,5 miljarder kronor fördelades enligt följande, vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner kronor, drift av inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg tillsammans 153 miljoner kronor.
I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för underhällsåtgärder pä vägar och järnvägar och till reinvesteringar pä främst mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.
Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr 1992/93:134) att anslä ytterligare 1,5 miljarder kronor för ätgärder pä länsvägarna i skogslänen.
De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om ca 310 större investeringsprojekt och ca 1056 underhållsåtgärder. Av dessa beslutade projekt har ca 300 byggprojekt och ca 673 underhållsprojekt redan påbörjats. Av de 673 underhållsprojekten är 269 projekt avslutade.
Den ökade produktionsvolym som extraanslagen innebär medför att Vägverket under år 1992 beräknas öka produktionen med drygt 3,2 miljarder kronor och under år 1993 med ca 5,1 miljarder kronor.
Den ökade produktionsvolymen inom Banverket beräknas under år 1992 bli ca 1,9 miljarder kronor och under år 1993 ca 2,5 miljarder kronor.
Av figur 1.2.1 och 1.2.2 framgår den ökade produktionen vid Vägverket och Banverket som följd av den ökade medelstilldelningen under år 1991 och år 1992.
1.3 En ny finansieringsmodell
Föredragandens överväganden
Flera mycket angelägna investeringar har inte gått att finansiera inom hittills anslagna ramar.
Jag föreslår därför att investeringar i vägar, järnvägar (inkl. eldrifts- och telenätsutrustning) och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret. För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att göras, varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut.
Jag avser att senare i vår, i samband med att jag lägger propositionen om inriktningen av investeringar i trafikens infrastruktur, komma med etl förslag fill hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket. Investeringsramen och läneramen kommer sedan att kopplas till de 10-äriga inve-
154 Figur 1.2.1 Ökad produktion vid Vägverket med extramedel
VÄGVERKETS ÖKADE PRODUKnON MED EXTRAMEDEL BEI3ÖMD PRODUKTION PER AR
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1996 Figur 1.2.2 Ökad produktion vid Banverket med extramedel
Banverkets ökade produktion med extramedel
bedömd produktion 1992-1999 3000
2500 -
2000
1500 -
1000 -
500 -
1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999
steringsplanerna som Vägverket, Banverket och länsstyrelserna skall upp- Prop. 1992/93:100 rätta under hösten 1993. Bilaea 7
Jag avser också att återkomma med förslag till hur stort kapitalkostnadsanslag som skall anvisas nästa budgetär för ränia och amortering av upptagna lån.
1.4 Planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar Bakgrund
Riksdagen har framföri (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att regeringens och riksdagens inflytande över investeringsplaneringen bör stärkas. Riksdagen konstaterade samtidigt att de för närvarande saknar ett utbyggt beslutsunderlag som gör det möjligt att på ett tillfredsställande sätt fatta beslut om övergripande politiska avvägningar. Riksdagen förutsätter därför att regeringen fortsättningsvis för riksdagen presenterar ett underlag som gör det möjligt att fydligare överblicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning.
Regeringen kommer redan i vår att för riksdagen presentera ett beslutsunderlag som gör det möjligt att ta ställning fill alternativa investeringsinriktningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika delmål, såsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn, regional balans kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende konflikterna kommer att lyftas fram och alternafiva utvecklingar att ställas mot varandra. Trafikpolitiken kan bidra till att förverkliga andra angelägna samhällsmål. Val av inriktning för investeringarna och dess befydelse för t.ex. miljömålen kommer att belysas.
Underlaget kommer även att belysa förutsättningarna för en utökad kustsjöfart samt hur tillgängligheten kan förbättras genom ett bättre utnyttjande av flygtrafik över längre avstånd.
Föredragandens överväganden
Jag bedömer att del underlag som regeringen för närvarande utarbetar kommer att göra det möjligt för riksdagen att på ett tillfredsställande sätt fatta beslut om övergripande trafikpolitiska avvägningar utan att för den skull ta ställning till enskilda projekt och detaljer.
Efter riksdagens beslut om investeringarnas inriktning och fördelning av låneramar mellan riksvägar, stomjämvägar och länstrafikanläggningar kommer regeringen att ge berörda infrastrukturverk i uppdrag att upprätta långsiktiga investeringsplaner mot bakgrund av den inriktning som riksdagen beslutat. Nya investeringsplaner kommer att föreligga under våren 1994.
1.5 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna
Regeringen redovisade är 1991 i propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) de principöverenskommelser som hade träffats i de tre storstadsregionerna. Riksdagen behandlade överenskommelserna under vä- 156
ren 1991 (bet. 1991/92:TU24, rskr. 1991/92:286). Med utgängspunkt i dessa Prop. 1992/93:100 överenskommelser har ytterligare förhandlingar m.m. genomförts beträf- Bilaga 7 fande vissa frågor som inte löstes i överenskommelserna. Det nuvarande läget beträffande överenskommelserna samt regeringens överväganden redovisas nedan.
Stockholmsregionen Bakgrund
Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet Liberalerna i Stockholms stad och län träffade den 23 januari 1991 en överenskommelse om samordnade åtgärder för att förbättra miljön, öka tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för utveckling av Stockholmsregionen. Denna överenskommelse krävde kompletterande avtal och planering för fullt genomförande av de i uppgörelsen medtagna investeringsprojekten. Parterna sköt pä ett slutligt ställningstagande vad avsåg byggandet av Österieden och Västerleden. Parterna sköt också upp ställningstagandet till införandet av avgifter på biltrafiken.
Den 29 september 1992 enades parterna i Stockholmsregionen om ett till-lägg till överenskommelsen per den 23 januari 1991.
Överenskommelsen omfattar program och planer för investeringar i kollektivtrafiken om ca 15,8 miljarder kronor, i trafikleder om ca 18,2 miljarder kronor samt i övriga väganknutna investeringar 1,9 miljarder kronor (penningvärde 1992-01). Totalt omfattar uppgörelsen investeringar om 35,9 miljarder kronor.
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar tidsperioden fram till 2006 och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Stockholmsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Enligt regeringens bedömning (regeringsbeslut 1993/3508/7) behövs, med hänsyn lill att Dennisöverenskommelsen omfattar flera projekt och berör flera kommuner, en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt NRL behandlas i överenskommelsens genomförandeskede. Regeringen har därför i oktober 1992 med stöd av 6 kap. 2 § naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. Länssfyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskonunelsen som helhet innebär för miljön i området. Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlades i överenskommelsens genomförandeskede samt vad överenskommelsen innebär för miljön.
Regeringen har våren 1992 beslutat om att anvisa 106 miljoner kronor lill Banverket för att tidigarelägga upprustningen av Nynäsbanan på delen Västerhaninge- Nynäshamn.
Vidare har regeringen i november 1992 uppdragit åt Banverket att utar beta en lösning på kapacitetsproblemet mellan Stockholms Central och Årsta med utgångspunkt frän alt statliga medel inte läcker kostnaden för ett tunnelalternativ. 157
Kollektivtrafik POP- 1992/93:100
Bilaga 7 Kollektivtrafiken byggs ut och rustas upp för totalt 15,8 miljarder kronor.
Programmet för kollektivtrafik medför förbättring av kvalitet vad avser turtäthet, sittplatslillgäng, regularitet och standard på vagnar och stationer. De kollektiva resmöjligheterna utvecklas vad avser långväga resor och resor på tvären. Fordonen i kollektivtrafiken ges även en bättre miljökvalitet. Kollektivtrafiksatsningen innehåller följande delar:
Utbyggda järnvägsspår:
Nya spår Stockholm C-Årsta 1,6 miljarder kr
Dubbelspår Kallhäll-Kungsängen 1,2 miljarder kr
Dubbelspår Ålvsjö-Västerhaninge och
upprustning Västerhaninge-Nynäshamn 1.1 miljarder kr
Upprustning, utbyggnad och förnyelse av tunnelbanan: Nya vagnar 4,0 miljarder kr
Reinvestering i bana 2,4 miljarder kr
T-bana Hjulsta-Barkarby 0,3 miljarder kr
Övriga ätgärder:
Utbyggnad och upprustning av Roslagsbanan 0,6 miljarder kr
Byggande av snabbspårväg 2,1 miljarder kr
Miljövänliga bussar 0,3 miljarder kr
Trafikleder
Utbyggnaden av trafiklederna, en komplett ringled runt innerstaden och en yttre tvärled, är avsedda att helt betalas genom avgifter på biltrafiken.
Utbyggnaden av en ringled runt innerstaden innebär att Essingeleden och Norra länken kompletteras med tre länkar. Södra länken. Norra länkens förlängning och Österleden. Utbyggnaden av dessa kompletterande delar sker till stor del i tunnlar. Byggandet påbörjas år 1994 och den sista etappen beräknas öppna för trafik år 1998. Totalt beräknas utbyggnaden av Ringen kosta 10,5 miljarder kronor.
Utbyggnaden av Yttre Tvärleden, som är en yttre förbifarts- och tvärled frän Fors i Haninge kommun i söder till Rosa i Norrtälje kommun i norr, omfattar flera projekt till en kostnad av totalt 7,6 miljarder kronor varav Västerleden utgör den dyraste delen. Västerleden planeras från Kungens kurva i tunnel och fortsätter under Kungshatt samt under Lovön i tunnel. Trafikplatsen vid Ekerövägen förläggs under mark. Leden gär i tunnel även under Grimstareservatet fram till Bergslagsplans trafikplats. Med undantag för tre broar går Västerleden helt i tunnel. Anläggningskostnaden för Västerleden beräknas till 4,6 miljarder kronor.
övriga väganknutna investeringar
Förbättringar i gatumiljön i inner- och ytterstaden planeras i samband med
att biltrafiken i innerstaden kan minskas och kollektivtrafiken byggs ut. Ett .,„
stomnät för kollektivtrafik på innerstadens gatunät införs och samplaneras Prop. 1992/93:100 med andra förändringar såsom trafikföring och utformning av galuutrym- Bilaga 7 mel. Infartsparkeringar byggs som ett komplement till kollektivtrafikservicen. Den totala kostnaden för dessa åtgärder är ca 1,86 miljarder kronor.
Finansiering
Överenskommelsen innebär att projekten finansieras genom slatliga investeringsanslag för länslrafikanläggningar, stomjämvägar och överförda investeringsmedel för riksvägar samt genom det särskilda statsbidrag för investeringar i storstäderna som slaten avsatt för bl.a. Stockholmsregionen. Därtill kommer investeringsmedel som Stockholms läns landsting bidrar med och avgifter på biltrafiken
Föredragandens överväganden
Jag redovisade redan i propositionen om vissa frägor inom Kommunikationsdepartementets omräde (prop. 1992/93:132) under hösten 1992 min bedömning av uppgörelsen om trafik och miljö i Stockholmsregionen. Jag föreslog ocksä att Riksgäldskontoret inom en ram om sammanlagt högst 600 miljoner kronor skulle ställa garantier för förberedelsearbetet för utbyggnaden av trafiklederna i Stockholmsregionen.
Det förslag till bilavgifter för att finansiera utbyggnaden av trafiklederna som parterna förordar, alternativ (A4), granskas för närvarande av två oberoende utvärderare.
Jag avser att i anslutning till propositionen om lagstiftning om vägavgifter förelägga riksdagen förslag lill statliga garantier för utbyggnad av Ringen och Yttre Tvärleden. En sädan garanti bör inte lämnas förrän avgiftssystemets närmare utformning klarlagts.
Uppgörelsen förutsätter att erforderliga förändringar i lagstiftningen genomförs innebärande att avgifter på bilism får tas ut i enlighet med överenskommelsen.
Förutsättningarna för hur ett avgiftssystem skall vara utformat har utarbetats av Vägverket i samband med förhandlingsarbetet. Parterna förordar ocksä elt alternativ, A4.
I regeringskansliet utarbetas för närvarande en promemoria med förslag till lagstiftning. Jag har för avsikt att remittera denna promemoria till berörda parter under vären 1993. Förslag till lag kan sedan lämnas till lagrådet. Därefter kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast hösten 1993. Jag avser således att återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om vägavgifter för Stockholm. Samtidigt är jag beredd alt lämna förslag lill hur stora garantier eller låneramar som bör anvisas för utbyggnaden av Ringen och Yttre Tvärleden.
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Malmöregionen ProP- 1992/93:100
Bilaga 7 Bakgrund
Staten, Malmöhus läns landsting, Malmö stad och Kommunförbundet Malmöhus träffade år 1991 en överenskommelse om trafik och miljö i Malmöhusregionen. Planeringssituationen var emellertid oklar beroende på den då pågående planeringen för en fast Öresundsförbindelse och den osäkerhet som rådde beträffande anslutningarna till bron. Statens förhandlare anmälde vid överlämnandet av överenskommelsen att det var nödvändigt med ytterligare förhandlingar med berörda parter när beslut fattats om en fast förbindelse över Öresund.
Regeringen beslöt den 29 augusti 1991 att uppdra ät chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en förhandlare för trafik- och miljöfrågor i Malmöregionen m.m. Förhandlarens uppgifi har varit att med berörda parter utarbeta en överenskommelse om hur väg-, järnvägs- och kollektivtrafik-systemen i Malmöregionen skall utformas och anslutas till den fasta förbindelse över Öresund som Sverige och Danmark träffat avtal om.
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik och statens förhandlingsman träffade den 1 juni 1992 en överenskommelse om åtgärder i trafiksystemet i Malmöregionen.
Föredragandens överväganden
Den överenskommelse som träffats med parterna i Malmöregionen innebär att syftet med principuppgörelsen den 15 januari 1991 kan uppnäs i sina huvuddrag. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Överenskommelsen omfattar i första hand anslutningar till en fast Öresundsförbindelse men innebär generellt förbättrade förutsättningar för trafiken på väg och järnväg i regionen. Totalt omfattar överenskommelsen investeringar pä 2 835 miljoner kronor varav järnvägar 1 010 miljoner kronor, vägar 1 350 miljoner kronor och kollektivtrafik 475 miljoner kronor.
Uppgörelsen finansieras på följande säll:
Byggande av riksvägar 575 mkr
Nyinvesteringar i stomjämvägar 300 mkr
Byggande av länstrafikanläggningar 230 mkr
Miljöbidrag 75 mkr
SVEDAB 450 mkr
Malmöhus trafik 375 mkr
Investeringar i trafikens infrastruktur 800 mkr
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en läng tidsperiod och bedöms fä stor inverkan pä markanvändningen och miljön inom Malmöregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tilllämpning av gällande lagstiftning. För alt få en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens ge-
nomförandeskede har regeringen i december 1992 med stöd av 6 kap. 2§ Prop. 1992/93:100 naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin Bilaga 7 planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. Länssfyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskommelsen som helhet innebär för miljön i regionen.
Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Malmöregionen.
Kollektivtrafiken förbättras kraftigt genom utbyggnad av järnvägstrafiken som stommen i Skånes kollektivtrafiksyslem och genom åtgärder som ökar busstrafikens effektivitet och attraktivitet samt minskar dess miljöpåverkan.
Enligt överenskommelsen skall väganslutningen lill bron ske genom en yttre ringväg runt Malmö som färdigställs i sin helhet senast när Öresundsbron är klar.
Järnvägen ansluts till Öresundsbron via Trelleborgsbanan. Frågan om en Cifytunnel lämnas utanför avtalet. Parterna kommer dock gemensamt att arbeta vidare med frågan om finansiering och ett senare genomförande av Citytunneln.
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik. Vägverket, Banverket och länssfyrelsen har utarbetat en preciserad tidsplan för genomförandet av de åtgärder som ingär i avtalet. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Göteborgsregionen Bakgrund
I regeringens proposition (prop. 1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt har en detaljerad redovisning av Göteborgsöverenskommelsen lämnats. Överenskommelsen syftar till att genom ätgärder i det samlade trafiksystemet förbättra regionens miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionens utveckling. Överenskommelsen omfattar huvudområdena kollektivtrafik, regionaltåg och vägar.
Investeringsvolymerna inom dessa huvudgrupper föreslogs till följande belopp under en 10-årsperiod.
Kollektivtrafik 1928-2228 mkr
Regionaltåg 2230 mkr
Vägar 5 900 mkr
Totalt 10058-10358 mkr
Av den totala volymen på drygt 10 miljarder kronor var knappt hälften 4851 miljoner kronor finansierade genom stafliga och kommunala anslag och beräknade avgifter på biltrafiken.
Arbeten med en förbättring av regionaltägsförbindelserna pågår med medel från länstrafikanslaget. Bl.a. sker en ombyggnad av en järnvägstunnel vid Örgryte. För att samordna detla arbete med den underjordiska station
som är planerad vid Örgryte och som ingär i Göteborgsöverenskommelsen Prop. 1992/93:100 och för att möjliggöra ett rationellt byggande har regeringen våren 1992 be- Bilaga 7 slutat att anvisa 25 miljoner kronor av infrastrukturanslaget.
Göteborgs kommun har på eget initiativ påbörjat arbeten med utbyggnad och förbättring av spårvägsnätet. Dessa arbeten ingår ocksä i Göteborgsöverenskommelsen .
Göteborgsöverenskommelsen förutsatte bl.a. att en ringled skulle byggas i ett östligt läge pä visst avstånd frän Göteborgs tätort. De totala effekterna och funktionen av en ringled med den föreslagna sträckningen har ifrågasatts och en av de berörda kommunerna har motsatt sig förslaget.
1 syfte alt pröva en annan lösning av frägan om en ny förbifart för väg E 6 gav därför regeringen Vägverket i uppdrag att utreda vägstrukturen i östra delen av Göteborgsregionen. Vägverket har för regeringen presenterat en utredning med förslag till en huvudslräckning av väg E 6 närmare Göteborgs tätort än den föregående. Huvudsträckningen kan byggas enligt ett antal redovisade alternativ, varav vissa medför längre tunneldragningar. Utredningen redovisar även kostnader för de olika alternativen och med vissa beräknade intäkter av bilavgifter.
Regeringen beslutade den 19 november 1992 att uppdra till Vägverket alt slutföra förhandlingarna med de regionala parterna om den slutliga sträckningen av väg E 6 genom Göteborg. Samtidigt beslutade regeringen att Göteborgs stad fär disponera 200 miljoner kronor inom ramen för avsatta 1300 miljoner kronor för utbyggnaden av spårvägssystemet.
Förutsättningarna för att Göteborgsöverenskommelsen skall kunna slutföras bedöms som goda. Resultatet av Vägverkets uppdrag att slutföra förhandlingarna om vissa kvarstående vägfrågor får utvisa vilka lösningar som är lämpligast och vilken utbyggnadstakt som är möjlig med hänsyn till de intäkter från biltrafiken som kan förväntas. Om resultatet av Vägverkets förhandlingar redovisar en slutlig lösning av de ovannämnda frågorna bör resterande delar av statens extra bidrag till regionen kunna utbetalas i enlighet med principöverenskommelsen.
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en lång tidsperiod och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Göteborgsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas pä sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagsliftning. Regeringen kommer senare alt ta ställning lill lämpliga former för hur hushällningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Göteborgsregionen.
1.6 Redovisning av beslutade investeringar finansierade med anslaget K I. Investeringar i trafikens infrastruktur
Planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur på 20 miljarder kronor är hell intecknad. Planeringsramen har fördelals på följande sätt: järnvägar 45 %, vägar 28 % och storstädernas trafiksystem 27 %.
Den tidigare regeringen beslutade om fördelning av 11070 miljoner kronor, varav 7 885 miljoner kronor i järnvägar och 3 185 miljoner kronor i vägar.
162 De investeringsprojekt som den tidigare regeringen beslutade att genom- Prop. 1992/93:100 föra var huvudsakligen mycket omfattande projekt med lång byggtid säsom Bilaga 7 Mälarbanan, Svealandsbanan, tunnel genom Hallandsåsen och utbyggnad av vägama E4, E6 och E20 till motorväg pä vissa sträckor. Karaktäristiskt för dessa projekt är alt del i flertalet fall saknades detaljplaner, arbetsplaner, bygghandlingar etc. vid tidpunkten för regeringens beslut all genomföra projekten.
Exempel på byggtider beslutade av den lidigare regeringen:
Mälarbanan 1991-1999
Svealandsbanan 1992-1997
Hallandsåsen 1991-1996
Delar av Ostkustbanan 1991-1994
Stambanan genom ÖN 1991-1996
E 20 Arphus-Härad 1991-1994
E4Traryd 1991-1994
E4 Vaggeryd 1991-1996
Den nuvarande regeringen har beslutat om fördelning av 4015 miljoner kronor av planeringsramen på 20 miljarder kronor. Dessa drygt 4 miljarder kronor var det som återstod att fördela av planeringsramen dä hänsyn tagits till att storstädernas trafiksystem skulle få ett extra statsbidrag på 5,5 miljarder kronor. De projekt som regeringen anvisade medel till var sådana med snabb byggstart och relativt kort byggtid. 2479 miljoner kronor avsattes för investeringar på E4, E6, E18 och E20. 1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar, främst Arlandabanan, Ostkustbanan och Västkustbanan.
Projekten på Västkustbanan har inte startats eftersom dessa medel bara får tas i anspråk av Banverket under förutsättning att en uppgörelse träffas om regional medverkan till utbyggnad av Västkustbanan. Flera av vägprojekten som avsåg investeringar på E 4 i AC och BD län kommer igång först under januari-mars 1993 (vilket är enligt gällande tidsplan).
Beslutade projekt
Järnvägar
Objekt Mkr byggtid
Västkustbanan totalt 1 432 miljoner kronor
Tunnel genom Hallandsåsen 900 1991-1999
Heberg-Öringe 128 1993-1994
Tångaberg-Varberg 102 1993-1994
Kungsbacka-Fjäräs 272 1993-1994
Vägport Sätinge 30 1993-1993
163 Arlandabanan
Ostkustbanan totalt 637 miljoner kronor
Storvreta-Vattholina
Bomansberget-Gävle
Brobyte Iggesund
Uppsala-Storvreta
Tierp-Uppsala
Hille-Ljusne
Hudiksvall-Sundsvall
Iggesund-Hudiksvall Svealandsbanan Mälarbanan
Norra stambanan totalt 117 miljoner kronor
BoHnäs-Rainsjö Lövnäset
Morshyttan-Storvik Brobyte Dalälven Ljusdal-Ånge Stambanan Övre Norrland
Övriga järnvägsinvesteringar, totalt 280 miljoner kronor
Upprustning av järnvägen Slätte-Moholm
Bergslagspendeln
Storuman-Hällnäs
Kiruna-Riksgränsen
Järnvägsobjekt under 10 miljonor kronor för
framkomlighet, säkerhet och bärighet:
Kopparbergs län
Gävleborgs län
Västernorrlands län
Jämtlands län
Norrbottens län
Investeringar på av riksdagen utpekade vägar
Objekt
E 4 totalt 2 865 miljoner kronor
Förbifart Traryd
Förbifart Vaggeryd
E-länsgräns-Gammelstad
Trafikplats Måby
Norrala norrut
Nyland-Ullånger
Sävar-Djäkneboda
Projektering bro över Ångermanälven
Bygdeå-Sikeä
Byske-Tåme
Tåme-BD länsgräns
Bro över Lögde älv
Jämtön-Töre
Trafikplats i Tore
Trafikplats Rolfs
Råneå-Jämtön
Töre-Klinten
Trafikplats i Jävre
Trafikplats Rurvik
Lampen-Sagnis
AC länsgräns-Harrbäcksmyran
Förbifart Piteå
£ 6 totalt 1 119 miljoner kronor
Södra Halland Mellbystrand-Gullbranna Gullbranna-Halmstad S Halmstad S-Halmstad C Jänibrottsmotet Förbi Ljungskile Förbifart Håby m.fl.
1991-
■'' Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1991-
■1994
1992-
■1993
1992-
■1993
1992-
■1993
1992-
■1993
1992-
•1993
2160
1992-
•1997
3850
1991-
•1999
1992-
-1992
1992-
-1993
1992-
-1992
1992-
-1993
1992-
-1992
195
1991-
-1996
30 Mkr
byggtid
1991-
-1993
1991-
-1996
1992-
-1994
1992-
-1992
1993-
-1995
1991-
-1993
1992-
-1994
1991-
-1993
1993-
-1994
1993-
-1994
1992-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1993
1993-1994
1993-
-1993
1993-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1993
1992-
-1993
1993-1994
1991-
-1993
1991-
-1994
1991-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1994
1992-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1994
1991-
-1993
£ 20 totalt 400 miljoner kronor
Förbi Vretstorp Arphus-Härad
Övriga vägar, totalt 1 280 miljoner kronor
Väg 32, Sörbyleden och Hulje-Borneholm
Väg 32, förbifart Eksjö
Väg E 22, Verkebäck-Västervik
Väg E 22, Rosenholm-Vedeby, etapp 3
Väg E 22, Nättraby-Trantorp
Väg 21, förbifart Hässleholm
Väg 41 Berghem-Kinna
E 18 Riksgränsen-Hån
Väg 62, förbifart N Råda och bro över Åräsälven
E 18 Valnäs-Slottsbron
Väg 68, Avesta-Storvik
Väg 71, förbifart Äppelbo
Väg 595, Bodsjöedet-Skalstugan
Väg E 79, Bro över Ume älv vid Lycksele
Smärre objekt för framkomlighet och bärighet i: Gotlands län Värmlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Övrigt
Storstäder
Objekt
Västerhaninge-Nynäshamn Örgryte station Sparv upprustning
280 1992-1994
120 1991-1994
Bilaga 7
36 1991-1992
102 1991-1993
92 1991-1993
58 1991-1993
36 1992-1993
J54 1992-1993
100 1992-1993
41 1991-1992
55 1992-1993
100 1993-1996
26 1992-1993
34 1991-1992
50 1992-1993
30 1992-1993
9 Mkr byggtid
106 1992-1992
25 1992-1992
200 1992-
165 Särskilda frågor B. EUMETSAT
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:
- Deltagandet i EUMETSAT motiveras av nyttan för det meteorologiska samarbetet, det miljö- och näringspolitiska samarbetet liksom för klimatforskningen.
- Riksdagen bör godkänna konvenlionsändringen för EUMETSAT.
- Vid godkännandet kommer Sverige att avge en förklaring beträffande artikel 8 paragraf 1.
- Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bör bemyndigas att på uppdrag av regeringen inom ramen för EUMET-SAT-samarbelet medverka lill erforderliga beslut om utgiftsåtaganden för uppsändning och drifl av polära och geostationära satelliter, för perioden 1993-2002 på i storleksordningen 500 miljoner kronor (prisläge oktober 1992).
Föredragandens överväganden Inledning
EUMETSAT (European Organization for the Exploitation of Meteorological SateUites) är en europeisk organisation för ett operationellt satellitsamarbete för övervakning av jorden, dess väder och klimat och speciellt uppföljning och upptäckt av klimatförändringar. EUMETSAT har ett operationellt ansvar i det europeiska rymdsamarbetet och har varit och är fortfarande starkt knuten till ESA (European Space Agency) och den europeiska rymdteknikutvecklingen.
Förutsättningarna och kostnaderna för EUMETSAT har ändrats avsevärt under de senaste åren. Prognosen för den kommande tioårsperioden är att årskostnaden för Sveriges del kommer att uppgå till i storleksordningen 50miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på att nya satelliter mäste utvecklas för perioden 1996 och ca 15 år framåt som ersättning för det ursprungliga programmet som avslutas år 1995. Del nya satellitprogrammet omfattar kontinuerligt en geostationär och en polär satellit för operationella uppgifter. Programmet skall i första hand ses som etl samlat europeiskt bidrag till det globala observationssystemet.
Sverige bidrar också finansiellt till utvecklingen av de satelliter som EUMETSAT använder genom deltagandet i ESA.
Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i dag från USA. Japan bär en relativt stor andel och även Indien deltar med ett eget satcllitprogram.
Deltagandet i EUMETSAT motiveras främst av nyttan för det svenska
samhället att försäkra sig om tillgäng lill sateUitinformation för meleorolo- Prop. 1992/93:100 gisk verksamhet saml för klimat- och miljöövervakning och forskning. Bilaga 7
Riksdagsbeslutet år 1984
År 1984 beslutade riksdagen (prop. 1983/84:201, bet. 1984/85:TU1) att godkänna konventionen om upprättande av den europeiska organisationen EUMETSAT för ett operationellt satellitsamarbete på meteorologiområdet.
Av beslutet framgår att EUMETSAT borde bildas för att möjliggöra för de europeiska meteorologiska institutionerna att kunna använda rymdteknologi för väderprognoser och meteorologisk forskning.
En förutsättning för det svenska deltagandet var att det inte skulle medföra ökade anspråk på statsbudgeten utöver de då angivna kostnaderna pä 1,752 miljoner kronor per år under 12,5 år i 1983 års penningvärde. Kostnadema skulle bestridas från SMHLs anslag.
Vädersamarbetet internationellt
Meteorologi, klimatologi, hydrologi och oceanografi är alla discipliner som kräver ett internationellt utbyte av data, kunskaper och metoder. Detsamma gäller för uppföljningen av luft- och vattenmiljön. Sverige är beroende av ett omfattande internationellt samarbete pä dessa omräden.
Det meteorologiska observationssystemet består av ett markbundet och ett rymdbaserat system. För att säkerställa kraven på fullgod dokumentation har medlemsländerna inom WMO (World Meteorological Organization) nått en överenskommelse om att det rymdbaserade systemet skall bestå av fem geostationära vädersatelliter runt ekvatorn och två polära vädersatelliter. EUMETSAT är det organ som svarar för Europas bidrag till systemet. Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i dag från USA.
Möjligheten att förbättra prognoserna beror i stor utsträckning på tillgången till observationer. Observationer från meteorologiska satelliter har visat sig vara ell effektivt komplement lill markobservationer särskilt när det gäller att få information från havsområden eller andra områden där det är dyrbart att upprätta markbundna nät.
I det internationella samarbetet är det viktigt att inte bara inhämta information. Varje nationell organisation har också ett ansvar att förmedla information och kunskap. Denna kunskapsöverföring är en viktig del av Sveriges biståndsarbete. Från de europeiska satelliterna tas bilder emot främst i Afrika men även i Syd- och Mellanamerika. Informationen från och via satelliter är ibland den enda informationen som är tillgänglig vid tredje världens meteorologiska institut.
Observationer av globala temperaturer, halter av koldioxid och metan samt ozonskiktets förändring kan göras mer kostnadseffektivt med hjälp av satelliter.
167 EUMETSAT-konventionen Prop. 1992/93-100
Den gällande konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av EUMET- Bilaga 7 SAT har som utgångspunkt att folkens trygghet och säkerhet, samt möjligheten att på ett ändamålsenligt sätt utföra många avvara aktiviteter, är beroende av rneleorologiska dala och mer exakta prognoser.
Genom bildandet av EUMETSAT skall de europeiska meteorologiska instituten dra fördel av den tekniska utvecklingen i Europa för att kunna använda rymdteknologi för geofysiska och meteorologiska observationer som underlag för väderprognoser och forskning.
Samarbetet mellan de europeiska länderna på detta område motiveras av de höga kostnaderna och den avancerade tekniken som används.
EUMETSAT:s medlemsländer är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Irland, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Schweiz, Sverige, Turkiet och Tyskland. Österrike har under hösten 1992 förhandlat om medlemskap medan Ungern, Polen och Tjeckoslovakien förhandlade om observatörsstatus.
Ändring av EUMETSAT-konventionen
Konventionsändringen, som EUMETSAT:s 15:e rådsmöte år 1991 rekommenderade medlemsländerna att godkänna, grundar sig främst på att den gällande konventionen inte tar hänsyn till att nya program måste utvecklas och införas. Dessa krävs för den kontinuitet som är grundläggande för klimatövervakning och i de meteorologiska observationssystemen.
Andra orsaker till konventionsändringen är att röstningsprocedurerna behöver förändras när det gäller programstyrningen så att en koppling finns till det ekonomiska bidraget. Förslaget till konventionsändring innehåller ändrade reglar för bestämning av ekonomisk ram eller tak för programmen och nya krav pä EUMETSAT bl.a. om äganderätten till data.
Sverige har, liksom nägra andra länder, inte godkänt konventionsändringen. Detta är ett problem för EUMETSAT eftersom det krävs enhällighet om de nya satellitprogrammen. De nya programmen ger kontinuitet i rymd-observationerna. Förseningar medför negativa konsekvenser för klimatövervakning och operationella meteorologiska rutiner och ökade kostnader. Oenighet i EUMETSAT påverkar även arbetet i ESA negativt eftersom det bromsar upp den rymdtekniska utvecklingen och får konsekvenser även utanför Europa.
Pä EUMETSAT:s rådsmöte i november i år har Sverige deklarerat att man under förutsättning av riksdagens godkännande avser godkänna ändringsprotokollet.
Ändringsprotokollet till konventionen innehåller dels generella ändringar i form av förtydliganden och tillägg av allmän karaktär, dels specifika ändringar beroende på t.ex. nya program. Konventionsändringen i sin helhet dels på engelska dels en svensk översättning, framgår av bilaga till budgetpropositionen.
168 Kommentarer till konventionsändringen Prop. 1992/93:100
Följande kommentarer avser alt belysa några av de viktigare ändringarna. Bilaga /
I konventionens inledning har en ny paragraf tillkommit som påpekar vikten av operationella meteorologiska satelliters betydelse för observationer av jorden och dess klimat.
I arlikel 2 har en ny paragraf 6 införts som klargör skillnaden mellan obligatoriska och frivilliga program.
Obligatoriska program är det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Operational Programme) och de basprogram som erfordras för att fortsätta med observationer från geostationära och polära banor, samt andra program som definieras som sädana av EUMETSAT:s beslutande råd.
Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och som fastställs som sådana av rädet. De träder i kraft när minst en tredjedel av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar och bidragen från dessa uppgår till minst 90 % av den totala finansiella ramen.
I artikel 2 paragraf 9 introduceras möjligheten för EUMETSAT att genomföra aktiviteter pä uppdrag av en Iredje part. Dessa aktiviteter får inte stå i motsättning till EUMETSAT:s mäl och beslut att genomföra dem mäste fattas av ett enhälligt räd.
Artikel 3 definierar formema för hur nya program och den allmänna budgeten beslutas. När det gäller den allmänna budgeten, MTP (Meteosat Transitional Programme), MSG (Meteosat Second GeneraUon) och EPS (EUMETSAT Polar System) skall en rädsresolution bestämma att dessa program definieras i EUMETSAT:s resolutioner, och att när konventionen väl är ändrad, skall dessa resolutioner biläggas som bindande referenser.
Artikels behandlar röstningsprocedurerna i EUMETSAT:s råd.
I artikel 5 paragraf 2a listas de frågor som kräver enhälliga beslut, och de omfattar bl.a. genomförande av de obligatoriska programmen, kostnadstak för den allmänna budgeten, externa uppdrag och ändringar av konventionen. I paragraf 2b listas de frågor som kräver två-tredjedels majoritet och dessa gäller bl.a. beslut om hur distribution av satellitdata för de obligatoriska programmen skall gå till. Under paragraf 2c fattas beslut om finansiella åtaganden för de obligatoriska programmen. I syfte att skydda små bidragsgivare måste alla beslul tas enhälligt.
En ny arlikel 8 har införts och där framgår bl.a. att EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela världen till alla data som EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar.
De data som avses är av den beskaffenheten att EUMETSAT enligt internationell praxis normalt inte kan ha anspråk på immaterialrättsligt skydd för dem.
Avsikten med artikel 8 paragraf 1 är enligt EUMETSAT att lägga grunden för ett lämpligt skydd av data mot icke auktoriserad användning.
Artikel 8 paragraf 1, om exklusiv äganderätt fill alla data, innebär att na tionella meteorologiska institut i medlemsländerna skall fortsätta att vara ansvariga för distributionen och prissättningen av data, utvecklade och bear betade produkter och tjänster t.ex. prognoser inom sina egna landområden i enlighet med den datapolicy som överenskoms vid EUMETSAT:s 15:e rådsmöte år 1991.
Tolkningen av EUMETSAT:s datapolicy är följande. De nationella me- Prop. 1992/93:100 leorologiska instituten i EUMETSAT:s medlemsländer är de primära an- Bilaga 7 vändarna av EUMETSAT:s data, produkter och tjänster eftersom de finansierar investeringarna och slår för de operationella kostnaderna av satellitsystemen. I gengäld erhåller instituten full rätt all använda alla data ulan några ytterligare avgifter.
Medlemsländernas distribution av data i andra medlemsländer kräver medgivande frän dessa länders nationella meteorologiska institut. Medlemsländernas intressen i icke medlemsländer representeras genom EUMET-SAT-sekretariatet.
För att säkerställa att Sveriges tolkning av EUMETSAT:s inställning är korrekt kan det finnas skäl för Sverige att i samband med godkännandet av konventionsändringen ange att Sverige förutsätter att artikel 8 inte innebär några inskränkningar i Sveriges möjligheter att utnyttja utvecklade och bearbetade produkter från EUMETSAT i normalt utvecklingssamarbete med tredje land.
I artikel 10 behandlas principerna för finansieringen av EUMETSAT och i paragraf 2 anges att bruttonationalprodukten skall vara basen för de nationella bidragen. I paragraf 3 konstateras att medlemsländerna vid oplanerade kostnadsökningar för de obligatoriska programmen måste betala upp till 110% av de budgeterade kostnaderna.
Av artikel 16 paragrafs framgår att anslutning till EUMETSAT-konventionen betyder, som ett minimum, deltagande i den allmänna budgeten och alla obligatoriska program. Den allmänna budgeten avser huvudsakligen personalkostnader och sekretariatsutgifter.
I artikel 19 paragraf 1 anges att uppsägande av åtaganden frän något medlemsland inte skall leda till oväntade ökningar av bidragen för andra medlemsländer. Därför skall uppsäganden bara kunna gälla den allmänna budgeten. För de obligatoriska programmen och frivilliga program gäller att ett medlemsland är bundet till sina åtaganden fram till programmens slut.
Rymdsamarbetet inom meteorologin
Pä franskt initiativ föreslogs redan år 1971 att de västeuropeiska länderna gemensamt skulle tillhandahålla geostationära satelliter för väderobservationer. Programmet som fick namnet Meteosat formulerades bl.a. av en grupp experter frän ESA:s medlemsstaters meterologiska institut. Den första satelliten sändes upp är 1977.
För den operativa verksamheten etablerades EUMETSAT.
EUMETSAT var ursprungligen tänkt att i första hand fungera som ett sekretariat och koordinationscentrum för Meteosat-satelliterna men EUMET-SAT:s råd har beslutat all ta över den operativa verksamheten frän ESA när det nuvarande kontraktet gär ut är 1995.
Det finns alltså en mycket nära koppling mellan ESA och EUMETSAT. ESA:s arbete inriktar sig på forskning och utveckling av rymdplattformar och instrument medan EUMETSAT ansvarar för användningen, dvs. den operationella delen av satellitsamarbetet bl.a. bearbetning av data. Det finns en koppling mellan del europeiska rymdsamarbetet och den meteorologiska 170
tillämpningen av ny teknik inom EUMETSAT. ESA finansierar stora delar Prop. 1992/93:100 av utvecklingen av EUMETSAT:s program. I så gott som alla länder sker Bilaga 7 därför en samordning av insatserna i EUMETSAT och ESA och beslut tas i ell sammanhang.
För svensk del medför våra satsningar i det europeiska rymdsamarbetet all ca 75 % av den svenska andelen (ca 400 miljoner kronor per år) kommer svensk industri till godo genom beställningar av t.ex. raketkomponenter och datorer ombord.
ESA:s program har sedan år 1991 fått en klar profilering mot observationer av jorden s.k. fjärranalys. Kostnadsutvecklingen har ifrågasatts av medlemsländerna och ESA:s långtidsplan har sells över i syfte all reducera kostnaderna.
EUMETSAT:s kommande verksamhet
EUMETSAT:s planerade program omfattar bäde en kontinuerlig geostationär och en polär satellit och skall i första hand ses som ett samlat europeiskt bidrag till det globala observationssystemet.
Sedan 1960-talet har USA försett världen med data frän sina polära väder-satelliter. Av ekonomiska skäl har man nu deklarerat att man inle ensam kan upprätthålla det polära vädersatellilprogrammet. Europa tvingas därmed att ta sitt ansvar.
Som ersättning för det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Operational Programme) har EUMETSAT tagit fram två program, MTP (Meteosat Transitional Programme) och MSG (Meteosat Second Generation).
MTP är ett övergångsprogram som har visat sig nödvändigt alt genomföra på grund av förseningen med MSG. MTP består av en utvecklingsfas under åren 1990-1995 samt en operaliv fas fram lill är 2001.
MSG beslår av en ny förbättrad geostationär satellit. Förstudier pågår och det egentliga utvecklingsarbetet kommer att påbörjas under år 1994. Såväl ESA som EUMETSAT deltar i delta arbete. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats lill ca 74 miljoner kronor (1991 års penningvärde). Den operativa verksamheten beräknas påbörjas år 2000.
EPS (EUMETSAT Polar System) är ett program som består av en satellit i en polär bana. Satelliten planeras att ersätta en av två amerikanska vädersa-telliler. Utvecklingsarbetet ligger mellan är 1993-1999. ESA ansvarar för rymddelen medan EUMETSAT ansvarar för den meteorologiska instrumenteringen. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats till ca 135 miljoner kronor (1991 års penningvärde). De tekniska och ekonomiska förhandlingarna mellan ESA och EUMETSAT är inte klara men har, enligt vad jag erfarit, kommit betydligt närmare en lösning de senaste månaderna.
ADC (Atlantic Dala Cover) är etl tillfälligt program i vilket man utnyttjat en back-up-satellit ägd av EUMETSAT för att bistå det amerikanska satellit- programmet över västra Atlanten. Det kan påpekas alt den europeiska satel liten var den satellit som under augusti månad innevarande är utnyttjades för att prognosera den tropiska orkanen Andrews framfart över Florida och 171
sydstaterna. Den amerikanska varningstjänsten räddade tusentals liv och Prop. 1992/93:100 stora ekonomiska värden. Bilaga 7
Kostnader
Beräknat svenskt bidrag till EUMETSAT per är om Sverige deltar i alla obligatoriska program samt den allmänna budgeten (miljoner kronor prisläge oktober 1992).
År
12,01
32,40
38,04
41,51
49,09
60,15
53,79
52,08
62,36
59,17
54,52
Summa 515,12
Förändringar kan komma att ske för enskilda år men totalkostnaden för hela programmet förväntas för Sveriges del ligga omkring 500miljoner kronor, (baserat på den senaste ECU-kursen före beslutet att låta den svenska kronan flyta, 7,41592). Programmen MSG och EPS svarar för 77 % av kostnaderna.
En av orsakerna till de ökade kostnaderna för svensk del är att Sverige hittills endast bidragit med 0,93 % av kostnaderna för nuvarande operationella program men att i fortsättningen varje medlemsland måste bidra i proportion till sin bruttonationalprodukt vilket för Sverige innebär 3,30 % av kostnaderna. Ett lägre bidrag är inte längre förhandlingsbart.
En annan orsak är det utökade satellitprogrammet, främst EPS som är en följd av att Europa hittills inte burit sin del av det internationella satellit-burna observationssystemet.
Beräknad svensk kostnad för delprogrammen (miljoner kronor prisläge oktober 1992):
MOP I992-199S
7,11
MTP 1992-2002
82,62
MSG 1992-2002
142,34
EPS 1992-2002
254,68
ADC 1992
0,33
Allmän budget
28,04
Summa
515,12
172 Sverige har inom EUMETSAT röstat för MTP- och ADC- programmen Prop. 1992/93:100 och har preliminärt i awaktan på riksdagsbeslut tagit ställning för MSG och Bilaga 7 EPS. Sverige har för närvarande påtagit sig kostnader för MOP, MTP och ADC samt för vissa förstudier till MSG och EPS och gjort vissa åtaganden om den allmänna budgeten.
Nyttan av EUMETSAT
Samhällsnyttan är hög genom att EUMETSAT:s satelliter ger en informationsmängd med tillämpningar som sträcker sig utanför väderprognoserna.
EUMETSAT:s satelliter genomför mätningar av luftföroreningar och utgör säledes en mycket viktig resurs i arbetet med miljöövervakning.
Ozonskiktets förändring kan mätas.
Satellitdata ger i motsats till markbundna observationer en yttäckning som ger unika möjligheter att följa upp vädersystem, bäde storskaliga lågtryckområden som intensiva cykloner och andra hotande vädersystem.
Eftersom ca 80 % av jordytan täcks av hav och landisar, och stora landområden dessutom är ytterst otillgängliga, är det praktiskt taget omöjligt att observera hela jorden utan tillgång till satelliter. Kvantitativa satellitdata i form av molnvindar, temperaturer på olika höjder, fuktighet m.m. är en förutsättning för att räkna fram väderutvecklingen upp till 5-7 dygn i globala modeller.
Sambanden mellan land, hav och atmosfär inom klimatforskningen kan beskrivas mycket bättre med hjälp av satelliter. En uppföljning av klimatförändringar för att säkerställa trender bl.a. beroende på växthuseffekten blir möjlig.
Genom satellitdata kan spridningsberäkningar av utsläpp i luft och vatten från kärnkraftsolyckor, bränder samt oljeutsläpp till havs utföras med större precision.
Konsekvenser av en uppsägning av konventionen
I den utredning som regeringen (Kommunikationsdepartementet) beställt -Utredning angående Sveriges medlemskap i EUMETSAT - redovisar utredaren professor Lennart Bengtsson att Sverige vid ett utträde ur EUMETSAT är förpliktigat att betala ca 76 miljoner kronor (prisläge oktober 1992) under perioden 1993-2001 på grund av redan gjorda åtaganden.
Länderna i Västeuropa har genom sina nationella institut gått samman och satsat på bl.a. gemensamma tekniska system för observationer och pä numeriska prognosberäkningar och modellutveckling.
Det europeiska väderprognoscentret ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) förser sina medlemmar med medellånga väderprognoser av en mycket hög kvalitet. Min bedömning är att det skulle vara svårt för Sverige att fortsätta dra nytta av dessa prognoser eftersom de i stor utsträckning baseras pä satellilobservalioner.
Policy och strategiska bedömningar i EUMETSAT samordnas till stor del med ESA. Sveriges arbete i ESA skulle sannolikt påverkas negativt.
Elt utträde skulle försämra SMHLs eller privata svenska förelags möjlig- 173
heter att bedriva uppdrags- och affärsverksamhet med utgångspunkt från sa- Prop. 1992/93:100 tellitdata. Bilaga 7
Ett stort projekt inom SMHI som syftar lill en rationalisering av markob-servationsnätet riskerar all inte kunna genomföras fullt ut och planerade besparingar kan inte genomföras.
Sveriges roll i EUMETSAT
Sverige bör pä olika sätt medverka till att begränsa kostnadsökningarna och pä olika sätt stärka samarbetet mellan ESA och EUMETSAT för att undvika dubbelarbete. För svensk del ser jag det som angeläget att vi koordinerar insatsema gentemot ESA och EUMETSAT mer än hittills. Jag har för avsikt att återkomma med förslag till regeringen om SMHLs uppgift i dessa strävanden. I denna del har jag särskilt samrätt med chefen för Näringsdepartementet.
Applikationsområdet för EUMETSAT:s satellitsystem, kostnadsnivån samt politiska aspekter gör alt det enligt min mening varken är möjligt eller rimligt för SMHI att ensamt bära de totala kostnaderna.
Mitt förslag innebär att elt nytt anslag, EUMETSAT, inrättas, för att betala medlemsavgifterna. I min tidigare föredragning om SMHI har jag reducerat SMHLs anslag med 10 miljoner kronor, vilket utgör myndighetens bidrag till kostnaderna för EUMETSAT för år 1993/94. Motsvarande belopp skall SMHI årligen bidra med fram till år 2002.
I syfte att minska belastningen på statsbudgeten och att öka användarfi-nansieringen anser jag det nödvändigt att SMHI har som utgångspunkt att i så stor utsträckning som möjligt identifiera produkter som baseras på den information EUMETSAT kan leverera. Detta innebär bl.a. att satellitbilder som efterfrågas av organisationer, myndigheter, företag och privatpersoner bör avgiftsbeläggas.
Jag avser återkomma lill regeringen med förslag till inriktningen för SMHLs agerande i denna del.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen dels föreslär riksdagen
att godkänna konventionsändringen, med angiven förklaring beträffande artikel 8 paragraf 1, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om
skälen för att delta i EUMETSAT-samarbetet, beräknade kostnader för fortsatt svenskt deltagande liksom vad jag anfört om använ-darfinansiering.
174 Ändringsprotokoll till konventionen den 24 maj Prop. 1992/93:100
1983 om upprättandet av en europeisk organisation Bilaga 7 för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT)
EUMETSAT-rädet rekommenderar medlemsstaterna enligt artikel 17.1 i EUMETSAT-konventionen att godla följande ändringar i konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av en europeisk organisation för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT), nedan kallad "konventionen".
Konventionens inledning ändras enligt följande:
- Elt nytt stycke läggs till under "ANSER".
- Samtliga stycken under "KONSTATERAR" ersätts med följande.
- Det första stycket under "ERKÄNNER" ersätts med följande.
"ANSER alt
- meteorologiska satelliter genom sin dalatäckning och operationella egen skaper erbjuder långsiktiga globala dataserier av väsentlig betydelse för övervakningen av jorden och dess klimat, vilket är särskilt viktigt för att kunna upptäcka globala förändringar,
KONSTATERAR alt
- Meteorologiska världsorganisationen har rekommenderat sina medlemmar att förbättra de meteorologiska databaserna och har kraftigt understött planerna på att utveckla och utnyttja ett globalt salellitobservations-system i syfte alt bidra till dess program,
- METEOSAT-salelliterna framgångsrikt utvecklades av Europeiska rymdorganet,
- det operationella METEOSAT-programmet (MOP), som bedrivs av EUMETSAT, har visat att Europa har kapacitet att ta sin del av ansvaret för driften av ett globall satellitobservalionssystem,
ERKÄNNER att
- ingen annan nationell eller internationell organisation förser Europa med alla de meteorologiska satellitdata som behövs för att täcka dess intres seområden."
Artikel 1
Artikel 1 i konventionen ändras enligt följande:
- Hänvisningen till arlikel 15.2 och 15.3 i punkt 2 ersätts med hänvisning till artikel 16.2 och 16.3.
- Ordet "direktören" i punkt 4 ersätts med "generaldirektören".
- Punkt 5 ersätts med följande: 175
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
"EUMETSAT:s huvudkontor skall vara beläget i Darmstadt, Förbundsre- Prop. 1992/93:100 publiken Tyskland, om rådet inle beslutar annat enligt artikel 5.2 b v)". Bilaga 7
Artikel 2
Artikel 2 i konventionen ändras enligt följande:
- Rubriken och punkterna 1 och 2 ersätts med följande.
- Nya punkter 4-9 införs.
"Arlikel 2 - Syften, verksamhet och program
1. EUMETSAT:s främsta syfte är alt upprätta, underhälla och utnyttja europeiska operationella meteorologiska satellitsystem, varvid hänsyn skall tas i möjligaste män lill rekommendationer från Meteorologiska världsorganisationen.
Elt annat av EUMETSAT:s syften är att bidra till den operationella övervakningen av klimatet och upptäckten av globala klimatförändringar.
2. Definitionen av det initiala systemet återfinns i bilaga I; ytterligare sy stem skall upprättas enligt artikel 3.
4. För att uppnä sina syften skall EUMETSAT sä långt som möjligt och i överensstämmelse med meteorologiska traditioner samarbeta med såväl medlemsstaternas regeringar och nationella organisationer som med icke-medlemsstater samt med statliga och icke-statliga internationella vetenskapliga och tekniska organisationer, vilkas verksamhet är besläktad med EUMETSAT:s målsättning. EUMETSAT får ingå överenskommelser i della syfte.
5. Den allmänna budgeten omfattar verksamheter som inte är knutna till ett särskilt program. De skall utgöra EUMETSAT:s grundläggande tekniska och administrativa infrastruktur, inklusive baspersonal, byggnader och utrustning samt av rädet bemyndigade förberedande verksamheter i samband med utarbetandet av framtida program, som ännu inte godkänts.
6. EUMETSAT:s program skall innefatta obligatoriska program i vilka alla medlemsstater deltar och frivilliga program med dellagande av de medlemsstater som samtycker till detta.
7. Obligatoriska program är
a) METEOSAT:s operationella program (MOP) enligt bilaga 1 i konventionen,
b) de basprogram som erfordras för att fortsätta med observationer från geostationära och polära banor,
c) andra program som definieras som sädana av rådet.
8. Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och som fastställts som sädana av rådet.
9. EUMETSAT får utanför de program som avses i punkterna 6, 7 och 8 ovan men inle i strid med EUMETSAT:s syften utföra verksamheter som begärts av Iredje man och som godkänts av rädet enligt artikel 5.2 a. Kostnaden för sädana verksamheter skall bäras av berörd Iredje man." 176
Artikel 3 Prop. 1992/93:100
Artikel 3 i konventionen utgår och ersätts med följande:
"Artikel 3 - Antagande av program och den allmänna budgeten
1. Frivilliga program och den allmänna budgeten upprättas genom rådets antagande av en programresolution enligt artikel 5.2 a, till vilken är fogad en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element.
2. Frivilliga program upprättas genom att intresserade medlemsstater antar en programdeklaration enligt artikel 5.3 a, till vilken är fogad en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element. Ett frivilligt program skall ligga inom EUMETSAT:s syften och skall vara i enlighet med konventionens allmänna ram och de regler som rädet kommit överens om för dess tillämpning. Programdeklarafionen skall godkännas av rådet i en full-maklsresolution enligt artikel 5.2 d iii).
En medlemsstat skall ha tillfälle att delta vid utarbetandet av ett utkast till programdeklaration och kan bli en deltagande stat i det frivilliga programmet inom den i programdeklarationen angivna tidsramen.
Frivilliga program träder i kraft när minsl en tredjedel av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar genom undertecknande av deklarationen inom den angivna tidsramen och bidragen frän dessa deltagande stater uppgår till 90% av den totala finansiella ramen."
Artikel 4
Artikel 4 i konventionen ändras enligt följande:
- I punkt I ersätts orden "skall företräda sitt lands väderljänst" med "skall företräda landets nationella vädertjänst".
- I punkt 4 ersätts orden "EUMETSATis syften" med "EUMETSATrs syften och program".
Artikel 5
Artikel 5 i konventionen ändras enligt följande:
- Punkt 2 ersätts med följande.
- En ny punkt 3 införs.
- Punkterna 3 och 4 blir punkterna 4 och 5 och ändras.
"2 Rådet skall särskilt ha befogenhet att
a) med enhällighet av samtliga medlemsstater
i. besluta om anslutning av stater som avses i artikel 16 och om
bestämmelser och villkor för sådan anslutning, ii. besluta om antagande av frivilliga program och den allmänna
budgeten som avses i artikel 3.1, iii. besluta om bidragstak för den allmänna budgeten under en 177
femårsperiod etl är före sluiet av perioden eller revidera ett så- Prop. 1992/93:100 dant bidragslak. Bilaga 7
iv. besluta om åtgärder för finansiering av program, t.ex. genom län,
v. bemyndiga överföring frän ett frivilligt programs budget till ett annat frivilligt program,
vi. besluta om ändring av en godkänd programresolulion och programdefinition enligt artikel 3.1,
vii. godkänna ingåendet av samarbetsöverenskommelser med ickemedlemsstater,
viii. besluta att upplösa eller inte upplösa EUMETSAT i enlighet med artikel 20,
ix. ändra bilagorna till denna konvention,
X. godkänna kalkylöverskridningar med mer än 10 % och därigenom höja den ursprungliga finansiella ramen eller taket för frivilliga program (utom för MOP),
xi. besluta om verksamheter som skall utföras för tredje mans räkning.
b) med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta ter, som även företräder minsl två tredjedelar av de totala BNP-bidra- gen (respektive MOP-bidragen för i. nedan),
i. anta den årliga budgeten för MOP jämte storleken på personalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de tre följande åren som bifogats,
ii. anta såväl finansreglemente som alla övriga finansiella bestämmelser,
iii. besluta om det sätt på vilket EUMETSAT skall upplösas enligt bestämmelserna i artikel 20.3 och 4,
iv. besluta om uteslutning av en medlemsstat enligt bestämmelserna i arlikel 14 och om villkoren för sådan uteslutning,
v. besluta om flyttning av EUMETSAT;s huvudkontor,
vi. anta personalreglementet,
vii. besluta om riktlinjer för distribution av satellitdata avseende obligatoriska program.
c) med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av de totala bidragen och hälften av närvarande och röstande medlemsstater
i. anta den årliga allmänna budgeten och de årliga budgetarna för obligatoriska program (utom för MOP) jämte storleken på personalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de Ire följande åren som bifogats,
ii. godkänna kalkylöverskridningar med upp till 10 % och därigenom öka den ursprungliga finansiella ramen eller taket (utom för MOP),
iii. årligen godkänna föregående års räkenskaper jämte balansräk ningen över EUMETSAT:s tillgångar och skulder efter att ha tagit del av revisionsberättelsen samt ge generaldirektören an- 178
svarsfrihet i fråga om budgetens genomförande, Prop. 1992/93:100
iv. besluta om alla övriga åtgärder som hänför sig till obligatoriska Bilaga 7 program och som finansiellt påverkar organisationen.
d) med tvä tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta ter
i. utnämna generaldirektören för en angiven period och avsluta
eller upphäva utnämningen; i händelse av suspension skall rådet utse en tillförordnad generaldirektör,
ii. ange de operationella specifikationerna för obligatoriska salel-litpiogram samt produkter och tjänster,
iii. besluta att ett planerat frivilligt program ligger inom EUMET-SAT:s syften och att programmet är i enlighet med konventionens allmänna ram och av rådet överenskomna bestämmelser för dess tillämpning,
iv. godkänna slutandet av överenskommelser med medlemsstater, internationella statliga och icke-statliga organisationer eller nationella organisationer i medlemsstaterna,
v. anta rekommendationer till medlemsstaterna angående ändringar i denna konvention,
vi. anta sin egen arbetsordning,
vii. utse revisorer och besluta om hur länge de skall inneha sina uppdrag.
e) med en majoritet av närvarande och röstande medlemsstater
i. godkänna utnämningar och entlediganden av högre tjänstemän,
ii. besluta om upprättandet av biträdande organ och arbetsgrupper samt ange deras uppdrag,,
iii. besluta om andra åtgärder som inte är föremål för uttryckliga bestämmelser i denna konvention.
3. För frivilliga program tillämpas följande särskilda bestämmelser:
a) Programdeklarationen skall antas med två tredjedels majoritet av intresserade medlemsstater som är närvarande och röstar.
b) Alla åtgärder avseende genomförandet av ett frivilligt program skall beslutas med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av bidragen och en tredjedel av närvarande och röstande deltagande stater.
En deltagande stats röstkvot är begränsad till 30% även om procenttalet för dess finansiella bidrag är högre.
c) Varje ändring av programdeklarationen och varje beslut om anslut ning kräver enhällighet av samtliga deltagande stater.
4. Varje medlemsstat skall ha en röst i rådet. En medlemsstat skall dock inte ha någon röst i rådet, om beloppet av dess förfallna icke erlagda bidrag överstiger medlemsstatens fastställda bidrag för det löpande räkenskaps året. I sädana fall kan likväl den berörda medlemsstaten beviljas tillstånd
att rösta, om tvä tredjedels majoritet av alla de medlemsstater som har Prop. 1992/93:100 rätt att rösta anser att försummelsen att erlägga betalningen beror på om- Bilaga 7 ständigheter över vilka den inte kunnat råda. I syfle all fastställa om det föreligger enhäUighet eller de majoriteter som föreskrivs i konventionen skall hänsyn ej las till en medlemsstat som inte har rätt alt rösta. Ovannämnda bestämmelser skall tillämpas mutatis mutandis på frivilliga program.
Uttrycket 'närvarande och röstande medlemsstat' skall avse medlemsstater som röstar för eller emot. Medlemsstater som avstår från att rösta skall anses som icke röstande. 5. För beslutsmässighet krävs att företrädare för en majoritet av alla medlemsstater som har rösträtt är närvarande. Denna bestämmelse skall till-lämpas mutatis mutandis på frivilliga program. Beslut av rädet i brådskande frågor kan erhållas genom skriftligt förfarande mellan rädeis möten."
Artikel 6
Artikel 6 i konventionen ändras enligt följande:
- Ordet "Direktören" ersätts med "Generaldirektören" i arfikelns rubrik saml i punkterna 1, 2 och 3.
- I punkt 2 införs ett nytt stycke d). Följaktligen blir d) till i), e) till j). I g) ändras "budget" till "budgetar".
"Artikel 6 - Generaldirektören
1. Generaldirektören...
2. Generaldirektören...
d) genomföra rädets beslut i fråga om EUMETSAT: s finansiering, h) förbereda och genomföra EUMETSAT:s budgetar... budgetarnas genomförande...
3. Generaldirektören..."
Artikel 7
Artikel 7 i konventionen ändras enligt följande:
- I punkt 1 ersätts ordet "paragraf med "artikel".
- I punkt 4 ersätts hänvisningen till artikel 5.2 d med en hänvisning till arlikel 5.2 e; därutöver ersätts "direktören" i punkterna 4 och 5 med "generaldirektören".
Artikel 8
En ny artikel 8 införs. Följaktligen flyttas alla följande artiklar.
"Artikel 8 - Äganderätt till och distribution av satellitdata 180
1. EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela väriden till alla data som Prop. 1992/93:100 EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar. Bilaga 7
2. EUMETSAT skall ställa till förfogande för nationella vädertjänster i Meteorologiska världsorganisationens medlemsstater de datamängder som rådet kommit överens om.
3. Riktlinjer för distribution av satellitdala skall beslutas enligt de bestämmelser som fastställts i artikel 5.2 b för obligatoriska program och 5.3 b för frivilliga program. EUMETSAT, genom sekretariatet, och medlemsstaterna skall ansvara för genomförandet av dessa riktlinjer."
Artikel 9
Artikel 8 i konventionen blir artikel 9 och ändras enligt följande:
- I punkt 2 utgår hänvisningen till bilaga I i denna konvention. Följaktligen slutar punkt 2 efter ".. .tjänster som tillhandahålls".
Artikel 10
Arlikel 9 i konventionen blir artikel 10 och ändras enligt följande;
- Punkterna 1, 3 och 4 utgår.
- Punkt 2 blir punkt 1.
- Nya punkter 2 lill 7 införs.
- Punkterna S och 6 blir punkterna 8 och 9.
"2. Varje medlemsstat skall till EUMETSAT utbetala ett åriigt bidrag till den allmänna budgeten och till de obligatoriska programmen (utom MOP) på grundval av varje medlemsstats genomsnittliga bruttonationalprodukt (BNP) under de tre senaste åren för vilka statistik finns tillgänglig.
Uppdatering av statistiken skall ske vart tredje år.
För MOP skall varje medlemsstat till EUMETSAT utbetala ett årligt bidrag på grundval av den bidragsskala som återfinns i bilaga II.
3. Medlemsstaterna är skyldiga att betala sina bidrag till obligatoriska program (utom MOP) upp till högst 110 %, om ett beslut fatlats enligt arlikel 5.2 c ii).
4. För frivilliga program skall varje deltagande medlemsstat till EUMETSAT utbetala elt årligt bidrag på grundval av den bidragsskala som överenskommits för programmet.
5. Om ett frivilligt program inte fulltecknats inom ett år efter den dag då det har trätt i kraft enligt artikel 3.2, är de befintliga deltagarna skyldiga att godla en ny bidragsskala varigenom underskottet fördelas pro rata, såvida de inte enhälligt kommer överens om en annan lösning.
6. Alla bidrag skall betalas i europeiska valutaenheter (ECU) säsom de definieras av Europeiska gemenskaperna. I fråga om MOP får bidragen även betalas i en konvertibel valuta.
7. Betalningssättet för bidragen och metoderna för uppdatering av statistiken för BNP skall fastställas i finansreglementet." 181
Artikel 11
Artikel 10 i konventionen blir artikel 11 och ändras enligt följande:
- Rubriken ersätts med "Budgetar".
- Punkt 1 ersätts med följande: "Budgetarna skall fastställas i ECU".
- 1 punkt 3 ersätts orden "åriiga budget" med "budgetar".
- Punkt 4 ersätts med följande:
"4. Rädet skall enligt artikel 5.2 b och c anta budgeten för MOP, den allmänna budgeten och budgetarna för frivilliga program för varje räkenskapsår samt eventuella tilläggs- och reviderade budgetar. Medlemsstater som deltar i frivilliga program skall anta budgetarna för dessa program enligt artikel 5.3 b."
- I punkt 5 utgår hänvisningen till rådet och ordet "budgeten" ersätts med "budgetarna". Punktens början lyder därför: "Antagandet av budgetarna skall innebära...". I a) ersätts även "budgeten" med "budgetarna"; i b) ersätts "direktören" med "generaldirektören".
- I punkt 6 utgår hänvisningen lill rådet och "direktören" ersätts med "generaldirektören". Början av punkt 6 lyder därför: "Om en budget inte har anlagils vid början av elt budgetår, fär generaldirektören ... verkställa utbetalningar under varje kapitel i motsvarande budget..."
Punkt 7 ersätts med följande:
"7. Medlemsstaterna skall varje månad, preliminärt och i enlighet med bidragsskalan, betala de belopp som är nödvändiga för tillämpningen av punkt 6 i denna arlikel."
Artikel 12
Artikel 11 i konventionen blir artikel 12 och ändras enligt följande:
- I punkt 1 ersätts "budgeten" med "budgetarna".
- I punkt 2 ersätts "Direktören" med "Generaldirektören".
Artikel 13
Artikel 12 i konventionen blir artikel 13.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Artikel 14
Artikel 13 i konventionen blir artikel 14 och får följande lydelse:
"Artikel 14 - Underlåtenhet alt fullgöra förpliktelser
1. En medlemsstat som underlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt denna konvention skall upphöra att vara medlem av EUMETSAT, om rädet sä beslutar i enlighet med bestämmelserna i arlikel 5.2 b, varvid den berörda slaten inte deltar i omröstningen i denna fråga. Beslutet träder i kraft den dag som rädet bestämmer.
2. Om en medlemsstat utesluts frän konventionen, skall bidragsskalorna för Prop. 1992/93:100 den allmänna budgeten och för frivilliga program justeras enligt arlikel Bilaga 7 10.2. De dellagande staterna skall enligt de bestämmelser som fastslällls i programdeklarationen besluta om varje justering av bidragsskalorna till följd av uteslutning från frivilliga program."
Artikel 15
Artikel 14 i konventionen blir artikel 15.
Artikel 16
Artikel 15 i konventionen blir artikel 16 och ändras enligt följande:
- I punkt 3 ersätts "direktören" med "generaldirektören".
- Nya punkter 5 och 6 införs:
"5. Anslutning lill EUMETSAT-konventionen betyder som etl minimum dellagande i den allmänna budgeten och i alla obligatoriska program. Dellagande i frivilliga program skall beslutas av de dellagande staterna enligt arlikel 5.3 c. En stat som blir part i konventionen skall göra en särskild inbetalning för de investeringar som redan gjoris, varvid hänsyn las lill de obligatoriska och frivilliga program som slalen kommer att delta i. Beloppet skall fastställas enligt artikel 5.2 a i) vad beträffar obligatoriska program och enligt artikel 5.3 c vad beträffar frivilliga program. 6. Om en stal ansluter sig till konventionen, skall bidragsskalan för den allmänna budgeten och för obligatoriska program justeras av rådet. De deltagande staterna skall besluta om justering av bidragsskalor till följd av anslutning till ett frivilligt program."
Artikel 17
Artikel 16 i konventionen blir arlikel 17 och ändras enligt följande:
- I punkt 1 ändras hänvisningen till arlikel 15.2 till en hänvisning lill arlikel 16.2.
- Punkt 5 utgår.
Artikel 18
Artikel 17 i konventionen blir artikel 18 och ändras enligt följande:
- I punkt 1 ersätts "direktören" med "generaldirektören"; hänvisningen lill arlikel 5.2 c ersätts med en hänvisning lill artikel 5.2 d v).
- I punkt 3 utgår början. Punkten börjar dä med: "Rädet kan genom elt beslut enligt arlikel 5.2. a ...".
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Artikel 19 Prop. 1992/93:100
Artikel 18 i konventionen blir artikel 19 och fär följande lydelse: °
"Artikel 19 - Uppsägning
1. När denna konvention har varit i kraft under sex är, får varje medlemsslal säga upp den genom all notifiera depositarien för konventionen och därigenom lämna den allmänna budgeten, obligatoriska och frivilliga program. I fråga om den allmänna budgeten träder uppsägningen i kraft vid sluiet av den femårsperiod för vilken det finansiella takel beslöts och i fråga om obligatoriska eller frivilliga program vid programmens upphörande.
2. Den berörda slalen skall behålla de rättigheter som den har förvärvat fram lill den dag dä uppsägningen träder i kraft med hänsyn lill de olika program som den var engagerad i.
3. Om en medlemsstat upphör att vara part i konventionen, skall bidragsskalan för den allmänna budgeten justeras enligt artikel 10.2 för den femårsperiod som följer efter den period då den berörda slaten sade upp konventionen."
Artikel 20
Artikel 19 i konventionen blir artikel 20 och ändras enligi följande:
- Punkt 2 ersätts med följande:
"2. Om inte rådet beslutar annorlunda skall EUMETSAT upplösas, om lill följd av denna konventions uppsägning av en eller fiera medlemsstater enligt bestämmelserna i arlikel 19.1 eller lill följd av en uteslutning enligt arlikel 14.1 bidragen för varje annan medlemsslal lill den allmänna budgeten eller till de obligatoriska programmen ökar med mer än en femtedel. Beslut om upplösning skall fattas av rådet enligt artikel 5.2 a, varvid en medlemsstat som har sagt upp konventionen eller som har uteslutils inte deltar i omröstningen i denna fråga."
Artikel 21
Artikel 20 i konventionen blir artikel 21 och ändras enligt följande:
- I punkt c) ersätts hänvisningen till arlikel 16 med en hänvisning till artikel 17.
Artikel 22
Artikel 21 i konventionen blir artikel 22 och ersätts med följande:
"Artikel 22 - Registrering
Så snart som denna konvention och ändringar i den träder i kraft skall depo sitarien registrera dem hos Förenta nationernas generalsekreterare i enlighet 184 mned artikel 102 i Förenta nationernas stadga."
Artikel 23 Prop. 1992/93:100
1. Konventionen och detta protokoll utgör etl enda instrument kallat "Kon- ° vention om upprättandet av en europeisk organisation för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT)".
2. Bilagorna 1 och II till konventionen, innefattande systembeskrivning och finansiella bestämmelser som rör METEOSAT:s operationella program (MOP) skall förbli gällande till dess programmet upphör vid slutet av 1995.
Vid upphörandel av MOP skall bilagorna anses upphävda utan krav på ytterligare beslut av EUMETSAT:s medlemsstater.
I framtiden kommer inga ytterligare bilagor lill konvenfionen att upprättas.
3. Ändringarna träder i kraft enligt artikel 17.2 i EUMETSAT-konventio-
185 RESOLUTION Prop. 1992/93:100
. ON ''8 '
AMENDMENTS TO THE CONVENTION
Adopted at the 15th Council Meeting on 4-5 June 1991
The EUMETSAT Council
Having regard to Ihe EUMETSAT Convention in force since 19 June 1986, and in particular to Article 17,
Noting that during the implementation of Ihe Convention a number of deficiencies were identified, in particular wilh regard lo the establishment of new programmes,
Conscious of Ihe need lo evaluate future programmes wiihin an adequate constitutional framework,
I Recommends lo the Member Siates to accept Ihe amendments to the Convention for the Establishment of a European Organisation for Ihe Exploitation of Meteorological SateUites as sel out in the "Amending Protocol" attached lo this resolution.
II Recalls that the final dale of formål entry into force of Ihe amendments is determined by the receipt of "written declarations of acceptance" of the Member States in accordance with Article 17.2 of the Convention.
III Urges the Member Siates lo accept the amendments lo Ihe Convention at Ihe earliest possible date.
ORIGINAL
John Morgan Direclor
"AMENDING PROTOCOU'
AMENDMENTS TO
THE CONVENTION FOR THE
ESTABLISHMENT OF A
EUROPEAN ORGANISATION FOR THE
EXPLOITATION OF METEOROLOGICAL
SATELLITES ("EUMETSAT"), of
24 May 1983
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
187 Prop. 1992/93:100 Article 1 ''g'7
Artide 1 of Ihe Convention is amended as follows:
- The reference to Article 15.2 and 15.3 in paragraph 2 is replaced by a reference to Artide 16.2 and 16.3.
- The word "Director" in paragraph 4 is replaced by "Direclor-General".
- Paragraph 5 is replaced by the following:
"The Headquarters of EUMETSAT shall be located in Darmstadt, Federal Republic of Germany, unless otherwise decided by Council in accordance wilh Artide 5.2 (b) v."
Artide 2
Artide 2 of the Convention is amended as follows:
- The lille and paragraphs 1 and 2 are replaced by the following;
- New paragraphs 4-9 are inserted;
"Article 2 - Objectives, Activities and Programmes
1 The primary objective of EUMETSAT is to establish, maintain and exploit European systems of operation meteorological satellites, taking into account as far as possible Ihe recommendations of the World Meteorological Organization.
A further objective of EUMETSAT is to contribute to the operational monitoring of the climate and the detection of global climatic changes.
2 The definition of the initial system is contained in Annex I; further systems shall be established as defined in Artide 3.
4 For the purpose of achieving its objectives EUMETSAT shall, as far as possible, and in conformity with meteorological tradition, cooperate with the Govemments and national organisations of the Member States, as well as with Non-Member States and govemmental and non-govern mental intemational scientific and techhical organisations whose activities are related to ils objectives. EUMETSAT may conclude agreements to that end.
5 The General Budget comprises activities not linked to a specific programme. They shall represent Ihe basic technical and administrative infrastructure of EUMETSAT including basic staff, buildings and equip ment as well as preliminary activities authorised by the Council in prep aration of future programmes not yet approved.
Optional programmes take effect once at least one third of all EUMETSAT Member States have declared their participation by signing the Declaration within the time frame sel out and the subscriplions of these Parlicipating States have reached 90% of the total financial envelope."
188 Article 4 Prop. 1992/93:100
Artide 4 of the Convention is amended as follows:
- In paragraph 1 the words "delegate of his counlry's meteorological service" are replaced by "delegate of Ihe country's national meteorological service".
- In paragraph 4 Ihe words "objectives of EUMETSAT" are replaced by "objectives and programmes of EUMETSAT".
Artide 5
Artide 5 of the Convention is amended as follows:
- Paragraph 2 is replaced by the following;
- A new paragraph 3 is inserted;
- Paragraphs 3 and 4 become paragraphs 4 and 5 and are amended;
"2 The Council shall in particular be empowered, a) by a unanimous vote of all the Member States:
i. to decide on the accession of Siates referred to in Article 16, and on the terms and conditions governing such accession;
ii. to decide on the adoption of mandatory programmes and General Budget as referred to in Article 3.1;
iii. to decide on the eeiling of contributions for the General Budget for a period of five years one year before the end of the period or to revise such a eeiling;
iv. to decide on any measures of financing programmes, e.g. through loans;
v. to authorise any transfer from a budget of a mandatory programme to another mandatory programme;
vi. to decide on any amendment of an approved Programme Resolution and Programme Definition as referred to in Article 3.1;
iii. to approve annually the accounts of the previous year, together with the balance sheet of the assets and liabilities of EUMETSAT, after taking note of the auditor's report, and give discharge to the Director-General in respect of the implementation of the budget;
iv. to decide on all other measures relating to mandatory programmes that have a financial impact on the Organisation;
d) by a two-thirds majority of the Member States present and voting:
i. to appoint the Director-General for a specific period, and terminate or suspend his appointment; in the case of suspension the Council shall appoint an Acting Director-General;
ii. to define the operational specifications of mandatory satellite programmes as well as the products and services;
iii. to decide that an envisaged optional programme falls within the 189
objectives of EUMETSAT and that the programme is in Prop. 1992/93:100
accordance with the general framework of the Convention and Bilaga 7
the rules agreed by Council for its application; iv. to approve the conclusiön of any Agreement wilh Member
Siates, intemational govemmental and non-governmental
Organisations, or national Organisations of Member States; v. to adopt recommendations to Ihe Member States concerning
amendments to this Convention; vi. to adopt its own rules of procedure; vii. lo appoint the auditors and to decide the length of Iheir
appointmenls.
e) by a majority of the Member States present and voting:
i. to approve appointmenls and dismissals of senior staff;
ii. to decide on the setting-up of subsidiary bodies and working
groups and define their terms of reference; iii. to decide on any other measures not explicitly provided for in
this Convention;
3 For optional programmes Ihe following specific rules apply:
a) The Programme Declaration shall be adopted by a two-thirds majority of Member States interested, present and voting.
2 The Director-General ...
d) implement decisions of Ihe Council regarding the financing of EUMETSAT;
h) prepare and implement Ihe budgets of EUMETSAT... implementation of the budgets.. .
3 The Director-General ..."
Artide 7
Article 7 of the Convention is amended as follows:
- In paragraph 1, Ihe word "clause" is replaced by the word "Article".
- In paragraph 4, Ihe reference to Article 5.2 (b) is replaced by a reference to Article 5.2 (e); in addition, in paragraphs 4 and 5, the word "Director" is replaced by "Director-General".
Artide 8
A new Article 8 is inserted. Consequentiy, all Ihe following Articles are shifted accordingly.
"Article 8 - Ownership and Distribution of Satellite Data
1 EUMETSAT shall have worldwide exclusive ownership of all dala gener- ated by EUMETSATs satellites or instruments. 190
2 EUMETSAT shall make available sets of data agreed by the Council to Prop. 1992/93:100 the national meteorological service of Member States of Ihe World Bilaga 7 Meteorological Organization.
3 The distribution policy regarding satellite data shall be decided in accordance with the rules laid down in Article 5.2 (b) for mandatory programmes and 5.3 (b) for optional programmes. EUMETSAT, through the Secretariat, and the Member States shall be responsible for Ihe implementation of this policy."
Artide 9
Artide 8 of the Convention becomes Artide 9 and il is amended as follows:
- In paragraph 2, the reference to Annex I to this Convention is deleted. Consequentiy, paragraph 2 ends after "... the services provided".
- Paragraph 1 is replaced by Ihe following: "Budgets shall be established in terms of ECU".
- In paragraph 3, the words "annual budget" are replaced by "budgets".
- Paragraph 4 is replaced by the following:
"4 The Council shall, in conformity with Article 5.2 (b) and (c), adopt the budget for MOP, the General Budget and the budgets for mandatory programmes for each financial year, as well as any supplementary and amending budgets. Member States participating in optional programmes shall adopt the budgets for these programmes in accordance wilh Article 5.3 (b)".
- In paragraph 5, the reference to the Council is deleted and the word "budget" is replaced by "budgets". The beginning of the paragraph therefore reads: "the adoption of the budgets shall constitute...". In sub-paragraph a) "budget" is also replaced by "budgets"; in sub-paragraph b) "Director" is replaced by "Director-General".
- In paragraph 6, the reference to the Council is deleted, and "Direclor" is replaced by "Director-General". The beginning of paragraph 6 is therefore: "If a budget has not been adopted by the beginning of a financial year, the Director-General may... make payments in each chapter of the corresponding budget...".
- Paragraph 7 is replaced by the following:
"7 Member States shall pay each month, on a provisional basis and in accordance with the scale of contributions, the amounts necessary for Ihe application of paragraph 6 of this Article."
Artide 12
Artide 11 of the Convention becomes Article 12 and is amended as follows:
- In paragraph 1, "budget" is replaced by "budgets";
- In paragraph 2, "Director" is replaced by "Director-General".
191 Artide 13 Prop. 1992/93:100
Article 12 of the Convention becomes Article 13. °
Artide 14
Artide 13 of the Convention becomes Article 14 and reads as follows:
"Article 14 - Non-Fulfilment of Obligations
Artide 18
Artide 17 of the Convention becomes Article 18 and it is amended as follows:
-- In paragraph 1, "Director" is replaced by "Director-General"; the reference lo Article 5.2 (c) is replaced by a reference to Artide 5.2 (d) v;
~ In paragraph 3, the beginning is deleted. The paragraph begins with: "The Council may, by a decision taken in conformity with Article 5.2 (a)...".
Artide 19
Artide 18 of the Convention becomes Artide 19 and reads as follows:
"Artide 19 - Denunciation
1 After this Convention has been in force for six years, any Member State may denounce it by notifying the depositary of the Convention, thereby leaving the General Budget, mandatory and optional programmes. The denunciation shall take effect for the General Budget at the end of the five year period for which the financial eeiling was decided, and for the mandatory or optional programmes at the time of the expiration of the programmes.
2 The State concerned shall retain Ihe rights it has acquired up to the date the denunciation takes effect with regard to the various programmes in which it was invoived.
3 If a Member State ceases lo be a party to the Convention, the scale of contributions for the General Budget shall be adjusted in accordance with Artide 10.2 for the five year period following the period in which the Slate concerned denounced the Convention."
Artide 20
Artide 19 of the Convention becomes Article 20 and it is amended as follows:
- Paragraph 2 is replaced by the following:
"2 Unless the Council decides otherwise, EUMETSAT shall be dissolved if, as a result of the denunciation of this Convention by one or more Member States under the provision of Article 19.1 or as a result of an 192
exclusion following Artide 14.1, the contribution rate of each other Prop. 1992/93:100 Member State to the General Budget and to Ihe mandatory programmes Bilaga 7 is increased by more than one fifth.
The decision on the dissolution shall be taken by the Council in conformity with Artide 5.2 (a), a Member State having denounced the Convention or having been excluded not taking part in the vote on this issue."
Artide 21
Artide 20 of the Convention becomes Article 21 and il is amended as follows:
- In paragraph (c), the reference to Article 16 is replaced by a reference to Artide 17.
Artide 22
Artide 21 of the Convention becomes Article 22 and it is replaced by the following:
"Article 22 - Registration
Upon the entry into force of this Convention, and of any amendments to it, the depositary shall register them with the Secretary General of the United Nations in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations.
Artide 23
1 The Convention and the present Protocol constitute one single unique instrument called "Convention for the Establishment of a European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (EUMETSAT)".
2 The Annexes I and II to the Convention, including the System Description and the financial provisions relevant to the METEOSAT Operational Progranrmie (MOP), shall remain valid until the expiration of the programme at the end of 1995.
Upon the expiration of MOP, the Annexes will be considered as abrog-ated without requirement of further decision by Ihe Member States of EUMETSAT.
In future no further Annexes to the Convention will be established.
3 The amendment shall enter into force in accordance with Article 17.2 of the EUMETSAT Convention.
193 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sjätte huvudtiteln
12 1 12 2
12 3
13 4
12 A. Kommunikationsdepartementet Kommunikationsdepartementet
Utredningar m.m. Viss internationell verksamhet Kostnader för aweckling av Trafiksäkerhetsverket
14 22 23 25 25 26 26 27 27 28
B. Vägväsende m.m.
1 Vägverket: Administrationskostnader
2 Drift och underhäll av statliga vägar
3 Byggande av riksvägar
4 Byggande av länstrafikanläggningar
5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
6 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande ätgärder
7 Vägverket: Försvarsuppgifter
8 Kostnader för upprätthållande av bilregistret
9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
33 40 41 42 43
43 45
57 C. Järnväg
1 Banverket: Administrationskostnader
2 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
3 Nyinvesteringar i stomjämvägar
4 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
5 Jämvägsinspektionen
6 Banverket: Försvarsuppgifter
7 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier
59 D. Sjöfartsverket
70 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
73 2 Transportstöd för Gotland
77 3 Handelsflottans pensionsanstalt
78 4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 80 5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 84 6 Bidrag till svenska rederier
45 726000
12 490000
5 151000
32 000000
95 367000
462 000000
5 633 721000
1556 500000*
925 400000*
648 500000
707 300000*
47 667000
507 500000
10 488 589000
301 000000
2 825 656000
1392 087000*
368 000000*
15 689000
41 123 000
1000*
4 943 556000
60 754000
160 000000
63 000000
90 000000
373 756000
85 E Luftfart
102 1 Beredskap för civil luftfart 102 2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m.
105 F. Kollektivtrafik m.m.
105 1 Riksfärdtjänst
106 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg 110 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av
viss kollektivtrafik 113 4 Överstyrelsen för civil beredskap:
Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
67 352 000 15 200000
82 552 000
113 300000* 511 000000
191 000000
4 960000 820260000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
114 G. Ttansportforskning
114 1 Statens väg-och trafikinstilut
114 2 Bidrag lill Statens väg-och Irafikinstitut
114 3 Transporlforskningsberedningen
1000* 61 129000* 44 006000*
105 136 000
115 H. Övriga ändamål
121 1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
121 2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
128 3 Statens geotekniska institut
128 4 Bidrag till Statens geotekniska institut
129 5 Statens haverikommission
130 6 EUMETSAT
131 I. Telekommunikation
139 1 Telestyrelsen
121 636000
16 376000
70 000000
208 015 000
20 000000*
20 000000
141 J. Postväsende
151 1 Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice
Summa kronor
250 000000
250 000000 17 387 231 000
195 Särskilda frågor Prop. 1992/93:100
152 A Investeringar i infrastruktur under 1990-lalet Bilaga 7
166 B EUMETSAT
*Utbrutna anslag
196 Bilaga 8 till budgetpropositionen 1993
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 8
Huvudsakligt innehåll
De viktigaste förändringaraa som föreslås i årets budgetförslag inom Finansdepartementets verksamhetsområde kan sammanfattas på följande sätt.
Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 %. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.
Frågan om organisation och finansiering m.m. av det administrativa stödet till myndigheteraa har övervägts. I avsnittet om Organisation och fmansiering av administrativt stöd till myndigheteraa redovisas övervägandena och förslag till principer.
Behovet av kompetensutveckling hos myndigheteraa inför Europaintegrationen har utretts. I avsnittet om Statsförvaltningens Europakompetens redogörs för regeringens arbete med och syn på dessa frågor.
Resultaten av de organisationsförändringar m.m. som har genomförts och pågår inom statsförvaltningen bör följas upp bättre och mer systematiskt än vad som för närvarande sker. Statskontoret bör få i uppdrag att ta fram underlag som tillgodoser behovet av en sådan uppföljning.
Ett nytt deklarationsförferande är avsett att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering. Det nya förferandet leder bl.a. till en minskning av administrationskostnaderna fro.m. budgetåret 1994/95.
Den översyn av taxesättningen inom kronofogdemyndighetemas område som utförts av RRV och som redogjordes för i 1992 års kompletteringsproposition har nyligen lett fram fill nya avgiftsbestämmelser som tillämpas fr.o.m. I januari 1993.
En särskild myndighet, Bankstödsnänmden, under regeringen skall inrättas för att hantera de stödfrågor som regeringen föreslår i prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet. En organisationsutredning har fått i uppdrag att komma med förslag till organisation och instruktion för Bankstödsnämnden. Utredningen skall också lämna förslag på budget för nämndens förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94.
Statens arbetsgivarverk (SAV) föreslås bli ombildat till en uppdragsmyndighet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras av avgifter.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga S
Den nya stafliga arbetsgivarorganisationen bör få en från regeringen mer Prop. 1992/93:100 fristående ställning. De myndigheter som ansluts till organisationen bör Bilaga 8 bestänmia dess finansiering och ledning. Den nya organisationen bör förberedas av SAV under budgetåret 1993/94.
Inom bostadsfinansieringens område föreslås av främst statsfinansiella skäl ett omedelbart slopande av, dels räntebidrag för nya underhålls- och reparationsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus (det s.k. RBF-stödet), dels räntebidrag för ombyggnader av småhus.
Den konmiunala sektoras utgifter för konsumtion och investeringar uppgår till ca 300 miljarder kronor. Det motsvarar ca 21 procent av BNP. Ungefår 90% av de totala utgiftema finansieras med skatter, dvs. kommunalskatt eller statsbidrag. Statsbidragen uppgår budgetåret 1992/93 till ca 91 miljarder kronor. Ett av de största enskilda bidragen är utjämningsbidraget till kommunema.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner. Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar när det gäller statsbidrag till landstingen. Vidare godkännes inriktningen av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner och landsting. I ett senare beslut (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr 1992/93:100) har riksdagen lagreglerat hur övergången till de nya systemen skall ske. Samtliga förändringar träder i kraft den 1 januari 1993.
Målsättningen för jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde är att leva upp till de mål som anges i prop. 1987/88:105 för ökad kvinnorepresentation i myndighetsstyrelser, nämnder och kommittéer samt att ge kviimoma en adekvat utbildning för fullgörande av de olika uppdragen. Under året kommer en uppföljning att göras av hur kviimoma upplever sina arbetsförutsättningar i styrelsema. Kulturministera kommer senare idag att redogöra för regeringens arbete för att öka kvinnorepresentationen.
Förändringama inom Finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning.
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
miljoner kr.
miljoner kr.
miljoner kr.
A.
Finansdepartementet
m.m.
194,8
263,2
68,4
B.
Skatteförvaltningen och exekutionsväsen-
det
5 084,7
5 705,7
621,0'
C.
Statlig lokalförsörjning och fastighets-
förvaltning
105,0
175,0
70,0
D.
Riksgäldskontoret och kostnader för stats-
skuldens förvaltning
627,2
594,8
-32,4
E.
Vissa centrala myndig-
heter m.m.
2 447,1
2 450,0
2,9
F
Statliga arbetsgivar-
frågor
1 993,7
3 189,9
1 196,2
G.
Bostadsväsendet
36 429,9
34 746,9
-1 683,0'
H.
Bidrag och ersättningar till kommu-
nerna
36 349,0
48 912,5
12 563,5'*
I.
Övriga ändamål
829,7
833,2
3,5
Totalt för Finansdeparte-
mentet
84 061,2
96 871,2
12 810,0
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
' ökningen av det totala anslagsbeloppet under littera B förklaras till större delen genom en övergång till bruttobudgetering av anslaget Kronofogdemyndigheterna.
Ökningen beror på att anslaget Tjänstepensioner för skolledare och lärare flyttats från åttonde till sjunde huvudtiteln.
' Minskningen beror främst på minskade kostnader på anslaget Investeringsbidrag.
* Den stora ökningen beror främst på att det nya statliga utjämningsbidraget och förändringarna när det gäller statsbidrag till landstingen träder i kraft den 1 Januari 1993 dvs. helårseffekten av systemomläggningarna träder i kraft först bå 93/94.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Wibble såvitt avser avsnitten 2-7 och frågoma under littera A, C, F, H samt anslagen E2, E4-E8, EIO, Gli, 13, 16-18, 110; statsrådet Lundgren såvitt avser avsnitt I och littera B, D, G (utom anslaget Gli) samt anslagen El, E3, E9, II-I2, 14-15 och 19
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Anmälan till budgetpropositionen 1993
1. Tillfålliga skattelättnader för egenföretagare
Mitt förslag: Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 %. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.
Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till vad som anförts tidigare idag om skattesituationen för fysiska personer som driver näringsverksamhet som enskilda näringsidkare eller genom handelsbolag bör ett par åtgärder vidtas för att förbättra deras likviditetssituation och samtidigt lindra skatteuttaget. En sådan åtgärd är att tillfälligt höja utrynmiet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjärrmingsreserv, s.k. I-surv, från 20 till 25 %. Det förhöjda avdragsutrymmet bör gälla under beskattningsåret 1993 (1994 års taxering), alltså intill dess ett förslag på grundval av betänkandet (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskattning kan träda i kraft.
En aiman åtgärd är att modifiera avskattningen av det gamla skattesystemets obeskattade reserver, dvs. lagerreserv och resultatutjämningsfond. Gällande regler för fysiska personer innebär att uppskovsbeloppet - skillnaden mellan de obeskattade reservema och survavsättningen vid 1992 års taxering - skall intäktsföras med sammanlagt minst 50 % vid 1992 och 1993 års taxering, 75 % vid 1994 års taxering och 100 % vid 1995 års taxering. Vid 1992 års taxering är intäktsföringen frivillig. Motsvarande gäller för den del av uppskovsbeloppet i ett handelsbolag som hänförs till andel som ägs av fysisk person.
Enligt min mening bör intäktsföringen göras frivillig även vid 1993 års taxering. Avskattningsprofilen bör vidare justeras så att sammanlagt minst 50 % av uppskovsbeloppet skall tas upp vid 1994 eller tidigare års taxeringar och sammanlagt minst 100 % vid 1995 och tidigare års
taxeringar. Prop. 1992/93:100
Förslagen föranleder ändringar i 10 § lagen (1990:654) om skatte- Bilaga 8 utjämningsreserv och 5 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
Under hösten 1992 beslutades att investeringsreserv får återföras till beskattning utan särskilt tillägg (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU 15, SFS 1992:1352). Mina nu redovisade förslag i förening med den redan beslutade ändringen innebär en påtaglig förbättring av likviditetssituationen för berörda företagare samtidigt som skatteuttaget lindras. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en positiv utveckling för mindre företag i avvaktan på att nya regler för beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag kan träda i kraft den 1 januari 1994. Som en följd bör utrymmet och intresset för investeringar ökas.
På några års sikt blir de statsfinansiella konsekvensema av förslagen försumbara då de itmebär en omperiodisering av skatteuttaget. För budgetåret 1993/94 kan förslagen beräknas medföra en minskning av skatteintäktema med 430 miljoner kronor.
1.1 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom Finansdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende sora bilaga 8.1 Förslagen, som feller inom Lagrådets granskningsonu-åde, är av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från
Lagrådet behöver därför inte inhämtas.
1.2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
2. Organisation och finansiering av administrativt pp- 1992/93:ioo Stöd till myndigheterna ''a 8
I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 16 f) redogjorde jag för myndigheteraas behov av stöd och angav skälen till varför frågan om stödet till myndigheteraa borde övervägas vidare. Myndigheteraa ges en stor handlingsfrihet genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrning som nu införs i statsförvaltningen. Deima nya situation för myndigheteraa påverkar myndigheteraas stödbehov och efterfrågan. I betänkandet (SOU 1991:40 och 41) marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli lämnades förslag om det framtida stödets inriktning, omfettning, organisation och fmansiering. Enligt min uppfettning gav inte detma utredning då ett tillräckligt underlag för att fetta beslut om utformningen av stödorganisationerna till myndigheteraa. Bl.a. tog inte utredningens förslag hänsyn till de gemensamma behov som föreligger för den samlade statsförvaltningen och inte heller till de särskilda behov som fitms under den omställningsfes som statsförvaltningen nu genomgår. Frågan borde därför övervägas ytterligare och jag anmälde att jag hade för avsikt att återkomma till riksdagen i 1993 års budgetproposition med förslag om hur myndighetemas behov av administrativt stöd framgent borde organiseras och finansieras.
Problembilden
Den befintliga stödverksamheten fungerar i stora delar väl. Det fitms emellertid problem som jag anser vara angelägna att redovisa och där åtgärder bör vidtas för att effektivisera och förbättra stödverksamheten.
Det gäller bristande behovsanpassning, outnyttjade samordningsvinster, otydliga regler och ansvarsfördelning mellan de myndigheter som tillhandahåller administrativt stöd.
Befmtliga behov av stöd inom vissa områden tillgodoses å ena sidan enligt min bedömning inte fullt ut. Det ekonomiadministrativa stödet är ett sådant område.
Det fitms å andra sidan anledrung att anta att totalutbudet av administrativt stöd är överdimensionerat. En behovsanpassning av det administrativa stödet bör åstadkommas i en rad avseenden.
Det fiims samordningsvinster inom det administrativa stödet som enligt min mening inte tas tillvara fullt ut. Samordningen av det ekonomi- och personaladministrativa stödet bör kunna förbättras. En bättre samordning skulle bl.a. ge användarna större möjligheter att i sina lokala informationssystem integrera infonnation från EA- och PA-systemen.
De ekonomiadministrativa reglema för stödverksamheten bör utvecklas. Osäkerhet råder om hur långt en stödmyndighet kan gå då det gäller att ta på sig uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare osv.
I takt med att myndigheteraa kommersialiserar sina tjänster inom stödområdet kommer problemen att öka. Försäljning av tjänster till utomstående kan ha nackdelar. Bl.a. kan de åtaganden som staten gör
genom denna försäljning i ogynnsanmia fell minska handlingsfriheten vid Prop. 1992/93: IOO
strukturförändringar. Staten tar också en ekonomisk risk som kan bli Bilaga 8
besvärande om verksamheten skulle visa sig olönsam. A andra sidan
medför extera försäljning ofta en kompetenstillväxt samt att kostnaderaa
för statens egen produktion sjunker. Detta kommer de statliga användarna
tillgodo.
Det fmns enligt min mening ett behov att precisera de ekonomiska spelregler som skall gälla för det administrativa stödet. Bl.a. fmns det anledning att ta fram tydligare regler för försäljning av stödtjänster till brukare utanför statsförvaltningen.
Ansvarsfördelningen mellan de myndigheter som tillhandahåller administrativt stöd är långt ifrån entydig.
Verksamhetsinriktningen bör därför förtydligas för vissa av stödmyndigheteraa. Bl.a. bör klargöras vilken typ av stöd som skall tillhandahållas och hur detta stöd skall avgränsas från det stöd som lämnas av andra s.k. stabsmyndigheter. Sådana behov av avgränsning finns bl.a. vad gäller SPV, Statskontoret och Kammarkollegiet.
Stöd som bör tillhandahällas i statlig regi
Stöd bör tillhandahållas på myndigheteraas villkor samt styras av myndigheteraas behov och efterfrågan. Stöd som finns att köpa på marknaden bör normalt inte tillhandahållas av staten. Min uppfettning är emellertid att det finns administrativt stöd som av olika skäl inte kan eller bör tillhandahållas av den privata marknaden. Det står också klart att nyttoaspekter till slut måste avgöra om en viss verksamhet skall bedrivas i statlig eller privat regi. Utgångspunkten måste således vara en bedömning av om en given lösning är förmånlig eller inte för statsförvaltningen som koncera.
Ett skäl till att bedriva en stödverksamhet i statlig regi kan vara ett missnöje med det sätt på vilket den privata marknaden inom ett visst område fungerar. Bristande konkurrens kan t.ex. driva upp prisnivån på en marknad på ett sådant sätt att det blir förmånligare för en stor avnämare som staten att organisera produktionen i egen regi. Enligt min mening bör administrativt stöd i statlig regi tillhandahållas om en privat marknad saknas eller om det finns sådana konkurrensbegränsnmgar på en befintlig marknad att det är oförmånligt för staten att utnyttja den.
Ett annat skäl till att i vissa fell inte utnyttja den privata marknaden är att en koncem som statsförvaltningen har ett behov av vissa gemensamma system som måste vara anpassade till den rollfördelning och de regler som gäller inom statsverksamheten. Att tillhandahålla dessa system i statlig regi kan vara ett sätt att försäkra sig om att konceragemensamma krav av detta slag tillgodoses. En viss enhetlighet i detta avseende torde vara en förutsättning för att verksamheteraa inom statsförvaltningen skall kunna följas upp, analyseras och styras effektivt. Men det kan också betraktas som en serviceåtgärd åt myndighetema att se till att det fmns system som är anpassade till den speciella miljö som stotsförvaltningen utgör.
Behov av detta slag finns bl.a. inom EA- och PA-området samt inom Prop. 1992/93:100 det informationsteknologiska området. Inte minst EA-systemen har stor Bilaga 8 betydelse för styraingen av statsförvaltningen. Inom dessa områden kan det därför vara lämpligt att i statlig regi tillhandahålla bassystem som är anpassade till flertalet myndigheters behov och den speciella miljö sora statsförvaltningen utgör. Däremot finns det åtskilliga kringtjänster inom EA- och PA-området som med fördel kan tillhandahållas av privata leverantörer. De myndigheter som har krav som inte tillgodses av bassystemen bör ha möjlighet att använda sig av något av de standardsystem som fitms på marknaden under förutsättning att de konceragemensamma kraven tillgodoses.
Ibland kan eller bör den privata marknaden av olika skäl inte utnyttjas. En sådan situation är då det inte finns någon privat marknad och då någon sådan knappast kan tänkas uppstå. Det rör sig således om situationer då den aktuella stödmyndigheten i praktiken har monopol på den berörda tjänsten. Det rör sig då vanligen om uppgifter som kräver en kompetens sora är specifik för statsförvaltningen. Denna situation är inte särskilt vanlig men förekommer bl.a. inom det rättsliga området.
Enligt min mening bör den stödverksamhet, som till sin karaktär är unik för statsförvaltningen och den stödverksamhet, som har stor betydelse för styraingen av statsförvaltningen och där krav ställs på enhetlighet, bedrivas i statlig regi.
Statsförvaltningen består av ett stort antal myndigheter som har mycket olika förutsättningar och behov för sin verksainhet. Bl.a. har de sraå och medelstora myndighetema ofta speciella krav på det administrativa stödet. Dessa myndigheter har också sämre möjligheter att överblicka och rationellt utnyttja den privata marknad som kan fmnas inora olika områden eller att tillgodose behovet i egen regi. Jag anser därför att det kan finnas anledning att i statlig regi tillhandahålla ett stöd som är särskilt anpassat till dessa myndigheters behov.
Verksamhetsform och genereUa krav på stödet till myndigheterna
Som jag nyss har utvecklat fiims det situationer då det administrativa stödet bör tillhandahållas i statlig regi. Det rör sig om stöd som är specifikt statligt till sin karaktär eller har en sådan betydelse för statsförvaltningen sora koncera att det inte kan eller bör överlåtas till den privata marknaden. I regel har regeringen i egenskap av koncernledning då också anlednmg att utfärda riktlinjer för verksamheten.
Dessa omständigheter medför att verksamhetsformen rayndighet bör väljas för det administrativa stöd sora skall tillhandahållas i statlig regi. Därigenom får regeringen möjlighet att styra verksamhetens organisation, finansiering ra.m. Samtidigt har berörda myndigheter stor handlingsfrihet inom ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrningen av statsförvaltningen som införs.
När det gäller generella krav på stödet till myndighetema i statlig regi bör enligt min uppfettning den grundläggande principen vara att stödverksamheten är efterfrågestyrd och bygger på principen om en klar
och entydig uppdelning mellan beställar- och producentroller. Prop. 1992/93:100
Efterfrågestyraing bör således vara styrande vid utformningen av den Bilaga 8 nya stödorganisationen. Denna princip garanterar dock i sig inte att stödorganisationen blir effektiv. Enligt min mening finns det därför anledning att ställa ytterligare ett antal krav på denna stödorganisation. De kan betraktas sora generella principer för hur den aktuella verksaraheten bör fiingera.
Stödverksamhet som är fullt konkurrensutsatt bör normalt inte tillhandahållas i statlig regi. Denna princip får dock inte förhindra att den stödproduktion som bedrivs i statlig regi i största möjliga utsträckning konkurrensutsätts. Det bör därför så långt raöjligt inte finnas några formella eller andra hinder för myndighetema att välja icke-statliga leverantörer vid upphandling av administrativa stödtjänster. Konkurrensprincipen får heller inte raedföra att statlig stödproduktion som blir tillräckligt framgångsrik automatiskt awecklas då en marknad med privata producenter har vuxit fram. Om så sker bortfeUer väsentliga incitament för de ansvariga inora stödmyndigheteraa att utveckla verksamheten.
Enligt min uppfettning är det inte lämpligt att stödmyndigheteraa konkurrerar raed varandra. Konkurrensen bör i stället ske mellan ett statligt produktionsalteraativ och en eller flera privafe producenter. Grundregeln bör därför vara att en viss stödtjänst endast produceras på ett ställe i stödorganisationen.
Stödverksamheten bör täcka sina kostnader. Det rör sig ora en verksainhet som i princip inte har något egenvärde utan endast är berättigad om den möjliggör annan sfetlig produktion som är till direkt nytfe för raedborgarna och samhället. Normalt finns det därför ingen anledning att subventionera det administrativa stödet.
Det är också väsentligt att den stödverksamhet sora tillhandahålls av en myndighet som har andra uppgifter än stödverksamhet går att särredovisa eller särskilja från de övriga uppgifter sora rayndigheten har. Avgiftsbelagd stödverksamhet bör därför utgöra ett särskilt resul-fetområde inom rayndigheten raed fullkostnadstäckning som ekonomiskt mål. Om myndigheten bedriver en omfettande stödverksamhet kan det finnas anledning att dela upp stödverksamheten i flera resulfetområden. Eventuell försäljning av stödtjänster till kunder utanför sfetsforvaltningen bör redovisas särskilt.
Organisationen av stödet
Administrativt stöd till rayndigheteraa lämnas för närvarande av bl.a. Försvarets civilförvaltning (FCF), Kammarkollegiet, Sfetens arbetsgivarverk (SAV), Stotskontoret, Stotens löne- och pensionsverk (SPV) och Riksrevisionsverket (RRV). Enligt min mening fmns det inga avgörande skäl för att all administrativ stödverksamhet skall koncentreras till en enda myndighet.
Stöd bör därför tillhandahållas av flera rayndigheter sora i vissa fell även kan ha andra uppgifter än ren stödproduktion. Detfe betyder inte att
de myndigheter som för närvarande tillhandahåller stöd till myndigheter- Prop. 1992/93: IOO na skall göra det även i framtiden. Olika omständigheter kan medföra att Bilaga 8 vissa av dessa myndigheter bör aweckla eller samordna sin stödproduktion.
Skärpto resultotkrav och ökad konkurrens kan på några års sikt medföra betydande förändringar av stödproduktionen. Dessutom är det för närvarande svårt att bedöma vilken efterfrågan sora fektiskt finns på olika typer av stöd. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen och att vid behov återkomma till riksdagen med förslag till de strukturförändringar som kan vara påkallade.
Finansiering och styrning av myndighetsstödet
11992 års budgetproposition (bil. 8 s. II f) redogjorde jag för principerna för styrning av avgiftsfmansierad verksamhet.
Avgiftsförordningen (1992:191) baseras på dessa principer. I avgiftsförordningen finns således de riktlinjer och regelverk som gäller för avgiftsfmansierad verksamhet.
Inriktningen av myndigheternas stöd
Försvarets civilförvaltning (FCF)
Försvarets civilförvaltning (FCF) har uppgifter av myndighetsstödjande karaktär. FCF:s verksamhet har utretts i särskild ordning inom ramen för utredningen (Fö 1991:04) ora lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO). Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare idag föreslagit att FCF läggs ned den 30 juni 1994 och att verksamheten överförs till försvarsmakten och andra rayndigheter eller awecklas senast den I juli 1994.
FCF utvecklar och förval tor ett antal ekonorai- och personaladministrativa system, bl.a. ekonomisystemen F/S Lokal och F/S Koncera och de personaladministrativa systemen F-SLÖR, VAS, HvFri, ra.fl. FCF:s systemverksamhet har en speciell profil såtillvida att verksamheten i stor utsträckning är inriktod på att utveckla egna systemlösningar. FCF:s systera innebär till viss del en integrering av ekonomiadministrativ och personaladministrativ infonnation. Detto gör det bl.a. raöjligt att koppla ihop personaladministrativ och ekonomisk information vilket möjliggör en raer heltäckande koncerninformation och bättre möjligheter till uppföljning.
Inom övriga delar av stotsförvaltningen är tendensen en stegvis övergång från egenutvecklade system till köp av standardsystem med smärre kompletteringar sora anpassning till stotiiga särkrav. Ett exempel på detto är ekonomisystemet AGRESSO, som erbjuds av RRV. Orsaken till deima förändring är att egenutveckling av system inom det ekonomi-och personaladministrativa orarådet är resurskrävande och kräver ett mycket stort kundunderlag för att vara ekonomiskt försvarbart.
Den dåvarande regeringen uppdrog den 18 oktober 1990 åt RRV att fortsätto utvecklingen av systemlösningar för den statliga, såväl den civila
som den militära, ekonomiadministrationen. Prop. 1992/93:100
Utgångspunkteraa för det fortsatta arbetet var att tillgodose de krav Bilaga 8 sora utvecklingen av styraingen av den statliga verksaraheten och den nya budgetprocessen ställer på ekonomisystem och de behov sora riksredovisningen har av sådana system. RRV skall enligt regeringsuppdraget ansvara för att system tillhandahålls och kontinuerligt vidareutvecklas för hela stotsförvaltningen.
SPV fick den 21 mars 1991 den dåvarande regeringens uppdrag att vidareutveckla systemlösningar för personaladministrationen.
RRV:s och SPV:s utvecklingsarbeten skulle samordnas.
Jag delar denna grundsyn. För att skapa föratsättningar för ett effektivt informationsutbyte raellan EA- och PA-området skall RRV i samråd med SPV gå vidare med att samordna inforraationens förra och innehåll. Som jag tidigare har redovisat fmns det dessutom outnyttjade samordningsvinster inom bl.a. EA- och PA-området. Om försvaret upphör med att utveckla egna systera inora EA- och PA-området och i stället övergår till att använda sig av något av de standardsystem som finns att köpa på marknaden kan icke oväsentliga besparingar göras. Detto bör därför vara den långsiktiga lösningen vad gäller försvarets EA- och PA-verksamhet. Försvaret bör således ansluto sig till de grundprinciper som gäller för EA- och PA-verksamhet inom den övriga stotsförvaltningen.
Några särlösningar bör alltså inte finnas för försvarets område. Samtidigt är det nödvändigt att uppnå en större samordning av det EA-och PA-stöd som idag ges av SPV och RRV.
Resultotorienterade styrsystem kräver att dato om verksamhet, ekonomi och personal kan kopplas samman. Enligt min uppfettning är det nödvändigt att RRV och SPV fäster stor uppmärksamhet vid en sådan samordning. Jag avser därför att noga följa det arbete som RRV och SPV tillsaramans bedriver i syfte att uppnå en ökad integration av EA- och PA-informationen hos användarna.
FCF:s EA- och PA-systera är till viss del integrerade. Det är viktigt att den kompetens och erferenhet som FCF har av integrerad information till användaraa fes till vara när FCF läggs ned. Chefen för Försvarsdepartementet har i samråd raed mig tidigare i dag föreslagit följande principer för ansvarsfördelningen mellan RRV och rayndigheteraa inom Försvarsdepartementets område.
Försvarsmakten och övriga myndigheter sora för närvarande utnyttjar FCF:s systera skall ansvara för användningen av egna ekonomi- och personaladministrativa systera. I detto ingår att anskaffe systera till en rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på systemens funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår ansvar för att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Myndigheteraa inom Försvarsdeparteraentets område skall ha ansvar för att anpassa systemen till inre föratsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyrning, organisation, verksamhet och ADB-struktur samt interat kunna ge användarstöd i detto avseende.
RRV ansvarar idag för regler, system och metoder för resultot- och ekonomistyrning samt för uppföljning. RRV bör ha samraa relationer till
II
försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdepartementet som Prop. 1992/93: IOO
till andra myndigheter inom stotsförvaltningen. Det innebär, att de Bilaga 8
generella regler, raetoder och system sora är giltiga för den civila
sektom, också bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara för de
ekonomi- och personaladministratriva systemens anpassning till yttre
fömtsättningar och i detto avseende ge användarstöd till de myndigheter
som utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffende
redovisning och medelshantering. Slutligen bör RRV svara för systemut-
vecklingsverksamheten.
FCF:s ansvar för bl.a. systemutvecklingsverksaraheten bör således överföras till RRV.
De organisatoriska och resursraässiga konsekvenseraa av denna ansvars- och uppgiftsfördelning bör bli föreraål för överväganden i den organisationskommitté. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer till regeringen i samråd med mig till denna fråga.
Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan RRV och SPV påverkas inte av den föreslagna förändringen.
Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget E 4. Riksrevisionsverket.
Kammarkollegiet
Det finns åtskilliga beröringspunkter mellan delar av den juridiska verksamhet som bedrivs vid FCF och den rättsliga verksarahet som Kammarkollegiet bedriver. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare i dag föreslagit att FCF skall läggas ned och att delar av FCF:s juridiska verksamhet skall övertas av Kammarkollegiet.
Utredningen om försäkring av statens egendora (SOU 1992:40) har bl.a. föreslagit att den försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver inom trafikskadeområdet skall utvidgas till att omfetta samtliga statliga motorfordon. Försäkringsskyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt behovet av en tjänstereseförsäkring för statligt anställda. Utredningen föreslår att ett försäkringsskydd vid tjänsteresor skapas och att det bl.a. kan organiseras vid FCF.
Jag har tidigare i dag (bil. I) redovisat mitt ställningstagande till de båda utredningaraa.
Den försäkringsliknande verksamhet som nu är knuten till FCF och de uppgifter som de båda utredningaraa föreslår skall kunna knytas till FCF:s verksamhet om inte den allmänna försäkringsmarknaden anlitas, bör mot bakgmnd av att FCF föreslås läggas ned övertas av Kammarkollegiet.
Små och medelstora myndigheter har speciella stödbehov och dessa stödbehov kan endast delvis tillgodoses av den privata konsultmarknaden. Det fmns därför anledning att organisera ett särskilt stöd till denna kategori av myndigheter.
Kammarkollegiet tillhandahåller i dag ekonomi- och personaladministrativt stöd till små och medelstora myndigheter. Verksamheten är helt avgiftsfmansierad. Detta stöd har i stort en lämplig inriktning. Det
firms emellertid också ett behov av juridiskt stöd till små och medelstora Prop. 1992/93:100
myndigheter. Kammarkollegiet bör ges möjlighet att utveckla ett sådant Bilaga 8
stöd.
Chefen för Civildepartementet återkommer till de frågor som rör Kammarkollegiet vid sin anmälan av anslagen B 2. Kammarkollegiet: Myndighetsutövmng och B 3. Kammarkollegiet:Uppdragsverk-samhet under trettonde huvudtiteln.
Riksrevisionsverket
Riksdagen har under våren 1992 beslutat om RRV:s inrrktning för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.
Beslutet iimebär att RRV även i fortsättningen skall vara den centrala förvaltningsmyndigheten för statlig revision och redovisning. Den ekonomiadministrativa stödverksamheten skall ligga kvar vid RRV. Mot bakgmnd av de riktlinjer som formulerades i 1992 års budgetproposition och som riksdagen har beslutat om har RRV genomfört en organisationsförändring. Den nya organistionen trädde i kraft den 1 juli 1992.
Jag har nyss konstaterat att det ekonomiadministrativa stödet till myndighetema inte tillgodoses fullt ut. RRV bör därför bygga ut stödet till en sådan nivå att det motsvarar efterfrågan. Det är också angeläget att RRV tydligare än nu markerar att stödet är avgiftsbelagt och tillhandahålls på myndigheteraas villkor.
Jag har också uttolat att det finns outnyttjade samordningsvinster inom EA- och PA-området. Samarbetet mellan RRV och SPV bör därför utvecklas ytterligare i syfte att tillgodose myndigheteraas efterfrågan på integrerad inforraation från de ekonomi- och personaladministrativa systemen.
Jag har nyss redogjort för den ansvarsfördelning som bör gälla mellan RRV och myndighetema inom Försvarsdepartementets område. Den föreslagna ansvarsfördelningn innebär bl.a. att FCF:s nuvarande ansvar för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV.
Jag återkommer till dessa frågor vid min anmälan av anslagen E 4. Riksrevisionsverket och F 2. Stotens löne- och pensionsverk.
Statens löne- och pensionsverk
Den stolliga tjänstepensioneringen irmehåller en mindre del, kompletterande ålderspension, som handhas av en särskild förening. Försäkringsföreningen för det stotiiga området. Eftersom det är föreningen som fattor beslut om administration av den kompletterande ålderspensionen, kommer jag i fortsättningen endast att tola om de övriga delama av de statliga tjänstepensionerna.
Huvudelen av pensioneraa inklusive administrationen fmansieras med fördelningssystem. Systemet för administrationen liksom fmansieringen måste vara sådana att de fungerar även vid förändringar i myndighetsstmkturen. Det måste t.ex. finnas någon instans som är ansvarig för att en pension betalas ut även om den myndighet där pensionären var anställd lagts ned. Det är därför inte lämpligt att administrationen av den
statliga tjänstepensioneringen delegeras till myndighetema så länge som Prop. 1992/93:100
finansieringen sker med ett fördelningssystem. Dessa överväganden leder Bilaga 8
till att administrationen bör ske samlat för hela statsförvaltningen. Vid val
av hur pensionsadministrationen för staten bör ske har jag tagit hänsyn
till att staten har en effektiv administration i form av SPV. Enligt min
uppfettning är det därför för närvarande en lämplig lösning att SPV
fortsätter att handha den sfetiiga tjänstepensioneringen. Läget blir dock
ett annat om man skulle gå över till ett premiereservsystera. I en sådan
situation kommer privata pensionsinstitut att kunna konkurrera om
administrationen av den statliga tjänstepensioneringen. Jag utesluter inte
att en sådan utveckling kan bli aktuell på längre sikt. I nuläget finns det
således enligt min bedömning inga möjligheter att överlåta SPV:s
uppgifter inom det pensionsadministrativa området till aktörer på den
privata marknaden.
SPV:s verksamhet inom det personaladministrativa orarådet är och bör vara konkurrensutsatt. De statliga myndigheteraa är därför inte tvungna att välja det lönesystem som tillhandahålls av SPV. Som jag tidigare har konstaterat är det väsentligt att det inom en koncem som statsförvaltnigen finns ett standardsystem för löneadrainistration som är anpassat till den speciella miljö som statsförvaltningen utgör och som härigenora bör kunna användas av flertalet myndigheter. SPV:s verksainhet inom det personaladministrativa området bör därför fortsätta enligt nuvarande riktlinjer.
SPV:s huvuduppgifter bör alltså även i fortsättningen vara pensions-och gmpplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster. SPV:s verksamhet har beröringspunkter med flera andra stabsmyndigheter, främst RRV och FCF. Jag har tidigare understrakit vikten av att samarbetet utvecklas ytterligare i syfte att tillgodose myndighetemas efterfrågan på integrerad information från de ekonomi-och personaladministrativa systemen.
SPV bör vidare ha rätt att sälja tjänster till organ utanför statsförvaltningen om detta bidrar till att sänka kostnaderaa för myndighetens primärproduktion åt stotiiga kunder och om försäljningen avser tjänster som ligger inom den huvudinriktning som regeringen har festställt för SPV.
Statens arbetsgivarverk
Arbetsgivarkommittén (dir. 1992:31) har lämnat förslag om den stotiiga arbetsgivarorganisationens utformning.
Jag kommer att under anslaget F 1. Stotens arbetsgivarverk redogöra för mitt ställningstagande till utredningens förslag ora arbetsgivarorganets organisation, uppgifter och fmansiering.
Enligt min mening bör det stöd som den nya arbetsgivarorganisationen skall lämna ha en tydlig koppling till organisationens förhandlande, avtalsslutande och policyskapande uppgifter. Det generella stödet bör täckas av de årliga avgifter som myndighetema framöver skall betala till arbetsgivarorganisationen. Dämtöver bör organisationen mot avgift kunna
lämna särskilt stöd i den raån detta efterfrågas av enskilda myndigheter. Prop. 1992/93:100 En sådan inriktning av stödet underlättar gränsdragningen raot andra Bilaga 8 stödmyndigheter. Också gränsdragningen mot den privata konsultmarknaden underlättas. Det finns inga skäl att anta att denna marknad spontant skall tillhandahålla stöd sora är anpassat till det statliga arbetsgivarorganets policy i olika frågor.
Statskontoret
I 1992 års budgetproposition klargjordes att Statskontoret skall vara en stabsfunktion åt regeringen och att verksamhetens huvudinriktning skall vara att ge regeringen stöd i genomförandet av de nya styrformeraa. Den förändrade inriktningen innebär att Stotskontoret inte skall stödja enskilda myndigheter på deras egna villkor.
Inom det informationsteknologiska området har emellertid regeringen gett Stotskontoret vissa samordnande och rådgivande uppgifter. Bakgmnden är att vissa koncemgemensararaa krav behöver ställas på de stotiiga myndigheteraas användning av informationsteknologi. Vad gäller säkerhets- och sekretessfrågor i anslutning till ADB-användningen har Stotskontoret således enligt sin instmktion vissa rådgivnings- och samordningsuppgifter. Stotskontoret har vidare fått i uppdrag att medverka i den statliga inköpssamordningen genom att utforma kravspecifikationer och tillhandahålla avrops- och ramavtal för utmstning, programvaror och tjänster med stor spridning.
Statskontoret kommer således även fortsättningsvis bedriva arbete på det informationsteknologiska området som kommer de statliga myndighetema till godo. Dessa insatser är emellertid av generell karaktär och baserade på de krav som statsförvaltningen som koncera ställer på användningen av informationsteknologi. Några omfettande konsultinsatser riktode till enskilda myndigheter ligger inte inora ramen för Statskontorets uppgifter. Sådana insatser bör myndigheteraa tillgodose på den privata marknaden.
Jag återkommer under anslaget E 5. Statskontoret beträffende inriktning och finansiering av Stotskontorets verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att godkäima riktlinjeraa för organisation och fmansiering av administrativt stöd till myndigheterna.
3. Statsförvaltningens Europakompetens Pop- 1992/93:lOO
Bilaga IOO Behovet av kompetensutveckling inom stotsförvaltningen och vid domstolaraa inför Europaintegrationen har utretts av en arbetsgrapp inom regeringskansliet. Arbetsgmppen har i september 1992 överlänmat rapporten Stotsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96). En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas som bilaga 8.2 till denna proposition.
Som framgår av bilagan föreslår arbetsgmppen en rad åtgärder för att stärka statsförvaltningens kompetens inför Europaintegrationen. Vikten av en fungerande dialog raellan departeraenten och myndigheteraa om Europaintegrationens konsekvenser betonas särskilt av arbetsgmppen. Särskilda inventerings- och utbildningsinsatser föreslås på olika områden. För strategiska kompetensutvecklingsinsatser föreslår utredningen att en begränsad samordnings- och stödfunktion inrättas.
Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema finns i bilaga 8.3. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr 4585/92).
Remissinstansema delar genomgående utredningens bedömningar av kompetensutvecklingsbehoven och ställer sig bakora de allraänna principer som bör vara vägledande för arbetet med kompetensutveckling.
Regeringen har tidigare (prop. 1991/92:100 bilaga 4) anmält att behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildmng och information i anslutning till EES-avtolet och ett eventuellt EG-nied-lemskap korruner att öka. I det sammanhanget underströks också att myndigheteraa själva måste to ansvaret för utvecklingen av sin kompetens och att detto måste ske inom ramen för tillgängliga medel.
Jag delar utrednmgens allmärma syn på kompetensutvecklingsbehoven i ljuset av Europaintegrationen och finner många av utredningens förslag väl ägnade att förstärka myndighetemas förutsättningar att bedriva en framgångsrik kompetensutveckling. Jag kan också konstotera att förslagen i allt väsentligt kan genomföras inora raraen för myndighetemas eget ansvar för sin kompetensutveckling eller genom en dialog mellan departement och myndigheter. Jag vill särskilt betona vikten av att myndighetema tillsammans med respektive fackdepartement gör en kartläggnmg av Europaintegrationens konsekvenser för verksamheten och kompetensbehoven.
Åtgärder planeras eller genomförs redan beträffande vissa av utredningens förslag. Det gäller bl.a. förslaget att Finansdepartementet skulle anordna särskilda seminarier för verksledningar om Europaintegrationen och dess konsekvenser för stotsförvaltningen. Andra frågor behöver ytterligare beredas inom regeringskansliet.
När det gäller behoven av särskilda samordnings- och stödinsatser vill jag anföra följande.
Utredningen föreslår att en begränsad samordnings- och stödfunktion för stotsförvaltningen inrättas raed uppgift att på ett strategiskt sätt verka för en uppbyggnad av kompetensutvecklingen. Utredningen föreslår vidare att Stotens arbetsgivarverk (SAV) får i uppdrag att utgöra derma samordnings- och stödfunktion och att bedriva arbetet i nära samarbete
med Stotens fömyelsefond. Prop. 1992/93:100
Flera av de remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är Bilaga IOO tveksamraa till om SAV skall ges detta uppdrag, bl.a. mot bakgmnd av den nya roll som SAV väntas få. De förordar istället Statens fömyelsefond eller att en stödfunktion inrättas som knyts närmare regeringskansliet. Till dem som förordar Stotens fömyelsefond hör TCO och SACO. Några avstyrker att Stotens fömyelsefond får denna uppgift på gmnd av fondens partsanunansatto ledningsform. Kommerskollegium avstyrker utredningens förslag om en central funktion av detta slag.
Som jag nyss har understrakit och som också ett stort antal remissinstanser har betonat, ligger ansvaret för kompetensutvecklingen på myndighetema. Myndighetema skall också finansiera sina kompetensutvecklingsinsatser inora sina ekonomiska ramar. Myndigheteraas behov av kompetensutveckling varierar starkt beroende på verksamhetens inriktning, omfettning och karaktär. Myndigheteraa måste enligt min mening själva klargöra vilken utbildning, såväl av allmän som specialiserad eller sakinrikfed karaktär, sora behöver genoraföras. Mot denna bakgmnd anser jag inte att regeringen bör inrätta någon central saraordnings- och stödfunktion vid någon bestärad myndighet. Regeringskansliets ordinarie organisation bör normalt klara denna uppgift. Om det uppstår särskilda behov av saraordning eller stöd kan regeringen ge uppdrag till den myndighet eller organisation som i den konkreto situationen bedöms mest lämpad.
Om enskilda myndigheter eller gmpper av myndigheter bedömer att de har behov av att samordna sitt stöd när det gäller Europakompetensen bör det ske på myndighetemas villkor. Myndigheteraa bör själva kunna välja vilken rayndighet eller organisation som skall anlitos. I den mån en stotlig myndighet erbjuder ett sådant stöd vill jag understryka vad jag tidigare i dag har anfört om organisation och fmansiering av stödet till myndighetema. Stödet skall bl.a. vara efterfrågestyrt och täcka sina kostnader. Jag vill dock i sammanhanget erinra om det arbete som Statens fömyelsefond bedriver för att stödja och stimulera rayndighetema i deras förändringsarbete bl.a. genom att förmedla kunskap om förändringsarbetet och genora att fördela ekonomiska bidrag till förändringsprojekt.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag
att regeringen bereder riksdagen tillfälle att to del av vad jag har anfört om stotsförvaltningens Europakompetens.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
4. Uppföljning av organisations- och p°p- 1992/93:ioo
strukturförändringar inom statsförvaltningen ''
I samband med riksdagens ställningstagande till det program för omställning och minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1991/92 FiU 37, rskr. 1991/91:390) uttalade finansutskottet att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvensema analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92 FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringskansliets bedömningar av personalkonsekvenserna av de stmkturförändringar som pågår i statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. administrationsprogrammet utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot har ingen bedömning gjorts av andra effekter av stmk-turförändringaraa. Det är särskilt viktigt att följa upp de ekonoiniska effekter som de av riksdag och regering festiagda riktlinjeraa för förändringsarbetet har fått.
Ändrade verksamhetsformer och en klar åtskillnad mellan beställar- och producentrollen eftersträvas. Inom förvaltningen genomförs ett stort antol förändringar av myndighetsstmkturen på central och regional nivå i syfte att öka effektiviteten. Resultaten av de organisationsförändringar ra.ra. som har genomförts och som pågår bör följas upp bättre och mer systematiskt än vad som för närvarande sker. Vidare bör det klarläggas om de förändringar som har genomförts av statsförvaltningens organisation har fått de effekter sora legat till gmnd för stotsmaktemas beslut. Riksdagens och regeringens samlade överblick över stotsförvaltningens organisationsutveckling bör bli bättre än vad den för närvarande är.
Enligt min mening bör Statskontoret - som en stabsmyndighet åt regeringen - ha en viktig roll i ett sådant uppföljnings- och analysarbete. Jag föreslår därför att regeringen ger Stotskontoret i uppdrag att ta fram underlag som tillgodoser behovet av en sådan uppföjning. Statskontorets uppföljning bör kurma ge regeringen underlag för att bättre kunna bedöma effektema av olika inslag i den förändring av organisations- och verksamhetsformer som sker och därmed också för hur statsförvaltningen bör förändras och effektiviseras.
Jag avser att i nästa års budgetproposition återkomma med en redogörelse för uppföljningsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag
att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om uppföljning av organisations- och stmkturförändringar inom statsförvaltningen.
5. Statliga myndigheters telekommunikationer °p- 1992/93: ioo
Bilaga 8 I det prograra för oraställning och minskning av den stetliga administrationen sora jag nyss behandlat anraäldes att regeringen skulle inrätta en delegation med företrädare för statliga myndigheter för att genomföra åtgärder som effektiviserar statliga myndigheters telekommunikationer. I arbetet skulle också ingå att genomföra åtgärder för att förbättra statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten, vilket riksdagen uttalat sig för (bet. I988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 199I/92:KU30, rskr. 1991/92:273, bet. I99I/92:FiUI7). Jag har tidigare i dag redovisat frågan om statliga myndigheters telefonservice och användningen av s.k. 020-nuinmer. Regeringen skulle enligt omstäUningsprogrammet senare återkomma till riksdagen med en redogörelse för de kostnadsminskningar sora kan göras genom en bättre samordning av telekoraraimikations-tjänstema. Jag får raed anledning därav anföra följande.
En delegation för statliga myndigheters telekommunikationer (STATTEL) tillsattes i april 1991 (dir. 1991:29). STATTEL-delegationen beräknar att statsförvaltningens tele- och datakoraraunikationskostnader för närvarande uppgår till ca 1,5 miljarder kronor per år. Målet för delegationens arbete är att ininska kostnadema raed 25 % eller ca 400 miljoner kronor.
Som ett led i arbetet har delegationen påbörjat upphandling av en grandtjänst för datakommunikation. Syftet är att genom att utnyttja den begyrmande konkurrensen på orarådet få till stånd avtal sora gör det förmånligare för rayndigheter att köpa teletjänster än att bygga och driva nät i egen regi.
Det är viktigt att statliga myndigheter noga värderar de fördelar sora en anslutning till geraensarat upphandlade teletjänster kan ge i form av minskade kostnader och förbättrade kommunikationsmöjligheter myndigheteraa emellan och mellan myndigheter och allmänheten. STATTEL-delegationens upphandlingar befrämjar också en ökad konkurrens inom teleområdet och därmed en effektivisering av samhällets telekommunikationslösningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört ora statliga myndigheters telekommunikationer.
6. Statliga löneavtal 1991-1993 Prop- i992/93:ioo
Bilaga 8 Ramavtal om löner 1991-1993
I ramavtalet om löner m.m. 1991-1993 för stotstjänstemän m.fl. (RÄLS 1991-93) regleras löner m.m. under avtolsperioden den 1 januari 1991-den 31 mars 1993. Jag vill i det följande - utöver vad jag sagt i prop. 1990/91:150 bil. 1:8 s.I ff - redogöra för vad avtolet om 1992 års löner innebär.
Fr.o.m. den 1 april 1992 fördelas lokalt ett löneutrymme motsvarande 2,6 % av den genomsnittliga lönesuraraan, dock lägst 369 kr per månad. Utöver detto tillkommer det icke nivåhöjande utrymmet (INU) på drygt I %.\ avtalet har vidare avsatts 0,4 % av lönesumman, dock lägst 57 kr för finansiering av Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den I juli 1992 (se avsnitt F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda). Motsvarande utrymme (0,4 % dock lägst 57 kr) avsattes till Statshälsan för tiden den 1 april-den 30 juni 1992.
Löneökningama fr.o.m. den 1 april 1992 medför en nivåökning på 3,3 % och en kostnadsökning på 2,4 %, vartill kommer 0,5 % från år 1991. Till år 1993 överförs en kostnadsökning på 0,8 %.
övriga avtal
Arbetsgivarinträdet beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring har upphört fr.o.m. den 1 juli 1992. Därefter skall arbetstagare i förmånsgmpp A ha sjuklön enligt de regler som nu gäller vid undantog från arbetsgivarinträde. Detta innebär att arbetstagare fr.o.m. den 15:e dagen i en sjukperiod själv skall lyfto sin sjukpenning hos försäkringskassan.
De nu redovisade avtolen har godkänts av regeringen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att to del av vad jag nu har anfört om de stotiiga löneavtolen för 1991-1993.
20
7. Regelreformering, språkvård och p™p- 1992/93:100
samhällsinformation Bilaga 8
7.1 Tidigare beslut i regering och riksdag
Inom olika områden använder regeringen och riksdagen regleringar för att uppnå övergripande samhälleliga mål som skydd för medborgamas hälsa och säkerhet, skydd för miljön, finansiering av offentlig verksamhet m.m. Regleraa medför kostnader och intäkter i olika delar av samhället. Intäkteraa utgörs i regel av uppfyllelsen av det eller de mål som regleraa skall garantera. Kostnaderaa uppstår dels genom att de som regleraa riktor sig till måste agera på ett sätt som avviker från det som företogsekonomiskt eller privatekonomiskt sett är mest lönsamt, dels i myndigheteraas tillsyn och enskildas uppgiftslämnande för tillsynsverksamheten.
Regelreformeringsarbetet syftor till att åstodkomma regelsystem som tillgodoser de övergripande samhälleliga målen till en så låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. Regelreformering omfattor därför såväl avreglering som förändringar av befintliga regler och noggrann utvärdering av förslag till nya regleringar.
I regeringsförklaringen den 6 oktober 1992 anges att en av regeringens huvuduppgifter under mandatperioden är att bryto den ekonomiska stognationen och lägga gmnden för en ny period av tillväxt, företogande och utveckling i Sverige. En stor del av regelreformeringsarbetet måste ses i detto perspektiv. Regelreformeringen ingår därför som en del av regeringens näringspolitiska strategi.
Med hänsyn till behovet av att effektivisera den svenska ekonomin måste arbetet med att förbättra reglers kvalitet som under en längre tid bedrivits bl.a. av regeringen och dess myndigheter och som också riksdagen har ställt sig bakom (förs. 1991/92:19, bet. I992/93:KUI, rskr. 1992/93:6) - nu fortsätto och utvecklas. Arbetet bör dock enligt min bedömning leda till regler som också i en vidare mening än vad som nyss sagts håller en god kvalitet. De skall styra framtidens samhälle i många olika avseenden. Av konstitutionsutskottets nyss nämnda betänkande framgår att riksdagen delar derma bedömning.
I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s. 25-28, bet. 199I/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) redogör regermgen för arbetet med att avreglera och privatisera. Som exempel på reformområden räknar regeringen upp näringspolitiken, stotiigt ägda bolag, arbetsmarknaden, kommunikationssektom, jord- och skogsbmket, de finansiella marknaderaa, bostodsbyggandet och flyktingmottogandet.
I propositionen med förslag till ny konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. I992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) betonar regeringen att avreglering, ökad konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och fesfe spelregler för aktöreraa på marknaden samt en effektiv konkurrenstillsyn är viktiga inslag i en offensiv konkurrenspolitik.
I propositionen om kapital för nya företag, ra.ra. (prop. 1992/93:82, bet. I992/93:NUI9, rskr. 1992/93:145) tar regeringen åter upp regel-
reforraeringsarbetet, nu i syfte att stärka konkurrensen i samhället och att Prop. 1992/93: IOO begränsa företagens skyldigheter att läinna uppgifter till myndigheter. Bilaga 8
I regeringens skrivelse till riksdagen med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen (skr. 1992/93:15) lämnar regeringen vissa uppgifter om antelet gällande lagar, förordningar och myn-dighetsförfettningar, m.m. under senare år. Det sjunkande antelet får ses som ett resultet bl.a. av regelreformeringsarbetet.
Mot bakgrand av vad jag nyss har sagt ora betydelsen av att i en vidare raening reformera regelsystemen och de resultet av reformarbetet som kan utläsas av regeringens nämnda skrivelse vill jag här något redogöra för min syn på arbetet med att reformera regler.
I anslutning till dette tar jag upp två sakområden som i flera väsentliga avseenden har nära beröring med dette arbete, nämligen språkvården i den offentliga sektora och samhällsinformationen.
7.2 Reformområden
I 1992 års regeringsförklaring anförs att viktiga mål för den framtida politiken bl.a. är att minska det stmktureUa underskottet i de offentliga finanseraa, säkerställa stebiliteten i det finansiella systemet och stärka företegens konkurrenskraft.
Det strakturella underskottet i de offentliga fmanseraa kräver gmndläggande genomgångar av olika offentliga insatsers syfte och utformning. Sora exempel på regelområden som det är angeläget att reformera nämns skatteområdet, kapitel- och investeringsområdet, konkurrensområdet, reglema på arbetsmarknaden, förvärvslagstiftningen, avreglering och privatisering av offentlig verksarahet, avreglering i infrastrakturen, ra.fi.
Sådana genomgångar kommer, enligt min bedömning, ofrånkomligen att leda till genomgripande ändringar i regelsystemen. De måste utformas så att de styr verksamheterna mot förändrade mål.
Också sådana regler som styr den kommimala och landstingskommunala verksamheten måste fortsatte att reformeras.
Betydande omställningar krävs för att anpassa det svenska samhället till nya ekonomiska föratsättningar och till utvecklingen i vår omvärld, i förste hand EG. Kraven på regler som styrmedel och på reglers kvalitet i övrigt koramer att öka.
De särskilda krav på regelreformer som hänger samman med Europaintegrationen syftor till att EG:s regler allmänt skall kunna tillämpas i ett samhälle präglat av fri företogsamhet och fri konkurrens.
Beslut om regler fettos på raånga olika nivåer. Lagar kompletteras sålunda ofta med förordningar och myndigheter besluter egna förfettningar i den omfettning som regeringen delegerat sin regelgivningsrätt. För att regelgivningen skall ske med urskillning och återhållsamhet anser jag att det är viktigt att regeringens delegeringsbeslut är väl avgränsade och preciserade. Detto gäller särskilt regler ora uppgiftslämnande för tillsyn och kontroll som direkt leder till kostnader för uppgiftslämnaren. Här kommer därför regeringen framöver att ägna ökad uppmärksamhet åt
22
frågor om delegering. Myndighetema bör dessutom oftore än nu redo- Prop. 1992/93:100 visa sina informationsbehov och konsekvensanalyser. Bilaga 8
En fråga som ofto kräver sin lösning regelvägen och som blir aktuell inom många reformområden är förekomsten av monopol eller raonopol-liknande situationer. Som jag ser det är monopol kostnadsdrivande och dessutom oförenliga med den europeiska integrationen. Jag föratsätter därför att särskilda ansträngningar görs av alla som har ansvar för regler som skapar eller upprätthåller monopol, att ompröva och reformera dessa regler, så att de skadliga verkningama elimineras.
Ett exempel på sådana ansträngningar är det arbete som bedrivs i syfte att reformera regler som är granden för en del av de offentliga monopol som kännetecknar både stotlig och kommunal verksainhet. Sådana regler är i inånga fell oförenliga med EG:s regler. Men också monopol utanför den offentliga sektom får räkna med avregleringar för att vi skall kunna tillmötesgå kraven på skärpt konkurrens.
Europaintegrationen kommer också att leda till att man i Sverige i större utsträckning kommer att använda standarder i stället för regler, exempelvis i frågor om kvalitets- eller säkerhetsnormer.
7.3 En god regelkvalitet
Regelreformeringsarbetet kännetecknas både av en strävan efter ändrade styreffekter av reglema och av en strävan att sanera i regelbestånden för att minska dem och få bort föråldrade eller onödiga regler.
De ansträngningar som under åren har gjorts för att få färre, ändamälsenligare, enklare, tydligare och begripligare regler har sammanfettningsvis drivits som ett program för en god regelkvalitet (se prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 50).
Programmets åtgärder är att regelgivaren skall
tillämpa en s.k. checklista för att pröva alteraativ till regelstyrning, (se Sfetsrådsberedningens PM 1990:2 Att styra genom regler? Checklisto för regelgivare),
göra konsekvensutredningar för att bedöma ekonoiniska konsekvenser av olika styralteraativ,
i budgetarbetet följa upp sina regler för att få till stånd en löpande bevakning av effekteraa av regelsystemen, registrera sina regler för att hålla ordning på dem, följa handböcker och annan vägledning för att förenkla och förtydliga regleraa.
Dessa åtgärder stämmer väl överens med min bedömning av vilka insatser som i försto hand bör prövas för att höja kvaliteten när regelsystem ses över. Jag vill dock framhålla att checklistan är särskilt viktig när det gäller styreffekteraa mot bakgmnd av de allmänna strävandena att avmonopolisera och liberalisera det svenska samhället.
Riksdagen har i sitt nyss anförda beslut särskilt togit upp frågan om en bättre ordning och reda i regelsystemen (förs. 1991/92:19, bet. I992/93:KUI, rskr. 1992/93:6). Enligt riksdagen fmns det brister, främst
23
på det kommunala området, som måste rättos till. Riksdagen har därvid Prop. 1992/93:100 begärt att regeringen närmare skall överväga frågan om en skyldighet för Bilaga 8 konununer och landsting att publicera sina förfettningar. Frågan bereds för närvarande av en arbetsgmpp inom regeringskansliet. Ett förslag beräknas kunna redovisas under våren 1993.
Vad gäller det arbete med att utveckla den datobaserade regelregistrering som samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI) bedriver, delar jag riksdagens uppfettning att ett datobaserat informationssystem är basen för den kontinuerliga grandservice som stoten skall lämna. Utbyggnaden av denna service bör dock ske i en sådan takt att den finner avnämare och kan finansieras.
Handböcker, utbildning och annan vägledning är enligt min bedömning nödvändiga i regelreformeringsarbetet. Reviderade utgåvor av Kommittéhandboken (Ds 1992:89) och handboken Myndighetemas föreskrifter (Ds 1992:112) fiims nu tillgänglig. Det är angeläget att se till att den sistnämnda handboken sprids inom hela den offentliga förvaltningen. Jag vill också understryka värdet av språkvårdsinsatser och informativa insatser. Ett klart och begripligt språk bör alltid vara stommen i enklare och ändamälsenligare regler.
Jag återkommer strax till min n på språkvårds- och infor-raationsfrågoraa.
7.4 Metoder i regelreformeringsarbetet
Erferenheter av olika raetoder för att nå ändrade styreffekter finns i dag att härate framförallt från privatiseringsarbete i Storbritannien och i USA. Sammanfettningsvis kan om dessa metoder sägas att de avser att komma till rätto med i olika avseenden diskriminerande regler och regler som skapar monopol.
I Sverige har stupstocksmetoden och solnedgångsmetoden med framgång använts för att sanera och begränsa regelbeståndet.
Stupstocksmetoden innebär att regeringen upphäver myndighetsregler om de inte finns förtecknade vid en viss tidpunkt i en rayndighets regelförteckning (se övergångsbestämmelsema till SFS 1984:212).
Solnedgångsmetoden iimebär att regeringen upphäver myndighetsregler vid en viss framtida tidpunkt. Under tiden till dess reglema upphör att gälla kan myndigheten beslute nya regler, om den finner att regler fortferande behövs.
Enligt min bedömning är det två bra metoder för att komma till rätte med föråldrade och onödiga regler. De är enkla att använda och lägger bevisbördan huravida en regel behövs eller inte på myndigheten.
På det kommunala området bör bl.a. stupstocksmetoden kuima övervägas i arbetet med de kommunala förfettningssamlingama.
7.5 Regelreformering intemationellt
Regelreformeringsfrågoma har under senare år fått en ökande betydelse i industriländema. Det beror framför allt på en växande insikt om de ekonomiska effekter som regleringar av olika slag kan ha.
24
Regelreformeringsfrågor behandlas av OECD. Inom dess perraanenfe Prop. 1992/93:100 utskott för offentlig styraing (Public Manageraent Committee, PUMA) Bilaga 8 pågår bl.a. aktiviteter med syfte att få en bättre regelkvalitet.
Enligt vad jag har inhämfet kommer PUMA inom kort att ge ut en sammanställning över regelreformeringsarbetet och arbetets organisation och syften i medlemsländeraa. Sverige har varit drivande i dette arbete.
Också interat inom EG drivs krav på regelreformering. Både EG-kommissionen och EG:s råd har beslutet att förenkla utfonnningen av EG:s rättsakter. Avsikten är att göra EG:s regler enklare och klarare för att öka öppenheten och göra regelsystemen inora EG mera tillgängliga. Det framgår av Maastrichtöverenskommelsen.
I en rapport som nyligen lämnats till kommissionen - den s.k. Suther-landrapporten The intemal märket after 1992, Meeting the Challenge från den 28 oktober 1992 - understryks ytterligare betydelsen av att skapa öppenhet i regelverken inom EG, alltså även nationella sådana, och att hålla ordning i dem.
Inom de nordiska länderaa har olika projekt bedrivits, bl.a. i Danmark kring frågor om reglering och styraing och i Norge har en särskild koraraitté gjort en genoragång av lagstiftningen för att få en bättre regelstruktur.
Enligt min bedömning är det angeläget att för svensk del ha tillgång till så breda erferenheter som möjligt. De erferenheter av regelreformering som finns utanför Sveriges gränser bör fes till vara och utnyttjas också här hemma.
Bidrag till ett sådant arbete bör kunna hämtos bl.a. från PUMA:s sammanställning över regelreformeringsarbetet i olika länder.
7.6 Språkvård
Både i 7 § förvaltningslagen (1986:223) och i 7 § verksförordningen (1987:1100) ställs krav på ett bra och begripligt språk i myndighetemas verksamhet. Enligt förvaltningslagen skall myndigheten sålunda sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Enligt verksförordningen är det myndighetens chef som ansvarar för att språket är klart och begripligt i skrivelser och beslut.
Som jag ser det måste ett bra och begripligt språk ses som ett medel att nå de resultet som krävs i myndighetens verksamhet. De verksamhetsansvariga måste betrakte språkvårdsarbete som ett av flera raedel som står till ledningens förfogande för att verksamhetens resultet skall bli så bra som möjligt. Kompetens att bedriva språkvårdsarbete måste finnas hos myndighetema.
Enligt vad jag har inhämtet kommer resulteten av ett språkvårdsprojekt att presenteras i en departementspromeraoria i början av år 1993. Projektet har bland annat lett till effektivare texter hos polismyndigheter och hos kronofogdemyndigheter. Genom rapporten kan erferenheteraa från projektet spridas, vilket säkerligen ökar medvetenheten om de effektivitetsvmster och andra bidrag till verksamhetsresultetet som fmns att hämte i ett aktivt språkvårdsarbete.
25 På marknaden finns det en god tillgång på språkvårdande expertis. Prop. 1992/93:100 Bland armat finns sedan år 1980 särskilda, universitetsutbildade språk- Bilaga 8 konsulter.
Det nyss nämnda språkvårdsprojektet liksom det mångåriga språkvårdsarbete som bedrivits i regeringskansliet visar att det är av stor vikt att språkarbetet bedrivs fortlöpande och systematiskt och med god kännedom om myndighetens verksamhet. Det finns därför ett behov av att samordna språkvårdsarbetet på myndighetema så att erferenheter från olika håll kan utnyttjas.
Inte minst viktigt är att arbetet i regeringskansliet med att göra t.ex. nya lagar så överskådliga och lättlästa som raöjligt förmedlas till myndigheteraa inför deras regelarbete. De speciella krav, konstitutionella och formella, som ställs på förfettningar gör att det behövs utbildning inte bara för regelskrivare utan också för språkkonsulter som anlifes i regelarbetet. Språkexperteraa i Justitiedepartementet är en viktig resurs i sådan utbildning.
Jag anser alltså att det behövs en samordning av den offentliga språkvården. Enligt min bedömning kan Svenska språknämnden vara ett lämpligt organ för uppgiften att särskilt uppmärksamma behovet av att förbättra de offentliga textema och att utveckla och så långt det är möjligt samordna språkvårdsinsatser på myndigheteraa.
Svenska språknämnden är ett förhållandevis litet, icke-statligt organ med begränsade resurser. Dess uppgift är att följa svenska språkets utveckling i tal och skrift och att bedriva språkvård. Det iimebär att nämnden verkar för ett ändamålsenligt språkbrak på i stort sett alla områden i vårt samhälle.
För att särskilt kunna ta sig an den uppgift jag nyss beskrivit kommer nämnden att behöva stöd.
Enligt min uppfattning bör ett sådant stöd i första hand ges nämnden i form av en arbetsgmpp med företrädare för departement, rryndigheter och offentliga språkvårdare. Grappen bör hjälpa näranden att marknadsföra, utveckla och samordna språkvårdande insatser på det offentligas verksamhetsfält. En föratsättning för verksamheten är också att myndigheteraa betalar för de konsulttjänster som språknämnden förraedlar raed de medel som de förfogar över för att nå sina verksamhetsmål. Ett liknande systera finns i Finland, där Finska språkbyrån genom sin "avdelning för avgiftsbelagda tjänster" granskar texter åt myndigheter, håller kurser där eller deltar i olika projekt.
Jag räknar med att återkomma till regeringen med förslag om att det skall träffes ett avtal med nänmden om dess roll i språkvårdsarbetet inom statsförvaltningen.
Jag har i frågan om Svenska språknämnden samrått med chefen för Kul turdepartementet.
26 Prop. 1992/93:100 7.7 Samhällsinformation Bilaga 8
Enligt min bedömning kommer det program för arbetet med att höja regelkvaliteten som jag nyss har redogjort för att på sikt väsentligt underlätta förståelsen och förbilliga tillärapningen av regleringaraa. Men hur raycket man än satsar på att höja kvaliteten och hur bra man än lyckas med detta kommer det alltid att behövas information kring regelsysteraen. Sådana behov kan vara generella eller gälla enskilda frågor eller gmpper av medborgare. Ett grandläggande krav måste vara att samhällsinformationen är korrekt, lättillgänglig, lättförståelig och aktuell.
Jag delar således riksdagen uppfettning om betydelsen av en god och allsidig samhällsinformation (se bet. I991/92:KUI7).
Jag vill emellertid framhålla att informationen enligt min bedömning sker bäst som en del av den verksainhet som den skall informera om. Informationen bör sålunda av de verksamhetsansvariga ses som ett av flera medel att nå ett så bra resultat i verksamheten som möjligt. De resurser som en verksamhet förfogar över skall användas till informationsinsatser om de kan förbättra verksamhetsresultatet. Och i verksamhetsresultatet skall självfellet vägas in att man når sådana grapper eller andra i samhället som har rätt till myndighetens service eller är i behov av den. Det följer av 7 § verksförordningen (1987:1 IOO) där det bl.a. sägs att rayndighetens chef skall se till att allmänhetens, organisationers, företags och offentliga myndigheters kontakter med rayndigheten underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom information och genom ett klart och begripligt språk.
Av vad jag nu sagt följer att behov av att utvärdera hur informationen om reglema når fram till medboigama ständigt måste uppmärksammas.
Det kan hos de verksamhetsansvariga uppstå behov av stöd utifrån för att infonnationen skall bli så bra som möjligt.
Riksdagen tar i sitt nyssnämnda betänkande upp publikationen Samhällsguiden. Den är en publikation som beskriver våra viktigaste lagar och andra regleringar, anpassade efter allmänhetens behov av en sararaanhållen, lättillgänglig sarahällsinforraation. Att riksdag och regering har ett gemensamt ansvar för guiden utgår riksdagen från. Jag har inte någon annan uppfettnmg än riksdagen och är angelägen om att den intagning av Samhällsguidens text i riksdagens datasystem, Rixlex, som regeringen nu har ombesörjt, kan leda till att texten löpande kan hållas aktuell och att Samhällsguiden ges ut i reviderade upplagor så ofta sora möjligt. Regeringens ansvar bör dock begränsas till dess verksara-hetsområde.
Vad gäller finansieringen av det fortsatta arbetet med Samhällsguiden anser jag att den bäst sker på marknadsraässiga grander. Det finns enligt min bedömning en så pass kraftig efterfrågan på i första hand själva publikationen att en både frekventare och mer kvalitativ utgivning kan säkerställas. Men också vad gäller den datorbaserade informationen finns enligt vad jag har inhämtot ekonomiska fömtsättningar på marknaden för
27
att kraftigt öka och förbättra den informationskällan. Prop. 1992/93: IOO
Efter bemyndigande av regeringen har avtol träffets med Riksdagens Bilaga 8
förvaltningskontor resp. CE Fritzes AB om det fortsatta arbetet med och
utgivningen av Samhällsguiden, m.m. Av avtalen följer också att partema är överens om att behandla frågor
om Samhällsguiden i den redaktionskommitté som skall läinna råd m.m.
till CE Fritzes AB i fråga om en annan publikation på området, nämligen Sveriges statskalender. Jag anser mig med dessa åtgärder ha säkerställt att Samhällsguiden kan
fortsätta att komma ut och att goda fömtsättningar har skapats för att en
god kvalitet kan känneteckna samhällsinformationen.
7.8 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag nu har anfört om Regelreformermg, språkvård och samhällsinformation.
28
A. Finansdepartementet m.m. Prop. i992/93:ioo
A 1. Finansdepartementet '
1991/92 utgift III 120 496
1992/93 Anslag 121 037 000
1993/94 Förslag 125 914 000
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 125 914 000 kr vilket innebär en besparing med 5 808 tkr avseende den reguljära verksamheten i departementet.
Jag har tidigare idag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Finansdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Finansdepartementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget A 1. förs till detta konto.
Som en följd av departementets utökade verksamhetsområde har jag beräknat medel för vissa förstärkningar till den politiska ledningen.
För det fortsatta arbetet med statsbidragssystem till kommunema har jag beräknat medelsbehovet till 2000 tkr.
Utöver detta har jag beräknat medel för kapitalkostnader för lån i Riksgäldskontoret. Låneramen beräknas till 1 500 tkr.
Genom omfördelning av medel inom regeringskansliet tillförs departementet 341 tkr för vissa telefonkostnader.
Anslaget för Finansdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjema för dessa förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Finansdepartementets disposition kommer slutligt att festställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Finansdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 125 914 000 kr.
29 Prop. 1992/93:100 A 2. Ekonomiska råd Bilaga 8
1991/92 Utgift 3 867 689
1992/93 Anslag 4 302 000
1993/94 Förslag 4 302 000
Från anslaget bestrids kostnadema för ekonomiska råd. De ekonoraiska råden är stationerade i Bryssel, Paris och Washington.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 4 302 000 kr.
Anslaget för ekonomiska råd har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar sora raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjeraa för denna förändring (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Ekonomiska råds disposition kommer slutligt att festställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiska råd för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 302 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 39073 933 Reservation 12 071 984
1992/93 Anslag 29 500 000
1993/94 Förslag 40 000 000
Från anslaget bestrids kostnaderaa för kommittéer och arbetsgrapper, de ekonomiska långtidsutredningama samt för vissa konsulter bl.a. inom finansmarknadsområdet.
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 40 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 40 000 000 kr.
30
A 4. Utvecklingsarbete Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 1992/93 Anslag 40 000 000
1993/94 Förslag 38 000 000
Från anslaget bestrids kostnader för riktode insatser i det fortsätto arbetet med utveckling av de förändrade styrformema i stotsförvaltningen samt utvecklingsarbetet rörande styrning av de fmansiella fömtsättningama för stotsförvaltningen (prop. 1991/92:100, bil. 8, s. 21-22).
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utvecklingsarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 38 000 000 kr.
A 5. Uppdrag till Statskontoret
1993/94 Nytt anslag (ramanslag) 55 000 000
Jag kommer senare under anslaget E 5. Stotskontoret: Uppdragsverksamhet att föreslå ett nytt fmansieringssystem för Stotskontoret, som innebär att Stotskontoret ombildas till en uppdragsmyndighet och att uppdrag åt regeringen skall avgiftsfinansieras.
Ett nytt ramanslag bör anvisas för fmansisering av stabsuppgifter och uppdrag som regeringen ger Statskontoret. Jag har för budgetåret 1993/94 beräknat detta anslag till 55 iniljoner kronor, varav 20 miljoner kronor bör disponeras av Statskontoret för stabsuppgifter och 35 iniljoner kronor bör användas för att fmansiera särskilda uppdrag till Statskontoret. Jag återkommer under anslaget E 5. med ytterligare preciseringar beträffande användningen av anslaget.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjeraa för dessa förändringar (bilaga 1, stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Stetskontorets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Den modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden som jag tidigare redovisat skall tillämpas på detta anslag. Statskontoret kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 55 000 000 kr.
31 B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet °p- 1992/93:ioo
Bilaga 8 Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val.
Skatteförvaltningen
Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor.
Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksamhet är att skatt skall tas ut i den omfettning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning.
RSV har i sin fördjupade anslagsframstälhiing redovisat skatteförvaltningens verksamhet inom områdena beskattning och folkbokföring. Vad gäller beskattning har redovisning lämnats för följande delområden: s.k. gmndhantering, skrivbordskontroll, revision, processverksamhet och fastighetstaxering. Med grandhantering avses bl.a. sortering, maskinell granskning och registrering av uppgifter, löpande service, handläggning av jämkningsansökningar etc, samt hantering av likvidströmmar.
Verksaniheten på beskattningsområdet följer en kalenderårscykel. Den resultatredovisning som RSV lämnat omfettar perioden I987-I99I. Det totala antalet skattskyldiga har under perioden ökat måttligt. Det har däremot skett en kraftig ökning av främst antalet juridiska personer. Perioden har vidare präglats av ett omfettande arbete med att genomföra såväl materiella reformer som förferande- och organisationsförändringar. Särskilt i slutet av perioden har genomförandeaktiviteter av detta slag krävt inte obetydliga resurser.
Utider perioden har vidare arbete pågått med att utveckla uppföljningssystem för verksamheten. RSV har deltagit i den försöksverksamhet som under några år bedrevs med årliga resultatredovisnmgar.
I grundhanteringen har kostnaden per prestation kurmat sänkas under perioden, bl.a. tack vare ett förbättrat ADB-stöd. Totalt sett gör RSV bedömningen att produktiviteten i skatteförvaltningen trots detta varit i stort sett oförändrad mellan 1987 och 1991. Att den totala produktiviteten inte förbättrats nämnvärt förklaras av de begränsningar i kontrollverksamhet och s.k. offensiv processföring som myndigheteraa tvingats till på gmnd av det omfettande förändringsarbetet i slutet av perioden.
Under perioden har i det nya systemet med uppdelad fastighetsfexering genomförts allmän fastighetstaxering 1988 i fråga om hyres- och industri-festigheter och 1990 i fråga om småhus. Systemet har iimeburit en jämnare belastning och höjd kompetens inom skatteförvaltningen.
RSV föreslår inför perioden 1993/94-1995/96 inte någon förändring vad gäller det övergripande målet för skatteförvaltningen. Som verksamhetsmål föreslår RSV att gmndhanteringen även fortsättningsvis skall rationaliseras för att ge utrymme för ökade satsningar på riktad service och kontroll. Åtgärder bör i detta syfte bl.a. vidtas för att främja lämnande av uppgifter på ADB-medium. All kontrollverksamhet skall
32
inriktas på väsentligheter och på efterlevnaden av nya materiella regler. Prop. 1992/93:100 Omfettningen av den planmässiga revisionsverksamheten vad gäller Bilaga 8 förefeg skall upprätthållas. Den riktade servicen och informationsverksamheten skall inriktas på information om materiella regler och förferanderegler.
Exekutionsväsendet
Inom exekutionsväsendet finns under RSV 24 kronofogdernyndigheter. Inom dessa bedrivs det operativa arbetet på kronokontor med verksamhet på sammanlagt 113 orter.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verksfellighet skall handläggas skyndsamt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndighetema skall även i övrigt verka för att befelningsförpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning.
Även på exekutionsväsendets område har arbete under perioden pågått med att utveckla uppföljningssystem. RSV:s medverkan i försöksverksamheten med årliga resultatredovisningar har också gällt kronofogdemyndigheteraa.
RSV har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten inom områdena indrivning och övriga ärenden.
Under perioden I987-I99I har antalet inkomna ärenden ökat kraftigt inora kronofogderayndighetemas alla verksamhetsområden. Det gäller särskilt den senare delen av perioden. Även antelet avslutade mål har ökat. RSV anser eraellertid att uppgifteraa ora hanterade volyraer inte är av den arten att de kan läggas till gmnd för en beräkning av den totala prestationsvolymen. Enligt verket kan man dock konstatera att kronofogdemyndighetema lyckats hantera allt större ärendevolymer inom ramen för i stort sett oförändrade resurser. Endast under det sista året i perioden har antalet oavslutade ärenden ökat. Man har inte uppnått verksamhetsmålet att minska antalet gäldenärer eller de totala skuldbeloppen. Detta beror emellertid på en rad förhållanden, varav många ligger utanför kronofogdemyndighetemas kontroll.
RSV föreslår för den kommande perioden inte någon förändring i sak vad gäller övergripande mål för exekutionsväsendet. Som verksamhetsmål föreslås att föreläggande i mål ora betalningsföreläggande och handräckning skall utfärdas inom fem arbetsdagar, att gäldenärens betalningsförmåga i enskilda utsökningsmål skall vara utredd inom tre månader, att första försäljningsförsök i fråga ora festigheter om möjligt skall genomföras inom fyra månader, och normalt inte senare än efter sex månader, att arbetet med konkurstillsyn skall inriktas på en regelbunden och planmässig tillsyn med koncentration på väsentlighet och risk samt att kronofogdemyndigheteraa i den förebyggande verksamheten skall nå huvuddelen av elevema i gymnasieskolans avgångsklasser med den information som RSV bestämmer.
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för den verksamhet som RSV ansvarar för.
Skatteförvaltn ingen
Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksamhet skall vara att skatt skall tos ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning.
Elxekutionsväsendet
Kronofogdemyndighetemas uppgift som verkställande myndigheter skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas skyndsamt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheteraa skall genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
Resurser
Riksskatteverket
Ramanslag 1993/94: 351 miljoner kronor
Planeringsram:
1993/94 351 000 000 kr
1994/95 337 000 000 kr
1995/96 325 000 000 kr
Skattemyndigheterna
Ramanslag 1993/94: 4 237 miljoner kronor
Planeringsram:
1993/94 4 237 311 000 kr
1994/95 4 162 000 000 kr
1995/96 4 087 000 000 kr
34
Kronofogdemyndigheterna
Ramanslag 1993/94: I 117 miljoner kronor
Planeringsram:
Mot bakgmnd av den osäkerhet som råder om den framtida tillströmningen av mål och ärenden finns det inte föratsättningar för att fastställa någon flerårig planeringsram i fråga om kronofogdemyndigheteraa.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Resultatbedömning
Skatteförvaltningen
Som framgår av den resultatanalys som RSV redovisat har arbetsmängden, uttryckt i termer av antal skattskyldiga, antel lämnade och granskade deklarationer eller på liknande sätt, ökat måttligt under de senaste åren. Samtidigt har antelet skattskyldiga juridiska personer och andra skattskyldiga med raera komplicerade ekonoiniska förhållanden ökat markant. Ett skäl till detto är den finansiella sektoras tillväxt under 1980-talet.
Under perioden har ytterligare resurser ställts till skatteförvaltningens disposition för nya arbetsuppgifter avseende folkbokföringen och förvaltningens nya roll i taxeringsförferandet. Tillfälliga resurstillskott har också getts för genomförandet av större reformer, bland vilka främst bör nämnas folkbokföringsreformen och I989-I990 års skattereform.
Det intensiva förändringsarbetet under de senaste åren har föratom tillfälliga resurstillskott krävt betydande omprioriteringar vad gäller befintiiga resurser. Sora ett resulfet av dette har beslutede reformer kunnat genomföras på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt har den löpande verksamheten på det hela taget kunnat bedrivas utan några allvarliga stömingar. Det har emellertid inte kunnat undvikas att intensiteten i viktiga delar av kontrollverksamheten och den offensiva processverksamheten gått ned under den mest reformtäto perioden.
Den I juli I99I övertog skatteförvaltningen folkbokföringsverksamheten från svenska kyrkan. I samband med omorganisationen togs ett datorsystem för registerföringen i bmk. Samtidigt trädde en ny folkbokföringslag i kraft som innebar vissa materiella förändringar. På grand av balanser som fenns vid övertogandet och andra initialsvårigheter blev handläggningstidema till en början långa. De förkortodes dock betydligt under fjärde kvartolet 1991.
Exekutionsväsendet
Den period som redovisas i RSVs resultotanalys präglas av en kraftig ökning av antelet mål och ärenden inom samtliga kronofogdemyndighetemas verksamhetsområden. På vissa delområden har volymökning-
ama de senaste åren varit drastiska. Jag tänker då främst på antelet Prop. 1992/93:100 inträffede konkurser och anfelet löneborgenärer i ärenden om sfetlig Bilaga 8 lönegaranti vid konkurs, men också på antelet ärenden om exekutiv försäljning av fest egendom m.m. Denna utveckling har vid ett par tillfällen föranlett viss förstärkning av kronofogderayndighetemas raedelsresurser.
I likhet med RSV gör jag bedömningen att myndighetema i det stora hela har lyckats väl med att hantera den växande ärendemängden. Vissa uppsatte verksamhetsmål, som t.ex. att minska antelet gäldenärer, har inte gått att uppnå. Handläggningstidema har särskilt inom vissa områden blivit oroväckande långa. Som RSV framhåller beror dessa svårigheter på en rad omständigheter utanför kronofogdemyndigheteraas kontroll. Jag anser det mot den här bakgmnden inte vara möjligt att ange i vilken utsträckning det övergripande målet för verksamheten har nåtts under perioden. Min bedömning är dock att arbetet haft rätt inriktning och att de prioriteringar sora gjorts har varit riktiga.
Den 1 januari 1992 övertog kronofogdemyndighetema från tingsrätteraa arbetet med att handlägga mål om betelningsföreläggande och handräckning. Samtidigt trädde nya bestämmelser om förferandet m.m. i sådana mål i kraft och ett ADB-system för handläggningen togs i brak. Till de initialsvårigheter sora norraalt uppkommer vid en omläggning av dette slag har kommit en kraftigt ökad målmängd. Den nya organisationen hade ursprangligen dimensionerats för ca 560 000 mål per är. De senaste prognoseraa tyder på att antolet mål 1992 blir ca 825 000. Svårigheteraa i samband med omläggningen har lett till att det på kort tid uppstått betydande målbalanser hos myndigheteraa. Enligt vad jag har erferit har dock läget förbättrats under senare hälften av 1992, och det bör finnas utsikter att inom en nära framtid korama ned till mera normala handläggningstider.
Fördjupad prövning
Skatteförvaltningen
I likhet med RSV anser jag att man inom skatteförvaltningen under den kommande treårsperioden bör bedriva ett långsiktigt förändringsarbete som syfter till att minska resursåtgången för gmndhantering och på så sätt frigöra ytterligare resurser för främst kontroll och rikted service. En effektiv kontrollverksamhet är inte bara nödvändig för att i ett längre perspektiv upprätthålla tilltron till och respekten för skattesystemet. Den har också mera omedelbar stetsfinansieU betydelse. Som exempel på detto kan nämnas att de beräknade höjningama av debiterade skatter och avgifter på gmnd av s.k. utökad kontroll (dvs. annat än gmndkontroll) 1991 sammanlagt uppgick till ca 6,1 mrd kr vad gäller skrivbordskontroll och ca 8,4 mrd kr vad gäller revision.
När det gäller kontrollverksamheten anser jag det således angeläget att den av RSV redovisade utbyggnaden kommer till stånd. I verkets anslagsframställning anges att detto - av kompetensskäl - kommer att kräva viss nyrekrytering av personal. För egen del vill jag understryka nödvändigheten av att kompetensen hos personal, som utför sådana för
de skattskyldiga särskilt känsliga arbetsuppgifter som skatterevisioner, Prop. 1992/93:100 hålls på en hög nivå. Bilaga 8
Jag anser vidare att det nu finns skäl att intensifiera arbetet med förberedelser för de omställningar, främst på mervärdeskattens område, som följer med ett svenskt inträde i EG.
Liksom RSV gör jag emellertid bedömningen att förändringsarbetet på sikt också ger utrymme för inte obetydliga besparingar. Jag vill i det sammanhanget understryka vikten av att RSV konsekvent ter till vara de möjligheter som finns att minska resursåtgången genom vidareutveckling av teknikstödet och andra liknande åtgärder. Sedan riksdagen nu tegit ställning till ytterligare förenklingar av deklarationsförferandet, och mot bakgmnd av de uttelanden som jag gjort i det föregående, anser jag sammanfettningsvis att det finns föratsättningar för att nu påbörja ett långsiktigt arbete som leder till såväl kostnadsminskningar sora kompetensuppbyggnad och förbättrad skattekontroll.
Vissa besparingar är möjliga redan på kort sikt. Det hänger dock främst samman med att genomförandet av de stora reformeraa på skatteområdet - skattereformen, folkbokföringsreformen, det nya taxeringsförferandet och den nya organisationen för skatteförvaltningen i länen - nu i huvudsak är avslutet. Jag räknar sålunda med att de merkostnader som uppkommer övergångsvis på gmnd av viss dubblering av funktioner och andra initialsvårigheter skall minska avsevärt fr.o.m. 1993/94. Samtidigt leder den nya organisationen i sig till minskad resursåtgång.
RSV har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat ett ökat resursbehov för skatteförvaltningens ADB-stöd under 1993/94. Därefter minskar enligt verkets beräkningar resursbehovet. Vad gäller det totela resursbehovet vill jag för egen del framhålla att jag anser att det inom en verksamhet av den omfettning som det här är fråga om bör finnas större möjligheter än vad RSV utgått från att göra omprioriteringar inora verksaraheten. Beträffende ADB-verksamheten vid RSV vill jag erinra om att ett av syftena med den nya organisation och finansieringsform sora valts för detma (ADB 90) är att verksaraheten skall bedrivas affärsraässigt och med full kostnadstäckning genom de avgifter som tes ut av användaraa. RSV bör enligt min mening särskilt redovisa vilka effekter ADB 90 har fått och vilka ytterligare åtgärder som planeras för att förbättra kostnadseffektiviteten i ADB-verksamheten.
Anslagsstrukturen inom skatteförvaltningens område är komplicerad. Medel anvisas f.n. över fyra olika anslag. Föratom förvaltningsanslagen till Riksskatteverket och Skattemyndigheteraa anvisas nämligen medel även över anslagen Fastighetstexering och Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd ra.m.
Beträffende fastighetsfexering gäller att huvuddelen av kostnaderaa befelas från anslaget till skattemyndighetema och avser arbete som utförs inom dessa myndigheter. Den mindre del av kostnaderaa som hittills belastet det särskilda anslaget Fastighetstexering avser huvudsakligen extem medverkan, t.ex. från myndighetema på lantmäteri- och skogsvårdsområdet samt verksamheten i festighetstaxeringsnämnderaa. Jag
37
anser det mest lämpligt att medel för sådana utgifter fortsättningsvis Prop. 1992/93:100 anvisas på anslaget till Skattemyndigheteraa. Det bör ankomma på RSV Bilaga 8 att upphandla tjänster från de nämnda myndigheteraa eller andra myndigheter eller företeg som kan tillhandahålla korapetens av det slag som erfordras. Medel för Postverkets och andra betelningsförmedlares medverkan i skatteuppbörden bör i fortsättningen anvisas på anslaget till Riksskatteverket. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om att uppdra åt RSV att upphandla de tjänster på dette område som behövs för att uppbördssystemet skall fungera.
Under anslaget till Riksskatteverket har jag för budgetåret 1993/94 och i planeringsramen för budgetåret 1994/95 beräknat raedel för visst utvecklingsarbete vad gäller ADB-stödet för valadministrationen.
Den ersättning som betelas av allmänna pensionsfonden för arbetet med bestämmande och uppbörd m.ra. av ATP-avgifter bör liksom för närvarande redovisas under anslaget till Skattemyndigheteraa. För budgetaret 1993/94 beräknarjag denna ersättning till 223,6 mkr.
Beträffande skatteförvaltningen vill jag avslutningsvis nämna att regeringen under 1992 beslutet att inte genomföra ett planerat byggprojekt i Östersund avseende lokaler för Skattemyndigheten i Jämtlands län.
Exekutionsväsendet
Beträffande de yttre fömtsättningama för kronofogdemyndighetemas arbete under den kommande treårsperioden ansluter jag mig till den bedömning sora RSV gjort. Effekteraa av det konjunkturläge som råder för närvarande, och sora är den främsta orsaken till den nuvarande höga arbetsbelastningen, kan väntas påverka även de närmast följande åren i hög grad. Att närmare beräkna hur arbetsmängden kommer att utvecklas under perioden är emellertid knappast möjligt. Till saken hör att det inte bara är konjunkturläge och andra yttre omständigheter som inverkar på arbetsbelastningen hos kronofogdemyndigheteraa. Till övriga fektorer som kan få betydelse i sammanhanget hör de förändringar i avgiftssystemet och uppbördsreglema som sfetsmaktema beslutat om, och som träder i kraft under 1993.
Jag anser det mot den här bakgranden inte vara meningsfiillt eller ens möjligt att nu lägga fest någon planeringsram för treårsperioden. För budgetåret 1993/94 gör jag bedömningen att kronofogdemyndigheteraa behöver visst resurstillskott för att klara den besvärliga arbetssituation som raan nu befinner sig i. Storleken på detfe bör bestämmas så att det raotsvarar det tillfälliga resurstillskott för innevarande budgetår som regeringen nyligen beslutot om, uppräknat så att det motsvarar helt års förbmkning. Även inom kronofogdemyndigheteraa bör dock samtidigt vissa besparingar kunna göras genom allmän rationalisering, ökad samverkan mellan myndighetema i fråga om administrativa funktioner m.m.
I dette sammanhang vill jag erinra om sambandet mellan den förebyggande verksamhet som kronofogdemyndigheteraa bedriver och andra
åtgärder sora vidtes för att på sikt minska antelet gäldenärer samt mål Prop. 1992/93:100 och ärenden hos kronofogdemyndighetema. Vad jag tänker på är bl.a. de Bilaga 8 nyligen beslutade ändringama i avgiftssystemet. För att det långsiktiga målet för verksamheten skall uppnås är det enligt min mening av vikt att de förebyggande insatseraa inte väsentligt eftersatts när arbetsbelastningen är hög i den löpande verksamheten.
Flera slag av avgiftsinkomster i verksamheten redovisas för närvarande under anslaget till krononfogdemyndighetema. Det stämmer emellertid bäst överens med de principer som slagits fest i fråga om redovisningen av sådana inkomster att dessa i fortsättningen i stället redovisas på en inkomsttitel på sfetsbudgeten. Jag föreslår därför att anslaget till kronofogdemyndighetema budgeteras bmtto, dvs. utan att anslagsbeloppet minskas med beräknade avgiftsinkomster. Influtna avgifter bör redovisas på statsbudgetens inkomsttitel 2512, Avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Med utgångspunkt i väntad måltillströnming och den taxesättning som regeringen nyligen beslutat om (förordning, 1992:1094, om avgifter vid kronofogdemyndigheteraa), kan inkomstema för budgetåret 1993/94 grovt beräknas till 900 miljoner kronor.
Kronofogdemyndighetemas ersättning från allmänna pensionsfonden för arbetet med indrivning av ATP-avgifter bör även i fortsättningen redovisas mot anslaget. För budgetåret 1993/94 beräknarjag denna ersättning till 2 miljoner kronor.
Slutsatser
Mot bakgmnd av den fördjupade prövning somjag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
Skattörvaltningen
Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksainhet bör vara att skatt skall tas ut i den orafettning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning. Någon gmndläggande förändring av verksamhetens inriktning föreslås alltså inte. Jag vill i likhet med RSV betona vikten av att rationalisera gmndhanteringen för att trots krav på besparingar skapa utrymme för ökade insatser vad gäller kontroll och riktad service. Inom ramen för de resurser som ställs till förvaltningens disposition bör arbetet i än högre grad än vad som hittills skett inriktas mot det väsentliga skatteundandragandet. Omfettningen av den planmässiga kontrollen av stora företog bör upprätthållas. Samtidigt bör urvalskontrollen byggas ut och arbetet med att förfina metoderaa för urval av kontrollobjekt fortsätfe.
Exekutionsväsendet
Inte heller i fråga om exekutionsväsendet föreslår jag någon förändring i sak vad gäller det övergripande målet för verksamheten. Som framgått av det föregående anser jag dock i likhet med RSV att ett förtydligande bör göras i fråga ora den förebyggande verksamheten. Jag anser också
att kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet Prop. 1992/93:100 bör betonas. Dette gäller alla typer av mål och ärenden som handläggs Bilaga 8 av kronofogdemyndigheteraa.
Nya principer för budgeteringen av anslag
Anslagen till Riksskatteverket, Skatterayndigheteraa och Kronofogdemyndigheteraa har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsforraen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som koraraer att ställas till myndigheteraas disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Räntebeläggning av statliga medelsfiöden
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. RSV, skatternyndigheteraa och kronofogdemyndighetema kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Dessa rayndigheter komraer därför att tilldelas räntekonton raed kredit i Riksgäldskontoret och raedlen under anslagen B I. Riksskatteverket, B 2. Skattemyndigheteraa och B 3. Kronofogdemyndigheteraa förs till dessa konton.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheteraa inora Riksskatteverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Riksskatteverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 351 000 000 kr,
3. till Skattemyndighetema för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 4 237 311 000 kr,
. 4. till Kronofogdemyndighetema för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på I 117 367 000 kr.
40
c. Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning °p- 1992/93:ioo
Bilaga 8 Investeringar m.m.
Investeringar inom Byggnadsstyrelsens lokalhålIningsområde har tidigare redovisats i form av en rallande treårsplan (prop. 1989/90:100, bet. I989/90:FiU26, rskr. 1989/90:266). Planen omfettede raedel både för byggnadsarbeten och festighetsförvärv.
Den gällande treårsplanen för budgetåren 1992/93 - 1994/95 omfetfer investeringar på 2 200 imljoner kronor per år i prisläget den I januari I99I. Beloppen för de två sisto åren är preliminära. Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om genomförande av enskilda byggnadsobjekt. För innevarande år får Byggnadsstyrelsen to upp lån i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 3 000 miljoner kronor för investeringar m.m. Lånen tillhandahålls på marknadsmässiga villkor. Av praktiska skäl har ramen för upplåningen satts något högre än det beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffe förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen har även haft möjlighet att kunna justera låneramen i erforderlig omfettning vid ofömtsedda händelser eller större förändringar.
Ombildningen av Byggnadsstyrelsen och bildandet av två nya festighetskonceraer och en festighetsförvaltande myndighet Stotens festighetsverk iimebär att någon redovisning av investeringama för de nya festighetskonceraeraa inte längre kommer att ske till riksdagen. Däremot kommer årskostnadskonsekvenseraa av lokalförsörjningen för respektive verksamhet att redovisas under verksamhetsdelaraa på varje huvudtitel.
Från och raed denna budgetproposition kommer regeringen årligen att redovisa en treårig investeringsplan för den nya festighetsförvaltande myndigheten som börjar verka den I januari 1993. Investeringsverksamheten berör huvudsakligen Utrikes-, Försvars-, Finans- och Kulturdepartementens verksamhetsområden.
Investeringsbehovet för den nya festighetsförvaltande myndigheten Sfetens festighetsverk imder treårsperioden 1993/94 till 1995/96 beräknar jag till ca 375 miljoner kronor. En bedömning av investeringaraas fördelning på respektive budgetår fraragår av följande febell. Min bedömning baseras bl.a. på de lokalförsörjningsplaner som har utarbetots av Byggnadsstyrelsen och berörda myndigheter och jag har i dessa frågor samrått med berörda stotsråd. Det bör noteras att byggnadsobjekten befinner sig i skilda planeringsstadier. Erfarenhetsmässigt innebär det att kostnaderaa för de enskilda projekten kan komma att ändras. Jag anser att det bör ankomma på regeringen att besluto om mindre justeringar av aktuella kostnadsramar.
41 Investeringar miljoner kronor i prisläget 1992-01-01 Prop. 1992/93:100
_________________________________________________ Bilaga 8
Treärsplan 1992/93 1993/94 1994/95
Pågående/beslutade
190 Nya investeringar m. m.
185
Sumina investeringar
375
375
112 263
375
Treårsplanen är milande. Inom ramen för treårsplanen bör följande byggnadsobjekt över 50 miljoner kronor kunna påbörjas under perioden 1993-1995. Objekten redovisas i prioriteringsordning inom respektive huvudtitel. Nya objekt, som inte tidigare redovisats för riksdagen markeras med kursiv stil i sammanställningen.
Dep. Byggnadsprojekt Kostnad
(mioner kronor)
Fi Stockholm. Sagerska huset. 55
Byggnadsvården vid de kungliga slotten och
för rikets Jastningar. 630
Ku Stockholm. Modema museet och Arkitektur museet. 350
I den nya treårsplanen finns ett större uppmstningsprojekt med som avser uppmstningen av de kungliga slotten och rikets fästningar. Jag räknar med att arbetena bör utföras under en tjugoårsperiod. Jag föreslår att en kostnadsram om 630 miljoner kronor förs upp i investeringsplanen.
Vidare föreslår jag att en kostnadsram om 350 miljoner kronor förs upp i investeringsplanen för nybyggnad för Modema museet och Arkitekturmuseet på Skeppsholmen i Stockholm.
Den föreslagna treårsplanen uppgår till 375 000 000 kronor per år och avser planeringsläget i prisläget den I januari 1992. Investeringaraa kommer att betolas ut i det prisläge som gäller vid genomförandetidpunkten. Medelsbehovet för nästo budgetår för färdigställda, pågående och beslutode byggnadsobjekt, tillkomraande byggnadsobjekt, medel för större ombyggnader och planerade festighetsförvärv beräknar jag till 400 000 000 kronor i aktuellt genomförandeprisläge.
Somjag nyss närande bör ramen för upplåningen sättos något högre än det i dagsläget beräknade raedel sbehovet, eftersom det erferenhetsmässigt kan inträffe förändringar i de olika byggnadsprojekten. Jag föreslår därför att Stotens festighetsverks ram för upplåning festställs till 500 000 000 kronor. Det bör få ankomma på regeringen att vid ofömtsedda händelser eller större förändringar kunna justera ramen i erforderlig omfettning.
42
Hemställan Prop. 1992/93:100
. . Bilaga 8
Jag hemställer att regeringen föreslår nksdagen att
1. godkänna den nya treårsplanen för Investeringar m.ra. för Stotens fastighetsverk i enlighet med vad jag förordat,
2. bemyndiga regeringen att besluto om att Stotens festighetsverk får fe upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad jag förordat.
C 1. Statens lokalförsörjningsverk
1992/93 Anslag 35 000 000
1993/94 Förslag 60 000 000
Riksdagen har anfegit de förslag som regeringen lagt fram i prop. 1991/92:44 ora riktlinjer för den sfetiiga festighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Riksdagens beslut innebär bl.a. att ombilda delar av Byggnadsstyrelsen till en efterfrågestyrd stobs-och servicemyndighet, Stotens lokalförsörjningsverk. Denna myndighet skall bl.a. länma råd och stöd till regeringen och de stotiiga myndigheterna i fråga om lokalförsörjning. Inrättandet av den nya myndigheten skall enligt förslaget ske I januari 1993.
Regeringens behov av stobsfunktioner och myndigheteraas behov av service i lokalförsörjningsfrågor bör enligt förslaget i propositionen ges en samlad organisatorisk lösning. En sfetlig sfebs- och servicemyndighet bör därför få i uppdrag att svara för dessa uppgifter. Enligt förslaget bör servicefunktionen hållas avskild från förvaltningsuppgiften. Den nya myndigheten - Stotens lokalförsörjningsverk - skall därför inte ha festighetsförvaltningsuppgifter.
Det övergripande målet för Sfetens lokalförsörjningsverk bör vara att, utifrån målet för den stotiiga lokalförsörjningen att den skall skötos på ett för stoten som helhet effektivt och ekonomiskt sätt, tillhandahålla de stotiiga myndigheteraa och regeringen ett professionellt och oberoende stöd på lokalförsörjningsområdet.
Verksamhetsmålet för stabsfunktionen bör vara att på uppdrag från regeringen tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalförsörjningsområdet.
Verksamhetsmålet för servicefunktionen bör vara att tillhandahålla i försto hand de stotiiga förvaltningsmyndigheteraa de tjänster dessa efterfrågar på lokalförsörjningsområdet, där verket med sin professionella och oberoende ställning kan vara konkurrenskraftig.
Jag har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stotiiga raedelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Stotens lokalförsörjningsverk kommer fr.o.m. budgetaret 1993/94 att tillämpa denna raodell. Verket komraer därför att tilldelas ett räntekonto raed kredit och medlen under anslaget C I. Stotens lokalförsörjningsverk.
Anslaget för Stotens lokalförsörjningsverk har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som raåste göras till följd av ändringen av
43
nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Prop. 1992/93:100
Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya Bilaga 8
principema för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag
redovisat riktlinjema för dessa förändringar (bilaga I, Stotsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
verkets disposition kommer slutligt festställas enligt de redovisade
riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Det är inte möjligt att nu bedöma hur stor servicefunktionen behöver vara i framtiden, eftersom denna funktion förslås bli efterfrågestyrd och finansierad med avgifter. För lokalförsörjningsverksamheten föreslås att ett ramanslag om 60 miljoner kronor uppförs. I dagsläget finns inget underlag för att göra någon annan bedömning.
Enligt min bedömning bör ett ramanslag föras upp på sfetsbudgeten för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 60 000 000 kr.
C 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.
1992/93 Anslag 70 000 000
1993/94 Förslag 95 000 000
Som en direkt följd av Byggnadsstyrelsens aweckling koramer den nya stobs- och servicenayndigheten, Stetens lokalförsörjningsverk, att svara för awecklingen av förhyrda lokaler som niyndigheter lämnat tillbaka enligt SFS 1980:598 och där aweckling ännu inte skett eller altemativ hyresgäst anskaffets. Vidare kommer verket att hantera inhymings-kontrakt där överenskommelse Inte träffets om överförmg till sfetlig lokalbmkare med ramanslag. Detto kan bl.a. gälla lokaler med mer än en stotlig lokalbrakare. Under anslaget bör även medel beräknas för eventuella lokalkostnader som inte kunnat budgeterats på vissa myndigheters anslag inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (se prop. 1991/92:102, s. II8-II9). Jag har tidigare denna dag (bil. I Särskilda frågor avsnitt 2.1.4.) föreslagit en modell som under en övergångsperiod möjliggör för de lokalbmkande rayndigheteraa att göra lokalbesparingar inom ramen för de upplåtelsehandlingar som gäller mellan myndighetema och de nya fastighetskoncemeraa. Eventuella utgifter till följd av detfe bör belasto detto anslag. Jag räknar med att ett belopp om 95 miljoner kronor bör vara tillräckligt för att täcka dessa kostnader.
44
Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Jag hemstaller att regenngen föreslår riksdagen att
till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för
budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 95 000 000 kr.
C 3. Statens fastighetsverk
1992/93 Anslag I 000
1993/94 Förslag I 000
Riksdagen har antagit de förslag som regeringen har lagt fram i prop. 1991/92:44 om riktlinjer för den stafliga festighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Riksdagens beslut innebär bl.a. inrätta en ny statlig myndighet för festighetsförvaltning. Statens Fastighetsverk, fr.o.m. den I januari 1993.
Utgångspunkteraa för inrättandet av Statens festighetsverk och övriga organisationer enligt propositioneraa 1992/93:37 och 1991/92:44 är att man bör skilja förvaltningen av festighetema från nyttjandet av lokaler samt stabs- och servicefunktionen. Statens festighetsverk skall ha som uppgift bl.a. att förvalta viss civil del av statens festo egendom som inte kan eller bör föras över till aktiebolag.
I propositionen har också angetts att samtliga nuvarande festighetsförvaltande myndigheters uppgifter kommer att ses över. Dessa översyner kan medföra att den nya förvaltningsmyndigheten kommer att tillföras festigheter från ett flerfel andra myndigheter. Den nya myndigheten föreslås också överfe vissa andra uppgifter från nuvarande Byggnadsstyrelsen.
Arbetet med att fördela det festighetsbestånd, som f.n. förvaltos av Byggnadsstyrelsen, på de olika organisationeraa pågår och beräknas bli klart under våren 1993. Jag återkommer senare till regeringen i denna fråga.
Stotens fastighetsverk bedöms ansvara för ett festighetsbestånd om ca 1,3 miljoner m'. Därtill kommer markområden om ca 6 miljoner hektor. Den totola omsättningen beräknas bli ca I miljard kronor. Personalstyrkan bedöms bli ca 170 personer.
Jag förordar därför att ett anslag förs upp i sfetsbudgeten för näsfe budgetar med 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens fastighetsverk för budgetaret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
c 4. Kapitalkostnader Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Nytt anslag (förslag) 20 000 000 kr.
Den nya festighetsförvaltande myndigheten, Stotens festighetsverk, kommer att ha till uppgift att förvalfe vissa festigheter såsom de kungliga slotten, rikets fästningar m.m. där omfettande resfeureringsarbeten kommer att ske under den kommande tjugoårsperioden. Kostnaderaa för dessa arbeten kommer att lånefmansieras. Dessa festigheter är inte hyressatto vilket iimebär att Statens festighetsverk inte kommer att erhålla några intäkter för festighetsförvaltningen av dessa tillgångar.
Jag anser att kapitalkostnadema för att finansiera dessa byggnadsarbeten m.m. bör belasta ett särskilt anslag.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen att
till Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.
C 5. Byggnadsstyrelsen; Awecklingskostnader
1993/94 Nytt anslag (förslag) 1 000
Byggnadsstyrelsen är föremål för en ombildning till nya organisationsformer. Dels skall delar av Byggnadsstyrelsen ombildas till en stabs-och servicemyndighet (Statens lokalförsörjningsverk), dels skall två bolag bildas, en fastighetskoncera, till vilken huvuddelen av Byggnadsstyrelsens fastighetsinnehav skall föras, en högskolekoncera som skall förvalta universitet- och högskolefestigheter, och dels skall en ny fastighetsförvaltningsmyndighet (Sfetens festighetsverk) bildas för att förvalta viss av de festighetsbestånd som bedöms olämpligt att föra över till aktiebolag.
Ombildningen av Byggnadsstyrelsen skall enligt förslaget påbörjas den den 1 januari 1993. Överföringen av Byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd och en del övrig verksamhet till de nya organisationema kommer att ske under våren 1993. En viss övertalighet av personal kommer att uppsta i Byggnadsstyrelsen. I dag fmns ännu inte tillräckligt stabilt underlag som medger att det sammanlagda personalbehovet för de nya organisationema kan beräknas närmare. Det ankommer på regeringen att besluta om tidpunkt då Byggnadsstyrelsen skall upphöra och att förordna om en särskild awecklingsorganisation.
Riksdagen har antagit de förslag som regeringen lagt fram i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens festigheter och lokaler, m.m. Beslutet innebar bl.a. att riksdagen godkänt att Byggnadsstyrelsen som myndighet finns kvar under en övergångsperiod. Jag föreslår därför att ett förslagsanslag för Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader förs upp i statsbudgeten för nästa budgetar med 1 000 kr.
46 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Byggnadsstyrelsen; Awecklingskostnader för budgetaret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
47
D. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
övergripande mål
Regeringen har den ISjuni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gäller för perioden 1991/92 -1993/94 utsträcks till att omfatte även budgetåret 1994/95. Jag anser att det inte finns skäl att nu ändra dessa mål.
Resurser:
Anslag
Dl Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader ramanslag
71 655 000 kr.
D2 Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning och låneförvalt ning förslagsanslag 523 180 000 kr.
D3 Riksgäldskontoret:
Garantiverksamhet förslagsanslag
I 000 kr.
D4 Riksgäldskontoret:
In- och utlåningsverksamhet obetecknat anslag I 000 kr.
Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har vidare bl.a. till uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter och affärsverk samt att sköta viss garantigivning. Kontoret skall också verka för en god kassahållning i staten.
Riksgäldskontoret har till regeringen inkommit med en förenklad anslagsframstallan för budgetaret 1993/94 och årsredovisning avseende budgetaret 1991/92. Kontoret har dispens under budgetåret 1991/92 från bokföringsförordningen (1991:1026) vad avser att redovisa enligt kostnadsmässiga principer. Årsredovisningen iimehåller inte resultaträkning, finansieringsanalys eller fullständig balansräknmg.
Huvuddelen av kostnadema för statens skuld är räntekostnader. Dessa redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln. Övriga kostnader för statsskulden redovisas under anslagen Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvalming under sjunde huvudtiteln. Vid analys av de totala kostnadema för statsskulden bör dessa kostnadskomponenter betraktas i ett sammanhang. Jag redovisar därför i de tre följande avsnitten upplåningsverksamheten och de totala kostnadema för statsskulden samt berörda anslag. I de efterföljande avsnitten redovisar
jag garantiverksamheten respektive in- och utlåningsverksamheten med Prop. 1992/93:100 därtill hörande anslagsfrågor. Bilaga 8
Upplåningsverksamheten och kostnadema för statens skuld
Målet för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet är att, inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer, rainimera kostnadema för upplåningen-Statsskulden och dess fördelning har sedan 1988 utvecklats enligt följande:
Statsskuldens fördelning pä olika låneinstrument per den 30 juni resp. år
Procentuell andel
1988
1989
1990
1991
1992
1992 mdkr
Statsobligationslån Statsskuldväxlar
43 12
41 13
41 15
39
21
40
32
287 228
Summa penning- och obligationsmarknaden
55
54
56
60
72
515
Premieobligationslån Sparobligationslån/ Riksgäldskonto Allemansspar Sununa hushållsmarknaden
9
6
8
23
10
5 10
25
8
4 9
21
8
3 9
20
7
2 9
18
48
16 67
131
Övrig upplåning i svenska kronor, netto
4
3
9
8
1
9
Lån i utländsk valuta
18
18
14
12
8
57
Total statsskuld, miljarder kronor
598
590
582
627
711
711
Tabellen visar att statsskulden ökar kraftigt. Skulden i svenska kronor ökade under budgetaret 1991/92 med 100,7 miljarder kronor raedan valutaskulden minskade med 16,4 miljarder kronor. Ökningen av statsskulden beror främst på ett ökat budgetunderskott, men också på att utlåningen från Riksgäldskontoret har fått en allt större omfettning. Ökningen har främst finansierats genom upplåning på penning- och obligationsmarknaden.
Upplåningen på penning- och obligationsmarknaden utgjorde 72 % av den totala statsskulden vid slutet av budgetaret 1991/92. Statsskuldväxel-upplåningen har ökat kraftigt, dels beroende på av penningpolitiska skäl betingade rekvisitioner från Riksbanken, dels beroende på kontorets strävan att hålla nere räntebindningstiden för kronskulden samtidigt som obligationsemissionerna varit förhållandevis långfristiga och lånebehovet ökat snabbt.
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 8
49 Upplåningen från hushållsmarknaden ökade med 5,8 miljarder kronor Prop. 1992/93:100 under budgetaret. Ökningen var främst en följd av en gynnsam utveckling Bilaga 8 av allemansspar.
Utgifteraa för statsskulden under budgetarcn 1988/89-1991/92 framgår av följande sammanstallning.
Utgifter rör statsskulden budgetåren 1988/89-1991/92
Miljarder kronor 88/89 89/90 90/91 91/92
Räntor på statsskulden m.m.,brutto 59,06 65,27 63,34 63,65
Kostnader för upplåning
och låneförvaltning 0,59 0,52 0,53 0,49
Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader 0,05 0,05 0,06 0,06
Summa utgifter 59,70 65,85 63,93 64,21
Utgifter i relation till statsskuldens storlek, procent 9,95 11,14 10,51 9,50
- Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret
- Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverksamheten och efter justering för förändrad redovisningsprincip för statsskuldväxlar
Utgifteraa för statsskulden var under budgetaret 1991/92 i det närmaste oförändrade, jämfört med föregående år, trots att statsskulden ökade snabbt. Detta kan, enligt kontoret, förklaras av flera fektorer:
- Ett ökat lånebehov under ett år får inte full effekt på utgiftema för statsskuldräntor förrän året därpå.
- Riksgäldskontoret har av tekniska skäl haft stora inkomster i samband med emissioner.
- Ränteläget föll jämfört med 1990/91.
- Rekvisitioner av statsskuldväxlar från Riksbanken i december 1991 medförde en omperiodisering av ränteutgifter netto från budgetaret 1991/92 till budgetaret 1992/93.
Stymingen av statsskulden sker för närvarande med hjälp av två så kallade riktmärkesportföljer, en för skulden i svenska kronor och en för skulden i utländsk valuta. Genom att jämföra kostnadema för den fektiska upplåningen med de beräknade kostnadema för en riktmärkesportfölj kan förvaltningen av statsskulden utvärderas utifrån de övergripande riktlinjema (jämför prop. 1991/92:100, bil. 8, sid. 48).
Det resultatmål som av regeringen stallts på verksamheten under perioden I juli 1991-30 juni 1995 är att kostnadema för den faktiska skulden skall understiga kostnadema för riktmärkesportföljema.
50 Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföUs Prop. 1992/93:100
kostnader under budgetåren 1989/90-1991/92 o-i o
Procentuell kostnad
89/90
90/91
91/92
Upplåning i svenska kronor
Penning- och obligationsmarknad Hushållsmarknad
8,40 7,22
15,88 12,38
11,11 9,71
Total upplåning i svenska kronor netto
7,97
14,96
10,76
Riktmärkesportföljen i svenska kronor
8,17
16,01
10,64
Upplåning i utländsk valuta
Lån i utländsk valuta Riktmärkesportföljen i utländsk valuta
5,82 6,07
10,72 11,66
9,24 9,89
- Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till genomsnittlig marknadsvärderad skuld.
- Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler.
Tabellen visar att upplåmngen på hushållsmarknaden och upplåning i utländsk valuta under budgetåret 1991/92 skett till lägre kostnader än motsvarande riktmärkesportföljer, medan upplåningen på penning- och obligationsmarknaden skett till högre kostnader. Riksgäldskontorets totala kostnader för statsskulden översteg dera för riktmärkesportföljema med 0,32 miljarder kronor under budgetaret 1991/92. Privatraarknadsupp-låningen och valutaupplåningen visar en besparing jämfört med riktmärket på ca 1,8 miljarder kronor respektive 0,44 miljarder kronor, medan penning- och obligationsraarknadsupplåningen visar en kostnad som är ca 2,6 mdkr högre än riktmärkesportföljen. Den högre kostnaden i den fektiska skulden beror, enligt kontoret, på avkastningskurvans kraftiga förändring under budgetaret; från att ha varit horisontell i början av budgetaret till att bli kraftigt negativt lutande i slutet av budgetaret. Riksgäldskontorets upplåning har koncentrerats till kortfristiga och långfristiga lån, raedan riktmärkesportföljen har haft tyngdpunkten på den medelfristiga upplåningen, vilken varit den mest fördelaktiga under året.
Peimingpolitiska åtgärder, i form av rekvisitioner av statsskuldväxlar från Riksbanken, har under budgetaret inneburit kostnader för kronskulden på 240 miljoner kronor.
Riksgäldskontoret har fortsatt sitt arbete raed olika raarknadsvårdande insatser i syfte att öka likviditeten (oinsättningsbarheten) i statsobligationeraa. Med en ökad likviditet blir marknadens avkastningskrav lägre vilket innebär minskade upplåningskostnader för Riksgäldskontoret. Exempel på sådana likviditetshöjande åtgärder är användandet av det s.k. benchmarksystemet, vilket innebär att emissioner av obligationer koncentreras till ett fåtal stora lån. Därigenom har, enligt kontoret, en besparing på ca 40 miljoner kronor uppnåtts under budgetåret. Ett annat exempel
på marknadsvårdande åtgärder är att obligationslån, som tenderar att vara Prop. 1992/93: IOO illikvida, köps upp och ersätts med likvida statsskuldväxlar respektive Bilaga 8 statsobligationer. Enligt kontorets beräkningar har denna verksainhet, sedan dess start i juli 1989, lett till besparingar på 40 iniljoner kronor.
Riksgäldskontorets andel av den totala hushållsmarknaden i Sverige har minskat med en procentenhet till 18 procent. Resultatet för hushållsupplåningen minskade under budgetaret med 50 procent till 1,8 miljarder kronor. Villkoren för hushållsupplåningen sätts på sådant sätt att räntan (efter skatt) understiger den på perming- och obligationsmarknaden för raotsvarande löptid, samtidigt som räntan skall vara konkurrenskraftig mot övrig privatmarknadsupplåning.
Statens skuld i utländsk valuta minskade under budgetaret med drygt 10 miljarder kr. Den uppnådda besparingen för valutaraarknadsupplå-ningen blev 435 miljoner kronor vilket skall jämföras med 690 iniljoner kronor budgetaret 1990/91. Besparingen bestar dels av ett mycket gott resultat för de räntepositioner som kontoret tagit, dels av ett inindre bra resultat för valutapositioneraa. Nya instrament för att hantera ränte- och valutarisker har introducerats. Instmmenten kormner, enligt kontoret, att minska kostnaderaa för förvaltningen av valutaskulden.
Riksgäldskontoret skall spela en aktiv roll i effektiviseringsarbetet av den statliga kassahållningen. Kontoret har under budgetåret vidtagit eller medverkat till räntebesparande åtgärder för statsverket som om de helt genomförs kommer att raedföra besparingar på ca 120-130 iniljoner kronor. Kontoret följer vidare dagligen de större in- och utbetalningaraa över statsverkets checkräkning och noterar eventuella felaktigheter eller förseningar. När en sådan händelse inträffer utreder Riksgäldskontoret orsakeraa och kräver räntekompensation ora så är nödvändigt. Under budgetaret 1991/92 har statskassan tillförts räntekompensation till ett värde av ca 3,6 miljoner kronor.
RRVs revisionsberättelse innehåller inga invändningar. RRV påpekar dock att vissa avstamningsratiner bör förbättras. RRV påpekar också att det nya ekonomisystem som kommer att tas i bmk successivt under 1992/93, staller stora krav på Riksgäldskontorets datakompetens.
Föredragandens överväganden
Riksgäldskontorets resultat för budgetaret 1991/92 är svagt negativt i den bemärkelsen att kostnaden för den fektiska skulden överstiger den för riktmärkesportföljema med 315 miljoner kronor. Merkostnaden var endast 0,05 procentenheter, mätt som andel av statsskulden, så resultatet av upplåningsverksamheten överensstammer i stort med riktmärket för det gångna budgetaret. Målet att kostnaden för den fektiska skulden skall understiga den för riktmärkesportföljema skall dock utvärderas under en period av flera år.
Jag ser mycket positivt på det arbete som Riksgäldskontoret gör för att långsiktigt sänka kostnadema för upplåningen genom marknadsvårdande insatser. De är betydelsefulla i strävan att minimera kostnadema för statsskulden.
52 Riksgäldskontorets användande av altemativa resultatanalyser, exempel- Prop. 1992/93:100 vis den utvärdering av emissionema som gjorts, ser jag som värdefulla. Bilaga 8 Jag ser gäraa att liknande avgränsade resultatanalyser utvecklas på fler områden.
Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Riksgäldskontoret. Jag finner det angeläget att Riksgäldskontoret följer upp de påpekanden Riksrevisionsverket gör.
För att få ett bättre underlag för nya direktiv till Riksgäldskontoret, ville jag invänta Riksgäldskontorets årsredovisning. Av denna anledning har jag gjort en prolongering av gällande riktlinjer så att dessa omfettar ytterligare ett budgetar utöver 1993/94 i nuvarande budgetcykel.
Riksgäldskontoret har för första gången inlämnat en årsredovisning till regeringen. Jag kan konstatera att årsredovisningen i stort uppfyller de krav sora stalls i budgetförordningen (1989:400, senast ändrad 1991:1029) ora hänsyn tages till att Riksgäldskontoret har dispens från bokföringsförordningen (1991:1026) under budgetaret 1991/92. Jag anser att årsredovisningen innehåller ett rikligt material av relevans för regeringens bedömning av verksamheten. Sammanfettningen av resultatanalysen bör dock utvecklas så att huvudsakliga resultat och Riksgäldskontorets egna värderingar av dessa resultat tydligare lyfts fram.
Slutsats
Stora krav kommer nu att ställas på Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet då staten star inför ett stort upplåningsbehov. Jag anser dock att Riksgäldskontorets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta raålen kan nås. Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fest i 1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetaret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om upplåningsverksamheten och kostnaderaa för statens skuld.
D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
Utgift
64 600 000
Anslag
72 355 000
Förslag
71 655 000
Anslaget belastas med Riksgäldskontorets lönekostnader, systemutvecklingskostnader och andra förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i garantiverksamheten och in- och utlåningsverksamheten har förts bort från anslaget fr.o.m. budgetaret 1991/92.
53 I 1990/91 års budgetproposition föreslogs den treåriga budgetramen för Prop. 1992/93: IOO budgetaren 1991/92-1993/94 under anslaget till 210,9 miljoner kronor Bilaga 8 inkl. mervärdeskatt. Detta innebär en oförändrad real nivå jämfört med budgetaret 1990/91.
Den reala resursförbrakningen vad gäller personal, lokaler och hyror och investeringar har under de tre senaste åren fellit med fem, sju respektive tjugo procent.
Kontoret har tmder budgetåret 1991/92 gjort kontanta ADB-investeringar uppgående till 4,7 miljoner kronor, varav 3,2 miljoner kronor kommer att betalas tmder budgetaret 1992/93. Kontorets totala skulder avseende ADB-investeringar kommer enligt kontorets planering att uppgå till 3,2 iniljoner kronor vid slutet av budgetåret 1992/93. Riksgäldskontoret har inför budgetaret 1993/94 hemstallt om ytterligare 2 imljoner kronor i låneram för ADB-investeringar.
Anslagssparandet uppgår vid slutet av budgetåret 1991/92 till 2,1 miljoner kronor, vilket motsvarar tre procent av tilldelade raedel.
Riksgäldskontoret yrkar i sin anslagsframstallning att till förvaltningskostnader ett belopp på 72 355 000 kronor skall anslås. Detta motsvarar realt vad som anvisats för budgetåret 1992/93.
Föredragandens överväganden
Ett allmänt besparingskrav är stallt Finansdepartementets huvudtitel. Jag bedömer att besparingsutrymmet under Riksgäldskontorets förvaltnings-kostnadsanslag uppgår till 3,5 miljoner kronor eller 5 procent av den totala anslagssumman. Av den totala besparingen på 3,5 miljoner kronor härrör 2,8 miljoner från att kontoret ej kommer att kompenseras för konstaterade pris- och löneökningar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Riksgäldskontoret kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillärapa denna modell. Riksgäldskontoret kommer därför att tilldelas ett räntekonto raed kredit och raedlen imder anslaget Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader förs till dette konto.
Anslaget för Riksgäldskontorets förvaltningskostnader har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget och den ändrade finansieringsforraen för Stetshälsan. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsmtt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till myndighetens disposition kommer slutligen att feststallas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetaret 1993/94 anvisa eft ramanslag på 71 655 000 kr.
54 D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och Prop. 1992/93:100
låneförvaltning Bilaga 8
1991/92
Utgift
492 500 000
1992/93
Anslag
554 880 000
1993/94
Förslag
523 180 000
Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella utgifter och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av exteraa tjänster för upplåning och låneförvaltning.
Kostnaderaa för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande vis under budgetaren 1988/89-1991/92.
Kostnader fdr upplåning och låneRirvaltning budgetåren 1988/89-1991/92
Miljoner kronor
88/89
89/90
90/91
91/92
Upplåning Upplåning
Totalt
svenska kronor utländsk valuta
488 31
492 Utvecklingen av kostnadema under anslaget är mycket starkt beroende av hur upplåningsaktiviteten förändrar sig. Den största delen av nedgången i upplåningskostnadema i tabellen ovan förklaras av att brattoupplåningen i utländska valutor har minskat kraftigt under perioden. Minskningen av upplåningen i utländsk valuta är en följd av tillämpningen av valutalånenormen. Kostnaderaa har dock minskat även av åtgärder som initierats av Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontorets anslagsframstallan bygger på antagandena i 1992 års kompletteringsproposition vad gäller statens lånebehov, dvs att perioden kommer att karaktariseras av hög upplåningsaktivitet. Förändringar i lånebehovet kommer främst att pareras genom upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Därigenora slår en ökning av upplåningsbehovet ej i så stor utsträckning på anslaget för Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Provisionerna på penningmarknaden är ringa jämfört med provisioneraa på hushållsmarknaden.
Riksgäldskontoret redogör i sin anslagsframställan för ett behov att erhålla utökade resurser till marknadsföring uppgående till sammanlagt 6,1 railjoner kronor. Riksgäldskontoret har genomfört en studie som visar att kontorets marknadsföringskostnader i förhållande till upplånings-volymen är låg, jämfört med vissa andra låntagare på hushållsmarknaden. Analysen visar att en ökad marknadsföring bör leda till en reduktion av de totala upplåningskostnaderaa.
Riksgäldskontoret hemstaller vidare att få fortsätta ge stöd till Obligationsfrämjandet. Obligationsfrämjandets mål är att öka intresset för och kunskapen ora räntebärande instrament bland den svenska allmänheten. Riksgäldskontorets medverkan i Obligationsfrämjandet sker, enligt
kontoret, i syfte att få till stånd aktiviteter som kompletterar kontorets Prop. 1992/93:100 övriga marknadsföringsinsatser. Bilaga 8
Riksgäldskontoret hemstaller att det till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning anslås 523 180 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Det förslag till anslagsbelopp som länmats av Riksgäldskontoret anser jag vara välavvägt i relation till raålet att minimera kostnadema för stetsskulden. Kostnadsutvecklingen under anslaget är stebil och redovisningen av kostnadema har förbättras.
Den utvärdering som lämnats i årsredovisningen av Riksgäldskontorets medverkan i Obligationsfrämjandet visar inte helt entydigt på att kontoret bör fortsatte med finansiellt stöd till främjandet. Det är dock viktigt att Riksgäldskontoret, i ljuset av det stora lånebehovet, närmar sig så många marknader som möjligt. Av denna anledning bör Riksgäldskontoret få ge fortsatt stöd till Obligationsfrämjandet.
Riksgäldskontoret bör få utökade resurser för marknadsföring för budgetaret 1993/94. Dette grandar jag dels på Riksgäldskontorets bedömning, dels på att kontoret står inför ett stort upplåningsbehov och att kontoret minskat sin marknadsandel på hushållsmarknaden.
Jag vill informera riksdagen ora att Riksgäldskontoret har erhållit tillstånd av regeringen till att under innevarande budgetår disponera anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning till förvärv av aktier i PenningMarknadsInformation (PMI) AB från Riksbanken till ett belopp av 0,5 miljoner kronor. Kostnaden skall fmansieras genom omprioriteringar under anslaget.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 523 180 000 kr.
D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet
1991/92
Utgift
-
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Under dette anslag redovisas delar av den stetliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att tacka eventuella förluster dels till följd av stetliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av stetliga garantier som inte belaster annat anslag på stetsbudgeten. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i verksamheten belaster anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel skall användas till att bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella över-
skott, netto, redovisas på inkomsttiteln Inlevererat överskott av Riks- Prop. 1992/93:100 gäldskontorets garantiverksamhet. För budgetaret 1991/92 uppkom ett Bilaga 8 överskott i verksamheten.
Riksgäldskontoret har till uppgift att utfärda och förvalta en betydande andel av samtliga statliga garantier. Målet för denna verksamhet är, sett över en längre tidsperiod, att kostnaderaa för verksamheten skall tackas av dess intäkter. Kontoret skall vidare samordna samt meddela föreskrifter och allmänna råd för andra myndigheters verksamhet med stetliga garantier och stetliga lån till näringslivet. Kontoret skall även följa kostnaderaa för och omfattningen av dessa verksaraheter. Målet för denna verksarahet skall vara att bidra till att andra myndigheters garantigivning och låneverksamhet bedrivs på ett effektivt sätt.
Riksgäldskontorets garantiåtagande har under budgetåret ökat raed nära 10 miljarder kronor. Per den 30 juni 1992 uppgick åtegandet till 50,5 miljarder kronor. Riksgäldskontorets nettointäkt från garantiverksamheten under budgetaret 1991/92 uppgick till 143,6 miljoner kronor.
Riksgäldskontoret har tmder budgetaret 1991/92 övergått till att redovisa garantiverksamheten i kostnadsmässiga termer. Reserveringar görs för befarade förluster från garantiåtaganden. En sådan reservering har i år gjorts för befarade förluster inom energiområdet på 90 miljoner kronor.
Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1989/90-1991/92
Miljoner kronor
89/90
90/91
91/92
- Inkomster/Intäkter
Inkomster
Inkomster
Intäkter
Garantiavgifter
Uppskrivning infriade
garantier
Övriga inkomster/intäkter
Sununa
7 132
4 152
241
- Utgifter/Kostnader
Utgifter
Utgifter
Kostnader
Avsätting för framtida
förlustrisker
Löner och övr. förvalt.kostn.
Övriga utgifter/kostnader
Sununa
5 3 8
90 5 2
- Netto
124
142
144
Riksgäldskontorets arbete med garantier har under budgetåret inriktats på olika former av kvalitetshöjningar. Ett exempel på en sådan kvalitetshöjning är att kontoret nu självt sköter indrivningen av regressfordringar. Dette leder till snabbare stallningsteganden och effektivare bevakning av kontorets intressen.
57 Under budgetaret 1991/92 skedde slutreglering av kontorets mellan- Prop. 1992/93:100 havanden med Götaverken Arendal AB. Resultatet av denna slutreglering Bilaga 8 blev ett återvinningsbelopp på 165 miljoner kronor.
Riksgäldskontoret uppskattar subventionselementet i verksamheten, dvs att staten betingar sig lägre avgifter för garantierna än vad som kan uppskattes vara marknadsmässigt, till ca 30 miljoner kronor.
Vid sidan av den egna garantiverksamheten har kontoret i uppdrag att samordna och följa upp kostnaderaa för andra stetliga myndigheters verksamhet med stetliga garantier och raed stetliga lån till näringslivet. Någon redovisning av denna verksamhet görs ännu ej.
En föratsättning för att resultetkravet skall bli meningsfullt är att kontoret har möjlighet att påverka intäkter och kostnader. Kontoret genomför därför för närvarande en undersökning som bl.a. skall visa huravida garantiavgifter bör differentieras. För närvarande uppgår, enligt kontoret, den genomsnitUiga garantiavgiften till 0,34 procent av det garanterade beloppet.
Föredragandens överväganden
Riksgäldskontorets resultet av garantiverksamheten är i år positivt. Resultetet måste dock utvärderas över en period av flera år. Jag ser mycket positivt på att Riksgäldskontorets har övergått till att redovisa garantiverksamheten i kostnadsmässiga termer.
Det är tillfredsställande att kontoret i de förhandlingar som gjorts för att återvinna redan infriade garantibelopp har säkerställt en betydande återbetalning till steten.
Beslastningen på anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet kan ske på initiativ av annan än Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret har för vissa garantier möjlighet att utnyttja andra anslag under annan huvudtitel. Jag avser ge Riksgäldskontoret i uppdrag att utreda ora principeraa för anslagsbelastning bör ändras. Det är önskvärt bl.a. i syfte att kunna införa modellen för räntebeläggning av stetliga raedelsflöden.
I Riksgäldskontorets uppgift att samordna och följa upp kostnaderaa för andra stetliga myndigheters verksamheter med stetliga garantier bör även ingå att i årsredovisningen redovisa statens totala verksamheter med garantier. För närvarande görs denna redovisning av finansministem i finansplanen varje år.
I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp raed ett belopp ora I 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetaret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
58 D 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 1991/92 Utgift'
1992/93 Anslag' I 000
1993/94 Förslag I 000
' Anslaget Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet
Under detto anslag redovisas den inlåning och utlåning Riksgäldskontoret bedriver. På anslaget redovisas avgifter för in- och utlåningen samt Riksgäldskontoreis kostnader för personal m.ra. Ränteinkomster från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på stotsskulden, m.m. På här aktuellt anslag redovisas också avgifter för godkännande av handlingar för andra statliga rnyndigheters låneavtal och därtill anslutande finansiella avtal samt garantiåtagande på utländska marknader.
Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamhet i uppdragsform. Målet för denna verksarahet är att ge andra stotiiga myndigheter lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att rayndighetemas verksaraheter subventioneras. Verksamhetens kostnader skall tackas av dess intäkter.
Riksgäldskontoret har en central roll i regeringens utvecklingsarbete vad gäller myndighetemas medelshantering. Chefen för finansdepartementet har tidigare idag redovisat en modell för generell räntebeläggning av stotiiga medelsflöden där ntyndigheter skall få tillgång till räntekonto med kredit. Vidare kommer utlåningsverksamheten till niyndigheter för investering i ADB- och kommunikationsutmstning utvidgas till att även omfatto lån till investeringar för anläggningstillgångar i allmänhet.
För första gången är nu utlåningen större än inlåningen. Dette beror på att utlåningen har ökat, men också på att inlåningen har minskat. Arbetsmarknadsfondens behållning har minskat dramatiskt och det tillfälliga obligatoriska sparandet har betalats tillbaka.
En översyn har gjorts av räntesättningen i verksamheten. De villkor som Riksgäldskontoret har rätt att beslute om har gjorts marknadsmässiga. Kontoret har i sin anslagsframstallan inkommit med förslag om ändring i villkor för viss övrig inlåning och utlåning.
Riksgäldskontorets
in- och
utlåningsverksamhet budgetåren 1989/90-1991/92
Miljoner kronor
89/90
90/91
91/92
p92/93
p93/94
Avgifter Adm.kostnader Netto
8,7 2,4 6.3
10,6 2,3 8,3
27,1
2,3
24,8
10,0 4,5 5,5
5,0
2,7 2,3
Resultetet för budgetaret 1991/92 uppgick till 24,8 miljoner kronor. Riksgäldskontoret har fr.o.m. den I juli 1992 sänkt avgifteraa.
59 Riksrevisionsverket påpekar i sin revisionsberättelse vikten av att Prop. 1992/93:100 Riksgäldskontoret prioriterar arbetet med ett nytt ADB-baserat in- och Bilaga 8 utlåningssystem. Detta är väsentligt då en kraftig ökning av antalet låntagare och lånetransaktioner kan förutses.
Riksgäldskontoret hemstaller att det till in- och utlåningsverksamheten anvisas ett förslagsanslag om I 000 kr.
Föredragandens överväganden
Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet kommer att få allt större betydelse i takt med att arbetet med att effektivisera myndighetemas medelsflöden framskrider. För att dette arbete skall fungera, som RRV påpekar, är det väsentligt att Riksgäldskontoret prioriterar utvecklingen av ändamålsenliga ekonomisystem för in- och utlåningsverksamheten och förstärker kundstödet gentemot myndighetema.
Det resulatkrav som stalls på in- och utlåningsverksamheten är att full kostnadstackning skall uppnås. Full kostnadstackning är dock ett relativt dåligt mått på hur effektivt kontoret är i sin in- och utlåningsverksamhet, då kontoret till stor del har monopol på sin verksamhet. Jag avser därför att ge kontoret i uppdrag att analysera hur verksamheten kan utvärderas i effektivitetstermer. I uppdraget bör kontoret även se över hur Kapital-försörjningsförordningen kan tillämpas på in- och utlåningsverksamheten, bl.a. i syfte att införa den modell som chefen för Fmansdepartementet tidigare idag redovisat angående generell räntebeläggning av statliga medelsflöden.
Kravet på full kostnadstackning av verksamheten har uppnåtts raed alltför stor raarginal. Det är angeläget att avgifteraa sänks så långt det är möjligt utan att kravet på full kostnadstackning hotas.
I likhet med föregående år bör anslaget i stetsbudgeten föras upp med ett belopp om I 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen förelår riksdagen att
till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetaret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr.
60 E. Vissa centrala myndigheter m.m. Pr°P- 1992/93:ioo
Bil. 8 E 1. Tlillverket
1991/92 Utgift I 290 065 000
1992/93 Anslag 1 173 912 000
1993/94 Förslag 1 255 717 000
Tullverkets uppgifter är att sköta uppbörden av tullar, andra skatter och avgifter sora tas ut vid införsel av varor samt att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Till huvuduppgifteraa hör också att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestamraelseraa om införsel och utförsel av varor efterlevs.
Sora särskilt angelägna uppgifter har i regleringsbrevet för budgetaret 1992/93 angetts att inom tullkontrollen ge högsta prioritet åt bekärapning-en av narkotikasmugglingen, att genomföra datoriseringen av tullverksamheten på ett effektivt och rationellt sätt enligt planema samt att förbättra möjlighetema till ökade klarerings- och kontrollinsatser för att tillgodose näringslivets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer m.m.
En ny organisation inom Tillverket har genomförts per den I januari 1992. T\illens omfattande datasystem har tagits i full drift den 1 november 1992 med undantag för delsystemen uppbörd och efterkontroll. En modell för ledning och styming av tullverksamheten som bygger på en kedja av verksamhetsöverenskommelser har införts i hela organisationen.
Tullverkets verksamhet styrs i praktiken till stor del av trafiken dvs flödet av gods och trafikanter över gränsema. Verksamheten är mycket personalintensiv. Tullverkets utgifter är till 70 % löner och sociala avgifter.
EES-avtelet kommer inte att ha några mer omfattande konsekvenser för Tullverket. Däremot påverkas Tullverkets framtida roll i mycket stor utsträckning av om och när Sverige blir medlem i EG. Ett omfettande arbete bedrivs bl.a. inom Tullverket för att klargöra effektema av en EG-anslutning. Ett annat förhållande som sterkt påverkar verkets uppgifter är utvecklingen i Östeuropa.
En särskild utredare har tillkallats för att se över frågor om fraratida gränsformaliteter och gränskontroll. Vidare har Riksskatteverket fått i uppdrag att i samråd med Generaltullstyrelsen utreda hur mervärdeskatten skall hanteras när Sverige blir medlem i EG.
1 den fördjupade anslagsfrarastallningen har Generaltullstyrelsen för budgetaret 1993/94 utöver baskraven begärt särskilda resurser för arbetet med förberedelser inför ett svenskt EG-medlemskap (3,5 mkr) och för att fullfölja datoriseringen (8,35 mkr). För tekniska hjälpmedel i kontrollarbetet begär styrelsen 25 mkr för en treårsperiod och för utbyggnad av SPADI och för investeringar i ADB-utmstning knappt 5 mkr. För nya trafiklinjer, som redan kommit igång, begärs 8 mkr och som en reserv för kommande behov 10 mkr.
61 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bil. 8
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som Tullverket ansvarar för skall för budgetaret 1993/94 vara
att effektivt sköta uppbörden av tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel så att en riktig uppbörd kan säkerstal I as,
att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av god kvalitet kan inges,
samt att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestammelser om in- och utförsel av varor efterlevs, varvid bekämpningen av narkotikasmuggling ges högsta prioritet.
Resurser: Ramanslag 1993/94 1 255 717 000 kr.
Övrigt: I avvaktan på att bilden beträffande Tullverkets roll i ett EG-perspektiv klamar bör Tullverket endast prövas i ett ett-års perspektiv.
Resultatbedömning
Efter en försöksverksamhet har för hela rayndigheten införts en modell för ledning och styming av tullverksamheten som bygger på en kedja av verksamhetsöverenskommelser. Dessa går från verkschef till regionchef och vidare ut i organisationen. Syftet med dessa överenskommelser är att man skall vara överens om vad som är möjligt att åstadkomma med de resurser som tilldelas. Överenskommelsema skall bl.a. irmehålla prestationsmål sora ligger i linje med de övergripande mål som angetts av statsmaktema. Verksamhetsöverenskommelseraa är ett effektivt medel för styrning av verksamheten. Varje individ i organisationen kan lättere identifiera sin roll och därmed möjliggörs också ett större inflytande och ansvar för envar. En viktig del av verksamhetsöverenskommelseraa är att se till att alla också blir delaktiga i den intema budgetprocessen. I arbetet med verksamhetsöverenskommelseraa har ett antel kvantitetiva mått tegits fram både vad gäller fysisk kontroll och dokumentkontroll. Som exempel härpå kan nämnas "att x% av inkommande personbilar skall kontrollvisi-teras". Införandet av verksamhetsöverenskommelser i hela organisationen kommer att ge bättre möjligheter till uppföljning av verksamheten. Tullverket har redan kommit långt i dette arbete raen systemet bör ytterligare förbättras genom att de kvantitetiva målen kompletteras raed kvalitativa mål som på ett än bättre sätt kan ge informationer om effekter av insatte resurser. Målet med överenskommelseraa är också att se till att verksamheten skall kunna effektiviseras. Tullverket har i sin fördjupade anslagsframstallning redovisat en
resultatanalys i enlighet med de direktiv sora länmats till verket. Prop. 1992/93:100 Verksamheten delas upp i sex olika verksamhetsområden som svarar mot Bil. 8 tullens huvudarbetsuppgifter. Resurseraas fördelning på dessa verksamhetsområden redovisas liksora uppgifter om olika mätbara händelser exempelvis antalet brottmålsrapporter, tullbeslag, tillsynsrapporter och på skattesidan uppgifter om uppbörd, avvikelser, efterdebiteringar m.m. Dessa uppgifter ger emellertid inte direkt kunskaper om effektiviten inom verksamhetsområdena. En fortsatt utveckling av Tullverkets uppföljningssystemet är därför nödvändig. De svårigheter som finns att skapa adekvata resultatmått för den omfattande verksamhet som TUllverket bedriver leder också till stora svårigheter att bedöma om verksamheten bedrivits på effektivaste sätt. Dessa svårigheter liksom den oklara framtiden bör dock inte innebära att arbetet med utformningen av adekvata resultatmått uppskjuts. Tvärtom bör stora ansträngningar göras för att skapa metoder sora gör det lättare att kunna följa resursförbrakningen inom olika områden och också kunna mäta effekteraa av insatte resurser. Det fortsatte EG-arbetet får naturligtvis vägas in och visa på vad som kan vara både sakmässigt och organisatoriskt riktigt och vad som i framtiden kan leda till en än större effektivitet. Rent generellt kan dock sägas att verksamheten, enligt min mening, bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hitintills funnits uppsatta i stort har kunnat uppnås.
Fördjupad prövning
Trafiken har under senare tid åter ökat något. Detta gäller inte rainst Östeuropatrafiken. Utvecklingen ställer krav på utökade insatser raot den illegala narkotikahanteringen och annan gränsöverskridande brottslig verksamhet. Dette innebär att kraven på förstarkta tullinsatser ökar. Förberedelser för ett framtida medlemskap i EG tar också i anspråk kvalificerade utredningsresurser och kommer i ett något längre perspektiv också att stalla krav på anpassning och utbyggnad av TUllverkets olika datasystem. I framtidsanalysen har TUllverket betonat den stora osäkerhet som finns om vad som verkligen kommer att hända vid ett svenskt medlemskap. Dette sammanteget med befarade ökade problem i samband med utvecklingen beträffande Östeuropatrafiken gör att framtidsbedömningen blir mycket svår. Givet är dock att vissa arbetsuppgifter försvinner eftersom handeln inom EG inte kräver någon gränskontroll. Gentemot tredjeland torde man dock få räkna med att få ett väsentligt annorlunda och måhända mer komplicerat regelverk som styr handeln än för närvarande och därmed också ökade kompetenskrav på i varje fall en del av tulltjänstemännen. Många tulltjänstemän får också mer kvalificerade uppgifter än för närvarande. En del av den nuvarande osäkerheten beträffande det framtida regelsystemets praktiska tillämpning kommer att klaraa när den inre marknadens regelsystem börjar tillämpas den 1 januari 1993. Det är mot nu beskriven bakgmnd inte meningsfullt att nu besluta om annat än en ett-årig budgetram för TUllverket. När det gäller resurser så har TUllverket redan i utgångsläget ett
besparingsbeting som för budgetaret 1993/94 ökar med 31 iniljoner kr. Prop. 1992/93:100 Det för finansieringen av datasystemet faststallda besparingskravet på Bil. 8 totalt 300 miljoner kr under en femårsperiod påbörjades under föregående budgetar och är inlagd i tullens långsiktiga planering. Eftersom verksamheten hos TUllverket i stor utsträckning styrs av trafiken och då T\illverket har en central roll i bekämpningen av narkotika och annan illegal verksamhet som sker över gränsema är det inte acceptebelt att nu ytterligare minska på resursema. För dette telar också osäkerheten om tullens framtida arbetsuppgifter. Trots det raycket stora besparingar som skall göras inom den offentliga sektora är jag därför beredd att förorda att TUllverket även ges de medel som behövs för att kunna fullfölja datoriseringen enligt tidigare planer. De begärda medlen uppgår till 8,25 miljoner kr. För fortsatte förberedelser för EG-medlemskapet har jag också räknat med 3,5 miljoner kr i enlighet med Generaltullstyrelsens önskemål. I övrigt har jag inte funnit det möjligt att nu bevilja de ytterligare medel som begärts för teknisk utrastning m.m. Det får ankomma på Generaltullstyrelsen att inom sin totelram bedöma behovet och möjlighetema av satsningar på dessa områden. Jag anser det inte heller vara möjligt att nu tillföra nya raedel för att ge ökade tullresurser för nya färje- och flyglinjer raen utgår från att Generaltullstyrelsen uttömmer de möjligheter som ändå kan finnas att disponera tullresurseraa så att önskvärda nyetebleringar kan genomföras. Jag tillstyrker vidare Generaltullstyrelsens önskemål att tullförrättningsavgifteraa och ränteinkomsterna i framtiden helt redovisas mot inkomsttitel.
Trots det nu anförda bör man från verkets sida, sett inte minst i ett längre perspektiv, te tillvara alla till buds staende rationaliseringsmöjligheter men också göra en omsorgsfull prioritering. Myndigheten får inte väja för nödvändiga stmktureUa förändringar. Enligt min mening bör dessa kurma utgå från att TUllverket redan nu börjar inrikte sig raot ett svenskt medlemskap i EG och vad det kräver av tullen. Det utredningsarbete som redan nu bedrivs inora TUllverket är raycket värdefullt. Dette arbete bör ytterligare intensifieras. Beträffande tulldatesystemet vill jag erinra om vad sora anförts i de senaste årens budgetpropositioner om vikten av att få en stor anslutning från företegens sida att länma meddelanden elektroniskt. TUllverket har också kunnat peka på framgångar härvidlag. Denna utveckling bör ytterligare påskyndas, vilket i ett vidare perspektiv är till gagn också för näringslivet. Ett mål bör därvidlag vara att de som enligt 134 § tullagen godkänts att som ombud avge tulldeklarationer snarast övergår till att lämna deklarationema i elektronisk form. Tullverket bör vidte de åtgärder som erfordras för att få till stånd en sådan ordning. Jag är däremot inte beredd att tillraötesgå önskemålet från Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Speditörförbund att för dem som lämnar elektroniska meddelanden återgå till en förlängd kredittid. Jag vill erinra om den översyn av in- och utbetelningstidpunkter för stetliga betelningar som på regeringens uppdrag genomförts av Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket och vad chefen för Finansdepartementet tidigare anfört om den stetliga kassahållningen.
64 Nya principer för budgetering av anslag Prop. 1992/93: IOO
Bil. 8 Anslaget för TUllverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga I, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att faststallas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillärapas. TUllverket koramer fr.o.m. budgetaret 1993/94 att tillämpa denna modell. Tillverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 1. förs till detta konto.
Slutsatser
Mot bakgmnd av den raycket oklara fraratid som TUllverket star inför sett inte minst mot bakgrand av ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i EG drar jag slutsatsen att det inte nu är möjligt att besluta om annat än en ett-årig budgetram. De övergripande mål för den verksamhet som Tullverket ansvarar för skall för budgetaret 1993/94 vara i stort sett sainma som gäller för budgetaret 1992/93.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Tullverket för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag på I 255 717 000 kr.
E 2. Konjunkturinstitutet
Konjunkturinstitutet (KI) är ett vetenskapligt forsknings- och utredningsorgan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inora och utom landet, att utarbete prognoser för den svenska ekonomin och att bedriva forskning i anslutning därtill. Institutet skall också aktivt bidra till att förbättra den ekonoiniska stetistiken.
För innevarande år har ett ramanslag på 24 733 000 kr. anvisats för KI. I avvaktan på den forskningsproposition som regeringen avser att återkomma med under våren föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
Hemställan Prop. 1992/93:100
Bil. 8 Jag hemstaller att regeringen föreslår nksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Konjunkturinstitutet för budgetaret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 24 733 000 kr.
E 3. Finansinspektionen
1991/92 Utgift 104 064 000
1992/93 Anslag 88 275 000
1993/94 Förslag 94 510 000
Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och marknader
Det övergripande målet för Finansinspektionen är att bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de fmansiella instituten och marknaderaa samt att ge ett gott konsumentskydd.
Verksamheten finansieras genom obligatoriska avgifter från de institut som står under tillsyn av inspektionen. Avgifteraa tes upp på stetsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel.
Fmansinspektionen
Finansinspektionen har lämnat en fördjupad anslagsframstallning till regeringen för perioden 1993/94-1995/96.
Drivkrafter som påverkar organisationen
Inspektionen har i framtidsanalysen redovisat ett antal drivkrafter som påverkar såväl risker och skyddsintressen som tillsynens organisation och verksamhet. Huvudeffekteraa av utvecklingen har redan gjort sig gällande. De förändrade fömtsättningaraa har haft inverkan på organisationen genom att bl.a. behovet av att överblicka helheter och systemrisker har ökat och väntas öka. Samtidigt ökar kraven på analys av fmansiella konceraer samt kraven att i tid motverka en utveckling som hotar stabiliteten i det finansiella systemet och i enskilda finansinstitut. Utvecklingen staller i olika avseenden krav på inspektionen vad gäller tillsynsmetoder och informationsinhämtning. Den pågående internationaliseringen och närmandet till EG staller vidare krav på inspektionen att samverka med utländska tillsynsmyndigheter och att påskynda arbetet med EG-harmonisering av de svenska finansiella regelsystemen. Inspektionens organisation och arbetsformer har anpassats och anpassas kontinuerligt till utvecklingen. Tillsynen har orts funktionsinrikted i stallet för institutinriktad, rapporteringen har inriktets mot nyckeltel och risksituationer, närvaron i intemationella organ har ökat, klagomålshanteringen har förenklats och arbetssättet inriktas mer på kvalitetskontroll än på formaliakontroll. Sammanslagningen av Bank- och Försäkrings-
inspektionerna har medfört synergieffekter, möjliggjort insatser i Prop. 1992/93:100 finansiella konceraer och underlättat en enhetlig normgivning. Bil. 8
Finanskrisen har bl.a. inneburit att inspektionen ökat den konsultativa verksamheten. Regelbundna möten hålls med företrädare för flertalet branschorganisationer för att diskutera problem, normgivning och underlätta självreglering. På det intemationella området har nära kontakter med EG och tillsynsmyndigheter inom EFTA-området eteblerats. Vidare utvecklas löpande ett bilateralt samarbete med tillsynsmyndigheter inom andra länder. Inspektionen har även påbörjat en genomgripande ADB-satsning och genomfört en minskning av administrationen. Inspektionen har redovisat hur dess arbetsmetoder förändrats och anpassats efter utvecklingen. Arbetsmetoderaa inom tillsynsverksamheten har förändrats genom betoning av vikten av strategisk informations-inhämtning, analys och planering.
Resursbehov
Finansinspektionen anser att dess nuvarande kompetensstmktur och kapacitet stallda i relation till verksamhetens mål och krav samt förväntad utveckling inte motsvarar behoven. Trots målmedvetna satsningar redovisas brister i både kompetens och kapacitet på ett antal vitala områden. Dessa brister mäste enligt inspektionen avhjälpas genom resurstillskott under den kommande treårsperioden. Inspektionen finner mot denna bakgmnd att en oförändrad medelstilldelning i reala termer inte framstar som realistisk. I stallet redovisas ett altemativt budgetförslag för treårsperioden 1993/94-1995/96. Sammanfattningsvis redovisar inspektionen en verksamhetsinriktning och verksamhetsnivå för perioden som efter pris- och löneomräkning skulle kräva en resurstilldelning på 296 825 000 kr. Detta motsvarar en real ökning med 8,4 % i förhållande till huvudförslaget. För budgetaret 1993/94 föreslås, efter kompensation för pris- och löneomräkning, en förstarkning av resurseraa med 8 miljoner kronor. Förstarkningen avser kostnader för nyrekrytering motsvarande tio heltidstjänster.
Firumsiering av insiderbevakning
Finansinspektionen föreslår även att kostnadema för insiderbevakningen finansieras med särskilt anslag över statsbudgeten i stallet för sora nu med avgifter. Skälet är att insiderbevakningen utgör ett led i samhällets bekämpande av ekonomisk brottslighet. Kostnaderaa för insiderbevakningen beräknas för budgetaret 1993/94 uppgå till 5,1 miljoner kronor.
67 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bil. 8
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall det övergripande målet för den verksamhet som Finansinspektionen ansvarar för vara att bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderaa samt att ge ett gott konsumentskydd.
Resurser: Raraanslag 1993/94 94 510 000 kr.
Planeringsram: 286 964 000 kr.
1993/94 94 510 000 kr.
1994/95 95 427 000 kr.
1995/96 97 027 000 kr.
Resultatbedömning
Finansinspektionen konstaterar att det inte är möjligt att mäta effekteraa av inspektionens totala verksamhet. I stallet mäts produktionen inom myndigheten och därvid anges mått på handläggningstider och ärendebalanser för olika typer av ärenden. Samtidigt konstaterar inspektionen att dessa resultatmått inte är bra då de inte ter hänsyn till kvalitetsaspekten. Finansinspektionens resultetanalys beträffande handläggningstidema för tillståndsgivning visar en tillfredsstallande effektivitet i verksamheten. Få klagomål har kommit till inspektionens kännedom vilket indikerar god kvalitet i handläggningen. Beträffande registerärenden noteras en förhållandevis lång handläggningstid som främst förklaras av att många ärenden måste kompletteras. Jag bedömer att resultatet kan förbättras genom tydligare anvisningar och ytterligare rationalisering. Beträffande inspektionens rapportinsamling och rapportgranskning bedömer jag, i likhet med inspektionen, att verksamheten kan effektiviseras ytterligare genom bl.a. förenkling och förbättring av rapportblanketter och föreskrifter. Vad gäller klagomålsärenden anser jag i likhet med inspektionen att resursinsatsen inte star i proportion till resultetet. Beträffande insiderärenden konsteterar jag att det är en komplex ärendetyp som kräver kvalitetiva resultetmått. Arbete med att te fram sådana bör därför inledas.
Den inspektionsverksamhet och konsultetiva verksamhet som bedrivits har fått en förändrad utformning och inriktning på grand av ändrat informationsbehov. Inspektionsverksamheten har inriktets mot framtegande och analys av nyckeltel varefter resursinsatserna kunnat prioriteras mot instituten. Den förändrade inriktningen innebär att de traditionella platsundersökningaraa minskar till förmån för riktede undersökningar på
riskområden. I huvudsak anser jag att den inriktningen är tillfredsstallan- Prop. 1992/93:100
de. Finansinspektionens konsultativa verksamhet har ökat. Jag bedömer Bil. 8
att den konsultativa verksamheten i huvudsak varit framgångsrik och
respekterad av raarknaden och anser att resultatet visar att inspektionen
nu på ett tillfredsstallande sätt funnit sin roll. Finansinspektionen har
dock ej analyserat effekteraa av normgivningen vilket jag fmner vara
otillfredsstallande.
Sammanteget fiimer jag att resultetanalysen måste förbättras och vidareutvecklas såväl till innehåll och omfattning som teknisk kvalitet. Inspektionen måste intensifiera arbetet med att utveckla såväl verksamhetsmål och analysmetoder som resultetmått och resultetredovisning. En strävan bör härvidlag vara att målen för verksamheten skall vara uppföljningsbara - kvantitetivt såväl sora kvalitetivt - samt att relevanta resultatmått utvecklas under treårsperioden och tas i bmk för samtliga områden. Resultatmåtten bör vara såväl verksamhets- som kostnads-relaterade.
Fördjupad prövning
Det har framgått att klagomålshanteringen splittrar den övriga tillsynsverksamheten, ter relativt sett stora resurser i anspråk och involverar stora delar av personalen. Av resultetanalysen framgår att resursinsatsen beträffande klagomålsärenden inte star i proportion till effekteraa från tillsynssynpunkt. Finansinspektionens verksamhet beträffande klagomåls-hanteringen bör därför effektiviseras och sora ett led i dette renodlas mot instituten. Huvudinriktningen bör raed anledning av dette vara att under treårsperioden rainska inspektionens insatser i dette avseende genora dels ökad infonnation till allmänheten, dels överläggningar raed branschen raed syfte att inrätte en ny klagomålsinstans utanför inspektionen. De resurser som därmed frigörs bör användas för att raöte krav som stalls på verksamheten och som redovisats i framtidsanalysen.
De resultet som redovisats för inspektionsverksamheten och för den konsultetiva verksamheten visar att verksamheten effektiviserats. Vad gäller den konsultetiva verksamheten gör jag bedömningen att inspektionen funnit effektiva former för denna och att den bör åsättas fortsatt hög prioritet under treårsperioden som ett medel att uppnå stabilitets-målet. Dock bör kontinuerlig uppmärksamhet ägnas åt gränsdragningen raellan konsultetiv verksamhet och myndighetsutövning.
Utvärdering av normgivning
Mot bakgrand av normgivningens centrala betydelse för stabilitet, effektivitet och sundhet på de fmansiella marknadema och mot bakgmnd av att inspektionen ej utvärderat effektema av normgivningen finner jag det angeläget att nu initiera en utvärdering av en avgränsad del av inspektionens normgivning. En utvärdering bör klarlägga och analysera normgivningens funktion och effektivitet dels för tillsynens mål och syften, dels för inspektionens operativa verksainhet. En sådan utvärdering bör genomföras under det kommande budgetaret och är värdefull i det
fortsatte arbetet med att vidareutveckla mål och resultetmått för Prop. 1992/93:100 verksamheten. Bil. 8
Resursbehov m.m.
Finansinspektionen har i sin framtidsanalys redogjort för de drivkrafter som förväntes påverka såväl organisation som verksarahet. Slutsatsen är att nya och ändrade krav stalls på verksamheten samt att ny kompetens krävs för att hantera dessa. Fömtsättningen för att uppfylla målen och utveckla det nödvändiga arbetssättet är en tillräcklig kompetens- och resursbas. Av inspektionens resursanalys framgår emellertid att inspektionen på väsentliga områden saknar tillräckliga resurser och nödvändig kompetens i förhållande till de krav sora stalls och kommer att stallas på verksamheten. Mot denna bakgrand föreslårjag att inspektionen tilldelas ökade resurser kommande treårsperiod.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkt från innevarande års anslag och en pris- och löneomräkning på drygt 3 miljoner kronor. Dämtöver har medel tillförts anslaget raed sammanlagt 3,2 miljoner kronor för nyrekrytering motsvarande ininst fyra heltidstjänster. Under treårsperioden beräknar jag att anslaget bör tillföras ytterligare resurser för nyrekrytering. Dämtöver har ett rationaliseringskrav motsvarande knappt 4,6 miljoner kronor tillämpats på inspektionens planeringsrara.
Anslaget för Finansinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare derma dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till myndighetens disposition kommer slutligt faststallas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Finansiering av insiderbevakning
Beträffande kostnadema för insiderbevakningen finner jag inte anledning att nu göra någon annan bedömning än den sora hittills gällt.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell ränfebeläggning av stetliga medelsflöden samt presenterat den raodell som bör tillämpas. Finansinspektionen kommer fr.o.m. budgetaret 1993/94 att tillärapa denna modell. Finansinspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 3. Finansinspektionen förs till dette konto.
70
Investeringar Prop. 1992/93:100
Bil. 8 Inspektionen har f.n. en låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till
6 iniljoner kronor. Av dette har 2,5 miljoner kronor utnyttjats under
innevarande budgetar för investeringar i ADB-utrastning. För budgetaret
1993/94 har ett tillkommande investeringsbehov om 1,6 miljoner kronor
beräknats och för budgetaret 1994/95 ytterligare 1,5 miljoner kronor.
Mot bakgrand av detta och ev. ytterligare investeringsbehov under
perioden bör inspektionens låneram justeras uppåt till 7 miljoner kronor.
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövning sora jag gjort av Finansinspektionens verksamhet drar jag följande slutsatser. Övergripande mål för den verksamhet som Finansinspektionen ansvarar för skall vara att bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systeraet, att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderaa samt att ge ett gott konsumentskydd. För Finansinspektionens verksamhet bör verksamhetsmålen för perioden formuleras enligt följande. Tillståndsgivningen skall vara korrekt och effektiv med korta handläggningstider. Handläggningen av ärenden om auktorisation, koncession m.ra. skall även syfte till att upprätthålla allmänhetens förtroende för det finansiella systemet genom att bidra till stebilitet och en ändamålsenlig straktur på den finansiella marknaden. Uppföljnings-
och tillsynsverksamheten skall inriktes på att främja stebilitet och effektivitet inom tillsynsområdet och på att i tid upptacka och motverka en utveckling som hotar stebiliteten i det finansiella systemet och enskilda institut. Stebsarbetet skall syfte till att främja de övergripande målen genom ett aktivt remiss- och kommittéarbete. Analysarbetet skall inriktes på att ge inspektionen föratsättningar att överblicka risker i det finansiella systemet, att första och föratse utvecklingen inora den finansiella sektora samt att följa och medverka i det interaationella samarbetet inom tillsynsområdet. På det internationella planet skall inriktningen vara att harmonisera regelsystem och tillämpningen av dessa. Normgivningen skall bidra till stebilitet och säkerhet inom tiUsynsområdet samt främja konkurrensen mellan finansinstituten så att kunderaa får gynnsamma villkor för fmansiella tjänster. Normgivningen skall också bidra till en sund utveckling inom institutens verksamhet och öka allmänhetens möjligheter till insyn i och överblick över förhållandena i det finansiella systemet. Finansinspektionens administrativa funktion skall stödja sakverksamheten genom en rationell och kostnadseffektiv intera service. För inspektionens handläggning av vissa förvaltningsärenden bör resultetkrav formuleras i regleringsbrevet för Finansinspektionen. En restriktion för dessa resultetkrav är att kvaliteten i besluten inte får ininska. För inspektionens insiderärenden bör underlag tes fram som möjliggör formulering av uppföljningsbara resultetkrav inför budgetåret
1994/95. Vad gäller klagomålsärenden bör resultetkravet vara att antelet inkomna klagomålsärenden skall rainskas genom ökad information till allmänheten om Finansinspektionens roll inom konsuraentområdet.
71 Mot denna bakgmnd är målet för Finansinspektionen som ansvarig Prop. 1992/93:100 myndighet för dessa verksamheter att under perioden nå de mål och Bil. 8 resultetkrav jag formulerat och i övrigt genomföra de förändringar sora jag utpekat i min fördjupade prövning.
Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bakgrand beräknats till 286 964 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
1. att godkänna att den övergripande målsättningen för verksaraheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet raed vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. att till Finansinspektionen för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 94 510 000 kr.
E 4. Riksrevisionsverket
1991/92 Utgift 159 089 429
1992/93 Anslag 165 640 000
1993/94 Förslag 170 590 000
Riksrevisionsverket (RRV) är enligt sin instraktion (1988:80, ändrad senast 1992:921) central förvaltningsmyndighet för statlig redovisning och revision.
De övergripande målen för verket är att verka för effektivitet i statsverksamheten och en god ekonomiadministrativ standard. Revisionsverksamheten skall bedrivas oberoende i förhållande till den normerande verksamheten vid verket.
Inkomster vid RRV, sora redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rabriken 26 00 Försäljningsinkomster beräknas till 110 rakr för nästa budgetar.
RRV har i sin årsredovisning (AR) i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Redovisningsrevision, Förvaltningsrevision och Ekonomi. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94. För vardera av dessa tre verksamhetsområden formulerades målen i 1992 års budgetproposition. Mot bakgmnd av riksdagens beslut till följd av uttelandena i budgetpropositionen har RRV fattet beslut om en ny organisation fr.o.m. den 1 juli 1992.
Verket har med utnyttjande av den samlade kompetensen inom verket till regeringen redovisat en samlad bedömning av det ekonomiadministrativa läget i statsförvaltningen och resultetet av revisionen.
Stödet från redovisningsrevisionen till regeringskansliet har breddats och fördjupats. Metodutveckling och program för granskning av årsredovisningar från myndigheter i den förste budgetcykehi har
72
genomförts. Redovisningsrevisionen har granskat och avgivit revisionsbe- Prop. 1992/93:100 rättelser för samtliga 335 revisionsobjekt enligt god revisionssed. Bil. 8 Förvaltningsrevisionens verksainhet har i stort utvecklats enligt uppsatta produktionsmål utom vad gäller volymen revisioner. Utbildning och stöd för etablering av den finansiella stymingen inklusive den nya redovisningsmodellen pågår framgångsrikt men har tegit i anspråk betydligt mer resurser än som planlagts vid årets början. Den egeninitierade utvecklingsverksamheten har inom områdena information, normering och avgifter ökat i omfattning. Trots dette återstår fortferande stora behov att tacka enligt RRV.
Anslagssparandet under budgetaret uppgår till 0,5 mkr vilket medför att ingående anslagssparande från 1990/91 om 3,2 mkr har ökat till ett utgående anslagssparande för budgetaret 1991/92 ora 3,7 rakr. Den ekonomiska avdelningen har en anslagskredit medan övriga avdelningar och gemensamt (verkets gemensamma ledning och administration) har ett anslagssparande. De avgiftsbelagda verksamhetema exkl. regeringsuppdrag redovisar ett sammanlagt överskott på 1,1 mkr. Överskottet gäller främst resultatet från redovisningssystem som härigenom tacker tidigare års underskott. RRV har invärderat anläggningstillgångar till ett värde av 13,6 rakr. Efter avskrivningar uppgår värdet till 10,2 mkr. Av dette skall 4,6 mkr hänföras till 1991/92 års förändring av RRV:s verkskapitel.
I sin förenklade anslagsframstallning menar RRV att utgångspunkten för beräkning av anslagsbeloppet för budgetåret 1993/94 i stort är inriktning och resultatmål enligt verkets fördjupade anslagsframstallning för perioden 1991/92 - 1993/94. RRV har tidigare tilldelats resurser för granskning av årsredovisningar från myndigheter i budgetcyklama I och 2. Ytterligare medel behöver tillföras för att RRV skall klara granskningen av försvarsrayndighetemas årsredovisningar. Medelstillskott behövs också enligt RRV för att täcka raerkostnader för nya lokaler fr.o.m. den I mars 1994. Prisnivån på de nya lokalema är lägre än vad hyresnivån skulle ha blivit i de gamla lokalema efter nödvändiga reparationer.
73
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bil. 8
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/92 -1993/94 bör ligga fast. Regeringen har i regleringsbrevet för 1992/93 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som har gällt för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks att omfatta även budgetaret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 170 590 mkr
Resultatbedömning
Riksrevisionsverkets årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatte målen kan nås. Det ekonomiadrainistrativa stödet till myndighetema har byggts ut väsentligt. Trots dette motsvarar det inte fullt ut den efterfrågan som finns. RRV har emellertid ambitionen att bygga ut det ekonomiadministrativa stödet.
RRV har sedan några år tillbaka kontinuerligt låtit göra en professionell bedömning av kvaliteten i redovisningsrevisionens arbete med hjälp av en extem expert. Däremot saknas en bedöraning från klienter-nas/uppdragsgivamas sida. Jag kan dock konstetera att revisionsarbetet fr.o.m. budgetaret 1992/93 skall kompletteras med en sådan bedönming.
Förvaltningsrevisionen redovisar årligen en saralad bedömning av effekteraa av de senaste tre årens arbete. Granskningarna har i många fall lett till påvisbara resultat. Jag gör också den bedömningen att uppföljningen och utvärderingen av förvaltningesrevisionen har förbättrats bl.a. genom seminarier med företrädare för regeringskansli och reviderade myndigheter m.fl.
Riksrevisionsverkets ekonomiska resultet visar att verket på ett fullgott sätt har använt resursema enligt de fömtsättningar som gavs för budgetaret 1991/92.
Jag kan också konstatera att revisorema sora har granskat RRV:s årsredovisning inte har haft några invändningar.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
Jag har tidigare denna dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. RRV kommer fr.o.m. budgetaret 1993/94 att tillämpa denna modell. RRV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 4. förs till dette konto.
74
Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bil. 8 Sammanteget innebär min bedöraning att de riktlinjer för verksamheten
som formulerades i 1992 års budgetproposition och som riksdagen har
beslutet om bör gälla även för budgetaret 1993/94.
Jag har under avsnittet 2. Orgamsation och fmansiering av administrativt stöd till myndigheteraa redogjort för den inriktning som bör gälla när det gäller det stöd som RRV tillhandahåller.
Det ekonomiadministrativa stödet till myndigheteraa måste enligt min mening byggas ut till en sådan nivå att det motsvarar efterfrågan. RRV bör tydligare än nu markera att stödet tillhandahålls mot avgift.
Systemlösningar för ekonomiadministration i staten skall utvecklas och tillhandahållas i enlighet med regeringsbeslut den 18 oktober 1990. Vid utgången av budgetaret 1993/94 skall system som uppfyller kraven vara utprovade och modifierade samt finnas tillgängliga för myndigheteraa. Genom anskaffningen av ekonomisystemet AGRESSO och vidareutvecklingen av COSMOS kan emellertid RRV redan nu tillhandahålla ändamålsenliga systemlösningar. Regeringsbeslutet innebar också att RRV:s utvecklingsarbete på det ekonomiadministrativa området skulle samordnas raed det utvecklingsarbete som SPV bedriver på det personaladministrativa området. Som jag redogjort för under avsmttet 2. Organisation och finansiering av administrativt stöd till myndighetema är det angeläget att detta arbete bedrivs så att det tillgodoser myndighetemas efterfrågan på integrerad infonnation från EA- och PA-systemen. Enligt regleringsbrevet för budgetaret 1992/93 bör detta raål vara uppfyllt vid utgången av budgetaret 1993/94.
Även Försvarets civilförvaltning (FCF) bedriver systemutvecklingsverksamhet. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare idag föreslagit att FCF skall läggas ned och att verksamheten överförs till Försvarsmakten och andra myndigheter eller awecklas senast den I juli 1994. Jag har under avsnittet 2. Oiganisation och fmansiering av administrativt stöd till myndigheteraa redogjort för det förslag till principer för ansvarsfördelning när det gäller systemverksamheten som bör gälla mellan RRV och myndighetema inom Försvarsdepartementets oraråde. RRV bör bl.a. ansvara för systemutvecklingsverksaraheten. En organisationskoraraitté bör tillsättas med uppgift att bl.a. överväga de organisatoriska och resursraässiga konsekvenseraa av den ansvarsfördelning sora föreslås.
RRV:s verksamhet avseende ekonomisystem särat utbildning och rådgivning inom orarådet ekonomistyming bör vara ett eget resultatområde inom RRV:s ekonomiska avdelning och ha full kostnadstackning som ekonoraiskt mål.
Jag har tidigare idag (bil. I avsnitt 2.1.2) uttalat att en utökad delegering av finansiella befogenheter till myndigheteraa irmebär att verifieringen av myndigheteraas resultatinformation ökar i vikt. Det kan därför bli aktuellt att volymmässigt öka utrymmet för redovisningsrevisionen. Jag återkommer till denna fråga i 1994 års budgetproposition.
Vid beräkningen av ramanslaget för budgetaret 1993/94 har 6,76 mkr
tillförts verksaraheten för arbetet raed granskning av årsredovisningar Prop. 1992/93:100 från myndigheter i budgetcykel 3 och försvarets rayndigheter Jag avser Bil. 8 att efter en treårsperiod när arbetet med granskningama av årsredovisningama har fuimit sin form och myndigheteraas kompetens har ökat göra en fömyad analys av RRV:s resursbehov.
Resurser motsvarande två helårsarbetskrafter har överförts till Nänmden för offentlig upphandling.
Vidare har jag beräknat en besparing på 7,018 mkr vilket motsvarar pris- och löneomräkningen för budgetaret 1993/94.
Anslaget för RRV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjema för dessa förändringar (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksrevisionsverket för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 170 590 000 kr.
E 5. Statskontoret: Uppdragsverksamhet
(Nytt anslag. Ersätter tidigare E 5. Stotskontoret ramanslag)
1993/94 Nytt anslag I 000
Stotskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig och statligt fmansierad verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och arbetsgrapper inom regeringskansliet.
Statskontoret har i sin årsredovisning för budgetaret 1991/92 i de delar som avser resultotredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Utrednings- och utvecklingsverksamhet och Upphandling av ADB-utmstning.
Utrednings- och utvecklingsverksamheten bedrivs huvudsakligen i form av projekt. Uppdrag från regeringen svarade för drygt sextio procent av projektkostnadema. Projekt med inriktning på informationsteknologiska frågor svarade för 55 % och projekt med inriktning på förvaltningsekonomiska frågor för 45 % av projektkostnadema. Regeringskansliets efterfrågan på insatser har enligt Stotskontoret i allt väsentligt kunnat tillgodoses.
Utrednings- och utvecklingsverksamheten bedrevs under budgetaret 1991/92 huvudsakligen inom områdena styming och styrsystem.
effektivitetsstudier särat frågor om förvaltningsstmktur, ansvarsfördelning Prop. 1992/93:100 och verksamhetsformer, bl.a. som direkt stöd till regeringens treårspro- Bil. 8 gram för omstallning och minskning av den statliga administrationen.
Upphandling av ADB-utmstning bedrevs under budgetaret 1991/92 i form av myndighetsinriktade och generella upphandlingar. Upphandlingama åt enskilda myndigheter har dock fortsatt att minska. Verksamheten inriktas nu på avrops- och ramavtal för utrastning, programvara och tjänster inom ADB-området. Stotskontoret bedömer att verkets samordnade upphandlingsinsatser för ADB-utrastning och programvaror lett till besparingar på ca IOO miljoner kronor per år. En samordning av utvecklings- och inköpsinsatser för tjänster kan enligt Statskontoret leda till ytterligare IOO miljoner kronor i besparingar per år.
Av den ekonomiska redovisningen framgår att de totala utgifteraa minskat under budgetaret 1991/92. Huvuduppgifternas andel av den totela omslutningen har också minskat. Den minskade resursförbmkningen beror bl.a. på det anstallningsstopp sora rått under den tid verksamheten varit föremål för utredning. Statskontoret redovisar ett anslagssparande 1991/92 på 9,4 miljoner kronor, vilket motsvarar 7 % av anvisade anslag och övriga inkomster.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Enligt regeringens direktiv skulle Statskontoret i anslagsframställningen för budgetaret 1993/94 lämna förslag till en ny finansieringsmodell och anslagskonstmktion baserad på en successiv övergång till avgiftsfinansiering. Stetskontoret skulle också läinna förslag till budgetram för budgetaret 1993/94 om högst 50 miljoner kronor samt förslag till verksamhetens finansiering i övrigt.
Statskontorets förslag till ny finansieringsmodell innebär en kombination av avgifts- och anslagsfinansiering. Uppdragsverksamhet åt regeringen avgiftsfinansieras i ett system med ett förslagsanslag på Finansdepartementet för uppdrag till Statskontoret kombinerat med ett 1000-kronors-anslag på Stetskontoret. Permanente stebsuppgifter (stebs-biträde till regeringskansliet, vissa instmktionsenliga uppgifter samt egeninitierad verksamhet) finansieras med ett ramanslag på Stetskontoret.
Stetskontoret föreslår att ramanslaget för Stetskontoret beräknas till 26,5 mkr. I beloppet ingår ersättning för kansligöromål åt Statens person-och adressregistemämnd och Statens centrala förslagsnänmd med 1,5 mkr samt särskilda medel för omstallningsåtgärder med 5 mkr. Uppdragsintäkter från det föreslagna anslaget på Finansdepartementet har Stetskontoret beräknat till 50 mkn Övriga intäker har beräknats till 4 mkr. Stetskontoret hemstaller dämtöver om att tilldelas 6 mkr för att slutföra stödet till STATTEL-delegationen. För uppdragsverksamheten föreslår Statskontoret att besparingen i sin helhet tes ut på den informationsteknologiska verksamheten medan minskningen för de permanenta stebsuppgiftema bör avse egeninitierad verksamhet även på det förvaltningsekonomiska området.
Stetskontoret har i särskild skrivelse den 15 oktober 1992 redovisat en bedömning av regeringskansliets samlade efterfrågan på stöd från Stetskontoret under budgetaret 1993/94. Av redovisningen framgår att det
77
under 1993/94 enligt verkets bedönming kommer att riktas anspråk på Statskontoret från departementen motsvarande en resursinsats i storleksordningen IOO personår. Dessutom måste man enligt verket erfarenhetsmässigt räkna med att de faktiska anspråken blir större än vad som beräknats utifrån departementens nu redovisade planer. De samlade anspråken innebär enligt Statskontoret en större efterfrågan jämfört med utfallet för budgetaret 1991/92 och har en omfattning sora inte kan tillgodoses inom den ram för uppdragsverksamheten som Statskontoret anmält i anslagsfrarastallningen för budgetaret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Sammanfattn ing
Prop. 1992/93:100 Bil. 8
Övergripande mål
De övergripande raål för verksamheten som angavs inför budgetaret 1992/93 bör ligga fast även under 1993/94. Statskontoret skall ge regeringen stöd i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra statlig och stafligt finansierad verksamhet.
Resurser
Resursbehoven minskar väsentligt genom att i första hand insatsema på det informationsteknologiska området begränsas samt genora att verksamheten i övrigt koncentreras till uppdrag av större vikt.
Anslag I 000
Medel som Statskontoret
disponerar på anslaget
A 5. för stabsuppgifter 20 000 000
Beräkjiade intäkter för
uppdragsverksamhet från
anslaget A 5. 35 000 000
Planeringsram
Mot bakgmnd av det nya finansieringssystem som föreslås för Statskontoret finns det inte underlag för att faststalla någon flerårig planeringsram.
78 Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
....................... Bil. 8
Statskontorets årsredovisnmg visar, enligt nun mening, att verksamheten
under budgetaret 1991/92 bedrivits i enlighet med de riktlinjer som
regeringen angivit och att Statskontoret på ett tillfredsstallande sätt
genomfört sina uppdrag.
Statskontorets ekonomiska resultet visar att verket i avvaktan på beslut om den framtida verksamhetsinriktningen genom anslagssparande ökat beredskapen inför den väntede omstallningsperioden.
Jag kan också konstetera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Stetskontoret.
Sammanteget innebär min bedömning att Stetskontoret för budgetaret 1991/92 uppvisar ett fillfredstallande resultat.
Slutsatser
Verksamhetsinriktning och finansiering
I förra årets budgetproposition föreslog jag en förändrad verksamhetsinriktning för Statskontoret innebärande att verket knyts närmare till regeringskansliet och får en mera renodlad roll som stabsorgan åt regeringen. Den nya rollen har ytterligare preciserats i Statskontorets nya instmktion och i det regleringsbrev som utfärdats för budgetaret 1992/93.
För att kunna bedriva ett framgångsrikt förändringsarbete när det gäller att ompröva omfattning och inriktning av statlig och stetligt finansierad verksamhet samt att minska resursåtgången eller nå bättre resultet genom ökad effektivitet behöver regeringen stöd av ett särskilt stebsorgan.
Genom ett sådant stebsorgan kan regeringskansliets storlek begränsas samtidigt som stebsorganets resurser kan användas på ett flexibelt sätt för olika ändamål. Genom en sammanhållen organisation är det möjligt att upprätthålla en hög beredskap för tidsbegränsade uppdrag som kräver både specialist- och sakområdeskunskap. Den kan vidare utveckla och tillämpa metoder och tekniker som behövs för att fullgöra stödet till regeringen. Regeringen har också ett behov av ett stebsorgan för att följa upp effektema och bidra till utvecklingen av styrformeraa i statsförvaltningen.
Arbetet med att stödja regeringen i genomförandet av nya styrformer skall ges fortsatt hög prioritet. En viktig uppgift är att bista i arbetet med att anpassa mål- och resultetstymingen till de olika verksamhetsfömtsättningar som gäller inom olika fackdepartements ansvarsområden. Stetskontoret bör också kunna bista med sektorövergripande analyser för omprövning och effektivisering av stetliga åteganden.
Arbete som syfter till att ge underlag för stmkturförändringar och förändringar i verksamhetsformer är ett annat område där regeringen behöver stöd från Stetskontoret. Som jag tidigare anfört avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt Stetskontoret att göra en uppföljning av organisations- och stmkturförändringar inom stetsförvaltningen som underlag för fortsatta effektiviseringsinsatsatser och stmkturomvandlingar.
79 Verksamheten inom det informationsteknologiska området skall begrän- Prop. 1992/93:100 sas och koncentreras till vissa för statsförvaltningen "konceragemen- Bil. 8 samma" uppgifter inom området standardisering, säkerhet och inköpssamordning.
Statskontoret har i sin anslagsframstallning begärt särskilda medel för stödet till STATTEL-delegationen. Som jag tidigare anmält pågår bl.a. upphandling av en grandtjänst för datakommunikation. Statskontoret bör ha beredskap för fortsatt stöd till STATTEL-delegationen. Omfattningen av dessa insatser får bedömas under våren med hänsyn till den fortsatta utvecklingen av STATTEL-delegationens arbete och Statskontorets sara-lade resurser på det informationsteknologiska området.
Jag anmälde också i förra årets budgetproposition att jag avsåg att återkomma i frågan om en ökad avgiftsfinansiering av Stetskontorets verksamhet. Jag kan i stort sett anslute mig till de principer som Stetskontoret föreslår för den fortsatte finansieringen. Jag har emellertid fuimit det möjligt att ytterligare förenkla anslagssystemet genom att tillämpa uppdragsmodellen fullt ut. För Stetskontorets verksamhet föreslår jag därför att nuvarande ramanslag ersätts av ett nytt anslag för uppdragsverksamhet. Jag föreslår vidare att ett nytt ramanslag Uppdrag till Stetskontoret förs upp under sjunde huvudtiteln. Anslaget skall användas för fmansiering av de stebsuppgifter och särskilda uppdrag som regeringen lägger på Stetskontoret.
Somjag tidigare redovisat har jag för budgetaret 1993/94 beräknat det nya ramanslaget A 5. Uppdrag till Statskontoret till 55 rakr, varav 20 mkr bör disponeras av Statskontoret för stebsuppgifter och 35 mkr bör användas för att finansiera särskilda uppdrag till Statskontoret. I stebsuppgiftema ingår att tillhandahålla kansliresurser åt statens person- och adressregistemämnd. I uppdragsdelen har jag beräknat 2,5 mkr för att organisera svenskt deltagande i samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet. Som jag senare under anslaget I 10. återkommer till avser jag att föreslå regeringen att ge Statskontoret i uppdrag att under budgetaret 1993/94 ha ett sammanhållande ansvar för detta arbete.
För fmansiering av ADB- och kommunikationsutmstning genom lån i Riksgäldskontoret har jag beräknat en låneram på 4 miljoner kronor.
Mitt förslag innebär en väsentlig minskning av verksamhetens omfattning. Somjag tidigare anfört bör verksamheten inom det informationsteknologiska området begränsas till vissa för stetsförvaltningen "koncern-gemensamma" uppgifter inom området standardisering, säkerhet och inköpssamordning. Även i övrigt räknar jag med att besparingar är möjliga genom att uppdragen från regeringen koncentreras till frågor av större vikt i enlighet med de riktlinjer för prioritering av uppdrag jag tidigare angivit.
De avvecklingskostnader som uppstar till följd av minskad verksamhetsomfattning får i förste hand finansieras inom ramen för tillgängliga medel för budgetaret 1992/93 och sparade anslagsmedel. Utgående anslagssparande på Statskontorets ramanslag för innevarande budgetar bör därför disponeras av Statskontoret för avvecklingskostnader.
80
Eftersom det är svårt att exakt beräkna hur stora kostnader som kommer Prop. 1992/93:100 att belasta statsbudgeten är jag inte nu beredd att föreslå några ytterligare Bil. 8 medel för omstallnings- och avvecklingsåtgärder. Statskontoret får om det visar sig nödvändigt återkonmia till regeringen med en sådan framstallan.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetaret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
E 6. Regeringskansliets förvaltningskontor
1991/92 Utgift 386 183 718
1992/93 Anslag 420 437 000
1993/94 Förslag 463 271 000
Regeringskansliets förvaltningskontor (FK) är enligt sin instmktion (1988:1147, ändrad senast 1992:1001) ett gemensamt förvaltnings- och arbetsgivarorgan för frågor sora rör Statsrådsberedningen, departeraenten, utrikesrepresentationen eller kommittéema.
Förvaltningskontoret skall faststalla riktlinjer i gemensamma frågor om personal och personaladministration i regeringskansliet. FK skall också besluta i gemensamma frågor om service, administration, rationalisering samt ADB-frågor, dock ej för utrikesrepresentationen.
Förvaltningskontoret
Förvaltningskontoret föreslår i sin anslagsframstallning bl.a. följande:
- Till förvaltningskontoret överförs vissa resurser från Byggnadsstyrelsen avseende driften av Haga slott och Harpsund.
- Investeringar bör göras i regeringskansliet avseende telefonväxeln och ADB-utmstningen. Funktionsförbättringar genom ombyggnad bör genomföras i delar av lokaleraa.
- Till departementen och statsrådsberedningen överförs medel för samtalsavgifter.
- För viss interautbildning och för konferensservice föreslår FK att i det fall medel inte kan stallas till förfogande, detta finansieras genom uttagande av avgifter av departeraenten.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget för nästa budgetar till 463 271 000 kr.
Jag har i tidigare sammanhang framfört att intemadministrationen i regeringskansliet bör rationaliseras och göras effektivare. En utredning har under hösten arbetat med dessa frågor och i sitt betänkande (SOU 1992:112) föreslagit förändringar bl.a. inom förvaltningskontoret. Betänkandet är för närvarande under remissbehandling. Den fortsatta beredningen får visa vilka åtgärder som behöver vidtas.
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
För utrastning av utbildningsdepartementets nya lokaler i kvarteret Prop. 1992/93:100 Bmnkhalsen har jag beräknat en engångsanvisning på 1 130 tkr. Bil. 8
De föreslagna ombyggnadema av regeringskansliets lokaler föreslås fmansieras genom en höjning av hyran med 1 119 tkr per år. Medel har beräknats för detta.
Genom omfördelning tillförs förvaltningskontoret medel för servicefunktioner på Haga slott och Harpsund.
Förvaltningskontoret har föreslagit att kostnaden för samtalsraarke-ringar fr.o.ra. den I juli 1993 skall belasta departementen. FK har vidare föreslagit att konferensservicen och delar av intemutbildningen skall avgiftsbeläggas. Jag biträder dessa förslag och avser att återkomma till regeringen under våren i fråga om avgiftsbeläggningen.
För en moderaisering av departementens telefonväxel och intera-TV-nät och för övrig inredning och utrastning i regeringskansliets lokaler föreslårjag att förvaltningskontoret få ta upp lån i Riksgäldskontoret med högst 46 400 000 kr.
Anslaget för Regeringskansliets förvaltningskontor har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjema för dessa förändringar (bilaga 1, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till Regeringskansliets förvaltningskontors disposition konuner slutligt att faststallas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 463 271 000 kr.
E 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser
Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. Föratom under anslaget E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser anvisas SCB också medel under anslaget E 8. Stetistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet.
För innevarande år har ett ramanslag på 435 033 000 kr. anvisats för SCB. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 8 november 1990 en särskild utredare med uppdrag att se över den stetliga stetistikens styraing, finansiering och samordning. Utredningen har i maj 1992 avlämnat sitt betänkande Effektivare stetistikstyraing (SOU 1992:48). Regeringen har därefter i en proposition om den stetliga statistikens
82
finansiering och samordning (1992/93:101) lagt fram principer och Prop. 1992/93:100 förslag som syftar till att göra styrningen av den stetliga statistikproduk- Bil. 8 tionen effektivare. Riksdagen har beslutot (FiU7, rskr. 122) i enlighet med propositionen. I avvaktan på den ytterligare beredning dette föranleder föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp i förslaget till stetsbudget för näste budgetar.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statistiska centralbyrån för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 435 033 000 kr.
E 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet
Under anslaget redovisas inkomster och utgifter for Stetistiska centralbyråns uppdragsverksamhet.
För innevarande budgetår har ett formellt belopp av 1 000 kr. förts upp i stetsbudgeten. Med hänvisning till vad jag sagt under E 7. Stetistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i änmet, till Statistiska centralbyrån för budgetåret 1993/94 beräkna ett anslag på I 000 kr.
E 9. Bankstödsnämnden
Nytt anslag (förslag) 1 000
Enligt propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet (prop. 1992/93:135) skall en särskild myndighet, Bankstödsnämnden, inrättas för att hantera frågor om statligt stöd till banker och vissa andra kreditinstitut. Den nya myndigheten skall enligt propositionen finansieras med avgifter. Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen (1992/93:NU 16). Riksdagen skall behandla ärendet den 18 deceraber 1992.
För iimevarande budgetar har i nyss nämnda proposition ett reservationsanslag på 2 000 000 kr beräknats för Bankstödsnämnden. Det finns ännu inte något beslut om när nämndens verksamhet skall påbörjas.
Regeringen har den 3 december 1992 beslutet att en särskild utredare skall lämna förslag till organisation av Bankstödsnämndens verksarahet. Utredaren skall också lämna förslag på budget for nämndens förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94. Enligt utredmngens direktiv bör utredaren utgå från att myndigheten skall anvisas ett ramanslag. I
83
avvaktan på att stallning kan tas till utredningens förslag föreslårjag att Prop. 1992/93:100 anslaget förs upp med I 000 kr. i stetsbudgetförslaget. Bil. 8
HemstäUan
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bankstödsnämnden för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
E 10. Nämnden för offentlig upphandling
Nytt anslag (ram) 6 100 000
Nämnden skall förbereda den tillsyn som den skall bedriva med anledning av den nya lagen om offentlig upphandling när lagen träder ikraft. Nämnden skall vidare utöva tillsyn enligt upphandlingsförordningen (1986:366). Nämnden skall också bl.a. fullgöra uppgifter enligt förordningen (1988: lOI) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om stetlig upphandling. Övriga uppgifter som ankommer på nämnden fraragår av vad jag anfört i prop. 1992/93:88 om offentlig upphandling (s. 42 f).
Lagen om offentlig upphandling konuner inte att träda ikraft vid årsskiftet 1992/93 på grand av den situation som har uppkommit ifråga om EES-avtelet. Nämnden har ändå en viktig uppgift att iylla genom det förberedelsarbete den kan bedriva till dess att lagen träder ikraft och därmed underlätte en övergång till det nya systemet (jfr prop. 1992/93:88 s. 56).
Resurser raotsvarande två helårsarbetskrafter har överförts från Riksrevisionsverket till nämnden.
Jag har beräknat medelsbehovet för budgetaret 1993/94 till 6 100 000 kr. Jag har då utgått ifrån att administrativt stöd tillhandahålls av Riksrevisionsverket på uppdragsbasis.
Jag kommer senare denna dag vid min anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetaret 1992/93 att to upp frågan om anslag till nämnden för innevarande bugetar.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 6 IOO 000 kr.
84
R Statliga arbetsgivarfrågor Prop. 1992/93:ioo
X. , o ... I Bilaga 8
Fl. Statens arbetsgivarverk
1991/92 Utgift 46 899 918
1992/93 Anslag 60 448 000
1993/94 Förslag 47 848 000
Statens arbetsgivarverk (SAV) är enligt sin instmktion (1989:517, ändrad senast 1992:776) central förvaltningsnndighet för dels förhandlingar i och samordning av frågor som rör reglering av förhållandet mellan offentliga arbetsgivare och deras arbetstagare, när det gäller anställnings- och arbetsvillkor som fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, dels arbetsgivarpolitiken och arbetsmarknadsfrågor inom statsförvaltningen. SAV skall också inom sitt verksamhetsområde följa upp och utvärdera effekteraa av kollektivavtal som verket har slutit.
SAV har för budgetåret 1993/94 länmat en förenklad anslagsframställning. SAV hänvisar till den tidigare inlämnade treärsplanen för perioden I99I/92-I993/94 och den redovisning som gjordes i anslagsframställningen för budgetaret 1992/93. SAV föreslår att
- i första hand 79 531 000 kr överfors i enlighet med av SAV skisserad, till lönesumman relaterad, avgiftsmodell till niyndigheter och andra oi;gamsationer som SAV skall företräda, för att bekosto deras avgifter till en avgiftsfinansierad arbetsgivarorganisation
- regeringen i andra hand beviljar ett ramanslag på 79 531 000 kr
- om regeringen även fortsättningsvis beslutar sig för att endast delvis finansiera SAV:s verksamhet via avgifter från vissa verk, niyndigheter eller andra organisationer, även dessa avgifter beräknas enligt den skisserade modellen.
SAV har erhållit dispens av RRV att följa bokföringsförordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1991/92. Motivet är att myndigheten ännu inte öveigått till en kostnadsmässig redovisning och att myndighetens tillgångar inte heller redovisas. Den revisionsberättelse som RRV lämnat avser därför en granskning av årsbokslut upprättot efter den gamla ordningen. RRV imderstryker dock vikten av att uppföljningssystemet för resultotredovisningen fullföljs under innevarande budgetår.
SAV har i sin årsredovisning hänvisat till de mål som i treårsplanen för 1991/92-1993/94 satts upp inom SAV:s olika verksamhetsområden. Dessa mål är delmål på vägen mot att nå det övei;gripande målet en god personalförsörjning för att möjliggöra en effektiv verksamhet i stotsförvaltningen. I resultotredovisningen har uppföljningen koncentrerats mot dessa delmål och SAV menar att inriktningen på verksamheten bör ligga fast eftersom resultoten är sådana att korrigeringar inte ter sig nödvändiga.
Årets resultot innebär ett överskott om 9 794 000 kr. Detto tillsammans med ingående anslagssparande frän 1990/91 om 3 582 000 kr har ökat behållningen till 13 376 000 kr. SAV disponerar en anslagskredit på högst I 813 400 kr.
85 Föredragandens överväganden
Den framtida utrormningen av deti statliga arbetsgivarorganisationen
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Mitt förslag: SAV ombildas till en uppdragsmyndighet som från och med budgetaret 1994/95 fmansieras av avgifter. Den nya statliga arbetsgivarorganisationen bör få en från regeringen mer fristaende ställning. De myndigheter som ansluts till organisationen bör bestamma dess finansiering och ledning. Den nya organisationen bör förberedas av SAV under budgetåret 1993/94.
Bakgrund
Genom beslut den 19 mars 1992 beniyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att lämna förslag till den framtida utformningen av stotens centrala arbetsgivarfunktion (dir. 1992:31).
Kommittén, som antog namnet Arbetsgivarkommittén, har nyligen lagt fram sitt betankande (SOU 1992:100) Stoten och arbetsgivaroiganisa-tionema. En sammanfattning av betänkandet iiims i Bilaga 8.4.
Betänkandet har remissbehandlats i vanlig ordning. En förteckmng över remissinstanseraa fiims i Bilaga 8.5. En sammanställning av remissyttrandena fmns tillgänglig i ärendet (dnr 4734/92).
Arbetsgivarkommitténs förslag
Arbetsgivarkommittén föreslår bl.a. att den stotiiga arbetsgivarorgan nisationen utvecklas mot en mer fristaende ställning i förhållande till regeringen. Organisationen bör ges formen av en uppdragsmyndighet som finansieras av obligatoriska avgifter från niyndigheter sora ålagts ett uttalat ekonomiskt ansvar för sin verksamhet. Organisationens styrelse föreslås bli tillsatt av ett årsmöte där nQndighetema är representerade. Styrelsen skall i sin tur utse oiganisationens ledning.
En fömtsättning för den föreslagna verksamhetsformen är införande av s.k utgiftsramar, vilket innebär att nndighetema tilldelas anslagsmedlen i sin helhet inför varje budgetår med ett ansvar för kostnadsutvecklingen bl.a. för löner. Regeringen behöver enligt den föreslagna ordmngen normalt inte godkänna de kollektivavtal som arbetsgivarorganisationen sluter - med undantog av de s.k. huvudavtalen samt avtol ora raedbestämmande vid beredningen av regeringsärenden (MBA-R).
Kommittén föreslår också att lagen (1965:576) om ställföreträdare för koramun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. skall ersättas av en ny lag, kallad ställföreträdarlagen, som omfattar endast de försäkringskassie-anställda och prästerna i Svenska kyrkan.
Kommitténs förslag överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.
86 RemissinsUinsema Prop. 1992/93:100
Den övervägande delen av remissinstanseraa bifaller i huvudsak kommitténs förslag. Några har invändningar raot vissa delar av förslagen och anser t.ex. att organisationens ledning bör tillsättos av regeringen eller att ett bättre systera för beräkning av röstetol vid årsmötet måste tos fram för att väma om små och medelstora myndigheters inflytande. Flera anser att formen ideell förening i stallet för uppdragsrayndighet bör övervägas.
Några remissinstanser, i huvudsak rättsliga, avstyrker ett genomförande nu av förslaget till ny arbetsgivarorganisation med hänvisning till att ytterligare utredning av de juridiska aspekteraa behövs. Det gäller framför allt i förhållande till vad som sägs i 9 kap. 11 § regeringsformen (RF) om finansutskottet och dess rätt att på riksdagens vägnar godkänna avtol i frågor rörande anstallningsvillkor för statens arbetstagare men också om den föreslagna organisationens stallning som myndighet under regeringen enligt II kap. 6 § första stycket RF. Detsamma gäller i förhållande till vad som sägs i 11 kap. 9 § RF försto stycket om tjänst som tillsätts av regeringen under hänvisning till den föreslagna ordningen att organisationens ledning inte skall tillsättas av regeringen.
En ändring av den nuvarande s.k. ställföreträdarlagen ifrågasätts av några remissinstanser bl.a. med hänvisning till aviserade förändringar på socialförsäkringens område samt till att en kyrkoberedning för närvarande behandlar prästeraas framtida tjänsteorganisation.
Skälen för mitt förslag
Arbetsgivarkommittén har satt in frågan om den statliga arbetsgivarorganisationens utformning i ett större sammanhang och framhållit vikten av ökad samverkan mellan arbetsgivarorganisationerna på hela arbetsmarknaden. Jag instammer i detta och vill stryka under att arbetsgivaraa måste på ett aimat sätt än hittills - inte ininst raed tanke på det ekonomiska krisläget - ta ansvar för en lönebildning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft, det som kommittén kallar "första linjens ansvar". En föratsättning för detta är att arbetsgivarsidan uppträder så enigt och kraftfullt som möjligt.
Arbetsgivarkommittén har lämnat förslag om hur arbetsgivarfunktionen bör utformas för av staten ägda företeg, för statliga stiftelser och för stotiiga nndigheter.
Jag delar kommitténs uppfattning att riksdagens riktlinjer från början av 1980-talet att stotsägda företog inte bör tillhöra SAF bör upphöra att gälla. Det bör inte vara ägarförhållandet som avgör vilken arbetsgivarorganisation olika företog bör tillhöra, utan i stallet hur deras koraraersiella intressen bäst tillgodoses. Stotiiga företog bör således kutma anslutas till samma arbetsgivarorganisationer som det privato näringslivet och där saraverka inora olika branchförbund.
I fråga ora stiftelser anser jag i likhet raed koramittén att frågan ora arbetsgivartillhörighet får bestämmas från fell till fell beroende på verksamhetens art.
87
Jag övergår nu till att närmare behandla den framtida arbetsgivaror- Prop. 1992/93:100 ganisationen för stotiiga myndigheter. Bilaga 8
Den statliga arbetsgivarorganisationen för rnyndigheteraa bör ingå som en naturlig del i den saraverkan raellan arbetsgivarorganisationerna som jag inledningsvis betonade vikten av. Den bör så långt möjligt ges likartade fömtsättningar att verka som övriga arbetsgivarorganisationer.
Enligt Arbetsgivarkommittén är införandet av tydliga s.k. utgiftsramar en viktig föratsättning för den förändring av den statliga arbetsgivarorganisationen som man föreslår. Jag har tidigare under avsnittet Principer för beräkning av anslagen i bilaga I till Finansplanen föreslagit att ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader införs från och med budgetåret 1993/94. Det är också enligt min mening lämpligt att samtidigt göra förändringar i den statliga arbetsgivarorganisationen i linje raed vad jag nyss har sagt.
Jag anser att SAV bör omvandlas till en avgiftsfinansierad arbetsgivarorganisation som verkar för myndigheteraas och verkens räkning i enlighet med de gmndläggande utgångspunktema i kommitténs betänkande. En sådan förändring utgör en konsekvens av statsmaktemas strävan att utveckla en resultatorienterad styraing av myndigheteraas verksamhet. Myndighetema bör ha en långt gående frihet att bestämma hur tillgängliga medel skall användas för att uppnå de raål som statsmakterna har bestamt. Hit hör inte minst ansvaret för lönebildningen och personalkostnaderaa.
Gränsen mellan regeringens och de statliga myndighetemas uppgifter bör göras klarare än vad fållet är i dag. Riksdagen och regeringen skall ange fömtsättningama och de ekonoiniska ramaraa. Regeringen skall också ha överblick och kunna följa verksamheten och utvecklingen på den statliga arbetsmarknaden. Myndighetemas uppgift bör entydigt vara att bedriva sin verksamhet tmder utövande av en ändamålsenlig arbetsgivarpolitik.
Denna gränsdragmng bör enligt min mening också ge utslag i hur den statliga arbetsgivarorganisationen utformas. Myndigheteraa bör ha tillgång till en stark och sammanhållen statlig arbetsgivarorganisation som kan företräda deras intressen i centrala arbetsgivarpolitiska frågor särskilt i förhandlingar om kollektivavtal inom löne- och personalpolitikens område.
Av förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m.ra. (ändrad senast 1990:1172) framgår att det i princip är SAV som sluter kollektivavtal på statens vägnar. SAV kan dock delegera denna avtalsrätt till andra stotiiga rayndigheter. Jag föreslår här i sak ingen ändring nu. Däreraot föreslårjag att myndigheteraa ges ett mer direkt inflytande över sin arbetsgivarorganisation genom att de får utse organisationens styrelse. Styrelsen får i sin tur tillsätto arbetsgivarorganisationens ledning. Styrelsen bör också ges raöjlighet att vid behov kunna skilja organisationens chef från sin tjänst. Detto bör gälla även i det fallet att denne är förordnad för en bestamd tid. Det senare föratsätter ändringar i 7 kap. 9 § och i 15 kap. 1 § lagen (1976:600) ora offentlig anstälhiing (oratryckt 1991:600, ändrad senast 1992:346).
88
På detta sätt skapas fömtsättningar för en självständig statlig arbets- Prop. 1992/93:100 givarorganisation som på ett mer jämbördigt sätt kan samverka med Bilaga 8 andra arbetsgivarorganisationer på arbetsmarknaden. De stotsanstalldas huvudorganisationer får då också en enda tydlig motpart.
Arbetsgivarkommittén menar att de avtal som arbetsgivarorganisationen sluter inte längre skall behöva godkännas av riksdagen och regeringen, bortsett från att regeringen bör to ställning till de s.k. huvudavtalen och MBA-R, vilka bl.a. rör frågor av betydelse för skyddet mot samhällsfarliga konflikter och skydd för den politiska demokratin. Jag ansluter mig här till kommitténs uppfattning. Om systemet med tydliga ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader införs, behöver avtolen inte längre träffas med förbehåll om regeringens godkännande. Jag anser att detto bör gälla även i fråga om avtol av mer långsiktig karaktar, som t.ex. pensionsavtol och trygghetsavtol. Det är enligt min mening viktigt att myndigheteraa och arbetsgivarorganisationen tor på sig ett fullt ansvar för alla typer av kostnader som följer av kollektivavtol.
Det kan ifrågasättos om ett sådant förfarande är helt förenligt raed 9 kap. 11 § RF sora reglerar den särskilda aspekt av riksdagens finansmakt som avser förhandlingar av här avsett slag. Finansmakten kan raed den föreslagna ordmngen utövas på ett aimat och, enligt min mening, bättre sätt än i dag, nämligen genom i förväg faststallda ramar för förvaltningskostnaderaa och ett direkt ställningstagande till myndigheternas anslag i stotsbudgeten, utan att dessa i efterhand räknas upp på gmndval av träffade avtal. Ora riksdagen bifaller raitt förslag bör nämnda gmndlagsbestammelse tos bort. Jag avser i så fall att läinna förslag härom till regeringen, som i sin tur lämnar förslag till riksdagen senast i deceraber 1993, så att ändringen kan träda i kraft den 1 januari 1995.
Mot bakgmnd av vad jag här har sagt föreslår jag att SAV omvandlas till en uppdragsmyndighet sora fmansieras av avgifter från myndigheterna.
Förändringen bör enligt min mening genomföras på följande sätt.
För budgetåret 1993/94 tilldelas SAV ett anslag utifrån sedvanlig anslagsberäkning. Saratidigt utfärdar regeringen en instraktion för den nya arbetsgivarorganisationen som bl.a. ger de obligatoriskt anslutna myndigheteraa rätt att genom årsmötesbeslut välja styrelse och fastställa myndigheteraas avgifter till organisationen för nästkommande budgetår. Efter ett övergångs- och förberedelseår, raed en regeringstillsatt styrelse och chef enligt nuvarande ordning, kan således den nya arbetsgivarorganisationen träda i kraft den I juli 1994. Regleringen av fmansut-skottets särskilda medverkan i kollektivavtolsfrågan kan bortfalla vid utgången av år 1994.
Vad gäller den tveksamhet som några remissinstanser anmält i fråga om ledningsformerna för orgamsationen vill jag anföra följande. Den föreslagna ledningsformen är något helt nytt i verksledningssammanhang. Det normala är givetvis att regeringen tillsätter styrelse och chef för de stetliga myndigheteraa. Regeringsformen ger dock regeringen raöjlighet att delegera denna sin rätt till myndighet som regeringen bestammer (II kap. 9 § förste stycket). Det innebär för SAV:s del att befogenheten
delegeras till de anslutna myndighetema. Det föreslagna förfarandet Prop. 1992/93:100
hindras således inte av gmndlagen. Jag anser att den centrala stetliga Bilaga 8
arbetsgivarfunktionen till sin karaktar markant skiljer sig från andra
myndigheter, och att det därför finns skäl för en särlösning i detta fall.
Mot den bakgmnden anser jag också, till skillnad från kommittén, att
man inte behöver avvakta resultetet av den pågående utredningen (Fi
1992:03) om förvaltningsmyndighetemas ledningsformer m.ra.
Det ombildade SAV, som jag här föreslår, bör ha i uppgift att företräda de stetliga myndigheteraas och verkens intressen i centrala arbetsgivarpolitiska frågor och i förhandlingar om kollektivavtel sora reglerar löner och övriga anstallningsvillkor särat att samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Dämtöver bör den nya arbetsgivarorganisationen erbjuda service och rådgivning i den utsträckning som myndigheteraa och verken efterfrågar. Detta stöd bör ha en tydlig koppling till SAV:s uppgifter. Jag hänvisar här till vad tidigare har sagt imder avsnittet Organisation och fmansiering av administrativt stöd till myndighetema.
Arbetsgivarkommittén har föreslagit att de myndigheter under regeringen, affärsverken inräknade, sora ålagts ett uttalat ekonoraiskt ansvar för sin verksamhet skall vara medlemmar i orgamsationen med rösträtt vid dess årsmöten. Detsamma skall gälla även för icke statliga arbetsgivare som omfattas av ställföreträdarlagen. I fråga om medverkan vid förhandlingar för vissa andra icke statliga orgamsationer bör enligt kommittén sådant bistånd även i fortsättningen kunna lämnas av SAV. Detta bör dock ske mot särskild ersättning och utan att dessa organisationer ansluts som medlemmar. Jag delar kommitténs uppfattning. Vad gäller arbetsgivare som orafattas av ställföreträdarlagen krävs dock med hänsyn till bestäraraelsen i 11 kap. 6 § tredje stycket RF ett bemyndigande i lag, vilket jag avser att återkomma till riksdagen med förslag om. SAV föreslår i sitt remissvar att även andra skall medges rätt att ansöka om raedlemskap i den nya arbetsgivarorganisationen. Jag är inte beredd att nu överväga den möjligheten. Rätten att delta i årsmötesbeslut och skyldighet att erlägga avgifter bör enligt min mening gälla de myndigheter sora har tilldelats ett uttalat ansvar för kostnadsutvecklingen inom sin verksamhet, dvs. sådana myndigheter som finansieras över anslag eller anslagspost på statsbudgeten eller genora avgifter.
För att undvika att de större rayndigheteraa får en alltför dominerande stallning vid årsmötesbesluten har kommittén föreslagit en ordning som begränsar röstvärdet över en viss nivå. Jag anser också att någon form av differentierat röstvärde bör tillämpas för att väma om de raindre rayndighetemas inflytande. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma bestammelser härom.
I fråga om förslaget till en ny, förenklad stallföreträdarlag, instämmer jag i vad ett par remissinstanser anfört om att man bör avvakta ett genomförande nu med anledning av bl.a. pågående överväganden om ändrat huvudmannaskap inom socialförsäkringens oraråde. Vidare bör resultatet av utredningen om prästemas fraratida tjänsteorganisation
avvaktas. Jag föreslår därför att den nuvarande stallföreträdarlagen behålls ytterligare en tid.
Flera remissinstanser har ansett att den av kommittén föreslagna modellen med den stetliga arbetsgivarorganisationen som uppdragsmyndighet inte ger den önskvärda självständigheten i förhållande till den politiska nivån, utan att formen ideell förening vore att föredra. Därigenom skulle arbetsgivarorganisationen kunna verka på i det närmaste samma villkor som näringslivets arbetsgivaroiganisationer. Jag kan hålla med om att den senare verksamhetsformen bättre skulle kunna förverkliga gnmdprinciperaa i Arbetsgivarkommitténs betänkande. Kommittén har själv inte närmare behandlat frågan om ideell förening.
Jag avser därför inom kort att föreslå att jag får ett bentyndigande från regeringen att tillsätte en särskild utredare med uppgift att undersöka möjligheteraa även till andra associationsformer för den stetliga arbetsgivarorganisationen. En ordning där myndigheteraa tillsammans bildar en förening kan möta. betydande rättsliga problera. Utredaren bör belysa dessa och även analysera vilka konsekvenser - inte rainst på förhandlingsrättens oraråde - modellen ideell förening kan få för staten och arbetsmarknaden. Visar det sig att fördelaraa med en annan verksamhetsform överväger, avser jag att i 1994 års budgetproposition återkomma med förslag i denna fråga.
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Övergripande mål:
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör ligga fast.
Resurser: Ramanslag 1993/94 47 848 000 railjoner kronor.
Övrigt:
De totala utgifter sora ligger till grund för beräkningen av anslaget hänför sig till SAV:s förhandlande, avtalsslutande och policyskapande uppgifter. Utöver dessa uppgifter bör SAV raot avgift kunna läinna särskilt stöd som efterfrågas av enskilda myndigheter.
Resultatbedömning
SAV:s resultetredovisning innehåller ännu inte den fullständiga information som svarar mot budgetförordningens krav, vilket innebär att det inte fmns underlag för att göra en bedöraning av effektiviteten för någon av verksamhetsgrenama.
Jag kan konstetera att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SAV. Jag avstar dock från att kommentera det ekonomiska resultatet ytterligare då de redovisningsprinciper somligger
till gmnd för årsbokslutet innebär att en fullständig bild av det Prop. 1992/93:100 ekonomiska resultatet inte kan erhållas för budgetaret 1991/92. Jag Bilaga 8 instammer i RRV:s påpekande att uppföljningssystemet snabbt måste utvecklas så att en tydlig bedömning av effektiviteten blir möjlig att göra.
Slutsatser
Sammanteget iimebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i I99I års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. När det gäller beräkningssätt för budgetering av ersättningar för medverkan i förhandlingsarbete för de affärsdrivande verken och för vissa icke stetliga institutioner har utgångspunkten varit affärsverkens andel av den totela lönesumman inom förhandlingsområdet enligt SAV:s lönestetistik.
Jag har tidigare erfarit SAV:s svårighet att utarbete ett mer omfattande uppföljningssystem. Jag instämmer i RRV:s bedömning att en raodemise-ring av redovisningssystemen bör vara en högprioriterad fråga för SAV i det fortsatte arbetet med resultetredovisningen och utvecklingen av lämpliga resultetmått. Jag föratsätter att resultetredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 skall innehålla sådan resultetinformation att t.ex. nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader ingår i underlaget.
Inkomster vid SAV beräknas uppgå till 19 990 000 kr under budgetaret 1993/94. Inkomsteraa består av ersättningar för medverkan i förhandlingsarbete för de affärsdrivande verken och för vissa icke statliga institutioner. Ramanslaget och de beräknade inkomsteraa uppgår sammanlagt till 67 838 000 kr. De utgifter som ligger till gmnd för beräkningen av anslaget hänför sig till SAV:s förhandlande, avtalsslutande och policyskapande uppgifter. Utöver dessa uppgifter bör SAV mot avgift kunna lämna särskilt stöd som efterfrågas av enskilda myndigheter. Denna del har jag beräknat uppgå till 10-15 procent av nuvarande budgetomslutning.
Anslaget för SAV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjeraa för dessa förändringar (bilaga 1, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till myndighetens disposition koraraer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. SAV kommer från och med budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. SAV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen imder anslaget F 1. Stetens arbetsgivarverk förs till dette konto.
92 Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den stetliga arbetsgivarorganisationen ombildas med den inriktning sora jag förordar
2. till Statens arbetsgivarverk för budgetaret 1993/94 anvisa ett raraanslag på 47 848 000 kr. |
F 2. Statens löne- och pensionsverk
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
I 000 I 000
93 Stetens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsrayndighet för frägor som rör pensions- och gmpplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster.
Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksaraheten bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta.
Statens löne- och pensionsverk
SPV har i enlighet med en förskrift i regleringsbrevet för budgetaret 1991/92 avlänmat en årsredovisning. RRV:s revisionsberättelse över denna innehåller inga invändningar. Vissa uppgifter om SPV:s resultet m.m. framgår av följande tebell. (Belopp i tusen kr.)
Balansräkning
Tillgångar
Omsättningstillgångar Anläggningstillgångar
Sumina
1991/92
1 472 854 3 037
1 475 891
1990/91
737 950 0
737 950
Skulder och Kapital
Kortfristiga skulder Verkskapital
Summa
1991/92
1 446 841 29 050
1 475 891
1990/91
722 725 15 225
737 950
Resultaträkning
Intäkter
Verksamhetens kostnader
Finansiellt netto
Verksamhetsresultat
Extraordinära kostnader
Årets kapitalförändring
1991/92
183 351
165 373
4 847
22 825
6 030
16 795
1990/91
159 717
153 163
1 707
8 261
8 261
Finansieringsanalys
Internt tillförda medel Övrigt tillförda medel
Summa tillförda medel
Investeringar Semesterskuld Ökning av röreisekap. Övrigt använda medel
Summa använda medel
1991/92
183 351 4 847
188 198
3 037
6 030
16 795
162 336
188 198
1990/91
159 717 1 707
161 424
8 261
153 163
161 424
SPV har i sm fördjupade anslagsframställning och sin årsredovisning redovisat verksamheten inom verksamhetsområdena Pension- och gmpplivverkamhet respektive Löne- och personaladminstrativ verksam-
het. Produktivitetsresultaten har redovisats för den senaste treårsperioden. Detta beror på att SPV lagt om sin interaa redovisning så att jämförbara värden inte kuimat beräknas för hela den senaste femårsperioden. SPV:s verksamhet är helt avgiftsfinansierad. Inom verksamhetsområdet Löne-och personaladminstrativ verksarahet tillhandahåller SPV systemlösningar i konkurrens med andra leverantörer. Ett viktigt kriterium på om SPV uppnått sina mål är därför ora övriga myndigheter och andra "kunder" vill använda SPV:s system.
Resultatanalysen tyder på att de övergripande målen uppnåtts för de båda resultetområdena. Ett antel projekt, som SPV planerade att utföra under den gagna treårsperioden, har slutförts.
Enligt det pensionsavtel sora ingicks tmder I99I skall det finnas en förmån, kompletterande ålderspension, som närmast motsvarar ITP-planens förraån ITP-K. Denna förmån finansieras genom avsättningar som löpande tillgodoräknas de anstellda. För förvaltning av denna förmån har det bildats en särskild försäkringsförening, Försäkringsföreningen för det stetliga området, som genom ett upphandlingsförfarande sökt en adminstratör för pensionsförmånen. SPV har erhållit dette uppdrag.
SPV har i en särskild promemoria tegit upp vissa frågor ora inriktningen av den fraratida verksamheten inora sitt område. Bland annat diskuteras frågan om lämplig verksamhetsform, om verksamheten bör inriktes även på andra "kunder" än inom staten och i vad mån den skall konkurrensutsättas.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall som övergripande mål gälla att verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV skall handha pensionsutbetalning för staten och tillhandahålla löne- och personaladministration som är anpassad efter de behov som den statliga verksamheten staller.
Resurser
SPV skall vara en uppdragsfinansierad myndighet och ha ett formellt 1 000-kronorsanslag.
Resultatbedömning
SPV:s fördjupade anslagsframstallning visar, enligt min mening, att de uppstellda verksamhetsmålen för den gångna treårsperioden i huvudsak uppnåtts. Verkets resultatanalys är knapphändig i fråga om hur de insatte resursema bidragit till att nå syftet med verksaraheten. Jag kan emellertid konstetera att SPV under perioden framgångsrikt har anpassat sin
verksamhet till förändrade marknadsföratsättningar. I rain bedömning att Prop. 1992/93:100 SPV bedrivit sin verksainhet på ett kostnadseffektivt sätt har jag vägt in Bilaga 8 den jämförelse mellan kostnader för pensionsadminstration som Utredningen om stebsrayndigheteraas verksamhet lämnat i bilaga 8 till sitt betänkande Marknadsanpasssade service och stebsfiinktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli (SOU 1991:40 - 41). Enligt denna jämförelse torde SPV:s kostnader för pensionsadministration kunna hävda sig väl i järaförelse med vad som gäller för andra pensionsanstelter.
Fördjupad prövning
För delområdet pensions- och gmpplivadministration har resulteten under den gångna treårsperioden varit fillfredstallande. Bolagiseringen av stetlig verksainhet kommer att krympa SPV:s kämområde dvs. den del av arbetsmarknaden för vilken gäller stetliga pensionsavtel. SPV:s fömiåga att även fortsättningsvis bedriva denna verksamhet på ett effektivt sätt blir därför i hög grad beroende av verkets möjlighet att anpassa sig till förändringaraa i dess omvärld.
Inom delområdet löne- och personaladministration star SPV inför en förändring. Det nuvarande SLÖR-systemet kommer att kompletteras med ett lokalt systera. Detta medför en förskjutning från att SPV utför bearbetningar till att SPV tillhandahåller system för myndigheteraas egna bearbetningar. Detta medför i sin tur att SPV under den koraraande treårsperioden niåste anpassa sin personalstyrka inom dette delområde till de nya förhållandena.
Slutsatser
Mot bakgmnd av den fördjupade prövning som jag gjort anser jag att inriktningen av SPV:s verksamhet i huvudsak kan bibehållas. Som jag utvecklat i avsnittet Organisation och finansiering av administrativt stöd till myndighetema bör SPV tills vidare handha pensionsutbetelningar för steten. Utifrån min principiella ståndpunkt att stödmyndighetemas verksamhet i störste möjliga utsträckning bör konkurrensutsättes kommer jag att noga följa utvecklingen på dette område i syfte att, om det kan finnas anledning, ompröva mitt steUningstegande.
För det andra delområdet av SPV:s verksamhet, löne- och personaladministrativ verksamhet, gäller att SPV skall utföra verksamheten på uppdrag av andra myndigheter. Jag vill i dette sammanhang erinra om vad jag i avsnittet Organisation och finansiering av administrativt stöd till myndighetema framhöll om vikten av att det finns system, som är anpassade till den speciella miljö som stetsförvaltningen utgör, och om de små och medelstora myndighetraas särskilda behov. Där framhöll jag även vikten av att myndigheteraas efterfrågan av integrerad inforraation från de ekonomi- och personaladministrativa systemen tillgodoses. Jag fäster således stor vikt vid att SPV:s utveckling av löne- och personaladministrativa system samordnas med utvecklingen av de ekonomiadministrativa system som Riksrevisionsverket utvecklar.
95 De riktlinjer för reglering av pensionsåtagande i samband med Prop. 1992/93:100 överföring av statlig verksamhet till annan associationsform som Bilaga 8 riksdagen godkänt (prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s.54, FiU 30, rskr. 350) medför att icke-statliga arbetsgivare i vissa fall i avtal med staten åtagit sig att svara för pensionsförmåner, som bestämts enligt statliga pensionsavtal eller andra statliga pensionsvillkor.
Det är enligt min uppfattning naturligt att SPV kan få i uppdrag att administrera pensioner, som bestams enligt statliga pensionsvillkor, även ora pensionen inte skall bekostes av steten. Jag anser att SPV även i övrigt bör få åte sig uppdrag från andra uppdragsgivare än stetliga myndigheter under föratsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med att SPV åter sig sådana uppdrag skall vara att uppnå stordriftsfördelar och att tiUvarate den kapacitet som i
SPV har på t.ex. ADB-området. En fömtsättning skall' vidare vara att uppdrag från icke-stetliga uppdragsgivare särskiljs som ett eller flera egna resultetområden, som skall bära sina egna kostnader. Vidare raåste naturligtvis beaktes vad jag tidigare har framhållit om att de olika stödrayndighetema inte bör konkurrera med varandra.
För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning beräknas SPV för budgetaret 1993/94 ta upp lån i Riksgäldskontoret med högst 550 000 kr.
Jag föreslår att SPV även under den kommande treårsperioden skall vara en uppdragsfinansierad myndighet och att det därför för budgetaret 1993/94 bör anvisas ett formellt anslag på 1 000 kr. till SPV:s verksarahet.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkäima den övergripande raålsättningen för verksamheten inom SPV:s ansvarsområde i enlighet med vad jag förordat i avsmttet Slutsatser,
2. till Statens löne- och pensionsverk för budgetaret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr.
F 3. Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader
1992/93 Anslag I 000
1993/94 Förslag I 000
Statens institut för personalutveckling (SIPU) upphörde som statlig myndighet fr.o.m. den I juli 1992 (prop. 1991/92:100, bil. 8, bet. 1991/92 AU9, rskr. 1991/92:134). En särskild utredare har tillkallats för att ansvara för avvecklingen av SIPU. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 oktober 1993.
96 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Jag herastaller att regenngen föreslår nksdagen
att till Statens institut för personalutveckling: Awecklingskostnader
för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
F 4. Vissa avtalsstyrda anslag
1992/93 Anslag 23 274 000
1993/94 Förslag 14 501 000
Anslaget har tre anslagsposter. Avgångsbidrag på gmnd av vilande rätt. Viss förslagsverksamhet m.m. och Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Avgångsbidrag på grund av vilande rätt
Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars 1990 ett avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångs-avtalet reglerar bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtelet har en arbetstegare, som senast den 31 mars 1990 övergick till annan icke-stetiig anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtelet ora han inom fera år sägs upp på grand av arbetsbrist och blir arbetslös.
Medlen disponeras av Stetens arbetsgivarverk (SAV) för utbetelning efter beslut av Stetens trygghetsnärnnd.
Föredragandens överväganden
I likhet med föregående budgetar har jag beräknat medelsbehovet till 500 000 kr för budgetaret 1993/94.
Viss förslagsverksamhet m.m.
Från anslagsposten betelas ersättningar i förslagsverksamheten i den utsträckning som Stetsförvaltningens centrala förslagsnämnd beslutar om sådana ersättningar. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de stetsanstalldas huvudorganisationer har den 29 april 1981 slutit avtel om förslagsverksamhet hos stetliga myndigheter
Verksamheten regleras i förordningen (1981:606) om förslags- och trivselverksamheten vid stetliga myndigheter (ändrad senast 1987:1223).
Nämndens uppgifter och organisation m.ra. framgår av förordningen (1988:1103) raed instraktion för näranden.
Statsförvaltningen centrala förslagsnämnd
Nämnden beräknar anslagsbehovet för budgetaret 1993/94 till 1 050 000 kr.
7 Riksdagen 1992193. I sumi. Nr 100. Bilaga 8
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Den dåvarande regeringen gav ISjuni 1986 SAV ett förhandlingsuppdrag
med innebörd att föra de förhandlingar som behövdes för att regleraa för förslagsverksamheten skulle ändras. Senast i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92 AU9, rskr. 1991/92 134) aviserades ett nytt avtel om ändring av regleraa för förslagsverksamheten. Inriktningen bör enligt rain uppfattning vara att beslut i förslagsärenden i sin helhet skall ligga på rayndighetsnivå.
I avvaktan på att avtel sluts om nya regler har jag endast beräknat ett formellt belopp på 1 000 kr för budgetaret 1993/94.
Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Statens trygghetsnärnnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga personskadeförsäkringen. Anslaget tacker kostnader för Arbetsmarknadsförsäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande statens förhandlingsnäinnd och AMF.
Statens arbetsgivarverk (SAV) har i en skrivelse till konsistoriet för AMF-trygghetsförsäkring sagt upp avtalet att gälla vid utgången av uppsägningstiden. Avtalet löper kontinuerligt med tre års uppsägningstid.
Kostnaderaa fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För år 1992 faststalldes kostnaderaa i en överenskommelse mellan SAV och AMF till 14,5 mkr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingaraa för år 1993 är ännu inte slutförda.
Föredragandens överväganden
I avvaktan på förhandlingsresultet har jag beräknat kostnaderaa utifrån innevarande budgetårs anslag till 14 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 14 501 000 kr.
F 5. Bidrag till Statshälsan
1991/92 Utgift 392 000 000
1992/93 Anslag 345 280 000
1993/94 Förslag 258 600 000
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen Statshälsan i enlighet med kollektivavtal mellan Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statliga huvudorganisationeraa.
Statshälsan är stiftad av de avtalsslutande parteraa.
98 Finansieringssystemet för Statshälsan ändras den 1 januari 1993 (prop. Prop. 1992/93:1(K) 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92 AU9, rskr. 1991/92:134). Myndigheter- Bilaga 8 na svarar i fortsättningen för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade medel. Jag har i Finansplanen avsnitt 2.8 redogjort för de budgetmässiga konsekvenseraa av övergången till det nya stemet. Myndighetema kommer att kompenseras med hänsyn till avtelsnivån för budgetaret 1993/94 och till antalet anställda. Avtalsnivån för kompensationen till myndighetema är beräknad till 217 mkr. Anslagsbasema föreslås justeras med hänsyn till den beräknade kompensationen i samband med att regleringsbreven för budgetaret 1993/94 beslutas.
Affärsverk och myndigheter med en intäktsfinansiemg på minst 75 % kommer inte att kompenseras.
Ett mindre centralt anslag till Statshälsan finns kvar under budgetaret 1993/94 för att bl.a. tacka merkostnader vid centraler raed svagt underlag, central kompetensutveckling, viss FoU-verksamhet samt vissa stebsuppgifter. Jag har beräknat dette anslag till 41 600 000 kr.
Riksdagen har godkänt de allmänna riktiinjema för omstallning och minskning av den statiiga administrationen (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1990/91 FiU37, rskr. 1990/91:390) som bl.a. innebär en översyn av vissa små nämnder och myndigheter. Den dåvarande regeringen gav därför Stetens arbetsgivarverk (SAV) i uppdrag att förhandla om en ny form för central saraverkan i arbetsrailjöfrågor. Syftet var bl.a. att denna samverkan skulle organiseras och finansieras på ett annat sätt av partema och att Stetens arbetsmiljönämnd (SAN) därmed skulle upphöra som myndighet.
I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 84) konsteterade jag att jag inte hade fimnit några skäl att föreslå någon förändring av den redan faststallda inriktningen för att fömya samverkansformeraa för arbetsmiljöfrågoma. SAV och de stetliga huvudorganisationeraa har den 26 oktober 1992 enats ora att frågan om hur SAN:s nuvarande verksarahet skall överföras till Stetshälsan skall bli föremål för partemas fortsatte överläggningar. SAV har hos regeringen hemstallt att SAN avvecklas den 1 juli 1993. Mot denna bakgmnd avser jag att återkomma till regeringen med förslag om att SAN skall upphöra som statlig myndighet fr.o.m. den 1 juli 1993.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Statshälsan för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 258 600 000 kr.
99 F 6. Täckning av merkostnader för löner och pensioner Prop. 1992/93:100 m.m. Bilaga 8
1991/92 Utgift 1 482 584 502
1992/93 Anslag I 500 000 000
1993/94 Förslag 100 000 000
Jag har tidigare redogjort för de nya riktlinjema för budgetering av myndighetemas anslag för förvaltningskostnader (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Vid beräkningen av anslagsmedlen till avlöningar och pensioner under budgetaret 1993/94 har de nya riktlinjerna tillämpats. För ramanslagsmyndigheter har ett utrymme för kostnadsökningar under budgetåret budgeterats under resp. anslag. För de myndigheter som även under 1993/94 kommer att ha reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknade anslag, samt för tackning av kostnader för personliga tjänster enligt gällande regler, har jag beräknat en medelsförbrakning om 100 000 000 kr under detta anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.
F 7. Trygghetsåtgärder för statsanställda
1991/92 Utgift 89 175 000
1992/93 Anslag 61 738 000
1993/94 Förslag 324 438 000
I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 15, AUI8 rskr. 213) lämnades en redovisning av innehållet i det statliga trygghetsavtal, som gäller från den 1 april 1990. I olika ramavtel om löner för m.fl. (RÄLS) har de centrala partema avsatt medel till en partsgemensam stiftelse. Trygghetsstiftelsen, som ger råd och stöd i övertelighetsfrågor och som ansvarar för användningen av de medel som har avsatts. F.n. finns ca 500 miljoner kronor i fonderade medel. Av dessa är en stor del redan beslutede trygghetsåtgärder.
I kompletteringspropositionen 1991/92 gjorde jag den bedömningen att mellan 24 000 och 25 000 personer riskerar att bli överteliga under de närmaste tre budgetaren. Jag avser att återkomma till riksdagen med en samlad bild av de personalpolitiska konsekvensema som blir en följd av förslagen i årets budgetproposition.
Partema har i RÄLS 1991-93 avsatt 0,1 % av lönesumman fr.o.m. den 1 juli 1991. I avtalet om 1992 års löner har avsatts 0,4 % av
lönesumman, dock lägst 57 kr, fr.o.m. den 1 juli 1992. Jag har med Prop. 1992/93:100 ledning av avtalet beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till Bilaga 8
324 438 000 miljoner kr.
Hemställan
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetaret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 324 438 000 kr.
F 8. Tjänstepensioner för skolledare och lärare
Nytt anslag (förslag) 2 444 492 000
Medel till dette ändaraål är för innevarande budgetar beräknat under åttonde huvudtiteln sora anslagspunkter för lönekostnadspålägg under anslagen B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentiiga skolväsendet och B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. med 2 362 539 000 kr. resp 81 953 000 kr. Till följd av omläggningen av bidragen till konununema förordar jag, efter samråd med statsrådet Ask, att dessa medel i fortsättningen skall beräknas under ett anslag på sjunde huvudtiteln. I likhet med vad som gäller för innevarande år för motsvarande anslagspunkter skall medlen på dette anslag tillföras inkomsttiteln 5211 Stetliga pensionsavgifter, netto på stetsbudgetens inkomstsida. Stetens kostnader for tjänstepensionsförmåner till bland andra skolledare och lärare belaster nämnda inkomsttitel. Anslaget bör uppföras med samma belopp som motsvarande anslagspunkter är uppförda med för innevarande budgetar.
Hemställan
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetaret 1993/94 anvisa ett anslag på 2 444 492 000 kr.
101 G. Bostadsväsendet Prop. 1992/93:ioo
Bilaga 8 Allmänt
Bostadspolitikens inriktning
Bostadspolitiken måste inordnas i de allmänna ekonoiniska fömtsättningar som gäller för den ekonomiska politiken. Även bostadspolitiken skall medverka till att hålla inflationen på en låg nivå och minska stetens utgifter så att det skapas fömtsättningar för ett markant lägre ränteläge. Endast på dette sätt är det möjligt att mera varaktigt uppnå raålet för bostedspolitiken, dvs. att alla skall ha möjlighet till en bra bosted till rimligt pris. En politik med denna inriktning kommer efter hand att ge hushållen ökade möjligheter att själva bära de verkliga kostnaderaa för boendet. Med sådana förhållanden kan också raålet att var och en skall ha inflytande över sin egen bostedssituation uppnås.
Det bostedspolitiska handlandet raåste alltså nu inriktes på att angripa alla de faktorer sora fram till nu mer eller mindre automatiskt har genererat prisökningar för de boende. Det gäller framför allt att genom allmän ekonomisk politik, i vilken bostedspolitiska åtgärder måste inordnas, tvinga ner räntoraa. Det gäller samtidigt att slå vakt ora den låga inflationstakt vi nu har uppnått. Det gäller att stebilisera kredit-raarknaden. Det gäller att sätte press på produktionskostnaden bl.a. genora att skärpa konkurrensen och bryte monopolen i produktion och förvaltning och se till att vinstema av dette når fram till de enskilda människoma. Det gäller att skapa ett klimat där bostedsföretegen raöter risken för kostnadsökningar med ökad effektivitet och produktivitet i stallet för raed ökade hyreskrav. Statens ekonoiniska ansvar för fastighetsförvaltning och bostedsbyggande måste minska för att i motsvarande mån öka för festighetsägare och byggherrar. Det gäller att röja undan det som hindrar rörlighet och motverkar en fungerande bostedsmarknad inom det ansenliga och väl utmstede bostedsbestånd som Sverige faktiskt har.
Utan dessa åtgärder kvarstar de problem sora sammanhänger med höga boendekostnader, låg kostnadseffektivitet och begränsad rörlighet på bostadsmarknaden.
Det bostadspolitiska förändringsarbetet
Under hösten 1991 inleddes ett omfattande förändrings- och förenklingsarbete med ovannämnda inriktning inom det bostadspolitiska området. Arbetet har hittills resulterat i bl.a. följande åtgärder i korthet. En rad av de tidigare kraven för statligt stöd vid ny- och ombyggnad har slopats redan den I januari 1992. Det gäller bl.a. de s.k. mark- och konkurrensvillkoren, kommunal bostadsanvisningsrätt och den s.k. produktionskostnadsprövningen. Vidare har den stotiigt reglerade bostadslånegivningen upphört och ersatts av ett system raed statliga kreditgarantier för lån på kreditraarknaden i ett raot bostadslånet svarande säkerhetsläge. Saratidigt har kopplingen mellan stetliga räntesubventioner
och lånefinansieringen slopats. Räntebidrag lämnas i princip från och Prop. 1992/93:100 med husets fardigstallande och oberoende av husets faktiska finansiering. Bilaga 8
Riksdagen har vidare beslutat om en ny ordning för stetliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostader från och raed år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av det sätt på vilket den statliga räntesubventionen skall beräknas. I stallet för den komplicerade metoden med s.k. produktionskostnadsanpassad belåning för att faststalla bidragsunderlaget vid nybyggnad införs en enkel schablonmetod där underlaget bestams med ledning av två schablonbelopp - ett för de första 35 m/lägenhet och ett för yta dämtöver upp till maximalt 120 m/lägenhet. Vid ombyggnad bestams bidragsunderlaget med ledning av orabyggnadskostnaden, dock högst 80 % av nybyggnadsschablonen, minskad med värdet av byggnaden före ombyggnaden. Den årliga räntesubventionen lämnas med en viss procentuell andel av ett beräknat räntebelopp. Räntebeloppet utgörs av bidragsunderlaget raultiplicerat med den s.k. subventionsräntan, som motsvarar marknadsräntan för bostadsobligationer. Subventionens procentuella andel av räntebeloppet rainskar årligen raed ett visst antal procentenheter, både i det enskilda bidragsärendet och för varje ny årgång som byggs.
Vissa ändringar har också beslutats i fråga om stetliga kreditgarantier för ny- och ombyggnad av bostader.
Det fortsatta förändringsarbetet
Genom riksdagens beslut om ändrade villkor för stotens stöd till ny- och ombyggnad har ett stort steg togits i riktning mot en ordning med bättre fömtsättningar för lägre boendekostnader i framtiden och därmed större valfrihet och inflytande för de enskilda hushållen över sitt boende. Det ekonomiska ansvaret för bostadsbyggande överförs i högre grad från staten till fastighetsägaren. Förändringsarbetet är dock långt ifrån avslutat. De generella bostadssubventionema påverkar boendekostnaderaa i ny- och ombyggda festigheter. Boendekostnadema i hela fastighetsbeståndet påverkas av beskattningen av boende och fastighetsägande. Dämtöver finns det ett antal andra statiiga regelsystem som påverkar ekonomiska och andra villkor för boendet och bostedsbyggandet. Ett omfattande beredningsarbete har påbörjats i regeringskansliet i syfte att se över beskattningen av boende och fastighetsägande samt att genomföra ytterligare avregleringar och förenklingar i regelstemen. En interdepartementel delegation för bostedsfrågor m.ra. har nyligen inrättets. Delegationen skall samordna förändringsarbetet som rör byggande, bostedsförsörjning och boendekostnader. I delegationens uppgifter ingår också att fortlöpande följa utvecklingen på bygg- och bostedsmarknaden och te initiativ till sådana förändringar som kan behövas med hänsyn till regeringens bostedspolitiska mål.
103 G 1. Boverket: Förvaltningskostnader Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 1991/92 Utgift 137 303 952
1992/93 Anslag 144 787 000
1993/94 Förslag 144 787 000
Boverket handlägger frågor sora rör boende, byggande och stedsmiljö samt fysisk planering och hushållning med naturresurser. Verket svarar också för den centrala administrationen av stetens stöd till bosteds-försörjningen.
De övergripande raålen för Boverket är att arbete för en effektiv hantering av de stetliga stöden för bostedsfinansiering. Boverket skall vidare arbete för ett effektivt, säkert och hälsosamt byggande samt inom ramen för ökad valfrihet och stärkt inflytande för de boende verka för att bra bostader kan erbjudas till rimligt pris och för att den fysiska planeringen främjar en god hushållning med naturresurser och en god bebyggelsemiljö.
Regeringen beslutede den 11 juni 1992 om direktiv till en utredning raed uppdrag att se över Boverkets arbetsuppgifter och resursbehov. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag den 18 juni 1992 en särskild utredare (Bengt K.Å. Johansson). Utredaren har nyligen avlämnat betänkandet (SOU 1992:127). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Jag avser att under våren 1993 återkomma till regeringen med förslag till en särskild proposition till riksdagen i frågan ora Boverkets framtida arbetsuppgifter och resursbehov. Jag komraer i dette sammanhang även att läinna förslag ora Boverkets anslag för förvaltningskostnader.
Vad gäller den av riksdagen under förra riksmötet aktualiserade frågan om det s.k. nettoaviseringssysteraet (bet. I99I/92:BoU23 s. 31-32, rskr. 1991/92:343) vill jag i sararaanhanget anmäla att beredningen av frågan inte har kunnat slutföras ännu. Jag räknar dock med att kunna läinna den begärda redovisningen i anslutning till den aviserade propositionen om Boverket.
Anslaget för Boverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till rayndighetens disposition komraer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetaret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 144 787 000 kr.
104 G 2. Boverket: Uppdragsverksamhet Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 1992/93 Anslag I 000
1993/94 Förslag I 000
Verksamhetema inora Boverkets uppdragsfmansierade verksamhet omfatter typgodkännande och tjänsteexport. Uppdragsverksamheten är helt självfinansierad genom avgifter.
Vad gäller Boverkets uppdragsverksamhet hänvisar jag till vad sora nyss anförts under verkets förvaltningsanslag beträffande utredningen om Boverkets framtida arbetsuppgifter och resursbehov. I dette sammanhang görs även överväganden beträffande uppdragsverksamheten. Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetaret 1993/94 beräkna ett obetecknat anslag på I 000 kr.
G 3. Länsbostadsnämnderna
1991/92 Utgift 63 200 046
1992/93 Anslag 126 066 000
1993/94 Förslag 126 066 000
Länsbostadsnämnder fmns i alla län utora Gotlands län. Nämnden är länsmyndighet för frågor om statens stöd till bostadsförsörjningen. I Gotlands län fiillgörs motsvarande uppgifter av länsstyrelsen.
I samband raed behandlingen av vissa förslag i 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150, bil. 1:5) uttalade sig bostadsutskottet (bet. 199I/92:BoU23) för att övervägandena i fråga om länsbostadsnämndema bör göras med utgångspunkt i att ansvaret för de kvarvarande uppgiftema på regional nivå anförtros länsstyrelseraa. Vad utskottet anförde har riksdagen gett regeringen till känna.
Med anledning av riksdagsbeslutet uppdrog regeringen den II juni 1992 åt Stetskontoret att utreda överföringen av vissa uppgifter i samband med stetens stöd för bostedsfinansieringen till länsstyrelseraa.
Stetskontoret har nyligen redovisat sina förslag i frågan. Förslagen remissbehandlas för närvarande. Jag avser att återkomma i frågan så snart remissbehandlingen är avsluted.
Anslaget för Länsbostedsnämnderaa har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till myndighetens disposition kommer slutligt faststallas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
105 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1992/93:100
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Länsbostads- Bilaga 8 närtmdema för budgetaret 1993/94 beräkna ett ramanslag pä 126 066 000 kr.
G 4. Räntebidrag m.m.
1991/92 Utgift 29 074 700 000
1992/93 Anslag 29 310 000 000 1993/94 Förslag 31 180 000 000
Från anslaget betelas räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Enligt gällande regler lämnas ett årligt räntebidrag för dette ändamål, till den del den beräknade räntekostnaden för investeringen överstiger en s.k. garanterad ränte. Till gmnd för ränteberäkningaraa ligger ett i varje ärende faststallt bidragsunderlag som skall motsvara en skälig produktionskostnad för det aktuella huset. Den beräknade räntekostnaden för investeringen bestams schablonmässigt genora att bidragsunderlaget multipliceras raed den s.k. subventionsräntan, som motsvarar räntan på bostedsobligationer med en återstaende löptid av fem år. Den garanterade räntan beräknas genom att bidragsunderlaget multipliceras med en av riksdagen faststalld räntesats - den garanterade räntesatsen. Denna räntesats höjs årligen med ett visst antel procentenheter. Denna s.k. upptrappning av den garanterade räntan medför att räntebidraget uttiyckt som en andel av den beräknade räntekostnaden minskar över tiden. I absolute tel kan räntebidraget dock öka om räntoma på bostedsobligationer stiger. Omvänt rainskar räntebidraget i absolute tel om obligationsräntoma sjunker. För hyres- och bostadsrättshus färdigställda år 1986 och senare lämnas dessutom ett räntebidrag raotsvarande en viss andel av räntekostnaden på den del av investeringen sora överstiger 110 % av den för huset schablonmässigt beräknade produktionskostnaden (s.k. reducerat räntebidrag). Fr.o.m. den 1 januari 1993 är andelen 25 %. Det reducerade räntebidraget lämnas endast så länge räntebidrag enligt huvudregeln lämnas. Närmare bestammelser om beräkning och utbetelning av nu nämnda räntebidrag fums i dels förordningen (1991:1933) om stetliga räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostader, dels den numera upphävda nybyggnadslåneförordningen för bostader (1986:692), resp. ombyggnadslåneförordningen för bostader (1986:693), dels ock i bostadsfmansieringsförordningen (1974:946) och motsvarande äldre bestammelser.
Från anslaget betalas vidare räntebidrag för vissa underhalls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Bidrag för dette ändamål lämnas med en viss andel av den beräknade räntekostnaden för bidragsberättigade underhålls-, reparations- och energisparåtgärder i sådana hus. Fr.o.m. den I januari 1993 är andelen 25 %. Till gmnd för ränteberäkningen ligger en i huvudsak schablonmässigt beräknad kostnad för utförda åtgärder. Räntekostnaden beräknas sedan genom att den beräknade kostnaden multipliceras raed en räntesats som bestaras efter samma
gmnder sora nyssnämnda subventionsränte. Bidragstiden är 10 eller 20 Prop. 1992/93:100 år beroende på hur lång tid åtgärdema kan nyttiggöras. Närmare Bilaga 8 bestammelser finns i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus.
Från anslaget betalas också s.k. 33 -ersättning till kommuner. Enligt en del låneavtal ingångna på 1950- och 1960-talen är steten under vissa fömtsättningar skyldig att i efterhand ersatte kommunen för dess kostnader att tacka förvaltningsförluster för hus sora uppfördes med stöd av statliga lån under denna tid. Kommunen har rätt till ersättning raed 80 % av kostnaden. Grandläggande bestammelser om 33 §-ersättiiing finns i bostedslånekungörelsen (1962:537) och motsvarande äldre lånebestammelser.
Från anslaget betelas dessutom vad som återstar i fråga ora statliga bidragsåtaganden enligt en rad stödsystera som är under avveckling. Det gäller räntebidrag enligt förordning (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334), förordning (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostedshus (upphävd 1991:1929), förordning (1983:40) om räntebidrag för underhåll i vissa fall (upphävd 1992:1050), förordning (1984:614) ora lån för förvärv av vissa bostedshus sora har förköpts enligt förköpslagen (upphävd 1992:411) samt föronining (1987:258) om stöd till flerbarasfarailjer för köp av egnahem (upphävd 1991:410). Det gäller vidare bidrag enligt förordning (1982:1285) om stetsbidrag till hyresrabatter i bostedshus (upphävd 1992:413), förordning (1986:1399) ora bidrag vid nybyggnad av vissa bostader (upphävd 1992:414), förordning (1985:352) om lån m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fall (upphävd 1990:648) och förordning (1986:1398) om bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad (upphävd 1992:415).
Från anslaget skall slutligen även betalas de nya räntesubventioner som enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92: BoU23, rskr. 1991/92:343) tillämpas i fråga om ny- och ombyggnad av bostader fr.o.m. den I januari 1993. Gmndläggande bestammelser för dessa räntesubventioner finns i förordmng (1992:986) ora statlig bostadsbyggnadssubvention. Bestamraelseraa innebär i korthet följande. För ny-och ombyggnad som påbörjas fr.o.m. den I januari 1993 lämnas ett årligt bidrag med ett belopp som motsvarar en viss andel av ett för året beräknat räntebelopp. Detta räntebelopp faststalls på i princip samma sätt som den beräknade räntekostnaden för räntebidrag enligt gällande regler, dvs. genom att ett bidragsunderlag multipliceras med den s.k. subventionsräntan. Nuvarande metod för beräkning av bidragsunderlag har dock, såvitt gäller nybyggnad, ersatts av ett enkelt schablonsystem. Det bestar av två schablonbelopp, ett på 13 000 kr. per m för ytor upp t.o.m. 35 ra per lägenhet och ett på 6 000 kr. per m för återstaende ytor inora 120 m per lägenhet. För ombyggnad gäller att bidragsunderlaget i princip skall motsvara skälig faktisk orabyggnadskostnad, dock högst 80 % av nybyggnadsschablonen, minskad med byggnadens värde före ombyggnaden. Bidragsandelen är högst för projekt som påbörjas år 1993 - 57 % för hyres- och
bostadsrättshus och 42 2/3 % för egnahem. Bidragsandelen minskar Prop. 1992/93:100 därefter såväl inför varje nytt bidragsår i det enskilda bidragsärendet som Bilaga 8 för varje nytillkommande årgång. Den årliga sänkningen i bidragsärendet är bestamd till 4 resp. 5 1/3 procentenheter. Sänkningen för ny årgång är bestamd till 5 resp. 6 2/3 procentenheter.
Boverket
Boverket har i sin anslagsframstallning för budgetaret 1993/94 redovisat omfattande beräkningar av utgiftsbehovet för räntebidrag för ny- och ombyggnad de närmaste åren under olika antaganden i fråga om de faktorer sora påverkar storleken på utgifteraa. Verkets beräkningar innebär sararaanfattningsvis att statens utgifter för i förste hand räntebidrag enligt 1992 års bestammelser och motsvarande äldre regler förväntes koraraa att öka ytterligare de närraaste åren. För budgetaret 1993/94 beräknar verket utgiftema under anslaget till sammanlagt 34 150 miljoner kronor. Av beloppet avser 33 240 miljoner kronor räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostader, 810 miljoner kronor räntestöd för underhåll och förbättring av hyres- och bostadsrättshus samt IOO iniljoner kronor övriga ränte- och bidragsstöd under aweckling.
Föredragandens överväganden
Räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostader svarar för huvuddelen av statens utgifter under ifrågavarande anslag. För närvarande utgör 97 % av de totala utgiftema under anslaget utgifter för dessa räntebidrag.
Tabell 1. Utvecklingen av statens utgifter för räntebidrag m.m. åren 1985/86-1992/93
Budgetar
Räntebidrag m.m. enligt stats-
budgeten
(miljarder kr., löpande priser)
1985/86 (utfail)
11,0
1986/87 (utfall)
14,5
1987/88 (utfall)
13,3
1988/89 (utfall)
15,2
1989/90 (utfall)
20,5
1990/91 (utfall)
23,1
1991/92 (utfall)
29,1
1992/93 (prognos)
32,3
De totala räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostader för år 1992 fördelar sig med 85 % på hyres- och bostadsrättshus och 15 % på egnahem. Av räntebidragen till hyres- och bostedsrättshus avser 70 % nybyggnad och 30 % ombyggnad. Motsvarande fördelning mellan ny-och ombyggnad är för egnahemmen 90 % till nybyggnad och 10 % till
ombyggnad. Hela 66 % av de totela räntebidragen för ny och ombyggnad av bostader avser hus som färdigstallts under åren 1987 - 1991.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Tabell 2. Räntebidragens fördelning på årgångar m.m.
Färdig-
Antal
Produktionskostn.
Ombyggnadskostnad
Subventions-'
Räntebidrag'
ställande
lägenheter'
Nybyggnad fler-
Flerbostadshus
ränta
år 1992
år
Ny- och om-
bostadshus kr/m
kr/lägenhet
år 1992
Helår milj.
byggnad
lägenhetsyta
kr.
37 250
4 060
164 400
11,90
49 990
4 740
202 200
11,80
69 140
5 040
224 000
11,75
70 025
5 630
244 600
11,85
1 040
68 070
6 160
262 100
12,50
1 280
76 690
6 460
280 200
12,15
1 290
82 590
6 990
310 300
11,70
1 410
75 390
7 940
354 900
11,80
1 690
88 960
9 090
346 700
11,90
2 680
80 330
9 830
406 400
13,75
4 040
79 400
11 330
448 900
13,70
4 610
1991*
95 400
11 920
438 000
11,80
4 490
1992*
81 700
11 900
452 000
12,00
4 820
Preliminära värden Källa Boverkets aviseringsstatistik Källa SCB:s låneobjektstatistik
Som framgår av tabell 2 beror statens utgifter för räntebidrag enligt hittills gällande regler väsentligen på tre faktorer, nämligen antalet bostader som byggs eller byggs om, till vilken kostnad det sker och till vilka räntor investeringen kan lånefinansieras. Den okontrollerade utvecklingen av statens kostnader för bostedssubventioner är hänförlig till gmndläggande brister i det hittillsvarande subventionssystemet. Ett system som innebär att räntebidraget blir större ju dyrare man bygger kan aldrig tillräckligt väl motverka produktionskostnadsökningar. Inga eller låga krav på egen kapitelinsats tillsammans med sättet att beräkna räntebidraget har inneburit att fastighetsägaren blivit okänslig för högt ränteläge. Dessa gmndläggande brister tillsammans med den politiska stymingen mot ett omfattande bostadsbyggande under slutet av 1980-telet i en konjunktur med kraftigt ökade produktionskostnader och stigande räntor har ökat stetens utgifter dramatiskt under de senaste åren.
En rad åtgärder har satts in för att begränsa utgiftsökningen i systemet. Sedan ingången av år 1990 har räntesubventioneraa på helårsbasis härigenom skurits ner med sammanlagt ca 6,6 miljarder kronor. Med de nya reglema för stetens stöd för ny- och ombyggnad av bostader, som gäller för bostedsbyggande efter år 1992, undanröjs många av det hit tillsvarande systemets brister. Fömtom en betydande förenkling iimebär de nya reglema en sterk press nedåt på produktionskostnadema och större ansvar för fastighetsägaraa. Genom de nya reglema skapas bättre fömtsättningar för boendekostnader som de boende kan acceptera i framtiden, även med minskade bidrag. De förändringar som genomförts år 1992 och beslutets att genomföras år 1993 har redan lett till en annan
utveckling av produktionskostnadema. Prop. 1992/93:100
Ökningstakten när det gäller produktionskostnaden för bostader är idag Btiaga 8 ungefår densamma som inflationen. Detta innebär ett kraftigt trendbrott jämfört med de senaste åren då produktionskostnadema har stigit ungefär dubbelt så snabbt som inflationen.
Trots vidtagna åtgärder fortsätter utgiftema att öka. Enligt Riksrevisionsverkefs senaste budgetprognos, som bygger på beräkningar av Boverket, kommer utgifteraa under räntebidragsanslaget att uppgå till sammanlagt 32 300 miljoner kronor innevarande budgetar. Det är en ökning raed 10 % jämfört med anvisat anslag. Ökningen beror huvudsakligen på förändrade marknadsräntor och att utgiftsbegränsningen till följd av den beslutade subventionsminskningen per den I januari 1992 tidsmässigt kommer något senare än beräknat.
Riksdagen har nyligen (prop. 1992/93:50, bet. 1991/92:SkU 18, rskr. 1991/92:158) beslutat att bostadssubventioneraa från den 1 januari 1994 reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn tegits till en trolig ökning av bostedsbidragen. Effekteraa på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det itmebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostader. Minskningen av räntesubventioneraa är en nödvändig åtgärd för att minska underskottet i statsbudgeten. Genom att minska budgetunderskottet skapas fömtsättningar för ett lägre ränteläge och på så sätt kommer boendekostnaden att kunna minskas i framtiden. Det är enligt min mening nödvändigt med hänsyn till den förväntade anslagsutvecklingen att vidta ytterligare utgiftsbegränsande åtgärder inom räntebidragsanslaget. De ytterligare åtgärder som nu bör komma ifråga bör emellertid avse att förhindra kraftiga utgiftsökningar på sikt. De förslag jag nu vill te upp är, dels ett förslag att omedelbart slopa räntebidrag för nya underhålls-och reparationsåtgärder i hyres- och bostedsrättshus, dels ett förslag att omedelbart slopa räntebidrag för nya ombyggnader av småhus.
Ett förslag om att slopa räntebidrag för reparation och underhåll av hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, har förts fram av utredningen om stetens stöd för bostedsfmansieringen i betänkandet (SOU 1992:47) Avreglerad bostedsmarknad Del II. Förslaget förs fram i anslutning till vissa förslag om ändrad beskattning av boende och fastighetsägande. Utredningens förslag i avseende på reparation och underhåll av bostedshus bygger sammanfattningsvis på tanken att ägare av hyreshus genom inkomstbeskattning av husen enligt konventionell metod och med realistiska avskrivningsplaner för urspmngsinvesteringar generellt sett ges förmåga att själv fmansiera nödvändiga reinvesteringar.
Jag delar uppfattningen att det kapital som behövs för att företegen skall kunna genomföra reparations- och underhållsarbeten, dvs. kostnader i fastighetsförvaltningen, bör genereras inom företegen. En nödvändig fömtsättning för detta är att de företag som nu schablonbeskattas övergår till konventionell beskattning. Det ingår också i de förslag som har lagts fram av utredningen. En sådan omläggning kräver emellertid ytterligare överväganden om vilka regler som skall gälla vid övergången till konventionell beskattning. Frågoma bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Prop. 1992/93:100
En övergång till konventionell beskattning av alla bostedsföreteg kan Bilaga 8 således inte genomföras redan vid årsskiftet 1992/93. Kravet på en stram finanspolitik gör det emellertid ytterst angeläget att snabbt begränsa stetens utgiftsåteganden inom skilda områden. Av stetsfinansieUa skäl bör därför inga nya stetliga åteganden göras i fråga ora räntestöd för reparation och underhåll. Jag förordar att räntebidragsgivningen för sådana ändamål nu begränsas så att stöd inte läranas för åtgärder som äimu inte har påbörjats. Som framgår av det föregående avser jag att i annat sammanhang återkomraa med förslag om en övergång till konventionell beskattning av alla bostedsföreteg. I anslutning till en sådan omläggning bör de företeg som nu schablonbeskattes ges rätt att göra direktevdrag även för kostnadema för sådana reparations- och underhållsåtgärder som utförts före omläggningen men för vilka räntebidrag inte har lämnats. Jag avser att återkomma även i denna senare del i samband med att jag redovisar förslag om omläggningen av beskattningen.
Vad sedan gäller frågan om räntebidrag för nya ombyggnader av småhus bör beaktes att den svenska bostedsstandarden generellt sett nu är mycket hög. Knappt 2 % av hushållen är i dag trångbodda. Hela 35 % av hushållen disponerar över mer än ett mm per person, utöver kök och vardagsmm. I nära hälften av alla bostader som har fyra eller fler mm bor det en eller högst två personer. De stora bostadema finns framför allt i småhusen. Över 1,3 railjoner av dera är på fyra mm och kök eller större. Stetens räntestöd för ombyggnad av småhus kan efter de senast beslutede ändringama huvudsakligen användas för tillbyggnad. Det är uppenbart att de hushåll som anser sig behöva större bostedsutiymme än vad de har i det småhus där de bor, i dag kan finna dette i det småhusbestånd sora redan finns. I det nu raycket allvarliga stetsfinansieUa läget kan fortsatte stetliga åteganden för att bygga om mindre småhus till större knappast försvaras. Jag förordar således att möjligheteraa att få räntebidrag för ombyggnad av småhus nu slopas såvitt gäller nya ombyggnader av sådana hus.
Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare bestammelser som mina förslag i det föregående föranleder. För sammanhangets skull vill jag dock anmäla att jag avser att föreslå regler som medför att stöd för de angivna ändamålen endast lämnas för sådana åtgärder eller - i fråga om ombyggnad av småhus - sådana projekt som har påbörjats före den 11 januari 1993, dvs. den dag då förslagen avlänmas till riksdagen, eller för vilka då har träffats bindande upphandlingsavtel. I fråga om ombyggnad av småhus innebär det sistnämnda att ändringen endast kommer att beröra de subventionsregler som träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre subventionsregler berörs inte. I fråga om ombyggnad av småhus avser jag också att, i avvaktan på riksdagens stallningstagande, föreslå en ändring av nämnda subventionsregler så att bidrag enligt dessa regler tills vidare endast kan beviljas för projekt som är påbörjade eller upphandlade före den 11 januari 1993.
Vad slutligen gäller den minskning av bostedssubventioneraa fno.m.
år 1994 med netto 3 miljarder kronor som har överenskommits mellan Prop. 1992/93:100 regeringen och socialdemokrateraa och sedermera godkänts av riksdagen Bilaga 8 vill jag anmäla att jag senare under dette riksmöte återkommer med förslag om hur minskningen skall genomföras.
Den nuvarande djupa lågkonjunkturen innebär att det firms mycket outnyttjade resurser i form av arbetskraft och produktionskapacitet. Dette leder till kostnader på kort sikt i form av arbetslöshet och produktionsbortfall och riskerar även att leda till kostnader på lång sikt. Nedgången av aktivitetsnivån är särskilt stor inom byggnadsverksamheten. Det är till stor del en följd av den politiska stymingen av bostedsbyggandet under slutet av 1980-telet. Därraed drevs bygg-kostnaderaa upp till en sådan nivå att hushållen, trots generösa stetliga räntesubventioner, inte efterfrågar ny- eller orabyggda bostader. En följd av den tidigare politiken är att det firms en stor risk för att kapacitet slås ut i så stor utsträckning under de närraaste åren att byggsektora blir en löne- och inflationsdrivande trång sektor under nästa högkonjunktur. En alltför liten byggkapacitet riskerar också att begränsa expansions-raöjligheteraa för den konkurrensutsatta sektora.
Mot denna bakgrand bör vissa åtgärder vidtas för att motverka fallet i byggsektom. Åtgärderna måste vara riktiga ur långsiktig stmkturell synvinkel och får inte öka budgetunderskottet. För att stimulera ombyggnader inkl. s.k. genomgripande underhåll under åren 1993 och
1994 bör avvecklingen av räntebidragen för framtida ombyggnadsåtgärder inkl. s.k. genomgripande underhåll tidigareläggas. Från och med den I januari 1993 lämnas, sora framgått, räntesubventioner för bl.a. nya ombyggnader av flerbostadshus med en viss procentuell andel av ett räntebelopp som motsvarar ett bidragsunderlag multiplicerat med en räntesats (subventionsräntan). Andelen är 57 % för projekt som påbörjas år 1993. För projekt som påbörjas senare minskas andelen med 5 procentenheter för varje år som gått sedan år 1993. Jag förordar att räntebidragsandelen begränsas till 36 % för de ombyggnadsarbeten på flerbostedshus som påbörjas under år 1995 och till 25 % för de ombyggnadsåtgärder på sådana hus som påbörjas under 1996. Det innebär att den del av räntesubventionen som inte utgör kompensation för egnahemsägarens underskottsavdrag vid inkomstbeskattning halveras år
1995 och tes bori helt år 1996.
Genom att ändra subventionsreglema på det sätt jag nu har redovisat blir det ekonomiskt fördelaktigare att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i fråga om bostader i första hand till åren 1993 och 1994 och i andra hand till år 1995. Genom förslaget ora borttagande av RBF-stödet klargörs också att statliga räntesubventioner inte kommer att lämnas till underhålls- och reparationsåtgärder på hyres- och bostedsrättshus i framtiden. Det bör stimulera till att i större utsträckning genomföra erforderliga underhålls- och reparationsarbeten löpande.
De ekonomiska fömtsättningama för om- och tillbyggnad påverkas även av reglema för utteg av fastighetsskatt efter om- och tillbyggnad av bostader. Jag är medveten om att den nuvarande regelutformningen diskriminerar om- och tillbyggnad jämfört med nybyggnad. Vid
nybyggnad tas det nämligen inte ut någon fastighetsskatt under de första Prop. 1992/93:100 fem åren och endast halv fastighetsskatt under följande fem år. Orabygg- Bilaga 8 nad leder däremot ofta till en höjning av fastighetsskatten på ett sådant sätt att intresset av att genomföra om- och tillbyggnadsåtgärder raotverkas. Det är därför önskvärt att undanröja dette hinder för om- och tillbyggnadsåtgärder så att reduktionen av fastighetsskatten vid om- och tillbyggnadsåtgärder blir mer likvärdig med vad som gäller vid nybyggnad. En sådan förändring får självfallet avvägas mot den stetsfinansieUa situationen. Frågan kräver därför ytterligare överväganden av de ekonomiska effektema innan förslag om förändringar kan läggas fram.
Långsiktigt rimliga fömtsättningar för byggverksamhet och för boende skapas dessutom genom de olika avregleringar inom bygg- och bostedsmarknaden som regeringen har igångsatt. Det ankommer emellertid även på byggsektoms alla förädlingsled att anpassa sitt kostnadsläge till en sådan nivå att de boende och fastighetsägaraa kan efterfråga olika byggnadsåtgärder. Om så sker bör nu redovisade regeländringar leda till att resurseraa inom byggnadsområdet komraer att kutma utnyttjas något bättre i år och näste år. En tidigarelagd avveckling av räntesubventionen för orabyggnad av bostader är straktureUt riktig även genom att den underlättar expansionen av den konkurrensutsatta sektoms kapacitet under näste högkonjunktur. En tidigarelagd avveckling av räntesubventionen är dessutom högst önskvärd från budgetsynpunkt, eftersom den bidrar till trendmässigt sjunkande i stallet för trendraässigt stigande offentliga utgifter.
Jag övergår nu till anslagsberäkningen.
Stetens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus under budgetaret 1993/94 beräknarjag till 30 400 miljoner kronor. Jag har i mina beräkningar utgått från Boverkets aviseringsstatistik beträffande räntebidrag för budgetaret 1991/92 och lagt till räntebidrag för tillkommande projekt 1992/93 och 1993/94. De volymanteganden i fråga om nytillkommande projekt som jag därvid gjort bygger på Boverkets stetistik över påbörjade ny- och ombyggnader. Bidragsunderlag för räntebidrag för nybyggnad kan med dessa anteganden beräknas uppgå till ca 370 miljarder kronor budgetaret 1993/94 och för ombyggnad till ca 140 miljarder kronor. Mina beräkningar baseras vidare på en antagen räntenivå för år 1993 på 10 % och för år 1994 på 9,7 %. Vidare har jag i mina beräkningar tagit hänsyn till den i proposition 1992/93:50 föreslagna minskningen av bostadssubventionema fr.o.m. den I januari 1994 samt till den utgiftsminskning som följer av mitt förslag i det föregående om att slopa räntesubventioner för nya ombyggnader av småhus. Med utgångspunkt från antagna räntenivåer och de garanterade räntor som koraraer att gälla beräknar jag att räntebidrag för nybyggnad kommer att ges till ca 680 000 lägenheter och räntebidrag för ombyggnad till ca 650 000 lägenheter under budgetaret 1993/94.
Stetens utgifter för räntestöd för förbättring av bostadshus under budgetaret 1993/94 beräknas till 675 miljoner kronor. Jag har även här utgått från Boverkets aviseringsstatistik för budgetaret 1991/92 och lagt till räntebidrag för nytillkommande ärenden under budgetaret 1992/93
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
med beaktande av mitt förslag i det föregående att slopa räntestöd för nya Prop. 1992/93:100 reparations- och underhållsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Bilaga 8
Stetens utgifter för övriga stödformer som belaster anslaget beräknar jag till 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Den avveckling av olika stödformer som riksdagen beslutede i förra budgetpropositionen får på gmnd av eftersläpningen i systemen inte full effekt förrän budgetaret 1994/95.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av hyres- och bostedsrättshus,
2. godkänna vad jag har förordat i fråga om räntesubventioner för ombyggnad av småhus,
3. godkänna de ändringar i fråga ora räntesubventioner för ombyggnad av flerbostedshus som jag har förordat,
4. till Räntebidrag m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 31 180 000 000 kr.
G 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande
1991/92 Utgift 3 859 970 000
1992/93 Anslag 6 600 000 000
1993/94 Förslag 3 100 000 000
Bestammelser ora investeringsbidrag finns i två numera upphävda förordningar, nämligen förordning (1990:1369) om investeringsbidrag för bostedsbyggande (upphävd 1991:1923) och förordning (1991:1923) om stetligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder (upphävd 1992:991). Bidragsgivningen avsåg urspmngligen (prop. 1990/91:34) att i princip kompensera bostedsbyggandet för de ökade kostnader som följer av att mervärdesskatten för byggnads- och anläggningsarbeten sedan den 1 januari 1991 tes ut utan reduktion.
Boverket
Under budgetaret 1991/92 uppgick det totala utbetelade bidragsbeloppet till 3 860 miljoner kronor.
För budgetaren 1992/93 och 1993/94 beräknar Boverket utgiftema för investeringsbidrag till 6 600, resp. 3 100 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har med anledning av regeringens förslag nyligen beslutat (prop. 1992/93:50, bet. 1991/92:SkU18, rskr. 1991/92:158) att inte genomföra den tidigare beslutede sänkningen av generella mervärdesskatten från 25 till 22 %. Dette har under hösten föranlett krav från skilda håll om att även beslutet om avveckling av investeringsbidraget
skall återtes. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen Prop. 1992/93:100 med förslag om att gjorda framstallningar i frågan lämnas utan åtgärd. Bilaga 8 Jag vill dock för sammanhangets skull erinra om att den uteblivna sänkningen av mervärdesskatten ingår i en skatteväxling från arbetsgivaravgift till mervärdesskatt. Den sänkta arbetsgivaravgiften kommer även bostadsbyggandet tillgodo. Föratsatt att hela sänkningen av arbetsgivaravgiften slår igenom på priset för material, byggmästeri och allmärma byggherrekostnader torde kostnadsökningen till följd av utebliven sänkning av mervärdesskatten begränsa sig till uppskattningsvis 0,8 % av den totela produktionskostnaden.
Jag biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetaret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr.
G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus
1991/92 Utgift 170 134 000
1992/93 Anslag 220 000 000
1993/94 Förslag 175 000 000
Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostedsrättshus är ett ränte- och amorteringsfritt lån. Det lämnas under vissa fömtsättningar och med vissa begränsningar för den del av den godkända kostnaden för låneberättigade åtgärder som inte kan förräntes av fastigheten på normala villkor. Ränte- och amorteringsfriheten omprövas vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen avskrivs under perioden upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst 20 år. Lån eller delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är ränte- och amorteringsfria efterges.
Tilläggslånegivningen är under avveckling. Efter utgången av juni 1992 beviljas nya tilläggslån endast om åtgärderaa ingår i ett ombyggnadsprojekt som pågick den I juli 1992 och om projektet beviljats tilläggslån så sent som ur den ram för beslut om tilläggslån som riksdagen medgett för budgetaret 1991/92.
Närmare bestammelser om långivningen finns i förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus.
Riksdagen faststaller årligen ramar för beslut om tilläggslån. Tilläggslån för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år får under budgetaret 1992/93 beviljas intill sammanlagt 175 iniljoner kronor.
115 Boverket Prop. 1992/93:100
Hela ramen för beslut om tilläggslån för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år för budgetaret 1991/92 - 220 miljoner kronor - har tagits i anspråk. Samtiiga ansökningar som i sin helhet avsåg åtgärder mot hälsorisker beviljades.
Boverket föreslår en oförändrad ram för budgetaret 1993/94.
Behovet av medel för utbetelning av beviljade tilläggslån beräknas av Boverket till 175 miljoner kronor under budgetaret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har beslutet (prop. 1991/92:100 bil.8 s. 113, bet. 1991/92:BoUI6, rskr. 1991/92:203) att stödet i form av tilläggslån för åtgärder i bostedshus som är yngre än 30 år skall avvecklas. Avvecklingen skall dock ske med särskilt hänsynstegande till de ombyggnads-projekt som har påbörjats med utgångspunkt från att stöd i form av tilläggslån skulle komma att länmas för projektet.
Riksdagens beslut irmebär att den aktuella långivningen fr.o.m. budgetåret 1992/93 begänsas till ett antel eteppindelade projekt som huvudsakligen avser åtgärder för att avhjälpa brister som medför hälsorisker för de boende. Jag uppskattede vid min anmälan till förra årets budgetproposition behovet av tilläggslån för dessa projekt till totalt ca 300 miljoner kronor, varav 175 miljoner kronor antogs behövas budgetåret 1992/93 och återstoden budgetaret 1993/94. Enligt vad jag har erfarit gör Boverket numera bedömningen att efterfrågan på medel under 1992/93 kommer att bli ca 255 miljoner kronor, vilket skulle innebära att behovet av medel under budgetaret 1993/94 skulle bli bara 80 iniljoner kronor.
Den gmpp som kan komma ifråga för tilläggslån under den tid som stödformen avvecklas är avgränsad genom de regler som jag nyss beskrivit. Enligt min bedömning fmns därför inte motiv för att fortsättningsvis rambegränsa långivningen på sätt som hittills skett. Jag föreslår således att långivningen under budgetaret 1993/94 får ske utan rambegränsning.
Jag biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetaret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 175 000 000 kr.
116 G 7. Vissa lån till bostadsbyggande Prop. 1992/93:100
Bilaga 8
1991/92
Utgift
4 106 000
1992/93
Anslag
I 000 000
1993/94
Förslag
1 000 000
Från anslaget betalas återstaende räntebärande förbättringslån enligt förbättringslåneförordningen (1980:261). Förbättringslån kunde beviljas fram till utgången av juni 1987.
Dessutom har anslaget belastets med låneutbetelningar avseende bostedslån sora sammanhänger med vissa beslut av regering och riksdag.
Boverket
Enligt Boverket utbetelades under budgetåret 1991/92 förbättringslån till ett belopp av 135 900 kronor. Övriga utbetelningar på anslaget för budgetaret hänför sig till störste delen till anslagsfinansierade lån enligt andra förordningar.
Enligt Boverket återstar inga ytterligare förbättringslån att betala ut. Boverket föreslår att regeringen föreskriver att några förbättringslån inte skall utbetalas efter den 1 juli 1993 samt att förbättringslåneförordningen upphör.
När det gäller kommande utbetalningar enligt andra förordningar gör Boverket bedömningen att anslagsbehovet för budgetaret 1993/94 uppgår till 2 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Jag förordar att ett anslag om I miljon kronor anvisas för budgetaret 1993/94 för återstaende utbetalningar som belastar anslaget. Frågan ora avslutning av förbättringslånestödet är en fråga för regeringen. Jag avser att återkomma i denna fråga i annat sammanhang.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 000 kr.
G 8. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader
1991/92 Utgift
5 260 066
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
16 000 000
Stetens bostedskreditnämnd (BKN) har till uppgift att bevaka att kreditförsörjningen vid ny- och ombyggnad av bostader sker i erforderlig omfattning och ta de initiativ som krävs i dette syfte och att lärana kreditgarantier till kreditinstituten. Bostedskreditnämnden skall även förvalte och redovisa lämnade garantier.
117 Det övergripande målet för BKN är att arbete för en effektiv och Prop. 1992/93:100 fungerande garantigivning för finansiering av bostedsbyggande. Bilaga 8
Bakgrund
Vid utgången av år 1991 upphörde den stetligt reglerade bostedslånegivningen för ny- och ombyggnad av bostader. I stallet svarar staten genom kreditgarantier fr.o.m. den 1 januari 1992 för samma kreditrisker som tidigare var förenade raed de statligt reglerade lånen.
BKN är en uppdragsrayndighet vilket innebär att verksamheten, administrationen av kreditgarantisystemet, finansieras genom avgifter från garantitegama. Föregående budgetår anvisades nänmden ett reservationsanslag på 5 miljoner kronor för att tacka kostnader i inledningsskedet. Innevarande budgetar har nämnden ett förslagsanslag på 1 000 kronor. Nämnden har för likviditetshanteringen ett räntekonto med kredit hos Riksgäldskontoret. Krediten uppgår till 50 iniljoner kronor och är avsedd för skadefall som inte kan tackas av garantiavgiften. För att minimera de administrativa kostnadema för garantisystemet har nämnden byggt upp ett i princip papperslöst system för registrering och förvaring av garantier. Långivaren köper garantin genom en enkel registrering i nämndens datorsystem, BKN-systemet. Genom avtal raellan nämnden och kreditinstituten har instituten i normalfallet påtagit sig att själva pröva om fömtsättningama för kreditgaranti är uppfyllda. Först om kreditinstitutet begär ersättning ur garantin prövar nämnden ora institutet uppfyllt sina åtaganden enligt avtalet och således även om garantin är giltig. Garantiärenden kan dock prövas av nämnden. För kreditgarantin skall långivaren i förskott betala en årlig avgift som faststalls av regeringen. Avgiften är tills vidare 0,5 % av det garanterade beloppet. Nänmden skall bevaka att garantiavgiften ligger på en sådan nivå att förluster inom garanti systemet samt administrationskostnader kan tackas. Nämnden skall vidare vid behov lämna förslag om justering av garantiavgiftens nivå.
Verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede, samtidigt som arbetsbelastningen är hög. Innevarande och kommande budgetar kommer att inriktas på en fortsatt uppbyggnad och stebilisering av verksamheten. Antelet anstallda har successivt utökats. Vid utgången av budgetaret 1991/92 hade nämnden åtta heltidsanstallda. Nämndens bemaiming bör långsiktigt anpassas till de garantivolymer som kan förväntes. Samtidigt bör nämnden ha en hög beredskap för en ökande skadefrekvens. Sammanlagt beräknas nämnden ha en bemanning på tretton heltidstjänster vid utgången av innevarande budgetar.
BKN
Under budgetaret 1993/94 förväntas antalet skador öka, samtidigt som antelet garantiärenden är fortsatt högt. BKN anser att det för närvarande är svårt att bedöma vilken omfattning verksamheten kommer att få. Det nya kreditgarantisystemet fr.o.m. år 1993 förväntes kräva en utökning av antelet anstallda vid garanti- och skadeenheten. Den förväntede minskningen av bostedsbyggandet föratsätts inte påverka verksamheten i någon
nämnvärd grad budgetaret 1993/94. Mot denna bakgrand gör nämnden Prop. 1992/93:100
bedömningen att bemanningen på garanti- och skadeenheten kommer att Bilaga 8
öka från sex till åtte heltidstjänster under budgetaret 1993/94. Den totala
bemanningen vid utgången av budgetaret 1993/94 beräknas därmed uppgå
till totalt 15 heltidstjänster. Fullt utbyggd kommer verksamheten så långt
det nu går att bedöma att omfatta högst 20 heltidstjänster.
Investeringsbehovet har inte närmare angivits i avvaktan på att nämndens långsiktiga ADB-strategi färdigstalls. Dette beräknas ske den 1 mars 1993. Nämnden har preliminärt angivit investeringsbehovet för budgetaret 1993/94 till 4 miljoner kronor. De beräknade investeringskostnaderaa avser främst BKN-systemet och debiteringssystemet. Även investeringar för komplettering av nätverk, viss ADB-utveckling, lokala program och för inredning och maskiner har medräknats.
Föredragandens överväganden
rksamhetens inriktning
BKN förväntas under kommande budgetar inrikta sina insatser på en fortsatt uppbyggnad och stebilisering av verksamheten. Inriktningen av nämndens verksamhet under budgetaret 1993/94 påverkas i hög grad av de genomgripande förändringar som beslutets (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet. I99I/92:BoU23, rskr. 1991/92:343) i fråga om kreditgarantisystemet för hus som påbörjas fr.o.ra. år 1993. Den administrativa hanteringen av kreditgarantieraa påverkas även av de förändringar som länsbostedsnämnder och kommunala förmedlingsorgan star inför. Andelen ärenden som kräver beslut av nämnden väntes öka som en följd av dessa förändringar. På sikt kommer antelet garantiärenden att vara en funktion av bostedsbyggandets omfattning.
Antelet skadeärenden kan förväntes öka. Skadeverksamheten är i stort beroende av utvecklingen av den svenska ekonomin i allmänhet och utvecklingen på kredit- och bostadsmarknaden i synnerhet. Olika omvärldsförändringar har emellertid raedfört att förlustriskeraa i fråga om lån för bostader är större än vad som varit vanligt tidigare. Riskbilden för lån som garanteras av nämnden varierar beroende på perspektiv i tiden. Nämnden förväntes därför följa utvecklingen noggrant och utveckla system och modeller för att löpande utvärdera avgiftssättningen.
Den resultetorienterade stymingen staller stora krav på bl.a. resultatmätning och resultatanalys för uppföljning av såväl den extema som den interaa verksamheten. Arbetet med att utveckla verksamhetsmål och resultatmått för verksamheten bör därför intensifieras.
Jag bedömer att inriktningen av nämndens administration bör vara att den vid utgången av budgetaret 1993/94 får omfatte högst 15 heltidstjänster och att verksamheten fullt utbyggd bör orafatte högst 20 heltidstjänster.
119 Investeringar Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 BKN har i sin anslagsframstallning redovisat behov av ytterligare
investeringar. Nämnden arbetar för närvarande med framtagande av en långsiktig ADB-strategi som skall ligga till gmnd för bedönmingen av innehållet i och omfattningen av nänmdens investeringsbehov. I avvaktan på denna har nämnden bedömt att investeringsbehovet för budgetaret 1993/94 uppgår till högst 4 miljoner kronor. Beloppet avser frärast investeringar i BKN-systeraet, en automatisering av debiteringssystemet samt vissa kompletteringar i nämndens lokala PC-nätverk. Med anledmng av detta bedömer jag att nänmden bör tilldelas en låneram på högst 4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Andrad anslagsform
Jag har i det föregående erinrat om att BKN:s verksamhet finansieras genom avgifter från garantitagama. Nänmden har för innevarande budgetar anvisats ett förslagsanslag uppfört med ett formellt belopp ora I 000 kronor på statsbudgeten för hela verksamheten. Denna regleras finansiellt till fullo över ett räntebärande konto raed kredit i Riksgäldskontoret, och redovisas således inte mot anslaget på statsbudgeten. I regleringsbrevet anger regeringen verksamhetens inriktning för det kommande budgetaret. Regeringen har i 1992 års budgetproposition angivit som inriktning bl.a. att statliga rayndigheters förvaltningskostnader i norraalfallet bör finansieras över ramanslag. Enligt min mening bör även nämndens förvaltningskostnader fortsättningsvis fmansieras med anslagsformen ramanslag. Garantiverksamheten bör därvid brattoredovisas genom att garantiavgifteraa förs till särskild inkomsttitel i stetsbudgeten. Ersättningen bör föras mot inkomsttiteln Avgifter för stetliga garantier. Som följd härav bör ett förslagsanslag för utbetelning av ersättning för skador föras upp på stetsbudgeten raed ett formellt belopp ora I 000 kronor.
Anslaget för BKN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar sora raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäidskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). De belopp som kommer att stallas till myndighetens disposition kommer slutligt faststallas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 16 000 000 kr.
120 G 9. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Nytt anslag (förslag) I 000
Som framgått av vad jag anfört under föregående anslag bör garantiverksamheten föras upp på statsbudgeten under ett särskilt anslag.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens Bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
G 10. Bonusränta för ungdomsbosparande
1991/92 Utgift 78 000
1992/93 Anslag 2 000 000
1993/94 Förslag 4 000 000
Under år 1988 beslutade statsmaktema att ett speciellt ungdomsbosparande skulle inrättes (prop. 1987/88:150 bil. 3, bet. I987/88:FiU2I, 1987/88 rskr. 395). Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988. Lagen innebär att ungdoraar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret faststaller en minimiränta. Efter det att kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitelet uppgår till ininst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränte på 3 %. Bonusräntan bekostes av steten. Bonusräntan betelas ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.
Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränte utbetalas först då kontot avslutes. Riksgäldskontoret har beräknat behovet till 4 000 000 kronor under budgetaret 1993/94. Jag ser ingen anledning att avvika från denna analys.
Hemställan
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 000 000 kr.
121 Gli. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån Prop. 1992/93:100
Bilaga 8
1991/92 Utgift
-
1992/93 Anslag
I 000
1993/94 Förslag
1 000
Enligt förordmngen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till stetstjänstemän m.fl. har under vissa fömtsättningar lån raed stetlig garanti kunnat raedges för förvärv av bostedsrätt eller för kontantinsats vid villaköp. Lån har raedgivits den sora i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller kurmat få anstånd med omstetio-nering. Högste lånebelopp har varit 30 000 kr och längste amorteringstid 10 år.
Från anslaget betelas de kostnader sora kan uppkomma till följd av att den stetliga garantin behöver tes i anspråk. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet.
Enligt uppgift från Nordbanken och Kammarkollegiet fanns det 344 lån raed stetlig kreditgaranti i mars 1992. Den sammanlagda lånesumman var 2,9 mkr. År 1986 var antelet lån 2 964 och lånesuraman 38,7 rnkr. Den statliga garantin har inte behövts tas i anspråk under budgetaret 1991/92.
Föredraganden
1 I99I års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91 AUI8, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den stetliga garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari 1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan.
Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast ett formellt belopp på I 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
122 H. Bidrag och ersättningar till kommunerna P™p. 1992/93:ioo
Bilaga 8 Av rnin tidigare redovisning framgår att den svenska ekonomin nu befinner sig i en djup recession. Den samlade produktionen av varor och tjänster föll drygt 1,5 procent både åren 1991 och 1992. Nedgången väntas fortsätta i ungefär samma takt också år 1993.
Den kommunala sektom har, sett som en helhet och i jämförelse med andra sektorer i samhället, acceptabla ekonoiniska förhållanden under innevarande år och år 1993. Förhållandena kan dock variera kraftigt mellan enskilda kommuner och landsting. Ar 1994 försämras situationen. Det finns inte föratsättningar att sanera de offentliga finansema enbart genom reduktion av stetens konsumtion eller stetens transfereringar till hushåll och företeg. Dette innebär att tilldelningen av resurser till kommuner och landsting måste utvecklas mycket restriktivt. Ett mycket stort ansvar vilar på stetsmaktema vad gäller att faststalla stabila finansiella ramar. Handlingsutrymmet för kommuner och landsting kotnmer till stor del att bestaramas av möjlighetema att effektivisera och avgiftsfinansiera.
Jag avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektora i samband med att jag redovisar mitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt.
Jag kommer även i det sammanhanget att ta upp frågan om regeringens syn på den kommunala utdebiteringen för år 1994.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner (prop. 1991/92:150 del E, bet. 199I/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar när det gäller statsbidrag till landstingen. Vidare godkände riksdagen inriktningen av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner och landsting. I ett senare beslut (prop. 1992/93:36, bet. I992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) har riksdagen lagreglerat hur övergången till de nya systemen skall ske. Samtliga förändringar träder i kraft den I januari 1993.
Utjämningsbidrag till kommuner
Bestammelser om statligt utjämningsbidrag till kommunema fmns i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningarna (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga ekonomiska fömtsättningar mellan kommuneraa. Bidraget är ett komplement till kommuneraas skatteinkomster och är inte kopplat till den verksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Det nya utjämningsbidraget bestar av tre delar:
ett bidrag för utjämning av kommuneraas skatteinkomster upp till en generell garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medelskattekraft för bidragsåret,
tillägg till respektive avdrag från bidraget på gmnd av opåverkbara Prop. 1992/93:100 skillnader i strakturella förhållanden samt Bilaga 8
tillägg för befolkningsminskning.
Särskilda övergångsregler gäller för utjämningsbidraget åren 1993 och 1994. Övergångsregleraa innebär att ingen kommun skall år 1993, till följd av det nya statsbidragssystemet, vinna eller förlora bidrag överstigande 1,5 procent av kommunens beräknade sammantagna inkomster av skatt och bidrag enligt det s.k. referensalteraativet. För år 1994 får skillnaden mellan bidraget för år 1994 och utbetalade utjämningsbidrag år 1993 uppgå till högst 3 procent av suraman av de beräknade skatteinkomstema år 1994 och utbetalat utjämningsbidrag år 1993. De huvudsakliga motiven för övergångsregleraa är dels att undvika alltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att åstadkomma en successiv infasning av det nya bidragssystemet.
Skatteutjämningsbidrag till landsting
Bestammelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningaraa (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Skatteutjänmingsbidrag ges till landsting i syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgaraa likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Varje landstings skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfattar följande delar:
- gmndgaranti,
- tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets kostnader för sjukvård,
- tillägg för befolkningsminskning.
En maximering av den skattesats sora läggs till grand för bidragsberäkningen har införts i syfte att begränsa det enskilda landstingets möjligheter att påverka bidragets storlek. Den var urspmngligen satt till 13:50 kr/skr för alla landsting, men som en konsekvens av skatteväxlingar till följd av huvudmannaskapsförändringar tillämpas numera länsvisa högsta tillåtna skattetak. Dessa varierar år 1993 mellan 9:57 kr/skr och 11:70 kr/skr.
Skatteutjämningsavgift
Bestammelser om skatteutjämningsavgift för landsting finns i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift och förordmngen (1992:679) om skatteutj ämningsavgi ft.
Skatteutjämningsavgiften uppgick år 1992 till 1:15 kr/skr för kommuner och 0:92 kr/skr för landsting. För kommuner avskaffas skatteutjämningsavgiften år 1993 och för landstingen sänks den till 0:40 kr/skr. Som chefen för Socialdeparteraentet och jag anförde i 1992 års komplet-
teringsproposition (prop. 1991/92:150 del II måste nuvarande system för Prop. 1992/93:100 ersättningar till sjukvårdshuvudmännen göras om för att skatteutjämnings- Bilaga 8 avgiften för landstingen skall kunna tas bort fr.o.m. år 1994. Erforderliga förändringar måste kunna träda i kraft senast den I januari 1994. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Finansiering av skatteutjämningsbidrag
Skatteutjämningsbidragen följer automatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom de är knutna till medelskattekraften.
Mellan åren 1993 och 1994 beräknas ökningen till ca 175 iniljoner kronor. Liksom tidigare år bör denna ökning finansieras av sjukvårdshuvudmännen själva. Som jag anförde i 1992 års korapletteringspropo-sition bör detta ske antingen genom att ersättningama till sjukvårdshuvudmännen minskas eller att nivån på gmndgarantiema i skatteutjämningssystemet sänks. Även denna fråga är föremål för beredning inom regeri ngskansliet.
Anslagsberäkningar
H 1. Statligt utjämningsbidrag till kommuner
1992/93 Anslag 19 844 500 000
1993/94 Förslag 40 200 500 000
Från anslaget betalas statligt utjämningsbidrag till kommunema enligt lagen (1992:670) om statligt utjänmingsbidrag till kommuner. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningama (1992:1591) om stetligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och stetligt utjämningsbidrag.
Utjämningsbidraget till kommuner faststalls för ett kalenderår i sänder. I 1992 års kompletteringsproposition angavs den totela bidragsraraen för år 1993 till 39 699 railjoner kronor Efter vissa justeringar till följd av senare beslut uppgår bidragsramen till 39 808 miljoner kronor, varav hälften faller på budgetaret 1992/93 och hälften på 1993/94.
Jag kommer i det följande att redovisa redan beslutede förändringar eller förslag till förändringar som avses genomföras under budgetaret 1993/94 och som i enlighet med finansieringsprincipen bör påverka bidragsramen. Ytterligare förändringar kan tillkomma. Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91 :UbU 16, rskr. 1990/91:356) skall gymnasieskolans reformering inledas fr.o.m. budgetaret 1992/93. Med anledning av förslag i 1992 års budgetproposition beslöt riksdagen att någon höjning av sektorsbidraget för gymnasiereformens finansiering inte skulle ske budgetaret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. 1991/92:UbU10, rskr. 1991/92:190). Riksdagen utgick därvid från att regeringen skulle återkomma till frågan i 1993 års budgetproposition. För budgetåret 1993/94 beräknar jag att 483 miljoner kronor bör tillföras
den kommunala sektora för gymnasieskolans reformering. Prop. 1992/93:100
Riksdagen beslutade år 1989 ora en ny, tvåårig ingenjörsutbildning. Bilaga 8 Den byggs upp successivt som försöksverksamhet inora högskolan och skall vara fullt genomförd budgetaret 1993/94 samtidigt som den fyraåriga tekniska utbildningen inom gymnasieskolan avskaffas (prop. 1988/89:90, bet. I988/89:UbU30, rskr. 1988/89:280). Reformen har hittills finansierats genom en successiv överföring av bidragsmedel avsedda för kommuneraa till högskolans anslag för utbildning i tekniska yrken. Det beräknade tillkommande beloppet för budgetaret 1993/94 utgör 38 miljoner kronor.
I enlighet med vad som anfördes i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 117) skall tandteknikemtbildningen föras över från gynmasieskolan till högskolan. Reformen har hittills fmansierats genom en successiv överföring av bidragsmedel avsedda för kommuneraa till högskolans anslag för tandtekniker. Det beräknade tillkommande beloppet för budgetåret 1993/94 utgör 5 miljoner kronor.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare idag att föreslå att kommuneraa får ett ökat ansvar för praktikplatsanskaffning. Kommuneraa bör under budgetaret 1993/94 tillföras ytterligare 25 miljoner kronor till följd av deras ökade ansvar för praktikplatsanskaffning. Hälften av dessa medel avser andra halvåret 1993.
De förändringar jag nu har redovisat och eventuellt några ytterligare bör alltså medföra att bidragsramen justeras. Av tekniska och praktiska skäl är det dock inte lämpligt att ändra ramen för utjämningsbidraget under löpande budgetar. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om hur regleringen avseende andra halvåret 1993 bör göras. Jag beräknar därför inte nu några medel på anslaget för den tiden.
I 1992 års kompletteringsproposition angavs att I 900 miljoner kronor under åren 1993 och 1994 i förste hand bör återbetelas till kommuneraa i syfte dels att underlätte övergången från dagens stetsbidragssystem till ett nytt system, dels att övergångsvis neutralisera vissa effekter av skattereformen. För budgetåret 1992/93 har i samband med kompletteringspropositionen anvisats ett förslagsanslag på 950 miljoner kronor. Kostnadema för övergångsreglema år 1993 bedöms uppgå till ca 320 miljoner kronor. Halva kostnaden, dvs. ca 160 miljoner kronor, belaster budgetaret 1992/93. Resterande 790 miljoner kronor avses användas till bidrag år 1993 för skattereformseffekter.
Kostnaderaa för övergångsregleraa år 1994 beräknas uppgå till 700-800 miljoner kronor. Om dessa kostnader jämte kostnaderaa för övergångsreglema andra halvåret 1993, 160 miljoner kronor, skall räknas av från de 950 miljoner kronor som ytterligare skall återbetalas till kommunema, skulle det inte återsta några medel att fördela år 1994 i bidrag för att mildra effektema av skattereformen. I enlighet med vad jag anförde i prop. 1992/93:36 föreslårjag därför att kostnadema för övergångsreglema avseende år 1994 finansieras inom den ordinarie bidragsramen. Det kan ske genom att garantinivån sänks, vilket innebär att övergångsreglema finansieras genom en omfördelning inom kommun-kollektivet. Med utgångspunkt i bidragsramen 39 808 miljoner kronor för
år 1993 och vad jag i övrigt har redovisat beräknar jag preliminärt Prop. 1992/93:100 bidragsramen för år 1994 inkl. kostnader för övergångsregler till Bilaga 8
40 273,0 miljoner kronor.
Anslaget för budgetaret 1993/94 innefattar kostnaden för utjänmingsbidrag jämte övergångsregler för andra halvåret 1993 och första halvåret 1994. Kostnadema för år 1993 beräknas till 40 128 miljoner kronor och för år 1994 till 40 273,0 miljoner kronor. För budgetaret 1993/94 beräknar jag preliminärt kostnaderaa för bidrag från detta anslag till 40 200 500 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag anfört angående finansiering av kostnadema för övergångsreglema år 1994,
att till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetaret 1993/94 anvisa eU förslagsanslag på 40 200 500 000 kr.
H 2. Skatteutjämningsbidrag till landsting
1992/93 Anslag 3 960 500 000
1993/94 Förslag 7 922 000 000
Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till landstingen och de landstingfria kommunema enligt lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningama (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Med utgångspunkt i 1993 års skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget mellan åren 1993 och 1994 bedöms skatteutjämningsbidraget för år 1994 uppgå till 8 010 miljoner kronor.
Medelsbehovet under budgetaret 1993/94 avser bidrag som utbetalas under andra halvåret 1993 och förste halvåret 1994. Bidraget under år
1993 uppgår preliminärt till 7 834 iniljoner kronor och beräknas för år
1994 till 8 010 miljoner kronor enligt dagens regelsystem. Hälften av beloppen för kalenderåren 1993 respektive 1994, sammanlagt 7 922 miljoner kronor, betelas ut under budgetaret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 7 922 000 000 kr.
127 H 3. Bidrag med anledning av införandet av ett nytt Prop. 1992/93:100
statsbidragssystem, m.m. Bilaga 8
1992/93 Anslag 950 000 000
1993/94 Förslag 790 000 000
I syfte att minska den tillfälliga likviditetsförbättringen i kommuner och landsting höjdes år 1992 den allmänna skatteutjänmingsavgiften tillfälligt med 25 öre per skattekrona (prop. 1990/91:100 bil. 9, bet. 1990/91 :FiU29, rskr. 1990/91:248). Riksdagen delade regeringens uppfattning att de indragna medlen bör återföras till kommunema för att underlätta skiftet av stetligt transfereringssystem till den kommunala sektom.
I 1992 års kompletteringsproposition angavs att I 900 miljoner kronor under åren 1993 och 1994 i förste hand bör återbetelas till kommunema i syfte dels att underlätte övergången från dagens bidragssystem till ett nytt system, dels att övergångsvis reglera vissa effekter av skattereformen. För budgetaret 1992/93 har ett förslagsanslag på 950 miljoner kronor anvisats. Regeringen har fått riksdagens bemyndigande att efter generella principer utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragsystem. Bidraget avses fördelas med hänsyn tagen till varje kommuns skattekraftsutveckling före och efter skattereformens genomförande. Koramuner som har en så hög egen skattekraft att den faller utanför det nya statsbidragssystemet bör inte få något bidrag.
Regeringen bör bemyndigas att fördela ytterligare bidrag för att övergångsvis mildra effekteraa för de kommuner vars skatteunderlag relativt sett påverkats raest negativt av skattereformen. För budgetaret 1993/94 bör 790 miljoner kronor anvisas för att fmansiera ytterligare bidrag med anledning av skattereformen. Bidraget bör fördelas efter i huvudsak samma principer som avses tillämpas för år 1993. Vid bedömningen av anslagsbehovet har jag tagit hänsyn till att de beräknade kostnadema för övergångsreglema andra halvåret 1993 belastar anslaget för Stetligt utjämningsbidrag till kommuner.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragsystem m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 790 000 000 kr.
128 I. Övriga ändamål Prop. 1992/93:ioo
I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon
1991/92 Utgift 12 343 000
1992/93 Anslag 10 000 000
1993/94 Förslag 6 000 000
Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, som upphävts vid utgången av september 1988 men som tillämpas övergångsvis i vissa fall, utgår bidrag till sådana handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från årlig vägtrafikskatt. Bidragen motsvarar skattekostnadema för viss mängd bensin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter för helt år. Bidragen betelas i efterskott för budgetar.
Ärenden om bidrag handläggs för närvarande av Riksskatteverket. De arbetsuppgifter som sköts av verkets beskattningsavdelning i Ludvika förs fr.o.m. den 1 juli 1993 över till Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Det bör gälla även frågor om bidrag som betelas från dette anslag. Jag avser att senare lägga fram förslag till de ändringar i lagen ora bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon som dette föranleder.
En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den I oktober 1988 medför att utbetelningama på dette anslag minskar successivt. För budgetaret 1993/94 beräknarjag kostnaderaa för bidrag som betelas från dette anslag till 6 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.
I 2. Exportkreditbidrag
1991/92 Utgift
1 199 000
1992/93 Anslag
I 000
1993/94 Förslag
I 000
Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd.
En fömtsättning för att exportkreditstöd skall korama i fråga är bl.a. att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i första hand hos Exportkreditnänmden. Nämnden prövar om de allmänna fömtsättningama för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bidrag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras hos Riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets texeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft. Någon tillförlitlig beräkning av kostnadema för denna
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
bidragaform kan inte göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om Prop. 1992/93:100 bidrag är beroende av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om Bilaga 8 vilket medelsbehov sora kan bli aktuellt förordar jag att anslaget förs upp med ett formellt belopp av 1 000 kr också i statsbudgeten för budgetaret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Exportkreditbidrag för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.
Från anslaget betalas kostnader - i regel arvoden till ledamöter och ersättare m.m. - för Stetstjänstenämnden (såvitt avser stetsverket), Stetens tjänstebostedsnämnd, Stetens trygghetsnämnd. Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenänmden för arbetsrailjöfrågor, Stetens ansvarsnämnd. Offentliga sektoms särskilda nämnd, Statsförvaltningens centrala förslagsnänmd. Offentliga arbetsgivares samarbetsnänmd (såvitt avser statsverket). Statens tjänstepensions- och grapplivnämnd. Nämnden för vissa pensionsfrågor. Statens utlandslönenämnd, Nämnden för lokalanstal-Ida, Statens chefslönenänmd. Ekonomiska rådet, Stetens krigsförsäkringsnämnd och Stetens krigsskadenämnd. Från anslaget betelas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.
För innevarande budgetar har ett förslagsanslag på 3 187 000 kr. anvisats. I avvaktan på den forskningsproposition som regeringen avser att återkomma med under våren föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att i avvaktan på särskild forskningsproposition till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetaret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 3 187 000 kr.
I 4. Bokföringsnämnden
1991/92 Utgift 3 841 000
1992/93 Anslag 4 377 000
1993/94 Förslag 4 364 000
Bokföringsnänmden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
Nämnden bestar av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen.
130 Bokföringsnämnden Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 Bokföringsnämndens (BFN) kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen. Vissa besparingar har kunnat göras genom denna samordning. Även när det gäller nämndens funktion att utveckla god redovisningssed kan samordningsvinster på sikt uppnås.
Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet. Särskilt under perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det viktigt att dessa har en välordnad bokföring som underlag för beslut.
BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden hos de små företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att utarbeta en redovisningshandledning för nyblivna företagare.
I frågor avseende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden initierat projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande bokföring med ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmaterial och telefax samt nya lagringsmedia. Arbetet kommer att fortsätta med ytterligare kompletterande rekommendationer och uttelanden. Ett annat angeläget område där det finns ett stort behov av vägledning är enskilda näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt raed inriktning på gränsdragningen mellan företegarens näringsverksamhet och privatekonomi. Liknande behov finns beträffande handelsbolagens bokföring samt generellt för de inindre företegen.
BFN:s verksainhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men det kan förväntes att det behövs betydande insatser för denna verksamhet.
Den verksamhet som planeras kommer enligt nänmdens bedömning att medföra ungefär samma personalbehov som för närvarande. Vissa rationaliseringsvinster uppkommer på gund av sammanslagningen av kanslifunktionen med Finansinspektionen. Rationaliseringsvinsteraa kan beräknas till 200 000 kr. för budgetaret 1993/94, varav 150 000 kr. avser löner. De frigjorda resurseraa bör användas för särskilda projekt.
Föredragandens överväganden
En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen tillkallades under år I99I (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppdrag att också utreda frågan om bokföringsnämndens ställning. Jag gör därför bedönmingen att den övergripande inriktningen av BFN:s verksamhet i avvaktan på kommitténs stallningstagande bör vara oförändrad.
Anslaget för BFN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stallas till rayndighetens
disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktlinjema Prop. 1992/93:100 och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Bilaga 8
HemstäUan
Med hänvisning till sammanställningen hemstaller jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Bokföringsnämnden för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 364 000 kr.
I 5. Stöd till idrotten
1991/92 Utgift 411128 000 Reservation 11945
1992/93 Anslag 511 173 000' 1993/94 Förslag 511 173 000
'Därtill föreslås 1 mkr över Tilläggsbudget 1 (prop. 1992/93:105).
Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den verksamhet sora bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorteraa. För anslagets användning gäller de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjeraa för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291). Från anslaget lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Dämtöver lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU15, rskr. 1989/90:161) och bidrag till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som bedrivs av förbundet.
Sveriges riksidrottsförbund (RF)
Svensk idrottsrörelse med sina ca 2,5 miljoner medlemmar skapar tillsammans verksamhet som fömtom det idrottsliga fostrar hundratusentals ungdomar i samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler Uppskattningsvis lägger idrottens ca 500 000 ideella ledare tillsammans ner 140 miljoner timmar per år på att leda ungdomar i lokala idrottsföreningar mnt om i landet.
Vid 1991 års riksidrottsmöte (RIM) antogs en prioritering av tre huvudområden för idrottsrörelsen under den kommande tvåårsperioden. Dessa var stärk idrottens trovärdighet, förbättra idrottens förutsättningar och stärk idrottens internationella agerande. RF avser att arbete med dette inom följande områden.
Idrottens trovärdighet skall utvecklas genom ett intensivt arbete med att pröva hur idrottens ekonomiska resurser används, en fortsatt kamp mot dopning - för en god etik inom idrotten, underlätte och förbättra en integration av invandrare genom idrottslig samhörighet, ett aktivt arbete
med att stärka kvinnans roll i idrotten och att förbättra friskvårdsarbetet Prop. 1992/93:100 samt att fillgängliggöra fkkte genom att initiera undersökningar om Bilaga 8 idrotten.
RF vill förbättra idrottens fömtsättningar genom att stärka det ideella ledarskapet, väma det allmäimas stöd till idrotten och förenkla onödig administration både inora idrotten och gentemot omvärlden. Vidare vill idrottsrörelsen genom bl.a. idrottens utvecklingscentra genoraföra en strategisk satsning för att utveckla prestetionsidrotten.
Idrottsrörelsen vill starka idrottens intemationella agerande genom ett aktivt deltegande i diskussionema inför beslutet om ett svenskt raedlemskap i EG. Vidare vill man sprida kunskap om den svenska demokratiska idrottsmodellen i andra länder samt starka specialförbundens interaationella inflytande.
Ett par viktiga uttalanden från RIM I99I var dels att det är idrottens vilja att regeringen inte har ombudsplatser i riksidrottsstyrelsen, dels en önskan att statens stöd till idrottens forskning i ökad utsträckning bör tillföras Centram för idrottsforskning.
För idrottens mer än 27 000 föreningar har traditionellt lotterier och spel utgjort en viktig inkomstkälla. RF menar dock att idrottens möjligheter att finansiera sin verksainhet på dette sätt har försämrats under en längre tid. Ett undanteg har bingospel utgjort. Enligt RF medför den av riksdagen beslutede skattereformen även fortsättningsvis en belastning på föreningamas och förbundens ekonomi. Här pekar man på det orättvisa i att vissa idrotter drabbats särskilt hårt genom att hyra och tillhandahållande av vissa anläggningar belagts med mervärdesskatt.
RF:s anslagsframstallning uppgår sammanlagt till 767,9 mkr och innefattar stödet från AB Tipstjänst. Framstallningen omfattar i huvudsak fyra utgiftsområden. RF begär 409 mkr för stöd till gemensam verksamhet och idrottens organisationer, 100 mkr för stöd till utveckling av riksanläggningen Bosön samt 13,9 mkr för stöd till Sveriges deltegande i vinter-OS och paralympics i Norge särat de dövas världsspel i Bulgarien och dessutom 245 mkr för stöd till lokala organisationer. Sammanteget innebär anslagsframstellningen ett ökat anslag, inberäknat stödet från AB Tipstjänst, raed 201,7 mkr.
RF pekar på flera för idrottsrörelsen gemensamma uppgifter. En sådan är att vidta flera åtgärder i en nödvändig stmkturrationalisering av distriktsorganisationema för att erhålla lägre kostnader och ökad effektivitet. Här utvecklar man behovet av en effektivisering av idrottens egen organisation och pekar på en ökad kostnadsmedvetenhet och krav på en moderaare organisationsstmktur inom idrotten. Ett led i detta är utbyggnaden av ett gemensamt datanätverk inom idrotten.
RF pekar vidare på vikten av att samla landets resurser för idrotts-forskning och bidrar därför till det av regeringen inrättede Centmm för idrottsforskning, där man offensivt kan utveckla idrottens och samhällets möjlighet att initiera, inspirera och underlätte forskning kring för idrotten vitela frågor. Vikten av ett kraftfullt anti-dopningsarbete betonas också.
För de 63 specialidrottsförbunden (SF) inriktes den planerade verksamheten under budgetaret 1993/94 främst på att starka idrottens
tavlingsverksarahet och friskvårdsarbete raed basen i det ideella Prop. 1992/93:100
ledarskapet, syftande till att utveckla bara- och ungdomsidrotten. SF vill Bilaga 8
möta idrottens interaationella beroende genom en ökad representation i
olika interaationella organ, vilket även aktivt kan bidra till att öka
föratsättningama att få stora intemationella idrottsarrangeraang till
Sverige.
RF har vidare begärt medel för en kraftfull utveckling av idrottens riksanläggning Bosön. Alla idrotter skall ha tillgång till en idrottshall, vistelse, träning och utbildning på Bosön. Här planeras också ett nytt hotell och Idrottens hus, där RF och intresserade SF ska hålla till.
För de utanför RF staende organisationeraa begär RF samma utveckling av bidraget som för SF. RF har valt att redovisa dessa organisationers anslagsfrarastallningar inom ramen för gemensam verksarahet.
För uppförande, tillbyggnad eller uppmstning av raindre idrottsanläggningar som ägs av idrottsförening kan bidrag lämnas av RF. Bidragen skall vara av betydelse för anläggningaraas tillkomst.
Föredragandens överväganden
Inledning
Idrottsrörelsen är vårt lands största ideella folkrörelse och aktiverar fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Den gemenskap sora uppnås inora idrottsföreningaraa är av stor vikt för många mäimiskor över hela landet. Idrottsrörelsens fömiåga att engagera raedborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet och i demokratiska beslutsprocesser spelar en viktig roll i utvecklingen av det svenska samhället. Enligt min raening iimebär bl.a. dessa förhållanden att det är angeläget för det allmänna att på olika sätt stödja idrottsrörelsens verksainhet.
Idrottsrörelsens frihet och oberoende utgör en väsentlig del för dess funktion som en ideell och demokratisk folkrörelse. Mot denna bakgmnd bör regeringen inte utse representanter i riksidrottsstyrelsen.
Jag har tidigare meddelat min principiella uppfattning och välkonmat det uttalande sora riksidrottsraötet gjort i denna fråga. Jag föreslår nu att regeringens ombud i riksidrottsstyrelsen avskaffas fr.o.ra. den I juli 1993. Jag kommer nedan att beskriva vilka konsekvenser jag föreslår bör följa av detta.
Somjag framhållit tidigare är det angeläget för det allmänna att stödja idrottsrörelsens verksamhet. Statens stöd till idrotten och dess organisation utgör en nödvändig gmnd för idrottsrörelsen som med bas i detta stöd själv prioriterar och utvecklar sin verksamhet. I den samhällsekonomiska situation som nu råder är det emellertid svårt att skapa utrymme för att öka det allmännas ekonomiska stöd till idrotten. Enligt min mening bör dock, så långt som möjligt, de ideellt verkande ledamas administrativa uppgifter begränsas, då dessa uppgifter ofta upplevs som byråkratiska och krångliga. Inte rainst kan skatter och avgifter sora minskar utbytet av aktiviteter syftande till att starka idrottsrörelsens ekonomi omprövas, ett exerapel är spelskatten på Bingo. Jag har kallat en expert från idrottsrörelsen på idrottsskatteorarådet till Utredningen om
vissa mervärdesskattefrågor, Fi 1992:02. På detta vis kan idrottsrörelsens Prop. 1992/93:100 egna förslag få en direkt prövning i utredningens arbete. Min avsikt är Bilaga 8 att, i avvaktan på utredningens förslag, redan under våren i viss utsträckning rätta till den ifrågasatta gränsdragningen för mervärdesskatt vid tillhandahållande av vissa idrottsanläggningar.
För att starka idrottsrörelsens frihet och oberoende är det viktigt att starka dess möjligheter till egenfinansiering. De ideella organisationeraas andel av spelmarknaden har under flera år sjunkit, även om ett positivt trendbrott har inträffat på senare tid. Nettointäkteraa efter olika skatter och kostnader har inte utvecklats på ett önskvärt sätt. I samband med stallningstagande till betänkanden från de utredningar som berör folkrörelseraa och dess finansieringsmöjligheter, främst Lotteriutredningen (C 1991:01) och Utredningen av statens bidrag till ideella organisationer (C 1992:05), bör möjligheteraa av att öka utrymmet för de ideella organisationemas egenfinansiering uppmärksammas. Delvis bör detta ske genom att de ideella folkrörelseraas önskemål om ett ökat utrymme på spelmarknaden beaktas. Det är också naturligt att en viss del av AB Tipstjänsts överskott överförs till idrotten med tanke på att AB Tipstjänsts spel till stor del baseras på idrottsevenemang. Jag återkommer längre fram till denna fråga.
Avskaffande av regeringens ombud i riksidrottsstyrelsen
Det förhållandet att regeringen haft orabud i riksidrottsstyrelsen har motiverat att riksidrottsförbundet anförtrotts rayndighetsliknande funktion. Med dette avser jag främst RF:s relation till olika utanförstaende organisationer som får bidrag från dette anslag. Denna reform starker, sora jag tidigare anfört, idrottsrörelsens oberoende gentemot stetsmakten.
Under innevarande budgetar får nio utanförstaende organisationer bidrag över dette anslag. Tre av dessa. De Svenska Lantliga Rytterföreningamas Centralförbund, Svenska Ponnyrytterförbundet och Ridfrämjandet har beslutet gå samman med Svenska Ridsportens Centralförbund (SRC) i det nybildade Svenska Ridsportförbundet. Då SRC sedan tidigare är medlem i RF har riksidrottsstyrelsen beslutet att det nya Ridsportförbundet skall upptes som medlemsförbund. Med bakgmnd i dette föreslår jag att bidraget till Svenska Ridsportförbundet fördelas inom ramen för bidrag till special förbunden inom RF.
Jag föreslår vidare att bidraget till de återstaende sex utanförstaende organisationema; Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet-Sirafrärajandet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet, beräknas på sådant sätt att bidraget inkluderar nuvarande organisationsbidrag samt respektive organisations del av det gemensamma stetiiga stödet för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område. Det ankommer då på respektive organisation att bedriva lokal ungdomsverksamhet med stöd av dette bidrag. Anslagsframstellningama bör inlämnas till RF som sammanstaller och vidarebefordrar dem utan prioritering till regeringen för stallningstagande.
135 Vad gäller de fn. 23 olika studentkårer vid universitet och högskolor Prop. 1992/93:100 som uppbär statligt stöd för studenteraas raotionsverksamhet föreslår jag Bilaga 8 att ansökan om bidrag inlämnas till RF som bör sammanstalla och vidarebefordra dem med ett särskilt yttrande till regeringen för stallningstagande.
Det bör ankomma på RF att, efter utbetelning från Kammarkollegiet, administrera fördelningen av samtliga bidrag som lämnas över idrottsanslaget. De utanförstaende organisationema och studentkårema skall ge in de handlingar som RF behöver för att årligen i samband med anslagsfrarastallningen till regeringen kunna redovisa hur medlen disponerats utifrån de riktlinjer sora angetts för användandet av bidraget.
Jag föreslår att de sammanslutningar av organisationer med nära knytning till RF:s medlemsorganisationer som får medel genom riks-idrottsstyrclsens beslut även fortsättningsvis får dette stöd på sainma sätt som tidigare. De organisationer som jag frärast avser är idrottsrörelsens studieförbund SISU och Sveriges Olyrapiska Kommitté.
Anslagets fördelning
Den roll sora RF har i fördelningen av stetens stöd till idrotten fömtsätter att nödvändiga prioriteringar redovisas. RF har i årets anslagsframstallning fäst uppmärksamhet på denna uppgift, men överlämnat till regeringen att göra erforderliga prioriteringar.
En fråga som får allt större vikt är folkhälsoarbetet. Idrottens betydelse för mäimiskors allsidiga rekreation är stor. RF har vid riksidrottsmötet prioriterat dette arbete. Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid integrering av handikappade i de ickehandikappades värld. Arbetet raed att integrera invandrare sker naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhäUet. Jag vill uttrycka mitt sterka stöd för riksidrottsraötets beslut att öka ansträngningama för att rekrytera ungdomar till idrottens beslutande församlingar. Idrottens utveckling och möjlighet att rekrytera ledare bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för människor som är representetiva för medlemmaraa. Jag delar också RF:s uppfattning att det är angeläget att engagera fler kvinnor som ledare på olika nivåer. Det handlar såväl om ett aktivt rekryteringsarbete sora stödjande insatser för kvinnor sora ledare. De olika specialförbundens ansvar är här stort. Under anslaget har medel beräknats för dessa ändamål.
Jag noterar med tillfredsstallelse att RF under året har minskat sina administrationskostnader och att man är beredd att gå vidare med att se över idrottsrörelsens organisation i syfte att frigöra nya resurser genom lägre kostnader och högre effektivitet. Det är en angelägen fråga för varje organisation och jag utgår ifrån att idrottens organisationer raed närliggande verksamhet, såväl inom som utanför RF, prövar former för ett mer effektivt användande av resurseraa.
Elitidrotten är en liten men betydelsefull del av det totala idrottsutbudet. Den bidrar i betydande omfattning till medboigaraas positiva upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom medias
bevakning når elitidrotten också ut till alla mäimiskor. Idrottens etiska Prop. 1992/93:100
hållning och avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet Bilaga 8
är viktig inte minst då elitidrottsmän ofta utgör förebilder för många bam
och ungdomar. Det är en fråga för RF och dess specialförbund att med
stöd av anslaget och i erforderlig omfattning tillsammans med Sveriges
Olympiska Kommitté sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten ges.
Jag ser i detta sammanhang med intresse på skapandet av Centmra för
prestationsutveckling samt framväxten av idrottens utvecklingscentra vilka
syfter till att utveckla prestetionsidrotten. RF bör vid fördelmngen av
anslaget prioritera specialförbimdens verksamhet.
Jag vill liksom RF framhålla den stora vikten av de ideellt arbetande ledaraas insatser för idrotten och samhället i stort. Det är därför angeläget att ledama ges bra utbildningsmöjligheter. Jag vill här särskilt peka på det arbete som utförs inom ramen för idrottens eget studieförbund (SISU).
Insatser för bam och ungdomar är en viktig del av idrottsrörelsens verksamhet. Idrottsrörelsen aktiverar ett stort antel bara och ungdomar. Det lokala aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten och dess möjlighet att aktivera ungdoraar. I dette sammanhang är det viktigt att peka på idrottsrörelsens ansvar att se till så att flickor och pojkar ges samma villkor för att delte i all form av idrott. Jag har därför gett RF i uppdrag att komma in till regeringen med en förste redovisning av den könsmässiga fördelningen av det stetliga bidraget till lokal ungdomsverksamhet avseende iimevarande budgetar.
Under budgetaret 1991/92 genomfördes mer än 6,8 miljoner bidragsberättigade aktiviteter med mer än 51 miljoner deltagare av föreningar sora erhåller bidrag under detta anslag. För innevarande budgetar har 196 miljoner kr anvisats under detma del av anslaget. Det ankommer på RF att prioritera förstarkning av detta bidrag.
Riksidrottsmötet beslutade att stärka idrottens interaationella agerande och att verka för ett enat idrotts-Europa och för en utveckling av idrotten på dess egna villkor och på demokratiska gmnder. Jag välkomnar det angelägna arbete som idrottsrörelsen bedriver i relationema till de nya demokratiema i Baltikum och andra delar av Central- och Östeuropa.
RF pekar på betydelsen av att svenskar ges fömtsättningar att åta sig intemationella förtroendeuppdrag på idrottens område. Jag delar RF:s uppfattning att detta är av stor betydelse för den svenska idrottsrörelsen. Jag ser positivt på att idrottsrörelsen arbetar för att starka Sveriges möjligheter att erhålla värdskap för interaationella idrottsevenemang. I samband med förberedelseraa för ett svenskt medlemskap i EG vill jag understryka vikten av att den svenska idrottsrörelsen även fortsättningsvis nära följer utvecklingen i de frågor som är av betydelse för idrotten.
I enlighet med vad jag ovan anfört har jag beräknat medel för de sex utanförstaende organisationema samt till studentkåremas motionsverksamhet för studenter vid umversitet och högskolor.
Jag har även beräknat raedel för Sveriges deltegande vid vinter-OS och paralympics i Norge 1994.
Det är av stort värde att de lokala föreningama ges möjlighet att
uppföra anläggningar av olika slag. För att stimulera till och möjliggöra Prop. 1992/93:100 dette finns under dette anslag stödet till s.k. mindre anläggningar. Jag Bilaga 8 anser att det bör ankorama på RF att fördela medlen på ett för idrotten lämpligt sätt.
Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall kunna fortsatte att utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Jag ser förstarkta insatser på idrottsutbildningens oraråde och en mera långsiktig kunskapsuppbyggnad inom idrottsforskningen som betydelsefulla fömtsättningar för utvecklingen av svensk idrott. RF:s beslut att av årets anslag fördela 5 miljoner kr till verksamheten inom Centrara för idrottsforskning finner jag vara en angelägen prioritering. I övrigt ber jag att få hänvisa till den kommande forskningspropositionen.
Lagen mot dopning är nu i kraft. Jag konstaterar raed tillfredsstallelse att idrottsrörelsen konsekvent och målmedvetet ökat ansträngningaraa för att motverka användningen av olika dopningmedel och andra droger inom idrotten. Samhället har genom lagstiftningen tagit ett ansvar för att hindra tillgängligheten av olika dopningpreparat som riskerar att skada brakare och indirekt andra raäimiskor. Jag noterar med tillfredsstallelse de initiativ som RF tagit gentemot myndigheter och institutioner vilka inom ramen för sitt arbete berörs av lagstiftningen på detta område. Jag instammer mot denna bakgmnd i RF:s vilja att prioritera idrottens arbete på detta område.
I den mån RF finner skäl att bedriva någon ytterligare verksamhet än vad jag berört i denna föredragning så ankommer det på RS att inom ramen för anslaget genomföra erforderliga omprioriteringar för att möjliggöra detta.
Sammanfattningsvis föreslås anslaget uppgå till totelt ca 511 miljoner kr.
AB Tipstjänst
AB Tipstjänst har och har alltid haft ett nära samarbete med idrotten. Bolagets idrottsanknutna spel star för ca hälften av bolagets omsättning och för ca 1/3 av bolagets vinst. En stor målgmpp för Tipstjänsts produkter är idrottspublik varför det också är naturligt att en del av bolagets strikt kommersiella marknadsföringsinsatser styrs mot idrottsevenemang och idrottsföreningar. Ora dessa strikt kommersiella insatser beslutar naturligtvis bolaget. Då AB Tipstjänst använder idrottsevenemang som spelobjekt är det enligt min raening rimligt att en del av det statliga idrottsstödet kanaliseras via Tipstjänst.
Riksdagen biföll (bet. 1990/91 :FiU 19, rskr. 1990/91:210) regeringens förslag i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) aU AB Tipstjänst skulle vara oförhindrat att stödja idrotten med upp till 50 miljoner kr årligen.
I 1992 års budgetproposition anförde jag att Tipstjänst inte bör besluta om fördelningen av detta stöd utan att regering och riksdag bör ta staHning till stödets storlek och idrotten inom sig fördela medlen. För
budgetaret 1992/93 faststalldes genom riksdagens beslut (prop. Prop. 1992/93:100 1991/92:100 bil. 8, bet. 199I/92:KrU15, rskr. 1991/92:150) aU Bilaga 8 Tipstjänsts bolagsstamma skulle ges möjlighet att inom en ram om 55 miljoner kr beslute om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till Riksidrottsförbundet.
På ordinarie bolagsstamma i Tipstjänst den 2 juni 1992 beslutades att 55 miljoner kr skulle tillföras idrotten i enlighet med riksdagens beslut.
Av samma skäl som tidigare anser jag att Tipstjänsts bolagsstamma bör ges fortsatt möjlighet att besluta om ett sådant bidrag till riksidrottsförbundet att användas påföljande budgetar. Även om en utvidgning av ramen har övervägts anser jag att den bör uppgå till 55 miljoner kr för budgetaret 1993/94.
Övriga huvudtitlar m.m.
Jag vill slutligen ge en samlad redovisning av hela det stetliga stödet till idrotten. Sammanlagt kan de stetliga anslagen till idrotten beräknas uppgå till nära 1 000 iniljoner kr. Utöver det stöd sora redovisas under dette anslag har idrotten erhållit medel under följande huvudtitlar.
Under tredje huvudtiteln har anvisats medel för idrottsrörelsens interaationella deltegande, t.ex. i samarbetet inom idrottens oraråde i Norden och i Europarådet samt för vissa biståndsinriktede insatser och demokratiutvecklande verksamhet i Baltikura.
Under fjärde huvudtiteln har anvisats ca 2 rakr för de idrottsplutoner som för närvarande finns upprättede vid tretton förband i olika delar av landet. Kostnadema avser vämpliktskostnader för den del av utbildningstiden som ägnas åt idrottsverksamhet. Därtill kommer bidrag på ca 1,2 mkr till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund och Svenska Sportskytteförbundet samt raedel till Försvarets civila idrottsförbund och Svenska Pistolskytteförbundet. Under ferate huvudtiteln har utgått vissa projektmedel för idrottsrörelsens deltegande i samhällsarbetet mot droger och missbmk.
Under åttonde huvudtiteln har anvisats drygt 7 mkr för professurer med anknytning till idrott samt för verksamheten vid Centram för idrottsforskning m.m. Inom raraen för stetens stöd till folkbildningsrådet har idrottens studieförbund SISU, folkhögskoloraa i Lillsved och Bosön samt Hästsportens folkhögskola i Kolbäck erhållit medel. Regeringen har inget direkt inflytande över storleken av de raedel sora fördelas till vaije speciell typ av utbildning.
Av medel som anvisats under tionde huvudtiteln till lönebidrag för arbetshandikappade ingår bidrag till uppskattningsvis ca 3 000 löne-bidragsanstallda som huvudsakligen är verksamma i idrottsföreningar. Stetens bidrag kan här beräknas till ca 450 mkr.
Utöver dette bidrog under förra året Allmänna arvsfonden med ca 2,2 miljoner kr till lokala idrottsföreningars ungdomslokaler, klubbstugor och dylikt. Allmänna arvsfonden har under året varit föreinål för utredning, och förslag till ny lagstiftning bereds för närvarande i regeringskansliet.
139 Sammanfattning Prop. 1992/93:100
Biiaga 8 Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca
511 miljoner kr. Det bör ankomma på regeringen att efter förslag från
RF beslute om närmare fördelning av anslaget. Till dette kommer att AB
Tipstjänsts bolagsstämma ges möjlighet att beslute om stöd till idrotten
i form av ett samlat bidrag till RF inom en rara ora 55 miljoner kr.
Hemställan
Jag herastaller att regeringen
1. föreslår riksdagen att till Stöd till idrotten för budgetaret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511 173 000 kr,
2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott.
I 6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 31000 000
1993/94 Förslag 31000 000
Riksdagen godkände i enlighet med regeringens förslag, genom beslut den 9 april 1992 (prop. 1991/92:100 bil 8, bet. I99I/92:FiUI2, rskr. 1991/92:198) att svenska staten åtar sig betalningsansvaret för Sveriges andel, uppgående till 300 imljoner särskilda dragningsrätter (SDR) av en mellan medlemsländeraa överenskommen höjning av Nordiska investeringsbankens gmndkapital (en SDR motsvarade 8,309 svenska kronor den 18 november 1992). Beslutet innebär att 11,25 miljoner SDR skall stallas till bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister. Riksdagen beslöt samtidigt att i enlighet raed överenskommelsen anvisa ett förslagsanslag på 31 000 000 kr. avseende 1993 års inbetahiing.
Medlemsländeraas överenskommelse om höjning av Nordiska investe-ringsbankens gmndkapital innebär att medlemsländeraa fömtom inbetalningen 1993 även skall göra inbetalningar 1994 och 1995.
Enligt beslut av Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) den 14 raaj 1992 kommer Nordiska investeringsbanken den 1 mars 1993 att övergå till ECU sora räkenskapsvaluta. Inbetalningaraa från raedlemsländeraa i samband med grandkapitalförhöjningen skall enligt beslutet ske i ECU. De exakta beloppen för raedlemsländemas åtaganden kommer att faststallas enligt den kurs som gäller den I mars 1993.
Föredragandens överväganden
Arets inbetalning är en konsekvens av riksdagens beslut den 9 april 1992.
Jag föreslår därför att svenska steten, i enlighet med medlemsländeraas
överenskommelse om höjning av Nordiska investeringsbankens gmndka-
pitel, staller medel till förfogande genom ett förslagsanslag om 31 milj. Prop. 1992/93:100 kr. för att finansiera den svenska inbetalningen för år 1994. Bilaga 8
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 31 000 000 kr.
I 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning
1992/93 Anslag 270 000 000 1993/94 Förslag 270 000 000
Inom ramen för EES-avtelet har Sverige tillsammans med övriga EFTA-länder utfäst sig att upprätte en fond för ekonomiskt stöd till utveckling och stmkturanpassning i vissa regioner i EG. Fonden för ekonomisk och social utjämning (EFTA Financial Mechanism) syfter till att minska de ekonomiska och sociala skillnadema mellan olika regioner inom EES. Den 30 juni 1992 ingicks ett samarbetsavtel mellan EFTA-ländema och den Europeiska investeringsbanken, som skall administrera fonden. Såväl EES- som samarbetsavtelet kommer att bli föremål för översyn då det star klart att Schweiz inte kommer att ratificera EES-avtalet.
Enligt det föreliggande EES-avtalet omfattar fonden en lånefacilitet om 1 500 miljoner ecu för utlåning på subventionerade villkor (3 procentenheters räntesubvention) samt 500 miljoner ecu i gåvodel. Båda åtegandena sträcker sig över fem år. Fördelningen mellan EFTA-länderaa faststalls årligen utifrån ländemas relativa BNP-storlek. För Sveriges del kan det årliga budgetatagandet beräknas till ca 270 milj. kr.
En särskild kommitté inom EFTA (EFTA Financial Mechanism Committee) skall beslute om utnyttjande av räntesubventioner och gåvofmansiering, utifrån projektförslag från den Europeiska investeringsbanken och berörda EG-länder. EG-kommissionen skall även höras i alla ärenden.
EG-kommissionen besluter om den regionala fördelningen av fondens resurser. Vid projektvalet skall prioritet ges åt verksamhet inriktad på miljö, transporter (inklusive infrastmktur) och utbildning.
Föredragandens överväganden
Åtegandet följer av EES-avtelet. Den svenska inbetelningen till fonden regleras dels av storleken på det samlade årliga bidraget från EFTA, angivet i ecu, dels på den relativa fördelningen av bidraget mellan EFTA-ländema. Jag föreslår att 270 milj. kr. tes upp på budgeten för budgetåret 1993/94 för att finansiera det svenska bidraget 1993/94 till fonden för ekonomisk och social utjämning.
141 Hemställan Prop. 1992/93:100
,....... , , Bilaga 8
Jag hemställer att regenngen forslar nksdagen
att till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning
för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 270 000 000 kr.
I 8. StatUga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken
Nytt anslag (förslag) I 000
I prop. 1992/93:135 om åtgärder för att starka det finansiella systeraet har regeringen föreslagit riksdagen att bl.a. godkänna att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Vissa räntekostnader m.m. belastas dels med kostnader för kapitel tillskott till AB Industrikredit, dels med kostnader som har samband med en framtida försäljning av Nordbanken och Förvaltningsaktiebolaget Venantius. Riksdagen har ännu inte beslutet med anledning av propositionens förslag.
En privatisering av Nordbanken bör tillåtas te tid. Jag anser därför att riksdagen bör anvisa ett särskilt anslag för försäljningsomkostnadema under budgetåret 1993/94. Dette bör föras upp med ett formellt belopp.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken för budgetaret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
I 9. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
Nytt anslag (förslag) I 000
I propositionen om åtgärder för att starka det finansiella systemet (prop. 1992/93:135) har regeringen föreslagit bl.a. att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetar anvisar ett anslag med denna anslagsmbrik för kostnader för åtgärder i enlighet med de principer sora redogörs för i propositionen. Inkomster med anledning av stödåtgärderaa föreslås avräknas under anslaget. Om ett inkomst-överkott uppkommer skall detta föras till en inkomsttitel. Anslaget bör även få belastas med kostnader för konsultinsatser i samband med undersökningar av stödberättigade finansiella instituts ekonomiska situation. Näringsutskottet har hemstallt att riksdagen anter de i propositionen framlagda förslagen (1992/93: NU 16). Riksdagen skall behandla ärendet den 18 december 1992.
Även för näste år behövs ett motsvarande anslag. Anslaget föreslås budgeterat med ett formellt belopp, 1 000 kr. Regeringen har för avsikt att fortlöpande informera riksdagen om de stödåtgärder som vidtes.
142 Regeringen skall också, med början i 1994 års budgetproposition, Prop. 1992/93:100 redovisa vidtegna stödåtgärder och deras budgeteffekter. Bilaga 8
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
I 10. Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet
1993/94 Nyft anslag (förslagsanslag) 7 500 000
Enligt EES-avtelet och kommande tilläggsavtal skall EFTA-ländema bl.a. bidra till finansieringen av programsamarbete inom området informationstjänster. Sverige och svenska intressenter ges härigenom möjligheter att delte i samarbete avseende säkerheten i informationssystem (INFOSEC), elektroniska informationstjänster (IMPACT II) samt i ett informationsprogram för främjande av iimovationer och teknikspridning (SPRINT).
De utbetelningar till EGs budget som - under fömtsättning att EES-avtelet träder i kraft - skall göras via EFTA under budgetaret 1993/94 beräknas för ovan nämnda program uppgå till 7,5 miljoner kronor.
Jag avser att föreslå regeringen att ge Statskontoret i uppdrag att under budgetaret 1993/94 ha ett sammanhållande ansvar för att organisera svenskt deltagande. För dette ändamål har 2,5 iniljoner kronor beräknats under anslaget A 5. Uppdrag till Stetskontoret.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 7 500 000 kr.
1 Förslag till Prop. 1992/93:100
Bilaga 8.1
Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutj ämningsreserv
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §' Fysiska personer och dödsbon får i en och samma förvärvskälla avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitelunderlaget och inkomstunderlaget eller löneunderlaget.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent av dette underlag.
Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 15 procent av detta underlag.
Avdrag för avsättning på in- Avdrag för avsättning på inkomstunderlaget får uppgå till komstunderlaget får uppgå till högst 20 procent av dette underlag, högst 20 procent av dette underlag.
Vid 1994 års taxering får avdraget uppgå till högst 25 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.
' Senaste lydelse 1990; 1446.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattede reserver skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8.1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§' Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att minst 25 procent av beloppet tes upp vid 1992 års texering, sammanlagt minst 50 procent av beloppet tes upp vid 1992 och 1993 års taxeringar,
sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992-1994 års taxeringar,
hela beloppet tas upp vid 1992-1995 års taxeringar eller, om taxering inte sker år 1995, vid 1992-1996 års taxeringar.
En fysisk person behöver vid En fysisk person behöver vid 1992 års taxering inte te upp någon 1992 och 1993 års taxeringar inte
del av uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års texering inte te upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vid följande års texeringar gäller bestammelsema i första stycket.
te upp någon del av uppskovsbeloppet. Vid 1992-1994 års taxeringar tas sammanlagt minst 50 procent av beloppet upp. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års texering inte te upp mer än 25 procent och vid 1992 och 1993 års taxeringar inte mer än sammanlagt 50 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vtd 1992-1994 års taxeringar tas upp dels sammanlagt minst 50 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på delägare som är fysiska personer, dels sammanlagt minst 75 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer Vid 1995 och 1996 års texeringar gäller bestammelseraa i förste stycket. Taxeras inte företeget ett visst år skall vid texeringen det följande året till det uppskovsbelopp som då återförs läggas ett tillägg om tio procent
' Senaste lydelse 1991:843.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
145 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:100
Bilaga 8.1 av det uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid taxeringen det förstnämnda året.
Har den förvärvskälla eller, i fråga om handelsbolag, den verksamhet, till vilken de obeskattede reservema hänför sig upphört, skall återstaende del av uppskovsbeloppet oraedelbart tas upp till beskattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen. Återstaende del av uppskovsbeloppet skall i sådana fall tas upp till beskattning hos aktiebolaget enligt bestammelseraa i denna lag. Vad nu sagts gäller även i de fall verksamhet i handelsbolag eller driften av derma överförs till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen. Med återstående del av uppskovsbeloppet avses i dessa fall så stor andel av beloppet som motsvarar den andel av bolagets inkomst som belöper på delägare som är fysiska personer. Vid tillämpning av detta stycke anses intressegemenskap råda mellan företag som står under i huvudsak gemensam ledning.
I fråga om dödsbon gäller att återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart skall tas upp till beskattning det beskattningsår då regleraa om handelsbolag tillämpas första gången.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.
146 Sammanfattning av Europakompetensgruppens rapport Prop. 1992/93:100
(Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakompetens Bilaga 8.2
Den svenska stetsförvaltningens Europakompetens har under senare år förstarkts i och med att ett EES-avtal har förhandlats fram. Denna kompetens är dock koncentrerad till ett relativt begränsat antel handläggare och experter som varit inblandade i förhandlingsarbetet.
När EES-avtelet skall börja tillämpas den 1 januari 1993, måste korapetensen spridas till ett betydligt störte antel tjänstemän inom hela stetsförvaltningen. Myndighetema måste direkt kunna läsa in och tillämpa intemationellt beslutede regler och överlägga med organ sora ger stöd eller övervakar tillämpningen. Stetsförvaltningen behöver fler tjänstemän med goda språkkunskaper och kännedom om EES/EG-förhållanden och - inte minst -juridisk kompetens.
Vid ett svenskt medlemskap i EG ökar behovet av kompetente tjänstemän markant. EG-rätten kommer då att beröra än fler sakområden inom stetsförvaltningen. Vad ett medlemskap i dette avseende kommer att innebära får successivt analyseras redan i takt med att förhandlingsprocessen fortskrider.
Kompetenskraven kan sammanfattes i tre huvudkategorier:
1. Myndighetsspecifik sakkompetens, dvs. kunskap om EES och om EG:s regelverk och dess tillämpning inom det egna sakområdet men också kännedom om tillämpningen i andra länder.
2. Sådan generell förvaltningskompetens sora krävs till följd av integrationen, framför allt kunskap om EES/EG-institutioner och deras beslutsprocesser. Det behövs också goda språkkunskaper, träning i intemationell förhandlingsteknik, informationsteknologisk kompetens för att kunna kommunicera med EG:s datebaser samt kännedom om andra länders förvaltningar, rättstraditioner, sociala och kulturella mönster.
3. Kompetens för ledning och organisationsanpassning, dvs. att kunna anpassa myndighetens ledningsfunktioner, beslutsstmkturer, arbetssätt och kontaktnät till det vidgade intemationella samarbetet.
I allmänhet förbereder myndigheteraa sin kompetensutveckling i den nyss nämnda ordningen.
Det förste området, den konkrete tillämpningsuppgiften, ter sig nu mest angelägen för berörda myndigheter. Vår undersökning visar att det i dag finns en utbredd osäkerhet hos många myndigheter om vad integrationen kommer att betyda för verksamheten både i fråga om innehåll och omfattning.
Det finns däremot ofta en ganska klar insikt om vilken allmän kompetens som behövs för att klara de ökade kraven i samband raed EES/EG-arbetet. Inom dette andra område konsteterar vi bl.a. att stetsförvaltningen har mycket att vinna på samordnade insatser för kunskapsuppbyggnad, utbildningar, praktikanttjänstgöringar m.m.
Inom det tredje området behövs det också hög kompetens, men behovet är begränsat till nyckelpersoner som ansvarar för myndighetens ledning och för dess organisationsstmktur till följd av europeiseringen. Vi pekar särskilt på verksledningaraas ansvar.
147 Vi har undersökt vilka möjligheter som det för närvarande finns till Prop. 1992/93:100 kompetensutveckling i form av kunsskapsstöd och utbildningsutbud. Det Bilaga 8.2 firms en rik flora av Europautbildningar, såväl inhemska som utiändska. Dessa bör utnyttjas rationellt och föregås av noggranna behovsanalyser.
Mot bakgmnd av vad som kommit fram i vår undersökning föreslår vi följande konkrete åtgärder för att intensifiera kompetensutvecklingen inom stetsförvaltningen inför närmandet till det övriga Europa.
Kartläggning av EES/EG-konsekvenser för myndigheterna
Vi föreslår att direktiv, exempelvis från stetssekreteraraa i Stetsrådsberedningen, Utrikesdepartementets handelsavdelning samt Finans- och Justitiedepartementen, så snart som möjligt går ut till alla departement om att te initiativ till regelbundna dialoger med myndighetema om EES-avtelets konsekvenser för dem.
Vi föreslår också att regeringen redan i 1993 års budgetproposition ter upp frågan om att ålägga myndighetema att tillsammans med respektive fackdepartement göra en kartläggning av på vilket sätt och i vilken omfattning verksamheten kommer att beröras av Europa- integrationen. Regeringen bör i det sammanhanget också ta upp frågan om att uppmana myndighetema att upprätte handlingsplaner för sin kompetensförsörjning.
Prioritering av verksamhet
Vi föreslår att direktiv på samma sätt som nyss beskrivits utfärdas om vikten av att prioriteringsdiskussioner förs med anledning av integrationens konsekvenser och därav följande kompetensutvecklingsbehov för myndighetema. Dessa diskussioner bör föras inom ramen för budgetprocessens dialog mellan departement och myndigheter.
Inventering och utveckling av juridisk kompetens
Vi föreslår att inom ramen för departementens löpande dialog med myndighetema en särskild inventering av myndighetemas behov av jurister med god kompetens i EG-rätt görs.
I detta sammanhang kan det också utredas om undanteg bör göras från reglerna om tidsbegränsade förordnanden av rättssakkunniga inom regeringskansliet.
Inventering av informationsteknologisk kompetens
Vi föreslår att Stetskontoret får i uppdrag av regeringen att inventera stetsförvaltningens behov av informationsteknologisk kompetens för EES/EG-arbetet och utreder möjlighetema till lämpliga utbildningar för jurister och andra som behöver kommunicera med EG:s olika datebaser.
148 Seminarier för verksledningar Prop. 1992/93:100
Bilaga 8.2 Vi föreslår att Finansdepartementet i samråd med Utrikesdepartementets
handelsavdelning anordnar särskilda verksledningsseminarier om ledarskap och Europa-integration.
Kvalificerad EG-utbildning
Vi föreslår att regeringen närmare undersöker möjligheteraa till ett samarbetsavtel om utbildning m.ra. raed det EG-anknutna utbildningsorganet EIPA i Maastricht.
De finns framskridna planer - framtegna av bl.a. företrädare för universitet och näringsliv - på en svensk högskola i Bryssel för kvalificerad EES/EG-utbildning av svenska tjänstemän. Vi föreslår att regeringen överväger någon form av stöd så att planeraa kan realiseras.
Centralt samordningsorgan till stöd för myndigheterna
Vi föreslår att regeringen i enlighet med en modell som vi beskriver i denna rapport inrättar en begränsad saraordnings- och stödfunktion för statsförvaltningen med uppgift att på ett strategisk sätt verka för en samfälld, effektiv och kostnadsbesparande uppbyggnad av kompetensutvecklingen. En sådan funktion är enligt vår mening av stor betydelse för myndigheteraas utveckling av sin Europakompetens.
Vi föreslår att Statens arbetsgivarverk får i uppdrag att utgöra denna samordnings- och stödfunktion och att bedriva arbetet i nära samarbete med Statens fömyelsefond.
Uppföljning
Myndigheteraa bör inom ramen för budgetprocessen i sin årsredovisning redogöra för hur EES/EG-arbetet fortskrider.
Vi har noterat att Riksrevisionsverket i sin granskningsverksarahet tar upp frågor om myndighetemas kompetensförsörjning i ett EG-perspektiv. Resultatet härav bör användas i arbetet med att utveckla statsförvaltningens Europakompetens.
Vi föreslår att regeringen överväger om Stetskontoret bör få ett särskilt uppdrag att dämtöver följa upp EES/EG-arbetet hos ett lämpligt urval av myndigheter.
Reringskansliets arbetsorganisation
De problem och förslag sora lagts fram i denna rapport berör i hög grad också arbetet inora regeringskansliet, dvs. främst departementens arbetsorganisation och kompetensförsörjning. Vi lägger dock inga förslag inom dette område, eftersom det fäller utanför arbetsgmppens uppgifter. Vår rapport har dock visat att utvecklingen av stetsförvaltningens Europakompetens i vissa avseenden är sterkt beroende av hur arbetet inom regeringskansliet fungerar. Vi vill därför slutligen framhålla vikten
av att dette förhållande uppmärksammas vid behandlingen av arbetsor- Prop. 1992/93:100 ganisatoriska frågor inom regeringskansliet. Bilaga 8.2
Kostnader
Vi föreslår inga särskilda medel för utvecklingen av Europakompetensen inora statsförvaltningen utöver sådant som ryms inora ramen för tillgängliga medel i den normala budgetprocessen.
150 Förteckning över remissinstansema över betänkandet Prop. 1992/93:100
(Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakompetens Bilaga 8.3
Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Svea hovrätt. Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Dateinspektionen, Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA), Koinmerskollegiura, Sveriges exportråd, Överstyrelsen för civil beredskap, Stetens räddningsverk. Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Televerket, Stetskontoret, TUllverket, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Stetens arbetsgivarverk, Stetens fömyelsefond, Stetens löne- och pensionsverk. Verket för högskoleservice, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Universitetet i Göteborg, Handelshögskolan i Stockholm, Stetens jordbmksverk. Statens livsmedelsverk. Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens invandrarverk, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket. Länsstyrelsen i Västmanlands län. Konsumentverket, Stetens naturvårdsverk. Kemikalieinspektionen, Stetens kämkraftinspektion, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Sveriges advokatsarafund, Sveriges industriförbund, Sveriges Utbildningsradio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Arbetsgivaralliansen SFO, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänsteraännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation SACO).
151 Sammanfattning av Arbetsgivarkommitténs betänkande Prop. 1992/93:100
(SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisationerna Bilaga 8.4
I betänkandet, Steten och arbetsgivarorganisationema, behandlar Arbetsgivarkommittén frågan om hur stetens framtida centrala arbetsgivarfunktion bör utforraas för rayndigheter särat för företeg och stiftelser där steten är huvudraan.
För närvarande finns det tre arbetsgivarorganisationer på det stetiiga området, näraligen Stetens arbetsgivarverk, Arbetsgivaralliansen och Arbetsgivarföreningen BOA. Vissa av steten ägda bolag är anslutna till Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Vidare finns stetligt ägda företeg som inte är medlemmar i någon arbetsgivarorganisation. Med stöd av den s.k. ställföreträdarlagen medverkar arbetsgivarverket vid förhandlingar ora anstallningsvillkor för arbetstagare hos vissa icke-statliga arbetsgivare.
Arbetsgivarkommittén anser att det inte går att länma förslag till en famtida utformning av statens centrala arbetsgivarfunktion utan att sätta in frågan i ett större sammanhang för hela arbetsraarknaden.
Den svenska arbetsmarknaden uppvisar idag en splittrad bild på arbetsgivarsidan. Det finns ett tjugotal sammanslutningar på centralorganisationsnivå som företräder arbetsgivare. Arbetsgivarkommittén anser att detta förhållande är ogynnsamt, framförallt därför att arbetsgivamas "första linjens ansvar" uttunnas. Detta ansvar iimebär att arbeta för en lönebildning som medverkar till samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft för näringslivet. Av denna anledning har koramittén -som en del av uppgiften att reformera den statliga arbetsgivarfunktionen - ägnat betydande intresse åt arbetsgivarsidans samverkansbehov.
Kommittén presenterar en stmktur som öppnar möjligheter till ökad samverkan inora och mellan de tre största sektoreraa nämligen näringslivet, kommunal sektor och stetsförvaltningen. Den stmktur som linjeras upp bygger på idén att företeg med steten sora huvudman på samma sätt sora andra arbetsgivare är betjänte av att saraverka inora arbetsgivarsidans olika branschförbund (motsvarande). Arbetsgivarkommittén vill betona att det inte bör vara ägarförhållandet som avgör hos vilken arbetsgivarorganisation företeg bör vara medlera utan i stallet hur deras kommersiella intressen bäst tillgodoses.
Kommittén noterar med tillfredsstallelse att SAF och Arbetsgivaralliansen inlett överläggningar om att alliansens näringslivsdel kan inträda i SAF och att man även inom Arbetsgivarföreningen BOA diskuterar framtiden i liknande termer.
Arbetsgivarorganisationen för de stetliga myndighetema bör utöva sin verksamhet på ett självständigt sätt i förhållande till den politiska nivån. Alla arbetsgivarorganisationer i den föreslagna stmkturen kommer härraed att i förhållande till regeringen fullgöra sina förhandlingsuppgifter självständigt. I stmkturen kan de samverka raed varandra för att uppnå arbetsfred, produktivitetsbefrämjande lokal lönesättning och en totel lönekostnadsutveckling sora är förenlig med samhällsekonomisk balans och interaationell konkurrenskraft. Den stetliga arbetsgivarorganisationen
bör vara väl förankrad i myndigheteraas intressen som arbetsgivare. Prop. 1992/93:100 Kommittén har övervägt vilken verksamhetsform som bör väljas för Bilaga 8.4 denna organisation. Med hänsyn till riksdagens och regeringens övergripande ansvar för stetsförvaltningen har koramittén funnit att en anpassad form av uppdragsmyndighet bör väljas.
Ramanslagsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1992:102) om rayndigheteraas förvaltningskostnader att tydliga finansiella ramar uiförs för myndigheteraas verksainhet. Det innebär att myndighetema bör kunna te ett större ansvar bl.a. som arbetsgivare. Enligt Arbetsgivarkommittén är det naturligt att myndigheteraa därvid får ett direkt inflytande på tillsättning av den stetliga arbetsgivarorganistionens styrelse, dess finansiering m.m. I avvaktan på bl.a. ett sådant systera med tydliga utgiftsramar lämnar dock kommittén endast förslag om vissa steg som i dagsläget bör tes i denna riktning. Det innebär att avtel bör kunna träffas utan förbehåll om regeringens godkännande och att verksamheten bör finansieras med avgifter från myndighetema. Organisationens styrelse bör domineras av myndighetsföreträdare.
Arbetsgivarkommittén har funnit att behov även framdeles föreligger för en särskild s.k. stallföreträdarlag. Den bör dock endast omfatte försäkringskassoraa och präster inom Svenska kyrkan. För övriga organisationer som idag omfattes av stallföreträdarlagen bör arbetsgivarorganisationen kunna bista med förhandlingsmedverkan och annan service.
Arbetsgivarkommitténs förslag bör ge föratsättningar för den samverkan mellan arbetsgivare sora är nödvändig för att upprätthålla "ett första linjens ansvar" för en lönebildning som ger Sverige interaationell konkurrenskraft.
153 Förteckning över remissinstansema som har yttrat sig Prop. 1992/93:100
över betänkandet (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivar- Bilaga 8.5 organisationema
Riksdagens ombudsmän. Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, Justitiekanslem, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Överbefälhavaren, Försvarets civilförvaltning. Överstyrelsen för civil beredskap. Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Postverket, Statens järavägar. Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Statskontoret, TUllverket, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens arbetsgivarverk, Stetens löne- och pensionsverk. Verket för högskoleservice, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Tekniska högskolan i Stockholra, Chalmers tekniska högskola, Sveriges lantbraksuniversitet. Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöfonden, Arbetsdomstolen, Riksantikvarieämbetet och stetens historiska museer. Stiftelsen Nordiska museet. Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket. Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Norrbottens län. Svenska arbetsgivareföreningen, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivareföreningen BOA, Försäkringskasseförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänsteraännens Centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).
På eget initiativ har Lantmäteriverket och Stiftelsen Riksutstallningar yttrat sig.
154 Register
Sid.
I
4 I.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Huvudsakligt innehåll
Tillfälliga skattelättnader för egenföretegare
Organisation och finansiering av administrativt stöd till
rayndighetema
Stetsförvaltningens Europakompetens
Uppföljning av organisations- och strakturförändringar inora
stetsförvaltningen
Stetiiga myndigheters telekommunikationer
Stetiiga löneavtel I99I-I993
Regelreforraering, språkvård och sarahällsinforraation
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
29 A Finansdepartementet m.m.
29 I Finansdepartementet 125 914 000
30 2 Ekonomiska råd 4 302 000
30 3 Utredningar m.ra. 40 000 000
31 4 Utvecklingsarbete 38 000 000 31 5 Uppdrag till Stetskontoret 55 000 000
Summa 263 216 000
32 B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
I
Riksskatteverket
351 000 000
2 Skattemyndighetema
4 237 311 000
3 Kronofogdemyndigheteraa
I 117 367 000
Summa
5 705 678 000
41 C Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
43 I
Stetens lokalförsörjningsverk
60 000 000
44
2 Täckning av merkostnader för
lokalkostnader m.m
95 000 000
3 Stetens fastighetsverk
4
Kapitelkostnader
20 000 000
5 Byggnadsstyrelsen; Awecklingskostnader
1 000
Summa
175 002 000
48
D
Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning
Bilaga 8
Riksgäldskontoret:
53 I
Förvaltningskostnader
71 655 000
2
Kostnader för upplåning och låneförvaltning
523 180 000
56
3
Garantiverksamhet
59
4
In- och utiåningsverksamhet Simima
I 000 594 837 000
61 E Vissa centrala myndigheter m.m.
61 I
TUllverket
I 255 717 000
2 Konjunkturinstitutet
24 733 000*
3 Finansinspektionen
94 510 000
4 Riksrevisionsverket
170 590 000
5 Stetskontoret; Uppdragsverksarnhet
I 000
6 Regeringskansliets förvaltningskontor Stetistiska centralbyrån;
463 271 000
7 Stetistik, register och prognoser
435 033 000*
8 Uppdragsverksamhet
1000*
9 Bankstödsnämnden
1 000
10 Nämnden för offentlig upphandling
6 IOO 000
Summa
2 449 957 000
85 F Statliga arbetsgivarfrågor
85
I
Stetens arbetsgivarverk
47 848 000
93
2 Stetens löne- och pensionsverk
I 000
96
3 Stetens institut för personalutveckling;
Awecklingskostnader
97
4 Vissa avtelsstyrda anslag
14 501 000
98
5 Bidrag till Stetshälsan
258 600 000
IOO
6 Täckning av merkostnader för löner
och pensioner m.m.
IOO 000 000
;oo
7 Trygghetsåtgärder för stetsanstellda
324 438 000
lOI
8 Tjänstepensioner för skolledare och
lärare
2 444 492 000
Siunma
3 189 881 000
156
102 G
Bostadsväsendet
Boverket;
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
104 I
Förvaltningskostnader
144 787 000*
2 Uppdragsverksamhet
1000*
3 Länsbostedsnämnderaa
126 066 000*
4 Räntebidrag m.m.
31 180 000 000
5 Investeringsbidrag för bostedsbyggande
3 IOO 000 000
115 I
Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostedsrättshus
175 000 000
7 Vissa lån till bostedsbyggande Stetens Bostedskreditnämnd;
I 000 000
8 Förvaltningskostnader
16 000 000
9 Garantiverksamhet
1 000
10 Bonusränte för ungdomsbosparande
4000 000
11 Stetlig kreditgaranti för
bostedsanskaffningslån
Summa
1 000 34 746 856 000
123 H Bidrag och ersättningar till kommunerna
125 1 Stetligt utjämningsbidrag till konununer 40 200 500 000
127 2 Skatteutjämningsbidrag till landstingen 7 922 000 000
128 3 Bidrag med anledning av införandet
av ett nytt statsbidragssystem, m.m. 790 000 000
Summa 48 912 500 000
129 I
Övriga ändamål
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
129 I
Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon
6000 000
2
Exportkreditbidrag
1 000
3
Kostnader för vissa nämnder m.ra.
3 187 000*
4
Bokföringsnämnden
4 364 000
5
Stöd till idrotten
511 173 000
6
Höjning av gmndkapitelet i Nordiska investeringsbanken
31 000 000
7
Bidrag till EFTA:s fond för ekonoraisk och social utjänming
270 000 000
8
Stetliga ägarinsatser m.m. i
AB Industrikredit och Nordbanken
1 000
9
Åtgärder för att starka det finansiella systemet
I 000
10 Samarbete avseende informationstjänster inom raraen för EES-avtelet Summa
7 500 000 833 227 000
Totalt för Fmansdepartementet 96 871 154 000
144 Bilaga 8.1 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutj ämningsreserv
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattede reserver
147 Bilaga 8.2 Sammanfattning av Europakompetensgmppens rapport (Ds 1992:96) Stetsförvaltningens Europakompetens
151 Bilaga 8.3 Förteckning över remissinstansema över betänkandet
(Ds 1992:96) Stetsförvaltningens Europakompetens
152 Bilaga 8.4 Sammanfattning av Arbetsgivarkommitténs betän-
kande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisationerna 154 Bilaga 8.5 Förteckning över remissinstansema som har yttrat sig över betänkandet (SOU 1992: IOO) Staten och arbetsgivarorganisationema
gotab 42654, Stockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 9
Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.
Bilaga 9 till budgetpropositionen 1993
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln) Prop.
1992/93:100 Bil. 9
Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 17 december 1992.
Föredragande: Statsrådet Unckel vad avser frågorna 1, 3, 4 och littera A, D, E och G
statsrådet Ask vad avser punkten 2, littera B och C
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Utbildningsministern anför
1 Inledning
Min anmälan av detta avsnitt sker i samråd med statsrådet Ask.
En svag arbetsmarknad har under 1992 gjort att tillströmningen har varit stor till samtliga utbildningsformer. Samtidigt som det förtjänar att påpekas att utbildningsväsendet aldrig kan vara en konjunkturregulator, utan har andra och mer långsiktiga uppgifter, har den hårda belastningen på utbildningsväsendet givit en påminnelse om utbildningens viktiga roll som framtidsinvestering - för individer, för näringsliv och för samhället i stort.
I de flesta länder har utbildningspolitiken under senare år hamnat i blickpunkten för den politiska debatten som aldrig förr. Skälet till detta är en allt mer spridd insikt om utbildningens stora betydelse för möjlig-
heterna att nå andra mål än utbildningspolitiska och framför allt det så Prop. 1992/93:100 tydligt påvisade sambandet mellan standarden på ett lands utbildnings- Bil. 9 väsende och landets möjligheter att utveckla sitt ekonomiska välstånd.
Utbildning och forskning utgör ett lands intellektuella infrastruktur, utan vilken inget välstånd är möjligt. Utbildning och forskning är därtill samhällets kulturhärd. Bildning och kulturell vitalitet springer ur utbildning och forskning av hög kvalitet.
Sambandet mellan utbildning och ekonomisk tillväxt stärks av den teknologiska omvandlingen. Det som ofta kallats omvandlingen från industrisamhälle till kunskapssamhälle syftar inte på att industriproduktionen spelat ut sin roll; tvärtom kommer tillverkningsindustrin även framgent att vara en bas i Sveriges välstånd. I stället handlar det om en förändring av förutsättningar i den meningen att råvaror och kapital får en relativt sett mindre betydelse, medan betydelsen av människans egna tillgångar - kunskap, forskning och kompetens - relativt sett ökar.
Insikten om utbildningens betydelse för morgondagens välstånd innebär också att ökad uppmärksamhet måste riktas mot brister i utbildningsväsendets förmåga att tillgodose framtidens behov.
Ett flertal undersökningar har pekat på ett växande behov av kvalificerade ingenjörer, tekniker och naturvetare. Samtidigt noterar naturvetenskapliga och tekniska utbildningar inom samtliga utbildningsformer en vikande rekrytering.
Det finns skäl att se med stort allvar på den utvecklingen. Speciellt oroande är att den redan tidigare låga andelen kvinnor på NT-utbildningar ser ut att sjunka ytterligare. Sverige har inte råd att vara utan kvinnors kompetens i denna viktiga sektor. Därför kommer regeringen nu att initiera ett brett program för att, från grundskolan till universitet och högskolor, skapa nya möjligheter och ett nytt intresse för utbildning inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn.
Kunskapssamhället kräver att perspektivet i synen på utbildning förändras, från att se utbildning som en ungdomens introduktion till ett långt yrkesliv till att se utbildning som en livslång process, där kunskaper kompletteras, förnyas och fördjupas, i utbildningssystemet, på arbetet och på fritiden.
Samtidigt leder detta synsätt till att staten måste inse sina begränsade förutsättningar att centralt fastställa framtidens behov av olika kunskaper och utbildningar. Allt oftare kommer det att vara de unika kombinationerna som skapar de bästa möjligheterna.
Det måste därför vara en strävan för utbildningspolitiken att övervinna traditionella murar inom utbildningsväsendet. Denna strävan är också påtaglig.
Det gäller gränserna mellan olika utbildningsformer. En närmare samverkan mellan förskola och skola växer fram i de flesta kommuner. Större utrymme för egna val i grundskolan ökar arbetsglädjen och introducerar eleverna till efterföljande nivåers friare studieformer. En mer kursutformad gymnasieskola underlättar övergången till högre utbildning. Samtidigt skapas samverkansmöjligheter med universitet och
högskolor, av den typ som det nyligen införda tekniska basåret är Prop. 1992/93:100 ett exempel på. Vikten av ett tydligt samband mellan forskningen och Bil. 9 den grundläggande högskoleutbildningen framstår allt klarare.
Uppgiften att övervinna traditionella murar handlar också i hög grad om utbildningsväsendets roll i att åstadkomma jämställdhet mellan kvmnor och män.
Utbildningsdepartementet har sedan en tid tillbaka en särskild utredningsgrupp för frågor kring jämställdhet i högre utbildning och forskning. Gruppen har nyligen lagt fram en rapport (Ds 1992:119) och kommer att fortsätta sitt arbete under året.
Inom kort kommer också en jämställdhetsgrupp för skolan att tillsättas. Gruppen kommer att få i uppdrag att framför allt se närmare på hur skolans inre arbete - pedagogiken, undervisningsämnen och dessas förläggning i tiden - kan utformas så att skolan blir en plats där varje individ oavsett kön har chansen att utveckla sin fulla potential. Statens skolverk har också givits i uppdrag att utforma en strategi för utvärdering och utveckling av jämställdheten i skolan.
Det är mot denna bakgrund som utbildningspolitikens reforminriktning skall ses.
Målet är att på varje nivå sätta kravet på kvalitet främst. I många avseenden håller det svenska utbildningsväsendet hög kvalitet, vilket framgår bl.a. av den granskning som OECD har gjort under det gångna året. Samtidigt står det klart att de senaste decenniernas kostnadsökningar och högre personaltäthet inte har resulterat i en motsvarande kvalitetshöjning.
Det står också klart att kraven på utbildningsväsendet stiger med den allt hårdare internationella konkurrensen. När det gäller arbetskraftens utbildningsnivå ligger Sverige sämre till än många jämförbara länder. Att höja utbildningsnivån är av avgörande betydelse framför allt i perspektivet av de växande krav på utbildning och kompetens i framtiden som jag just sökt beskriva.
"Europas bästa skola", som regeringen slog fast som ambition i 1991 års regeringsdeklaration, är en skola som ger varje människa möjlighet att utveckla sig och som ger såväl beständiga kunskaper som praktiska och estetiska kvaliteter samt förmedlar vårt gemensamma kulturarv. Denna ambition syftar också till att fästa uppmärksamheten på de stora krav som utbildningsväsendet ställs inför. Det är ett sätt att uttrycka att utbildningsväsendets prestationer i allt högre grad kommer att jämföras och mätas i förhållande till andra länders prestationer.
Det innebär också att jag fäster stor vikt vid det växande internationella utbildningssamarbete som Sverige deltar i. Inom ramen för OECD pågår ett viktigt arbete med att utveckla internationella nyckeltal och kvalitetsmått för utbildning. Sveriges deltagande i EG:s utbildningssamarbete utökas.
I perspektivet av ett vidgat europeiskt samarbete stärks också betydelsen av den nordiska dimensionen. I ett allt mer integrerat Europa ökar betydelsen av ett nordiskt samarbete. Det kräver emellertid att vi identi-
fierar och definierar vari denna nordiska identitet och dimension be- Prop. 1992/93:100 står. Den handlar, vilket de nordiska statsministrarna gemensamt har Bil. 9 slagit fast, i stor utsträckning om kultur, utbildning och forskning.
Som jag framhöll i 1992 års budgetproposition, är Jag övertygad om att kvalitetsambitionerna endast kan uppnås genom större mångfald och variation inom utbildningsväsendet, mellan utbildningsvägar, upplåtelseformer och pedagogiska metoder. Detta, i sin tur, kan endast uppnås, om kommuner, skolor, universitet och högskolor - och ytterst de närmast berörda; lärare, skolledare, elever och studenter - får ett större inflytande över utbildningsväsendet.
Reformstrategin inom utbildningsväsendet är en strategi i tre steg.
Det första steget är en avreglering och frigörelse för att skapa utrymme för förnyelse, kreativitet och mångfald. En omfattande avreglering har genomförts genom att de olika statsbidragen till skolväsendet har sammanförts till ett sektorsbidrag som från 1 januari 1993 ingår i det generella bidraget till kommunerna. Inom den högre utbildningens område representerar propositionen "Frihet för kvalitet" (prop. 1992/93:1) ett motsvarande synsätt. Universitet och högskolor får en friare och mer självständig ställning.
Avregleringen och frigörelsen innebär tveklöst att statsmakternas roll begränsas. Jag tror dock att det är viktigt att framhålla att detta inte är samma sak som att staten avsäger sig allt ansvar. Tvärtom innebär en förändring av statens ansvar att det ansvar som tas, blir klarare och tydligare. Dit hör att lägga fast långsiktiga mål och prioriteringar för det samlade utbildningsväsendet, att defmiera de krav på kunskaper som alla - oavsett var de bor eller vad de väljer - skall ha i skolan samt att fastställa kraven för examen och den övergripande dimensioneringen i den högre utbildningen. Den förändrade styrningen syftar till att skapa utrymme för utbildningsväsendets egen förnyelse.
Det andra steget är att skapa drivkrafter för förnyelsen. Här handlar det framför allt om valfrihetsreformerna som ger rätt och möjlighet att välja mellan skolor, utbildningsvägar och högskolor. Hit hör också reformer för att ge de enskilda enheterna ekonomisk självständighet och incitament att finna nya och mer effektiva arbetsmetoder.
Det tredje steget är att, med de nya valmöjligheterna, skapa förutsättningar för rationella val och beslut. Det handlar framför allt om att skapa väl fungerande informations- och utvärderingssystem, som kan ge beslutsunderlag både åt dem som tillhandahåller utbildning och dem som väljer.
Den nya myndighetsstrukturen på utbildningsområdet, där Skolverket och Sekretariatet för utvärdering av universitet och högskolor har just utvärdering och kvalitetskontroll som viktiga uppgifter, är ett uttryck för denna ambition.
Större krav kommer attt ställas på stat och kommun som informationsgivare. Skolors och högskolors insatser med vägledning och rådgivning i frågor om studieval blir viktigare och utbildningsväsendets avnä-m£U"e - arbetsmarknaden och, för skolan, även universitet och högskolor
- måste ta ett större ansvar för att informera om vilka krav de ställer Prop. 1992/93:100 och vilka behov som finns. Bil. 9
Takten i reformarbetet har varit snabb under de senaste åren. Det har varit nödvändigt för att utbildningsväsendet skall kunna anpassas till de förändrade förutsättningar det verkar i. Samtidigt hänger reformerna sinsemellan så nära samman, att de med nödvändighet måste genomföras i snabb takt, om klarhet och logik skall kunna uppnås i ansvarsfördelningen.
Jag tror dock att det är viktigt att ha en ödmjuk attityd i reformarbetet. Det måste ständigt finnas en öppenhet för att förändra och ompröva. Därför är det viktigt att det finns utvärderingsmekanismer och information som kan ge tidiga signaler om utfall och erfarenheter. Det är också viktigt att inse att det är en illusion att tro att det finns en reform som i ett slag löser alla problem. Verkligheten förändras. En reform bygger på förutsättningar som kan förändras, ibland även genom själva genomförandet av reformen. Därför bör utbildningsväsendets reformarbete ses som en kontinuerlig förnyelseprocess byggd på erfarenheterna som vinns, snarare än som illusionen om den perfekta ordningen.
Statsrådet Ask anför
2 Skolområdet samt folkbildningen
Viktiga steg har under senare år tagits i formandet av den organisatoriska ramen, styrsystemet och därmed ansvarsfördelningen på skolans område.
Den nya ordningen för statens bidragsgivning till kommunerna gäller från den I januari 1993.
De två centrala myndigheterna Statens skolverk och Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har hunnit bygga upp sin organisation under det dryga år de verkat.
Nya och bättre möjligheter för fristående skolor har skapats genom friskolereformen. Att ge familjer rätt och möjlighet att välja skola, och att ge skolor likvärdiga villkor oavsett deras ägande, är en viktig frihetsreform. Denna ambition, som också uttryckts av riksdagen, har tagit ett viktigt steg närmare förverkligande i och med friskolereformen. Under hösten 1992 har detta bidragit till att 24 nya fristående skolor har startats och att antalet elever i fristående skolor, enligt Kommunförbundets beräkningar, har ökat med ca 20 %.
Nästa steg i det reformarbetet kan tas under våren 1993. Jag har för avsikt att föreslå en proposition som följer upp 1992 års riksdagsbeslut, samtidigt som den skapar bättre möjligheter för fristående gymnasieskolor. Jag överväger också förutsättningarna för entreprenadskolor och andra samverkansformer mellan kommuner och andra utbildningsanordnare. Ytterligare en ambition i detta arbete är att vidga rätten att välja skola även inom det offentliga skolväsendet.
Under året beslutade riksdagen också om en kommunalisering av sär- Prop. 1992/93:100 skolan. Samtidigt gav riksdagen regeringen i uppdrag att följa utveck- Bil. 9 lingen särskilt vad gäller föräldrarnas inflytande i särskolan och vad gäller samverkan vid val av skolform. Jag har givit en särskild grupp, med representanter för särskolans intressenter och Utbildningsdepartementet, i uppdrag att genomföra denna uppföljning.
Den nya gymnasieskolan, med treåriga utbildningsvägar och större möjligheter till kursutformning och individuella lösningar, genomförs nu. Mer än 70% av dem som började i gymnasieskolan under höstterminen 1992 började på en treårig utbildning. Den nya lärlingsutbildning som införts möjliggör en närmare samverkan mellan skola och näringsliv.
Den nya gymnasieskolan erbjuder möjligheter som många kommuner och skolledare tagit fasta på. Detta är glädjande och det är också ett syfte med reformerna.
Samtidigt bör gymnasiereformen endast ses som ett första steg i och en grund för utvecklingen mot en allt mer kursutformad gymnasieskola. Ytterligare steg kan redan nu tas av kommunerna och de enskilda skolorna genom att eleverna erbjuds ett spektrum av valfria kurser.
Argumenten för en kursutformad gymnasieskola är starka. Kursutformningen skapar större flexibilitet och ger möjligheter till skräddarsydda utbildningar. Gamla gränser mellan yrkesförberedande och studieförberedande utbildning kan överbryggas när det blir större möjligheter att kombinera en yrkesutbildning med studieförberedande kurser. En kursutformning, som gör gymnasieskolans studieformer mer lika den högre utbildningens, underlättar också övergång till och samverkan med universiteten och högskolorna.
Den senaste statistiken visar att ca 30 % av de antagna till högre utbildning har deltagit i den kommunala vuxenutbildningen (komvux) och att medelåldern på studerande i gymnasial komvux nu har sjunkit till 23 år. Att komvux ofta tenderar att bli en alternativ ungdomsutbildning är naturligtvis ett gott betyg på dess attraktionskraft och den betydelse komvux har fått för att t.ex. komplettera för dem med tvåårig gymnasieskola.
Men samtidigt är det ett tecken på behovet av att utveckla ungdomsutbildningen i en friare och mer kursutformad riktning. Därigenom kan gymnasieskolan tillgodose de önskemål som i dag får ungdomar att söka sig till komvux, samtidigt som nära samverkan mellan gymnasieskola och gymnasial komvux kan åstadkommas.
Den frivilliga sexårsstarten har nu funnits i två år. Intresset för att börja skolan vid sex års ålder är växande, om än i långsam takt. Ett skäl till detta är den takt i vilken kommunerna bygger ut möjligheterna till skolstart vid sex års ålder. Betydelsefullt därvidlag kan vara en osäkerhet kring vad som avses bli fortsättningen, när väl möjligheterna till sex-årsstart är utbyggda 1996/97. Skall frivilligheten besta eller skolpUktsåldem sänkas? Skall skoltiden i så fall förlängas eller förskjutas? Dessa frågor kräver en ingående värdering av såväl pedagogiska, organisatoris-
ka som samhällsekonomiska aspekter. I syfte att ge underlag för en så- Prop. 1992/93:100
dan värdering kommer jag att under våren ta initiativ till en särskild ut- Bil. 9
redning.
När nu viktiga steg i byggandet av skolans nya styrsystem och ansvarsfördelning har tagits, är det naturligt att uppmärksamheten under det kommande året framför allt kommer att riktas mot skolans innehåll.
Läroplanskommitténs betänkande (SOU 1992:94) "Skola för bildning" och Betygsberedningens betänkande (SOU 1992:86) "Ett nytt betygssystem" har skickats ut på en bred remiss. Målet är att under slutet av våren lägga en proposition om läroplaner och betyg för grundskola, gymnasieskola och komvux. Förslag kommer också att läggas om läroplan för särskolan, särvux, sfi och specialskolan.
En läroplan för skolan är en angelägenhet för hela samhället med lång varaktighet. Det är därför min avsikt att i propositionsarbetet fästa stor vikt vid remissvar och synpunkter som kommer fram i diskussionen. Några utgångspunkter för arbetet vill jag dock framhålla redan nu.
För det första är det en viktig utgångspunkt att, som Betygsberedningen framhåller, skolan skall ställa upp kvalitativa kunskapsmål för sitt arbete och att resultatet av insatserna i skolan skall mätes och återrapporteras.
För det andra måste det vara en ambition att skolan skall innehålla ett stort utrymme för elevernas egna val och initiativ liksom för kommuners önskemål att ge sin grundskola en speciell inriktning. Den nya gymnasieskolan ger stora sådana möjligheter, och enligt min uppfattning bör dessa öka också i grundskolan. Detta ställer ökade krav på skolans förmåga att informera och ge handledning och det ställer krav på att skolan ger eleven en ärlig bild av alternativ, krav och konsekvenser. Eftersom de flesta utbildningsvägar i den högre utbildningen numera ställer särskilda behörighetskrav, är det viktigt att skolan informerar om dessa vid val av gymnasieutbildning.
För det tredje står vissa prioriteringar klara redan nu även om många krav kommer att ställas på skolan. Baskunskaperna för livet tillhör skolans mest grundläggande uppgifter. Hit hör t.ex. språkkunskaperna, inte minst i svenska, och kunskaper i matematik. Hit hör att förmedla kulturarvet i vid mening, inte minst genom goda historiska kunskaper. Och hit hör de tre perspektiv, som skall påverka undervisningen i ett stort antal ämnen, miljöperspektivet, det internationella och det etiska perspektivet.
Skolan i ett modernt samhälle måste vara öppen mot omvärlden. Internationaliseringen och de vidgade internationella kontakterna måste påverka även ungdomsutbildningen. Utredningen om skolans internationalisering har i betänkandet (SOU 1992:93) "Svensk skola i världen" lagt förslag om utbyte av elever och lärare med andra länder, kontaktverksamhet och förbättrade studiemöjligheter för svenska elever i utlandet. Betänkandet remissbehandlas nu och jag har för avsikt att under våren återkomma till regeringen med förslag på detta område.
En öppen skola handlar också om kontakterna med arbetsmarknad Prop. 1992/93:100 och näringsliv. Den teknologiska utvecklingen gör att allt större krav Bil. 9 ställs på inte minst industrirelaterad yrkesutbildning. Livslängden på kunskaper förkortas, kraven på att lärare har aktuella erfarenheter ökar och kostnaderna för utrustning stiger. Sammantaget leder allt detta till att branscher och avnämare måste ta en större och mer aktiv del i yrkesutbildningen, om den skall kunna hålla hög kvalitet.
Det kommer att krävas förnyelse och utvecklingsinsatser för yrkesutbildningen. Ett exempel är det projekt för utveckling av kunskapscentra som sedan ett år tillbaka drivs av Utbildningsdepartementet.
Frågan om lärarkompetens och professionalitet har hamnat i blickpunkten genom förändringen av skolans styrsystem. En friare och mer decentraliserad skola ställer större och delvis nya krav på lärarnas och skolledarnas kompetens. Det är därför viktigt att det inom lärarkåren och mellan lärarna och arbetsgivaren - kommunerna - förs en diskussion, inte minst inom pedagogiken, om lärarprofessionalitet och kompetens. För min del avser jag att under det kommande året ta initiativ för att ytterligare belysa frågorna om hur lärarkåren i yrkesutbildningen i synnerhet och den nya gymnasieskolan i allmänhet skall kunna tillföras kvalificerad kompetens från universitetens forskningsutbildning och yrkesliv. Lärarcertifikat kan vara en väg att uppnå detta. Frågan har aktualiserats i propositionen om lärarutbildning (prop. 1991/92:75). Vidare överväganden i denna fråga sker nu inom regeringskansliet.
I 1992 års budgetproposition anmälde jag att regeringen hade för avsikt att tillsätta en utredning för en översyn av möjligheterna att utveckla distansutbildningen. Distansutbildning är i många sammanhang en flexibel och kostnadseffektiv utbildningsform, vars möjligheter ökar med utvecklingen inom kommunikationsteknologin. Den särskilde utredare regeringen har tillkallat för detta uppdrag (dir. 1992:48) skall avsluta sitt arbete under våren 1993.
Folkbildningen har en fast förankring i det svenska utbildningsväsendet. Folkbildningen är bärare av ett kulturarv, men ställs också inför utmaningen att förnya sig för att möta vår tids krav. Den övergång till målstyrning av folkbildningen som genomfördes den 1 juli 1991 innebär en möjlighet för folkbildningen att svara för denna förnyelse med frihet under ansvar.
Riksdagen beslöt därvid också att Folkbildningsrådet, i den fördjupade anslagsframställningen, skall redovisa resultatet från en egen utvärdering. Därutöver skall staten vart tredje år göra en utvärdering som är frikopplad från den som folkbildningen själv skall svara för. Regeringen har utfärdat direktiv (dir. 1992:92) och tillkallat en särskild utredare för att närmare klargöra vilka utgångspunkter och principer som skall tillämpas i den statliga utvärderingen av folkbildningen. Utredningens arbete skall redovisas till mig under juni 1993.
10 Utbildningsministern anför Prop. 1992/93:100
Bil. 9
3 Den högre utbildningen och forskningen
Den högre utbildningen genomgår för närvarande en snabb förändring. Universitet och högskolor frigörs från regeringens och riksdagens detaljinflytande. En genomgripande universitets- och högskolereform planeras genomföras den 1 juli 1993 på grundval av regeringens förslag i propositionen Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1).
Genom frigörelsen av universitet och högskolor skapas förutsättningar för större variation, och hög kvalitet. Att lyckas med dessa ambitioner är avgörande för att förse arbetsmarknaden med kvalificerad arbetskraft, men också för att ge varje student möjlighet att tillvarata sina personliga utvecklingsmöjligheter.
Härutöver skapar de nu fastlagda riktlinjerna för universitetens och högskolornas förändrade förhållande till staten förutsättningar för ökad vitalitet.
Universitetens och högskolornas bildningsuppgift har nära samband med den högre utbildningens roll i ett öppet och skapande samhälle. Vidsynthet och kvalitet i det offentliga samtalet förstärks genom akademiska institutioner med en friare och mer självständig ställning.
I en examensordning (bilaga 3 som utgör en bilaga till Högskoleförordningen) avser regeringen att ange kraven för de generella examina och de yrkesexamina som kan erbjudas.
Det angivna innehållet i dessa examina kan nås på olika sätt. Det är betydelsefullt att universitet och högskolor utnyttjar de möjligheter till profilering som nu öppnas.
Universitetskanslerns uppdrag är, med den nya myndighetsstrukturen inom utbildningsväsendet, att tillse att kvalitetsambitionerna upprätthålls och att stimulera till förbättringar där detta bedöms vara nödvändigt. Som sista åtgärd, om kvaliteten för någon utbildning underskrider de uppsatta kvalitetskraven, kan rätten för ett lärosäte att examinera inom ämnet eller utbildningen ifråga dras in.
Till stöd för universitetens och högskolornas arbete har ett särskilt verk för högskoleservice upprättats. Verkets uppgift är att, på universitetens och högskolornas uppdrag eller i samarbete med dem, bidra till en rationell organisation av universitets- och högskoleväsendet och till en god hushållning med resurser.
Särskilt betydelsefull är verkets uppgift ifråga om antagning och internationaliseringsansträngningar.
Antagning av studenter sker enligt den nya ordningen av varje universitet och högskola baserat på egna antagningskrav. Det är emellertid rationellt, och underlättar studenternas överblick, om universiteten och högskolorna tekniskt samordnar antagningen. På detta området har Verket för högskoleservice en central uppgift, liksom när det gäller in-
II
formationen till studenterna om vilka antagningskrav respektive univer- Prop. 1992/93:100 sitet och högskola faktiskt uppställt. Bil. 9
Internationaliseringsarbetet ställer också krav på samordning och samarbete. Det konkreta och slutgiltiga ansvaret för att nödvändiga internationella kontakter knyts åvilar visserligen varje universitet och högskola.
Verket för högskoleservice är Sverigekontor för det betydelsefulla Erasmusprogrammet. Inom dess ram studerar innevarande år ca 1 400 studenter vid utländska universitet. Samtidigt tas drygt 1 000 studenter emot i Sverige. Totalt förlägger detta läsår ca 15 000 svenska studenter någon del av studierna till utländska universitet.
Utvecklingen av studentutbytesprogrammen är utomordentligt glädjande. Regeringen eftersträvar att ge dessa fortsatt stöd som ett praktiskt uttryck för vad internationalisering betyder för enskilda människor. Studentutbytet främjas om en större del av undervisningen vid universiteten sker också på andra språk än svenska.
I den nya universitets- och högskoleorganisationen avstår regering och riksdag från att detaljerat ange hur många studenter som skall utbildas på repektive område vid varje universitet och högskola. I stället skall ramarna för vad varje universitet eller högskola skall åstadkomma anges i treåriga utbildningsuppdrag. Jag räknar med att i slutet av februari förelägga riksdagen en proposition om detta. I propositionen läggs också förslagen till anslag till den högre utbildningen, baserade på de principer som riksdagen angivit i beslutet den 15 december 1992. En särskild utredning (dir. 1992:85) arbetar med denna fråga.
Frigörelsen av de statliga universiteten och högskolorna angavs i proposition om Universitet och högskolor (prop. 1992/93:1) vara en av tre viktiga delar i den högre utbildningens förnyelse. Examensrätt för fristående högskolor respektive övergång i stiftelseform för några i dag statliga högskolor är de övriga två.
Regeringen prövar för närvarande ansökan om examensrätt för vissa fristående högskolor. Tekniska högskolan i Stockholm, Charlmers tekniska högskola i Göteborg och Högskolan i Jönköping har erbjudits att övergå i stiftelseform. Jag räknar med att under våren 1993 återkomma till riksdagen i denna fråga.
Formerna för studiefinansieringen har stor betydelse för att studier skall kunna genomföras på rimliga villkor och av alla, oavsett egen ekonomisk ställning.
Frågan om studiefinansieringen hänger också samman med den ekonomiska avkastning i form av högre lön som följer av längre utbildning. Olika undersökningar visar att avkastningen på studier i Sverige är låg jämfört med andra länder.
Detta är ett problem för kompetensförsörjningen i Sverige som riskerar att bli större i takt med arbetsmarknadens internationalisering.
En särskild utredare överlämnade under december 1992 ett debattbetänkande (Ds 1992:127). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
12 Jag avser att under hösten 1993 återkomma till regeringen med ett för- Prop. 1992/93:100 slag till en proposition om ett reformerat studiefinansieringssystem. Bil. 9
Studenter måste för att få avlägga examen vara anslutna till studentkår. Detta s.k. kårobligatorium har kritiserats, bl.a. av studenterna, från principiella utgångspunkter.
En utredning överlämnade ett betänkande om kårobligatoriet år 1990. Betankandet har remissbehandlats och en särskild sakkunnig har därefter berett ärendet för att komplettera underlaget inför regeringens slutgiltiga ställningstagande.
Jag kan för min del inte försvara principen om att man obligatoriskt måste tillhöra en studerandesammanslutning för att ha rätt att studera och avlägga examen.
En avveckling av kårobligatoriet är mot denna bakgrund angeläget. Jag vill emellertid understryka att avvecklingen bör genomföras under en rimlig tidsperiod och så att studenternas service och inflytande inte försämras.
Sedan hösten 1991 pågår en kraftig utbyggnad av den högre utbildningens volym för att föra upp den i nivå med den i jämförbara länder. Beklagligtvis kan inte utbyggnaden ske i den takt som vore önskvärd. En viktig orsak till detta är 1980-talets försummelser, och den brist på disputerade lärare som blivit följden härav.
I propositionen "Förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen m.m." (prop. 1992/93:42) presenterade regeringen riktlinjerna för en kvalitetsförstärkning som skall kunna bilda bas för den nödvändiga dimensioneringsökningen. Behovet av att förstärka sedan lång tid ekonomiskt eftersatta områden som humaniora, samhällsvetenskap och juridik påpekades. Möjligheter skapades för vetenskaplig utbildning för icke disputerade lärare och för pedagogisk utbildning av alla lärare vid universitet och högskolor.
Av speciell vikt är det att i framtiden bygga ut den tekniska utbildningen. I en särskild studie publicerad under hösten har Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) visat att svensk industris tillväxt är beroende av att civilingenjörsutbildningen utökas väsentligt. Inte minst gäller detta för att tillgodose de små och medelstora företagens behov. Jag återkommer till denna fråga i den proposition om den högre utbildningen som jag nyss nämnt. Jag vill emellertid understryka att möjligheterna att utveckla den högre utbildningen på det tekniska området är beroende av en väsentligt bättre rekryteringssituation för de tekniska högskoloma. Det breda program för att främja intresset för naturvetenskaplig och teknisk utbildning som jag inledningsvis angav är därför av största vikt.
I propositionen om den högre utbildningen avser jag också att ta upp de möjligheter som finns att vidga distansutbildningen på högskoleområdet. Under det gångna året har universiteten i Umeå och Linköping på regeringens uppdrag utrett denna fråga.
Regering och riksdag behandlar sedan budgetåret 1979/80 forskningspoUtiska frågor vart tredje år. Denna ordning har visat sig ge stabilitet åt
13
forskningsplaneringen utan att motverka den nödvändiga kontinuerUga Prop. 1992/93:100 förnyelsen. Bil. 9
Jag avser föreslå regeringen att i slutet av februari för riksdagen presentera förslag avseende forskningspolitiken för de kommande tre åren.
Ett omfattande förberedelsearbete och en öppen och intensiv diskussion har föregått regeringens slutgiltiga ställningstagande till förslaget till ny forskningspoUtik.
Vid hearingar, seminarier och konferenser har forskarvärldens och näringslivets bedömningar inhämtats. Material från dessa diskussioner har publicerats i en särskild skriftserie.
Till sitt förfogande för vetenskapliga och forskningspoUtiska bedömningar har regeringen en särskild forskningsberedning. En mindre grupp inom beredningen har nära följt arbetet med den forskningspoUtiska propositionen.
Sekretariatet för forskningsberedningen har mot bakgrund av de hearingar, seminarier och konferenser som jag nyss nämnt, presenterat en forskningsstrategi "Forskningens utmaningar" (Ds 1992:97). Promemorian var under hösten 1992 föremål för en informell snabbremiss.
Enligt min mening har den öppna beredningsprocessen varit värdefull. Den har givit viktiga impulser till regeringen, och dessutom stimulerat debatten inom forskarsamhället och näringslivet. Redan beredningen av den nya forskningspolitiken har därmed lett till en värdefull fömyelse.
I anslutning till beredningen av den nya forskningspolitiken fullföljs också riksdagens beslut om användningen av löntagarfonderna för forskningsändamål (prop. 1991/92:92). Av riksdagsbeslutet i våras framgår att fondernas medel skall utnyttjas på ett sådant sätt att insatser utöver de som kan komma till stånd inom ramen för den gängse forskningspolitiken stimuleras.
I nämnda proposition angav regeringen sin avsikt att för riksdagen lägga fram närmare förslag om användningen av löntagarfondernas tillgångar till den del de skall avse forskningsändamål. Medlen skall i stor utsträckning användas för långsiktigt kunskapssökande genom grundforskning och forskarrekrytering inom områden som utväljs utifrån bedömningar av den relevans de kan ha för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft. Detta inkluderar den miljöstrategiska och medicinska forskningen.
I propositionen underströks att forskningen skulle ske på högsta internationella nivå, att den skulle koncentreras till kraftfulla insatser inom ett begränsat antal områden samt att den skulle stimulera till internationellt samarbete. Det förutsattes vidare, att insatser som görs med löntagarfondsmedel skulle gå utöver det som kunde förväntas ske inom ramen för den sedvanliga forskningspolitiken.
Jag avser föreslå regeringen att i samband med det forskningspoUtiska förslaget återkomma till regeringen med ett slutgiltigt förslag om användning av löntagarfondsmedel för forskningsändamål.
14 Den uppgift forskningen skall lösa är omfattande. Den skall ge stöd Prop. 1992/93:100 till Sveriges industriella utveckling och åt vårt lands framtid Bil. 9 som kulturnation.
4 Utgångspunkter för budgeten
Budgetpropositionen för Utbildningsdepartementets område speglar insikten om utbildningens strategiska roll för att skapa långsiktiga förutsättningar för ekonomisk tillväxt och förnyelse.
Samtidigt är det ofrånkomligt att också utbildningsområdet måste hushålla väl med resurserna. Utgångspunkten har varit att trots kärva statsfinansiella omständigheter fortsätta arbetet med kvalitetsförstärkningar. Detta innebär att de besparingar som genomförs i mycket Uten utsträckning berör själva verksamheten i skola, vuxenutbildning, folkbildning, högre utbildning och forskning.
15 A Utbildningsdepartementet m.m. A 1. Utbildningsdepartementet
1991/92
Utgift
45 214 749
1992/93
Anslag
43 622 000
1993/94
Förslag
46 876 000
Fr o m budgetåret 1993/94 övergår förslagsanslaget A 1. Utbildningsdepartementet till ramanslag.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 46 876 000 kr.
I anslaget har beräknats förvaltningskostnader inklusive lönekostnader.
Jag har vidare vid min anslagsberäkning beaktat kostnader för telefonsamtalsavgifter som tidigare belastat anslaget till Regeringskansliets förvaltningskontor. Dessa kostnader uppgår till 174 000 kr.
Med hänsyn till ökad internationell kontaktverksamhet riktad mot länderna i Centraleuropa beräknar jag en förstärkning av anslaget med 1 600 000 kr. Anslagsförstärkningen har finansierats genom besparingar under andra anslag inom Utbildningsdepartementets område.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 691 000 kr i enlighet med den princip som tillämpats generellt i årets budgetförslag.
Anslaget för Utbildningsdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringar av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt övergången till lån i Riksgäldskontoret. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 876 000 kr.
16 A 2. Utredningar m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92 Utgift 21 998 000 Reservation 66 480
1992/93 Anslag 18 962 000
1993/94 Förslag 18 284 000
Fr o m budgetåret 1993/94 övergår reservationsanslaget A 2. Utredningar m.m. till ramanslag.
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 18 284 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att .
2. till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 18 284 000 kr.
A 3. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.
1991/92
Utgift
22 054 000
1992/93
Anslag
22 320 000
1993/94
Förslag
22 370 000
År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelse med främmande makter 1950:114).
Enligt instruktion för Svenska unescorådet (SFS 1988:1462) har rådet till uppgift att för Sveriges del vara ett sådant nationellt samarbetsorgan enligt stadgan för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap, och kultur (Unesco) som förutsätts finnas för att samordna de viktigaste nationella organen inom Unescos verksamhet i Sverige och stödja svenska insatser inom ramen för organisationens program.
Medel för den upplysningsverksamhet i Sverige om Unesco, för vilken svenska FN-förbundet ansvarar, anvisas över tredje huvudtiteln.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Biiagii 9.
1992/93 21 000 000
Beräknad ändring 1993/94
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Föredraganden
1. Årsbidrag till Unesco
2. Svenska unescorådet för
of
utrednings- och programverksamhet, inkl. möten
800 000
+ 50 000
3. Avgift till konventionen om världens kultur- och
naturarv
210 000
of
4. Medlemsavgift till International Centre for the
Study of the PreservaUon and the restoration of
Cultural Property in Rome, ICCROM
210 000
of
5. Bidrag till Unescos Internationella kulturfond
100 000
of
Sununa
22 32 000
+ 50 000
Svenska unescorådet
Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av generalkonferensen. Vid Unescos 26:e generalkonferens hösten 1991 fastställdes organisationens budget för tvåårsperioden 1992-93 till ca USS 445 miljoner. Den svenska andelen kalenderåret 1993 kommer enligt nu föreliggande uppgifter att utgöra 1.10%. Unescorådet uppskattar medelsbehovet för Sveriges årsbidrag till Unesco till 21 000 000 kr. Årsavgiften för kalenderåret 1994 beslutas av Unescos generalkonferens hösten 1993.
Avgiften till konventionen om världens natur och kulturarv uppgår till 1% av Sveriges årsbidrag till Unesco, 210 000 kr. Bidraget till ICCROM föreslås uppgå Ull 1% av årsbidraget, 210 000. Bidraget Ull Unescos Internationella kulturfond föreslås uppgå till 100 000 kr.
Unescorådet begär en ökning av bidraget för utrednings- och programverksamhet för bl a ökade sammanträdeskostnader pga höjda arvoden samt höjda resekostnader.
Föredragandens överväganden
Under anslaget har jag endast företagit en prisomräkning med 50 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
3. till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. iör budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 22 370 000.
18 A 4. Sametinget Prop. 1992/93:100
Bil. 9 Nytt anslag Förslag 7 500 000
I enlighet med propositionen om Samerna och samisk kultur m.m. (prop. 1992/93:32, bet. 1992/93:KU17, rskr. 1992/93:114) skall sametingslagen träda i kraft den 1 januari 1993 och det första valet till Sametinget skall ske i maj 1993. För att förbereda och genomföra val till Sametinget har en organisationskommitté tillkallats.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag 7 500 000 kr för förvaltningskostnader inklusive löner. Medel till inredning och utrustning avser jag att beräkna under anslaget G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
4. till Sametinget för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 500 000 kr.
A 5. Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område
Nytt anslag Förslag 15 700 000
Föredragandens överväganden
Jag räknar med att myndigheterna inom Utbildningsdepartementets område i en alltmer ökad utsträckning kommer att behöva arbeta med utvecklings- och rationaliseringsfrågor. Det kan t ex gälla utveckling av system som skall leda till effektiviseringar och kostnadsminskningar i myndigheternas verksamhet eller av system som ger ökad tillgång på information nationellt och internafionellt. Resurser för sådana insatser anvisas normalt under respektive myndighetsanslag. Eftersom många insatser är sådana att de kräver en särskild resursinsats under en begränsad tid anser jag dock att det totalt sett är mer rationellt att även fortlöpande kunna pröva var resurser för tillfället behövs bäst. Jag har därför under förevarande anslag beräknat 15 700 000 kr som bör fördelas av regeringen till tidsbegränsade projekt vid myndigheter inom Utbildningsdepartementets område.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
5. till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementels område anvisa ett reservationsanslag på 15 700 000 kr.
19 B Det offentliga skolväsendet P'op. 1992/93:ioo
Bil. 9
1 Internationaliseringen och lärarna
1.1 Inledning
1 februari 1992 slutfördes förhandlingar mellan EFTA-länderna och Europeiska gemenskaperna (EG) om ett avtal om ett närmare och fastare strukturerat samarbete i ett euro|)eiski ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avtalet - som allmänt benämns EES-avtalet - undertecknades den
2 maj 1992 och godkändes för Sveriges vidkommande den 19 november 1992. Detta avlal kommer emellertid inte att träda i kraft, eftersom det numera står klart att del inte kommer att tillträdas av en av EFTA-staterna, nämligen Schweiz. Avsiklen är dock att detta avlal skall ersättas av ett nytt, som då inte omfattar Schweiz. Ett sådant avtal beräknas kunna förhandlas fram inom en nära framtid. Del finns därför anledning att något belysa vad ett EES-avtal kan få för betydelse på skolområdet.
En av de gruntlläggande avsikterna med EES är att varor, tjänster, personer och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna inom samarbetsområdet. De delar av EG:s regelverk som är relevanta för detta samarbete skall integreras i EFTA-ländernas rättsordningar, så att enhetliga regler skall gälla inom hela samarbetsområdet.
Ett EES-avtal har betydelse för våra bestämmelser om krav för anställning som lärare i del offentliga skolväsendet. De regler i EES-avlalet som är av särskilt intresse för det offenlliga skolväsendet är artiklarna om arbetskraftens fria rörlighet och om ömsesidigt erkännande av examensbevis. Av den sekundära EG-lagstiftningen är det främst elt av EG:s ministerråd anlaget direktiv (89/48/EEG), del s.k. första generella utbildningsdireklivel, som måste beaktas. Della direktiv, som har sin utgångspunkt i bl.a. Romfördragets artikel 49, syftar till att underlätta arbetskraftens fria rörlighet och innebär att en generell ordning skall gälla för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier. Utbildningsdireklivel i en engelsk och i en inofficiell svensk version har tidigare redovisats för riksdagen (prop. 1992/93:64, bil. 1).
1 detta sammanhang bör också nämnas att EES-avlalel i arlikel 4 (Romfördragels artikel 7 första stycket) innehåller ell grundläggande allmänt diskrimineringsförbud. Regeln innebär att all diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden.
I EG-domstolens praxis har diskrimineringsförbudet givits en vid tolkning. Krav på hemvist i elt visst land och krav på kunskaper i etl visst lands språk kan uppfattas som brott mot diskrimineringsförbudet. Jag återkommer lill delta.
20
Av betydelse i sammanhanget är också de överenskommelser som slu- Prop. 1992/93:100 tits mellan de nordiska länderna, nämligen en överenskommelse Bil. 9
- om arbetsmarknaden för klasslärare (undertecknad den 3 mars 1982; trädde i krafl den 29 maj 1984),
- om gemensam arbetsmarknad för ämneslärare, lärare i praktiskestetiska ämnen och speciallärare i grundskolan (undertecknad den 29 september 1986; trädde i krafl den 30 januari 1989),
- om gemensam nordisk arbetsmarknad för ämneslärare och lärare i praktisk-estetiska ämnen i gymnasieskolan (undertecknad den 29 september 1986; trädde i kraft den 30 januari 1989), och
- om nordisk arbetsmarknad för personer som genomgått en behörighetsgivande högre utbildning omfattande minst tre års studier (överenskommelsen är undertecknad den 24 oktober 1990 men har inte trätt i kraft, eftersom godkännande saknas från flera länder).
Enligi dessa överenskommelser skall lärare som anställs i ett annal anslutet land ha tillräckliga kunskaper i skolans undervisningsspråk.
1.2 Innebörden av det första generella utbildningsdirektivet
Direktiv 89/48/EEG, om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, är tillämpligt på personer som är medborgare i en EG-medlemsstat och som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat, antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd. Genom EES-avtalet skulle direktivet bli tillämpligt även i EFTA-länderna och på dessas medborgare. Med den konstruktion direktivet fått kan också yrkesutövare med en högre utbildning som inte är rättsligt reglerad i ett land få rätt all ulöva yrket i ett land där yrket omfattas av en nationell reglering. Eftersom varken högre utbildning eller regleringen av yrkeslivet organiseras på samma sätt i medlemsländerna, inleds direktivet med definitioner av vissa centrala begrepp som senare återkommer i direktivel.
Ett centralt begrepp är examensbevis som definieras som varje examensbevis, intyg eller annal bevis om formella kvalifikationer som har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat i enlighet med landets lagar och andra författningar och som utvisar att innehavaren med godkänt resultat avslutat en poslgymnasial utbildning om minst tre år. Utbildningen skall vidare ha ägt rum i en medlemsstat.
Med reglerad yrkesverksamhet menas sådan verksamhet där innehav av ett examensbevis direkt eller indirekt är elt villkor för all ulöva denna verksamhet i en medlemsstat på grund av lagar och andra författningar.
Enligt arlikel 3 får den behöriga myndigheten i etl land, där del krävs ett examensbevis för att utöva ett reglerat yrke, inte vägra medborgare i en annan medlemsstat tillstånd att utöva yrket under hänvisning till otillräckliga kvalifikationer, om den sökande innehar ett examensbevis som krävs i en annan medlemsstat för att utöva yrket i fråga och della examensbevis har erhållits i en medlemsstat. Om yrket inte är reglerat i
det land personen kommer från, får värdlandet kräva alt den sökande Prop. 1992/93:100 utövat yrket på heltid under två år under den senaste tioårsperioden i Bil. 9 en medlemsstat som inte reglerar yrket. En förutsättning är alt den sökande har ett intyg som visar alt han med godkänt resultat har slutfört en postgymnasial utbildning om minst tre år som har förberett honom för yrket.
Artikel 4 reglerar de fall då den utbildning som den sökande åberopar är minst ett år kortare än den som krävs av värdlandet. I dessa fall får värdlandet kräva av den sökande all han lägger fram bevis om yrkeserfarenhet som emellertid inle behöver vara mer än dubbelt så lång som den utbildning eller praktik som fattas. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser måste hänsyn las till den yrkeserfarenhet som dessutom krävs om yrket i hemlandet inte är reglerat enligt artikel 3. Den sammanlagda yrkeserfarenhet som kan krävas får inle överstiga fyra år.
Vidare behandlar arlikel 4 de fall då de ämnen som omfattas av den utbildning den sökande åberopar väsentligen skiljer sig från dem som omfattas av de examensbevis som krävs i värdlandet. Den reglerar också de fall då del reglerade yrket inbegriper en eller flera yrkesakiivi-leter som inte ingår i det reglerade yrket i den sökandes ursprungsland och denna skillnad motsvarar en särskild utbildning med ämnen som väsentligen skiljer sig från dem som upptas i del examensbevis som den sökande åberopar. 1 dessa fall får värdlandet kräva alt den sökande slutför en prövotid som inte överstiger tre år eller genomgår etl lämplig-helsprov. Den sökande har själv rätten all välja mellan prövotid och lämplighetsprov. För yrken som kräver en exakt kunskap om landets lagsliftning får värdlandet besluta om prövotid eller lämplighetsprov. Med lämplighctsprov avses endast prov av den sökandes yrkeskunnighet. Provet måste ta hänsyn till alt den sökande är en kvalificerad yrkesman i sitt ursprungsland.
1.3 Gällande svensk rätt
I skollagen (1985:1100, omiryckt 1991:1111, ändrad senasi 1992:886) finns bl.a. föreskrifter om lärare.
Varje kommun och landsting skall för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. Undantag får endast göras om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns någol annal särskilt skäl med hänsyn lill eleverna (2 kap. 3 §).
För att få anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall enligi 2 kap. 4 § den sökande uppfylla ett av följande krav:
1. Sökanden har genomgått svensk eller därmed jämställd nordisk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser.
2. Sökanden har genomgått annan högskoleutbildning som av Statens skolverk förklarats i huvudsak motsvara sådan lärarutbildning som avses under 1.
22
Om det saknas sökande som uppfyller något av dessa krav men del Prop. 1992/93:100 finns särskilda skäl får en sökande ändå anställas utan tidsbegränsning Bil. 9 om sökanden har motsvarande kompelens för den undervisning som anställningen avser och det finns skäl anla att personen är lämpad all sköta undervisningen.
Den som inte uppfyller kraven i 4 § får anställas som lärare för högst ett år i sänder (2 kap. 5 §).
1 samband med att del fulla arbetsgivaransvaret för lärarna överfördes till kommunerna den 1 januari 1991 avskaffades de lidigare mycket omfattande och detaljerade behörighetsbestämmelserna för olika typer av lärartjänster. Del är den kommunala arbetsgivaren som vid anställningen gör bedömningen av den sökandes "behörighet" utifrån skollagens bestämmelser. 1 förordningen (1990:1476) om meritvärdering vid anställning av lärare (ändrad 1992:747) finns föreskrifter som skall tillämpas vid urval av sökande till en anställning som lärare. Meritvärderingsförordningen innehåller delaljeraile uppgifier om hur många meriipo-äng som olika kurser ger.
1.4 Frågan om läraryrket är ett reglerat yrke i Sverige
Enligt det första generella utbildning-silireklivet är, som nyss nämnts, etl reglerat yrke den reglerade yrkesverksamhet eller ilen samlade verksamhet som representerar detta yrke i en medlemsstat. Reglerad yrkesverksamhet är en yrkesverksamhet för vilken etl examensbevis direkt eller indirekt, på grund av lagar eller andra författningar, är etl villkor för all ulöva denna verksamhet eller en form därav.
Som framgått av min redovisning av skollagens bestämmelser är lärarutbildning etl krav inle för all få tjänstgöra som lärare men väl för anställning som lärare utan lidsbegränsning. Den som inte uppfyller delta krav får sålunda anställas som lärare för högst ell år i sänder. För alla lärare i den offentliga skolan krävs att de har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. Detla sistnämnda krav riktar sig till arbetsgivaren, dvs. kommunerna och landslingen. Lagstiftningen innehåller möjligheterna alt i vissa angivna fall göra avsteg från dessa krav.
Eftersom en person inle kan få en fast anställning som lärare inom det offenlliga skolväsendel ulan all ha lärarulbiUlning måsle läraryrket anses vara elt reglerat yrke i den mening som det generella utbildningsdireklivel avser.
1.5 Förslag till ändring I skollagen m.m.
t.5.1 Godkännande av lärdruibildiiiiig
Innebörden av bestämmelseina i 2 kap. 4 § skollagen är alt en person som har bevis över genomgången lärarutbildning från annal land än Sverige eller de noiiliska länderna har räil all få lillsvidareanställning som lärare i Sverige endasl om Statens skolverk vid en prövning av per-
23
sonens utbildning finner att denna i huvudsak motsvarar en svensk el- Prop. 1992/93:100 ler nordisk lärarutbildning. Denna ordning synes stämma mindre väl Bil. 9 överens med de krav som skulle följa av ett avtal med EES-avtalels innehåll. Jag förutsätter alt del avlal som avses bli framförhandlat i stället för det ursprungligen tänkta kommer att få samma innehåll på denna punkt. Jag anser emellertid inle alt vi behöver invänta ett sådant avlal för att generellt kunna godta lärarutbildningar från de berörda länderna. Lärarutbildningarna inom den krets av länder som EES-avtalet avsåg får generellt anses hålla sådan kvalitet, att de i princip kan ligga lill grund för verksamhet som lärare även i vårt land. För dem som har andra utbildningar än lärarutbildning eller lärarutbildningar från länder utanför nuvarande EFTA och EG bör en viss prövning kvarstå.
Skolverket inhämtar nu för sin prövning av enskilda ärenden etl utlåtande från Verket för högskoleservice (VHS) med en värdering av den utländska högskoleutbildningen. VHS har som en av sina särskilda uppgifter att svara för bedömning av utländska högskoleutbildningar. För överskådlig lid framöver torde fallen då utländska lärarutbildningar behöver bedömas särskilt bli få. Eftersom kompetens finns inom VHS, är det då inle rimligt alt bygga upp en parallell sådan hos Skolverket. Svarar VHS för prövningen i sak, blir det uppenbart en onödig omgång att gå via Skolverket. Kommuner och landsting, liksom enskilda, bör för värdering av utländska högskoleutbildningar kunna vända sig direkt till VHS. Del är därvid rimligt alt VHS får ta ul en avgift som läcker kostnaderna för värderingen.
Jag föreslår att 2 kap. 4 § ändras så att del för anställning som lärare i del offenlliga skolväsendel utan tidsbegränsning skall krävas all den sökande har genomgått svensk eller därmed Jämställd lärarutbildning i andra nordiska länder, EFTA-länder eller EG-länder som huvudsakligen är inriktad mol den undervisning anställningen avser.
Det kan självfallet vara så all lärare med utbildning i andra länder har en annan kombination av ämnen i sin examen än vad som är vanligt i Sverige. Direktivel 89/48/EEG kan inte innebära all lärare med utbildning i andra länder, lika litet som lärare med svensk utbildning, skall undervisa i ämnen de inte behärskar. Den övergripande regleringen i 2 kap. 3 § att kommunerna och landslingen är skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva, liksom regleringen i 4 § att del för tillsvidareanställning krävs lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser, är enligt min mening en tillräcklig garanti i della avseende.
Det syslem som jag nu föreslagit låter sig inle förenas med den nu gällande särskilda meriivärderingsförordningen. Denna framstår fö. redan under gällande förhållanden som en diskutabel reglering. Jag anser därför all meriivärderingsförordningen nu bör upphävas. Jag återkommer i annat sammanhang till regeringen i denna fråga.
24
1.5.2 Kunskaper om svenska skolans styrdokument Prop. 1992/93:100
En lärare i det offentliga skolväsendet i Sverige skall givetvis ha kunskap om och i sin undervisning utgå från de nationella styrdokumenten för skolan, dvs. skollagens övergripande bestämmelser om likvärdig utbildning, utbildningens mål och verksamhetens utformning (1 kap. 2 §) liksom om läroplanen, programmål och kursplaner för resp. utbildning. Hitintills har det emellertid inte funnits behov all i förfailnings-texten särskilt beröra den saken. Kunskaper om den svenska skolans mål och om de kursplaner m.m. som en lärare skall utgå från i sin undervisning förutsätts den svenska läraren sålunda inhämta under lärarutbildningen. 1 del mer internationella perspektiv som vi nu kan se framför oss finns del emellertid anledning att uttryckligen ställa del kravet på lärare, som skall verka inom det svenska offentliga skolväsendet, att de har kännedom om de nyssnämnda väsentliga styrdokumenten för skolan. Delta bör komma till uttryck i 2 kap. 4 § skollagen. Kravet bör gälla generellt oavsett lärarens bakgrund.
Kravet på kännedom om styrdokumenten bör emellertid begränsas till att gälla för anställning tills vidare. För den som inte kan anses fylla kravet finns därmed en möjlighet till tidsbegränsad anställning, om det saknas sökande som uppfyller kravet.
1.5.3 Kunskaper i svenska
Av min redovisning tidigare har framgått att krav på kunskaper i ell visst lands språk kan uppfattas som brott mot del tidigare nämnda diskrimineringsförbudet. Vad som kan godtas i form av särbehandlande ål-gärder är dock ytterst en rättstillämpningsfråga. EG-domslolens bedömning i sådana fall beror ofta av en intresseawägning, där åtgärdens ändamål och utformning vägs mot intresset av fri rörlighet. Man talar därvid om principerna om nödvändighet och proportionalitet.
EG-domstolen har i fallet Groener (397/87, Anita Groener v Minister for Education and the City of Dublin Vocational Educational Committee) angett au en fast anställning som lärare vid i detta fall en offentlig yrkesutbildning är en anställning av en sådan art att det är berättigat all ställa krav på språkkunskaper (i delta fall gaeliska).
I de överenskommelser om gemensam nordisk arbetsmarknad för lärare som jag redovisat inledningsvis finns angivet alt lärare skall ha tillräckliga kunskaper i skolans undervisningsspråk.
Det är för de allra flesta fall en självklar förutsättning att lärare som undervisar i den svenska skolan skall kunna göra delta på landets språk. Kunskaper i svenska ser jag som en nödvändig förutsättning inte enbart för själva undervisningssituationen utan även för sociala kontakter med eleverna och deras föräldrar samt för de diskussioner med kolleger och skolledning som ingår i läraruppgiflen.
Del förekommer i svenska skolor försök med undervisning på främmande språk i andra ämnen. Vissa gymnasieskolor har en undervisning med internationell inriktning. I dessa fall kan det diskuteras om lärarna
25
också måste kunna svenska. Del jag nyss angav om behovet av kunska- Prop. 1992/93:100 per i svenska i andra situationer i skolan gör att jag fmner det rimligt Bil. 9 att i princip kräva svenskkunskaper av alla lärare som skall få tillsvidareanställning i svensk skola. Jag anser dock att det bör finnas ett visst utrymme för undanlag. De undantagsfall som kan komma ifråga hänger samman med utbildning på främmande språk och liknande. Sådana skäl får anses utgöra synnerliga skäl för avsteg.
När det gäller tidsbegränsade anställningar anser jag det emellertid inte nödvändigt att uppställa etl sådant direkt språkkrav. Visserligen bör de som anställs tillfälligt, i hrisl på sökande som uppfyller normalkraven, som regel behärska svenska språket. Huvudmännen bör dock ha en möjlighet alt för en kortare period anställa även lärare som saknar dessa språkkunskaper, om del ändå skulle vara angeläget med hänsyn till undervisningen t.ex. för begränsade undervisningsavsnitt.
Vad jag nu anfört medför all kravet på kunskaper i svenska skall införas i skollagens 2 kap. 4 § (se bilaga 9.1).
Mina förslag till ändring i skollagen finns samlade under anslaget B 8. Särskilda insatser på skolområdet.
1.6 Andra generella utbildningsdirektivet
Det första generella utbildningsdireklivel omfattar, som framgått, erkännande av utbildningsbevis från högskoleutbildningar som är minst tre år långa. Därmed omfattar delta direktiv utbildning till lärare i grundskolan, grundläggande vuxenutbildning samt lärare i teoretiska ämnen i gymnasial utbildning. Utbildningen av lärare i yrkesämnen i gymnasial utbildning och påbyggnadsulbildning omfattas däremot inte av det första generella direktivet.
Lärare i yrkesämnen har oftast en lika lång väg till läraryrket som lärare i teoretiska ämnen. De har antingen en utbildning inom sitt yrke följd av fem års yrkesverksamhet eller sju års yrkeserfarenhet. 1 båda fallen har de ett års lärarutbildning på högskola. Eftersom del första direktivet uteslutande gäller högskoleutbildningar av minst tre års längd, faller yrkeslärarna utanför delta direktiv. Det andra generella ulbild-ningsdireklivet (92/51/EEG) omfattar dock bl.a. sådana utbildningar som yrkeslärarna har. Del andra generella utbildningsdireklivel har samma syfte som det första direktivet, nämligen att examensbevis i etl medlemsland skall accepteras av andra medlemsländer.
Till skillnad från det första generella utbildningsdireklivel är det andra generella utbildningsdirektivet inte med bland de direktiv som omfattades av EES-avlalet. Detta beror på att EG:s ministerråd antog det andra generella utbildningsdireklivel efter del att EES-avtalet slöts. Medlemsländerna i EG skall vidla åtgärder för alt genomföra detla andra direktiv före den 18 juni 1994.
Inom regeringskansliet pågår arbetet med att bedöma konsekvenserna av del andra generella utbildningsdireklivel för Sveriges vidkommande. 1 vissa avseenden är dessa svårbedömda. Detta gäller emellertid inte yrkeslärarna.
26
Jag har i det föregående föreslagit alt skollagen ändras på sådanl sätt Prop. 1992/93:100 att lärare med utbildning från andra EFTA-länder och EG-länderna Bil. 9 kan få tillsvidareanställning i den svenska offentliga skolan. De ändringar jag föreslagit gäller alla lärargrupper, dvs. även yrkeslärarna. Härigenom kommer lärare från andra EFTA-länder saml EG-länderna alt kunna få tillsvidareanställning i Sverige.
2 Teknikerutbildningen
Teknikerutbildningen skall vara ett alternativ för elever som gått teknisk gren inom naturvetenskapsprogrammet, men också en påbyggnad på tekniskt-industriella yrkesprogram (prop. 1990/91:85). Årskurs fyra vid teknisk linje (T4) anordnas för sista gången läsåret 1992/93.
Det är viktigt alt säkerställa en bred rekryteringsbas för vidare teknisk utbildning. Del krävs därför en kraftigt ökad lillgång på sökande med lämplig förutbildning. Rekryteringslägel är emellertid problematiskt, eftersom antalet elever som söker teknisk utbildning i gymnasieskolan minskar för fjärde året i rad. En av orsakerna lill det dåliga rekryteringsläget synes vara all tekniskt intresserade ungdomar inte har en garanti för att de kan bygga på sin treåriga utbildning med elt mer yrkesinriktat fjärde år. Många väljer därför att inte söka till en lekniskt inriktad gymnasieutbildning efter grundskolan.
Teknikerutbildningen hör definitionsmässigt hemma under beteckningen påbyggnadsulbildning inom komvux dels ilärför alt den bygger på avslutad treårig gymnasieskola, dels därför all den är mer direkt yrkesinriktad lill skillnad från gymnasieskolan som är studie- eller yrkes-förberedanile. Kommunerna har inle någon absi)lui skyldighet alt vare sig anordna gymnasial komvuxutbildning och påbyggnadsulbildning i den egna kommunen eller erbjuda sådan utbildning genom samverkansavtal med annan kommun.
Eftersom kommunerna har frihet att organisera sill skolväsende, är det ingenting som hindrar all leknikerutbildningen förläggs till en gymnasieskola, om den naturligt hör hemma där. Ett effektivt resursutnyttjande kan åstadkommas genom samverkan med gymnasieskolan när det gäller lokaler, personal, administration och utrustning.
Del har på flera säll framkommit alt många kommuner inle anordnar eller ens är beredda alt betala interkommunal ersättning för elever som önskar gå en teknikeruibildning i en annan kommun. Del har också på vissa håll visat sig svårt all få lill stånd en planering för sådan utbildning övei' kommungränserna. Della sammanhänger bl.a. med gällande regler för interkommunal ersättning för kommunal vuxenutbildning.
Del är av utomordentligt stor vikt att ilel finns ell utbud av teknikerutbildning över hela landet. Del är också väsentlig! all utnyttja den lärarkompetens och den utrustning som redan finns inom områdei teknik.
27
Kommunerna bör därför, inom sin kommunala vuxenutbildning, Prop. 1992/93:100 prioritera anordnandet av leknikerutbildningen. Det är också nödvän- Bil. 9 digt att en samverkan mellan kommunerna kommer till stånd.
Kommunerna bör bli skyldiga all betala interkommunal ersättning för en elev som önskar gå teknikerutbildningen i en annan kommun, när hemkommunen inte själv anordnar eller erbjuder den genom samverkansavtal. Detta skulle öka möjligheterna för utbildningsanordnarna att marknadsföra leknikerutbildningen som en reguljär fortsättning på ett gymnasieprogram.
Vad jag anfört kräver ändring i skollagen. En sådan bör dock inte uteslutande ta sikte på leknikerutbildningen. Den utgör visserligen del stora problemet, men därutöver ser jag risk för problem också med sådana starkt specialiserade utbildningar som förekommer bara på en plats eller på ett fåtal platser i landet. 1 några fall kan det gälla utbildningar där det kan sägas finnas ett allmänt intresse av att de står öppna för elever från hela landet. Närmare föreskrifter om interkommunal ersättning bör ankomma på regeringen, Della kräver ett bemyndigande i lagen för regeringen alt meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet bör, mot bakgrund av vad jag här förut anfört, preciseras till att avse endasl sådana utbildningar som anordnas på ell begränsat antal platser i landet och för vilka det finns etl allmänt intresse alt de står öppna för sökande från hela landet.
Eftersom utbildningen skall stå ö|)pen för sökande från hela landet, krävs också att en kommun som anordnar sådan utbildning blir skyldig att la emot sökande från en annan kommun. Denna skyldighet gäller självfallet endasl behöriga sökande. Med hänsyn till förfrågningar m.m. finns det skäl att förtydliga bestämmelsen om en kommuns skyldighet enligt 11 kap. 20 § genom all där ange all skyldigheten endast omfailar behöriga sökande. Skyldigheten att la emot en sökande innebär inte all denne garanteras en plats på den sökta utbildningen utan endast att han har rätt att bli mollagen som sökande på samma villkor som den egna kommunens invånare. Denna princip kan också behöva tillämpas på vissa andra utbildningar av speciell karaktär.
Ungdomar som, i en annan kommun än hemkommunen, deltar i gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsulbildning för vilken hemkommunen är skyldig all betala har, fram lill och med del förslå kalenderhalvåret del år de fyller 20 år, rätt till visst ekonomiskt stöd av hemkommunen för sin inackordering. Denna rätt bör även omfatta de ungdomar för vilka hemkommunen nu föreslås bli skyldig att utge interkommunal ersättning.
Hemkommunen skall till en ansökan om utbildning i annan kommun foga ell yttrande om man ålar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning. Eftersom etl yttrande skulle sakna betydelse beträffande utbildning som hemkommunen blir skyldig ati betala ersättning lör, bör skyldigheten au avge yttrande inle omfalla sådan utbildning.
1 del hittillsvarande sektorsbidraget lill kommunerna ingår beräkningsgrunden kommunal vuxenutbildning. De medel som betalas ul en-
28
ligt den beräkningsgrunden motsvarar i huvudsak statens lidigare spe- Prop. 1992/93:100 cialdestinerade bidrag lill komvux och grundvux. Enligi skollagen är Bil. 9 kommunerna skyldiga att anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Däremot föreligger inte någon absolut rätt för den enskilde alt få genomgå sådan utbildning. Följaktligen har kommunerna fåll etl stort utrymme för all bestämma dimensioneringen av sin gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsulbildning. Den längre gående skyldigheten all utge s.k. interkommunal ersättning som mill förslag innebär är begränsad lill vissa utbildningar med en förhållandevis ringa total volym. Mill förslag får anses rymmas inom den med lagen avsedda komvuxvolymen.
Mina förslag till ändring i skollagen finnas samlade under anslaget B 8. Särskilda insatser på skolområdet.
3 Betyg i gymnasieskolan
Jag vill för riksdagens information meddela följande. I och med den reformerade gymnasieskolan kan kommunerna själva bestämma om etl ämne skall koncentralionsläsas och när under gymnasietiden detla skall ske. Med denna ordning kan en relativ betygssättning efter en normalfördelning för landet i sin helhet inte längre upprätthållas. En sådan förutsätter all gemensamma centrala prov kan göras över hela landet inför betygssällningen. Som en temporär lösning på beiygssätlningsproble-mel har regeringen därför jusieral bestämmelsen i gymnasieförordningen (1992:394) så all betygssällningen skall ske med en femgradig skala, där 5 är högsta betyg och 3 betyget för medelgoda kunskaper. Centralt utformade prov för linjer och specialkurser i gymnasieskolan skall finnas all tillgå som hjäl|)medel för lärarna all bedöma kunskapsnivån. Denna ändring påverkar dock inte bestämmelserna för belygssällning på linjerna och specialkurserna i gymnasieskolan.
4 Anskaffning av praktikplatser för skolans behov
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fick den 6 december 1990 i uppdrag av regeringen alt uireila frågan om praktikplatsanskaffning för grund- och gymnasieskolan sedan AMS i sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92 föreslagit all ansvaret för denna verksamhet skulle överföras från AMS lill kommunerna. AMS skulle ulföra regeringsuppdraget i samråd med Svenska Kommunförbundet. Synpunkter på förslag skulle inhämtas fiån dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) och Landstingsförbundet samt aihetsmarknadens parter. AMS har den 6 april 1992 avlämnat rapporten "Redovisning och förslag i fråga om anskaffning av platser för skolans aibetslivsorienterande praklik m.m." och föreslår där att ansvaret föl anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbelslivsorienle-ring överförs till kommunerna den 1 juli 1993. Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse den 4 september 1992 tillstyrkt förslagen i
29 AMS rapport under förutsättning att kommunerna kompenseras för de Prop. 1992/93:100 ökade kostnader som etl överlagande av ansvaret innebär. Bil. 9
Hittills har Arbetsmarknadsverket anskaffat ca 475 000 platser per år för skolans yrkes- och arbetslivsorientering, varav ca 400 000 utgör prao-veckor för grundskolan och resterande platser olika former av gymnasiepraktik.
Ett genomförande av riksdagens beslul med anledning av propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356) kommer bl.a. att innebära att skolan tar etl väsenlligt steg närmare arbetslivet och arbetsplatserna. Av propositionen framgår att skolans arbelslivskontakter kommer all få en mer framskjuten ställning och en fastare förankring i själva undervisningen. Utbildningen vid de yrkesförberedande utbildningsprogrammen kommer i ökad utsträckning att förläggas lill arbetsplatser utanför skolan. För alt kunna utöva det yrkespedagogiska ansvaret kommer lärarna all hålla lät kontakt med arbetsplatserna och därmed kommer skolan alt snabbi få ell omfattande och naturligt kontaktnät med arbetslivet.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har samrått med mig och kommer senare i dag all föreslå all ansvaret för anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering förs över lill kommunerna den Ijuli 1993.
Kostnaderna för praklikplatsanskaffningen ingår i Arbetsmarknadsverkels förvallningsmedel. För alt överföra denna verksamhet lill kommunerna bör 25 miljoner kronor av medlen för Arbetsmarknadsverkels förvaltning föras över till kommunerna. Chefen för Finansdepartementet har därför lidigare under sjunde huvudtitelns anslag Statligt utjämningsbidrag till kommuner föreslagit motsvarande höjning av utjämningsbidraget.
5 Ändring av en övergångsbestämmelse i skollagen (1985:1100)
Jag vill begagna tillfallet all här ta upp en särskild fråga av ekonomisk art som föranleds av del ändrade huvudmannaskapet för särskolan.
Riksdagen beslöt våren 1992 alt ansvaret för särskolan och särvux skall föras över från landsting till kommuner (prop, 1991/92:94, bet. 1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92:285). Överförandet skall kunna ske successivt men skall vara genomfört före utgången av år 1995.
Genom lagen (1992:598) om ändring i skollagen (1985:1100) ändrades bestämmelserna i bl,a. 6 kap, i enlighet med riksdagens beslul. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna lill lagen gäller fram lill den lidpunkt då huvudmannaska[)et överlåts vissa bestämmelser, däribland 6 kap. 5 §, i sin lydelse vid utgången av juni 1992. Den äldre bestämmelsen i 6 kap. 5 § medgav att elt landsting som överlåtit huvudmannaskapet för särskolan lill en kommun fick lämna ekonomiskt bidrag till kommunen. Hade överlåtelse skett lill samtliga kommuner inom lanils-
tinget fick kommunerna samverka med varandra för att anordna utbild- Prop. 1992/93:100 ningen och lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövdes Bil. 9 för kostnadsutjämning mellan kommunerna.
Många kommuner har redan tagit över ansvaret för särskolan och särvux från landslingen och i andra kommuner finns långt framskridna planer på ett sådant övertagande. Enligt nu gällande regler medför överlåtelsen att möjligheten att lämna bidrag enligt äldre föreskrifter upphör. Dessa landsting och kommuner bör emellenid - enligt min mening - åtminstone under en övergångsperiod ha fortsatt möjlighet att lämna bidrag sinsemellan som ett alternativ till skatteväxling. Denna möjlighet bör gälla till utgången av år 1995.
Samma möjlighet till en reglering via bidrag bör få finnas fram till utgången av år 1995 när det gäller överlåtelse av huvudmannaskap för särvux.
En reglering av den innebörd som jag har föreslagit bör tas in som ett tillägg i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i skollagen (1985:1 IOO),
Mina förslag till ändringar i skollagen finns samlade under anslaget B 8. Särskilda insatser på skolområdet.
6 Avskaffande av vissa anslag
Bidrag till driften av särskolor och särvux samt till undervisning av invandrare i svenska språket
Riksdagen har med anledning av 1992 års kompletteringsproposition del II om kommunal ekonomi beslutat att bl.a. bidragen till driften av särskolor och särvux samt till undervisning av invandrare i svenska språket skall avvecklas och inordnas i det nya statliga utjämningsbidraget den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Anslagen för nämnda ändamål under åttonde huvudtiteln upphör således.
Kvarvarande medel under innevarande års anslag Bidrag till driften av särskolor m.m. fördelas enligt mina förslag till andra anslag budgetåret 1993/94 enligt följande:
- medel för bidrag till frislående särskolor har förts lill anslaget B 16. Bidrag lill driften av frislående skolor,
- medel för lönekostnadspålägg hai förts till Finansdepartementels huvudtitel anslaget F 8. Tjänstepensioner för skolledare och lärare,
- medel för bidrag till kostnader för viss riksrekryterande utbildning för psykiskt utvecklingsstörda har förts till anslaget B 8. Särskilda insatser på skolområdet saml
- medel för datautbildning i särskolan och konferenser m.m. har förts till anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendel.
31 B 1. Statens skolverk Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92
Utgift
182 041 474
1992/93
Anslag
229 954 000
1993/94
Förslag
227 024 000
Statens skolverks arbetsuppgifter och organisation framgår i stort av förordningen (1991:1121) med instruktion för Slalens skolverk.
Från anslaget bestrids även kostnader för nationell utvärdering och prov samt statistikproduktion.
De övergripande målen för Statens skolverk är alt medverka till en nationellt likvärdig utbildning för barn, ungdomar och vuxna genom
- att vara central förvaltningsmyndighet för skolor under högskolenivån (exkl. statliga specialskolor),
- uppföljning och utvärdering av skolans verksamhet,
- tillsyn av skolan med syfle att rätta till brister och förhållanden som inte kan ge uislag i en samlad utvärdering men som kan ha stor betydelse för enskilda,
- att ta fram underlag och förslag för utveckling av skolan,
- vara den statliga sektorsförelrädaren på skolområdet.
Statens skolverk
Årsredovisning
Skolverket har av regeringen fått dispens från kravet att lämna årsreilo-visning. Skälet till delta är att myndigheten under budgetåret 1991/92 varit under uppbyggnad. Någon resultatinformation i egentlig mening har därför inte kunnat lämnas. Verket har också fått dispens från all redovisa anläggningstillgångar i årsbokslutet för budgetåret 1991/92.
Skolverket har, som ett led i utvecklingen av sin resultatuppföljning, ändå kommit in med en årsredovisning. Verket har därvid redovisat verksamhelen indelad i programområden och, inom dessa, delprogram och projekt. Den valda programstrukturen följer huvuduppgifterna; således finns ett program för uppföljning och utvärdering, ett program för nationell skolutveckling och ett program för forskning samt ell program för övriga skolfrågor.
Verkels omslutning utgjorde ca 31,5 miljarder kronor (varav 31,3 mdr för transfereringar). Verksamheten finansieras genom anslag. Kostnaderna för den egna verksamhelen, dvs. exkl. transfereringar, fördelar sig på programområden med 28 % på uppföljning och utvärdering, 34% på utveckling, 8 % på forskning, 8 % på övriga skolfrågor och 22% på stödfunktioner. Vid verket fanns 232,5 inrättade tjänster. Den 30 juni 1992 var 231 personer anställda (ca 219 årsarbetskrafter). Genomsnittsåldern bland de anställda var 48 år och andelen kvinnor utgjorde 57 %. Tjänsterna har tillsatis successivt under året vilket medfört att anvisade anslag inte använts fullt ut.
32
Skolverket har vidare under budgetårel tagit fram ell nalionelll upp- Prop. 1992/93:100 följningssystem vilket las i bruk under innevarande budgetår. Med ut- Bil. 9 gångspunkt i hittillsvarande statistik har verket lämnat en redovisning benämnd Några beskrivande och jämförande data om svensk skola.
A nslagsframställning
Skolverkels anslagsframställning innebär i huvudsak följande.
1. Skolverket svarar för kansliresurserna för Skolväsendels överklagandenämnd som är en egen myndighet. I propositionen (1990/91:115) om vissa skollagsfrågor m.m. uppskattade föredragande statsrådet all antalet ärenden för nämnden skulle komma att undersliga 130 stycken per år. Under 1991 inkom 19 ärenden till nämnden. Under 1992 har till augusti månad 1 222 ärenden inkommit. Arbetet har under verksamhetsåret 1991/92 uppgått lill 116 personveckor. Skolverket bedömer alt antalel ärenden under 1993/94 kommer all väsentligt överstiga den ursprungliga uppskattningen. För att klara nämndens arbete på elt för de överklagande acceptabelt sätt bör Skolverket tillföras resurser motsvarande ell personår ( + 300 000 kr).
2. Skolverket är tillsynsmyndighet för skolhälsovården (14 kap. 8 § skollagen). I samråd med Socialstyrelsen föreslår Skolverket alt tillsynsansvaret för skolhälsovårdens medicinska frågor förs över till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen beräknar att dessa arbetsuppgifter kräver arbetsinsatser motsvarande två helårsarbetskrafter. Skolverket bedömer alt Socialstyrelsen valt en hög ambitionsnivå.
3. Enligt 2 kap. 4 § första styckel 2. skollagen (1985:1100) skall Skolverket fr.o.m. den 1 juli 1992 pröva likvärdigheten mellan reguljära utbildningar och andra akademiska utbildningar. För ilenna nya uppgift har Skolverket inle tillförts några resurser.
Ärenden angående utländsk ekvivalering remitteras av Skolverket till Verket för högskoleservice (VHS) för bedömning och yttrande. Del är för närvarande inte möjligt alt exakt ange ärendenas antal, behovet av insats för varje ärende eller VHS ersättningskrav på Skolverket. Antalel ärenden som gäller bedömning av svensk utbildning annan än lärarutbildning, uppskattas till 50-100 per år. Skolverket hemställer alt medel motsvarande två personår anvisas för denna nya uppgift (+ 700 000 kr),
4. Skolverket har fått i uppdrag att lill den 1 december 1992 redovisa sina planer för hur elt nyll nalionelll provsystem för grund- och gymna sieskolan skall kunna utvecklas i anslutning till nya läroplaner och elt nytt betygssystem. Enligt Skolverkels förslag kommer del nya provsyste met att innebära fördyringar jämfört med nuvarande syslem i fiera avse enden. Förutom utvecklingskostnaden för det nya systemet kommer del också att vara dyrare i drifl än det nuvarande, bl.a. eftersom del skall omfatta fier elever. Dessutom måste båda provsystemen fungera paral lellt för en period, vilket medför ökade kostnader för Skolverket. Skol verket har beräknat medelsbehovel för budgetåret 1993/94 till 24 miljo ner kronor (+8 mkr).
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.
5. Önskemålen från organisationer som får bidrag ur anslagsposten Bidrag till vissa organisationer uppgår till 11 422 091 kr, vilket överskrider tilldelade medel med 6 684 091 kr. De organisationer som söker medel för första gången är Elevkårernas Centralorganisation (ECO) och Föräldraföreningen för Ordblinda barn.
Skolverket föreslår inga andra förändringar än att anslagsposten uppräknas med hänsyn till prisförändringar.
Skolverket beräknar medelsbehovel för budgetåret 1993/94 uniler detta anslag till 230 954 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Anslagsberäkning
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Anslag
1. Förvaltningskostnader 209 388 000 (därav lönekostnader) (122 107 000)
2. Lokalkostnader 15 828 000
3. Bidrag till vissa organisa tioner m.m. 4 738 000
Summa
229 954 000
+ 1 808 000
- 4 738 000
- 2 930 000
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
De övergripande målen ligger fast.
Resurser: Ramanslag för verkets egen verksamhet (förvaltningskostnader) budgetåret 1993/94 227 024 000 kr.
Övrigt
Skollagen ändras så att Socialstyrelsen får ansvar för den medicinska delen av tillsynen över skolhälsovården. Medel för della ändamål förs över lill anslaget G 3. Socialstyrelsen under Socialdepartementets huvudtitel (- 700 000 kr).
Medel som för innevarande budgetår anvisats för Bidrag lill vissa organisationer m.m. beräknas fr.o.m. budgetåret 1993/94 under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.
Resultatbedömning
Resultatredovisningen indikerar all i regleringsbrevet föreskriven verksamhetsinriktning och resultatmål liksom av verket uppsatta resultatmål har uppnåtts.
34
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberät- Prop. 1992/93:100 telsen avseende Statens skolverk. Bil. 9
Jag finner alt de programområden Skolverket vall för sin verksamhet är ändamålsenliga. Skolverkels frivilligt lämnade årsredovisning ser jag som ett uttryck för en förtjänstfull ambition. Redovisningen ger en god samlad bild av verkets första verksamhetsår och innehåller en resultatredovisning, som med hänsyn lill del uppbyggnadsskede verket befunnit sig i kan anses tillfredsställande. Verkets arbete med all utveckla mått som visar produktivitets- och effektivilelsutvecklingen i myndigheten bör kunna bidra till en fylligare redovisning för budgetåret 1992/93.
Den valda strukturen för beskrivande och jämförande data om svensk skola är informaliv och ger en god bild av förhållandena. Jag ser fram emot kommande redovisning i den fördjupade anslagsframställningen. Verkets i särskild ordning ingivna delrapport om nationella prov bereds för närvarande.
Slutsats
Min slutsals är att Skolverkels valda programstruktur med inriktning på de övergripande målen i sina huvuddrag bör ligga lill grund för verkets arbete för budgetåret 1993/94.
Övrigt
Chefen för Finansdepanementet har lidigare i dag redovisat ett förslag om generell läniebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Slalens skolverk kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Skolverket kommer därför alt tilldelas ell räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och medlen under anslaget B 1. Statens skolverk förs till delta konto.
Anslaget för Slalens skolverk har budgeterats ulan hänsyn lill de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeleringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har lidigare denna dag redovisats av chefen för Finanstlepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Del belopp som kommer all ställas till myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 8 203 000 kr. Med hänsyn till alt Skolverkels lokalkostnader blir lägre har jag minskal anslaget med 2 828 000 kr. Jag har vidare beräknat ett rationaliseringskrav motsvarande 3 574 000 kr.
Vad gäller Skolverkels förslag i anslagsframställningen vill jag anföra följande.
Antalel ärenden för Skolväsendets överklagandenämnd har väsentligt överstigit det som uppskattades när den inrättades. Skolverket, som svarar för nämndens kansliresurser, har därför föreslagit att ytterligare re-
surser tillförs verket. Med den djupgående förändring av styrsystemet Prop. 1992/93:100 på skolområdet som skedde fr.o.m. den I juli 1991 med nya och ej tidi- Bil. 9 gare tillämpade bestämmelser var antalel ärenden den första liden svårt att uppskatta. Jag anser del dock för tidigt all efter endast etl års verksamhet dra några adekvata slutsatser om resursbehovet i längden. Jag har därför inte beräknat några ylterligare medel för detla.(1)
Jag biträder Skolverkels och Socialstyrelsens förslag om ändrad ansvarsfördelning vad gäller den medicinska delen av tillsynsansvaret för skolhälsovården. Jag har därför i samiåd med chefen för Socialdeparle-menlel fört över 700 000 kr lill anslaget G 3. Socialslyiel.sen för insatser inom delta ansvar. Della föranleder ändring i 14 kap, 8 § skollagen (1985:1100). Förslag härom kommer jag all behandla under anslaget B 8, Särskilda insatser på skolområdet.(2)
Jag vill särskilt poängtera all del tillsynsansvar som nu förs över lill Socialstyrelsen är del medicinska. Skolhälsovårdspersonalen och särskilt skolsköterskan har en utomi)rilentligl viktig funktion i skolans elevvårdande arbete. Ofta är skolsköterskan den av elevvårdspei.sonalen som är lättast tillgänglig. Jag tror också all skolsköterskan har goda förutsättningar all vinna elevernas förtroenile. Skolsköterskan är med sin kompetens och funktion viktig för samarbetet mellan hem och skola. Del finns således från dessa aspekter all anledning för Skolverket att bevaka utvecklingen beträffande skolhäl.sovåidens ställning. Det finns också all anledning alt se till all skolsköterskans kompelens las lill vara i skolans elevvårdsarbete.
Jag har lidigare föreslagit all arbetet med utländsk ekvivalering skall föras över lill Verket för högskoleservice (VHS), Skolverkels framställning om medel för sådant arbete är därför inle längre aktuell,(3)
Jag avser att senaie återkomma med föislag lill slällningstaganile till Skolverkets förslag om etl nytt nationellt provsystem.(4)
1 och med all meilelsanvisningen för Skolverkets förvaltningskostnader fr.o.m. nästa budgetår föreslås ske under elt ramanslag bör medel som hittills beräknats för Bidrag till vis.sa organisationer m.m. i stället beräknas uniler anslaget B 4, Siöd för utveckling av skolväsendet (- 4 738 000 kr).
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. all lill Statens skolverk för budgetåiet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 227 024 000 kr.
36
B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92
Utgift
86 400 211
1992/93
Anslag
90 615 000
1993/94
Förslag
99 088 000
Myndighetens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1991:1081) med instruktion för Statens institut för handikappfrågor i skolan.
Statens institut för handikappfrågor i skolan har som övergripande mål all underlätta skolgången för elever med handikapp samt all stödja både dem och deras hemkommuner. Institutet skall bland annat utveckla, framställa och distribuera läromedel för synskadade, rörelsehindrade, hörselskadade/döva saml utvecklingsstörda elever.
Institutet skall dessutom vara cenlral förvaltningsmyndighet för specialskolorna och Tomtebodaskolans resurscenter.
Statens institut för handikappfrågor i skolan
A nslagsframställning
Anslagsframställningen från Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) innebär för budgetåret 1993/94 i huvudsak följande:
1. SIH har vid sin anslagsberäkning inte lagil hänsyn till några besparingskrav.
2. SIH föreslår all meilelsanvisningen för löner utökas med 600 000 kr som finansieras genom en motsvarande sänkning av anslaget B 3. Utveckling och produktion av läromedel.
3. SIH föreslår all medel avsätts för konsulenttjänster inom den hörselpedagogiska verksamhelen. Della skulle enligi SIH kunna finansieras med nuvarande medel för köp av tjänster från landstingens hörselvård (1 miljon kronor) och genom överföring av medel lill della anslag från anslaget B 7. Särskilda insatser inom skolområdet (5 miljoner kronor).
4. SIH beräknar medelsbehovel under anslaget för budgetårel 1993/94 till 91 215 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).
37
Anslagsberäkning
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Anslag
Utgifter
1. Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)
2. Lokalkostnader
Summa
81 115 000
(60 181 000)
9 500 (KIO
90 615 000
+ 8 473 000
+ 8 473 000
Föredrugaiidens överväganden
Samnianfailniiig
De övergripande målen för verksamhelen ligger fast. Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 99 088 000 kr.
Resultatbedömning
Slalens institut för handikappliägoi i skolan (SIH) har för budgetåret 1991/92 inle behövt lämna åisredovisning. Institutet har dessutom för samma builgelår fåll dispens från kraven i bokföringsföiordningen (1979:1212, omtryckt 1991:1026), Riksrevisionsverket har i sin granskning av årsbokslutet för builgetåiet lH>l/<)2 funnit alt årsbokslutet för sm är rättvisande. Institutet har i övrigt på ett tillfiedsslällande sätt ålerrapporlerat i enlighet med kraven i regleringsbrevet för 1991/92. För all underlätta redovisningen av verksamheten för budgetåret 1992/93 skulle dock de uniler 1991/92 framtagna resultatmåtten behöva vidareutvecklas.
SIH har under budgetåret l9')|/92 gjort vissa överskridanden, delvis på grunil av bokföringslekniska skäl. Jag har viss förståelse för all nya myndigheter kan drabbas av inkömingsproblem men räknar med all SIH kommer till rätta med problemen.
Slutsatser
Enligt min bedömning bör Sill som planerat fortsätta enligt den inriktning jag tidigare angivit och förbereda sig inför inträdandet i del nya budgetsystemet.
38
övrigt Piop. 1992/93:100
Bil 9 Sill har i sin anslagsframställning tör budgetåret I99.V94 uppvisat en
stor återhållsamhet och inte föreslagit några reformer utan finansieringsförslag.
Enligt min mening kan institutet inte räkna med all i längden bli un-danlagel från rationaliseringskravet, lör nästa år an.ser jag dock alt Sill skall undantas.
Jag tillstyrker Slll:s begäran om utökade lönemedel med 600 000 kr. Jag anser dock alt medlen bör beräknas uniler anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, eftersom verksamhelen egentligen hör hemma uniler del anslaget.
1 likhet med Sill finner jag del angelägel alt elevernas lillgång på hör-selpedagogiskt stöd upprätthålls. Slll:s organisation bör emellertid inle utvidgas lill all innefatta även höiselpedagogiska konsulenter, l.nligt min åsikt är del viktigt all la lill vara de samordningsvinster och möjligheter till samlad expertis som för närvarande erbjuds inom och via landslingen. Därför förordar jag alt SIH tilldelas ytterligare 3 miljoner kronor till stöd för landslingens verksamhet på området.
Jag föreslår vidare all de medel som SIH disponerar uniler anslaget B 11. Specialskolor: Utbildning mm, för särskilda insatser i samband meil översyn, utveckling och utvärdering av verksamhelen vid resurs-ceniren och i specialskolan förs över lill della anslag (+ 378 000 kr).
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 5 095 000 kr.
Chefen för iMnansilepartementet har tidigare i dag redovisat etl förslag om generell ränlebeläggning av statliga medelsfiöden saml presenterat den modell som bör tillämpas. SIH bör enligt min bedömning tilllämpa denna modell fr.o.m. budgetåret 1993/94. Sill bör därför tilldelas ell räntekonto med kredit i Riksgäidskontoret (RGK) så att medlen uniler anslaget B 2. Slalens institut för handikappfrågor i skolan kan föras lill della konto.
Anslaget för Statens institut för handikappfrågor i skolan har budgeterats ulan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras lill följd av ändringen av nivån på lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergången lill lån i RGK saml de nya principerna för budgeleringen av anslagen. Riktlinjerna för de.ssa förändringar har tidigare denna dag redovi.sals av chefen för linansdepar-lemeniei (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer ati ställas till myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de reilovisade riktlinjerna och kan därför avvika från del nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
2. alt lill Statens iiisiitul för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1993/94 anvisa ell ramanslag på 99 088 000 kr.
39
Utveckllne av skolväsendet m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 9
B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp'
Reservation 3 879 353
1991/92
Utgift
14 299 0762
1992/93
Anslag
17 454 0002
1993/94
Förslag
13 821 000
'Ny rubrik. Tidigare tJlveckling och produktion av läromedel. 2Anslaget Utvecklinj; och produktion av läromedel.
Ur anslaget betalas bidrag för produktion av läromedel i ämnen där det är brist på lämpliga läromedel. Bidrag utgår enligt förordningen (1991:978) om statsbidrag lill produktion av vissa läromedel för produktion av läromedel som är avsedda att användas vid hemspråkslräning i förskolan, inom undervisning som slår under tillsyn av Skolverket, vid arbetsmarknadsutbildning som anordnas av AMU-gruppen och för tolkordlistor.
Vidare betalas kostnader för utveckling och produktion av saml information om läromedel för elever med handikapp samt för minoritels-och invandrarundervisningen. Från anslaget finansieras även kostnader för arvoden till externa läromedelsproducenter och annan expertis saml köpta tjänster för denna verksamhet.
Anslaget disponeras av Statens skolverk och Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH).
Statens skolverk
1. Skolverket, som under budgetårel 1991/92 genomfört en översyn av det statliga stödet till utveckling och produktion av läromedel, föreslår att det nuvarande systemet för stöd lill läromedel avvecklas.
2. Skolverket har skyldighet alt föreslå eller initiera åtgärder om bristande måluppfyllelse som konstateras i samband med uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Insatser på läromedelssidan i form av produktions-stöd eller stipendier till läromedelsförfattare är en av fiera åtgärder som kan komma i fråga för att förbättra undervisningssituationen. Skolverket bör ha möjlighet alt välja vilka utvecklingsinsatser som bör komma i fråga. Medlen för produktionsstödei lill läromedel inom brislområden under della anslag bör därför föras över till anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet (-7 124 000 kr). De bör där ingå i den generella post för utvecklingsarbete som Skolverket disponerar. Formen produktionssiöd till läromedel föreslås av Skolverket även i fortsättningen kunna användas som elt av flera medel alt utveckla undervisningen. Skolverket skall också i framtiden kunna välja formen stipendier till läromedelsförfattare för att förbättra läromedelssilualionen.
3. Skolverkets uppgifter när det gäller minoritets- och invandrarun-dervisning bör vara desamma som för annan undervisning. Ansvar för
40
de särskilda åtgärder på läromedelssidan som Skolverket övertagit från Prop. 1992/93:100 Slalens institut för läromedel, t.ex. alt förteckna läromedel, underlätta Bil. 9 import av dem, anordna utställning och på annat sätt informera om läromedel bör avvecklas eller överföras i annan regi.
4. Fullföljandet av Lexinprojektet, ett utvecklingsprojekt för att få fram ordböcker för olika invandrarspråk, bör överföras lill Tolk- och översättarinstitutet. Skolverket avser all överlägga med institutet i denna fråga. Skolverkets ansvar för tolkordlislorna bör upphöra.
Statens institut for handikappfrågor i skolan
5. SIH föreslår en överföring av 600 000 kr till medel för fasta tjänster under anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan.
6. Ytterligare resurser behöver enligt SIH:s mening tillföras anslaget så att elever med funktionshinder i ökad utsträckning kan få en med andra elever likvärdig utbildning, T.ex. behövs utökade resurser till programutveckling inom det specialpedagogiska områdei. Vidare saknas möjligheter i dag att producera punktskriftsböcker och/eller talböcker till synskadade elever i den utsträckning och vid de tidpunkter det behövs. Inom en utökad resursram skulle Sill kunna ges samma rätt lill produktion och utlåning av talböcker som Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB),
7. Sammanlagt beräknar Skolverket och SMI medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för ändamål som bekostas ur anslaget till 16 854 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).
Föredragandens överväganden
Jag har beräknat prisomräkning med I 265 000 kr.
Enligt förordningen (1991:978) om statsbidrag till produktion av vissa läromedel lämnas bidrag för produktion av läromedel i ämnen där del är brist på lämpliga läromedel. Därvid lämnas bidrag för sådana läromedel som bl.a. är avsedda all användas inom arbetsmarknadsutbildning som anordnas av AMU-gruppen. Regeringen kommer senare alt föreslå riksdagen en ombildning av AMU-gruppen till aktiebolag. Mol denna bakgrund finner jag det inte längre motiverat att statsbidrag utgår för produktion av läromedel till AMU:s verksamhet. Sådan produktion bör, enligt min mening, kunna köpas upp av bolaget på kommersiell basis. Jag avser alt återkomma till regeringen med förslag lill ändring i nämnda förordning.
Jag föreslår all de medel som Skolverkel disponerar under detla anslag i stället anvisas under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet (- 7 640 000 kr inkl. pris- och löneomräkning).(2) Vad beträffar den närmare regleringen av medelsanvändningen avser jag att återkomma lill regeringen när ställning skall tas lill regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
41 Skolverkets förslag när det gäller verkets uppgifter för minoritets- och Prop. 1992/93:100 invandrarundervisning lik.som fullföljandet av del s.k. Ljcxinprojektet Bil. 9 och ansvaret för tolkordlislorna är jag inte beredd all biträda. Skolverket skall inför 1994 års budgetproiiosition avge en fördjupad anslagsframställning. Ställningslagande lill frågor om förändringar i verkels framlida uppgifter på läromedelsområdet bör enligt min mening anslå till beredningen av 1994 års budgetproposition.(3, 4)
Jag föreslår vidare alt medlen under anslagsposten 5. Utvecklingsarbete t skolan för elever med handikapp under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet förs lill delta anslag. Tillsammans med medel under nuvarande anslagsposten 2 under det anslag jag nu behandlar bör de utgöra de sammanlagda medlen under ett renodlat anslag som hell disponeras för utvecklings- och läromedelsinsatser för elever med handikapp. Anslagets rubrik bör därvid ändras till Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp. Denna förändrade anslagsstmktur ligger i linje med vad både SIH och Skolverket förordat.
Vid utgången av budgetåret 1992/93 befintlig reservation under här berörda anslagsposter' bör tillgodoföras resp. anslag enligt nu gjord anslagsförändring.
Koslnailer för avlöning av personer, som SIH med hänvisning lill gällande arbetsrällslagsliftning förordnai på .fasta tjänster ulan ändrade arbetsuppgifter, bör enligt min mening bekostas ur delta anslag. Jag har därför beräknat en ökning av medlen med 600 000 kr för detla änila-mål.(5)
Även SIH skall hösten 1993 lämna en fördjupad anslagsframställning. Enligt regeringens direktiv för ilenna skall frågeställningar om läromedelsproduktionen redovi.sas. Jag an.ser ilärför att några ytterligare åtgärder på delta område ime bör vidtas för närvarande.
Hemställan
Jag hemställer alt reger ingen föreslår riksdagen
3. att lill Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med liandlkupp för budgeläret 1993/91 anvisa elt reservationsanslag f)å 13 821 000 kr.
42
B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet Prop. 1992/93:100
Bil. 9 1991/92 Ulgift 76 671137 Reservation 13 968 232
1992/93 Anslag 40 822 000
1993/94 Förslag 55 613 000
Ur anslaget bekostas olika utvecklingsinsatser enligt bedömning av Statens skolverk och Slalens institut för handikappfrågor i skolan (Sill).
Vidare utgår från anslaget medel för särskilda utvecklingsinsatser för finskspråkiga elever, för bidrag till kommuner för kostnader för teknikkurser för filekor, för insatser inom undervisningen för internationell förståelse, för insatser inom ANT-området saml medel för kursplanear-bele till följd av ny struktur av gymnasieskolans utbildningar enligt riksdagens beslul med anledning av förslag i propositionen (1990/91:85) Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Statens skolverk
Årsredovisning
Skolverkel redovisar i sin anslagsframställning, i den del som avser resultatredovisning för della anslag, att ell omfattande kursplanearbele kring den nya gymnasieskolan och vuxenutbildningen inletts uniler budgetårel och all första fasen avrapporlerats. Kostnaderna för della har uppgått till 9 mkr.
Ca 16 mkr av anslaget har använts för stöd till kommuners arbete med skolplaner, utvecklingsplaner o.d. Därutöver har ekonomiskt stöd lämnats lill utvecklingsprojekt som bedömts ha nationellt inlres.se t.ex. projekt rörande miljöundervisningen, fiexibel skolstart och internationella nätverksprojekt. Medlen för del sista läsåret av specialdestinerade utvecklingsinsatser, senasi enligt förordningen (SÖ-FS 1991:16) om försöksverksamhet med musik/kulturklasser i grundskolan, har fördelats i linje med tidigare fördelning.
De medel som verket disponerat för centrala insatser kring skolans dalaundervisning har använts dels för att avsluta sådanl som inletts före läsåret 1991/92, dels uppföljning och sammanfattning av tidigare erfarenheter. Stöd har också getts till ett anlal projekt som syftat lill alt pröva vidgad användning av datorer i skolan. Med stöd av regeringens bemyndigande har också en strategi för en effektivare distribution av [iio-gramvara utvecklats. Det nordiska |)rogramutbyle som pågått under etl antal år har fortsall och ell första steg har tagits mot etl vidgat europeiskt samarbete.
Bidrag har även lämnats för språkliga insatser för finskspråkiga elever.
Intresset för all anordna teknikkurser för flickor är tämligen stort och erfarenheterna av kurserna relativt goda. Många kommuner börjar dock söka nya vägar för att stimulera flickor lill lekniskt-naturvelenskapliga utbildningar.
43
För insatser inom undervisning för internationell förståelse har näs- Prop. 1992/93:100 tan 400 000 kr använts för att bekosta de svenska insatserna i iniernaiio- Bil. 9 nella olympiader och andra internalionella tävlingar.
A nslagsframställning
Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.
1. Under de närmaste åren genomgår skolväsendel en genomgripande förändring. De centrala utvecklingsresurserna skall stödja implementeringen av de nationella reformbesluten, inkl. de nya läroplaner som blir resultatet av beslut med anledning av läroplanskommitléns förslag. Skolverkel understryker viklen av all medel inte bör specialdeslineras till områden .som i och för sig kan vara viktiga men i delta sammanhang kan bli alltför avgränsade.
2. Skolverket föreslår all 29,2 miljoner kronor anvisas för budgetårel 1993/94 för centralt utvecklingsarbete i anslutning till den nya gymnasieskolan.
3. Regeringen har nyligen gett Skolverket i uppdrag att ansvara för genomförandel av den nationella dalapolitiken på skolområdet. Delta innefallar såväl det nationella ulvecklingsarbeiel som internationellt samarbete. Skolverket ansvarar för Sveriges deltagande i Nordiska ministerrådets Dataprogramgrupp (DPG) och European Pool of Educational Software (EPES). Detta inkluderar att tillse att lämplig programvara finns att tillgå för utbytesverksamheten. Skolverkel avser all presentera en långsiktig plan för de statliga insatserna på datorområdet, utifrån det uppdrag regeringen givit till Skolverkel och de utvärderingar som gjorts av tidigare statliga satsningar.
Skolverket föreslår en engångsanvisning på 2 miljoner kronor med anledning av svenskt värdskap för en internationell dalaolympiad 194.
4. 1 enlighei med vad som anförts under anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp bör medlen som Skolverkel disponerar under nämnda anslag för utveckling och produktion av läromedel föras över till delta anslag (+ 7 124 000 kr).
5. Skolverkel föreslår att medlen för datautbildning och konferenser m.m. i särskolan förs över till detta anslag (+ 437 000 kr).
Statens institut för handikappfrågor i skolan
SIH, som förutsätter att prisomräkning sker inom regeringskansliet, föreslår i övrigt oförändrat belopp för utvecklingsarbete i skolan för elever med handikapp.
Skolverket och SIH beräknar medelsbehovel för budgetåret 1993/94 för ändamål som under innevarande budgetår bekostats ur anslaget, till 70 022 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).
44
Föredragandens överväganden Piop. 1992/93:100
„ , , ,.. Bil. 9
Resultatbedömning
Jag finner att användningen av medlen har följt avsett mönster. Jag räknar med all Skolverket kommer att redovi.sa en studie av de särskilda utvecklingssatsningarna som pågått under budgetåren 1985/86—1992/93.
Jag har under resultatredovisningen för anslaget B 6. r-ortbildning m.m, noterat att vissa resurser avsatts för alt utveckla modeller för fortbildning av lärare som undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter. Detla är positivt. Åtgärder mol läs- och skrivsvårigheter är ell område där Skolverkel bör utveckla olika former för stöd till pedagogisk förnyelse.
Jag vill här erinra om vad jag anförde i 1992 års budgetproposition rörande insatser mol läs- och skrivsvårigheter. Jag redovisade bl.a. uppfattningen alt läs- och skrivsvårigheter är primärt ell pedagogiskt problem. Bl.a. med stöd från allmänna arvsfonden pågår fiera försöksverksamheter inom delta område. Med statUgt stöd drivs också Skrivknuten i Slockholm. Jag anser del viktigt all Skolverkel kontinuerligt lar del av de erfarenheter som dessa verk.samheler ger.
Skolverket skall inför 1994 års builgetproposilion avge en förilju[)ail anslagsframställning. Enligt regeringens direktiv för denna skall Skolverkel redovisa utvecklingen när det gäller elevgrupper med behov av särskilt stöd. Läs- och skrivsvårigheter är etl av de områden jag då räknar med all Skolverket kommer all redovisa.
Slutsals
Verkels resultatredovisning uniler vikliga verksamhetsanslag är glädjande. Jag ser årets redovisning som ett första steg och räknar med fylligare redovisningar i framliden. Del har tidigare slagits fast att del finns anledning alt vara restriktiv när del gäller stimulansbidrag o.d. Den bedömningen ligger fast och anslaget har ju också skurits ned relativt kraftigt. Därmed blir utvärderingen av projektmedlens användning än mer betydelsefull, bl.a. för alt finna de lämpligaste metodema. Det är också givetvis viktigt för vidarespridningen av goda erfarenheter.
Övrigt
Beträffande anslaget för budgetåret 1993/94 vill jag anföra följande.
I enlighet med vad jag redovisat under anslaget B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp beräknar jag medel för Skolverkets uppgifier inom läromedelsområdet under detla anslag (+7 640 000 kr inkl. prisomräkning).(4)
Medel som innevarande budgetår disponeras under detta anslag av Statens institut för handikappfrågor i skolan för Utvecklingsarbete i skolan för elever med handikapp bör i stället anvisas under anslaget B 3. (-2 142 000 kr),
45
Jag återkommer under anslaget B 7. Genomförande av skolreformer Prop. 1992/93:100 till Skolverkets förslag om medel för centralt utvecklingsarbete i anslut- Bil. 9 ning till den nya gymnasieskolan.(2)
Skolverkets förslag om en engångsanvisning för kostnader för svenskt värdskap för en internationell dalaolympiad vill jag inte biträda. Det kan vara av intresse all svenska elever deltar i denna typ av verksamhet som ett allmänt inslag av intemationelU utbyte. Jag anser dock all stöd för sådan verksamhet måsle vägas mot andra behov och tillgodoses inom den ordinarie medelsramen.(3)
I enlighet med Skolverkels förslag anser jag all medel för datautbildning och konferenser m.m. i särskolan skall beräknas under detta anslag (+455 000 kr). (5)
I enlighet med vad jag redovisat under anslaget B I. Statens skolverk bör medel för Bidrag lill vissa organisationer m.m. beräknas under detta anslag (+4 838 000 kr inkl. prisomräkning). Jag utgår från all Skolverket gör en förutsättningslös prövning vid fördelningen av medlen och på så sätt också bedömer ansökningar från "nya" organisationer.
Vid medelsberäkningen har jag lagil hänsyn till de ökade behoven för internationell verksamhet på skolområdet.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
4. att till Stöd för utveckUng av skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 55 613 000 kr.
B 5. Forskning inom skolväsendet
Föredragandens överväganden
Chefen för Utbildningsdepartementet avser att senare återkomma lill regeringen med förslag till en forskningsproposition. Fiågor rörande sektorsforskningen kommer då också all behandlas. I avvaktan på denna proposition föreslår jag att elt preliminärt beräknat belopp förs upp under anslaget B 5. Forskning inom skolväsendet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
5. att, i avvaktan på en särskild proposilion i ämnet, till Forskning inom skolväsendel för budgetåret 1993/94 beräkna ell reservationsanslag i)å 24 812 000 kr.
46
B 6. Fortbildning m.m. Hiop. 1992/9.3:100
Bil. 9 Reservation 27 454 317
1991/92
Utgift
147 527 980
1992/93
Anslag
81 379 000
1993/94
Förslag
85 560 000
Under anslaget beräknas medel för statlig rektorsutbildning samt för sådan fortbildning som Statens skolverk beslutar om.
Från anslaget bekostas vidare bidrag lill lärarorganisationer m.fl. för fortbildningsverksamhet och publikationer, bidrag till skolpersonal för deltagande i internalionella kurser och konferenser saml medel för lärarstipendier för individuellt motiverad fortbildning. Inom anslaget disponerar Skolverket också medel för information om personalutbildning i skolan.
Statens skolverk
Årsredovisning
Skolverket redovisar följande i sin anslagsframställning, i den del den avser resultatredovisning för della anslag.
För den avslutande skolledarutbildningen har använts ca 18 mkr. Utbildningen har omfattat totalt 741 deltagare, varvid vid utgången av budgetåret 1991/92 ca 250 har slutfört sin utbildning.
Fortbildning av personal inom skolan har under 1991/92 skett i huvudsak enligt tidigare gällande ordning, dvs. den fortbildning som planerats enligt den gamla ordningen har fått resurser. Detta för alt inle förorsaka kommunerna avbrott i tillgången på fortbildning. Ca 70 % (23,8 mkr) av insatserna avsåg grundskolans lärare, 30 % (9 mkr) amnesinriktad fortbildning av lärare i gymnasieskolan och komvux. Drygt 4 mkr användes för särskild språkforibildning och drygt 2 mkr för planerings- och utvecklingsarbete saml för försöksverksamhet med nya fortbildningsmodeller.
Inom del specialpedagogiska områdei har efter samråd med Slalens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) medel fördelals för fortbildning av personal vid specialskolorna och för kurser i teckenspråk. Vidare har medel fördelals för utveckling av forlbildningsmodeller för lärare som undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter.
Drygt 4 mkr har använts till introduktionsutbildning i anslutning till reformeringen av gymnasieskolan och komvux. Därvid har ca 25 kurser om 3-4 dagar erbjudits kommunerna och ca 2 500 lärare och skolledare har deltagit.
A nslagsframställning
Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.
1. Reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen medför elt omfattande fortbildningsbehov. I propositionen (prop. 1990/91:85) Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen be-
47
räknade föredragande statsrådet medel för ämnesfortbildning och intro- Prop. 1992/93:100
duktionsfortbildning. Introdukiionsfortbildningen har påböijats budget- Bil. 9
året 1991/92 inom ramen för tillgängliga' resurser. Skolverket föreslår
all för budgetåret 1993/94 anvisas 20 miljoner kronor för nu angivna
ändamål.
2. Skolverkel utbetalar, efter samiåd med Sameskolslyielsen, från detla anslag 200 000 kr lill univeisiielei i Umeå för foribildning för sameskolans personal. Skolverket föreslår i enlighei meil Sameskolstyrelsens önskemål all dessa medel i fortsättningen anvisas under anslaget B 10. Sameskolor.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning
Jag up|)skattar Skolverkets resultatredovisning av anslagels användning. Skolverkets möjligheler all påverka inriktning och verksamhetsformer har varit synnerligen begränsade, eftersom fortbildningen i huvudsak följt planer uppgjorda före verkets tillkomst. Med hänsyn till verksamhetens art och behovet av framförhållning är detta fullt försläeligl.
Jag räknar med all kommande resultatredovisningar- kommer all innehålla uppgifter om rnedel-sanvändning på mera nerbruten nivå, utbildningsanordnare, utbildningarnas inriktningar och nivåer, målgrupper, deltagare och spridning över landet. Jag ser del ock.så som angelägel all samspelet mellan ulbildningsanordnaren och avnämaren/skolan ges en belysning.
Slutsats
Fortbildning är ell av de viktigaste styrmedlen i skolan. Del är därför angeläget alt de resurser slalen satsar används för alt förverkliga nationella mål och för prrorrteraile rortbililningsomiåden.
Jag anser del vara av stor betydelse för skolans utveckling att kommunen tar ett samlat grepp över skolpersonalens kompetensutveckling, gör klara prioriteringar och fördelar sina resurser utifrån ile.ssa prioriteringar. Del borde därför vara naturligt alt kommunen i sin skolplan redovisar sina mål för fortbildningen, ile.ss omfattning och innehåll i stort.
Jag vill i della sammanhang också peka på den betydelsefulla resurs föf forlbililning som studiedagar i kombination med feriearbelslid utgör. Maximall ulnyiljad kan liden räcka till 13-17 dagars foribildning per år. Denna resurs skulle i slörre utsträckning än för närvarande kunna slås ihop till mer sammanhängande utbildning för den enskilde läraren. Delta är något som allt fler kommuner gör, vilket jag ser som en positiv utveckling.
Planeringen av fortbildningsinsatser med anledning av gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering har inletts under budgetåret 1991/92. Della är givelvis ytterst angeläget. 1 del sammanhanget är del vikligl all också det specialpedagogiska omrädet innefattas.
48 När det gäller implementeringen av de nya läroplanerna som blir följ- Prop. 1992/93:100 den av ställningstagandet lill läroplanskommitténs förslag skall Skoiver- Bil. 9 ket enligt regeringens direktiv redovisa planering i samband med den fördjupade anslagsframställningen.
Övrigt
Beträffande anslaget för budgetåret 1993/94 vill jag anföra följande.
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 4 460 000 kr.
Jag återkommer senare under anslaget B 7. Genomförande av skolreformer till Skolverkels förslag om medel för reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen,(l)
I enlighet med Skolverkets förslag anser jag att medel som hittills utgått ur detla anslag för fortbildning för .sameskolans personal skall beräknas under anslaget B 10. Sameskolor (- 200 000 kr).(2)
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
6. att till Fortbildning m.m. för budgetårel 1993/94 anvisa etl reservationsanslag på 85 560 000 kr.
B 7. Genomförande av skolreformer
1993/94 Nyll anslag (förslag) 125 000 000
Föredragandens överväganden
Med stöd av riksdagens ställningstaganden med anledning av propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. 1990/9l:UbU 16, rskr. 1990/91:356) föreslår Statens skolverk all 100 miljoner kronor anvisas under anslaget B '>. Bidrag lill viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för kostnader i samband med genomförande av den nya gymnasieskolan. Därutöver föreslår Skolverket all 29,2 miljoner kronor för samma ändamål anvisas uniler anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendel och 20 miljoner kronor uniler anslaget B 6, Fortbildning m,m. Verket föreslår all medel anvisas under fem år för alt läcka reform- och genomförande-kostnader för den nya gymnasieskolan.
För egen del vill jag anföra följande.
1 takt med all den nya gymnasieskolan införs bör också särskilda medel för genomförandet anvisas. Inom ramen för riksdagens ställningstaganden med anledning av förslag i prop. 1990/91:85 finansierades 100 miljoner kionor som bör anvisas årligen uniler en period av fem år. Medlen avsåg kostnader för kommunemas planering och information i samband med reformen, introduktionsutbildning för lärare och skolle-
4 Riksdagen 1992/93. 1 simd. Nr 100. Bilaga 9.
dåre, ämnesfortbildning och handledaruibildning, kompletterande in- Prop. 1992/93:100 köp av utrustning samt vissa centrala utvecklingsinsatser. Bil. 9
Efter förslag i 1992 års budgetproposition beslöt riksdagen att del särskilda anslaget B 17. Bidrag till utrustning för gymnasier m.m. skulle awecklas (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 30, bet. 1991/92:UbU12, rskr. 1991/92:194). Regeringen upphävde således förordningen (1987:708) om statsbidrag till anskaffning av utrustning i gymnasieskolan i och med utgången av juni 1992. Förordningen skall dock tillämpas på bidrag som beslutats dessförinnan. Vid utgången av budgetåret 1991/92 fanns för delta ändamål en disponibel reservation på 64 102 000 kr. Som jag nämnt beräknades i prop. 1990/91:85 medel för bl.a. inköf) av utrustning med anledning av gymnasiereformen. Reservationen vid utgången av budgetåret 1992/93 bör användas för det ändamålet och tillföras detta anslag.
Som jag inledningsvis har redovisat pågår inom regeringskansliet ell omfattande beredningsarbete avseende nya läroplaner, timplaner, kursplaner och betygssystem för del offenlliga skolväsendet. Min avsikt är all förslag i dessa avseenden skall kunna föreläggas riksdagen i slutet av våren 1993. Föländringarna kommer all beröra alla lärare och skolleilare i samtliga skolformer. Jag bedömer mol ilenna bakgrund att särskilda insatser för bl.a. information och fortbildning kommer att bli nödvändiga. Skolledarna är i detla sammanhang en nyckelgrupp. Läroplanskom-miilén har i betänkandet (SOU 1992:94) Skola för bildning bedömt all en särskild resurs för genomförandel behövs uniler en period av tre år.
Som belygsberedningen har påpekat i sill betänkande (SOU 1992:86) Etl nytt betygssystem behövs introduktions- och fortbildningsinsatser i samband med bytet av betygssystem.
Jag anser att det är lämpligt att samtliga medel för ifrågavarande ändamål anvisas under ell anslag som disponeras av Skolverket. Därigenom underlättas såväl en samlail prioritering av resursinsatserna som resultatuppföljningen av desamma. Del bör ankomma på regeringen att närmare besluta om medelsanvändningen. Jag vill emellertid redan nu anmäla följande när det gäller fördelningen lill kommunerna.
Min företrädare beräknade 500 kr per elev i årskurs I för kommunernas planering och information vid införandel av de nya programmen i gymnasieskolan. För reformperioden motsvarade detla ett belopp om 133 miljoner kronor. Del är min avsikt alt utbetalningen av dessa medel skall påbörjas budgetåret 1993/94.
Jag vill i della sammanhang erinra om alt chefen för Finansde|)arle-menlet tidigare denna dag under sjunde huvudtitelns anslag Statligt utjämningsbidrag lill kommuner beräknat att 483 miljoner kronor bör tillföras den kommunala sektorn för gymnasieskolans reformering.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all
7. lill Genumförande av skolreformer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag |)å 125 000 000 kr.
50 B 8. Särskilda insatser på skolområdet Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92
Utgift
100 298 000
1992/93
Anslag
177 988 000
1993/94
Förslag
203 914 000
Från anslaget betalas kostnader dels enligt förordningen (1991:931) om statsbidrag lill särskilda insatser på skolområdet, dels för ell elevba-serat tilläggsbidrag lill Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner för speciellt anpassad gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever dels ock till Örebro kommun för utbildningar i gymnasieskolan för döva och hörselskadade elever. Ur anslaget utgår därutöver ersättning till Örebro kommun enligt avlal mellan slaten och kommunen om viss statlig ersättning avseende gymnasial utbildning i Örebro för döva och hörselskadade elever.
Statens institut för handikappfrågor i skolan (Sill) fördelar anvisade medel under anslagsposterna 1 och 2 mellan kommuner för sådana regionala utbildningsinsatser som en kommun gör för elever med handikapp eller med andra särskilda behov i grundskolan och gymnasieskolan, för elever med flera handikapp i särskolan saml för elever i grundskolan som får särskild undervisning på sjukhus eller motsvarande.
Regeringen fastställer det elevbaserade lilläggsbidragel lill Göteborgs, Stockholms, Umeå och Örebro kommuner för anpassad gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever resp. för döva och hörselskadade elever.
Statens institut for handikappfrågor i skolan
1. SIH föreslår endasl pris- och löneomräkning av anslaget.
Nämnden för vårdartjänst
2. Till Nämnden för vårdartjänst finns knutet den särskilda nämnden för Rh-anpassad utbildning, vars uppgifi är all pröva frågor om intagning till Rh-anpassad utbildning vid vissa gymnasieskolor och andra frågor om rätt till sådan utbildning (SFS 1990:1110). Nämnden beräknar etl ökal behov av utbildningsplatser bl.a. lill följd av all alla jgymnasieui-bildningar blir treåriga. Därvid bör övervägas om Rh-anpassad utbildning bör inrättas på en fiärde ort.
3. Rätt lill Rh-anpassad utbildning har, enligt 5 kap. 27 § skollagen (1985:1100), den som på grund av ell rörelsehinder eller, om även annal funktionshinder föreligger, sitt samlade handikapp inte kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan och som för all kunna genomföra gymnasiala studier behöver tillgång lill en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning och särskilda omvårdnadsinsalser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Nämnden har föreslagit att lydelsen i skollagen ändras så att rätt lill Rh-anpassad utbildning har den, som i anslutning därtill har behov av särskilda omvårdnadsin-
satser i form av habilitering saml, för de elever som behöver det, också Prop. 1992/93:100 boende i elevhem och omvårdnad i boendet. Bil. 9
Föredragandens överväganden
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 7 209 000 kr.
Vid riksgymnasierna för döva och hörselskadade i Örebro beräknas elevantalet läsåret 1993/94 till 460 ( + 30). Sedan 1970-talet har fyra tjänster som hörseliekniker varit inrättade vid Birgitiaskolan i Örebro men tjänstgöringen har varit förlagd lill riksgymnasierna för döva och hörselskadade. Innehavarna av tjänsterna har fr.o.m. den 1 juli 1992 överförts till anställning, med oförändrade arbelsup|)gifter, hos kommunen. Medel motsvarande deras lönekostnader bör därför föras över till detta anslag ( + 951 000 kr).
Jag beräknar antalet elever med särskild Rh-anpassad utbildning vid gymnasieskola läsåret 1993/94 till 110 (+19). Därmed har jag beaktat övergången till en treårig gymnasieskola. Jag vill för riksdagens kännedom meddela all Nämnden för vårdartjänst har fått regeringens uppdrag alt undersöka förutsättningarna för en utökad verksamhet med Rh-anpassad gymnasieutbildning. Jag bilräder Nämndens för vårdartjänst förslag om förtydligande av bestämmelserna i 5 kap. 27 § skollagen (1985:1100).
Jag vill ta upp ytterligare en fråga när det gäller de svårt rörelsehindrade ungdomar som har rätt till Rh-ulbildning enligt 5 kap. 27 § skollagen (1985:1100). För dessa elever är hemkommunerna skyldiga all betala ersättning för utbildningen i gymnasieskolan enligt 5 kap. 24 § skollagen. Däremot skall hemkommunerna givelvis inte vara skyldiga alt lämna ekonomiskt stöd till särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering, eftersom staten ansvarar för finansieringen av delta. Det statliga bidraget administreras av Nämnden för vårdartjänst. Dessutom kan efter ansökan ell särskilt utbildningsbidrag beviljas dessa ungdomar som bl.a. läcker kostnaderna för två hemresor per månad. Jag föreslår därför all del görs ett tillägg till 5 kap. 33 § skollagen så alt det av lagen klart framgår alt hemkommunernas skyldighet all lämna ekonomiskt stöd till inackordering inle skall gälla dessa elever.
Under anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. anvisas innevarande budgetår särskilda medel för bidrag lill kostnader för viss riksrekryterande utbildning för psykiskt utvecklingsstörda elever. Statsbidrag lämnas enligt särskilda avlal mellan slalen och Sörmlands Landsting, Västmanlands landsting och Örebro läns landsting avseende utbildning vid Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala och viss yrkesutbildning i Örebro. Medel för dessa utbildningar bör i likhet med vad som gäller för andra riksrekryterande utbildningar för elever med handikapp beräknas under detla anslag (+17 766 000 kr inkl. pris- och löneomräkning).
52
Upprättat lagförslag Prop. 1992/93:100
Bil 9 De förslag som jag nu har lagt fram i inledningen till littera B uniler
rubriken Internationaliseringen och lärarna (1.5.1-1.5.3), rubriken Teknikerutbildning och rubriken Ändring av övergångsbestämmelse lill skollagen (1985:1100) samt under anslaget B I. Statens skolverk och under detta anslag kräver i fråga om skollagen (1985:1100) dels alt 2 kap. 4 §, 5 kap. 27 och 33 §§, 11 kap. 20 och 21 §§ samt 14 kap. 8 § ändras, dels att del införs en ny paragraf, 11 kap. 24 §, samt närmast före 11 kap. 24 § en ny rubrik. Vidare krävs del en ändring av punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i skollagen (1985:1100).
I enlighet med vad jag anfört har inom Utbildningsdepartementei utarbetats förslag till ändring i skollagen (1985:1100), inbegripet de nyss nämnda övergångsbestämmelserna. Förslaget bör fogas lill della protokoll som bilaga 9.1.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all
8. anta ell inom Utbildningsdepartementei upprällal förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
9. till Särskilda Insatser på skolområdet för budgetåret 1993/94 anvisa etl förslagsanslag på 203 914 000 kr.
B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendeti
1991/92
Utgift
30 169 772 692
1992/93
Anslag
21 451 906 0002
1993/94
Förslag
42 839 000
'Ny rubrik. Tidigare Bidrag lill driften av del kommunala offentliga skolväsendet. 2Enligt prop. lWl/y2:15l), del II s. 1.55.
Från anslaget utbetalas ell generellt finansiellt stöd lill verksamhelen i skolan och vuxenutbildningen (seklorsbidrag) enligt förordningen (1991:1123) om slätsbidrag till del offenlliga skolväsendel mm.
Riksdagen har med anledning av 1992 års kompletteringsproposition del II om kommunal ekonomi beslutat all elt nytt generellt statsbidrag, ett statligt utjämningsbidrag, skall tillämpas fr.o.m, den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Beslutet innebär all sektorsbidragel uniler della anslag för budgelåtel 1992/93 avvecklas och inordnas i det nya statliga utjämningsbidraget till kommunema från den 1 januari 1993.
53
Under innevarande budgetår betalas från anslags|)osien 1. Sektorsbi- Piop. 1992/93:100 drag också utgifter för statsbidrag bl.a. lill riksrekryterande teknisk vux- Bil. 9 enutbildning vid Katrineholms Tekniska skola och kostnader för uniler-visningsinsatser vid Frälsningsarméns internatskola Sundsgården, Ekerö.
Vid sidan av sektorsbidragel utbetalas även
- särskilt verksamhetsstöd lill bl.a. vissa riksrekryterande gymnasiala utbildningar och till vuxenutbildning som är av riksintresse,
- bidrag till kostnader för gymnasiala utbildningar som övervägs att överföras till annan utbildningsform,
- bidrag till kostnader för Sveriges anslutning lill examensorganisalio-nen International Baccalaureafe Organisation (IBO) i Geneve,
- bidrag lill engelskspråkig gymnasial utbildning,
- ersättning lill kommun för merkostnader för nordiska elever på gymnasial nivå,
- ersättning för personskada till elev i viss gymnasieutbildning,
- bidrag lill konsumentekonomiska utbildningar vid tre lanthushållsskolor,
- särskilt bidrag för anordnande av ell iredje utbildningsår i gymnasieskolan.
Under anslaget beräknas också medel för pensionskostnader och andra trygghetsförmåner (lönekostnadsi)ålägg).
Riksrevisionsverkets (RRV) budgetprognos 1 för budgetåret 1992/93 visar på en utgiftsutveckling som överstiger det belopp med vilket anslaget förts upp i statsbudgeten för budgetårel 1992/93. Det prognostiserade utfallet är 21,717 miljarder kronor, vilket skulle innebära all anslaget överskrids med 1,2 %, eller med 266 miljoner kronor.
Statens skolverk
Skolverkels anslagsframslällning för budgetåret 1993/94 innebär i huvudsak följande:
1. I propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen har särskilda medel beräknats för reform- och ge- nomförandekostnader för den nya gymnasieskolan (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91: UbU 16, rskr. 1990/91:356).
Skolverket föreslår att dessa medel utbetalas från della anslag fr.o.m. nästa budgetår ( + 100 000 000 kr).
2. Vidare föreslår Skolverkel att lill bidrag lill dansundervisning på grundskolenivå i Malmö kommun anvisas (+ 2 134 000 kr).
3. Skolverkel föreslår även att
- bidrag lill kostnader för undervisningsinsaiser vid Frälsningsarméns internatskola Sundsgården m.fl. ändamål förs lill anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor (- 1 406 000 kr),
- medel under anslagsposten 4 avseende kostnader för vissa gymnasieutbildningar förs över lill förslagsanslaget B 15. Bidrag lill svensk undervisning i utlandet mm, (- 7 302 000 kr) och medel för ersättning för
54
personskada till elev i viss gymnasieundervisning anvisas under Socialdepartementets huvudtitel (- 100 000 kr),
- medel för pensionskostnader och andra trygghetsförmåner för skol ledare och lärare förs över lill Finansdepartementets huvudtitel
(-2 362 539 000 kr) saml
- alt medel för bidrag för anordnande av ell Iredje utbildningsår i gymnasieskolan avräknas från anslaget inför budgetåret 1993/94 (-266 000 000 kr).
4. Skolverkel beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1993/94 till 149 884 000 kr (exkl. löne- och prisomräkning).
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Anslagsberäkning
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1. Seklorsbidrag 18 798 582 000
2. Särskilt verksamhetsstöd lill vissa utbildningar 8 ()92 000
3. Gymnasiala utbildningar planerade
att överföras till annan utbildningsform 6 132 000
4. Kostnader för vissa gymnasieutbildningar m.m. 7 402 1)00
5. Särskilda statsbidrag till lanthushållsskolor
2 559 000 2 .362 539 001)
6. liinekosinadspålägg
7, Särskilt bidrag för anordande av elt tredje gymnasieår
266 000 000
-18 798 582 000
19 065 000
248 000
1 300 000
2 559 000 2 362 539 000
- 266 000 000
Sunimu
21 451 906 000
-21 409 067 000
Föredragandens överväganden
Restdldtbedöniiiing
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 samt RRV:s prognos för budgetåret 1992/93 kan betecknas som lillfredssiällanile. Differenserna mellan beräkningar i budgetpropositioner och utfall för budgetåret 1991/92 och RRV:s prognos för budgeiäiei 1992/93 beror på all de elev-antaganden som låg lill grund för beräkningarna i såväl 1991 som 1992 års huilgetpii)()i)silioner var preliminära, medan utfallet för 1991/92 och RRV:s budgetprognos för 1992/93 bygger på det faktiska elevantalet.
55 En differens på 1,2 % för budgetåret 1992/93 är, enligt min bedömning, Piop. 1992/93:100 fullt acceptabel. Bil. 9
Övrigt
Enligt riksdagens beslul med anledning av 1992 års kompletteringsproposition del II om kommunal ekonomi skall sektorsbidraget lill skolväsendet avvecklas och inordnas i del nya utjämningsbidraget fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Detla medför att anslaget minskasmed 18 783 717 000 kr, Jag föreslår all de av Skolverkel föreslagna medlen för genomförande av den nya gymnasieskolan beräknas under ett särskilt reservationsanslag benämt B 7. Genomförande av skolreformer.(l)
Enligt förordningen (SKOLFS 1991:15) om försöksverksamhet med förberedande dansundervisning i grundskolan får sådan undervisning anordnas på grundskolans mellan- och högstadier i Stockholm, Göteborg och Malmö. Sådan undervisning har hittills endast bedrivits i Stockholm och särskilt statsbidrag utgår till Stockholms kommun för verksamhelen. Jag anser det därför rimligt alt bidrag får utgå även lill Malmö kommun när undervisningen startar där. Jag beräknar bidrag under anslagsposten 2 för en klass i årskurs 4 och en klass i årskurs 7 till sammanlagt 2 220 000 kr (inkl. löne- och prisomräkning).(2)
Frågan om statsbidrag lill Frälsningsarméns internatskola i Ekerö kommun. Sundsgården, behandlades i propositionen om valfrihet och frislående skolor (prop. 1991/92:95). Jag framförde där all bidrag lill Sundsgården skulle tilldelas i särskild ordning också under budgetåret 1992/93 men all ambitionen borde vara att Sundsgården därefter inkluderas i del nya bidragssystemet för frislående skolor. Skolstyrelsen för Sundsgården har i en särskild skrivelse anhållit all bidrag till Sundsgården får utgå i särskild ordning även i fortsättningen. Bl.a. framhålls all under många år har inte någon elev från Ekerö kommun placerats vid Sundsgården. Med hänsyn lill Sundsgårdens speciella karaktär och dess värde för elever med sociala och emotionella problem förordar jag all bidrag till Sundsgården får utgå i särskild ordning tills vidare. Jag beräknar medlen inkl. löne- och prisomräkning till 1 096 000 kr. Dessa medel bör föras över från anslagsposten 1 under della anslag till anslaget B 16. Bidrag lill driften av fristående skolor (- 1 096 000 kr).
Medlen för statsbidrag till riksrekryterande teknisk vuxenutbildning vid Katrineholms Tekniska skola har förts över från anslagsposten 1 lill anslagsposten 2(13 292 000 kr). Till denna anslagspost har även förts nuvarande medel under anslagsposten 5 för konsumenttekniska utbildningar vid tre lanlhushållsskolor (2 559 000 kr).
Skolverkets förslag lill överföringar avseende anslagsposten 4 är jag inle beredd att biträda.
Jag vill för riksdagens kännedom anmäla att av de för budgetåret 1992/93 anvisade medlen för lönekostnadspålägg uniler anslagsposten 6 har regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 beslutat all 17,1
56
miljoner kronor skall som ell engångsbelopp betalas ul lill Trygghets- Prop. 1992/93:100 fonden för kommuner och landsting för trygghetsåtgärder för lärare. Bil. 9
För nästa budgetår föreslår jag all medlen för lönekoslnadspålägg förs över till Finansdepartementets huvudtitel, anslaget F 8. Tjänstepensioner för skolledare och lärare (- 2 362 539 000 kr).
Den svenska regeringen har godkänt en överensskommelse om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasial nivå. I överenskommel.sen förpUktigar sig parterna bl.a. alt ge ulbildningssökande med fast hemvist i ett annal nordiskt land tillträde till sina i lag reglerade allmänna och yr-keskompetensgivande utbildningar på gymnasial nivå samt all avslå från att kräva ersättning av varandra för- del. Avsikten har inle varit alt generellt betala ut kompensation till kommuner som lar emot nordiska elever. Endast i de fall en kommun under en längre tid tar emot nordiska elever utan att själv kunna skicka i väg några elever skall ersättning kunna utgå för faktiska merkostnader till den kommunen. Under delta anslag har för innevarande budgetår 1 miljon kronor beräknats för sådana ersättningar. Med hänsyn lill antalet ansökningar från kommunerna för innevarande budgetår föreslår jag att medlen för ersättning lill kommunerna räknas upp med I miljon kronor.
I övrigt räknar jag endast med förändringar under anslaget av automatisk natur.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all
10. lill Bidrag till viss verksamhet inom det konimunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslag.sanslag på 42 839 000 kr.
B 10. Sameskolor
1991/92
Ulgift
25 622 657
1992/93
Anslag
28 940 000
1993/94
Förslag
30 695 000
Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i sameskolförordningen (1967:216) och i förordningen (SKOLFS 1991:23) om försöksverksamhet med sameskola i Kiruna.
De övergripande målen för sameskolan är att ge samers barn en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen t.o.m. årskurs 6 i grundskolan.
Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet samiska förekommer i samtliga årskurser.
Sameskolor finns i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. I Kiruna anordnas sameskola på försök.
57
Integrerad samisk undervisning i kommunal grundskola bedrivs vid Piop. 1992/93:100 grundskolan i Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Bil. 9 Storumans, Strömsunds och Åre kommuner.
Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt lill Jokkmokk.
Från anslaget utgår även bidrag lill Samernas folkhögskola.
Riksrevisionsverket har granskal årsbokslutet för sameskolslyielsen avseende verksamhetsåret 1991/92 och därvid konstaterat all årsbokslutet är rättvisande.
Statens skolverk
Resuliaircdo visning
Av resultatredovisningen i Skolverkels anslagsframslällning framgår följande.
Elevantalet vid sameskolorna beräknas läsåret 1992/93 lill 132 och läsåret 1993/94 lill 134.
Läsåret 1992/93 beräknas antalel lärartjänster till 18, övrig personal lill 13,2 tjänster och kanslipersonal till 6,5 tjänster. Kostnaderna för sameskolorna och kansUet beräknas till 21,1 miljoner kronor. Häri ingår även kostnader för skolskjutsar och elevers boende.
I den integrerade sameundervisningen deltar innevarande läsår 135 elever. Läsåret 1993/94 beräknas 144 elever della. Kostnaderna för denna undervisning beräknas till 3,8 miljoner kronor.
A nslagsframställning
Skolverkels anslagsframställning för budgetåret 199.3/94 innebär i huvudsak följande:
1. Skolverkel föreslår alt sameskolslyielsen tilldelas medel för ökade hyreskostnader (+ 605 000 kr).
2. Vidare föreslår Skolverket all de av verket fördelade medlen för fortbildning av personal inom sameskolan förs över från anslaget B 6, Fortbildning m.m. till detta anslag (+ 200 000 kr).
Skolverkel beräknar medelsbehovel under della anslag för budgetåret 1993/94 till 29 996 000 kr (exkl. löne- och prisomräkning).
58
A nslagsberäkning
Anslag
Utgifter
1. Kostnader för
sameskolan
2. Bidrag lill samernas
folkhögskola
3. Inkomster Nettoutgin
1992/93 Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
24 983 000 "A
4 208 000 / + 1 755 000
29 191 000
251 000 y
28 940 000 + 1 755 000
Piop. 1992/93:100 Bil. 9
Föredragandens överväganden
Samnlanfattning
De övergripande målen för sameskolorna ligger fasl. Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 30 695 000 kr.
Resultatbedömning
Jag kan konstatera all Riksrevisionsverket inle haft några invändningar i revisionsberällelsen avseende sameskoloma. Del ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 visar att kostnaderna väl ryms inom anslaget. Della bör vara fallet även budgetåret 1992/93, eftersom del faktiska antalet elever minskat något i förhållande lill beräknat anlal vid anslagsberäkningen för budgetåret 1992/93. Under hand har inhämtats att anlalel elever vid sameskoloma läsåret 1992/93 är 123. För budgetåret 1993/94 räknar dock Sameskolslyrelsen med en uppgång av elevantalet igen.
Slutsals
Med hänsyn till förväntad uppgång av elevantalet anser jag inle all någon minskning av anslaget bör ske lör nästa budgetår.
Sameskolorna omfattas av Skolverkets tillsyns- och uppföljningsansvar. De särskilda direktiv som regeringen utfärdat för Skolverkets fördjupade anslagsframslällning för budgetåren 1994/95 - 1996/97 gäller
även sameskolorna. Jag avser därför göra en djupare analys av samesko- Prop. 1992/93:100 lomas verksamhet inför budgetårel 1994/95. Bil. 9
Övrigt
Jag vill erinra om vad jag anförde i propositionen Samerna och samisk kultur m.m. (prop. 1992/93:32 bil. 1, bet. 1992/93:KU 17, rskr. 1992/93:114) om att .sametinget borde ges ell genomförandeansvar beträffande utbildningen inom sameskolan. Enligt den nya sametingslagen skall därför sametinget fortsättningsvis i stället för regeringen ulse styrelse för sameskolan. Sametinget skall också ulse sameskolchef
Sameskoloma har hittills tilldelats meilel under ett förslagsvis betecknat anslag. Fr.o.m. budgetårel 1993/94 föreslår jag all sameskolorna tilldelas medel under ell ramanslag.
Från ramanslaget skall Sameskolstyrelsen även i fortsättningen betala ul bidraget till Samernas folkhögskola.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ell förslag om generell ränlebeläggning av statliga medelsfiöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Sameskolorna kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Sameskoloma kommer ilärför alt tilldelas elt räntekonto med kredit i Riksgäidskontoret (RGK) och medlen under anslaget B 10, Sameskolor förs till detta konto.
Anslaget för Sameskolor har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måsle göras lill följd av ändringen av nivån på lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergången lill lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas lill myndighetens disposition kommer slulligl all fastställas enligt de reilovisade riktlinjerna och kan därför avvika från del nu budgeterade beloppet.
För nästa budgetår föreslår jag alt anslaget räknas upp med anledning av ökade lokalkostnader för sameskolorna för marknadsanpassning av hyrorna samt för ökade hyreskostnader på grund av om- och tillbyggnad vid sameskolan i Karesuando (+ 358 000 kr), (1)
Vidare tillstyrker jag Skolverkels förslag alt medel för fortbildning av personalen förs över från anslaget B 6, Fortbildning m.m. till detta anslag ( + 200 000 kr). (2)
1 övrigt räknar jag under anslaget endast med löne- och prisomräkning (+ 1 197 000 kr).
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
11, att lill Sanieskolor för budgetåret 1993/94 anvisa elt ramanslag på 30 695 000 kr.
60
Bil. Specialskolor: Utbildning m.m.i Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92
Utgift
299 274 036
1992/93
Anslag
320 804 000
1993/94
Förslag
344 826 000
'Ny rubrik. Tidigare Specialskolor m.m.
Verksamhelen regleras i skollagen (1985:1100), i specialskolförordningen (1965:478) saml i förordningen (1988:1384) med instruktion för lomlebodaskolans resurscenler.
Besiämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen (1987:721) om lärarresurser i specialskolan mm,
I förordningen (SKOLFS 1991:37) meddelas bestämmelser om utveckling av verksamhelen vid specialskolan m.m.
Utbildningen i specialskolan har som övergripande rnål all ge barn och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada en lill varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt del är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.
Undervisning för synskadade elever med eller ulan ytterligare handikapp bedrivs vid en skolenhet i Örebro (Ekeskolan), Döva och hörselskadade elever undervisas antingen vid någon av de fem regionala skolenheterna belägna i Stockholm (Manillaskolan), Lund (Östervångssko-lan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro (Biigittaskolan) och Hämösand (Krislinaskolan), eller i särskilda klasser förlagda lill grundskolan (sk, externa klasser). Skolenheten i Gnesta (Åsbackaskolan) tillhandahåller undervisning för döva och hörselskadade elever med ytterligare handikapp. Vid skolenheten i Sigtuna (Hällsboskolan) undervisas normalbegåvade barn med grava språkstörningar saml hörselskadade barn med beteendestörningar eller andra komplikationer.
Del finns specialpedagogiska resurscenler vid Tomiebodaskolan, Ekeskolan. Åsbackaskolan och Hällsboskolan.
Statens institut för handikappfrågor i skolan
Anslagsframställning
Anslagsframställningen från Statens institut fiir handikappfrågor i skolan (Sill) innebär för budgetårel 1993/94 i huvudsak följande:
1, För utökat elevboende vid Hällsboskolan föreslår SIH all 700 000 kr anvisas lill sköiartjänsier.
2, Sill föreslår att ytterligare 525 000 kr beräknas för lokalvårdskosi-nadei viil Biigittaskolan i Örebro.
3, Sill föreslår även att den nu pågående satsningen på fortbildning i teckenspråk för lärare får fortsätta uniler yitei ligare en femårsperiod, att ytterligare satsningar görs inom läromedelsområdet för synskadade och döva elever samt alt 500 000 kr avsätts uniler en treårsperiod för investering i modem teknisk utrustning vid resur.sceniren.
4. SIH beräknar medelsbehovel under anslaget för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100 till 322 529 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning). Bil. 9
A nslagsberäkning
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Anslag
Utgifter
1. Lönekostnader m.m. för skolledare och lärarpersonal
2. Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)
3. Lokalkostnader
103 931 000
171 748 000
(121 222 000)
46 100 000
+ 5 114 000
+ 8 386 000
(+ 5 713 000)
+ 10 571 000
4. Inkomster Nettoutgift
321 779 000
975 000 320 804 000
+ 24 071 000
+ 49 000
+ 24 022 000
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
De övergripande målen för specialskolorna ligger fast. Resurser: Förslagsanslag för budgetåret 1993/94 344 826 000 kr.
Resultatbedömning
Specialskolorna har för budgetåret 1991/92 inte behövt lämna årsredovisning. Riksrevisionsverket har i sin granskning av årsboksluten för budgetåret 1991/92 funnit all årsboksluten för specialskolorna och lomlebodaskolans resurscenler är rättvisande. Specialskolorna har sammantagna under budgetåret 1991/92 inle överskridit anslaget belopp. Däremot har vissa av skoloma svårt att hålla sig inom givna ramar. Del är därför vikligl alt betona både del ansvar Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har att fördela medlen och ansvaret för varje enskild skola all inte överskrida tilldelade medel.
Slutsats
Verksamheten inom specialskolorna föranleder mig för närvarande inte all föreslå några väsentliga förändringar. Specialskolorna bör som pla-
neråt förbereda sig inför tillämpandet av de nya budget- och redovis- Prop. 1992/93:100 ningsprinciperna. Bil. 9
Övrigt
Jag föreslår att Hällsboskolan får 700 000 kr till de sköiartjänsier ett utökat elevboende kräver. En förutsättning för all pengarna skall få utnyttjas är dock all den prognostiserade ökningen verkligen inträffar.
Jag beräknar vidare ytterligare 525 000 kr i ökade lokalvårdskostnader för Birgittaskolan i Örebro.
Enligt min bedömning är det av slor vikt att fortsätta satsningen på fortbildning i teckenspråk för lärare uniler ytterligare fem år. För alt kunna hålla en önskvärd hög nivå på undervisningen av döva elever bör självfallet samtliga lärare behärska teckenspråket på ell i pedagogiskt syfte användbart sätt.
Jag vill i della sammanhang anmäla all jag erfarit all chefen för Utbildningsdepartementet senare avser all återkomma lill regeringen med förslag om ell uppdrag till Universitetet i Stockholm, Högskolan för lärarutbildning i Slockholm och Högskolan i Örebro att planera lämplig uppläggning av grundskollärarulbildning för döva och hörselskadade. Uppdraget skall fullgöras i samråd med företrädare för specialskolan.
I samband med om- och tillbyggnaiioner vid specialskolorna kommer den årliga kostnaden för anläggningarna all öka. Jag föreslår därför att 8,1 miljoner kronor avsätts till della ändamål. Medlen bör fördelas efter SIH:s prioriteringar.
SlutUgen föreslår jag att de medel som SIH disponerar under delta anslag för särskilda insatser i samband med översyn, utveckling och utvärdering av verksamheten vid resurscenlren och i specialskolan förs över till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan (- 378 000 kr).
I enlighei med vad jag anfört under anslaget B 8. Särskilda insatser på skolområdet föreslår jag en överföring av 951 000 kr för hörseltekniker lill nämnda anslag.
Med hänsyn lill pris- och löneomräkningen har jag räknat upp anslaget med 16 026 000 kr.
Anslaget för Specialskolor: Utbildning m.m. har budgeterats utan hänsyn lill de tekniska justeringar som måsle göras lill följd av ändringen av nivån på lönekoslnadspålägget och den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan. Riktlinjerna för dessa förändringar har lidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Del belopp som kommer att ställas lill myndighetens disposition kommer slutligt ati fastställas enligi de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från del nu budgeterade beloppet.
63
Hemställan Piop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
12. att till Specialskolor: Utbildning m.m; för budgetåret 1993/94 anvisa ell förslagsanslag på 344 826 000 kr.
B 12. Specialskolor: Utrustning m.m.'
Reservation 980 405
1991/92
Utgift
6 880 429
1992/93
Anslag
7 355 000
1993/94
Förslag
8 748 000
'Ny rubrik. Tidigare Utrustning för specialskolor m.m.
Från anslaget betalas utgifter för läromedel, undervisnings- och arbetsmaterial, inventarier mm., bibliotek samt hörsel- och lalleknisk utrustning. Vidare bekostas från anslaget utrustning till elevbostäder och inköp av skolbussar.
Statens institut för handikappfrågor i skolan
Anslagsframställningen från Slalens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) innebär för budgetåret 1993/94 i huvudsak följande:
1. SIH föreslår en engångsanvisning för utrustning av ett nytt elevhem vid Hällsboskolan om 125 000 kr.
2. SIH föreslår all 1 miljon kronor anvisas för utrustning av lokaler efter till- och ombyggnationer vid vissa specialskolor.
3. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetårel 1993/94 till 8 480 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).
Föredragandens överväganden
Under förutsättning att elevantalet vid Hällsboskolan ökar för budgetåret 1993/94 anser jag all 125 000 kr bör anvisas för utrustning av ell nyll elevhem vid skolan.
Jag föreslår dessutom 900 000 kr för utrustning till om- och tillbyggda specialskolor. Del åligger SIH att fördela medlen lill specialskolorna efter behov.
Med hänsyn till prisutvecklingen har anslaget räknats upp med 368 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
13. alt lill Specialskolor: Utrustning m.m. (ör budgetåret 1993/94 anvisa etl reservationsanslag på 8 748 000 kr.
64
B 13. Statens skola tor vuxna i Härnösandi Piop. 1992/9.3:100
Bil. 9
1992/93
Anslag
18 124 000'
1993/94
Förslag
19 288 000
'Nytt anslag
Del av anslagen B 14, Slalens skolor för vuxna: IJlhildningskoslnadur och B IK. Statens skolor för vuxna: IJndcrvisningsmalcrial ni,ni.
De grundläggande bestämmelsema om Statens skolor för vuxna (SSV) finns i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna och förordningen (1992:601) om slalens skolor för vuxna.
Del övergripande målet för SSV är all komplettera den kommunala vuxenutbildningen genom all erbjuda utbildning av i huvudsak .samma slag i form av distansutbildning.
Anslaget tillförs inkomster vid uppdragsutbildning enligt förordningen (1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna samt avgifter för studiematerial och andra hjälpmedel saml ansökningsavgifter enligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1 108) om slalens skolor för vuxna.
Riksrevisionsverket har granskal årsbokslutet för budgetåret 1991/92 och därvid konstaterat all bokslutet är rättvisande.
Statens skolverk
Skolverkel föreslår i sin anslagsframställning endast pris- och löneomräkning.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.
65 Anslagsberäkning
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Anslag
Utgifter
1. Förvaltningskostnader 15 677 000
(därav lönekostnader) (14 042 000)
2. Stödåtgärder för handi kappade studerande 93 000 y
3. Lokalkostnader 426 000
4. Undervisningsmaterial 1 928 000
7 634 000
Inkomster som SSVH får disponera 5. Uppdragsutbildning och elevavgifter
6 470 000
Anslag enligt statsbudgeten
18 124 000
1 164 000
Inkomsterna ej redovisade tidigare.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
De övergripande målen för verksamhelen ligger fasl för nästa
budgetår.
Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 19 288 000 kr
Resultatbedömning
Jag kan konstatera all Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Slalens skola för vuxna i Härnösand (SSVH).
Slutsals
SSVH omfattas av Skolverkets tillsyn.s- och uppföljning.sansvar. De särskilda direktiv som regeringen utfärdat för Skolverkels fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1994/95 - 1996/97 gäller även SSVH.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för all bl.a. utarbeta förslag lill hur en vidgad användning av dislansulbildningsmeloder kan
66
främjas inom olika ulbildningsformer (Dir. 1992:48). Arbetet skall vara Piop. 1992/93:100 avslutat före den 1 mars 1993. Förslagen kan komma all påverka SSVH. Bil. 9
Jag anser därför att SSVH för nästa budgetår bör bedriva sin verksamhet med samma inriktning som hittills.
Övrigt
SSVH har hittills tilldelats medel under förslagsanslaget B 14. Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader och re.servalionsanslagel B 18. Slalens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial mm. Jag föreslår alt SSVH fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas medel under ett ramanslag, benämnt Statens skola för vuxna i Härnösand. Inkomster som SSVH får disponera, dvs. inkomster från uppdragsutbildning enligt förordningen (1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor fiir vuxna och avgifter för studiematerial och andra hjäliimedel samt ansökningsavgifter enligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna beräknar jag till 6 470 000 kr budgetåret 1993/94.
Chefen för Finansdeparlemenlel har lidigare i dag redovisat elt förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell .som bör tillämpas. SSVH kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 all tillämpa denna modell. SSVH kommer därför all tilldelas ell räntekonto med kredit i Riksgäidskontoret (RGK) och medlen under anslaget B 13. Statens skola för vuxna i Härnösand förs lill detla konto.
Anslaget för Statens skola för vuxna i ffärnösand har budgeterats ulan hänsyn till de tekniska justeringar som måsle göras till följd av ändringen av nivån på lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergången till lån i RGK saml de nya principerna för budgeleringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparlemenlel (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). fJet belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slulligl all fastställas enligi de redovisade riktUnjema och kan därför avvika från del nu budgeterade be-loppei.
För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 985 000 kr med hänsyn till löne- och prisutvecklingen. Vidare beräknar jag ökade hyreskostnader på grund av ökat lokalbehov med 179 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
14. att lill Statens skola för vuxna i Härnösand för budgetåret 1993/94 anvisa etl ramanslag på 19 288 000 kr.
67
B 14. Statens skola tor vuxna i Norrköpingi Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1992/93
Anslag
18 002 1)00'
1993/94
Förslag
19 000 000
Nytt anslag.
Del av anslagen 13 14. Slalens skolor för vuxna: Ulbildningskoslnadcr och B IK. Srarens skolor för vuxna: Undervisningsnialerial m.m.
De grunil läggande besiämmelser na om Slalens skolor för vuxna (SSV) finns i lagen (1991:1108) om slalens skolor för vuxna och förordningen (1992:601) om slalens skolor för vuxna.
Del övergripande målet för SSV iir alt komplettera den kommunala vuxenutbildningen genom all erbjuita ulbililning av i huvudsak samma slag i form av dislansulbildning.
Anslaget tillförs inkomster vid uppdragsutbildning enligt förordningen (1986:64) om uppilragsuthildning vid slalens skolor för vuxna saml avgifter för studiematerial och andra hjälpmedel saml ansökningsavgifter enligi 6 § andra styckel och 7 S lagen (I9')l:l 108) om statens skolor för vuxna.
Riksrevisionsverket har granskat åisbokslulet för budgetåret l991/*)2 och därviil konstaterat all bokslutet är riiltvisande.
Statens skolverk
Skolverket föreslår i sin anslagsframställning endast pris- och löneomräkning.
68 Prop. 1992/93:100
A nslagsberäkning
Bil. 9
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Anslag
Utgifter
1. Förvaltningskostnader
14 454 000
"N
(därav lönekostnader)
(12 456 000)
2. Stödåtgärder för handi-
kappade studerande
11 000
y +11 198 000
3. Lokalkostnader
404 000
4. Undervisnings-
material
3 133 000
y
Inkonisler som SSVN får disponera 5. Uppdragsutbildning och elevavgifter
10 200 000
Anslag enligt statsbudgeten
18 002 000
998 000
Inkomsterna ej redovi.sade lidigare.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
De övergripande målen för verksamheten ligger fasl för nästa
budgetår.
Resurser; Ramanslag för budgetåret 1993/94 19 000 000 kr
Resultatbedömning
Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inle haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Slalens skola för vuxna i Norrköping (SSVN).
Slutsats
SSVN omfattas av Skolverkets tillsyns- och uppföljningsansvar. De särskilda direktiv som regeringen utfärdat för Skolverkels fördjupade anslagsframslällning för budgetåren 1994/95 — 1996/97 gäller även SSVN.
Som jag redovisat under föregående anslag har regeringen tillkallat en särskild utredare för alt bl.a. utarbeta förslag lill hur en vidgad användning av dislansulbildningsmeloder kan främjas inom olika ulbildnings-
former (Dir, 1992:48). Arbetet skall vara avslutat före den I mars 1993. Piop. 1992/93:100 Förslagen kan komma all påver ka SSVN. Bil. 9
Jag anser därför alt SSVN för nästa budgetår bör hedriva sin verksamhet med samma inriktning som hiiiills.
Övrigt
SSVN har hittills lilldelals medel under förslagsanslaget B 14. Slalens skolor för vuxna: Utbildningskostnailer och reservationsanslaget B 18. Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial mm. Jag föreslår all SSVN fr.o.m. budgetårel 199.3/94 anvisas medel uniler ell ramanslag, benämnt Slalens skola för vuxna i Norrköping. Inkomster som SSVN får disponera, dvs. inkomster från uppdragsutbildning enligt förordningen (1986:64) om uppdragsutbildning vid slalens skolor för vuxna och avgifter för studiematerial och andra hjälpmedel samt ansökningsavgifter enligt (■> § andra stycket och 7 § lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna beräknar jag till 10 200 000 kr lör budgetåret 199.V94,
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat etl förslag om generell ränlebeläggning av slatliga medelsflöden samt presenteiat den modell som bör tillämpas, SSVN kommer fr.o.m. budgetåiet 1993/94 all tillämpa denna modell. SSVN kommer ilärför att tilldelas etl räntekonto med kredit i RiksgäUlskoniorel (RGK) och medlen under anslaget B 14. Slalens skola lör vuxna i Norrköping förs till delta konio.
Anslaget för Statens skola fiir vuxna i Noiikö|)ing har budgeteiats ulan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras lill följd av ändringen av nivån pä lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergången lill lån i RGK .samt de nya principerna för budgeter ingen av anslagen. Riktlinjerna för dessa föränili ingai har tiiligarc denna dag icdovisals av chefen för I inansdepartenicntcl (bil. 1, Slaisbudgelen och .särskilda fiågor). Del belopp .som kommer att ställas till niyndighetcns disposition kommer slutligt alt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan diiiföi avvika fiån det nu budgeterade beloppet.
För nästa builgelår bör anslaget endast räknas upp med hänsyn till löne-och prisutveckling.
Hemställan
Jag hemställer all reger ingen föreslår i iksilagen
15. all lill Stålens skida för \it.\na I Norrköping för budgetåiet 199.3/94 anvisa ett ramanslag pä 1') 000 000 kr.
70
B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. Piop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92
Ulgift
51 228 157
1992/93
Anslag
53 <)31 000
1993/94
Förslag
56 501 000
från anslaget utbetalas statsbidrag enligt förordningen (1978:591) om statsbidrag lill svensk undervisning i ullanilel .
Statsbidrag till ullandsskola utgår i form av bidrag lill kostnader för lärarlöner med belopp som i princip motsvarar lönen för motsvarande lärartjän.sl vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletlerande undervisningslimmar (komplelleringsresurs). Bidrag till skolans lokalkostnader utgår med 60 % av årskostnaden för nödvändiga undervisningslokaler. Statsbidrag i form av särskilt driflbidrag utgår med 16% av lönekostnader och vissa pensionskostnader. Vidare ulgår statsbidrag lill korres[)ondensundervisning, kompletterande svensk undervisning och svensk undervisning vid internationell skola.
Irån anslaget betalas vidare statsbidrag lill kostnader för resor och flyttning för lärare vid ullandsskolor (SKOLFS 1991:34),
Överenskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan linland, Norge och Sverige om samarbete på ullandsundervisningens område (ändrad 1991-06-20).
Statens skolverk
Resuliatredo visning
Antalel elever vid svenska ullandsskolor utgjorde lä.såiel 1991/92 I 080. Av dessa var 914 svenska, 79 norska och 87 finska elever.
Organisationen vid de svenska ullandsskolorna innevarande läsår framgår av följande sammanställning.
71 Statsunderstödda svenska ullandsskolor läsåret 1992193 Prop. 1992/93:100
_______________________________________________ Bil. 9
Låg- och Hög-mellan- slaifium stadium
Europa Belgien (Bryssel) x x
England (London) x x
Frankrike (Paris) x x
Italien (Milano) x
Portugal (Lissabon) x
Ryssland (Moskva) x
Schweiz (Geneve) x
Spanien (Fuengirola) x x
" (Maspalomas) x
(Madrid) x x
(Palma de Mallorca) x
Tyskland (Berlin) x
(Hamburg) x
Österrike (Wien) x
Asien Bangladesh (Dhaka) x
Indien (Kashmir) x
Saudi-Arabien (Jeddah) x
(Riyadh) x
Vietnam (Bai Bång) x
(Hanoi) x
Afrika Angola (Luanda) x
Botswana (Gaborone) x
Burundi (Bujumbura) x
Etiopien (Addis Abeba) x
Guinea Bissau (Bissau) x
Kenya (Nairobi) x x
Mocambique (Maputo) x
Tanzania (Dar es Salaam) x
(Nzega) X
Zambia (Lusaka) x
Amerika Argentina (Tucumån) x
Bolivia (Cochabamba) x
Brasilien (Sao Paulo) x
Ecuador (Outio) x
Nicaragua (Managua) x
Peru (Lima) x
72
Anslagsframställning Prop. 1992/93:100
Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1993/94 innebär i huvudsak följande:
1. Skolverkel föreslår all medlen för- kostnader för Sveriges anslutning till examensorganisalionen Intemaiional Baccalaureate Organi.salion (IBO) i Geneve och bidrag lill engelskspråkig gymnasial utbildning i Slockholm och Göteborg rn.m. förs över från anslaget B 9, Bidrag lill viss verksamhet inom del kommunala skolväsendel lill della anslag ( + 7 302 000 kr).
2. Skolverket beräknar medelsbehovel under anslaget (anslagsposterna 1-6) för budgetårel 199.3/94 till 60 355 000 kr (exkl. löne- och prisomräkning).
Svenska institutet
Svenska institutet föreslår 730 000 kr för bidrag till Riksföreningen Sve-rigekonlakts verksamhet.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 visar alt utgifterna väl ryms inom det beräknade anslaget. Någon ökning av anlalel ullandsskolor har inte skett under budgetåret. Även för budgetåret 1992/93 bör kostnaderna kunna rymmas inom del beräknade anslaget.
Övrigt
Internalionaliseringsulredningen, som haft i uppdrag all utreda vissa frågor om skolans iniernalionali.sering och inlernalionella kontakter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i andra länder (Dir. 1991:62), har i september 1992 överlämnat sill belänkande (SOU 1992:93) Svensk skola i världen. 1 betänkandet föreslås bl,a. ell hell nytt statsbidragssystem för utlandsskolorna, som bl.a. innebär att skolorna också skall kunna undervisa elever på högstadie- och gymnasienivå. Vidare föreslås ändring av de bestämmelser som reglerar vilka elever som får medräknas när bidraget skall fastställas. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Jag räknar med alt en särskild proposition om skolans inlernalionaUsering skall kunna fiireläggas riksdagen under våren 1993. Jag räknar inte med alt några förändringar av statsbidragssystemet för utlandsskolorna skall ske inför budgetåret 1993/94.
Vid min beräkning av anslaget för nästa budgetår räknar jag endast med förändringar av automatisk natur ( + 2 570 000 kr).
73
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår r iksilagen
16. att lill Bidrag tdl svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetårel 1993/94 anvisa etl förslagsanslag på 56 501 000 kr.
B 16. Bidrag till driften av fristående skolor
1991/92 Ulgift 256 062 495
1992/93 Anslag 189 716 000
199.3/94 Förslag 222 257 000
F'rån anslaget utgår bidrag lill driften av frislående skolor, dels sådana som är inlernalionella skolor, dels för elever över grundskolenivån, dels ock iör riksinlernatskolor.
A nslagsberäk n ing
1992/93 Beräknad ändring 199.V94
löiedraganden
Anslag
1. Fristående skolor 142 770 000 + 29 5 I 1 000
2. Riksinlernatskolor 45 946 000 + 3 030 000
3. lill regeringens
disposition I 000 000 of.
Summa 189 716 000 +32 541000
Statens skolverk
Skolverkets anslagsframställning för budgetåret l
1. Skolverket bedömer alt intresset för fristaende skolor övei grundskolenivån är .så stort all årselevplalsramen liöi' ökas med ytter ligare 120 platser för budgetåiet I9').V<)4 (+ 13 500 000 kr).
2. Skolverkel föreslår all medel för bl.a. bidrag till kostnadei fi)r irn-dervisningsinsatser vid Frälsningsarméns internatskola Suiulsgården, som innevarande builgelår utbetalas från anslaget B 8. Biilirig lill di iften av det kommunala offenlliga skolväsendel, förs iiver till detla anslag (- 1 096 000 kr).
3. Skolverkel beräknar medelsbehovet undei anslaget föi budgetåret 1993/94 lill 227 329 000 kr. (exkl. pri.s- ocb löneomräkning). Föredragandens överväganden
En arbetsgrupp inom Uthiklningsdepai tementet har haft till uppgift att redovisa förslag i syfte all öka miijlighetci na för barn och ungdomar
74
och deras föräldrar att välja skola inom del kommunala skolväsendet. 1 Prop. 1992/93:100 gruppens uppdrag har ingått all överväga om principerna fiir valfrihet Bil. 9 och bidrag till fristående skolor på grundskolenivå ock.så kan tillämpas för frislående skolor över grundskolenivån. Gruppens aibete hai resulterat i en promemoria (Ds 1992:115) Valfiihel i skolan som äi under remissbehandling. Jag räknar med all under mars 1993 kunna återkomma lill regeringen med förslag lill en proposilion lill riksdagen.
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 9 436 000 kr.
Medel för bidrag till internatskolan Sundsgården som innevarande budgetår beräknats under anslaget B 8. Bidrag lill driften av det kommunala offentUga skolväsenilel bör fi.o.m. nästa budgetår beräknas under delta anslag (+ 1 096 000 kr).(2)
Under innevarande budgetår beiäknas medel för bidrag lill de fristående särskolorna under anslaget B 9. Bidrag lill driften av särskolor mm. 1 underlaget för bidraget ingår de elever som är berättigade till särskilda omsorger enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fi. Del särskilda statsbidraget till driften av landstingskommunala särskolor upphör med utgången av december 1992 och det ingår därefter i det nya skatleutjämningsbiilragel lill landslingen (prop, 1991/92:150 bil. 11:5, bet, 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).
Enligt beslut av riksdagen med anledning av förslag i propositionen om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m. (prop. 1991/92:94, bet, 199l/92:UbU2l och 28, rskr. 1991/92:285) överförs huvudmannaskapet successivt lill kommunerna fiän landstingen för all fr.o.m. den 1 januari 1996 vara helt kommunall.
I enUghet med förslag i den nämnda pro[)ositionen 1991/92:150, beslöts att bl.a. statsbidragen lill de nuvarande frislående särskolorna även fortsättningsvis skulle utbetalas direkt till skolans huvudman som särskilt statsbidrag.
Statsbidrag lill de fristående .särskolorna regleras i förordningen (1988:740) om statsbidrag lill frislående särskolor. Bestämmelserna överensslämmer i stort med de som gäller för statsbidrag lill landstingen för driften av särskolor t.o.m. utgången av december 1992. För infi)rma-lionens skull vill jag nämna alt i och med all del särskilda statsbidraget lill landslingen för särskoleverksamhet upphör behöver den nämnda förordningen (1988:740) ändras. Regeringen har den 17 december beslutat all nuvarande slatsbidragsbestämmelser i huvudsak skall gälla för de frisiåenile särskolorna även efter utgången av år 1992, From. den 1 juli 1993 bör däremot nya regler infiiras. Del bör ankomma på regeringen all besluta om den närmare uifi>rmningen av bestämmelserna. Statsbidrag lill nu nämnda skolor bör utgå inom oförändrad medelsram och beräknas under detta anslag (+ 18 209 000 kr). Jag räknar inle med all förklara några nytillkommande fristående särskolor berättigade lill statsbidrag.
Enligt tidigare ställningsiaganden skall bidraget per elev till fiistående skolor med likartade utbildningar över grundskolenivån utgå med .samma belopp. I budgetpropositionerna 1989, 1991 och 1992 anvisades me-
75
del för en stegvis sådan anpassning. Denna anpassning bör fortsätta un- Prop. 1992/93:100 der budgetåret 1993/94. Bil. 9
Riksdagen fastställde efter förslag i 1992 års budgetproposition ramen årselevplatser för statsbidrag under budgeläret 1992/93 lill 4 754. Jag föreslår att samma antal fastslälls för budgetåret 1993/94, Den nya gymnasieskolan får enligt riksdagens beslut införas fr.o.m. innevarande budgetår. Det innebär all utbildningar i gymnasieskolan inom den tidigare s.k. lilla ramen avvecklas i motsvarande takt. 1 vissa fall kan del vata fördelaktigt all omvandla en viss utbildning lill fristående skola över grundskolenivån. Jag föreslår ilärför - i likhet med förra årel - att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande all få utöka den av riksdagen fastställda ramen för staisbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor för sådana fall.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen dels bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag anfön om statsbidrag till fristående särskolor, dels föreslår riksdagen att
17. godkänna milt förslag till ram för budgetåiet 1993/94 för staisbidragsgrundande årselevplatser vid frislående skolor över grundskolenivå,
18. bemyndiga regeringen all, enligt vad jag anfört, i vi.ssa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser för budgetåret 1993/94,
19. lill Bidrag till driften av frislående skolor för budgetårel 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 222 257 000 kr.
76
c Folkbildning P'op- iW2/93:ioo
Bil. 9
C 1. Bidrag till folkbildningen
1991/92
Utgift
2 165 153 607
1992/93
Anslag
1 942 344 000
1993/94
Förslag
1 917 543 000
Statsbidraget utbetalas lill Folkbildningsrådet som elt samlai finansiellt stöd lill folkbildning. EnUgl förordningen (1991:977) om statsbidrag lill folkbildningen lämnar lolkbildningsrådel statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningsrådet beslutar vilka som skall tilldelas statsbidrag och fördelar tillgängliga medel mellan dem.
Från detta anslag utbetalas även bidrag lill Nordens folkhögskola i Geneve.
Målet med statsbidrag lill folkbildningen är all stödja en verksamhet som syftar till alt göra del möjligt för människor all påverka sin livssituation och skapa engagemang all della i samhällsutvecklingen.
Verksamheter som syftar lill all utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.
Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras, varvid invandrare särskilt skall uppmärksammas. Handikappade ulgör en annan viktig målgrupp.
Folkbildningsrådet
Verksamhetsredo visning
En viktig uppgift för folkbildningsrådet har varit all för folkhögskolor och studieförbund klargöra vilka krav på redovisning och utvärdering som rådet kommer att ställa i framtiden. Folkbrldnrngsrådeis styrelse har tagit fasta på den grundläggande tanken i riksdagens beslul att slu-dieförbund och folkhögskolor själva skall formulera målen för sin verksamhet.
Folkbildningsrådet har uppmanat studieförbunden och folkhögskolorna att utarbeta bildningsprogram/måldokumenl som tydligt anger inriktningen av verksamhelen. Det lokala arbetet håller just på all avslutas och Folkbildningsrådet har genom sin FoU-delegalion begärt in måldokument och utvärderings|)laner från en tredjedel av folkhögskolorna och från studieförbundens lokalavdelningar i vissa kommuner. Studieförbunden centralt kommer därutöver att överlämna en kortfattad och översiktlig redogörelse för arbetet med måldokument och planer för lokal utvärdering för resp. organisation i sin helhet. Folkbildningsrådet vill genom del insamlade underlaget få en god inblick i del lokala arbete som i fortsättningen utgör grunden för folkhögskolornas och studieförbundens verksamhetsinriktning.
77
Studieförbunden
Studiecirklar:
Antal
cirklar
deltagare
studietimmar
1990/91
343 732
2 867 812
11 195 002
1991/92
323 335
2 828 779
10 802 954
Kulturprogram:
Antal
arrangemang
deltagare
medverkande
1990/91
102 697
10 517 886
639 510
1991/92
88 486
10 053 720
591 528
Övrig folkbildni
ngsverksamhei:
Antal arrangemang deltagare studietimmar
1991/92 9 326 148 243 213 083
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Folkhögskolorna
1990/91
1991/92
Anlal skolor
131*
därav landstings- och
kommunskolor
rörelse- och stöd-
föreningsskolor
82 Antal deltagare
236 763
ca 223 000
Antal kurser
11 207
ca 10 600
Antal deltagarveckor
722 288
ca 765 000
♦Exklusive Samernas folkhögskola
A nslagsframställn ing
1. Folkbildningsrådet föreslår all besparingen på 300 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 under anslagsposten 1 återförs till anslaget.
2. Folkbildningsrådet föreslår vidare att 100 000 kr från anslaget B 1. Statens skolverk, anslagsposten 1. Förvaltningskostnader förs över lill folkbildningsanslagel för statistikproduktion inom folkhögskoleområdet.
3. Folkbildningsrådet beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1993/94 till 2 142 444 kr (exkl. löne- och prisomräkning).
78
Anslagsberäkning Prop. 1992/93:100
1992/93 Beräknad ändring 1993/94 ''-
Föredraganden
Anslag
1. Bidrag till folkbildningen 1842 082 000 + 75 185 900
2. Bidrag till föreningen Nordisk folkhögskola
i Geneve 262 000 + 13 100
3. Särskilt bidrag för arbetsmarknadsanpassad
utbildning 100 000 000 - 100 000 000
Summa 1 942 344 000 - 24 801 000
Föredragandens överväganden
ResuUatbedömning
Den nuvarande ordningen för resursfördelningen trädde i kraft den 1 juli 1991. Enligt Folkbildningsrådets redovisning har antalet deltagarveckor vid folkhögskolor ökat medan verksamheten i studieförbundens regi minskat någol för budgetåret 1991/92. Totalt tycks dock verksamheten ha minskal något.
Slutsats
Folkbildningsrådels redovisade åtgärder för alt få underlag för uppföljning och utvärdering av verksamheten bör ge bättre underlag för kommande års prövning av verksamheten.
Som jag tidigare redovisat i Inledningen (avsnitt 2) har en särskild utredare tillkallats för all närmare klargöra vilka utgångspunkter och principer som skall tillämpas i den statliga utvärderingen av folkbildningen. Utredaren skall överväga hur resultat från folkbildningens mångskiftande verksamheter skall värdesättas och sammanvägas.
Övrigt
Jag har efter pris- och löneomräkning beräknat anslaget till folkbildningen till 1 917 543 000 kr.
Till föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve beräknar jag 275 100 kr inkl. pris-och löneomräkning.
Utbetalning av statsbidrag sker i dag halvårsvis i förskoll. Jag föreslår all utbetalningsreglema ändras till alt ske kvartalsvis i förskott.
79 Hemställan Piop. 1992/93:100
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all
1. godkänna vad jag har förordat om utbetalningspeiioder av statsbidraget till folkbildningen,
2. lill Bidrag till folkbildningen för budgetåret 199.V94 anvisa ett anslag på 1 917 543 000 kr.
C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen
1991/92
Ulgift
43 556 349
1992/93
Anslag
44 991 000
1993/94
Förslag
45 117 000
Från anslaget utbetalas statsbidrag till Nämnden för vårdartjänst (NV) för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, forsknings- och utvecklingsarbete saml Rirvaltningskoslnader.
De övergripande målen för nämndens verksamhet är all förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för i första hand unga och vuxna personer med funktionshinder samt administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Tolk- och översällarinslitulel (TÖI) vid Stockholms universitet ansvarar för fördelningen av statsbidrag lill tolkulbildning för döva, dövblinda och vuxendöva saml leckenspråkslärarulbildningen. Dessa utbildningar skall planeras i samverkan med berörda handikapporganisationer.
Nämnden för vårdartjänst
1. NV föreslår alt medlen till lolkkosinader och hjälpmedelskosinailer förs upp som förslagsvis betecknade anslagsposter, F.n .sådan konstruktion skulle göra del möjligt alt svara för behoven när de uppslår och ge döva, dövblinda och vuxendöva, rörelsehindrade m.fl, lillgång till utbildning på egna villkor.
2. Vidare föreslår NV att assistansen i studiesituationen samordnas och utvecklas. All personlig assistans i studiesitualionen bör i sin helhet fortsättningsvis finansieras från anslaget G 4. Nämmlen för våntartjänst, anslagsposten G 4.1. NV som anser all delta kommer alt innebära förenklade rutiner och därmed effektivitelsvinsler har i bedömningarna av den framtida vårdartjänstverksamheten vägt in effekterna av dessa förslag. 1,5 miljoner kronor föreslås föras över från detla anslag lill Social-depariemeniels huvudtitel, anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst, anslagsposten 1.
3. De medel, 523 000 kr, som NV disponerar uniler detta anslag för forsknings- och utvecklingsarbete föreslås bli överfiinla till Socialdepar-
80
tementets huvudtitel anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst, anslags- Prop: 1992/93:100 posten 4. Bil. 9
4. NV föreslår alt 10 % av totalramen för detla anslag får användas över budgetårsskiftet för alt förenkla administrationen. Med nuvarande system måste NV kräva in uppgifter från folkhögskolorna innan dessa har genomfört samtliga kurser under budgetåret och kunnat slutredovisa kostnaderna totalt.
5. NV anför att produktion av studiematerial för funktionshindrade kan möjliggöras genom alt vissa medel ställs lill NV:s förfogande. NV har tidigare föreslagit alt hela frågan om produktion av studiematerial för olika grupper med funktionshinder utreds.
6. NV beräknar ett medelsbehov under della anslag för budgetåret 1993/94 till 36 250 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).
Tolk- och översättarinstitutet
7. TÖI föreslår att institutets synpunkter på handikapputredningens delbetänkande (SOU 1991:97) En väg till delaktighet och inflytande - tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade beaktas vid beräkning av anslagsposten Bidrag för tolkulbildning saml lecken-språkslärarutbildning m.m. för budgetåret 1993/94.
8. Vidare föreslår TÖI att åtgärder vidtas för en samordning av tidpunkten för fördjupade anslagsframställningar rörande anslag inom littera C och I som bestrider kostnader vid TÖI inom angränsande verksamhetsområden.
9. TÖI föreslår att anslagsformen för anslaget C 2. Bidrag lill vissa handikappåtgärder inom folkbildningen ändras från obeiecknat anslag till reservationsanslag i likhet med vad som gäller för anslaget C 3. Bidrag till kontakttolkutbildning.
6 Riksdagen 1992/9.1. 1 sand. Nr 100. Bikiga 9.
A nslagsberäkning
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Anslag
1. Bidrag för vissa handikappåtgärder 30 248 000
2. Bidrag lill forskningsoch utvecklingsarbete 523 000
3. Bidrag för tolkutbildning samt teckenspråkslärar-ulbildning 13 801 000
4. Bidrag lill Stockholms universitet för förvaltningskostnader vid tolk-
och översättarinslrtulei 419 000
Summa 44 991000
63 000 523 000
+ 691 000
+ 21 000
-I- 126 000
Föredragandens överväganden
Nämnden för vårdartjänst (NV) disponerar sedan budgetåret 1991/92 det särskilda statsbidrag som utgår för särskilda handikappåtgärder inom folkbildningen. Under anslaget disponerar Tolk- och iiversällarinslitutel (TÖI) vid Stockholms universitet de medel som ulgår för teckenspråks-utbildning och teckenspråkslärarulbildning. 1 likhet med 'lÖl anser jag alt TÖI:s olika anslag eller anslagsposter bör redovisas i en och samma fördjupade anslagsframställning. De anslagsposter som ingår uniler förevarande anslag bör därfiir i fortsättningen ingå i samma budgelcykel som universitet och högskolor.
Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget lill 2 149 000 kr.
Jag biträder NV:s fiirslag all de medel uniler anslagsposten 1, som hittills utgått för personlig assistans i studiesitualionen bör samordnas med det bidrag som ges för vårdartjänst. Jag föreslår därfiir all medlen fr.o.m, nästa budgetår förs över lill Socialdepartementets huvudtitel, anslaget E 3. Statsbidrag lill vårdat tjänst m.m. (- 1,5 miljoner kronor exkl. pris- och löneomräkning),(2)
Vidare anser jag att de medel under anslagsposten 2, som ulgår för forsknings- och utvecklingsarbete också bör föras över lill Socialdepartementets huvudtitel, anslaget G 13. Nämnden för vårdartjänst (- 523 000 kr exkl. pris- och löneomräkning).(3)
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för Socialdepartementet.
Övriga förslag är jag inte bereild alt biträda.
82 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
3. all lill Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen iör budgetåret 1993/94 anvisa ell anslag på 45 117 000 kr.
C 3. Bidrag till kontakttolkutbildning
Reservation 396 083
1991/92
Utgift
6 844 917
1992/93
Anslag
7 594 000
1993/94
Förslag
7 974 000
Anslaget disponeras av Stockholms universitet för kostnader vid lolk-och översättarinstitutet för kontakttolkutbildning. Tolk- och översällar-instilulet (TÖI) fördelar statsbidrag för kontakttolkutbildning lill studieförbund och folkhögskolor enligt förordningen (1991:976) om statsbidrag till kontakttolkutbildning.
Från anslaget betalas kostnader för kontakttolkutbildning, anordnarens kostnad för deltagarnas resor och inackordering saml stipendier lill deltagare. Utbildning anordnas inom huvudområdena sociallolkning, sjukvårdslolkning, arbelsmarknadstolkning, arbelsplatstolkning och rällslolkning. Vid fördelningen av statsbidragel skall TÖI särskilt sträva efter all konlakltolkulbildningen lokaliseras lill de regioner och inriktas på de språk där behovet av koniaktiolkar är störst.
TÖI skall utöva tillsyn över konlaktlolkutbildningen på folkhögskolor och studieförbund, ansvara för all kvaliteten i konlaktlolkutbildningen upprätthålls, bl.a. genom alt kontinuerligt följa upp och utvärdera utbildningen. TÖI ställer upp de övergripande målen för konlaktlolkutbildningen och svarar för pedagogiskt och metodiskt utvecklingsarbete samt för information om konlaktlolkutbildningen.
TÖI har utformat bidraget som ell schablonbidrag per undervisnings-/studielimme för utbildningskostnad och kursailministration, varvid en ökad lärartäthet förutsätts. Inackorderingsstöd, bidrag till resekostnader saml stipendier ulgår endasl för folkhögskolekurser.
Tolk- oeh översättarinstitutet
1. lÖI begär sammanlagt 1 miljon kronor för en standardförbättring och en kraftig volymökning av konlaktlolkulbililningen.
Föredragandens överväganden
I likhet med vad jag har anfört under anslaget C 2. Bidrag lill vissa handikappåtgärder inom folkbildningen bör samtliga de anslag eller anslagsposter som TÖI disponerar ingå i samma budgelcykel som den för universitet och högskolor.
Under anslaget har jag endasl t)er'äknal pris- och löneomräkning med 380 000 kr.
83
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
4. att lill Bidrag Ull kontakttolkutbildning för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 974 000 kr.
84 D Grundläggande högskoleutbildning m.m. Pop- i992/93:ioo
D 1. Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under Utbildningsdepartementets huvudtitel uppförda följande anslag som avser grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet:
Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan,
Verket för högskoleservice.
Överklagandenämnden för högskolan,
Kostnader för Universitets- och högskoleämbetets och Utrustningsnämndens för universitet och högskolor awecklingsorganisation.
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m..
Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna.
Vissa tandvårdskostnader.
Utbildning för tekniska yrken.
Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken.
Utbildning för vårdyrken.
Utbildning för undervisningsyrken,
Utbildning för kultur- och informationsyrken.
Lokala och individuella linjer samt fristående kurser.
Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m..
Europeisk utbildningssamverkan. Medelsanvisningen under dessa anslag uppgår innevarande budgetår till 8 346 985 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande frågor om grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av år 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ett anslag förs upp med för de angivna ändamålen oförändrat belopp.
Regeringen har även förelagt riksdagen en proposition om förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen (prop. 1992/93:42) innebärande tillägg till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 till följd av ytterligare 6 000 utbildningsplatser. Propositionen behandlas för närvarande av riksdagen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition, till Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet för budgetåret 1993/94 beräkna ett anslag på 8 346 985 000 kr.
85 E Forskning och forskarutbildning Prop. 1992/93:ioo
Bil. 9
E 1. Forskning och forskarutbildning inom högskolan samt vissa andra forskningsändamål
l statsbudgeten för innevarande budgetår finns under Utbildningsdepartementets huvudtitel uppförda följande anslag som avser forskning och forskarutbildning inom högskolan samt vissa andra forskningsändamål:
Humanistiska fakulteterna
Teologiska fakulteterna
Juridiska fakulteterna
Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.
Medicinska fakulteterna
Odontologiska fakulteterna
Farmaceutiska fakulteten
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.
Tekniska fakulteterna
Temaorienferad forskning
Konstnärligt utvecklingsarbete m.m.
Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål
Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.
Forskningsrådsnämnden
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
Medicinska forskningsrådet
Naturvetenskapliga forskningsrådet
Rymdforskning
Europeisk forskningssamverkan
Kungl. biblioteket
Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader
Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m.
Institutet för rymdfysik
Manne Siegbahninstitutet för fysik
Polarforskning
Vissa bidrag tiU forskningsverksamhet Medelsanvisningen under dessa anslag uppgår innevarande budgetår till 7 039 137 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande frågor om forskning och forskarutbildning. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av år 1993.
Regeringen har också lagt propositioner dels 1992/93:74 om ytterligare medel till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1992/93 dels 1992/93:42 om förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ett anslag förs upp med för de angivna ändamålen oförändrat belopp.
86
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition, till Forskning och forskarutbildning inom högskolan samt vissa andra forskningsändamål iör budgetåret 1993/94 beräkna ett anslag på 7 039 137 000 kr.
87 F Studiestöd m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 9
F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m.
1991/92
Utgift
145 700 710
1992/93
Anslag
149 977 000
1993/94
Förslag
159 610 000
Centrala studiestödsnämnden (CSN) är enligt fiirordningen (1992:813) med instruktion för Centrala studiestödsnämnden (CSN) central förvaltningsmyndighet för sluiUesociala frågor. Delegationen för utländska studerande handlägger frågor rörande utländska medborgares principiella rätt lill svenskt studiestöd. Fr.o.m. den I januari 1991 fullgör CSN även vissa uppgifter i samband med lån lill hemulruslning för fiyktingar och vissa andra utlänningar. Kostnaderna härför betalas ur anslag under elfte huvudtiteln.
Från anslaget betalas även kostnaderna för porioavgifter lill postverket samt avgifter lill kronofogdemyndigheter och tingsrätter för inkassoverksamhet.
Centrala studiestödsnämndens fördjupade anslagsframställning
Resullaianalys för perioden 1987188-1991192
CSN visar i sin resultatanalys all ärendevolymerna har ökal kraftigt under den gångna femårsperioden. Så har t.ex. ansökningarna om studiemedel ökal med 33 %. Ansökningarna om studiemedel för utlandsstudier har sexdubblats uniler perioden. Den stiirsla volymökningen har dock skelt på återbeialningssidan. Efterfrågan på service från allmänheten har ökal drastiskt. CSN visar hur man genom personalutbildning, utvecklande av ny teknik och decentralisering av arbetsuppgifter från huvudkontoret till lokal/regionalkontoren (tidigare nämnderna) har lyckats omdisponera resurser lill de områden som krävt förstärkning. Samtidigt har man klarat av sina besparingskrav.
CSN redovisar proiluktivileisutvecklingen för sina olika ansvarsområden för femårsperioden. Uttryckt som en produkt av sammanvägd prestationsvolym och resursförbrukning i 1988 års prisnivå har en ökning skett med 20 % under perioden eller en genomsnittlig ökning med 4 % per år. Produktiviteten redovisas endasl utifrån prestationen behandlade ärenden. CSN är medveten om alt detla är en brist och har därför under budgetårel 1991/92 tagit fram kompletterande mål och mått som även försöker mäta kvalitén i verksamhelen.
CSN:s helhetsbedömning är att verksamhelen i allt väsenlligt kunnat göras |)å avsett säll även om myckel stora oplanerade åtgärder har tvingats fram till följd av regelförändringar och kundernas krav.
88 CSN:s resursanalys för kommande treårsperiod Prop. 1992/93:100
Bil 9 CSN redovisar för budgetaret 1991/92 ett överskott motsvarande ca
1 miljon kronor. Myndighetens ekonomi inför kommande planeringsperiod är således i god balans. För kommande planeringsperiod förutses dock vissa ekonomiska påfrestningar genom att kostnadsutvecklingen inom vissa strategiska kostnadsslag är oroväckande hög. Volymökningarna beräknas under perioden uppgå till i genomsnitt 9 %. CSN:s ambition är att klara dessa volymer inom oförändrad medelsram, vilket innebär ökade krav på produktivitet. CSN beräknar besparingskraven från regeringens och riksdagen sida under perioden till totalt 12,5 miljoner kronor. Det totala effeklivilelskravel på myndigheten för perioden beräknar CSN till 78 miljoner kronor.
CSN.s framtidsanalys för kommande treårsperiod
CSN förväntar under perioden väsentUga förändringar i regelverken för både beviljning och återbetalning av studiestöd. Den decentraliserade högskolan och den förändrade gymnasieskolan kan antas medföra krav på en vidgad decentralisering av CSN:s verksamhet liksom på en ökad fiexibilitet i studiestöden och dess administration. CSN prognostiserar ett fortsalt ökat ärendeantal inom beviljningsområdet. Volymökningen beräknas till ca 10 % årligen. Inom ålerbelalningsområdet tillkommer under perioden ca 300 000 nya låntagare, vilket motsvarar en 25-procentig volymtillväxt. Utlandsverksamheten beräknas fortsätta att öka. Även servicekraven från allmänheten torde öka.
Verksamhetens inriktning under kommande treårsperiod
Det administrativa och organisatoriska arbetet kommer att inriktas på att klara av besparingskrav, allmänhetens servicekrav och skapa utrymme för erforderliga långsiktiga investeringar. Den stora förändringen under perioden blir moderniseringen av ADB-systemet. I det nya systemet, STIS 2000, kommer man att få goda möjligheter att ta emot data från både studerande och skolor på olika tekniska media. CSN avser även alt söka reducera olika kostnader inom områdena distribution, samordning av massulskick, autogirorulin, syslem för anstånds- och avskrivningsärenden och upphandlingsavtal. Avsiklen är även alt försöka förhandla fram långsiktiga hyresavtal |)å lägre nivå än nuvarande.
CSN avser att utveckla huvudkontoret lill en ledningsorganisation. All operativ verksamhet skall decentraliseras lill lokalkontoren. Möjligheterna till samverkan mellan CSN:s lokalkontor och högskolor på samma ort kommer att utredas.
CSN strävar efter att ytterligare förbättra sin service gentemot allmänheten och höja tillgängligheten. Ändrade rutiner inom återbetalnings-området kommer att medföra att antalet utskick till varje kund kommer alt begränsas. Bättre informationsmaterial kommer all utarbetas
89
som bör leda till att kundernas kontaktbehov med myndigheten kom- Prop. 1992/93:100 mer att minimeras. Bil. 9
Mål för verksamheten för den kommande treårsperioden
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som nämnden gjort i sin framlids- och resursanalys föreslår CSN följande målsättningar för sin verksamhet för den kommande treårsperioden
- att höja kvalitén i sin verksamhet i syfte att garantera stor rättssäkerhet för den enskilde,
- att förbättra sin verksamhet så att kunderna ges en, utifrån deras utgångspunkt, tillfredsställande service,
- att förbättra sin medelshantering och därigenom nedbringa statens räntekostnader,
- att fortsätta öka produktiviteten för hela organisationen,
- att öka insatserna på det personaladministrativa området för att bla. reducera korttidssjukfrånvaron,
- att förbättra jämställdheten genom att bl.a. stimulera kvinnor till att söka chefstjänster inom organisationen,
- att förbättra koslnadseffeklivitelen inom ADB-området.
Förslag
CSN begär medel för sin administration för budgetåren 1993/94-1995/96 enligt huvudalternativet, vilket innebär alt ramanslaget skall minskas med fem procent under treårsperioden eller för CSN.s del med 12,5 miljoner kronor. Minskningen bör ske med 4,2 miljoner kronor de första två budgetåren och med 4,1 miljoner kronor det tredje.
CSN föreslår att nuvarande aviseringsavgift ändras beteckningsmässigl till expeditionsavgift och att nuvarande påminnelseavgift ändras beteckningsmässigl till förseningsavgift. Avgifterna bör vara oförändrade, 18 kr resp. 120 kr. CSN föreslår även att bestämmelser införs om krav efter påminnelse och att det för sådant krav får tas ut en kravavgift med 240 kr.
90
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
För den kommande treårsperioden skall nu gällande övergripande mål fortsätta alt gälla.
Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 159 610 000 kr
Planeringsram: 1993/94 159 610 000
1994/95 159 610 000
1995/96 159 610 000
Övrigt: En uppläggningsavgift för studielån tas ul.
Fördjupad prövning
CSN:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, all verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hitills funnits uppsatta har nåtts.
CSN:s resultatanalys visar att verksamheten under den gångna femårsperioden ökat kraftigt både på beviljnings- och återbeialningssidan. Likaså har allmänheten, kundema, ställt alltmer ökade krav på service från CSN. Produktiviteten redovisad utifrån prestationen behandlade ärenden visar på en genomsnittlig årlig höjning med 4 %.
Enligt min bedömning har CSN:s arbete under den gångna femårsperioden varit framgångsrikt. Del ökade kravet på myndigheten har på etl föredömligt sätt klarats av genom att organisationen anpassats till nya förutsättningar och genom omdisponering av tillgängliga resurser.
Jag har i det föregående tämligen ingående redovisat vilken inriktning på sin verksamhet CSN avser att ha för den kommande treårsperioden. Jag har ingenting alt erinra mot den av CSN angivna inriktningen. Den bör således läggas fast.
Mol ylterligare ell område bör dock CSN inrikta sill arbete. Om någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort insett detta, kan vad för myckel utgått genast återkrävas. Av CSN:s långtidsbedömning framgår all del finns en slor balans på sådana fordringar, som ännu inle behandlats av CSN. Ökade insatser från CSN:s sida bör därför göras under perioden för alt återkräva för högt utbetalda studiestöd.
Slutsatser
De övergripande målen för CSN är
- all vara förvaltningsmyndighet för sludiesociala frågor,
- att följa upp och ulvärdera de skilda studieslödssysiemen.
- att ta fram underlag och förslag för utveckling av det studiesociala Prop. 1992/93:100 området. Bil. 9
- att på ett rationellt och ekonomiskt ansvarsfullt sätt svara för hanteringen av beviljning och ålerbelalning av studiestöd,
- att fullgöra uppgifter enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar.
Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag har gjort av verksamheten finner jag ingen anledning att göra någon ändring av de övergripande mål som nu gäller för CSN:s verksamhet. De bör därför gälla även för kommande treårsperiod.
Jag har inte någon erinran mot den verksamhetsinriktning och de mål för verksamhelen som CSN redovisat inför den kommande treårsperioden. Den bör dock, som tidigare redovisats, kompletteras med en ökad satsning på återkravsverksamhet. Jag bedömer det vara ett realistiskt krav att CSN under nästa budgetår minskar de utestående fordringarna med minst 20 miljoner kronor mer av det studiestöd som uppburits obehörigt eller med för högt belopp. Vilka krav som bör ställas på CSN i delta avseende för de två återstående budgetåren avser jag all återkomma till i kommande års budgetproposition.
Övrigt
Under anslaget har jag gjort löneomräkning med hänsyn till träffade avtal samt sedvanlig prisomräkning med sammanlagt 12 209 000 kr.
Jag har minskat anslaget med 2 576 000 kr som motsvarar det rationaliseringskrav som är ställt på myndigheten.
CSN har i sin fördjupade anslagsframställning utifrån de myndighels-specifika direktiv som regeringen meddelat lämnat en redogörelse för vilka möjligheter som finns all ytterligare avgiftsbelägga sin verksamhet. CSN finner del därvid vara möjligt att ta ut en uppläggningsavgift för studielån om exempelvis 150 kr per termin eller 300 kr per läsår. CSN bedömer dock att en sådan avgift bör införas först i samband med att etl nytt studiestödssystem införs.
Enligt min mening bör den av CSN angivna uppläggningsavgifien införas redan fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag föreslår därför alt det i 9 kap. sludieslödslagen (1973:349) tas in en föreskrift om alt CSN i samband med beviljande av studielån får la ul avgifter för sina administrativa kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar. För riksdagens information vill jag nämna att uppläggningsavgiften enligt min mening bör sättas lill 150 kr per kalenderhalvår eller 300 kr per kalenderår. Den som endast tar ul bidragsdelen skall givelvis inle belastas med uppläggningsavgift. Utifrån del antal studerande som beräknas lyfta studielån under nästa budgetår beräknar jag intäkterna lill 47 miljoner kronor. Intäkterna skall föras till inkomsttiteln Övriga offentiigrättsliga avgifter.
För riksdagens kännedom vill jag nämna all CSN i sin fördjupade anslagsframställning utifrån givna myndighetsspecifika direktiv har redovi-
92
sat en analys av möjUga effektivitetsvinster i kassahållningen. CSN anger Prop. 1992/93:100 därvid följande. Bil. 9
Ändring av utbetalning av studiemedel från fyra gånger per år lill månadsvis utbetalning i förskott skulle ge en räntevinst. Antalet inbelal-ningstillfällen vid återbetalning av studielån är fyra per år. Genom all flytta inbetalningslillfället per den 31 mars till den 28 februari samt inbetalningstillfället per den 30 september till den 31 augusti skulle också en räntevinsl uppstå. CSN bedömer att staten genom att minska antalet utbetalningstilirailen av studiestöd från fem gånger per vecka till ett enda tillfälle skulle få en kassamässig vinst. I nuvarande avtal med sparbankerna har CSN en clearingtid uppgående till två dagar. Genom att minska denna tid lill en dag skulle ävenledes en kassamässig vinst möjliggöras. Den sammanlagda kassamässiga vinsten genom dessa ål-gärder är ca 55 miljoner kronor. Det ankommer på CSN att besluta i dessa frågor. Enligt vad jag har erfarit avser CSN att genomföra dessa förändringar redan fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Enligt 8 kap. 1 § sludieslödslagen (1973:349) får i samband med återbetalning av studielån las ul avgifter för administrativa kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar. I 8 kap. 1 § studiestödsförordningen (1973:418) föreskrivs all avgifter för administrativa kostnader skall tas ut vid avisering av årsbelopp och vid påminnelse om förfallna årsbelopp. Enligt samma paragraf är aviseringsavgiften 18 kr för varje avisering och påminnelseavgiften 120 kr för varje påminnelse. Motsvarande avgifter tas också ul vid ålerbelalning av studielån tagna före den 1 januari 1989. Bestämmelser om dessa avgifter finns dels i övergångsbestämmelserna till sludieslödslagen, dels i 8 kap. sludieslödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989. Enligt 9 kap. 2 § studiestödslagen får avgift för avisering också tas ut i samband med återkrav av studiestöd.
För att förbättra möjligheterna lill en effektiv administration och utveckling av rutinema bör enligt CSN aviseringsavgiften frikopplas från den direkta aviseringen. CSN föreslår därför att avgiften benämns expeditionsavgift, att den fastställs på årsbasis och all den las ul vid lämpligt tillfälle med hänsyn till rulinuppbyggnaden. Jag bilräder CSN:s förslag i den delen. Förslaget medföi all del i övergångsbestämmelsema lill lagen (1988:877) om ändring i sludieslödslagen bör tas in en bestämmelse av inneböid all del i samband med debitering av preliminär och kvarstående avgift skall utgå en expeditionsavgift med belopp som regeringen bestämmer. F:n motsvarande ändring bör göras i punkt 6 i övergångsbestämmelserna lill sludieslödslagen. Förslaget medför också en ändring i 9 kap. 2 S sludieslödslagen.
Som nämnts tiiligare lar CSN ul en påminnelseavgift om 120 kr. Om den återbetalningsskyldige inte betalar efter den första påminnelsen utsänds yllerligare en påminnelse som också är belagd med en avgift om 120 kr. Sker inle betalning då överlämnas ärendet normall lill kronofogdemyndigheten. CSN har föreslagit all avgiften för den första påminnelsen betecknas förseningsavgift saml all en ylterligare avgift benämnd kravavgift skall införas. Kravavgiften skulle uppgå till 240 kr. Elt skäl
att byta beteckning till förseningsavgift är enligt CSN att det inte bör rå- Prop. 1992/93:100 da någon oklarhet om huruvida avgiften för påminnelsen skall utgå el- Bil. 9 ler inte och att tjänstemännens arbete i samband med kundförfrågningar därmed skulle förenklas.
Till en början kan det enligt min mening inte råda något tvivel om att en låntagare är skyldig att betala påminnelseavgift för en påminnelse som CSN varit berättigad all skicka ul. När det därefter gäller förslaget att införa en kravavgift har del beröringspunkter med föreskrifterna om inkassoverksamhet och kräver ytterligare överväganden. Mot den bakgrunden är jag för närvarande inte beredd att biträda CSN:s förslag i dessa delar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell ränlebeläggning av statliga medelsfiöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. CSN kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. CSN kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och medlen under anslaget F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. föras lill detta konto.
Anslaget för Centrala studiestödsnämnden m.m. har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slulligl att fastställas enligt de redovisade riktUnjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Den sammanlagda belastningen på anslaget beräknar jag till 159 610 000 kr, en ökning med 9 633 000 kr.
Mina förslag till lagändringar finns samlade under anslaget F 8. Särskilt vuxenstudiestöd lill studerande vid vissa lärarutbildningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 159 610 000 kr.
94 F 2. Centrala studiestödsnämndens Prop. 1992/93:100
återbetalningsverksamhet Bil. 9
1993/94 Nytt anslag 1 000
Kostnaderna för återbetalning av studiestöd skall i princip täckas genom avgifter (prop. 1988/89:100 bil. 10, bet. 1988/89:SfU15, rskr. 1988/89:173). Bestämmelserna om avgifter för administrativa kostnader finns angivna i 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349) och i 8 kap. 1 § studiestödsförordningen (1973:418) samt i övergångsbestämmelser till studiestödslagen.
Under innevarande budgetår har avgifterna från återbetalningssystemet redovisats som inkomster under anslaget F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. CSN:s kostnader för verksamheten har tagits upp som en utgift för förvaltningskostnader under samma anslag.
Verksamheten bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 föras upp med ell formellt belopp under etl nytt obetecknat anslag F 2. Centrala studieslöds-nämndens återbetalningsverksamhet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
2. att till Centrala studiestödsnämndens återbeialningsverksam-het för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
F 3. Studiehjälp m.m.
1991/92 Ulgift 2 756 323 969
1992/93 Anslag 2 396 335 000
1993/94 Förslag 2 086 780 000
Från anslaget betalas utgifter enligt 3 kap. sludieslödslagen (1973; 349) för studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg samt enligt 3, 4 och 7 kap. samma lag för studiehjälp, studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd i form av resekostnadsersättning. Vidare betalas från anslaget enligt särskild förordning (CSNFS 1983:17) ersättning lill svenska elever utomlands för dagliga resor.
Centrala studiestödsnämnden
I förra årets anslagsframslällning lämnade Centrala studiestödsnämnden (CSN) förslag lill omfattande förändringar av studiehjälpssyslemel. Förslagen byggde på den utvärdering av studiehjälpen som CSN genomfört på regeringens uppdrag. Utvärderingen och förslagen presenterades i en särskild rapport "Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag", som bifogades anslagsframställningen för 1992/93.
95
Regeringen och riksdagen har i år tagit ställning till en del av CSN:s Prop. 1992/93:100 förslag, medan de fiesta fortfarande bereds i regeringskansliet. CSN upp- Bil. 9 repar nu de förslag som statsmakterna ännu inte lagil ställning till.
Under anslaget Studiemedel m.m. föreslår CSN ändrade regler för återkrav av studiestöd. Dessa förslag gäller även för studiehjälpen.
CSN beräknar utgiften under anslaget till 2 644,9 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
CSN har lämnat alternativa förslag om höjning av belopp och inkomstgränser för extra tillägg samt belopp i inackorderingstillägg i händelse av att inte CSN:s huvudförslag genomförs. I så fall beräknas me-delsutfiödet för studiebidrag, extra tillägg saml inackorderingstillägg lill 2 754,5 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Riksrevisionsverkels budgelprognos I
Riksrevisionsverkets (RRV) budgelprognos 1 för budgetåret 1992/93 tyder på alt anslaget är underbudgeteral med 104 miljoner kronor. Förklaringen till detta är främst att antalel elever i gymnasial utbildning med rätt lill studiehjälp väsentligt överstiger vad som beräknats i föregående års budgetproposition och kompletteringsproposition. Kostnaderna för extra tillägg torde även de vara för lågt budgeterade i förhållande till beräknat budgetutfall.
Rapporten Från studiehjälp lill ungdomsstudiebidrag
Centrala studiestödsnämnden (CSN) lämnade i samband med sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 en rapport Från studiehjälp till ungdomssludiebidrag. I rapporten föreslogs vissa förändringar i det nuvarande studiehjälpssyslemel. Förslagen har redovisats utförligt i föregående års budgelproposilion (prop. 1991/92:100 bil. 9 s.196-198). Några av de förslag som lades fram i rapporten har riksdagen redan antagit (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. 1991/92:SfU9, rskr. 1991/92:231). CSN hemställer nu att studiehjälpen förändras i enlighet med framlagda förslag i rapporten i de delar som förslagen inte redan har genomförts.
Förslaget om att det extra tillägget i studiehjälpen skall avskaffas och att ett motsvarande stöd i stället skall föras in i bostadsbidraget kan jag efter samråd med chefen för Socialdepartementet inle biträda. Bostadsbidragels konstruktion möjliggör inte en sådan åtgärd utan att stora nackdelar skulle uppstå inom detta system. Extra tillägget bör således även fortsättningsvis hanteras av CSN och bekostas under detta anslag.
Internationaliseringsutredningen (Dir. 1991:62) har avlämnat sitt betänkande (SOU 1992:93) om Svensk skola i världen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Som tidigare anförts är avsikten att senare under våren 1993 återkomma till regeringen med förslag till en proposition till riksdagen i de frågor som utredningen behandlat. CSN.s förslag om all studiebidrag skall kunna utgå för etl års studier på gym-
96
nasial nivå utomlands kommer all behandlas i samband med beredning- Prop. 1992/93:100 en av denna proposition. Bil. 9
Vad CSN i övrigt föreslagit i sin raj)|)on är jag inle beredd att biträda.
Studiebidrag
Studiebidragen är beloppsmässigt samordnat med del allmänna barnbidraget. Studiebidraget är 750 kr per månad.
Enligt nuvarande bestämmelser (3 kap. 6 § studiestödsförordningen) lämnas studiebidrag för hela kalenderhalvåret
1. till en studerande som uniler första kalenderhalvåret bedrivit siu-diehjälpsberättigade studier under minst 4 månader,
2. lill en studerande som under andra kalenderhalvåret bedrivit stu-diehjälpsberättigade studier under minsl 3; månad.
Detta innebär att studiebidrag i studiehjälpen utgår under 12 månader per år under förutsättning all villkoren under 1 och 2 ovan är uppfyllda. Det statsfinansiella lägel möjUggör inte att denna höga ambitionsnivå längre kan upprätthållas. Jag föreslår därför att studiebidrag inom studiehjälpen får utgå under högst 10 månader per år. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.
Jag har vid mina beräkningar, i enlighet med CSN, beräknat kostnaderna utifrån 299 800 elever. Jag beräknar utgiften för studiebidrag till 1 978 680 000 kr under kommande budgetår. Av de under anslaget upptagna kostnaderna svarar således studiebidraget för ca 95 %.
Extra tillägg
Antalet elever med extra tillägg visar nu tecken på all öka. I föregående års budgetproposition räknade jag med att 8 000 elever skulle få sådant tillägg under innevarande budgetår. CSN bedömer alt anlalel elever kommer alt uppgå till ca 10 000, vilket är samma antal som faktisk! uppburit extra tillägg under budgetåret 1991/92. CSN har som utgångspunkt för sina beräkningar tagit upp samma antal elever för budgetåret 1993/94. Jag gör samma bedömning.
Enligt nuvarande regler beviljas extra tillägg med 795, 530 resp. 265 kr per månad. I enlighet med CSN:s alternativa förslag föreslår jag att extra tillägg beviljas med 825, 550 resp. 275 kr per månad. Förslaget kräver ändring av 3 kap 11 § studiestödslagen (1973:349).
Vidare anser jag, lika.så i enlighet med CSN, all del ekonomiska underlaget bör höjas med 5 000 kr. Oetta imiubär all maximall lillägg kommer att beviljas om del ekonomiska underlaget är lägre än 80 000 kr, medan inget tillägg beviljas om underlaget överstiger 120 000 kr per år. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om delta.
Enligt 3 kap. 6 § studiestödsförordningen (1973:418) kan extra lillägg utgå för tid under vilken en elev är berättigad till studiebidrag. Jag har i det föregående föreslagit att studiebidrag skall utgå under högst 10 månader per år. Motsvarande bör även gälla för det extra tillägget. Del an-
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.
kommer på regeringen alt utfärda närmare bestämmelser under vilken Prop. 1992/93:100 tid extra tillägg skall utgå. Bil. 9
Jag beräknar utgiften för extra tillägg till 60 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Inackorderingstillägg
Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. 1991/92:Snj9, rskr. 1991/92:231) att det statliga stödet till inackorderade elever utanför det offentliga skolväsendel även fortsättningsvis skall hanteras av CSN. CSN återupprepar nu sitt förslag från föregående års anslagsframställning att inackorderingstillägget till elever vid folkhögskola skall betalas ur anslaget Bidrag lill folkbildningen och till elever vid fristående skolor och riksinternatskolor ur anslaget Bidrag till driften av frislående skolor. Jag anser inle att något nytt framkommit som bör föranleda en ändring av nu fastlagd ordning.
Enligt nu gällande regler beviljas inackorderingstillägg med lägst 1 070 kr och högst 2 150 kr per månad. I likhet med CSN bedömer jag att en uppräkning till lägst I 150 kr och högst 2 300 kr per månad bör ske. Det lägsta beloppet motsvarar avrundat 1/30 av basbeloppet (34 400 kr) för kalenderåret 1993, dvs. samma belopp som enligt 5 kap. 33 § skollagen (1985:1100) lägst skall utgå till de elever i gymnasieskolan som uppbär kontant stöd. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 13 § studiestödslagen.
Totalt beräknar jag etl medelsbehov för inackorderingstillägg på 37,4 miljoner kronor. Jag räknar med att ca 3 000 elever kommer att uppbära inackorderingstillägg under budgetåret 1993/94.
Studiehjälp till studerande utomlands
Jag beräknar utgiften för studiehjälp till studerande utomlands till 10,7 miljoner kronor. I detta belopp har jag inräknat 1,3 miljoner kronor till ersättning för dagliga resor till och från skolan för elever som har minst sex kilometers avstånd till skolan.
Övrigt
Mina förslag till ändringar av studiestödslagen finns samlade under anslaget F 8. Särskilt vuxenstudieslöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
3. att till Studiehjälp m.m. iör budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 086 780 000 kr.
98 F 4. Studiemedel m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 9
1991/92
Utgift
4 651 031 885
1992/93
Anslag
4 686 000 000
1993/94
Förslag
6 130 000 000
Från anslaget betalas utgifter för studiebidrag enligt 4 kap. och räntesubventioner för och avskrivning av studielån enligt 3, 4 och 7 kap. studiestödslagen (1973:349).
Återbetalning av studielån regleras i 8 kap. samma lag.
Från anslaget betalas dessutom kostnader för avskrivning och inlösen av vissa studielån med statlig kreditgaranti i enlighet med kungörelsen (1961:384) om avskrivning av lån för studier eller på grund av all låntagaren avlidit eller varaktig belalningsoförmåga inträtt.
Centrala studiestödsnämnden
Antalet studerande med studiemedel har ökal kraftigt under senare år. Centrala studiestödsnämnden (CSN) ulgår i beräkningarna för 1993/94 att ökningen kommer att fortsätta. Orsaker till ökningen är dels fier utbildningsplatser inom högskolan, dels alt studiemedelssystemet blivit mer attraktivt efter reformeringen av systemet den 1 januari 1989. Dessutom har antalel studerande med studiemedel för utlandsstudier ökat kraftigt.
I långtidsbedömningen lämnar CSN vissa synpukter på ett samordnat och flexibelt studieslödssystem för vuxna som underlag för den översyn av vissa frågor om studiemedel som pågår inom Utbildningsde|)arie-mentet. Med hänvisning lill översynsarbelet lämnar CSN förslag lill regeländringar enbart när del gäller återkrav av studiestöd. CSN föreslår att reglerna skall utformas på ungefär samma sätt som i liknande förmånssystem. Förslaget innebär bl.a. att studiestöd som uppburils på felaktiga grunder skall kunna återbetalas på två sätt. Beslut om återkrav kan fattas då en studerande har förorsakat en felaktig utbetalning. Beslul om direkt ålerbelalning kan fattas om studiestöd har up|)hurils felaktigt av någon annan orsak.
CSN beräknar utgiften för studiemedel i form av sluiliebidrag till 3 454,8 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Del är en ökning i förhållande till innevarande års anslag med 856,8 miljoner kronor. Ökningen beror främst på alt CSN räknar med elt ökat antal studerande med studiemedel på gymnasial nivå, eftergymnasial nivå och utomlands. Den lolala utlåningen beräknas också öka även om CSN bedömer all lånebe-nägenheten sjunker något. Utflödet av studielån kommer att uppgå lill 6 154,8 miljoner kronor, vilket är 355,7 miljoner kronor mer än vad CSN räknat med för innevarande budgetår. Denna ulgift belastar inte statsbudgeten.
Utgiften för räntesubventioner och avskrivningar ökar krafiigt under budgetåret 1993/94 och beräknas till 3 028 miljoner kronor. Det är 940 miljoner kronor mer än vad som anvisats för innevarande budgetår.
99 Totalt för studiemedel beräknar således CSN utgiften under budget- Prop. 1992/93:100 året 1993/94 till 6 482,8 miljoner kronor. Bil. 9
Föredragandens överväganden
Riksrevisionsverkels budgelprognos I
Riksrevisionsverkels (RRV) budgetprognos 1 för budgetårel 1992/93 lyder på all anslaget är underbudgeleral med 929 miljoner kronor. Förklaringen är all finna i all anlalel studerande har ökat jämfört med vad som har beräknats i budgetpropositionen. Även utnyttjandegraderna, dvs. den andel av maximibeloppet för studiemedel som de studerande faktiskt utnyttjar, har i budgetpropositionen underskattats. Underbudge-teringen kan även förklaras med att kostnaderna för räntesubvention och avskrivningar har ökal beroende på del ökade ulfiödet av lån och räntehöjningar.
Nivån på studiemedlen
I propositionen om åtgärder för alt stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) anmäldes alt inom studieslödsområdel beräknades ändrade studiemedclsförmåner leda till en besparingseffekt om ca 300 miljoner kronor-. Hur en sådan besparing skulle las ul skulle närmare presenteras i 1993 års budgetproposition. Jag återkommer nu till denna fiåga.
Enligt nu gällande besiämmelser (4 kap. 13 § sludieslödslagen) ulgår studiemedel med 10,00 % av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vilken den sluilerande har rätt lill studiemedel. Tidsperioden skall omfalla för hellidssluderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar. Della innebär alt en heltidsstuderande uppbär studiemedel med högst 180 % av basbeloppet för nio månaders studier. Jag anser all den lidigare angivna besparingen inom sludiemedelsområilel lämpligast kan tas ul genom all det totala sludiemeilelsbeloppel för nio månaders studier sänks fiån 180 % av basbeloppet lill 170 %. Jag ulgår ilå från basbeloppet minskat med 2 % i enlighet med socialförsäkringsulskotlets förslag lill ändring av I kap. 7 § sludieslödslagen (1973:349) i bet. 1992/93:SfU9, Utifrån det anlal sluderande som jag .senare kommer all redovisa blir bes|)aringen ca 310 miljoner kronor uniler budgetåret 1993/94. Förslaget kräver ändring av 4 kap. 13 och 24 $§ sludieslödslagen. Den minskning av studiemedlen som jag nu har förordat bör genomföras den 1 juli 1993. Enligt gällande bestämmelser kan emellertid ett beslul om tilldelning av studiemedel avse en längre lid än elt kalenderhalvår, 1 ell sådant beslul anger CSN storleken av utgående bidrag och lån. Det skulle därför kunna ifrågasättas om minskningen, ulan en särskild övergångsbestämmelse, skulle komma alt gälla även i fråga om elt beslut som fallas före ikraftträdandet och som avser t.ex. studiemedel för såväl vårterminen som höstterminen 1993. Enligt min mening är emellertid - med studiemedelssystemets uppbyggnail - storleken av utgå-
ende studiemedel beroende av de vid varje tidpunkt gällande reglerna Prop. 1992/93:100 härom. Detta framgår bl.a. av det förhållandet att en ändring av basbe- Bil. 9 loppet direkt påverkar studiemedlens storlek. Mot bakgrund av det sagda anser jag att det inte bör knytas någon övergångsbestämmelse till de ifrågavarande ändringarna i studiestödslagen.
Studiemedel beviljas för första halvåret 1993 med ett belopp på 6 742 kr per månad. Av beloppet utgörs 1 996 kr av studiebidrag. Med nu föreslagen ändring kommer studiemedel för andra halvåret 1993 alt beviljas med 6 368 kr per månad, varav studiebidrag med 1 881 kr.
SfU har vidare i ovan nämnda betänkande anfört att den av utskottet föreslagna minskningen av studiemedlen p.g.a. reduceringen av basbeloppet skulle kunna ersättas med en alternativ och större besparing inom studiemedelssystemet fr.o.m. den 1 juli 1993. Därvid borde övervägas alt minska bidrag.sdelen inom studiemedelssystemet med fyra procentenheter så att det totala studiemedelsbeloppel uppgår till 176 % av basbeloppet. Vidare borde övervägas att slopa studiemedel vid deltidsstudier.
Jag vill med anledning av vad SfU anfört anföra följande. Enligt SfU:s förslag kommer den nuvarande relationen, ca 30 % resp. ca 70 %, mellan bidragsdel och lånedel att förändras lill 28 % resp. 72 %. Det innebär att den sluderande får låna mera och får mindre bidrag av det totala studiemedelsbelopp som medges. Jag har vid mina kostnadsberäkningar av SfU:s förslag kommit fram till att den studerande får ut ca 360 kr mer per månad i studiemedel än vad han eller hon skulle få enligt mitt förslag. Jag har vidare vid mina beräkningar kommit fram till all bidragsdelen i båda förslagen blir i stort sett densamma. Del innebär att den studerande måsle låna yllerligare ca 360 kr per månad för all nå upp till det totalbelopp som SfU angett som lämpligt.
Det har i debatten kring studiemedlen ofta framförts alt de studerande får alltför höga studieskulder, som de får svårt att kunna betala tillbaka med ekonomiska påfrestningar som följd både för den enskilde och samhället. I jämförelse med mitt förslag innebär SfU.s förslag uppenbarligen alt skuldbördan för den enskilde ytterligare riskerar all öka. I gengäld kan den sluderande under studietiden upprätthålla en någol högre standard än vad mitt förslag innebär. Jag har vid min bedömning funnit att övervägande skäl talar för att man så långt som möjligt är bör sträva efter alt hålla låneskulden nere.
Vad gäller kostnaderna under anslaget för budgetårel 1993/94 är SfU:s förslag och mitt förslag i slort sett kostnadsneulrala. Enligt mina beräkningar skulle, om endasl hänsyn logs till vad SfU föreslagit beträffande nivån på studiemedlen, kostnaderna för SfU:s förslag bli ca 30 miljoner kronor högre än milt förslag. På några års sikt skulle skillnaden bli något större, eftersom räntesubventionen skulle komma alt beräknas på en högre låneslock.
Skulle på så säll SfU föreslagit även studiemedlen för dellidssludier las bort skulle de båda förslagen bli i slort sett likvärdiga .sett ur kosl-
lOI
nadssynpunkt. Vad gäller denna fråga anser jag dock att den bör ytterli- Prop. 1992/93:100 gare analyseras innan slutlig ställning las. Bil. 9
Som jag tidigare nämnt i inledningen avser jag all under hösten 1993 återkomma till regeringen med förslag om en proposition till riksdagen om ett reformerat studiefinansieringssyslem. I det sammanhanget bör frågan om studiemedel för deliid.sstudier prövas.
Kostnadsberäkningar
Jag beräknar alt ca 214 500 studerande kommer all uppbära studiemedel under höstterminen 1993 och ca 212 000 under vårterminen 1994. Jag har därvid beaktat alt reglema för polisaspiranteis studieförmåner ändrais så att deras studiefinansiering under grundkurs 1 kommer alt ske med studiemedel. Utgiften för studiebidrag beräknar jag mot denna bakgrund till 3 457 miljoner kronor och kostnaden för avskrivningar och räntesubventioner till 2 673 miljoner kronor. Jag har därvid beräknat all studielån kommer' all utbetalas med sammanlagt ca 5 961 miljoner kronor. I della belopp inkluderas studielån som del av särskilt vuxenstudiestöd.
Övrigt
Reglerna för återkrav av studiestöd är gemensamma för de studiestöd som regleras i sludieslödslagen och har i sak varit oförändrade sedan studiemedelssystemets tillkomst år 1964. CSN anger all de förändringar som sedan dess ägt rum av de administrativa rutinerna inom CSN har försvårat lillämpningen av bestämmelserna, varför CSN föreslår att reglerna ändras så all de får ungefär samma utformning som i likartaile förmånssystem. Jag har tidigare anfört alt studiestödssyslemct för närva-ranile är föremål för översyn inom Utbildningsdepartementet. Enligt min mening bör därför de tämligen omfattande föränilringar av reglerna för återkrav som CSN nu föreslär anstå lills vidare och las upp till prövning först i samband med den lagreglering som kan bli aktuell med anledning av elt nyll stuiliestöils,system.
Jag vill slutligen erinra om vad jag tidigare har anfört uniler anslaget F 1. Centrala sludiestödsnämnilen m.m. beträffande u[)pläggningsavgif-ter för studielån.
Mina förslag lill ändring av sludieslödslagen finns samlade under- anslaget F 8. Särskilt vuxensluiliestöd till studerande vid vissa läiai utbildningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
4. all till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa etl förslagsanslag på 6 130 000 000 kr.
102 F 5. Vuxenstudiestöd m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 9 1991/92 Utgift 1626 472 294 Reservation 4 096 710
1992/93 Anslag I 341 300 000
1993/94 Förslag 1078 600 000
Från anslaget betalas utgifter för kortlidsstudieslöd, internatbidrag och särskilt vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag enligt 5, 6 och 7 kap. studiestödslagen (1973:349).
Från anslaget betalas också utgifter för särskilt vuxenstudieslöd i form av vuxenstudiebidrag för arbetslösa. Bestämmelserna återfinns i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudieslöd för arbetslösa.
Centrala studiestödsnämnden
Den 1 juli 1992 inträffade stora förändringar på vuxenstudieslödsområ-det. Statsbidraget till uppsökande verksamhet på arbetsplatser upphörde liksom möjligheten till kollekliva ansökningar av koritidsstudiestöd och internatbidrag. Anslagen till koritidsstudiestöd och internatbidrag minskades. Förändringarna sker samtidigt som efterfrågan på utbildning och studiestöd bl.a. som en följd av arbetsmarknadssituationen ökar kraftigt. Konkurrensen om vuxenstudieslöd kommer att bli mycket hård. Centrala studiestödsnämnden (CSN) anser det därför nödvändigt alt mer resurser avsätts till vuxensludiesiöden och föreslår därför all hela ulbilil-ningsavgiften används till vuxensludiesiöden och dess administration under budgetårel 1993/94.
CSN beräknar utrymmet från utbildningsavgiften till vuxenstudieslöd m.m. till 1 707 miljoner kronor för budgetårel 1993/94. Av detla belopp föreslår CSN all 45,0 miljoner kronor reserveras för administrationskostnader. Efier avdrag för administrationskostnader återstår 1 662 miljoner kronor. CSN utgår från att koslnderna för timersättning liksom tidigare skall finansieras ur dessa medel. Dessa kostnader beräknas till 70.4 miljoner kronor. Efter avdrag även för kostnaderna för timersättning återslår 1 591,6 miljoner kronor till vuxensludieslödsanslagel för 1993/94.
CSN föreslår ett återinförande av statsbidrag lill uppsökande verksamhet på arbetsplatser och alt 50 miljoner kronor anvisas för delta ändamål. Medel skall kunna sökas för projekt som syftar lill all inventera utbildnings- och kompetensbehov i företag och där kartläggningen är en del av den uppsökande verksamheten. Ansökan om medel föreslås göras av lokal facklig organisation och arbetsgivare i samverkan.
CSN föreslår att möjligheten för de fackUga organisationerna all ansöka kollektivt om korttidsstudiestöd och internatbidrag återinförs.
CSN föreslår i första hand alt korttidsstudiestödel inkomslrelaleras och som alternativ att det höjs från 68 kr per timme till 75 kr per timme. Internatbidraget föreslås höjas från 305 kr till 370 kr per dygn. För kortlidsstudieslöd och internatbidrag föreslår CSN alt det anvisas 250
miljoner kronor, vilket är 174 miljoner kronor mer än vad som anvi- Prop. 1992/93:100 sats för 1992/93. Bil. 9
CSN föreslår att det anvisas 1 216,6 miljoner kronor för vuxenstudiebidrag under 1993/94. Del är 44,5 miljoner kronor mer än under 1992/93.
CSN föreslår att oförändrat belopp, 75 miljoner kronor, anvisas till vuxenstudiebidrag för arbetslösa under 1993/94.
Under anslaget F 4. Studiemedel m.m. föreslår CSN ändrade regler för återkrav av studiestöd. Dessa förslag gäller även för vuxenstudiestöden.
Föredragandens överväganden
Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin kommer utbildningsavgiften att avvecklas (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Det innebär att utgifterna för vuxenstudieslöd m.m. i fortsättningen måsle skattefinansieras. Till grund för medelstilldelningen under budgetåret 1993/94 ligger en beräkning av del utrymme som skulle ha funnits om avgiften hade varit kvar. Hänsyn har också tagits till att slutregleringen av avgiften för budgetåret 1991/92 ger ett underskott på 38 miljoner kronor.
Korttidsstudiestöd och internatbidrag
Jag förordar all beloppet i korttidsstudiestödel höjs från 68 lill 70 kr per timme. Internatbidraget bör räknas upp från 305 till 315 kr. per dygn. Förslagen kräver en ändring i 5 kap. 5-6 §§ och i 6 kap. 5 § studiestödslagen.
Mol bakgrund av behovet av besparingar i statens utgifter förordar jag att resurserna för kortlidsstudieslöd och internatbidrag minskas med 20%. Medlen under denna anslagspost föreslås uppgå till 61 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Särskilt vuxenstudiestöd och särskiU vuxenstudieslöd för arbetslösa
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare all redovisa förslag som avser läggas i 1993 års kompleileringsproposition om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 90 till 80 % av den inkomst som den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. En sådan förändring påverkar också totalbeloppet och vuxenstu-diebidragel i vuxenstudiestödet för de sluderande vars bidrag är knutet till arbetslöshetsersättningen.
Jag förordar att resurserna för vuxenstudiestöd minskas med hänsyn härtill. För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 950,1 miljoner kronor anvisas för särskilt vuxenstudiestöd och 67,5 miljoner kronor för särskilt vuxenstudieslöd för arbetslösa.
104 Medelsförbrukning Prop. 1992/93:100
Under anslaget för budgetåret 1993/94 bör tas upp 1 078,6 miljoner kronor med följande fördelning:
Mkr Korttidsstudiestöd och internatbidrag 61,0
Särskilt vuxenstudieslöd 950,1
Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa 67,5
Summa 1 078,6
Förslag om ändring av studiestödslagen finns samlade under anslaget F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
5. till Vuxenstudieslöd m.m. lör budgetårel 1993/94 anvisa elt reservationsanslag på 1 078 600 000 kr.
F 6. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar
1991/92
Utgift
156 326 810
1992/93
Anslag
68 500 000
1993/94
Förslag
71 925 000
Från anslaget betalas utgifter för timersättning lill sluderande som deltar i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller i svenskundervisning för invandrare (sfi) enligt förordningen (1986:395) om timersättning vid vissa vuxenutbildningar.
Från anslaget betalas även studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk.
Centrala studiestödsnämnden
Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår i första hand all timersättningen inkomslrelaleras och som alternativ alt den höjs från 68 kr per timme lill 75 kr per timme.
CSN föreslår all 70,4 miljoner kronor anvisas för timersättning och att 4 miljoner kronor anvisas för studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk.
Föredragandens överväganden
Jag förordar all beloppet i timersättning höjs från nuvarande 68 till 70 kr per timme.
Kostnaden för timersättning lill sluderande i sfi beräknas lill 65,5 miljoner kronor och för sluderande i särvux lill 2,2 miljoner kronor. För
försöksverksamheten med sluiliesociall stöd vid vissa kurser i tecken- Prop. 1992/93:100 språk har jag beräknat 4,2 miljoner kronor. Bil. 9
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
6. till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar fiir budgetåret 1993/94 anvisa ell förslagsanslag på 71 925 000 kr.
F 7. Bidrag till vissa studiesociala ändamål
Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågoi som gäller Bidrag lill vissa sludiesociala ändamål. Avsikten är all dessa fiågor skall behandlas i en särskild proposilion som skall föreläggas riksdagen uniler våren 1993.
Medelsanvisningen uniler anslaget Bidrag till vissa sludiesociala ändamål uppgår uniler innevarande budgetår till 110 235 000 kr, varav 325 000 kr anvisats som engång.sanvisning till Talboks- och punktskriftsbiblioteket för ell projekt med ny lalboksleknik. För alt möjliggöra fortsäll arbete med della projekt har jag beräknat 750 000 kr som engångsanvisning under nästa budgetår. I avvaktan på att beredningen av den särskilda propositionen slutförs, föreslår jag att anslaget förs upp med ett i förhållande lill nuvarande budgetår oförändrat belopp, ökal med 425 000 kr, dvs. 110 660 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
7. all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag lill vissa Sludiesociala ändamål för budgetåret 1993/94 beräkna elt förslagsanslag på 110 660 000 kr.
106 F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa Prop. 1992/93:100 lärarutbildningar' Bil. 9
1991/92
Utgift
169 851 236
1992/93
Anslag
121 400 000
1993/94
Förslag
100 000 000
'Ny rubrik. Tidigare Ulbildningsarvoden till sluderande vid vissa lärarutbildningar.
Från anslaget betalas utgifter för utbildningsarvoden till sluderande vid handels- och koniorslärarlinjen, industri- och hantverkslärarlinjen, vårdlärarlinjen och special[iedagogiska påbyggnadslinjen samt vid utbildning av vissa forskarutbildade lärare enligt 7 a kap, sludieslödslagen (1973:349).
Centrala studiestödsnämnden
Utgiften för 1991/92 översteg kraftigt del anslagna beloppet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har beräknat utgiften för budgetårel 1993/94 till 160 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
På regeringens uppdrag har CSN utvärderat reglema om ulbildningsar-vode lill studerande i vissa yrkeslärarutbildningar. I uppdraget ingick att överväga om någon annan mer kpstnadseffekliv form av studiefinansiering kunde införas utan att rekryteringen lill utbildningarna ifråga hotades. CSN har redovisat sin utredning i en rapport den 15 september 1992.
Av rapporten framgår att drygt 80 % av de sluderande vid yrkeslärarlinjerna är mellan 35 - 50 år. Av samtliga studerande är ca 75 % kvinnor. Utbildningsarvodel logs bort 1983/84 av besparingsskäl vid de då aktuella linjerna utom speciallärarlinjen. Arvodel återinfördes emellertid i två steg 1987/88 och 1988/89. Under tiden däremellan hänvisades de sluderande till studiemedelssystemet. Någon säker tendens lill rekryteringsproblem kan inte avläsas enligt CSN:s rapport, men det finns ändå tecken som tyder på att rekryteringen under dessa år påverkades i negativ riktning till följd av försämringen av studiestödet. De tillgängliga platserna kunde inte fyllas, vilket kan ha medförl alt antagningskraven sänktes. Man ulgår emellertid från att även andra faktorer påverkade rekryteringen, bl.a. arbetsmarknadsläget.
För antagning till yrkeslärarlinjerna krävs flera års verksamhet inom yrket ifråga, I rapporten pekar man på att krav på yrkeserfarenhet också ställs för antagning till yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). De sluderande vid YTH-linjerna har rätt lill särskilt vuxenstudieslöd. CSN föreslår all studiestöd som har till uppgift att vara särskilt rekryterande beräknas på samma sätt som det nuvarande särskilda vuxenstudie-
stödet och att regeringen beslutar om vilka utbildningar som kan ge rätt Prop. 1992/93:100 till studiestöd med en sådan högre bidragsdel. Bil. 9
Jag anser alt studiestödet lill studerande vid de ifrågavarande lärarutbildningarna i fortsättningen bör beräknas enligt reglerna om särskilt vuxenstudieslöd i 7 kap. studiestödslagen. Vuxenstudiestödei består delvis av lån. För den som är medlem i en arbetslöshetskassa varierar stödets storlek beroende på inkomsten före studiernas början. För den som har en låg arbetslöshetsersättning eller inte tillhör någon arbetslöshels-kassa gäller bestämmelser om en miniminivå. Del i stödet ingående bidraget är hälften så ston för den som inle tillhör en arbetslöshetskassa.
I några avseenden bör emellertid undantag göras från bestämmelserna om vuxenstudiestöd. Alla som antas lill utbildningen bör t.ex. ha rätt till stöd. Det innebär att reglerna om urval bland sökande inte blir tillämpliga och inte heller regeln om en övre åldersgräns. Någon minskning av bidragets andel för den som inle tillhör en arbetslöshetskassa bör inte ske. I fråga om barntillägget i vuxenstudiestödei anser jag all det inte bör beviljas till de studerande som här avses. Den som börjat studierna under budgetårel 1992/93 bör få stöd enligt de lidigare reglerna för slutförande av utbildningen.
Av följande sammanställning framgår förändringen ifråga om stödets storlek per månad räknat på 1992 års belopp.
Nuvarande
Vuxenstudiest
öd Vuxensludi:
arvode
lägsta nivå
högsta nivå
Bidrag brutto
10 770
4 833
8 065
Skatt (tab.30)
2 720
1 110
1 878
Bidrag netto
8 050
3 723
6 187
Lån
-
1 970
3 013
Totalt
8 050
5 693
9 200
Flertalet studerande som här avses har sannoUkt en så hög inkomst före studierna att den högsta beloppsnivån kommer ifråga. Som framgår av tabellen blir i dessa fall det totalt disponibla beloppet inklusive lånedelen högre än nettobeloppet i utbildningsarvode enligt de nuvarande reglerna.
Jag beräknar att utgifterna för bidrag kommer att minska med 60 miljoner kronor. Medelsbehovet för 1993/94 beräknas uppgå lill IOO miljoner kronor.
Medel för bidrag bör anvisas under ett förslagsanslag med beteckningen F 8. Särskilt vuxenstudieslöd till studerande vid vissa lärarutbildningar. För studielån har jag beräknat medel under anslaget F 4. Studiemedel m.m.
En förändring av det slag jag nu redovisat innebär att 7a kap. i studiestödslagen (1973:349) om utbildningsarvode kan upphävas. Samtidigt bör vissa konsekvensändringar göras i studiestödslagen och i övergångsbestämmelser till den. Däremot bör inte ändringar för närvarande göras i lagen om allmän försäkring m.fl. författningar med hänsyn till alt ut-
bildningsarvodet föreslås finnas kvar under ännu en tid för de sluderan- Prop. 1992/93:100 de som slutför en redan påbörjad utbildning. I övrigt bör förändringen Bil. 9 lagtekniskt göras så att det i 7 kap. 1 § sludieslödslagen lämnas ett bemyndigande för regeringen alt meddela föreskrifter om rätt lill särskilt vuxenstudiestöd för sluderande vid vissa lärarutbildningar där del finns behov av att förbättra rekryteringen. Där bör också anges alt regeringen i sådana föreskrifter får göra undantag från bestämmelserna i samma kapitel i bl.a. de avseenden jag har nämnt tidigare.
Slutligen föreslår jag en språklig förändring i sludieslödslagen. I lagen anges i 3, 4 och 7 kap. alt studiestöd utgår till studerande vid läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer. Med hänsyn lill all uttrycket linje efter en övergångstid försvinner inom såväl gymnasieskolan som den grundläggande högskoleutbildningen, bör ordet utbildningslinje bytas ut mot utbildning i berörda paragrafer i nämnda kapitel.
Upprättat lagförslag
De förslag jag nu lagt fram under anslagen F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m., F 3. Studiehjälp m.m. - F 5. Vuxenstudiestöd m.m. samt F 8. Särskilt vuxenstudieslöd lill sluderande vid vissa lärarutbildningar kräver i fråga om sludieslödslagen (1973:349) dets alt 7a kap. skall upphöra all gälla, dels all i 3 kap. 1, 12 och 22 §§, 4 kap. 1-2, 6 och 7 §§ ordet "utbildningslinje" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "utbildning" i motsvarande form, dels ändring av 1 kap. 1 §, 3 kap. 11 och 13 §§, 4 kap. 13 och 24 §§, 5 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 6 §, 9 kap. 2 och 2b §§, punkten 6 i övergångsbestämmelserna till studiestödslagen samt punkten 2e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen, deb att del införs en ny paragraf, 9 kap. 2c § saml i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen en ny punkt, 2m.
I enlighet med vad jag anfört under delta anslag saml under anslagen F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m., F 3. Studiehjälp m.m., F 4. Studiemedel m.m. samt F 5. Vuxenstudieslöd m.m. har inom Utbildningsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i sludieslödslagen. Lagförslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 9.2.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all
8. anta förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
9. till SärskiU vuxenstudieslöd till studerande vid vissa lärarut bildningar för budgetårel 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.
109 G Lokalförsörjning m.m. Prop. 1992/93
G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.
Medelsanvisningen under detta anslag uppgår innevarande budgetår till 872,6 miljoner kronor. I regeringskansliet bereds för närvarande frågor om grundläggande högskoleutbildning, forskning och forskarutbildning. Arbetet bedrivs med sikte på att två propositioner skall kunna föreläggas riksdagen i början av år 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskilda propositioner, till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 872 600 000 kr.
110 Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 9.1
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)' dels att 2 kap. 4 §, 5 kap. 27 och 33 §§, 11 kap. 20 och 21 §§, 14 kap. 8 § samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 kap. 24 §, samt närmast före 11 kap. 24 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4§
För att få anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall den sökande uppfylla ett av följande krav:
1. Sökanden har genomgått svensk eller därmed jämställd nordisk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser.
2. Sökanden har genomgått annan högskoleutbildning som av Statens skolverk förklarats i huvudsak motsvara sådan lärarutbildning som avses under 1.
För att få anstäUas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall den sökande dels behärska svenska språket, om det inte finns synnerliga skäl att medge annat, deb ha nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller beträffande det offentliga skolväsendet, särskilt de föreskrifter som anger målen för utbildningen, dels också uppfylla ett av följande krav:
1. Sökanden har genomgått svensk lärarutbildning med hu vudsaklig inriktning mot den un dervisning anställningen avser eller en därmed jämställd lärarutbildning i eu annat nordiskt land eller ett an nat land som tillhör Europeiska fri handelssammanslutningen eller Eu ropeiska gemenskaperna.
2. Sökanden har genomgått an nan högskoleutbildning som av Verket för högskoleservice förkla rats i huvudsak motsvara sådan lä rarutbildning som avses under 1.
iLaaen omtrvckt 1991: 1111. 2 Senaste lydelse 1992: 599.
III
., , , , , u- f I , Prop. 1992/93:100
Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse ''
Om det saknas sökande som uppfyller kraven enligt 1 eller 2, men det finns särskilda skäl att anställa någon av de sökande utan tidsbegränsning, får sådan anställning ändå komma till stånd, i fall den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom fmns skäl att anta att sökanden är lämpad att sköta undervisningen.
5 kap. 27 §
I denna lag avses med svårt I denna lag avses med svårt rörelsehindrad den som rörelsehindrad den som på grund av ett rörelsehinder eller, på grund av ett rörelsehinder eller, om även annat funktionshinder fö- om även annat funktionshinder fö religger, sitt samlade handikapp religger, sitt samlade handikapp inte kan följa reguljär studiegång i inle kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan och som för att gymnasieskolan och som för att kunna genomföra gymnasiala stu- kunna genomföra gymnasiala stu dier behöver tiUgång till en gym- dier behöver fillgång till en gym nasieskola med Rh-anpassad ut- nasieskola med Rh-anpassad ut bildning och särskilda omvård- bildning och särskilda omvård nadsinsatser i form av boende i nadsinsalser i form av habilitering elevhem, omvårdnad i boendet samt för vissa elever också i form och habilitering. av boende i elevhem och omvård nad i boendet.
33 § Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år. Stödet skaU avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av basbeloppet enUgt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor
Första stycket gäller dock inle de elever som avses i 27 § och som genom statens försorg får särskilda omvårdnadsinsatser.
3 Senaste lydelse 1992:232.
ii:
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
20 §"
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
En kommun eller ett landsting är skyldig att till sin gymnasiala vuxenutbildning ta emot en sökande från en annan kommun, om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning.
En kommun eller ett landsting är skyldig att till sin gymnasiala vuxenutbildning ta emot en behörig sökande från en annan kommun, om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning eller om det är fråga om sådan utbildning som avses i 24 §.
21 r
Den som vill delta i gymnasial vuxenutbildning skall ansöka om detta hos styrelsen för utbildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en annan kommun eller ett landsting anordnar eller låter anordna, skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. TUl ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommun åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning, såvida det inte på grund av tidigare överenskommelse är onödigt.
Den som vill delta i gymnasial vuxenutbildning skall ansöka om detta hos styrelsen för utbildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en annan kommun eller ett landsting anordnar eller låter anordna, skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommun åtar sig att svara för kostnaderna for elevens utbildning, såvida det inte på grund av fidigare överenskommelse är onödigt eller det är fråga om sådan utbildning som avses i 24 §.
Åtagande att svara för kostnaderna skall alltid lämnas om den sökande med hänsyn fill sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i en annan kommuns gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. I sådant fall äger 5 kap. 33 § motsvarande tilllämpning beträffande ungdomar fram till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år.
■« Senaste lydelse 1991: 1684. 5 Senaste lydelse 1992: 232.
8 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 9.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse '■P- 992/93:100
Bil. 9
Interkommunal ersättning
24 §
Beträffande sådan gymnasial vuxenutbildning som anordnas endast pä ett begränsat antal platser i landet och för vilken det finns eu allmänt intresse av aU den står öppen för sökande från hela landet får regeringen meddela föreskrifter om skyldighet för hemkommunerna att betala ersättning till den anordnande kommunen. I sådana fall skall 5 kap. 33 § tillämpas beträffande ungdomar fram till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år.
14 kap.
8§
Statens skolverk skall ha tillsyn Skolhälsovården står i medicinskt över skolhälsovården. hänseende under tillsyn av Social-
styrelsen och i övrigt under tillsyn av Statens skolverk.
2.* Landstingen får även efter ikraftträdandet vara huvudmän för särskolan och särvux men skall före utgången av år 1995 till kommunerna i landstinget överlåta huvudmannaskapet för särskolan och särvux, om inte något annat följer av punkt 3.
Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande bestämmelser i sin äldre lydelse, nämligen
1 kap. 5 och 10 §§,
3 kap. 4, 13 och 14 §§,
6 kap. 5-7 §§ samt
12 kap. 3-5, 7 och 9-11 §§.
Vid tillämpningen av 6 kap. 7 § skall 20 år gälla som åldersgräns i StäUet för 21 år. Huvudmannen är skyldig att erbjuda de ungdomar som avses där utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.
6 Senaste lydelse 1992:598.
114
. , , , E- , , , Prop. 1992/93:100
Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse '
Om det finns särskilda skäl, får i stället bestämmelsen i 7 § första stycket i sin äldre lydelse tillämpas under läsåret 1992/93.
Föreskrifterna om ekonomiska bidrag i 6 kap. 5 § andra stycket i sin äldre lydelse får tillämpas även efter den tidpunkt då huvudmannaskapet överlåtits, dock längst till utgången av år 1995.
Vid överlåtelse av huvudmannaskapet för särvux får bidrag lämnas mellan landsting och kommuner och mellan kommuner inbördes enligt samma grunder som avses i femte stycket, dock längst till utgången av år 1995.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
115 Förslag till
Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Bilaga 9.2
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'
dels att 7 a kap. skall upphöra att gälla,
dels att i 3 kap. 1, 12 och 22 §§ saml 4 kap. 1, 2, 6 och 7 §§ ordet "utbildningslinje" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "utbildning" i motsvarande form,
dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 11 och 13 §§, 4 kap. 13 och 24 §§, 5 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 6 §, 9 kap. 2 och 2 b §§, punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen samt punkt 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag skaU ha följande lydelse,
dels att det i lagen skaU införas en ny paragraf, 9 kap. 2 c §, samt i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag en ny punkt, 2 m, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1§
Staten lämnar studiestöd enligt derma lag i form av studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, internatbidrag, särskilt vuxenstudiestöd och utbildningsarvode.
Staten lämnar studiestöd enligt denna lag i form av studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, internatbidrag och särskilt vuxenstudiestöd.
3 kap.
11 f
Extra tillägg utgår med 795, 530 eller 265 kronor i månaden.
Extra tillägg utgår med 825, 550 eller 275 kronor i månaden.
Närmare bestämmelser om extra tillägg meddelas av regeringen.
13 §"
Inackorderingstillägg utgår med lägst 1 070 och högst 2 150 kronor i månaden. Närmare föreskrifter om inackorderingstillägg meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Inackorderingstillägg utgår med lägst 1 150 och högst 2 300 kronor i månaden. Närmare föreskrifter om inackorderingstillägg meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
• Lagen omtryckt 1987:303. Senaste lydelse av 3 kap. 1 § 1992:400 3 kap. 12 § 1992:400
3 kap. 22 § 1990:209
4 kap. 7 § 1991:924 7 a kap. 1990:635.
2 Senaste lydelse 1990: 635.
3 Senaste lydelse 1992: 400. " Senaste lydelse 1992: 400.
116 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
4 kap.
13 §'
Studiemedel utgår med 10,00 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.
Studiemedel utgår med 9,44 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande fidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.
Vad som sägs i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 16, 19, 22 eUer 25 §.
24 §
Studiebidraget utgör 2,96 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om 30 dagar för deltidsstuderande. Är den studerande för denna tidsperiod enligt 10, 13, 16, 19 och 21-23 §§ inte berättigad till fullt studiemedel skall av minskningen så stor andel falla på studiebidraget som detta bidrag utgör av fullt studiemedel.
Studiebidraget utgör 2,79 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om 30 dagar för deltidsstuderande. Är den studerande för denna fidsperiod enligt 10, 13, 16, 19 och 21-23 §§ inte berättigad tiU fullt studiemedel skall av minskningen så stor andel falla på studiebidraget som detta bidrag utgör av fullt studiemedel.
Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag. Återstoden utgör studielån.
5 kap.
5§'
Korttidsstudiestöd utgör 68 kro- Korttidsstudiestöd utgör 70 kro nor för varje timme. nor för varje timme.
6§«
Korttidsstudiestöd för deltagande i utbildning som avses i 1 § utgår ej till studerande som uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, utbildningsarvode eller utbildningsbidrag för den tidsperiod som utbildningen pågår.
Korttidsstudiestöd för deltagande i utbildning som avses i 1 § utgår ej till studerande som uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för den tidsperiod som utbildningen
5 Senaste lydelse 1990:704.
6 Senaste lydelse 1990:704.
7 Senaste lydelse 1992:400.
8 Senaste lydelse 1990: 635.
117 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydebe
6 kap.
5§'
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
Internatbidrag utgör 305 kronor för varje dygn.
Internatbidrag utgör 575 kronor för varje dygn.
7 kap.
1§
Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer.
Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå till studerande vid de läroanstalter och utbildningar som regeringen bestämmer. Regeringen får meddela föreskrifter om rätt till särskiU vuxenstudiestöd för studerande vid sådana lärarutbildningar till vilka det finns ett behov av au förbättra rekryteringen. I sådana föreskrifter får göras undantag från bestämmelserna i 3-5 a, 7,7 c, 8, 8 a, 8 c och 14§§.
Om verkan av att studerande har uppburit studiemedel för den tid för vilken särskilt vuxenstudiestöd utgår finns bestämmelser i 20 §.
Särskilt vuxenstudiestöd får ej beviljas eller uppbäras för tid, för vilken utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.
8 kap. 6§«'
Årsbeloppet får sättas ned 1. om den återbetalningsskyldige uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, utbildningsarvode, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag för doktorander eller fullgör grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eUer fullgör utbildning till reservofficer.
Årsbeloppet får sättas ned 1. om den återbetalningsskyldige uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag undr arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag för doktorander eller fuUgör grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1980:1021) om miUtär grundutbildning för kvinnor eller fullgör utbildning till reservofficer.
' Senasie Ivdelse 1992: 400. 10 Senaste lydelse 1991: 924.
118 Nuvarande lydebe
Föreslagen lydebe
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på den taxeringen, eller
4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre än ett år, får nedsättning ske tills vidare.
9 kap.
2§" Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast återkrävas.
Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15 och 16 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § eller 7 a kap. 5 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap. 44 §, 7 kap. 17 a § och 7 a kap. 6§.
Avbryter någon sina studier skall första stycket fillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skaU studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15 och 16 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap. 44 § och 7 kap. 17a§.
Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt 3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstiUfäUet var omyndig, åvilar betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmynda-
'1 Senaste lydelse 1992: 400.
119 Nuvarande lydebe
På studiemedel enligt 4 kap., på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. och på utbildningsarvode enligt 7 a kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens utlåningsränta. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att betala räntan.
I samband med återkrav får också tas ut avgift för avbering enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Föreslagen lydebe
På studiemedel enligt 4 kap. och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens ufiåningsränta. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att betala räntan.
I samband med återkrav får också tas ut avgifter för adminbtrativa kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
2b§'
Till en studerande som tidigare har uppburit studiestöd enligt 3, 4, 7 och 7 a kap. utgår nytt stöd enligt dessa kapitel endast om
Till en studerande som tidigare har uppburit studiestöd enligt 3, 4 eller 1 kap. utgår nytt stöd enligt dessa kapitel endast om
1. fastställt årsbelopp, som förfallit till betalning före det kalenderår som det nya studiestödet avser, har betalats, och
2. återkrav med stöd av 2 § av studiestöd enligt 3, 4, 7 eller 7 a kap. har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst ett kalenderhalvår, kvarstår oregle-tat.
2. återkrav med stöd av 2 § av studiestöd enligt 3, 4 eller 7 kap. har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst ett kalenderhalvår, kvarstår oreglerat.
Om det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som anges i första stycket.
12 Senaste lydelse 1992: 400.
. , , zr- , , , Prop. 1992/93:100
Nuvarande lydebe Foreslagen lydebe
2c§
I samband med beviljande av studielån enligt denna lag får Centrala studiestödsnämnden ta ut avgifter för sina adminbtrativa kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
6.' För studielån som har beviljats enligt studiehjälpsreglementet (1964:402) gäller bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena samt 24 § studiehjälpsreglementet fortfarande, allt i den mån annat inte följer av andra-åttonde styckena. För återbetalning av sådant studielån enligt studiehjälpsreglementet för vilket låntagaren har begärt att studielånet skall ih återbetalas enligt lagen (1983:271) om ändrade återbetalningsvillkor för vissa äldre studielån gäller dock enbart vad som följer av bestämmelserna i den lagen.
Låntagaren avberas ränta, amor- Låntagaren debiteras ränta,
tering och ränteannuitet. För avi- amortering och ränteannuitet. Vid
seringen utgår avberingsavgift med debiteringen tas expeditionsavgift ut
belopp som regeringen bestäm- med belopp som regeringen be-
mer. stämmer.
Om låntagaren inte betalar ränta, amortering eller ränteannuitet inom föreskriven tid, skall påminnelse om detta sändas till låntagaren. För påminnelsen utgår påminnelseavgift med belopp som regeringen bestämmer.
Om amorteringsplanen ändras och amorteringstiden därför utsträcks, får amorteringstiden dock förlängas längst till och med det år då låntagaren fyller 65 år. En låntagare är inte skyldig att betala ränta, amortering eller ränteannuitet som förfaUer till betalning efter det att låntagaren har fyllt 65 år.
Om en låntagare åberopar tillfäUiga svårigheter som skäl för att han inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet enligt amorteringsplanen, får Centrala studiestödsnämnden besluta om anstånd med eriäggande av ränta, amortering och ränteannuitet. Sådant beslut får avse anstånd under högst sex månader.
13 Till 1973: 349. Senaste lydelse 1991: 924.
121 Föreslagen lydebe
Nuvarande lydebe
Den, som under ett eller flera år har uppburit eller uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande och på grund av vården av handikappat barn inte kan förvärvsarbeta, får befrias från betalningsskyldighet såvitt avser ett belopp som motsvarar summan av amortering, ränteannuitet och årsränta för samma år. Vad som nu sagts gäller även om den återbetalningsskyldige utöver vårdbidraget har en sammanräknad inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital för året på högst 75 procent av basbeloppet.
FöreUgger synnerUga skäl får låntagaren befrias från honom åvilande betalningsskyldighet även i annat fall än som avses i sjätte stycket eller 24 § andra stycket studiehjälpsreglementet (1964:402).
En fordran skall avskrivas om indrivningen skulle vålla mer arbete eller större kostnad än vad som är skäligt och indrivningen inte är påkallad från allmän synpunkt.
Vid frivillig slutreglering av studielån under perioden den 1 juli-den 31 december 1983 avskrivs tio procent av kapitalskulden, dock minst 200 kronor. Undersfiger kapitalskulden 200 kronor avskrivs i stället återstående kapitalskuld.
Prop. 1992/93:100 Bil. 9
2 e* Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om den som återbetalar studiestöd enligt äldre föreskrifter föreskriva att preliminär och slutlig avgift inte skall utgå eller skall sättas ned för avgiftsår under vilket den återbetalningsskyldige studerar och uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, utbildningsarvode, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för doktorander eller fullgör grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1980:1021) om mUitär grundutbildning för kvinnor eller fullgör utbildning till reservofficer.
2 é Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om den som återbetalar studiestöd enligt äldre föreskrifter föreskriva att preliminär och slutlig avgift inte skall utgå eller skall sättas ned för avgiftsår under vilket den återbetalningsskyldige studerar och uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för doktorander eller fuUgör grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eller fullgör utbildning till reservofficer.
iiTill 1988: 877 Senaste lydelse 1991:924.
., . , . , n- / , w / Prop. 1992/93:100
Nuvarande lydebe Foreslagen lydebe d-i n
Bil. 9
2 m" I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 64 § andra stycket studiestödslagen (1973:349) i dess lydebe före den 1 januari 1989 skaU vid debitering av preliminär avgift och kvarstående avgift utgå expeditionsavgift med belopp som regeringen bestämmer.
Vad som i 8 kap. 13 § andra stycket, 76 § och 84 § tredje stycket studiestödslagen i dess lydebe före den 1 januari 1989 föreskrivs om avberingsavgift skall i stället avse expeditionsavgift.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 kap. 2 § femte stycket, punkt 6 i övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1973:349) samt punkt 2 m i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen, den 1 januari 1994, samt i övrigt den 1 juli 1993.
2. De äldre bestämmelserna i 9 kap. 2 § om återkrav och 2 b § om villkor för nytt studiestöd skall fortfarande gälla för den som fått utbildningsarvode enligt äldre bestämmelser eUer enligt punkt 3.
3. En studerande som före den 1 juli 1993 påbörjat utbildning och uppburit utbildningsarvode enligt de upphävda bestämmelserna i 7 a kap. har rätt att uppbära sådant arvode under den tid som den studerande kan anses behöva för aU slutföra studierna. I sådant fall skall bestämmelserna i det upphävda 7 a kap. och de äldre bestämmelserna i 8 kap. 6 § om nedsättning av årsbelopp och punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen (1973:349) fortfarande tillämpas.
15 Till 1988: 877.
123 VIIL Utbildningsdepartementet Prop. 1992/93:ioo
Sid
4 Bil. 9
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Inledning
Skolområdet samt folkbildningen
Den högre utbildningen och forskningen
Utgångspunkter för budgeten
Anslag kr
A Utbildningsdepartementet
1 Utbildningsdepartementet,/-amaos/ag
46 876 000
2 Utredningar m.m., ramanslag
18 284 000
3 Kostnader för Sveriges medlemsskap i UNESCO
m.m., förslagsanslag
22 370 000
4 Sametinget, reservationsanslag
7 500 000
5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepar-
tementetsområde, reservationsanslag
15 700 000
Summa littera A
110 730 000
B Det offentliga skolväsendet
1 Internationaliseringen och lärarna
2 Teknikerutbildningen
3 Betyg i gymnasieskolan
4 Anskaffning av praktikplatser för skolans behov
5 Ändring av en övergångsbestämmelse i skollagen (1985:1100)
6 Avskaffande av vissa anslag
1 Statens skolverk, ramanslag
227 024 000
2 Statens institut för handikappfrågor
i skolan, ramanslag 99 088 000
40 3 Skolutveckling och produktion av läromedel
för elever med handikapp, reservationsanslag 13 821 000 43 4 Stöd för utveciding av skolväsendet,
reservationsanslag 55 613 000
46 5 Forskning inom skolväsendet, reservations-
anslag *24 812 000
47 6 Fortbildning m.m., reservationsanslag 85 560 000 49 7 Genomförande av skolreformer,
reservationsanslag 125 000 000
51 8 Särskilda uisatser på skolområdet,
förslagsanslag 203 914 000
53 9 Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet, förslagsanslag 42 839 000
57 10 Sameskolor, ramanslag 30 695 000
61 11 Specialskolor: Utbildning m.m.,/örs/agi- Prop. 1992/93:100
anslag 344 826 000 Bil. 9
64 12 Specialskolor: Utrustning m.m., reservations-
anslag 8 748 000
65 13 Statens skola för vuxna i Härnösand,
ramanslag 19 288 000
68 14 Statens skola för vuxna i Norrköping,
ramanslag 19 000 000
71 15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag 56 501 000
74 16 Bidrag till driften av fristående skolor,
förslagsanslag 222 257 000
Summa littera B 1 578 986 000
C Folkbildning
77 1 Bidrag till folkbildningen 1917 543 000
80 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom
folkbildningen 45 117 000
83 3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservations anslag 1 91A 000 Summa littera C 1 970 634 000
D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
85 1 Grundläggande högskoleutbildning samt
vissa andra ändamål inom högskoleområdet *8 346 985 000 Summa littera D 8 346 985 000
E Forskning och forskarutbildning
86 1 Forskning och forskarutbildning inom hög-
skolan samt vissa andra forskningsändamål *7 039 137 000 Summa littera E 7 039 137 000
F Studiestöd m.m.
88 1 Centrala studiestödnämnden m.m,/■ama«5/ag 159 610 000 95 2 Centrala studiestödsnämndens
återbetalningsverksamhet, anslag 1 000
95 3 Studiehjälp m.m., förslagsanslag 2 086 780 000
99 A Stnditmtdtl m.m., förslagsanslag 6 130 000 000
103 5 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 078 600 000 105 6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar,
förslagsanslag 71 925 000
106 7 Bidrag tUl vissa studiesociala ändamål, Prop. 1992/93:100
förslagsanslag *110 660 000 Bil. 9
107 8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid
vissa lärarvitbilänmgar, förslagsanslag 100 000 000
Summa littera F 9 737 576 000
G Lokalförsörjning m.m.
110 1 Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m., reservationsanslag *872 600 000 Summa littera G 872 600 000
SUMMA VIII - Utbildningsdepartementet 29 656 648 000
Bilagor
111 9.1 Förslag tiU
Lag om ändring i skoUagen (1985:1100) 116 9.2 Förslag tiU
Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Nytt anslag * Särpropositioner under 1993
gotab 42640, Stockholm 1992
Bilaga 10 till budgetpropositionen 1993
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln)
Prop.
1992/93: 100 Bilaga 10
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Olsson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Inledning
1 Allmänt
Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på jordbrukspoli-uken. 1990 års beslut om livsmedelspolitiken stäms av mot EG:s gemensamma jordbrukspolitik.
Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik frän den dag Sverige blir medlem. Sverige skall vid integrationen uppnå sä stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumentemas och skattebetalarnas intressen. Ambitionen bör vara att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis av ömsesidighet.
Målet är att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska området. Detta är viktigt framför allt för jordbruket i norra Sverige. Sverige viU också behålla den höga ambitionsnivå som vi har pä bl.a. miljö-, djurskydds- och djurhälsoområdena.
Omställningskommissionen har avlämnat rvå delbetänkanden, nämligen förslag om vegetabiliesektom, Uvsmedelsexporien och den ekologiska produktionen samt förslag om animaliesektom. Dessa ligger till grund för förslagen i det följande och irmebär att vissa justeringar görs i 1990 års livsmedelspolitiska beslut.
Tidigare analyser av bl.a. OECD har pekat på att stödnivån inom svenskt jordbruk är betydligt högre än EG:s nivå. De förändringar i valutakurserna
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
som inträffat under år 1992 har försvårat analysen av skillnadema i pris-, Prop. 1992/93:100 stöd- och kostnadsnivåerna mellan Sverige och EG. Bilaga 10
Kostnadsnivån är högre i Sverige inom samtliga produktionsgrenar. Inom animalieproduktionen är pris- och stödnivåema högre i Sverige. Inom vegetabilieområdet kommer däremot dessa niväer att ligga under EG:s om inga ändringar görs i förhållande till 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut.
Även om osäkerheten rörande de öamtida valutakurserna forsvårar analysen av skillnadema mellan Sverige och EG torde dessa grundläggande skillnader fortfarande gälla. En anpassning till de förhållanden som gäller inom EG förutsätter således ändringar av pris-, stöd- och kostnadsnivåerna i Sverige.
Systemet med inlösenpriser inom spannmålsodlingen behålls för 1993 och 1994 års skördar. För är 1993 lämnas ett differentierat arealbidrag med i genomsnitt 700 kr per hektar och är. Nivåema för inlösenpris och arealbidrag för år 1994 beslutas senare. För att jordbrukaren skall bU berättigad till arealbidrag krävs att minst 15 % av stödarealen har anslutits tiU 1990 ärs omställningsprogram fr.o.m. år 1993.
Gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort den 1 juli 1993. Det sänks i ett första steg med 30 % den 1 januari 1993. Borttagandet är en led i den nödvändiga kostnadsanpassningen. Inom EG finns inget eller lågt gränsskydd för proteinfoder.
Odlingen av oljeväxter kommer från 1994 års skörd att inordnas i ett system med inlösenpris i kombination med arealbidrag. Detta system innebär att ett närmande sker till EG:s marknadsordning för oljeväxter. Det nuvarande anbudsförfarandet kommer att användas för 1993 års skörd men upphör därefter.
Den ekologiska odlingen är en pådrivande kraft i arbetet att utveckla lantbruket i miljövänlig rikming. Utöver nuvarande budgeunedel anvisas 10 miljoner kronor per är för budgetåren 1993/94 och 1994/95 till den ekologiska odlingen. Medlen skall användas Ull Ullämpad forskning och utveckling, marknadsföringsinsatser och kontroll.
Ett svenskt medlemskap i EG innebär en ökad handel med livsmedel mellan EG-ländema och Sverige, vilket kommer att öka konkurrenstrycket pä den svenska livsmedelssektom.
Konsumentprisema inom livsmedelssektom har sjunkit under del senaste året. Från juli 1991 till oktober 1992 sjönk prisema i konsumentledet med 7,3 %, medan KPI totalt steg med 3,5 %. För de jordbniksprisreglerade varoma sjönk prisema med 6,3 %. Denna utveckling har sin grund i bl.a. den intema avreglering som beslutades år 1990 och sänkningen av mervärdesskatten den 1 januari 1992.
Jordbruket är en resurs i arbetet med att skapa en god miljö. Såväl jord-som skogsbruket har stora möjligheter att producera biobränslen. Detta skall umyttjas i den pågående omställningen av energisystemet i riktning mot fömybara och miljövänliga energikällor. 1991 års energipolitiska beslut skall fullföljas. Detta leder till en ökad marknad för biobränslen.
Biobränslekommissionen har under hösten 1992 lämnat sitt slutbetänkande Prop. 1992/93:100 (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden med förslag bl.a. om hur tillgäng- Bilaga 10 liga medel skall disponeras för att bäst främja en ökad biobränsleanvändning. Förslagen har remissbehandlats. Avsikten är att presentera dessa för riksdagen i ansluming till en proposition om klimatfrägoma.
Åkermark som inte används för produktion av Uvsmedel bör användas för produktion av andra miljövänliga råvaror. Förutom biobränslen är råvaror för industriell produktion av olika slag av intresse.
Genom insatser för att stimulera och underlätta framför allt småföretagandet i landet ges jordbrukarna goda förutsättningaratt utveckla sina företag. Regeringens ekonomiska politik syftar bl.a. till att skapa förutsättningar för en varaktigt låg inflation och lägre räntor. En sådan utveckling är av stor betydelse för en positiv utveckUng av småföretagen, bl.a. inom jord- och skogsbruket.
I betänkandet (SOU 1992:99) Rådgivningen inom jordbruket och träd-gärdsnäringen behandlas den framtida rådgivningsverksamhetens utveckling. I utredningen konstateras att den stadiga rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen bör inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. Speciell hänsyn bör tas tiU behovet av sådan rådgivning inom stödområdet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
En särskild utredare har i betänkandet (SOU 1992:88) Veterinär verksamhet lämnat förslag rörande veterinärväsendet. Utredaren har analyserat nuvarande behov av veterinär verksamhet och bedömt behovet för framtiden, bl.a. mot bakgrund av Sveriges närmande tiU EG. Utredaren har lämnat förslag till ansvarsfördelning, dimensionering och organisation av veterinärväsendet i dess helhet. Förslagen remissbehandlas för närvarande. Avsikten är att presentera en proposition i frågan våren 1993.
1990 års skogspoliuska kommitté har lämnat sina förslag i betänkandena (SOU 1992:76) Skogspolitiken inför 2000-talet och (SOU 1992:111) Den framtida skogsvårdsorganisationen. Förslagen har remissbehandlats. Avsikten är att de skall Ugga till grund för en särskild proposition tiU riksdagen under våren 1993.
En särskild utredare har tillkallats med uppgift att utreda fiskerinäringens UtvecklingsmöjUgheter bl.a. mot bakgrund av EES-avtalet. Utredaren har i december 1992 redovisat förslag till särskilda åtgärder per den 1 juU 1993. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1993.
Utredningen om ö-ädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter har i november 1992 lämnat betänkandet (SOU 1992:119) Svensk trädgårdsnäring - nuläge och UtvecklingsmöjUgheter. Den behandlar bl.a. trädgårdsnäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituaUon samt redovisar jämförelser med Sveriges vikUgaste konkurrentländer. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att lämna förslag tUl riksdagen under våren 1993.
Riksdagen har nyligen beslutat om väsentliga förändringar i rennärings- Prop. 1992/93:100 lagen och i fråga om upplåtelser av jakt och fiske ovanför odlingsgränsen. Bilaga 10 Arbete pågår med uppföljning av riksdagens beslut.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har varit föremål för en grundlig utvärdering. Resultatet av denna och de överväganden som den har gett anledning nll kommer att presenteras i vårens forskningspoUtiska proposition tillsammans med andra frägor som rör forskningen på de areella näringamas område.
Det förslag till utgiftsram för Jordbruksdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 som läggs fram i budgetpropositionen omfattar 6 966 miljoner kronor. De ökningar av anslag som föreslås finansieras genom omprioriteringar inom huvudtiteln.
Utöver de besparingar på direktbidrag till jordbruket för budgetåret 1992/93 som riksdagen nyligen har fattat beslut om, föresläs nu att direktstödet för budgetåret 1993/94 reduceras med ytterligare 50 miljoner kronor. Sammanlagt kommer därmed direktbidragen att uppgå till 1 550 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Det innebär en total besparing pä drygt 625 miljoner kronor utöver tidigare beslutade eUer aviserade besparingar. Netlobespa-ringen på statsbudgeten blir därigenom väsentligt slörre än den besparing pä 250 miljoner kronor inom departementets område som aviserats i proposition 1992/93:50 om åtgärder för an stabilisera den svenska ekonomin.
Sammanställning m.m.
Anslagsförändringar totalt inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde i förhållande tiU anvisat belopp för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning uttryckt i miljoner kronor.
Anvisat
Förslag
Föränd-
1992/93
1993/94
ring
A. Jordbruksdepartementet m.m.
78,3
85,3
+ 7,0
B. Jordbruk och trädgårds-
näring
3 987,4
3836,8
- 150,6
C. Skogsbruk
507,4
507,4
-
D. Fiske
114,9
107,6
7,4
E. Rennäring m.m.
61,3
61,3
-
F. Djurskydd och djurhälsovård
229,6
233,1
+ 3,5
G. Växtskydd och jordbrukets
miljöfrågor
46,5
41,3
5,2
H. Livsmedel
602,3
616,2
+ 13,9
I. Utbildning och forskning
1 228,7
1 228,7
-
J. Biobränslen
873,9
248,9
- 625,0
Totalt för Jordbruks-
departementet
7 730,4
6,966,6
- 763,8
2 Den intemationella utvecklingen Prop. 1992/93:ioo
Bilaga 10 2.1 Svenskt jordbruk i Europa
Riksdagen beslöt den 18 november 1992 med stor majoritet att Sverige skall ansluta sig tiU avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
För jordbruket innebär EES att t.ex. Uvsmedelsbestämmelser, veterinär-, fodermedels- och växtskyddsregler, med vissa undantag, bUr gemensamma. Redogörelser för detta har lämnats i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (bil. 8) och prop. 1992/93:119 om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fi. lagar i anledning av EES-avtalet. Möjlighetema tiU handel med bearbetade jordbmksprodukter förbättras.
Ett bilateralt jordbruksavtal har slutits mellan Sverige och EG. Det ger möjlighet till tullfri handel med bl.a. nötkött, ost och frysta grönsaker inom vissa begränsade kvoter. Andra bilaterala avtal om vissa lättnader i handeln med jordbmks- och trädgärdsprodukter har slutits med Estiand, LetUand, Litauen, Tjeckoslovakien, Israel och Turkiet. Vissa avtal med Finland och Polen är klara för undertecknande. Förhandlingar pågår med Ungern, Rumänien och Bulgarien.
Den svenska jordbmkspoUtiken berörs dock inte av EES. Vid ett medlemskap måste Sverige anpassa sig tiU EG:s gemensamma jordbrukspolitik, inkl. trädgårdssektom, (CAP) och fiskeripolitiken (CFP).
Mer än hälften av EG:s gemensamma budgeönedel används för CAP. Stödet är i produktomfång och former mer omfattande än Sveriges. Uttryckt med OECD:s måttstock är dock den sammanvägda stödnivån högre i Sverige än i EG.
2.2 Samarbetet med länder i Central- och Östeuropa
Sverige har utvecklat kontaktema och samarbetet med de Cenö-al- och Östeuropeiska statema på jordbruks-, skogs- och fiskeomrädena under det senaste året. Främst har kontaktema med de baltiska statema intensifierats. Även med länder som Polen, Ungem, Tjeckoslovakien och Ryssland har samarbetet utvecklats. Kontakter har etablerats på främst jordbruks- och skogsområdena med Rumänien, Vitryssland m.fi. länder.
Regeringen har på olika sätt under det gångna året stött de baltiska statema i omvandlingen av jordbmks- och skogssektorerna tiU ett marknadsekonomiskt system. Det har sken genom bilaterala handelsavtal, besöksutbyte, utbildningsprogram och leveranser av Uvsmedel, utsäde och foder. Regeringen stödjer också reformeringen och uppbyggnaden av en effektiv förvalming.
Mellan myndigheter, utbildningsinstitutioner, organisationer och företag i Sverige och våra grannländer har ett närmare samarbete inletts. Lanibrukamas riksförbund (LRF) har fortsatt sina insatser i form av bl.a. maskinleveranser, praktUcantprogram och andra former av utbildningsinsatser. Leveranser av skogsmaskiner har skett pä initiariv av Skogsägamas riksförbund. Utbildnings-
och forskarkontaktema genom Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och Prop. 1992/93:100 lantbruksakademien (KSLA) har ytterligare utvecklats och fördjupats. Bilaga 10 Forskarutbytet via KSLA omfattar även Ryssland och andra länder i Central-och Östeuropa.
OlUca former av bistånd pä jordbruksområdet har genomförts med medel från bl.a. SIDA, BITS och Svenska institutet. En rad svenska företag verksamma inom sektom har också etablerat samarbete med företag i länder i Cenö-al- och Östeuropa.
Insatser har också gjorts tillsammans med intemationeUa organisationer, bl.a. ett jordbmkspoUtiskt seminarium i samarbete med OECD.
Verksamheten planeras fortsätta i liknande former under det kommande budgetåret.
Svenska institutioner kommer att engageras i insatser för att angripa miljöproblem inom jordbmket i Estland, Lettiand och Litauen. På skogsområdet är bl.a. Skogsstyrelsen engagerad i arbetet med utformningen av en ny skogspolitik för flera av dessa länder liksom i arbetet med nya metoder för skogsbruket och i olika utbildningsprogram. På skogsområdet har även samarbete etablerats med flera länder i Centraleuropa, bl.a. Polen och Tjeckoslovakien. På liknande sätt är också Fiskeriverket engagerat i omvandlingen av fiskeadmi-nistrationen i de baltiska statema.
2.3 FAO
Jordbmkskommittén inom FAO kommer an följa upp besluten som togs vid FN-konferensen om miljö och utveckling, UNCED. Fiskerikommittén kommer an diskutera en uppförandekod för ansvarsfullt fiske. Elt första steg är omedelbara ätgärder mot möjligheten an genom utflaggning undvika resttiktioner för fisket. I skogskommittén skall handlingsplanen för tropiska skogar (TFAP) behandlas. Vidare kommer UNCED:s skogsprinciper att följas upp.
Vidare skall FAO följa upp den deklaration och det handlingsprogram för ett förbätö-at näringstiUstånd som antogs vid FAO:s och WHO:s gemensamma nuöitionskonferens (ICN) i december 1992. Förberedelsema för 1995 års konferens om växtgenetiska resurser blir den viktigaste punkten på dagordningen för kommittén om växtgenetiska resurser. Kommittén för livsmedelssäkerhet skaU diskutera Umguay-rundans effekter. Ett rådsmöte planeras tiU början av sommaren. FAO:s konferens äger rum i november med valet av generaldirektör och antagande av arbetsprogram och budget för 1994-1995 som viktigaste punkter på dagordningen.
2.4 OECD
Tre omräden väntas fä större utrymme i verksamheten i OECD:s jordbrukskommitté än hittills, nämligen jordbmksproblemen i Öst- och Centtaleuropa
och deras effekter pä OECD-ländema, varaktig jordbmksutveckling och jord- Prop. 1992/93:100 bruksproduktionens miljöeffekter samt landsbygdsutveckling. Bilaga 10
Den cenö-ala uppgiften är dock an övervaka och underlätta jordbrukspolitiska reformer i medlemsländema i enlighet med 1987 års åtagande. Således fortsätter ansd-ängningama att förbättta metodema för att mäta jordbruksstödets storlek, att ytterligare belysa stmkiuranpassnings- och sysselsättningseffekterna och att studera altemativ användning av jordbmksmark och varor producerade i jordbruket.
2.5 GATT
Jordbmket är ett nyckelområde i GATT:s pågående multilaterala handelsförhandling, den s.k. Uruguay-rundan. Förhandlingama är nu inne i ett slutskede sedan en uppgörelse pä jordbruksområdet träffats mellan EG och USA. Jordbmksförhandlingama syftar tUl att UberaUsera handeln och stärka konkurrensen genom ökad användning av GATT:s regler även i handeln med jordbmksprodukter. Intemstöd, gränsskydd och exportsubventioner skall reduceras. Alla gränsskydd omvandlas till vanliga tullar. Vissa stöd med begränsad effekt på produktionen undantas frän neddragningsförpliktelsema. Under förutsätming att förhandlingama slutförs tidigt under år 1993 skulle reformer kunna genomföras med början är 1994.
3 Miljöfrågor
Miljömålet inom 1990 års beslut om livsmedelspolitUcen innebär bl.a. att vi skall slå vakt om en rikt och varierat odlingslandskap och minimera jordbmkets miljöbelastning pä gmnd av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Riksdagen beslutade är 1988 som mäl att halvera kväve-urlakningen från jordbmket tUl är 2000. Till följd av intemationeUa överenskommelser har detta mäl tidigarelagts. Riksdagen beslutade år 1990 an en halvering skaU omfatta alla utsläpp till haven längs med hela väst- och sydkusten upp till Stockholms skärgård till år 1995 räknat frän år 1986. Riksdagen lade samtidigt fast målet an ytterligare en gång halvera användningen av bekämpningsmedel tiU strax efter minen av 1990-talet.
Enligt vad jag har erfarit gör Statens jordbmksverk bedömningen att de uppsatta målen kommer att uppnås inom ramen för de olika åtgärdsprogrammen.
Vären 1991 beslutade riksdagen om en rad ätgärder för att komma öU rätta med negativa miljöeffekter inom jordbmket. Totalt 58,1 miljoner kronor anvisades för bl.a. framtagande av teknik för typgodkännande av handels- och stallgödselspridare samt försöks- och utveckUngsverksamhet för att minska jordbrukets växtnäringsläckage. Denna verksamhet syftar till att påskynda den tekniska utvecklingen främst av odUngssystem med fånggrödor och hantering av StaUgödsel.
Pä statsbudgeten har budgetåret 1992/93 anvisats ytteriigare 32,9 miljoner Prop. 1992/93:100 kronor för miljöförbättrande ätgärder i jordbruket under budgetåren 1992/93- Bilaga 10 1993/94. Genomförandet av dessa åtgärder fortskrider som planerat under det kommande budgetåret. Det stöd till landskapsvärd som infördes i samband med 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut, och som budgetåret 1993/94 uppgår till 250 miljoner kronor, redovisas i Miljö- och natuiresursdepartementets bilaga till budgetpropositionen.
Ett arbete pågår i såväl OECD som GATT om handelns effekter på miljöområdet. Ytterligare intensifiering av detta arbete väntas, inte minst på jordbmksområdet.
De beslut som togs vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro berör i hög grad de areeUa näringama. Det gäller dels konventionema omkUmat och biologisk mångfald, dels åtgärdsprogram i Agenda 21 och de s.k. skogsprincipema. Jordbmksdepartementet kommer att medverka i uppföljningsåtgärdema bäde pä nationell och intemationell nivä genom bl.a. berörda myndigheter och Sveriges lantbruksuniversitet. När det gäller de s.k. skogsprincipema planeras olika insatser i aktivt samarbete med intemationella organisationer med ansvar för skogliga frågor som FAO, ECE, nTO för att förankra och genomförs principema på nationell nivä.
4 Jordbrukspolitiken
4.1 Nuvarande livsmedelspolitiska beslul
Riksdagen fattade i juni 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). En utgångspunkt för den nya UvsmedelspoUtiken är enligt riksdagens beslut an jordbmksproduktionen i princip skall vara underkastad samma vUlkor som andra näringar. Producentema skall ersättas endast för efterfrågade varor och tjänster. Konsumenternas val skall styra produktionen. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är enUgt nämnda riksdagsbeslut offentiiga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster, t.ex. beredskap, landskapsvärd och regionalpolitik, betalas därför med offentiiga medel.
Den livsmedelspolitiska reformen innebär att de intema marknadsregle-ringama pä jordbmkets omräde avskaffas. Den viktigaste förändringen i det sammanhanget är avskaffandet av den koUektiva exportfinansieringen. Prisema till jordbruket skall endast skyddas med hjälp av ett gränsskydd. Beslutet innebär att gränsskyddet skall behållas i avvaktan pä resultatet av GATT-förhandlingama. Frägan om säväl tekniska som nivämässiga förändringar av gränsskyddet skaU avgöras i den takt som följer av en överenskommelse. Vären 1991 beslutade riksdagen om en justering av gränsskyddet i samband med att s.k. referenspriser infördes. Referenspriserna anpassades nedåt mot de marknadspriser som förväntades efter den intema avregleringen. Utöver prisstödet tiU jordbmket fmns sedan år 1989, som en del av kompensationsbeloppet tiU jordbruket, ett direktbidrag som en följd av frysningen av
gällande stödpriser till jordbruket inom ramen för de pågående GATT-för- Prop. 1992/93:100 handUngama. Bilaga 10
Vidare innebär den nya UvsmedelspoUtiken att de riktade åtgärdema pä beredskaps-, miljö- och regionalomrädena förstärks. Beredskapslagringen av insatsvaror ökar för att motsvara beredskapskraven avseende omställningen av livsmedelsproduktionen i kris och krigstid. Det särskilda prisstödet till jordbmket i norra Sverige behälls men knyts närmare tiU lönsamhetsutvecklingen i dessa delar av landet Stödet har också höjts avsevärt. Pä miljöområdet infördes ett nytt stöd för att bevara ett öppet och rikt varierat kulturlandskap.
Övergången till en avreglerad marknad skall enligt riksdagsbeslutet ske under socialt acceptabla former. Därför vidtas vissa övergångsåtgärder under en femårig övergångsperiod. Bl.a. bibehålls exportbidraget för kött under en övergångsperiod liksom inlösensystemet för spannmål samt ett förenklat utjämningssystem för mejeri varor. Dessutom har under perioden 1990/91-1992/93 en temporärt inkomststöd utbetalats per hektar tiU jordbmket. Under perioden 1991/92-1993/94 utbetalas ocksä ett särskilt omställningsstöd till de brukare som varaktigt ställer om sin areal till annan användning än livsmedelsproduktion. Dämtöver lämnas ett särskUt anläggningsstöd tiU bl.a. de jordbmkare som på omställningsarealen väljer att plantera löv- eller energiskog. Även inom animalieproduktionen har ätgärder vidtagits.
4.2 Effekter av den livsmedelspolitiska reformen
Genom olika regeringsbeslut har Statens jordbmksverk. Statens pris- och konkurrensverk. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES), Konsumentberedningen och Statens naturvårdsverk fått i uppdrag att följa den livsmedelspolitiska reformens effekter inom sina resp. ansvarsområden.
Uppföljningsrapporter från bl.a. Jordbmksverket och LES har lämnats till Jordbmksdepartementet den 1 oktober 1992. 1 det följande redovisas några sammanfattande bedömningar baserade i huvudsak på LES uppföljningsrapport.
Trots att en relativt kort tid förflutit sedan 1990 ärs livsmedelspolitiska reform inleddes har den redan fått flera viktiga effekter. Anpassningen av animalieproduktionen har gått mycket snabbt och säväl inom mjölkproduktionen som övrig animalieproduktion råder pä årsbasis i stort sett marknadsbalans. Antalet mjöUckor minskade frän 570 000 år 1989 till ca 527 000 år 1992.
De medel som åren 1990/91-1992/93 disponeras för bidrag tiU mjöUcpro-ducenter som upphör med produktionen har medverkat tiU att skapa en bättre marknadsbalans. Totalt har ca 2 350 producenter upphört med mjölkproduktionen motsvarande 300 mUjoner kg mjöUc. Det förbättrade mjöUcpensionssy-stemet har påskyndat avgången från mjöUcprcxiuktionen. Även Köttprcxluktio-nen har minskat snabbt. Den snabba prcxluktionsanpassningen har gjort att det stora prisfall som avregleringen initialt väntades medföra uteblev. Uppgifter om jordbmkamas investeringsplaner indUcerar dock att investeringar i
ny produktionskapacitet planeras inom hela animalieproduktionen, vilket på Prop. 1992/93:100 nägot eller nägra ärs sikt kan leda till ökad produktion. Bilaga 10
Minskningen av spannmälsöverskotlet går långsammare och trots att spannmålsarealen minskat frän 1 330 000 ha är 1990 tUl 1 170 000 ha år 1992 kan spannmålsöverskottet under ett normalår enligt nämnda rapport beräknas tiU ca 900 mUjoner kg.
Är 1991 anslöts drygt 350 000 ha till omställningsprogrammet, vilket innebar en väsentUg reducering av spannmålsöverskottet. Anslumingen år 1992 var betydligt lägre, ca 25 000 ha, vilket ger en total omställningsareal på ca 375 000 ha. Det behövs ytterligare en betydande anslutning tiU omställningsprogrammet för att marknadsbalans skall uppnäs. EnUgt LES bedömning synes inte anslumingen tiU nuvarande omställningsprogram bli av sädan omfattning att den leder till resursmässig balans inom spannmålsproduktionen.
Undersökningar visar att på knappt hälften av omställningsarealen har omstäUning genomförts eUer påbörjats. Av den areal där omställningen påböijats svarar extensivt bete för ca 75 % medan plantering av barrskog, odUng av industri- och energigrödor samt nischgrödor svarar för sammanlagt 15 %. För den andra hälften av omställningsarealen, på vilken nägon ätgärd ännu inte vidtagits, finns planer för cirka hälften av arealen medan det för den resterande delen saknas planer. En särskilt anläggningsstöd lämnas utöver omställningsstöd vid anläggning av energiskog, lövskog och våtmarker. Sädant stöd har t.o.m. budgetåret 1991/92 beviljats för 26 200 ha till ett belopp av 335 mUjoner kronor. Totalt fmns 500 miljoner kronor tUl förfogande för detla ändamål.
Vad avser reformens ekonomiska effekter konstateras i rapporten att vetskapen om att en avreglering skulle påbörjas den 1 juU 1991 har gjort alt jord-bmkama redan före ikraftträdandet vidtagit anpassningsätgärder. Inköpen av exempelvis maskiner och förnödenheter har minskat samtidigt som ätskilUga jordbmkare skaffat sig nya inkomsticällor utanför jordbmket. Nedgången i maskininvesteringar har varit kraftig under åren 1990 tiU 1992, dvs. aren närmast efter 1990 ärs UvsmedelspoUtiska beslut.
EnUgt Jordbmksverkets s.k. sektorskalkyl, som redovisar intäkter och kosmader i jordbruket, var driftsöverskottet år 1988 2,3 miljarder kronor, år 1989 3,9 miljarder kronor och är 1990 4,8 miljarder kronor. PreUminära uppgifter för är 1991 indikerar ett överskott pä 2,7 miljarder kronor. En prognos för är 1992 pekar på ett överskott pä 1,8 miljarder kronor. I denna kalkyl har omställningsstödet periodiserats och därför speglar överskottet inte det likviditetsmässiga utfaUet.
Gjorda modelljordbmksberäkningar, som utnyttjas för att göra prognoser över förväntad lönsamhet, visar att för mjölkföretagen var överskottet oförändrat eller sjönk nägot mellan år 1990 och är 1991. Mellan år 1991 och är 1992 beräknas överskottet minska i södra Sverige men bli i stort sett oförändrat i mellersta Sverige. Vid en normal vädersituation skulle lönsamheten enligt rapporten ha förbättrats för samtiiga typmjölkgärdar är 1992. För gärdar med växtodUngsinrikming, och dä specieUt spannmälsgårdar, visar be-
10
räkningama att överskottet föU relativt kraftigt meUan är 1990 och år 1991. Prop. 1992/93:100 Resultatet för är 1992 innebär en ytterhgare försämring enligt rapporten. Vid Bilaga 10 normalskörd skulle resultatet för växtodlingsföretagen inte försämrats Uka mycket under är 1992. Påpekas bör att jämförelsen görs med år 1990, som frän ekonomisk synpunkt var ett mycket bra är för växtodUngsföretagen. I LES rapport påpekas att det ekonomiska resultatet mäste bli sämre än före prcxluktionsanpassningens början för att en anpassning skall komma tiU stånd.
Indikationer pä den ekonomiska utvecklingen i jordbruket kan även er-hällas pä annat sätt. Antalet ansökningar om särskilt stöd tiU skuldsatta jordbrukare har varit litet. Hittills har åtta ansökningar om awecklingsbidrag bevUjats.
Av LES rapport framgär ocksä att antalet företagskonkurser ökat kraftigt under framför aUt år 1991, såväl totalt som inom jord- och skogsbmk. Detta torde främst vara en följd av en allmän försämring av den ekonomiska situationen i landet. Konkurser inom jord- och skogsbruk mätt som andel av totala antalet konkurser har varit lägre efter är 1989 än under andra hälften av 1980-talet.
Under större delen av 1980-talet steg konsumentprisema pä jordbmksreglerade Uvsmedel snabbare än för andra livsmedel och för varor totalt. Under åren 1990 och 1991 men även under december 1991-oktober 1992 är förhållandet det omvända, dvs. prisema stiger långsammare för de svenska jordbruksreglerade livsmedlen. Faktorer som bidragit tiU denna förändring är enligt LES bl.a. övergången till direktstöd fr.o.m. är 1989 till följd av frysningen av prisstödet till jordbmket, men även anpassningen av produktionen till tiUgängligt maiknadsuttymme förklarar förändringen. Även för övriga Uvsmedel kan ett trendbrott noteras. Det faktum att produktionen inom landet tvingats anpassas tiU vad som kan avsättas inom landet har inneburit en neddragning av kapaciteten inom säväl förädlingsföretagen som insatsvamföretagen.
LES konstaterar också att reformen medfört en ökad inverkan av marknadskraftema, framför allt genom att awecklingen av marknadsregleringen har medfört att olönsamma överskon päverkar resp. producent och industti mer direkt än tidigare.
MöjUghetema tiU marknadsutjämning genom lagring och export har kraftigt minskat. EventueUa överskott kommer nu att i huvudsak avsättas inom landet, vilket ger effekter pä prisnivån och ökar fömtsättningama för inhemsk konkurtens. EnUgt rapporten pägär inom lantbrukskooperationen en anpassning tUl reformens effekter och tiU den ökade intemationella handel som väntas. Detta tar sig uttryck i bl.a. en koncentration av verksamheten tiU allt färte lantmanna-, mejeri- cx;h slakteriföreningar.
En uppföljningsrapport av miljöeffektema av den nya livsmedelspolitiken har även lämnats gemensamt av Naturvärdsverket och Riksantikvarieämbetet. Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet kommer senare att redogöra för denna.
4.3 EG-medlemskapets krav på jordbrukspolitiken Prop. 1992/93:100
Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på jordbmkspolitiken, krav som inte ryms inom ramen för 1990 års beslul. För att förbereda en avstämning av omställningsbeslut, som omfattas av 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut, tUlsattes i december 1991 en sänkild kommission. Omställnings-kommissionen (Jo 1991:07). Kommissionen skall beakta effekter och faktorer som inte var kända eller fömtsedda vid tidpunkten för det UvsmedelspoUtiska beslutet, i första hand konsekvenseraa av en anslutning till EG. Utgångspunkten för arbetet är att omstäUningen av jordbruket skaU fullföljas pä en sådant sätt att Sverige vid inträdet i EG har en stark och konkurtenskraftig jordbruksnäring och Uvsmedelsindustri. Omställningskommissionen har lagt fram tvä delbetänkanden. I det första delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbmk och livsmedelsindustri för EG, som behandlar vegetabiUesektoms anpassning, export av föräcUade livsmedel samt åtgärder för ekologisk produktion, föreslås bl.a. att inlösenprissystemet för spannmål förlängs t.o.m. budgetåret 1994/95 och an ett arealbidrag lämnas under perioden 1993/94—1994/95 under fömtsättning att areal samtidigt trädas. Vidare föreslås att ett exportstöd införs för vissa förädlade livsmedel. Dessutom föreslås bl.a. att stödet till ekologisk produktion ökas.
I kommissionens andra delbetänkande (SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbmk och Uvsmedelsindustri för EG behancUas huvudsakUgen ätgärder inom animalieområdet. I betänkandet föresläs bl.a. att gränsskyddet för pnciteinfoder tas bort i sin helhet den 1 juU 1993. Dessutom föreslås att direktbidragen tiU mjölkkoma bibehålls under budgetåret 1993/94 för att sedan awecklas medan bidragen tiU ungnöt samt am- cx;h dikoprcxluktio-nen även utbetalas fortsätmingsvis. Dämtöver föreslås prissänkningar i parti-ledet för nöt-, gris- och fågelkött samt för ägg under perioden den 1 juU 1993-den I juli 1994.
Betänkandena har remissbehandlats. Vad beträffar det andra delbetänkandet pågår ännu remissbehandlingen i vissa delar. Betänkandenas sammanfattningar bör fogas till protokoUet i detta ärende som underbilaga 10.1 och 10.2. Remissammanställningar vad avser betänkandena bör fogas till protokollet som underbilaga 10.3 och 10.4.
Regeringens målsättning är att omställningen av jordbmket skall fullföljas (x;h att Sverige skaU bU medlem i EG den 1 januari 1995. Regeringen har inför de nära förestående medlemskapsförhandUngama fastställt förhandlingsmål pä bl.a. jordbruksområdet. Sverige sUctar pä en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspoUtik från den dag Sverige blir medlem. En målsättning är att Sverige vid integrationen skall uppnä så stora positiva samhäUsekonomiska effekter som möjUgt med hänsyn tagen tiU bäde behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbmksnäring och tiU konsumentemas och skattebetalarnas inö-essen. Ambitionen bör därvid vara att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga konkunensbegränsande ätgärder undanröjs, i bada fallen pä basis av ömsesidighet.
12 Sverige vill ocksä behålla den höga ambitionsnivå som vi har pä bl.a. Prop. 1992/93:100 miljö-, djurskydds- och djurhälsoområdena. Målsättningen att upprätthälla de Bilaga 10 höga nivåer som vi nån på dessa omräden har en bred förankring i värt samhäUe. Sverige kommer därför säväl i förhandlingsarbetet som vid ett medlemskap aktivt driva dessa frägor.
Av de relativt omfattande sttjdier som Statens jordbruksverk gjon av konsekvensema för svensk livsmedelsprcxiuknion av ett EG-medlemskap framgår att Sverige före valutakursförändringama hade en totalt sett högre pris-, stöd-och kostnadsnivå än EG. GenereUt gällde jämförbara pris- och stödnivåer meUan Sverige och EG pä vegetabiUeområdet, medan nivåerna inom animalieproduktionen var högre i Sverige. Kosmadsnivån är erUigt snicUema högre inom samtUga prcxluktionsgrenar. Ett svenskt mecUemskap innebär självfallet ökad handel med livsmedel meUan EG-länder cxh Sverige, vilket kommer att öka konkurtcnstrycket på den svenska livsmedelssektom.
Den nyUgen beslutade reformen av CAP, genom vilken prisema på framför aUi spannmål sänks vUket i stäUet kompenseras med arealbidrag, innebär inte att EG:s pris- och marknadsreglering eUer exportbidrag avskaffats. Reformen innebär bara att priser och därmed exportbidrag sänkts och att den enskilde jordbmkaren i stället ersätts genom ett direktstöd i form av arealbidrag.
I EG-kommissionens avis om fömtsättningama för ett svenskt medlemskap i Gemenskapen framgår att den svenska avregleringen av jordbruket, som följer av 1990 ärs reform, står i strid med delar av CAP, som t.ex. pris-och marknadsregleringar samt exportstöd. Detta innebär enligt EG-kommissionen att sådana regleringar som ännu ej avskaffats behålls eller ånyo mäste införas vid ett mecUemskap och att det därför krävs en anpassning av den svenska jordbmksp)oUtiken. I utiåtandel konstateras cx;kså an de svenska livsmedelsproducenterna kommer an möta bäde lägre priser, lägre stödniväer och högre grad av konkurtens.
Sveriges cx:h EG:s jordbrukspolitik cx;h Uvsmedelsmarknad skUjer sig alltså åt med avseende på priser, stödsystem, stödnivåer och prcxiuktionskostna-der. SamticUgt eftersträvar Sverige en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspoUtik frän den dag Sverige blir medlem. Sveriges ansökan om medlemskap i EG har därmed väsentligt förändrat fömtsättningama för 1990 ärs livsmedelspoUtiska beslut. Föran Sverige vid tidpunkten för en inträde! EG skall ha en stark och konkurtenskraftig jordbruksnäring och livs-mexlelsindustri krävs att en anpassning av de svenska pris-, stöd- och kost-nadsniväema påbörjas redan före ett medlemskap. Det fömtsätter anpassningar av 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut i syfte att fä ett jordbruk som har förutsättningar att överleva och utvecklas med de nya fömtsätmingar och spelregler som ett medlemskap innebär. Vidtas inte vissa anpassningsätgärder före ett medlemskap riskerar dessutom vissa delar av primärproduktionen, som har fömtsättningar att vara konkurtenskraftiga i EG, att slås ut under perioden fram tUl en medlemskap.
Ansökan om EG-medlemskap har på ett avgörande sätt påverkat omställningen inom vegetabUieprodukrionen, i första hand reduceringen av det svens-
14
ka spannmålsöverskottet. Positiva förväntningar på ett medlemskap och osä- Prop. 1992/93:100 kerhet kring omställningsarealens behandling och rän till framtida EG-stöd Bilaga 10 har påverkat fömtsätmingama för en fortsatt omställning. Somjag ticUgare redovisat var anslumingen tiU omställningsprogrammet 25 000 ha är 1992. En ytterligare omställning av relativt stora arealer krävs för att balans skall uppnås pä spannmålsmarknaden.
En stor andel av den tUl omställningsprogrammet ansluma arealen Ugger cx;ksä i vänteläge, dvs. några åtgärder som innebär en permanent omställning har inte vidtagits eUer planerats. Det betyder att överskottsproduktionen i den uppkomna situationen på kort sikt kommer att fortsätta trots att hela 1990 års beslut bygger pä successiv anpassning tiU en situation med marknadsbalans. Om inlösenprissystemet slopas efter 1993 ärs skörd och inkomststödet avskaffas efter år 1992, aUt i enlighet med 1990 ärs beslut, kommer det svenska stödet till spannmålsproduktion att bli väsentiigt lägre än inom EG. Svensk produktion, som har fömtsättningar att vara konkurtenskraftig i EG, riskerar därmed att slås ut. En sädan utveckling är enligt min mening inte motiverad. Den nya situation som uppstått motiverar därför enUgt min uppfattning en principieU anpassrung av 1990 ärs UvsmedelspoUtiska beslut och jag föreslär därför dels att inlösenförfarandet förlängs till att omfatta även skördeåret 1994, dels att det för budgetåren 1993/94 och 1994/95 införs ett arealbidrag för bl.a. spannmålscxlling kombinerat med vissa krav på omstäUning av åkermarken. Jag återkommer senare med förslag i dessa frågor.
OmstäUningskommissionen har i sitt första delbetänkande föreslagit ätgärder för att underlätta en marknadsetablering av svenska produkter som bedöms vara långsiktigt konkurtenskraftiga pä utländska marknader. Jag delar kommissionens uppfatming att sådana åtgärder skuUe underlätta anpassningen av svensk livsmedelssektor till de förhållanden som räder inom EG. Inom regeringskansliet bereds för närvarande förslag tiU ätgäider för att underlätta export av icke sammansatta förädlade Uvsmedel baserade på svenska råvaror. Jag avser att mom kort återkomma till regeringen med förslag i denna fräga.
Sverige har genereUt sett ett högre prcxluktionskostnadsläge än EG men till skUlnad från vegetabUieområdet ligger pris- och stödnivåema inom animalie-omrädet över motsvarande niväer inom EG. Det faktum an Sverige tvingats överge den fasta växelkursen för kronan påverkar tiU viss del anpassningsbehovet av de svenska pris-, stöd- och kostnadsnivåerna till de inom EG. Sverige har sedan november en rörUg växelkurs för kronan. Situationen präglas av stor osäkerhet, inte minst som flera EG-länder inom EG:s växelkurssamarbete . tvingats överge sina fasta växeUcurser, cx;h det är därför svårt att i dag med bestämdhet säga vilka konsekvenser växeUcursförändringama får för EG-anpassningen pä jordbruksområdet. Det kan dock konstateras att pris- och stödnivåema i Sverige, på gmnd av de inträffade växeUcursförändringama, nu närmat sig motsvarande nivåer inom EG.
En anpassning av de svenska kostnads-, pris- och stödnivåema fömtsätter möjUghet att sänka gränsskyddet. En sådan anpassning av gränsskyddet och dänned av pris- och stödnivån är inte möjlig inom ramen för gäUande livsme-
delspoUtiska beslut. Enligt 1990 års beslut skall ett gränsskydd i form av rör- Prop. 1992/93:100
liga införselavgifter behäUas i awaktan pä resultatet av GATT-förhandUngar- Bilaga 10
na.
Förhandlingama är ännu inte avslutade och eventueUa gränsskyddssänk-ningar inom ramen för ett GATT-avtal skuUe heUer inte vara tilhäckliga med hänsyn till de anpassningskrav som bör vara uppfyllda före en medlemskap fr.o.m. år 1995. Även på denna punkt anser jag det således vara nödvändigt med vissa principieUa anpassningar av 1990 ärs beslut för an möta de nya krav som ett EG-medlemskap stäUer. Det totala kompensationsbeloppet till det svenska jordbmket bör inle längre bara fastställas med hänsyn till nationella förhållanden och med hänsyn tiU de pågående GATT-förhandUngama. I stället måste det totala stödet även avvägas mot behovet av anpassning av stöd-nivån inför ett EG-medlemskap. Eftersom gränsskyddssänkningar är ett betydelsefullt medel för an uppnå kosmads- och stödsänkningar bör gränsskyddssänkningar fä vidtas pä såväl animalie- som vegetabiUeomrädet. Jag återkommer i det följande med förslag i dessa delar för vegetabUiesektom. Vidare avser jag att återkomma till regeringen under våren med konkreta förslag till gränsskyddssänkningar fr.o.m. den 1 juli 1993 i syfte att uppnå en anpassning tUl EG:s förhåUanden.
5 Anpassningsåtgärder inom jordbruket inför ett EG-medlemskap
5.1 Åtgärder inom vegetabiliesektom för budgetåret 1993/94
Mitt förslag: Systemet med inlösenpriser skall fullföljas i enlighet med 1990 års beslut samt kompletteras med ett cUfferentierat arealbidrag med i genomsnitt 700 kr/ha och år. För att jordbrukama skall bli berättigade till arealbidrag krävs att minst 15 % av stödarealen har anslutits tiU 1990 års omställningsprogram fr.o.m. är 1993. Ersättmng lämnas med i genomsnitt 4 000 kr/ha för mark som ansluts tUl omstäUningen under är 1993. Företag med en stödareal under 20 ha undantas från omställningskravet.
Referensprisema för spannmål bör sänkas.
Stöd lämnas budgetåret 1993/94 i form av arealbidrag för aktuell odling av spannmål och tUl prcxluktion av grönmjöl.
Omställningskommissionens förslag: Kommissionens förslag vad avser budgetaret 1993/94 överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommissionen föreslår dock att arealbidraget fastställs till 1 000 kr/ha och att de som redan är anslutna till omställningsprogrammet bör beredas möjUghet att liimna omställningen mot en för landet genomsnittlig avgift om 5 000 kr/ha. Kommissionen kopplar dämtöver arealersätöiingen tUl ett särskilt trädeskrav.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstansema anser au det finns skäl att anpassa jordbmket inför ett svenskt EG-mecUemskap. De påpekar emeller-
rid behovet av att ta stäUning tiU ätgärder inom vegetabilie- cx;h animaliesekto- Prop. 1992/93:100 rema samticUgt. Merparten av remissinstansema anser att det bästa sättet att Bilaga 10 anpassa svenskt jordbmk till EG är att förstärka konkunenskraften för svenska jordbmksprodukter. Som exempel på hur detta bör uppnäs nämns bl.a. ökad kompetens, prispress, kostnadssänkning och högre kvalitetskrav inom samtUga prcxiuktionsled. Riksrevisionsverket cx;h Landsorganisationen i Sverige framhåller vikten av att besluten i 1990 års livsmedelspoUtiska reform kvarstår och avstyrker därmed Omställningskommissionens förslag. De anser alt anpassning skall ske utan nägon förändring av reformen. Övriga remissinstanser anser d(x;k att den UvsmedelspoUtiska refoimen bör anpassas i viss utsträckning.
En stor andel av remissinstansema tiUstyrker att man frångår 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut och inför ea arealbidrag. Det räder dcx;k delade meningar humvida det bör kopplas tiU ett trädeskrav eUer ej cx;h hur kravet i sä faU bör utformas.
Jordbmksverket föreslår, som ett citemativ tiU OmstäUningskommissio-nens förslag, att varaktighetskravet inom omställningsprogrammet slopas cx;h intresset ökas för ytterUgare anslutning under år 1993. Därmed kan priset stiga och stödet betalas över marknaden samt en stöne flexibiUtet behållas. Nägra instanser anser an jordbmkama bör tiUåtas producera industri- cx;h energigrödor pä den trädade marken. Andra förordar att det inte stäUs något u-ädes-krav alls. Svenska naturskyddsföreningen föreslår att arealbidraget blir värde-differentierat så att man gynnar åkrar med största koUektiva nyrtigheter och i regel också lägst resursförbmkning och miljöförstöring. Altemarivcxllama cx:h Biodynamiska föreningen anser an det bör stäUas ett moticrav på att 30 % av åkerarealen består av vaU.
Skälen för mitt förslag:
Inlösen av spannmål
Systemet med inlösenpriser för spannmål budgetåret 1993/94 bör stä fast enligt 1990 års beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90: JoU25, rskr. 1989/90:327). Inlösenpriset för spannmål fastställdes i beslutet tiU 90 öre per kg. Det är av stor vikt att priset pä bl.a. foderspannmål är lågt för att på så sätt kunna reducera prcxiuktionskostnadema inom animalieprcxiuktionen och därmed förstärka konkunenskraften vid ett EG-medlemskap. Prisnivån på spannmål kan hällas på en låg nivå genom att gränsskyddet för spannmål sänks cx:h att proteinfodenegleringen försvinner. Jag äterkommer tUl dessa förändringar i det följande.
Arealbidrag
Inom EG införs i samband med reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken som beslutades år 1992 ett arealbidrag som kompensation för
en samtidig sänkning av spannmålspriset. ArealbicUaget skall i princip mot- Prop. 1992/93:100 svara skUlnaden meUan dagens prisnivå cx;h det riktpris som gäller då CAP- Bilaga 10 reformen genomlors. I EG lämnas arealbidrag för cxUing av spannmål, oljeväxter CKh proteingrödor.
1 Ukhet med vad som kommer att gälla inom EG bör också i Sverige det lägre produktpriset kompletteras med ett arealbidrag. För budgetaret 1993/94 bör detta uppgå tiU 700 kr/ha. Detta innebär att 1990 ärs beslut som syftade tUl att vid produktionsbalans möjliggöra ett högre pris (115-120 öre/kg) mäste frångås. Detta bör ske genom en sänkning av referenspriset och därmed gränsskyddet.
Det svenska arealbicU-aget bör betalas ut för 1993 ärs spannmålsodling, dcx;k rtiaximalt motsvarande den areal som ingär i stödarealen för budgetåret 1993/94 minskad med den areal som har anslutits till omställningsprogrammet. Stödarealen bör utgöras av arealen spannmål, oljeväxter, proteingrödor och areal ansluten tUl OmstäUning 90 enligt Jordbruksverkets stödregister baserat på grödfördelningen år 1990. Under budgetårel 1993/94 bör det inte lämnas någon arealersättning för den redan kontrakterade oljeväxtodlingen. Det konttakterade genomsnittspriset vid 8 procents vattenhalt är 3 856 kr/ton för en kvantitet på 300 000 ton, vilket motsvarar ca 160 000 ha åker. Den arealbidragsberättigade arealen för budgetåret 1993/94 beräknas till ca 1 140 000 ha.
Arealbidraget bör differentieras enligt samma principer som gäller för nuvarande inkomst- och omställningsslöd där hänsyn har tagits till bl.a. avkastningsförmågan i olika omräden.
För vissa inhemskt producerade fodermedel, bl.a. grönmjöl, dvs. vall-fcxler som torkats genom upphettning, kommer konkunenskraften att försämras bl.a. av de sänkta kostnadema för proteinfodermedel som blir konsekvensen av mitt förslag rörande fcxjenegleringen som tas upp i det följande (avsnitt 5.3). Del är dock svart att beräkna prcxluktionseffekten av den försämrade konkunenskraften.
I samband med riksdagens behandling av statsbudgeten för budgetåret 1991/92 infördes en selektivt och temporärt stöd tUl vissa valltorkningsföre-tag för skördeåren 1990-1992. Inom EG finns ett stöd till prcxiuktionen av grönmjöl. Som en konsekvens av att spannmåls- och fodermedelsprisema sjunker kommer prisnivån pä grönmjöl att sjunka cx;h lönsamheten minska. Utan kompletterande insatser finns det således en risk att de svenska företagen för valliorkning släs ut under tiden före ett medlemskap, ö-ots att de skuUe ha fömtsättningar an ekonomiskt klara sig pä EG:s viUkor.
Mot denna bakgmnd anser jag att en temporärt stöd till valltorknings-företag bör behåUas under pericxlen fram tUl den 1 januari 1995.
Fortsatt omställning
Bedömningen av de framtida fömtsättningama för vegetabiUecxllingen förändrades i cx:h med att Sverige ansökte om medlemskap i EG. För den en-
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
skilde jordbmkaren framstår därigenom den analys som låg till gmnd för Prop. 1992/93:100 1990 ärs UvsmedelspoUtiska beslut cx;h de övergångsåtgärder som då be- Bilaga 10 slutades som mindre relevanta.
Det nuvarande omställningsprogrammet inom vegetabilieproduktionen kommer därmed inte att få den effekt som fömtsågs i 1990 ärs beslut. Även i perspektivet av ett svenskt medlemskap i EG krävs emellertid enligt regeringens bedömning en fortsatt omstälhiing mot en mer marknadsinriktad cx;h balanserad produktion. Det krav pä produktionsbegränsning som villkor för arealbidrag som kommer att tiUämpas inom EG bör i princip kunna tiUämpas ocksä i Sverige antingen genom en ökad ansluming till omställningen eller i form av ett kompletterande trädesprogram. Omställningskommissionen föreslår det sistnämnda. Jag anser dock att det fmns en rad fördelar med att i stället umyttja det existerande omstäUningsprogrammet. Detta sker lämpligast genom att som motprestation för arealbidrag kräva att minsl 15 % av stödarealen, till den del den enligt Jordbmksverkets stödregister varit ansluten tiU programmet Omställning 90 eUer umyttjats för spannmåls-, oljeväxt- eller pro-teinfodercxiUng, ansluts till omställningen. Genom att umyttja det nuvarande bidragssystemet understryks likheten mellan detta system och EG:s krav pä ärlig träda samtidigt som omställningen kan fullföljas utan att nägot nytt parallellt system behöver införas. Genom att umyttja det existerande bidragssystemet ökar cx;kså möjlighetema an behancUa samtliga förelag pä en likartat sätt. Samtidigt behöver den enskilde jordbmkaren ej vara beroende av flera bidragssystem.
Genom att anpassa kraven pä det som produceras pä omställd areal tUl de förhållanden som gäUer inom EG tycUiggörs likheterna i syftet mellan de båda systemen. Inom EG ges stöne möjligheteran umyttja trädesarealer för annan produktion än livsmedel som dock även innebär att en viss andel livsmedel får produceras. Enligt min mening kommer umyttjandet av åkermark för biobränsleproduktion att få ökad betydelse i framliden. En anpassning till de viUkor som gäller inom EG vad bettäffar utnyttjandet av omställd areal ökar ocksä möjlighetema all prcxlucera bl.a. energi- och indusnigrödor pä dessa arealer. Vad bettäffar extensiva beten så godtas inte denna användning av ttä-desareal inom EG. Den reformerade jordbmkspolitiken inom EG omfattar dock betydande stöd av andra slag till extensivt markumyttjande och denna möjlighet bör därför behållas för omställd areal i Sverige. Även i övrigt bör villkoren för omstäUningsprogrammet behållas. Följaktligen kvarstår kravet pä en varaktig omställning. Jordbmksutskottet anförde i samband med 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut att det är av gmndläggande betydelse för an om-ställningsarbeiet skall bli framgångsrikt cx;h för att jordbmket skall kunna medverka i prcxiuktionen av miljövänUga energiformer att del skapas en varaktig marknad för bioenergiprcxiukter. Regeringen har också genom olika åtgärder successivt förbättt-at bioenergins konkunenskraft.
I enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska reform skall det lämnas en ersätming med 4 000 kr/ha förden mark som ansluts till omställningsprogrammet fr.o.m. år 1993. Företag med en stödareal under 20 ha bör undantas från
omställningskravet. Jordbmkare som ticUgare har anslutit sig tiU omställnings- Prop. 1992/93:100 programmet bör få tillgodoräkna sig denna omställningsareal vid beräkning Bilaga 10 av omställningskravet. För producentema är det en fördel att endast behöva konfronteras med ett bidragssystem. Dessutom missgynnas inte de företagare som anslutit sig tiU omstäUningen pä ett tidigare stacUum.
Med anledning av att jag frångår OmstäUningskommissionens förslag och i StäUet föreslär att arealbidraget knyts tiU omstäUningsprogrammet, är det rimligt an nyansluten omstäUningsareal fixeras tUl en bestämd yta först fr.o.m. är 1994. Detta är angeläget eftersom en stor del av den berörda marken redan är besådd med höstgrödor, vilket minskar handlingsutrymmet för berörda bmkare. I vissa fall har prcxlucenter tagit i anspråk en sä stor andel av arealen att resterande areal ej räcker för att uppfyUa villkoren för arealbidrag. Det ankommer på Jordbruksverket att besluta om de närmare föreskriftema för hur kravet på omstäUning skall tiUgcxloses i dessa fall.
5.2 Åtgärder inom vegetabiliesektom för budgetåret 1994/95
Mitt förslag: Systemet med inlösenpriser skall förlängas t.o.m. 1994 ärs skörd samt kompletteras med ett fortsatt differentierat arealbidrag. För an jordbrukama skall bU berättigade tUl arealbidrag krävs att minst 15 % av stödarealen har anslutits till omställning fr.o.m. är 1993. Företag med en stödareal under 20 ha undantas frän omställningskravet.
Arealbidrag lämnas budgetåret 1994/95 för den dä aktueUa odlingen av spannmål och oljeväxter. Nivåema på inlösenpriser och arealbidrag skall beslutas senare.
Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller principen om ett förlängt inlösenpris kompletterat med ett arealbidrag.
Remissinstanserna: RemissutfaUet är splittrat vad gäUer Omställningskommissionens förslag att förlänga systemet med mlösenpriser för spannmål. Vissa remissinstanser avstyrker förslagen medan andra anser an stödformer som inlösenpriser i kombination med arealbidrag är att föredra framför andra lösningar, med hänsyn tagen tiU bl.a. miljö och problem med överskott. Angående instansemas synpunkter pä ett införande av arealbidrag vUl jag hänvisa tiU det jag ticUgare nämnt
Skälen för mitt förslag: Enligt 1990 ärs beslut om livsmedelspoUtUcen skall det garanterade inlösenpriset successivt minska för att budgetåret 1993/94 uppgä till 90 öre/kg spannmål. Efier 1993 ärs skörd skall enligt beslutet inte nägot inlösenpris finnas. Syftet med an öappa ner det garanterade inlösenpriset var att underlätta övergängen till en marknadsinriktad prcxluktion. I beslutet antog man att vid tidpunkten för inlösenprisets avskaffande marknadsbalans skuUe ha uppnätts. Som jag tidigare nämnt innebär en anslut-
ning till EG an fömtsättningama för vegetabilieocUingen väsentiigt förändras. Prop. 1992/93:100 Svenska vegetabilieproducenter kommer att förvänta sig en högre stödnivä Bilaga 10 och därmed stöne utrymme för vegetabilieproduktion vid elt EG-medlemskap. I avvaktan på ett mecUemskap kan då prcxiuktionen av överskort i Sverige förväntas fortsätta.
Om inga förändringar görs i 1990 ärs beslut kommer därför det svenska priset att falla till världsmarknadsprisnivå.
Inom ramen för CAP-reformen införs nya kompletterande stödformer som är mindre produktionsdrivande än nuvarande interventionspriser. Interventions-prisema sänks därför, men interventionssystemet behålls som en garanti mot alltför låga världsmarknadspriser. Jag anser därför att systemet med inlösenpriser bör förlängas sä att de jordbmkare som i ett EG-perspektiv är konkurrenskraftiga inte tvingas upphöra pä gmnd av att det saknas inlösenpris under ett enskilt är. En följd av anpassningen till de förhållanden som gäller inom EG blir ocksä att spannmålspriset under budgetaret 1994/95 hälls på en läg nivä så alt prissänkningen kommer konsumenten till del. Som jag tidigare nämnt sker detta bl.a. genom all gränsskyddet för spannmål sänks budgetåret 1993/94.
Således bordet ocksä budgetåret 1994/95 finnas ett garanterat inlösenpris i kombination med fortsatt arealersätming cx;h sänkt gränsskydd. Nivåema bör fastställas vid senare tillfälle, dcx;k senast vid behandlingen av 1994 ärs budgetproposition. En fömtsättning för att erhålla arealbidrag är 1994 bör vara att jordbrukaren fr.o.m. är 1993 anslutit minst 15 % av stödarealen till omstäUningsprogrammet.
Angående systemet med arealbidrag i kombination med ytterligare omställning vill jag i övrigt hänvisa tiU det som jag tidigare anfört vad gäller införandet av arealbidrag budgetåret 1993/94.
5.3 Fodermedelsregleringen
Mitt förslag: Gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort den 1 juli 1993.
Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker flertalet kommissionens förslag.
Skälen för mitt förslag: Vid import till Sverige tas det ut en införselavgift på de flesta fodenävaror. Det är detta gränsskydd som utgör den svenska fo-denegleringen. Jag har ticUgare i proposition (prop. 1992/93:130) om vissa jordbrukspoUtiska frågor redovisat min avsikt att föreslå regeringen att den 1 januari 1993 sänka införselavgiften på proteinfodermedel med 30 %. En sådant beslut har nu fattats. En gränsskyddssänkning på proteinfodermedel innebär en ökad konkunens för inhemska fodermedel och minskade foder-
20
kostnader inom animalieproduktionen. OmstäUningskommissionen har ort Prop. 1992/93:100 bedömningen att om mförselavgifiema pä fodermedel tas bort så kommer den Bilaga 10 ökade importen av proteinfoder att medföra minskad användning av spannmål motsvarande ca 50 000 ha.
Inom EG finns inget eller Utet gränsskydd för proteinfoder cx;h spannmåls-substitut, vilket innebär att de svenska foderkosmadema ligger väsentiigt över de som gäUer inom EG. Spannmälssubstitut är en beteckning för siärkelserika foder som används i stäUet för den inom EG hittUls betydUgt dyrare och reglerade spannmålen. Substituten kan vara råvaror som tapioka, majsglutenfcxler och kli.
Som ett led i den nödvändiga kosmadsanpassningen inför ett EG-mecUem-skap föreslär jag att införselavgiftema för proteinfodermedel tas bort den 1 juli 1993. Förändringen kommer pä sUct an leda tUl väsentiigt lägre kostnader inom animalieprcxiuktionen. Det leder emellertid cx:ksä till att priserna på inhemska fodermedel måste sänkas för att dessa skall kunna konkurrera pä marknaden. Avsteget från 1990 ärs beslut vad gäller det framtida priset pä spannmål måste cx;ksä ses mot denna bakgmnd. Sammanlagt kan kostnadsminskningen inom animalieproduktionen till följd av dessa åtgärder beräknas till mellan 1 500 och 2 000 mUjoner kronor.
Vad gäller spannmälssubstitut förekommer i dagsläget ingen stöne import uU Sverige. Det kan dock inte uteslutas att mer eller mindre tUlfälUg impon av substitut skuUe kunna förekomma om gränsskyddet tas bon. Kostnader uppkommer då för export av spannmål som trängs undan från marknaden. Mot denna bakgmnd anser jag att gränsskyddel för spannmålssubstituien bör förändras i takt med förändringama av referenspriset pä spannmål och, i den mån protemhalten i substituten är högre än i spannmål, även av den borttagna införselavgiften pä proteinfcxJermedel.
5.4 Åtgärder inom oljeväxtodlingen efter budgetåret 1993/94
Mitt förslag: Inför 1994 ärs skörd skall ett särskilt system med inlösen i kombination med arealbidrag gälla för cxUingen av oljeväxter. Odlingen bör inte understiga vad som krävs av beredskapsskäl.
Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Vad gäller storleken pä arealbidraget föreslår kommissionen att detta fastställs till 1 000 kr/ha fr.o.m. 1994 ärs skörd.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Statens jordbmksverk anser att ett odUngsmäl nås biUigast cx;h säkrast med ett anbudsförfarande. Om en lägre säkerhet kan accepteras och arealen kan tillåtas sjunka under 145 000 ha har Jordbruksverket inget att erinra mot förslaget. Grossistförbundet Svensk handel anser att kommissionens förslag bygger pä många osäkra faktorer och
är ofullständigt i vissa avseenden. Några instanser anser an fettvamavgiften Prop. 1992/93:100 bör reduceras eller tas bort som elt led i en EG-anpassning. Bilaga 10
Skälen för mitt förslag: För 1993 ärs skörd administreras stödet till olje-växtprcxiuktionen med hjälp av ett anbudsförfarande enligt de riktlinjer som faststäUdes i 1990 ärs beslut om UvsmedelspoUtiken. Leverantörer av oljeväxtfrö har under vären 1992 lämnat anbud till Statens jordbruksverk pä en kvantitet och en pris tiU vilket man är intresserad av an leverera. De priser som fastställdes vid kontrakteringen Ugger mellan 3,30 cx;h 4,08 kr/kg frö, vilket är högt över EG:s intäkter per kg. Det motsvarar en bmttokosmad pä 1 150 miljoner kronor.
TiU gmnd för det prcxluktionsmål som fastställdes i 1990 ärs beslut och som innebar an ocUingen skuUe upprätthällas pä oförändrad nivä Ugger bl.a. behovet av oljeväxtodUng för att klara livsmedelsberedskapen. OmstäUningskommissionen har i sitt andra delbetänkande ifrägasatt om detta beredskapsmål i perspektivet av ett mecUemskap i EG inte kan komma att förändras. Anbudsförfarandet fömtsätter att man vUl uppnä en viss kvantitet, vilket inte torde vara förenligt med CAP.
EG:s marknadssystem för oljeväxter bygger på ett världsmarknadspris för frö på EG-marknaden kompletterat med ett arealbidrag. Arealbidraget för oljeväxter är regionaUserat med ledning av avkasmingsnivän för varje enskild region. Genomsnittiig ersättning är 359 ECU eller ca 3 500 kr/ha. Priset i EG uppgår tUl ca 1,60 kr/kg och Ugger därmed nära världsmarknadspriset för oljeväxtfrö.
Jag har i det föregående föreslagit att oljeväxicxUing inle skall vara berättigad till arealbidrag budgetaret 1993/94. Inför 1994 års skörd däremot skall oljeväxtcxUingen omfattas av ett garanterat inlösenpris för skörden i kombination med arealbidrag. Anbudsförfarandet för att administrera stödet till oljeväxtcxUingen upphör därmed. Nägon förändring av beredskapsmälet bör inte vidtas. Jordbruksverket har pekat på att om beredskapen ej behöver upprätt-hällas med hög säkerhet så kan mälet för ocUingen sättas lägre med hänsyn till möjlighetema att öka cxUingen frän ett år till ett annat. OcUingen bör emellenid inte annat än enstaka år tillåtas understiga vad som krävs för att behälla en hög säkerhet. Jag bedömer dock att produktionen med de förändringar som nu föresläs kan upprätthåUas pä i stort sett oförändrad nivä.
Nivän på inlösenpriset för oljeväxtfrö bör fastställas vid sainma tillfälle som priset för spannmål, dock senast vid behandUngen av 1994 års budgetproposition.
5.5 Åtgärder för att främja ekologisk produktion
Mitt förslag: Stödet tiU den ekologiska prcxluktionens utveckUng skall byggas ut inom områdena tillämpad forskning och utvecklmg, marknadsföringsinsatser cx;h kontroU. Sammanlagt skaU 10 mUjoner kronor per år anvisas för budgetåren 1993/94 och 1994/95 utöver nuvarande budgeönedel.
22
Omställningskommissionens förslag: Sammanfaller med mitt förslag. Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Remissinstanserna: Häri stort lämnat kommissionens förslag utan erinran med hänvisning tiU imljö- cx;h naturvärdsskäl. Vidare anser de flesta att ekologisk odling har gcxia fömtsättningar i Sverige cx;h kan bU en väsentiig produktionsgren i framtiden.
Skälen för mitt förslag: Stödet till den ekologiska produktionen bör byggas ut med 5 miljoner kronor tUl områdena tiUämpad forskning och utveckling, med 3 mUjoner kronor tiU marknadsföringsinsatser cx;h med 2 miljoner kronor tiU kontroUorganisationema. Finansiering av förslaget bör ske genom omfördelning av medel frän de nuvarande direktbidragen tUl jordbruket.
Ekologisk produktion bygger pä en helhetssyn som omfattar de ekologiska, ekonomiska cx;h scx;iala sidoma av lantbmksproduktionen, bäde i ett lokalt och globalt perspektiv. De som framstäUer ekologiska produkter eftersnä-var bl.a. en produktion av högkvaUlativa Uvsmedel, en miljö som tiUgcxloser husdjurens behov, ett kulturlandskap med artrikedom och genetisk mångfald där organismemas utvecklingsmöjligheter säkras, ett hushällande med naturresurser samt största möjliga recirkulation av näringsämnen. Gmnden för växtodlingen inom trädgärd, jord- och skogsbruk är hänsynen till jordens struktur och börcUghet, en mångfald i valet av grödor samt en varierad växtföljd. Ett ekologiskt lantbmk innebär dessutom balans mellan antalet djur och areal sä att djuren utfcxlras i sä stor utsd-äckning som möjligt med foder från den egna gärden.
Flertalet av de för ekologisk produktion uppställda mälen sammanfaller med målsättningen inom konventionellt svenskt lantbmk. Svenskt lantbmk utvecklas mot att bU aUt miljövänUgare. I denna prcx;ess är ekologisk prcxluktion en viktig och pådrivande kraft.
Kontrollorganisationen för ekologisk odling (KRAV) har fastställt regler för hur den ekologiska produktionen skall bedrivas. Till skillnad från t.ex. förhåUandena i Danmark svarar de svenska producentema av ekologiska produkter i princip själva för kostnadema för kontrollen, viUcet motsvarade drygt 4 miljoner kronor är 1991. Detta utgör ett hinder för utveckUng av ekologisk djurhållning och framför allt för produktionen av ekologiskt framställt kött.
Ekologiskt producerade Uvsmedel efterfrågas av ett stigande antal kvalitetsmedvetna konsumenter. Prcxluktemas marknadsandel är för närvarande ca 1-2 %, men marknadsandelar om ca 5 % anses rimligt om säsongvariationerna i produktionen kan bemästras. Marknaden för ekologiskt odlad fodersäd är mycket begränsad, men kan komma att utvidgas betydUgt om marknaden för ekologiskt prcxlucerade kött- cx;h mejerivaror kommer i gäng. Efterfrågan pä ekologiskt cxUade grönsaker är stor och prisema ligger ca 50 % över priset för konventionellt odlade grönsaker. Marknadsandelen för gröi>saker förväntas bli stöne än för andra ekologiska prcxlukter. Marknaden för ekologiskt prcxiucerat kön är mycket begränsad och relativt obearbetad. Situationen för ekologisk mjölkproduktion är något bättt-e med ca 1 % av marknaden. Även
23
inom EG är efterfrågan pä ekologiskt producerade produkter stor cx;h därmed Prop. 1992/93:100 en tänkbar marknad för svenska prcxlucenter. Bilaga 10
Regeringen har utfärdat en förordning (1992:1085) om utförsel av ekologiskt framställda produkter m.m. Förordningen tillgodoser de krav som EG fr.o.m. den 1 januari 1993 ställer vid import frän tredje land av ekologiskt framställda prcxlukter. Jordbruksverket beslutar de föreskrifter som behövs för att export skall kunna ske. Härigenom vidgas möjlighetema att marknadsföra dessa prcxlukter på EG-marknaden.
I reformen av EG:s gemensamma jordbmkspolitik finns stöd till ekologiskt lantbmk med bland de kompletterande stöden tiU mUjöfrämjande åtgärder. Dessa stöd delfinansieras av EG med 50 % eUer med 75 % inom de s.k. mindre gynnade områdena. För att erhåUa ert stöd skall ett stödprogram utarbetas av mecUemsländema. Programmet skall sedan godkännas av EG-kommissionen.
När det gäUer att införa ett svenskt omläggningsstöd före är 1995 är det elt problem att EG:s vUlkor inte är kända. Omläggningsstödet är till sin natur långsUctigt och omläggningen sker successivt. Det blir därför bekymmersamt för alla inblandade parter om villkoren för stöd i avtal mäste ändras under stödperioden. Jag finner det följaktUgen olämpUgt an införa ett dylikt stöd innan det godkänts av EG. Jag anser dock att det bör utarbetas en förslag tiU stöd tiU omläggning tUl ekologisk produktion inom ramen för EG:s kompletterande miljöprogram.
5.6 Kostnader och finansiering för åtgärder inom vegetabiliesektom
Mitt förslag: Kostnaderna som uppkommer vid införande av arealbidrag, stöd tUl prcxluktion av grönmjöl samt stöd för främjande av ekologisk ocUing skaU fmansieras uiom ramen for tiUgängliga medel för direktbidragen cx:h prisregleringen.
Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.
Skälen för mitt förslag: Genom de föreslagna åtgärdema för en anpassning inom vegetabiliesektom sker en minskning av prcxiuktionen cx;h därmed en minskning av den kvantitet spannmål som behöver exf>orteras. Dena i kombination med ändrade valutakurser gör att kosmadema för exporten sannolikt sjunker. Denna effekt reduceras dcx;k nU viss del när gränsskyddet för proteinfoder försvinner cx;h efterfrågan pä inhemsk foderspannmål minskar. Den kvantitet med vilken efterfrågan har beräknats minska pä grund av ändrad pro-teinfodeneglering är ca 200 000 ton. SkuUe detta mö-äffa torde exportbehovet öka i samma omfattning med en kostnad av 106 miljoner kronor. Exportkostnaden är beräknad tiU 53 öre/kg. Totalt förväntas kostnaden för export vid normal skörd och oförändrade valutakurser bU ca 400 mUjoner kronor. Med
24
en oförändrad förmalningsavgift bör därför tUlgängUga regleringsmedel över- Prop. 1992/93:100 stiga exportkostnadema. Ej disponerade regleringsmedel tillsammans med det Bilaga 10 direktbidrag för budgetåret 1993/94, somjag i det följande föreslår skaU anvisas, bör cUsponeras förde åtgärder under budgetåret 1993/94 somjag nyss föreslagit.
Kostnaden för arealbidrag kan beräknas uppgä tiU ca 800 miljoner kronor. Den areal för vilken det lämnas ett arealbicUag med 700 kr/ha budgetåret 1993/94 är ca I 140 000 ha. Arealen är beräknad utifrån 1990 ärs stödareal minskad med 500 000 ha som antas vara anslutna till omställningsprogrammet fr.o.m. är 1993 och ynerUgare 260 000 ha med grödor säsom oljeväxter, scx;kerbetor, konserväner etc. TiU detta kommer kosmadema för fonsatt stöd tiU produktion av grönmjöl cx;h stöd för främjande av ekologisk odling.
Dessutom tillkommer kostnaden för fortsatt omställning enligt 1990 års livsmedelspoUtiska beslut. Uppskattningsvis ansluter jordbmkama ytterUgare ca 125 000 ha till omstälUiuigsprogrammet år 1993. TiU dessa företagare lämnas en ersättrung för den varaktiga omställningen med 4 000 kr/ha. Ersätmmg för nyanslutning till omställning av mark år 1993 beräknas således till ca 500 miljoner kronor.
Konsumenteffekten av att priset för spannmål sänks beräknas bli ca 200 miljoner kronor.
5.7 Grunder för anpassningsåtgärder inom animaliesektom
Mitt förslag: Justeringar av direktstöd cx;h gränsskydd skall kunna vidtas i syfte att anpassa pris-, stöd- cx;h kostnadsnivåer inom arumaUeprcxluktionen tiU EG:s niväer.
Kommissionens förslag: Principerna i kommissionens förslag överensstämmer med mina.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva tUl principen att såväl direktstöd som gränsskydd skall kunna justeras i syfte att anpassa pris-, stöd- och kostnadsnivåer tUl de som råder inom EG.
Statens jordbmksverk anser att fördelama med gränsskyddssänkningar uppväger nackdelama men påpekar an sänkningar av det svenska gränsskyddet skulle kunna medföra krav pä EG att sänka sitt gränsskydd då Sverige bUr medlem. Jordbruksverket viU heUer inte utesluta en möjlig utvidgning av det bUaterala jordbruksavtalet med EG.
Jordbruksverket delar kommissionens bedömning av de anpassningar som blir nödväncUga vid ett EG-medlemskap, men betonar an det är osäkert viUcen prisnivå som kommer an räda i Sverige vid en medlemskap. Jordbmksverket betonar cx;ksä att det inte är det totala anpassningsbehovet vid en mecUemskap som är den cenQ-ala frågestäUningen utan de olika prcxiuktionsgrenamas förmåga tUl anpassning cx;h beroende av anpassningstidens längd. Jordbmksverket gör bedömningen att för vissa prcxluktionsgrenar skuUe en längre anpass-
25
ningsperiod kunna innebära bättre anpassningsmöjUgheter och därmed bättre Prop. 1992/93:100 möjUghet att utveckla en långsiktig konkunenskraft. Behov av en längre an- Bilaga 10 passningsperiod kan bero pä behov av stmknarrationaUseringar inom produktionsgrenen eller på att en stor del av kosmadema är fasta eUer på an det är en lång produktionscykel. Behovet av övergångsåtgärder kommer dcx;k enligt Jordbruksverket att bero pä hur övriga stöcUnsatser - exempelvis regional-, struktur- och mUjöstöd - kommer att utvecklas efter en EG-inträde.
Jordbruksverket har betonat att effekten av den senaste tidens valutaförändringar blir ett minskat anpassningsbehov vid en EG-uiö-äde jämfört med kommissionens beräkningar.
Flera remissinstanser påtalar att även en effektivisering inom förädlingsindustrin är nödvändig för att den skall klara konkurtensen. Grossistförbundet Svensk handel påpekar an det räder betydande skillnader i prcxiuktivitet mellan förädUngsindustri i Sverige och EG cx;h att effektiviteten i industriled i hög grad påverkar prisema i primärproduktionen. SLU understryker att det är angeläget an följa upp hur fördehiingen blir mellan primärproduktion cx;h för-äcUingsled dä referenspriser sänks.
Skälen för mitt förslag: Sverige har generellt sett ett högre prcxluktionskostnadsläge än EG. TUl skillnad från vegetabUieområdet Ugger dock även pris- och stödnivåema inom animaUeomrädet över motsvarande niväer inom EG. Det finns således ö-ots en förändrad växelkurs fortfarande behov av en sänkning av dessa nivåer. SkaU den svenska animaUeproduktionen vara konkurtenskraftig vid elt EG-inträde måste de svenska nivåeraa anpassas i riktning mot nivåeraa i våra närmaste konkunentiänder.
Det nyligen fattade beslutet om vissa jordbrukspolitiska frägor (prop. 1992/93:130, bet. 1992/93:JoU9, rskr. 1992/93:102) mnebär bl.a. att direktbidragen till jordbmket reduceras. Regeringen har också fattat beslut som innebär att gränsskyddet pä fcxiermedel sänks. Därmed har en första steg tagits i den nödväncUga anpassningen av stöd- cx;h produktionskostnader. Sä länge stödnivåema i Sverige är högre än i EG måste ocksä kosmadssänkning-ar vidareföras genom sänkningar av pris- och stödniväer inom animalieområdet. YnerUgare anpassningar av pris- cx;h stödnivåer, utöver de kostnadsrelaterade sänkningama, är nödvändiga för att åstadkomma en stark ckU konkurrenskraftig jordbmksnäring inför EG-inträdet. Åtgärdemas omfattning är till viss del beroende av valulakursförändringar men är också beroende av behovet av StmktureUa förändringar inom livsmedelssektom. Anpassningar måste kunna åstadkommas såväl genom sänkning av direktbidrag som genom sänkning av referenspriser cx;h därmed sänkning av gränsskydd. Som jag ticUgare anfört fömtsätter en sådan anpassning ett avsteg från 1990 ärs beslut. För att möjUggöra en sänkning av pris-, stöd- cx:h kosmadsnivåema bör 1990 ärs beslut frångås på denna punkt cx;h möjUghet ges an sänka säväl gränsskydd som dUektbidrag.
En anpassning av dUektstöden bör ske sä att dessa överensstämmer med motsvarande direktstöd inom CAP. De direktbidrag som saknar motsvarighet
i EG bör, i enUghet med OmstäUningskommissionens förslag, fasas ut för att Prop. 1992/93:100 möjliggöra konkurtenskraftig prcxluktion vid ett EG-inö-äde. Bilaga 10
Som jag tidigare nämnt avser jag att ätericomma tiU regeringen med konkreta förslag tiU bl.a. gränsskyddssänkningar fr.o.m. den 1 juli 1993 i syfte att uppnä en anpassning till EG:s förhållanden. Förslagen bör föreläggas riksdagen under våren.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen att godkänna vad jag har förordat om
1. principerna för fastställandet av kompensationsbeloppet till jordbruket (avsnitt 4.3),
2. vegetabUiesektora budgetåret 1993/94 (avsnin 5.1),
3. vegetabUiesektom budgetåret 1994/95 (avsnitt 5.2),
4. fodermedelsregleringen (avsnitt 5.3),
5. oljeväxtodlingen efter budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.4),
6. främjandet av ekologisk produktion (avsnin 5.5),
7. finansieringen av åtgärder inom vegetabiliesektom (avsnitt 5.6) samt
8. gmndema för anpassningsätgärder inom animaliesektom (avsnitt 5.7).
27
A. Jordbruksdepartementet m.m. fop. i992/93:ioo
Bilaga 10 A 1. Jordbmksdepartementet
1991/92 Utgift 27 056 243
1992/93 Anslag 30 482 000
1993/94 Förslag 32 625 000
Jordbruksdepartementets arbete i samband med förhancUingar inför ett svenskt medlemskap i EG kommer att öka i omfattning. För detta ändamål har jag beräknat en resursförstärkning motsvarande 1 miljon kronor.
Genom omfördelning av medel inom regeringskansliet tiUförs departementet 182 000 kr för vissa telefonkostnader.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetär tUl 32 625 000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minsknmg av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tUlämpas genereUt i årets budgetförslag.
Chefen för Finansdepartementet har ticUgare denna dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat en mcxlell som bör tillämpas. Jordbmksdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna mcxleU. Jordbruksdepartementet kommer därför att tilldelas en räntekonto med krecUt i Riksgäldskontoret och mecUen under ifrägavarande anslag förs tUl detta konto.
Anslaget för Jordbmksdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivån pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergången lill lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeleringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tUl myndighetens disposition kommer att slutiigt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Jordbruksdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 32 625 000 kr.
A 2. Lantbmksråd
1991/92 Utgift 6 689 196
1992/93 Anslag 5 521000
1993/94 Förslag 7 353 000
Lantbmksräden har till uppgift att inhämta cx;h förmedla kunskaper om jordbmket, skogsbmket och fisket samt därmed sammanhängande näringar i de länder eUer intemationeUa organisationer som ingår i deras verksamhetsom-
råden. För närvarande är lantbmksräden placerade i Bonn, Bryssel, Moskva, Prop. 1992/93:100 Rom och Washington. Bilaga 10
Under anslaget har jag beräknat medel för ytterUgare en lantbruksrådstjänst i Bryssel. Denna tjänst mrättades i september 1992 cx;h fmansieras mnevarande budgetår över anslaget Fiskeriverket.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av ut-gUtema om 2 % i enlighet med den princip som tiUämpas genereUt i årets budgetförslag.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Lantbruksråd för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 7 353 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 17 555 163 Reservation 766 792
1992/93 Anslag 9 313 000
1993/94 Förslag 9 313 000
Utöver utgiftema för departementets kommittéer och arbetsgmpper betalas från anslaget kostnadema för den jordbruksekonomiska undersökningen. Under anslaget täcks även kostnadema för Konsumentberedningen.
Fr.o.m. budgetårel 1993/94 övergår ifrågavarande anslag tUl rananslag. Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen
att till Utredningar m.m. iör budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 9 313 000 kr.
A 4. Bidrag till vissa intemationella organisationer m.m.
1991/92 Utgift 35 106 698
1992/93 Anslag 33 000 000
1993/94 Förslag 36 000 000
Från anslaget betalas utgifter för Sveriges deltagande i vissa intemationella organisationer cx;h för intemationeUt samarbete inom Jordbmksdepartementets verksamhetsområde.
För budgetåret 1993/94 har jag beräknat medelsbehovet enligt följande.
1992/93 Beräknad äncUing
1993/94
1. FAO - VärldsUvsmedels-
rädet 26 500 000 -i- 3 000 000
2. IntemationeUa råvam-
organisationer 170 000
29
1 Beräknad ändring P«P- 1992/93:100
1993/94 Bilaga 10
3. IntemationeUa rådet för
havsforskning 1 400 000
4. Intemationella orgarusa tioner cx;h förhandlmgar
pä fiskets omräde 700 000
5. Unionen för skydd av växt förädlingsprodukter 400 000
6. Nordiskt samarbete 700 000
7. BUateralt samarbete 920 000
8. Diverse intemationeUa organisationer och kon gresser 2 210 000
33 000 000 + 3 000 000
Med hänvisning till sammanstäUningen hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen
an tUl Bidrag till vissa internationella organbationer mm. for budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 36 000 000 kr.
30 B. Jordbruk och trädgårdsnäring Pp. 1992/93:ioo
Bilaga 10 B 1. Statens jordbmksverk
1991/92 Utgift 97 666 685
1992/93 Anslag 127 045 000
1993/94 Förslag 113 077 000
Statens jordbruksverk är central förvalmingsmyndighet med uppgift att verka för en positiv utveckling av jordbruksnäringen, trädgårdsnäringen cx:h rennäringen pä ett sän som tar hänsyn tUl kraven på en gcxi miljö, en god hushållning med natunesursema, ett gott djurskydd cx;h en regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Verket har i uppgift att dels handlägga frägor kring den av riksdagen beslutade omstäUningen av jordbmket, dels följa utvecklingen inom sitt omräde med anledning av denna.
Statens jordbruksverk har av regeringen fän tUspens från kravet att lämna resultaö-edovisning i sin årsredovisning. Skälet till denna dispens är att verksamheten är så ny att någon resultatinformation ännu inte är möjlig att lämna. Den revisionsberättelse som Riksrevisionsverket (RRV) lämnat avser granskning av årsredovisning som är upprättad efter den nya ordningen med undantag för resultatredovisningen.
Jordbmksverket föreslär inga förändringar i inriktningen pä verksamheten för perioden.
Statens jordbmksverks anslagssparande uppgick för budgetåret 1991/92 till 48 631 000 kr. An anslagssparandet blev sä stort bercxlde bl.a. pä att för-valmingskosmadema blev lägre än beräknat eftersom nyanställning av personal till den nybildade myncUgheten skedde successivt under budgetåret. Överskottet påverkades också av att en del beslutade ätgärder inom området Miljö-inriktad växtocUingsrädgivning inte hann leda tUl utbetalningar under budgetåret.
Anslagssparandet kommer under budgetåren 1992/93 CKh 1993/94 an användas till ökade arbetsinsatser för EG-förberedelser och implementering av ett EES-avtal.
För att kunna finansiera de ökade kostnader som förberedelsearbetet inför en EG-anslutning innebär, krävs, utöver det beräknade anslagssparandet, ytterligare förstärkrung med 10 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Jordbruksverket föreslår dessutom art 500 000 kr tiUförs anslaget för finansiering av genbanksverksamheten samt 600 000 kr för finansiering av tilläggs-utbildning för utiändska veterinärer.
31
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Övergripande mål:
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör Ugga fast. Gällande riktiinjer förlängs till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser:
Ramanslag 1993/94 113 077 000 kr.
Planeringsram:
1993/94
113 077 000 kr
1994/95 113077 000 kr
För tiUsyn enUgt 6 a och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark bör 3 miljoner kronor fä disponeras under detta anslag för budgetåret 1993/94. För mUjöinriktad växtodlingsrädgivning har för budgetåret 1992/93 anvisats 27 109 000 kr. Motsvarande medel bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas under anslaget Miljöförbätn-ande åtgärder i jordbruket.
Ökade resurser inför ett EG-medlemskap
Förberedelsema inför ett EG-mecUemskap och ett genomförande av en EES-avtal kräver en betydande insats från Jordbmksverkets sida. De ökade arbetsuppgiftema omfattar bl.a. förstärkt bevakning av EG:s gemensamma jordbmkspolitik, UtbUdning av personal, anpassningar till följd av en EES-avtal m.m. För dessa ändamål behövs dels omprioriteringar inom Jordbmksverkets anslag, dels en resursförstärkning. För budgetåret 1993/94 har kosmader-na för Jordbmksverket uppskattats tiU 30 miljoner kronor. Jag har räknat med en resursförstärkning pä 8 miljoner kronor för detta ändamål. Resterande resursbehov för dessa ätgärder fär, liksom budgetåret 1992/93, finansieras genom omprioriteringar cx;h ianspräktagande av anslagssparande.
Jag anser att Jordbruksverket bör kunna finansiera genbanksverksamheten genom omprioritering inom verksamheten. Detsamma bör gälla för finansieringen av tiUäggsutbildningen för udändska veterinärer.
Resultatbedömning
Regeringen har lämnat Statens jordbruksverk dispens från att i årsredovisning lämna resultatredovisning, vilket innebär att det inte finns någci underlag för att göra en bedömning av effektiviteten för nägon av verksamhetsgrenarna.
Jag kan konstatera att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Statens jordbruksverk. Jag avstår dock från att kommentera det
32
ekonomiska resultatet dä en fullständig bild av detta inte kan erhållas för bud- Prop. 1992/93:100 getåret 1991/92. Bilaga 10
Slutsatser
De riktiinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Riktlinjema för Jordbmksverket bör även omfatta budgetåret 1994/95. Skälet är att det pä sä sän är möjligt att, med utgångspunkt i ett underlag omfattande Jordbmksverkets ärsredovisninjg, under våren 1993 utarbeta nya direktiv för verket inför en fördjupad prövning frän regeringens sida i 1995 ärs budgetproposition.
Chefen för Finansdepartementet har ticUgare denna dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tiUämpas. Statens jordbmksverk kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modeU. Jordbruksverket kommer därför att till-elelas en räntekonto med krecUt i Riksgäldskontoret cx;h medel under ifrägavarande anslag förs tiU detta konto.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tUlämpas genereUt i årets budgetförslag.
Anslaget för Jordbmksverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän pä lönekosttiadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Statshälsan, övergängen till län i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. RiktUnjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnin 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myncUghetens disposition kommer an slutiigt fastställas enUgt de redovisade riktiinjema cx;h kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen ■
att tiU Statens jordbruksverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 113 077 000 kr.
B 2. Bidrag till jordbmkets rationalisering, m.m.
1991/92 Nettoinkomst 30533 054 1992/93 Anslag 14 842 000
1993/94 Förslag 10 000 000
Frän anslaget utbetalas bidrag tUl ytfre cx;h inre rationaUsering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbmkets rationalisering (om-07ckt 1988:999).
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
33
Bidrag lämnas cx;kså enligt förordningen (1987:606) om staUigt regionaU Prop. 1992/93:100 stöd till jordbruks- cx;h trädgärdsföretag. Dämtöver används anslaget för vis- Bilaga 10 sa specieUa ändamäl.
Statens jordbruksverk
Utfallet för budgetåret 1991/92 har lUcsom tidigare är påverkats av de överskott som har uppkommit i jordfondsverksamheten.
Bidragsramför inre rationalisering
Anslaget är i detta avseende aktuellt endast för utbetalning av redan tidigare beviljade bidrag.
Bidragsramför yttre rationalisering
Den skogliga rationaliseringen är frän allmän synpunkt mycket angelägen. Bidraget utgör en viktig fömtsättning för att stöne omartonderingsprojekt skall komma i gäng cx;h kunna genomföras. I ansluming till ändringama av jordförvärvslagen som ttädde i krafl den 1 juli 1991 har ett antal omarronderingsom-räden utpekats.
Mot denna bakgmnd föreslär Jordbruksverket att bidragsramen för yttre rationalisering höjs från 5 miljoner kronor till 12 miljoner kronor för budgetaret 1993/94 i awaktan på viUca resultaten blir av den kommande propositionen med anledning av Fastighetsbildningskosinadsud-edningens förslag. Till följd av detta bör anslaget höjas till 21 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Bidragsramen för yttre rationalisering bör vara 5 miljoner kronor. För närvarande lämnas framför aUt stöd tUl vissa omartonderingsprojekt i Kopparbergs län. Stöd tUl dessa projekt bör lärrmas i den utsträckning det är möjligt.
Däremot bör stöd till nya projekt inte beviljas från detta anslag. Anslaget bör därför avvecklas pä sikt. För budgetåret 1993/94 bör anslaget föras upp med 10 miljoner kionor.
Hemställan
Jag hemställer an regeringen föreslär riksdagen an
1. medge att under budgetåret 1993/94 statsbidrag beviljas till jordbmkets rationaUsering med sammanlagt högst 5 000 000 kr,
2. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 10 000 000 kr.
34
B 3. Markförvärv för jordbmkets rationalisenng P™P- 1992/93.100
Bilaga 10 1991/92 Utgift 1000 Reservation
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1 000
Jordfonden används för att betala länsstyrelsemas (lantbmksenhetemas) kostnader för fastighetsförvärv i samband med ätgärder för yttre rationalisering på lantbrukets omräde.
Jordfondsfastighetema skaU främst användas för an främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbmket, skogsbmket och trädgårdsnäringen. Fastighetema skall cxksä användas för att främja bosättning ex;h sysselsättning i glesbygd.
För budgetåret 1992/93 disponeras en rörlig kredit om 35 miljoner kronor för jordfondsändamål.
Statens jordbruksverk
Jordfonden är ett effektivt medel i arbetet med att åstadkomma bättre amonde-ring i starkt ägosplittrade omräden. An stödja omartonderingsprojekt i sådana omräden ingår bland resultatmålen för Jordbmksverket. Fonden har cx:kså betydelse i arbetet för glesbygdsutvecklingen och sysselsättningen på företagen där. Fonden används även för inlösen av fastigheter enligt 10 a och J4 §§ jordförvärvslagen (1979:230, omö7ckt 1991:670) samt för inlösen av vissa fastigheter vid hög skuldsättning hos jordbrukare. Dessutom kommer fonden tUl användning för att underlätta från samhällets synpunkt viktiga arbeten som väg- och jämvägsbyggen.
Jordfonden har mte förstärkts under 1980-talet. Under denna tid har fastighetsprisema fördubblats, vilket innebär att fondens kapacitet halverats. Detta i förening med statens skylcUghet att lösa in fastigheter och en långsammare försäljning än väntat av vissa jordfondsfastigheter ledde tiU att fondens UkvicUtet försämrades i början av är 1991. Jordbmksverket har därför beviljats en rörlig kredit på 35 mUjoner kronor att disponeras för jordfondsändamål för budgetåret 1992/93.
Svårighetema att avyttra fastigheter beror framför allt på den osäkerhet som råder inom säväl jordbmket som skogsbmket viUcet i sin tur leder till ökad försiktighet att med nuvarande prisnivå investera i jord- och skogsbruksfastigheter. Ett uttalat mål är dcx;k att omsättningshastigheten i jordfonden skall vara hög. För an uppnä resultaticravet pä en ökad omsättningshastighet på jordfonden har Jordbmksverket under året kartlagt åldersstrukturen för fastighetsmnehavet. Samtliga länsstyrelser har treårsplaner för aweckling av de fastigheter som förvärvades före är 1987.
Jordbmksverket anser det helt nödvändigt att den rörliga krediten pä 35 miljoner kronor kan cUsponeras även under budgetåret 1993/94.
35 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Med tanke pä jordfondens anstt-ängda likviditet bör en rörlig kredit pä 35 miljoner kronor ställas till Jordbmksverkets förfogande för jordfondsändamål under budgetåret 1993/94. Härigenom behäUs en beredskap för inlösen av fastigheter enligt jordförvärvslagen samt för inlösen av fastigheter från skuldtyngda jordbmkare.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen an
1. medge att en rörlig kredit pä 35 miljoner kronor i Riksgäidskontoret får disponeras för jordfondsändamål under budgetaret 1993/94,
2. till Markförvärv för jordbrukets rationalisering iör budgetåret 1993/94 anvisa en reservationsanslag på 1 000 kr.
B 4. Täckande av förluster på gmnd av statlig kreditgaranti
1991/92 Utgift 39 968 558
1992/93 Anslag 19 928 000
1993/94 Förslag 19 928 000
Från anslaget betalas utgifter för att täcka förluster pä gmnd av statiig garanti för län till jordbrukets yttte cx;h inre rationaUsering, förvärv och drifl av jordbmk, maskinhäUning inom jordbmket, trädgårdsnäringens rationaUsering m.m. och rennäringens rationalisering m.m. saml regionalt stöd till jordbmks-cx:h n-ädgärdsföretag i nona Sverige.
Statens jordbruksverk
Anslag m.m.
Av de redovisade föriustema budgetåret 1991/92 hänför sig 18,2 miljoner kronor tiU jordbmksföretag och 19,4 miljoner kronor till trädgårdsföretag.
Förlustema kommer troligen att fortsätta an öka under de närmaste åren till följd av påfrestningar i samband med jordbmkets omställning. Därtill kommer förluster pä statUga garantier för län till d-ädgårdsföretag, rennäringen och delar av det regionala stödet. Föriustema pä län tUl trädgärdsföretag har varit ovanligt stora under budgetåret 1991/92. Även kommande budgetår bedöms förlustema bli stora.
Jordbmksverket uppskattar därför medelsbehovet för budgetåret 1993/94 tUl totalt 40 miljoner kronor.
36
Kreditgarantiramar
Utestående krecUtgarantier, miljoner kronor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
1991/92 1992/93
1993/94
Ram UtfaU Ram Beräknat uti"aU 3 830 2 111 3 791 2 100
Ram, förslag 3 771
Efterfrågan pä länegarantier har minskat under senare är främst beroende pä låg investeringsverksamhet i jordbmket tx;h god tUlgång på medel pä kre-dittnarknaden. Efter de senaste årens krecUtförluster hos de svenska bankema har dessa stramat åt utiåningen. Det bör leda tUl ökad efterfrågan på lånegarantier.
Jordbruksverket bedömer att nuvarande engagemangsram kommer att vara tUlräcklig för efterfrågan under budgetårel 1993/94 under fömtsätming att förhåUandena pä kreditmarknaden inte förändras radikalt.
Föredragandens överväganden
Utgiftema för att täcka förlustema hos förelag med statiiga kreditgarantier uppgår tUl 39 miljoner kronor för budgetaret 1991/92.1 enlighet med riksdagens tidigare ställningstagande skall garantiramen reduceras med motsvarande belopp.
Engagemangsramen uppgår under budgetåret 1992/93 liU 3 791 miljoner kronor. Jag bedömer i likhet med Jordbmksverket att ramen kommer att vara tilhäcklig för efterfrågan under nästa budgetär. Anslaget bör föras upp med 19 928 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 19 928 000 kr.
B 5. Stöd till skuldsatta jordbmkare
1991/92 Utgift 730 692
1992/93 Anslag 10 000 000
1993/94 Förslag 10 000 000
Från anslaget betalas stöd för räntebidrag och aweckUngsbidrag enligt förordningen (1990:1092) om stöd till vissa skuldsatta jordbrukare.
37
statens jordbruksverk Prop. 1992/93:100
Stödformen har ännu ringa omfattning, bl.a. beroende pä de omställningsstöd som har lämnats under de gångna budgetåren. När dessa minskar i omfattning eUer upphör kan behovet av det här aktuella stödet väntas öka.
Med hänsyn till osäkerheten om medelsbehovet föreslär Jordbmksverket oförändrat anslag pä 10 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Anslaget bör i enlighet med Jordbruksverkets förslag föras upp med oförändrat belopp.
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 10 000 000 kr.
B 6. Startstöd till jordbrukare
1991/92 Utgift 16 232 755
1992/93 Anslag 30 000 000
1993/94 Förslag 38 000 000
Frän anslaget utbetalas stöd enligt förordningen (1990:980) om startstöd tiU jordbmkare.
Statens jordbruksverk
Jordbmksverket har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 38 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
I förhällande till de kostnadsberäkningar för stödet som gjordes i samband med 1990 ärs UvsmedelspoUtiska beslut innebär Jordbmksverkets förslag att utgiftema blir 7 miljoner kronor lägre än beräknat.
Anslaget bör i enlighet med Jordbruksverkets förslag föras upp med 38 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Startstöd ullhör en av de stödformer som förekommer inom EG:s gemensamma jordbrukspoUtik. Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Startstöd tiU jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 38 000 000 kr.
38 B 7. Stöd till avbytarverksamhet m.m. Prop. 1992/93.100
Bilaga 10 1991/92 Utgift 439 608 631
1992/93 Anslag 435 000 000
1993/94 Förslag 435 000 000
Anslaget disponeras med 265 miljoner kronor för avbytarverksamhet, 30 miljoner kronor för företagshälsovård, 65 miljoner kronor för ett scx;ial-försäkringsskydd cx;h 75 miljoner kronor för produktionsanpassningsåtgärder.
Statens jordbruksverk
I awaktan på resultatet av utrednmgen av den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder föreslår Jordbruksverket oförändrat belopp för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Lantbrukamas riksförbund har i skrivelse den 9 december 1992 föreslagit följande preliminära fördelning för budgetåret 1993/94, nämligen för avbytartjänst 210 miljoner kronor, företagshälsovård 30 miljoner kronor, scx;ialför-säkringsskydd 120 miljoner kronor cx;h produktionsanpassningsätgärder 75 miljoner kronor.
En särskUd utredare med uppdrag att uö-eda den framtida finansieringen av vissa scx;iala ätgärder för jordbmkare kommer inom kort an lämna förslag till regeringen.
Anslaget bör, i awaktan pä ställningstagande till detta förslag, föras upp med oförändrat 435 miljoner kronor. Jag avser att i annat sammanhang återkomma tiU regeringen med förslag tiU fördelning av medlen.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 435 000 000 kr.
B 8. Stöd till jordbmket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
Regeringen gav den ISjuni 1992 Statens jordbruksverk i uppckag att se över stödformema och stödberäkningama samt ge förslag tiU stödnivä för budgetåret 1993/94. Uppdraget redovisades i december 1992.
39 Jag har för avsikt an återkomma till regeringen i fråga om överväganden Prop. 1992/93:100 om stödet och anslagsberäkning efter det att förslaget har remissbehandlats. Bilaga 10 Jag föreslår därför att anslaget tas upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet,
tiU Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetaret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 955 000 000 kr.
B 9. Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.
1991/92 Utgift 1064 959 Reservation 2 312 320
1992/93 Anslag 1538 000
1993/94 Förslag 1 538 000
Anslaget används i huvudsak för bidrag tiU investeringar i byggnader CK;h andra fasta anläggningar pä fjällägenheter, tiU underhäll cx;h uppmstning av lägenheter, tiU aweckUngsbidrag cx;h avträdesersätming åt irmehavare av fjäU-lägenheter, tiU gästgiveribestyr samt till inlösen av byggnader m.m. i vissa fall.
Statens jordbruksverk
Jordbmksverket bedömer behovet av medel för budgetåret 1993/94 till oförändrat 1,7 miljoner kronor. Därvid har hänsyn tagils tUl såväl beräknade utgifter för inlösen av byggnader på bestående fjällägenheter som de inkomster om ca 200 000 kr på arrendeavgifter m.m. som redovisas under anslaget.
Föredragandens överväganden
Anslaget för budgetåret 1993/94 bör föras upp med 1 538 000 kr. Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på I 538 000 kr.
BIO. Omställningsåtgärder i jordbmket m.m.
1991/92 Utgift 7 650 798 174
1992/93 Anslag 2 335 502 000 1993/94 Förslag 2 212 001 000
Anslaget disponeras huvudsakUgen för de olika omställningsåtgärder som vidtas inom jordbruket, bl.a. inkomststöd, omställningsslöd cx;h anläggnings-
40
stöd inom vegetabilieproduktionen samt omställningsåtgärder inom mjölk-och köttprcxluktionen.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
1992/93
Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
Anslag
Inkomststöd
1000 000 000
_
1000 000 000
OmstäUningsstöd
300 000 000
-
200 000 000
Anläggningsstöd
200 000 000
-
Exporticosmad för
spannmål
-
Inlösen av oljeväxter
600 000 000
-
390 000 000
Omställningsprogram
för mjöUcproduktion
-
1000 Köttexport
150 000 000
-
50 000 000
AweckUngsersätöung
tUl mjöUcproducenter
50 000 000
-
20 000 000
PristiUägg fär- och lamm-
kött
12 000 000
—
12000 000
Vallfröstöd, m.m.
23 500 000
—
1500 000
Direktbidrag
1-
■1-
1 550 000 000
Summa
2 335 502 000
-
123 501 000
1 På tilläggsbudget har anvisats 1,6 miljarder kionor för ändamålet.
Statens jordbruksverk
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 upphör enligt 1990 ärs beslut inkomststödet, omställningsprogrammet för mjölkproduktionen, pristUlägget pä får- och lammkött och stödet tUl vaUtorksföretag. Under detta anslag beräknas 100 miljoner kronor för omställningsstöd samt 200 miljoner kronor för anläggningsstöd. Beloppen har beräknats med utgängspunkt i de prognoser för arealstöden som Statens jordbruksverk har gjort. Stödramen för anläggningsstödet är maximerad till 500 miljoner kronor cx;h är fulltecknad. ViUkor m.m. för stöden finns i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- cx;h anläggningsstöd till jordbmkare m.m. (omtryckt 1991:1177).
Inlösensystemet för spannmål skall enligt beslutet om en ny livsmedelspolitik behällas övergångsvis men med successivt sänkt inlösenpris. I den utsträckning det uppstår spannmålsöverskott under denna pericxi och dessa inte kan finansieras av de interaa avgifter som ocksä behälls övergångsvis skall kostnadema belasta statsbudgeten. En förslagsvis anslagspost pä 1 000 kr bör tas upp för ändamålet. Frän denna anslagspost bör cx;kså täckas kostnaderaa för de objektiva skördeuppskattningaraa. Dessa har för budgetåret 1993/94 beräknats tUl 13 miljoner kronor.
41 Den svenska oljeväxtodlingen skall enligt riksdagens beslut bibehållas pä Prop. 1992/93:100 oförändrad nivå. Staten skaU under en övergångstid av fyra är fr.o.m. budget- Bilaga 10 året 1991/92 täcka kostnadema för detta. Finansieringen av inlösen av den svenska oljeväxtskörden sker delvis med intäkter frän försäljning av cxh fett-vamavgifter pä inhemsk olja. Dämtöver beräknas ett behov av ca 580 miljoner kronor som bör anvisas under en förslagsvis anslagspost.
Riksdagen har beslutat om ett tUlfälUgt köttexportåtagande viUcet innebär att 100 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamäl för budgetåret 1993/94. Detta belopp skall cx;ksä täcka kostnadema för galt- cx;h betäckningsstatistiken.
Avvecklingsersättning till mjölkproducenter beräknas för budgetaret 1992/93 kosta ca 125 miljoner kronor, varav 50 mUjoner kronor (viUcet motsvarar en höjning av ersättningen från 60 öre till 75 öre per kg mjölk fr.o.m. den 1 juli 1990) skall belasta dena anslag.
Efter höjningen av ersätmingen har fler producenter anslutit sig. Detta har lett tUI ökade kosmader. Totalt är kostnaden ca 115 mUjoner kronor. För budgetåret 1993/94 bör 40 miljoner kronor anvisas förslagsvis.
Från anslagsposten Vallfröstöd m.m. lämnas stöd tUl cxlling av bmna bönor i form av arealbidrag pä 2 miljoner kronor. Odlingen av konservärter er-häller fr.o.m. budgetåret 1991/92 stöd i form av exportbicUag, vilket utgår med 30 öre/kg, dock högst 10 mUjoner kronor. Jordbmksverket föreslär oförändrat belopp för budgetåret 1993/94 under fömtsättning att nuvarande regler för handeln med EG är oförändrade.
Stöd lämnas under budgetåret 1991/92 till cxlling av vallväxtfrö. Stödet lämnas i form av dels ett arealbidrag, dels elt prisstöd med sammanlagt högst 10 miljoner kronor. Nägra stöne förändringar pä vallfrömarknaden och av den ocUade arealen väntas inle för nästa är. Jordbmksverket föreslår oförändrat belopp för budgetåret 1993/94.
Totalt beräknar Jordbmksverket 22 miljoner kronor tiU dessa ändamäl.
Jordbmksverket disponerar under budgetåret 1992/93 en rörlig kredit pä 1 600 miljoner kronor för inlösen av sparmmål och oljeväxter. Jordbruksverket beräknar att denna rörUga krecUt kan sänkas till 700 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Möjlighet bör finnas för regeringen att höja krediten om så krävs. För finanseringen av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års skörd fick Jordbmksverket disponera en rörlig kredit pä 1 050 miljoner kronor som amorterats delvis. Efter de ytterligare amorteringar som beräknas ske budgetåret 1992/93 bedömer verket att en röriig krecUt pä 65 miljoner kronor behövs under budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Jag har i det föregående föreslagit vissa ätgärder för an förbered;', svenskt jordbruk för den omstäUning som ett svenskt medlemskap i EG innebär.
42
Förslagen innebär vissa justeringar i 1990 års livsmedelspoUtiska beslut Prop. 1992/93:100 som päverkar detta anslag. Säledes bör under detta anslag anvisas medel för Bilaga 10 direktbidrag budgetaret 1993/94.
Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 miljoner kronor skulle tiUföras jordbmket under regleringsäret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. innebar att stödprisema tiU jordbmket inte skuUe höjas fram till dess förhandlingama avslutats, beslutades att jordbmkets ersättning i huvudsak skuUe lämnas genom direktbidrag per djur av olika slag eUer per hektar av olUca grödor i stället för genom gränsskyddshöjning.
Som en del i 1990 ärs livsmedelspoUtiska beslut höjdes det totala kompensationsbeloppet i form av direktbidrag tUl 2 443,4 miljoner kronor för budgetåret 1990/91. Hur ersättning skulle utgä efter detta budgetår skulle enUgt riksdagens beslut avgöras med hänsyn tUl GATT-förhancUingama.
För budgetåret 1991/92 uppgick kompensationsbeloppet i form av duiekt-bidrag efter en besparing pä 50 miljoner kronor till 2 393,5 miljoner kronor, varav 1 478 mUjoner kronor avsattes som djurbidrag.
I prop. 1992/93:130 om vissa jordbmkspolitiska frägor föreslog regeringen, mot bakgmnd av det ekonomiska läget i landet, ytterligare besparingar på direktbidragen. Bidragen för budgetåret 1992/93 föreslogs reduceras med 793,5 miljoner kronor. Eftersom besparingarna inte skuJJe tillåtas slä igenom pä konsumentprisema mäste kompensationsbeloppet enUgt 1990 års livsmedelspolitiska beslut sänkas med motsvarande belopp. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:JoU9, rskr. 1992/93:102). För budgetåret 1992/93 uppgår således direktbidragen tiU 1 600 miljoner kronor, varav 1 305 miljoner kronor avsätts som djurbidrag.
I detta sammanhang bör för riksdagens information anmälas viUca ätgärder som vidtagits med anledning av 1992 ärs torkskador på skörden. Det totala intäktsbortfallet för jordbmket till följd av torkan beräknas av Jordbmksverket tUl drygt 1 mUjard kronor. TUl följd av torkskadomas relativt stora omfattning beräknas Stiftelsen Lantbmkamas skördeskadeskydd utbetala avsevärt stöne belopp än normalt. Därför tUlförs cx:kså fonden 295 miljoner kronor av cUrekt-bidragen. Av detta belopp får stiftelsen använda 235 miljoner kronor för särskild ersättning för skador med anledning av 1992 års torka. Utöver den ordinarie skördeskadersätmingen kan alltså upp till 235 miljoner kronor utbetalas tiU de hårdast drabbade områdena som inte erhällit ersättning inom ramen för det ordinarie skördeskadeskyddet. Mot bakgmnd av den låga vallskörden medgav regeringen den 3 juli 1992 att vallskörd fär ske pä omställningsareal under är 1992. Vidare ticUgarelades utbetalningen av 1992 års inkomststöd med anledning av torkan. Det förtjänar cx;kså att påpekas an inkomststödet som sådant utgör en form av minimistöd till vegetabilieprcxlucenter dä det utgår oberoende av skördeutfallet.
För budgetåret 1993/94 bör en ytterligare besparing pä dircktbidragen med 50 miljoner kronor göras. För ändamålet bör således 1 550 miljoner kronor anvisas. Anvisat belopp bör cUsponeras för finansiering av arealbidrag tUl ve-
43
getabiUesektom cx;h cUrektbidrag till animaliesektom. Arealbidraget bör som Prop. 1992/93:100 jag tidigare nämnt uppgå tUl 700 kr/ha budgetåret 1993/94. Vad gäller direkt- Bilaga 10 bidragen inom animaliesektom äterkommer jag till regeringen i denna fräga sedan remissbehancUingen av Omställningskommissionens förslag i denna del avslutats. Inom ramen för direktbidragen bör även finansieras det stöd till produktionen av grönmjöl som jag tidigare föreslagit. Anslagsposten Vallfröstöd, m.m. kan därmed reduceras med 1,5 miljoner kronor viUcet motsvarar nuvarande bidragsbelopp.
Anslagspostema i övrigt är förslagsvis beräknade. Belasmingen av anslagspostema styrs antingen genom fastställda ramar eller beslutade regelsystem. Belastningen för ett enskilt är kan därför vara svär an uppskatta. De ökade kostnader för omställningsstödet i förhållande tiU ticUgare plan som mina förslag i det föregående medför bör täckas genora att anslagsposten tillförs ej disponerade prisregleringsmedel. De ökade kostnadema för hela perioden 1993/94 kan beräknas tiU ca 150 mUjoner kronor.
För att amortera den rörliga kredit som stäUts tiU Jordbmksverkets förfogande för att finansiera exportkostnader för 1990 ärs spannmålsöverskott får Jordbmksverket i män av behov lUcsom budgetaret 1992/93 disponera återbetalda medel avseende etableringsstöd.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att Statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål under budgetaret 1993/94 får disponera en röriig kredit på 700 000 000 kr i Riksgäidskontoret,
2. bemyndiga regeringen att medge alt Statens jordbmksverk för finansiering av underskottet i spannmälsregleringen för 1990 års skörd under budgetåret 1993/94 fär disponera en röriig kredit pä 50 000 000 kr i Riksgäldskontoret,
3. bemyndiga regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som Statens jordbmksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen,
4. till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 212 001 000 kr.
Bil. Rådgivning och utbildning
1991/92 Utgift 8 785 899 Reservation 30 999 100
1992/93 Anslag 29 785 000
1993/94 Förslag 29 785 000
Frän anslaget utbetalas medel för informations-, rådgivnings-, utbildningsoch utvecklingsinsatser för att underlätta jordbmkets omställning cx;h för landskapsvärd som en led i omstäUningen av jordbruket.
44
Statens jordbruksverk Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 I riksdagsbeslutet om livsmedelspoUtiken anförs an rådgivnings- cx;h utbildningsinsatser är av gmndläggande betydelse i den kommande omställnings-prcx;essen i jordbmket. De olika stödens utformning cx;h tillämpning i olika situationer har inneburit ett mycket omfattande behov av rådgivning.
Den nya livsmedelspoUtUcen ställer nya krav pä jordbrukaren som företagare. Därför har utbildningsinsatser prioriterats högt. Ett samarbete har etablerats meUan Statens jordbruksverk cx:h bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet. Statens naturvärdsverk, RUcsantikvarieämbetet, Statens skola för vuxna. Skogsstyrelsen, Arbetsmarknadsverket, lantbmksskoloma cx;h jordbrukets organisationer. Målet är att insatsema för rådgivning och utbUdning under kommande år skall ha sm tyngdpunkt i utbildningar bl.a. i företagsledning och marknadsföring samt i verksamhet för ny sysselsättning cx;h ny markanvändning. Därigenom får programmet en långsUctig inriktning mot kunskapsutveckling på landsbygden. Exempel på aktueUa utveckUngsprojekt är bl.a.:
- ny markanvändning genom bioenergigrödor, lövskogsodlin eller landskapsvård - extensivt bete,
- ny sysselsättning genom småskalig vidareförädling, turism eUer ökad verksamhet i skogen,
- omstäUning av ekonomi och prcxluktion i växicxlUng och animaUeproduk tion,
- särskUda insatser för kvmnor cx;h ungdomar i jordbruket.
Även i fortsättningen bör en del av medlen för rådgivning och utbildning disponeras för utvecklingsprojekt, som kan utnyttjas i utbildning och rådgivning under omstallningsperioden.
Under det gångna verksamhetsåret har insatsbehovet för högt skuldsatta jordbrukare varit Utet.
Jordbmksverket anser att omställningen av jordbmket kommer att påverkas av en anpassning till EG. Det är därför av stor vikt att ge utbildning i och infonnation om EG-frågoma. Verket bedömer därför an programmet för rådgivning och utbildning bör fullföljas men att inriktningen bör äncUas så att ocksä EG-frägor tas med i programmet. Verket föreslår ett oföräncUat anslag.
Föredragandens överväganden
Jag anser att de utökade rådgivnings- cx;h utbildningsinsatser som enligt det livsmedelspolitiska beslutet skall genomföras under omställningspericxjen är mycket angelägna. Enligt min mening är det också vUctigt att utbildning i cx;h information om EG-frågoma lyfts fram i arbetet. Anslaget bör föras upp med 29 785 000 kr för budgetåret 1993/94.
45
Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Rådgivning och utbildning för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag pä 29 785 000 kr.
B 12. Stöd till sockerbmket på Gotland m.m.
1991/92 Utgift 124 500 000
1992/93 Anslag 124 500 000
1993/94 Förslag 12 500 000
1 Anslaget Stöd tUl sockerbruken på Öland och Gotland m.m.
Under detta anslag har anvisats stöd till sockerbmken på Öland cx;h Gotland. EnUgt riksdagens beslut skall stöd lämnas under en övergångspericxl. Mörbylånga sockerbmk har lagts ned. Det statiiga stödet till Roma sockerbmk lämnas längst t.o.m. 1995 ärs kampanj. För att underlätta anpassningen i samband med nedläggningen och finna altemativ sysselsättning för berörd personal disponeras 3,5 miljoner kronor för alt förstärka länsanslaget i resp. län.
Statens jordbruksverk
Av innevarande års anslag disponeras 6 miljoner kronor för Mörbylånga scx;kerbmk, 6 miljoner kronor av Länsstyrelsen i Kalmar cx;h 12,5 miljoner kronor för Roma sockerbmk. Efter överläggningar mellan Sockerbolaget, scKkerbetsodlare cx;h anställda vid Mörbylånga scx;kerbmk upphörde cUiften vid Mörbylånga sockerbmk efter 1991 ärs kampanj.
Jordbmksverket föreslår att 12,5 miljoner kronor tas upp för budgetaret 1993/94 under fömtsättning att Roma scxkerbmk är i drift.
Föredragandens överväganden
Anslaget bör i lUchet med Statens jordbmksverks förslag föras upp med 12,5 miljoner kronor som stöd för driften av Roma sockerbmk. I samband med det UvsmedelspoUtiska beslutet är 1990 utökades anslaget Regionala utvecklingsinsatser under tionde huvudtiteln med 100 miljoner kronor (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Under en övergängs-pericxi har delar av detta belopp anvisats som stöd till sockerbmken under detta anslag. De medel på 12 mUjoner kronor som frigjorts i samband med att Mörbylånga sockerbmk lagts ned, bör föras till anslaget Regionala utvecklingsinsatser.
Anslaget bör i fortsättningen benämnas Stöd till scxkerbmket på Gotiand m.m.
46 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 12 500 000 kr.
47
c. Skogsbruk Prop. 1992/93:ioo
Bilaga 10 C 1. Skogsvårdsorganisationen
C 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter
C 3. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet
C 4. Bidrag till skogsvård m.m.
C 5. Stöd till byggande av skogsvägar
C 6. Främjande av skogsvård m.m.
Inom Jordbruksdepartementet bereds för näivarande frägor rörande den framtida skogspolitiken och skogsvårdsorganisationen. Arbetet bedrivs med sikte pä att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under vären 1993.
I awaktan på an beredningen slutförs föreslårjag att ifrägavarande anslag förs upp med oförändrade belopp.
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen alt, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet,
1. tiU Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 1 000 kr,
2. till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 beräkna en ramanslag på 310 080 000 kr,
3. tiU Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1993/94 beräkna en förslagsanslag pä 1 000 kr,
4. tUl Bidrag tdl skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna elt förslagsanslag på 142 492 000 kr,
5. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 beräkna en förslagsanslag på 39 962 000 kr,
6. till Främjande av skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 14 868 000 kr.
48
D. Fiske Pop. 1992/93:100
Bilaga 10 D 1. Fiskeriverket
1991/92 Utgift 47 508 045
1992/93 Anslag 55 816 000
1993/94 Förslag 49 463 000
Riksdagen beslutade i maj 1991 att samla de centrala statiiga uppgiftema pä fiskets omräde i en och samma myndighet (prop. 1990/91: 87, bet. 1990/91: JoU25, rskr. 1990/91:283). Fiskeriverkets uppgUter framgår av förordningen (1991:827) med instmktion för Fiskeriverket. Verket har bl.a. till uppgift att leda de statUga åtgärdema för att främja fiskenäringen, fiitidsfisket och fiskevärden.
Fiskeriverket framhåller i sin fördjupade anslagsframställning att riksdagens beslut är 1991 att samla de cenn-ala statUga uppgifterna pä fiskets omräde till en myndighet bl.a. innebär an verkets roll som centtal myndighet har förstärkts cx;h att undersökningsverksamhetens cennala roll betonas. Föreskriftema på fiskets område förenklas och de intemationella frägoma pä fiskets område har fän ökad betydelse.
Fiskeriverket bedömer att verksamheten under den kommande öeårsperioden kommer att präglas av bl.a. följande. Uo-edningsarbetet i samband med förhandUngama om mecUemskap i EG kommer att fortsätta. FoU-verksamheten kommer delvis att fä ändrad inrikming bl.a. tUl följd av den rådande suua-lionen för torskbeståndet i Östersjön. Prisregleringen pä fisk avvecklas till följd av EES-avtalet. För att Fiskeriverket skall kunna bevaka fiskets intressen vid omprövning av vattendomar behövs ytterligare medel. Det är av slor betydelse att Fiskeriverkets biståndsverksamhet även i fortsättningen är nära knuten tUl verkets övriga verksamhet.
Fiskeriverket har pä regeringens uppdrag uQ-ett vissa frägor om fisket med anledning av EES-avialet. Uppdraget har redovisats i en promemoria som har remissbehancUats cx;h som beskriver reglema för statsstöd tUl fisket inom EG och jämför dessa med motsvarande svenska bestämmelser. Vidare beskrivs EES-avtalets bestämmelser om etablering cx;h konsekvensema av dessa för svenskt fiske. Vidare beskrivs EG:s regelverk för producentorganisationer pä fiskets område. Vissa förslag tUl ätgärder lämnas. Slutiigen lämnas förslag till hur de för konsumentfrämjande ätgärder avsatta mecUen inom prisregleringskassan för fisk skaU användas.
4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 10
Föredragandens överväganden
Sammanfaiining
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Verksamhetens inriktning:
Fiskeriverkets övergripande mål skall vara oförändrat. Fiskeriverket skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångaraa pä en sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt.
Resurser:
Ramanslag 49 463 000 kr för budgetåret 1993/94.
Planeringsram:
1993/94
49 463 000 kr
1994/95
49 463 000 kr
1995/96
49 463 000 kr
Övrigt:
Fiskeriverkets undersökningsfartyg skall fr.o.m. budgeläret 1993/94 vara helt avgiftsfinansierade. För Fiskeriverkets biståndsverksamhet, undersökningsfartyg och övrig uppdragsverksamhet ställs ett räntekonto med kredit pä 10 miljoner kronor för budgetaret 1993/94 till Fiskeriverkets förfogande.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Fiskeriverkets fördjupade anslagsframställning bygger till stora delar pä uppgifter som hänför sig till budgetåren före riksdagens beslut är 1991 om den statliga administrationen pä fiskets omräde. Fiskeriverkets verksamhet har fr.o.m. budgetåret 1991/92 förändrats i så hög grad an resultaten för denna period knappast kan betraktas som relevanta för en utvärdering av den nuvarande verksamheten. Vidare fmns det, enUgt min mening, inte ett nöjaktigt underlag för att kunna göra en bedömning av effektiviteten i verksamheten inom de olika verksamhetsområdena eftersom de tekniska fömtsätmingama för en sädan prövning fortfarande saknas.
Fiskeriverkets resultatanalys inom verksamhetsomrädet yrkesfiske visar bl.a. an arbetet med att rationalisera fiskeflottan skulle ha resulterat i att medelåldera för flottan ökade nägot under perioden 1988-1990. Enligt min mening är tidsperioden för den genomförda analysen emellenid för kort för att man skall kunna dra nägra slutsatser. Delverksamheten fiskevård visar bl.a. att arbetet med bildande av fiskevårdsområden under perioden 1981-1990 har resulterat i an fiskevärdsomrädenas andel av total sjöareal har ökat från 10 % till 38 %. Denna utveckUng hade, enligt Fiskeriverket, inte skett om inte statliga medel beviljats för att stimulera bUdandet av fiskevärdsomräden. Delverk-
50
samheten forsknings- cx;h utvecklingsarbete har sedan år 1989 successivt ut- Prop. 1992/93:100 värderats. Utvärderingen visar bl.a. an forskning rörande arter av betydelse Bilaga 10 för svenskt fiske cx;h vattenbmk bör prioriteras.
Jordbruksdepartementet presenterade i juli 1992 ett betänkande (Ds 1992:70) Förslag om enklare fiskebestämmelser. Förslaget har remissbehandlats. Jag avser an under vären 1993 återkomma till regeringen i denna fråga.
Slutsatser
Övergripande mäl för Fiskeriverkets verksamhet skall vara att verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgängama pä en sätt som långsiktigt medverkar tiU livsmedelsförsörjningen cx;h värt välstånd i övrigt.
Fiskeriverket skaU i sin verksamhet särskUt
- medverka till an fömtsättningar skapas för en livskraftig fiskenäring cx;h underlätta näringens anpassning tiU och utveckling pä en fri marknad,
- medverka i det intemationella arbetet med fiskefrågor cx;h i förhandUngar om sädana frägor,
- medverka till ökade och ändamålsenliga fiskemöjUgheter för aUmänheten,
- verka för en gcxl balans mellan yrkesfiskets och fritidsfiskets inöessen,
- främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet pä fiskets omräde,
- i enUghet med myndighetens sektorsansvar för miljön verka för ett rikt cx;h varierat fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske.
För an uppnä det övergripande målet bör den redan inledda förändringen av verksamheten fortsättas bl.a. så att verket stärker sin roll som cenö-al statlig myndighet pä fiskets område, att arbetet mtensifieras med att förenkla och koncentrera föreskriftema pä fiskets område och att arbetet med intemationella frägor pä fiskets omräde stärks ytterligare.
Fiskeriverkets undersökningsfartyg skall fr.o.m. budgetåret 1993/94 vara helt avgiftsfinansierade. Avgiftemas storiek skall beslutas av Fiskeriverket efter samråd med de myndigheter som utnyttjar fartygen och med Riksrevisionsverket. Avgiftema bör täcka kosmadema för löner, drift och investeringar i befintliga fartyg. Undersökningsfartygen finansieras i dag till största delen av Fiskeriverkets förvaltningsanslag. För att möjUggöra för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och Statens naturvårdsverk att köpa tid på fartygen bör 3,6 mUjoner kronor överföras till SMHI. Naturvårdsverkets behov av fartygstid för genomförande av verkets utsjöprogram inom ramen för programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) skall bekostas av de tiU SMHI överförda mecUen.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tUlämpas generellt i årets budgetförslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat eu förslag om genereU räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat en
modell som bör tillämpas. Fiskeriverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100 att tiUämpa denna mcxieU. Fiskeriverket kommer därför att tilldelas ett ränte- Bilaga 10 konto med kredit i Riksgäldskontoret cx;h medlen under ifrägavarande anslag förs tUl detta konto.
Anslaget för Fiskeriverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivän pä lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Stalshälsan, övergången till lån i RUcsgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepanementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att slutiigt fastställas enUgt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen an
1. gcxUcänna den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Fiskeriverkets ansvarsområde i enUghet med vad jag har förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Fiskeriverket för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 49 463 000 kr.
D 2. Främjande av fiskerinäringen
1991/92 Utgift 8 142 553 Reservation 1326 453
1992/93 Anslag 4 541 000
1993/94 Förslag 4 084 000
Anslaget används för bicUrag till främjande av fiskerinäringen och för att täcka kostnader för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet pä fiskets område.
Fiskeriverket
Anslaget bör tiUföras 2 miljoner kronor genom överföring från anslaget Fiskeriverket.
Föredragandens överväganden
I enUghet med vad som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska poUtUcen bör bicUagen rill fiskeorganisationer avvecklas helt
52
fr.o.m. budgetåret 1993/94. Anslaget bör säledes minskas med 457 000 kr Prop. 1992/93:100 tiU 4 084 000 kr. Bilaga 10
SammaiUagt bör anslaget föras upp med 4 084 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 4 084 000 kr.
D 3. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen
D 4. Bidrag till fiskets rationalisering m.m.
D 5. Lån till fiskerinäringen
D 6. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske
D 7. Prisreglerande åtgärder på fiskets område
Med stöd av regeringens bemyndigande den 8 juli 1992 tiUkallade jag en särskild utt-edare med uppgift att utteda fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall göras mot bakgmnd av de intemationella överenskommelser som har träffats på bl.a. fiskets omräde. TiU utredaren är knuten en parlamentarisk referensgmpp. Uö-edaren skall redovisa sina slutiiga förslag senast den 1 juli 1993. Dock skall uo-edaren bedöma om det finns behov av särskilda åtgärder per den 1 juU 1993
I avvaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag an ifrågavarande anslag förs upp med oförändrade belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att, i awaktan pä särskild proposition i ämnet,
1. tUl Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 1 000 kr,
2. till Bidrag till fiskets rationalisering m.m. för budgetaret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 9 388 000 kr,
3. till Lån tiUfiskerinäringen för budgetåret 1993/94 beräkna ett re- Prop. 1992/93:100 servationsanslag pä 40 000 000 kr. Bilaga 10
4. tUl Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 1 000 kr,
5. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område iör b\iågtti:re.t 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 1 000 kr.
D 8. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.
1991/92 Utgift 1 819 654
1992/93 Anslag 1000 000
1993/94 Förslag 1 000 000
Från anslaget täcks kostnader för bl.a. ersättningar enUgt lagen (1985:139) om ersätming för mttång i enskild fiskerätt cx;h för bicUag enligt förordningen (1985:145) om statsbidrag tUl fritidsfisket inom vissa omräden.
Fiskeriverket
Fiskeriverket föreslär att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Föredragandens överväganden
Regeringen uppdrog den 6 juni 1991 ät Fiskeriverket att med utgängspunkt i vad som har anförts i jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU22 utvärdera konsekvensema av det fria handredskapsfisket. Uppdraget har redovisats och remissbehancUats. Frägan bereds för närvarande inom regeringskansliet. Jag har för avsikt an återkomma tiU regeringen i frägan. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättningför intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 000 kr.
D 9. Bidrag till fiskevård m.m.
1991/92 utgift 8 359 100 Reservation 213 017
1992/93 Anslag 4 174 000
1993/94 Förslag 3 612 000
Från anslaget lämnas bidrag tUl bl.a. fiskevård och tiU kosmader för bUdande av fiskevärdsomräden enligt förordningen (1985:440) om statsbidrag till fritidsfisket.
54
Fiskeriverket Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Anslaget bör ökas med 1 326 000 kr tUl 5 500 000 kr.
Föredragandens överväganden
Som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör bidragen till fiskeorganisationer avvecklas helt fr.o.m. budgetaret 1993/94. Med hänsyn cx;ksä tiU de bestämmelser som gäller för anslagets disposition i övrigt bedömer jag an anslaget kan minskas med 562 000 kr till 3 612 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Bidrag till fiskevård m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa en reservationsanslag pä 3 612 000 kr.
55
E. Rennäring m.m. Prop. 1992/93:ioo
Bilaga 10 E 1. Främjande av rennäringen
1991/92 Utgift 13 052 155 Reservation 4 057 232
1992/93 Anslag 11017 000
1993/94 Förslag 11017 000
En del av anslaget fördelas pä användningsområden genom beslut av Jordbruksverket efter ärliga överläggningar meUan staten och föreö-ädare för ren-näringsutövama. Användningsområdena avser ätgärder tUl främjande av rennäringen såsom upplysning och rådgivning, katastrofskadeskydd vid svära renbetesförhällanden, konsulentverksamhet vid Svenska samernas riksförbund (SSR), inventering cx;h kartläggning av vinterbetesmarker, utvecklingsprogram för samebyar samt särskUda ändamäl i övrigt som gagnar renskötande samer. Anslaget används ocksä för underhåU av riksgränsstängsel med anledning av bl.a. 1972 ärs svensk-norska renbeteskonvention, för underhäll av vissa renskölselanläggningar samt för statens del av kostnaderaa för samebyamas utvecklings- och markanvändningsplanering.
Statens jordbruksverk
Jordbmksverket föreslär att anslaget förs upp med 12 017 000 kr och anför bl.a. följande.
EnUgt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbeming m.m. anslutande protokoll skall Sverige och Norge bekosta och underhåUa vissa stängsel. Vidare ankommer det på Sverige att underhålla riks-gränssiängsel i Jämtlands län enligt särskilt protokoU meUan Sverige och Norge om uppförande och underhåU av dessa stängsel. Stängslen utsätts för stora skador främst i samband med snösmältningen. Vissa sträckningar bör byggas om. VanUga långsiktiga beräkningar av hur länge ett stängsel skall hålla kan därför inte tjäna som underlag för beräkning av de verkliga underhåUskostnadema. Mot bakgmnd av konventionen bör staten fortiöpande betala de verkliga kosmadema för att hålla stängslen.
Om man utgår frän länsstyrelsemas yrkanden kommer kosmadema att uppgä tUl 6,1 iniljoner kronor per är för riksgränsstängslen. Jordbmksverket föreslår att anslagsposten höjs med 1 miljon kronor för att åtagandena enligt konventionen skall kurma uppfyUas och föreslär för övriga anslagsposter oförändrade belopp för nästa budgetår.
Föredragandens överväganden
Svenska staten har genom en konvention åtagit sig att uppföra och underhälla vissa riksgränsstängsel mot Norge. Genom konventionen har vissa områden i Sverige upplåtits för norsk renbetning. Svensk renbetning får med vissa un-
dantag inte förekomma i dessa betesområden. Överträdelse av bestämmelser- Prop. 1992/93; 100 na sker i ökande omfattning. Länsstyrelsema bör därför tillföras resurser för Bilaga 10 kontroU av betesbestämmelsemas efterlevnad. För att kunna tUlgcxlose under-häUsbehovet för stängslen cx;h för den nämnda konttollen bör anslaget för underhåll av riksgränsstängsel och vissa renskötselanläggningar räknas upp med 600 000 kr till 5 113 000 kr. Motsvarande besparing fär göras pä andra områden som omfattas av anslaget. I detta sammanhang vUl jag särskilt betona behovet av att tiUräckUga resurser avsätts vid överläggningarna meUan staten och förettädare för de renskötande samema för inventering av vinterbetesmarkema.
Sammanlagt bör anslaget föras upp med 11 017 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Främjande av rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 11 017 000 kr.
E 2. Prisstöd till rennäringen
1991/92 Utgift 23 803 267
1992/93 Anslag 38 000 000
1993/94 Förslag 38 000 000
Anslaget används för pristillägg pä renkön. Bestämmelser om prisstödet finns i förordningen (1986:255) om pristillägg pä renkött. Enligt riksdagens beslut skall reella överläggningar föras meUan staten cx;h företrädare för rennäringen om nivän pä prisstödet (bet. 1989/90:JoU14, rskr. 1989/90:194). PristiUägget utgår irmevarande budgetår med 379 kr för varje slaktad ren som gcxlkänts vid köttbesikming.
Statens jordbruksverk
Jordbruksverket har efter överläggningar med Svenska samemas riksförbund beslutat all pristiUägg skall utgä tUl renägare med 364 kr p)er slaktad ren som godkänts vid könbesiktning cx;h att dämtöver ett kollektivt marknadsstöd skall utgå med 15 kr per slaktad ren. Antalet gcxlkända slaktade renar under budgetåret 1991/92 var 64 000 viUcet innebär en minskning med ca 30 000 djur jämfört med föregående budgetår. Mot bakgmnd av att renantalet är alltför högt i vissa omräden är denna nedgång aUvarlig. Det är därför angeläget an de insatser som nu kan komma att ske i form av marknadsföringsåtgärder CKksä kan fonsätta under budgetåret 1993/94.
Riksdagen har beslutat an prisstödet till rennäringen skall frikopplas frän stödet till jordbruket i nona Sverige. I regeringens proposition 1991/92:96
57
om vissa jordbmkspolitiska frågor m.m. framhölls an Jordbmksverket inom Prop. 1992/93:100 ramen för pågående projektarbete inom verket skaU föreslå den tekniska ut- Bilaga 10 forrrming av uppräkningsreglema som i stället bör gäUa. Utformnmgen av ett system för justering av prisstödsnivån är bl.a. beroende av stödets framtida utformning cx;h förändringaraa av de ekononuska fömtsättningama för rennäringen. Stor oklarhet råder för närvarande om vad som kommer att gäUa för rennäringen efter förhandlingaraa med EG. Dessa förhållanden gör an det i nuläget är svårt att föreslå nägon långsiktig mcxlell för hur stöduppräkningen bör ske.
Jordbruksverket har haft överläggningar med SSR angående verkets anslagsframställning. Mot bakgmnd av osäkerheten om lämpliga metoder för stöduppräkning samt dä den allmänna inflationstakten för närvarande är läg föreslär verket att prisstödet behålls oförändrat under nästa budgetår.
Föredragandens överväganden
Regeringen föreslog i prop. 1992/93:32 om samema cx;h samisk kultur m.m. aU prisstödet bör lämnas som ett stöd per kUo från den 1 juli 1993. Kostnaderna beräknades bU i stort sett oförändrade. Regeringen uppdrog den 1 oktober 1992 åt Statens jordbmksverk att utarbeta en förslag till hure» kilorelaJerat prisstöd bör utformas. Jag avser att återkomma till regeringen i frägan sedan Jordbruksverket har redovisat sina förslag.
Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer an regeringen föreslär riksdagen
an till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 38 000 000 kr.
E 3. Ersättningar för viltskador m.m.
1991/92 Utgift 27 168 378
1992/93 Anslag 12 320 000
1993/94 Förslag 12 320 000
Från anslaget utbetalas ersättning för föriuster som uppkommer till följd av angrepp av vissa rovdjur pä renar, fär och andra tamdjur. Bestämmelser om ersättning finns i förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur. Från anslaget lämnas vidare viss ersättning enligt förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Dessutom bekostas frän anslaget vissa åtgärder för att förebygga skador av vilt m.m.
Riksdagen har beslutat om ändrade principer för ersättning för rovdjursriv-na renar (prop. 1992/93:32, bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115). Enligt
58
beslutet skaU det ärUgen avsättas en samlad ersänningssumma som motsvarar Prop. 1992/93:100 skäligt värde för de rovdjursrivna renama. Fördelningen av ersätmingen skall Bilaga 10 baseras pä rovdjursförekomst. Beloppet skall användas till ersätming för rovdjursrivna renar. Sametinget svarar för adminisö-ationen och fördelningen i samverkan med Statens naturvårdsverk. Naturvärdsverket skall ansvara för att det sker en sammanställning av uppgiftema om rovdjursförekomsten inom renskötselområdet. När det gäller skador som rovdjuren orsakar andra tamdjur skaU ett fast belopp anvisas för ersättning av dessa skador. Det nya ersättningssystemet gäUer frän den 1 juU 1995.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
an tiU Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag på 12 320 000 kr.
E 4. Ersättningar på gmnd av radioaktivt nedfall
1991/92 Utgift 54 889 368
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Från detta anslag betalas kostnader med anledning av beslut om ersättning enligt förordningen (1986:621) om ersättning till jordbruks-, trädgärds- och renskötselföretag samt till vissa fiskare med anledning av Tjeraobylolyckan och förordningen (1987:64) om ersättning för merkostnader cx;h förluster med anlednmg av Tjemobylolyckan tiU dem som för sitt uppehäUe är beroende av fiske, jakt, bär- eUer svampplcx;kning.
NedfaUet av radioaktivt cesium från Tjemobyl fortsätter an påverka i första hand rennäringen men även köttproduktionen av nöt och får i vissa delar av norta Sverige. Problem med för höga halter av radioaktivt cesium i det namrU-ga fodret för ren, nöt och får kan beräknas pågå i ytterUgare 10-20 är.
Kostnadema för ersättaingen tiU rermäringen är främst beroende av den ärliga variationen i växtemas cesiumupptag, omfatmuigen av den totala renslakten cx;h prisstödets storlek. Andelen kasserade renar ökade under budgetaret 1991/92 tUl ca 22 000 djur. Detta beror pä an en stöne andel av det totala antalet slaktrenar kommer frän omräden med stort racUoaktivt nedfaU. Enligt Jordbmksverket har en av konsekvensema av ersättningssystemet blivit an slaktföretagen i ökad omfattning har slaktat renar från cesiumhaltiga omräden.
Av det pristiUägg som lämnas för varje slaktad ren avsätts under innevarande budgetär 15 kr för marknadsföringsåtgärder. Genom denna åtgärd stimuleras slaktföretagen att köpa renar som kan bjudas ut pä rerJcöltmarknaden.
Jordbmksverket har utfärdat föreskrifter om ersättning till bl.a. renskötselföretag. Om renköttet kasseras vid slakt lämnas ersättning för köttvärdet.
59
slakticostnader, förlorat pristillägg samt kostnadema för provtagning, kon- Prop. 1992/93:100 troU, cesiumanalys cx;h destmktion av köttet. Ersättning lämnas även för and- Bilaga 10 ra ändamäl. Inom vissa områden lärrmas ersätming för merkosmader om vin-terslakten tidigareläggs för att ske när köttet har låg cesiumhalt. Ersättningen lämnas dä med ett schablonbelopp per ren cx;h som ett risktillägg till samebyn. Tillägget avser bl.a. att ersätta fördyrade samlingskostnader för samebyn. Inom vissa omräden kan ersättning även lämnas till sameby för helut-fcxlring av slaktrenar. Ersättningen, som lämnas per slaktad godkänd ren, varierar meUan 740 kr cx;h 950 kr beroende pä utfcxlringstidens längd. Ersättning lämnas dessutom för de anläggningar som behövs för utfodringen. För att vänja renama vid det fcxler som används vid helutfcxlring kan ersättning lämnas för plcKknmg cx;h ö-ansport av lav. Slutiigen kan ersättning under vissa fömtsätmingar lämnas för flyttning av renar till marker med låg cesiumhalt. De åtgärder som vidtas för att minska cesiumhalten i renkött är ofta administrativt betungande. Kostnadema för åtgärderaa kan i vissa fall bli högre än slaktvärdet. Regeringen fattar mot denna bakgmnd senare i dag beslut om ett uppdrag ät Jordbruksverket att göra en översyn av utformningen av ersättningama till följd av Tjemobylolyckan. Jag avser an återkomma till regeringen i frägan sedan Jordbruksverket har redovisat sin översyn.
Hemställan
Med hänvisning tiU vad jag nu har anfön hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att
1. gcxlkänna vad jag nu har förordat om utformningen av ersätmingama pä gmnd av Tjemobylolyckan,
2. till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag på 1 000 kr.
60 F. Djurskydd och djurhälsovård Pop. 1992/93:100
Bilaga 10 F 1. Statens veterinärmedicinska anstalt:
Uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Under anslaget tas upp en formeUt belopp av 1 000 kr tiU uppdragsverksamhet vid Statens veterinärmecUcuiska anstalt (SVA).
SVA är en expert- och serviceorgan ät Statens jordbmksverk och andra myncUgheter saml ät enskUda organisationer och aUmänheten, med uppgift att bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt. SVA skaU vara ett veterinärmecUcinskt centtUaboratorium samt utföra viss ratinmässig cUagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivt medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande. Till stöd för dessa funktioner skall SVA utföra forsknings- och utvecklingsarbete.
SVA:s organisation m.m. framgär av förorciningen (1988:864) med instmktion för Statens veterinärmecUcinska anstalt.
Under budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderaa för centrallaboratoriet, m.m. tiU 95 737 000 kr och för övrig service tiU 42 285 000 kr. Verksamheten finansieras dels genom driftbidrag frän staten med 65 293 000 kr, dels med intäkter från uppdragsverksamheten med 72 729 000 kr.
SVA framhåUer i sin fördjupade anslagsframstäUning an verksamhelen under budgetåren 1993/94-1995/96 främst kommer an öka tiU följd av Sveriges närmande tUl EG. För att motade kostnadsökningar EG-anpassningen medför föreslår SVA att uppdragsverksamheten utökas varvid en integrationsvinst uppnäs mellan myndighetsuppgiften och uppdragsverksamheten samtidigt som rationaUseringar genomförs. Anslaget bör dock årUgen öka med 1 miljon kronor under n-eårspericxien.
61 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Verksamhetens inriktning:
För budgetperioden 1993/94-1995/96 skall SVA främst inrikta verksamheten mot epizootiska och andra allvarUga infektionssjukdomar. Därvid bör särskilt beaktas de sjukdomar som innebär en hot mot försörjningen med animaliska Uvsmedel, medför förluster för animaUeproduktionen, drabbar sällskapsdjur och djursjukdomar som är överförbara till människor. Det är angeläget att konsekvensema av en anpassning tiU EG noga följs cx;h an SVA medverkar i utvecklingen och genomförandet av de sjukdomskontrollprogram som föranleds av EG-anpassningen. SVA bör aktivt verka för au de diagnostiska resursema används optimalt genom samverkan med andra laboratorier såväl nationeUt som interaationeUt.
Resurser:
Statens veterinärmecUcmska anstalt: Uppdragsverksamhet 1993/94 1 000 kr.
Bidrag tUl Statens veterinärmedicinska anstalt 1993/94 67 121 000 kr (förslagsaiislag).
Planeringsram:
1993/94
67 121 000 kr
1994/95
67 121000 kr
1995/96
67 121000 kr
Resultatbedömning
SVA har två huvudsakliga verksamhetsområden - en myndighetsuppgift CKh en uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgiften är mdelad i verksamhetsgrenarna epizcxjtologisk verksamhet, centrallaboratorieuppgifter, vaccinberedskap cx;h djurslagsinriktad verksamhet. Uppdragsverksamheten indelas i verksamhetsgrenama cUagnostUc och hälsokontroU, diagnosutrustnmg cx;h laboratorieprodukter, vacciner samt viss uppdragsforskning. För verksamhetsområdena finns väl definierade mäl i enlighet med de uppgifter staten älagt SVA, men för verksamhetsgrenama saknas angivna mäl.
De prestationer SVA utför utgör medverkan i sjukdomsförebyggande program, hälsokontrollprogram, program för bekämpning av sjukdomar, utveckling av diagnostiska metoder för att diagnostisera nya sjukdomar cx;h för att förkorta analystideraa samt utveckling av nya och effektivare v;u;ciner. Effekteraa kan mätas i förändring av sjukdomsfrekvensen hos säväl människor som hos djur, förändring av kostnadsutvecklingen för bekämpning (x;h förebyggande av vissa sjukdomar samt förbättrad UvsmedelskvaUtet. Genom sam-
verkan meUan myncUghetsuppgiften och uppdragsverksamheten har SVA kun- Prop. 1992/93:100 nat visa att kosmaden för myncUghetsuppgiften imder den senaste tioärsperio- Bilaga 10 den minskat i fast penningvärde. Den forskningsiruiktade verksamheten som bedrivs vid SVA har medfört bl.a. an viss diagnosutmstning utvecklats, vilket medför intäkter för SVA cx;h som tiU en del skapar möjlighet för SVA att ytterUgare utveckla uppdragsverksamheten. Detta kommer även myncUghetsuppgiften till godo.
Kostnadema för SVA:s verksamhet beräknarjag för budgetåret 1993/94 till 146 294 000 kr. Dessa finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten med 67 121 000 kr, dels med intäkter frän uppdragsverksamheten med 79 173 000 kr.
Fördjupad prövning
Målet för SVA:s verksamhet är att främja en god djurhälsa cx;h en god folkhälsa. En utökad analys av effektema av SVA:s prestationer, särskiU i fråga om sjukdomsbekämpning, hälsokonö-oll och sjukdomsförebyggande ätgärder, bör göras. Genom Sveriges anpassning till EG och SVA:s vUctiga roll som expertmyndighet rnäste verksamhetsmålen utformas sä att hög beredskap finns att möta de krav som en EG-anpassning kräver.
Slutsatser
Mot bakgund av den fördjupade prövningen av verksamheten drar jag följande slutsatser.
De övergripande målen för SVA:s verksamhet bör även fortsättningsvis vara att främja en god djurhälsa cx;h en god foUchälsa. Under perioden kan det fömtsättas att ett EES-avtal kommer att träda i kraft i fräga om det veterinära området och avsikten är att Sverige skaU bU medlem i EG. Verksamheten bör därför inriktas sä att SVA aktivt kan medverka i detta integrationsarbete och upprätthålla en hög beredskap mol de förändrade sjukdomshot som en EG-anpassning kan medföra.
Samverkan mellan myndighetsuppgiften och uppdragsverksamheten bör ytterligare effektiviseras för att uppnä en stöne effekt samtidigt som kostnadsredovisningen för de olUca verksamhetsområdena hälls isär. Dämtöver viU jag framhålla viklen av en fortsatt utveckUng av myndighetens resultanedovis-ning.
För förberedelsearbetet inför ett svenskt EG-mecUemskap bör SVA anvisas 500 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Statens veterinärmedicinska anstalts ansvarsområde i enlighet med vad jag har förordat under avsnittet Slutsatser,
2. tiU Statens veterinärmedicinska anstah: Uppdragsverksamhet för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 anvisa en anslag pä 1 000 kr. Bilaga 10
F 2. Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt
1991/92 Utgift 61 198 000 Reservation
1992/93 Anslag 65 293 000
1993/94 Förslag 67 121 000
Under detta anslag anvisas medel för centraUaboratorieuppgifter m.m. vid Statens veterinärmecUcinska anstalt
Föredragandens överväganden
Med hänvisnmg tiU vad jag anfört under punkten F 1 beräknarjag bidraget tiU 67 121 000 kr.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tiUämpas genereUt i årets budgetförslag.
Jag anser att anslaget bör ändras frän reservationsanslag till förslagsanslag. Förändringen motiveras av an bidraget till verksamheten skall avse endast det budgetår det tas upp pä statsbudgeten.
Anslaget för SVA har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten cx;h särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens cUsposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktiinjema cx;h kan därför awUca frän det nu budgeterade belopp)et.
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag på 67 121 000 kr.
F 3. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift
60 316
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000 Under anslaget tas upp ett formeUt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksamhet vid Statens jordbmksverk för djurens hälso- och sjukvärd.
64 Statens jordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisatio- Prop. 1992/93:100 nen och skall bl.a. säkerstäUa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och Bilaga 10 verka för ett gott hälsotiUstånd bland husdjuren.
Länsstyrelsen svarar för cUstriktsveterinärorganisationen i länet cx;h utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och samordnar ätgärder mot djursjukdomar.
Antalet tjänster inom cUstriktsveterinärorganisationen fär uppgä till högst 390.
Distriktsveterinärorganisanonen är avpassad främst för att tUlgcxlose behovet av sjukvärd och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används i jordbruket cx;h skogsbmket. Om djurskyddsskäl föreligger eUer där annan veterinärvärd inte kan anvisas är distriktsveterinär skylcUg att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisationen skaU, i samarbete med främst den organiserade hälsokonn-ollverksam-heten, medverka vid förebyggande ätgärder.
I veterinärtaxeförordningen (1975:539) föreskrivs att vid varje fönätming som utförs av en cUstriktsveterinär betalas en särskild djursjukvårdsavgift, vars storlek bestäms av regeringen.
Under budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderaa för distriktsveterinärorganisationen m.m. uppgä till 114 160 000 kr och övriga kostnader till 800 000 kr. Verksamheten fmansieras genom bidrag över statsbudgeten med 74 637 000 kr och beräknade intäkter från djursjukvärdsavgifier med 40 323 000 kr.
Statens jordbruksverk
Jordbruksverket hemställer att bidraget till inrättande av veterinärstationer höjs frän 500 000 kr till 1 500 000 kr.
Föredragandens överväganden
Den särskUde utredaren med uppdrag att göra en översyn av veterinärväsendet har avgett sitt betänkande (SOU 1992:88) Veterinär verksamhet. Jag avser att under våren 1993 framlägga förslag tiU framtida organisation för veterinärväsendet cx;h fmansieringen av veterinärstationema.
Kostnadema för djurens hälso- cx;h sjukvärd beräknarjag för budgetåret 1993/94 till 117 314 000 kr. Mina beräkningar beöäffande lönekostnadema för organisationen baserar sig pä preliminära uppgifter. Kostnadema finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten med 76 868 000 kr, dels med intäkter av djursjukvärdsavgifier med 40 446 000 kr.
Djursjukvärdsavgifier har för budgetaret 1991/92 uppgän tUl ca 20,6 miljoner kronor. Jag beräknar att djursjukvårdsavgiftema för budgetåret 1993/94 uppgår till 40,3 miljoner kronor.
.S Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
Av det belopp som anvisas över statsbudgeten för finansiering av disttikts- Prop. 1992/93:100 veterinärorganisationen under budgetåret 1993/94 utgör 52,7 miljoner kronor Bilaga 10 medel som jordbruket skall tillföras i form av budgetmedel (prop. 1990/91:100bil. Ils. 10-12).
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa en anslag på 1 000 kr.
F 4. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen
1991/92 Utgift 84 521344 Reservation -21571
1992/93 Anslag 74 637 000
1993/94 Förslag 76 868 000
Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisationen cx;h viss veterinärutbildning saml stöd vid inrättande av flerveierinärsta-tioner.
Föredragandens överväganden
Med hänvisning till vad jag anfört under punkten F 3 beräknarjag bidraget till 76 868 000 kr.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ui-gUtema om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i arets budgetförslag.
Jag anser att anslaget bör ändras från reservationsanslag till förslagsanslag. Förändringen motiveras av att bidraget till verksamheten skall avse endast det budgetår del tas upp på statsbudgeten.
Anslaget för disniktsveterinärorganisationen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras tUl följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer an ställas till myndighetens disposition kommer att slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema cx:h kan därför awUca frän det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer an regeringen föreslår riksdagen
an till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 76 868 000 kr.
66 F 5. Bidrag till avlägset boende djurägare för P™P- 1992/93:100
veterinärvård Bilaga 10
1991/92 Utgift 5 470 627
1992/93 /mslag 2 217 000
1993/94 Förslag 6 000 000
Under anslaget anvisas medel för att bestrida avlägset boende djurägares kostnader för veterinärvård. Länsstyrelsen cUsponerar medlen i enlighet med vad som framgär av veterinärtaxeförordningen (1975:539), m.m.
Statens jordbruksverk
Statens jordbruksverk föreslår att anslaget räknas upp till 6 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Anslaget bör räknas upp tiU 6 mUjoner kronor för an anpassas till belasmingen på anslaget under de senaste budgetåren. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tUl Bidrag tiU avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag på 6 000 000 kr.
F 6. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder
1991/92 Utgift 25 448 571 Reservation 9 064 734
1992/93 Anslag 30 357 000
1993/94 Förslag 25 757 000
Under anslaget anvisas medel för främjande av förebyggande ätgärder samt medel för kostnader för prövning frän djurskyddssynpunkt av djurhåll-nuigsmetoder, iruedningsdetaljer i stallar, m.m. cx;h utbildning i djurskyddstillsyn.
Under anslaget anvisas ocksä medel för en del av den djurhälsovård som ticUgare fmansierats inom ramen för jordbmksprisregleringen.
Statens jordbruksverk
För att täcka kostnader för främjande av förebyggande ätgärder, kosmader för provning från djurskyddssynpunkt av djurhålUiingsmetoder, inredningsdetaljer i staUar m.m. cx;h kosmader för utbUdning i djurskyddstillsyn bör sammanlagt 10 mUjoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94.
Medel för en del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ramen för jordbmksprisregleringen bör anvisas med 21 115 000 kr. Medlen
skall disponeras för arbetet med djurhälsovård hos Svensk husdjursskötsel Prop. 1992/93:100 och hos Sveriges slakieriförbund samt för djursjukdata, färhälsovård cx;h Bilaga 10 stöd tiU bicxUingen.
Föredragandens överväganden
De medel som har anvisats för främjande av förebyggande åtgärder har huvudsakligen cUsponerats av länsstyrelsema cx;h till stor del använts för obduktionsverksamhet. Jag bedömer att denna verksamhet i fortsätmingen får skötas inom ramen för cUstriktsveterinärorganisationens ordinarie verksamhet. För obduktioner finns SärskUda medel anvisade under anslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar.
Sammanlagt beräknarjag anslaget till 25 757 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa en reservationsanslag pä 25 757 000 kr.
F 7. Centrala försöksdjursnämnden
1991/92 Utgift 4 864 947 Reservation 2 097 503
1992/93 Anslag 5 370 000
1993/94 Förslag 5 608 000
Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327) om Centrala försöksdjursnämndens (CFN) roll som myndighet Nämndens uppgifter framgår av förordningen (1988:541) med insttuktion för Centrala försöksdjursnämnden. Nämnden har bl.a. till uppgift att verka för art användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utveckUngen av altemativa metoder samt svara för planeringen av försöksdjursverksamheten och företa ätgärder för att förbättra försöksdjurssituationen, sammanställa statistik över försöksdjursförbmkningen samt följa de djurförsöksetiska nämndemas arbete cx;h bedömning av frägor om användning av försöksdjur.
68 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Övergripande mål:
Det har inte funnits skäl tUl att förändra de övergripande mål som gäller för ö-eärsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser:
Ramanslag 1993/94 5 608 000 kr.
Planeringsram: 1993/94 5 608 000 kr
1994/95 5 608 000 kr
Jag bedömer att de riktiinjer som lades fast i 1992 ärs budgetproposition bör gäUa även för budgetåret 1993/94.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tiUämpas generellt i arets budgetförslag.
Anslaget för CFN har budgeterats utan hänsyn tUl de tekniska justeringar som mäste göras tUl följd av ändringen av nivän pä lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergängen till län i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bU. 1, Statsbudgeten cx;h särskilda frågor, avsnin 2.2). Det belopp som kommer att stäUas nU myndighetens disposition kommer att slutUgt faststäUas enUgt de redovisade riktUnjema och kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Centrala försöksdjursnämnden för budgetaret 1993/94 anvisa en ramanslag pä 5 608 000 kr.
F 8. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 1991/92 Utgift 59 661 233
1992/93 Anslag 51766 000
1993/94 Förslag 51766 000
Anslaget finansierar kosmader och ersättningar i samband med bekämpande av eUer beredskap mot smittsamma husdjunsjukdomar. Frän anslaget ut-
betalas också ersätming för kostaader som uppkommit genom beslut om för- Prop. 1992/93:100 intande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m.m. Vidare anvisas Bilaga 10 under anslaget medel för bekämpande av leukos och Aujeszkys sjukdom.
Statens jordbruksverk
I sin förenklade anslagsframställning yrkar Jordbruksverket att för innevarande budgetär fä använda 2 miljoner kronor av anslaget för särskilda undersökningar, bl.a. avseende salmonella, samt för bidrag till vissa obduktioner CKh bakteriologisk undersökning med avseende på salmoneUa i samband med obduktion.
Jordbmksverket har hemställt om att 3,5 miljoner kronor anslås som bidrag till obduktionsverksamhet, bl.a. för att en anpassning skall ske till den sjukdomsövervakning EG kräver. Bidraget är avsett att täcka viss del av obduktionsverksamheten. Resterande kostnader fmansieras genom avgifter från djurägama cx;h jordbruksnäringens organisationer.
Jordbmksverket har beräknat de ärliga kostaadema för de sjukdomskon-troUer som krävs med anledrung av ett EES-avtal tUl 10 rtuljoner kronor.
För bekämpande av leukos, Aujeszkys sjukdom cx;h meadi-visna hos fär har Svensk husdjursskötsel och Sveriges slakteriförbund, som är huvudmän för bekämpningsprogrammen, beräknat kostnaderaa för budgetåret 1993/94 till 49,6, 33,5 resp. 1,5 miljoner kronor.
Med hänsyn riU att kostaadema för programmet för bekämpning av leukos cx;h Aujeszkys sjukdom budgetåret 1993/94 ligger på en oförändrat hög nivä föreslär Jordbmksverket att anslagsposten räicnas upp frän 35 till 42 miljoner kronor. Inom ramen för anslagsposten fär även ett eventuellt bekämpningsprogram för meacU-visna bekostas. Kostnaderaa för bekämpningsprogrammen för leukos och Aujeszkys sjukdom förväntas minska under budgetaret 1994/95.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar kostaadema för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar tiU 4 616 000 kr.
Bekämpningsprogrammen för leukos och Aujeszkys sjukdom löper under 5 resp. 10 är. Bekämpningen sker inom ramen för lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. Sjukdomama kan orsaka betydande produktionsförluster och förekomst av sjukdomama i landet kan leda till handelsrestriktioner från andra länder. Under förevarande anslag bör beräknas en oföräncUad post på 35 miljoner kronor. MecUen bör cUsponeras för bekämpningen av leukos.
Regeringen har liksom budgetåret 1991/92, inom ramen för anvisade direktbidrag för budgetåret 1992/93, anvisat 41,5 miljoner kronor för bekämpningsprogrammen av leukos, Aujeszkys sjukdom och meadi-visna hos fär.
70
Medlen avser kostnader under budgetåret 1993/94. Sammanlagt disponeras Prop. 1992/93:100 säledes 76,5 miljoner kronor för programmen. Bilaga 10
Sverige har i ett intemationeUt perspektiv ett myckel gott läge i fräga om antalet fall av smittsamma husdjurssjukdomar. Obduktioner av djur är ett vUctigt medel för att konö-oUera cx;h dokumentera sjukdomsläget i landet. Jag föreslär därför att 2 150 000 kr avsätts som bidrag till obduktionsverksamheten.
Jag bedömer an 10 miljoner kronor bör anvisas för utveckling av sjukdomskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller som krävs för att infria de krav som förväntas med anledning av en EES-avtal.
Jag föreslär att anslaget förs upp med 51 766 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer an regeringen föreslär riksdagen
att till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 51 766 000 kr.
71
G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor Prop. 1992/93:100
G 1. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift
-
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000 Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksamhet vid Statens utsädeskonffoll (SUK).
SUK är cenö-alt organ för den statiiga utsädeskonn-ollverksamheten med uppgift att mot faststäUda avgifter verkställa analysering, provtagning och plombering m.m. av utsädesvaror samt att bedriva forskning och försöksverksamhet i syfte an främja att fullgott utsäde tiUhandahåUs. SUK becUiver vidare rådgivning och upplysning, utövar tillsyn av efterievnad av lagar och förordningar pä området samt arbetar för samordning av kontroUverksamheten. SUK har hand om uppbörden av växtförädlingsavgifter.
SUK:s organisation m.m. framgår av förordningen (1988:860) med insttuktion för Statens utsädeskonn-oll.
Under budgetaret 1992/93 beräknas kostnaderaa för den allmännyttiga verksamheten uppgå till 3 223 000 kr och kostaadema för uppdragsverksamheten till 28 878 000 kr. Kostnadema beräknas bU finansierade genom intäkter för uppdragsverksamheten med 28 878 000 kr och genom ett bidrag över statsbudgeten med 3 223 000 kr.
SUK har i ärsredovisrungen indelat verksamheten i oUka verksamhetsområden och efter finansieringskällor. Myndigheten använder som ett grovt mått på effektiviteten konö-olUcostnadens andel av utsädespriset. SUK avser dock att utveckla operationella effekt- och prestationsmäl.
SUK:s avgiftsfinansierade verksamhet minskar sedan ett antal är i omfattning. Sortprovningen utgör ett undantag där efterfrågan är konstant. Myndigheten har vidtagit vissa rationaUseringsåtgärder i syfte att förbättta det ekonomiska resultatet. Åtgärderna har lett till minskat underskott för budgetaret 1991/92 cx;h väntas ge störte effekter under innevarande cx;h nästföljande budgetär.
De ekonomiska målsättningama om full kostnadstäckning och avkasming på statskapitalet har inte uppnåtts.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller mga invändningar.
SUK utgår i anslagsframställningen frän att förändringar tUl följd av översynen genomförs först från den 1 juU 1994 och att statsplomberingen fortgår med oförändrade fömtsättningar under budgetaret 1993/94. Kostnadema för implementering av ett EES-avtal väntas bortfalla under budgetaret 1993/94 CKh förändringar i kontrollsystemet väntas minska viUcet sammantaget innebär ett minskat anslagsbehov med 900 000 kr.
72
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:1(X)
RUcsdagen har i skrivelse (rskr. 1992/93:212) givit regeringen till känna an vissa frägor beträffande SUK bör utredas. Regeringen har med anledning härav uppdragit ät Statskontoret att med utgängspunkt i riksdagens skrivelse utreda och föreslå en lämplig organisation för den officiella utsädeskontrollen. Statskontoret har i november 1992 tUl regeringen överlämnat rapporten Utsä-deskonttoU i nya former - förslag tiU organisation. Rapporten remissbehandlas för närvarande. Sedan remissbehandlmgen avslutats avser jag att återkomma till riksdagen med redogörelse för hur utsädeskontrollens organisation skall utformas.
SUK:s årsredovisning, visar enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sädan inriktaing att de uppsatta mälen kan nås. Jag finner det emellertid otiUfredsstäUande att de ekonomiska mälen för verksamheten inte har uppnåtts.
I awaktan på att ett ställningstagande till uo-edningens förslag föreligger får de riktlinjer som angavs i budgetpropositionen avseende budgetåret 1992/93 tiUs vidare gäUa. Anslaget kommer att minskas med de kostnadsbesparingar pä 900 000 kr som SUK anvisat.
Under budgetåret 1993/94 bör bidraget föras upp med 2 416 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetaret 1993/94 anvisa ett anslag pä 1 000 kr.
G 2. Bidrag till Statens utsädeskontroll
1991/92 Utgift 2 691872 Reservation
1992/93 Anslag 3 223 000
1993/94 Förslag 2 416 000
Under anslaget anvisas medel för den aUmännyttiga verksamheten vid Statens utsädeskontroll.
Föredragandens överväganden
Med hänvisning till vad jag anfört under punkten G 1 beräknarjag bidraget tiU 2 416 000 kr.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tUlämpas generellt i årets budgetförslag.
73
Jag anser att anslaget bör ändras frän reservationsanslag tiU förslagsan- Prop. 1992/93:100 slag. Förändringen motiveras av an bidraget till verksamheten skall avse en- Bilaga 10 dast det år det tas upp pä statsbudgeten.
Anslaget för SUK har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnin 2.2). Det belopp som kommer an ställas till myncUghetens disposition kommer an slutiigt fastställas enUgt de redovisade rikdinjema cx;h kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Bidrag tiU Statens utsädeskontroll för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 2 416 000 kr.
G 3. Statens växtsortnämnd
1991/92 Utgift 271 380
1992/93 Anslag 628 000
1993/94 Förslag 646 000
Nämnden skall enligt sin instmktion handha uppgifier enUgt växtförädlarrättslagen (1971:392) cx;h utsädesförordningen (1980:438). Nämnden fullgör de skylcUgheter som åligger myndighet enligt konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter.
Växtsortnämndens inkomster hänör frän den avgiftsbelagda registt-eringen av nya växtsorter för växtförädlanätt. Nämndens kostaader för gcxlkännande av nya växtsorter och för omprövning av godkända söner för statsplombering finansieras över statsbudgeten.
Under budgetåret 1992/93 beräknas förvaltningskostnadema uppgä till 1 078 033 kr, varav 715 732 kr avser lönekostnader. Kosmadema finansieras dels genom beräknade avgifter med 450 033 kr, dels genom anslag över statsbudgeten med 628 000 kr.
Växtsortnämnden föreslår inga förändringar av verksamheten i sin anslagsframstälhiing.
Växtsortnämnden har lämnat en kortfattad redovisning av myndighetens verksamhet samt årsbokslut.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller mga invändningar.
74
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Övergripande mål:
Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårspericxlen 1991/92-1993/94. GäUande riktiinjer förlängs tiU au omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser:
Ramanslag 1993/94 646 000 kr.
Planeringsram: 1993/94 646 000 kr
1994/95 646 000 kr
Resultatbedömning
Växtsortnämndens årsredovisning visar, enUgt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inrikming att de uppsatta mälen kan nås.
Slutsatser
Sammantaget innebär min bedömning att de riktUnjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gäUa även för budgetåret 1993/94. Riktiinjema för Växtsortnämnden bör även omfatta budgetåret 1994/95. Skälet är att det pä sä sätt är möjUgt att, med utgångspunkt i ett komplett underiag omfattande Växtsortnämndens årsredovisning, under vären 1993 utarbeta nya direktiv för nämnden inför en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 ärs budgetproposition.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den prmcip som tiUämpas generellt i årets budgetförslag.
Anslaget för Växtsortnämnden har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån pä lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa föräncUingar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepanementet (bU. 1, Statsbudgeten cxh särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer an ställas tiU myndighetens disposition kommer att slutUgt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
75 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Statens växtsortnämnd för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 646 000 kr.
G 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1 000
Under anslaget tas upp en formeUt belopp av 1 000 kr tiU uppdragsverksamhet vid Statens maskinprovningar.
Maskinprovningama har tUl uppgift att åt allmänheten prova maskiner, fordon och redskap för jordbruket, skogsbmket, trädgårdsnäringen och för vården av grönytor samt publicera resultaten. Maskinprovningama skall vidare enligt särskilda föreskrifter utföra obligatorisk kontroll som avses i lagen (1989:164) om konn-oll genom teknisk provning och om mätning. Maskinprovningarna utför CKksä uppdragsprovning pä begäran av myndighet eller enskild. Maskinprovningama har ocksä att tUUiandagä alhnänheten och berörda myncUgheter med råd CKh upplysningar inom maskinprovningamas verksamhetsområde samt verka för upplysning om en ändamålsenlig maskinanvändning.
Maskinprovningarnas organisation m.m. framgär av förordningen (1988:858) med instruktion för Statens maskinprovningar.
Under budgetaret 1992/93 beräknas kostaadema för myncUghetsuppgifter, provningsverksamhet m.m. uppgå tUl 13 868 000 kr CKh kostnadema för riks-provplatsverksamheten tUl 20 675 000 kr. Kostaadema beräknas bU finansierade med 6,6 miljoner kronor som flyter in som inkomster från uppdragsverksamheten m.m., 7 268 000 kr i bidrag över statsbudgeten och 20 675 000 kr i intäkter frän riksprovplatsverksamheten.
Dispositionen av resultanedovisnmgen av verksamheten följer RRV:s riktlinjer.
I redovisningen har myndigheten tagit fasta på ett av de resultatkrav som angavs i regleringsbrevet. Maskinprovningamas prcxiuktivitet i den obligatoriska kontt-oUen bör öka med 6 % under 1991/92-1993/4. Maskinprovningama har därvid valt att jämföra avgiftsutvecklingen med kostnadsindex för maskin- och förarkostaad. Under verksamhetsåret har prcxluktiviteten män pä detta sätt inte ökat. Maskinprovningamas resultat var positivt cKh har förbättrats nägot jämfört med året före.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Maskinprovningama föreslär mgen förändring av verksamhetens omfattning eUer inriktnmg.
76 Föredragandens överväganden
Sammcmfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Övergripande mål:
Det har Uite funnits skäl tUl an förändra de övergripande mål som gäller för tteårsperioden 1991/92-1993/94.
Resurser:
Statens maskinprovningar: UppcU-agsverksamhet 1993/94 1 000 kr.
Bidrag till Statens maskinprovningar 1993/94 7 443 000 kr (förslagsanslag).
Resultatbedömning
Maskinprovningamas årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sädan inriktning att de uppsatta mälen kan nås. Det är dock inte tiUfredsstäUande an avkastauigskravet pä statskapitalet Uite har uppnåtts.
Slutsatser
Sammantaget innebär min bedömning att de riktiinjer som lades fast i 1991/92 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Regeringen har låtit en särskild uttedare se över möjlighetema och formerna för en begränsning av statens engagemang mom provnings- cx;h mätteknik samt anslutande verksamhet inom Statens provningsanstalt CKh Statens maskinprovningar. Förslagen redovisas i betänkandet (SOU 1992:74) Prova privat som har remissbehandlats. Med anledning av Sveriges anpassning enligt ett EES-avtal på bl.a. detta omräde avser jag att under vären 1994, när närmare erfarenheter vunnits, ta ställning till uttedningens förslag sävin avser maskinprovningama.
Hemställan
Jag hemställer an regeringen föreslär riksdagen
att till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag pä 1 000 kr.
77
G 5. Bidrag till Statens maskinprovningar Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 1991/92 Utgift 7 121 674 Reservation -179 884
1992/93 Anslag 7 268 000
1993/94 Förslag 7 443 000
Under anslaget anvisas medel för den aUmännyttiga verksamheten vid Statens maskinprovningar.
Föredragandens överväganden
Med hänvisning till vad jag anfört under punkten G 4 beräknar jag anslaget till 7 443 000 kr.
Medelsbehovet har beräknats med utgängspunkt i en real minskning av utgifteraa om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i arets budgetförslag.
Jag anser att anslaget bör ändras från reservationsanslag till förslagsanslag. Förändringen motiveras av att bidraget till verksamheten skall avse endast det är det tas upp pä statsbudgeten.
Anslaget för Maskinprovningama har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivän pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten CKh särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU myncUghetens cUsposition kommer att slutiigt faststäUas enligt de redovisade riktlinjema ckU kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 7 443 000 kr.
G 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbmket
1991/92 Utgift 147 099 606 Reservation 74 385 154
1992/93 Anslag 32 900 000
1993/94 Förslag 28 315 000
Medel ur anslaget cUsponeras för an genom försöks-, utveckUngs-, informations- och rådgivningsverksamhet styra utveckUngen inom jordbruket mot minskat växtaäringsläckage samt säkrare och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och till åtgärder för att bevara odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.
78
I riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. Prop. 1992/93:100 1990/91:338) om en god livsmiljö anvisades Statens jordbmksverk 20 mil- Bilaga 10 joner kronor för budgetåret 1991/92 för utveckling av teknUc CKh metcxUk för typgcxikännande av gödselspridare, 15 nuljoner kronor för teknikutveckling för alt minska växtnäringsläckaget CKh 14,8 miljoner kronor för information saml försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark. Dämtöver anvisades 8,3 miljoner kronor för information om bespmt-ningsfria kanizoner, tillsyn av skötseUagen och serieprovning av gödselspridare. MecUen anvisades engångsvis för perioden 1991/92-1993/94.
Pä statsbudgeten för budgetåret 1992/93 har ytterligare 32,9 miljoner kronor anvisats för miljöförbätttande ätgärder i jordbmket under budgetåren 1992/93-1993/94.
Statens jordbruksverk
Anslaget har tidigare tillförts medel för att för tiden t.o.m. budgetåret 1993/94, samt i nägot fall budgetåret 1994/95, bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet, information och rådgivning för att styra utvecklingen inom jordbmket mot minskat växtnäringsläckage samt säkrare och minskad användning av bekämpningsmedel.
Bettäffande tiUsyn enligt skötsellagen och därmed förknippad information har anslaget tillförts 6 miljoner kronor för budgeläret 1992/93. Denna verksamhet avser tUl största delen lönekostnader vid Jordbmksverket och länsstyrelsema. För budgetaret 1993/94 behövs samma resursinsats. Medlen bör prisomräknas med 200 000 kr.
Föredragandens överväganden
Riksdagen beslutade är 1988 an mälet skall vara an halvera kväveutiakningen från jordbmket tUl är 2000. TUl följd av intemationella överenskommelser har dena mål tidigarelagts och riksdagen beslöt är 1990 an en halvering skall omfatta aUa utsläpp tUl haven längs hela väst- och sydkusten upp till Stockholms skärgärd tiU är 1995.
Riksdagen lade är 1990 fast målet att ytterUgare en gång halvera använcUiing-en av bekämprungsmedel riU sttax efter mitten av 1990-talet räknat i aktiv substans och med år 1990 som basår. Dessutom skall ammoniakavgången frän jordbmket minska med 25 % till är 1995 i södra och västra Götaland. Den ökade insikt om de natur- och kulturmUjövärden, såsom öppna landskap och biologisk mångfald, som jordbmket i vårt land bidrar med ser jag som mycket positiv. Det är väsentUgt att dessa värden och de mäl som har satts upp värnas. Riksdagen anvisade vären 1991 58,1 mUjoner kronor till miljöförbätttande ätgärder inom jordbmket (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91;JoU30, rskr. 1990/91:338). Medlen skulle användas framför allt tUl ätgärder för an minska växtnäringsläckaget
79 På statsbudgeten för budgetåret 1992/93 har ytterligare 32,9 mUjoner kro- Prop. 1992/93:100 nor anvisats för miljöförbätttande ätgärder i jordbmket. För tillsyn enligt 6 a Bilaga 10 och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark anvisades 6 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Dämtöver anvisades för budgetåren 1992/93-1993/94 ytterligare 3 mUjoner kronor för information CKh utbUdning rörande de nya föreskriftema tUl 6 a § skötsellagen. Jag föreslär att medel för dessa ändamål skall anvisas under anslaget Statens jordbmksverk. För försöks- och utvecklingsverksamhet samt information om höst- CKh vinterbevuxen mark som ätgärd för an minska kväveläckaget anvisades 4 miljoner kronor för budgetåren 1992/93-1993/94. För samma period anvisades 18,4 mUjoner kronor för åtgärder med syftet att minska användningen av och reducera riskeraa med användning av bekämpningsmedel. För forsknings-CKh utvecklingsinsatser bl.a. rörande biförgiftningar anvisades vidare för budgetåren 1992/93-1994/95 totalt 1,5 miljoner kronor. Under anslaget Statens jordbmksverk har sedan budgetåret 1988/89 anvisats medel för mUjöinriktad växtodlingsrådgivning. Jordbmksverket har hemställt att oförändrade medel för detta ändamäl bör anvisas för budgetaret 1993/94. Jag föreslär att medel för dessa ätgärder i fortsättningen anvisas under här ifrägavarande anslag. Det bör sammanlagt tiUföras 28 315 000 kr för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 28 315 000 kr.
G 7. Bekämpande av växtsjukdomar
1991/92 Utgift 727 476
1992/93 Anslag 2 429 000
1993/94 Förslag 2 429 000
Från anslaget utbetalas ersätmingar för kostaader till följd av ätgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster tUl följd av sådana ätgärder. Kostaader för beredskapsätgärder mot karantänsskadegörare betalas CKkså frän detta anslag, liksom kostnader för undersökningar av växtprover som av växtinspektionen överlämnas för laboratoriemäs-sig diagnostisering.
Statens jordbruksverk
Jordbmksverket föreslär att verket bemyndigas att använda högst 400 000 kr för brådskande undersöknmgar i samband med växtinspektion.
80 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Jag föreslår att anslaget tas upp med 2 429 000 kr. Jag har därvid räknat med
högst 400 000 kr för brädskande undersökningar i samband med växtinspektion.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Bekämpande av växtsjukdomar för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 429 000 kr.
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
H. Livsmedel Pop- i992/93:ioo
Bilaga 10 Hl. Statens livsmedelsverk
1991/92 Utgift 49 829 110
1992/93 Anslag 88 486 000
1993/94 Förslag 94 305 000
Statens livsmedelsverk är centtal förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om livsmedel, i den mån sädana frigör inte skall hancUäggas av nägon annan myncUghet Verket är chefsmyndighet för besiktningsveteri-närorganisationen. Livsmedelsverkets organisation m.m. framgär av förordningen (1988:857) med insttuktion för Statens Uvsmedelsverk.
De huvudsakliga uppgiftema för verket är att bevaka konsumentinttesset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna Uvsmedelskonttollen, verkstäUa uttedningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor, medverka till att statsmakteraas riktiinjer i fräga om kost CKh hälsa fullföljs, informera om sädana förhållanden pä livsmedelsområdet som är viktiga för konsumentema samt godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar.
Livsmedelsverkets inkomster bestar bl.a av avgifter för köttbesikming m.m., konttoll av läkemedelsrester ckU bekämpningsmedelsrester i animaliska CKh vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för centtal tillsyn som överförs till verket frän kommunema, avgifter för provtagning och undersökning vid stöne livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhålls inkomster för uppdragsverksamhet, publUcationer och kursverksamhet. Inkomstema utgör ca 70 % av verkets finansiering.
Livsmedelsverket har fån cUspens av Riksrevisionsverket från bokföringsförordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1991/92 med innebörden att årsredovisningens bokslut inte innehåller liUgångsredovisning samt att en finansieringsanalys endast redovisas för viss del av verksamheten. I de delar som avser resultattedovisningen redovisas verksamheten i verksamhetsomrä-dena tiUsyn och konttoU, information ckU påverkan, normgivning, kunskapsuppbyggnad samt övrigt. För dessa har följande mäl lagts fast. Verket skall:
- samordna den offentliga Uvsmedelskonttollen, samtidigt som konttollen i högre grad skall bygga pä företagens egentillsyn,
- bedriva tUIsyn av störte Uvsmedelsanläggningar,
- utveckla nya metcxler för konffoU och analys,
- förenkla regleraa cKh harmonisera dem med främst EG:s regelsystem sä längt dena är möjligt med hänsyn till våra egna säkerhetskrav. Normer och nya föreskrifter skall endast fastställas om det finns tangt vägande konsumentskäl eller om det krävs med hänsyn till Sveriges intemationella förplUctelser,
- stärka informationsinsatsema gentemot lokal och regional livsmedelskon-ttoll, företag som prcxlucerar cxh hanterar Uvsmedel etc.
Livsmedelsverket utvecklar för närvarande resultatmått för olUca prestationer, bl.a. prcxiuktivitet ckU styckkostnad. Avsikten är att tillföra resultattedovisningen sädana beräkningar kommande är.
Verket understryker att man under en följd av är fän fler uppgifier samtidigt som anslagsmedel över statsbudgeten minskar. Under budgetåret 1991/92 har en neddragning av verkets personalstyrka gjorts motsvarande ca 2 % av verkets anslagsmedel samtidigt som verksamhetsområden har minskats eller helt avvecklats. Inom besiktningsveterinärorganisationen har genomgripande rationaUseringsåtgärder vidtagits. Genom en förstärkt ledningsfunktion, ett nytt avgiftssystem samt en effektiviserad bemanning och neddragning av verksamheten vid de olika konttoUslakterieraa har en besparing gjorts med 7 %. Livsmedelsverkets ackumulerade avgifts- och anslagssparande uppgår tiU 38 938 424 kr.
Av Riksrevisionsverkets revisionsberättelse framgär att man finner Livsmedelsverkets årsredovisning rättvisande. Vad avser resultattedovisningen har årets granskning begränsats till en bedömning av krav på fullständighet CKh dokumentation.
I sin förenklade anslagsframställning finner Livsmedelsverket i huvudsak ingen anledning att föreslå avvUcelser frän den inriktning av verksamheten och den budgetram som riksdagen beslutat om för perioden 1991/92-1993/94. Verket påpekar dock bl.a. att det i EES-avtalet ingär en 30-tal rättsakter pä omrädet vin cKh spritdrycker och an denna nya myndighetsuppgift naturligen bör Ugga pä Livsmedelsverket. Verket fömtsätter an frägan om ytterligare resurser för denna myndighetsuppgift tas upp av regeringen. Verket tar även upp frägan om finansiering av den inhemska pesticidkonttollen av ttädgärdprcxiukter med anledning av Omställningskommissionens förslag att ta bort prisregleringsavgiftema pä bekämpningsmedel.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål:
Det har mte funnits skäl tUl att förändra de övergripande mål som gäller tteårsperioden 1991/92-1993/94. GäUande riktimjer föriängs tiU an omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser:
Statens Uvsmedelsverk 1993/94 94 305 000 kr (ramanslag). Täckande av vissa kostnader för köttbesUcming 1993/94 1 000 kr.
Planeringsram:
1993/94
94 305 000 kr
1994/95
94 305 000 kr
83
Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Livsmedelsverkets årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten
bedrivs med en sädan inriktning att de uppsatta mälen kan näs. Emellertid finns det fortfarande inte underlag för att göra en bedömning av effektiviteten för nägon av verksamhetsgrenama. Jag noterar emellertid med tillfredsställelse att Livsmedelsverket genom olUca åtgärder lyckats uppnä väsentiiga besparingar inom besUctningsveterinärorganisationen. Detta leder i sin tur till all kostaaderaa för slakteriema kan hällas nere, vilket är en fömtsättning för an stärka konkurtenskraften inom den svenska livsmedelssektom inför etl EG-medlemskap.
Av resultattedovisningen framgår bl.a. att Livsmedelsverket har påbörjat arbetet med att införa ca 100 rättsakter i den svenska lagstiftaingen med anledning av införlivandet av EES-avtalet, att egenkonttollprogram har fastställts för i stort sett alla livsmedelsanläggningar där Livsmedelsverket har övertagit tiUsynsansvar frän kommunema samt alt metoder har utarbetats för att påvisa rester i Uvsmedel för ytterUgare ett antal bekämpningsmedel CKh veterinärmecUcinska preparat.
Jag kan konstatera art Riksrevisionsverket inte haft nägra invändningar i revisionsberättelsen avseende Livsmedelsverket Jag avstår dock an kommentera det ekonomiska resultatet ytterUgare dä de redovisningsgmnder som Ugger tUl gmnd för årsbokslutet innebär att en fullständig bUd av det ekonomiska resultatet inte kan erhäUas för budgetårel 1991/92.
Slutsatser
De riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för budgeläret 1993/94. Riktlinjema för Livsmedelsverket bör även omfatta budgetåret 1994/95. Skälet är att det pä så sätt är möjligt att, med utgångspunkt i elt underlag omfattande Livsmedelsverkets årsredovisning, under våren 1993 utarbeta nya duektiv för verket inför en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Mot bakgmnd av Livsmedelsverkets anslagsframstäUning beräknarjag anslaget för budgetåret 1993/94 till 94 305 000 kr. Jag har därvid tagit hänsyn till medelsbehovet dels för pesticidkonttoll av inhemskt cxUade ttädgärdspro-dukter med aiUedning av regeringens beslut om an avskaffa prisregleringsavgiftema på handelsgödsel från den 2 december 1992, dels för nya uppgifter som följer av ett EES-avtal och förberedelsearbetet inför ett EG-medlemskap.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enlighet med den princip som tiUämpas generellt i årets budgetförslag.
Chefen för Finansdepartementet har ticUgare denna dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsfiöden samt presenterat en mcxleU som bör tUlämpas. Statens livsmedelsverk kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modell. Livsmedelsverket kommer därför an tillde-
las ett räntekonto med krecUt i Riksgäldskontoret och mecUen under Urägavaran- Prop. 1992/93:100 de anslag förs tiU detta konto. Bilaga 10
Anslaget för Livsmedelsverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivån pä lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången lill lån i Riksgäidskontoret samt de nya principema för budgeleringen av anslagen. RiktUnjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas till myncUghetens disposition kommer att slutligt fastställas enUgt de redovisade riktiinjema CKh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer an regeringen föreslår riksdagen
att tiU Statens livsmedelsverk för budgetaret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 94 305 000 kr.
H 2. Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Från detta anslag avlönas personal som utför kötlbesiktning vid konttoUslakterieraa m.m. Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. Statens utgifter för ändamålet täcks enligt särskild taxa av bl.a. slakteriföretagen. Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen
att till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag pä 1 000 kr.
H 3. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
1991/92 Utgift
2 740 206
1992/93 Anslag
3 646 000
1993/94 Förslag
3 750 000
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens uppgift är att göra kalkyler CKh uttedningar rörande den ekonomiska utveckUngen inom lantbruket och de senare leden i livsmedelskedjan.
Samarbetsnämndens sammansättauig framgår av förordningen (1988:862) med instruktion för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden.
85 I sin förenklade anslagsframstäUning anför Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden att man nu inte kan fömtse nägra förändringar i sin verksamhet som kan påverka anslagsberäkningen, varför samarbetsnämnden hemställer om ett ramanslag för budgetaret 1993/94 i erUighet med den fastställda planeringsramen.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål:
Det har inte funnits skäl tUl att förändra de övergripande mål som gäller för tteårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser:
Ramanslag 1993/94 3 750 000 kr.
Planeringsram: 1993/94 3 750 000 kr
1994/95 3 750 000 kr
Slutsats
Min bedömning innebär att de riktiinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gäUa även för budgetåret 1993/94.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enUghet med den princip som tiUämpas generellt i arets budgetförslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av statliga medelsfiöden samt presenterat en modell som bör tillämpas. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 an tillämpa denna mcxlell. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under ifrägavarande anslag förs till detta konto.
Anslaget för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån pä lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten cKh särskilda frägor, avsnin 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens cUsposition kommer att slut-
ligt fastställas enligt de redovisade riktUnjema och kan därför awika frän det Prop. 1992/93:100 nu budgeterade beloppet. Bilaga 10
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ert ramanslag pä 3 750 000 kr.
H 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring
1991/92 Utgift 89 671122 Reservation 12 046 159
1992/93 Anslag 83 959 000
1993/94 Förslag 87 398 000
Under anslaget anvisas medel för bmttoinvesteringar i beredskapslager av livsmedel och insatsvaror i jordbmket. Vidare anvisas medel för produktionsförberedelser, skydd mot ABC-stridsmedel och ransoneringsförberedelser.
Statens jordbruksverk
För beredskapslagring av insatsvaror har Jordbmksverket beräknat ert medelsbehov om 89,1 miljoner kronor under budgetåret 1993/94, varav 11,6 miljoner kronor avser medel inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civUa del.
TUl följd av regeringens planeringsanvisningar för är 1992 har lagringsmä-let för Uvsmedel kunnat sättas lägre jämfört med i fjolårets anslagsframställning och programplan. Jordbruksverket föreslår därför inga medel under anslaget iöT bmttoinvesteringar i livsmedel under budgetåret 1993/94.
Det föreligger dcKk fortfarande ett slort behov av att bygga upp lagren av handelsgödselkväve och fcxiermedel. Jordbmksverket föreslär att 77,5 miljoner kronor tiUdelas verket för detta ändamäl. Av de 11,6 mUjoner kronor som ingär i den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civUa del föreslär verket att 6,6 mUjoner kronor får utnyttjas för beredskapslagring av kemikalier m.m. för dricksvattenberedning, 4 miljoner kronor för beredskapslagring av veterinära läkemedel ckU 1 miljon kronor för ätgärder inom ABC-området.
Föredragandens överväganden
Jag föreslär att anslaget efter prisomräkning förs upp med 87 398 000 kr, varav 5,7 miljoner kronor utgör medel frän den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Av dessa bör 4 miljoner kronor användas för beredskapslagring av veterinära läkemedel ckU 1 miljon kronor för ätgärder Uiom ABC-området.
87 Min förslag innebär en neddragning med 15 203 000 kr för budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94 jämfört med de kostaader för lagemppbyggnad som fömtsattes i det Bilaga 10 UvsmedelspoUtiska beslutet år 1990.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Inköp av livsmedel m.m.för beredskapslagring för budgetaret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 87 398 000 kr.
H 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.
1991/92 Utgift 217 336 071
1992/93 Anslag 233 250 000
1993/94 Förslag 247 280 000
Från anslaget betalas driftkostaadema för beredskapslagring av livsmedel m.m. samt kosmader för andra beredskapsätgärder än lagring i form av planering m.m. Under anslaget Statens jordbmksverk anvisas medel för lönekostnader m.m. för viss personal.
Statens jordbruksverk
Statens jordbmksverk har beräknat kostnadema för beredskapslagring till 235 517 000 kr, varav 3,8 miljoner kronor avser medel inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del. Räntekostnaderaa beräknar verket tiU 140,3 miljoner kronor. Vidare beräknas kostnadema för ersättning för beredskapslagring till 91 550 000 kr och för övergripande planering m.m. till 3 667 000 kr.
Föredragandens överväganden
Anslaget bör efter prisomräkning föras upp med sammanlagt 247 280 000 kr, varav 2,4 miljoner kronor avser medel inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Min förslag innebär en nedcUagning med 1 533 000 kr för budgetaret 1993/94 jämfört med de kostnader för beredskapslagring av livsmedel som fömtsattes i det UvsmedelspoUtiska beslutet är 1990.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 247 280 000 kr.
H 6. Industrins råvamkosmadsutjämning, m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 1991/92 Utgift 135 166 287
1992/93 Anslag 179 000 000
1993/94 Förslag 172 000 000
Från anslaget betalas i enlighet med förordningen (1991:914) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. dels delar av kosmadema för industtins rå-varukostaadsutjämning (RÅK), dels kostaadema för rabatteringssystemet för svensktUlverkad stärkelse för tekniskt bruk.
Statens jordbruksverk
Enligt nu aktuella planer skaU EES-avtalets protokoU 3 ttäda i kraft den 1 juli 1993. Förhandlingama om prisutjämningsförfarandet är dock mte helt avslutade (augusti 1992). Anslagsberäkningama har baserats pä antagandet att RÅK-protokollet ttäder i kraft den 1 juli 1993. För RÅK torde avtalet komma att innebära betydande förändringar i form av nettokompensation (prisutjämning tiU lägsta EES-pris i stället för tUl världsmarknadspris) och utvidgad vamom-fattning. Det är för närvarande svårt att bedöma de finansiella effektema av dessa föräncUingar eftersom de nya utjämningsbeloppen kommer att fastställas först sedan samtiiga EES-parter notifierat sina hemmamarknadspriser och EES-kommittén fastställt lägsta EES-priser.
Jordbmksverket har beräknat kostnadema för industrins rävamkostnads-utjämrung tUl 135 miljoner kronor, en sänknmg med 5 miljoner kronor. Kostnadema för rabatteringssystemet för stärkelse beräknas till 37 miljoner kronor, en sänkning med 2 miljoner kronor. Sänkningen pä 5 miljoner kronor beror pä en bedömning av konsekvensema av en kommande EES-avtal. Sänkningen på 2 mUjoner kronor beror på en bedömning av lönsamhetsutvecklingen för fabrikspotans satt i relation tUl andra grödor.
Sammanlagt hemställer Jordbruksverket om att anslaget förs upp med totalt 172 mUjoner kronor.
Föredragandens överväganden
Inom ramen för EES-förhancUingama har de deltagande ländema arbetat med att utforma en gemensamt system för utjämning av mdustrins kostaader för jordbruksrävaror. Den slutgiltiga utformningen av ett sädant system påverkas emellenid också av de pågående GATT-förhandlingama. Ett gemensamt system kommer, fömtom att det päverkar själva utformningen av det svenska systemet för råvamkostnadsutjämning, CKkså sannolikt att påverka kostnadema för detsamma. Jag beräknar kostaadema tUl 135 miljoner kronor.
Vad gäUer kostaadema för rabatteringssystemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk beräknar jag dessa, i likhet med Jordbmksverket, till 37 miljoner kronor.
89 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 10 Jag hemstäUer an regeringen föreslär riksdagen att
1. medge att Statens jordbruksverk för råvamkosmadsutjämning un der budgetåret 1993/94 fär disponera en rörlig kredit pä högst 20 000 000 kr i RUcsgäldskontoret,
2. till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 172 000 000 kr.
H 7. Livsmedelsstatistik
1991/92 Utgift 13 228 547
1992/93 Anslag 13 966 000
1993/94 Förslag II 514 000
I prop. 1991/92:96 om vissa jordbrukspolitiska frägor, m.m. redovisas an 10 miljoner kronor skall sparas pä jordbmksstatistikens område budgetaret 1993/94. För lantbruksregisttet innebär det besparingar pä 3 miljoner kronor och för objektiva skördeuppskattningar görs en neddragning motsvarande 7 miljoner kronor under anslaget Omställningsåtgärder i jordbmket m.m. De framtida formema för den svenska strukturstatistUcen och behovet av registeruppgifter skall uttedas vidare med utgängspunkt i ett svenskt EG-medlemskap i mitten av 1990-talet och de förändringar av EG:s jordbrukspolitik som kan komma att genomföras.
Föredragandens överväganden
I betänkandet (SOU 1992:48) Effektivare statistikstyraing redovisas förslag om den statiiga statistikens styming, fmansiering ckU samordning. Regeringen har därefter i prop. 1992/93:101 om den statiiga statistikens finansiering och samordning lagt fram principer och förslag som syftar till att göra styrningen av den statUga statistikprcxluktionen effektivare.
I awaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom omrädet förs upp med 11514 000 kr.
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Livsmedelsstanstik för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag pä 11 514 000 kr.
90 L Utbildning och forskning Pop. 1992/93:ioo
Bilaga 10 II. Sveriges lantbmksuniversitet
I 2. Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbmksuniversitet
I 3. Inredning och utmstning av lokaler vid Sveriges lantbmksuniversitet m.m.
I 4. Skogs- och jordbrukets forskningsråd
I 5. Stöd till kollektiv forskning
I 6. Bidrag till Skogs- och lantbmksakademien
Inom regeringskansUet bereds för närvarande vissa frägor om inriktningen av den framtida forskningspoUtiken. Arbetet bedrivs med sUcte på att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under vären 1993.
I awaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag an ifrågavarande anslag förs upp med oförändrade belopp.
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen att, i awaktan på särskild proposition i ämnet,
1. till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 627 975 000 kr,
2. till Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 295 336 000 kr,
3. till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 33 700 000 kr,
4. till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetaret 1993/94 beräkna en reservationsanslag pä 169 680 000 kr,
5. tUl Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 101 200 000 kr,
6. till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 772 000 kr.
91 J. Biobränslen Pop. 1992/93:ioo
Bilaga 10 J 1. Bioenergiforskning
Inom regeringskansUet bereds för närvarande vissa frägor om mriktningen av den framtida forskningspoUtUcen. Arbetet bedrivs med sikte pä an en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under vären 1993.
I awaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag att ifrågavarande anslag förs upp med oförändrat belopp.
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att, i awaktan pä särskild proposition i ämnet,
tiU Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 48 930 000 kr.
J 2. Bidrag för ny energiteknik
1991/92 Utgift 16 000 000 Reservation 194 000 000
1992/93 Anslag 200 000 000
1993/94 Förslag 200 000 000
1 Tolfte huvudtitelns anslag Insatser för ny energiteknik, anslagsposten 1.
Riksdagen beslutade våren 1991 om ett stöd för att främja investeringar i anläggningar för kraftvärmeprcxiuktion med biobränsle och för an förbättta konkurrenskraften för befintlig biobränslebaserad kraftvärme (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1991/92:373). Detta stöd ingår som en led i 1991 ärs energipoUtiska beslut.
Stödet som administteras av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) kan lämnas under en femårsperiod fr.o.m den 1 juli 1991. För stödet har avsatts I mUjard kronor för femårspericxlen. Medlen anvisas i form av ärliga anslag över statsbudgeten på 200 mUjoner kronor per budgetår. Den stödgivande myndigheten får, inom den totala medelsramen 1 miljard kronor, fritt fördela sina ätganden över femårspericxlen. Utbetalnuigama fär dock inte överstiga det belopp som finns tUlgängUgt pä anslaget Reserverade medel under tolfte huvudtitelns anslag Insatser för ny energiteknik, anslagsposten 1, vid utgängen av budgetåret 1991/92 bör tiUföras detta anslag.
I detta sammanhang vUl jag erirua om att riksdagen vären 1992 beslutade om en stöd för främjande av biobränsleanvändnuigen (prop. 1991/92:97, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271). Stödet uppgår till sammanlagt 625 miljoner kronor CKh är avsett att kunna lämnas under en femärspericxi. Även detta stöd ingär i 1991 års energipoUtiska beslut. Stödet syftar tiU att påskynda utveckUng av teknUc som förbättrar fömtsättaUigama för kommersiell elprcxluk-tion med biobränslen. Jag har för avsUct att i annat sammanhang återkomma till regeringen i fräga om de förslag till cUsposition av dessa medel som bio-bränslekommissionen har lämnat i betänkandet (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden.
92 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer an regeringen föreslår riksdagen *
att till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 200 000 000 kr.
93
Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbmk och livsmedelsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen
Omställningskommissionen erhöll i november 1991 regeringens uppdrag att förbereda en avstämnUig av 1990 ärs livsmedelspolitiska beslut utifrån Sveriges ansökan om mecUemskap i EG.
I föreliggande delbetänkande redovisas resultatet av kommissionens behandling av vegetabiUesektoms anpassning, export av föräcUade livsmedel CKh ätgärder för ekologisk prcxluktion.
I det fortsatta arbetet kommer kommissionen även att behancUa animalie-produktionens anpassning, mäl och medel för att bevara ett öppet cxh levande kulturlandskap, stödet till norra Sverige, m.m.
I kapitel 1 redovisas uppdraget CKh de avgränsningar till andra områden som komnussionen gjon. Kapitel 2 tar upp 1990 ärs livsmedelspolitiska beslut i huvuddrag samt de effekter detta beslut förväntades fä.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
EG:s jordbrukspolitik
I kapitel 3 ges en översiktlig beskrivning av mål och medel i EG:s jordbmkspoUtUc (CAP). Den beslutade reformen av poUtiken samt de effekter reformen förväntas fä beskrivs. Vidare tas uinehållet i det ytttande (den s.k. avin) som EG-kommissionen lämnat över Sveriges ansökan om medlemskap upp.
EG:s ministertåd fattade den 21 maj 1992 ett beslut om att reformera den gemensamma poUtiken. Syftet med denna reform är bl.a. att fä en bättte balans mellan utbud och efterfrågan i EG:s jordbmksproduktion och dänned minska överskottsproduktionen och kostnadema för denna.
Ett av de viktigaste elementen i reformen är an jordbmksstödet delvis omfördelas från prisstöd tiU mkomststöd, t.ex. i form av arealbidrag. Produktions-begränsnUigar skall ytteriigare bidra tiU att minska överskottet.
Reformen innehåUer CKkså kompletterande ätgärder i form av stöd till miljö-vänligare brukningsmetcxler, stimulans till skogsplantering, förmånliga villkor för förtidspensionering, m.m.
Jordbrukspolitikens traditioneUa instmment i form av gränsskydd, reglerade priser och exportbidrag finns kvar efter reformen, men deras betydelse kommer att minska.
Effektema av reformen förväntas bli störst för spannmälsodUngen där produktionen förväntas minska pä grund av sänkta priser och den odUngsbegräns-ning som ttädesvilUcoren för att erhålla arealbidrag innebär. Därmed minskar också kostaaderaa för överskottet pä sikt.
För anUnaUesektorema blU inte effekteraa sä märkbara. För mjöUcproduktionen kan dock lönsamheten förväntas öka jämfört med en fonsatt tillämpning av nuvarande poUtUc.
94 För EG:s konsumenter irmebär reformen lägre priser. På kort sUct kan bud-getkostaadema för kompensationsbetalningar och olika former av direkta stöd förväntas öka över dagens nivä. Pä längre sUct räknar EG-kommissionen med att reformen kommer att medföra bättre balans meUan konsumtion och prcxluktion och därmed lägre kostnader.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
Effekter av ett EG-medlemskap
Kommissionens syn på de generella effektema för Uvsmedelssektora av ett EG-mecUemskap redovisas i kapitel 4. EnUgt uppdraget skaU en utgängspunkt för kommissionens arbete vara att Sverige vid inttädet i EG har en stark och konkurtenskraftig jordbruksnäring CKh livsmedelsindustri. Enligt kommissionen innebär detta bl.a. att produktionen mäste effektiviseras, samtidigt som vissa anpassningar behöver göras sä att företag som bedöms kunna bli konkurtenskraftiga vid en EG-anslutning inte släs ut under tiden fram till EG-in-ttädet.
Konkurrenskraften för det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin avgörs av hur väl man lyckas anpassa sig tiU EG-marknaden och till den prisnivå som kommer att gälla där. Kostaadsanpassning samt prcxlukt-CKh marknadsutveckling är nyckelord. För att stärka konkurtenskraften inför medlemskapet mäste betydande rationaliseringar CKh kostnadsminskningar äga mm i produktionen. Dämtöver behöver marknadspositionerna stärkas, t.ex. genom marknadsanalyser och prcxiukiutveckling, framför allt på omräden där Sverige har komparativa fördelar.
Kommissionen vill understt7ka att ökat konkunenstryck och effektiviseringar i samtiiga led frän insatsledet tiU detaljistiedet är avgörande för att Sverige har en konkunenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindusQ-i vid EG-inttädet.
De beräkningar av den totala stödnivån tiU jordbruket som ärligen utförs inom OECD, s.k. PSE-beräkningar (Producer Subsidy Equivalents), visar att Sverige har en stödnivä som totalt överstiger den som gäller Uiom EG. Skillnaderaa i stödnivån mellan Sverige och EG kan i stor utsttäckning hänföras till animaUeprcxiuktionen.
De stödsystem som tillämpas inom EG kommer inte att medge lUca höga priser pä animaUeprodukter som i dag gäller i Sverige. Det kommer därför att bli nödvändigt att anpassa den svenska kostnadsnivån om den svenska produktionen skall kunna konkunera med den inom EG. För den svenska vegeta-biUeprcxluktionen kan det finnas fömtsättningar att med de stödnivåer som gäller inom EG långsiktigt upprätthålla en åkerareal som är stöne än den som skulle ha gällt om 1990 ärs reform skulle ha fullföljts.
För att inte jordbmksföretag som kan komma att bli konkunenskraftiga i EG skall slås ut före ett EG-mecUemskap kan det vara befogat an särskilt beakta de vegetabilieinrikiade företagens situation. För animalieproduktionen krävs det däremot betydande effektiviseringar för an en produktion motsva-
rande det inhemska avsättamgsuttymmet skaU kunna upprätthällas. Detta gäller särskilt för nötkötts- CKh mjöUcproduktionen.
Det är angeläget att de ekonomiska vUlkoren för primärproduktionens olika sektorer snarast tydliggörs för prcxiucentema. I annat fall kommer onödiga samhällsekonomiska föriuster att uppstå. Oförändrade stödniväer leder för animaUeprcxluktionens del tUl att resurser bibehålls eller fömyas som kan bli överflöcUga vid ett EG-inttäde. För vegetabiliesektom innebär en oföräncUad politik att resurser förstörs eUer lämnar sektom under tiden fram tUl ett hittade. Eftersom en stöne åkerareal blU korJcurtenskraftig i en EG-marknad än i en isolerad svensk marknad kommer nya resurser att tUlföras denna sektor efter inträdet. TUl detta kan läggas att de resurser som lämnar sektom före Uittä-det i rådande konjunktur knappast har något stöne altematiwärde.
För att det svenska jordbruket skall ha fömtsättrungar an konkunera räcker det enligt kommissionen inte med en ökad effektivisering i jordbruket utan en sädan är också nödvändig i samtiiga övriga led i livsmedelskedjan. Ökade FoU-insatser pä livsmedelsområdet är en vUctig fömtsätming för detta arbete och är därmed en betydelsefull konkunensfaktor för svenskt jordbruk CKh svensk livsmedelsindustri. Svenska företag behöver cKksä arbeta mer aktivt när det gäller produktutveckUng och med an få tillttäde till EG-marknaden. Det är i första hand näringsUvets ansvar att vidta erforderUga ätgärder för att stärka konkurrensförmägan.
För de svenska konsumentema innebär den ökade konkurtens på livsmedelsmarknaden, som en EG-medlemskap medför, lägre Uvsmedelspriser. Pä vegetabUieområdet kommer, när EG:s reform genomföns, spannmälsprisema att bli lägre än den prisnivå som skulle ha gällt vid ett svenskt inhemskt jäm-vUctspris om 1990 ärs beslut fullföljts. Samtidigt kommer cKksä de s.k. för-malningsavgifiema som nu utgår på främst brödspannmål att bortfalla. I dagsläget är producentpriserna på de flesta animalier högre i Sverige än i Danmark. När det svenska jordbmket tvingas konkurtera med prcxiucentema inom EG kommer prisema i Sverige att sjunka,viUcet medför sänkta priser CKk-sä i konsumentiedet. FörädUngskostnadema är cKksä lägre inom EG och den ökade konkurtensen i detta led bör ocksä medföra gynnsamma effekter på konsumentpriserna i Sverige.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
Utgångspunkter
I kapitel 5 redovisar kommissionen vissa utgångspunkter för sina förslag.
Det faktum att EG nu fattat beslut om sin jordbmkspolitik för de närmaste åren underlättar arbetet med svensk anpassning. De viktigaste skiUnadema meUan Sverige och EG i sättet art angripa problemen med överskott, jordbm-karinkomslemas utveckling, m.m. framgär nu med all tydlighet. Förenklat uttryckt har Sverige valt mer marknadsmässiga lösningar medan EG vall att försöka reglera bort problemen.
EG:s reform kan ses som ett första steg mot mer marknadsmässiga lösnuigar. Även om en del frågetecken kvarstår, t.ex. när det gäller detaljer i CAP-
reformen och problem som mäste lösas i förhandlingama, mäste siktet nu va- Prop. 1992/93:100 ra instäUt på EG:s reformerade jordbmkspolitik. Möjligheten all påverka EG:s Bilaga 10 poUtik kommer först när Sverige blu medlem i Gemenskapen. Vid förhandlingarna om mecUemskap finns CKksä möjligheter till övergängsvisa arrange- Underbilaga 10.1 mang.
Det förberedelsearbete som pägär sedan Sverige ansökte om medlemskap i EG har siktet inställt pä medlemskap fr.o.m. är 1995. Följaktiigen har kommissionen denna tidpunkt som en utgängspunkt i sitt arbete.
När det gäller graden ckU takten i anpassningen anser kommissionen bl.a. att det generellt sett är en fördel om en anpassning av regelsystemen kan göras inom något eller nägra prcxluktomräden före inttädet. I annat fall kan genomförandeproblem uppstå med betydande förluster av olika slag.
De förändringar av priser och villkor som görs under anpassningsperioden mäste ge rätt signaler tUl marknadens aktörer. Prisema mäste närma sig EG:s niväer. Änciringar i produktpriser och viUkor i övrigt för produktionen fär inte vara sädana att resurser tas i anspråk som inte klarar konkunensen inom EG. När det gäUer anpassnuigen av nivån pä olUca priser samt pä bidrag och avgifter är det generellt sett inte nödvändigt med en fullständig anpassning före inttädet.
Kommissionen bedömer med hänsyn tUl gränsskyddet inom EG ckU pågående GATT-förhandlingar att gränsskyddsförändringar är olämpliga i nuläget.
Kommissionen har måst göra vissa antaganden om utfallet av de kommande medlemskapsförhandUngama. Ett sädant är att Sverige självt får ta det ekonomiska ansvaret för sin jordbmksproduktion före inttädet i EG. Det innebär bl.a. att avsättningsvillkoren m.m. under året före inttädet mäste vara sädana an de inte ger nämnvärt uttymme för spekulation genom lagring och prcxluk-tionsplanering. Vidare utgår kommissionen frän alt den mark som ingår i det svenska omställningsprogrammet i huvudsak kommer att få ingå i den basareal som kommer att ligga till gmnd för beräkning av träda och arealbidrag vid ett medlemskap.
Med hänsyn tiU bl.a. EG:s politik CKh till att marknaden för produktion av annat än Uvsmedel inte förefaUer an utvecklas pä det sätt som fömtsågs vid tiden för anslutaingen tUl omställningsprogrammet anser kommissionen an en möjlighet bör fmnas att avbryta omstäUningen för de jordbmkare som sä önskar.
Förslagen fär inte föranleda ökade utgifter pä statsbudgeten.
Vegetabilieproduktionen
I kapitel 6 ges inledningsvis en beskrivning av nuvarande reglering och marknadssituation pä vegetabilieområdet i Sverige och EG. Dessutom beskrivs EG:s reform av regleringama pä vegetabiUeområdet.
Mot bakgmnd av kommissionens bedömningar i kapitel 4 och utgångspunkter i kapitel 5 föreslås följande om anpassnmg av stödet tiU spannmäls-
7 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 10
produktionen 1993/94-1994/95. Kommissionen har även övervägt förändringar för övriga vegetabilier men inte ansett att behov föreUgger att i nuläget vidta nägra ätgärder för dessa.
Kommissionen föreslär att systemet med inlösenpriser förlängs till an gälla även för 1994/95. Inlösenpriset föresläs för 1994/95 vara 90 kronor per 100
kg.
För att minska kostnaderaa i växtocUingen för 1994 års odling föreslär kommissionen an prisregleringsavgifteraa pä handelsgödsel och bekämpningsmedel tas bort från den 1 juli 1993. Sådana avgifter finns inte i EG. De skulle ocksä tas bort enligt 1990 ärs beslut
Inom EG finns inte heller nägon förmalningsavgift. Den uppgår till 1,15 kronor per kg spannmål och tas ut av kvaraaraa och används tillsammans med ovan nämnda prisregleringsavgifter för an finansiera spannmälsexporten. I enlighet med 1990 ärs beslut föreslär kommissionen an den tas bort den 1 juU 1994.
Kommissionen föreslär att arealbidrag lämnas under perioden 1993/94-1994/95 med i genomsnitt 1 000 kronor per hektar och år. För att bli berättigad till bidrag krävs att minst 15 % av basarealen läggs i ttäda. 1 basarealen bör samma areal ingå som är berättigad till mkomst- CKh omställningsslöd (jfr. 6.1.2), dcKk med undantag för de grödor som inte är berättigade till stöd inom EG, dvs. potatis, sockerbetor, vallfrö m.m. BicUag utgår även för ttädesarealen. Arealbidrag CKh trädesersättning lämnas med samma belopp. Bidragen differentieras på samma sätt som det nuvarande inkomst-och omställningsstödet. Trädan fär inte användas för nägon produktion. Den får ligga fast pä samma areal under de bada åren. Jordbmkare som är med i omstäUningsprogrammet fär tiUgodoräkna sig denna areal dä ttädeskravet fastställs. Förelag som har en basareal som understiger 20 ha undantas från ttädeskravet.
Omställningsprogrammet fortsätter enligt nuvarande regler med några undantag. Det ges möjlighet att gä ur programmet mot att en del av stödet återbetalas. Kommissionen föreslår att 5 000 kronor per hektar betalas tillbaka. Som en följd av förslagen bedömer kommissionen att ca 100 000 ha lämnar omställningen.
På gmnd av att minst 15 % av basarealen skall ttädas minskar prcxiuktionen av spannmål. Kommissionen bedömer att minskningen uppgår till ca 400 miljoner kg. Vid normal skörd ger det ett kvarvarande överskott pä ca 600 miljoner kg.
Intäkterna i spannmålsodlingen ligger med kommissionens förslag under den nivä som räder vid en fullständig anpassning till EG:s regler.
Kommissionens förslag innebär sänkta spannmålspriser 1994/95 jämfört med 1990 ärs beslut där en marknad i jämvikt skulle ha givit ett spannmålspris pä ca 115 kronor per 100 kg. Lägre spannmålspriser ger förbätttad lönsamhet i animalieproduktionen. Vid en total foderförbmkning på 3 miljoner ton spannmål ger det en förbättting pä ca 750 miljoner kronor per år för 1994/95. Kommissionen återkommer till hur dessa effekter skall få genom-
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
slag i produkt- cxh konsumentpriser när animaUeprcxluktionens anpassning behancUas i en senare betänkande.
För 1993/94 kommer konsumentprisema vid normal skörd inte att påverkas av kommissionens förslag. Effekteraa av förslagen för 1994/95 beror pä vilken marknadssituation som annars skulle ha rätt. Om en överskottssituation skuUe ha förelegat ger kommissionens förslag högre priser. Hade det däremot varit balans på marknaden blir prisema lägre med förslaget. Det kommer CKksä att leda tiU lägre animaliepriser. Den borttagna förmalningsavgiften ger utrymme för en sänkning av brödprisema med ca 5 %.
Kommissionens förslag innebär att säväl prcxluktionsmedels- som prcxlukt-priser faller. Hur det kommer att påverka möjligheten att nä miljömälen skall uttedas under hösten av Jordbmksverket Eventuella förändringar av miljöav-gifteraa på jordbmkets produktionsmedel kan därefter göras under vären 1993 sä att de borttagna prisregleringsavgiftema inte leder tiU nägra negativa miljöeffekter. Vidare bör framhållas att förslagen om arealbicUag och ttäda är positiva frän miljösynpunkt. En övergäng tUl arealbidrag gynnar generellt sett omräden med sämre produktionsfömtsättaingar och jordbmkare som bedriver ett mindre intensivt jordbmk.
Förslaget innebär att kostnader tillkommer för inlösen av spannmål 1994/95 och för arealbidrag/ttädesersättning 1993/94-1994/95 jämfört med 1990 ärs beslut Totalt kan kostnaderaa för inlösen beräknas till ca 0,36 miljarder kronor per är och för arealbidrag/nädesersättaing til/ ca 1,5 miljarder kronor per är.
Åtgärdema föresläs finansierade pä följande sätt:
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
1993/94
1994/95
Förmalnuigsavgifter
-
Återbetahiuig av omställ-
ningsslöd
250 DUektbidrag varav
spannmål som ticUgare år
omfördeliUng från animalier
1860 Finansieringen medför uiga ökade utgifter över statsbudgeten. Den innebär en omfördelning av stöd från animalieområdet till vegetabiUeomrädet, vilket bidrar till an anpassa stödnivån på animalieområdet till förhållandena inom EG. Kommissionen kommer att behandla animaUeprcxluktionens anpassning i sitt nästa betänkande.
99 Export av livsmedel
I kapitel 7 behandlas behovet av ätgärder för att underlätta en marknadsetablering av svenska produkter som bedöms vara långsiktigt konkunenskraftiga pä EG-marknaden eUer pä marknader utanför EG. Syftet med sädana ätgärder bör vara att ge svenska Uvsmedelsföretag en möjlighet att arbeta pä utiändska marknader och lära sig dessa marknaders vilUcor.
Kommissionen förordar i första hand att regeringen verkar för an de ömsesidiga tull- CKh avgiftsfria kvoter som inrättats mom det bilaterala jordbruksavtal som slutits i anslutning till EES-avtalet för vissa jordbmks- CKh Uvsmedels-produkter utvidgas - både i fråga om vamomfäng ckU kvantiteter. Möjlighet till detta finns i avtalets utveckUngsklausul. En sådan utvidgning skulle enligt kommissionen vara det bästa sättet att underlätta för svensk export under pericxlen fram till ett svenskt mecUemskap. Kvotema prioriterar EG gentemot andra marknader och exporten behöver inte bekostas av subventioner. En utvidgning har dämtöver positiva effekter i fräga om konkurtensttyck CKh kostaadsanpassning.
Kommissionens utgångspunkt har varit att det är produktemas framtida konkunenskraft som skall avgöra behovet av uisatser. Insatseraa skall utformas sä att de inle verkar prishöjande pä den svenska marknaden och därigenom motverkar en långsiktig anpassning lill EG:s stödniväer. För att uppnä detta bör exportstödet anpassas till den nivå som gäller vi\om EG. Exportstödet kommer dä inte att utjämna hela skillnaden mellan svenskt pris och världsmarknadspris. Därmed skapas incitament för en fortsatt kostnadsanpassning som kan göra svenska prcxlukter konkurtenskraftiga med EG:s. Hänsyn måste ocksä tas till de begränsningar för subventionerad export som Sveriges bud i de pågående GATT-förhandUngaraa innebär.
Finansiering av kommissionens förslag om exportfrämjande ätgärder bör ske genom att medel omfördelas från de cUrektbidrag som sedan överenskommelsen i GATT är 1989 via budgetmedel lämnas som stöd till jordbruket.
GenereUt sett har kommissionen inte velat peka ul enskilda produkter eller i detalj föreslå stödniväer och produktomfång m.m. Detta arbete bör överlåtas tiU Jordbmksverket i samverkan med livsmedelsindustrin. Kommissionen har dcKk i några undantagsfaU funnit det angeläget an peka pä behovet av insatser för vissa produkter.
Kommissionen föreslär att ett begränsat exportstöd införs för härdost fr.o.m. den 1 juli 1993. För nöt- ckU griskött föreslär kommissionen att det nu gällande temporära systemet förlängs med ett halvår till den 1 januari 1995. Kostaadema för detta bör inte fä överstiga 50 miljoner kronor. Inriktningen på systemet bör ändras från den 1 januari 1993 sä att stödet framför allt används för export av produkter som bedöms ha långsiktiga konkunensfördelar. Nivän på stödet bör successivt anpassas till EG:s niväer. För förädlade livsmedelsindustriprcxlukter, s.k. RÅK-prcxlukter, föreslär kommissionen att nuvarande prcKcntuella begränsningar vad gäller kostnadsutjämning för vissa råvaror ses över i syfte att höjas. Därmed stimuleras användning av svenska råvaror i högförädlade livsmedel.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
100 Ekologisk produktion
1 kapitel 8 lämnas förslag till åtgärder för all främja den ekologiska produktionens utveckling. Kommissionen föreslär alt sammanlagt 10 miljoner kronor per år anvisas för ett stöd till FoU, marknadsutveckling och konttoll utöver de resurser som i dag stär till förfogande. Härav bör 5 miljoner kronor avse forskning och utveckling med prioritering pä tillämpad forskning. Mark-nadsutvecklmg och konttoU bör fä ett ökat stöd med 3 miljoner kronor resp. 2 miljoner kronor.
Kommissionen anser vidare an ett förslag tUl stöd till omläggning till ekologisk prcxluktion bör utarbetas snarast. Del skall utformas sä att det uppfyller vilUcoren för stöd frän EG inom ramen för det kompletterande mUjöprogrammet inom EG:s jordbrukspolitik. Förhandlingar med EG om ett gcxlkännande av ett sädant program bör ske sä att det kan ttäda i kraft senast den 1 januari 1995.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.1
101 Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU PP- 1992/93:100
Underbilaga 10.2
1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk '8 och livsmedelsindustri för EG - förslag om animaliesektom
Omställningskommissionen erhöll i november 1991 regeringens uppdrag att förbereda en avstämning av 1990 ärs livsmedelspolitiska beslut utifrån Sveriges ansökan om mecUemskap i EG. I början av september 1992 lämnade kommissionen förslag om ätgärder för vegetabUiesektom, Uvsmedelsexporten och den ekologiska produktionen.
I föreliggande delbetänkande redovisas resultatet av kommissionens behancUing av animaUesektoms anpassning.
Utgångspunkter
Anpassrungsätgärdemas syfte är att fä ett jordbruk som har fömtsättningar att överleva CKh utvecklas med de nya fömtsättningar som ett medlemskap innebär. En annan utgångspunkt är att bevara en öppet och levande kulturlandskap. De förändringar av priser och vUUcor som görs under anpassningsperioden mäste ge rätt signaler till berörda parter CKh vara utformade på ett sädant sän att de miljöpolitiska mälen uppnäs.
I prop. 1992/93:130 om vissa jordbrukspoUtiska frägor uttalas att regeringens målsättning är att Sverige skall bU medlem i EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Det övergripande förhandUngsmålet på jordbmksomrädet är att en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbmkspolitik skall ske frän den dag Sverige blir medlem. UtgångspurJcten är att Sverige vid integrationen skall uppnä så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjUgt med hänsyn tagen tUl både behovet av en stark och konkmrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenteraas och skattebetalamas inttessen. En ambition bör därvid vara att inga övergängsätgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga konkunensbegränsande ätgärder undanröjs. En anpassning mot de totah sett lägre pris-, stöd- och kostnadsnivåer som gäller inom EG mäste därför omedelbart påbörjas.
Som aviserats i kommissionens första delbetänkande skaU effekten av förslagen rörande vegetabUieproduktionens anpassning på animalieprcxiuktionen behancUas. En utgångspunkt för kommissionen har därför varit att spannmålspriset i Sverige kommer an Ugga i nivå med det inlösenpris som motsvarar EG:s vid tidpunkten för ett svenskt mecUemskap, viUcet föreslagits i kommissionens första betänkande. För att säkerställa denna prissänkning kompletterar kommissionen nu sin tidigare förslag med referensprissänkningar för spannmål.
Eftersom EG har lägre pris-, kostnads- CKh stödniväer pä animaUeomrädet anser kommissionen att det fram tiU ett medlemskap i EG är angeläget att successivt sänka dessa. Statsmaktema kan bidra till en anpassning till EG:s vUlkor genom att sänka det gränsskydd pä proteinfcxiermedel som bidrar till att hälla de svenska kosmaderaa på en högre nivä än EG:s.
102 Jordbmksministem har i prop. 1992/93:130 om vissa jordbmkspolitiska frägor redovisat sin avsUct att föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 januari 1993 sänka införselavgtften på proteinfcxiermedel med 30 %. AnimaUeprcxiu-centeraa kan därmed sänka sina kostnader. Detta ger utrymme för en sänkt pris- CKh stödnivä inom sektom. Den kan åstadkommas genom sänkt gräns-skydd eller genom en sänkning av direktbidragen. Produktionsprocessen medför en tidsförskjutning meUan den borttagna proteinfodenegleringen och effekter i form av sänkta kostaader. Gränsskyddssänkningar kommer till viss del även att omfatta förädlings- cKh uppsamlingsleden. För att möta den ökade konkunens som ett EG-mecUemskap innebär är det nödväncUgt med en effektivisering i samtiiga led i Uvsmedelskedjan - frän insatsvaruledet till detaljistiedet. Kommissionen utgär ifrän att dessa led, liksom även de led som ligger efter prisregleringsledet, vidtar aUa de ätgärder som är möjliga för att anpassa sig tUl den nya situationen. Effektema av de föreslagna åtgärdema i livsmedelskedjans alla led bör följas upp.
Det finns utöver denna ätgärd behov av ytteriigare sänknuigar av prisema inom animaliesektom för att anpassa dessa till EG:s niväer. Motivet härför är att tycUiggöra de framtida villkoren och påskynda effektiviseringen sä an konkunenskraften stärks.
Kommissionen har i sina förslag tagit hänsyn till den skillnad som finns mellan olUca kostaader när det gäller möjligheten tiU att sänka dessa pä kortare eller längre sUct Eftersom kostaadsnivän först på längre sikt kan förväntas anpassa sig tiU den som gäller inom EG är det därför, erdigt kommissionen, inte rimligt att sänka prisnivån sä att den är i nivä med EG:s före den 1 januari 1995, vilket är det datum för medlemskap som kommissionen enligt sina direktiv utgär ifrån.
Dessutom är det förmocUigen sä att precis som det föreUgger skillnader mellan olUca EG-länders prisnivåer är det inte osannolUct att prisnivån i åtminstone vissa delar av Sverige kommer an awika frän EG:s. Detta kan bero pä transportkostnader. Vidare kan en viss del av den svenska prcxiuktionen pä gmnd av önskemal från konsumentema betinga ett mervärde i konsumentledet Detta har beaktats i samband med förslagen om takten i anpassningen.
Komnussionen vill understryka den stora betydelse som utfallet av den ekonomiska poUtiken fär för livsmedelssektom i fräga om möjUghetema till en smidig anpassning tiU EG. Inte minst gäller det räntenivån.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.2
Förslagen
Jordbmksministem har, som nämnts, aviserat en sänkning av införselavgiften pä proteinfoder med 30 % den 1 januari 1993. Kommissionen anser an den resterande avgiften bör tas bort för dessa fcxiermedel den 1 juli 1993.
Utöver den sänkning av prisema pä animaUeprodukter som därigenom möjliggörs har kommissionen ansett att en ytterUgare anpassning till EG:s prisnivåer är nödvändig. MeUan en ttedjedel och hälften av den återstaende skillna-
den mellan Sveriges och EG:s priser i det prisreglerade ledet bör kunna elimineras fram tiU den 1 januari 1995.
En sänkning av spannmålspriset mot den förväntade EG-nivän efter en fullt genomförd reform av CAP medför tillsammans med ett borttagande av gränsskyddet för proteinfcxler att kostaadema i animalieprcxiuktionen sänks i följande omfattning:
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.2
Prcxluktionsgren
kr/kg produkt*
varav effekt av borttagen protein-foderteglering
MjöUc
0,25 kr/kg
0,15
Nöticött
3,00 kr/kg
0,75
Griskött
2,00 kr/kg
1,25
Agg
1,05 kr/kg
0,70
Slakticyckling
1,15 kr/kg
0,80
Fär- och lammkött
0,50 krAg
0,10
* Avser slaktad vikt för köttslagen KäUa: Statens jordbruksverk
Direktbidrag
Regeringen har för budgetåret 1992/93 föreslagit att jordbruket skall tillföras 1 600 miljoner kronor i form av dttektbidrag. Det innebär totalt en minskning med 800 miljoner kronor. Hur beloppet skall fördelas kommer inte att bestämmas förtän riksdagen har fattat beslut om beloppet.
Det belopp för dttektbidrag till nöticöttsprcxiuktionen som betalades ut under budgetaret 1991/92 utgjorde totalt 168 miljoner kronor. Under år 1992 utbetalades dämtöver ett djurbidrag pä sammanlagt ca 100 miljoner kronor till självrekryterande köttprcxluktion (am- cKh cUkor). Kommissionen föreslär att dessa bidrag även utbetalas fram tiU ell medlemskap i EG.
Eftersom riksdagen ännu inte behandlat regeringens förslag an jordbmket för budgetåret 1992/93 bör tillföras 1 600 mUjoner kronor kan kommissionen inte ange hur stort direktbidraget för mjöUcprcxiuktionen blu för mnevarande budgetår CKh vilken minskning det kan innebära jämfört med föregående år. Genom den minskning som är ttolig, har en del av den prissänkning som kommissionen föreslår, redan genomförts för mjölkproduktionen. Eftersom det inte finns några djurbidrag för mjölkkor i EG förordar kommissionen att även den återstående prissänkningen tas ut genom en minskning av dUektbi-dragen.
För budgetåret 1993/94 föreslår kommissionen att 800 kr/mjölkko utbetalas som direktbidrag. Den minskning av dUektbidragen som dä har genomförts jämfört med budgetåret 1991/92 (totalt 1 530 kr/mjöUdco) motsvarar drygt 25 öre/kg mjölk. Återstående sänkning av direktbicUagen görs för budgetaret 1994/95 dä resterande 800 kr tas bort. Referensprisema pä olUca meje-riprcxlukter påverkas därmed inte.
104 Utvecklmgen av direktbidragen för mjöUcproduktionen ser enligt kommis- Prop. 1992/93:100 sionens förslag ut som följer (kr/mjölkko): Bilaga 10
1991/92 2 330
1992/93 (?)
1993/94 800
1994/95
Underbilaga 10.2
Referensprbsänkningar
Kommissionen föreslär att referensprisema för nötkött, griskött, fågelkött CKh ägg successivt sänks under riden fram till ett mecUemskap i EG. Detta skulle medföra en utveckUng av referensprisema enligt följande:
Referenspris
Nöticött
Griskött Fågelkön
Ägg
november 1992
29,57
19,61
20,72
11,85
1 juli 1993
29,57
18,61
19,72
10,85
1 januari 1994
28,07
17,61
17,97
10,35
I juli 1994
26,57
16,61
17,97
10,35
Oljeväxter
Kommissionen föreslär att för 1994 ärs skörd ges ett arealbidrag till oljeväxtodlingen pä 1 000 kr/ha. Det motsvarar det arealbidrag som kommissionen föreslagit skall utbetalas till spannmålsodlingen för samma år. Kommissionen föreslår vidare an fröpriset sätts tiU 2,30 kr/kg för J994 års produktion.
Effekter av kommissionens förslag
Kommissionens förslag pä animaUeomrädet fär stora effekter pä konsumentprisema.
Kommissionen uppskattar att effekten pä konsumentpriseraa av de föreslagna gränsskyddssänkningaraa pä animalier fram tiU en medlemskap blU mellan 1,9 ckU 2,6 miljarder kronor beroende på vilket genomslag handeln låter prissänkningarna fä. De sänkta spannmäls-prisema och den borttagna förmalningsavgiften sänker dämtöver konsumentprisema med mellan 1,1 cKh 1,4 mUjarder kronor. Sammanlagt minskar aUtsä kommissionens förslag konsumentemas utgifter för livsmedel med meUan 3 cKh 4 mUjarder kronor.
Förslaget innebär prissänkningar i konsumentledet på mellan 5 % och 12 % för de akuiella produktema.
Förslaget innebär för animaliesektom att jordbmkamas intäkter pä gmnd av sänkt gränsskydd CKh minskade direktbidrag minskar jämfört med de förhållanden som rådde är 1991. SamticUgt minskar kostnadema på gmnd av sänkta fcxlerkostaader. Nettoeffekten för animaUesektora blir uppskatmings-
vis 900 miljoner kronor. Jordbmkets totala mtäkter var är 1991 29 miljarder kronor.
Hur stora effekter som uppstår pä lönsamheten i jordbruket är svårt att uttala sig om. En prissänkning på produktema måste mötas med effektiviseringar för att minska produktionskostaadema varvid de negativa effektema på lönsamheten kan begränsas.
MöjUghetema att minska kostaadema bedöms vara goda i mjölkproduktionen men kan variera i oUka delar av landet Inom nötkönsproduktionen blU det svårare, särskUt inom den intensiva uppfödningen. Vid ett medlemskap ökar stödet tiU den extensiva nöticöttsproduktionen sä att derma i förhåUande tiU nuvarande läge i Sverige inte borde fä sämre lönsamhet. Antalet betande djur bedöms därför inte minska nämnvärt under anpassnmgspericxlen.
Utvecklingen inom animalieprcxiuktionen är av stor betydelse för möjlighetema att bibehåUa ett öppet och biologiskt rikt cxUingslandskap. Kommissionen skall, i sitt kommande betänkande, behancUa frågan om hur detta miljömål inom den nuvarande UvsmedelspoUtUcen skaU kunna tUlgodoses inför ett medlemskap i EG. Skilda styrmedel för an bevara ett öppet ckU levande kulturlandskap kommer att behancUas.
Kommissionen kommer CKksä att behandla stödet till jordbmket i norta Sverige ckU vissa andra regionalpoUtiskt betingade jordbmksstöd, m.m. Behovet av utvecklingsinsatser inom jordbmket och Uvsmedelsindustrin kommer också att cUskuteras.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.2
106 Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen
Remissinstansema
Efter remiss har ytttanden över delbetänkandet avgetts av Kommerskollegium, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbruksverk (SJV), Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES), Konkurtensverket, Statens naturvärdsverk (SNV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Konsumentberedningen (KoB), Altemativodlaraas riksförbund (ARF), Biodynamiska föreningen. Grossistförbundet Svensk handel, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges Uvsmedelsindustriförbund (SLIM), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) CKh Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).
Sveriges akademikers centtalorganisation (SACO) ansluter sig tUl KoB:s yttrande och Svenska Uvsmedelsarbetareförbundet ansluter sig tiU LO:s yttrande.
Vidare har ytttanden inkommit från Agrobränsle, Konttollföreningen för ekologisk ocUing (KRAV), Skogs- CKh lantarbetsgivareförbundet (SLA) och Föreningen Sveriges spannmälodlare (SpmO).
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
1 Allmänna Utgångspunkter
1.1 Kommerskollegium avstyrker Omställningskommissionens förslag i den del det avser en förlängning av systemet med inlösenpriser CKh export stöd.
--- KoUegiet delar den gmndsyn som Klas Eklund ger utn7ck för i sitt
SärskUda yttrande. I enlighet härmed bör man i stäUet genom offensiva sats ningar verka för att Uvsmedelsbranschen i sUi helhet bUr mer konkurtenskraf tig mför ett EG-medlemskap. Ökad konkurrens och prcxiuktatveckling i föräd lingsledet bör främjas.
--- Sverige bör enligt kollegiets uppfattning ocksä i EG-sammanhang
CKh som EG-mecUem verka för en fnhandelsinrikiad jordbmkspoUtUc.
Kollegiet viU slutiigen peka pä att EG:s utlåtande om Sveriges medJem- skapsansökan, den s.k. avin, inte kräver en förtida anpassnmg nU EG:s sy stem. -
1.2 Riksrevisionsverket anser att ett ställningstagande till ett delbetänkan de av det slag som den s.k. Omställningskommissionen arbetat fram är svart att bedöma eftersom de här aktueUa förslagen i nog så väsentiiga stycken bör
ses i ett sammanhang. Detta innebär att det inte är möjUgt att göra en helhetsbe- Prop. 1992/93:100 dömning av kommissionens förslag. Bilaga 10
RRV viU dock redan nu framhåUa värdet av att häUa fast vid principen om en avreglering av jordbmkspoUtUcen. Det är därför tveksamt att genomföra sä- UnderbUaga 1U.3 dana förändringar som innebär avsteg från 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut, exempelvis att förlänga systemet med inlösenpriser som kommissionen föreslär. Det vore olämpligt att nu äncUa signalema tiU jordbmkama, dä detta försvararen framtida avreglering. Vidare kommer det, om Sveriges inträde i EG skuUe försenas, att leda tUl ökade utgifter i statsbudgeten.
1.3 Statens jordbruksverk:- EG:s reform av jordbrukspolitiken (ger
inte) samma samhällsekonomiska fördelar som den svenska reformen. Vid ett EG-mecUemskap kan Sverige komma att omfattas av EG:s jordbrukspolitik (CAP). Innan Sverige blir medlem kommer kostaaden för en felaktig resurs-fördeUiing emeUertid att belasta landet Därför bör EG:s system inte införas tidigare än nödväncUgt
Den tekniska anpassningen tiU CAP är enligt Jordbmksverkets bedömning relativt lätt att genomföra. Det finns därför inte nägra administtativa skäl att anpassa regelsystemet före ett medlemskap.
EnUgt Jordbruksverkets uppfattaUig har Sveriges mecUemskapsansökan -och därmed behovet av att förbereda jordbrukama för EG-marknaden - däremot ändrat fömtsättaUigama för 1990 ärs UvsmedelspoUtiska beslut i sä hög grad att beslutet bör ändras på vissa centtala punkter.
Utgångspunkten för förändringama bör enligt verket vara att ge jordbmksnäringen sä goda möjligheter som möjUgt att anpassa sig tUl den marknadssituation som den om några år kan möta i EG.
Dena kräver en konkurrenskraftig jordbmksnäring, dvs. en näring som, in om ramen för CAP:s stödsystem, klarar konkurrensen från övriga EG:s jord bmk CKh som inom denna ram ger en bättre avkastning pä använda resurser än annan användning. I annat faU kommer resurseraa inte att kunna stanna i jordbmksnäringen pä sikt
--- Sä Ute StatUg stynUng som möjUgt ger största möjliga flexibilitet ckU
marknadsmässighet Detta bör vara vägledande för de svenska åtgärdema före ett svenskt mecUemskap.
--- Enligt Jordbmksverkets uppfattning ger en marknadsmässig över gångslösning störte möjUghet att nä långsiktig konkurtenskraft. I detta Ugger såväl att sänka kosmadema som att anpassa prcxiuktionen efter marknaden.
Länsstyrelsen i Blekinge län finner det svart att nu ta definitiv ställning tiU behovet av förändringar i livsmedelspwlitiken pä vegetabUieområdet utan an samtidigt kunna ta ställning tiU ätgärder som kommer att bli akmeUa pä anuna- lieområdet. Länsstyrelsen föreslär att behovet av anpassrungar pä animaUeom rädet av 1990 ärs livsmedelspolitiska beslut skyndsamt utteds.
108 Länsstyrelsen delar kommissionens uppfattning att en justering av 1990 ärs UvsmedelspoUtik är nödvändig för att effektiva spannmälsprcxlucenter inte skaU fä allvarUga ekonomiska problem före ett EG-inträde CKh då specieUt under 1994 och tiden därefter om EG-inttädet sker vid en senare tidpurJct än 1995. Länsstyrelsen är däremot tveksam tiU effektiviteten i de ätgärder, som kommissionen föreslagit.
Länsstyrelsen i Västerbottens län: Betänkandet innehåller förslag, som om de genomförs, får konsekvenser för det nonländska jordbmket. En brist i utredningen är att vegetabUieprcxiuktionen behancUas separat. Enligt länsstyrelsen borde uppdragen enUgt direktiven behancUas i ett sammanhang sä att konsekvensema för jordbruket bedöms i ett helhetsperspektiv.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
UnderbUaga 10.3
1.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden:--- En anpassning
mot EG:s stödnivä är tUls vidare att föredra. En sädan anpassnmg kräver sänknuigar av stödnivån tiU jordbruket, framför allt på animalieområdet.
--- Det är naturUgt och önskvärt att awakta med ett beslut om förändring ar av UvsmedelspoUtUcen tiUs dess att det är möjUgt an göra en helhetsbedöm ning. Samtidigt har LES förståelse för att klara signaler sä snart som möjligt kan ges tUl spannmålssektom med tanke pä de speciella ätgärder för omställ ning CKh produktionsanpassning som där gäller.
Vid stälhiingstagande till anpassningsätgärdemas utformnmg mäste ocksä hänsyn tas till den osäkerhet som kan finnas säväl vad gäller förändringar utanför EG som inom EG CKh som kan ställa krav pä förändringar av EG:s jordbmkspoUtUc (ckU för övrigt även av den svenska jordbmkspolitiken).
--- LES anser i princip att oUka regelsystem borde kunna tillåtas i oUka
länder fömtsatt att dessa ätgärder fär den effekt eUer att de mål näs som man mellan ländema är överens om att uppnä. Mot bakgmnd av den bedömning som kommissionen gjort om att marknadsekonomiska inslag i åtgärdema är det effektivaste sättet att åstadkomma ett konkunenskrafligt jordbruk synes kommissionens förslag tUl anpassning tiUEG aUtför längtgående närdet gäller att i förväg Uiföra nya regleringar.
Med de fömtsättningar som OmstäUningskommissionen anger är OmstäUningskommissionens förslag fmansierat men irmebär samtidigt en överföring av resurser frän animaUe- ttU vegetabiUesektom. Detta understryker ytterUgare behovet av en heUietsbUd.
1.5 Konkurrensverket menar an kornmissionen härvid i allt för hög ut sttäckning sttävat efter att uppnä lUcheter i de kostnader och intäkter som jordbmks- och livsmedelsindustrin i EG-ländema och Sverige möter. Kon kunensverket anser i stäUet, i Ukhet med Klas Eklund i dennes särskilda ytt rande, an det vUctiga från konkunenssynpunkt i en EG-anpassning är att för stärka kompetens, höja kvalitet ckU att sänka kostnader. Även i övrigt kan
109 Konkurrensverket ansluta sig tUl det konkurrensinriktade synsätt som präglar Eklunds särskilda ytttande, och de slutsatser som detta leder till.
Fördelama med den jordbmkspolitik som inletts i Sverige genom 1990 ärs beslut när det gäller att uppnå effektivitet är uppenbara. En väl fungerande marknad - vilket fömtsätter en effektiv konkurtens - leder över tid bl.a. till en effektiv aUokering av samhällsresurserna. Därmed uppnäs lägre priser för konsumentema, en rationeUare prcxluktion saml förbättringar av prcxluktema CKh produktionsmetodema. Verklig konkunenskraft för livsmedelsföretagen uppkommer endast om dessa i konkunens med varandra lyckas tiUfredsstäUa konsumentemas behov. Konsumentinttesset bör säledes sättas främst vid utformningen av den politUc som skall gälla, inte enbart av hänsyn till konsumentemas krav pä lägre Uvsmedelspriser och tiU samhäUsekonomin, utan ocksä med hänsyn tUl företagens långsiktiga konkunenskraft.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
Mot ovanstående bakgmnd är det Konkurrensverkets uppfattaing att 1990 ärs beslut om avreglering bör Ugga fast.
1.8 Sveriges lantbruksuniversitet: menar dock att man ej närmare
diskuterat innebörden av begreppet konkunenskraft. Denna är endast till en viss del beroende av de enskUda primärföretagens kostnader. Stor betydelse har förädlingsindustriemas och marknadsföringsföretagens kostnader CKh konkurtensförmäga. Åtgärder som kan stimulera tiU effektivisering, organisatoriskt nytänkande och prcxIuktutveckUng inom denna del av jordbrukssektom bör ha hög prioritet. Man fär CKksä intrycket att alltför stor vUci lägges vid jordbmkspolitiken som bestämmande för konkunenskraften.
En bättte sttategi att stödja svenskt jordbmks konkurrenskraft i en utvid gad marknad incwi EG är erJigt SLU:s mening att selektivt stödja insatser syf tande tUl produktutvecklmg, kostaadsrationalisering och utveckling av nya or ganisationsformer i primärledet samt framför aUt i efterföljande förädlings- CKh cUstributionsled.
1.9 Konsumentberedningen:-- När det gäller slutsatsema och för slagen tiU åtgärder delar emeUertid KoB i stor utsttäckning de åsikter som förs fram av Klas Eklund i hans särskUda ytttande tUl kommissionens för slag. Sammanfattningsvis leder detta KoB tiU att i huvudsak avvisa kommis sionens förslag.
Huvudproblemet för aktöreraa pä Uvsmedelsmarknaden vid ett EG-inttäde är den svenska pris- och kostnadsnivån, som med fl undantag är högre, i vissa fall mycket högre, än EG:s. Hur kostnadsläget skall anpassas är enligt KoB den mest angelägna frågan.
--- Enligt KoB:s mening bör omläggningar av livsmedelspolitiken inte
beslutas, vilkas genomföranden bUr olämpUga eUer inaktueUa om tidsschemat för EG-inttäde förskjuts eller folkomröstningen resulterar i ett nej till EG.
110 Bara av det skälet bör kommissionens förslag avvisas, åtminstone beöfande 1993/94. Ställningstagandet till ätgärder för en EG-anpassning 1994/95 kan uppskjutas tUls tidtabeUen för ett EG-inttäde klamat.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
1.11 Biodyiiamiska föreningen: Fortsatt stöd till jordbmket är viktigt. Införande av arealbidrag CKh minskat prisstöd är steg i rätt riktning. Målsätt ningen för stödet bör, fömtom en anpassning tiU EG, vara att få elt mUjövän Ugt jordbruk och god kvaUtet pä de producerade Uvsmedlen, skapa balans mel lan prcxluktion CKh efterfrågan, bevara det öppna landskapet samt säkra pro duktion av basUvsmedel inom konsumentemas näromräden.
1.13 Grossistförbundet Svensk handel: Den främsta av dessa är an kommissionens första delbetänkande uteslutande behandlar vegetabiUesektom samt vissa frågor som rör svensk export. Detta förhållande gör det hart när omöjUgt att ha entycUga värderingar beträffande kommissionens förslag då det gäller konsekvensema inte bara för svenskt jordbmk utan också för handel CKh konsumentema vid en framtida EG-anslutning.
Därför bör enligt vår mening en remissbehancUing av frägan i sin helhet awaktas tiU dess att Omställningskommissionen presenterar sitt kompletteran de förslag rörande eventuella ätgärder då det gäller animaliesektom.
--- Att pä nytt införa olUca former av regleringsekonomisk karaktär skul le i sammanhanget knappast gagna en framtida svensk anslutning tiU EG med alla de osäkra faktorer, som i dagsläget kan noteras.
Vi anser därför att den pågående omställningen skall fortsätta till dess att bUden av ekonomin i Europa och utformningen av CAP mera konkret kan värderas.
1.14 Kooperativa förbundet:- Kommissionen har följt direktiven
(Kh i sina utredningar och förslag primärt utgått från producennnålen, medan omtanken om konsumentema kommit i andra hand.
KF kan självfallet inte acceptera denna gmndsyn, som i sä hög grad satt SUI prägel pä kommissionens arbete.
Sammanfattningvis anser KF:
att Omställningskommissionens nu frarrUagda förslag inte skall föranleda några poUtiska beslut
au 1990 års UvsmedelspoUtiska beslut skaU Ugga fast, och
att frågan om anpassning av jordbmkspolitiken bör hänföras till de kommande medlemsförhandUngama med EG samt att regeringen därvid bör påverka EG att närma sig den svenska jordbmkspolitik som fastlades av statsmaktema i 1990 ärs beslut.
1.15 Landsorganisationen i Sverige:- LO anser inte an det
finns några skäl att i förväg anpassa Sveriges jordbmkspolitik till EG.
Ill
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Utvecklingen av EG:s jordbmkspolitik är mycket osäker. Skall man vidta förändringar borde det vara ytterligare marknadsanpassning och inte nya regleringar.
LO anser att OmstälUUngskommissionens arbete fått en aUtför snäv Uirikt- Underbilaga 10.3 ning pä anpassning tiU EG:s rådande jordbrukspoUtiska regelsystem.
Vi har ännu ej beslutat om ett svenskt EG-medlemskap. Innan beslutet fattas skaU ocksä en foUcomröstning hällas. EnUgt LO bör CKksä utformningen av jordbmkspoUtiken och stödet till böndema utgöra en post i det aUmänna övervägandet för ett ja eller nej till en svenskt medlemskap i EG. Det finns därför inga skäl att gä händelseraa i förväg och särbehandla jordbruket.
1.16 Lantbrukarnas riksförbund:- vill särskilt understryka anen
EG-anpassning pä jordbrukets område inte bara innebär en utveckling mot EG:s jordbmkspoUtiska system utan även en pris- och kostnadsanpassning på Uvsmedelsområdet.
--- JordbruksfXjUtiken Ugger visserUgen utanför EES-avtalet men liksom
OmstäUnuigskommissionen konstaterar LRF att avtalets åtföljande bilaterala arrangemang pä jordbmksomrädet indirekt ställer krav pä en anpassning tUl EG:s förhållanden. Kan inte denna påbörjas kommer inte handeln inom de tull- CKh avgiftsfria kvotema att bU ömsesicUg. LRF vUl i själva verket hävda att den pågående Europa-integrationen av konkunensskäl kommer an ställa krav pä en långtgående harmonisering av regler och jordbmkspolitiska system. Detta är en utveckling som kommer att vara nödvändig oberoende av medlemskapsfrägan.
LRF instämmer således med OmstäUningskommissionen i att sUctet nu mäs te vara inställt pä EG:s reformerade jordbrukspolitik.
--- CKh vUl särskUt peka pä att en förtida harmonisering ger stabilitet och
längsiktighet i politiken, vUket är synnerligen önskvärt - inte minst sett ur jordbmkets synvinkel.
I sammanhanget vUl LRF även peka pä att det inte bara är Sveriges med lemskapsansökan som påverkat fömtsättaUigama för 1990 ärs jordbmkspo litik. Denna politik fömtsatte i hög grad att GATT-förhandlingama relativt snabbt skuUe leda tiU ett resultat. Sä har mte sken och en tänkt positiv inier- nationeU utveckUng CKh marknadsanpassning har följaktUgen i stort sett ute blivit ---
--- Det är i högsta grad rimUgt anföretag cx;h produktionsgrenar som be döms kunna vara konkurtenskraftiga ges möjlighet an utvecklas under EG- viUkor. ParaUellt bör en signal om fortsatt effektivisering och kostnadsanpass ning utgä tiU de delar av jordbmket som i dag bedrivs pä en pris- och kost nadsnivå som Ugger väsentiigt över EG:s.
1.20 Svenska naturskyddsföreningen stäUerinte upppå det presenterade förslaget tiU arealersättning. Det styr mest pengar tiU de mest högavkastande spannmälsjordama, dvs. de jordar som genereUt har lägst naturvärden CKh
högst intensitet cKh miljöstöming. Ofta hancUar det om gärdar med kreaturslös drift och hög användnmg av handelsgödsel och i vissa fall ocksä slam.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
1.21 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Problemet i samband
med mecUemskapet är att den svenska pris- ckU kostaadsnivän i de flesta fall är högre än EG:s, ofta mycket högre. Detta är det helt dominerande problemet fördel svenska jordbruket och den svenska Uvsmedelsindustrin -CKh del problem som OmstäUningskommissionen i första hand borde föreslagit ätgärder för att lösa, enligt SLIM.
SLIM anser att vegetabilie- ckU animaUesektoms EG-anpassning måste behandlas i ett sammanhang. SLIM anser därför att beslut om de föreslagna åtgärdema i aUt väsentUgt bör anstå tills Omställningskommissionens slutbetänkande avgivits. Frägan om avsätlningsgaranti 1994/95 bör anstä lills tidtabeUen för ett EG-Uittäde är närmare känd.
För att jordbruket och Uvsmedelsindusöin skall bli konkurtenskraftiga i ett EG-perspektiv mäste de utsättas för en yttte pris- ckU kostnadspress. Det enda verkningsfulla medlet för detla är en selektivt sänkt gränsskydd, dvs. en sänkning av referensprisema. Utan en sädan sänkning finns risk an aktörema pä marknaden inte i tid vidtar erforderliga anpassnuigsätgärder.
1.22 Tjänstemännens centralorganisation: Hur väl svensk livs medelssektor, framför allt jordbruket och Uvsmedelsindustrin kommer att kla ra konkunensen i EG bestäms främst av dess förmåga att anpassa sin pris- CKh kostaadsstmktitt tiU en nivä som ätminstone är jämförbar med den dans ka.
ViUca medel som skall användas för jordbmkspoliiUcens EG-anpassning mäste bedömas utifrån deras verkan på konkurtens och kostnader. Stödnivån i jordbmkspolitiken mäste minska, kostnadema pressas och konkunensen öka. Lyckas detta kommer livsmedelssektom att stå väl mstad för ett svenskt EG-medlemskap. Lyckas det inte blU följden förluster av marknadsandelar CKh kraftigt minskad produktion.
1.26 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: fömtsättningen då
var Ja tUl GATT och Nej tUl EG.
Det är således inte en fråga om att vare sig avbryta eller backa ur den för-ändringsprcKess som jordbmket för närvarande genomgär. Det handlar i stället om att lägga om kursen mot ett mål som nu är väl defmierat. Innehällel i den nuvarande jordbrukspolitiken mäste följaktiigen anpassas sä att den i aUt väsentiigt överensstämmer med EG:s CAP-reform.
8 Riksdagen 1992/93. 1 .saml. Nr IOO. Bilaga 10
113 En gmndläggande målsätming mäste följaktiigen vara att inle slä ut produktionskapacitet som kommer alt visa sig vara konkunenskraftig i ett EG-perspektiv. Livskraftiga foretag mäste fä fömtsättaingar an arbeta vidare, ben nuvarande svenska jordbmkspoUtUcen mäste därför justeras på följande punkter för att bättte harmonisera med de förhåUanden som kommer att gälla efter ett EG-inttäde.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
* Gränsskydd på EG-nivå
* Marknadsregleringar pä samma sätt som i EG
* Exportbidrag pä EG-nivå
* OmstäUningsareal inräknas definitionsmässigt i arealbasen för ttäda
* Arealersättning (0,38 kr x normskörden för området).
SLA konstaterar att huvudlinjema i Omställningskommissionens analys CKh slutsatser överensstämmer med SLA:s syn pä behovet av åtgärder för att Sverige vid inträdet i EG skaU ha en stark cx;h konkunenskraftig jordbruksnäring CKh Uvsmedelsindustti. SLA kan följaktiigen i allt väsentiigt instämma i de av kommissionen framlagda förslagen. Vi tUlstyrker att de lärrmade förslagen snarast leder till beslut och genomförande.
1.27 Föreningen Sveriges spannmålsodlare: Den svenska an sökan om elt medlemskap i EG, förändrar ocksä grundfömtsänningama för 1990 ärs beslut och kräver i stället en omedelbar och fuUständig anpassning lUI den av EG nyligen antagna Mac-Sharry-planen.
2 Vegetabilieproduktionens anpassning
2.3 Statens jordbruksverk:- En gmndläggande fräga när det gäller
överbryggningen till ett EG-medlemskap är hur långt statens ansvar bör sttäcka sig. En fråga som därvid bör ingå i beslutsunderlaget är vid vilken prisnivå det finns stor risk att företag som väl skulle kunna hävda sig i ett EG-perspektiv slås ut under aren fram tUl en EG-ansluming.
Kopplingama är starka meUan vegetabUieprcxiuktionen och animalieproduktionen. Jordbmksverket delar kommissionens uppfattning att oförändrade stödniväer för animaUeprcxluktionens del leder till att resurser bibehålls eUer fömyas som kan bli överflödiga vid en EG-inttäde. Jordbmksverket anser att det vore en fördel om ätgärder kan vidtas för båda sektorema samtidigt.
Med hänsyn tUl att de osäkra faktorema är många, är behovet av handlingsfrihet ston. Vidare bör jordbmksnäringens långsUctiga konkurtenskraft stimuleras. Utifrån dessa utgångspunkter redovisar Jordbmksverket ett altemativ tiU kommissionens förslag. 1 det nya läge som följer av Sveriges medlemsansökan till EG finns det skäl att ompröva 1990 års beslut. De viktigaste föränd-
ruigama av detta beslut är att staten bör äta sig en fortsatt skyldighet att lösa in spannmål CKh att kravet pä varaktighet i omstäUningsprogrammet bör avskaffas.
Därigenom styrs inte resursema aktivt ut ur jordbmket till annan användning före ett mecUemskap. Omstälhiingsarealen utgör därmed en resurs som kan användas pä det sätt den enskilde jordbrukaren finner bäst den dagen Sverige är medlem i EG. Ett bibehållet krav pä varaktighet kan i detta nya läge medföra säväl företagsekonomiskt som samhäUsekonomiskt felaktiga investeringar.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
I detta altemativ bör ocUuigsbegränsningen kvarstå med nuvarande system för beräkning av stödareal.
MöjUgheten att ansluta sig tiU omställningsprogrammet bör föriängas med enär.
De skötselregler som bör gälla för den mark som ansluts till omställnings-programmet bör vara att marken skaU häUas bevuxen genom att marken pä lämpligt sän besäs.
Om de belopp som tidigare betalats ut för deltagande i omställningsprogrammet bedöms vara oskäliga med hänsyn till att varaktighetskravet slopas kan jordbmkama ges möjlighet an köpa sig fria frän detta krav.
Länsstyrelsen i Blekinge län: Att EG fr.o.m. 1993 inför effektivitets- dämpande moment i sin jordbmkspoUtUc kan inle anses vara en skäl för att Sverige redan nu skaU införa liknande ätgärder. Åtgärden framstår som omoti verad framför allt mot bakgmnd av att tidpunkten för en EG-anslutaing är oviss.
Länsstyrelsen föreslår att staten även efter 1993 åtager sig att lösa in spannmål nU ett pris av storleksordningen 90-100 kr/dt. För att begränsa spannmålsproduktionen bör nuvarande omställningsprogram fr.o.m. 1993 kompletteras med en frivilligt ttädessystem. Ersättning bör i princip endast utgä till träda som leder tUl en minskning av spannmålsodlingen. Ersättningen bör fastställas med hänsyn till lönsamheten i spannmålsodlingen vid prisnivån 90-100 kr/dt.
EnUgt länsstyrelsens mening saknas skäl att införa regler som gör det möjUgt att lämna nuvarande omstäUningsprogram. Däremot bör begreppet "varaktig omställning" ges en annan innebörd.
Det är i dag inte lika angeläget att varaktigt ställa om åkermarken till annan prcxluktion än Uvsmedelsprcxluktion som det var 1990. Osäkerheten om vad omställningsarealen kan användas till är stor bland jordbmkama. Kravet att omställningsstödet skall återbetalas om marken senasi den 30 juni 1996 inte varaktigt har stäUts om tUl annan produktion än Uvsmedelsprcxluktion utgör ett sttessmoment för jordbrukama. Detta krav kan tUlsammans med kommissionens förslag leda tiU an även jordbrukare med långsiktigt svaga fömtsän-
ningar för spannmålsodling ätminstone delvis reducerar sin omställnings-areal.
EnUgt länsstyrelsens mening bör omställningsarealen bettaktas som en jordbank.--
Länsstyrelsen har inget att erinra mot alt prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel awecklas fr.o.m. den 1 juli 1993. En avveckling av prisregleringsavgifteraa underlättar vegetabilieföretagens kostnadsanpassning inför ett EG-inträde.
Länsstyrelsen biträder kommissionens förslag alt aweckla förmalningsav giften. -
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Med hänsyn till de svårigheter som
finns med att hitta lönsamma alternativ till användningen av äkenmark som är anmäld tiU omstälhiing bör lantbmkama ges möjUghet an lämna omstäUningen under fömtsätming att del av omstäUningsersättrUngen återbetalas.
--- Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att de svenska animalieproducen-
tema redan nu bör ges signaler om an lägre priser pä animaUeprodukter är att förvänta vid en EG-anslutning.
Prop. 1992/93:100 Biiaga 10
Underbilaga 10.3
Länsstyrelsen anser i lUchet med kommissionen an ersättningen för spann-målsprcxluktionen i Sverige bör Ugga pä ungefär samma nivä som inom EG.
--- Arealersättningen bör anknytas tUl de skördeområden där arealema är
belägna.
Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslär därför alt den som inte lyckats åstadkomma en godkänd omställning 1996, inte behöver betala tillbaka hela beloppet utan att återbetalningen står i rimlig relation till föreslagen återbetalning vid utttäde 1993. Den som har legat i vänteläge hela omställningsperioden har otvivelaktigt bidragit till an minska spannmålsöverskottet.
--- Länsstyrelsen anser det olämpligt an läsa fast stödarealen en gång för
alla. Vår uppfatttung är an man inte har gjort så i EG utan att arealersättaing där kan utgå på den enskilda bmkningsenheten för uppkörd slättervallsareal som besås med exempelvis spannmål eftersom man där har möjUghet art fastställa basarealen regionalt.
--- En del av ttädan kommer att ligga på bättre jordar ckU någon kan ttä da mer än 15 % på svaga jordar. Därigenom sänks prcxiuktionen något. Å andra sidan medför slopad odlingsbegränsning att viss vallareal överförs till spannmålsodling, (även om den blU olönsam). Sammantaget bedömer vi att det är tveksamt om förslaget sänker spannmålsöverskottet med 400 000 ton.
Att ttädan skaU skötas mUjömässigt korrekt bör enligt länsstyrelsen innebära an man tillämpar nuvarande regler för omstäUningsareal i vänteläge vilket bl.a. innebär att trädan skaU vara bevuxen men ej nödvändigtvis besådd.
116 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: tillstyrker att lantbmkama ges möj Ughet att mot äterbetaUUng av 5 000 kr/ha upphöra med hela eUer delar av om ställningen 1993.1 anslutning tUl ett sädant beslut måste man ocksä precisera äterbetalningsviUkoren för lantbrukare som uite hittar nägot godkänt omställ- ningsaltemativ 1996, men som ändå avhålUt sig frän livsmedelsproduktion under hela omstälUiingsprogrammet.
EnUgt länsstyrelsen måsle det finnas sädan flexibUitet i systemet och bas-arealbegreppet att driftomläggningar möjliggörs. Även driftomläggning från odling av potatis, frövall, konservärter, sockerbetor m.fl. grödor till cxUing av tex. spannmål och oljeväxter måsle på samma sätt vara möjUg och bli föremål för arealstöd.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genom en fast arealersättaing Uka för hela landet ckU som utgär för all åkerareal inkl. slätter- och betcsvall skulle man lättare uppnä de positiva effekter man efterlyser. Ekonomiskt betyder detta, allt annat oförändrat, en ersättning i storieksordningen 550 kra.
I ett EG-perspektiv finns inte en klart uttalad målsätming att all mark som används för öppen växtcxlling (dvs. allt utom vallodling) varaktigt ställs om till annat än Uvsmedelsprcxluktion. Med hänsyn härtiU samt att marknaden, främst bioenergi, i nuläget är svag föresläs an jordbrukare som är med i omställningsprogrammet ges en möjUghet an avbryta omställningen.
Omställningskommissionens förslag om åierbeialningsplUctigt belopp är rimligt under fömtsätming att det gäller obeskattade medel. An återbetalning en skall ske 1993 fömtsätter att alteraativen är kända bäde på kort och lång sUct.--
Länsstyrelsen i Västerbottens län: tUlstyrker därför den delen i försla get som avser möjUghet att utträda frän omstäUnmgsprogrammet mot återbetal ning.
Länsstyrelsen avstyrker dock den delen av förslaget som avser arealersättning med ttädeskrav. Den föreslagna fmansieringen drabbar mjöUcprcxiuktionen i norta Sverige särskUt hart.
2.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden:--- anser det dcKk
rimligt CKh bedömer det nödväncUgt att ätgärder vidtas sä att effektiva spannmälsprcxlucenter inte får aUvarUga ekonomiska problem före ett Uittäde i EG samtidigt som signaler ges om önskvärdheten av produktionsanpassnuig. SpecieUt gäller det år 1994, då statens inlösenskyldighet för spannmål upphör och priset i princip kan falla till världsmarknadsnivä. Staten bör därför förlänga sitt inlösenansvar för spannmål tiU är 1994 och till samma nivå som för år 1993.
Dessa ätgärder bör dock som tidigare nämnts inte innehålla sådana effekti vitetsdämpande moment som en tvängsttäda innebär. Dessutom torde
stora administtativa problem bli följden med tvångsttädesarealer i kombination med omstäUningsarealer.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
UnderbUaga 10.3
117 Vidare torde det enligt LES saknas skäl att införa regler som gör det möjUgt att lämna nuvarande omstäUningsprogram. Programmet fär i stäUet bettaktas som en jordbank där arealen inte fär användas för produktion före är 1996. UppfyUs detta viUkor bör krav pä återbetahiuig uite ställas. Detta borde uppmuntta en viss anslutning även nästa är.
En VäsentUg ätgärd vid en EG-anpassning är en sänkning av kostnadema i produktionen. LES tiUstyrker därför att de intema avgiftema awecklas i enlighet med kommissionens förslag.
2.6 Statens naturvårdsverk: Förslaget kan fungera väl utifrån mä let att vegetabilieföretag inte skall släs ut före EG-inttädet. Frän miljösyn punkt är det emeUertid negativt med sänkta handelsgödsel- och bekämpnings medelsavgifter.
--- Verket anser an man bör vara öppen för olUca former av grön mark
på trädan (som dock ej fär skördas). Flerårig vall är ett sådant altemativ, permanenta skyddszoner längs vattendrag ett annat.
--- VaUcxlUng pä åker kan i viss män sägas bidra tiU biologisk mångfald
pä landskapsnivå, t.ex. i Nonland. På biotop- CKh artnivå CKh på gennivå har odlade åkerarealer ingen positiv betydelse för den biologiska mångfalden. På dessa niväer är det bibehållna naturbetesmarker och ängsmarker som är gmnden för en rik biologisk mångfald. Det är dessa nivåer som har den avgörande betydelsen för en rikedom av arter cKh arvsanlag i ocUingslandskapet.
Omfördelning av stöd från animalieområdet till vegetabilieomrädei är negativ från landskapsvårdssynpunkt För landskapsvärden har betesdjur mycket stor betydelse men tyvän är lönsamheten i beiesbaserad animalieproduktion svag och den blU ännu sämre om den föreslagna omfördelningen genomförs.
Naturvårdsverket anser att man bör överväga biUigare CKh miljövänligare sätt att förhindra utslagning de närmaste åren av företag som kan bli konkur renskraftiga inom EG. Ett tänkbart ålgärdspaket kan bestä av inlösenpriser som förhUidrar aUiför låga spannmålspriser samt rUctat stöd tiU långsUctigt bär kraftiga företag i akut ekonomisk kris.
2.8 Sveriges lantbruksuniversitet: 1 princip bör de samhällsekono miska kostnadema för dessa ätgärder före inttädet vägas mot eventaella sam häUsekonomiska vinster efter inttädet av att ha kvar en nägot stöne areal i spannmåls- CKh oljeväxtproduktion än vad vi eljest skuUe haft. En sådan kal kyl är självfaUet svär att göra. Med hänsyn tiU att osäkerheten är mycket stor bäde vad gäller tidpunkten för ett svenskt medlemskap och villkoren vad gäl ler EG:s jordbrukspoUtik vid denna framtida tidpunkt finns goda skäl att för- mcxia att kostnaderaa överstiger den evenmeUa vinsten.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
UnderbUaga 10.3
lli
2.9 Konsumentberedningen:- En sådan sänkning [förmalningsav gift] borde i kommissionens förslag ha lagts in redan avseende 1993/94 i lUc het med arealbidraget, som gynnar jordbmket.
KoB är synnerUgen tveksam tiU kommissionens förslag cm möjligheten att avbryta omstäUningen mot återbetalning av endast en del av omställningsbeloppet. Kommissionens förslag att använda återbetalade belopp för fmansiering av arealbidrag, finner KoB oförenligt med andan i omställningsbeslutet. EventueUt äterbetalade medel bör inte användas för ätgärder som leder till utebliven omställnmg utan bör återgå tiU statskassan.
KoB anser för sin del att det bästa vore om omställningsprogrammet kun de fullföljas. Resurser bör inte bindas i jordbmkssektom, som kan fä bättre avkastning inom andra sektorer.
2.10 Alternativodlarnas riksförbund:- menar an det ekologiska
lantbruket skaU undantas frän detta ttädeskrav. I det ekologiska lantbruket produceras i dag inga överskott som motiverar en produktionsneddragning.
--- En koppling mellan arealbidrag CKh ett krav pä 30 % av åkerarealen i
vall skulle fömtom en extensifiering ocksä ge en stöne egenförsörjning av kväve till jordbmket och därmed en mindre användning av konstgödsel.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
2.11 Biodynamiska föreningen:-
- Möjlighet tUl arealbidrag bör finnas för aU areal åkermark. Man slipjKr då problemen med att beräkna basarealen, och spannmälsodUngen gynnas inte framför andra grödor.
- Ett krav för att arealbidrag skall utgå bör vara vallocUing pä minst 30 % av arealen i växtföljden. VaUen skaU vara rörlig i växtföljden pä den stödberättigade arealen.
- BehåU prisregleringsavgiften på handelsgödsel CKh kemiska bekämpningsmedel, och använd den som ticUgare tiU att finansiera jordbmksstödet. Om den ändå tas bort, är det av största vikt att den ersätts med miljöavgift, sä an prisema inte sänks på insajsmedlen.
- Inför en omläggningsstöd till ekologiska jordbruk, under minst tre år.
2.14 Kooperativa förbundet finner att det ur mUjösynpunkt är angeläget an användningen av handelsgödsel ckU bekämpningsmedel minimeras. Om CKh när prisregleringsavgiften tas bort börden därför ersättas av en lUcvärdig miljöavgift.
2.15 Landsorganisationen i Sverige anser an ett avskaffande av förmal ningsavgiften är ett mycket enkelt sätt att nägot sänka de svenska brödpriser na, som jämfön med EG:s ligger mycket högt.
Kommissionen har arbetat utifrån den fömtsättningen att det är ett självändamål att ha sä stor areal som möjUgt inför ett EG-inttäde. Stödet frän EG tiU det svenska jordbruket skuUe då bU sä stort som möjligt.
2.16 Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker huvuddragen i Om ställningskommissionens anpassningsförslag pä vegetabUieområdet. Inlösen av spannmål, arealbidrag och trädeskrav är fundament i EG:s politUc och där med är också en svensk anpassning tUl dessa åtgärder nödvändig.
LRF tUlstyrker även förslaget om en aweckUng av de s.k. prisreglerings avgiftema på handelsgödsel cKh bekämpningsmedel. Bettäffande miljöavgif terna fömtsätter LRF att Jordbmksverkets uttedning leder till en kraftig re duktion av dessa. LRF viU hävda att mUjömålen inom jordbruket myck et väl kan uppnäs även om avgiftema awecklas. TiU detta bidrar den medve tenhet som finns inom jordbmkarkären, sänkta produktpriser, krav pä grön mark, bättte spmtuttustning, rådgivning m.m.
LRF tillstyrker med vissa reservationer borttagandet av förmalningsavgif ten fr.o.m. den 1 juli 1994.
--- Förslaget frän kommissionen att ttädan skall kunna ligga fast under
flera är tycker LRF är bra.
--- Inom EG är det tillåtet an cxUa energi- och industrigrödor pä ttädan.
Det gäUer även fleråriga grödor som Salix, dvs. energiskog. Det vore orimligt att inte denna möjlighet också erbjuds svenska lantbmkare.
Liksom OmstäUningskommissionen fömtsätter LRF an arealema i del nuvarande omstäUningsprogrammet tiUgodoräknas i den s.k. basarealen vid fastställande av areal- ckU ttädesbidrag. För an motverka inläsningseffekter vid exempelvis driftsförändringar föreslär LRF all basarealen, i enlighet med EG:s regler, kan beräknas utifrån den genomsnittiiga växtodlingen 1989—
1991. Den bör cKkså kunna faststäUas pä regional nivå. För an inte cxl-
lingen av vaUfrö och grönmjöl skaU missgynnas i en läge där den ligger utanför arealbasen ser LRF det som angeläget att nuvarande svenska stimulanser tUl odUngen anpassas till EG:s nivå. Altemativt bör cxUingen uigä i basarealen fram nU EG-uittädet. Förändringar i sockerbetsodUngen tiU följd av stmkturåt-gärder bland scKkerbmken bör även beaktas vid fastställandet av basarealen.
--- Förslaget rörande återbetalning av OmstäUningsstöd samt slopad cxl-
lingsbegränsrung tiUstyrks. Dock bör rörande den förstaämnda frågeställnuig-en klargöras att en övergång under 1993 även innebär an cxUing och skörd kan ske pä ticUgare omstäUnmgsmark under 1993.
1 nuvarande ekonomiska läge har LRF förståelse för att statsfmansiella överväganden görs. Omfördelningen av djittbidrag fömtsätter dcKk att yner-
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
ligare ätgärder vidtas som sänker kostnadsnivån i arUmalieprcxJuktionen. Prop. 1992/93:100 Sänkta spannmålspriser jämfört med 1990 års politUc är inte tillräckligt i detta Bilaga 10 avseende. LRF föreslär därför att en awecklUig av importavgiftema pä prote-mfodertnedel påbörjas redan under 1993. I detta sammanhang bör även effek- UnderbUaga 10.3 ter för oljeväxtcxUingen belysas och hanteras.
2.20 Svenska naturskyddsföreningen anser att miljöavgifterna pä han delsgödsel och bekämpningsmedel bör höjas kraftigt. När prisregleringsavgif tema pä handelsgödsel CKh bekämpningsmedel tas bort bör motsvarande be lopp i StäUet tas ut genom höjning av mUjöavgiftema pä handelsgödsel cx;h be kämpningsmedel.
De ökade mUjöavgiftema bör oavkortat användas tUl miljöförbättrande ätgärder, i vid bemärkelse, inom jordbruket.
Vi viU en gäng för alla slä fast att det inte existerar nägot automatiskt posi tivt samband meUan arealen åker CKh den biologiska mångfalden. Del är kva liteten inte kvantiteten pä åkermarken som är avgörande.
Naturskyddsföreningen anser det mycket olyckUgt om möjligheten ges att bryta omstälhimgen. Eftersom omstäUningsarealen bedöms gä in i basarealen vid ett EG-inttäde tycker vi att motiven är svaga. I stäUet borde en anpassnmg ske till de möjligheter som EG:s nya jordbmkspoUtUc ger bettäffande land skaps-, natar- och miljövård, pä samma sätt som skett bettäffande den ekolo giska odlingen.
--- Vid en svensk EG-anslutnuig kommer kreatursböndema i skogs-
och meUanbygden att missgynnas samticUgt som spannmälsböndema kan bibehålla eUer utöka sin åkerareal. Ur naturvärds- och miljösynpunkt innebär detta ett mycket stort problem. Naturskyddsföreningen anser att denna situation avsevärt kan förbättras om:
* koldioxidavgiften höjs tUl 50 öre/kg
* föreningens förslag tiU genereU och värdedifferentierad arealersättaing genomförs
* en massiv satsning på att skapa en marknad för altemativ produktion pä åkermark genomförs.
2.21 Sveriges livsmedelsindustriförbund:-- anser an det i dags läget med hänsyn tiU att totalt reformstopp införts pä gmnd av det statsfinan sieUa läget samt med hänsyn till den osäkra tidtabellen för anslutningen tiU EG inte finns anledning att nu ompröva omställningen. En omprövning av avsättaingsgarantin kan anstä tUl 1994/95 ärs skörd.
SLIM anser an en sänkning av priset pä spannmål mäste åtföljas av en sänkning av gränsskyddet så att kostaadsminsknmgen förs vidare tiU samtUga
led i kedjan firam oU konsument. I annat faU förstärks nuvarande överskydd pä spannmälssidan.
SLIM anser att prisregleringsavgiftema pä konstgödsel ckU bekämpningsmedel, som kan bettaktas som produktskatter och saknar motsvarighet i EG, skall awecklas senast i enUghet med 1990 ärs beslut
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
För att fä till ständ en erforderlig kostnads- CKh prispress i samtliga led krävs gränsskyddssänkningar, enligt SLIM:s bedömning. De gränsskydds sänkningar som måste vidtas för an det svenska gränsskyddet skall motsvara EG:s finns redan angivna i vårt erbjudande i GATT-förhandlingama - och dessa gränsskyddssänkningar kan enligt SLIM vidtas i förtid.
2.22 Tjänstemännens centralorganisation: NatarUgen reses cKk-
så frägan om omstälhiingsbidrag som inte används för omställning CKh därför återbetalas skall användas för finansiering av fortsatt överskonsproduktion eller återföras tiU statskassan. Omstälhiingsstödets syfte var ju an tillföra jordbruket tillfäUiga medel att användas för att permanent reducera överskotten genom att överföra åkerareal tiU annan användnmg än Uvsmedelsprcxluktion.
TCO stöder därför i princip OmstäUningskommissionens tanke att stödet skall omfördelas från animaUeprciduktion rill vegetabUieproduktion. Eftersom den svenska stödnivån är 20 % högre än EG:s måste i sä faU stödet tiU arUmalieprcxJuktionen reduceras mer än vad som tillförs vegetabilieprcxluktionen om åtgärdema skall leda tiU EG-anpassning.
--- Komnussionen föreslär nu att omställningsstöd skall kunna återbe talas i förtid med 5 000 kr.
TCO anser an det föreslagna beloppet är för lagt, i synnerhet med beaktande av an den som inte haft kostnader för omställning kunnat tUlgcxiogöra sig en betydande ränta på de utbetalda bidragen. Det finns heller inget inttesse att ekonomiskt stimulera förtida återtagande av omställd areal i vänteläge tiU en spannmålsproduktion som bara skuUe öka överskotten.
TCO är mot bakgmnd av sitt ticUgare ställnUigstagande i princip positiv tiU Omställnuigskommissionens förslag i denna del. Det bästa hade visserligen varit om omstäUningsprogrammet hade kunnat fullföljas mot prcxluktionsba-lans 1994/95, eftersom resurser inte onödigtvis bör bindas i produktion som inte efterfrågas. Men om detta i ett EG-perspektiv inte längre bedöms möjUgt är kombmationen lågt pris ckU arealersätöung att föredra framför andra tänkbara stödformer.
TCO rillstyrker att förmalningsavgiften tas bort. Det skulle leda till lägre konsumentpriser. Eftersom kommissionen föreslår att de för jordbruket positiva åtgärdema genomförs redan 1993/94 borde förmalningsavgiften kunna avskaffas redan dä.
--- Enligt TCO:s mening behöver det över huvud taget inte fattas något Prop. 1992/93:100
beslut nu om stöd för 1994/95. En sädant beslut kan anstä i avvaktan pä att vi Bilaga 10 vet mer både om EG;s framtida jordbnUcspolitik och utfallet av de svenska
medlemskapsförhandlingama. UnderbUaga 10.3
2.23 Trädgårdsnäringens riksförbund: Dena gäller förslaget om
aweckltag av prisregleringsavgiften pä handelsgödsel- CKh bekämpningsme del från den 1 juU 1993.1 takt med att statsmaktema avvecklat många av sina ticUgare åtaganden cKh stöd för den yrkesmässiga ttädgärdsodUngen har de koUektivt restituerade regleringsavgifteraa för ttädgårdsnäringens del fän en ökad betydelse för att bära näringens gemensamma kostnader för marknads föring, information och utveckUngsarbete. Förbundet efterlyser därför
möjligheter för att framgent med statsmaktemas hjälp bygga upp koUektiva fonder via ett genereUt avgiftssystem eUer via ett skatterestitutionsförfarancte.
Beträffande prisregleringsavgiften vill förbundet ocksä framhålla att man starkt motsätter sig en omläggnmg av denna tiU miljöavgifter.
2.24 Agrobränsle: När svenskt jordbmk anpassas tUl EG är det vUctigt att CKksä de regler som finns för trädans användning gäller svenskt jordbruk.
En aktiv användning av ttädan ger lantbrukarna möjlighet att utveckla nya jordbmksgrödor som kan bli viktiga i framtiden. Nya lönsamma grödor minskar överskottsproblemen och slär vakt om infrastmktur och sysselsättning i glesbygden.
2.26 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: En realistisk be dömning är att överförandet av mark tiU annan användning kommer att ta be tyeUigt längre tid än man bedömde 1990. Fömtsättningaraa för framför aUt energigrödor uppfattas av jordbruksföretagama som otUhäckUga för att moti vera långsUctiga CKh seriösa satsningar. Lösnmgen pä detta problem ligger en Ugt SLA:s mening i att det öppnas möjUgheter för de företag som sä önskar an växla över omställd areal i träda enligt EG-modell. MöjUgheten bör gälla för areal i säväl vänteläge som avbmten altemativ användnmg. Olika tekniska lösningar för detta är tänkbara.
SLA konstaterar därmed att kommissionen i sak gör samma bedömning som SLA vad avser omställningsprogrammet CKh dess konsekvenser för anpassningen till CAP-reformens regler om basareal och arealbidrag. SLA har därför inga invändningar mot de förslag som kommissionen här lägger.
En given slutsats är således att med oföräncUad poUtik kormner de svenska prisema redan 1993 att avvika väsentiigt frän de spannmålspriser som då kommer an gäUa i EG. PrisskilUiaden kan röra sig om ca 30-40 öre per kg. Om
ingenting görs åt sttuationen kommer Sverige redan 1993 att ha Europas lags- Prop. 1992/93:100
ta spannmålspriser. Bilaga 10
--- Vi stödjer säledes förslaget om förlängda inlösenpriser CKh arealbi drag fr.o.m. växtodlingsäret 1993. Underbilaga 10.3
Omställningskommissionen föreslär att prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas frän den 1 juU 1993. Vidare föresläs att förmalningsavgiften tas bort fr.o.m. den 1 juli 1994. SLA ser avskaffandet av dessa avgifter som viktiga och naturUga steg i det pågående arbetet att anpassa de svenska kostnadema tiU EG-nivä.
2.27 Föreningen Sveriges spannmålsodlare:----- Vad man då från
kommissionens sida inte har beaktat i det här sammanhanget är det förhållandet att man föreslår ett borttagande av prisregleringsavgiftema för handelsgödsel och bekämpningsmedel först fr.o.m. den 1 juli 1993. För ocUama betyder detta att de för skörden 1993 ändå belastas med ovan nämnda avgifter, då dessa produktionsmedel inhandlas CKh används före den 1 juli. Dessutom har man ej beaktat kosmaden för miljöavgifter, viUca ej fmns inom EG.
SpmO föreslär ocksä att möjlighet införs att återgå med omstäUningsarealen även 1994 och 1995. Återbetalningsbeloppet skall räknas fram så an man reducerar omställningsersättaingen som utgick 1991 med 1/5-del för varje är marken varit ur produktion cx;h med 1/4-del resp. 1/3-del for mark som anslutits 1992 resp. 1993.
Vidare bör äterbetalningskravet slopas om ocUing av omställd maric åtempptas efter 1995.
3 Åtgärder för att främja ekologisk produktion
3.3 Statens jordbruksverk delar kommissionens mening när det gäUer åt gärder för att främja ekologisk produktion.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: viU framhålla att marknadsföringen av
ekologiska produkter bör tiUföras hälften av det föreslagna beloppet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslär en kraftig ökning av det föreslagna stödet. Ökningen bör i första hand användas tUl forskning ocb utveckling, rådgivning, produktutveckUng samt marknadsföringsinsatser.
3.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har inga erinringar mot förslagen rörande ekologisk prcxluktion.
3.6 Statens naturvårdsverk stödjer kommissionens förslag för att främja
den ekologiska prcxluktionens utveckUng.
Naturvårdsverket anser att ekologisk odling för avsätming på EG-marknaden skuUe ha sä stora fördelar ur nuljö- CKh landskapsvärdssynpunkt att mark-
nadsfömtsättnUigama ingäende bör analyseras. Sådana stacUer av den potenti- Prop. 1992/93:100
eUa framtida EG-marknaden för svenska ekologiska prcxlukter fordrar väsent- Bilaga 10
Ugt mera resurser än de belopp kommissionen föreslär för marknadsstudier.
Underbilaga 10.3
3.8 Sveriges lantbruksuniversitet:- Ekologiskt lantbmk är en av
flera pådrivande krafter i den pnxess mot ökad mUjö- och naturresurshushållning som startat inom det konventionella jordbmket. Kommissionens förslag tiU stöd av tUlämpad forskning CKh utvecklmg, marknadsföringsinsatser cKb konttoll stöds av SLU.
3.9 Konsumentberedningen: Ekologiskt producerade livsmedel efterfrå gas av elt stigande antal kvalitetsmedvetaa konsumenter. KoB har inga in vändningar mot kommissionens förslag om stöd nU forskning, marknadsfö ring och konttoll på detta omräde. Bidragen bör ses som hjälp i uppbyggnads skedet av en inttessant produktionsgren CKh inte som ett permanent inslag.
3.10 Alternativodlarnas riksförbund:-- Om samhället anser det
önskvärt med en ökning av dessa prcxlukter, är det rimUgt att samhället, dvs. alla, direkt stöder ekologisk produktion och att behovet av merpriser på pro duktema därmed bU inindre. Ert permanent stödtiU ekologisk produktion skul le minska de ekologiska producentemas sårbarhet CKh beroende av konsumen temas vilja att betala merpriser.
- — ARF välkomnar kommissionens förslag an ytterligare 10 miljoner kronor per är anvisas för tvä är, 1993/94 och 1994/95.
3,14 Kooperativa förbundet har i sin dagliga verksamhet verkat för att ekologiskt prcxlucerade varor i allt störte utsttäckning kan komma konsumentema tUUianda.
KF är därför positivt tUl att stöd till omläggning till ekologisk prcxluktion, forskning, utveckling och marknadsföring lämnas.
3.16 Lantbrukarnas riksförbund: Det svenska jordbruket har enligt LRF genereUt sett unUca kvalitetsegenskaper. Detta mäste ses som en konkurrensfördel i en situation med öppna gränser gentemot EG. Ekologisk prcxluktion kan i sammanhanget ses som en särskild nisch, vars marknad är växande.
LRF menar an den ekologiska ocUuigen bör kunna öka ytterligare i framtiden. Den bör även kunna bidra till an stärka det svenska jordbrukets ställning i en hårdnande EG-konkunens. Förbundet tillstyrker i huvudsak Omställningskommissionens förslag rörande den ekologiska produktionen avseende 1993/94 och 1994/95.
3.20 Svenska naturskyddsföreningen delar i aUt väsentiigt kommissionens synpunkter bettäffande den ekologiska cxUingen.
125 Naturskyddsföreningen har redan tidigare framfört kravet pä ett permanent omställningsslöd för ekologisk ocUing och stöder därför förslaget att ett sädant förslag utarbetas snarast. Beträffande de 5 mUjoner kronor/är under åren 1993-1999 som föreslås tiU forskning och utveckling anser Naturskyddsförenuigen att det är en blygsam summa i forskningssammanhang och speciellt i detta faU då det gäUer att snabbt ge stabiUtet ät en relativt ny och sårbar verksamhet.
3.21 Sveriges livsmedelsindustriförbund:- har inga invändningar tiU förslaget, men anser att bidragen ej bör vara permanenta utan endast en hjälp i uppbyggnadsskedet av denna prcxluktion.
3.22 Tjänstemännens centralorganisation: kan tillstyrka komnussionens förslag om stöd tiU forskning, marknadsföring cKh konttoU pä detta område. De föreslagna bidragen bör dock ses som stöd tiU en inttessant produktionsgren i dess uppbyggnadsskede och inte som ett permanent stöd.
3.25 Kontrollföreningen för Ekologisk odling:- De föreslagna
stöden, utöver de redan befintliga - ttU marknadsföring, konttoU och tiUämpad forskning är välbehövliga CKh väUcomna. Utöver dessa stöd är insatser för information riktad tUl lantbmkama nödvändiga.
Om man menar allvar med att styra in jordbmket i mer miljöanpassade banor är del inte tUlräckUgt att förUta sig på marknadens vilja att betala merpriser för att garantera denna utveciding. MUjömärkning av produkter är ett styrmedel för an öka mUjövänlig prcxluktion, men är mte tilhäckligt när produktionen betingar en betydande merpris. Därför bör dUekt produktionssiöd utgå för den ekologiska ocUUigen och djurhållnuigen.
KRAV viU föreslå följande ätgärder utöver de som föreslagits av Omställningskommissionen:
- 2 miljoner kronor anslås årligen för informationsinsatser riktade till lantbmket och ttädgårdsnäringen.
- År 1993 införs ett "permanent" stöd för ekologiskt lambruk utformai sä att det borde tiUfredsstäUa EG:s krav inom ramen för programmet för miljöförbättrande ätgärder. Stödet bör vara i den storleksordning som gäller för detta program, dock cUfferentierat avseende djurhållningen med kraftigare stöd tUl de "svårare" produktionsgrenama, svin CKh fjäderfä, än tiU nötproduktionen.
- Utöver det permanenta stödet bör en extta omläggningspremie utgä för ekologisk växtocUing de första åren. För anunalieproduktionen bör i stäUet en behovsprövat investeringsstöd införas.
- Ekologisk trädgärds- och fmktodUng bör stödjas med ett investeringsstöd för mförande av ny miljöanpassad teknUc och genom en Uitensifierad rådgivning.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.3
126 Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbmk och livsmedelsindustri för EG - förslag om animaliesektom
Remissinstansema
Efter remiss har ytttanden över delbetärJcandel avgetts av Kommerskollegium, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbmksverk (SJV), Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES), Konkunensverket, Statens naturvärdsverk (SNV), Sveriges lantbmksuniversitet (SLU), Konsumentberedningen (KoB), Grossistförbundet Svensk handel. Kooperativa förbundet (KF), Lantbmkaraas riksförbund (LRF), Sveriges livsmedelsindusttiförbund (SLIM), Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (SLA) samt Föreningen Sveriges spannmålscxilare (SpmO).
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
1 Utgångspunkter för anpassningen inom animaliesektom
1.1 Kommerskollegium kan i stort sett ställa sig bakom de analyser och ställningstaganden som görs i betänkandets kap. 1.
Kollegiet delar sålunda kommissionens uppfattning att gränsskyddsföränd ringar kan vara en lämpligt medel an ästacUcomma en anpassning till EG:s pris nivå. --
Kollegiet vUl understryka vikten av att anpassningsåtgärderaa inte begränsas till primärproduktionen. En effektivisering av livsmedelsindustrin ler sig angelägen inför den ökade konkunensen uiom de nu skyddade delama av denna. Detsamma gäller distributionen av Uvsmedel.
1.2 Riksrevisionsverket: En fortsatt avreglering är enligt verkets mening av avgörande betydelse för att skapa fömtsättningar för den omsn-ukturering och effektivisering av jordbruksnäringen och Uvsmedelsindustrin som är nöd vändig.
Det svenska jordbmkets EG-anpassning bör enligt verkets mening därför utgå frän näringens långsUctiga korUcurtenskraft och de ätgärder som är nödvändiga för att förstärka denna. Dvs. sädana ätgärder som är nödvändiga för att sänka prisnivån samt för att förbättta näringens förmåga att producera de varor CKh tjänster som konsumentema efterfrågar. Detta i motsats tiU kommissionens förslag som i första hand syftar till att anpassa regelsystem och stödniväer tiU EG:s regleringssystem. RRV menar art det är angeläget art jordbrukets omställning från planekonomisk styming till marknadsanpassning fullföljs.
En återgång tiU en mer reglerad politUc, i förhållande till 1990 års beslut, är olycklig om man CKksä bedömer an CAP (EG:s gemensamma jordbrukspoli-tUc) är en första steg i riktaing mot en mer marknadsinriktat system.
1.3 Statens jordbruksverk delar i stort kommissionens bedömning av de anpassningar som blir nödvändiga för animalieprcxiuktionen vid ett EG-medlemskap. Verkets analyser tyder på att pris-, stöd- och kostnadsskillnadema mellan Sverige CKh Danmark ligger i den storleksordning som kommissionen anger. Verket vill dcKk poängtera att det är osäkert vilken prisnivå som kommer an räda i Sverige vid ett medlemskap. Sannolikt kommer prisema att kunna variera över landet cKh för vissa prcxlukter sannolikt ligga över den danska prisnivån. Med den närhet och den exportinriktning som danskt jordbruk har är det emellertid rimUgt att anta att konkunensen frän Danmark kommer att bU stark och medföra att prisnivån i de södra delaraa av Sverige inte kommer att awika markant från den danska. Detta innebär krav pä avsevärda kostnadssänkningar och effektiviseringar i den svenska aiumalieproduktionen.
Jordbmksverket delar ocksä kommissionens bedömning att anpassningen
bör inledas redan innan Sverige blir mecUem i EG. Verket bedömer att
storleken pä anpassningen före medlemskapet är rimlig, men viU samticUgt påpeka att det är ett avsevärt rationaliseringskrav som därmed stäUs pä produktionen. Verket viU därför betona vikten av att förädlingsindusnin snarast inleder den effektivisering som är nödvändig för ätt den skall klara EG-konkur-rensen, vilket är en fömtsättning för att ett konkurtenskraftigt jordbmk skall kunna överleva inom EG.
--- Kommissionen har avpassat sina förslag när det gäller anpassningen
före ett EG-inttäde utifrån fömtsättaingama för olUca prcxluktionsgrenar. Däremot har inte motsvarande bedömningar gjorts när del gäller det kvarvarande steget, i samband med inttädet.
Inte heUer Jordbruksverket har pä den korta remisstiden analyserat inverk an av denna utgängspunkt pä olUca prcxluktionsgrenar, men avser att senare återkomma i denna fräga. Verket viU dock betona att den centtala frågeställ ningen här inte är det totala anpassningsbehovet vid en medlemskap, utan anpassningstidens betydelse för anpassningsförmågan för olika prcxluktions grenar, dvs. om olika lång anpassningstid inverkar på den långsiktiga konkur renskraften. För vissa prcxluktionsgrenar kan den kona anpassningstiden va ra rimlig, medan den för andra prcxluktionsgrenar kan innebära stora påfrest ningar. -
--- Vid dagens valutasituation, med en försvagad svensk valuta gent emot EG-ländemas valutor, minskar anpassningsbehovet vid ett EG-inttäde jämfört med den av kommissionen beräknade. -.—
Slopad proteinfcxlertcglering medför sänkta fcxlerkostnader för animalie produktionen. Valutakursändringama medför dcKk att prisema pä importera de insatsvaror stiger. Den försvagade svenska valutan minskar därmed den kostnadssänkande effekten nägot jämfört med kommissionens beräkning. Med hänsyn taget tiU hur fcxlerblandningamas sammansättning kan förväntas förändras vid den generella prishöjningen beräknas dock effekter bU mycket begränsad.-
Valutakursändringens huvudsakliga effekt är alltså art den minskar det totala anpassningsbehovet. Det förändrar CKksä anpassningens fördelning i ti-
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
den, beroende pä hur kommissionens förslag hanteras i det nuvarande valuta läget. -
Sammanfattningsvis innebär valutakursändringama an avståndet till EG:s marknadspriser - CKh därmed anpassningsbehovet - minskar, samtidigt som kostnadstrycket ökar nägot.
Omställningskommissionen anser att generella gränsskyddssänkningar är att föredra före sänkningar som riktar sig mot EG, t.ex. i form av en utvidg ning av det bilaterala jordbruksavtal som Sverige ckU EG slutit i samband med EES-avtalet. Jordbruksverket anser att möjligheten till utvidgningar av avtalet inte bör avföras. Jordbmksverket delar dock kommissionens be dömning an en awägning av vilken kvot som skulle fä avsedd effekt är myck et svär. Verket delar CKksä kommissionens invändning mot kvoter och menar att kvoter är ett tveksamt sätt an nå liberaliseringar i handeln. Kommissionen nämner emellertid att gränsskyddssänkningar, utan kvoter, gentemot EG skul le kunna vara ett altemativ till avgiftsfria kvoter. Jordbmksverket anser att denna väg är att föredra före kvoter.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
Kommissionen menar an det eventuella justeringsbehov som gränsskyddssänkning kan resultera i för EG är försumbar. Enligt Jordbmksverkets beräkningar ligger det genomsnittiiga svenska gränsskyddet för jordbraksprcxlukter i dag under EG:s nivä. Jordbruksverkets beräkningar tyder på att den föreslagna gränsskyddssänkningen ökar avståndet till EG:s gränsskydd för jordbraksprcxlukter med ca 250 miljoner kronor, exkl. följdeffekter för beredda produkter. Av detta belopp beror 50 miljoner kronor pä den sänkning av pro-teinfoderavgiften med 30 % som aviserats från årsskiftet. Huvuddelen av beloppet pä 250 miljoner kronor (ca 2/3) hänför sig till slopade avgifter på proteinfoder.
1.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: Eftersom EG har lägre pris-, kostnads- och stödniväer pä animalieområdet än Sverige anser OmstäUningskommissionen att det fram tUl ett mecUemskap i EG är angeläget att successivt sänka de svenska nivåema. LES delar denna uppfattning.
1.5 Konkurrensverket:--- Konkurtensverket finner det positivt att
kommissionen nu föreslår gränsskyddssänkningar. Det är dock verkets uppfattning att de föreslagna gränsskyddssänkningaraa visserligen leder till en viss sänknmg av svenska pris- och kostaadsniväer men bara till en begränsad ökning av konkurrenstrycket genom ökad imponkonkunens. Kommissionens syfte med de föreslagna gränsskyddssänkningaraa är enbart en sttävan att uppnä likheter i kostaader och intäkter med dem som nu gäller inom EG. Det innebär alltså en anpassning av korUcurtensförhällandena utifrån produ-centinttesset. Som verket tidigare framhälUt gäller att verkUg konkunenskraft för livsmedelsföretagen, säväl inhemska som utiändska, uppnås om de i konkunens med varancUa lyckas tiUfredsstäUa konsumentemas behov.
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
1.6 Statens naturvårdsverk:- Naturvårdsverket stöder förslagen till
sänkningar av proteinfoderpriser, spannmålspriser, dUektbidrag till mjölkproduktionen och referenspriser pä kött och ägg. En fömtsättning är emellertid att kompletterande ätgärder vidtas för att väma om naturvärdens inttessen.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
Naturvärdsverket anser att det är mycket viktigt att de förändringar som nu cUskuteras och föresläs noga belyses frän miljösynpunkt. Innan OmstäUnings kommissionens förslag finns i sin helhet är det emellertid svårt att göra en rätt visande analys av förslagens miljöeffekter.
1.7 Sveriges lantbruksuniversitet: Huvudproblemet med ansatsen är att den utgår frän en anslutning i januari 1995.
Förslagen synes ej sttikt samhällsekonomiskt motiverade CKh man framhäller mera de budgetmässiga konsekvenseraa än det samhällsekonomiska utfallet. De priser ckU bicUagsniväer som föresläs kan ej härledas utifrån samhällsekonomiska principer utan synes vara mer budgetmässigt CKh pragmatiskt motiverade. Även om förslagen gär i en samhällsekonomiskt gynnsam riktning innebär de inte en fuUständig anpassning av svensk livsmedelssektor tiU konkurrensförhåUandena i EG.
Kommissionen framhåller att del är vUctigt att företag som har fömtsättning ar att ekonomiskt klara sig pä EG:s villkor inte släs ut före EG-inttädet. SLU instämmer i denna bedömning. SLU viU dessutom instämma i och ytterligare understryka an största delen av cxilingslandskapets hotade flora och fauna är för sin överlevnad beroende av bete. Del är därför olyckligt an frågan om den sammantagna effekten pä odlingslandskapet av en anpassning av Uvsmedels poUtiken till EG:s förhållanden ej kunnat tas upp samtidigt med denna utted ning.----
1.8 Konsumentberedningen har i en flertal sammanhang, bl.a. i sitt ytt rande över Omställningskommissionens första delbetänkande, yrkat pä att det svenska gränsskyddet skulle sänkas i syfte an åstadkomma en nödväncUg an passning av prisnivån tiU EG:s. Det är glädjande an OmstäUningskommissio nen nu ansluter sig tiU denna mening. KoB tUlstyrker alltsä i princip kommis sionens ansats i fräga om gränsskyddssänkningar men återkommer, som nämndes inlechiingsvis, bettäffande omfattnuigen av sänkningama.
1.11 Grossistförbundet Svensk handel: Differenserna i stöd-,
pris- CKh kostaadshänseende mellan EG och Sverige är sä pass betydande, att en successiv anpassning mot förhållandena inom EG ttots allt är an förecUa framför mera radikala åtgärder under kort tid inför den fömtsätta EG-anslut-ningen per 1/1 1995. Vi gör alltsä i dena hänseende en omvärdering och stäl-
ler oss principiellt bakom anpassnmgsåtgärder, som påbörjas snarast möjligt Prop. 1992/93:100 och successivt genomföres. Bilaga 10
--- Samtidigt som kraven om kosmads- CKh prisanpassning ofrånkom ligen drabbar primärproduktionen måste kraven om ökad produktivitet och kostnadsanpassning ställas pä föräcUuigsledet inom viUcet i dagsläget betyd ande skillnader räder mellan förhållanden i Sverige och vissa länder inom EG.
Effektiviteten i industriledet päverkar i hög grad priseffektema i primärproduktionen.
Ocksä tiUämpningen av konkurtenslagstifmingen utgör en betydande faktor i sammanhanget.
--- kommissionens förslag att föreslå successiva sänkningar av gräns skyddet för vissa produkter anser vi ofrånkomligt för att åstadkomma den pris- och kostnadsanpassning som utgör målsättningen i anpassningshän seende.
Underbilaga 10.4
1.12 Kooperativa förbundet: Enligt betänkandet kommer kommis sionen senare att behancUa stödet tiU jordbruket i norra Sverige, vissa regional poUtiska frägor, samt utvecklingsinsatser inom jordbmket och livsmedelsin dustrin.
Dessa frägor har stor betydelse för totalsynen pä förslagen i det andra betänkandet (SOU 1992:125) inte minst därför an effektiviseringen inom livs-medelstadusffin endast i förbigående har behandlats.
KF finner därför anledning an pä nytt rikta kritik mot denna uppdelning som ocksä pä ett markant sän bryter mot jordbmksministems uppfattaing "att det skaU bU möjligt att pä ett samlat sätt ta stäUning till hela jordbmkspoUtUcen vid ett CKh samma tUlfäUe".
KF konstaterar vidare att den stora osäkerhet som vi tydligt betonade i vårt föna remissytttande, inte bara består ulan dessutom har förstärkts genom den senaste tidens händelser. Vi vidhåller därför att tidpunkten för anslutning till EG är osäker och kan bU fördröjd eUer to.m. utebli, och är fortfarande kritiska mot an kommissionen inte haft i uppdrag an belysa konsekvensema om nägot av detta inQ-äffar.
KF stöder kommissionens uppfattning att i valet mellan att använda sänkt gränsskydd eller riktade kvoter för an sänka svenska priser till EG:s nivä förordas generella gränsskyddssänkningar.
Det är en brist att kommissionen vid sina beräkningar av referensprisema inte tagit hänsyn till kostnadsmassan inom de förädlingsled som omfattas av referensprisnivän. KF har ovan anfört att livsmedelsmdusöins effektivisering endast mycket sporadiskt behandlats. Vi fömtsätter att detta repareras i ett kommande delbetänkande. Frågan är ime bara en vUctig konsumentfråga utan ocksä mycket vUcrig ur primärproducentemas synpunkt då en ineffektiv livsmedelsindustri kan komma att sluka merparten av de besparingar som kommissionen aviserat
131 I detta sammanhang vUl KF understödja kommissionens synpunkter att de rationaliseringar som krävs inom Uvsmedelsindustrin kan beröras av en ny konkunenslag cKh det är olyckligt om anpassningen därigenom försenas.
1.14 Lantbrukarnas riksförbund: Omställningskommissionen refererar i betänkandet regeringens förhancUingsmäl pä jordbmksomrädet och konstaterar att mälet är en fullsiäncUg integrering med EG:s gemensamma jordbraks]x>-
litUc frän den dag Sverige bUr mecUem.
LRF vUl för sin del tycUigt understryka att en förhandlingslinje som i prin cip bortser frän övergängsätgärder inte är realistisk. Det är ttoligt att sä väl vissa övergångslösningar som mer permanenta kompletteringar behövs med hänsyn till olikheter i priser, kostnader och stmktuiella förhållanden. Dock kan det generellt sett vara så att en förtida och konsekvent EG-anpass ning av den svenska poUtiken kan begränsa behovet av övergängslösningar. LRF vill starkt markera det självklara i alt en sädan anpassning innebär an svenskt jordbmk åttninstone ges de minmiiniväer som EG:s jordbmk erhåller på olika områden, t.ex. inom växicxilingen. Ett annat fall är hantering av ex port som i Sverige bör ges en sådan utformning att det finns en paralleU lill EG:s system.
Kronans fall gentemot andra valutor sedan den 19 november kan i dagsläget bedömas till minst 10 %, kanske upp mot 15 %. Detta päverkar naturligtvis de pris- CKh kostnadsdifferenser gentemot EG som Omställningskommissionen baserar sina förslag pä. Mot bakgmnd av dessa effekter ifrågasätter LRF om de föreslagna anpassningsåtgärderaa kan fullföljas. Även tidsschemat för i första hand referensprisjusteringama bör övervägas ylterligare. LRF äterkommer i denna fräga i nästa ytttande.
LRF finner det självklan att EG-anpassningen sker genom parallella sänkningar av kosmader och priser. TUl detta kommer naturligtvis ätgärder, i enlighet med EG:s system, som gör alt växicxilingen kompenseras för sänkta priser.
--- LRF vUl som kommissionen understryka vikten av att effektivisering ar görs i livsmedelskedjans alla led så an prispressen inte enban läggs pä jord braket och förädUngsindustrin.
1.16 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Kommissionen ser i sitt nya betänkande animalie- ckU vegetabUieproduktionen i ett gemensamt sammanhang. Kommissionen föreslår an en förtida anpassning mot EG:s framtida pris- och kostaadsniväer påbörjas inom animaliesektom. Föratsättaingen härför är att regleringar och avgifter, som inte har nägra motsvarigheter i EG awecklas. Det gäller regleringen av proteinfoder och prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Förslaget tar även hänsyn till effektema av ändrade referenspriser pä spannmål.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
132 Förslagen ligger helt i linje med de åsikter SLIM framförde i remissytttan-det över kommissionens föna betänkande. SLIM framhöll att anpassningsåtgärderaa för vegetabiUe- ckU animaliesektom mäste ses i ett sammanhang. Vidare framhölls att en anpassning av det svenska pris- och kostnadsläget lill EG-nivå bör påbörjas innan ett svensk inträde i EG för an det svenska jordbmket och den svenska livsmedelsindustrin skall vara konkunenskraftig när medlemskapet inleds. I annat fall riskeras en omotiverad utslagning av svenskt jordbruk ckU svensk Uvsmedelsindustri pä gmnd av utländsk konkunens.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
SLIM gjorde i sitt ytttande över kommissionens första betänkande bedömningen alt ett selektivt sänkt gränsskydd, dvs. en selektiv sänkning av referensprisema, skulle åstadkomma en nödvändig anpassning av den svenska pris- och kostaadsnivän tiU EG:s. SLIM noterar att kommissionen nu ansluter sig tiU SLIM:s synsätt.
SLIM noterar att de föreslagna åtgärderaa först sänker kostnaderaa för jordbmket CKh sedan reduceras bidragen med viss tidsförskjutning. Jordbmket får säledes räkna sig till gcxlo den partiella sänkningen (- 30 %) av avgifteraa pä proteinfodermedel samt de borttagna prisregleringsavgiftema pä handelsgödsel och bekämpningsmedel redan från den 2 december 1992 (400 miljoner kronor). Sänkningen av prisema på jordbraksprcxlukter sker dcKk inte förrän den 1 juli 1993, enligt kommissionens förslag. Det finns säledes uttTmme även för justering av referensprisema pä mejeriprodukter.
1.19 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet konstaterar an förutsättningar och speU-egler för svenskt jordbmk ckU dess utövare under ett antal år kännetecknats av osäkerhet, ryckighet och därmed brist pä möjligheter till normal föreiagsmässig långsUctig planering. Nu pågående jordbmkspolitiska process med utgängspunkt i 1990 års jordbrukspolitiska beslut har mecUemskap i EG den 1/1 1995 som mål. Därmed borde full anslutning till EG:s jordbmkspoUtUc från samma datam kunna uppfattas utgöra konkreta och klarläggande föratsättningar. Tyvärt är det i stäUet sä att osäkerheten består om viUca fömtsättningar och regler som kommer att gälla. Della ytttande mäste därför lämnas utifrån fömtsättningar som tyvärr inte kan anses rimUgt säkerställda.
Det är principieUt riktigt att använda den korta förberedelsetiden som äterstår före EG-medlemskap till att skapa arbetsförhällanden för svensk livsmedelssektor som sä längt som möjUgt efterlUcnar de som kommer att gälla i EG.
PoUtUcen mäste därför ges ett innehall som i sina vitala delar överensstämmer med CKh liknar de vilUcor, som kommer att gälla för hela livsmedelskedjan.
133 Syftet med förslaget att sänka referensprisema är att söka skapa ett ökat omvancUtagsttyck inom hela livsmedelskedjan. Del är bra. Hur framgångsrikt detta bUr kan för närvarande inte fömtses.
En uthållig produktion fömtsätter givetvis att även kostnadema anpassas till EG-nivän. Om anpassningen görs med dålig känsla eller för snabbt sjunker prcxiuktprisema snabbare än vi med gemensamma krafter förmår sänka vara kostnader. I sämsta fall slär vi då i anpassningen ut även de företag som på läng sikt skulle varit konkurrenskraftiga. Dena mäste undvikas.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
1.20 Föreningen Sveriges spannmålsodlare:- "En omedelbar
och fullstäncUg anpassning till de jordbrukspoUtiska fömtsättningar, som räder mom EG är en nödväncUghet för att störte delen av vär inhemska växtcxlling skall överleva fram tiU ett svenskt EG-inttäde."
2 Anpassningsåtgärder inom vegetabiliesektom
2.1 Kommerskollegium tillstyrker förslaget alt helt aweckla införselavgiften pä proteinfodermedel från den 1 juU 1993, detta som ett led i sttävandena att sänka jordbmkets kostnader inför EG-inttädet.
2.3 Statens jordbruksverk: För spannmål har kommissionen tidi gare föreslagit ett inlösenpris på 90 öre per kg. Jordbmksverket bedömer alV EG:s interventionspris efter en valutaändring pä ca 10 % moisvaiar ett a-vräk- ningspris pä ca 90 öre. Kommissionens förslag ansluter efter valutaändringen således väl tiU ett förväntat pris vid medlemskap.
Med fömtsätmmgen att permanenta arealbidrag skall införas har Jordbruksverket inga invändnuigar mot de referensprissänkningar som kommissionen föreslär. Verket vUl dock påpeka att sänkta referenspriser i enlighet med kommissionens förslag irmebär ett mycket begränsat marknadsuttymme för prisvariationer inom landet samt att gränsskyddsnivän efter sänkningen hamnar under EG:s nivå, efter CAP-reformen.
Som Jordbruksverket anförde i sitt ytttande över kommissionens föna be tänkande anser verket att det inte är nödväncUgt att anpassa vegetabilieregle- ringen till EG:s reglering, rent tekniskt, före ett EG-inträde. Anpassningar bör inriktas på an jordbrukets infasning i EG blu så smidig som möjligt med inriktningen att nä bästa möjliga konkunenskraft för jordbmksnäringen.
En slopad proteinfodeneglering ställer krav pä arealbidrag för att spannmälsprisema skaU kunna häUas låga för att förstärka spannmålens konkurtenskraft. Även med arealbich-ag CKh låga spannmålspriser beräknas spannmålsöverskottet öka samtidigt som kostaadema för att upprättiiåUa oljeväxtcxUingen i enlighet med 1990 ärs beslut ökar. Budgetbelastaingen ökar säledes samticUgt som flexibUiteten minskar.
134 Jordbruksverket delar kommissionens uppfattaing an resterande del av regleringen - utöver redan aviserad sänkning med 30 % - bör tas bort i ett steg. Den 1 juli är CKksä en lämplig tidpunkt pä året för en sädan förändring.
Kommissionen föreslär en relativt kraftig prissänkning för oljeväxter gentemot spannmål, men bedömer ändå att odlingen Uite kommer att minska nämnvärt. Jordbruksverket delar inte denna bedömnmg.
EnUgt 1990 ärs UvsmedelspoUtiska beslut skaU oljeväxtodlingen övergängs- vis behållas pä en oförändrad nivä. Jordbmksverket bedömer att detta sker bil ligast genom ett anbudsförfarande enUgt nuvarande modell. Verket kan därför inte se motivet till kommissionens förslag som innebär att anbudsförfarandet byts ut mot ett system med fast pris, under föratsättning att nivän pä ocUingen skall behällas.- Enligt Jordbmksverkets bedömning kommer den före slagna prisnivån att medföra en minskad odUng.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
Jordbruksverkets bedömning är att det från ett är till ett annat är möjligt alt med relativt hög säkerhet öka odUngen med 25 %. I och med an det finns ett behov av en cxiling under en kris om 185 000 ha, skulle cxUingen under normala förhållanden behöva uppgä tiU ca 145 000 ha. Jordbruksverket bedömer an cxUingen riskerar an sjunka under denna nivä till följd av kommissionens förslag. Om beredskapsmälet skall näs med hög säkerhet bör säledes denna nivä upprätthållas, vilket Jordbmksverket bedömer kräver ett högre pris än kommissionen har föreslagit. Verket bedömer att ett odlingsmål näs billigast CKh säkrast med ett anbudsförfarande.
Ovanstående bedömrung bygger som nämnts pä att beredskapen skall upprätthållas med hög säkerhet. Det torde inte finnas nägra odlingstekniska hinder mot att öka odlingen med mer än 25 % från ett är till ett annat. Ju stöne ökning som krävs desto stöne blu emellenid osäkerheten. Om en lägre säkerhet kan accepteras kan arealen alltså tUlätas sjunka under 145 000 ha. Under fömtsättnmg att detta lägre säkerhetskrav kan accepteras har Jordbmksverket inget att erinra mot Omställningskommissionens förslag om en fast pris på 2,30 kr per kg.
2.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: Enligt LES uppfattning är det angeläget att såsom kommissionen föreslagit an resterande avgifter pä proteUifodermedel tas bort redan den 1 juli 1993. Detta ger nämUgen - vid ett fömtsan inttäde i EG den 1 januari 1995 - fodertillverkare och jordbmket bättte möjligheter till anpassning till del konkunensläge pä området som kan väntas omedelbart efter ett inttäde. Det kan ur dessa synpunkter ifrågasättas om tiUräcklig anledning finns att behäUa gränsskyddet för spannmälssubstitu-tet längre än fodermedelsreglerUigen i övrigt.
--- Med hänsyn till att det är angeläget att tilUäckligt uttymme inom
gränsskyddet finns för kvalitetsbetalning av spannmål bör sänkningen av referensprisema minskas nägot.
I fräga om stödet tiU oljeväxtodUngen föreslår Omställningskommissionen för 1994 års skörd en övergäng tiU EG:s stödsystem men med avvikande are-
albidrag och pris pä oljeväxtfrö. LES har ej nägot att erinra mot detta men ifrågasätter om inte cxUingen bör begränsas till högst nuvarande areal eller 160 000 ha.
2.7 Sveriges lantbruksuniversitet: Även om det tidigare referens priset pä spannmål justerats i samhällsekonomiskt gynnsam riktaing innebär det föreslagna inlösenpriset ett under vissa omstäncUgheter kostsamt garanti pris. --
--- SLU vill understryka angelägenheten i att följa upp hur fördelnuigen
bltt mellan primäiprcxluktion cKh förädUng av referensprissänkningen.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
2.8 Konsumentberedningen har inga invändningar mot kommissionens förslag att aweckla gränsskyddet för proteinfoder CKh an som en följd härav sänka prisema pä aiumaUer. Detta är tiU fördel för livsmedelskonsumenteraa.
För 1993 ärs skörd av spannmål är inlösenpriset fastställt till 90 öre/kg redan enligt 1990 ärs riksdagsbeslut. En anpassning bör ske av referenspriserna och gränsskyddet till denna nivå. Fömtsatt Omställningskommissionens förslag om inlösenpriser för 1994 ärs skörd - nägot som KoB i cKh för sig motsatt sig - bör samma referenspriser gäUa detta är.
Beredskapsskäl ligger bakom önskemålen om ocUingens omfattaing. Sådana skäl fär minskad tyngd i och med en EG-anslutning, varför KoB förordar en översyn av prcxiuktionsmålet för oljeväxter. Härför talar också att förslaget tUl uppgörelse mellan USA och EG pä oljeväxtomrädet - om det antas - medför att oljeväxtodUngen i Europa reduceras.
Omställningskommissionen har inte behandlat fettvamavgiftens höjd. Med sänkt pris pä proteinfodret framstår oljedelens andel av betalningen för oljeväxtfrö som oproportionerligt hög. I ett läge med sänkta priser på andra jordbraksprcxlukter bör ocksä margarinpriset få sänkas.
Regeringen har i prop. 1992/92:130 föreslagit att direktbidragen minskas med ca 800 mUjoner kronor för 1992/93.
I kommentareraa till ovannämnda proposition har regeringen aviserat sin avsikt an föreslå införandet av arealbidrag frän 1993 ärs skörd. Om valet stär mellan olika former för direktstöd är denna användning att föredra framför stöd åt anunalieprcxluktionen.
2.11 Grossistförbundet Svensk handel: Jordbraksministern föreslår i prop. 1992/93:130 en sänkning av införselavgiften pä proteinfodermedel med 30 %. Kommissionen anser nu an den resterande avgiften bör tas bon för dessa fodermedel fr.o.m. den I juli 1993.
136 Denna åtgärd bedöms av kommissionen komma att sänka produktionskostnadema i animaUeprcxiuktionen belycUigt. Vi har inga erinringar emot förslaget som sädant, även om detta kan komma att medföra an åtgärden minskar användningen av svenskt foderspannmäl, som då kan komma att behöva exporteras.
2.12 Kooperativa förbundet:- Mot den bakgmnd som ovan teck nats har KF inga invändningar mot att gränsskyddsniväema för proteinfcxler sänkes enligt regeringens CKh kommissionens förslag och icke heller mot att ett nytt referenspris på spannmål införes som kortesponderar mot inlösen priset.
--- KF anser att fettvamavgiften i lUchet med proteinavgiften pä ett plane rat sätt skaU anpassas tUl förhåUandena inom EG, dvs. borttagas helt och hål let.
2.14 Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker kommissionens förslag om en aweckling av proteinfcxleravgiftema fr.o.m. den 1 juU 1993. Förslaget innebär en anpassning till EG:s förhållanden och möjliggör en sänkning av foderkosmadema. Samtidigt anser LRF att det är viktigt att den inhemska växtcxlling som berörs av åtgärden ges fömtsättningar att upprätthällas i ett EG-perspektiv. Detta är särskUt rimUgt i de faU där dagens odUng inom EG ges ett stöd.
LRF menar att ett sänkt gränsskydd för spannmål kan accepteras om det samtidigt införs ett arealbidrag som motsvarar gränsskyddsförändringen. För 1993 ärs skörd motsvarar emellertid inte det av regeringen aviserade arealbidraget (700 kr/ha) neddragrUngen av referenspriset (26 öre/kg). Därför är det en oavvisligt krav att arealbidraget höjs så an det motsvarar sänkningen av den gränsskyddade nivän. TiU detta kommer det i högsta grad rimliga an i övrigt anpassa arealbidraget tiU EG:s miruminiväer.
Bettäffande brödspannmäl finns det särskilda skäl för en stöne differens meUan inlösenpris och referenspris, dvs. lägsta cKh högsta pris. Detta sammanhänger med möjlighetema att ocUa kvaUtetsvete ckU kvaUtetsräg i Sverige. Merkostaaden för sädan produktion i förhällande till normalvara kan beräknas tiU ca 20 öre/kg. Vid en för liten differens meUan lägsta ckU högsta pris kommer den kvaragiUa varan att Unporteras. Slutsatsen är att referenspriset för vete CKh råg bör höjas i förhåUande tUl kommissionens förslag.
De beräkningar som kommissionen gjort rörande sänkta kostnader i animalieprcxiuktionen som en följd av lägre foderkostnader är enligt LRF i stora drag relevanta. Dock finner vi det orimligt att man väger in bomagna prisregleringsavgifter pä handelsgödsel i kostaadsminskningen på fcxler och därefter sänker referenspriseraa eUer direktbidragen för animalier motsvarande. Jordbmket har aldrig tUlerkänts kompensation för prisregleringsavgiftema, varför referensprisema eller direktbidragen ej heller skall sänkas när avgiftema tas bort.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
137 EnUgt LRF:s mening innebär en EG-anpassning av jordbrukets fömtsättningar och jordbrukspolitiken en delvis ny syn på oljeväxtcxUingen. Av betydelse för odUngens omfattaing bltt konkunenskraften gentemot andra länder. Detta behöver nödväncUgtvis inte betyda att svensk oljeväxtcxlUng minskar i omfattaing efter ett svenskt EG-medlemskap. LRF menar an ambitionen mäste vara att bibehåUa totalprcxJuktionen ckU den geografiska utbredning cxl-Imgen har i dag. Det är emellertid troUgt att EG:s gmndvillkor inte är helt tUlräckUga för an detta skaU uppnäs. Av detta skäl bör Sverige i förhandUngama med EG ta upp frågan om oljeväxtcxiUngens omfatttung. Frägans vUct understryks även av den aktuella tUskussionen inom EG på oljeväxtomrädet med hänsyn tUl Gatt-förhandUngama.
LRF kan i huvudsak ansluta sig till den stegvisa förändring av oljeväxt- regleringen som kommissionen föreslär för 1993/94 och 1994/95.
För 1994/95 innebär kommissionens förslag att fröpriset justeras ned med ca 1 krAg jämfört med ticUgare är cKh att detta endast delvis kompenseras via ett arealbidrag motsvarande 1 000 kr/ha. Detta innebär en betydande press pä odlingen cKh LRF:s ståndpunkt är att arealbidraget, liksom i spannmälsodUngen, mäste justeras upp.
Kommissionen föreslår ingen höjning av arealbidraget för ärter med hän syn tUl den avvecklade proteinfodertegleringen. Följdriktigt antas att cxUUigen kommer att minska. LRF konstaterar att arealbidraget till ärtodUng skulle lig ga 1 000 - I 500 kr/ha högre än bidraget för spannmål vid en fullständig EG- anpassning. Det vore därför skäligt att justera upp ärtbidraget med t.ex. 1000 kr/ha.-
LRF tillstyrker en förlängning av stödet till produktion av grönmjöl. Den av kommissionen indikerade ersättningen motsvarar dcKk endast uppskattningsvis 15 % av EG-stödet. Skall prcxiuktionen av grönfodermjöl ha en möjlighet att överleva i ett EG-perspektiv mäste säledes ersättningen ligga pä EG-nivån.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
Avslumingsvis kan konstateras an det i en EG-perspektiv är vUctigt att sä längt möjligt anpassa priser och kostnader tiU våra konkunentiänders niväer. 1 sä motto innebär kommissionens förslag steg i rätt riktning. Samtidigt är det enligt LRF självklart att jordbruket fuUt ut skaU kompenseras för prissänkningarna pä växtodlingsomrädet, dvs. pä samma sätt som sker inom ramen för EG:s jordbrukspolitik. Effektema av nedvärderingen av den svenska kronan har ytterligare accentuerat behovet av att justera ersättningsnivåema.
2.16 Sveriges livsmedelsindustriförbund:-- SLIM har inga in vändningar mot att fcxiermedelsavgiften awecklas. Därmed har fömtsättaing ama för animalieproduktionen i de avseenden som gäller foderkostnader till största delen anpassats tUl de förhållanden som råder inom EG. När kostaads- sänkningen förs vidare genom sänkta gränsskydd gynnas även konsumenter na genom sänkta priser pä animaUer CKh relaterade prcxlukter.
138 Fettvaraavgift och proteinfcxiermedelsavgift förekommer inte i EG:s olje- växtteglering. EG:s system för oljeväxter är, ttots viss osäkerhet angående detaljutformnUig, fortfarande världsmarknadspris pä bäde oljedelen cKh mjöl delen. -
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
SLIM anser att båda avgiftema, som saknar motsvarighet i EG, mäste avvecklas. SLIM stöder kommissionens förslag att proteinfcxlermedelsavgiften awecklas helt och anpassas till EG:s nivå fr.o.m. den 1 juU 1993. Fettvamavgiften är dock störte än proteinfcxlermedelsavgiften och awecklingen kan därför ske successivt så an en fullständig anpassning sken till den 1 januari 1995.
En utgångspunkt för kommissionens förslag på animalieområdet är an spannmålspriset i Sverige ligger i nivä med det inlösenpris som motsvarar EG:s pris vid tidpunkten för svensk medlemskap. För 1993 års skörd av spannmål är inlösenpriset fastställt tiU 90 öre/kg enligt 1990 ärs beslut.
SLIM stöder kommissionens kompletterande förslag att referenspriset och därmed gränsskyddet anpassas tiU denna nivä. Därmed undviks att överskydd etableras för spannmål ckU tUl spannmål kopplade fodermedel. SLIM ansluter sig till kommissionens förslag om samma inlösenpris för 1994 års skörd.
SLIM anser att arealbidrag är att föredra framför fortsatt dUektstöd till animalieproduktionen. Inom nöticöttsproduktionen är behovet av kostaadsanpassning förmcxlligen störst. Arealbidrag är ocksä en stödform som tillämpas av EG, medan endast vissa specifika djurbidrag ges, dock icke kobidrag.
2.19 Skogs- och lantarbetsgivareförbuncJef; Det är bra att införselavgiften på proteinfodermedel reduceras med 30 % den 1 januari 1993 och försvinner den 1 juU 1993. Detta är natarUga ckU nödväncUga steg i EG-förbere-delseraa.
Införselavgiftens syfte har varit att skydda efterfrågan och priset på spannmål och vissa inhemska proteinfoder. EG har olUca former av cUrekta prcxluk-tionsstöd för detta. För att skapa symmetti med EG bör spannmåls-, oljeväxt-CKh baljväxtodUngen förstärkas med ett höjt arealstöd. SLA delar kommissionens uppfattning att gränsskyddet för spannmälssubstitut ej bör förändras före ett EG-inttäde.
Det sänkta referenspriset för spannmål får inte rycka undan fömtsättaingar-na för svensk spannmälscxUing. Förslaget om sänkt referenspris kan endast accepteras om inlösenpriset 90 öre per kg kombineras med ett EG-anpassat arealbidrag pä lägst 1 000 kr/ha för 1993, 1 400 kr/ha för 1994 och I 700 kr/ha för 1995.
- Flytande växeUcurs drabbar i första hand växtcxIUngsföretagen eftersom importandelen i denna prcxluktion är jämförelsevis hög, drygt 50 %. Dessa företag är beroende av handelsgödsel, bränsle, bekämpningsmedel, maskiner m.m. som nu ökar i pris. Skillnaden mellan EG:s spannmålspris ckU
det svenska inlösenpriset är nu större än vad kommissionen kunde fömtse. SlutUgen minskar nya valutarelationer även kostnaden i budgeten för an lyfta ut eventuellt överskott
SLA anser vidare att referenspriset för brödsäd mäste höjas med nunst 10 öre per kg jäinfört med föreslagen nivä. Det är en nödvändig stimulans for att producera vete och råg av erforderUg kvalitet. Animalieprcxiuktionen efterfrågar fodersäd och kommer mte att få nytta av att referenspriset på brödsäd sänks.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Underbilaga 10.4
2.20 Föreningen Sveriges spannmålsodlare: De av kommissio nen föreslagna sänkningama av referenspriser för spannmål till 1 kr/kg den 1 november är ett klart avsteg frän en anpassning till de inom EG beslutade motsvarande nivåerna. Baserat pä det föreslagna referenspriset och med nu varande teknik för beräkning av gränsskyddet för vete i Sverige, torde detla bli ca 1,25 kr/kg den 1 november 1993. EG:s riktpris vid samma tidpunkt blir, med nuvarande grön ECU-kurs, 1,31 kr/kg cKh ttöskelpriset 1,78 kr/kg.
Det kan konstateras att såväl det svenska referenspriset som gränsskyddet kommer att ligga på orimligt låga nivåer, om kommissionens förslag genomförs.
Kommissionens förslag att helt aweckla införselavgiftema för proteinfodermedel fr.o.m 1/7-93 är i sig en anpassning av de förhållanden som räder inom EG.
Emellertid kräver även denna ätgärd en fullstäncUg EG-anpassning för växtodlingen, dä spannmålsanvändningen i Sverige kommer att minska krafiigt och överskottet på så sän permanentas.
140 Register Sid. 1 Inledning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
A. Jordbruksdepartementet m.m.
28 1 Jordbruksdepartementet, ramanslag
28 2 lasitbrvksriiå, förslagsanslag
29 3 Utredningar m.m., ramanslag 29 4 Bidrag tiU vissa intemationeUa
organls&tioner m.m., förslagsanslag
B. Jordbruk och trädgårdsnäring
31 1 Statens jordbmksverk, ra/Tiaoj/a 33 2 Bidrag tUl jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag
35 3 Markförvärv för jordbrukets rationalisering,
reservationsanslag
36 4 Täckande av förluster pä gmnd av statUg
laeditgdJdinn, förslagsanslag 21 5 Stöd tUl skuldsatta jordbmkare, förslagsanslag
38 6 Startstöd tUl jordbrukare,/o>i/ag5ani/a
39 7 Stöd till avbytarverksamhet m.m.,
förslagsanslag
39 8 Stöd tUl jordbruket CKh livsmedelsindustrin
i norra Sverige, förslagsanslag
40 9 Stöd tiU innehavare av fjäUägenheter m.m.,
reservationsanslag 40 10 OfflstäUningsåtgärder i jordbmket m.m.,
förslagsanslag 44 11 Rådgivning cKh utbUcUiing, reservationsanslag 46 12 Stöd till sockerbmket pä Gotiand m.m.,
förslagsanslag
C. Skogsbruk
48 1 SkogsvliTdsorganisationei\,förslagsanslag 48 2 Skogsvårdsorganisationen:
MyncUghetsuppgifter, ramanslag 48 3 Skogsvårdsorganisationen:
Frö- och p\antwerksainl\ei, förslagsanslag 48 4 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag
32 625 000
7 353 000
9313 000
36 000 000
85 291 000
113 077 000
10 000 000
19 928 000
10 000 000
38 000 000
435 000 000
*955 000 000
1538 000
2212 001 000
29 785 000
12 500 000
3 836 830 000
*1000
♦310 080 000
*1 000
♦142 492 000
* Beräknat belopp.
48 5 Stöd tUl byggande av skogsvägar,
förslagsanslag 48 6 Främjande av skogsvärd m.m.,
reservationsanslag
*39 962 000
♦14 868 000 507 404 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
D.
49 I
6 Fiske
Fiskeriverket, ramanslag
Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag
Isbrytarhjälp åt fiskarbefoUcningen,/o>5/asart5/a
Bidrag tiU fiskets rationaUsering m.m.,
förslagsanslag
Lån tiU fiskerinäringen, reservationsanslag
Täckande av förluster vid statiig krecUt-
garanti tUl fiske, förslagsanslag
53 7
Prisreglerande åtgärder pä fiskets omräde,
förslagsanslag
54 8
Ersättnmg för inttång i enskUd fiskerätt m.m.,
förslagsanslag
Bidrag tUl fiskevård m.m., reservationsanslag
54 9
E. Rennäring m.m.
56 1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag
57 2 Prisstöd riU rennäringen,/ör5/ag5a/w/ag
58 3 Ersättningar för vUtskador m.m.,/o>5/aianj/ag
59 4 Ersättningar pä gmnd av radioaktivt nedfall,
förslagsanslag
49 463 000
4 084 000
♦1000
♦ 9 388 000 ♦40 000 000
♦1000
♦1000
1000 000
107 550 000
38 000 000
12 320 000
1 000
61 338 000
F. Djurskydd och djurhälsovård
61 1 Statens veterinärmecUcinska anstalt:
Uppdragsverksamhet 64 2 Bidrag tiU Statens veterinärmecUcinska
anstalt, förslagsanslag 64 3 Disöiktsveterinärorganisationen:
Uppdragsverksamhet
66 4 Bidrag tiU cUsöiktsveterinärorganisationen,
förslagsanslag
67 5 Bidrag tUl avlägset boende djurägare för
veterinäiv&id, förslagsanslag
67 6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag
68 7 Centtala försöksdjursnämnden, ramanslag
* Beräknat belopp.
67 121 000
76 868 000
6000 000
25 757 000
5 608 000
69 8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, Prop. 1992/93:100
förslagsanslag 51766 000 Bilaga 10
233 122 000
G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
72 1 Statens utsädeskonttoll: Uppdragsverksamhet 1 000
73 2 Bidrag tiU Statens utsädeskonttoll,
646 000
7 443 000
28 315 000
2 429 000
41 251 000
94 305 000
I 000
3 750 000
87 398 000
247 280 000
172 000 000
616 248 000
förslagsanslag
74 3 Statens växtsortnämnd, ramanslag 76 4 Statens masldnprovnUigar: Uppdragsverksamhet 78 5 Bidrag tiU Statens maskinprovnuigar,
förslagsanslag 78 6 Miljöförbättrande ätgärder i jordbruket,
reservationsanslag 80 7 Bekämpande av växtsjukdomai, förslagsanslag
H. Livsmedel
82 1 Statens Uvsmedelsverk, ramanslag 85 2 Täckande av vissa kostaader för
köttbesiktning m.m. 85 3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden,
ramanslag
87 4 Inköp av Uvsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag
88 5 Kostaader för beredskapslagring av livsmedel
m.m., förslagsanslag
89 6 Industrins råvamkostnadsutjämning, m.m.,
förslagsanslag
90 7 Livsmedelsstatistik,/ör5/a5anj/a
I. Utbildning och forskning
91 1 Sveriges lantbmksuniversitet,
reservationsanslag *621 975 000
91 2 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbraks-
miversitei,förslagsanslag 295 336 000
91 3 Inredning CKh Uttustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag *33 700 000
91 4 Skogs-CKh jordbmkets forskningsråd,
reservationsanslag ♦ 169 680 000
♦ Beräknat belopp.
91 5 Stöd tUl koUektiv forsknmg, reservationsanslag ♦ 101 200 000 Prop. 1992/93:100
91 6 Bidrag tiU Skogs-och lantbruksakademien. Bilaga 10
förslagsanslag *112 000
1 228 663 000
J. Biobränslen
92 1 Bioenergiforskning, reservationsanslag 48 930 000 92 2 Bidrag för ny energiteknUc, reigrvafjonianj/ag 200 000 000
248 930 000 Summa kr 6 966 627 000
94 UnderbUaga 10.1
Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbnUc och Uvsmedelsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen
102 UnderbUaga 10.2
Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbrak och Uvsmedelsindustri för EG - förslag om animaliesektom
107 UnderbUaga 10.3
Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgärder för art förbereda Sveriges jordbmk cKh livsmedelsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen
127 UnderbUaga 10.4
Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbmk och livsmedelsindustri för EG - förslag om animaUesektora
♦ Beräknat belopp.
gotab 42669. Stockholm 1992 144
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 11
Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11
Bilaga 11 till budgetpropositionen 1993
Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 11
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Hörnlund
Anmälan till budgetpropositionen 1993 Inledning
Den svenska ekonomin befinner sig nu i en recession - den svåraste sedan 1930-talet - med fallande bruttonationalprodukt och snabbt stigande arbetslöshet. Under år 1992 har arbetsmarknadsläget försämrats i snabb takt. Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av bl.a. en stark ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, de ökade satsningarna inom utbildningsområdet och infrastruktursatsningarna. De regionala skillnaderna på arbetsmarknaden är betydande och kan komma att skärpas ytterligare. Den svaga arbetskraftsefterfrågan tillsammans med de mycket höga varseltalen tyder på ett fortsatt mycket svagt arbetsmarknadsläge kommande år.
Arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga resurser och kan leda till tragedier för de arbetslösa. Långtidsarbetslöshet innebär ökad utslagning bland de arbetslösa. Störst är risken för ungdomarna. Regeringen är beredd att till del yttersta utnyttja sina möjligheter att bekämpa arbetslösheten.
Inom arbetsmarknadspolitiken har den kraftigt stigande arbetslösheten hittills mötts med åtgärder som underlättar anpassningen på arbetsmarknaden och påverkar de arbetslösas förutsättningar att klara de krav som den framtida arbetsmarknaden ställer, främst utbildning och praktik. Politiken kommer under budgetåret 1993/94 att inriktas på att hävda arbetslinjen, prioritera de utsatta grupperna, öka jämställdheten och förbättra effektiviteten i resursutnyttjandet.
Inom arbetslivspolitiken behöver arbetsmiljöfrågoma bli föremål för fortsatt stor uppmärksamhet. Utslagningen från arbetslivet mäste bekämpas även i fortsättningen. Tidiga insatser för alt förebygga arbetsskador och ohälsa i arbetslivet mäste ges hög prioritet liksom en aktiv rehabilitering som
hjulper människor tillbaka lill arbetslivet. Sädana åtgärder ökar ocksä pro- Prop. 1992/93:100 duktivilcten och främjar tillväxten. Det är ocksä viktigt all incitamentsstruk- Bilaga 11 luren ur sådan att en återgäng till arbetslivet stimuleras.
Regionalpolitiska insatser bidrar till att utveckla näringslivet och stärka dess konkurrenskraft. De är också en förutsättning för att "hela Sverige skall levu". Del är säledes ett viktigt inslag i tillväxlpolitikcn att tillvarata utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet. Arbeten som skapas med regionalpoliliskt företagsstöd och glesbygdsstöd är varaktiga och billiga jobb.
Sammanfattning av de viktigaste forslagen
De förslug som läggs i denna budgetproposition innebär en fortsatt hög nivä på insatscina för alt vidmakthålla och stärka arbetskraftens kompetens, un-derlutla omställningen pä arbetsmarknaden, förebygga arbetsskador och utslagning samt motverka de regionala obalanserna. Samtidigt föreslås kraftfulla besparingar inom transfereringssystemen. Bl.a. föreslås följande:
- Nivän på de konjunkturberoende åtgärderna föreslås motsvara den volym som regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna innebur för första halvåret 1993. Det innebär den högsta volymen någonsin.
- Inom arbetslöshetsförsäkringen m.m. sparas 6,8 miljarder kronor genom ull fem karensdagar återinförs samtidigt som kompensationsnivån sänks från 90 till 80 % och det högsta ersättningsbeloppet återställs till 1992 års nivä.
- Arbetslivsfonden awecklas till den 1 juli 1995.
- Nivän pä de regionalpolitiska insatserna blir i stort sett oförändrad trots det sväru budgetläget. Därmed markeras den betydelse regionalpolitiken tillmäts, bäde för att den bidrar till ekonomisk tillväxt och till regional balans.
- Norrlandsfonden behålls som ett näringslivsuppbyggande regionalpoliliskt instrument. 1 awaktan på kreditmarknadens utveckling minskas kraven på inbetalning från fonden med 80 miljoner kronor.
Arbetsmarknad
Den aktuella utvecklingen
Till följd av den allt svagare ekonomiska utvecklingen, har arbetsmarknadsläget fortsatt att försämras i snabb takt. Efterfrågan på arbetskraft har allt sedan år 1990 minskat inom samtliga sektorer i ekonomin och ligger nu, historiskt sett, på en mycket låg nivå. Under lågkonjunkturåren 1981 och 1982 nyanmäldcs i genomsnitt 49 000 respektive 41 000 nya platser till arbetsförmedlingen varje månad. År 1992 var den genomsnittliga inströmningen av nya platser varje månad endasl 26 000. Antalet varsel om uppsägning och permittering visar inga tecken på att minska i omfattning. Under perioden januari lill november 1992 varslades 166 000 personer om uppsägning, vilket motsvarar 3,7 % av arbetskraften. Under samma period 1991 varslades 131 000 personer om uppsägning. Den svaga ekonomiska aktiviteten och den minskade efterfrågan pä ar-
betskraft har resulterat i en kraftig minskning i sysselsättningen sedan slutet Prop. 1992/93:100 av år 1990. Sedan årsskiftel 1990/91 har antalet sysselsatta minskat med när- Bilaga II mare 300 000 personer. Av dessa avsåg ca hälften sysscisällningstillfällen inom industrin.
Trots betydande insatser i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har den öppna arbetslösheten nått niväer betydligt högre än någon gång tidigare under efterkrigstiden. I november 1992 var ca 236 000 personer utan arbete enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU), vilket motsvarar 5,4 % av arbetskraften. Under samma månad befann sig 214 000 personer i någon form av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitisk ätgärd. Det betyder att motsvarande 10,3 % av arbetskraften stod utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Hittills har män i högre grad än kvinnor drabbats av arbetslöshet. I november var arbetslösheten för män 6,4 % mol 4,3 % för kvinnor. Detta beror på att sysselsättningsminskningar har skett i mansdominerande sektorer som industrin och byggnadsbranschen.
Det försämrade arbetsmarknadsläget har i hög grad drabbat grupper som i regel har en svag ställning pä arbetsmarknaden, som ungdomar, arbetshandikappade samt invandrare och flyktingar. Den relativa arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16 - 24 år är nära tre gånger så hög som för övriga åldersgrupper. Framför allt har arbetslösheten stigit kraftigt för iingä män i denna åldersgrupp. Den kraftiga satsningen på ungdomspraktikplatser har under hösten bromsat upp ökningen av ungdomsarbetslösheten, men den ligger kvar pä en mycket hög nivå. Arbetslösheten bland personer med utomnordiskt medborgarskap har likaså ökat kraftigt. Omkring 40 % av alla utomnordiska medborgare som ingick i arbetskraften var anmälda hos arbetsförmedlingen som arbetssökancle eller deltog i nägon arbetsmarknadspolitisk åtgärd under hösten 1992.
Antalet långtidsarbetslösa har ökat kraftigt. I november 1992 var ca 63 000 personer långtidsarbetslösa, en ökning med 37 000 personer på ett år. Det är, förutom ungdomar, framför allt äldre personer, arbetshandikappade samt invandrare och flyktingar som riskerar att bli långtidsarbetslösa.
Förutsättningarna
1980-talet framstår som ett årtionde då underhåll och infrastrukturinvesteringar hölls tillbaka och då inkomst- och förmögenhetsskillnader ökade. Ränteläget, starka kostnadsstegringar och osäkerheten om den ekonomiska politiken medförde att betydelsefulla investeringar förlades utomlands.
Överhettningen förhindrade en möjlig och nödvändig sund industriell expansion. Finansiella transaktioner var mer vinstgivande än produktivt nä-ringsidkande. Incitamenten att arbeta och investera i Sverige var för svaga. Sviterna av 1980-talets spekulationsekonomi och den internationella lågkonjunkturen har lett till sjunkande sysselsättning och växande arbetslöshet.
Det minskade värdet på den svenska kronan innebär ingen förändring som i sig löser några långsiktiga problem. Det skärper kraven på uthållighet och konsekvens i den ekonomiska politiken. 1980-talets misstag gav lärdomen alt valutakursförändringar kan leda till en tilltagande pris- och lönespiral, vilken i sin tur verkar negativt på sysselsättningen. 3
Inflationstakten måste varaktigt hållas på samma nivå som eller sannolikt Prop. 1992/93:100 lägre än i vår omvärld och de nödvändiga strukturella förändringarna i sam- Bilaga 11 hällsekonomin mäste genomföras. Då kan den produktivitets- och konkurrenskraftsutveckling som är villkor för en bestående balans pä arbetsmarknaden förverkligas.
- krympande industri
Möjligheterna att fä till stånd tillväxt och ökad sysselsättning begränsas av alt basen för välståndet har försvagats. Sysselsättningen inom industrin har sedan år 1989 minskal med ca 20 %.
Det allvarliga med utvecklingen är att den i hög utsträckning bottnar i nedläggning av produktionskapacitet. Näringslivets och industrins potential har krympt.
För att betala för en viss import krävs efter valutajusteringen en större export än tidigare. Det är därmed, i ännu högre grad än tidigare, en ödesfråga för sysselsättningen inom bäde näringslivet och offentlig sektor att skapa förutsättningar för tillväxt. Den mäste bygga på att det blir gynnsamt för svenska företag att producera i Sverige och att utländska företag finner det intressant att investera i vårt land, men framför allt måste framtidstro skapas som ger ett omfattande smä- och nyföretagande.
- lönema
Lönerörelsens betydelse i sammanhanget kan inte överskattas. Lönebildningssystemen och de slutliga förhandlingsresultaten måste bidra till produktivitets- och produktionsutveckling.
Genom det minskade värdet på den svenska kronan, sänkta arbetsgivaravgifter m.m. har det relativa kostnadsläget förbättrats. Det gäller nu för de avtalsslutande parterna att snarast nå långsiktigt ansvarsfulla avlal. Därmed kan Sverige på sikt återta positionen som ett framstående industriland med både hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet.
Arbetsgivare och arbetstagare måste utgä från de sysselsättningseffekter förhandlingsresultaten ger och gemensamt, inför inhemska och utländska investerare, återställa förtroendet för Sverige som industrination.
- företagandet
För att fler arbetstillfällen skall skapas krävs fler arbetsgivare. Småföretagande, nyskapande och entreprenörskap måste utvecklas i hela landet. Inflationsdrivande regionala skillnader kan därmed undanröjas och dolda resur- ■ ser tillvaratas.
Nyföretagande, småföretagande och entreprenörskap har stor betydelse för förnyelsen i ekonomin. Nya företagsaktörer kan både utmana, och bli resurser för, de dominerande storföretagen inom näringsliv och förvaltning. Tillväxt i unga företag förutsätter emellertid många gånger omfattande sats-
ningar på kompetensutveckling på olika nivåer säsom förclugsledning, pro- Prop. 1992/93:100 duktionslcknik och marknadsföring. Bilaga 11
En väl fungerande infrastruktur som bl.a. uppväger avståndet till marknaderna och som erbjuder utvecklingsmöjligheter inom utbildnings- och kulturområdet skupar det näringsklimat som behövs för att ett konkurrcnskraf-ligl företagande skall utvecklas.
Arbetsmarknadspolitiken våren 1993 och budgetåret 1993/94
Chefen för Finansdepartementet har lidigare i dag redogjort för de ekonomiska utsikterna och den ekonomiska politiken under budgetperioden. Lågkonjunkturen kommer att dominera under år 1993. Totalproduktionen förutses fortsätta att falla och sysselsättningen sjunka ytterligare.
Samtidigt finns det tecken som tyder pä all en vändning i utvecklingen kan komma till stånd. Kronans nya värde och en ansvarsfull lönerörelse kan göra all exporten ökar markant. Bytesbalansen förutses, efter ett stort underskott är 1992, vara i jämvikt år 1993 och övergå i ett betydande överskott år 1994. Industriproduktionen väntas stiga redan nästa är och en snabb ökning beräknas ske under år 1994.
Kampen mot arbetslösheten följer tre huvudlinjer. Enligt den första gäller det att angripa de strukturella orsakerna och vårda kostnadslägel sä att Sverige på nytt blir attraktivt för näringslivets investeringar. Den andra huvudlinjen är massiva satsningar på utbildning samt sysselsättningsskapande åtgärder bl.a. genom tidigareläggning av statliga investeringar. Den tredje linjen innebär komplettering och utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken.
Huvudproblemet är avvägningen mellan insatser mol långtidsarbetslöshet och utslagning av arbetskraft och företag, och åtgärder mot budgetunderskottet, vilket bl.a. driver upp räntor och inflation - i ett läge där handlingsfriheten är begränsad. Den förbättrade konkurrenskraften, minskad frånvaro, stigande produktivitet etc. ger emellertid förutsättningar för förnyad tillväxt, men det lar lid innan de får genomslag på arbetsmarknaden.
För en uthållig tillväxt och trygga arbeten krävs att näringslivet växer. Det förutsätter att resurser styrs dit. Rationaliseringsmöjligheter måste tillvaratas inom den offentliga sektorn och en effektivisering och prövning göras av verksamheter och ledningsfunktioner. I saneringen av de offentliga finanserna är de rena besparingarna endast en del - effektiviseringar och investeringar är andra delar.
Regeringen avvisar arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken. De både kvantitativt och kvalitativt ambitiösa målen för arbetsmarknadspolitiken kvarstår. Det produktiva arbetet är den grund på vilket samhället och välfärden utvecklas. 1 den processen behövs allas medverkan.
Internationella erfarenheter visar att hög arbetslöshet kan skapa ett bestående motstånd mot strukturomvandling. En sådan utveckling skulle kunna få mycket negativa konsekvenser för en liten öppen ekonomi som Sveriges. Förmågan till flexibilitet och omställning är en avvara främsta konkurrensfördelar. Den är en del av det kunskapskapital som ligger bakom all tillväxt.
Arbetslösheten skall bekämpas. Det framgick av regeringsförklaringen 5
och det befästes i överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokra- Prop. 1992/93:100 terna. Därmed tillfördes arbetsmarknadspolitiken yllerligare resurser och Bilaga 11 en ny ätgärd. Sysselsättnings- och arbetslöshetsnivån beror emellertid inte huvudsakligen på arbetsmarknadspolitiken utan i första hand på den ekonomiska politiken. Parternas ansvar är därvid utomordentligt stort.
Jag kommer att följa utvecklingen på arbetsmarknaden med största uppmärksamhet. Det kan bli nödvändigt att återkomma i kompletteringspropositionen våren 1993 om inriktning och omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna nästa budgetår.
- förändringsarbetet
För att på ett bestående sätt stärka förutsättningarna för arbete och investeringar har sedan hösten 1991 gjorts stora satsningar på utbildning och infrastrukturinvesteringar. Via omfattande utbildningsinsatser stimuleras yrkeskunnande, kompetens och kvalitetsmedvetande. Jag kommer strax att redogöra för dessa.
Därutöver har genomförts förändringar av de offentliga utgifterna, främst de stora transfereringssystemen. Regelverk har reformerats för att både minska utgifterna och öka motiven för arbete, sparande och investeringar. Vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen föresläs för att motverka kostnadsutvecklingen och underfinansieringen av arbetslöshetsersättningen.
Varje åtgärd, även de som kortsiktigt minskar arbetslösheten, måste prövas mot den långsiktiga effekten. Målet är att hitta den kombination av åtgärder som bäst leder till ökad tillväxt och sysselsättning och som utvecklar den konkurrensutsatta sektorn.
Det är ett kvarstående viktigt mäl att via konkurrens och mångfald höja effektivitet och träffsäkerhet i arbetsmarknadspolitiken. När remissbehandling fullgjorts kommer förslag att lämnas om hur, och under vUka former, privat arbetsförmedling skall tillåtas som komplement till den offentliga. Reglerna för starta-eget-bidraget ändrades i och med detta budgetår. Ett samarbete pågår mellan Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen för att utröna möjligheterna att ytterligare uppmuntra nyföretagande. Erfarenheterna visar att starta-eget-bidraget fungerat mycket bra.
Ett delbetänkande från arbetsrättskommittén under våren 1993 kan föranleda vissa förslag om en mer ändamålsenlig och mindre byråkratisk arbetsrätt. Särskilt för de mindre och medelstora företagen finns det ett behov av att underlätta möjligheterna att anställa ny personal. Ett betänkande förväntas också från arbetslöshetsförsäkringsutredningen under våren. Förslag om bolagisering av AMU-gruppen läggs inom några dagar.
- arbetsmarknadspolitiska insatser
Arbetsmarknadspolitiken har givits mycket stora uppgifter under de senaste ett och halvt åren. De resurser som ställts till Arbetsmarknadsverkets (AMV) förfogande och de satsningar som gjorts pä infrastruktur och utbild-
ning saknar motsvarighet. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgär- Prop. 1992/93:100 der är betydligt fler än någonsin tidigare. Bilaga 11
Ökningen har åstadkommits bl.a. genom en stark expansion av utbildningen och genom att ungdomar upp till 25 års ålder getts möjlighet att få erfarenhet och praktik via ungdomspraktikplatser - en internationellt sett unik satsning. Inom loppet av några få månader har dessa nu nått en volym av ca 80 000 platser. Alternativet hade i de allra flesta fall varit arbetslöshet och uteblivet fotfäste på arbetsmarknaden och i vuxenvärlden. Målsättningen är att vi skall gä ur lågkonjunkturen med ungdomar som är väl rustade för ett aktivt yrkesliv.
Det snabba genomslaget för ungdomspraktikplatserna har möjliggjorts av enklare regler och av arbetsförmedlingens engagerade insatser. Vissa justeringar för att förenkla ytterligare genomförs nu.
Försöksverksamheten med arbetslivsutveckling, om vilken riksdagen helt nyligen beslutat, öppnar likartade möjligheter. Arbetslivsutvecklingsplat-serna kommer inte att lägga hinder i vägen för ett aktivt arbetssökande. Platserna ger ett betydande utrymme för lokala initiativ. Obundenheten bör öppna vägar till meningsfull verksamhet och bevarade arbetslivskontakter för många människor, som annars löper risken att fastna i långtidsarbetslöshet.
Totalt har nu, efter riksdagens beslut i december 1992, anvisats 27,9 miljarder kronor för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder under innevarande budgetår. Till detta skall läggas beslut under budgetåret 1992/93 om infrastrukturinvesteringar och utbildningssatsningar på totalt 9,8 miljarder kronor.
- utbildning
Utbildning, forskning och kompetens av hög internationell nivå är på längre sikt förutsättningar inte bara för industrins utveckling utan för det svenska välståndet. Det är den viktigaste strategiska faktorn för ytterligare arbetstillfällen och för att Sverige skall bibehålla och vidareutveckla hög och allmän välfärd i framtiden.
Föreställningen att vär utbildningsnivå utgör en konkurrensfördel i förhållande till andra industriländer saknar belägg. Snarast får den svenska arbetskraftens utbildningsnivå beskrivas som genomsnittlig.
Synen på lärandet mäste breddas. Livslångt lärande måste engagera alla oberoende av ålder och arbetsuppgifter. Vidareutbildningen måste i större utsträckning införlivas i arbetet. Investeringar i kunskap, kompetens och arbetsorganisation är en viktig del av vägen lill ökad produktivitet.
I takt med att de interna arbetsmarknaderna blir allt viktigare blir också arbete och utbildning allt mer sammanvävt ute på arbetsplatserna. Det behövs därför ett genombrott för vidareutbildning av yrkesverksamma. Parterna bör gemensamt verka för detta.
Inriktningen Prop. 1992/93:100
Regeringen är beredd att till det yttersta utnyttja sina möjligheter för att be- Buaga 11 kämpa arbetslösheten och dess skadeverkningar för den enskilde och för samhället.
Endast med ett näringsliv i tillväxt, med många små och medelstora företag i hela landet, och med företag som är beredda att konkurrera på en stor internationell marknad, läggs den fasta grunden för arbete och trygghet. Förutsättningarna i landets alla delar skall tillvaratas.
Med en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik kommer den processen att underiättas. Genom de massiva satsningarna på utbildning, praktik och rehabilitering kommer hundratusentals människor att ges arbete, erfarenhet och nya och djupare kunskaper. De rustas för framtiden och de ges möjligheter att pä nytt aktivt delta i arbetslivet.
Aktiva insatser mot arbetslösheten kommer under innevarande och nästa budgetår att få en större omfattning än någonsin tidigare.
Den djupa lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela landet, och med ytterligare problem för redan tidigare utsatta regioner. Det krävs en medveten regionalpoUtisk samordning för att hela landet skall utvecklas och kunna tillgodogöra sig den återhämtning som kommer. Ett viktigt inslag i en politik för tillväxt är att tillvarata och utveckla skiftande förutsättningar i landets olika delar.
Arbetslinjen, som har bred uppslutning, är ryggraden i en socialt medveten och mänskligt ansvarsfull arbetsmarknadspolitik och en viktig ingrediens i den ekonomiska politiken. Arbetslinjen gör att vi inte löper samma risk som andra länder att fastna i arbetslöshetsfällan.
Ur välfärdssynvinkel är det viktigaste att motverka långtidsarbetslöshet och utslagning. Erfarenheten här och utomlands visar att det finns ett direkt samband mellan den allmänna arbetslöshetsnivån och andelen längtidsarbetslösa. Det är i det perspektivet som den totala volymen av åtgärder mot arbetslöshet skall ses.
Därför gäller del all kraftfullt och selektivt inrikta de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att risken för att de arbetssökande hamnar i långvarig arbetslöshet motverkas. Det ställer krav på en aktiv insats från de arbetssökande men ocksä på etl målmedvetet och intensivt arbete från arbetsförmedlingens sida.
Under lågkonjunkturen har hittills främst unga män drabbats av arbetslöshet. Det finns emellertid en tydlig tendens till ökade problem inom yrken i den offentliga sektorn men också inom den privata tjänstesektorn. Dessa omräden är kvinnodominerade. Det motiverar insatser för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Arbetet med att öka jämställdheten -trots läget på arbetsmarknaden - mäste drivas vidare.
Det finns likaså anledning att uppmärksamma arbetslösheten bland de högskoleutbildade. Även om andelen arbetslösa bland dessa är något lägre än för övriga grupper ökar långtidsarbetslösheten. Hög kompetens är en viktig konkurrensfaktor, varför de högskoleutbildades kunskaper mäste tas till vara i både goda och svära tider. Bland högskoleutbildade är det främst yngre som står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Mer utbildning lill
personer som avslutat 17 års skolgång är inte alltid den bästa lösningen. Re- Prop. 1992/93:100 kryteringsstöd, beredskapsarbete, ungdomspraktik och arbetslivsutveck- Bilada 11 lingen kan utgöra elt första steg in i arbetslivet.
Invandrare och llyktingar uppvisar mycket högre arbetslöshet och lägre arbetskraftsdeltagande än övriga. Den utvecklingen är mycket oroande. Jag vill understryka vikten av alt ansträngningarna att införliva invandrare och flyktingar pä arbetsmarknaden inte förlorar i intensitet. Utan en förändring av attityder hos arbetsgivare och arbetskamrater har insatserna emellertid smä möjligheter att lyckas fullt ut.
Det är också viktigt att betona de handikappades situation. Det är angelägel att arbetssökande med arbetshandikapp får del av den ökade åtgärdsvo-lymen.
Den konkreta inriktning som bör gälla för innevarande budgetär och under nästa innebär sammanfattningsvis att
- arbetslinjen skall hävdas,
- utsatta grupper skall prioriteras,
- jämställdheten skall öka och
- effektiviteten i resursutnyttjandet skall förbättras.
För att hävda den inriktningen gör jag bedömningen att resurserna för nästa budgetär, efter pris- och löneomräkningar och några nödvändiga besparingar, bör motsvara de medel som ställts till förfogande budgetåret 1992/93.
ALrbetsmarknadsverkets resultat
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har upprättat en årsredovisning för budgetåret 1991/92. I årsredovisningen ingår en resultatredovisning för AMV.
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin granskning av årsredovisningens resultatredovisning begränsat sig till att bedöma årsredovisningens fullständighet och dokumentation. RRV har i detta avseende bedömt att AMV:s årsredovisning är rättvisande.
Inför budgetåret 1991/92 lades ett antal övergripande mål, delmål och resultatkrav fast för AMV:s verksamhet. De övergripande målen var: -- hävda arbetslinjen,
- verka för en effektiv arbetsmarknad,
~ se till att prioriterade sektorer på arbetsmarknaden får den arbetskraft de behöver,
- väma de utsatta gnippenias ställning på arbetsmarknaden,
- eftersträva eu effektivt resursutnyttjande, och ~ öka jämställdheten på arbetsmarknaden.
Hävda arbetslinjen
Ett delmål under det övergripande mälet att hävda arbetslinjen var att kompetensutveckling skulle vara huvudinslaget i arbetslinjen. Däremot skulle beredskapsarbeten användas restriktivt. Resultat visar att arbetsmarknadsutbildning har varit den till volymen största åtgärden och att beredskapsarbetenas andel av de konjunkturberoende åtgärderna har minskat mellan
budgetåren 1990/91 och 1991/92. Under budgetåret 1991/92 ökade inskol- Prop. 1992/93:100 ningsplatserna kraftigt. Detta innebar att resultatkravet alt antalet särskilda Bilaga 11 inskolningsplatser skulle minska påtagligt i förhållande lill antalet sådana platser vid utgången av maj månad 1991 inte kunde uppfyllas.
Verka för en effektiv arbetsmarknad
När det gällde målet att verka för en effektiv arbetsmarknad var tre resultatkrav fastställda för AMV:s verksamhet. Ökningen av arbetslöshelsti-derna för samtliga sökande skulle begränsas, vakanstiderna för de lediganmälda platserna skulle sjunka jämfört med budgetåret 1990/91 och andelen arbetssökande som lämnade arbetsförmedlingen pä grund av att de fått ett arbete fick inte minska jämfört med budgetåret 1990/91.
Under budgetåret 1991/92 ökade arbetslöshetstiderna med 15 dagar och andelen arbetslösa som lämnade arbetsförmedlingen på grund av att de fått arbete minskade. I absoluta tal ökade emellertid antalet personer som fick arbete från 259 600 personer budgetåret 1990/91 till 295 400 personer budgetåret 1991/92. Kravet som gällde vakanstiderna uppnåddes med god marginal då dessa sjönk från 18 till 10 dagar mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.
Se till att prioriterade sektorer på arbetsmarknaden får den arbetskraft de behöver
AMV skulle vidare se till att prioriterade sektorer på arbetsmarknaden fick den arbetskraft de behövde. Detta innebar bl.a. att industrins arbetskraftsbehov skulle tillgodoses och flaskhalsar skulle motverkas. Resultatkravet var att vakanstiderna inom industrin skulle minska jämfört med budgetåret 1990/91. Liksom för hela arbetsmarknaden, minskade vakanstiderna inom industrin mellan budgetåren.
Väma de utsatta gruppemas ställning på arbetsmarknaden
Målet att värna de utsatta gruppernas ställning på arbetsmarknaden konkretiserades enligt följande; långtidsarbetslösheten skulle förhindras, uppmärksamhet skulle ges åt ungdomar och ansträngningarna för att få flyktingar och invandrare i arbete fick inte minska. Vidare skulle insatserna för att bistå arbetshandikappade fortsätta liksom de särskilda insatserna för unga handikappade.
Ett resultatkrav var att andelen av samtliga arbetslösa som var längtidsarbetslösa inte fick överstiga 18 %. Detta krav uppfylldes genom att andelen långtidsarbetslösa i genomsnitt per månad under budgetåret uppgick till 17,9%.
För invandrare och flyktingar visar resultaten att antalet som fick en utbildning ökade med 42 % medan antalet som fick arbete minskade med 16 %. Antalet arbetslösa invandrare och flyktingar var budgetåret 1990/91 i genomsnitt 7 400 personer per månad. Budgetåret 1991/92 uppgick dessa till 12 100 personer, dvs. en ökning med 63 %. Kategorins andel av den totala arbetslösheten under budgeläret 1991/92 uppgick till 6,4 %. Detta var en
o 10
minskning med 1,2 procentenheter jämfört med budgetaret 1990/91.
Resultaten visar att ungdomarnas andel av de konjunkturberoende åtgär- Prop. 1992/93:100 dernaharökat från 36 till 44 %. Detta skall jämföras med andelen arbetslösa Bilaga 11 ungdomar som utgjorde 32 % av del totala antalet arbetslösa personer både under budgetårel 1990/91 och budgetåret 1991/92. Ungdomarna fick således en större andel av åtgärderna än vad som motsvarar deras andel av de arbetslösa. Detta tyder pä att AMV har lyckats i sin prioritering av denna målgrupp.
Antalet kvarstående arbetshandikappade sökande har ökat under perioden, men ökningen har varit mindre än för hela antalet kvarstående arbetslösa. I genomsnitt per månad uppgick antalel kvarstående med arbetshandikapp till ca 28 000 budgetåret 1991/92.
Resultatkraven för budgetårel 1991/92 innebar vidare att antalet arbetshandikappade som lämnade arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut (Ami) och som placerades i arbete eller utbildning inte fick minska jämfört med budgetåret innan. Resultaten visar att antalet arbetsplaceringar minskade med 2 300. Antalet placeringar i utbildning ökade dock frän 7 700 budgetåret 1990/91 till 12 200 budgetåret 1991/92, vilket innebar att resultatkravet har uppfyllts.
De särskilda insatserna för unga handikappade hade större omfattning budgetåret 1991/92 än året innan. Av de 1 713 ungdomar som omfattades gick 830 eller 48,5 % till aktiva ätgärder, främst inskolningsplatser (268), anställning med lönebidrag (218) och utbildning (243). Budgetåret 1990/91 gick 693 eller 51 % av totalt 1 350 ungdomar till aktiva åtgärder. Samtidigt har 2 033 skolungdomar med handikapp omfattats av särskilda insatser budgetåret 1991/92, jämfört med 1 538 budgetåret 1990/91. Bl.a. har under budgetåren 1990/91 och 1991/92,300 resp. 250 handikappade ungdomar fått feriearbeten och 238 resp. 370 inskolningsplatser.
Öka jämställdheten på arbetsmarknaden
Under budgeläret 1991/92 skulle försöksverksamheten med särskilda stödinsatser för personer som genomgick för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning omfatta minst 3 000 personer. Åtgärder med anledning av delta krav har inte redovisats i årsredovisningen och inga kommentarer har heller lämnats om varför uppgift saknas. Däremot har AMS redovisat erfarenheter av stödinsatserna i en särskild rapport. AMS konstaterar att de medel som avsatts för delta ändamål har använts i en relativt liten utsträckning, men att de projekt som har genomförts varit framgångsrika.
Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 minskade kvinnornas andel av de arbetslösa från 45 % till 40 % medan deras andei av personer i åtgärder var konstant 46 % under de båda budgetåren. Kvinnornas andel av personer i konjunkturpoliiiska åtgärder var således högre än deras andel av de arbetslösa.
Effektivt resursutnyttjande
Under budgeturet 1991/92 skulle ett utvecklingsarbete bedrivas vid AMS sä
att allmänna krav på effektivt resursutnyttjande kunde ställas upp för bud- 11
getåret 1992/93. Något resultat har inle redovisats av delta krav. AMS fort- Prop. 1992/93:100 sätter dock med detta utvecklingsarbete och skall redovisa resultatet före Bilaga 11 årsskiftet 1992/93.
Ell ytterligare krav var alt införandet av ett flexibelt lönebidrag vid anställning av arbetshandikappade skulle leda till genomsnittligt lägre kostnad per bidrag jämfört med budgetårel 1990/91. Jag äterkommer till kostnaderna för anställning med lönebidrag vid min behandling av anslaget C 6. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Resultatbedömning
AMV:s verksamhet är i det närmaste helt beroende av konjunkturläget. Årsredovisningen visar enligt min mening, att verksamheten trots det svåra konjunkturläget har bedrivits med en sädan inriktning att de uppsatta målen i huvudsak har nätts.
Att göra en bedömning av effektiviteten i verksamhetsgrenarna är däremot svårt eftersom elt tillfredsställande underlag för sådan prövning fortfarande saknas i årsredovisningen. För att en meningsfull bedömning skall kunna göras måste utförda prestationer inom verket relateras till insatta resurser.
1 årsredovisningen redovisas styckkostnaden för en del arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa är dock svåra att tolka eftersom inga bakomliggande orsaker till variationen mellan budgetåren nämns. Verket mäste utvidga uppföljningen av styckkostnaden till att omfatta fler prestationer och ätgärder. Mälet måste vara alt visa en så helsidig bild av verkets kostnader för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som möjligt och också att visa de samhällsekonomiska kostnaderna för och vinsterna av olika åtgärder.
Jag förutsätter alt resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 innehåller sådan resultatinformation som gör del möjligt alt klart bedöma produktiviteten och effektiviteten inom organisationen.
Sysselsättningsskapande åtgärder inom andra politikområden
Den allvarliga arbetslöshetssituation som råder i Sverige ställer stora krav pä de arbetsmarknadspolitiska insatserna vad gäller såväl omfattning som effektivitet. Traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder är emellertid inle tillfyllest med arbetslöshetstal som de nu registrerade. Även övriga politikområden måste samverka och gemensamt bidra till alt minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. Vid flera tillfällen har beslut fattats om stora insatser också utanför den traditionella arbetsmarknadspolitiken i syfle att minska trycket på arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1992/93. I mänga fall handlar det om insatser som primärt motiveras av andra skäl, men som tidigarelagts av arbetsmarknadspolitiska skäl.
I det följande redovisas vissa effekter av insatser av detta slag. Effekterna av de förslag som framfördes i stabiliseringspropositionen hösten 1992 redo visas inte i detta sammanhang. Propositionen innehöll bl.a. förslag om att tilldela AMS 1 000 miljoner kronor för att initiera tidigareläggning av inve steringar. Effekterna av detta förslag kommer att utvärderas och redovisas i,2 vid senare tillfälle.
Kultiirinvesteringar Prop. 1992/93:100
Efter förslag i kompletteringspropositionen vären 1992 beslutade riksdagen Jjiiaga alt 100 miljoner kronor skulle anslås för investeringar inom kulturområdet. Medlen skulle användas för upprustning av kulturlokaler och för iständsätt-ning och värd av kulturminnen och kulturmiljöer. I propositionen angavs alt utgångspunkten för mcdelsfördelningen bl.a. skulle vara uppskattningen av de sysselsättningseffekter som följer av de enskilda projekten samt möjligheten att erhålla effekter redan tidigt under budgetåret 1992/93. Vidare angavs att möjligheten att anlita av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft skulle tas till vara.
Av de anslagna medlen har 20 miljoner kronor fördelats av Boverket till icke slatliga kulturlokaler och 40 miljoner kronor av Riksantikvarieämbelel till kulturminnen. Av återstående medel har 25 miljoner kronor fördelats till upprustnings- och ombyggnadsåtgärder på Skansen och Stockholms konserthus.
Boverkets samlingslokaldelegation, som har ansvar för hanteringen av stödet till de icke statliga kulturlokalerna, har i november 1992 fördelat de anvisade 20 miljoner kronorna. Som villkor för beviljade medel har krävts att det i ansökan görs troligt att byggverksamheten kan komma i gäng under vintern 1992/93. Bidrag lämnas med högst 30 % vid nybyggnad och högst 50 % vid ombyggnad. Detla medför att varje miljon som satsas på en ombyggnad alstrar investeringar om minst 2 miljoner kronor och all varje miljon som beviljas för ett nybygge genererar minst 3 miljoner kronor. Boverket har uppskattat att den sammantagna sysselsättningseffekten av de projekt som erhällit medel uppgår till 952 personmånader.
Boverkels medelsfördelning har riktats till ett mindre antal kulturlokaler som erhållit relativt omfattande belopp, oftast runt 1 miljon kronor och uppåt. De medel som Riksantikvarieämbetet fördelat är däremot riktade lill väsentligt fler projekt och beloppen är normall lägre. Bidragets andel av projektens totala kostnader har varierat. Riksantikvarieämbetet bedömer att de 40 miljoner kronor som fördelats under hösten har lidigarelagt projekt som sammantaget skapar sysselsättning i 571 personmånader.
Utbildning
Den högre utbildningen har förstärkts väsentligt genom en rad beslut.
Så sent som i augusti 1992 fattade regeringen beslut om den största enskilda satsningen någonsin på kvalitet i den högre utbildningen. Kvalitetskravet iir viktigt inte minst med tanke pä att de studerande själva i hög grad bidrar med finansiering av sina studier och staten har ett ansvar för att studenterna fär valuta för denna privatekonomiskt betydelsefulla investering. Den hårdnande internationella konkurrensen ställer också stora krav på del svenska utbildningssystemet och kompetensutvecklingen.
Beslutet att höja kvaliteten skapar också förutsättningar för att utöka an lalel utbildningsplatser. Förstärkningen har inneburit alt kapaciteten har ökat med ca 21 000 helårsplalscr från och med höstterminen 1991. Detla in nebär förulom en värdefull kompetenshöjning att trycket på arbetsmark nadspolitiken minskar. 13
Gymnasiereformen innebär bl.a. att yrkesförberedande gymnasial utbild- Prop. 1992/93:100 ning förlängs från två lill tre är. Reformen genomförs successivt med början Bilaga 11 läsåret 1992/93. Vären 1992 avslutade ca 40 000 elever gymnasieskolan med enbart en tvåårig gymnasieutbildning. För att möta den ökade ungdomsarbetslösheten och samtidigt öka kompetensen hos ungdomarna beslutade riksdagen efter förslag i 1992 års kompletteringsproposition att kommunerna läsåret 1992/93 skulle ges förutsättningar att anordna ell tredje utbildr ningsår för de 18 - 19-äringar som har avslutat en tvåårig gymnasieutbildning.
Skolverket har i september 1992 genomfört en preliminär uppföljning av utfallet. Resultatet tyder på att det funnits ett stort intresse bland eleverna för ati pä detta sätt höja sin kompetens. Uppföljningen visar att ca 13 000 elever påbörjat det tredje studieåret. Det innebär att nästan var tredje elev som avslutat den tvååriga utbildningen beretts plats och valt att gä ett tredje år.
Förslag om statsbidrag för ytterligare 23 000 heltidsplatser under våren 1993 ingick i regeringens överenskommelse med socialdemokraterna hösten 1992. Av dessa platser är 5 000 i gymnasieskolan, 13 000 i Komvux och 5 000 avsedda för folkhögskolor.
Sa mlings loka ler
I 1992 års kompletteringsproposition föreslog regeringen att sammanlagt 80 miljoner kronor av sysselsättningsskäl skulle anslås till om-, ny- och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler. Stödet skulle ges till små samlingslokaler med en totalkostnad av högst 3 miljoner kronor och utgöra högst 50 % av den totala kostnaden. En förutsättning för att stöd skall utgå är att kommunen bidrar med minst 30 % av projektkostnaden. Medlen kanaliseras via Boverkets samlingslokaldelegalion som före utgången av år 1992 fördelat hela beloppet till över 80 projekt. Så gott som alla projekt som fått bidragsbeslut är ombyggnadsprojekl med viss tillbyggnad.
Bidragskonstruktionen gör att den totala investeringen blir minst dubbelt så stor som det statliga bidraget. Boverket beräknar att de extra 80 miljoner kronor som beviljats för ett stort antal samlingslokaler ger 400 - 450 årsarbeten. De projekt som har beviljats medel startar senast 1-2 månader efter beslut.
Lokaler för trossamfund
Av sysselsättningsskäl beviljades också under våren 1992 ytterligare 20 miljoner kronor till bidrag för att anordna eller upprusta lokaler för trossamfund.
De anvisade medlen har gått till bidrag till 46 projekt med en beräknad sammanlagd produktionskostnad på ca 176 miljoner kronor. Av dessa projekt har 24 projekt med en sammanlagd produktionskostnad på 68 miljoner kronor satts i gång under hösten 1992. Ytterligare 6 projekt beräknas starta under år 1992 och resterande 16 projekt under första halvåret 1993.
Den sammanlagda sysselsättningseffekten har beräknats motsvara 150 14
årsarbeten. Beslut om bidrag har tagils efter samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 11
Statliga byggnationer
1 1992 års kompletteringsproposition fanns förslag om utökade medel för tidigareläggning av byggnadsinvesteringar särskilt inom högskoleområdet, kulturområdet. Justitiedepartementets område saml för handikappanpassning av statliga lokaler. På grund av del besvärliga sysselsättningsläget föreslogs alt regeringen skulle fä bemyndigande alt inom en kostnadsram om 1 000 miljoner kronor igångsätta byggnadsprojekt löpande under budgetåret 1992/93 oavsett beloppsgräns.
Av de 1 000 miljoner kronorna har 896,1 miljoner kronor fördelats i november 1992. Nedanstäende tabell redovisar objekten.
Projekt:
Kostnad Mkr
Beslulsläge
Byggstart
Nybyggnad för polis och häkle i Uddevalla
126,0
Bygguppdrag
hösten 1992
Ombyggnad av regementet i Gävle för högskolan
150,0
Projekteringsuppdrag
vären 1993
Ombyggnad av regemente i Kristianstad för högskolan
75,0
Planeringsuppdrag givet
våren 1993
Ombyggnad för högskolan i Karlstad
50,0
Bygguppdrag
hösten 1993
Tillbyggnad anstalten i Mariefred
40,0
Bygguppdrag
våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Hällby
29,4
Bygguppdrag
våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Nyköping
36,4
Bygguppdrag
våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Borås
28,8
Bygguppdrag
våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Kristianstad
28,8
Bygguppdrag
våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Ystad
31,7
Bygguppdrag
vären 1993
Handikappanpassning av statliga lokaler
100,0
vintern/våren 1993
Försvarsprojekt i Sollefteå
200,0
våren 1993
Investeringar i infrastmktur
Beslut har fattats om mycket stora investeringar i infrastruktur. Investeringarna beräknas översliga 12 miljarder kronor under budgetåret 1992/93. Genom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån hållas pä en fortsatt hög nivä under resten av 1990-lalet. Utöver de ordinarie invesleringsanslagen som för närvarande omfattar ca
2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 11
4,6 miljarder kronor har Vägverket under åren 1991 och 1992 tillförts extra Prop. 1992/93:100 anslag pä över 6 miljarder kronor och Banverket extra anslag på ca 9,7 mil- Bilaga 11 jarticr kronor. Av Vägverkets extra anslag beräknas ca 3 miljarder kronor förbrukas under år 1992 och nästan 4 miljarder kronor under år 1993.
1 december 1991 beslutade riksdagen alt inrälla ell anslag för vissa produktivitets- och sysselsätlningsfrämjande åtgärder under sjätte huvudtiteln. Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor har fördelals på vägar med 984 miljoner kronor, järnvägar med 263 miljoner kronor. Inlandsbanan med 100 miljoner kronor saml tele- och flyginvestcringar med 153 miljoner kronor.
1 september 1992 hade 374 miljoner kronor av Vägverkets medel förbrukats. Drygt 65 000 dagsverken hade ullörts vid samma tid.
1 juni 1992 beslutade riksdagen all anslå 2 200 miljoner kronor för underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och lill reinvesteringar i främst mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar. Anslaget har fördelats av regeringen på sä säll alt 2 050 miljoner kronor avsatts till vägunderhåll och 150 miljoner kronor för järnvägsunderhäll. Hela anslaget beräknas komma att förbrukas under budgetaret 1992/93. Medel ur della anslag har nu fördelals till mer än 1 050 projekt pä länsvägar.
Sammantaget har de olika infrastruktursatsningama pä vägnätet hittills genererat 226 000 dagsverken.
I december 1992 fattade riksdagen beslul om att anslä ytterligare 1 500 miljoner kronor för underhållsåtgärder och investeringar i objekt på länsvägar.
16 Arbetslivsfrågor Prop. 1992/93:100
, „ ,,. Bilaga 11
Den aktuella utvecklingen
Arbetslivet har under de senaste decennierna genomgått en omfattande förändring. Den tekniska utvecklingen går mycket snabbt och kraven på ökad produktivitet och effektivitet ökar i säväl privat som offentlig verksamhet. Internationaliseringen av svensk industri påverkar också förändringstakten och kompetenskraven.
Förändringarna i arbetslivet päverkar arbetsmiljön och riskema för olika arbetsskador. En förskjutning har skett från relativt påtagliga samband mellan arbete och ohälsa till alltmer sammansatta problem, där faktorer som arbetsorganisation samt psykiska och sociala förhållanden kommit all uppmärksammas i allt högre grad. I många fall är del inte möjligt att angripa problemen med etablerade metoder och tekniker utan det behövs nytänkande och hell nya angreppssätt.
Dessa förändringar i arbetslivet sker samtidigt som vi i dag har en arbetslöshet som för svenska förhållanden är mycket hög. Kravet på att ha och behålla sitt arbete blir allt viktigare. Detta fär emellertid inte hindra att kravet pä en god arbetsmiljö upprätthålls och att förändringen av t.ex. arbetsorganisation och arbetsinnehåll fortsätter för att göra det möjligt att skapa trygga arbeten i en god arbetsmiljö pä arbetsplatserna.
För att elt förändringsarbete på arbetsplatserna skall bli framgångsrikt mäste det drivas systematiskt och effektivt med en helhetssyn pä arbetsmiljön, som ocksä ger möjlighet för den enskilde till inflytande, lärande och utveckling. Arbetsmiljöarbetet mäste vara en integrerad del av verksamheten med medverkan av alla på arbetsplatsen. Samtidigt har statsmakternas krav på en effektiv tillsyn inom arbetsmiljöområdet skärpts.
En god arbetsmiljö sedd ur detta helhetsperspektiv är till gagn inte bara för den enskilde individen ulan är även en förutsättning för att skapa ett produktivt och effektivt näringsliv. Det finns i dag en ökad insikt om dessa samband.
Elt mycket lovvärt arbete pågår pä många arbetsplatser med att skapa goda arbetsmiljöer, som tar tillvara människans inneboende kraft och förmåga. Samtidigt finns det behov av att insatserna intensifieras pä många häll. Det finns fortfarande många arbetsmiljöer med stor risk för olycksfall och ohälsa för de anställda. Förulom stora skillnader mellan olika yrkesgrupper vad gäller risker i arbetsmiljön råder ocksä stora skillnader mellan män och kvinnor. De stora riskgrupperna finns alltjämt inom de traditionella industriarbetaryrkena. Vissa grupper inom vård, service och transport är ocksä starkt utsatta. Alt ytterligare minska arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den enskilde som samhället.
Arbetslivsfonden har en viktig roll i detla sammanhang. Erfarenheterna av fondens arbete är goda. Arbetslivsfonden medverkar till förnyelsearbetet som pågår inom arbetslivet. Fonden stöder insatser för alt förbättra och förnya arbetsplatser genom åtgärder som stärker det förebyggande arbelsmil-jöarbetel och förbättrar produktiviteten. Arbetslivsfonden utgör även en
plattform för att genom olika former av insulser stärka rehabiliteringen av Prop. 1992/93:100 arbetsskadade. Fondens insatser har därför samlidigl inneburit en viktig sti- Bilaga 11 mulans för svensk ekonomi. Intresset för att utnyttja fondens resurser även under rådande lågkonjunktur är stort. Därigenom slår många företag och förvaltningar väl rustade när konjunkturen vänder. Jag äterkommer strax till frågan om fondens fortsatta verksamhet.
Den tilltagande komplexiteten och höga förändringslaktcn i arbetslivet ökar behovet att la fram och sprida ny kunskap inom området. Arbetslivs-forskningen är etl vikligl medel när det gäller att följa utvecklingen inom arbclslivsomrädcl och ge den kunskap som behövs för all undanröja hälsorisker i arbetsmiljön och uppnå en bättre arbetsmiljö. Lika viktigt är del att resultaten sprids lill olika målgrupper i arbetslivet. Dessa frågor kommer att tas upp i den forskningspolitiska proposilion som inom kort kommer att föreläggas riksdagen.
Med anledning av elt regeringsuppdrag lill Centrala arbelslivsfonden pägär i olika delar av landet försök med bildandet av lokala och regionala kunskapscentra. Intentionerna är att skapa vikliga länkar mellan förelag, branschorgan, myndigheter m.fl. aktörer för spridning av information och kunskap inom arbclsmiljöområdct.
För att få cn bättre samordning av stålens insatser inom arbetsUvsområdet vad gäller forskning, utveckling och kunskapsspridning kommer jag inom kort att föreslå regeringen all en särskild utredare tillsätts för att dels överväga hur erlarenhelerna från Arbetslivsfonden skall föras vidare, dels föreslå hur samordningen av statens insatser och kunskapsspridning inom arbetsUvsområdet bör äga rum.
Sjukfrånvaro, arbetsskador m.m.
Efter en kraftig ökning under slörre delen av 1980-lalet har ohälsotalet-dvs. del genomsnittliga antalel dagar per försäkrad som ersatts med sjukpenning eller förtidspension - börjat minska fr.o.m. är 1990. Denna minskning sammanfaller i tiden med försämringen av arbetsmarknadsläget. Minskningen har fortsatt även under år 1992. Ohälsotalets utveckling över tiden påverkas förulom av regelförändringar av en rad faktorer som t.ex. ålderssammansättning, förvärvsfrekvens och arbetslöshet.
Minskningen av ohälsolalet under åren 1990 och 1991 har främst skett genom en minskning av den medellånga sjukfrånvaron (6 till 90 dagar). Under år 1991 inträffade dessutom en kraftig minskning av de korta sjukfallen, vilket till stora delar kan hänföras till förändringar i kompensationsnivåerna. Även de långa sjukfallen minskade. Endast de fleråriga sjukfallen fortsatte att öka under år 1991.
Nedgången i ohälsotalet kan ha sin orsak i liera faktorer. En förklaring är alt de ökade insatserna frän samhället för att begränsa sjukfrånvaron och förtidspensioneringen och en ökad medvetenhet hos arbetsgivare och arbetstagare om betydelsen av åtgärder för att minska sjukfrånvaron kan ha börjat ge effekt. En annan sannolik förklaring är del försämrade arbetsmarknadslägel under åren 1990 och 1991.
Trots minskning under de senaste åren är ohälsotalet emellertid alltjämt 18
på en hög nivä. Ar 1991 var ohälsolalet 49,5 dagar för kvinnor och 39,9 dagar Prop. 1992/93:U)0 för män. Bilaga 11
Under 1980-talet ökade antalel anmälda arbetsskador kraftigt, främst beroende på ökningen av antalet rapporterade belastningssjukdomar. Sedan är 1988, alltså redan under den då rådande högkonjunkturen, har antalet anmälda arbetsskador minskat. De anmälda arbetsolyckorna har minskal med 30 % under den senaste tvåårsperioden och de anmälda arbetssjukdomarna med 27 %. Minskningen avser säväl män som kvinnor. Minskningen har fortsatt även under är 1992.
För säväl arbetsolyckor som arbetssjukdomar visar även medelantalet sjukdagar per fall efter mänga års ökning en nedgång de senaste åren. Detla är i överensstämmelse med utvecklingen av den totala sjukskrivningen i landet.
Arbetsskadeutvecklingen över tiden återspeglar såväl effekter av arbels-miljöförbättrande åtgärder som förändringar i arbetsmarknadsslrukturen och synen på vad som är en arbetsrelaterad sjukdom.
Under 1991 anmäldes ca 73 000 arbetsolyckor och ca 41 000 arbetssjukdomar. Männen svarar för drygt 70 % av arbetsolycksfallen men kvinnnornas andel har ökal kontinuerligt. Beträffande arbetssjukdomarna är fördelningen mellan män och kvinnor numera nästan lika.
Olyckor till följd av överbelastning är den vanligaste olyckstypen för såväl män som kvinnor. Dessa olyckor har ökat markant fram till slutet av 1980-talet men minskar nu i likhet med övriga olyckstyper.
Av de anmälda arbetssjukdomarna är drygt 70 % belastningssjukdomar. Bland kvinnorna är andelen sä hög som 80 %. Dessa sjukdomar resulterar vanligtvis i betydligt längre sjukfrånvaro än övriga arbetssjukdomar, i medeltal 105 dagar per fall är 1989. Sjukskrivningstiderna är särskilt långa för belastningssjukdomar i nacke/halsrygg och rygg. Sjukfrånvarons längd ökar med stigande ålder.
Arbetstid och semester
Som en följd av den ökande arbetslösheten i Sverige har det totala antalet arbetade timmar minskat med 2,8 % från år 1990 till år 1991. Från november 1991 till november 1992 minskade antalet arbetade timmar med 2,6 %. År
1991 var det första året sedan tidigt 80-tal som den totala arbetstiden börjar minska. Den faktiskt arbetade liden per individ i arbete, dvs. för den som har arbete och inle är frånvarande under mätveckan, var dock i stort sett oförändrad. Enligt AKU var den faktiskt arbetade tiden per vecka 41,2 tim mar för männen och 33,6 timmar för kvinnorna år 1991.
De förändringar av semester och pensionsålder som riksdagen beslutat om i enlighet med regeringens stabiliseringsproposition (1992/93:50) kommer att medföra att varje arbetande individ ökar sin totala arbetstid bäde per år och över åren. Den lagstadgade semestern minskas med två dagar fr.o.m. semesteråret 1994/95. Pensionsåldern förlängs successivt från 65 år till 66 år med etl kvartal per år lill och med år 1996.
Utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester lade i mars
1992 fram sill slutbetänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid. 19
Utredaren föreslär att arbetstidslagen och semesterlagen förs samman till Prop. 1992/93:100 en gemensam lag. Han föreslär vidare att det införs ett nytt begrepp, "ärsar- Bilaga 11 betstid", som omfattar både arbetstid och semester och som beräknas i timmar. Avsikten är all detla begrepp skall ersätta 40-timmarsveckan som norm. Årsarbetstiden föresläs beräknas till 2 007 timmar, varav 1 791 timmar skall utgöra arbetstid (motsvarar 40 tim./vecka) och 216 timmar semester.
Utredaren föreslår vidare att det på arbetsplatser, där kollektivavtal gäller, inte skall finnas några regler som begränsar arbetstidens förläggning. Lagen skall dock innehålla en uppmaning till parterna att vid träffande av kollektivavtal eftersträva stor frihet för arbetslagaren att, där så är möjligt, själv påverka sin arbetstid.
På arbetsplatser där det saknas kollektivavtal skall del enligt förslaget finnas i stort sett samma regler som i dag. En enskild arbetstagare skall dock i viss utsträckning kunna medge avvikelser från lagens bestämmelser.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissopinionen är blandad. Regeringen har noga följt utvecklingen av EG:s arbetstidsdirektiv som EG:s ministerråd skulle ha beslutat om under är 1992. EG har dock uppskjutit behandlingen av direktivet på obestämd tid. Det kan konstateras att utredningsförslaget i väsentliga avseenden avviker från EG:s förslag till arbets-tidsdirekliv. Regeringen avser senare att ta ställning till i vilken mån utredningens förslag bör föranleda förslag lill lagändringar.
Översyn av arbetsmiljölagen
Regeringen tillsatte i mars 1992 en särskild utredare för att göra en översyn av vissa delar av arbetsmiljölagen. Utredningen, som har antagit namnet Ar-betsmiljölagsutredningen (A 1991:03), skall ha avslutat sitt arbete senasi den 1 september 1993. Utredaren skall enligt direktiven för översynen (dir. 1991:75 och 1992:33) utreda behovet av nya eller ändrade ansvars- och samverkansregler för enlreprenadanställda och liknande arbetstagargrupper, avgränsningen av arbetsslällebegreppel, behovet av kompletteringar av pro-duktsäkerhetsreglerna, vissa frågor om sanktionssyslemet, utformningen av de grundläggande bestämmelserna i 1 - 3 kap. samt bestämmelserna om överklagande i arbetsmiljölagen. I flera av dessa frägor, bl.a. kompletteringen av produktsäkerhetsreglerna, ingår att beakta konsekvenserna av en anpassning till EG:s regler.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen
Av förslagen i Löneförhandlingsutredningens betänkande (SOU 1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden har slopandet av den s.k. 200-kronorsre- geln i 60 § sista stycket i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet genomförts (prop. 1991/92:155, bet. 1991/92:AU7, rskr. 1991/92:250). Som ett "normalskadestånd" för en olovlig stridsätgärd föreslogs 2000 kr. Lag ändringen trädde i kraft den 1 juli 1992. När det gäller utredningens övriga förslag om hur spelreglerna skall förbättras utgär regeringen frän alt arbets marknadens parter inför 1993 års avtalsrörelse tar sitt fulla ansvar för för handlingsresultatet och arbetsfreden. Regeringen kommer senare att ta 20
ställning till i vilken mån utredarens övriga förslag bör föranleda förslag till Prop. 1992/93:100 lagändringar. Bilaga 11
Under vären 1992 sade regeringen upp ILO-konventionen nr 96 om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Konventionen innebär i princip etl förbud mot privat arbetsförmedling i vinstsyfte. Uppsägningen träder i kraft den 4 juni 1993. 1 början av november 1992 avgav Utredningen om avreglering av arbetsförmcdiingsmonopolet sill belänkande (SOU 1992:116) Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag i frågan i sådan lid att föreslagna lagändringar skall kunna träda i krafl den 1 juli 1993.
Kommittén som skall se över medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsUga lagstiftningen i övrigt kommer i månadsskiftet mars/april 1993 med ett delbetänkande som omfattar anställningsskyddsfrägor, förslag om förbud mot blockad av företag utan anställda samt frågan om avskaffande av den fackliga vetorätten vid entreprenad. Kommitténs arbete syftar bl.a. till att åstadkomma förenkling och bättre överskädlighet i regelsystemet saml att därvid särskilt beakta de mindre företagens situation. Den enskildes rättsliga ställning skall stärkas. Jag avser att föreslå regeringen tilläggsdirektiv till kommittén i enlighet med vad som aviserats i den s.k. krisuppgörelsen (se prop. 1992/93:50 S.16).
Översyn av ledighetslagstiftningen
I direktiven till Kommittén för översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen har jag anmält att även ledighetslagama borde ses över eftersom de kan ha en hämmande inverkan på företagen och i synnerhet de små företagen, och att den översynen borde ske i en särskild utredning.
Regeringen har nu beslutat om direktiv (dir. 1992:98) för en sådan översyn av ledighetslagarna. Utredarens uppgift är att föreslå enklare och mer enhetliga regler men utredningen skall inle begränsas till rent lagtekniska aspekter utan även omfatta reglernas materiella innehåll. Rätten till studieledighel bör t.ex. avgränsas. Utredaren skall också se över reglerna om rätt till semesterlön vid olika slags ledighet. Uppdraget skall vara slutfört före utgången av år 1993.
Koncernfackligt samarbete
Till Arbetsmarknadsdepartementet har inkommit ett flertal framställningar, bl.a. från Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation, av huvudsaklig innebörd att en lagstadgad skyldighet bör införas för i Sverige belägna företag, som ingår i nordiskt eller internationellt ägda koncerner, att ge de anställdas företrädare i koncernen rätt till information från moderbolaget och rätt till konsultationer med detta.
EG-kommissionen presenterade i januari 1991 ett förslag till direktiv om inrättande av europeiska koncernnämnder för information och samråd i företag som är etablerade i flera EG-länder. Direktivet har ännu inte anta gits av ministerrådet. I awaktan på resultatet av EG:s arbete är jag inte be- 2i redd att nu ta initiativ till en lagstifining i ämnet.
Företagshälsovård Prop. 1992/93:100
Våren 1992 tillkallades en särskild utredare all utreda (dir. 1992:17) företags- Bilaga 11 hälsovårdens organisation och finansiering.
Utredaren har avslutat sitt arbete och överlämnade i oktober 1992 betänkandet (SOU 1992:103) FHU92 till regeringen. Utredningen var föranledd av riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU12, rskr. 1991/92:251) om en aweckling av det generella statsbidraget till förelagshälsovården fr.o.m. den 1 januari 1993.
Utredaren föreslår att den offenlliga styrningen av företagshälsovården upphör. Förslaget bygger på alt arbetsmarknadens parter träffar avtal, som stödjer en flexibel och effektiv resursanpassning för arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering. Utredaren föreslår en del ändringar och tillägg i arbetsmiljölagen bl.a. vad gäller krav på resurser för arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet. Förslag läggs ocksä vad avser Arbetarskyddsverkels roll, utbildning och kompetensutveckling inom arbetsmiljöområdet saml vad avser stöd till arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser för småföretag.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande och kommer därefter att beredas inom regeringskansliet.
EG-frågor
Riksdagens beslut med anledning av prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet innebär bl.a. att vissa ändringar görs i arbetsmiljölagen (prop. 1991/92:170 del III, bilaga 9, bet. 1992/1993:EU1, del I; rskr. 1992/1993:18). Ändringarna avser framför allt lagens bemyndiganden att meddela föreskrifter. Genom ändringarna ges möjlighet för Arbetarskydds-styrelsen att göra de förändringar i svenska föreskrifter som följer av åtagandena enligt EES-avtalet.
Inom ramen för EES-processen har arbetsgruppen för arbetsmiljö- och arbetslivsfrägor under är 1992 analyserat och följt upp lillkommande och planerade direktiv på arbetsmiljöområdet. Arbetarskyddsstyrelsen har i arbetsgruppen fortlöpande avrapporterat sitt uppdrag att implementera EG:s arbetsmiljö- och produktdirektiv.
Arbetsmarknadsdepartementet har under året regelbundet medverkat i EFTA-regeringarnas expertgrupp på det socialpolitiska området, vilken rent organisatoriskt sorterar under arbetsgruppen för de angränsande politikområdena. 1 sina kontakter med EG-sidan har expertgruppen - utöver överläggningar om nya EG-rättsakter - även diskuterat frågor som rör EFTA:s medverkan i EG:s kommittéer, program och nätverk pä det sociala områdei (inkl. arbetsmarknad och arbetsmiljö).
I anslutning till det europeiska arbetsmiljöåret har den svenska nationalkommittén beslutat anordna ett seminarium om kvinnors villkor i arbetslivet under vären 1993. Sverige har innehaft ordförandeposten i EFTA-gruppen för det europeiska arbetsmiljöåret.
ILO-frågor
I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhällandet 22
till Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa åren-
den som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, Prop. 1992/93:100 ILO-kommittén. Bilaga 11
ILO:s beslutande församling - arbetskonferensen - höll sitt sjultionionde möte under juni månad 1992. Arbetskonferensen har bl.a. till uppgift att besluta om lLO:s arbetsprogram och budget samt alt anta konventioner och rekommendationer. Budgeten för perioden 1992-1993 omfattar totalt ca 406 miljoner USD. Sveriges medlemsavgift uppgår lill 1,10 % av budgeten och ulgör, efter vissa återbetalningar, ca 2,87 miljoner schweizerfranc är 1993.
Vid 1992 ärs arbetskonferens aniogs en konvention (nr 173) och en rekommendation (nr 180) om skydd av arbetstagares fordran i händelse av arbetsgivarens insolvens. Dessa instrument avses bli förelagda riksdagen våren 1993.
Riksdagen har under år 1992 godkänt en ILO-konvention, nämligen konventionen (nr 170) om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet (prop. 1991/92:98, bet. 1991/92:AU12, rskr. 1991/92:251, regeringsbeslut den 10 september 1992). Konventionen träder i kraft för Sveriges del den 4 november 1993. Sverige har därmed tillträtt sammanlagt 84 ILO-konventioner. År 1992 hade Sverige enligt bestämmelserna i lLO:s stadga att rapportera om tillämpningen av 26 av dessa konventioner.
Riksdagen har under är 1992 även godkänt att ILO:s konvention (nr 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyräer sägs upp (prop. 1991/92:89, bet. 1991/92:AU10, rskr. 1991/92:174, regeringsbeslut den 2 april 1992). Uppsägningen träder i kraft den 4 juni 1993.
Nya ämnen pä 1993 ärs arbetskonferens är dels Deltidsarbete i syfte alt år 1994 anta ett eller flera nya instrument, dels för allmän diskussion ILO:s uppgifter och roll i biståndsverksamheten. Då skall även de nya instrumenten om förebyggande av storolyckor inom industrin slutbehandlas.
I november 1990 företog ILO:s styrelse en översyn av medlemskapet i ILO:s industrikommittéer. Sverige erhöll därvid plats i nio av de sammanlagt 12 industrikommittéeerna. Den riya mandatperioden för industrikommittéerna började den 1 januari 1992.
Vid arbetskonferensens möte i juni 1990 förrättades val till ILO:s styrelse för perioden 1992 - 1993. Danmark invaldes därvid pä den nordiska platsen på regeringssidan. Val för en ny treårsperiod sker i juni 1993. Enligt gällande turordningsregler bör två nordiska regeringar då kunna ta plats i styrelsen. Nordens kandidater denna gäng är Norge och Finland. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd rum.
Under 1991 riktades två anmälningar mot Sverige beträffande tillämp ningen av vissa ILO-konventioner. Tjänstemännens Centralorganisation på talade i en, senare kompletterad, skrivelse till ILO bristande tillämpning av ILO-konvenlionerna (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisations rätten, (nr 98) om organisationsrätten och den kollekliva förhandlingsrät ten, (nr 151) om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar. Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen m.m., som trädde i kraft den 1 mars 1991 innebärande sänkt ersättning frän det statliga ersättningssystemet. Det svenska arbetsgivarombudet till lLO:s 78:e arbetskonferens ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämp ningen av konventionerna nr 87 och 98 samt konventionen (nr 147) om mini- 23
minormer i handelsfartyg. Klagomålet grundar sig på de ändringar i lagen Prop. 1992/93:100 om medbestämmande i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 ("lex Bilaga 11 Britannia"). De båda anmälningarna behandlas f.n. av ILO:s granskningsorgan.
Arbetslivsfonden
Mitt förslag: Arbetslivsfonden awecklas successivt med sluttidpunkt den 1 juli 1995.
Enligt lagen (1989:484) om arbetsmiljövgift betalade arbetsgivare, för ersättningar som betalades ut under perioden september 1989 - december 1990, en arbetsmiljöavgift som fördes till arbetslivsfonden. Riksdagen har fastställt riktlinjer för användningen av fondens medel, för en organisation för bidragsprövning och uppföljning av fondverksamhelen saml för förvaltning av fondmedlen (prop. 1989/90:62, bet. 1989/90: FiU30, rskr. 1989/90:327). Arbetslivsfonden tillkom i syfte att verka konjunkturpolitiskt stabiliserande, dvs. minska den ekonomiska aktiviteten i en högkonjunktur och öka den i en lågkonjunktur. Genom nämnda arbetsmiljöavgift tillfördes fonden ca 11,4 miljarder kronor. Till detta kommer avkastningen på kapitalel. De myndigheter som sattes att handlägga bidragsärendena - Centrala arbetslivsfonden och de 24 regionala Arbetslivsfonderna - påbörjade sin verksamhet under andra halvåret 1990. Någon bortre tidsgräns när fondens verksamhet skulle vara avslutad fastställdes inte.
Arbetslivsfondens uppgift är att lämna bidrag till arbetsgivare för åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö, förändrad arbetsorganisation saml tidig och aktiv rehabilitering. Centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och årsredovisning om fondens verksamhet budgetåret 1991/92. Den Centrala och de regionala Arbetslivsfonderna har t.o.m. november 1992 beviljat ca 6 miljarder kronor som bidrag till drygt 7 900 arbetsplalsprogram. Programmen berör omkring 1,5 miljoner anställda, dvs. omkring 30 % av arbetskraften. Fördelningen mellan kvinnor och män är 54 % resp. 46 %.
Beviljade bidrag efter åtgärd
Arbetsorganisation 47 %
Fysisk arbetsmiljö 26 %
Rehabilitering 21 %
Utveckling av ny teknik 4 %
Metoder/rutiner m.m. 2 %
Den privata sektorn har erhållit ca 76 % av de beviljade bidragen (ca 4,5 miljarder kronor) varav de små företagen (högst 50 anställda) har erhällit ca 19 % (drygt 900 miljoner kronor). Återstoden, ca 24 %, har gått till den offentliga sektorn. Den största andelen bidrag har gått till verkstadsindustrin.
Den dåvarande regeringen uppdrog i september 1991 åt Centrala arbets-
24
livsfonden att utreda förutsättningarna att inrätta lokala/regionala kunskaps- Prop. 1992/93:100
centra. Fonden har i en delrapport den 24 juni 1992 redovisat bl.a. att den Bilaga 11
avser att stödja och följa etl antal försök med kunskapscentra. Dessa bedrivs
i samarbete med - och i vissa fall samfinansierade av - Arbetsmiljöfonden.
Försöken kan antas ge ny kunskap om betingelserna för kunskapsinsamling
och kunskapsspridning lokalt/regionalt.
RRV har på eget initiativ genomfört en förvaltningsrevision av arbelslivs-foncismyndigheterna. Resultatet av granskningen har RRV redovisat i rapporten (F 1992:28) Arbetslivsfonden. I rapporten redovisas vissa förslag. Rapporten har överiämnats lill regeringen. RRV har vidare hemställt att Arbelslivsfonden, Arbelarskyddsverket, Riksförsäkringsverket och AMS senast den 1 februari 1993 redovisar de ätgärder som de vidtagit eller avser att vidta med anledning av de synpunkter och förslag som förs fram i rapporten.
RRV bedömer att den kompetens som byggs upp genom fondens verksamhet kan ha strategisk betydelse för förnyelsen i företag och förvaltningar både på kort och läng sikt. RRV framhåller i detta sammanhang de samlade erfarenheterna av direkta kontakter mellan fonden och arbetsgivare, myndigheternas gemensamma insatser inom arbetslivsområdet samt integreringen av arbetsmiljö, arbetsorganisation och rehabilitering med verksamheten i övrigt. RRV menar att kunskap och erfarenheter av fondens verksamhet bör las till vara. Enligt RRV:s uppfattning är vidare en väl fungerande utvärderingsprocess avgörande för att erfarenheter av fondens verksamhet skall kunna spridas och leda till bestående resultat och en fortsall utvecklingsinriktad process även efter det att fonden har upphört.
Med anledning av riksdagens beslul (prop. 1991/92:150 1:8, bet. 199l/92:FiU30, rskr. 1991/92:350; prop. 1992/93:50 bil. 7) disponerades ur arbetslivsfonden dels 2 miljarder kronor för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder budgetåret 1991/92, dels 3 miljarder kronor till en förstärkning av statsbudgeten innevarande budgetär. Detta innebär att fonden i dag har ca 4 miljarder kronor till sill förfogande för nya bidragsbeslut.
I samband härmed har regeringen - när det gäller inriktningen av Arbels-livsfondens fortsatta verksamhet-uppdragit ät Centrala arbetslivsfonden att dels verka för att insatser som leder till ökad produktivitet kommer lill ständ i ökad utsträckning, dels även i fortsättningen särskilt stödja småföretag och därvid beakta dessa företags särskilda förutsättningar, dels prioritera arbetsplatser där de mest utsatta arbetena finns. I detta sammanhang skall arbetsplatser där en stor andel kvinnor är sysselsatta uppmärksammas.
Jag har frän Centrala arbetslivsfonden inhämtat att återstående medel med nuvarande takt vad gäller beslut om bidrag kan beräknas räcka fram till omkring årsskiftet 1993/94, dock längst t.o.m. första kvartalet 1994.
Med hänsyn till att de nu återstående medlen som fonden har till sitt förfo gande för nya bidragsbeslut stegvis kommer att förbrukas fram till omkring årsskiftet 1993/94 bör en sluttidpunkt vad avser beslut om bidrag sättas ut. Jag föreslår därför att fonden avslutar sin bidragsgivning för sådana ändamäl som avser ätgärder på arbetsplatserna den 31 december 1993, dock om det finns speciella skäl senast vid utgängen av första kvartalet 1994. Fondens verksamhet - liksom dess administration - skall därefter successivt awecklas och vara helt avslutad till den 1 juli 1995. Under perioden efter den 1 april 25
1994 kommer fondens verksamhet därmed i huvudsak att vara inriktad på Prop. 1992/93:100 uppföljning av arbetsplatsprogram, utvärdering och kunskapsspridning. Det Bilaga 11 bör vidare ankomma pä regeringen, alt mot bakgrund av de förslag som jag nu har lagt fram, la de initiativ som behövs i fråga om awecklingen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har anfört om aweckling av Arbetslivsfondens verksamhet.
Lönegarantifonden
Översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs
Det är angeläget att statens kostnader för den statliga lönegarantin begränsas även på sikt. Jag vill därför framhålla att regeringen nyligen har beslutat om direktiv (dir. 1992:103) till en utredning med uppgift alt se över vissa delar av det statliga lönegarantisystemet vid konkurs. Översynen skall avse lönegarantireglernas utformning när det gäller vilka lönefordringar som skall ersättas av garantin samt hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i framtiden. Syftet med översynen skall vara att åstadkomma regeländringar som - utan att garantins sociala syfte går förlorad - begränsar utgifterna för garantin och effektiviserar granskningen av att garantin används på det sätt den är avsedd för.
Utbetalningen av lönegarantimedel
Enligt lönegarantilagen har länsstyrelserna hand om utbetalningarna från lönegarantifonden. Länsstyrelserna prövar inte om lönefordringarna omfattas av garantin utan handhar endast utbetalningsfunktionen. Enligt den nya lönegarantilagen som trädde i kraft den 1 juli 1992 är del konkursförvaltarna, som i konkurser utan bevakning, prövar om lönefordran skall täckas av lönegarantin.
För budgetåret 1993/94 bedömer jag alt antalet konkurser kommer att ligga på en oförändrat hög nivå och att länsstyrelserna därför även fortsättningsvis kommer att handlägga ett stort antal utbetalningsärenden. Detta motiverar att länsstyrelserna tillförs extra resurser för hanteringen av utbetalningar från lönegarantifonden. Jag beräknar efter samråd med chefen för Civildepartementet, att länsstyrelserna bör tillföras 12 miljoner kronor för handläggning av dessa ärenden. Denna resursförstärkning bör finansieras genom en engångsvis särskild disposUion av avgifter till lönegarantifonden.
Enligt förslag frän 1982 års lönegarantiutredning bör kronofogdemyndig heterna överta utbetalningsfunklionen från länsstyrelserna. I propositionen om statlig lönegaranti vid konkurs (prop. 1991/92:139) framhöll jag emeller tid bl.a. att kronofogdemyndigheternas roll i lönegarantihanleringen föränd rades genom den nya lönegaranlilagen och att man av denna anledning borde utreda ytterligare hur utbetalningsfunktionen skall utformas. Somjag nyss redogjort för har regeringen fattat beslut om direktiv lill en utredning 26
som skall lämna förslag till hur utbelalningsfunktionen skall hanteras för att Prop. 1992/93:100 åstadkomma en effektiv och billig administration. Med hänsyn till att utbe- Bilaga 11 talningsfrågorna kommer att ses över vill jag betona att del nu föreslagna medelslillskottet är en tillfällig förstärkning av länsstyrelserna.
Milt förslag lill disposition av medel ur lönegaranlifonden kräver stöd i lag. Ett förslag till tillfällig awikelse frän lagen (1981:691) om socialavgifter har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga ll.l. Jag har i denna fräga samrått med statsrådet Könberg.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget till lagom tillfällig awikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
27
Regional utveckling Prop. 1992/93:100
Den regionala problembilden
Den svenska arbetsmarknaden präglas nu av en fallande sysselsättning och stigande arbetslöshet inom i stort sett samtliga branscher och regioner. De regionala skillnaderna i arbetslöshet har visserligen minskal något under senare år men är alltjämt betydande.
Befolkningsmässigt hade de tre storstadslänen under de tre första kvartalen 1992 en neltoinflytlning från övriga län på ca 3 800 personer, vilket kan jämföras med en nettoulflyttning till övriga län på ca 1 800 personer under motsvarande period 1991.
Nettoinvandringen fortsatte att spela en betydelsefull roll för skogslänens befolkningutveckling genom att denna översteg de flytlningsförluster som skogslänen hade gentemot övriga län.
Som framgär av följande tabell var befolkningsutvecklingen under år 1991 negativ i de regionalpolitiska stödområdena, medan befolkningen ökade utanför dessa områden. Jämfört med utvecklingen under de senaste åren kan särskilt märkas den klara försämringen i stödområde 2.
Befolkningsutvecklingen inom regionalpolitiska stödområden, storstadsområden och övriga landet under perloden 1988- 1991
Omräde
Antal inv. 1991
Andel
%
Årlig förändring (%) 1988-1990 1991
Stödområde 1 Stödområde 2 Stödområde 1+2 Storstadsområden Övriga omräden
RIKET
192 029 429 935 621 964
2717 no
5 305 045 8 644 119
-0,2 0,2 0,1 0,7 0,8
0,7
-0,1
-0,2
-0,1
0,7
0,7
0,6
Den öppna arbetslösheten i stödområde 1 och 2 ligger omkring 2,5 resp 1,5 procentenheter högre än i storstadsregionerna. Skillnaderna i arbetslöshetsnivå mellan enstaka kommuner är dock väsentligt större. Under det 3:e kvartalet 1992 varierade t.ex. den öppna arbetslösheten mellan som högst 9,8 % i Dorotea kommun och som lägst 2,2 % i Danderyds kommun.
Om man även räknar med andelen personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete så har andelen personer utanför den reguljära arbetsmarknaden ökat med tre procentenheter i stödområde 2 medan ökningen inom stödområde 1, storstadsregionerna och i övriga landet varit likartad men på en något lägre nivä. Nivän är med närmare 11 % högst inom stödområde 1, vilket är drygt 5 procentenheter högre än i storstadsregionerna och omkring 4,5 procentenhet högre än i området utanför stödområdet och storstadsregionerna.
En förhållandevis ny tendens när det gäller den kraftiga ökningen av antalet varslade om uppsägning är att dessa i större utsträckning än tidigare berört andra sektorer än industrin och byggnadsverksamheten. Detta gäller t.ex. varuhandel, privata tjänster och den offenlliga sektorn. Den senare har hittills spelat en viktig roll när det gällt att upprätthålla en sysselsättnings-mässig balans mellan de regionalpoliliskt prioriterade områdena och övriga landet.
28
Problembilden för glesbygden präglas bl.a. av den ogynnsamma befolk- Prop. 1992/93:100 ningsstrukturen, sedan länge orsakad av utflyttning av särskilt kvinnor och Bilaga 11 ungdomar. Pågående och förestående omvandlingar av den offentliga sektorn och av transfereringssystemen fär betydelse för glesbygdsbornas sysselsättningsmöjligheter samtidigt som serviceförsörjningen kan påverkas. Av grundläggande betydelse är också möjligheterna alt upprätthälla fungerande kommunikationer för att nå arbetsplatser, service och marknader för produktionen.
Regionalpolitikens allmänna inriktning
Regionalpolitiken skall enligt de av riksdagen fastlagda målen inriktas på att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. Politiken skall främja en rättvis fördelning av välfärden mellan människor i olika delar av landet och en balanserad befolkningsutveckling så att betydande valfrihet i boendet kan åstadkommas. Regionalpolitiken skall vidare underlätta tillvaratagandet av landets samlade resurser och en rationell produktion så att ekonomisk tillväxt kan uppnäs. Jag vill erinra om att ett viktigt inslag i tillväxtpolitiken är alt la tillvara utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet.
Om mälen skall kunna uppnås måste förutsättningar skapas för ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt fungerande regioner. I regeringsförklaringen anges alt hela Sverige skall leva. Det förutsätter en aktiv politik för regional utveckling. Denna skall ge förutsättningar för människor att bo och utvecklas i alla delar av landet. För att nå regional utveckling krävs ett lokalt engagemang och en politik anpassad till människors krav på service, kultur, utbildning, arbete, frilid osv. Eftersom det i mänga regioner räder en könsmässig och åldersmässig snedfördelning mäste åtgärder sättas in för att lösa dessa problem.
Utvecklingskraften i de mindre företagen är avgörande för den regionall spridda sysselsättningen, liksom satsningar på bättre infrastruktur, dvs. moderna järnvägar, förbättrat vägnät, förbättrade telekommunikationer, utbyggd högskoleutbildning m.m.
Riksdagen har fastställt en långsiktig stödomrädesindelning som gäller frän den 1 juli 1990. Beslutet innebär all det regionalpolitiska företagsstödet liksom de särskilda regionalpolitiska infraslrukturålgärderna koncentrerats till två stödområden; stödområde 1 och 2. Dessa områden omfattar de kommuner eller delar av kommuner som långsiktigt har bedömts ha de svåraste regionala problemen.
Till regeringen har inkommit ett antal framställningar om inplacering av nya områden i stödområde eller uppflyttning från stödområde 2 lill 1. Enligt min mening är del viktigt att stödområdesindelningen inte ändras för ofta, särskilt som de långsikliga problemen förändras myckel långsamt. Jag är därför inte nu beredd att föreslå några ändringar.
Jag vill här dock nämna att regeringen för innevarande budgetår utnyttjat möjligheten att temporärt medge förhöjd stödnivä för vissa kommuner eller delar av kommuner som är inplacerade i stödområde 2. Således har den maximala stödnivån för lokaliseringsbidrag höjts frän 20 till 30 % i Norsjö, 29
Åre och Bräcke kommuner, i Borgsjö och Haverö församlingar i Ange kom- Prop. 1992/93:100 mun samt i Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun. Bilaga 11 De fyra kommuner eller kommundelar som redan lidigare hade en sädan förhöjning har fått förlängning t.o.m. den 30 juni 1993.
Utöver dessa långsiktiga stödområden finns s.k. tillfälliga stödområden. Regeringen har möjlighet att i sådant omräde placera in kommuner eller delar av kommuner med allvarliga sysselsättningsproblem till följd av exempelvis omfattande strukturrationaliseringar. För närvarande är 14 kommuner eller delar av kommuner inplacerade i tillfälligt stödområde t.o.m. den 30 juni 1993. Detta innebär att regeringen beslutat all förlänga inplaceringen för samtliga tidigare inplacerade omräden med ett är. Inom Arbetsmarknadsdepartementet pågår för närvarande en översyn av de tillfälliga stödom-rädesinplaceringarna och jag avser att återkomma till regeringen med eventuella förslag till förändringar.
I rådande lågkonjunktur har som nämnts strukturomvandlingsproblemen pä olika håll i landet accentuerats. Detta ställer ökade kr-av inle bara på arbetsmarknadspolitiska insatser ulan även pä långsiktigt verkande regionalpolitiska åtgärder för all hävda de prioriterade regionernas möjligheter till utveckling. I dessa områden behövs dels infrastrukturförbätlringar, dels säväl riktade företagsinsatser i form av etableringsstöd och stöd vid expansion som allmänt kostnadssänkande företagsstöd.
Ansvaret för en regionall väl utvecklad infrastruktur vilar pä respektive samhällssektor. För vissa typer av ätgärder finns dock särskilda regionalpolitiska medel för att förbättra förutsättningarna för utveckling av näringslivet. I stödområde 1 pägär med stöd av dessa medel ett särskilt program som genomförs i samarbete mellan berörda länsstyrelser.
Genomförandet av dé regionalpolitiska åtgärderna har successivt delegerats till länsstyrelserna och deras medel för regionala utvecklingsinsatser uppgår detta budgetår till 1 miljard kronor. Länsstyrelserna kan använda medlen för lokaliserings- och utvecklingsbidrag, glesbygdsstöd och projektverksamhet. Den stora frihet i medelsanvändningen som getts länsstyrelserna ställer stora krav på prioritering mellan olika åtgärder och noggrann uppföljning. I bilaga 14 redovisar civilministern, efter samråd med mig, nägra allmänna riktlinjer för del regionala utvecklingsarbetet.
Mina förslag i det följande innebär sammantaget att anslagen för direkta regionalpolitiska åtgärder under nästa budgetår ligger kvar på en i stort sell oförändrad nivå trots det svåra budgetläget. Därigenom har regeringen markerat den betydelse den tillmäter regionalpolitiken.
Jag vill avslutningsvis beröra frågan om regionalpolitikens inriktning i relation till Europaintegrationen.
Riksdagens och regeringens syn på EES-avtalets inverkan pä Sveriges regionalpolitik och förslag lill åtgärder med anledning av avtalet har nyligen redovisats (prop. 1991/92:170, bil. 9, s. 31-36; EU 1).
EES-avtalel berör endast de regionalpolitiska företagsstöden. I nämnda proposition framförde jag att del inte kan uteslutas att del i vissa avseenden kan bli nödvändigt med modifieringar av dessa stöd. Den samlade bedöm ningen var dock alt stöden överensstämmer med EES-avtalets grundtanke att stöd inle får snedvrida konkurrensen och handeln mellan avtalsparterna 30
på ett säll som strider mot det gemensamma intresset. Sverige bör således Prop. 1992/93:100 även efter ett EES-avtal kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett Bilaga 11 samma inriktning och av minst samma omfattning som i dag.
Sverige har vidare ansökt om medlemsskap i EG. EG-kommissionen har lämnat ett positivt yttrande över den svenska medlemskapsansökan. För Sveriges del är målet i kommande förhandlingar bl.a. all upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska omrädet.
Härvid står två frägor i förgrunden. För det första gäller det att få acceptans för Sveriges regionalpolitiska problem och de därav föranledda nationella stödbehoven. Utvecklingsarbetet i våra regionalpoUtiskt prioriterade regioner försvåras t.ex. av låg befolkningstäthet, smä lokala marknader, långa avstånd och längst i norr också klimatförhållandena. För det andra gäller det att i största möjliga utsträckning få del av EG:s struktur- och regionalpolitiska satsningar genom de s.k. strukturfonderna i Gemenskapens budget.
EG-kommissionen behandlar båda dessa frågor i principiellt positiva ordalag i sitt yttrande, men påpekar att företagsstödet måste vara förenligt med EG:s regelverk.
Vår delaktighet i den europeiska integrationen innebär enligt regeringens bedömning ökade möjligheter till och nya krav på regionalpolitiska insatser.
Åtgärder inom olika samhällssektorer
För att åstadkomma en positiv utveckling i de regionalpoliliskt prioriterade regionerna krävs betydande direkta regionalpolitiska insatser, men ännu viktigare är att verksamheterna inom andra samhällssektorer utformas sä att förutsättningarna för utveckling i de prioriterade regionerna blir likvärdiga med övriga delar av landet. I detta perspektiv är det särskilt viktigt att förbättra infrastrukturen och att upprätthålla en väl fungerande samhällsservice.
Lokaliseringen, omfattningen och inriktningen av den högre utbildningen och forskningen är faktorer som är av avgörande betydelse för den långsiktiga utvecklingen av näringslivet och sysselsättningen i olika regioner. Regeringen kommer senare att förelägga riksdagen förslag på dessa områden. Del regionala utvecklingsperspektivet kommer att beaktas vid utformningen av förslagen.
Beträffande utbyggnaden av infrastrukturen vill jag nämna de stora satsningar som görs inom främst kommunikationsområdet. Utbyggnaden sker enligt berörda trafikverks investeringsplaner med 4,6 miljarder kronor ärligen, varvid regionalpolitiska hänsyn skall vägas in. Till ordinarie planering har under 1992 av konjunkturskäl tillkommit beslut om ytterligare sammanlagt 5,2 miljarder kronor. I dessa beslut har den regionalpolitiska prioriteringen vid val av objekt vägt mycket tungt.
För närvarande pågår genomgripande förändringar inom en rad samhälls sektorer, förändringar som kommer att få genomslag under de närmaste åren. Det gäller inte minst inom transport- och kommunikationssektorerna, men också inom andra områden som är viktiga delar av samhällets infra struktur. Avreglering, bolagisering och privatisering är inslag i de pågående 31 processerna.
3 Riksdagen 1992/93. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 11
Ell huvudmotiv till dessa systemförändringar är alt genom att stimulera Prop. 1992/93:100 konkurrens pä marknadsmässiga villkor öka effektiviteten i rcsursanvänd- Bilaga 11 ningen. Det kan bl.a. innebära sänkta priser för mänga företag och privatpersoner på vissa tjänster. Samtidigt finns del risk för att dessa tjänster rela-tivl .sett kan komma att fördyras i t.ex. glest befolkade omräden.
Del iir uppenbart all denna utveckling kan komma all påverka vissa regioner negativt. Regeringen har därför (prop. 1991/92:150 bil. 1:1, sid 25) slagit fast all vid dessa förändringar skall de regionalpoUtiska konsekvenserna beaktas.
Dessa delvis nya förutsättningar för regionalpolitiken innebär bl.a. att samhällets åtaganden lör vissa verksamheter måste preciseras i form av servicenivåer, tillgänglighet etc.
Som ett led i detta arbete har regeringen utfärdat direktiv (Dir. 1992:50) till samtliga kommittéer och särskilda utredare alt belysa de regionala konsekvenserna av sina förslag. Det innebär att dessa konsekvenser blir belysta på cll tidigt stadium i beredningsprocessen. Della är nödvändigt för att bedöma behovet av eventuella kompletlerande åtgärder och för att bedöma kostnaderna för sådana. '
En fråga som följs med stor uppmärksamhet är avregleringen av inrikesflyget. Denna trädde i kraft den Ijuli 1992. För att staten skall kunna skapa förutsättningar för en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet bör förutsättningarna för slalens ansvar utredas. Jag har erfarit att chefen för kommunikalionsdepartementet inom kort kommer att ge Luftfartsverket i uppdrag att särskilt studera effekterna av flygtrafikens avreglering. Delta kommer att ske med beaktande av de särskilda förhållandena i Norrlands inland.
Under lång tid har sysselsättningen i offentlig verksamhet, främst inom den kommunala sektorn, ökal. Detta har bidragit till att förbättra den regionala balansen. Kravet på minskade offentliga utgifter kan leda till att de regionala skillnaderna äter igen ökar. Detla kan särskilt komma all drabba kvinnorna, vilket måste uppmärksammas i det lokala och regionala utvecklingsarbetet.
Utformningen av systemet med statsbidrag till kommunerna är ett viktigt instrument i delta sammanhang. Det system som riksdagen nyligen beslutat om innebär att en rad specialdestinerade bidrag försvinner och ersätts av etl mer generellt .system (prop. 1991/92:150 Del 11, FiU29, rskr. 345). Det sammanslagna bidraget skall kompensera för såväl bristande skattekraft som strukturella kostnadsskillnader. Den väsentliga fördelen med förändringen är att kommunerna ges ökad frihet att välja de bästa lösningarna och avväga olika insatser efter skiftande krav och förutsättningar. Viss kritik har riktats mol valet av kriterier för att beräkna dessa struklurkostnader. För alt få ett bättre underlag för att bedöma hur statsbidragssystemet kan kompensera föf de strukturella skillnaderna har en särskild utredare tillsatts.
Länsstyrelserna har ell särskilt ansvar när det gäller statlig service i gles bygd. Vid en planerad indragning skall berörda myndigheter rapportera denna till länsstyrelserna, som i sin lur skall ta upp överläggningar om alter nativa lösningar. Bakgrunden till all länsstyrelserna tilldelades denna roll var att varje scklorsmyndighet tidigare agerade på egen hand utan all grundligt 32
pröva om verksamheten kunde bibehållas genom samordning med andra Prop. 1992/93:100 verksamheter pä orten. Enligt min mening bör länsstyrelserna ocksä ta egna Bilaga 11 initiativ lill överläggningar med berörda myndigheter om samordnade servicelösningar för att bibehålla eller utveckla olika typer av lokal service till rimlig kostnad.
Folkrörelserädet Hela Sverige ska leva har i en skrivelse den 2 december 1992 föreslagit införande av samhällsservicelån för ny- och ombyggnation av lokaler för samordnad service på landsbygden. Jag vill då erinra om att föredraganden i den regionalpolitiska propositionen Regionalpolitik för 90-talet konstaterade att länsstyrelserna redan i dag använder medlen för regional projektverksamhet till projekt som rör samordnad serviceförsörjning. Enligt hans mening fanns det inte, mot bakgrund av den då föreslagna friare användningen av medlen för Regionala utvecklingsinsatser, anledning att särskilt reglera stöd till samhällelig service inom ramen för glesbygdsstödet. Det finns således redan inom ramen för det s.k. länsanslaget möjligheter för länsstyrelserna all stödja lokala samordnade servicelösningar av det slag Folkrörelserådet åsyftar med sitt förslag. Jag är därför inte beredd att föreslå införandet av ett särskilt lånesystem. Däremot anser jag att Glesbygdsmyndigheten inom ramen för sin utvärdering av glesbygdsinsatser bör närmare studera hur projektmedlen i nämnt avseende har använts samt att myndigheten sprider vunna erfarenheter till länsstyrelserna.
Jag vill också i detta sammanhang nämna att Glesbygdsmyndigheten bör kunna intensifiera sitt arbete med sektorssamordning, inte minst som ett stöd för länsstyrelserna i deras arbete för att slå vakt om hotad service. Den bör därför ha täta kontakter med berörda centrala verk och myndigheter för att diskutera aktuella verksamhetsförändringar och eventuella möjligheter att samordna service.
När det gäller just servicen i glesbygd är det viktigt med öppenhet för otraditionella och flexibla lösningar. Det finns lyckade sådana exempel och Glesbygdsmyndigheten bör vid sina kontakter med länsstyrelserna kunna medverka lill att sådana erfarenheter sprids.
I det regionala utvecklingsarbetet är Närings- oeh leknikutvecklingsver-kets (NUTEK) program- och projektverksamhet viktig. NUTEK:s roll bör vara att la initiativ till program och projekt, följa upp och utvärdera samt sprida erfarenheter. Syftet med verksamheten bör vara alt göra det samlade regionala och lokala utvecklingsarbetet så effektivt som möjligt. Som också sägs i bilaga 13 till denna proposilion bör verksamheten i huvudsak bedrivas enligt den inriktning som NUTEK föreslär i sin fördjupade anslagsframställning.
Företagsinriktade åtgärder m.m.
I enlighet med riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1990 har en viss förskjutning av de regionalpolitiska åtgärderna under de senaste åren skett från direkt företagsstöd lill ätgärder för att förbättra de allmänna förutsättningarna för näringslivet. De direkt företagsinriktade åtgärderna har dock fortfarande en betydande omfattning.
De nuvarande regionalpolitiska stödmedlen som riklar sig direkt till före- 33
tagen är: Lokaliseringsstöd som beslår av lokaliseringshidrag och lokalise- Prop. 1992/93:100 ringslån, som kan lämnas i samband med investeringar i byggnader och ma- Bilaga 11 skiner, utvecklingsbidrag, som främst används för immateriella investeringar, sysselsäuning.sbidrag i samband med utökning av antalet anställda, lån lill regionala investmentbolag, nedsatta socialavgifter samt transportstöd.
Förulom län till privata regionala investmentbolag har slaten, i samband med att särskilda regionalpolitiska ätgärder vidtagits i vissa regioner, länmat kapitaltillskott av olika slag lill regionala utvecklings- och investmentbolag. Med anledning av regeringens proposition 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag m.m. har riksdagen givit regeringen bemyndigande att sälja statens aklier i bl.a. dessa bolag.
Utöver nämnda direkta stöd till företag har vissa av staten inrättade organ regionalpoUtisk betydelse. Här kan särskilt nämnas Stiftelsen Norrlandsfonden, som har till huvudändamål att låna ut pengar till riskfyllda projekt i de fyra nordligaste länen. Jag återkommer senare med närmare förslag om Norrlandsfonden. Även de regionala utvecklingsfonderna bidrar till alt förbättra den regionala balansen genom sitt arbete med småförelag. Ylterligare instrument som används för att påverka den regionala utvecklingen är de lokaliseringssamråd som bedrivs inom Arbetsmarknadsdepartementei med de största industriföretagen och med företag inom den privata tjänste- och servicesektorn.
Närings- och leknikulvecklingsverkel (NUTEK) har i uppdrag alt fortlöpande utvärdera de regionalpolitiska stöden till förelag. NUTEK kommer alt övergripande redovisa samtliga stödformer under hösten 1993. Vad i övrigt gäller NUTEK:s arbete med regionalpoliliskt företagsstöd redovisar jag bedömningar av della i bilaga 13 lill denna proposition.
Jag kommer i det följande alt bl.a. redogöra för utfallet av de olika stödformerna.
1 RegionalpoUtiskt företagsstöd
Förordningen (1990:642) om regionalpoliliskt förelagsstöd omfattar lokaliseringsstöd, utvecklings- och sysselsättningsbidrag saml lån lill regionala investmentbolag.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och nägra länsstyrelser har lämnat förslag till vissa ändringar av företagsstödet. Enligt min mening bör, bl.a. i avvaktan på NUTEK:s utvärdering, inte några förändringar genomföras för närvarande.
Av följande sammanställning framgär beviljat stöd (exkl. sysselsättningsbidrag), beräknad sysselsättningsökning samt subvention per nytt arbetstillfälle under de fem senaste budgetåren.
34
Budgetär
1987/88
1988/89
1989/90
1990/91
1991/92
Antal arbetsställen
589 Beviljat stöd (mkr)
Lokaliseringsbidrag m.m.'
1 001
645 Lokaliseringslån
-
Summa
I 277
1 114
1 067
645 Beräknad
3 904
4 645
4 494
4 239
3 386
sysselsättningsökning varav kvinnor
1 657
1 557
1 284
1 280
Subvention per nytt arbetstillfälle (tkr)
178 Prop. 1992/93:100 Bilaga 11
' Inkl. utvecklingsbidrag och de äldre stödformerna investeringsbidrag, offertstöd och regionalpoliliskt utvecklingskapital.
I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning. Inte heller lokaliseringsbidrag pä sammanlagt 314 miljoner kronor som lämnats till Boliden Mineral AB under budgetåren 1987/88-1989/90 i syfte främst att bevara sysselsättningen vid vissa av bolagets gruvor.
Under budgetåret 1991/92 uppgick således den beräknade sysselsättningseffekten till knappt 3 400 nya arbetstillfällen.
En kvoteringsregel säger att minst 40 % av antalet nya arbetstillfällen skall förbehållas vartdera könet. Pä regeringens uppdrag har länsarbetsnämnderna i stödområdena utarbetat handlingsplaner för att öka kvinnoandelen. Kvinnornas andel av sysselsättningsökningen uppgick under budgetåret 1991/92 till 38 %. Det innebär en väsentlig ökning sedan föregående budgetår då andelen uppgick till ca 30 %.
Under budgetåret beviljades 589 företag stöd med sammanlagt 645 miljoner kronor i samband med investeringar på drygt 2 miljarder kronor. Av stödet utgjorde 256 miljoner kronor lokaliseringsbidrag och 389 miljoner kronor utvecklingsbidrag. Lokaliseringslån har återinförts som stödform den 1 juli 1992 efter att i princip ha varit avskaffad i två år.
Av följande sammanställning framgår länsvis beviljat stöd budgetåret 1991/92 fördelat på antalet arbetsställen, investeringskostnad, stödform och beräknad sysselsättningsökning.
35 Liin
Antal
Investerings-
Beviljat
Beräknad
arbets-
kostnad
bidrag'
sysselsätt-
Bilaga 11
ställen
miljoner kr
ningsökning
Län
Gotla[id
59,5
7,7
. 33
Blekinge
281,2
90,1
821 Älvsborg
103,0
20,4
IM
Värmland
267,6
37,4
181 Örebro
43,5
213 Västmanland
77,9
15,0
88 Kopparberg
129,3
23,7
174 Gävleborg
148,5
55,6
319 Västernorrland
187,0
83,6
421 Jämtland
94,3
74,1
224 Västerbotten
174,4
105,0
494 Norrbotten
.338,1
89,0
284 SUMMA
2 038,9
645,1
3 386
' Lokaliserings- och utvecklingsbidrag
Av följande sammanställning framgär fördelningen pä olika stödområden av antalet nya arbetstillfällen, investeringskostnader, beviljat stöd, beräknad sysselsättningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle.
Stöd-
Antal
Invesle-
Beviljat
Beräknad
Subv.
område
arbets-
rmgs-
bidrag'
syssel-
arbets-
ställen
kostn.
sättnings
tillfälle
(mkr)
ökning
(tkr)2
2 Tillfälliga
Utanför
SUMMA
434,8 878,5 416,5 309,1
2 038,9
224,3
184,0
171,0
65,8
645,1
790 1012 1072
3 386
267 174 150 107
' Lokaliserings- och utvecklingsbidrag
I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning
Den bransch som erhållit flest stöd var även under 1991/92 verkstadsindustrin inom vilken 205 företag erhöll stöd.
Stödet till tjänsteförelag var det beloppsmässigt största bland branscherna. Under budgetåret 1991/92 har säledes 100 förelag som bedriver uppdragsverksamhet beviljats sammanlagt 166 miljoner kronor i stöd.
Beslut om regionalpoliliskt stöd fattades under budgetåret 1991/92 av länsstyrelser, NUTEK och regeringen. Länsstyrelserna svarade liksom lidigare år för en stor andel av alla beslut, 80 %. Länens andel av det totalt beviljade stödbeloppet uppgick till 224 miljoner kronor eller 35 %.
Antalet nyetablerade företag som erhöll stöd under budgetåret 1991/92 uppgick till 100. Ungefär vart sjätte förelag som fick stöd var nyetablerat. Stödet till nyetablerade företag uppgick totalt lill 112,5 miljoner kronor. Del motsvarar i genomsnitt 1,1 miljoner kronor per nyetablerat företag.
En fördelning av stödet under budgetåret 1991/92 på företagsstorlek visar att 81 % av företagen hade färre än 20 anställda. Endasl ett av slödföretagen hade fler än 200 anställda.
Inom ramen för lokaliseringssamrådet med företag inom den privata
tjänste- och servicesektorn har förfrågningar frän och kontakter med ett Prop. 1992/93:100 stort antal förelag som banker, försäkringsbolag, finansbolag, data- och Bilaga 11 mediaförelag, serviceföretag m.fl. ägt rum. Mänga nybildade tjänsleförelag har visat intresse för etablering i stödområdet. Konlaklcrna har sedan år 1987 resulterat i att ca 4 000 arbetstillfällen successivt beräknas tillföras regionalpoliliskt prioriterade omräden.
Regionalpoliliskt stöd till framställning av fasta bränslen kan enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:113 s. 123-124, AU23, rskr. 388) under vissa förutsättningar lämnas i landets från sysselsättningssynpunkt mest utsatta områden, dvs. nuvarande stödområdena 1 och 2.
För riksdagens kännedom vill jag anmäla att regeringen i elt fall beviljat lokaliseringsbidrag till ett bolag som etablerat tillverkning av iräbränslepel-lets utanför dessa omräden. Investeringen avsåg ett från cncrgipolitisk synpunkt intressant pilotprojekt i Härnösand. Härnösand tillhör de orter där regeringen beslutat att lokaliseringsstöd tillfälligt skall kunna lämnas på grund av mycket omfattande strukturförändringar.
Lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag är selektiva stödformer, dvs. behovet av stöd prövas i varje enskilt fall. Syftet med de selektiva stöden är främst att uppnå effektivitet i stödgivningen genom koncentration till projekt där den har en avgörande betydelse. Stödels storlek bestäms bl.a. med hänsyn till antalet nya arbetstillfällen och angelägenheten från samhällssynpunkt att investeringen genomförs. Stödet får dock inte vara högre än vad som behövs för att investeringen skall komma till stånd. Vissa länsstyrelser tillämpar enligt vad jag erfarit inte denna princip. Jag finner delta otillfredsställande och avser att återkomma till regeringen med de förslag till ätgärder som kan erfordras för att dessa principer i stödgivningen skall upprätthållas.
Sysselsättningsbidrag lämnas enligt gällande regler per kalenderår föi cll år i taget under högst fem år. För att få stöd mäste företagen öka sysselsättningen oeh bibehålla den nya sysselsättningsnivån under hela perioden. Stöd lämnas endast i stödområdena.
Av följande sammanställning framgår beviljat sysselsätlningsstöd för åren 1987-1991 fördelat på antalet arbetsställen, årsarbetskrafter och beviljat belopp.
År 1987 1988 1989 1990 1991'
1 545
1 195
10 803
9 364
8 887
8 416
6 957
212 Antal arbetsställen Antal årsarbetskrafter Beviljat belopp (mkr)
' Ytteriigare beslut kommer att fattas för 1991.
Nettoeffekten av sysselsättningsstödet beräknas till närmare 1 300 arbetstillfällen under budgetåret 1991/92.
Sammanfattningsvis har det regionalpolitiska företagsstödet enligt min bedömning varit av stor betydelse för möjligheterna alt skapa nya arbetstillfällen i regionalpoliliskt utsatta orter och regioner. Genom dessa arbetstillfällen har också resurser i form av underutnyttjad arbetskraft och samhällelig infrastruktur kunnat tas till vara pä elt sätt som bidragit till ekonomisk tillväxt i hela landet.
2 Nedsatta socialavgifter Prop. 1992/93:100
Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift tsilaga 11 trädde i krafl den 1 januari 1991. Den ersatte lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län. Den geografiska omfattningen utökades då, från att tidigare endast ha avsett Norrbottens län, till hela stödområde 1. De näringsgrenar som omfattas av nedsättningen är bl.a. gruvverksamhet (utom malmgruvor), viss tillverkningsindustri, produktionsvaruinriktad partihandel, uppdragsverksamhet samt hotell-och campingverksamhet. Nedsättningen gäller inte verksamheter som drivs av kommuner eller andra statliga myndigheter än statens affärsdrivande verk.
Den Ijuli 1992 vidgades nedsättningen till att omfatta flera verksamheter samt till att gälla även vissa branscher i delar av stödområde 2. Utvidgningen inriktades i huvudsak till företag inom de areella näringarna, turismen och den privata tjänstesektorn, dvs. branscher av betydelse för glesbygder och kvinnors sysselsättning.
Nedsättningen av socialavgifterna uppgår i stödområde 1 och större delen av stödområde 2 till tio procentenheter och gäller t.o.m. år 2000. Nedsättningen omfattar t.o.m. år 1995 även Bodens, Luleå, Älvsbyns och Piteå kommuner. I dessa områden sätts avgifterna ned med fem procentenheter. Hel befrielse frän socialavgifter och allmän löneavgift gäller i Svappavaara samhälle i Kiruna kommun, t.o.m. utgången av år 1993. Fr.o.m. år 1994 kommer samma regler alt gälla i Svappavaara som i övriga stödområde 1.
Huvudsyftet med nedsatta socialavgifter är att - relativt sett - stärka konkurrenskraften hos företagen i de regionalpoliliskt mest utsatta områdena genom sänkta personalkostnader. Nedsättningen bör medföra att företagens ställning på marknaden stärks, vilket på sikt bör leda till ökad produktion och ökad sysselsättning.
3 Transportstöd
Frågor om transportstöd till företag m.m. behandlas enligt förordningen (1980:803) om regionalpoliliskt transportstöd.
Transportstödets huvudsyfte är att kompensera för de permanenta lägesnackdelar som industrin i norra Sverige har.
Transportstöd lämnas för transporter av gods från, lill och inom ett stödområde, som utgörs av Norrland - utom vissa delar av Gävleborgs län - samt delar av Kopparbergs och Värmlands län. Stödområdet är indelat i fem transportstödzoner.
Stöd lämnas med 10-50 % av nettofraktkostnaden beroende pä transportstödzon och transportavstånd. Stöd lämnas till transporter pä sträckor som uppgår till minst 251 km och som utförs pä järn- eller landsväg i yrkesmässig trafik.
Stöd för uttransport av gods lämnas om detta består av sädana hel- eller halvfabrikat, som har genomgått en betydande bearbetning inom stödområdet.
Stöd till intransport avser råvaror och halvfabrikat som används i vissa nä-
ringsgrenar, i vilka en iransportkoslnadsreduktion stimulerar produktion Prop. 1992/93:100 och sysselsättning i stödområdet. Bilaga 11
Under är 1991 utbetalades 282 miljoner kronor i transportstöd. Den bidragsgrundande transportkostnaden uppgick lill 1,1 miljarder kronor. Fördelningen av slödel mellan ut- och intransporter var 231 resp. 51 miljoner kronor. Störst andel av stödet, 38 %, lämnades till verkstadsindustrin. Trävaruindustrin svarade för 30 % samt kemisk industri och livsmedelsindustri för 14 resp. 10 %.
Stödets fördelning på län för utförda transporter år 1991 var följande.
Län Andel (%)
Värmland 3
Kopparberg 4
Gävleborg 4
Västernorrland 13
Jämtland 11
Västerbotten 40
Norrbotten 25
4 Stiftelsen Norrlandsfonden
Norrlandsfonden inrättades år 1961 som ett näringspolitiskt instrument för att främja utvecklingen av näringslivet i främst de fyra nordligaste länen. Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner kronor. Verksamheten är inriktad på riskfinansiering till små och medelstora företag.
På grundval av regeringens proposition (1991/92:51) om en ny småföretagspolitik har riksdagen beslutat om ändrade riktlinjer för bl.a. Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet. I enlighet med beslutet har regeringen tagit upp överläggningar med Norrlandsfondens styrelse om alt 200 miljoner kronor av stiftelsens kapital skall betalas in till staten i lika stora delar under tiden 1993-1997.
På Näringsdepartementets uppdrag har en analys genomförts för alt ytterligare belysa hur en reduktion av stiftelsens kapital, bl.a. mot bakgrund av det nuvarande läget på kapitalmarknaderna, skulle påverka finansieringsmarknaden i norra Sverige.
Norrlandsfonden har tvingats avskriva en betydande del av låneengagemangen beroende på den rådande konjunkturen. Analysen visar att en stor återbetalning av medel till staten skulle leda till stora inskränkningar i Norrlandsfondens verksamhet.
Enligt min mening är Norrlandsfonden ett viktigt näringslivsuppbyggande regionalpoUtiskt instruinent i norra Sverige. I awaktan pä att de föränd ringar som regeringen föreslagit på riskkapitalmarknaden fått genomslag i norra Sverige bör Norrlandsfondens ekonomiska ställning inte förändras. Därför bör de två första delinbetalningarna av det belopp med vilket fondens kapital skulle reduceras inte genomföras. Den effekt på statsbudgeten som indragningarna skulle ge upphov till uppnäs i stället genom att belastningen pä anslagen för sysselsättningsbidrag och nedsatta socialavgifter beräknas bli o
80 miljoner kronor lägre nästa budgetår. Regeringen får senare ta ställning Prop. 1992/93:100 lill de resterande inbetalningarna frän fonden. Bilaga 11
5 Åtgärder för att främja kvinnors företagande
I december 1991 gav regeringen Närings- och Icknikulveckling.sverket (NUTEK) i uppdrag att upprätta ett handlingsprogram för att främja kvinnors företagande i stödområdet. I uppdraget ingick all analysera villkoren för de kvinnliga företagarna.
I oktober 1992 redovisade NUTEK etl förslag till handlingsprogram.
Av analysen framgär att andelen kvinnliga företagare är ca 15 %. Vidare kan nämnas att 17 % av de som startade företag år 1991 var kvinnor. De nystartade företagen finns främst inom tjänstenäringarna.
Analysen visar inte på några speciella skillnader mellan de kvinnliga förelagarna i de län som undersöktes. Slutsatsen är att kvinnor som företagare möter likartade förutsättningar i hela landet. Skillnaderna mellan kvinnlig oeh manlig företagarkultur i allmänhet bedöms ha större genomslag än de regionala skillnaderna.
De särskilda förhållandena i det regionalpolitiska stödområdet med små marknader och stora avstånd gör del särskilt angeläget att där göra insatser för de kvinnliga förelagarna eftersom dessa utgör en grupp med stor utvecklingspotential.
I NUTEK:s handlingsprogram finns ett tjugotal förslag.
Några av förslagen är av den karaktären att de tämligen omedelbart kan beredas och genomföras.
Jag ämnar, efter samråd med näringsministern, därför senare föreslå regeringen att ge NUTEK i uppdrag att genomföra främst de förslag som rör infrastrukturen och nätverken för kvinnors förelagande i del regionalpoliliskt prioriterade området.
Jag kommer vidare att föreslå regeringen att anvisa medel ur anslaget D 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturålgärder för nämnda ändamål.
Förslag till förändringar avseende t.ex. beskattning, forskning, förbättrad statistik m.m. bereds vidare i respektive departement.
Glesbygds- och landsbygdsinsatser
Glesbygdsinsatserna utgör en viktig del av den samlade regionalpolitiken och bör även fortsättningsvis inriktas på all ta till vara glesbygdens resurser och utvecklingsmöjligheter.
Med glesbygd avses enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och liknande områden. Det ankommer pä respektive länsstyrelse att utifrån dessa riktlinjer avgöra vilka områden i länet som är att betrakta som glesbygd.
Mol bakgrund av att flera länsstyrelser under senare år gjort utvidgningar av områdena såväl till tälorlsnära glesbygd som till kommunernas centralor ter eller andra större tätorter framhöll regeringen i förra årets budgetpropo sition att en sädan utveckling inle kunde accepteras. Sedan dess har några 40
länsstyrelser gjort en omprövning av sin områdcsavgränsniiig med upp- Prop. 1992/93:100 slramning som följd. Bilagall
Glesbygdsmyndigheten har i uppdrag att utvärdera glesbygdsinsatserna, vilket inbegriper att noga följa hur glesbygdsstödet används. Myndigheten lämnade våren 1992 en rapport där länsstyrelsernas avgränsningar för gles-bygdstödel hade kartlagts. Rapporten bekräftade den bild jag givit i budgetpropositionen av att stödområdena täckte en alltför stor del av länens yta. Myndigheten har därefter följt upp rapporten med en studie av den geografiska lokaliseringen av företag som fått glesbygsstöd. Av denna framgär bl.a. att stöd visserligen lämnats i centralorter, men all del rör sig om ganska få fall. Vidare konstateras att 35 % av stödföretagen finns närmare än 20 kilometer från tätorter med mer än 3 000 invånare. Sammanfattningsvis menar myndigheten att det är betydelsefullt att glesbygdsbegreppel inte är helt statiskt, varför några förslag till förändringar av gällande föreskrifter inte behövs.
Glesbygdsmyndighetens rapport har gett ökad kunskap om hur länsstyrelserna fördelar sina glesbygdsstödsmedel geografiskt. Materialet medger emellertid inte några längtgående slutsatser om situationen i enskilda län. Jag utgär ifrån att myndigheten i sitt utvärderingsarbete fortsätter att studera dessa frägor pä ett sådant sätt alt delta senare blir möjligt. I awaktan härpå föreslårjag nu ingen regelförändring ulan utgår ifrän alt de länsstyrelser som inte redan påbörjat en översyn av sina glesbygdsstödsomräden genomför en sådan i syfte att tillse att den utpräglade glesbygden verkligen prioriteras.
Glesbygdsstöd lämnades under budgetåret 1991/92 med närmare 296 miljoner kronor, vilket var 46 miljoner mer än under budgetåret dessförinnan.
Stöd till företag lämnades under budgetåret 1991/92 med 254 miljoner kronor, vilket innebar en ökning med 48 miljoner jämfört med föregående budgetär. Det var ca 2 000 småföretag som erhöll denna form av stöd med en beräknad sysselsättningsökning på 1 800 arbetstillfällen. Dessutom tryggades sysselsättningen för de 4 500 personer som fanns i företagen vid ansökningstillfället. En tredjedel av företagen fanns inom de areella näringarna. En tredjedel avsåg investeringar inom industri och hantverk medan resterande förelag fanns inom servicenäringar och turism.
Beloppsgränserna för stöd till företag och uthyrningsstugor höjdes så senl som den 1 juli 1992. Högsta belopp för avskrivningslån vid stöd till företag är nu 450 000 kronor och lill uthyrningsslugor 75 000 kronor.
Glesbygdsstöd i form av stöd lill kommersiell seivice lämnades under budgetåret 1991/92 med 42 miljoner kronor, vilket var i stort sett samma belopp som under föregående budgetår. Denna stödform, som funnits sedan 1973, har enligt Konsumentverket givit mycket goda resultat.
De båda glesbygdsstödsformerna bedöms fungera i huvudsak väl för att främja sysselsättning och service i glesbygd. Att så är fallet har bl.a. styrkts av utvärderingar pä regional nivå som genomförts av flera länsstyrelser. Nä gon större genomgäng av glesbygdstödets användning och effektivitet på na tionell nivå har emellertid inte genomförts sedan mitten av 1980-lalet. Jag anser att Glesbygdsmyndigheten, inom ramen för sill löpande uppdrag att ulvärdera glesbygdsinsatser, bör genomföra en sådan genomlysning av stö det lill förelag i glesbygder med avseende på slödels effekter, effektivitet 41
m.m. samt med beaktande av de förändringar som kan behöva göras med Prop. 1992/93:100 hänsyn till förändrade utvecklingsförutsätlningar över tiden. Även om stö- Bilaga 11 det i slort är flexibelt kan utvecklingen över tiden ställa krav på anpassningar som inte var förutsedda när stödet en gång infördes.
Ett exempel på förändringar i omgivningen vill jag ta upp redan nu.
Vad gäller stödberättigade verksamheter finns, lill skillnad mot i de regionalpolitiska företagsstödsförordningarna, i glesbygdsstödsförordningen inga närmare bestämmelser. I princip kan alltsä alla verksamheter som ger sysselsättning fä glesbygdsstöd. Dock finns viss praxis utvecklad och vissa län har av olika skäl gjort egna preciseringar. Under senare lid har antalet ansökningar om stöd ökat till verksamheter som nära anknyter till offentlig service. Rådande praxis har sedan länge varit att stöd inte lämnats till verksamheter där kommun eller landsting normalt är huvudman. Mot bakgrund av pågående avregleringar och privatiseringar har denna gräns dock blivit mindre skarp, varför jag finner anledning att här nägot beröra denna fråga.
Min grundinställning är att olika former av service, privat eller offentlig, skall finnas så nära människorna som möjligt. Om investeringsstöd till företag i glesbygder kan medverka till såväl bättre service som ökad sysselsättning är detta säledes positivt. Detta får emellertid inte innebära att möjligheten att lämna stöd i sig påverkar anbudsförfarandet eller på annat sätt blir en del i en process där statliga medel inte bör användas. Stöd bör heller inte lämnas till verksamheter, som på annat sätt är statsbidragsfinansierade. En grundförutsättning måste dessutom vara att det gäller service som inte finns inom rimligt avstånd. Eftersom prövningen av sådana ansökningar innehåller avvägningar om servicenivåer m.m. bör länsstyrelsen samråda med landsting och kommun.
Jag har tidigare redovisat min syn på behovet av sektorssamordning för att de regionalpolitiska målen skall kunna uppnäs. Vad jag där anfört är givetvis i lika hög grad tillämpligt för glesbygden. Det gäller t.ex. satsningar pä utbildning, kommunikationer osv. Det är av yttersta vikt att alla myndigheter och verk vid planering av sin verksamhet beaktar konsekvenserna för människorna i glesbygden. Det bör vara en viktig uppgift för Glesbygdsmyndigheten att ha täta kontakter och överläggningar med sådana organ för att försöka finna lösningar på eventuella problem för glesbygden. Myndigheten bör därigenom också kunna bli ett stöd åt länsstyrelserna i deras ansträngningar att åstadkomma samordningslösningar för att bibehålla service till hushåll eller företag i glesbygd.
Vad i övrigt gäller Glesbygdsmyndigheten har den verkat sedan den 1 januari 1991, även om verksamheten hittills delvis präglats av en successiv uppbyggnad. Jag återkommer under anslagsavsnittet till min syn pä hur myndigheten bör prioritera sina insatser under den närmaste tiden.
Det är på regional och lokal nivä, så nära människorna som möjligt, som den resultatinriktade projektverksamheten måste bedrivas. De enskilda människornas vilja att utveckla sin bygd vad gäller arbete, service, kultur, fritid osv. bör uppmuntras.
Projekt som genomförs på central nivå t.ex. av Glesbygdsmyndigheten bör ha en övergripande nationell inriktning och ha utpräglad pilolkaraktär. Regeringen har anslagit särskilda medel för riktade insatser på vissa sådana 42
nyckelområden. Del har gällt t.ex. åtgärder för all förbättra förutsättning- Prop. 1992/93:100 arna för kvinnor och ungdomar att bo och verka i glesbygden. Medel har Bilaga 11 också anslagils lill del s.k. Ekokommunprojeklet som riktar sig till kommuner som bedriver utvecklingsarbete med en ekologisk grundsyn. Därvid har särskilda medel reserverats för glesbygdsinsatser i sädana kommuner inom det regionalpolitiska stödområdet.
En grundförutsättning för att kunna utveckla glesbygden och landsbygden är att ta till vara den mänskliga kraften och de lokala resurserna. Över hela landet har människor gäll samman i bygdekommittéer eller i annan form för all utveckla sin bygd. Ca 2 000 aktiva bygdeutvecklingsgrupper arbetar i dag för lokal utveckling. Mänga idéer har kommit fram och en del har också kunnat förverkligas. Mycket återstår dock att göra. Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva bedriver ett treårigt projekt under benämningen Landsbygd-Framlidsbygd som bl.a. syftar till stöd och rådgivning till sådana lokala grupper samt opinionsbildning. För slutligt genomförande av verksamheten under 1993 och 1994 har regeringen beviljat Folkrörelserådet 4 miljoner kronor. Det lokala utvecklingsarbetet har hittills också fått stöd frän länsstyrelser m.fl. Det bör också fortsättningsvis vara en viktig uppgift för länsstyrelserna att stödja detta arbete genom all ge glesbygds- och landsbygdsinsatserna tillräcklig prioritet vid fördelningen av medel för regional projektverksamhet.
Även på kommunnivå är det viktigt alt del lokala utvecklingsarbetet uppmuntras och fär stöd. Jag har tidigare nämnt behovet av sektorsövergripande lösningar och del gäller givetvis även på den lokala nivån. I detla sammanhang vill jag nämna projektet 90-talels Byapolitik som genomförs av Glesbygdsmyndigheten, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva och Kommunförbundet tillsammans med ett tjugotal kommuner. I projektet har demokratiaspekten lyfts fram och som övergripande mål har satts, dels att stärka den lokala nivåns inflytande över den egna bygdens utveckling, dels utveckla en kommunal planeringsstrategi som bygger på den lokala utvecklingskraften.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
godkänna vad jag förordat om stiftelsen Norrlandsfonden.
43
Bilaga 11
A. Arbetsmarknadsdepartementet m. Prop. i992/93:ioo
A 1. Aibetsmarknadsdepai-tementet m.m.
1991/92 Utgift 48 632 000
1992/93 Anslag 40 985 000
1993/94 Förslag 42 524 000
Beloppen avser de nuvarande anslagen A 1. Arbetsmarknadsdepartementet och A 3. Internationellt samarbete exkl. utgiften för Sveriges andel av Internalionella arbetsorganisationens (ILO) kostnader.
1992/93 Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
Personal 100
Anslag
Förvaltningskostnader 40 985 000 '____________ 1 539 000
' Beloppet avser nuvarande anslagen A 1. Arbetsmarknadsdepartementet och A 3. Internationellt samarbete exkl. Sveriges andel av lLO:s kostnader.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår lill 42 524 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat elt förslag om generell ränlebeläggning av slatliga medelsflöden saml presenterat den modell som bör tillämpas. Arbetsmarknadsdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1992/94 all tillämpa denna modell. Departementet kommer därför att tilldelas elt räntekonto med kredit i Rik.sgäldskontorel och medlen under anslaget A 1. förs till della konto.
Anslaget för Arbetsmarknadsdepartementet har budgeterats ulan hänsyn lill de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda Irågor avsnitt 2.2). Det belopp som kommer all ställas till departementets disposition kommer alt slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
att U\\ Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 42 524 000 kr.
44
A 2. Utredningar m.m. Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 14 297 000 Reseiation 15 916 000 Bilaga 11
1992/93 Anslag 19 036 000
1993/94 Förslag 17 220 000
Med hänsyn lill den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att utredningsanslaget uppgår lill 17 220 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag räknar med 3 520 000 kr lill utvärderings- och utvecklingsarbete vad avser arbetsmarknadsfrågor m.m. För övrig utredningsverksamhet i kommittéer och arbetsgrupper samt externa uppdragstagare räknar jag med ett medelsbehov av 13 700 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 17 220 000 kr.
A 3. Internationella avgifter
1991/92 Utgift 15 367 000'
1992/93 Anslag 16 130 000
1993/94 Förslag 16 130 000
' Avser utgiften för Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet budgetåret
1991/92.
- Avser beräknad utgift för Sveriges andel av lLO:s kostnader för budgetåret 1992/93.
Frän anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att lill Intemationella avgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 16 130 000 kr.
A 4. Arbetsmarknadsråd
1991/92 Utgift 5 451000
1992/93 Anslag 6 170 000
1993/94 Förslag 6 616 000
Av flera skäl har jag låtit kartlägga verksamheten med arbelsmarknadsråd och arbetsmiljöråd.
Ett av syftena var att se över den nuvarande utlandsbevakningen på arbetsmarknadsområdet och belysa verksamheten mot bakgrund av det nya Europasamarbelet och de nya krav som delta kan komma att ställa på berednings-, utrednings- och förhandlingsinsatscr.
En viktig del av kartläggningen skulle samtidigt vara att ta reda på vilken nytta olika avnämare anser sig ha av verksamheten samt vilka synpunkter de utsända själva har. Möjligheterna alt effektivisera skulle även belysas. Kart läggningen avsågs ge underlag för cn förutsättningslös bedömning av den nu varande organisationen. 45
Organisationen omfattar fyra tjänster som arbetsmarknadsråd och två Prop. 1992/93:100 tjänster som arbetsmiljöräd (tidigare arbetsmiljöattachéer). Regeringen Bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) utser befattningshavarna att för viss tid tjänstgöra vid svensk utlandsmyndighet. Tjänster för arbelsmarknadsråd finns i Bonn, Bryssel, London och Washington. Tjänster för arbetsmiljöråd finns i Bryssel och Ottawa.
En arbetsgrupp fick i mars i år i uppdrag genomföra kartläggningen. Arbetsgruppens förslag, Ds 1992:72, Utlandsrepresentationen inom Arbetsmarknadsdepartementets område, presenterades i juli 1992. Förslaget har remitterats till AMU-gruppen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivscentrum, Arbetsmiljöfonden, Arbetsmiljöinstitutet, Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation och Stiftelsen Sveriges teknisktvetenskapliga attachéverksamhet. Remissyttrandena finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet.
Remissinstanserna är i huvudsak positiva till arbetsgruppens förslag.
Jag har gått igenom arbetsgruppens förslag och remissyttrandena. Jag har kommit fram till att verksamheten med de särskilda specialattachéerna behövs även i fortsättningen. Jag har också kommit fram till en rad ätgärder, grundade pä arbetsgruppens förslag, som bör genomföras eftersom de syftar till att förbättra och ekonomisera verksamheten. Några av dessa ätgärder är följande:
- det ämnesmässiga bevakningsområdet begränsas,
- uppgifterna för arbelsmarknadsråd och arbetsmiljöräd integreras. Försöksverksamheten med arbetsmiljöråd upphör,
- styrningen av verksamheten förbättras,
- rapportering och rapportspridning effektiviseras,
- bevakningen genom särskilt utsända koncentreras pä sikt främst till EG-området och bör omfatta befattningar i Bryssel, i Bonn och i London samt en befattning som bör kunna täcka USA och Kanada. Behovet av en särskilt utsänd i London bör omprövas när nuvarande förordnande löper ut och när ytterligare klarhet föreligger om utvecklingen inom EG. Nya ansvarsområden kan bli aktuella, t.ex. Östeuropa och Sydostasien,
- regeringen tillsätter samtliga befattningar efter ett öppet ansökningsförfarande. Nya kompetenskrav kommer att ställas.
Genomförandet av förslagen i alla delar kan pä några års sikt leda till en årlig kostnadsminskning med ca 25% av dagens kostnader som uppgår till 9,4 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 förordar jag att anslaget förs upp med 6 616 000 kr.
Anslaget för arbetsmarknadsräden har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras lill följd av ändringen av nivän på lönekoslnadspålägget och de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet. Det belopp som kommer att ställas till rådens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
46 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 1
att till Aibetsmarknadsråd för budgetåret 1993/94 anvisa elt förslagsanslag pä 6 616 000 kr.
47 4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 11
B. Arbetsmarknad m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga Jl Jag kommer senare att föreslå regeringen en ombildning av AMU-gruppen
till aktiebolag (prop. 1992/93:152). Jag kommer därför inle all föreslå några
anslag för AMU-gruppen för nästa budgetår.
B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
1991/92 Utgift 2 610 490 000 Anslagssparande 84 927 000
1992/93 Anslag 2 807 469 000
1993/94 Förslag 2 875 016 000
Från anslaget betalas utgifterna för AMV:s förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnderna och AMS. I utgifterna ingår verkels kostnader för planering av hur landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps-och krigstillstånd.
För Arbetsmarknadsverket gäller förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket.
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Budget
Förvaltningskostnader 2 807 469 000 +67 547 000
(därav lönekostnader) (1 874 794 000) ( + 50 475 000)
Aske kursgård O -
2 807 469 000 +67 547 000
Sammanställning över antalet årsarbetare och lönekostnad under budgetåret 1991/92 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag
Antal
Löne-
årsar-
kostnad
betare
(1 000-tal
kronor)
128 774
393 433
5 615
1314 628
2 306
626 263
40 836
Placering
AMS
Länsarbetsnämnder
Arbetsförmedling
Ami
Övriga
SUMMA 10 137 2 503 934
Siffrorna i tabellen inkluderar 300 medarbetare inom arbelslivsljänster, som finansieras genom uppdragsverksamhet och personal vid Aske kursgård enligt AMS årsredovisning.
48 Prop. 1992/93:100
1 714 514 522 622 113 618 153 180
Bilaga 11
2 503 934
Fördelning av lönekostnader budgetåret 1991/92 (1 000-tal kronor)
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (anslaget B 1) Ami (anslaget C 4) Anställda med lönebidrag Annan finansiering
SUMMA
1 AMS
1 sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har AMS föreslagit att AMV, med hänsyn till det förväntade arbetsmarknadsläget, undantas frän kravet på besparingar.
AMS föreslär vidare att AMV för budgeläret 1993/94 tillförs 300 miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader alternativt att AMS fär använda 300 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska ätgärder för förstärkning av arbetsförmedlingen.
AMS föreslår även att AMV tilldelas medel motsvarande de administrativa kostnaderna för utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och utbildningsbidrag. Regeringen föreslås uppdra ål AMV att upphandla dessa tjänster till lägsta möjliga kostnad eller att svara för utbetalningen i egen regi om delta skulle visa sig vara mest rationellt.
AMS redovisar enligt RRV:s generella föreskrifter för myndigheternas anslagsframställningar budgetåret 1993/94 uppgifter om investeringsbehovet i anläggningstillgångar.
AMS anför att den omläggning av metoderna för finansiering av investeringar och redovisning av tillgångar som nu sker i statsverket ställer krav på utveckling av system för myndigheternas investeringsplanering, kalkylering, tillgångsredovisning m.m. Sådana system saknas för närvarande i väsentliga delar, varför de begärda uppgifterna för AMS del utgör uppskattningar mer än regelrätta beräkningar. AMS bedömer investeringsbehovet för budgetåret 1993/94 till ca 115 miljoner kronor. Häri ingär investeringar som avser arbetsmarknadsinstitutens verksamhet.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Minskningen av kostnaderna för administration
Genom beslut av riksdagen våren 1991 med anledning av förslagen i prop. 1990/91:150 bil. 11:9 rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386) gäller ett besparingsmål för AMV (exkl. arbetsmarknadsinstituten) på 70,6 miljoner kronor under tre budgetår. För budgetåret 1993/94, som är det tredje och sista budgetåret i sparplanen, innebär beslutet en kostnadsminskning med 42,5 miljoner kronor i förhällande till medelstilldelningen innevarande budgetår. AMS bör inte undantas från kravet på besparing. Det bör vara möjligt att även i etl försämrat arbetsmarknadsläge planenligt fortsätta arbetet med att effektivisera och minska de administrativa funktionerna. Jag vill erinra om att kostnadsminskningen enligt riksdagens beslut inte fär beröra arbetsförmedlingen.
49 Jag föreslår därför all lönemedlen minskas med 21 miljoner kionor, som Prop. 1992/93:100 ;ir dcii del av minskningen av administrationskostnaderna som utgör löner Bilaga 11 vid AMS och länsarbetsnämnderna. Vidare föreslår jag av samma skäl att övriga förvaltningskosmader minskas med 21,5 miljoner kronor.
AMS boendeservice inom arbetsmarknadsutbildningen skall vara avvecklad i och med innevarande budgetårs utgång. För budgetåret 1993/94 innebär detta en minskning av lönekostnaderna med 3,6 miljoner kronor.
Jag kan inte tillstyrka AMS förslag alt verket skall tillföras medel mot.sva-rande kostnaderna för utbetalning av KAS och utbildningsbidrag. När del gäller dessa utbetalningar skall ulbetahiren göra en samordning med övriga socialförsäkringar. Eftersom del är försäkringskassan som administrerar dessa, ler del sig mest rationellt all för närvarande inte flytta över utbetalningsfunklionen lill nägon annan instans.
2.2 Tillfällig förstärkning av personalen vid arbetsförmedlingen
Den alltjämt höga öppna arbetslösheten liksom det stora antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ställer stora krav på arbetsförmedlingens personal. En tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen under nästa budgetär är därför ofrånkomlig. Jag återkommer till regeringen i denna fråga i samband med kompletteringspropositionen.
De olika förstärkta förmedlingsinsatserna för invandrare och flyktingar för vilka medel har anvisats under innevarande budgetår bör få fortsätta även nästa budgetär i oförminskad skala. Medlen härför beräknar jag till 50,7 miljoner kronor för budgetårel 1993/94. Behovet av särskilda insatser för dessa grupper är i rådande arbetsmarknadsläge minst lika stort som tidigare.
2.3 Anskaffning av praktikplatser för skolans behov
AMS fick den 6 december 1990 i uppdrag att utreda frågan om praktikplatsanskaffning för grund- och gymnasieskolan. AMS hade i sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92 föreslagit att ansvaret för denna verksamhet skulle föras över från AMS lill kommunerna. AMS skulle ulföra uppdraget i samråd med Svenska Kommunförbundet. Synpunkter på förslag skulle inhämtas frän dåvarande Skolöverstyrelsen och Landstingsförbundet samt arbetsmarknadens parter. AMS har den 6 april 1992 avlämnat rapporten "Redovisning och förslag i fråga om anskaffning av platser för skolans arbetslivs-orienterande praktik m.m." AMS föreslår där att ansvaret för anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering förs över till kommunerna den Ijuli 1993. Svenska Kommunförbundet har i en samrådsskrivelse den 4 september 1992 tillstyrkt förslaget under förutsättning alt kommunerna kompenseras för de ökade kostnader som ett övertagande av ansvaret innebär.
Hittills har AMV anskaffat ca 475 000 platser per år för skolans yrkes- och arbetslivsorientering varav ca 400 000 utgör prao-veckor för grundskolan och resterande platser olika former av gymnasiepraktik.
Den förestående läroplansreformeringen kommer sannolikt alt innebära <-q
förändringar i grundskolans behov av kontakter med arbetslivet.
Elt genomförande av riksdagens bcslul (bet. 1991/92:UbU16) om prop. Prop. 1992/93:100 1990/91:85 "Växa med kunskaper" om reformering av gymnasieskolan kom- Bilaga 11 mer bl.a. att innebära att skolan tar etl väsentligt steg närmare arbetslivet och arbetsplatserna. Av propositionen framgår alt skolans arbelslivskontakter kommer att få en mer framskjuten ställning och en fastare förankring i själva undervisningen. Utbildningen vid de yrkesförberedande utbildningsprogrammen kommer i ökad utsträckning att förläggas till arbetsplatser utanför skolan. För att kunna utöva del yrkespedagogiska ansvaret kommer lärarna att hålla lät kontakt med arbetsplatserna och därmed kommer skolan att snabbt få elt omfattande och naturligt kontaktnät med arbetslivet.
Efter samråd med statsrådet Ask föreslårjag att ansvaret för anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering förs över till kommunerna den 1 juli 1993.
Kostnaderna för praklikplatsanskaffningen ingår i AMV:s förvaltningsmedel. För att kommunerna skall kunna ta över denna verksamhet bör 25 miljoner kronor av medlen under förevarande anslag föras över till kommunerna. Chefen för Finansdepartementet har därför tidigare i dag under sjunde huvudtitelns anslag Statligt utjämningsbidrag till kommunerna föreslagit motsvarande höjning av utjämningsbidraget.
Det ankommer pä kommunerna att svara för den närmare utformningen av praklikplatsanskaffningen. För att övergången skall bli så smidig som möjligt bör det finnas möjlighet för kommunerna att upphandla tjänsten av AMV. Jag anser att AMS bör fä behälla intäkterna från försäljningen av .tjänster rörande skolans praktikplatsanskaffning.
2.4 Fömyelse och effektivisering inom arbetsförmedlingen
Den centrala uppgiften för AMV är att så snabbt som möjligt se till att arbetssökande får lämpligt arbete och företagen den arbetskraft de behöver. Särskild uppmärksamhet skall ägnas grupper med svag ställning pä arbetsmarknaden. För att klara detta har arbetsförmedlingen börjat arbeta med olika former av service i grupp. Sedan introduktionen av jobbklubbsmetodi-ken i början av 1980-talet har verksamheten successivt byggts ut och under budgetåret 1992/93 har landets samtliga arbetsförmedlingar kunnat erbjuda nägon form av jobbsökaraktiviteter.
I rapporten "Jobbsökaraktiviteter för personer i arbetsmarknadspolitiska ätgärder" (F 1992:30) har RRV konstaterat all jobbsökaraktiviteteraa till att börja med på många håll stötte pä motstånd men att metoden allt mer accepteras och uppskattas både av arbetssökande och personal. En del förmedlingar har ansett alt extra resurser är en förutsättning för gruppinriktat arbetssätt. Andra har anammat metoden helt och sett den som en förutsättning för att kunna klara av den ökade arbetsbelastningen i rådande konjunkturläge.
AUa utvärderingar av jobbklubbarnas resultat visar att deltagarna fär ar bete eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd snabbare än kontrollgrupper som fått traditionell service från förmedlingen. Dessutom är ungefär hälften av de lediga platserna, som deltagarna i jobbklubben letar fram, inte an mälda till arbetsförmedlingen. Utgångspunkten för metoden är att det finns 51
etl jobb för alla - ocksä för dem med en svag ställning pä arbetsmarknaden. Prop. 1992/93:100 Metoden är enligi min mening en viktig förutsättning för all i dagens arbets- Bilaga 11 marknadsläge med en hög tillströmning av sökande kunna ge samtliga arbetssökande service utan att de prioriterade grupperna trängs undan.
Även i nuvarande situation med låg efterfrågan på arbetskraft kan jobbklubbarna redovisa goda resultat. RRV anser att det finns anledning för AMS att i samband med sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete noga följa resultaten hos förmedlingarna och dä särskilt uppmärksamma eventuella skillnader i resultat mellan förmedlingar som valt olika arbetssätt och organisation.
Jag delar RRV:s uppfattning att det är angelägel alt AMS stödjer utvecklingen av nya effektiva arbetsformer både inom platsförmedlings- och vägledningsområdet. Del behövs en systematisk uppföljning av de olika arbetssättens effekter i förhällande till kostnaderna. Det är i högsta grad en led-ningsfräga att åstadkomma en utveckling av arbetsorganisationen som främjar mer koslnadseffektiva och kvalitetshöjande metoder. De stickprovsundersökningar som AMS hittills gjort visar att jobbsökaraktiviteter starkt bidragit till att förkorta de arbetslösa personernas väntetider tUl bäde arbete och arbetsmarknadspolitiska ätgärder. Jag anser att det finns anledning att fortsätta att stimulera satsningen på etl gruppinriktat arbetssätt. Jag föreslår därför en fortsatt tillfällig förstärkning av lönemedlen för detta ändamäl med 219 miljoner kronor under nästa budgetär.
De sammanlagda lönekostnaderna under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 har jag beräknat till 1 925,3 miljoner kronor (+ 50,5 miljoner kronor). Jag har dragit av de 42,5 miljoner kronor, som utgör besparingskravet på AMS och länsarbetsnämndernas administrationskostnader. Av lönemedlen bör 5 miljoner kronor av-sältas för tillfälliga förstärkningar av arbetsförmedlingen. Dessa medel bör få utnyttjas först efter särskilt beslut av regeringen.
2.5 FörvaUningskostnader i övrigt
En fortsall satsning pä ett gruppinriktat arbetssätt innebär vissa kostnader för t.ex. lokaler, telefon och kopiering m.m. Jag beräknar dessa tillfälliga övriga kostnader till 188 miljoner kronor. Jag vill understryka att de tillfälliga medlen för att introducera detta nya arbetssätt på sikt skall finansieras utan särskilt tillskott på medel och att det gruppinriktade arbetssättet skall ses som den naturliga och dominerande arbetsmetoden vid arbetsförmedlingen.
AMS investeringar i anläggningstillgångar och då främst ADB-utrustning skall under budgetåret 1993/94 finansieras genom län i Riksgäldskontoret. Jag har beräknat låneramen till 275 miljoner kronor. Kostnaderna för ränta och amorteringberäknar jag till 89 miljoner kronor. AMS har under budgetåret 1992/93 lån i Riksgäldskontoret pä sammanlagt 160 miljoner kronor, vilket avser kostnaden för investeringar i ADB-utrustning.
52
2.6 Övrigt Prop. 1992/93:100 För innevarande budgetär har AMS eller, efter AMS bestämmande, länsar- BUaga 11 betsnämnderna bemyndigats alt pä vissa villkor avskriva länefordringar upp komna inom AMV som uppgår till högst 75 000 kronor. Jag föreslår alt mot svarande bemyndigande lämnas även för nästa budgetår.
Verksamhelen vid Aske kursgärd bekostas genom intäkter vid upplåtelse av kurslokaler m.m. Några medel behöver därför inte anvisas för denna verksamhet.
I likhet med vad som gäller under innevarande budgetär bör högst 50 miljoner kronor under detta anslag fä utnyttjas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Förutsättningen är all detta bedöms som mest angeläget vid en prioritering mellan förmedlingsinsatser resp. väglednings- och rehabiliteringsinsatser.
2.7 Sammanfattning
Kostnaderna under anslaget för det kommande budgetåret har jag beräknat till totalt 2 875 miljoner kronor (+ 64,8 miljoner kronor). Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivän på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergängen till län i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa ändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till AM V:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna oeh kan därför komma att awika från det nu budgeterade beloppet.
2.8 Räntebeläggning av statliga medelsföden
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsfiöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Denna modell bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpas också på AMV. Verket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under förevarande anslag föras till detta konto.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1993/94 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1992/93 (avsnitt 2.6),
2. godkänna att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.6), 53
3. tiW Arbetsmarknadsverkels föivallningskostnader iör budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94 anvisa ell ramanslag pä 2 875 016 000 kr. Bilaga 11
Vidare föreslårjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle
4. att ta del av vad jag anfört om överförandet av ansvaret för an skaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering till kommunerna (avsnitt 2.3).
B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1991/92 Ulgift 20 006 477 000'
1992/93 Anslag 19 806 575 000
1993/94 Förslag 28 448 611 000
' Anslaget har tagits i anspråk utöver anslagna medel med 346 072 000 kr.
Från anslaget finansieras utbudsstimulerande och efterfrägepäverkande åtgärder. De utbudsstimulerande åtgärderna syftar bl.a. till att underlätta främst den yrkesmässiga rörligheten på arbetsmarknaden samt att förstärka kompetensen i arbetslivet. Till de utbudsstimulerande åtgärderna hör bl.a. utredningskostnader, arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning och till ungdomar under 25 år vid jobbsökaraktiviteter, ungdomspraktikplatser, bidrag till att starta egen näringsverksamhet samt arbetslivsutveckling.
De efterfrägepäverkande åtgärderna består av beredskapsarbete, rekryteringsstöd, avtalade inskolningsplatser, insatser för flyktingar och invandrare samt otraditionella insatser. Dessa åtgärder riktar sig till de svagare grupperna på arbetsmarknaden. Åtgärderna skall främst ses som en tillfällig lösning tills den arbetssökande mer varaktigt har löst sin sysselsättningssituation.
Lftredningskostnader avser utgifter för reseersättning och traktamente som lämnas till den arbetssökande vid besök på arbetsförmedlingen samt för läkarundersökning och tolkhjälp.
Flyttningsbidrag kan ges till den arbetssökande för bl.a. flyttkostnader oeh sökanderesor när han eller hon söker och antar arbeten utanför hemorten. Bidrag kan även utgå för inlösen av fastigheter och bostadsrätter från arbetslösa som flyttar av arbetsmarknadsskäl.
Arbetsmarknadsutbildning bedrivs dels genom särskilt anordnade kurser, dels inom det reguljära utbildningsväsendet för personer som är eller riskerar att bli arbetslösa. Deltagarna vid arbetsmarknadsutbildning erhåller utbildningsbidrag. Bidrag kan även lämnas till arbetsgivare som anordnar utbildning för de anställda.
Vidgad arbetsprövning syftar lill att ge arbetssökande tillfälle att pröva olika slag av arbeten och skall ses som ett komplement till övriga vägledningsinstrument. Den arbetssökande erhåUer utbUdningsbidrag vid arbetsprövning.
Ungdomspraktikplatser är en form av arbetsmarknadsutbildning med ar betsplatsförlagd praktik för ungdomar under 25 år. Syftet är ge ungdomarna yrkespraktik och arbetslivserfarenhet. Utbildningsbidrag lämnas till ungdo- c-a
marna under praktikperioden. Innan en ungdomspraktikplats anvisas skall Prop. 1992/93:100 den unge få möjlighet att delta i jobbsökaraktiviteter. Även vid deltagande Bilaga 11 i jobbsökaraktiviteter lämnas utbildningsbidrag.
Bidrag till arbetslösa för att starta egen näringsverksamhet lämnas lill personer som startar eget förelag för att de skall klara .sin försörjning i ett inledningsskede.
Arbetslivsutveckling är en försöksverksamhet där arbetslösa som uppbär ersättning frän arbetslöshetsförsäkringen ges möjlighet alt della i aktiviteter som bibehåller och stärker deras anknytning till arbetsmarknaden.
Beredskapsarbete kan erbjudas sökande vars sy.sselsättningsproblem inte kan lösas genom förmedlingsinsatser eller olika slag av utbudspåverkande åtgärder.
Avtalade inskolningsplatser kan ge ungdomar i åldern 18 och 19 år tillfällig sysselsättning.
Rekryteringsstöd kan utgå vid en anställning som den sökande inte skulle ha fått utan stöd. Anställningsformen får vara tillsvidareanställning, provanställning eller tidsbegränsad anställning.
Otraditionella insatser skall stimulera till förnyelse av arbetsmetoderna inom arbetsförmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Insatser för flyktingar och invandrare avser åtgärder som underlättar för denna grupp att fä arbete. En åtgärd är förhöjt rekryteringsstöd där arbete kan varvas med svenskundervisning under högst tolv månader.
Under de senaste budgetåren har det skett en mycket kraftig ökning av utgifterna för de aktiva konjunkturberoende åtgärderna. Budgetåret 1989/90 uppgick de till 8,5 miljarder kronor, eller 0,6 % av BNP. Då sysselsattes i genomsnitt 1,1 % av arbetskraften i sådana åtgärder. För budgetåret 1992/93 har 27,9 miljarder kronor, motsvarande 2 % av BNP, anvisats för denna typ av åtgärder. För dessa medel beräknas i genomsnitt 5,6 % av arbetskraften kunna sysselsättas under budgetåret.
I tabellen som följer redovisas anvisade medel för budgetåret 1992/93 inkl. medel pä tilläggsbudget (prop. 1992/93:50 bil. 7, bet. 1992/93:FiUl, 1992/93:AU2y, rskr. 1992/93:134) oeh beräknat antal personer i genomsnitt per månad fördelat på konjunkturberoende åtgärder.
55
Åtnärd
1992/93 Kostnad Tkr
Antal personer per månad
Prop. 1992/93:100 Bilaga 11
Utredningskostnader
Flyttningsbidrag m.m.
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
" , utbildningsbidrag Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet Ungdomspraktik, utbildningsbidrag Bidrag till utbildning i företag Elevsocial verksainhet vid arbetsmarknadsutbildning Bidrag till Komvii.x Bidrag till gymnasieutbildning Bidrag till utbilOning vid folkhögskolor Vidgad arbetsprövning, utbildningsbidrag Jobbsökaraktiviteter, utbildningsbidrag Utbildningsvikariat
Bidrag till starta egen näringsverksamhet Summa utbudsstimulerande ätgärder
Beredskapsarbete, rekryteringsstöd och avtalade
inskolningsplatser
Bidrag till tidigareläggningar av
affärsverksinvesteringar m.m.
Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
ätgärder
Insatser för flyktingar och invandrare
Bidrag för kostnader i samband med
arbetslivsutveckling
Bidrag till allmänna samlingslokaler
Summa efterfrågepåverkande åtgärder
Totalt
9 082
200 000
5 708 175
50 100
5 516 102
1 817 473
19 000
5 800 636
75 000
612 480
8 000
66 373
143 000
13 000
67 000
5 000
106 000
5 000
28 481
82 960
-
20 000'
114 450
20 272 212
197 800
6 193 363
47 500
1 000 000
4 000
10 000
147 000
2 000
200 000
20 000'
50 000
7 600 363
73 600
27 872 5752
271 400
' Kostnader för deltagare i utbildningsvikariat och arbetslivsutveckling bekostas inte från anslaget utan från arbetsmarknadsfonden men räknas in i de konjunkturberoende åtgärderna.
' Av medlen har 8 066 miljoner kronor anvisats på tilläggsbudget. Av de totala medlen få högst 450 miljoner kronor användas för otraditionella insatser.
För budgetårel 1992/93 beräknas kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen till ca 26 700 miljoner kronor efter avdrag för finansieringsavgifter.
Kostnaderna för KAS, vissa utbildningsbidrag och statsbidrag till permitteringslöneersättningen beräknas uppgå till ca 6 000 miljoner kronor.
Mol dessa utgifter pä sammanlagt 32 700 miljoner kronor skall ställas de beräknade inkomsterna under budgetåret 1992/93 på ca 12 800 miljoner kronor och ingående balans pä ca 6 800 miljoner kronor vid början av budgetåret 1992/93.
Med denna beräkning kommer underskottet att uppgå till sammanlagt ca 13 000 miljoner kronor vid utgången av innevarande budgetår.
1 Föredragandens överväganden
En arbetslöshet av nuvarande och beräknad omfattning för budgetåret 1993/94 innebär en extrem belastning på statsbudgeten och arbetsmarknadsfonden. Underskollen måste begränsas för att få en ekonomisk utveckling, som ger investeringar, tillväxt och därmed nya arbeten. För att i huvudsak
behålla nuvarande stora omfattning på de aktiva insatserna mol arbetslöshe- Prop. 1992/93:100 ten föreslårjag i det följande en begränsning av det kontanta stödet. I prin- Bilaga 11 cip har dä valts förändringar som ger en kompensationsnivä som motsvarar den enligt sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.
1.1 Medelsberäkningen
Min bedömning är att resurserna för nästa budgetår - med justeringar för pris- och löneförändringar saml vissa nödvändiga besparingsåtgärder - bör i stort sett motsvara innevarande budgetårs. Jag kommer strax att redovisa huvuddragen av den inriktning av resurserna som jag anser bör gälla. I samband med kompletteringspropositionen kommer jag att mer i detalj redovisa de eventuella justeringar och kompletteringar som kan bli nödvändiga. Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknar jag dock nu till 28 448 611 000 kronor under nästa budgetår.
I följande tabell redovisas, för budgetåret 1993/94, en preliminär bedömning av kostnadernas fördelning och därur beräknade volymer för åtgärderna under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ätgärd
1993/94
Antal
Kostnad
personer
Mkr
per månad
Arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom
det reguljära utbildningsväsendet
15 600
100 000
Ungdomspraktik
5 900
75 000
Utbildningsvikariat
-
20 000
Arbetslivsutveckling
20 000
Beredskapsarbete m.m.
6 300
50 000
Övriga åtgärder
3 000
Summa
28 400
268 000
Min avsikt är att inom angiven medelsram åstadkomma så mänga utbildnings- och sysselsättningstillfällen som möjligt. Min bedömning är emellertid att det går att erbjuda utbildning och sysselsättning för minst ca 270 000 personer per månad inom denna medelsram under budgetåret 1993/94. Av tabellen framgår inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår. Det innebär att de utbudsstimulerande åtgärderna prioriteras före de efterfrägepäverkande åtgärderna.
Jag kommer strax att närmare redovisa förslag till ändringar i fräga om arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen. Vid beräkningen av anslaget har jag tagit hänsyn till förslaget i fräga om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och ungdomspraktik, vilket minskar medelsbehovel under förevarande anslag med ca 1 400 miljoner kronor.
I samband med kompletteringspropositionen kommer jag att föreslå att vissa flyttningsbidrag slopas fr.o.m. den 1 juli 1993. Det gäller merkostnadsbidraget samt mänadsresorna för byggnadsarbetare och kulturarbetare. Detla innebär en kostnadsminskning med sammanlagt 85 miljoner kronor. Vidare kommer jag att samtidigt föreslå förändringar i fräga om beredskapsarbete, som jämfört med dagens regler skall innebära en kostnadsminskning med 600 miljoner kronor utan att volymen påverkas. Jag har tagit hänsyn
lill dessa kostnadsminskningar vid min medelsberäkning under förevarande Prop. 1992/93:100 anslag. Vid medelsberäkningen har jag även beaktat sänkningen av arbetsgi- Bilaga 11 varavgiflerna med 4,3 procentenheter. Denna sänkning medför ett minskat medelsbehov om ca 280 miljoner kronor under anslaget.
1.2 Andringar i fråga om arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen
När det nuvarande finansieringssystemet för de kontanta understöden och utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering m.m. infördes var grundtanken att kostnaderna för dessa skulle täckas fullt ut av arbetsgivaravgifter och, i fräga om arbetslöshetsförsäkringen, dessutom egenavgifter. Detta finansieringssystem har emellertid inte en uppbyggnad som klarar av den nuvarande nivån på och utvecklingen av arbetslösheten. Ett växande underskoll har därför uppstått.
Enligt de beräkningar som föreligger nu kommer underskottet i arbetsmarknadsfonden att öka från ca 13 000 miljoner kronor vid slutet av innevarande budgetår till ca 43 000 miljoner kronor vid utgängen av budgetåret 1993/94.
Inom Arbetsmarknadsdepartementet har ett arbete påbörjats för att komma till rätta med underfinansieringen av de kontanta understöden och utbildningsbidragen. Jag har bl.a. för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till tilläggsdirektiv till utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring rörande finansieringsfrågorna.
Den växande underfinansieringen kräver emellertid att vissa ätgärder vidtas redan nu i awaktan på att utredaren presenterar sitt förslag i mars 1993. Jag kommer därför att nu redovisa etl antal förslag som syftar till att minska kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, KAS och vissa utbUdningsbidrag. Förslagen bör träda i krafl den 1 juli 1993.
Jag föreslår således att fem karensdagar införs i bäde arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Vidare förslår jag att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 90 % till 80 % av den inkomst som den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. Utbildningsbidragen för kassamedlemmar bör då sänkas på motsvarande sätt.
Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen uppgår fr.o.m. den 4 januari 1993 till 598 kr. Den högsta dagpenningen skall enligt 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring följa löneutvecklingen för vuxna industriarbetare. Enligt 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd används samma beräkningsgrund för att fastställa beloppet för KAS. Fr.o.m. den 4 januari 1993 uppgår stödbeloppet för KAS till 210 kr per dag. Nivåerna på utbildningsbidragen beräknas pä samma sätt som för arbetslöshetsförsäkringen och KAS.
Jag föreslår att den nuvarande beräkningsgrunden för att fastställa ersätt ningsbeloppen för högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen frångås. Vidare förslär jag att den högsta dagpen ningen i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 598 kr till 564 kr fr.o.m. den 1 juli 1993, dvs. till samma nivå som gäller för år 1992. Samtidigt bör ersätt ningsbeloppet för KAS pä motsvarande sätt sänkas från 210 kronor per dag co
till 198 kronor per dag. Även utbildningsbidragen som utgår lill dem som är Prop. 1992/93:100 kassaberättigade bör dä sänkas till att motsvara den nya nivån i arbetslös- Bilaga 11 helsförsäkriiigen.
Jag beräknar all dessa förslag kommer alt minska statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen med ca 4 600 miljoner kronor och för KAS med ca 200 miljoner kronor. Besparingen för utbildningsbidragen beräknarjag till ca 1 400 miljoner kronor, varav 600 miljoner kronor avser bidrag som finansieras ur arbetsmarknadsfonden. Ökningen av underskottet minskas därmed med mer än 5 000 miljoner kronor till ca 30 000 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Jag kommer i samband med kompletteringspropositionen all redovisa mina förslag lill den reglering i form av lagsliftning m.m. som erfordras för all genomföra de nu föreslagna ändringarna. Vidare kommerjagatt dä redovisa förslag till nödvändig lagändring för att avdragen för utbildningsvikariat fullt ut skall ske från arbetsmarknadsavgifterna.
2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1. godkänna de av mig föreslagna riktlinjerna i fråga om karensdagar och ersättningar inom arbetslöshetsförsäkringen oeh det kontanta arbetsmarknadsstödet samt i fråga om utbildningsbidragen,
2. tWl Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa etl reservationsanslag pä 28 448 611 000 kr.
B 3. Arbetsdomstolen
1991/92 Utgift 11918 000
1992/93 Anslag 13 212 000
1993/94 Förslag 14 395 000
Arbetsdomstolen (AD) prövar mäl rörande kollektivavtal saml andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen.
I Arbetsdomstolen
Måltillströmningen liksom målbalansen har fortsatt att öka under budgetåret 1991/92. AD har i årsredovisningen för budgetåret 1991/92 bedömt att handläggningstiderna kunnat hållas pä en acceptabel nivå men att underlag för en närmare redovisning av handläggningstiderna saknas.
1 den förenklade anslagsframställningen redovisar AD förhållanden som torde ha en positiv inverkan på målgenomslrömningen under budgetåret 1992/93. Domstolen har fått ökade resurser i form av en fjärde ordförande. Rekryteringsläget beträffande sekreterare i domstolen har förbättrats. Den 1 april 1992 trädde vissa ändringar av reglerna i arbetstvistiagen i krafl.
59 Dessa ändringar medför tillsammans med den investering i ADB-teknik som Prop. 1992/93:100 genomförts att domstolens arbetskapacitet höjs. Bilaga 11
AD begär i den förenklade anslagsframställningen att domstolen dessutom förstärks med etl ökat antal sekreterare och all den ekonomiadministrativa funktionen också förstärks. AD begär alt medel ställs lill förfogande i form av elt ramanslag för budgetåret 1993/94 pä 14 700 000 kr.
2 Föredragandens överväganden
I propositionen 1991/92:84 om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister m.m. uttalade jag min avsikt all återkomma till frågorna om en förstärkning av AD och vilka målkategorier som bör kunna prövas av domstolen som första instans. Bakgrunden var att dessa frågor borde övervägas ytterligare. I propositionen lämnades förslag till åtgärder som syftade lill att underlätta AD:s målhantering.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Som en ytterligare ätgärd för att förbättra arbetssituationen beslutade riksdagen om en ändring i arbetstvistiagen av innebörd att antalet ordförande i AD ökades från högst tre lill högst fyra.
AD har därefter i skrivelse den 25 juni 1992 framhållit att frägan om vilka målkategorier som skall kunna prövas av domstolen alltjämt stär öppen. Det måste enligt AD anses angeläget att en definitiv ståndpunkt nu tas till vilka regler om rättegängen i arbetstvister som skall gälla för framtiden.
I en till skrivelsen fogad promemoria framhålls att AD ser optimistiskt på möjligheterna att med de förstärkningar som domstolen nu tillförs bemästra den krafiigt ökande arbetsbördan utan all besvärande balanser skall behöva uppstå. Domstolens arbetsläge utgör enligt AD inle något motiv för att ändra ordningen för prövning av arbelstvisterna. Det anförs vidare all en viktig förutsättning för att AD skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt är att det föreligger enighet mellan arbetsmarknadens parter om de grundläggande spelreglerna. Med hänsyn härtill bör enligt domstolen en förändring av rättegångsordningen för arbetstvister inte genomföras ulan stöd av båda partssidorna.
AD:s skrivelse har behandlats vid ett möte med arbetsmarknadens parter. Vid mötet uttalades elt starkt stöd för uppfattningen all inte vidta ytterligare förändringar av rättegångsordningen för arbetstvister.
Jag delar denna uppfattning och avser därför inte att aktualisera några förändringar av reglerna om rättegången i arbetstvister. Som AD framhäller är det angeläget att det nu tas definitiv ståndpunkt i denna fråga. Jag kommer emellertid självfallet att noga följa hur AD:s arbetssituation utvecklar sig i framtiden.
De mäl som gäller för treårsperioden 1991/92 - 1993/94 bör ligga fast. Domstolens verksamhetsmål är dels att snabbt och effektivt samt med iakt tagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbetstvister som anhängig görs vid domstolen, dels all leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning inom del arbetsrättsliga området. Som resultatkrav har an givits att domstolen skall sträva efter att begränsa handläggningstiderna och att utveckla den administrativa funktionen. 60
AD måste fortsätta arbetet med att begränsa handläggningstiderna sär- Prop. 1992/93:100 skilt mot bakgrund av den ökande måltillströmningen. Anlalel ordförande i Bilaga 11 domstolen har ökal till fyra, sekreterarnas behörighet har utvidgats och en heltidsanställd vice ordförande har fr.o.m. innevarande budgetär ansvar för ekonomi- och personaladministrationen. Dessa åtgärder bör leda till en ökad målgenomströmning och effektivare ekonomiadministration. Jag är inot denna bakgrund inte beredd att tillstyrka AD:s begäran om ytterligare förstärkningar. Däremot bedömer jag att domstolen saknar utrymme att tillgodose rationaliseringskravet för budgetåret 1993/94.
De sammanlagda kostnaderna för domstolen under nästa budgetär har jag beräknat till 14 395 000 kr.
Anslaget för AD har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras lill följd av ändringen av nivän pä lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången lill lån i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgeleringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Del belopp som kommer att ställas till domstolens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna oeh kan därför awika frän det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell ränlebeläggning av statliga medelsflöden. Denna modell bör fr.o.m. budgetårel 1993/94 tillämpas också på AD.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att ti\l Arbetsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisa elt ramanslag på 14 395 000 kr.
B 4. Statens förlikningsmannaexpedition
1991/92 Utgift 1 418 000
1992/93 Anslag 1 534 000
1993/94 Förslag 1 684 000
Statens förlikningsmannaexpedition är cenlral myndighet för det statliga för-likningsväsendel. Expeditionen ansvarar vidare för statistiken över arbetsinställelser i riket. För Förlikningsmannaexpeditionen gäller förordningen (1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition.
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Personal
-
Anslag
Förvaltningskostnader
960 000
+150 000
(därav lönekostnader)
(857 000)
( + 45 000)
Ersättning till förlikningsmän
574 000
-
1 534 000
+150 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 11
1 Statens förlikningsmannaexpedition
Med hänvisning lill svårigheten all beräkna antalel konflikter på arbetsmarknaden och därmed storleken av de ersättningar till förlikningsmän som kan komma alt utgä föreslär Förlikningsmannaexpeditionen i den förenklade anslagsframställningen att anvisade förvaltningsmedel tas upp som en förslagsposl. Vidare yrkas ell med 100 000 kr förhöjt anslag motsvarande beräknad hyreskostnad som tidigare inte belastat expeditionen.
För budgeläret 1993/94 föreslär myndigheten ell förslagsanslag pä 1 634 000 kr.
2 Föredragandens överväganden
Förlikningsmannaexpeditionen ingår sedan budgetåret 1992/93 i verksamheten med treåriga budgetramar.
Med hänsyn till svårigheten att bedöma omfattningen av antalet arbetskonflikter bör förvaltningsmedlen även i fortsättningen anvisas i form av förslagsanslag. Myndigheten har sedan år 1987 varit samlokaliserad med Länsstyrelsen i Stockholms län och har inte lidigare debiterats för hyreskostnader. Från och med innevarande budgetår kommer Länsstyrelsen att ta ut hyra för de lokaler Expeditionen utnyttjar. För budgetåret 1993/94 beräknas myndigheten behöva elt tillskott för att läcka hyreskostnader. Rationaliseringskravet på myndigheten är tillgodosett genom neddragning av andra anslag inom huvudtiteln.
Medelsbehovet för nästa budgetår, inkl. hyreskostnader, har jag beräknat till 1 684 000 kr.
Anslaget för Förlikningsmannaexpeditionen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till län i Riksgäldskontoret saml de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas lill myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har lidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Denna modell bör fr.o.m. Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 tillämpas också pä Statens förlikningsmannaexpedition. Bilaga 11
3 Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslär riksdagen
att till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1993/94 anvisa elt förslagsanslag på 1 684 000 kr.
B 5. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
1991/92 Utgift
60 000
1992/93 Anslag
77 000
1993/94 Förslag
75 000
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten lill arbetstagares uppfinningar. Nämnden består av ordföranden och sex ledamöter. Nämnden har en sekreterare som åtnjuter fast arvode. I övrigt har inte nämnden nägon personal.
Anslaget för budgetårel 1993/94 bör föras upp med 75 000 kr.
Anslaget för Nämnden har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergängen till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Nämndens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
att till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1993/94 anvisa ell förslagsanslag på 75 000 kr.
B 6. Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000 Anslaget har inrättats fr.o.m. budgetåret 1984/85 (prop. 1983/84:150 bil. 4, bet. 1983/84:AU24, rskr. 1983/84:385). Från anslaget skall betalas tidigare-läggningsbidrag lill affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten. Anslaget disponeras av regeringen.
Anslaget har hittills under innevarande budgetår inte utnyttjats. Anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp pä 1 000 kr.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1992/93:100
att till Bidrag till vissa tiftär.sverksinvcsteiingår för budgetåret Bilaga II 1993/94 anvisa ell förslagsanslag på 1 000 kr.
B 7. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
1991/92 Utgift 6 500 000
1992/93 Anslag 5 500 000
1993/94 Förslag 2 500 000
1 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag pä 2,5 miljoner kronor för personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt elevsocial verksamhet.
2 Föredragandens övervägande
Stiftelsen skall under de tre första verksamhetsåren, l.o.m. är 1993, erhålla bidrag för att finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt elevsocial verksamhet (prop. 1990/91:2, bet. 1990/9I:AU14, rskr. 1990/91:28). Detta bidrag skall år 1993 uppgå till 5 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 bör därför anvisas 2,5 miljoner kronor.
Enligt den överenskommelse som tecknades med Finland och Norge med anledning av bildandet av stiftelsen år 1991 skall en uppföljning av verksamheten ske efter stiftelsens tvä första verksamhetsår. En sådan uppföljning pågår för närvarande.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1993/94 anvisa ett reseivationsanslag pä 2 500 000 kr.
c. Arbetslivsfrågor Pron-1992/93:100
Bilaga 11 C 1. Arbetarskyddsverket
1991/92 Utgift 351 105 000
1992/93 Anslag 384 259 000
1993/94 Förslag 387 645 000
Anslaget avser Arbetarskyddsverkets verksamhet. Verket består av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen.
Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö-och arbetstidsfrågor, utom i fråga om farlygsarbete, samt chefsmyndighet för Yrkesinspektionen.
Yrkesinspektionen är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet.
De övergripande målen för Arbetarskyddstyrelsen och Yrkesinspektionen är att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll efterlevs.
1 Arbetarskyddsstyrelsen
Arbetarskyddsstyrelsen har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94, som är det andra året i den treårsperiod för vilken gjordes en fördjupad prövning förra året.
Arbetarskyddsstyrelsen begär inte några förändringar av den beslutade inriktningen för verksamheten.
Enligt Arbetarskyddsstyrelsens mening ledde emellertid oklarheter om avgiftsbeläggning av förhandsbedömningar och om omfattningen av insatserna för europasamarbete till att en tillräcklig resursprövning i vissa avseenden inte kunde ske i den fördjupade prövningen. Styrelsen återkommer därför med yrkanden om vissa resursförstärkningar som togs upp i den fördjupade anslagsframställningen. Arbetarskyddsstyrelsen begär därvid att yrkandet om medel för ytterligare 50 yrkesinspektörstjänster nu prövas. Styrelsen begär även ytterligare medel för att kunna fortsätta och eventuellt öka deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet. Vidare yrkar styrelsen medel för vissa kostnader för ADB-investeringar samt att undantag görs från det generella rationaliseringskravet.
Ett besparingsmål på 5 miljoner kronor för treårsperioden gäller för Arbetarskyddsverket med anledning av riksdagens beslut våren 1991 rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. 11:9, bet. 1990/9l:FiU30, rskr. 1990/91:386). Arbetarskyddsstyrelsen föreslär att besparingen läggs ut med 3,42 miljoner kronor på budgetåret 1993/94.
2 Föredragandens överväganden
Saminnnfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 bör ligga fast.
Prop. 1992/93:100 Bilaga II
2.1 Residlatbedöinning
En återrapportering av resultatet av verksamheten skall ske i verkels årsredovisning som skall lämnas i september 1993. Arbetarskyddsstyrelsen har dessutom i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag att utveckla metoder och system för uppföljning av mål och resultat i verksamheten.
2.2 Slutsats
De mål och riktlinjer som lades fast för verksamheten i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.
En mer ingående resultatbedömning kan göras först sedan Arbetarskyddsstyrelsen kommit in med sin första årsredovisning.
Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit resursförstärkningar för att kunna öka insatserna pä vissa omräden. Mitt förslag till ramanslag utgår från att insatserna på angivna omräden prioriteras inom ramen för tilldelade medel med beaktande av de riktlinjer som gäller för verksamheten. Jag föreslär emellertid att anslaget tillförs 5 miljoner kronor för att göra det möjligt för Arbetarskyddsstyrelsen att fortsätta att aktivt deltaga i del europeiska standardiseringsarbetet. Medlen har finansierats genom omprioritering inom departementets ansvarsområde. För standardiseringsarbetet har styrelsen för innevarande budgetår samt de två föregående budgetåren tilldelats särskilda medel på 4 miljoner kronor per år, jämte prisomräkning för de tvä sista åren (prop. 1989/90:150 bil. 5, bet. 1989/90:FiU40, rskr. 1989/90:358).
Förslaget har i övrigt beräknats med hänsyn dels till del generella rationaliseringskravet pä 2 %, dels till besparingen i den administrativa verksamheten på 3,42 miljoner kronor till följd av riksdagens beslut rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. 11:9, bet. 1990/9l:FiU30, rskr. 1990/91:386). Återstående besparing om 1,58 miljoner kronor kommer alt läggas ut för budgetåret 1994/95.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat elt förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Arbelarskyddsverket bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Arbetarskyddsstyrelsen bör därför tilldelas ell räntekonto med kredit i Riksgäidskontoret och medlen under anslaget C 1. föras till detta konto.
Anslaget för Arbelarskyddsverket har budgeterats utan hänsyn till de lek-
66
niska justeringar som måste göras lill följd av ändringen av nivån pä löne- Prop. 1992/93:100 koslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, över- Bilaga 11 gängen till län i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa ändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Del belopp som skall ställas till myndighetens disposition bör slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet. .
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 387 645 000 kr.
C 2. Arbetsmiljöinstitutet
Arbetsmiljöinstitutets uppgifter är att bedriva och främja forskning, utbildning oeh dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte alt förbättra arbetsmiljön.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition om forskning, till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 172 252 000 kr.
C 3. Yrkesinriktad rehabilitering
1991/92 Utgift 797 500 000'
1992/93 Anslag 764 153 000
1993/94 Förslag 787 783 000
' Reservation 89 230 276 kr per den 30 juni 1992
Från anslaget betalas anordnande och drift av Ami samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
lAMS
Resultatredovisning
Ami arbetar i växande omfattning konsultativt. Deras tjänster används alltmer för arbetssökande vid arbetsförmedlingarna utan att dessa sökande behöver skrivas in vid instituten.
Enligt AMS årsredovisning var i genomsnitt per månad 7 178 personer in skrivna vid Ami budgetåret 1991/92, vilket innebar en ökning jämfört med de närmast föregående budgetåren, då det genomsnittliga antalet inskrivna sökande var knappt 6 700. Andelen arbetshandikappade sjönk från 62 % budgetårel 1989/90 och 57 % budgetåret 1990/91 lill 48 % budgeläret 67
1991/92. Ocksä antalet sökande som skrevs ut från Ami till arbete eller ut- Prop. 1992/93:100 bildning har sjunkit. Bilagall
En bidragande orsak - förutom de ökade svårigheterna på arbetsmarknaden - är att Ami:s resurser i större utsträckning använts för kortare insatser där de sökande återgått till arbetsförmedlingen. Detta avspeglas också i att inskrivningstiderna har minskat frän i genomsnitt 105 dagar budgetåret 1990/91 till 93 dagar budgetåret 1991/92.
AMS anser dock att det totala antalet arbetshandikappade som placerats i arbete/utbildning ger ett bättre mått på verksamhetens resultat. Ett skäl härför är att en större del av Ami:s resurser numera används för konsultativa insatser eller som utredningsresurser åt arbetsförmedlingen och att placeringarna därför oftare görs av förmedlingen. Mätt på detta sätt har i genomsnitt ca 2 500 personer per månad lämnat förmedling och Ami för arbete eller utbildning under treårsperioden.
Den 4 april 1991 gav regeringen AMS ett bemyndigande att besluta om den regionala organisationen av arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för olika grupper funktionshindrade. Regeringen angav följande riktlinjer för organisationsförändringen:
- också sökande med grava handikapp och flerhandikapp skall ges tillgång till service efter sina behov,
- metodik och kompetens på resp. handikappområde skall kunna tillvaratas och utvecklas.
Enligt AMS har Ami:s särskilda resurser för olika handikappgrupper (f.d. Ami-S) decentraliserats för att öka tillgängligheten och anpassningen till lokala behov.
AMS har redovisat organisationsförändringen i en särskild rapport till regeringen. Specialresurser har kunnat etableras i fler län än tidigare och tillgängligheten till dem har ökat. Genom omfördelning inom anslaget har nya resurser kunnat byggas upp, främst för socialmedicinskt och psykiskt arbetshandikappade.
Enligt AMS har ändringen av organisationen inte medfört några negativa förändringar i servicen till sökande med grava handikapp eller flerhandikapp.
Ami med särskilda resurser är verkets specialistkompetens inom resp. handikappområde. Kompetens och metodik har uppmärksammats särskilt vid organisationsförändringen. Utvecklingsarbete och kunskapsspridning pågår bl.a. inom områdena datoriserad testning, datorbaserade arbetshjälpmedel, insatser gällande smärtproblematik och rehabilitering av hjärnskadade. Utveckling av insatser för dyslektiker planeras.
Medelsbehov för budgetåret 1993/94
AMS begär till arbetsmarknadsinstitutens verksamhet budgetåret 1993/94 oförändrat anslag med 764 153 000 kr. Vidare föreslår AMS att anslaget undantas frän kravet på besparingar med hänsyn till det svåra arbetsmarknadsläget.
2 Föredragandens överväganden
Sammanfattm
ng
De övergripa
ide mål
som gällt för
budgetåi
el
1992/93 bör ligga
fasl
även
under b
udgetåret 1993/94.
Frop. 1992/93:100 Bilaga 11
Resultatbedömning
RRV konstaterar i sin granskning av AMS årsredovisning att redovisningen av Ami:s verksamhet inte mäter de prestationer som uiförs för sökande som inte skrivs in vid instituten. Vidare påtalar RRV att resultatredovisningen görs i absoluta tal, vilket gör det svårt att bedöma resultatet. Som exempel nämner RRV att det inte framgår hur stor andel av de arbetshandikappade, som har gått till arbete eller utbildning. En följd av att man inte annat än schablonmässigt kan ange hur stor del av Ami:s resurser som används för inskrivna sökande är, att det heller inte går att ange exempelvis kostnaden per månad för en inskrivning vid Ami.
RRV har i en rapport (RRV dnr 23-91-2164) Yrkesinriktad rehabilitering inom AMV bl.a. tagit upp frågor om länsarbetsnämndernas styrning av Ami:s verksamhet, som ofta är otydlig och sällan innebär krav på resultat. Problemet är särskilt markant i fräga om Ami med särskilda resurser, bl.a. därför att dessa ofta ger länsövergripande service.
RRV anser vidare att decentraliseringen av Ami-S resurser och den ökade tillgängligheten till dessa resurser är positiv. RRV bedömer också att AMS har gjort en lämplig awägning vad gäller omfattningen av omorganisationen. En alltför långtgående splittring av resurserna kan leda till svårigheter för personalen vid Ami-S att behålla och utveckla sin kompetens.
Slutsats
Som framgår av RRV:s olika rapporter kan det ta viss tid att utveckla bra resultatmått och redovisningar som fungerar effektivt i ett syslem med mål-och resultatstyrning. Ett arbete har nu inletts inom Arbetsmarknadsverket för att ta fram bättre resultatmått. Regeringen har med anledning av den lidigare nämnda rapporten om yrkesinriktad rehabilitering inom Arbetsmarknadsverket gett AMS i uppdrag att komma med förslag om resultatindikatorer m.m. för en bättre redovisning av resultat och prestationer.
Boende för inskrivna vid Ami
I en skrivelse den 27 mars 1992 har AMS föreslagit att för inskrivna sökande vid Ami, som genomgär yrkesinriktad rehabilitering på annan ort än hemorten, skall ersättning lämnas för den faktiska boendekostnaden. Vidare förordar AMS att boendeservice, dvs. personlig assistent, skall betalas genom kostnadsersättning inom ramen för utbildningsbidraget. AMS hänvisar i sammanhanget lill praxis vid rehabilitering med rehabiliteringsersättning en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. AMS förslag innebär att boende Prop. 1992/93:100 och boendeservice för sökande med utbildningsbidrag fortsättningsvis inte Bilaga 11 skulle delfinansieras från anslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering utan i stället av medel under anslaget C 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag.
Inskrivna vid Ami som får bostad och boendeservice genom Ami betalar boendet med sitt traktamente. Kostnader som inte täcks av traktamentet betalas från anslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering. För egen del är jag inte beredd alt föreslå ändringar i denna del. När det gäller sökande som behöver särskilt handikappanpassat boende som tillhandahälls av Ami bör den merkostnad som handikappanpassningen medför belasta anslaget Yrkesinriktad rehabilitering. Eftersom Ami till viss del är avseti att ge service lill sökande med funktionsnedsättningar och boendekostnader för dessa sökande i dag belastar det nyss nämnda anslaget ser jag inte skäl att överföra merkostnadsdelen till utgifterna för utbildningsbidrag. Vidare vill jag erinra om att regeringen i september är 1992 har beslutat om en lagrådsremiss med förslag till en ny lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, m.m. Jag återkommer till detta i min behandling av anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Medelsberäkning
För budgetåret 1993/94 beräknar jag till Yrkesinriktad rehabilitering 787 783 000 kr (+ 23 630 000). Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn till riksdagens beslut (prop. 1990/91:150 bil. 11:9, bet. I990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386) om omställning och minskning av den statliga administrationen.
AMS kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 alt redovisa tillgängar enligt den nya budgetförordningen. Behovet av investeringar för arbetsmarknadsinstitutens verksamhet har beaktats vid beräkning av låneram för Arbetsmarknadsverket. I behandlingen av anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har jag redovisat förslaget om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Medlen under ramanslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering föreslås föras till det räntekonto med kredit, som tilldelas AMS.
Anslaget till Yrkesinriktad rehabilitering har budgeterats utan hänsyn lill de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition bör slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Yrkesinriktad rehabiUtering för budgetåret 1993/94 anvisa ett jn
ramanslag pä 787 783 000 kr.
c 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 749 657 412 Bilagall
1992/93 Anslag 506 470 000
1993/94 Förslag 570 017 000
Frän anslaget betalas utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami.
1 AMS
För budgetåret 1993/94 begär AMS 800 miljoner kronor till utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami.
2 Föredragandens överväganden
Jag beräknar en volym om högst 300 000 deltagarveckor för budgetåret 1993/94, vilket motsvarar ca 23 000 inskrivna deltagare. Kostnaderna för utbildningsbidrag för denna volym beräknar jag till 570 017 000 kr (+ 63 547 000 kr). Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn dels till att den genomsnittliga kostnaden för utbildningsbidrag har ökat, dels till den sänkning av kompensationsnivån, som jag nyss har föreslagit vid min behandling av arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 570 017 000 kr.
C 5. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k. arbelslivsljänster, riktad till företag och förvaltningar som vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkesinriktad rehabilitering som finns inom Arbetsmarknadsverket.
lAMS
Enligt AMV:s årsredovisning uppgick länsarbetsnämndernas intäkter av uppdragsverksamheten till 193 miljoner kronor budgetåret 1991/92. Kostna derna uppgick till 184 miljoner kronor. Arets resultat efter avskrivningar, blev 7 008 454 kr. Antalet konsulttimmar inom Arbetslivstjänster uppgick till 316 181 med en debiteringsgrad på 62 %, dvs. andelen debiteringsbara timmar av närvarotiden. Den genomsnittliga timkostnaden per debiterad timme var 389 kr. 71
AMS föreslår att Arbetsmarknadsverket under anslaget C 5. Yrkesinrik- Prop. 1992/93:100 tad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 tilldelas ett Bilaga II förslagsanslag på 1 000 kr.
2 Föredragandens överväganden 2.1 Resultatbedömning
RRV har i den tidigare nämnda rapporten om yrkesinriktad rehabilitering inom Arbetsmarknadsverket tagit upp svårigheterna med att särskilja kostnaderna för intäkts- och anslagsfinansierad verksamhet inom samma myndighet. RRV tar också upp frågan om att konkurrensfördelar i förhållande till andra producenter kan uppkomma när en uppdragsverksamhet bedrivs parallellt med myndighetsverksamhet. Det innebär enligt RRV att särskilda krav bör ställas på att konsultrollen i dessa fall är tydlig i förhållande till uppdragsgivaren. Vidare har RRV påtalat problem med att behålla och utveckla kompetens hos Ami under uppbyggnaden av uppdragsverksamheten. AMS skall återkomma till RRV med en skriftlig redogörelse för de åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtagas med anledning av revisionsrapporten. Anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp om 1 000 kr.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 6. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1991/92 Utgift 5 984 073 000
1992/93 Anslag 6 408 318 000
1993/94 Förslag 6 386 203 000
Anslaget omfattar arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag och statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.
Arbetshjälpmedel ät handikappade avser bidrag till arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade skall kunna utföra sitt arbete, bidrag tiU arbetsbiträde samt expertmedverkan i sädana ärenden. Bidrag till arbetsbiträde skall göra det möjligt för handikappade att med hjälp av sådant biträde kunna utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Näringshjälp i form av bidrag skall ge en handikappad arbetssökande, för vilken det inte finns någon annan lämplig ätgärd som arbetsförmedlingen kan vidta, möjlighet att starta ett eget företag. Vidare betalas ex-pertulredningar i ärenden rörande näringshjälp från anslaget.
Anställning med lönebidrag är en stödform som syftar till att stimulera ar betsgivare att ge anställning åt arbetshandikappade för vilka andra ätgärder inte kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering. 72
Bidrag enligt förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete Prop. 1992/93:100 hos offentliga arbetsgivare avser bidrag till kommuner oeh i vissa fall andra Bilaga 11 offentliga myndigheter för att anordna skyddat arbete för personer som har särskilt stora svårigheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
1 AMS
1.1 Sökande ined arbetshandikapp.
AMS har särskilt redovisat utvecklingen i fråga om uppnådda resultat vad gäller placeringar i arbete och utbildningar av arbetshandikappade sökande. Resultaten, som avser samtliga sökande med arbetshandikapp, framgår av följande tabell.
Antal arbetshandikappade i genomsnitt per månad som placerats i arbete eller utbildning budgetåren 1989/90 - 1991/92
Budgetåren
1989/90
1990/91
1991/92
Anställning utan bidrag
1 192
858 Fortsatt anställning hos samma arbetsgivare
327 Lönebidrag
504 Off. skyddat arbete (OSA)
95 Samhall
160 Summa arbetsplaceringar
2 774
2 385
1944 Utbildningsplac.
1 717
2 143
Summa placeringar i arbete och utbildning
4 649
4 102
4 087
1.2 Arbetshjälpmedel åt handikappade
Utgifterna för bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och näringshjälp uppgick budgetåret 1991/92 till 102 miljoner kronor. Jämfört med närmast föregående budgetår då utgiften var 133 (1989/90) resp. 138 miljoner kronor (1990/91) har kostnaderna minskat, som en följd av att Arbetsmarknadsverket inte längre lämnar bidrag till redan anställda.
Enligt nu gällande bestämmelser omfattar arbetsförmedlingens ansvar utöver arbetsplaceringen även de första sex anställningsmånaderna. Skälet till detla är all en prövotid kan behövas innan behovet av ett visst hjälpmedel kan bedömas. AMS föreslår nu att ansökningar om bidrag skall kunna prövas av arbetsförmedlingen under de första tolv anställningsmånaderna.
AMS föreslär ett slopande av den nuvarande begränsningen, som innebär att bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag tillsammans inte får överstiga lönekostnaden för den funktionshindrade personen.
Vidare föreslår AMS alt bidrag lill arbetsbiträde skall kunna lämnas som stöd för en grupp av arbetshandikappade, som successivt tränas in i en arbetssituation som avses leda till anställning. Bidraget skall kunna lämnas till en arbetsgivare, som avsätter personal för särskilt omfattande arbetsledning eller - om nägon annan än arbetsgivaren har kostnaden - till denne.
73
1.3 Anställning med lönebidrag Prop. 1992/93:100
AMS bedömer att ytterligare 2 400 lönebidragsplatser per är behövs under Bilaga 11 de närmaste åren till en kostnad av ytteiligare 250 miljoner kronor utöver vad som anvisats för budgetåret 1992/93.
Ca 500 av de lillkommande platserna skulle enligt AMS användas för arbetshandikappade, som har en anställning som de varslats eller sagts upp från. Bidraget skulle i dessa fall användas för en anställd, som inte kan fortsätta i sitt gamla arbete, men få andra arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare. Bidraget bör, enligt AMS förslag, vara förknippat med vissa villkor.
1.4 Personligt stöd i arbetet
AMS föreslår att verket skall få i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med utökat personligt stöd i arbetslivet. Försöket skall syfta till att underlätta för personer med stora funktionshinder att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Den föreslagna försöksverksamheten bygger på en form av stöd till funktionshindrade personer, som prövats i USA och Canada och där benämns "supported employment". Den funktionshindrade personen får en speciell stödperson eller "coach" som stöd under en lång introduktion på en arbetsplats. Den funktionshindrade personen är anställd och i anställningsavtalet ingår att han/hon tillsammans med stödpersonen skall svara för att en viss mängd arbete utförs. Stödpersonen skall introducera och stödja den funktionshindrade på arbetsplatsen och tillsammans med denne se till att samtliga avtalade arbetsuppgifter blir utförda.
Liknande verksamheter har bedrivits inom Fountain Houses psykiatriska verksamhet samt i Örebro, där kommun och landsting skapat en stiftelse med uppgifi alt stödja utvecklingsstörda personer.
AMS föreslår att bidrag skall kunna lämnas till den huvudman (t.ex. stiftelse eller kommun) som har arbetsgivaransvar för stödpersonen. Stödet bör erbjudas pä heltid under ett år med möjlighet till förlängning, dock högst två år.
Ett viktigt syfte med försöket är att visa vilka arbetsrättsliga och andra frågor som det finns anledning att beakta, om en varaktig stödverksamhet införs. AMS avser att bygga upp försöksverksamheten successivt och bedömer att den i ett senare skede kan komma att omfatta högst 100 personer. Under budgetåret 1993/94 väntas verksamheten få mindre omfattning. AMS förutsätter att fullt bidrag, oavsett arbetsgivaransvar, utgår för att täcka lönekostnaderna för de stödpersoner som engageras i verksamheten. Kostnaderna för en fullt utbyggd verksamhet beräknas enligt AMS uppgå till närmare 25 miljoner kronor per år.
74
2 Föredragandens överväganden
2.1 Resullatbedömning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 11
Sammanfattning De mål och resultatkrav som gällt för budgetåret 1992/93 bör ligga fast även under budgetåret 1993/94.
Jag har i det föregående (Inledning, avsnitt Arbetsmarknadsverkets resultat) översiktligt refererat vad AMS har redovisat i fråga om uppnådda resultat m.m. AMS årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivits med en sådan inriktning att de uppsatta mälen vad gäller insatser för arbetshandikappade har kunnat uppnäs. Jag gör min bedömning mot bakgrund av det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget, som inneburit stora svärigheter att fä lill ständ arbetsplaceringar av sökande med arbetshandikapp.
Utgifterna för lönebidrag vid anställning av arbetshandikappade uppgick budgeläret 1991/92 till 5 241 miljoner kronor. I årsredovisningen har AMS bl.a. lämnat uppgifier om den genomsnittliga kostnaden per sysselsatt och månad under de senast förflutna budgetåren. Den var 10 200 kr budgetåret 1991/92 resp. 8 300 kr budgetåret 1990/91. Samtidigt minskade antalet sysselsatta räknat som mänadsgenomsnitt frän 44 800 till 43 000 personer. Utöver medel lill lönebidrag betalades 530 miljoner kronor som bidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA).
RRV har beträffande den samlade kostnadsredovisningen påtalat att AMS inle närmare har kommenterat eller analyserat orsaker till variationer i styckkostnader, såsom t.ex. kvaliletsförändringar. Jag bedömer för egen del alt det hade varit värdefullt med en granskning av vilka faktorer som kan ha lett lill den förhållandevis kraftiga ökningen av genomsnittskostnaden för lönebidrag budgetåret 1991/92. Flera olika faktorer kan ligga bakom, t.ex., förändrade utbetalningsperioder, löneökningar, höjda bidragsniväer, effekter av införandel av sjuklön från nyåret 1992. Höjningen kan också saminan-hänga med att registren tidigare omfattade personer, som i realiteten hade lämnat arbetsmarknaden och som inte längre omfattades av bidrag.
2.2 Slutsals
Jag har tidigare behandlat arbetsmarknadspolitiken våren 1993 och budgetåret 1993/94, bl.a. i fråga om inriktningen av Arbetsmarknadsverkets insatser för sökande med arbetshandikapp. Jag har därvid bedömt alt AMV har nått de resultat som krävts i dessa avseenden.
Jag övergår därmed till mina förslag i övrigt för budgetåret 1993/94. Förslag av AMS som jag inte tar uppi det följande är jag inte beredd tillstyrka.
2.3 Arbetshjälpmedel åt handikappade
AMS ansvarar för arbetshjälpmedel då en handikappad person anställs och under de första sex anställningsmånaderna. AMS föreslär nu alt tiden utsträcks lill de första tolv anställningsmänaderna. Som skäl för detta anger
75
AMS att det särskilt vid omfattande funktionshinder kan behövas längre tid Prop. 1992/93:100 alt utreda behovet av arbetsplatsanpassning och hjälpmedel. Bilaga 11
Jag tillstyrker AMS förslag. Del är angeläget att personer med omfattande funktionshinder kan få erforderligt tekniskt stöd i arbetet och jag har förståelse för att det i vissa fall kan ta lid alt finna bästa möjliga lösning. Eftersom det handlar om ganska få fall bör merkostnaden bli marginell och kunna rymmas inom anslaget. Som AMS ocksä påpekat kan bra hjälpmedel bidra till bättre arbetsprestationer och därmed minska behovet av lönebidrag.
.Jag är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas ocksä dä en grupp personer med funktionshinder arbetslränar hos en arbetsgivare utan att vara anställda. AMS anger som ett exempel grupper inom omsorgsverksamheten som arbetslränar på reguljära arbetsplatser. Förslaget innebär en utökning av statens ansvar och därmed ökade kostnader. Somjag nyss har nämnt har regeringen i september 1992 beslutat om en lagrådsremiss med förslag till en ny lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, m.m. Avsikten är att den enskilde handikappade skall ha rätt till personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans. Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, t. ex. hjälp med personlig hygien, vid mållider m.m. Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också skall ges i andra situationer där den enskilde behöver personlig hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få och behålla ett arbete.
2.4 Anställning med lönebidrag
Enligt AMS årsredovisning har i genomsnitt per månad 504 personer fält anställning med lönebidrag budgetåret 1991/92, vilket är nägot fler än de närmast föregående budgetåren.
Införandet av flexibla lönebidrag har lett till att fler placeringar sker hos enskilda arbetsgivare och färre hos allmännyttiga organisationer och statliga myndigheter. Bidrag till statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer lämnas vid nyplaceringar med en inindre andel av lönekostnaden än enligt det tidigare regelsystemet - 85-96% jämfört med tidigare 90-100%. Bidragen till övriga arbetsgivare har ökat från 25-50% till 37-67% i genomsnitt.
2.5 Försök med stödpersoner.
AMS har föreslagit att försök skall fä göras med en ny stödform, som innebär alt en stödperson bislår en arbetstagare med funktionshinder på arbetsplat sen under introduktion och träning. Den funktionshindrade personen har en reguljär avlönad anställning, medan stödpersonen är anställd av en niyndig het, organisation, stiftelse eller liknande, som ansvarar för att avtalade ar betsuppgifter utförs. Förslag om en försöksverksamhet av delta slag har förts fram bäde av 1989 års handikapputredning i betänkandet (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla (s. 322) och Psykiatriutredningen i betänkandet (SOU 1992:73) Välfärd och valfrihet (s. 356-357). Psykiatriutredningen bedömer 76
alt den föreslagna stödmodellen är av särskilt stort intresse för psykiskt Prop. 1992/93:100 störda. Bilaga 11
Även jag finner det angeläget all nya vägar prövas för att underlätta för människor med funktionshinder att komma in pä arbetsmarknaden och jag tillstyrker därför AMS förslag om en försöksverksamhet på området. Bidrag bör således kunna lämnas under högst två är lill lönekostnader för stödpersoner ät funktionshindrade, som behöver stödet för att kunna ulföra avlönat arbete. Reglerna för lönebidrag bör därför vidgas så att bidrag kan lämnas till lönekostnaden för en stödperson som alternativ till att lönebidrag lämnas för den funktionshindrade personen. Jag bedömer att försöket tills vidare kommer all bedrivas under budgetåren 1993/94 - 1994/95. Kostnaderna för försöksverksamheten uppvägs av ett minskat behov av lönebidrag. Jag föreslår därför inget särskilt tillskott av medel till försöksverksamheten. Försöksverksamhet av liknande slag föreslås också av Samhall. Jag äterkommer strax till detta.
2.6 Lönebidragsanställningar vid vissa kulturinstitutioner
Reglerna för anställning med lönebidrag ändrades den 1 juli 1991. Bidraget var tidigare knutet lill arbetsgivarkategori, men har nu gjorts flexibelt i den meningen att bidraget anpassas till den handikappade personens förutsättningar, graden av nedsatt arbetsförmåga m.m. Bidragsandelen i det enskilda fallet fastställs i förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.
Del lidigare systemet innebar alt slatliga myndigheter och motsvarande var tillförsäkrade bidrag med 100 % av lönekostnaden inkl. lönebikostnader medan allmännyttiga institutioner och motsvarande fick 90 %.
Riksdagen har uppmärksammat (bet. 1990/9I:AU12, rskr. 1990/91:165, bet. 1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249) effekterna av regeländringarna för vissa kulturinstitutioner med en slor andel lönebidragsanställda. Utskottet har bl.a. hänvisat lill att en interdepartemental arbetsgrupp studerar frågorna.
Arbetsgruppen har genom enkäter m.m. studerat vissa kulturinstitutioner, bl.a. andel och anlal anställda med lönebidrag, utbetalda bidrag frän länsarbetsnämnderna m.m. Gruppens material finns tillgängligt inom Arbetsmarknadsdepartementet (Lönebidragsanställningar vid kulturinstitutioner dnr A 4856/90).
Arbetsgruppen har bl.a. funnit alt vissa kulturinstitutioner har en stor andel anställda med lönebidrag, som utför omfattande och för verksamheten väsentliga arbetsuppgifter. I syfte att få en budgetering som ger en mer rättvisande bild av statens kostnader för kulturinstitutionerna förordar jag att, som en engångsåtgärd, en omfördelning sker av medel från tionde huvudtitelns anslag lill Särskilda åtgärder för arbetshandikappade lill anslag under bl.a. elfte huvudtiteln. En motsvarande minskning förutses ske av lönebidrag som länsarbetsnämnderna betalar till de aktuella institutionerna.
Medlen skall användas så all de särskilt utsatta kulturinstitutionerna be håller ett incitament all anställa arbetshandikappade som arbetsförmed lingen anvisar resp. behälla nu anställda med lönebidrag. Omfördelningen föreslås därför inle gälla hela lönekostnaden ulan endast så mycket alt insti- 77
lutionen kan svara för en rimlig del av lönen, i genomsnitt ca halva kostna- Prop. 1992/93:100 den. Kretsen av institutioner, som kan omfattas av denna omfördelning, bör Bilaga 11 begränsas lill sådana kulturinstitutioner där staten har ett särskilt ansvar för verksamhelen och där de anställda med lönebidrag ulgör en sä stor andel av de anställda att verksamheten är helt beroende av deras arbete. Omfördelningen bör således begränsas till institutioner där minst ca 30 % av de anställda omfattas av lönebidrag.
Kulturinstitutioner som berörs av denna omfördelning återfinns under elfte huvudtitelns anslag Riksarkivet och landsarkiven. Centrala muséer:-Myndigheler, Centrala muséer:Sliflelser, Bidrag lill vissa museer och Bidrag till regionala museer. De till elfte huvudtiteln omfördelade medlen uppgår till 48 miljoner kronor. Vidare bör 2 miljoner kronor omfördelas till fjärde huvudtitelns anslag till Statens försvarshistoriska museer.
De omfördelade medlen skall kunna användas endast till lönekostnader för anställda med lönebidrag som arbetsförmedlingen har anvisat. Effekterna av elt genomförande av de särskilda åtgärder somjag har föreslagit beträffande lönebidrag vid vissa kulturinstitutioner bör noga följas och utvärderas.
Jag har i denna fräga samrått med cheferna för Försvars- och Kulturdepartementen, som i sina resp. anföranden närmare redovisar de belopp som tillförts till anställning med lönebidrag hos de olika institutionerna.
2.6 Medelsberäkning
I min medelsberäkning har jag tagit hänsyn till att kostnaderna för lönebidrag minskar till följd av sänkningen av socialavgiften med 4,3 procentenheter. Vidare har jag räknat av medel, som föreslås bli tillförda anslag till vissa kulturinstitutioner under andra huvudtitlar. För budgetåret 1993/94 beräknarjag därmed till arbetshjälpmedel ål handikappade, anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 6 386 203 000 kr (-22 115 000 kr).
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om bidrag till arbetshjälpmedel ät handikappade under en anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3),
2. godkänna vad jag har anfört om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade (avsnitt 2.5),
3. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 6 386 203 000 kr.
c 7. Bidrag till Samhall Aktiebolag Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 4 569 600 000' ''
1992/93 Anslag 5 000 750 000
1993/94 Förslag 4 934 274 000
' Utgiften hänför sig till det tidigare anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhall.
Frän anslaget utgår bidrag till Samhall Aktiebolag för täckande av merkostnaderna i koncernens verksamhet med utgångspunkt från koncernens uppgift alt bereda meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns.
1 Samhall Aktiebolag
1.1 Verksamheten budgetåret 1991/92
Budgetåret 1991/92 har präglats av en alltmer försämrad arbetsmarknadssituation. Trots lågkonjunkturens effekter på flertalet av Samhalls affärsområden har koncernen utan lageruppbyggnad kunna bibehålla en sysselsätt-ningsnivä pä nära 30 000 arbetstillfällen för handikappade eller 31,4 miljoner arbetstimmar. Rekryteringen har till nära hälften skett i de s.k. prioriterade grupperna med vissa mer omfattande funktionshinder, vilket inneburit att av totalt 2 900 nyanställda har ca 1 450 personer anställts från dessa grupper.
Sjukfrånvaron har fortsatt att minska och var under budgetåret 1991/92 ca 20 % jämfört med 22,5 % året innan. Närvaroförbättringen motsvarar arbete för 1 100 personer.
Trots stora satsningar inom koncernen har antalet övergångar från Samhall-gruppen till arbete på den reguljära arbetsmarknaden minskat till följd av det svära arbetsmarknadsläget. Ca 630 personer eller 2,15 % av arbetsstyrkan övergick till annat arbete under budgetåret. Enstaka företag har dock lyckats uppnå väsentligt bättre resultat.
Inom koncernen pågår ett omfattande utvecklingsarbete för en rationell arbetsorganisation, god arbetsmiljö, möjlighet till kompetensutveckling, vilket bl.a. har slor betydelse för arbetet med övergängar till den reguljära arbetsmarknaden. För att stödja de regionala Samhallföretagen har etl treårigt utvecklingsprojekt startat - "Utmaning 2 000". Samhallföretagen får utbildnings- och projektstöd i ett förändringsarbete som integrerar arbetsorganisation, material- och produktionsstyrning samt kvalitetssäkring. Ett annat exempel pä särskilda satsningar är ett projekt som stöds av Arbetslivsfonden och som bl.a. gäller att ta fram bra handverktyg. Individinriktade insatser samverkar med och förstärker det generellt inriktade utvecklingsarbetet. En utvecklad rehabiliteringsmetodik är viktig inte minst för att kunna rekrytera personer ur de s.k. prioriterade grupperna och andra personer med omfattande funktionshinder.
Samhall har också anordnat arbetsträning i reell miljö i form av tillfälliga arbetsplatser. Genom försäljning av sådana rehabtjänster, där köparen - försäkringskassa, förelag - betalar hela kostnaden, kan Samhalls satsningar pä utvecklande arbetsplatser tillgodose rehabiliteringsbehov hos breda grupper
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11
av långtidssjuka. Samhalls målsättning är dock alt de tillfälliga arbetsplat- Prop. 1992/93:100 serna inle skall överstiga 5 % av antalet ordinarie arbetstillfällen, eftersom Bilaga 11 rehabtjänsterna inle får inkräkta på den ordinarie verksamheten.
On-\struklurcringen från industriproduktion till service och tjänster har fortsatt. Ytterligare ca 1 000 arbetstillfällen har tillkommit inom tjänstesektorn samtidigt som en motsvarande neddragning skelt inom Icgoproduktion. Ca 4 000 personer eller 15 % sysselsätts inom service och tjänster. Förändringen har inneburit en resultatförbättring med ca 20 miljoner kronor.
I anslagsframställningen sommaren 1990 inför budgetårel 1991/92 bedömdes all behovet av merkoslnadsersällning skulle motsvara ca 110,7 % av lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetslagarna vid cn timvolym om 31,4 miljoner arbetstimmar. Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:100, bil. 12, bet. 1990/91:AU12, rskr. 1990/91:165) om en merkostnadsersätlning pä 110,6 %.
Enligt bokslutet för Samhallgruppen uppgick behovet av merkostnadsersättning budgetåret 1991/92 till 4 569,6 miljoner kronor inberäknat bidrag till fastighetsfonden. Faktureringen uppgick till 2 882,9 miljoner kronor mot budgeterat 3 450 miljoner kronor. Som Sveriges största underleverantör har Samhall i stor utsträckning drabbats av lågkonjunkturen. 1 förhållande till det förädlingsvärde som budgeterades sommaren 1990 har koncernen tappat 350 miljoner kronor. Lönekostnaderna för arbetshandikappade anställda blev 3 777 miljoner kronor. Omstruktureringen till tjänsteverksamhet och kraftfulla neddragningar på kostnadssidan har dock gjort att resullatawikel-sen under budgetåret kunnat begränsas lill 150 miljoner kronor.
I en skrivelse den 8 december 1992 har Samhall redovisat slutgiltigt behov av driftbidrag för budgeläret 1991/92. Med en bidragsprocent på 110,6 % av lönekostnaden för arbetshandikappade anställda uppgår bidraget till 4 177,3 miljoner kronor, vilket belopp överstiger anvisade medel till driftbidrag, 4 165 miljoner kronor, med 12 317 000 kr.
1.2 Bolagsbildn ingen
Med förbehåll för riksdagens godkännande av förslaget (prop. 1991/92:91) om ombildning av SamhaU till aktiebolag, m.m. uppdrog regeringen i mars 1992 ål Stiftelsen Samhall att förbereda bildandet av etl särskilt av staten helägt aktiebolag saml, efter riksdagens godkännande, all bilda elt bolag benämnt Samhall Aktiebolag. Kammarkollegiet skulle enligt beslutet fortlöpande underrättas om de ätgärder som vidtogs för alt förbereda och genomföra bolagsbildningen. Sedan riksdagen godkänt (bet. 1990/91:AU16, rskr. 1990/91:249) förslaget om ombildning av Samhall lill aktiebolag beslutade regeringen den 14 maj 1992 all uppdra åt Kammarkollegiet alt som företrädare för slaten emotla den egendom - i form av preliminära balansräkningar per den 30 juni 1992- som tillföll slaten vid sliflelseorganisationcns upplösning. Egendomen skulle därefter av Kammarkollegiet överlämnas som ap-porlegendom till moderbolaget Samhall AB. Som likvid för apportegendomen mottog Kammarkollegiet för slalens räkning aktier i Samhall AB. Moderbolaget Samhall AB har sedan bildat de regionala dotterbolagen.
För Stiftelsen Samhall gällande stadgar upphävdes den 1 juli 1992 genom gO
ett regeringsbeslut den 25 juni 1992.
I en skrivelse den 18 augusti 1992 har Samhall redovisat uppdraget all för- Prop. 1992/93:100 bereda och bilda Samhallbolagen. I arbetet har ingått att anta bolagsord- Bilaga 11 ning, registrera de nya bolagen, äleranstälia stiftelseorganisationens personal i de nya bolagen, ulse nya styrelseledamöter i dotterbolagen m.m. Samhall har också utarbetat policydokument och strategier för den fortsatta verksamheten.
1.3 Verksamhetsinriktning budgetåret 1992/93 t.o.m. våren 1994
Riksdagsbeslutet om Samhalls bolagisering innebar elt godkännande av väsentliga förändringar för Samhall, i stort enligt det framtidsprogram Samhall redovisat i rapporten "Samhall mot år 2000".
Verksamheten kommer att fr.o.m. år 1993 internt planeras kalenderårsvis. Tanken är att de nya ledningarna skall arbeta med år 1993 med utgängspunkt från framtidsprogrammet - "det tredje utvecklingsskedet mot år 2000".
Strävan är bl.a. att fler personer med omfattande funktionshinder skall kunna få anställning, vilket bl.a. förutsätter en vidareutveckling av rehabili-leringsmetodiken inom koncernen. Samhall skall ha de mänga små arbetsplatserna nära människorna, men samtidigt utnyttja stordriftsfördelarna för produktutveckling, inköp, marknadsföring m.m. En fortsatt omfördelning från underleverantörsverksamhet till arbeten inom tjänstesektorn skall ske. Under verksamhetsperioden beräknas ca 1 000 nya arbeten tillkomma, främst inom servicehus/restaurang, städservice och hemservice med motsvarande neddragning på tillverkningssidan. Arbetet med "den utvecklande arbetsplatsen" innebär satsningar på såväl individens utveckling och stödbehov i arbetet som en utvecklande arbetsplats, där den lilla arbetsgruppen står i centrum.
Arbetet med övergångar till den reguljära arbetsmarknaden kräver ökade insatser mot bakgrund av arbetsmarknadsläget och Samhalls nya mer aktiva ansvar. Bl.a. har ett metodprogram tagits fram och speciella resurser avsatts för arbetet med övergångarna.
För att klara dels riksdagens långsiktiga besparingskrav på företagsgruppen, dels delar av det driftunderskolt som koncernen för med sig frän budgetårel 1991/92 avser Samhall att under verksamhetsåret se över koncernens förelagsindelning vad gäller de regionala bolagen samt starta några affärsbolag. Bl.a, planeras en fusionering av de regionala företagen i Blekinge resp. Kronobergs län, vilket bl.a. ger en kostnadsminskning med ca 4 miljoner kronor och utrymme för en bredare kompetens i teknisk anpassning och andra specialistfunktioner samtidigt som affärsverksamheten stärks. Beslut har fattats om att för produktgruppen Kablage inrätta ett särskilt affärsbolag med fullständigt resultatansvar. Utredningar pågår, som kan leda till att ytterligare affärsbolag eller andra koncerngemensamma samarbetsformer bildas, bl.a. för att hitta koncerngemensamma synergieffekter.
/. 4 Försök med stödpersoner åt arbetshandikappade
Samhall hänvisar till Handikapputredningens slutbetänkande (SOU
1992:52) Ett samhälle för alla och förslag från utredningen om åtgärder för 81
att öka arbetslivets tillgänglighet för människor med svårare funklionshin- Prop. 1992/93:100 der. Bl.a. har utredningen föreslagit försöksverksamhet med särskilda stöd- Bilaga 11 personer vid anställning av handikappade. Samhall anser alt modellen bör prövas och att en försöksverksamhet bör komma till stånd, där Samhall tillhandahäller sådana stödpersoner i samband med övergångar från Samhall till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
1.5 Behov av statlig ersättning 1993/94.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 tilldelas Samhall medel med ett fast kronlalsbe-lopp i stället för ersättning med en viss procentsats baserad pä lönekostnaden för de arbetshandikappade anställda. Samtidigt har del tidigare "timtaket" blivit ell "golv", som anger ett visst minsla anlal arbetstimmar, som skall erbjudas. Statsmakterna har vidare lagt ett besparingskrav pä koncernen, som innebär att slalens ersättning skall trappas ner, sä att den för budgeläret 1996/97 motsvarar högst lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna saml vissa kostnader för fastighetsfonden.
Det dåliga konjunkturiäget har lett till att utfallet för budgetåret 1991/92 är drygt 150 miljoner kronor sämre än den tilldelade merkoslnadsersäll-ningen. Att ta igen detta med en bibehållen sysselsällningsnivå och prioriterad rekrytering och dessutom klara statsmakternas besparingskrav torde inte gä att åstadkomma med en fortsatt läg nivå på orderingången. En utgängspunkt för alt kunna utlova besparingar budgetåret 1993/94 är att en vändning sker i konjunkturen under år 1993. Samhall yrkar även på en engängskom-pensation med 65 miljoner kronor av underskottet på 150 miljoner kronor. Enligt koncernens bedömning i anslagsframställningen skulle det med en sädan kompensation vara möjligt att klara det långsiktiga kravet på resultatförbättring.
För budgetåret 1993/94 bedöms behovet av arbetstillfällen för arbetshandikappade vara fortsatt stort. Koncernen planerar att, trots konjunkturläget, kunna klara 31,9 miljoner arbetstimmar, vilket motsvarar ca 30 000 arbetstillfällen.
För budgetåret 1993/94 begär Samhall en ersättning på 5 227 miljoner kronor. Exkl. kostnader för fastighelsfonden skulle detla motsvara en merkostnadsersätlning på 111,6 % av lönekostnaden för arbetshandikappade anställda. Timlönekostnaden budgetåret 1991/92 var enligt det preliminära utfallet 119 kr. För budgetåret 1993/94 beräknas lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna uppgå till 4 350 miljoner kronor, varav 250 miljoner kronor utgör löneomräkning.
Samhall har för 1992/93 och 1993/94 räknat med en faklureringsökning pä 2 %. Varje procentenhets förändring ger ca 30 miljoner kronor.
Samhall har räknat med en besparing på 75 miljoner kronor för att följa besparingsprogrammel fram lill 1996/97.
82 Beräknad resultaträkning fiir budgetåren 1992/93 och 1993/94 (miljoner kronor)
Resultaträkning
Beräknat 92/93
Beräknat Bilaga 11 93/94
Fakturering
Statlig merkostiiadsersättning
Summa rörelseintäkter
Lön arbetshandikappade
Övriga kostnader
Summa rörelsekostnader
Planenliga avskrivningar
Resultat efter plan. avskrivningar
Finansnetto
Resultat efter finansnetto
Engångsersättning
2 900
5 000
7 900
■ 4 100
■3 400
■7 500
-270
2 960
5 257
-4 350
-3 470
-7 820
-300
1.6 Fastighetsfonden
Samhalls lokaltillgångar i 251 egna fastigheter och 110 förhyrda fastigheter uppgår till ca 1 150 000 kvm. För budgetåret 1993/94 beräknas avskrivningarna på egna fastigheter till 235,8 miljoner kronor och hyror, räntor samt övriga kostnader till 225 miljoner kronor. Hyresintäkterna beräknas uppgå lill 10,8 miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till 450 miljoner kronor. Samhall begär ersättning för de planenliga avskrivningarna beräknat på ett belopp som ligger mellan återanskaffningsvärdet och marknadsvärdet. Av den begärda ersättningen pä 5 227 miljoner kronor för driftskostnader och fastighetsförvaltning avser 50 miljoner kronor en uppräkning av bidraget till fastighetsfonden.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Resultatbedömning
För budgetåret 1991/92 har inte uppställts specifika resultatkrav på Samhallgruppen pä samma sätt som gäller för myndigheter med fleråriga budgetramar. Däremot har Samhall årligen redovisat uppnådda resultat i fråga om sysselsättningsvolym, övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden samt rekryteringen av sökande från de s.k. prioriterade grupperna.
T.o.m. budgetåret 1991/92 hade Samhall, som dä fortfarande var en stiflel-seorganisation, en högsta gräns för antalet bidragsberättigade arbetstimmar. Trots minskande orderingång har Samhall kunnat upprätthålla en sysselsättningsvolym som i stort sett ligger på den angivna högsta nivån 31,9 miljoner arbetstimmar. Också rekryteringen av sökande med vissa mer omfattande funktionshinder har, som Samhall redovisat, legat pä en hög nivå. Antalet övergångar från arbete inom Samhall-gruppen till den reguljära arbetsmarknaden har minskat under budgetåret, vilket har sin förklaring i det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget. Likaså har den lågkonjunkturen med minskad orderingång medfört att företagsgruppens ekonomiska resultat blivit något svagare än väntat under 1991/92.
Jag har ocksä noterat att Samhallbolagen nu genomför tämligen omfattande strukturförändringar. Det gäller både branschinriktningar och organisationstrukturen. Del sker således en minskning av tillverkning och en mot-
83
svarande ökning av tjänster och service samtidigt som organisationsstruklu- Prop. 1992/93:100 ren förändras med sammanslagning av regionala företag, bildande av sär- Bilaga 11 skilda branschföretag m.m.
2.2. Slutsats
Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:91, bet. 1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249) om inriktningen av Samhall-bolagens verksamhet samt om mål och resultatkrav på verksamheten att gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Av Samhalls redovisning framgår att förelagsgruppen redan under budgetåret 1991/92 i tillämpliga delar verkade med den senare av riksdagen fastslagna inriktningen. Den pågående omstruktureringen av Samhalls verksamhet syftar bl.a. till att minska kostnaderna för verksamheten i enlighet med de ekonomiska krav som statsmakterna har ställt på verksamheten. Jag har ocksä kunnat konstatera att Samhall når tillfredställande resultat vad gäller de sociala mälen för verksamheten. Mot denna bakgrund bör inriktningen av Samhalls verksamhet ligga fasl budgetåret 1993/94.
2.3 Försök med stödpersoner
Vid behandlingen av anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade har jag nyss förordat (avsnitt Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, 2.5) vissa ändringar av reglerna för lönebidrag så att Arbetsmarknadsverket ges förutsättningar att bedriva försök med stödpersoner. Även Samhall vill bedriva försök på området. I fräga om Samhall ligger en sådan verksamhet mycket nära verksamhet som redan bedrivs, t.ex. inom s.k. inbyggd verksamhet eller i form av stöd i samband med anställdas övergång till arbete hos annan arbetsgivare. Det vore enligt min mening av stort intresse att försök med stödpersoner bedrevs också av Samhall så att alternativa sätt att organisera verksamheten kan prövas. Med de ändringar som genomförts av statens bidrag till Samhall AB finns inga hinder i regelsystemet för en sådan försöksverksamhet i och med att bidraget inte längre grundas på visst antal bidragsberättigade arbetstimmar. Dock bör Samhall kunna tillgodoräkna sig den arbetsinsats som stödpersonerna utför när det gäller att svara mot statsmakternas krav på viss minsta sysselsättningsvolym, förutsatt alt stödpersonerna inte är sådana arbetshandikappade anställda, vars insatser redan inräknats i timvolymen. Ett skäl till detta är att statens stöd i denna modell lämnas för stödpersonens insats och inte för den handikappade, som i stället uppbär avtalsenlig lön.
2.4 Medelsberäkning
För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet av ersättning från staten successivt skall minska under en femårsperiod, så att bidraget budgetåret 1996/97 högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikap pade arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden. Till följd av besparingskravet har jag gjort en neddragning vid medelsberäkningen med 100 miljoner kronor efter pris- och löneomräkning. 84
Jag avser senare alt föreslå regeringen alt utbeialningsperioderna för bi- Prop. 1992/93:100 draget lill Samhall AB ändras till mänadsvisa utbetalningar i förskott i stället Bilaga 11 för som för närvarande för tvä månader i förskott. Vidare har jag i min medelsberäkning tagit hänsyn till att kostnaderna minskar till följd av att socialavgiften sänks med 4,3 procentenheter. Dock bör Samhall få tillgodogöra sig motsvarande kostnadsminskning vad gäller lönekostnader för s.k. direklan-ställd personal. Jag förutsätter vidare att Samhall AB fortsättningsvis själva svarar för försäkringskostnader för anläggningar m.m. Sammantaget beräknarjag ett anslag på 4 934 274 000 kr (- 66 476 000 kr) för budgeläret 1993/94.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till SamhaU Aktiebolag för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 4 934 274 000 kr.
C 8. Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag I 000
Anslaget avser medel för betalning dels av vissa skatter som har samband med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall till aktiebolag, dels av vissa kvarstående skatter som påförts den tidigare sliflelseorganisationen lill följd av reformerad företagsbeskattning.
1 Samhall Aktiebolag
Samhall har begärt att anslaget till Bidrag till Samhall AB för vissa skatter skall bibehållas även budgetåret 1993/94, eftersom viss skattebelastning, som anslaget avser att betala, kan kvarstå från lidigare budgetär.
2 Föredragandens övervägande
Frågan om kompensation för ökad skattebelastning för Samhall har behandlats av riksdagen (prop. 1991/92:91, bet. 1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249). Jag tillstyrker Samhalls förslag att anslag för ändamålet tas upp även för budgetåret 1993/94.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till SamhaU Aktiebolag för vissa skatter m.m. anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
85 D. Regional utveckling Prop. 1992/93:100
Bilaga 11 Jag föreslår att medel för regional utveckling för budgetåret 1993/94 ställs lill
regeringens förfogande över följande anslag och till angivna huvudändamål.
Anslag Huvudändamål
D1. Lokaliseringsbidrag m.m. Lokaliserings- och utvecklingsbi-
drag (centrala beslul) Lån till regionala investmentbolag
D2. Regionala utvecklingsinsatser Lokaliserings- och utvecklingsbidrag (regionala beslut) Glesbygdsstöd Regional projektverksamhet
D3. Täckande av förluster på grund Infriande av kreditgarantier, av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m.
D 4. Ersättning för nedsättning av Täckande av bortfall av socialavgif- socialavgifter ter
D5. Sysselsättningsbidrag Sysselsättningsbidrag
D6. Särskilda regionalpoUtiska in- Infrastrukturåtgärder frastrukturätgärder m.m. Teknikspridning m.m.
Konsult- och utredningsinsatser
D 7. Glesbygdsmyndigheten Glesbygdsutvecklingsinsatser på
central nivå
D8. Expertgruppen för forskning Initiering och genomförande av re-om regional utveckling (ERU) gionalpolitisk forskning
D9. Kapitaltillskott till en utveck- Främjande av näringslivet i Västnor- lingsfond för Västnorden den
D10. Transportstöd Godstransportstöd för norra Sverige
D 1. Lokaliseringsbidrag m.m.
1991/92 Utgift 515 768 384 Reservation 1 192 234 311'
1992/93 Anslag 350 000 000
1993/94 Förslag 350 000 000
' De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till 389 miljoner kronor.
I enlighet med riksdagens beslut om regionalpolitiken i juni 1990 anvisas medel över detta anslag till följande ändamål:
- lokaliserings-och utvecklingsbidrag som beviljas av Närings-och teknik- Prop. 1992/93:100 utvecklingsverket (NUTEK) eller regeringen. Bilaga 11
- lån lill privata regionala investmentbolag,
- viss administration, uppföljning och utvärdering av regionalpoliliskt stöd.
Jag har tidigare redogjort för utfallet av stödverksamheten under de senaste budgetåren.
Beslut om lokaliseringsbidrag har av NUTEK och regeringen under budgetåret 1991/92 fattats för 128 miljoner kronor. Utvecklingsbidrag har beviljats med 293 miljoner kronor. För administration av det regionalpolitiska stödet har 4,3 miljoner kronor utbetalats till banker och för uppföljning och utvärdering har anslagils 2,0 miljoner kronor.
Ett lån till privata regionala investmentbolag på 10 miljoner kronor har beviljats under budgetåret. Tidigare utestående lån till detta ändamäl uppgår till 67 miljoner kronor.
Närings- och teknikutvecklingsverket
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) uppskattar att behovet av bidragsmedel för beslut av regeringen och verket under budgetåret 1993/94 kommer att uppgå till 400 miljoner kronor. NUTEK:s förslag bygger delvis pä en ändrad inriktning av lokaliserings- och utvecklingsbidragen.
Föredragandens överväganden
Till lokaliseringsbidrag m.m. har för budgetåret 1992/93 anvisats ett reservationsanslag på 350 miljoner kronor.
Efterfrågan pä lokaliserings- och utvecklingsbidrag har varit stor under de senaste åren. Trots en successivt ökad delegering av beslutanderätten till länsstyrelserna har därför medelsbrist uppstått på detta anslag. Riksdagen har därför under de senaste budgetåren regelmässigt anslagU ytteriigare medel till detta ändamål på tilläggsbudget till statsbudgeten. Senast under budgetåret 1991/92 anslogs säledes yllerligare 200 miljoner kronor.
Jag anser det angeläget att ta tillvara investeringsviljan för att göra det möjligt alt förverkliga alla projekt som uppfyller villkoren för stöd i regionalpoliliskt prioriterade regioner. Den nuvarande lågkonjunkturen har dock inneburit att efterfrågan på stöd i samband med investeringar har minskat. För beslul om lokaliserings- och utvecklingsbidrag m.m., som beviljas av NUTEK Och regeringen, beräknarjag, mot bakgrund härav ett sammanlagt medelsbehov av 350 miljoner kronor för de ändamål vartill medel anvisas över detta anslag under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till LokaUseringsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa etl reservationsanslag på 350 000 000 kr.
87 D 2. Regionala utvecklingsinsatser Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 967 955 436 Reservation 1 130 888' Btiaga 11
1992/93 Anslag 1 000 000 000
1993/94 Förslag 1 012 000 000
' De medel som vid det senaste budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till ca 150 miljoner kronor, att jämföras med ca 159 miljoner kronor ett år tidigare.
Genom riksdagens beslul om regionalpolitiken år 1990 (prop. 1989/90:76, AU13, rskr. 346) har länsstyrelserna möjlighet att inom en given ram använda medlen lill av dem beslutade lokaliserings- och utvecklingsbidrag, till glesbygdsstöd i form av stöd till förelag och kommersiell service samt till regional projektverksamhet.
Under budgetåret 1991/92 fattade länsstyrelserna beslut om sammanlagt 985 miljoner kronor med följande fördelning mellan ändamålen:
- lokaliserings- och utvecklingsbidrag 222 mkr
- glesbygdsstöd 296 mkr
- regional projektverksamhet 459 mkr
Därutöver användes 8 miljoner kronor för uppföljningsverksamhet.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna beräknar i sina anslagsframställningar alt medelsbehovet för regionala utvecklingsinsatser kommer att öka med sammanlagt 346 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 jämfört med innevarande budgetår.
Föredragandens överväganden
Jag bedömer behovet av regionalpoUtiska åtgärder som fortsatt stort oeh räknar med att insatserna kan genomföras inom ramen för en oförändrad anslagsnivå. Från Jordbruksdepartementets huvudtitel överförs 12 miljoner kronor för särskilda insatser på Oland med anledning av nedläggningen av Mörbylånga sockerbruk, varför jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 1 012 miljoner kronor.
Jag har tidigare redogjort för utfallet vad gäller det regionalpolitiska företagsstödet och glesbygdsstödet och inskränker mig nu till att behandla den regionala projektverksamheten.
I förra årets budgetproposition konstaterade regeringen att projektverksamheten ökat mycket kraftigt och beloppsmässigt uppgick till drygt 400 miljoner kronor. Regeringen uttryckte då tveksamhet vad gällde det regional-och glesbygdspolitiska värdet av en del beslut som fattats. Den underströk också kraftigt att medlen för regionala utvecklingsinsatser inte är allmänna länsmedel utan alt projekten bör ha ett tydligt regionalpoliliskt syfte.
Under föregående budgetår ökade projektverksamheten ytterligare i vo lym till 459 miljoner kronor, vilket innebär att närmare hälften av anslaget för regionala utvecklingsinsatser används för detta ändamål. Mot denna bak grund är det än viktigare att medelsanvändningen är effektiv och sker i ett gg genomtänkt regionalpoliliskt syfte.
NUTEK har i uppdrag att ulvärdera den regionala projektverksamheten. Prop. 1992/93:100 NUTEK lämnade våren 1992 en första rapport, vilken utgjorde ett av under- Bilaga 11 lagen för de skärpta riktlinjer för verksamhelen som regeringen beslutat om beträffande medelsanvändningen under innevarande budgetår. Jag räknar med all ur NUTEK:s utvärderingsarbete få ylterligare underlag för ställningstagande lill riktlinjer inför nästa budgetär.
Redan nu vill jag dock nämna, att det enligt min mening föreligger en risk att den i och för sig nödvändiga bredden i den regionala projektverksamheten samtidigt medverkar till att länsstyrelseraa i många fall har svårigheter ati göra prioriteringar mellan olika verksamheter och sektorer. Jag anser därför att etl mera konsekvent bedrivet programarbete bör vara en viktig utgängspunkt för det regionala utvecklingsarbetet. Nägra länsstyrelser har också i sina fördjupade anslagsframställningar påpekat att inriktningen successivt har förändrats i denna riktning eller att ett sådant arbete påbörjats. Enligt min mening bör projektverksamheten sä långt möjligt vara förankrad i en väl genomarbetad och genomtänkt strategi.
Det bör ankomma på regeringen att även fortsättningsvis fördela anslaget mellan länen efter de regionala problemens svårighetsgrad, och utfärda de föreskrifter som krävs. Jag kommer därvid bl.a. att understryka behovet av förstärkta glesbygdsinsatser inom ramen för den regionala projektverksamheten och då särskilt åtgärder för kvinnor och ungdomar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 012 000 000 kr.
D 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m.
1991/92 Utgift 15 663 507
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Frän anslaget betalas utgifterna för att infria statliga garantier för län till företag i glesbygder och lån till kommersiell service enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd. Vidare betalas utgifterna för att infria garantier för lån som har lämnats enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd (upphävd 1990:643), enligt förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygd (upphävd 1985:619), enligt förordningen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd (upphävd 1980:877) samt enligt förordningen (1976:208) om statligt stöd till skärgårdsföretag och förordningen (1978:465) om särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder (upphävda 1979:638).
Länsstyrelserna
Samtliga länsstyrelser utom de i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län 89
har inkommit med anslagsframställningar. Sammanlagt föreslår länsstyrel-
serna en engagemangsram l.o.m. budgetåret 1993/94 pä 266 miljoner kro- Prop. 1992/93:100 nor. Bilaga 11
Föredragandens överväganden
Den 1 juli 1985 skedde en övergång lill engagemangsram i stället för årliga beslutsramar för kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. (prop. 1984/85:115, AUO, rskr. 354). Engagemangsramen skall successivt byggas upp tills den uppgår till 290 miljoner kronor. Länsstyrelsernas utrymme för ny kreditgivning skapas dels genom amorteringar av lån med statliga kreditgarantier som beslutats efter den 1 juli 1985, dels genom den successiva uppbyggnaden av en engagemangsram för resp. län. Förluster till följd av infriade garantier ger inte utrymme för ny garantigivning.
För tiden fram t.o.m. budgetåret 1992/93 är engagemangsramen fastställd till 235 miljoner kronor. Ramen bör för tiden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 utökas till 255 miljoner kronor.
Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med oförändrat belopp, 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att statiig kreditgaranti för lån tUl företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår till högst 255 000 000 kr,
2. till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier tid företag i glesbygder m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
D 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter
1991/92 Utgift 286 000 000
1992/93 Anslag 530 000 000
1993/94 Förslag 500 000 000
Från anslaget, som disponeras av Riksförsäkringsverket, täcks fr.o.m. den 1 januari 1991 bortfall av avgiftsinkomster till följd av tillämpningen av lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.
Enligt denna lag skall den procentsats efter vilken arbetsgivar- resp. egenavgifter sammanlagt beräknas, t.o.m. utgiftsäret 2000 sättas ned med lio procentenheter för verksamheter inom vissa näringsgrenar som bedrivs i stödområde 1. I de delar av Norrbottens län som inte ingår i stödområde I skaU nedsättningen utgöra fem procentenheter t.o.m. utgiftsåret 1995 och i de nya områden i stödområde 2 som omfattas av nedsättningen skall denna uppgä till tio procentenheter t.o.m. utgiftsåret 2000.
De verksamheter som bedrivs i Svappavaara samhälle är hell befriade från socialavgifter och allmän löneavgift under tiden den 1 januari 1984 - den 31 december 1993. 90
Riksförsäkringsverket Prop. 1992/93:100
Riksförsäkringsverket beräknar med utgångspunkt frän gällande regler me- Bilaga 11 delsbehovel lill 500 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Jag har lidigare redovisat såväl den geografiska omfattningen som omfattningen av näringsgrenar som gäller för systemet med nedsättning av socialavgifter.
Jag beräknar med hänsyn härtill bortfallet av avgiftsinkomster genom nedsättning av socialavgifter till 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 500 000 000 kr.
D 5. Sysselsättningsbidrag
1991/92 Utgift 279 467 189
1992/93 Ansl ag 250 000 000
1993/94 Förslag 200 000 000
Över anslaget anvisas medel för sysselsättningsbidrag.
Jag har tidigare redogjort för utfallet av verksamheten med sysselsättningsbidrag under de senaste budgetåren.
Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK beräknar medelsbehovet för de ändamål vartill medel beviljas över anslaget lill 200 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. NUTEK föreslär samtidigt att stödformen skall awecklas och bl.a. ersättas av en ändrad inriktning av lokaliserings- och utvecklingsbidrag.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar, i likhet med NUTEK, på grund av konjunkturlägel elt lill 200 miljoner kronor minskat medelsbehov för sysselsättningsbidrag för budgetåret 1993/94.
Som jag tidigare anfört bör bl.a. i awaktan på NUTEK:s utvärdering av det regionalpolitiska företagsstödet inte några förändringar genomföras för närvarande.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett för- 91
slagsanslag på 200 000 000 kr.
D 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 86 023 321 Reservation 372 593 428 Bilaga 11
1992/93 Anslag 180 500 000
1993/94 Förslag 179 900 000
Från anslaget betalas utgifterna för särskilda regionalpolitiska insatser i prioriterade regioner. Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län har på regeringens uppdrag gemensamt utarbetat etl program för regionalt beslutade åtgärder i stödområde 1. Regeringen har därefter uppdragit åt nämnda länsstyrelser att genomföra programmet, som omfattar sammanlagt 200 miljoner kronor. Programmet avses pågå t.o.m. budgetåret 1993/94. Under våren 1993 kommer en utvärdering av dittills uppnådda effekter och erfarenheter att göras.
Närings- och teknikutvecklingsverket
Ingen myndighet lämnar anslagsframställning för detta anslag i sin helhet. För innevarande budgetår disponerar NUTEK 15 miljoner kronor av anslaget för viss projektverksamhet. Verket har för nästa budgetår begärt en ökning av dessa medel till 22,7 miljoner kronor samt alt medlen förs upp under elt eget anslag.
Föredragandens överväganden
Medlen på anslaget avser åtgärder för att förbättra förutsättningarna för utveckling i regionalpoUtiskt prioriterade regioner. Särskilt uppmärksammas behovet av åtgärder i vissa orter som drabbas av svåra strukturomvandlingsproblem. Frän anslaget har t.ex. medel utbetalats för särskilda insatser i Arjeplogs kommun. Vidare används medel frän anslaget för regionalpoliliskt prioriterade projekt inom olika samhällssektorer.
Jag avser att senare föreslå regeringen vissa åtgärder för alt förslärka forsknings- och utvecklingsverksamheten i regionalpoliliskt prioriterade områden. Jag räknar med att sädana insatser skall finansieras inom detta anslag. Jag avser vidare att inom kort föreslå regeringen vissa åtgärder för att stimulera kvinnors företagande i prioriterade regioner. Även för dessa åtgärder räknar jag med finansiering frän detta anslag.
Det bör som tidigare ankomma på regeringen att närmare besluta om hur medlen under anslaget skall disponeras mellan olika regioner och ändamäl. Jag är därför inte beredd att bifalla NUTEK:s förslag om en uppdelning av anslaget. Vad gäller inriktningen av den projektverksamhet som NUTEK bedriver med medel från detta anslag kommer vissa riktlinjer att redovisas i bil. 13 (tolfte huvudtiteln). Jag räknar vidare med att NUTEK bör ges en viktig roll vid planeringen och genomförandet av sådana åtgärder som jag har redovisat i det föregående.
92 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen tillaga 11
alt till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturålgärder rn.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 179 900 000 kr.
D 7. Glesbygdsmyndigheten
1991/92 Utgift 14 436 059 Reservation 7 974 688
1992/93 Anslag 16 399 000
1993/94 Förslag 17 000 000
Myndigheten började sin verksamhet den 1 januari 1991 och har varit under successiv uppbyggnad, vilket förklarar den ingäende reservationen budgetåret 1992/93. Myndigheten, som finns i Östersund, har till uppgift att verka för förbättringar av glesbygds- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden i olika delar av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena.
Glesbygdsmyndigheten
Glesbygdsmyndigheten har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96 begärt en höjning av anslaget för budgetåret 1993/94 till 27,85 miljoner kronor. Myndigheten har därefter inkommit med kompletterande redovisning av konsekvenserna för verksamheten vid alternativa anslagsnivåer på ca 21 miljoner kronor resp. oförändrad nivå jämfört med innevarande budgetår.
Föredragandens överväganden
Myndigheten skall enligt sin instruktion särskilt
1. bedriva utredningsverksamhet,
2. verka för central seklorssamordning,
3. lämna information och råd i glesbygdsfrågor,
4. initiera oeh medverka i projekt av pilolkaraktär av betydelse för glesbygdens utveckling,
5. genomföra cenlral uppföljning och utvärdering av glesbygdsinsalser och
6. samverka med andra organ i utvecklingen av glesbygden.
Med dessa direktiv har Glesbygdsmyndigheten getts i uppgift att utifrån elt helhetsperspektiv arbeta med glesbygdsfrågor. Myndigheten bör därmed kunna bli en stark kraft i och för glesbygden. Med nämnda breda och var för sig omfattande uppgifter och med de förväntningar som finns på insatser frän myndighetens sida, finns enligt min mening samtidigt en viss risk för att verk samheten blir splittrad. För alt motverka detta bör myndigheten koncen trera sig på vissa uppgifter och områden under de närmaste budgetåren, och dä särskilt på omräden där det saknas andra naturliga aktörer. Jag lämnar i det följande min syn på var myndigheten, åtminstone i del korta perspekti vet, bör lägga tyngdpunkten i sill arbete. 93
Vad gäller utredningsverksamhet bedrivs sådan på många håll, bl.a. forsk- Prop. 1992/93:100 ning med inriktning på glesbygdens utveckling vid Högskolan i Östersund. Bilaga 11 Vidare kommer den ombildade Expertgruppen för forskning om regional utveckling att framöver arbeta med frågor om att ta tillvara och utveckla de smä och medelstora arbetsmarknadernas förutsättningar oeh möjligheter. Med dessa exempel som bakgrund bör, enligt min mening, den utredningsverksamhet som Glesbygdsmyndigheten bedriver ha ett konkret och relativt kortsiktigt perspektiv och gälla omräden som andra aktörer inte täcker in och som dessutom relativt omgående kan utmynna i förslag till förändringar i glesbygdspolitiken.
Jag har tidigare understrukit vikten av sektorssamordning, såväl central som regional. Glesbygdsmyndigheten har haft kontakt med de flesta verk och myndigheter med verksamhet i glesbygden och erhållit information om planerade förändringar. Mot bakgrund av att förändringar nu sker snabbt inom flera sektorer bör myndigheten intensifiera sitt arbete på delta område. På regional nivå har exempelvis många länsstyrelser att hantera konkreta nedläggningshot vad gäller serviceförsörjningen. Myndigheten kan dä bli en viktig brygga mellan den regionala nivån och de centrala verksledningarna. Med andra ord kan Glesbygdsmyndigheten bli ett stöd för länsstyrelserna i deras arbete för att slå vakt om hotad service.
Nämnda stödfunktion ät länsstyrelserna anknyter till punkten 3 i instruktionen som handlar om information och råd i glesbygdsfrågor. Vid inrättandet av myndigheten framhöll föredraganden i den regionalpolitiska propositionen Regionalpolitik för 90-talet bl.a. att rådgivnings- och utbildningsverksamhet bör avse länsstyrelsernas glesbygdsstödshandläggare. Jag anser att den uppgiften är viktig, dels för att erfarenhets- och praxisdiskussioner ger en enhetlig tillämpning av stödet över landet och är av stort värde för nyre-kryterade handläggare, dels ger myndigheten värdefull kunskap om problem i den praktiska hanteringen av glesbygdsstödet, som den har att utvärdera.
Utvärderingen av glesbygdsinsatserna anserjag vara väsentlig. Myndigheten har under 1992 lämnat två rapporter om glesbygdsstödet med inriktning på länsstyrelsernas avgränsning av glesbygdsområden. Utvärderingsarbetet bör ges fortsatt hög prioritet och då bl.a. med inriktning på glesbygdsstödets effektivitet som stödform.
Jag nämnde lidigare att informations- och rådgivningsverksamheten bör koncentreras till länsstyrelserna. Vad gäller information och råd till allmänhet, bygdegrupper och andra bör detta i första hand vara en uppgift för länsstyrelserna och Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva. Det är därför viktigt att myndigheten samordnar sina insatser på detta område med nämnda organ.
Projektverksamheten bör koncentreras på större block av pilotkaraktär och riksintresse. Regeringen har för övrigt i särskild ordning anvisat medel till sådana större satsningar, senast till särskilda glesbygdsinsatser inom det regionalpoUtiska stödområdet inom ramen för det s.k. Ekokommunprojektet, där ingående kommuner har en ekologisk grundsyn i sitt utvecklingsarbete. Andra, i och iör sig intressanta, projekt bör i första hand bedrivas av länsstyrelserna.
Med hänvisning till vad jag har anfört är jag inte beredd all förorda någon 94
kraftig ökning av Glesbygdsmyndighetens resurser. För budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100 beräknarjag medelsbehovet lill 17 000 000 kr. Bilaga 11
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 17 000 000 kr.
D 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU)
Reservation 228 122
1991/92 Utgift
5 896 200
1992/93 Anslag
6 100 000
1993/94 Förslag
6 IOO 000
Från anslaget betalas utgifterna för ERU.
ERU
Expertgruppen beräknar medelsbehovet till 6 100 000 kr.
Föredragandens överväganden
ERU har till uppgift att initiera och samordna forskning på regionalpolitikens område samt se till att forskningsresultaten blir kända och tUlgängliga för olika intressenter.
Regeringen avser senare att i en särskild proposition behandla forskningsfrågorna. Jag avser att där närmare behandla BRU:s verksamhet. I awaktan på denna proposition föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition om forskning, till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 6 100 000 kr.
D 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden
1991/92 Utgift
3 350 640
1992/93 Anslag
4 200 000
1993/94 Förslag
4 200 000
Från anslaget betalas Sveriges kapitaltillskott till en nordisk utvecklingsfond
för Västnorden. Vid nordiska ministerrådets (samarbetsministrarna) möte 95
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11
den 19 augusti 1986 undertecknades ell avlal och stadgar för en nordisk ul- Prop. 1992/93:100 vecklingsfond för Västnorden. Avtalet och fondens stadgar trädde i kraft Bilaga II den 17 september 1987.
Utvecklingsfonden skall främja utvecklingen av elt allsidigt och konkurrenskraftigt näringsliv i Västnorden (Färöarna, Grönland och Island). Fondens grundkapital skall uppgå till ett belopp som motsvarar 14,1 miljoner US dollar, varav Sverige skall svara för 5,4 miljoner US dollar. Inbetalning till fonden skall ske fram lill och med år 1995.
Inbetalningar till fonden sker årligen. Det belopp som enligt avtalet skall inbetalas per den 1 mars 1994 är 788 000 US dollar, motsvarande ca 4 200 000 kr, varför anslaget för budgetåret 1993/94 bör tas upp med delta belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 200 000 kr.
D 10. Transportstöd
1991/92 Utgift 282 000 000
1992/93 Anslag 300 300 000
1993/94 Förslag 300 300 000
Från anslaget lämnas bidrag för merkostnader avseende godstransporter enligt förordningen (1980:803) om regionalpoUtiskt transportstöd.
Handläggningen av transportstödsärenden sker från den 1 september 1991 vid NUTEK.
Jag har tidigare redogjort för utfallet av stödets användning.
NUTEK
NUTEK yrkar i sin anslagsframställning alt 308 miljoner kronor anvisas för transportstöd för budgetåret 1993/94. Medelsåtgången för kalenderåret 1992 beräknas av NUTEK till ca 300 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
En regelförändring från 1 januari 1992 för att hindra att stödet utbetalas till företag som är försatta i konkurs har inneburit en besparing med ca 10 miljoner kronor under året. Jag beräknar ett oförändrat medelsbehov, 300,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Transportstöd för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan slag på 300 300 000 kr. 96
Förslag till
Lag om tillfällig awikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs följande.
Av de lönegarantiavgifter som enligt 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter förs tiU lönegarantifonden skall under budgetåret 1993/94 sammanlagt 12 miljoner kronor användas för finansiering av länsstyrelsernas kostnader för handläggning av lönegarantiärenden.
Prop. 1991/92:100 Bil. ll.l
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till utgången av juni 1994.
97 Arbetsmarknadsstatistik
Tabell 1 Nyanmälda lediga platser, 1000-tal
Helår
KvI
KvII
KvIII
Kvl v
Nov
1990 56,4
1991 33,6 1992
80,4 46,4 32,8
64,2 40,2 31,1
43,8 24,5 18,7
37,0 23,2 18,0
42,8 26,3
Tabell 2 Antal personer i arbelskninen, 1000-tal
Helår
KvI
KvII
KvIII
KvlV
Nov
1990 4 577
1991 4 552 1992
4 536 4 549 4 454
4 545 4 551 4 479
4 658 4 617 4 531
4 569 4 493 4 392
4 562 4 471
Tabell 3 Antal sysselsatta personer, lOOOtal
Helår
KvI
KvII
KvIII
KvIV
Nov
1990 4 508
1991 4 430 1992
4 471 4 445 4 272
4 493 4 453 4 282
4 582 4 478 4 286
4 486 4 346 4 156
4 474 4 329
Tabell 4 Relativ arbetslöshet, %
Helår
KvI
KvII
KvIII
KvIV
Nov
1990 1,5
1991 2,7 1992
2,3 4,1
1,2 2,1
4,4
1,6 3,0 5,4
1,8 3,3 5,4
1,9 3,2
Prop. 1992/93:100 Bil. 11.2
Tabell 5 Längtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som andel av total arbetslöshet, %
Helår Kvl
KvII
KvIII KvIV Nov
1990 1991 1992
15,4
18,6
15,2
14,4
16,7
15,7
17,6
15,8
19,9
16,1
18,7
18,4
20,5
25,9
27,0
26,6
Tabell 6 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning
Helår Kvl
Kvll
KvIII
KvIV
Nov
1990 37 000 42 500
1991 56 900 49 300
1992 93 000
34 900 49 100 80 200
30 200 50 400 69 600
40 500 78 700 97 900
41800 82 900
Tabell 7 Antal personer placerade med rekryteringsstöd
Helår Kvl
Kvll
KvIII
KvIV
Nov
1990 2 200 2 000
1991 4 800 2 400
1992 12 100
2 200
3 300 14 900
2 400
4 700
13 500
2 200 8 900
2 400 9 400
Tabell 8 Antal personer i beredskapsarbete
Helår Kvl
KvII
KvIII
KvIV
Nov
1990 8 100 9 300
1991 10 700 9 500
1992 15 600
9 100 11500 18 200
5 800
8 600
13 100
8 000 13 300 17 100
8 300 13 800
Tabell 9 Antal personer i utbildningsvikariat. (Ny åtgärd, inrördes 1991)
Helår Kvl
Kvll
KvIII
KvIV
Nov
1991 5 300 5 900
1992 10 800
9 500
5 000
8 800
Tabell 10 Antal personer i avtalade inskolningsplatser
Helår Kvl
KvII
KvIII
KvIV
Nov
1990 1900 2 200
1991 3 200 2 800
1992 5 200
1700 2 500 4 500
1200
2 700
3 300
2 300 4900
2 200 5 300
Prop. 1992/93:100 Bil. II.2
Tabell 11 Antal personer i särskilda inskolningsplatser/ungdomspraktik (ny åtgärd, infördes juli 1992)
Helår Kvl
KvII
KvIII KvIV Nov
1990 1991 1992
3 000
2 700
2600
2000
4 500
4900
9 600
7 400
8 700
7 500
14 800
15 300
18 000
17 400
17 200
73 900
Tabell 12 Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (exkl. handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning)
Helår Kvl
KvII
KvIII KvIV Nov
1990 1991 1992
52 300 58 900
50 900
41500
57 600 59 300
85 200 71 400
75 100
73 900
125 900 117 900
154 700
144 700
121 700
99 Tabell 13 Antal personer placerade med lönebidrag
Prop. 1992/93:100 Bil. 11.2
Helår Kvl Kvll KvIII KvIV Nov
1990 45 000 44 600 45 200 45 100 45 000 45 300
1991 44 500 45 100 44 900 44 600 43 500 44 100
1992 43 200 42 600 41 700
Tabell 14 Antal personer anställda i Samhall
Helår Kvl KvII KvIII KvIV Nov
1990 30 500 31000 30 700 30 300 30 300 30 300
1991 29 600 30 000 29 600 29 400 29 300 29 300
1992 29 400 29 200 29 000
TabeU 15 Antal personer i offentligt skyddat arbete (OSA)
Helår Kvl KvII KvIII KvIV Nov
1990 5 700 5 600 5 700 5 700 5 600 5 900
1991 5 400 5 400 5 400 5 400 5 500 5 400
1992 5 500 5 300 5 100
Tabell 16 Antal personer i arbetsmarknadsinstituten (Ami)
Helår Kvl Kvll KvIII KvIV Nov
1990* 6 800 6 300 7 000 5 600 7 000 7 300
1991 6 600 7 100 7 100 5 400 7 000 7 400
1992 8 000 8 400 6 300 8 700
* Ny slalistik fr.o.m. juli 1990
Tabell 17 Antal personer som någon gång under månaden deltagit i företagsutbildning
juli aug sept
5 528
4 845
8 750
9 528
14 009
1990 2 137 . .
1991 4 873
1992 5 988
Tabell 18 Antal sysselsatta inom olika branscher i januari-november, 1 000-tal
1992 Förändring
Industri
-83
Jord-skogsbruk
- 7
Byggnadsindustrin
-39
Privata tjänster
-31
Kommunal verksamhet
1 199
1 179
-20
Slallig verksamhet
0 IOO
Tabell 19 Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen i åldern 16-64 år som tillhör arbetskraften i november
Ålder 1991 1992 Förändring
16-19
40,7
20-24
77,0
25-54
91,4
55-64
69,9
16-64
82,3
Kvinnor
79,4
Män
85,1
32,4 -8,3
70,2 -6,8
90,9 -0,5 .
68.4 -1,2
80.5 -1,8 78,0 -1,4 83,0 -2,1
Prop. 1992/93:100 Bil. 11.2
Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder, sept. 1991
Relativ
Kvinnor
4 år
arbetslöshet
Danmark
9,0
9,7
12,0
Irland
17,7
19,5
26,2
Italien
10,0
16,0
29,8
Sverige
3,2*
2,5*
7,1
Belgien
8,6
13,1
21,0
Västra Tyskland
4,4
6,0
3,9
Spanien
15,4
23,1
29,5
Frankrike
10,2
13,3
21,8
Storbritannien
10,0
9,1
16,1
EG
9,1
11,8
17,8
■ Avser november 1991
lOI
Tabell 21: Arbetslöshet och andel personer som varit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder (AMU/beredskapsarbetet), län och stödområden, 1991-1992
Prop. 1992/93:100 Bil. 11.2
Län/länsgrupp/
Antal arbets-
Ande
1 (%)•
Andel* pers.
stödområde
lösa jan-
nov
jan - nov
i arb.
.mark.
pol. ;
åtgärder
1992 Stockholms
18 700
40 200
1,7
3,7
0,6
1,2
Uppsala
3 700
6 600
2,1
3,8
1,0
1,8
Södermanlands
3 400
6 800
2,1
4,3
1,2
1,7
Östergötlands
5 600
12 400
2,2
4,9
1,0
1,1
Jönköpings
4 500
8 100
2,4
4,3
0,9
1,4
Kronobergs
2 300
4 900
2,1
4,4
0,9
1,1
Kalmar
3 300
6 600
2,3
4,5
1,2
1,7
Gotlands
1 300
2,3
3,8
1,5
1,9
Blekinge
2 400
4 100
2,6
4,4
1,9
2,2
Kristianstads
4 500
8 100
2,6
4,6
0,9
1,5
Malmöhus
12 600
21 100
2,6
4,3
1,2
2,3
Hallands
3 100
6 900
2,0
4,3
1,0
1,1
Göteborgs o Bohus
13 800
22 700
2,9
4,8
1,3
2,5
Älvsborgs
6 800
12 000
2,5
4,4
1,1
1,8
Skaraborgs
4 000
8 500
2,3
5,0
1,1
1,2
yärmlands
5 100
8 200
2,9
4,7
1,7
2,6
Örebro
5 200
9 300
3,1
5,6
1,8
2,5
Västmanlands
3 900
7 700
2,4
4,7
1,5
1,7
Kopparbergs
5 000
9 700
2,9
5,6
1,6
1,9
Gävleborgs
6 100
10 400
3,4
5,8
1,6
2,9
Västemorrlands
5 000
9 200
3,1
5,7
1,7
2,0
Jämtlands
2 400
4 100
2,9
5,0
1,4
2,1
Västerbottens
4 300
7 500
2,8
4,7
1,6
2,2
Norrbottens
6 800
10 000
4,0
5,9
3,1
3,9
Storstadslän
45 100
84 000
2,2
4,1
0,9
1,8
Skogslän
34 800
59 100
3,2
5,4
1,8
2,6
Övriga län
53 500
103 500
2,4
4,6
1,2
1,6
Stödområde 1
5 600
7 700
4,8
6,6
3,6
4,3
Stödområde 2
8 400
14 000
3,3
5,5
2,1
2,9
Stödområde l-l-2
14 000
3,8
5,8
2,6
3,3
Utanför stödområde
119 300
224 700
2,4
4,4
1,1
1,7
Riket totalt
133 300
246 600
2,5
4,5
1,2
1,8
•Av befolkningen 16-64 år
Källa: AMS register över arbetssökande (avrundade värden) (UMDAC)
102 Tabell 22: Länsvis fördelning av antalet och andelen personer som berörts av varsel om uppsägning under perioden januari-november år 1991 resp. 1992.
Län/länsgrupp
Anlal varslade personer
1991 Andel av befolk- folkningen 16-64 år (%) 1991 1992
Prop. 1992/93:100 Bil. 11.2
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gotlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs o Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
Storstadslän Skogslän Övriga län
Riket totalt
28 486
33 887
2,6
3,5
3 002
5 819
1,7
3,3
4 818
4 346
3,0
2,7
5 458
7 867
2,2
3,1
5 902
6 990
3,1
3,7
2 693
3 612
2,5
3,3
3 942
5 416
2,7
3,7
0,6
0,7
2 934
3 513
3,2
3,8
3 679
4 539
2,1
2,6
10 464
12 963
2,1
2,6
3 880
3 703
2,5
2,3
12 276
17 022
2,6
3,6
6 745
9 174
2,5
3,3
4 313
6 093
2,6
3,6
3 272
4 425
1,9
2,5
5 275
5 129
3,2
3,1
5 850
5 328
3,6
3,2
3 778
4 611
2,2
2,6
4 245
4 285
2,4
2,4
3 588
4 671
2,2
2,9
1,2
2,2
2 347
3 991
1,5
2,5
2 895
2 921
1,7
1,7
51 226
53 872
2,5
2,6
26 712
1,9
2,4
58 686
85 772
2,6
3,8
3,1
130 990 166 356 2,4
Källa: AMS
Tabell 23: Flyttningsöverskott för vissa länsgrupper 1990-92
Länsgrupp
Totalt flytlningsöverskott
därav mot
utlandet
annat län
1992*
1990 1991
1992*
1992*
Storstadslän
9 927
8 929
10 031
-3 329 429
3 795
13 256
8 500
6 236
därav
Stockholms län
2 828
3 856
4 163
-4 271 -1310
7 099
5 166
3 600
Skogslän**
5 934
2 604
-1528 -3 269
-2 720
7 462
5 873
3 548
Övriga län
18 945
13 427
6 074
4 857 2 840
-1075
14 088
10 587
7 149
*Kvartal 1-3 '*Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävelborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län
£5
Flelativ arbetslöshet jan 1989-aug 1992 Glidande tremSnaders medeltal
Prop. 1992/93:100 Bil. 11.2
20
15
éT a o
10
-3TTTT-189 m m
f a 1
a a o
m m f a 1
rrrprrm
1 m m tj f a I
-TTTTTrrr
a o
s a o
m m f a 1
Illl 11 -1111 1 III
Kv 2564
Man 2564
Kv 20-24
Man 20-24
Kv 16-19
Man 1&-19
104 Antal sysselsatta inom industrin Prop. i992/93:ioo Januari 1980 - november 1992 Bil. 11.2 tre-månaders glidande medeltal
IICX) 1050
1000
950 900 850 800 750 700
tusental
jiiiiiiiiiiiiiiiiiiii;jiiiiljjiiiiiiiiiiiiiiiimp
1982 1984 1986'
TTTTHTTnTHTTHrnpffTITTTITTHTTTT|Hnffl
1988 1990 1992
ANTAL PERSOha=l VARSLADE OM UPPSÄGNING
JANUARI 1976 - NOVEMBER 1992
3HVIÄNADERS GLDANCE MEDELTAL
25000
ANTAL
20000
15000
10000 -
5000
-|iinniii|ninnii
1977 1979 1961 1983 1966 1967 1969 1991
105
Prop. 1992/93:100 Bilaga 11
Register
Sid 1 Inledning
2 Arbetsmarknad
17 Arbetslivsfrägor
28 Regionalpolitik
X. Arbetsmarknadsdepartementet
A. Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
44 Arbetsmarknadsdepartementet m.m., ramanslag 42 524 000
45 Utredningar m.m. reservationsanslag 17 220 000 45 Internationella avgifter,/örx/agsflrts/flg 16130 000 45 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag 6 616 000
82 490 000
B. Arbetsmarknad m.m.
2 875 016 000
28 448 611 000
14 395 000
1 684 000
75 000
2 500 000
48 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
54 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
59 Arbetsdomstolen, ramanslag
61 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag
63 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag
63 Bidrag till vissa affärsinvesteringar,/ör5/ag.sani-/flg
64 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 31 342 282 000
C. Arbetslivsfrågor
65 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
ramanslag 387 645 000
67 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag * 172 252 000
67 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 181 783 000 71 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag 570 017 000
71 Uppdragswerksambet, förslagsanslag 1 000
72 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 6 386 203 000
79 Bidrag lill Samhall Aktiebolag, reservationsan- Prop. 1992/93:100
slag 4 934 274 000 Bilagall
85 Bidrag Samhall Aktiebolag för vissa skatter för slagsanslag
13 238 176 000
D. Regional utveckling
86 Lokaliseringsbidrag m.m.,
reservationsanslag 350 000 000
88 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag 1 012 000 000
89 Täckande av förluster pä grund av kreditgarantier
till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag I 000
90 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 500 000 000
91 Sysselsättningsbidrag,/öw/agsflrti/ög 200 000 000
92 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
m.m., reservationsanslag 179 900 000
93 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 17 000 000 95 Expertgruppen för forskning om regional utveck ling (ERU), reservationsanslag * 6 100 000
95 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,/öri/agj-a/w/ag 4 200 000
96 Transportstöd,/öw/flgMn/ag 300 300 000
2 569 501 000
Summa kr. 47 232 449 000
97 Underbilaga 11.1 (Förslag till lag om tillfällig avvikelse frän lagen (1981:691) om socialavgifter.
98 Underbilaga 11.2 (Tabeller)
107 Bilaga 12 till budgetpropositionen 1993
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln)
Prop.
1992/93; 100 Bil. 12
Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992. Föredragande: statsrådet Friggebo
Anmälan till budgetpropositionen 1993 Inledning
Inom kulturområdet föreslås angelägna satsningar inom regional verksamhet, på dansens område och förbättrade villkor för kulturskaparna. Dessutom föreslås att kunskapsuppbyggnaden inom kulturmiljövårdsområdet skall förstärkas och ökade insatser för verksamhet riktad mot bam och ungdom. Inom det europeiska mediesamarbetet föreslås en ökning av resursema för utvecklingen av mediedokumentationen. Sammantaget innebär detta reformer inom kulturområdets budget med ca 44 miljoner kronor.
Inom medieområdet föreslås vidare minskat stöd till kultiuiidsskrifter samt slopande av stöd tUl lokal programverksamhet.
Inom invandrarområdet föreslås förstärkningar till asylprövningen med hänsyn till att antalet asylsökande ökat. Anslagen för förläggningsverksamheten och ersätmingen dll kommunema för mottagandet av flyktingar ökas också trots att åtgärder föreslås som sänker flykungdygnskostnaden. Jämfört med beräknat utfall för innevarande budgetår innebär budgetförslaget emellertid minskade kostnader för förläggningsverksamheten. För att bättre än hittills kunna möta kraven på snabba och flexibla insatser inom flyktingområdet föreslås en förändring av användandet av de medel som avsätts för överföring av kvotflyktingar.
Inom jämställdhetsområdet bör särskild uppmärksamhet bl.a. ägnas åt löneskillnader mellan kvinnor och män och den europeiska integrationens effekter för kvinnor. För Jämställdhetsombudsmannen föreslås ökade resurser för bl.a. kompetenshöjande åtgärder.
Förslaget innebär sammantaget stmkmrella besparingar på ca 360 miljoner kronor som främst åstadkoms inom det invandrarpolitiska området.
Sammanfattning Prop. 1992/93: IOO
Anslagsförändringama inom Kulturdepartementets verksamhetsområde i förhållande till motsvarande anslag på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor).
Anvisat 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring
A. Kulturdepartementet m.ra.
70,9
-1.9
B. Kulturverksamhet m.m.
3 036,8
3 087,4
50,61
C. Massmedier m.m.
864,9
954,8
89,9
D. Invandring m.m.
8 012,5
11 770,0
3 757,5
E. Jämställdhetsfrågor
16,6
17,1
0,5
Totalt för Kulturdepartementet
12 001,7
15 898,3
3 896,6
1 Bortses från engångsanvisningar under budgetåret 1992/93 ulgör förändringen lill budgetårel 1993/94 knappt 100 mta.
EES-anpassning
Med anledning av Sveriges åtagande enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) pågår för närvarande i Kulturdepartementet en översyn av reglema om statUgt stöd ull kulturverksamhet och massmedier. Översynen är påkallad av EES-avtalets artikel 4 om förbud mot all diskriminering på gmnd av nationalitet. Utgångspunkten är att regler i nuvarande stödförfattningar som innebär att mottagare av sådana bidrag skall ■vara svenska medborgare eller svenska företag, ersätis med krav på att den subventionerade verksamheten i huvudsak skall bedrivas i landet, på svenska språket, ha betydelse för svenskt kulturliv eller liknande.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag anfört om EES-anpassningen av reglerna om statligt stöd till kulturverksamhet och massmedier.
A. Kulturdepartementet m.m. Prop. 1992/93: ioo
Bil.I2 A 1. Kulturdepartementet
1992/93 Anslag 40 526 000
1993/94 Förslag 42 386 000
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 42 386 000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag. Anslaget för Kulturdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Kulturdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kulturdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 42 386 000 kr.
A 2. Utredningar m.m.
1992/93 Anslag 16 000 000 Reservation 13 587 000
1993/94 Förslag 13 300 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 13 300 (X)0 kr under nästa budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 300 000 kr.
A 3. Internationellt samarbete m.m.
1992/93 Anslag I 345 000
1993/94 Förslag 1345 000
Från anslaget betalas kostnader bl.a. för svenskt deltagande i det intemationella samarbetet inom departementets verksamhetsområde. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 345 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till IntemationeUt samarbete mm. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 345 000 kr.
B. Kulturverksamhet m.m. Prop. 1992/93:ioo
Bil 12 Allmänna utgångspunkter
Som anförs i regeringsförklaringen är stödet till ett fritt kulmriiv ett angeläget åtagande som behövs för att samhället skall förbU öppet och dynamiskt
Denna kulturpolitiska ambition äger givetvis giltighet också i sådana tider som vi nu upplever.
I kulturverksamheten fmns krafter som pekar mot framtidstro och kreativitet. Detta är angeläget att ta fasta på när riskema ökar för tendenser åt rakt motsatt håU.
Kulturpolitiken, i jämförelse med flertalet andra politikområden, kännetecknas i stort av frånvaron av lagar och regleringar. Den bygger huvudsakligen på en direktföraiikring hos människoma. En framgångsrik samhällsinsats på kulturområdet måste alltså avspegla förväntningar, förhoppningar och krav som finns ute i samhället
Därför är den kommunala självbestämmanderätten en grundläggande förutsättning när det gäller samhällsinsatsema inom kulturområdet på lokal och regional nivå. Detta leder naturligen till vissa variationer i samhällsstödet i olika delar av landet
Generellt sett kan man dock hävda att det totala samhällsstödet till kulturlivet i Sverige ligger på en mycket hög nivå intemationellt sett.
Ett av de viktigare kulturpolitiska styrmedlen är pengar. Även om den totala kulturkonsumtionen till drygt 70 % bygger på privata utgifter spelar samhällsstödet en mycket stor roll inom ett anlal omräden, som endast delvis kan verka på marknadens villkor.
Det är tillfredsställande att kunna konstatera att det statliga kultursiödei under en lång följd av är har kunnat hävda sig väl i relation till andra statliga åtaganden.
Under den senasie 20-årsperioden har således andelen kultumlgifter av de totala statsutgifterna ökat från ca 0,5 % lill 0,75 %. I en internationell jämförelse avseende Europa placerar det Sverige på en femte plats.
Även kommunemas och landstingens insatser pä kulturområdet har vuxit högst avsevärt under denna period. Samtidigt måste det noteras, att den allmänt försämrade ekonomiska situationen har inneburit att ett antal kommuner och landsting nu har genomfört eller planerar att genomföra besparingar också på kulturområdet
Det är åtgärder som givetvis faller in under den kompetens som följer av den kommunala självbestämmanderätten. Som jag ser det finns det emellertid en risk att kulturens allt tydligare positiva effekt för regional och lokal utveckling, sysselsättning ocb ekonomi Inte tas lill vara på eu effektivt säu. Denna uppfattning har jag givit uttryck för i en rad offenlliga sammanhang.
Regeringen har också under det senaste året fattat sådana beslut som klart markerar statens ambition att för sin del upprätthålla insatsema pä kulturområdet.
Jag vill i derta avseende erinra om mitt första budgetförslag under mandat perioden, som utgick från en reformram på 35 miljoner kronor och därutöver 6
innehöll bl.a. väsentliga förstärkningar av basresursema för de stora teater- p>rop. 1992/93:100 ochoperainstitutionema. gjl \2
Uppföljningen av den kommunalekonomiska utredningens förslag innebär för kulturens del att bl.a. stödet till de regionala kulturinstitutionema, som omfattar nästan 700 miljoner kronor, tills vidare hålls utanför systemet med schabloniserade statsbidrag och fortfarande fördelas utifrån strikt kulturpolitiska utgångspunkter.
I detta sammanhang kan också nämnas det beslut som regeringen under hösten 1992 har fattat om att sätta igång projekteringen av ett nytt modemt museum.
Det nya filmavtalet, som har godkänts av regering och riksdag under hösten 1992, innebär väsentligt ökade åtaganden inom kultursektom. Jag återkommer till denna fråga vid min redovisning av utvecklingen inom medieområdet.
Även årets budgetförslag på kulturområdet präglas av ambitionen att förstärka och vidareutveckla det kulturpolitiska arbetet. Jag återkommer senare med en sammanfatming av innehållet i förslaget
Samtidigt som budgetförslaget syftar till att tillgodose väsentliga behov inom kultursektom är det givetvis min förhoppning att detta budgetförslag och övriga insatser inom det statliga kulturområdet skall visa att det är angeläget och nödvändigt att bedriva en aktiv politik på kulturområdet
Budgetberedningen på kulturområdet bygger på de fördjupade anslagsframställningar som kulturinstitutionema har redovisat. Enligt de allmänna riktlinjer, som har gällt för institutionemas arbete med sina anslagsframställningar, har siktet varit inställt på art analysera och bedöma resultatet av verksamheten och ange vad som fömtsätts kunna uppnås under den kommande treårsperioden.
För ett område, nämligen kulturmiljövården, har redovisningen från Riksantikvarieämbetets sida skett mot bakgmnd av de särskilda direktiv som regeringen har meddelat
Kvaliteten på kultursektoms första treårsbudgetredovisning är skiftande. I några fall har det sålunda funnits anledning att till departementet begära in komplerterande underlag. Det är angeläget att ambitionen bakom den resultat-orienterade stymingen får ökat genomslag också på kulturområdet.
I min följande anmälan kommer jag att översiktligt men likväl tämligen utförligt redovisa de bedömningar, analyser och slutsatser som kulturinstitutionema har fört fram. På det sättet blir det möjligt att teckna en allmän bild av kultursektoms ambitioner vad gäller målsättning och färdrikming.
Samtidigt blir mina egna överväganden med anledning av denna redovisning i många fall mer begränsade med hänsyn till den kompetens som bör följa av det kulturpolitiska mandatet.
Till gmnd för de överväganden om mer resultatorienterad verksamhet som jag tar upp ligger således de kulturpolitiska riktlinjema enligt 1974 års beslut som enligt min uppfattning bör ligga fast under den' närmaste treårsperioden.
Den av riksdagen begärda parlamentariska utredningen (bet. 1991/92:KrUI8, rskr. 1991/92:204) med huvuduppgift att utvärdera 1974
års kulturpolitiska mål (prop. 1974:28, bet I974:KrUI5, rskr. 1974:28) pop. 1992/93:100 avses tillsättas inom kort. Utredningsuppdraget beräknas vara slutfört under gjj j2 år 1994 och därmed kunna utgöra ett viktigt underlag vid fastställandet av inriktningen av det kulturpolitiska arbetet inför nästa treårsperiod. '
Förslagen om vissa översyner rörande museiområdet resp. statsbidraget till Riksteatem kommer också att föreläggas regeringen. Jag får anlediiing att återkomma till dessa frågor i samband med min anmälan senare av vissa anslag i statsbudgeten.
Jag övergår nu till att ge en översiktlig redovisning av huvudmomenten i budgetförslaget
Ramen för insatser på kulturområdet för nästa budgetår är ungefär lika stor som för innevarande budgetår. Den har åstadkommits genom omprioriteringar inom Kulturdepartementets olika verksamhetsområden. Bland annat har sålunda med anledning av Konstfrämjandets konkurs bidraget på 7,8 miljoner kronor kunnat användas för andra ändamål. Vissa bespariiigar föreslås också i fråga om bidraget till Riksteatems verksamhet.
Även beaktat dessa omprioriteringar inom kultursektom innebär budgetförslaget för kulturområdet att reformverksamheten kan fortsätta.
Vid en jämförelse mellan totalomslutningen för kulturbudgeten för inneva- ■ rande budgetår och den föreslagna omslumingen för nästa budgetår bör det noteras att budgeten för budgetåret 1992/93 påfördes ett särskilt engångsbelopp om IOO miljoner kronor för sysselsätmingsskapande investeringar inom kulturområdet Det beloppet har nu avräknats i budgetförslaget för nästa budgetår. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget Bidrag,till utvecklingsverksamhet inom kulmrområdet m.m.
Vissa större engångsbelopp på drygt 27 miljoner kronor, som innevarande budgetår har anvisats till Riksteatem, Operan och Dramaten har vidare i föreliggande budgetförslag avräknats.
Enligt den nya kapitalförsöjningsförordningen skall anläggningstillgångar fr.o.m. nästa budgetår finansieras genom att myndighetema själva tar upp lån i Riksgäldskontoret. Det anslag för inredning och utmsming som för innevarande budgetår under detta littera finns upptaget med 47 miljoner kronor kommer således successivt att upphöra. För nästa budgetår finns endast behov av ett mindre anslag för betalningar av återstående beställningar. För nästa budgetår räknar jag med att låneramar skall avsättas för inredning och utrusming av guldmmmet vid Historiska museet, för inredning av lokaler för spritlagda samlingar vid Naturhistoriska riksmuseet och för utmsming av Myntkabinettets nya lokaler samt för telefonväxlar vid bl.a. Nordiska museet och landsarkiven i Göteborg och Hämösand. Jag återkommer till denna fråga vid min redovisning av anslaget Inredning och utmsming av lokaler för kulturändamål.
Förslagen till ökningar innebär bl.a. följande.
Några regionala kulturinstitutioner är fortfarande under uppbyggnad. För att fullfölja denna uppbyggnad föreslås att bidraget till länsteatrama i Bohuslän och Kalmar ökar med tio gmndbelopp och kammarorkestrama i Sundsvall och Jönköping ökar med tre gmndbelopp.
Medel har beräknats för att öka möjligheten att ge ytterligare stöd åt kulmr- Prop 1992/93-100 /e5ttva/er av skilda slag. gjj 22
För att bredda intresset för dans och öka möjlighetema att marknadsföra dansgmppemas och koreografemas produktioner föreslås Danscentmm få 300 000 kr för sin förmedlingsverksamhet. För att öka möjlighetema för frilansande dansare och koreografer att arbeta inom sina yrken och till daglig träning föreslås en ökning av bidraget till fria dansgrupper med 700 000 kr. Dansens Hus föreslås få ett anslag på 10 784 000 kr.
Inom konsmärsområdet föreslås vidare att antalet långtidsstipendier för konsmärer ökar med 15. Förslagen i tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 innebär att gmndbeloppet för biblioteksersätmingen nu uppgår till 83 öre. Fömtsätmingama för biblioteksersättningen för budgetåret 1993/94 kommer att beredas genom sedvanlig förhandling.
För etablering av ett Östersjöns författar- och översättarcentrum på Gotland föreslås ett bidrag på 1,5 miljoner kronor. Syftet med detta centmm är att skapa en gemensam samlings- och kontaktpunkt för författare och översättare från ländema i Östersjöområdet
För att öka Kulturrådets möjligheter att stödja en positiv utveckling av kultur för bam och ungdomar föreslås en ökning med 3 miljoner kronor.
I enlighet med förslagen i prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur m.m. bör 2,5 miljoner kronor anvisas till samiska kulturändamål, bl.a. samisk slöjd och viss biblioteksservice.
Inom kulturmiljövården presenteras förslag som bl.a. syftar till att effektivisera verksamheten genom att förtydliga ansvarsfördelningen mellan Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsema. Riksantikvarieämbetet skall utveckla de uppgifter som hör samman med den cenu-ala ledningen och målstymingen av kulturmiljövården. En viktig punkt är här att leda arbetet med att bygga upp kulturmiljövårdens kunskapsunderlag. Myndigheten föreslås få förstärkta resurser med 700 000 kr för insatser inom detta område.
Frågor om beslut om enskilda kulturminnen och kulturmiljöer föreslås på ett tydligare sätt bli samlade hos länsstyrelsema. Riksantikvarieämbetet bör därför ges bemyndigande att till länsstyrelsema överiåta beslutanderätten och dispositionen av medlen för bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m.
Förslagen i betänkandet Kulturstöd vid ombyggnad (SOU 1992:107) behandlas under avsnittet Kulturmiljövård. Del nuvarande räntebidrags- och tilläggslånesystemet vid ombyggnader föreslås bli ersatt av elt system med bidrag. Länsstyrelsema bör fatta beslut också om dessa bidrag.
Under maj månad 1993 börjar installationen av ett nytt scenmaskineri på Dramaten. För att täcka viss del av det inkomstbortfall som beräknas uppstå föreslås att Dramaten kompenseras för detta med 3 miljoner kronor.
Under arkivverksamheten redogörs för ställningstagandena till arkivde-påutredningens förslag i betänkandet Statens arkivdepåer (SOU 1991:31). Därvid föreslås bl.a. att Stockholms stadsarkiv ges till uppgifi att verka som landsarkiv för Stockholms län samt att landsarkivfunktionen vid Malmö stadsarkiv avvecklas.
Landsarkivet i Uppsala föreslås få 255 000 kr för ökade kosmader i sam- prop 1992/93-100 band med inflytming i nya lokaler. gjl 2
Vissa frågor om kultur- och arbetsmarknadspolitik
Riksdagen har tidigare (bet. I991/92:AU16, rskr. 1991/92:249) behandlat effektema på vissa kulturinstitutioner av införandet av s.k. flexibla lönebidrag. Som anmäldes i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 11) har en interdepartemental arbetsgmpp med representanter för Kultur-och Arbetsmarknadsdepartementen bildats för att följa frågor som är av gemensamt intresse. Under år 1992 har arbetsgmppen koncentrerat sig på att precisera nuvarande omfattning m.m. av systemet med lönebidrag, bl.a. andel och antal anställda med lönebidrag vid vissa kulturinstitudoner samt även på att undersöka omfatmingen av de till dessa institutioner utbetalda lönebidragen från länsarbetsnämnderna. Arbetsgruppen har sökt klariägga effektema av införandet av flexibla lönebidrag för dessa institutioner. Gruppens material finns tillgängligt på Arbetsmarknadsdepartementei (dnr A 4856/90).
Bakgmnden i lönebidragsfrågan är i korthet att reglema för anställning med lönebidrag ändrades den I juli 1991. Bidraget var lidigare knutet till arbetsgivarkategori men har nu gjoris flexibelt i den meningen att bidraget anpassats till den handikappade personens fömtsättningar, graden av nedsatt arbetsförmåga m.m. Bidragsandelen i det enskilda fallet fastställs i förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.
Ett antal kulturinstitutioner, där slaten har ett uttalat ansvar för verksamheten, har av historiska skäl kommit att få en mycket hög andel lönebidragsanställd personal. I vissa fall uppgår denna personal till mer än 50 % av de verksamma vid insiiiuiionen. Här kan särskilt nämnas landsarkiv och vissa museer.
Arbetsmarknadsministem har tidigare denna dag, efter samråd med mig, redovisat sitt förslag i denna fråga. Förslaget innebär att, som en engångsåt gärd - i syfle att få en budgetering som ger en mer rättvisande bild av statens kostnader för kulturinstitutionema - en omfördelning sker av medel från tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för handikappade lill bl.a. anslag under elfte huvudtiteln. Medlen skall användas sä au de särskilt utsatta kulturinstitutionema behåller ett incitament till art anställa arbetshandikappade som arbetsförmedlingen anvisar resp. behålla nu anställda med lönebidrag. Omfördelningen föreslås därtor inte gälla hela lönesumman utan endast så mycket att institutionen kan svara för en rimlig andel av lönen, i genomsnitt halva kostnaden. Kretsen av institutioner, som kan omfattas av denna omför delning, bör enligt förslaget begränsas till sådana kulturinsdtutioner där staten har ett särskilt ansvar för verksamhelen och där de anställda med lönebidrag utgör en så stor andel av de anställda att verksamheten är i väsentlig omfatt ning beroende av deras arbete. Kulturinsiiiuiioner som berörs av denna omfördelning återfinns under anslagen för Riksarkivet och landsarkiven. Centrala museer: Myndigheter och Centrala museer: Stiftelser, Bidrag till 10
vissa museer m.m. samt Bidrag till regionala museer. Inom denna krets bör Prop 1992/93-100 omfördelningen vidare begränsas till institutioner där minsl ca 30 % av de gjj 2 anställda omfattas av lönebidrag. De till elfte huvudtiteln omfördelade medlen uppgår till 48 miljoner kronor och skall kunna användas endast ull lönekostnader för anställda med lönebidrag som arbetsförmedlingen har anvisat Slutligen måste effektema av detta förslag noga följas och utvärderas. Förslaget överensstämmer väl med de behov jag bedömer finns på detta område.
Jag återkommer senare under min anmälan av anslaget för Riksarkivet och landsarkiven med beräkningar avseende det belopp som skall tillföras arkivinstitutionerna för detta ändamål. För museemas vidkommande görs motsvarande anmälan under anslaget Bidrag till vissa museer m.m. Detta belopp bör därvid ställas tiU regeringens disposition för fördelning mellan museema.
Jag vill även, efter fortsatt samråd riied arbetsmarknadsministem, för riksdagens kännedom meddela att den interdepartementala arbetsgmppen kommer att fortsätta sitt arbete i enlighet med de riktlinjer som redovisades i 1992 års budgetproposution. I första hand skall gmppen arbeta med att fortsatt studera möjligheter att fmna nya former för alt driva så kallade kulturvårdsföretag -dvs. de institutioner i Norrlands inland som bl.a. med stöd av länsarbeis-nämndema producerar tjänster åt museer och andra kulturmyndigheler. Därutöver kommer gmppen att studera frågor kring beredskapsarbete inom kulturmiljövård och för konsmäriiga yrkesutövare.
Vissa intemationella kulturfrågor
Jag övergår nu Ull att i korthet redovisa några aktuella frågor inom det internationella kultursamarbetet på regeringsnivå.
Det nordiska kultursamarbetet påverkas alltmer av den europeiska integrationsprocessen samtidigt som utvecklingen i Östeuropa har skapat nya fömtsättningar för ett breddat regionalt kultursamarbete, omfattande samtliga länder kring Östersjön.
Nordiska ministerrådets satsning på kulturprojekt riktade mot Europa har under förra året inneburit bl.a. medverkan i Europarådets stora Vikingautställning i Paris, Berlin och Köpenhamn samt i en nordisk kulturfestival i London. De nordiska ländema har även i Europarådet gemensamt tagit initiativ lill att få vissa s.k. europeiska kulturleder (Vikingaleden, Hansaleden) förlagda till Norden.
Den nya europeiska situationen har vidare medfört att kulturområdet har fått ökad tyngd inom det nordiska samarbetet i stort. Inom ramen för den omprövning av samarbetet som de nordiska statsministrama har tagit initiativ till har allmänkulturen gjorts till ett högprioriterat samarbetsområde. Det kan sålunda förväntas att allmänkulturen under de följande åren kommer att få väsentligt förstärkta resurser och att detta kommer att göra det möjligt att ytteriigare profilera det nordiska kulmrsamarbetet
I informellt samråd med Nordiska ministerrådet har Sverige tillsammans med Polen tagit initiativ till ett kontaktskapande möte mellan de nordiska kulturministrama och kulturministrama i övriga länder kring Östersjön. II
Ministermötei, som har förberetts genom elt statssekreterarmöie i Gdansk PYoD 1992/93-100 hösten 1992, kommer att hållas i Saltsjöbaden i Sverige våren 1993. gjj J2
När det gäller Europasamarbetet utgör självfallet EES-avtalet och de förestående förhandlingama om EG-medlemskap samt öppningen mot Östeuropa de dominerande inslagen i debatten.
Att utveckla ett samarbete på kulturområdet inom ramen för EES-avtalet är ett svenskt intresse, som nu följs upp genom aktiv medverkan i en av EFTA:s Brysselkontor nybildad informell arbetsgmpp för kulturfrågor. Gmppens första uppgift blir att med utgångspunkt i EES-avtalets två kulmrdeklarationer utreda de formella möjlighetema till ett ökat kulmrsamarbete med EG.
Inom Kulturdepartementet pågår alltjämt arbetet med att analysera konsekvenserna av ett EG-medlemskap för svensk kulturpolitik och svenskt kulmriiv. Statens kulturråd. Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet har fått i uppdrag att göra en detaljerad konsekvensbeskrivning inom sina resp. ansvarsområden. Myndighetemas redovisningar beräknas föreligga våren 1993. En särskild studie görs angående in- och utförsel av kulturföremål med anledning av slopandet av gränskontroller inom EG:s inre marknad.
Inom Europarådet diskuteras kulturverksamhetens innehåll och formella ramar mot bakgmnd av det ökande antal östeuropeiska länder som ansluter sig till den europeiska kulturkonventionen. Jag noterar att Europarådets ministerkommitté tillmäter kultursamarbetet stor betydelse som plattform för rådets strävan att fungera som en sammanhållande politisk kraft i ett breddat Europa. Vad gäller det löpande kommittéarbetet i kultur- och kultorarvsfrågor hänvisar jag till den allmänna redogörelse för verksamheten inom ministerkommittén, som chefen för Utrikesdepartementet kommer att lämna senare i vår. Jag vill dock nämna att arbetet inom kulturkommittén för närvarande bedrivs under svenskt ordförandeskap.
I den svenska samordningskommittén för FN:s kulturårtionde ingår företrädare för Statens kulturråd, SIDA, Statens invandrarverk. Statens skolverk. Statens ungdomsråd. Svenska institutet och Svenska unescorådet Kommittén har lämnat en redogörelse för verksamheten under år 1992.
Mot bakgmnd av de mål och rikUinjer för årtiondet som fastställts av FN och Unesco arbetar kommittén med såväl nationellt baserade projekt som intemationella samverkansprojekt inom ramen för ett antal övergripande teman.
Den största nationella satsningen har hittills gjorts under mbriken Del mångkulturella samhällets möjligheter och problem. Kommittén disponerar för perioden 1990/91-1992/93 sammanlagt 4,5 miljoner kronor av invandrarpolitiska medel för aktiviteter inom kulmrområdet som främjar goda etniska relationer i det svenska samhället. Kommittén har under budgetåret 1991/92 lämnat bidrag till ett 20-tal kulmrprojekt mnt om i landet. Ytterligare ett 15-tal mångkulturella projekt har fått stöd från medel som SIDA disponerar. Även de andra i kommittén ingående myndigheterna har på olika sätt arbetat med mångkulturella frågor. Kommittén har fått ett särskilt anslag från Diskrimineringsombudsmannen för att i samverkan med Invandrarverket starta ett filmprojekt om svenska boenderegler. Genom sin sammansätming har kom-
mitten vidare en stark anknytning till det allmänna åtgärdsprogram mol fram- Prop. 1992/93:100 lingsfiendighet och rasism som regeringen beslutat om våren 1992. gjj 12
Kommittén och de myndigheter som ingår i kommittén deltar vidare på skilda sätt i ett antal samarbetsprojekt med inriktning på Europa och på Tredje Världen. Bland annal planerar kommittén särskilda insatser för samarbetet med de baltiska statema inom ramen för temat Östersjön som länk mellan länder och kulturer.
På initiativ bl.a. från nordiskt håll har Unesco år 1992 tillsatt en Världskommission för kultur och utveckling under ordförandeskap av FN:s förre generalsekreterare Javier Pérez de Cuellar. Dess uppgift är att inom tre år utarbeta en rapport om hur samhällsutveckling och kultumtveckling påverkar varandra. Kommissionens första arbetsmöte kommer att hållas i Sverige under år 1993.
Särskilda lotterimedel
Under budgetåret 1991/92 har ur behållningen av de särskilda lotterier som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturändamål anvisats medel med sammanlagt 10 540 000 kr. Medlen har fördelats enligt följande:
3 500 000 kr till Statens kultiirråd för fördelning till investeringar m.m.,
3 275 000 kr till investeringar m.m. inom teater-, dans- och musikområdet,
I 325 000 kr till investeringar m.m. inom konst-, musei- och utställningsområdet
700 000 kr till investeringar inom kulmrmiljövården,
1 740 000 kr till andra ändamål.
Vidgat deltagande i kulturlivet
Ett av målen för den statiiga kulturpolitiken är att kulturen skall vara tillgänglig för alla och att ett aktivt deltagande i kulturlivet skall främjas. Detta mål har under lång tid varit levande för många kulturinstitutioner, skolor, kulturskapare, studieförbund och organisationer i deras dagliga arbete. Fortfarande är emellertid skillnadema i människors kulturvanor stora. Kulturvanoma är beroende av ålder, utbildning, social bakgmnd och bostadsort. Det visar del stora arbete som genomförts med Kulturrådet som sammanhållande myndighet och som nu har mynnat ut i en plan för det fortsatta arbetet med att vidga deltagandel i kulturlivet En sammanfattning av Kulturrådets rapport med anledning av regeringsuppdrag och kartläggning om dels deltagandet i kulturlivet och dels kulturinstitutionernas bam- och ungdomsverksamhet samt Kulturtådets plan för det fortsatta arbetet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagoma 12.1, 12.2 och 12.3. Här redovisas också de bedömningar, som Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Svenska Filminstitutet gjort inom sina resp. områden.
13 Staten har formulerat de övergripande ambitionema för kulturpolitiken. Prop. 1992/93-ICX) Sedan gäller det för dem som arbetar inom kulturområdet att omsätta dessa i gil 12 praktisk handling. Sålunda ligger ansvaret för att nå fler människor i hög grad på varje kulmrinstitution och kulturorganisation. De bestämmer själva inriktningen på och uppläggningen av sitt arbete. Det är därför glädjande att kunna konstatera att raånga kulturinstitutioner i sina fördjupade anslagsframställningar har uppmärksammat vikten av att nå en ny publik och att ett aktivt arbete pågår på många håll.
Det arbete som Kulturrådet har gjort tillsammans med Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Svenska Filminstitutet är betydelsefullt som underlag för fortsatta ansträngningar för att nå etl vidgat deltagandet i kulturlivet. Den plan för det framtida arbetet som presenteras pekar på behovet av forskning, kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte samt utveckling av metoder för att stimulera till vidgat deltagande i kulturlivet. Kulturrådet har en naturlig roll som initiativtagare och pådrivare i detta arbete liksom övriga kulturmyndigheter har det inom sina områden.
En viktig del av planen behandlar kulturlivets relationer till barn och ungdom - hur ett främjande av samverkan mellan kulturliv och skola eller förskola kan ske och hur kulturlivet skall kunna nå ungdomar som slutat skolan. Enligt min uppfatming är samhällets insatser för att främja bam- och ungdomskultur viktiga. De centrala och regionala kulturinstitutionernas verksamhet för bam och ungdom är av stor betydelse - inte minst som förebilder och inspirationskällor. Men särskilt viktigt är det att kulturverksamheten finns på lokal nivå. Den måste finnas i bamens och ungdomamas vardagsmiljö. Därför är kommunemas intresse och engagemang av stor betydelse. Staten kan bl.a. bistå genom att hjälpa till med kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte samt genom att stödja och stimulera utvecklingsarbete.
Vad jag här har anfört om värdet av att fokusera bams och ungdomars situation i det fortsatta kulturpolitiska utvecklingsarbetet bör utgöra en väsentiig gmnd i kulturmyndighetemas och kulturinstitutionemas basarbete under den kommande perioden. Jag återkommer till detta i samband med att jag redovisar mina synpunkter med anledning av de fördjupade anslagsfram-stälhiingama.
För att ytterligare förstärka angelägenheten av denna inrikming har jag i föreliggande budgetförslag också redovisat behovet av ytterligare stimulansinsatser.
Kulmrrådet bör ges utökade möjligheter att bedriva arbetet inom detta område i enlighet med sin utarbetade plan. För egen del vill jag särskilt framhålla betydelsen av insatser som främjar bams och ungdomars eget skapande. Jag fömtsätter att Kulturrådet i detta viktiga arbete knyter till sig personer som är aktiva inom olika konstområden och med engagemang för bam- och ungdomskultur. Arbetet bör i första hand bedrivas under en treårsperiod och jag har för det första budgetåret beräknat att Kulturrådets anslag Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. skall förstärkas med 3 miljoner kronor. Erfarenhetema av arbetet bör efter treårsperiodens slut redovisas för regeringen.
14 Allmän kulturverksamhet m.m. Prop. 1992/93:100
Statens kulturråd
Statens kulturråd är en central förvalmingsmyndighet inom kulturområdet.
Enligt förordningen (1988:676) med instruktion för Statens kulturråd skall rådet följa utvecklingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken samt bistå regeringen vid genomförandet av denna. Rådet handlägger ärenden om statiiga bidrag för kulturell verksamhet och om andra statiiga åtgärder som rör teater, dans, musik, konst, museer, utställningar, litteratur, folkbibliotek, folkbildning och folkrörelser i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighet. Rådet skall varje år i anslutning till sin anslagsframställning göra en sammanfattande bedömning av utvecklingen inom dessa delar av kulturområdet cxh lämna förslag till de åtgärder som kan föranledas av bedömningen.
Statens kulturråd
Statens kulturråd har i den fördjupade anslagsframställningen för de olika konstområdena redovisat resultat-, framtids- och resursanalyser samt lämnat förslag till ett handlingsprogram för den kommande treårsperioden. Här görs en kort sammanfattning av anslagsframställningen för konstområdena inom Kulwrverksamheten. Litteramr- och tidskriftsområdena kommer att behandlas under Massmedier m.m. Sammanställningar av de statsbidrag som ges till resp. konstområde inleder sammanfatiningama.
1 Teaterområdet Prop. 1992/93:100
1.1 Anslag i'-
Följande statsbidrag till teaterverksamhet anvisas budgetåret 1992/93 under Kulturdepartementets huvudtitel.
212 677 000
251644 000
145 790 000
239 100 000
36 149 000
6 621000
1 352 000
1 062 000
4 282 000
1 082 000
1 742 000
570 000
4 300 000
3 000 000
700 000
911 484 000
Bidrag till Svenska riksteatem
Bidrag tUl Operan
Bidrag till Dramatiska teatem
Bidrag till regionala och lokala teater-och dansinstitutioner
Bidrag till fria teatergmpper
Bidrag till Drotmingholms teatermuseum för förestäUningsverksam heten vid Drottningsholmsteaiem
Bidrag till Stiftelsen Intemationella Vadstena-akademien
Bidrag till Marionetieaiem
Regional utvecklingsverksamhet
Skådebanor
Amatörteater- och amatördansgmpper
Teatercentmm
IntemationeUa teaierorganisationer
Bidrag till teaierprojekt från kulturrådets utvecklingsanslag
Bidrag via Konsmärsnämnden
Bidrag tiU intemationeUt kulmmtbyte
Summa
1 Avser 1991/92
Medel för teaterändamål anvisas även under bl.a. Utrikes- och Utbildningsdepartementens huvudtitiar.
1.2 Kulturrådets resultatanalys
Av 1974 års kulturpoliuska mål, som lades fast i prop. 1974:28 om den statliga kulturpolitiken (bet. 1974:KrU15, rskr. 1974:248), är följande av särskild betydelse för teaterpoliliken:
- att medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reeUa fömtsättningar för att denna frihet skaU kunna umyttjas,
- att främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner,
- att i ökad utsträckning ta hänsyn till eftersatta gmppers erfarenheter och behov,
- att möjliggöra konstnärlig fömyelse,
- att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över
språk- och nationsgränserna.
16 Kulturrådet redovisar i sin fördjupade anslagsframställning en övergri- Prop. 1992/93:100 pande resultatredovisning för teaterområdet utifrån uppställda mål. Kullurrå- gjj 12 det drar följande allmänna slutsatser från sin resultatanalys.
Teaterområdet har utvecklats starkt under den senaste tjugoårsperioden. Genom utbyggnaden av länsteati-ar finns det nu en infrastmktur med professionell produktion spridd i hela landet. Utbyggnaden av de regionala tea-terinstitutionema har också inneburit att väsentligt fler människor utanför storstadsområdena än tidigare har kommit i kontakt med den levande teatem.
Kulturrådet bedömer att de statliga bidragssystemen i gmnden fungerar tillfredsställande men att tiden nu är mogen för vissa justeringar i syfte att främja rörlighet inom teateras arbetsmarknad, konstnärlig fömyelse och vidgat deltagande.
En förändring inom teateriivet har skett mot färre fasta gmpper, tydligare projektinrikming och nya samarbetsformer meUan fria gmpper och instimtioner. Nya samarbetsformer är under utveckling, vilket kan innebära ett intensivare samarbete mellan professionella och amatörer, folkrönslser m.m. Personalrörligheten inom teaterområdet (mellan institutionema och mellan institutioner/fria gmpper) är dock otillfredsställande låg, viUcet motverkar den konsmäriiga fömyelsen.
Arrangörssituationen inom teaterområdet har blivit mer problematisk, dels till följd av försämrad ekonomi hos dem som arrangerar eller beställer föreställningar, dels till följd av kommundelsreformen och skolans decentraUsering, förändringar som splittrat resursema och minskat kompetensen hos be-ställama. Inte minst har bam- och ungdomsteatem drabbats av detta.
Statsunderstödda teaterinstitutioner har i ett långsiktigt perspektiv förlorat besökare, men bara delvis som en följd av ett minskat utbud av föreställningar. Stigande produktions- och distributionskosmader för teatrama kan inte helt förklara den minskade publiktillsti-ömningen. Samtidigt rekryterar amatörteaiem i landet nya besökare.
Del finns ett behov av att ytterUgare stimulera amatörteaiem genom att ge institutioner och fria gmpper kompletlerande fria medel för samarbetsprojekt med amatörorganisationer.
1.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram
Kulturrådet presenterar i sin anslagsframställning förslag tiU handlingsprogram för teaterområdet Kulmrrådet föreslår att de statiiga insatsema för den kommande tteårsperioden inriktas på att
- främja konsmärUg fömyelse och ökad rörlighet inom hela teaterområdet,
- förstärka den regionala teaterprodukuonen,
- öka det intemationella utbytet
- förbättta villkoren för bam- och ungdomsteatem.
- förbättra arbetsvillkoren för de fria teatergmppema,
- verka för en siörre publik och en förbättrad arrangörssituation,
- främja en administrativ kompetensutveckling och nya samverkansformer.
17 2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. B1Ufj.11 12
2 Dansområdet Prop. 1992/93:100
2.1 Anslag Bil-
Det är svårt att ange exakt hur stort det statliga stödet till dans är eftersom det i flera fall ingår i teateranslag. Detta gäller t.ex. bidragen till Operan i Stockholm, Stora teatem i Göteborg, Malmö stadsteater, Östgötateatem i Norrköping och Svenska riksteatem, som samtliga inkluderar balettensemblema inom sina resp. anslag. De största statiiga bidragen till dans fmns inom dessa anslag. Nedan ges en översikt över andra staUiga bidrag till dans under Kulmrdepartementets huvudtitel budgetåret 1992/93.
6 820 000
7 500 000
490 000
7 300 000
150 000
900 000
1230 000
160 000
1 859 OOOl
201 000
1 100 000
27 710 000
Dansens Hus
Bidrag tiU fria dansgmpper/koreografer
Bidrag tUl dagUg u-äning för frilansdansare
Dansmuseet
Samarbetsnämnden för folklig dans
Danscentrum
Dans i skolan
Bidrag till anställning av koreografer vid regionala teater- och dansinstitutioner
Konsmärsnämnden
Svensk Danskommitté
Bidrag till intemationeUt kultumtbyte samt vissa projektbidrag
Summa
1 Avser 1991/92
Medel för dansändamål anvisas även under bl.a. Utbildningsdepartementets huvudtitel.
2.2 Kulturrådets resultatanalys
I samband med au den statiiga kulturpolitiken växte fram på 1970-lalet behandlades dansområdet i anslutning till målen för teaterpolitiken. Någon särskild danspolitik formulerades inte. De kulturpoliuska mål som framför allt är relevanta på dansområdet är de mål som rör decentralisering, eftersatta gmpper och konsmärUg utveckling.
Kulturrådet redovisar i sin fördjupade anslagsframställning en övergripande resultatredovisning för dansområdet. Med utgångspunkt i den drar Kulturrådet följande slutsatser.
Kulturtådet framhåller att danskonsten befinner sig i ett expansivt skede -intresset för att se dans ökar lUcsom intresset för att själv utöva dans, särskilt bland bam och ungdom. Tillkomsten av Dansens Hus har haft en positiv inverkan på utvecklingen inom dansen.
18 Kulturrådet konstaterar att den professionella dansen i hög grad är en Prop. 1992/93-100 storstadsföreteelse. Fyra institutioner har fast anställda ensembler - Operan, gjj |2 Stora teatem i Göteborg, Malmö stadsteater och Östgötateatem i Norrköping. Dessutom tillkommer Riksteatem med Cullbergbaletten, som är ett mmerande kompani. Norr om Slockholm finns ingen stationär dansensemble. Decentraliseringsmålet när det gäller dans har inte resulterat i en utbyggnad av instimtioner vilket varit fallet inom teater- och musikområdena. Däremot har det funnits en tydlig sttävan att öka de frilansande gmppemas möjligheter att verka och mmera över landet
Det statliga stödet utgör den övervägande delen av dansens totala sam-hällsbidrag och kommer inom överskådlig tid sannolikt att fortsätta vara av direkt avgörande betydelse. De statliga satsningama har också syftat till att möjUggöra ett konsmärUgt utvecklingsarbete. Det största hindret för spridning av danskonsten är dess svaga förankring ute i landet. Det finns inga särskilda dansarrangörer, viUcet försvårar marknadsföring och försäljning av dans. En kraftig ökning av antalet dansare, koreografer och pedagoger har skett de senaste åren men framför allt de försmämnda yrkesgmppemas försörjningsförmåga är i dag mycket begränsad.
Generellt är dansen den konstiTorm som är minst etablerad hos en bred publik och specieUt hos den unga publUcen. Dansföreställningar av instittitioner och fria gmpper som vänder sig tiU bam och ungdom förekommer i alltför liten omfatming. En av de vUctigaste åtgärdema när det gäller att vidga intresset för dans är den satsning som under några år har gjorts på projektet Dans i skolan.
2.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram
Kulturrådet föreslår att de statiiga insatsema under den kommande treårsperioden inom dansområdet inriktas på att
- verka för att frilansande dansare och koreografer ges bättre möjligheter att arbeta inom sina yrken,
- stärka dansen regionalt,
- stimulera ett konsmärligt utveckUngsarbete bland koreografer och dansare,
- öka möjligheten till turnéverksamhet och medverka till ett förstärkt arrangörsnäl och förbättrat marknadsförings- och pubUkarbete,
- förbättra bams och ungdomars möjlighet att dansa och uppleva dansföre-stälhungar,
- stimulera och utveckla amatörverksamheten inom dansområdet
- öka möjUghetema tiU intemationellt gästspelsutbyte.
3 Musikområdet Prop. 1992/93:100
3.1 Anslag il-
Statens stöd till musUcområdet omfattar i första hand konsertverksamhet som bedrivs av statiiga och statsunderstödda musikinsitutioner samt stöd till tonkonstnärer och fria musikgmpper. Under Kulturdepartementets huvudtitel anvisas följande statsbidrag tiU musik budgetåret 1992/93.
Svenska rikskonserter 71 526 000
Regional musikverksamhet 218 510 000
Bidrag tUl regionala och lokala
musUdnstitutioner 90 500 000
Bidrag till fria musikgmpper och
arrangerande musikföreningar 18 417 000
Bidrag till fonogram produktioner 4 980 000
Bidrag tiU fonogramdisttibution 1 082 000
Bidrag tiU intemationellt
kultumtbyte samt vissa projektbidrag 2 500 000
Bidrag via Konsmärsnämnden 11 329 (XX)l
Centrala amatörorganisationer (musUc) 3 322 000
MusUccenöTim 1 491 000
Musikaliska Akademien inkl. Musica Sveciae m.m. 3 473 000
STIM/S vensk Musik 1842 000
Summa (exkl. musUcteater) 428 972 000
Uvser 1991/92
Medel för musikverksamhet anvisas även under bl.a. Utrikes-, Försvars-och Utbildningsdepartementens huvudtitiar.
Huvuddelen av det statiiga stödet, ca 90 %, går till institutioner på musikområdet. Ca 6 % av stödet är direkt riktat till frUansartister och arrangörs-föreningar.
3.2 Kulturrådets resultatanalys
Kulturrådet har gjort en omfattande analys av utveckUngen inom musikområdet under de senaste åren. Här redovisas de slutsatser som Kulturrådet har dragit utifrån sin resultatanalys. Uppgifter om utvecklingen inom enskilda delområden redovisas under resp. anslag.
Kulturrådet sammanfattar på följande sätt målen för statens insatser på musikområdet såsom de har utvecklats sedan 1974 års kulturpoUtiska beslut
Insatsema bör inriktas på att stimulera mångfald och variation, ge reella möjUgheter att sprida musik i såväl levande form som via medier och därigenom komplettera utbudet på marknaden, stimulera musiker och upphovsmän att pröva nya musUtformer och utveckla sin särart, ge människor möjUghet att uppleva levande musik oavsett var de bor, öka insatsema för bam och ung-
20
dom och andra eftersatta gmpper, ge svenska tonsättare möjlighet att skapa Prop 1992/93:100 musik och få den uppförd samt underlätta för det intemationella kultumtbytet gjj j2
Kulturrådet anser att resursförstärkningarna till musikområdet har varit små under den senaste 10-I5-årsperioden. Merparten av de statiiga pengama på musUcområdet går tUl institutioner med fast anställda musUcer, huvudsakligen inom genreområdet västerländsk konstmusik. Musiker och ensembler som verkar utanför institutionema har svårt att hävda sig i konkurrens med instimtionemas ofta högt subventionerade utbud.
Intresset för musik ökar, främst bland ungdomar. UtveckUngen av musik i medier har inte hämmat lyssnandet på levande musUc. PublUcsiffroma stiger. Även utövandet av musik är omfattande, särskilt bland ungdomar i de lägre tonåren, främst tack vare den kommunala musikskolan.
Antalet orkesterinstitutioner torde nu motsvara det behov av fasta orkesterresurser som är motiverat i ett land av Sveriges storlek om man också i bedömningen tar med de resurser som finns inom länsmusiken och musik-tealrama. Det är emellertid av stor vikt att orkesttarna under den kommande perioden får tUlräckliga resurser för att bedriva en ändamålsenUg verksamhet
Länsmusiken, som tillkom år 1988 med landstingen som huvudmän, fungerar mycket olika, såväl vad gäller musikalisk kvalitet och inrikming som förankring i det regionala rnusikUvet Allmänt kan konstateras att antalet konserter och andra musikarrangemang i länsmusUcens regi är mindre år 1991 jämfört med startåret 1988.
Intresset för västerländsk konstmusik är fortfarande i hög grad beroende av var i landet man bor. Detsamma gäller intresset för jazzmusUc. Det lokala arrangörsnätet inom framför allt jazz, rock och kammarmusUc riskerar att starkt försvagas, dels genom att kommunema skär ned på kulturanslagen, dels genom att bidragen till studieförbunden reduceras.
Satsningama på målgmppsinriktat publikarbete måste ytterligare utvecklas och förstärkas. Inte minst de fria musikgmppema har genom sin större rörlighet och anpassningsbarhet till skilda situationer goda fömtsätmingar för att rekrytera nya publikgmpper till musUcen.
Insatsema för bam och ungdom på musUcområdet är ojämnt fördelade bland de statiiga och statsunderstödda institutionema. Allmänt kan sägas att det stora intresset för musik bland ungdomar tas till vara i mycket liten omfatming av dessa institutioner. Det som görs riktar sig i första hand till förskolebam och skolbarn i de lägre åldrama.
3.3 Kulturrådets fiirslag till handlingsprogram
Kulturrådet föreslår att de statiiga insatsema inom musikområdet under den kommande treårsperioden inriktas på att
- främja den konsmärUga kvaliteten och öka möjlighetema tUl konsmäriig utveckUng och fömyelse,
- förbättra arbetsvillkoren för frilansmusiker, särskUt inom genreområden där möjlighetema tiU fasta anställningar helt saknas,
- slutföra den påbörjade utbyggnadsreformen av orkesterinstitutionema och
ge ökade möjUgheter tUl utvecklingsverksamhet inom dessa, 21
- stimulera ökade satsningar på bam och ungdom, Prop 1992/93-100
- imderlätta ett ökat intemationeUt utbyte på musikområdet, gjj j 2
- utvärdera den regionala musikreformen och förändra det statiiga bidragssystemet till länsmusiken,
- utveckla stödet tiU den svenska fonogramutgivningen samt till utgivning av noter,
- stärka amatörmusikens stäUning.
4 Museiområdet
4.1 Anslag
Under Kulturdepartementets huvudtitel har medel för museiändamål för budgetåret 1992/93 anvisats under följande anslag:
198 000
432 618 000
16 196000
17 354 000
28 669 000
76 421 000
31667 000
1 992 000
4 256 000
609 371 000
Bidrag tUl utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., anslagsposten 2Lomsamlingama för fastighetsunderhåll
Centrala museer: Förvaltningskosmader
Centrala museer: Vissa kosmader för utstäUningar och samlingar m.m.
Bidrag tiU Skansen
Bidrag till vissa museer
Bidrag tiU regionala museer
RiksutstäUningar
Forsknings- och utveckUngsinsatser på kulturområdet, anslagsposten Ansvarsmuseema
anslagsposten Namrhistoriska riksmuseet Summa
Hämtöver fördelar Statens kulturråd projektstöd för museiändamål bl.a. från rådets dispositionsmedel för utvecklingsverksamhet
För Statens försvarshistoriska museer har för budgetåret 1992/93 anvisats 24 787 000 kr över Försvarsdepartementets huvudtitel. Medel för museiändamål har även anvisats bl.a. över Utbildningsdepartementets huvudtitel och huvudtiteln för Hovet och de kungliga slotten.
4.2 Kulturrådets resultatanalys
Kulturrådet har gjort en övergripande resultatanalys avseende verksamheten vid de centrala och regionala museema inom Kulmrdepartementets anslag mot bakgmnd av 1974 års kulturpolitiska mål och syftet med de museipolitiska beslut som fattats under 1970- och 1980-talen. Analysen har lett rådet fram till bl.a. följande slutsatser.
Genom den särskilda ansvarsmuseifunktion som ålagts fem av de centtala museema och genom de senaste årens satsning på gemensamma utvecklings projekt har samarbetet ökat meUan centtalmuseema och museer ute i landet 22
Utvecklingen av ny informationsteknik har skapat nya möjligheter till prop. 1992/93-100 samverkan på museiområdet gjj J2
Den snabba tekniska utvecklingen och nya intemationella rön på museiområdet har medfört ett stort behov av fort- och vidareutbildning för olika personalkategorier.
Betydande investeringar i uppmstning och nybyggnader av museer har gjorts såväl inom den slatliga som den regionala och kommunala sektom.
Under senare år har museemas totala publik ökat, men inte markant. En viss nyrekrytering har skett av besökargmpper som tidigare varit underrepresenterade, tex. ungdomar över 15 år.
Bam- och ungdomsverksamheten varierar i kvalitet och omfattning. Kontakten mellan skola och museum har totalt sett försämrats. Det gäller särskilt länsmuseeraa. Det finns en förväntan hos museeraa ute i landet på de centtala museema vad gäller stöd och samarbete rörande bam- och ungdomsverksamhet. Över huvud taget är museema en undemmyttjad resurs i bildningssamhället
Dokumentation, konservering och övrig föremålsvård är eftersatta områden hos centtalmuseema, medan länsmuseeraa har ökat sina satsningar på dessa områden under senare år.
Antalet anställda har sammantaget ökat under den senaste tioårsperioden, även om stor skillnad råder mellan olUca museer. Detta gäller såväl centrala museer som länsmuseer.
Andelen lönebidragsanställda är hög vid museema. Den ligger kring en tredjedel vid de centtala museema och ca en fjärdedel vid länsmuseeraa. Även här är fördelmngen mycket ojämn mellan museema.
Kulturtådet har särskilt analyserat centtalmuseernas intäkts- och kostnadsutveckling. Museeraa har kunnat bygga ut verksamheten, främst vad gäUer den utåtriktade delen, genom ökade intäkter från andra källor än statsanslagen. Bevakningskosmadema uppgick 1990/91 till i genomsnitt till 6 % av årskosmadema, för vissa museer dock till betydligt större andel. Personalkosmadema utgjorde 46 % och lokalkosmadema 22 % av årskosmaderaa.
Vissa museer utanför huvudstadsregionen uppvisar samlingar av sådanl nationellt inttesse, att särskilda former av samarbete bör utvecklas meUan dem och berörda centtala museer.
Länsmuseerna har i ökande grad knutit interaationella kontakter under senare år. Kontaktema har ofta gäUt Baltikum eller afrikanska stater.
4.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram
Mot bakgmnd av den gjorda resultatanalysen finner Kulmrtådet att de statiiga insatsema på museiområdet under den kommande tteårsperioden bör inriktas på att
- öka möjlighetema tUl kvaUficerade utstäUningar utanför Stockholmsområdet genom an främja tilUcomsten av samverkansavtal meUan centtala museer och samUngar av riksintresse ute i landet
- stödja verksamhet som syftar till att göra museerna till en bättre utnyttjad
resurs inom skola, högskola och folkbildning, 23
- främja museemas samverkan kring större utvecklingsprojekt,
- konsolidera basverksamheten vid centrala och regionala museer.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
5 Bildkonstområdet
5.1 Anslag
Följande statsbidrag tUl ändamål inom bildkonstområdet anvisas för budgetåret 1992/93.
Bidrag uU organisationer inom bUd-och formkonstområdet
Visningsersätming åt bUd- och formkonsmärer
Bidrag tiU bUd- och formkonsmärer
Förvärv av konst för statens byggnader m.ra.
Utställningar av nutida svensk konst i utiandet
Bidrag tiU /Ucademien för de fria konstem
15 428 000
56 785 000 5 186 000
28 038 000 1448 000 1 580 000
Summa
108 465 000
Till bild- och formkonständamål utgår också medel ur bidraget till Centmm bildningar på kulturområdet från medlen för Särskilda insatser för enskilda konsmärers deltagande i intemationellt kultumtbyte samt ur anslaget Inkomslgarantier för konstnärer m.m. DärtUl fördelar Statens kulturtåd medel för olUca UtveckUngsprojekt och samverkan inom konst och konstbildning.
Helt eller delvis statUgt finansierade verksamheter inom konstområdet är slutligen Statens konstmuseer som ansvarsmuseum. Riksutställningar, Thielska galleriet och Millesgården samt de länsmuseer som har konstsamlingar.
5.2 Kulturrådets resultatanalys
Bildkonstområdet visar en stor bredd och spridning när det gäUer innehåll och verksamhetsformer. Det omfattar bOdkonst, konsthantverk, formgivning och mUjö liksom det konsipedagogiska och konstbildande arbetet. Ett flertal institutioner och organisationer med olika former för fmansiering är engagerade inom området Här finns museer och konsthallar med statiigt kommunalt eller regionalt huvudmannaskap. Det förekommer en folkrörelseanknuten föreningsdriven verksamhet främst genom nära tvåtusen konstföreningar på arbetsplatserna och genom studieförbunden. Enskilda konstnärer och konst-gmpper lUcsom konsthallar och museer svarar för utställningar och förmedling av konst Kommersiella företag, som gallerier, mässor och auktionsfirmor svarar för en betydande del av verksamheten. Media som TV, dagstidningar och tidskrifter följer genom nyhetsbevakning och egna presentationer konst-, design- och utställningsliv. Allt detta bäddar för pluralism och bredd när det gäUer utU7cksformer, konstriktningar och konstarter.
24
Samtidigt är bUdkonstens närvaro inte alltid självklar sett från geografiska Prop 1992/93-100 och sociala utgångspunkter. Det saknas konst och konsmäriig formgivning i gjj 2 många offentiiga mUjöer och i bostadsområden.
Andelen av befolkningen som går på konstutställningar i museer, gallerier och andra särskilda utställningslokaler har inte ökat under 1980-lalet och har på längre sikt minskat. Det fmns dock inget som tyder på att inttesset för bUdkonst genereUt skulle ha minskat men att konstutställningen som miljö för kontakt med konsten kan vara på väg att förlora något av sin betydelse i förhållande till andra medier och miljöer. Detta gäller särskilt bland ungdomar. Samtidigt ändrar utställningama karaktär genom en ny generation konstnärer. Detta kan leda till ett nyvaknat konstintt-esse.
Genom ökade anslag till Sveriges bildkonsmärsfond har en viss ekonomisk förbättring för bildkonsmärema kunnat uppnås, bl.a. en höjd visningsersätming samt fler stipendier för studieresor utomlands. Samtidigt har dock inköpen av konst under de senaste åren minskat både på den privata marknaden och i samband med besparingar i kommuner och landsting. Effektema av nedskämingama drabbar såväl konstbildningens målgmpper som de enskilda konsmärema.
5.3 Kulturrådets forslag tiU handlingsprogram
Kulturtådet presenterar i sin anslagsframställning förslag till handlingspro-. gram för bildkonstområdet. Kulturtådet riktar sina insatser främst mot de organisationer rådet har ett bidragsansvar för och ej till den enskilde konsmä-ren. Det stöd rådet ger syftar till att stärka organisationemas basfunktioner samt tiU att stödja olUca projekt och initiativ av utvecklings- och samverkanskaraktär. Kulturtådet föreslår att de statiiga insatsema för den kommande tteårsperioden inriktas mot följande mål:
- att verka för utvecklingsresurser för konstbUdningsarbetö,
- att stimulera initiativ som vill öka bams och ungdomars möte med bildkonsten,
- att finna nya vägar för att föra fram bUdkonst och formgivning i offentiig miljö,
- att underlätta ett ökat internationellt utbyte på bildkonst- och konstbild-ningsorarådet.
6 Biblioteksområdet Prop. 1992/93:100
6.1 Anslag i'-
Följande statsbidrag tUl folkbibliotekens verksamhet anvisas under budgetåret 1992/93.
Regional biblioteksverksamhet 34 364 000
Bidrag till arbetsplatsbibUotek 3 630 000
Bidrag för metodutveckling 2 000 000
Vissa gemensamma ändamäl i ■
foUcbibliotekens verksamhet 1118 000
Summa 41 112 000
Härtill kommer anslag tiU Talboks- och punktskriftsbiblioteket om 64 447 000 kr samt ersätming åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. ca 75 mkr.
6.2 Kulturrådets resultatanalyser
Lokala bibUotek
Kulturrådet konstaterar i sin fördjupade anslagsframstäUning att foUcbibliote-ken har en mycket bred och väl förankrad verksamhet och att de utgör den vikugaste icke kommersiella distributionskanalen för kvalitetsUtteramr. Folkbiblioteken är vidare den mest besökta kulturinstitutionen i landet. Antalet bibUoteksbesökare är konstant medan antalet boklån har minskat något under senare år. Ansvaret för foUcbiblioteken ligger på kommunema och landets 286 kommuner förfogar tillsammans över ca 1 900 utiåningsstäUen vilka har öppet närmare 37 000 timmar per vecka.
Bibliotekens årUga nyförvärv av böcker har växlat under 1980-talet med ett lägsta antal år 1990 på 2,2 mUjoner och ett högsta antal år 1987 på 2,5 miljoner. Det samlade mediebeståndet har ökat med 19 % under 1980-talet. Den personalökning som ägde mm vid folkbiblioteken under samma period förefaller nu ha avstannat Antalet hela årsverken redovisar Kulmrtådet för närvarande uppgå till 6 000. Den totala driftskosmaden för folkbibUoteken under år 1990 anges vara 2 443 mkr.
En viss utjämning av standardskUlnadema på foUcbibUotekområdet meUan kommunema har skett. Nya arbetsformer och ny verksamhet prövas. Fortfarande finns dock vissa skillnader, särskilt bettäffande de mindre kommunema.
Bidraget till arbetsplatsbibliotek har medfört att antalet sådana bibliotek har ökat i snabb takt. Efterfrågan på detta bidrag har dock minskat krafiigt under det senaste året Kulturtådet bedömer att denna minskning sammanhänger med att kommunema är mindre benägna att vilja starta ny verksamhet i det rådande ekonomiska läget Kulturtådet föreslår att 3 mkr av bidraget till arbetsplatsbibliotek förs över till Kulturtådets dispositionsanslag för utvecklingsverksamhet för att där användas för utveckling av folkbiblioteksverk-
samheten. Uppkommande behov av att starta eller utveckla arbetsplatsbiblio- Prop 1992/93-100 tek kan i fortsättningen prövas inom ramen för detta anslag. gjj j2
Regional biblioteksverksamhet
Biblioteksväsendet i Sverige bygger på samverkan mellan ohka slag av bibliotek. Statens stöd till denna verksamhet utgörs av bidraget till regional biblioteksverksamhet viUcet går tUl länsbibliotek, lånecenttaler och depåverksamhet. Målsättningen för denna verksamhet är att att stödja de lokala biblioteken samt att arbeta för en standardutjämning meUan kommunema på bibUo-teksområdet Länsbibliotekens regionala roll är här närmast av kompletlerande karaktär. Huvuddelen av det ekonomiska ansvaret för länsbiblioteken åvUar landstingen.
Kulturtådets bedömningar
Kulturtådet pekar på några faktorer som bedöms göra folkbibliotekens utveckling något osäker. Hit hör att inköpsanslagen i likhet med bokutiåningen har minskat att fiUalbibliotek och bokbussar läggs ned, att omorganisation av den kommunala verksamheten förefaller kunna leda till spUtttade resurser för bibUoteken samt att de fria boklånen ifrågasätts.
Kulturtådets sammanfattande bedömning blir att den hittills gällande strukturen baserad på 1974 års kulturpolitiska beslut, med därav följande ansvarsfördelning mellan stat, kommuner och landsting samt bidrag från staten utan särskild lagstiftning pä biblioteksområdet, bör omprövas och att införande av en ny nationell biblioiekspoUtik bör övervägas.
6.3 Kulmrrådets förslag till handlingsprogram
Mot bakgmnd av den gjorda resultatanalysen föreslär Kulturtådet införandet av en nationell biblioiekspoUtik. Härvid bör ett införande av en bibliotekslag utredas.
Vidare föreslår Kulturtådet att förordningen (1985:528) om statsbidrag tUl foUcbibliotek ändras sä att statsbidrag tUl länsbibliotek huvudsakligen destineras till kompletterande medieförsörjning. Kulturtådet anser att detta stöd frän länsbibUoieken endast skaU kunna umyttjas av de kommuner vars folkbibliotek erbjuder avgiftsfria boklån till sina låntagare. Kulturtådet har även i en särskild framstäUan den 22 oktober 1992 hemställt om att derma förordningsändring verkställs.
Kulturtådet föreslår även att en försöksverksamhet inleds med presentation av kvaUtetslitteratur på folkbiblioteken. Detta bör ske dels genom länsbiblioteken, dels genora att särskilda exemplar av nyutkommen kvalitetslitteratur presenteras på femtio kommunbibliotek pä oner utan fackbokhandel.
27
7 Myndigheten Statens kulturråd Prop 1992/93-100
7.1 Kulturrådets resultatanalys B"-
Kulturtådet har redovisat hur man arbetar för att uppfylla insimktionens övergripande verksamhetsmål. Den fördjupade anslagsframställningen och genomgången av de olUca kulturområdena visar resultatet av en del av kulturrådets arbete.
När det gäller bidragsgivningen redovisas att antalet ärenden sedan budgetåret 1985/86 uppgår till drygt 6 000 per budgetår. Över de olika konstområdena fördelar sig ärendemängden med ca 2 100 ärenden för teater, dans och musik, ca 3 000 ärenden för litteratur, bibliotek och tidskrifter, ca 525 ärenden för konst museer och utstäUningar, ca 190 ärenden för gemensamma bidrag samt ca 225 övriga ärenden. Kulturtådets personal har från budgetåret 1986/87 minskat från 58 årsarbetskrafter till 46 budgetåret 1991/92.
7.2 Statens kulturråd i framtiden
Enligt Kulturtådet kan bl.a. följande faktorer påverka Kulturtådets roll och arbete i framtiden.
- Den ökande regionaliseringen - både den som rör förändringama inom Sveriges gränser och den som berör ett eventuellt inttäde i EG - gör att det behövs ett kraftfullt centmm så att den fortsatta decenttaliseringen inte leder tiU en allmän fragmentisering.
- Den intemationella utvecklingen, den regionala omsttuktureringen och förändringama i den statUga myndighetsstmkturen medför nya uppgifter för den nationella kulturpolitiken och medför krav på nya former för samverkan meUan stat, landsting och koramuner.
- Vårt förhållande till EG. Verkningama på kulturområdet är komplicerade och studeras för närvarande av Kulturtådet på uppdrag av Kulturdepartementet
- De snabba förändringama intemationeUt, regionalt och lokalt medför också ökade krav på information och opinionsbildning kring den nationella kulturpoUtUcen och rådgivning tUl regionala och koraraunala huvudmän och institutioner inom kulturorarädet
- Den övergripande analysen av kulturpolitikens resultat och kulturlivets behov som skall göras av den parlamentariska uttedningen som riksdagen begärt hos regeringen.
Budgetförslag
Här görs en kort sammanfattning av Kulturtådets förslag för budgetperioden. Under resp. bidragsanslag görs en mer utförlig sammanfattning för an-slagsområdet.
Statens kuliurtåds förslag i den fördjupade anslagsframställningen har lagts raot bakgmnd av att fömtsätmingama för kulturskapande och kulturliv är under snabb förändring.
28 På kommunal nivå pågår strukturförändringar. Den samhällsekonomiska Prop. 1992/93:100 situationen kommer av allt att döma medföra minskade kommunala kultur- gjj j2 satsningar under kommande tteårsperiod. Fria kulturskapare inora bildkonst, teater och musik samt kulturinstitutioner som bibliotek berörs särskilt av denna utveckling.
Kulturtådet vUl prioritera åtgärder för det fria kulmrskapandet inom bildkonst, teater, dans och musUc. Den konsmäriiga fömyelsen och kvaliteten måste säkras. För detta fordras ökade röriiga medel för såväl projekt som fria gmpper och instimtioner.
Den intemationella utvecklmgen medför ett starkt ökat kontaktbehov. Ökat intemationellt utbyte är en föratsättning för att utveckla kvaUteten i det nationella kulmrskapandet Sveriges utveckling mot ett alltmer mångkulturellt samhälle kommer att fortsätta.
På regional nivå kan en ny organisatorisk stmkmr växa fram senare under 1990-talet Utbyggnaden av de regionala kultursatsningaraa måste fullföljas den närmaste tteårsperioden och nya former för nationeUt ansvar för regionala kulturinstitutioner bör övervägas. Kulturtådet konstaterar därför med tillfredsställelse att riksdagen beslutat att den kommunalekonomiska uttedningens förslag om generella statsbidrag tUl kommunal nivå inte skaU gäUa kulmrområdet De riktade bidragen till regionala och lokala kulturinstitutioner bibehålls.
Kulturtådets kartläggningsarbete om möjligheteraa för att vidga deltagandet i kullurlivet och kulturinstiiutioneraas verksamhet för bam och ungdom har visat att nya insatser behövs för information, utveckling, publikarbete och marknadsföring.
Om en nationell kulturpolitik skall kunna föras är det enligt Kulturtådets mening nödvändigt att kulturområdet tillförs nya resurser under tteårsperioden.
Kulturtådet föreslår att anslagen till kulturområdet, utöver sedvanlig pris-och löneomräkning, ökar med 95 mkr budgetåret 1993/94, 63 mkr budgetåret 1994/95 och 50 mkr budgetåret 1995/96. Den totala budgetförstärkningen under perioden föreslås sålunda uppgå tUl 208 mkr. Delta innebär en procentuell ökning av kulturanslagen med 4,4 % budgetåret 1993/94, 2,8 % budgetåret 1994/95 och 2,2 % budgetåret 1995/96. Kulturtådet anser att med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som finns vid bedömningen av en så lång period, är det mycket angeläget att reformraraen inrymmer ökade rörliga medel.
För budgetåret 1993/94 ligger tyngdpunkten på reformförslagen på följande områden.
~ Rörliga medel för konstnärligt utvecklingsarbete inkl. nationellt utvecklingscentmm inom teaterområdet utanför Stockholm samt regionalt utvecklingsarbete 18 mkr.
~ Ökade medel för intemationeUt kulmmtbyte 5 mkr. ~ Utvecklingsmedel för centralmuseema 4 rakr, nya grundbelopp till regionmuseer 1 mkr samt medel för samverkansmuseer 2 mkr och museisäkerhet 3
mkr.
- ökad satsning på regionala och lokala teater- och musikinstitutioner 25 Prop 1992/93-100 mkr, därav Stora teatera Göteborg, i samband med nybyggnad 10 mkr, gjj j2
övriga teaterinstitutioner 9 mkr, varav rörliga medel 5 mkr, samt musUdnstitutioner 6 mkr.
- ökade medel för fria gmpper inom teater, dans och musik samt artangörer inom musUcområdet 11 mkr.
- Presentation av kvalitetsUtteratur på folkbiblioteken 6 mkr samt nya gmndbelopp tiU länsbibUoieken 2 mkr.
- För utbyggt stöd inom litteratur, tidskrifter, fonogram och noter föreslås ca 6 mkr. Här ingår en tteårig förlängning av stödet tiU skoUdassUcerserien inom Utteraturområdet
Vidare föreslås ökade medel till lokalhåUande organisationer, organisationer för publikarbete, amatörverksamhet m.m. med 6 mkr samt till vissa institutioner inom teater- och museiområdena, bl.a. Arbetets museum och Judiska museet med 3 mkr.
För de följande två budgetåren föreslås en ytterligare utbyggnad inom flertalet av näranda områden.
Vidare föreslår Kulturtådet att införande av en lag pä foUcbiblioteksområ-det utreds som en viktig del av en nationell bibliotekspolitik. Förordningen om statsbidrag tUl folkbibUotek bör ändras så att statsbidraget tUl länsbibUotek i fortsättningen huvudsakligen destineras till den kompletterande medieförsörjningen. I förordningen bör föreskrivas att för låntagaren avgiftsfri förmedhng av lån blir ett villkor för de lokala folkbibliotekens utnyttjande av länsbibUotekens kompletterande medieförsörjning.
Då Kulmrtådet föreslår att nya ändamål inom Uttöraturområdet skall få stöd bör ändringar ske i stödförordningama.
För den regionala musikverksamheten anser Kulturtådet att ett enhetligt gmndbeloppsbaserat bidragssystem bör införas. Rådet är berett att utteda fömtsätmingama för en sådan ändring av statsbidragen.
För Kulmrtådets myndighetsanslag anser Kulmrtådet att det är nödvändigt att medel beräknas så att nuvarande personalstyrka kan bibehållas om rådet skall kunna fullgörs sina uppgifter under kommande tteårsperiod.
Föredragandens överväganden
Jag har härmed gjort en kortfattad redovisning av Statens kulturtäds fördjupade anslagframställning. Jag övergår nu till att redogöra för min resultatbedömning och mina slutsatser med anledning av anslagsframställningen.
Resultatbedömning och slutsatser
1 Allmänna utgångspunkter
Statens kulturtåd har i sin första fördjupade anslagsframställning gjort en mycket omfattande och ambitiös analys av utvecklingen inom de kulturavsniti som Kulturtådet arbetar med. Enligt min uppfatming utgör såväl resultat- som 30
framtidsanalyser och de därpå gmndade förslagen till handlingsprogram ett j>rop. 1992/93-100 gott underiag för det kulturpolitiska arbetet. Jag får i min följande framställ- gjj J2 ning anledning att närmare kommentera rådets analys och förslag inom de olika konstområdena.
Jag vill dock redan här som en mer allmän kommentar konstatera att Kulturtådets förslag tUl handlingsprogram i stor utsträckning bygger på för-utsätmingen av betydande resurstillskott och att rådet därmed inte har följt budgetförordningens (1989:400) bestämmelser om fömtsätmingama för förslag i anslagsframställningen. Den rådande samhällsekonomiska situationen gör det emellertid inte möjligt att klara nya åtaganden utan de förslag som bedöms angelägna att genomföra måste i huvudsak ske genom omprioriteringar.
Även om det budgetförslag för kulturområdet som jag här redovisar totalt sett innebär förstärkningar av kulmrbudgeten finns det anledning att betona att de kommande åren måste kännetecknas av prövningar av att de resurser som redan finns inom kulmrområdet används på bästa möjliga sätt. De översyner av sektom som planeras, och som jag återkommer till senare, har bl.a. detta syfte. Kulturrådets förslag till handlingsprogram på de olika konstområdena, som jag i viss utsttäckning är beredd att tillstyrka, måste enligt min uppfattning således huvudsakligen bygga på umyttjandet av sektoms basresurser. I min fortsatta genomgång av de olika sakavsnitten kommer jag att närmare behandla dessa frågor.
2 Teaterområdet
Här redovisas min bedömning av de övergripande utvecklingstendensema inom teaterområdet. Jag återkommer senare till en mer detaljerad prövning under resp. anslag.
Jag anser att Kulturtådets resultatanalys av teaterområdet är ett utmärkt komplement tiU de fakta som presenterades i Teaterkostnadsuttedningens be- . tänkande Teatems kosttiadsutveckling 1975-1990 (SOU 1991:71). Kulturrådet pekar också i sitt handlingsprogram på vissa övergripande frågor, som är viktiga för teatems framtida utveckUng. Jag koramer i det följande att kommentera några av dessa.
De statiiga insatsema på teaterområdet har under lång tid fokuserats på att bygga upp ett nätverk av regionala teaterinstitutioner i hela landet. För närva rande får 24 regionala och lokala teatrar statsbidrag. Den regionala utbyggna den är nu så gott som avslutad. Fortfarande återstår eraellertid att bygga upp ett par nya regionteattar. Jag återkommer med förslag inom detta områcle under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitu tioner. I övrigt finns det behov av att stärka redan etablerade teattar för att dels kunna vitalisera den konsmäriiga verksamheten dels ge dera möjligheter att nå nya gmpper av teaterbesökare, framför allt bam och ungdom. Den nya musikteatem i Göteborg - GöteborgsOperan - invigs i septeraber 1994. Staten har genom ett engångsbidrag på 347 mUjoner kronor lämnat ett kraftigt stöd tiU byggandet av det nya operahuset Det torde nu ankomma på de regio nala inttessentema att på gmndval av det staUiga stöd, som redan utgår till 31
Göteborgs Musikteater med för närvarande 286 gmndbelopp och de resurser Prop 1992/93-100 som regionen avsätter, skapa fömtsättningar för en kreativ och vital verksam- gjj J2 het i det nya operahuset
Med hänvisning till det underlag som lagts fram av Teaierkosmadsutred-ningen, har anslagen till Riksteatem, Operan och Dramatiska teatem höjts avsevärt för irmevarande budgetår.
Enligt min bedömning måste eventuella nya satsningar göras genom en omfördelning av redan tillgängliga resurser..Jag avser att senare föreslå regeringen att tillkalla en utredningsman med uppdrag att göra en analys av ansvarsfördelningen meUan Riksteatem och länsteattama. Analysen bör ligga tiU gmnd för en prövning av humvida det statiiga bidraget till Riksteatem i störte utsttäckning bör riktas till de delar av verksamheten där Riksteatera är ensam aktör inom teaterområdet. Vidare bör prövas om medel härigenom kan frigöras för angelägna satsningar på regionala teattar och fria teater- och dansgmpper. Redan för nästa budgetår bör en viss minskning av bidraget tiU Riksteatem kunna göras. Jag återkommer tiU denna fråga vid min anmälan av anslaget Bidrag tiU Svenska riksteatem. Operan och Dramatiska teatem.
Under senare år har regeringen initierat en diskussion med de nationella teattama i Stockholm - Operan och Dramatiska teatem - ora en precisering av deras nationella uppdrag. Operan och Dramatiska teatem har nu presenterat sm syn pä denna fråga. Jag anser att det är viktigt att Operan och Dramatiska teatem i gmnden ser sin verksamhet som en angelägenhet och stimulans för hela landets teaterliv och att detta avspeglar sig i deras dagliga arbete. Jag avser an återkomma tiU detta vid rain anmälan av anslaget till dessa teattar.
Kultur för bam och ungdom är av mycket stor betydelse för deras utveckling till självständigt tänkande vuxna. Kulturtådet har pekat på att de teattar som satsar på självständiga enheter för bam- och ungdomsproduktionen ocksä har komrait längst i, den konsmäriiga utvecklingen inom detta omräde. De problera som Kulturtådet pekar på när det gäller artangörsledets tilltagande splittring och ekonomiska försvagning inger emellertid oro inte minst när det gäller bam- och ungdomsteatern. Särskilt utsatta i detta hänseende är de fria teatergmppema, som svarar för ca 60 % av det totala utbudet när det gäller teater för bam och vmgdom. Det kan noteras att staten för sin del under en lång följd av år har tagit ett betydande ansvar för att upprätthälla och förstärka bidragsgivningen till de fria gmppema. Jag vill sålunda erinra om att bidraget efter förslag i förta årets budgetproposition ökade med totalt drygt 8 miljoner kronor. Mot denna bakgmnd är det angeläget - och rain klara förhoppning - att de fria gmppemas betydelse för bam- och ungdomsverksamheten skaU få ökat gehör också i den lokala miljön.
Jag räknar med att den parlamentariska utredningen om de kulturpolitiska mälen och deras förverkligande, som inom kort skall tillsättas, kommer att närmare behandla Kulturtådets förslag vad gäller bl.a. gmndbeloppens konstruktion och skapandet av regionala kraft- och utvecklingscentta utanför storstadsområdena.
De intemationella kontaktema är viktiga för teatems konstnärUga utveckling. Teatem behöver Uksom andra konstomräden få möjlighet art möta en ny
32
publik i ett annat land samt att stimuleras av gästspel i Sverige från andra Prop 1992/93:100 länder. Gästspelsverksamheten vid Södra teatem, som på regeringens upp- gjj |2 drag har uttetts, bör fortsätta i oförändrade former.
3 Dansområdet
Här redovisas min bedömning av de övergripande utvecklingstendenseraa inom dansorarådet Jag återkommer längre fram till en mer detaljerad prövning under resp. anslag.
De statiiga insatseraa på dansområdei är i stor utsttäckning koncentterade tiU storstadsområdena, särskilt till Stockholm. Här finns Operans stora balett-ensemble, som är högsätet för den klassiska baletten. Här finns de flesta fria dansgmppema och koreografema och här fmns också dansscener för modem dans såsom den nyUgen etablerade gästspelsscenen Dansens Hus.
Kulturtådet har i sin fördjupade anslagsframställning pekat pä att huvudproblemet för dansteaiem är att den har en dålig geografisk spridning, vilket försvårar för stora delar av befolkningen att se en levande dansföreställning. Även danslivets egna institutioner och organisationer har i en skrivelse från Svensk Danskommitté pekat på dessa förhållanden och efterlyst en samlad bedömning för fortsatta insatser på dansområdet. I det handlingsprogram för dans som presenteras i skrivelsen lämnas förslag tUl insatser på både kort och lång sikt.
För egen del vUl jag gäma instämma i att danskonsten är ett område som är svagt förankrat i vårt samhälle. Jag fömtsätter att Kulturtådet noga följer utvecklingen inom dansområdet. Jag vill här ändå peka på några för danskonsten positiva faktorer.
Inttesset för att se dans och att själv dansa har ökat särskUt bland bam och ungdom. De permanenta balettensemblema vid Operan, Malmö stadsteater. Stora Teatem i Göteborg och Östgötateatem är mycket betydelsefulla i det långsiktiga arbetet med att ytterligare hävda dansens ställning. Dansens Hus har bidragit till att öka intresset för dans genom att visa både det kvalitativt bästa inom den intemationeUa danskonsten och våra frärasta nationella danskompanier cx;h koreografer. I detla sammanhang kan nämnas att staten, enligt ett avtal med Stockholms läns landsting om det ekonomiska ansvaret för Konserthuset i Stockholm, Skansen och Dansens Hus, skall överta landstingets roll som bidragsgivare tUl Dansens Hus. Enligt detta avtal skall staten fr.o.m. den 1 januari 1993 svara för 75 % av den samhälleliga bidragsgivningen ull Dansens Hus medan Stockholms stad svarar för 25 %.
En annan faktor sora torde ha inverkat positivt på dansintresset är det sedan några år bedrivna projektet Dans i skolan genora vilket ett 40-tal kommuner har lagt in dans på skolschemat på låg- och mellanstadiema. Kulmrtådet har också medverkat tiU att stimulera dansgmpper att tumera i landet
Ytterligare åtgärder bör dock vidtas för att stärka dansens ställning. En viktig fråga är att bredda intresset för dans och att öka möjlighetema att marknadsföra dansgmppemas och koreografemas produktioner. I detta sam raanhang spelar Danscentmm en betydelsefull roU. Jag kommer därför senare att föreslå ökat bidrag till Danscentmm för dess förmedlingsverksamhet. En 33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
annan viktig åtgärd är att öka möjlighetema för frilansande dansare och Prop. 1992/93:100 koreografer att arbeta inom sina yrken. Under anslaget Bidrag till fria teater-, gjj j2 dans- och musikgmpper m.m. kommer jag att föreslå ökade insatser inom dansområdet. Kulturtådet har vidare - enligt vad jag har erfarit - inlett en försöksverksamhet med bidrag till länsdanskonsulenter på något håll i landet Länsdanskonsulenter skulle kunna vara länkar mellan danslivet, anangörer, mottagare och utbildningar. Jag fömtsätter att Kulturtådet fortsätter denna satsning inom ramen för sina utveckUngsmedel.
Staten har genom att ta huvudansvaret för uppbyggandet av en ny nationell gästspelsscen för raodem dans - Dansens Hus - markerat betydelsen av att få till stånd en utveckling av dansområdet. Dansens Hus har redan betytt en vitalisering för dansen - inte endast i Stockholmsområdet utan i hela landet. Dansgmpper som har haft föreställningar på Dansens Hus har sedan fått arbete i andra delar av landet. Jag återkommer senare med förslag till ytterUgare förstärkningar av resursema tUl Dansens Hus.
Den statiiga insatsen i dess nuvarande form när det gäller projektet Dans i skolan avslutas med utgången av detta budgetår. Det ankommer nu på inttesserade kommuner att själva fortsätta det arbetet. Staten bör emellertid även i fortsätmingen stimulera till satsningar och förmedla erfarenheter inom detta område. Detta kan ske inora ramen för den satsning på kultur för bam och ungdom, som jag har aviserat i inledningen till kulturavsnittet Statsrådet Ask har under åttonde huvudtitelns anslag Stöd för utveckling av skolväsendet uttryckt en förväntan att Skolverket skall utvärdera de särskilda utvecklingsinsatser som gjorts på skolområdet Därvid bör även verksamheten med dans i skolan komma att utvärderas.
4 Musikområdet
Jag kommer här att redovisa några synpunkter av övergripande karaktär på utvecklingen inom musikområdet. Jag återkommer senare till en mer detaljerad prövning under resp. anslag.
Jag delar i huvudsak de synpunkter som Kulturtådet har framfört bettäffande musikområdet Vad gäller rådets synpunkter bettäffande resursbehov vUl jag dock aUmänt hänvisa tiU vad jag tidigare anfört om fömtsätmingen för genomförandet av rådets handUngsprogram.
De statliga insatsema inom musikområdet har under senare år ägnats ät dels att överföra regionmusUsen och det gamla Rikskonserter tUl lands tingskommunalt huvudmannaskap samt att skapa en ny centtal musikinstitu tion. Svenska rikskonserter, dels att förstärka stödet till symfoni- och kam marorkesttama ute i landet Fram till utgängen av december 1992 erhöll tolv orkesttar sådant stöd, varav två nya kammarorkesttar i Sundsvall och Jön köping. Jag kommer under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner att föreslå en fortsatt uppbyggnad av det statiiga stödet tiU dessa två orkesttar. EnUgt det avtal som slutits under hösten meUan staten och Stockholms läns landsting ora det ekonomiska ansvaret för Konserthuset i Stockholm, Skansen och Dansens Hus skall landstinget fr.o.m. den I januari 1993 vara ensam samhällelig bidragsgivare tUl Konsert- 34
huset Det statiiga anslaget till regionala orkesterinstitutioner skall minska i Prop 1992/93-100 motsvarande mån. Jag har i mitt förslag tiU tilläggsbudget I tiU statsbudgeten gjj j2 för budgetåret 1992/93 redovisat avtalet och dess konsekvenser.
Kulmrtådet har föreslagit att den regionala musikreformen skall utvärderas och att det statiiga bidragssystemet skall förändras. Den nya organisationen har funnits i fem är och enligt min bedömning är det lämpligt att nu göra en mer genomgripande översyn av hur den regionala musikverksamheten fungerar och om den regionala förankringen, som ansågs så vUctig vid genomförandet, har lyckats. Statistiska uppgifter tyder på att landstingens andel av bidragen till den regionala musikverksamheten generellt sett har minskat mellan åren 1988 och 1991, I utvärderingen bör klargöras om detta är ett uttryck för bristande intresse för länsmusiken.
FrUansmusikeraa och de fria musUcgmppema har stor betydelse för mångfalden och kvaliteten i det svenska musiklivet Det är väsentiigt att det fria musUdivet inom bl.a. jazzområdet ges möjlighet att vidareutvecklas.
Musiken är en viktig del i bams och ungdomars liv. Musikundervisningen har av ttadition legat på en hög nivä i Sverige - inte rainst inom den kommunala musikskolan. De flesta barn har någon gång bevistat en skoUconsert Enligt Kulturtådets resultatanalys riktar sig musikinstitutionemas verksamhet i första hand till förskolebam och skolbarn i de lägre åldraraa. För egen del anser jag att även det stora intresse sora ungdomar visar för musik bör fångas upp av musikinstimtioneraa i deras verksamhet
Fr.o.m. den 1 juli 1993 är de nu gällande avtalen mellan försvaret och berörda länsmusikstiftelser samt Svenska rikskonserter uppsagda. Nya avtal har arbetats fram, som i många avseenden innebär väsentiigt ändrade förhållanden. Försvarets köp av musik frän länsmusikstiftelseraa och Svenska rikskonserter koraraer att omfatta totalt 10 miljoner kronor att jämföras med det nuvarande bidraget pä drygt 18 railjoner kronor. Detta innebär att neddragningar av verksamheten måste ske vid några regionala musikstiftelser samt vid Stockholmsmusiken inom Svenska rikskonserter.
5 Museiområdet
Kulturtådets analys av de centtala och regionala museeraas verksamhet ger mig anledning tiU följande kommentarer.
Resultatbedömningen bör självfallet ställas i relation till de övergripande mälen för kulturpolitiken och tiU de uppgifier som museeraa har att fullgöra enUgt instmktioner och bidragsvillkor. Kulmrtådet har analyserat museemas verksamhet med utgångspunkt i de kulturpolitiska mål som har särskild rele vans för museiområdet. Fömtom gmnduppgiften att ta till vara och levande göra äldre tiders kultur är strävan att sprida kultur i hela landet och att bredda deltagandet i kulturlivet viktiga riktmärken för museemas verksamhet. Det allmänna intryck jag har fått av Kulturtådets analys är att museema under 1980-talet har gjort mycket ambitiösa försök att leva upp till de kulturpoUtiska målsättningama. Genom tillkomsten av ansvarsmuseer och utbyggnaden av länsmuseistödet har former för samverkan mellan den centtala och den regio nala nivån kunnat etableras, vUket varit av stor betydelse för utvecklingen av 35
hela landets museiväsende. I sin utåtriktade verksamhet har museema medve- Proo 1992/93-100 tet sökt nå sådana gmpper av ungdomar och vuxna som hittills varit underte- gjj j2 presenterade i museipublUcen.
Museema har det flerfaldiga uppdraget att vårda, öka och dokumentera sina samlingar, bygga upp kunskap med utgångspunkt i dessa, bedriva utställningsverksamhet och annan publik verksamhet samt underhålla sin ofta unika museibyggnad.
Det är en grannlaga uppgift att fullgöra ett så brett uppdrag. Min bedömning är att museema under 1980-talet i stort sett har varit framgångsrika i det publikinriktade arbetet. En rad inttesse väcka nde utställningar och en innehållsrik kompletterande programverksamhet har skapat ett ökat publikintresse. Positiva effekter har också erhållits genom den förayelse av lokalbeståndet som ägt mm under de senaste decenniema.
Det är allmänt omvittnat att svenska museisaralingar håller hög kvalitet även i ett interaationellt perspektiv. Vissa saralingar betraktas to.ra. som unUca. Att vårda och bearbeta dessa samlingar, som tillsammans med byggnaden utgör själva basen för museiverksamheten, är en ansvarsfull uppgift Resultatanalysen visar att den kraftiga satsningen pä utställningar och programverksamhet åtminstone när det gäUer centtalniuseema, delvis har skett på bekostnad av bl.a. föremälsvården. Museema har uppenbarligen stora svårigheter att göra en balanserad avvägning mellan behov inom skilda delar av verksamheten. EnUgt min mening är detta inte främst en resursfråga för det enskilda museet utan i lUca hög grad ett övergripande stmkturellt problem. Trots den sammanslagning av museer som skett under 1970- och 1980-talen är centralmuseema fortfarande en institutionsgmpp med klara brister vad gäller samordning av resurser och verksamhetsmål.
Ett näraliggande problem, som jag även kommer att beröra under anslagen till de centrala museema, är frånvaron av etl kontinuerligt samordnat uppttädande i förhållande till statsmaktema och omvärlden i övrigt Fömtsätmingar måste skapas för en mer rationell verksamhetsraodell, byggd pä fortiöpande samverkan, och för ett gemensamt tänkande i prioriteringsfrågor.
Resultatanalysen visar alt även länsmuseeraa har svårigheter att skapa en rimlig balans mellan olika verksamhetsgrenar. Här fmns ett särskilt behov av att precisera rollfördelningen meUan länsmuseemas statliga motparter inom kulturmiljövård resp. det allraänna kulturorarädet och fä dem att verka utifrån etl geraensamt synsätt.
Den nya synen på statens budgetprövning innebär att nya insatser av störte omfatming inom en viss sektor så gott som alltid aktualiserar en omprövning av befintlig verksamhet inom samma sektor. Delta gäller även museiområdet Inle minst mot den bakgmnden är det angeläget att fä ett samlat grepp över omrädet och faststäUa var gränsen gär för statens totala ansvarstagande.
Jag har därför funnit det angeläget att, vid sidan av den planerade och av riksdagen anbefaUda utvärderingen av 1974 års kulturpolitiska mäl m.ra., göra en särskild översyn av raål- och stmkturfrågor inora det statiiga och statsunderstödda rauseiväsendet Med hänsyn tUl Riksutställningars funktion
- 36
och ställning i museiväsendet bör även den verksamheten omfattas av över- l>rop 1992/93:100 synen. gjj 12
Utöver de allmänna synpunkter som jag här har framfört återkommer jag under berörda anslag med närmare kommentarer och förslag vad avser museemas verksamhet och med en redovisning av mina ställningstaganden tUl Kulturtådets förslag på museiområdet.
6 Bildkonstområdet
Vad gäller bUdkonstområdet viU jag anföra följande.
I arbetet med konst och konstbildning deltar många parter. Karaktäristiskt är att verksamheten drivs med en hög grad av självständighet och integritet. En fast samverkansstruktur existerar inte. För statens del är det angeläget att medverka till en ökad ytttandefrihet för konsmärer, att stimulera tillkomsten och exponeringen av konst. Vidare kan staten stimulera konsmäriig kvalitet genom att svara för utbildning av konstnärer och genom att ge resurser till utvecklingsverksamhet och intemationellt utbyte. Av lika stor vikt är att vidga deltagandet i aU konsmärUg verksamhet samt att ge fler människor tiUgäng tiU konst och konsmärUga uttrycksmedel.
Statens ansvar för att de konstpolitiska målen skall kunna uppnås delas av flera myndigheter. Dessa är fömtom Statens kulturråd främst Konstnärs-näranden, som förmedlar statens stöd till yrkesverksamma konsmärer på bUd-, form-, scen- och filmområdena och Statens konstråd vars uppgift är att köpa konst tUl statens byggnader och lokaler och att bl.a. i sitt informa-tionscentmra för offentlig konst verka för att konsten ska bli ett naturUgt inslag i samhäUsmUjön.
En huvudroU i arbetet med att utforraa och att bedriva konstbUdningsverk-samhet i landet har Statens konstmuseer. Självklar och redan väl utvecklad saraverkan äger mm med länsmuseeraa som genom de nya gmndbelopp sora tillförts dem under senare år kunnat förstärka sin konstpedagogiska verksamhet. I arbetet med att vidga deltagandet i konsibildningsverksamheten för människor som inte har möjlighet att besöka konsthallar eller museer är samarbete med RUcsutställningar, studieförbund, konstbildningsorganisationer och konsmäremas egna sammanslumingar av största vikt.
Bildkonstområdet engagerar i alla nämnda avseenden många människor i ett flertal olUca konstellationer - frän den enskilt arbetande konstnären till institutioner, myndigheter och konstfrämjande organisationer och folkbildningen. Det är därmed naturligt att de medel och de instmment staten har till förfogande för att verka för de konstpolitiska målen har en begränsad räckvidd.
I ett avseende har dock staten en unUc roll på området och det gäUer ansvaret för de centtala museiinstimuonema pä konstområdet Jag vill erinra om att regeringen hösten 1992 givit projekteringsuppdrag för ny- och ombyggnad av Modema museet och Arkitekturmuseet
Inom ramen för tillgängliga resurser kan staten genom bl.a. bidragsför delningen till ett antal organisationer inom bild-, form- och konstbildnings området och genom att stödja olUca former av initiativ och projekt stimulera 37
åtgärder som överensstämmer med de kulmrpolitiska målen för bUdkonstom- Prop 1992/93-100 rådet. Jag vill här särskilt framhålla det konstbildande arbetet bland bam och gjj j2 ungdom. Jag äterkommer senare i min föredragning till dessa frågor och berör därvid bl.a. konsekvensen av Konstfrämjandets nedläggning.
Staten kan vidare genom Statens konstråd svara för en kontinuitet i vad avser förvärv av konst tiU lokaler för statiig verksamhet. I en situation då den privata marknadens efterfrågan på konst torde ha minskat ökar betydelsen av de offentiiga konsticöpen. Inom vissa områden, tex. monuraentalkonst och textil konst, har de en avgörande betydelse för konstforraemas överlevnad.
Utöver de allmänna synpunkter som jag här har redovisat kommer jag att närmare kommentera de statiiga insatsema pä bildkonstområdet under resp. anslag.
7 Biblioteksområdet
Under den senaste tiden har en livlig debatt förts om folkbibliotekens verksamhet och fömtsätmingar men även om de villkor sora gäller för medborgarnas möjligheter att låna böcker. En tydlig hotbild för folkbibliotekens framtid har härvid uunålats.
Jag har tidigare i olika sammanhang redovisat mina ställningstaganden på delta omräde. Min bedömning att de svenska folkbibUotekens fortbestånd är en angelägenhet av största kulturpolitiska vikt kvarstår. Jag ser folkbibUotekei som kärnan i det lokala kulturlivet. Biblioteket spelar en stor roll för bevarandet av det svenska kulturarvet och utgör en samlingsplats för samhällsdebatten.
Det kommunala budgetarbetet är nu slutfört och man kan konstatera att uti'allet inte inneburit de dramatiska nedskämingar som befarats.
Kraven på införande av en bibliotekslag med därtill hörande reglering av avgiftsfriheten för boklån har diskuterats av riksdagen vid en särskild hearing den 20 oktober 1992. Kulturtådet lyfter även i sin fördjupade anslagsframstäUning fram frågan tiU fömyad prövning.
Statsmaktema har behandlat frågan om en bibliotekslag ett flertal gånger. Riksdagen beslöt senast vid behandUngen av propositionen om Utteratur och folkbibUotek (prop. 1984/85:141, bet 1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392) i stor enighet att en bibliotekslag inte skulle införas. Man tog därvid även StäUning mot införande av avgifter för boklån.
Vid kulmmtskottets hearing i bibUoteksfrägor upprepades denna debatt utifrån i gmnden samma utgångspunkter som redovisas i den nämnda propositionen. I anslutning till utfrågningen diskuterade kulturutskottet frägan om utredande av bl.a. förutsättningarna för införande av en bibliotekslag. Kultumlskotteis ställningstagande blev att inte ta något initiativ i frägan. Jag kan för egen del notera att ett antal argument anförts som talar mot att införa regleringar på detta område. Jag vill i sammanhanget även erinra ora möjUgheten till en fördjupad prövning av dessa frägor inom ramen för den parlamentariska utredning på kulturområdet jag tidigare redovisat fömtsätmingama för.
8 Myndigheten Statens kulturråd Prop 1992/93-100
Kulturtådet har enligt sin instmktion en övergripande uppgift att följa utveck- ""- ' lingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken samt bistå regeringen vid genomförandet av denna. Ett exempel på denna uppgift är den fördjupade anslagsframställningen, som redovisar en gmndUg genomgång av kulturpolitiken inom staten och kommunema och också ur intemationeU synvinkel.
När det gäller bidragsfördelningen har i rapporten från den expertgmpp, som inom ramen för Europarådets arbete gjorde en utvärdering av den svenska kulmrpolitUcen, gjorts bedömningen att när det gäUer formema för att fördela bidrag fmns det få system i Västeuropa som kan tävla om att vara lika enkla. Vidare sägs i rapporten att förfarandet är ekonomiskt och visar full respekt för principen om konstnärlig frihet Bidragsgivningen sker ocksä snabbt och med säkerhet.
Min bedömning är att Kulturtådet har den kompetens och de kunskaper som behövs för att fullgöra sin uppgift. Kulturtådets arbete med bidragsfördelningen görs tUl en rimUg kosmad och arbetsinsats.
Rådet har visat en betydande förmåga att rationalisera sitt arbete och har -trots en minskning av sin arbetsstyrka med ca 20 % under den senaste femårsperioden - kunnat upprätthålla kvaliteten i sitt arbete. Jag bedömer alt ytterligare rationaliseringskrav knappast kan riktas mot Kulturtådet utan att förändra uppgifterna för rädet. Jag har beaktat detta vid min beräkning av , • anslaget tUl rådets verksamhet för den kommande tteårsperioden.
Mol bakgmnd av de allmänna utgångspunkter, som kommer att gälla för den parlamentariska översynen av kulturpolitiken, är det naturligt att även Kulturtådets framtida roll och arbete analyseras i detta sammanhang. Resultatet av Uttedningens arbete komraer dock inte att vara klar förtän inför nästa tteårsbudgetperiod. För den närmaste tteårsperioden bör därför Kulmrtådets uppgifter vara oförändrade.
Bl. Statens kulturråd
1991/92 Utgift 21 527 71 II
1992/93 Anslag 23 852 000
1993/94 Förslag 25 663 000
1 Anvisat under ättonde huvudtiteln, anslaget G 1
Jag föreslår att medlen till Statens kulturtåd för nästa budgetär anvisas under ett ramanslag. Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har kostnadema för verksamhetsanknutna ombyggnadsåtgärder inräknats i anslaget
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av slatliga medelsflöden samt presenterat den raodeU
som bör tillämpas. Statens kulturtåd kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att Prop. 1992/93-I(X) tiUämpa denna modell. Statens kulturtåd kommer därför att tUldelas ett ränte- gjj j2 konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 1. Statens kulturtåd förs tUl detta konto.
Samtiiga myndigheter övergår den 1 juli 1993 tUl de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en fömtsätming för län i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Statens kulturtäds behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 345 000 kr för investeringar i ADB.
Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäUer förändringar av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. I avsnittet Styming av statsfÖrvalmingen och de finansiella fömtsätmingama för myndighetema). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutiigt enligt dessa riktiinjer, och kan därför korama att avvika från det här föreslagna beloppet
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens kulturråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 25 663 000 kr.
B 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulmrområdet m.m.
1991/92 Utgift 103 988 2481 Reservation 14 322 411
1992/93 Anslag 216 517 0002
1993/94 Förslag 118 572 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 2
Varav 100 mkr anvisats som engångsbelopp för investeringar (prop. 1991/92:150
bil. 1:9, bet l991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).
Från detta reservationsanslag anvisas bidrag för skilda ändaraål ttU organisationer och institutioner på kulturområdet samt till visst intemationellt kultumtbyte.
40
1992/93
Bei
räknad ändring
Bil. 12
1993/94
Föredraganden
I
2 TUl Statens kulttirtåds
disposition för utvecklingsverksamhet
Bidrag tiU organisationer och instimtioner inom kulturområdet
18 236 000 (40 845 000)
-1-
6 573 000
2.1 Centtala amatörorganisationer (varav för amatörteaterverksamhet 1 082 000 kr)
5 793 000
+
150 000
2.2 CentmmbUdningar
9 991000
-t-
300 000
2.3 Folkparkema i Sverige för kulturverksamhet
5 017 000
of.
2.4 Folkets husföreningamas riksorganisation för kulturverksamhet
2 201000
of
2.5 Bygdegårdamas riksförbund för kulturverksamhet
504 000
of.
2.6 Våra gärdar för kulturverksamhet
229 000
of
2.7 RUcsförbundet Invandramas kulmrcentmm
298 000
of
2.8 Baltiska instimtet
625 000
of
2.9 Immigrantinstimtet för
arkiv- och dokumentationsverksamhet
2.10 Svenska pennklubben för
gäststipendium tiU. flyktingförfattare
2.11 Organisationer inom bild-
och formkonstområdet
2.12 Zomsamlingama för
fastighetsunderhåll
3 Bidrag tiU vissa ändamål
inom teater, dans och musUc
3.1 Stiftelsen Drottningholms
teatermuseum för föreställningsverksamhet vid Drotttimgholmsteatem
3.2 Stiftelsen IntemationeUa
Vadstena-akademien för kurs- och förestäUnings-verksamheten
3.3 Dansens Hus
3.4 Marionetteatera
3.5 Skädebaneverksamhet
of
473 000
88 000
of
15 428 000
- 7 800000
198 000
198 000
(20137 000)
6 621000
of
1 352 000
-H ■ 100000
6 820 000
+ 3 964 000
1062 000
of
4 282 000
of
1992/93
Beräknad ändrmg r,-. j
1993/94
Föredraganden
4 Bidrag till intemationeUt kultumtbyte
(19 622 000)
4.1 TUl Statens kulturtäds disposition
3 624 000
of
4.2 TUl Stiftelsen Svenska institutets disposition
I 572 000
of
4.3 Svenska föreningen Norden
7 128 000
of.
4.4 Svenskhemmet Voksenåsen /VS
6 362 000
+ 466 000
4.5 Svensk-norska samarbetsfonden för stipendier för vistelse vid Svenskhemmet Voksenåsen
of
4.6 Hanaholmens kulturcenttiim för Sverige och Finland
718 000
of
4.7 Östersjöns författar- och översättarcenttum
-
-1- 1 500 000
5 Bidrag tiU övriga ändamål inom kulturområdet
(13 881000)
5.1 Kultur i arbetslivet
6 331000
- 3 000 000
5.2 Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet
1 118 000
of
5.3 Bidrag tiU länsbUdnings-förbund m.fl.
5 932 000
of
5.4 Information, utveckling m.m. för hantverkare
500 000
■ of
6 TiU regeringens disposition
103 796 000
- IOO 000 OOOl
216 517 000
- 97 945 000
iBeloppei är anvisat som engångsbelopp för investeringar (prop. 1991/92:150 bil. 1:9, bet I991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350)
Statens kulturråd
1 Till Statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet
Förslag
Anslaget som för budgetåret 1992/93 uppgår till ca 18 mkr kommer att fördelas med ca 7,5 mkr tiU bundna åtaganden, med ca 9 mkr till fria utvecklingsmedel, och med ca 1,9 mkr lUl bidrag till utveckling inom folkbiblioteksområdet. För att tydligare kunna skilja meUan dessa inriktningar föreslår Kulturrådet en uppdelning av anslagsposten pä dessa omräden och redovisar förslag tiU ökningar enUgt följande.
42
1. TiU Statens kulturtäds disposition för bidrag tiU särskUda kulturella Prop. 1992/93:100 ändamål gjj j2
- För daglig ttäning för frilansdansare föreslås en ökning med 250 000 kr under budgetåret 1993/94. För budgetåret 1995/96 föreslås en ökning med 100 000 kr.
- För att föreställningsverksamhelen vid Confidencen skall kunna fortsätta och för att ge en ekonomisk bas för verksamheten föreslår Kulturtådet ett ärligt bidrag på 500 000 kr.
- Staten bör ta ett ökat ansvar för vissa lokala och regionala teattar och ge dessa nationella uppdrag och möjlighet att i slörre utsträckning delta i ett intemationellt utbyte. T.ex. bör staten ta ett ökat ansvar för en nationeU bamtea-terscen utanför Stockholm. Ett nationellt konsmärUgt utvecklmgscentmm, där möjlighet till ett kontinuerligt utvecklingsarbete och samspel mellan olUca konstformer erbjuds, föreslås bli förlagt till Gävle. För uppbyggnaden av nationeUa utveckUngscentta föreslår Kulturtådet ett anslag pä 7 mkr.
- För bidrag tUl län utan egen regional eller lokal professionell teaterproduktion, vilka är Kristianstads, Södermanlands och Jämtiands län, samt länsdanskonsulenter föreslås'ett bidrag pä 3,5 mkr fr.o.m. budgetåret 1993/94 samt ytterligare 1,5 mkr under de följande budgetåren.
- FoUckulturcentmm, Nortbottens bygdeteater. Cirkusakademien, El Tabano, verksamheten vid Helsingegården m.fl. får åriiga bidrag. För återkommande ändamål av detta slag begärs ökning med 1,5 mkr för budgetåret 1993/94, med 1 mkr för budgetåret 1994/95 och med 400 000 kr för budgetåret 1995/96.
2. TiU Statens kulmrtåds disposition för bidrag till utvecklingsprojekt
För att generellt öka utvecklingsarbetet, genomföra satsningar på bam och ungdomar, metodutvecklingsarbete för att vidga deltagandet i kulturUvet samt fortsatt försöksverksamhet med regionala kulturpedagoger och länskonsulenter behöver rådet ökade bidragsresurser för utvecklingsprojekt med sammanlagt 9 mkr under perioden, varav 5 mkr för budgetåret 1993/94 och 2 mkr för vardera budgetåren 1994/95 och 1995/96.
3. TUl Statens kulturtäds disposition för utvecklingsverksamhet inom folkbiblioteksomrädet
Utvidgade statiiga bidrag för utvecklingsarbete vid folkbiblioteken skulle enligt Kulturtådet bidra till att motverka den stagnation, som blir följden av kommunemas ttängda ekonomiska situation. För detta behövs ett anslag på 3 rakr, vilket föreslås finansieras genora att bidraget till arbetsplatsbibliotek upphör budgetåret 1993/94.
43
Resultatanalys Prop 1992/93:100
Anslagsposten används i huvudsak för fyra olika typer av ändamål. ""■ '■■
Enstaka projekt och evenemang, som tex. teater-, dans- och musUcfesti-valer, gästspel och tuméer, störte kulturmanifesiationer, bamkulturveckor, poesidagar, utstäUningar, enstaka teater-, dans- och musikproduktioner, kultursymposier ete.
Systematiskt utvecklingsarbete, särskilt för bam och ungdom, samarbetet mellan amatörer och professionella kulturarbetare, institutioner och organisationer samt visst stöd för utveckling av den samiska kulturen. Här inräknas även vissa insatser som föreslagits i kulturtådets konstbildningsprogram.
Kontinuerliga utvecklingsinsatser, bl.a. verksamhetsutveckling inom foUc-bibUoteken samt dagUg ttäning för frilansdansare.
Stöd i akuta nödsituationer. Det har framför allt gällt fria teater-, dans- och musikgmpper i akuta krislägen. I första hand har emeUertid sådana medel utgått frän det särskilda anslaget för de fria gmppema.
Under budgetåren 1986/87-1990/91 har totalt 55,2 mkr fördelats i bidrag. , Procentuellt har den största bidragsandelen utgått i form av verksamhetsbidrag med 41 %. /\ndelen utvecklingsbidrag har varit 28 %. Andelen för utvecklingsprojekt ökar successivt
Följande tabeU visar fördelningen totalt och i procent av det totala bidraget på ca 55 mkr under femårsperioden:
Mkr %..
Teaterområdet
16,8
30 Dansområdet
5,1
9 Musikområdet
7,8
14 Litteramr- och biblioteksområdena
3,5
6 BUdkonstområdet
8,0
15 Museiområdet
6,4
12 Övrig vericsamhet
7,3
2.1 Centreda amatörorganisationer
Kulmrtådet anser att den verksamhet som de centtala amatörorganisationema bedriver är mycket viktig och att det är angeläget att organisationema nu ges ekonomiska fömtsättningar att utveclda sina verksamhetsformer. Bidraget avseende Samarbetsnämnden för folklig dans föreslås överföras från anslagsposten TiU Statens kulmrtåds disposition för utvecklingsverksamhet tUl denna anslagspost Kulturtådet föreslår en ökning av bidraget till centtala amatörorganisationer med 1,2 mkr nästa budgetår och med 500 000 kr för vart och ett av de därpå kommande budgetåren.
2.2 Centrumbildningar
Kulturtådet genomförde under 1990 en översyn av de tio centmmbildning- arna på kulmrområdet, vilken redovisade deras kultur- och arbetsmark nadspolitiska roll samt varje centrumbildnings ekonomi och verksamhet 44
Gemensarat för dem är deras funktion som sam arbetsorgan, informatörer, Prop. 1992/93:100 opinionsbildare och arbetsförmedlare. För den sistnämnda uppgiften har ut- gjj j2 gått särskilda medel från AMS, bl.a. genom att ett antal förmedlartjänster helt bekostats av länsarbetsnämnden men placerats vid några centmmbildningar. Genom beslut våren 1992 har dock, i enlighet med Kuhurrådets förslag, dessa raedel och därmed huvudmannaskapet för förmedlama förts över till resp. centtumbildning fr.o.m. innevarande budgetär. Vissa centmmbildningar som saknar förmedlartjänst, bl.a. Danscentmm, anmäler ett starkt behov av sådan.
Kulturtådet anser att centmmbildningarna genomgående arbetar under mycket knappa ekonomiska vUlkor och föreslår för treårsperioden en realför-stärkning med totalt 2,8 mkr.
2.3 Folkparkema i Sverige
Kulturtådet föreslår en ökning av bidraget med totalt 1,1 mkr för treårsperioden.
2.4 Folkets husföreningamas riksorganisation
Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget med I rakr för treårsperioden.
2.5 Bygdegårdamas riksförbund
Kulturtådet föreslår en ökning av bidraget rned 1 mkr för treårsperioden.
2.6 Våra Gårdar
Kulturtådet föreslår en ökning av detta bidrag med 150 000 kr för treårsperioden.
2.7 Riksförbundet Invandramas kulturcentrum
Kulturtådet föreslår att de nuvarande anslagspostema Riksförbundet Invandramas kulturcentmm och Immigrantinstitutet för arkiv och dokumentationsverksamhet förs samman till en ny anslagspost kallad Bidrag till vissa invandrarorganisationer m.m. Som ny bidragsberättigad organisation föreslås Sveriges Invandrarinstitut och museum i Botkyrka införas. För tteårsperioden föreslår Kulturtådet att anslagsposten ökas med totalt 2 mkr.
2.8 Baltiska institutet
Kulturtådet anser inte att Baltiska institutet kan betraktas som en kulturorganisation av det slag som Kulturtådet har kompetens att bedöma. Det är därför mest lämpligt att bidraget överförs till Utrikesdepartementets anslag G 1. Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa. I avvaktan på regeringens ställningstagande för Kulturtådet upp anslaget med oförändrat belopp.
2.11 Organisationer inom bild-och formkonstområdet m.m Prop 1992/93-100
Från denna anslagspost fördelar Kulmrtådet bidrag tUl ett antal organisationer "- - som spelar en viktig roU för konstbUdning och förmedling inom flertalet av de områden där bildkonstnärer och formgivare är verksamma samt för kunskapsuppbyggnaden kring den kreativa processen hos såväl vuxna som bam och ungdomar.
En av mottagama av bidrag frän anslagsposten har varit Konstfrämjandet. Kulturtådet har i kompletterande skrivelse till sin fördjupade anslagsframställning anmält att Konstfrämjandet den 23 september 1992 gått i konkurs. För budgetåret 1992/93 har för Konstfrämjandets verksamhet anvisats 7 841 000 kr, av viUca Kulturtådet utbetalt bidraget för det första kvartalet. Resterande medel har därefter av Kulturtådet använts för att genom inköp från konkursförvaltaren, dels säkra den unika samlingen av Konstfrämjandets grafikutgivning sedan 1947, som finns deponerad hos Statens konstmuseer, dels så långt sora möjUgt ersätta berörda konsmärer för de förluster som uppkommit i samband med konkursen. Statens konsttåd och Konsmäremas riksorganisation har anmält inttesse att få inköpa Konstfrämjandets lager om ca 19 000 grafiska blad som bjudits ut till försäljning. Medel har också använts till att bevara och hålla tillgängligt Konstfrämjandets omfattande diabildsarkiv.
För att i det uppkomna läget på bästa sätt kunna ta till vara Konstfrämjandets tillgångar har nära samråd ägt mm meUan Kulturtådet, Statens konsttåd, Statens konstmuseer. Akademien för de fria konstema, Konsmäremas riksorganisation. Grafiska sällskapet Sveriges Konstföreningars riksförbund samt studieförbunden Vuxenskolan och ABF. Dessa organisationer har enats om att i framtiden samverka för att därmed kunna svara för en del av de uppgifter, framför allt konstbildning, som Konstfrämjandet skött under decennier.
Mot bakgmnd av Kulturtådets uppfattning att konstbUdningen redan före Konstfrämjandets konkurs varit ett eftersatt område föreslär nu rådet att det ekonomiska utrymme som beräknats för Konstfrämjandet i fortsättningen ställs till Kulmrrådets förfogande för bl.a. konstbUdande insatser.
Kulturrådet föreslår att en ny kategori av bidragsmottagare, nämligen konstnärs- eller föreningsägda gallerier, förs in under anslagsposten. En parallell kan här göras med arrangörsbidrag på andra konstområden. Med tanke på sviktande offentUga uppdrag på bUdkonstens område skulle ett sådant tiUskott vara av exua betydelse.
Kulturtådet föreslår en ökning av anslagsposten med totalt 7 mkr för den kommande tteårsperioden.
Kulturtådet föreslår dessutom inrättandet av en ny anslagspost för utvecklingsverksamhet inom bild- och formorganisationer. Totalt 3 mkr för tteårsperioden föreslås för organisationer, gmpper och projekt för utveckling av nya former och idéer inom konstbildning och konstförmedling.
46
3.1 Stiftelsen Drotmingsholms teatermuseum Prop. 1992/93:100
Stiftelsen Drottningsholms teatermuseum begär en total ökning av staisbidra- "- - get för föreställningsverksamheten med 5 % för nästa budgetår. Kulturtådet föreslår ingen ökning av bidraget till Drotmingsholmsteatem utöver prisomräkning tmder tteårsperioden.
3.2 Stifteben Intemattonella Vadstena-akademien
Vadstena-akademien begär en ökning av bidraget med 1 050 000 kr för nästa budgetår avseende basverksamheten, beställning av nytt musikdramatiskt verk samt en särskild barockensemble. Kulturtådet föreslår en ökning med I mkr under tteårsperioden.
3.3 Dansens Hus
För nästa budgetår begär Dansens Hus en ökning av det statiiga bidraget med 1 680 000 kr bl.a. med hänvisning till förstärkningar av den tekniska personalen samt driften av Dansklotet. Kulturtådet föreslår att bidraget ökar med
1.3 mkr under tteårsperioden.
3.3 Marionetteatem
Marionetteatera begären ökning av statsbidraget med 1,5 mkr. Kulturtådet föreslår oförändrat bidrag för nästa budgetär och en ökning med totalt 350 000 kr för de därpå följande två budgetåren.
3.5 Skådebaneverksamhet
Kulturtådet föreslår en ökning av bidraget till skådebaneverksamhet med I mkr under tteårsperioden med hänvisning till skådebanomas vericsamhet med att vidga deltagandet i kulmrlivet
3.6 Dans i skolan
Statsbidraget till projektet Dans i skolan upphör raed utgången av detta budgetår. Statsbidraget har utgått från Utbildningsdepartementets huvudtitel. Kulturtådet pekar i sin anslagsframställning på de positiva effekter som projektet har haft och föreslår att det fortsätter också under koraraande tteårsperiod. Som ett första altemativ föreslår Kulturtådet att projektet fortsätter i huvudsak i nuvarande former. Om det inte skulle vara möjligt att inrymma ett stöd till dans i skolan i skolbudgeten föreslär Kulturrådet som ett andra alternativ att det under detta anslag förs upp en särskild anslagspost Dans i skolan, som fömtsätts finnas kvar under hela tteårsperioden. Kulturtådet föreslår att bidraget för nästa budgetår uppgår till 2 195 000 kr.
4.1 Till Statens kulturråds dbposition för intemationelU kulturutbyte
Bidraget sora för budgetåret 1992/93 uppgår till ca 3,6 mkr, fördelar sig
mellan bidrag till intemationella organisationer och till övrigt kultumtbyte, 47
som t.ex. gästspel, tuméer, kulturfestivaler och annan projektverksamhet Prop 1992/93-100 Ungefär 40 % av anslaget går till för närvarande 18 internationella organisa- gjj J2 tioner. I resultatanalyser och handlingsprogram för dé olUca konstomrädena beskrivs behoven av intemationeUt kulturutbyte.
För att i någon män kunna mötti nya krav på bidrag och för att ge möjlighet till kontakter och konstnärlig utveckling behöver en avsevärd förstärkning göras av Kulturtådets bidrag till interaationellt kultumtbyte. Kulturrådet föreslår en ökning av anslaget med 5 mkr för budgetåret 1993/94 samt med 2 mkr för vardera budgetåren 1994/95 och 1995/96.
4.7 Östersjöns författar- och översättarcentrum
Statens kulturtåd har i kompletterande skrivelse till sin fördjupade anslagsframställning föreslagit att det under en särskild anslagspost under delta anslag anvisas ett verksamhetsbidrag om 1 585 000 kr för ett Östersjöns författar- och översättarcentrum. Förslaget bygger på en utredning som Sveriges Författarförbund genomfört pä uppdrag av Länsstyrelsen i Gotiands län. Det uttalade syftet med ett författar- och översätiarcentt-um pä Gotiand är att skapa en gemensara samlings- och kontaktpunkt för författare och översättare från ländema i Östersjöområdet
5.1 Kultur i arbetsUvet
Bidraget avser projekbidrag till kulturverksamhet pä arbetsplatseraa samt bidrag till arbetsplatsbibliotek. För projektverksamheten utgår budgeläret 1992/93 2 701 000 kr och Kulturtådet föreslår ett oförändrat bidrag. Bidragsbeloppet tUl arbetsplatsbibUotek är innevarande budgetår 3 630 000 kr. Kulturtådet föreslår en friare användning av 3 mkr av dessa medel, som föreslås bli överförda till en av Kulturtådet föreslagen ny anslagspost Verksamhetsutveckling inom foUcbiblioteksomrädei under detta anslag. Resterande medel - 630 000 kr - bör ligga kvar under denna anslagspost och avse bidrag tiU alt starta arbetsplatsbibliotek i facklig regi.
5.2 Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet ■
Kulturtådet föreslär oförändrade anslag för anslagsposten Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet. Kulturtådet föreslår dämtöver inrättande av en ny anslagspost på 6 mkr för att underlätta distribution och presentation m.m. av kvaUtetslitteratur pä folkbiblioteken.
5.3 Bidrag till länsbildningsförbund m.fl.
Kulturtådet föreslår en ökning av bidraget med 1,5 mkr under tteårsperioden.
4.2 Svenska institutet
Svenska Institutet föreslår en ökning av anslagsposten till intemationellt kul turutbyte med 2 mkr för budgetåret 1993/94 och med 1 mkr för van och ett av 48
de båda följande åren för att täcka kostnader för störte gästspel m.ra. Några Pfop. 1992/93:100 av institutets prioriteringar är bl.a. utställningen ora svensk-franska förbin- gjj j2 delser på 1700-talet på Grand Palais i Paris våren 1994 särat kulturprojektet Ars Baltica i samarbete med statema mnt Östersjön.
4.3 Svenska föreningen Norden
Föreningen Norden anhåller om ett bidrag på 8 rakr, en ökning med ca 900 000 kr. Föreningen avser att förstärka den lokala och regionala verksamheten, förbättta tidskriften Nordens tidning, ytterligare aktivera de nordiska frågoma i skolundervisningen samt förstärka möjligheteraa till koordineringen av det nordiska vänortsutbytet
4.4 Svenskhemmet Voksenåsen A/S
Svenskhemmet Voksenåsen begär för budgetåret 1993/94 ett anslag på 7 082 000 kr, varav för hyreskosmader 4 272 000 kr, för verksamhetsmedel 2 092 000 kr och för inventarier 718 000 kr.
4.5 Svensk-norska samarbetsfonden
Fondstyrelsen hemställer om att ett anslag på 300 000 kr beviljas till stipendieverksamhet m.m. vid svenskhemmet Voksenåsen.
4.6 Hanaholmens kulturcentrum
Hanaholmen - kuliurcenttum för Sverige och Finland anhåller om bidrag motsvarande det finska anslaget på FIM 530 000 för det svensk-finländska kulttimtbytei och bilaterala samarbetsprojekt.
5.4 Information, utveckling m.m. för hantverkare
Närings- och teknikutvecklingsverket har för ändamålet begärt 2 mkr per år för den kommande tteårsperioden. Verksamheten avser främst att betjäna haniverksföretag med industrieU och kommersiell bärkraft, med olika typer av riktade insatser såsom utveckling av kursmaterial, genomförande av utbildningar saml information och rådgivning. Samverkan med hantverksorganisationer och branschförbund kommer art prioriteras.
4 Riksdagen 1992:93. I .saml. Nr IOO. Bilaga 12
Föredragandens överväganden Prop 1992/93-100
Anslagsstrukturen "- '
För att göra anslaget överskådligare har en indelrung gjoris i ytterUgare ett par huvudgmpper. Som framgår av tabeUen i inledningen till detta anslag består anslaget nu av sex bidragsområden. Vidare har anslaget tUl ZomsamUngarna för fastighetsimderhåll beräknats under anslaget Bidrag till vissa museer.
Till Statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet
Allraänt
Kulturtådets analys av anslagsposten visar att en stor del av anslaget går rill fasta åtaganden i förra av verksamhetsbidrag som bl.a. ekonomisk förstärkning när de ordinarie bidragen inte räckt till. För innevarande budgetår beräknar kulturrådet att 7,5 miljoner kronor eller ca 41 % skall utgå som fasta åtaganden, ca hälften, 9 miljoner kronor, som fria utvecklingsmedel och 1,9 miljoner kronor till utveckling inom folkbiblioteksområdet För att tydligare kunna skilja meUan dessa inriktningar föreslår Kulturtådet att anslagsposten delas upp på tre poster med denna indelning.
Detta anslag har komrait till som en rörlig resurs tiU Kulmrtådets disposition för att möjliggöra stöd till kreativitet och utveckling i det fria kulturiivet Jag har förståelse för att medlen används för att tillfälligt stödja verksamheter som kommit i ekonomiskt svåra situationer. Jag vill dock framhålla att syftet raed anslaget är att medlen skall användas till projektstöd och inte till verksamhetsbidrag. Jag kan av detta skäl inte heller förorda den uppdelning av anslaget som Kulturtådet föreslår. Medlen bör inte stadigvarande bindas till olika verksamhetsområden. Om detta inte är möjligt bör medlen i stäUet beräknas under det aktuella verksamhetsområdet. Jag återkommer senare med vissa förslag i det avseendet Jag fömtsätter också att Kulturtådet fortlöpande prövar att bidragen främjar fömyelse och nytänkande och att bidrag ime ges till återkommande projekt som inte längre uppfyUer dessa krav.
För övrigt visar Kulturtådets analys och den årliga redovisningen av bidragen att anslaget fyller ett stort behov och ger möjlighet till en mångfald kulmrprojekt över hela landet. Min bedömning är att anslaget är av stor betydelse för utvecklingsarbetet inora kulturområdet
Bam och ungdom
Med hänvisning till vad jag har anfört i inledningen föreslår jag att de medel som Kulturtådet disponerar för utvecklingsverksamhet ökar med 3 railjoner kronor för att förstärka Kulturtådets möjligheter att stödja en positiv utveckling av kultur för bam och ungdom.
50 Dans Prop. 1992/93:100
Kulturrådet lämnar enligt vad jag har erfarit bidrag tiU en regional konsulent i Uti. IZ Nortbotten inom dansområdet. Detta torde vara ett utmärkt sätt att sprida kännedom om danskonsten, som är svagt förankrad utanför storstadsområdena.
Bidrag till den dagliga träningen för frilansdansare finns upptagen under denna anslagspost. Detta bidrag är av stor betydelse för dansområdet och får bettaktas som ett långsiktigt åtagande från statens sida. Därför föreslårjag att dessa medel, motsvarande 490 000 kr, fr.o.m. nästa budgetår beräknas under anslaget Bidrag tiU fria teater-, dans- och musikgmpper m.m.
Kulturtådet har föreslagit att de medel raotsvarande 150 000 kr för Sara-arbetsnämnden för folklig dans som för närvarande beräknas under förevarande anslagspost fr.o.m. nästa budgetår skall beräknas under anslagsposten tUl Centtala amatörorganisationer. Jag bittäder Kulmrtådets förslag.
Teater
Kulturtådet har under ett antal år disponerat särskilda medel för teaterverksamhet i län utan egen länsteater under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner. Dessa medel har bl.a. stimulerat tiU att det på ett par platser har kunnat etableras nya länsteattar. Ett exempel på detta är Teater Halland som fr.o.m. nästa budgetår föreslås bli upptagen på listan över gmndbeloppsberäknade regionala teaterinstitutioner. Härigenom minskar det belopp, som utgär till teaterverksamhet i län utan egen länsteater med 1,2 miljoner kronor. De återstående medlen, motsvarande 213 000 kr, bör beräknas under detta anslag dels som en förstärkning av Kulturtådets möjligheter att fortsätta att arbeta med situationen i vissa län utan egen teater, dels som en förstärkning av bidraget tiU Vadstena-akademien.
Jag har vidare räknat raed att stödet tiU den finska amatörteaterverksamheten i fortsättningen skall prövas och avgöras av Kulturtådet. Anslaget har budgeterats också med hänsyn till detta ändamål. Jag återkommer senare i rain föredragning tUl denna fråga.
FolkbibUotek
Jag har tidigare i samband med redovisningen av Kulturtådets fördjupade anslagsframställning under avsnittet Biblioteksområdet redogjort för mina samlade bedömningar av KiUmrtådets förslag på orarådet.
Jag kommer senare under min föredragning av anslagsposten Kultur i arbetsUvet att föreslå att 3 miljoner kronor av de medel, som Kulmrtådet disponerar för arbetsplatsbibliotek, skall beräknas under den allraänna utveck-Ungsposten fr.o.ra. nästa budgetår. Därigenora kan medlen användas på ett friare sätt tiU utvecklingsverksamhet vid folkbiblioteken.
51 Sommarfestivaler Prop 1992/93:100
Sommarens festivaler mnt helt vårt land lockar många besökare och har slor ""- betydelse för utvecklingen inom den region dit festivalen är förlagd. För att kunna öka bidragsgivningen ytterligare föreslår jag att anslagsposten ökas med 300 000 kr.
Bild- och formområdet
Som jag tidigare har redovisat har Konstfrämjandet i september 1992 gått i konkurs. Kulturrådet har med anledning därav redovisat vissa förslag till åtgärder. Jag räknar med att de resurser som finns tillgängliga under innevarande budgetår för Konstfrämjandets räkning men som ännu inte har betalats ut skaU kunna umyttjas av Kulturtådet för de åtgärder som rådet har pekat på.
För nästa budgetår har jag inte beräknat något bidrag för Konstfrämjandets räkning. Den uppföljning av Konstfrämjandets verksamhet genom konstbildande åtgärder, som Statens kulturtåd har aktualiserat och som inle täcks av de resurser som redan stär till rädets förfogande, utgår jag ifrån får prövas inom raraen för de utvecklingsresurser sora rådet kommer att disponera.
Vad gäller resursbehoven i övrigt för bild- och formområdet hänvisar jag tiU den inledande tabeUen.
Danscentrum
Centmmbildningarna har en viktig funktion inom resp. konstområde genom sina uppgifter som samarbetsorgan, informatörer, opinionsbildare och arbetsförmedlare. Kulmrtådet anser att bidragen bör ökas och anför därvid bl.a. att vissa centmmbildningar saknar arbetsförmedlartjänster. Som jag tidigare anfört är det angeläget att stärka möjlighetema att marknadsföra dansgmpperhas och koreografemas produktioner. Jag har därför beräknat en ökning av anslaget till centmmbUdningama med 300 000 kr för att Danscentt-ums resurser skall kunna förstärkas i detta hänseende.
Dansens Hus
Den 15 oktober 1992 gocUcände regeringen ett avtal mellan staten och Stockholms läns landsting om det ekonomiska ansvaret m.m. för Skansen, Konserthuset i Stockholm och Dansens Hus. Enligt avtalet skall staten överta landstingets ekonoraiska åtagande vad gäller Dansens Hus fr.o.m. den 1 januari 1993.1 enlighet med den överenskoraraelse som slöts vid bildandet av Dansens Hus innebär detta att staten står för 75 % och Stockholms stad för 25 % av det samhälleliga stödet. Ärendet har tidigare denna dag anmälts i propositionen om anslag på tilläggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret 1992/93. Staten har inlett diskussioner med Stockholras stad om principema för beräkning av statens och stadens framtida bidrag till Dansens Hus.
Dansens Hus har inneburit en vitalisering för spridningen av inttesset för modem dans. Det är av stor betydelse att Dansens Hus kan fortsätta sitt arbete och öka sina insatser också när det gäUer att få ut dansförestäUningar utanför
Stockholm. För att åstadkomma detta föreslår jag att bidraget utöver prisom- Prop 1992/93:100 räkning ökar med 1 miljon kronor. Med hänvisning till detta föreslårjag att gjj 12 bidraget till Dansens Hus nästa budgetår beräknas till 10 784 000 kr.
Östersjöns författar- och översättarcentrum
Kulturtådet har föreslagit att ett statiigt verksamhetsbidrag skall utgå lill ett planerat Östersjöns författar- och översättarcentmm på Gotiand. Enligt Kulturtådet skulle ett centmm väsentiigt stimulera de litterära aktivitetema och kontaktema mellan ländema i Östersjöområdet, samtidigt som det ger enskilda författare och översättare utökade möjUgheter till arbete och nya kontakter. På sikt torde det också stimulera och bredda bokutgivningen i de enskilda ländema genom att fler översättningar mellan de berörda språken genomförs och publiceras.
Jag delar Kulturtådets positiva syn på förslaget och har beräknat medel för ändamålet. Då hälften av de berörda ländema till nyligen varit mer eller mindre sluma för omvärlden, anser jag att detta centmra kan komma att få en särskilt stor betydelse för det ökade kulmrella utbytet i norta Europa.
Kultur i arbetslivet
I denna anslagspost på ca 6,3 miljoner kronor avser ca 3,6 miljoner kronor bidrag till uppbyggnad av arbetsplatsbibliotek. Bidraget har funnits sedan år 1975 och antalet arbetsplatsbibliotek uppgår nu till över 1 000 fördelade på 170 kommuner. De flesta av dessa bibliotek har startats med bidrag från Kulturtådet Under senare år har emellertid antalet ansökningar minskat väsentiigt Kulturtådet föreslår därför att 3 miljoner kronor i stället bör användas för utvecklingsverksamhet inom folkbiblioteken under Kulturtådets dis-posiiionspost Uppkommande behov av att starta eller utveckla arbetsplats-bibliotek kan i fortsätmingen prövas inom rartien för detta bidrag. De återstående medlen på 630 000 kr under anslagsposten föreslås ingå i det allmänna bidraget till Kultur i arbetslivet, där också möjlighet finns att söka medel för arbetsplatsbibliotek i fackUg regi. Jag bittäder Kulturtådets förslag.
Till regeringens disposition
Till följd av beslut med anledningen av regeringens proposition med förslag till slutiig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (prop. 1991/92:150 bil. 1:9. bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) anvisades under förevarande anslag ett belopp på 100 miljoner kronor till regeringens disposition för sysselsätmingsskapande investeringar inom kulturområdet. Beloppet har genom särskilda regeringsbeslut använts för att msta uppp kulturminnen och kulturmiljöer samt för investeringar i icke-statiiga kulturio-kaler.
Med hänsyn till att beloppet var av engångskaraktär bör anslagsposten för nästa budgetår räknas ned raed motsvarande belopp.
53 Anslagsberäkning Prop. 1992/93:100
För Dansens Hus och Svenskhemmet Voksenåsen har kompensation beräk- ""- näts för lokalkosmadema. För Dansens Hus och också en viss uppräkning skett av verksamhetsbidraget
I övrigt hänvisar jag tiU vad jag tidigare har anfört ora art vissa ändamål bör beräknas under andra anslag eller anslagsposter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 118 572 000 kr.
B 3. Bidrag till samisk kultur
1991/92 Utgift 5 565 8061 Reservation 1393 3831
1992/93 Anslag 6 872 000
1993/94 Förslag 9 372 000
lAnvisat tmder åttonde huvudtiteln, anslaget G 3
Medlen under detta anslag fördelas av Samefondens kulturdelegation. Riksdagen har beslutat (prop. 1992/93:32, yttr. 1992/93:KrU2y, bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115) att inrätta en särskild myndighet - Saraetinget - med uppgift främst att bevaka frågor som rör samisk kultur.
Med anledning av förslag i prop. 1989/90:90 ora forskning (avsnitt 17, bet. I989/90:KrU23, rskr. 1989/90:334) finns för samisk forskning under innevarande budgetår uppfört 595 000 kr under anslaget Forsknings- och utvecklingsmsatser inom kulturområdet.
Styrelsen för samefonden
Styrelsen för Samefonden har lämnat in en anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96.
Framställningen innebär i huvudsak följande. Anslagsramen bör utöver automatiska kostnadsökningar räknas upp raed 3 350 000 kr. Detta bör ske fraraför allt för att möjUggöra en fortsatt utbyggnad av den samiska teatem, permanenming av en samisk bibliotekskonsulenttjänst, särskilda insatser för det samiska språket och litteraturen, särskilda bam- och ungdomsinsatser samt regionala insatser inom kulturmUjöområdet.
Föredragandens överväganden
I propositionen 1992/93:32 ora samerna och samisk kultur m.m. (yttr.
I992/93:KrU2y, bet I992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115) har jag under kul- 54
turavsnittet behandlat bl.a. frågoma om den samiska slöjdens fortievnad och Prop. 1992/93:100 utveckling samt samisk biblioteksservice. I propositionen föreslås att dessa gjj 12 ändaraål bör öka raed inemot 2,5 miljoner kronor men att slutiig ställning till medelsbehovet tas först i samband med förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94.
Anslaget bör föras upp med 9 372 000 kr. Jag har därvid beräknat en förstärkning av anslaget med 2,5 miljoner kronor, samma belopp som anraäldes i den samlade samepropositionen.
Medlen under anslaget disponeras och fördelas av Samefondens kulturdelegation. Riksdagen har beslutat att inrätta en särskild myndighet - Sametinget. Enligt beslut skall Saraetinget fördela dessa raedel. När Sametinget träder i funktion bör därför medlen ställas till tingets förfogande. Jag har i denna fräga samrått med chefema för UtbUdnings- och Jordbruksdepartementen.
Den reservation som redovisats under anslaget beror huvudsakligen pä att bidrag, vUka beslutats inte hunnit rekvireras till den 1 juli.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 9 372 000 kr.
B 4. Stöd till icke-stadiga kulturlokaler
1991/92 Utgift 8 500 0001
1992/93 Anslag 50 000 000
1993/94 Förslag 25 000 000
1 Anvisat under elfte huvudtiteln, anslaget Bil. Stöd till icke-statliga kulturlokaler.
Från anslaget betalas bidrag för ny- eller ombyggnad - inbegripet standardhöjande reparationer, handUcappanpassning samt utbyte och komplettering av inventarier - av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör nägon annan än staten. Bidrag lämnas med högst 30 % av kostnadema vid nybyggnad och med högst 50 % vid ombyggnad.
Frågor om bidrag prövas av Boverkets samlingslokaldelegation efter hörande av Statens kulturtåd. Närmare bestämmelser för stödet finns i förordningen (1990:573) om stöd lUl vissa icke-statiiga kulturlokaler.
För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidrag. Raraen för budgetåret 1992/93 faststäUdes till 25 mkr.
55 Bo''"'et Prop. 1992/93:100
Boverket redovisar att stöd till denna typ av lokaler i kombination med ""- '- sysselsättningsåtgärder för byggsektom är goda. Intresset för att rusta upp kulturinstitutioner är stort, dels på gmnd av att många kommuner gjort neddragningar inom sektom, dels därför att det eftersatta underhållet är stort.
Boverket rekommenderar ett fortsatt stöd i form av i första hand uppmst-ningsbidrag. Därigenom förbätttas arbetsmiljön för många inom kultursektom. Boverket föreslår att ramen för stöd till icke-statliga kulturlokaler faststäUs till 25 mkr för budgetåret 1993/94.
Yttrande från Statens kulturråd
Kulturrådet anser att utbyggnad och nybyggnad, modemiseringar och underhållsbidrag, som i första hand kommer publiken till godo skall befrämjas genom bidrag från anslaget till stöd tUl icke-statiiga kulturlokaler. Kulturtådet anser att bidragsramen bör höjas till 50 mkr för budgetåret 1993/94. Utöver kulturpoUtiska motiv är sysselsätmingspolitiska skäl viktiga.
Kulturtådet tar i sitt ytttande också upp frågan ora det administrativa ansvaret för anslaget Enligt förordningen (1990:573) om stöd till icke-statliga lokaler krävs av projekten i första hand att de är kulturpolitiskt angelägna. Vidare skaU projekten inte försvåra förverkligandet av projekt med allmänna samUngslokaler. I första hand skall bidrag gå till länsmuseer. Av Boverkets föreskrifter fraragår att det ställs en rad tekniska krav pä ansökningaraa.
Kulturtådet anser att den väsentiiga prövningen av investeringsansökningar bör vara enligt de kulturpolitiska kriteriema och inte en teknisk prövning av ritningar och detaljerade kosmadsberäkningar. Detta är, enUgt Kulturrådet, mer i överensstämmelse med en rimUg ansvarsfördelning mellan centtal och regional och lokal nivå på kulturområdet. Kulturtådet föreslår att handläggningen av stödet till icke-statliga kulturlokaler övertas av Kulturtådet. I den mån det fmns behov av en teknisk bedömning eller en bedömning i relation till övriga samUngslokaler bör Kulturtådet kunna remittera ärendena till Boverket och samUngslokaldelegationen.
Föredragandens överväganden
Jag vUl erinra ora att stödinsatserna för icke-statiiga kulturlokaler inom ramen för det här aktuella stödsystemet under innevarande budgetår har tillförts 20 miljoner kronor utöver den beslutsram som riksdagen fastställt under detta anslag. Detta har kunnat åstadkommas genom att anslaget har förstärkts till följd av regeringens proposition med förslag till slutlig reglering av stats budgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (prop. 1991/92:150 bU. 1:9, bet 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350). Resurstillskottet på 20 miljoner kronor tillkom av sysselsättningsskäl och har gjort det möjligt att ge bidrag tiU ett antal museer och andra kulturlokaler runt om i landet Exempel på sådana objekt är teattama i Ystad och Bohuslän samt länsmuseerna i Falun, Gävle och Hämösand. 56
Jag förordar att det även för nästa budgetår fastställs en beslutsram för prop 1992/93:100 stödet tUl icke-statiiga kulturlokaler på 25 miljoner kronor. Vidare beräknar gjj j2 jag behovet av medel för utbetalningar av bidrag för budgetåret 1993/94 till 25 miljoner kronor.
Kulturtådet har föreslagit att rådet övertar handläggningen av stödet från Boverket. Denna fråga bör enligt min mening beaktas i samband med beredningen av förslagen i betänkandet (SOU 1992:127) Boverket - uppgifter och verksamhet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fastställs tiU 25 000 000 kr för budgetåret 1993/94,
2. till Stöd tiU icke-statliga kultarlokaler för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr.
57 Ersättningar och bidrag till konstnärer Prop. 1992/93: ioo
Bil. 12
Medel anvisas budgetaret 1992/93 under följande anslag.
Visningsersätming åt bUd- och formkonsmärer 56 785 000
Bidrag tUl konsmärer 31 624 000
Inkomstgarantier för konsmärer m.m. 17 757 000
Ersätming åt författare m.fl. för utiåning av deras
verk genom bibliotek m.ra. 77 773 000
Ersättning tiU rättighetshavare på musUcområdet 3 375 000
Summa 187 314 000
Konstnärsnämnden har till uppgift att besluta om statliga bidrag och ersätmingar tiU bild-, form-, ton-, scen- och filmkonsmärer. Nämnden skall vidare hålla sig undertättad om konsmäremas ekonomiska ochsociala förhållanden och tUlsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag tUl irmehavare av inkomstgaranti för konsmärer.
Styrelsen för Sveriges författarfond hai till uppgifi att besluta om ersättning tiU författare m.fl. för utiåning av deras verk genom bibliotek, vidare att besluta om sutliga bidrag till författare, översättare, kulturjoumaUster och dramatiker samt att tillsammans med Konsmärsnämnden avge förslag till innehavare av inkomstgaranti för konsmärer.
Konsmärsnämnden har i sm fördjupade anslagsframställning anfört alt dagens krisekonorai har slagit hårt mot kulmrmarknadema. Många konsmärer får allt svårare att leva på sin konst. Efterfrågan har rainskat och många kulturinstitutioner och andra bestäUare satsar hellre på det traditionella och riskfria än på det nyskapande och osäkra. Arbetslösheten har ökat. Konstnärema har en nyckelroll när det gäller att påverka samhällsutvecklingen genom att visa på nya verkligheter och nya synsätt. Samhället måste fortsätta att ta ett ansvar för att konsmärer kan arbeta i rimlig arbetsro och någorlunda ekonomisk trygghet
Antalet ansökningar till Konsmärsnämnden har ökat betydUgt imder senare år. /otalet bidragsmottagare har ökat långsammare än antalet sökande. Bidragens realvärde har urholkats ttots att nämndens organ sökt följa statsmakternas uttalanden att nämnden i sin bidragsgivning bör prioritera sådana bidrag som ger mottagaren en någorlunda varaktig ekonomisk trygghet under en period, tex. genom flerårs- och projektbidrag på en rimlig nivå. Den fråga som närandens organ ställs inför kan sammanfattas på följande sätt: SkaU bidragens realvärde bibehåUas på bekosmad av antalet bidrag eUer skall antalet bidrag ökas i takt med ökningen av antalet sökande.
Uppgiften att hålla sig undertättad om konsmäremas sociala och ekonomiska situation har inte kunnat fullföljas i önskvärd omfattning.
Nämnden viU sätta upp följande allmänna mål för verksaraheten under den kommande tteårsperioden.
I bidragsgivningen, i vilken koncentrerade insatser prioriteras, skall
nämnden
- väma om kvalitet kreativitet och nyskapande, Prop 1992/93-100
- söka skapa arbelsmöjUgheter för konsmärer, gjj 22
- stödja och främja samarbete mellan konstomräden och över gränsema.
Nämnden avser däijärate att fortiöpande följa utvecklingen av konstnärernas ekonomiska och sociala situation.
Föredragandens överväganden
Jag har vid behandlingen av Kulturtådets fördjupade anslagsframställning redovisat mina bedömningar av den allmänna utvecklingen inom teater-, dans-, musUc-, bildkonst-, litteratur- och biblioteksområdena. Denna utveciding utgör en nödvändig bakgmnd för värderingen av de fömtsätmingar sora gäller för konsmärema.
Resultatbedömning och slutsatser
Konsmärsnämndens fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att arbetet bedrivs på eu rationellt sätt och i enlighet raed de verksam-hetsraål och prioriteringar som uppsatts.
Det ligger i sakens natur art de långsUctiga och övergripande effektema av nämndens beslut om bidrag och ersättningar är svårbedömda. Jag anser det vara angeläget att Konstnärsnämnden förbättrar sina möjligheter att fortlöpande hålla sig undertättad om konstnäremas sociala och ekonomiska förhållanden samt att nämnden sttävar efter att utveckla metoderaa för en utvärdering av de konsmäriiga effektema av olUca typer av insatser från samhällets sida.
Enligt min bedömning är det väsentiigt att Konstnärsnämnden i högre grad än tidigare prioriterar de bidrags- och ersättningsformer som syftar tiU att främja konsmärUgt nyskapande och intemationellt utbyte. Jag anser detta vara nödvändigt för att vidmakthålla ett mångsidigt och icke-provinsieUt kulturiiv. Jag vill erinra om att det inte fmns några formella hinder för en sådan omprövning av nämndens resurser, utan att den ligger helt i linje med statsmakteraas tidigare angivna intentioner för verksamheten.
Jag Ulgår alltså ifrån alt Konstnärsnämnden kontinueriigt utvärderar befintiiga bidragsformer och inom ramen för de allmänna bestämmelser som gäller för dessa gör de förändringar som motiveras av utvecklingen.
59 B 5. Visningsersätming åt bild- och formkonstnärer Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 54 6010001 ''
199293 /»mslag 56 785 000
1993/94 Förslag 56 785 000
lAnvisat imder ättonde huvudtiteln, anslaget G 4
Från anslaget lämnas ersätming tUl bUd- och formkonsmärer för att deras verk i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt sätt (visningsersättning).
Visningsersätmingen anvisas i form av ett fast årligt belopp som tillförs Sveriges bildkonstnärsfond, inrättad den 1 juli 1982. Fondmedlen fär användas dels för ändamål som syftar till att ge yrkesverksamraa konsmärer ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels för andra ändamål som berör verksamhet mom bildkonstens område. Med fondmedel betalas också viss del av konsmärsnämndens förvaltnings- och lokalkosmader.
Frågor rörande fonden och fondmedlens användning handläggs av ett organ inom konstnärsnämnden, kallat styrelsen för Sveriges bildkonsmärsfond. Styrelsens verksamhet regleras i förordningen (1988:831) med instmktion för konstnärsnämnden och i förordningen (1982:600) om Sveriges bildkonsmärsfond.
Konstnärsnämnden
Bildkonstnärsfondens styrelse har under senare år inriktat sig mot högt kvalificerade konstnärer som ägnar sig åt sin konstnärliga verksamhet på heltid och som därmed kan betraktas som professionella i alla bemärkelser. Hög konsmäriig kvalitet har över huvud tagel givits en allt störte betydelse vid bedömningama. Samtidigt har bidragsbeloppen höjts för att ge mottagaren en reell ekonomisk tt7gghet under en viss period. En markering har gjorts att de mindre bidragen i allmänhet skall ses som startbidrag till yngre konsmärer eller en hjälp till en ny start tiU konsmärer som varit inaktiva under en period eller haft svårigheter att utveckla sitt konsmärsskap.
Den individuella visningsersättningen som ulgår raed 3 000 kr årligen tiU den som har ett visst antal verk i offentUg miljö har debatterats livligt i fondstyrelsen. Uppfåtmingen i styrelsen är alt den form denna ersättning har inte är tiUfredsstäUande. Den sararaanlagda kostnaden är alltför stor i förhåUande tUI vad bidraget betyder för den enskilde konsmären. Därtill koraraer att kvalitetsaspekten inte är tillräckligt tillgodosedd. Styrelsen har därför beslutat att genomföra en översyn av bidragsformen under innevarande budgetår. Inga nya mottagare skall föras in i systemet under året. För treårsperioden begärs en ärlig ökning med 1,5 mkr.
60 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
De undersökningar som gjoris av konstnäremas ekonomiska och sociala för- ""- 1 hållanden visar att särskilt bildkonsmärer och konsthantverkare har låga genomsnittsinkomster. Jag fmner det därför särskUt angeläget att staten medverkar till att förbättra dessa gmppers arbetssituation. Jag har tidigare i samband med min behandling av Kulturtådets fördjupade anslagsframställning under avsnittet Bildkonstområdet redogjort för min syn på de olUca insatser Slaten kan göra och dessutom angivit de ekonomiska ramama för den följande tteårsperioden. Visningsersätmingen utgör den resurs inom ramen för viUcen de mest konstmktiva insatsema kan göras för bildkonstnärer och konsthantverkare. Jag noterar därför med tillfredsställelse den översyn av den individuella visningsersättningen som fondstyrelsen aviserat och konstaterar att dess inrUcming överensstämmer med de intentioner för anslagets utnyttjande som statsmaktema tidigare betonat Det är följaktiigen min uppfattning art fondstyrelsen vid sin bidragsgivning framöver i högre grad än tidigare bör betona kvaUtetsaspektema och det konsmäriiga nyskapandet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Visningsersätming åt bild- och formkonsmärer för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 56 785 000 kr.
B 6. Bidrag till konstnärer
1991/92 Utgift 29 7012891 Reservation 4 140 4801
1992/93 Anslag 31624 000
1993/94 Förslag 31624 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 5
Från anslaget lämnas bidrag enligt förordningen (1976:528) om bidrag till konsmärer. Bidragen kan ha formen av konstnärsbidrag eller projektbidrag.
Konstnärsbidrag kan beviljas för att ge aktiva konstnärer ekonomisk ttygghet Konstnärsbidrag kan ocksä tUldelas konstnärer för andra ändamål, t.ex. för resor och intemationell kontaktverksamhet Det kan ges tiU samma konstnär för högst fem är i sänder utan omprövning. Bidrag av pensionskaraktär och bidrag till efterlevande får bevUjas årligen utan tidsgräns.
Projektbidrag skall avse målinriktat konsmärligt utvecklingsarbete av mer kostnadskrävande natur. Bidrag kan ges för avgränsade projekt som kan antas få betydelse för utvecklingen inom det aktuella konstområdet eller som utgör försök att vidga användningen av konstnärlig verksamhet tUl nya områden i samhället
Konsmärsbidrag och projektbidrag utdelas av styrelsen för Sveriges författarfond tiU dramatiker, författare, översättare och kulmrjoumalister och av konsmärsnämnden till övriga konsmärer. 61
Eftersom upphovsmän på musikområdet och fonogramartister inte ersätts Prop. 1992/93:100 för den fria bibUoteksutiäningen av deras verk finns under detta anslag medel gjj 12 för särskilda insatser till förmån för nämnda konstnärsgrupper. Medlen disponeras av konsmärsnämnden enligt förordningen (1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet.
Enligt samma förordning kan bidrag lämnas till projekt på filmområdet Medel för detta ändamål anvisas tmder anslaget Filmstöd.
Konsmärsnämnden leds av en styrelse. Inom nämnden finns vidare fyra organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersätmingar till konstnärer, nämligen styrelsen för Sveriges bildkonsmärsfond, arbetsgmppen för upphovsmän på musUcområdet, arbetsgmppen för rausUcer och sångare särat arbetsgruppen för scen- och filmkonsmärer.
Anslagets fordebiing budgetåret 1992/93
1. Bidrag tiU författare, översättare och kulmrjoumalister 2 123 000
2. Bidrag till dramatiker 2 284 000
3. Bidrag till bUd- och fonnkonsmärer 5 186 000
4. Bidrag tUI upphovsmän pä musikområdet 3 579 000
5. Bidrag tiU scen- och fiUnkonsmärer samt
musUcer och sångare 12 396 000
6. Särskilda insatser för upphovsmän på
musikområdet samt rausiker och sångare 3 628 000
7. SärskUda insatser för enskilda konsmärers
deltagande i mtemationeUt kulmmtbyte
på bild-, form-, ton- och scenområdena 2 428 000
31 624 000
lAnslaget får även användas for att betala förvalmingskosmader hos de medelsfördelande myndighetema.
Styrelsen för Sveriges författarfond
Styrelsen begär en höjning av bidragsmedlen till författare, översättare och kultarjoumalister med 522 000 kr. Vidare begärs att medlen till dramatiker räknas upp med 510 000 kr.
62 Konstnärsnämnden Prop 1992/93-100
1. Nämnden begär att bidraget till bild-och formkonsmärer räknas upp "'1- ■ med 1, 2, resp. 3 mkr för de kommande tre budgetåren.
2. För bidrag till upphovsmän på musikområdet begärs en uppräkning med 1 mkr för vart och ett av budgetåren under tteårsperioden.
3. Nämnden begär en uppräkning av bidraget till scen- och filmkonsmärer med 2,3, 2,5 resp 2,4 rakr för resp. budgetår.
4. För särskilda insatser for upphovsmän på musikområdet samt musiker och sångare begärs för budgetåret 1993/94 en höjning av anslaget med 2,3 mkr.
5. För särskilda insatser for enskilda konsmärers deltagande i internationellt kulturutbyte på bild-, form-, och scenområdena begärs en ökning raed totalt 1,5 rakr.
6. Näranden föreslår att särskilda medel om sammanlagt 1,3 mkr för treårsperioden anvisas för undersökning av konsmärers sociala och ekonomiska förhållanderu
1. Nämnden begär att få inrätta tjänster utan att först inhämta regeringens godkännande samt att anslaget delas i två anslag, ett för bidrag till författare m.fl., som disponeras av Sveriges författarfond och ett för bidrag pä bild-, form-, ton-, scen- och filmområdena, som disponeras av Konsmärsnämnden.
Ersättning för utlåning av musik på folkbibliotek
Mot bakgrund av ett uttalande av riksdagen (bet. 1990/91 :KrU21, rskr. 1990/91:230) uppdrog regeringen den 19 december 1991 åt Statens kulturtåd att se över formema för ersätming till upphovsmännen på musikområdet för att deras verk används på folkbiblioteken. Kulturtådet har den 15 juni 1992 inkommit med ett förslag. Förslaget har remissbehandlats.
Kulturtådet föreslår att en kollektiv ersätming utgår till upphovsmännen på musikområdet för att deras verk, dvs. musikalier och musikfonogram används på biblioteken. Ersättningen bör utgå frän samma gmnder som författarersätmingen i så mening att den bör vara offentiigträttsligt gmndad och fmansieras genom ett årUgt anslag tiU Konstnärsnämnden, vilken fördelar ersättningen efter ansökan. Anslaget bör fördelas på ett sådant sätt att såväl korapositörer som exekutörer får en skälig del av beloppet
Anslaget bör beräknas med utgångspunkt från bibUotekens användning av musik, dvs. utiåningen, vilken för fonogram anges till ca 1 500 000 enheter och för musikalier till ca 600 000 enheter. För att uppnå en skäUg ersättningsnivå föreslår Kulturrådet att utiåningstalet multipliceras med två samt att gmndbeloppet sätts till 1 kr. /slagsbehovet blir då 4,2 mkr. Slutiigen föreslås en kontroll av bibliotekens utiåning vart tredje år och därpä följande justering av anslaget.
De fem remissinstansema är i stort sett positiva tiU förslaget Både Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd och Konsmärsnämnden
föreslår dock att ersätmingen fastställs efter förhandling raed upphovsmännen
samt att antalet lån multipliceras med ett högre tal än vad Kulturtådet före- Prop 1992/93-100 slagit. Statens musiksamlingar och Sveriges Allmänna Biblioteksförening gjj j2 pekar på rådande brister i biblioteksstatistiken medan Musikaliska akademien betonar utiånmgen som beräkningsgmnd.
Föredragandens överväganden
Jag har tidigare under inledningen till avsnittet Ersättningar och bidrag till konsmärer redogjort för min syn på de prioriteringar sora jag anser vara angelägna vid Konsmärsnämndens bidragsgivning. Det ankommer på nämnden att inom ramen för tUlgängliga resurser skapa uttymme för de successiva förändringar som en utveckling av projektbidrag och intemationeUt utbyte kan kräva.
Kulmrtådet har redovisat ett förslag till ersätming för utiåning av musUc på folkbibUoteken. Mot bakgmnd av den ekonomiska situationen är jag inte beredd att nu förändra beräkningsgmndema för de särskilda insatseraa för upphovsmännen på musikområdet
Samtiiga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en fömtsätming för lån i RUcsgäldskontoret för finansiermg av investeringar i anläggningstillgångar. Konstnärsnämndens behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 50 000 kr för investeringar i ADB.
Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktUnjer sora chefen för Finansdeparteraentet redovisat tidigare denna dag när det gäUer bl.a. finansieringsform för Statshälsan och övergång till lån i Riksgäldskontoret (jfr bil. 1 avsnittet Styraing av statsförvalttiingen och de finansiella fömtsätmingama för myndighetema). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutiigt enligt dessa rUctiinjer, och kan därför komma att avvUca från det här föreslagna beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till konsmärer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 31 624 000 kr.
B 7. Inkomstgarantier för konstnärer m.m.
1991/92 Utgift 15 108 9181
1992/93 /anslag 17 757 000
1993/94 Förslag 21467 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 6
Enligt förordningen (1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan inkomstgaranti beviljas konsmärer som står för konstnärlig verksamhet av 64
hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulmriiv. Beslut om innehavare av Prop 1992/93: IOO inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av konstnärs- gjj j2 nämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter ytttande av dessa organ.
Inkomstgaranti kan per år uppgä till högst fem gånger det basbelopp som enUgt lagen (1962:381) om alhnän försäkring gällde vid kalenderårets ingång. Det för kalenderåret 1993 fastställda basbeloppet är 34 400 kr. Garantins maximibelopp för år 1993 uppgår således till 172 000 kr. Detta maximibelopp minskas raed innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp och raed 75 % av årsinkomsten i övrigt
Regeringen har för budgetåret 1992/93 fastställt antalet inkomstgarantier till 156. Härav avser tolv garantiram personer som innehaft tidsbegränsade lärartjänster inora högre konsttiärlig utbildning.
Långtidsstipendier för konstnärer utgår under högst tio år och motsvarar tte basbelopp per år. För budgetåret 1992/93 utgär 30 längtidsstipendier, som fördelas av konsmärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond.
Konstnärsnämnden
Nämnden hemställer att antalet längtidsstipendier att fördela bland konsmärs-gmpper inom Konsmärsnämndens omräde ökas med 15 budgetårel 1993/94, ytterUgare 20 budgetåret 1994/95 samt ytteriigare 25 budgetåret 1995/96.
Styrelsen för Sveriges författarfond
Fondstyrelsen förslår en ökning av antalet långtidsstipendier med 15 för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Genom beslut av riksdagen (bet 1990/91:KrU2I, rskr. 1990/91:230) inrättades budgetåret 1991/92 en ny typ av stipendier. De s.k. långtidsstipendiema är för närvarande 30 tUl antalet och utgår under tio år med ett belopp motsvarande ttB basbelopp per år. De står numera öppna för samtUga konsmärskate-gorier och fördelas efter samråd meUan Konsmärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond. Jag anser att denna stipendieform på ett gott sätt uppfyller de intentioner statsraaktema redovisat när det gäller insatser på konstnärsområdet och har därför beräknat medel för en fortsatt ökning av antalet stipendier raed 15 för budgetåret 1993/94.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
Hemställan Prop 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bil. 12
att till Inkomstgarantier för konstnärer irutn. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 21 467 000 kr.
B 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m.
1991/92 Utgift 78 393 0001
1992/93 Anslag 77 773 000
1993/94 Förslag 86 444 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 7
Gällande bestämmelser om biblioteksersättning finns i förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond. Ersättning ges för utiåning genora folkbibUotek och skolbibliotek av litterärt verk i original av svensk eller i Sverige bosatt upphovsman och litterärt verk i svensk översättning. Ersättning ges även för böcker som ingår i folk- och skolbibliotekens referenssamlingar.
Från detta anslag överförs årUgen tiU Sveriges författarfond medel sora beräknas på gmndval av vissa gmndbelopp för biblioteksersätmingen. För närvarande uppgår gmndbeloppen i fråga om originalverk till 77 öre för hemlån och till 308 öre för referensexemplar samt i fråga om översatt verk ull 38,5 öre för hemlån och till 154 öre för referensexemplar. Av fondens medel utbetalas individuell ersätming tUl författare och översättare (författarpenning och översättarpenning). Författarpenningen uppgår tiU 46 öre för hemlån och 184 Öre för referensexemplar samt översättarpenningen 23 öre för hemlån och 92 öre för referensexemplar. För upphovsmän med höga utiåningssiffror gäller vissa begränsningar. Styrelsen för Sveriges författarfond kan också bestämma att ersättning tiU viss upphovsman skall utgå raed högre belopp än det statistiskt beräknade. Denna möjUghet använder styrelsen för att utse innehavare av s.k. garanterad författarpenning, vilken för kalenderåret 1993 har faststäUts ull 102 000 kr. För närvarande utgår garanterad författarpenning till 235 upphovsmän. Återstoden av fondens medel, den s.k. fria delen, används efter styrelsens bestämmande till pensioner, understöd, stipendier och andra för författare, översättare m.fl. gemensamma ändamål.
Ersätttiing åt författare och översättare för umyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar fördelas av Sveriges författarförbund enligt regler som förbundet fastställer.
Från anslaget utgår också medel till Sveriges författarfond för resestipendier tiU svenska författare för vistelse i annat nordiskt land samt medel till Sveriges författarförbund för nordiskt författarsamarbete.
Mellan regeringen och de upphovsmannaorganisationer sora berörs av biblioteksersätmingen ingicks den 12 september 1985 en överenskommelse om förhandUngar angående biblioteksersätmingens grundbelopp. Enligt över- ,,
enskommelsen åtar sig regeringen att som ert led i beredningen av sitt förslag p>rop 1992/93-100
till statsbudget förhandla med organisationema ora storleken av gmndbelop- gjj 12
pet för heralån av originalverk. När avtal träffats skall regeringen lägga fram
förslag tUl riksdagen om anslagsberäkning på grundval av det avtalade
gmndbeloppet.
Anslagets fordelning budgetåret 1992/93
1. Ersätming åt författare m.fl. för utiåning av
deras verk genom bibliotek 73 595 000
2. Ersätming åt författare och översättare för umyttjande
av deras verk i form av talböcker och taltidningar 4 086 000
3. Nordiska författarstipendier 69 000
4. Nordiskt författarsamarbete 23 000
77 773 000
Styrelsen för Sveriges författarfond
Fondstyrelsen fömtser att den sammanlagda utiåningen vid folk- och skol-bibUoteken koraraer att uppgå tiU 97 mUjoner under år 1992. LUcsom tidigare har styrelsen i sin beräkning inbegripit en schablonmässig uppskatming av lån i folkbibliotekens uppsökande verksamhet. Lånen i den uppsökande verksamheten har på grundval av föreliggande statistik uppskattats tUl 11 miljoner utöver del antal som registreras via lånekort. Beståndet av referensböcker i folk- och skolbiblioteken uppskattar styrelsen till 7,1 miljoner volymer.
Vid gmndbelopp i enlighet med senast ttäffade överenskoraraelse beräknar styrelsen medelsbehovet för biblioteksersätmingen till 76 530 000 kr.
Fondstyrelsen anhåUer om att bidraget tiU nordiska författarstipendier skaU ökas med 8 000 kr med hänsyn till kostnadsökningarna.
Sveriges författarförbund
Författarförbundet räknar med att talboksframställningen för budgetåret 1993/94 kommer att Ugga på samraa nivå som tidigare år. Förbundet yrkar en uppräkning av talboks- och taltidningsersättningen som motsvarar höjningen av biblioteksersätmingen. Sararaanlagt begär förbundet 4 405 000 kr för ändamålet vilket innebär en ökning med 319 000 kr.
67 Föredragandens överväganden Prop 1992/93-IOO
Biblioteksersärtningen utgör ett viktigt led i konsmärspolitiken och ger många i'- författare, översättare m.fl. ert väsentiigt tillskott till deras inkomster.
Mot den bakgmnden är det tillfredsställande att notera att betydande förstärkningar av gmndbeloppet under senare är har kunnat åstadkomraas. Utvecklingen sedan budgetåret 1982/83 framgår av följande redovisning.
År
Gmndbelopp
1982/83
1983/84
1984/85
1985/86
1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
1990/91
1991/92
77 I992'93
83 Jag har i tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 redovisat den överenskommelse om gmndbelopp för innevarande budgetår som ttäffats meUan regeringen och upphovsmannaorganisationeraa på området Vid min beräknuig av anslaget för budgetåret 1993/94 har jag utgått från det nya gmndbeloppet för innevarande budgetår.
Jag räknar vidare med att i enlighet med den överenskommelse som år 1985 ttäffades raeUan regeringen och vissa upphovsmannaorganisationer, en särskild förhandlingsman skaU tillkallas med uppgift att med dessa organisationer förhandla om fömtsättningama för biblioteksersätmingen för nästa budgetår.
I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar beräknarjag medelsbehovet för biblioteksersätmingen för nästa budgetår med utgångspunkt i gällande gmndbelopp. Jag har vid min beräkning av medelsbehovet utgått frän att utlåningen koramer att vara störte än vad som angivits i den tidiga prognos, som styrelsen för Sveriges författarfond har gjort för 1992. Preliminärt bör 82 266 000 kr beräknas för ändamålet Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när överenskommelse för budgetåret 1993/94 ttäffats raed upphovsmännens organisationer.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
att tUl Ersätming åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek rn.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 86 444 000 kr.
68 B 9. Ersättning till rättighetshavare på musikområdet Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 3 245 0001 *'
199293 /anslag 3 375 000
1993/94 Förslag 3 375 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 8
Från anslaget utgär ekonomisk kompensation till rättighetshavare på musikområdet för verkningama av privatkopiering av fonogram. Efter överläggningar med berörda organisationer har medlen för budgetåret 1992/93 fördelats på följande särt.
Mortagare___________________________ Belopp 1992/93
Svenska tonsättares intemationella musikbyrå (STIM) 1 350 000
Svenska gmppen av the Intemational Federation
of Producers of the Phonographic Industty (IFPI) 957 500
Svenska oberoende musikproducenter 55 000
Svenslca artisters och musUcers
inttesseorganisation (SAMI) I 012 500
3 375 000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersätming till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 3 375 000 kr.
69 Teater, dans och musik Prop. 1992/93: ioo
B 10. Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatem
1991/92 Utgift 523 329 0001 Reservation lOOOOOO
1992/93 Anslag ÖIOIIIOOO
1993/94 Förslag 609 185 000
1 Anslagen Bidrag till Svenska riksteatem. Bidrag till Operan och Bidrag till
Dramatiska teatern. Anvisade under åttonde huvudtiteln, anslagen G 9, G 10 och
G 11
2Gäller Operan
Anslagen Bidrag tiU Svenslca riksteatem, Bidrag \\\\ Operan och Bidrag till
Dramatiska teatem.
Under detta anslag beräknas medel för Svenska riksteatem. Operan och Dramatiska teatem.
Medlen är budgeterade inkl. mervärdeskatt.
Svenska riksteatem är en riksorganisation för lokala teaterföreningar. Till RUcsteatem är även länsteaterföreningar knuma.
Enligt de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1974 utfärdade bestämmelsema angående statsbidraget till Svenska riksteatems verksamhet skall bidraget användas för
- centtal produktion och distribution av teater till komplettering av regional och lokal teaterverksamhet,
- regional produktion och distribution av teater,
- förmedling av teaterföreställningar och gästspel av andra svenska och utländska teaterinstitutioner och ensembler,
- allmän inforraation om teaterverksamhet samt information och rådgivning uU yrkesmässigt arbetande teatrar och amatörteatrar i tekniska och andra frågor.
Svenska riksteatem har under spelåret 1991/92 frarafört 1 310 föreställningar, ysmtalet besök var 279 292. Riksteaterns utbud bestod av 45 tuméer, varav den egna produktionen omfattade 32.
Riksteaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1991/92 till 222 135 000 kr, varav 183 805 000 kr utgjordes av statsbidrag, 27 761 000 kr av gager och 10 569 000 kr av övriga intäkter.
Operan bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid teatera gäUer de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelseraa om statsbidraget till Operan (KRFS 1977:23).
Under spelaret 1991/92 gav Operan 300 föreställningar och konserter i Operahuset, på Drottningholmsteatem och pä andra scener, varav 14 föreställningar under tuméer. Dessutom har elt antal specialevenemang getts. Antalet premiärer eUer andra nyuppsätmingar uppgick till 13. GenomsnittUgt har 85 % av platserna varit belagda. Anlalel besök vid Operans förestäUningar och mraéer uppgick sammanlagt tiU 196 441.
70
Operans ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1991/92 till 292 904 900 kr, varav 213 937 000 kr utgjordes av statsbidrag, 27 566 800 kr av recetter och 51 401 100 kr av övriga intäkter.
Dramatiska teatem bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid teatera gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om statsbidrag till Dramatiska teatem (KRFS 1977:22).
Dramatiska teatera hade under spelåret 1991/92 17 premiärer och gav sammanlagt 1 005 föreställningar, inkl. föreställningar på andra än teatems egna scener. Det sammanlagda antalet besök uppgick till 315 596. Beläggningen var 86 % utslagen på samtiiga scener.
Dramatiska teatems ekonomiska omsluming uppgick budgetåret 1991/92 till 159 854 000 kr, varav 125 589 000 kr utgjordes av statsbidrag, 26 252 000 kr av recetter och 8 015 000 kr av övriga intäkter.
Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanstälhung.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1992/93
Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
1. Bidrag tiU Svenska riksteatem
2. Bidrag tUI Operan
2. Bidrag till Dramatiska teatem
212 677 0001 - 12 206 000
251644 0002 -\- 3 692 000
145 790 0003 + 7 sgg 000
610 111 000 - 926 000
lyarav 8 500 000 kr anvisats som engångsbelopp 2varav 13 200 000 kr anvisats som engångsbelopp 3varav 5 400 000 kr anvisats som engångsbelopp
Svenska riksteatem
Riksteatera lägger fram en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Med utgängspunkt i det handlingsprogram för 90-talet, som fastställts av Riksteateras kongress år 1991, vill Riksteatem särskilt betona den lyriska produktionen, dansproduktionen, den finska teatem och Tyst teater under tteårsperioden. Andra områden som Riksteatem vUl prioritera är teaterfrämjande verksamhet, mångkulturverksarahet och intemationella kontakter.
För budgetåret 1993/94 föreslär Riksteatem följande.
1. Riksteatem vUl öka produktionen av musikteater och dansteater. Detta kan till viss del ske genom omprioriteringar men det krävs också vissa resurstillskott, sora Riksteatem beräknar till totalt 12 mkr, varav 9 mkr för musUcteater och 3 mkr för dansteater.
2. Riksteatem föreslår en utbyggnad av verksamheten vid finsk teater (Finska Riks) så att det blir möjligt att producera ett vuxenprogram och ett bam- och familjeprogram per spelar. För detta begärs en ökning med 3 mkr.
3. Den teaterfrämjande verksamheten bör stödjas genom en utökning av Prop 1992/93-100 bidragen till länsteaterkonsulenter samt vissa utbUdningskosmader med gjj 12
500 000 kr.
4. Riksteatem planerar att genoraföra ett projekt med en mångkultureU ensemble, som en kulturinsats mot främlingsfientiighet och som ett led i en konsuiärlig fömyelse. För detta begärs ett bidrag med 500 000 kr.
5. För att få möjlighet att medverka i gästspelsprojekt tUl och från utiandet begär Riksteatern 500 000 kr.
Operan
Operan har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Operan föreslår under denna period ökade bidrag inom alla sina verksamhetsgrenar. Operan har vidare lämnat synpunkter på natio-nalscensbegreppet.
För budgetåret 1993/94 föreslår Operan följande.
1. Inom operasektionen begärs en ökning med 2 970 000 kr för sångso-Uster, operakören och solistadministtationen.
2. Balettsektionen föreslås erhålla ökade bidrag med 3 386 000 kr för anställning av tio nya dansare, en koreograf och en balettmästare. Ökningen är bl.a. motiverad av åtaganden i Dansens Hus.
3. För att kunna höja musikemas löner och inköpa nya flyglar för sång-och dansrepetitioner föreslås en ökning av raedlen till musiksektionen med 4 212 000 kr.
4. För arbetsmiljö-, utveckUngs-, underhålls- och återanskaffningsåtgärder begärs en ökning av tekniska sektionens budget med 6 mkr.
5. För marknadssektionens verksamhet föreslås ökade bidrag med 1,1 mkr.
6. Operan har i sin anslagsframställning lämnat förslag om övertagande av fastighetsskötseln från Byggnadsstyrelsen tiU Operan.
Operan framför följande synpunkter på nationalscensbegreppet
En nationalscen är hela nationens angelägenhet Nationalscenens främsta uppgifter är att på sitt område vårda det nationella kulturarvet och den svenska nationeUa identiteten. Kungl. Teatem bör ha möjlighet att genom bestälhiingar eUer på annat sätt stimulera tonsättare, författare och koreografer att skapa nya verk på operans och balettens område för att på det sättet stärka och fömya det svenska nationella kultiirarvet Kungl. Teatem bör vara den scen i Sverige som genom sin föreställningsverksamhet håller detta kulturarv levande.
Opera och balett är i hög grad intemationella konstformer. Som repertoarteater bör Kungl. Teatem över tiden ge en god insikt om den intemationella såväl klassiska som modema musikdramatiken och dansen.
Som nationalscen bör Kungl. Teatem stå för högsta konsmäriiga kvalitet på sitt område. I en allt raer interaationaliserad värld bör teatern ha en konst närUg standard som väl hävdar sig jämsides med flertalet av de förnämsta sce nema utomlands. I Sverige sker en omfattande utbildning i de konstformer som Kungl. Teatem omspänner. Teatem bör stå som inspiratör och förebild 72
för UtbUdningsinstitutioneraa och deras elever samt för andra musikdrama- Prop. 1992/93:100 tiska teatrar i landet. De främsta artistema inom resp. omräde bör kunna kny- gjj 12 tas tiU teatem.
Nationalscenen bör med hänsyn till sin uppgift förses med erforderliga personella, tekniska och byggnadsmässiga resurser och av naturUga skäl vara lokaliserad till huvudstaden. De ekonomiska resurseraa bör i första hand avse spel på scener i Stockholm, men det bör finnas möjlighet att i viss omfatttung tumera såväl utomlands som inom landet Prissätmingen bör vara sådan att biljettema blu åticoraliga för en bred allraänhet. Radio, TV, grammofon- och bandinspelningar bör i så stor omfatming som möjligt umyttjas för att göra teatems produktioner tiUgängliga för hela landets befoUcning.
Dramatiska teatern
Dramaten har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Dramaten vill under treårsperioden lägga särskild vikt vid bam- och ungdomsteatem, svensk dramatik, utveckling av publUcarbetet, samarbetet raed radio och TV, interaationella kontakter, repertoarens utveckling samt forskning och utbildning.
För budgetåret 1993/94 föreslår Dramaten följande.
1. Ett statsbidrag exkl. hyra på 129 816 000 kr.
2. Engångsanslag på 12 mkr för att korapensera den urholkning av statsbidraget som skett under perioden 1988/89-1992/93.
3. Kompensation för intäktsbortfall under stora scenens ombyggnad på 8,5 mkr.
Dramaten har lämnat ett särskUt förslag angående nationalscensbegreppet som Dramaten formulerat pä följande sätt
Dramatiska teatem skall driva scenisk konst pä scener i Stockholm, vid gästspel i Sverige och utiandet samt i radio och television.
I uppgiften ingär:
- att stärka Sveriges kultureUa och språkliga identitet och med denna som bas hävda svenskt deltagande i Europas kultureUa gemenskap,
- att främja utveckling och fömyelse av den sceniska konsten,
- att ta tiU vara det svenska och intemationeUa teaterarvet och föra detta vidare tiU nya generationer genom att som stomme i repertoaren ha den klassiska dramatiken,
- att ge skådespelare och regissörer möjlighet till teoretisk och historisk belysning av scenkonsten samt uppmuntta och stödja nyskapande svensk teaterkonst och ge den plats pä repertoaren,
- att förankra teaterkonsten hos en stor publik genom regelbundet spel och brett utbud, dvs. vara en reperioarteater,
- att genom hög kvalitet i fråga om skådespelarkonst, regi, scenografi samt hantverksskicklighet i teatems verkstäder och ateljéer bidra till att utveckla övrigt svenskt teaterUv.
73
Föredragandens överväganden Prop 1992/93-IOO
Inledning och anslagsberäkningar "'- '■
Bidragen till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatera har hittiUs redovisats under tte olika anslag. Det är emellertid flera frågor som är av gemensam karaktär när det gäller dessa teatrar, viUcet har gjort att det är praktiskt att redovisningen sker under ett gemensamt statsanslag. Detta anslag bör vara obetecknat.
Jag har vid rain behandling av Statens kulturtäds fördjupade anslagsframställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom teater-, dans- och rausikområdena.
Jag viU erinra om art bidragen tiU Svenska riksteatem. Operan och Dramatiska teatem efter förslag i förta årets budgetpropostition ökade kraftigt 1 det sammanhanget erhöll teatrama också vissa engångsbelopp för att kunna bygga upp sina resultatutjämningsfonder. Anslaget har för nästa budgetår minskat med dessa engångsbelopp pä sammanlagt 27,1 mkr. För nästa budgetår bör bidragen tUl Operan och Dramatiska teatem räknas upp med drygt 5,5 % när det gäller verksamhetsmedlen och med den faktiska hyresökningen när det gäller lokalema. För Svenska riksteatem föreslår jag en viss minskning av statsbidraget. Anslaget för Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatem har budgeterats utan hänsyn till den tekniska justering som mäsie göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget Riktiinjer för förändringen har lidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1 avsnittet Slyming av statsfÖrvalmingen och de finansiella fömtsättningama för myndigheteraa). Det belopp som kommer att ställas till teattamas disposition kommer att slutiigt fastställas enligt redovisade riktlinjer och kan därför avvika från del nu budgeterade beloppet Anslagsberäkningar som rör dc enskilda teattama redovisas under resp. teater.
Svenska riksteatem
Med hänsyn tiU det nuvarande ekonomiska läget måste de resurser som staten avsätter inom alla områden umyttjas så effektivt som möjligt. Svenska riksteatems verksamhet har betytt mycket för utvecklingen av teaterverksamheten i landet - bäde konsmärUgt och publikt Mot bakgmnd av att regionala teaterinstitutioner nu finns uppbyggda i nästan alla län bör emellertid en analys nu göras av ansvarsfördelningen mellan Riksteatera och länsteatrama, som tar hänsyn till både konsmäriiga och ekonomiska aspekter. Jag har vid min behandling av Statens kulturtäds fördjupade anslagsframställning redovisat att regeringen kommer att tillkalla en uttedningsman för art göra en prövning av det statiiga bidraget till Riksteatem. De frägor som i första hand bör behandlas är huruvida det siatiiga bidraget i störte utsträckning bör avse de insatser där Riksteatem är ensam aktör i landet samt om vissa produktionsresurser vid Riksteatera kan minskas för att i stället läggas på regionala teattar och fria teater- och dansgmpper.
74 Vid min beräkning av bidraget till Riksteatera för nästa budgetår har jag f>rop 1992/93-100 utgått från en minskning av bidraget med drygt 2,3 mUjoner kronor. gjj j2
Enligt min bedömning är RUcsteatems verksamhet inte så bunden av fasia åtaganden att den föreslagna budgeteringen leder till akuta svårigheter för teatera.
Jag har vidare med hänvisning till förslag i en särskild skrivelse frän Riksteatera och Sverigefinska riksförbundet beräknat de medel på 800 000 kr för den finskspråkiga amatörteaterverksaraheten, sora för närvarande är upptagna under detta anslag, under anslaget Bidrag tiU utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. anslagsposten Till Statens kulturtäds disposition för utvecklingsverksamhet Detta innebär att den framtida bidragsgivningen tiU detta ändamäl sker via Statens kulturtåd.
Statens kulmrtåd har på regeringens uppdrag uttett och lämnat förslag om huvudmannaskapet för Södra teatem och det framtida umyttjandet av teatern. Enligt uppdraget borde i första hand ett samutnyltjande av Södra teatem för flera inttessenter undersökas, där bl.a. bäde Operahögskolans behov av en scen för föreställningar och Operans behov av en andrascen borde kunna beaktas. Kulturtådets förslag och en förteckning över remissinstansema och en samraanställning av reraissvaren bör fogas till protokoUet i detta ärende som bilagoma 12.4 och 12.5. Kulturtådet konstaterar att det för närvarande inte finns fömtsätmingar att föreslå ett ändrat huvudmannaskap för Södra teatem. Av intressentema för Södra teatem säger sig Operan, Riksteatem, Operahögskolan och Teatercentmm vUja delta i en ny organisation för Södra teatem men framhåller samtidigt att man inte är beredd att skjuta till resurser från den egna institutionen i händelse av uppkomna underskott Kulturtådet som anser alt Södra teatem för närvarande förvaltas väl av Riksteatem, föreslär därför ingen ändring av huvudmannaskapet för teatern.
Enligt min uppfattning är det beklagUgt art de statiigt finansierade teattama inte ansett sig kunna ta ett saralat ansvar för verksamheten vid Södra teatem. Under rådande omständigheter delar jag Kulturrådets uppfattning att huvudmannaskapet tUls vidare bör ligga kvar på Riksteatem och att verksamheten bedrivs med nuvarande inrikming. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av att Operahögskolan även i fraratiden ges möjligheter att genomföra föreställningar på Södra teatems scener.
Det totala statsbidraget tUl Svenska riksteatera bör nästa budgetår uppgå tiU 200 471 000 kr.
Operan
Resultatbedömning och slutsatser
Operan har redovisat att antalet föreställningar och besökare under senare år har varit någorlunda konstant, dock med en viss ökning under senare delen av perioden. Antalet föreställningar för bam och ungdom har ökat och uppgick 1990/91 tUl 64. Ambitionen att jämsides med en presentation av den klassiska rausikdramaiUcen och dansen årUgen kunna ta upp etl antal nya verk av nu levande tonsättare och koreografer, såväl svenska som utiändska, har
kunnat genomföras. Operan uppfattar inte längre behovet att tumera lika pjQp 1992/93-100 starkt med hänsyn till att utbudet av musikdramatiska och koreografiska verk gjj J2 har ökat ute i landet. Dessutom raåste de höga kosmadema för tumeér av musikdramatisk teater vägas in.
För att sprida sin verksamhet till fler människor har Operan samarbetat med radio och TV. Operan redovisar emellertid att vissa svårigheter är förknippade med ett sådant samarbete. Det sponsoravtal med Procordia, som Operan sedan några år innehar, ger Operan ett årligt bidrag på ca 10 miljoner kronor. Medlen används i huvudsak för gästspel av framstående utiändska artister och för Operans tuméer utomlands.
Verksamheten vid Operan är mycket mångfacetterad och i många fall svär-planerad. Det är också en mycket kostsam verksamhet, där rationaliseringar av ttaditioneU art inte låter sig göra. Jag anser att resultaten är goda när det gäller antal föreställningar och besökare på hemraascenema. Jag har också med tUlfredsställelse noterat att antalet föreställningar för bam och ungdora har ökat. Jag anser att det är raycket viktigt att Operans verksamhet på olUca sätt kan komma människor till del även utanför Stockholm, bl.a. genom tuméverksamhet Enligt vad jag har uppfattat är det också Operans ambition.
Den presentation, som Operan har gjort av sina nationella uppgifter, överensstämmer med vad jag anser bör Ugga i Operans uppdrag. Det bör emellertid ankomma på Operan aU se tUl att verksamheten hålls på en sådan ekonomisk nivå att den ryms inom raraen för de raedel sora står tUl förfogande.
Anslagsberäkningar
Vid mina beräkningar av bidraget för nästa budgetår har jag utöver traditioneU prisuppräkning beräknat kompensation för inkomstbortfall vid övergång från betalning av hyran i efterskott till betalning kvartalsvis i förskott. För verk-samhetsaiJcnuma ombyggnadsåtgärder har jag beräknat 941 000 kr som engångsbelopp och 941 000 kr som nivåhöjande bidrag. Bettäffande Operans förslag att själv överta fastighetsförvalmingen för Operan vUl jag erinra om att denna förvalming, i likhet med förvalmingen av många andra kulturbyggnader, fr.o.m. den I januari 1993 handhas av den dä inrättade Fastighetsför-valmingsmyndigheten. Jag viU slutUgen framhålla vikten av att Operans resultatutjämningsfond, dQl vilken ett avsevärt statsbidrag lämnades efter förslag i förta årets budgetproposition, hålls på en acceptabel nivå.
Det totala statsbidraget till Operan bör nästa budgetår uppgå till 255 336 000 kr.
Dramatiska teatem
Resultatbedömning och slutsatser
Dramaten har redovisat en hög publikbeläggning under de senaste åren. Under senare tid har en allt störte del av publiken utgjorts av unga männi skor. Omfattande mméer i Sverige har lett till utökade kontakter med Rikstea tems teaterföreningar. Dramaten har under de senaste åren byggt upp ert om fattande kontakmät utomlands genom att gästspela flitigt, frärast i Europa, 76
Japan och /\raerika. Verksamheten har varit konstnärligt framgångsrik, inte Prop. 1992/93:100
minst de satsningar som Dramaten har gjort pä ny dramatik och unga regissö- gjj 12
rer.
Dramatens verksamhet har uppenbarligen varit mycket framgångsrik under senare år. De delar av verksamheten som Dramaten säger sig vilja prioritera under nästa tteårsperiod finner jag väl valda. Det är med tiUfredsstäUelse som jag konstaterar att Dramaten nu gör en satsning på bara- och ungdomsteater. Ocksä utvecklingen av publikarbetet för att nä en ny och störte publik finner jag lovvärda.
De förslag till formulering av det nationella uppdraget som Dramaten har presenterat, bör enligt min uppfatming ligga till gnmd för den framtida verksamheten. Det bör emellertid ankomma på Dramaten att se tiU att verksamheten hålls på en sädan ekonomisk nivä att den ryms inom ramen för de medel som står tiU förfogande. Bokslutet för budgetåret 1991/92 redovisaren viss obalans i Dramatens ekonomi. Jag fömtsätter att Dramaten vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att successivt uppnå balans. Jag vill också i delta sammanhang påpeka vikten av att Dramatens resultatutjämningsfond, till vilken staten efter förslag i förta årets budgetproposition lämnade etl engångsbidrag, kan håUas på en acceptabel nivå.
/slagsberäkningar
Vid mina beräknmgar av bidraget för nästa budgetår har jag utöver traditioneU prisuppräkning beräknat kompensation för inkomstbortfall vid övergång från betalning av hyra i efterskott till betalning kvartalsvis i förskott. För verk-samhetsanknuma ombyggnadsåtgärder har jag beräknat 745 000 kr som engångsbelopp och 745 000 kr som nivåhöjande bidrag. För att i viss mån kompensera det intäktbortfall, som uppkommer när ett nytt scenmaskineri installeras på stora scenen, har jag beräknat en engångsvis ökning av bidraget med 3 mUjoner kronor.
Det totala statsbidraget till Dramatiska teatem bör nästa budgetår uppgå tiU 153 378 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
att tUl Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatem för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 609 185 000 kr.
Bil. Bidrag till Svenska rikskonserter
1991/92 Utgift 66 540 0001 Reservation
1992/93 Anslag 71526 000
1993/94 Förslag 69 664 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 12
77
Medel tiU Svenska rikskonserter är budgeterade inkl. mervärdeskatt Prop 1992/93-100
Svenska rikskonserter är en stiftelse, vars stadgar fastställts av regeringen gjj J2 den 3 december 1987.
TUl Svenska rikskonserters huvuduppgifter hör musikpolitiskt, konsmärligt och rausUcpedagogiskt utvecklingsarbete, service till landsting, kommuner, musikinstitutioner, artister m.ra., intemationell kontaktverksamhet, intemationella och nationeUa produktioner. Vidare skall Svenska rikskonserter bl.a. genom Stockholmsmusiken svara för musikproduktion i Stockholms län, bl.a. inom försvarsmakten och i statsceremonieUa sammanhang.
Medel tiU Stiftelsen Elektro-akustisk Musik i Sverige är anvisade under detta anslag.
Svenska rikskonserter
Svenska rikskonserter lägger fram en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Under tteårsperioden vill Svenska rikskonserter prioritera fortsatta tuméer för de svenska symfoniorkesttama, uUandssats-ningar, engagemang av frilansgrapper ökning av antalet korapositionsbeställ-ningar samt utgivning av den historiska skivserien.
För budgetåret 1993/94 föreslår Svenska rikskonserter följande.
1. För att möjliggöra planerade utiandssatsningar begärs en ökning med 1 mkr.
2. För att kunna öka antalet kompositionsbeställningar begärs 500 000 kr.
3. För att kunna fortsätta utgivningen av historiska skivinspelningar begärs 900 000 kr.
4. För verksamheten vid EMS föreslås ett ökat bidrag med 1 250 000 kr.
Föredragandens överväganden
Jag har vid min behandling av Statens kulturtåds fördjupade anslagsframställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom musUcområdet
ResultatbedÖtrming och slutsatser
Svenska rikskonserter har redovisat en resultatanalys för verksamhetens olika delområden sedan den startade den 1 januari 1988. Insatsema för bam och ungdom har ökat och en särskild bam- och ungdomsavdelning har inrättats. Satsningar har bl.a. gjorts på bams och ungdomars eget skapande, konserter för bam och ungdom, olika intemationaliseringsprojekt samt samarbetspro jekt med Riksutställningar, Riksteatem och andra centrala kulturinstitutioner. Produktioner av turaéer inom Sverige, omfattande jazz, folkmusik, utom europeisk musik, västerländsk konstmusik inkluderande kamraarmusik, orkesttar och störte ensembler har vuxit i omfång sedan år 1988 bäde vad gäller antal tuméer och besökta platser. Produktionsutbudet har till stor del omfattat internationella ensembler. Stora msatser har vidare gjorts för att eta- 78
blera svensk musik och svenska artister i utiandet. Utvecklingsverksamheten prop. 1992/93:100 har bl.a. avsett musikfestivaler, kompositionsbeställningar och försökspro- gjj 12 jekt inom områdena konsertutveckling, artistutveckling och nya media. För att stödja amatörmusiken har Svenska rikskonserter ställt lokaler till förfogande samt på olika områden gett service. Svenska konsertbyråns verksamhet har varit gynnsam och antalet engagemang har ökat kraftigt vad avser bäde svenska och utiändska artister. Stockholmsmusiken har under perioden fått en tydlig struktur baserad pä verksamhetema orkester, bara- och ungdomsverksamhet, musik för försvar och statsceremonier samt kammarmusik.
Enligt rain mening har Svenska rikskonserters verksamhet under perioden utvecklats positivt. Svenska rikskonserter har betydelsefulla uppgifter för hela landets musikliv, vilka har tagits till vara på ett insiktsfullt sätt. Förändringar av orgaiusationen har gjorts för att tillgodose för musUdivet angelägna behov. Saraarbete med musikinstimrioner och frilansande artister har utvecklats. Prioriteringar har gjorts för att tillgodose bl.a. bara och ungdom. Viktiga insatser har gjorts för att sprida svensk musik i andra länder.
Enligt min bedömning bör Svenska rikskonserter för den kommande treårsperioden kunna arbeta efter de riktiinjer som stiftelsen dragit upp. Den försöksverksamhet med tuméer för symfoniorkesttar, som bedrivits under en treårsperiod, har utfallit väl och bör fortsätta i mer permanenta former.
I ansluming tUl min redovisning av Statens kulturtäds fördjupade anslagsframställning har jag under musikavsnittet anmält att en utvärdering bör göras av det statiiga stödet tiU den regionala musUcverksamheten. I denna utvärdering bör även Svenska rikskonserters relationer tUl länsmusUcen belysas.
Anslagsberäkningar m.m.
Vid mina beräkningar av anslaget för nästa budgetår har jag tagit hänsyn till att projektet Lansering 90 har avslutats, viUcet innebär en minskning av anslaget med 1 miljon kronor. Jag har inte kunnat ta hänsyn tiU framtida kosöiads-ökningar tiU följd av statiiga löneavtal samt förändrade sociala avgifter. Anslaget för Svenska rikskonserter har budgeterats utan hänsyn till den tekniska justering som mäste göras till följd av ändringen av nivån på lönekosmads-pålägget RUctiinjer för förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1 avsnittet Styrning av statsförvaltningen och de fmansiella fömtsättningama för myndighetema). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt redovisade riktlinjer och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet
Enligt vad jag har erfarit har Svenska rikskonserter under hösten 1992 slutit ett nytt avtal med chefen för armén om tjänstemusik för försvarsmakten. Avtalet innebär en minskning av StockholmsmusUcens resurser med knappt 2 mUjoner kronor, vUket torde föranleda en viss neddragning av verksamheten.
79 Hemställan Prpp 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "!'- '
att till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 69 664 000 kr.
B 12. Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter
1991/92 Utgift 1558 0001
1992/93 /slag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 13
Ur detta anslag får medel utgå för täckning av löneavtal, motsvarande genomsnittiig statiig nivå, m.m. för Svenska rikskonserter.
Föredragandens överväganden
Anslaget bör beräknas raed oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 13. Bidrag till regional musikverksamhet
1991/92 Utgyt 227 620 0001
1992/93 /imslag 218 510 000
1993/94 Förslag 226 270 000
lAnvisat under artonde huvudtiteln, anslaget G 14
Riksdagen har med anledning av prop. 1984/85:1 (bet 1984/85:KrU7, rskr. 1984/85:53) beslutat ora omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter fr.o.m. den 1 januari 1988. Riksdagen har därefter med anledning av prop. 1985/86:114 (bet. 1985/86:KrU22, rskr. 1985/86:330) godkänt statens ekonomiska förpliktelser i överenskommelsen raellan Statens förhand-lingsnärand och Landstingsförbundet om ändrat huvudmannaskap för den regionala musUcverksamheten.
Regeringen har vidare för sin del genom beslut den 23 oktober 1986 godkänt överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet och de avtal som Statens förhandlingsnämnd ttäffat med samtliga landstingskommuner,
utom Stockholms, samt med Gotiands kommun om ändrat huvudmannaskap prop 1992/93-100 för den regionala rausikverksamheten. gjj 12
Det statiiga bidraget till den regionala musUcverksamheten skall fastställas genom årliga förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.
Statens kulturråd
Statens kulturtåd har i sin fördjupade anslagsframställning behandlat verksamheten vid länsrausiken. På de flesta håll i landet är verksaraheten organiserad i stiftelser. Länsrausiken redovisade år 1988 sammanlagt drygt 8 OCX) konserter, vilket ökade till närmare 9 000 år 1991. 45 % av konsertema utgjordes då av skoUconserter. År 1991 fanns totalt 703 årsverken hos länsmusiken, varav 499 musiker. Inslaget av frilansartister är förhållandevis stort. Länsmusiken förlägger huvudparten av sin verksamhet i det egna länet (år 1991 ca 90 %). Gästspelen i andra län har minskat under perioden. I randa tal uppgår den sammanlagda publiksiffran för musiksiiftelsemas verksamhet Ull 800 000 år 1991. Detta är en sänkning med ca 200 000 jämfört med år 1990.
År 1991 var statens bidrag till verksamheten drygt 232 rakr, viUcet motsvarar drygt 75 % av den totala finansieringen och är mer än 50 % av det totala statiiga stödet till musik. Statens andel har ökat. Landstingens andel, sora åren 1988 och 1989 legat på ca 12 % av den totala finansieringen, ligger år 1991 på ca 9%.
Föredragandens överväganden
Jag har vid rain behandling av Statens kulturtäds fördjupade anslagsframställning redovisat mina alUnänna bedömningar av utvecklingen inom rausUc-omrädet Där har jag också anfört alt en utvärdering bör göras av statsbidraget tUl den regionala musUcverksamheten.
Statsbidragets storlek för kalenderåret 1993 har fastställts den 10 november 1992 efter förhandlingar mellan slaten och Landstingsförbundet Regeringen har den 26 november 1992 godkänt den gjorda överenskommelsen. EnUgt överenskommelsen skall statsbidraget under detta anslag för kalenderåret 1993 uppgå till 226 270 000 kr. Vidare innebär överenskommelsen att den statiiga ersättningen för försvarsmusiken för första halvåret 1993 skall uppgä till 7 165 000 kr. Förhandlingar avseende kalenderåret 1994 har ännu inte inletts. I awaktan på dessa har jag preliminärt beräknat del statiiga bidraget för budgetåret 1993/94 under detta anslag till 226 270 000 kr. Jag räknar med att återkomma till regeringen i denna fräga.
De urspmngliga avtalen mellan försvaret och berörda regionala musikstiftelser om musUc för försvaret löper ut med utgången av juni 1993.1 vissa fall ersätts de av nya avtal. Nägra musikstiftelser kommer emellertid art antingen få en avsevärt minskat samarbete med försvaret eller att del helt upphör. Detta kommer alt medföra minskade resurser tiU berörda stiftelsers verksamhet
(1 Riksdancn 1992.93. I saml. Nr IOO. Bdaiia 12
Hemställan Prop 1992/93:100
Jag hemställer an regeringen föreslår riksdagen "i-
art till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 226 270 000 kr.
B 14. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner
1991/92 Utgift 339 140 4651
1992/93 Anslag 365 473 000
1993/94 Förslag 370 500 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 15
EnUgt förordningen (1974:451 ändrad senast 1992:464) om statsbidrag tUl teater-, dans- och musikinstitutioner får institution, som bedriver yrkesmässig teater-, dans- eller musikverksamhet och som uppbär bidrag från koramun eller landstingskommun, statsbidrag till kostnader för verksamheten, ora regeringen förklarat institutionen berättigad tiU sådant
Statsbidraget utgår i form av gmndbidrag. Underlaget för beräkningen av gmndbidraget utgörs av det antal gmndbelopp sora varje år fastställs för institutionen. Enligt beslut av regeringen är för närvarande 24 teater- och dansinstitutioner och 12 musikinstitutioner berättigade till bidrag. Gmndbeloppet för teater- och dansinstitutioner är innevarande budgetår preliminärt 222 900 kr och för musUdnstitutioner 260 000 kr, varav 16 171 kr resp. 18 859 kr avser kostnader för lönekostnadspålägg. För institutioner där lönekostnadspålägg ej skall beräknas är grundbeloppet 206 700 kr resp. 241 100 kr. Regeringen har bemyndigat Statens kulturtåd att besluta ora fördelningen av gmndbeloppen pä de enskilda statsbidragsberärtigade institutioneraa. Fördelningen skaU redovisas för påföljande års riksmöte.
Bidragsunderlaget för varje institution motsvaras i första hand av de tUldelade gmndbeloppen.
Statsbidrag utgår med 55 % av bidragsunderlaget. TiU nyinrättade institutioner kan efter regeringens prövning statsbidrag utgå med 60 % av bidragsunderlaget under högst tte år.
För regional försöksverksarahel med mindre teaterensembler utgår under detta anslag bidrag med 1413 000 kr.
Statens kulturråd
Statens kulturtåd har i sin fördjupade anslagsfraraställning för teater-, dans-och musUcområdet redovisat utvecklingen under de senaste åren. Publikutvecklingen vid de regionala och lokala teattama har varit svagt vikande under spelaren från 1975/76 till 1990/91. Antalet produktioner och föreställningar har bl.a. genora tillkomsten av nya länsteairar ökat Den största inkomstkällan
för de regionala och lokala teatrama är kommunbidragen, som i genomsnitt budgetåret 1990/91 uppgick till 46 %. Statens andel av intäktema utgjorde ca 25 %, medan landstingen svarade för ca 14 %. Biljettintäktema utgjorde knappt 11 % och resterande övriga intäkter ca 4 %.
Verksarahetsåret 1990/91 genomförde de tolv symfoni- och kammarorkesttama tillsammans drygt 1 000 konserter varav ca 3/4 var offentiiga och 1/4 skoUconserter och uppsökande verksamhet. Antalet konsertbesökare beräknas till totalt drygt 700 000. Antalet konserter har totalt sett minskat nägot sedan 1981/82. Framför allt är det antalet uppsökande konserter samt skoUconserter som rainskat en del. Den största inkomstkällan för symfoni- och kararaar-orkestraraa är koraraunbidragen, som 1990/91 i genorasnitt uppgick tUl 38 %. Statens andel av intäktema utgjorde ca 28 %, medan landstingen svarade för 12 %. Övriga intäkter var 23 %. Den statliga andelen har sedan 1981/82 minskat med 11 procentenheter och den kommunala med 1 procentenhet Landstingsbidragen ökade under samma tid raed 7 procentenheter.
För budgetåret 1992/93 har Kulturtådet beslutat om fördelning av statsbidraget tiU regionala och lokala teater-, dans- CK;h musUdnstitutioner i enlighet med vad som framgår av tabellen. För budgetåret 1993/94 föreslår Kulturtådet följande ökningar.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Institution
Av Kulturtådet
Av Kulturtådet
beslutad för-
föreslagen
delning av an-
öknmg av an-
talet grundbe-
talet grund-
lopp 1992/93
belopp 1993/94
Teater- och dansinstitutioner
Bohusläns Teater
16 Borås stadsteater
51 Byteatem i Kalmar
21 FoUcteatem i Gävle
35 FoUcteatem i Göteborg
64 Göteborgs MusUcteater AB
286 Göteborgs stadsteater
211 Helsingborgs stadsteater
68 Kronobergsteatem
64 Länsteatera i Dalama
35 Länsteatem i Jönköpmg
36 Länsteatem i Örebro
38,5
Malmö stadsteater
387 Nortbortensteatem
60 Nortlandsoperan
70 Skaraborgs länsteater
35 Stockholms stadsteater
300 Teater Västemortland
51 Upsala stadsteater
80 Värmlands teater- och musikstiftelse
57 Västerbottensteatem
39 Västtnanlands länsteater
37 Älvsborgsteatem
23 Östergötiands länsteater
168 Särskilda insatser för draraatiker-
och koreografanställnmgar samt
för barn- och ungdomsprojekt
2 239,5
-H 190
83
Institution
Av Kulturtådet
Av Kulturtådet
beslutad för-
föreslagen
delning av an-
ökning av an-
talet gmndbe-
talet gmnd-
lopp 1992/93
belopp 1993/94
Musikinstitutioner
Göteborgs konsert AB
135 Helsingborgs konsertförening
65 Jönköpings orkester- och
kammarmusikförening
8 Kalmar läns musikstiftelse för
kammarorkestem
21 Musik i Uppland för Uppsala
kammarorkester
17 Musik i Västemortland för
SundsvaUs kammarorkester
10 Stiftelsen Gävleborgs symfoniorkester
71 Stiftelsen Malmö symfoniorkester
85 Stockholms konserthusstiftelse
170 Symfoniorkestem i Nortköping
84 Västerås musUcsällskap
19 Örebro orkestersiU"telse
32 Särskilda insatser för bam- och
ungdomsverksamhet.
tonsättaranställningar m.m.
-1- 50
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
För den kommande treårsperioden 1993/94 - 1995/96 föreslår Kulmrtådet en uppräknmg av antalet grundbelopp tiU teaterinstimtioner med totalt 479 och till musUdnstimtioner med totalt 100.
För budgetåret 1993/94 föreslår Kulmrtådet följande.
/otalet grundbelopp till teaterinstitutioner bör öka med 190, varav 50 bör vara rörliga, dvs. inte fast destineras till en särskild institution utan i tidsbegränsade projekt användas för konstnärUg och kulturpolitisk utveckling. Av de föreslagna fasta grundbeloppen föreslås IOO tillfalla den nya Göteborgsoperan. Statsbidraget till Malmö stadsteater föreslås också öka liksom till de senast tillkomna regionala teattama, Bohusteatem och Byteatem.
/otalet gmndbelopp till musUdnstitutioner bör öka med 50, varav 25 bör vara rörliga. Kulturrådet menar att den utbyggnadsplan av de statUga bidragen som föreslogs i betänkandet (Ds U 1989:46) Symfoniema och samhället bör fuUföljas.
Den SärskUda anslagsposten för teaterverksamhet i län utan egen länsteater föreslås nästa budgetår beräknas under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulmrområdet m.m.
84 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Mina allmänna synpunkter på utvecklingen inom teater-, dans- och musikom- ""- 1 rådena har jag redovisat vid min behandUng av Statens kulmrtåds fördjupade anslagsframställning. Därför koncentrerar jag mig här pä de förslag om förändringar som rör delta anslag för nästa budgetår.
Regeringen har tidigare denna dag i tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anmält att ett avtal slutits mellan staten och Stockholms läns landsting om det ekonomiska ansvaret m.m. för Skansen, Konserthuset i Stockholm och Dansens Hus. Avtalet som godkändes av regeringen den 15 oktober 1992, innebär bl.a. att Landstinget övertar det ekonomiska ansvaret för Konserthuset Jag har därför minskat detta anslag med 24 310 000 lo-motsvarande den statiiga andelen av 170 gmndbelopp tiU rausikinstitutioner.
Länsteatrama i Bohuslän och Kalraar är relativt nya teattar under detta anslag och de är fortfarande under uppbyggnad. Jag har därför beräknat totalt tio nya gmndbelopp till dessa teatrar. Samma förhållande gäller för de nya kammarorkestrama i Sundsvall och Jönköping, till vilka jag föreslår ett ökat statsbidrag med totalt tte nya gmndbelopp.
Ansökningar har inkommit till regeringen från Teater Halland och Folkoperan i Stockholm om att bli berättigade till bidrag under detta anslag. Kulturtådet har tiUstyrkt ansökningaraa liksom ocksä Landstinget i Hallands län och Kulturförvalmingen i Stockholms stad. Enligt min uppfatming bör dessa teattar bli upptagna på listan över statbidragsberättigade regionala teatrar under fömtsätming att berörda landsting och/eller kommuner lämnar sina bidrag. Det belopp på 5,5 miljoner kronor som för innevarande budgetår utgår till Folkoperan under anslaget Bidrag tiU fria teater-, dans- och musikgmpper bör beräknas under detta anslag och omvandlas till 41. grundbelopp med 60 % statsbidragsgivning. Teater Halland erhåUer innevarande budgetår under detta anslag ett bidrag på 1,2 miljoner kronor för teaterverksamhet i län utan egen teaterinstitution. Dessa medel motsvarar 9 gmndbelopp med 60 % bidragsgivning. Det ankommer på Kulturtådet att fördela dessa gnmdbelopp.
Vid rain beräkning av gmndbeloppet för teater- och dansinstitutioner har jag utgått från ett preliminärt beräknat gmndbelopp på 222 900 kr i de fall där lönekosmadspålägg skall beräknas. För de institutioner där lönekosmadspå-lägg inte skaU beräknas är gmndbeloppet preUminärt 206 700 kr.
För musikinstitutioner med lönekosmadspålägg har jag preliminärt beräknat gmndbeloppet till 260 000 kr. För sådana institutioner där sådant pålägg inte skall beräknas har jag preUminärt beräknat gmndbeloppet till 241 IOO kr.
Det statsbidrag till teaterverksamhet i län utan egen teaterinstitution, som. under några är funnits upptaget under delta anslag, har jag fr.o.m. nästa budgetår föreslagit att Kulturtådet skall disponera under anslaget Bidrag tiU utvecklingsverksamhet inom kiUmrområdet m.m.
85 Hemställan Prop 1992/93:100
lag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "ii- *
att tiU Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 370 500 000 kr.
B 15. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgmpper m.m.
1991/92 Utgift 53 786 0001 Reservation 195 4811
1992/93 Anslag 62 066 000
1993/94 Förslag 57 756 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 16
Enligt förordningen (1974:452) om statsbidrag till teater-, dans- och musUcverksarahet i mindre ensembler och fria gmpper utgår efter beslut av Statens kulturtåd bidrag till ensemble eller gmpp som bedriver sin verksamhet i yrkesmässiga former eUer tmder liknande förhållanden.
Statens kulturråd
Statens kulturtåd har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat utvecklingen under de senaste åren för teater-, dans- och musikområdet.
Sammanlagt framfördes spelåret 1990/91 ca 7 300 föreställningar av de fria teatergmpper, som erhåller statsbidrag. Av dessa var drygt 60 % föreställningar för bam och ungdom. Av gmppemas verksamhet finansierades samma år 37 % av bUjett- eller gageintäkter. Den statliga kulmrbudgeten svarade för 18 % av gmppemas finansiering, kommunema för 18 % medan landstingen bidrog med 8 %. Resterande del utgjordes av AMS-bidrag och övriga intakter. Kulturtådets stöd till fria teatergrupper uppgick budgetåret 1991/92 till 36 149 000 kr.
Under spelåret 1990/91 genomförde de fria dansgrupperna nästan 600 föreställningar raed drygt 50 000 åskådare. Ca 150 förestäUningar gjordes med inrikming på bam och ungdom och sågs av ca 13 000 personer. Antalet producerade föreställningar spelaret 1986/87 var 427 och de sågs av drygt 30 000 åskådare. Av dessa gjordes 101 föreställningar med inrikming på bam och ungdoraar. Kulturtådets stöd tiU fria dansgmpper och frilanskoreo-grafer uppgick budgetåret 1991/92 till 6 864 000 kr.
Budgetåret 1990/91 erhöll 79 fria musUcgmpper bidrag från Kulturtådet Sammanlagt genomförde de ca 3 000 konserter. De an-angerande musikföreningarna svarade ca 25 % av musikgruppemas framträdanden, medan kommunema svarade för ca 20 %, privata klubbar för ca 15 % och länsmusiken för ca 10 %. Kulturtådets stöd till fria musikgmpper och artange-rande musUcföreningar uppgick budgetåret 1991/92 till 18 417 000 kr.
Kulturtådet föreslår en ökning av detta anslag med totalt 26,5 mkr för den kommande tteårsperioden. 86
För budgetåret 1993/94 föreslås följande. Prop. 1992/93: IOO
1. TUl de fria teatergmppema föreslås ett ökat bidrag med 7 mkr. gjj 12
2. Bidraget till de fria dansgmppema och koreografema föreslås öka med 2,5 mkr.
3. Till de fria musUcgmppema och artangerande musikföreningarna föreslås ökade bidrag med 2 mkr.
4. Bidraget tUl FoUcoperan föreslås fr.o.m. nästa budgetår beräknas under en särskild anslagspost under anslaget Bidrag ull utvecklingsverksamhet inom kulmrområdet m.m.
Föredragandens överväganden
Jag har vid min behandling av Statens kulturtäds fördjupade anslagsframställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom teater-, dans- och musikorarädena.
Efter förslag i förta årets budgetproposition kunde en kraftig ökning göras av detta anslag. Denna har tyvärt inte motsvarats av satsningar inom detta område från andra offentiiga bidragsgivare.
Det belopp motsvarande 490 000 kr för bidrag till daglig träning för frilansdansare, som för innevarande budgetär finns upptaget under anslaget Bidrag tiU utvecklingsverksamhet inom kulmrområdet, bör beräknas under detla anslag. Jag delar Kulturrådets uppfatming att detta bidrag har stor betydelse för dansama och att det bör förstärkas. Jag föreslär bl.a. med hänsyn tiU detta att stödet tiU dans under detta anslag ökar med 700 000 kr.
Sora jag har redovisat vid min anmälan av anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner bör statsbidraget till FoUcoperan i Stockholm i fortsätmingen utgå i form av gmndbelopp och resursbehovet därför beräknas under det anslaget Förevarande anslag bör säledes minskas raed raotsvarande belopp, 5,5 mUjoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 57 756 000 kr.
B 16. Bidrag till Musikaliska akademien
1991/92 Utgm 2 698 0001
1992/93 Anslag 2 826 000
1993/94 Förslag 3 424 000
'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 17
Medel till Musikaliska akademien är budgeterade inkl. mervärdeskatt.
87
MusUcaliska akademien skall enligt sina av regeringen den 13 december prop 1992/93-100 1990 fastställda stadgar främja tonkonsten och vårda musiklivet Akademien gjj 12 skaU även följa utvecklingen inom det svenska och intemationeUa musiklivet ta imtiativ som främjar den svenska musikkulmren och inom musUcens områden stödja konstnärUgt utveckUngsarbete m.ra.
Musikaliska akademien
Musikaliska akademien har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Akademien ansöker om en ökning av sina resurser med totalt drygt 2 mkr. Akademien viU under perioden prioritera forsknings- och utvecklingsarbete, projektet MusUcen år 2002 samt komplettering av serier för Musica Sveciae.
För budgetåret 1993/94 föreslår akademien följande.
1. Återtagande av förlorade verksamhetsresurser 300 000 kr.
2. Kompensation för hyreshöjningar 530 000 kr.
3. Planering och research för kompletterande serier till Musica Sveciae IOO 000 kr.
4. Medel för en assistenttjänst till projektet Musiken år 2002 motsvarande 130 000 kr.
Föredragandens överväganden
För nästa budgetär beräknarjag en höjning av anslaget med 530 000 kr för ökade hyreskostnader. Dämtöver har 68 000 kr beräknats för verksamhets-anknuma ombyggnadsåtgärder, varav 34 000 kr är ett engångsbelopp.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Musikaliska akademien för budgeläret 1993/94 anvisa ett anslag pä 3 424 000 kr.
Bibliotek Prop. 1992/93:100
Bil. 12 B 17. Bidrag till regional biblioteksverksamhet
1991/92 Utgift 33 994 8191
1992/93 Anslag 34 364 000
1993/94 Förslag 35 292 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 18
Bidrag till regional biblioteksverksamhet lämnas enligt förordningen (1985:528) om statsbidrag ttU folkbibUotek.
Underlaget för statsbidrag till kosmader för länsbiblioteken utgör 252 gmndbelopp. Gmndbeloppets storiek fastställs årUgen av regeringen. Innevarande budgetår uppgår beloppet preliminärt till 185 400 kr. För verksamheten vid varje länsbibliotek beräknas lägst sex gmndbelopp. Statsbidrag utgår med 55 % av gmndbeloppen. Av gmndbeloppen avser tio lånecenttalsverk-sarahet i enlighet med vad rUcsdagen har uttalat härom (bet. 1987/88:KrUI4 s. 20).
Under anslaget har beräknats medel till lånecenttaler och depåbibliotek samt en invandrarlånecenttal med 9 596 000 kr.
Medlen under detta anslag fördelas av Statens kulmrtåd.
Statens kulturråd
Kulturtådet föreslår en förstärkning av den kompletterande mediaförsörjningen genom en uppräkning med 72 nya gmndbelopp under den kommande treårsperioden varav 24 under budgetåret 1993/94. Vidare föreslås att de fasta gmndbeloppen tiU länsbiblioteken öronmärks för kompletterade medieförsörjning och att ett viUkor skall vara att lokala bibUotek som umyttjar länsbibUotekens fjärtläneservice inte skall ktmna ta ut avgifter av ensldlda låntagare för boklån.
Föredragandens överväganden
Jag har tidigare i samband med redovisningen av Kulturrådets fördjupade anslagsframställning under avsnittet om bibUoteksområdet redogjort för mina samlade bedömningar av Kulmrtådets förslag på området.
Jag beräknar för nästa budgetår ingen annan förändring under detta anslag än sedvaiUig kompensation för löneutvecklingen.
Vid beräkningen av medelsbehovet har jag utgått från ett preliminärt beräknat gmndbelopp på 185 400 kr, varav statsbidraget är 55 %. För lånecentraler, depåbibliotek och invandrarlånecentral beräknar jag oförändrat 9 596 000 kr. Tio gmndbelopp skall även i fortsättningen tiUföras lånecen-ttaleraa.
89 Hemställan Prop 1992/93:100
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen "-
att till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 292 000 kr.
90 Bildkonst, konsthantverk m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 12 B 18. Statens konstrad
1991/92 Utgift 4 852 3931
1992/93 /inslag 4 780 000
1993/94 Förslag 5 041 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 19
Statens konsttåd har tiU uppgift att genom förvärv av konsmärUga arbeten till statens byggnader och andra lokaler för statUga myndigheter verka för att konsmäriiga värden införiivas raed samhällsmUjön.
Rådet skall vidare lämna statiiga, koraraunala och landstingskoramunala myndigheter samt enskilda personer och företag information om förvärv av konsmärUga arbeten som är av betydelse för samhäUsmiljön samt i övrigt om konsten i denna miljö.
Medel för konsttådets förvärv av konst anvisas under anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m.ra.
Statens konstråd
Konstrådet har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96.
Resultatanalys
Konsttådet framhåller att ambitionen att anslå en procent av de samlade statliga byggnadskostnaderaa för konstnärlig utsmyckning har haft ett starkt kulturpolitiskt symbolvärde, som blivit ett riktmärke för komrauner och landsting och tjänat som interaationellt exempel. Ute i Europa börjar enprocentsmålet bli ett vedertaget begrepp. Varianter på procentregeln finns i Norden, Tyskland, Frankrike och har nyligen införts i Belgien.
I Sverige är det särskilt för monumentalkonsten sora Konstrådets verksamhet haft betydelse. De konsmäriiga insatsema har genoragående kunnat planeras och genoraföras i ansluming tiU byggprojekteringen, vUkel inneburit unika fömtsätmingar för den konsmäriiga utsmyckningen. Ingen annan beställande institution har haft motsvarande resurser och kontinuitet för att främja just denna uppgift för konsten. Även de betydande och kvalitetsinriktade förvärven av lös konst innebär ett viktigt indirekt stöd till konst- och ut-slällningsliv i Sverige. Antalet fasta monumentalverk tillkomna genom Konsttådets försorg resp. antalet inköpta lösa konstverk under de senaste fyra budgetåren framgär av följande tabeU.
91 Fast konst Lös konst
1988/89
44 3 140
1989/90
2 279
1990/91
53 1636
1991/92
48 1459
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Kostnadsfördelning (tusen kronor)
Fast konst Lös konst
5 460 17 200
10165 13 640
5 870 17 420
10212 14 030
Ett annat område där konsttådets beställningar haft särskild betydelse är den textila konsten, som under de senaste decenniema vuxit fram som en självständig konstgren, viUcen fungerar ovanligt bra som utsmyckningsform i dagens arkitektur. Textilkonst utförd i stora format, kostar dock för mycket för att klara sig på marknadsvillkor och kräver fortsatt engagemang från bl.a. konsttådets sida.
Fömtom att förse nya statUga byggnader med konsmäriig utsmyckning har Konstrådet strävat efter att tiUgodose även behovet i det ökande antalet förhyrda lokaler samt önskemålen om konst tiU äldre arbetsplatser. I det senare faUet har det emeUertid inte varit möjUgt att hålla takten med efterfrågan. Trots att ca 75 sådana s.k. direktansökningar behandlas årligen, står i dag mer än 300 arbetsplatser i kö med väntetider på upp till 4 år. Pä gmnd av resursläget har rådet successivt tvingats minska pä insatserna för konst till befintliga byggnader.
Konsttådets andra huvuduppgift att sprida kunskap om konsten i samhäUsmiljön har organiserats genom avdelningen Informationscentrum för offentiig konst som dels utgjort ett för allmänheten tillgängligt arkiv, dels bedrivit en uppsökande verksamhet för att informera rayndigheter, företag och enskilda om såväl den statiiga som den övriga offentliga konsten i landet Genom viss datorisering har arkivets tiUgängUghet ökat väsentiigt
Mål och inrikming
Den kommande treårsperioden kommer att innehålla förändringar för statens byggande och byggnadsförvaltning, där de långsiktiga konskvensema för Konsttådets verksamhet ännu sä länge är svära att överbUcka. Det är framför allt fömtsättningama för en del av den byggnadsanknuma, fasta konsten som komraer att förskjutas nar staten bolagiserar ägandet tiU stora delar av lokalema för statiig verksamhet. Det är ännu oklart hur en byggnadsanknuten konst för nytillkommande lokaler i bolagsägo skall fmansieras.
I denna nya situation är del enligt Konstrådet viktigt bäde ur ekonomisk och kulturpolitisk synvinkel art del finns en kompetent beställare, som ser iQl att betingelsema för den offentliga konsten är goda. Konstrådet anser att uppgiften tills vidare som hittills bör ligga hos rådet där den nödvändiga erfarenheten - bl.a. från samarbete med de affärsdrivande verken - finns.
Inom ramen för nuvarande resursnivå kommer rådet inte längre att kunna förse befintiiga byggnader med konst utan avser att koncenttera sina insatser
på nytillkomraande lokaler för statlig verksamhet varvid prioriteringarna fop 1992/93-100 kommer att göras utifrån följande kriterier: arkitekmrens kvaliteter och bygg- gji 12 nådens funktion, antal anställda och antalet besökare, geografisk spridning i landet, särskilda målgmpper med t.ex. stora satsningar pä universitet och högskolor, inbrymingar i industrimiljö, oftast i samverkan med de affärsdrivande verken.
I samverkan med de övriga nordiska ländema avser Konstrådet vidare att gå utöver nationsgränsen för uppdrag och inköp av konst. Nägra hinder i Konsttådets insu-uktion fmns inte heUer mot ytterUgare öppningar mot Europa i form av förvärv av konst av icke-nordiska konsmärer.
Förslag
Konsttådet begär att förvärvsanslaget baseras på enprocenttegeln, raen att det därtill ger utryrarae för konstinsatser för myndigheter i förhyrda lokaler och i äldre fastigheter som inte tidigare fått konst. Det innebär en budgetram på sammanlagt 145 mkr, samt att förvalmingsanslaget Statens konstråd förstärks, dels för ADB-utveckling, dels för Informationscentmm för offentUg konst, där resurser behövs för ett konstpedagogiskt och informerande arbete. Det skulle innebära en samlad budget för treårsperioden på 15 915 000 kr.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning och slutsatser
Den samlade resultatbedömningen av Konsttådets verksamhet mäste enligt min mening göras mol bakgmnd av det övergripande kulturpolitiska målet att skapa en offentiig miljö där konst är ert namriigt och framttädande inslag. I ett längre perspektiv får det då anses vara ett raycket gott resultat alt ambitionen fart ett nationellt genomslag i komrauner och landsting och att synsättet har fått intemationell efterföljd.
Jag vill erinra om den översyn av verksaraheten vid Konstrådet sora behandlades i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 58-59). Översynen gäUde rädets organisation och ledde tUl vissa smärte förändringar.
Konstförvärven och bolagiseringen av statens fastigheter
Som regeringen tidigare anmält för riksdagen (prop. 1992/93:37) har Slalens konstmuseer haft regeringens uppdrag att tillsammans med Byggnadsstyrelsen utteda behovet av dispositioner rörande fasta konstverk i de fastigheter som skall bolagiseras. Bolagiseringama berör emellertid inte bara den befintiiga konsten, ulan ger ocksä delvis nya fömtsättningar för Konstrådets arbete med ny konst tUl lokalema för statiig verksamhet.
De bolag för förvalming av statiiga byggnader som riksdagen nyligen beslutat om kommer art vara privaträttsUga subjekt Därför blu det inte lämpligt att konstrådet, att på det sätt som hittills har skett i samarbetet med t.ex. Byggnadsstyrelsen, förser fastighetsägaren med fast konst som bekostas med
raedel för förvärv av konst för statens byggnader. De nya fastighetsbolagen Prop 1992/93" IOO skall inte ha någon annan ställning i förhållande tUl de myndigheter som är gjj 12 deras hyresgäster än andra konkurterande bolag på fastighetsmarknaden.
Bolagsbildningama ändrar inte Konstrådets arbete raed anskaffande av lösa konstverk eller s.k. stafflikonst, eftersora ägaransvaret för denna för statens räkning utövas av den hyrande myndigheten, inte av förvaltaren. Detsamma gäller den s.k. byggnadsanknutna konsten, även om den, som framgår av benämningen, har ett samband med den byggnad där den är installerad.
Däremot blir relationen annorlunda i fräga om fasta konstverk, eftersom dessa enligt jordabalkens bestämmelser koramer att tUlhöra fastigheten såvitt inte avtal ttäffas om annat De fasta konstverken motsvaras i hög grad av den monumentalkonst för vilken Konsttådet har framhållit det betydelsefulla i rådets beställartoll. Det är önskvärt att de nya förhåUanden som inttäder i och med bolagiseringama inte medför att denna typ av konst i den offentiiga miljön minskar.
Konsttådet bör därför ha raöjUgheter att med en väl avvägd bidragsgivning stimulera bolagen till konstförvärv. Jag hyser förhoppningen om att bolagen - såsom hittills de statiiga myndighetema för fastighetsförvalting - komraer att umytttja Konsttådets kompetens i frägor om konsmäriig utsmyckning. Konsttådets erfarenheter från samarbetet med affärsverken bör här vara lämpliga att bygga vidare på.
Jag finner det dessutom angeläget att Konsttådet studerar fömtsättningama att finna nya sätt att stimulera tiUkomsten av monuraentalkonst i den offentiiga miljön.
Anslagsberäkningar
Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har kostnaderaa för verksamhetsanknutna ombyggnadsåtgärder inräknats i anslaget
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. Statens konstråd kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Statens konstråd kommer därför art tilldelas ert räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 18. Statens konstråd förs tUl detta konto.
Samtiiga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en fömtsätming för län i Riksgäidskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Statens konstråds behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 50 000 kr för investeringar i ADB.
Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktUnjer som chefen för Finans departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av löne kostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till län i Riks gäidskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1 av snittet Styming av statsförvaltningen och de finansiella fömtsätmingama för 94
myndighetema). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutUgt enUgt Prop. 1992/93:100 dessa riktUnjer, och kan därför korama att avvika från det här föreslagna gjj 12 beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
art tiU Statens konstråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 041 000 kr.
B 19. Förvärv av konst för statens byggnader m.m.
1991/92 Utgift 26 004 7851 Reservation 467 5291
1992/93 /anslag 28 038 000
1993/94 Förslag 28 038 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 20
Från anslaget bekostas sådana förvärv av konst till statens byggnader och andra lokaler för statiiga myndigheter som beslutas av Statens konsttåd. Förvärven kan avse dels konst som särskilt beställts i anslutning tUl olika byggnader, dels stafflikonst, skulptur, grafik, konsthantverk ra.m. TiU dessa ändamål har för budgetåret 1992/93 anvisats 24 133 000 kr. Utöver beställningar som är möjliga inom anslagets ram får Konsttådet innevarande budgetår beställa konst intill ett belopp av högst 8 mkr för betalning under följande budgetår. Under budgetåret 1992/93 har av de raedel som Konsttådet disponerar under anslaget avdelats sammanlagt 600 000 kr för inköp och bestäUningar hos Föreningen Handarbetets vänner.
Från anslaget utgår vidare bidrag med sammanlagt 3 905 000 kr för konstinköp tUl folkparker. Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisa-tionemas samlingslokaler. För budgetåret 1992/93 har bidrag utgått med 1 374 000 kr till FoUcparkema i Sverige och med 2 531 000 kr till Sam-lingslokalorganisationemas samarbetskorarairté att fördelas mellan allmänna samlingslokaler inom FoUcets husföreningamas rilcsorganisation, Bygdegårdamas riksförbund och Riksföreningen Våra gärdar.
Statens konstråd
Konsttådets förslag redovisas under föregående anslag.
Statens kulturråd
Kulturtådet föreslår att anslagsposten Bidrag för konstinköp till folkparker, FoUcets hus, bygdegärdar och nykterhetsorganisationemas samlingslokaler höjs med 500 000 kr årligen under tteårsperioden.
Föredragandens överväganden Prop 1992/93-IOO
Min allmänna bedömning av fömtsättningama för Konsttådets verksamhet "''• och resursema för förvärv av konst har jag redovisat under anslaget tUl Statens konsttåd. Anslaget bör i sin helhet föras upp med oförändrat belopp.
För Statens konsttåds förvärv har jag beräknat 24 133 000 kr. Jag har utgått ifrån att utsmyckningen av lokaler för de affärsdrivande verken i huvudsak skall bekostas av verken själva.
Konstrådet bör enligt samraa principer som gäUer för innevarande budgetår medges att utöver beställningar som blir möjliga inom anslagets ram beställa konst till ett belopp av högst 8 miljoner kronor för betalning under följande budgetår.
Bidraget för konstförvärv tiU samlingslokaler och folkparker bör utgå med 3 905 000 kr.
Hemställan
Jag herastäUer att regeringen föreslår riksdagen art
1. godkänna vad jag har anfört ora beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1993/94,
2. till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 28 038 000 kr.
B 20. Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden
1992/93 /anslag 15 000 000
1993/94 Förslag 3 000 000
Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden lämnas enUgt förordningen (1987:316) om bidrag tiU konsmärUg utsmyckning i bostadsområden. Riksdagen faststäUer årligen en rara för beslut ora bidrag tiU konsmäriig utsmyckning. För budgetåret 1991/92 fastställdes en ram ora 15 mkr, medan någon ram för innevarande budgetår inte bevUjats.
Boverket
Behovet av medel för utbetalning av under budgetåret 1991/92 beslutade bidrag beräknas av Boverket för budgetåret 1993/94 tUl 3 mkr.
Föredragandens överväganden
RUcsdagen fattade med anledning av förslag i 1992 års budgetproposition beslut om att avveckla stödet till konsmäriig utsmyckning i bostadsom råden (prop. 1991/92:100 biL 12 s. 61-62, bet 1991/92:BoUll, rskr. 1991/92:152). För att tillgodose behovet av raedel för tidigare fattade beslut 96
om bidrag anvisades dock för innevarande budgetår 15 miljoner kronor. Mot- Prop. 1992/93:100 svarande medelsbehov för nästa budgetår uppgår till 3 miljoner kronor. An- gjj j2 slaget bör budgeteras raed hänsyn härtill.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag för konsmäriig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 3 000 000 kr.
B 21. Utställningar av nutida svensk konst i utlandet
1991/92 Utgift 1456 2501 Reservation -18 0121
1992/93 Anslag 1448 000
1993/94 Förslag 1520 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 21
Enligt förordningen (1988:744) med instmktion för nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utiandet (NUNSKU) har näranden till uppgU'i att anordna utställningar i utiandet av nutida svensk konst samt att vara det organ som enligt stadgama för nordiskt biennalråd har att planlägga och genomföra svenskt deltagande i biennalutställningama i Venedig. Anslaget används av nämnden för direkta utställnings- och administrationskosmader.
Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet
Nämnden föreslår att anslaget för nästa budgetår höjs raed 155 000 kr. Höjningen motiveras av behovet av kompensation för prisökningar på intemationella ttansporter, materialkosmader för s.k. installationer och trycksaksproduktion.
Statens kulturråd
Kulturtådet tiUstyrker en resursförstärkning för NUNSKU.
Föredragandens överväganden
NUNSKU är en förmedlare av kunskaper intemationellt om den svenska konsten av i dag. De kontakter som därigenom skapas medverkar till ett konsmärUgt nyskapande och ett breddat utbyte mellan Sverige och omvärld en. Jag vill i övrigt hänvisa till vad jag tidigare anfört vid min behandling av Kulturtådets fördjupade anslagsframstäUning under avsnittet om bildkonst- området 97
7 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 12
Hemställan Prop 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ""-
att tUl Utstöllningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på I 520 000 kr.
B 22. Bidrag till Akademien för de fria konstema
1991/92 Utgift 1519 0001
1992/93 Anslag 1580 000
1993/94 Förslag 1580 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 22
Medel till Akademien för de fria konstema är budgeterade inkl. mervärdeskatt
Akademien för de fria konstema har tiU uppgift art mom Sverige främja utvecklingen av målar-, bildhuggar- och byggnadskonsten och övriga till den bUdande konsten hänförliga konstarter samt att yttta sig i frågor som hör till akademiens verksamhetsområde.
Akademien för de fria konsterna
För kompensation av kosmadsökningar föreslås en uppräkning raed 87 0(X) kr samt däratöver 75 000 kr för vård av akademiens konstsaraUng och arkiv.
Föredragandens överväganden
Akademien är en viktig aktör inom bUdkonstområdet med kvaliteten sora riktmärke för sitt agerande. Verksamheten faUer därför väl inom ramen för de riktiinjer inom området som jag har förordat
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår rUcsdagen
att till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på I 580 000 kr.
B 23. Främjande av hemslöjden
1991/92 Utgift 9 161 6381
1992/93 Anslag 14 840 000
1993/94 Förslag 15 742 000
lAnvisat under tolfte huvudtiteln, anslaget B 3
98 EnUgt förordningen (1988:315) med instmktion för nämnden för hem- jProp 1992/93-100 slöjdsfrägor skall nämnden, som inrättades den 1 juli 1981, ta initiativ till, gjj 12 planera, samordna och göra insatser för att främja hemslöjd i den mån sådana uppgifter inte ankommer pä annan statiig myndighet. Nämnden skall inom sitt verksamhetsområde fördela statUgt stöd tiU hemslöjdsfrärajande verksamhet
Närings- och teknikutvecklingsverket skall svara för nämndens medels-förvalming och personaladministtation samt lämna det biträde i övrigt som behövs för dess verksamhet.
Nämnden för hemslöjdsfrågor
Nämnden har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96.
Resultatanalys
Nämnden för hemslöjdsfrågor har i sin verksamhet byggt upp ett omfattande kontakmät raed olika rayndigheter på såväl central som regional nivä. Detta har lett tUl att hemslöjdsfrågoma fått ökad uppmärksamhet i en vidare krets av samhällsinstitutioner än tidigare. Genom samarbete och samfinansiering med andra institutioner har ett stort antal för hemslöjdens utveckling vUctiga projekt kunnat genomföras viUca inte skulle ha kommit till stånd genom endast en inuessents medverkan.
Den konsulentverksamhet för viUcen nämnden fungerar som tillsynsmyndighet har under hela 1980-talet varit en sttategisk resurs för råd och upplysning i hemslöjdsfrågor. Konsulentema har aktivt verkat för en utveckling av den lokala slöjden och genomfört olUca projekt i syfte att förbättta slöjdens kvalitet och höja slöjdamas kompetens. Denna rådgivningsverksamhet ger inte effekt på kort sikt utan genom sin kontinuitet. En påtaglig effekt redovisades på Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbunds jubileumsutställning Slöjdsommar 92 på Liljevalchs konsthall då konsulentema manifesterade slöjden och slöjdamas yrkeskunnande. I utställningen ansvarade konsulentema distriktvis för det rikhaltiga utbudet av aktiviteter, i vilka slöjdama medverkade.
Mål och inriktning
Nämnden avser alt genora prioriteringar i verksaraheten uteslutande ägna sig åt centrala, övergripande och akuta insatser inom ett begränsat antal områden. De projekt som kommer att prioriteras skall ha en stark regional förankring, gå att fä sam finansierade och kunna ge resultat och erfarenheter sora kommer hela hemslöjdsorarådet tiU nytta. I rådande arbetsmarknadssituation bör även sådana prioriteringar göras som kan ge arbetstillfällen.
Följande omräden avser nämnden att prioritera - bam och hemslöjd - för slöjdens överlevnad, för tillväxt och föryngring av slöjdarkåren,
- sameslöjden - för utveckling och förbättring av sameslöjdamas verksam- Prop 1992/93-100 helsvillkor, gjj j2
- råvaroma till slöjden - forisatt verksamhet för att lösa den inhemska råva-mtUlgången,
- dräktområdet - personell förstärkning för att lösa akuta problem inom material- och informationsområdena,
- akutinsatser för hotade slöjdtekniker samt stöd till teknik- och produktutveckling.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning och slutsatser
Jag vill erinra ora den utvärdering av verksamheten vid Nämnden för hemslöjdsfrågor som jag anmälde i förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 66). Jag anförde då, mot bakgmnd av förslagen i betänkandet (SOU 1991:66) Hemslöjd i samverkan och remissinstanseraas uppfattning, att Nämnden för hemslöjdsfrågor framöver bör vara det centtalt samordnande organet för det statiiga hemslöjdsstödet Verksamhetsinriktningen och vilUcoren i övrigt, bl.a. frågan om huvudmannaskap för länshem-slöjdskonsulentema, föranledde inte något förslag tiU förändring i förhållande tUl vad som gäUt sedan nämnden inrättades 1981.
Den fördjupade anslagsframställning som nu läranats av Nämnden för hemslöjdsfrågor bekräftar enligt min uppfatming att arbetet bedrivs pä ett rationeUt sätt och i enUghet med de verksamhetsmål som uppsatts.
Mot bakgrund av det underlag som mina ställningstaganden i förta årets budgetproposition grundade sig pä finner jag inte nu anledning att på nytt göra någon fördjupad prövning av verksamheten. Jag anser att del förslag till inrikming som Nämnden för hemslöjdsfrägor lämnat är väl ägnat att Ugga tUl grund för det statUga stödet till hemslöjd under den kommande tteårsperioden. Jag vUl här erinra om vad jag tidigare anfört om ansvaret och resurseraa för den samiska slöjden i propositionen (prop. 1992/93:32 bil. 3) om saraerna och saraisk kultur m.m.
Anslagsberäkningar
Vid rain beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Anslaget för Främjande av hemslöjden har budgeterats utan hänsyn tiU den tekniska justering som mäste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget Riktiinjer för denna förändring har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1 avsnittet Styrning av StatsfÖrvalmingen och de finansiella förutsättningarna för rayndighetema). Det belopp sora kommer att ställas ull nämndens disposition komraer att slutUgt faststäUas enligt redovisade riktiinjer och kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
100 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen 'i- "
att till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 15 742 000 kr.
101 Arkiv Prop. 1992/93:100
Utbyggnad av arkivdepåer
Inledning
Regeringen tilUcallade den 25 oktober 1989 en organisationskommitté raed uppdrag att upprätta en plan för försörjningen av statiiga arkivdepäer. Kommittén överiämnade i april 1991 betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkivdepäer, en utvecklingsplan till är 2000. En sararaanfattning av förslaget samt en förteckning över remissinstanseraa och en sararaanställning av remissytttandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagoma 12.6 och 12.7.
Bakgrund
I betänkandet (SOU 1988:11) Öppenhet och minne konstaterade Arkivutredningen (ARKU) att den orafattande tillväxten av de statiiga rayndighetemas arkiv från 1950-talel och framåt inte motsvarats av en lika omfattande utbyggnad av de statiiga arkivmyndighetemas depåkapacitet. ARKU beräknade att arkiven inom den civila statiiga sektom årligen växer raed ca 100 000 hyllmeter före gallring (bmtto) och med ca 20 000 hyllmeter efter gallring (netto). DärtiU kommer arkivinformation som lagras på annal medium, tex. mUcrofilm och olika /UDB-media. Utredningen konstaterade att de civUa slatliga arkivmyndighetemas - RUcsarkivet och landsarkiven - depåer var fyllda varför en utbyggnad av dessas förvaringskapacitet, med sammanhängande resurser, är nödvändig för att de arkivproducerande myndighetema, arkivbU-daraa, skall kunna avlastas.
ARKU konstaterade vidare att ett växande gap har uppstått mellan kraven på arkivmyndigheteraas förmåga att hantera och förvara del stadigt växande inflödet av arkiv och arkivmyndighetemas resurser och kompetensuppbyggnad för att klara denna uppgift. Enligt utredningen måste statens planeringsfömtsätmingar förbättras pä derta område. För att uppnå detta bör de arkivbildande myndighetemas ansvar för sin arkivbUdning förstärkas. Ett utökat ansvar bör i princip också omfatta de långsiktiga ekonomiska konsekvenseraa av denna arkivbildning. Detta synsätt innefattar en överföring av resurser till arkivmyndighetema från de arkivbildande myndighetema i samband med leveranser av arkiv. En resursöverföring mäste, för att långsUctigt täcka de kosmader som uppstår, omfatta såväl medel för den fortsatta praktiska hanteringen av arkiven som medel för själva arkivförvaringen. ARKU:s bedömning var att detta slags omprioieringar bör ske inom ramen för regeringskansliets ordinarie budgetarbete.
I propositionen (prop. 1989/90:72, bet. 1989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307) om arkiv m.m. anges informationslagring och arkivförvaring som ett prioriterat insatsområde för det statliga arkivväsendet Bland annat be tonas vUcten av rationella, kostnadseffektiva lösningar. För att precisera be hoven av detta och för att ta fram beräkningsmodeller med anledning av 102
ARKU:s förslag fick Organisationskommittén för försörjning av statiiga Prop. 1992/93-100
arkivdepäer (Dir. 1989:46) till uppgift att utarbeta en plan för försörjningen gjj 12
av statiiga arkivdepåer samt att beräkna medelsbehoven för en utbyggnad.
Kommittén skulle pröva ora en sädan utbyggnad av arkivdepåer kunde ske i
samverkan med andra arkiyhuvudmän, särskilt priraär- och landstingskora-
rauner. Möjligheten att rainska arkivdepåbehovet genora en mera systematisk
mikrofUmning skiUle även undersökas.
I komraitléns uppgifter ingick också att undersöka om en utbyggnad av arkivdepåer, lokaliseringen av sädana arkivdepäer eller andra skäl kunde för-, anleda behov av en annan organisatorisk ram för de civila arkivmyndighetema. I uppdraget ingick även att undersöka om behov förelåg att föreslå förändringar mellan Riksarkivets och landsarkivens ansvarsområden som arkiv-depåer för centtala resp. regionala och lokala myndigheter.
Vissa frågor om kyrkoarkiv
I organisationskommitténs uppgifter ingick att utreda vissa frägor om vilka resursbehov som uppkommer hos landsarkiven i samband med att de övertar kyrkobokföringsarkiven när foUcbokföringen förs över till skattemyndigheteraa. Regeringen beslutade den 5 september 1991 om mikrofilmning av den del som orafattar folkbokföringen av dessa arkiv. Riksskatteverket har därvid kunnat umyttja de beräknmgar som organisationskommittén redovisat pä detta oraråde när man i samråd med RUcsarkivet planerat genomförandet av filmningen m.m. Jag återkommer tUl denna fräga vid min anmälan av anslaget tUl Riksarkivet och landsarkiven.
Landsarkivens depåansvar
Orgaiusationskommittén föreslår att arkiven från hovrätter, kammarrätter, försäkringsrätter samt från universitet och högskolor avlämnas till landsarkiv i stället för till RUcsarkivet. Vidare föreslär kommitten att depåansvaret för ADB-upptagningar från regionala och lokala statiiga myndigheter överförs från Riksarkivet till resp. landsarkiv. Remissinstansema har i denna fråga i huvudsak förordat att om depåansvaret överförs till landsarkiv bör en naturUg konsekvens vara att'även motsvarande tillsynsansvar överförs från Riksarkivet till landsarkiv. Man bedöraer det vara mest rationellt att en arkivbU-dande rayndighet endast ska behöva koramunicera med en och samma arkivmyndighet
Uppdelningen av Riksarkivets och landsarkivens depå- och tillsynsansvar regleras av förordningen (1991:731) med insttuktion för Riksarkivet och landsarkiven. För att på effektivast möjliga sätt kunna ta ansvar för arkiv-effektema av det pågående förändringsarbetet inora den offentiiga sektom bedömer jag nu det vara en lämplig ätgärd att Riksarkivet ges möjligheter till sförte flexibilitet i fördelningen av depå- och tillsynsuppgifter raellan Riksarkivet och landsarkiven. Denna minskade detaljreglering skapar fömtsättningar för Riksarkivet att anpassa arkivverksamheten i enUghet med de behov som föreligger. Jag vUl för Riksdagens kännedom raeddela min avsikt att se-
nare återkomma till regeringen med förslag om en reglering av denna fråga så att Riksarkivet ges ökade möjligheter att inom ramen för sitt sektorsansvar göra en läraplig fördelning av depåansvars- och tUlsynsuppgifter meUan Riksarkivet och landsarkiven.
I samband med beredningen av denna del av organisationskommitténs förslag har jag noterat att flera remissinstanser uttalat särskUda önskemål om att Göta hovrätts arkiv bör fortsatt förvaras i Jönköping. Detta oavsett eventueUa förändringar vad gäller vilken arkivmyndighet som skall ha tillsyns-resp. depåansvar för hovrätter. Jag viU i detta samraanhang erinra ora att de nuvarande reglema för leverans av arkiv till arkivmyndighet i normalfallet innebär att en sådan leverans sker efter överenskommelse raellan arkivbilda-ren och arkivmyndigheten. Med den starka lokala förankring som Göta hovrätts arkiv uppenbarligen har i Jönköping finns det anledning att utgå ifrån att överenskommelse kan träffas om fortsatt förvaring av arkivet där.
Jag övergår nu till att redovisa mina ställningstaganden till organisations-koraraitténs förslag i övrigt.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Beräkningar av arkivtillväxt och leveransbehov
Min bedömning: Under 1990-talet behöver ca 140 000 hyllmeter handlingar från civila statiiga myndigheter överföras till Riksarkivet och landsarkiven. Utöver detta tilUcomraer bland annat leveransbehov till följd av den pågående förnyelseverksaraheten inom StatsfÖrvalmingen.
Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Delar kommittens uppfatming.
Skälen för min bedömning: Av arkivlagen (SFS 1990:782) följer att myndigheters arkiv pä sikt skall överföras tiU arkivmyndighet Detla innebär att arkivmyndigheteraas depåkapacitet successivt raåste utökas för att kunna avlasta myndigheteraa aUtefter de behov som uppstår. Organisationskommitténs beräkningar visar att ca 140 000 hyllmeter arkivhandlingar under 1990-talet behöver levereras till Riksarkivet och landsarkiven. Redan nu förvaras hos dessa arkivmyndigheter arkivbestånd som uppgår tUl ca 300 000 hyllmeter. Utöver vad organisationskommittén har haft haft möjlighet att beräkna tillkomraer dessutom de relativt omfattande leveransbehov som uppstår till följd av bl.a. privatiseringen av affärsverk. Slutiigen finns vissa behov av att kunna ta emot enskUda arkiv.
Genom att fastställa vilka leveransbehov som föreligger samt genom att precisera nettoarkivtillväxten har organisationskommittén skapat väsentligt förbätttade planeringsförutsättningar för en utbyggnad av statens arkivdepåer. De gjorda beräkningaraa förefaller vara väl underbyggda även om det kan finnas anledning anta att pågående förändringar inom den statiiga rayndig-
hetssektora koramer att medföra ytterligare omfattande leveransbehov utöver vad kommitten haft raöjUghet att beräkna.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Mikrofilmning
Min bedömning: Behovet av utbyggnad av arkivdepäer påverkas under 1990-talet enbart i raycket begränsad omfattning av möjUghetema an mikrofUma redan bUdade arkiv.
Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Instämmer i allmänhet med bedömningen. Ett fåtal remissinstanser anser dock att organisationskomraittén underskattat vinstema med att i efterhand mUaofUma arkivhandlingar.
Skälen för min bedömning: Mikrofilmning av arkiv har förekommit under lång tid. I allmänhet har arkivmUcrofilmning gjorts för att tiUgängUggöra svåråticomliga arkivbestånd eller för att säkerhetsfilma omistiiga originalhandlingar. Arkivmikrofilmning förekommer även för att skydda särskilt utsatta arkivhandlingar från kraftig försliming orsakad av bl.a. hög efterfrågan.
Kosmadskalkyleraa för att av andra skäl ersätmingsmUcrofilraa redan existerande arkivhandlingar har inte övertygande kunnat påvisa tillräckliga ekonoraiska fördelar för att motivera särskilda åtgärder. Att däremot när arkiv bildas - som ett led i en automatiserad process - direkt framställa arkivhandlingar pä tex. mikrofilm är en raetod som förtjänar att övervägas vid framställning av arkivhandlingar avsedda art bevaras för framtiden. Jag delar komraittens uppfattning att en utökad mUcrofilmning inte kommer att påverka behoven av arkivdepäer under 1990-talet.
Den tekniska utvecklingen i fråga om informationslagring går snabbt. Riksarkivet följer denna utveckling och har inom ramen för sitt sektorsansvar att bevaka området och vidta eller föreslå lämpUga åtgärder.
Resursöverföring vid leverans av arkiv
Min bedömning: Riksarkivets och landsarkivens resurser behöver förstärkas i samband raed art de raottar arkivleveranser från myndigheter.
Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min.
Remissinstansema: Har i allmänhet lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för min bedömning: Arkivlagen lägger elt tydligare ansvar pä de arkivbildande myndighetema för sina arkiv. Detta ansvar inrymmer även långsUctiga aspekter utöver de tidsmässigt raera kortsUctiga återsökningsbe-
hov ra.m. som myndighetema själva har i de egna arkiven. Här är givetvis Prop 1992/93-100 offentiighetsprincipen en styrande faktor. Rätten att ta del av de aUmänna gjj j2 handlingar som arkiven huvudsakligen utgörs av måste givetvis garanteras även på lång sikt. En annan mera långsiktig aspekt är det ansvar den arkivproducerande myndigheten har för sina arkiv av det skälet att dessa utgör en del av det nationeUa kulturarvet
De långsiktiga kosmadema för arkivbevarande kan i princip delas upp i två huvudkomponenter. Dels kostar det att rent fysiskt härbärgera och vårda arkiven i den typ av lokaler sora erfordras för att garantera säkerhet och beständighet. Dels innebär utnyttjandet och värden av arkiven en kosmad. I elt kortare tidsperspektiv är detta umyttjande huvudsakligen relaterat tUl arkivbildamas fullgörande av sina huvuduppgifter. När ett arkiv, som fortfarande är av betydelse för den verksamhet ur vilken det härstammar, avlämnas till arkivmyndighet får arkivmyndigheten också överta vissa myndighetsuppgifter. Arkivmyndigheterna behöver resurser för dessa uppgifter. Ert belysande exerapel på detta är den av regeringen är 1990 beslutade successiva överföringen av foUcbokföringsarkiv, omfattande ca 23 000 hyllmeter handlingar, från kyrkan till landsarkiven. Enligt organisationskommitténs bedömningar kommer denna överföring att medföra ett behov på sikt om ytterligare minst 55 tjänster hos landsarkiven för art man där skaU kunna utföra den författ-ningsenUga hanteringen av foUcbokföringshandlingaraa.
Att överföra arkiv tUl arkivmyndighet innebär därmed en resursmässig av-lasming för de arkivbildande myndighetema. Denna besparing är som jag visat störte än vad enbart kosmadsminskningen för själva arkivutrymraet innebär. I gengäld ökar arbetsbelastningen för den mottagande arkivmyndigheten i motsvarande grad. Jag bedömer det därför vara rimligt att - i lUchet med arkivuttedningens förslag - arkivmyndighetema ges en ekonomisk kompensation direkt kopplad till de leveranser som sker. Nivån på resursöverföringen bör bli föremål för en överenskommelse meUan RUcsarkivet och den leverande rayndigheten som har att finansiera arkivleveransen. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bör en sådan lösning långsiktigt innebära en bättte hushållning med resursema för arkivförvaring. För detta synsärt talar inte endast de stordriftsfördelar som kan uppnås utan här finns även andra aspekter av kosmadseffektivitet som jag skall utveckla närmare.
Arkivmyndighetema har fram till nu fungerat som en kosmadsfri resurs och avlasming för de statiiga myndighetema. När myndighetema har behövt leverera arkiv till Riksarkivet eUer tiU ett landsarkiv så har detta i regel kunna ske utan nägon kosmad för den levererande myndigheten. Någon egentiig prövning av myndighetens leveransbehov i förhållande till altemativa lösningar inom rayndigheten eller av kosmadseffekten för myndigheten i förhållande ull arkivmyndigheten har således inle skett En genomförd praxis med resursöverföring vid leverans kommer utan tvekan att öka kosmadsmedve-tandei hos de arkivbildande myndighetema och därmed utgöra ert incitament tiU en förbätttad arkivvård hos dessa. En följd av detta bUr an myndighetema av kostnadsskäl kommer att bli angelägna att maximera umyttjandet av egna arkivlokaler innan leverans till arkivmyndighet övervägs. Den ökade kost-
nadsmedvetenheten leder sannolUct dessutom till att gallringen av arkivhand- Prop. 1992/93: IOO
lingar i hög grad kommer alt bU raer effektiv för art minska behovet av arkiv- gjj j 2
lokaler.
Den omfattande arkivtillväxt och de därmed sammanhängande behoven av arkivdepåer m.ra., som organisationskommittén redovisat, utgör ett starkt stöd för tanken att arkivförvaringens kosmader pä kort och lång sikt behöver tydliggöras och prövas när arkiv nu bedöms behöva överföras tUl arkivdepäer i en hittills oprövad omfatming. Det uppdämda leveransbehovet om 140 000 hyllmeter arkiv frän statiiga myndigheter, som behöver föras till arkivdepåer under 1990-talet, och det uppskatmingsvis lika stora leveransbehovet som privatiseringen av affärsverk m.m. medför innebär i det närmaste behov av en fördubblad depåkapacitet jämfört med i dag.
Organisationskommittén har presenterat en modeU för hur raan beräknar de resursbehov som följer med en arkivleverans. Nyckeltal har därvid utarbetats för dithörande resurs- och kompetensbehov vad gäller flyttkosmader, lokaler, personal m.m. Beräkningaraa kan behöva kompletteras med hänsyn till de speciella krav på arkivförvaring som skilda arkiv kan bedömas behöva, av tekniska skäl eller av andra orsaker. En utgängspunkt vid en sådan bedömning kan enUgt min mening vara art särskUt värdefuUt arkivmaterial, som kan förväntas vara frekvent efterfrågat, bör ges en förvaring så att de relativt snabbt skall kunna tillhandahållas till forskare och allmänhet. För arkiv där efterfrågan kan förväntas bli lägre bör raan kunna överväga ora de kan förvaras under andra former. Av detta synsätt följer inte att nägot avkall pä arkivförvaringens säkerhet bör göras.
En resursöverföring enligt det synsätt jag nu förordar bör normalt ske inom raraen för den årliga budgetprocessen i regeringskansliet. Riksarkivet har att med stöd av dessa nyckeltal, i saraverkan raed levererande myndighet beräkna de resursbehov som följer av planerade leveranser. Inom de ramar dessa resursöverföringar ger kan Riksarkivet planera för och långsiktigt bygga ut depåverksamheten alltefter de behov som föreligger. Det är angeläget att denna planering sker pä ett strategiskt särt, detta särskilt med hänsyn till den av organisationskommittén gjorda bedömningen att nybildade arkiv i form av pappershandlingar successivt kommer att minska i omfattning till följd av den ökade användningen av teknUcberoende medier (/VDB, mUcrofUm m.m.). På sikt innebär detla att behovet av nya traditioneUa arkivdepåer minskar medan del i stället uppstår behov av särskilda s.k. klimatarkiv som dessa medier erfordrar.
Jag vUl erinra om att Riksarkivet och landsarkivens huvuddepåer - med ett undantag - nu förs över till den nya fastighetskonceraen, för att där förvaltas efter mera marknadsmässiga principer (prop. 1991/92:44, bet. 199I/92:FiU8, rskr. 1991/92:107 och prop. 1992/93:37, bet I992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123). I Riksarkivets uppgifter koraraer därvid att ingå ativerka för att den långsiktiga arkivförvaringen genoraförs på mest kosmadseffektiva sätt De behov av ökade arkivdepäutryramen ra.m., sora jag bedömer föreligga för Riksarkivet och landsarkiven, ställer med de nya riktiinjeraa för statiig fastighetsförvalming nya krav pä Riksarkivets planeringsverksamhet
på detta område. En utgångspunkt bör därvid vara att genom ett aktivt agerande pä hyresmarknaden söka uppnå kostnadseffektiva lösningar vid utökningen av arkivens depåkapacitet
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Utbyggnad av arkivdepåer
Min bedömning: Förhandlingar bör inledas med Stockholms kommun för att kunna ge Stockholms stadsarkiv uppgiften att vara landsarkiv i Stockholms län.
FörhandUngar bör också upptas med Malmö kommun om att Malmö stadsarkiv skall upphöra att ha landsarkivfunktion i Malmö komraun. Det statiiga arkivmaterialet som förvaras i Malraö stadsarkiv bör vara kvar där inom ramen för den mera begränsade funktionen för stadsarkivet att vara lokal depå inom Lunds landsarkivdistrikt. Lunds landsarkiv blir därmed statiig arkivmyndighet för hela Malmöhus län.
Frågan om ytterligare förändringar av landsarkivorganisationen, i samverkan med lokala och regionala intressenter, bör prövas ytterligare.
Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min.
Remissinstansema: Delar tiU övervägande del komraittens uppfatming.
Skälen för min bedömning: Den nuvarande indelningen av landet i landsarkivdistrikt är historiskt framvuxen och uppvisar en splittrad bUd med mycket stora skillnader i underlaget för verksamheten. Uppsala landsarkiv-distrikt omfattar således i det närmaste sex län. För Stockholms och Malmö kommuner gäller att resp. stadsarkiv har landsarkivfunktion inom den egna kommunen. I övrigt består landsarkivorganisationen av fyra landsarkiv raed distrikt omfattande fyra län samt av två landsarkiv som omfattar ett län.
I det föregående har jag redovisat vissa stälhiingstaganden tiU Riksarkivets planeringsansvar för den fortsatta utbyggnaden av arkivdepåer m.m. i förhållande till de behov som föreligger. Med detta följer också ett ansvar för de behov av organisatoriska förändringar en sådan utbyggnad kan föranleda. /Idvmyndighetemas förmåga att möta de krav som ställs på depåkapacitet tUlsynsverksamhet och service anpassas i enlighet med de behov sora föreligger.
Vid sidan av detta utökade, mera långsiktiga, planeringsansvar som Riksarkivet har bedömer jag det redan nu vara lämpligt att föreslå vissa smärte justeringar av landsarkivorganisationen. Den prövning jag därvid gör kännetecknas av en mera begränsad arabition i syfte att anpassa nätverket av landsarkiv i enlighet med redan konstaterade behov av strukturförändringar.
108 Stockholms stadsarkiv Prop. 1992/93:100
Uppsala landsarkivdistrikl är enbgt min uppfattning alltför stort för att det ""- ' skall kunna vara helt rationellt. Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning. Stockholms län bör därför brytas ut Stockholms stadsarkiv, som nu har landsarkivfunktion för statiiga myndigheter i Stockholras kommun, bör fä tiU uppgift att fimgera som statiig arkivmyndighet för hela länet. Det är ocksä en uppfattning som delas av Stockholms kommun. Stadsarkivet, som redan i dag erhåller ett ärligt statsbidrag för att arkivet fullgör en uppgift inom det statiiga arkivväsendet, bör givetvis kompenseras ytterUgare om denna uppgifi nu utvidgas på det sätt som jag förordar.
De arkivhandlingar som nu förvaras i Uppsala landsarkiv och sora här-stamraar från myndigheter i Stockholms län bör, i den raån de enkelt kan identifieras och urskiljas, överföras till Stockholras stadsarkiv. Detta blir en icke obetydlig förbättring för lokalhistoriskt orienterade forskare och andra i Stockholms län vilka härigenora får tillgång till källmaterial direkt i Stockholm. En samlad lösning för Stockholms län är motiverad inte endast pä gmnd av den särställning länet intar i kraft av sin befolkningsstorlek. Statiiga arkivmyndigheter bör enligt min uppfattning ha minst hela län som upptagningsområde. Detta gäller särskilt i ett läge som nu dä regionala myndigheter i stor utsttäckning förvandlas och till sig knyter tidigare självständiga lokala enheter. Jag tänker här främst pä den organisatoriska utveckling som skett hos skatte- och kronofogdemyndigheter. Konsekvensema för arkiven av en sådan utveckling talar för att arkivmyndighetsfunktionen i såväl Stockhohns län som i Malmöhus län bör omfatta resp. län. Den avlasming som Uppsala landsarkiv på sUct får, när Stockholms stadsarkiv kan bereda utrymme för de arkiv som skall överföras, möjliggör för landsarkivet att i sina depåer ta emot ytterUgare arkiv.
Malmö stadsarkiv
Malmö stadsarkiv är en väl integrerad del i landsarkivorganisationen. Den StaUiga arkivverksamheten i Malraö kommun är dock av en så pass begränsad omfatming att det finns anledning överväga om den verkligen motiverar en egen landsarkivfunkiion. Min bedömning blir därvid art Malmö kommun bör inlemmas i Lunds landsarkivdistrikt I denna bedömning ingår - i samklang med vad bl.a. Riksarkivet anför - som en utgängspurdct att de siatiiga arkivhandlingama rörande Malraö koraraun ej bör flyttas från Malmö. Malmö Stadsarkiv bör därför kvarstå med en depåfunktion inom Lunds landsarkiv-disttikt Jag bedömer även att det kan finnas möjligheter till samverkan i ett samarbete mellan Lunds landsarkiv och stadsarkivet. Man borde därvid kunna umyttja den erfarenhet och kompetens som Malmö stadsarkiv besitter i förhällande till de statiiga myndighetema i kommunen. Malmö kommun bör ges ekonomisk kompensation för dessa åtaganden.
Det bör ankomma på Riksarkivet att förhandla med berörda parter om de avtal som behövs för att genoraföra de åtgärder jag föreslagit beträffande
landsarkivorganisationen.
övriga landsarkiv Prop. 1992/93:100
Organisationskommittén föreslår även att andra förändringar av landsarkiv- ''- '■■ organisationen skall genomföras med viss förtur. För det första föreslås att den landstingskommunala institutionen Värmlandsarkiv i Karlstad ges landsarkivs uppgift för Värmlands län. För det andra menar kommitten att starka skäl talar för att Kronobergs och Kalmar län bör brytas ut ur Vadstena landsarkivdistrikt samt Blekinge län ur Lunds landsarkivdistrikt. Härigenom skapas utiymme för att etablera ett landsarkiv i sydöstta Sverige. Ett landsarkiv för dessa län skulle få en lämpUg storlek och medföra en avlasming för landsarkiven i Vadstena och Lund. Vid en sådan utbyggnad bör man, enligt kommittén, kunna väga in de fördelar som kan finnas i en samverkan utöver de mera ttaditioneUa gränsema för huvudmannaskap i offentiig arkivverksamhet.
Jag avser att återkomma till regeringen i fråga om den fortsatta utvecklingen av landsarkivorganisationen när Riksarkivet har redovisat det underlag som erfordras för ett ställningstagande. Organisationskommittén gör i fråga om prioriteringar, vid en utbyggnad av landsarkivorganisattonen, den bedöraningen att frägan om en utbyggnad av Vadstena landsarkiv inte kan avgöras förtän ställning tagits tiU humvida en etablering av ett landsarkiv för sydöstta Sverige skall ske. Jag delar den bedömningen.
Organisationskommittén föreslår dessutom en allmän utbyggnad av arkiv-depåema inom nuvarande landsarkivdisuikt samt anskaffning av en ny störte depå för Riksarkivet - eventuellt samordnad med en depå för Stockholms stadsarkiv. Detta utbyggnadsbehov bedömer jag ligga inom ramen för den långsiktiga planeringen för depåförsörjningen som Riksarkivet ansvarar för.
Byggnadsstyrelsen har i en skrivelse den 20 oktober 1992 till regeringen föreslagit en om- och tUlbyggnad av landsarkivet i Hämösand. Det ankommer på Riksarkivet alt pröva humvida derma om- och utbyggnad ligger i linje med och kan finansieras genom de leveranser som planeras för landsarkivets i Hämösand vidkommande.
Den Stegvisa utveckling av organisationen sora här redovisats passar väl in i den raodell av resursöverföringar vid leverans av arkiv som jag tidigare presenterat. Riksarkivet uppgift som sektorsansvarig myndighet bör härvid vara att samlat överbUcka och analysera effektema av de förändringar som över tiden kan komma att antyda nya behov inom landsarkivorganisationen. Det ligger i arkivmyndigheteraas roll att, som mottagare av arkiv, anpassa sin verksamhet och stmktur efter den samhällsutveckling man, om än raed vis eftersläpning, speglar. Det finns, mer allmänt, anledning till stor flexibilitet vid bedömningen av hur en fortsatt utbyggnad av arkivorganisationen bör ske. En avgörande faktor är här inte minst den utveckling informationsteknologin genomgår och vUka speciella behov som därmed uppstår bettäffande långsUctigt bevarande av arkiv.
110 Kosmadsberäkningar Prop 1992/93-100
Riksarkivets förhandlingar med Stockholms och Malmö kommuner rörande "'i- 1- de organisatoriska lösningar som jag har förordat bör för Riksarkivets vidkommande ske inom en given, maximerad, kosmadsram.
Jag noterar därvid, att verket nu disponerar ett belopp om 4 135 000 kr för att ersätta Stockholms stadsarkiv för dess nuvarande uppgifter som statiig arkivmyndighet.
Jag har beräknat, på grundval av under hand inhämtad information om faktiska kosmader för förvaring och hantering av det akmeUa arkivmaterialet, att de resurser som dämtöver bör stå till verkets förfogande i relation till berörda parter under nästa budgetår inte fär överstiga 5 miljoner Icronor, varav högst hälften får utgöra årligt driftsstöd och minst hälften utgöra ett engångsbelopp för ttansporter, inredning m.m. Den totala resurs som således nästa budgetår bör ställas till Riksarkivets disposition, för att verket skall kunna agera i enlighet med de riktiinjer som jag här har förordat, bör uppgå tiU sammanlagt högst 9 135 000 kr, inkl. det nuvarande statsbidraget till Stockholms stadsarkiv, varav minst 2,5 mUjoner kronor skall utgöra ett engångsbelopp.
Det bör i övrigt ankomraa på RUcsarkivet att, inora de ramar som Riksarkivet och landsarkiven totalt sett disponerar för att lösa sina uppgifter, göra de överväganden sora organisationsförändringen kan föranleda.
Jag räknar med att återkomma till regeringen med ett förslag tUl uppdrag till RUcsarkivet att föra de förhandlingar som behövs och i övrigt vidta de åtgärder som erfordras. Jag utgår ifrån att riksdagen i samband med budgetförslaget för budgetåret 1994/95 skall informeras om de åtgärder som har vidtagits med anledning av vad jag här har redovisat
Jag utgår givetvis ifrån att Uppsala landsarkiv, som under år 1993 kommer att flytta in i nya lokaler, som en följd av omstruktureringen i ökad omfattning skall kunna ta eraot arkivleveranser frän sitt rainskade upptagningsområde och därigenom reducera det uppdämda leveransbehov som i särskih hög grad föreligger i Uppsala landsarkivdistrikt.
Vid min senare anmälan av anslaget till Riksarkivet och landsarkiven återkommer jag till anslagsbehoven för de kosmadsberäkningar som jag här redovisat
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfäUe
att ta del av vad jag anfört om arkivtillväxt och leveransbehov, arkivmikrofilmning, resursöverföring vid leverans av arkiv samt utbyggnad av arkivdepåer.
III
B 24. Riksarkivet och landsarkiven Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 122 237 0861 Bil. 12
1992/93 /*mslag 126 500 000
1993/94 Förslag 183 842 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 23
Målen för den statiiga arkivverksamheten finns angivna i arkivlagen (SFS 1990:782, prop. 1989/90:72, bet. I989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307) och kan sammanfattas så att myndighelemas arkiv uvgör en del av del nationella kulmrarvet och att dessa arkiv skaU hanteras så att de tUlgodoser:
- rätten att ta del av aUmänna handlingar,
- behovet av mformation för rättsskipningen och förvalmingen,
- forskningens behov.
Riksarkivet och landsarkiven är statiiga arkivmyndigheter med det särskUda ansvar för den statiiga arkivverksamheten och för arkivvården i landet som framgåi av arkivlagen, arkivförordningen (1991:446) samt av förordningen (1991:731) med instmktion för riksarkivet och landsarkiven. I de statiiga arkivmyndighetemas uppgifter ingår att vara arkivdepåer, att främja forskning och att på begäran ge kommunala myndigheter och enskilda råd i arkivfrågor.
De sju landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Hämösand och Östersund är regionala arkivmyndigheter. Inom Stockholm fullgörs landsarkivfunktionen av Stockholms stadsarkiv och i Malmö av Malmö stadsarkiv.
Riksarkivet
Riksarkivet har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verksamhet under sakområdena All arbeta för en god arkivhantering. Bevara och värda. Tillhandahällande av arkiv samt Levandegörande av arkiv. För de olika sakområdena redovisas följande.
Riksarkivet redovisar på sakområdet Alt arbeta för en god arkivhantering de förändringar som inträtt genom införandet av arkivlagen (1990:782). Myndighetema ges i och med lagen ett tydligare eget ansvar för sina arkiv viUcet ökar insikten om värdet av en rationeU arkivhantering. Arkivmyndighetema får därmed en mera övergripande roll med tonvikt pä service och utvecklingsarbete. I sin fördjupade anslagsfraraställning uppmärksammar Riksarkivet inom detta sakområde även de arkiveffekter privatiseringen av tidigare offentUg verksamhet medför.
På sakområdet Bevara och vårda redovisas balanser vad gäller ordnande av arkiv samtidigt som man i mycket Uten utsträckning för närvarande kan ta emot yrteriigare arkiv på gmnd av bristen på depäuttymme.
Sakområdena TUlhandahållande och Levandegörande av arkiv känneteck nas av en fortsatt hög efterfrågan pä arkivens tjänster. Svensk arkivinforma tion i Ramsele (SVAR), som är en byrå i Riksarkivet, har härvid genom att i ,2
tillhandahåUa arkivmaterial i mikrokortform nästan fördubblat tUlhandahållan- Prop. 1992/93: IOO det av frekvent efterfrågad arkivinformation. Denna verksamhet bidrar där- gjj 12 med på ett avgörande sätt till att förslitningen av kyrkoarkivens originalhandlingar rainskar.
Riksarkivet bedriver verksarahet i frägor om utvecklande av standarder och annan teknisk utveckling vad gäller arkivlagringsmetoder. I dessa frågor, men även i frågor om /VDB-hantering av arkiv med hänsyn tagen tUl integritetsaspekter, bedrivs ett orafattande arbete bl.a. med hänsyn till pågående europeiskt integrationsarbete.
Riksarkivet redovisar i en särsidld undersökning utvecklingen av basresurser hos de statiiga arkivmyndigheteraa. Riksarkivet anför art, vid en internationell jämförelse, framför allt landsarkivens basresurser är underdimen-sionerade.
Riksarkivet påtalar i sin fördjupade anslagsframställning de svärigheter som den stora andelen lönebidragsanställd personal vid arkiven medför när systemet med flexibla lönebidrag införts. Riksarkivet konstaterar att samtiiga sakområden utsätts för problera som ett resultat av denna förändring.
Riksarkivet avser att under budgetåret 1992/93 lägga om sin intema redovisningsmetodik för att bl.a. kunna formulera ert antal resultatkrav.
Riksarkivets förslag
Riksarkivet föreslär i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96 följande.
1. Myndigheten undantas från besparingar under tteårsperioden. Ett uttag av besparingskravet kommer enligt Riksarkivet att innebära en kraftig perso-nalramsknmg viUcet drabbar samtiiga verksamhetsgrenar.
2. Riksarkivets anslag slås samman till ett ramanslag och ett särskilt bidragsanslag införs.
3. Riksarkivet tillförs raedel som kompensation för ökade kostnader i samband med lönebidragsanställningar.
4. Riksarkivet tiUförs resurser lUl följd av leveranser av arkiv tUl Riks- och landsarkiv samt för utökade driftskostnader i samband med Uppsala landsarkivs nybyggnad.
5. RUcsarkivet ges utökade anslag för att medge en utökad verksamhet avseende
- ordnande av arkiv och skyddsfilmning av arkiv,
- arbete inom modem arkivbildning och uppsökande verksamhet,
- utökat stöd till enskilda arkiv,
- anpassning av Riksarkivets regelverk tiU EG-förhållanden,
- inrättande av en funktion för näringslivsarkiv samt bidrag till föreständar- \ löner vid företagsarkiv.
6. Riksarkivet och landarkiven tiUförs medel för tjänster som arkivlektorer vid landsarkiven samt för en ekonomiadrainistrativ tjänst till vardera Riksarkivet och SVAR.
7. Medel tiUförs myndigheten för forsknings- och utvecklingsverksamhet.
113 S Riksdagen 1992.93. I saml. Nr 100. Bilaga 12
Riksarkivet föreslår vidare att besliit fattas om utforraningen av landsarkiv- Pron 1992/93 -1 (X) organisationen samt ora anskaffande av ytterligare arkivlokaler för Riksar- gjj 12 kivet och flera av landsarkiven.
Föredragandens överväganden
Fördjupad prövning
Arkivverksamheten kan delas upp i tvä övergripande arbetsområden, att bevara arkiven för framtiden och att göra dem tillgängliga. I bevarandet av arkiv ingår att ge arkiven goda förvaringsbetingelser men även att verka för att arkiv skapas på ett sådanl sätt att de går att bevara föi: framtiden. Hit hör även att verka för en rationell arkivgallring. I tillgängliggörandet ingär att skapa goda sökmöjligheter i arkiven och att sprida kunskap om dem och levandegöra deras innehåll genora tex. publicerings-, utställnings- och serainarie-verksarahet Av centtal betydelse är här även att Riksarkivet och landsarkiven i sina forskarsalar ger forskare och allmänhet så goda möjligheter soih möjligt att ta del av arkivhandUngama.
Riksarkivet anför i sin fördjupade anslagsframslällning att en viss obalans råder mellan vissa sakområden. Orsaken till detta anges vara för smä ekonomiska resurser. Någon egentlig omprövning av befintiig verksamhet som skulle kunna leda till att dessa obalanser åtgärdades redovisas dock inte. För att en rimlig avvägning mellan olika resursbehov skall kunna ske krävs, utifrån en sammanhållen analys av mål och medel, en kontinuerlig prövning av verksamheten så att inte varje förändring alltid fömtsätter ytterUgare resurstiU-skott Det rambudgeteringssystem sora Riksarkivet och landsarkiven nu går in i fömtsätter en beredskap att omprioritera resurser för att nå bättte resultat.
Riksarkivets fördjupade anslagsframställning visar i övrigt att verksamheten bedrivs på ett rationellt sätt i förhållande till angivna raål. Resultattedovisningen pekar pä att bevarandemålen väl uppfylls genom bl.a. en omfattande tUlsynsverksamhet samt genom särskilda insatser på informationsteknologiområdet. Riksarkivets redovisning av de positiva effekteraa av denna verksamhet och att dessa effekter förstärks genom arkivlagens införande Slämraer väl överens med min bedömning av simationen.
RUcsarkivet redogör vidare för de effekter privatiseringen av tidigare offentiig verksamhet har i arkivhänseende. Denna fråga utgör ett stort och viktigt arbetsområde för säväl statiiga sora koraraunala arkivrayndigheter. Inora Kulturdepartementet bedrivs för närvarande ett utredningsarbete av arkiv- och insynsfrägor i detla sammanhang. En departementspromemoria avses bU remissbehandlad under våren 1993.
Vad gäller tillgängliggörandet av arkiv redovisas en fortsatt hög efterfrågan på arkivens tjänster. Den satsning som skett på konvertering till mUcrokort av frärast raikrofilraade kyrkoarkiv har visat sig ge goda resultat. Jag instämmer i Riksarkivets värdering av vikten av att umyttja ny teknik för att ylterligare öka arkivinformationens tiUgängUghet
114 Frågor kring utformning av landsarkivorganisationen, depåutbyggnad och prop. 1992/93:100 finansiering av arkivdepåer ra.m. har jag behandlat tidigare i saraband med gjj 12 redovisningen av arkivdepåkommittens betänkande. Min bedömning är att Riksarkivet nu har goda fömtsätmingar att bygga upp den kompetens som erfordras för att kunna planera för och genomföra den successiva utbyggnad av depåkapaciteten som erfordras. De svårigheter Riksarkivet redovisat beträffande fömtsätmingama för att överta arkiv från myndigheter och affärsverk anserjag nu vara möjliga att komma uU rätta med. Detta dels genom att myndighetema själva, enUgt arkivlagen, har givits ett tydligare ansvar för att hålla sina arkiv i ordnat skick och dels genom införande av de leveransprinciper jag redovisat tidigare i min föredragning. Min bedömning är därför att Riksarkivet nu har möjlighet att mer långsiktigt planera och genomföra mottagandet av arkiv med den flexibiUtet som erfordras utifrån bl.a. kosmadseffektivi-tetssynpunkt I Riksarkivets bedömning bör även kulmrpoUtiska motiv vägas in.
Jag finner det angeläget att framhålla att arkiven som väsentiiga delar av vårt nationeUa kulturarv görs tiUgängUga för en störte allmänhet.
Åtgärder på gmnd av de särskilda svårighetema för Riksarkivet och landsarkiven tiU följd av införandet av flexibla lönebidrag har jag behandlat tidigare i min framstäUning. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet Anslagsberäkningar.
Frågor om forskning och utveckling inom arkivområdet behandlas i särskild ordning i den kommande propositionen om den framtida forskningspolitiken.
Slutsatser
Min bedömning av Riksarkivets och landsarkivens vericsamhet leder mig fram till följande slutsatser.
Den första svenska arkivlagen ttädde i kraft den I juli 1991 (SFS 1990:782). Statsmakteraa har som ett resultat av ett omfattande uttedningsarbete därmed lagt fast de övergripande raålen för arkivverksamheten. Det finns för närvarande ingen anledning att ompröva dessa mål. Riksarkivets uppgift som sektorsansvarig myndighet är nu att fullfölja dessa raål och att fortsatt bedriva utvecklingsarbete inom området
Som jag udigare redogjort för i samband med behandlingen av arkivdepå-koraraittens betänkande är genoraförandet av den nödvändiga utbyggnaden av RUcsarkivet och landsarkivens depåkapacitet en central uppgift. Riksarkivet har här att inom ramen för sin leveransplanering verka för en successiv uppbyggnad av denna utider iakttagande av största möjliga kosmadseffektivitet och beaktande av bl.a. de tillgänglighetsaspekter som de kulturpolitiska ambitionema uppstäUer.
Anslagsberäkningar
Medel till Riksarkivet och landsarkiven anvisas för närvarande under förslagsanslaget Riksarkivet och landsarkiven och reservationsanslaget StatUga
arkiv: Vissa kosmader för samUngar och materiel m.m., anslagsposten 1. Prop 1992/93-100 Dämtöver ges medel för forsknings- och utvecklingsinsatser under ett särskUt gjj j2 anslag. De två försmämnda anslagen bör nu föras samman till ett gemensamt ramanslag.
Som jag tidigare i min inledning tiU kulturavsnittei har redovisat bör Riksarkivet och landsarkiven i princip ges raöjlighet alt i oförändrad omfatming anställa arbetshandikappade personer. Jag beräknar därvid 11 750 000 kr för Riksarkivets och landsarkivens ersätming till länsarbetsnämnderna för flexibla lönebidrag.
Regeringen uppdrog den 5 september 1991 åt Riksskatteverket att i samråd med Riksarkivet planera för samt låta ombesörja mikrofilraning och överfö ring till landsarkiven av de kyrkobokföringsarkiv sora bildats fram till tid punkten för överförande av folkbokföringsverksamheten tUl skattemyndighet Efter samråd med chefen för Finansdepartementet gör jag nu bedömingen att det är rimligt att Riksarkivet övertar ansvaret för denna verksamhet. Detta torde även underiätta Riksarkivets planeringsarbete för de behov av ytterUgare arkivdepäer m.m. som uppstår hos landsarkiven i samband med arkivlever ansema. Jag beräknar för detta ändamål 6 300 000 kr. I kommande anslags framställnmgar och årsredovisningar bör Riksarkivet redovisa planerad resp. genomförd verksamhet på detta område. :■
Jag har tidigare i min föredragning under avsnittet Utbyggnad av arkivdepåer redogjort för mina slutsatser om behoven av en utbyggnad av lands-arkivorganisationen. Under förevarande anslag har jag därför beräknat att till Riksarkivets disposition för nästa budgetår skall ställas ett belopp ora 9 135 000 kr, omfattande också det bidrag som enligt avtal skall utgå till Stockholms stadsarkiv för dess nuvarande landsarkivfunktion, för att - på grundval av det uppdrag som jag räknar med att regeringen senare skall meddela - åstadkomma den förordade strukturförändringen av landsarkivorganisationen. Av beloppet skall minst 2,5 raUjoner kronor utgöra ett engångsbelopp för att täcka uppkomna kosmader för ttansporter, inredning m.ra. i sarh-' band raed en uppgörelse.
För utökade driftskostnader vid Uppsala landsarkiv, i samband med inflyttningen i nya arkivlokaler i Uppsala, beräknarjag 255 000 kr.
Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har kosmadema för verksamhetsanknuma ombyggnadsåtgärder inräknats i anslaget
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. Riksarkivet och landsarkiven kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUärapa denna modell. Riksarkivet och landsarkiven komraer därför att ulldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 24. Riksarkivet och landsarkiven förs tiU detta konto.
Samtiiga myndigheter övergår den 1 juli 1993 tUl de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en fömtsätming för lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar.
Riksarkivets och landsarkivens behov av låneram under budgetåret 1993/94
uppgår till 7 490 000 kr, varav 6 540 000 kr avser investeringar i ADB prop. 1992/93:100 och 950 000 kr uunisming av telefonväxlar vid landsarkiven i Göteborg och gjj 12 Hämösand.
Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktiinjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i RUcsgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. I avsnittet Styming av statsförvalmingen och de finansiella fömtsätmingama för myndighetema). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutiigt enligt dessa riktiinjer, och kan därför komraa att avvika från det här föreslagna beloppet
Bidraget tUl RUcsarkivets enskilda nämnd bör föras upp med oförändrat 8 092 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 183 842 000 kr.
B 25. Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns till Dialekt- och ortnamnsarkivens samt svenskt visarkivs disposition uppförda förslagsanslaget Dialekt- och ormamnsarkiven samt svenskt visarkiv med 24 225 000 kr och reservationsanslaget StatUga arkiv: Vissa kosmader för samUngar och materiel m.m., anslagsposten 3 med 2 227 000 kr.
Med stöd av regeringens bemyndigande tilUcaUades den 19 december 1991 en särskUd utredare med uppdrag att lägga fram förslag om den framtida verksamheten och organisationen vid Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Uttedaren kommer inom kort att avlämna sitt betänkande. I avvaktan pä art beredningen av de frägor som hänger samman raed uttedarens förslag slutförs föreslär jag att anslagen förs upp med oförändrade belopp under ett gemensamt förslagsanslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår rUcsdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Dialekt- och ormamnsarkiven samt svenskt vbarkiv för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 26 452 000 kr.
117 B 26. Svenskt biografiskt lexikon Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 2 832 8881 ''
1992/93 /»mslag 2 961000
1993/94 Förslag 3 238 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 25
Svenskt biografiskt lexikon har till uppgift att fortsätta och slutföra utgivandet av verket Svenskt biografiskt lexikon.
För rayndigheten gäller förordningen (1988:630) raed insttuktion för Svenskt biografiskt lexUcon.
Svenskt biograflskt lexikon
Svenskt biografiskt lexikon har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Under femårsperioden 1987/88 - 1991/92 har 10 häften, från Munck af Rosenschöld tUl Nässttöm, givits ut. Häftena innehåller sammanlagt 471 personartiklar och 63 släktartiklar. Fera häften utgör ett band och under perioden har tte band givits ut. Priset är sedan år 1991 för ett häfte 110 kr och 650 kr för ett band. Prenumeranter är främst bibUotek, även utiändska, universitet och andra institutioner, /antalet mottagare av häften och band har under perioden växlat från lägst 941 till högst 965.
EnUgt lexikonet är redaktionen på sju personer ganska väl avpassad för sin uppgift, men marginalema för sjukdom och tjänstledigheter är raycket små om utgivningstakten med 2,5 häften om året skall kunna hållas. Detta ttots att den lUla myndigheten är effektiv och har en låg sjukfrånvaro.
Svenskt biografiskt lexikon har beräknats komma ut med 38 band, av dessa återstår tolv band att framställa. Med nuvarande utgivningstakt beräknas lexikonet vara slutfört omkring år 2015. För den närmaste tteårsperioden har följande plan för utgivningen av lexikonet gjorts.
1993/94 2 häften till Pettén
1994/95 3 häften till Pålsson
1995/96 2 häften tiU Rettig
Svenskt biografiskt lexUcon föreslår i sin anslagsframställning att ytterligare en vetenskapligt utbildad redaktör anstäUs på halvtid med en årskosmad på 150 000 kr. Vidare föreslås ökade medel till höjda artikelarvoden och till en persondator.
Svenskt biografiskt lexUcon anser att en neddragning av resursema inte är möjlig om utgivningen skall håUas på oförändrad nivå.
118 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Resultatbedömning och slutsatser B"-
Uppslagsverket Svenskt biografiskt lexUcon, sora på 1910-taIet startades sora en ren förlagsprodukt, utges sedan år 1962 av en särskild rayndighet. Svenskt biografiskt lexikon. Syftet raed lexUconet är att det skaU utgöra en på förstahandskällor baserad generalinventering av betydelsefulla personligheter och deras gämingar under oUka skeden av det svenska samhällets utveckUng. Hittills har myndigheten utgivit 26 band och man räknar med att den totala utgivningen skall omfatta 38 band, dvs. det återstår 12 band. Jag finner det angeläget att detta synnerUgen tidskrävande projekt skall kunna slutföras med de kvalitetskrav som hittills gäUt för verksamheten.
Under den senaste femårsperioden har utgivningen omfattat tre band. Myndighetens ambition att klara utgivningen av resterande 12 band inom en dryg tjugoårsperiod måste mot denna bakgmnd bedömas som tiUfredsstäl-lande. Jag fömtsätter att utgivningstakten under den nu aktuella treårsperioden bUr så avpassad att det uppställda slutåret kan hållas.
Anslagsberäkningar num.
Medel till Svenskt biografiskt lexikon anvisas för närvarande under tvä anslag, nämligen förslagsanslaget Svenskt biografiskt lexUcon och reservationsanslaget StatUga arkiv: Vissa kosmader för samlingar och raateriel m.m., anslagsposten 3. /»inslagen bör nu föras samman till ett gemensamt ramanslag.
Vid beräkningen av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har kostnadema för verksamhetsanknuma ombyggnadsåtgärder inräknats i anslaget Inkomstema fömtsätts uppgå till ca 380 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell ränlebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den modeU sora bör tillämpas. Svenskt biografiskt lexUcon kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Svenskt biografiskt lexUcon kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 26. Svenskt biografiskt lexikon förs tiU detta konto.
SamUiga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en fömtsätming för lån i RUcsgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstiUgångar. Svenskt biografiskt lexikons behov av låneram under budgetårel 1993/94 uppgår till 60 000 kr för investeringar i ADB.
Anslaget har beräknats utan hänsyn lUl de riktlinjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Stalshälsan, övergång till lån i RUcsgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. I avsnittet Styming av statsförvaltningen och de finansiella fömtsättningama för myndighetema). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutiigt enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika från det här föreslagna beloppet
119 Hemställan pop 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ""■
att tUl Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 238 000 kr.
120 Kulturmiljövård Prop. 1992/93:100
Bil. 12
Målen för kulturmiljövården har sammanfattats (prop. 1987/88:104, bet
I987/88:KrU2I, rskr. 1987/88:390) med att den skall:
- bevara och levandegöra kulturarvet,
- syfta tiU kontinuitet i utveckUngen av den ytö-e miljön,
- främja den lokala kultureUa identiteten,
- möta hoten mot kulmrmUjön och
- bidra tiU att öka raedvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang.
Riksantikvarieämbetet (RAA) är landets centtala rayndighet för kulturmiljövård. På regional nivå svarar länsstyrelsema för frågor om kulturmiljövård. De delar detta ansvar med de regionala museema som uppbär statsbidrag bl.a. för art bittäda den statiiga kulmrmiljövården. Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Därigenom har kommunema ansvar för planering och beslut om byggande som främjar ett långsUctigt hänsynstagande tiU miljöns kiUmrvärden.
RAA:s arbete och måluppfyUelse kan eller bör inte bedömas skilt från värderingen av den samlade kulturmiljövården i landet. Det är också RAÄ:s huvudansvar att i egenskap av centtal rayndighet verka för att den svenska kulturrailjövården bedrivs med konsekvens och fastiiet Vid mina ställningstaganden till RAA:s fördjupande anslagsframställning har jag därför funnit det lämpUgt att anlägga ett sektorsperspektiv på kulmrmiljövården, snarare än etl specifikt myndighetsperspektiv på RAÄ, även om jag samtidigt väljer att redovisa de resonemang och slutsatser som är giltiga särskilt för det centtala verket.
Chefen för Civildepartementet kommer senare denna dag att, efter samråd med mig, göra en särskild föredragning av de frågor inom kulturmiljövården som ankommer på länsstyrelsema.
Riksantikvarieämbetet
I enlighet med regeringens beslut den 27 juni 1991 om särskilda direktiv för den fördjupade anslagsframställningen till riksantikvarieämbetet (RAA) har myndigheten redovisat en sådan för den kommande tteårsperioden. RAA har också redovisat vissa uttedningsuppdrag som ingick i direktiven.
RAA frarahåller att kulmrrailjövärden skall verka för art miljön handhas på ett sätt som präglas av medvetenhet och aktsamhet om dess kulturvärden inom säväl den offentiiga sektora och näringslivet som hos enskilda människor. Därför föreslår RAÄ förstärkning av myndighetens policyarbete och informationsinsatser, utbyggnad av samarbetet med andra sektorsrayndighe-ter, den koraraunala kulmrrailjövärden samt den ideeUa kulturmiljövården och foUcbildningen.
RAA understryker betydelsen av en kunskapsförsörjning för kulturmiljö vården som kan ge ett bra imderlag för beslut på de områden där kulmrmiljöer berörs. I det sammanhanget behövs nationella databaser och databehandUngs- I2i
system som kan vara direkt tiUgängliga för kulturmiljövårdens organisation Prop 1992/93: IOO och dem som deltar i samhällsplaneringen. gjj 22
En fortsatt utbyggnad av kulturmiljövårdens kunskapsförsörjning och sektorsforskning är angelägen. Det behövs också en förstärkning av kompetensutvecklingen inom den statUga kulturmUjövårdens organisation.
RAÄ föreslår en förstärkning av statens ekonomiska stöd till vård och uppmsming av kulturmiljöer och kulturminnen. Den mest värdefulla bebyggelsen bör prioriteras i det sararaanhanget Ökade insatser behöver också göras för att levandegöra värdefulla kulturmiljöer och utveckla dem sora atttaktiva besöksmål.
För att göra kulturmiljövårdens arbete mer effektivt föreslår RAÄ att en samlad översyn och utvärdering görs av dess ekonomiska styrsystem. RAÄ anser också att kulturmiljövårdens genomslagskraft kan stärkas genom en mer ändamålsenlig fördelning av ansvaret mellan statens företrädare och genom utvecklad samverkan med kommunema. RAÄ:s uppgifter i fråga om att följa och utvärdera kulturmUjövårdens resultat och effekter bör betonas starkare medan länsstyrelsema bör ges ansvaret för beslul om bidrag för bevarande, vård och levandegörande av kulturvärdena. Fömtsätmingama för att föra beslut om kyrkUga kulmrminnen från RAA till länsstyrelsema bör studeras i särskild ordning.
RAÄ anser att det är angeläget att ta tUl vara de erfarenheter sora finns av kulturmiljövården i andra länder. Därför bör bl.a. det intemationeUa samarbetet förstärkas, särskUt med inriktning på Norden och Östersjöländema.
RAÄ föreslår att myndigheten under perioden skall prioritera fem uppgifter, nämUgen:
1. uppsikten över kulturmiljövården i den fysiska planeringen och tillsynen över kulturmiljövårdens riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushåUning raed naturtesurser,
2. kulmrhistoriskt värdefulla industrimiljöer och industriminnen,
3. de kyrkliga kulturminnena,
4. odlingslandskapet,
5. åtgärder mot luftföroreningamas skadeverkningar.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för kulmrmiljövården såsom de år 1988 presenterades för rUcsdagen är alltjämt gUtiga (prop. 1987/88:104, bet I987/88:KrU2I, rskr. 1987/88:390). De är redovisade i inledningen till detta avsnitt. De sammanfattar på ett bra sätt de samlade och skilda krav sora måste ställas på en god kulturmiljövård. Bland annat för att inför tteårsperioden ge en tydlig styming av kulturmiljövården vill jag inom raraen för dessa mål peka ut tte prioriterade arbetsområden för tteårsperioden. - RAA skall medverka tiU värnet av vårt kulturarv och uU att landets kultureUa
identitet stärks.
- RAA skall leda den statUga kulmrmiljövårdens medverkan i arbetet med att Prop. 1992/93: IOO utveckla nya stabila och långsUctigt hållbara former för förvalming av kul- gjj 12 turmiljöer.
- RAA skaU leda den siatiiga kulturmiljövärdens medverkan i planeringen för en god UvsmUjö.
Särskilda ansttängningar bör under planeringsperioden göras för att öka effektiviteten i den statiiga kulmrmUjövårdens sätt att arbeta.
Resurser 1993/94
Riksantikvarieämbetet 126 452 000
KulttirtnUjövård 70 213 000
Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet 1 000
Kultursiöd vid ombyggnad m.m. 160 000 000 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
anslagsposten 4. Riksantikvarieämbetet 12 567 0001
Resurser för kulturmiljövård ingår som gmndläggande eller viktiga delar också för följande anslag:
Bidrag tiU regionala museer 79 268 000
XIV huvudtitehi (MUjö- och naturtesursdepartementet) Landskapsvärdande åtgärder 250 000 000
1 Avser budgetåret 1992/93. Förslag för budgetåret 1993/94 kommer att lämnas i den forskningspolitiska propositionen.
Resultatbedömning
En samlad resultatbedömning för kulturmiljövården bör omfatta dels hur kulturmiljön allmänt hävdas i landet, dels hur i första hand RAÄ, länsstyrelsema, länsmuseeraa och komraunerna har utfört sina uppgifter.
Det är av naturliga skäl mycket svårt art ge den samlade bUden av hur landets kulturmiljöer och kulturminnen i dag tas till vara. För att detta skall vara möjligt krävs en betydligt bättte och mer systematiserad kunskap om kulturmiljöns innehåll än vad som för närvarande fmns att tUlgå. Att leda arbetet med att bygga upp en sådan kunskap är en huvuduppgift för RAÄ under 1990-talet
Jag vill i sararaanhanget erinra ora det regeringsuppdrag sora Statens naturvärdsverk fått den 6 deceraber 1990 att tillsaramans med RAÄ och Statens jordbmksverk fortiöpande följa och utvärdera miljöeffektema av den nya livsmedelspolitiken. Jag räknar med att de redovisningar myndighetema kommer att göra med anledning av uppdraget skall kunna ligga tiU gmnd för bedömningar av hur landskapets kulturvärden framdeles tas rill vara.
123 Åtgärder mot luftföroreningarnas skadeverkningar Prop 1992/93-100
I enUghet med riksdagens beslut har RAA sedan budgetåret 1988/89 drivit ett ""- särskUt program för insatser mot luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturminnen och kulturmiljöer. I regeringens direktiv för RAÄ:s fördjupade anslagsfraraställning ålades myndigheten att särskilt redovisa det hittillsvarande utfallet av programmet RAA har därför låtit en intemationell och väl kvalificerad utvärderingsgmpp granska de tte första årens arbete.
Slutsatsen av granskningen är art projektet har utformats så att en god gmnd för fortsatta insatser har lagts. En stark organisation där kunnande inom kemi, geologi och konstvetenskap ingår har byggts upp tiUsararaans med universiteten. Halva budgeten umyttjas för direkta konserveringsinsatser, resten för skadeinventeringar och kunskapsuppbyggnad. Denna balans bedöms vara tillfredställande och de åtgärder sora utförs inora resp. delprogram får genomgående höga betyg. Utvärderama rekommenderar emellertid ökade utbUdningsinsatser som bas för skadeinventeringama och art resultaten från programmet redovisas oftare. Programraeis resultat bör således kunna diskuteras löpande i relation tiU intemationell konserveringsteori.
För egen del anser jag art RAA med dess instimtion för konservering klarat av att inttoducera att slagkraftigt program för insatser mot luftföroreningsproblemen. Utvärderamas bedömningar styrker denna slutsats.
Sararaantaget anger tillgängligt underlag att kulturmiljövårdens organisation visat förmåga att med förhållandevis begränsade resurser kunna uppnå påtagliga resultat. Det fmns dock skäl att anse att RAÄ:s och kulturmUjövårdens arbete ytterUgare bör kunna effektiveras och ge störte utbyte.
Fördjupad prövning och slutsatser
Jag gör sålunda den samlade bedömningen att RAÄ i allt väsentiigt kunnat orientera sin verksamhet med utgångspunkt från de prioriteringar som statsmakteraa gjort. I den kulturrailjövårdande vericsaraheten finns emellertid en gnmdläggande svärighet som har att göra med områdets bredd och uppgifternas mångfald jämfört med en förhållandevis smal resursbas.
Denna svärighet kan bara beraästtas genora en effektiv roU- och ansvarsfördehiing meUan kulturmiljövårdens oUka parter som i sin tur gör det möjligt för sektom att göra sttategiska prioriteringar meUan olika uppgifter. Samtidigt måste satsningar göras på att bygga upp ett långsUctigt fungerande kunskapsunderlag för den framtida verksamheten.
En huvudpunkt i roll- och ansvarsfördelningen gäller relationen meUan RAÄ, länsstyrelsema och länsrauseema. En annan gäller relationen raellan det ansvar för kulturrailjövården som delas mellan staten, komraunema och enskilda. Jag lar nu upp frågan om den statiiga organisationen raen kommer också att vid min föredragning av andra avsnitt beröra kommunemas och enskildas kulturmUjöengagemang.
124 RAA skall utveckla den centrala myndighetsfunktionen och leda arbetet med Prop 1992/93-100 kultur miljövårdens kunskapsuppbyggnad gjj 12
För att effektivisera den statliga kulturmiljövården anserjag det angeläget att RAA utvecklar sin ledning av den samlade kulturmiljövården. RAA bör ta ett vidgat ansvar för att kulmrmiljövården kan fungera i en modem målstyraing. RAA:s uppgift är att tillhandahålla det underlag som statsmaktema behöver för ställningstaganden om kiUturmiljövårdens inriktning. RAA skall förmedla statsmaktemas intentioner om kulturmUjövård tUl de myndigheter, organisationer och enskilda som berörs. RAÄ skall följa den kulmrmiljövårdande vericsamheten hos i första hand länsstyrelsema, länsmuseeraa och komraunema, ulvärdera den och utveckla de stödfunktioner som behövs.
Kulmrmiljövården behöver vidare enUgt min mening ha tiUgång till ett betydligt bättre och mer systematiskt kunskapsunderlag om kulturmiljöns innehåll och förändring än vad som i dag finns att tillgå. Ett sådant underlag är nödvändigt för att de rätta prioriteringaraa skall kunna göras i bevarandefrågor och för art skapa acceptans i samhället för kulmrmiljövårdens ställningstaganden. Det handlar tex. om behovet av en sammanfattande kunskap om tillståndet för landets äldre bebyggelse lUcsora ora kunskap om odlingslandskapets kulturvärden. Att leda arbetet med att bygga upp denna kunskap bör vara en andra huvuduppgift för RAÄ. Universiteten kommer i detta sammanhang att vara en viktig samarbetspartner. Jag räknar med att regeringen i den forskningspoUtiska proposition som planeras till våren 1993 skall återkomma tiU frågan om kulmrmiljövårdens kunskapsuppbyggnad.
Ansvaret för att ta ställning i frågor om enskilda kulturmiljöer skaU koncentreras till länsstyreberrm
Koncenttationen på kulturmiljövårdens centtala myndighetsuppgifter och pä arbetet med kunskapsuppbyggnad fömtsätter att flera av de uppgifter av annan art som nu åvilar RAÄ förs över till andra. Sålunda presenterar den s.k. HUR-uttedningen (Ku 1992:01) vid årsskiftet sina förslag om att skilja RAA:s omfattande arkeologiska uppdragsverksamhet frän verket. En översyn av bl.a. RAÄ:s fastighetsförvaltning har tidigare aviserats av chefen för Finansdepanementet (prop. 1991/92:44 s. 8).
I direktiven lUl RAÄ:s fördjupade anslagsframställning har vidare ingått ett uppdrag lUl RAÄ alt föreslå hur de beslut om bidrag lUl byggnadsvård m.m., som i dag fattas av RAÄ, skall kunna överföras till länsstyrelsema. Jag räknar med att RAÄ:s förslag skall kunna följas i sina huvuddrag. Jag återkoraraer med en närraare redovisning därom under anslaget KulmrmUjövård.
Under elt nytt anslag, Kultursiöd vid ombyggnad m.m., kommer jag att redovisa mitt förslag om ett nytt bidrag som bör ersätta de tiUäggslån och förhöjda bidragsunderlag som nu finns inom det statliga bostadsstödet. Även beslut om detta bidrag bör bli en uppgift för länsstyrelsema. Slutiigen räknar jag även med att de beslut enligt kulturminneslagen om kyrkor sora RAÄ i dag ansvarar för, pä några ärs sUct bör kunna överföras till länsstyrelsema. I denna fräga krävs dock först en viss ytterligare beredning.
Sammantaget innebär eraellertid mitt förslag att uppgiften att fatta beslut Prop 1992/93-100 ora enskilda kulturminnen och kulturmiljöer nu koncentteras till länsstyrel- gjj 12 sema. Dessa får därigenom bättte möjligheter att ta ett samlat ansvar för myndighetsutövningen i fråga om kulturmiljövården i länet samtidigt som ansvarsområdet både vidgas och blir tydligare. Därmed bör kulturmiljövården vinna i effektivitet
Det ökade ansvaret för kulturmiljövården bör avspeglas i länsstyrelsemas intema prioriteringar. Chefen för Civildepartementet kommer senare att ta upp denna fråga.
Länsmuseemas uppgifter inom kulmrmiljövården bör preciseras
Länsstyrelsema delar ansvaret för den regionala kulturmiljövården med länsmuseerna. Länsmuseeraa arbetar med frågor om kulturmiljövård dels utifrån initiativ som helt är museets egna, dels säsom stöd till länsstyrelsen. I det senare faUet handlar det i hög grad om underlag för länsstyrelsens olUca ställningstagande. Utan museemas medverkan skulle kulturmiljövården inte kunna fungera.
I likhet raed vad som gäUer i förhållandet meUan RAÄ och länsstyrelsema finns det eraellertid enligt min mening anledning att se över och förtydUga roll- och ansvarsfördelningen mellan länsmuseet och länsstyrelsen så att samarbetet ger bästa möjliga utbyte. Kulturmiljövården har de senaste åren fått förstärkta resurser inom bägge organisationema och därför kan en sådan översyn göras utifrån delvis nya verksarahetsfömtsättningar. Det kan finnas skäl att överväga om staten kan precisera sin önskemål i fråga om länsmuseemas kulturmUjövård pä ett tydUgare sätt än vad hittUls varit fallet
Dessa frågor kommer att behandlas av den utredning som jag avser att tillkalla med uppgift art göra en översyn av statens samlade engagemang i museiväsendet Jag äterkommer tiU museiöversynen i samband med min anmälan av avsnittet Centtala museer.
Prioriterade arbetsområden för treårsperioden
Jag har nu redovisat min uppfattning om huvuddragen i kulturmiljövärdens förestående organisationsutveckling. Den skall syfta till art göra det möjligt att få genomslag för en effektiv kulturmiljö inom de omräden där det bäst behövs.
Med ledning av bl.a. underlaget i RAÄ:s fördjupande anslagsframstäUning viU jag peka ut följande områden för prioriterade insatser under den koraraande perioden.
Åtgärder för att väma om kulmrarvet och utveckla den kulturella identiteten
Kulturarvets betydelse betonas i regeringsförklaringen. Den byggenskap och den odling från tidigare skeden och generationer som sätter sin prägel på städer och kulturlandskap är en oundgänglig del av vårt kulturarv och vår identitet När de inslagen i vår miljö tunnas ut eller försvinner utarmas också 126
vårt kuhurarv. Den yttre raUjön görs torftigare och bUr fattigare på inslag som prop 1992/93-100 talar om sambanden meUan historia och nutid, om de tankar som styrt män- gjj 12 niskan när hon har format sitt livsmm.
Enhgt min mening sker detta i dag i Sverige i alltför hög utsträckning. Trots att medvetenheten om vikten av att vårda kulluimiljön allmänt sett mäste anses vara mycket störte i dag än för kanske bara ett årtionde sedan mäste man ändå konstatera att miljöns kulturvärden alltför ofta hanteras med ovarsamhet eller med okunskap. Långsiktiga kulturvärden offras fortiFarande till förmån för inttessen som i det korta perspektivet uppfattas som tyngre. Det gäller i såväl offentlig verksamhet och planering som i beslut av enskilda om mark och byggnader.
Ytterst är det endast genom förankringen hos de enskilda medborgama som kiUmrmiljövården långsiktigt kan vinna framgång. Det är genom kunniga och engagerade ägargmpper och medborgaropinioner som kulturmiljön ges sitt starkaste skydd.
Det bör därför vara etl fortsatt prioriterat omräde inom kulturmiljövården att verka för spridning av kunskaper om kulturmiljöns innehåll och värden och att verka för en förstärkt medvetenhet om kulturarvets betydelse för tillvaratagandet av en god livsmiljö.
I samband med uppgiften att utveckla den kulturella identiteten bör internationaliseringen nämnas. Ökade kunskaper om vårt kulturarv innebär också ökade kunskaper om banden till i första hand andra delar av Europa. Synen på vårt kulturarv får inte bli provinsiell. Det är en vUctig uppgift för RAÄ att medverka i det intemationeUa samarbetet om kulmrmiljövård.
Förvalmingen av kulmrmiljöer
Sedan 1988 års ställningstagande om kulmrmiljövårdens inrikming är det uppenbart att ett antal frågor allt raer kommit i förgmnden som handlar om hur den långsiktiga förvalmingen skall ordnas av viktiga kulturmiljöer och kulturminnen. Den kanske mest vittomfattande frågan gäller här den svenska landsbygdens och odlingslandskapets traditionsvärden som måste tas tiU vara inom de viUkor som ges av en ny UvsmedelspoUtik.
Förvaltare av landskapets kulturvärden är de svenska jordbnJcsföretagen. Kulturrailjövården saraverkar raed naturvårdsinttessena i det särskilda programmet för landskapsvård. Dess syfte är att genom avtal raed lantbruksföretagare säkra fortsatt hävd av värdefulla landskapsavsnitt. Såsom chefen för Miljö- och namrtesursdeparteraentet senare denna dag koramer att föreslå bör programraet drivas vidare raed kraft såsom en vUctig del av livsmedelspoUtiken.
För egen del vill jag understryka betydelsen av art detta arbete ges fortsatt prioritet inom kulturmiljövården. Uppgiften att värna om kulturlandskapets traditionsinnehåll går dock längre och är vidare än de praktiska uppgifter som följer av det särskilda programmet. Det kan föratspås att förändringsttcket på det svenska landskapet och jordbruksföretagen efter hand kommer att bU allt starkare under 1990-talet. Kulturmiljövården måste därför klara av att tydligt konkret och distinkt ange vilka värden och företeelser i landskapet 127
som bär upp de raest betydelsefulla kulmrvärdena. Den måste också konkret i>rop 1992/93-100 och tydligt kunna anvisa framkomliga vägar att ta dessa värden tiU vara. gjj j 2
Vid sidan av de uppgifter som rör kulturlandskapets långsiktiga förvaltning finns det ett antal andra förvalmingsfrågor som på olika sätt är aktuella och som måste ges hög prioritet i kulturmiljövårdens arbete. Det gäller främst de svenska slotten och hertgårdama, landets industriminnen, de kyrkliga kulmrmiljöema samt statens kulturegendomar.
Frågan om förvalmingen av de svenska slotten och herrgårdarna har ett nära samband raed frågan om odlingslandskapets kulturvärden, där ju hert-gårdsmiljöema utgör ett viktigt inslag. I enlighet raed rUcsdagens önskeraål (bet I991/92:KrUI8 s.21-22) drivs nu arbetet med att skapa en särskild stiftelsebildning för förvalming av kulturegendomar vidare i en nyligen särskilt tillkallad arbetsgrupp inom regeringskansliet. Arbetet skall bedrivas skyndsamt och målsättningen är att gmppen skall kunna avlösas av en organisationskoraraitté redan tmder loppet av är 1993.
På så sätt förs det arbete vidare sora tidigare har behandlats i betänkandet (SOU 1991:64) Att förvalta kulturrailjöer. I betänkandet lämnades etl första förslag om hur en nationell stiftelse för förvalming av kulturegendomar kan byggas upp. De i betänkandet gjorda övervägandena kommer att ingå i underlaget för arbetsgmppen.
I nämnda utredningsbetänkande föreslogs också att avdragsrätt skulle återinföras för kosmader för drift och underhäll av kulturhistoriskt värdefulla mangårdsbyggnader på jordbmksfasiigheler. Denna fråga bereds för närvarande inora Finansdeparteraentet. I samband med att regeringen tar fram förslag rörande beskatming av enskild näringsverksamhet kommer även frågan om avdragsrätten att behandlas. Jag räknar med att de problem sora den slopade avdragsrätten har medfört för bevarande av kiUtarvärden därvid koramer att lösas. Jag har i denna fräga samrått med statsrådet Lundgren.
Förvalmingen av statens kulturegendomar omprövas i samband med att de fastighetsförvaltande myndighetema och affärsverken görs om till bolag. Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1992/93:37, bet. I992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123) att en ny rayndighet Statens fastighetsverk, skall bUdas med uppgiften att förvalta de statsegendomar som bedöms tillhöra det nationella kulmrarvet. TiU Fastighetsverket komraer sålunda att föras viktiga kulturrailjöer som hittills förvaltats av i första hand Byggnadsstyrelsen, Fortifikationsförvaltningen och Domänverket Finansministern har udigare denna dag föreslagit en kosmadsram på 630 miljoner kronor för investeringar i uppmsming och underhåll av de kungUga slotten och Rikets fästningar.
Andra värdefulla byggnader och mUjöer kommer art överiåtas tiU de nybildade statiiga bolagen men före ägarbytet skall de enUgt riksdagens beslut förses med beslut om skydd såsom byggnadsminnen. RAÄ har ansvaret för att ge underlag för regeringens beslul i dessa frågor.
Sora RAÄ frarafört i sin framställning framstår industriminnesvården som en av de raest brännande frågoma inom den kulturhistoriska byggnadsvården vad gäller såväl urval som säkerställande och ekonoraiskt stöd till uppmstning och fortsatt vård.
128 Behovet av en långsiktig stt-ategi för att i ett väl awägl urval dokumentera, prop. 1992/93-100 bevara och uthålUgt förvalta det svenska industtisamhällets rainnesraärken är gjj 12 stort. Det ökar också hela tiden genom den snabba stmkturomvandling som pågår och som väntas fortsätta under hela 1990-talet.
Det är en viktig uppgift för RAÄ att skyndsamt förbättra kunskapsläget och därefter ta fram ett handlingsinrikttit underiag för selektiva åtgärdsprogram för dokumentation, bevarande, förvaltning och vård.
Det finns slutiigen skäl att fästa ett stort avseende vid Svenska kyrkans byggnader och kulturmiljöer i perspektivet av den fortsatta beredningen av sambandet raellan kyrkan och staten. Kyrkobyggnadema utgör en av de viktigaste delama i det byggda kulturarvet. Frägan om villkoren för dess förvalming raåste därför ägnas stor orasorg i den fortsatta beredningen.
Medverkan i arbetet för en god yttre livsmiljö
Det tredje prioriterade området för kulturmiljövården är dess medverkan i planeringen för en god livsmiljö. Den statiiga kulturmiljövärdens uppgift är här bl.a. att förtydliga, beskriva och göra sektoms rUcsiniressen kända och accepterade så att de respekteras i den fysiska planeringen. Den har ett ansvar för att bittäda komraunema med underlag och sakkunskap men den måste också uppträda så att kommunema stimuleras att utveclda sin egen kompetens i kulturrailjöfrågor och ta det fulla egna ansvaret för kulturvärdena pä den lokala nivån.
Det är ocksä angeläget att raetoder kan utvecklas för att göra mUjökonsekvensbeskrivningar av kulturmiljövärden i den fysiska planeringen. I fokus för den fysiska planeringen ligger nu genomförandet av många och stora investeringar i infrastruktur. Det är satsningar som är viktiga för att fä fart på Sverige. Samtidigt är det oundgängligt art konflikter raed kulturrailjöer kan uppstå. Dessa kan bara kringgås eller mildras genom beredvillighet till hänsynstaganden från de som ansvarar för exploateringsinttessena och genom tydlighet och professionalism från kulturinttessena.
Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen beslutat att tillkalla en SärskUd uttedare för en översyn av plan- och bygglagen (1987:10). I uppdraget ingår att smdera hur hänsynen till kulturmiljön i planeringen skall kunna ökas.
I arbetet för en god yttte livsmiljö ingär ocksä att möta hoten mot vårt kulturarv från luftiöroreningaraas skadeverkningar. RAÄ har hittUls anvisats medel för ert särskilt insatsprogram under två tteårsperioder. Detta arbete bör fortsätta även tmder den kommande perioden.
Jag övergår nu till att redovisa mina förslag till budgetuppföljning av de överväganden jag har redovisat
9 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 12
B 27. Riksantikvarieämbetet Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 84 630 1271 '
1992/93 Anslag 83 454 000
1993/94 Förslag 126 452 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 27
För myndigheten gäller förordmngen (1988:1131) med instmktion för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.
Myndigheten Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer omfattar Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museum, Kungl. myntkabinettet, Medelshavsmuseet, institutionen för konservering och ett bibliotek. Myndighetens förvalmingskosmader upptas dels under detta anslag, varifrån förvalmingskosmadema för riksantikvarieämbetet (RAA) och bibUoteket betalas, dels under anslaget Centrala museer: Myndigheter.
RAA svarar för myndighetens uppgifter inom kulmrmiljövård. BibUoteket är ett specialbibliotek inom ämnesområdena arkeologi, medeltidens konsthistoria, numismatik och kulturmiljövård. Det skall svara för biblioteksservice inora dessa oraråden till myndigheten och till forskning, utveckling och utbildning.
Riksantikvarieämbetet
RAÄ föreslår att myndighetens förvaltningskosmader anvisas under ett ramanslag med en planeringsram för perioden 1993/94—1995/96 som uppgår till 422 017 000 kr. I beloppet inkluderas vissa medel som nu anvisas över anslaget Kulturmiljövård liksom reformmedel för olUca ändamål. I sina motiveringar för en förstärkt planeringsram utgår RAA i första hand från behoven avseende de föreslagna prioriterade programområdena samt från önskemålet om att öka insatseraa för information och kunskapsuppbyggnad om kulturmUjöer.
Föredragandens överväganden
För Riksantikvarieämbetet (R/\A) bör anvisas ett raraanslag. Det bör i princip omfatta de medel som svarar mot de verksaraheter som myndigheten själv bedriver. Jag föreslår därför att medel för vissa ändamål överförs till ramanslaget från anslaget Kulturmiljövård. Det gäller dels de medel som tidigare under sismämnda anslag beräknats för fastighetsförvaltiiing m.m., dels medel för de tjänster som RAÄ tillhandahåller åt den regionala kulturmiljövården och åt kommunema för att projektera vård av fomlämningar m.m. Från dessa poster förs också vissa medel som använts för att täcka andra kosmader av förvaltningskaraktär.
Vidare bör de medel som under anslaget Kulturmiljövård beräknats för information och UtveckUng upptas under ramanslaget, liksom RAÄ:s medel för
insatser mot luftföroreningamas skadeverkningar. I informationsraedlen ingår Prop. 1992/93:100 de bidrag till organisationer och föreningar som RAÄ fördelar inom kultur- gjj 12 mUjövårdens område.
I enlighet med resultatet av min fördjupade prövning föreslår jag att anslaget ges en förstärkning med 700 000 kr för RAÄ:s arbete med kulturmiljövårdens kunskapsuppbyggnad.
Jag kommer senare att föreslå att RAA skall ha ett sammanhållande ansvar för det nya kuUurstödet vid ombyggnad m.m. Bland annat för de specialistkompetenser sora då krävs föreslårjag att RAÄ anvisas 5(X) 000 kr.
Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har kosmadema för verksamhetsanknuma ombyggnadsåtgärder inräknats i anslaget Jag har också tagit hänsyn tUl att en telefonisttjänst vid RAÄ bör överföras till Nordiska museet fr.o.m. nästa budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. RAÄ koraraer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modell. RAÄ kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 30. Riksantikvarieämbetet förs till detta konto.
Samtiiga myndigheter övergår den 1 juli 1993 tUl de redovisningskrav enUgt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en fömtsätming för lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. R/Wi :s behov av läneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 1,7 miljoner kronor för investeringar i ADB.
Anslaget har beräknats utan hänsyn till de rikUinjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäUer förändringar av lönekosmadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång tiU lån i Riksgäldskontoret särat nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1 avsnittet Styming av statsförvalmingen och de fmansiella fömtsätmingama för myndighetema). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutiigt enligt dessa riktiinjer, och kan därför komma att avvUca från det här föreslagna beloppet
Jag vill slutiigen anmäla att regeringen tidigare denna dag uppdragit åt RAÄ att redovisa ett delårsbokslut avseende kalenderårsskiftet 1992/93. Återkoraraande revisionsanmärkningar rörande myndighetens årsbokslut kan sålunda inte accepteras. Myndigheten måste visa att en kontinuerlig kontroU och uppföljning av kortekt redovisat utfaU mot budget företas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl Riksantikvarieämbetet för budgetåret 1993/94 anvisa ett raraanslag på 126 452 000 kr.
131 B 28. Kulturmiljövård
1991/92 Utgift 100 090 6921
1992/93 Anslag 103 022 000
1993/94 Förslag 70 213 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 28
Reservation 40 724 0691
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Från anslaget utgår bidrag enUgt förordningen (1981:447) ora statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefuU bebyggelse. Medel får även utgå tUl vård och imderhåU av vissa kyrkliga inventarier.
Från anslaget utgår vidare ersättning enligt 2 kap. 7, 8, 14-16 §§ saml 3 kap. 10 och 12 §§ lagen (1988:950) ora kulturtninnen ra.m., liksom för bidrag enUgt förordningen (1988:1189) om bidrag till kostnader för undersökning ra.m. av fast fomlämning lUcsom medel för täckande av kostnader föranledda av undersökningar av fomminnesplatser.
/anslaget skall dessutom användas för vård och underhåll av de fastigheter som står under Riksantikvarieämbetets förvalming och för vård av fomlämningar och kulturlandskap samt för insatser mot luftförorenings- och försurningsskador på kulturminnen. Medel ur anslaget utgår slutiigen till informations- och utvecklingsverksamhet
1992/93 Beräknad ändring
1993/94____
___________ Föredraganden
1. Byggnadsvård
2. Kulturlandskapsvård och
fomlämningsvård
3. Information och ut-
vecklingsverksamhet m.m.
4. Insatser mot luftförorenings-
och försumingsskador
55 318 000
28 055 000
5 256 000
14 393 000 103 022 000
- 10 634 000
- 2 526 000
- 5 256 000
- 14 393 000 - 32 809 000
Riksantikvarieämbetet
RAÄ föreslär art anslaget tillförs ytterligare 120 mkr för värd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och 95 mkr för vård av kulturlandskap och fomlämningar.
Föredragandens överväganden
För bedömningen av anslagsbehovet viU jag anmäla att regeringen genom ett av riksdagen särskilt givet bemyndigande (prop. 1991/92:150, bet. I999I/92:FiU30, rskr. 19991/92:350) den 20 augusti 1992 beslutat om att
anvisa 40 miljoner kronor till RAÄ för sysselsättningsskapande kulturrailjö- Prop. 1992/93-100 arbeten. Riksdagen har också beslutat om kraftiga medelsförstärkningar tiU gjj 12 länsarbetsnämnderna för beredskapsarbeten. Jag räknar med att betydande insatser för vården av kulturminnen kommer att kunna utföras med stöd av dessa resurser.
Jag har i min föredragning under anslaget RiksantUcvarieämbetet redovisat mina förslag till omdispositioner mellan detta och förevarande anslag. Om-dispositionerna innebär att detta anslag i princip renodlas till att omfatta de anslagsmedel för bidrag till olika kulturmiljöändamål som anvisas till RAÄ men där myndigheten ges bemyndigande att delegera beslutsrätten till länsstyrelseraa. Enligt min bedömning är det av stor betydelse för verksamhetsutvecklingen inom kulturmiljövården att delegeringen kommer till stånd.
Jag övergår nu till att redovisa på vilket sätt besluten om kulturmiljövårdens bidragsanslag bör överföras till länsstyrelsema.
RAA bör få regeringens bemyndigande att tiU länsstyrelsen överiäta beslutanderätten Över bidrag till kulturrailjövård, liksom dispositionsrätten till de akmella anslagsmedlen.
Ett problem är att medlen är aUtför knappa för att det skall vara raenings-fuUt att göra en fast fördelning mellan länsstyrelsema - bl.a. skulle möjligheten att göra störte enskilda insatser försvinna. För ett effektivt resursumytt-jande krävs en annan ordning som medger större flexibiUtet Denna kan enUgt min mening åtstacUcommas på följande sätt
Medlen bör årligen fördelas mellan länen på gmndval av statistik och länsstyrelsernas underlag. För att underlätta länsstyrelsemas framförhållning anger RAA även planeringsramar för vilka lägsta anslagsbelopp som resp. län bör kunna räkna med under en tteårsperiod framåt. RAA och länsstyrelsema ges dessutom bemyndigande att överföra upp till 10 % av medlen mellan anslagspostema.
De olUca specifierade ändamål, som bidragsgivningen från R/\Ä i dag täcker, sammanförs under tte huvudändamål, näraligen bidrag till byggnadsvård, bidrag till vård och undersökningar av fomlämningar samt bidrag till vård av kulturlandskap.
Tills vidare bör dock de medel undantas från delegeringen som används för bidrag till vård och underhåll av kyrkor, kyrkliga inventarier, liksom vård av kyrkor m.m. på Gotland. Delegering bör inte heller ske avseende mnvård, inlösen av fomfynd eller ersätmingar till ägare vid byggnadsminnesförkla-ringar enligt 3 kap. lagen (1988:950) om kulmrminnen m.m.
Förevarande anslag bör såsora en följd av raina förslag renodlas till att huvudsakligen innehålla de raedel, som länsstyrelsema får besluta om. Delegeringen komraer att följas upp genora en ny bidragsförordning och genom bestämmelser i regleringsbrevet.
133 Hemställan pp. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "*1- "
att till Kulturmiljövård för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 70 213 000 kr.
B 29. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet
1991/921 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 29
Under detta anslag tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr för sådana undersökningar och utredningar som föranleds av lagen (1988:950) ora kulturminnen m.m. och som pä uppdrag av statiig eller komraunal rayndighet eUer enskild utförs av riksantikvarieämbetet mot avgift.
Föredragandens överväganden
Som jag närant tidigare i rain föredragning har den s.k. HUR-uuedningen (Ku 1992:01) nyligen avslutat sitt uppdrag med en översyn av formema för den arkeologiska uppdragsverksamheten. I uppdraget har ingått att lämna förslag om förutsätmingaraa för att skilja RAÄ:s uppdragsverksamhet från myndigheten och art lämna förslag om nytt huvudmannaskap. Uttedaren skall också lämna förslag om bl.a. hur ett upphandlingsförfarande skall kunna tillämpas när länsstyrelsen utser den som skall utföra arkeologiska uppdrag i samband med exploateringstiUstånd enligi lagen om kulturminnen m.m.
Jag räknar med att för riksdagen kunna redovisa resultatet av den fortsatta beredningsprocessen av delta ärende i 1994 ärs budgetproposition.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 30. Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
Nytt anslag (förslag) 120 000 OOOl
iMedel för ändamålet har under budgetåret 1992/93 anvisats som tilläggslån för ombyggnad av kulmrhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. under anslaget B 33
134 Utredningen om kulturstöd vid ombyggnad och underhåll Prop. 1992/93:100 av bostäder Bil. 12
Med anledning av de förändringar som beslutats inom det statiiga bostadsfinansieringssystemet har det bUvit nödvändigt att ompröva formen för kulturstöd inom bostadsbyggandet
Genom beslut den 27 maj 1992 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet art tilUcaUa en särkUd utredare med uppgift att utarbeta ert förslag om förenklat stöd tiU bevarande av kulturvärden vid ombyggnad och underhåll av bostäder ra.m. Utgångspunkten för uttedaren var att ett fortsatt kulturstöd till bostäder, som komplement till det allmänna statiiga ombyggnadsstödet, framgent komraer att vara av centtal kulturpolitisk betydelse och att det är viktigt att bostadsstödet är utformat så art det främjar ett långsUctigt tUlvaratagande av bebyggelsens kulmr- och miljövärden.
Uttedaren avlämnade i september betänlcandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid orabyggnad. En saramanfatming av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 12.8.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanseraa och en sammanställning av remissytttandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 12.9.
1 Inledning - nuvarande ordning
Staten medverkar till bostadsfinansieringen genom att lämna räntebidrag. Räntebidrag utgår bäde vid nybyggnad och ombyggnad. Vid ombyggnad av bostadshus med kulturhistoriskt värde kan ett kompletterande stöd i form av förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån utgå. I speciella fall kan tilläggslån ocksä utgä tUl undersökmng av fast fomlämning i samband med byggande av bostadshus i tätorter. Närraare bestämmelser om långivningen finns i förordningen (1983:1021) om tilläggslän för ombyggnad av bostadshus m.m.
Riksdagen fastställer årligen en gemensam ram för tillstyrkan av förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån. Raraen för budgetåret 1992/93 uppgick tiU 170 mUjoner kronor (bet I991/92:BoUII,rskr. 1991/92:152). Av denna avsåg högst 10 miljoner kronor tiUäggslån till arkeologiska undersökningskostnader i saraband med bostadsbyggande. Ansvaret för hur medlen prioriteras åvUar Riksantikvarieämbetet (RAÄ).
I regel medges en förhöjning av bidragsunderlaget i första hand upp till avkasmingsvärdet för fastigheten. Därefter utgår tilläggslån för den del av kosmadema som huset inte kan bära, eller förtänta, via hyresintäkter. Till-läggslånet är ränte- och amorteringsfritt de första fem åren. Därefter skall det omprövas tUl den del av kosmaden som kan beräknas täckas av avkastnings-värdet I vissa fall kan lånet avskrivas. Tilläggslån lämnas endast till bostadshus sora har förklarats eller kan förklaras som byggnadsminne.
Utöver detta kan kostnader sora betingas av kulturhänsyn även ingå i det ordinarie bidragsunderlaget. Enligt räntebidragsförordningen är fömtsättning en för att förhöjt bidragsunderlag skall kunna utgä att de antikvariska mer- joc
kosmadema inte ryms inom det ordinarie bidragsunderlaget. En stor del av de Prop. 1992/93: lOO åtgärder som betingas av kulmrhänsyn har fått stöd på det särtet Bil. 12
Reformerat bostadsstöd
Statens stöd för bostadsfinansieringen är nu föremål för en genomgripande och långsiktig förändring. Syftet är art minska bostadssektoms belastning på statsbudgeten samt att bryta den kraftiga byggkosmadsutvecklingen under senare år. Riksdagen har beslutat om ett reformerat stödsystem för projekt som påbörjas efter år 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:5 s. 42-55, bet. I991/92:BoU23, rskr. 1991/92:343).
Förändringama innebär i korthet att räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostadshus successivt avvecklas, varvid bidragssystemet förenklas och underlaget för räntebidrag helt bestäms efter schabloner. För ombyggnader gäller bl.a. att bidragsunderlaget inte får överstiga 80 % av bidragsunderlaget för motsvarande nybyggnad. Möjligheten tUl förhöjning av bidragsunderlaget för antikvariska merkostnader försvinner. Motivet är att bostadssubventionema i form av räntebidrag så långt som möjligt bör ges på villkor som är oberoende av den faktiska kosmaden.
Konsekvensen av det nya systemet blir att det generellt blir dyrare att bygga om på gnmd av ökade kapitalkosmader. Till nägon del motverkas fördyringama av att den allraänna kosmadsutvecklingen har bmtits och sannolikt kommer alt pressas ner ytterligare. De allmänna kosmadsökningaraa kommer att drabba aUa fastigheter, alltså även kulturfastigheter.
Fördyringama komraer sannolUct att medföra att ombyggnadsverksamheten dämpas kraftigt. Ur kulturmiljövårdens synpunkt är detta ingen nackdel. En stor del av de byggnader som tidigare var omoderna och halvt förfallna har redan byggts om. I tur för uppmsming står nu de halvraodema husen och även de hus sora uppfördes på 30-, 40- och 50-talen. När en ombyggnad ttots fördyringama blir akmell koramer byggherren att granska vatje kosmad på ett helt annat sätt än i dag. Antikvariska raerkosmader kommer då att bli svåra att täcka. Det är dessa merkosmader som det fmns anledning att ge lättnader för.
I och med att det nya bostadsfinansieringssystemet inte tar hänsyn till faktiska kostnader, utan gmndas på schabloner, komraer det att bli svårt att finansiera uppmsming av de kulturhus som på gmnd av att de är nedgångna eller behäftade raed speciella skador blir exceptionellt kostsamma att åtgärda. I värsta fall kan man befara en ny rivningsvåg om nägra år. En fömtsätming för att detta inte skall inttäffa är art ombyggnadsverksamheten bUr dämpad så att de raedel som fmns för kulmrstöd räcker till.
2 Huvudprinciper för utformningen av stödet till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Mitt förslag: Det befintiiga räntebidrags- och tilläggslänestödet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse omvandlas till engångsbidrag. Detta bidrag bör inte vara formellt knutet till statens generella stöd tiU bostadsbyggandet. Stödet bör dock även i fortsätmingen huvudsakligen vara förbehållet bostadshus, /anslaget bör benämnas Kulturstöd vid ombyggnad m.m. och beslutsramen uppgå till 160 miljoner kronor årligen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Kommittén har dock föreslagit att stödet bör uppgå tUl 170 mUjoner kronor ärligen.
Remissinstansernas synpunkter: Samtiiga remissinstanser tillstyrker i stort uttedningens förslag. Med undantag för Statskontoret anser remissinstanseraa emellertid att det föreslagna stödet är alltför knappt tUltaget för att motsvara behoven vid uppmsmingar av kulturhistoriskt värdefulla bostadshus. Negativa konsekvenser för möjlighetema att ta till vara bebyggelsens kulmrvärden och för möjlighetema att genomföra ombyggnadsprojekt med ett knappt stöd redovisas.
Skälen för nrtitt förslag: Stödet till upprustning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse raåste ses i ett störte samhäUsekonomiskt sammanhang. Den pågående lågkonjunkturen och det höga ränteläget har medfört alt de ekonomiska villkoren för att finansiera ombyggnader generellt är särare än tidigare. Samhällets omfattande stöd tiU bostadsbyggandet skaU minskas, bankema ställer höga krav på säkerhet och fastighetsägaraa tar störte hänsyn tUl risk i sina kalkyler.
Mänga ombyggnader och underhållsåtgärder i den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skulle över huvud laget aldrig kunna finansieras utan räntebidrag eller någon annan form av subvention.
Ett kulturstöd kan ges antingen i form av ett engångsbidrag eller fördelat över tiden i form av räntebidrag eller län. För raottagaren, fastighetsägaren, får stödformema olika inverkan på lönsamhet risk och likviditet samt resultat och balansräkning. För staten inverkar stödformen på behovet av administration och på möjligheten att ställa långsiktiga vUlkor pä mottagaren.
För egen del har jag funnit art engångsbidrag är den stödform som såväl ur fastighets- som ur samhällsekonomisk synpunkt är att föredra. Samma summa i form av ert engångsbidrag borde ge en störte kulmrbevarande effekt än ett lån eUer ett räntebidrag, med dess osäkra framtida villkor. I den nuvarande situationen torde många fastighetsägare uppleva en stor osäkerhet inför framtiden. Ert engångsbidrag är enkelt att förstå och kalkylera, viUcet minskar osäkerheten och gör att förtänlningskravet sjunker. En positiv effekt är också art ett engångsbidrag reducerar fastighetsägarens initiala lUcviditetsproblem.
Fördelama med ett engångsbidrag för staten är att det är administrativt enkelt att hantera och att det redan finns erfarenhet inora den antikvariska
organisationen att adrainistrera bidrag. Stödet kan då också samordnas med j>rop 1992/93-100 R/WV:s ordinarie bidragsgivning till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyg- gjj 12 gelse. En annan faktor är att belastningen på statsbudgeten framgår direkt
Tydligare styming mot bevarandemål
En omvandling av stödet till ett rent kulturbidrag ger möjligheter till klarare styming av insatsema. Det nuvarande stödet ingår som en del av bostadsfinansieringssystemet, som bl.a. syftar till alt förbättta bostäder ur bostadssocial synvinkel. I vissa avseenden kan detta innebära en målkonflikt. De kulmrhistoriska kraven på autencitet och små ingrepp kan stå i motsats tUl de de bostadssociala kraven på utrymmes- och hygiensiandard. LUcaså har det hittillsvarande systemets konstmktion styrt mot stora engångsinsatser där fönsterbyten, omfattande interiörförändringar med flera kulturhistoriskt oönskade åtgärder har ingått. Den frikoppling av kulturstödet frän bostadsfinansieringen som här föreslås ger däremot raöjligheter att rikta de statiiga kulturbidragen till sådana åtgärder som är kulturhistoriskt motiverade och önskvärda.
För kulturmiljövården är det väsentiigt att kunna bistå ägare med stöd till renovering och underhåll. För att husens kulturhistoriska värden skall bevaras på bästa sätt är det en fördel om husen i stället för att byggas ora underhålls och raoderaiseras varsamt efter hand som nya behov uppstår. Sannolikt kommer del nya generella bostadsfinansieringssystemet att få den ur kultur-miljösynpunkt positiva konsekvensen att ombyggnaderna i framtiden blir mindre genoragripande än de hittills varit. Det oravandlade kulturstödet bör i fortsättningen inte bara kunna utgä vid orabyggnad, utan också för att täcka antikvariska överkostnader vid renovering och underhäll. Stödet bör benämnas Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
Fortsatt inrikming mot bostadshus
En annan fråga är om det är berättigat att även i fortsätmingen ge kulturstöd riktat tiU en bestämd byggnadskategori, dvs. bostadshus. Bland annat med hänsyn till de redovisade stora behoven inom detta oraråde anserjag att det finns anledning att förbehålla stödet för insatser i det äldre bostadsbeståndet Kulturstödet bör dock inte vara formellt knutet till statens generella stöd till bostadsbyggandet även ora det i första hand skall utgå i samband med ombyggnader som delfinansieras med de generella räntebidragen.
Bidrags givningens omfatming
Kulturstöd vid orabyggnad bör lämnas inom en ärlig beslutsram pä 160 mil joner kronor. Beloppet kan jämföras med den hittills gällande ramen för tilläggslån och förhöjt bidragsunderlag ora 170 miljoner kronor. Jag har emellertid funnit all det nya bidraget bör beräknas till den något lägre nivån, dels raed hänsyn till att ett bidrag bör vara av störte värde för en fastighets ägare än ett raotsvarande tilläggslån, dels raed tanke på att en del av kultur stödet bör utgå genom en möjlighet för fastighetsägaraa all i vissa fall erhålla 138
elt förhöjt bidragsunderlag inom ramen för den generella bostadsfinansieringen. Jag återkommer senare till frågan. Beträffande remissinstanseraas kritUc mot att kulturstödet beräknas alltför knappt vill jag erinra om att den uttedning, vars förslag jag här har redovisat och bedömt, har haft lUl uppdrag alt klargöra lämpligheten av och formeraa för en omvandling av det existerande kultursiödei till bidrag. Mot den bakgrunden har säledes inte någon samlad värdering av stödbehovet gjorts.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
3 Stöd till sammanhållna bostadsmiljöer
Mitt förslag: Bedöraning av antikvariska överkosmader skall tillärapas efter samma principer sora gäller för befmtiigt byggnadsvårdsbidrag. I fortsätmingen bör stöd utgå till bostäder och koraplementbe-byggelse i vid mening.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstansernas synpunkter: Samtiiga remissinstanser sora yttrat sig i frågan tiUstyrker förslaget
Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att främja bevarandet av hela och sammanhållna bostadsmiljöer. Mot bakgmnd av detta bör begreppet bostäder ges en vid definition. Kriteriema för vad som är stödberättigad överkostnad bör jämställas med kriteriema för det befmtiiga bidragssystemet för byggnadsvård, som handhas av RAÄ. I fortsätmingen bör stöd sålunda utgå tiU komplementbebyggelse i vid raening, under fömtsätming att bostäder är dominanta i miljön. Säledes bör stöd exempelvis kunna utgå tiU lokaler i bostadshusens bottenvåningar i en stadsmiljö, eller till en matbod som ligger intill mangårdsbyggnaden på landsbygden. Stöd bör också kunna utgå tiU bevarandet av en miljöbild vid sidan av själva bostadshusen, som parkytor, staket gatubeläggningar och dylikt
4 Differentierat stöd till byggnader med olika kulturhistoriskt värde
Mitt förslag: Byggnadsminnesvärd bebyggelse och byggnader i oraråden av riksinttesse skall kunna ges bidrag raed upp till 90 % av de kulturhistoriska raerkosmaderaa. Byggnader av störte kulturhistoriskt värde i allmänhet skall kunna ges bidrag med upp till 50 % av de kulturhistoriska överkostnadema.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med raitt förslag. Remissinstansernas synpunkter: Saratiiga remissinstanser som ytttat sig i frägan tiUstyrker förslaget.
139 Skälen för mitt förslag: Inom det befintiiga systemet för byggnadsvårdsbidrag hanteras bidragen i två nivåer. Byggnadsminnesvärd bebyggelse och bebyggelse inom områden av riksintresse kan få bidrag med upp tUl 90 % av de kulturhistoriska överkostnaderna, och byggnader med störte kulturhistoriskt värde i allmänhet kan få bidrag med upp till 50 % av över-kosmaden. Dessa regler är enkla att hantera och förstå, och de har därför fungerat på ett tillfredsställande sätt För att få ett administtativt lätthanterligt system är det därför rimligt att byggnadsvårdsbidragets regler för differentiering överförs och tiUämpas inom det nya omvancUade stödet tiU bostadshus.
Bettäffande bebyggelsen inom områden av riksintresse kan förtydligandet göras att med detta avses sådana byggnader som är av betydelse för de kulturvärden som konsumerar riksintresset
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
5 Krav och villkor för stöd
Min bedömning: Bestämmelser om krav och villkor för stöd bör regleras i en förordning. Det är angeläget att byggnadsminnesförkla-ringar genomförs.
Kommitténs bedömning: Har förordat ett striktare krav på att bygg-nadsminnesförklaringar skall genomföras i saraband raed att störte bidrag utgår.
Remissinstansernas synpunkter: Frågan ora skydd för de byggnader som fått kulturstöd diskuteras av de olika antikvariska myndighetema. Syn-pimkterna kan sammanfattas med att en bred enighet råder om att det är angeläget att byggnader som fått stadigt stöd bevaras för framtiden. SärskUt länsstyrelserna framhåller emellertid att en strikt tillämpning av ett krav på byggnadsminnesförklaring i samband med bidragsgivningen riskerar att göra stödsystemet alltför svårt att administrera. Flera instanser förordar att frågan ora skyddsbestämmelser övervägs ytterUgare.
Skälen för min bedömning: Bestäraraelser ora krav och villkor för stöd bör regleras i en förordning. Det ankommer dämtöver på RAÄ att utfärda erforderliga allmänna råd. I bostadsfinansieringssysteraet har något formellt skydd inte införts för att säkerställa det statiiga kulturstödet dvs. för att garantera att den stödda åtgärden inte omintetgörs efter ett tag genom exempelvis en ny ombyggnad. Byggnadsminnesförklaring och skyddsbestämmelser i detaljplan är de skyddsinstmraent som har en rättsligt bindande verkan, raen ingendera har i praktiken koramit till användning i någon störte utsttäckning i samband med lånegivningen. Jag anser att en sttävan bör vara att de statiiga insatsema i ökad utsttäckning n7ggas genom byggnadsraiimes-förklaringar. Läns- och landsantikvariema har dock framfört farhågor för att man inte kommer att hinna genomföra erforderliga byggnadsrainnesförkla-ringar. Mot denna bakgrund, och raed hänsyn till alt det nuvarande systemet har fungerat tillfredsställande och inga uppgifter har framkommit ora att hus
sora har fått kulturstöd har förstörts, bör formerna för byggnadsminnesförklaring och skyddsbestämmelser övervägas ytterligare. I ett sådant sammanhang bör också förhållandet mellan kulturstödet och lagens (1988:950) ora kulmrminnen m.m. (KML) regler om ersätming till fastighetsägare vid byggnadsminnesförklaring behöva ses över.
Länsstyrelsen har möjlighet att med stöd av 3 kap. 6 § KML besluta om anmälningsplUct till länsstyrelsen innan en byggnad som kan komraa i fråga för byggnadsrainnesförklaring rivs eller väsentiigt ändras. Jag vill erinra ora att länsstyrelsema kan använda denna bestäramelse i samband med att ett mer Omfattande kulturstöd ges till en ombyggnad och en byggnadsminnesförklaring av olika skäl inte kan genomföras omedelbart i samband raed uppmstningen.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
6 Ansvaret för stödet och anslagsform
Mitt förslag: Stödet bör så längt möjligt anpassas till formema för Riksantikvarieämbetets befintUga byggnadsvårdsbidrag. Medel för kulturstödet bör anvisas som ett förslagsanslag som disponeras av Riksantikvarieämbetet En årUg beslutsram bör fastställas.
Komnutténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstansernas synpunkter: Samtiiga remissinstanser som ytttat sig i frägan tiUstyrker förslaget
Skälen för mitt förslag: I dag har Boverket ansvaret för anslaget tiU förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån, medan RAA har ansvaret för hur tiU-styrkanderamen umyttjas. I och med att stödet omvandlas till ett rent kulmrbi-drag bör RAA överta hela ansvaret för anslaget
RAA har sedan länge ett system för byggnadsvårdsbidrag med väl inarbetade mtiner för hantering och handläggning. Det nya kulmrbostadsstödei bör så långt möjligt anpassas till formema för RAA:s byggnadsvårdsbidrag.
Det nuvarande kulturstödet disponeras genom ett förslagsanslag, som är kopplat till en årUg beslutsram. Det är väsentiigt att budgettekniken på denna punkt inte ändras när RAÄ övertar anslaget. Beslut om stöd och reservation av medel görs innan bygget startar, medan det normalt dröjer rainst ett eUer två år innan ombyggnaden kan slutbesiktigas och medlen betalas ut
7 Handläggning
Mitt förslag: Riksantikvarieämbetet bör ha ett sammanhållande ansvar för anslagets användning, men bör delegera kulturstödsramen tUl länsstyrelsema. Länsbostadsnäranderaa bör bittäda länsstyrelsemas kulturrailjöenheter i hancUäggningen.
Fastighetsekonomisk kompetens bör tillföras Riksantikvarieämbetet för rådgivning, uppföljning, utvärdering m.m.
ErforderUga resurser för administtationen bör garanteras.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Kommitténs förslag: Överensstämmer med raitt förslag.
Remissinstansernas synpunkter: SamUiga remissinstanser sora ytttat sig om möjUgheten att delegera besluten om stöd från RAA tiU länsstyrelsema ställer sig positiva till förslaget. Remissinstansema anser att länsstyrelsema kommer att vara väl skickade att handlägga ärendena ora länsbostadsnämndema inttegreras inom länsstyrelsema. Förettädare för länsstyrelsema framhåller emellertid att uppgiften innebär en inte obetydUg belasttiing på länsstyrelsen vars kostnader måste täckas.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare i mitt förslag under anslaget Kulturmiljövård redovisat mina överväganden om att låta RAÄ delegera beslut om förekommande bidragsmedel till länsstyrelsema fr.o.m. budgetåret 1993/94. En delegering av beslut om kulturstöd vid orabyggnad bör i konsekvens med detta genomföras saratidigt. Jag avser alt senare återkomma tiU regeringen om bemyndigande för RAA att göra en sådan delegering.
Jag föreslår att delegeringen av kulturstödet hanteras på följande sätt. Medlen bör anvisas över RAA:s anslag. RAA bör i sin tur fördela ramen och delegera beslutanderätten till länsstyrelsema. Varje länsstyrelse bör få en egen rara med ett visst garanterat gmndbelopp för en tteårsperiod i taget. Detta gmndbelopp baseras på statistik över medelsbehoven under de närmast föregående åren. Gmndbeloppet omprövas vart ttedje år eller vid störte anslagsförändringar. En mindre del av det totala anslaget bör fördelas vid varje budgetårskifte ttU exttaordinära satsningar i vissa län det året
Ett system med tteåriga planeringsramar komraer sannolikt att innebära stora fördelar när det gäller ombyggnadsstödet. För många länsstyrelser kommer det att underlätta arbetet när möjlighet ges att kunna långtidsplanera och ha en bättre framförhåUning.
Kompetensfrågor
Det föreslagna nya systemet kommer att innebära en del väsenUiga förändringar bettäffande handläggningen som en följd av att kulturstödet frikopplas från den genereUa bostadsfinansieringen och att medlen och besluten föreslås bli delegerade frän RAÄ till länsstyrelsema. Ett nära samarbete raellan länsstyrelsemas kulturmiljöenheter och länsbostadsnämnderaa fömtsätts finnas kvar.
142 Jag vill i detta sammanhang erinra om Statskontorets utredning om inordning av länsbostadsnämndema i länsstyrelsema. Ora förslaget genomförs komraer handläggningen att helt skötas inom länsstyrelseraa och deras samlade ansvar för bidragets hantering och utbetalning bhr entydig.
Det nya systemet för kulturstöd komraer att innebära att utbetalning av stödet överförs från Boverket till kulturmUjövårdens organisation. I den mån kosmadema för utbetalningama inte ryms inom RAA:s ordinarie förvalmings-resurser torde de få belasta bidragsanslaget
Mina förslag fömtsätter även ett visst resurstillskott till RAÄ. Jag har vid min beräkning av RAÄ:s anslag tagit hänsyn tiU detta behov.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Effektivitebvinster genom förenklad hantering
En ansökan om stöd till ombyggnad av ett kulturhistoriskt värdefullt hus passerar i dag många instanser. Mitt förslag innebär en reduktion med tre eUer fyra instanser viUcet i sig medför en påtagUg förenkling.
Den nya bostadsfinansieringen fömtsätter inte någon kommunal medverkan genora de s.k. förmedlingsorganen. En delegering av beslutanderätten över medlen från RAA till länsstyrelsema föreslås. Alla kulturstödsärenden kommer i framtiden att handläggas av länsstyrelsemas kulturmiljöenheter, med länsbostadsnämnden som remissinstans vid behov. Om myndighetsansvaret för stödet dessutom överförs från Boverket till RAÄ försvinner ytterligare en instans.
Den planerade delegeringen i kombination med reduceringen av antalet handläggande instanser koramer att innebära en avsevärd effektivisering. Dubbelarbete försvinner, handläggningstider kortas och raan komraer att få ett bättte grepp om den totala resursanvändningen.
8 Vissa insatser inom ramen för bostadsfinansieringen
Mitt forslag: En viss begränsad kulturinsats bör finnas inom ramen för den generella bostadsfinansieringen. Kulturhistoriskt motiverade anpassningskostnader vid ombyggnad skall kunna medföra en höjning av bidragsunderlaget
Kommitténs förslag: Överensstäraraer med mitt förslag.
Remissinstansernas synpunkter: RAÄ, HSB:s RUcsförbund, SABO, Länsstyrelsema i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Västemortlands län och Föreningen Sveriges länsantikvarier tillstyrker förslaget
Sveriges fastighetsägareförbund anser att förslaget är alltför begränsat, eftersom det enbart gäller s.k. anpassningskosmader. Boverket avstyrker utredningens förslag i denna del. Verket anser art det inom det nya beslutade bostadssystemet inte finns någon möjlighet att inräkna sådana anpassningskostnader som utredningen syftar på, eftersom åtgärdema i sig själva inte är
bidragsberättigade. Boverket föreslår i stället att man inom ramen för det nya prop 1992/93- IOO bostadsstödet tar bort maxgränsen på 120 kvm för de kulturhistoriskt värde- gjj j 2 fuUa bostadshusen, eftersom det sannolUct inte kommer att bli raöjligt att förränta överkosmaden för stora lägenheter på marknadsmässiga villkor.
Skälen för mitt förslag: En möjUghet till förhöjning av det ordinarie bidragsunderlaget för ombyggnad, upp tiU samma nivå som gäller för nybyggnad, för den kulmrhistoriskt värdefulla bebyggelsen kan ge stora vinster i administtation och effektivitet till en rimlig kosmad.
I en enkät till länsantikvariema har framkommit att huvuddelen av den stora mängd ärenden där ett statiigt kulturstöd ryms inom det ordinarie bidragsunderlaget är ärenden som avser ansökningar om bidrag med mindre belopp. Den omläggning som nu genomförs komraer sannolUct art medföra att en mängd ansökrungar om sådana mindre belopp kommer att uppkomraa som anspråk på kulturtamen.
Jag har utifrån dessa förhållanden dragit slutsatsen att det, utan att det äventyrar målsätmingen om avregleringen av bostadssubventioneraa, kan vara rationellt att inom det nya stödets ram behålla en viss möjlighet till förhöjt bidragsunderlag för antikvariska merkostnader. Detta åstadkoms pä följande sätt
En förhöjning bör kunna utgå endast för kulturhistoriskt motiverade anpassningskostnader. Anpassningskostnader kan uppstå när nödvändiga ingrepp skaU utföras på sädant sätt att de märks så litet som möjUgt.
Det bör här enbart vara fråga om anpassningskostnader som sammanhänger med stödberättigade åtgärder, dvs. ätgärder sora ingår i bidragsunderlaget. Sora tidigare redovisats bör man i övrigt normalt inbegripa anpassningsätgärder vid ombyggnader i de åtgärder som faller under det generella varsamhetskravet i plan- och bygglagens 3 kap. 10 §. Sådana anpassnings-åtgärder bör därför inte bettaktas som kulturhistorisk överkosmad och vara berättigat tiU kulmrstöd.
Förhöjningen bör vara förbehållen ombyggnader sora är av den omfattningen att projektet i kosmadshänseende överskrider gränsen för schablonen för ombyggnad, dvs. bidragsunderlaget kommer att uppgå till 80 % av bidragsunderlaget för nybyggnad. I detta fall bör finansieringsulrymmet motsvarande upp till de återstående 20 % inom bidragsunderlaget för motsvarande nybyggnad kunna umyttjas för att täcka de antikvariskt motiverade anpassningskostnaderaa.
För en sådan ordning talar att "80-procentsbegränsningen" motsvarar elt teoretiskt beräknat markvärde som ingår i nybyggnadsschablonema. Rivning och ändrad markanvändning bör emellertid inte ses som nägot generellt alternativ till ombyggnad av de kulturhistoriskt värdefulla bostadshusen. Avsikten är ju att de skall bevaras och nybyggnadsrätten är följaktiigen många gånger utsläckt i detaljplanen. Det är därmed i mänga fall tveksamt om tomtmarken isolerat över huvud taget kan åsättas något faktiskt värde.
Intyg om det antikvariska värdet bör vara en förutsätming för att det extra stödet skall kunna utgä. Förhöjningen bör inte rambegränsas.
144 Beträffande mindre omfattande ombyggnader där de sammanlagda kostnaderaa inte när upp till "80-procentstaket", bör en fördyring på gmnd av anpassningsåtgärder kopplade tiU ombyggnaden på ett naturUgt sätt kunna ingå i den skälighetsbedömning som sker inom ramen för beräkningen av bidragsunderlaget för räntebidrag. Redan själva gmndkosmaden för åtgärden måste ju skälighetsbedömas eftersom det inte finns några bidragsschabloner att tUlämpa för den underUggande stödberäkningen.
Efter hand sora bostadssubventionema minskar kommer värdet av stödet att minska. Under tiden kan ett stort antal mindre bidrag, som annars skulle gå över kulturtamen, hanteras pä ett enklare sätt
Mitt förslag innebär vissa ändringar i förhållande till riksdagens tidigare ställningstagande om stödet tiU bostadsfinansieringen (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet. I99I/92:BoU23, rskr. 1991/92:343) enligt viUcet ett förhöjt bidragsunderlag som jag nu förespråkat inte skulle kunna utgä. Jag har i denna fräga samrått med statsrådet Lundgren.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
9 Utformning och hantering av stöd till arkeologiska undersökningar vid bostadsbyggande
Mitt förslag: Tilläggslånen för undersökning av fast fomlämning omvandlas till bidrag. Nuvarande regler för stödet behålls i huvudsak, men bidrag bör inte utgä om exploatering står i motsats tiU antikvariska värden.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstansernas synpunkter: Det är enligt Kommunförbundet mycket vUctigt att det finns klara kriterier för när RAÄ eUer länsstyrelsen skaU kunna vägra bidrag när särskilda antikvariska värden kan komma att skadas.
Skälen för mitt förslag: En omvandling av tilläggslånen för undersökning av fast fomlämning uU engångsbidrag innebär administtativa fördelar av likartat slag som jag tidigare redovisat bettäffande tilläggslånen för bostadshus. Genora att saraordna beslut enligt kulturrainneslagen om tillstånd tUl ingrepp i fast foralämning och bidragbeslutet inom en myndighet länsstyrelsen, kan väsentUga adrainisirativa rationaliseringsvinster uppnäs.
Motsvarande gäller även en samordning med det föreslagna decenttaUse-rade bidraget enligt förordningen (1988:1189) om kulturminnen m.ra. till kostnader för undersökning m.m. av fast fomlämning. De båda bidragen bör samordnas så långt som raöjUgt vid handläggningen. Överföringar raeUan anslagspostema bör kunna göras.
Jag har inte funnit anledning art ändra vilUcoren för stödet En viss justering av reglema och ett förtydligande av ändamålsbeskrivningen behövs dock. Den sakkunskap som finns inom länsbostadsnämnderna kommer även i fortsättningen att behövas för att ta fram underiag för art beräkna bidragets storlek.
145 K) Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
LUcsom tidigare bör stödet begränsas tiU enbart visst bostadsbyggande och Prop 1992/93 -100 endast avse direkta arkeologiska kostnader. Kostnader för maskiner och gjj 12 grovarbetskraft, liksora kringkosmader av olika slag, bör betalas av förelaget
Stödet bör begränsas till att avse undersökningar av foralämningar utan synligt märke ovan jord. Sådana fomlämningar kan i vissa fall vara svårare för företagen att fömtse konsekvensema av, jämfört med fomlämningar med tydligare upplevelsevärde. Stödet bör vidare kunna avse även kosmader till skydd för fomlämningen, tiU exempel överkosmader för så kallad skonsam gmndläggning enUgt av RAA godkänd metod.
Bidrag bör inte utgå ora särskUda antikvariska värden skadas av företaget Det kan röra sig ora att delar av en fomlämning är särskilt värd att bevara, t.ex. vissa partier av kulturlagren i en äldre stadsbildnmg, eUer att en planerad nybyggnad kräver rivning av en byggnad med stort kulturhistoriskt värde. TiU bidraget bör även kunna knytas villkor om förbätttade antikvariska lösningar av planerad nybebyggelse, exempelvis begränsning av våningsantal.
10 Tid för ikraftträdande och övergångsregler
Den 1 januari 1993 träder de förändringar i bostadsfinansieringssystemet i kraft som jag tidigare redogjort för. De förslag sora jag här har presenterat kan av tidsskäl inte genomföras samtidigt men jag föreslår att de ttäder i kraft så snart som möjligt, dvs. den 1 juli 1993. Möjligheten att bevilja förhöjt bidragsunderlag försvinner den I januari 1993. Konsekvensen av detta blir att under första halvåret 1993 kan enbart tilläggslän för byggnadsminneshus beviljas. Detta medför inga formeUa problem eftersom det inte i dagens system finns krav på förhöjning innan tUläggslån kan utgä, även om det oftast tillärapas så i praktiken. Däremot kan under detta halvår inte något stöd beviljas tiU hus som är klassificerade som kulturhistoriskt värdefulla, men som inte är av byggnadsminnesklass.
11 Behov av vidare utredningar
Under arbetet raed uttedningen om kulturstöd vid orabyggnad aktuaUserades några följdfrågor som inte fick en slutiig behandling. Det gäller:
- förhåUandet mellan kulturbidragen och KML:s regler om ersätming i saraband med byggnadsminnesförklaringar,
- korapetenskrav i samband med ombyggnad,
- bedömningar av de kulturpolitiska konsekvensema av förslagen om fortsatt reforraering av bostadspolitiken samt
- behovet av att utfallet av ett nytt kulturstöd utvärderas efter är 1995.
Det ankommer på Riksantikvarieämbete att ta upp dessa frågor tiU övervägande på lämpligt särt.
146 Hemställan Prop 1992/93:100
Jag hemstäUer art regeringen föreslär riksdagen art Bil. 12
1. godkänna de gmnder för statsbidrag till kulturstöd vid ombyggnad m.m. som jag förordat,
2. medge en ram för de antikvariska myndighetemas tiUstyrkanden av kulturstöd vid orabyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse ra.m. på 160 000 000 kr för budgetåret 1993/94,
3. medge att av denna ram högst 10 000 000 kr får disponeras för bidrag till arkeologiska undersökningskosmader i samband med bostadsbyggande,
4. godkänna vad jag förordat om förhöjt bidragsunderlag för kulturhistoriska anpassningskosmader (avsnitt 8),
5. till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 120 000 000 kr.
147 Museer och utställningar Prop. 1992/93: ioo
BiL 12 Centrala museer
De centtala museemas verksamhet redovisas saralat under denna mbrik. Medlen beräknas under två anslag. Centrala museer: Myndigheter och Centtala museer: Stiftelser.
För de centtala museer som är statliga myndigheter anges de övergripande målen för verksamheten i följande bestämmelser: förordningen (1988:1131) med instmktion för Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, förordningen (1988:677) med instruktion för Statens konstmuseer, förordningen (1988:1183) med instruktion för Livmstkammaren, Skoklosters slott och Haliwylska museet förordningen (1988:1249) med insttuktion för Naturhistoriska riksmuseet, förordningen (1990:571) med insttuktion för Statens sjöhistoriska museer, förordningen (1988:1185) med instruktion för Folkens museum - emografiska, förordningen (1988:1186) med instruktion för Arkitekturmuseet samt förordningen (1988:1184) med instruktion för Statens musiksamlingar.
För stiftebema Nordiska museet och Tekniska museet gäUer stadgar som har fastställts av regeringen den 7 juni 1990 resp. den 9 november 1989.
Statens historiska museum. Statens konstmuseer. Naturhistoriska riksmuseet. Folkens museum - emografiska samt Nordiska museet har vart och ett inom sitt verksamhetsområde uppgiften att vara ansvarsmuseura.
De centtala museema har var för sig givit in fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1993/94-1995/96.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
1. Mål och inrikming
Under 1980-talel innebar riktiinjer och medelsanvisning från statsmaktemas sida en betoning av den publikinriktade verksamheten. Samtidigt har utbyggnaden och fömyelsen av infrastmkwren i samhället lett tUl omfattande arkeologiska undersökningar och därmed en stor inströmning av fynd till museema. Den kommande treårsperioden måste fraraför allt inriktas på samlingamas omhändertagande, vård och konservering. Ett prioriterat område blir därvid utveckling av ADB-teknik dels för katalogisering, dels för bearbetning av del arkeologiska fyndmaterialet. Det är även angeläget att öka den museipedagogiska korapetensen så att kunskapen i raaterialet kan göras tillgänglig, inte minst för de yngre museibesökama. Statens historiska museura vill hämtöver utveckla ansvarsmuseirollen bl.a. genom att skapa nya former för kontakt raed t. ex. länsmuseeraa. I övrigt koraraer verksamheten under perioden att präglas av följande redan beslutade projekt:
- utstäUningsprojektet "Den svenska historien", som genomförs under åren 1993 och 1994 i samarbete med Nordiska museet och länsmuseeraa,
- uppförandet av en skattkammare vid Statens historiska museum under
budgetåret 1993/94 och 14g
- flyttningen av Kungl. myntkabinettet till nyinredda lokaler i Gamla Stan Prop. 1992/93:100 budgetåret 1995/96. gjj 12
2. Rationaliseringskravet
Åläggandet att skära ned anslaget med 5 % under tteårsperioden kan mötas antingen med kortare öppethållande eller genom stängning av hela avdelningar i samband med historieutställningen och flytmingen av Kungl. mynt-kabmettet En annan följd blir minskad information, utbildning och forskning vid Institutionen för konservering.
3. Förslag
Myndigheten begär att få bli undantagen från rationaliseringskrav under perioden 1993/94-1995/96. Dämtöver föreslås en nivåhöjning för budgetåret 1993/94 på sammanlagt 12,4 mkr, varav 7,9 mkr för Statens historiska museum, 1,5 mkr för Kungl. myntkabinettet, 1,5 mkr för Medelhavsmuseet och 1,5 rakr för Institutionen för konservering. För eftersläpande fyndhantering ra.m. begärs ett engångsanslag till Statens historiska museum på totalt 4,5 mkr över tteårsperioden. För Kungl. myntkabinettet begärs med anledning av flytmingen till nya lokaler 880 000 kr i driftmedelsförstärkning fr.o.m. budgetåret 1995/96 samt engångsvis 5 mkr för uppbyggnad av nya basutställningar.
Statens konstmuseer
1. Mål och inrikming
Statens konstmuseer vill under treårsperioden koncentrera den anslagsfinansierade verksamheten på att vårda, bevara, visa och forska kring de egna samlingarna. Ett förstärkt samarbete med landets konstmuseer planeras också som ett led i utvecklingen av ansvarsmuseirollen. Merkostnader för tillfäUiga utställningar samt nyförvärv fömtsätts finansieras med intäkter och donationsmedel.
Verksamhetens inriktning kan dock påverkas av två faktorer, nämUgen planeringen för ett nytt modemt museum och det särskUda besparingsbeting på totalt 16 mkr som myndigheten ålagts för att täcka tidigare underskott
Om ett ny byggnad för Modema museet uppförs under treårsperioden komraer museets verksamhet under byggnadstiden att präglas av tillfälliga artangemang och planeringsarbete för det nya museet.
Myndigheten har på regeringens uppdrag redovisat konsekvensema för verksamheten av kravet art under de närmaste fyra budgetåren tiU statsbudgeten ärUgen återföra ca 4 rakr, raotsvarande tidigare gjorda överskridanden för bevakningsändaraål. Myndigheten redovisar tre besparingsaltemativ. Det första innebär att hela årsbesparingen på 4 mkr tas ut på bevakningsutgiftema genom att alla tte museema minskar sitt öppethållande raed 676 timmar per år. Det andra altemativet ulgör en kombination av minskad bevakning och
nedskäraing av rayndighetens biblioteksfunktioner. Detta innebär bl.a. att Prop 1992/93-100 öppethållandet minskas med 312 tiraraar per år hos Moderaa museet resp. gjj 12 Nationalmuseet och med 364 timmar per år hos Östasiatiska museet, att konstbiblioteket och östasiatiska biblioteket stängs för allmänheten samt att åtta tjänster dras in, varav tte genom direkt uppsägning. Det ttedje alteraativet innebär att nuvarande bevakningsvolym och öppethållande bibehåUs. I stäUet tas besparingen ut genora minskade konstinköp samt total nedläggning av avdelningen för fotografi, konstbiblioteket, östasiatiska biblioteket och konst-tillsynsverksamheten. Sistnämnda altemativ medför indragning av 18 tjänster, varav 11 genora direkt uppsägning. Som ett extta alternativ framhåller myndigheten de kostnadsminskningar, som blir följden av att Modema museet håller stängt för ombyggnad under besparingsperioden. Att möta besparingskravet genom avgiftshöjningar och andra intäktsökningar bedöms inte som en möjlig utväg.
2. Rationaliseringskravet
För att möta det allmänna rationaliseringskravet på 5 % över tte budgetår krävs personalinskränkningar, som bl.a. innebär en kraftig reducering av biblioteksservice och utåttiktad konstbildningsverksamhet Myndigheten avstår från att redovisa hur kravet skall mötas i ett läge där verksamheten redan har beskurits tiU följd av det tidigare nämnda särskUda besparingsbetinget.
3. Förslag
Myndigheten begär för treårsperioden i första hand befrielse från rationaliseringskravet och från det särskilda sparbetinget på 4 mkr per år för att täcka ett tidigare överskridande. Hämtöver begärs för budgetåret 1993/94 en med ca 2 mkr förhöjd anslagsnivå för konservering, arkivering och ökad lokalhyra tiU följd av ombyggnad samt engångsanslag på ca 1,1 mkr för kompetensut-veckUng och projektering av TV-övervakning.
Naturhistoriska riksmuseet
i. Mål och inrikming
Inom forskningsverksamheten planeras särskilda insatser på de geologiska och paleontologiska ämnesområdena samtidigt som deltagandet i aktuell miljöforskning fortsätter. Ett avancerat geologiskt analysinsttTiment, en s.k. jonmikrosond, har gemensarat införskaffats av de nordiska ländema. Instmmentet kommer att placeras på Naturhistoriska riksmuseet Basen för forskningen är museets vetenskapliga samlingar. Genom 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90 s. 339-341, bet 1989/90:KrU23, rskr. 1989/90:334) tilldelades museet medel, som möjUggjorde ökade satsningar på samlingamas vård, klassificering och registtering. Detta arbete fortgår inom samtUga ämnesområden.
150 Den etappvisa ombyggnaden av museets utrymmen iör pubUkinriktad prop. 1992/93-100 verksamhet beräknas vara helt slutförd vid utgången av år 1993. Uppbygg- gjj 12 nåden av nya basutställningar förväntas pågå ytterligare ett antal år. Museet viU under perioden salsa på ökat öppethållande, kraftfulla marknadsinsatser och förbättrad vägledning i utställningssalarna. I anslummg härtill viU museet utveckla program- och studieverksamheten i samverkan med bl.a. skolor, studieförbund och föreningsliv. Museet viU också öka den rädgivande och informativa verksamhet gentemot museer ute i landet, sora följer av ansvars-museiroUen. Den nyöppnade omniteatem Cosmonova utgör en egen, självbärande resultatenhet
2. Rationaliseringskravet
Dä forskningsverksamheten inte berörs av rationaliseringskravet raåste ned-skäraingama göras inom den publika verksamheten och inom den centtala administtationen. Museet anger inte hur detta skall ske.
3. Förslag
Museet begär i första hand befrielse från rationaUseringskravet
För att uppnå angivna verksamhetsmål under perioden begärs resursförstärkningar om sammanlagt ca 9 mkr, exkl. lokalhyra. Därav avser 4,3 mkr forskningsverksamhet och 4,6 mkr publik verksarahet. Hämtöver begärs en engångsanvisning pä 1,5 rakr för viss inredning samt överföring av raedel från Statens naturvårdsverk avseende professur i ekotoxikologi.
Folkens museum - etnografiska
/. Mål och inrikming
Museet vUl inom den kommande treårsperioden
- avsluta uppackning, inplacering och dokumentering av museets samlingar, sortera upp bildarkiv och andra arkiv samt genomföra föremålsfotograferingen,
- genomföra uppbyggnaden av planerade basuistälhiingar,
- genom tillgängliggörande av samlingaraa, forskning och utåtriktad verksamhet uppfylla rollen som ansvarsmuseum,
- genom uppsökande verksamhet nutidsengagemang och breddad publUc-verksamhet nä en stor publik.
De tvä försmämnda verksamhetsområdena prioriteras under perioden. Art få samlingaraa uppordnade är en fömtsärtning för övrig verksamhet. Utan komplerta basutsiällningar saknas den fond raot vilken övrig pubUkinriktad verksamhet kan utspelas. De basutställningar som återstår art färdigställa är Centralasien, Sydostasien och Staden.
2. Rationaliseringskravet ftop 1992/93-100
De föreskrivna kraven på rationalisering innebär för museets del en anslags- "i- - minskning på närmare 0,5 mkr, vilket betyder att museet antingen får ompröva alla delar av verksamheten eller öka självförsörjningsgraden bl.a. genom sponsorsstöd.
3, Förslag
Utöver befrielse från rationaliseringskravet begär museet anslagsförstärkningar på sammanlagt 2,6 mkr för bl.a. bevakning, dokumentation och utställningsverksarahet Vidare begärs engångsvis ca 4 mkr för dokumentation och datoriserad föremålsregistrering och 3 mkr för genomförande av basutställningsprogrammet Slutiigen förslås att museet tilldelas en särskild forskningsram för perioden på 2,4 mkr.
Nordiska museet
1. Mål och inrikming
Huvudmålen för verksamheten under perioden är
- att stärka ansvarsmuseirollen genom koncentration pä de nationellt viktigaste uppgiftema inom dokumentation/insamling, värd/bevarande och tillgängliggörande, publik verksamhet och forskning,
- att fortsätta integrationen med Statens historiska museum med det långsiktiga raålet att bilda ert gemensamt Sveriges historiska museura,
- att öka samlingamas tillgänglighet för allmänheten och andra museer bl.a. genom förbätttade teknik- och servicefunktioner,
- att göra Nordiska museet ännu mera känt som expertorgan, besöksmål och aktivitetsplats för alla, både nationellt och interaationellt, i det senare fallet genom en målraedveten satsning på Norden och Europa.
Den nämnda raålsätmingen kräver en kraftig satsning på datoriserad registtering och katalogisering av föremålsbeständet, föremålsinsaraling avseende det otiUräckligt dokumenterade 1900-talet, varvid invandringen utgör elt prioriterat oraråde, uppbyggnaden av ett fotosekretariat, en genomgripande orabyggnad av huvudbyggnaden på Djurgården och ett gemensamt magasin i Stockholm för museets samlingar.
2. Rationaliseringskravet
RationaUseringskravet på 2,4 mkr innebär att museet måste vakantsäita ett tiotal tjänster utöver de 16 fasta årsverken sora redan dragils in under de senaste åren. Detta betyder att delar av bas verksara heten, fraraför allt vad gäUer vård och tiUgängliggörande av samUngaraa, raåste läggas ner.
3- Pörslag Prop 1992/93; 100
Museet begär att få bU befriat från det genereUa rationaliseringskravet och från "- det särskilda besparingsbeting på 2,8 mkr som museet ålagts för att täcka ett tidigare underskott Häratöver begärs för museets del en sammanlagd anslagsökning över perioden på 36,7 mkr, varav 6 mkr avser återbesätming av vakantsatta tjänster och ca 17 mkr kosmader för en utvändig uppmsming av museets huvudbyggnad. Museet hemställer vidare att regeringen fattar principbeslut om en genomgripande inre ombyggnad av museet m.ra. enligt av Byggnadsstyrelsen upprättade planer.
För forskningsinsatser begär museet resursförstärkningar på sammanlagt ca 15 mkr.
Slutiigen begär museet att ett särskilt driftbidrag på 2,1 mkr anvisas för Julita Gård.
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Haliwylska museet
1. Mål och inrikming
Myndigheten vUl få möjUghet att arbeta med inrikming på alla uppstäUda mål för vericsamheten - vårda, bearbeta och levandegöra. Under senare år har tyngdpunkten legat på målet att levandegöra, dvs. på utställningar och annan utåtriktad verksamhet Under den kommande tteårsperioden vUl myndigheten kunna satsa mer på vård och bearbeming av samlingaraa samtidigt som den publikinriktade vericsamheten breddas bl.a. i syfte att nå nya grupper. Vidare vill myndigheten kunna upprätthålla en godtagbar brandsäkerhet och bevakning på Skoklosters slott utan att verksamheten i övrigt skall behöva drabbas av nedskäraingar.
2. Rationaliseringskrcrvet
Sedan ett antal år betalas myndighetens övriga förvalmingskosmader helt av entté- och försäljningsmedel. En anslagsminskning på 360 000 kr skulle betyda att även lönekostnader skulle behöva betalas raed extema medel. Myndigheten, som tidigare dragit in ett antal tjänster, anser inte att verksamheten tål ytterligare personalinskränkningar.
3. Förslag
Myndigheten begär i första hand att särskilda medel avsätts för bevakning av Skoklosters slott motsvarande en anslagsuppräkning med sammanlagt drygt 1 mkr under perioden. Vidare hemstäUs om framtida rikUinjer för vården och bevakningen av Skoklosters slott.
I andra hand begärs medel för uppmsming av magasin och konserveringslokaler, raotsvarande en årskosmadsökning pä 1,5 rakr. I tredje hand begärs undanlag från rationaliseringskravet.
statens sjöhistoriska museer Prop 1992/93-100
1. Mål och inrikming B'*-
Sjöhistoriska museet viU under perioden kunna upprätthålla verksamheten på den nivå som under de senaste åren möjUggjorts genom överföring av medel från Vasamuseet. Museet vill särskilt satsa på databearbeming av föremåls-och arkivaliesamlingama och på fömyelse av basutställningama. I planeringen ingår invigning av en ny basutställning per år under perioden. Vidare anser museet det angeläget att åtgärda vissa lokalmässiga brister. Mest akut är behovet av ett nytt magasin.
Vasamuseet vill fuUfölja restaureringen av skeppet och uppbyggnaden av de planerade basutställningama. Vidare måste dokumenteringen och data-registteringen av föremålen fortsätta, så att åtminstone häften av samlingarna finns på data vid periodens slut Nivån på visningsverksamheten samt information och marknadsföring måste upprätthållas. För detta krävs en utgiftsbudget i storleksordningen 24 rakr.
2. Rationaliseringskravet
Med hänsyn till att 70 % av anslaget utgörs av kosmader för icke utbytbara lokaler anser museet att ett besparingsäläggande bör baseras på anslaget exkl. lokalkostnader. Anslagsminskningen blir med denna utgångspunkt 275 000 kr per år. Eftersom Vasarauseet är en självbärande enhet drabbar hela besparingen Sjöhistoriska museet Den förslås raötas genom att den marinarkeologiska undervisning och forskning som bedrivs vid rauseet bekostas av Stockholms universitet och genom personalminskning vid museifartygen.
3. Förslag
Myndigheten begär art verksamheten under perioden får bedrivas utan krav på besparingar. Hämtöver föreslås att anslaget räknas upp med I mkr för verksamhet vid Sjöhistoriska museet. Höjningen avser att kompensera bortfaU av raedelsöverföring från Vasarauseet vars intäkter förväntas minska tiU följd av en negativ publikutveckling. Myndigheten föreslår vidare att hyreskostnaderna för ett nytt magasin täcks genom ökat anslag och att engångsanvisningar på sararaanlagt 6,5 mkr ställs till förfogande bl.a. för ombyggnad av Sjöhistoriska museets basutställningar, datorisering av föremålsregistret och flytming till ett nytt magasin. För Vasamuseet hemställs om ert täckningsanslag, att tas i anspråk i den mån intäkteraa inte når upp till den fömtsätta utgiftsnivån 24 mkr.
SlutUgen hemställs att Stockholms universitet åläggs att ta över kosmaden för den forskning och undervisning i marinarkeologi som nu bedrivs vid Sjöhistoriska museet för universitetets räkning.
154 Arkitekturmuseet Prop 1992/93:100
1. Mål och inrikming ''-
Museet har som övergripande målsätming att utvecklas frän nuvarande provisorium till ett fuUt utvecklat centtalmuseum för byggnadskonst och bebyggelseplanering. Museet redovisar en utvecklingsplan som bygger pä fömtsättningen att museet får nya lokaler i ansluming till ett nytt Moderaa rauseet. Arkiv och forskning samt publikinriktad verksarahet skall samverka till en helhet. Museet skall arbeta offensivt i förhållande tiU olika publikgmpper och samtidigt tiUhandahålla ert systematiskt uppordnat arkivmaterial för forskning kring det svenska byggnadsbeståndet och dess upphovsmän.
Inora ramen för en oförändrad organisation fmner rauseet det angeläget art förstärka ekonoraiadrainisttationen och få utökade förtådsutryraraen.
2. Rationaliseringskravet
Det feraprocentiga rationaliseringskravet innebär för rauseets del en anslags-rainskning med 80 000 kr per år, vilken i dagens konjunktur svårligen kan kompenseras raed ökad extem finansiering. Följden blir en kvalitetsförsämring, sora bUr mycket svår art återhämta.
3. Förslag
Inom ramen för befmtiig ambitionsnivå begär museet, fömtora befrielse från rationaliseringskravet, en anslagsökning med drygt 3 rakr för den koraraande tteårsperioden Därav avser 2 rakr överföring av lönebidragsraedel till ordinarie stat och 0,7 mkr överföring av utmsmings- och utvecklingsmedel från Kulmrtådet och Verket för högskoleservice. I övrigt begärs kompensation för otUlräckUg löneomräkning särat ökade resurser för kansU och förtäd.
I utvecklingsplanen redovisas ytterligare anslagsbehov på sammanlagt 8,7 mkr exkl. lokalkosmader. Härtill begärs engångsvis 4 mkr för uppbyggnad av utställningar ra.m. i det nya museet
Statens musiksamlingar
1. Mål och inrikming
Genom sin biblioteks-, musei- och dokumentationsverksamhet fullgör myndigheten uppgifter av betydelse både för den musikinuesserade allmänheten och för musikforskningen. Verksamheten måste fortlöpande anpassas tUl nya tendenser i musiklivet men några gmndläggande förändringar i inrikmingen fömtses inte.
För att fä vissa rationaliseringseffekter och en mer ändamålsenlig organisation föresläs dock att dokuraentationsenheten fr.o.m. den 1 juli 1993 integreras med musikbiblioteket.
155 En analys gäUande ersättning av försUtet notmaterial hos musikbiblioteket Prop 1992/93' IOO koramer att redovisas inför budgetåret 1994/95. Under perioden avses ett gjj j2 lokalt datorsystem för arkiv och bibUotek införas.
MusUcmuseet vill under perioden bl.a. upprätthålla den extema servicen, gradvis fömya basutställningama samt konsolidera verksaraheten för bam och ungdom.
2. Rationaliseringskravet
En minskning av förvalmingsanslaget med 5 % betyder ca 1 mkr. Dä några fasta tjänster inte kan dras in måste besparingen tas ut på tillfäUigt frigjorda lönemedel och på expensbudgeten.
3. Förslag
Myndigheten begär att rationaUseringskravet återtas. Vidare begärs att tekniken för myndighetens löneomräkning ses över och att täckning ges för den anslagsurholkning på ca 1 rakr som den otillräckliga löneomräkningen hittUls inneburit Ytterligare drygt 1 mkr begärs i anlagsökning för arkiv- och biblioteksfunktioner samt förstärkt bamverksamhet vid Musikmuseet Vidare finns behov av nya magasinsuirymmen för Musikbiblioteket.
Tekniska museet
1. Mål och inrikming
Under perioden genoraförs en orafattande uppmsming och tUlbyggnad av museets lokaler. Museet kommer art av egna medel investera i en fömyelse av basutställningarna samt förstärka och utveckla bl.a. bamverksaraheten. Vidare vill museet starta elt uttedningsarbete inom områdena magasin, konservering, dokumentation och insamling samt i frågor som gäller utveckling till ett ansvarsmuseum, inrättande av elt luft- och rymdfartsmuseum och inrikming mot nya målgmpper.
2. Rationaliseringskravet
Med hänvisning tiU avtalet den 3 maj 1989 meUan staten och stiftaraa redovisar rauseet inget rationaliseringsförslag.
3. Förslag
Museet begär sammanlagt drygt 1 mkr för uttednings- och planeringsarbete kring de angivna utvecklingsfrågoraa. Vidare begärs kompensation för bortfall av 13 lönebidragstjänster under perioden.
156 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Verksamhetens mål och inrikming
De centtala museema skall
- Sttäva efter en balanserad resursfördelning raeUan verksamhetens skilda delar utifrån en sammanhållen verksamhetsidé,
- påskynda genomförandet av planerade åtgärdsprogram för samlingamas uppordnade och bearbeming,
- skapa fömtsätmingar för ett stadigvarande och fördjupat publikintrsse genom pedagogiskt och attraktivt utformade basutställningar samt riktade programinsatser mot skilda målgmpper,
- sttäva efter en högre och jämnare publiktiUsttöraning över året bl.a. genora att variera enttéavgiftema efter säsong och programutbud,
- utveckla en gemensam syn i övergripande frågor om verksamhetsinriktning, ambitionsnivåer och prioriteringar,
- genom samverkan förstärka kompetensen i ekonomiadministtativa, rättsUga och tekniska frågor,
- vidareutveckla ansvarsrauseiuppgiften med beaktande av lokala och regionala behov och den internationella utvecklingen på museiområdet.
Statens musiksamlingars organisation Dokumeniationsenheten bör slås samman med musikbibUoteket
Resurser
Av formella skäl bör medlen till de centtala museema anvisas under två anslag.
För de centrala museer som är statiiga rayndigheter beräknas ett ramanslag för budgetåret 1993/94 på 389 060 000 kr.
För de tvä centtala museer sora drivs i stiftelseform berälcnas för budgetåret 1993/94 ert anslag på 102 683 000 kr.
157 Sammanställning över medebfordelningen till de centrala museema
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1992/931
Beräknad ändring
1993/94____
Föredraganden
Centrala museer
Statens historiska museer 63 115 000 -i- 6 053 000
Statens konsttnuseer 79 360 000 -i- 9 763 000
Naturhistoriska riksmuseet 77 987 000 -i- 19 464 0003
FoUcens museum - emografiska 21 208 000 -i- 1 608 000
Livmstkammaren, Skoklosters
slott och Haliwylska museet 24140 000 -t- 2 052 000
Statens sjöhistoriska museer 53 253 000 -i- 1 782 000
/iu-kitekmnnuseet 4 609 000-1- 687 000
Statens musUcsamUngar 20 979 000 -i- 3 000 000
Totalt för myndighetema
344 651 000
+ 44 409 000
Stiftelser
(irUd. mervärdeskatt)
Stiftelsen Nordiska museet Stiftelsen Tekniska museet
70 289 000 16 529 000
-I- 6 194 000 + 9 671000
Totalt for stiftebema
Totalt för samtliga centrala museer
86 818 000
- 15 865 000
431 469 000 -1- 60 274 000
1 Avser medel anvisade 1992/93 under förslagsanslaget Centtala museer: Förvaltningskosmader
2l regleringsbrevet för 1993/94 beräknas ca 2 mkr innehållas. 3l regleringsbrevet för 1993/94 beräknas 478 000 kr innehållas. "I regleringsbrevet for 1993/94 beräknas ca 1,4 mkr innehållas. Därav utgör 11 742 000 kr medel som tidigare beräknats under reservationsanslaget Centtala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m.
Fördjupad prövning
Jag har i det föregående komraenterat Kulturtådets övergripande resultatanalys vad gäUer de centrala och regionala museema. Den tUlbakablickande verk-sarahetsbeskrivning som ges i de centrala museemas egna fördjupade anslagsframställningar bekräftar i stort sett att Kulturtådets analys är riktig. Utöver den allmänna bedöraning jag redan har gjort föranleder rauseemas frarastäUningar följande särskUda iakttagelser.
158 För all museiverksamhet finns två övergripande mäl, bevarandemålet och tiUgänglighetsraålet Bevaranderaålet gäller arbetet raed samlingaraas uppbyggnad, vård och bearbeming. Tillgänglighetsmålet handlar om att sprida kunskap om samlingarna och vad de berättar till en störte allmänhet. Detta sker genom utställningar och annan publikinriktad programverksamhet
En påtagUg vitalisering av rauseemas utställnings- och programverksamhet har ägt mm under senare år, vilket totalt sett har givit utslag i höjda besökssiffror, störte egenintäkter och ökad uppmärksamhet från massmediemas sida. Mitt allmänna inuyck är att museema lyckats utveckla den publika delen av verksamheten mycket väl inom givna anslagsramar. Lokalfömyelser och modemisering av basutställningar ra.ra. har lagt gmnden för denna utveckling, men museema har också visat en god förraåga att ta tiU vara den resurs som Ugger i deras egen kreativitet. En fortsatt hög nivå och nya infallsvinklar på den publika verksamheten är nödvändig, inte minst med tanke på att den ökade intemationella turismen gjort museipubliken aUtmer kräsen.
Utvecklingen av cenffalmuseeraas samlade intäkter, personalårsverken och besökstal under perioden 1983/84-1990/91 redovisas i följande tabeller, som har tagits fram med hjälp av Statens kulturtåd.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Samtliga intäkter, inkl stabanslag, vid de centrala museerrta 1983/84-1990/91 i 1991 års penningvärde, 1 000-tal kr.
88/89
89/90 90/91
85/86
86/87 87/88
Summa
83/84 84/85
Statens historiska
52 257
46 932
53 333
51 119
54 231
55 229
55 560
57 201
museer
Statens konstmuseer
88 606
103 509
121 166
116 298
143 386
132 522
127 730
Naturhistoriska
69 469
70 011
72 228
80 867
93 775
97 817
106 497
103 200
riksmuseet
Folkens museum -
23 916
22 083
24 066
23 788
26 821
23 655
24 206
26 345
emografiska
Livrustkammaren,
25 633
25 503
25 952
29 314
28 673
28 571
28 385
28 075
Skoklosters slott och
Haliwylska museet
Statens sjöhistoriska
38 440
37 473
43 205
41 131
73 397
80 637
103 074
museer
Aridtekturmuseet
3 041
3 142
5 674
6 371
7 317
10 232
10 327
Statens musiksamlingar
23 080
22 490
23 923
26 640
26 414
25 653
26 720
24 637
Nordiska museet
103 128
110 245
114 139
114 181
107 478
109 922
111 523
Tekniska museet
28 966
34 657
29 811
27 639
28 928
28 965
456 539 481075 500 685 524 387 530 360 596 790 603 584 621077
159 Samtliga personalårsverken vid de centrala museema 1983/84—1990/91
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 9(V91
Statens historiska
museer
Statens konstmuseer
173 Naturhistoriska
riksmii.seet
Folkens museum -
emografiska
Livrustkammaren,
55 Skoklosters slott och
Haliwylska museö
Statens sjöhistoriska
museer
Arkitekttirmuseet
16 Statens musiksamlingar
62 Nordiska museet
194 Tekniska museet
80 Summa
1011 1021 1021 982 1015 1008 1028 1035
I ovanstående tabell är anställda raed lönebidrag inräknade. En hög andel lönebidragsanställda finns vid Namrhistoriska riksmuseet /arkitekturmuseet Statens musiksamlingar. Nordiska museet och Tekniska museet.
Besöksutvecklingen vid de centrala museema 1984-1991 (1 000-tal)
1989 1990 1991
1984 1985 1986 1987
Statens historiska
museer
Statens konsttnuseer
405 Namrhistoriska
riksmuseet
Folkens museum -
emografiska
Livrustkammaren,
182 Skoklosters slott och
Haliwylska museet
Statens sjöhistoriska
museer
Arkitekturmuseet
14 Musikmuseet
29 Nordiska museet
223 Tekniska museet
182 Summa
2357 2 294 2 055 2129 2183 1925 2 375 2 439
En granskning av besöksutvecklingen hos enstaka museer visar att besökstalen är ojämt fördelade såväl över året som över en längre tidsperiod.
160 Besöksstatistiken påverkas starkt av större tillfälliga utställningar och andra Prop. 1992/93:100 publikinriktade specialarrangemang. Tillfälligt låga besökstal har ofta sam- gjj 12 band raed pågående byggnadsarbeten.
Av anslagsframställningaraa framgär att den gynnsamraa utvecklingen av den publika verksamheten hos flertalet centtala museer inte har sin motsvarighet på bevarandesidan. Föremålsvärd och andra basfunktioner kring samlingaraa är eftersatta. Problemen med föremälshanieringen varierar i karaktär och orafattning raellan rauseema. Nordiska rauseet och Folkens museum -etnografiska raed sina breda insamlingsfält har klara problem med överblicken. Statens historiska museum hinner inte med bearbemingen av den stora raängd arkeologiskt material som sttöraraar in till rauseet Konstrau-seema har svårt att ordna en godtagbar säkerhet kring sina högt värderade föreraål. Naturhistoriska riksmuseets botaniska och zoologiska samlingar ställer specifika krav på förvaring och konservering. När det gäller ADB-ut-veckUng inom föremålshanteringen återstår ett stort arbete.
Flera instimtioner redovisar också brister när det gäller arkiv, bibUotek och ekonomiadmisttation. Ett uppenbart behov finns av kompetens- och teknikut-veckUng på dessa områden.
Bakgmnden till den bristande balansen i fråga ora raäluppfyllelse analyseras inte närraare i anslagsframställningama. Någon egentiig omprövning av befintUg verksamhet har inte skett. Inte heller har effektiviteten i resursumytl-jandet granskats. Insdmtionema nöjer sig med att konstatera att delar av verksamheten är eftersatta på grund av för små ekonomiska resurser.
Jag har tidigare framhållit vikten av ett helhetsperspektiv på museiverksamheten. För att en rimlig avvägning mellan olika resursbehov skall kunna göras krävs en regelbunden omprövning frän botten av hela verksaraheten utifrån en sammanhåUen mål-raedelanalys. Ora inre förändringar alltid kräver resurstillskott är risken stor att utvecklingsbara verksamhetsgrenar slår ut varandra. Det rambudgetsystem som de centtala museema nu går in i fömtsätter en beredskap att omprioritera resurser för att nå ett bättte resiUtat
Centralmuseema kan dock i rådande läge inte förutsättas bygga upp eftersatta verksamhetsområden enbart genom mtera omfördelning av medel samtidigt som de åläggs en kraftig rationalisering. För att ge museeraa möjlighet att konsolidera vissa inre basfunktioner och därmed skapa bättre jämvikt i den totala verksamheten har jag i mina beräkningar utgårt från art de skall undantas från generella besparingskrav.
Det är min förhoppning att den verksamhetsinriktade förra för budgetstyrning sora blir tillämplig fr.o.m. nästa budgetår skall hjälpa museeraa tiU en effektivare och mer balanserad resursanvändning i fortsätttiingen.
Vad jag nu har anfört om individuella museers budgetplanering har också relevans för centtalmuseeraa som gmpp. Den enhetliga budgetprövning av centralmuseema som i viss raån redan har tillärapats under ett antal år och som det nu är angeläget att vidareutveckla försvåras av att centtalmuseema själva sällan ger uttryck för en gemensam uppfatming i övergripande prioriteringsfrågor. Beslutsunderlaget i anslagsframställningaraa är alltför splitttat och oöverskådligt Jag har tidigare anmält min avsikt att föreslå en översyn av
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 12
verksamhetsmål och organisatoriska stmkturer på museiområdet Detta har Prop 1992/93-100 sin bakgmnd i behovet att skapa bättre fömtsätmingar för en sammanhållen gjj J2 museipolitik.
Vad gäller de centrala museemas forskningsverksamhet och den namrve-tenskapliga forskningen inom Naturhistoriska riksmuseet räknar jag med att en fördjupad prövning görs inora ramen för regeringens kommande forskningspoUtiska proposition.
Slutsatser
Min bedömning av centtalmuseernas verksamhet leder mig fram tUl slutsatsen an institutionema bör ägna särskild uppmärksamhet åt följande frågor.
1. Samlingamas vård och registrering
Museema bör under perioden göra en kraftig satsning pä att genoraföra planerade åtgärdsprogram för uppordnande, registrering och dokumentering av föremålsbestånden. Utan väl karUagda samlingar riskeras rauseisäkerheten. Bristfällig dokumentation av föremålen ger sämre fömtsätmingar för service åt forskningen och för utställningar av god vetenskaplig kvalitet.
2. Åtgärder för att öka och bredda museipubliken
Svenska museers goda anseende utomlands har gjort att många tillfälliga ut-stälhiingar av hög intemationeU klass kunnat visas i Sverige under senare år. Detta har bidragit tiU att öka intresset hos aUmänheten för museibesök. Det är dock angeläget an vid sidan av de stora evenemangen arbeta långsiktigt för att bygga upp en brett sammansatt stampublik. Målet bör vara att uppnå en hög och jämn pubUktiUsttömning över hela året Museema bör särskilt sttäva efter att öka andelen bam och ungdomar bland museibesökama. Föratom goda basutställningar och en trivsam miljö kring utställningama är raarknadsföring och samverkan med utbildningsväsendet viktiga element i dessa ansttängningar. Sådana insatser bör få hög angelägenhetsgrad i museeraas verksamhetsplanering.
3. Ekonomiförvalming
En målrelaterad budgetplanering ställer särskilda krav på ekonomisk framförhållning och fortiöpande konttoU över raedelsanvändningen. Art höja den ekonoraiadministtativa kompetensen och skapa ert ökat kosmadsraedvetande hos hela personalen blir därraed en angelägen raålsättning.
4. Extem finansiering
Museeraa bör tillämpa en avgiftspolitik som är ägnad att locka en störte publUc tiU basutställningaraa och som medger en ökad grad av egenfinansie ring när det gäUer störte tillfälliga utställningar och andra publUcdragande evenemang. MöjUgheten bör prövas att mer regelmässigt variera enttéavgif- 162
tema efter säsong och programutbud. Museeraa bör heller inte avstå från att Prop. 1992/93:100 söka ekonomiskt samarbete med företag och andra enskilda sponsorer, ora gjj j2 detta kan ske utan att museets handlingsfrihet inskränks när det gäller verksamhetens innehåll eller omfatming. Av det tabellmaterial som redovisats inledningsvis följer att i runda tal 30 % av rauseemas disponibla raedel kommer från andra källor än rayndighetsanslagen. Jag anser alt en riralig ambition för den kommande tteårsperioden bör vara an hålla minst denna nivå på extemfinansieringen.
5. Samverkan mellan centralmuseema
I likhet med flera av mina förettädare vill jag framhåUa vikten av samverkan mellan rauseeraa i frågor av geraensamt inttesse. Betydelsen av praktisk samverkan i kosmadsbegränsande syfte har vid upprepade tillfällen betonats av statsmakteraa. Det kan gälla samarbete inom administtation eUer föremåls-registtering, där man gemensamt utnyttjar specialkompetent personal och tekniska system. Det kan också gälla gemensam upphandling för att få fram fördelaktiga anbud t.ex. från bevakningsföretag. Jag viU här erinra om att regeringen våren 1992 uppdrog åt Statens kulturtåd att bittäda centtalmuseema i sådana frågor. Självfallet bör samverkan kring större utställningsprojekt utgöra ett naturUgt arbetssätt för centtalmuseema. Lokalfrågor är äimu ert omräde, där stora rationaliseringsvinster kan göras genom samverkan.
På ett raer övergripande plan är det utomordentiigt viktigt att centtalmuseema utvecklar en gemensara syn pä frågor ora resursfördelning, ambitionsnivåer och verksamhetsinrUcming. Det är tänkbart att vissa strukturella förändringar i museiorganisationen skulle behövas för att skapa denna samsyn. Som jag har nämnt avser jag föreslå att denna fråga blir föremål för särskild uttedning.
6. Ansvarsmuseirollen
För de fem berörda museema har ansvarsmuseirollen inneburit att kontaktema med regionala och lokala museer mnt om i landet förtätats, /varsmu-seema har tiUsammans med länsrauseema m.fl. utvecklat former för samråd och kunskapsöverföring till ömsesidig nytta. Jag finner att ansvarsmuseema har tolkat sin uppgift med stor lyhördhet för de olika behov av samordning och vägledning sora finns på regional nivå inora resp. område. Museeraa bör utveckla ansvarsmusenoUen på det sätt som faller sig naturligt mot bakgmnd av omvärldsförändringar och därav föranledda behov regionalt och lokalt
Medelsberäkning m.m.
Jag övergår nu till att redovisa mina medelsberäkningar för de centrala museema. I ansluming härtUl anmäler jag vissa aktuella frågor.
163 LönebidragsansfålMa pop J992/93:I00
Jag har tidigare, i min inledning till kulturavsniltet redovisat ett förslag till '"- '■■ hur vissa kulmrinstilutioner med förhållandevis hög andel lönebidragsanställd personal skall kunna anställa arbetshandUcappade personer resp. behålla nu anställda personer raed lönebidrag även i det nya, flexibla lönebidragssystemet För museiorarådets del har medel för ändamålet beräknats samlat under anslaget Bidrag tiU vissa museer m.m. Centtala museer med så hög andel lönebidragsanställda att de bör få del av ifrågavarande medel är Naturhistoriska riksrauseet. Nordiska museet. Arkitekturmuseet, Statens musiksara-lingar och Tekniska museet. För dessa museer har säledes sammanlagt 15,7 mUjoner kronor beräknats under nämnda anslag.
Vbsa lokalfrågor
Under nästa budgetår kommer en skailkamraare alt färdigställas vid Statens historiska museum till en ombyggnadskostnad pä 21 miljoner kronor. Vidare kommer ett byte att ske av magasinslokaler för Musikmuseet Jag har beräknat medel för höjd lokalhyra vid resp. myndighet med anledning av nämnda åtgärder.
I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen hösten 1992 uppdragit åt Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för Moderaa museet och Arkitekturmuseet. Projekteringskostnaden har beräknats till 45 miljoner kronor i prisläget den 1 januari 1992. Lånekosmaden för projekteringen finansieras genom besparingar inora Kulturdeparteraenteis ansvarsora-råde. EnUgt den tidsplan som Byggnadsstyrelsen upprättat i ärendet beräknas ett nytt moderat museum och nya lokaler för Arkitekturmuseet stå färdiga för inflyttning på försommaren 1996. Projekteringsuppdraget är av sådan omfatming att det bör anmälas inforraationsvis för riksdagen. Jag räknar med alt Byggnadsstyrelsen kommer att redovisa sitt uppdrag under senhösten 1993.
För riksdagens kännedom bör även följande frågor anmälas.
En ny brandsäker lokal håller på att uppföras för Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar. Byggnadsarbetena, sora kostnadsberäknats tiU ca 21 miljoner Icronor, förväntas vara slutförda våren 1993.
I föregående budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 91) anmäldes en planerad flytming av Kungl. myntkabinettet till nya lokaler på Slottsbacken i Stockholm. En fraraställning från Byggnadsstyrelsen ora projekteringsuppdrag med sikte pä inflytming under somraaren 1995 har nyligen läranats till Kulturdepartementet. Ombyggnadskosmaden beräknas till ca 46 miljoner kronor, varav 20 miljoner kronor finansieras genom ett engångsbidrag frän Riksbanken.
Byggnadsstyrelsen har redovisat ert förslag till en genomgripande ombyggnad av Nordiska rauseet på Djurgården. Förslaget omfattar ny huvuden-tté samt ombyggnad av mark- och hallplanen m.m. Arbetena har preliminärt kostnadsberäknats till ca 110 miljoner kronor. Ärendet bereds för närvarande i Kultiu-departementet
164 Enligt nya regler för myndigheteraas kapitalförsörjning skall kosmader för Prop. 1992/93: IOO inredning och utmsming av lokaler i fortsätmingen täckas genom att myndig- gjj j2 hetema själva tar upp lån i RUcsgäldskontoret Jag återkommer i det följande tUl denna fråga.
Särskilda besparingskrav
Sutens konsttnuseer och och Nordiska museet har hemställt om befrielse från särskilda besparingskrav som ålagts dem.
Statens konstmuseer har ålagts att fr.o.m. nästa budgetår under en fyraårsperiod spara 4 miljoner kronor per år med anledning av tidigare gjorda överskridanden på sammanlagt 16 miljoner kronor för bevakningsändamål. Av den konsekvensredovisning som konstmuseema lämnat framgår, att ett fullt uttag av besparingen skulle innebära antingen ett drastiskt minskat öppethållande eUer nedläggning av väsentiig bas- och serviceverksamhet med uppsägning av anställda som oraedelbar följd. Enligt rain mening är det angeläget att berörda museers basfunktioner kan upprätthållas även i en besparingssituation. Jag anser det heller inte försvarbart att berörda museer minskar sitt öppethållande på ett sådant sätt att allmänhetens tiUttäde till samlingarna påtagligt försämras. För att ge museema möjlighet att under besparingsperioden hålla en godtagbar kontakt raed den konstinttesserade aUraänheten, skolor och studieförbund m.fl. förordar jag art besparingsåläggandet rainskas med hälften, dvs. till 2 miljoner kronor per år under de koraraande fyra budgetåren.
Nordiska museet har, till följd av gjorda överskridanden för bevakning m.ra., ålagts ett besparingsbeting på totalt 2,8 miljoner kronor, fördelat på de tvä närraast följande budgetåren. Jag förordar ingen ändring i detta åläggande.
Cosmonova, Julita gård och Vasamuseet
Under detta anslag redovisas tte självbärande resultatenheter, nämligen omni-teaiera Cosmonova vid Naturhistoriska riksmuseet Julita gård tillhörig Nordiska museet och Vasamuseet inom myndigheten Statens sjöhistoriska museer. Resultatet hos dessa enheter påverkas i hög grad av pubUktillsttöm-ningen, sora är svår att prognosticera på längre sikt Det finns därför skäl för regeringen att särskilt noga följa utvecklingen av såväl utgifter som intäkter i vericsamheten. Jag är inte beredd att tillstyrka framförda förslag om underskottstäckning över statsbudgeten för Julita gärd och Vasamuseet. Det är tvärtom ytterst angeläget att utgiftsbudgeteringen inom de tre resultatenheterna noga anpassas till förväntade intäkter. Vad gäller Vasamuseet vill jag erinra om att museets lokalhyra i sin helhet bekostas av anslagsmedel.
Statens musiksamlingars organisation
År 1981 fattade riksdagen beslut om Statens musiksamlingars nuvarande organisation (prop. 1980/81:100 bil. 12, bet. 1980/8 l:KrU26, rskr. 1980/81:299). 165
Statens musiksamUngar har föreslagit en omorganisation av myndigheten, Prop 1992/93-100 som innebär art dokumeniationsenheten slås samman med musikbiblioteket I gjj j2 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 306-307) redovisades en översyn av myndighetens organisation, varvid det nu föreliggande förslaget angavs sora ett av flera alteraativ. Föredragande statsrådet anförde att det borde vara styrelsens uppgift att pröva vUka organisationsförändringar som borde göras och framhöll att styrelsen skulle få en naturlig anledning att återkoraraa till dessa frågor i sin första fördjupade anslagsfraraställning. Jag tUlstyrker styrelsens förslag, som jag finner ändamålsenligt och ägnat att underiätta en rationell resursfördelning inom myndigheten.
Anslagskonstruktion
De centtala museer som är statiiga myndigheter bör fr.o.m. nästa budgetår disponera medel tmder ert ramanslag, kallat Centrala museer: Myndigheter.
En strikt tillämpning av det nya regelverket för den statliga budgetprövningen medger inte att ramanslagsmodellen utnyttjas för verksamhet i stiftelseform. Medel tiU stiftelsema Nordiska rauseet och Tekniska museet bör därför beräknas under ett särskilt obetecknat anslag, kallat Centrala museer: Stiftelser. Jag vill starkt betona att det uteslutande är fråga ora en anslagsteknisk omläggning, motiverad av berörda museers privaträttsliga ställning, och således inte ett uitryck för en förändrad syn på verksamheten. Det ankommer på regeringen att utforraa villkoren för anslagsgivningen pä ett sådant sätt, att budgetstyrningen av de staUiga museeraa Nordiska rauseet och Tekniska museet kan ske enligt i stort sett samma principer som tillärapas för övriga centtala statUga rauseer. Av flera skäl är det angeläget att de centtala rauseeraa i formellt hänseende kan hanteras lika, även i fråga om aU kunna uticräva ansvar för verksamhetens bedrivande. Detta försvåras av att två av museema är stiftelser. Den planerade översynen på museiområdet utgör ett naturUgt tUlfäUe att aktualisera frågan om nämnda museers rättsliga ställning.
Vissa överföringar
Medel som några museer hittills disponerat under det särskUda reservationsanslaget Centtala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m. bör fr.o.m. nästa budgetår beräknas under raraanslaget Centrala rauseer: Myndigheter. Den under nämnda reservationsanslag uppförda anslagsposten till Statens kulturtäds disposition för centtalmuseeraas utveckUngsverksamhet bör för nästa budgetår beräknas under anslaget Bidrag till vissa museer m.ra. Detta innebär att reservationsanslaget utgår ur statsbudgeten. Till anslaget Bidrag till vissa museer m.m. bör även föras det belopp på drygt 1 miljon kronor för centtalmuseernas m.fl. basverksamhet, som Statens kulturtåd innevarande budgetår disponerar under förslagsanslaget Centrala rauseer: Förvaltningskostnader.
För Nordiska museet beräknarjag under anslaget Centrala museer: Stiftelser ett medelstiUskort pä 102 000 kr, avseende en telefonisttjänsi som bör
föras över från Riksantikvarieämbetet Anslaget Riksantikvarieämbetet har Prop. 1992/93:100 följaktiigen minskats raed raotsvarande belopp. gjj 12
AnsUigsberäkning
Vid rain beräkning av berörda anslag har jag tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har kosmadema för verksamhetsanknuma ombyggnadsåtgärder inräknats i anslagen.
Jag har nyss nämnt att anläggningstillgångar som t.ex. inredning och utrustning av lokaler i fortsättningen skall finansieras genom upplåning.
Samtliga myndigheter övergår den I juli 1993 till de redovisningskrav enligt bokföringsförordnmgen (1991:1026) som utgör en föratsätming för län i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. De centtala museemas behov av lånerara under budgetåret 1993/94 uppgår tiU 19 087 000 kr, varav 2 437 000 kr avser investeringar i ADB och 16 650 000 kr inredning och uttustning. Det bör ankomma på regeringen att i regleringsbrevet fördela läneramen meUan berörda museer.
Det sammanlagda resursbehovet för de centrala rauseemas förvalmingskostnader budgetåret 1993/94 beräknarjag till 491 743 000 kr. Fördelningen på resp. museura fraragär av sammanställningen. Av nämnda totalbelopp för jag upp 389 060 000 kr under ramanslaget Centtala museer: Myndigheter och 102 683 000 kr under anslaget Centrala museer: Stiftelser.
Anslagen har beräknats utan hänsyn tUl de rikUinjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäUer förändringar av lönekosmadspålägg, finansieringsform för Stalshälsan, övergång till lån i Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1 avsnittet Styming av statsförvaltningen och de finansiella fömtsättningama för myndighetema). Medlen under anslagen koramer att fastställas slutiigt enUgl dessa rikdinjer, och kan därför komma att avvika från de här föreslagna beloppen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att ta del av vad jag har anfört om Statens musiksamlingars organisation.
B 31. Centrala museer: Myndigheter
Nytt anslag (förslag) 389 060 OOOl
Ipör budgetåret 1992/93 har medel tör ändamålet anvisats under förslagsanslaget Centtala museer: Förvalttiingskostnader och under reservationsanslaget Centtala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m.
167 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Jag hänvisar UU vad jag tidigare har anfört om de centrala museimyndigheter- "1- '■ nas verksamhet och de medelsbehov jag där har berört
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av staUiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tiUämpas. De centtala museimyndighetema kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. De kommer därför att tilldelas räntekonton med kredit i Riksgäldskontoret och medlen tmder anslaget B 31. Centrala museer: Myndigheter förs tUl dessa konton.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att UU Centrala museer: Myruiigheter för budgetåret 1993/94 anvisa en ramanslag på 389 060 000 kr.
B 32. Centrala museer: Stiftelser
Nytt anslag (förslag) 102 683 OOOl
Ipör budgetåret 1992/93 har medel för ändamålet anvisats under förslagsanslaget Centtala museer: Förvaloiingskosmader.
Medlen är budgeterade inkl. mervärdeskatt.
Föredragandens överväganden
Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört om de centtala museistiftelseraas verksamhet och de raedelsbehov jag där har berört
Hemställan
Jag herastäUer att regeringen föreslår rUcsdagen
att tUl Centrala museer: Stifteber anvisa ett anslag på 102 683 000 kr.
B 33. Bidrag till vissa museer m.m.
1991/92 Utgift 26 543 OOOl
1992/93 Anslag 28 669 000
1993/94 Förslag 113 610 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 33.
Medlen under anslagsposteraa 1-8 är budgeterade inkl. mervärdeskatt.
168 Från anslaget lämnas innevarande budgetår bidrag tiU stiftelsema Arbetets museum, Dansmuseifonden (Dansmuseet), Drottningholms teatermuseum, Carl och Olga Milles Lidingöhem (Millesgården), Sirindbergsmuseet Thielska galleriet och Föremålsvård i Kimna.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1992/93
Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
1.
/betets museum
9000 000
of
2.
Dansmuseet
7 324 000
-1-
232 000
3.
Drotttiingholm teatermuseum
+
187 000
4.
MUlesgården
1 108 000
-1-
55 000
5.
Sttindbergsmuseet
392 000
-1-
20 000
6.
Thielska gaUeriet
1203 000
+
24 000
7.
Föremålsvården i Kimna
5 129 000
-¥■
272 000
8.
Skansen
_l
+
44 600 000
9.
Vissa kosmader för centtala
museer m.m.
_2
-1-
3 301000
10.
Kostnader för lönebidragsanställda vid vissa museer
-
-1-
36 250 000
28 669 000
+ 84 941 000
Ipör budgetåret 1992/93 har 17 354 000 kr anvisats under anslaget Bidrag till Skansen.
För budgetåret 1992/93 har medel anvisats under följande anslag: Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulmrområdet m.m.
Zomsamlingama för fastighetsunderhåll 198 000
Centtala museer: Förvalmingskosmader
Till Statens kultturåds disposition 1 149 000
Centtala museer: Vissa kostnader för utställmngar och samlingar m.m.
Utveckling av centtalmuseernas verksamhet 4 454 000
1. Arbetets museum
Stiftelsen redovisar en samlad utvecklingsplan för budgetperioden 1993/94-1995/96, som bl.a. innebär uppbyggnad av museets basfunktioner och satsning på en störte uistäUning kring teraat raänskliga rättigheter. För budgetåret 1993/94 begärs en bidragsuppräkning raed 800 000 kr.
2. Dansmuseet
Stiftelsen begär för den kommande treårsperioden att verksamhetsresurser ställs till förfogande sä att museet kan fylla den roll i svenskt kulturliv som förutsatts genom placeringen i Dansens hus. Frärast begärs personalförstärkningar för forskning, information och vård av samlingarna. För budgetåret 1993/94 begärs en ökning av bidraget med ca 1,1 mkr.
169 I särskilda skrivelser har Samarbetsnämnden för folklig dans m.fl. fram- F'rop 1992/93-100 hållit vUcten av art Dansmuseets folkdansavdelning (Arkivet för foUdig dans) gjj 12 tiUförs ny personal när de tjänstemän sora nu svarar för avdelningen avgår med pension.
3. Drotmingholms teatermuseum
För musei-, bibUoteks- och arkivverksamheten (MBA-verksaraheten) begär stiftelsen för budgetåret 1993/94 en ökning statsbidragel med ca 1,9 mkr. Ökningen avser bl.a. nya tjänster vid kUpp- och fotoarkiven samt ett engångsbidrag för bearbeming av magasinerade föremål.
4. Millesgården
Stiftelsen begär en höjning av statsbidraget med 440 000 kr bl.a. för inventering och vård av samlingarna samt för inforraation.
5. Strindbergsmuseet
Museet redovisar behov av nya resurser för perioden 1993/94-1995/96 avseende försäkringar, interaationella kontakter, scenutmstning och AV-pro-grara för skolbruk. Bidragsbehovet anges till 322 000 kr utöver prisomräkning.
6. Thielska galleriet
Stiftelsen har redovisat underskott för såväl är 1990 som är 1991 bl.a. på gmnd av förstärkta bevakningsinsatser och minskad publiktiUsttöraning. En bidragshöjning med ca 1,2 mkr begärs för att om möjligt uppnå nollresultat.
7. Föremålsvård i Kiruna
I anslagsframställningen anförs att stiftelsens ekonomi nu har bringats under konttoll genora en rad saneringsåtgärder. Förutsätmingen för fortsart balans i ekonomin är att uppdragsverksamheten kan utvecklas och att nuvarande tjänster med lönebidrag får behållas på oförändrade villkor. För nästa budgetår begärs endast prisomräkning av anslaget.
8. Skansen
Stiftelsen beräknar att Skansens besökarantal under år 1992 komraer att uppgä till omkring 1 560 000 personer, vilket är någol högre än det tal som redovisades för år 1991. Intäkteraa av enttéavgifter m.m. beräknas till ca 24 mkr viUcet är ca 0,5 mkr högre än vad som fömtsätts i stiftelsens budget för är 1992.
Med utgångspunkt i ingivna statförslag beräknar stiftelsen det totala bidragsbehovet för driften av Skansen under är 1993 till 41,3 rakr. För år 1994 beräknas raotsvarande behov prelirainärt till 42,9 mkr. Hämtöver begärs bidrag för skötsel av anläggningama med 7,9 rakr för år 1993 och
med 10 mkr för år 1994. Vidare redovisar stiftelsen särskilda investeringsbe- Prop. 1992/93: IOO hov tiU en kostnad av 5 mkr per år under en tioårsperiod. Bil. 12
9. Statens kulturråd
I sin fördjupade anslagsframställning framför Statens kulturtåd bl.a. följande förslag pä museiområdet
Kulturtådet tiUstyrker fortsatt statsbidrag tiU Arbetets museum på den nivå som riksdagen beslutat om för budgetåret 1992/93. Rådet finner det angeläget att förhåUandet meUan staten och stiftelsen regleras och anger några altemativa modeUer för hur detta skulle kunna ske.
Kulturtådet föreslår ett årligt verksamhetsstöd tUl Judiska museet. Bidraget bör beräknas tiU 300 000 kr för budgetåret 1993/94 och därefter successivt höjas tUl 500 000 kr för budgetåret 1995/96.
Ett nytt bidrag till s.k. samverkansmuseer bör utgå fr.o.m. budgetåret 1993/94. Med samverkansmuseer avses rauseer ute i landet raed samlingar eller verksamhet av riksintresse eller betydelse för en störte region. Eu samspel fömtsätts med ett centralt museum inom motsvarande museisektor. Kulturtådet föreslår en bidragsnivå på 2 mkr inledningsvis men successivt uppräknad till 6 mkr vid treårsperiodens slut.
Vad gäller de centrala museema m.fl. föreslår Kulturtådet att befintiiga medel tUl rådets disposition för bevakning och annan basverksamhet räknas upp tUl 3 mkr. Motsvarande dipositionsmedel för utvecklingsverksamhet bör räknas upp tiU 12 mkr under treårsperioden.
10. Övriga förslag på museiområdet
I en till Utbildnings- och Kulturdepartementen hösten 1992 ingiven skrivelse föreslår rektorsämbetet vid universitetet i Lund, med hänvisning till ett av ämbetet genomfört utredningsarbete, att Skissemas museum - Arkiv för dekorativ konst organisatoriskt skiljs från Lunds universitet och överförs till Kulturdepartementets ansvarsområde. Statskontoret, Statens kulturtåd. Statens konstmuseer och Statens konstråd har ytttat sig över förslaget
Inora Utbildningsdeparteraentet genorafördes i början av 1980-talet ett särskUt utredningsarbete i fråga om affischkonsten, vilket redovisats i betänkandet /Vffischsamlingar (Ds U 1983:10). I betänkandet framhåUs att inrättandet av ett särskilt affischrauseura knappast är motiverat med den uppläggning som insamlingen av affischer har i landet. För att skapa överblick över affischbeståndet och göra detta tiUgängligt föreslås i stället vissa åtgärder med iiuiktning på samordnad registering och dokumentation.
Sommaren 1979 beslöt regeringen att särskilt utteda frågan om den civila flyghistoriska museiverksamheten i Sverige. I betänkandet Eu museum för luft- och rymdfart (Ds U 1982:7) redovisas förslag bl.a. om inrättande av ett luft- och rymdfartsmuseura, för vilket berörda inttessenter, dvs. myndigheter, andra offentiiga organ, företag och organisationer verksamma inom luft-och rymdfart inom landet fömtsätts ta ett kollektivt ekonomiskt ansvar. I
betänkandet framhåUs att det bör ankomma på intressentema att driva frågan prop. 1992/93-100 vidare och besluta om former och finansiering. gjj 12
Föredragandens överväganden
Arbeteb museum
För /betets museum beräknar jag statsbidraget till oförändrat 9 miljoner kronor för nästa budgetår.
Dansrruiseet
För Dansmuseet har jag, utöver kompensation för prisutvecklingen, beräknat 88 000 kr för verksamhetsanknuma ombyggnadsåtgärder, varav 44 000 kr utgör ett engångsbelopp. Medel för ändamålet har tidigare disponerats av Byggnadsstyrelsen.
Jag koraraer i det följande att föreslå en särskild medelsram för att ge vissa museer raed hög andel lönebidragsanställda möjlighet att även i fortsätmingen anställa sådan personal. Jag räknar med att Dansmuseet inom denna ram skall kunna disponera ca 300 (XX) kr.
Föremålsvård i Kiruna
I föregående budgetproposition (prop. 1991/92:100 bU. 10 s. 102-103) förutskickades att formen för den verksamhet som för närvarande bedrivs hos stiftelsen Föremålsvård i Kimna kunde korama att omprövas inom ramen för det översynsarbete som bedrivs i regeringskansliet bl.a. rörande de s.k. kulturvårdsföretagen. Detta arbete pågår alltjämt, varför något underlag ännu inte föreligger för en prövning av Kimnaverksamhetens framtid. Jag noterar med tillfredsställelse att stiftelsen genom rationaliseringsåtgärder och ökad uppdragsverksamhet kunnat balansera budgeten utan krav på ytterligare tillskott av statsmedel. Med hänsyn till den höga andelen lönebidragsanställda vid Föremålsvården räknar jag med all stiftelsen skall kunna disponera ca 400 000 kr ur den särskilda medelsram som jag koramer att föreslå för sådana kosmader.
Skansen
Hösten 1992 ttäffades ett avtal raellan staten och Stockholras läns landsting, som reglerar uppdelningen raellan partema av bidragsgivningen till Skansen, Konserthuset och Dansens hus. Avtalets innebörd och budgeticonsekvenser redovisas i regeringens förslag till tilläggsbudget I för innevarande budgetår (prop. 1992/93:25 bU. 12). Enligt avtalet övertar staten fr.o.m. den 1 januari 1993 hela det ekonomiska ansvaret för Skansen.
För innevarande budgetår anvisas medel tiU Skansen över förslagsanslaget Bidrag tiU Skansen. Ett förslagsvis betecknat anslag har hittills krävts bl.a. med hänsyn till det system för underskotts- och lönekosmadstäckning sora gällt för Skansen enligt det tidigare avtalet raed Landstinget Som jag har 172
redovisat vid min anmälan av tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93 bör bi- Prop. 1992/93-100 draget till Skansen omkonstmeras i och med att staten övertar det samlade bi- gjj j2 dragsansvaret Det hårt reglerade täckningssysteraet utifrån en i förväg fastställd stat bör ersättas av ett fast årligt bidrag, som stiftelsen får disponera på eget ansvar. Inom denna ram måste stiftelsen själv svara för alla utgiftsökningar, även dem som följer t.ex. av ttäffade löneavtal. Den ändrade bidrags-konsttiiktionen, som också innebär att bidragsmedel kan fonderas i en överskottssituation, bör ge stiftelsen bättte föratsätttiingar för en långsiktig och mer föreiagsmässig ekonomisk planering.
Fr.o.ra. nästa budgetår bör bidraget till Skansen anvisas över detta anslag. Jag beräknar bidraget till 44,6 miljoner kronor för verksamheten och visst löpande anläggningsunderhåU. Jag vill ocksä erinra om att regeringen i ansluming ull uppgörelsen med Landstinget anvisat elt engångsbelopp på 10 miljoner kronor för en nödvändning uppmstning av vägar och ledningsnät inom Skansenområdet Insatsen har möjliggjorts inom ramen för medel som riksdagen år 1992 ställt till förfogande för sysselsätmingsskapande åtgärder på kulturområdet (prop. 1991/92:150 bil. 1:9, bet 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).
Kostrmder for lönebidragscmställda vid vissa museer
Jag har tidigare, i min inledning till kulturavsnittet, redovisat ett förslag till hur kulturinstitutioner med förhållandevis hög andel lönebidragsanställd personal även i det nya systeraet med s.k. flexibla lönebidrag skaU kunna anställa arbetshandikappade personer resp. behåUa nu anstäUda personer med lönebidrag. För det statliga och statsunderstödda museiområdet har jag beräknat ett sammanlagt medelstillskott på 36 250 000 kr för ifrågavarande ändamål. Medlen bör för nästa budgetår anvisas under detta anslag och fördelas av regeringen. Med hänvisning tiU de gmnder för medelsberäknmgen som jag har redovisat i inledningen räknar jag med att beloppet fördelas med 15 750 000 kr på fem centtala museer, 700 000 kr på två institutioner under delta anslag och 19 800 000 kr på 18 länsmuseer.
Överforingar, anslagsberäkningar m,m.
I samband med omläggningen tUl rambudgetering för merparten av de centtala museeraa har jag funnit det ändamålsenligt att under detta anslag föra samman vissa rörliga medel avseende centralmuseernas m. fl. säkerhet och utvecklingsverksamhet samt ett mindre belopp avseende fastighetsunderhäll för Zomsamlingama i Mora. AnslagstUlhörighet och belopp irmevarande budgetår fraragår av den inledande tabellen. För nästa budgetår beräknar jag sammanlagt 3 301 000 kr för nämnda ändaraål, sedan jag - i enlighet med vad som föratsattes i föregående budgetproposition - omprioriterat 2,5 mUjoner kronor för att täcka årskosmaden för en skattkammare vid Statens historiska museum. Medlen bör fördelas av Statens kulturtåd.
Jag har tidigare anmält min avsikt att föreslå ett utredningsarbete rörande vissa mål- och stmkturfrågor avseende det statiiga och statsunderstödda
museiväsendet. Jag finner det naturligt att de förslag som Kulturtådet och Prop. 1992/93:100 andra har fört fram rörande nya stödformer och stödobjekt på museiområdet gjj |2 får prövas i det sammanhanget. Detta gäller även frågan om det framtida huvudmannaskapet för Skissemas museum i Lund.
Vad gäller föreUggande äldre forslag om tUlgängUggörande av affischsam-Ungar och inrättande av ett museum för luft- och rymdfart anser jag att det närmast bör ankomma på berörda inttessenter att la ställning tiU om del är aktuellt att föra dessa frågor vidare. Någon åtgärd från regeringens sida är enligt min mening för närvarande inte påkallad.
För vissa av de institutioner som får bidrag från detta anslag är Byggnadsstyrelsen lokalhållare. För dessa har jag beräknat fuU täcknmg för den årshyra som Byggnadsstyrelsen har aviserat för nästa budgetår. I övrigt har jag beräknat en schablonmässig kompensation på 5 % för löne- och prisutvecklingen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa museer num. för budgetåret 1993/94 anvisa en anslag på 113 610 000 kr.
B 34. Bidrag till regionala museer
1991/92 Utgift 69 8691951
1992/93 Anslag 76421000
1993/94 Förslag 79 268 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 34
Statsbidrag utgår enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till regionala museer uU regionalt verksamt museum som regeringen har förklarat berättigat tiOll sådant bidrag. Statsbidrag utgår endast till museum som också får bidrag från landsUngskommim eUer kommun.
Enligt beslut av regeringen är 26 museer berättigade tiU bidrag. Underlaget för beräkningen av statsbidraget är det antal gmndbelopp som varje år fastställs för museema. Antalet grandbelopp för budgetåret 1992/93 har fastställts till 729. Gmndbeloppet för innevarande budgetår har preliminärt beräknats ull 197 700 kr. Statens kulturtåd fördelar gmndbeloppen mellan de bidragsberättigade museema. Statsbidraget uppgår tiU 55 % av gmndbeloppet.
174 Statens kultarråds fordelning av grundbelopp budgetåret 1992/93 Prop. 1992/93-100
------------------------------------------------------- Bil. 12
Museum Fördelning
______________________________ 1992/93____________
Stockholms läns museum 20
Upplandsrauseet 24
SöderraaiUands rauseum 22
Östergötiands länsmuseum 26
Jönköpings läns museum 24
Smålands museum 20
Kalmar läns museum 25
Gotiands fomsal 24
Blekinge läns museum 20
Kristianstads länsmuseum 25
Kulturen i Lund 47
Malmö rauseer 40
HaUands länsmuseer 25
Bohusläns museura 26
Göteborgs museer 102
Älvsborgs länsmuseum 24
Skaraborgs länsmuseum 24
yärmlands rauseum 20
Örebro läns museum 21
Västmanlands läns museum 20
Dalamas museura 24
Länsmuseet i Gävleborg 24
Länsmuseet - Murberget 20
Jämtiands läns museura 29
Västerbottens museum 26
Nortbottens museum 21
Totalt 723
RörUga grundbelopp
efter särskild ansökan 6
Summa 729
Statens kulturråd
Kulturtådet har inhämtat långtidsbedömningar från de regionala museema. Resultatanalysen visar på en vidgad skillnad vad gäller museemas verksamhetsnivåer och graden av utbyggnad inom olUca ämnesområden. En konsolidering behövs av basverksamheten i de raindre rauseema. Alla rauseer behöver ökade möjligheter till metod- och verksamhetsutveckling. Kulturtådet föreslår att ytterligare 60 grundbelopp anvisas, varav 15 för budgetåret 1993/94, 25 för budgetåret 1994/95 och 20 för budgetåret 1995/96. Av det totala antalet föreslagna nya gmndbelopp bör 20 vara rörliga.
175 Föredragandens överväganden Prop 1992/93" 100
Vid min anmälan av Statens kulturtäds fördjupade anslagsframställning har ""- jag i korthet berört de regionala museemas arbetsuppgifter och ställning. Etl fördjupat studium av dessa frågor bör ingå i den översyn rörande det statliga och statsunderstödda museiväsendet som jag tidigare har aviserat.
Inför budgetåren 1990/91 och 1991/92 beslöt riksdagen att tillföra de regionala museema ytterligare 225 gmndbelopp (bet l989/90:KrU21, rskr. 1989/90:224 och bet 1990/91:KrU25, rskr. 1990/91:234) och gjorde samtidigt vissa uttalanden rörande fördelningsgmnder m.m. I föregående budgetproposition (prop. 1991/92:100 bU.12 s.105) redovisade jag ett antal riktiinjer som Kulturtådet antagit för den framtida bidragsfördelningen. Jag fömtsätter att den gjorda satsningen och de kriterier för statens bidragsgivning som nu tillämpas kommer att få avsedda effekter på de regionala rauseemas verksamhet, raen att tydliga resultat kanske kan redovisas först när den högre bidragsnivån fått verka en tid. Jag vill dock betona att avsikten med det gmndbeloppsbaserade statsbidraget till de regionala museeraa är att ett ökat antal tjänster skaU inrättas vid museema. Det ankommer på KiUmrtådet att för regeringen redovisa i vad mån nya gmndbelopp faktiskt har lett till att nya tjänster inrättats och viUca verksamhetsgrenar som härigenom kunnat förstärkas. Kulturtådets resultatanalys visar också på del angelägna i alt noga följa vad länsrauseema gör för att återta och utveckla sin roll som pedagogisk resurs för skolan.
Jag anser således att tiUräckligt underlag ännu inte föreligger för en bedömning av viUca effekter sora erhållits av den nyligen gjorda insatsen för de regionala museema. Mot den bakgmnden och med hänvisning till den planerade museiöversynen beräknarjag ett oförändrat antal gmndbelopp för nästa budgetår.
För budgetåret 1993/94 beräknarjag följaktiigen statsbidrag till 729 gmndbelopp om vardera 197 700 kr. Bidragsdelen är 55%.
Jag vill vidare erinra om att jag under anslaget Bidrag till vissa museer m.m. beräknat 19,8 miljoner kronor för art möjliggöra fortsatt anställning av personal med lönebidrag hos vissa länsmuseer.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
att tUl Bidrag till regionala museer för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 79 268 000 kr.
B 35. Riksutställningar
1991/92 Utgift 27 589 053' Reservation 11412281
1992/93 /»uislag 31667 000
1993/94 Förslag 33 360 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 35
176 Medel tiU RUcsutstälhiingar är budgeterade inkl. mervärdeskatt Prop. 1992/93:100
Stiftelsen Riksutstälhiingar har enligt sina stadgar, fastställda genom rege- gjj 12 ringsbeslut den 23 juni 1976, till uppgift att främja utställnings- och konst-bildningsverksamheten genorn att fönmedla och anordna utställningar, bittäda med rådgivning och annan service samt i övrigt utveckla och fömya utställningen som raedium för kunskapsförmedling, debatt och upplevelse.
Riksutställningar skall sarnarbeta och samråda med stadiga och kommunala rayndigheter, kulturinstitutioner, organisationer och enskilda som är verksamma i samhäUs- och kulmrUvet.
Inora Riksutställningar pågår ett projekt för utvärdering av verksaraheten.
Riksutställningar
Riksutstälhiingar har läranat (m fördjupad anslagsframstälhiing för budgetåren 1993/94-1995/96.
1. Mål och inrikming
RUcsutställningar har två verksamhetsgrenar, produktion av vandringsutställningar samt teknisk service och rådgivning inom utställningsområdet. Stiftelsen vill under perioden koncentera utställningsproduktionen på särskilt resurskrävande projekt och på projekt av utvecklingskaraktär, företrädesvis med tonvUct på bara och ungdom. I gengäld vill stiftelsen öka insatseraa inom teknisk service och rådgivning saml utveckla metoder för modera informationsteknik i utställningar. Stiftelsen hemställer om regeringens uppdrag att utteda fömtsätmingama för en utbildning, riktad även tUl utiandet i ämnet Utstälhiingen som mediura.
2. Rationaliseringkravet
Stiftelsen beräknar den ålagda besparingen till 491 000 kr per år under perioden. Något förslag till verksamhetsminskning lämnas inte.
3. Förslag
Stiftelsen begär att rationali.seringskravet återtas. Hämtöver begärs 1,2 mkr för nya tjänster inom informationsteknik. Förstärkningen föreslås finansieras genom lokalminskningar. För lånefinansierade investeringar i fordon och Uttustning beräknas en årskostnadsökning på sammanlagt 580 000 kr. Stiftelsen viU fä möjUghet att bygga upp en investeringsfond genom avsätming av medel lill ett räntebärande konto.
Föredragandens överväganden
Som jag redan har nämnt i min inledande föredragning av museiorarådel planeras en mål- och strukturöversyn avseende det statiiga och statsunder stödda museiväsendet I uppdraget bör även ingå att pröva Riksutställningars 177
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
funktion och ställiung bl.a. mot bakgmnd av ansvarsmuseemas tillkomst och Prop. 1992/93:100 de regionala museemas breddade verksarahet gjj 12
Det bör ingå i översynsarbetet att utifrån ett helhetsperspektiv på museiområdet granska och dra slutsatser rörande Riksutställningars verksamhet. Jag lägger därför inte nu fram nägra förslag rörande Riksutställningars verksamhetsinriktning och föreslår heller inga störte förändringar av anslagsteknisk natur. Däremot fmner jag det lämpligt, med hänsyn tUl att verksamheten drivs i stiftelseform, an bidraget till Riksutställningar - som hittUls utanordnats på det sätt som gäller för myndigheter - förs bort från statsverkets checkräkning. RUcsutstälbingar bör i stället få rekvirera raedel hos Kararaarkollegiet Detta innebär att statsbidraget kan disponeras på det friare sätt som vanUgen gäUer för statsunderstödda stiftelser. Jag erinrar om att samma ordning fr.o.m. nästa budgetår föreslagits gälla för stiftelsema Nordiska museet och Tekniska museet.
I övrigt föreslås sedvanlig kompensation för pris- och löneutvecklingen. Dämtöver har 258 000 kr för verksamhetsanknuma ombyggnadsåtgärder, varav 128 000 kr är ett engångsbelopp, inbegripits i medelsberäkningen. Medel för ifrågavarande ändamål har tidigare disponerats av Byggnadsstyrelsen.
Bidraget tiU Stiftelsen Riksutställningar har budgeterats utan hänsyn UU de tekniska justeringar som raåste göras till följd av ändringen av nivån på löne-kosmadspålägget och den ändrade finansieringsforraen för Statshälsan. RUctiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I avsnittet Styming av statsförvalmingen och de finansieUa fömtsätmingama för myndighetema). Bidraget tiU Riksutställningar komraer att slutiigt fastställas enligt de redovisade riktUnjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet
Hemställan
Jag herastaller an regeringen föreslår riksdagen
att till Riksutställningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag pä 33 360 000 kr.
B 36. Inköp av vissa kulturföremål
1991/92 Utgift -1
1992/93 Anslag 80 000
1993/94 Förslag 80 000
l/imvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 36
Ur detta anslag utgår medel tiU inköp av kulturföremål, som har sådant
konsmärligt, historiskt eUer vetenskapligt värde att det är av synneriig vikt att
de införlivas med offentiiga samlingar. Anslaget, som disponeras efter beslut
av regeringen, kan belastas med högre belopp än vad som finns beräknat i
17o
statsbudgeten. Regeringen har att i efterhand för riksdagen anmäla den prop. 1992/93:100 medelsförbrukning sora erfordrats. gjj 12
Föredragandens överväganden
Riksdagen bör inforraeras om att regeringen den 12 november 1992 har anvisat 100 000 kr från förevarande anslag för alt ge Drotmingholras teatermuseum möjUghet att förvärva en målnmg av Pehr HUlesttöm. Anslaget bör beräknas tUl oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 80 000 kr.
179 Forskning Prop. 1992/93: ioo
Bil. 12 B 37. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet
I statsbudgeten fmns för innevarande budgetår uppfört ett anslag för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet på 30 855 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inrikmingen av den framtida forskningen, /arbetet bedrivs med sUcte på att en proposition i ärendet skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1993. Jag räknar raed att regeringen i detta sammanhang kommer att återkomma till kulturområdets forskningsfrågor. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetårel 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 30 855 000 kr.
180 Lokalförsörjning m.m. Prop. 1992/93: ioo
Bil. 12 B 38. Inredning och utrustning av lokaler för
kulturändamål
1992/93 /Vnslag 47 000 000
1993/94 Förslag 3 000 000
Från detta reservationsanslag betalas utgifter för inredning och utmsming av lokaler vid vissa statUga institutioner inom kulturområdet
Myndigheterna
Byggnadsstyrelsen föreslår nya eller ändrade kosmadsraraar till ett sararaanlagt belopp på 20,1 mkr. För Byggnadsstyrelsens anslagspost för inredning föreslår verket att 12 mkr beräknas för budgetåret 1993/94.
Verket för högskoleservice (VHS) föreslår alt sex nya eller ändrade kostnadsramar till ett sammanlagt belopp på 15,6 mkr förs upp i uttTismingspla-nen och att en föreslås utgå ur planen. Behovet av anslagsmedel för nästa budgetår har VHS beräknat tiU 4 mkr.
Föredragandens överväganden
I enlighet med den nya kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) skall myndigheteraa finansiera investeringar i anläggningstUlgångar genom lån i Riksgäldskontoret De nya reglema skall för kulturmyndighetemas del tiUämpas fr.o.m. nästa budgetår.
Gällande utmsmings- och inredningsramar under anslaget uppgår innevarande budgetår tUl drygt 90 miljoner kronor. Vissa åtaganden under de bevUjade ramarna sttäcker sig över flera budgetår och beräknas inte vara slutiigt reglerade före budgetårsskiftet För an betalning av gjorda åtaganden skall kunna ske efter den I juli 1993 förordar jag att 3 miljoner kronor anvisas för detta. I övrigt utgår jag ifrån att - som Byggnadsstyrelsen (KBS) och Verket för högskolestudier (VHS) redovisat - resterande medelsbehov för gjorda åtaganden skall täckas genora den reservation som beräknas finnas under anslaget vid utgången av budgetåret 1992/93.
KBS och VHS har föreslagit att vissa ändamål skall ingå i inrednings- och utmsmingsramar under detta anslag. När nu finansieringsformen förändras bör dessa ändamål ingå i särskilda låneramar, sora rayndighetema disponerar för anskaffning av anläggningstillgångar. Låneramar bör följaktligen beviljas för inredning och uttusming av guldrummet vid Historiska rauseet, för inredning av lokaler för spritiagda samlingar vid Namrhistoriska riksmuseet och för utmstning av Mynticabinettets nya lokaler. Vidare bör låneramar ges för upprastning m.ra. av telefonväxlar vid Nordiska rauseet och landsarkiven i Göteborg och Hämösand. Förändringar av rayndighetemas anslag för att korapensera kapitalkosmadema för lånen, bör av tekniska skäl inte ske förtän 181
i regleringsbrevet. I denna fråga hänvisar jag till chefens för Finansdeparte- Prop. 1992/93:100 mentet föredragning tidigare denna dag. gjj 12
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
att till Inredning och utrustning av lokaler för kultarändamål för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.
c. Massmedier m.m. Prop. i992/93:ioo
Inledning
I den regeringsförklaring som avgavs vid regeringens tillttäde angavs att radio- och TV-monopolet tekniskt sett är avskaffat samt att regeringen avsåg att föreslå sådana lagändringar att friheten ökar på radio- och TV-området. Detta innebär i princip fri etableringsrätt
Regeringens första åtgärd var att meddela sändningstUlstånd för ytterUgare en rikstäckande, reklamfraansierad TV-kanal.
Vidare har en ny lag om kabelsändningar till allmänheten beslutats. Den nya lagen innebär frihet att anlägga kabelnät och att bedriva sändrungar samt att det finns praktisk möjligheter att finansiera verksamheten genom att reklamfinansiering tUlåts.
Riksdagen har vidare fattat beslut ora vilka regler som skall gälla för TV-sändnmgar till satelUt från Sverige när EES-avtalet träder i Icraft Den nya lagstifmingen bygger på att det liksom hittills skall vara fritt att bedriva TV-sändningar till sateUit
I propositionen om privat lokalradio har regeringen föreslagit att privata lokala ljudradiosändningar skall få inledas. Sändningama föreslås få finansieras med reklam. I propositionen föreslås också att det under vissa förutsätmingar skall vara tillåtet med reklamsändningar i närtadion. Riksdagen har äimu inte fattat beslut med anledning av propositionen.
Utvecklingen mot ett praktiskt förverkligande av den fria etableringsrätten bör fortsätta genom att det även öppnas nya möjligheter att sända marksänd TV. Inora detta område framstår de tekniska landvinningarna i fråga ora distribution av prograra sora särskilt lovande. Sora etl underlag för framtida beslut bör en kartiäggning av utvecklingen inledas. Jag har för avsikt att återkomma tiU regeringen i frägan.
Genom riksdagens beslut ora den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996 m.ra. (prop. 1991/92:140, bet 1991/92:KrU29, rskr. 1991/92:329) har villkoren bestämts för den avtalsperiod som inleds den 1 januari 1993. Beslutet innebär bl.a. att den tidigare Sveriges Radio-koncernen skall lösas upp och att programföretagen får en fristående ställning. De tidigare programföretagen Sveriges RUcsradio AB och Sveriges Lokalradio AB förs sararaan till ett ljudradioföretag, Sveriges Radio AB. Programföretagens uppdrag skall vara i huvudsak oförändrat under avtalsperioden. Medelstilldelningen har bestämts för hela perioden. PubUc service-förelagen skall tillsamraans disponera ett reformtillskott på 150 miljoner kronor per år fr.o.ra. år 1993 t.o.m. år 1995. Vidare skall företagen åläggas ett rationaliseringskrav på 100 railjoner kronor per år under åren 1993 och 1994.
Förslagen om medelstilldelning i budgetpropositionen följer riksdagsbeslutet. Vidare föresläs att TV-avgiften höjs till 1 440 kr per år fr.o.m. den 1 januari 1994.
I fråga om ägandet av public service-företagen har riksdagsbeslutet inte kunnat verkställas. Som regeringen meddelat riksdagen (skr. 1992/93:147) har det inte varit möjligt art bilda ägargmpper på det sätt som förutsatts i be- lg3
slutet Regeringen har tilUcallai en särskild uttedare (dir. 1992:100) med upp- Prop 1992/93-100 drag all utarbeta förslag om ägandet av pubUc service-företagen. Utredarens gjj 12 förslag skall läggas fram senast den 31 januari 1993. Uttedaren skall utgå från att moderbolaget kvarstår till den I juU 1993 med nuvarande ägare, men att det inle skall ha någon annan uppgift än att vara ägare till aktiema i programbolagen. De nuvarande ägama har förklarat sig beredda att kvarstå under övergångstiden.
Under sommaren 1992 ttäffade regeringen ett nytt film- och videoavtal med film- och videobranschema särat med TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. Avtalet gäller för tiden den I januari 1993-den 31 december 1998. Det nya avtalet har redovisats i propositionen 1992/93:10 FUm- och videoavtalet och statens stöd tiU fUmkultureU verksamhet. Riksdagen har fattat beslut i enlighet raed regeringens förslag (bet. I992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60). Enligt det nya avtalet skall avgifter till Filrainstitutet erläggas av biografägare, videograrautiiyrare och försäljare av videogram. Vidare skall staten och de båda TV-företagen årligen avsätta bidrag tiU institutets verksamhet Avtalets ändamål är huvudsakUgen att stödja produktion av svensk film. Enligt de riktiinjer för den staUiga filmpolitiken som godkänts av riksdagen skall slalen överta ansvaret för finansieringen av oUka filmkulturella verksamheter hos Filminstitutet Riksdagsbeslutet innebär att de StaUiga insatseraa inom filmområdet ökar med ca 60 miljoner Icronor per år.
Genom EES-avtalet öppnas möjUghetema att delta i Gemenskapens saraarbete inora den audiovisuella sektom, främst i EG:s prograra MEDIA 95. Prograraraet syftar till att stärka den europeiska film- och videobranschens konkurtenskraft både inom Europa och på världsmarknaden. Inom ramen för MEDIA 95 förekommer stimulans- och stödåtgärder till bl.a. manuskriptarbete, distribution och vidareutbildning. Särskild vikt läggs vid förbättringar av de små ländemas och språkområdenas villkor. På senhösten 1992 hade EFTA-ländema och EG följt upp EES-avtalet rörande tUlämpningen av avtalets föreskrifter ora saraarbetet. I princip hade man vidare enats om de ekonomiska vilUcoren m.ra. för deltagande i programmet fr.o.m. början av år 1993. För svenskt vidkoramande innebar uppgörelsen att ca 1,4 miljoner ECU (motsvarande ca 10,9 miljoner kronor enligt då gällande växelkurs) skuUe tUlskjutas för år 1993. Starttidpunkten och utformningen av saraarbetet rörande MEDIA 95 kan komma att förändras pä gmnd av förseningen av EES-avtalets ratifikation. Jag har dock i det föjande utgått från ett svenskt åtagande av samma storleksordning som överenskomraits på senhösten 1992.
Frägan om den framtida myndighetsorganisationen inom radio- och TV-orarädet har behandlats av en särskild uttedare. I betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett föreslås att Radionäranden, Kabelnämnden och Närtadio-nämnden förs samraan till en rayndighet Radio- och televisionsmyndigheten. Denna rayndighet skulle fä uppgifter som omfattade olUca former av radio-och TV-sändningar till allmänheten. Inom myndigheten skulle finnas en särskild nämnd. Radio- och lelevisionsnämnden, med uppgifi att bl.a. granska efterlevnaden av regler för sändningamas innehåll.
Betänkandet har remissbehandlats. Meningama är delade bl.a. när det Prop 1992/93:100 gäller om uppgiften att raeddela olika slags tillständ skall hanteras inom gjj 12 samma organisation sora granskningen eller om dessa olika uppgifter skall bedrivas inom skilda organisationer. EnUgt min uppfattning bör dessa frägor övervägas ytterligare under våren 1993. Jag räknar med att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av riksmötet 1993/94.
Mellan Sverige och Finland pågår sedan mitten av 1980-talet ett organiserat utbyte av televisionsprogram. En program som är sammansatt av inslag från den finländska televisionen sänds ut i marksändningar över Stockholmsområdet och överförs också till kabelnät på 24 orter i Sverige. På motsvarande sätt överförs ett samraansatt TV-program från Sveriges Television till Finland, där det sänds ut över marksändare i södra Finland. Den särskilda lag sora gäller för mndradiosändningaraa av det finländska programmet i Sverige är tidsbegränsad och gäUer till utgången av är 1993.1 förevarande proposition föreslås att giltighetstiden förlängs med ytterligare ett år.
Från finländsk sida har fraraförts önskeraål om att de program som sänds ut i Sverige skaU få innehålla kommersiell reklam. Med hänsyn till de förändringar sora har skett inora TV-området sedan den nuvarande lagstifmingen infördes är det naturligt att detta önskemål prövas i positiv anda. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen angående de lagändringar som kan bli nödvändiga.
Den samhällsekonomiska situationen är sädan att det är nödvändigt art visa stor sparsamhet med staUiga raedel. Ändrade och förhöjda arabitioner måste därför förverkligas inom ramen för befintiiga resurser. Mindre angelägna utgiftsändamål bör upphöra.
Förslagen i budgetpropositionen bör bygga på denna förutsätming. Neddragningar föreslås på flera punkter där behovet av statiigt stöd har minskat eller där effektiviseringar bedöms vara möjliga. Nägon fortsätming av det statliga stödet för spridning av bokinformation föreslås inte, eftersora fömtsättningen redan från början har varit alt finansieringen så småningom helt borde kunna övertas av branschen. Stödet tUl kulturtidskrifter bör minska med 2 miljoner Icronor bl.a. med hänsyn tiU att det finns tidskrifter sora i dag erhåller stöd men vars utgivare är myndigheter, förlag eUer organisationer sora borde ha ekonoraiska fömtsätmingar att själva finansiera utgivningen. Särskilda raedel för bidrag till lokal programverksamhet i kabel bör inte längre utgå eftersom möjlighetema att finansiera lokala kabelsändningar har förbätttats i och med den nya kabeUagen.
Utöver de utökade resurseraa till filmområdet och till MEDIA-program-met sora har berörts i det föregående, föreslås en sraärre förstärkning av bidraget till Sverigefinska språknämnden. Vidare bör nämnas att ett nytt avtal kommer att ttäffas denna dag så att verksamheten med En bok för alla kan fortsätta. Avtalet innehåller bl.a. ett förbehåll för riksdagens godkännande av de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet
185 Film m.m. Prop. 1992/93: ioo
r , o - n. c Bil. 12
Cl. Statens biografbyrå
1991/92
Utgift
7 161 000
1992/93
Anslag
7 470 000
1993/94
Förslag
7 728 000
Statens biografbyrå skall enligt sin instmktion (SFS 1990:994) granska filraer och videograra avsedda för offentiig visning. Byrån skall också vara tUlsynsrayndighet för videogrammarknaden.
Målet för byrån är att minska förekomsten av rörliga bUder som kan verka förtåande eUer vålla bam och ungdom psykisk skada. Detta sker dels genom att förbjuda offentUg visning av filmer med förtåande innehåU, dels genom att förbjuda bam och ungdora att få tillttäde till filraer sora kan vålla psykisk skada, dels slutligen genora att hindra att videogram raed olaga våldsskildringar säljs eller hyrs ut Rådet raot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder (Våldsskildringsrådet) saraordnar alla statliga insatser raot skadliga vålds-skilddringar i rörliga bUder.
Byråns granskningsverksarahet bekostas med avgifter. Inkomster vid Statens biografbyrå som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rabrUcen 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram, beräknas till ca 7,5 miljoner kr för nästa budgetår. (Budgetåret 1992/93 var irJcomstema 7 499 000 kr.)
Biografbyråns årsredovisning mm.
Statens biografbyrå har i sin årsredovisning, i överensstämmelse med indelningen i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1991/92-1993/94, redovisat byråns olika verksarahetsgrenar filragranskning och tillsyn över videogrammarknaden. Byrån anser att man i stort sett uppnår målen för verksamheten men art det är svårt att finna metoder att mäta effektema av den. Enligt byråns bedöraning iakttas åldersgränserna i stort sett och den reguljära videogrammarknaden är relativt fri från olaga våldsskildringar. Byrån räknar med att inrikta tillsynsverksamheten mot postordermarknaden under kommande budgetår. De mått på styckkosmader som angivits tyder på en något stigande nivå, vilket beror på att färre filmer granskas numera. Samtidigt innebär detta att väntetiderna för granskning förkortats eUer helt avskaffats för de företag om lämnar in filraer för granskning. Byrån har också kunnat åtemppta en del inforraationsarbete ora film, viUcet legat nere som följd av ärendeanhopningen.
Byrån har tagit i anspråk den anvisade anslagskrediten för vissa investeringar. Investeringar kommer under kommande budgetår att finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar men verket framhåller att dess gransknmg av resultatredovisningen inskränkts till en bedömning av krav på fullständighet och dokumentation.
186 Byrån anmäler ett resursbehov för budgetåret 1993/94 om 7,7 miljoner Prop. 1992/93:100 kronor, varav 1,5 miljoner kronor avser tillsynsverksamheten och återstoden gjj 12 granskningsverksamheten.
Föredraganden
Resultatbedömning:
Byråns årsredovisning visar att de uppsatta målen för verksamheten i huvudsak nås. Jag delar byråns bedömning rörande inriktningen av tillsynsverksamheten över videogrammarknaden under kommande budgetår.
Antalet filmgranskningar har de senaste åren minskat och koramer enligt Biografbyråns bedömning att fortsätta på ungefär nuvarande nivå. Ert visst utrymme för en lägre utgiftsnivå för granskning av filmer bör säledes finnas under kommande år, samtidigt som byråns arbete med information och konsumentupplysning om filmer kan fortsätta.
RUcsrevisionsverkets revisionsberättelse innehåUer som nämnts inte några invändningar, men revisionsarbetet har visat att vissa förbättringar i redovisningssystemet kan göras.
Slutsatser
Sararaantaget innebär rain bedömning alt de riktiinjer för Biografbyråns verksamhet som lades fast år I99I (prop. 1990/91:100 bU. 10, s. 320, bet. 1990/9 l:KrU 15, rskr. 1990/91:174) bör gälla även för budgetåret 1993/94. I enUghet raed budgetförordningen skall byrån inför budgetåret 1994/95 lämna en fördjupad anslagsfraraställning.
Jag har beräknat korapensation för vissa kosmadsökningar och en besparing genora rationaliseringar på 0,5 % av anslaget.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statUga medelsflöden saml presenterat den modeU sora bör tillämpas. Statens biografbyrå koraraer fr.o.ra. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna raodell. Byrån kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och raedlen under anslaget C 1 bör föras till detta konto.
Biografbyrån uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen som ulgör en fömtsätming för lån i Riksgäidskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstUlgångar. Byråns behov av låneram under budgetårel 1993/94 är 1 200 000 kr.
Anslaget har beräknats utan hänsyn tUl de riktiinjer som chefen för Finansdeparteraentet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av lönekonsmadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till län i Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det slutiiga anslagsbeloppet koramer att faststäUas enUgt dessa riktiinjer, och kan därför koraraa att avvUca från del här föreslagna beloppet.
187 Hemställan Prop 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "'-
att till Statens biografbyrå anvisa ett ramanslag för budgetåret 1993/94 på 7 728 000 kr.
C 2. Stöd till svensk filmproduktion m.m.
1992/93 /slag 30 750 0001.2
1993/94 Förslag 61500 000
iBeloppet avser tiden den 1 januari-den 30 juni 1993, anvisat på tilläggsbudget. 2Däratöver har för tiden den 1 juli-den 31 december 1992 utgått 15 080 000 kr till saimna ändamål firån anslaget Filmstöd.
Den 3 septeraber 1992 ingick staten ett nytt filra- och videoavtal med film- och videobranschen samt med TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. Avtalet gäller för tiden den 1 januari 1993-den 31 december 1998.
Utforraningen av det nya avtalet har redovisats i propositionen 1992/93:10 om fUm- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell vericsamhet som regeringen överlämnade till riksdagen i oktober. I propositionen presenteras riktiinjeraa för den statliga filmpolitiken för tiden frara till budgetårel 1994/95. Riksdagen behandlade propositionen den 9 december och beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60).
Enligt del nya avtalet skall avgifter till Filminstitutet erläggas av biografägare samt försäljare och uthyrare av videogram. Vidare skall staten och de båda TV-företagen årligen avsätta bidrag tUl mstitulets verksamhet. Avtalets ändamål är huvudsakligen att stödja produktion av svensk film.
Det statiiga filmstödel har hitintills utgått från anslaget Filmstöd. För budgetåret 1992/93 belastades detta anslag raed 51 513 000 kr, varav 15 080 000 kr avsåg stöd till svensk filraproduktion. Del nya film- och videoavtalet har emellertid gjort det lämpUgare att ersärta detla anslag med två nya anslag, näraligen C2. Stöd till svensk filmproduktion och C3. Stöd till filmkulturell verksamhet.
Föredragandens överväganden
Regeringen har i propositionen 1992/93:10 ora film- och videoavtalet och statens stöd tUl filmkultureU verksamhet presenterat ett nytt film- och videoavtal. I propositionen redogörs ocksä för regeringens syn pä utformningen av den framtida filmpolitiken. RUcsdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60).
Det nya fUm- och videoavtalet förutsätter art riksdagen godkänner att staten årligen bidrar raed 61 500 000 kr till avtalets ändaraål. Jag har beräknat att detta belopp skall utgå till stöd för svensk filraproduktion ra.ra. för budgel äret 1993/94. 188
Hemställan
Jag herastaller att regeringen föreslär riksdagen
att till Stöd till svensk filmproduktion num. för budgetårel 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 61 500 000 kr.
Prop. 1992/93:100 BiL 12
C 3. Stöd till filmkulturell verksamhet
1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
16 035 0001.2 68 298 000
iBeloppet avser tiden den 1 januari-den 30 juni 1993, anvisat på tilläggsbudget 2Dämtöver har utgått 36 433 000 kr för samma ändamål från anslaget FUmstöd. Av beloppet avser 18 114 000 kr tiden den 1 januari-den 30 juni 1993.
Som berörts under anslaget C2. Stöd till svensk filmproduktion har ett nytt film- och videoavtal träffats raellan staten och fUm- och videobranschen samt TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. Finansieringen av den filmkulturella verksamheten, inkl. bidraget till Konstnärsnämndens filmstöd, har lyfts ur det nya avtalet och komraer i framtiden att finansieras med bidrag direkt från staten, som anvisas från det nya anslaget C3. Stöd till filmkulturell verksamhet Det staUiga filmstödel har tidigare utgått från anslaget C2. Filmstöd. För budgetåret 1992/93 belastades detta anslag med 51 513 000 kr, varav 36 433 000 kr avsåg stöd tiU filrakultureU verksamhet Sararaantaget har för perioden den 1 januari-den 30 juni 1993 anvisats 34 149 000 kr tUl filrakultureU verksamhet
Från anslaget C3. ulgår bidrag enligt följande sammanställning.
1992/93 I januari-30 juni
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1.
2. 3.
4.
5. 6.
7.
Si
Arkivverksamhet Publikationer och information Verksamhet rUctad tiU bam och ungdom
Främjande av spridning och visning av värdefuU fUra Styrelse och ledning Administtativ service Bidrag till Konsmärsnämndens fUmstöd jmma
9000 000 4 250 000
01 2000 000 785 000
Ol 16 035 000
-1-+
-(-
-1-
-¥ -1-
+
9000 000 4 250 000
22 000 000
12 000 000
2000 000
785 000
2 228 000 52 263 000
Iprån anslaget Filmslöd har för anslagspostema 3, 4 och 7 anvisats 11 000 000 kr, 6 000 000 kr, resp. 1 114 000 kr för perioden 1 januari-30 juni 1993.
189 Svenska Filminstitutet Prop. 1992/93:100
1. FUrainstitutet konstaterar i sin anslagsfraraställning att det nya film- och "1- videoavtalet innebär att stödet ull svensk filmproduktion regleras av det nya avtalet. I årets anslagsframställning redogör man därför endast för instimtets filmkulmrella verksarahet.
Av Filminstitutets anslagsframslällning framgår att filmåret 1991/92 på flera sätt varit myckel framgångsrikt. De svenska filmeraas andel av den totala biografpubliken har varit 23 %, viUcet innebär en äterhämming från förta årets bottennotering på mnt 10 %. Vidare konstateras att bland de tio populäraste filmeraa under året återfaims fyra svenska.
2. Svenska FUminsutuiet begär för budgetåret 1993/94 förstärkningar inom tte oraråden: för avdelningen Film & PublUc 3,5 miljoner kronor, för filmrestaurering och omkopiering I miljon kronor och för artangemanget kring firandet av filmens hundraårsdag 0,5 miljoner kronor. Förstärkningen inom avdebiingen Film & Publik avser stöd tiU etablering av fUm- och medie-verkstäder utanför storstadsregionema.
Konstnärsnämnden
1. Konstnärsnämnden framhåller i sin anslagsframställning vUcten av att det finns institutioner sora inriktar sig på att stödja konsmärligt syftande film. Vidare betonar man värdet av att det finns en institution vid sidan av Filminstitutet från vilken fria filmare kan söka stöd för sina produktioner. Detta garanterar, enligt nämnden, en sund mångfald i det svenska filmutbudet.
2. Konsmärsnämnden begär för budgetåret 1993/94 en fördubbling av anslagsposten till projekt på filmområdet till 4,3 miljoner kronor (anslagsposten har för budgetåret 1993/94 döpts ora tUl Bidrag till Konstnärsnämndens fUmstöd).
Föredragandens överväganden
I propositionen 1992/93:10 ora filra- och videoavtalet och statens stöd tiU filrakultureU verksamhet har redogjorts för regeringens förslag till rikddnjer för utformning av den fraratida filmpolitiken. Det innebär bl.a. att staten ensam tar över det finansiella ansvaret för den filrakulturella verksamheten. Riksdagen har antagit förslagen i filrapropositionen (betl992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60). FUminstitutets styrelse har fått regeringens uppdrag an närmare se över den fihnkulturella vericsaraheten och återkomraa med förslag om dess framtida utformning i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåret 1994/95.
För budgetåret 1992/93 har bidrag för den fUmkulturella verksamheten utgått från såväl det tidigare anslaget Filmstöd som från det nya anslaget Stöd till filmkultureU verksamhet Anslagspostema 3, 4 och 7 utgår under tiden I januari-30 juni 1993 under anslaget Filmstöd men komraer fr.o.m. budget- jq
året 1993/94 att återfinnas under det nya anslaget Stöd tiU filmkultureU verk-scunhet. Anslagspostema 3 och 7 har delvis erhållit nya benämningar som bättre kan anses beskriva de ändamål de är avsedda att användas för.
Riksdagen har efter förslag av regeringen anvisat 34 149 000 kr för tiden 1 januari-30 juni 1993 för filmkulturell verksamhet Jag föreslår ett oförändrat bidrag för budgetåret 1993/94, vilket på helårsbasis innebär att jag beräknar att 68 298 000 kr utgår i stöd för fUmkulturell verksamhet
Prop. 1992/93:100 BiL 12
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
an till Stöd tiU filmkulturell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 68 298 000 kr.
C 4. Stöd till fonogram och musikalier
1991/92 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
II 059 567
11 377 000
12 377 000
Utgift II059 567 Reservation
4 936 210
Från anslaget utgår stöd eiUigt förordningen (1982:505) om statsbidrag för framställning och utgivning av fonogram. Under anslaget utgår också bidrag tUl MusikaUska akademien för utgivning av den musikhistoriska fonogramantologin Musica Sveciae och för notutgivning av äldre svenska tonsättares verk. Stöd till Svenska rikskonserters fonogramutgivning föreslås för budgetåret 1993/94 även under anslag B 11. Bidrag tUl Svenska rikskonserter.
Utgivningen av fonogramantologin regleras i ett avtal raellan staten och MusikaUska akademien träffat den 25 juni 1987. Riksdagen har bemyndigat regeringen att förlänga avtalet to.m. budgetåret 1993/94 (bet. 1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221). Vidare finns under anslaget medel för information och utgivning av noter samt fill distribution av fonogram. Disttibutionsstödet regleras i ett avtal mellan staten och Compact Distribution AB (CDA) ttäffat den 16 maj I99I. Avtalet gäller ttU utgången av juni 1994.
1992/93
Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
I. Stöd tiU fonogramproduktion
4 980 000
+ 1000000
2. Stöd till fonogramdisttibution
1082 000
of
3. Stöd tiU utgivnmg av en musik-
historisk fonogramantologi
3112 000
of
4. Stöd till utgivning av äldre svenska
tonsättares verk
of
5. Svenska tonsättares interaationeUa
musikbyrå (SUM) - Svensk MusUc
för inforraation och utgivning
av noter
1842 000
of
Summa
11 377 000
-1- 1 000 000
191 Statens kulturråd m.fl. Prop. 1992/93: ICX)
1. Kulturtådet har lämnat en fördjupad anslagsframslällning för perioden "*'- - 1993/94-1995/96. För budgetåret 1993/94 föreslår rådet en ökning av anslaget tiU fonogramproduktion med 5(K) 000 kr och för följande budgetår i perioden samma ökning. Ökningama bör i första hand användas för att främja marknadsföringen av fonogram och för att stödja produktion av fonogram för bara.
2. Compact Distiibution AB (CDA) har, i enhghet med ovannämnda avtal, begärt I 082 000 kr för disttibution av kvalitetsfonograra.
3. Musikaliska akademien har också inkommit med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. Akademien begär för budgetåret 1993/94 dels en ökning av bidraget till Musica Sveciae raed 124 000 kr, för det år som avtalet enligt riksdagens berayndigande får förlängas, dels ett extra bidrag på 1 345 000 kr för att täcka kosmader för förstärkt marknadsföring, överföring av LP-skivor till CD samt för ackuraulerade förluster (I raUjon konor) som hittiUs täckts genom lån ur akademiens övriga resurser.
4. Musikaliska akademien begär för utgivning av äldre svenska tonsättares verk en ökning med 55 000 kr för budgetåret 1993/94 samt för de två följande åren oförändrad nivå.
5. För allmän information till utiandet om svensk musik samt medel för katalogisering, nomtgivning, utskrifter och tryckning av noter m.m. begär Svensk Musik (STIM) en uppräkning raed 2 768 000 kr för budgetåret 1993/94 och för de två följande budgetåren 390 000 kr resp. 480 000 kr. Kulmrrådet föreslår an anslaget till Svensk Musik ökar raed 8(X) 000 kr för budgetåret 1993/94 samt för de två följande budgetåren med I miljon kronor resp. 600 000 kr.
Föredragandens överväganden
ResuUatbedörrming
Statens stöd till fonogramutgivning och distribution i Sverige sker under två anslag. Under det här behandlade anslaget fördelas dels medel av Kulturrådet till fonogramproduktion, dels raedel till en musikhistorisk antologi utgiven av Musikaliska akademien samt enUgt ett avtal raed distributionsföretaget Compact Distribution AB, medel tiU distribution av kvaUtetsfonograra. Under anslaget till Svenska rikskonserter (1991/92 års budgetanslag B 13.), beräknas under innevarande år 6 miljoner Icronor gå till produktion av fonogram under märket Caprice. Omslumingen av denna verksamhet omfattar sammanlagt ca 10 mUjoner kronor.
Det StaUiga stödet tiU fonogramverksamhet bör bedömas i ett sammanhang och regeringen har därför att beakta de fördjupade anslagsframställningaraa från både Kulturtådet och Svenska rikskonserter när det gäller fonogram.
Det stöd som staten kunnat ge tUl utgivning av fonograra har haft betydelse ttots relativt små insatser i ekonomiska termer. Den svenska fonogramraark- naden har i dag en raycket stor dorainans av utiändsk musik, utiändska artis- 192
ter och musiktexter pä andra språk än svenska, främst engelska. Det statiiga Prop. 1992/93: IOO stödet som frärast gått lill de mindre svenska bolagen på marknaden har gjj 12 därför också inneburit ett stöd till mångfald och valfrihet i fonogramutbudet
Jag har följande koraraentarer till de resultatanalyser som lämnats i an-slagsfrarastäU ningaraa.
Det statliga stödet till fonogramverksarahet har en i förhållande till branschens storlek raarginell roll. Stödet är ändå betydelsefullt för de delar av fonogramsektora som berörs av de staUiga stödinsatserna. I de berörda anslagsframställningama har i stort sett endast behandlats effektema och resultaten av de StatUga stödformema. Under senare tid har dock en rad förändringar av marknadssuiikturen inttäffat vilka gör ett mer sammanhållet perspektiv nödvändigt, där man beaktar inte bara det statUga stödet utan även fonogramproduktion och -distribution i landet överhuvud. EnUgt min mening saknas en sådan analys i Kulturtådets framställning. Det finns därför skäl att komplettera den analys av fonogramstödet som gjorts i år med en bredare analys av vilUcoren för fonogramverksarahet i Sverige, särskilt i ljuset av den ökade intemationaliseringen och företagskoncenttationen inom branschen.
Fördjupad prövning
Svårighetema för de mindre företag i fonograrabranschen viUca ger ut frärast svensk musik har ökat under de senaste åren. Även för de större internationella företagen har konkurtensen hårdnat, vilket i sin tur ytterligare har försvårat vUlkoren för de mindre bolagen. Flera bolag har gått i konkurs eUer köpts in av intemationella storföretag. Det sista återstående störte fonogram-företaget i svensk ägo (Sonet) köptes under år 1991 upp av ett intemationellt företag. Del innebär att i stort sett hela fonogramproduktionen och distributionen i Sverige numera sköts av intemationeUa företag. Detta är en drastisk förändring av ägandeförhållandena, eftersom ännu för 20 år sedan nästan hälften av den svenska fonogramverksamheten också sköttes av inhemska företag. Ägarförhållandena när det gäller fonogramproduktionen påverkar också ägandet av den delen av det musikaliska kulturarvet som avser rättigheter. I åtskiUiga faU befinner sig nuraera förlagsrättighetema till svenslca musUcaliska verk utoralands. Även ora de fonogram som de svenska mindre företagen producerar oftast finns inom genrer där stora upplagor är sällsynta är det angeläget att dessa företag kan fortsätta verka pä marknaden, eftersora de oftast ger förettäde för svensk rausik och använder svenska artister.
Sora framhållits ger Kulturtådets fördjupade anslagsframställning inte tillräckligt underlag för att bedöma resultaten av de statiiga insatsema för fonogramsektora i stort. Verksamheten bör därför bli föreraål för en översyn som beaktar inte bara de statliga insatsema utan situationen på marknaden som helhet och i ett intemationeUt perspektiv.
För den svenska musikhistoriska antologin Musica Sveciae har ökade produktionskosmader inneburit att serien inte koramer att kunna fullföljas under innevarande budgetär såsora fastslogs i det avtal sora slöts år 1987, ttots att antalet utgåvor i serien minskats i förhållande till vad som planerats. Detta
13 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 12
beror till stor del på att en övergång till CD-formatet från vinylskivor ägt mm Prop. 1992/93-100 under seriens utgivningstid. gjj 12
Slutsatser
Anslaget till en musikhistorisk fonogramantologi avser kosmader för en förlängning av avtalet med Musikaliska akademien om utgivning av antologin med en år. Jag avser under våren 1993, i enlighet med riksdagens bemyndigande, föreslå regeringen en sådan förlängning. Jag föreslår att Kulturtådets anslag för fonogramproduktion tUlförs ytterUgare I miljon kronor.
Den bredare analys av fonogramområdet som jag närant i det föregående bör kunna ge underlag för en raer långsiktig behandling av fonograrastödet Enligt rain raening bör således inte något beslut om en tteårig planeringsram fattas för fonograrastödet vid detta riksmöte.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 12 377 000 kr.
194 Dagspress och tal tidningar Prop. 1992/93:100
BiL 12 Presstöd
Presstödsnämnden
I enlighet med regeringens direktiv har Presstödsnäranden läranat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96.1 det följande görs en sammanfatming av nämndens resultat- och framtidsanalyser för samtiiga former av direkt presstöd. Nämndens resursanalyser redovisas under anslagen C 6-C 9.
I ansluming till sin fördjupade anslagsframstäUning har Presstödsnäranden lämnat en särskild rapport ora stöd till tidningar på andra språk än svenska. Med skrivelse den 23 oktober 1992 har nämnden även läranat en särskild rapport ora behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda fall. (Jfr bet I989/90:KU31 s. I4f och prop, 1990/91:100 bU. 10 s. 326).
Anslag
Den nya stödordning som infördes den 1 juli 1990 efter riksdagens beslut (prop. 1989/90:78, bet. I989/90:KU3I, rskr. 1989/90:302) innebär an det direkta presstödet renodlats till att omfalta tte stödformer: driftsstöd, utvecklingsstöd och distributionsstöd. För budgetåret 1992/93 har följande anslag anvisats:
Driftsstöd till dagspressen 416 000 000 kr
Utvecklingsstöd till dagspressen 7 800 000 kr Täckande av förluster vid statiig
kreditgaranti lUl dagspressen 1 (XX) kr
Distiibutionsstöd tiU dagspressen 75 000 (XX) kr
Presstödsnämndens resultatanalys
Allmänt
Formema för det staUiga stödet till dagspressen har förändrats, men det övergripande målet för den statiiga presspolitiken har sedan mitten av 1970-talet varit att åstadkomraa mångfald, valfrihet och konkurrens i informations- och åsiktbildningen.
Nämnden anser att statens direkta stöd till dagspressen, tillsamraans raed indirekt stöd i förra av t.ex. befrielse från mervärdesskatt hejdade den våg av tidningsnedläggelser som drog fram över landet under årtiondena efter andra världskriget. Därigenom kunde mångfalden upprätthållas, raen på en lägre nivå. De senaste decenniema ryramer flera exempel på nedläggningar säväl som nyetableringar av dagstidningar. Mångfalden består säledes, men för många tidningsföretag är den ekonomiska gmndvalen trots ett omfattande presstöd mycket bräcklig. Det inbördes sambandet upplageutveckling - annonsintäkter - resultat är fortfarande giltigt och klyftan mellan första- och andratidningar har i den rådande lågkonjunkturen vidgats ytterUgare. I95
Driftsstöd Prop 1992/93:100
Det nya driftsstödet som infördes den 1 juli 1990 innebär bl.a. att stödet till ""■ 1- hög- och medelfrekventa dagstidningar baseras på upplaga och utgivningsfrekvens i stället för som tidigare på pappersförbrukning och utgivningsfrekvens.
Sararaanlagt 76 dagstidningar har erhåUit driftsstöd under åren 1990-1991. Sedan driftsstödet infördes år 1990 har två endagstidningar och en femdagarstidning med stöd lagts ned. Tre nya dagstidningar har fått driftsstöd under perioden.
Regleraa för allmänt driftsstöd tUl hög- och medelfrekventa tidningar innebär att en stödberättigad tidnings hushållstäckning på utgivningsorten fär vara högst 40 %. Nämnden anser att 40-procentgränsen fortfarande återspeglar de ekonoraiska fömtsätmingama på dagspressmarknaden på ett kortekt sätt
Utvecklmgsstöd
Det nya och mer flexibla utvecklingsstödet infördes den 1 juU 1990 för art stimulera stmkturtationaliseringar hos tidningsföretagen. Det skall ske genom investeringar i förpressledet av produktionen och genom samverkansprojekt mellan olika tidningar. Syftet har varit art rainska tidningsföretagens kostnader och att på sikt minska andratidningamas beroende av driftsstöd.
Totalt har nämnden disponerat 108,4 miljoner kronor för utvecklingsstöd under den första treårsperioden. Under perioden juU 1990-oktober 1992 har nämnden fattat beslut om utvecklingsstöd till 65 dagstidningar på totalt 98,5 miljoner Icronor. Därav har flertalet tidningar, som i flera fall saraverkar, bevUjats stöd till förpressinvesteringar, två tidningar har beviljats stöd för samverkan genom legotryck, tvä tidningar för gemensam investering i ny tryckpress, och sex tidningar för övriga investeringar. Dessutom har medel inom ramen för utvecklingsstödet utbetalats som en engångsinsats för utveckling av UtbUdning i tidningsledning vid universitetet i Göteborg.
De första utbetalningama av utvecklingsstöd lill tidningsföretagen gjordes år 1991. Mot bakgmnd av den korta lid som förflutit sedan dess, anser nämnden inte all den kan göra nägon beräkning av stödets effekt pä tidningamas ekonomi. Nämnden begär kontinuerligt in uppgifter frän de företag sora erhåUit utveckUngsstöd och koraraer art sammanställa uppgiftema för att analysera stödets effekter.
Distributionsstöd
Det nya distributionsstödet sora infördes den 1 juli 1990 innebar att antalet rabatmivåer ökades från tre till fyra och att öresbeloppen pä varje nivå höjdes. Syftet med förändringaraa var att säkra en fortsatt samordnad tidningsdistribution. Den 1 juli 1992 sänktes stödbeloppen raed 7,5 % (jfr prop. 1991/92:100 bil. 12, bet 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). En grundläggande princip för distributionsstödet är att lika pris skall debiteras av distti-butionsföretaget för aUa tidningar som bärs ut inom sarama omräde.
196 Nämndens resultatanalys visar att distributionsstödet fyller sin uppgift Prop. 1992/93-100 mycket väl. Den långtgående samordning som vuxit fram har även raedfört gjj 12 samhäUsekonoraiska vinster.
Det faktura att stödets andel av disuibutionskosmadema har minskat raedför påfrestningar för systeraet. Starka tidningsföretag med en dominerande marknadsstälhiing kan finna värdet av det statiiga bidraget försumbart i järaförelse med betydelsen av att ha en total kontroll över distributionen av den egna tidningen. Nämnden har noterat sådana överväganden i samband med diskussioner som förts i branschen ora ökade prisdifferenser i distributions-systeraet
Presstödsnämndens framtidscmalys
Nämnden pekar på att delar av dagstidningsbranschen befinner sig i ett krisläge och att de närmaste åren mycket väl kan medföra ytterligare försämringar. Ett icke obetydligt antal andratidningar hotas av nedläggning. De presspolitiska målen ora mångfald, valfrihet och konkurtens blir därmed allt svårare att upprättiiåUa.
Nämnden drar slutsatsen att en fortsatt rationalisering av förpressledet i produktionen för att pressa ned kosmaderaa blir av avgörande betydelse för många tidningars överlevnads- och utvecklingsmöjligheter. Även samverkan mellan tidningar ora produktionskapaciteten i pressledet blu allt raer angelägen. För investeringar i såväl förpress- som pressledet är utvecklingsstödet av sttategisk betydelse.
Mot bakgrand av den korta tid som förflutit sedan presspolitiken senast prövades och lades fast av statsmaktema, anser nämnden inte att den bör förorda ändringar i stödets eller stödformemas allmänna inriktning. De gmndläggande motiven och principema bör vara vägledande även för den kommande tteårsperioden. Presstödet som helhet föreslås utgå med i huvudsak oförändrat belopp under perioden. Ett undantag är därvid anslaget UU utveckUngsstöd som bör räknas upp. Nämnden föreslår även, med hänvisning till den särskilda rapport raan lämnat i frågan, att stödordningen ändras när det gäller stöd tiU tidningar pä andra språk än svenska.
Föredragandens överväganden
Presstödsnämndens fördjupade anslagsframställning visar enUgt min mening art de presspolitiska åtgärder som vidtagits sedan 1970-talet i huvudsak varit framgångsrika när det gäller att förhindra lokala dagstidningsraonopol. Utan de statiiga bidragen skulle raånga av dagens andratidningar ha tvingats lägga ner sin verksarahet. Nämndens analys visar emellertid också att presstödet haft en begränsad betydelse när det gäller att förbättta andratidningamas konkurrenssituation på den lokala tidningsmarknaden.
Noterbart i nämndens analyser i den fördjupade anslagsframställningen är att ett stort antal av de företag som ger ut tidningar som uppbär driftsstöd visade förlust år 1991 ttots ett omfattande presstöd. Av de högfrekventa tid-
ningama uppges ca tio befinna sig i farozonen för nedläggning. Nämnden Prop 1992/93-100 skriver i sin anslagsframställning att detta i och för sig talar för en höjning av gjj J2 driftsstödet, men att man i det rådande statsfmansiella läget inte kan föreslå en sådan uppräkning, utan att det primärt mäste ankomma pä de enskilda tidningsföretagen att söka lösningar på problemen. Jag delar nämndens bedömning på den här punkten. Det är med viss oro som jag också har tagit del av vad nämnden redovisar när det gäller utvecklingen i dagspressens samdistributionssystem. Enligt min uppfatming bör principema för det nuvarande distributionsstödet ligga fast Jag komraer att följa utvecklingen noga och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fräraja en fortsatt mångfald.
Mot bakgmnd av nämndens resultat- och fraratidsanalyser drar jag följande slutsatser. Det direkta presstödet bör tills vidare utgå i sararaa forraer och enligt i huvudsak samma regler som för närvarande. Jag är emeUertid inte beredd att formulera en målsätming för hela perioden 1993/94-1995/96. Skälen för detta är bl.a. att Statskontoret på uppdrag av Experticomraittén för studier i offentiig ekonorai (ESO) för närvarande utteder presstödet och dess effekter. Uttedningen, som förväntas bli klar vid årsskiftet 1992/93, har inle kunnat ligga till gmnd för en fördjupad prövning i årets budgetproposition. Vidare anser jag att den utvärdering av utvecklingsstödets betydelse för dagstidningamas ekonorai, sora nämnden aviserar, bör avvaktas.
När det gäller stödordningens regler för stöd till tidningar på andra språk än svenska bör en förändring i enlighet med nämndens förslag genomföras den 1 juli 1993. Jag äterkommer till detta under anslaget C 6. Driftsstöd till dagspressen. Som anförts inledningsvis har nämnden även lämnat en särskild rapport angående reduktion av driftsstöd i särskilda fall. För riksdagens information vill jag nämna att rapporten för närvarande remissbehandlas och att jag har för avsikt att återkomma till frågan i nästa års budgetproposition.
Mina förslag tiU medelstiUdelning för de olika formema av direkt presstöd för budgetåret 1993/94 redovisas under anslagen C 6. Driftsstöd till dagspressen, C 7. Utvecklingsstöd till dagspressen, C 8. Täckande av förluster vid statiig kreditgaranti till dagspressen och C 9. Distributionsstöd till dagspressen.
C 5. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden
1991/92 Utgift 2 977 719
1992/93 Anslag 4 394 000
1993/94 Förslag 5 316 000
Presstödsnämnden har enligt förordningen (1988:673) raed instruktion för presstödsnämnden till uppgift att fördela det statiiga stödet till dagspressen i enUghet med presstödsförordningen (1990:524). Dämtöver har nämnden en ligt sin instmktion tiU uppgift art följa och analysera den ekonomiska utveck lingen för olUca tidningsgmpper och övriga väsentiiga förändringar inom pressen samt att rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärdema och om förändringar inora tidningsägandet 198
Taltidningsnämnden har enligt förordningen (1988:673) med instraktion för taltidningsnämnden till uppgift att fördela det staUiga stödet tUl radio- och kassettidningar i enUghet med förordningen (1988:582) om statiigt stöd till radio- och kassettidningar. Nämnden skall enligt sin instruktion bl.a. ocksä handlägga ärenden om fördelning av mottagamtmstningar för radiotidningar och bedriva visst utvecklingsarbete. Nämnden prövar även frågor om tillstånd att sända radiotidningar i mndradiosändning och om återkallelse av sådanl tillstånd.
De två nämndemas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstödsnärandens kansU.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Presstödsnämnden
I enlighet med regeringens direktiv har Presstödsnämnden lämnat en fördjupad anslagsframstäUning för perioden 1993/94-1995/96.
Presstödsnämnden räknar med att de båda nämndemas nuvarande förvaltningsuppgifter kan fullgöras tiUfredsstäUande inom ramen för nuvarande anslag. För vart och ett av budgetåren under perioden 1993/94-1995/96 bör anslaget föras upp raed oförändrat belopp, /anslaget bör ges karaktären av ramanslag.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Presstödsnämnden skall under perioden 1993/94-1995/96 fördela det StaUiga stödet till dagspressen. Taltidningsnämnden skaU under sarama period fördela det staUiga stödet tiU radio- och kassettidningar.
Resurser
Ramanslag 1993/94; 5 316 000 kr
Planeringsram: 1993/94 1994/95 1995/96
5316000kr 5316000kr 5316000kr
Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden bör under perioden 1993/94-1995/96 fördela det staUiga stödet tiU dagspressen resp. radio- och kassett-tidningar. Efter beslut av regeringen bör nämndema även kunna utföra andra uppgifter med aiUcnyming tUl sina resp. huvuduppgifter.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tUlämpas. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnderaa koraraer därför att tiUdelas ett räntekonto raed kredit i Riksgäldskontoret och medlen under förevarande anslag bör föras tiU detta konto.
199 Vid min medelsberäkning för budgetåret 1993/94 har jag tagit hänsyn till Prop. 1992/93:100 pris- och löneutvecklingen. Med hänsyn till de konsekvenser som Presstöds- gjj 12 nämnden redovisat har jag beräknat det årliga rationaliseringskravet till 24 000 kr.
Under anslaget Stöd till radio- och kassettidningar betalas kosmader för Taltidningsnämndens utbildnings- och utvecklingsverksamhet Min mening är att sådana kosmader bör belasta nämndens förvaltningsanslag. Jag föreslår därför att de medel för utbildnings- och utveckUngskosmader som för innevarande budgetår anvisats från anslagsposten 2 under anslaget Stöd till radio-och kassettidningar i fortsätmingen beräknas under förevarande anslag. Anslaget ökar dänned med 640 000 kr.
Medlen bör i fortsättningen utgå som ramanslag. För budgetåret 1993/94 bör anslaget föras upp med 5 316 000 kr. Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har beräknats tiU 15 948 000 kr.
Anslaget har beräknats utan hänsyn tUl de riktUnjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget kommer att faststäUas slutiigt enligt dessa rikUinjer, och kan därför komraa an awika från det här föreslagna beloppet.
Hemställan
Jag herastäUer art regeringen föreslår riksdagen att
I. godkänna att den övergripande raålsätmingen för Presstödsnäranden och Taltidningsnämnden skall vara i enUghet med vad jag förordat
2. till Presstödsnämnden och Taltidningsnänmden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 316 000 kr.
C 6. Driftsstöd till dagspressen
1991/92 Utgift 431 152 500
1992/93 Anslag 416 000 000
1993/94 Förslag 420 000000
Presstödsnämnden
För år 1991 beviljades 76 dagstidningar driftsstöd med sammanlagt 431 152 167 kr. För år 1992 har t.o.m. augusti månad 72 dagstidningar beviljats sammanlagt ca 417 mkr i stöd. Ytterligare driftsstöd för år 1992 berälcnas uppgå till ca 3 mkr, dvs. totalt för året 420 mkr.
Mot bakgmnd av slutsatsema i resultat- och framtidsanalysema i den för djupade anslagsframställningen som redovisas i inledningen till detta avsnitt konstaterar nämnden att flera dagstidningar har så stora ekonomiska problem att de hotas av nedläggiung. Analysema visar att lågtäckningstidningama inte 200
kan räkna raed någon snabb uppgång av annonsiniäktema under de närmaste Prop 1992/93-100 åren och därför inte kan kompensera en eventuell sänkning av driftsstödet gjj 12 med intäkter från marknaden.
Nämnden föreslår att stödordningen ändras när det gäller stöd tiU tidningar på andra språk än svenska (jfr bet 1989/90:KU31 s. 14). För att vara berättigad tUl stöd skall en sådan tidning, enligt den nuvarande stödordningen, innehålla nyheter, annan information och debatt, sora rör förhållandena i Sverige eller är av allmänt inttesse. Nämnden föreslår att derta krav slopas och ersätts med en regel om att minst 90 % av tidningens abonnerade upplaga skall vara spridd i Sverige. Nämnden bygger i första hand sitt ställningstagande på att den nuvarande regeln framstår som en allvarlig inskräkning i den redaktionella frihet som bör tillkomma dessa tidningar på samma sätt som gäller för svenskspråkiga tidningar. De regler för stöd till tidningar på andra språk än svenska som återstår i stödordningen sedan den föreslagna ändringen genomförts, torde vara tillräckliga för att förhindra att stödet umyttjas på ett icke avsett sätt
För budgetåret 1993/94 begär nämnden att anslaget förs upp raed 420 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Jag har i inledningen till detta avsnitt redogjort för min övergripande syn på presstödet och även redogjort för svårigheten att ange en tteårig målsätming för de presspolitiska åtgärderaa.
När det gäller stöd till tidningar på andra språk än svenska bör en förändring av stödordningen i enUghet raed nämndens förslag genomföras den 1 juli 1993. Därmed slopas kravet på att en sådan tidning skall innehålla nyheter, annan inforraation och debatt, sora rör förhållandena i Sverige eller är av allraänt inttesse, och ersätts med en regel om att minst 90 % av tidningens abonnerade upplaga skaU vara spridd i Sverige.
Jag beräknar anslaget i enlighet med Presstödsnämndens förslag. Anslaget bör föras upp med 420 railjoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat om en förändring av reglema för stöd tUl tidningar på andra språk än svenska,
2. till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 420 000 000 kr.
201 Cl. Utvecklingsstöd till dagspressen Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 34 395 507 Reservation 41560 908 ' '
1992/93 Anslag 7 800 000
1993/94 Förslag 7 800 000
Den nya stödordning som infördes den 1 juli 1990 innebär att de tidigare stödformema utvecklingsbidrag och samverkansbidrag ersatts av utveckUngsstöd. Under en övergångsperiod belastas anslaget även av samverkansbidrag sora beviljats men inte slutförts tmder den tidigare stödordningen.
Presstödsnämnden
För budgetåret 1992/93 hade to.m. oktober månad 12,9 rakr utbetalats i utvecklingsstöd. BevUjade men ännu inte utbetalade utvecklingsstöd uppgick samtidigt till 30,8 mkr. När det gäller lidigare beslul om samverkansbidrag återstår totalt 1,2 mkr att utbetala, varav 0,7 rakr under innevarande budgetär och 0,5 mkr under budgetåret 1993/94.
Mot bakgmnd av slutsatsema i resultat- och framtidsanalyseraa i den fördjupade anslagsframställningen som redovisas i inledningen till detta avsnitt finner nämnden det angeläget att utvecklingsstödet, som minskats med 28 railjoner kronor budgetåret 1992/93, återförs till en väsentUgt högre nivå.
För budgetåret 1993/94 begär nämnden att anslaget förs upp med 17,8 mUjoner kronor, viUcet innebär en ökning med 10 mUjoner Icronor.
Föredragandens överväganden
Jag har i inledningen till detta avsnitt redogjort för min övergripande syn på presstödet och även redogjort för svårigheten att ange en tteårig målsättning för de presspolitiska åtgärdema.
Mot denna bakgmnd, och med hänsyn till det rådande statsfinansieUa läget anserjag inle att utvecklingsstödet bör räknas upp i enlighet raed Press-stödsnämndens förslag. För budgetåret 1993/94 bör anslaget föras upp med oförändrat 7,8 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 8(X) (XX) kr.
202 C 8. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till Prop. 1992/93:100
dagspressen Bil. 12
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag I 000
Den nya stödordning som infördes den 1 juli 1990 innebär att Presstödsnämnden får bevilja kreditgarantier till dagspressen i en sådan omfatming att det sararaanlagda beloppet för utestående garantier uppgår tUl högst 300 raUjoner kronor. Förluster tUl följd av infriade garantier minskar det tiUåtna rambeloppet i raotsvarande raån.
Presstödsnämnden
Nämnden har i augusti 1992 bevUjat statiig länegaranti för ett belopp på 6,3 miljoner kronor jämte räntekosmader till två samverkande tidningsföretag för investeringar i en ny tryckpress. Garantin gäller 15 år och är den första som lämnas inom ramen för den nya stödordningen. Näranden har även beviljat bidrag på sammanlagt 3 858 400 kr för räntekostnader på lånet under fera är. Räntebidraget lämnas under anslaget Utvecklingsstöd tiU dagspressen. För budgetåret 1993/94 begär nämnden oförändrat 1 000 kr på anslaget.
Föredragandens överväganden
Jag har i inledningen till detta avsnitt redogjort för min övergripande syn pä presstödet och även redogjort för svårigheten att ange en tteårig målsätming för de presspolitiska åtgärdema.
I överensstämmelse med Presstödsnämndens förslag bör anslaget föras upp med 1 000 kr för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer an regeringen föreslår riksdagen
att tiU Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 9. Distributionsstöd till dagspressen
1991/92 Utgift 79 546 963
1992/93 Anslag 75 000 000
1993/94 Förslag 75 000 000
203 Fresstödsnämnden pop 1992/93:100
Under budgetåret 1991/92 betalade nämnden ut sararaanlagt 79 546 963 kr i - distributionsstöd för 983 miljoner samdistribuerade tidningsexemplar. För budgetåret 1992/93 räknar nämnden med ett utfall på 75 railjoner kronor.
Mot bakgmnd av slutsatsema i resultat- och framtidsanalysema i den fördjupade anslagsframställningen finner nämnden det angeläget art disttibutionsstödet, som minskats med 7,5 % budgetåret 1992/93, inte sänks ytterligare. För budgetåret 1993/94 begär nämnden att anslaget förs upp med oförändrat 75 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Jag har i inledningen till detta avsnitt redogjort för min övergripande syn på presstödet och även redogjort för svårigheten att ange en tteårig målsättning för de presspoUtiska åtgärderaa.
Mot denna bakgrand beräknarjag anslaget för budgetåret 1993/94 i enUghet med Presstödsnämndens förslag. Anslaget bör föras upp med 75 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag herastäUer att regeringen föreslår riksdagen att
att till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisa en förslagsanslag på 75 000 000 kr.
C 10. Stöd till radio- och kassettidningar
1991/92 Utgift 74 349 481
1992/93 Anslag 90 238 000
1993/94 Förslag lOI 974 000
Taltidningsnämnden
I enlighet med regeringens direktiv har Taltidningsnämnden läranat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. I det följande görs en sammanfattning av nämndens resultat-, framtids- och resursanalyser för verksamheten med racUo cx;h kassettidnmgar.
Taltidningsnämndens resultatanalys
Riksdagens beslut år 1988 (prop. 1987/88:145, bet 1987/88:KU39, rskr. 1987/88:291) om stöd tiU radio- och kassettidningar innebar an fömtsättningar skapades för en dramatiskt förbätttad situation när det gäUer tillgången
tiU innehåUet i dagstidningar för synskadade och andra grupper av funktions- Prop 1992/93-100 hindrade sora inte förraår håUa i eUer bläddra i en tidning. gjj j2
Målsättningen för verksaraheten med radio- och kassettidningar, som i huvudsak forraulerades av riksdagen år 1988 och sora därefter har raodifie-rats något innebär i korthet:
- att minst 50 dagstidningar skall ges ut som taltidning,
- att utbudet av taltidningar skall präglas av god geografisk spridning och poUtisk mångfald,
- att tekniken med redigerade och intalade taltidningar prioriterats, samtidigt som arbetet pågått raed att utveclda RATS-iekniken (radiosända talsyntestidningar för synskadade). För att raöjliggöra en satsning på RATS ändrades stödordningen den I juli 1992 så att frågan ora utgivningsform inte längre har betydelse när det gäller att fördela bidrag (jfr prop. 1991/92:100 bU. 12, bet 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197),
- att näranden skall fräraja marknadsföring samt bedriva viss utbildningsoch utvecklingsverksarahet,
- att årskostnaden (oraräknad i 1992 års penningvärde) för utgivningen av en 6-dagars radiotidning raed en sändare beräknas till drygt 1,2 railjoner kronor. Stödordningen omfattar sedan den 1 juli 1991 även regler för högsta stödbelopp per abonnemang (jfr prop. 1990/91:100 bU. 10, bet 1990/91:KU29, rskr. 1990/91:161).
Taltidningsnämndens resultatredovbning visar i korthet:
- att 60 dagstidningar har beviljats ersättning för taltidningsutgivning to.ra. septeraber 1992, och att ytterligare tte dagstidningar planerar att påbörja taltidningsutgivning under innevarande budgetår,
- att av de 60 dagstidningama står 17 socialderaokratin nära, 6 är cenier-partistiska, 16 är liberala, 10 är raoderata eller konservativa, en står nära railjöpartiet, raedan övriga har beteckningen oberoende. Vidare orafattar utbudet av lokala medel- eUer högfrekventa taltidningar för närvarande samtiiga regioner utom Hälsingland, Västmanlands län, Jönköpings län och Västgötadelen av Älvsborgs län,
- att av de 60 taltidningama koramer 59 ut som redigerade och intalade radiotidningar. En tidning ges ut i RATS-forra, raedan en tidning använder båda teknikeraa. YnerUgare tre av de 59 tidningama samt en nytiUkommande tidning väntas under innevarande budgetår påböija RATS-utgivning,
- att marknadsföringsinsatsema samt utbildnings- och utvecklingsverksamheten genomgående har givit goda resultat Näranden pekar därvid pä tidningsföretagens positiva inställning till taltidningsutgivning, den goda upplageutvecklingen och taltidningsredaktöreraas uttalade vilja att utveclda sitt arbete,
- att årskostnaden för tolv nystartade radiotidningar under åren 1991 och 1992 har beräknats till i genorasnitt 1,3 railjoner kronor. Saratidigt noterar näranden att fyra högfrekventa tidningar ligger nära den gräns på 25 000 kr för maximall stöd per abonnemang som infördes år 1991. En taltidning har upphört under år 1992 som en följd av alt kosmadema överstigit maxirai-nivån. En tidning sora överskrider den gällande stödgränsen på 100 kr per
exemplar för lågfrekventa tidningar står själv för den överskjutande kost- Prop 1992/93-100 nåden. gij 12
Taltidningsnämndens framtidsanalys
Taltidningsnämnden utgår från att verksamheten med radio- och kassettidningar skall fortsätta enligt de målsättningar som riksdagen formulerade år 1988 och med de modifieringar som därefter har gjorts.
Mot bakgmnd av att i det närmaste samUiga regioner i Sverige nu har tiUgång tiU någon lokal raedel- eller högfrekvent taltidning, fömtser nämnden att de senaste årens snabba ökning av antalet taltidningar komraer att minska kraftigt under år 1994. Under budgetåren 1993/94-1995/96 räknar nämnden med att verksamheten komraer att orafatta 67,72 resp. 78 taltidningar.
I de områden som ännu saknar taltidning ligger en utbyggnad med RATS-systeraet närmast till hands. Närandens bedömning i föregående års anslagsframställning att RATS-tekniken komraer att dominera utvecklingen under första hälften av 1990-talet kvarstår. En viss tidsförskjuming är dock ofrånkomlig eftersom flera aktueUa tidningsföretag är i färd med att genomföra tekniska förändringar i sina sätterier. Nämnden har fattat principbeslut om att prioritera fem utvalda dagstidningar vid utbyggnaden av RATS under de närmaste tte åren.
Under perioden 1993/94-1995/96 bör möjligheten öppnas för ytterligare grapper av funktionshindrade att få teckna taltidningsaboimemang. Nämnden avser att återkomma tiU regeringen i denna fråga.
Taltidningsnämndens resursanalys
Under budgetåret 1991/92 har totalt 74,3 miljoner kronor förbrukats under anslaget. Därav avser 65,7 miljoner kronor bidrag till tidningsföretagen för utgivningsverksamheten. Resterande belopp avser inköp av radioUdnings-mottagare, utbildningsverksamhet samt ersätming till Televerket (Svensk Rundradio AB fr.o.m. den 1 juli 1992) för service, sändningskostnader m.m.
Mot bakgmnd av slutsatsema i resultat- och fraratidsanalysen begär Taltidningsnämnden totalt 102 614 000 kr för budgetåret 1993/94, varav 101 974 000 kr (-1-12 356 000 kr) för bidrag UU utgivningsverksamhet ra.m., och 640 (XX) kr (+ 20 (XX) kr) för utbUdnings- och utvecklingsverksamhet.
För perioden 1993/94-1995/96 beräknar nämnden att medelsbehovet för utgivningsverksaraheten kommer art uppgå till totalt 320 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
I 1992 års budgetproposition (1991/92:100 bil. 12 s. 130) uppsköts den planerade fördjupade prövningen av det framtida stödet till taltidningar i avvaktan på de förslag och slutsatser som kunde komraa från 1989 års handikapputtedning. Uttedningens slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhäUe för
alla remissbehandlas för närvarande. Jag är dock inte beredd att ytterligare prop. 1992/93:100 skjuta upp den fördjupade prövningen. gjj 12
Taltidningsnämndens väl genomarbetade anslagsframställning visar enUgt min mening att verksamheten raed radio- och kassettidningar bedrivs raed en sådan inrikming att de raålsättningar sora sattes upp år 1988, och som därefter har modifierats något, i huvudsak har uppnåtts. Handikapputtedningen fmner i sitt slutbetänkande (s. 217 ff) att det nuvarande systemet med stöd tidI taltidningsverksamheten över statsbudgeten visat sig vara effektivt och tiUs vidare bör bibehåUas.
Mot denna bakgmnd drar jag följande slutsatser. Stödet till radio- och kassettidningar bör bibehållas oförändrat vad gäller gmndema för stödet under den kommande tteårsperioden. Det innebär bl.a. att de övergripande målsättningama för verksamheten skall vara oförändrade. Eftersom utbyggnaden redan nått långt, och utbyggnadstakten därraed kan förväntas avta, är det ofrånkomligt att det på några punkter mer kommer att handla om att försvara uppnådda resultat och mindre om att expandera ytterligare. Något nytt mäl uttryckt i antal tidningar bör därför inte sättas upp.
Vidare bör principen ora fuU nettokostnadstäckning för utgivande tidningsföretag gälla även under den koraraande tteårsperioden och anslaget bör även i fortsättningen vara förslagsvis betecknat. Målgmppen för taltidningsverksamheten bör tills vidare vara oförändrad. Jag noterar närandens avsikt att pröva frägan ora raöjUgheten för andra gmpper av funktionshindrade än synskadade att prenuraerera på taltidningar. Jag utgår från att nämnden därvid beaktar vad föredragande statsrådet anförde i denna fråga i propositionen 1987/88:145 ora stöd tiU radio- och kassettidningar.
Den utbyggnad av RATS-tekniken sora nämnden planerar, innebär att statens kosmader för verksamheten på sUct kommer att kunna minskas, raen framför allt innebär RATS fördelar för de synskades informationssituation, eftersom störte delen av tidningen därigenora blir tillgänglig. Jag har erfarit an det på olika bibUotek finns en efterfrågan från synskadade på inläsning av innehällel i de delar av dagstidningama som inte ryms i de redigerade och intalade kassettutgåvoma. På sikt bör belastningen på biblioteken kunna minska genora att fler tidningar distribueras med RATS-tekniken.
När det gäller frågan om synskadades tillgäng till myndighets- och samhällsinformation genom de s.k. läns- och kommuntidningama sora behandlades av konstitutionsutskottet i betänkandet 199I/92:KU27, vill jag för riksdagens information närana att handikapputtedningen i sitt slutbetänkande (s. 143 ff) föreslår ett tiUägg till 4 § förvaltningslagen (1986:223) sora innebär att stat, korarauner och landsting ges en skyldighet att se till alt personer med funktionshinder får den hjälp de behöver för att ta del av information från rayndigheter. Frägan bereds för närvarande inom regeringskansliet tillsamraans med uttedningens övriga förslag. Jag vill också hänvisa till vad chefen för Finansdepartementet anför om betydelse av en god och allsidig samhällsinformation (jfr bil. 8).
Från anslaget betalas kostnader för Taltidningsnämndens utbUdnings- och utvecklingsverksamhet som för budgetåret 1992/93 beräknats under anslags-
posten 2. Jag anser att medel för dessa uppgifter i fortsättningen bör anvisas Prop 1992/93: IOO under anslaget C 5. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden. Jag har gjj 12 därför beräknat en minskning av förevarande anslag med 640 000 kr.
Mot denna bakgrund bör anslaget föras upp med 101 974 000 kr för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 101 974 000 kr.
208 Litteratur och tidskrifter Cll. Litteraturstöd
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
38639 539
39064 000
40866 000
Reservation
7 398 406
Från anslaget utgår stöd till utgivning av litteratur enligt förordningen (1978:490) om statUgt litteraturstöd. Frågor om utgivningsstöd prövas av Statens kulturråd i enlighet med nämnda förordning och förordningen (1988:676) med instmktion för statens kulturtåd. Vidare utgår från anslaget stöd tiU En Bok För AUa AB för utgivning och spridning av kvaUtetslineramr tiU lågl pris, saml tiU Expertkommittén för översätming av finsk facklitteratur till svenska.
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1.
Utgivningsstöd
31 047 000
-1- 1 552 000
2.
En Bok För Alla /
7 933 000
-h 246 000
3.
Komraittén för översätming av
fmsk fackUtteramr tiU svenska
84 000
.-(■ 4000
39 064 000
+ 1 802 000
Statens kulturråd
Statens kulturtåd har i enlighet med regeringens direktiv lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. I det följande görs en sammanfattning av Kulturtådets resultatanalys, framtida handlingsprogram och resursanalys på litteraturorarådet
Kulturrådets resultatanalys
Målet för den staUiga litteraturpolitiken är att tillförsäkra allmänheten ett rikt och varierat utbud av kvalitetsböcker. I detta syfte infördes år 1975 det statiiga litteraturstödet, sora är ett orafattande selektivt titelstöd till förlag och andra utgivare (jfr prop. 1984/85:141, bet 1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392). Kulturrådet drar i sin resultatanalys slutsatsen au stödet fungerat som en allmän stimulans till utgivning av ett bredare urval av god litteratur, delvis beroende på an stödet bidragit till tilUcomsten av en stort antal små och raedelstora förlag.
Ett selektivt stöd till en privat bransch bör vara noga utarbetat. Det bör ha en god effekt i förhållande till insatsen. Det får inte innebära en otillbörlig styming av utgivningen eller en snedvridning av konkurtensförhällandena i
14 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 12
branschen. Stödet får inte heUer innebära att staten övertar uppgifter och kost- Prop 1992/93 -100 nåder sora ligger under branschens eget ansvar. Vidare får stödet inte ha gjj 12 negativa bieffekter, som att driva upp priser eller leda lill en överdrivet slor utgivning. Stöd bör slutUgen beviljas eiUigt enkla och klara fördelningsprinciper som erkänns och accepteras av mottagama av stödet. Kulturtådet menar att den nuvarande svenska litteramrstödsmodeUen i allt väsentiigt svarar mot dessa kriterier.
Distributionsfrågan är det raest akuta probleraet på dagens bokraarknad. Genora det avtalslösa tillstånd som råder i branschen sedan det s.k. fackbokhandelsavtalet upphört, ökar förlagens konkurtens gentemot bokhandeln så drastiskt att det fums risk för att de små och medelstora kvaUtetsförlagens titlar inte når ut tiU handeln.
Kulmrrådets forslag till handlingsprogram
Mot bakgrand av slutsatseraa i resultatanalysen fmner KtUturtådet att de statliga stödinsatsema på litteraturorarådet under perioden 1993/94-1995/96 främst bör inriktas på:
- att behålla ett i huvudsak oförändrat utgivningsstöd vad gäller gmnderaa, raen att stödet reforraeras genom bl.a. ökade anslag och nya stödändamål för att möta förändringar i omvärlden och för att göra det mer verkningsfuUt och ändamålsenligt inom visa områden,
- alt raöta de krav som den ökade intemationaliseringen och det mäng-kultureUa samhäUet stäUer,
- att genom projekt som skolklassikerserien och En bok för alla bidra till en aktiv spridning av god litteramr tUl en bred publik, saml
- att noga bevaka utvecklingen och behovet av stödåtgärder inom bok-disttibutionen.
Kulturrådets resursanalys
Under budgetåret 1991/92 tilldelades sammanlagt 881 titiar utgivningsstöd. 802 ansökningar avslogs och 137 bordlades.
För budgetårel 1993/94 räknar Kulturtådet med en priskompensation om 5 %. Mot bakgmnd av slutsatsema i resultatanalysen och förslaget till handlingsprogram begär Kulmrtådet att anslagsposten I förs upp raed sararaanlagt 34 747 000 kr (-(- 3 700 000 kr).
För de båda efterföljande budgetåren föreslår Kulturtådet en uppräkning av anslagsposten med 1 250 000 kr resp. 750 000 kr.
En Bok För AUa AB
En Bok För Alla AB övertog i april 1992 Stiftelsen Litteraturfrämjandets åta ganden gentemot slaten för utgivning och spridning av kvalitetsUtteratur till lågl pris. Bolagets avtal med staten gäller to.m. den 30 juni 1993 (jfr bet. 1991/92:ICrU26, rskr. 1991/92:221). Se under föredragandens överväganden angående ett nytt avtal. 210
Bolaget har begärt en tteårig förlängning av avtalet Anslaget bör under Prop. 1992/93-100 perioden räknas upp lUca mycket som anslagsposten 1. Utgivningsstöd. gjj j2
Kulturrådet anser i sin fördjupade anslagsframställning att verksamheten En bok för alla är av stor betydelse för spridning av kvalitetsUtteratur och läsfrämjande aktiviteter bland nya gmpper. Rådet tillstyrker en tteårig förlängning av avtalet.
Expertkommittén för översättning av finskspråkig facklitteratur till svenska
Komraittén tillsattes år 1961 under Nordiska Kulturkommissionen med uppgift att välja ut och art låta översätta tiU svenska sådan finsk fackUtteramr som publicerats endast på finska men som bedömdes vara av intresse för en svensk och nordisk läsekrets. Anslagen från Sverige och Finland fömtsattes bU lika stora. Efter upplösningen av kommissionen har kommittén fån direkta statsanslag.
Under kommitténs verksamhetsperiod har ca 85 verk översatts. Ett 10-ial arbeten förbereds för närvarande för utgivning. Kommittén ger cx;kså ekonomiskt stöd för översättning av ett 20-tal artiklar varje år. Målsätmingen är att ert oförändrat antal tidar skaU kunna översärtas.
Mot bakgmnd av denna ambition, och med hänvisning till principen ora ömsesidiga bidrag ländema emellan, bör anslaget räknas upp. För budgetåret 1993/94 begär koramittén att anslagsposten förs upp med 130 000 kr {+ 46 000 kr). Under perioden 1993/94-1995/96 bör en utjämning ske raed det finländska bidraget
Föredragandens överväganden
Kulturtådet har i sin fördjupade anslagsframställning genomfört en ambitiös utvärdering som enUgt rain raening visar art den svenska Utteraturstödsmodel-len i huvudsak verkar effektivt, så att en kulturpolitiskt angelägen utgivning av kvalitetsUtteratur kan upprätthållas med hjälp av en relativt begränsad statlig insats.
Mot denna bakgmnd drar jag följande slutsatser. Kulturtådet bör under perioden 1993/94-1995/96 administrera ett litteraturstöd med i huvudsak samraa övergripande målsättning som för närvarande. Gmndema för utgivningsstödet bör Ugga fast Det innebär att stödet även i fortsättmngen fördelas i huvudsak som ett efterhandsstöd enligt arkersätmingsprincipen.
Svenska bokförläggareföreningen har i skrivelse tiU regeringen den 17 november 1992, med anledning av vad Kulmrtådet anför i den fördjupade anslagsfrarastallningen, frarafört kritik raot det krav på raaxiraipris för liitera-turstödda titiar, den s.k. prispressen, sora finns i stödordningen. Enligt bok-förläggareförentngen har prispressen inte längre någon kulturpolitisk uppgift och bör därför slopas. Jag är pä gmndval av det underlag sora nu föreligger inte beredd att föreslå någon förändring på den här punkten. Jag viU dock för
riksdagens information nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen att Prop 1992/93" IOO ge Kulturrådet i uppdrag att utvärdera prispressen och att komma in med gjj j2 förslag tiU förändringar om det skulle visa sig att den nuvarande ordningen pä den här punkten inte svarar raot de kulmrpoUtiska raålsätmingama.
Jag har tidigare vid behandUngen av Kulmrtådets fördjupade anslagsframställning under B. Kulturverksamhet m.m. redovisat att den samhällsekonomiska situationen är sådan att det inte är möjligt att klara reformåtaganden i den omfatming som Kulturtådet föreslår på olika konstområden, och att Kulturrådets förslag till handUngsprogram huvudsakligen raåste bygga på utnyttjandet av befintUga resurser på området.
Mot den bakgmnden är jag inte beredd alt förorda sådana nya stödändamäl på litteraturorarådet som förutsätter ökade resurser. Kultunådet bör dock även i fortsätmingen, inom ramen för gmndema för utgivningsstödet och övriga av riksdag och regering uttalade riktUnjer, besluta om anslagsmedlen på de olika litteraturkategorieraa och övriga ändamål under anslagsposten Utgivningsstöd. Det innebär att Kulturtådet har befogenhet att tillgodose uppkomna nya stödbehov inom litteraturområdet under fömtsätming att det kan ske genom en omprioritering av redan befintliga resurser under anslagsposten och inora ramen för nuvarande stödordning, t.ex. för utiändsk litteratur i svensk översätming, bam- och ungdomslitteratur, tecknade serier och invandrar- och rainoritetslitteratur (jfr prop. 1984/85:141 s. 33ff, bet I984/85:KrU21,rskr. 1984/85:392).
Kulturrådet föreslår att stödordningen för särskiU kosmadskrävande utgivning (projektstöd) omvandlas inom befintiig resursram till ett renodlat stöd för bUdböcker och bUdverk och att andra kosmadskrävande projekt behandlas under resp. stödordningar för skön- och facklitteratur (jfr prop. 1984/85:141 s. 29ff.). Jag föreslår att en sådan förändring av stödordningen genomförs den 1 juU 1993.
Kulturtådets handlingsprogram innebär bl.a en satsning på skolklassikerserien och utgivningen av En bok för alla. Mot bakgmnd av de positiva erfarenheter sora Kulturtådet redovisar för skolklassikerserien, förordar jag all serien förlängs med målsätmingen att uppnå 100 titiar under den kommande tteårsperioden. För budgetåret 1993/94 bör 2,5 miljoner kronor av anslagsposten I anvisas för detta ändamål.
RUcsdagen gav genom sitt beslut den 23 april 1992 (bet 1991/92 :KrU26, rskr. 1991/92:221) regeringen bemyndigande att ttäffa avtal raed det nya bolaget En Bok För Alla AB som innebär art bolaget övertar Stiftelsen Litteraturfrämjandets tidigare avtalade rättigheter och förpliktelser om utgivning och spridning av En bok för alla för bam och ungdomar samt vuxna to.m. den 30 juni 1993. En avtal med denna innebörd slöts mellan staten och bolaget den 30 april 1992. Som gmnd för sitt berayndigande anförde kultumtskottet bl.a. att utgivning och spridning av kvalitetsUtteramr tiU lågpris ingår som en viktig del i den statUga litteraturpolitiken och att det är angeläget att en sådan utgivning kan fortsätta utan avbrott. Jag delar derma bedömning och förordar att verksaraheten En bok för alla förlängs under perioden 1993/94-1995/96. För art ge bolaget nödvändiga planeringsfömtsätmingar komraer ert nytt avtal
för tiden den I juU 1993-den 30 juni 1996 att ttäffas meUan staten och En Prop. 1992/93:100
Bok För Mia AB den 17 december 1992. Avtalet innebär att vericsamheten gjj j2
för budgetåret 1993/94 tiUdelas ett anslag pä 8 179 000 kr och att bidraget för
de följande två budgetåren räknas upp enUgt den praxis sora gäller för staUiga
bidragsanslag. Avtalet innehåller ett förbehåll för riksdagens godkännande av
de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet.
Statliga kreditgarantier till bokförlag är ett annat av de stöd på Utteramrom-rådet som infördes på 1970-talet (jfr prop. 1984/85:141 s. 5Iff). Myndighetsansvaret ligger hos Närings- och teknUcutvecklingsverket (NUTEK). Inför den kommande tteårsperioden är jag inte beredd att förorda en förlängning av detta stöd, som för budgetåret 1992/93 anvisats under anslaget C 13. Kreditgarantier till bokförlag. Skälet är framför allt att kreditgarantieraa har utnyttjats mycket lite under senare år, och att stödet därför inte längre kan sägas fylla en kulmrpolitisk uppgift. Möjligheten att bevUja kreditstöd bör upphöra vid utgången av innevarande budgetår. Förluster som uppstår som en följd av kreditgarantier beviljade före den 1 juli 1993 bör belasta anslaget A 2. Utredningar ra.ra. Vid ingången av innevarande budgetår fanns utestående garantier på 55 366 kr.
Vid beräkningen av förevarande anslag har jag räknat raed en viss korapensation för prisutvecklingen. Mot denna bakgrund beräknarjag att anslaget bör föras upp raed 40 866 000 kr för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat om en förändrad inrikming på stödet tUl SärskUt kosmadskrävande utgivning (projektstöd),
2. godkänna de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1993/94-1995/96,
3. godkänna att nuvarande ordning för kreditgarantier till bokförlag avskaffas,
4. tiU Litteraturstöd för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 40 866 000 kr.
C 12. Stöd till kulturtidskrifter
1991/92 Utgift 20 364 658 Reservation 736 660
1992/93 Anslag 21450000
1993/94 Förslag 19 450000
Frän anslaget utgår stöd enligt förordningen (1977:393) ora statiigt stöd tUl
kulturtidskrifter. Frågor ora stöd prövas av Statens kulturtåd i enlighet raed
nämnda förordning och förordningen (1988:676) med instraktion för statens
kulturråd.
statens kulturråd Prop. 1992/93:100
I enUghet med regeringens duektiv har Statens kulturtåd lämnat en fördjupad °'- anslagsfraraställning för perioden 1993/94-1995/96. I det följande görs en sammanfattning av Kulturtådets resultatanalys, framtida handUngsprogram och resursanalys på kulmrtidskriftsområdet.
Kulturrådeb resultatanalys
Målet för det statUga stödet tiU kulturtidskrifter är att garantera en mångfald i utgivningen och att därigenom främja ytttandefrihet och stimulera debatt I motiveringar för stödet har angivits tidskriftemas stora roll för den allmänna debatten i kultureUa, sociala och poliuska frågor och därmed för den demokratiska processen.
Antalet tidskrifter i Sverige fortsätter att öka och är i dag ca 10 000, varav ca 800 bedöms vara kulturtidskrifter. Av dessa ansöker årligen mellan 300 och 400 om stöd, varav ca 200 beviljas. Det statUga stödet har spelat en vUctig roll för att kulturtidskrifterna, som lever under svåra ekonomiska villkor, skall överleva.
Under slutet av 1980-talet genomförde Kulturtådet en försöksverksamhet för att förbättta kulturtidskrifteraas ekonomi genom att finna metoder för att öka prenumerationsantalet och minska kostnadema (jfr prop. 1986/87:100 bil. 10, bet. 1986/87:KrUI7, rskr. 1986/87:209). En utvärdering av försöket och förslag till åtgärder lämnades i Kulturrådets rapport (1989:6) StatUgt stöd till kulturtidskrifter (jfr prop. 1989/90:100 bil. 10). Kulturtådet har därefter fån i uppdrag att fortsätta med olika utvecklingsinsatser när det gäller marknadsföring, teknikutveckling och utbildning på kulturtidskriftsområdet (jfr prop. 1991/92:100 bil. 12, bet I991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221).
Kulturtådet drar slutsatsen att kombinationen av produktionsstöd och utvecklingsinsatser på kulturtidskriflsområdet har varit framgångsrik.
Kulturrådets förslag till handlingsprogram
KiUmirädet bedöraer att det tmder en fömtsebar fraratid komraer att fmnas behov av ett produktionsstöd med i huvudsak samraa inrikming och omfatming sora för närvarande. De försök sora genorafördes under slutet av 1980-talet visar att även olika utvecklingsinsatser är nödvändiga. Tidskriftema bör också under 1990-talet få möjligheter till effektivare raarknadsföring, och satsningama på teknUcutveckUng bör fortsätta. Sararaanlagt 20 % av det totala stödbeloppet bör användas för utvecklingsstöd som omfattar marknadsföring, teknikutveckling och utbildning. Kulturtådet pekar på distributionen av tidskriftema som en del av ett genereUt kulmrpoUtiskt problera.
Kultarrådeb resursanalys
För budgetåret 1991/92 beviljades 218 tidskrifter stöd raed belopp meUan 10 000 och 438 200 kr. Därav har 32 tidskrifter erhållit bidrag för inläsning på kassett med sammanlagt 714 500 kr.
För budgetåret 1993/94 räknar Kulturtådet raed en priskompensation om Prop 1992/93-100 5 %. /slaget bör föras upp med 21 750 000 kr (-i- 300 000 kr), varav 20 % gjj 12 bör användas som utvecklingsstöd tUl åtgärder för raarknadsföring, teknikutveckling och UtbUdning.
För de båda efterföljande budgetåren föreslår Kulturtådet en uppräkning av anslaget med 600 000 kr per år.
Föredragandens överväganden
Kulturtådets fördjupade anslagsframställning visar enUgt rain mening att det statiiga stödet till kulturtidskrifter har varit framgångsrikt när det gäller att väma ett stort utbud av kultureUt värdefulla tidskrifter i Sverige. Därtill har inte minst bidragit de oUka utvecklingsinsatser som Kulmrrådet vidtagit.
Mot bakgmnd av Kulturtådets resultat- och framtidsanalyser drar jag följande slutsatser. Under den koraraande tteårsperioden bör Kulturtådet administtera ett statiigt stöd tiU kulturtidskrifter med målsättningen att garantera en kulturellt värdefull raångfald i lidskriftsulbudet Stödet bör dels utgå som produktionsstöd, dels som ett utvecklingsstöd för insatser när det gäller marknadsföring, teknUc och utveckling. Det bör ankomma på regeringen att ange de närmare vilUcoren för stödinsatsema. Målsättningen bör även formuleras som ett krav att under perioden uppvisa besparingar i statens utgifter för produktionsstödet bl.a. som en följd av de utvecklingsinsatser sora vidtas.
Kulturtådet bör under perioden också verka för tydliga prioriteringar när det gäller viUca kategorier av kulturtidskrifter sora i första hand bör få stöd. Bland det stora antalel tidskrifter sora erhåller statiigt stöd, frans t.ex. publikationer vars utgivare är rayndigheter, förlag eller organisationer sora borde ha ekonomiska fömtsätmingar att själva finansiera utgivningen. Det är bl.a. mol denna bakgrand som jag bedöraer alt det finns utrymme att minska anslaget med 2 mUjoner kronor för budgetåret 1993/94.
Jag beräknar att anslaget bör föras upp med sararaanlagt 19 450 000 kr för budgetåret 1993/94. Högst 2 railjoner kronor av anslaget bör få användas för olika utvecklingsinsatser.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen art
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten med kulturtidskrifter skaU vara i enlighet med vad jag förordat
2. till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1993/94 anvisa ert reservationsanslag pä 19 450 000 kr.
6 635 5001 9 342 OOOl 8 030 000
c 13. Stöd till bokhandel
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
Reservation
2 032 380
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1/Vnvisat under anslagen Stöd till bokhandel och Län för investeringar i bokhandel m.m.
Från anslaget utgår kreditstöd, sortimentsstöd, stöd till rådgivning samt katalogdatorstöd enligt förordningen (1985:525) om staUigt stöd till bok-handehi. Vidare utgår från anslaget stöd tiU spridning av bokinformation samt bidrag till Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI) för dess kosmader för administration av den statUga stödverksamheten.
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1.
Lån tiU investeringar i bokhandel m.m.
2 382 OOOl
of
2.
Sortimentsstöd
3 500 000
of
3. 4.
Katalogdatorstöd
Stöd tUl spridning av bokinforraation
1519000 1336 000
of. 1 336 000
5.
Bokbranschens Finan-sieringsinstimt AB
605 000
-1- 24 000
9 342 0002
1 312 000
lAnvisat under anslaget C 15. Lån för investeringar i bokhandel m.m. Övriga
anslagsposter har anvisats under anslaget C 14. Stöd till bokhandel.
2av beloppet får BFI omfördela högst 200 000 kr mellan anslagspostema 2.
Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)
I enlighet med regeringens direktiv har BFI lämnat en fördjupad anslagsframstäUning för perioden 1993/94-1995/96.1 det följande görs en sammanfattning av BFI:s resultat-, framtids- och resursanalyser.
I ansluming till den fördjupade anslagsframställningen har BFI även överlämnat rapporten Bokhandelsbranschen 1992. Rapporten innehåUer en utvärdering av de olUca formema av stadigt stöd tUl bokhandeln samt en redogörelse för förändringar i bokhandelsbeständet under det senaste året och under den senaste tioårsperioden.
BFLs resultatanalys
Det StatUga stödet tiU bokhandeln har två övergripande målsättningar. Dels art att vidmakthålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät, dels att öka tiUgängUgheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln. BFI drar slutsatsen
i sin resultatanalys att det statiiga stödet har haft stor betydelse för bokhan- Prop. 1992/93-100 delns spridning i landet gjj j2
Stöd till investeringar i bokhandeln num. (kreditstöd) infördes på försök år 1977 för att budgetåret 1985/86 permanentas med i huvudsak oförändrade villkor (jfr prop. 1984/85:141, bet 1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392). Kreditstöd lämnas i första hand till fullsorterade bokhandlar pä mindre eller medelstora orter.
Sortimentsstöd infördes budgetåret 1985/86 för att ge raindre bokhandlar möjUghet att kunna erbjuda ett i förhållande tiU sin bokförsäljning hög lagerberedskap av god och aktuell litteratur till rimliga kosmader. Den utvidgning av sortimentsstödet som genomfördes den 1 juli 1992 mot bakgrund av det s.k. fackbokhandelsavtalets upphörande (jfr prop. 1991/92: ICX) bil. 12 s. I36ff. bet 1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221) innebär an situationen förbätttats för de mindre bokhandlar som tidigare var ansluma till fackbokhandelsavtalet och som nu står utanför branschens olika abonnemangssystem.
Stöd till katalogdator infördes den 1 juli 1992 för att ge mindre bokhandlar, med begränsad lagerberedskap, möjlighet att ansluta sig till branschens datoriserade katalog- och datorsystem (jfr prop. 1991/92:100 bU. 12 s. 136 ff, bet. 1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221). I november 1992 hade totalt 44 bokhandlar beviljats sararaanlagt 893 000 kr i katalogdatorstöd. BFI redovisar att störte delen av de berörda bokhandlaraa visat stort intresse för stödet
Stöd till spridning av bokinformation infördes budgetåret 1985/86 för att främja distributionen av en katalog med den samlade svenska utgivningen av bam- och ungdomsböcker (jfr prop. 1984/85:141, bet. 1984/85:KrU2I, rskr. 1984/85:392). Katalogen disttibueras tiU landets saratiiga barafarailjer och har koraraii att Ugga till grand för en årlig s.k. baraboksvecka i hela landet
BFLs framtidsanalys
Bokhandelsbranschens ekonoraiska situation, sora genereUt sett varit bra under andra halvan av 1980-talet, har försämrats under år 1991. Som förklaring till nedgången pekar BFI på att bokhandelns försäljning till såväl koraraunala organ som privata företag rainskat, och att kosmaderaa för lokaler och löner ökat för störte delen av branschen. Bland de bokhandlar sora redan tidigare haft svag ekonorai kan det under den närraaste tiden ske en viss ökning av antalet betalningsinställelser.
Under perioden 1993/94-1995/96 bör de staUiga stöden till bokhandeln i huvudsak utgå enligt nuvarande regler. BFI föreslår att anslaget tUl kreditstöd rälcnas upp och att möjligheten att erhålla kreditstöd utvidgas tiU att omfatta ytterligare kategorier av bokhandlar. I övrigt begär BFI ökningar av anslagen tiU katalogdatorstöd och stöd till spridning av bokinformation. Även anslaget tiU BFLs administtationskostoader bör höjas.
217 BFLs resursanalys Prop. 1992/93:100
Mot bakgrand av slutsatsema i resultat- och fraratidsanalysema begär BFI att "i'- anslaget förs upp med totalt 12 406 000 kr (+ 3 064 000 kr) för budgetåret 1993/94 fördelade på följande ändamål:
- 4 800 000 kr (+ 2 418 000 kr) för kreditstöd för art bl.a. möjliggöra en utvidgning av stödmöjUghetema tiU fler kategorier bokhandlar,
- 3 500 000 kr (of) för sortimensstöd,
- I 700 000 kr (+ 181 000 kr) för katalogdatorstöd för att samUiga berörda bokhandlar skall kunna erhåUa stöd under den koraraande treårsperioden,
- I 551 000 kr (-H 215 000 kr) för stöd ttU spridning av bokinformation för att täcka de verkliga distributionskosmadema och för att staten skaU kunna ta över kosmaden för distribution av bambokskatalogen till skolor, förskolor och bibUotek,
- 855 000 kr (-i- 250 000 kr) för BFI:s administrationsbidrag, bl.a. mot bakgrund av att BFI tUldelats nya arbetsuppgifter raed att fördela statUga stöd utan motsvarande ökning av administtationsbidraget
För de båda efterföljande budgetåren föreslär BFI att anslaget förs upp med oförändrade belopp.
Föredragandens överväganden
BFI har i sin fördjupade anslagsframställning genomfört en arabitiös utvärdering som enUgt min mening visar att de olUca formema av statiigt stöd tUl bokhandeln i huvudsak har varit effektiva. Relativt sraå staUiga subventioner har verksamt bidragit tiU kulttirpoUtiskt värdefuUa resultat
Mot denna bakgmnd drar jag följande slutsatser. BFI bör under perioden 1993/94-1995/96 adrainisttera statens stöd till bokhandeln med i huvudsak oförändrade övergripande målsättningar. Stödet bör även under den kommande tteårsperioden utgå i form av kreditstöd, sortimentsstöd och katalogdatorstöd. För katalogdatorstödet bör målsättningen vara att i sä hög grad sora möjUgt bidra till att berörda bokhandlar kan anslutas till branschens gemensamma datoriserade katalogsystem under den kommande treårsperioden, och att stödet därefter avskaffas.
Den samhällsekonomiska situationen är sådan att uttTmmet för reformåtaganden över huvud taget är mycket begränsat. De staUiga insatseraa för stöd tiU bokhandeln under den kommande treårsperioden måste därför bygga på att de befintiiga resursema inte komraer att kunna ökas.
För en av stödforraema under anslaget, stöd till spridning av bokinforraation, är jag inte beredd att förorda en förlängning för den koraraande treårsperioden. Stödet infördes budgetåret 1985/86 för i första hand en period på tre år. Därefter har det förlängts raed tte resp. två år. Utgångspunkten var från början att finansieringen, efter en kortare tid med särskilt stöd, helt borde kunna övertas av branschen (prop. 1984/85:141 s. 69).
218 Vid beräkning av anslagsposten 5 har jag tagit hänsyn tUl pris- och löne- prop. 1992/93:100 utvecklingen. Jag förordar mot denna bakgrand att anslaget bör föras upp gjj 12 med sararaanlagt 8 030 000 kr för budgetåret 1993/94.
Förslaget innebär alt de medel som för innevarande budgetår anvisats under de båda anslagen C 14. Stöd till bokhandel och C 15. Lån för investeringar i bokhandel m.m. i fortsätmingen beräknas under det gemensamma anslaget C 13. Stöd till bokhandel. De reservationer som vid utgången av innevarande budgetår kan finnas kvar under de båda tidigare anslagen bör föras över tiU detta anslag.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att stödet tUl bokinformation avskaffas,
2. till Stöd tiU bokhandel för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 8 030 000 kr.
C 14. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur
1991/92
Ulgift
7 634 000
Reservation
1992/93
/anslag
8 168 000
1993/94
Förslag
8 576 000
EnUgt stiftelsens nuvarande stadgar, sora fastställdes av regeringen den 22 juni 1988, har stiftelsen till ändaraål att äga och ge ut en nyhetstidning för begåvningshandikappade särat att ge ut lätUästa böcker (LL-böcker). Tidningen bör utforraas sä an den bUr till nytta även för andra gmpper raed läshandikapp. Bokutgivningen bör koncentteras till böcker för sådana vuxna läsare sora har särskilt stora och inte tillgodosedda läsbehov, fraraför allt begåvningshandikappade personer. Marknadsföringen och distributionen av böckema bör ägnas särskild uppmärksamhet Verksamheten skall drivas utan vinstsyfte och inom ramen för ett avtal som ttäffas mellan staten och stiftelsen.
Staten och stiftelsen ttäffade den 21 juni 1990 avtal för perioden den 1 juli 1990-den 30 juni 1993. Avtalet reglerar bl.a. frägor ora bidrag till stiftelsens verksamhet och om prenumerationsavgift för tidningen.
Stiftelsen har lämnat en fördjupad anslagsfraraställning för perioden 1993/94-1995/96.
Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen)
Stiftelsen har i sin fördjupade anslagsfraraställning redovisat verksamheten med utgivningen av nyhetstidningen 8 SIDOR och LL-böcker. Mälen för
verksamheten är att bedriva en god nyhetsförmedling och en variationsrik Prop 1992/93-100 bokutgivning samt att med inforraation och raarknadsföring se uU art produk- gjj 12 tema når sina läsare.
LL-sttftebens resultatanalys
8 SIDOR
Antalet utgåvor per år är f n. 45 nummer. Stiftelsen anser dock att utgivning en gång per vecka eller 50 nummer per är är en önskvärd miniminivå.
Från tidningens start vid årssldftet 1984/85 fram till vären 1991 ökade upplagan successivt till ca 6 200 abonnerade exeraplar. Därefter har upplagan stagnerat och var under år 1991/92 i genomsnitt 5 800. Orsakema anges vara nedskämingar inora den offentUga sektom och stiftelsens begränsade resurser för raarknadsföring av tidningen. Abonnentanalyser visar att det i stor utsttäckning är instimtioner sora står för abonneraangen på 8 SIDOR.
Hösten 1990 datoriserades det redaktionella arbetet med tidningen och desktop publishing-tekniken umyttjas sedan årsskiftet 1991/92 fullt ut varför tryckkosmaderna kunnat sänkas. Distributionskostnadema har enligt stiftelsen ökat markant under den period tidningen givits ut framför allt beroende på portohöjningar.
LL-böcker
För att målet raed en variationsrik bokutgivning skall kunna nås har stiftelsen bedörat att miniminivån för utgivningen bör Ugga på 20 böcker per år. Antalet utgivna LL-böcker fr.ora. år 1984 och t.o.ra. budgetåret 1991/92 är totalt 154. Av dessa har stiftelsen, sedan de övertog verksaraheten från Skolöverstyrelsen 1988/89, sararaanlagt givit ut 68 böcker varav 25 under det första året och 17,14 resp. 12 under de följande åren.
Stiftelsen har för utgivningen av LL-böcker en lilen fasl redaktion. Därutöver finns en rådgivande referensgrupp, LL-rådet Utgivningen skedde tidigare helt i samarbete raed ett antal bokförlag raen under senare är har även egen utgivning förekorarait på LL-förlaget Det genorasnittiiga produktionsstödet tiU andra förlag har under perioden 1989-1992 varit 80 000 kr per bok och varierat raellan 30 000 kr och 150 000 kr. Den genomsnitUiga nettokostnaden per bok vid LL-förlaget har varit 75 000 kr.
LL-böcker har sålts framför allt till biblioteken och skoloma. En post-orderbokhandel startades budgetåret 1990/91 i syfte art göra böckema mer tiUgängUga för bl.a. privatpersoner.
Under senare år har insatser som syftar tUl art nä begåvningshandUcappade läsare prioriterats då denna gmpp kräver mest uppmärksamhet Ombudsorganisationen sora är en hörnsten i detta arbete har enligt stiftelsen inte fungerat tillfredsställande. Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, ungdoraar och vuxna (FUB) har engagerat sig i detta och frän /Iraänna arvsfonden erhållit raedel för ett tvåårigt projekt. Projektet beräknas komma igång under budgetåret 1992/93.
■ 220
Stiftebekapitalet Prop 1992/93:100
Stiftelsekapitalet utökades budgetåret 1990/91 från IOO 000 kr till 600 000 kr. i*- 2 Enligt stiftelsens redovisning har därefter medel tagits från kapitalet för att täcka förluster i verksamheten som uppgick lill 112 000 kr budgetåret 1990/91 och beräknas uppgå tiU 173 000 kr är 1991/92. Riskbufferten är därför nu enligt stiftelsen för låg.
LL-stiftebens framtids- och resursanalys
Behovet av lättförståeliga nyheter och lätUästa böcker koraraer enligt stiftelsens bedöraning förraodUgen att öka i framtiden. Lättiäst material av annat slag, t ex informationsmaterial, komraer även att behövas. Stiftelsen menar att den har en unik kompetens på LL-området och att den i en utbyggd organisation raycket väl skulle kunna fungera sora resurscentral för lättiäst och åta sig uppdrag att frarastäUa lättbegriplig sarahällsinforraation m.m.
Stiftelsen föreslår inga större förändringar av verksamhetens inrikming.
Under den koraraande tteårsperioden har stiftelsen tänkt sig att i saraband med teraanuraraer utöka sidantalet för att åstadkomraa en förbätttad och fördjupad nyhetsinformation. Dessutom påbörjas försök med lösnumraer-försäljning. Prenuraerationsavgiften beräknas under budgetåret 1992/93 höjas till 325 kr. De årliga prenuraerationsintäktema för den koraraande tteårsperioden budgeteras till mellan 2,6 och 3,4 miljoner kronor. Stiftelsen anser att produktionskosmaden bör kunna hållas nere i och med övergången till en allt mer datoriserad verksamhet. Distributionskostnadema beräknas öka med 35% på gmnd av dels portohöjningar och dels ökad upplaga, ökad utgivning och utökat antal sidor.
Bettäffande LL-böckema räknar stiftelsen raed att gradvis öka utgivningen vid det egna förlaget viUcet kan leda till lägre produktionskosmader. För att åstadkomma ytterligare sänkning anpassas och sänks upplagoraa i förhällande till de senaste årens försäljning frän normalt 2 000 exemplar tiU 1 500 exemplar.
Mot bakgrund av det ovan redovisade föreslår stiftelsen följande målsättningar för den kommande treårsperioden: Utgivningen av tidningen och böckema skall öka och produkteraa utvecklas ytterligare kvalitetsmässigt. Stiftelsen skall dessutora inforraera raål gmppema raer effektivt
Sammanfatmingsvis föreslår stiftelsen följande:
1. Nivåhöjning raed 1 494 000 kr för 8 SIDOR och med 1 553 000 kr för LL-böckema.
2. Stiftelsekapitalet höjs tiU 2 railjoner kronor.
3. Budgettara för hela tteårsperioden om 34 595 000 kr.
4. De åriiga anslagen skall i sin helhet betalas ut vid respektive budgetårs början.
221 Föredraganden
Övergripande mål
Verksamheten skall förse begåvningshandikappade och vissa andra gmpper av läshandikappade med nyhetsinformation och litteratur och inriktas på utgivning av en nyhetstidning och lättlästa böcker. Stor vikt bör ägnas raarknadsföring.
Resurser
Reservationsanslag 1993/94: 8 576 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1989 års handikapputredning
Stiftelsen skulle enligt budgetförordningen undergå fördjupad prövning i samband med beredningen av budgetpropositionen hösten 1991. Prövningen uppsköts dock till hösten 1992 i avvaktan på slutbetänkandet från 1989 års handUcapputtedning och att vissa av uttedningens förslag skulle beröra LL-stiftelsen och kunna ttäda i kraft under år 1993 (prop. 1991/92: 100 bil. 12 s. 131, bet. 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). HandUcapputtedningen har nu avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla sora för närvarande reraissbehandlas. Med tanke på det fortsatta beredningsarbetets omfattning och art de förslag som fraralagts av uttedningen inte innebär några betydande förändringar av stiftelsens verksamhet anserjag det inte rimligt att ytterligare uppskjuta en fördjupad prövmng av stiftelsens verksamhet
Resultatbedömning och fördjupad prövning
LL-stiftelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat erfarenheter och resultat från utgivningsverksamheten med nyhetstidnmgen 8 SIDOR och LL-böcker. Under den gångna femårsperioden anser stiftelsen att den uppfyUt målen när det gäller kravet på kvalitet och variationsrikedom. En veckoutgivning av 8 SIDOR och en produktion på 20 LL-böcker per år, som varit stiftelsens ambition och målsättning, har dock inte realiserats. Dessutom anser stiftelsen att hittills gjorda marknadsföringsinsatser inte varit tillräckliga. Jag delar den bedöraningen. Det är dock enligt min mening svårt att utifrån resultatanalysen bedöraa verksarahetens effektivitet
Stiftelsen föreslår ingen förändring av de organisatoriska forraeraa för LL-verksamheten utan förordar en fortsatt stiftelseform raed statiiga bidrag och i stort oförändrad verksamhetsinrikning. För att uppnå de redovisade målsättningama för utgivningsverksamheten och åter få ett tillräckligt stiftelsekapital begär stiftelsen utökade resurser. Det är raot bakgmnd av det ekonoraiska läget inte möjligt all under den kommande treårsperioden öka stödet till verksamheten men enligt min bedöraning bör det vara raöjligt att raed hjälp av rationaUseringar och utnyttjande av ny teknUc effektivisera verksamheten. Jag anser vidare att de problem sora stiftelsen pekar på när det gäller det kryrapande stiftelsekapitalet inger aUvarlig oro. Stiftelsekapitalet skaU utgöra
en buffert vid tillfäUiga kostnadsvariationer varför uttagna medel måste Prop. 1992/93:100 återställas. gjj 12
Det är angeläget att det finns lättiäst nyhetsinformation och litteratur för framförallt begåvningshandikappade. Det är enligt min mening inte realistiskt att nu anpassa bidragsgivningen till lättiäst nyhetsinformation och litteratur med den tidnings- och förlagsverksamhet som i övrigt finns på marknaden. Jag har därför funnit att nuvarande system raed stöd över statsbudgeten tiU LL-stiftelsen bör behållas och omprövas efter tteårsperioden. Det är också viktigt att staten inte utövar någol inflytande över utgivningsverksamheten. Det bör därför som hittiUs vara stiftelsen som med beaktande av stadgama och inora raraen för tillgängliga resurser beslutar om verksamhetens inriktning och omfattmng.
Slutsatser
Mot bakgmnd av den fördjupade prövningen är det min bedömning att verksamhelen under den kommande tteårsperioden bör fortsätta i nuvarande stiftelseform och att det övergripande målet för verksaraheten bör vara att förse begåvningshandikappade och vissa andra gmpper av läshandikappade med nyhetsinforraation och litteratur. Verksamheten bör även i fortsätmingen omfatta utgivning av en nyhetstidning för begåvningshandikappade samt utgivning av lättiästa böcker (LL-böcker). Med tanke på områdets speciella karaktär bör marknadsföringen ägnas stor vikt.
Jag avser att föreslå regeringen att ttäffa elt nytt treårigt avtal för tiden fr.o.ra den 1 juU 1993 i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående angivit om målel för verksamheten.
Vid beräkning av anslaget för budgetåret 1993/94 har jag tagit hänsyn till viss kompensation för prisutvecklingen.
Jag föreslår an medlen tUl stiftelsen också i fortsättningen anvisas under ett reservationsanslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen an
1. godkänna den övergripande målsätmingen för och inrikmingen av verksamheten med utgivning av lättiäst nyhetsinformation och litteratur enUgt vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. tiU Bidrag till Stiftelsen for lättläst nyhetsinformation och litteratar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 8 576 (XX) kr.
c 15. Talboks-och punktskriftsbiblioteket Prop. 1992/93:100
Bil. 12 1991/92 Utgift 60 853 0001 Reservation 3 098 946
199293 Anslag 61 447 OOOl
1993/94 Förslag 62 323 000
lAnvisat under anslagen Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Förvaltningskostnader och Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskosmader (budgetåret 1991/92 under åttonde huvudtiteln).
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) skall enligt sin instmktion (1988:341) i samverkan med andra bibliotek förse synskadade och andra läs-handUcappade med litteratur. BibUoteket skall särskilt framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker, sälja punktskriftsböcker samt ge upplysningar och råd inom sitt verksamhetsoraråde till frärast folkbibliotek. Biblioteket fungerar som lånecenttal för talböcker. BibUoteket har vidare en centtal utskrivningstjänst för dövblinda och svarar för framställning av studielitteratur för läshandikappade högskolestuderande (anslaget under åttonde huvudtiteln F 6. Bidrag tUl vissa studiesociala ändamål). TiU bibUoteket är knuten en punktskriftsnämnd som enligt sin instruktion (1985:391) har att främja och utveckla punktskriften för synskadade.
BibUoteket är tillsynsmyndighet för frågor rörande bidraget till den framställning av videogram på teckenspråk för döva vilken utförs av Sveriges Dövas RUcsförbund (SDR).
Enligt 18 § upphovsrättslagen (1960:729) får talböcker under vissa villkor fritt framställas för utiåning till synskadade och personer raed vissa andra funktionshinder. Utiåning av talböcker sker vid landets folkbibliotek. Riksdagen uttalade år 1988 att TPB bör inrikta sin planering på rainst 1 750 tal-bokstiUar per år. För den totala produktionen av boktitlar tillgängliga på kassett har den tidigare Handikapputtedningens betänkande (SOU 1976:20) Kultur för alla varit vägledande, näraligen att 25% av svartskriftsproduktionen på ett år ska finnas tillgänglig på kassett. Ett ytterligare riktraärke har varit folkbibliotekens inköpspolitik vilket innebär att det utbud som normalt finns pä foUcbibUotek också skall göras tiUgängligt som talbok.
Biblioteket har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
Talboks- och punktskriftsbibliotekets resultatanalys
TPB:s förvärv av talböcker, genom egen produktion och köp från andra producenter, har under perioden 1987/88 to.ra. 1991/92 varierat från 3 095 till 3 257 titiar per år. Utiåningen av talböcker har ökat under den gångna femårsperioden. FörmedUngslånen, dvs. fjärrlån och depositioner, har dorainerat. Depositionerna har under perioden utgjort ca 30 % av länen raedan ca 65 %
har varit enstaka fiärtlån. Direktiånen svarar således för en raycket Uten del av
•• 224
utiåningsverksaraheten och har framför aUt avsett personer som varit bosatta i Prop. 1992/93-100 utiandet Bil. 12
TPB har under de senaste åren minskat antalet exemplar per titel som ett led i utvecklingen mot lånecenttal. Biblioteket gör den bedömningen att den lokala och regionala talboksverksamheten utvecklats och därmed gått i den rikming mot decenttalisering som staten eftersttävat och att de talboksplaner sora faststäUdes under budgetåret 1985/86, tillsararaans med de statUga bidragen tiU länsbibliotekens talboksinköp, har bidragit till detta. Biblioteksverksamheten för synskadade och andra uUboksberättigade gmpper ute i landet är emellertid enUgt TPB fortfarande av varierande kvalitet och omfattning. Den lokala och regionala verksamheten har hittills inte inneburit an efterfrågan på TPB:s tjänster bUvit mindre utan den har istäUet ökat
Under perioden 1990/91-1991/92 har bibUoteket drivit ett projekt där man använt talböcker i grundskolan för elever med läs- och skrivsvårigheter. Resultaten har enligt TPB varit mycket goda och förmodligen bidragit till att utiåningen av talböcker för bam ökat något under budgetåret 1991/92.
TPB är den ojäraförligt största punktskriftsproducenten i landet, säväl när det gäller böcker för utlåning och försäljning sora i fråga ora kurslitteratur för högskolestuderande. Utiåningen av punktskriftsböcker har rainskat under de två senaste budgetåren vilket TPB anser frärast beror på otillräcklig inforraation.
Vericsamheten vid TPB:s enhet för studielirteratur är i första hand inriktad på att producera kurslitteratur för högskolestuderande sora är synskadade, rörelsehindrade eller har dyslexi (läs- och skrivsvårigheter). Den övervägande delen av kursUtteraturen produceras sora talböcker, en del som punktskriftsböcker, och en mindre del som förstorad litteratur för studerande som är synsvaga. Antalet studerande sora fått service har ökat från 74 till 122 meUan budgetåret 1987/88 och budgetåret 1991/92.
Videogram på teckenspråk
SDR Video har under 1986/87-1990/91 byggt upp sin verksarahet genom att investera i professionell TV-teknik speciellt anpassad för produktion av videogram pä teckenspråk. Antalet programrainuter har under fyra av de fera åren dock blivit lägre än planerat. Under budgetåret 1990/91 producerades endast hälften av det planerade antalet programminuter, 509 istäUet för 1 100. Orsakema tUl detta är enligt SDR problem i samband raed uppbyggnaden. Budgetåret 1991/92 producerades 921 programrainuter.
Programmen disttibueras huvudsakligen per post till dövföreningama, vUket enUgt SDR begränsar spridningen. I genomsnitt sänds 167 exeraplar per program ut till dövföreningar, skolor och bibliotek. En distribution via etersändning är enligt SDR önskvärd ora alla döva snabbt skall få tillgång till prograramen.
15 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 12
Talboks- och punktskriftsbibliotekets framtids- och resursanalys Prop 1992/93 -100
TPB gör bedömningen att den svenska modellen för talboksverksamheten, "i'- med fördelaktig upphovsrättslagstiftning, portobefrielse och staUigt stöd, är den bästa lösningen för den enskilde läshandikappade. Den svenska talboksmodellen är emeUertid beroende av att alla nivåer, dvs. TPB, länsbiblioteken och kommunbiblioteken, fungerar bra. TPB drar slutsatsen att eftersom talboksverksamheten fortfarande är av varierande kvalitet och omfatming ute i landet komraer fjärtlånen från TPB att öka under hela 90-talet Vidare befarar TPB att en tiUtagande åtsttaraning av koraraunemas ekonomi och bristen på reglering av kommunemas skyldighet kan korama att leda tUl att talboksverksamheten i kommimeraa stagnerar och går tiUbaka.
Ora en minskad servicebenägenhet hos kommunerna sktUle leda tiU ett ökat tryck på TPB skulle följden enligt TPB kunna bli en försämring av servicen. För att förhindra en sådan utveckUng har TPB:s styrelse beslutat att från den I juli 1992 införa låneresttiktioner för den raest efterfrågade litteraturen. Därmed raåste länsbibUoteken och foUcbibUoteken enUgt TPB ta ett störte ansvar för an mycket efterfrågade talböcker finns i tillräcklig mängd ute på bibUoteken. TPB komraer samtidigt med lånerestriktionema mycket aktivt alt stödja länsbiblioteken och kommunbiblioteken med ökad inforraation och UtbUdning av aU slags bibliotekspersonal.
EnUgt TPB koraraer det sannolikt inte att finnas någon komraersiell marknad för punktskrift varför personer sora läser punktskrift även i framtiden är hänvisade tiU en av staten fmansierad verksamhet
TPB har nu ttäffat avtal med Sveriges Författarförbund som gjort det möjligt att fr.o.m. läsåret 1992/93 tiUgodose i första hand punktskriftsläsande högskolestuderande med diskettböcker. En diskenbok är en bok som har överförts till diskett och sora blir direkt tillgänglig för läsning i en dator via syntetiskt tal eller punktskriftsdisplay. Det nyligen ingångna avtalet kan enligt TPB visa vägen för stora förbättringar av litteraturförsörjningen för de läs-handUcappade.
Det syntetiska talet har stor betydelse när det gäller de läshandikappades raöjligheter att med hjälp av datorer få fram inforraation ur databaser, CD-ROM-skivor och diskettbaserade böcker. Talsyntesen bedöms dock knappast kunna utvecklas så pass under 1990-talet att den helt skulle kunna ersätta talböcker på skönUtteraturorarådet
Utvecklingen av ett nytt talboksmediura är enligt TPB beroende av utvecklingen på det intemationella planet. Redan idag står det dock klart att de nuvarande talböckema på analoga tvåspårskassetter inora en överblickbar framtid komraer att ersättas av digitala raedier. TPB koramer att följa och pröva de medier som nu är under utveckUng.
TPB föreslår bl.a. att följande målsätmingar skall gälla för verksaraheten under perioden:
- Fortsatt god och snabb tUlgång tiU det samlade talboksutbudet
- En produktions- och förvärvsnivå av talböcker på ca 3 000 titiar per år, varav 1 8(X) i egen produktion.
- Ökad talboksutiåning i landet med minst 5% ora året 226
- Utiåningen från TPB skall utgöra ca 10% av den saralade talboks- Prop. 1992/93:100 utiåningen och främst omfatta de titiar som bara finns hos TPB. gjj j2
- Oförändrad produktions- och förvärvsnivå av punklskriftsböcker, ca 400 titiar per år.
- Ökad punktskriftsutiåning raed 15%.
- Ökad produktion av videograra på teckenspråk genora SDR från ca I 000 progrararainuter i dag till 2 200 budgetåret 1995/96.
Biblioteket fraraför i anslagsfrarastäUningen följande förslag för att nä de av biblioteket uppstäUda målen:
1. Projekt med utskrivningstjänst på punktskrift Den sararaanlagda kostnaden beräknas tiU 4 460 000 kr.
2. Studielitteraturenheten bör bli en egen verksarahetsgren under TPB och finansieras helt under åttonde huvudtiteln, littera F. Resurstillskott raed 375 000 kr per år.
3. Fortsatta medel tUl projekt för utveckUng av digitala talböcker.
4. TiUägg tiU I§ i TPB:s myndighetsinstruktion: Biblioteket skall ha en studielitieraturservice till synskadade, rörelsehindrade och dyslektiska högskolestuderande.
5. Ökning av bidraget till SDR:s produlction av videogram på teckenspråk. Bidraget föreslås uppgå till sararaanlagt 27 931 000 kr för den koraraande tteårsperioden.
6. Medel till SDR för ett tteårigt ungdorasprojekt Kosmaden beräknas till 700 000 kr om året.
7. Ett saralat ramanslag för TPB:s förvalmings- och produktionskosmader på 45 166 000 kr.
8. Ett särskilt ramanslag för förvaltningskostnader vid TPB:s studie-litteramrenhet under ättonde huvudtitehi pä 3 643 000 kr.
9. Förslagsanslag för studielitteratur under åttonde huvudtiteln pä 10 310 000 kr.
10. SDR föreslår att en uttedning tillsätts för att utteda videogramverk- samhetens fortsatta inriktning och an raålgmppens behov kartiäggs. TPB stö der ett sådant förslag raen vill vidga uppdraget till att röra alla läshandUcappa- des tiiUgång lUl Utteratur och läroraedel.
Nationalencyklopedien i elektronisk version
Med anledning av ett uppdrag från regeringen att utreda möjligheteraa för en handikappanpassning av den elektroniska versionen av Nationalencyklopedien (se prop. 1991/92:100 bil. 12) har TPB i samarbete med Statens handUcappräd inkommit med en skrivelse raed heraställan ora raedel för arbetet raed handikappanpassningen.
227 Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Talboks- och punktskriftsbiblioteket skall i samverkan med andra bibliotek förse synskadade och andra läshandikappade med litteratur genom att framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker och sälja punktskriftsböcker.
Resurser
Ramanslag 1993/94: 62 323 000 kr
- Från ramanslaget skall 10 461 000 kr utbetalas lill Sveriges Dövas Riksförbund sora bidrag för produktion av videograra för döva m.m.
-1 ramanslaget ingår en engångsanvisning på 250 000 kr.
Planeringsram: 1993/94 1994/95 1995/96
62 323 000 kr 62 073 000 kr 62 073 000 kr
Övrigt
Beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1994/95.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1989 års handikapputredning
TPB skulle enligt budgetförordningen undergå fördjupad prövning i samband raed beredningen av budgetpropositionen hösten 1991. Prövningen uppsköts dock till hösten 1992 i avvaktan pä slutbetänkandet frän 1989 års handikapputredning och att vissa av uttedningens förslag skulle beröra TPB och kunna träda i kraft under år 1993 (prop. 1991/92: 100 bil. 12 s. 131, bet. 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). Handikapputredningen har avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhäUe för alla sora för närvarande remissbehandlas. Med tanke på det fortsalla beredningsarbetets omfatming och att de förslag som framlagts av uttedningen inte innebär några betydande förändringar av TPB:s verksarahet anserjag det inte rimligt att ytterligare uppskjuta en fördjupad prövning av TPB:s verksamhet.
ResuUatbedörrming och fördjupad prövning
I sin fördjupade anslagsframstäUning har TPB utförUgt redovisat villkoren för sin verksamhet i dag. Min bedömning är au de övergripande målen för verksamheten uppnåtts och att TPB:s resultat är att beteckna sora raycket goda. Biblioteket har fungerat på ett effektivt och initiativrikt särt sora lånecenttal och som landets främsta producent av tal- cx;h punklskriftsböcker. Biblioteket har vidare aktivt deltagit och följt den internationella och tekniska utvecklingen.
Jag delar TPB:s bedömning att biblioteket är en viktig centtal instans för utvecklande av kompetens och service åt läns- och komraunbibliotek och att standarden pä de lokala och regionala talboksbestånden alltjämt är mycket ojämn. Jag anser därför att det finns goda skäl att ge TPB fortsatt uppdrag att
fullgöra de uppgifter sora slaten har när det gäller försörjningen med litteratur j>rop. 1992/93:100 åt synskadade och andra läshandikappade gmpper. gjj 12
Även om jag bedöraer att TPB:s produktions- och disttibutionsinsatser behövs under den koraraande tteårsperioden bör det vara bibUotekets sttävan att verka för en fortsatt decenttaUsering av talboks verksara heten i landet I denna del har TPB en vUctig roU som samordnare och inforraatör.
Inom TPB:s område sker en teknisk utveckling som på något längre sUct påtagligt kan förändra villkoren för vericsaraheten. Det är angeläget att TPB både följer utvecklingen och aktivt verkar för att ändamålsenliga lösningar koraraer fram.
Vad bettäffar SDR:s verksamhet raed produktion av videogram för döva anser jag att de uppgifter som TPB för närvarande har sora bidrags- och tillsynsmyndighet är ändamålsenliga och bör fortsätta som tidigare. När verksamheten stabiliserats bör SDR kunna producera ett störte antal programminuter. Jag anser därför att verksamheten bör fortsätta med samma inrikming och ambition som tidigare under perioden 1993/94-1995/96 raen att regeringen inför nästa tteårsperiod bör göra en mer föratsätmingslös genoragång både vad gäller produktion och organisation.
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövningen drar jag följande slutsatser. Övergripande raål för TPB skall även i fortsätmingen vara att i samverkan raed andra bibliotek förse synskadade och andra läshandikappade raed litteratur genora att framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker samt sälja punktskriftsböcker. Biblioteket skall ge upplysningar och råd inom sitt verksamhetsområde till främst folkbibliotek samt skall fungera sora centtal instans för att utveckla korapetens och ge service åt alla delar av landet TPB skall särskilt följa den tekniska utvecklingen samt verka för att en anpassning av tekniska läshjälpmedel sker för läshandikappade. Det bör ankomraa på regeringen att meddela närmare föreskrifter.
Vid beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn tiU pris- och löneutvecklingen. TPB bör vidare erhålla vissa engångsmedel för projekt raed handikappanpassning av Nationalencyklopedien. Enligt riksdagens beslut om oraställning och rainskning av den statliga adrainisttationen har anslaget minskats med 300 000 kr (prop. 1990/91:150 bU. 11:7, bet 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390).
Jag har vidare beräknat att det är möjligt att reducera kosmaderaa ytterligare för verksamheten genom rationalisering med 0,5%.
Biblioteket bör i likhet med tidigare år få en bemyndigande an göra bestäUningar av talböcker, punktskriftsböcker och informationsmaterial sora koraraer att belasta anslaget budgetåret 1994/95. Jag föreslår att berayndigandet skall avse högst 11 000 000 kr.
Jag föreslår att medlen till TPB som för innevarande budgetår anvisats under de båda anslagen C 16. TPB: Förvalmingskosmader och C 17. TPB: Produktionskosmader i fortsättningen bör anvisas under ett enda raraanslag.
229 TPB:s framställning i övrigt föranleder inga åtgärder från rain sida. Plane- Prop 1992/93-100 ringsramen för den kommande tteårsperioden bör uppgå till 186 469 000 kr. gjj 12
TPB uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen sora utgör en fömtsätming för lån i Riksgäidskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstiUgångar. Bibliotekets engångsanvisning för installation av en lokalt bibliotekdatasystem budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 12, bet 199I/92:KrU26, rskr. 1991/92:221) bör därför övergå till lån i RUcsgäldskontoret. Behovet av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 2 200 000 kr.
Anslaget har beräknats utan hänsyn tUl de riktUnjer som chefen för Finansdepartementet redovisat udigare denna dag när det gäller förändringar av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Stalshälsan, övergång till län i Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bU. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget komraer att fastställas slutiigt enUgt dessa riktiinjer, och kan därför koraraa att avvika från det här föreslagna beloppet
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom talboks- och punktskriftsbibliotekets ansvarsområde i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. medge att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett bestäUningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1994/95,
3. till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1993/94 anvisa en raraanslag på 62 323 000 kr.
C 16. Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden
1991/92
Utgift
2 930 000
1992/93
Anslag
3 041000
1993/94
Förslag
3 128 000
Från anslaget utgår medel till lönekostnader för föreståndare och fem forskningsassistenter vid Svenska språknämndens sekretariat Vidare utgår bidrag till vissa andra kosmader som lokaler och expenser samt projektet Terminologiskt utvecklingsarbete på invandrarspråk. Övriga kosmader för Sven.ska språknämndens verksamhet täcks av anslag från olUca fonder, prenumerationsavgifter för tidskriften Språkvård m.ra.
Sverigefraska spräknäranden har bidrag även från den fmska staten.
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1. Lönekostaader
1909 000
-t- 13 000
2. Bidrag till lokal-och kontorskosmader
327 000
of
3. Terminologiskt UtveckUngsarbete på invandrarspråk
199 000
of
4. Bidrag tiU Sverigefmska språknämnden
606 000
■1- 74 000
Summa
3 041 000
+ 87 000
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Svenska språknämnden
Svenska språknämnden föreslår i sin anslagsframställning endast raindre justeringar av anslaget sora kompensation för kostaadsöknmgar.
Sverigefinska språknämnden
Sverigefinska språknämnden föreslår art bidraget tUl nämnden höjs med 74 000 kr. Ett antal skrivelser som uppmärksammar nämndens ekonomiska simation har inkorarait från oUka organisationer m.ra.
Föredragandens överväganden
För Svenska språknämnden har beräknats vissa justeringar för prisökningar. Jag viU här hänvisa till vad chefen för Finansdepartementet anför ora behovet av en samordning av den offenUiga språkvården och den roll Svenska språknämnden bör få i det arbetet (jfr bil. 8).
Sverigefinska språknämnden har en vUctig uppgift sora ansvarig för att vårda och utveckla finska språket i Sverige genom telefonrådgivning, publikationsverksamhet m.ra. Finska språket är modersmål för en stor rainoritet svenskar, dels bland urspmngsbefoUcningen i Tomedalen, dels bland personer som invandrat till Sverige. En förstärkning av nämndens resurser är enligt min mening motiverad. Nämnden bör således få den begärda ökningen av statsbidraget med 74 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 128 000 kr.
231 Radio och Television Prop. 1992/93: ioo
Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
Allmänna riktlinjer för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
Riksdagen beslutade den 2 juni 1992 (bet. I991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) an godkänna regeringens förslag i propositionen 1991/92:140 om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten I993-I996 ra.ra.
Genom riksdagens nyssnämnda beslut lades riktiinjer för public serviceverksamheten fast för en fyraårsperiod. Regeringen har därefter ingått avtal med de tte public service-företagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB (det sammanslagna radiobolaget) samt Sveriges Utbildningsradio AB om deras verksamhet under perioden den 1 januari 1993-den 31 deceraber 1996. 1992 är därmed det sista år som Sveriges Radio-koncemens verksaraheten bedrivs i den form som faststäUdes i riksdagsbeslutet år 1978 (prop. 1977/78:91, bet I977/78:KrU24, rskr. 1977/78:337).
I enlighet med riksdagsbeslutet år 1992 gäller följande allraänna riktiinjer för pubUc service-verksamheten tmder avtalsperioden 1993-1996.
Verksamheten regleras främst genom radiolagen (1966:755), lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden och förordningen (1988:339) med instruktion för Radionämnden. Av betydelse i sararaanhanget är också lagen (1989:41) och förordningen (1989:46) ora TV-avgift
I enlighet med avtalen mellan staten och programföretagen är public service-uppdraget i huvudsak oförändrat i förhållande till det uppdrag sora har gäUt under den senaste avtalsperioden. I avtal som träffats mellan staten och pubUc service-företagen regleras verksamheten under krig eUer vid krigsfara. Samdiga avtal omfattar perioden den I januari 1993-den 31 december 1996.
Regeringen har raeddelat pubUc service-företagen tillstånd enUgt 5 § radiolagen att under tiden den I januari 1993-den 31 deceraber 1996 sända radioprograra i mndradiosändning. Sora villkor för sändningsrätten gäller att de avtal som ttäffas mellan staten och företagen alltjärat är i kraft. Närmare bestämmelser om rättigheter och skyldigheter beträffande sändningsrätten och programverksarahelen finns i radiolagen och i avtalen mellan staten och programföretagen.
Radionämnden övervakar genom efterhandsgranskning att programföretagen iakttar bestämmelsema i radiolag och avtal.
Svensk Rundradio AB är huvudraan för randradionätet. Rundradiobolaget skall ge sändningsberättigade programföretag tillgång till sändaraätet på likvärdiga villkor. Verksamheten regleras i avtal meUan rundradiobolaget och public service-företagen.
Public service-företagen utgör tillsararaans raed Radionämnden den s.k. randradiorörelsen.
232 Public service-verksamheten fmansieras med TV-avgiftsmedel som riks- Prop. 1992/93:100 dagen anvisar från randradiorörelsens resultatkonto (mndradiokontot). Medel gjj 12 för programverksamheten för utiandet anvisas dock över statsbudgeten under anslaget Radioprogramverksarahet för utlandet (tredje huvudtiteln).
Även Radionärandens verksarahet fmansieras med TV-avgifter.
Sponsring fär i begränsad orafattning förekoraraa i Sveriges Televisions och Sveriges Radios sändningar.
Radiotjänst i Kimna AB (RIKAB) ansvarar för TV-avgiftsuppbörden och avgiftskonttoUen. I avtal som ttäffades år 1989 mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB regleras bolagets uppgifter.
Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. mndradiokontot, hos Riksgäldskontoret Utbetalningen av raedlen värdesäkras med utgångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller genom Riksgäldskontoret det rörelsekapital randradiorörelsen behöver när avgiftsmedlen inte räcker tUl.
Sveriges Televisions ansvar för förvalming av randradiomedlen regleras i ett avtal som ttäder i kraft den I januari 1993 och gäller tills vidare.
Verksamheten år 1991
Genora 1990 ärs riksdagsbeslut (prop. 1989/90:100 bil. 10, bet 1989/90: KrU25, rskr. 1989/90:274) anvisades Sveriges Radio och Televerket raedel för kalenderåret 1991. Redovisningen i det följande avser kalenderåret 1991.
För public service-verksaraheten togs drygt 4 266 mkr av avgiftsmedlen i anspråk under år 1991. Sveriges Radio-koncemen disponerade 3 481,4 mkr för programverksamheten i dess helhet, raed undantag av utiandsprograra-verksaraheten. Televerket umyttjade totalt 570 rakr. Kosmaderaa för Radionämndens verksamhet var drygt 3,5 mkr. Övriga kostnader bestående av vissa avskrivningar till följd av att intäktema bruttoredovisas uppgick till 211,1 rakr.
Under är 1991 uppgick de totala intäktema i form av TV-avgifter m.m. samt ränteintäkter till 4 137,9 rakr, vilket i förhållande till de avgiftsraedel som togs i anspråk innebär ett negativt resultat om 128,2 mkr. Det saralade underskottet i randradiorörelsen uppgår till 239,7 mkr.
Antalet TV-avgifter uppgick I99I tUl drygt 3,3 miljoner.
Programföretagens verksamhet år 1992 och plan för år 1993
Nedan följer en sammanfatming av public service-företagens redovisning av verksamheten är 1992 samt för planema inför är 1993.
Med anledning av 1992 års riksdagsbeslut pågår sedan somraaren 1992 ett arbete raed att omstrukturera och i vissa fall lägga ned verksaraheter sora bedrivits inom det hittiUsvarande moderbolaget
233 Sveriges Television Prop 1992/93:100
Verksamheten 1992 Bil. 12
Sveriges Televisions totala sändningstid år 1991 uppgick till drygt 134 timmar per vecka, viUcet är en ökning med drygt 26 tiraraar per vecka järafört med 1986/87. Av den totala sändningstiden år 1991 utgjorde drygt 11 timmar per vecka regionala sändningar.
Medverkandekosmadema beräknas för år 1992 uppgå till 208,9 mkr, en ökning med 16,9 rakr järafört med år 1991. Ökningen beror dels på gageglidning, dels på en ökad volym. Kostnaderaa för saraproduktioner och pro-duktionsutiäggningar samt avtalsbundna kosmader beräknas under år 1992 uppgå ull 172,1 mkr, vilket aren Ökning med 21,4 mkr jämfört med är 1991.
Den totala disttiktsproduktionen beräknas år 1992 uppgå till 993 timmar. Hela landet täcks av regionala nyhetssändningar. Totalkosmaden för de regionala nyhetssändningarna är ca 100 mkr.
Av Sveriges Televisions totala utbud under verksamhetsåret avsåg ca 60 % program på svenska språket.
I dag har ca 4,5 miljoner människor uttustning för att ta emot Sveriges Televisions lext-TV-sändningar. Under verksamhetsåret 1992 har svenska program lexials i en omfatming som motsvarat i genomsnitt ca 14 timmar per vecka, vilket är en fördubbling jämfört med år 1987/88. Sedan år 1989 sänds veckonyhetssändnmgar på teckenspråk.
Sveriges Televisions samlade sändningstid pä minoritetsspråk uppgick år 1992 tiU ca 300 tiraraar. Det finskspräkiga prograraulbudet i TV orafattar dagliga nyhetssändningar (raändag-fredag). Utbudet av program på samiska är ca 5 tiraraar per år.
Reformverksamheten 1992
Sveriges Televisions andel av reforratillskoitet för 1992 uppgår tUl ca 80 mkr som fördelats lika mellan Kanal 1 och TV 2. Av reformmedlen för 1992 har 45 mkr använts för art förstärka den gestaltande produktionen, 10 mkr till barn- och ungdomsprograra, 15 mkr till längfilmsuibudet och 10 mkr till övriga mindre programsatsningar.
Rationaliseringsåtgärder 1992
Rationaliseringsåtgärderaa under är 1992 har lett tUl en besparing om 80 mkr.
Åtgärderaa har inte inneburit nägra genomgripande strukturella förändringar.
En minskning av personalkosmadema beräknas ge en besparing pä 20 mkr.
Överföringen av drifttekniken i Stockholm till Kanal 1 och drifttekniken i
Göteborg och Malmö lUl TV 2 som genomfördes fr.o.m. årsskiftet 1991/92
har gett en besparing om 35 mkr. Genora en översyn av invesieringsplanema
för ny- och äteranskaffningar har 1992 ärs investeringsplan minskals med ca
50 rakr, vilket kostnadsraässigt innebär en besparing på ca 7 rakr. Genora
kostaadsminskningar inora servicedivisionen och vardagsrationaliseringar
beräknas 18 rakr sparas.
234 Verksamheten 1993-förutsätmingar och planer Prop. 1992/93:100
1 enlighet med 1992 års riksdagsbeslut anvisas Sveriges Television ""• '-
2 604,5 mkr för år 1993 (i 1990 års prisläge).
Sveriges Televisions andel av rationaliseringskraven uppgår till 133 mkr för perioden 1992-1994. 1992 års verksamhetsförändringar beräknas som nämnts ge en besparing om 80 mkr. Sveriges Television räknar vidare med att nedläggningen av moderbolaget liksom en översyn av de koncemgemen-samraa funktionema koraraer att leda till ytteriigare 20 rakr i besparingar för den del sora kan tiUgodoräknas av Sveriges Television. Under år 1993 och 1994 skall produktivitetsförbättringar och strukturella förändringar i första hand inora nyhetsorarådet spara återstående 40 mkr.
Sveriges Television redovisar sina reformplaner för år 1993 myckel översiktiigt av i första hand konkurtensskäl. Sveriges Television avser dock att i nästkommande anslagsframstälhiingar utförligare redovisa hur verksaraheten har bedrivits.
Sveriges Televisions del av reforratillskoitet uppgår för år 1993 och 1994 tiU 33 rakr per år. Dessutom tiUkomraer Sveriges Televisions andel av de s.k. kapitaltäckningsraedlen och de av raoderbolaget ej fördelade reforraraedlen 1992.
Under 1993 skaU reform tillskottet användas till att öka kvalitet och produktion av svenska prograra, i synnerhet den gestaltande produktionen, att stärka prograraulbudet för bam och ungdom, att kvalitativt och kvantitativt stärka nyhetsverksamheten, att stärka den allmänna programkvaliteten, att förbättra servicen för olika publikgmpper genom en ökad sändningstid samt att utveckla text-TV-verksamheten.
Sveriges Televisions insatser för prograra på invandrar- och rainoriteis-språk innefattar en utökning av sändningaraa av nyheter pä finska samt en ökning av andelen egenproducerade program på finska språket raedan andelen inköpta program på finska språket kommer att reduceras. En omprövning av insatsema på olika språk koraraer att göras fortiöpande.
Sveriges Television avser att under år 1993 starta dagUga nyhetssändningar på teckenspråk för döva i anslutning tiU ordinarie nyhetssändningar. Textningen av svenska program kommer att utökas under avtalsperioden 1993-1996. Metoden att omvandla text lUl syntetiskt tal kommer att utvärderas.
Sveriges Television anger att utgiftsökningama under 1993 främst kommer alt gälla sporteveneraang, den TV-tekniska utvecklmgen (HDTV-projek-tet), investeringsverksamheten cx;h vissa lokalersättaingar.
I syfte att stärka Sveriges Televisions konkurtenskraft samt raöjliggöra en flexibel organisation skall det totala prograraulbudet samordnas. Program-stymingen skall ske i form av klart utforraade uppdrag till programenhetema. Organisationen skall vara flexibel så att produktion, utbud och organisation snabbt skall kunna förändras. Sveriges Televisions raål raed vericsamheten är att de två TV-kanalema tillsammans skall ha minst 50 % av tittartiden en genomsnittUg dag hos den del av befolkningen som har tillgång till många TV-kanaler. Den sammanlagda räckvidden för de två TV-kanalerna skall
överstiga övriga TV-kanalers saramarUagda räckvidd. Även oUka minoriteters Prop 1992/93* 100 behov och inti:essen skaU tiUgodoses. gjj 12
Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio
Verksamheten 1992
I enlighet med riksdagens beslut skall Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio slås samraan tiU ett nytt radiobolag, Sveriges Radio, den 1 januari 1993. Riktiinjer för prograraverksamheten och organisationen i det nya radiobolaget lades fast av styrelsen i febmari 1992. Under 1992 har radiobolagen förberett de organisatoriska förändringama. Radiobolagen har därför inte kuimat särredovisa vissa uppgifter i sin gemensararaa anslagsframstäUning.
Lokalradions medelsanvändning år 1992 har utgått från den s.k. SR-studiens prioriteringar. Den reformplan sora beskrivs i SR-smdien har inletts under 1992. Servicen till olUca publikgmpper förbätttades bl.a. genora att utbudets lokala inriktaing fördjupades på så sätt att regionala samsändningar ersattes med lokala sändningar.
Efter riksdagsbeslutet år 1986, då lokalradion gick över till en egen kanal, har lokalradion ttedubblat sändningstiden med i stort sett oförändrade resurser. Lokalradions totala sändningstid under år 1991 var I 676 timmar per vecka. Detta har möjUggjorts genom ändringar i verksamhetsplaneringen raed långtgående decentralisering och delegering, nya arbets- och produktionsformer samt en mer effektiv teknisk uttustning.
Av lokalradions samlade resurser år 1992 användes 64 % för program om nyheter, aktuaUteter, samhällsfrågor och kultur. Dessa programkategorier beräknas svara för drygt 43 % av sändningstiden.
Medverkandekosmadema beräknas under 1992 öka med 12 mkr (46 %) jämfört raed år 1991.
Reformverksamheten 1992
Riksradions andel av reforraraedlen för 1992 uppgår till 20 rakr. Reformmedlen har fördelats med 5,3 rakr till Pl, 6,3 rakr till P2, 5,3 rakr tUl P3 särat I mkr vardera tiU P3:s natttedaktion, förstärkt utrikesbevakning och omställningsåtgärder för personalen. Pl har satsat reformmedel på områdena kultur, utrikesbevakning och nyheter, teater och samhälle. P2 har tUl stor del använt reformmedlen för egenproduktion av rausik, men även för verksamheten på minoritetsspråk särat saraiska sändningar. P3:s reformmedel har satsats på musik, sport, teater och gestaltande produktion samt program för bam och ungdom.
Sveriges Lokalradio anger att reformtillskottet på 34 rakr för år 1992 har fördelats raed utgångspunkt från tidigare fastställda raålsättningar för programverksamheten, dvs. att kravet på kvalitet vidmakthålls, att kvaliteten utvecklas, att balansen mellan fasta och rörliga kostnader upprätthälls samt att sändningsåtagandet gällande egenproduktion dagtid på vardagar utökas.
236 Vidare skall utbudets lokala inriktning fördjupas genora att regionala sära- Prop. 1992/93:100 sändningar ersätts med lokala sändningar. gjj 12
Rationaliseringsåtgärder 1992
Sveriges Riksradio redovisade i sin anslagsframställning för år 1993 att fömtsättaingama för år 1992 var en s.k. nollbudget dvs. en anpassning av verksamheten 1992 till de resurser som gällde för budgetåret 1991. RUcsradions handlingsplan för år 1992 innebar rationaliseringar och omprioriteringar av verksamheten för ca 30 mkr samt personalreduceringar raed 78 tjänster. I föreliggande anslagsfraraställning anges denna handlingsplan ligga fast Under 1992 har riksradion genorafört rationaliseringar genora personalreduceringar med ca 40 tjänster. Av dessa beräknas hälften fä effekt under 1992 och hälften under 1993 inom den nya radioorganisationen.
Även Sveriges Lokalradio redovisade inför medelstilldehiingen är 1992 en s.k. nollbudget. Lokalradions plan innebar kosmadsneddragningar med sararaanlagt 4 rakr. I föreliggande anslagsfraraställning anges att verksamheten anpassats till ordinarie medelsram. Genom en rainskning av anlalel tjänster vid den centtala ledningen har vissa kosmadsneddragningar gjorts under året
Verksamheten 1993 -förutsätmingar och planer
I enlighet med riksdagsbeslutet år 1992 skall Sveriges RUcsradio och Sveriges Lokalradio slås samraan till ett radioföretag, Sveriges Radio, den I januari 1993. Sveriges Radio skall för år 1993 anvisas I 462,7 mkr (i 1990 års prisläge).
Den verkstäUande ledningen för det nya radiobolaget har under 1992 utarbetat följande riktiinjer för det nya radiobolagets prograraverksarahet och organisationår 1993.
Sveriges Radio koraraer att profilera kanalerna ytterligare. Varje kanal kommer att ha sin inriktning och bära sin del av företagets pubUc service-uppdrag. Kanalerna skaU komplettera varandra. Genom det sammantagna utbudet koraraer det nya radiobolaget att uppfylla det public service-uppdrag som anges i 1992 års riksdagsbeslut. Vidare kommer det sammanslagna radiobolaget att kunna raöta konkurrensen frän de privata reklamfinansierade lokalradiostationer som beräknas tUlåtas under 1993.
Varje rUcskanal och de 25 lokalradiostationeraa koramer att utgöra en s.k. resultatenhet som tillförs personella, tekniska och ekonoraiska resurser. Företagsledningens verksamhelsslyming komraer att utövas genora raål- och resiUtatkrav. Resultatenhetema skall budgetera och följa upp verksamheten i sändningstid och kostaader. Programstatistik skall användas för att styra programverksamheten och för att konttoUera att de uppställda målen fuUföljs.
Rikskanaleraas beställningar av prograra från de lokala radiostationema kommer att specificeras per kanal. Pä så sätt komraer kanalerna tillsararaans all uppnå kravet i 1992 års rUcsdagsbeslut om att minst 40 % av allmänproduktionen i Sveriges Radios (det sammanslagna radiobolaget) rikssändningar skaU produceras utanför Stockholm.
Radio Sweden (utiandsprogrammet) skall i enlighet raed 1992 års riks- Prop. 1992/93:100 dagsbeslut utgöra en del av det nya radiobolaget Därraed skall Radio Sweden gjj 12 följa resultatenhetemas former för verksamhetsplanering och verksamhetsuppföljning.
Sammanslagningen av Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio beräknas leda till vissa rationaliseringseffekter genom avskaffande av dubbla funktioner, bättte utayttjande av fasta tekniska resurser och samlokaliseringar. Den sammantagna rationaliseringseffekten av sammanslagningen beräknas uppgå tiU omkring 30 mkr.
Sveriges Utbildningsradio
Verksamheten 1992
Sveriges Utbildningsradio beräknar att den totala sändningstiden för år 1992 uppgår till 2 167 timmar, varav 472 timmar TV-sändning och I 695 tiraraar radiosändning. De regionala radiosändningama och den regionala radiopro-dukdonen har ökat som en följd av en regional utbyggnad under år 1992. Under 1991 och 1992 har utbildningsradions TV-produktion ökat kraftigt, såväl vad gäUer egenproduktion som inköp.
Av utbUdningsradions TV-sändningar är ca 75 % på svenska språket. I riksradion är ca 40 % av utbildningsradions sändningar på svenska språket.
Utbildningsradions program för handikappade utgörs till största delen av TV-program på teckenspråk. Flertalet av utbildningsradions svenska TV-program för vuxna textas för döva och hörselhandUcappade. Under verksamhetsåren 1990-1992 har utbUdningsradion använt ca 4 % av sina programmedel till program för funktionshindrade. Eftersom TV-sändningama totalt ökat under perioden har dock den procentuella andelen sådana program minskat En förstärkning av utbildningsradions utbud för funktionshindrade planeras för verksamhetsåren 1993 och 1994.
Utbildningsradions sändningar på minoritetsspråk består av prograra på finska och saraiska. Under åren 1990-1992 har ca 3 % av programmedlen använts tiU minoritetsspråkprcxiuktion.
Utbildningsradions kostaader för medverkande, produktionsutiäggningar, samproduktioner samt andra avtalsbundna kostaader beräknas utgöra 16 % av de totala programkostaadema under 1992.
Reformverksamheten 1992
Sveriges Utbildningsradios andel av reformmedlen uppgick år 1992 till 7,5 mkr. Reforraraedlen användes till en utbyggnad av den regionala verksaraheten och tUl TV-produktion för gymnasieskolan.
Rationalberingsåtgärder 1992
Sveriges Utbildningsradios rationaliseringsåtgärder under 1992 beräknas leda
till besparingar på ca 4 rakr. De rationaliseringsåtgärder som genomförts är
personalreduktion, produktivitetshöjning i prograraverksamheten och mins- prop. 1992/93: ICX) kade kosmader för bevakning av Utbildningsradions lokaler. gjj 12
Verksamheten 1993 - förutsätmingar och planer
I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut komraer Sveriges Utbildningsradio AB anvisas 196,1 mkr (i 1990 års prisläge).
Under 1993 planerar Utbildningsradion en fortsatt personalreduktion, rationaliseringar inom den adrainisttativa verksamheten och produktions-rationaUseringar som beräknas ge en sammanlagd rationaliseringseffekt på ca 4 mkr. Resterande del av Utbildningsradions del av rationaUseringskravet på 1 rakr genomförs 1994.
Under 1993 och 1994 skall reforraraedlen användas för följande resursförstärkningar. Den regionala verksamheten planeras byggas ut till att omfatta minst tvä medarbetare i varje lokalradioområde. Satsningen på gymnasieskolan fortsätter och breddas till att även omfatta korttidsutbildade vuxna samt programinsatser på främmande språk. En förstärkning av produktionen för och om funktionshindrade planeras. En utökad produktion på finska planeras för år 1993. Vidare skall en del av reformmedlen reserveras för kvalitetsförstärkningar.
Radionämnden
Medelsanvisningen för Radionämnden för innevarande budgetår uppgår till 4 719 000 kr. Näranden begär dels medel som gör det möjligt an behåUa nuvarande personalresurser, dels kompensation för pris- och löneomräkning. LokaUcostaadema beräknas minska med 354 000 kr tiU 590 000 kr till följd av att Radionämnden flyttat uU nya lokaler med lägre hyra.
Mot bakgmnd av beredningen av de förslag som utredningen (U 1991:09) om myndighet för radio- och TV-sändningar tiU allmänheten har lämnat i sirt betänkande (SOU 1992:36) Radio och TV i ett har nämnden inte lämnat någon egentiig framtidsanalys.
Sammanlagt hemställer nämnden om medel för budgetåret 1993/94 med 4 400 000 kr, varav 3 810 000 kr för förvaltningskosmader och 590 000 kr för lokalkostaader.
Rundradiokontot och TV-avgiften
Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av TV-avgiftsmedel. TV-avgiften skall i enlighet med rUcsdagens beslut höjas från 1 320 kr per år till 1 404 kr per år fr.o.m. den 1 januari 1993.
/sjitalet registterade TV-avgifter hos RIKAB uppgick till drygt 3,3 mUjoner i juni 1992. Nettointäkteraa från TV-avgiften uppgick tiU drygt 2 mdkr under första halvåret 1992. Influtaa avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. mndradiokontot, hos Riksgäldskontoret.
239 I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut skall Svensk Rundradio /VB tiUföra Prop 1992/93-100 medel till mndradiokontot på två sätt Svensk Rundradio skall årligen över- gjj j2 föra 213,6 mkr (i 1992 års prisläge) under perioden 1993-2 000. Vidare skall Svensk Rundradio årUgen, i den män aktiebolagslagens utdelningsregler tillåter det fr.o.ra. år 1994 betala ett belopp som motsvarar 0,75 % av genomsnittet under föregående år av bolagets kapital.
Rundradiokontot tillförs fr.o.m. är 1992 intäkter frän Nordisk Television AB (TV 4) genom en fast och en rörUg koncessionsavgift Enligt avttilet raellan staten och Nordisk Television utgör den fasta avgiften 50 mkr per kalenderår. Den rörliga avgiften skall beräknas pä grundval av Nordisk Televisions annonsintäkter. Den skall utgöra 20 % av de intäkter som överstiger 750 men inte 1 000 rakr, 40 % av intäkter sora överstiger 1 000 men inte 2 000 mkr, och 50 % av intäkter som överstiger 2 000 rakr. Den fasta avgiften och beloppsgränsema för den rörliga avgiften avser år 1992 och skall för tiden efter 1992 indexregleras.
Sveriges Television har fr.o.ra. den 1 januari 1993 ansvaret för randradiorörelsens finansiella saraordning. Däri ingär att ansvara för förvaltningen av TV-avgiftsmedlen, rundradiorörelsens lUcviditetsplanering och utbetalningarna frän rundradiokontot särat ansvaret för bedömningen av avgiftsuttagets storlek pä kort och lång sikt. Bolaget skall även redovisa medelsförvaltning och upplåning samt upprätta bokslut för randradiorörelsen.
På mndradiokontot redovisas randradiorörelsens samlade kostnader och intäkter. Det ackumulerade resultatet pä mndradiokontot har varit negativt sedan 1985/86. Det är ett kraftigt underskon från budgetåret 1985/86 som ännu inte återhämtats och som har resulterat i räntekostnader som belastat mndradiokontot raed sararaanlagt ca 45 rakr sedan 1985/86. Denna negativa ränteeffekt uppvägs dock av införandet av förskottsinbetalning av TV-avgiften. Därför har senare års negativa utgående ackumulerade underskott förenats med en positiv ränta på kontot
Resultatet för randradiorörelsen beräknas för år 1992 uppgä till etl underskolt pä 42,5 rakr (är 1991 uppgick underskottet tUl 128,2 mkr). Denna bedömning fömtsätter en betalningseffektiviiet i nivä med 1991 ärs genomsnittiiga värde samt en kompensationsindexutveckling på 3 % under 1992. Koncessionsavgiften från Nordisk Television AB sora tillförts randradiorörelsen under år 1992 uppgår lUl 37,5 mkr.
Del samlade underskottet i randradiorörelsen beräknas för år 1992 uppgå tiU 282,2 mkr och för år 1993 till 233,1 mkr.
Sveriges Television gör bedömningen att en höjning av den århga TV-avgiften med 96 kr fr.o.ra. den 1 januari 1994 och raed 72 kr fr.o.m. den 1 januari 1995 skuUe leda tiU att mndradiokontot är i balans vid utgången av år 1995. TV-avgiften skulle därmed komma att uppgä tUl 1 572 kr är 1995.
240 Föredragandens överväganden Prop 1992/93-100
Public service-foretagen
Genom riksdagens beslul i juni 1992 (prop. 1991/92:140, bet 1991/92: KrU28, rskr. 1991/92:329) har public service-företagens verksamhet lagts fast för en fyraårsperiod. Regeringen har därefter ingått avtal raed de tre public service-företagen ora deras verksamhet under perioden den 1 januari 1993 - den 31 december 1996.
Riksdagsbeslutet syftar till att åstadkomma tydUgare ansvarsförhållanden vad gäller organisation och former för medelstilldelning. Beslutet innebär bl.a. att koncemen skall upplösas samt alt moderbolaget skall avvecklas och dess uppgifter övertas av programbolagen. Sveriges Television AB skall för statens räkning svara för förvalmingen av randradiomedlen.
Moderbolagets aktieägare förklarade dock i en gemensam skrivelse i oktober 1992 att del enligt deras uppfattaing inte kommer att kunna bildas några ägargmpper såsom fömtsätts i riksdagens beslut. Mot bakgmnd av ägaraas uppfatming tillkallade regeringen en särskild uttedare med uppdrag att lägga fram förslag om hur public service-företagen bör ägas i framtiden (Dir. 1992/93:100). Utredningsuppdraget bör vara slutfört den 31 januari 1993. Regeringen avser att därefter återkomraa till riksdagen raed förslag om hur ägarfrågan bör lösas. Regeringens skrivelse (skr. 1992/93:147) tiU riksdagen innehåller en redogörelse för de åtgärder regeringen vidtagit och ämnar vidta med anledning av ägaraas besked. Ägama och moderbolaget kvarstår till den 1 juli 1993 medan ägarfrågan utteds. De ändrade förutsätmingama avser endast ägandet till public service-företagen. I övrigt genoraförs riksdagens beslut
1992 års riksdagsbeslut innebär att de tte programföretagen årligen skall inge anslagsframställningar tiU staten. I riksdagsbeslutet föratsätts art anslagsframställningaraa särskilt komraer att innehålla en redovisning av utfallet av verksamheten i förhållande till uppdraget och de riktlinjer som gäller, bl.a. beträffande användningen av reformmedlen, åtgärder med anledning av rationaliseringskraven särat såväl programutbudet i stort som insatser för funktionshindrade, invandrare och språkliga minoriteter. Sveriges Television fömtsätts redovisa de uppgifter sora följer av bolagets förvalming av randradiomedlen samt viss programstatistik. Vidare betonades att programföretagen i sina resp. anslagsframställningar bör presentera planer, som bör vara rullande, över tUltänkta insatser när det gäUer åtgärder för funktionshindrade.
Public service-företagens anslagsfrarastallningar för år 1994 brister i vissa avseenden. Till en del kan detta förklaras av att bolagens anslagsfrarastallningar har koramit till i etl skede dä den organisatoriska strukturen varit föremål för förändring.
Den allmänna åsikten att public service-företagen skall ha en publicistiskt oberoende ställning utesluter inte att fuU insyn skall kunna ges i bolagens förvalming och att bedömningar av effektivitetsfrågor m.ra. skall kunna göras. Även bolagens uppfyllande av de allraänna och särskilda riktlinjeraa för programverksamheten skall kunna följas upp. Regering och riksdag bör sålunda
16 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 12
kunna erhåUa en mer utförlig redovisning av företagens planer och utfaUet av Prop. 1992/93:100 dessa, utan att för den skull public service-företagens integritet kan hotas eller gjj 12 att uppgifter offentliggörs som kan ge andra aktörer konkurrensfördelar.
För att regeringen i sina kommande redovisningar skall kunna ge riksdagen ett gott underlag fömtsätter jag art pubUc service-företagen i kommande års anslagsframställningar koraraer att utförligare redovisa hur verksamheten har bedrivits samt hur reformmedlen har använts och vilka rationaliseringsåtgärder raan har vidtagit
Jag anser det vara värdefuUt att public service-företagen redan nu bygger upp sådana redovisningar sora dels är uppföljningsbara raed de redovisningar sora lämnats av raoderbolaget under de senaste åren, dels kan Ugga till grand för bedömningar om vilka föratsättningar sora bör gälla för verksamheten inför den avtalsperiod som inleds den 1 januari 1997.
Jag har för avsikt att återkomma angående innehållet i anslagsframställningaraa i enlighet med vad jag nu anfört.
Radiotjänst i Kirana AB (RIKAB) har i en utvärdering av lagen om TV-avgift föreslagit vissa förändringar i avgiftslagstifmingen. Jag avser att senare återkomma med eventueUa förslag som kan komma att innebära vissa justeringar av Radiotjänsts föratsättaingar.
I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut är medelstilldelningen för år 1993 faststäUd. För de resterande åren av avtalsperioden skaU medelsanvisningaraa endasl anpassas till förändringar i det särskilda mdexet och justeras enligt det aktuella årets reformtUlskott respektive rationaliseringskrav. Den värdesäkrade nivån på medelstilldelningen bör säledes Ugga fast och relationema meUan program bolagens medelstiUdelning vara oförändrade under avtalsperioden.
MedelstiUdelningen skaU vara samlad och inte innehåUa specialdestinerade belopp. I medelstilldelningen ingår därmed kostnader för utsändnings- och programinsamlingstjänster, för kapitalkostaader, för vissa byggnadsinvesteringar samt för beredskapsåtgärder. Programföretagen får inora tillgänglig ekonoraisk rara göra de prioriteringar sora krävs för art uppfyUa raålen.
För åren 1993-1995 får public service-förelagen tillsammans en reformram ora 150 rakr per år i tte års tid, sammanlagt 450 mkr. Vidare ställs ett rationaUseringskrav på public service-företagen om 100 mkr för vart och ett av åren 1993 och 1994. De raedel sora frigörs genora ytterligare rationaUseringar får behällas för reforminsatser.
Den sammanlagda medelsanvisningen för år 1993 till public service-företagen är 4 263,3 mkr (i 1990 års prisläge). TUlgängliga raedel för år 1993 fördelas enligt en s.k. fördelningsnyckel raed 2 604,5 mkr, eUer 61,09 %, till Sveriges Television, 1 462,7 mkr, eller 34,31 %, till Sveriges Radio och 196,1 mkr, eller 4,60 %, till Utbildningsradion. Denna relation mellan programbolagens medelstilldekiingar skall vara oförändrad under avtalsperioden. Om public service-företagen kommer överens om att fördela ansvaret för olika gemensamma funktioner sig emellan möter det från min utgångspunkt inga hinder om programbolagen justerar medelsfördelningen. Jag har erfarit att vissa sädana justeringar kommer att göras. Jag förutsätter att det råder samförstånd meUan prograrabolagen vid sädana justeringar.
242 Vid raina beräkningar av medelstUldelningen till public service-företagen Prop. 1992/93:100 för år 1994 har jag utgått från de ekonoraiska föratsättaingar som gäller för gjj j2 avtalsperioden 1993-1996 i enUghet med 1992 års riksdagsbeslut Förslagen innebär dels en uppskrivning av programföretagens medelstilldelning för år 1993 i förhållande till indexförändringen, dels ett resurstillskott om 150 mkr och en rationaliseringskrav om IOO mkr (båda angivna i 1989 års prisläge).
Kompensation för kostoadsutvecklingen skall fr.o.ra. den 1 januari 1993 ges på följande grander: 50 % av kostaadema (löner) skall räknas upp raed genorasnittspåslaget enligt slutet avtal för hela SAF/PTK-orarådet, medan 50 % (priser) räknas upp enligt konsumentprisindex med effektema av livsmedels- och boendekostaadema frånräknade.
I enUghet med riksdagens beslul 1992 skaU programföretagen finansiera Radiotjänst i Kimna AB:s (RIKAB) verksamhet genora ägartillskott i proportion tiU ägarandelamas storlek. Mot bakgrand av att public serviceföretagens ägare och raoderbolaget kvarstår tUl den 1 juU 1993 raedan ägarfrågan utteds, kommer inte riksdagsbeslutet nu genomföras såvitt avser att aktierna i RIKAB skall fördelas raellan prograraföretagen. De tte prograrabolagen skall tillskjuta erforderliga raedel, i relation till storieken på resp. programbolags medelstiUdelning för RIKAB:s verksamhet
MedelstUldelningen tiU Sveriges Television AB bör för år 1994 uppgå tUl 2 798,1 mkr i 1991 års prisnivå.
Medelstilldelningen till Sveriges Radio AB bör för år 1994 uppgå till 1 571,5 mkr i 1991 års prisnivå.
Medelstilldelningen till Sveriges Utbildningsradio AB bör för år 1994 uppgå tiU 210,7 mkr i 1991 års prisnivå.
Jag har därvid räknat med en rationaUsering raotsvarande 100 mkr samt ett reformuUskon om 150 mkr (båda i 1989 års prisläge) för de tte public service-företagen tUlsammans.
Radionämnden
Uttedningen (U 1991:09) ora rayndighet för radio- och TV-sändningar tUl allmänheten har i sitt betänkande (SOU 1992:36) Radio och TV i ett lämnat förslag till organisation för en samraanhållen cenlral rayndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den nya myndigheten avses ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och Närtadionämnden och även ansvara för de myndighetsuppgifter sora tillkoraraer på gmnd av t.ex. nya slag av sändningar uU aUraänheten. I betänkandet föreslås att den nya rayndigheten skaU ttäda i fimktion den 1 januari 1993.
Utredningens betänkande har reraissbehandlats. Meningarna är delade bl.a. när det gäller om uppgiften att meddela olika slags tillstånd skaU hanteras inora sararaa organisation sora granskningen eller om dessa olUca uppgifter skall bedrivas inora skilda organisationer. Enligt rain uppfattning bör dessa frågor övervägas ylterligare under våren 1993. Jag räknar med att en proposition skaU kunna föreläggas riksdagen i början av riksmötet 1993/94.
I föregående budgetproposition informerade jag om att den fördjupade prövningen av de berörda myndigheternas verksamhet, som enligt rege- 243
ringens direktiv skulle ha gjorts inför budgetåret 1992/93, har skjutits upp två Prop. 1992/93:100 budgetår och att förslag ora treårsbudget avses framläggas i budgetpropo- gjj 12 sitionen år 1994 (jfr. prop.l991/92:100 bU.12 s. 147-148).
Vid min medelsberäkning för Radionämndens verksamhet under budgetåret 1993/94 har jag tagit hänsyn till löneökningar och till prisutvecklingen. Medelsanvisningen för budgetåret 1993/94 bör uppgå tiU 4 365 000 kr. Därav ulgör medlen för förvalmingskosmader 3 810 000 kr och raedlen för lokalkostaader 555 000 kr. Jag utgår därvid från att ökade kostaader till följd av översättaingar till svenska av anraälningar på andra språk kan täckas. Rationaliseringskravet har inte tUlämpats. Medlen för Radionärandens verksarahet utbetalas, i lUchet med tidigare år, från mndradiokontot.
TV-avgiften
Mitt förslag till medelstiUdelning för den med TV-avgifter finansierade radio-och TV-verksamheten under år 1994 samt för Radionärandens del framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i mkr.
Beräknat______ Förslag
1992/93
1993 1993/94 1994
Sveriges Television AB Sveirges Radio AB Sveriges UtbUdningsradio AB RacUonämnden
4,7193
2 604,51 2 798,12 1462,71 1571,52 196,11 210,72 4,3654
IPrisläge 1990 2prisläge 1991 3prisläge 1991/92 '»Prisläge 1992/93
Det samlade underskottet på randradiokontot var 239,7 rakr vid utgången av år 1991 och 254,8 rakr vid utgången av juni år 1992.
Kostaadsökningama under år 1992 har varit av den storleksordningen att det nu står klart att randradiokontots saldo vid utgången av året blir negativt. Som en följd av bl.a. an den svenska kronan deprecierats går det äimu inte att raed någon störte precision föratse underskottets storlek. Först i början av år 1993, när resultattäkning och balansräkning för mndradiokontot upprättats, koramer en säker uppgift att finnas. Vidare komraer vissa delar av 1992 års s.k. krisuppgörelser att inverka på public service-företagens kompensations-index.
De faktorer sora är avgörande för behållningen på randradiokontot är dels storleken på public service-företagens korapensationsindex, dels antalet TV-avgiftsbetalare. Även intäkteraa från koncessionsavgiften av Nordisk Television (TV 4) samt överföringama från Svensk Rundradio AB påverkar randradiokontot
Vid raina bedöraningar av TV-avgiftsutvecklingen under de närmaste åren har jag utgått från att antalet TV-avgiftsbetalare förblir oförändrat ca 3,3 mUjoner under 1993 och 1994, an Svensk Rundradio tillför 213,6 rakr (i 244
1992 års prisläge) under perioden 1993-2 000, art Svensk Rundradio överför i>rop. 1992/93:100 0,7 % av genomsnittet av bolagets eget kapital tiU mndradiokontot fr.o.m. år gjj 12 1994, att Nordisk Television AB (TV4) tillför en fast koncessionsavgift på 50 mkr per kalenderår (i 1992 års prisläge) samt att Nordisk Televisions annonsintäkter kommer att överstiga 750 mkr 1993 och 1994, vilket medför att en rörUg koncessionsavgift komraer att överföras tUl mndradiokontot 1994 och 1995. Jag har också utgått från alt kompensationsindex under åren 1993 och 1994 inte överstiger 3 %. Dämtöver har jag haft som riktmärke att underskottet på rundradiokontot successivt bör kunna hämtas in under de närmaste åren.
Om föratsättningama inte utvecklas alltför ogynnsamt samt om TV-avgiften höjs med 36 kr den I januari 1994, bör tmderskottet kunna vara helt borta vid slutet av avtalsperioden 1993-1996.
Jag förordar således att TV-avgiften fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 1 440 kr per år. Avgiften för en tremånadersperiod blir därmed 360 kr i stället för 351 kr.
Min förslag rörande TV-avgiften fömtsätter att lagen (1989:41) ora TV-avgift ändras. Förslag härttU har upprättats inora Kulturdepartementet och bör fogas tiU protokollet som biUiga 12.10.
Lagförslaget rör i och för sig ell sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. EnUgt min raening är eraeUertid lagändringen av sådan beskaffenhet att lagrådets ytonde inte behöver inhäratas.
Hemställan
Jag herastäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta förslaget tUl lag ora ändring i lagen (1989:41) ora TV-avgift,
2. godkänna mitt förslag tiU medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio Pi£.
3. godkänna mitt förslag till medelsberäkning avseende budgetåret 1993/94 för Radionämndens verksamhet
C 17. Kabelnämnden
1991/92 Utgift 2 7219831
1992/93 /mslag 4 102 0002
1993/94 Förslag 4 204 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 20. Kabelnämnden: Förvaltningskosmader 2AnslagetC 19. Kabelnämnden: Förvaltningskosmader
Kabelnämnden skall enligt sin och Närtadionärandens instruktion (SFS 1988:340, ändrad 1991:2035 och 1992:81) pröva vissa frågor ora kabelsändningar tiU aUraänheten. Näranden skall i enlighet raed bestäraraelsema i lagen
(1991:2027) om kabelsändningar till aUmänheten bl.a. förordna lokala kabel-sändarföretag samt besluta ora förelägganden. Vidare skall näranden handlägga ärenden enligt lagen (1992:72) ora koncessionsavgifi på televisionens oraråde samt pröva frågor ora bidrag enligt förordningen (1985:1065) ora statsbidrag tUl lokal programverksamhet
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
I. Förvalmingskosmader (därav lönekostaader)
3 686 000 (2 553 000)
of
2. LokaUcostaader
415 000
-f 103 000
3. Anskaffning av inredning och utmstaing m.m.
4 102 000
■1- 102 000
Kabelnämnden
Utbyggnaden av kabel-TV har under det senaste budgetårel inte fortsalt i sarama orafattning sora tidigare år. Mot bakgrand av att kabelbolagen inte har haft någon rapporteringsskyldighet under 1992 har Kabelnäranden uppskattat antalet hushåll med satellitmottagning tUl ca 1,8 miljoner, vilket motsvarar ca 47 % av saratiiga hushåll. Ytterligare drygt 0,5 railjoner bostäder antas ha någon form av satelliunoltagning. Sammanlagt beräknas således ca 60 % av landets hushåll ha tillgång till satellit-TV. En 30-tal prograrakanaler från sateUit vidaresändes. Dessa sände sammanlagt omkring 300 timmar program tmder ett vaiUigt dygn. Vid halvårsskiftet 1992 fanns 30 lokala kabelsändar-företag med rätt att för sina reklamfria egensändningar kosmadsfritt disponera en kanal i de lokala näten.
Kabelnämnden föreslår att resursramen för nämndens anslag fastställs för enbart budgetåret 1993/94 i awaktan på beredningen av de förslag sora uttedningen om rayndighet för radio- och TV-sändningar tiU aUraänheten presenterat i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett Nämnden begär att rationaliseringskrav inte tiUämpas.
Föredragandens överväganden
Den nya lagstifming på kabel-TV-området som trädde i kraft den 1 januari 1992 har medfört vissa förändringar av Kabelnämndens verksamhet. I och med att tUlståndssystemet för kabelsändningar avskaffades har nämndens tillståndsprövning för såväl vidaresändning av satellitprograra som för egensändningar i kabelnät upphört. Vidare har avgifterna i ärenden om kabelsändningar avskaffats. Även granskningen av satellitprogrammens innehåll har upphört.
246 EnUgt lagen (1991:2027) ora kabelsändningar till allmänheten, sora ttädde Prop. 1992/93:100 i kraft den 1 januari 1992, skall Kabelnämnden pröva vissa frågor om kabel- gjj 12 sändningar. Näranden skall bl.a. besluta om föreläggande för nätinnehavare och dera som bedriver sändningsverksamhet att följa lagens bestämmelser samt förordna lokala kabelsändarföretag som enUgt lagen har rätt att erhåUa en kostaadsfri kanal i kabelnäten.
I enUghet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:75, bet 1992/93: KU12, rskr. 1992/93:117) om satellitsändningar av TV-program skall Kabelnämnden bU tUlsynsmyndighet för sateUitprogramföretag och satelUtentreprenörer i Sverige när EES-avtalet ttätt i kraft. Kabelnämndens tillkoraraande uppgifier när det gäller registerhåUning, prograrastatistik, beslut ora föreläggande sora får förenas raed vite ra.ra. skaU fmansieras över närandens ordinarie budget
Ett särskilt stöd till lokal programverksamhet infördes 1986. Inför nästa budgetår bör detta stöd, för vilket raedel under budgetårel 1992/93 anvisats under reservationsanslaget C 20. Kabebämnden: Stöd tiU lokal prograraverksarahet, avskaffas. Skälet är fraraför allt att de ekonoraiska vilUcoren för lokala kabelsändningar förbätttats genom den nya kabellagen. Sedan den 1 januari 1992 får program i egensändning finansieras med reklara och sponsring. Vidare får reklara cx;h andra raeddelanden raol betalning införas i sökbar text-TV. Mol denna bakgmnd anserjag att ett statiigt stöd till lokal prograraverksarahet inte längre är nödvändigt.
De förslag sora presenterats av uttedningen om myndighet för radio- och TV-sändningar tUl allmänheten i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett berör bl.a. Kabelnäranden. Jag hänvisar i derma fråga samt i fråga om fördjupad prövning och treårsbudget tUl vad jag har anfört ora Radionäranden.
Fr.o.ra. budgetåret 1993/94 utgär anslagspost 3. Anskaffning av inredning och utmstaing ra.m.
Vid min beräkning av anslaget har jag tagit viss hänsyn lUl pris- och löneutveckling. Ett rationaliseringskrav på 0,5 % har tiUärapals. Anslaget bör beräknas till 4 204 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga raedelsflöden samt presenterat den raodeU som bör lUlärapas. Kabelnäranden kommer fr.o.m. budgeläret 1993/94 art tiUämpa denna modeU. Kabelnämnden komraer därför art tUldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under förevarande anslag bör föras tiU delta konto.
Kabelnämnden uppfyUer de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen som utgör en fömtsättning för län i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstUlgångar. Behovet av lånerEim under budgetåret 1993/94 uppgår till 435 000 kr.
Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktUnjer som chefen för Finansdeparteraentet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av lönekoslnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till län i RUcsgäldskontoret saml nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget
kommer att fastställas slutiigt enUgt dessa rikdinjer, och kan därför komma att avvika från det här föreslagna beloppet
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att stödet tUl lokal programverksamhet avskaffas,
2. tiU Kabelnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags anslag på 4 204 000 kr.
C 18. Närradionämnden
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
3 852 9901
4 608 000 4 761000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 22
Närtadionämnden skall enligt sin och Kabelnämndens instruktion (SFS 1988:340, ändrad 1991:2035 och 1992:81) pröva frågor ora närtadio och ha tillsyn över närtadioverksaraheten. Nämnden skall också handlägga ärenden ora avgifter enligt förordningen (1984:463, ändrad 1987:538) om avgifter i ärenden ora närtadio. Närtadionärandens verksamhet finansieras helt med avgifter.
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1.
Förvalmingskosmader (därav lönekostaader)
3 984 000 (2 881 000)
of
2.
Lokalkosmader
623 000
-H 154 000
3.
Anskaffning av inredning och Uttusming m.ra.
4 608 000
+ 153 000
Inkomster vid Närradionämnden, sora redovisas på statsbudgetens inkorastsida under mbriken 2545 Närradioavgifter, beräknas för nästa budgetår uppgä till ca 4 680 000 kr, förutsatt att sändningstidsavgiftema förblir oförändrade, 15 kr per tirame (budgetåret 1991/92 var inkomstema 4 652 548 kr).
Närradionämnden
Vid utgängen av år 1991 var 157 sändare i drift. Antalet tiUståndshavare minskade frän 2 211 vid utgången av 1990 till 2 065 vid utgången av 1991.
248 Sändningstiden under kalenderåret 1991 uppgick till 310 029 timmar, en Prop. 1992/93:100 ökning med 11,4 % sedan föregående år. gjl 12
Närradionämnden föreslår att resursramen för nämndens anslag fastställs för enbart budgetåret 1993/94 i awaktan på att beredningen av de förslag sora uttedningen om myndighet för radio- och TV-sändningar tUl aUmänheten presenterat i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett. Nämnden begär att rationaUseringskrav inte tiUämpas.
Föredragandens överväganden
De förslag som presenterats av uttedningen om myndighet för radio- och TV-sändningar tiU allmänheten i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett berör bl.a. Närtadionämnden. Jag hänvisar i denna fråga samt i fråga om fördjupad prövning och treårsbudget tUl vad jag har anfört ora Radionämnden.
De avgifter som de sändande föreningama skaU erlägga anpassas så att inkomsterna beräknas täcka kostaadema för nämndens verksamhet Fr.o.m. den 1 juli 1987 är avgiften 15 kr per sändningstimme. Det ankommer på regeringen att fastställa avgiften. När en någoriimda säker uppskattning av antalet sändningstimmar för budgetåret 1992/93 kan göras avser jag att om så behövs återkomraa till regeringen med förslag om ändring av avgiften fr.o.m. den 1 juU 1993.
Fr.o.ra. budgetåret 1993/94 utgår anslagspost 3. Anskaffning av inredning och utmstaing ra.m.
Anslaget bör beräknas till 4 761 000 kr. Jag har därvid beräknat viss kompensation för pris- och löneutvecklingen. Ett rationaliseringskrav på 0,5 % har tiUämpats.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat den raodeU som bör tiUämpas. Närtadionämnden koraraer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Närradionäranden koraraer därför att tilldelas räntekonto raed kredit i RUcsgäldskontoret och raedlen under förevarande anslag bör föras till detta konto.
Närtadionäranden uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen sora utgör en fömtsättning för lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstUlgångar. Behovet av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår tiU 364 000 kr.
Anslaget har beräknats utan hänsyn tUl de riktUnjer som chefen för Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Stalshälsan, övergång tiU lån i Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bU. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget komraer att fastställas slutiigt enUgt dessa riktiinjer, och kan därför koraraa att avvika från det här föreslagna beloppet
249 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen ""-
att till Närradionämnden för budgetåret 1993/94 anvisa elt förslagsanslag på 4 761 000 kr.
C 19. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland
1991/92 Utgift 24 488 0001
1992/93 /inslag 26 243 000
1993/94 Förslag 27 132 000
lAnvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 23
Från anslaget bekostas Svensk Rundradio AB:s kostnader för randradiosändning i Storstockhohnsområdet av finländska TV-program och för tiUhandahållande och överföring av en svensk programkanal till Finland, Svenska Kabel-TV AB:s kostaader för överföring av dessa program till kabehiät på ett antal orter i Sverige, samt Sverigefinska Riksförbundets kostaader i samband med utsändning av den finländska programkanalen i Sverige. De sistaämnda kostaadema baserar sig på överenskommelser mellan riksförbundet och för-hancUingsorganisationen Copyswede såsom förettädare för vissa rättighetsha-varorganisationer.
Utsändningen av ett finländskt TV-program i Sverige sker med stöd av lagen (1986:3) om mndradiosändning av finländska televisionsprogram. Regeringen får för tiden intill utgången av år 1993 medge rätt till mndradiosändning från radiosändare av TV-program i radio- eller ttådsändning från Finland.
Regeringen har den 17 december 1992 raeddelat Sverigefinska Riksförbundet tillstånd att också under år 1993 bedriva sådana sändningar. Sora viUkor för tillståndet gäller bl.a. att en sändare i Nacka med viss räckvidd skall användas, att sändningama skall ske i en kanal, att sändningama skaU bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort dessförinnan har sänts i Finland av Oy Yleisradio Ab samt att sändningama inte får innehålla kommersieU reklam.
1992/93
____________ Prop. 1992/93:100
Beräknad ändring r>-i i -j 1993/94 "-
Föredraganden
1. Svensk Rundradio för telcniska kostnader ra.ra.
2. Svenska Kabel-TV för tekniska kostaader ra.m.
3. Bidrag tiU Sverigefmska Riksförbimdet för sändningsverksamhet
Summa
10 782 0001 12 543 OOOl
2 918 0002 26 243 000
-I- 350 000
-H 357 000
-I- 182 000
+ 889 000
lAnvisat gemensamt under anslagspost 1. 2Anvisat under anslagspost 2.
Svensk Rundradio AB
För budgetårel 1993/94 behövs dels 2 095 000 kr för utsändning av en finländskt program över Storstockholmsområdet, dels 9 342 000 kr för tillhandahållande och överföring av ett svenskt TV-program till Finland, varav 4 037 000 kr avser ersättning tUl Sveriges Television AB. Sararaanlagt begär Svensk Rundradio 11 437 000 kr (+ 655 000 kr), varav 7 400 000 kr avser ersätming till Svensk Rundradio inklusive kompensation för mervärdesskatt om 22 %. Beloppet avser även att läcka kostnader för stereosändningar lill Finland. För del fall alt mervärdesskatten inte sänks från 25 % inför år 1993 beräknar Svensk Rundradio A£ art medelsbehovel ökar tUl 11 618 000 kr.
Svenska Kabel-TV AB
Svenska Kabel-TV AB begär 12 900 000 kr för överföring av en finländsk TV-kanal via fiberoptiskt nät tiU 24 orter i landet.
Föredragandens överväganden
Den finländska TV-kanalen tUlhandahålls dels via marksändningar över Stor-stockholrasomrädet, dels via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet där kabelmottagning är möjlig. Ortema började kopplas in i juni år 1991 och utbyggnaden avslutades i januari 1992. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om intresset för denna utvidgning av de fmländska sändningama.
1 föregående budgetproposition informerade jag ora att kabeldistribu-tionsraodeUen även är raöjUg att tiUämpa för Storstockholmsorarådet, raen art det ännu inte finns nägon anledning art lägga ned marksändningarna över Stockholra. Jag gör nu inte nägon annan bedömning. Därför bör den tidsbegränsade lagen om randradiosändning av finländska televisionsprogram
förlängas med ytterligare ert år. Förslag härora bör fogas tiU protokollet i derta Prop. 1992/93: IOO ärende som bilaga 12.11. gjj j2
Från finländsk sida har framförts önskemål om att de finländska prograra sora sänds ut i Sverige skall fä innehåUa koraraersieU reklara. Med hänsyn till de förändringar sora har skett inom TV-området sedan den nuvarande lagstiftningen infördes är det naturligt att detta önskemål prövas i positiv anda. Jag har för avsikt att återkoraraa tUl riksdagen angående de lagändringar sora kan bli nödvändiga.
Riksdagens beslut (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) innebar att ett nytt statUgt aktiebolag raed huvudmannaskap för rundradionätet. Svensk Rundradio AB, bildades den 1 juli 1992. Svensk Rundradios huvuduppgift är att bedriva programutsändning och program-insamUng av radio- och TV-program.
Ett avtal har ttäffats mellan staten och Svensk Rundradio AB om dess verksarahet för det svensk-finska TV-utbytet I enlighet raed detta avtal skall Svensk Rundradio AB tUlhandahåUa en programkanal från Sveriges Television AB och överföra den till Finland samt svara för de tekniska kosmaderaa för randradiosändning i Stockholmsområdet av en finländsk programkanal.
De medel som disponerats av Televerket för det svensk-finska TV-utbytet utbetalas sedan den 1 juU 1992 tUl Svensk Rundradio AB. Medel utbetalas tUl Svensk Rundradio AB respektive utbetalas till och vidarebefordras av Svensk Rundradio AB tiU Sveriges Television AB.
Svensk Rundradio /\B bör för budgetåret 1993/94 erhålla II 132 000 kr, vilket innebär en ökning med 350 000 kr. Av beloppet avser 4 037 000 kr ersättaing till Sveriges Television AB och 7 095 000 kr ersättaing tiU Svensk Rundradio AB, inklusive kompensation för mervärdesskatt om 25 %.
Televerket har tidigare svarat för överföring av en finländsk TV-kanal tiU kabelnät på ett antal orter i landet. När Svenska Kabel-TV AB bildades blev det nödvändigt att för denna del av det svensk-finska TV-utbytet ingå ett avtal med detta företag som nuraera svarar för överföringen. Enligt det avtal som träffats raellan staten och Svenska Kabel-TV AB skall staten betala ersättning uU Svenska Kabel-TV AB för överföring av en finländsk programkanal via fiberoptiskt nät från Kaknästoraet i Stockholra till kabelnät på 24 orter i landet.
Anslaget Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland har tidigare anvisats i två anslagsposter. Under anslagspost 1. Telcniska kostaader m.m. har medel till Svensk Rundradio AB anvisats tillsamraans med medel tiU Svenska Kabel-TV AB. Under anslagspost 2. Bidrag till Sverigefinska Riksförbundet för sändningsverksarahet har raedel anvisats till Sverigefmska RUcsförbundet Mot bakgrand av bUdandet av Svensk Rundradio AB och Svenska Kabel-TV AB bör medlen under anslagspost 1. fortsättningsvis föras upp under skilda anslagsposter.
Svenska Kabel-TV AB bör för budgetåret 1993/94 anvisas 12 900 000 kr,
dvs. en ökning raed 357 000 kr, för överföring av en finländsk TV-kanal tiU
kabelnät på ett antal orter i landet
252 Bidraget till Sverigefmska Riksförbundet utbetalas till förbundet av rege- Prop 1992/93-100 ringen. Resultatet av de förhandlingar som förts mellan förettädare för riks- gjj 12 förbundet och berörda rättighetshavarorganisationer om ersätming för utsändningen över Storstockholmsorarådet är en vUctig utgångspunkt för bedömnmgen av medelsbehovets storlek. Vid tidpunkten för regeringens beslut ora budgetpropositionen 1991/92 hade något avtal för kalenderåret 1992 ännu inte undertecknats varför bidraget fördes upp raed senast kända belopp. Riksdagen bör nu inforraeras ora att regeringen den 20 febmari 1992 tilldelade förbundet 3 IOO (XX) kr för detta ändamål, varav 294 000 kr utgjorde ert överskridande av anslaget i fråga.
Förhandlingar pågår för närvarande om ett motsvarande avtal för kalenderåret 1993 mellan Sverigefmska Riksförbundet och förettädare för berörda rättighetshavarorganisationer avseende ersätming för utsändningen. Då något avtal ännu inte har redovisats för regeringen bör bidraget till riksförbundet föras upp med det senast kända beloppet, nämligen 3 100 000 kr. Jag avser att senare redovisa ora utfallet av förhandlingama har inneburit ändringar i bidraget tiU förbundet.
FramstäUningama i övrigt föranleder inga åtgärder från rain sida.
Hemställan
Jag herastäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta förslaget tiU lag ora fortsatt gUtighet av lagen (1986:3) om mndradiosändning av fmländska televisionsprogram,
2. tUl Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 27 132 000 kr.
C 20. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete
1991/92 Utgift 1145 463 Reservation 3 517 417
1992/93 Anslag 8 387 000
1993/94 Förslag 16 287 000
Frän anslaget utgår stöd till svenska avdelningen av Nordiska Doku-raentationscenttalen för raasskoraraunikationsforskning (NORDICOM) vid universitetet i Göteborg dels för information om forskningsresultat och dels för att utarbeta mediestatistik. Från anslaget bekostas också svensk raedverkan i vissa uttedningsprojekt och saraarbete inora det s.k. audiovisueUa Eureka, samt svensk raedverkan i EG:s program MEDIA 95.
1992/93
Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
1. Basresurs för mediepolitisk forsknmg (NORDICOM)
577 000
of
2. Dokumentation av
debatten om den mediepoUtiska utvecklingen ra.m.
of
3. Bidrag tUl europeiskt mediesamarbete
7 500 000
-h 7 900 000
Summa
8 387 000
■H 7 900 000
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
NORDICOM
NORDICOM begär en ökning med 53 000 kr som kompensation för kostnadsökningar eller, som ett raer ambitiöst altemativ för att utveckla internationell mediestatistik och bättre kontakter med forskningens avnämare, 183 000 kr.
Föredragandens överväganden
Sverige har ert starkt inQ-esse av art följa utvecklingen inora medieorarådet genom att stödja både nationell och intemationell dokumentation och bearbet-nmg av data. Ett fortsart stöd till det statistiska arbetet vid Nordiska dokumen-tationscenttalen för Masskoraraunikationsforskning, NORDICOM, är ert vUctigt led i detta arbete. I en uttedning för Nordiska Ministerrådet har föreslagits att den andel av finansieringen av NORDICOM sora sker över den geraensamraa nordiska budgeten skall övertas av de enskilda nordiska ländema. EnUgt min mening är det väsentligt att den verksamhet som bedrivs inom NORDICOM fortsätter, även om den sker i nya forraer. Jag avser i den koraraande propositionen ora forskning och utveckling föreslå regeringen att göra en översyn över frågor rörande forskning och dokuraentation av raass-raedier i samarbete mellan det allraänna och mediebranschen. Medel bör således reserveras för ändamålet i awaktan på slutiigt beslut ora fmansieringen av NORDICOM. Likaledes bör ert aktivt deltagande i europeiska studier och uttedningar inora Europarådet, det audiovisuella Eureka och andra europeiska institutioner fortsätta.
I förta årets budgetproposition anmälde jag under detta anslag ett beräknat medelsbehov av 5,5 railjoner kronor för första halvåret 1993 avseende kostnader i saraband med det svenska deltagandet i EG:s program Media 95. Det svenska bidraget till prograraraet för kalenderåret 1993 fastställdes som jag inledningsvis nämnt sedermera tUl ca 1,4 miljoner ECU (motsvarande ca 10,9 miljoner Icronor enligt den dä gällande växelkursen). Beräkningen bygger på fastställda proportionalitetsfaktorer. Den samlade budgeten för MEDIA 95 uppgår under sararaa år till drygt 48 miljoner ECU. Budgeten för är 1994 har
ännu inte fastställts, varför den svenska andelen härav inte kunnat anges ex- Prop 1992/93-100 akt Det har dock funnits gmndad anledning utgå från att kostaaden för bud- gjj 12 getåret 1993/94 kommer att vara i samraa storleksordning som för kalenderåret 1993. Den i det föregående redovisade uppgörelsen ttäffades före folkomrösmingen i Schweiz i början av december 1992. EnUgt min mening är emellertid föratsättningama goda för bilaterala överenskommelser ora deltagande i MEDIA 95. Ett belopp i angiven storleksordning bör därför reserveras för ändamålet Jag har vidare utgått från att det skall finnas en margmal för ofömtsedda kostaader i samband med att Sverige går in i samarbetet rörande MEDIA 95 m.m. Jag vUl i sammanhanget erinra om att Fihninstitutet enUgt film- och videoavtalet, som gäller fr.o.m. I januari 1993, förutsätts åta sig de svenska samordningsinsatsema i saraband med programmet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 287 000 kr.
255 D. Invandring m.m.
Jag koramer senare i dag att föreslå att regeringen överlämnar en skrivelse tUl riksdagen som redogör för invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken, huvudsakligen under budgetåret 1991/92. Riksdagen får härigenom en samlad information ora utveckUngen inom poUtikorarådet
Jag kommer också att föreslå att regeringen överlämnar förslag om tillläggsbudget I för budgetåret 1992/93 till rUcsdagen. Jag kommer i detta sammanhang bl.a. att redovisa hittillsvarande tillsttömning av asylsökande, utveckUngen av ärendebalanser hos Statens invandrarverk (SIV) och Utiänningsnämnden samt förläggningsvolymema. Mot bakgrand av de relativt omfattande redovisningar jag sålunda avser att lämna, kommer jag i det följande att främst uppehåUa raig vid bedöraningar av utvecklingen efter budgetåret 1992/93.
Myndighetema inora orarådet Invandring ra.ra. ingår i den grapp som nu för första gången har lämnat fördjupade anslagsframställningar i ett tteårs-perspektiv. Utvecklingen inom främst asylprövningsområdet är emellertid så omöjlig alt föratsäga alt jag finner det nödvändigt att koncenttera mina bedömningar och anslagsberäkningar tUl det korta perspektivet dvs. i huvudsak till budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
* Det stora antalet asylsökande under år 1992 innebär att anslagen för mnevarande budgetår kommer att överskridas kraftigt och att anslagen för nästa budgetår måste höjas. Hur stort medelsbehovet blir budgetåret 1993/94 avgörs i första hand av den fortsatta utvecklingen av antalet asylsökande och den tid dessa raåste försörjas genom förläggningsboende eller på annat sätt Invandrarverkets och Utiänningsnämndens beslutskapacitet är, vid sidan av tillsttöraningen av asylsökande, avgörande för storleken på förläggningsvolyraeraa. Tillfälliga resursförstärkningar bör därför ges till asylprövningen vid de båda rayndighetema.
* Kostaadsminskningar i verksamheten genomförs på flera stäUen. Den största effekten förväntas uppstå inom föriäggningsverksamheten genora redan beslutade särat föreslagna åtgärder som sänker flykting-dygnskostaadema.
* Uttedningen om översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar är nu klar. Efter remissbehandUng avser jag att föreslå regeringen att en proposition överläranas tiU riksdagen under år 1993 så att förändringar av mottagandel kan genomföras den 1 januari 1994.
* Jag avser att inom kort föreslå regeringen att en parlaraentarisk koramillé tiUkallas för att se över invandrar- och invandringspoUtiken. En huvuduppgift skall vara att belysa hur invandrarpolitiken skall utforraas för att bättte integrera invandrama i det svenska samhället En annan huvuduppgift skall vara att se över hur människor sora söker en fristad i vårt land undan förtryck skall kunna få detta tillgodosett. Vidare skall övriga gmnder för rätt eller raöjlighet till bosättaing i
256 Sverige, t.ex. genom anknyming, ses över. Kommittén skall överväga frågor sora kan komraa att akmaliseras av en svensk Europaintegration.
* Kraven på snabba och flexibla insatser inora flyktingområdet har ökat För att bättte än hittUls kunna möta dessa krav, kommer jag att föreslå att de medel som avsätts för överföring och mottagande av s.k. kvotflyktingar också skaU kunna umyttjas för tex. msatser i flyktingarnas närområden.
* De mycket oroande utslagen av allraän främlingsfientiighet våld mot asylsökande och invandrare samt den ökande antiseraitisraen raåste raotverkas. Jag kommer därför att föreslå ett fortsatt anslag på 10 miljoner kronor tUl detta.
* För innevarande budgetår har anvisats drygt 8 miljarder kronor. Hittillsvarande utveckUng indikerar att utgiftema kan komma att uppgå tiU inte fullt 12,4 mUjarder kronor. För budgetåret 1993/94 har jag beräknat anslagsbehovet tUl 11,8 miljarder kronor.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Asylprövning och flyktingmottagande
Antaganden om antalet asylsökande
Det är mycket svårt alt ens för innevarande budgetår kunna bedöraa hur många människor som komraer att ta sig till Sverige och söka asyl. Det är situationen i f d. Jugoslavien som inger stora farhågor. Jag kommer senare i dag - i saraband med mina förslag om tiUäggsbudget I för budgetåret 1992/93 - att redovisa min bedömning att det troligen kommer mellan 65 000 och 80 000 asylsökande under budgetårel 1992/93 och att överväganden ora ärendebalanser, förläggningsvolymer och därmed förknippade resursbehov försiktigtvis bör ha sin utgångspunkt i det högre antalet.
För nästa budgetår gör jag bedömningen att den relativa nedgång i antalet asylsökande som skett under de senaste månadema fortsätter. Det skulle innebära 30 000 - 60 000 asylsökande under budgetåret 1993/94. När jag längre frara skall lärana förslag till medelsanvisningar komraer jag emellertid alt göra detla raot bakgmnd av det lägre planeringsaltemativet om 30 000 asylsökande, dvs. den nivå som tidigare utgjort beräkningsbas. Jag avser alt mycket ingående följa utvecklingen av antalet asylsökande tmder första delen av år 1993. Jag ämnar sedan återkoraraa till regeringen raed de förayade bedömningar av anslagsbehoven sora kan följa av ändrade planeringsfömtsättningar i asylprövningsproccessen och vad gäller behovet av förläggningskapacitet. Förslag skuUe då kunna lämnas riksdagen antingen i kompletteringspropositionen eller i den första tUläggsbudgeten för budgetåret 1993/94.
17 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 12
257 Asylärenden Prgp 1992/93:100
Grundärenden hos SIV- volymutveckling och resursbehov "1- '■
SrV kommer, enligt antaganden ora utvecklingen under innevarande budgetår, att ha ca 60 000 gmndärenden i balans vid ingången av budgetåret 1993/94. Möjlighetema att öka SIV:s beslutskapacitet begränsas på kort sikt av dess orgaiusatoriska uppbyggnad. Dvs. resurstUlskott utöver en viss gräns kan inte på kort sikt absorberas av verket och resultera i flera avgjorda ärenden. För närvarande bedöms SrV:s kapacitetsgräns ligga vid 85 000 avgjorda grandärenden. En skiUnad gentemot innevarande och tidigare budgetår är att SrV kommer att göra asyluttedningen i alla ärenden. Innevarande budgetår har SIV t.o.m. noveraber raånad fortfarande tagit eraot ärenden där polisen gjort asylutredningen.
För att SIV skall kunna fatta beslut i 85 000 grandärenden budgetåret 1993/94 behöver verket bibehålla och i viss utsttäckning utöka den exttaka-pacitet för asylprövningar sora byggts upp under innevarande budgetår. Den tillfälliga uttediungs- och beslutskapaciteten beräknas svara för 55 000 av de avgjorda gmndärendena.
Ora det kommer 30 000 asylsökande skulle SIV den sista juni 1994 kunna vara nere i en balans på drygt 5 000 gmndärenden.
Jag beräknar anslagsbehovet för SIV:s förvaltningskostnader till knappt 614 railjoner kronor.
överprövningsärenden hos Utlänningsnämnden - volymutveckling och resursbehov
Jag måste till att börja med förklara skillnaden raellan SIV:s och Utiänningsnämndens ärendebegrepp. Ett SlV-ärende avser en individ, medan ett nämndärende är familjerelaterat och därför kan avse en eller flera personer. Utlänningsnämnden kommer inom kort att kunna redovisa även individstatistik, varför jag använder mig av detta begrepp i raina bedöraningar för budgetåret 1993/94.
Den ingående balansen av överklagade avvisningsbeslut hos Utiäniungs-nämnden den 1 juli 1993 har antagits omfatta drygt 4 000 personer. Jag antar vidare alt ca 40 000 överklaganden komraer att överläranas från SIV till nämnden.
Fömtsatt att Utiänningsnämnden under hela budgetåret 1993/94 bibehåller den ärendeavverkningskapacitet som svarar raot det resursförstärkningsförslag på tilläggsbudget I för innevarande budgetår sora jag ämnar föreslå regeringen senare i dag, kan ärenden motsvarande ca 36 000 personer avgöras. Den utgående balansen skulle då korama att omfatta 8 (XX) personer.
Om nämndens kapacitet däremot under hösten 1993 skulle reduceras i riktaing mot ett "normalläge", kan balansen den 30 juni 1994 koraraa att ora fatta ca 22 000 personer. Skillnaden i Utiänningsnämndens balansläge - 14 000 personer - är den ytterligare mängd asylsökande som den 30 juni 1994 skulle behöva bo kvar på SIV:s förläggningar ora inte nuvarande ären deavverkningskapacitet bibehålls. 258
Det finns således raycket starka skäl till att Utiäntungsnäranden dimensio- Prop 1992/93-100 neras så att den nu befintliga ärendeavverkningskapacitet kan bibehållas till gjj 12 utgången av budgetåret 1993/94. Närandens anslagsbehov beräknas härvid till 70,7 rakr. Ora kapaciteten börjar avvecklas under hösten 1993 genora alt tillfälligt anstäUd personal inte får sina anställningar förlängda beräknas Ut-länningsnärandens anslagsbehov tiU 51,6 mkr.
Sora jag redan nämnt, finner jag det nödvändigt att senare under år 1993 återkomraa till regeringen med förnyade bedömningar om utvecklingen i asylprövningsproccessen och behovet av resurser. I avvaktan härpå, avser jag att föreslå att Utiänningsnämnden tv. anvisas ett anslag på 51,6 mkr. Härigenom kan nämnden åtminstone under somraaren och hösten 1993 bibehålla nuvarande ärendeavverkningskapacitet. Vid behov måste nämnden senare anvisas de ytterligare medel som kan behövas för att reducera balansen tUl en rimlig nivå.
Förläggningsvolymerna
Vid ingången av budgetåret 1993/94 kommer förläggningssystemet, enligt antaganden ora utvecklingen under budgetåret 1992/93, att orafatta närraare 77 000 belagda platser.
Vid 30 000 nytiUkomna asylsökande under budgetåret 1993/94 räknar SIV med att antalet belagda förläggningsplatser sjunker till drygt 38 000 vid utgången av budgetåret. Med den avvecklingsprofil verket bedömer ttolig, kan man anta att i genomsnitt 62 000 personer koraraer att bo på föriäggningama under budgetåret 1993/94. Ca 7 000 personer bedöras vid utgången av budgetåret 1993/94 ha uppehåUstiUstånd och bo kvar på förläggning i avvaktan på att kunna tas eraot i en kommun.
Jag beräknar anslagsbehovet tUl 6 407 miljoner kronor.
Överföring av flyktingar
FN:s flyktingkommissarie har under de senaste årens dramatiska utveckling utsatts för till karaktären nya (x;h till omfånget stora påfrestaingar. Kraven på snabba och flexibla insatser har ökat. I samband raed exekutivkomraittémötet i oktober 1991 redovisade den nya högkomraissarien Sadako Ogata sin raålsättning att stärka repatriering, dvs. återvändande, som mål för verksamheten. Resettiement, dvs. överföring av flyktingar till ttedje land, skall endast komma i fråga när aUa andra raöjligheter alt lösa en flyktingsitaation befunnits uitörada. År 1992 förklarades vara året för frivilligt återvändande. 1992 ärs exekutivkoraraittéraöte bekräftade raålsätmingen om repattiering.
Flyktingkomraissarien har ert stort behov av flexibla resurser för att snabbt kunna ingripa i plötsliga nödsituationer. Flertalet reguljära bidrag från givarländema är bidrag sora bundits till planerade verksaraheter och sora inte kan användas raed tillräcklig snabbhet och flexibilitet. Värdet av att stärka flyk-
tingkoramissariens rörliga resurser underströks av bl.a. Sverige vid 1992 ärs Prop 1992/93-100 exekutivkoraraittéraöte. gjj 2
Sverige är etl av de tiotal länder som genom åren ställt ett anlal resettie-meniplaiser till flyktingkoraraissariens förfogande för överföring av flyktingar. Dessa har varit av stort värde. Behovet av att kunna utayttja överföring tiU ttedje land varierar emellertid. De sista åren har flyktingkomraissarien bedömt ett sjunkande behov härav. Den svenska kvoten för budgetåret 1991/92 kunde, i förhåUande främst tUl flyktingkommissariens sttävan att re-patriera, inte utayttjas till fullo, utan utayttjade platser fick överföras till budgetåret 1992/93. Önskeraål om en mer flexibel användning av de resurser sora ställts till förfogande, inte minst över tiden och särskilt över nationella budgetårsgränser, har framförts.
De resurser som Sverige ställer till förfogande för kvotöverföringar lill Sverige raåste raot denna bakgmnd ses sora en del av en raer övergripande intemationell flyktingpolitik. Det är angeläget alt vi kan finna former för alt kunna raöta anspråk på snabba och effektiva insatser frän det interaationella sarafundet och i saraverkan raed andra länder. Anspråken på Sverige kan ändras snabbt och vår organisation och våra resurser raåste därför vara lätta att ställa om allt efter hur behoven kan koraraa att skifta. Insatser i närorarådet kan tex. utgöra ett alteraativ sora flyktingkoraraissarien i vissa lägen föredrar sora alteraativ tiU den ttaditioneUa överföringen av flyktmgar till Sverige.
De resurser som fmns avsatta för överföring och mottagande av kvotflyktingar bör raot denna bakgrund kunna disponeras mer flexibelt än för närvarande. Det är härvidlag viktigt att se till hela den kostnad som den organiserade överföringen till Sverige medför pä statsbudgeten, säledes även de ersätmingar sora lämnas till kommunema för mottagande av flyktingar. Det finns mot denna bakgmnd skäl att föreslå att de medel som för närvarande finns budgeterade för överföring av flyktingar läggs samraan raed den del av raedlen som budgeterats för statsbidrag tiU korarauner och som avser att täcka mottagningskostaader för kvotflyktingar. Denna suraraa utgör störte delen av den verkliga kostnaden för staten för överföring av flyktingar.
Jag bedöraer dock att överföring av flyktingar till Sverige även fortsättningsvis koramer att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats. Invandrarverket bör sora ett rainiraum planera för överföring av minst 1 250 personer under budgetåret 1993/94.
Behovet av kommunplatser
Behovet av kommunplatser för innevarande budgetär kan uppskattas till ca 26 000 och kan te sig lågt i förhällande till alla de människor som sökt asyl i Sverige och sora nu bor på förläggningar.
Under budgetåret 1993/94 koraraer emellertid antalet ärenden som avgörs av SIV och Utlänningsnäranden att öka raycket kraftigt. Även vid höga avslagsfrekvenser blir det många som fär stanna i Sverige och som skall flytta ut från förläggningaraa och tas emot i korarauneraa.
260 Jag bedöraer att behovet av kommunplatser budgetåret 1993/94 kommer prop. 1992/93:100 att ligga i storleksordningen 39 000. Platsbehovet avser koramunplaceringar gjj 12 av såväl kvotflyktingar som sådana utiänningar som flyttar ut från förläggningar. Även komraunplatser för invandrade anhöriga till flyktingar ingår i det bedömda platsbehovet
SIV:s överenskoraraelse raed korarauneraa ora flyktingmottagandet omfattar för närvarande 22 000 platser, vartUl komraer 6 000 platser för invandrade anhöriga. Det är verkets arabition att kunna träffa nya avtal som raedger utökat koramunmottagande i ett intervaU där högsta nivån är 32 000 platser budgetåret 1993/94.
Fömtsatt att inte fler än 32 000 kommunplatser står till förfogande och enligt tidigare antaganden om asylprövningen och förläggningsvolymema, kan konsekvensen av detta bli att det den 30 juni 1994 kommer att fattas kommunplatser för ca 7 000 personer som har fått uppehållstillstånd. Dessa personer raåste därför bo kvar på föriäggningama till dess att de kan tas emot i någon komraun under det därpä följande budgetåret, 1994/95.
Ersättning till kommunerna
Schablonersätmingen tUl komraunema för mottagande av flyktingar höjs den 1 januari 1993 från 135 500 till 138 300 för vuxna och från 83 100 tUl 84 800 för bam under 16 år med hänsyn till kosmadsutvecklingen. Vid de överläggningar med Svenska koraraunförbundet sora föregått denna höjning har förbundet hävdat au ytterUgare ersätttiing borde utgå tiU komraunema med hänsyn till att koraraunemas kosmader för mottagandet ökar genom att flyktingama i rådande arbetsmarknadssituation blir socialbidragsberoende under längre tid än vad som beräknades när den urspmngliga nivån på schablonersätmingen fastställdes. Vissa andra förslag till förändringar av ersättamgama har också väckts av Kommunförbundet.
Jag är medveten om att rådande arbetsmarknadssimauon kan leda till ökade kostnader för flyktingmottagandet. Utgångspunkten för nuvarande ersättningssystem har varit att kostnadsfördelningen mellan stat och koramun i allt väsentiigt skulle vara oförändrad jämfört med tidigare. Som redovisades i prop. (1989/90:105, SfU 1989/90:21, rskr. 1989/90:281) ora samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättaing tiU kommunema m.m. kan nivån pä schablonersätmingen behöva höjas om socialbidragskosmadema trots aktiva koraraunala åtgärder ökar på grand av extema faktorer. Om socialbidragskosmadema å andra sidan rainskar sora en följd av ökade statliga arbetsraarknadspolitiska insatser eller andra extema faktorer och inte motsvaras av ökade koraraunala kostnader i andra delar av flyktingraot-tagandet, bör detta föranleda en rainskning av schablonen. Det finns för närvarande inte underlag för art avgöra om kosmadsfördelningen mellan stat och kommun har blivit annorlunda än vad som var avsett. Jag har för avsikt an i samråd raed SIV och Svenska koraraunförbundet följa och analysera kost-nadsutveckUngen för att därigenora kunna bedöma ora kosmadsfördelningen
meUan stal och koraraun överensstäraraer raed de utgångspunkter sora låg tUl Pron 1992/93 • 100 gnmd för det nya ersättningssysteraet gjj 12
Jag har vidare för avsikt att snarast tillsätta en arbetsgmpp raed företrädare för bl.a. SIV, Svenska koraraunförbundet och regeringskansliet för att göra en översyn av utbetalningsreglema och av reglema för ersättning när en flykting flyttar från en koraraun till en annan. Även andra delar av ersättaingssystemet, sora tex. gmndersältningen, kan tas upp i della sammanhang. Avsikten med översynen är att skapa större kosmadseffektivitet och ökad rättvisa raellan korarauner. Denna fråga har tagits upp av Riksdagens revisorer i en rapport 1991/92:12 ora invandrarpolitikens inriktaing och resultat.
Jag beräknar anslagsbehovet för ersättning tUl komraunema till totalt 4 543 rnkr, varav 4 295 mkr har beräknats under anslaget D 5. Ersättning till korarauneraa för åtgärder för flyktingar ra.ra. och 248 rakr föresläs anvisas under anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl
Jag föreslår att en uppläggningsavgUt om 300 kr för lån tUl hemutrasming för flyktingar m.fl. införs den 1 juli 1993. Inkomsterna från en sådan avgift beräknas uppgå till 4,5 rakr. Även vid eventuell uppläggning av kompletterande lån bör en uppläggningsavgift tas ut, dock lägre än för priraärlånet
Jag föreslår även att räniefriheten pä lånet under de två första åren tas bort. /jnorteringsfriheten under två är bör dock behållas och den upplupna räntan under denna tid skall läggas till kapitalskulden. Sådana ändrade länevillkor bör gälla fr.o.ra. den 1 juli 1993 men komraer att påverka statsbudgeten först två år senare. Överslagsvis skulle då den årliga kostnadsrainskningseffekten för räntesubventioner kunna bli 13,5 mkr.
Hemställan
Med hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag förordat om avgift för uppläggning av län till hemutrasming för flyktingar m.fl. och ora slopad räntebefrielse för sådana län.
Utredningar och översyner
En av Kulturdepartementet upprättad promeraoria TillfäUigt skydd för medborgare från foma Jugoslavien num har beretts inora departeraentet och varit föreraål för en hearing i oktober 1992. Det är för närvarande inte aktuellt att förelägga riksdagen en proposition på grandval av proraeraorian. Beredskap finns dock för att snabbt lägga fram en proposition om situationen i f d. Jugoslavien skulle förvärtas så an detta skuUe påkaUas.
En särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa delar av ut länningslagen överlämnade i slutet av oktober 1992 en promeraoria Legal reg- 262
lering av massflyktssituationer. Proraemorian innehåller förslag till en lag ora Prop. 1992/93-100 vistelsetillstånd ra.m. för skyddssökande utiänningar från konflUct- eller kris- gjj 12 oraråden. Proraeraorian remissbehandlas för närvarande.
I den särskilde utredarens fortsatta uppdrag ingär bl.a. att se över instimtet "ny ansökan" i utiänningslagen. Vidare skall översynen behandla frägan om riktiinjer och praxisbildning efter det att regeringen ersatts av Utiänningsnämnden som sista instans, möjligheteraa att överklaga avslagsbeslut i fråga om resedokument och flyktingförklaring, raöjligheteraa att få uppehållstillstånd efter inresan, ulresefristen efter beslut ora avvisning eller utvisning särat viseringsregleraa. Jag räknar raed att detta arbete koraraer att redovisas i början av år 1993 och att riksdagen på grandval härav under hösten 1993 skall kunna föreläggas en proposition raed förslag till ändringar i utiänningslagen som bör leda tUl besparingar på statsbudgeten.
Uttedningen om översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar (Dir. 1992:25) är nu klar. Uttedningen har haft till uppgift att se över nuvarande system för mottagandet och föreslå de regeländringar samt övriga förändringar som behövs för att motverka långa vistelser i flyktingförläggningar och för att göra mottagandel mer flexibelt och mindre kosmadskrävande. Avsikten är att efter remissbehandling förelägga riksdagen en proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994.1 delta sammanhang kommer också de förslag som läranats av en annan särskild uttedare i betänkandet MeningsfiiU vistebe på asylförläggning (SOU 1992:69) att behandlas.
Den senaste tidens drastiska ökning av asylsökande har inneburit att antalet bara i grandskoleåldera som är i behov av skolundervisning har ökat raycket snabbt Det nya statsbidragssystemet tUl kommunema påverkas inte av antalet asysökande bam i skolan. Jag är medveten om att omläggningen av statsbidragssystemet har fått till följd att vissa kommuner inte får samraa täckning för skoUcosmadema som tidigare genom gängse statsbidrag. Detta gäller särskilt kommuner med raottagningsförläggningar för asylsökande, där emellertid den del av skolkostaadema sora regelmässigt tillkommer komraunen att ansvara för ersätts enUgt särskilda avtal av SIV.
Jag anser att statens av riksdagen tidigare beslutade principiella kosmadsansvar för asylmottagande bör bestå. För skolans del betyder det att staten, eiUigt rain raening, också i fortsättaingen bör stå för kostaadema för de asylsökande bamens skolgång. Mot bakgrund av det snabbt ökade antalet asylsökande grandskoleelever finner jag eraellertid, efter samråd med statsrådet Ask, att en uttedning snarast bör komraa till stånd om hur skolgången för dessa bam bäst kan ordnas raed bibehåUen tUlfredsställande kvalitet och inora ramen för rimliga kostaader. Utredningen bör bedrivas skyndsamt så att ändringar kan införas redan inför höstterminen 1993. Inrikmingen bör vara att verksamheten kan läggas upp så att skoUcostaadema för dessa bam kan nedbringas till en nivå som motsvarar i dag tillgängliga statiiga raedel. Skulle detta inte lyckas, bör arabitionen vara att påvisa raöjligheten tUl besparingar i andra delar av förläggningsverksaraheten som motsvarar den överskjutande
delen.
263 Sora jag nyss nämnt, komraer också systemet för ersätming till kommu- Prop. 1992/93-100 nema för flyktingmottagandet att i vissa delar ses över. gjj 12
Här bör också nämnas att regeringen nyligen givit Riksrevisionsverket i uppdrag att granska kostaadseffektiviteten vid Invandrarverkets anskaffningar av förläggningskapacitet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 mars 1993.
Invandrarpolitiken
Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet
I Europa förekommer många skrämmande uttryck för rasism, främlingsfientlighet och även antiseraitisra. Ibland har dessa händelser haft kopplingar tiU högerexttemistiska gmpper. Även i Sverige ser vi oroväckande uttryck för främlingsfientiighet och för att motverka dessa tendenser krävs vaksamhet och effektiva motåtgärder.
RUcsdagen beslutade (prop. 1991/92:100 bU 12, SflJ 1991/92:10, rskr. 1991/92:265) an avsätta 10 mkr under budgetåret 1992/93 tiU regeringens disposition för insatser raot främlingsfientiighet, rasism och antiseraitisra. I juni 1992 gav regeringen uppdrag åt Statens skolverk. Statens ungdorasråd. Statens kulmrtåd och SIV att vidta särskilda åtgärder för alt motverka främlingsfientiighet och rasism. Insatsema skuUe i huvudsak inriktas på att på längre sikt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar. De fyra myndighetema fick sararaanlagt 6 mkr och de har i oktober 1992 redovisat sina planerade åtgärder. Medel att användas i sararaa syfte har även tiUdelats Svenska filrainstitutet och Svenska koraraittén mot antiseraitisra.
Statistiska centralbyrån och Centmm för invandringsforskning vid Stockholras universitet fick i september 1992 i uppdrag alt tillsammans genomföra en riksrepresentativ undersökning kring invandrare och invandring.
Bam- och ungdomsdelegationen inom Civildepartementet har fördelat raedel ur Allraänna arvsfonden till projekt som syftar tiU insatser mot främlingsfientiighet bland imgdomar. Delegationen har även publicerat och distribuerat skolmaterial i sararaa syfte.
Jag koramer i det följande att föreslå att 10 mkr avsätts även under nästa budgetår för insatser mot främlingsfientiighet, rasism och antiseraitisra.
Utredningar och översyner
Uttedningen för åtgärder mot etiusk diskriminering avlämnade sitt slutbetänkande Förbud mot emisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1992:96) i slutet av september. Uttedningen föreslog förbud för arbetsgivare att diskriminera arbetssökande och anställda på gmnd av ras, hudfärg, emiskt eller nationeUt urspmng eller ttosbekännelse. Betänkandet remissbehandlas för närvarande och jag har för avsikt att återkomraa tUl regeringen med förslag om en proposition under år 1993.
264 Jag har för avsikt alt inom kort föreslå regeringen att en parlamentarisk prop 1992/93'IOO koraraitté tUlkallas för att se över invandrar- och invandringspolitiken. En hu- gjj j2 vuduppgift för koraraittén skall vara att se över hur invandrarpolitiken skall utforraas för att bättte integrera invandrama i det svenska sarahället. Särskilt inttesse bör ägnas invandramas situation på arbetsmarknaden och svenskkunskapemas betydelse för integrationen. I saraband med detta bör koraraittén pröva frågan på vilket sätt Sverige kan vara ett sarahälle med kulturell mångfald och vilka särskUda krav detta ställer i fråga ora lika raöjUgheter, rättigheter och skyldigheter i etl sådant sarahälle. Vidare bör koraraittén bl.a. pröva fömtsättningaraa för att utveckla individens eget ansvar vad gäller såväl integrationen i del svenslca sarahället som upprättaåUandet av det egna språket och kulturarvet. En annan huvuduppgift skall vara att se över hur människor från andra länder sora söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kutma få detta tUlgodosett i vårt land, raen även överväga flyktingpoUtiska insatser intemationellt. Vidare skall övriga grander för rätt eller raöjUghet till bosättaing i Sverige, tex. genora anknytaing, ses över. Koraraittén skall överväga frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk Europaintegration.
Anslagsfrågor
Ramanslag
De nuvarande förslagsanslagen D 1. Statens invandrarverks förvaltningskostnader, D 7. Ombudsraannen raot etaisk diskrirainering m.m. samt D 9. Utlänningsnäranden bör omvandlas till ramanslag fr.o.ra. budgetåret 1993/94. Treärsbudgetering tUlämpas inte.
Anslagsomflyttningar och sammanläggningar m.m.
Några rent tekniska förändringar behöver göras tiU budgetåret 1993/94.
- Det tUl ramanslag omvandlade D 1. Statens mvandrarverks förvalmingskostnader bör benämnas D 1. Statens invandrarverk. Anslaget kan fortsättningsvis inte innehåUa en förslagsvis anslagspost för toUc- och översättnings-kostnader i samband med asylutredningar. Denna anslagspost bör därför flyttas över till förslagsanslaget D 2. Förläggningskosmader sora i fortsättningen bör benämnas D 2. Förläggningskostnader m.m.
- Såsora jag tidigare beskrivit, bör det nuvarande anslaget D 4. Överföring av flyktingar ra.ra. ges en flexiblare användning och ett förändrat innehåll. Jag föreslår art det benämns D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
- /slagen A 4. Intemationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken ra.ra. och A 5. Åtgärder mot främUngsfientiighel och rasisra har innevarande budgetär förts upp inora littera A. Kulturdeparteraentel m.m. Dessa anslag hör dock raera naturligt hemma under littera D.
Invandring ra.ra. Jag föreslår att det försmämnda anslaget får beteckningen D 265
10. Intemationell saraverkan inora ramen för flykting- och migrationspoliti- Prop 1992/93-100 ken ra.ra. och att det andra anslaget fär benäraningen D 11. Åtgärder raol gjj 12 fräralingsfientiighet cx;h rasism.
D 1. Statens Invandrarverki
1991/92 Utgift 395 391000
1992/93 Anslag 444 329 000
1993/94 Förslag 613 888 000
Ip.d. Statens invandrarverks förvalmingskosmader
Statens invandrarverk
Uppgifter
SIV är centtal myndighet för invandrar- och medborgarskapsfrägor och huvudman pä den statiiga sidan för överföring och mottagande av flyktingar och asylsökande. Verket skall bevaka behovet av ätgärder för invandrare och språkliga minoriteter särat ha kontakt raed invandrarnas organisationer. Genora ändring i SIV:s instruktion den 10 deceraber 1992 har föreskrivits att verket fr.o.ra. den I januari 1994 skall vara organiserat i fem avdelningar, varav fyra har geografiskt avgränsade ansvarsoraråden. Den ferate avdelningen skall ha elt rikstäckande ansvarsområde. Vid Invandrarverket skall ocksä finnas en verksstab.
Från anslaget fmansieras verkets förvaltning i Norrköping, regionkontoren samt funktionen för tillståndsprövning vid uttedningsslussama.
Övergripande mål
Den reglerade invandringen till Sverige skall upprätthållas i enlighet raed gällande förfatmingar och intemationella åtaganden. Prövning av ärenden enUgi utiänningslagstifmmgen och lagen om svenskt medborgarskap skall ske på ett rättssäkert sätt.
Mottagande av asylsökande och flyktingar skall präglas av respekt för individen och dennes vilja och förraåga art ta ansvar.
Invandramas integration i det svenska samhället skall ske i enlighet med de invandrarpoUtiska mälen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Fördjupad anslagsframställning
SrV lyfter i sin anslagsframställning fram problemet raed långa väntetider vid asylprövningen och vad det för raed sig - raänniskor riskeras att brytas ned vid oviss väntan, de raycket stora kostnadema för förläggningsboendet saml den negativa opinionen.
Verket anser, bl.a. mot bakgrund av ett eventuellt svenskt EG-medlems skap, att Sverige behöver en bredare invandring. Den svenska asylpolitiken 266
bör strikt följa Genévekonventionen, men dessutom måste det vara raöjligt - Prop 1992/93-100 genom tillfäUiga uppehåUstUllstånd - att ge skydd under kortare tid för män- gjj j2 niskor som flyr undan krig, hunger- eller miljökatastrofer. Verket pekar ocksä pä behovet av arbetskraftsinvandring, där man tänker sig att invandringen kan organiseras enUgt ett kösystem.
I enlighet med direktiven för den fördjupade anslagsframställningen har SrV utfört en produktivitetsanalys för asylprövning och -mottagande särat tUl-stånds- och raedborgarskapsprövning avseende perioden 1989/90-1991/92. För sararaa period har verket ocksä redovisat hur integrationsarbetet utvecklats. SrV har vidare gjort en framtidsanalys av tillsttöraningen av asylsökande och redovisat olika tärUcbara scenarier. Slutiigen har verket, i en särsidld rapport, redovisat ADB-stödets utveciding.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning och fördjupad prövning
SrV:s verksamheter förändras oupphörligen i omfattaing och till svårighetsgrad. Delta gör att delmål, som för handläggningstider och balansstoriekar, säUan nås fullt ut. Verket tvingas från tid till annan göra omprioriteringar och ibland arbeta raed exttaresurser sora har störte kapacitet än grandorgarusatio-nen. Den exttapersonal SIV rekryterade hösten 1992 beräknas tex. göra det raöjligt att raer än fördubbla antalet asylprövningsärenden som verket kommer att avgöra under innevarande budgetår.
Verkets produktivitetsanalyser visar också pä mätproblem och svårigheten att göra jämförelser mellan olUca år. Om t.ex. antalet asylärenden växer kraftigt, men få i och för sig uttedda ärenden avgörs på gmnd av den osäkra situationen och förändringar i de sökandes hemländer, leder detta till en hög genorasnittiig kostaad per avgjort ärende. Vid en annan tidpunkt kanske det inte finns sådana hinder för beslutsfattandet - varför många ärenden kan avgöras och kostaaden per ärende bUr lägre.
Jag fiimer emellertid ansatserna i SrV:s analysarbete vara ambitiösa och att de visar på en medvetenhet om behovet av an göra effektiviseringar och att sedan följa upp dem. Framtidsanalysen av tillsttöraningen av asylsökande indikerar också en hög arabitionsnivå och ger en god överblick över prob-leraområdet
Själva anslagsberäkningama behöver redovisas tydligare så att det gär att urskUja viUca kostnader som verket beräknar för att åstadkomma specUicerade effekter.
Erfarenhetema från höstens budgetarbete visar på ett behov av art SIV och Utiänningsnämnden vidareutvecklar samarbetet vad gäller planeringsunderlag och statistik. Utiänningsnämnden är i sin planering beroende av uppgifter från SrV om överlämnade överklagandeärenden raedan SIV i sin lur, för att bl.a. kunna planera förläggningsverksaraheten, behöver känna till närandens ärendeawerkningstakt cx;h balanser.
267 I fråga ora verkets rapportering ora ADB-stödets utveckling är denna starkt Prop 1992/93-100 töknikinriktad och så orafattande att överskådligheten går förlorad. Den kan gjj 12 inte sägas svara mot regeringskansliets behov av information. Det centtala i redogörelsen borde ha varit att redovisa rationaliseringseffekter, bl.a. anslagsbesparingar, som följer av ADB-umyttjandet
Som jag redan har nämnt, avser jag att inom kort föreslå regeringen att en särskild uttedning tUlsätts för att göra en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken. De frågeställningar på orarådet som tagits upp av SIV torde komma att behandlas vid den översynen.
Anslagsberäkningar
Jag föreslår att SIV anvisas ett ramanslag på 613 888 000 kr.
/slaget innehåller pris- och löneomräknade medel tUl basorganisationen -433 603 000 kr - en raedelstillskon på 4 285 000 för arkivutbyggnad, varav I 285 000 kr för kapitalkostaader och 3 000 000 kr för lokaler samt tiUfäUiga medel för balansavarbelningar och förläggningsadministration ora 176 000 000 kr. SIV har fört frara förslag ora anslagsförstärkningar i övrigt sora jag inte är beredd all tillstyrka. SIV förväntas göra sådana omprioriteringar i verksamheteraa att t.ex. s.k. tillståndsärenden och medborgarskapsärenden avgörs i rimlig tid. Inom ramanslaget skall SIV dessutora fr.o.ra. budgetåret 1993/94 bekosta sådan uppföljning av ersättningar tiU korarauner-na för flyktingmottagandet som tidigare har finansierats från en särskild anslagspost under anslaget tiU kommunersättningar.
I raraanslaget ingår den avgiftsfinansierade översättaingsverksaraheten sora nettobudgeterats tiU O kr. Såväl kostaader som intäkter har beräknats tiU 15 400 000 kr.
I likhet med vad som gällt under de två senaste budgetåren bör SIV ges möjlighet att snabbt kunna anpassa uttednings- och mottagningskapaciteten tUl oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande utiänningar och ärenderaängder. Jag föreslår att SIV bemyndigas att vid exttaordinära anspråk på myndighetens utrednings- cx;h beslutskapacitet få överskrida ramanslaget -utöver sedvanlig anslagskredit - med 25 rakr utan föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare fömtsätter ett utayttjande av bemyndigandet att förläggningskostaadema därvid reduceras i en omfattaing motsvarande fyra gånger de ianspråktagna myndighetskosmadema.
Låneram hos Riksgäldskontoret
SIV uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen som utgör en fömtsätming för lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Verkets behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår tiU 33 507 000 kr, varav 29 507 000 kr avser ADB och 4 000 000 kr arkivutmstaing. Jag har - som jag nyss nämnde - föreslagit ett anslagstill-skon på 1 285 000 kr för sådana kapitalkosmader som är hänförUga tiU investeringen i arkivutmstaing. Vad gäller kapitalkostaader för ADB, föratsätter
jag att dessa skall kunna bestridas inom det koraraande raraanslaget utan nä-
gol särskilt anslagstillskott Denna bedömning görs mol bakgrand av att an- prop 1992/93-100 slaget redan innevarande budgetår innehåller en betydande del ADB-kostna- gjj 12 der och att ramanslaget för budgetåret 1993/94 medger viss anslagskredit. Jag föratsätter att SIV:s planerade ADB-investeringar på sikt skall ge effektivitetsvinster sora bidrar till att anslagsbehovet totalt sett minskar.
Anslagstekniska frågor
Anslaget för myndigheten Statens invandrarverk har budgeterats utan hänsyn tUl de tekniska justeringar som måste göras ull följd av ändringen av nivån pä lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsforraen för Statshälsan särat de nya principema för budgeteringen av anslagen. Övergången till lån i Riksgäidskontoret kan korama att påverka anslaget utöver vad jag nyss anfört ora SrV:s lånerara. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp sora koraraer an ställas till rayndighetens disposition kommer slutiigt art faststäUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga raedelsflöden särat presenterat den modeU som bör tUlämpas. SIV komraer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modell. Verket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och raedlen undet anslaget D 1. Statens invandrarverk förs tUl detta konto.
Hemställan
Jag herastaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisa etl ramanslag på 613 888 000 kr.
D 2. Förläggningskostnader m.m.i
1991/92 Ulgift 3 293 387 000
1992/93 Anslag 2 960 100 000
1993/94 Förslag 6 407 000 000
Ip.d. D 2. Förläggningskosmader
Från anslaget finansieras SIV:s förläggningsverksamhet med utredningsslussar och asylförläggningar. Även SIV:s tolk- och översätmingskostaader för verksamheten med asylprövningar finansieras fr.o.ra. budgetåret 1993/94 från anslaget.
269 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93-100
Jag beräknar anslagsbehovet vid 30 000 asylsökande till 6 407 rakr, varav ''- 2 10 mkr avser driften av förvarslokaler i Carlslund och 38 mkr toUc- och översätmingskostaader i samband raed asylprövnragen. Vid beräkningama har jag antagit an föriäggningama kommer att ha genomsnittiigt 62 OCX) belagda platser under budgetåret 1993/94. Dygnskostaaden har antagits vara 281 kr i genomsmtt och iimehåller vissa awecklingskosmader.
Vid bedömningen av dygnskostaadens storlek, har jag tagit hänsyn ull de besparingsåtgärder i form av sänkt dagsersättning till de asylsökande och mindre omfattande hälsoundersökningar som nyligen beslutats. Jag har vidare utgått från an den genorasnittiiga dygnskostaaden kan sänkas raed ytterUgare rainst 10 kr järafört med innevarande budgetår. Detta kan ske på olika vägar, tex. genom upphandlingen av föriäggningskapacitet och genom minskade personalkostaader. Det senare bör bl.a. kunna åstadkommas genora att de sora vistas på utredningsslussar och föriäggningar i betydligt stöme utsttäckning än vad sora hittills varit norraalt får ta ansvar för sitt eget boende och verksamheten vid föriäggningama. Vid rain bedömning av att dygnskostnaden kan sänkas har jag också räknat med att förläggningamas sjukvårdskosmader bör kunna reduceras med minsl 10 %. Erfarenhetema från vissa förläggningar tyder på att en viss minskning av sjukvårdskostnaderaa är möjlig inom ramen för nuvarande regelsystem. Jag har vidare för avsikt att återkomraa till regeringen med förslag om dels an någon form av egenavgift införs och dels i fråga om formen för den ersätming sora lämnas till sjukvårdshuvudmännen för vård sora ges utanför föriäggning.
Resultatet av RUcsrevisionsverkets granskning av kostaadseffektiviteten vid SIV:s anskaffningar av föriäggningskapacitet kan komma att initiera ytterligare sänkningar av dygnskostaadema vid uttedningsslussar och förläggningar.
Vid min bedömning av dygnskostaaden har jag också beaktat att Invandrarverket framdeles skall svara för hela kostaaden för skolundervisning för asylsökande bam som vistas på förläggning. Som jag tidigare angett skall en uttedning göras om hur skolgången för dessa bam skall kunna ordnas sä att skolkostaaden per bam kan nedbringas järafört raed idag.
De redovisade åtgärdema för an sänka flyktingdygnskostaadema beräknas, vid den antagna föriäggningsvolymen, raedföra kostnadsminskningar som uppgår tiU 453 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
an tiU Förläggningskosmader m.;n. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 407 000 000 kr.
270 D 3. Åtgärder för invandrare Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 21559 000 Reservation 123 000 '"
1992/93 /Vnslag 22 426 000
1993/94 Förslag 20 926 000
Från anslaget bekostas bidrag enligt förordningen (1986:487) om statsbidrag tiU invandramas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer. Vidare finansieras från anslaget sådana bidrag sora lämnas enligt förordningen (1990:623) om bidrag till avgränsade invandrarpoUtiska projekt
Statens invandrarverk
SrV beräknar medelsbehovet för stöd till central verksamhet vid invandramas riksorganisationer och samarbetsorgan meUan vissa sådana organisationer för budgetåret 1993/94 totalt till 15 640 000 kr, varav 340 000 kr avser stöd till samarbetsorganen och I 000 (XX) kr ett nyinrättat stöd till nyare riksorganisationer bland invandrare. Detla innebär en ökning raed 1 274 000 kr järafört raed innevarande budgetår.
Medelsbehovet för bidrag till avgränsade invandrarpolitiska projekt för budgetåret 1993/94 anges uppgå tiU 14 000 000 kr, varav 1 000 000 kr för att underlätta återvändandet. Detta innebär en höjning raed 7 440 000 kr jämfört med innevarande budgetår.
SIV föreslår vidare att bidrag också under den närmaste treårsperioden skaU utgå till projekt sora anordnas inom ramen för FN:s kulturårtionde och fördelas av den s.k. kulturtiondekommiitén. Medelsbehovet beräknas till I 500 000 kr för budgetåret 1993/94 och tiU sararaanlagt 4 500 000 kr för tteårsperioden. Verket frarahåUer att samarbetet har varit ytterst positivt och att komminén genom sin sammansätming haft stor beslutskompetens.
I en särskild skrivelse i september 1992 har Invandrarverket hemställi ora medel till invandrarorganisationemas informationsverksamhet inför 1994 års koraraunalval.
Föredragandens överväganden
Jag föreslår att ett totalt sett oförändrat statsbidrag på 20 926 000 kr skaU utgå till invandrarorganisationemas riksförbund och vissa sam arbetsorgan mellan sådana riksförbund samt till avgränsade invandrarpolitiska projekt. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn till att någon ny riksorganisation nu bör koraraa i fråga för organisationsstöd, raedan några tidigare statsbidragsberättigade orgamsationer inte längre bör få sådanl stöd.
Jag är inte beredd an tillstyrka särskUda medel att fördelas av kultarårtion-dekoraraittén. Jag erinrar ora de raöjligheter sora SFV har att bevilja bidrag tiU projekt raed liknande syften och också i övrigt fortsätta saraarbetet med kul-
turårtiondekoraraittén. Jag erinrar vidare om verkets möjligheter art bevilja bi- Prop 1992/93" 100 drag till valinformationsprojekt inom ramen för den ordinarie bidragsgiv- gjj j2 ningen. Jag avser också an föreslå regeringen att den uppkomna reservationen på anslaget får användas för verkets långsikliga arbete för vaUnformation genom organisationema.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 20 926 000 kr.
D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.i
1991/92 Utgift 24 500 000
1992/93 /Vnslag 22 500 000
1993/94 Förslag 269 960 000
iF.d. Överföring av flyktingar ra.m.
Från anslaget bekostas organiserad överföring av flyktingar och deras mottagande i Sverige samt bidrag till vissa hjälpinsatser för flyktingar utanför Sverige. Vidare bekostas bidrag enUgt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättaing i annat land, bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag öU flyktingar för kosmader för anhörigas resor till Sverige samt bidrag till resor från Sverige för vissa asylsökande som viU lämna landet innan asylärendet är avgjort.
Statens invandrarverk
SIV har redovisat att man genom att anlila Interaational Organization for Migration (lOM) kan förbilliga resoma vid såväl kvotöverföringar som andra resor som avser flyktingar m.fl.
Omfattningen av flyktingars resor från Sverige, s.k. återvändanderesor, bedöms öka något men anslagsbehovet kan hållas pä oförändrad nivä tack vare utnyttjandet av lOM. Samma förhällande gäller i fräga om de resor till Sverige sora bekostas för vissa anhöriga till flyktingar. SIV föreslår i fråga om anhörigresoma att medlen i regleringsbrev bör anvisas förslagsvis.
Omfattningen av bidragskostnadema väntas öka när det gäller hemresor för sädana asylsökande sora ändrat sig och vill lämna Sverige innan deras ärende avgjorts.
272 Föredragandens överväganden Prop 1992/93-100
Som jag tidigare har redovisat, bör ändamålet för ätgärder under delta anslag '1- '■■ vidgas till att omfatta bidrag till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige också på annat sätt än genom organiserad överföring hit. Jag tänker då i första hand på sådana insatser sora initieras av frärast FN:s flykting-koramissarie eUer av de raeUanstalUga organisationer sora är verksamma inom flyktingområdet
För att åstadkomraa åsyftad flexibilitet, bör de medel som för närvarande finns budgeterade på anslaget för överföring av flyktingar läggas samraan med den del av ersätmingama till komraunema sora avser kvotflyktingar. Genom den ökade flexibiUteten i medelsanvändningen bör det vara möjUgt alt hjälpa samma antal flyktingar tUl en lägre kosmad än i dag. Jag beräknar därför ett lägre anslagsbehov för det nya sammanslagna anslaget än vad jag annars totalt skulle ha beräknat för överföring av kvotflyktingar och koramuner-sätmingskosmadema för dessa.
Överföringskostaaden beräknas till 9,7 mkr medan ersäimingskosmadema till komraunema kan koraraa att uppgä tUl 248 rakr. Vad gäller beräkningen av överföringskostnadema, ingår kostnadsrainskningar till följd av art lOM utayrtjas.
Genom det förslag jag här lämnat, koraraer Sverige således inte pä samraa sätt som hittills att ange en preciserad storlek på flyktingkvoten, utan en avvägning skaU göras mot andra angelägna insatser sora kan komma att initieras av bl.a. FN:s flyktingkoraraissarie. Jag bedöraer dock att överföring lUl Sverige även fortsätmingsvis koramer att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats. Invandrarverket bör som ett rainimum planera för överföring av
1 250 personer under budgetåret 1993/94.
För s.k. ätervändanderesor beräknar jag i likhet raed SIV elt oförändrat raedelsbehov, dvs. 3,5 rakr.
Med den föreslagna förändringen vad gäller synen på flyktingkvoten räknar jag också raed ett ramskal behov av bidrag tUl anhörigas resor tiU Sverige. Anslaget för detta ändamål bör kunna reduceras med 240 000 kr till
2 760 000 kr.
Jag delar, raot bakgrund av den omfattande asyltillströmningen till Sverige, SIV:s bedömning att heraresorna för vissa asylsökande torde korama alt öka i omfattning och art anslaget för ändamålet därför bör räknas upp med 2 rakr tUl 6 rnkr.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslår riksdagen
art till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 269 960 000 kr.
273 IS Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 12
D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för Prop. 1992/93:100
flyktingar m.m. Bil. 12
1991/92 Utgift 3 484 625 000
1992/93 Amslag 4 426 000 000
1993/94 Förslag 4 295 000 000
Från anslaget betalas ersättaing tUl komrauner och landstingskorarauner enligt förordningen (1990:927) ora statiig ersättaing för flyktingmottagande m.ra.
Statens invandrarverk
SrV:s ambitionsnivå är att kunna teckna avtal raed korarauneraa i ett intervall sora raedger att 32 000 flyktingar m.fl. skall kunna tas eraot under budgetårel 1992/93. Efter det att verket lämnat sin anslagsframställning har regeringen efter förhandlingar raed Koraraunförbundet beslutat ora justerade ersättningsnivåer, varför det inte är relevant att referera SIV:s beräkningar för gmndersättningar saml schablonersätmingar och sekundärflyttningsbidrag.
Vad bettäffar ersättningar till komraunema för kostaader för äldre och handikappade, räknar SIV med ett minskat ersätmingsbehov pä 30 mkr. Ersätmingama för sjukvårdskosmader bedöms däremot öka med 20 rakr.
Föredragandens överväganden
Jag koraraer vid mina beräkningar att utgå ifrån samma planeringsnivå som SIV, dvs att 32 000 personer kan komma att tas eraot i korarauneraa under budgetåret 1993/94. Jag beräknar vidare att ca 1 800 av dessa är kvotflyktingar och för viUca ersätmingama ttU komraunema, enUgt vad jag tidigare har föreslagit, bör belasta anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m..
Efter nyUgen genomförda överläggningar raed Svenska kommunförbundet har regeringen beslutat om vissa justeringar av ersättningsnivåema fr.o.ra. den 1 januari 1993. När jag i det följande redovisar raina anslagsberäkningar, koramer jag ocksä att ange viUca justeringar sora har gjorts.
Grundersätming
Den ändrade ersättningsnivån medför att gmndersärtningama beräknas till 119 miljoner kr.
Schablonersätmingar
Schablonersätmingen för är 1993 har höjts frän 135 500 till 138 300 kr för
vuxna och från 83 100 lill 84 800 kr för bam under 16 år. Anslagsbehovet
budgetåretåret 1993/94 beräknas tUl 3 886 mkr.
274 Sekundärflyttningsbidrag Prop 1992/93:100
Efter justeringar av bidragsnivån beräknar jag anslagsbehovet tiU 193 rakr. ""-
Ersättningar för äldre och handikappade
Jag delar SrV:s bedöraning att anslagsbehovet minskar från 90 mkr till 60 rakr.
Ersätming för sjukvårdskostnader rrum
Till sjukvårdshuvudmännen utgår för nävarande ersättaing för akut- och förlossningsvård saml vård vid abort som har lämnats tiU utiänningar som har sökt uppehåUstUlstånd för bosättaing i Sverige och som inte är kyrkobokförda i riket. Vidare lämnas ersättaing för hälsoundersökningar och vård av vissa flyktingar som måste beredas varaktig vård på sjukhus eUer annan instilution. Ersätming för sjukvård betalas i enlighet med det riksavtal som finns ora ersättaing mellan oUka landsting vid vård av utomlänspatienter.
Kostaadema vad bettäffar ersättning för sjukvårdskostaader har ökat de senaste två åren och inom Invandrarverket pågår en analys av orsakema till kosmadsökningen. Liksom i fråga om sjukvårdskostnader för asylsökande som vistas på föriäggning anser jag att en kostaadsminskning är möjlig. I viss utsttäckning bör kostaaderaa kunna rainskas genora förbättrade administtativa ratiner inom ramen för gällande regelsystem. Vissa regeländringar är också angelägna. Sora jag udigare frarahålUt har jag för avsikt att återkomraa till regeringen med förslag ora an någon förra av egenavgift införs. Vidare bör reglema för ersättning av sjukvårdskostaader ändras så att mvandrarver-ket mte är tvingade att följa det s.k. riksavtalet Genom att invandrarverket på vissa håll i landet är en raycket stor "kund" hos sjukvårdshuvudraannen torde det i vissa fall vara raöjligt att ttäffa avtal med enskUda landsting om en lägre ersätttiingsnivå än vad sora anges i rUcsavtalet.
Mot bakgmnd av vad jag här anfört bedöraer jag att anslagsbehovet uppgår tUl 70 rnkr, vilket är 15 mkr raer än anslaget för innevarande år raen saratidigt är 5 rakr raindre än Invandrarverkets bedömning och utfallet under föregående budgetär.
Övergångsvba ersättningar
De övergångsvisa ersättningar som utgått enligt förordningen (1990:928) om statiig ersättaing för ekonomisk hjälp till flyktingar som beviljats uppehåUstiUstånd under åren 1988-1990 upphör vid utgången av innevarande budgetår.
Särskilda bidrag till landstingen och uppföljningskostnader
Jag beräknar inga medel för dessa ändaraål tUl budgetåret 1993/94.
275 Sammanfatming Prop 1992/93:100
Mina sammanfattande beräkningar uppgår i enlighet med nedanstående speci- ""- fikation till ett totalt anslagsbehov på 4 543 miljoner Icronor för budgetårel 1993/94
Ändamål
Anvisat 1992/93
Förändring
Grundersätming
115 000 000
-4 000 000
Schablonersätmingar och sekundärflyttaingsbidrag
3 466 000 000
-I-6I3 000 000
Äldre och handikappade
90 000 000
-30 000 000
Bam utan egna vårdnadshavare
40000 000
-i-O
ExttaorcUnära kostaader
IOO 000 000
4-0
Bistånd ål asylsökande
75 000 000
4-0
Sj ukvårdskostaader
55 000 000
4-15 000 000
SärskUda bidrag tUl landstingen
3000 000
-3 000 000
Övergångsvisa ersättamgar
480 000 000
-480000 000
Uppföljning
2000 000
-2 000 000
Summa kr
4 426 000 000
4-117 000
Kostnadsfördelning till anslag
Av de beräknade kosmadema - 4 543 mkr - avser 248 mkr raottagning av s.k. kvotflyktingar. Denna kostnadsandel bör föras upp på anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar ra.ra., raedan resterande kostaadsandel om 4 295 mkr bör tas upp under förevarande anslag.
Hemställan
Jag hemstäUer art regeringen föreslår riksdagen art
1. godkänna vad jag anfört om regeländringar för sjukvårdsersätlningar samt
2. till Ersätmingar till kommunema för åtgärder for flyktingar mm. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 295 000 000 kr.
D 6. Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen
1991/92 Utgift 14 989 000
1992/93 /\nslag 15 589 000
1993/94 Förslag 15 589 000
Från anslaget bekostas statbidrag tiU Stiftelsen Invandrartidnmgen.
276 Stiftelsen Invandrartidningen Prop. 1992/93:100
I sin anslagsframstälhiing har Stiftelsen Invandrartidningen anraält att statsbi- ""- ■ draget under de närraaste tre budgetåren måste höjas etappvis från nuvarande nivå. Den erforderliga höjningen tUl budgetåret 1993/94 anges vara 931 000 kr. Utan höjda statsbidrag måste utgivningen, enligt Stiftelsen, begränsas genom att antalet språkutgåvor minskas. Stiftelsen fömtsätter att statsbidraget, lUcsom tidigare budgetår, utbetalas i sin helhet den I juli så att ränteintäkter kan utgöra ett komplement dU själva statsbidraget
Stiftelsens egna kapital, som tiU övervägande del byggts upp raed räntem-täkter, uppgick den 30 juni tUl drygt 8,5 rakr och utgjorde därraed ca 60% av balansomslutningen.
Föredragandens överväganden
Jag föreslår ett gentemot innevarande budgetår oförändrat statsbidrag på 15 589 000 kr sora, med hänsyn tUl kraven på statens kassahållning, bör tiUföras Stiftelsen kvartalsvis under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15 589 000 kr.
D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
1991/92 Utgift 3 256 000
1992/93 Anslag 3 520 000
1993/94 Förslag 3 829 000
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
Från anslaget betalas kostnader för Ombudsraannen raot emisk diskrirainering raed kansU samt Nämnden raot etaisk diskrirainering.
Övergripande mål
Etaisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av sarahällslivet skall raotverkas.
Myndighetens anslagsframställning
Ombudsraannen begär förstärkning av kansliet med en handläggartjänst tiU en årskosmad av 350 000 kr samt anger ökade hyreskosmader. För Nämnden mot etnisk diskriminering begärs ytterligare 32 000 kr. 277
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93-100
Jag föreslår att Ombudsraannen anvisas ett ramanslag på 3 829 000 kr. "- l' Anslaget innehåller en pris- och löneomräknad del på 3 791 000 kr till Ombudsmannen raed kansli. Jag har härvid inte beräknat något anslagstillskott för personalförstärkningar. Erforderliga lokalraedel ingår i det prisom-räknade anslaget
I ramanslaget ingår ett oförändrat belopp på 38 (XX) kr avsett för utgifter för Nämnden mot etaisk diskriminering.
/slaget för rayndigheten Ombudsmannen raot etaisk diskrirainering har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar sora måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bUaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU myndighetens disposition koraraer slutUgt att faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade belopjjet.
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat den raodeU som bör tillämpas. Orabudsraannen mot etnisk diskriminering kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Ombudsmannen koraraer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen undei anslaget D 7. Ombudsmannen mot etaisk diskriminering m.m. förs tUl detta konto.
Hemställan
Jag herastäUer art regeringen föreslår riksdagen
att till Ombudsmannen mot emisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ert ramanslag på 3 829 000 kr.
D 8. Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.
1991/92 Utgift 34 106 000
1992/93 /uislag 84 030000
1993/94 Förslag 92 264 000
Från anslaget finansieras Centtala studiestödsnämndens (CSN) kostaader för lån tiU hemutmstning för flyktingar och vissa andra utiänningar.
278 Centrala studiestödsnämnden Prop. 1992/93" 100
CSN har utifrån ett koraraunmottagande av 28 000 flyktingar ra.fi. bedörai att "- l utiåningen under budgetåret 1993/94 kommer att öka med ca 270 mkr, vilket innebär att lånestocken vid budgetårets utgång komraer att uppgå till närmare 600 mkr. Kostaadema för räntesubventioner och avskrivningar av lån beräknas med utgångspunkt i nuvarande regler till 78,4 mkr (+7,9 mkr).
De administrativa kostaadema för beviljning och återbetalning av län beräknas minska med 0,6 tiU 10,9 mkr.
Föredragandens överväganden
Staten komraer att ha kosmader för räntesubventioner samt för avskrivning av lån tiU personer med långvarig betalningsoförmåga.
Med det antagande jag tidigare gjort om att SIV skall kunna teckna avtal ora upperaot 32 000 komraunplaceringar för budgetåret 1993/94, behöver CSN:s beräkningar revideras. Jag bedömer att antalet beviljade lån koraraer att uppgå till 15 000 och beräknar på grandval av detta medelsbehovet för räntesubventioner och avskrivnmgar tiU 80 734 000 kr.
Under våren 1993 komraer CSN att börja ta ut de första aviseringsavgif-tema av låntagama. För budgetåret 1993/94 beräknas 653 (X)0 kr i sådana aviseringsavgifter tillföras statsbudgetens inkorastsida. CSN har eraellertid i sina anslagsberäkningar utgått ifrån att avgiftema skall tillföras anslaget för herautrastaingslån och har därraed beräknat detta för lågt Jag föreslår därför att en justering görs för delta, vilket innebär att CSN:s administtationskostaa-der uppgår till 11 530 000 kr.
För att minska administrationskostaadema för läneverksamheten föreslår jag, som tidigare redovisats, att en uppläggningsavgift införs med 300 kr. Denna skall utgå i saraband raed att utiänningen beviljas ett län till heraut-msming. Även vid uppläggning av kompletlerande lån bör en avgift tas ut dock lägre än för priraärlånet Avgiften bör avräknas lånesuraraan vid låneul-betalningen, vilket innebär att alla låntagare bidrar till administtationen. Vid ett antagande ora ca 15 000 beviljade län skulle inkorastema från en sådan uppläggningavgifi uppgå till 4,5 mkr. Avgiftema bör föras tiU statsbudgetens inkomstsida.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslär riksdagen
an till Lån till hemutrustning för flyktingar nufl. för budgetårel 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 92 264 000 kr.
279 D 9. Utlänningsnämnden Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 21222 000 Bil. 12
1992/93 Anslag 34 000 000
1993/94 Förslag 51550 000
Övergripande mål
Utlänningsnäranden skall svara för att överprövningen av ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt raedborgarskap sker på ett rättssäkert sätt
Föredragandens överväganden
För att näranden under hela budgetåret 1993/94 skall kunna bibehålla nuvarande extraordinära ärendeavverkningskapacitet erfordras ett anslag på 70 680 000 kr. Med hänvisning till vad jag tidigare i dag har anfört ora osäkerheten i planeringsföratsättamgaraa, föreslårjag emeUertid tv. ett pris- och löneomräknat raraanslag på 51 550 000 kr.
Anslaget för rayndigheten Utiänningsnämnden har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar sora måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RUcsgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp sora kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer slutiigt att faststäUas enUgi de redovisade riktUnjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat elt förslag om generell räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat den modeU sora bör tillärapas. Utiänningsnämnden kommer fr.o.ra. budgetåret 1993/94 att tiUärapa denna modell. Näranden kommer därför att tUldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäidskontoret och medlen undet anslaget D 9. Utiänningsnämnden förs tiU detta konto.
Hemställan
Jag hemställer art regeringen föreslär riksdagen
art till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 51550 000 kr.
280 D 10. Intemationell samverkan inom ramen för flykting- Prop. 1992/93:100 och migrationspolitiken m.m. Bil. 12
1991/92 Utgift 674 000 Reservation 4 228 000
1992/93 /»uislag 3 000 000
1993/94 Förslag 2 000 000
Från anslaget betalas kostaader för särskilda migrationspolitiska projekt och för Sveriges deltagande i intemationeUt samarbete med syfte att utveckla och tUlämpa nya flykting- och migrationspolitiska sttategier, bl.a. inom ramen för de informeUa konsultationema mellan 16 länder i Västeuropa, Nordamerika och Austt-aUen i asyl-, flykting- och migrationspolitiska frågor.
Föredragandens överväganden
Det finns behov av vissa raedel inora raraen för intemationell samverkan för alt kunna göra särskUda insatser, vilka inte kan tiUgodoses på annat sätt, t.ex. med anlitande av biståndsraedel. Anslagsmedlen bör också kunna användas för sådant intemationeUt samarbete som kan bidra tUl att utveckla och tiUärapa nya flykting- och raigrationspolitiska sttategier och för andra aktiva insatser inora hela raraen för raigrations- och flyktingpolitiken. Jag beräknar, raot bakgmnd av nuvarande anslagsbehållning, ett anslagsbehov på 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Intemationell samverkan inom ramen pr flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2 000 000 kr.
Dll. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
1992/93 />uislag 10 000 000
1993/94 Förslag 10 000 000
Från anslaget som inrättades innevarande budgetår, bekostas insatser sora skaU raotverka och förhindra främlingsfientUghet rasism och antiseraitisra.
Föredragandens överväganden
De mycket oroande utslag av allmän främlingsfientiighet våld raot asylsökande och invandrare särat den ökande antiseraitisra som förekomraer rant
om i Europa och tyvärt också i Sverige måste raotverkas.
281 SarahäUet kan och skaU ingripa mot vidrigheteraa genom lagstifming och Prop 1992/93-100 genom brottsbekämpning via polisen, raen detta raåste kompletteras raed and- gjj j2 ra insatser. Jag föreslår att regeringen även budgetåret 1993/94 skall kunna disponera 10 mUjoner kr i detta syfte.
Medlen bör liksom under innevarande budgetår i första hand användas för att långsiktigt påverka norraer, attityder och förhållningssätt hos ungdoraar. Vidare bör medel disponeras för att slutföra den attitydundersökning kring invandrare och invandring som påbörjats under innevarande budgetår.
Hemställan
Jag hemstäUer an regeringen föreslår riksdagen
att tUl Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.
282 E. Jämställdhetsfrågor Prop. 1992/93:ioo
Ba.i2
De övergripande målen för jämstäUdhetspoUtiken bör sta fasl. Det innebär alt kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och raöjligheter inora aUa väsentiiga oraråden i Uvet
Jämställdhetsarbetet bedrivs i huvudsak enligt den femåriga handUngsplan för jämställdhet som aniogs av riksdagen under våren 1988 (prop. 1987/88:105, AU 17, rskr. 364) särat de förslag om vissa åtgärder för att förstärka och bredda handlingsplanen som riksdagen antog i saraband raed propositionen ora en ny järaställdhetslag m.m. (prop. 1990/91:113, AU 17, rskr. 288). De föreslagna åtgärdema har vidtagits. Medel har också ställts till förfogande för projekt- och utveckUngsarbete.
En samlad bedömning av resultaten av arbetet för att förverkliga målen i handlingsplanen komraer att genoraföras under budgetårel 1993/94. Jag komraer därefter att ta stälhiing tUl den fortsatta inrikmingen av jämställdhetspoUtiken.
Sverige har komrait långt på jämstäUdhetsorarådet jämfört raed andra länder. Det är bl.a. en styrka för ekonorain inte rainst nu när Sverige går in i ett närraare saraarbete raed EG. Kvinnors höga förvärvsfrekvens innebär att vi bättre än raånga andra länder tar tiUvara kvinnors utbildning och erfarenheter på arbetsmarknaden. Tillgången uU. en väl fungerande baraomsorg, baserad pä föräldramas egna önskeraål, Uksora raöjligheter för både kvinnor och raän an vara herama när bamen är smä är väsentiiga fömtsättningar för människors möjUgheter att förvärvsarbeta. Det ökar också valfriheten.
Kvinnors kunskaper och erfarenheter tas också tillvara på ett bättte sätt i samhället idag än tidigare. Detla visar sig inte minsl genora att det mäl som salts upp för kvinnorepresentationen i statliga rayndigheters styrelser - 30 % under 1992 - nu är uppnått.
Även om vi kan påvisa betydelsefuUa förändringar som främjar järasiälld-het består olikhetema raellan kvinnors och raäns villkor på väsentiiga områden i samhället. Fortfarande utför kvinnor huvuddelen av arbetet med bam och hem. SkUlnadema mellan kvinnors och mäns löner består och tenderar att öka. Arbetsmarknaden är i stort sett lUca könsuppdelad som tidigare med kvinnor och raän inora olUca yrkesoraråden och på skilda nivåer.
Sä länge olUchetema finns kvar måste de göras synliga och beaktas inora alla politikområden. En allmänt könsuppdelad statistik är här av stor betydelse. Det är vUctigt att analyser görs av hur olUca förändringar i samhället päverkar kvinnor respektive män.
Järaställdhetsarbetet kräver politiska insatser på alla oraråden för att påverka och förändra de strukturer i samhället som medverkar till den ojämna fördelningen av raakt och inflytande sora fortfarande råder. Della gäller inte minst pä det lokala planet. En viktig fömtsättning och början till förändring i detta avseende är att synUggöra verkligheten.
283 Ekonomi Prop. 1992/93:100
Bil. 12
En ekonomi i balans är en viktig fömtsätming för välfärd. Att kunna behåUa
och vidareutveckla välfärden är oraistiigt ocksä för järaställdheten raellan kvinnor och män. Som jag nämnde inledningsvis har tillgång till förvärvsarbete, föräldraförsäkring och bamomsorg som ger båda föräldrama möjlighet att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap betytt raycket för Sveriges interaationeUt sett långt komna jämställdhetsarbete. Det ger också fördelar för svensk ekonomi, inte minst ur konkurtenssynpunkt Sverige har redan gjort de investeringar i social infrasttuktur som andra länder framöver koraraer att behöva göra, i takt med framväxten av det två-försörjarsamhälle sora nu kan skönjas i de flesta industtiländer.
Hur de ekonomiska resursema fördelas i samhället är också betydelsefullt för jämställdheten raellan kvinnor och män. Det är därför vUctigt att ekonomisk-politiska och andra reformer analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Inom Finansdeparteraentet analyseras fortiöpande fördelningspolitiska effekter av oUka förslag. Effektema för kvinnor respektive raän är en naturlig del i dessa analyser. Det arbete som bedrivs inom ramen för långtidsutredningen (LU) är också betydelsefuUt i detla samraanhang. TiU 1992 års långtidsutredning finns en särskild bilaga om hur kvinnors situation påverkas av den europeiska integrationen.
Jag vill också peka på den studie som Statistiska centtalbyrån (SCB), som ett led i den femåriga handlingsplanen, nyligen presenterat ora kvinnors och raäns tidsanvändning (rapport nr 79). Studien, sora är den första i sitt slag i Sverige, beskriver bl.a. innehållet i och omfånget av det obetalda arbete i samhäUet, som tiU en stor del utförs av kvinnor. Den komraer att bU ett viktigt instrament i det fortsatta järaställdhetsarbetet, inte minst sett i ett ekonomiskt perspektiv. Det fmns enligt min raening nu etl bra underlag för att vidga de pä senare år viktiga diskussionema ora välfärdens roU i de övergripande raålen för den ekonomiska politiken. Dessa frågor har hittills bl.a. belysts i bilaga 11 tiU LU 1992 om den s.k. nationalförraögenheien. Jag koraraer alt ägna hitaörande frågor ökad uppraärksarahet
Liksora lidigare år redovisar jag vissa uppgifter om fördelrungen av ekonomiska resurser raeUan könen i bilaga 12.12.
Årets redovisning visar bl.a. på en fortsatt långsUctig utveckUng raol ökad ekonoraisk järastäUdhet mellan könen. Av redovisningen framgår eraellertid också art löneskillnaderaa raeUan kvinnor och män består. En svag tendens till rainskning kan dock noteras. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av siffrorna. Jag ser dock positivt på den debatt ora löneskillnaderaa sora tagit fart i samhället på senare tid. Debatten bidrar till ökad synHghet kring frägoma, viUcet är en viktig fömtsättning för att ett aktivt arbete skall bedrivas för att rätta till löneskUlnadema.
Gemensarat för de studier sora hittiUs presenterats på orarådet är att kvinnor i de flesta faU generellt sett har lägre lön än raän. Även när hänsyn tas tUl utbildning, arbetslivserfarenhet arbetstid och andra faktorer finns betydande skUlnader. Det fmns således fog för art konstatera att lönediskriminering raot
kvinnor förekoramer, medvetet eller omedvetet, i det svenska sarahäUet Detta Prop. 1992/93:100 är självfallet inte acceptabelt gil. 12
Inte ens under de bästa ekonoraiska fömtsättaingar är del raöjligt att fullständigt rätta till löneskillnaderaa raellan kvinnor och raän med några enkla, kortsiktiga åtgärder. För att skillnadema på sUct skall elimineras behövs ett planraässigt och raälinriktat arbete. Jag utgår ifrån att arbetsmarknadens parter redan påbörjat ett sådant arbete. LöneskiUnadsuttedningens (C 1991:05) betänkande sora presenteras inom kort komraer att utgöra ett viktigt underlag i de fortsatta diskussionema i samhäUet om raetoder för att komma tillrätta med löneskUlnader som beror på kön. Betänkandet komraer att reraissbehandlas.
Arbetslivet
Förvärvsfrekvensen var under 1991/92 nästan lika stor för kvinnor sora för raän, 81 resp. 85 procent. Detta är positivt för jämställdheten och unUct i ett intemationellt perspektiv. Kvinnors ekonomiska oberoende ökar och traditionella familjemönster som handlar om fördelningen av det obetalda hemarbetet och orasorgen ora bamen påverkas. Bl.a. kan en viss ökning av mäns uttag av föräldraledigheten konstateras. Kvinnors fastare knyming till arbetsraarknaden innebär att de blir raer beroende av politiska och fackliga beslut vUket raedför att deras engagemang i dessa frågor ökar.
Saratidigt återstår raycket att göra för att uppnä järastäUdhet på arbetsmarknaden och i arbetsUvet Det största hindret utgörs av den könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnor och män arbetar inora olUca yrkesoraråden och branscher. De finns pä olUca befattningsnivåer. De har olika lön och olika arbetstid. Kännetecknande för dessa olUcheter är att kvinnors arbetsinsatser ofta värderas lägre än mäns. Trots många insatser på olika oraråden för att bryta könsuppdelningen både i form av utbildningsinsatser och arbetsmarknadsåtgärder har det inte skett nägra avgörande förändringar sora tyder på att kvinnor ökar sin andel i mansdominerade yrken och vice versa. Skälet till detta står, enligt min mening, snarare att finna i arbetsmarknadens organisation och strukturer, än i olUcheter i ensldlda kvinnors och raäns inttessen och föratsättningar. Den omsUTikturering sora nu pägär i tex. koramuner och landsting, kan innebära arbetsformer raed ökad flexibUitet vilket gagnar en utveckUng mot etl ökat inflytande för kvinnor, både t.ex. vad avser arbetstider och innehåll i verksamhelen. För detta krävs emellertid en medvetenhet ora frågomas betydelse och ett raålinriktat arbete för järastäUdhet.
Den könsuppdelade arbetsmarknaden innebär också allvarliga begränsningar av arbeisraarknadens sätt att fungera. Möjlighetema att nä överensstäraraelse meUan lediga platser och arbetssökande minskar samtidigt som arbetsUvet inte fullt ut får tUlgång till kvinnors och mäns kompetens.
Det är säledes angeläget att fortsätta arbetet raed att bryta denna uppdel ning, oberoende av hur konjunkturläget är. Ert viktigt led i derta arbete är ak tiva insatser vid övergången frän utbildning till arbete för dem som valt ut bildning inom yrken som domineras av det motsatta könet. Några länsarbets nämnder prövar sedan 1991 metoder för en samverkan mellan skola, arbets- 285
förraedling och arbetsplatser i syfte att bereda flickor som studerar pä pojk- Prop. 1992/93:100 dominerade linjer i gymnasieskolan arbete i ulbildningsyrket Under vären gjl. 12 1993 koramer en rapport all avlämnas och syftet är att sprida erfarenhetema tiU samtUga län.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag informerat om de prioriteringar som görs när det gäller kvinnors arbetsmarknad och arbetsvillkor. Han har oclcsä redovisat förslag från NUTEK ora ett handlingsprogram för an främja kvinnor som företagare i stödområden.
Den nya jämställdhetslagen (1991:443) är ett vUctigt instrament i arbetet med alt förbättta kvinnors villkor i arbetslivet. I det sammanhanget vill jag understtyka att lagens två huvuddelar, diskrimmeringsförbuden och reglema ora aktiva åtgärder, bör ses sora två lika viktiga beståndsdelar i detta arbete. Avsikten raed dessa regler är att de skall komplettera varandra. Diskrimineringsförbuden utgör skydd för den enskilda arbetstagaren eller arbetssökanden mot diskrirainerande handlingar i förfluten tid raedan reglema ora aktiva åtgärder har till ändaraål att raotverka diskriminering i mer allmän raening och att stödja och driva på arbetet för att fräraja järastäUdhet på arbetsplatseraa. Det är angeläget att den nya lagens räckvidd prövas i bägge dessa avseenden.
Att kvinnor utsätts för sexuella ttakasserier på arbetsplatser är självfallet oacceptabelt Regler ora sådana ttakasserier återfinns i den nya jämställdhetslagen (6 och 22 §§). Även brottsbaUcens bestäraraelser ora ofredande och sexuellt ofredande (4 kap. 7 § särat 6 kap. 7 §) är tillämpliga. Det behövs dock raer kunskap ora dessa frågor. Regeringen har därför beviljat raedel till vissa organisationer ra.fl. för projekt sora syftar till att raotverka sexuella ttakasserier i arbetslivet Resultaten av projekten skall redovisas före utgängen av år 1993.
Staten bör vara föregångare i järaställdhetsarbetet, både i sin roll sora arbetsgivare och när det gäller verksarahetens innehåll. En hel del åtgärder har vidtagits på senare år i syfte art stiraulera ett aktivt järaställdhetsarbete hos de statliga rayndigheteraa. Särskilda raedel har bl.a. satsals på att öka andelen kvinnliga chefer inora statsförvaltingen. Försöksverksarahel har bedrivits pä några myndigheter. Statens arbetsgivarverk (SAV) har en viktig roU att spela som stöd för det arbete som skall bedrivas på myndighetema. Inora SAV pågår arbete för att uppraärksararaa behovet av fler kvinnor på högre tjänster inora statsförvalmingen, liksora för att öka kunskapema ora löneskillnader mellan kvinnor och män. Det är angeläget att rayndighetema saraverkar med SAV i dessa frågor. Jag utgår också ifrån att myndigheteraa nu är i full färd raed an, i enlighet raed jämställdhetslagens bestämmelser, utarbeta jämställdhetsplaner m.m. Jag anser det angeläget att rayndigheteraa därvid sätter upp tidsbestärada raål för att öka andelen kvinnor inora olika tjänstekategorier, inte rainst pä högre tjänster. Jag koramer senare att föreslå regeringen an rayndigheteraas ansvar för järaställdhetsarbetet förtydligas.
286 Förvärvsarbete och föräldraskap Prop. 1992/93:100
BU. 12
En vUctig Sttävan i jämställdhetspolitiken är att fortgående förbättta möjUghetema för både kvinnor och raän att förena förvärvsarbete raed föräldraskap fraraför allt genom att dela ansvaret för och det praktiska arbetet med omvårdnaden om bamen.
Föräldraledighetslagen (1978:410) ger båda föräldrarna rätt till en daglig kontakt raed bamen Uksom den ger dem rätt och möjUghet att behålla kontakten med förvärvsUvet Föräldrama kan också förkorta sin arbetstid när bamen är sraå.
Skillnaden i kvinnors och raäns förvärvsfrekvens har successivt rainskat under senare år. I dag förvärvsarbetar nästan lika raånga kvinnor sora raän. Detta innebär dock inte att den faktiska arbetstiden på marknaden för kvinnor respektive raän har utjäranats i sararaa utsträckning. Kvinnor arbetar betydligt oftare deltid och är i störte utsttäckning frånvarande från arbetet, fraraför allt för vård av bam.
Den tidigare nämnda tidsanvändningsstudien visar att förvärvsarbetande kviimor fortfarande oftast bär huvudansvaret för arbetet med hem och bam.
För att kvinnor skaU kunna delta i arbetsUvet på Uka viUkor sora raän är det därför av avgörande betydelse att raännens insatser i hemmet och deras praktiska ansvar för bamen ökar.
Pappomas andel av uttagna dagar raed föräldrapenning var år 1991 8,1 % jämfört med 7,4 % året innan.
Även ora utvecklingen således går åt rätt håll är det fortfarande ur jäm-stäUdhetssynpunkt en alldeles för liten andel nyblivna fäder sora utayttjar sin rätt till föräldraledighet. Hittills vidtagna åtgärder för art stiraulera en sådan utveckling har inte varit tiUräckliga. Jag anser att bredare satsningar nu behöver göras.
Som ett första steg har regeringen hösten 1992 tillsatt en särskild arbetsgmpp om pappoma, bamen och arbetslivet. Dess uppdrag är att utarbeta förslag och modeUer för att undanröja hinder för en mer allmänt umyttjad pappaledighet. Arbetet skall vara avslutat senast i augusti 1994.1 och med detta uppdrag har verksamheten i idégrappen (A I987:A) för mansrollsfrågor upphört.
Chefen för Socialdeparteraentet har tidigare i dag lagt frara förslag om att avsätta medel för särskUda informationsinsatser i syfte att stimulera pappor tiU ett ökat uttag av föräldrapenning.
För egen del kommer jag att föreslå regeringen att avsätta vissa projektmedel från anslaget E2. Särskilda jämställdhetsåtgärder för ett fortsatt utveckUngsarbete i syfte att stiraulera förändringar i arbetslivet sora ökar raöjligheteraa för både kvinnor och män att förena förvärvsarbete (x;h föräldraskap.
Utbildning
Valet av utbUdning har stor betydelse för individens kommande yrkesliv och
raöjligheter tiU egen utveckling och försörjning. Innehållet i utbildningen och 287
utformningen av undervisningen ger fömtsättaingar för hur raänniskor ut- Prop. 1992/93:100 vecklas och viUcen tilltto de får tiU sina egna förmågor. Jag ser därför utbUd- Bil. 12 ningsfrägoma som en gmndläggande del i jämstäUdhetspoUtUcen.
AUa, oberoende av kön, skaU ha raöjlighet art välja utbUdning och yrke utifrån sina personUga fömtsätmingar och inttessen. Mycket återstår dock enligt min mening att göra för att nå det målet Under de senaste tio åren har det inte skett några stora förändringar i det könsbundna valet till gymnasieskola och högskola. Andelen kvinnliga forskare har inte nämnvärt ökat Innehållet i undervisningen och de läroraedel som används präglas fortfarande av ttaditioneUt könsrollstänkande. Trots att man genom forskning och försöksverksamhet idag har kunskaper om undervisnmgsraetodemas betydelse i järastäUd-hetsarbetet undervisar de flesta lärare på ett ttaditioneUt sätt
Den pågående reformeringen av utbildningsväsendet ger nya möjligheter att lyfta fram och accentuera jämställdhetsfrågoma. I skollagen (1990:1477) och i prop. 1992/93:1 ora universitet och högskolor raed förslag om ny högskolelag uttrycks jämställdhetsmålen tydligare än fömt. De nya läroplanema för gmndskolan, gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning kommer att kunna ge goda föratsättningar för ett fortsatt aktivt jämställdhetsarbete.
För att nå en förändring räcker det inte med de politiska ramar som anges centtalt Förändringama måste ske lokalt på de enskilda skoloma. Del fömtsätter medvetaa och kunniga lärare. Skolministera har tidigare idag föreslagit SärskUda raedel för bl.a. fortbUdnmg av rektorer och lärare i samband raed re-forraema inom skolväsendet Jämställdhetsfrågor bör få ett naturUgt uttyrarae i dessa saramanhang.
I de särskilda direktiven för Skolverkets fördjupade anslagsfraraställning för budgetåren 1994/95-1996/97 anges bl.a. att verket skall utforma en sttategi för utvärdering och utveckling av jämställdhetsfrågoma inom ungdomsskolan. En sådan strategi bör bidra till att såväl Skolverket som de enskilda skoloma får ökade kunskaper om framgångsrika vägar för järaställdhetsarbetet.
Chefen för Utbildningsdepartementet har tidigare i år tillsatt en särskUd arbetsgrapp för att påskynda och stimulera järastäUdhetsarbetet inora högskolan. Gmppens uppgift är att utarbeta förslag till konkreta åtgärder inom utbUdning och forskning för att främja järastäUdhet och därvid särskilt uppraärksararaa rekryteringen av kvinnor tUl forskamtbUdningen.
Jag ser ovan beskrivna åtgärder som positiva och angelägna för att stimulera järastäUdhetsarbetet inom utbildningsområdet.
Kvinnorepresentation
Arbetet raed att öka kvinnors inflytande i beslutande försaraUngar kommer också i fortsättaingen att vara ett prioriterat område inom jämstäUdhetspoU tiken. Det är glädjande att kunna konstatera att hittills vidtagna ätgärder för att öka andelen kvinnor i statiiga myndigheters styrelser givit påtagliga resultat. Målet om 30 procent kvinnor i dessa styrelser ull år 1992 är nu uppnått. I de centtala cx;h regionala styrelsema är andelen kvinnor sammanlagt 30 procent 288
Störst är ökningen i de centtala myndighets-styrelsema, där kvinnoma utgör Prop. 1992/93:100 36 procent, en ökning jämfört med föregående år med 5 procentenheter, gil. 12 Högst andel kvinnliga ordinarie ledamöter återfinns i styrelser under Kulturdepartementet 49 procent.
I de regionala rayndigheteraas styrelser har ökningen inte varit lUca raar-kant Andelen kvinnor i dessa styrelser är nu 27 procent, raot 26 procenl år 1991. Kvinnorepresentationen varierar dock starkt mellan länen. En närmare redovisning av andelen kvinnor och män i de statiiga myndighetemas styrelser lämnas i bilaga 12.13.
I propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet föreslogs att frågan om en eventuell författaingsreglering borde prövas om andelen kvinnor i dessa styrelser inte uppgick till minst 30 procent år 1992 (prop. s. 66). Den ovan redovisade utvecklingen visar dock att det går att åstadkomraa förändring pä frivillig väg, under fömtsättning an konkreta raål fmns och att ett metodiskt arbete bedrivs för art nå de uppsatta målen. EnUgt rain mening är det mot denna bakgmnd nu inte akmellt att i lag reglera denna fråga. Jag vUl emeUertid framhålla att arbetet med att ytterUgare öka andelen kvinnor i de statiiga organen nu måste gå vidare, närmast raot raålet ora 40 procent kvinnor i dessa organ är 1995. Det är regeringens avsikt an raed kraft driva dessa frågor.
Även ora det således inte fmns skäl att uttryckUgen reglera frågan i lag, bör enligt min raening myndighetemas ansvar när det gäller uppdrag förtydligas. Jag har därför för avsikt att senare föreslå regeringen vissa ändringar i förordningen (1984:803) om jämställdhet i statUg verksamhet.
Den särskilda projektverksamhet i frågor sora rör kvinnorepresentation, som tidigare pågått under tte år med raedel från anslaget E2. Särskilda jära-ställdhetsåtgärder, utvärderas för närvarande av två statsvetare. Utvärderingen beräknas kunna presenteras under våren 1993. En skrift ora kvinnorepresentation komraer inora kort att ges ut av Kultordeparteraentet I skriften redovisas bl.a. erfarenheter från projektverksamheten, vilka kan utgöra ett bra imderlag i det fortsatta arbetet för au öka kvinnors inflytande.
Våld mot kvinnor
Misshandel, sexuella övergrepp och övrigt våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet, såväl mellan enskilda kvinnor och raän sora i sarahället i stort. Våld raot kvinnor speglar ocksä den obalans sora råder i maktförhållandet mellan könen. En av de vUctigaste uppgiftema, både inom ramen för jämstäUdhetspoUtUcen och andra politikområden, är därför att vidta åtgärder för att eUrainera detta våld och för att stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för våld.
Ett flertal ätgärder har vidtagits på senare år i detta syfte. Insatsema har omfattat förebyggande åtgärder, straffskärpningar, förbättringar av det rätts liga förfarandet och ett bättre stöd till brottsoffren. Stödet tUl det viktiga arbete sora kvinnojoureraa utför har fördubblats. Chefen för Justitiedepartementet har nu senast föreslagit skärpta sttaff för bl.a. ringa misshandel, ofredande 289
19 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 12
och sexuellt ofredande (prop. 1992/93:141), vilket stärker det sttaffrättsUga Prop. 1992/93:100 skyddet för bl.a. kvinnor som utsätts för våld eUer hot om våld. Bil. 12
Regeringen avser ocksä art inom kort tiUsätta en prostitationsutredning.
En flertal aktiviteter pågår för närvarande mnt om i landet för att på olUca sätt raotverka våld mot kvinnor. En del av dessa är en följd av förslagen i propositionen (1990/91: 113, AU 17, rskr. 288) ora en ny järaställdhetslag. Socialstyrelsen leder ett treårigt regionaU utveckUngsarbete som syftar tUl ett förbättrat samarbete i dessa frågor mellan rayndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Projektet bedrivs i fem län: Kopparberg, Skaraborg, Södermanland, Blekinge och Slockholm. Det saraordnas lokalt av projektiedare sora är knutaa till respektive länsstyrelse. Jag kommer an föreslå regeringen att Socialstyrelsen även för budgetåret 1993/94 erhåUer raedel för detta arbete från anslaget E2. Särskilda jämställdhetsåtgärder.
Rikspolisstyrelsen har nyligen, i samarbete raed Socialstyrelsen, Dora-stolsverket och Riksåklagaren, genomfört fortbUdning av närmare 200 personer från samtiiga län inom rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården i frågor som rör våld mot kvinnor. Jag har erfarit att insatsen rönt inttesse och an den fyllt en stort behov hos dessa yrkesgmpper. De personer som nu utbildats skall i sin tur genoraföra lokala utbildningsinsatser under år 1993 i respektive län.
I Stockholras. Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Västemortlands län pågår för närvarande försök med livvaktsskydd för särskilt hotade kvinnor. En utvärdering av verksaraheten skall läranas till regeringen senast den 1 oktober 1993.
Justitiekansleras uppdrag att utvärdera bestäraraelsema om olaga våldsskildring (16 kap. 10b § BrB) kommer inom kort att redovisas tiU regeringen.
Det finns, enUgt min mening, fortfarande åtskiUigi att göra för att motverka våld mot kvinnor. Det är angeläget att en helhetssyn på frågoma anläggs och att rättstUlämpande och andra rayndigheters agerande står i samklang med intentionema bakom gällande rätt och de värderingar som statsraaktema har gett uttryck för när det gäller våld raot kvinnor. Jag koraraer att ägna dessa frågor SärskUd uppraärksarahet fraraöver.
Kvinnor och EG
EES-samarbetet och ett framtida svenskt raedleraskap i EG koramer att kräva insatser av skilda slag inom ramen för järaställdhetspolitiken. Det blir fraraöver tex. än mer angeläget att följa den rättsutveckUng som sker inom EG på jämställdhetsområdel eftersora Sverige genom EES-avtalel måste följa EG:s lagstiftaing även i dessa frågor. Därtill komraer att Sverige, genora avtalet, tiUsammans med övriga EFTA-länder koraraer att kunna vara med och påverka utformningen av ny lagstiftning.
Ytterligare ett direktiv har antagits sedan EES-avtalet framförhandlades. Direktivet (1992/85/EEC) berör hälsa och säkerhet i arbetet för gravida kvin nor och innehåUer bl.a. minimiregler ora 14 veckors raödraledighet AvsUrten 290
är att detta duektiv, liksom ett stort antal andra nya EG-regler, skall fogas tUl Prop. 1992/93:100 EES-avtalet genom beslut i den gemensamma EES-kommittén. gil. 12
Även i övrigt kommer dessa frågor att kräva ökad uppmärksamhet. Det är angeläget att kunskapema ökar ora konsekvensema för svenska kvinnor av EES-avtalet och av ett fraratida svenskt raedleraskap i EG. Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration har fördelat medel lUl vissa kvinnoorganisationer för informationsinsatser av skilda slag. Jämställdhetsfrågoma intar sin givna plats i de övriga inforraationsinsatser som planeras inom UD. Även Järaställdhetsombudsraannen (JämO) arbetar aktivt med inforraation ra.ra. ora dessa frågor.
Genora de raöten och övriga kontakter som bl.a. europautrikeshandels-ministem och jag haft med företrädare för olika kvinnoorganisationer och andra har ett flertal önskemål och synpunkter kommit fram angående behovet av insatser som rör kvinnor och EG. För att möta det stora inttesse sora fums i sarahället och underlätta den fortsatta debatten kring dessa frägor komraer jag bl.a. att avsätta medel för och initiera studier och inforraation som berör olika aspekter av jämställdhetsfrågoma i ett EG-perspektiv. Avsikten är att under år 1993 anordna en störte konferens ora kvinnor och EG, till vilket bl.a. företrädare för EG-kommissionen, EG-parlamentet ra.fl. kommer att inbjudas för att informera om och diskutera jämställdhetsfrägor i ett Europa-perspekuv. Jag vill också i detta sammanhang nämna att den svenska nationalkorarainén för EG:s arbetsrailjöår under år 1993 koraraer att anordna en konferens i Sverige ora kvinnors arbetsmiljö.
Mot bakgrund av den vikt som lagstiftningsfrågorna har inom EG och den rättsutveckling som sker på området anserjag det angeläget art svenska jurister m.fl. ökar sin kimskap på orarådet Jag koraraer därför att ta initiativ tiU ett rättsserainariura ora EG:s järaställdhetslagstiftaing med bl.a. förettädare för EG-domstolen, för i första hand de jurister som i sitt arbete har art beakta EG-rätten på jämstäUdhetsorarådet i Sverige. För närvarande pågår också inora Kulturdepartementet etl arbete med en skrift om EG-rätten på detta område, med referat och analyser av de viktigaste rättsfallen. Ett uppdrag komraer också att lämnas ora en studie ora vissa frägor sora rör kvinnor och den offentiiga sektom i ett EG-perspektiv. Jag ser också att det fraraöver kan finnas behov av nägot material sora belyser regionalpolitiken ur ett kvinno- och EG-perspektiv. Andra behov kommer troligtvis all uppstå framöver och jag har självfaUet en ständig beredskap för detta.
Låt mig avslumingsvis konstatera att svensk jämställdhetspolitik ofta ses som ert föredöme bland raånga EG-länder. Det finns inora EG stora förväntningar på vad Sverige sora medlemsland kan komma att bidra med till gagn för kvinnor rant ora i Europa. Det är därför vUctigt att dessa frågor drivs raed kraft, både nationellt och interaationellt. Jag är också övertygad om att en ökad europeisk dialog ora kvinnors villkor i sarahället är värdefuU även för svenska kvinnor.
291 Nordiskt och övrigt intemationellt jämställdhetssamarbete Prop. 1992/93:100
Bil. 12
I Nordiska rainistertädets jämställdhetskomraitté (ÄK-JÄM) pågår arbetet
med att förbereda den nordiska jämställdhetskonferens sora skall äga mm i Åbo, Finland, i augusti år 1994. Vid denna konferens skall bl.a. riktiinjer för det fortsatta nordiska jämställdhetssamarbetet diskuteras. Ett nordiskt Foram med temat Kvinnors Uv och arbete kommer att äga mm paraUeUt med den officieUa konferensen. Foram organiseras bl.a. av de nordiska kvinno- och ungdorasorganisationeraa. Även baltiska kvinnor koraraer att inbjudas tiU Forara. För att underlätta de svenska kvinnoorganisationeraas medverkan i konferensen har regeringen läranat ekonomiskt bidrag till den svenska plane-ringsgrappen för nordiskt Foram.
Inom Europarådet har jämslälldhetsfrågoraa fått en raer fraraskjuten plats än tidigare, både innehällsraässigt och organisatoriskt. Aktuella frågor fraraöver är bl.a. uppföljning av den ttedje jämställdhetsministerkonferensen vären 1993 med våld mot kvinnor som tema, en studie om jämställdhet och demokrati, en europeisk kampanj om jämställdhet mellan kvinnor och raän saml en smdie om prostimtion.
Sveriges engagemang i del intemationella jämställdhetssamarbeiet gäller också OECD där Sverige deltar i organisationens arbetsgrapp om kvinnors roU i ekonomin. Inom ramen för grappens arbete har bl.a. en rapport ora kvinnors roU i sttiikturomvandlingen utarbetats. Rapporten, sora har rönt stor uppraärksarahet, koraraer under 1993 att kompletteras raed en analytisk rapport om kvinnor och 1980-talets omstruktureringar i arbetslivet Denna skall bl.a tjäna som underlag för en OECD-konferens i juni 1993 i Finland. Jag är övertygad om att dessa rapporter komraer att utgöra etl värdefullt bidrag till den fortsatta debatten om kvinnor och ekonomi och kommer därför att medverka till en bred spridning av dem i Sverige.
På svenskt initiativ och med bistånd av svensk expertis kommer också en OECD-rapport om Kvinnor, arbeismiljö och hälsa att presenteras under 1993.
Inom FN har ett arbete påbörjats för all få uU stånd en intemationell deklaration ora våld raot kvinnor. Sverige har deltagit aktivt i arbetet raed ett utkast till en sädan deklaration sora skall diskuteras vid nästa raöte raed FN:s kvinnokommission i mars 1993. Avsiklen är att deklarationen skall antas av FN:s generalförsamling samma är. I övrigt fortskrider arbetet i FN;s kvinno-koraraission raed att förbereda nästa världskvinnokonferens sora äger rara i Peking, Kina, den 4-15 september 1995. Sverige deltar aktivt i detta planeringsarbete i koraraissionen. Formeraa för det svenska deltagandet i världskvinnokonferensen bereds för närvarande inom RegeringskansUet
Sveriges ttedje implementeringsrapport avseende FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor koramer inom kort upp lUl behandling i den koraraitté (CEDAW) som har att övervaka att de stater som undertecknat konventionen lever upp till dess bestämmelser. Rapporten har utarbetats inom Kulturdeparteraentel på grandval bl.a. av underlag frän organisationer och rayndigheter.
292 E 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 12
1991/92
Utgift
5 464 771
1992/93
Anslag
6 046 000
1992/93
Förslag
6 576 000
Från anslaget betalas kostaader för Järaställdhetsombudsraannen (JäraO) raed kansU och för JärastäUdhetsnäranden.
Jämställdhetsombudsmannen
JäraO:s uppgifter och organisation fraragår av järastäUdhetslagen (1991:443) och av förordningen (1991:1438) raed instruktion för Järaställdhetsorabuds-mannen.
JäraO har i sin fördjupade anslagsfraraställning redovisat verksamheten inom områdena diskrimineringsärenden, aktiva jämställdhetsåtgärder, information och opinionsbildning. JäraO visar i sin resultatanalys att myndigheten fyUer de enligt insttiiktionen ålagda uppgiftema. De resultatmått sora redovisas är huvudsakligen prestationsmått såsom antal diskriminerings-anraäl-ningar, enkämndersökningar, telefonintervjuer med allmänheten, arbetsplatsundersökningar och antal pressklipp. Positiva indikatorer på att uppställda mål nåtts är, enligt JämO, bl.a. att antalet diskriraineringsanraälningar minskar och att arbetsgivare för stora företag uttalar sitt stöd för jämställdhetssträvanden.
JämO har under de senaste fem åren handlagt mer än 260 diskrimineringsärenden. Flertalet av dessa har avskrivits pä grand av att brott mot lagen inte kan påvisas. 119 fall har föriUcning nåtts. Sedan 1987 har JämO inte fört något ärende till avslut i arbetsdorastolen. JämO noterar med tUlfredsställelse att de fackliga organisationema åtar sig alltfler ärenden. JäraO avser, bl.a. av resursskäl, att även fortsättningsvis begränsa antalet processer i domstol samt öka ansttängningama för att uppnå förlUcningar.
Inom orarådet aktiva åtgärder har utvecklingen visat på ett ökat behov av insatser såsora arbetsplatsundersökningar och projekt. Trots att arbetsgivama visar en seriös och välvillig inställning till jämställdhetsfrågoma finns det få exempel på arbetsplatser raed ert planlagt och aktivt järaställdhetsarbete.
JäraO konstaterar att den nya järastäUdhetslagen kräver ökade insatser på området aktiva åtgärder och att myndighetens arbete i dessa frågor bör inriktas mot en ny - raer kvalitativt orienterad - nivå.
Mot bakgmnd av slutsatseraa i resultatanalysen och de bedöraningar sora JämO kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås ingen ändring i verksamhetsinrikmingen för den kommande tteårsperioden. JämO anger två altemativ för hur den nuvarande verksarahetsmrikmingen skall kunna utvecklas. /Uteraativ I innebär samma organisation som idag medan altemativ 2 innebär art JäraO:s organisation förstärks genora art de medel som riksdagen anvisar under elfte huvudtitelns reservationsanslag E2. Särskilda jämsiälld-
hetsätgärder särat två tjänster frän Kulturdepartementet förs över till myndigheten. /Mtemativ 2 förordas av JämO.
Sveriges närmande till EG ställer ökade krav pä myndighetens kompetens. JäraO begär i båda altemativen ökade resurser för kompetensutveckling inora det intemationella området Dämtöver yrkas tiUskort av medel för ert ökat löneutrymme, för information och rådgivning inom utbildningsområdet samt för ett nytt telefonsystem.
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Jämställdhetsnämnden
Jämställdhetsnärandens uppgifter fraragår av järastäUdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1437) med instmktion för Järaställdhetsnämnden. Nämndens resursbehov torde enligt JämO inte koraraa art öka järafört raed anslaget för innevarande budgetår. JämO beräknar nämndens kostnader till 200 000 kr per år för den koraraande tteårsperioden.
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall de mäl som framgår av jämställdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1438) med instruktion för Jämställdhetsombudsmannen samt förordningen (1991:1437) med insttuktion för Jämställdhetsnämnden gälla.
Resurser
Ramanslag 1993/94: 6 576 000 kr
Planeringsram: 1993/94 1994/95 1995/96
6 576 000 kr 6 576 000 kr 6 576 000 kr
Resultatbedömning
JämO:s fördjupade anslagsfraraställning visar, enligt min mening, att verksaraheten bedrivs raed en sådan inriktning art verksamhetsmålen har uppfyllts. EmeUertid saknas underlag för att tUl fullo kunna bedöraa effektiviteten i arbetet inom de oUka verksamhetsorarådena eftersora kostnaderaa inte särredovisas. Därtill koraraer art resultaten av arbetet raed art förverkliga de Övergripande målen för jämstäUdhet i arbetslivet inte på ett enkelt särt låter sig mätas i ett kort perspektiv.
JämO;s resultatanalys visar att antalel diskrimineringsärenden under den senaste femårsperioden minskat och att tendensen är att fackliga organisationer tar över allt fler ärenden. Resultatanalysen visar vidare art myndighetens
inforraationsinsatser och övriga insatser pä området aktiva ätgärder ökat un- Prop. 1992/93: IOO der perioden. Bil. 12
Resultattedovisningen är i huvudsak kvantitativ. Att bedöraa kvaliteten och härleda fraragångar i samhället på jämställdhetsorarädet till just JäraO:s insatser är, enligt rain mening, förenat med stora svärigheter eftersom det finns raånga aktörer i arbetet för att fräraja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Fördjupad prövning och slutsatser
Övergripande mål enligt jämställdhetslagen (1991:433) och förordningen (1991:1438) med instnUction för järaställdhetsombudsraannen skall fortsätta att gälla för JäraO:s vericsamhet. Mälen för jämstäUdhetsnärandens verksamhet framgår av förordningen (1991:1437) med instraktion för JärastäUdhetsnäranden.
Jag anser inte att det föreligger skäl att föreslå ändringar i myndighetens aUmänna verksamhetsinrikming. Jag har tidigare i dag redovisat rain syn pä järastäUdhetslagen sora en instmment i arbetet med att förbättta kvinnors vUlkor i arbetslivet
Genora den nya lagen har JäraO fått ett ökal tillsynsansvar när det gäller art bevaka ora lagens regler om aktiva åtgärder efterievs. Jag bedömer att JämO:s resurser behöver förstärkas på delta oraråde under den koraraande tte-årspe-rioden. För 1993/94 bör det i första hand ske genora oraprioriteringar inora rayndighetens befintliga resurser. Jag föreslår dock att 100 000 kr tillförs JämO för inköp av extema tjänster för utredningar och undersökningar som JämO i dag själv utför. Syftet är att frigöra en del av de fasta resursema för del ökade tillsynsansvaret Jag har också beräknat ökade medel för kompetensutveckling och ett nytt telefonsystem.
Genora en ändring i JämO:s instruktion ålades rayndigheten ansvar för inforraation och rådgivning också på utbildningsorarådet För budgetåret 1991/92 ökades JämO:s resurser väsentiigt Bland annal tillfördes myndigheten medel för tvä tjänster. JämO fick också 800 000 kr för sin informationsoch rådgivningsverksamhet varav 500 000 kr utgjorde en engångsanvisning. Jag är inte nu beredd att tiUskjuta ytterligare medel för informations- och rådgivningsverksamheten. Jag tar inte heller ställning till JämO:s förslag enligt altemativ 2 eftersom en saralad bedömning av resultaten av regeringens femåriga handlingsplan koraraer att göras under budgetåret 1993/94.
För JärastäUdhetsnäranden har jag beräknat medel utifrån ett oförändrat resursbehov.
JämO:s behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår tiU 359 000 kr, varav 159 000 kr avser ADB och 200 000 kr ert nytt telefonsystem.
Medelsbehovet har beräknats raed utgångspunkt i en real minskning av utgiftema ora 2 % i enlighet raed den princip sora tillämpas generellt i årets budgetförslag.
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statUga medelsflöden särat presenterat den raodeU 295
sora bör tillämpas. JäraO kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillärapa Prop. 1992/93:100 denna modell. Myndigheten kommer därför an tilldelas ett räntekonto med Bil. 12 kredit i Riksgäidskontoret och medlen under anslaget El. JämstäUdhetsombudsmannen m.ra. förs tUl detta konto.
Anslaget för JäraO har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar sora raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnin 2.2). Det belopp som kommer an ställas till myndighetens disposition kommer an slutiigt fastställas enligt de redovisade rUctiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet
Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bakgrand beräknats till 19 728 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Jämställdhetsombudsmannen m.m. iör budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 6 576 000 kr.
E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder
1991/92 Utgift 12 501454 Reservation 12 150 505
1992/93 Anslag 10 556 000
1993/94 Förslag 10 556 000
Från anslaget betalas kostaader för särskilda järasiälldhetsålgärder som syftar tiU att främja jämstäUdhet mellan kvinnor och män.
Inora ramen för den projektverksamhet som bedrivs med stöd av anslaget prövas nya metoder och modeUer i jämstäUdhetsarbetet
Under budgetåret 1991/92 och andra halvåret 1992 har bl.a. 5 mUjoner kronor beviljats till projekt m.m. för att motverka våld mot kvinnor särat ca 2 railjoner kronor till projekt för att motverka sexuella ttakasserier i arbetslivet. Övriga prioriterade områden har varit kvinnor och den europeiska gemenskapen samt löneskillnader raellan kvinnor och män.
För budgetåret 1993/94 bör inrikmingen vara fortsatt satsning på utvecklings- och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdhet meUan kvinnor och raän. För denna verksamhet beräknarjag 10 556 000 kr.
296 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bil. 12 att nu Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 10 556 000 kr.
297 Bilaga 12.1 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Sammanfatming av rapporter m.m. från Statens kulturråd om ett vidgat deltagande i kulturlivet
Genom beslut av regeringen den 21 april 1988 fick Statens kulturtåd i uppdrag att samla och analysera erfarenheter sora vunnits i arbetet för att aktivera nya gmpper i kultarverksamheten. Under hösten 1990 överlämnade rådet till regeringen rapporten Att vidga deltagandet i kulturlivet. Ett diskussionsunderlag (Rapport frän Statens kulturtåd 1990:4). Den utgör rådets huvudrapport och beskriver vanor, erfarenheter och förändringsbehov i ell helhetsperspektiv. Regeringen gav den 28 juni 1990 Kulturtådet i uppdrag att genom remisser och andra åtgärder som rådet fann lämpliga fortsätta beredningen av den redovisning sora rädet gjort i sin huvudrapport.
Under första halvåret 1991 har Kulturtådet pubUcerat följande fyra delrapporter, nämligen 1991:1 Teater, Dans, Film - 1991:2 MusUc - 1991:3 Bildkonst, Museer, Kulturmiljövård, Arkiv - 1991:4 Litteratur, Folkbildning, Insatser i olUca mUjöer. Rapportema har utarbetats av KiUturrådets kansli. Riksantikvarieämbetet Riksarkivet och Svenska filminstitutet har svarat för sina resp. ansvarsområden. TiUgängliga forskningsresultat om kullurvanor har utnyttjats. En fördjupad undersökning har vidare beställts frän SIFO. Hösten 1991 publicerades en sararaanfattning av saratiiga rapporter med titeln Sttategi för vidgat deltagande i kulturiivet (1991:8).
Kulturtådet har i en skrivelse till regeringen den 24 mars 1992 redovisat de svar Kulturtådet fått genom att sända ut rapportema om vidgat deltagande pä remiss till samtiiga koramuner, landsting, kulturinstitutioner, universitet och högskolor. 1 skrivelsen sammanfallas mycket översiktiigt svaren och redovisas Kulturtådets bedömningar och planer för fortsatt bearbetning. Riksantikvarieämbetet, RUcsarkivet och Svenska filminstitutet har deltagit i utformningen av skrivelsen.
I denna bilaga redovisas kortfattat innehållet i Kulturtådets skrivelse avseende dels remissinstansemas allmänna synpunkter på rapportema dels Kulturtådets bedömning och planering. I övrigt hänvisas till Kulturtådets olika rapporter.
Remissinstansemas allmänna synpimkter på rapportema
Remissvaren sora komrait in är raycket olUca. Många är utförliga med detaljerade redovisningar av egna erfarenheter och koraraentarer till rapportema. /ndra är raer kortfattade. Man säger ofta att man tagit del av rapporteraa och avser att använda dem i sitt eget fortsatta arbete. Helt naturiigt har det varit lättare för institutioner med ett mer avgränsat ansvarsområdet att ge konkreta svar än för kommuner med sitt breda ansvar.
Följande remissvar från kulturförvalmingen i Laholms kommun speglar väl hur en klar majoritet av remissinstansema ser pä rapportema som helhet. "Kulmmämnden har med stort intresse tagit del av de fyra delrapporterna 'Alt vidga deltagandet i kulturiivet'. Nämnden finner dem ambitiösa, innehåUsrika
och inspirerande. I det framlida arbetet med att planera en utveckling av Prop. 1992/93-100 nämndens verksamhetsområden komraer rapportema all vara en vUctig del." gjj j2
De positiva synpunktema överväger i förhällande till de negativa. Framför allt komrauner, museer och andra kulturinstitutioner understyrker rapporternas användbarhet som underlag för fortsatta diskussioner, vilket ocksä varit ert av huvudsyftena. Många visar med exerapel hur de redan har eller kommer att främja deltagandet i kulturlivet inom det egna ansvarsområdet i överensstämmelse med tankegängama i rapportema.
Även om flertalet av remissinstansema välkomnar att Kulturtådet på regeringens uppdrag fokuserar deltagandet och publUcarbetet finns en och annan som menar att andra problera inom kulturpolitiken är angelägnare just nu, tex. kvalitetsfrågorna. Några ifrågasätter också den del av regeringens direktiv som gick ut på att uppdraget inte fick leda till någon ökning av de offentliga utgifteraa för kultur. En huvudfråga som ställts är hur raan bedriver kul-turverksarahei raed hög kvalitet i en kryrapande ekonomi. Slutligen förekomraer art reraissinstanser anser att uppdraget och Kulturtådets arbete inneburit en för stark centtalstyming av ett orarådet sora raåste bettaktas sora en angelägenhet för den enskUde eUer att ett centtall organ inte kan ge uppdrag åt etl regionalt eller lokalt organ i dessa frågor.
I övrigt kan de kritiska röstema raot rapportema i ett helhetsperspektiv saramanfattas i tte huvudpunkter:
Rapportema bekräftar bara det sora redan är känt - det finns en brist på framtidsperspektiv och nya idéer.
Vissa raålgmpper t.ex. bam, saraer, invandrare och funktionshindrade har inte tillräckUgt uppraärksararaats i analysen.
Vissa verksarahetsområden har försuraraats eUer tilldelats en aUtför undan-skyrad roU i analysen, tex. körsäng, arkitektur och heraslöjd.
Landstingsförbundet beklagar att rapportema utarbetats utan kontakter raed representanter för den regionala kuUurverksaraheten för att fä en bild av den fömyelseverksamhet som bedrivs där.
Ett mindre antal remissmstanser har i aUmänna ordalag avfärdat den raodeU sora Kulturtådet haft som utgångspunkt för analysen. Som gmnd för detta har då i allraänhet anförts att den undersökning som gjordes av SIFO, och vars uppgift var att ge empiriskt underlag för modellen, kritiserats i mass-raedier. Ingen av dessa kritiker har emellertid presenterat några altemativa modeller sora skulle kunna vara mer ändamålsenliga för att systeraaiisera en korapUcerad verklighet I gengäld har några reraissinstanser framhälUt att just denna modeU inneburit ett nytänkande, sora möjliggjort en överblick över problemorarådet
Endast Statens ungdorasråd har pä ett seriöst sätt kunnat sätta fingret på några svagheter i modellen sora handlar ora svårighetema att överföra idealtypiska gmpjjer tiU identifierbara raålgmpper för aktivt publUcarbete.
En konsekvens av de vetenskapliga utgångspunktema har uppraärksararaats av Malraö koraraun, sora påpekar att förklaringar till raänniskors deltagande i kulturlivet främst sökts hos människoraa själva - i termer av motivationer och raöjligheter - inte i verksamhetemas innehåll eller i konsten sora
sådan. Detts skulle innebära att analysen koraraii att överbetona publikarbete Prop. 1992/93:100 på bekostnad av versamhetsförändringar i försöken att vidga deltagandet i gjj j2 kulturlivet YtterUgare ett antal remissinstanser har framhållit att de innehållsliga och kvalitativa aspektema kommit i skymundan. De menar därmed att bara verksamhetema har tiUräckligt hög kvaUtet kommer publiken att infinna sig.
En annan förekommande synpunkt är att analysen av deltagandet fått en för stark kvantitativ slagsida - dvs. analysen bygger i för stor utsttäckning pä statistiska data. Därmed skulle de kvalitativa aspektema av deltagandet - t.ex. vUka värden som skapas och vilka upplevelser som kan framkallas - åsidosättas.
Det finns å andra sidan ett flertal remisser som betonar värdet av att få statistiken ora kulturvanoma i befolkningen och i olika delgmpper sammanfattade på det sätt som rapportema redovisar.
Sammanfattaingar av remissinstansemas synpunkter inom olika konstora-råden redovisas inte här men kan erhållas av Kulmrtådet
Kulmrrådets bedömning och planering
Ett vUctigt syfte med remissomgången var att få en överblick över insatser på centtal nivå som kan vidtas för att främja syftet att vidga publiken. I det avseendet har det åsyftade resultatet nåtts. En lång rad förslag och uppslag har redovisats. För Kulturtådet liksom för Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet blir den naturliga platsen för an redovisa sina stäUningstaganden i de fördjupade anslagsframställningama.
Iförsta hand gäller det för kulturmyndighetema att se vad sora kan göras inora raraen för de raedel för stöd tiU bl.a. forskning, utvecklingsarbete och information man redan disponerar.
I andra hand kommer förslag och uppslag att arbetas in i de fördjupade anslagsframställningama i vad avser rayndighetemas egna förvaltaings-, utveckUngs- och forskningsanslag lUcsora stöden tiU institutionema och organisationema.
I tredje hand kommer Kulturtådet och övriga kulturmyndigheter att systematiskt analysera vilka förslag sora bör kunna tas om hand av andra rayndigheter eUer av orgamsationer.
Med utgångspunkt i erfarenheter saralade i rapportema om och bearbetning av förslag och synpunkter som kommit in i reraissema har Kulturrådet arbetat fram en preliminär plan för fortsatt arbete med vidgat deltagande. TUl gmnd för planen Ugger också svaren på Kulturtådets enkät till kultarinstitutionema angående deras bam- och ungdomsverksamhet Innehållet i planen redovisas i bilaga 12.3.
300 Bilaga 12.2 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Sammanfattning av uppdrag till Statens kulturråd om kulturinstitutionemas verksamhet för barn och ungdom
Genom beslut den 28 juni 1990 uppdrog regeringen åt Kulmrtådet att ta upp diskussioner med statiiga och statsunderstödda kulturinstitutioner om deras insatser för bam och ungdora. I den till uppdraget bifogade proraeraorian forraulerades ett antal frågeställningar sora skulle beaktas i diskussionema med kiUtarinstitationema:
- att göra en redovisning av kulturinstimtionemas insatser för bam och ung dom,
~ alt redovisa institutionemas syn på sma uppgifter,
- att beskriva erfarenheter av arbetet raed bam- och ungdomskultur,
~ an redovisa planer för att omfördela insatsema till förmån för bam och ungdora.
Det insaralade raaterialet skulle ligga till gmnd för en samlad bedömning av Kultartådet när det gäUer kulturinstimtionemas nuvarande och framtida insatser för bam och ungdora. Eventuella förslag skulle ryraraas inom nuvarande ekonoraiska ramar.
Kulturrådet skickade i raaj 1991 en skrivelse till samtUga statiiga och statsunderstödda kulturinstitutioner. Svaren har fördelat sig enligt följande: 20 av 24 tillfrågade länsbibUotek har lämnat svar, 3 av 4 centtala rausUc- och teaterinstitutioner, 20 av 32 regionala musikinstitutioner, 16 av 23 regionala och lokala teater- och dansinstitutioner, 23 av 25 centrala rauseer ra.fl. och 17 av 26 regionala rauseer. Med utgångspunkt från de inkorana svaren har Kulturrådet redovisat en sammanfattande bedömning av simationen.
Svaren på Kulturrådets enkät
Sammanfattande bedömning av utvecklingen
Utvecklingen i stort
Alt verksamheten för bam i förskola och skola generellt skulle ha minskat vid institutionema stämmer inte vad bettäffar den period enkäten omfattar, dvs. to.m. budgetåret 1990/91.
Publikantalet pä verksamheter som avser bam i skol- och förskoleåldem har sora helhet inte påtagligt förändrats pä teater-, konsert- och museUnstitu-tionema under 1980-talet. Med undantag för att antalet skoUconserter halverats har utbudet inte genoragått några störte förändrmgar. Detta gäller landet som helhet.
EnskUda institutioner uppvisar dcx;k betydande uppgångar eller nedgångar i verksaraheten. Det finns också stora skillnader raellan olUca delar av landet raed avseende på hur raånga bam och ungdoraar sora i en region bUr delak tiga i institutionemas utbud i förhållande lUl det totala underiaget av bam och ungdoraar. o.
I fråga om folkbibliotekens utiåning av litteratur för bam och ungdom har Prop. 1992/93:100 en tydlig minskning skett under senare hälften av 80-talet helt parallellt med gjj j2 utiånmgen av vuxenUtteramr.
Den mekanism som beskrivits av teaterkostaadsutredningen, dvs. att kostnadema inom en personalintensiv verksamhet ökar snabbare än inflationen, torde gälla även pä andra kulturområden. Minskad verksamhet och minskade publiksiffror för vissa kulturinstitutioner avspeglas också i verksamheten för bam och ungdora. Många kulturinstitutioner är beroende av att exempelvis föreställningar köps av skolor och förskolor. Dessa har i sin tur på senare tid fån sämre möjligheter att köpa. Det decentraliserade budgetansvaret inora skolväsende och baraomsorg har inte inneburit ökade resurser för teater, konserter och museibesök utan snarare tvärtom.
En annan förklaring tiU minskad verksamhet vid vissa institutioner är att raan där kan ana en konkurrens mellan konstaärUg verksamhet för vuxna och arbete med bam och ungdom.
YtterUgare en förklaring är ungdomamas minskade intresse för kuUurinsti-tutionemas verksamhet. Deras uppmärksamhet riktas i stället raot kulmmtbu-det i raediema - särskilt bild- och ljudmedier. Här har kulturinstitutionema inte alltid lyckats finna former att möte ungdomamas behov och inttessen. Detta gäUer speciellt för teatem och museema.
Ambitiösa sabningar
Satsiungen på barnkultur i Sverige är väl känd och sannolUct mer ambitiös än på många andra håU i världen. Det understtöks också av Europarådets examinatorer när de konstaterade "att bam länge varit den vUctigaste målgmppen när det gäUt att bygga upp en ny publUc". De ansåg det "tydligt an den svenska kultursatsningen på bam lagt granden till en allraän förtrogenhet raed kulturlivet, sora blir kvar i vuxen ålder och sprids allteftersom generationema avlöser varandra. Olyckligtvis står det också klart all ungdomen upphör med en stor del av sina ktUturaktiviteter när de slutar skolan". Denna sammanfattning beskriver några av de ambitioner som raan haft på detta oraråde raen också probleraet raed ungdomamas minskade intresse för kulturinstitutionemas verksamheter.
Start engagemang
Det dominerande intrycket av enkätsvaren är ett bibehållet stort engagemang för bamverksaraheten. Institutionemas raålsättaing och syn på den verksamhet sora vänder sig till förskolebam och skolbara visar en hög ambitionsnivå inom alla områden, vilket är utomordentiigt glädjande. När det gäller verksarahet för ungdomar, i den mån sådan finns, är raånga av institutionema vUl-rådiga och osäkra. Man har inte hittat forraer och metoder för att nå dessa gmpper. Det bekräftar den kritUc som framförts när det gäller institutionemas bristande insatser för ungdomsgmppema, framför allt för de ungdomar sora lämnat skolan.
302 Bristande framförhållning Prop j 992/93:100
Få institutioner tycks enligt svaren ha någon aktiv framförhållning inför de "'- '■ förändringar som kulturlivet kan stå inför. Sedan enkäten besvarats har den ekonoraiska krisen skärpts i raånga korarauner raed neddragningar av verksaraheter som följd eller överhängande hot om sådana. Folkbiblioteken tiUhör det område som nu direkt drabbas av förändringama. Flera institutioner hänvisar när det gäller dessa frågor till Kulturtådet och framhåller behovet av stöd och hjälp med att utveckla sti-ategier inför en osäker framtid.
Kulturinstitutionernas syn på barn- och ungdomsverksamheten
Institutionema har genomgående en positiv syn på bam- och ungdomsverk-saraheten. Några frarahåller dock att det finns en konkurtens mellan verksamheter för bam och verksamheter för vuxna och därav följer svårigheter att hävda satsningar på bam- och ungdomsorarådet Anledningarna kan vara ekonoraiska - kommunema anser sig inte ha råd att låta bam och ungdom få del av kulturen. Men det kan också handla ora bristen på raotivation eller inttesse inora institutionen för att göra verksarahet för bam och ungdora. Några kulturinstitutioner framhåller vikten av att ha chefer med ett genuint intresse att utveckla speciellt bam- och ungdomsverksamheten.
Formulerade mål eller handlingsprograra för bam- och ungdomsverksamheten finns framför aUt hos bibliotek, teattar och rausikinstitutioner/stiftelser. Inora rauseiorarådet är det inte lika vanligt, på sina håll är raan pä gång raed ett sådant arbete.
Kulturinstitutionema anser överlag att bara och ungdora är vUctiga raål-grapper. Bland dessa är förskolebara och skolbara prioriterade. Invandrarbarn och handUcappade bam uppges vara angelägna gmpper för flera av institutionema, främst biblioteken. Verksamheter för äldre tmgdomar, exempelvis gymnasister och de ungdomar som lämnat skolan kräver särskilda insatser. De flesta mstitutioner frarahåller dock inte specieUt ungdorasgmppema.
Kulturinstitutionernas erfarenheter
Över huvud taget redovisas mestadels positiva erfarenheter av bam- och ung-domsverksaraheten. Misslyckanden finns knappast nämnda i materialet Det är många erfarenheter som är gemensamma för samtiiga konstområden, exempelvis svårighetema att hitta bra samverkansformer med skolan. Den ekonomiska situationen i korarauneraa sora innebär rainskad efterfrågan blir ett aUtraer överskuggande problem. Ungdomamas rainskade intresse för kulturinstitutionemas verksamheter är likaså ett problem för mänga av institutioneraa.
Metoderaa skiljer sig när det gäller raålgrapper (förskolebara, skolbara och ungdom) och för olika konstområden. Det går inte att ge en generell be skrivning av alla metoder sora praktiseras. Varje konstomräde utvecklar sina metoder. 303
Samverkan med barnorasorg, skola och fritidsverksarahet är ett mäste för Prop 1992/93- IOO institutionema på lokal nivå. Men man återkommer ständigt inom alla områ- gjj 12 den lUl svårighetema att hitta mgångar till skolan, specieUt i den simation som nu råder i kommunema. Få institutioner uppger samarbete med föreningsliv och folkbildning.
Samverkan på regional nivå sker mestadels i forraella eUer informella sam-arbetsgrapper. För att utveckla kvalitet kompetens och för erfarenhetsutbyte finns saraarbete mellan institutionerna inom det egna konslområdei och mellan olUca konstområden. Många uppger att enskilda konstaärer och fria grapper är vUctiga för an utveckla den egna verksaraheten. Internationella kontakter eller behovet av sådana närans över huvud taget inte i svaren från institationema.
304 Bilaga 12.3 pj-Qp 1992/93:100 Bil. 12
Sammanfattning av Statens kulturråds plan för vidgat deltagande i kulturiivet samt Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Svenska Filminstitutets bedömningar inom sina resp. verksamhetsområden
Statens kulturråds plan
Med utgångspunkt i erfarenheter samlade i rapporteraa ora och bearbetaing av förslag och synpunkter sora koramit in i reraissema har Kulturtådet arbetat frara en preliminär plan för fortsatt arbete med vidgat deltagande. TUl gmnd för planen ligger också svaren på Kulturtådets enkät till kultarinstitutionema angående deras bam- och ungdomsverksamhet
Syftet raed planen är att fräraja publikarbetel inora kultarinstitationer och organisationer och att underlätta deras samverkan med förskolan, skolan, högskolan och folkbildningen samt raed olUca intresseorganisationer t.ex. invandrarorganisationer, handikapporganisationer och taristfrämjande organisationer. Grandvalen för planen är forskning, kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte samt art utveckla metoder för art stimulera tiU vidgat deltagande i kulturlivet. En viktig del är också relevant utbUdning för ändamålet.
Planen sammanfattas i följande huvudpunkter.
Förstärkt samverkan mellan kultarliv och skola
Skolans hela regelsystem häller på att göras ora. Ell störte ansvar läggs pä lokal nivå. Kulturliv och skola behöver finna forraer för kontakter i den nya situationen. Nya samverkansformcr behöver utvecklas. Kulturtådet kommer att samarbeta med pedagogisk expertis inom och utora Skolverket, låta utarbeta skrifter och stödja utvecklingsprojekt
Ku Uurp rogram för ungdomar som slutat skolan
Många ungdomar minskar sin kultaraktivitet då de läranar skolan eUer studieraa. Det behövs kulturverksaraheter sora är förankrade i olika ungdoras-grappers speciella föratsättningar och behov. Programidéer kan lämpligen utvecklas i samverkan mellan Kultartådet, Statens ungdomsråd och vetenskaplig expertis pä ungdomskultarer.
Fortbildning av personal inom kultarområdet
Ett ökat medvetande inom institutioner och organisationer om betydelsen av insatser för vidgat deltagande. Mänga efterlyser bättre kunskaper ora föratsättningar och raetoder i arbetet. Det behövs fortbildningsraöjligheter för yrkesverksarama inom kulturområdet Fortbildningskurser av denna typ är kanske främst en uppgift för studieförbunden. Men även högskolan torde ha möjligheter att delta med kurser av olUca typer för yrkesverksamma inom kulturområdet
20 Riksdagen 1992/93. I sund. Nr 100. Bilaga 12
Kulturpedagogik och marknadsföring i högskolomas grundutbildning Prop 1992/93-100
Även högskolans kultur- och kulturvetaratbildning mäste reforraeras. Den - kommande generationen av kultarskapare och kulturtjänstemän måsle i störte utsttäckning än föregående generationer i sin gmndutbildning kunna komma i kontakt raed sociologiska, psykologiska och pedagogiska fakta och teorier av betydelse för publUcarbete inom kultursektom. Kultarskapare och annan personal inora kulturinstitutioner och kulturadrainisttation behöver det slags utbUdning i kultarpedagogik och marknadsföring som är vanlig i andra delar i Europa.
Metodutveckling
Det behövs raetodutveckUng inom pubUkarbetet Behoven är olika inora olika konstarter och kultursektorer. Särskilt behövs mer kunskap om hur personkontakter och nätverk utvecklas. Informations- och marknadsföringsraetoder behöver utvecklas ocksä för särskilda railjöer och publikgmpper som t.ex. handikappade.
Förbättrad information och erfarenhetsutbyte
Ora nya raetoder utvecklas och de inte når de berörda så har litet vunnits. Kultartådet och andra kullurmyndigheter har en viktig uppgifi att sprida erfarenheter och fraragångsrika arbetsforraer och raodeller. Kultartådet har en särskUd roU att följa och informera ora utveckUngen av kulturvanoma.
Forskning och vetenskapligt utvecklingsarbete
I remissvaren har nämnts rader av frågor där man efterlyser mer kunskap som bara kan skaffas genom forskning och vetenskapligt utvecklingsarbete. Kulturtådet lägger fram konkreta planer i sitt underlag för 1993 års forskningsproposition.
Särskilda insatser for språkliga och kultarella minoritetsgrupper
Sverige är i dag ell raångkuliurelli samhälle. Delta skall speglas i planen för vidgat deltagande. Detta är viktigt för de olika ramoritetsgmppema men ocksä för att de kulturmönster som är osynliga för de flesta svenskar lyfts fram.
Riksarkivets bedömning för arkivområdet
Arkivväsendet utgör pä annat sätt än övriga kulturområden en helhet under Riksarkivets direkta ledning. RUcsarkivet har därför valt att göra en samlad bedömning, som täcker åtgärder pä lokal, regional och centtal nivå över Att vidga deltagandet och för frägan ora arkivens verksarahet för bam och ungdom.
Riksarkivet ställer sig bakom de aUmänna beskrivningar, analyser och ställningstaganden som Kulturtådet har fört frara i skrivelsen till regeringen.
Det redovisade arbetet har utgjort ett positivt steg framåt när det gäller Prop. 1992/93:100 arkivens kulturverksamhet gjj 12
Saraverkan raellan kultarinstitutioner och med studieförbund samt andra foUcbildande organisationer blir allt väsentiigare raed tanke på krympande resurser.
Remissinstanserna inora arkivorarådet visar, enligt Riksarkivet, att det finns både korapetens och vilja att öka arkivinstitutionemas folkbildningsinsatser och att anpassa vericsamheten till dagens samhäUe. Det gäUer både statliga, kommunala och enskilda arkiv, i första hand folkrörelsearkiv och företagsarkiv. Det som saknas är vissa grandföratsättaingar.
Både statiiga, kommunala och enskUda arkiv behöver bevaras/vårdas, dvs. ytterligare inventeras, ordnas och förtecknas, innan de kan tillgängliggöras enUgt Arkivlagen och Arkivpropositionen. Stora balanser fmns i dag, inte mmst bettäffande de enskilda arkiven.
TeknUcstöd raåste vidareutvecklas för att förteckna och registtera arkiv, sprida inforraation om var man söker arkiv, reproducera frekvent efterfrågade arkiv för spridning samt marknadsföra och levandegöra arkiv.
För art vidga deltagandet i kultarUvet krävs bl.a. följande:
Initiativ av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet i form av attitydpåverkan på koramuner (x;h landsting. Kommunarkivens roU i kulturverksamheten raåste klart forrauleras.
Varje regional och lokal arkivinstitution bör planera och systeraatisera sin kulturverksarahet och utveckla den egna korapetensen i fråga ora kunskap och teknikstöd.
/kivinstitutionemas resurser för att bevara och fysiskt vårda, att ordna och förteckna/registtera arkiven, dvs. göra dera användbara, är överlag så sraå att en oraprioritering från delmålet bevara/vårda arkiv inte kan ske till föimån för tillhandahålla och levandegöra
Riksantikvarieämbetets bedömning för kulturmiljöområdet
De synpunkter som framförts på rapporten inom kulturrailjövårdens oraråde ger stöd åt förslagen an förstärka den initierande, stödjande och uppföljande verksamheten på centtal nivä. Verksamheten bör bl.a. inriktas pä
att främja kulturrailjövården i skolan liksom inom herabygdsrörelsen och foUcbUdningen genora art
- initiera och stödja metodutvecklingsprojekt
- framställa stadie- och undervisningsmaterial
- samla och sprida erfarenheter
att fräraja utvecklingen av kulturrailjöer och kultarrainnen som besöksmål genom art
- ge ekonomiskt stöd till insatser för att göra dera tiUgängliga och attraktiva för en bred publik
- initiera och stödja metodutvecklingsprojekt
- samla och sprida nationeUa och intemationella erfarenheter.
307 Svenska Filminstitutets bedömning av filmområdet Prop. 1992/93:100
Insatser på filraorarådet regleras genom ett avtal mellan staten och fUm- och "'- videobranschen. På så sätt delar staten ansvaret med övriga aktörer på orarådet. Ett nytt filraavtal har nyligen slutits raellan staten och företrädare för branschen.
FUrainstitatet pekar särskUt på vikten av följande åtgärder:
- ökade insatser för lansering och raarknadsföring av filra och särskilt av svensk filra
- förstärkning av Filrainstitutöts roU för att öka förmågan till flexibel anpassnmg av åtgärder och resurser för aktaeUa insatser under avtalstidens gång
- insatser för att stärka fiUnens och biografemas roll i det lokala kulturiivet Sora underlag för kommuners, biografägares och filraföreningars gemensararaa planering genomförs för närvarande på FUrainstitatets initiativ en rikstäckande kartläggning av fUm- och biografsitaationen på lokal nivå
- etablerandet av en fast regional suiiktar på fUraorarådet
- bibehållandet av centtala resurser för stöd till uppmstning av biografer, breddning av filrarepertoaren, lokal filrakultureU verksamhet för bam och ungdom samt lokalt arbete med video
- etablerandet av regionala fUmverkstäder.
Filminstitutet ser det som naturligt att förstärka de centrala insatsema för att fördjupa och bredda inttesset för filra och biografer över hela landet. Möjlighetema att se filra på biograf bör finnas i alla komrauner. Det föratsätter nära samverkan mellan offentiiga organ som stat och komraun särat företag och föreningar inom filmområdet.
308 Bilaga 12.4 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Sammanfattning av Statens kulturråds förslag om huvudmannaskapet för Södra teatera och det framtida umyttjandet av Södra teatem
Regeringen uppdrog den 6 febraari 1992 ät Statens kulturråd att - raed beaktande av vad sora uttalats i 1992 års budgetproposition - utteda och lämna förslag om huvudmannaskapet för Södra teatem och det framtida utayttjandet av teatem. Kultartådets slutsatser samraanfattas enUgt följande:
Inledning
Utredningen imderstryker den centtala roll som en statiig gästspelsscen spelar i ett teaterliv sora allt raer präglas av intemationellt utbyte och nya produktionsformer inom och utanför de lokaldrivande teattama. Del finns också ett klart kulturhistoriskt inUBSse i att bevara Södra teatem som en offentiig och publik gästspelsteater. En genoragång av föreställningsverksaraheten vid Södra teatem ger en bild av mångfald såväl bettäffande producenter sora genrer. Det är angeläget att denna mångfald kan bestå också i framtiden och att kvaUteten på gästspelsverksaraheten ytterligare kan stärkas.
En statiig gästspelsscen i Stockholm utgör också ett vUctigt kulturpolitiskt instmment för att sprida teaterförestäUnmgar i övriga landet Det är vanligt att projekt planeras med utgångspunkt från premiär på Södra teatem varefter produktionema går ut på tame i andra delar av landet. Den mediaexponering sora en Stockholraspreraiär norraalt innebär kan i förlängningen användas för marknadsföring gentemot arrangörer och publUc utanför Stockholm.
Direktiven till utredningen begränsar sig till att utteda och lärana förslag ora huvudraannaskapet för och det framtida utnyttjandet av Södra teatem. Mot bakgmnd av föredragande statsrådets uttalande i 1992 års budgetproposition att "...man bör undersöka möjligheten till ett samumyttjande av Södra teatem för flera inttessenter, där bl.a. både Operahögskolans behov av en scen för föreställningar och Operans behov av en andra scen bör kunna beaktas" har särskild vikt lagts vid att undersöka fömtsättaingama för etl gemensarat ansvarstagande för Södran av flera intressenter.
Det har inte varit uttedningens uppgift att göra en noggrannare analys av Södra teatems bidragsbehov för de närmaste åren. Teatems ekonoraiska utfall är beroende av repertoarplanering och andra för uttedningen okända faktorer. Verksaraheten har under senare år haft en sund ekonomi och det statiiga anslag sora i dag utgår bör kunna ligga till grand för kommande medelstilldelning. För att möjliggöra en utökad interaationell verksarahet föreslår utredningen dock att statsbidraget för 1993/94 förstärks med ca 1 raUjon kronor.
Huvudmannaskap
Uttedningen konstaterar att verksamheten vid Södra teatem fungerat väl under det nuvarande huvudraannaskapet.
309 Av intressentema för Södra teatem säger sig Operan, Riksteatem, Opera- Prop 1992/93-100 högskolan och Teatercentmm vilja delta i en ny organisation för Södra tea- gjj j2 tem. Inttessentema menar att staten raåste ta ett eget ekonoraiskt ansvar för Södra teatems verksarahet och ingen är beredd art skjuta till resurser frän den egna institutionen i händelse av uppkomna underskott. Uttedningen konstaterar att sådana garantier svårligen kan lämnas. Uttedningen konstaterar också att det inle heller av andra skäl finns förutsättningar att åstadkomraa ett huvudraannaskap baserat på de tte siatiiga teattama Operan, Dramaten och Riksteatem. Dramaten säger sig inte ha behov av scener utanför del egna teaterhuset och anser heUer inte att det ligger i nationalscenemas intresse att ta en gemensamt ansvar för statens gästspelsscen. Operan har till skillnad mot Dramaten behov av en andrascen för framför allt bam- och ungdomsrepertoaren men uppger att man under rådande anslagsförhållanden inte har råd att spela på Södra teatem i den omfattaing som man skulle vilja. RUcsteatem känner som nationellt tumerande teater med tyngdpunkt lagd på verksamhet utanför Slockholm inte heller någol direkt kulturpolitiskt ansvar för en gäsl-spelsscen i Stockholm.
Utredningen har kommit fram tiU alt Södra teatera förvaltas väl under det nuvarande huvudmannaskapet och att det från konsmärUga och administtativa utgångspunkter i nuläget knappast går att konstraera en bättre fungerande förvalming för en statiig gästspelsscen. Mot bakgrand av detta samt att det inte gått att få stöd för planema på ett geraensarat huvudmannaskap mellan övriga statiiga teanar, föreslår uttedningen att Riksteatera ges i uppdrag att tUls vidare kvarstå som ensam huvudman för Södra teatem.
Uttedningen anser dock att det på sikt bör bli ett geraensamt ansvar för de heh StatUgt finansierade teatrama att driva Södra teatem. Fömtsättningama för ett saralat huvudmannaskap mellan Operan, Dramaten och Riksteatera bör därför prövas på nytt vid en senare tidpunkt.
Operahögskolan
I likhet raed flertalet reraissinstanser avstyrker uttedningen förslaget i GuniUa Lagerbielkes uttedning om att erbjuda Södra teatem till Operahögskolan. Operahögskolans publika verksamhet är inte av den omfatmingen att den motiverar ett teaterhus av Södra teaterns storlek. Del är emellertid viktigt att Operahögskolan ges fortsatta möjligheter att genoraföra uppspel på Södra teatems scener.
310 Bilaga 12.5 Prop. 1992/93:100 BiL 12
Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över Statens kulturråds förslag om huvudmannaskapet för Södra teatem och det framtida umyttjandet av Södra teatem
Remissinstanser
Efter reraiss har ytttanden över utredning av Statens kulturtåd ora Södra teatera avgetis av Operahögskolan, Svenska riksteatera. Operan och Teater-centtm.
Synpunkter på utredningens forslag
Operahögskolan påpekar att Operahögskolans behov av scen och repetitions-utrymmen är skriande och att detta inte har tagits på allvar av utredningen. För Operahögskolan är det oväsentiigt viUcen huvudman Södra teatem har under föratsätming att Operahögskolan ges garantier för tillgång till Södra teatems scen under begränsade, i god tid avtalade perioder, till dess skolans scenfråga slutgiltigt lösts och för kostaader som motsvarar en högskolas budget.
Svenska riksteatem anser att det finns mänga skäl som talar för en fasl gästspelsscen i Stockholm. Om Riksteatera skall ta pä sig ert fortsatt huvudraannaskap för Södra teatem raåste detta kopplas till att det ges ekonomiska resurser för en gästspelsscen värd namnet. Riksteatern är beredd att under ytterligare en tid ta på sig huvudmannaskapet under föratsätming att det ges möjUgheter att där bedriva en väl fungerande intemationell och nationell gästspelsverksamhet. För att möjliggöra detta krävs att statsbidraget tUl Södra teatem påtagligt förstärks. Det bör vidare klart framgå att Riksteatem gör detta på regeringens uppdrag. Riksteatem anser vidare att man på sikt bör ta upp fömyade diskussioner sora skall syfta till att hitta andra och bättte former för huvudmannaskapet för Södra teatem.
Operan framför att man inte har någonting art tiUägga utöver de synpunkter sora lämnats tiU uttedningen.
Teatercentrum har inget att erinra angående ett fortsart huvudraannaskap av Riksteatem för Södra teatem. Teatercenonim vUl dock när det gäUer programverksamheten trycka på den stora vikt Södra teatera har för Teaiercenirams grupper när det gäller gästspel, både av gmpper verksamma i Stockholm och när det gäller gmpper utifrån övriga landet.
311 Bilagal2.6 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Sammanfatming av betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000
Utredningens slutsatser och förslag kan saramanfattas på följande sätt.
Uppdraget
Kommitténs uppdrag har varit att utarbeta en plan för försörjningen av stadiga arkivdepåer. Planen skulle behandla vilka depåutrymmen och övriga resurser sora de statiiga arkivrayndighetema kan beräknas behöva under i första hand 1990-talet. Inom uttedningsuppdragets ram har även ingått att beakta de resursbehov folkbokföringens framtida förvaring föranleder.
Leveransbehov
Riksarkivet och landsarkiven förvarar för närvarande drygt 300 000 hyllmeter arkivhandlingar i sina depåer. Utryraraet för att la emot ytterligare hand-Ungar är obetydligt samtidigt som leveransbehovet till arkiven uppgår till ca 10 000 hyUraeter årUgen under 1990-talet Därtill koramer ca 20 000 hyUme-ler folkbokföringsarkiv samt vissa enskilda arkiv. Sammanlagt bedömer koraraittén att ytterUgare depäutrymme om ca 140 000 hyllmeter behövs för att Riksarkivet och landsarkiven under den närmaste tioårsperioden skall kunna ta emot dessa arkiv. Utöver detta tillkomraer de behov av arkivdepåer som affärsverken har.
Kommitténs beräkningar ulgår från att tillväxten av pappershandlingar successivt kommer att avta pä grand av ökad användning av teknikberoende medier (ADB, raikrofilra ra.ra.).
Mikrofilmning
Kommittén har prövat fömtsättningaraa för att begränsa behoven av depåutbyggnad genom överföring av arkiv på papper till mikrofilm (ersättnings-mikrofilraning), raen har funnit att detta endast är ekonomiskt försvarbart i de begränsade fall då handlingama riskerar att förstöras eller används mycket frekvent i låne- och forskningsverksaraheten.
Depåutbyggnad
För att depåutryraraena hos de siatiiga arkivrayndighetema skall räcka för all under 1990-talet kunna ta eraot handlmgar från rayndigheter i den orafattamg som kan bedömas erforderlig behövs en utökning av depåkapaciieten med närmare 50 %, raotsvarande ca 140 000 hyllmeter. Därtill kommer de eventuella behoven föranledda av förändringama av affärsverksstrukturen.
Kommiuén har inte funnit några avgörande forsknings- eller kulturpolitiska skäl för att föreslå att en sädan utbyggnad skall ske i första hand genom en uppdelning av nuvarande landsarkivdistrikl och etablering av nya lands-
arkiv. Den tekniska utvecklingen innebär att forskare och andra i framtiden Prop. 1992/93-100 inte i samma utsträckning som tidigare personligen behöver besöka lands- gjj 12 arkiven för an ta del av det raest efterfrågade arkivraaterialet
Samtidigt gör kommittén bedöraningen att det finns skäl att beakta det ökande inttesset för arkivfrågor hos andra huvudmän och att tUlvarata de möjUgheter till saraverkan som kan finnas genom lokala och regionala initiativ. Sådana fömtsättaingar bedömer kommittén föreUgger i Värmlands län. Man föreslår därför en samverkan med Värmlandsarkiv i Karlstad i syfte att skapa en landsarkivfunktion för Värralands län. Detta skulle samtidigt innebära en avlastning för Göteborgs landsarkivdisuikt.
Vidare noterar kommirtén att flera inttessenter lagt fram förslag om att dela upp Vadstena landsarkivdistrikt i ett antal mindre distrikt. Koramitten bedömer därvid altemativet att tUlskapa ett landsarkiv för sydöstra Sverige, genora en utbrytiung av Kronobergs och Kalmar län ur Vadstena landsarkivdisttikl och Blekinge län ur Lunds landsarkivdistrikt vara särskilt inttessant. Detta altemativ bör prövas innan någon fortsatt utbyggnad av Vadstena landsarkiv sker.
Bettäffande stadsarkiven i Stockholm och Malraö, vilka har landsarkivs funktion i sina resp. korarauner, föreslås följande. Stockholms stadsarkivs landsarkivfunktion utökas till att omfatta hela länet för att därigenom avlasta Uppsala landsarkiv, som har det i särklass största landsarkivdistriktet. Vidare all Malmö stadsarkiv upphör att vara landsarkiv och ges rollen att vara en depå under Lunds landsarkiv, vars disttikt därvid utvidgas tUl att omfatta hela Malraöhus län.
I övrigt föreslår koraraittén en allmän utökning av arkivdepåema för såväl Riksarkivet som landsarkiven.
Ökat ansvar för landsarkiven
Komraittén föreslår att arkiven frän hovrätter, kammartätter, försäkringsrätter särat från universitet och högskolor avlämnas till landsarkiv istället för tiU Riksarkivet Depåansvaret för ADB-upptagningar frän regionala och lokala myndigheter bör likaså föras över från Riksarkivet tUI landsarkiven.
Resursbehov
Koraraittén har beräknat de resursbehov som föreligger. Detta bland annal i form av nyckeltal för att beräkna kostnadema för långsUctig arkivförvaring.
313 Bilaga 12.7 prop. 1992/93:100 Bil. 12
Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000
Remissinstanser
Efter remiss har ytttanden över utredningen avgetts av Domstolsverket, Göta hovrätt. Datainspektionen, Krigsarkivet, Riksåklagaren, Riksförsäkringsverket, RUcsskatteverket, Byggnadsstyrelsen, Riksarkivet efter hörande av landsarkiven. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska museer. Universitets- och högskoleämbetet efter hörande av universitet och högskolor. Statskontoret, Länsstyrelsemas organisationsnämnd. Dialekt-, ortaamns- och foUcminnesarkivet i Umeå, Sarahall Kalmarsund, länsstyrelsema i Stockholms, Östergötiands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värmlands, Örebro, Västemortlands, Järatiands och Västerbottens län, Stockholms, Vadstena, Jönköpings, Växjö, Kalmar, Malmö, ArvUca, Forshaga, Karlstads, Ange, Östersunds och Uraeå komrauner, Östergötiands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Värmlands, Örebro, Jämtiands och Västerbottens läns landsting. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Emigranttegistrel i Karlstad, Föreningen Värmlandsarkiv, Folkrörelsemas arkivförbund. Folkrörelsemas arkiv för Värmland, Näringslivets arkivråd och Sveriges Släkt-forskarförbund.
Remissammanställning
Flertalet remissinstanser instämmer i organisationskommitténs bedömningar. Remissaramanställningen tar därför fasta på synpunkter utöver detta.
Leverans- och resursbehov
Byggnadsstyreben instämmer i uttedningens bedömningar av arkivlUlväxten och de lokalbehov som genereras av denna. I och raed uttedningen finns nu ett underlag för utbyggnadsplanering, elt underlag som kan kompletteras av Riksarkivet inom raraen för budgetprocessen. Byggnadsstyrelsen konstaterar vidare att del ligger en rationalitet i stora anläggningar och att det inte är möjUgt alt bygga ut arkivlokaler i den långsamraa takt sora den i vilken arkivmaterialet tillskapas. Vidare betonar Byggnadsstyrelsen att kostaadema för att flytta arkiv är mycket höga, materialet bör därför genast hamna på sin slutiiga förvaringsplats, interimslösningar och provisorier bör undvikas. Byggnadsstyrelsen ställer dessutom frågan om det kan finnas anledning alt föreslå att arkivbUdama skaU ha arkiven så kort tid sora möjligt
Riksarkivet ansluter sig i allt väsentiigt tUl komraitléns bedöraningar raen anför att det täraligen korta tidsperspektivet inriktat på 1990-talet mte räcker för alt helt belysa behoven av depåutbyggnad. Riksarkivet menar att begrän- -,.
sade etappvisa utbyggnader av arkivdepåer endast kan innebära tiUfälUga p>rop 1992/93-100 lösningar. Föratsättningama för en rationell planering måste i stället vara att gjj j2 ha en störte framförhållning i lokalplaneringen.
Även Krigsarkivet delar uttedningens bedömningar ora tillväxten av arkivmaterial, medan Riksskatteverket anser att uttedningen snarast varit för försiktig i sm bedömnmg av leveransbehoven.
Domstolsverket tUlstyrker att äldre arkivmaterial tas in till landsarkiven så snart det är möjligt och att det därför är angeläget att bygga ut arkivdepåema. Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget vad gäller arkivmyndigheternas behov av depåer och resurser. Länsstyrelsemas organisationsnämnd noterar med tiUfredsstäUelse att utredningen föreslår att länsstyrelseraa får leverera arkivmaterial till landsarkiven fram tiU och raed länsstyrelsereformen 1952/57. Nämnden betonar att en lösning för Stockholms län snarast måste komraa till stånd.
Mikrofilmning m.nu
Riksarkivet bedöraer att hypotesen att tillväxten av pappershandlingar avtar torde stäraraa på längre sikt men att den knappast fär genomslag under 1990-talet Flera reraissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket, konstaterar att användningen av ny teknik och nya lagringsraedia ökar, nägot sora bör påverka Riksarkivets och landsarkivens verksamhetsplanering och behov av särskilda s.k. kUmatarkiv.
Domstolsverket förordar ökat utnyttjande av andra media än papper för långtidsförvaring. Riksförsäkringsverket anser att uttedningens ställningstagande för mUcrofUra via s.k. COM-teknUc är för ensidigt formulerat. Myndigheter har nu att enligt Riksarkivets särskilda föreskrifter välja media och databärare med hänsyn tUl arkivbehoven - här bedöraer Riksförsäkringsverket att även aspekter utöver de rent uttyraraesmässiga kan vara relevanta.
Länsstyrelsen i Kalmar län och Samhall Kalmarsund anser att raUcrofUra-ning av befintiiga arkiv är ekonoraiskt försvarbart och bör korama i fråga även för andra materialgrapper än folkbokföringsarkiv. Riksskatteverket bedömer de samhällsekonomiska vinstema av mUcrofilraning vara störte än vad utredningen antar, i synnerhet om filmning kan ske redan hos myndigheten som ett led i arbetsprocessen.
Riksarkivet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Västerbottens läns landsting och Umeå kommun m.fl. delar uttedningens slutsats att det för närvarande inte finns nägra ekonoraiska fördelar i en orafattande ersättningsfUraning av befmtiigt arkivmaterial. Krigsarkivet framhåUer art mikrofUraning inte kan utgöra en ersättaing för depåutbyggnad utan skall ses som ett komplement och en skyddsraöjlighet
Landsarkivdistrikt
AUmänt
Byggnadsstyrelsen delar uppfattningen om behovet av samverkan med
Värmlandsarkiv i Karlstad, ora en utökning av Stockholras stadsarkiv till alt 315
orafatta hela länet, att Malmö stadsarkiv i fortsättningen blir en lokal depå Prop 1992/93-100 samt att frågan om ett nytt landsarkivdistrikt i sydöstta Sverige, sora etl alter- gjj 12 nativ till en utbyggnad av Vadstena landsarkiv, snarast utreds. Riksarkivet delar utredningens gmndsyn, rörande depäutbyggnad, att nuvarande landsarkivdistrikl i fortsätmingen bör vara utgångspunkt för den regionala organisationen.
Statskontoret avstyrker en uppdelning av nuvarande landsarkivdistrikt. I stället efterlyser Statskontoret en utbyggnad baserad på anpassning och modemisering av nuvarande organisationsstruktur. Statskontoret föreslär vidare en omfördelning av län mellan de nuvarande landsarkiven så att Uppsala avlastas och Vadstena förstärks. Med nuvarande tendens mot förändring av länsbegreppet anser Statskontoret vidare att det är mindre lämpligt art tUlskapa enlänslandsarkiv som det föreslagna i Värmland.
Etablering på särskilda orter
Riksarkivet bittäder förslaget att Stockholms stadsarkivs ansvar utvidgas till att orafatta Stockholras län samt att Riksarkivet förses med en ny depå. Riksarkivet biträder vidare förslaget att etablera ett nytt landsarkiv i Värraland. Riksarkivet anser det cx:kså vara befogat att ytterUgare pröva raöjUghetema att inrärta ett landsarkiv i sydöstta Sverige.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska kommunförbundet tiUstyrker uttedningens förslag bettäffande en avlasming av Uppsala landsarkiv genom att låta Stockholms stadsarkivs distrikt orafatta hela länet. Även Stockholms kommun förordar den föreslagna lösningen av landsarkivfunktionen i Stockholras län. Riksförsäkringsverket tillstyrker att staten snarast tar upp förhandlingar med Stockholms komraun ora förändring av landsarkivfunktionen vid Stockholras stadsarkiv. Flera remissinstanser påtalar att behovet av en lösning av dessa frägor för Stockholms län är brädskande, i synnerhet måste depåkapaciieten för länet snarast byggas ut
För tillskapande av ett sydöstiigt landsarkiv talar enligt Riksförsäkringsverket de särskilda behov sora Östergötiands län sora mtensivdataomräde kan korama art fä, vilket stäUer störte krav pä arkivmyndigheten Vadstena landsarkiv sora därför behöver avlastas. Även Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet tillstyrker en lokalisering av ett nytt landsarkiv till sydöstta Sverige.
Riksantikvarieämbetet anser att ett landsarkiv för sydöstra Sverige ej bör tillskapas om detta innebär att vallarna vid Vadstena slott ej byggs ut. Länsstyrelsen i Östergötlands län bedömer att det finns akuta behov att bygga ut landsarkivet i Vadstena säväl ur arkiv- som ur kullurraUjösynpunkt. Vadstena kommun och Landstinget i Östergötlands län delar denna uppfattning. Även Riksarkivet bedömer behovet av en utbyggnad av landsarkivet i Vadstena vara raycket stort, detta oakttat en eventaell etablering av ett landsarkiv i sydöstta Sverige.
Lunds universitet är tveksarat tiU en att bryta ut Blekinge län ur Lunds landsarkivdisttikt Universitets- och högskoleämbetet delar den uppfatt ningen. 316
Länsstyrelsen i Kronobergs län, Landstinget i Kronobergs län, Högskolan Prop 1992/93-100 I Växjö och Växjö kommun förordar ett nytt landsarkiv i sydöstra Sverige gjj 12 raed placering i Växjö: Växjö bedöras ha de bästa förutsärtningama i sydöstta Sverige; Växjö har den i regionen största högskolan raed krav för forskning och forskaratbildning.
Länsstyrelsen i Kalmar län bedöraer raöjUghetema vara goda för en saraverkan raellan olika huvudraan om etablering av ett landsarkiv i sydöstra Sverige med placering i Kalraar. Kalmar kommun och SamhaU Kalmarsund delar den uppfåtmingen. Kalmar läns landsting instäraraer i koraraitténs uppfattaing att en utbyggnad av landsarkivorganisationen gmndad pä länstanken inte är realistisk under 1990-talet. Landstinget anser vidare att man före ett slutiigt ställningstagande bör göra en kostaadsjämförelse raellan en utbyggnad i Vadstena och en etablering i sydöstta Sverige.
Länsstyrelsen i Jönköpings län och Jönköpings kommun förordar en etablering av ett nytt landsarkiv till Jönköping raedan Länsstyrelsen i Blekinge län förordar en lokalisering till Karlskrona. Landstinget i Jönköpings län förordar en lokalisering till Jönköping, detta dock under fömtsätming av en statlig finansiering.
Malmö kommun avstyrker en nedläggning av stadsarkivets i Malraö landsarkivfunkiion, koraraunen fömtsätter dock att ersättning skall utgå från staten för koraraunens orafattande tjänster vad avser statiiga arkiv. Sädan ersätming bör utgå oaktat forraen för stadsarkivets organisation. Svenska kommunförbundet tillstyrker alt statsbidrag skall utgå till Malraö stadsarkiv för dess verksarahet pä det statiiga arkivområdet.
Länsstyreben i Värmlands län instämmer i utredningens bedömnmgar vad gäller etablering av landsarkiv i Värraland i saraverkan med regionala och lokala huvudmän och stöder förslaget avseende ombildning av Värralands-arkiv tUl landsarkiv för Värralands län. Länsstyrelsen pekar härvid särskUt på del breda regionala och koraraunala intresse som utvecklats i denna fråga. Även Karlstads och Forshaga kommuner, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Emigrantregistret i Karlstad, Föreningen Värmlandsarkiv och Folkrörelsernas arkiv för Värmland förordar att Värralands län bryts ut ur Göteborgs landsarkivdistrikl och att ett nytt landsarkiv etableras i Karlstad. Värmlands läns landsting uttalar sig positivt till en utveckling av Värmlandsarkiv till ett landsarkiv för Värmlands län och pekar särskilt på möjliga samordningsvinster och på redan befintiiga lokalresurser. Vidare konstaterar raan att raed det övergripande mälet i sUcte är formeraa för samverkan kring ett kommande landsarkiv av underordnat inttesse samt att de regionala arkivintressenieraa i Värmland är öppna för diskussioner om olUca raodeller för saraverkan och huvudraannaskap. Riksförsäkringsverket bedöraer del vara värdefullt an genora en samordning raed Värmlandsarkiv fä erfarenhet av möjUga samverkansvmster.
Högskolan i Karlstad tillstyrker bildandet av ett landsarkiv i Värmland medan Högskolan i Örebro ser ett möjligt alternativ i en lokalisering av ett landsarkiv till Örebro omfattande Örebro och Värralands län. Härigenom skulle en nödvändig avlastning av Uppsala landsarkiv kunna ske. Länsstyrel-
sen i Örebro län anser att en utbyggnad av landsarkiven bör bygga på läns- pj.Qp 1992/93-100 tanken och finner det anmärkningsvärt att komraittén inte vidamtvecklat gjj 12 tanken på en etablering av etl landsarkiv i Örebro. Även Landstinget i Örebro län förordar en landsarkivetablering i Örebro.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län noterar att arkivdepåkommittén inte förordar etablering av ett nytt landsarkiv i Umeå. Länsstyrelsen bedömer att det i Häraösand finns föratsättningar för ett ökat samarbete mellan olika arkivinttessenter.
Länsstyrelsen i Västerbottens län och Dialekt-, ormamns- och folkminnesarkivet i Umeå förordar utvecklandet av ett landsarkiv i Umeå, detta inte minst med hänsyn uU Umeå Universitet Universitet i Umeå ser ur användar-synpunkt det sora en allvarlig brist att uttedningen inte raera ingående diskuterat tiUskapande av en arkivdepå i Umeå. Universitets- och högskoleämbetet delar den uppfåtmingen. Umeå kommun och Västerbottens läns landsting är starkt kritiska till att kommittén inte förordar Umeå sora lokaliseringsort för ett landsarkiv.
Svenska kommunförbundet föreslår inrättande av ett landsarkiv eller en statiig arkivdepå i Umeå. Landstingsförbundet framhåller olägenheten av att Härnösands landsarkivdisttikt omfattar ett så vidsttäckt geografiskt oraråde.
Universitets- och högskoleämbetet noterar art ytterUgare sararåd raåste genoraföras innan tillfredställande lösningar nätts bettäffande lokalisering av landsarkiv.
Landsarkivens uppgifter
Riksarkivets gmndsyn i fråga ora depåansvar är art ett sådant bör hänga samman raed med ansvaret för motsvarande tillsynsverksamhet. Med hänsyn till förvaltningens fortgående förändringar bör dessa frågor löpande samordnas inom arkivorganisationen.
Domstolsverket, Riksförsäkringsverket, länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län och Östersunds kommun anser att landsarkivens depåansvar bör utsträckas till att omfatta, fömtora ADB-, ljud- och videoupptagningar, även mikrofilm. Detta för att landsarkivens depåansvar och tillsynsroll skall förtydUgas. Västerbottens läns landsting tUlstyrker förslaget om ett regionaUserat depåansvar för vissa dorastolar, universitet och högskolor.
Bettäffande högskolans arkiv anser Stockholms universitet att dess eget arkivmaterial, oavsett mediura, bör föras över till en och sararaa arkivmyndighet Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) anser att högskolor utanför Stockholmsområdet bör kunna fä depåansvaret överflyttat uU landsarkiv. KTH viU för egen del behåUa RUcsarkivet som depå frärast därför att leveranser redan skett dit och det knappast kan vara rationellt att dela beståndet.
Universitetet i Uppsala finner förslaget raotiverat men anser det även vara logiskt att överföra hela arkivmyndighetsansvaret visavi högskolan till lands arkiven. Denna åsikt delas av Universitet i Lund och av Universitets- och högskoleämbetet. Ämbetet instäraraer även i åsikten frän Lunds universitet att saramanförandet av arkiv frän regionala dorastolar (hovrätter ra.fl.) och frän 318
universitet och högskolor raed övriga regionala arkiv (ex: länsstyrelsers och Prop 1992/93-100 dorakapitels) i landsarkiven är fördelaktigt ur forskningssynpunkt gjj 12
Umeå kommun tillstyrker förslaget ora regionaUserat depåansvar men är mera tveksam till en fullständig regionalisering av depäansvaret för ADB-upptagnmgar.
Enskilda arkiv
Byggnadsstyrelsen efterlyser en precisering av vilken mängd enskilda arkiv som det allmänna på lång sUct ska anses kunna ta ansvar för.
Riksantikvarieämbetet efterlyser åtgärder för att bevara företagsarkiv och anser att landsarkivens depåutbyggnad bör inrymma en reserv så att andelen enskilda arkiv i landsarkiven ej minskar. Även Riksarkivet bedöraer de enskilda arkivens läge vara besvärUgt cx;h frarahåller att det här inte endasl är fråga om pappershandlingar utan att stora delar av t.ex. näringslivsarkiven nu bUdas och lagras raed annan teknik vilket koraraer att ställa ytterUgare krav på arkiven för art möjliggöra ett bevarande.
Näringslivets arkivråd betonar de enskilda arkivens utsatta läge och konstaterar att uttedningen ej utsagt annat pä detta område annat än att dessa frägor måste lösas i särskild ordning. Folkrörelsernas arkiv för Värmland anser att stödet till de enskilda arkiven via Riksarkivets närand för ensldlda arkiv bör utökas.
Leveransmodell
Flera remissinstanser efterlyser en mera långsUctig strategi bettäffande arkivlokalförsörjning. Statskontoret förordar att ersätmingsförordningen tillämpas för tidigarelagda arkivleveranser från affärsverk och statiiga rayndigheter.
Riksarkivet bedömer att en resursöverföring i samband raed leveranser tiU arkivrayndighetema är den rimliga vägen ut ur den resursobalans som uppstått En sådan resursutjäraning bör ske inora ramen för den årUga budgetprocessen i regeringskansUet. Man mäste härvid ta hänsyn tiU behoven av säväl engängskostaader, i saraband med en leverans, drifts- och personalkostaader, för den tid levererade arkivbestånd skall förvaras, samt kostnadema för arkivlokaler.
Riksförsäkringsverket förordar att leveranser sker, dels efter överenskoraraelse när arkivraaterialet förlorat sitt inttesse för myndigheten och således bevaras för forskningen, dels när materialet behöver fackmässig vård för att kunna bevaras. Riksskatteverket delar detta synsätt och bedöraer behoven av leverans vara ännu störte än koraraitténs uppskattningar anger.
Riksförsäkringsverket anser att frågan om resursöveföringar bör prövas noga raot bakgmnd av den ansvarsfördelning raellan arkivrayndigheter och rayndigheter sora klargjorts i prop. 1989/90:72 Arkiv ra.m.
Länsstyrebemas organisationsnämnd raenar att äldre arkivhandlingar bevaras frärast för forskningens skuU varför särskilda raedel bör bekosta sådant bevarande. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det är angeläget med en långsiktig lösning av tillgången tiU arkivdepåer. Detta får dock inte
innebära att resurser las från de arkivbildande myndighetema. Länsstyreben i Prop 1992/93-100 Jämtlands län betonar att det är av stor vikt art arkivdepåema byggs ut i en gjj -2 sådan takt alt arkivmyndighetema har utrymrae att erbjuda när leveransbehov uppstår hos rayndighetema särat att arkivrayndighetema raåste erhålla resurser i takt raed leveransema. De arkivbildande myndighetema raåste dock behålla oförändrade resurser för sina arkiv.
Krigsarkivet betonar att en centtal förvaring av arkivhandlingar hos arkivmyndighet är såväl mest rationeUt som totalt sett raest ekonomiskt inte rainst med hänsyn tUl snabbhet och säkerhet i återsökning.
Riksskatteverket konstaterar att dä endast ett fåtal myndigheter har egna arkivarietjänster är det angeläget att arkivmyndighetema även i fortsätmingen har resurser för att kunna ge myndighetema räd, stöd och undervisning i arkivfrågor.
320 Bilaga 12.8 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Sammanfatming av betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid ombyggnad
Uttedningen har gjort följande sararaanfattning av ovannäranda betänkande.
Uppdraget
Med anledning av de förändringar sora beslutats inora det statiiga bostadsfinansieringssystemet har regeringen funnit det nödvändigt att se över och orapröva formen för kultursiöd inom bostadsbyggandet. I dir. 1992:64 framhåller regeringen att etl fortsatt kulturstöd tiU bostäder sora komplement till det allmänna statiiga orabyggnadsstödet framgent kommer att vara av centtal kulturpolitisk betydelse och att det är viktigt att bostadsstödet är utformat så att det frärajar ett långsiktigt tillvaratagande av bebyggelsens kultur- och mUjövärden.
Uttedningen har bland annal fått i uppdrag att utreda om formema för och hanteringen av stödet kan förenklas, ora stödets effektivitet kan ökas och om stödet går att samordna med RUcsantikvarieämbetets (RAÄ) ordinarie bidragsgivning tUl vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Orafattningen av kulturstödet föratsätts raotsvara den ram sora för närvarande finns avsatt för tiUstyrkan av förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån, dvs. 170 rakr. I uppdraget ingår även att se över det stöd som utgår i form av tilläggslän till undersökning av fasta fomläraningar vid bostadsbyggande.
Bakgrund
Uttedningen har som gmnd för sina överväganden redovisat det nuvarande systemet för stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och arkeologiska undersökningar. Det gäller dels bostadsfinansieringen och dels bidragen för byggnadsvård. Till bakgmnden hör också en genomgång av den föreslagna nya bostadsfinansieringen och dess konsekvenser för de kulturhistoriskt värdefulla husen.
En särskild genomgång har gjorts av vad som kan betraktas sora kulturhistoriskt betingade överkostaader och av de krav pä varsarahet och särskild orasorg vid uppmstaings- och orabyggnadsarbeten sora kan ställas upp.
De överväganden och förslag utredningen för frara baseras bland annat på en analys av de fasughetsekonoraiska aspektema på kulturstöd vid ombyggnader och underhåU,
21 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 12
321 Utredningens slutsatser och förslag Prop 1992/93100
Huvudprinciper för stöd till kultarhistorbkt värdefull bostadsbebyggebe "'- -
Utredningen föreslår att det befintUga räntebidrags- och uUäggslånestödet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse omvandlas till engångsbidrag. Stödet bör i första hand utgå i samband med orabyggnader sora i övrigt delfinansieras genom det allraänna bostadsstödet, raen det bör inte vara förbehållet denna typ av orabyggnader.
Stödet får benäraningen "Kulturstöd till bostadshus". Stödet bör även i fortsättaingen vara förbehållet bostadshus, raen stöd bör även kunna utgå till komplementbebyggelse i vid mening, dvs. även till ett bevarande av helhetsmiljöer med kompletteringslokaler av olika slag, såväl sora tiU parkylor, staket och dylikt
I enlighet raed direktiven utgår utredningen från att stödets orafattning skaU uppgå tiU 170 rakr. Anslagskonstruktionen bör oförändrat utgöras av ett rambegränsat förslagsanslag. Det bör hanteras i enlighet med det befintiiga bidragssystemet för vård av kultarhistoriskt värdefuU bebyggelse.
Myndighetsansvaret för anslaget föreslås överfört från Boverket tUl RAA.
Visst kompletterande stöd inom ramen fiir bostadsfinansieringen
Uttedningen har funnit att en viss begränsad koppling raellan det generella bostadsstödet och kulturstödet skulle kunna ge stora vinster i adrainistration och effektivitet till en begränsad kostaad. För de kulturhistoriskt värdefulla bostadshusen skulle en förhöjning av det ordinarie bidragsunderlaget för orabyggnad, upp till sararaa nivå sora gäller för schablonen för nybyggnad, avlasta kulturmiljövården många arbetskrävande småärenden. Förhöjningen avses täcka preciserade anpassnmgskostaader knutaa lill stödberättigade åtgärder, dvs. åtgärder som ingår i bidragsunderlaget.
Differentierat stöd till byggnader med olika kulturhistariskt värde
I enUghet med det byggnadsvårdsbidrag som RAÄ hanterar i dag kan byggnadsminnesvärd bebyggelse och byggnader i riksinttesseområden fä bidrag raed upp till 90 % av de kulturhistoriska raerkostnaderna. Byggnader av störte kulturhistoriskt värde i allraänhet kan fä bidrag med upp till 50 % av de ktdturhistoriska överkostaadema. Samma regel föreslås gälla för det nya bidraget.
Krav och villkor för stöd
De bestämmelser och villkor för stöd som gäller enligt förordningen för det befmtiiga byggnadsvärdsbidraget föreslås gälla även för det nya bidraget för vård och underhåU av bostadshus. Mot bakgrand av de stora belopp som det oftast är fråga om skärps kraven i fråga ora att byggnadsminnesförklaringar skall genomföras. Förordnande ora anmälningsplikt enligt 3 kap 6 § lagen (1988:950) ora kulturrainnen ra.ra. (KML) bör användas i vissa faU.
322 Handläggning Prop 1992/93:100
En delegering av beslut ora kulturstöd frän RAÄ till länsstyrelserna bör "*'- genomföras fr.o.m. budgetåret 1993/94. Varje länstyrelse bör få en egen ram med ett visst miniraibelopp för en tre års period i taget
En ansökan ora kulturstöd vid orabyggnad går i dag genom många instanser. Utredningens förslag innebär en reduktion med tte eller fyra instanser vilket i sig medför en påtaglig förenkUng.
Utredningen föreslår att länsbostadsnämndema även framdeles bistår länsstyrelsemas kulturmiljöenheter med att göra rimlighetsbedömningar av kostaader vid ombyggnad och upprastaing. Handläggningen koraraer att bli en ren länsstyrelseangelägenhet om den inordning av länsbostadsnämndema i länsstyrelsen sora för närvarande utteds komraer till stånd.
Uttedningen fömtsätter att en del av de resurser som finns i systemet för att administtera de nuvarande tiUäggslänen och förhöjningama omfördelas tiU det nya kulturstödssystemet I dag finns övergripande fastighetsekonomisk kompetens knuten tUl Boverket. I del nya systemet måste pä motsvarande sätt RAA tillföras korapetens för rådgivning, uppföljning', utvärdering ra.m.
Utformning och hantering av stöd till arkeologbka undersökningar vid bostadsbyggande
Även tiUäggslånen för undersökning av fast fomlämning föreslås frikopplas från bostadsfinansieringssystemet och omvandlas till bidrag. R/\Ä blir myndighetsansvarig för stödet. Nuvarande regler för stödet behålls i huvudsak, men bidrag bör inte kunna utgå när särskilda antikvariska värden skadas av företaget
Behov av vidare utredningar
Under arbetet med uttedningens huvudfrågor har nägra följdfrågor aktaaliserats som anlingen ligger något utanför uppdraget eller inle har behandlats vidare i uttedningen. Det gäUer:
- förhåUandet mellan kulturbidragen och KML:s regler om ersättaing i samband med byggnadsrainnesförklaringar,
- kompetenskrav i samband raed orabyggnad samt
- bedöraningar av de kulturpolitiska konsekvensema av förslagen ora fortsatt reforraering av bostadspolitUcen.
Utredningen har slutiigen pekat på behovet art utfaUet av ert nytt kulmrstöd utvärderas efter 1995.
323 Bilaga 12.9 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid ombyggnad
Remissinstanser
Efter reraiss har ytttanden över betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid ombyggnad avgetts av Boverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer (RAÄ och SHMM), Statens bostadskredimämnd. Riksrevisionsverket Statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Västemortlands län. Svenska komraunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges /Vllmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Bygg-entteprenöreraa, HSB:s Riksförbund, Riksbyggen, Hyresgästeraas Riksförbund, Föreningen Sveriges länsantikvarier och Föreningen Sveriges landsantikvarier. Jan Granberg/Morgondagens Minnen och Tage Klingberg har också lämnat synpunkter pä betänkandet
Övergripande synpunkter
Saratiiga reraissinstanser tillstyrker i stort uttedningens förslag. Att stödet omvandlas tUl bidrag tillstyrks generellt eftersora del uppfattas sora en förenkling av formema för hantering av stödet. Det anses dessutom eliminera osäkerheter ora viUkoren och vara att föredra ur likviditetssynpunkt.
Omfattningen av stödet - 170 mkr
Statskontoret tillstyrker att stödet skall uppgå till 170 rakr. Övriga instanser som har ytttat sig i frågan anser att 170 mkr är en alltför låg nivä på det föreslagna stödet Sveriges fastighetsägareförbund, SABO, HSB:s Riksförbund och Hyresgästemas Riksförbund befarar att, eftersora det genereUa stödet till orabyggnadsverksarahet sänks kraftigt fr.o.m. 1 januari 1993, många fastighetsägare komraer att få svårt att genoraföra upprastaing av kulturhistoriska byggnader. Byggentreprenörerna anser att det är angeläget att ett genoraförande av orabyggnadsåtgärder inte försenas pä grund av otillräcklig raedelstiUdelning.
Svenska kommunförbundet viU peka pä att om stödet inte utökas över 170 mkr per år, torde det faktiska kulturstödet vid ombyggnad och underhäll minska i högre grad än det generella stödet Komraunförbundet anser alt kreditgivaraas bedöraningar också kommer att påverkas av om statligt stöd kan erhållas för antikvariska överkostaader. RAA och Länsstyrelsen i Stock holms län påpekar att anspråken på raraen för närvarande ligger på det dubbla beloppet. Man befarar att den givna raraen blir för läg raed tanke pä det dolda kultarstöd sora finns i det hittillsvarande bostadsfinansieringssysteraet vilket kan leda tiU allvarliga skadeverkningar för den kulturhistoriskt värdefulla -a
bostadsbebyggelsen. Man anser att det därför är vUctigt att det ges raöjUgheter Prop. 1992/93:100 att utvärdera stödet och vidta korrigeringar. Länsstyrelsen i Göteborgs och gjj 12 Bohus län påpekar art orabyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är raycket sysselsällningseffektivt och att det också raot denna bakgmnd är synnerligen angeläget att stödet behåUs på rainst nuvarande nivå. Länsstyrelsen i Västemorrlands län framhåller att man inora länet inte har utnyttjat stödsysteraet i särskilt stor orafatraing beroende på an raindre hus dorainerar, där de kulturhistoriska åtgärdema har ryrats inora den ordinarie bostadsfinansieringen. När detta förändras komraer behovet av stöd att öka i länet och belasta den planerade bidragsramen. Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattarag att trycket på det nya kultarstödet komraer att öka.
Ombyggnadsverksamhetens omfattning
Sveriges fastighetsägareförbund befarar att ombyggnadsverksamheten nu kraftigt kommer att minska. En negativ konsekvens av detta komraer att bli att kåren av yrkeskunninga hantverkare som renoverar kulturhus kan koraraa att försvinna.
Riksbyggen hävdar att, raed de nya genereUa fömtsättningar sora föreligger, kommer orabyggnadsinvesteringar i bostadshus att försvåras eller oraöjUggöras. Den kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen koraraer att drabbas särskilt hårt på grand av de högre kostaaderaa. En ändring av det beslutade generella bostadssubventioneringssystemet behövs för att korama tiU rätta raed saken.
SABO anser att den beslutade minskningen av statens stöd till ombyggnad pä ett radikalt sätt ändrar föratsättaingama för underhåU och ombyggnad av det äldre bostadsbeståndet. En stor del av de planerade orabyggnadema kommer inte all genomföras. Risken är stor att många äldre byggnader i stället koramer att rivas. Detta innebär en allvarligt hot mot de oftast kostnadskrävande kulturhistoriskt inttessanta byggnaderaa.
Underhållskostnader/problem
RAÄ betonar all kulturstödet vid underhåll enbart skall gälla kvalificerat underhäll, där verkliga överkostaader kan dokumenteras.
Länsstyrelsen i Västernorrlcmds län anser det vara en betydelsefull markering att stöd skall kunna utgä vid renovering och underhåll.
Sveriges fastighetsägareförbund pekar pä att ekonoraiska fömtsättningar för kontinuerligt underhåll i stor utsttäckning saknas i dag. Ett särskilt problera för många mindre fastighetsägare.är att kunna accuraulera kapital för störte planerade reparations- och förbätttingsinsatser. Förbundet anser alt detta oftast inte är raöjligt raed dagens skatteregler, utan man har varit tvungen att skjuta på åtgärdema och låta utföra dem mom raraen för ert statUgt orabyggnadslån. Förbundet anser därför att för art bevara den kulturhistoriska bebyggelsen krävs, dels ändrade skatteregler för privata fastighetsägare som
underlättar kontinuerligt underhåll, dels möjligheter att fondera till störte in- Prop. 1992/93: IOO grepp. gjl. 12
EnUgt de beräkningar som Byggentreprenörerna hai gjort kommer det nya bidragsunderlaget för ombyggnad, på gmnd av avdraget för byggnadens värde före orabyggnad, inte ens art täcka kostaadema för utbyte av de huvudsakliga försörjningssystemen.
Riksbyggen och HSB:s Riksförbund understryker att när nu möjligheten till stöd för underhållsåtgärder tas bort koraraer orabyggnadsraöjlighetema generellt att rainska.
Tage Klingberg anför att det finns ett stort behov av ökad kompetens avseende drift och underhåll av fastigheter.
Varsam ombyggnad
Innebörden i varsamhetskravet bör enligt RAA klargöras i syfte alt få en enheUighet i kommunemas bedömning av vad som fastighetsägaren enUgl plan-och bygglagen (1987:10, PBL) får tåla och vad som skall bettaktas som överkosmad. R/Ä önskar att, parallellt med att man utarbetar råd för kultur-stöd och byggnadsvärdsbidrag, få i uppdrag att i samråd raed Boverket utarbeta räd för tUlämpningen av PBL:s varsamhelskrav.
Antikvariska överkostnader/ kompletteringsbebyggeise
SaratUga reraissinstanser sora ytttat sig i frägan tiUstyrker förslaget
Krav och villkor för stöd
Bettäffande villkoren för stöd anser RAÅ det självklart att en byggnad som får kultursiöd av offentiiga medel också måste garanteras en skydd mol rivning eller förvanskning. Uttedningens förslag ora tillämpning av de regler som gäller för byggnadsvärdsbidragen tiUstyrks. Antikvariska vilUcor knutna till bidragsbeslutei skall enligt RAÄ alltid upprättas i saraband med granskning av älgärdsförslag och bidragsansökan. För byggnadsrainnesvärda hus bör byggnadsminnesförklaring ställas sora villkor och genomföras. Övriga byggnader bör enligt RAÄ tillförsäkras skydd genom bestämmelser enligt PBL.
Länsstyrebema i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Västemorrlands län StäUer sig tveksama tUl att byggnadsrainnesförklaring skall vara ett krav för stöd - även ora raan anser art byggnadsrainnesförklaring bör vara en målsätming. Man befarar att ett sådant vUUcor kan motverka stödsystemets syfte. En byggnadsminnesförklaring är oftast adrainistrativt kompUcerad och länsstyrelsema har redan nu stora svårigheter att hantera redan väckta frägor om byggnadsminnesförklaring.
Man föratsätter att det inom ramen för kulturstödet kommer art finnas ut ryrarae för erforderligt arbete med byggnadsminnesförklaringar, pä samraa 326
sätt sora exempelvis arbetet raed antikvarisk förprojektering och annan Prop. 1992/93-100 expertmedverkan som kan komma att aktaaliseras. gjj 12
Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att säkerställandeförslaget i praktiken innebär en oerhört tung hantering, som riskerar att lamslå hela bidragshanteringen. Detta särskilt med tanke på att uttedama förväntar att den ökade ärendebördan på länsstyrelsemas kulturmiljöenheter skall sväljas utan resursförstärkning. Föreningen anser att det för säkerställandet i stället borde skapas en något enklare förra av tidsbegränsat instmraent, där bidraget helt eller delvis måste återbetalas om byggnaden förvanskas. Landsantikvarieföreningen vill framhålla vikten av att den kompetensuppbyggnad inom byggnadsvården, sora skett på de flesta av landets länsrauseer under del senaste årtiondet får raöjlighet att fortsätta inom ramen för den föreslagna bidragsramen. Granden för denna verksarahet har i de flesta fall varit dagens tilläggslån, där länsrauseema på uppdragsbasis svarai för en kvalificerad konttollverksamhet.
Föreningen Sveriges länsantikvarier anser att frågan om skydd har största betydelse. I en förhandling med en fastighetsägare ora stöd är det avgörande an den rättsliga situationen för stödet är entydig, och att ägarens åtagande för att få stödet kan överbUckas. Den byggnad som får stöd mäste tUlförsäkras etl långsUctigt skydd, oavsett byggnadens värde, men skyddets omfattaing kan varieras. Föreningen anser att utredningens förslag är ogynnsamt för länsstyrelsen sora handläggande myndighet av stödet, och att det skulle göra förhandUng ora stöd tungrodd och otydUg för bygghertama. Förenmgen föreslär att lagen (1988:950) om kulturminnen ra.ra. (KML) ändras så att även särskUt värdefulla byggnader kan skyddas. I en bidragssituation skall friviUighet föreUgga och som ett led i bidragsförhandlingen skall finnas möjlighet att att utfärda det skydd som bör vara raotprestationen till bidraget. Något tvång att skydda byggnaden bör dock inte föreligga.
Anmälningsplikt enligt 3 kap 6 § KML
RAA ställer sig tveksamt till förslaget om att förordnande enligt 3 kap 6 § KML skall kunna umyttjas när en begränsad del av ett hus berörs, eftersom bestäraraelsen närmast har tillkomrait sora en förberedelse för en byggnadsrainnesförklaring.
Länsstyrelsen i Stockholms län vill inte tUlstyrka förslaget ora an använda förordnande enligt 3 kap 6 § KML när tveksarahet råder ora en byggnad uppfyUer kriteriema för byggnadsrainnesförklaring. Länsstyrelsen anser däreraot att förordnandet bör användas vid störte stöd, raed 90 % av överkostnadema, när en byggnadsminnesförklaring av olUca skäl inte kan genoraföras omedelbart i saraband raed uppmsmingen. Det åligger sedan länsstyrelsen att snarast möjUgt genomföra förklaringen.
327 Kompetenskrav inom projektering och byggande Prop. 1992/93:100
Byggentreprenörerrta instämmer i uttiedningens påpekande att frågor om kom- ""- petenskrav vid projektering och byggande mot bakgmnd av praxis inom EG bör utredas. Stöd tUl fördjupade utbUdningsinsatser i saraband raed att projekt genoraförs bör övervägas.
Länsstyreben i Göteborgs och Bohus län anser att frågan bör studeras vidare, eftersom det otvivvelaktigt är så att många ovarsamma orabyggnader kimnat undvikas och mycken tid - och därmed kostaader - kunnat sparats om ett system med korapetenskrav funnits.
Jan Granberg/Morgondagens Minnen föreslår att en viss undervisning i samband med restaurering, sora syftar till en praktisk och teoretisk inblick i bebyggelsehistoria med äldre byggnadsteknik, bUr lånegmndande. På så sätt skuUe uttedningens förslag tUl auktorisation kunna uppnås.
Delegering av bidragsmedlen till länen
Samfliga som ytttat sig ora möjligheten att delegera besluten om stöd från RAÄ tUl länsstyrelsema ställer sig positiva tiU förslaget. Den allmänna uppfattningen är att en delegering kommer att leda ttU en effektivisering av handläggningen och att ett samarbete inom länsstyrelsens ram mellan kultarmiljö-enhetema och länsbostadsnämndema utgör granden och en föratsättning för detta.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det blir svårt att fördela stödet rättvist och ändaraålsenligt raellan länen. Man anser att det bör finnas en raöjUghet att imder löpande period överföra raedel från ett län tiU etl annat ora mecUen av brist på projekt inte skulle förbrukas.
Länsstyreben i Göteborgs och Bohus län anser att syslera med tteåriga planeringsramar är en föratsättaing för en effektiv byggnadsvård. Stora ombyggnadsprojekt är en process på flera år. Dagens ibland stora osäkerhet är raycket arbetsara för aUa inblandade.
Svenska kommunförbundet anser att det är viktigt att länsstyrelseraa vid en delegation får tillräckUga resurser så att den adrainisttativa hanteringen blir effektiv. Det är viktigt för de sökande att inte drabbas av onödigt administtativt krångel.
Kompetensfrågor inom RAÄ
Riksrevisionsverket anser an nya tjänster som tillför fastighetsekonoraisk kompetens på RAA bör tillskapas genora antingen oradisponering av RAÄ:s nuvarande resurser eller omflyttamg av föreslagna tjänster från Boverket.
RAA och Sveriges fastighetsägareförbund anser att anser del är nödvändigt att fastighetsekonoraisk korapetens tUlförs.
328 Effektivitetsvinster genom förenklad hantering Prop. 1992/93:100
Boverket finner att länsstyrelseraa i framtiden är väl skickade att handlägga ''"• - ärendena raed det förslag sora finns alt länsstyrelsema inttegreras inom länsstyrelsen.
Sora komplettering till uttednmgens redogörelse vill RAÄ påpeka att kostnadema för kultarhistorisk expertraedverkan ofta besttids inora tilläggslånet Vid en oravandling av stödsysteraet till bidrag måste kostaader för kulturhistorisk expertmedverkan inräknas i bidragsramen.
Sveriges fastighebägareförbund (x;h Byggentreprenörerna anser det viktigt an del nuvarande krångUga systemet förenklas.
Länsstyreben i Göteborgs och Bohus län fömtsätter att de nya administrativa uppgiftema raed att ta in underlag för och betala ut bidragen åtföljs av erforderliga resurser.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar att när bidragen överförs till länsstyrelsen kommer det att innebära en del belastaing för administtationen.
Föreningen Sveriges länsantikvarier anser att det viktigt för kulturrailjövårdens anseende att stödet inte bara adrainistt-eras snabbt och effektivt, utan (x;kså raed stor grad av rättssäkerhet och rättvisa. Vidare anser man del vara vUctigt med en kvaUficerad och omfattande ullsyn, bidraget skaU gå tiU antUc-variskt korrekta åtgärder, olika för varje byggnad. Föreningen anser att detta raedför en betydande raedarbete jämfört raed handläggningen av tiUäggslånen och att det är viktigt att länsstyrelsen får en rimlig kostaadstäckning för detta arbete.
Kommunens roll m.m.
Kommunförbundet påpekar att byggnadsnämndemas möjlighet att påverka fastighetsägaraa att beakta varsarahetskraven i saraband raed bygglovsansökan bUr betydUgt svårare i det nya systemet. Kommunemas rådgivande roll i samband raed räntebidragsansökningar koraraer att försvinna 1 januari 1993. Kommunema komraer inte heUer alt beröras av lånebesiklningar i fraratiden.
Bettäffande handläggningen anser SABO att det är nödvändigt att kopplingen tUl koraraunens lokalkännedora säkerställs även i det nya systemet
Beskattning av bidraget
Föreningen Sveriges landscmtikvarier hävdar att eftersom bidraget är avsett att även kunna ges till korapleraentbyggnader kan detta innebära att lokal sora används som tex. hantverkslokal i en rörelse i ansluming till bostaden kan komraa i fråga för bidrag. Sådana lokaler är avdragsgilla i rörelsen och varje bidrag sora ges raåste rimligtvis tas upp som inkomst, vilket innebär att bidraget i detta fall skulle kunna bli beskattat.
329 Möjlighet till vissa insatser inom ramen för ftop 1992/93-100
bostadsfinansieringen gjj j2
RAA, HSB:s Riksförbund, SABO, Länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Västemorrlands län samt Föreningen Sveriges länsantikvarier tUlstyrker förslaget
Sveriges fastighetsägareförbund anser förslaget alltför begränsat eftersom det enbart gäller "anpassningskosmader".
Boverket avstyrker utredningens förslag i denna del. Boverket anser att det inora det nya beslutade bostadssysteraet inte fmns någon möjUghet att mräkna sådana anpassningskosmader som uttedningen syftar pä, eftersom åtgärdema i sig själva inte är bidragsberättigade. Förslaget saknar därför praktisk betydelse. I stället viU raan föreslå att raan inora raraen för det nya bostadsstödet tar bort raaxgränsen på 120 kvra för de kulturhistoriskt värdefuUa bostadshusen, eftersora det sannolikt inte koraraer att bli raöjligt att förtänta överkostnaden för stora lägenheter på raarknadsraässiga villkor.
Utformning och hantering av stöd till arkeologiska undersökningar vid bostadsbyggande
Det är enligt Kommunförbundet raycket viktigt alt det finns klara kriterier för när RAÄ/länsstyrelsen skall kunna vägra bidrag när särskilda aniUcvariska värden skadas.
330 Bilaga 12.10 Prop. 1992/93:100
r... , .„ BiL 12
Forslag till
Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift
Härigenora föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) ora TV-avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe
7§'
TV-avgiften är 1 404 kronor för TV-avgiften är 1 440 kronor för
ett år. Den skall betalas i fyra poster ett år. Den skall betalas i fyra poster ora 351 kronor. ora 360 kronor.
Varje post avser en avgiftsjjeriod om tre månader och skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens böijan.
För mnehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden skall avgiften betalas med så stort belopp i förhåUande till årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrandas nedåt till jämnt antal kronor.
Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.
'Senaste lydelse 1992:826. 331
Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om
mndradiosändning av finländska televisionsprogram
Bilaga 12.11 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Härigenora föreskrivs i fråga ora lagen (1986:3) ora mndradiosändning av finländska televisionsprogram
dels att lagen, som gäller till utgången av år 1993, skall fortsätta att gälla tUl utgången av år 1994,
dels att I § skall ha följande lydelse.
Nuvararuie lydebe Föreslagen lydebe
lf
Regeringen får för tiden intill Regeringen får för tiden intill
utgången av år 1993 raedge rätt till utgången av år 1994 medge rätt till rundradiosändning från radiosän- mndradiosändning från radiosän dare av televisionsprogram i radio- dåre av televisionsprogram i radio- eUer ttådsändning från Finland. eller ttådsändiung från Finland.
Med randradiosändning, radiosändning och trådsändning förstås detsamma som i radiolagen (1966:755).
Denna lag ttäder i kraft den 1 jtUi 1993.
'Senaste lydelse 1992:316.
332 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
Bilaga 12.12
Prop. 1991/92:100 BiL 12
LUcsom föregående år redovisas här vissa uppgifter ora fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning återfinns i propositionen 1991/92:100, underbilaga 12.5.
Den långsiktiga utvecklingen har gäll raot ökad ekonoraisk jämställdhet meUan könen, bl.a. genora att kvinnors utbildning och sysselsätming ökat och tUl följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna har rainskat frara till mitten av 1980-talet, men har därefter ökat något inom de stora koUektiven.
I tabell 1 redovisas kvmnors löner i förhållande till raännens för fera stora avtalsoraråden. För de fyra orarådena där uppgifter finns från år 1973, har skUlnaderaa minskat sedan delta år. Kring mitten av 1980-talet avstannade denna minskning och skillnaderna inom resp. oraråde har därefter varit oförändrade eller i vissa faU i stället ökat
Tabell 1. Kvirmomas lön i procent av männens åren 1973-1991, heltidsanställda
~Ar
Privat sektor
Industriarbetare
Industritjänstemän
63 67 70 71 72 74 73 74 75 75 75
90 Offentlig sektor
Statsanställda
Primär-
kommunalt
anställda
Landstingsanställda
85 (90)*
87 (84)*
»Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffroma inom parentes är fiktiva tal som visar procenlsiffran för kvinnors löner om jämfbrelsegrappen varit densamma som tidigare år.
Källa: SCB, lönestatistiken.
Ekonomiska resurser kan påvisas raed flera olika löne- och inkorastraått, raen olikhetema kan till stor del förklaras av deraografiska faktorer och att kvinnor och raän fmns inom olUca delarbetsmarknader och i olUca positioner vad gäller yrkesområden och befattaingar. Årsinkomstens storlek beror även på skiUnader i arbetad tid och arbetskraftsdeltagande.
333 Lönespridningen uttryckt som den relativa skiUnaden i förhållande till Prop. 1992/93:100 medianen har ökat något inom respektive koUektiv för både kvinnor och män. gjj 12 Lönespridningen har ökat mer för privata tjänstemän än för LO-kollektivet och för den statiiga sektom. Ökad lönespridning har också raedfört att den utjämning av lönenivån meUan könen sora pågått sedan lång tid har avstannat. För grapper med liten lönespridning, t.ex, inom varahandel, är skillnaden meUan kvinnors och mäns lön liten.
Veckoarbetstiden 1991 för en heltidsanställd privattjänsteman skiljer inte mycket mellan kvinnor och män utan uppgår till 39,6 tim /vecka. /Vndelen deltidsanställda kvinnor är ca 35 procent järafört med 3 procent för män. En deltidsanställd kvinnlig tjänsteman arbetar i genomsnitt 25 tim/vecka, vilket medför att genorasnittet för hel- och deltidsanställda sjunker tiU ca 35 tira för kvinnor. KvinnUga arbetare inora varahandel, hotell- och restauranger är till ca 70 procent deltidsanställda, inom statiig sektor är andelen ca 35 procent och inom landsting och primärkommuner är drygt 50 resp. drygt 55 procent av kvinnoma deltidsanställda jämfört med ca 20 procent av männen.
Liksom för den relativa lönenivån kan man se en skillnad mellan kvinnor och män vad gäller storleken på arbetsinkomsten 1990 för en heltids- och helårsanställd. Arbetsinkomsten omfattar fömtora förvärvsinkomster även de tfansfereringar som är knuma till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Rettoaktiva utbetalningar faller på det år utbetalning sker. Lantbrukare och andra företagare ingår inte. Uppgiftema är hämtade från inkomstfördelningsundersökningen och kan fördelas på socioekonomisk gmpp. Mellan 1989 och 1990 är ökningen 22 300 kr för kvinnor och 24 700 kr för män, vilket motsvarar 16,6 resp 14,1 procent. Tjänstemän har en större ökning än genomsnittet Inom vardera av de tte socioekonomiska gmppema har kvinnor en störte procentaeU ökning än män.
Arbetsinkomstens storlek för anställda påverkas av de basbreddningar som införts 1990 i samband med skattereformens första steg (endagsttaktamenten, resekostaadsavdrag, bilförmän).
TabeU 2. Arbetsinkomst for helårs- och heltidsanstallda 20-64 år efter socioekonomisk grupp 1989 och 1990, tkr
Kvinnor
Män
1990 Arbetare och lägre tjänstemän
123,7
142,9
153,3
172,8
Tjänstemän på mellannivå
144,5
169,7
187,2
212,4
Högre tjänstemän
178,9
216,5
255,6
289,4
Totalt
134,7
157,0
175,4
200,1
Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret.
Källa: SCB Be 21 SM 9201
För att studera genomsnittsinkomster inkl. samtUga inkomstkällor får raan övergå ull det uxeringsraässiga begreppet sammanräknad inkomst, viUcet fömtora förändringar i arbeisinkorast även påverkas av förändring i arbetstid
och arbetskraftsdeltagande. Lantbmkare och andra företagare ingår i detta Prop. 1992/93'100
underlag. Inkorast av kapital, rörelse och andra inkorastslag ingår (se not gjj 12
tabell 3). Den samraanräknade inkomsten har ökat med ca 12 % för kvinnor
och ca 11 % för män mellan 1989 och 1990, viUcet innebär en ökning med
11 100 kr för kvinnor och 15 400 kr för raän, dvs. skillnaden i Icronor ökar
ttots ungefär sarama procenlueUa Ökning. Ensamstående har nominellt haft en
något svagare mkomstutveckUng jämfört raed samtaxerade och kvinnor har i
huvudsak haft en svagare utveckling än män.
TabeU 3. Sammanräknad inkomst för samtliga inkomsttagare, tkr, 1989 och 1990
Kvinnor
Män
1990 Ensamstående utan bara
82,6
92,3
105,6
117,3
Ensamstående med bam
107,8
119,5
163,5
182,7
Samtaxerade
93,8
106,1
162,9
181,2
Totalt
89,7
100,8
136,0
151,4
Sammanräknad inkomst utgör summan av de sex inkomstslagen inkomst av tjänst, kapital, atman fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbmksfastighet samt rörelse. I inkomstsummorna ingår också sociala förmåner så som sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning. Anm: I totalsiffran ingär även personer som saknar taxeringskod.
Källa: SCB Be 20 SM 9201.
Den sammanräknade inkomsten ökar raed stigande ålder och är sora störst i åldersgrappen 35-49 är. Inkomstökningen meUan 1989 och 1990 är lUcartad för bäde kvinnor och män raed en större ökning ju äldre man är. För män är ökningen 9 000-20 000 kr och för kvinnor 8 000-15 000 kr. I den yngsta åldersgrappen ökade inkorasten raed 2 000 kr. Inkomsten efter skatt följer sararaa raönster raed störte nettoinkorast med stigande ålder. Här sker dock en omfördelning så alt inkomstfördelningen blir jämnare. Ökningen blir 8 000-14 000 kr för raän och 7 000-11 000 kr för kvinnor järafört med föregående år.
Årets intjänade genomsnittliga ATP-pensionspoäng är något större 1990 än föregående år och är beroende av bäde löneutveckling, arbetskraftsdeltagande och basbelopp. För kvinnor ökade genomsnittet med 0,20 poäng och för män med 0,17 poäng. Ökningen är 0,11 till 0,26 poäng i alla åldersgrapper raed undanlag av 16-19 åringar och någol högre för kvinnor. Den största ökningen fmns hos kvinnor över 35 år.
Andel utan pensionspoäng under 1990 har ökat något i flertalet åldersgrapper för raän medan andelen utan pensionspoäng för kvinnor har rainskat i samtiiga åldersgrapper över 20 år. För 16-19 åringar ökar andelen för båda könen.
Medelarbetstiden per vecka är oförändrat för män raen har ökat raed någon 10-dels urarae per vecka i genorasnitt för kvinnor från 1989 tiU 1990. Minskning för de yngsta saml för kvinnor under 25 år. Den höga veckoarbetstiden för raän återspeglar att egna företagare ingår i underlaget
335 Tabell 4. Inkomster, pensionspoäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper 1990
Prop. 1992/93:100 Bil.l2
1989 Total
Förändring
16-19
20-24
25-34
50-64
Total
89/90, %
Sammanräknad inkomst (tkr), män därav sociala ersättningar (ticr)
35,6 1,6
104,4 9,4
153,4 13,9
195,9 10,7
187,2 13,9
151,4 9,0
136,0 8,2
11,3 9,8
Sammanrälcnad inkomst (tkr), kvinnor därav sociala ersättningar (tkr)
31,7 2,2
91,3 16,6
110,2 26,0
130,6 13,3
122,7 11,1
100,8 11,0
89,7 9,6
12,4 14,6
Inkomst efter skatt (tkr), män
kvinnor Genomsnittlig pensionspoäng, män
kvinnor
26,1
23,7 1,51 1,25
70,9
63,2 3,00 2,50
101,7 75,4 4,23 2,92
122,6 86,5 4,91 3,46
114,1 80,9 4,80 3,37
96,5 69,2 4,37 3,11
84,7 60,5 4,20 2,91
13,9
14,4
4,0
6,9
Andel utan pensionspoäng, män kvinnor
66,9 69,4
14,8 15,3
7,5 9,6
4,4 6,5
4,7 13,6
12,2 15,9
11,8 16,3
3,4
-2,5
Medelarbetstid per vecka, män kvinnor
31,6
■ 27,7
40,0 35,8
41,7 33,6
43,0 34,5
39,9
31,5
41,5
33,7
41,5
33,5
0,0 0,6
1 Sammanräknad inkomst, se föregående tabell.
Källa: SCB Be 20 SM 9201 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).
336 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
Bilaga 12.13 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på centtal och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjUghet att kunna följa UtveckUngen. Bakgmnden är de mål för kvinnorepresentationen i stadiga organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om järaställdhetspolitiken inför 90-talet. Det första etappraålet sora angavs i propositionen ora 30 % kvinnor år 1992 är nu uppnått Den sammanlagda andelen kvinnor i de centtala och regionala styrelsema är nu 30 procent Jämfört raed redovisningen i förra årets budgetproposition har en del förändringar skett i departeraentsorganisationen. Några rayndigheter har upphört och andra har tUDcorarait Det totala antalet redovisade styrelser på central nivå är nu 119 järafört raed 118 förra året och 123 år 1990. Årets redovisning avser förhållanden per den 1 jiUi 1992. /delen kvinnor i siatiiga koraraittéer redovisas årligen i koraraiitéberätielsen.
Centrala myndigheters styrelser
De centrala rayndigheter sora ingår i redovisningen har en styrelse raed beslutsfurJctioner enligt verksförordningens (1987:1100) raodell. Detta för att åstadkomraa enhetiighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördelningen i de affärsdrivande verken samt nägra myndigheter som har räd istället för styrelse.
Av tabell I och 2 nedan framgär att andelen kvinnor bland de ordinarie ledamöterna ökat med fera procentenheter sedan förta året De uppgår nu till 36 % (raed ordinarie ledaraöter avses även ordförande). Högst andel kvinnliga ledamöter firms i styrelser under Kulturdepartementet 49 %.
Andelen kvinnliga ordföranden har ökat från 10 % till 18 % sedan förta året 7 av 15 styrelser under Kulturdepartementet har kvinnliga ordföranden. Tre departement har inte utsett nägon kvinnlig ordförande i de redovisade styrelserna.
Regionala myndigheters styrelser
I tabell 3-5 redovisas andelen kvinnor i 10 regionala myndighetsgrapper jämfört med 12 förta året Studiemedelsnämnderaa och vuxenutbildnings-nämnderna med en ttaditioneUt relativt hög andel kvinnor har upphört som regionala myndigheter. Försäkringskassor och utvecklingsfonder är ej regionala myndigheter men finns raed i redovisningen eftersora de har vissa rayndighetsliknande uppgifier. Uppgiftema omfattar samtiiga län och avser även här förhållanden per den 1 juli 1992. Redovisningen bygger på uppgUter som länsstyrelsema fått i uppgift att lärana.
22 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 12
337 Kvinnoma utgjorde 27 % av de ordinarie ledamötema (inkl. ordförande). Motsvarande andel för år 1991 var 26 %. Av tabell 3 framgår att flest kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 43 %. I länsarbetsnämndemas styrelser ökade kvinnorepresentationen med 7 procentenheter från 22 % tUl 29 %. AMU-styrelsema däremot har 17 % kvinnor. Lägst andel kvinnor har skogsvårdsstyrelsema, 14 %.
Tabell 4 visar hur de norainerande organisationemas representanter i styrelsema fördelar sig på kön. Här avses således endast de ledamöter som enUgt myndighetens insttuktion har att förettäda sin orgamsation i styrelsen. SamtUga andra ledamöter redovisas under övriga.
/delen kvinnor bland de ledaraöter som nominerats av en organisation har ökat med en procentenhet. Störst har ökningen varit för SACO, 10 procentenheter. Bland de politiska partiema har moderata saralingspartiet, socialderaokratema och vänsterpartiet ökat andelen kvinnor bland de ledaraöter som dessa partier föreslagit i styrelsema. Centerpartiets andel är oförändrad och folkpartiet liberalernas andel har rainskat raed en procentenhet För KDS finns sora nytt riksdagsparti ingen jämförelse. Ny demokrati har inga ledamöter i de regionala styrelsema, bl.a. beroende på att partiet inte deltog i landstingsvalet Vänsterpartiets ökning avser 2 kvmnor järafört raed en kvmna förta året
TabeU 5 visar andelen kvinnor i de regionala styrelsema fördelade på län. Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel kvinnliga ledamöter har Gävleborgs län, 34 % vUket är en ökning med 5 procentenheter järafört med föregående år. Lägst andel har Malmöhus län som rainskat sin andel kvinnor från 20 % till 17 %. I 15 län har kvinnomas andel ökat 7 län rainskade sin kvinnorepresentation.
Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyreber fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Ordförande
antal
kv m
1992 Ledamöter
Dep.
kvinnor
antal
% 1992
% 1991
män antal 1992
% 1992
% 1991
samtliga
antal
% 1992
Ju
32
68
100 UD
37
63
100 Fö
25
75
100 S
43
57
100 K
39
61
100 Fi
31
69
100 U
28
72
100 Jo
33
67
100 A
39
61
100 Ku*
49
51
100 N**
29
71
. 76
100 C
41
59
100 M
27
100 Totalt
22
375
676
64
1 051
100
*1991 års siffror avser Bostadsdepartementet **1991 års siffror avser Industridepartementet
tabell l. Könsfördelningen i centralt
i statliga lekmannast
yreberfordi
ftorfepa Prop 1992/93:100
myndighet; ordinarie ledamöter exkl.
personalföreträdare
BD. 12
Ordförande
Antal ledaraöter inkl. ordförande
Centtala rayndigheter
kv ra
kv ra
SaratUga
Justitiedepartementet
Domstolsverket
I
I 7
8 RUcspoUsstyrelsen
1 I 7
8 Kriminalvårdsstyrelsen
I
4 2
6 Brottsförebyggande rådet
4 4
8 Datainspektionen
3 8
II
Utrikesdepartementet
SEDA
5 7
12 Sandö U-centtnm
3 8
11 SARBC
4 8
12 Nordiska afrikainstimtet
2 3
5 BITS
4 7
II
SWEDECORP
4 5
9 KomraerskoUegiura
4 4
8 Swedfund Intemational AB
2 5
7 Försvarsdepartementet
FortifUcationsförvalmingen
2 8
10 Försvarets materielverk
2 8
10 Försvarets förvalmingshögskola
2 9
II
Försvarets datacenter
2 5
7 Kustbevaknmgen
1 8
9 Överstyrelsen för civU beredskap
2 7
9 Statens räddnmgsverk
3 5
8 Styrelsen för psykologiskt försvar
2 7
9 Försvarets forsknmgsanstalt
4 7
II
Försvarshögskolan
2 7
9 Försvarets personalnämnd
4 5
9 Flygtekn. försöksanstalten
0 7
7 Vapenfristyrelsen
4 5
9 Socialdepartementet
Socialstyrelsen
4 6
10 Läkeraedelsverket
1 5
6 Statens mstitut för psykosocial
raUjöraedicin
4 7
339 Ordförande
Antal ledamöter inkl. ordförande
Centt-ala rayndigheter
kv ra
kv
ra
SaratUga
Rättsmedicmalverket
7 Riksförsäkringsverket
10 Statens bakteriologiska laboratorium
1 ■
6 FoUtiiälsomstitutet
11 Statens nämnd för intemationeUa
adoptionsfrägor
11 BarnmUjörådet
10 Statens handUcappräd
17 Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodUc
9 Nämnden för vårdartjänst
7 Kommunikationsdepartementet
Postverket
9 Televerket
10 Statens jämvägar
10 Banverket
10 Vägveiket
9 TrafUcsäkerhetsverket
9 Sjöfartsverket
8 Handelsflottans kulmr- och
fritidsråd
10 SMHI
I
7 ■
Luftfartsverket
7 Statens väg- och ttafUdnstitat
9 Statens geotekniska institut
6 Telestyrelsen
5 Finansdepartementet
RUcsgäldskontoret
8 Statskontoret
8 GeneraltuUstyrelsen
8 Byggnadsstyrelsen
10 Statistiska centralbyrån
12 Finansmspektionen
7 Riksrevisionsverket
10 Riksskaneverket
I
11 Boverket
8 Prop. 1992/93:100 Bil. 12
340 Centrala myndigheter
Ordförande
kv ra
kv
AMal ledamöter inkl. ordförande
ra
samtUga
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Statens arbetsgivarverk Statens löne- och pensionsverk
Utbildningsdepartementet
KungUga bibUoteket Arkivet för ljud (x;h bUd Centt-ala studiestödsnämnden Manne Siegbahninstitatet för fysik Institatet för rymdfysik Statens psykologisk-pedagogiska bibUotek
I
16 I
6 I
8 I
8 Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk
Statens Uvsmedelsverk
Skogsstyrelsen
Fiskeriverket
Statens utsädeskonttoU
Statens maskinprovningar
Statens veterinäimedicinska anstalt
Arbetsmarknadsdepartementet
/arbetsmarknadsstyrelsen
AMU-styrelsen
/etsmUjöinstitutet
Arbetarskyddsstyrelsen
/betsmUjöfonden
ArbetsUvscentram
/betslivsfonden
Glesby gdsm yndigheten
Kultardepartementet
Statens kultartåd
1 RUcsarkivet 1
RUcsantikvarieärabetet och statens
historiska museer 1
Statens konstmuseer
I
Livrasticaramaren, Skoklosters slott
och HaUwylska rauseet
6 II
341 Centtala myndigheter
Ordförande
kv m
kv
Antal ledamöter inkl. ordförande
samtUga
Prop. 1992/93:100 BiL 12
Naturhistoriska riksmuseet Statens sjöhistoriska rauseer Folkens rauseura - emografiska Arkitekturmuseet Statens musiksaraUngar Talboks- och punktskriftsbiblioteket Statens invandrarverk Dialekt- och ortsnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv Svenskt biografiskt lexikon Statens biografbyrå
Näringsdepartementet
Närings- och teknikutvecklingsverket
Statens institat för byggnadsforskning
Statens råd för byggnadsforskning
Sprängämnesinspektionen
Sveriges geologiska undersökning
Nämnden för statens gmvegendom
Statens provningsanstalt
Styrelsen för teknisk ackreditering
Rymdstyrelsen
Patent- och registteringsverket
Bränslenämnden
Elförsöijnmgsnäranden
Styrelsen för SverigebUden
Civildepartementet
KammarkoUegiet Konsumentverket
Miljö- och namrresursdepartementet
Statens naturvårdsverk KemUcaUeinspektionen Statens lantmäteriverk Centtalnämnden för fastighetsdata Statens sttålskyddsinstitut Statens kämkraftinspektion
1
6
3
9
1
4
8
12
1
4
3
7
I
5
4
9
1
4
4
8
1
6
2
8
1
5
4
9
1
0
6
6
I
3
4
7
I
4
3
7
1
3
6
9
1
2
5
7
1
3
4
7
1
2
6
8
1
2
5
7
1
I
3
4
I
2
5
7
1
3
5
8
I
2
5
7
1
2
6
8
1
2
5
7
1
1
9
10
1
3
4
7
1
3
4
7
1
4
6
10
1
3
7
10
1
3
6
9
1
1
6
7
I
1
7
8
1
4
5
9
I
2
7
9
342 Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styreber; ordinarie ledamöter exkl personalföreträdare (procent)
Prop. 1992/93:100 Bil. 12
Myndighetsgrapper
Kvinnor % 1992
1991 Förändring procentenheter
Försäkringskassor /\rbetslivsfonder
43 37
42 37
-f-1 0
Länsskattemyndigheter
Kronofogdemyndigheter
Länsbostadsnämnder
31 30 30
29 34 32
-1-2 -4 -2
Länsarbetsnärander
-1-7
I änsstyrelser UtveckUngsfonder /MU-rayndigheter Skogsvårdsstyrelser
24 18 17 14
19 17 14 10
■f5 +1
-t-3 -1-4
Samtliga
+ 1
Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styreber fördelade efter nominerande organisation*; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)
Ledamoten nominerad av
Kvinnor % 1992 1991
Förändring procentenheter
27 LO
TCO
SACO
kds
c
fp m
s v**
övriga*** Samtliga
+3
+3
-HO
-
-
-1
-5
-(-3
-1-11
-2
-11
*Avser andelen kvinnor av de ledamöter som den nominerande organisationen föreslagit i enlighet med resp. myndigheters insmiktion. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har beslutat att inte längre föreslå ledamöter i bl.a. de regionala statliga styrelsema.
**Vänsterpamet har endast sammanlagt sju ledamöter i de regionala styrelsema. Av dessa är rvå kvinnor. År 1991 hade vänsterpartiet en kvinna.
***Avser samtiiga övriga ledamöter i styrelserna. Här återfinns således bl.a. ledamöter som nominerats av kommun- resp. landsUngsförbunden.
343 Tabell 5 Andelen kvirmor i regionala myruiigheters styreber fördelade på län; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)
Prop. 1992/93:100 BiL 12
Län
Kvinnor % 1992
1991 Förändring procentenheter
Gävleborg Kristianstad
34 33
29 32
+5
Västerbotten
+%
Göteborg och Bohus Kopparberg Uppsala Västmanland
32 31 30 30
30 36 31 30
-1-2
-5
-1
0 Södermanland
-i-I
Jönköping HaUand
30 29
24 28
-H6
-l-l
Blekinge Nortbotten
28 28
26 24
+2
Älvsborg Stockhohn
27 27 .
29 26
-2 + 1
Kronoberg Kalraar
26 26
26 24
-t-2
Örebro
-t-2
Skaraborg Värtnland
24 24
27 23
-3 -l-l
Godand
-1-3
Jämtiand
+e
Östergötiand Västemortland
22 20
23 25
-1 -5
Malraöhus
-3
Samtliga
+ 1
344 Register
Prop. 1992/93:100 BiL 12
Sid.
3 Inledning
5 A. Kulturdepartementet m.m.
Anslag kr
1. Kulturdepartementet, ramanslag
42 386 000
2. [Jtiedningar m.m., ramanslag
13 300 000
3. IntemationeUt samarbete m.ra..
reservationsanslag
1345 000
Summa littera A
57 031 000
6 B. Kulturverksamhet m.m.
15 Allmän kulturverksamhet rrum
1. Statens kultartåd, ramanslag
25 663 000
2. Bidrag till utveckluigsverksarahet inom
kultarområdet ra.ra., reservationsanslag 118 572 000
54 3. Bidrag tUl samisk kulttir,
reservationsanslag 9 372 000
55 4. Stöd tiU icke-statiiga kultarlokaler,
förslagsanslag 25 000 000
58 Ersätmingar och bidrag till konstnärer
60 5. Visningsersättaing åt bild-och formkonstnärer 56 785 000
61 6. Bidrag till konstaärer, reiervarionsonj/fl 31624 000 64 7. Inkomslgarantier för konstaärer ra.m.,
förslagsansUig 21 467 000 66 8. Ersättning ål författare ra.fl. för utiåning av deras
verk genora bibUotek m.m., förslagsansUig 86 444 000
69 9. Ersättning tUl rättighetshavare på musikområdet 3 375 000
70 Teater, dans och musik
70 10. Bidrag tiU Svenska riksteatem. Operan och
Dramatiska teatem 609 185 000
77 II. Bidrag tiU Svenska rikskonserter,
reservationsanslag 69 664 000
80 12. Täcknmg av vissa kostaader vid Svenslca
rikskonsener, förslagsansUig 1 000
80 13. Bidrag tUl regional musUcverksarahet
försUigsanslag 226 270 000
82 14. Bidrag tiU regionala och lokala teater-, dans-
och m\isil6insb.va.noner, förslagsanslag 370 5(K)000
86 15. Bidrag till fria teater-, dans- cx;h
rausikgmpper ra.ra., reservationsanslag 57 756 000
87 16. Bidrag tiU MusUcaUska akaderaien 3 424 000
89 Bibliotek Prop. 1992/93:100
89 17. Bidrag tiU regional bibUoieksverksarahet Bil. 12
försUigsanslag 35 292 000
91 Bildkonst, konsthantverk rrurru
91 18. Statens konsttåd, ramartig 5 041000
95 19. Förvärv av konst för statens byggnader
m.m., reservationsanslag 28 038 000
96 20. Bidrag för konstaärUg utsmyckning i
bostads.område.n, förslagsanslag 3 000 000
97 21. Utställningar av nutida svensk konst i
utiandet reservationsanslag I 520 000
98 22. Bidrag tiU/ademien för de fria konsteraa 1580 000 98 23. Frärajande av heraslöjden,_r5iag5anjiflg 15 742 000
102 Arjtiv
112 24. RUcsarkivet och landsarkiven,/-oma/w/a 183 842 000
117 25. Dialekt-och ortaaransarkiven samt
svenskt visarkiv, förslagsanslag * 26 452 000
118 26. Svenskt biografiskt lexikon, roTwani/a 3 238 000
121 Kulturmiljövård
130 27. Riksantikvarieämbetet roffian/a 126 452 000
132 28. KultartnUjövård, reservarionjanjifl 70 213 000
134 29. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag 1000
134 30. Kulturstöd vid orabyggnad ra.ra.,
försUigsanslag 120 000 000
148 Museer och utställningar
31.
Centt-ala mn.seer Myndigheter, ramansUig
389 060 000
32.
Centtala museer: Stiftelser
102 683 000
33.
Bidrag tiU vissa rauseer m.m.
34.
Bidrag till regionala mn?e&r, förslagsanslag
79 268 000
35.
RUcsutställnmgar
33 360 000
36.
Inköp av vissa kaltixrfäremaX, förslagsanslag
80 000
180 Forskning
37.
Forsknings- och utvecklingsinsatser inora
kultarområdet reservationsanslag
* 30 855 000
181 Lokalförsörjning m.m.
38.
Inredning och uttusming av lokaler för
kulturändamål, reservationsanslag
3000 000
Summa littera B 3
087 429 000
183 C.
Massmedier m.m.
186 Film m.m.
BiL 12
186 I.
Statens biografbyrå, ramanslag
7 728 000
2.
Stöd till svensk filmproduktion ra.ra., reservationsansUig
61500 000
3.
Stöd till fihnkultarell verksamhet reservationsansUig
68 298 000
4.
Stöd till fonogram och musUcaUer, reservationsansUig
12 377 000
195 Dagspress och taltidningar
5.
Presstödsnäranden och Taltidningsnämnden, ramanslag
5 316 000
6.
Driftsstöd tUl dagspressen, förslagsanslag
420 000 000
7.
Utvecklingsstöd tUl dagspressen, reservationsanslag
7 800 000
8.
Täckande av förluster vid statUg kreditgaranti tiU dagspressen, förslagsansUig
9.
Disttibutionsstöd till dagspressen, förslagsansUig
75 000 000
10.
Stöd tiU radio- och kassettidningar, förslagsanskig
101974 000
209 Litteratar och tidskrifter
11.
Litteraturstöd, reservationsanslag
40 866 000
12.
Stöd tiU kulmrtidskrifter, reservationsanslag
19 450000
13.
Stöd tiU bokhandel, reservationsanslag
8 030 000
14.
Bidrag tiU Stiftelsen för lättiäst nyhetsinformatior och litteratur, reservationsanUig
1
8 576 000
15.
Talboks- och punkiskriftsbibUoteket ramanslag
62 323 000
16.
Bidrag tiU Svenska språknämnden och Sverigefmska spräknäranden, förslagsanslag
3 128 000
232 Radio och television
232 Den avgiftfinansierade radio- och TV-verksamheten
17.
Kabelnämnden, förslagsanslag
4 204 000
18.
Kaxrad/ionämnden, förslagsansUig
4 761000
19.
Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige
27 132 000
och Fmland, förslagsanslag 253 20. Bidrag till dokumentation av medieutveckUngen och till europeiskt raediesamarbete, reservationsanslag
16 287 000
Summa littera C
954 751 000
256 D. Invandring m.m. Prop. 1992/93:100
266 1. Sutens mvandrarverk, rama/wia 613 888 000 BiL 12
269 2. Föriäggningskostaaderm.m.,y5-r.r/agian5/ag 6 407 000 000
271 3. Åtgärder för invandrare, reservarionsani/ag 20 926 (XX)
272 4. Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m., försUigsansUig 269 960 000
274 5. Ersättning tiU kommunema för åtgärder för
flyktingar m.m., försUigsansUig 4 295 000 000
276 6. Statsbidrag tUl Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsansUig 15 589 000
277 7. Orabudsraannen mot etaisk diskriminering ra.ra.,
ramanslag 3 829 000
278 8. Lån tiU hemutmstaing för flyktingar, ra.fl.,
försUigsanslag 92 264 000
280 9. Utiänningsnäranden, ra/nani/ag 51550 000
281 10. InteraationeU samverkan inom ramen för
flykting- och migrationspolitiken m.ra., reservationsanskig 2 000 (XX)
281 II. Åtgärder raot främlingsfientiighet och rasism,
reservationsansUig 10 0(X) 000
Summa littera D 11 782 006 000
283 E. Jämställdhetsfrågor
293 1. Järaställdhetsombudsraannen ra.m., ramanslag 6 575 0(X)
296 2. SärskUda jämställdhetsåtgärder,
reservationsansUig 10 556 000
Summa littera E 17 132 000
Summa Kulturdepartementet 15 898 349 000
348 Bilagor Prop. 1992/93:100
298 12.1 Sammanfatming av rapporter m.ra. från Statens kultartåd om Bil. 12 elt vidgat deltagande i kulturUvet
301 12.2 Sammanfattning av uppdrag tiU Statens kultartåd om kultarin-stiiutionemas verksarahet för bam och ungdora
305 12.3 Samraanfattaing av Statens kulturtäds plan för vidgat deltagande i kulturlivet samt Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Svenska FUminstitutets bedömingar inora resp. verksamhetsområde
309 12.4 Samraanfatming av Statens kulturtäds förslag om huvudmannaskapet för Södra teatem och det framtida utayttjandet av Södra teatem
311 12.5 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissytttanden över Statens kultartåds förslag ora huvudraannaskapet för Södra teatem och det fraratida utnyttjandet av Södra teatem
312 12.6 Sararaanfattamg av betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkiv-
depäer, en utveckUngsplan tUl år 2000 314 12.7 Förteckning över reraissmstanser och samraanställning av
reraissytttanden över betänkandet (SOU 1991:31) Statens
arkivdepåer, en utvecklingsplan tiU år 2000 321 12.8 Sararaanfattning av betänkandet (SOU 1992:107) Kultarstöd
vid orabyggnad 324 12.9 Förteckning över reraissinstanser och sararaanstäUning av
remissytttanden över betänkandet (SOU 1992:107) Kulmrstöd
vid ombyggnad
12.13 Lagen (1989:41) om TV-avgift
Lagen (1986:3) om rundradiosändning av här finländska lelevisionsprograra
Fördelnmg av ekonomiska resurser mellan kvinnor och raän
Könsfördelningen i statUga lekraannastyrelser
gotab 42659, Stockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 13
Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13
Bilaga 13 till budgetpropositionen 1993
Näringsdepartementet 1992/93:100
(tolfte huvudtiteln) '
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Lundgren
Anmälan till budgetpropositionen 1993 Inledning
Näringspolitiken
TiU Näringsdepartementet hör bl.a. frågor mom följande områden:
- de allmänna riktlinjema for näringspoUtiken,
- övergripande näringspoUtiska frågor,
- företagens allmänna utvecklingsbetingelser, service, utbUdning m.m.,
- industrins finansiering, bl.a. vissa exportkreditfrågor,
- förvaltning och avyttring av aktier eUer andra tiUgångar i vissa helt eller delvis statUgt ägda företag,
- näringsfrihet och inrikeshandel,
- pris- och konkurrensförhåUanden,
- byggnadsväsendet och viss byggforskning,
- mineralfrågor,
- teknisk forskning och utveckling,
- patent- och registteringsverksamhet,
- skydd för vammärken, mönster och namn,
- teknisk kontroU, provning och mätning, vissa säkerhetsfrågor,
- tarism,
- energiförsöijning, energiforskning, kommunal energiplanering och beredskap inom energiområdet.
En av regeringens främsta uppgifter är att bryta den ekonomiska stagnationen och att åtempprätta Sverige som en tiUväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. I näringspoUtiken betonas enskilt ägande, företagande och sparande, avskaffandet av tillväxthämmande skatter, avreglering och ökad konkurrens, efiFektivisering och
privatisering av de statUga företagen samt ett snabbt inträde i EG. De Prop. 1992/93 näringspoUtiska beslut som riksdagen fattat under senaie tid innebär Bil. 13 sammantagna att en kraftig omläggning har genomförts av näringspoUtiken.
Den övergripande näringspoUtiken omfattar ett brett område av fiågor inom alla samhällsområden. TiU Näringsdepartementets ansvarsområde hör de aUmänna riktUnjema för näringspolitiken och de övergripande näringspoUtiska frågoma. Under setiare tid har betydelsefulla åtgärder vidtagits för avreglering och konkurrens inom nästan alla samhäUsekto-rer. Regeringen avser att fortsätta och utveckla de samlade näringspoUtiska insatsema för att stärka marknadsekonomin, riva tiUväxthinder och förbättra det långsiktiga näringsklimatet i Sverige.
Sett över en längre tid har det bUvit aUt dyrare och krångUgare att starta och driva företag i Sverige. Samtidigt har skatte- och socialförsäkringssystemen byggts ut så att de sammantagna diskriminerat beskattat arbete och i många fall motverkat en återgång tiU arbete från stöd uiom försäkringssystemet. Politiken har i hög grad varit inriktad på att fördela redan skapad välfärd, medan drivkraftema för skapandet av ny välfärd och nya arbeten har håUits tUlbaka.
Näringspolitikens huvuduppgift är nu att återskapa goda förutsättningar för produktiva investeringar och produktivt arbete i Sverige. För detta måste drivkrafter skapas. Det privata näringsUvet måste ges en väsentiigt bättte konkurrenskraft och bättte fömtsättaingar att växa.
Dessa krav förstärks av Sveriges anknytaing tiU EG:s inre marknad genom EES-avtalet. Det innebär att svenska företag och svenska konsumenter kan dra nytta av den europeiska inre marknadens ökade utbud och ökade avsättaingsmöjligheter. Konkurrensen skärps på såväl export-som hemmamarknadema, vilket bidrar till en för konsumentema gynnsam prispress samtidigt som stmktaromvandlingen förstärks, särskUt inom sektorer som tidigare varit avskärmade från intemationeU konkurrens.
Den ökande intemationaliseringen skärper kraven ytterUgare på den svenslca ekonomin och politiken. IntemationeU konkurrens medför ett starkt omvandlingstryck. För att Sverige skaU kunna hävda sig i konkurrensen räcker det inte längre med att kunna producera exportvaror tiU konkurrenskraftiga priser. Lönsamheten måste vara minst Uka hög för investeringar i Sverige som i andra länder. Ersättningen tiU en mtemationeUt rörUg arbetskraft, liksom vilUcoren för entreprenörer, måste vara jämförbar med vad andra länder kan erbjuda. Det är avgörande för att vi skaU kunna dra tiU oss de investeringar och den produktion som krävs för ett fortsatt högt välstånd.
För att samhäUets resurser skaU kunna användas efifektivt måste expansionsutrymme skapas för den konkurrensutsatta sektom i svensk ekonomi. För att öka nyföretagandet och minska riskema för att marknadsdominans och monopoltendenser utvecklas är det vUctigt att marknadstiUträdet är fritt. Olika typer av regleringar är ofta ett av de viktigaste hindren för nyetableringar.
1980-taIets gradvisa försämring av den svenska produktionens kostnadsläge är nu på väg att vändas genom en målmedveten poUtik för
prisstabUitet. De senaste årens struktareUa förändringar i ekonomin - Prop. 1992/93 satsningen på ny teknologi, skattereformen, tiUväx tbe främjande skatte- Bil. 13 lättnader för bl.a. småföretag, avregleringen av de finansiella marknadema och förändringama av socialförsäkringssystemet - underlättar en efiektiv användning av de svenska resursema.
Regeringens näringspoUtiska arbete redovisas nedan under sex huvudområden:
- Satsning på småföretagande och tillväxtföretag
- Privatisering av statUgt ägda företag
- Konkurrenspolitik
- Teknologisk infrastruktur
- Teknisk forskning och utveckling
- EnergipoUtik
Satsning på småföretagande och tillväxtföretag
Den nya industriella tiUväxten måste i huvudsak komma irån de små och medelstora företagen. De stora företagen är vUctiga som drivkrafter men kan inte förväntas att i tillräckUg utsträckning öka sin produktion och sysselsättning. Ny mnovativ kraft måste tiUföras näringsUvet genom etablering av nya företag och genom att tiUväxtinöjlighetema stärks för särskUt små och medelstora företag.
Regeringen lade hösten 1991 fram ett program för stimulans av tillväxten av små och medelstora företag (prop. 1991/92:51, bet. 199I/92:NU14, rskr. 1991/92:93). Programmet omfattar bl.a. avregleringar, eflFektivare konkurrens och förbättrad riskkapitalförsörjning. Statsmakterna har vidare beslutat om ett flertal förändringar av skatte-poUtUcen tiU fördel för småföretagen.
Riksdagen beslutade våren 1992 om avveckling av löntagarfondema. Bl.a. avsattes 6,5 mUjarder kronor för att förbättra riskkapitalförsöijningen för små och medelstora företag. Regeringen redovisade i propositionen (1992/93:41) Kapital för tiUväxt förslag avseende dels organisatorisk struktur för riskkapitalverksamheten, dels den utskiftning av ägandet som förordats. Riksdagen beslutade (bet. 1992/93 :FiU3, rskr. 1992/93:25) i erUighet med regeringens förslag. Det innebär att huvuddelen av aktiema i de bolag som skaU arbeta med riskkapitalfinansiering kommer att ägas av de ca 16 000 företag som debiterats vinstdelningsskatt. Utskiftningen av aktier beräknas att vara avslutad vid årskiftet 1992/93 varvid verksamheten sätts igång. Bolagens aktier skaU snarast marknadsnoteras.
Regeringen har vidare i propositionen (1992/93:82) Kapital för nya företag, m.m. lagt fram förslag tiU bl.a. riktlinjer för och organisation av statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag. Industrifondens verksamhet ändras så att den koncentreras till nya och unga företag. Därjämte föreslås ett särskilt nyföretagarlån. RUcsdagen har beslutat (bet. 1992/93:NU19, rskr. 1992/93:145) i enUghet med regeringens förslag.
Dessa insatser för att väsentUgt förstärka riskkapitalförsörjningen in- Prop. 1992/93 nebär också förbättrade möjUgheter tiU finansiering av utvecklingspro- Bil. 13 jekt baserade på forskning och utvecklmg vid högskoloma.
YtterUgare insatser vad gäUer bl.a. avreglering och regelförenkling bereds mom regeringskansUet.
RUcsdagen beslutade våren 1992 (bet. I99I/92:KrUI6, rskr. 1991/92:196) att avveckla Sveriges taristråd. Därvid lades fast att statens mål för insatser inom turismområdet främst bör vara att dels påverka SverigebUden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad Sverigeinformation, dels bistå med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som konuner tarismbranschen i dess helhet tiU godo. Mot denna bakgmnd iiuättades den 1 juU 1992 Styrelsen för Sverigebilden som skaU genomföra informations- och marknadsföringsverksamhet med inriktning på att presentera Sverige utonUands.
Det är angeläget att öka inflödet av utländska investeringar tiU Sverige både för att öka kapitaltillflödet och för att tiUföra industrieU och kommersieU kompetens. Informationen om Sverige som uiveste-ringsland har därför förstärkts. Denna informationsverksamhet bör integreras med den övriga informationsverksamhet som Styrelsen för SverigebUden bedriver. Styrelsen bör därför ges ansvar även för den investeringsinriktade informationen utomlands.
Privatisering av statUgt ägda foretag
Den StatUga företagssektom är stor och representerar ett antal skUda verksamhetsmriktningar, aUtifrån små bolag med specieU verksamhet tiU stora industriföretag med kommersieU inriktning. TiU detta kommer ett antal afiärsverk och finansinstitationer. Totalt omfattar den statUga företagssektom ett 40-taI aktiebolag som i flertalet faU är moderbolag i en koncem, sju afiärsverk samt sex finansinstitat där staten äger minst 50 % av aktiekapitalet. De hel- eUer delägda statUga företagen äger helt eUer delvis ca 450 bolag. Den sammanlagda omsättiiingen i den statUga företagssektom uppgick år 1991 tiU 208 mUjarder kronor. De statUga kreditinstitatens utiåning var vid slutet av samma år drygt 400 mUjarder kronor. Totalt sysselsatte den statUga företagssektom år 1991 ca 260 000 personer.
Regeringens privatiseringsprogram irUeddes sedan riksdagen i december 1991 bifaUit regeringens proposition (1991/92:69) om privatisering av StatUgt ägda företag, m.m. och bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i 34 heh eUer delvis ägda bolag (bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92). I riksdagsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken (prop. 1991/92:21, bet. 199I/92:NU4, rskr. 1991/92:8) fick regeringen bemyndigande att sälja aktiema i banken.
Arbetet med bolagisering av statUg verksamhet som en förberedelse for privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombUdades Statens Vattenfallsverk tiU VattenfaU AB. Den 1 juU 1992 överfördes verksamheten vid Domänverket tiU aktiebolagsform, Domän AB. Vidare har från samma tidpunkt verksamheten vid Statens Hundskola bolagiserats.
I enlighet med riksdagens beslut skaU regeringen varje år i budget- Prop. 1992/93 propositionen läinna en redogörelse över privatiseringsprogrammet. Bil. 13
I maj 1992 har staten utfårdat och sålt köprätter avseende sitt innehav (48 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Erbjudandet avsåg ett paket tiU ett pris av ca 14 600 kr jämte courtage. Varje paket bestod av en statsobUgation med noUkupongskonstmktion på nomineUt 17 000 kr förfallande tiU betalning den 31 januari 1994 plus 100 köprätter att köpa 100 aktier i SSAB uU kursen 170 kr per aktie senast den 15 februari 1994. Det belopp som återbetalas för statsobUgationen den 31 januari 1994 motsvarar köpeskillingen för de 100 SSAB-aktiema. StatsobUgationen och köprättema kan disponeras var för sig. Svenska foUcets efterfrågan på SSAB-paket blev mer än tre gånger större än tiUgången. Totalt tecknade sig ca 118 (XX) personer för ca 207 000 paket. Totalt erbjöds allmänheten att teckna 66 666 paket. Även kvoten för institationella placerare om ca 60 000 paket övertecknades kraftigt med ca 1 400 anmälningssedlar omfattande 290 000 paket. Bland SSAB-anstäUda mgav ca 1 200 personer anmälningssedlar om 1 900 paket. Genom Aktieinvest kunde delar av paket köpas. Ca 3 500 personer förvärvade på detta vis 1 500 paket.
I maj 1992 var också privatiseringen av Svalöf AB, som arbetar med växtförädling mom lantbmk och trädgård, klar. Staten sålde då sitt 50-procentiga innehav i företaget motsvarande 112 000 aktier tiU hälften-ägaren Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR). Efter privatiseringen kommer de två växtförädlingsföretagen Svalöf AB och W. WeibuUs AB att samordna sin verksamhet. Köpeskillingen för aktiema som SLR förvärvade var 51 750 000 kr. Aktiema tUlträddes den 1 juni 1992.
I augusti 1992 sålde staten merparten av sitt aktieinnehav i Svensk AvfaUskonvertering AB (SAKAB) tiU WMI SeUbergs AB. WMI SeUbergs AB ingår i den internationella koncemen Waste Management Intemational som är världsledande i avfallskonverteringsbranschen. Genom försäljningen kunde regeringen kombinera höga mål på mUjöområdet med ambitionen att privatisera statUga företag. Genom försäljningen får SAKAB tiUgång tiU WMI SeUbergs tekniska och ekonomiska resurser. Före försäljningen ägde staten ca 96 % av aktiema i SAKAB. Resterande ca 4 % ägdes tiU lika delar av Svenska Kommunförbundet och NäringsUvets stiftelse för avfaUsbehandlmg. Den totala köpesumman var 340 nuljoner kronor varav statens andel var 326 nuljoner kronor. Efter den 24 augusti 1992 äger WMI SeUbergs 90,1 % av aktiema i SAKAB medan staten äger 9,9 %.
I september 1992 sålde staten sitt aktiemnehav i Nordiska sateUitak-tiebolaget NSAB, som äger Tele-X-sateUiten, tiU Filmnet och Svenska rymdaktiebolaget. Efter försäljningen äger Filmnet 85 % av aktiema i NSAB och StatUga Svenska rymdaktiebolaget 15 %. Köpeavtalet byggde bl.a. på att NSAB under de följande månadema anskaffade ytterUgare satelUtkapacitet som komplement och efterföljare tiU Tele-X. Privatiseringen av statens aktieinnehav i NSAB innebar en riktig kommersieU lösning för Tele-X-sateUitens framtida utveckling. Svenska rymdaktiebo-
laget kommer i framtiden att svara för sateUitkontroU av Tele-X, drift Prop. 1992/93 av sateUitsystemet samt försäljningen av dess tjänster. Bil. 13
I den uppgörelse som regeringen under hösten 1992 träffade med Socialdemokratiska arbetarepartiet om den ekonomiska poUtiken berörs också privatiseringsprogrammet. Ett tiUfäUigt moratorium for försäljning av StatUga företag infördes i princip. Detta var också motiverat med tanke på det marknadsläge som förelåg under hösten 1992. Moratoriet utgör mget hinder för omstraktareringar i de fall de är lämpUga och nödvändiga. Förberedelsearbetet med privatiseringen av de statUga företagen fortsätter också i enUghet med riksdagens beslut frän hösten I99I.
Utskiftningen av aktier i de nybUdade riskkapitalbolagen kommer i aUt väsentUgt att vara avslutad före årsskiftet 1992/93. Riksdagen beslöt i november 1992 (prop. 1992/93:41, bet. I992/93:FiU3, rskr. 1992/93:25) att en del av löntagarfondsmedlen skaU avsättas tiU riskkapitalbolag. Beslutet innebar att två portfölj förvaltande bolag bUdas, som skaU arbeta med indirekta placeringar i små och medelstora företag. Samtidigt bUdar de tidigare regionala, statUga riskkapitalbolagen gmnden för nya riskkapitalbolag. Både de portföljförvaltande bolagen och riskkapitalbolagen privatiserades under år 1992 genom en utskiftning av ägandet från staten tiU alla de företag som debiterats vmstdehiingsskatt.
KonkurrenspoLitik
KonkurrensförhåUandena spelar en avgörande roU för dynamiken och tiUväxten i den svenska ekonomin. Konkurrensen stimulerar en bättre användning av samhäUets resurser. Den stärker det svenska näringsUvets förmåga att hävda sig på de intemationella marknadema vilket är tiU nytta för konsumentema genom att prisema pressas och utbudet av varor och tjänster blir större och mer varierat. Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräckUg. Konkurrenstrycket måste därför öka både i privat och ofiFentlig verksamhet.
Regeringen har initierat ett omfattande program för avreglering, privatisering och reformering av regler som hämmar ett effektivt resursutayttjande. Flera samhäUsområden är berörda. Insatsema inom byggsektom, Uvsmedelsområdet, energiområdet, transportområdet, arbetsrätten samt post- och teleområdet bör särskUt nämnas. YtterUgare initiativ kommer att tas tiU avregleringar inom nya områden och genomförda reformer kommer att följas upp. Konkurrensverket har i en skrivelse till regeringen redovisat möjUga åtgärder för avreglering och avskafiFandet av konkurrenshinder i ofiTendig sektor.
Ett medel för att uppnå ökad effektivitet inom den oflFenthga sektom är att utsätta den för konkurrens. I många kommuner och landsting har inslaget av konkurrens i verksamheten redan ökat. Flera reformer är aktueUa för att underlätta denna utveckUng. Ett sätt att öka effektiviteten är att upphandla varor och tjänster genom anbudstävlingar. En departementspromemoria (Ds 1992:121) Anbudskonkurrens vid offentUg produktion har upprättats inom Näringsdepartementet med förslag tiU rätts-
Ug reglering, som innebär att viss offentUg verksainhet som bedrivs i Prop. 1992/93 egen regi skaU utsättas för konkurrens. Förslaget remissbehandlas för Bil. 13 närvarande.
En effektiv konkurrenspoUtik kräver tydUga och fasta spelregler som ger konkurrens på lika villkor för företagen samt möjUgheter för nya aktörer att komma in på marknaden. Riksdagen har nyUgen beslutat om en ny skärpt konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NUI7, rskr. 1992/93:144) som innehåUer förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbmk av dominerande ställning samt regler om kontroU av företagsförvärv.
De förändringar av myndighetsorganisationen på konkurrensområdet som regeringen har initierat ger effektiviseringar som bl.a. innebär att resursema för den åtgärdsiiuiktade konkurrenstiUsynen har förstärkts. De anpassningar av organisation och resurser som ansetts erforderUga för att uppnå och upprätthåUa en effektiv konkurrens har sålunda genomförts.
Inriktningen av konkurrenspoUtiken bör i ökad utsträckning bygga på resultat som forskningen ger. Avsikten är att forskningen på konkurrensområdet skaU tas upp i den forskningspolitiska propositionen som regeringen har aviserat.
Teknologisk infrastruktur
NäringsUvets eflTektivitet är beroende av resurser för tekrusk utvärdering och kvaUtetssäkring samt att regelsystemen för teknik är rationella och harmoniserade meUan ländema. Rätten tiU uppfinningar, varumärken och mönster måste kunna skyddas av ett system för immaterialrätt. Den mogna teknikens flora av varianter behöver standardiseras för att ge utbytbarhet och möjUghet att sammanfoga systemen. För att skydda Uv, hälsa, egendom och nuljö mot risker som tekniken medför måste ofta lagstiftning tiUgripas.
Regelsystemen måste utformas så att de mte medför onödiga hinder och kostaader för handel, teknisk utveckling och företagande. Regeringen har mom detta område redan initierat ett flertal åtgärder. Många av dem är föranledda av Sveriges närmande tiU EG.
Bland förslagen som regeringen presenterat och riksdagen bifaUit märks:
- sammanförande av aktiebolags-, handels- och föreningsregistren tiU Patent- och registreringsverkets bolagsavdelning (prop. 1992/93:27, bet. 1992/93:LU10, rskr. 1992/93:75),
- anpassning av regler för mått, vUct och förpackningar tiU vad som gäUer mom EG (prop. 1992/93:47, bet. 1992/93:NU13, rskr. 1992/93:96),
- mrättande av en särskild myndighet för elsäkerhet (prop. 1992/93:21, bet. 1992/93:NU5, rskr. 1992/93:34),
- lagstiftning beträffande insatsvaror i byggverksamhet enhgt åtagande i EES-avtalet (prop. 1992/93:55, bet. 1992/93 :BoU6, rskr. 1992/93:154).
Under våren 1993 avser jag föreslå regeringen att lämna förslag tiU Prop. 1992/93 riksdagen avseende bl.a. följande: Bil. 13
- ombUdning av Statens provningsanstalt (SP) tiU aktiebolag i avsikt att ge bättre villkor för verksamheten och möjUggöra en eventaeU framtida privatisering,
- förändringar av lagstiftningen som rör sökandet efter och bearbetningen av mineralfyndigheter,
- förändrade byggregler som syftar tiU att möjUggöra biUigare bostadsbyggande.
Standardiseringen har genom EG:s program för den inre marknaden givits en ny och avsevärt mer omfattande roU än tidigare. Den närmare preciseringen av de väsentUga produktkrav som anges i direktiven skall ske i harmoniserade standarder. Regering och riksdag har genom en specieU utformning av stödet tiU svensk standardisering velat förstärka näringsUvets medverkan. Metoden med ett målrelaterat bidrag tiU europeiskt anknuöia standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmUjö, konsumentskydd och nuljöskydd har efter utvärdering inte visat sig vara ett tillräckUgt effektivt sätt att främja dessa standardiseringsområden. Det målrelaterade bidraget bör awecklas och sektorsmyndighetemas ansvar att prioritera sitt deltagande i standardiseringsarbetet mom sma respektive ansvarsonuråden i stäUet betonas.
Öppna system med konkurrens mellan kompetensprövade aktörer införs nu när det gäUer obligatorisk provning och kontroll inom EES. Förändringama medför betydande förenklingar för både export och import. Resurser för mätteknik och provning är en vUctig del i den tekniska infrastmktaren inom EES. NormaUehåUning och FoU inom mät- och provningsteknik ses som statUga angelägenheter. Multi-discipUnära organisationer som kan arbeta över flera teknikområden eftersträvas. SP är intemationeUt välkänd och har gott anseende i det europeiska samarbetet. Flertalet av SP:s motsvarigheter är myndigheter, men en utveckling mot friare och privaträttsUga verksamhetsformer pågår. I betänkandet (SOU 1992:74) Prova privat - provning och mätteknik inom Statens provningsanstalt och Statens maskinprovningar i europaperspektiv föreslår utredaren att SP ombUdas tiU ett statUgt aktiebolag med siktet instäUt på en privatisering inom tre tiU sex är beroende på den intemationeUa utvecklingen. Betänkandet har remissbehandlats. Jag avser att senare föreslå regeringen att SP omvandlas tiU ett av staten helägt aktiebolag fr.o.m. den 1 juU 1993 och att återkomma tiU riksdagen i frågan med en särskUd proposition. SP bör redan nu vidta förberedelser för bolagiseringsprocessen.
Elsäkerhetsarbetet överförs från Närings- och teknikutvecklingsverket tiU det nyinrättade Elsäkerhetsverket (ESV) fr.o.m. ingången av år 1993. Därmed betonas och tydUggörs de insatser staten gör för elsäkerheten. Den 1 juU 1993 genomförs den avslutande anpassningen av de svenska elsäkerhetsreglema tiU vad som skaU gälla inom EES-området. Från sanuna tidpunkt föreslås elsäkerhetsarbetet bU finansierat genom en abonnentavgift.
Staten koncentrerar sina insatser mom mineralområdet. I syfte att 10
ytterUgare förbättra möjUghetema för prospektering har riksdagen be-
slutat (prop. 1991/92:100 bU. 13, bet. 199I/92:NU18, rskr. Prop. 1992/93 1991/92:157) om ökade statUga insatser mom basverksamheten, dvs. de Bil. 13 tidigare leden i prospekteringskedjan. Jag avser föreslå regeringen att under innevarande riksmöte förelägga riksdagen förslag tiU ändring av vissa bestämmelser i nya mineraUagen. En promemoria i ämnet (Ds 1992:128) Översyn av vissa bestämmelser i minerallagen, m.m. remissbehandlas för närvarande.
Regeringen har uppdragit åt Nämnden för statens gruvegendom (NSG) att under innevarande budgetår avyttra den statUga gmvegendomen på afilarsmässiga villkor och att tiU Sveriges geologiska undersökning överföra det informationsmaterial som inte tillhör sådan gmvegendom som skaU försäljas. EnUgt riksdagens beslut våren 1992 skaU NSG läggas ned.
EES-avtalet medför ett stort antal betydelsefiilla förändringar inom byggsektom. Inom hela EES-området kommer harmoniserade krav på byggprodukter att gäUa, vilket i hög grad kommer att underlätta handeln. Också reglema för upphandling, utveckUngen mot en harmonisering av ansvarsreglema m.m. kommer att medföra stora förändringar. Regeringen har i propositionen (1992/93:55) om en byggproduktiag m.m. föreslagit dels en ny byggproduktiag, dels vissa ändringar i plan-och bygglagen (1987:10), PBL. RUcsdagen har den 17 december 1992 beslutat i enUghet med regeringens förslag (bet. 1992/93 :BoU6, rskr. 1992/93:154).
En utredningsman har den 26 november 1992 tiiUkaUats för att se över bl.a. PBL:s regler om bygglov i syfte att underlätta en rationeU och kostnadsbesparande byggprocess (dir. 1992:104).
Boverket ser för närvarande över reglema i sina byggföreskrifter i syfte att anpassa dem tiU de nya EES-reglema. I samråd med Näringsdepartementet kommer Boverket att i möjUgaste mån gallra ut föreskrifter om tekniska lösningar och i stäUet utforma föreskriftema som fiink-tionsnormer. Detta ökar möjUghetema för producentema att välja tekniska lösningar (x;h gynnar teknikutveckling.
En fortsatt avreglering av nybyggandet är väsentUg. Jag avser därför att under våren återkomma med förslag tiU förändrade byggregler som syftar tiU att möjUggöra biUigare bostadsbyggande.
Problemen med fukt, mögel ckU andra skador tiU följd av byggfel består. Preliminära resultat från genomförda stadier visar inte på några påtagUga förbättringar i byggnadsproduktionen fram tiU 1980-taIets slut.
Problemen har föranlett rUcsdagen att lagstifta om skydd mot bygg-skador genom lagen (1991:742) om byggnadsgaranti. RUcsdagen har dock funnit att denna lagstiftning är mindre rationeUt utformad och begärt att regeringen presenterar altemativ som gmndas på försäkrings-lösningar. Frågan bereds i regeringskansUet.
Teknisk forskning och utveckling
NäringsUvets konkurrenskraft och tillväxt är nära kopplade tUl graden av teknisk fömyelse och utveckling av nya produkter. Förmågan att snabbt ta tiU sig och uttiyttja relevant tekmk är en vUctig förutsättning
för effektivare produktion och mer konkurrenskraftiga prcxlukter. Tek- Prop. 1992/93 nisk forskning och utveckling (FoU) är således av gmndläggande be- Bil. 13 tydelse för ökad prcxiuktivitet, fömyelse
Sverige har under flera år befiinnit sig i topposition bland de industriaUserade ländema vad gäUer teknisk forskning och utveckling. Takten i den svenska industrins tekniska fömyelse har dock mattats sedan mitten av 1980-talet medan den har fortsatt att öka i viktiga konkurrentländers mdustri. Företagens FoU-satsningar låg år 1989 på ungefär samma nivå som år 1985, räknat i kronor per invånare. I flertalet konkurrenfländer fortsatte företagen att expandera sin FoU under samma tid.
Inom andra industriländer görs betydande teknikpoUtiska satsningar på strategiskt vUctiga orruåden. E)et gäUer exempelvis i Tyskland, Frankrike, USA och Japan där FoU-poUtiken systematiskt används som ett konkurrensvapen. Det finns inga unika fömtsättningar som gör det möjUgt för Sverige att avvika från detta intemationella mönster. En starkt industrirelevant FoU-mUjö är en fömtsättning för att Sverige skaU kunna utgöra ett attraktivt lokaUseringsaltemativ för kunskapsmtensiv och tiUväxtskapande produktion.
Inom regeringskansUet bereds för närvarande en forskningspoUtisk proposition som regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen. I propositionen lämnas förslag tiU ett forskningspoUtiskt program, som syftar tiU utveckling och ökad konkurrenskraft i hela samhäUet. Ett stärkt inslag av industrirelaterad forskning och utveckling är av strategisk betydelse i denna satsning.
EnergipoUtiken
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipoUtiken (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). RUcsdagen gcxikände i aUt väsentUgt regeringens proposition, som baserades på en överenskommelse mellan ScKialdemokratiska arbetarepartiet. Folkpartiet Uberalema och Centerpartiet.
EnUgt riksdagens beslut skaU regeringen årUgen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipoUtiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om de ytterUgare åtgärder som är motiverade. En redovisning av de energipoUtiska programmen lämnas i denna bilaga under Utt. E. Energi.
Energiskatter
Riksdagen gcxikände i juni 1992 regeringens förslag om en omläggning av energiskatterna (prop. 1991/92:150 bU. 1:5, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350). Energiskatteomläggningen träder i kraft den 1 januari 1993. Syftet med reformen är att stärka industrins konkurrens kraft och sänka uttaget av sådana skatter som hämmar tillväxten. Den allmänna energiskatten för bränslen och elektrisk kraft tas bort helt för 12
industrin CKh växthusnäringen och koldioxidskatten sänks från 25 öre tUl 8 öre per kg koldioxidutsläpp. Fram tiU år 1995 kommer den ener-
guntensiva industrin att kunna fä nedsättning av koldioxidskatt, men Prop. 1992/93 därefter avskaffas dessa bestämmelser. För övriga samhällssektorer, Bil. 13 dvs. hushåU, jordbmk, servicenäringar, m.m., höjs koldioxidskatten från 25 öre tiU 32 öre per kg koldioxidutsläpp. Vidare höjs den allmänna energiskatten på elektrisk kraft för dessa sektorer med 1,3 öre per kWh.
Regeringen beslutade i juni 1992 att tUUcaUa en särskUd utredare med uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen (Fi 1992:15).
Elmarknaden
En reformering av den svenska elmarknaden har inletts. Huvuddelen av verksamheten i Statens vattenfaUsverk har ombUdats tiU ett aktiebolag, VattenfaU AB, och storkraftnätet och de statiigt ägda utiandsförbmdelsema har överförts tiU Affärsverket svenslca kraftnät. Riksdagen beslutade i juni 1992 (prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om mål och strategier samt en handlingsplan för den fortsatta reformeringen av elmarknaden. Målet för reformen är att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utayttjande av produktions- och distributionsresursema och att tillförsäkra kundema flexibla leveransvillkor tiU lägsta möjliga priser.
Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att överväga och föreslå de förändringar av ellagstiftaingen som krävs för att uppnå dessa syften. Uttedaren (N 1992:04) skaU redovisa den första etappen av sitt arbete senast den 31 mars 1993. Svenska kraftaät uti-eder på regeringens uppdrag fömtsättningama för en svensk kraftbörs. Även detta uppdrag skaU redovisas under våren 1993.
NUTEK har regeringens uppdrag att årligen redovisa den aktaella utvecklingen på de europeiska elmarknadema. I september 1992 överlämnades tiU regeringen rapporten Ehnarknadema i Europa (NUTEK B 1992:9).
Försörjningsberedskap
Försörjningsberedskapen på energiområdet syftar tiU att samhäUets behov av energi för produktion, transporter och uppvärmning skaU kunna tUlgodoses under kriser och i krig. Verksamheten utgör en särskUd funktion inom totalförsvarets civila del. NUTEK är funktionsansvarig myndighet. Mål och riktUnjer för verksamheten har faststäUts senast genom 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102 kap. 11, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337).
För beredskapslagringen av olja innebär riktiinjema att nuvarande StatUga lager för krigssitaationer skaU minskas, samtidigt som lagringen mstas upp och ges en ny stmktar. Genom utförsäljning av en del av lagren skapas möjUgheter att finansiera bl.a. investeringar för upprust ning av lagringsanläggningama. Ett förslag i frågan har lagts fram av NUTEK i oktober 1992. En översyn av den statiiga oljelagringen kom- 13
mer nu att företas.
Försvarsbeslutet år 1992 mnebär vidare att den lagring för s.k. freds- Prop. 1992/93' kriser som sker mom oljebranschen skaU kompletteras med ett statUgt Bil. 13 lager, främst av flygdrivmedel. Den lagrade volymen kan dock begränsas.
EnUgt försvarsbeslutet skaU elförsörjningen ges hög prioritet i beredskapsarbetet. Reformeringen av den svenska elmarknaden innebär att de organisatoriska och finansiella fömtsättningama för arbetet har förändrats. Programplanen för totalförsvarets civila del t.o.m. budgetåret 1997/98 inrymmer ökade msatser för elförsörjningen. Däri ingår bl.a. bidrag tiU vissa beredskapshöjande investeringar mom elkraftsområdet som finansierades av Statens vattenfaUsverk före bolagiseringen.
IntemationelUi frågor
Sveriges energiförsörjning är i hög grad beroende av den intemationella utvecklingen. Den pågående intemationaliseringen av elmarknadema och den ökande ekonomiska integrationen förstärker detta förhållande.
Med anledning av Sveriges ansökan om medlemskap i EG har EG-kommissionen yttrat sig över Sveriges fömtsättaingar att uppnå medlemskap. Kommissionen konstaterar att det inte finns några större skUjaktigheter meUan målen för den svenslca energipolitiken och de långsiktiga målen för Gemenskapens energipolitik. De flesta befintUga EG-regler på energiområdet gäUer redan för Sverige som en följd av EES-avtalet, med undantag av de duektiv som avser beredskapslager.
Det mtemationeUa energiorganet lEA har nyligen genomfört en s.k. fördjupad granskning av den svenslca energipolitiken. Sådana granskningar av medlemsländema görs regelbundet inom ramen för IEA:s verksamhet i enUghet med lEP-avtalet (Intemational Energy Programme) om gemensamma åtgärder för att trygga medlemsländemas energiförsörjning. I granskningsrapporten framhålls särskilt den svenska ener-gipoUtikens inriktning på väl fungerande marknader och utayttjandet av ekonomiska styrmedel. Vidare noteras den nära kopplingen tiU mUjöpoUtiska mål med ett tydUgt bibehåUande av de energipoUtiska målen. lEA rekommenderar för svensk energipoUtik en fortsättaing av dess nuvarande inriktning på marknadsorientering, konkurrens och avreglering.
FN:s konferens om nuljö och utveckling (UNCED) utmynnade i bl.a. ett allmänt handlingsprogram. Agenda 21, och en kJimatkonvention. Det kan konstateras att de principer som i Agenda 21 anges för energiområdet — att ländema genom lämpUga åtgärder skall minska påverkan på atinosfären från energisektom och öka bidraget tiU energiförsörjningen från nuljöacceptabla och kostaadseffektiva energisystem — stämmer väl överens med den svenska energipoUtikens inrUctaing.
I december 1991 undertecknade Sverige jämte ett trettiotal andra länder den s.k. Europeiska energistadgan. Stadgans syfte är främst att genom intemationella överenskommelser förbättra de marknadsekonomiska fömtsättningama för ett starkt ökat kommersieUt samarbete och handel på energiområdet mellan de västiiga industriländema och de central- och östeuropeiska f.d. planekonomierna inklusive OSS-statema.
14 Sverige deltar i de förhandlingar som nu pågår om en rad tiUäggsproto- Prop. 1992/93 koU. BU. 13
Sammanfattning av budgetförslagen
Mot bakgrund av den ekonomiska utveckUngen och utvecklingen i de offentiiga finansema är det nödvändigt att bl.a. genomföra kraftfulla besparingar och stmktareUa åtgärder som får genomslag på lång sikt. I årets budgetförslag har besparingar om totalt 150 mkr gjorts på Näringsdepartementets anslag. I det fortsatta arbetet med att stimulera utveckling ckU ökad konkurrenskraft i hela samhäUet är avsikten att regeringen skaU förelägga riksdagen en forskningspoUtisk proposition inom kort. Insatser för att stärka industrirelaterad forskning (x;h utveckling är av central betydelse i denna proposition. Vidare bör regeringen under våren 1993 förelägga riksdagen eT\ proposition om riktlinjer för bolagisering av Statens provningsanstalt.
Förslaget tiU statsbudget för budgetåret 1993/94 i här aktaeU del innehåUer bl.a. följande förslag:
- En fördjupad prövning av verksamhetema vid NUTEK, Konkurrensverket och Marknadsdomstolen har gjorts och förslag lämnas beträffande mriktning och omfattaing för tteårsperioden 1993/94 -1995/96. För förvaltiungskostaader budgetåret 1993/94 anslås för NUTEK 172 mkr, för Konkurrensverket 62 mkr och för Marknadsdomstolen 6 mkr.
- En särskUd översyn har gjorts under hösten 1992 beträffande organisation och omfattaing av uttedningsverksamheten vid Näringsdepartementet och NUTEK. De totala resursema minskas och omfördelas så att departementets utredningsanslag uppgår tiU 18 mkr och NUTEK:s utredningsanslag uppgår tiU 7,5 mkr.
- Omprioriteringar görs inom anslaget för Småföretagsutveckling och den del av anslaget för Teknisk forskning och utveckUng som avser etableringsinriktade insatser och innovatörsfrågor. För Småföretagsutveckling anvisas 170 mkr.
- Inriktningen av verksamheten vid den nyinrättade Styrelsen för SverigebUden utvecklas och medel anvisas med 1(X) mkr.
- Det målrelaterade bidraget för vissa standardiseringsprojekt upphör och det allmänna bidraget ökar till 39 mkr.
- Programmet för effektivare energianvändning förlängs två år inom en oförändrad anslagsram för teknUcupphandlingsstödet på 750 mkr. Anslaget reduceras därför med 50 mkr per år under budgetåren 1993/94 - 1995/96.
- Omprioriteringar görs under anslaget för Insatser för ny energiteknik som föreslås uppgå tiU 222 mkr.
- Medel som för närvarande tUlförs Energiteknikfonden via mkomsttitel från den allmänna energiskatten på oljeprcxiukter finansieras över ett nytt förslagsanslag på statsbudgeten som budgetåret 1993/94 uppgår tiU 72 mkr.
- Det nymrättade Elsäkerhetsverket finansieras över statsbudgeten via Prop. 1992/93 ett nytt ramanslag som uppgår tiU 45 mkr. Avgiftsintäkter från verk- BU. 13 samheten tiUförs en inkomsttitel.
- De avgiftsintäkter som för närvarande finansierar Sprängämnes-uispektionens (SÄI) verksamhet tiUförs en mkomsttitel och verksamheten finansieras över statsbudgeten via ett nytt ramanslag som uppgår tiU ca 15 mkr.
- Ett genereUt rationaUseringskrav om ca 2 % har lagts ut på samtUga myndigheters förvaltningskostnader.
- Större besparingar (5 mkr och mer) har i övrigt gjorts på anslagen för Drift av beredskapslagring, Bidrag tiU Fonden för fukt- och mögelskador samt Bidrag tiU Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapUga attachéverksamhet.
Anslagsförändringama inom Näringsdepartementets verksamhetsområde i förhåUande till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 firamgår av följande sammanstäUning. Medel på tilläggsbudget har inte tagits med.
Tolfte huvudtitehi
Anvisat
Förslag Förändring
(mkr)
1992/93'
1993/94
A. Näringsdepartementet m.m.
81,3
75,7
- 5,6
B. NäringspoUtik m.m.
602,7
569,7
-33,0
C. Exportkrediter m.m.
70,0
55,0
-15,0
D. Marknads- och konkurrensfrågor
67,8
68,1
-f 0,3
E. Energi
758,3
798,6
+ 40,3
F. Teknisk FoU
2 283,2
2 273,5
- 9,7
G. Teknologisk mfrasönktar m.m.
427,5
408,0
-19,5
Övrigt'
80,0
0,0
-80,0
Totalt för Näringsdepartementet
4 370,8
4 248,6*
- 122.2*
'En ny litteraindelning har gjorts infor budgetåret 1993/94. Anslagen för 1992/93
har anpassats till den nya indelningen för jämförbarhetens skull.
H beloppet ingår anslag där oförändrat belopp beräknats i awaktan på de
särskilda propositioner som kommer att läggas under våren 1993.
'infriande av pensionsgaranti för FFV AB.
*En real besparing om 150 mkr har gjons. I övrigt har bl.a. vissa anslagstekniska
förändringar gjorts som påverkar detta belopp.
16
A. Näringsdepartementet m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 13 A 1. Näringsdepartementet
1991/92 Utgift 47 723 264
1992/93 Anslag 49 704 000 1993/94 Förslag 51 711 000
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår tiU 51 711 000 kr. I anslaget har beräknats medel för departementets löner och övriga förvaltningskostnader.
Ett rationaUseringskrav om ca 2 % har beräknats för departementet i enUghet med den princip som tillämpas genereUt i årets budgetförslag. Jag har vidare beräknat medel för telekostnader som fr.o.m. den 1 juU 1993 överförs från RegeringskansUets förvaltningskontor tiU Näringsdepartementet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av statUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tiUämpas. Näringsdepartementet bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna mcxleU. Näringsdepartementet kommer därför att tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget A 1. Näringsdepartementet förs tiU detta konto.
Anslaget för Näringsdepartementet har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bUaga I, Statsbudgeten och särskUda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU Näringsdepartementets disposition kommer slutUgt faststäUas enUgt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 51 711 000 kr.
A 2. Industriråd/industriattaché
1991/92
Utgift
1 439 754
1992/93
Anslag
1 198 000
1993/94
Förslag
1335 000
Från anslaget bekostas en tjänst som industriråd/mdustriattaché vid Sveriges delegation hos OECD i Paris.
2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 13
17 Industrurådetymdustriattachén har tiU huvudsaklig uppgift att följa Prop. 1992/93:100 arbetet inom OECD i närings- (x;h energipoUtiska frågor samt att vara Bil. 13 Näringsdepartementets kontaktman gentemot 0ECD:s och det intemationeUa energiorganets (lEA) sekretariat.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Industriråd/industriattaché för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på I 335 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 13 117 841 Reservation 8 286 188
1992/93 Anslag 18 990 000
1993/94 Förslag 18 000 000
Anslaget används tiU att bekosta följande verksainhet:
- vissa delegationer, nämnder m.m.,
- den egentUga kommittéverksamheten,
- särskilda utredningar, dvs. sådana utredningar i departementets verksamhet som medför behov av att anUta konsulter, revisionsbyråer eller annan expertis.
Under anslaget B 2. Närings- ocb teknUcutvecklmgsverket: Utredningar redovisas förslag tiU en ändrad form för finansiering av NUTEK:s utredningsverksamhet. Förändringen innebär att medel för basverksamheten, dvs. uppdrag av kontinuerUg art och löpande service tiU departement och tiU NUTEK:s övriga områden, anvisas över anslaget B 2.
Näringsdepartementets särskUda utredningsuppdrag tiU bl.a. NUTEK bör i fortsättningen finansieras över departementets utredningsanslag. Genom denna förändring blir departementets bestäUarroU när det gäUer utredningsuppdrag hos bl.a. NUTEK tydUgare och mer aktiv. Inom Näringsdepartementet har bestäUarkompetensen stärkts genom bl.a. organisatoriska förändringar som innebär att en enhet inom departementet har fått ett samordnings- ocb utvärderingsansvar för utredningsverksamheten.
Med hänsyn tiU den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten m.m. bör anslaget uppgå tiU 18 000 000 kr under nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 18 000 000 kr.
18 A 4. Avgifter till vissa intemationella organisationer Prop. 1992/93:100
Nytt anslag (förslag) 4 638 000 ''
Under anslaget bör budgeteras avgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. Dessa har tidigare beräknats under m huvudtitehis anslag Organisationer för intemationeU handel och råvamsamarbe-te m.m. (den del av anslaget som rör metaUsbidiegmppema) och XU huvudtitelns anslag Bidrag tiU vissa mtemationeUa organisationer.
Den Europeiska organisationen för provning (x;h kontroU (EOTC) bUdas under våren 1993. I (Kh med detta skaU medlemsländema betala en årsavgift tiU EOTC. Kostnadema för Sveriges medlemskap beräknas tiU ca 40 000 kr årUgen.
För budgetåret 1993/94 har jag beräknat medel enUgt följande.
1993/94
IntemationeUa byrån för mått och vUct (BIPM) och
IntemationeUa organisationen för legal metrologi (OIML) 848 (X)0
Europeiska organisationen för provning och kontroU
(EOTC) 40 000
Organisationen för mteUektaeU äganderätt (WIPO) 3 335 000
Intemationella bly- och zinkstadiegmppen (ILZSG),
Intemationella nickelstadiegmppen (INSG),
Intemationella kopparstadiegruppen (ICSG) och
Intemationella tennstadiegmppen (ITSG) 415 CKX)
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Avgifter till vissa intemationella organisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 4 638 000 kr.
19 B. Näringspolitik m.m. Prop. 1992/93:100
Bil. 13 Fördjupad prövning av verksamheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket
Närings- (Kh teknikutvecklingsverket (NUTEK) bUdades den I juU 1991 och är enUgt sm mstmktion (1991:960) central förvalttiingsmyndighet för frågor om näringsUvets tiUväxt (Kh fömyelse samt för omställning av energisystemet. Utgångspunkten för verksamheten skaU vara den ökade intemationaliseringen samt den breddning av näringspoUtiken som har ägt mm. Det mnebär bl.a. en mriktning mot mer generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skaU därvid svara för statUga msatser för att främja
- teknisk forskning och industrieUt utvecklingsarbete,
- etablering och utveckling av små ckU medelstora företag,
- en balanserad regional utveckling,
- energiförsörjning och effektiv energianvändning.
I anslutning tiU insatsema skall verket ansvara för utrednings- (Kh utvärderingsverksamhet avseende sådana insatser i ett samhäUsekonomiskt perspektiv, följa den mtemationeUa utveckUngen samt främja svenskt deltagande i intemationeUt samarbete inom sina verksamhetsområden. Inom sina verksamhetsområden skaU verket uppfyUa de mUjömål som regeringen har beslutat.
Inom NUTEK är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden med inriktning på
- utredningar och utvärderingar,
- teknisk forskning och utvecklmg,
- foretagsutveckUng,
- regional utveckUng,
- energiförsörjning och energianvändning.
Dämtöver finns en administrativ enhet (Kh en informationsenhet.
NUTEK:s verksamhet finansieras med anslag under Närings-, Arbetsmarknads- och Jordbmksdepartementens huvudtitiar. Anslagen tiU täckande av förvaltnings- (kU utredningskostnader m.m. i NUTEK hör i sin helhet tiU Näringsdepartementets område.
Medel för de olika verksamhetsområdena anvisas för mnevarande budgetår under följande anslag:
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
B 1. Närings- (Kh teknikutvecklingsverket:
Förvaltiungskostaader 181 625 000
Utredningar och utvärderingar
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar och information 20 570 000
20
Teknisk forskning och utveckling
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
F I. Teknisk forskning ocb utveckling
F 2. Materialteknisk forskning
F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
F 10. Energiforskning
E 1. Täckande av förluster i anledning av statUga
garantier inom energiområdet
E 8. Insatser för ny energiteknik
Jordbruksdepartementet, nionde huvudtiteln
i I. Bioenergiforskning
J 2. Bidrag för ny energiteknik
J 3. Främjande av biobränsleanvändningen' ' Disponeras under femårsperioden 1992/93-1997/98
Bil. 13
731 000 000
36 150 000
207 200 000
134 000 000
165 000 000
37 102 000
2000 000
1510 453 000
400 000 000
Företagsutveckling och regional utveckling
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
B 5. Småföretagsutveckling
B 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning
B 9. Räntestöd m.m. tiU varvsindustrin
B 10. Ätgärder för att främja industridesign
Kulturdepartementet, elfte huvudtiteln
B 2:12. Information, utveckling m.m. för hantverkare
C 13. Kreditgarantier tiU bokförlag
Arbetsmarknadsdepartementet, tionde huvudtiteln
D 1. LokaUseringsbidrag m.m.
D 5. Sysselsättningsbidrag
D 6. SärskUda regionalpoUtiska
infirastmktaråtgärder m.m.
D 10. Transportstöd
162 000 000
5000 000
130 000 000
5 356 000
500 000
350 000 000
250 000 000
15 000 000
300 300 000
I 218 157 000
Energiförsörjning, energianvändning och elsäkerhet
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
E 2. Drift av beredskapslager
E 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder
E 4. SärskUda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m.
E 5. Ätgärder inom delfunktionen Elkraft
E 7. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
G 12. Elsäkerhet m.m.
G 13. Statens elektriska inspektion
366 888 000
11 076 000
61 665 000
150 000 000
14 421 000
604 052 000
NUTEK har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96 redovisat verksamhetema inom verksamhetsområdena Utredningar och utvärderingar, Tekrusk forsknmg och utveckling, Företagsutveckling ckU regional utveckling samt Energiförsörjning,
energianvändning (Kh elsäkerhet. Den fördjupade prövningen följer i Prop. 1992/93:100 aUt väsentUgt denna mdelning. En uppdelning har emeUertid gjorts Bil. 13 beträffande Företagsutveckling och Regional utveckling som behandlas var för sig.
Regeringen avser att inom kort överlämna en forskningspoUtisk proposition tiU riksdagen. Regeringen återkommer där i frågan om övergripande mål, resultatbedömning, fördjupad prövning, resurser m.m. för verksamhetsområdet Teknisk forskning (Kh utveckling vid NUTEK.
Den årUga redovisningen av de resultat som har uppnåtts genom de energipoUtiska programmen för omställning (Kh utveckling av energisystemet lämnas under Utt. E. Energi. I samband därmed redovisas även regeringens ställningstaganden i fråga om dessa program.
Det finns vissa fömtsättningar som mäste beaktas i samband med den fördjupade prövningen av NUTEK. NUTEK är en relativt ny myndighet. Verket bUdades den 1 juU 1991. Resultatmått har endast i Uten utsträckning funnits tiUgängUga som underlag för NUTEK:s fördjupade anslagsframställning. Ett arbete har påbörjats under hösten 1992 som syftar tiU att utveckla och precisera resultatmått. Avsikten är att arbetet under våren 1993 skaU mynna ut i konkreta mål CKh strategier. Inför verkets årsredovisning CKh nästa fördjupade anslagsframställning kommer således ett bättre underlag för prövning av verksamheten att finnas tiUgängUgt.
Utredningar och utvärderingar
Resultatanalysen för verksamhetsområdet Utredningar och utvärderingar i NUTEK:s fördjupade anslagsframställning avser budgetåret 1991/92. Utredningsverksamhet har bedrivits inom områdena energi och infrastmktar, teknikpoUtik samt närings- och regionalpoUtik.
Inom energiområdet har utredningsarbetet dominerats av regeringsuppdrag. Rapporten Elmarknad i förändring (NUTEK B 1991:6) var ett vUctigt underlag för regeringens proposition (prop. 1991/92:133, bet. 199I/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om en ehnarknad med konkurrens. Utredningens huvudrapport har översatts tiU engelska och mött stort intemationeUt intresse. Vidare har flera utredningar gjorts om energimarknademas intemationaUsering, t.ex. EG och energin (NUTEK B 1991:8) och Ehnarknadema i Europa (NUTEK B 1991:7), varav den senare är ett regeringsuppdrag som avrapporteras årUgen. Dämtöver gjordes utredningar om den vertikala integrationen pä elmarknaden (NUTEK B 1991:31) och vmdkraftens ekonomi och juridUc (NUTEK B 1992:5). Ett regeringsuppdrag om den årUga utvärderingen av det svenska energisystemet har rapporterats vid två tiUfaUen, år 1991 (Kh år 1992. På uppdrag av Finansdepartementet och Konjunktarinstitatet (KI) görs fortiöpande kortsUctiga energiprognoser.
En större utredning (NUTEK R 1992:11) har genomförts om näringsUvets krav på det firamtida svenska transportsystemet.
Inom det teknikpoUtiska området har utredningar gjorts beträffande det intemationeUa (Kh nationella FoU-nätverkets betydelse för näringsU-
vets utveckling och näringsUvets krav på infrastruktur i form av immateriella investeringar i forskning, utveckling (Kh utbildning. Utredningama är avsedda att utgöra underlag för 1993 års forskningspoUtiska proposition och har bl.a. behandlat näringsUvets behov av forskamtbUdade år 2000 (Kh svenskt deltagande i europeiska FoU-program. Utredningsverksamheten har bedrivits i nära kontakt med Näringsdepartementet (Kh med FoU-aktörer inom (Kh utanför NUTEK. En viktig del av resultaten utgörs av kunskapsöverföring mellan olika intressenter.
Vidare har bilagan NäringsUvets utveckling tiU 2004, tiUväxt eUer stagnation Långtidsutredningen 1992 (SOU 1992:19) utarbetats om fömtsättningama för en högre tiUväxt i näringsUvet under de närmaste åren.
Under året har NUTEK avrapporterat tio utredningsuppdrag från regeringen (Kh pubUcerat ca 40 rapporter.
Prop. 1992/93:100 Bil. 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för NUTEK: s utrednings- och utvärderingsverksamhet är att göra utredningar, utvärderingar (Kh analyser av hög kvalitet för att tiUgcxiose i första hand regeringens (Kh riksdagens behov av beslutsunderlag. Behovet av underlag för NUTEK:s egna arbete skall även tiUgcxloses. Delmål är att:
- ge underlag för att kunna utveckla leveranssäkra, kostnadseffektiva (Kh miljövänliga energisystem. Till gmnd för detta arbete skall ligga de energipolitiska riktiinjema samt fortiöpande uppföljningar och utvärderingar av utvecklingen inom hela energiområdet,
- öka kunskapen om FoU-systemen (Kh innovationsprocessema hos de aktörer som utformar och påverkas av näringsUvsinriktad forsknings-
(Kh teknikpoUtik,
- söka och sprida kunskap om faktorer och pr(Kesser som skapar pr(xiuktivitet och tillväxt samt föreslå åtgärder som främjar näringsUvets långsiktiga utvecklingsförmåga,
- öka kunskapen om fömtsättaingama för att påverka regionemas långsiktiga utvecklingsmöjligheter på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.
Resurser:
Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslaget B 2. Utredningar 7 500 000 kr
Övrigt:
De s.k. särskilda utredningama uppdragsfinansieras.
23
Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
Med utgångspunkt i den årliga utredningsplanen (kU redovisningen i den fördjupade anslagsframställningen bedömer jag att verksaniheten i allt väsentligt har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt (Kh att tiUfredsstäUande resultat uppnåtts. Flera viktiga bidrag har lämnats som underlag till regeringens arbete, bl.a. inom energiområdet.
De hittillsvarande verksamhetsmålen har dcKk inte varit anpassade för att kunna styra, följa upp (Kh bedöma effektiviteten i verksamheten. Ett utvecklingsarbete måste därför genomföras så att dessa behov kan tiUgodoses.
Det finns enligt min uppfattaing anledning att understryka att utredningsverksamheten framgent skaU vara inriktad på att tiUgcxiose den statiiga näringspolitiska verksamheten med beslutsunderlag. Den skaU CKkså tillgodose behovet inom det regionalpolitiska omrädet. NUTEK: s utredningsverksamhet har under det senaste året utvecklats i denna riktaing. Denna inriktaing bör dock förstärkas ytterligare. Dessutom bör NUTEK, i den mån det finns utrymme, även utföra utredningsuppdrag åt andra.
Inom det näringspolitiska området finns utredningsverksamhet vid flera myndigheter (Kh organisationer. Samtidigt har de samlade utredningsresurserna inom området minskat avsevärt under de senaste åren. Dessa förhållanden gör att ökade krav måste stäUas på NUTEK dels när det gäller effektivisering av den egna verksamheten, dels vad gäller samordningen med övriga myndigheter CKh organisationer för att undvika dubbelarbete. Regeringen har därför i regleringsbrevet uppdragit åt NUTEK att samråda med berörda myndigheter m.fl. i mer organiserade former. Även riksdagens revisorer har tagU upp denna fråga i en granskning som jag strax kommer att behandla.
Fördjupad prövning
Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av den näringspolitiska utredningsverksamheten, bl.a. inom det tidigare Statens industriverk (SIND). Granskningen har utgått ifrån riksdagens och regeringens behov av underlag för strategiska beslut inom denna del av Näringsdepartementets ansvarsområde. Revisorema har lämnat ett antal förslag till effektivisering av utredningsverksamheten. Riksdagen har gett regeringen till känna vad revisorema har anfört med anledning av den genomförda granskningen (förs. 1991/92:12, bet. 1991/92:NUI4, rskr. 1991/92:93).
Enligt revisoremas uppfattaing ger mte propositioner och den årliga ut redningsplanen tillräcklig gmnd för prioritering och dimensionering av utredningsresurserna. Revisorema lämnar flera förslag tUI förbättringar på detta område. Bl.a föreslås att utt-edningsverksamheten skall knytas till den nya budgetmcxlellen och de krav på resultatappföljning som denna stäUer. NUTEK:s årliga utredningsplan bör i högre grad än vad som tidigare var fallet med Statens industriverks utredningsplaner ta hänsyn tiU de utred ningsbehov som är knutaa till Näringsdepartementets myndigheter (Kh treårsprogram. Enligt revisorema bör detta ge utredningssystemet en tyd- 24
ligare roll och en mer långsiktig prägel som underlättar planeringen (Kh
därmed höjer den intema effektiviteten. Jag delar i huvudsak revisoremas Prop. 1992/93:100 uppfattaing i denna fråga. NUTEK bör i fortsättaingen utarbeta en mer Bil. 13 detaljerad utredningsplan som innefattar redovisningar av resursinsatserna för de olika projekten. Vidare bör den årliga verksamhetsberättelsen kompletteras så att det tydUgare framgår i vilken utsträckning man har genomfört prcxluktionsätagandet enligt utredningsplanen. En starkare koppling bör således göras mellan utredningsplanen och verksamhetsberättelsen.
Enligt Riksdagens revisorer bör uti-edningsverksamheten i ökad omfattning arbeta med särskilda uppdrag eftersom erfarenheter från bl.a. Norge visar att särskiU beställda utredningar (Kh uppdrag ger ett effektivare utredande. EnUgt revisorema bör därför Näringsdepartementet använda en större del av de medel som går tUl uttedningsverksamheten för att beställa enskilda konkreta uppdrag. Detta mnebär att en del av NUTEK:s uti-ed-ningsmedel, som för närvarande anvisas över NUTEK:s utredningsanslag, överförs tiU departementets utredningsanslag för att användas till särskilda uppdrag. Revisoremas förslag ligger i linje med den modell vad gäUer tilldelning och utnyttjande av anslag som jag kommer att redovisa nedan. Även NUTEK har fört fram liknande synpunkter i sin fördjupade anslagsframställning.
Slutsatser
Utredningsverksamheten har en viktig funktion då den bl.a. skall lämna underiag för övriga insatser inom de närings- (kU regionalpolitiska områdena.
Enligt min uppfattaing bör utredningsverksamheten delas in i områdena basverksamhet och särskilda utredningar. Basverksamheten skall tillgodose regeringens och NUTEK:s behov av löpande utredningsverksamhet CKh återkommande rapportering. Till basverksamheten bör föras sådana löpande uppgifter som beräknas återkomma under flera år. En lämplig tidsperiod är tre år, eftersom NUTEK går in i en treårig budgetperiod den 1 juli 1993. I NUTEK:s årliga utredningsplan, som bör tas fram efter samråd med Näringsdepartementet, definieras basverksamhetens innehåU, mriktning (Kh omfattaing. Utredningsplanen fastställs därefter av regeringen. Omprövningar som kan leda till större förändringar bör göras vart tredje år i samband med den fördjupade prövningen. Vad gäller finansieringen av basverksamheten återkommer jag under anslaget B 2.
Utöver basverksamheten skall NUTEK i sm uttedningsverksamhet ha beredskap att kunna genomföra särskUda utredningar på uppdrag av regeringen, NUTEK och övriga beställare. Denna del av verksamheten bör i sin helhet finansieras av beställarna. Jag har tidigare under anslaget A 3. Utredningar m.m. behandlat anslagsfrågan när det gäller uppdrag från regeringen inom Näringsdepartementets område.
Det är min uppfattaing att verket i ökad utsträckning bör sträva efter att samfinansiera uti-edningsprojekt med andra sektorsorgan och med olika organisationer, liksom att öka andelen uppdragsfinansierade projekt. En tyngdpunktsförskjutning från basverksamhet mot särskilda utt-edningar kan därigenom komma att ske.
Företagsutveckling
I resultatanalysen i NUTEK; s fördjupade anslagsframställning redogörs för olika åtgärder som vidtagits inom verksamhetsområdet Företagsutveckling. Utvecklingsfondemas verksamhetsprofil beskrivs.
Nätverk har byggts upp i syfte att stimulera prcxluktatvecklUigsarbetet i små och medelstora företag. Sedan år 1986 har s.k. teknikcheckar delats ut. Teknikcheckar är statiiga bidrag som utgår tiU företag som viU hyra in konsulter för att förbättra prtxiuktionsprocesser eUer genomföra andra produktivitetshöjande åtgärder.
NUTEK har tagit fram informationsmaterial mom nyföretagarområdet. Nyföretagandet behandlas ur oUka aspekter, t.ex. kvinnors företagande och attityder hos nyforetagare. Intemationella studier om nyföretagandet har gjorts och åtgärder för att stötta nyföretagandet har föreslagits. Ett antal träffar för erfarenhetsutbyte har genomförts mellan NUTEK och utvecklingsfondemas nyföretagarkonsulter. För att stimulera kvinnors företagande har NUTEK gjort kartiäggningar, tagit fram utbildningsmaterial samt gjort insatser för att förstärka nätverken för kvinnliga företagare.
Prop. 1992/93:100 Bil. 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mäl
Målet för verksamhetsområdet Företagsutveckling vid NUTEK är att underlätta (Kh stimulera företagsetablering och tillväxt i små och medelstora företag genom att komplettera marknaden vad avser information, rådgivning och finansiering.
Resurser:
Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslaget B 5. SmåföretagsutveckUng 170 000 000 kr
Resultatbedömning och fördjupcul prövning
I sin resultatanalys redovisar NUTEK vUka insatser som har genomförts inom verksamhetsområdet Företagsutveckling. De insatser som NUTEK har genomfört under det senaste året stämmer i huvudsak överens med de riktiinjer för en ny småföretagspoUtik som lades fast av riksdagen (prop. 1991/92:51, bet. I991/92:NU14, rskr. 1991/92:93) under hösten 1991. En successiv anpassning cKh utveckUng av de insatser som NUTEK ansvarar för har skett.
Det är angeläget att NUTEK framöver redovisar de effekter som åtgärdema har lett tUI. Det är därvid viktigt att verket fortsätter att utveckla resultatmått samt prestations- (Kh effektbeskrivningar.
Regermgen har låtit utvärdera stödet tiU Svenska Uppfinnareföreningens (SUF) rådgivningsverksamhet. Stödet bedömdes av utvärderaren fylla en
26
viktig funktion. Det statiiga stödet tiU Uppfinnareföreningens rådgivnings- Prop. 1992/93:100 verksamhet bör i det kortare perspektivet bibehåUas, enUgt utredaren. Där- Bil. 13 emot bör ett generellt basanslag tiU SUF:s föreningsverksamhet inte utgå. Jag delar utredarens bedömning (Kh har vid beräkning av anslaget B 5. Småföretagsutveckling inkluderat ett fortsatt stöd tiU SUF:s rådgivningsverksamhet.
Slutsatser
De åtgärder med inriktaing på att underlätta och stimulera tiUväxt i små och medelstora företag, som riksdagen har beslutat om, skaU komplettera marknadema vad avser information, rådgivning (Kh finansiering. Det är NUTEK: s uppgift att i samverkan med olika centrala, regionala och lokala organ jämte berörda företagsorganisationer genomföra sådana åtgärder. NUTEK:s roU blir bl.a. att utveckla (Kh lägga fast den konkreta utformningen av åtgärdema. Vidare skaU verket besluta om inrikmingen och omfattaingen av åtgärder i olika delar av landet och följa upp de berörda organens åtaganden. Slutiigen skaU verket följa upp (Kh med olika effektivitets- (Kh produktivitetsmått belysa verksamhetens genomförande.
Åtgärdema bör genomföras av olika regionala och lokala organ, bl.a. genom de regionala utvecklingsfondema. En av NUTEK: s främsta uppgifter bör därvid vara att lägga fast inrikmingen av de åtgärder som skall genomföras. Som riksdagen tidigare har beslutat skall särskilt stöd till nyetableringar (Kh Europakontakter prioriteras vad gäller informations-(Kh rådgivningsverksamheten.
NUTEK bör vid genomförandet av insatsema lägga fast vilka prestationer resp. utvecklingsfond eller annan uppdragstagare skall utföra. Dessa åtaganden bör utformas på lämpligt sätt beroende på insatsemas karaktär. Det ankommer på NUTEK att i sin årliga resultattedovisning till regeringen sammanfatta (Kh analysera effektiviteten när det gäller de insatser som utförts av andra organ.
Som redovisats i propositionen 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m. avser regeringen att tUlsätta en utredning för att göra en översyn av de regionala utvecklingsfondemas framtida ställning och roll som statens stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid bör prövas vilka uppgifter fondema skall ha liksom frågan om lämpliga huvudmän. I fråga om fondemas finansieringsverksamhet bör utredningen inriktas på att pröva om (Kh när denna kan upphöra.
Vidare bör NUTEK verka för att småföretagen i sin produktaveckling beaktar miljöaspektema.
Regional utveckling
Av NUTEK:s resultatanalys i den fördjupade anslagsframställningen fram går att 583 företag beviljats sammanlagt 640 miljoner kronor i lokalise rings- eller utveckUngsbidrag av NUTEK eller länsstyrelser under bud getåret 1991/92. Detta har skett i samband med investeringar som uppgår 27 tiU sammanlagt ca 2 mUjarder kronor. Sysselsätttungseffekten har upp-
skattas till ca 3 400 nya arbetstiUfäUen. Jämfört med föregående budgetår Prop. 1992/93:100 har andelen arbetstillfällen för kvmnor ökat från 30 % till 38 %. Bil. 13
När det gäller regionalpoUtiskt stöd till företag handlägger NLJTEK även ärenden om transportstöd och vissa sysselsättaingsbidrag. Nettoeffekten av sysselsättaingsbidraget beräknas under budgetåret 1991/92 uppgå till ca I 300 nya arbetstillfällen.
I ett program för regional kunskapsutveckling har NUTEK aktivt samverkat med centrala, regionala CKh lokala inti-essenter. Initiativ har tagits för att sprida ökad kunskap i intemationella frågor, särskUt med betoning på EG. Omfattande personella (Kh ekonomiska resurser har avsatts i de regioner som deltagit. NUTEK: s finansieringsandel i de oUka delprogrammen har uppgått till mellan 50 % och 70 %.
Genom det s.k. Inlandsprogrammet har NUTEK under en treårsperiod verkat för att öka det tekniska kunnandet hos de små (Kh medelstora företagen i Norrlands inland. Utvärderingar av programmet visar att kontaktnätet mellan inlandsföretagen har utökats och förstärkts samt lett tiU höjd kompetens.
I ett samverkansprojekt har NUTEK tillsammans med sex inlandskommuner i Norrland arbetat med utbildningsfrågor (Kh med att förbättra villkoren för unga kvinnor.
Föredragandens överväganden
Arbetsmarknadsdepartementet ansvarar för frägor om regional utveckling. Jag har därför samrått med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet i dessa frågor.
28 Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bil. 13
Övergripaode mål
Målet för verksamhetsområdet Regional utveckling vid NUTEK är att bidra till en balanserad regional utveckling som präglas av ekonomisk tillväxt och högt resursutayttjande i hela landet.
Resurser:
Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslagen
B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning,
m.m. 5 000 000 kr
B 8. Räntestöd m.m. tiU varvsindusttin IOO 000 000 kr
Arbetsmarknadsdepartemeruet, tionde huvudtiteln
D 1. Lokaliseringsbidrag m.m. 350 000 000 kr
D 5. Sysselsättningsbidrag 200 000 000 kr
D 10. Transportstöd 300 300 000 kr
Övrigt:
NUTEK disponerar genom beslut i regleringsbrev del av anslaget D 6. Särskilda regionalpoUtiska infrastmktaråtgärder m.m. under tionde huvudtiteln. Innevarande budgetår uppgår dessa medel till 15 miljoner kronor. Hämtöver disponerar NUTEK medel för lokalise-ringslån under anslaget D 3. Lokaliseringslån, m.m. under tionde huvudtiteln för budgetåret 1989/90.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Inom verksamhetsområdet Regional utveckling lämnar NUTEK bl.a. olika former av regionalpoUtiskt stöd till företag. Verkets uppgifter och ansvar skiljer sig åt mellan de olika stödformema.
För lokaliseringsstöd (lokaliseringsbidrag (Kh lokaliseringslån) (Kh utvecklingsbidrag har verket dels det övergripande ansvaret på myndighetsnivå, dels uppgiften att pröva bl.a. vissa större ärenden. Den övervägande andelen ansökningar (ca 80 %) prövas d(Kk av länsstyrelsema.
NUTEK har myndighetsansvaret för sysselsättaingsbidrag men prövar endast ett fåtal ärenden. BetiMande transportstödet har verket myndighetsansvar och prövar samtiiga ärenden. När det gäller systemet med nedsatta socialavgifter är Riksförsäkringsverket ansvarig myndighet. NUTEK har dock utvärderingsansvaret för detta (Kh för övriga regionalpolitiska företagsstöd.
Det är viktigt att NUTEK i fortsättaingen i sin resultatanalys gör en helhetsbedömning av de olika stödformemas effektivitet. Deras effektivitet bör bedömas såväl enskUt som sammantaget. Detta bör framgent kunna tillgodoses genom det utvärderingsprogram avseende bl.a. det regionalpolitiska stödet till företag som NUTEK har arbetat fram. I denna bedömning
är det, med hänsyn till de regionalpolitiska målens karaktär, viktigt att an- Prop. 1992/93:100 lägga ett långsiktigt perspektiv. Bil. 13
NUTEK har bedrivit program- (Kh projektverksamhet uiom flera områden. Verksamheten har huvudsakligen skett i samverkan med andra centiala, regionala och kommunala aktörer. Vissa delprogram eUer projekt har utvärderats och avrapporterats i särskild ordning. Som underlag för resultatbedömningen i framtiden bör det finnas en samlad redovisning av de insatser (Kh resultat som uppnåtts. Enligt min bedömning har NUTEK: s regionalpolitiska verksamhet i stort varit inriktad mot de gällande målen.
Slutsatser
För att uppnå en god ekonomisk tillväxt är det viktigt att hela landets prcxiuktionsresurser tas tiU vara. Den telcniska utvecklingen (kU den svenska ekonomins ökade intemationalisering kommer att öka konkurrenstrycket på företagen. Härigenom ökar även omvandlingstrycket, dvs. kraven på att fortiöpande anpassa (Kh förändra vericsamheten i förhållande till omvärlden. För att kunna upprätthålla näringsUvet i vissa regioner krävs det bl.a. ett ökat nyföretagande. Det är mot denna bakgmnd som NUTEK:s regionalpolitiska stödverksamhet till vissa företag skall bedömas.
Beträffande stödinsatsema till företag är NUTEK: s viktigaste uppgift att effektivt fördela de egna medlen (Kh att verka för att även övriga aktörer i stödsystemet fördelar sina medel effektivt. I detta ingår även att ställa samman en helhetsbild över i vilken utsträckning stöden bidrar till de regionalpolitiska målen. Effektema av stödsystemet i olika aktörsled bör belysas. Viktigt är hur företagen och sysselsätmingen påverkas men också den ackumulerade effekten i olika typer av regioner. En annan viktig dimension är hur stödverksamheten uppfattas av företag, kommuner och myndigheter.
Program- (Kh projektverksamheten bör i huvudsak bedrivas enligt den inriktning som NUTEK föreslår i sin fördjupade anslagsframställning. NUTEK: s kompetens och resurser inom området bör i första hand utnyttjas för att stödja (Kh utveckla det regionala utvecklingsarbete som bedrivs inom län (Kh kommuner. Verksamheten bör i första hand inriktas på insatser som berör flera regioner eller aktörer och där NUTEK fungerar som initiativtagare och samordnare. För att nå god effektivitet bör NUTEK: s resurser inom detta område koncentreras till ett begränsat antal delprogram. De olika delprogrammen bör vara tidsbegränsade och regelmässigt utvärderas.
Jag har erfarit att chefen för Arbetsmarknadsdepartementet avser att föreslå regeringen dels vissa åtgärder för att främja forsknings- och utvecklingsverksamheten i regionalpoUtiskt prioriterade områden, dels åtgärder för att stimulera kvinnors företagande. NUTEK bör ges en aktiv roll när det gäller planeringen och samordningen av dessa åtgärder.
NUTEK har utvärderingsansvaret för de olika regionalpolitiska stödformema. Detta arbete bedrivs enligt den plan som NUTEK utarbetat på uppdrag av regeringen. Vissa prioriteringar har gjorts i denna efter överläggningar meUan Arbetsmarknadsdepartementet och NUTEK.
Eneipförsörjning, energianvändning och elsäkerhet Prop. 1992/93:100
I resultatanalysen har NUTEK redovisat verksamheten inom områdena strategisk energiförsöijning, strategisk lagring, ledningsbunden energi (Kh elsäkerhet. Beträffande de tvä förstaämnda områdena sammanfattas redovisningen under Litt. E. Energi.
Inom området ledningsbunden energi har varje år behandlats ca 300 ansökningar om tillstånd att bedriva eldistiibutionsverksamhet (områdeskoncession), tillstånd för elkraftledningar (linjekoncession), tillstånd av förvärv eller överlåtelse av elanläggningar, ansökningar om prisreglering eller andra konsumentönskemål samt ansökningar om tillstånd för natargas-ledningar. Effektivisering av handläggningsmtiner (Kh regelförenklingar har gjort att verksamheten kunnat bedrivas med mindre personal. En maU för miljökonsekvensbeskrivningar i samband med byggande av kraftledningar har utarbetats tillsammans med Elverksföreningen.
Eldistributionsuttedningar i Hässleholms, Gislaveds (Kh Södra Närkere-gionema har avslutats. Ett förhandlingsunderiag för stmkturrationaliseringar har utarbetats.
En handbok om den kommunala energiplaneringen har utarbetats tiUsammans med Naturvårdsverket.
Verksamheten inom området effektivare energianvändning är främst inriktad på att genomföra det energipoUtiska programmet för effektivare användning av energi. Den årliga redovisningen av bl.a. detta program lämnas under litt. E. Energi i denna bilaga. I samband därmed redovisas även regeringens ställningstagande i fråga om detta program.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1992/93:21, bet. 1992/93:NU5, rskr. 1992/93:34) att överföra elsäkerhetsarbetet från NUTEK till det nyinrättade Elsäkerhetsverket (ESV) fr.o.m. ingången av år 1993. Elsäkerhetsverksamheten redovisas därför under anslaget G 10. Elsäkerhetsverket.
31 Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Övergripande mäl
Det övergripande målet för verksamhetsområdet Energiförsörjning (Kh energianvändning är att ftämja en säker, effektiv (Kh miljövänlig tillförsel (Kh användning av energi. Delmål är att:
- samhäUets energibehov med hög säkerhet skaU kunna tiUgcxloses under kriser och i krig,
- främja en effektiv och tiUförUtiig distribution (Kh överföring av ledningsbunden energi,
- den potential för energieffektivisering som är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig under 1990-talet skall utayttjas.
Resurser:
Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslagen
E 1, Drift av beredskapslager 330 551 000 kr
E 2, Beredskapslagring CKh industrieUa åtgärder 10 054 (XX) kr
E 3, Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m. 1 000 kr
E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 63 946 000 kr
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi 100 000 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
NUTEK:s fördjupande anslagsframställning visar, enligt min mening, att verksamheten inom området Ledningsbunden energi i stort bedrivits på ett tillfredsställande sätt. Något underlag för att bedöma effektiviteten inom området har emellertid inte redovisats, varför en sådan prövning inte kan göras.
Mina överväganden beträffande områdena Energiberedskap och Effektiv energianvändning återfinns under Utt. E. Energi i denna bilaga.
Riksrevisionsverket har i rapportema Elhushållningsprogrammet (NUTEK F 1992:2) och Beredskapslagringen av olja (NUTEK F 1992:27) redovisat resultaten av förvaltaingsrevisioner som gjorts inom verksamhetsområdet Energiförsörjning och energianvändning. Jag återkommer till dessa rapporter under litt. E. Energi.
Slutsatser
Utgångspunkten för de övergripande mål som bör gälla för verksamhetsområdet är de energi- och försvarspoUtiska riktiinjer som riksdagen har lagt fast.
Riksdagen antog våren 1992 regeringens förslag (prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om en elmarknad med konkurrens. Jag delar NUTEK:s bedömning att verksamheten inom området
32
Ledningsbunden energi bör bedrivas med oförändrad inriktaing i avvaktan på att reformeringen av elmarknaden genomförs. Det är emellertid angeläget att utrymmet för en ytterligare effektivisering av området tas tiU vara. De energipolitiska programmen för omstäUning (Kh utveckling av energisystemet omfattar insatser såväl under verksamhetsområdet Energiförsörjning (Kh energianvändning som Teknisk forskning (Kh utveckling. Mina slutsatser beträffande dessa program redovisas under litt. E. Energi.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
B 1. Närings-nåder
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskost-
181519 443 181 625 000 172 200 000
Från anslaget bekostas löne- (Kh övriga förvaltaingskostnader samt lokalkostnader vid NUTEK.
T.o.m. budgetåret 1992/93 tillförs anslaget inkomster från avgifter för koncessions- och behörighetsärenden som för budgetåret 1992/93 beräknas uppgå till ca 2,2 resp. 2,0 miljoner kronor.
Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK har för detta anslag föreslagit en realt oförändrad nivå med kompensation för högre lokalkostnader i samband med hyreshöjningar till följd av ombyggnadsåtgärder under kommande tteårspericxl.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mäl
I inledningen tUl detta littera har jag redovisat de övergripande mål som bör gälla för NUTEK :s verksamhetsområden utom för verksamhetsområdet Teknisk forskning och utveckling.
Resurser:
Ramanslag 1993/94 172 200 000 kr
Planeringsram:
1993/94 1994/95 1995/96
172 200 000 kr 168 800 000 kr 165 400 000 kr
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 13
33
Min fördjupade prövning av NUTEK:s verksamhet redovisas i inled- Prop. 1992/93:100 ningen till detta littera ckU under litt. E. Energi. Verksamhetsområdet BU. 13 Teknisk forskning och utveckling prövas i en forskningspoUtisk proposition som regeringen inom kort avser att överlämna till riksdagen.
Ett program har nyligen inletts vid NUTEK med syfte att inom verkets alla områden öka effektiviteten (Kh förbättra kvaliteten. Såvitt jag kan bedöma är uppläggningen av detta arbete ambitiöst. Det bör drivas med stor intensitet och kraft så att konkreta resultat i form av t.ex. resultatmått kan föreligga under våren 1993.
Enligt min mening bör NUTEK: s förvaltaingsmedel i fortsättaingen anvisas över ett ramanslag med en tteårig planeringsram.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till minskat behov av medel för förvaltaingskostnader till följd av att elsäkerhetsverksamheten överförts till den nya elsäkerhetsmyndigheten. Jag har även räknat med en viss minskning av resursbehoven för förvaltningsanslaget mot bakgmnd av vissa ändringar i inriktningen av NUTEK:s övriga verksamhet.I likhet med vad som gäller för andra myndigheter bör NUTEK omfettas av ett generellt rationaliseringskrav på ca 2 %.
De inkomster från avgifter för koncessions- CKh behörighetsärenden som hittills har tillförts anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillföras en inkomsttitel. Detta anslag har därför beräknats med kompensation för budgeterade avgifter för koncessionsärenden. Behörighetsärenden handläggs fr.o.m. den I januari 1993 av Elsäkerhetsverket.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den mtxiell som bör tillämpas. NUTEK kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna mtxlell. NUTEK kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Anslaget för NUTEK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt att fastställas enligt de redovisade riktiinjema CKh kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxlkänna de övergripande målen för verlcsamhetsområdena inom NUTEK:s ansvarsområden i enlighet med vad jag har förordat,
2. tiU Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 172 200 000 kr.
34
B 2. Närings- och teknikutvecklings verket: Utredningar' Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 13 999 046 Reservation 14 293 453
1992/93 Anslag 25 570 000
1993/94 Förslag 7 500 000
'Anslaget Närings- och teknikutvecklingsverket: Uttedningar och inforaiation.
Från anslaget betalas vissa kostaader i anslutning tiU NUTEK: s utredningsverksamhets basverksamhet, såsom lönekostaader för experter och projektanställd personal, reseersättningar, publikationstryck m.m. Innevarande budgetår anvisas även medel för s.k. särskilda utredningar, energiinformation och projektmedel till energianvändningsrådet under detta anslag.
Närings- (Kh teknikutvecklingsveiket
NUTEK föreslår att finansieringen av utredningsverksamheten ändras. Utredningsanslaget bör dimensioneras för att täcka basverksamheten. Anslaget skall också bidra till verkets eget utredningsbehov. De särskilda utredningama bör däremot uppdragsfinansieras.
Föredragandens överväganden
Innevarande budgetår har medel anvisats under anslaget för energiinformation och projektmedel till energianvändningsrådet. Jag anser att dessa verksamheter i stället bör finansieras från resp. sakanslag på energiområdet.
Jag har tidigare föreslagit att medel för särskilda uttedningsuppdrag från Näringsdepartementet till bl.a. NUTEK i fortsättaingen bör anvisas över anslaget A 3. Uttedningar m.m. Jämfört med innevarande budgetår innebär förslaget en minskad medelstilldelning över NUTEK:s utredningsanslag beroende på att endast vissa kostaader i anslutning till basverksamheten skall finansieras över anslaget. Jag föreslår således en överföring av vissa medel från detta anslag till anslaget A 3.
Basverksamhetens innehåll, inriktaing
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 500 000 kr.
35 B 3. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda Prop. 1992/93:100 företag m.m. BU. 13
1991/92
Utgift
I 012 627
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Riksdagen beslöt i december 1991 (prop. 1991/92:69, bet. I991/92:NU10, rskr. 1991/92:275) att bemyndiga regermgen att sälja statens alctier m.m., delar av verksamheter inkl. fast egendom i vissa angivna företag. I propositionen har regeringen anfört att omstmktare-ringsåtgärder i vissa företag kan komma att kräva betydande kapitalmsatser innan en försäljning är möjlig. Vidare krävs vid försäljning av större aktieinnehav i vissa fall att kostaader för försäljningsinsatser, reklam etc. betalas av säljaren. Kostaadema för omstmktarerings- samt försäljningsaktiviteter m.m. är svåra att i förväg beräkna eftersom de i hög grad beror på hur försäljningen organiseras.
Mot denna bakgmnd beslöt riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 och på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln för respektive år att anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. Med hänsyn till den osäkerhet som fortfarande råder bör ett förslagsanslag på I 000 kr anvisas även för budgetåret 1993/94. I enlighet med riksdagens beslut och vad jag anmälde i föregående års budgetproposition avser regeringen årligen i budgetpropositionen att redovisa genomförda privatiseringar. Denna redovisning återfinns i avsnittet om privatisering av statiigt ägda företag i inledningen till denna bilaga.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Kostnader för omstrukturering av vissa statUgt ägda företag m. m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 4. Täckande av eventuella föriuster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.
1991/92
Utgift
-
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Från detta anslag betalas utgifter för eventuella förluster i samband med infriandet av borgensförbindelser som tidigare har ställts ut genom Statens vattenfallsverk. Från anslaget betalas även utgifter för att fullgöra skyldig heter som avser riksgäldslån och statslån som har upptagits av Statens vattenfallsverk och vid årsskiftet 1991/92 har övertagits av VattenfaU AB. Från anslaget betalas vidare utgifter för staten som kan uppstå i samband 36
med skadestånd eller Uknande för ansvar mot tredje man till följd av verk- Prop. 1992/93:100 samhet i Statens vattenfallsverks rörelse. Bil. 13
Föredragandens överväganden
Anslaget inrättades i samband med riksdagens beslut (prop. 1990/91:87, bet. 1990/9I:NU38, rskr. 1990/91:318) att överföra huvuddelen av verksamheten vid Statens vattenfallsverk till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991/92. Riksdagens beslut innebär bl.a. att staten fortsätter att ansvara för de borgensförbindelser som Statens vattenfellsverk har ingått och som kan hänföras till den del av rörelsen som har överförts tiU Vattenfall AB. Vattenfall AB skall ersätta staten för dess kostaader vid ett eventuellt infriande. Regeringen har vidare med stöd av riksdagens beslut bemyndigat Riksgäldskontoret att under en övergångsperiod förvalta Vattenfall AB:s riksgäldslån. Dessa lån har upptagits av Statens vattenfallsverk och har övertagits av Vattenfall AB vid årsskiftet 1991/92.
Regeringen har med stöd av riksdagens beslut bemyndigat Riksgäldskontoret att lämna lån till Vattenfall AB inom en ram om 5 miljarder kronor som skaU kunna utayttjas för kortfristiga ändamål.
Några förluster med anledning av statens borgensåtaganden och Riksgäldskontorets utiåning till Vattenfall AB fömtses inte under budgetåret 1992/93. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på I 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Täckande av eventuelUi förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
B 5. Småföretagsutveckling
1991/92 Utgift 218 450 291 Reservation 170 720 904
1992/93 Anslag 163 594 000 1993/94 Förslag 170 000 000
Från anslaget betalas kosöiader för dels de regionala utvecklingsfondemas verksamhet med mformation, rådgivning, utiiUdning och finansi-ermgsverksamhet, dels vissa cenöala insatser, bl.a. mom områdena kompetensutvecklmg, mtemationaUsering, nyetablermg och uidusöieU design.
Närings- och teknikutvecklingsverket
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) föreslår att anslaget
beräknas tiU 166,9 mUjoner kronor för budgetåret 1993/94, utöver 37
medel tiU regeringens disposition på för närvarande ca 1,6 nuljoner Prop. 1992/93 kronor. BU. 13
Föredragandens överväganden
Utvecklingen i små och medelstora företag har avgörande betydelse för dynamUcen i näringsUvet ckU för sysselsätttiingen.
Riksdagen antog hösten 1991 ett samlat program för en ny småföretagspoUtik på gmndval av propositionen om en ny småföretagspoUtik (prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93).
Den nya småföretagspoUtUcen har följande huvudsakUga innehåll:
- förbättrad rättssäkerhet bl.a. genom att äganderätten CKh näringsfriheten skrivs in i gmndlagen,
- en effektiv konkurrens skapas i privat (Kh offentiig verksamhet,
- skattetrycket sänks,
- en effektiv riskkapitahnarknad för småföretag skapas,
- arbetsrätten ses över, varvid småföretagens intressen särskUt beaktas,
- lagar och andra regler på olUca områden förenklas och tas om möjUgt bort,
- nyetablering och Europakontakter underlättas.
Som nyss nämnts har under hösten 1992 i två propositioner lagts fram förslag med betydelse för småföretagens kapitalförsörjning, vUka har godtagits av riksdagen.
Den allmänna uiriktningen av småföretagspoUtUcen mnebär att goda genereUa fömtsättningar skapas för småföretagen. RUctade insatser blir mindre motiverade. Det minskar ytterUgare behovet av medel på detta anslag. Kvarvarande medel på anslaget bör huvudsakUgen gå tiU utvecklingsfondemas verksamhet. Utvecklingsfondema bör i sin verksamhet prioritera nyetableringsmsatser och Europakontakter. Utvecklingsfonderna fömtsätts även i fortsättiungen uppmärksamma de särskilda msatser som kan behövas för kvmnor som startar företag.
Huvuddelen av genomförandet av de msatser som behövs bör hgga på regional och lokal nivå, där samhäUets organ - firämst utvecklingsfonderna - bör samverka med bl.a. handelskamrar, andra privata organisationer och banker i genomförandet av insatsema. Insatsema på central nivå inom NUTEK kan därmed minskas.
Det är vUctigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de förändringar som ett närmande tiU EG medför i form av både en ökad konkurrens och vidgade möjUgheter tiU expansion på den europeiska marknaden. I propositionen (prop. 1992/93:82) Kapital för nya företag, m.m. har lämnats en redovisnmg för bl.a. NUTEK:s arbete med dessa frågor.
På gmndval av nyss nämnda proposition har riksdagen bemyndigat regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institatet för Företagsutveckling (SIFU). Bidrag för verksamheten bör inte lämnas efter budgetåret 1992/93. Avvecklingskostaader föreslås belasta ett särskUt anslag (B 10. Avveckling av Stiftelsen Institatet för Företagsutveckling).
38
Statsmaktema har beslutat att mföra en möjUghet att få nyföretagarlån Prop. 1992/93 vid etablering av nya företag (prop. 1992/93:82, bet. 1992/93:NUI9, BU. 13 rskr. 1992/93:145). Utvecklingsfondema fömtsätts medverka vid beredning och uppföljning av sådana ärenden. EnUgt min mening bör fondemas kostaader i samband med dessa uppgifter täckas av de bidrag de får firån detta anslag.
Vissa frågor om utvecklingsfondemas egen finansieringsverksamhet har behandlats i den nyss nämnda propositionen. Jag avser att inom kort inhämta regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning om utvecklingsfondemas framtid.
Medel tUI Stiftelsen Svensk Industridesign anvisas innevarande budgetår över anslaget Ätgärder för att främja industridesign. Detta anslag bör nu upphöra. Från anslaget Småföretagsutveckling bör särskUda medel anvisas för insatser för att stimulera designutveckling i små och medelstora företag. NUTEK bör i första hand kanaUsera dessa medel via Stiftelsen Svensk Industridesign. EventaeU reservation på anslaget Ätgärder för att främja industridesign bör föras tiU anslaget Småföretagsutveckling för att användas för designfrämjande ändamål. Även bidrag tiU organisationer på hantverkets område bör bekostas med medel från detta anslag.
Medel för att bekosta viss mnovationsverksamhet har hittiUs anvisats från anslaget F 1. Teknisk forskning och utveckling. Det gäUer bl.a. information, rådgivning m.m. genom Svenska Uppfinnareföreningen och bidrag tiU s.k. teknopoler. Sådana msatser bör i fortsättningen bekostas med medel från anslaget Småföretagsutveckling.
Jag beräknar anslaget SmåföretagsutveckUng sammanlagt tiU 170 mUjoner kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 170 000 000 kr.
B 6. Styrelsen för Sverigebilden
1991/92 Utgift 121 010 240' Reservation 2 454 760
1992/93 Anslag 100 000 000* 1993/94 Förslag 100 000 000
' Anslaget Stöd till tarism och rekreation Anslaget Stöd till tarism
Styrelsen för SverigebUden har tiU uppgift att bidra tiU spridandet av information om Sverige utomlands CKh bistå med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer svenskt näringsUv och då särskUt tarismbranschen tiU gcxlo.
39 Styrelsen för SverigebUden fuUgör sin uppgift genom upphandUng av Prop. 1992/93 tjänster med inrikming på information och marknadsföring av Sverige BU. 13 utomlands. Informationsinsatsema skaU samordnas med verksamhetema inom Svenska institatet (Kh Sveriges exportråd.
Fömtom upphandUng av informations- (kU marknadsföringstjänster skaU Styrelsen för SverigebUden besluta i vissa bidragsärenden, delta i långsUctig kunskapsuppbyggnad bl.a. genom att ombesörja erforderUg statistik, lämna remissyttranden i ärenden med anknytning till sitt verksamhetsområde samt ansvara för intemationella kontakter med avseende på tarism i den mån dessa inte iåUer under någon annan myndighets eUer organisations ansvarsområde.
Styrelsen för SverigebUden skaU också upphandla tjänster i syfte att särskUt främja de handUcappades behov av rekreation.
Styrelsen för SverigebUden
Styrelsen för SverigebUden har hemstäUt om ett anslag på 100 nuljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
RUcsdagen beslutade våren 1992 om en avveckling av Sveriges ta-ristråds verksamhet samt att statens mål för sina insatser inom ta-rismområdet främst bör vara att dels påverka SverigebUden utomlands genom att sprida allmän utlandsmriktad Sverigemformation, dels bistå med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer tarismbranschen i dess heUiet tiU godo (prop. 1991/92:100 bU. 13, bet. 1991/92:KrU16, rskr. 1991/92:196).
Turistrådets verksamhet upphörde den 30 juni 1992. De avvecklingskostaader som inte kunnat bestridas från anslag för budgetåret 1991/92 belastar ett separat anslag SärskUda avvecklingskostaader för Sveriges taristråd, som är uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.
En ny myndighet. Styrelsen för SverigebUden, har inrättats med uppgift att besluta i frågor om de statUga insatsema för tarism. Myndigheten skaU endast undantagsvis bedriva egen operativ verksamhet inom tarismområdet.
Företag och organisationer mom tarismbranschen har nyUgen bUdat ett bolag, Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden, som skaU tillhandahålla informations- CKh marknadsföringstjänster för att utveckla resandet tiU cKh i Sverige. EnUgt nyss nämnda riksdagsbeslut bör bolaget för att kunna bygga upp sin verksamhet och för att statens insatser skaU få avsedd effekt kunna räkna med att fä uppdrag i betydande omfattning under rimUg tid mnan statens upphandling kan styras helt av kommersiella överväganden. Detta är nödvändigt som ett led i strävandet mot ett ökat branschansvar.
Det är enUgt min mening i första hand tarismbranschen själv som bör ansvara för sina gemensamma informations- och marknadsföringsåt- 40
gärder. Staten bör svara för den samlade SverigebUden utomlands,
medan branschen bör svara för den kommersieUt inriktade marknadsför- Prop. 1992/93 mgen. BU. 13
Riksdagen har i december 1992 beslutat om ett nytt regelverk för den offentUga upphandlingen i Sverige med anledning av de krav som stäUs genom EES-avtalet (prop. 1992/93:88, bet. 1992/93:FiU5, rskr. 1992/93:120). Sverige har genom detta avtal åtagit sig att införa regler som motsvarar EG:s regler om den offentUga upphandlingen inom den inre marknaden. Genom avtalet skapas fömtsättningar för en gemensam marknad för den offentUga upphandlingen inom hela det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detta innebär att Styrelsen för SverigebUden vid sin upphandling måste följa de regler som gäUer inom EG vid upphandUng överstigande vissa tröskelvärden. Någon särbehandling vad gäUer upphandling av det branschgemensamma bolaget kan därför, enUgt min merung, inte längre komma i fråga så snart EES-avtalet träder i kraft.
I arbetet med att påverka SverigebUden utomlands är det viktigt att informationsinsatsema samordnas, dels som nu görs med verksamhetema inom Svenska mstitatet och Sveriges exportråd, dels också med den verksamhet som pågår inom Invest in Sweden-projektet för att främja utiändska investeringar i Sverige. Det är min uppfattning att de sålunda sammanförda mformations- (Kh marknadsföringstjänstema kommer hela det svenska näringsUvet tiU godo.
Invest in Sweden-projektet är en försöksverksamhet som startade år 1990 med uppgift att fi-ämja utländska mvesteringar i Sverige. Verksamheten har hitintiUs koncentrerats tiU Japan. År 1992 etablerades ett investeringskontor i Tokyo. Arbetet bedrivs i nära samarbete med ambassad, handelssekreterare CKh teknisk attaché. Syftet med verksamheten är att aktivt verka för att öka käimedomen om fömtsätöungama för investeringar i Sverige.
I enUghet med vad som omnämns i prop. 1990/91:87 om näringspoUtik för tiUväxt har en utvärdering av projektet genomförts. I den nu genomförda utvärderingen anförs att projektet är att betrakta som en långsUctig satsning vars effekter uppkommer efter ett par år. I fortsättningen bör verksamheten utvidgas tiU att gälla även andra länder än Japan. Förslag firamförs om ökad samverkan mellan berörda myndigheter.
Invest in Sweden-projektet bör nu vidgas tiU att omfatta bl.a. Storbritannien, Tyskland ckU USA. Beskickningarna i dessa länder bör engageras i arbetet. Det bör dock ske mom ramen för befintUga resurser vid beskickningarna. Sveriges exportråd bör också kunna spela en vUctig roU i genomförandet av projektet bl.a. genom att handelskontoren engageras för specifika uppdrag.
Styrelsen för SverigebUden har tillkommit för att i huvudsak tiUgodose behovet av presentation i udandet av Sverige som tarismland. Verksamheten syftar dcKk tiU att ge en allmän förstärkning av informationen om Sverige utomlands och styrelsen skaU bistå med exportfirämjande marknadsföringsmsatser som kommer svenskt näringsUv tiU godo.
Det innebär att styrelsen även bör få ett huvudansvar vad gäUer pre- 41
sentationen utomlands av Sverige som investermgsland. Styrelsen be-
sitter en stor kompetens vad gäUer informations- ckU marknadsförings- Prop. 1992/93 frågor. Denna torde komma tiU stor nytta inom ramen för arbetet med Bil. 13 Invest in Sweden. Styrelsen bör ha ett övergripande ansvar för att lägga fast en strategi vad gäUer informationsinsatsernas inriktaing.
Dessa centrala uppgifter innebär att Styrelsen för SverigebUden kommer att identifieras med Invest in Sweden-projektet och vara den firämsta operativa aktören i genomförandet av verksamheten. Styrelsens kansU bor CKkså tiUföras den personella förstärkning som erfordras för den utvidgade verksamheten.
I verksamheten bör styrelsen genom uppdrag även kunna lägga vissa uppgifter på Närings- CKh teknikutvecklingsverket (NUTEK) varigenom NUTEK:s resurser för bl.a. utredningar CKh framtagning av fektaunder-lag kan utayttjas. NUTEK kan även fä ansvaret för viss projektiedning och uppföljning av vissa investeringsprojekt.
De medel som jag har beräknat för Invest m Sweden-projektet jämte de medel som jag har beräknat för främst upphandling av mformations-och marknadsföringstjänster inom tarismområdet uppgår till sammanlagt 100 nuljoner kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxlkänna vad jag har anfört om inriktningen av marknadsfö rings- och informationsmsatsema,
2. tiU Styrelsen för SverigebiUlen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 100 0(X) 000 kronor.
B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.
1991/92 Utgift 5 948 652
1992/93 Anslag 5 000 000
1993/94 Förslag 5 000 000
Medel firån anslaget används för att:
1. mfria statUga garantier enUgt förordningen (1978:507) om mdustri-garantUån m.m. (upphävd 1987:424),
2. infria statUg garanti som har bevUjats enUgt brev (Handelsdepartementet) den 30 juni 1965 tiU KommerskoUegium och Fullmäktige i riksbanken angående föreskrifter i fråga om statUg garanti för lån tiU tarist-hoteU,
3. infria statUg garanti som har lämnats enhgt förordningen (1977:387) om mvestermgsgaranti (upphävd 1980:442),
4. infria statUg garanti som har lämnats enUgt förordmngen (1977:1123) om statUgt stöd tiU stmktaråtgärder inom specialstålindus-öin m.m. (upphävd 1979:1180),
5. infria statiiga sfruktargarantier, särskUda struktargarantier för textU- 42 och konfektionsindustriema samt särskUda stmktargarantier för ma-
nueU glasindusöi som har lämnats enUgt förordrungen (1981:661) om Prop. 1992/93 stmktargarantier m.m. (upphävd 1985:434), BU. 13
6. bekosta bidrag tUl regionala utvecklingsfonder för att tiU viss del täcka förluster i aiUedning av sådana garantier - enUgt förordningen (1982:682) om statUg finansiering genom regional utvecklingsfond (upphävd 1987:894) - som fondema har beslutat om t.o.m. år 1983 öfr prop. 1983/84:40 bU. 10, bet. I983/84:NU8, rskr. 1983/84:94).
Några nya åtaganden som kan leda tiU utiKtalningar från detta anslag görs mte längre. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör beräknas tUl 5 mUjoner kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.
B 8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin
1991/92 Utgift 151 014 885 1992/93 Anslag 130 000 000 1993/94 Förslag 100 000 000
Syftet med de stöd tiU varvsindustrin som i olika former har tillämpats i Sverige sedan 1970-talet har varit att utjämna skillnadema i konkurrensvillkor meUan svenska och utländska varvsföretag.
Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100, bU.I4, bet. 1988/89:NU22, rskr. 1988/89:177) att avskaffa dåvarande räntestöd fr.o.m. den I januari 1990. Fram tiU detta datam kunde räntestöd utgå tUl såväl inhemska beställare som vid export. Även kreditgarantier upphörde som stödform vid detta datam. I stäUet skuUe s.k. kontantstöd kunna utgå under perioden 1990-1992 för order som tecknades före utgången av år 1992. Ansökningar om sådant stöd skaU ha kommit in tiU Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) före den 15 januari 1993. Därefter upphör även denna stödform.
Kostaadema budgetåret 1993/94 cKh ett antal kommande budgetår hänför sig tiU tidigare bevUjade stöd. Löptiden för lån med räntestöd kunde maximalt uppgå tiU 15 år. Statens utgifter sjunker dock successivt och kommer att upphöra helt år 2004.
NUTEK, som är beslutande myndighet i ärenden om statUgt stöd tiU fartygsfinansiering, har beräknat kostaaden för räntestöd m.m. tiU 100 mUjoner kronor för budgetåret 1993/94. I denna beräkning mgår även kostaaden för redan bevUjade äldre kontantstöd, som skaU betalas ut terminsvis.
Ett förslagsanslag om 100 mUjoner kronor för räntestöd m.m. tiU varvsmdustrin bör föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1993/94.
43
HemstäUan Prop. 1992/93
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.
B 9. Medel till AB Göta kanalbolag for upprustning och drift av kanalen
Nytt anslag (förslag) 15 000 000
I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för överföring av verksaniheten vid Domänverket tiU aktiebolagsform (prop. 1991/92:134, bet. I991/92:NU33, rskr. 1991/92:351) behandlades även det framtida ansvaret för AB Göta kanalbolag. Riksdagen ansåg det vara en statiig angelägenhet att ansvara för att Göta kanal i framtiden uppmstas och drivs så att kanalens värden som ett kultarhistoriskt byggnadsverk och ett attraktivt tarisönål kan vidmakthållas. AB Göta kanalbolag skaU därför kvarbU i statens ägo där kanalbolaget ckU kanalfastigheten skaU vara en sammanhållande enhet. Vidare skaU skogsmarken som nu ägs av kanalbolaget överföras tiU Domän AB. SlutUgen skaU finansieringen av kanalens uppmstning tiUförsäkras genom statsmakternas försorg.
Efter riksdagsbeslutet om Domänverkets bolagisering har förvaltningen av aktiema i AB Göta kanalbolag överförts från Domänverket tiU KammarkoUegiet. Fr.o.m. den 1 juU 1992 är Näringsdepartementet huvudman för AB Göta kanalbolag.
Jag har i propositionen 1992/93:51 om medel tiU AB Göta kanalbolag för upprusöiing och drift av kanalen budgetåret 1992/93 närmare beskrivit kanalbolaget CKh kanalen samt hittiUsvarande och kommande uppmstningsbehov av kanalen cKh därvid, i syfte att klara av nödvändiga mvesteringar inför kommande säsong, hemstäUt att regeringen föreslår riksdagen att anvisa ett reservationsanslag på 15 mUjoner kronor för uppmstning (kU drift av kanalen budgetåret 1992/93. Jag anmälde att för budgetåret 1993/94 i budgetpropositionen motsvarande medel bör anvisas genom särskUt anslag.
AB Göta kanalbolag har i en skrivelse den 23 november 1992 föreslagit att ett anslag för uppmstning och driftbidrag tUI kanalen uppförs med 18 mUjoner kronor för budgetåret 1993/94.
I likhet med budgetåret 1992/93 delar jag mte bolagets bedömning av kostaadema för budgetåret 1993/94. Även för budgetåret 1993/94 bedömer jag att 15 nuljoner kronor torde vara tillräckUgt för att klara av nödvändig uppmstning och drift av kanalen inför säsongen 1994.
44
HemstäUan Prop. 1992/93
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Medel till AB Göta kanaUjolag för upprustning och drift av kanalen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15 000 000 kr.
B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
Nytt anslag (förslag) 1 000
Riksdagen har genom beslut i december 1992 (prop. 1992/93:82, bet. 1992/93:NUI9, rskr. 1992/93:145) bemyndigat regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institatet för Företagsutveckling (SIFU) samt vidta de ätgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen. Överläggningar har inletts med olika intressenter för att söka lösningar som innebär att hela eUer delar av SIFU:s verksamhet skaU bedrivas i privat regi. Vissa kostaader kan komma att uppstå för staten i samband med bl.a. avveckling av stiftelsens personal, lokaler m.m. Sådana kostnader bör betalas från ett särskUt anslag.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
c. Exportkrediter m.m. Prop. 1992/93:100
BU. 13 Medel för att täcka statens kostnader för statsstödda exportkrediter anvisas över tre anslag, nämUgen C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fertyg m.m. samt C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånUg kreditgivning tiU u-länder.
C I. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit
1991/92 Utgift
-
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
■ Från anslaget betalas ersättning tiU AB Svensk Exportkredit (SEK) för skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter, som SEK lämnar enUgt rUcsdagens beslut år 1978 (prop. 1977/78:155 bU. 3, bet. 1977/78:NU73, rskr. 1977/78:379 och prop. 1978/79:49, bet. 1978/79:NU17, rskr. 1978/79:115), år 1981 (prop. 1980/81:130, bet. 1980/81 :NU58, rskr. 1980/81:246) samt år 1990 (prop. 1989/90:44, bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153). Systemet mnebär att SEK har givits möjUghet att finansiera exportkrediter tiU villkor som överensstämmer med intemationeUt överenskomna regler. Detta kan leda tiU att utlåningsräntoma Ugger under upplåningskostaadema. Staten täcker eventaeU skillnad meUan utiåningsränta och upplåningskostaad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver upp- och utiåning för dessa krediter i en särskUd, avgränsad del av bolagets verksamhet och redovisar en särskUd balansräkning för denna kreditgivning.
Reglerna för kreditgivningen återfinns i förordningen (1981:665) om exportkreditfinansiering med statUgt stöd (ändrad senast 1989:826). EnUgt förordningen skaU villkoren för krediterna stå i överensstämmelse med de överenskommelser om riktlinjer för begränsning av statUgt stöd vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, främst OECD:s s.k. konsensusöverenskommelse samt med tiUämpningen av överenskommelserna. Regeringen har också gcxikänt OECD:s förstärkta överenskommelse beträffande villkor för bl.a. statsstödda exportkrediter som trädde i Icraft den 15 febmari 1992. Med denna överenskommelse marknadsan-passades vUlkoren för de statsstödda kreditema ytterUgare.
På gmnd av anpassningen tiU marknadsmässiga räntor för de stats stödda kreditema har statens kostaader för nya krediter i stort sett upphört. TiUsammans med en ökad effektivitet och minskade kursför luster mnebär det att kreditgivningen enUgt SEK:s beräkningar för budgetåret 1992/93 bör ge överskott. Överskott mbetalas tiU staten. Svängningar kan dock förekomma på gmnd av förändringar i valutakur ser och räntor, varvid nya underskott kan uppkomma. '*"
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:1(K)
SEK-systemet för statsstöd tiU finansiering av kapitalvamexporten infördes för att möta andra länders kraftiga subventioner av deras kapital-varuexport genom exportkrediter. Anpassningen av minimiräntesatsema tiU marknadsräntoma innebär att subventionsinslaget i nya krediter i stort sett har upphört. Den intemationella konkurrensen med förmånUgare krediter tiU u-länder, i första hand s.k. u-krediter via u-Iandsbi-ståndet, har tenderat att öka under senare år. Intemationella överenskommelser har emeUertid lett tiU en skärpt disciplin även på detta område.
Efterfrågan på projekt och kapitalvaror har minskat i de öaditionella köparländema. SEK har i aUt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten. Jag ser positivt på en sådan återgång tiU marknadsmässiga exportkrediter.
Möjlighetema att lämna statsstödda krediter för export är fortfarande i många feU utslagsgivande för svenska företags möjUgheter att erhålla order på vissa slag av projekt och på kapitalvaror. Det minskande antalet kredifvärdiga marknader har inneburit en hårdnande konkurrens.
SEK har redovisat bedömningar av det framtida utfaUet för den statsstödda kreditgivningen. Verksamheten kan för budgetåret 1992/93 komma att ge ett överskott. Beräkningen av utfaUet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Kostnader för statsstödd exporikredUgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.
1991/92
Utgift
2 250 435
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
I 000
Under detta anslag redovisas kostaader för räntestöd tiU finansiering av export av fertyg. EnUgt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med utgången av år 1989. Kostaadsberäknmgen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare gjorda åtaganden. Kreditgivningen kan resultera i ett överskott. Risken för att anslaget kommer att belastas kan dock mte negUgeras. Anslaget bör därför föras upp med ett formeUt belopp av 1 000 kr.
47
HemstäUan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Kostnader för statsstOdd exportkreditgivning avseende expon av fartyg m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 3. Ersättning for extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder
1991/92 Utgift 55 432 748
1992/93 Anslag 70 000 000 1993/94 Förslag 55 000 000
Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre förmånUga krediter tiU u-länder. Ett nytt system för s.k. u-krediter mfördes fr.o.m. den I januari 1985 (prop. 1983/84:100 bU. 5 p. C 8, bet. 1983/84:UU15, rskr. 1983/84:334). Detta anslag belastas endast kostnader för åtaganden som har gjorts intiU utgången av år 1984. Kostaadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Jag beräknar kostaadema för budgetåret 1993/94 tiU 55 nuljoner kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Ersättningför extra kostnader för förmånlig kreditgivning tiU u-länder för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 55 000 000 kr.
48 D. Marknads- och konkurrensfrågor Prop. 1992/93:100
BU. 13 I syfte att uppnå ökad och effektivare konkurrens i såväl privat som offentUg verksamhet har en ny myndighetsstruktar införts på konkurrensområdet den I juU 1992. Då mrättades det nya Konkurrensverket med uppgift att verka för effektiv konkurrens i privat och offentUg verksamhet. Sam-tidigt lades Näringsfnhetsombudsmannen (NO) (Kh Statens pris- och konkurrensverk (SPK) ner.
Vidare fick länsstyrelsema den 1 juU 1992 uppgifter inom konkurrensområdet. Dessa motsvaras i stor utsträckning av dem som Konkurrensverket har med det undantaget att rättstillämpande uppgifter samlas tiU den centrala nivån. Länsstyrelsen kommer därmed verka för en effektiv konkurrens i privat och offentUg verksamhet tiU nytta för konsumentema (Kh i samverkan med Konkurrensverket informera om den nya konkurrenslagen samt om EES-avtalets konkurrensregler. Chefen för CivUdepartementet kommer senare i dag att precisera vad länsstyrelsemas konkurrensfrämjande arbete närmare bör omfatta.
Riksdagsbeslutet med anledning av 1992 års budgetproposition innebar att de konkurrensfrämjande myndighetema dunensionerades med hänsyn tiU aktaella förändringar av poUtUcen och regelverket på området. Detta gäUer såväl Marknadsdomstolen och Konkurrensverket centtalt som länsstyrelsema regionalt. Resursema för den åtgärdsm-riktade konkurrenstiUsynen förstärktes därvid.
Den nya konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NUI7, rskr. 1992/93:144) som riksdagen i dag har antagit och som skaU träda i kraft den 1 juU 1993 innebär principella förändringar i domstolsprövningen som inte kunde överbUckas vid föregående års budgetprövning. Stockholms tingsrätt kommer att bh första instans i samtUga konkurrensrättsUga frågor och tiUförs därigenom ett nytt målområde. Erfarenheterna får utvisa i vad mån anslaget D 2. Domstolama m.m. under andra huvudtiteln behöver justeras. Regeringen avser därför att följa upp verksamheten efter viss tid.
Vid övergången den 1 juU 1993 tiU den nya konkurrenslagstiftningen, som har EG:s konkurrensregler som förebUd, är det särskUt angeläget med en snabb, likformig och konsekvent rättstiUämpning. Marknadsdomstolens prejudikatskapande roU (kU den nya sammansättningen med domare och ekonomiska experter ger fömtsättningar för detta. Dessa krav kommer också att beaktas i samband med de överväganden som för närvarande görs inom regeringskansUet med utgångspunkt i departementspromemorian (Ds 1992: 38) Domstolsväsendets organisation jämte remissvaren över utredningen.
KonkurrenspoUtiken måste i viktiga avseenden bygga på utvärdering av oUka marknaders funktionssätt, konkurrensbegränsningars effekter sarnt vUka resultat som kan nås med olika konkurrenspoUtiska medel. Regeringen bedömer det som angeläget att inriktningen av konkurrens- poUtUcen i ökad utsträckning grundar sig på resultat som forskningen ger. Angelägna forskningsuppgifter finns inom de ekonomiska och juridiska vetenskaperna samt framföraUt i skärningspunkten meUan 49
dessa omräden. Det konkurrenspoUtiska forskningsråd som är knutet till
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13
Konkurrensverket kommer att ha en vUctig roU när det gäUer att stunu- Prop. 1992/93:100 lera forskningen på konkurrensområdet. Regeringen kommer att ta upp Bil. 13 frågan om insatser för att stärka forskningen på konkurrensområdet i den forskningspoUtiska proposition som regeringen inom kort avser att förelägga riksdagen.
Arbetet med att förenkla och EG-anpassa den näringsrättsUga lagstiftningen fortgår. En särskUd utredare har fått i uppdrag att se över frågor om tiUsyn, kompetens- (Kh lämpUghetsprövning m.m. när det gäUer revisorer.
D 1. Marknadsdomstolen
1991/92 Utgift 4 217 000
1992/93 Anslag 5 270 000
1993/94 Förslag 6 080 000
Marknadsdomstolen handlägger ärenden enhgt konkurrenslagen (1982:2:729), lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbmksprodukter, marknadsföringslagen (1975:1418), konsumentkreditiagen (1977:981), lagen (1978:763) med vissa bestänunelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror, konsumentförsäkringslagen (1980:38), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhåUanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor meUan näringsidkare, produktsäkerhetslagen (1988:1604), prismformationslagen (1991:601) samt lagen (1992:138) om tiUämpning av avtal meUan Sverige, Norge och EEG om civU luftfart.
Marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen har i sin anslagsframställning för pericxlen 1993/94 - 1995/96 anfört att domstolen har tiU huvuduppgift att på gmndval av ett antal bestämda lagar meddela avgöranden i anhängiggjorda ärenden. Detta är en entydig uppgift cKh någon altemativ inriktning av verksamheten kommer inte i fråga, om inte den marknadsrättsUga lagstiftningen genomgår omfattande förändringar. Även den dömande verksamhetens fektiska omfattning står utanför domstolens kontroU. Marknadsdomstolen har anfört att syftet med verksamheten under de tre senaste budgetåren har uppnåtts. Resultatet av verksamheten kan mte utvärderas i mera preciserade termer. Det finns dcKk skäl att anta att effektiviteten i verksamheten har ökat. EnUgt Marknadsdomstolen bör verksamhetens mriktning Ugga fest under treårsperioden. Domstolen har vidare erinrat om att statsmaktema under många år be-slutat om realt oförändrade resurser för domstolen på gmnd av den stora arbetsbelasbiingen. Domstolen har bedömt att denna kommer att bestå eUer öka något.
50 Företfragandens överväganden
Sanunanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Övergripande mål
Det övergripande målet för Marknadsdomstolen skaU vara att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål (Kh ärenden som den har att handlägga samt att leda rättsutvecklingen (Kh främja en enhetiig rättstillämpning mom det marknadsrättsliga området.
Resurser Ramanslag 1993/94 6 080 000 kr
Planeringsram:
1993/94 1994/95 1995/96
6 080 000 kr 6 080 000 kr 6 080 000 kr
Resultatbedönming
Jag delar Marknadsdomstolens bedömningar i anslagsframställningen avseende perioden 1993/94 - 1995/96 vad gäller de hittillsvarande erfarenhetema av verksamheten. Resultaten har inte utvärderats i mer preciserade termer. Indikationer finns dock på att effektiviteten i verksamheten har ökat.
Fördjupad prövning och slutsatser
Marknadsdomstolens verksamhet styrs av de lagar som anger ramen för verksamhetsområdet och av initiativ från dem som kan anhänggöra ärenden inför domstolen. Detta kommer att gälla även framdeles. Den europeiska integrationen, den nya konkurrenslagen (Kh andra förändringar i marknadsrätten som övervägs kommer att påverka domstolen men inte föranleda någon väsentiig förändring av inriktaingen eller arbetssättet.
Jag delar Marknadsdomstolens bedömning av de krav som kommer att ställas på domstolen och vill stryka under behovet av en snabb, likformig och konsekvent rättstillämpning. Det övergripande målet för domstolen skall därför vara att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som den har att handlägga samt att leda rättsutvecklingen och främja en enhetiig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området.
Marknadsdomstolen har redan erhållit ökade medel för att förstärka sm per-sonal till följd av de krav som europaintegrationen och den nya konkurrenslagen ställer. Min bedömning är att domstolen under planeringsperioden i princip bör disponera oförändrade resurser. Ett rationaliseringskrav om ca 2 % bör gälla för domstolen enligt den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag.
51 Jag bedömer att medel för verksamheten bör anvisas över ett treårigt Prop. 1992/93:100 ramanslag. Bil. 13
Planeringsramen för pericxlen 1993/94 - 1995/96 har mot denna bakgmnd beräknats till 18 240 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Marknadsdomstolen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU. Marknadsdomstolen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (Kh medlen under anslaget D I. Marknadsdomstolen förs till detta konto.
Anslaget för Marknadsdomstolen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktlinjema (Kh kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Marknadsdomstolens ansvarsområde skaU vara i enlighet med vad jag har förordat,
2. tiU Marknadsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 6 080 000 kr.
D 2. Konkurrensverket
1992/93 Anslag 61 000 000'
1993/94 Förslag 62 000 000
'Anslaget Konkurrensmyndighet
Konkurrensverket är central förvalmingsmyndighet för konkurrensfrågor.
Det övergripande målet för Konkurrensverket är att främja en effektiv konkurrens i såväl privat som offentiig verksamhet.
Inriktaingen av vericsamheten vid Konkurrensverket redovisades i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:1(X) bil. 13). Den särskilde uti-edare (dir. 1991:125) som tillkallades för att förbereda inrättandet av Konkurrensverket påböljade arbetet med mål- CKh resultatstyming. Regeringen har senare i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 preciserat övergripande mål, verksamhetsmål och resultaticrav. Detta underiag har legat till gmnd för den verksamhetsplanering som genomförts vid myndigheten (Kh som finns redovisad i anslagsframställningen för perioden 1993/94 - 1995/96. Konlcurrensverket har i sin framtidsbedömning bl.a. redovisat vad ett
närmande till EG:s ordning på konkurrensområdet, både genom EES- Prop. 1992/93:100 avtalet ckU genom en EG-anpassad svensk konkurtenslag innebär för verk- Bil. 13 samhetens inriktaing. Konkurtensverket har i en skrivelse tiU regeringen i november 1992 redovisat en inventering av möjUga åtgärder när det gäller avreglering (Kh hinder för konkurrens inom offenUig sektor. Med de tidigare givna fömtsättaingama för verksamheten, den genomförda verksamhetsplaneringen och den redovisade framtidsbedömningen som gmnd har Konlcurrensverket preciserat de mål som bör gälla för verksamheten.
Konkurrensverket anger som sitt övergripande mål att verka för en effektiv konkurrens i privat (Kh offentiig verksamhet tiU nytta för konsumentema.
Verksamhetsmålet är att aktivt motverka och ingripa mot konkurrensbegränsningar som skadar konsumentema samt att verka för ett konkurrens-inriktat synsätt i samhäUet.
Konkurrensverket har som resultaticrav angivit att verket skall tilllämpa konkurtenslagstifmingen på ett snabbt, kompetent, likformigt (Kh rättssäkert sätt, de förslag som lämnas angående avreglering och konkurrens inom offentiig sektor skaU vara rätt prioriterade, konkreta och genomarbetade, den information som lämnas skall vara relevant, lättillgänglig och saklig samt att det skall vara balans mellan verkets olika verksamhetsgrenar. Verksamhetsmålen är relaterade till hur de viktigaste intressentema uppfattar vericsamheten (Kh mätaingar av måluppfyllelsen kommer under treårsperioden att ske genom upprepade kunskaps- och attitydundersökningar riktade till de viktigaste intressentgmppema. Vid sidan om mätningar av måluppfyllelsen kommer Konkurrensverkets övriga aktiviteter att registteras och redovisas i kvantitativa termer. Antalet ärenden inom ramen för tillämpningen av konkurtenslagstifmingen kommer att redovisas fördelat på olika kategorier av beslut med beräkning av genomsnittiiga handläggningstider. Motsvarande redovisningar kommer att göras av avregleringsförslag respektive förslag för att öka konkurrensen i offentiig sektor. Informationsinsatser (Kh aktiviteter av engångskaraktär kommer att redovisas i kvaUtativa termer.
De medel som står till verkets förfogande är lagtillämpning, förslag tiU förändringar av gällande regelverk m.m. (Kh information. Under treårsperioden kommer verksamheten särskilt att inriktas på att tillämpa den nya svenslca konlcurrenslagen och EES-lagens konkurtensbestämmelser, att utarbeta avregleringsförslag, att utarbeta förslag för ökad konkurtens i offentiig verksamhet, att följa upp avreglering och konlcurrens i offentiig sektor samt att informera och stimulera till ett konkurrensinriktat synsätt.
53
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Övergripande mål
För den kommande treårspericxlen skaU det övergripande målet för Konkurrensverket vara att verka för en effektiv konkunens i privat och offentiig verksamhet tiU nytta för konsumentema. Verket skall under perioden aktivt motverka CKh ingripa mot konkurrensbegränsningar som skadar konsumentema, lämna förslag om ökad konkurtens i offentiig verksamhet CKh om avreglering, följa upp genomförda förändringar i det offentiiga regelverket som syftar tiU att öka konkurrensen samt verka för ett konkurrensinriktat synsätt i samhället.
Resursen Ramanslag 1993/94 62 000 000 kr
Planeringsram:
1993/94
62 000 000 kr
1994/95
62 000 000 kr
1995/96
62 000 000 kr
Resultatbedönming
Konkurtensverket inrättades den 1 juli 1992 (kU kan sålunda inte redovisa någon verksamhet för budgetåret 1991/92. Någon resultatanalys kan följaktligen inte göras.
Fördjupad prövning
De konkurrensvårdande myndighetemas stmktar CKh uppgifter har nyUgen förändrats. Genom nedläggningen av NO och SPK och inrättandet av Konkurtensverket har betydande effektiviseringsvinster kunnat göras. Verksamheten har även anpassats till de nya krav som EES-avtalet (Kh förändringama av den nationella konkurtenspolitiken stäUer.
Slutsatser
Jag delar Konkurtensverkets framtidsbedömning beträfiande de krav som kommer ställas på verksamheten tiU följd av de nya förhållandena på konkurtensområdet. Konkurrensverkets övergripande mål skall vara att verka för en effektiv konkurtens i privat och offentiig verksamhet tUl nytta för konsumentema. Det mnebär att den inriktning av verksamheten som riksdagen beslutade om när verket inrättades kommer att gälla under planeringsperioden.
54
Verket skall tillämpa konkurtenslagstifmingen på ett snabbt, kompetent, Prop. 1992/93:100 likformigt CKh rättssäkert sätt, de förslag om avreglering och ökad konkur- Bil. 13 rens i offentiig sektor som lämnas skaU vara rätt prioriterade, konkreta och genomarbetade, den information som lämnas skaU vara relevant, lättUlgäng-1ig CKh saklig samt mellan verkets olika verksamhetsgrenar skaU det vara en bra balans.
Intemationella erfarenheter visar att övergången tiU den typ av konkur-renslagstiftaing som skall införas i Sverige den I juli 1993 tUl en böijan kan ge ökad arbetsbelastaing på den konkurrensvårdande myndigheten. Ett stort antal ansökningar om undantag från förbudet mot konkurtensbegränsande samarbete och besked på förhand om lagen är tillämpUg kan förväntas. Det är viktigt att lagtillämpningen är smidig CKh obyråkratisk. Ärendena skall behandlas snabbt utan att rättssäkerheten eftersatts. Detta är angeläget både för de enskilda företagen och för att få praxis avseende det nya regelverket. Den delen av lagtillämpningen som avser EES-avtalets konkurrensregler måste CKkså ges hög prioritet.
Konkurrenspolitiken är inte enbart inriktad på att motverka konkurtensbegränsande åtgärder från företagens sida. Allt större vikt läggs vid avregleringar m.m. som ökar den konkurtensutsatta sektom cKh konkurtensen som ett medel att effektivisera offentiig sektor. Förslag som ger Konkurrensverket ökade uppgifter inom detta område bereds för närvarande.
Mot bakgmnd av det anförda bedömer jag att verksamhetens tyngdpunkt under planeringsperiodens första del måste förskjutas mot de lagtillämpande uppgiftema. Sammantaget under hela planeringsperioden måste dock en balans råda mellan verkets olika huvudarbetsuppgifter.
Jag bedömer att Konkurrensverkets nuvarande dimensionering är tillräcklig. Ett rationaliseringskrav på ca 2 % bör vidare ställas på myndigheten enligt den princip som gäller generellt i årets budgetförslag.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot denna bakgmnd beräknats till 186 miljoner kronor.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av statiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. Konkurrensverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU. Konkurrensverket kommer därför att tUldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget D 2. Konkurtensverket förs till detta konto.
Anslaget för Konkurtensverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången tUl lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Fmansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktlinjema (Kh kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
55 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxlkänna att den övergripande målsättningen för verksaniheten inom Konkurrensverkets ansvarsområde skaU vara i enUghet med vad jag har förordat,
2. tiU Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett raman slag på 62 000 000 kr.
D 3. Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag I 000
Från anslaget betalas vissa kostaader i samband med awecklingen av Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- cKh konkurtensverk (SPK).
Regeringen har tillkallat en särskild utredare (dir. 1992:75) för att ansvara för awecklingen av NO och SPK. Uttedaren har lämnat en lägesrapport över arbetet i oktober 1992. Arbetet skall vara avslutat och redovisat till regeringen senast den 1 september 1993. Anslaget för särskilda aweck-lingskostaadeibör föras upp med 1 000 kr även för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Särskilda awecklingskostruider för Näringsfrihetombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
56 E. Energi Prop. 1992/93:100
BU. 13 1 Redovisning av de energipolitiska programmens resultat, m.m.
1.1 Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1991 om riktlinjer för energipoUtiken (prop. 1990/91:88, bet. 1990/9I:NU40, rskr. 1990/91:373). I propositionen anfördes bl.a.:
Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgängen pä el och annan energi pä med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgä ifrän vad natar och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning gmndas pä varaktiga, helst inhemska och fömybara, energikällor samt en effektiv energihushållning. Sttänga krav skall ställas pä säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Riksdagen uttalade är 1980 (prop. 1979/80:170, NU70, rskr. 410) att kärnkrafren skall awecklas i den takt som är möjlig med hänsyn tUl behovet av elekttisk kraft for att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör släs fast att den sista reaktom i Sverige skall stängas senast är 2010.
En ttovärdig politik för omställningen och utvecklingen av energisystemet fömtsätter konkreta ätgärder som förenar en stabil och tillräcklig tillförsel av energi med energipolitikens övriga mäl. Stränga miljökrav skall gälla för all el- och värmeproduktion.
En säker tillgäng pä el till ett rimligt pris är en viktig fömtsärtning for den svenska industtins intemationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas sä att denna fömtsättning bevaras. Särskilt for den elintensiva industtin - som omfattar vikliga basnäringar som pappersindustrin, gmvindustrin och stälindusttin - är detta ett gmndläggande krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset pä el sätts efter marknadens villkor. Vidare anfördes:
Omställningen av energisystemet mäste vid sidan av säkerhetskraven ske med hänsyn till behovet av elekttisk kraft för upprättiiållande av sysselsättning och välfärd. När kämkraftsawecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske, avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehälla intemationellt konkurrenskraftiga elpriser. I regeringsdeklarationen underströks att energiöverenskommelsen, som låg tiU gmnd för 1991 års energipoUtiska beslut, Ugger fast.
Riksdagens beslut innefettade bl.a. särskUda program för omstäUningen (Kh UtveckUngen av energisystemet. Från den I juU 1991 kan stöd enUgt förordningen (1991:1099) om vissa investeringar inom energiområdet lämnas för mvesteringar i kraftvärmeprcxiuktion med biobränslen och för att säkerstäUa en fortsatt användning av biobränslen i befintUga kraftvärmeverk. Vidare kan stöd lämnas för investeringar i vindkraftverk och anläggningar för utayttjande av solvärme. Stödsystemet gäUer under en femårspericxl och omfattar totalt 1 3CX) mUjoner kronor. Det handhas i huvudsak av Närings- och teknUcutvecklingsverket (NUTEK). Boverket ansvarar för stöd tiU investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder.
RUcsdagens beslut om riktlinjer för energipoUtiken innehåUer även ett 57
program för effektivare användnmg av energi. Programmet mnefattar
bl.a. stöd enUgt förordnmgen (1988:806) om statiigt stöd tiU utveckUng, Prop. 1992/93:100 upphandling och mtroduktion av energieffektiv teknik. Stödsystemet Bil. 13 trädde i kraft den 1 juU 1991 och gäUer under en femårspericxl. Den totala medelsramen för teknikupphandUng uppgår till 750 mUjoner kronor. Stödsystemet handhas av NUTEK.
Vidare disponerar NUTEK totalt 200 mUjoner kronor under en femårspericxl för stöd tiU energieffektiva pUot- CKh demonstrationsanläggningar inom industrin samt i lokaler (Kh bostäder enUgt förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknUcfonden, m.m. NUTEK disponerar dämtöver 10 mUjoner kronor för samordning och utveckling av information rörande effektiv energianvändning tiU mindre och medelstor mdustri. Konsumentverket disponerar 5 nuljoner kronor för arbetet med energideklarationer, m.m.
Ett energianvändningsråd har inrättats. Rådets uppgift är att svara för samordningen av sektorsmyndighetemas verksamhet för energieff ektivisering. I Energianvändningsrådet ingår chefema för Transportforskningsberedningen, Boverket, NUTEK, Statens råd för byggnadsforskning och Konsumentverket.
Programmen för omställning (Kh utveckling av energisystemet mnefattar också ett medelstiUskott tiU EnergiteknUcfonden genom anslag på 110 nuljoner kronor per år under fem år. Dämtöver tiUförs fonden, liksom tidigare, medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljeprcxiukter. Fondens inriktning har vidgats tiU att omfatta stöd tiU bl.a. demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt mom industrin. SärskUd prioritet skaU ges tiU utveckUng av teknik rörande storskaUg vmdkraft ckU utveckUngs- (Kh demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.
Ett vUctigt mslag i 1991 års energipoUtiska beslut är att riksdagen och regeringen skaU ha möjUghet att bedöma resultatet av insatsema för energihushållning och för ny kraft- (Kh värmeproduktion. Det fömtsätts att de resultat som uppnås genom de energipoUtiska programmen årUgen skaU redovisas tiU riksdagen i budgetpropositionen. Regeringen skaU samtidigt förelägga riksdagen förslag om de ytterUgare åtgärder som är motiverade. Det är därför, enligt beslutet, nödvändigt att de energipoUtiska programmen fortlöpande följs upp (Kh utvärderas.
NUTEK har regeringens uppdrag att utvärdera programmen för omställning och utveckling av energisystemet, m.m. samt att årUgen redovisa resultatet av utvärderingen tiU regeringen. NUTEK:s redovisning Energirapport 1992 (NUTEK B 1992:9) överlämnades den 1 september 1992. Rapporten har remissbehandlats. En renussammanställning finns tiUgängUg i Näringsdepartementet.
Energianvändningsrådet har inkommit med en redovisning av pågåen de msatser för en effektivare energianvändning. NUTEK har i en sär skUd rapport (1992-08-14) lämnat en redovisning av sektorsmyndig hetemas verksamhet avseende energUiushållning samt av resultat från överläggningar med större lokalförvaltare. NUTEK har även överlämnat rapportema Vissa samordnings- och utvärderingsuppgifter på energi- 58
hushållnmgsområdet (mars 1992) och Balansprincipen (NUTEK R
1992:25). Vidare har NUTEK tiUsammans med Konsumentverket in- Prop. 1992/93:100 kommit med rapporten Normer för maxunal elförbrukning i hushåUsap- Bil. 13 parater m.m (mars 1992). NUTEK har också, i samråd med Boverket och Statens natarvårdsverk, redovisat resultatet av ett regeringsuppdrag rörande lagar (Kh regler med betydelse för utbyggnad (Kh drift av småskaUg vmdkraft i rapporten Vmdkraft - JuridUc och ekonomi (NUTEK B 1992:5). Även dessa rapporter har remissbehandlats. Remissammanställningar finns tiUgängUga i Näringsdepartementet.
1.2 NUTEK:s redovisning Energirapport 1992
I Energirapport 1992 redovisar NUTEK dels den aktaella energisitaa-tionen i Sverige och en bedömning av utvecklingen under 1990-taIet, dels resultatet av insatsema inom de energipoUtiska programmen.
Den svenska energiförsörjningen
Under de senaste årtiondena har Sveriges energiförsörjning karakteriserats av en minskande oljeanvändning och en ökande användning av el för uppvärmning av bostäder och industrieUa behov. Inom transportsektom har dock användningen av oljeprcxiukter ökat.
Är 1991 uppgick den totala energitUlförsehi tiU 442 TWh, vilket är drygt 20 TWh lägre än tiUförseln år 1970. Omräknad tiU normalårsför-bmkning i temperatarhänseende uppgår energianvändningsnivån de båda åren tiU ca 450 TWh.
Utvecklingen av energitiUförseln framgår av följande tabeU.
EnergitiUförsel år 1970, 1980 och 1991 samt prognos för år 2000 (TWh)
TiUförsel av energi
2000 Olja
205 Natargas
12 Kol/Koks
31 Biobränslen
43'
48'
87'
Torv, avfaU
-
-
-
Vattenkraft
66 Kärnkraft
75 SpUIvärme och
värmepumpar
-
9 Nettoimport av el
-1
4 Summa tiUförsel
'Inkl. torv och avfall
Källa: NUTEK, Kraftsam och WF
59 NUTEK:s bedömning av energianvändningens utveckling framgår av Prop. 1992/93:100 följande tabeU. BU. 13
Energianvändnmg år 1970, 1980 och 1991 samt prognos för år 2000 (TWh)
Användarkategori
2000 Industri
155 Transporter
98 Bostäder, service m.m. 165
154 Total slutlig inhemsk
energianvändning
375
380
370
407 Utrikes sjöfart och
energi för icke
energiändamål
82'
Förluster
41 Summa
489 Källa: NUTEK 'Inkl. förluster
Elprcxluktion och elanvändning under perioden redovisas i följande tabeUer.
Elproduktion exkl. egenförbrukmng år 1970, 1980 och 1991 samt prognos för år 2000 (TWh)
2000 Vattenkraft
64 Kärnkraft
-
72 KonventioneU
värmekraft
Ind. mottryck
-
-
4 Kraftvärme
5'
10'
8 Kondenskraft
2 Gastarbm/DieseUcraft
-
-
0 Netto elproduktion
151 Nettoimport av el
-1
'Inkl. ind. mottryck
nkl. gastarbin/dieselkraft
Källa: NUTEK, Kraftsam och WF
60 Elanvändnmg år 1970, 1980 och 1992 samt prognos för år 2000 (TWh) Prop. 1992/93:100 ________________________________________________ BU. 13
1991 Användarkategori 1970
Industri
57 Transporter
3 Bostäder, service m.m.
79 Fjärrvärme, m.m.
1 II
6 Distributionsförluster
10 Total användning
inkl. avkoppl.bara
elpannor
155 Källa: NUTEK, Kraftsam
Elproduktionen i Sverige baseras på vattenkraft, kärnkraft och biobränsle- eUer fossUbränsleeldad värmekraft. Vattenkraften och kämkraften svarar normalt för mer än 90 % av elproduktionen. Samköming med de nordiska grannländema utayttjas då det är tekniskt möjUgt och ekonomiskt motiverat.
Elproduktionen i Sverige uppgick tiU ca 142 TWh år 1991. Härav svarade vattenkraft för 62,3 TWh och kärnkraft för 73,5 TWh. Kämkraften svarade således för något mer än 50 % av produktionen detta år. Prcxiuktionen från biobränsle- och fossUbränsleeldad mottryckskraft och kraftvärme uppgick tiU ca 6,3 TWh. I oljeeldad kondenskraft, dieselkraft och gastarbmer var produktionen endast 0,4 TWh tiU följd av den mUda vintem år 1991 och kämkraftens höga tUlgängUghet. Vmdkraftens produktion blev år 1991 ca 0,015 TWh vUket är ungefär 0,1 promiUe av Sveriges elproduktion.
Kraftutbytet med de nordiska grannländema minskade med ca 50 % under år 1991. Utbytet resulterade i en svensk nettcKxport om 1,3 TWh.
NUTEK gör följande bedömning av elproduktionens utveckling under 1990-taIet. Med nuvarande prcxluktionskapacitet kan ca 63,5 TWh el produceras med vattenkraft under ett år med normal nederbörd. Normalårsproduktionen antas öka tiU ca 65 TWh år 2000. Kämkraftverkens tiUgängUghet har successivt ökat under senare år. NUTEK beräknar därför att normalårsprcxluktionen för kärnkraftverken år 2(X)0 kan uppgå tiU ca 72 TWh med nuvarande tolv kämkraftsblock. Elproduktionskapaciteten i industriella mottrycksanläggningar beräknas förbU oförändrad fram tiU år 2000, dvs. ca 4-5 TWh om året. Den ekonomiskt tiUgängUga kraftvärmeproduktionen, dvs. samtidig prcxluktion av el och värme från de kommunala kraftvärmeverken, uppgår i dag tiU 6-7 TWh el (Kh beräknas firam tiU år 2000 öka tiU drygt 8 TWh el.
Den århga produktionskapaciteten i de svenska oljekondenskraftverken uppgår för närvarande tiU 22 TWh. Anläggningama utayttjas främst som reservkapacitet i elproduktionssystemet. Aren 1993 och 1995 uiförs skärpta mUjökrav för utsläpp av svavel och kväveföre-
nmgar. I de energibalanser som redovisas för år 2000 har NUTEK Prop. 1992/93:100 antagit att investeringar i reningsåtgärder m.m. görs i sådan omfattning BU. 13 att pr(xluktionslcapaciteten kommer att vara oförändrad.
Är 1991 hade Sverige en nettoexport av eUcraft på ca 1 TWh i form av tiUfäUig kraft. För år 2000 räknar NUTEK med att det kan komma att behövas en nettounport av fast Icraft på 4 TWh för att fä leveranssäkerhet i det svenslca systemet.
I Sverige finns för närvarande drygt 90 vindkraftsaggregat i drift med en sammanlagd effekt på ca 17 MW, exkl. demonstrationsaggregaten i Maglarp (3 MW) och Näsudden (3 MW). EnUgt NUTEK är det svårt att bedöma utiDyggnadstakten för vmdkraft under 1990-talet (Kh någon prognos för år 2000 har därför mte gjorts.
EnUgt NUTEK var elanvändningen, inkl. överförings- (Kh distributionsförluster men exkl. kraftverkens egenförbmkning, knappt 142 TWh år 1991. Därav svarade de avkoppUngsbara elpannorna för ca 8 TWh. Den s.k. prima elanvändningen uppgick således tiU ca 133 TWh eUer temperatarkorrigerat tiU normalår ca 135 TWh. NUTEK:s bedömning är att den prima elanvändningen kommer att öka tiU 154 TWh år 2000.
Utsläppen av koldioxid från kraftproduktionen bedöms öka från ca 1,8 mUjoner ton år 1991 tiU ca 4,4 mUjoner ton år 2000. Ökningen förklaras av en ökad användnmg av fossila bränslen i de befintUga kondenskraftverken.
Elsystemet klarar med nuvarande dimensionering en förbmkning på ca 145 TWh per år. NUTEK bedömer att det är möjligt att unportera 5 TWh från grannländema, främst Norge. Om hänsyn tas tiU denna unport uppgår den s.k. tålda förbmkningen tiU 150 TWh. Den prima elanvändningen är således för närvarande 10-15 TWh lägre än den tålda förbmkningen. Denna elproduktion nyttjas dels för viss export, dels i avkopplmgsbara elpannor i bl.a. fjärrvärmesystem.
Flertalet remissinstanser har inga synpunkter på den del av rapporten som rör den nuvarande energisitaationen och energibalansens utveckling fram tiU år 2000. Några remissinstanser bedömer dock att elanvändningen under 1990-talet kommer att öka långsammare än vad som anges i rapporten.
De energipolitiska programmen
De energipoUtiska programmen för omstäUning och utveckUng av energisystemet infördes den 1 juU 1991.
Det har funnits ett stort mtresse för stöd tiU biobränsleeldad kraftvärme. Under det första året beslutades om stöd motsvarande ett belopp på ca 400 mUjoner kronor Ansökningar om ytterligare 700 nuljoner kronor har uikommit tiU NUTEK under året. Detta innebär att anspråken på stöd från investeringsprogrammet i augusti 1992 uppgick tiU 1 100 mUjoner kronor.
Efterfrågan på stöd tiU uivesteringar i vmdkraftverk har varit relativt Uten. NUTEK bevUjade under det första året stöd tiU 55 vmdkraftsagg-regat om totalt ca 11 MW. Den totala summan bevUjade medel uppgick
tiU 24 mUjoner kronor. Dämtöver fenns vid redovisnmgstiUfåUet fem Prop. 1992/93:100 ansökningar om stöd, BU. 13
Intresset för stöd tiU investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder har varit stort. Efterfrågan på stöd för solvärmeanläggningar anslutna tiU gmppcentraler eUer Qärrvärmesystem har däremot varit Uten. En förklaring kan, enhgt NUTEK, vara att kostaadema för de stora och medelstora systemen är höga jämfört med konventionella uppvärmnings-system.
NUTEK har inom ramen för programmet för effektivare energianvändning bevUjat stöd för teknikupphandling m.m. tiU 225 projekt. Därigenom har ca 268 mUjoner kronor tagits i anspråk av det totala belopp på 960 mUjoner kronor som NUTEK disponerar mom programmet. De produkter som har utvecklats genom teknikupphandling har varit 20-30 % mer energieffektiva än marknadens dittiUs bästa prcxlukter.
1.3 Föredragandens överväganden
1.3.1 Allmänna överväganden
Utvecklingen inom elförsörjningsområdet
Under första hälften av 1980-talet ökade elanvändningen kraftigt för att sedan stagnera. Under perioden 1987-1991 uppgick den genomsnittUga ökningstakten tiU endast 0,7 % per år. Under år 1992 har elanvändningen minskat. Elanvändningen Ugger nu på i stort sett samma nivå som för fem år sedan.
NUTEK har mte närmare analyserat de bakomliggande orsakema tiU denna utveckling. Sannolikt har dock flera faktorer bidragit. Svensk ekonomi är nu mne i en mycket djup lågkonjunktar, vUket bl.a. medför en dämpad efterfrågan på el. Vidare har en effektivare användning av energi mom såväl mdustri- som bostadssektom håUit tiUbaka förbmkningen.
NUTEK:s framtidsbedömningar baseras på antaganden om den ekononuska UtveckUngen. I stort överensstämmer denna med ett av långtids-uttedningens (LU 92) scenarier på medelång sikt, den s.k. prognoskalkylen. NUTEK har antagit att BNP växer med 2 % per år och att m-dustriproduktionen växer med 2,5 % per år. NUTEK:s prognos mnebär en ökning av den prima elanvändningen med 1,5 % per år under perioden 1991-2000. Den största ökningen Ugger inom bostads- och servicesektom.
NUTEK framhåUer att för bedömningar av energi- och elanvändningen är de gmndläggande antagandena om bl.a. den ekonomiska tiUväxten och bränsleprisutvecklingen av avgörande betydelse för resultaten. Jag viu även understryka beroendeförhållandena meUan prognosens antaganden, metod och resultat. En sådan faktor som påverkar modeUen är den svåra ekonomiska sitaationen som präglar Sverige för närvarande vilken har medfört bl.a. sjunkande mdustriproduktion och
negativ BNP-utveckling under de senaste åren. Dessa faktorer påverkar
givetvis prognosen över firamtida elanvändning. NUTEK:s prognos Prop. 1992/93:100 måste natarUgtvis tolkas med hänsyn tagen tiU detta. BU. 13
Under hösten 1992 har fem kämkraftsblock, Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1, varit avstäUda på gmnd av brister i säkerhetssystemen. De fem reaktorema svarar för ca 30 % av käm-kraftskapaciteten eUer ca 10 % av landets totala elproduktionskapacitet.
Statens kämkraftsinspektion har krävt ombyggnader av säkerhetssystemen innan reaktorema tas i drift. TiUfälUga ombyggnader har genomförts i syfte att reaktorema skaU kunna generera elenergi i normal omfattning. Permanenta ombyggnader kommer erUigt vad jag har erfarit att genomföras vid den årUga revisionen tiU sommaren.
Vattenkraften har under hösten 1992 utayttjats mer än normalt vUket har medfört att nivån i de svenska vattenkraftmagasinen sjunkit tiU för årstiden mycket låga nivåer. Under pericxlen importerades kraft, dels vattenkraft från Norge, dels fossUbränslebaserad kraft från Danmark och tidvis även från Fmland. Normalt exporteras under denna årstid Icraft tiU Danmark och Finland. Samtidigt producerades elenergi i de svenska oljekondensverken.
Slutsatsen är att, bortsett från det tillfäUiga bortfaUet av el från kämkraftsverken, energibalansen under de närmast kommande åren är stark.
De energipolitiska programmen
Jag övergår nu tiU att redovisa min bedömning av resultaten av de energipoUtiska programmen för omstäUning och utveckling av energisystemet. Programmen har pågått i ett och ett halvt år. En stor del av programperioden återstår. Vissa iakttagelser kan dock göras när det gäUer resultaten av insatsema för ny kraftproduktion och energihushåU-nuig.
De hittiUsvarande erfarenhetema visar att uitresset är mycket stort för såväl stödsystemen för främjande av utveckling och introduktion av ny energiteknik som stöd inom ramen för energieffektiviserings-programmet.
Hela det belopp som avsattes för stöd tiU investeringar i nya anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen har intecknats i form av ansökningar om stöd. NUTEK har angett att stödet tiU kraftvärme därmed kan komma att ge ett tiUskott av ny elproduktion motsvarande ca 1 TWh per år vid nuvarande stödsystem. Stöd tiU konvertering firån fossilbränsleeldning tiU biobränsleeldning i kraftvärmeanläggningar väntas ge ett kapacitetstiUskott på ungefar 0,6 TWh per år. Sammantaget väntas stödet medföra en ökad efterfrågan på biobränsle med ca 4 TWh per år.
Utbyggnaden av små och medelstora vmdkraftverk har gått långsammare än väntat. NUTEK har angett att detta beror på bl.a. att mves-teringsbidraget tiU vmdkraftverk har varit aUtför lågt för att åstadkomma investeringar som är företagsekonomiskt lönsamma. Regeringen har
beslutat att höja investeringsbidraget tiU vmdkraft från högst 25 % tiU
högst 35 % av investeringskostnaden. De nya reglema gäUer från den 1 Prop. 1992/93:100 januari 1993. BU. 13
Utredningar kring vindkraften har hittiUs indikerat att utbyggnaden i huvudsak bör ske med stora vindkraftverk. Det har ansetts vara en förutsättning för att vindkraften skaU kunna ge ett betydande tiUskott tiU landets elenergiförsörjning.
I Sverige har stora insatser gjorts för utvecklingen av den storskaUga vindkraften. Två prototypaggregat, Maglarp i Skåne och Näsudden på Gotiand, har byggts och utvärderats. I aggregatet i Näsudden har rötor, tarbm m.m. nyhgen bytts ut mot nyutvecklade komponenter. Ett utvärderingsprogram avseende Näsudden II har påbörjats. NUTEK har, i samverkan med bl.a. VattenfaU AB, mlett ett projekt för utveckling av den tredje generationen storskaUg vindkraft.
Huvuddelen av det ekononuska stöd som i dag utgår, lämnas tiU mindre (Kh medelstora vmdkraftverk. Dessa kan för närvarande uppvisa de lägsta kostaadema per prcxlucerad enhet elkraft.
Det finns ett stort intresse för instaUation av solvärmeanläggningar i bostäder. Det statUga investeringsstödet tiU sådana anläggningar har hittiUs utayttjats främst i småhus. Stödet tiU solvärmeanläggningar i bostäder höjdes från högst 25 % tiU högst 35 % av mvesteringskostaaden från den I januari 1993.
Det är angeläget att även främja mtroduktion av störte system för utnyttjande av solenergi, t.ex. i Qärrvärmesystem och gmppcentraler. Det investeringsstöd som är tiUgängUgt för detta ändamål har hittUls mte efterfrågats i någon större utsträckning.
Det finns också ett stort mtresse för de stöd som finns mom programmet för effektivare energianvändning. Goda resultat har uppnåtts genom stöd tiU teknikupphandUng av energieffektiva produkter, främst vitvaror, fönster, belysning och kontorsutmstaing.
Flera remissinstanser, däribland RUcsrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Lantbmkamas riksförbund (LRF) och Sveriges Industriförbund, anser att NUTEK i Energirapport 1992 inte har gett avsnitten om utvärdering av de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet en tUlräckligt stor tyngd. RRV framhåUer bl.a. att NUTEK bör inta en mer kritisk hållning tiU dessa program för att kunna tillhandahåUa det av statsmaktema begärda underlaget. Statskontoret anser att ansvarsfördehungen mellan NUTEK och Energianvändningsrådet för rapporteringen av programmet för effektivare energianvändning är oklar.
Jag kan i stort sett instämma i dessa synpunkter. MöjUgheten att göra meningsfuUa utvärderingar bör dock öka när programmen har pågått en längre tid. Det är för fuUföljandet av de energipolitiska besluten vUctigt med ett gott beslutsunderlag. Jag viU därför i sammanhanget nämna att regeringen nyUgen har uppdragit ät NUTEK att sammanstäUa och senast den 30 april 1993 redovisa resultaten av de utvärderingar som har gjorts av de StatUga energipoUtiska insatsema samt utifrån de gjorda utvärde ringama ge en samlad bedömning av insatsema. Vidare skaU NUTEK enhgt uppdraget samtidigt redovisa sm plan för 1993 års utvärdering av 65
de energipoUtiska programmen för omstäUning och utveckling av ener-
5 Riksdagen 1992/93. 1 .sand. Nr 100. Bilaga 13
gisystemet. Jag har även erfarit att NUTEK förbereder en fördjupad Prop. 1992/93:100 utvärdering inför år 1993. Jag utgår från att statsmaktema därigenom BU. 13 kommer att få ett tillfredställande underlag för en bedömning av programmens resultat.
På gmndval av hittiUs gjorda utvärderingar kan jag dock konstatera att programmen löper i stort sett som planerat och att resultaten så här långt synes motsvara de mål som låg tiU gmnd för 1991 års energipolitiska beslut. Inför det kommande året finner jag därför att det inte finns anledning att göra några omfattande förändringar i den allmänna mriköungen av programmen. Med ökat beslutsunderlag i firamtiden kommer det finnas bättre möjUghet att avgöra vilka olika msatser beträffande hushållningen med el (Kh tillförseln av el från miljöacceptabel kraftpr(xiuktion som är motiverade.
Ett omfattande utt-edningsmaterial har redovisats under det senaste året. Jag kommer strax att ta upp vissa frågor som har aktaaUserats och därvid föreslå vissa ändringar i de löpande programmen. Chefen för Jordbmksdepartementet har tidigare denna dag anmält att han har för avsUct att i annat sammanhang redovisa sina överväganden när det gäUer utveckUngsinsatsema för biobränslen, med särskild uirUcöung på teknUc för prcxluktion av el.
1.3.2 Programmet för effektivare energianvändning
En alltmer effektiv energianvändning och en ökad energihushållning är fömtsättauigar för att vUctiga energi- och miljöpolitiska mål skaU kunna nås. 1991 års energipoUtiska beslut om ett program för effektivare användrung av energi umebär ökade insatser från statens sida i syfte att öka kunskapen om och stimulera marknadens intresse för ekonomiskt motiverade energieffektiviseringsåtgärder. Programmet omfattar fem år och har en total medelsram på 965 miljoner kronor.
TekiukupphandUng av energieffektiva produkter och processer är det dominerande inslaget i programmet. Sammantaget har 750 mUjoner Icronor avsatts för detta stöd. NUTEK har lämnat stöd tiU upphandUngar mom ett antal produktområden, t.ex. vitvaror, belysning, fönster och datorskärmar.
I Energianvändningsrådets rapport Utvärdering av programmet för effektivare energianvändning betonas att teknUcupphandUng i de flesta faU fungerat mycket bra mom lokal- och bostadssektom. Inom mdustri-sektom har mga projekt ännu påbörjats.
Energianvändningsrådet anser att den femåriga programperioden är kort i förhållande tiU det långsUctiga arbete som krävs för utveckUngen av energisystemet. Enligt rådet bör programperioden förlängas. Rådet räknar bl.a. med att erfarenhetema från avslutade projekt därigenom kommer att kunna spridas bättre.
Jag kan i stort instämma i Energianvändningsrådets uppfattamg. Programperioden bör enligt min mening förlängas med två år vad avser teknUcupphandlingen. Programmet bör omfatta tiden fram t.o.m. bud-getåret 1997/98. Medelsramen för programperioden bör vara oförändrad
och aUtså uppgä tUl 750 miljoner kronor. Utveckling och etablering av Prop. 1992/93:100 ny teknik är en tidskrävande process. Genom att programpericxlen BU. 13 utsträcks förbättras fömtsättningama för ett långsUctigt syftande arbete.
Berörda sektorsmyndigheter har ansvar för de statUga energieffektivi-seringsinsatsema inom sina områden. Härigenom kan åtgärder för att främja en gcxl energihushållning integreras med andra åtgärder inom myndighetemas ansvarsområden. Genom Energianvändningsrådet samordnas arbetet för att främja en effektiv energianvändning vid de myndigheter som är närmast berörda av energieffektiviseringsprogrammet.
NUTEK har på regeringens uppdrag belyst bl.a. samordningsfrågorna i rapporten Vissa samordnings- och utvärderingsfrågor på energihushållningsområdet. Även Energianvändningsrådet har i sin rapport tagit upp vissa samordrungsfrågor. Rådet föreslår bl.a. att det skaU finnas ett samlat ansvar för genomförandet av programmen för omställning (Kh utveckling av energisystemet och att detta ansvar skaU ges Energianvändningsrådet. Vidare har RRV i en förvaltamgsrevision (Elhushållningsprogrammet, F 1992:3) granskat det tidigare elhushållningsprogrammet och därvid behandlat bl.a. frågor om samordning. EnUgt RRV:s bedömning finns brister i bl.a. samordningen (Kh stymingen av programmet. Det dåvarande Elhushållningsrådet hade enligt RRV alltför begränsade styr- och samordningsmöjligheter tiU sitt förfogande. RRV framhåUer att kansliet för effektivare energianvändning vid NUTEK utför sitt arbete väl. RRV anser att kansliets arbete bör mriktas på de s.k. beställargmppema.
Jag viU betona vUcten av samordning när det gäller bl.a. informationsinsatsema. Det är Energianvändningsrådets uppgift, liksom det tidigare EUiushållningsrådets, att samordna sektormyndighetemas arbete på detta område. Rådets uppgift är att biträda NUTEK när det gäUer energianvändningsfrågor samt att samordna informations-, utbUdnings- och rådgivningsinsatser avseende energianvändning. Rådet har vidare tiU uppgift att yttra sig i frågor om inriktningen av statiigt stöd tiU teknikupphandling. Rådet har därför en viktig uppgift. Jag anser inte att dess arbetsområde bör förändras. Jag är inte beredd att föreslå att Energianvändningsrådet ges ett ökat ansvar när det gäUer genomförandet av de energipoUtiska programmen.
NUTEK har ett övergripande ansvar för att riksdag och regering får ett sanrUat underlag för sina ställnmgstaganden när det gäUer bl.a. avvägningen mellan insatser för tiUförsel och effektivisering i de energipoUtiska programmen. Enligt sm insttuktion skaU NUTEK för att främja energiförsörjning och effektivare energianvändning, verka för rationeU tiUförsel, omvandling, distribution och användning av energi. NUTEK har vidare har i uppdrag att, i enlighet med 1991 års riksdagsbeslut, utvärdera programmen för omstäUning och utveckUng av energisystemet. I sin redovisning tiU regeringen skaU verket utayttja det underlag som redovisas av Energianvändningsrådet.
67 Bakinsprincipen Prop. 1992/93:100
NUTEK har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om den s.k. balansprincipen. Denna princip utgår från synsättet att det är samhäUsekonomiskt önskvärt att balansera kostaadema för att dels spara, dels producera elektricitet. I 1991 års energipolitiska beslut uttrycks balansprincipen så att investeringar i effektivisering bör genomföras så länge kostaadema per kWh inte överstiger kostaadema för ny elprtxluktion. Balansprincipen utvecklades urspmngUgen i Förenta statema, där elmarknaderna ofta kännetecknas av bristande konkurrens (Kh regleringar. Under sådana förhållanden kan en tiUämpning av balansprincipen bidra tiU ett förbättrat utayttjande av resursema på såväl användnings- som tillförselsidan.
Jag viU i detta sammanhang understryka att en väl fimgerande energimarknad är en gmndläggande fömtsätming för att en ökad effektivitet skaU uppnås i energianvändningen. Priset är ett vUctigt styrmedel för marknadens aktörer. Den avreglering som nu förestår av den svenska elmarknaden kommer att ytterligare stärka prisbildningens roU som mformationssystem. De mformationsinsatser som görs mom ramen för energihushållningsprogrammet utgör ett komplement tiU marknaden när det gäller att åstadkomma en ökad energieffektivisering ckU ett ökat energi sparande. Spridningen av information kan bidra till att energi-användamas kunskap och beslutsunderlag förbättras.
En avreglerad energimarknad med utvecklad konkurrens bidrar tiU ett effektivare resursutayttjande för alla marknadens aktörer. Några formella regler om att tillämpa balansprincipen bör ej införas. Balansprincipen kan dock i en hel del faU vara vägledande när det gäller insatser på effektiviseringsområdet. Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning.
Energideklaration av hushållsapparater
NUTEK och Konsumentverket har på regeringens uppdrag uttett frågan om normer för maximal elförbmkning i .hushållsapparater. Resultatet redovisas i rapporten Normer för maximal elförbmkning i hushåUsapparater m.m.
Myndighetema föreslår en lagfäst skyldighet att tydligt deklarera hus-håUsapparaters energiåtgång. Vidare föreslås att normer för maxunal elförbmkning mförs på frivUlig väg för i första hand kyl/frys, varmvattenberedare, tvätt- och diskmaskiner samt torktamlare. VUcten av samarbete inom Norden och EG betonas.
Myndighetema anser att det finns en betydande potential för el-besparing för såväl hushållsel som el för uppvärmning av bostäder. Myndighetema beräknar kostaadema för att genomföra de föreslagna insatsema tiU 10 miljoner Icronor per år i tio års tid. De flesta remissinstanser är positiva tiU utredningens förslag.
Riksdagen har nyligen antagit en lag om märkning av hushåUs apparater (prop. 1992/93:34, bet.l992/93:LU13, rskr. 1992/93:49). 68 Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om att vissa hushåUsapparater skaU Prop. 1992/93:100 märkas med infomiation om energiförbmkning (Kh luftburet buUer samt BU. 13 att meddela föreskrifter om hur information om energiförbrukning CKh luftburet buUer skaU utformas när vissa hushåUsapparater märks eUer på annat sätt förses med information.
Lagen umebär en anpassning tiU de EG-direktiv om märkning av hushåUsapparater som Sverige genom EES-avtalet åtar sig att följa. Det finns för närvarande tre direktiv i kraft inom detta område. Dessa gäUer märkning av hushållsapparater avseende energiförbmkning (79/530/EEG), tiUämpmngsdu-ektiv för eleköiska ugnar (79/531/EEG) samt deklaration av buller från hushållsapparater (86/594/EEG). Duek-tiven avser frivilUg märkning. EG har nyligen (den 22 september 1992) antagit ett duektiv (92/75/EEG EGT L 297) mom detta område som avser obUgatorisk märkning av energiförbrukningen hos hushåUsapparater. Direktivet skaU träda i kraft senast den 1 januari 1994. AvsUcten är att det skaU följas av tiUämpningsdirektiv för de hushållsapparater som omfattas av direktivet.
Genom lagen om märkning av hushåUsapparater har regeringen riksdagens bemyndigande att utfärda föreskrifter om såväl frivilUg som obligatorisk märkning avseende energiförbrukning hos hushåUsapparater. Med stöd av bemyndigande i lagen avser regeringen att bl.a. bemyndiga Konsumentverket att utfärda föreskrifter om märkning av energiförbmkningen hos vissa hushållsapparater.
FriviUiga normer för maximal elförbmkning är enligt min mening en fråga för berörda branscher. En fömtsättning för normer - liksom för energunärkning - är att det finns standardiserade metoder för bl. a. mätning och deklaration av energiförbmkningen. Riksdagen har i samband med I99I års energipoUtiska beslut anvisat 5 miljoner kronor under en femårspericxl för Konsumentverkets arbete med energideklarationer och normer. Jag är mte nu beredd att föreslå att ytterUgare medel anvisas för detta ändamål.
Det är angeläget med ett samarbete inom detta område meUan svenska myndigheter och motsvarande organ inom Norden och EG.
1.3.3 Utveckling och introduktion av ny energiteknUc
Den StatUgt finansierade energiforskningen har sedan år 1975 bedrivits i form av treåriga program. Riksdagen beslutade år 1990 (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:NU40, rskr. 1989/90:337) om energiforskningsprogrammets utformning under budgetåren 1990/91-1992/93. EnUgt beslutet är energiforskningsprogrammets huvuduppgifter bl.a. att ge stöd tiU forskning för att underlätta omstäUningen av energisystemet vid kämkraftsavveckUngen och att möjUggöra en anpassning av energisystemet tiU ökade mUjö- och klimathänsyn.
Regeringen avser att våren 1993 förelägga riksdagen en forskningspoUtisk proposition med bl.a. förslag tiU riktlinjer för energiforskningen under den kommande programpericxlen.
RUcsdagen har vidare anvisat betydande belopp för att utveckla (Kh Prop. 1992/93:100 demonstrera ny energiteknik. För närvarande kan stöd för att utveckla Bil. 13 eUer förbereda kommersieU energiteknik lämnas ur Energiteknikfonden, vars mriktning vidgades som ett resultat av 1991 års energipoUtiska beslut.
Inom EG bedrivs energirelaterade forsknings- (Kh utvecklingsprogram. I regeringens proposition 1992/93:99 om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Östersjöregionen (bU.2) framhåUs angelägenheten av att Sverige ansluts tiU EG:s program för utveckling av energisystemet. Det gäller framst de två etablerade EG-programmen SAVE och THERMIE samt det planerade ALTENER. Dessa program syftar tiU att firämja energieffektivisering, användning av fömybara energislag, m.m. för att bidra till att energi-, miljö- och klimatpoUtiska målsättningar uppnås. De har en inriktning och en verksamhet som överensstämmer väl med gällande riktUnjer för den svenslca energipoUtiken. De insatser som görs på detta område i Sverige har hög kvaUtet. Huvuddelen av finansieringen av vårt deltagande i dessa program bör ske genom omfördelningar inom de anslag som finns för energiteknisk utveckling. Jag återkommer strax tiU anslagsfrågoma.
Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen
I 1991 års energipoUtiska beslut avsattes 1 (X)0 miljoner kronor tiU investeringsstöd tiU kraftvärmeprcxiuktion med biobränslen. Anspråken på stöd him investeringsprogrammet, dvs. beviljade bidrag och inneUggande ansökningar, anges i NUTEK:s Energirapport 1992 tiU ca 1 100 mUjoner Icronor. Anspråken överstiger därmed medelsramen för programmet. EhUgt NUTEK:s preliminära bedömning skuUe ytterUgare ansökningar om stöd motsvarande ca 500 miljoner kronor kunna aktaaUseras under en femårsperiod.
Biobränslekommissionen lämnade sitt huvudbetänkande. Biobränslen för firamtiden (SOU 1992:90), i september 1992. Remissbehandlmgen av betänkandet har nyUgen avslutats.
Biobränslekommissionen konstaterade bl.a. att investeringsbidraget tiU kraftvärmeproduktion med biobränslen hittiUs har haft den avsedda effekten att öka utbyggnaden av biobränslebaserade anläggnmgar. EnUgt kommissionens analyser är detta stöd en nödvändig fömtsättning för en fortsatt utbyggnad av kraftvärme med biobränslen. Mot denna bakgmnd föreslogs att medelsramen för stödet skuUe vidgas med 200 mUjoner kronor, samtidigt som stödets gUtighetstid skuUe förlängas med ett år t.o.m. budgetåret 1996/97.
Jag har av chefen för Jordbmksdepartementet erfarit att han avser att återkomma tiU denna fråga i samband med den klimatproposition som planeras tiU våren 1993.
70
Stöd till vindkraft Prop. 1992/93:100
Jag har nyss redovisat resultatet av insatsema för stöd tiU mvesteringar i små och medelstora vmdkraftverk. För detta stöd har enhgt 1991 års energipoUtiska beslut avsatts 250 miljoner kronor. Medlen utbetalas från anslaget Insatser för ny energiteknik. Genom en ändring av reglema för investeringsstöd tiU vindkraftverk enUgt förordningen (1991:1099) om bidrag tiU vissa investeringar inom energiområdet kan stödet frän den 1 januari 1993 uppgå tiU högst 35 % av mvesteringskostaaden.
I NUTEK:s rapport Vmdkraft - JuridUc cKh ekonomi föreslås bl.a. att medel firån anslaget avsätts för att finansiera två halvtidstjänster vid NUTEK för rådgivning inom vindkraftsområdet. Rertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation anser att staten bör avsätta medel för finansiering av två heltidstjänster.
Jag har erfarit att det arbete med att ta fram s.k. allmänna råd för myndighetsbehandling av vmdkraft på land som bedrivs av NUTEK, Statens natarvårdsverk och Boverket kommer att avslutas inom kort. Genom de aUmänna råden får berörda myndigheter och kommuner underlag för information i vindkraftfrågor. NUTEK har, som stöd-givande myndighet, att svara för viss rådgivning inom vindkraftsområdet i samband med handläggningen av ansökningar om investeringsstöd. Jag anser emellertid att det, med hänsyn till bl.a. det höjda investeringsbidraget tiU vindkraftanläggningar, kan vara motiverat att under det kommande budgetåret pröva en förstärkt rådgivningsverksamhet vid NUTEK. Ekonomiskt utrymme motsvarande en heltidstjänst bör skapas. Denne person skaU svara för direkt rådgivning och uppföljning av vindkraftprojekt. Verksamheten skaU ses som en konsulttjänst som finansieras inom ramen för medel för investeringsbidrag. En sökande kan utayttja konsulten inom ramen för sitt investeringsbidrag. För den enskUde sökande minskas då mvesteringsbidraget med motsvarande summa.
El från vmdkraftverk med en installerad effekt mindre än 500 kW är undantagen från energibeskattaing, under fömtsättning att vindkraft-prcxlucenten inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. NUTEK anser att vissa oklarheter råder bettäffande toUcningen av lagen om allmän energiskatt för små vmdkraftverk. Hit hör frågan om beskattning vid försäljning av el tiU distributör samt beskattning vid transitering av el. Jag har erfarit att utredningen om en teknisk översyn av energibeskattningen (Fi 1992:15) avser att behandla denna fråga. Jag anser att det är värdefijUt att snabbt lösa tolkningsproblemen kring beskattningen av vindkraftverk. Utredningen skaU redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 december 1993.
71 EnUgt NUTEK kommer vmdkraftens konkurrenskraft på elmarknaden på sUa att öka. Avgörande för hur snabbt detta kan ske är bl.a. elbalan-sens utveckling och råkraftprisets ökningstakt. En arman vUctig fektor är, enhgt NUTEK, de regler som framdeles kommer att gälla för anslutning av små elproduktionsanläggningar, t.ex. vindkraftverk, tiU elnätet. En översyn av eUagen pågår för närvarande genom EUagstift-
nmgsuö-ednmgen (N 1992:04) vars förslag skaU redovisas senast den 31 Prop. 1992/93:1(X) mars 1993. BU. 13
Stöd till solvärme
I samband med 1991 års energipoUtiska beslut har 50 nuljoner kronor under en femårspericxl avsatts för bidrag tiU investeringar i solvärmeanläggningar. För budgetåret 1992/93 har 10 mUjoner kronor anvisats under anslaget Insatser för ny energiteknik. Hälften disponeras av Boverket, som ansvarar för bidrag tiU investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder, och hälften av NUTEK, som ansvarar för bidrag tiU investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga användningsområden.
Det finns ett stort mtresse för stöd tiU investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder. Boverket föreslår i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 att ytterUgare 2 nuljoner kronor för detta ändamål bör tiUföras anslaget.
Jag har nyss redovisat att det statUga stödet tiU investeringar i sol-värmeaiUäggningar i bostäder höjs från högst 25 % tiU högst 35 % från och med den I januari 1993. Denna förändring väntas medföra en ökad belastning på anslagsposten för stöd tiU solvärmeanläggningar. YtterUgare medel för detta ändamål bör därför tUlföras anslaget Insatser för ny energiteknik.
EnUgt NUTEK är uitresset Utet för stöd tiU investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga områden. Det gäller t.ex anläggningar som är anslutaa tiU gmppcentraler eUer Qärrvärmesystem. Detta beror, enUgt NUTEK, på att kostaadema för den storskaUga solvärmetekniken fortferande är förhåUandevis höga jämfört med konventionella system. Investeringar i denna typ av solvärmeanläggningar är olönsamma i dag ttots det StatUga investeringsstödet. NUTEK bedömer emeUertid att det finns gcxia möjUgheter att sänka kostaadema genom ytterUgare utvecklingsinsatser.
Det stöd tiU investeringar i storskaUg solvärmeteknik som infördes år 1991 har hittiUs inte utayttjats. Det är angeläget att utveckla solvärmeteknik för större system, t.ex gmppcentraler. Enligt min mening bör därför utvecklingsinsatsema inom detta onuåde förstärkas. Det bör ske genom att Energiteknikfonden tiUförs ytterUgare medel.
YtterUgare medel för investeringsstöd inom NUTEK: s ansvarsområde bör inte anvisas. Sedan investeringsstödet infördes år 1991 har 10 mUjoner kronor anvisats för stöd tiU investeringar i sådana solvärmearUägg-ningar. Dessa medel har inte utayttjats och kvarstår som reservation på anslaget. Härigenom kan NUTEK även fortsättningsvis bevUja stöd tiU mvesteringar i storskaUg solvärmeteknik. Jag återkommer strax tiU anslagsfrågoma för budgetåret 1993/94.
72
2 Affärsverket svenska kraftnät Prop. 1992/93:100
v w Bil- 13
Verksamheten
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver (Kh förvaltar sedan den 1 januari 1992 det svenska storkraftnätet för el, inklusive de statiigt ägda utiandsförbindelsema (prop. 1990/91:87, bet. I990/91:NU38, rskr. 1990/91:318).
EnUgt insöuktionen för Svenska kraftnät (1991:2013) skaU verket ha tiU uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostaadseffektivt, driftsäkert och mUjöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna tiU kraftöverföringssystemet. Verket skaU därvid bl.a. firämja konkurrens inom elöverföringsområdet, firämja forskning, utveckling och demonstration av ny teknik av betydelse för verksamheten samt svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhetsområde under kris- och krigsförhåUanden.
AvsUcten är att Svenska kraftaät skaU bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att det bidrar tiU att öka konkurrensen på hela elmarknaden.
Våren 1992 beslutade riksdagen i enUghet med regeringens förslag (prop. 1991/92:133, bet. I99I/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om vissa ytterUgare riktlinjer för Svenska kraftaäts verksamhet. Bl.a. angavs att Svenska kraftnät har tiU uppgift att ansvara för driften av storkraftnätet, den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet.
För den ekonomiska styrningen av Svenska kraftnät tiUämpas samma principer som tidigare gäUde för Statens vattenfaUsverk. Regeringen har bl.a. faststäUt avkasttiingskravet 12 % på justerat eget kapital efter sicatt och soUditetsmålet 38 %. Verkets drift och investeringar skaU finansieras genom inkomster från verksamheten och genom upplåning duekt från RUcsgäldskontoret. Investeringama belastar således mte statsbudgeten.
För närvarande regleras avgifter och villkor för utayttjande av storkraftnätet av det s.k. kraftnätsavfalet som i sm tar tiU stor del baseras på det s.k. stamnätsavtalet. Det senare tecknades år 1979 av Statens vattenfaUsverk och de transitörer som utayttjade stamnätet.
Genom kraftnätsavtalets tillkomst justerades vissa villkor varigenom tiUöäde för nya aktörer på storkraftnätet underlättades. Staten har tiUkaUat en särskUd förhandlingsman med uppgift att överlägga med transi-törema om stamnätsavtalet.
Regeringens avsUct är att ett helt nytt avgiftssystem som är anpassat tiU en öppen elmarknad skaU införas.
På regeringens uppdrag utreder nu Svenska kraftnät fömtsätöungama för att införa en börs för handel med el.
Svenska kraftaät har i december 1992 efter regeringens medgivande förvärvat 25 % av aktiema i ett nyinrättat branschforskningsorgan, Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklingsaktiebolag (Elforsk AB) som har tiU uppgift att samordna och effektivisera branschens forsknings- och utvecklingsmsatser. Övriga delägare i Elforsk AB är 73
Svenska kraftverksförenmgen. Svenska elverksföremngen och VattenfaU Prop. 1992/93:100 AB. BU. 13
I samband med inrättandet av Svenska kraftnät uppdrogs åt verket att inkomma med ett förslag tiU organisation av verkets konöoUsystem-verksamhet i ett särskUt aktiebolag. Verket har i skrivelse den 28 oktober 1992 redovisat sitt arbete avseende en sådan bolagsbUdning. Verket har funnit att kraftföretagen för närvarande avböjer erbjudandet om att gå m som delägare i ett sådant bolag men att ett delägande kan bU aktaeUt på sUct. Verket föreslår bl.a. av detta skäl att beslut om bolagisering av kontroUsystemverksamheten skjuts upp.
Svenska kraftnät har föreslagU, för att säkerställa högsta möjUga avkastning på verkets likvida medel, att verket får rätt att utöver placering på konto i affärsbank även fä placera en del av tiUfälUg likviditet i statsskuld växlar, statsobUgationer (Kh liknande.
Svenska kraftnät har vidare hemstäUt om att få rätt att självt besluta om dels förvärv av aktier för totalt högst 10 mUjoner kronor inom verkets finansieringsplan, dels avyttring av aktier.
Investeringar under pericxlen 1993-1995
Svenska kraftnäts investeringar avser dels storkraftnätet, dels viss telekommunikation.
Investeringama i storkraftnätet avser både åtgärder för att bibehåUa en hög driftsäkerhet i befintiiga ledningar och åtgärder för att öka kapaciteten i systemet. Bl.a. planeras en ny 400 kV-ledning Horted-Breared på Västkusten för att förstärka överföringskapaciteten till södra Sverige.
Investeringama i telekommunikation avser dels det telekommunikationsnät som erfordras för drift och skötsel av storkraftaätet, kontroUsystemverksamheten, dels mstaUation av s.k. optokablar i storkraftnätet. En omfattande mcxlemisering av konttoUsystemets anläggningar, Driftdatanät 90, planeras. Optokablamas telekapacitet kommer firämst att säljas tiU tredje part.
För år 1993 planeras investeringar för sammanlagt 605 mUjoner kronor. För perioden 1993-1995 planeras uivesteringar för sammanlagt 1 910 mUjoner kronor.
I tabeUen sammanfattas verkets förslag till investerings- och finansieringsplan samt behov av riksgäldslån för investeringar.
1995 Investermgar,
totalt
Egen finansiering
Upplånmgsbehov
530' 530 0
'Utfallsprognos
74
Samtiiga mvesteringar 1992-1994 täcks således genom egen finan- Prop. 1992/93:100
siering. Dämtöver täcks genom egen finansiering även amorteringar BU. 13
enUgt plan av tidigare riksgäldslån, vilket innebär att räntekostnadema
minskar under perioden. Amorteringama av riksgäldslån ökar dcKk
kraftigt år 1995 varför nya riksgäldslån kommer att behövas i början av
år 1996 för att täcka det då aktaeUa finansieringsbehovet.
Föredragandens överväganden
Svenska kraftnäts förslag tiU investerings- och finansieringsplan är i huvudsak en fortsättning på den långsiktiga investeringsplanering som gäUde för storkraftnätet under Statens vattenfaUsverks förvaltning. TiU stor del är mvesteringama en fömyelse av ett väl utvecklat system där överföringsbehoven ökar endast långsamt. En fortiöpande stmktarförändring genomförs för att anpassa systemet tiU dagens krav (kU fömtsättningar.
De i investeringsplanen upptagna beloppen har i enUghet med verkets milande treårsplanering beräknats kalenderårsvis. Ompericxliserade tiU budgetåret 1993/94 blir de planerade investeringama sammanlagt ca 710 mUjoner kronor. Det finns mte något behov av nyupplåning i Riksgäldskontoret för investeringsändamål under budgetåret 1993/94. Verket bör dock, liksom tidigare, få ta upp riksgäldslån för rörlig kredit inom en ram av IOO mUjoner kronor.
Jag anser att den nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftaät för treårsperioden 1993-1995 bör gcxlkännas som en ram för verksamheten.
Svenska kraftnät har redovisat verkets uppfattning att ett beslut om bolagisering av den s.k. kontroUsystemverksamheten bör anstå tiUs vidare. Jag delar verkets uppfattning och avser att återkomma tiU firågan när lämpUga fömtsättningar för en sådan bolagisering kan anses föreUgga.
För budgetåret 1993/94 bör ramen för regeringens bemyndigande att teckna borgen för bolag i vilka Svenska kraftaät förvaltar statens aktier vara samma som den nuvarande ramen, 175 nuljoner kronor. LUcaså bör ramen för regeringens bemyndigande att besluta i frågor om förvärv av aktier eUer bUdande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde vara oförändrad, 135 miljoner kronor. Jag anser vidare att det är lämpUgt att Svenska kraftnät ges rätt att självt besluta om förvärv av aktier om högst 10 mUjoner kronor och om avvyttring av aktier som verket har förvärvat. En fömtsättamg bör dock vara att sådana förvärv och avyttringar avser aktier i bolag med vericsamhet som Ugger inom ramen för den verksamhet som Svenska kraftnät skaU bedriva enhgt sin instmktion.
Svenska kraftnät har en årsomsättning på ca 2 000 mUjoner kronor. Periodvis har verket att placera betydande belopp i likvida medel. En effektiv Ukviditetsförvalöiing har därför betydelse för Svenska kraftnäts resultat. Jag anser att verket bör ges befogenhet att placera likvida medel även i lämpUga statspapper. En sådan befogenhet bör dock ges
med klara begränsningar, främst att upplåning för placeringsändamål Prop. 1992/93:ICX)
inte får förekomma. Det bör ankomma på regeringen att utforma sådana BU. 13
villkor.
3 Verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (Swedegas AB)
Är 1990 fick regeringen riksdagens bemyndigande att medge Statens vattenfaUsverk att överlåta en del av sitt aktiemnehav i SwedeGas AB (prop. 1989/90:125, bet. 1989/90:NU39, rskr. 1989/90:322). Efter denna överlåtelse ägde VattenfaUsverket 43 % av aktiekapitalet i SwedeGas AB. Övriga ägare var Svenska SheU AB, Sydkraft AB, Mellansvenska Natargaskonsortiet och Natargasinvest AB. Efter förhandlingar meUan ägama under år 1991 överenskoms att VattenfaUsverket skuUe överta samtUga aktier i bolaget. Sedan den 1 januari 1992 är VattenfaU AB enda ägare tUl bolaget. Bolaget namnändrades samtidigt tiU VattenfaU Natargas AB.
Omläggningen av energibeskattningen våren 1992 (prop. 1991/92:150 bU. 1:5, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) mnebär bl.a. att kon-kurtenssitaationen för natargasen från den I januari 1993 försämras jämfört med övriga fossUa bränslen på den del av gasmarknaden som utgörs av industrin. Vid berednmgen av ärendet i riksdagen framhöU Skatteutskottet i ett yttrande (1991/92:Sku5y) tiU Finansutskottet att natargasen bör ges sådana fömtsättaingar att gjorda investeringar kan utayttjas på ett effektivt sätt. Utskottet anförde vidare att det från mUjösynpunkt är oacceptabelt att natargasen ersätts med kol och olja. Frågan om hur natargasen skaU kompenseras för minskad konkurrenskraft borde, enUgt utskottet, avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten och VattenfaU AB. Riksdagen anslöt sig tiU detta uttalande.
Föredragandens överväganden
Överläggningar meUan VattenfaU AB och Näringsdepartementet har genomförts under hösten 1992. Jag har erfarit att VattenfaU AB anser att en fortsatt kommersieU verksamhet inom VattenfaU Natargas AB fömtsätter bl.a. stora finansieUa förändringar i natargasbolaget. Under år 1993 blir det enUgt VattenfaU AB möjligt att bedöma de kommersieUa fömtsättningama för VattenfaU Natargas AB att driva verksamheten vidare.
DärtiU bör noteras att finska och norska intressenter undersöker fömtsättningama för en natargasledning genom Sverige.
4 Försörjningsberedskap
Försörjningsberedskapen på energiområdet är en särskild fimktion inom
totalförsvarets civUa del. Funktionsansvarig myndighet är Närings- (Kh
teknUcutvecklingsverket (NUTEK).
76
NUTEK har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksam- Prop. 1992/93:100 hetema mom områdena strategisk energiförsörjning och strategisk lag- Bil. 13 ring.
Som den gmndläggande verksamhetsidén för området strategisk energiförsörjning anger NUTEK att såväl energitiUförseln som energianvändningen skaU fungera säkert. Härför krävs bl.a. en klar roU- och ansvarsfördelning meUan aktörema. Ökad vikt kommer att läggas vid analyser av omvärldsförändringar som påverkar den fortsatta utvecklingen av de inhemska energisystemen. Denna fråga är central (Kh har avgörande betydelse för den långsiktiga beredskapen och för förmågan att hantera försörjningskriser.
Inom NUTEK har genomförts en förstadie av de hot mot energiförsörjningen som kan fömtses under det närmaste decenniet och vilka åtgärder med anledning härav som kan behöva vidtas. En kommande huvudstadie skaU inriktas framför aUt på användarsäkerheten avseende el och transportsektoms försörjning med drivmedel.
Funktionskrav gentemot kraft- CKh distributionsföretagen inom elförsörjningen kommer att utarbetas. Vidare pågår ett arbete med att fömya och revidera de nuvarande systemen för konsumtionsreglering.
TiU följd av omorganisationer har delar av den extema verksamheten bhvit eftersatta, framför allt mom beredskapsplanläggningen.
Ansvaret för drivmedelsransonering fördes över till NUTEK den I oktober 1991 i samband med Transporttådets avveckling. Vidare avvecklades med utgången av året det särskilda bolaget Drivmedelscentralen AB (DMC), ägt av oljehandeln men finansierat av NUTEK. Överföringen av kansUverksamheten tiU NUTEK möjliggjorde en ratio-naUseringsvuist svarande mot ca två personår.
Inom elförsörjningens område har NUTEK efter bolagiseringen av Statens vattenfallsverk den 1 januari 1992 som myndighet det samordnande ansvaret för planering och inriktaing av beredskapsarbetet. Den verkstäUande planeringen sköts av ett särskilt kansli knutet tiU branschorganet Kraftsam.
EnUgt NUTEK finns brister i den centtala kris- och krigsorganisationen, liksom i planeringen avseende utayttjande av inhemska energi-tiUgångar. På dessa områden krävs betydande utvecklingsmsatser.
Som mål för den strategiska lagringen anges att bränslen och drivmedel i en kris eUer i en krigssitaation skaU kunna tiUhandahåUas uthåUigt och med tillräckligt hög tiUgängUghet för främst det civila totalförsvarets behov. Inriktningen av verksamheten är att anläggningar för lagring skaU byggas och förvaltas på ett kostaadseffektivt sätt och att produkthanteringen skaU bedrivas rationellt. Enligt 1992 års försvarsbeslut skaU det statUga krigslagret minskas avsevärt, vilket mnebär omfattande utförsäljning av lagrade produkter.
Under senare år har verksamheten inriktats på insatser av förvalt ningskaraktär, medan nybyggnad förekommit i ringa omfattning. NUTEK framhåUer emeUertid att nuvarande lagringsstmktar bygger på de krav och fömtsättningar som gäUde på 1950- och 1960-talen. Denna stmktar tiUgodoser mte dagens krav på tillgänglighet. Ett förslag tiU ny 77
stmktar för den statUga beredskapslagringen har därför utarbetats. Om
förslaget godkänns kommer verksamheten att i högre grad inriktas pä byggande av anläggningar cKh systemutveckling.
NLTTEK: s verksainhet på energiberedskapsområdet omfattas av programplaneringen för totalförsvarets civila del. Överstyrelsen för civU beredskap (ÖCB), som leder och samordnar beredskapsförberedelsema vid övriga fimktionsansvariga myndigheter, har i programplan 1993/94-1997/98 lagt fram förslag tiU inriktning (Kh utveckling av det civila försvaret under den kommande femårspericxlen. Förslaget bygger på 1992 års försvarsbeslut och på den ekonomiska ram för totalförsvaret som faststäUdes genom detta beslut.
ÖCB:s programplan mnehåUer bl.a. förslag om medelstiUdelning under femårspericxlen för skUda fiinktioner inom det civila försvaret. För funktionen Energiförsörjning beräknas inom totalförsvarsramen ett belopp av 73 mUjoner kronor per budgetår, dvs. 365 nuljoner kronor under femårsperioden (1992/93 års prisläge). Kostaadema för oljelagringen Ugger däremot i huvudsak utanför ramen. Samma gäUer kostnadema hos NUTEK för den centrala administrationen av verksamheten inom ftinktionen.
NUTEK har lämnat en egen programplan för fimktionen Energiförsörjmng för perioden 1993/94-1997/98 (NUTEK R 1992:35). Planen innehåUer en mer detaljerad redovisning av verksamheten inom funktionen.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
övergripande mål
Målet för funktionen energiförsörjning är att samhällets energibehov med hög säkerhet skall kunna tiUgcxloses under kriser och i krig.
Resurser:
Medel för verksamhetsområdet anvisas under anslagen
E 1. Drift avjberedskapslager 330 551 000 kr
E 2. Beredskapslagring cKh industiiella åtgärder 10 054 000 kr
E 3. SärskUda kostaader för lagring av olja,
motorbensin m.m. I 000 kr
E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 63 946 000 kr
Förvaltningskostaader bestiids från NUTEK:s anslag till förvaltaings-kostaader.
Övrigt:
En översyn av beredskapslagringen av olja skall genomföras.
78
Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
I samband med inrättandet av NUTEK den I juli 1991 fördes verksamheten på energiberedskapsområdet inom Statens energiverk över tiU den nya myndigheten. Därefter har några uppgifter tillförts, främst ansvaret för drivmedelsransonering (Kh samordningen av beredskapsplaneringen inom elförsörjningen.
Energiberedskapen ingår som ett led i totalförsvarels civila del. Mål, inriktaing och resurstilldelning avgörs i samband med statsmaktemas återkommande beslut om totalförsvaret, av vilka det senaste fattades våren 1992 (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU 12, rskr. 1991/92:337). Verksamheten är inordnad i det planeringssystem med mUande femåriga programplaner som gäller för det civila försvaret. Detta innebär att plane-ringsfömtsättaingama för verksamheten är givna, t.ex. i vad avser antaganden om krigsfall och krav på uthållighet. Även den ekonomiska ramen är i princip given, med oljelagringen som ett viktigt undantag.
Uppdraget tiU NUTEK att, i enlighet med 1991 års energipolitiska beslut, årligen utvärdera programmen för omställning och utveckling av energisystemen omfettar inte energiberedskapen. Självfallet måste dcKk NUTEK: s vericsamhet på detta område fortiöpande anpassas till ändrade tekniska och marknadsmässiga förhållanden inom energisektom.
Jag har tidigare redogjort för de allmänna fömtsättningar som har gällt för NUTEK:s fördjupade anslagframställning, bl.a. i fråga om kraven på resultatanalys. På beredskapsområdet finns uppenbara svårigheter att mäta effekten av gjorda insatser. I anslagsframställningen görs heller inget försök till systematisk redovisning härav. Följaktiigen ger framställningen i denna del ett otillräckligt underlag för bedömningen av måluppfyllelse ocb effektivitet. Jag fömtsätter att NUTEK i samband med sitt fortsatta arbete med resultatanalys prövar möjlighetema att tillämpa gängse metoder för sådan analys CKkså på beredskapsverksamheten.
Fördjupad prövning
I sin anslagsframställning redovisar NUTEK en analys av pågående omvärldsförändringar, såvitt de har betydelse för verksamheten på bl.a. energiberedskapens område. I det globala perspektivet har under de senaste åren inträffat mycket snabba förändringar som sammantagna leder till stor instabilitet cKh osäkerhet. Det bedöms att tillförselsäkerheten även i framtiden kommer att vara en söategiskt viktig fråga för de ledande ländema och maktblocken. Beöäffande utvecklingen i Sverige pekas särskilt på den omstmkturering av elmarknaden som har inletts genom att Vattenfall har bolagiserats, samtidigt som storkraftaätet har förts över från Vattenfall tiU Affärsverket svenska kraftnät.
ÖCB pekar i missivet till programplanen för 1993/94-1997/98 på vissa omvärldsförändringar av generell betydelse för det svenska civUa för svarets utveckling. En slutsats är au beredskapsförberedelsema i än högre grad bör koncentteras till krigssituationen och de villkor som då gäller, vilket CKkså är inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut. 79
ÖCB anser att det inte har varit möjligt att inom den gällande ekono- Prop. 1992/93:100 miska ramen uppnå förstahandsmålet enligt regeringens anvisningar, näm- BU. 13 ligen att säkerställa försvarsförmågan under ett krig meUan stormakter med kort varaktighet. Enligt ÖCB:s uppfattaing har energi funktionen större uthållighet än vad som svarar mot detta förstahandskrav. Som fömtsätming för en balanserad civil beredskap i enlighet med 1992 års försvarsbeslut anger ÖCB att inkomster av en utförsäljning av olja ur beredskapslagren tillförs prioriterade delar av det civUa försvaret under programperioden. ÖCB avstår dock från att lägga firam ett konkret förslag om en sådan omfördelning.
ÖCB redovisar för varje funktion mom det civila försvaret en bedömning av beredskapsläge m.m. För funktionen Energiförsörjning redovisas inga särskilda brister. Beträffande elberedskapen, som enligt försvarsbeslutet är ett prioriterat område inom funktionen, görs dock några påpekanden om konsekvensema av Vattenfalls bolagisering (Kh elmarknadens avreglering. Enligt ÖCB bör en klarare ansvars- (Kh rollfördelning mellan myndigheter och företag på området eftersträvas. Vidare pekar ÖCB på att frågan om finansieringen av vissa uppgifter som Vattenfall tidigare svarade för ännu är olöst. Detta gäller bl.a. utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga.
Beöäffande NUTEK:s verksamhet med oljelagring finns nu underlag för en djupare bedömning än vad anslagsframställningen ger möjlighet till.
Dels har NUTEK på regeringens uppdrag redovisat en plan för försäljning av delar av de statliga oljelagren jämte omstmkturering av lagringen (rapporten Söategisk lagring - ny stmktur den 23 oktober 1992), dels har Riksrevisionverket (RRV) genomfört en förvaltningsrevision av NUTEK:s beredskapsverksamhet inom oljelagringsområdet (rapporten Beredskapslagringen av olja, F 1992:27).
Bakgmnden till NUTEK: s förslag är 1992 års försvarsbeslut. I detta beslut ingick att den statiiga beredskapslagringen av olja för krigssituationer skulle minskas. Skälet härtill var främst de antaganden som gjordes om krisers (Kh krigs karaktär. För totalförsvarets civila del innebar dessa antaganden bl.a. att åtgärder med syfte att stödja försvarsmakten under ett kortvarigt krigsskede borde prioriteras.
Enligt försvarsbeslutet borde vidare det nuvarande systemet med lagring främst i enbart statiiga anläggningar kunna ersättas med ett system baserat på inlagring i oljehandelns depå- och detaljlager samt etablering av slut-användarlager på bensinstationer och flygplatser m.m. Ett sådant system skulle innebära förbättrad tillgänglighet. Samtidigt skulle omsättningen av lagren underlättas och därmed också riskeraa för inkurans elimineras. Riksdagen gcxikände en omstmktarering av de statiiga oljelagren enligt dessa riktiinjer, varvid det dcKk fömtsattes att frågan om utformningen av det nya systemet borde närmare övervägas.
Vidare bemyndigade riksdagen regeringen att utförsälja olja från krigs lagren till en lägre säkerhetspolitiskt motiverad nivå. Medel som frigörs vid utförsäljnUigen får enligt riksdagens beslut användas för investeringar i lagringsanläggningar. Influtna medel får också, användas för att finansiera uppbyggnaden av ett statiigt fredskrislager och för att stärka andra funk tioner inom den civila delen av totalförsvaret. Jag återkommer söax här- 80 tiU.
NUTEK:s nu föreliggande förslag till ny lagringssttuktar bygger på de Prop. 1992/93:100 av riksdagen g(xlkända riktiinjema. NUTEK bedömer att den föreslagna BU. 13 decentraliserade stmkturen uppfyller kravet på tillgänglighet (Kh att den också är ekonomiskt fördelaktig, bl.a. genom att driftskostaadema minskar. Enligt NUTEK kan omstmktureringen genomföras under en period av åtta till tio år. Erforderliga investeringar antas kunna finansieras helt genom utförsäljning av delar av de nuvarande krigslagren.
RRV:s granskning av oljelagringsverksamheten omfettar såväl den statliga lagringen för krig som lagringen hos oljeföretag (Kh storförbmkare m.fl. för fredskriser. Beträffande krigslagringen redovisas ett antal brister avseende bl.a. affärsverksamhetens bedrivande, beräkningen av lagringsbehoven och beredskapsläget. Förslag läggs fram till åtgärder för att komma till rätta med problemen. Också beöäffande fredskrislagringen har RRV funnit brister som bör åtgärdas. RRV:s granskningsrapport utmynnar i att regeringen bör överväga att tillsätta en särskild uttedning för att se över såväl drift- CKh depåverksamheten för krigslagringen som beredskapen för fredskris.
NUTEK:s plan för ny lagersttuktur har remissbehandlats. överbefölhavaren (ÖB) anser det angeläget att planen genomförs. Enligt ÖB kommer den nya lagringsprincipen att väl tillgodose försvarsmaktens krav på hög tillgänglighet för drivmedel. ÖCB ställer sig också positiv till en omsttukturering enligt NUTEK:s förslag. RRV intar en mer kritisk ståndpunkt till förslaget. RRV finner att de frågor som RRV ställde i sin revisionsrapport i stort sett lämnas obesvarade. RRV står därför fast vid sin uppfattning att ytterligare beslutsunderlag bör tas fram av en särskild uöedning. Enligt RRV bör därvid altemativa system för oljelagringen utvärderas.
Slutsatser
Enligt min mening bör minskningen av de statliga krigslagren av olja kunna fullföljas i huvudsaklig överenstämmelse med de riktiinjer som riksdagen har fastställt. Den plan för omstmkturering av lagren som har lagts fram av NUTEK stämmer också väl överens med dessa riktlinjer.
RRV:s granskning av den statiiga lagringen har pekat på brister i den nuvarande vericsamheten. Till en del kan dessa brister avhjälpas genom myndighetens egna åtgärder. Jag har erfarit att NUTEK har vidtagit eller förbereder ett antal sådana åtgärder. Ett genomförande av lagringsplanen skulle också komma att väsentiigt förbättra tillgängligheten i systemet.
Emellertid har också mer gmndläggande problem med verksamheten kommit i dagen genom RRV:s granskning. Ett sådant problem är den rådande oklarheten om gränsdragningen mellan lagring för civila CKh mUitära behov. Också frägan om gmndema för beräkning av lagerbehoven kan behöva omprövas i ljuset av den nya inriktning av totalförsvarets planering som fastställdes genom 1992 års försvarsbeslut. Jag avser att inom kort begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över dessa CKh andra frågor om beredskapslag-
ol
Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13
ringen av olja. I awaktan på resultatet av en sådan översyn är jag inte Prop. 1992/93:100 beredd att förorda ett g(xlkännande av NUTEK:s plan. Bil. 13
Enligt min mening utgör ett uppskov med ställningstagandet till frågan om den framtida lagerstmkturen inget hinder för en fortsatt utförsäljning av olja från de statiiga krigslagren. Det är av besparingsskäl angeläget att utförsäljningen genomförs i en något snabbare takt än vad NUTEK har fömtsatt i sin anslagsframställning. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om uppdrag till NUTEK. En given utgångspunkt är att lagernivån även efter en utförsäljning skall vara tillräcklig med hänsyn tiU de aktuella beredskapskraven.
Också av besparingsskäl bör den uppbyggnad av ett statiigt fredskrislager som ingick i 1992 års försvarsbeslut inte genomföras i den omfettning som fömtsattes vid beslutet, dvs. 200 000-300 000 m' olja i form främst av flygdrivmedel och dieselbrännolja. Även om fredskrislagret hålls på en lägre nivå räknar jag med att Sverige vid framtida stömingar på oljemarknaden kommer att kunna medverka aktivt till samordnade insatser inom ramen för det intemationella energiorganet (lEA). Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av vad jag här anfört.
Som ÖCB påpekar i sin programplan har energifunktionen en högre uthållighet än vissa andra funktioner inom det civila försvaret. Medel som frigörs genom utförsäljning av olja ur de statliga krigslagren bör liksom nu få användas för att stärka sådana funktioner. Därtill bör regeringen ha möjlighet att använda medlen för ändamål också inom den miUtära delen av totalförsvaret. Härför krävs riksdagens bemyndigande.
I övrigt avser NUTEK: s verksamhet med energiberedskapsfrågoma huvudsakligen elförsörjningen. Därtill kommer åtgärder för att förbättra handlingsberedskapen. Jag konstaterar att NUTEK:s anslagsframställning såvitt gäller dessa områden nära ansluter till programplanen för det civila försvaret. Emellertid bör enligt min mening NUTEK kunna genomföra sina uppgifter inom en något minskad resursram. Jag återkommer härtill vid min anmälan av respektive anslag. I denna fråga har jag samrått med chefen för Försvarsdepartementet.
5 Verksamheten vid Trollhätte kanalverk
Riksdagen beslutade år 1991 att överföra verksamheten i Statens vattenfallsverk till ett av staten ägt aktiebolag. Är 1992 beslutade riksdagen att den kanalrörelse som tidigare bedrivits inom Vattenfall skall drivas vidare som ett affärsverk med ansvar för drift CKh förvalming av kanalverksamheten i Trollhätte och Säffle kanaler (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92). Ansvaret i regeringen för verksamheten i Trollhätte kanalverk har åvilat chefen för Näringsdepartementet. För att möjliggöra fullständig kostaadstäckning utgår statsanslag från sjätte huvudtitelns anslag Ersättning för viss kanaltrafik. Chefen för Kommunikationsdepartementet har ansvaret för kanalverkets anslag.
Ansvaret i regeringen för verksamheten vid Trollhätte kanalverk överförs den 1 januari 1993 till Kommunikationsdepartementet. Chefen för Kommu-
nikationsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för skälen för Prop. 1992/93:100 detta. Bil. 13
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxlkänna vad jag har förordat om en förlängning av programmet för en effektivare användning av energi (avsnitt 1.3.2),
2. godkänna vad jag har förordat om inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.3),
3. godkänna den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftaät som en ram för pericxlen 1993 -1995 (avsnitt 2),
4. godkänna att Afllarsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om högst 100 000 000 kr (avsnitt 2),
5. bemyndiga regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 2),
6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta
i frågor som rör förvärv av alctier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135 000 000 kr (avsnitt 2),
7. bemyndiga regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en sammanlagd ram av 10 000 (X)0 kr (avsnitt 2),
8. bemyndiga regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 2),
9. bemyndiga regeringen att disponera influtna medel från utförsäljning av olja från statiiga krigslager i enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 4).
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
10. utvecklingen av energisystemet CKh de energipolitiska programmen (avsnitt 1.3),
11. fömtsättningama för naturgasverksamhet i Vattenfall Natargas AB (avsnitt 3),
12. fredskrislagring av olja (avsnitt 4).
E 1. Drift av beredskapslager
1991/92 Utgift 384 639 295
1992/93 Anslag 366 888 000 1993/94 Förslag 330 551 000
Från anslaget betalas drifts- (Kh förvaltaingskostnader för den statiiga 83
beredskapslagringen av bränslen (Kh drivmedel för kriser (Kh krig. An-
slaget omfettar även kapitalkostaader, huvudsakligen i form av räntekost- Prop. 1992/93:100
nåder på lagrade produkter. Också kostaader för räntor CKh avskrivningar Bil. 13
för anläggningar ingår i de totala kapitalkostnadema.
För budgetåret 1992/93 har regeringen fastställt följande stat för anslaget.
Personalkostaader 13 382 000
Övriga driftskostnader 60 514 000
Kapitalkostaader 292 992 000
Summa 366 888 000
Personalkostnaderaa för den regionala depåorganisationen har beräknats utifrån högst 38 tjänster.
Närings- (Kh teknikutvecklingsverket
I den fördjupade anslagframställningen begär NUTEK oförändrat anslag för budgetåret 1993/94. För de två följande budgetåren beräknas samma belopp. Förslaget fömtsätter att NUTEK:s förslag om en omstmkturering av de statliga krigslagren av olja genomförs.
Föredragandens överväganden
Med hänvisning bl.a. till vad jag nyss har anfört om utförsäljningen av olja från de statiiga krigslagren bedömer jag att anslaget för nästa budgetår kan minskas med ca 36 miljoner kronor, varav ca 6 miljoner kronor avser driftskostnader cKh återstoden kapitalkostnader.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Drift av beredskapslager för budgetåret 1993/94 anvisa ert förslagsanslag på 330 551 000 kr.
E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder
1991/92 Utgift 133 487 177 Reservation 18 471 979
1992/93 Anslag 11 076 000
1993/94 Förslag 10 054 000
Anslaget är avsett för investeringar i prcxlukter (Kh anläggningar, för industriella åtgärder samt för åtgärder för att vidmakthålla CKh vidareutveckla handlingsberedskapen.
84
Närings-och teknikutvecklingsveiket Prop. 1992/93:100
NUTEK begär 11,4 miljoner kronor under anslaget för beredskapsplanering och för stöd till industriella åtgärder i syfte att stärka försörjningssäkerheten med inhemska alteraativ.
Föredragandens överväganden
De begärda medlen stämmer i princip överens med programplanen för totalförsvarets civila del för perioden 1993/94-1997/98. Behov av medel från anslaget beräknas enligt planen inte uppkomma för investeringar i produkter och anläggningar under programperioden.
Enligt min mening bör anslaget för budgetåret 1993/94 minskas med 2 miljoner Icronor i förhållande till planeringsramen. Jag beräknar anslaget tiU 10 054 000 kr inkl. pris- (Kh löneomräkning.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 054 000 kr.
E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
1991/92
Utgift
279 890 366
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Anslaget är avsett för att täcka sådana oförutsedda kostnader för beredskapslagring (Kh industriella åtgärder som inte kan täckas från reservationsanslaget E 2. Beredskapslagring och industtieUa åtgärder. Anslaget används även för kostaader i anslutaing till omstmkturering av de statiiga beredskapslagren. Dessa kostaader finansieras med medel från utförsäljning av olja ur lagren. Medlen tillförs statsbudgetens inkomstsida.
Anslaget bör liksom tidigare tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Särskilda kostruiderför lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
85 E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 9 898 976 Reservation 63 041 023 '''
1992/93 Anslag 61 665 000
1993/94 Förslag 63 946 000
Anslaget används för beredskapsåtgärder på elområdet. Bland annat lämnas bidrag till investeringar för att minska känsligheten för stömingar i produktions-, överförings- (Kh distributionssystemen.
Närings- (Kh teknikutvecklingsveiket
NUTEK begär 63,5 miljoner kronor under anslaget, som ingår i totalförsvarsramen.
I den särskilda programplanen för funktionen Energiförsörjning framhåller NUTEK att avregleringen på elmarknaden kommer att påverka de ekonomiska och organisatoriska fömtsättningaraa för planeringen. Delfunktionen Elkraft planerades CKh finansierades till stora delar av Vattenfall före bolagiseringen den 1 januari 1992.
Fram tiU denna tidpunkt svarade Vattenfall bl.a. för kostnaderaa för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga (VTP) till driftbiöäden. Dessa kostnader, jämte vissa kostnader för utmstning, ingick med ca 15 miljoner kronor om året i Vattenfalls driftsbudget. Under budgetåret 1992/93 har medel från anslaget använts för VTP-utbildningen, öots att verksamheten inte ryms inom totalförsvarsramen. NUTEK anser att en långsiktig finansieringslösning utanför nuvarande ram eller inom en utökad ram bör åstadkommas. Också för vissa andra uppgifter som Vattenfall tidigare svarade för saknas det för närvarande finansiering.
Föredragandens överväganden
De begärda medlen stämmer i princip överens med programplanen för totalförsvarets civila del för perioden 1993/94-1997/98. Jag räknar med att vissa kostaader för VTP-utbildningen kommer att få belasta anslaget även under budgetåret 1993/94.
En särskild utredare har tillkallats för översyn av lagstifiningen på elområdet m.m. (N 1992:04). Enligt direktiven (dir. 1992:39) ingår i uppdraget att bedöma hur förslag till ändrade bestämmelser skulle påverka beredskapsverksamheten på elområdet. Uttedaren skall lämna de förslag tiU förändringar av elberedskapens organisation som kan föranledas därav.
Anslaget för budgetåret 1993/94 bör minskas med 3 miljoner kronor i förhållande till planeringsramen. Jag har beräknat anslaget till 63 946 000 kr inkl. pris- ckU löneomräkning.
Ätgärder för att stimulera kraft- och disöibutionsföretag m.fl. till beredskapsinsatser bör kunna planeras långsiktigt. Regeringen bör därför uihämta riksdagens bemyndigande att låta NUTEK under budgetåret 1993/94 besluta om sådana åtgärder som innebär åtaganden under en femårsperiod. För budgetåret 1993/94 bör åtagandena uppgå till högst anslags-
beloppet för detta år, minskat med det belopp som avdelas för VTP-ut- Prop. 1992/93:1(X) bildning. För budgetåren 1994/95-1997/98 bör åtagandena begränsas till Bil. 13 halva det i programplanen angivna anslagsbeloppet för respektive år, efter avdrag för eventuella kostaader för VTP-utbildning.
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att för budgetåren 1993/94 - 1997/98 låta staten ta på sig ekonomiska förpUktelser i samband med planering av stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i elsystemen i enUghet med vad jag har anfört,
2. att tiU Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 63 946 000 kr.
E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet
1991/92
Utgift
-
1992/93
Anslag
I 000
1993/94
Förslag
1000 Från detta anslag betalas utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statiig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol, förordningen (1983:1107) om statiigt stöd för att ersätta olja, förordningen (1986:191) om statiigt stöd för utveckling och inttoduktion av ny energiteknik, m.m. samt förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m.
Föredragandens överväganden
Lånegarantier enligt förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m. får lämnas intiU ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 miljoner Icronor, inräknat lämnade garantier inom programmet för utveckling ckU inttcxluktion av ny energiteknik samt minskat med ett belopp som motsvarar infriade garantier i systemet under föregående år (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Vid halvårsskiftet 1992 fanns inga utestående garantier enligt förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m.
Förordningen (1983:1107) om statiigt stöd för att ersätta olja, m.m. och förordningen (1986:191) om staUigt stöd för utveckling ckU inttoduktion av ny energiteknik, m.m. har upphört att gälla.
Den 30 juni 1992 var summan av utestående garantier inom oljeersättningsprogrammet ca 132,8 miljoner kronor och inom teknikutvecklingsprogrammet 900 000 kr.
87 Ställda garantier enligt förordningen (1981:717) om sfetiiga garantier för Prop. 1992/93:100 utvinning m.m. av olja, natargas eller kol har avvecklats successivt (Kh Bil. 13 avser numera enbart verksamhet inom natargasområdef, huvudsakligen för Sydgas AB:s lån. Dessa garantier är bundna genom avtal (prop. 1987/88:72).
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. I99I/92:NU25, rskr. 1991/92:271) minskades garantiramen från 2 000 miljoner kronor till 1 000 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1992/93. Den 30 juni 1992 uppgick summan av utestående garantier till 510 miljoner kronor.
Det har inte uppkommit några förluster till följd av infriade garantier inom något av de nämnda programmen under budgetåret 1991/92. Det ligger i sakens natur att förluster kan komma att uppstå under följande budgetår. Anslaget bör därför föras upp med ett formeUt belopp på 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
1991/92 Utgift 40 472 966
1992/93 Anslag 150 000 000
1993/94 Förslag IOO 000 000
Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1988:806) om statiigt stöd tiU utveckling, teknikupphandling (Kh inttcxluktion av energieffektiv teknik. Stöd kan lämnas i form av bidrag CKh lån. Teknikupphandlingsstödet tillkom år 1988 (prop. 1987/88:90, bet. I987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Det urspmngliga stödet avsåg teknikupphandling av eleffektiva CKh elersättande produkter, processer och system. 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/9I:NU40, rskr. 1990/91:373) innebar att stödet utvidgades tiU att omfetta aU energieffektiv teknik. Detta stödsystem infördes den I juli I99I och skall gälla under en femårspericxl. Medelsramen är 750 miljoner kronor. NUTEK får inom denna ram fritt fördela sina åtaganden över femårsperi(xlen. För budgetåret 1991/92 anvisades 150 miljoner kronor. Över anslaget anvisades vidare 10 miljoner kronor för budgetåret 1991/92 till NUTEK för samordning och utveckling av mformation rörande effektiv energianvändning till mindre och medelstor mdustri. NUTEK disponerar dessa medel under en femårsperiod. Likaså anvisades 5 miljoner kronor
över anslaget till Konsumentverket som ett engångsbelopp över en femårs- Prop. 1992/93:100 period för det fortsatta arbetet med energideklarationer m.m. Bil. 13
Föredragandens överväganden
Jag har nyss redovisat mina överväganden om de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet. Programmet för effektivare energianvändning bör föriängas med två år, dvs. t.o.m. budgetåret 1997/98, inom en oförändrad anslagsram för teknikupphandlingsstödet på 750 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 bör anvisas 100 miljoner kronor.
Kostaaderaa för Sveriges deltagande i EG:s program för effektivare energianvändning bör finansieras över detta anslag. Möjlighetema att ansluta Sverige till detta program uöeds för närvarande. Kostnadema för Sveriges deltagande i programmet kan därför inte anges med säkerhet. För riksdagens information är min bedömning att 5 miljoner kronor kan komma att behövas för detta ändamål.
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen
att tiU Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 100 000 000 kr.
E 7. Insatser för ny energiteknik
1991/92 Utgift 126 906 000
1992/93 Anslag 170 000 000
1993/94 Förslag 222 000 000
Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1991:1099) om bidrag till vissa investeringar inom energiområdet, m.m. Vidare förs över anslaget medel till Energiteknikfonden. Föreskrifter för användningen av medel ur Energiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m.
Enligt 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) skall investeringsbidrag lämnas för kraftvärmeproduktion med biobränslen, vindkraftverk och solvärmeanläggningar. Detta stödsystem infördes den 1 juU 1991 och skall gälla under en femårsperiod. Medelsramen är 1 300 miljoner kronor. Medel anvisas i form av årliga anslag på 260 miljoner kronor. Anslagspostema behandlas som särskUda reservationsanslag och anvisades under budgetåret 1992/93 enUgt följande.
89 För bidrag tiU investeringar i vmdkraftverk anvisades 50 miljoner kro- Prop. 1992/93:100 nor. Medelsramen för perioden år 250 miljoner kronor. Medlen disponeras BU. 13 av NUTEK.
För bidrag tiU investeringar i solvärmeanläggningar anvisades 10 miljoner kronor. Medelsramen för pericxlen är 50 miljoner kronor, varav hälften disponeras av Boverket, som ansvarar för bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder, (Kh hälften av NUTEK, som ansvarar för bidrag tUI investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga områden.
För bidrag tiU investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk anvisades 200 miljoner kronor under nionde huvudtitelns anslag J 2. Bidrag tiU ny energiteknik. Medelsramen för femårsperioden är 1 000 miljoner kronor. Medlen disponeras av NUTEK.
Myndigheteraa får inom här angivna ramar fritt fördela sma åtaganden över femårsperioden. Utbetalningaraa får dock inte överstiga det belopp som finns tiUgängligt på resp. anslagspost.
Vidare skaU, enligt riksdagens beslut om riktiinjer för energipolitiken, 550 miljoner kronor från anslaget tillföras Energiteknikfonden under femårsperioden. Medlen tillförs fonden i form av årliga betalningar på 110 miljoner kronor. Vid ingången av varje budgetår skall dessa medel överföras till Riksgäldskontoret för fondering i Energiteknikfonden.
Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag i proposition (1992/93:99, bet. 1992/93:NU20, rskr. 1992/93:137) om vissa åtgärder inom klimatområdet CKh i Östersjöregionen (bil. 2) att 16 miljoner kronor anvisas tiU anslaget på tilläggsbudget. Av detta belopp har 12,5 miljoner kronor beräknats för att finansiera vissa kostnader för Sveriges deltagande i EG:s program för utveckling av energisystemet. Vidare har 3,5 miljoner kronor beräknats för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder. I propositionen anmäldes att regeringen avsåg återkomma i budgetpropositionen med förslag om medel för dessa ändamål avseende budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Jag har nyss redovisat mina överväganden om de energipolitiska programmen för omställning CKh utveckUng av energisystemet.
För stöd tiU investeringar i vindkraftverk räknar jag med ett oförändrat belopp som bör anvisas under detta anslag.
Medel avseende överföring till Energiteknikfonden bör föras upp med ett belopp på 160 miljoner kronor och anvisas under detta anslag. Energiteknikfonden skaU successivt tillföras medel så att totalbeloppet uppfyller energiöverenskommelsen som låg till gmnd för 1991 års energipolitiska beslut. Därvid kommer de 80 miljoner kronor som avsattes för deltagande i EG:s forskningsprogram (prop. 1992/93:79, bet. I992/93:NU14, rskr. 1992/93:111) under åren 1992 och 1993 att återföras.
Kostaaderaa för Sveriges deltagande i EG;s program för utveckling av energisystemet bör finansieras över Energiteknikfonden. Möjlighetema att ansluta Sverige till dessa program uöeds för närvarande. Kostnadema för Sveriges deltagande i programmen kan därför inte anges med säkerhet. För
riksdagens information är min bedömning att 60 miljoner kronor kan Prop. 1992/93:100 komma att behövas för detta ändamål. BU. 13
Medel för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder bör föras upp med ett belopp på 12 miljoner kronor och anvisas under detta anslag. De medel som tidigare anvisades för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga områden bör fr.o.m. budgeråret 1993/94 överföras till Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende storskalig solvärmeteknik.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 222 000 000 kr.
E 8. Bidrag till energiteknikfonden Nytt anslag (förslag) 72 000 000
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1989/90:111, bet. 1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357) tillförs Energiteknikfonden i dag medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljeprodukter. Hämtöver har fonden tillförts medel från anslaget Insatser för ny energiteknik. Under åren 1991/92-1992/93 avsattes, i enlighet med 1991 års energipolitiska beslut, 110 miljoner kronor per år under anslaget för detta ändamål. Jag har nyss föreslagit att 160 miljoner Icronor bör anvisas under anslaget Insatser för ny energiteknik under budgetåret 1993/94 för överföring till Energiteknikfonden. Föreskrifter för användningen av medel ur Energiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805) om sfetiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m.
Genom riksdagens beslut våren 1992 om en omläggning av energibeskattaingen (1991/92:150 bU. 1:5, 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) slopas den allmänna energiskatten på bränslen ckU elektrisk kraft för industrin (SNI 2 och 3) och växthusnäringen fr.o.m. den 1 januari 1993. Sfetens inkomster från den aUmänna energiskatten kommer således att minska. Härigenom skulle CKkså tillförseln av medel till Energiteknikfonden minska.
Jag föreslår därför att Energiteknikfonden fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras via statsbudgeten med ett belopp som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter. Medel bör anvisas under ett nytt anslag. Bidrag till energiteknikfonden.
Jag vill framhålla att det förhållandet att medlen skall redovisas över statsbudgeten inte innebär någon förändring i beräkningen av det belopp som tillförs Energiteknikfonden. Anslaget bör föras upp förslagsvis med ett belopp på 72 miljoner kronor.
91 HemstäUan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Bidrag till energiteknikfonden för budgetåret anvisa ett försfegsanslag på 72 000 000 kr.
92 F. Teknisk forskning och utveckling Prop. 1992/93:100
BU. 13 F 1. Teknisk forskning (x:h utveckling
F 2. Materialteknisk forskning
F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet
F 5. Europeiskt rymdsamarbete m.m.
F 6. Nationell rymdverksamhet
F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
F 9. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckl i ng
F 10. Energiforskning
Fil. Byggnadsforskning
F 12. Stöd till experimentbyggande
F 13. Statens institut för byggnadsforskning
F 14. Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning
F 15. Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning
F 16. Avgifter till vissa intemationella FoU-organisationer
I regeringskansUet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspoUtiken. Arbetet bedrivs med sUcte på att en proposition i ämnet skaU föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskUd forskningsproposition för budgetåret 1993/94, beräkna
1. tiU Teknisk forskning och utveckling ett reservationsanslag på 753 348 000 kr,
2. tiU Materialteknisk forskning ett reservationsanslag på 36 150 000 kr,
3. tiU TeknikvetenskapUga forskningsrådet ett reservationsanslag på 184 966 000 kr,
4. tiU Europeiskt rymdsamarbete m.m. ett förslagsanslag på 447 439 000 kr,
5. tiU Nationell rymdverksamhet ett reservationsansfeg på 58 287 000 kr,
6. tiU Europeiskt forskrungs- och utveckUngssamarbete ett reservationsanslag på 211 000 000 kr,
7. tiU Forskning för ett avfalbsnålt samhälle: Miljöanpassad Prop. 1992/93:100 produktutveckling ett reservationsansfeg på 24 607 000 kr, Bil. 13
8. tiU Energiforskning ett reservationsansfeg på 280 764 000 kr,
9. tiU Byggnadsforskning ett reservationsansfeg på 178 200 000 kr,
10. tiU Stöd till experimentbyggande ett reservationsansfeg på 10 000 000 kr,
11. tiU Statens institut för byggnadsforskning ett försfegsansfeg på I 000 kr,
12. tiU Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning ett reservationsansfeg på 53 625 000 kr,
13. tUI Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning ett reservationsanslag på 810 000 kr,
14. till Avgifter till vissa intemationella FoU-organisationer ett förslagsansfeg på 544 000 kr.
F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
1991/92 Utgift 34 261 000
1992/93 Anslag 35 630 000 1993/94 Försfeg 30 630 000
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapUga attachéverksamhet, STATT, är en offentUg stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. STATT har tiU uppgift att följa den tekniska utvecklingen inom olika industrinationer och att rapportera tiU svenslca företag, myndigheter och forskningsorganisationer om denna utveckling.
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapUga attachéverksamhet
STATT har i sin anslagsframställning angivit en strategi inför budgetåret 1993/94. Av denna söategi firamgår att STATT skaU renodfe och profilera verksamheten ytterUgare och att msatsema skaU koncentreras.
I strategin anges även att STATT skaU eteblera en starkare målstyrning och resultetappföljning, i syfte att bl.a. kunna redovisa produktivitets- och konkurrenshöjande åtgärder som företeg vidtegit som direkt effekt av den tekniska attechéverksamheten. På samma sätt skaU nyttoeffekterna kunna påvisas av den kunskap som STATT förmedlar tiU regeringskansUet och ifrågavarande myndigheter.
Den under budgetåret 1992/93 påbörjade särskUda satsningen för att bättre bistå svenska mindre och medelstora förefeg skaU prioriteras även under budgetåret 1993/94.
94 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Det är väsentUgt för en Uten industrination som Sverige att hålla sig informerad om den teknisk-vetenskapUga utvecklingen i andra och större industrUänder. Det gäUer framför aUt bevakning (Kh mrapportering av sådana framsteg som på olika sätt kan nyttiggöras i Sverige. Det är de teknikinnovativa delama av världen, främst de ledande länderna i Västeuropa samt USA och Japan, som för närvarande är mest inöessante att bevaka från svenska utgångspunkter.
I regleruigsbrevet för budgetåret 1992/93 anmodades STATT att under pericxlen börja utveckfe och mföra starkare mål- och resultotstyr-ning för verksamheten. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 förutses dessa styrmedel kunna träda i praktisk funktion.
Det övergripande målet för STATT:s verksamhet är att genom att bevaka och rapportera om den telcniska utveckUngen i omvärlden bidra tiU att öka prcxluktiviteten och konkurrenskraften hos svensk industri samt att dämtöver löpande lämna såväl aUmän som efterfrågestyrd teknisk-vetenskapUg information tiU regeringskansliet och ifrågavarande myndigheter.
Verksamheten bör totalt sett vara självfinansierande tiU minst 30 %. För budgetåret 1993/94 beräknar jag en sänkning av anslaget med 5 mUjoner kronor, en besparing föranledd av det stetsfinansieUa läget.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapUga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 630 000 kr.
F 8. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
1991/92 Utgift 6 750 000
1992/93 Anslag 7 020 000
1993/94 Förslag 5 520 000
Ingenjörsvetenskapsakademien (TVA) är ett samfund av invalda ledamöter som är verksamma mom teknik, vetenskap, industrieU produktion och ekonomi. rVA:s huvuduppgift är, såsom det uttrycks i dess stedgar, att tiU samhäUets gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsUv. Verksamheten inriktes på att följa, analysera och informera om den tekniska och industrieUt-ekonomiska utvecklingen samt att skapa och initiera samverkan mom och meUan olika teknUcområden. Bidraget, som i sin nuvarande form lämnats sedan budgetåret 1968/69 (jfr prop. 1968/69 s. 57, bet. 1968/69:SU131, rskr. 1968/69:304), utgör stetens stöd tiU rVA:s gmndläggande verksamhet. Denna omfattar rVA:s ledningsfunktion, kontakt- och rådgivningsverksamhet och bibUotek, delar av rVA:s
uttedningsverksamhet, IVA:s utiandssekreteriat, dess ekonomisekretariat Prop. 1992/93:100 samt mformationsverksamhet. Bil. 13
Ingenjörsvetenskapsakademien
För budgetåret 1993/94 har IVA begärt en uppräkning av bidraget tiU 10 200 000 kr för att bättre balansera industrins bidrag och kompensera för bl.a. lönekostaadsstegringar utanför akademiens kontroU.
Föredragandens överväganden
För budgetåret 1993/94 beräknar jag en sänkning av ansfeget med 1 500 000 kr, en besparing föranledd av det stetsfinansieUa läget. Det mnebär att anslaget bör föras upp med 5 520 OCX) kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
tiU Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 5 520 000 kr.
96 G. Teknologisk infrastruktur m.m. Prop. 1992/93:100
BU. 13 G 1. Sprängämnesinspektionen
1991/92
Utgift
13 131000
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
15 275 000
Sprängämnesinspektionen (SÄI) är central förvalttungsmyndighet för ärenden som rör brandfarUga (Kh explosiva varor. Det övergripande målet för inspektionens verksamhet är att förebygga att personer och egendom kommer tiU skacfe vid hantering av brandferUga (Kh explosiva varor.
Inspektionens verksainhet är avgiftsfinansierad. Avgift tas i huvudsak ut enUgt fegstiftningen om brandferUga och explosiva varor, bl.a. firån den som tiUverkar eUer importerar brandfarUg eUer explosiv vara.
SÄI har i sin årsredovisning (ÄR) i de delar som avser resultetredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena regelarbete, tiUsyn, tiUståndsfrågor, utredningsarbete samt utbUdning och information. Stmktaren överensstämmer i huvudsak med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetpericxlen 1991/92 - 1993/94. Verksamhetsmål och resulteticrav har lagts fest.
Resultetredovisningen indUcerar att dessa mål CKh resulteticrav med vissa avvUcelser har uppnåtts resp. har uppfyUts. De avvUcelser som finns är enligt inspektionen inte av den arten ckU omfattningen att särskUda åtgärder måste vidtes. SÄI påpekar dock att viss styrning kommer att ske för att uppstäUcfe verksamhetsomfattningar skaU kunna nås. Områden som närrms är regelarbetet och vissa delar av den föranmälcfe tiUsynen.
SÄI menar att det ekonomiska resulfetet i verksamheten är tiUfredsstäUande. Inspektionen påpekar att under budgetåret 1991/92 har genom anpassning av avgiftstaxoma och övergång tiU räntekontomtinen en positiv förändring av likviditetsutvecklingen åstedkommits.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåUer mga invändningar.
I sin förenklade anslagsframställning menar inspektionen att de övergripande mål som gäUer för sektom och de mål (Kh resultetkrav som fedes fast för verksamheten i regeringens fördjupade prövning har kunnat nås, eUer är på väg att kunna nås. Uten att hänvisa tiU resulteten i sm arsredovisrung menar ändå SÄI att inriktningen på verksamheten bör Ugga fast eftersom resulteten är sådana att korrigeringar ej ter sig nödvändiga.
SÄI föreslår i sin förenkfede anslagsframställning att budgeten faststäUs i erUighet med fastiagd resursram. Dämtöver begär mspektionen att extra resurser tiUförs för gasolverksamheten (-1- 25 000 kr) samt för att kunna upprättiiåUa begärd tiUsyn (kU delfe i inspektionsverksamhet, avsyningar m.m. (-1- 150 (X)0 kr).
7 Riksdagen 1992/93. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för öeårsperioden 1991/92 - 1993/94 bör ligga fast. Regeringen har den 11 juni 1992 beslutet att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 -1993/94 utsöäcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resursen Ramansfeg 1993/94 15 275 000 kr
1994/95 har beräknats tiU
Planeringsramen för peritxlen 1993/94 30 550 000 kr.
Övrigt
Avgifteraa som tas ut för Sprängämnesinspektionens verksamhet skall redovisas under inkomsttitel på stetsbudgeten. Motsvarande utgifter täcks från ramanslaget.
Resultatbedömning
Inspektionens årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs med en sådan inriktaing att de uppsatte målen kan nås (Kh de uppställ(fe kraven kan uppfyllas. Emellertid finns det inte tillräckligt underlag för att göra en fullgcxl bedömning av verksamhetens effekter samt dess effektivitetsutveckling. Jag är medveten om att resulteöedovisning inom den typ av verksamhet som SÄI bedriver är förenad med vissa svårigheter, bl.a. metodologiska. Vidare är SÄI en liten myndighet med förhållandevis små resurser för ekonomi-administration. Även dette förhållande påverkar inspektionens möjligheter att te fram en resulteöedovisning som svarar mot alla de krav som anges i budgetförordningen vad gäller bl.a. innehåU.
SÄI:s ekonomiska resultet visar att inspektionen genomfört verksamheten inom ramen för de ekonomiska fömtsättningar som gavs för budgetåret 1991/92. SÄI har infört en mtin för avgiftsdebiteringen som ger ränteneutralitet. Räntenettot var positivt mot att det under tidigare budgetår har varit negativt. Jag finner dette tillfredsställande.
Jag kan konstetera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende inspektionen.
Slutsatser
Sammanteget innebär min bedömning att de riktiinjer som lades fast i I99I års budgetproposition bör gälla även budgetåren 1993/94 CKh 1994/95.
98 Jag fömtsätter att resulteöedovisningen i årsredovisningen för budgetåret Prop. 1992/93:100 1992/93 skall innehålla sådan resultetinformation att bl.a. nyckeltal för BU. 13 produktivitetsmått, styckkostnader och effekter ingår i underfeget.
övrigt
Jag föreslår att medel för SÄI:s verksamhet anvisas över ett ramanslag. Jag föreslår vidare att de avgifter som tas ut för inspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel på sfetsbudgeten och att motsvarande utgifter tecks från ramanslaget.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den mcxlell som bör tillämpas. SÄI kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna mcxlell. Inspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret CKh medlen under anslaget G I. Sprängämnesinspektionen förs till dette konto.
För finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål beräknar SÄI för budgetåret 1993/94 te upp lån i Riksgäldskontoret på högst 300 000 kr.
Jag anser att rationaliseringskravet på inspektionens verksamhet bör sättes till en real minskning av utgifteraa med ca 2 % för budgetåret 1993/94 i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag. I underiaget härför har jag räknat in awecklingen av de extra resurser som inspektionen fick i samband med ökad export från explosiv-ämnesindustrin.
Jag beräknar anslaget för SÄI:s verksamhet till 15 275 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag har i mitt förslag beräknat sammanlagt 175 000 kr i extra medel för viss ökad verksamhet, i enlighet med inspektionens försfeg, inom områdena gasol, tillsyn (kU inspektioner. Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har jag beräknat tiU 30 550 000 kr.
Anslaget för SÄI har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till inspektionens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema (Kh kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxUcänna att avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektio nens verksamhet redovisas under inkomsttitel på stetsbudgeten (Kh att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget,
2. tiU Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa 99 ett ramanslag på 15 275 000 kr.
G 2. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet Prop. 1992/93:100
G 3. Bidrag till Statens provningsanstalt '"
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktaingen av den framticfe forskningspolitiken samt om riktiinjer för bolagisering av Sfetens provningsanstalt. Arbetet bedrivs med sikte på att propositioner i dessa ämnen skall föreläggas riks(fegen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen för Stetens provningsanstalt förs upp med oförändrade belopp.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskUcfe propositioner för budgetåret 1993/94, beräkna
1. tiU Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1 000 kr,
2. tiU Bidrag till Statens provningsanstaU ett reservationsanslag på 51 722 000 kr.
Verksamheten vid styrelsen för teknisk ackreditering
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) är central förvaltningsmyndighet för teknisk konöoll och mätteknik. SWEDAC skall enligt sin instmktion verka för att.obligatorisk konöoll organiseras på ett effektivt CKh ändamålsenligt sätt. I dette ligger att lämna råd till föreskrivande myndigheter inom sitt ansvarsområde samt att vara ett nationellt fomm för samverkan i frågor om teknisk konöoll.
Enligt instmktionen skall styrelsen utveckla sitt ackrediteringssystem. Dette skall ske med särskild hänsyn till den intemationella utvecklingen. Även i övrigt skall SWEDAC bevaka txb delte efter behov i interaationellt samarbete inom sitt ansvarsområde.
I rollen som förvaltningsmyndighet för mattekniska frågor ligger att främja (Kh utveckla en effektiv organisation för mätning. SWEDAC fördelar det s.k. riksmätplatsanslaget mellan riksmätplatsema samt utövar tillsyn över dessa.
Verksamheten vid SWEDAC finansieras dels av anslag, dels av intäkter från uppdrag. Kostnader cKh intäkter framgår av följande tebell.
tkr
1991/92
1992/93
1993/94
Utfall
Budget
Beräknar SWEDAC
Intäkter
Ansfeg för myndighetsverksamhet
11 330
11 870
IIOOO
Anslag till riksmätplatser
8 833
8 788
8 788
Uppdragsverksamhet
13 377
23 480
31625 Övrig ersättaing
0 Summa
33 840
44 138
51413 Kostnader
Personal
II 339
17 015
17 892
Konsulter
8 283
10 015
17 466
Riksmätplatser
8 833
8 788
8 788
Övrigt
5 643
8 515
7 270
Summa
34 098
44 333
51 416
RESULTAT
-258
-195
-3
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Medel för verksamheten anvisas under innevarande budgetår under följande ansfeg. G 4. Myndighetsverksamhet G 5. Uppdragsverksamhet G 6. Bidrag till riksmätplatsverksamhet
G 4
het
Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksam-
I 252 944' 11 870 000 II 150 000
1991/92 Utgift I 252 944' Reservation
1992/93 Anslag' 1993/94 Förslag
'Nettoutgift
Anslaget Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet
'Nytt anslag
2 359 282'
Styrelsen för teknisk ackreditering
Det övergripande målet för SWEDAC är att verka för att den omställning som det svenska systemet för teknisk kontroll står inför genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses.
SWEDAC har inkommit med en förenklad anslagsframstäUning. Styrelsen anser att inriktaingen av verksamheten bör ligga fast eftersom de hittillsvarande resultoten kan bedömas vara sådana att korrigeringar ej ter
sig nödvändiga. SWEDAC ges däremot ingen tteårig budgetram. Skälet är att styrelsens verksamhet starkt kommer att påverkas av den takt i vilken Europaintegrationen kommer att ske.
För budgetåret 1993/94 begär SWEDAC ett anslag på 11 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 870 000 kr i förhåUande tiU innevarande budgetår.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.
Resursen Ramanslag 1993/94 II 150 000 kr
Resultatbedömning
Jag delar SWEDAC:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenhetema av verksamheten.
Slutsats
Min bedömning är att de riktiinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Vad gäller resurser för verksamheten vill jag erinra om att regeringen i proposition (prop. 1992/93:47) om ny lagstiftaing om måttenheter, mätaingar CKh mätdon samt ny feg om elektromagnetisk kompatibilitet föreslagit att SWEDAC skaU vara samordnande myndighet för föreskrifter om legal metrologi. Dette kräver, som framhölls i nämnda proposition, särskilda resurser. Jag har beräknat 400 000 kr för dette ändamål.
SWEDAC har endast beviljats medel för ett budgetår i teget, medan gällande riktUnjer avser en öeårsperi(xl. Konsekvensema av Europaintegrationen på detfe område är ännu ej helt klarlagda. SWEDAC bör därför ges en fömyad ettårig budgeöam. Regeringen gör bedömningen att medel bör anvisas över ett ramanslag. SWEDAC bör inför budgetåret 1995/96 inkomma med fördjupad anslagsframställning, som ger fömtsättaingar att fastställa budget för en treårsperiod.
Ett rationaliseringskrav om ca 2 % bör ställas på styrelsen enligt den princip som gäller generellt i årets budgetförslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stetUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. SWEDAC kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modeU. SWEDAC kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 4.
102 Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet förs tiU detta Prop. 1992/93:100 konto. BU. 13
Anslaget för SWEDAC har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäidskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Stetsbudgeten cKh särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU styrelsens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 11 150 000 kr.
G 5. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag I 000
Under dette anslag redovisas intälcter CKh kostnader i SWEDAC :s uppdragsverksamhet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr.
G 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet
1991/92 Utgift 8 832 953 Reservation 338 229
1992/93 Anslag 8 788 000
1993/94 Förslag 8 800 000
Från anslaget lämnas bidrag tiU verksamheten vid riksmätplatsema.
Styrelsen för teknisk ackreditering
SWEDAC har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om att det för kommande budgetår anvisas ett reservationsanslag om 8 788 000 kr, vilket innebär oförändrat anslag jämfört med innevarande budgetår.
Vidare har SWEDAC hemställt att det anvisas medel för exttaordinära Prop. 1992/93:100 investeringar i en öekcx)rdinatmätmaskin vid riksmätplatsen för längd vid BU. 13 Stetens provningsanstalt genom ett engångsanslag om 7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Jag är med hänsyn till det stetsfinansieUa läget mte beredd att tiUstyrka medel för investering i en trekcKrdinatmätmaskin. Medel bör anvisas på en jämfört med innevarande budgetår oförändrad nivå.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 8 800 000 kr.
G 7. Bidrag till Standardiseringskommissionen
1991/92 Utgift 41 184 000
1992/93 Anslag 43 356 000
1993/94 Förslag 39 328 000
Från anslaget utgår bidrag till standardiseringen för att med Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) som centralorgan verka för svensk standardisering nationellt, europeiskt (Kh globalt.
Fr.o.m. budgetåret 1990/91 har följande m(xleU tillämpats för anslaget (jfr prop. 1989/90:88 avsnitt 5.6.1):
- Allmänt bidrag motsvarande 50 % av vad näringslivet, kommuner, landsting, affärsverk (kU sfetiiga myndigheter med uppdragsfinansierad verksamhet beräknas satsa på standardiseringen samma år som bidraget utgår, d(Kk högst 30 miljoner kronor per år i 1989 års penningvärde. Bidraget justeras i efterhand beroende på skiUnader mellan budgeterat (Kh faktiskt inöessentbidrag.
- Målrelaterat bidrag för standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd (kU miljöskydd, vilka bidrar tiU att uppnå ett Västeuropa utan gränser.
Standardiseringskominissionen
SIS föreslår att bidraget höjs med 10,9 miljoner kronor samt att taket för det allmänna bidraget tas bort dels för att mte verka hämmande och begränsande på näringslivets satsningar, dels för att ökade belopp kan behövas för det europeiska standardiseringsarbetet. Den föreslagna höjningen fördelar sig enligt följande:
- Allmänna bidraget höjs tiU 39,3 miljoner kronor beroende på att inttes- Prop. 1992/93:100 senteraas prognosticerade bidrag uppgår tiU 72,3 miljoner kronor samt BU. 13
en justeringspost på 3,1 mUjoner kronor.
- Målrelaterade bidraget höjs tiU 14,9 miljoner kronor beroende på nya uppgifter och projekt i det europeiska standardiseringsarbetet inom säker het, arbetsmiljö, konsumentskydd, miljöskydd och ytöe miljö samt till vissa gmndläggande standardiseringsuppgifter av allmän betydelse för samhället.
Utvärdering av det målrelaterade bidraget
När den nya finansieringsmcxleUen för bidraget till standardiseringen in-trtxlucerades budgetåret 1990/91 gjordes bedömningen att konsttuktionen med ett målrelaterat stöd till standardiseringen för att bl.a. stärka konsumenteraas, arbetstegaraas (Kh miljöskyddsinöessenas deltegande i standardiseringsverksamheten borde utvärderas efter två år.
Stetskontoret har nyligen, på regeringens uppdrag, utvärderat effektema av det målrelaterade bidraget till SIS. (Det målrelaterade bidraget tiU Standardiseringskommissionen - en utvärdering, Stetskontoret 1992:26)
Utvärderingen leder till följande slutsatser:
- Det målrelaterade bidraget har inneburit att många standardiseringsprojekt har kunnat drivas, som annars inte kommit till stånd.
- Effektiviteten i tilldelningsprcKessen har varit otillräcklig. Pr(Kessen har, i synnerhet med tanke på att bidraget endast omfettar 10 miljoner kronor per år, varit alltför omständlig. En alltför stor del av bidraget har (Kkså tilldelats standardiseringsprojekt som egentiigen inte hade behövt det.
- Nya aktörer har i hög grad ökat sitt delfegande i standardiseringsarbetet under senare år. Attityderaa har också förändrats. Förståelsen för standardiseringens nya villkor, liksom förståelsen för olika inöessenters olika drivkrafter, har gradvis ökat bland såväl gamla som nya intressenter. Beteendeförändringama hade dock sannolikt skett även utan det målrelaterade bidraget. Att standardisering, genom utvecklingen i Europa, i sig fått ökad betydelse har nämligen inneburit att berörda myndigheter CKh intresseorganisationer tvingats öka sitt deltegande. Det målrelaterade bidraget har emellertid fungerat som en katalysator och skyndat på utvecklingen.
Landsorganisationen i Sverige och SIS, m.fl. intressenter har uikommit med synpunkter på utvärderingen.
Föredragandens överväganden
Sverige har genom EFTA/EG-samarbetet och EES-avtalet förbundit sig att harmonisera tekniska regler CKh standarder inom Europa-samarbetet. Ut arbetande och harmonisering av standarder både globalt och europeiskt sker genom standardiseringsorganen, i Sverige via SIS med fackorgan. SIS har skyldighet att behandla, roste på och faststäUa all Europa-standard som svensk standard samt hålla den tillgänglig. Denna skyldighet gäller obe- 105
roende av finansieringsformer CKh finansieringsbidrag.
I propositionen (1989/90:88) om vissa näringspolitiska frågor redovisades Prop. 1992/93:100 gmnderaa för stetens bidrag tiU standardiseringen. BU. 13
Bidraget ges mot bakgmnd av
- standardiseringens betydelse för näringslivets effektivitet och mtemationeUa konkurrenskraft,
- standardiseringens roll i det globala (Kh europeiska harmoniseringsarbetet,
- stetens specifika ansvar när det gäUer medborgaraas skydd för Uv, hälsa, miljö och egendom och tillkomsten av standard inom dessa (Kh aUmänt övergripande (Kh grundläggande områden,
- standardiseringens betydelse för minskat behov av myndighetsreglering,
- standardiseringens betydelse för tillämpningen av forskningsresultet (Kh teknisk utveckling,
- standardiseringens besparingseffekter för förvaltning och produktion. För bidraget lades fast den finansieringsmodeU som använts sedan dess
(Kh som redovisats ovan.
Standardiseringsverksamheten i Europa har under de senaste åren ökat i betydelse och därmed har standardiseringen i Sverige fått ökad arbetsbelastning. Dette har bl.a. lett till att förståelsen för det globala standardiseringsarbetets betydelse ökat, vilket inneburit utökat samarbete mellan de globala och de europeiska standardiseringsorganen i det tekniska arbetet. Standardiseringsarbetets strategiska betydelse i det europeiska ekonomiska samarbetet har aktiverat (Kh stimulerat till debatt, deltegande (Kh praktiska åtgärder på olika nivåer för att ytterligare öppna och effektivisera standardiseringsprocessen.
I Sverige har intressentema ökat sitt bidrag till standardiseringsorganisationen vilket (Kkså resulterat i att det stetiiga allmänna bidraget ökat. Näringslivet och myndighetema har ökat sitt deltegande i det tekniska standardiseringsarbetet. Mer än 90 % av det arbete som bedrivs via standardiseringen i Sverige, dvs. SIS med fackorgan, är inriktet på globalt (Kh europeiskt standardiseringsarbete och mer än 80 % gäller områden som har en industriell tillämpning. Genom att EG använder standardiseringen som ett verktyg i genomförandet av den inre marknaden har standardiseringen fått en ny och utvidgad roU. EG utformar således numera produktdirektiven enligt en ny metod, som mnebär att direktiven bara innehåller gmndläggande krav vilka sedan preciseras i form av Europa-standarder. Standardiseringen får på detfe sätt ökad betydelse för svenska myndigheter (Kh myndighetsregler.
Det målrelaterade bidragets syfte har varit att stärka arbetet med harmonisering av standardema i Europa inom de utpekade områdena säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd (Kh miljöskydd. Inom SIS upprätfedes på regeringens rekommencfetion ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd för att stärka konsumentemas (Kh arbetstegaraas deltegande samt höja medvetenheten om dessa frågors betydelse i det tekniska standardiseringsarbetet.
Mot bakgrund av utvecklingen mom framför aUt europeiskt standardise ringsarbete, ökat deltegande och förståelse för standardiseringens strategis ka betydelse hos inttessentema samt slutsatseraa från utvärderingen före- 106 slås nu en aweckling av det målrelaterade bidraget till standardiseringen.
Detta innebär inte att stetens ansvar för säkerhet, arbetsmUjö, konsu- Prop. 1992/93:100 mentskydd CKh miljöskydd minskas. Ett mer effektivt sätt att välja ut vilka BU. 13 standardiseringsprojekt som bör vara föremål för stetUgt bidrag synes vara att sektorsmyndigheteraa inom sina respektive ansvarsområden (Kh ramar prioriterar ekonomiskt bidrag och teknisk expertmedverkan i standardiseringsarbetet. Näringslivet mäste också te ett ansvar för att dess pr(xlukter inte orsakar skacfe på hälsa (Kh miljö. En standard får betydelse för många tiUverkares produkter. Genom standardiseringens nya roU i Europa bUr standarderaa ocksk mer bindande. Det blir därför särskUt viktigt att produktstandarder utformas så att hänsyn tas till säkerhet, arbetsmUjö, konsumentskydd och miljöskydd.
SIS anger som övergripande mål för standardiseringsverksamheten att den skaU bidra till att höja prcxluktiviteten CKh konkurrenskraften hos svenskt näringsliv samt bidra tiU bättte säkerhet, arbetsnuljö, konsumentskydd och mUjöskydd. De båda råden för konsumentfrågor och arbetsmiljö inom SIS bör på olika sätt kunna bidra till måluppfyllelsen inom dessa områden. Inom området yttte miljö har arbete påböijats inom både det globala standardiseringsorganet ISO CKh det europeiska CEN. Jag har noterat att SIS tillsammans med intressenter från näringslivet, myndigheter och organisationer beslutet bilda en referensgmpp för policyfrågor inom miljöområdet. Dette bör vara en gcxl bas för möjligheteraa till förstärkning av miljöfrågoraas betydelse inom standardiseringen. Det ligger i stetens inöesse att det finns ett permanent organ inom dette område.
Standardiseringsorganisationeraa i Sverige är svenska inöessenters enda kanal till globalt och europeiskt standardiseringsarbete. SIS med fackorgan består av 10 enskilcfe organ vars verksamhet styrs av inöessenteraa. Det tekniska standardiseringsarbetet bygger på frivilligt deltegande från inöessenteraa CKh konsensusbeslut vilket bl.a. ställer stora krav på sakUghet, objektivitet cKh öppenhet.
Det är angeläget att SIS med feckorganen erbjuder de svenska mttes-senteraa en effektiv organisation att verka genom. Detta ställer stora krav på förmågan till rationalisering, prioritering, flexibilitet och inte minst omprövning av verksamheten.
Det allmänna bidragets fördelning på olika standardiseringsprojekt har hittills helt styrts av näringslivets ckU de övriga angivna intressenteraas prioriteringar. I CKh med att det målrelaterade bidraget awecklas avser jag att senare föreslå nya fördelningsprinciper för det allmänna bidraget som innebär att stetens totala roU i standardiseringen - bl.a. vad gäller medborgaraas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom - kan tUlgodoses.
Det ankommer på regeringen att beslute om fördelningen.
Hemställan
Jag hemstäUer att regermgen föreslår riksdagen
att tiU Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ansfeg på 39 328 000 kr.
107 G 8. Patent- och registreringsverket Prop. 1992/93:100
Nytt anslag (förslag) 1 000 -
Anslaget är sammanslaget av föregående budgetårs två skilda 1 000-kronorsanslag för Patent- och registteringsverket, nämligen Patent- (Kh registreringsverket: Immaterialrätt m.m. och Patent- och registteringsverket: Bolagsärenden.
Patent- och registteringsverket (PRV) är central förvaltningsmyndighet för ärenden om patent, vammärken, mönster, efteraamn och föraanm samt för aktiebolags- och filialregisterärenden. PRV handlägger vidare ärenden om registrering av kommunala vapen (Kh om utgivning av peritxiisk skrift. PRV tar emot anmälningar om vem som utsetts tiU utgivare av vissa radioprogram i trådsändningar m.m. PRV är slutiigen intemationeU myndighet enligt konventionen om patentsamaibete.
Mot kostaadsersättaing ger PRV Patentbesvärsrätten service i bl.a. löne-, personal- (Kh ekonomiadministrativa frågor.
Riksdagen har den 10 december 1992 (prop. 1992/93:27, bet. I992/93:LU10, rskr. 1992/93:75) beslufet att PRV som ny huvudman efter länsstyrelseraa successivt under perioden mellan den 1 januari 1993 och den 31 december 1994 skall överfe ansvaret för handels- (Kh föreningsregistten. Intill dess att tidpunkten för överföringen från en viss länsstyrelse till PRV infeller, skall ansvaret för och det faktiska arbetet med registreringsverksamheten ligga kvar hos respektive länsstyrelse.
Överföringen kommer att medföra att länsstyrelseraas förvalmingsanslag under Civildepartementets huvudtitel skall minskas med sammanlagt 40 miljoner kronor. Av beloppet utgör 15 miljoner kronor en ren besparing. Anslagsminskningen skall ske med hänsyn fegen till länsstyrelsemas perso-nalawecklingskostaader (Kh den takt i vilken registerverksamheten förs över tUl PRV. Dette innebär att anslagsnivån för länsstyrelseraa sänks med 21 miljoner kronor budgetåret 1993/94 (Kh med ytterligare 19 miljoner kronor budgetåret 1994/95.
Avsikten är att PRV skall uppbära regisöeringsavgifteraa för handels-(Kh föreningsärendena vid respektive länsstyrelse fr.o.m. det datum, då en länsstyrelses register övertas av PRV. Medelsbehovet som kommer att uppstå hos PRV, innan regisöeringsavgifteraa beräknas täcka kostaaderaa, skaU finansieras genom lån i RUcsgäldskontoret.
PRV räknar med att med oförändrade avgifter uppnå full kostaadsteckning i denna registteringsverksamhet under budgetåret 1994/95.
De övergripande målen för PRV är följande.
Patentevdelningen skaU erbjucfe näringslivet en ändamålsenlig, konkurrenskraftig (Kh kvalitetivt högtstående service i patentfrågor.
Vammärkes-, mönster- (Kh namnenheteraa skaU handlägga ärenden (Kh tillhandahålla tjänster utifrån kunderaas krav på snabb handläggning (Kh hög kvalitet.
Uppdragsavdelningen skaU erbjuda näringsUv och övriga inttessenter en helfeckande informations- och konsultservice särskUt inom de immaterialrättsliga områdena patent, vammärken och mönster.
Bolagsavdelningen skall inom sitt verksamhetsområde handlägga ärenden (Kh tillhandahålla tjänster utifrån kunderaas berättigade krav på och önskemål om snabbhet och kvalitet i handläggningen.
PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i det interaationella samarbetet.
PRV:s verksamhet skall ha full kostaadsteckning.
I sin förenklade anslagsframställning menar PRV att de övergripande mål som lades fast för verksamheten i regeringens fördjupade prövning är på väg att uppnås. PRV anser att verksamhetens inriktaing bör ligga fast, eftersom de hittillsvarande resulteten kan bedömas vara sådana att korrigeringar ej ter sig nödvändiga. PRV bedömer att ett övertegande av handels-(Kh föreningsregistten inte kommer att påverka planeringen och måluppfyllelsen beö-äffande PRV:s övriga verksamhet.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för öeårsperioden 1992/93 - 1994/95.
Resursen Anslag 1993/94 1 000 kr
Resultatbedömning
Jag delar PRV:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenheteraa av verksamheten.
Sliäsats
Min bedömning innebär att de riktiinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Medel bör anvisas över ett obetecknat anslag.
För verksamheten med handels- CKh föreningsregistten skall gälla motsvarande övergripande mål som för verksamheten med aktiebolagsre-gisöering.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den mcxlell som bör tillämpas. PRV har tillämpat denna modell fr.o.m. budgetåret 1991/92.
109 HemstäUan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Patent- och registreringsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ansfeg på 1 000 kr.
G 9. Patentbesvärsrätten
1991/92 Utgift 9 282 617
1992/93 Anslag 10 213 000
1993/94 Förslag 10 500 000
Patentbesvärsrätten (PBR) är en självständig förvaltaingsdomstol CKh utgör sedan den 1 juli 1987 en egen myndighet. Verksamheten regleras genom lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten.
PBR prövar som förvaltaingsdomstol överklaganden av beslut av Patent-CKh registteringsverket enligt vad som föreskrivs i patentlagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser, samt i mönsterskyddslagen, vammärkeslagen, namnlagen och fegen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område.
Patent- CKh registteringsverket skall mot kostaadsersättning ge PBR erforderlig administrativ service vad gäller bl.a. löne-, personal- och ekonomiadministrativa frågor.
Det övergripande målet är att patentmål avgörs inom en genomsnittiig handläggningstid på 1,5 år cKh att samtiiga övriga mål avgörs i sådan omfettaing att målbalansen inte tillåts öka.
I sin förenklade anslagsframställning menar PBR att det övergripande mål som gäller för vericsamheten är på väg att uppnås.
PBR anser att målet för verksamheten bör ligga fast, eftersom de hittillsvarande resulfeten kan bedömas vara sådana att korrigeringar ej ter sig nödvändiga.
PBR föreslår att medel för verksamheten anvisas över ett ramanslag med en tvåårig budgetram för budgetperioden 1993/94 - 1994/95 om sammanlagt 21 miljoner kronor före pris- och löneomräkning. Syftet är att ge PBR den flexibilitet som är önskvärd bl.a. med hänsyn till variationer i måltiU-sttömningen.
110 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för öeårsperioden 1992/93 - 1994/95.
Resursen Ramanslag 1993/94 10 500 000 kr Planeringsram:
1993/94
10 500 000 kr
1994/95
10 500 000 kr
Resultatbedömning
lag delai PBR:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenheteraa av verksamheten.
Slutsats
Min bedömning är att de riktiinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Jag biträder PBR:s förslag att medel anvisas över ett ramanslag med en tvåårig budgetram.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. PBR kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. PBR kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 9. Patentbesvärsrätten förs till dette konto.
Ett rationaliseringskrav om ca 2 % bör ställas på myndigheten enligt den princip som gäller generellt i årets budgetförslag. Jag beräknar kostnaderaa för PBR:s verksamhet till 10 500 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag har i mitt förslag räknat in en pris- (Kh löneomräkning med 491 000 kr. Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har jag beräknat tiU 21 000 000 kr.
Anslaget för PBR har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
111 Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riks(fegen
att tiU Patentbesvärsrätten för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på 10 500 000 kr.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
G 10. Elsäkerhetsverket Nytt anslag (förslag) 45 000 000
I enlighet med riksdagens beslut hösten 1992 (prop. 1992/93:21, bet. 1992/93:NU5, rskr. 1992/93:34) inrättades en ny myndighet - ElsäkerheU-verket - på elsäkerhetsområdet den I januari 1993. I Elsäkerhetsverket ingår de delar av den verksamhet som NUTEK tidigare haft ansvar för. Den tidigare regionala tillsynsorganisationen, Stetens elelctriska inspektion, utgör vidare en del av den nya elsäkerhetsmyndigheten som har bibehållit en decentraliserad organisation.
Övergripande mål
Det övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada på person (Kh egendom orsakad av elektricitet. Verket skall därvid i enlighet med sin instmktion (1992:1139) svara för stetiiga insatser för att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel.
Resursen Ramanslag 1993/94 45 000 000 kr
Verksamheten inom den nya myndigheten bedrivs enligt de riktiinjer som har angetts i propositionen (1992/93:21) om det svenska elsäkerhetsarbetet.
I anslutaing tiU insatseraa skaU verket följa den interaationella utvecklingen samt främja svenskt deltegande i intemationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.
För genomförande av nämnda insatser skall verket samverka med berörda myndigheter samt med näringslivs-, arbetstegar- (Kh inttesseorganisationer. Elsäkerhetsverket fullgör de uppgifter som tillsynsmän över elektriska starksttömsanläggningar ckU elektrisk materiel har enligt lag eller annan författning.
Inom Elsäkerhetsverket är verksamheten indelad i en central del - med ansvar för föreskrifter, elanläggningssäkerhet och elmaterielsäkerhet - CKh en distriktsorganisation med ansvar för den lokala tillsynsverksamheten.
I propositionen 1992/93:21 om det svenska elsäkerhetsarbetet behandlades finansieringen av elsäkerhetsarbetet. EES-avtalet medför att Sverige måste frångå obligatorisk förhandskonttoU av ett utomstående organ innan elektrisk materiel får marknadsföras. Som en följd av dette (se prop. 1992/93:21 s.5 ff) anpassas den svenska konöollordningen för elektrisk materiel till EG:s lågspänningsdirektiv den 1 juli 1993.
112 En viss anpassning tiU detta har redan tidigare skett, se prop. Prop. 1992/93:100 1987/88:82, bet. 1987/88:NU30, rskr. 1987/88:219, SFS 1989:420. Där- BU. 13 vid upphävdes den tidigare obligatoriska stetiiga förhandskonttoUen av elektrisk materiel utom beträffande vissa prcxlukter. I stället infördes en obligatorisk avgiftsbelagd registtering - som fömtsätter viss medverkan av ett utomstående organ - samt en sanktionsavgift vid underlåten registtering. Registteringsavgifteraa finansierar viss del av elsäkerhetsarbetet. Vid riksdagsbeslutet om den nya konttollordningen infördes en rad nya paragrafer i den s.k. ellagen lag (1988:218) om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. De nya besfemmelseraa gällde bl.a. registteringen och avgifterna. I 19 och 31 §§ omnämns NUTEK. Redan av det skälet behöver ellagen ändras.
Den återstående anpassningen tiU EG:s lågspännmgsdirektiv sker nu genom att kvarvarande krav på sfetiigt förhandsgodkännande för vissa produkter liksom den stetiiga registteringen med anknytande avgifter slopas den I juli 1993. Dette bör föranleda att de bestämmelser i ellagen (däribland 19 (Kh 31 §§) som direkt anknyter till registteringen (kU avgifteraa ändras eller upphävs. Förslag om ändring i ellagen läggs därför fram här.
Avskaffandet av regisöeringsavgifteraa gör det nödvändigt att finna andra vägar för finansiering av verksamheten. I enlighet med riksdagens beslut hösten 1992 finansieras verksamheten till den 1 juli 1993 med medel som har anvisats till NUTEK. För tiden därefter avses verksamheten bli avgiftsfinansierad.
För budgetåret 1993/94 bör en avgiftsfinansiering i form av en elabon-nenfevgift gälla. En finansiering av elsäkerhetsverksamheten med en el-abonnentevgift skulle innebära att elabonnenten betalar en avgift - motsvarande ca 10 kr per hushåll (Kh år - för verksamheten. Jag avser att återkomma tUl regeringen i denna fråga. Intäkteraa från elabonnentevgifteraa bör tillföras inkomsttitel. Medel för elsäkerhetsmyndighetens verksamhet bör anvisas under ramanslag.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag medelsbehovet för Elsäkerhetsverket till 45 000 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i (feg redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Elsäkerhetsverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modell. Verket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 10. Elsäkerhetsverket förs tiU dette konto.
Anslaget för Elsäkerhetsverket har budgeterats utan hänsyn till de teknis ka justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på löne kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, över gången till lån i RUcsgäldskontoret samt de nya principeraa för budgete ringen av ansfegen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen for Finansdepartementet (bilaga 1, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktUnjeraa (Kh kan därför awika från det nu budgeterade beloppet. 113
8 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 13
Upprättat lagförslag Prop. 1992/93:100
Inom Näringsdepartementet har med anledning av det anförda upprättets förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), uinefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Förslaget bör fogas tiU protokollet i detfe ärende som bilaga 13.1. Det är av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anto förslaget tiU feg om ändring i fegen (1902:71 s. 1), innefettande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
2. tiU Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 45 000 000 kr.
G II. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
1991/92 Utgift 106 431 142 Reservation' 5 947 705
1992/93 Anslag 136 085 000 1993/94 Förslag 131 245 000
'Reservationsanslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m.m. från budgetåret 1990/91
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering.
Det övergripande målet för SGU:s verksamhet är att undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges geologi för att tiUhandahålla geologisk information som motsvarar behoven inom särskUt områdena miljö CKh hälsa, fysisk planering, natartesursförsöijning, jord- och skogsbmk samt totalförsvar.
SGU är chefsmyndighet för Bergssfeten, som är regional förvaltaings-myndighet för frågor om landets mineralhantering.
Målet för Bergsstotens verksamhet är att möjliggöra eftersökande och utvinning av främst malmer, att förhindra misshushållning med våra mineralresurser samt att förebygga att personer CKh egendom kommer tiU skada vid gmvdrift.
Inkomster vid SGU CKh Bergsstoten, som redovisas på stotsbudgetens inkomstsida under mbriken 2528 Avgifter vid Bergsstoten, berälcnas till 4,3 miljoner kronor för nästo budgetår (innevarande budgetår 4,4 miljoner kronor).
SGU har i sm årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultottedovis ningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena regional systema tisk undersökningsverksamhet, dokumentetionsverksamhet, arkiv, tidserier, mmeralpoUtiska myndighetsuppgifter, geologiska myndighetsuppgifter, j
intäktsfinansierad verksamhet CKh Bergssteten. Stmktaren överensstämmer
med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför Prop. 1992/93:100 den tteåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94. BU. 13
Som verksamhetsmål för den anslagsfinansierade verksamheten har följande lagts fast.
För den landbaserade systematiska undersökningsverksamheten gäUer att år 2020 skall Sverige ha undersökts på ett sådant sätt att geologisk information finns tillgänglig för de 75 % av landets yto där behoven är störst.
Den maringeologiska undersökningen av vår kontinentalsockels lösa av-lagringar skaU vara slutförd år 2050.
Som mål för den intäktsfinansierade verksamheten gäller att den skall ökas med 15 % under tteårsperioden. Denna verksamhet skaU bedrivas med full kostaadsteckning.
I fråga om Bergssfetens verksamhet gäller att mförandet av den nya minerallagstiftningen skall prioriteras. TUlsynsverksamheten skaU hållas på en fortsatt hög nivå.
SGU framhåller i resultottedovisningen att de mål som stotsmakteraa lagt fast för verksamheten (Kh de resurser som anvisats för budgetåret 1991/92 för att uppnå målen har ställt höga krav på anpassning av verksamheten. Det har gällt såväl verksamhetens inriktning, innehåll och organisation som bemanningen med avseende på antal, inriktaing (Kh kompetens. Anpassningen, som bl.a. inneburit att 26 personer sagts upp på gmnd av arbetsbrist, har framtvingat en kraftig begränsning av fältarbetet under budgetåret 1991/92. Produktionen blev tiU följd av de givna fömtsättningaraa lägre än i fortvarighetstiUstånd. SGU framhåller därför att presfetioneraa under budgetåret inte ger representativa ingångsvärden för beräkning av prcxluktiviteten.
För att säkerställa att uppstäUcfe verksamhetsmål kan uppnås inom angiven tid och anvisade ekonomiska ramar samt enligt stotsmakteraas fastlagda riktiinjer har ett omfettande planeringsprojekt, strategiprojektet, drivits. SGU framhåller att den regionala systematiska undersökningsverksamhetens resultot fr.o.m. budgetåret 1992/93 kommer att knytas tiU de planer som läggs fest med stöd av strategiprojektet. Undersökningsverksamhetens resultot kommer att uttryckas i termer av ökad täckningsgrad och måluppfyllelse.
SGU menar att det ekonomiska resultetet i vericsamheten är tillfredsställande. Den under året vidtegna kostaadsanpassningen kommer tiUsammans med övriga anpassningsåtgärder att säkerställa att verksamhetsmålen kan uppnås. Anslagssparandet uppgår tiU 1,8 miljoner kronor, vilket utgör 1,7 % av de under ramanslaget disponibla medlen. Dämtöver finns under ett s.k. äldreanslag en reservation på 5,9 mUjoner kronor, avseende ännu ej ianspråktegna engångsanvisade medel för två särskilda ändamål. Vidare har den intäktsfinansierade verksamhetens omsättaing ökat tiU 10,8 miljoner kronor och överskottet efter finansnetto uppgår till 0,5 miljoner kronor. SGU har vidare med finansiering från utmstaingsanslaget investerat 6,9 nuljoner kronor i anläggningstiUgångar. Av investeringama har 4,5 mUjoner kronor använts för ombyggnad av CKh utmstning för undersökningsfartyget Ocean Surveyor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. 115
Riksdagen beslutede våren 1992 komplettera verksamhetsmålen för den landbaserade systematiska undersökningsverksamheten enligt följande.
- År 2002 skall landet ha undersökts på ett sådant sätt att flyggeofysisk information finns tillgänglig för de 75 % av landets yte där behoven är störst.
- År 2010 skall de från mineralsynpunkt mest inttessante områdena i Västerbottens (Kh Norrbottens län ha undersökts på ett sådant sätt att för prospektering moderat CKh helfeckande geologiskt material finns tiUgängUgt.
Vidare beslutedes att SGU skaU mrätte ett mineralkontor i Malå, Västerbottens län, med uppgift att bl.a. tillhandahålla geologisk mformation av relevans för prospektering.
I sin förenklade anslagsframställning anför SGU att de verksamhetsmål som lades fast i regeringens fördjupade prövning cKh som kompletterades av riksdagen våren 1992 bör kunna nås genom vidtegna anpassningsåtgärder CKh de beslut riksdagen fattede våren 1992 rörande ökade medel för verksamheten.
SGU begär i sin förenklade anslagsframställning en resursförstärkning på totalt 629 000 kr för att dels täcka vissa kostaader som SGU får som en följd av Nämnden för stetens gmvegendoms aweckling, dels genomföra en s.k. funktionsövning inom ramen för gällande beredskapsplanering. SGU föreslår vidare att myndighetens och Bergsstetens verksamhetsår skaU ändras till att omfetfe kalenderår i stället för som nu budgetår.
För Bergsstetens vericsamhet föreslår SGU att medel anvisas i enlighet med den av rikscfegen år 1991 antegna tteårsplanen.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för tteårsperi(xlen 1991/92 - 1993/94 bör ligga fast. Regeringen har den 11 juni 1992 beslutet att de övergripande mål (Kh verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 -1993/94 utsöäcks tiU att omfatte även budgetåret 1994/95. De långsiktiga verksamhetsmålen bör i vissa avseenden ses över för tiden efter budgetåret 1993/94.
Resursen Ramanslag 1993/94 131 245 000 kr
Planeringsramen för pericxlen 1993/94 - 1994/95 har beräknats tiU 262 490 000 kr.
Resultatbedömning
Jag vUl inledningsvis framhålla att SGU:s årsredovisning är bra och väl uppfyller de krav som i olika avseenden ställs på denna typ av redovis-
ning. Resulfettedovisningen innehåller eller kommer fr.o.m. budgetåret Prop. 1992/93:100 1992/93 mnehåUa relevant resulfetinformation för stetsmaktemas bedöm- Bil. 13 ning (Kh styraing av vericsamheten.
SGU:s årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatto målen kan nås. Jag har med hänsyn till de anpassningsåtgärder som vidtegits under budgetåret förståelse för att några produktivitetsmått inte redovisats för verksamheten (Kh dess olika delområden.
SGU:s ekonomiska resultet visar att myndigheten har klarat att rationalisera sin vericsamhet för att uppstäUtfe långsiktiga verksamhetsmål skall kunna nås. Jag konstoterar att den intäktsfinansierade verksamheten ttots vikande marknad ökat i volym och gett ett visst överskott.
Jag kan också konstotera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i sin revisionsberättelse.
Slutsatser
Sammantoget innebär min bedömning att de riktiinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition (Kh som kompletterades av riksdagen våren 1992 bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Jag förordar att 131 245 000 kr anvisas för budgetåret 1993/94 för SGU:s och Bergsstotens verksamhet. Mitt förslag har beräknats med utgångspunkt i ett besparingskrav på ca 2 %, enligt den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag, utöver det årliga produktivitetskravet på 1,5 %. Vidare innehåller förslaget inte någon kompensation för pris- och löneökningar. Jag är medveten om att detfe får konsekvenser för SGU:s möjligheter att kunna nå upp till de långsiktiga mål som sfetsmakteraa lagt fast för verksamheten. Mitt förslag kommer att skapa en viss obalans mellan uppställda mål och resurstilldelning. Obalansen bör enligt min mening lösas genom en anpassning av de långsiktiga verksamhetsmålen. Jag är emellertid inte nu beredd att te ställning till hur anpassningen bör göras. Jag avser att återkomma till regeringen i 1994 års budgetproposition med förslag i denna fråga. Jag viU dcKk redan nu framhålla betydelsen av att det verksamhetsmål som lagts fast för undersökningsverksamheten i de från mineralsynpunkt mest inttessanto områdena i Västerbottens och Nortbottens län kan fullföljas. Detto gäller även uppbyggnaden av mineralkontoret i Malå.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har jag beräknat tiU 262 490 000 kr.
Anslaget för SGU har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras tUl följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att StäUas till SGU:s disposition kommer slutiigt att fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
117 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 13
redovisade rUctiinjema och kan därför avvUca firån det nu budgeterade beloppet. Prop. 1992/93:100
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag BU. 13 om generell räntebeläggning av stotiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. SGU kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. SGU kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under ansfeget Gli. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. förs till detto konto.
Vad gäller frågan att ändra SGU:s och Bergsstetens verksamhetsår till att omfette kalenderår i stället för budgetår anser jag att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl för en sådan övergång.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 131 245 000 kr.
G 12. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning
I stetsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktaingen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ansfeget förs upp med oförändrat belopp.
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskUd proposition, tiU Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsansfeg på 5 000 000 kr.
G 13. Bidrag till Fonden för fiikt- och mögelskador
1991/92 Utgift 92 500 000
1992/93 Anslag 100 000 000 1993/94 Förslag 70 000 000
Från anslaget betalas ut bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador. Fonden förvalfes av Kammarkollegiet som, efter beslut av fondens styrel se, ombesörjer utbetalning av medel från fonden. \\%
för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m. samt för bidrag Prop. 1992/93:100 för vissa forskningsändamål. Ur fonden får också besttidas kosttiader för BU. 13 kansli- och uttedningskostaader.
Beslut om bidrag fär under budgetåren 1985/86 - 1992/93 meddelas inom en ram av 405 miljoner kronor.
Med stöd av lagen (1985:1040) om rätt för en skadenänmd att beslute i
vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador, har regeringen
överlämnat tiU en särskild partsammansatt nämnd - småhusskadenämnden -
att i vissa fall beslute om avhjälpande av fiikt- och mögelskador i småhus.
Med stöd av riksdagens beslut den 13 juni 1991 kommer nämnden att awecklas (prop. 1990/91:150 bil. n:10, bet. 1990/91:FiU 37, rskr. 1990/91:390). Beslutet innebär att de skadefaU som kommit m tiU nämnden från (Kh med den I juli 1991 behandlas av fondstyrelsen mom ramen för det stetiiga stödet till fukt- och mögelskador. Inga nya ärenden finns att behandla hos nämnden, som dock finns kvar för att hantera klagomål i tidigare beslufede ärenden. Hos nämnden finns ett kansli som också bereder (Kh föredrar ärenden hos den stetiiga fonden. Nämndens kansU avses organisatoriskt tillhöra Kammarkollegiet.
Fonden for fiikt- (Kh mögelskador
Den 31 juU 1992 hade totalt 3 658 ärenden kommit in för att beslutas av fonden. För avgörande i småhusskadenämnden har totalt 605 ärenden inkommit och avslutets. Av de inkomna ärendena till fonden har 2 875 avgjorts slutiigt och lett till positivt beslut om bidrag i 1 595 ärenden till en kostnad av 268 miljoner kronor inklusive mervärdeskatt. Beslutsramen bedöms beträffande delvis avgjorda ärenden, dvs. sådana där anbud ännu inte kommit in, belastas med 28 miljoner kronor. Antalet ärenden där beslut ännu inte meddelats uppgår till ca 600. Ärendetillsttömningen torde komma att ligga på en högre nivå år 1992 än år 1991.
Fondstyrelsen bedömer att under budgetåret 1992/93 kommer beslutsvolymen att uppgå till ca 75 miljoner kronor. Med hänsyn tiU bl.a. att de nya bidragsreglema, som gäller fr.o.m. den 1 februari 1991, kommer att tillämpas fullt ut under budgetåret 1993/94 uppskattas att beslut kommer att fatfes till ett belopp om ca 70 miljoner kronor. Sammanfeget innebär detto att beslutsramen bör vidgas med 50 miljoner kronor tiU 455 miljoner kronor.
Behovet av medel för utbetalning av beslutode bidrag, tekniska uttedningar, besiktingar, kanslikostnader m.m. bedömer fondstyrelsen till sammanlagt 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Redovisning av uppdrag
Riksdagen har begärt (bet. 1991/92:BoU14, rskr. 1991/92:155) bl. a. att regeringen redovisar en utvärdering av effekteraa av de självriskregler som riksdagen beslutede om år 1990 (prop. 1990/91:61, bet. 1990/91:BoU8, rskr. 1990/91:111) och som tillämpas fr.o.m. den 1 februari 1991. Fonden 119
för fukt- och mögelskador har på regeringens uppdrag utfört den begärda Prop. 1992/93: KX) utvärderingen. Bil. 13
Beräkningen av självrisken skaU göras på följande sätt.
Metod 1. Självrisken är beroende av hur stor del av reparationskostnaden som huset kan bära i reparerat skick. Avgörande för beräkningen är fastighetens värde efter reparationen (Kh hur stora lån som belastar fastigheten. Endast lån som använts tiU att förvärva eller förbättta fastigheten beaktas.
Metod 2. Självrisken bestäms utifrån husets ålder och motsvarar en öet-tiondel av reparationskostnaderna multiplicerat med husets ålder.
Den högste självrisken enligt de båda metodema skall väljas. Lägste självrisk är aktuellt basbelopp enUgt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fondstyrelsen redovisar bl.a. följande. En enkät har skickats till alla fastighetsägare vilkas ansökningar inkommU efter den I febmari 1991 och som fått ett beslut före den 1 augusti 1992. Sammanlagt har 279 fastighetsägare tillfrågats och 272 har svarat.
Situationen har varit följande för de fastighetsägare som tillfrågats.
1. 84 har erhållit beslut om bidrag för att reparera fastigheten. Självrisken är minst 50 000 kr. Den genomsnittiiga självrisken uppgår till ca 100 000 kr och det genomsnittiiga bidraget till ca 115 000 kr.
2. 13 har erhållit beslut om rätt till bidrag för att reparera fastigheten men inte accepterat beslutet inom föreskriven tid, vilket fastighetsägaren har förklarat med att självrisken ansetts som alltför hög. Åtgärdskostaaden varierar mellan 2 000 kr och 300 000 kr.
3. 73 ansökningar har avslagits av fondstyrelsen med hänvisning till att självrisken varit högre än åtgärdskostaaden, som uppgår till mellan 3 000 och 330 000 kr.
4. 19 ärenden har avskrivits då ansökan inte kompletterats med för beslut nödvändiga uppgifter. Kostaaden för reparationerna anges till mellan 40 000 kr och 140 000 kr.
5. 90 ärenden har avskrivits då sökanden tegit tillbaka sin ansökan, också här ofte beroende på hög självrisk.
Fondstyrelsen har sökt klarlägga vad som hänt i de aktuella husen samt hur eventuella reparationsåtgärder finansierats. Beträffande de olika kategorieraa 1-5 kan följande konsteteras.
1. I merparten av husen genomförs åtgärder som finansieras antingen med enbart banklån eller med en kombination av banklån, private lån, eget arbete, eget kapital, ersättaing från säljaren m.m.
2. Nästan alla hus har reparerats med en kombination av olika lån.
3. Drygt hälften av husen har reparerats med en kombination av olika lån.
4. och 5. Hälften av husen har reparerats med en kombination av olika lån.
Sammanfetmingsvis kan konsfeteras följande - en hög självrisk har inte utgjort hinder för att reparationeraa genomförs i husen, speciellt i de ärenden där fondstyrelsen fattet beslut om erfor derliga reparationsåtgärder, 120
- fondstyrelsens åtgärdsprogram används påfallande ofte CKh beställda Prop. 1992/93:100 skadeuttedningar har varit till stor nytte för fastighetsägaraa. Bil. 13
- en hög självrisk är den främste anledningen till att en ansökan mte fullföljs, och att antalet processer är stort.
Föredragandens överväganden
Möjlighet att få stotiig ekonomisk hjälp till kostaader för att avhjälpa fukt-och mögelskador i småhus har funnits sedan är 1983. TiU att börja med kunde stödet lämnas som ett ränte- och amorteringsfritt tiUäggslån, som dock befanns mindre ändamålsenligt. År 1986 infördes möjligheten att få ett stotiigt bidrag för ändamålet. Som framgått i det föregående har totalt ca 3 700 ansökningar om bidrag kommit in till fonden. Dessutom har ca 600 ansökningar behandlats av den partssammansatfe Skadenämnden. Tyngdpunkten i verksamheten ligger för närvarande på hus som är uppförda under slutet av 1970-talet.
Fondstyrelsen har i den ovan nämncfe redovisningen av reglema för beräkning av självrisken påpekat att de ytterligare möjligheter till jämkning av självrisken som infördes den I febmari I99I är svårhanterliga och tidsödande. Den nya jämkningsmöjligheten innebär att fondstyrelsen kan medge jämkning i de fall tillgängligt låneutrymme är mycket Utet och kostnadema för de reparationer som är oundgängUgen nödvändiga är så stora att boendekostaaden skulle bli oskäligt hög. Fondstyrelsen anför att en rättvis bedömning kräver en omfettande uttedning av den enskilda familjens ekonomi, som utmynnar i uppgifter att jämföras med socialbidragsnormen, för att styrelsen skall ha tillräckligt underiag för att bedöma om jämkning skall medges eller ej. Fondstyrelsen anser att det totalt sett skulle vara att föredra om denna jämkningsmöjlighet togs bort. I de fall styrelsen beslutot om jämkning har den enskilde fastighetsägarens ekonomi, ttots jämkning, varit så ansträngd att det är rimligt att anto att andra insatser från samhällets si(fe ändå är nödvändiga. Jag delar fondstyrelsens bedömning (Kh förordar således att självrisken inte - i ärenden som kommer in efter den I juU 1993 - skall kunna jämkas av det angivna skälet. Jag är inte beredd att i övrigt föreslå ändringar i gällande stödregler.
Riksdagen har medgett att sammanlagt 405 miljoner kronor tas i anspråk för bidrag till fonden. Jag bedömer, med hänsyn tiU förväntod nivå på bidragsbeloppen, att ramen för beslut om bidrag bör vidgas med 30 miljoner kronor.
Behovet av medel för utbetalning under budgetåret 1993/94 beräknar jag tiU 70 miljoner kronor. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör således föras upp med ett belopp av 70 miljoner kronor.
121 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riks(fegen att
1. godkänna ändringen i det stotUga stödet tiU fukt- (Kh mögel- skadade småhus,
2. medge att ramen för bidrag tiU fonden för fukt- (Kh mögelskador vidgas tiU 435 000 000 kr,
3. tiU Bidrag till Foruien för fiJct- och mögelskador för budgetåret 1993/94 anvisa ett försfegsansfeg på 70 000 000 kr.
G 14. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
1991/92 Utgift 11947 000
1992/93 Anslag 20 000 000
1993/94 Förslag 20 000 000
Bidrag tiU åtgärder mot radon i bosteder beviljas enligt förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om radondotterhalten i huset överstiger det gränsvärde som scKialstyrelsen anger som godfegbart ur hälsoskyddssynpunkt. Bidrag lämnas med 50 % av skälig kostaad för de åtgärder kommunen finner nödvändiga. Bidraget är maximerat tiU 15 000 kr per hus.
Gränsvärdena är satte för radondöttrar. Vanligen mäter man d(Kk radongashalten beroende på att detfe som regel är enklare, billigare (Kh säkrare. Radongashalten rälcnas om till radondotterhalt med hjälp av en F-fektor, som varierar bercKnde på hur bra ventilationen är i det aktuella huset. Stotens strålskyddsinstitat bedömer att den genomsnittiiga F-fektom i Sverige är 0,5. Det innebär att radondotterhalten antas vara hälften av radongashalten. EG:s rekommencfetioner på området anges som radongashalt.
BoveikiBt
Bidragsgivningen i dess nuvarande form infördes den I juli 1988. T.o.m. den 30 juni 1992 har bidrag lämnats till totalt 2 800 egnahem till ett sammanfegt bidragsbelopp om ca 30,4 miljoner kronor. Fördelningen av beslufede bidrag på åtgärder samt kostaader m.m. framgår av sammanstäUningen i det följande.
122
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Åtgärd Antal Genomsnittiig Genomsnittiigt
beslut kostaad kr bidrag kr
Radonsug 235 14 330 7 760
Radonventil 138 17 160' 11 310
Fläkt 102 18 780 10 430
Ventilation 1496 36 800 14 520
Tätaing 16 17 560 9 680 Kombination av nämnda
åtgärder 288 31 160 12 430
Övrigt 519 ' 4 832
'Underlag saknas i flera ärenden varför uppgiften är osäker. Underlaget otillförlitiigt.
I mer än hälften av bidragsärendena har beviljats maximalt bidragsbelopp, dvs. 15 (X)0 kr. Som framgår av sammanställningen vidtas oftost olika slag av ventilationsåtgärder.
Under kalenderåret I99I beviljades I 224 bidrag till ett belopp av 13,5 miljoner kronor. Under försfe halvåret 1992 beviljades bidrag i 433 ärenden till ett belopp om 4,8 miljoner kronor. Boverket föreslår med hänsyn till ökningen av antalet bidragsbeslut sedan år 1991, att anslaget för budgetåret 1993/94 förs upp med 25 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Stetens Strålskyddsinstitut (SSI) samt de övriga ansvariga myndighetema -Boverket, ScKialstyrelsen (Kh Arbetarskyddsstyrelsenr abetar för närvarande med en lägesrapport om radon.
Det finns i landet totalt ca 1,9 miljoner lägenheter i småhus och ca 2,2 miljoner lägenheter i flerbostedshus. SSI bedömer att totalt 130 000 lägenheter har eller har haft en radondotterhalt över 200 Bq/m' varav 90 000 lägenheter återfinns i småhus. Sedan flera år identifieras de radonhaltiga husen genom mätaing. Enligt enkäter till kommuner, festighetsägare (Kh förvaltare uppskattas att i uppemot en kvarts miljon bosfeder och arbetsplatser har radondotterhalten mätts.
Det kan nämnas att vissa kommuner har utfört mätaingar i så gott som alla småhus i sin kommun. Flera kommuner utför systematiska mätningar på eget initiativ i hus uppförda av s.k. blåbetong samt i högriskområden. Med högriskområde avses mark med högre radonhalter än 50 000 Bq/m'. Enligt en översiktiig kartiäggning av mark med utgångspunkt från radonin- nehåll bedöms ca 10 % av landets yte som högriskområde. Kommunema arbetar med att te fram radonriskkartor som bl.a. visar vilka områden som är aktueUa för spåming av befintiiga radonhus. För närvarande finns ra- 123
donriskkartor i 187 kommunen Totalt bedöms att i ca 15 000 lägenheter Prop. 1992/93:100 har åtgärder vidtegits för att sänka radondotterhalten, varav i ca 2 800 har Bil. 13 dette skett med hjälp av det nuvarande radonbidraget. Av min redovisning kan utiäsas att många egnahem är identifierade som hus med radondotterhalter överstigande gränsvärdet för sanitär olägenhet, dvs. 2(X) Bq/m', men är ännu inte åtgärdade. Enligt vad jag erfarit föreligger svårigheter för husägare, speciellt utanför storstadsområdena, att finna entteprenörer som är villiga (kU har kunskap att genomföra radonåtgärder. Dette kan vara en av orsakema till att förhållandevis fä fastighetsägare vidtar åtgärder.
Förbättring av ventilationen, som är den åtgärd som oftast vidtas för att sänka radondotterhalten från byggmaterial, ingår också som komponent för att förbättra momhusklimatet i övrigt. Man kommer således tUl rätta med radonproblemen vid åtgärder som vidtas av andra skäl, såsom vid vanliga om- och tillbyggnader, underhåll samt reparationer för att avhjälpa fukt-och mögelskador. Antalet åtgärdade bosfeder med avseende på radon är därmed ttoligen störte än som nämnts nyligen. Det är dock väsentiigt att fastighetsägaraa skaffar uppgifter om radondotterhaltema innan ingrepp vidtas i husen.
Källan till radonavgången måste påverka de tekniska lösningama. Det finns således flera skäl till att aktörema i byggprcKessen förbättrar sin kunskap om radonförhållandena. Uppskattningar av hälsorisker vid exponering för radondöttrar är behäftade med viss osäkerhet. Osäkerheten bedöms d(Kk vara mindre än vad fallet är med de fleste andra luftföroreningar. För närvarande pågår en radonepidemiologisk undersökning vid Institatet för miljömedicin. Syftet är bl.a. att söka klarlägga sambanden mellan radonexponering och lungcancer. Resultetet avses redovisas under år 1993.
Jag bedömer behovet av medel för radonbidrag under budgetåret 1993/94 till oförändrat 20 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsansfeg på 20 000 000 kr.
124 Propositionens lagforslag Bilaga 13.1 Prop. 1992/93:100
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1902:71 s.I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1902:71 s.I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar dels att 17-20 och 22 §§ skall upphöra att gälla, dels att 27, 29, 31 och 32 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §'
TiU böter eUer fängelse i högst TiU böter eUer fängelse i högst
ett år döms den som med uppsåt ett år döms den som med uppsåt
eUer av oaktsamhet eUer av oaktsamhet
1. bryter mot 2 § I mom. förste I. bryter mot 2 § I mom. försfe eUer ttedje stycket, eUer tredje stycket,
2. bryter mot villkor som med- 2. bryter mot villkor som meddefets med stöd av 2 § 3 mom. defets med stöd av 2 § 3 mom. andra stycket, andra stycket,
3. bryter mot föreskrift som 3. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 15 eller 17 meddelats med stöd av 15 §.
§. I ringa faU döms inte tiU ansvar.
I ringa faU döms inte tUI ansvar.
29 §
Den som har åsidosatt ett vitesförefeggande eUer överträtt ett vitesförbud döms inte tiU ansvar enUgt denna lag för gäming som omfattos av föreläggandet eUer förbudet.
77// ansvar för brott mot registreringsskyldighet enligt 17% döms inte, om avgift skall betalas enligt 18 %för underlåten registrering.
31 §'
Beslut enUgt 2 § 7 mom. får inte överklagas.
Besliä av Närings- och teknikutvecklingsverket enligt 18 § får överklagas hos kammarrätten.
'Senaste lydelse 1988:218.
Senaste lydelse 1988:218.
'Senaste lydelse 1991:2020.
Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enUgt 23 §, 24 § försto eUer andra stycket, 25 § eUer 26 § eller med stöd av ett bemyndigande enUgt fegen meddelas av regeringen.
Föreskrifter om överkfegande av ett beslut av en riksprovpfets meddefes av regeringen.
32 §*
Beslut som meddefets enUgt denna lag eUer med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skaU gälfe omedelbart, om inte annat bestäms.
För verkstäUighet gäUer i övrigt vad som föreskrivs i utsökningsbalken om alhnänna mål.
Beslut om avgift enligt 18 § får verkställas genast, om inte annat förordnas eller säkerhet ställs för avgiftsskyldighetens fullgörande. För verkstäUighet gäUer i övrigt vad som föreskrivs i utsökningsbalken om allmänna mål.
Prop. 1992/93:100 BU. 13
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.
'Senaste lydelse 1988:218.
126 Ändrad disposition av huvudtiteln Bilaga 13.2 Prop. 1992/93:100
Föreslagna anslags motsvarigheter i stotsbudgeten for budgetåret 1992/93
Budgetprop.
Budgetprop.
Budgetprop.
Budgetprop.
1992 A 1
A 1
Fl
Fl
A2
A2
F2
F2
A3
A3
F3
F3
A4
F 13, del av
F4
F4
III ht B 6
F5
F5
F6
F6
B 1
Del av G 1
F7
F7
B2
G2
F8
F14
B3
E 1
F9
F 19
B4
H9
F 10
H4
B5
B 5, del av F 1
F 11
Jl
B6
B3
F 12
J2
B7
B6
F13
J3
B8
E2
F14
J4
B9
Nytt anslag
F15
J5
BIO
Nytt anslag
F16
F20
C 1
C 1
Gl
B 1
C2
C2
G2
F8
C3
C3
G3
F9
G4
F 10
D 1
I 1
G5
Fil
D2
12 G6
F 12
D3
14 G7
F 15
G8
F 16,F 17
El
H5
G9
F 18
E2
H6
G 10
Hl, H2,
E3
H7
del av G 1
E4
H8
G 11
Dl
E5
H3
G 12
D2
E6
H 10
G 13
J6
E7
Hll
G 14
J7
E8
Nytt anslag
127 Register Prop. 1992/93:100
BU. 13
Sid.
3 TnLvtning
3 Näringspolitiken
15 Sammanfattning av budgetförslagen
A. Näringsdepartementet m.m.
1335 000
18 000 000
4 638 000
75 684 000
172 200 000
7500 000
1 000
170 000 000
100 000 000
5000 000
100 000 000
15 000 000
1 000
569 703 000
55 000 000
55 002 000
6 080 000
62 000 000
1 000
68 081000
17 1. Näringsdepartementet
17 2. Industriråd/industriattaché
18 3. Utredningar m.m.
19 4. Avgifter tiU vissa internationella organisationer
B. Näringspolitik m.m.
Närings- och teknikutvecklingsverket:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
Förvaltningskostnader
Utredningar Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. 4. Täckande av evenhiella föriuster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. Småföretagsutveckling Styrelsen för Sverigebilden
Täckande av föriuster vid viss garantigivning, m.m. Räntestöd m.m. till varvsindustrin Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drifl av kanalen
45 10. Aweckling av Stiftelsen Institutet för Företagsut-
veckling
C. Exportkrediter m.m.
46 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit
47 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m.
48 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit-
givning tiU u-länder
D.
1.
2.
3.
MaiknadA- odi konkurreiisfrägc»
Marknadsdomstolen
Konkurrensvericet
Särskilda awecklingskostnader för Näringsfirihetsom-
budsmannen och Statens pris- och konkurrensverk
Energi
57
1
73
2
76
3
76
4
82
5
83
6
Redovisning av de energipolitiska programmens resultat, m.m.
Affärsverket svenska kraftnät
Verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (Swedegas AB)
Försörjningsberedskap
Vericsamheten vid Trollhätte kanalverk
Hemställan
128
1.
2.
85
3.
4.
5.
6.
89
7.
91
8.
F.
93
1.
93
2.
94
3.
93
4.
93
5.
93
6.
93
7.
95
8.
93
9.
93
10.
93
11.
93
12.
93
13.
93
14.
93
15.
93
16.
G.
97
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
798 553 000
♦753 348 000
•36 150 000
30 630 000
•184 966 000
•447 439 000
•58 287 000
•211000 000
5 520 000
•24 607 000
•280 764 000
•178 200 000
•10 000 000
•1 000
•53 625 000
•810 000
•544 000
2 275 891 OnO
15 275 000
•1 000
•51 722 000
11 150 000
8800 000
39 328 000
1 000
10 500 000
45 000 000
131 245 000
•5 000 000
70 000 000
20 000 000
Sid.
330 551 000
10 054 000
1000
63 946 000
1000 100 000 000 222 000 000 72 000 000
408 023 000 4 250 937 000
Drift av beredskapslager
Beredskapslagring och industriella ätgärder
Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
Ätgärder inom delfijnktionen Elkraft
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet
Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
Insatser för ny energiteknik
Bidrag till Energiteknikfonden
Teknisk forskning och utveckling
Teknisk forskning och utveckling
Materialteknisk forskning
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet
Teknikveteoskapliga forskningsridet
Europeiskt rymdsamarbete m.m.
Nationell rymdverksamhet
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling
Energiforskning
Byggnadsforskning
Stöd till experimentbyggande
Statens institut för byggnadsforskning
Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning
Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning
Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer
Tdoiologisk infrastruktur m.m.
Sprängämnesinspektionen 2. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet Bidrag till Statens provningsanstalt Styrelsen for teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet
Uppdragsverksamhet
Bidrag till riksmätplatsverksamhet Bidrag till Standardiseringskommissionen Patent- och registreringsverket Patentbesvärsrätten Elsäkerhetsverket Sveriges geologiska undersökning:
Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
Geovetenskaplig forskning Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador Bidrag tiU ätgärder mot radon i bostäder
Totalt för Näringsdepartementet
Prop. 1992/93:100 BU. 13
125 Bilaga 13.1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 127 Bilaga 13.2 Ändrad disposition av huvudtiteln
♦ Beräknat belopp
129
'""'''''■ 'oc,„,„,,
Regermgens proposition 1992/93:100 Bilaga 14
Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992193. I saml. Nr IOO. Bilaga 14
Bilaga 14 till budgetpropositionen 1993
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 BU. 14
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssanunanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Davidson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Inledning
1 Allmänt
Det är angeläget att arbeta för ett mjukt samhäUe, där varje människa får utvecklas till en individ med personlig värdighet i gemenskap med andra människor. En viktig del av den utveckUngen sker i små naturUga gemenskaper. Insikten om att varje människa är ansvarig för sina handlingar inför medmänniskor och kommande generationer är den bästa utgångspunkten för ett håUbart samhäUsbygge.
En grund for gemenskapstänkandet är den s.k. subsidiaritetsprincipen, vilken innebär att beslut skaU fattas på lägsta möjUga effektiva nivå. En uppgift skaU i första hand skötas av den person eUer gemenskap som befinner sig närmast uppgiften. De överordnade gemenskapemas uppgift är subsidiär, det viU säga stödjande. Fördelningen av ansvar och befogenheter mellan statUga myndigheter, kommuner, landsting, organisationer, femiljer och enskUda individer bör vara sådan att besluten läggs på den nivå som bäst garanterar medborgama valfrihet och trygghet.
Regeringens poUtik har som målsättning att alla bam och ungdomar skaU få växa upp under trygga förhåUanden och med gcxl omsorg. Huvudansvaret for vård och fostran Ugger på familjen. Statens och kommunemas insatser för bam och ungdomar skaU ses som ett komplement tiU hemmets vård och fostran och bygga på ett nära samarbete med föräldrama. En överföring av sunda normer från vuxna tiU bam och ungdomar bör genomsyra aUt ungdomsarbete. Gmndläggande värderingar om humanism och alla människors lika värde måste vämas.
Vi har av olika skäl fått ett aUt mer generationsuppdelat samhäUe. För Prop. 1992/93: IOO ett starkt och mjukt samhäUe behövs generationsövergripande aktiviteter Bil. 14 och åtgärder för att stärka famUjen (x;h de små nära sociala nätverken. Det friviUiga och ideella arbete som utförs av foUcrörelser och andra sainmanslutningar är därvid en omistUg resurs i samhäUet oavsett konjunktur.
Ett omfattande fömyelse- och förändringsarbete pågår i dag inom såväl StatUga myndigheter som kommuner och landsting. Syftet är att stärka den lokala demokratin, förbättra servicen tUl medborgama och göra verksamheten mer effektiv.
En viktig utgångspunkt for fömyelsen av den ofiFentUga sektom bör vara att låta andra aktörer i samhäUet ta ett större ansvar. Det gäUer privata entreprenörer som inte säUan är personalkooperativ. Det kan också gäUa foUcrörelser, trossamfiind och föreningar av olika slag. Denna utveckling med aUt fler nya altemativ för drift av offentUg verksamhet leder tiU ökad konkurrens och därmed också tiU ökad efifektivitet inom hela den offentUga sektom. Att skUja på ofiFentUg kontroU och finansiering å ena sidan och en fri prcxluktion med enskUda, kooperativa och offentUga producenter å den andra blir därför en gmndläggande princip för fömyelsen av de olika välfärdssystemen. Det finns ingen anledning att själva produktionen av ofiFentUg verksamhet aUtid skaU ske i offentlig regi.
Det finns ett stort behov av ökad kunskap om de områden där de ideeUa rörelsema kan komplettera den offentUga sektoms arbete. Samspelet meUan den offentUga och den ideeUa sektom måste förbättras. RoUfördelningen behöver göras tydUgare. Ett samlat utvecklingsarbete kommer att startas som rör föreningars arbete inom områden som i dag traditioneUt sköts av den offentUga sektom.
Samspelet meUan stat och kommun intar också en central plats när förändringar i samhäUsförvaltningen övervägs. För att uppnå målen med verksamheten i den ofiFentUga sektom krävs bl.a. en väl fungerande samverkan meUan statUg och kommunal verksamhet. En särskUd beredning (C I990:B) har därför inrättats fÖr att samordna kontaktema meUan regeringen och företrädama för kommunema och landstingen (Stat-kommunberedningen). Beredningen skaU särskUt uppmärksamma behovet av samordning och prioritering meUan oUka samhäUsområden. En annan uppgift för beredningen är att stimulera tiU fömyelse och utveckling inom departementets område.
Utbyte av erfarenheter och kunskap mellan företrädare för olika samhäUsområden är av stor betydelse. OUka initiativ bör därför tas för att skapa former för information och diskussion om aktuella fomyelsefrågor inom Civildepartementets verksamhetsområden.
CivUdepartementets verksamhet omfattar KammarkoUegiet, länsstyrelsema, kommunema och landstingen. Svenska kyrkan och andra trossamfund, konsumentpoUtik, ungdomsfrågor, foUcrörelsema och kooperationen samt frågor om aUmänna samlingslokaler. Verksamheten omfattar även de kungUga hov- och slottsstatema.
TiU CivUdepartementet hör revisionskontoret vid regeringskansUet. 4
2 Regional samhällsförvaltning Prop. 1992/93:100
Bil. 14 Den offentUga förvaltningen på regional nivå består av både statUga (x;h kommunala organ. Länsstyrelsema och länsnämndema är statens huvudsakUga företrädare i länen medan landstingens beslutande församlingar utses i allmänna val. En nära samverkan i firägor som rör länets utveckling behövs mellan de statUga länsorganen, kommunema och landstinget.
Länsstyrelsema
Länsstyrelsen skaU utifrån ett samlat regionalt perspektiv följa upp den nationeUa poUtiken inom ett stort antal verksamhetsområden inom länet. Inom dessa områden skaU länsstyrelsen svara för uppiöljning och utvärdering av hur de nationella målen nås samtidigt som länsstyrelsen utifrån dessa utvecklar regionala mål inom olika områden.
En annan betydelsefuU uppgift fÖr länsstyrelsen är att främja länets utveckling och på regional nivå ta ansvar för samordning av statens regionala utvecklingsinsatser. Länsstyrelsen skaU också verka för att statUg och kommunal verksamhet i länet samordnas cx;h anpassas efter de övergripande nuljö- och regionalpoUtiska målen.
Länsstyrelsernas verksamhet spänner över många sektorer. Länsstyrelsen svarar bl.a. för frågor om regionala utvecklingsinsatser, näringsUvsutveckling, kommunikationer, utbUdning, lantbruk, rennäring, fiske, UvsmedelskontroU och djurskydd, nuljö- och kulturmUjövård, planväsende och hushållning med naturresursema, social omvårdnad, civU försvarsberedskap och räddningstjänst samt poUsverksamhet. Även utanför dessa sektorer svarar länsstyrelsema för åtskiUiga statUga förvaltningsuppgifter på regional nivå. MöjUghetema att tiU länsstyrelsema sammanföra ytterUgare regionala statUga myndighetsuppgifter kommer att övervägas.
Fördjupad verksamhetsprövning
Länsstyrelsema har under hösten 1992 varit föremål för fördjupad verksamhetsprövning i enUghet med den nya budgetprocessen. Som gmnd för prövningen har funnits en särskUd rapport och en fördjupad anslagsframställning från varje länsstyrelse. 1 enUghet med sina direktiv har länsstyrelsema gjort vissa generella beskrivningar samt beskrivit tre tvärsektorieUa ansvarsområden. Dessa är näringsUv och infrastmktur, en god UvsmUjö samt civU beredskap och räddningstjänst.
Slutsatsen av den fördjupade prövningen är att de övergripande målen för länsstyrelsemas verksamhet bör Ugga fest. Under den kommande tvåårsperioden skaU länsstyrelsema inom sina verksamhetsområden särskUt utveckla formema för uppföljning och utvärdering av den nationeUa poUtikens genomsfeg, ytterUgare utveckfe sitt tvärsektorieUa
arbetssätt samt fortsätta att effektivisera sin verksamhet med förvalt- Prop. 1992/93:1(X) ningsärenden med beaktande av kravet på rättssäkerhet (K;h gcxl service. Bil. 14
Mål- och resultatstyming
Övergången tUI en mera mål- cx;h resultatorienterad styming av länsstyrelsemas verksamhet ökar kravet på samverkan inom regeringskansUet. Länsstyrelsema är sektorsövergripande regionafe statUga organ som lyder direkt under regeringen. Länsstyrelseverksamheten berör därför många departement och centrafe verk.
En UtveckUngsgmpp (C 1991 :C) inom CivUdepartementet har tiUsatts för att arbeta med frågor om ledning, uppföljiung och utveckling av länsstyrelsemas verksamhet. En viktig uppgift for gmppen är att utveckla formema for en mål- och resultatdialog mellan regeringen och länsstyrelserna. I detta syfte genomfors besök vid länsstyrelsema varvid företrädare för berörcfe departement deltar. HittiUs har 15 sådana länsbesök genomförts. Materialet och erfarenhetema från länsbesöken Ugger tiU gmnd för samtal meUan mig och respektive landshövding om mål och resultat i länsstyrelsens verksamhet.
Även i övrigt arbetar utvecklingsgmppen med åtgärder för att underlätta och påskynda utvecklingsprocessen. Insatser pågår och initieras fortlöpande fÖr att successivt ge bättre underfeg och metcxiik för mål-och resultatstymingen. Underlagen tas fram i en dialog med departement och centrala verk. En gmndstmktur för en årsredovisning för länsstyrelsema utarbetas liksom en gmndfeggande redovisningsstruktur.
Rapporten (Ds 1992:67) Länsstyrelsema (x;h scKialtjänsten - tiUsyn och uppföljning under utveckling är exempel på övergripande projekt med syfte att ge underfeg för en metod- ckU kompetensutveckling när det gäUer länsstyrelsemas arbete med tiUsyn och uppföljning. En rapport har också utarbetats om handlingslinjer för samverkan över länsgränsema.
Översyn av den regionafe nivåns uppbyggnad och indelning
Den regionafe nivåns uppbyggnad och indelning ägnas i dag stor uppmärksamhet.
Regionutredningen överlämnade i juni 1992 betänkandet (SOU 1992:63) Regionafe roUer - en perspektivstudie. För det fortsatta utredningsarbetet beslutade regeringen den 27 augusti 1992 att tillkalla en parlamentarisk beredning (C 1992:06) med uppgift att utforma förslag om den offentUga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. För beredningens arbete bör enUgt direktiven (dir. 1992:86) vissa gmndläggande utgångspunkter gälfe. Beredningen skaU såluncfe utgå från den tidigare nämnda subsidiaritetsprincipen och att ofiFentUg verksamhet skaU vara styrd i demokratiska former. En annan utgångspunkt är att verka för en långsiktigt håUbar utveckling som kan säkerstälfe en hälsosam mUjö, Uvskraftiga ekosystem och biologisk mångfald. Beredningen skaU vidare i sitt arbete tillmäte den intemationeUa utvecklingen
och kraven på hushåUning med de ekonomiska resursema stor betydel- Prop. 1992/93:100 se. Bil. 14
Beredningen skaU inlecfe sitt arbete med att överväga ansvarsfördelningen i stort mellan den statUga CKh den kommunafe sektom. Därefter skaU uppgiftsfördelningen inom de båda sektorema behandlas. Det gäUer såväl ansvarsfördelningen mellan olika nivåer som mellan oUka organ på samma nivå. Den administrativa indelningen på regional nivå skaU också övervägas. Beredningen skaU i det sammanhanget ta upp frågan om hur statUga myndigheters regionafe organisation kan anpassas tiU en eventueUt ny indelning. Beredningen bör bedriva sitt arbete så, att problem, önskemål och synpunkter i olika delar av landet fångas upp. Resultatet av arbetet skaU redovisas senast den 1 mars 1994.
FörhåUandena i västra Sverige har motiverat en särskUd översyn av länsindelningen i denna del av landet. Västsverigeutredningen överlämnade i juni 1992 betänkandet (SOU 1992:66) Västsverige - region i utveckling. Utredaren föreslår i betänkandet att som ett första steg ett regionförbund enUgt kommunalförbundsmodeU bUcfes där kommuner och landsting i HaUands, Göteborgs
Västsverigeutredningens betänkande har remissbehandfets. Regeringen kommer inom kort att ta ställning tiU om det firms fömtsättningar för att genomföra en temporär lösning i Västsverige eUer om frågan bör beredas vidare i den parlamentariska regionberedningen.
3 Kommunal självstyrelse och demokrati
Den kommunala verksamheten har väsenUig betydelse för samhäUsekonomin, sysselsättningen och de enskUda människomas välfärd. De kommunafe organen skaU tiUgodose de behov av service, trygghet och omsorg som inte enskUcfe individer och fanuljer klarar själva.
DecentraUsering av ansvar (xh befogenheter tiU kommunema har skett i en ökande takt under de senaste decenniema. Denna utveckling är naturUg och bör fortsätta.
Kommuner och landsting står i dag infor nya problem och utmaningar. Den ekonomiska situationen kräver att olika verksamheter omprövas och att mer långtgående prioriteringar görs. Arbetet med att utveckfe och pröva nya verksamhetsformer kommer att intensifieras. Medborgarnas önskemål om service och omsorg är därvid också en viktig utgångspunkt.
Stärkt lokal demokrati
KommunaUagen (1991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger kommunema och landstingen ökad frihet att utforma sin organisation
och att välja former för ekonomisk styming cwh förvaltning. Med den Prop. 1992/93:1(X) nya lagstiftiungen som gmnd pågår ett omfattande forändringsarbete i Bil. 14 kommuner och landsting. Dessa förändringar kan komina att få stora efiFekter för den kommunafe demokratin. Det finns därför ett särskilt intresse för statsmaktema att noga följa utvecklingen.
Den nya kommunaUagen följs därför upp bl.a. i fråga om konsekvensema för den kommunafe demokratin. Uppföljningen har anförtrotts åt den parlamentariskt sammansatfe Lokaldemokratikommittén (C 1992:01, dir. 1992:12). Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:72) Kommunmedlemskapet. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i CivUdepartementet. Kommittén beräknas inom kort redovisa betänkanden om handlingars ofiFentUghet hos kommunafe bofeg, sekretessen i en fri kommunal nämndorganisation (K;h de förtroendevaicfes ansvar.
I det fortsatta utredningsarbetet skaU även andra frågor som syftar tiU att stärka medborgamas inflytande behandfes. Exempel på sådana aktuelfe frågor är en vidgad användning av kommunafe folkomröstningar, ofFentUga utfrågningar av fÖrtroendevalcfe ckU öppna nämndsamman-träden. Kommittén följer förändringar av antalet fÖrtroendevalcfe och deras representativitet i fråga om kön, ålder, yrkestillhörighet m.m.
Ett sätt på vilket den lokafe demokratin kan stärkas är att defe kommuner där det finns fömtsättningar för detto och ett starkt önskemål hos befoUcningen. Regeringen ser positivt på lokafe initfetiv tiU kommundelningar. Beslut har fettots om delning av Örebro kommun så att Lekeberg åter blir en egen kommun fr.o.m. den 1 januari 1995. Regeringen har också beslutot att indelningen av Södertälje och Torsby kommuner skaU utredas.
Regeringen anser det angefeget att medborgamas kontakter med den ofFentUga förvaltningen underlättos. Ett led i detto arbete är att inrätto s.k. medborgarkontor där kommuninvånarna kan komma i kontakt med såväl kommunafe som stotUga myndigheter. Det finns i cfeg medborgarkontor på ett tiotal orter i landet och i många kommuner övervägs att starto sådan verksamhet.
Inom CivUdepartementet har en särskild arbetsgmpp (C 1992: B) inrättots med uppgift att stödja tillkomsten av fler medborgarkontor. Arbetsgmppen skaU bl.a. analysera de rättsUga Irågor som kan uppsfe när oUka myndigheter samverkar på detto sätt. Gmppen skaU också stimulera användningen av informationsteknologi vid medborgarkontoren och genom försöksverksamhet pröva oUka modeUer för att organisera arbetet. Resultotet av arbetsgmppens arbete skaU redovisas senast den 31 oktober 1993.
Avreglering
En fortsatt avreglering av den kommunafe verksamheten är nödvändig för att kommunema och landstingen skaU kunna anpassa sin verksamhet tiU rådande ekonomiska förhållanden och lokafe fömtsättningar. Genom den omläggning av stetsbidragssystemet och systemet for utbetalning av
kommunalskattemedel som riksdagen har beslutot om kommer kommu- Prop. 1992/93:100 nema och landstingen att få bättre fömtsättningar att bedriva en eflektiv BU. 14 verksamhet.
Försöksverksamhet kan vara ett bra sätt för att finna nya vägar tiU efiFektivisering och avreglering av den ofiFentUga sektom. Även i fortsättningen bör därför försöksverksamhet bedrivas inom olika områden i kommuner och landsting som ett medel för att praktiskt pröva förändringar och föra en diskussion om den fortsätto utvecklingen.
Utvecklingen mot en minskad stotUg reglering av den kommunafe verksamheten gör det nödvändigt för riksdagen och regeringen att mera samlat kunna fÖlja och utvärdera hur verksamheten i landets kommuner och landsting utvecklas i förhållande tiU de nationeUa målen. Inom Stot-kommunberedningen har ett arbete inletts for att utveckla formema for stotens uppföljning och utvärdering av kommunal verksainhet. Olika möjUgheter bör prövas för att få fram kunskap cx;h erfarenheter om hur en samverkan meUan stot och kommun kan utformas i dessa firågor. SärskUd uppmärksamhet skaU ägnas frågor om den kommunafe verksamhetens kvaUtet.
Begränsningsförordningen (1987:1347) innebär att stotUga myndigheter skaU utreda kostnadsmässiga och andra konsekvenser av de regler som man avser att utfärda. Regler som medför mer än oväsentUgt ökade kostnader skaU understäUas regeringen. Det finns exempel som visar att begränsningsförordningen inte fungerar på avsett sätt. Riksrevisionsverket har fått regeringens uppdrag att föreslå åtgärder for att förbättra tiUämpningen av begränsningsförordningen.
Det är angefeget att regelreformeringsarbetet i fråga om kommunemas och landstingens egna regler drivs vidare. I promemorian (Ds 1991:32) Regelreformering har en arbetsgmpp redovisat hur ett arbete med att reformera reglema i kommuner och landsting kan bidra tiU att verksamheten blir effektivare och bättre anpassad tiU tidens krav och människornas behov.
Frågan om den kommunafe regelgivningen har också behandfets av Riksdagens revisorer (försfeg 1991/92:19). Med anledning härav har riksdagen gett regeringen tiU känna att frågan om skyldighet för kommuner och landsting att pubUcera sina författningar bör bU föreinål för närmare överväganden (bet. I992/93:KU1, rskr. 1992/93:6). Mot denna bakgmnd har det inletts ett arbete i CivUdepartementet.
Konkurrens och marknadsorientering
Kommuner och landsting möter i aUt större utsträckning den nya ekonomiska situationen genom att utsatto verksamheter för konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas, t.ex. överforande av verksamhet tiU bofeg eUer tiU privato och kooperativa entreprenörer. Inom den kommunafe verksamheten blir det aUt vanUgare att verksamheten delas upp enUgt en s.k. bestälfer-utförarmo-deU.
Regeringen kommer på olika sätt att stödja cx;h underfetto den utveck- Prop. 1992/93:100 ling som sker mot nya verksamhetsformer fÖr att rationaUsera och Bil. 14 effektivisera driften av verksamheter inom de kommunafe ansvarsområdena oavsett om de bedrivs i egen eUer annans regi.
RUcsdagen har nyUgen (bet. 1992/93:SoU9, rskr. 1992/93:105) fettat beslut om vissa fegändringar med anledning av regeringens försfeg (prop. 1992/93:43) om ökad konkurrens i kommunal verksamhet. Beslutet innebär ett kferfeggande av de rättsUga fömtsättningama fÖr entreprenadverksamhet i kommuner (K;h landsting.
Framväxten av altemativ inom den konununafe verksamheten kräver särskUd uppmärksamhet för att medborgamas berättigade krav på insyn, sekretess och demokratisk styming skaU tiUgcxloses. Därför har Lokaldemokratikommittén fått i uppdrag att lägga fram försfeg tiU regler som säkerstäUer insyn och kontroU för kommuninvånarna när kommunens verksamhet bedrivs genom hel- eUer defegcfe bofeg eUer i privat eUer kooperativ regi. Kommittén kommer CK;kså som jag tidigare nämnt att lämna försfeg UU vilka förändringar som bör ske i sekretessfeg-stiftningen för att denna skaU kunna anpassas tiU avregleringen av den kommunafe nämndorganisationen. Av betydelse i sammanhanget är vidare regeringens beslut om en fegrådsremiss med försfeg om tystnadsplikt för den som är eUer som varit verksam inom yrkesmässigt bedriven ensldld verksamhet enUgt socialtjänstfegen.
Regeringen har genom tiUäggsdirektiv (dir. 1992:88) gett Lokaldemokratikommittén i uppdrag att utreda fömtsättningama för kommuner och landsting att bedriva uppdragsverksamhet. Kommittén har i betänkandet (SOU 1992:128) Kommunal uppdragsverksamhet föresfegU att en treårig försöksverksamhet inleds där kommuner och landsting ges möjUghet att sälja tjänster tiU andra kommuner och landsting, privato företog och organisationer eUer stotUga myndigheter. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Avgiftsutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande Effektiva avgifter - resursstyming och finansiering (SOU 1991:110). I betänkandet föresfes nya principer för avgiftssättning inom kommunemas tekniska verksamhetsområden. Försfeget som syftar tiU ett samhäUsekonomiskt effektivt resursutnyttjande bereds för närvarande av en särskUd arbetsgmpp (C 1992:A) inom CivUdepartementet. Inriktningen av arbetet är att ett försfeg skaU kunna föreUgga för remissbehandUng i böijan av år 1993.
Kommunal änsteexport och biständsverksamhet
I ett öppet Europa är det viktigt att kommuner och landsting har möjUghet att verka på det intemationelfe planet. SamhäUsförändringama i Central- och Östeuropa har medfört ett ökat intresse hos de svenska kommunema och landstingen att bidra med både kunnande och direkt hjälp.
Lokaldemokratikommittén har i uppdrag att göra en översyn av fegen (1986:753) om kommunal tjänsteexport och fegen (1991:901) om rätt
för kommuner, landsting och kyrkUga kommuner att lämna intematio- Prop. 1992/93:100 neU katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. BU. 14
Frågor som skaU belysas i utredningsarbetet är bl.a. gränsen mellan nationeU utrikespoUtik och kommunemas txih landstiingens intemationelfe intressen samt deras roU i exporten av tjänster i förhållande tiU det privato näringsUvet. Inriktningen på utredningsarbetet är att kommuner och landsting skaU ges ökade befogenheter att utifrån egna fömtsätttungar besluto om åtgärder på de nämnda områdena.
4 Kyrkopolitiska frågor
Reformarbetet i fiåga om Svenska kyrkan
Under de senaste åren har det bedrivits ett mycket omfattande reformarbete på det kyrkUga området.
Formema för den kyrkUga fegstiftningen har ändrats bl.a. på så sätt, att kyrkomötet har fått normgivningskompetens i en rad inomkyrkUga ämnen. Omfattande organisatoriska reformer har genomförts. Kyrkomötet och dess myndigheter har i stor utsträckning hand om de oflFentUg-rättsUgt reglerade rikskyrkUga uppgiftema. Svenska kyrkans centralstyrelse och Kyrkomötets besvärsnämnd har tiUskapats som myndigheter under kyrkomötet.
Även orgarusationen på stifts- och lokalplanen har ändrats. Församlingarna utgör de gmndläggande enhetema för verksamheten inom Svenska kyrkan, men pastoraten har fått ett större ansvar när det gäUer att sköto gemensamma ekonomiska angefegenheter. Störst förändringar har dock skett på stiftsplanet. Sedan den I januari 1989 finns det obUgatoriska kyrkUga samfälUgheter på stiftsplanet. Förvaltning och verkstalUghet handhas av stiftsstyrelsen och andra nämnder. Domkapitien, som är StotUga myndigheter under regeringen, svarar främst för frågor som rör Svenska kyrkans lära och gudstjänster seunt for frågor som rör prästema. Den stotUga regleringen av den prästerUga tjänsteorganisationen har minskat i betydande mån.
I fråga om finansieringen av Svenska kyrkans verksamhet har det också genomförts stora förändringar. Det har införts ett nytt system för ekonomisk utjämning meUan kyrkokommunema. Kyrkofondens styrelse beslutar bl.a. om stiftsbidrag tiU stiftssamfaUighetema cx;h om kyrkobyggnadsbidrag för underhåU av kulturhistoriskt värdefiiUa församlingskyrkor.
Frågoma om den kyrkUga finansförmögenheten - förvaltningen av kyrkUg jord - har utretts särskilt. Kyrkofondens styrelse avlämnade i oktober 1990 betänkandet "Jorden, skogen CK;h fondema" som remissbehandlades. Förslagen har överarbetots inom CivUdepartementet i syfte att åstodkomma ytterUgare förenklingar i regelsystemet. Ett försfeg har presenterats i betänkandet (Ds 1992:2) Svenska kyrkans finansförmögenhet. Förslaget har remissbehandfets.
Regelsystemet för Svenska kyrkan har sedan länge varit både svår- överskådUgt och svårtiUgängUgt. Ett särskUt utredningsarbete har därför
bedrivits i syfte att förenkfe systemet (Kh att rensa i det. I prop. Prop. 1992/93:1(X)
1991/92:85 presenterade regeringen våren 1992 ett försfeg tiU ny kyrko- Bil. 14
feg. Det antogs av riksdagen (bet. 1991/92:KU32, rskr. 1991/92:222)
och den nya kyrkofegen (1992:3(X)) träder i kraft den 1 januari 1993.
Lagen ersätter 1686 års kyrkofeg CKh ytterUgare drygt 30 författningar
på kyrkans område.
Kyika-stot&ågan
Frågan om förhållandet mellan Svenska kyrkan (Kh stoten har utretts i olika sammanhang sedan år 1958. Ar 1979 fördes det fram ett försfeg om ändrade refetioner, men det avvisades av kyrkomötet. När fyrparti-regeringen tiUträdde efter valet år 1991 uttafedes i regeringsförklaringen att en öppen dialog mellan alfe berörda parter om Svenska kyrkans framtid borde inledas. Ett underfeg för en sådan dialog flnns numera i ERK-utredningens betänkande (SOU 1992:9) Ekonomi och ratt i kyrkan. Utredningen har redovisat ett underfeg för en bedömning av vilica ekonomiska och rättsUga betingelser som kyrkan lever under i dag och hur dessa låter sig anpassas tiU olika förändringar av refetionema mellan kyrkan och stoten. Utredningen har också presenterat olika alternativa mcxleUer för det framtida förhållandet mellan Svenska kyrkan och stoten.
ERK-utredningens betänkande är föremål för ett omfattande remissförfarande. I fråga om inomkyrkUga instanser har Svenska kyrkans centralstyrelse fått i uppdrag att i samråd med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund avge ett samfet yttrande senast den 1 febmari 1993. Ett stort antal andra myndigheter (Kh orgaiusationer har också beretts tillfåUe att yttra sig.
Arbetet kommer att bedrivas vidare i parlamentariska former och i samverkan med företrädare för kyrkan. I det syftet har Kyrkoberedningen (C 1992:02) tillkalfets. Kyrkoberedningen skaU utvärdera det reformarbete på det kyrkUga området som har genomförts under 1980-talet och föreslå de förändringar i fegstiftningen som utvärderingen ger anledning tUl. Men beredningen skaU också aibeto vidare med den mer övergripande kyrka-stotfrågan. ERK-utredningens betänkande och remissyttrandena kommer därför att lämnas över tiU beredningen. Utredningsarbetet skaU vara avslutot senast den 1 december 1993. I det läge som då är får det avgöras vilka frågor som kan foras vidare tiU 1994 års kyrkomöte.
De fria trossamfiuiden
De svenska frikyrkosamfunden och vissa andra fria trossamfund får stotiigt stöd i form av stotsbidrag tUI sin reUgiösa verksamhet (verksam hetsbidrag), tiU gudstjänstiokaler Gokalbidrag) cKh tiU utbUdning av pastorer m.m. i samfundens egen regi (utbUdningsbidrag). Antalet medlemmar i de samfund som betjänar invandrare har ökat kraftigt 12
under senare år och är nu Uka stort som antalet medlemmar i de svens-
ka frikyrkosamfiinden. Av de frfe trossamfunden redovisar Katolska Prop. 1992/93:100 kyrkan. Pingströrelsen, de ortodoxa kyrkoma (Kh de islamiska försam- Bil. 14 Ungarna störst antal medlemmar. Om man i stäUet ser på antalet personer som deltar i verksamheten är Pingströrelsen CKh Svenska Missionsförbundet störst. På gmnd av medlemsökningen i de trossamfiind som är verksamma bland invandrare (Kh ändrade principer för fördehiingen av stotsbidrag har varje år en aUt större andel av bidraget tiU de fria trossamftinden tillfaUit sådana samfund. Fördelningen av bidrag mellan olika trossamfund görs av representanter för de bidragsberättigade samfunden. Samma beräkningsprinciper tillämpas därvid för alfe trossamfund.
I samband med diskussionema om Svenska kyrkans fiamticfe ställning har de fria trossamfunden fört fram önskemål om en komplettering av stotsbidragen med uppbördshjälp för de trossamfund som så önskar. I Kyrkoberedningens utredningsarbete Ugger också att pröva frågan om en sådan uppbördshjälp.
5 Konsumentpolitik
På många områden som är av betydelse för konsumentema har det skett eUer förestår viktiga förändringar. Nya varor ckU tjänster, nya marknadsföringsmetoder och ny teknik tillkommer ständigt. Konkurrensen kommer också att öka i takt med avregleringen av sektorer som tidigare inte varit konkurrensutsatto samt genom den skärpto konkurrenslagstiftning som träder i kraft den I juU 1993. Den svenska ekonomins UtveckUng påverkar naturUgtvis också de enskUda hushåUens ekonomi. Även intemationaUseringen och i synnerhet den västeuropeiska integrationen får stor betydelse för konsumentema. Mycket av detto är positivt, men förändringama inrymmer också problem.
KonsumentpoUtiken måste återspegfe de förändringar som äger mm. Det är också en bakgmnd tiU att konsumentpoUtiken för närvarande ses över av en särskUd kommitté. En annan utredning överväger vUka ändringar sorn bör göras av marknadsföringsfegen.
Närmandet tiU EG
Närmandet tiU EG genom EES-avtalet får stora återverkningar på det konsumentpoUtiska området. Fömtsättningama för näringsidkamas och konsumentemas handlande kommer att förändras. Konkurrensen och konsumentemas valfrihet kommer att öka. Konsumentskyddet kommer också att stärkas på olika sätt.
EES-avtalet omfattar flera EG-direktiv om konsumentskydd och konsumentprodukter. Produktdirektiv inom EG stäUer upp gmndläggan de krav som skaU uppfyUas för att varor skaU få föras ut på marknaden. Varor som uppfyUer kraven skaU fritt få föras meUan olika länder inom EES-området. Genom direktiv av annat sfeg skyddas konsumentemas ekonomiska intressen. På CivUdepartementets ansvarsområde har riks-
dagen under hösten 1992 förefegts flera propositioner med försfeg tiU Prop. 1992/93:100 lagstiftning som har sin bakgmnd i EES-avtalet. Det gäUer konsument- Bil. 14 skyddsregler om bl.a. leksakers säkerhet, iårUga Uvsmedelsimitotioner, personUg skyddsutrustning för privat bruk samt märkning av hushåUsapparater och av textiUer.
Vid sidan om dessa förändrade fömtsättningar för rätten att föra ut varor på marknaden Ugger också i EES-avtalet att detto konuner att medföra ett större utbud av varor och tjänster samt en skärpt konkurrens med fegre priser som följd. För att den enskUde konsumenten skaU kunna göra det rätto valet i flödet av varor (kU tjänster måste han kunna ÖverbUcka och värdera utbudet. Detto fömtsätter att han är aktiv och välinformerad och att det finns ett effektivt konsumentskydd.
Den gränsöverskridande handeln med varor (Kh tjänster kommer med aU sannolikhet att öka när gränshindren avfegsnas CKh handeln uppmuntras genom nya distributionsmetcxier. Detta kan fömtses resa nya frågor som måste lösas såväl nationeUt som genom intemationeUt samarbete bl.a. i fråga om marknadsövervakningen.
Lokal konsumentverksamhet
Den lokala konsumentverksamheten spelar en vUctig roU. Genom denna kan konsumentema få råd och vägledning och hjälp att klara av problem av olika slag. De kommunafe konsumentvägledama bidrar också med att medla i tvister som uppkommer meUan konsumenter och näringsidkare. Den lokafe verksamheten innebär att konsumentema kan få stöd på nära håU på ett informeUt sätt, vilket har särskUt stor betydelse för svaga och utsatto gmpper.
I cirka 250 kommuner bedrivs det någon form av lokal konsumentverksamhet. Genom den verksamheten får uppskattningsvis 3(X) 000 enskUda konsumenter årUgen något slags stöd och 30 (XX) hushåU ekonomiska råd. Flertalet kommuner bedömer det som viktigt att bibehåUa och utveckfe verksamheten.
Konsumentverket har i en rapport tiU regeringen föresfegit vissa förändringar med syfte att stärka den lokafe konsumentverksamheten.
Budgetrådgivning (Kh skuldsanering
Många hushåU har i dag stora ekonomiska problem. Budgetrådgivningen på kommunal nivå har visat sig vara en värdefuU verksamhet för att bemästra problemen. Frågor om skuldsanering för att hjälpa de överskuldsatte hushåUen övervägs för närvarande inom regeringskansUet. Chefen för Justitiedepartementet har tidigare i dag berört detto.
I syfte att finna nya och effektivare former för att möto enskUda hushåUs behov av budgetrådgivning och skuldsanering har regeringen också gett Konsumentverket i uppdrag att bedriva en tvåårig försöks verksamhet. I uppdraget ingår bl.a. att utveckfe samarbetet meUan de lokala konsumentrådgivama och ackordcentralemas juridiska ombud och 14
att bUda en central rådgivande nämnd för övergripande frågor som rör
skuldsanering. Projektet skaU bedrivas i två kommuner. Erfarenhetema Prop. 1992/93:100
från försöksverksamheten skaU fortlöpande avrapporteras tiU regering- BU. 14
en.
Miljömärkningen
Det blir aUt vUctigare att fegga mUjöaspekter på den privato konsumtionen. MUjömärkning ger konsumenten möjUghet att välja prcxlukter med mindre negativ mUjöpåverkan ckU härigenom också påverka produktutvecklingen.
Ar 1989 beslutode rikscfegen att en positiv frivilUg mUjömärkning skuUe införas. Verksamheten skuUe ledas av en mUjömärkningsstyrelse inom SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige. MUjömärkningssystemet innebär att en produkt som uppfyUer vissa mUjö- och kvaUtetskrav skaU kunna få märkas med en särskUd symbol (en stiUserad svan).
Arbetet med att to fram kriterier för mUjömärkningen är mer kompUcerat och har togit längre tid än som urspmngUgen fömtsågs. Det är vUctigt att kriteriema är väl underbyggda och motiverade. Vid val av produktgmpper har MUjömärkningsstyrelsen prioriterat gmpper med väsentiiga mUjöproblem.
Under år 1992 har omkring 150 prcxlukter bUvit märkta med svanen. HittiUs har kriterier feststäUts för elva prcxluktgmpper. Målet är att under budgetåret 1993/94 faststäUa ytterUgare nitton kriteriedokument.
Det finns ett fest organiserat nordiskt samarbete kring mUjömärkmng med den nordiska svanen. Bl.a. är kriteriema för märkningen gemensamma. Naturskyddsföreningen har i samarbete med handeln utvecklat ett eget mUjömärkningssystem (Bra MUjöval). MUjömärkningen måste vara både trovärdig och begripUg. Det kan bU förvurande för konsumentema med flera märken. Därför är det vUctigt att den nordiska svanmärkningen och Bra MUjöval finner former för en samexistens och en marknadsföring som underlättar för konsumentema att handfe mUjövänUgt.
Inom EG gäUer sedan den 1 maj 1992 en förordning om mUjömärkning. Den återspeglar i stort de principer som gäUer för den nordiska mUjömärkningen. Än så länge saknas i EG kriterier för olika produkter.
De nordiska och svenska regelverken ckU kriteriema kan tjäna som förebUd på de områden där EG ännu inte har feststäUt sin ordning. Ett praktiskt samarbete med EG:s expertgmpper har redan startat. Det är av stor vUct att kriteriearbetet fuUföljs och att det sker ett aktivt samarbete med EG-kommissionen.
Av denna anledning samt för att påskyncfe arbetet med att to fram ytterUgare kriterier bör MUjömärkningsstyrelsen engångsvis tiiUfÖras extra resurser i budgeten för budgetåret 1993/94.
15 Reformering av konsumenUtiken Prop. 1992/93:100
KonsumentpoUtiken ses för närvarande över av en parlamentarisk kommitté, KonsumentpoUtiska kommittén (C 1992:04, dir. 1992:63).
Det StotUga engagemanget på det konsumenUtiska området måste fortiöpande anpassas tiU förändringar som sker i det svenska samhäUet och i vår omvärld.
KonkurrenspoUtiken syftar ytterst tiU att to tiU vara konsumentemas intressen. För att konsumentemas ställning skaU stärkas ckU för att de skaU kunna tiUgcxlogöra sig fördelarna av en fri konkurrens (Kh ökad avreglering krävs att de är både aktiva ckU välinformerade. Vidare krävs efiFektiva rättsUga spelregler. Kommittén skaU närmare belysa vilka återverkningar dessa förhållanden bör få på konsumentpoUtiken.
Kommittén skaU också uppmärksamma regler inom det konsumenträttsUga området som fegger omotiverade hinder i vägen för en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motverkar konsumentemas mtressen.
En stor förändring som påverkar såväl konsumentemas situation som det StotUga myndighetsutövandet är tiUämpningen av EES-avtalet. Den fria rörUgheten för varor bör lecfe tiU ett bredare vamsortiment, ett större utbud, en eflFektivare konkurrens samt pressade priser. Den fria rörUgheten på tjänsteområdet kommer också att ft stor betydelse för konsumentema, inte minst på bank- och försäkringsområdena.
De nya fegar som införs som en följd av EES-avtalet innebär både att konsumentverkets tiUsynsansvar utvidgas (Kh att kravet på tiUsynsinsatser ökar. En viktig fråga för kommittén är vilka konsekvenser EG-anpassningen får. Ett angeläget område är här hur marknadsövervakningen skaU ordnas på ett eflFektivt och likartat sätt.
Kommittén skaU pröva de möjUgheter som kan sfe tiU buds för att minska Konsumentverkets ansfegsbehov. Kommittén skaU därför undersöka möjUghetema och lämpUgheten av att delar av verksamheten finansieras på annat sätt än över stotsbudgeten. Ett viktigt inslag är tanken att frivilUga konsumentorganisationer skaU spefe en större roU i konsumentarbetet. Frisfeende konsumentorgaiusationer som kan fånga upp konsumenters behov och driva deras frågor kan spefe en viktig roU på marknaden.
6 Ungdomsfrågor
UngdomspoUtiken
UngdomspoUtiken bör syfto tiU att sätto den enskUdes behov i centmm. Det är viktigt att oUlca samhäUsinsatser harmonierar CKh kompletterar varandra. Därmed berörs flera olika poUtikområden. Av särskUd be tydelse är t.ex. UtbUdning, arbete och socialpoUtik men även frågor om ungdomars fritid. UngdomspoUtiken handlar om att se poUtiken dels tvärs över traditioneUa sektorsgränser, dels utifrån ungdomars perspek tiv. 16
Stotens insatser på bam- (Kh ungdomsområdet har utretts. Den s.k. Prop. 1992/93:100 STUNS-kommittén har överfemnat befenkandet (SOU 1992:54) Mer för Bil. 14 mindre - nya styrformer for bara- (Kh UngdomspoUtiken. I betänkandet understryks behovet av tydUgare målformuleringar (Kh gemensamma strategier. Betänkandet har remissbehandfets (Kh bereds för närvarande i CivUdepartementet.
På ungdomsområdet arbetar en rad myndigheter utifrån olika mål och instmktioner etc. En helhetssyn på ungdomars situation fömtsätter samordning över sektorsgränsema. Vidare är det vUctigt att målen för UngdomspoUtiken blir tydUgare. Avsikten är att en proposition skaU förefeggas riksdagen under våren 1994.
Ungdomars uppväxtvillkor
Ungdomstiden är en tid cfe man stäUs inför en rad vägval inlör framtiden och samtidigt skapar sig en egen identitet.
De snabba förändringar som sker i samhäUet innebär att Uvsvillkoren for den yngre generationen skUjer sig avsevärt i förhållande tiU de som gäUt för tidigare generationer. Det finns en risk att generationema Qärmar sig från varandra. Det finns därför arUedning att i högre grad uppmärksamma det generationsövergripande arbetet. Insatser som kan bidra tiU att minska ålderssegregationen och öka vuxennärvaron i ung-domsrruljöer bör understödjas. Syftet bör vara att öka försfeelsen och stärka soUdariteten meUan generationema.
Det saknas i dag återkommande undersökningar om attityd- och värderingsförändringar i ungdomsgenerationen som också belyser hur föräldrar och andra vuxna lyckas med att msto unga människor inför vuxenUvet. Regeringens Bam- och ungdomsdelegation (Ju 1983:01) har fått i uppdrag att genomföra en undersökning som belyser ungdomars attityder och känslor för kulturarvet och de demokratiska värdena. Syftet är att få kunskap om hur normöverföring sker (Kh om gmndfeggande värderingar har förändrats.
Under ungdomstiden förbereder man sig infor (Kh tar steget in i vuxenvärlden. För det stora flertalet ungdomar innebär detto inte några större svårigheter. Hinder som ökad arbetslöshet och sämre möjUgheter att skafiFa sig en egen bostod blir dock ett aUt större problem för dagens ungdomsgeneration. Regeringen har därför beslutot tillkalfe en särskUd utredare om ungdomars levnadsviUkor och framtidsutsUcter (C 1992:07, dir. 1992:107). Utredaren, som skaU studera ungdomars etoblerings-mÖjUgheter på arbets- och bostodsmarknadema, skaU även belysa unga hushåUs ekonomiska situation och ungdomars konsumtionsmönster. Syftet är att få fram konkreto förslag tiU eflFektivare åtgärder samt tek-lUker för hur ungdomsperspektivet skaU kunna beaktos i större utsträckning i den poUtiska beslutsprocessen. Vidare skaU utredaren studera vilka konsekvenser som fegar och avtal på arbetsmarknadsområdet har för ungdomars möjUgheter att etoblera sig på den reguljära arbetsmarknaden.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 14
Den ökande ungdomsarbetslösheten kräver msatser på flera områden. Prop. 1992/93:100 Regeringen har vidtogit en rad åtgärder. Ungdomspraktikpfetsema har Bil. 14 hittiUs gett närmare 80 (XX) ungdomar sysselsättning. Eflfektema av det systemet kommer att utvärderas.
De sociala nätverken kring arbetslösa ungdomar behöver förstärkas. Stöd tiU okonventioneUa msatser och spridande av kunskap, mspiration och idéer är angeläget.
Den satsning på att stärka samarbetet mellan arbetsförmedling och socialtjänst som Arbetsmarknadsstyrelsen och ScKialstyrelsen genomför bör nu kompletteras med ett uppsökande arbete för att sprida goda exempel och stimulera ökad samverkan på lokal nivå.
Ungdomars eget engagemang
Ungdomars eget engagemang är en viktig resurs som bör umyttjas i större utsträckning. Det handlar om att se ungdomama som en positiv resurs. På det sättet skedde arbetet när det gäUde msatsema mot läktarvåld och särskUt arbetet mför fotboUs-EM i juni 1992. Supporterklubbamas engagemang kanaUserades tiU ett arbete mot det idrottsrelaterade våldet. Ett annat exempel är arbetet mot främlingsfientUghet där ungdomar gått ut i skoloma och diskuterat dessa frågor med sina jämnåriga.
Denna metod bör kunna användas på fler områden. FöreningsUvet, kulturUvet och trossamfunden är en stor resurs i ett sådant förändrings-arbete. Ungdomamas egna organisationer är särskUt vUctiga fÖr att stimulera ungdomars aktiva ansvarstogande.
För att ungdomar skaU känna engagemang krävs att de också får inflytande och känner sig delaktiga. Det arbete som Stotens ungdomsråd inlett när det gäUer att utveckfe metoder för ungdomars möjUgheter tiU ökat inflytande kommer att utvärderas under hösten 1993. De erfarenheter som gjorts i projekten som nu pågår ute i kommunema skaU Ugga tiU gmnd för försfeg tiU ytterUgare insatser.
Ungdomars fritid
Många ungdomar engagerar sig i föreningar av olika sfeg. Det är angeläget att föreningsUvet ges gcxla möjUgheter att utveckfe sitt arbete och nå fler ungdomar. Det är därför viktigt att på olika sätt stödja det fömy-elsearbete som pågår inom föreningsUvet.
Bidragen tiU bam- och ungdomsorganisationerna har flera syften. Det handlar dels om att ge föreningsUvet möjUgheter att bedriva och utveckfe sin verksamhet, dels om att stimulera tiU fÖr samhäUet särskUt angelägen verksamhet. Målen för det stotUga stödet har utretts av Stotens ungdomsråd och konkretiseringar av dessa övervägs för närvarande inom regeringskansUet. Syftet är att kunna få fram ett mer målstyrt system och tekniker för en bättre uppföljning och utvärdering.
Det ideeUa engagemanget och den idébuma vericsamheten har en väsentiig roU då det gäUer att utveckla flera av de msatser som i dag
bedrivs i oflFentUg regi. Flera av de idébuma organisationema har dock Prop. 1992/93:100 fått aUt svårare att intressera och engagera ungdomar. Det är angefeget Bil. 14 att försöka bryto denna utveckling (Kh finna nya former för att stärka ungdomars intresse för poUbik och samhäUsarbete.
SärskUt angelägna ungdomsfrågor
Ungdomar i Sverige växer i dag upp under goda förhållanden. HälsotUlståndet har kraftigt förbättrats under de senaste femtio åren.
Den psykiska ohälsan har dock framträtt som ett aUt större problem. Det är social otrygghet (Kh därmed sammanhängande förändringar i levnadsförhåUanden och UvsstU som utgör hoten mot hälsan. Problem som mobbning uppmärksammas inte tiUräckUgt. Företeelser som anorexfe och bulimi hos flickor CKh användningen av dopmgpreparat hos pojkar är andra aUvarUga problem som kräver åtgärder. Det stora antalet självmord bland ungdomar visar också på behovet av insatser.
Videovåldet påverkar särskUt ungdomar med dåUga vuxna förebUder och uisatser behövs fÖr att motverka skadUga efiFekter av VåldsskUdringar i olika typer av medier.
Den psykiska ohälsan och de Uvssdilsideal som vissa ungdomar försöker uppnå kan vara tecken på rotiöshet och ensjunhet, bristande vuxenkontakter och otrygghet. För att komma tUI rätto med detta räcker det inte med stetiiga åtgärder. Det handlar firamför aUt om att underfetta för föräldrar, andra vuxna, föreningsUv (kU kamrater, dvs. de människor som finns i ungdomamas omgivning, att te sitt ansvar. Det är också nödvändigt med en nära samverkan meUan de ofiFentUga och de frivUliga msatsema när det gäUer att nå ungdomar med svårigheter eUer som av olika anledningar hamnat snett i tiUvaron.
Ett omfattande projekt som bygger på en sådan samverkan pågår i tolv stedsdelar i storsfedema. Plus-projektet, som består av såväl aUmänt förebyggande som individueUt inriktode insatser, bedrivs i mycket nära samverkan mellan skolan, föräldrama, socialtjänsten, den kommunafe fritidsverksamheten, poUsen samt det lokafe föreningsUvet. Avsikten är nu att spricfe erfarenhetema av dessa samverkansformer tiU andra områden och kommuner.
Insatser för att ge ungdomar i glesbygd möjUgheter att forma attraktiva UvsmUjöer samt för att stärka deras delaktighet i samhäUsutvecklingen bör uppmuntras. En utvärdering av Glesbygdsmyndighetens projekt "Ung på landet" pågår för närvarande. Erfarenhetema firån denna bör tas tiU vara och spridas.
När det gäUer ungdomars hälsa är trafiksäkerhetsfrågoma av stor betydelse. Varje år skadas eUer dödas 9 000 bam och ungdomar under 25 år i trafiken. Initfetiv kommer att tas för att förbättra trafiksäkerheten för bam och ungdomar.
Det finns en växande gmpp ungdomar som av olika anledningar är eUer känner sig övergivna av vuxenvärlden. Bland dessa finns en Uten gmpp utsatta ungdomar som uite har någon fast punkt i tiUvaron. Dessa s.k. hemlösa ungdomar har samhäUet inte lyckats to hand om CKh det
föranledde Bam- och ungdomsdelegationen att anordna en särskUd Prop. 1992/93:100 hearing med berör(fe frivilUgorganisationer ckU myndigheter i augusti Bil. 14 1992. De där redovisade erfarenheterna visar på behovet av samverkan mellan myndigheter, frivilUga organisationer, enskUda vuxna (kU ungdomar. Det ideelfe engagemanget niåste tiUvarafes bättre så att man kan bygga StebUa nätverk kring dessa utsatte ungdomar.
Hösten 1991 presenterades Ungdomskorrunitténs betänkande (SOU 1991:60) Olika men äncfe lika. Betänkandet som behandlar invandrarungdomamas situation har remissbehandfets och åtgärdsförsfegen bereds för närvarande inom regeringskansUet.
Riksdagen har under budgetåret 1992/93 avsatt 10 mUjoner kronor för uisatser mot främlingsfientUghet, rasism och antisemitism. Inriktningen är bl.a. att långsUctigt påverka normer, attityder CKh förhållningssätt hos ungdomar. Dessutom har regeringen och Bam- och ungdomsdelegationen initierat en riksrepresentetiv undersökning kring invandrare och invandring vilken skaU utföras av Stetistiska centralbyrån och Centmm för invandringsforskning vid Stockholms universitet.
Vidare har Bam- och ungdomsdelegationen fördefet drygt 5 mUjoner kronor ur Allmänna arvsfonden tiU projekt som syftar tiU insatser mot främlingsfientUghet bland ungdomar. Delegationen har även prcxiucerat och distribuerat material om främlingsfientUghet till elever och lärare på högstodiet.
Ungdomar med oUka typer av funktionshinder behöver uppmärksammas i större utsträckning. I ekonomiskt svåra tider är det viktigt att inte vissa människors möjUghet att leva ett rikt Uv sätts på undantog. Denna gmpp av ungdomar behöver särskUt stöd för att kunna delto i aktiviteter på lika villkor som andra ungdomar, bl.a. inom föreningsUvet. SärskUt betydelsefuUt är att ungdomar med funktionshinder ges vägledning och stöd i övergången meUan skofe och arbetsUv samt hjälp att etoblera sig på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingar ckU arbetsmarknadsinstitut ägnar dessa ungdomar särskUd uppmärksamhet. Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag redovisat Arbetsmarknadsverkets insatser fÖr ungdomar med fiinktionshinder.
Forskning om imgdom m.m.
Stöd tiU forskning om ungdom sker bl.a. genom Forskningsrådsnämnden. AvsUcten är att omfattningen och inriktningen av ungdomsforskningen skaU behandlas i en proposition om forskningspoUtiken våren 1993.
Det är också viktigt att stödja dialogen meUan forskare och praktiker. Stotens ungdomsråd bör i större utsträckning fungera som kontaktfomm meUan forskare, praktiker och poUtiker på ungdomsområdet. Jag avser också själv att to initiativ i denna fråga.
Ungdomsforskningen har fått en aUt vUctigare roU i det mtemationeUa ungdomssamarbetet. Gemensamma nordiska aktiviteter inom ramen för
Nordiska miiusterrådet har utvecklats och mom såväl EG som Europa-
20 rådet planeras intemationelfe program för ungdomsforskning.
I dag finns det luckor i kunskapema om ungdomars villkor. En anled- Prop. 1992/93: IOO ning är att stotistiken på vissa områden inte är nedbmten i oUka ål- Bil. 14 derskategorier. Vidare är det ett stort antal myndigheter (Kh institutioner som pr(xlucerar stotistik inom ungdomsområdet och en samordning och ÖverbUck över vad som pr(xluceras saknas i dag. För att få fram ett konkret underfeg för att på sikt skapa en eflFektivare uppföljning av ungdomars uppväxtviUkor kommer Stotens ungdomsråd att få i uppdrag att under året utrecfe stotistikprcxluktionen ckU initiera ett samarbete meUan de stotistikproducenter som finns på ungdomsområdet.
IntemationeUa ungdomsfrågor
Det intemationeUa ungdomsutbytet bidrar tiU en ökad förståelse mellan människor firån olika länder. Det innebär också en personUg och scKial utveckling av de unga människorna som cKkså kommer hefe samhäUet tiU del.
Svenska ungdomar kan i och med EES-avtalets ikraftträdande delto i EG:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa. Stiftelsen fÖr IntemationeUt Ungdomsutbyte har genomfört ett förberedelsearbete inför programstarten och bör få fortsätto att utveckfe programmet med syfte att nå andra gmpper av ungdomar än de som traditioneUt deltar i intemationeUt ungdomsutbyte.
SärskUcfe msatser kommer att göras när det gäUer information tiU ungdomar om EG och EES inför den föresfeende folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EG.
Stiftelsen för IntemationeUt Ungdomsutbyte har fått i uppdrag att bygga upp en central datobas med information om ungdomsutbyte m.m. Detto underlättar för ungdomar som viU skaflFa sig intemationeU erfarenhet. Stiftelsen har också fått ansvar för att ett utbytesprogram med tredje världen förbereds, det s.k. World Youth of Sweden. Detto program innebär att ungdomar frän Sverige och tredje världen deltar i projektarbete dels i Sverige, dels i utvecklingsländerna. Syftet är förutom en aktiv biståndsmsats att stärka försfeelsen för förhållandena i U-ländema och därmed höja biståndsvUjan inom ungdomsgmppen. Modellen för programmet hämtas firän Canada.
Ungdomsorganisationemas egna intemationeUa kontakter och utbyten bör stimuleras. I detto sammanhang spelar Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) en viktig roU. Det gäUer inte minst deras kontakter med Öst- och Centraleuropa.
Det nordiska samarbetet på ungdomsområdet kommer att få en ökad betydelse genom den utveckling som nu sker inom Nordiska ministerrådet. Barnkulturen och ungdomssamarbetet har särskUt framhålUts i detto sammanhang. Det är vidare väsentUgt att säkerstälfe en nordisk koordinering inför det ökade europeiska samarbetet.
Arbetet i Europarådets ungdomsorgan ges fortsatt hög prioritet. Den 1 januari 1993 inrättas ett särskUt ungdomsdirektorat. Av särskUt intresse är insatsema i Öst- och Centraleuropa, bl.a. för att utbUda ungdomsledare. Vidare fortsätter arbetet med att underfetfe for ungdomar att resa
i Europa samt att delto i ungdomsutbyte. Genom Europarådet har Sveri- Prop. 1992/93: IOO ge också understrukit vikten av att behålfe Interrailkortet. Bil. 14
7 Folkrörelse- och föreningsfrågor
I Sverige finns sedan länge ett omfattande folkrörelsearfoete. I en mängd föreningar och andra sammanslutningar engagerar sig hundratusentals människor kring en gemensam idé (Kh verksamhet. Föreningsengagemanget spänner över många områden. Det kan gälfe mUjöfrågor, nykterhet, fred och nedmstning, intemationeU soUdaritet, scouting eUer idrottsverksamhet, men också en angefegen lokal fråga. Det kan även gäUa engagemang kring en trosuppfattning eUer en gemensam poUtisk idé.
Det rika förerungsUvet fyUer en vUctig funktion i många människors Uv. Fritiden fyUs med en meningsfiiU verksamhet (Kh samtidigt ges möjUgheter för enskUda och gmpper att påverka samhäUsutvecklingen. Arbetet i folkrörelser och andra frivilUga organisationer innebär också en skola i demokrati, där man lär sig att i samverkan fatto beslut och att to ansvar.
Det traditionelfe föreningsarbetet är dcKk inte utan bekymmer. Många organisationer brottos i (feg med vikande medlemstal och har svårt att attrahera nya gmpper. SamhäUsutvecklingen, inte minst den nya medfe-situationen och förändrade konsumtionsvanor, har bidragit tiU detto.
För foUaörelsema är det angefeget att anpassa sig tiU cfegens situation och morgoncfegens behov. Omfattande förändringar sker för närvarande inom det svenska orgaiusationsUvet. Nya typer av ideelfe organisationer, kooperativ, gmpper och nätverk av oUka sfeg häUer på att växa fram. På landsbygden utvecklar man med gemensamma krafter byns angelägenheter. I fetortema sker samma sak i människors närområden. Samtidigt pågår det en omfattande fömyelse i de traditionelfe organisationema.
Fömyelsen i föreningsUvet utmärks bl.a. av att människor är mer självständiga än tidigare och har högre utbUdningsnivå. Härigenom är de också mer benägna och kompetento att to ett större ansvar. Det går även att skönja en utveckling där dels den lokafe, dels den internationella nivån aUt mer står i centmm för föreningsUvets fömyelse.
Folkrörelser, föreningar, kooperativ och enskUcfe - det vi i Sverige aUt oftare bmkar kalfe den ideeUa sektom - deltar i aUt högre grad i fömyelsen av samhäUsUvet. För att fömyelsearbetet skaU fungera bra behöver samspelet mellan den ofientUga och den ideelfe sektom förbättras.
Ett utvecklingsarbete kommer därför att inledas om den ideelfe sektoms roU i samhäUet. Det sker bl.a. mot bakgmnd av att gränszonen meUan ofiFentUg, privat och ideeU verksamhet hittUls bUvit aUtför Ute uppmärksammad. Kunskapen om de områden där de ideeUa rörelsema kan komplettera sfetens och kommunemas arbete behöver förbättras.
Det tidigare ansfeg som utgått tUl foUcrörelsemas bam- och ungdoms- 22
verksamhet för ökade kostiiader i samband med skattereformen av-
veckfes. De medel som därmed firigjorts har möjUggjort en satsning på Prop. 1992/93:100 utvecklingsarbete för och stöd tiU den ideeUa sektom samt stöd tiU Bil. 14 bam- och ungdomsverksamhet. Vid beräkning av ansfegen tiU foUcrörelsemas bam- och ungdomsverksamhet har hänsyn togits tiU skattereformens efiFekter.
Forsknings- och utvecklingsarfoete
Det är även nödvändigt att öka kunskapen om hefe den ideeUa sektom där individer och föreningar är viktiga aktörer. Den intemationelfe forskningen inriktos aUt mer på frågan om vad den ideelfe sektom betyder bl.a. för samhäUsekonomin.
Forskningen om den ofiFentUga sektom har inte tiUräckUgt uppmärksammat gränszonen mellan offentUg, privat (Kh ideeU verksamhet. Detta framhåUs också i finansutskottets betänkande 199I/92:FiU4 med anledning av prop. 1991/92:16 Forskning om den ofFentiiga sektom.
Det finns därför skäl att starto ett forsknings- och utvecklingsarbete kring ideeUa föreningar och kooperation som bl.a. motsvarar den intemationeUa forskningen om den ideelfe sektom. Någon direkt motsvarighet tiU denna forskning finns inte i Sverige.
Forsknings- och utvecklingsarbete som rör den ideelfe sektom är av mångvetenskapUg karaktär. Ett handlingsprogram om forskning om den ideeUa sektom kommer att utarbetas. AvsUcten är att frågan skaU tas upp i en proposition om forskningspoUtiken våren 1993.
Lokalt utvecklingsarbete kan utveckfe CKh stärka individemas och famUjens roU i närmUjön. Det gäUer också att förtydUga myndigheters, organisationers och föreningars samt privato företogs roU och samar-betsmöjUgheter. Initfetiv som syftar tiU att finna en dialog och samarbetsformer mellan aktörer inom den offentUga sektom, den privato sektom och den ideeUa sektom är därför angefeget att stödja. Projekt som rör ett vidgat ansvarstogande bland medborgare och föreningar särskUt inom områden som i dag sköts av stotUga och kommunafe organ bör också stödjas. I utvecklingsarbetet bör intemationelfe erfarenheter tos tiU vara.
Översyn av stotiigt stöd tiU föreningslivet
Stoten och kommunema stöder föreningsUvets verksamhet med ekonomiska bidrag men också på annat sätt, t.ex. genom att uppfeto lokaler. Det StotUga stödet finns under flera huvudtitlar i sfetsbudgeten. Exempel är stöd tiU idrott, ungdom, handikappade, humanitära ändamål och fria trossamfund.
En särskUd utredare (C 1992:05) har tUlkaUats med uppgift att se över och lämna försfeg tiU de framtida principer som bör gälfe för stetens bidrag tUI foUaörelser och andra ideeUa organisationer (dk. 1992:81). Utredaren skaU börja med att kartfegga föreningsUvets eko nomiska situation. En vUctig utgångspunkt för arbetet är att bidragen 23 skaU förenklas och att tyngdpunkten feggs på uppföljning och utvär-
dering. Ett vUctigt mål är att åstedkomma en större grad av självfi- Prop. 1992/93:100 nansiering för föreningsUvet. Utredningens arbete skaU vara slutfört den BU. 14 30 juni 1993.
En utvärdering har gjorts av stödet tiU kvinnoorganisationemas centrafe verksamhet (Ds 1992:114). Utvärderingen har överlämnats för övervägande tiU utredningen om bidrag tiU ideelfe organisationer.
Föreningslotterier
Vid sidan av friviUiga insatser och stetsbidrag är folkrörelsema beroende av inkomster från lotterier och spel av oUka sfeg för sin verksamhet.
Lotterifegen (1982:1011) reglerar föreningslotteriema. Lagen har setts över av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Lotteriutredningen (C 1991:01). Kommittén har bl.a. haft i uppgift att undersöka om föreningama i högre grad än hittiUs skaU kunna finansiera sin verksamhet genom inkomster från lotterier. Översynen skaU också lecfe tiU att fegen blir fettare att försfe, överbUcka (Kh tillämpa.
Lotteriutredningen har i december 1992 överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:130) Vinna eUer försvinna - Folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden. I betänkandet föreslås bl.a. att nya spelformer tiUåts inom ramen för ett folkrörelsedominerat spelförefeg, att foUaörelsema ges möjUghet att anordna lotterier med en större andel penningvinster, att bmgoskatten tes bort, att vissa onödiga regler tes bort för att göra befintUga lotterier attraktivare och minska kosmadema samt att Lotterinämnden får en starkare kontroU- och tiUsynsfunktion och byter namn tiU Lotteriinspektionen. Betänkandet kommer att remissbehandlas under våren 1993.
Allmänna samlingslokaler
En fömtsättning för de flesfe föreningsaktiviteter är att man har en lokal att vara i. De allmänna samlingslokalema spelar en central roU i dette sammanhang. Det gäUer inte minst i fråga om aktiviteter som sker både i föreningsregi och i ofiFentUg regi, t.ex. äldrevård, bibUotek och bamomsorg.
Det StetUga stödet tiU allmänna samlingslokaler har funnits i många år. EflFektema av stödet har kartlagts av Boverket (Rapport 1992-08-31). Flera faktorer som påverkar stödet har ändrats. Det gäUer t.ex. både stetens och kommunernas ekonomi samt kraven på bättre samutnyttjande av och mindre storlek på lokaler. En särskUd utredare bör därför tillkallas för att göra en översyn av principema för den stetUga stödgivningen tiU allmänna samlingslokaler. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Inriktmngen skaU vara att de nya reglema skaU gälfe fr.o.m. den 1 juU 1994.
24
Kooperativa frågor Prop. 1992/93:100
EnskUcfe småförefeg och konsumenter bör genom samverkan i ekonomiska föreningar (Kh andra typer av kooperativa företeg kunna bedriva ekonomisk verksainhet på likvärdiga villkor med andra aktörer på marknaden. Nya kooperativa företeg har kommit att spefe en stor roU i samband med omstmktureringen i kommuner (Kh landsting samt i det regionafe utvecklingsarbetet. Sfeten främjar genom särskUt stöd utvecklingen av kooperationen i landet bl.a. för att det skaU finnas en mångfald av konkurrerande företegsformer. Arbetet bygger i hög grad på utvecklingen av kooperationen inom EG.
Stödet tiU kooperativ utveckling kommer att utvärderas. Under innevarande budgetår har fördjupande kontakter inletts mellan Kooperativa rådet och andra myndigheter CKh organisationer som på olika sätt har kontakter med småföretegamtbUdning (Kh arbetsmarknad. Samfinansierade projekt har kommit tiiU stånd med t.ex. Glesbygdsmyndigheten.
Lokafe kooperativa utvecklingscentmm fungerar i många faU som spjutspetsar för kooperativt utvecklingsarbete på det regionafe och lokafe planet. Stotens stöd ges i huvudsak som ett kontraktsbundet stöd för gratis information och rådgivning tUl dem som viU starto nya kooperativ. De lokafe utvecklingscentmmens verksamhet finansieras förutom av det StotUga stödet genom medlemsavgifter från de etoblerade kooperativa företogen och ofto också från kommuner, landsting, länsstyrelser, enskUda människor och genom olika typer av uppdragsersätt-nuig.
8 Forskningsfrågor
Förtroendevalda (Kh anstäUda i både stot (Kh kommun måste i större utsträckning än tidigare to tiU vara forskningsresultot som underfeg för beslut i olika samhäUsfirågor. Det gäUer således att genom ökad forskning få fram ny kunskap om den offentUga verksaniheten. Detto är särskUt betydelsefuUt i tider med kärv ekonomi. Genom rikscfegens beslut i november 1991 har arbetet mietts med ett nytt forskningsprogram om förändringsprocessen i den ofiFentUga sektom (prop. 1991/92:16, bet. 199I/92:FiU4, rskr. 1991/92:14).
För att få tiU stånd en samverkan om forskningsfrågor inom hefe den ofiFentUga sektom har en arbetsgmpp (C 1991:A) för samverkan meUan sfet och kommun om forskningsfirågor mrättots i CivUdepartementet. I arbetsgmppens uppdrag mgår bl.a. att följa upp de forskningsprojekt som fått ekonomiskt stöd från den tidigare delegationen (C I984:A) för forskning om den ofiFentUga sektom. En firåga som skaU ägnas särskUd uppmärksamhet är hur forskningsresultoten skaU göras mer tiUgängUga för dem som är verksamma inom olika samhäUsområden. I detto syfte har arbetsgmppen pubUcerat antologm "Forskning om den offentUga sektom". En särskUd forskningskonferens har också arrangerats med
forskare och praktiker som deltogare. En referensgmpp med forskare Prop. 1992/93:100 från olika ämnesområden har knutits tiU CivUdepartementet. Bil. 14
9 Internationella frågor
De intemationelfe frågorna har fått ökad betydelse. Vid EES-avtalets Ucraftträdande kommer långtgående krav att ställas inte bara på stotUga myndigheter utan också på kommuner och landsting. Det gäUer tiU-lämpningen av EES-avtalet på en rad områden t.ex. i fråga om offentUg upphandling. Även när det gäUer konsumentskydd och ungdomsfrågor StäUer avtalet nya krav på Sverige. Dessa krav kommer att gå ännu längre om Sverige blir medlem i EG. En fråga som i detfe sammanhang bör uppmärksammas gäUer tjänstemännens kompetens i Europafirågor. En arbetsgmpp har övervägt detto och avlämnat rapporten (Ds 1992:96) Stotsförvaltningens Europakompetens.
Sveriges närmande tiU EG innebär också att analyser behöver göras av EG-lagstiftningens effekter för den kommunafe sektom. I samband med utarbetandet av kommunaUagen (1991:900) gjordes den allmänna bedömningen att en EG-integration inte påverkar de inre arbetsformema i kommunema och landstingen (prop. 1991/92:117 s. 141). EG:s betydelse lör den kommunafe självstyrelsen och demokratin kommer dock att behöva belysas ytterUgare. Detto ingår i Lokaldemokratikommitténs uppdrag.
På det kommunala området deltar Sverige i samarbete inom Europarådet och mellan de nordiska ländema.
En europeisk konvention finns om de gmndfeggande principema för kommunal självstyrelse. Konventionen bör utgöra en vUctig gmnd för diskussionen om den kommunafe självstyrelsens roU i ett intemationeUt perspektiv. MeUan Danmark, Finland, Norge och Sverige finns en särskUd överenskommelse om kommunalt samarbete över nordiska riksgränser. Sverige har också godkänt en europeisk ramkonvention för att främja samarbetet över riksgränsema meUan lokafe och regionafe samhäUsorgan.
En arbetsgmpp (C 1991 :D) har tiUsatts inom CivUdepartementet om länsstyrelsers, kommuners och landstings samarbete över riksgränser. Gmppen skaU bl.a. göra en kartfeggning av pågående och planerat samarbete. Arbetsgmppen skaU vidare överväga om det finns behov av förändringar i olika regler eUer om andra åtgärder bör vidtas för att underfetto det gränskommunafe samarbetet. Avsikten är att en avrapportering i dessa defer skaU göras vid halvårsskiftet 1993.
Inom Europarådet har en konvention utarbetots om invandramas deltogande i ofiFentUg verksamhet på lokal nivå. Den berör bl.a. frågan om den kommunafe rösträtten. Rikscfegen har beslufet godkänna konventionen (prop. 1992/93:104, bet. 1992/93:KU13, rskr. 1992/93:64).
I länsstyrelsemas verksamhet ägnas de intemationeUa frågoma ökad uppmärksamhet. Länsstyrelsema förbereder sig i dag på olika sätt fÖr det vidgade europeiska samarbetet. För att underfetto detto arbete har 26
mom CivUdepartementet en rapport utarbetots som ÖversUctUgt belyser Prop. 1992/93:100 konsekvensema av europasamarbetet för länsstyrelsema. BU. 14
MöjUgheten att to tiU vara länsstyrelsemas kompetens för bistånd tiU Östersjöländer har övervägts inom regeringskansUet. Regeringen har nyUgen beslutet att avsatte medel för en försöksverksamhet om regionalt samarbete genom länsstyrelsema med regionafe organ i Östersjöregionen.
OECD:s arbete med att efiFektivisera den offentUga stymuigen i medlemsstotema drivs vicfere. CivUdepartementet medverkar framst i firåga om regional och lokal administration. På uppdrag av EG-kommissionen verkstäUer OECD en plan för rationaUsering av de offentUga förvalt-ningama i fem länder i Central- (kU Östeuropa.
På gmndval främst av överenskommelser med Sverige ges de tre baltiska republikema i Justitiedepartementets regi praktiskt bistånd med att bygga upp en adekvat fegstiftning och ett fungerande rättsväsende. CivUdepartementet medverkar i detto arbete.
10 Jämställdhetsfrågor
Inom CivUdepartementets verksamhetsområden ägnas jämstäUdhetsftå-goma uppmärksamhet på olika sätt. Utvecklingen av andelen kvinnUga ledamöter i beslutande församlingar visar att kvinnors kunskaper och erfarenheter tos tiU vara på ett bättre sätt i samhäUet i dag än tidigare. Detto framgår av nedansfeende sammanställning som redovisar andelen kvinnor i procent av antalet ledamöter i landstings- respektive kommunfullmäktige.
Andelen kvinnor i landstings- kommun- fuUmäktige_________ fullmäktige
1976 24 23
1979 31 29
1982 33 29
1985 37 30
1988 42 34
1991 43 34
Under de senaste 15 åren har andelen kvinnor i landstingsfuUmäktige ökat med nästan 20 procent, dvs. från 24 tiU 43 procent. När det gäUer sammansättningen av landets kommunfullmäktige uppgår ökningen till elva procent för den nämnda tidsperioden. Som jag tidigare framhåUit följer Lokaldemokratikommittén förändringar av antalet förtroendevalda och deras representotivitet i fråga om bl.a. kön.
27
En ökning av kvinnorepresentotionen i styrelsema för CivUdeparte- Prop. 1992/93:100 mentets myndigheter kan också noteras. Under det senste året har an- BU. 14 delen kviimor i centrafe (Kh regionafe styrelser ökat med fem procent.
StotUgt stöd utgår tiU kvinnoorganisationemas centrafe verksamhet. För närvarande ges sfetsbidrag tiU sjutton kvinnoorganisationer. En utvärdering (Ds 1992:14) har gjorts av stödets betydelse. Av denna firamgår att stödet leder tiU "trygghet (Kh stotus" och ett erkännande av att kvinnoorganisationerna utför ett viktigt arbete. Utvärderingen visar också att stetens stöd är en avgörande fömtsättning för att mindre organisationer ska kunna bedriva verksamhet på riksnivå. Det stetUga stödet tiU kvinnoorganisationemas centrafe verksamhet kommer nu att följas upp av den tidigare nämncfe utredningen om bidrag tiU ideeUa organisationer.
Det är vUctigt att engagera fler flickor i förerungsUvet. Aktiviteter som syfter tiU att motivera flickor att te ett större ansvar i organisationema kommer därför att stödjas. Frågan om flickors och unga kvinnors situation kommer att uppmärksammas även på andra områden, bl.a. i den tidigare nämnda utredningen om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsUcter.
En ökad kunskap behövs om frågor som rör jämstäUdhet mellan kvinnor och män. Av intresse i detto sammanhang är därför det forskningsprogram om demokrati i förändring som nyUgen inletts vid landets stotsvetenskapUga institutioner. Kvinnors makt och inflytande i lokalsamhäUet är såluncfe en av de frågeställningar som särskUt skaU belysas. I samarbete med Humanistisk-samhäUsvetenskapUga forskningsrådet (HSFR) kommer arbetsgmppen för forsknmgsfiågor i CivUdepartementet att följa forskningsprogrammet och medverka tiU att resultoten förs ut tiU dem som är praktiskt verksamma inom olika samhäUsområden.
28
11 Sammanfattning av huvudtiteln Prop. 1992/93:100
BU. 14 Förändringarna inom CivUdepartementets område i förhållande tiU budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i mUjoner kronor).
Anvisat Försfeg Förändring 1992/93 1993/94
A. CivUdepartementet m.m.
55,2
62,5
-1- 7,3 '
B. Länsstyrelsema m.m.
1700,0
1 713,0
-1- 13,0
C. Trossamfund m.m.
107,0
70,0
- 37,0
D. Konsumentfiågor
92,8
97,5
+ 4,7
E. Ungdomsfrågor
114,8
124,1
-(- 9,3
F. FoUaörelsefirågor, koope-
rativa frågor m.m.
180,4
112,5
- 67,9 '
Totalt för CivUdepartementet
2 250,2
2 179.6
- 70,6
' Genom omfördelning av medel inom XUI ht har littera A tillförts dels 5,5 mkr for utvecklingsarbete ora den ideella sektorn, dels 2,5 mkr för integrering av vissa länsstyrelsefrågor i Civildepartementets ordinarie verksamhet.
Därav 20 mkr bortfall av engångsanvisning till lokaler for trossamfund och 15 mkr bortfall av engångsanvisning till återuppbyggnad av Katarma kyrka.
' Minskningen föranleds av, förutom det allmänna besparingskravet, transfereringar inom huvudtiteln. Bl.a. har till littera A förts 5,5 mkr för utvecklingsarbete om den ideella sektorn och till littera E ca 14 mkr som verksamhetsbidrag till ungdomsorganisationer. 30 mkr avser bortfall av engångsanvisning till bidrag till allmänna samlingslokaler.
29 A. Civildepartementet m.m. Prop. 1992/93:100
BU. 14 A 1. Civildepartementet
1991/92 Utgift 46 145 241
1992/93 Ansfeg 36 243 000
1993/94 Försfeg 39 910 000
Jag beräknar ansfeget för nästo budgetår tiU 39 910 000 kr. Medelsbehovet bai beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgiftema om två procent i enUghet med den princip som tiUämpas genereUt i årets budgetförslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i cfeg redovisat ett försfeg om en genereU räntebefeggning av stotUga medelsflöden samt presenterat den mtxIeU som bör tiUämpas. CivUdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna m(xieU. Departementet kommer därför att tiUdefes ett räntekonto med kredU i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget A 1. förs tiU detto konto.
TUl anslaget har förts 2 500 000 kr från anslaget B I. Länsstyrelsema m.m. för Utvecklingsgmppens för länsstyrelse fiågor uitegrering i CivUdepartementets ordinarie verksamhet.
Under anslaget har 2 179 000 kr beräknats för särkostnader vid revisionskontoret.
Ansfeget för CivUdepartementet har budgeterats utan hänsyn tiU de tekruska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåfegget, den ändrade finansieringsformen för Stotshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, Stetsbudgeten och särskUda firågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att StäUas tiU CivUdepartementets disposition kommer slutUgt faststäUas enUgt de redovisade riktlinjema (Kh kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUI Civildepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 39 910 000 kr.
30
A 2. Utredningar m.m. Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 20 314 155 Reservation 10 145 229 - "
1992/93 Ansfeg 18 950 000
1993/94 Försfeg 22 600 000
Med hänsyn tiU den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör ansfeget uppgå tiU 22 600 (X)0 kr under näste budgetår.
För utvecklingsarbete CKh framtegande av ett handlingsprogram om forskning om den ideelfe sektom har beräknats 5 500 000 kr.
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 22 600 000 kr.
31 B. Länsstyrelsema m.m. Prop. 1992/93:100
BU. 14 B 1. Länsstyrelsema m.m.
1991/92 Utgift 1 632 906 716 1992/93 Ansfeg 1 680 320 000 1993/94 Försfeg I 693 900 000
Länsstyrelsema har tiU uppgift att
1. noga följa länets tiUstånd och behov,
2. främja länets utveckUng och befoUcmngens bäste,
3. verka för att de faststäUda nationeUa målen mom oUka samhäUssektorer får genomsfeg i länet,
4. svara för den stetUga förvaltmngen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret fÖr särskUcfe förvalttiingsuppgifter. I frågor som har betydelse också för angränsande län skaU länsstyrelsen främja länens gemensamma intressen.
Länsstyrelsen skaU särskUt
- med beaktande av faststäUda nationeUa mål verka fÖr att steUig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande mUjö- och regionalpoUtiska målen samt kravet på en långsUctig, god hushållning med naturresursema,
- samordna de oUka sektorema mom länsstyrelsens ansvarsområde och därvid beakte de aspekter som är av betydelse för den regionafe utveckUngen,
- följa upp och utvärdera msatser inom oUka samhäUssektorer med såväl ett nationeUt som ett samfet regionalt perspektiv,
- genomföra eUer hos regeringen eUer dess myndigheter föreslå sådana åtgärder som är nödvändiga eUer lämpUga fÖr länets utveckling,
- underrätte regeringen om vad som är särskUt vUctigt för regeringen att få vete om länet och händelser som mträffat där.
Länsstyrelsen svarar fÖr bland annat firågor om
- den civUa försvarsberedskapen,
- räddningstjänsten och saneringen efter utsfepp av radioaktiva ämnen från en kämteknisk anläggning,
- den sociafe omvårdnaden,
- hälsoskyddet,
- kommunikationerna,
- samordningen av trafiksäkerhetsarbetet,
- uti)Udningen,
- kulmrmUjön,
- djurskyddet,
- UvsmedelskontroUen,
- lantbmket,
- rennäringen i förekommande faU,
- fisket,
- plan- och byggnadsväsendet,
- den kommunafe bostedsförsöijningsplaneruigen,
- regionafe utvecklingsmsatser,
- näringsUvsutveckUngen, Prop. 1992/93:100 ~ firämjandet av konkurrensen, Bil. 14
- glesbygdsutvecklingen, ~ de allmänna valen,
- poUsverksamheten,
- naturvården,
- mUjöskyddet,
~ hushållningen med naturresurser.
Ansvaret vUar dock inte på länsstyrelsen om det finns särskUt föreskrivet att någon annan sfetUg myndighet skaU svara för sådana uppgifter.
SärskUda rapporter (Kh fördjupade anslagsframställningar
Länsstyrelsema har under hösten 1992 varit föremål för fördjupad verksamhetsprövning i enUghet med den nya budgetprtKCSsen. För länsstyrelsemas del har förslagen tiU verksamhetsinriktning avsett endast två budgetår - budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Länsstyrelsema har under våren 1992 lämnat en särskUd rapport och under hösten en fördjupad ansfegsframstäUning.
Länsstyrelsema har i sina fördjupade ansfegsframställningar belyst verksamheten ur tre synvinklar, nämUgen
- uppföljning av de gemensamma nationelfe målen,
- främjande av länets utveckling,
- effektivisering av den egna verksamheten.
Länsstyrelsema har enUgt direktiven tUI den fördjupade prövningen gjort vissa generelfe beskrivningar samt även beskrivit verksamheten i tre tvärsektorieUa ansvarsområden. Dessa är
- näringsUv och infrastmktur,
- en god UvsmUjö,
- civU beredskap och fredsräddningstjänst.
Länsstyrelsema lämnar förslag på ett antal områden rörande bl.a. ansvarsfördelning inom olika sektorsområden med centrafe verk och kommunema. SärskUt framhåUs att samordningen av den stetUga verksamheten på länsnivå bör ftiUföljas och fortsatt decentraUsering från stet tiU kommun bör prövas. Flera länsstyrelser framför, beträffande rationaUsering av den egna verksaniheten, att nya former för finansiering av verksamheten bör prövas och att länsstyrelsema därvid bör få större möjUghet att fritt disponera medel som stäUs tiU myndighetens förfogande. Det gäUer bl.a. att reglerna för medelstiUdelning bör ändras beträffande minimibeloppet fÖr lantbmksverksamheten. Det bör också göras möjUgt att länsstyrelsema själva i större utsträckning får tiUgodogöra sig avgifter för utförd verksamhet. Även en översyn av fördelningen av resurser mellan länsstyrelsema anses av vissa länsstyrelser som angelägen. Några länsstyrelser anser att länsstyrelsemas roU i förhållande tiU utvecklingsfondema bör ses över. En länsstyrelse lyfter fram att sakanslag tiU mUjöförbättrande åtgärder bör samordnas. Flertalet länsstyrelser hemstäUer att få undanfes firån besparingskrav på tre
33
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 14
procent under tvä år. Om förvaltningsanslaget reduceras bör enUgt Prop. 1992/93:100 länsstyrelsemas mening regeringen ange de delar av verksamheten där Bil. 14 neddragningar skaU ske.
Länsstyrelsernas resursredovisning
Länsstyrelsema har i den fördjupade ansfegsframställningen redovisat hur verksaniheten finansieras och hur kostnadema fördelar sig på olika sakområden budgetåret 1991/92. Det är förste gången en sådan total redovisning har gjorts CKh den innehåUer därför en del brister. Dessa brister beror bl.a. på att direktiven för resursredovisningen inte upp-fattots helt likartat på samtUga länsstyrelser. Detto har lett tiU att m-nehåUet i redovisningama inte är fuUständigt enhetUgt. Även skillnader i det redovisningstekniska stödet mellan länsstyrelsema återspeglar sig i redovisningama. Jag bedömer dcKk att materialet trots svagheterna ger en intressant bUd.
Jag viU därför här redovisa två sammanställningar av materialet. Sammanställningama baseras på samtUga länsstyrelsers resursredovisningar och avser budgetåret 1991/92.
Den försto visar länsstyrelsemas förvaltningskostnader samt bidrag och transfereringar som hanteras av länsstyrelsema. Dessa uppgifter och antal årsarbetskrafter visas för länsstyrelsernas olika verksamhetsområden. De flesto länsstyrelser har här redovisat hur mycket resurser som funiuts tiUgängUga inom olika verksamhetsområden, oftast med utgångspunkt i organisation och bemanning. Det bör påpekas att det under bidrag och transfereringar för området Övrig förvaltning ingår utbetalning av lönegarantimedel på ca 3,5 mUjarder kronor. Det bidrar tiU att verksamhetsområdet Övrig förvaltning står för mer än hälften av länsstyrelsemas totala omslutning på ca 10 mUjarder kronor.
Den andra sammanställningen visar samma uppgifter fördefede per länsstyrelse.
34
Prop. 1992/93:100 BU. 14
00 es_ »_ r-_ r vo - r- vo r<) os m" o" r--" «s" r~ f—T ■■" -h" oC cT
m vo vo cS - r O
vd"
s
vo
00
s
9\
3 O
H
Sin--i/ovtsoviir»—'OviT).-!
vot-~>/r~csu->>nr--moof<'«tr-Tf -Hfr>vooCT\'-i'-i ■* vo ■* u-1 cs —1 cs
vo
.—1 vo
!
vo
cs
•-H
ov OV
vOCTvcSt--/it~-r~mCTvvo.oovovom
(i hl
VI
c
11
o • O
nt c
n
oo
vo
cs
OO
iri cs
■* cs CTV vo rvi o o CS t ro -t 0\ r—* vo —I CS
OO U-) CS r»
w-t ov
cs
Ov vo
cs
00
T-HTTVOOooOvinvocS-'!-'—i—«-rr nes — ooor~-«c/i
oot~—Tj-f-ioocrivOfiooTtooj-r-- in-H — r~f»icSc — cs cs -H cs
ooincs — csdTi-ooocscsvo-oo cs
t CSCS—<-h00-h cs ■*
csoomtmvoov-csvcSdOinoo
CSOOCSvOTj-Ovt-vöoovOTrf<1t->-VO o — vooor«icS'-<'*ooor~cS'-
ocsoocsoinovinTfvo-cSfoov oo-H m.—i'-i-.HVDcsvoino<—!■*
.-1 .-( _i (S|
en
O) D
.a
o
3
"O C c/1
i
Cfl
M
B
SX)
_c
bft C
-C .a o §
CS r»i Ov o\ r- CS
vo -"ir -"T vo TT o o in Ov vo ■>*•
-H r-. o — - o in o 00 r~ Ov f•
vo OO
in oo
vo
vo m
cs
m vo
ov
vo
o >n cs
S
cs
■n
1
cs
S
OV 00 ov
rs
O oo
3
CS
O
C u v
•03 O.
cn "03
.2* J2
B l-l
u
•■O
tL,
•O
•rt
O CO
oi
3 O
H
35 Prop. 1992/93:100 BU. 14
invqin_invo_vovqfncso_or~Ti-c~ — ■*>nf>mc— c
fooo(5vovovor~ •—i-incjvin"cjvTj-"cs"mt-~.*oocs"voTj-r-'vn"oo mor--vovoo\tsoocsro—r-moooocsovr— f■ — —c — cscs- — —I—1---
s
m tn
cs
Ov
fH Ov Ov
CO M ,E 'C
la .4»
3 o H
ni
JS
r
o
O
■c
M
-O
ti
ov cs n vo ro ts Ov C-- o ■* ~ - in oo Ov
s
_ r-ooinmfomoo--cS(»roTrr--voovinTr oorom.—ir-csrocSc5vvomovoc3vinr~-r t~-ovocsor-->tTi-T:j-Tj-mvor-cSTi-voovoo
ro ro oo vo in Tj- ■*
mininr-~r-csoO'-
c3vcsooovr~-vor<-imoovoin—»roininOcsvo-ivooovoo—1 roocS'*'—'OmOvoo-co--CSTj-ooO-roooo or-cmr-roovTi-vovoooTj-cs<3vo-*roovTfcsinmoom
—•oovocS(5vvoininO-ooovcscsooin-*t-~rooor~vovo Or~ — ro—ic3\o4r~oovoin—<—irtOvoom—irocSOOVTj-m rs — r-in-
ov
Ov
in
SOint-vovOvo-OOvoocScSrovOrvot-O—"OOromro tNn—i-rovo-ror-r-c3vroooTi--csinTj-ooo—cin-*—irooor-cs—iinr--r-
csvoooinr-vocsvor~rooinovooot--c»TrmovooO'-i tx)cscsin'rsov'-ic~-ooooov(»oor~-r--cjvor~-r->ooom
Ofo-rsr.-trsrsroroocx)OTf
'*r~roTfooooiO'— c»ovor-Jt--0000 —
-_-- ____ Trrovo.-vominrO'
roooroinvoTj-ooinovr~-ovTi-(3vr--*cso—ivoo->s-oor~m
C3vro-rvomov0t-~voo-roooooovv0r0't--0ror0 —'cscsr-roin—'vo—> — cscscs—' — — roTj-csr-ttNcs — cs
vOrorSrooooot-ivOooooovovoovO--l-Ovooooininov —irlrr--Ovp<3NrOTj-inrooorovor~-Ovo—'(---"l-in--oo
- ocSvovoi:a—1
r~"or~'övintsooövc7vrsr~-ininvovovovovovnmvovoinin-i-Tfvoro
r~- oo vo oo (S O cs
vo o O oo oo r~ r-
=§
o
CQ
c
:cii
oo :S
13.5 Sz3 0.0- cn-ä
j3
ta
O
M
te
E
05
3
U
00
."S
la
v
■o
t.
«
-a
2
ra
00
ja
cn
O
■c
-»
>
3
cn
o
1
tu
C
cn
k.
S
U
O
a
s
c
c«
1
tso
_c3
-t
cn
'S
2
.X
(
g
!
(5
«
u
>■
c/)
Ul c«
2i
cn cn
C
C
u
:ct3
0)
cn
KC
cn
■»3
e
2p
u
_rt
52
u
trt
c/)
c
"H
c;
:CS
f2
:3
OJ
c •c
'cn
C c«
Si
o
s
CJ
o
c
tå
cn
cS~
ao 3 1- J3 o :0
;0 '
C O
-g
w — — o
00 U S Z
a
cn _
§ I =§ ä 2 :2
"7 " Wl m
C cn
c o S CLJ5 .o
Ö .o i2 :0 U
cn :> c 'p c >
:ccj .i .5 .C :S :c
" <: ;i? ;° > O
•a
II
(fl u,
o o
c
C
&I:S al I I
Oi Ul ♦-*
_Q cn . D
•t: -O jS jo 00 5 "H
i J
Q, Kj cn c -3 - JS O
ov
vo CO
cs
o oo •t
Ov
- OO
Ov
3
36 Föredragandens överväganden Fördjupad prövning av länsstyrelsema
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
- Den fördjupade prövningen avser planeringspericxlen 1993/94 - 1994/95 när det gäller de övergripande målen cxh inriktningsangivel- sema för verksamheten. När det gäUer verksaniheten inom de olika sakområdena gäller inriktningsangivelsema tUls vidare cx:h fömyad prövning får ske i samband med att sådan sker för respektive sektor.
- ResurstiUdelning sker i ett ettårsperspektiv.
Länsstyrelsema är regionafe stetUga myndigheter som är direkt under-stäUda regeringen. Deras verksamhet berör de fleste departement. Jag har därför vid mina överväganden samrått med övriga berörda stetsråd.
Som framgått av det föregående är länsstyrelsema den ansvariga regionala stetUga myndigheten inom en rad olika samhäUssektorer. Den fördjupade prövning som jag nu redovisar, avser inte innehåUet i de olika sakverksamheter som länsstyrelserna svarar för. Sådana genomgångar görs i regel i anslutning tiU att det berörda centrafe verket inom sakområdet genomgår fördjupad prövning inom ramen för den nya budgetprocessen. Jag begränsar således mina bedömningar och försfeg tiU länsstyrelsernas uppgifter och verksamhet inom de olika sektorema samt tiU de övergripande uppgiftema för länsstyrelsema att samordna de olika sektorema och därvid göra regionafe anpassningar.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bU. I s. 43) angavs beträffande den nya budgetprocessen, att inriktningen varit aUtför starkt fokuserad på treårsindelningen. På sUct borde cykelindelningen göras mer flexibel. De verksamhetsmässiga fömtsättningama borde vara avgörande for den planeringspericxl som myndighetema skaU verka inom. När det gäUer länsstyrelserna drar jag i dette avseende följande slutsatser.
Förändringar och tyngdpunktsförskjufningar sker ständigt i länsstyrelsemas verksamhet. Arbetsuppgifter försvinner och nya tillkommer som ett resultet av de omprövningar som löpande och i samtUga budgetcykler sker av den stetUga verksamheten inom oUka samhäUssektorer. Nu aktuelfe exempel är den pågående beredningen av länsstyrelsemas övertegande av länsbosfedsnämndemas arbete med stetens stöd tiU bostedsfinansiering, lönegarantiadministrationen, veterinärorganisationen m.m. Länsstyrelserna ingår med ett års förskjutning i budgetcykel två och den nu aktueUa planeringsperioden är avsedd att omfatte budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av vad jag nyss sagt framgår, att forändringar av arbetsuppgifter med stor sannoUkhet kommer att ske under planeringsperioden, men att omfattningen av dessa inte nu kan överbUckas. Det är därför i förste hand de övergripande målen och inriktningsangivelsema för verksamheten som nu kan läggas fast för en tvåårsperiod och därefter på nytt prövas. När det gäUer verksamhetema inom de oUka sak-
37
områdena gäUer inriktningsangivelsema tiUs vidare och fömyad prövning får göras i samband med att sådan sker för respektive sektor.
När det så gäUer frågan om ekonomisk planeringsram för tvåårsperioden, gör jag den bedömningen, att det skuUe vara mindre lämpUgt att nu lägga fast en sådan ram. Jag kan redan nu konstetera, att förändringar i arbetsuppgifter blir aktuelfe under pericxlen, även om de resursmässiga konsekvensema inte nu kan fastställas. Länsstyrelsema bör därför tiUdelas resurser i ett ettårsperspektiv. Jag viU i dette sammanhang erinra om att länsstyrelsema sedan budgetåret 1991/92 har anvisats medel for sina förvaltningskostnader över ett ramansfeg. Dette innebär att länsstyrelsema inom vissa ramar kan förskjute över- och underskott på anslaget tiU följande budgetår.
Mitt anförande är i det följande disponerat så att jag inledningsvis tar upp de övergripande frågoma om länsstyrelsemas verksamhet. Därefter gör jag en genomgång områdesvis för de tolv sakområden som särskUt finns angivna i länsstyrelseinstmktionen som s.k. fensexpertområden. Jag gmpperar därvid expertområdena under följande mbriker:
- NäringsUv och infrastmktur
- Areelfe näringar och veterinära frågor
- En god UvsmUjö
- Social omvårdnad
- CivU beredskap och räddningstjänst.
Sedan tar jag upp den regionafe poUsverksamheten samt de övriga förvaltningsuppgifter som inte ingår i fensexpertområdena. Vidare behandlar jag vissa organisationsfrågor samt administrativ samverkan med andra myndigheter. SlutUgen redovisar jag mina resursbedömningar och min anslagsberäkning.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Övergripande frågor
Sammanfattning av slutsatser
De övergripande målen för länsstyrelsema ligger fast.
Under den kommande tvåårsperioden skaU länsstyrelsema särskUt
- inom sina verksamhetsområden utveckla formema för uppföljning cx;h utvärdering av den nationella poUtikens genomslag
- ytterligare utveckla sitt tvärsektorieUa arbetssätt
- ytterligare utveckla sitt arbete med förvalttiingsärenden så att det sker på ett rättssäkert, effektivt cx;h serviceinriktet sätt samt med en tydUg kopplUig tiU de nationeUa målen mom olika samhäUssektorer.
38
Resultatbedömning och fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
Sammanteget redovisar länsstyrelsema ett omfettande material i budgetdokumenten.
När det gäller resultetredovisningar m.m. på de oUka sakområdena återkommer jag i det följande. Jag tar i dette avsnitt upp allmänna frågor som rör de övergripande målen för länsstyrelsema och deras uppgifter och arbetssätt i stort.
Länsstyrelsens förste huvuduppgift är att fullfölja de nationella målen. I dette sammanhang skall länsstyrelsen dels fungera som regionalt stetUgt organ inom en rad olika sektorer, dels göra nödvändiga sammanvägningar mellan sektorema. Som ett led i dette arbete skaU länsstyrelsen följa upp och utvärdera insatser inom olika samhäUssektorer med såväl ett nationellt som ett samlat regionalt perspektiv.
Länsstyrelsens andra huvuduppgift är att främja länets utveckling. Länsstyrelsen har i dette sammanhang ansvaret på regional nivå för samordningen av stetens regionala utveckUngsinsatser. Länsstyrelsens roU som sektorssamordnare är härvid viktig. Länsstyrelsen skaU cxkså verka för att stetlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpoUtiska målen och till kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresursema.
Länsstyrelsens tredje huvuduppgift är att bedriva en effektiv förvaltning. Genom att samla stetiiga verksamheter i en organisation uppnås administrativa vinster i jämförelse med att ha separate organ för varje sektor.
Dessa huvuduppgifter för länsstyrelsen är inte frisfeende i förhållande tiU varandra, utan skaU ses som skilcfe aspekter på den verksamhet som skaU bedrivas. Arbetet präglas ofte av alla tre aspektema på en gång.
Länsstyrelsens uppgifter och arbetssätt består sammanfattiungsvis i att
- bygga upp och förmedla kunskaper,
- samordna, inrikte, utveckla,
- beslute i enskUda ärenden, utöva tiUsyn,
- följa upp, utvärdera.
Av det redovisade materialet från länsstyrelsema framgår att man gör betydelsefulla insatser på de angivna områdena. Det är dcxk svårt för länsstyrelsema att på ett enkelt sätt ge en samlad bUd av verksamhetens innehåU. Det är också svårt att ge sammanfettande målbeskrivningar för hela verksamheten.
Slutsatser
Mitt intryck, som stöds av iakttegelser vid sidan av budgetdokumenten, är att länsstyrelsema har kommit olika långt i det eftersträvade arbetssättet cx;h att det finns anledning att under den kommande tvåårsperioden koncentrera utvecklingsinsatsema tiU några områden.
Efter hand som beslutsansvaret i många frågor flyttas från sfet tiU kom mun krävs nya former för att säkerstäUa att besluten Ugger i Unje med den nationeUt beslutede poUtiken. Länsstyrelsens uppgift blir cfe aUtmer att följa upp och utvärdera politikens genomslag, I samspelet med 39
kommunema förskjuts dänned länsstyrelsens roU från en traditioneU myn-
dighetsroU med detaljkontroU tiU mera av en stödjande roU baserad på Prop. 1992/93:100 kunskap. Denna utveckling är särskUt tydlig inom områdena scx;ial om- Bil. 14 vårdnad, civU beredskap och räddningstjänst, planväsende, miljövård samt UvsmedelskontroU, djurskydd (x;h allmänna veterinära frägor. Det gäUer alltså områden där länsstyrelsen utövar tUlsyn gentemot kommunema. Verksamheten bör enUgt min mening här aUtmer inriktas på rådgivning och utvecklingsmsatser kopplade tiU myndighetsutövningen och de nationella målen.
Arbetet med uppföljning och utvärdering tjänar det dubbla syftet att dels ge information tiU den centrala nivån om vUket genomslag den nationeUa politiken har, dels återföra tUl kommunema en information om deras egen roll i ett regionalt sammanhang. På så sätt fungerar uppföljningen som rådgivning cx;h erferenhetsförmedling i förebyggande och framåtsyftande mening. Ett sådant arbetssätt ligger enUgt min mening väl i linje med subsidiaritetsprincipen att poUtiska beslut skaU fattas cx:h verksamheter hanteras på den nivå närmast människoma där de kan skötas effektivt. Samtidigt skaU nännast högre nivå ge sådant stöd att den lägre nivån får goda fömtsätmingar att fullgöra sina uppgifter.
Ett annat område där ytterligare utvecklingsinsatser bör göras är att främja ett tvärsektoriell! arbetssätt inom länsstyrelsema. Länsstyrelsens styrka ligger i bredden avseende ansvar (xh kompetens. Av budgetdokumenten framgår att arbetet med regionala sammanställningar, analyser och strategier utvecklas efter hand inom många länsstyrelser. Som exempel kan nämnas regionala miljöanalyser, transportvisioner, länsöverbUckar avseende sociala förhållanden, markanvändning och natunesurshushålliUng, m.m. Många gånger är emeUertid sådana regionala analyser framfegna med utgångspunkt i ett expertområde även om ett formeUt samarbete skett med andra berörda sakområden. Även de tvärsektorieUa avsnitten i de särskUcfe rapportema präglas offe av ett sådant arbetssätt.
EnUgt min mening bör länsstyrelsema under den kommande tvåårsperioden ytterUgare utveckla det sektorsövergripande arbetet. Dette underlättas om aUa som arbetar på länsstyrelsen ser sin uppgift som en del av länsstyrelsens samlade verksamhet och är medvema om att den egna sektoms intresse ibland måste sfe tiUbaka för helheten i en samlad bedömning.
Länsstyrelsens myndighetsutövning i form av beslut i enskUcfe ärenden är ett viktigt medel för att ge de nationella målen genomslag i länet och att främja länets utveckUng. En systematisk genomgång bör göras för att klart definiera hur de olika myndighetsuppgiftema utgör medel att uppnå nationella mål. Under den kommande tvåårsperioden bör länsstyrelsema fortsatte att effektivisera sin verksamhet med förvaltningsärenden med beaktande av kravet på rättssäkerhet och god service.
Näringsliv och infrastruktur
Under denna mbrik redovisas samlat verksamhetsområdena regional eko nomi cxh näringsUvsutveckling, kommunikationer, utbUdning samt konkur rensfrämjande åtgärder. De tre försmämncfe hör samman i ett övergripande 40 regionalpoUtiskt perspektiv. Länsstyrelsens ansvar på det regionalpoUtiska
området är inte enbart begränsat tiU länsexpertftinktionen på det regionalekonomiska området. Länsstyrelsen har ett instmktionsenUgt ansvar för samordningen av stetens regionala utvecklingsinsatser. Länsstyrelsen har också tiU uppgift att verka för att stetUg, kommunal cxh landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande mUjö- cxh regionalpoUtiska målen cxh tiU kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresursema. Det finns även andra länsexpertområden som skuUe kunna redovisas under denna mbrik t.ex. lantbmk, fiske och rennäring. Jag har dock valt att samla dessa under mbriken AreeUa näringar cxh veterinära frågor.
I arbetet för gocfe näringsUvsbetingelser utgör konkurrenspoUtiken ett viktigt medel för att öka tiUväxten i ekonomin och därigenom välfärden. Länsstyrelsens ansvar för konkurrensfrågorna är att verka för att faststäUda nationella mål inom dette politikområde fär genomslag i länet. Konkurrensfrämjandet är mte ett länsexpertonuåde, men är bäde en ny uppgift och av sådan betydelse att det motiverar en refetivt omfettande redogörelse i dette sammanhang.
I samband med den fördjupade prövnuigen lämnar länsstyrelsema synpunkter txh förslag om bl.a. de regionala utvecklingsfondemas roU i förhållande tiU länsstyrelsema. Regeringen avser tillsätfe en utredning för att överväga utvecklingsfondemas framtida stäUning och roU som sfetens stödorgan för små och medelstora företag i landet. Därvid bör prövas vilka verksamhetsuppgifter fondema skaU ha liksom firågan om lämpUga huvudmän.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
1. Regional ekonomi och näringslivsutveckling
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema är på regional nivå huvudansvariga för samordning av stetens regionala utvecklingsinsatser. Med utgångspunkt i stetsmaktemas beslut om regionalpoUtiken skaU länsstyrelsema precisera cxh lägga fast mål och riktiinjer för det egna länet. Häri ingår att ange regionalpolitiska riktlinjer för såväl länsstyrelsens egna verksamheter som för verksamheten hos andra stetUga länsorgan cxh andra stetUga myndigheter i länet.
Det är viktigt att länsstyrelsema särskUt beaktar behovet av insatser i stödområdena, glesbygderna cxh skärgården samt av länsövergripande samarbete.
Resultatbedömning och fördjupad prövmng
Regeringen fördelar medel för regionala utvecklingsmsatser tiU länsstyrelserna som får använda dessa för lokaUserings- och utvecklingsbidrag enligt förordningen (1990:642) om regionalpoUtiskt förefegsstöd och för
stöd tiU glesbygder enUgt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd. Prop. 1992/93:100 Vidare får länsstyrelsema använda medlen för regional projektverksamhet Bil. 14 och skaU därvid beakte vad som sagts om inriktningen av medelsanvändningen i prop. 1989/90:76 och tidigare propositioner samt särskUt vad som sagts i prop. 1991/92:100 bU. II.l den senare understryks bl.a. att projekten skaU ha ett tydligt regionalpoUtiskt syfte och att den geografiska fördelningen bör avspegla den regionalpoUtiska prioriteringen i länet. Länsstyrelsema får använda vissa medel för uppföljning av enskilcfe stöd-ärenden. Regleringsbrevet innehåUer närmare föreskrifter för medelsanvändningen. De fleste länsstyrelser fär även bevilja stetUg kreditgaranti tiU företeg i glesbygder enligt nämnda glesbygdsstödsförordning.
Enligt regeringens särskilcfe direktiv tUl länsstyrelsema i den fördjupade prövningen skall länsstyrelsema i en tvärsektorieU analys redovisa området näringsliv och infrastmktur.
Länsstyrelsema redovisar i de särskUcfe rapportema cxh i den fördjupade anslagsframställningen ett omfettande material om förhållandena i sma respektive län och om sitt arbete med näringsUv och infrastmktur. Vidare har länsstyrelsema i särskUd ordning också lämnat underlag i anslagsframställningama om de regionala utveckUngsmedlen. Glesbygdsmyndigheten har kartiagt och analyserat länsstyrelsemas glesbygdsstödsområden. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har gjort en sammanställning av länsstyrelsemas fördjupade anslagsframstäUningar med avseende på den regionala utvecklingsverksamheten.
Länsstyrelsema har lämnat omfettande redovisningar av den regionala utvecklingsverksamheten. Vad gäUer de av länsstyrelsema formulerade verksamhetsmålen är dessa mer eller mindre preciserade. En del länsstyrelser, t.ex. Länsstyrelsen i Västerbottens län, tar upp behovet av preciseringar
I dette sammanhang tar länsstyrelsema också upp vUctiga utvecklingsfrågor för framtiden. De fleste betonar betydelsen av satsning på infrastmkturcn för att skapa goda fömtsättningar för såväl näringsUv som invånare i regionema. SärskUt betonas kommunikations-
Betydelsen av de senare frågoma kan cxkså utiäsas när det gäUer vilka sektorer länsstyrelsema prioriterar i sitt utvecklingsarbete. Så gott som samtUga län har då angett dessa båda sektorer som prioriterade. Samtidigt måste konsteteras att bredden i utvecklingsarbetet är stor, cxh antalet prioriterade sektorer så stort att det i vissa faU kan vara svårt att avgöra var den verkUga tyngdpunkten Ugger. Exempel på andra viktiga områden är landsbygdsutveckling, kvinnomas situation och möjligheter på arbets marknaden samt industri- cxh näringsUvsutveckling. Mot bakgmnd av utvecklingen på arbetsmarknaden sedan anslagsframställningarna skrevs kan det senare området väntas få än stöne tyngd i länsstyrelsemas arbete. Många län har för övrigt rent aUmänt påpekat svårigheten att bedöma den 42
regionala utvecklingen de närmaste åren. Så gott som aUa län har också
tegit upp mtemationaUseringen och ett närmande till EG som en av de Prop. 1992/93:1(X) viktigaste framtidsfrågorna. Bil. 14
Den nämnda svårigheten att i många faU urskUja verkUga prioriteringar pekar på behovet av ett mera konsekvent bedrivet programarbete som skuUe kunna effektivisera det regionala utvecklingsarbetet. Några länsstyrelser påpekar cxkså att inriktningen successivt har förändrats i denna rikming. Vid en del andra länsstyrelser, t.ex. Länsstyrelsen i Kronobergs län, pågår ett arbete med att se över utvecklingsstrategin för länet.
De fleste länsstyrelser gör geografiska prioriteringar av sina åtgärder. Det kan gäUa stödområdeskommuner, glesbygdsområden eUer på annat sätt utpekade länsdelar. Endast några länsstyrelser i södra delen av landet har avsfett från en medveten geografisk prioritering.
Så gott som samtUga länsstyrelser redovisar hur de bedriver uppföljnings- cxh utvärderingsarbetet av de regionalpoUtiska msatsema. Flera länsstyrelser betonar betydelsen härav och att utvecklingsarbete på området pågår. Några län framhåUer behovet av programarbete. Med klarare och operationaUserbara mål ges bättre möjUgheter tiU uppföljning cxh utvärdering, viUcet effektiviserar arbetet. I flera feU efterlyses mera vägledning och metcxlutveckling ftån centralt håU. I dette sammanhang viU jag erinra om det utvärderingsarbete på det regional- cxh glesbygds-poUtiska området som bedrivs av NUTEK cxh Glesbygdsmyndigheten.
Vad gäUer företegsamheten betonar de länsstyrelser som berörts av tjänsteföretegslokaUseringar hur effektivt dette sätt har varit för att åstedkomma regional utveckling. Vikten av tiUgång tiU regionalpoUtiska stödinsatser på företegssidan understryks också. Försfeg tiU förändringar av de regionalpoUtiska stödformema m.m. är fä och kommer att beredas inom Arbetsmarknadsdepartementet.
SlutUgen har jag noterat av länsstyrelsemas resursredovisningar i de fördjupade ansfegsframställningama, vilka sammanstäUts av Stetskontoret, att sakanslag tiU viss del används för att finansiera löner och övriga förvaltningskostnader. Av sammanställningama framgår att dette förekommer i störst omfattning inom området Regionalekonomi.
Med anledning av dessa uppgifter finns det anledning att erinra om att regeringen i bestämmelsema för användningen av ansfeget Regionafe utvecklingsinsatser bl.a. angett att medlen inte fär användas för tUlsvicfe-reanställningar hos länsstyrelsema. Medlen fär inte heUer användas för admirustration eUer på annat sätt finansiera verksamhet mom länsstyrelsen som bör befeste förvaltningsansfeget.
Att en del länsstyrelser ändå använt sina medel för regionafe utvecklingsinsatser på icke avsett sätt torde delvis kunna förklaras av att sak-ansfeget och därmed ärendemängden växte kraftigt under 1980-talet, utan att någon motsvarande ökning skedde av personalresursema. Inte minst i de s.k. skogslänen med stora sakansfeg har det då ibland bUvit svårt att använda de regionalpoUtiska medlen på effektivast möjUga sätt.
Regeruigen har under de senaste åren i särskUd ordnmg medgett att länsstyrelsema får använcfe ett visst mindre belopp för att förbättra uppföljningen av enskUda beslut, men har i övrigt föreskrivet att medel mte får användas för administration eUer på annat sätt finansiera tjänster 43
mom länsstyrelsen som bör befeste förvaltningsansfeget. Någon ändring
av denna instäUning är inte aktueU. Tvärtom vUl jag understryka betydelsen av att länsstyrelsema följer gällande riktiinjer. Om en länsstyrelse anser att de regionalpoUtiska insatsema av resursbrist på förvaltningsanslaget mte kan genomföras på ett tiiUfiredsstäUande sätt får dette inte lösas genom tänjning av reglema för sakansfeget.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Slutsatser
Sammanfattningsvis viU jag framhåUa att länsstyrelsemas arbete med regional utveckling bör ha en klar strategisk inriktning, baserat på ett väl förankrat programarbete. Strategm bör utarbetas så att den får genomsfeg på såväl de områden som länsstyrelsen själv svarar för som på andra aktörer i länet.
Samarbete med olika sektorer är av gmndfeggande betydelse, både när det t.ex. gäUer att få tiU stånd samarbete meUan oUka organ som svarar för service i glesbygd och när det gäUer inriktningen av verksamheter som har stor betydelse för utvecklingen av infiastrukturen i vid mening.
Många strategiska frågor rör flera län. Behovet av länsövergripande samarbete bör därför framhåUas.
Geografiska prioriteringar och mriktningen av åtgärderna bör baseras på en ingående kunskap om situationen och fömtsättningama i länets olika delar.
Användningen av medlen för regionafe utvecklingsinsatser, det s.k. länsanslaget, bör så långt möjUgt styras av initiativ och vara förankrad i strategin. Behovet av uppföljning bör starkt understrykas.
2. Kommunikationer
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsens uppgifter pä kommunikationsområdet är främst att
- verka för att de nationeUa målen får genomslag på den regionala nivån utifrån en helhetssyn om framtida strategiska behov
- göra avvägning meUan regionala och lokala intressen samt awägning meUan trafiksfeg
- delfe i planering av mfrasöiiktur samt svara för beredning och beslut som rör investeringar i länstrafUcanläggningar (UTA)
- ansvara för och regionalt samordna olika organs insatser för trafiksäkerhetens främjande
- ägna ökad uppmärksamhet åt tiUståndsgivningen inom den yrkesmässiga trafiken samt åt uppföljningen av lämpUgheten hos dem som fått ttafiktiUstånd.
44
Resultatbedömning och fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
Enligt reformen om samordnad länsförvaltning fick de nya länsstyrelsema ett vidgat ansvar inom kommunikationsområdet i vid mening. De skaU ha ett sammanhållet ansvar för såväl beredning som beslut som rör investeringar i regionala trafikanläggningar. Länsstyrelsema fick cxkså ett vidgat ansvar inom trafiksäkerhetens område. Länsstyrelsema har även ansvar för bil- och körkortsregister cxh frågor rörande den yrkesmässiga trafiken. Dessa frågor behandlas under avsnittet Övriga förvaltningsuppgifter.
Enligt de särskUcfe direktiven tiU den fördjupade prövningen av länsstyrelsema skaU det göras en samlad analys av området näringsUv och infrastmktur. Arbetet med infrastmkturfrågoma inom kommunikationsområdet utgör en viktig del härav. I den särskilcfe rapporten txh den fördjupade anslagsframställningen skuUe länsstyrelsen ange lämpUga resultetmått samt göra kvalitetiva bedömningar av msatsema inom området.
De fleste länsstyrelser har dock haft svårt att finna lämpliga resultetmått inom kommunikationsområdet. Resultetredovisningama innehåUer snarare verbala beskrivningar av projekt, utredningar etc. som genomförts än konkrete och jämförbara mått. En förklaring tiU svårighetema med att kvantifiera resulteten är att kommunikationsområdet är ett område av samverkansnatur. Länsstyrelsen är oftast bara en part bland flera i ett projekt. Sådant utvecklingsarbete rymmer i sig problematiken med att lyfte ut och beskriva värdet av den egna insatsen.
Flertalet länsstyrelser anger kommunikationsområdet som en central sektor i det strategiska cxh framtidsinriktede arbetet. Man framhåUer dcxk de bristande resursema som ett hinder för önskvärda infrastmkturredovis-ningar. När det gäller länstrafikanläggningama måste förändringsarbetet, med hänsyn tiU de tillgängliga investeringsmedlen, ses på mycket lång sikt.
Slutsatser
Verksamhetsinrikmingen på dette område Ugger fast. Länsstyrelsens uppgift att verka för att de nationeUa målen får genomslag på den regionala nivån innefattar på kommunikationsområdet såväl övergripande planerings-och utvecklingsuppgifter som trafiksäkerhetsarbete.
Ur regeringens synvinkel har länsstyrelsema en viktig roU att spela genom att göra regionala avvägningar meUan frågor som gäUer fysisk planering, miljö, försvar/beredskap etc. Länsstyrelsemas kompetens cxh delaktighet i beslutsprocessen skaU garantera att de regionala aspektema blir belyste.
Tendensen att skapa större regionala organisationer bland övriga myndigheter på det infrastmkturella området stäUer krav på länsstyrelsema att utveckla samarbetet över länsgränsema inom kommunikationsområdet.
Arbetet med mål- och resultetstyming bör fortgå även inom kommunikationsområdet. En viktig del därvid är att formulera mål för det regionala arbetet samt att utveckla metcxler för uppföljning och utvärdering.
45 Även yrkestrafikfrågor är en viktig uppgift på kommunikationsområdet. Under mbriken Övriga förvaltningsuppgifter behandlar jag vikten av en ökad tUlsyn från länsstyrelsens sicfe.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
3. Utbildning
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema skaU anlägga en helhetssyn på utbUdningssystemet i ett regionalt utvecklingsperspektiv. Länsstyrelsema har en viktig roU i dialogen med bl.a. näringsUv och kommuner i en utbUdningsplane-ring som främjar regional utveckling. Länsstyrelsema skaU särskUt
- förse uruversitet cxh högskolor med planeringsunderlag
- medverka tiU att kommunemas ställningstegande vid dimensionering cxh lokalisering av gymnasieutbUdnmg sätts in i ett övergripande regionalt perspektiv
- samverka över länsgränsema
- initiera samverkansprojekt med regionalpoUtisk mriktning.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Länsstyrelsens stälUung på utbildningsområdet har i och med reformen om samordnad länsförvaltning stärkts med en länsexpert.
De utbiJdningspoUtiska målen för den högre utbUdningen har av stetsmaktema slagits fast i propositionen Universitet cxh högskolor - Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, bet. I992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103). På högskoleområdet har länsstyrelsema till uppgift att bidra med planeringsunderlag som kan användas av högskolemyndighetema i deras arbete. På arbetsmarknadsutbildningens område har länsstyrelsemas roU vidgats cxh förtydligats genom ett reglerat och utvecklat samrädsförfarande vid beslut om arbetsmarknadsutbUdning som är av längre varaktighet och betydande omfetmUig.
Länsstyrelsemas uppgifter på skolområdet har i proposition Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1991/92:UbU4, rskr. 1991/92:76) pekats ut aU gäUa utbUdningsplanering för regional utveckUng där samtiiga länsstyrelser får viktiga uppgifter. Länsstyrelsema skaU anlägga en helhetssyn på UtbUdningssystemet i ett regionalt utvecklingsperspektiv.
I proposition 1991/92:100 bU. 9 framhåUs behovet av förändrmgsarbete i UtbUdningsväsendet i samband med den snabba förvandlingen från in-dustrisamhäUe tiU kunskapssamhäUe. KvaUtetskravet främjas genom en ökad mångfeld av lösningar. Regeringen slår fast att regering och riksdag har det övergripande ansvaret för att det finns tillgång tiU utbUdning på likvärdiga villkor i alfe delar av landet.
Den stetiiga regleringen av nuvarande gymnasieorter upphör den 1 juU 1993 (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356). Ett
beslut om nyeteblering av en ny gymnasieskola måste föregås av en nog- Prop. 1992/93:1(X) grann analys av utbUdningsbehovet utifrån ungdomamas intresse, arbets- Bil. 14 marknadens stmktur txh regionens totala utbUdningsbehov. Regeringen framhåller att länsstyrelsema har en viktig uppgift när det gäUer utbUdningsplanering för regional utveckling. Dette arbete kräver en fortlöpande dialog med kommunema. Länsstyrelsema kan därigenom medverka tiU att kommunemas ställningstegande sätts in i ett övergripande regionalt perspektiv.
Enligt de särskilda direktiven tiU länsstyrelsema för fördjupad prövning skall länsstyrelsema bl.a. redovisa insatser och resultet mom området utbildning samt åtgärder för att bygga upp den egna kompetensen.
Länsstyrelsema redogör i många faU för läget i länet cxh de nationeUa mål som är styrande för länsstyrelsens verksamhet. Bl.a. i propositionen Näringspolitik för tiUväxt (prop. 1990/91:87) framhåUs satsningar på infrastmktur däribland forskning och utbUdnmg. Regionala mål för länets utveckling finns i flertalet faU återgivna. Länsstyrelsema visar ett stort engagemang för utveckling av länets och regionens universitet och högskolor. I verksamhet som syftar tiU att främja och påverka utveckUngen inom en viss samhällssektor är det svårt att utveckla tiUfredsstäUande resultetmått. Ofte är effektkedjoma långa och osäkra. Flera samhällsaktörer är också involverade såsom det i hög grad är på utbildningsområdet. Länsstyrelsema redovisar framför allt sådan verksamhet genom verbala beskrivningar.
Slutsatser
Länsstyrelsens verksamhetsinrikming inom utbUdningsområdet ligger fast. Det bör dcxk särskilt framhåUas att länsstyrelsens roU är att anlägga en helhetssyn på utbildningssystemet i ett regionalt utveckUngsperspektiv. Länsstyrelsen kan bidra till högskolans planeringsarbete genom att te fram underlag för högskolans stäUningstegande i lokaliserings- cxh inriktnings-frågor. Länsstyrelsen kan medverka tiU att kommunemas stäUningstegande vid dimensionering cxh lokalisering av gymnasieutbUdning sätts in i ett övergripande regionalt perspektiv. Beträffande beslut om arbetsmarknadsutbildning kan det nämnas i dette sammanhang att länsarbetsnänmden skaU samråda med länsstyrelsen om beslut som rör arbetsmarknadsutbUdningens inriktning, lokaUsering och dimensionering. För att länsstyrelsen skaU kunna fylla rollen som dialogparmer med olika utbUdningsaktörer är det viktigt att länsstyrelsen besitter egen och god kompetens på utbildningsområdet. För att utbildningsresursema skaU nyttjas så effektivt som möjligt är det angeläget att länsstyrelsema samverkar över länsgränsema.
47
4, Konkurrensfrämjande åtgärder
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema skaU särskUt
- uppmärksamma förhållanden som tyder på överträdelser av kon-kunensbestämmelsema
- lämna förslag tiU och följa upp avregleringsätgärder
- uppmärksamma olika typer av hinder för effektiv konkunens i offentiig förvaltning och länma förslag tiU åtgärder för att undanröja dessa
- se tiU att ett konkunensinriktet synsätt fär genomslag vid regeltillämpningen mom länsstyrelsen samt hos regionala och lokala organ
- informera om nya regler på konkunensområdet.
Ett näringsliv som är gmncfet på fri företegsamhet, sund konkunens cxh enskilda ägarformer ger de bäste fömtsättningama för fortsatte ekonomiska framsteg. Det stetiiga engagemanget och det selektiva bransch- och före-fegsstödet på vissa områden har avvecklats eUer minskats. NäringspoUtiken skall ange ramama cxh faste spelregler för näringsverksamheten. Den koncentreras till fem huvudområden, nämligen småföretegspoUtik, privatisering, konkunenspolitik, forskning och utveckUng samt energipolitik. Chefen för Näringsdepartementet har tidigare i dag närmare redogjort för näringspoUtikens innehåU.
Konkunensen är ett viktigt medel för att öka tillväxten i ekonomin cxh därigenom välfärden. Konlcunensen är otUlräcklig inom viktiga delar av den svenska ekonomin. En offensiv konkunenspolitik som ökar konkurrenstrycket i såväl privat som offentiig verksamhet är därför mycket angelägen. Frihandel, avreglering, ökad konkunens inom offenUig sektor, tydliga och faste regler för aktörema på marknaden samt en effektiv konkunenspoUtik är viktiga inslag i regeringens poUtik för ökad txh effektivare konkunens. Chefen för Näringsdepartementet har tidigare i cfeg utvecklat vUka åtgärder regeringen har vidtegit på konkunensområdet (bUaga 13).
Regeringen tog i 1992 års budgetproposition initiativ tiU den förändring av myndighetsorganisationer på konkunensområdet, som trädde i kraft den 1 juli 1992. Då bUdades det nya Konkunensverket med uppgift att verka för effektiv konkunens i privat cxh offentUg verksamhet tiU nytte för konsumentema. Arbetet omfettar tillämpningen av EES-avtalets konkur-rensbesfemmelser cxh tiUämpningen av den svenska konkunenslagen, avregleringsförslag, förslag till åtgärder för ökad konkunens inom offentlig sektor, uppföljande utredningar om genomförda avregleringar m.m. samt information och opinionsbUdning. Länsstyrelsema fick från och med den I juU 1992 uppgifter inom konkurrensområdet. Redovisningen av länsstyrelsemas verksamhet omfettar inte perioden efter den 1 juU 1992. Underlag för en fördjupad prövning cxh resultetbedömning saknas därför.
48
Det finns dcxk fömtsättningar att nu göra vissa preciseringar av länsstyrel- Prop. 1992/93:100 semas uppgifter på konkurrensområdet. BU. 14
Slutsatser
Med utgångspunkt i sina övergripande uppgifter bör länsstyrelsema verka för effektiv konkunens i privat cxh offentiig verksamhet tUl nytte för konsumentema. Den brecfe ansats som regeringen har på konkurrensområdet, cxh som varit styrande vid precisering av uppgiftema för den centrala nivån, bör cxkså återspeglas i länsstyrelsemas konkunensfrämjande arbete för att de nationella målen skall få genomslag i länet. Förekomsten av effektiva konkunensförhåUanden är generellt sett en väsentiig fömtsättning för den regionala ekonomiska utvecklingen vilket är naturUgt för länsstyrelsema att beakte i sitt arbete med konkunensfrägor.
Länsstyrelsemas ändrade uppgifter på konkunensområdet har inneburit att priskontorsverksamheten upphört cxh att länsstyrelsema i stället fått konkunensfrämjande uppgifter. Ekonomiska resurser för den tidigare priskontorsverksamheten ligger i huvudsak kvar hos länsstyrelsema cxh bör kunna användas för de nya konkunensfrämjande uppgifter man nu tilldelats. Dessa är dcxk av sädant slag att de ställer krav på kvalificerad juridisk cxh ekonomisk kunskap.
En höjd ambitionsnivå inom konkunensområdet bör vara möjlig också med hänsyn till att länsstyrelsema fått minskade uppgifter i fråga om utländska förvärv av företeg cxh näringstUIständ för utiändska medborgare.
Av stor betydelse för att de konkunenspoUtiska målsätmingama skaU kunna nås är att marknadens aktörer känner tiU syftena med politiken cxh innebörden av regelverket på området. Information om konkunensfrägor är därför mycket angelägen särskUt under den omdaningspericxl vi för närvarande befinner oss i tiU följd av främst ett EES-avtal, den nya nationella konkunenslagen och ansträngningama att öka den konkunensutsatte sektom genom avreglering och konkunens inom offentUg sektor.
En mycket viktig uppgift för länsstyrelsema är därför att genom information och opinionsbildning verka för ett konkunensinriktet synsätt. Sådan information kan riktas såväl inåt som ufet. NäringsUvet txh näringsUvets organisationer i länet, kommunala förvaltningar, landstingen cxh regionala Stetliga myndigheter är viktiga målgmpper. Genom ett regeringsuppdrag har länsstyrelsema fått uppgiften att informera om EES-avtalets konkunensregler. Informationsuppgiften framdeles kommer att bU bred cxh bl.a. omfatte konkunenspolitiken i aUmänhet, regelverket pä konkunensområdet, utvecklingen av rättspraxis såväl i Sverige som EG txh EES, frågor om tillämpningen av offentiiga regler samt hur inslaget av konkunens skaU kunna öka i offentUg verksamhet.
Länsstyrelsema kommer med hänsyn tiU sina kunskaper om rådande marknadsförhållanden regionalt och nära kontakter med aktörema på marknaden att kunna göra värdefulla insatser inom ramen för den nya konkurrenslagen som avses träda i kraft den 1 juU 1993. VUctiga uppgifter för länsstyrelsema bör vara att systematiskt uppmärksamma förhåUanden som tyder på överträdelser av konkunensbestämmelsema, undersökningar inom
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 14
ramen för enskilda ärenden och uppföljning av beslut som fattats med stöd Prop. 1992/93:100 av lagen. BU. 14
Länsstyrelsema har i sin verksamhet beröring med och stor kunskap om många offentiiga regelverk, både sådana som tillämpas av länsstyrelsema själva och regler som tillämpas av annan myndighet, exempelvis stetUga förvaltningsmyndigheter txh kommunala myndigheter. Länsstyrelsema har därför en viktig uppgift att fylla på avregleringsområdet. Länsstyrelsema har till uppgift att årligen till regeringen redovisa vilka regleringar som bör modifieras eller avskaffas. En motsvarande uppgift att uppmärksamma regeringen på regleringar som hämmar en effektiv konkunens är naturlig för länsstyrelsema som ett led i det konkunensfrämjande arbetet. Avreglering och regelreformering pågår vidare på områden som har en nära anknytning till länsstyrelsemas verksamhet. Det är därför naturUgt att länsstyrelsema har en roll när det gäller uppföljningen av genomförcfe regleringar. Dette är cxksä en uppgift för Konkunensverket centralt cxh det torde i vissa fall kunna bli aktuellt att verket lägger ut utredningsuppdrag på länsstyrelsema.
Länsstyrelsema tillämpar i egenskap av stetiigt förvalmingsorgan själva ett antal regleringar. En uppgift för länsstyrelsema bUr givetvis att se tiU att ett konkunensinriktet synsätt fer genomslag vid den egna regeltillämpningen.
Den offentiiga sektorns expansion måste begränsas cxh krympande resurser användas effektivare. Genom att i ökad utsträckning utsatte offentiig verksamhet för konkunens kan en bättre resurshushållning uppnås. En viktig uppgift för länsstyrelsema är att uppmärksamma olika former av hinder för en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet. Länsstyrelsema har goda möjligheter att identifiera förekommande effektivitetsproblem. Som exempel kan nämnas att länsstyrelsema har tillsynsuppgifter av varierande omfattning gentemot kommunema cxh dänned särskUt gcxfe fömtsättningar att identifiera konkunensbegränsande regler txh verka för ett konkurrensinriktet synsätt i kommunemas verksamhet. Även när det gäller landstingens verksamhet har länsstyrelsema en god inblick i sättet att organisera offenliga tjänster av olika slag cxh kan därmed värdera den rådande ordningen i ett konkunensinriktet perspektiv. Frågor om kommunal upphandling och private altemativ kommer att bU allt viktigare och ger länsstyrelsema tillsynsuppgifter som även innefattar kunskaps- cxh erfarenhetsförmedling.
Min beskrivning visar att länsstyrelsemas uppgifter för att främja konkunensen i stor utsträckning kommer att motsvaras av de uppgifter som centralt handhas av Konkunensverket med ett undanteg. RättstiUämpande uppgifter inom ramen för EES-lagen cxh konkunenslagen sanUas tiU den centrala nivån. Tungt vägande skäl talar mot en decentraliserad ordning.
Länsstyrelsema bör ha en rapporteringsskyldighet tiU regeringen cxh Konkunensverket. Det ankommer på regeringen att ange formema för denna.
50 Areella näringar och veterinära frågor 1. Lantbruk
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema skaU
- medverka tiU en positiv utveckling av jordbmket cxh trädgårdsnäringen
- fullgöra stetens uppgifter på länsnivå när det gäUer genomförandet av den nya livsmedelspoUtiken
- medverka i åtgärdsprogrammen rörande mUjöfrågoma inom jordbmket
- medverka i förberedelser och genomförande av en anslutning tiU EG.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Länsstyrelsemas verksamhet rörande marknadsanpassning, omställning m.m. av jordbruksnäringen cxh åtgärder m.m. inom trädgårds- och rennäringen styrs av den reformering av UvsmedelspoUtiken, som rikscfegen beslutede om i 1990 års beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90 :146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Utgångspunkten i beslutet är att jordbmket i princip skall vara underkastet samma villkor som andra näringar. Beslutet innebär att prisstödets roll som Uvsmedelspolitiskt medel starkt tonats ner medan medel för att nä målen angående miljö, landskapsvård, regional fördelning och beredskap förstärkts.
Omställningsperioden sträcker sig fram tiiU och med budgetåret 1995/96. Under denna tid utgår särskilda medel för att underlätfe anpassningen tUI de nya fömtsättningama. Verksamheten omfettar olika stödformer med åtföljande kontroller, rådgivning, utbildning cxh projektverksamhet.
SärskUda riktiinjer tiU länsstyrelsema för genomförandet av den nya livsmedelspolitiken har utfärdats inom områden för stödverksamhet, omställningsrådgivning etc. Praktiskt teget samtUga mätbara aktiviteter inom alla målområden har redovisats tiU Jordbmksverket, som samlat redovisar effekter av genomförda övergångsåtgäder i värderingsrapporten om den livsmedelspolitiska reformen.
Vid sidan av omställningsarbetet av svenskt jordbmk, enUgt det UvsmedelspoUtiska beslutet, har arbetsuppgifter enUgt åtgärdsprogrammen för miljöfrågoma inom lantbmket varit dominerande: mUjöinrikted växtnäringsrådgivning, åtgärder för minskad bekämpningsmedelsanvändning, effektivisering av tillsynen enligt skötseUagen och förbättring av landskapsvården. I rådgivningen betonas skötsellagens och miljöskyddslagens höjda miljökrav.
Som ett led i arbetet med att öka omsättningshastigheten för fastigheter som förvärvas med hjälp av jordfonden har länsstyrelsema tegit fram en plan för awecklingen av äldre innehav som skaU vara genomförd inom en treårsperiod.
51 Länsstyrelsema söker integrera olika verksamhetsområden i arbetet för landsbygden. Stödet tUl jordbmkets omställning, glesbygdsstöd cxh land-skapsvårdsersätmingar ger stora möjligheter tUI tvärsektorieUt arbete.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Slutsatser
Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya kav på UvsmedelspoUtiken, krav som inte ryms inom ramen för 1990 års beslut. Regeringens målsätming är att omställningen av jordbmket skall fuUföljas cxh att Sverige skall bli medlem i EG fr.o.m. den I januari 1995.
En särskild kommission (Jo 1991:07) tiUsattes i december 1991 för att förbereda en avstämning av 1990 års beslut om en ny livsmedelspolitik. Omställningskommissionen har avlämnat två delbetänkanden (SOU 1992: 87) förslag om vegetebiliesektom, Uvsmedelsexporten cxh den ekologiska produktionen samt (SOU 1992:125) förslag om animaliesektom.
Kommissionens förslag innebär att åtgärder vidtas för att svensk livsmedelssektor skall närma sig de pris-, stöd- och kostnadsnivåer som gäller inom EG.
Att behålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska området är ett centralt mål för förhandlingama inför ett EG-medlemskap. Sverige vUl cxksä behälla den höga ambitionsivå som vi har på bl.a. miljö, djurskydds- och hälsoområdet.
Det varierande natur- txh kulturlandskapet bör kunna bevaras genom att jordbmkets miljöbelastning minimeras. Det kan ske bl.a. genom att växtnäringsläckaget och användningen av bekämpningsmedel minskas. Åkermark som inte används för prcxluktion av livsmedel bör användas för produktion av andra miljövänliga råvaror. Fömtom biobränsle är råvaror för industrieU produktion av olika slag av intresse.
Följande tre utvecklingstendenser kommer således att dominera:
- Omställningsarbetet av svenskt jordbmk.
- Jordbmkets anpassning tiU EG-marknaden.
- Miljöfrågoma inom jordbmket.
2. Rennäring
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelser med rennäring inom länet skaU särskUt
- utöva tillsyn beträffande antalet renar
- utöva tillsyn så att naturvårdens cxh kulturmUjövårdens intt-essen skyddas vid renskötseln
- medge upplåtelse av jakt och fiske på stetens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjället samt av rätt att te slöjdvirke på ett effektivt sätt.
52 Resultatbedömning och fördjupad prövning
Renskötsehi bedrivs i Sverige i stort sett i hela Norrbottens, Västerbottens cxh Jämtiands län samt delar av Kopparbergs cxh Västemonlands län.
Samerättsutredningen har belyst frågan om renskötselns rättsUga ställning m.fl. frågor i betänkandena Samerätt cxh sameting (SOU 1989:41) och Samerätt och samiskt språk (SOU 1990:91). Naturvårdshänsyn vid renskötsel har behandlats av Naturvärdsutredningen (SOU 1990:38).
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Slutsatser
Länsstyrelsens verksamhet på rennäringsområdet ligger för närvarande fast med bl.a. vissa tillsynsuppgifter.
Regeringens bedömning av den nuvarande ordningen och länsstyrelsens uppgifter inom det nuvarande regelsystemet samt förslag tiU vissa ändringar framgår av propositionen Samema och sanUsk kultur m.m. (prop. 1992/93:32).
3. Fiske
Sammanfattning av slutsatser
Viktiga uppgifter för länsstyrelsema på fiskets område är att
- genom olika ätgärder medverka tiU att fiskefömtsättnmgama förbättras tiU gagn för bäde yrkesfisket cxh fritidsfisket
- följa yrkesfiskets och vattenbmkets tiUstånd cxh utveckling samt vidte eller föreslå de åtgärder som behövs för att åstedkomma en ändamålsenUg utveckling på dessa områden
- främja en ändamålsenUg utveckUng av fritidsfisket
- verka för en god fiske- och mUjövård.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Det övergripande målet för fiskepolitiken är att vi skaU utnyttja våra vatten- cxh fisketUlgångar på sådant sätt att de långsUctigt kan medverka tiU vår Uvsmedelsförsörjning cxh vårt välstånd i övrigt.
EES-avtalet behandlar en rad väsentiiga områden mom fiskerisektom även om EFTA-stetema inte tar över EG:s regelverk på fiskets område och således inte heUer ansluts tiU EG :s gemensamma fiskeripoUtik. I avtalet återfinns bl.a. tullätmader för fiskprcxiukter samt bestämmelser om sfetsstöd, gränsskydd, marknadsreglering cxh om direktiandningar av fiskefångst.
Jordbmksdepartementet har i en promemoria (Ds 1992:70) om enklare fiskebestämmelser bl.a. föreslagit att rätten att bedriva yrkesfiske görs beroende av innehav av yrkesfiskeUcens. Bakgmnden tiU det förslaget är bedömningen att det inte är förenUgt med EES-avtalet att behåUa nuvarande sänegler för utiändska medborgare när det gäUer rätten att yrkesfiska
och rätten att registrera fiskebåtar här. Det föreslås också att länsstyrelsernas befogenhet att meddefe föreskrifter på fiskets område upphör. Promemorian har remissbehandlats. Arbetet i Jordbmksdepartementet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnena skaU kunna föreläggas rikscfegen under våren 1993.
Arbetet på länsstyrelsema kännetecknas av varierande ärenden inom huvudgmppema yrkesfiske, vattenbmk, fiskevård och fritidsfiske. Kontaktema med avnämarna är omfettande, varför stora krav stäUs på en ändamålsenlig rådgivning.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Slutsatser
För närvarande är inte någon förändring aktueU av länsstyrelsens inriktning pä fiskets område. Länsstyrelsen har att genom oUka åtgärder medverka tiU att fiskefömtsättningama förbättras tiU gagn för bäde yrkesfisket och fritidsfisket.
Länsstyrelsemas framtida uppgifter på fiskets område är delvis bercxnde av regeringens stäUningsfegande i frägor som behandlas i Jordbmksdepartementets promemoria om enklare fiskebestämmelser.
4. Livsmedelskontroll, djurskydd och allmäima veterinära frågor
Sammanfattning av slutsatser
Viktiga uppgifter för länsstyrelsema är att inom länet
- stödja den lokala UvsmedelskontroUen cxh den närmare tiUsynen på området
- leda cxh samordna åtgärder mot vissa djursjukdomar samt utföra tiUsyn enligt djurskyddslagen
- svara för distriktsveterinärorganisationen och tiUsynen av veterinärverksamhet.
Resultatbedömning och slutsatser
SamhäUets mål för den veterinära verksamheten har bl.a. kommit tiU uttryck i besluten om organisation cxh finansiering av djurens hälso- och sjukvård m.m. (prop. 1981/82:122), om djurskyddslag (prop. 1987/88:93) och om UvsmedelskontroU (prop. 1988/89:68). I betänkandet SOU 1992:88 har länsstyrelsens uppgifter utförUgt redovisats.
Information cxh utbUdning är viktiga delar av verksiunheten Uksom tiUsyn, rådgivning och service. Nya bestämmelser beträffande tillsynen enUgt såväl djurskyddslagen som Uvsmedelslagen har krävt särskUda m-formationsinsatser tiU aUmänhet och myndigheter.
Som regional tillsynsmyndighet har länsstyrelsen omfattande kontakter med kommunema som är lokala tiUsynsmyndigheter. Att stödja kommu-
nemas uppföljning av företegens egenkontroUprogram har också bUvit en allt vUctigare uppgift.
Veterinämtredningens betänkande (SOU 1992:88) innehåller förslag som för den regionala organisationen kan innebära minskade arbetsuppgifter samtidigt som nya uppgifter tilUcommer. Betänkandet är föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet.
Av de särskilcfe rapportema framgår att länsstyrelsema uppnått mer samordnade insatser inom djurskyddstiUsyn, UvsmedelskontroU txh sjukdomsbekämpning cxh att man nätt väsentUga målgmpper med information inom respektive område.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
En god livsmiljö
1. Planering för en god livsmiljö
Övergripande mål
Länsstyrelsema skaU verka för att de nationella miljömålen lär genomslag i länet samt vara pådrivande cxh samordnande för en hållbar samhällsutveckling i länet.
Sammanfattning av slutsatsema
Länsstyrelsema skaU
- föra ut innehållet i den nationeUa miljöpolitiken, samordna msatsema samt successivt följa upp cxh utvärdera resulfetet
- arbete förebyggande och sektorsövergripande i miljövårdsarbetet
- verka för att oUka miljöpoUtiska uistmment utvecklas hos kommuner cxh myndigheter
- utveckla dialogen med stetUga myndigheter cxh kommuner
- i samverkan med övriga aktörer utveckla de regionala mUjöanalysema tiU ett regionalt handlingsprogram för mUjövärden
medverka i en utveckling inom länet av arbetet med mUjökonsekvensbeskrivningar
- samordna arbetet med fysisk planering cxh natunesurshushällning med övriga frågor av betydelse för samhäUsplaneringen.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
En god livsmUjö är ett av de teman som valts ut för fördjupad analys i länsstyrelsemas särskUda rapporter för budgetåren 1993/94 - 1994/95. Jag finner att rapportema visar att länsstyrelsema gör betydande msatser för att nationella miljömål skaU fä genomslag i arbetet för länets utveckling och på ett kompetent sätt bidrar tiU målet om en god UvsmUjö. Tyngdpunkten i arbetet Ugger i stor utsträckning i myndighetsutövning, dvs. beslut, tiUsyn och konti-oU med stöd av lagstiftnmg. TUl följd av fortgåen-
de decentralisering av bl.a. beslutsansvar tiU kommunema redovisar flerta- Prop. 1992/93:100 let länsstyrelser en successiv förändring av arbetet med ökad inriktning BU. 14 mot aktiv rådgivning cxh kunskapsförmedling. Den sanUade bedömningen är att omstäUningen av arbetet kommit olika långt på länsstyrelsema cxh att miljöfrågor i vid mening inte tillräckligt tydUgt lätt genomslag i länsstyrelsemas samlade verksainhet.
Länsstyrelsemas resultetredovisningar inom området En god UvsmUjö är omfattande och ett stort antal resultetmått har redovisats. De olika resul-tetmåtten ger en heterogen bUd.
Slutsatser
De fortgående förändringama av den nationeUa mUjöpoUtikens inrikming, som chefen för Miljö- och natunesursdepartementet senare i dag kommer att redogöra för, ger ramama för inriktning cxh arbetsformer för länsstyrelsemas miljöarbete. I arbetet för en håUbar samhäUsutveckling fokuseras intresset alltmer på framåtsyftande och långsiktiga åtgärder, som fömtsätter såväl ökad samverkan mellan aktörer på olika nivåer som sektorsövergripande helhetslösningar. Viktiga inslag i de kommande årens miljöarbete är att förebygga miljöproblem, utveckla kretsloppsprincipen, förbättra miljön i fetortema, bevara den biologiska mångfalden samt att främja en god hushållning med natunesurser. Miljöns kulturvärden bör ägnas särskild uppmärksamhet. Miljöproblemens karaktär fömtsätter ett ökat intemationellt samarbete samtidigt som det lokala cxh regionala miljöarbetet kommer aUtmer i fokus. Det mtemationeUa samarbetet, bl.a. uppföljningen av besluten vid Rio-konferensen (FN:s konferens om miljö cxh utveckling, juni 1992), kommer att prägfe miljöarbetet lokalt, regionalt och centralt.
Länsstyrelsen bör känna ett stort ansvjir för att olika miljöpoUtiska instmment samordnas i de kommande årens miljöarbete. SärskUd tyngd bör läggas vid miljökonsekvensbeskrivningar, förebyggande samhäUsplanering och regionala miljöanalyser. Länsstyrelsen bör särskUt medverka tiU att den pågående planeringen för investeringar i trafikanläggningar sker med hänsyn tUI kraven på en god livsmiljö.
Ett framgångsrikt arbete för en god miljö fömtsätter emeUertid att miljöfrågor i vid mening mtegreras i länsstyrelsens arbete, sä att deras betydelse för länets utveckling tydliggörs. En annan fömtsättning är att länsstyrelsens samlade resurser inom olika verksamhetsområden tas tiU vara cxh utvecklas i ett sektorsövergripande arbete i dialog med kommuner, myndigheter, förefeg cxh organisationer. De regionala mUjöanalysema bör kunna utgöra en utgångspunkt för dette i syfte att te fram regionalt handlingsprogram för en håUbar utveckling av länet.
Jag finner vicfere att arbetet med att införa resultetstyming nu behöver ges en tydligare inrikming när det gäUer länsstyrelsemas verksamhet på mUjöområdet. Ett utveckUngsarbete med det syftet bör därför påbörjas. I dette bör några länsstyrelser, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Stetskontoret delte.
2. Miljöskydd
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema ansvarar för det regionala mUjöskyddsarbetet i länet. I dette ingår bl.a. att
- ansvara för att mUjöskyddsarbetet integreras i övriga sektorer, bl.a. jordbmk, trafik, kulturmUjövård cxh regionalekonomisk utveckUng
- svara för en effektiv prövning cxh tiUsyn enUgt mUjöskyddslag-stifmingen
- länsstyrelsema kan överlåfe tiUsynsansvar tiU kommunema
- upprätfe tiUsynsprogram för tiUsynsaktivitetema i länet
- ansvara för kalkningsverksamheten i länet
- tUlsammans med övriga berörda organ svara för övervakningen av tUlståndet i miljön.
Resultatbedömning och slutsatser
Betydande insatser har gjorts när det gäUer tUlståndsprövningen enligt miljöskyddsförordningens B-Uste. Fortfarande kvarstår prövning av många anläggningar. Dette gäUer dock framför aUt anläggningar med mindre miljöpåverkan. Ytterligare delegering av miljöskyddsförordningens tiUsynsansvar, framför aUt avseende anläggningar på B-listan, bör övervägas. Beträffande kontroUprogram krävs ytterligare insatser av betydande omfatming. Frågor angående ansvarsfördelningen meUan olika myndigheter avseende tUlståndsprövning och tiUsyn är för närvarande under utredning. Både Miljöskyddskommittén (dU. 1989:04) och Utredningen om kommunemas arbete för en god UvsmUjö (dir. 1991:01) behandlar dessa frågor. Regeringen avser att återkomma i denna fråga när utrednmgama har avgett sina slutrapporter.
MUjöproblemen orsakas inte bara av industrier och andra faste anläggningar utan också av diffusa utsläpp från t.ex. trafiken och jordbmket. Länsstyrelsema har en uppgift att sammanväga mUjöproblem från olika samhäUssektorer för att nå kostnadseffektiva lösningar. Här kan de regionala mUjöanalysema fyUa en vUctig uppgift. RecipientkontroU och oUka samverkansorgan t.ex, vatten- och luftvårdsförbund bör också utnyttjas effektivt i dette arbete.
3. Naturvård
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsemas verksamhet på naturvärdsområdet är uiriktad på att verka pådrivande och samordnande för att bevara den biologiska mångfalden och upprätthåUa ekosystemens långsUctiga funktion. Länsstyrelsema skaU
- verka för en anpassning av jordbmkets och fiskets verksamheter till de ekologiska fömtsåttmngama
- planera och beslute om nahineservat, natiirvärdsområden cxh andra skyddsformer enligt nattirvärdslagen för att bevara särskUt stömingskänsliga ekosystem
- i samverkan med den regionala skogsbmksmyndigheten verka för en anpassnmg av skogsbmket tiU de ekologiska fömtsättnmgama
- svara för tillämpning av samhällets ekonomiska styrmedel i syfte att bevara biologisk mångfald
- i sm verksamhet lägga särskUd vUct vid utbUdning och kunskapsspridning tiU bmkama inom de areeUa näringama och tiU samhäUs-planerama
- utveckla och fördjupa samarbetet med kommunema.
Resultatbedömning och slutsatser
Decentraliseringen inom nahirvårdsområdet har påbörjats och bör drivas vidare. När det gäller skötsehi av nattirvärdsobjekt har Nattirvårdsverket börjat mrikte sig pä ett policyskapande, stödjande och utvärderande arbetssätt. Nattirvårdsverket bör fortsatte detta arbete och utveckla det ytterUgare. Beträffande förvalttiingen av fastigheter på nattirvärdsfonden pågår en decentraUsermg från Nattirvårdsverket tUl länsstyrelsema.
För att det skaU vara möjUgt att tUlämpa ett mål- och resultetorienterat arbetssätt som medger decenttaUsering från central tiU regional nivä är det samtidigt vUctigt att länsstyrelsema genomför uppföljningsprogram pä länsnivå. Länsstyrelsema bör även ges ett ökat ansvar för planeruig och uppföljning av nanirvärdsarbetet i stort. De bör mer aktivt delte i arbetet med att utforma ett mUjöanpassat skogs- och jordbmk samt fiske i kombination med ett stöne ansvar för planering av insatser för att bevara hotede arter och nattirtyper. Ett kommunalt engagemang i naturvårdsarbetet bör eftersträvas.
4. Planväsende, hushållning med naturresurser och bostadsförsörjning
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema har ett gmndläggande ansvar att verka för att naturresurslagens hushållningsbestämmelser fär genomslag vid beslut som rör mark- och vattenanvändningen. Länsstyrelsema skaU särskUt
- verka för att ett aUsidigt beslutsunderlag samt planerings- och be-slutsprcxesser utvecklas
- utveckla miljökonsekvensbeskrivningar i det förebyggande mUjöarbetet
- aktivt företräda och samordna sfetens intressen och därvid utveckla samverkan och dialog med berörda sfetiiga myndigheter
- utveckla arbetsformema för samverkan med kommunema i den fysiska planeringen
- medverka tiU att kommunemas fysiska planering umyttjas i det förebyggande miljöarbetet cxh i arbetet för en god UvsmUjö.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Länsstyrelsema har i enlighet med direktiven bl.a. redovisat initiativ av betydelse för natur- cxh kulturmiljön cxh hushållningen med natunesurser i länet, insatser i fråga om kunskapsförsörjning tiU den kommunala översiktsplaneringen samt erfarenheter av tiUämpningen av nahinesurslagen, NRL.
Boverket har i sin rapport Erfarenheter av översUctsplanearbetet (juni 1992) redovisat sm syn på resulfetet av de försto ÖversUctsplanema och därvid särskUt behandlat länsstyrelsens medverkan i kunskapsförsörjning m.m. Riksrevisionsverket har i rapporten (F 1992:32) Steten (xh den fysiska planeringen bl.a. granskat länsstyrelsens fömtsättningar att företräda stetens intt-essen i den fysiska planeringen.
Jag bedömer att länsstyrelsema genom tiUämpning av lagstiftning txh övriga instmment medverkat tiU att främja en långsiktigt god hushällning med natunesurser och att säkerstäUa natur- och kulturvärden av betydelse i ett nationellt perspektiv. Länsstyrelsema har vidare genom samverkan med sfetiiga myndigheter och rådgivning tiU kommunema bidragit tiU kunskapsuppbyggnaden i kommunemas översiktsplanering. Flera länsstyrelser har emeUertid pekat pä svärigheter och hmder i arbetet att pä ett lämpUgt och effektivt sätt bidra i kunskapsförsörjningen cxh företräcfe stetens intressen i den kommunala planeringen. Även Boverket har i sm rapport tegit upp oklarheter i ansvarsfördehungen meUan länsstyrelsema, centtala stetiiga myndigheter och kommunema.
59 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Länsstyrelsema har ett gmndläggande ansvar att verka för att den fysiska planeringen umyttjas i det förebyggande mUjöarbetet. De närmaste åren kommer inriktningen att gäUa bl.a. att främja en fömuftig lokaUsering av bebyggelse och infrastmktur samt hänsynstegande tiU naturens kretslopp. Stor vikt kommer att behöva läggas vid en planering för UvsmUjön i fetortema.
I frågor som rör mark- och vattenanvändning är det angeläget att länsstyrelsema lägger ökad tyngd vid ansvaret att företräcfe och samordna stetens intressen. Ansvaret fömtsätter en utvecklad samverkan cxh dialog med berörcfe stetUga myndigheter såväl i uppbypnadsskedet av kunskap som inför ställningsteganden cxh beslut. Av särskild betydelse är formema för förankring av de anspråk som myndighetema hävdar som riksintresse eUer av ställningsteganden som berör dessa. Dessa frågor Uksom länsstyrelsens ansvar att hålla en aktueU förteckning över berörda riksmtressen kommer inom kort att regleras i en särskUd förordning.
Kommunemas översiktsplanering kan i hög grad bidra tiU att förebygga miljöproblem och säkerstäUa en långsUctigt god hushåUning med natunesursema. Översiktsplaneringen kan även fungera som ett led i lokal håUbar utveckling av fetorter och landsbygd. Länsstyrelsema bör aktivt stödja kommunema i arbetet cxh verka för att översiktsplaneringen utvecklas som ett miljöpoUtiskt instmment. Tyngdpunkten i länsstyrelsemas medverkan i kommunemas fysiska planering bör även fortsättningsvis inriktas mot rådgivning i övergripande frågor cxh medverkan i översUctsplaneringen. Länsstyrelsema bör även i samverkan med kommunema verka för en ökad miljöhänsyn vid planläggning och beslut.
Länsstyrelserna har ett gmndläggande ansvar att verka för att naturresurslagens hushållningsbestämmelser fär genomslag vid beslut som rör mark- och vattenanvändningen. Dette innebär bl.a. att verka för att ett allsidigt beslutsunderlag som belyser oUka intressen cxh anspråk samt att ändamålsenliga planerings- cxh beslutsprcxesser utvecklas som medger avvägningar. Arbetet med att utveckla mUjökonsekvensbeskrivningar som metod att ge en samlad bUd av konsekvenser för mUjön, natunesursema och hälsa bör drivas vidare. I dette sammanhang viU jag särskUt betona länsstyrelsens medverkan i att utveckla underlag för beslut mför de närmaste årens investeringar i vägar och jämvägar.
5. Kulturmiljövård
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema skaU särskUt
- svara för den stetiiga kulturmUjövårdens dUekte medverkan i markanvändningsplaneringen
- göra kulturmiljövårdens mtressen käncfe, förstådda cxh respekterade av dem som deltar i planeringen av den byggda mUjön
- arbete med kulturlandskapets långsiktiga förvaltningsfrågor och stöd tiU de svenska jordbmksföretegens möjUgheter att upprätthåUa landskapets traditionsinnehåU
- ansvara för frågor om enskUda kultunniljöer och kulturminnen
- göra sådana avvägningar att intressena för infirastmkturinveste-ringar kan förenas med vämet av en god kulturmUjö
- utveckla det egna sektorsövergripande arbetet för att åstedkomma en gcxl livsmUjö
- ge kulturmUjöområdet såcfen tyngd i organisationen att uppgiftema kan bedrivas i enlighet med det vidgade ansvar länsstyrelsema ges på området.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Kulturmiljövärdens övergripande mäl sammanfettas i regeringens proposition (1987/88:104, bet. 1987/88:KrU2I, rskr. 1987/88:390) med att den skall bevara cxh levandegöra kulturarvet, syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön, främja den lokala kultureUa identiteten, möte hoten mot kulturmiljön samt bidra tiU att öka medvetenheten om estetiska värden cxh historiska sammanhang.
Dessa formuleringar sammanfattar de krav som genereUt stäUs på en god kulturmiljövård. Chefen för Kulturdepartementet har emeUertid tidigare i dag i sin anmälan av frågor om kulturmUjövård cxh av Riksantikvarieämbetets fördjupade anslagsframställning valt att sammanfatte de kulturmUjö-vårdande huvuduppgiftema för den kommande treårsperioden under tre mbriker, nämligen att
- väma om kulmrarvet cxh utveckla den kultureUa identiteten,
- utveckla formema för förvalttiingen av kulturmUjöer och
- medverka i arbetet med en god UvsmUjö.
I korthet svarar dessa uppgifter mot behovet att i samhäUets olika delar öka kunskapema om och försfeelsen för kulturarvet. De understryker cxksä betydelsen av att det nu byggs upp stebUa system för förvaltningen av olika typer av kulturmUjöer och kulturegendomar. För länsstyrelsemas del kan här särskUt nämnas kulturlandskapets långsiktiga förvaltningsfrågor cxh stöd tiU de svenska jordbmksföretegens möjUgheter att upprätthåUa landskapets traditionsinnehåU.
Uppgiftema syftar slutiigen på arbetet med att göra kulturmUjövårdens intressen kända, försfedda och respekterade av dem som deltar i planering-
en av den byggda miljön. Länsstyrelsema svarar för den stetUga kultur- Prop. 1992/93:100
mUjövårdens direkte medverkan i markanvändningsplaneringen. Det behov BU. 14
som nu finns av att göra kraftfuUa investeringar i infrastmktur mnt om i
landet ökar kraven också på en god kulturmUjöplanering. Länsstyrelsema
skaU göra sådana sammanvägningar att exploateringsintressena kan förenas
med vämet om en god kulturmUjö.
I samband med den fördjupade prövningen framförs av flera länsstyrelser att det finns ärenden som lämpar sig att decentraUsera från centrala verk tUl länsstyrelsema. Som exempel nämns uppgifter ftån Riksantikvarieämbetet. Dette förslag Ugger väl i linje med vad chefen för Kulturdepartementet tidigare i cfeg har föredragit om att utveckla kulturmUjövårdens organisation.
Slutsatser
Även denna mycket kortfattede redovisning av kulturmUjövårdens huvuduppgifter iUusb-erar ansvarsområdets bredd och mångfald. Verksaniheten på dette område har tidigare i dag redovisats i sm helhet av chefen för Kulturdepartementet. Uppgiftema måste samtidigt lösas med stöd av en förhåUandevis smal resursbas.
Denna svårighet kan bara bemästras genom en effektiv roU- och ansvarsfördelning mellan kulturmUjövårdens olika parter som i sin tur gör det möjligt att göra de rätte prioriteringarna mellan olika uppgifter.
Regeringens förslag i årets budgetproposition innebär att kulturmUjövårdens organisation utvecklas i denna riktning. Riksantikvarieämbetet skall utveckla de cenU:ala myndighetsfunktionema cxh leda arbetet med att bygga upp kulturmiljövårdens kunskapsunderlag.
Ansvaret för att te ställning i frågor om enskilda kulttirmiljöer och kulturminnen skaU koncentreras tiU länsstyrelsema. Riksantikvarieämbetet ges därför bemyndigande att tiU länsstyrelsema delegera sådana beslut om bidrag till vård av byggnader, fomlämningar cxh landskap som Riksantikvarieämbetet hittiUs har fettet. Länsstyrelsema bör cxksä vara den myndighet som fattar beslut om det nya kulturstöd vid ombyggnad som enUgt kulturministerns förslag bör ersätta de nuvarande tiUäggslånen tiiU kulturhistoriskt värdefuUa byggnader.
Frågoma om kulturmiljövårdens organisationsutveckling kommer att drivas vidare. Bl.a. skaU en särskUd utt-edmng se över stetens uisatser inom museiväsendet. I det sammanhanget kommer cxkså ansvarsfördelningen mellan länsmuseerna cxh länsstyrelsema för kulturmiljövården att tes upp till behandUng. En särskUd utredare har nyUgen presenterat sina förslag om förändrade former för hur den som skaU utföra en arkeologisk undersökning skaU utses. Förslagen innebär att länsstyrelsens ansvar i dette avseende utvecklas avsevärt.
För egen del är jag medveten om de stora förvänöiingar som stäUs på länsstyrelsema att de skaU arbete framsynt och långsiktigt inom kultumtiljövården. Det gäller både det sektorsövergripande arbetet med att åstedkomma en god UvsmUjö och insatsema för värd av byggnader och fomlämningar. Länsstyrelsema är emeUertid som regel mycket stramt
bemannade inom uppgiftsområdet. Det är därför angeläget att länsstyrelserna, när de nu tiUförs nya uppgifter, noga tar tiUvara de möjUgheter som finns för att göra prioriteringar av arbetsinsatser tUI sakområdets fördel. Denna bedömning gäUer även med beaktande av de rationaUseringskrav som ställs på länsstyrelsema i årets budgetförsfeg.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Social omvårdnad
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsemas vericsamhet pä det scxiafe området är inrikted på att främja goda sociala förhåUanden i länet. Målet för arbetsområdet är främst att
- medverka i uppföljningen på nationell nivå liksom att initiera särskilda uppföljningsinsatser i länet mot bakgmnd av de pågående förändringama i kommunema cxh därvid verka för att kommunemas socialtjänst lever upp tiU lagstifmingens bestämmelser och intentioner
- bidra till utvecklingen av metcxler för att mate kvaUtet och effekter av socialtjänstens insatser och utveckUngen av metcxler för konsekvensbeskrivningar
- bevaka den enskildes rättssäkerhet och rätt tUl bistånd
- särskilt uppmärksamma verksamheter som riktar sig tiU de gmpper som är i behov av samhäUets stöd
- inom ramen för länsstyrelsens tillstånds- txh tillsynsansvar enUgt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) verka för att de av riksdagen uppställda alkoholpoUtiska målen uppfyUs.
Resultatbedömning och slutsatser
Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tiUsyns- txh uppföljningsorgan och bidrar därvid till att upplyUa stetens ytterste ansvar för att aUa medborgare ges en gmndläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Tillsynen omfattar även olika institutioner inom socialtjänsten cxh enskUcfe vårdhem.
Vidare ansvarar länsstyrelsen för utredning, ansökan cxh processföring i förvaltningsdomstol i mål om tvångsvård av vuxna missbmkare.
Länsstyrelsen är också tiiUstånds- cxh tiUsynsmyndighet bettäffande alkoholförsäljning enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Ett utvecklingsarbete har påbörjats inom länsstyrelsema både vad gäUer inriktningen mot ökad uppföljnmg cxh utvärdering samt utveckling av metoder och kompetens. I arbetet med metod- cxh kompetensutveckling söker sig länsstyrelsema fram på oUka sätt.
Många kommuner genomför nu omfattande förändringar i sin organisation. De privafe altemativen mom vård och omsorg bUr också aUt flera. Mot denna bakgmnd har länsstyrelsens tiUsyns- cxh uppföljningsarbete
blivit aUt viktigare, liksom information cxh rådgivning tiU kommuner och Prop. 1992/93:100 enskilcfe. Bil. 14
EnskUda tiUsynsärenden, rådgivning, tiUståndsprövning för enskUt drivna hem för värd eUer boende mklusive enskUt driven bamomsorg samt tiU ståndsgivning enUgt LHD har cxkså ökat. E>ette lämnar ett krympande utrymme för att initiera uppföljning cxh utvärdering. Det flnns dcxk en påteglig viljeinriktning pä länsstyrelsema att lägga stöne tonvikt vid uppföljning och utvärdering samt medverka i sektorsövergripande utvecklingsarbete i länen.
För att göra det möjligt för länsstyrelsema att prioritera dette arbete krävs dcxk åtgärder för att frigöra resurser. Regeringen beslutede därför i maj 1992 att tillkalla en särskUd uö-edare (dU. 1992:68) för att göra en analys av fömtsätmingama för och konsekvensema av att tiUståndsgivningen enligt LHD överförs tiU kommunema. Utredaren skaU även utreda om socialnämndema (eUer motsvarande) skaU få det ftiUa ansvaret för utredning cxh ansökan om vård enligt lagen (1988:870) om vård av nussbmkare i vissa faU (LVM). Utredningen bör avslute sitt arbete senast den 1 mars 1993.
UtveckUngen mot den sociala tiUsynens ökade tyngd inom länsstyrelsen tar sig bl.a. uttryck i de förändringar som följer av det nya stetsbidragssystemet. Inom ramen för sitt tillsynsansvar bör länsstyrelsen ges en aktiv roU vid fördelningen av stetsbidrag tiU kommunema för missbmkarvård (xh ungdomsvård samt uppföljning av dess effekter. Vidare har regeringen i en remiss tiU lagrådet rörande ny lag om stöd cxh service tiU vissa funktionshindrade föreslagit att länsstyrelsema bör ges en aktiv tiUsynsroU inom området. Länsstyrelsema bör cxkså enligt förslaget ha vissa servicefunktioner gentemot kommuner, landsting cxh aUmänhet såsom att biträda med råd och information samt främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra samhäUsorgan. För dette fordras att länsstyrelsema tillförs utökade personeUa resurser. Regeringen får anledning att i samband med proposition i ärendet återkomma tiU resursfrågan.
64 Civil beredskap och räddningstjänst
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsen är högste civila totalförsvarsmyndighet på lägre regional nivå.
Följande uppgifter bör ges hög prioritet av länsstyrelsema
- inrikte cxh samordna det civUa försvaret i länet
- främja arbetet med kommunala riskanalyser
- verka för beredskapshänsyn i samhäUsplaneringen
- ge kommunema cxh andra stöd cxh underlag för deras beredskapsförberedelser
- planläggning inom försörjningsområdet
- utöva tiUsyn över den kommunala räddningstjänsten
- svara för räddningstjänst cxh sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
I de särskUcfe rapportema, tiU gmnd för arbetet med den fördjupade anslagsframställningen för 1993/94 - 1994/95, har länsstyrelsema bl.a. redovisat det tvärsektorieUa området civU försvarsberedskap txh räddningstjänst. Avsikten var att länsstyrelserna i en resultetanalys dels skulle ange de resultetmått som ansågs ge den bäste beskrivningen av länsstyrelsemas insatser inom området, dels göra en kvaUtetiv bedömning i syfte att beskriva effekten av gjorcfe insatser i relation tiU insatfe resurser och de mål som länsstyrelsema satt upp för verksamheten.
I de resultetanalyser som inkomnut tiU regeringen har ett genomgående problem för länsstyrelsema varit svårigheten att identifiera lämpUga resultetmått inom området civU försvarsberedskap och räddningstjänst.
Huvuddelen av länsstyrelsema har i sina resultetanalyser därför valt att fokusera intresset kring ett antal kvantitetiva uppgifter samt utifrån dessa göra en allmän bedömning av länets läge vad gäller gäUer civU försvarsberedskap och räddningstjänst. I allmänhet kan de av länsstyrelsema gjorda bedömningama sammanfattas med att man finner uppnådcfe resultetet som godtegbara ställt mot formulerade nationella mål.
De brister som påtalas, både i de särskUda rapportema cxh i de fördjupade anslagsframstälhiingama, är främst av två slag, dels den rådande obalansen mellan uppgifter och resurser, dels kompetensbrister inom området.
Flertalet länsstyrelser konsfeterar att det råder obalans meUan uppgifter och tillgängliga resurser. Dette förhåUande har för flertalet länsstyrelser inneburit att man tvingats tiU nedprioriteringar av vissa tiitioneUa verksamheter i syfte att lösa uppgifter som ålagts dem under senare år och som prioriterats av stetsmaktema. Mycket förenklat kan man uttrycka det som att länsstyrelsema mom den civUa beredskapen prioriterat uppgifter som har att göra med beredskapshänsyn i samhäUsplaneringen framför olika
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 14
planläggningsåtgärder som företegsplanläggning m.m. Inom räddnings- Prop. 1992/93:100 tjänstområdet har den fredsinriktede verksamheten prioriterats. Bil. 14
De nya cxh utökade uppgifter som åvilar länsstyrelsema inom bl.a. fredsräddningstjänstens område gör att några länsstyrelser även tar upp behovet av åtgärder för att förbättra kompetensen.
Länsstyrelsema redovisar dämtöver ett flertal olika förslag i syfte att dels föra över uppgifter från central tUl regional nivä, dels föra över uppgifter som i cfeg åvilar länsstyrelsema tiU kommunema.
Slutsatser
Den nationella inrikmingen av omrädet har behandlats i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. I991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) om totalförsvarets utveckUng t.o.m. budgetåret 1996/97. Där framgår bl.a. att strävan skall vara att risk- cxh beredskapshänsyn tas på ett tidigt stedium i planering cxh samhällsutveckling. Vidare att det är av väsentiig betydelse att medvetenhet om risk- och beredskapsaspekter sprids i samhället.
Den alltmer uttalade betoningen på att redan i planeringsstediet vidte åtgärder i syfte att uppnä ett mer robust samhälle får tiU följd att de civUa beredskapsaspektema och räddningstjänstintressena i aUt större utsträckning bör behandlas i samma sammanhang som länsstyrelsema behandlar frågor om hälsa och säkerhet, försörjning cxh miljö.
Försvarsbeslutet år 1992 betonar vidare att totalförsvarets civila del skall kunna bidra till en betryggande förmåga att motsfe ett överraskande inlett angrepp som kraftsamlas mot vitala funktioner, s.k. strategiskt överfall. Befolkningen skall vid ett väpnat angrepp vämas mot konsekvensema av krigshandlingar genom åtgärder för i försfe hand skydd, räddning, vård samt livsnödvändig försörjning.
Uppgiftema för försvarsmakten skaU vara styrande cxkså för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Stödet till försvarsmakten skall i förste hand inriktas mot ett snabbt cxh säkert genomförande av mobUisering och krigsorganisering.
I det sammanhanget är det viktigt att cxksä påminna om den ambition som 1992 års försvarsbeslut anger - vid sidan av förmågan att motsfe ett s.k. strategiskt överfall - avseende kravet om att efter en högst ettårig återtegningspericxi skall alla väsentiiga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter en snabb mobUisering. Planläggningen för en sådan forcerad återtegnmg kräver ett ökat stöd för bl.a. det militära försvarets planering på försörjningsområdet.
Riksdagens beslut om totalförsvarets utveckling fram tiU och med budgetåret 1996/97 innebar bl.a. att man godkände regeringens inriktnmg vad avser den fortsatte utveckUngen av den kommunala beredskapen, dvs. att ett antal uppgifter främst inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten skall föras över till kommunema. Avsikten är bl.a. att ansvaret för personalförsörjningen av kommunens krigsorganisation i sin heUiet skaU åvila kommunema. Det innebär att de uppgifter som i dag åvUar länsstyrelsema
inom personalförsörjningsomrädet på sikt skaU övertas av kommunema.
66 Regeringens förslag om ett sanUat ansvar hos kommunema för genom- Prop. 1992/93:100 förandet av befolkningsskyddet cxh räddningstjänsten kommer att påverka BU. 14 länsstyrelsens framticfe uppgifter cxh roU. På den regionala nivån blir uppgiftema i stöne utsträckning att utöva tiUsyn cxh uppföljning samt ge stöd tiU den lokala nivån och svara för den aUmänna inriktningen cxh samordningen av beredskapsförberedelsema.
Överföringen av uppgifter och ansvar tiU kommunema kommer att föregås av överläggningar med kommunema om den sfetUga ersättningen för kommunemas nya uppgifter och om tidpunkten för överföringen.
I awaktan på att dessa överläggningar har genomförts och förändringen har lagreglerats åvilar ansvaret för den lokala civUförsvarsorganisationens rekrytering, krigsplacering m.m. aUtjämt länsstyrelsema.
Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:41, bet. 199I/92:FöU5, rskr. 1991/92:79) om samhällets ätgärder mot aUvarUga olyckor har länsstyrelsens roU inom räddningstjänsten förstärkts.
Länsstyrelsema har dämtöver fr.o.m. den 1 juU 1992 även fett tiU uppgift att svara för saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kämteknisk anläggning.
Det är vidare väsentiigt att det vidtas ätgärder för fortsatt metcxlutveckling av riskhanteringen cxh dess tillämpning pä regional och lokal nivå. Riskhanteringen byggs upp genom inventering och analys av befintiiga cxh planerade riskkäUor i kommunema. Den skaU i högre grad än för närvarande kunna ligga tiU gmnd för utformningen cxh dimensioneringen av räddningstjänsten. En målsättning bör vara att riskhanteringen samlat skaU kunna omfatto risker i säväl fred som krig.
Vad avser de förslag länsstyrelsema har länmat när det gäUer överföring av uppgifter frän central tiU regional nivå ses den möjligheten över i samband med att en särskUd uttredare gör en översyn av totalförsvarets ledningsorganisation och myndighetssttkturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, den s.k. LEMO-ufi-edningen (dU. 1991:44).
Länsstyrelsemas krigsorganisationer skaU övas regelbundet. Jag avser att senare föreslå regeringen att fördela medel för dette i stort i enUghet med de av länsstyrelsema redovisade behoven av medel för genomförande av ledningsövningar.
Det är av väsentiig betydelse att arbetet med att te fram lämpliga resultetmått m.m. inom expertomrädet bedrivs skyndsamt och i dialog med berörda centrala myndigheter.
TiU stöd för det arbetet kan nämnas några viktiga resultetkrav som bör ställas på länsstyrelsema
- verka för att samtiiga kommuner i länet genomför riskanalyser,
- tillse att totalförsvarsaspektema beaktas pä ett tidigt stadium i samhällsplaneringen,
- ha en fungerande beredskap för övertegandet av ledningen av räddningstjänsten vid aUvarUga olyckor samt
- kunna krigsorganisera länsstyrelsen inom ett dygn.
67 Den regionala polisverksamheten
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Sammanfattning av slutsatser
- Länsstyrelsemas roU som högste poUsorgan enUgt poUslagen (1984:387) och enligt polisens nya budgetsystem ligger fast.
- Ytterligare befogenheter i fråga om poUsens administration m.m. delegeras tiU länsstyrelsema.
Förslagen redovisas under andra huvudtiteln.
Slutsatser
Länsstyrelsen är enligt poUslagen (1984:387) högste polisorgan i länet. Den ansvarar för polisverksamheten i länet cxh har tiUsyn över den verksamhet som bedrivs av de lokala polismyndighetema.
Närmare föreskrifter om länsstyrelsens uppgifter som högste poUsorgan finns i polisförordningen (1984:730).
Regional polischef är en länspoUsmästare, som tilUka är chef för en av polismyndighetema i länet. Denna modell för den regionala ledningsorganisationen (länspolismästarmtxlellen) infördes efter hand under 1980-talet inom ett antal län. Från och med den 1 juli 1992 tillämpas länspolismästar-mcxlellen i alla län. Länspolismästaren ingår organisatoriskt i den polismyndighet för vilken han eller hon är chef.
Polisverksamheten var inför förra budgetåret föremål för fördjupad prövning. I och med budgetåret 1992/93 tillämpas inom polisen ett nytt budgetsystem som bygger på mål- och resultetstyrnmg samt ramanslag. Huvuddelen av medlen för polisverksamheten anvisas av regeringen över 24 s.k. länsramar, som disponeras av länsstyrelsema (prop. 1991/92:100 bil. 3, bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). Polisverksamheten i länet finansieras i sin helhet över andra huvudtitelns anslag.
Som framgår av vad chefen för Justitiedepartementet tidigare i dag har anfört, följer av det nya budgetsystemet för polisen att länsstyrelsema har huvudansvaret för att genomföra de rationaliseringar som mäste göras pä polisens område med anledning av de besparingar som redovisats i regeringens proposition 1992/93:50 om ätgärder för att stebilisera den svenska ekonomin. För att göra länsstyrelsema ännu bättre mstede i dette avseende kommer vissa ytterligare befogenheter i fräga om polisens organisation och administtation att delegeras tiU länsstyrelsema.
Övriga förvaltningsuppgifter
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema svarar för att verksamheten med förvaltningsuppgifter bedrivs på ett effektivt, rättssäkert och servicemriktet sätt.
68 Resultatbedömning och fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
I en redovisningsstmktur i ansluttung tiU regeringens duektiv tiU länsstyrelsema inför den fördjupade prövningen angavs att begreppet övriga förvalmingsuppgifter omfettar följande uppgifter
- handels- och föreningsregister,
- bUregister,
- körkortsfunktionen,
- vissa ärenden om tUlstånd cxh tUlsyn (bingo, roulettspel, TV-övervakning, mäklare, väktare, stiftelser, elanläggningar, exproprieringar, gravrätt m.m.),
- yrkesmässig trafik,
- medborgarskap,
- förvaltning cxh fördelning av vissa medel, ,
- lönegaranti,
- allmänna val,
- jakt- och viltvård.
Enligt länsstyrelsemas resursredovisningar är drygt 1000 årsarbetskrafter sysselsatte med övriga förvaltningsuppgifter såsom de här har definierats. Därav arbetar ca 320 med bilregistret, ca 145 inom körkortsfunktionen cxh ca 105 med handels- cxh föreningsregistret.
Översyn av många regelsystem som är av betydelse för länsstyrelseverksamheten pågår.
Utbetalning av familjebidrag cxh ersättning för flyktingmottagning sköts inte längre av länsstyrelsen. Beslut finns om en avvecklmg av kilometerskatt cxh fritidsbåtsregistret. Handels- och föreningsregistret förs successivt över tiU Patent- och registreringsverket. Överföringen skaU vara genomförd före utgången av år 1994. Förenklade eUer minskade arbetsuppgifter har beslutets eller kan förväntas i fråga om jakt- cxh viltvårdsärenden, förvärvsprövning vid köp av fastighet, fastighetsförsäljning för AUmänna arvsfondens räkning, fastighetsmäklare, uityg för vigselförrättare, lotteri- och ordningslag m.fl. Nya eUer utökade uppgifter har föreslagits bettåffande tUlsyn av överförmyndare och stiftelser.
EES-avtalet innebär också att nuvarande regelsystem ses över cxh ändras.
Slutsatser
Även frågan om huvudmannaskapet för bU- cxh körkortsregistret har nyUgen uttetts (SOU 1991:14). Någon förändring av den nuvarande organisationen är för närvarande inte aktueU.
Länsstyrelsema bör ägna ökad uppmärksamhet åt tiUståndsgivningen inom den yrkesmässiga trafiken samt åt uppföljningen av lämpUgheten hos dem som fått trafiktUlständ.
RUcsdagen har beslutot att Patent- och registi-eringsverket (PRV) som ny huvudman successivt övertar registreringen av handels- och föreningsregi- stt-en under perioden den I januari 1993 - den 31 december 1994. IntUI dess att tidpunkten för överföringen från en viss länsstyrelse tiU PRV har 69
inttäffat, skaU ansvaret för och det faktiska arbetet med registreringsverksamheten ligga kvar hos respektive länsstyrelse.
Frän cxh med år 1995 kommer registreringsverksamheten vid samtUga länsstyrelser att ha övertegits av PRV. Uppgifter som inte är av registreringskaraktär men ansluter tiU handels- cxh föreningsregistren, såsom beträffande lagen om ekonomiska föreningar, väglagen, anläggningslagen m.fl., berörs inte av att registren förs över tUI PRV. Uppgiften kan klaras genom att länsstyrelsema är direkt uppkopplade tiU PRV:s register.
Målet för övriga förvalmingsuppgifter hos länsstyrelsema är att uppgiftema skaU skötas på ett effektivt sätt. Det innebär att arbetet skaU präglas av kosmadseffektivitet, rättssäkerhet cxh vara serviceinriktet. Genom ett utvecklat teknikstöd bl.a. inom ADB-området kan effektivitetsvinster uppnås. I vissa faU kan myndighetsspecifika systemlösningar vara lämpUga, men i flertalet faU bör ett gemensamt utvecklings- cxh upphandlingssystem för hela länsstyrelseorganisationen vara att föredra. Länsstyrelsemas måluppfyllelse inom området effektiv förvaltning kommer ständigt att prövas i förhällande tiU vad andra myndigheter, organisationer m.fl. kan erbjuda i fråga om effektivitet. För att länsstyrelsema på bäsfe sätt skaU klara ändrade eller nya uppgifter bör generaUstkompetensen stärkas och arbetsrotetionen utvecklas.
Det är vidare av väsentiig betydelse att jämförbarheten mellan de olika länsstyrelsemas resurs- cxh resultetredovisningar utvecklas. Resultetmått på dette område bör bl.a. vara handläggningstider och tillgänglighet.
Arbetet med reformering av länsstyrelsemas regler har medfört en begränsning av antalet regler. Mycket återstår dock att göra både beträffande antalet men också i fråga om presentetionen och utformningen av reglema.
Många regler riktede tiU allmänheten kan avvaras. De som verkligen behövs skaU utformas kortfattet, konekt cxh begripUgt. Regeringen har uppdragit åt Länsstyrelsen i Gotiands län att genom särskilda ätgärder stödja länsstyrelsemas arbete med regelreformeringen.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Organisation m.m.
Sammanfattning av slutsatser
- Det ankommer på respektive länsstyrelse att avgöra på vUket sätt den inre organisationen skaU utformas för att tiUgcxiose kravet både på tyngd i organisationen för länsexpertema och en effektiv organisation som främjar ett tvärsektorieUt arbetssätt.
- Det bör ankomma på regeringen att beslute om vilka länsexpert-funktioner som skaU finnas.
Resultatbedömning och fördjupad prövmng
Beslutet om den samordnade länsförvaltiiingen, som trädde i kraft den 1 juU 1991, innebar att länsstyrelsema i Ukhet med andra myndigheter skuUe
70
ha stor frihet att själva organisera sin verksamhet. Regeringens inflytande Prop. 1992/93:100 över den inre organisationen begränsades tiU att avse de s.k. länsexpert- Bil. 14 funktionema. Motivet för dessa är att länsstyrelsen skaU ges goda fömtsätmmgar att fullgöra sina uppgifter att se tiU att nationeUt faststallcfe mäl genomförs txh att - dä utrymme cxh behov finns - göra regionalt betingade avvägningar. För att länsstyrelsen skaU kunna fullgöra dessa uppgifter och samtidigt vara ett effektivt organ för uppföljnmg, utvärdering txh tiUsyn krävs en god cxh allsidig kompetens. Regeringen har därför i länsstyrelseinstmktionen angett att det för tolv särskUt angivna sakområden skall finnas särskUt utsedda ledande tjänstemän, s.k. länsexperter. Det är viktigt att länsexpertema har erforderlig sakkunskap och gocfe personliga egenskaper för att pä ett bra sätt företräda sitt sakområde inom länsstyrelsen och i länet. Tillsätming av länsexperter sker därför enligt föreskrift i länsstyrelseinstmktionen i samverkan mellan länsstyrelsen och berört centralt verk.
När det gäller den inre organisationen angavs i propositionen (prop. 1988/89:154 sid. 36) att en länsexpert bör ha ett odelat ansvar för sitt sakområde. En organisation där en länsexpert gavs ett chefsansvar för en annan länsexpert var därför uite lämplig.
En genomgång av vilken inre organisation länsstyrelsema har valt, visar att de fleste har behålUt en platt organisation med ett stort antal organisatoriska enheter, de fleste med en länsexpert som chef. Ganska mänga länsstyrelser har valt att gmppera enhetema i block med olika grader av främst administrativ samverkan. I några fall finns en organisation med stöne avdelningar, som mnehåller flera expertfunktioner. En länsstyrelse, den i Södermanlands län, har valt att bUda fyra tvärsektoriella enheter, med enhetschefer som inte samtidigt är länsexperter. Varje enhet har ett huvuduppdrag och en primär kund- eUer målgmpp. Tvärs över enhetsstmkturen verkar länsexpertfunktionema.
Slutsatser
De motiv som låg bakom konstmktionen av mcxleUen med länsexperter är enligt nun mening aUtjämt gUtiga. Det är mycket viktigt att de olika sakområdena är företrädcfe med tillräcklig tyngd inom länsstyrelsema. Samtidigt är, som jag tidigare har framhåUit, det tvärsektorieUa arbetssättet gmndläggande för länsstyrelseorgsuusationen.
Propositionsuttalandena om länsexpertemas ställning har ibland uppfet-tets som en betydande restriktion av den organisatoriska friheten. Jag viU därför klargöra, att det mte finns några hinder för t.ex. en sådan organisation som den hos Länsstyrelsen i Södermanlands län. EnUgt min bedömning främjar en sädan organisation länsstyrelsens tvärsektorieUa arbetssätt under fömtsättning att länsexpertema ges erforderlig tyngd i organisationen. Den ger t.ex. goda möjUgheter för flera expertfunktioner att delte i beredningen av oUka frågor på ett tidigt stedium. Jag viU heUer inte uteslute sådana organisatoriska lösningar som innebär att en länsexpert i linjeorganisationen ges ett chefsansvar för ett blcxk eUer en avdelning där även andra länsexperter ingår. Även sädana mcxleUer fömtsätter dcxk att samtUga länsexperter när det gäUer sakfrågorna på respektive område har ett
ansvar dUekt under länsstyrelsens ledning. Det ankommer säledes pä respektive länsstyrelse att avgöra på vUket sätt den inre organisationen skall utformas för att både tUlgcxlose kravet på tyngd i organisationen för länsexpertema och en effektiv organisation som främjar ett tvärsektorieUt arbetssätt.
Frågan har väckts om ytterligare länsexpertfiinktioner skaU inrättas, när nya arbetsuppgifter tillförs länsstyrelsema. Exempelvis finns ett förslag om länsexpert för konkunensfrämjandet. Även i samband med att länsstyrelsema skaU överte de kvarvarande uppgiftema på bostedsfinansieringsomrä-det från länsbostedsnämndema, kan frägan om ytterligare länsexperter komma upp. Det finns enligt min mening inga hinder mot att ytterUgare länsexpertfunktioner inrättas, eftersom dette inte innebär onödiga läsnmgar för den inre organisationen. Det bör i fortsättningen ankomma pä regeringen att beslute om dette.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Administrativ samverkan
Sammanfattning av slutsatser
Länsstyrelsema bör
- när de själva bedömer det vara ändamålsenligt delte i administrativ samverkan med stetiiga myndigheter, kommuner, landsting m.fl.
- samverka med varandra för att klara rationaUseringskraven cxh ändå bibehålla och utveckla tillgången tiU speciaUsticompetens inom oUka sakområden.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Av Stetskontorets sammanställning av samtUga länsstyrelsers resursredovisningar framgår att drygt 600 årsarbetskrafter har i uppgift att arbete med administt-ativ samverkan. EnUgt länsstyrelseinsttruktionen svarar länsstyrelsen för administrativ samverkan inom stetsförvalmingen.
Begreppet administrativ samverkan omfettar skUda funktioner. Exempelvis säljer fiera länsstyrelser lokalvårdstjänster tiU annan offentUg verksamhet. Andra exempel är att länsstyrelsen är huvudman för telefonväxel som cxksä betjänar andra myndigheter eUer att länsstyrelser erbjuder repro- cxh vaktmästeritjänster. Ett exempel på samarbete över sektorsgränsema är det s.k. Sambmksprojektet. Det innebär att stet, kommuner och landsting samarbetar mom verksamheter som hittiUs skötts av varje enskUd sektor för sig. Samarbetet avser i huvudsak gemensam upphandling av varor cxh tjänster. Länsstyrelsema är cxkså huvudmän för samordnad personalutbUdning i länet (SAMPU).
På många håU har länsstyrelsema awecklat lokalvård i egen regi. Andra har påbörjat en sådan aweckUng. I vissa län har SAMPU-verksamheten avvecklats medan den på andra håU drivs aktivt cxh fungerar väl. Sam-bmksprojekten bedrivs med växlande intensitet i länen. Regeringen har
72
uppdragit åt Stetskontoret och samtUga länsstyrelser att stödja de lokala Prop. 1992/93:100 sambmksaktörema sä att dessa fr.o.m. den I juh 1992 skuUe finna en väl Bil. 14 fungerande form för samverkan såväl lokalt cxh regionalt som på riksnivå. Stetskontoret har redovisat uppdraget i en promemoria. Målet att sam-bmksmcxlellen skuUe firma sin form i samtUga län bedömdes cfe vara uppnått.
Slutsatser
En gemensam upphandling i konkunens om varor cxh tjänster minskar kostnadema för den enskUda organisationen. Vid EES-avtalets ikraftträdande kan en sådan upphandling, främst i gränsregioner, medföra betydande kostnadsminskningar. Det är därför angeläget att länsstyrelsema noga överväger vilka vinster som kan göras vid deltegande i projekt som Sambmk. På samma sätt bör gemensamma kompetensutvecklingsinsatser väljas när så är lämpligt. Ett exempel på dette är Europakompetensen. Länsstyrelsema har cxkså ett särskilt ansvar för att föra ut information i länet om innebörden av ett EG-medlemskap.
Någon skyldighet för länsstyrelsema att svara för att projekt som Sambmk och SAMPU vidmakthålls i sin nuvarande form finns dock inte. Hur en administrativ samverkan bäst skaU ordnas måste bedömas utifrån lokala förhållanden cxh myndighetens behov. Verksamheten skaU bära sina egna kostnader. Om den varken är av tUlfällig natur eller av mindre omfettning får den endast bedrivas av myndigheten med stöd av ett bemyndigande.
Överskottskapacitet på det adminsitrativa området (lokalvård, telefonväxel, repro- och vaktmästeri, m.m.) kan säljas tiU andra myndigheter inom ramen för avgiftsförordningen (1992:191).
Vad jag nu har sagt innebär att den särskUcfe föreskriften om att länsstyrelsen skaU svara för adnunistrativ samverkan inom stetsförvalmingen slopas.
En ökad samverkan över länsgränsema behövs cxkså. En sådan samverkan är viktig i enskUda fiågor men det kan cxkså vara ett sätt för länsstyrelsema att klara rationaUseringskravet cxh äncfe bibehåUa cxh utveckla tillgången tiU specialistkompetens inom olika sakområden. Genom samverkan kan tjänster köpas och säljas meUan länsstyrelsema. Det innebär att det slutiiga beslutet cxh ansvaret för vericsamheten behåUs av den enskUcfe länsstyrelsen. Samtidigt kan den erforderUga kompetensen på ett särskUt område upprätthållas genom att tjänstemän placerade vid några få länsstyrelser anUtes av övriga länsstyrelser.
73
Resurs- och anslagsfrågor
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Resurser:
Ramansfeg budgetåret 1993/94 1 693 900 000 kr
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den mcxleU som bör tiUämpas. Länsstyrelsema kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modeU. Varje länsstyrelse kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under respektive rampost under dette anslag förs tiU dessa konton.
Chefen för Finansdepartementet har cxkså redovisat att samfliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94 skaU finansiera sina investeringar i anläggningstiUgångar för förvaltningsändamål genom län i Riksgäldskontoret. Dette innebär att varje länsstyrelse i regleringsbrev kommer att tilldelas en låneram, som avser den totala skulden som länsstyrelsen får ikläda sig. I samband med övergången tiU den nya lånemodeUen, kommer tidigare lämnade engångsanvisningar med återbetalningsskyldighet (t.ex. för finansiering av telefonväxlar cxh ADB-utmstning) och lån hos Stetskontoret för ADB-investeringar att konverteras tiU lån i Riksgäldskontoret.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekosmadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stotshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Fmansdepartementet (bUaga I, Stotsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU länsstyrelsemas disposition kommer slutUgt fastställas enUgt de redovisade riktiinjema cxh kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
Jag går nu över tiU att behandla mina anslagsberäkningar i övrigt för länsstyrelsema.
För verksaniheten vid länsstyrelsema har jag utgått från det nuvarande anslagsbeloppet exklusive engångsanvisningar och gjort en pris- cxh löneomräkning av detto belopp. Därefter har jag beräknat en besparing pä anslaget med 83 mUjoner kronor. Besparingsbeloppet består av följande delar.
Riksdagen har nyligen (prop. 1992/93:27, bet. 1992/93:LU10, rskr. 1992/93:75) beslufet att ansvaret för handels- och föreningsregistren skaU föras över frän länsstyrelsema tiU Patent- cxh registreringsverket. Överföringen kommer att ske succ:essivt enUgt en plan som regeringen har beslutot om. För budgetåret 1993/94 iimebär överföringen att ansfegsnivån för länsstyrelsema minskas med 21 mUjoner kronor. Planen mnebär vidare en ytterUgare minskning av anslagsnivån med 19 nuljoner kronor för budgetåret 1994/95.
74
Riksdagen har också nyUgen (prop. 1992/93:124, bet. I992/93:SkUI3, Prop. 1992/93:100 rskr. 1992/93:147) beslutot om ändringar i fccjfawmmgen av d/«eWrivmi BU. 14 fordon. Ändringama innebär minskade arbetsuppgifter för länsstyrelserna. Dette medför att anslagsnivän kan minskas med 14 mUjoner kronor.
Inom lantbruksfunktionen medför förändringar på rådgivningsområdet att ansfegsnivån kan minskas med 8 mUjoner kronor. Rädgivningsutred-ningens betänkande (SOU 1992:99) Rådgivning inom jordbmket och ttädgårdsnäringen bereds för närvarande inom regeringskansUet. Regeringen avser att återkomma tiU frågan under våren 1993. ÄtskilUga länsstyrelser har fört fram förslag om att den särskUda delramen för lantbmksverksamheten skaU slopas. Jag är inte beredd att nu biträcfe dessa förslag.
Liksom för övriga förvaltningsmyndigheter bör ett aUmänt ratiortaliseringskrav ställas på länsstyrelsema. Ansfegsnivån bör därför minskas med 2 prcxent. Dette innnebär en anslagsminskning med 31 mUjoner kronor.
För innevarande budgetår finns under anslaget 32,8 mUjoner kronor uppförda pä en särskild rampost för utvecklingsåtgärder och gemensamma ändamål. Stöne delen av beloppet, 17,5 mUjoner kronor, har använts för utvecklingsåtgärder inom det ekonomiadministrativa området. Jag förväntar mig att länsstyrelsema inom ramen för sina ordmarie resurser fortsätter dette utvecklingsarbete under budgetåret 1993/94. Jag räknar med att återsfeende 9 miljoner kronor av besparingsbeloppet får feckas genom en nedräkning av denna rampost. I övrigt räknar jag med att stöne delen av denna rampost under budgetåret 1993/94 måste användas för att finansiera engångsanvisningar som bidrag tiU att fecka awecklingskosmader hos länsstyrelsema. Jag gör nämUgen den bedömningen att de nyss redovisade minskningarna av arbetsuppgifter cxh anslag kan lecfe tiU uppsägning av personal inom länsstyrelsema.
För innevarande budgetår finns under anslaget 2,1 miljoner kronor uppförda på en särskild rampost för att fecka kosöiader för awecklingen av Länsstyrelsemas organisationsnämnd (LON). Jag har tidigare redovisat verksamheten inom Utvecklingsgmppen för länsstyrelsefrågor. Motsvarande verksamhet bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 bedrivas inom ramen för CivUdepartementets verksamhet. För att finansiera denna verksamhet har jag tidigare beräknat en ökning av anslaget A 1. Civildepartementet med 2,5 mUjoner kronor. Denna ökning motsvaras av en minskning av länsstyrelseanslaget med 2,5 mUjoner kronor, dvs. i huvudsak bortfaUet av den särskUda ramposten för LON.
Länsstyrelsen är utbetalningsmyndighet i ärenden om statlig lönegaranti vid konkurs. Antalet konkurser Ugger fortfarande på en hög nivå. För innevarande budgetår har 6 miljoner kronor stäUts tiU länsstyrelsemas förfogande ur lönegarantifonden för att de skaU upprätthåUa en god service mot enskUda i dessa ärenden. Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag föreslagit att 12 mUjoner kronor stäUs tiU länsstyrelsernas förfogande ur lönegarantifonden för budgetåret 1993/94.
Det ankommer på regeringen att beslufe om anslagets fördelning meUan länsstyrelsema. För riksdagens kännedom och för att underlätta länsstyrel semas verksamhetsplanering redovisar jag i det följande den fördelning 75 somjag - om riksdagen godtar medelsberäkningen under anslaget - senare
avser föreslå regeringen att besluto om. Jag har engångsvis inom ramen Prop. 1992/93:100 för anslaget beräknat medel för ledningsövningar cxh awecklingskost- BU. 14 nåder. De ytterligare awecklingskosmader som kan bU aktueUa fär länsstyrelsema fecka inom sina egna ramar. Genom anslagskrediten har de möjlighet att fördela finansieringen över flera budgetår. EventueUa avvecklingskostnader på lantbmksområdet fär feckas inom delramen för lantbmk.
Jag vill slutUgen erinra om ätt regeringen senare fär anledning att återkomma tiU resursfrågorna i samband med behandlingen av frågan om överföring av uppgifter på bostodsfinansieringsområdet från länsbostods-nämndema tiU länsstyrelsema.
76 Prop. 1992/93:100 BU. 14
r~OvrovoinQ-—ifSvoo .—I o ov .—I
Tj. ts H —I ro o m _ro-ooc3vov-*vo ■
fS «S — -H -<
to '2
o S
.—1 .—I o o vo Tt (S _ H CS -
,. __ov(S~ooinro
_w. OvOvf»'—I"—iVOOOOvO
Ovvo-vocS—iVOOvOtCS
- - cs ro »-I
in m
in
CO
cSroinQ-
VO ts
vo r-
Ov 00
voinm—looroo-* rmmtminvoro
OvroooOvTj-OvcovomvOcOOrooooovOv-"* ~voovöts-esrsinror~voovoor-vo
OvOvvöoovÄTtTj-fCSOVTfOtSO-*
S
r- m r- oo
in(S:3-Ti-Q
•rt
s
Ttr~-inTfoo—ifS-
00—lOvOvOOvmtScOOtSroOvovooomvoOOro
cS'-HTtTtcorocoinTfovinovr~csovTtTrininvoin
r~ ts
ro vo vo 00
oo — -vointov-mcs r~csino-fstsoovTrroQ minrorcsovorom—
inTj-invomvom-
Sov - m cs ■3-Ov TT ro Q o
J4
ro-Ov-HTj-vo--tSroin _00v£iv0O'v0-00tSOvr~
Trvovo-*tsO'>tovTtovvocs covoo\ininvovot~Tl-inoovooooor-iTj-
ts in t~
00 m Tt -- v.. ____
vo t> rt ro Ov cs fN
inTtm—'froOTtvoro cinintminroTrvo
ovr~0\csinTf\o-ooovfot-~-oom-r~csovcs -tsvoootor~voTrmOvor~-*vooocsvDroTi-m
Ti-
■
S-VOrOtSrOrOOVT*—ioooOT*-CSr~OvOTi-roTrvoOinot-~invovoinvov£it-inr-oo
:S
'N
3
ra lä :0 .i a :i3 C 2 K U :< C > O
77
Hemsfellan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslär rikscfegen att
1. godkänna den inriktning av länsstyrelsemas verksamhet som jag förordat under mbriken Slutsatser i respektive avsnitt,
2. tiU Länsstyrebema m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på I 693 900 000 kr.
78
Kammarkollegiet' Prop. 1992/93:100
BU. 14 KammarkoUegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handfegga ftågor om sfetUg cxh kyrkUg egendom samt rikets indelning. Vidare har koUegiet tiU uppgift att i vissa ärenden bevaka sfetens rätt och aUmänna mtressen, svara för medels- och fondförvaltning samt ge admiiustrativ service tiU små och medelstora myndigheter. KoUegiet fuUgör kansUgöromål för Kyrkofondens styrelse, Fideikommissnämn-den. Ansvarsnämnden för biskopar, Resegarantinämnden samt Sfetens fond för fukt- och mögelskador.
KammarkoUegiets verksamhet finansieras dels med ansfeg, dels med avgifter. Den anslagsfinansierade verksamheten består av handfeggning av mål och ärenden som myndigheten volymmässigt inte kan påverka. Den avgiftsfinansierade verksaniheten omfattar bl.a. fondförvalttiing och administrativ service tiU olUca myndigheter och är efterfrågestyrd. KammarkoUegiets inkomster var budgetåret 1991/92 ca 37 mUjoner kronor.
KammarkoUegiet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Mot bakgmnd av slutsatsema i resultetanalysen och de bedömningar som koUegiet kunnat göra i sin omvärlds-orienterade framtidsanalys har KammarkoUegiet redovisat en strategi för myndigheten med sUcte på framtida arbetsuppgifter samt verksamhetsidé och verksamhetsmål. EnUgt koUegiet bör myndigheten svara för myndighetsutövning inom specifika områden, företräcfe steten och andra allmänna intressen i mål och ärenden, svara för fondförvaltning samt StetUg aktie- och lånehantering och bisfe andra myndigheter med service inom det juridiska samt ekonomi- och personafedministrativa onuådet. KoUegiet har föresfegit bl.a. en ny anslagskonstmktion. EnUgt koUegiet bör verksamhet som avser myndighetsuppgifter finansieras över ett ramanslag. Den avgiftsfinansierade verksamheten med fondförvaltning, administrativ service, bevakning av Allmänna arvsfondens rätt etc. bör redovisas över ett 1 000-kronorsanslag. Jag tiUstyrker koUegiets förslag om ny anslagskonstruktion och disponerar mitt anförande i det följande enUgt den stmkturen.
B 2. Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter
1991/92 Utgift 18 408 605
1992/93 Anslag 19 689 000
1993/94 Förslag 19 100 000
Från anslaget finansieras KammarkoUegiets myndighetsuppgifter, som avser bl.a. frågor om stetUg och kyrkUg egendom, rikets indehiing samt i vissa faU bevakning av stetens rätt och andra allmänna inttessen.
79 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Övergripande mål
För den kommande treårspericxlen skaU de övergrip)ande målen för verksamheten med myndighetsuppgifter vara konsekvent rättstiUämpning, snabb cxh konekt handläggning samt en lämplig awägning av resursinsatser.
Under verksamhetsperioden skaU koUegiet - i de ärendegmpper där kollegiet själv kan styra verksamhetens omfattning - inrikte insatsema pä ärenden som har särskUd betydelse från allmän synpunkt eUer är av principieU betydelse. Ärenden där koUegiet inte själv kan styra tUlströmningen skaU handläggas snabbt cxh omloppstiden tiU den del den är beroende av koUegiets åtgärder bör normalt inte överstiga tte månader.
Resurser: Ramanslag 1993/94 19 100 000 kr
Planeringsram:
1993/94
19 100 000 kr
1994/95
19 IOO 000 kr
1995/96
19 IOO 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
KammarkoUegiet har i sin fördjupade anslagsframstäUning redovisat ett genomgripande förändringsarbete inom verksamhetsområdet myndighetsutövning txh visar, enligt min mening, att verksaniheten numera bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som funnits uppsatte har nåtts. KammarkoUegiet har redovisat kosmader för oUka delområden cxh föreslagit skilda åtgärder säsom förenklade admmistrativa mtiner, teknisk UtveckUng och utveckUng av ekonomiadministrativa system som bör lecfe till en ökad produktivitet. Jag bedömer att de redovisade åtgärdema kommer att leda tiU ett bättre resursumyttjande.
Slutsatser
Mot bakgmnd av den fördjupade prövningen som jag har gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
De övergripande målen för Kammarkollegiets verksamhet med myndighetsuppgifter skall vara konsekvent rättstiUämpning, snabb och konekt handläggning samt en lämplig awägning av resursinsatser. Det är viktigt att KammarkoUegiet fuUföljer sitt reform- och utvecklingsarbete som koUegiet redovisat i den fördjupade anslagsframstälhiingen.
KammarkoUegiets roU på det vattenrättsliga området förändras fr.o.m. den 1 januari 1994. MöjUgheten att ompröva viUkoren för äldre vatten-
80
företeg tiU förmån för aUmänna intressen vidgas avsevärt. Ansökan om Prop. 1992/93:100 omprövning skall göras av KammarkoUegiet som också har att föra talan. Bil. 14 Enligt min bedömning är det angeläget att Kammarkollegiet i förste hand ägnar uppmärksamhet åt vattenföreteg som har särskUd betydelse från allmän synpunkt eUer är av principiellt intresse. KoUegiet bör vidare disponera sina resurser sä att korte handläggningstider uppnås inom de verksamhetsgrenar där kollegiet inte själv kan påverka volymema. TiU den del kollegiet kan påverka omloppstiden bör denna normalt inte överstiga tre månader. I de faU koUegiet i sin prövrung är beroende av andra myndigheter, institutioner eller enskilda rättssubjekt skaU koUegiet genom en aktiv ärendehandläggning och bevakning minimera handläggningstidema.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot denna bakgmnd beräknats till 19,1 mUjoner kronor per budgetår. Under anslaget har jag även beräknat kosmader för Ansvarsnämnden för biskopar och Resegarantinämnden (50 000 kr). Vidare har jag beräknat 300 000 kr för utt-edningar i indelningsärenden.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tUlämpas. Kammarkollegiet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna mcxlell. KammarkoUegiet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i RUcsgäldskontoret (RGK) cxh medlen under anslaget Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter förs tiU detfe konto.
Anslaget för KammarkoUegiets myndighetsuppgifter har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansiereringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att StäUas tiU Kammarkollegiets disposition kommer slutiigt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten inom KammarkoUegiet: Myndighetsuppgifter skaU vara i enUghet med vad jag har förorcfet i avsnittet Slutsatser,
2. tiU Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på 19 100 000 kr.
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14
B 3. Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet Nytt anslag (försfeg) 1 000
Under anslaget redovisas kostnader för medels- och fondförvaltning, administrativ service tiU andra myndigheter, bevakning av AUmänna arvsfondens rätt m.m. Kostnadema för verksamheten betalas med avgifter enligt principen om fuU kosmadsfeckning.
Kammarkollegiet, som har kvaUficerad juridisk kompetens, har föreslagit att myndighetens stödverksamhet inom det administrativa området skall utökas till att avse även det juridiska området. Vidare har kollegiet föreslagit att vissa serviceuppgifter, som Kammarkollegiet har utfört åt andra myndigheter, avgiftsbeläggs. Det gäUer t.ex. bevakning cxh inkasso av andra myndigheters fordringar samt uttedningar pä begäran av stetUg eller kyrklig myndighet om fastighetsrättsliga förhållanden.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Kapitalförvaltningen skall bedrivas med inrikming på att tillgodose kundens krav på god avkasming cxh värdebeständighet samt god redovisning cxh information.
Serviceverksamheten skaU bedrivas så att den ger främst små cxh medelstora myndigheter tillgång till god kompetens i administrativa cxh juridiska frågor.
Aweckling av dödsbon, som har tUlfaUit Allmänna arvsfonden, skall ske i syfte att tillföra fonden så stort kapital som möjligt.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Under de senaste åren har inom verksamhetsområdet kapitalförvaltning bedrivits ett genomgripande förnyelsearbete. Placerings- och redovisningsfunktionerna har förstärkts cxh blivit mer professionella. ADB-system som avsevärt förbättrar möjlighetema tiill uppföljning och analys har införts. Kosmadema för förstärkningen av förvalttungen cxh den utökade servicen till kundema har hålUts inom principen oförändrad taxenivå. Vid en marknadsjämförelse framstår förvaltningens prissätttiing som mycket attraktiv.
Kammarkollegiet har sedan flera år tUlbaka en väl utbyggd funktion som bistår små cxh medelstora myndigheter med adnunistrativt stöd. Dessa myndigheter saknar ofte resurser för att bygga upp egna specialistftink-tioner mom det administrativa området cxh kan också ha svårt att effektivt nyttja det utbud som finns på den private marknaden. Efterfrågan på denna typ av service bedöms som fortsatt gcxl.
82
Slutsatser Prop. 1992/93:100
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag (bUaga 8) anmält principema för stöd tiU myndigheter. Som jag tidigare nämnt har koUegiet en väl fungerande administrativ stödverksamhet tiU små och medelstora myndigheter som inte har specialistkompetens inom den egna organisationen. Denna myndighetsgmpp har i vissa faU även behov av juridiskt stöd. Kammarkollegiet kan erbjuda stöd rörande bl.a. fordringsbevakning, aUmän konttaktsrätt och förvaltaingsrätt. EnUgt min bedömning har Kammarkollegiets administrativa stöd tiU små och medelstora myndigheter en lämplig inrikming cxh bör kompletteras med stöd på det juridiska området. En utbyggd stödverksamhet mom det rättsliga området bör ges en sådan profil att avgränsningsproblem gentemot andra myndigheters verksamhet mte uppkommer.
Chefen för Försvarsdepartementet har denna dag (bUaga 5) anmält att Försvarets civilförvalttiing (FCF) skall läggas ned den 30 juni 1994 och att delar av FCF:s juridiska enhet senast nämnda dag skaU inordnas i Kammarkollegiet. Det gäller främst den skaderegleringsverksamhet som bedrivs enligt förordnmgen (FFS 1991:10) om skadereglering inom försvarsmakten m.m. cxh trafikskadelagen (1975:1410). Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag (bilaga I, Sfetsbudgeten cxh särskilcfe frågor, avsnitt 2.6) redovisat sina förslag rörande risk- och skadehanteringen i stetiig verksamhet cxh därvid föresfegit att varje myndighet själv skaU få välja system för sin riskfinansiering. Varje myndighet skall dessutom vara skyldig att genomföra riskanalyser. Ansvaret för stöd i myndighetemas arbete med risk-och skadehantering föreslås läggas på Kammarkollegiet. Det bör därvid ankomma på Kammarkollegiet att utarbete allmänna råd för myndighetema i dette arbete. KoUegiets stödjande arbete bör påbörjas under budgetåret 1993/94. Vidare föreslås att alla anställda och uppdragsfegare hos sfeten skaU få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Chefema för Försvars- och Finansdepartementen har samrått med mig beträffande den föreslagna organisatoriska lösningen. Jag anser att den försäkringsliknande verksamheten har åtskiUiga beröringspunkter med den ekononusk/juridiska vericsamhet som Kammarkollegiet bedriver. I prop. 1991/92:100 bil.l anges att en effektivisering av stetUga myndigheters fordringsbevakning bör genomföras. AvsUcten är att myndighetema skaU ges ett ökat ansvar att själva bevaka och driva in fordringar. Regeringen förbereder för närvarande en förordning rörande fordringsbevakning som bl.a. kommer att reglera myndighetemas möjUghet att anUto KammarkoUegiet för stöd i detto avseende. I den juridiska verksaniheten vid FCF ingår bl.a. bevakning cxh indrivning av fordringar för vissa försvarsmyndigheter. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare i dag förslagit att myndigheten Försvarsmakten mte i egen regi behöver bedriva verksamhet med bevakning cxh indrivning av sina fordringar. Tjänsten bör i stäUet på gmndval av ett långsiktigt avtal kunna köpas av KammarkoUegiet. EnUgt min bedömning kan Kammarkollegiet erbjuda en gcxl mUjö för den verksamhet som FCF bedriver på skadereglerings- cxh fordringsbevakningsom-rådet. Jag instämmer i chefemas för Försvars- och Finansdepartementen förslag att FCF:s verksamhet i de delar jag berört senast den 30 juni 1994
skall inordnas i Kammarkollegiet. Verksamheten bör även i fortsätmingen Prop. 1992/93:100 vara lokaliserad i Karlstad. Beträffande vissa organisatoriska frågor åter- Bil. 14 kommer jag till regeringen.
Kammarkollegiet har föreslagit att vissa tjänster som myndigheten utför åt andra myndigheter txh som är av servicekaraktär fär avgiftsbeläggas. Det gäller till exempel bevakning av andra myndigheters fordringar cxh fastighetsrättsliga utredningar. Antalet ärenden rörande fastighetsrättsUga utredningar förväntas under budgetåret 1992/93 bli relativt stort som en följd av bl.a. bolagiseringen av Domänverket. Efterfrågad information om fastighetsrättsliga förhållanden kan i många faU hämtas ur material som finns på Kammarkollegiet men räcker inte dette måste informationen numera hämtas ur arkiv som förvaras i Riksarkivet. Tjänsten har varit en myndighetsuppgift på Kammarkollegiet cxh den har därmed utförts utan kosmad för den som begärt utredningen. I cxh med att de äldre delama av Kammarkollegiets arkiv numera flyttets över tiU Riksarkivet är det inte lika naturligt att uppgiften är en myndighetsuppgift för kollegiet. KammarkoUegiets kostaader för dessa arldvutredningar kan komma att bli oskäligt stora och leda tiU att annan angelägen verksamhet vid myndigheten måste prioriteras ned. Jag anser därför att uppgiften att utföra fastighetsrättsUga arkivutredningar bör avgiftsbeläggas. Gmndema för förslaget att te ut avgifter är i övrigt att den som beslutar om en åtgärd också skaU svara för kostnadema för den. Jag föreslår att Kammarkollegiet bemyndigas att beslute om avgiftens storlek och att Kammarkollegiet fär disponera inkomstema från verksamheten. Regeringen bör inhämte riksdagens bemyndigande att avgiftsbelägga servicetjänster som Kammarkollegiet utför åt andra och meddela föreskrifter om dette i enlighet med vad jag nu anfört.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1, bemyndiga regeringen att beslute föreskrifter om avgifter för servicetjänster i enUghet med vad jag förorcfet i det föregående samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddefe bestämmelser om sådana avgifter,
2, gocUcänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom KammarkoUegiet: Uppdragsverksamhet skaU vara i enUghet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
3, tiU Kamnmrkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
84
c. Trossamfund m.m.
Stetsbidrag tiiU trossamfund, tiU ekumenisk verksamhet och tiU resteurering av äldre domkyrkor m.m. anvisas budgetåret 1992/93 under ansfegen C I. Stöd tiU trossamfund m.m. och C 2. Bidrag tUI åtempp-byggnaden av Katarina kyrka. Sisöiänmda ansfeg är ett engångsansfeg för budgetåret 1992/93.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
C 1. Stöd till trossamfund m.m.
1991/92 UtgUit 71 122 000' Reservation
1992/93 Ansfeg 92 007 OOO" 1993/94 Försfeg 70 000 000
745 529'
' Anslagen G 1. Bidrag till ttossamfund, G 2. Bidrag till ekumenisk verksainhet och G 3. Bidrag till restaurering av äldre dorakyrkor m.m.
Varav 20 000 000 kr engångsanvisning for att stimulera sysselsättningen.
Beräknad ändring 1993/94
1992/93
Föredraganden
Verksamhetsbidrag
Lokalbidrag
UtbUdningsbidrag
TUI regeringens disposition
Sumina
52 260 000 34 486 000
2 080 000
3 181000
92 007 000
- 22 006 000 '
I 000 -22 007 000
' Varav 20 000 000 kr bortfall av engångsanvisning.
Från ansfeget betafes stetsbidrag tiU andra trossamfund än Svenska kyrkan för reUgiös verksainhet (verksamhetsbidrag), lokaler för sädan verksamhet (lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbUdningsbidrag). Föreskrifter om dessa stetsbidrag finns i förordnmgen (1989:271, ändrad 1989:688 och 786) om stetsbidrag tiU andra b-ossam-ftmd än Svenska kyrkan. I förordningen anges vilka trossamfund som har bedömts vara berättigade tiU stetsbidrag enUgt de gmnder som riksdagen har beslutet (prop. 1988/89:100 bU. 15, bet. 1988/89:KrU10, rskr. 1988/89:111) och tiU vUka utbUdnuigar bidrag får bevUjas. UrspmngUgen betafedes stetsbidrag endast tiU församlingar som var anslutaa tiU Sveriges frikyrkoråd. Bidrag betalas numera också tiU
85 AngUkanska kyrkan. Estniska evangeUsk-lutherska kyrkan, de islamiska Prop. 1992/93: IOO församlingama i Sverige, de judiska församlingarna i Sverige, de orto- Bil. 14 doxa och österländska kyrkoma, Katolska kyrkan i Sverige cxh Ungerska protestantiska kyrkan.
Frågor om bidrag till de i förordningen angivna samfimden prövas av Samarbetsnämnden för sfetsbidrag tiU trossamfiind. Nämnden består av företrädare för alfe dessa samfund. Ledamöterna i samarbetsnämnden utses av regeringen efter förslag från samfimden.
Samarbetsnämnden för stetsbidrag tiU trossamfimd yrkar att ansfeget räknas upp enUgt följande.
Verksamhetsbidrag -I- 11 540 000
Lokalbidrag + 11 514 000
UtbUdnmgsbidrag + 920 000
Samarbetsnämnden framhåUer att tiUkomsten av nya bidragsberättigade samfimd och ökat antal betjänade personer samt kostnadema för att genomföra fuU paritet meUan samfimden kräver en reeU uppräkning av verksamhetsbidraget. Samarbetsnämnden erinrar också om att riksdagens kultumtskott (bet. I991/92:KrU13) uttafet att den ansfegsuppräk-ning som påbörjades budgetåret 1991/92 bör fortsatte under kommande budgetår. Riksdagen har som sin mening givit regeringen tiU känna vad utskottet anfört (rskr. 1991/92:148).
I fråga om lokalbidraget redovisar samarbetsnämnden att den för budgetåret 1992/93 har att behandla 150 ansökningar motsvarande en sammanlagd byggkostaad på 513 mUjoner kronor. Nämnden räknar vidare med ett preliminärt bidragsbehov om 10,2 mUjoner kronor för inventarier. Dessutom finns ett medelsbehov på ca 8 mUjoner kronor för tidigare preliminärt beslutede bidrag. För budgetåret 1993/94 räknar samarbetsnämnden med en byggnadsvolym motsvarande genomsnittet för de senaste två åren och ett medelsbehov på 46 nuljoner kronor.
Den begärcfe uppräkningen av utbUdningsbidraget motiveras bl.a. med att Örebro missionsskola anliäUit att äter bU stetsbidragsberättigad.
Ur ansfegsposten TiU regeringens disposition betafes stetsbidrag tiU de norska och danska församlingarna i Sverige, tiU ekumenisk verksamhet och tiU resteurering av äldre domkyrkor m.m. Innevarande budgetår har stetsbidrag anvisats tiU arbeten på Sbångnäs domkyrka och Vadstena klosterkyrka. För budgetåret 1993/94 har domkapitiet i Sttängnäs an-håUit om stetsbidrag med 5 680 (KK) kr för resteureringsarbeten på Strängnäs domkyrka. Vidare har Växjö kyrkUga samfäUighet anhåUit om stetsbidrag till arbeten för 18 800 000 kr på Växjö domkyrka.
Föredragandens överväganden
På gmnd av det ansträngda stetsfinansieUa feget fiimer jag det inte möjUgt att i budgetförsfeget för näsfe budgetär tiUgcxiose rikscfegens önskemål om en fortsatt uppräkning av bidragen tiU trossamfund. De besparingskrav som ställts på CivUdepartementet har gjort det nödvän-
digt att begränsa kostnaderna även i fråga om stödet tiU trossamfund. Prop. 1992/93:100
Beträffande verksamhetsbidraget föreslår jag ett oförändrat ansfeg. Jag Bil. 14
viU därvid erinra om att trossamfundens kosttiader minskar genom den
sänkte arbetsgivaravgiften. Bidrag tiU de frfe trossamfunden betalas
fömtom ur förevarande ansfeg bl.a. ur Allmänna arvsfonden samt ur de
StetUga ansfegen tiU bam- cxh ungdomsverksamhet, foUaörelser cxh
foUcbUdning. I samband med utredningsarbetet rörande Svenska kyrkans
framticfe ställning kommer möjUghetema att stödja trossamfunden även
på andra sätt än genom direkte ekonomiska bidrag att prövas.
I mnevarande års ansfeg till lokalbidrag mgår ett engångsansfeg pä 20 nuljoner kronor som anvisats av arbetsmarknadspoUtiska skäl. Dette ansfeg har gjort det möjUgt att tidigarefegga 46 byggnadsprojekt med en beräknad sammanfegd produktionskosbiad på ca 176 mUjoner kronor och en sysselsättningseffekt motsvarande ca 150 årsarbeten. Tidigarefeg-gandet av dessa projekt gör att medelsbehovet för lokalbidrag minskar näste budgetär.
Med hänvisning tiU sammanställningen föreslår jag att anslaget förs upp med 70 000 000 kr.
Inom ramen för lokalbidraget bör minst 3 mUjoner kronor reserveras för handUcappanpassning.
Från utbUdningsbidraget bör enUgt regeringens bestämmande medel kunna få anvisas också för enstaka utbUdnings- och fortbUdningsinsatser för funktionärer inom invandrarsamftmd som saknar egna utbUdningsinstitutioner i Sverige.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 70 000 000 kr.
87 D. Konsumentfrågor Prop. 1992/93:100
BU. 14 D 1. Konsumentverket
1991/92 Utgift 75 166 000
1992/93 Ansfeg 73 319 000 1993/94 Förslag 75 100 000
Konsumentverket är central förvalöiingsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift att stödja hushåUen i deras strävan att effektivt utayttja sina resurser samt att stärka konsumentemas ställning pä marknaden. I anslutning tiU dette ftiUgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO) enUgt fegen (1971:112) om avtalsviUkor i konsumentförhåUanden, marknadsföringsfegen (1975:1418) cxh prodiJctsäker-hetsfegen (1988:1604). Verket fuUgör vidare uppgifter enUgt fegen (1971:1081) om bestämning av volym cxh vikt, konsumentkreditfegen (1977:981), konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601) samt förordrungen (1990:643) om glesbygdsstöd.
Verkets organisation m.m. firamgår av förordningen (1990:1179) med instmktion för Konsumentverket.
Konsumentverket leds av en generaldirektör som dessutom är Konsumentombudsman. Generaldirektören är ordförande i Konsumentverkets styrelse. En konsumentteknisk nämnd är knuten tiU verket med uppgift att verka för att bmkarkrav beaktes vid utveckling cxh upphandling av produkter.
Konsumentveiket
Konsumentverket anför i sin förenkfede ansfegsframstäUning för budgeferet 1993/94 bl.a. följande.
1. Verket anser att det inte fiinnits anledning att på ett mera genom gripande sätt ompröva verksamheten. Motivet är att stetsmaktema inte uttafet invändningar mot den fördjupade ansfegsframställning som verket lämnade i augusti 1991. Ett annat skäl har varit att den konsumentpo Utiska verksamheten är föremål för översyn.
2. Verket hänvisar också tiU de särskUcfe skrivelser/rapporter som lämnats tiU regeringen beträffande handUcappområdet, energi området och marknadsövervakningen. Konsumentverkets skrivelse (C92/263/FOK) redogör för följdema av ett EES-avtal för verkets marknadsbevakning. Kostaadema för marknadsbevakningen av leksaker, personUg skyddsutrustning för privat bmk, textiUer txh hushåUsapparter beräknas per är uppgå tiU sammanteget ca 3,5 nuljoner kronor. Verket gör samtidigt bedömningen att det för närvarande inte är möjUgt att göra någon definitiv resurs- och kosttiadsberäkning för marknadsbe- vakningen.
På handUcappområdet har Konsumentverket och HandUcappmstimtet gemensamt lämnat försfeg (C92/664/FOK) om hur fimktionshindrades och äldres intressen kan tiUvarafes i samband med att teknikstyrda serviceaiUäggningar införs och används.
På energiområdet har Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) Prop. 1992/93:100 och Konsumentverket gemensamt föresfegU att en obUgatorisk energide- BU. 14 klaration för hushåUsapparater skaU införas. En särskUd energideklaration för småhus föreslås ocksä.
3. Kravet på kraftfiilfe insatser för den lokafe konsumentverksamheten firamhåUs. Verket anför att stödet tiU kommunema i deras löpande verksamhet måste upprätthållas. Osäkerheten om den långsiktiga utvecklingen i kommunerna är fortfarande stor.
4. Under budgetåret 1991/92 startade verket ett försöksprojekt med att uti)Uda budgetrådgivare för att ge kommunerna möjUghet att snabbt utveckfe budgetrådgivningen. Erfarenhetema av projektet är goda och kommunemas efterfrågan beräknas vara hög under hefe projekttiden.
5. Det finns skäl att understryka det stora behovet av msatser på det konsumentpoUtiska området, inte ininst mot bakgmnd av den utveckling av en gemensam europeisk marknad som kräver särskUda tiUsynsinsatser och de ekonomiska svårigheter som mänga hushåU har. Verket bör mot denna bakgmnd och med hänsyn tiU den pågående översynen av den konsumentpoUtiska verksamheten tiUdelas realt oförändrade ansfeg för budgetåret 1993/94. Förslaget för budgetåret 1993/94 är 73 319 000 kr.
Föredragandens överväganden
I enUghet med EES-anpassningen har en rad EG-direktiv förts över tiU svensk lagstiftning. Den nya fegstiftningen stäUer krav på ökade tiUsynsinsatser från Konsumentverkets sida. Verkets tiUsynsansvar utvidgas bl.a. tiU nya områden. Konsumentverket kommer således att bU tillsynsmyndighet för lagar om leksakers säkerhet, farUga Uvsmedelsimite-tioner, personUg skyddsutmstning för privat bruk, märkning av textUier och hushåUsapparater samt pakettesor.
Inte endast EES-anpassningen medför förändringar i tiUsynsverksamheten. Nya marknadsförings- och distributionsformer stäUer cxkså krav på insatser från verkets sicfe. Den gränsöverskridande handeln kan förväntes skapa situationer där konsumenterna behöver hjälp i frågor som gäUer marknadsföring, köpvillkor och reklamationer. För att kunna bemöte och tiUgodose konsumentemas krav och önskemål kommer det i många feU att krävas samordnade insatser frän tiUsynsmyndigheter i olika länder inom EES-området.
De EG-direktiv som nu överförs tiU svensk rätt fömtsätter förändringar inte bara i gäUande svenska bestämmelser utan även i arbets-metcxlema för marknadsbevakningen. I många av EG-direktiven åfeggs medlemsländema således att vidto aUa nödvändiga åtgärder för att säkerstäUa att reglema följs.
EG-kommissionen har i flera dokument uppmärksammat behovet av en enhetUg marknadsbevakning som ett led i att garantera produkters säkerhet och därmed även konsumenternas förtroende för marknaden. Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har av regeringen fått i uppdrag att uörecfe frågor om marknadsövervakning av produkter. VUka
slutsatser som SWEDAC:s utredning bör ge upphov tiU bl.a. i kost- Prop. 1992/93:100 nadshänseende är ännu oklart. Jag bedömer att vissa av de nya tiUsyns- Bil. 14 uppgifter som läggs pä Konsumentverket kan finansieras genom omprioriteringar. Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört cxh med hänvisning tiU utredningen om konsumentpoUtikens inriktning, finner jag för närvarande inte skäl att här föresfe att särskUda medel anslås tiU marknadsövervakning pä gmnd av en EES-ansIutning.
De hushåUsekonomiska frågoma är fortfarande av stor betydelse. HushåUens ekonomiska situation kommer även i fortsättningen att präglas av förändringar. Den kursändring som nu genomförs i svensk poUtUc och som bygger på marknadsekonomins gmnder kommer att påverka enskUda hushåU. Avregleringen cxh en ökad konkurrens inom såväl den privato som den offenfliga sektom är andra fektorer som påverkar hushåUens situation. Som jag tidigare har redovisat har Konsumentverket fått i uppdrag att bedriva en försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering.
Den lokafe verksamheten är viktig. Denna verksamhet ger en bred kontaktyte med konsumentema och möjUghet att snabbt, enkelt och obyråkratiskt hjälpa och stödja konsumenter i olika situationer. Konsumentverket har i ett antal rapporter, i enUghet med regeringens uppdrag den 27 mars 1991 (C91/676/MA), redovisat hur stödet tiU den lokafe konsumentverksamheten m.m. kan utvecklas. Jag defer verkets bedömning att den lokafe verksamheten måste fe aUt tänkbart stöd. Det är ocksä betydelsefuUt att det lämnas information om de positiva effekterna av verksamheten.
Tidskriften Råd och Rön beräknas att inför budgetåret 1994/95 bU avgiftsfinansierad.
Många av de frågor som jag nu har berört kommer att behandlas av den konsumentpoUtiska utredningen. I awaktan på resultetet av utredningen föreslår jag att ansfeget tiU Konsumentverket i stort sett förs upp med oförändrat belopp. En mindre besparing har tegits ut på verksamheten.
Jag konsteterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Konsumentverket.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i cfeg redovisat ett försfeg om genereU räntebefeggning av stetUga medelsflöden samt presenterat den mcxleU som bör tiUämpas. Konsumentverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna mcxleU. Konsumentverket kommer därför att tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under ansfeget D 1. förs tiU detfe konto.
Anslaget för Konsumentverket har budgeterats utan hänsyn tUl de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostaadspåfegget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. RUctiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, Stetsbudgeten och särskUda fiågor, avsmtt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU Konsumentverkets disposition kommer slutUgt 90
faststäUas enUgt de redovisade riktlinjema och kan därför awika från Prop. 1992/93:100 det nu budgeterade beloppet. Bil. 14
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tUl Konsumentverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på 75 100 000 kr.
D 2. Allmäima reklamationsnämnden
1991/92 Utgift 12 831 000
1992/93 Ansfeg 12 489 000
1993/94 Försfeg 13 400 000
Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har tiU uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tUIhandahålUts huvudsakUgen för enskilt bruk, s.k. konsumenttvister, samt att ge rekommencfetioner om hur tvistema bör lösas. Nämnden skaU dessutom på begäran av domstol yttra sig i konsument-tvister. Vidare skaU nämnden stödja kommunernas medling i sådana tvister genom bl.a. utbUdning och rådgivning tiU konsumentvägledare på lokal nivå. ARN skaU cxkså informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis.
Nämndens organisation och uppgifter firamgår av förordningen (1988:1583) med instnUction för Allmänna reklamationsnämnden och förordningen (1991:194) om försöksverksamhet med gmpptalan vid nämnden.
Chef för myndigheten, som har tolv avdelningar, är nämndens ordförande. TiU nämnden har knutits ett råd med uppgift att bisfe ordföranden i vUctigare frågor om verksamhetens omfattning och inriktning. I rådet ingår företrädare för konsumenter, näringsidkare cxh kommuner.
Allmänna reklamationsnämnden
Nämndens resurser är ansträngda och väntetiderna för parterna är fortfarande länga. Nämndens verksamhet är efterfrågestyrd. Bristande resurser måste mötas med antingen en begränsning av ärendetiUström-ningen eUer en ökning av det finansieUa utrymmet. Trots knappa ekonomiska resurser har nämnden hittiUs valt att mte inskränka sm verksamhet på för konsumenterna betydelsefuUa områden.
ARN anför i sm förenkfede ansfegsfiamställning för budgetåret 1993/94 bl.a. följande. Mot bakgmnd av regeringens åtgärd att tiUsätte en kommitté för att göra en översyn av den sfetUga konsumentpoUtiken föresfes att verksamhetens inriktning och omfattning tills vidare blir oförändrad. Eftersom nämndens arbete är efterfrågestyrt gör nämnden
den reservationen att en pätegUg ökning av antalet anmälcfe tvister under Prop. 1992/93:100 perioden kan komma att kräva ett resurstiUskott. Bil. 14
Föredragandens överväganden
Nämndens verksamhet utgör en viktig del av konsumentskyddet. Fömtsättningama för nämndens verksamhet prövas i den översyn av den StetUga konsumentpoUtiken som görs. Jag anser därför att nämnden bör ges ett ettårigt ramansfeg. En eventueU ökning av antalet anmälda tvister får finansieras inom ramen för befintUgt ansfeg.
Jag konstoterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende ARN.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i cfeg redovisat ett försfeg om genereU räntebefeggning av sfetUga medelsflöden samt presenterat en mcxleU som bör tillämpas. ARN kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modeU. ARN kommer därför att tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret cxh medlen under ansfeget D 2. förs tiU dette konto.
Ansfeget för ARN har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som mäste göras tiU följd av ändringen av nivån pä lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av ansfegen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, Stetsbudgeten och särskUda firågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU ARN:s disposition kommer slutUgt fastställas enUgt de redovisade riktlinjerna och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Allmänruj reklamationsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på 13 400 000 kr.
D 3. Stöd till konsumentorganisationer
1991/92 Utgift 1 342 000 Reservation 782 000
1992/93 Ansfeg 2 080 000
1993/94 Försfeg 2 100 000
Riksdagens beslut om UvsmedelspoUtiken (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327), innebar att ett särskUt stöd tiU ideelfe konsumentorganisationer inrättedes. Syftet med stödet är att stimulera och stärka konsumentemas möjUgheter att utöva inflytande på Uvsmedelskedjans olika led i frågor som rör UvsmedelspoUtiken.
92 Konsumentverket Prop. 1992/93:100
Konsumentverket hemstäUer i sin ansfegsfiramstäUning om oförändrat anslag för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Som jag tidigare har anfört anser jag att konsumentorganisationerna måste få en större pfets i konsumentpoUtiken. Det innebär att fler människor engageras i verksamheten cxh att de som direkt berörs får möjUghet att påverka den. Dette bör gälfe även andra områden än Uvsmedelssektom. Mot den bakgmnden föreslår jag att medel avsätts för stöd tiU såväl sådana ideelfe konsumentorganisationer som firämst är engagerade på det UvsmedelspoUtiska området som organisationer med verksamhet på andra konsumentområden. Medlen skaU ocksä kunna användas för att i ett initialskede stödja och stimulera uppbyggandet av nya organisationer.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Stöd till konsumetUorganisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 2 100 000 kr.
D 4. Konsumentforskning
Genom riksdagens forskningspoUtiska beslut våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:LU22, rskr. 1989/90:331) anvisades 2 mUjoner kronor för konsumentpoUtisk forskning under budgetåret 1990/91. Medel har därefter anvisats även för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Medlen disponeras av Konsumentverket.
Konsumentforskning bedrivs inom ett brett område. Den är bl.a. inrikted på studier av hushåUsekonomi, konsumentteknik, vamdistribu-tion och marknadsrättsUga frågor.
Konsumentveiket
Verket menar att det finns stort behov av en ökad konsumentforskning. Med hänsyn tiU översynen av det konsumentpoUtiska området föreslår verket inte någon ökning av anslaget nu. Verket fömtsätter att firågan aktuaUseras i arbetet med den forskningspoUtiska propositionen.
Föredragandens överväganden
I regeringskansUet bereds för närvarande vissa ftågor om inriktningen
av den framtida forskningspoUtiken. Arbetet bedrivs med sUcte på att en 93
proposition i ämnet skaU föreläggas riksdagen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ansfegen inom Prop. 1992/93:100 området förs upp med oförändrat belopp. Bil. 14
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskUd proposition om inriktningen av den framtida forskningspoUtiken, tUI Konsumentforskning för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 1 939 000 kr.
D 5. Bidrag till miljömärkning av produkter
1991/92 UtgUt 2 700 000
1992/93 Ansfeg 3 000 000
1993/94 Försfeg 5 000 000
Ett harmoniserat nordiskt system för mUjömärkning av produkter utfördes under hösten 1989. Den firivUUga mUjömärkningen i Sverige, inom ramen för detta system, organiseras och drivs av SlS-Standardiserings-kommissionen i Sverige och leds av MUjömärkiungsstyrelsen.
MUjömärkningen skaU på sUct i huvudsak finansieras genom avgifter och ersättningar från de företeg som får sina prcxlukter mUjömärkte. Verksamheten befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede som kräver att medel tiUhandahåUs över stetsbudgeten. T.o.m. budgetåret 1992/93 har sammanlagt 8,6 mUjoner kronor anslagits. Stetsbidraget är förenat med återbetalningsskyldighet när verksamheten ger överskott.
SIS-Stencferdiseringskommissionen i Sverige
MUjömärkningsarbetet har hittiUs resulterat i att kriterier har faststäUts för 11 produktgmpper, t.ex. pappersprodukter, textife tvättmedel, båtmotorer samt oljepannor och brännare. Under 1992 har ca 150 svanmärkte produkter introducerats på den svenska marknaden.
MUjömärkningsstyrelsen beräknar att kriterier för ytterUgare 19 produktgmpper kommer att feststäUas under budgetåret 1993/94.
Styrelsen anför att fömtsätbiingen för att en officieU mUjömärkning skaU få hög trovärdighet är att kriteriearbetet prägfes av hög kvaUtet och höga mUjökrav. En bred lansering av mUjömärkte produkter krävs för att konsumentema skaU uppfatte dessa som ett verkUgt altemativ. För att uppnå dette krävs större satsning på både kriterieutveckling och marknadsföring än vad som sker i dag.
Utgångspunkten för den urspmngUga överenskommelsen meUan steten och SIS var att mUjömärkningen efter en igångsätttiingsperiod om fem år och ett villkorUgt återbetahiingsskyldigt stetsbidrag skuUe vara självbärande. Denna fömtsättning har visat sig oreaUstisk. MUjömärkningsstyrelsen konsteterar att steten även i fortsätttiingen niåste sfe för huvuddelen av kostiiadema för kriterieutveckUng och informationsverksamhet.
För budgetåret 1993/94 bedömer MUjömärkningsstyrelsen behovet av Prop. 1992/93:100 stetsbidrag för sin verksamhet tiU 7 463 000 kr. BU. 14
I verksamhetsplanen för 1993 anges att personalen behöver förstärkas både på handfeggar- och expertsidan. Förstärkningen krävs för att genomföra ökade insatser både i fråga om marknadsföring cxh utveckling av det nordiska systemet samt för att delte i EG:s expertgmpper.
Samarbete med EG
Ett informeUt samarbete med EG:s mUjömärkningsverksamhet har inletts och en överenskommelse om samarbete på expertnivå mellan EG:s och Nordens kriteriegmpper har träffats.
MUjömärkningsstyrelsen firamhåUer att en kraftfuU svensk mUjömärkningsverksamhet kan innebära att positiva svenska bidrag tillförs EG:s arbete på området.
SIS och MUjömärkningsstyrelsen föreslår att initiativ tas tiU förhand-Ungar mom ramen för ett EES-avtal om en så snar ansluttung tiU EG:s mUjömärkningssystem som möjUgt. Målsättningen bör vara att SIS mUjömärkning utses tiU s.k. godkännandeorgan ("competent body") inom EG:s mUjömärkningssystem.
Föredragandens överväganden
De beslut om en frivilUg, enhetUg och positiv mUjömärkning som riksdagen fattede hösten 1989 har nu börjat ge resultet. I cfeg finns ett stort antal svanmärkte prcxlukter på marknaden. Syftet med svanmärkningen är att skapa en officieU och trovärdig mUjömärkning av produkter.
SIS bedömer behovet av medel för budgetåret 1993/94 tiU 7 463 000 kr, en ökning med 4 463 000 kr. Den urspmngUga utgångspunkten var att verksamheten efter en uppbyggnadspericxl ska bU självbärande. Dette har visat sig ännu inte kunnat infrias. Främst beror det på att utarbetande av trovärdiga kriterier har visat sig vara mer kompUcerat och tidskrävande än som urspmngUgen fömtsågs.
En enhetUg officieU mUjömärkning är av ett så stort allmänintresse att verksamheten tiUs vidare bör få stetUgt stöd. Jag är därför beredd att engångsvis anslå extra medel för budgetåret 1993/94 så att msatsema för marknadsföring och kriteriearbete kan utökas.
EG:s förordning, (EEG) nr 880/92, om mUjömärkning kommer att omfattes av förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett utvidgat EES-avtal.
Jag ser positivt på att ett samarbete meUan EG och det nordiska samordningsorganet för mUjömärkning har mietts. Det är vUctigt att de nordiska erfarenhetema och ståndpunktema på kriterieområdet förs in i EG:s kriteriearbete. Därför bör MUjömärkningsstyrelsen inom ramen för sitt anslag avsatte särskUda resurser för ett sådant samarbete.
Jag föreslår därför att SIS under budgetåret 1993/94 får ett engångs bidrag på 5 000 000 kr för mUjömärkning av produkter. 95
HemstäUan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1993/94 anvisa ett ansfeg på 5 000 000 kr.
96 E. Ungdomsfrågor Prop. 1992/93:100
BU. 14 E 1. Statens ungdomsråd
1991/92 Utgift 5 522 000
1992/93 Ansfeg 5 590 000
1993/94 Försfeg 6 066 000
Stotens ungdomsråd har till uppgift att främja fritidsverksamhet och kultureU verksamhet bland bam och ungdomar samt redovisa utvecklingen när det gäUer ungdomars villkor i samhäUet. Rådet handfegger frågor om stöd tiU ungdomsorganisationer och skaU verka för en samordning av stotUga insatser för ungdomar. Rädet skaU också bedriva utrednings- och informationsverksamhet som rör ungdomars vUlkor och föreningsUvets utveckling samt följa resultoten av forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet som rör ungdomar.
Ungdomsrådets uppgifter och organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1136) med instmktion för Stetens ungdomsråd.
Stotens ungdomsråds verksamhet skaU inriktos på att
- främja fritids- och kulturverksamhet,
- redovisa ungdomars levnadsvillkor och utifirån detto föresfe åtgärder inom UngdomspoUtiken,
- inom sitt ansvarsområde samarbeto med kommunerna,
- håUa gocfe kontakter med bam- och ungdomsorganisationerna samt nya ungdomsrörelser,
- bidra tiU att samordna de stotUga insatsema på ungdomsområdet,
- följa upp och utvärdera stetUga insatser för ungdomar.
Sfetens ungdomsråd
Stetens ungdomsråd har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultetredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena kultur- och fritidsverksamhet för bam och ungdom, ungdomars uppväxtvillkor, samarbete med kommunema, bam- txh ungdomsorganisationer och nya ungdomsrörelser, samordning av stetUga insatser för ungdomar, utvärdering och uppföljning av stetUga insatser för ungdomar samt genomförande av ett reformerat bidragssystem. Uppdelningen stämmer överens med de uppdrag som myndigheten fått i regleringsbrev.
AUa uppdrag som getts tiU myndigheten har redovisats, men Stetens ungdomsråd påpekar att uppföljningssystemet ännu inte är sådant att insatte resurser kan refeteras tiU prestetioner. Stetens ungdomsråd fiamhåUer att ett sådant uppföljningssystem är under utarbetande i samråd med Riksrevisionsverket.
Av resultetiredovisningen firamgår att Stotens ungdomsråd har haft en ökande ärendetiUströmning, bl.a. har antalet ansökningar om särskilt bi drag fördubbfets. Antalet telefonförfrågnmgar har också stigit markant. Genom förbättrade mtiner och vissa rationaUseringar avseende bidrags- 97
7 Riksdagen 1992/93. I .saml. Nr IOO. Bilaga 14
hanteringen har myndigheten klarat det ökade antalet ansökningar på ett tiUfredsstäUande sätt.
Rådets utrednings- cxh informationsenhet har också genomgått en förändring. Kontaktema med massmedfe har ökat cxh pubUkationema om ungdomars uppväxtvillkor har fått en större spridning.
Ungdomsrådets kunskap har varit efterfrågad av kommunerna och rådet har lyckats bygga upp ett brett kontaktnät, bl.a. har 70 kommunbesök genomförts. Detta arbete har finansierats genom projektmedel, vilket av ungdomsrådet anses som otiUfredsstäUande eftersom dessa uppgifter ses som ett betycfende arbetsområde inom myndigheten.
Stetens ungdomsråd har bidragit tiU en samordning av stetUga insatser för ungdomar genom att te fram en samfed kunskap om ungdomars viUkor inom olika samhäUssektorer samt irutierat ett samarbete meUan oUka StetUga myndigheter i form av konkrete projekt. Det rör sig om sju samverkansprojekt med sammanfegt tolv andra stetUga myndigheter.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåUer inga invändningar.
Stetens ungdomsråd har varit föremål för översyn. Utredningen om översyn av stetens msatser mom bam- cxh ungdomsområdet, den s.k. STUNS-kommittén (C 1991:06) har i sitt befenkande (SOU 1992:54) Mer för mindre - nya styrformer för bam- och UngdomspoUtiken lagt ett förslag om en tydUgare mriktning på uppföljning, utvärdering och erfarenhetsspridning.
I sin förenklade anslagsframställning anför Stetens ungdomsråd att verksamheten bör inriktes på det sätt som STUNS-kommittén föreslagit. Vidare föreslår ungdomsrådet att den stetUga administrationen av stödet ur Allmänna arvsfonden tiU ungdomsorganisationerna bör föras över tiU myndigheten. Stetens ungdomsråd pekar vidare på behovet av nyinköp av datorer och fesfe tjänster för myndighetens kommunkontakter.
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäUer för tt-eårspericxlen 1991/92-1993/94 bör ligga fast.
Resurser: Ramanslag 1993/94 6 066 000 kr
Övrigt: SärskUda duektiv med anledning av betänkandet (SOU 1992:54) Mer för mindre - nya styrformer för bam- och ungdomspoUtUcen kommer att utfärdas för myndigheten.
98 Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
.,.,... ,. . . , BU. 14
Stetens ungdomsråds årsredovisnmg visar enhgt mm menmg att verksamheten bedrivs effektivt och att de uppsatte målen har uppnåtts. Stetens ungdomsråd är en Uten cxh flexibel myndighet som har kunnat hantera de arbetsuppgifter som förändringama i omvärlden medfört.
Jag kan också konstetera att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Stetens ungdomsråd. Prövningen har dock begränsats tiU en bedömning av fuUständighet och dokumentetion. Genom att Stetens ungdomsråd får ett ramansfeg och att myndigheten mför ett nytt redovismngssystem blir det möjUgt att göra en mer tydUg bedömning av kostnadseffektiviteten.
Chefen för Fmansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett försfeg om genereU räntebeläggning av stetUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. Stetens ungdomsråd kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna mcxIeU. Stetens ungdomsråd kommer därför att tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 1. tiUförs dette konto.
Anslaget för Stetens ungdomsråd har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna cfeg redovisats av chefen för Finansdepartementet (bUaga I, Stetsbudgeten och särskUcfe firågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU Stetens ungdomsråds disposition kommer slutUgt faststäUas enUgt de redovisade riktlinjerna txh kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
Stetens ungdomsråds arbete gentemot kommunema har utförts förtjänstfiiUt och jag avser att inom kort återkomma tiU regeringen med förslag om att ge ungdomsrådet ett särskUt uppdrag avseende det arbetet. När det gäUer behovet av nyinvestering i datorer kommer Stetens ungdomsråd att tiUdelas en låneram hos Riksgäldskontoret.
Hanteringen av stödet ur Allmänna arvsfonden övervägs i samband med beredningen av 1991 års arvsfondsutrednings betänkande (SOU 1992:120) Allmänna arvsfonden.
Slutsatser
Sammanteget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälfe även för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer att myndighetens arbete varit framgångsrikt och att goda förutsättningar finns för att verksamheten skaU kunna bedrivas i nuvarande omfattnmg med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94.
SärskUt är arbetet med att inspkera tiU uisatser genom kunskaps- och erfarenhetsspridning tiU kommuner och föreningsUv av stor betydelse.
Med anlednmg av STUNS-kommitténs befenkande (SOU 1992:54) Mer för mindre - nya styrformer för bam- och UngdomspoUtiken avser 99
jag att inom kort föresfe regeringen att utfärda särskUda dUektiv för
myndigheten. Direktiven skaU avse en utvärdering med avrapportering Prop. 1992/93:100 under loppet av år 1993 som underfeg för en fördjupad prövning från Bil. 14 regeringens sida i 1994 års budgetproposition.
Jag fömtsätter också att resultetredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 skaU innehålfe sådan resultetinformation att t.ex. nyckeltal som prcxluktivitetsmått cxh styckkostnader ingår i underfeget.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl Statens ungdomsråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på 6 066 000 kr.
E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.
1991/92 Utgift 101 423 000 Reservation 1 419 817
1992/93 Ansfeg 102 008 000 1993/94 Försfeg 110 084 000
Från ansfeget utiietafes bidrag tUI central och lokal ungdomsverksamhet enUgt förordningen (1991:370) om sfetsbidrag tiU ungdomsorgarusa-tioner.
Sfetens ungdomsråd
Sfetens ungdomsråd svarar för fördelningen av sfetsbidrag tiU bam- och ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet har av regeringen fått i uppdrag att se över målen för stetsbidragen samt att kartfegga bam- och ungdomsorganisationemas arbetsviUkor och föresfe åtgärder som även på andra sätt än genom det ekonomiska stödet stärker deras möjUghet att bedriva och utveckfe sin verksamhet. Uppdragen redovisades tiU regeringen i december 1992.
I sin anslagsframställning föreslår Stetens ungdomsråd en höjning av anslaget med 23 542 000 kr.
Föredragandens överväganden
Bam- och ungdomsorganisationerna fyUer en viktig funktion i vårt samhäUe. Syftet med det sfetUga stödet är att främja en demokratisk fostran genom bams cxh ungdomars engagemang i föreningsUvet samt att medverka tiU en meningsfiiU fritid för bam och ungdomar. Stödet skaU också främja jämstäUdhet och jämlikhet mellan oUka ungdoms- gmpper samt uppmunö-a fler bam och ungdomar att delto i föreningsUv. Den 1 juU 1991 trädde ett nytt bidragssystem i kraft (1991:370). Detta utgjorde det försfe steget mot ett mer målrefeterat bidragssystem. Över väganden sker för närvarande om hur målen för det sfediga stödet 100 ytterUgare skaU kunna konkretiseras. SärskUd vUct feggs vid metcxler för
att förbättra utvärdering och uppföljning av stödet. Vidare sker en Prop. 1992/93:100 samfed översyn av bidragen tiU ideeUa organisationer av en särskUd BU. 14 uttredare (C 1992:05). Med anledning av dette pågående arbete föreslås inte i år någon förändring av bidragssystemet.
Det är enUgt min mening mycket vUctigt att stödja ungdomars eget engagemang och ansvarstegande. Jag föreslår därför att ungdomars egna organisationer bör prioriteras. Dessutom bör nya ungdomsrörelser stödjas.
Det är vidare enUgt min uppfettnmg angefeget att särskUt stödja generationsövergripande verksamhet. Jag återkommer med försfeg i denna firåga under anslaget F 4. Stöd tUl ideeU verksamhet.
Mot bakgmnd av många ungdomars aUt svårare situation i samhäUet ökar betydelsen av stöd tUl positiva sysselsättnuigar. Jag ser det som en vUctig signal från vuxensamhäUet att stödja ungdomars egna mitiativ, varför jag föreslår en öknmg av ansfeget.
SärskUt unga flickor behöver stöd och uppmuntran för att engagera sig i föremngsUvet. Jag föreslår därför att 3 000 000 kr särskUt skaU riktes tiU insatser för flickor.
SärskUda insatser behöver också göras för att stunulera en utveckling av kommunemas ungdomsverksamhet och jag föreslår att 1 000 000 kr anvisas för detta ändamål. Vidare bör ufi-edmngs- och UtveckUngsarbetet när det gäUer ungdomars vUUcor i samhäUet intensifieras. Dette är angeläget bl.a. mot bakgmnd av tendenser tiU ökade generationsskiU-nader i samhäUet. Medel för denna verksamhet uppskattas tiU 2 000 000 kr. Hämtöver anvisas 1 000 000 kr för aktiviteter inom ungdomsområdet. Dessa medel bör disponeras av regeringen.
För budgetåret 1992/93 innefettar ansfeget en engångsanvisning på 4 700 000 kr för att reglera ett tidigare försfegsansfeg, det s.k. lokafe aktivitetsstödet. Den reelfe ökningen av ansfeget i årets budget föresfes dänned bU 12 776 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 110 084 000 kr.
E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete
1991/92 Utgift 4 050 000 Reservation O
1992/93 Ansfeg 7 212 000
1993/94 Försfeg 7 950 000
Från anslaget uti)etalas stöd tiU Landsrådet för Sveriges ungdomsorga nisationer (LSU) och Stiftelsen för IntemationeUt Ungdomsufljyte samt kostaader i samband med Sveriges medverkan i EG:s ungdomsutbytes- 101
program Ungdom för Europa.
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 14
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisatiooer Prop. 1992/93:100
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) samlar ett 70-taI medlems- cxh observatörsorganisationer. Landsrådets verksamhet rör ungdomssamarbete mom Norden, Europa och med tredje världen.
De senaste årens omvälvande händelser i Europa gör att LSU arbetar mycket med att skapa och förmedfe kontakter mellan ungdomar och deras organisationer i Europa. LSU viU vidare utveckfe kunskapen om och kontaktema med Asien, aktivt stödja bUdandet av demokratiska ungdomsorganisationer i Afrika samt utveckfe arbetet cxh kontakterna med Latinamerika och Mellanöstem.
Under år 1992 har LSU:s ändamålsparagraf ändrats tiU att även gälfe nationeUt arbete. Syftet med dette är bl.a. att utveckfe refetionema med riksdag, regering och myndigheter samt spricfe en positiv bUd tiU allmänheten om ideelfe och demokratiskt uppbyggcfe ungdomsorganisationers betydelse för bam och ungdomar.
LSU har äskat 2 002 000 kr för budgetåret 1993/94, varav 300 000 kr för nationeU verksamhet och 200 000 kr som kompensation för skattereformen. Dette innebär en ökning med 598 000 kr.
Föredragandens överväganden
Ungdomsorganisationemas intemationelfe verksamhet är av stor betydelse. Den ökande intemationaUseringen bör avspeglas också i organisationemas arbete. Det är viktigt att det ges möjUgheter för svenska ungdomar att knyte kontakter med de nya ungdomsorganisationer som bUdats i Öst- och Centraleuropa. Vidare är det väsentUgt att LSU genom de svenska ungdomsorganisationerna kan stimulera tiU diskussioner om Europa, både genom kunskapsförmedling och deltegande i oUka europeiska ungdomsaktiviteter. Jag fegger ocksä särskUd vikt vid att inttesset för och kunskapen om tredje världen vidmakthåUs och uppmuntras. Jag har i ansfeget också beräknat medel för att möjUggöra LSU:s expertmedverkan vid Europarådets styrkommittémöten.
Jag har försfeelse för LSU:s medlemsorganisationers vUja att samarbete också i nationeUa frågor, men avser inte att under ansfeget föreslå medel för dette ändamål.
Jag föreslår att medel tiU den verksamhet med intemationeU anknytning som bedrivs av Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer anvisas med ett belopp av I 450 000 kr.
Stiftelsen för IntemationeUt Ungdonisud)ytB
Stiftelsen för IntemationeUt Ungdomsutbyte bUdades i februari 1990 av steten. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer cxh Riksidrottsförbundet. Stiftelsens uppgift är att främja intemationeUt ungdomsutbyte. Stiftelsen skaU därvid bl.a. svara för utvecklingen av det svenska ungdomskortet, vUket nu sker genom ett hefegt aktiebolag.
Ett nationeUt informationssystem kring ungdomsutbyte är under upp- Prop. 1992/93:100 rättande. Inom ramen för detfe har stiftelsen fått i uppdrag att upprätfe BU. 14 en central informationscfetebas. Arbetet bedrivs i samarbete med Sikeå SK i Robertsfors och EskUstana kommun.
Stiftelsen ansvarar för genomförandet av den svenska medverkan i EG:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa. Dette inkluderar både informationsinsatser tiU ungdomsorganisationerna cxh administrationen av programmet.
Stiftelsen har vidtegit förberedelser för att införa ett utbytesprogram med tredje världen, kalfet World Youtii of Sweden. Programmet är inspirerat av ett kanadensiskt utbytesprogram och går ut på att ungdomar ftån Sverige och tredje världen skaU samarbete i volontärprojekt i de respektive länderna.
Stiftelsen har äskat medel uppgående tUI 10 000 000 kr för budgetåret 1993/94, mklusive programkostnader för World Youth of Sweden och administrationskostnader för Ungdom för Europa-programmet.
Föredragandens överväganden
Det datebaserade informationssystemet bör få fortsätta att utvecklas. Stiftelsen skaU under hösten 1993 tiU regeringen komma in med en utvärdering av hur uppbyggnaden och användningen av systemet går. Av särskUd vUct är att systemet sprids över hefe landet.
Jag ser med tiUfredsstäUelse på att det nu finns försfeg om att utveckla kontaktema med tredje världen, genom World Youtii of Sweden-programmet. Medel för försöksverksamhet har tidigare beräknats under tredje huvudtiteln. Jag har i denna fråga samrått med stetsrådet Svensson.
När det gäUer Ungdom för Europa-programmet återkommer jag tiU detto senare.
Jag föreslår att medel tiU Stiftelsen för IntemationeUt Ungdomsutbyte anvisas med ett belopp på 2 500 000 kr.
Ungdom för Europa
EG:s ungdomsudiytesprogram Ungdom för Europa går ut på att stimulera kontakter och resande för ungdomar vid sidan av skol- och universi-tetsuti}ytet. Syftet är att stimulera tiU ökat ungdomsutbyte och att ge ungdomar en europeisk identitet. Detto nås genom att ungdomar får förstahandsinformation om den ekonomiska, scxiafe och kulturelfe sitaationen i ett annat land. Samtidigt gmndfeggs gocfe möjUgheter tiU samarbete mellan ungdomsgmpper i olika länder.
Programmet riktar sig tUl ungdomar meUan 15 och 25 år. Det sfes fast att ungdomarna själva ska vara aktiva i såväl planering som genom förande. Företräde ges tiU ungdomar som av sociafe, ekonomiska eUer geografiska skäl har smä möjUgheter att delto i andra ungdomsuti)ytes- program. 103
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Ett EES-avtal (prop. 1992/93:170 bU. 12 s. 6, bet. 1992/93:EUI, rskr. '" ' 1992/93:18) ger Sverige möjUghet att bU medleni i Ungdom för Europa fr.o.m. ikraftträdandet av avtalet. Det är gfedjande att kunna erbjucfe svenska ungdomar möjUghet att delto i utbytet. Jag har försäkrat mig om att utbyte med ländema i EES-området kan påbörjas redan från och med 1993. Även andra delar av ungdomssamarbetet kommer att påverkas av EG:s initfetiv på ungdomsområdet. Nya försfeg väntas bU klara under våren 1993 i samband med att de utvärderingar av ungdomsprogrammen som EG nu genomför blir färdiga. Jag avser att under budgetåret 1993/94 te initfetiv tiU insatser när det gäUer information tUI ungdomar om EG och EES-avtalet inför den kommande foUcomröstningen om svenskt EG-medlemskap.
För ungdomsutbyte med EES-ländema, medlemsavgift och handfeggning av programmet samt för nationelfe informationsinsatser krävs särskUda medel. Jag har för dette beräknat ett medelsbehov om 4 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Stöd till intemationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 7 950 000 kr.
104 F. Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor m.m. Prop. 1992/93:ioo
BU. 14 F 1. Lotterinämnden
1991/92 Utgift 4 197 715
1992/93 Ansfeg 2 129 000
1993/94 Försfeg 2 200 000
Lotterinämnden är central förvalttiingsmyndighet för ftågor om tillämpning av lotterifegen (1982:1011, ändrad senast 1989:274).
Nämnden har bl.a. tiU uppgift att som siste instans pröva överkfegande av beslut i lotteriärenden av kommuner och länsstyrelser, pröva ärenden om tiUstånd tiU riksomfattande lotterier samt meddefe föreskrifter och rekommencfetioner för tUlämpningen av fegstiftningen.
Vidare skaU nämnden i övrigt verka för en ändamålsenUg tiUsyn över och kontroU av efterlevnaden av lotteribestämmelsema, bl.a. genom UtbUdning.
Lotterinämndens organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1135) med mstruktion för Lotterinämnden.
Lotterinämnden
Lotterinämnden har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultettedovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena UtbUdning, typgodkännande, spelkontroU, förvaltningskosbiader och kompetensutveckling. Verksamhetsindelningen är ny fr.o.m. budgetåret 1991/92 varför jämförelsesiffror från tidigare år inte har varit möjUga att te fram.
Nämnden har under verksamhetsåret 1991/92 genomfört ett stort antal uti}Udningar för bl.a. kommunafe tjänstemän i enUghet med de mål som har uppstäUts.
Under verksamhetsåret har nämnden utfårcfet 63 bevis om typgodkännanden av förslutna lotter, bingobrickor cxh kontroUutmstning för buigospel.
Lotterinämnden har under verksamhetsåret tegit över kontroUen av kasinospelen frånsett ett inindre antal som enUgt gamfe tiUstånd fortfarande kontroUeras av länsstyrelser. Verksamheten har i inledningsskedet huvudsakUgen inneburit rekrytering och utbUdning av kontrollanter.
Lotterinämnden menar att den inte med tiUgängUga resurser kunnat sköte tiUsynsverksamheten på ett tillfredsställande sätt varför denna har fått sfe tUlbaka för annan mindre kostnadskrävande verksamhet. Vidare menar nämnden att vissa ärenden tar förhållandevis stora resurser i anspråk och att nämnden därför behöver se över handfeggningsmtinema ytterUgare.
Den totafe ärendemängden har fördubbfets i förhållande tiU tidigare år. Ökningen beror på att spelkontroUverksamheten är en ny uppgift för nämnden fr.o.m. budgetåret 1991/92. IO5
Resulteö-edovisningen pekar på att nämndens mål i stort sett har upp- Prop. 1992/93:100 nåtts. BU. 14
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåUer inga invändningar.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäUer för tteårspericxlen 1991/92-1993/94 bör ligga fast.
Regeringen har den 10 september 1992 beslutet att de övergripande mål och verksamhetsmål som gäUt för perioden 1991/92-1993/94 utsträcks tiU att omfatte även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94
Planeringsram:
1993/94 2 200 000 kr
2 200 000 kr
1994/95 2 200 000 kr
Resultatbedönming
Lotterinämndens årsredovisning visar, enUgt min mening, att verksamheten bedrivs med en såcfen inriktning att de uppsatte målen kan nås. EmeUertid finns det, bl.a. beroende på den nya indelningen i verksamhetsgrenar, ännu inte underfeg för att göra en bedömning av effektiviteten och kvaUteten inom de oUka verksamhetsgrenarna över en längre tid.
Nämnden menar att den med tiUgängUga resurser inte kan sköte tiUsynsverksamheten på ett tUUredsstälfende sätt. Lotteriutredningen överlämnar inom kort sitt slutbetänkande (SOU 1992:130) Vinna eUer försvinna? Folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden. Utredningen föreslår bl.a. att Lotterinämndens tiUsynsroU skaU förstärkas. Betänkandet kommer att remissbehandlas.
Jag delar nämndens bedömning att handfeggningsmtinema bör ses över för särskUt tidskrävande ärenden.
Jag konsfeterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Lotterinämnden.
106 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Sammanteget iimebär min bedömning att de riktUnjer som fedes fast i 1991 års budgetproposition bör gälfe även budgetåret 1993/94. Lotteri-nämndens verksamhet följer på ett tillfredsställande sätt de riktiiinjer som är fastfegcfe. En prolongering av gällande riktlinjer som omfattar ytterUgare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 har gjorts. Jag anser även att det finns skäl att avvakte regeringens beslut avseende Lotteriutredningens betänkande (SOU 1992:130) som bl.a. rör nämndens framtida verksamhet.
Jag fömtsätter att årsredovisningen för budgetåret 1992/93 skaU innehåUa sådan information som gör det möjUgt att dels mate resulteten över tid inom de olika verksamhetsgrenarna dels mate kvaUteten över tid i utfört arbete.
Chefen för Fmansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett försfeg om genereU räntebefeggning av stetUga medelsflöden samt presenterat en mcxieU som bör tillämpas. Lotterinämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modeU. Lotterinämnden kommer därför att tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under ansfeget F 1. förs tiU dette konto.
Anslaget för Lotterinämnden har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av ansfegen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bUaga 1, Stetsbudgeten och särskUda firågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU Lotterinämndens disposition kommer slutUgt faststäUas enUgt de redovisade riktUnjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Lotterinämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramansfeg på 2 200 000 kr.
F 2. Stöd till kooperativ utveckling
1991/92 Utgift 5 000 000 Reservation O
1992/93 Ansfeg 5 200 000
1993/94 Försfeg 4 500 000
Från ansfeget betalas kosttiader för stöd tiU kooperativ utveckling. Kooperativa rådet beslutar enUgt regeringens föreskrifter om stöd från ansfeget.
Sedan 1986 har ett nätverk av kooperativa utvecklingscentmm byggts ut mnt om i landet. Dessa sprider information om kooperativa idéer och
verksamhetsformer samt ger stöd och råd tiU dem som viU starte koope- Prop. 1992/93:100 rativ. BU. 14
De lokafe kooperativa utvecklingscentmmen (LKU) fungerar i många faU som spjutspetsar för kooperativt utvecklingsarbete. Ännu finns inte ett LKU i varje län men antalet ökar varje år. Varje LKU arbetar utifrån sina specieUa fömtsättningar. Sfetens ekonoiniska stöd som sedan år 1991 i huvudsak utgår som ett kontraktsbundet stöd för gratis information och rådgivning tiU allmänheten fömtsätter finansiering pä annat sätt med minst lika mycket. Finansieringen klaras med medlemsavgifter från de eteblerade kooperativa företegen och ofta ocksä från kommuner, landsting, länsstyrelser och enskUda medlemmar samt från uppdrag av konsultkaraktär. I vissa feU tillkommer också rena bidrag från främst kommuner och landsting. Uppdragsdelen har med åren i allmänhet bUvit större. Erferenhetema visar, som man kan förvänte, att där det finns ett Uvaktigt och väl fungerande LKU, där blomstrar också den kooperativa utvecklingen.
Även om inte stetens ekonoiniska stöd är helt avgörande för utvecklingscentmmens fortbestånd utgör det äncfe en väsentUg del av finansieringen. Stetens totafe anslag för kooperativ utveckling har de senaste två åren ökat obetydUgt samtidigt som antalet utvecklingscentmm ökat. Dette innebär att flera skaU dela på samma medel vilket i sm tar på sUct ger en urholkad ekonomi. Lösningen på problemet kan vara samverkan meUan olika aktörer på rådgivarplanet, t.ex. utvecklingsfond, kommunal näringsUvssekreterare och nyföretogscentmm.
Under budgetåret har fördjupade kontakter inletts mellan Kooperativa rådet och andra myndigheter som på olika sätt har kontakter med små-företegsbUdning och arbetsmarknad. Samfinansierade projekt har komrrut tiU stånd med Glesbygdsmyndigheten och rådet. YtterUgare försök tiU samprojekt med även andra myndigheter har iiutierats.
EnUgt regeringens beslut i regleringsbrevet för innevarande budgetår skaU stödet tiJl kooperativ utveckling utvärderas i så gcxl tid att regeringen kan te ställning tiU resultetet inför 1994/95 års budgetarbete. Behovet av utvärdering är främst föranlett av den omfeggning av stödet tiU kooperativ utveckling som skedde fr.o.m. 1991/92 års budget. Omläggningen innebär att stödet tiU de kooperativa utvecklingscentmmen mer är att betrakte som ett konttaktsbundet uppdrag än ett ttaditioneUt stetsbidrag. EnUgt avtalen skaU de lokafe kcK)perativa utvecklingscentmmen bedriva gratis rådgivning och upplysning tiU allmänheten om den kooperativa företegsformen. Rådgivningen skaU ha en viss omfattning och kvaUtet. Det stetUga stödet motiveras främst av att det skaU motsvara den kostaadsfria rådgivning som utvecklingsfondema ger om andra företegsformer.
Föredragandens överväganden
Jag anser det mycket värdefiiUt om människorna själva tar ett större ansvar för sm välfärd genom att organisera sig i kooperativa företeg. Det är också positivt att många som inte tidigare haft en tanke på att
starto egna företeg genom samarbete med andra för att tiUgodose ge- Prop. 1992/93:100 mensamma behov finner det attraktivt att bUda kooperativa småföreteg. Bil. 14 Den utvecklingen är inte minst gfedjande i fråga om kvinnUgt företegande. Det samarbete som under det senaste året inletts på flera håU mellan LKU, utvecklingsfond, nyförefegarcentmm, länsstyrelse m.fl. organ för företegsutveckling finner jag ocksä mycket gfedjande.
Trots denna principieUa inställning tvingas jag konstetera att den samhäUsekonomiska utvecklingen är sådan att även stödet tiU de lokafe utvecklingscentmmen minskar något under budgetåret 1993/94.
De positiva effektema av kcx}perativt småföretegande har cxkså i stor utsträckning gjort sig gäUande i det regionafe utvecklingsarbetet. Liksom för budgetåret 1991/92 kommer jag i samråd med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet föresfe regeringen att medge att vissa medel ur ansfegen för regionalpoUtik får användas för stöd tiU kooperativ utveckling.
Det är min avsikt att de medel som, under ansfeget A 2. Utredningar m.m., beräknas för utveckling av den ideelfe sektom cxkså skaU kunna användas för lokafe kooperativa utvecklingsprojekt.
Samarbetet kring kooperativa frågor mellan Sverige och EG-ländema har under året utveckfets främst inom den europeiska organisationen Club Européen De TEconomic Sociale (C.E.D.E.S) med säte i Bryssel. EG-kommissionen har under året arbefet vidare med bl.a. försfeget tiU en sfedga för europeiska kooperativa företeg. Tidsplanen med beräknat ikraftträdande av stedgan den 1 januari 1993 har dcxk av olika skäl inte kunnat håUas.
Kooperativt företegande har i många av EG-ländema hög prioritet cxh betonas också av EG-kommissionen som en företegsform likstäUd med andra. Jag anser det väsentUgt att utveckfe samarbetet med EG-ländema kring de kooperativa företegsformema och även fortsättningsvis noga bevaka det utvecklingsarbete som bedrivs av EG-kommissionen och andra intemationelfe organ.
Jag beräknar anslagsbehovet för stöd tiU kcxjperativ utveckling under budgeferet 1993/94 tiU 4 500 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 4 500 000 kr.
F 3. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
1991/92 Utgift 94 490 643
1992/93 Ansfeg 135 000 000 ' 1993/94 Försfeg 85 000 000
' Varav engångsanvisning 30 000 000 kr. Q
Från anslaget betafes dels bidrag tiU aUmänna samUngslokaler och efter- Prop. 1992/93:100 gifter av stetslån för allmänna samlingslokaler enUgt förordningen Bil. 14 (1989:288) om stöd tUl allmänna samlingslokaler cxh motsvarande äldre bestämmelser, dels bidrag tUl riksorganisationerna för samlingslokaler. Från ansfeget betafes även bidrag enUgt förordningen (1987:317) om bidrag tiU handUcappanpassning av folkparksteatrar.
EnUgt förordningen om stöd tiU allmänna samlingslokaler lämnas StetUgt stöd tiU sådana allmänna samlingslokaler som behövs för det offentUga Uvet och de kultareUa strävandena inom orten. Stödet lämnas i form av bidrag eUer eftergift av äldre sfetslån.
Bidrag tiU aUmänna samlingslokaler kan lämnas tiiU aktiebolag, stiftelser eUer föreningar som är frisfeende fiån kommuner och kommunafe företeg. Bidrag lämnas för ny- och ombyggnad av samlingslokaler samt för köp av samlingslokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50 procent av den godkända kosttiaden för ytor upp tiU I 000 m?. För ytor dämtöver upp tiU 2 000 m lämnas bidrag med 30 procent. För bidrag krävs det att kommunen lämnar bidrag med minst 30 procent av kostnadema. För köp samt för ombyggnad och andra uppmsöiingsåtgärder lämnas bidrag efter samma gmnder och med samma bidragsandelar som för nybyggnad. För handUcappanpassning som utförs utan samband med andra bidragsberättigade åtgärder lämnas bidrag med högst 165 000 kronor.
EnUgt förordningen om bidrag tiU handikappanpassning av folkparksteatrar lämnas bidrag för teatrar som uppförts eUer byggts om med stöd av bygglov som bevUjats före den 1 juU 1977. Bidrag lämnas tiU skäUga kostaader för åtgärdema, normalt dock högst med 100 000 kr.
Stödet enUgt de båda förordningama handfeggs inom Boverket av en av regeringen utsedd Samlingslokaldelegation.
För varje budgetår faststäUer riksdagen en ram för beslut om bidrag för ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler eUer för köp av sådan lokal samt en ram för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar. Ramen för beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1992/93 uppgår tiU 46 nuljoner kronor. Bidrag för handUcappanpassning av allmänna samUngslokaler får lämnas utan rambegränsning. Ramen för beslut om bidrag för handUcappanpassning av foUcparksteaöar under budgetåret 1992/93 uppgår tiU 1,5 mUjoner kronor.
Riksdagen har av sysselsättningsskäl anvisat en engångsanvisning för 1992/93 om 30 nuljoner kronor för bidrag för åtgärder som kan få stöd redan enUgt dagens regler samt för underhåUs- och reparationsarbeten av annat sfeg på allmänna samlingslokaler.
Boverket
Anslagsframställning
SamUngslokaldelegationen hade den 1 juU 1992 inneUggande 182 ansök ningar om bidrag tUl köp, nybyggnad och ombyggnad av allmänna sam- 1 lO lingslokaler tiU en sammanfegd kostnad av ca 1 000 nuljoner kronor.
Dessutom hade delegationen vid förhandsgranskning godtegit 22 projekt Prop. 1992/93:100 tiU en total kosttiad av ca 70 nuljoner kronor. Under budgetåret Bil. 14 1991/92 har nya beslut om bidrag meddefets för 14 samlingslokaler. Mot ramama har avräknats bidrag i nya ärenden med totalt 38 mUjoner kronor. Resterande ramutrymme har disponerats för utökningar i samband med slutUga beslut. När det gäUer den anvisade engångsanvisning-en om 30 nuljoner kronor kan sysselsättningseffekten pä arbetsmarknaden uppskattas tiU S - 6 årsarbeten per stetUg bidragsmUjon. Under de förste höstmånaderna har hefe bidragsbeloppet fördefets cxh gett upphov tUI ca 170 årsarbeten. Vidare har Arbetsmarknadsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisats 50 mUjoner kronor vilka får användas av Boverket. Dessa medel har fördefets under hösten.
Boverket föreslår att ramen för beslut om bidrag för ny- och ombyggnad m.m. av samlingslokaler under budgetåret 1993/94 utökas tiU 52 mUjoner kronor för att uppnå den tidigare beslutsramens nivå. Boverket anmäler att det finns beredskap i ansökningskön för att av sysselsättningsskäl erbjuda byggmarknaden ytterUgare objekt, om medel ställs tiU förfogande.
I fråga om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrama föreslår verket att ramen sänks från 1,5 nuljoner kronor tiU 0,8 mUjoner kronor med hänsyn tiU att endast en mindre del av ramen har utnyttjats. Vidare föreslår verket att högste bidragsbelopp per teater höjs från 100 000 kr tiU 165 000 kr, vilket kan ske antingen genom en ändring i förordningen om bidrag tiU handUcappanpassning av folkparks-teatrar eUer genom att denna förordning upphävs och reglema om bidrag tiU folkparksteatrar förs in i förordningen avseende samlingslokaler.
Boverket föreslår vidare att bidrag tiU riksorganisationerna lämnas med oförändrade 3,5 nuljoner kronor under budgetåret 1993/94.
SlutUgen föreslår Boverket att förordningen om stöd tiU allmänna samUngslokaler ändras så att återbetalning av bidrag kan krävas helt eUer delvis, om samlingslokalen övergår tiU annan användning inom 25 år fiån utbetalningen av stödet.
Kartläggning av effektema av stödet
Regeringen gav i beslut den 27 februari 1992 (C92/I78/FOK) Boverket i uppdrag att kartfegga effektema av det sfetUga stödet tiU aUmänna samlingslokaler.
EnUgt en tiU beslutet fogad promemoria skuUe Boverket besvara ftågor om hur lokalförsörjningen ser ut fördefed på regioner, vilken ålder och standard lokalenu har, hur investeringar och drift finansieras, hur lokalerna utayttjas samt hur det avgörs om det finns behov av nya lokaler. I beslutet uttafedes att regeringen med utgångspunkt i Boverkets redovisning skuUe komma att pröva behovet av en fördjupad studie i fråga om stödets effektivitet och måluppfyUelse.
Ill
Boverket presenterade resultetet av kartfeggningen i en rapport som Prop. 1992/93:100 avlämnades tiiU CivUdepartementet den 31 augusti 1992. Sammanfatt- BU. 14 ningsvis har kartfeggningen gett följande resultet.
Det finns i dag drygt 3 400 föreningsägcfe allmänna samlingslokaler i landet. E)en genomsnittUga storleken på lokalema är mindre än 500 m. De ca 1 600 lokaler som är befegna i landsbygdsmUjö har en genomsnittUg storlek på 250 m. De ca 1 350 lokaler som är befegna i små-fetorts- och förortsmUjö har en genomsnittUg storlek på drygt 600 m och de ca 450 lokaler som är befegna i sfedsmUjö har en genomsnittUg storlek på drygt 1 IOO m. En tredjedel av lokalbeståndet är i gott skick, en tredjedel är i acceptabelt skick och en tredjedel är i mindre gott skick. Ca 60 procent av lokalerna behöver handUcappanpassas. Flertalet lokaler är beroende av stöd firån samhäUet. Med få undanteg förekommer inte någon lokalförsörjningsplanering i kommunerna.
Rapporten avslutas med bl.a. följande reflexioner. I den s.k. sam-Ungslokalkön för bidrag Ugger medelstorleken på de lokaler för vilka bidrag söks på meUan 400 och 500 m. När de 183 ansökmngar om bidrag som finns i Boverkets kö har reaUserats har de 50 störsfe lokalema med en sammanfegd totalkostaad om 750 mUjoner kronor förbmkat 1,5 gånger mer av stödet än de återsfeende 133 lokalerna i kön. Det kan enUgt Boverkets uppfettning finnas skäl att särskUt prioritera stödet tiU den normafe samlingslokalen på upp till 500 m.
Föredragandens överväganden
Vad beträffar ramen för beslut om bidrag tiU allmänna samlingslokaler har Boverket föresfegit en återgång tiU tidigare nivå, 52 mUjoner kronor. Jag kan inte biträcfe verkets försfeg i dette avseende. Mot bakgmnd av det StetsfinansieUa feget förordar jag att ramen för budgetåret 1993/94 feststäUs tiU 45 mUjoner kronor.
Det StetsfinansieUa feget kommer sannolikt att medföra att stödet tiU allmänna samlingslokaler måste bU begränsat även under kommande år. Det är därför angefeget att stödet fär en sådan utformning att effektiviteten och måluppfyUelsen förbättras. Resulfetet av Boverkets kartfeggmng visar att det t.ex. kan finnas anledning att se över metodema att prioritera meUan oUka projekt. En översyn kan emeUertid inte begränsas tiU denna fråga utan bör innefette en analys av stödet och efter vilka principer det i framtiden bör kunna ges.
Jag avser därför att föresfe regeringen att en utredare tillkallas som skaU se över stödet tiU allmänna samlingslokaler, inbegripet stödet tiU handUcappanpassning av folkparksteatrar.
Den begränsade tiUgången pä medel för stöd gör det angefeget att stödet går tiU sådana projekt som är mest angefegna med hänsyn tiU syftet med stödet. Det bör t.ex. undersökas om det kan vara lämpUgt att införa en viss prioritering mellan å ena sidan om- txh tiUbyggnad och å andra sidan nybyggnad samt mellan stora cxh små lokaler. Vidare kan det visa sig ändamålsenUgt att det uppstäUs andra mera preciserade
fömtsättnmgar för stöd. I dag har tidpunkten för ansökan en aUtför Prop. 1992/93:100 avgörande betydelse. BU. 14
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Inriktningen skaU vara att de nya reglerna skaU gäUa fr.o.m. den 1 juU 1994. Därför anser jag att det för närvarande inte finns anledning att förete de av Boverket föreslagna ändringama i förordningen om stöd tiU allmänna samlingslokaler. Däremot biträder jag verkets försfeg att höja maximibeloppet för bidrag tiU handUcappanpassning av foUcparksteatrar från 100 000 kr tiU 165 000 kr. Överensstämmelse uppnås cfe med vad som gäUer för handUcappanpassning av samlingslokaler.
Boverket har föresfegit att ramen för beslut om bidrag för handikappanpassning av foUcparksteatrar för budgetåret 1993/94 skaU minskas från 1,5 mUjoner kronor tiU 800 000 kr med hänsyn tiU den fega utayttjandegraden. Jag förorcfer att ramen festställs i enUghet med verkets förslag.
Bidrag för handUcappanpassning av allmänna samlingslokaler bör liksom tidigare få lämnas utan rambegränsning.
Med hänsyn tiU den tid som normalt förflyter meUan beslut om och utiietalning av bidrag beräknar jag medelsbehovet för näste budgetår tiU 85 000 000 kr. Jag har därvid beräknat medel även för bidrag tiU riksorganisationerna för samlingslokaler med sammanfegt 3 750 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen att
1. godkänna de ändringar jag förordar i fråga om maximibe loppet för handikappanpassning av foUcparksteatrar,
2. medge att beslut om bidrag tiU allmänna samlingslokaler under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 45 000 000 kr,
3. medge att beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteab-ar under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 800 000 kr,
4. tiU Bidrag till allmänrui samlingslokaler m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett försfegsansfeg på 85 000 000 kr.
F 4. Stöd till ideell verksamhet Nytt anslag (försfeg) 17 800 000
Medel från anslaget föreslås bU inriktet på att stimulera, underlätte och stödja nyskapande bam- och ungdomsverksamhet mom den ideeUa sektom. Utvecklingsarbetet skaU främst avse verksamhet inom sektorer som tidigare varit eUer är en kommunal angelägenhet. Syftet är att utveckfe generationsövergripande verksamheter i nya former.
113 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
FoUcrörelser, nya typer av ideeUa orgamsationer txh kcx>perativ växer fram utifrån olika behov i vårt samhäUe. Dessa föreningar tar aUt aktivare del i verksamhet som tidigare har skötts av den offentUga sektom. Denna utveckling är vUctig att stimulera. Som jag har redovisat tidigare är det min avsikt att te initiativ tiU ett samfet utvecklingsarbete inom den ideeUa sektom. Som en följd härav föreslår jag ett särskUt bidrag för att stimulera organisationer som bedriver bam- txh ungdomsverksamhet att starte eUer te över verksainhet som vanUgtvis bedrivs i offentUg regi.
Medlen bör användas i form av ett utvecklingsstöd med specieU inriktning på bam- och ungdomsverksamhet. Utvecklingsarbetet bör omfatte olika sektorer där organisationer har möjUghet att bedriva sådan verksamhet. Exempel på sådana sektorer kan vara kultar, foUcbUdning, fritid, omsorg och förebyggande arbete inom det scxiafe området. Stödet kan även gälfe organisationer som viU utveckfe nya former av verksamheter, liksom organisationer som viU utveckfe en verksamhet utifrån sin specieUa inriktning. Som exempel kan nämnas mUjö-, handikapp- och mvandrarfirågor. Av särskUt inttesse är att stärka soUdariteten meUan generationema bl.a. genom insatser som ökar vuxennärvaron i ungdomsmUjöer och genom att stärka bam- cxh ungdomsverksamhet i vuxenorganisationema.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Stöd till ideell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 17 800 000 kr.
F 5. Bidrag till kvinnoorganisationemas centrala verksamhet
1991/92 Utgift 3 235 470 Reservation 136 047
1992/93 Ansfeg 3 432 000
1993/94 Förslag 3 000 000
Från ansfeget fördelas bidrag tiU kvinnoorganisationemas centrafe verksamhet. Medlen disponeras av CivUdepartementet efter särskUda beslut av regeringen enUgt de riktlinjer som anges i prop. 1981/82:155. Föreskrifter om bidragen finns i förordningen (1982:865, omtryckt 1987:1053, ändrad senast 1992:661) om stetsbidrag tUl kvmnoorganisa-tionemas centrafe verksamhet.
Stetsbidraget består av ett gmndbidrag och för organisationer med fler än 3 000 medlemmar ett rörUgt bidrag.
Bidraget anvisas sedan budgetåret 1992/93 som ett reservationsansfeg
och fördelas i mån av tiUgång på medel för ett år i sänder.
114 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Det StetUga stödet tiU kvinncxirganisationemas centrafe verksamhet mfördes budgetåret 1982/83. En utvärdering av stödets betydelse under tioårspericxlen har gjorts (Ds 1992:114) Sfetens bidrag tiU kvinnoorganisationernas centrafe verksamhet.
Utvärderingen visar bl.a. att stödet inneburit "trygghet txh stetus" genom ett erkännande av att kvinncx>rganisationema gör ett viktigt arbete. För vissa av organisationema är stetens stöd en avgörande fömtsättning för att kunna ha någon form av verksainhet över huvud feget på riksnivå. Många kvmncxtrganisationer är dock bercxnde av sförre intäkter, exempelvis från partistöd och medlemsavgifter. Även projektmedel har betydelse för möjUghetema att bedriva nya verksamheter.
Ökade kunskaper behövs enUgt utvärderingen om kviimoorganisa-tionemas betydelse när det gäUt att uppfyUa målet med bidraget, nämUgen att förbättra kvinnans ställning i samhäUet cxh aktivt arbete för jämstäUdhet meUan kvmnor och män.
Uppföljning av utvärderingen sker genom utredningen om bidrag tiU ideeUa organisationer (C 1992:05, du. 1992:81).
Pä gmnd av det stetsfinansieUa feget görs en mindre besparing på anslaget under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen
att tiU Bidrag till kvinnoorganisationemas centrala verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsansfeg på 3 000 000 kr.
115 Register 3 Inlediung
30 31
A. CivUdepartementet m.m.
1 CivUdepartementet
2 Uö-ednmgar m.m.
32 B. Länsstyrelsema m.m.
32 1 Länsstyrelsema m.m. 79 KammarkoUegiet:
79 2 MyndighetsuppgUter
82 3 Uppdragsverksamhet
85 C. Trossamfiind m.m.
85 1 Stöd tiU trossamfund m.m.
88 D. Konsumentfrågor
88 1 Konsumentverket
91 2 Allmänna reklamationsnämnden
92 3 Stöd tUl konsumentorganisationer
93 4 Konsumentforskmng
94 5 Bidrag tiU mUjömärkning av prtxlukter
97 E. Ungdomsfiågor
97 1 Stetens ungdomsråd
100 2 Bidrag tiU central och lokal ungdoms-
verksamhet m.m.
101 3 Stöd tiU mtemationeUt ungdomssamarbete
105 F. FoDcrörelsefirågor, kooperativa frågor m.m.
105 I Lottermämnden
107 2 Stöd tiU kooperativ utveckUng
109 3 Bidrag tiU aUmänna samlingslokaler m.m.
113 4 Stöd tiU ideeU verksamhet
114 5 Bidrag tiU kvinnoorganisationemas centrafe
verksamhet
39 910 000 22 600 000 62 510 000
I 693 900 000
19 100 000
1 713 001 000
70 000 000 70 000 000
75 100 000 13 400 000
2 100 000 ♦1 939 000
5000 000 97 539 000
6 066 000
110 084 000
7 950 000 124 100 000
2 200 000
4 500 000
85 000 000
17 800 000
3000 000 112 500 000
Prop. 1992/93:100 BU. 14
Totalt för CivUdepartementet
* Beräknat belopp
2 179 650 000
gotab 42648, Stockholm 1992
116 Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 15
Miljö- och
naturresursdepartementet
(ortonde huvudtiteln)
Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15
Bilaga 15 till budgetpropositionen 1993
Miljö- och naturresursdepartementet bu. 15
(Q ortonde huvudtiteln)
Miljö- och naturresursdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: stetsrådet Johansson såvitt avser Inledning, Uttera A, B och C
Stetsrådet Thurdin såvitt avser littera D, E och F
Anmälan till budgetpropositionen 1993 Inledning
1 Den miljöpolitiska strategin
En av regeringens viktigaste uppgifter är att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhäUe med frisk luft och rent vatten, levande hav, sjöar och skogar.
Alla har rätt att få leva i en god miljö. Därför ligger det i aUas mtresse att vi tar oss an framtidsutmaningen att skydda och förbättra miljön. AUa har också del i ansvaret för att vi klarar denna utmaning.
Sveriges höga tekniska och ekonomiska nivå ger oss goda möjUgheter att kretsloppsanpassa både tillverkning och konsumtion. Syftet med kretsloppsanpassningen är att utnyttja naturresursema pä effektivaste sätt genom att återanvända och återvinna.
Miljöhänsynen måste påverka beslutsfattandet på alla nivåer och inom Prop. 1992/93:100 alla delar av samhället. Det innebär att miljökonsekvensema måste redo- ""- - visas före varje beslut som kan ge en större påverkan på miljön. Det innebär också att försiktighetsprincipen måste tillämpas mer, dvs. brist på vetenskaplig säkerhet får inte skjute upp åtgärder som hindrar miljöförstöring.
Sambandet mellan ekonomi och ekologi behöver därför bU tydligt. Tanken är att den som förorenar miljön också skaU betala kosttiadema för miljöförstöringen. Den ekonomiska tillväxten får inte hote livsvillkoren för människor, växter och djur. Samtidigt är en god ekonomi en fömtsättning för en god livsmiljö. På samma sätt som Sveriges skuld på det ekononuska området behöver minskas, måste också Sveriges mUjöskuld begränsas. Med miljöskuld menas kostnaden för att återställa uppkomna miljöskador. Därigenom garanteras även framtida generationer rätten till en god miljö.
Genom en fömtseende fysisk planering kan vi bättte hushålla med de resurser som mark och vatten utgör. Då kan vi se till att det finns mark för t.ex. bosfeder, kontor och vägar samtidigt som vi kan skydda värdefull natur och sällsynte djur och växter. Målet är att bevara den biologiska mångfalden, dvs. alla djur- och växtarter som finns i vårt land. Utvecklingen av biotekniken skall också ske på ett ansvarsfuUt sätt.
Miljön i fetortema behöver förbättras. Bullerproblemen och halten av luftföroreningar i sfedema bör därför minskas. Samtidigt krävs åtgärder för att se till att sfedema har tillräckligt med gröna ytor och att kulturmiljön i sfedema är stimulerande. Kommunema bör dessutom använda kretsloppsperspektivet för att hitte nya lösningar på sina miljöproblem.
Miljöarbetet blir alltmer intemationellt. Sverige deltar aktivt i det internationella miljöarbetet och är också pådrivande. Miljöproblemen i vårt land är i många fall av likarted karaktär som i andra länder. Utsläpp i luft, hav och vattendrag kan också spridas långa sträckor och flera av våra miljöstömingar beror på utsläpp i andra länder. Många miljöproblem måste därför lösas gemensamt med andra länder. Dette gäller särskUt de globala miljöproblemen som t.ex. växthuseffekten och uttunningen av ozonskiktet. Försurningen är ett annat stort problem som vi måste vidte åtgärder mot såväl inom landet som i samverkan med andra länder. Sverige strävar därför efter att på ett europeiskt plan bedriva en aktiv mUjöpolitik.
I näste avsnitt redovisar jag utvecklingen inom miljöområdet. Där framgår det att de nationella miljömål som riksdagen har ställt upp i många fall uppfyllts eller kommer att uppfyllas. På några områden krävs det dock ytterligare åtgärder för att nå målen. Jag anser att det är särskUt viktigt att vidte åtgärder för att minska försurningen, säkerställa den biologiska mångfalden och återställa miljön i Östersjöområdet.
1.1 Effektiva styrmedel och organisationer Prop. 1992/93:100
Ett framgångsrikt miljöarbete baseras på effektiva styrmedel och organisationer inom miljövårdsområdet.
Effektiva styrmedel
Den som förorenar skaU i princip bära kostnadema för dette. Ekonomiska styrmedel kan därvid stimulera till minskad miljöbelastning och ökad hushåUning med naturresurser genom att bättte umyttja marknadsmekanismema.
Inom Miljö- och naturresursdepartementet utvärderas för närvarande befintliga ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Utvärderingen omfettar bl.a. styreffekt, administtativa kostnader och intemationeUa aspekter. Utvärderingen är avsedd att utgöra beslutsunderlag inför den ökade användningen av ekonomiska styrmedel som riksdagen beslufede om enligt prop. 1991/92:150 bU. 1:12 En samlad strategi för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpoUtiken, (bet. 199I/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ökad uppmärksamhet måste vidare ges åt frågan om ui-temationellt samarbete om ekonomiska styrmedel.
Under år 1992 har de miljörelaterade skattema och avgiftema förändrats enligt följande.
- Energibeskattningen läggs om fr.o.m. den 1 januari 1993 så att den generella koldioxidskatten ökar från 25 öre/kg till 32 öre/kg, samtidigt som koldioxidskatten för industrin och växthusuppvärmning vid yrkes mässig växthusodling sänks tiU 8 öre/kg. Vidare slopas den allmänna energiskatten på bränslen och el för industtin och yrkesmässig växtiius- näring, samtidigt som den generella energiskatten för övriga höjs med 1,3 öre/kWh. Totalt sett innebär omläggningen att energibeskatttungen ökar med ca 600 miljoner kronor.
-1 samband med omläggningen av energibeskattningen aviserades att 500 miljoner kronor skulle avsättas för att finansiera insatser vad gäller för-nybar energi, hushåUning samt vissa stödåtgärder i Baltikum och Östeuropa.
- Bensinskatten höjs från den I januari 1993 med 77 öre per Uter för o-blyad bensin och med 97 öre för blyad. Mervärdesskatt tillkommer på dessa höjningar. Sammanlagt ökar beskattningen på bensin med ca 5 miljarder kronor.
- Avgiften på startbatterier av bly ökas från 32 kronor per batteri tiU 40 kronor per batteri den 1 januari 1993.
Pågående arbete med ekonomiska styrmedel inom olika områden redovisar jag i följande avsnitt.
Principen om att förorenaren skaU betafe måste också tiUämpas genom ett successivt införande av producentansvar för återtegande och slutiigt omhändertegande av använda varor. Jag återkommer längre fram tiU frågan om producentansvar.
Miljökonsekvenser som följer av oUka beslutsaltemativ skaU redovisas Prop. 1992/93:100 innan beslut fattas i frågor som rör miljöpåverkan. Bestämmelser om "- * miljökonsekvensbeskrivningar har förts in i bl.a. naturresursfegen (1987:12) och därtill anknutna lagar.
Den fysiska planeringen spelar en viktig roU i arbetet för en håUbar samhällsutveckling. Det gäller att säkerställa en långsiktigt god hushållning med mark- och vattenresurser och att främja en fömuftig lokalisering av bebyggelse, anläggningar och infrastmktur samt att utveckla en rik och levande steds- och kulturmiljö. Samhällsplaneringen måste också ske med hänsyn till kretsloppen i naturen.
Regeringen har tillkallat en särskild uttedare för att se över plan- och bygglagen (dU. 1992:104). Översynens syfte är att föreslå åtgärder för att tillgodose kraven på större miljöhänsyn och ett stärkt medborgarinflytande i frågor som rör vår gemensamma miljö. Vidare skaU möjUghetema till förenkling av lagstifmingen tas tiU vara.
Miljölagstiftningen kommer att bU lättare att överblicka och tiUämpa, genom att olika lagar som berör miljön samlas i en ny miljöbalk. Den kommer också att göras effektivare. Miljöskyddskommitténs (ME 1989:04) förslag om dette kommer att redovisas tiU regeringen under våren. Av direktiven till kommittén framgår att bl.a. följande lagar kan komma att ingå i en samlad miljöbalk: miljöskyddslagen (1969:387), hälsoskyddslagen (1982:1080), lagen (1985:426) om kemiska produkter, renhåUningsfegen (1979:596), naturvårdslagen (1964:882) och lagen (1987:12) om hushåUning med naturresurser. EES-avtalet och samordningen av lagama i miljöbalken kommer att medföra ett ökat inslag av generella föreskrifter för att minska utsläppen från industrin och andra verksamheter. Berörda myndigheters arbete måste därför inriktas mot att utarbete sådana föreskrifter i ökad utsträckning.
Den individuella prövningen av mUjöferUg verksamhet vid industrier och andra anläggningar går delvis in i ett nytt skede med färre nyprövningar och en ökad andel omprövningar. Naturvårdsverket har utarbetet en omprövningsplan i form av ett tioårigt program för översyn av utsläppsviU-koren. Nivån på miljöskyddet kommer därmed att höjas. Målsätttungen är att tiU sekelskiftet begränsa industtins utsläpp till sådana nivåer att miljön inte tar skada och att människors hälsa inte påverkas negativt.
Effektivt miljövårdsarbete
Jag kommer att verka för att myndigheter samverkar i planeringen för ett kretsloppssamhälle. Kommunema har en nyckelroU i det samlade nuljöarbetet och det blir en viktig poUtisk uppgift för dem att under de närmaste åren lokalt omsatte och konkretisera Riokonferensens (FN:s konferens för mUjö och utveckling år 1992) handlingsprogram, Agenda 21, för en håUbar utveckling. I Agenda 21 fömtsätts kommunema senast år 1996 i samverkan med medborgare, företeg och organisationer upprätte lokala handlingsprogram för en håUbar utveckling. Jag kommer att bjuda in företrädare för kommunema tiU överläggningar om kommunemas roU och
ansvar i genomförandet av lokala Agenda 21. Utredningen om kommuner- Prop. 1992/93:100 nas arbete för en god livsmiljö (M 1991:01) utarbetar också visst underlag ""- för lokala handlingsprogram.
På den regionala nivån skaU länsstyrelsen som regeringens företrädare svara för att de nationella miljömålen uppfylls och att insatser inom olika samhällssektorer på det regionala planet samordnas. Genom den ökade decentraliseringen av miljöarbetet kommer länsstyrelsema att i ökad utsträckning också behöva arbete med att samordna och följa upp de kommunala myndighetemas verksamheter. Länsstyrelsemas regionala miljöanalyser skall användas som ett verktyg för att på ett kostaadseffektivt sätt, när det är möjligt, omforma de nationeUa miljömålen tiU regionala miljömål. De centrala myndighetemas roU blir i allt högre grad att ge riktiinjer och stöd till kommuner och länsstyrelser samt att följa upp utveckUngen på miljöområdet. Vissa centrala sektorsmyndigheter såsom t.ex. trafikverken har en viktig roll i övergången mot ett hållbart samhälle.
När den nya miljöbalken ttåder i kraft måste myndighetsorganisationen på miljöområdet vara anpassad så att arbetsuppgiftema kan utföras effektivt och så att också samordningsvinster kan uppnås genom den nya lagstiftningen.
Forskning och utveckling
Miljöforskningens framtida prioriteringar kommer att framläggas i den forskningspolitiska proposition som föreläggs riksdagen i febmari 1993.
Uppföljning och utvärdering
Metodema för uppföljning och utvärdering av miljövårdsarbetet bör enligt min mening vidareutvecklas. Miljöövervakningssystemet byggs därför ut pä säväl regional som lokal nivå. Regeringen har också uppdragit åt Stetens naturvårdsverk att te fram ett system av miljöindex som skaU kunna ge en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen. Regeringen har vidare uppdragit åt Stetistiska centralbyrån att utveckla fysiska miljöräkenskaper. Vidare har Konjunkturinstitutet fett i uppdrag att utveckla monetära miljöräkenskaper. Dessa räkenskaper kommer i framtiden tillsammans med date ur nationalräkenskapema att kunna användas för att bättre redovisa och analysera sambanden mellan ekonomi och miljö.
Långtidsutredningen 1992 (SOU 1992:19) behandlade bl.a. miljöpolitikens medel och effektivitet. I dess bUaga 11 analyserades de principiella och praktiska problem som uppstår när den ekonomiska poUtiken skaU inriktes på en långsiktigt håUbar utveckling, dvs. att förvalte ett lands samlade resurser så att nuvarande och kommande generationer erhåUer maximal välfärd.
1.2 Visst intemationellt arbete Prop. 1992/93:100
BU. 15
Miljöarbetet blir alltmer intemationeUt. IntemationeUt samarbete ger oss möjlighet att föra ut vår miljöpoUtUc samt att ha fortsatt höga ambitioner på miljöområdet.
UNCED
Regeringen verkar för en bred uppföljning av FN:s konferens om mUjö och utveckling som ägde mm i Rio de Janeiro i juni 1992 (UNCED). Regeringen har i skrivelse tiU riksdagen i oktober 1992 (1992/93:13) lämnat en detaljerad redogörelse för konferensbesluten och inriktningen av det nationella arbetet för att förverkliga dessa. En bred renuss av konferensens handlingsprogram. Agenda 21, genomförs och läggs tiU gmnd för uppföljningsarbetet. Regeringen avser återkomma tiU 1993/94 års riksdag om hur det svenska uppföljningsarbetet fortskrider och med förslag tiU erforderliga åtgärder.
Regeringen planerar redan nu att genomföra en rad åtgärder som ett led i dette uppföljningsarbete. Följande exempel kan nämnas.
Kretsloppsanpassning ger effektivare resurshushållning - En närmare redogörelse följer i avsnitt 1.3 Mot kretsloppsanpassning genom förändrade produktions- och konsumtionsmönster.
Kemikaliekontroll - Arbetet med att begränsa riskema med och användningen av vissa hälso- och miljöfarUga ämnen fortgår. Jag återkommer också tiU denna fråga under avsnitt 1.3.
Klimatproposition - Regeringen kommer under våren att lägga fram en proposition med riktiinjer för det fortsatta nationeUa kUmatarbetet samt med förslag om ratifikation av kUmatkonventionen. En närmare redogörelse följer i avsnitt 1.4.
Biologisk mångfald m.m. - Regeringen kommer under år 1993 att lägga fram en proposition om biologisk mångfald. I propositionen kommer ratificeringen av konventionen om biologisk mångfeld att tas upp liksom frågor i anslutning till den nationella tillämpiungen av densamma. Jag återkommer till denna fråga under avsnitt 1.6.
Fysisk planering - Ett gemensamt svenskt/holländskt mitiativ tiU hur man globalt skall angripa fetortsproblemen tas genom ett expertmöte år 1993. Mötet, som organiseras inom ramen för FN:s boende- och bebyggelsecenter - UNCHS (Habitet) - utgör en förberedelse mför världskonferensen om bygg- och boendefrågor 1996. En närmare redogörelse följer i avsnitt 1.7 och 1.8.
Bistånd - Miljö och håUbar utveckUng prioriteras i biståndspoUtiken, vilket reflekteras såväl mom det multilaterala som bUaterala samaibetet. Sverige är här aktivt både inom OECD/FN-systemet och när det gäUer den Globala miljöfeciUteten, GEF.
Intemationell uppföljning - Sverige deltar aktivt i uppföljningen av UNCED inom FN-systemet, mbegripet fackorganen och den nya kommissionen för hållbar utveckling. Sverige kommer också att driva en aktiv linje i förhandlingama om en konvention för att hejda effektema av öken-
spridning. Den svenska mUjöambassadören har utsetts tiU ordförande i den Prop. 1992/93:100 intemationeUa förhandUngskommittén för konventionen. "- '
Miljö och handel
Sedan våren 1990 pågår ett analysarbete inom OECD om förhåUandet mellan handels- och mUjöpoUtik. Syftet är att finna vägar som gör det möjligt att förena en fortsatt Uberalisering av väridshandehi med målsättningen om en långsiktigt håUbar utveckUng. Resultetet av arbetet fömtsätts mynna ut i allmänna riktiinjer från OECD tUl medlemsländema så snart som möjligt. Även i GATT arbetar en särskUd gmpp med frågor om handels- och mUjöpoUtik. I försfe hand syftar arbetet tiU att klargöra hur miljöåtgärder med inverkan på den intemationeUa handeln fecks av nuvarande regler. Sverige tar aktiv del i detfe arbete.
EES
EES-avtalet förväntes träda i kraft under år 1993. Avtalet ger Sverige och övriga EFTA-länder tillgång till EG:s uire marknad genom anslutaing tiU de s.k. fyra frihetema.
Genom avtalet antar Sverige ca 50 av EG:s rättsakter inom mUjöområdet. De fleste av dessa är så kaUade minimidirektiv för vUka enskUda länder har möjlighet att mföra strängare krav. Beträffande de harmoniserade direktiven, som måste följas, finns i EES-avtalet på miljöområdet, främst avseende bilavgaser och kemikalier, särlösningar i de faU där Sverige har mer långtgående bestämmelser än EG. Avsikten är att vi mte skall behöva sänka våra krav utan att EG successivt skaU nå vår nivå och att vi gemensamt skaU utarbete nya regler med en hög ambitionsnivå.
Genom EES-avtalet kommer Sverige vidare att delfe i EG:s mUjöforsk-ningsprogram. I övrigt innehåUer avtalet en aUmän samarbetsförpUktelse. Områden som kan bU aktueUa är ekonomiska styrmedel och uppföljning av det nyligen antegna femte miljöhandUngsprogrammet i EG.
EG bedriver ett allt aktivare arbete inom mUjöområdet med en stegvis höjd ambitionsnivå. För närvarande finns omkring 80 olika förslag under utarbetande inom miljöområdet, varav ca 30 är under behandling i Ministerrådet.
Genom EES-avtalet knyts Sverige betydUgt närmare EG:s mUjöarbete. EG kommer här liksom på andra områden att vara huvudaktör men vi kommer tillsammans med övriga EFTA-länder att få ett icke obetydUgt inflytande. Vi kan därigenom påverka den gemensamma mUjöpoUtiken i ambitiös riktning.
Inför förhandlingama om EG-medlemskap är utgångspunkten regeringsförklaringens uttalanden om att högsfe tiUämpade ambitionsnivå skall gäUa på miljöområdet och att Sverige skaU ha en pådrivande roU i det europeiska miljövårdsarbetet.
Det nordiska arbetet Prop. 1992/93:100
BU. 15
Arbetet inom Nordiska ministerrådet genomgår stora förändringar. Miljöområdet framhåUs som ett prioriterat område i det framtida samarbetet, och inom dette område genomförs en omorganisation baserad på de nordiska ländemas prioriteringar av mUjöfrågoma.
Arbetet syftar till att öka Nordens intemationeUa genomslagskraft, främst i förhållande tUl EG och EES. Insatsema görs framför aUt på följande områden: Luft- och havsföroreningar, renare teknologi och avfaU, kemikalier, naturvård och mUjöövervakning.
Sverige övertar ordförandeskapet i Ministerrådet i mars 1993, vUket ger möjlighet till ytterUgare svenska iiutiativ i det nordiska mUjöarbetet under en ettårsperiod. Sveriges ambition kommer att vara att genom det nordiska samarbetet bidra tiU att minska de baltiska ländemas miljöproblem och att möjliggöra deras deltegande i det intemationeUa miljösamarbetet. Sverige deltar tillsammans med övriga nordiska länder, samt Kanada, Ryssland och USA i arbetet inom den arktiska miljöskyddsstrategin, den s.k. Rovaniemiprocessen för att väma om den särskUt känsliga arktiska miljön. Även det nyligen påbörjade samarbetet i Barentsregionen berör miljöaspekter.
Intemationellt arbete inom olika områden redovisas också i det följande i anslutning tUl sakfrågoma i övrigt.
1.3 Mot kretsloppssamhället genom ändrade konsumtions-och produktionsmönster
En långsiktigt hållbar utveckling kräver ett resurshushåUande samhäUe och en renare och mindre resurskrävande vamproduktion än vi har i dag. Produktionen måste mUjöanpassas och inriktas så att återanvändning, återvinning eller återföring tiU naturens eget kretslopp underlättas och såväl avfallsmängderna som avfallets innehåU av hälso- och mUjöfarliga ämnen minskas. En ökad användning av biologiska råvaror tUl vamproduktion måste också eftersträvas. Inriktaingen skall vara att material och varor skall återanvändas eller återvinnas. I vissa faU då fömtsättaingar för rationell återanvändning och återvinning saknas kan dock energiutvinning ur sorterade avfallsfraktioner vara ett bättte altemativ.
Jag avser inom kort återkomma tiU regeringen med förslag om vissa riktiinjer för en kretsloppsanpassad samhäUsutveckling.
Ansvaret för att utveckla miljöanpassade varor ligger på dem som producerar varoma. Även det ekonomiska och det fysiska ansvaret för att avfaU skaU tas om hand på ett från mUjö- och resurssynpunkt riktigt sätt skall i framtiden i betydligt större utsträckning än för närvarande åvUa producenten. På så sätt ges producentema motiv till att minska avfåUsmängdema genom att från början anpassa varoma för att ingå i ett kretslopp. Producentens ekonomiska ansvar motsvarar principen om förorenarens kostnadsansvar och en ökad användning av ekononuska styrmedel inom mUjöområdet. Genom att hävda producentens ansvar ökar möjUghetema för återanvändning och återvinnmg.
Det finns en betydande potential för en bätfe resurshushållning, återan- Prop. 1992/93:100 vändning och återvinning av material och varor. Denna utveckUngspoten- ""• tial kan utayttjas dels genom att producentens ansvar hävdas genom krav på återtagning av uttjänte varor och produkter samt avfaU från produktionsledet, dels genom att avfaUet sorteras i högre utsträcknmg än tidigare, så att större volymer av relativt homogent material stäUs tiU förfogande för kommersiell användning eUer för ändamålsenlig avfaUshantering.
En kretsloppsanpassad utveckling med ökad återanvändnuig och återvinning av ämnen i kemiska produkter och varor kan förhindra spridning i miljön av skadliga kemikaUer. Vissa varor är emeUertid i stort sett omöjliga att återvinna. Det är därför nödvändigt att också minska flödena och användningen av hälso- och miljöferUga kemikaUer. En väl fungerande kemikaUekonttoU är en fömtsättning för ett kretsloppssamhälle. Arbete med att aweckla eller begränsa förekomsten av, i förste hand, ttetton särskilt hälso- eller miljöfarliga ämnen eUer ämnesgmpper har mietts av Kemikalieinspektionen och Stetens naturvårdsverk.
Den omfattande gränsöverskridande vamhandeln och den spridning som sker via luft och vatten av stebila hälso- och miljöferUga ämnen gör att det krävs intemationellt samarbete för att avvecklings- och begränsningsåtgärder skall få fuU effekt. Sverige bör fortsatte att ha en aktivt drivande roll i denna fråga. Det pågående intemationeUa arbetet där Sverige drivit och fått gehör för en harmonisering av klassificering och märknmg av kemiska produkter är också av stor vikt från handels- och resursbe-sparingssynpunkt.
För den fortsatte kretsloppsanpassningen, utöver de förslag som jag tidigare nämnt att jag avser återkomma tiU, gäller det att gå vidare och utforma en strategi med konkrete mål och tidsramar. Dette är en uppgift för stetsmaktema, medan näringslivet skaU ha en frihet att självt utarbete och välja metod för att nå dessa mål inom angivna tidsramar.
Sverige ratificerade år 1991 konventionen om konttoU av gränsöverskridande fi-ansporter av miljöferligt avfaU, den s.k. Baselkonventionen. Konventionen trädde i kraft år 1992 och tillämpas nu. För import och export av avfall krävs liksom tidigare tiUstånd av Stetens naturvårdsverk. Tillstånd lämnas inte för export tiU en stet som saknar förmåga att behandla avfallet på ett från hälso- och mUjösynpunkt godtegbart sätt. Sverige deltog aktivt i partemas förste konferens i Umguay hösten 1992.
1.4 Klimatpåverkan och luftföroreningar
Klimatpåverkan
Den samlade vetenskapliga bedömningen av kUmatproblemen som har gjorts av IPCC (Intergovemmental Panel on CUmate Change) mnebär att fortsatte utsläpp av koldioxid och andra växtiiusgaser kommer att höja den globala medeltemperaturen. Utifrån nuvarande ttender vad gäller energianvändning och åtgärder bedömer IPCC att den genomsnittiiga temperaturhöjningen globalt kan beräknas tiU 0,2-0,5 °C per decennium. En sådan
temperahirhöjning förväntas leda tiU förändringar av ekosystemen och tiU Prop. 1992/93:100 att vattenståndet i havet höjs. IPCC bedömer att det krävs en reduktion av "- koldioxidutsläppen med 50-80 % för att uppnå en stebilisering av koldioxidhalten i atmosfären.
Vid FN:s konferens om mUjö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 undertecknades en ramkonvention om kUmatförändringar. HittiiUs har 158 steter undertecknat och tio steter ratificerat konventionen. Många fler länder, däribland Sverige, planerar att ratificera konventionen under år 1993. Vid femtio ratifikationer öäder konventionen i kraft. Konventionens målsättning är bl.a. att uppnå en stebUisering av haltema av växthusgaserna i atmosfären på en sådan nivå att skadliga stömingar i mUjön undviks. Enligt konventionen bör en sådan nivå uppnås inom en tidsram som är tillräcklig för att ekosystemen naturUgt skaU kunna anpassa sig tiU kUmat-förändringen. Konventionen mnehåller också åteganden för industriländerna att ante program och vidte åtgärder för att begränsa utsläppen av alla växthusgaser. TUl dette är kopplat en rapporteringsskyldighet som skaU läggas till gmnd för utvärdering och successiva förändringar av åtgärderna.
FN:s generalförsamling har beslutet att den mtemationeUa förhandlingskommittén för klimatfrågor skaU fortsatte sitt arbete med syfte att förbereda den förste partskonferensen, vilken beräknas äga mm år 1995. En ny vetenskaplig bedömning av framtida kUmatförändringar beräknas vara färdig under år 1995. Den kommer att vara av väsentiig betydelse för inriktningen av det fortsatte kUmatarbetet.
Regeringen avser att förelägga riksdagen en proposition i klimatfrågan under våren 1993. Propositionen kommer att behandla fortsatte nationella åtgärder mot klimatförändringar Uksom förslag tiU godkännande av klimatkonventionen.
Åtgärder med anledning av Biobränslekommissionens slutbetänkade (SOU 1992:90), Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om åtgärder mot kUmatförändringar och uppföljning av energiöverenskommelsen kommer att bli viktiga komponenter i det fortsatte arbetet med att begränsa utsläppen av växtausgaser. Jag viU också erinra om att regeringen i samband med kompletteringspropositionen 1992 (prop. 1991/92:150) aviserade att 500 miljoner kronor skaU avsättas för att finansiera insatser vad gäUer fömybar energi, hushållning samt vissa åtgärder i Östersjöregionen inkl. kämsäkerhet. Bl.a. skall dessa medel användas för att ytterUgare stimulera övergången tiU biobränslen och andra fömybara energiformer. Regeringen har i prop. 1992/93:99 om vissa åtgärder inom kUmatområdet och i Östersjöregionen föreslagit att 45 mUjoner kronor anvisas för att bidra tiiU uppbyggnaden av ett miljöanpassat energisystem i Baltikum. Riksdagen har beslutet i enlighet med förslaget (bet. I992/93:JoUlI, rskr. 1992/93:138).
Skydd av ozonskiktet
Det skyddande ozonskiktet i söatosfären bryts ner av vissa ämnen som innehåUer klor och andra halogener.
10 Klor- och bromhalten i ozonskiktet kommer att öka under det närmaste Prop. 1992/93:100 decenniet även om utsläppen skuUe upphöra på gmnd av långa nedbryt- '1- ningstider. Klorbelastningen beräknas nå sitt maximum strax efter sekelskiftet. Fortsatte utsläpp av metylbromid och HCFC (ofuUständigt halogenerade klorfluorkarboner) som har kortare Uvslängd än CFC (klorfluorkarboner) påverkar ozonskiktet just under det tidsintervaU när stratosfären är maximalt klorbelasted.
Den svenska awecklingen av CFC och andra ozonnedbrytande ämnen följer den urspmngliga planen som har antegits av riksdagen och senare kompletterats av regeringen. YtterUgare åtgärder krävs enUgt min bedömning för att begränsa övergången tiU HCFC tiU endast sådana områden där dette är nödvändigt för att aweckla CFC-användningen.
Sverige driver också denna fråga i intemationella förhandlingar. Åtgärder för att globalt minska användning och utsläpp av dessa ämnen är mycket angelägna. För att erhåUa den nödvändiga minskningen, måste även u-ländema snarast möjligt begränsa sm användning och sma utsläpp. Här spelar överenskommelsema om tekniköverföring och finansiering en strategisk roU. Det s.k. MontrealprotokoUet, som reglerar awecklingen av ozonnedbrytande ämnen, skärptes i november 1992. Jag avser att i en proposition om klimatpolitiken under våren 1993 te upp dels ändringar och tillägg till Montrealprotokollet, dels förslag tUl ytterligare åtgärder i Sverige.
Gränsöverskridande luftföroreningar
Under år 1992 har Sverige anslutit sig tiU protokoUet som reglerar utsläpp av flyktiga organiska ämnen mom Genévekonventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP). Inom LRTAP pågår vidare förhandlingar om ett nytt svavelprotokoU. Dette förhandlingsarbete har hög prioritet från svensk sida. Sverige verkar för att ett nytt protokoU skaU baseras på s.k. kritiska belastningsgränser och att protokollet på sikt skall innebära att nedfallet i Sverige kan håUas inom dessa gränser. Dette fömtsätter kraftiga utsläppsminskningar i vissa länder i Central- och Östeuropa, företrädesvis i Storbritannien, Tyskland Polen och Danmark. Möjlighetema att få dessa länder att göra långtgående utfästelser om utsläppsbegränsningar är i hög grad beroende av den framtida ekonomiska utvecklingen. Parallellt med förhandlingen om ett nytt svavelprotokoU pågår också ett arbete med att kartlägga möjlighetema att finansiera utsläppsbegränsningar i dessa länder. Utsläppen är i hög grad kopplade tiU energiproduktionen. Därmed är det viktigt att hitte finansieringslösningar som gynnar begränsningen av utsläpp av såväl koldioxid som av försurande ämnen. Sverige verkar också aktivt för att stödja förhandlingsprocessen, t.ex. genom att ge bidrag tiU deltegande från de östeuropeiska ländemas sida.
Försurningen är ett av landets aUvarligaste mUjöproblem. AUvarUga skogsskador, som delvis orsakas av nedfaU av försurande ämnen, har påvisats i flera undersökningar. Försurningen utgör också ett aUvarUgt hot
II
mot markens och vattnets produktionsförmåga. Sverige arbetar därför, som Prop. 1992/93:100 jag nyss har redovisat, både nationeUt och intemationeUt för att begränsa "''- utsläppen av svavel- och kväveoxider. Dessutom krävs omfettande insatser genom kalkning av sjöar och vattendrag. Jag anser därför att kalkrungs-programmet bör fortsatte i minst oförminskad omfettning. Jag återkommer längre fram till frågan om att fr.o.m. den I januari 1994 finansiera kalkningen genom ökad omföring från den aUmänna energiskatten till den särskilda skatten mot försurning eller genom införande av en särskUd skatt/avgift på mängden utsläppfe kväveoxider.
Trafik
Arbetet med att skapa ett mUjöanpassat transportsystem fortsätter. Transportsektom svarar för en stor andel av utsläppen av kUmatpåverkande och försurande ämnen. Trafiken är också en dominerande orsak till fetörternas miljöproblem.
Trafikverken har på regeringens uppdrag lämnat de förste årliga miljö-rapporterna till regeringen. I miljörapportema redovisas trafikens påverkan på miljön och föreslås åtgärder som minskar miljöstömingama. Trafikverken redovisar också förslag tiU mål för resp. transportslag. Rapportema visar att det kommer att krävas omfettande insatser inom transportsektom för att denna sektor skaU kunna bidra med en skälig andel tiU att de av riksdagen fastställda utsläppsmålen skaU kunna uppnås. Inom Kommunikationsdepartementet utreds möjlighetema att öka användningen av ekonomiska styrmedel inom transportsektom. Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer, enligt vad jag erfarit, att i början av år 1993 initiera ett fördjupat arbete, bl.a. genom att föreslå uppdrag tiU ttufikverken att te fram underlag till konkrete förslag inom de olika trafikgrenama.
Stetens naturvårdsverk kommer i början av år 1993 att redovisa sitt uppdrag om hur ett miljöklassystem för bensin kan utformas och hur ett sådant system kan kombineras med ekonomiska styrmedel.
I enlighet med tidigare beslut har nya obligatoriska avgaskrav ttätt i kraft för tunga fordon från och med 1993 års modeller. Samtidigt har en miljöklassindelning för både lätte och tunga fordon trätt i kraft, kombinerat med differentierade försäljningsskatter. För tunga fordon träder dock den differentierade försäljningsskatten i kraft först ett år senare. En översyn av systemet med ekonomiska styrmedel kopplade tiU mUjöklassema har påbörjats inom regeringskansUet.
När det gäller bilavgaskrav i övrigt är arbetet för närvarande mriktet på att i olika samrådsgmpper delte i utarbetandet av försfeg tiU nya EG-direktiv så att en samordning med de svenska reglema kan ske. Dämtöver kommer olika möjligheter att stimulera en snabb introduktion av el- och hybridfordon och biobaserade motoralkoholer att övervägas. Här kan en vidareutveckling av miljöklassystemet vara ett av flera möjliga styrmedel. Vidare bör utökad demonstrationsverksamhet ingå i övervägandena för att pröva olika fordon i syfte att begränsa utsläppen av kUmatpåverkande gaser och hälsopåverkande ämnen. Inom dette område pågår och planeras
omfattande forsknings- och demonstrationsverksamhet inom främst Prop. 1992/93:100 Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, och Transportforsknings- ''- beredningen, TFB.
Stetens naturvårdsverk arbetar med ett förslag tiU avgaskrav för arbetsfordon. Förutsättningama för att nå en harmonisering med andra länder förefaller vara goda.
Efter ett möte mellan transportministrama för stetema mnt Östersjön har ett samarbete inletts inom ttafikområdet. Syftet är bl.a. att te fram ett handlingsprogram, som skaU redovisas under år 1993.
Vid Riokonferensen i juni 1992 föreslogs att konferenser om trafik och miljö bör genomföras i de olika världsdelarna. ECE - FN:s regionala utvecklingsorgan för Europa - bör ansvara för genomförandet av en konferens i Europa. Den svenska regeringen kommer att verka för att konferensen kan genomföras år 1995.
Energisektorn
Arbetet med att miljöanpassa energisektom fortsätter. Uppföljningen av energiöverenskommelsen har tidigare denna dag redovisats av chefen för Näringsdepartementet. Regeringen har beslutet att höja investeringsbidraget för vindkraftverk och solvärmeanläggningar från 25 till 35 %. Ytteriigare medel har också anvisats till EG:s program för att främja effektiva och miljöacceptebla energisystemen. Vidare kommer förslag tiU ytterligare satsningar på fömybara energislag och förbättrad hushållning m.m. att redovisas i den kommande klimatpropositionen. Skärpte regler för utsläpp av svavel från förbränningsanläggningar har trätt i kraft från den 1 januari 1993.
Riksdagen anvisade (prop. 1991/92:97, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271), i enlighet med Biobränslekommissionens förslag, 625 miljoner kronor för särskilda insatser i syfte att främja en ökad kommersieU användning av biobränslen. Av dessa medel har regeringen hittiUs avsatt 400 miljoner kronor för utveckling av effektivare teknik för elproduktion med biobränslen.
1.5 Hav och vatten
Samarbete i Östersjöregionen
Jag anser att en av huvuduppgiftema på miljöområdet är att i intemationellt samarbete verka för att återställa Östersjöområdets nuljö och att utveclda Östersjöregionen i positiv riktning.
De insatser i och samarbete med Öst- och Centraleuropa som har inletts på miljöområdet kommer att utvecklas och intensifieras. Samarbetet avser främst åtgärder för att begränsa utsläppen tiU Östersjön.
I Östersjöregionen bor 80 miljoner människor i ttetton olika länder. På polskt-svenskt initiativ sammanträdde stetministrama i dessa länder i Ron-
neby hösten 1990 för att utarbete ett åtgärdsprogram för Östersjön med Prop. 1992/93:100 syfte att återställa dess ekologiska balans. Ländema mnt Östersjön har nu "- inom ramen för Helsmgforskommissionens verksamhet utarbetet ett gemensamt åtgärdsprogram. MUjömiiustrama antog i aprU 1992 huvudelementen i detta åtgärdsprogram. Programmet som omfettar en tjugoårsperiod, har kostnadsberäknats tiU ca 135 miljarder kronor.
I programmet finns redovisat ca 140 objekt, belägna i aUa de deltegande ländema, som måste åtgärdas om mUjön i Östersjöregionen skaU förbättras. Av dessa har ett femtiotal objekt valts ut som särskUt angelägna att åtgärda under den närmaste femårsperioden. Kostaadema för de mest angelägna åtgärdema har uppskattets tiU drygt 45 mUjarder kronor. Finansieringen av åtgärdsprogrammet kommer att diskuteras vid en konferens i Polen i slutet av mars 1993 och jag har med anlednmg härav tegit initiativ till diskussioner om miljöavgifter.
Arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet samt att finna finansieringslösningar kommer att bU en viktig uppgift under de närmaste åren.
Som ett förste steg har riksdagen beslutet att avsatte 250 mUjoner kronor för miljöinriktede stödinsatser i Baltikum och Östeuropa (prop. 1992/93:99, bet. I992/93:JoUlI, rskr. 1992/93:138). Av detta har 45 miljoner kronor avsatts för mUjöanpassade energisystem, 43,1 miljoner kronor till kämsäkerhets- och strålskyddsarbete, 1,5 miljoner kronor för en vision för Östersjöområdet samt 141,9 miljoner kronor för åtgärdsprogrammet för Östersjön. För åtgärdsprogrammet har 8,9 miljoner kronor avsatts tUl kunskapsuppbyggnad och förvaltaingsstöd, 25 miljoner kronor till miljöförbättrande åtgärder inom jordbmket i Baltikum, Polen och Ryssland samt resterande 108 mUjoner kronor för uppbyggnad av ett eller flera avloppsreningsverk i Baltikum.
På svenskt initiativ höUs en konferens i Karlskrona i augusti 1992 där de deltegande ministrama från stetema mnt Östersjön enades om att gemensamt utarbete ett dokument. Vision and strategies for the Baltic Sea region 2010. Syftet med samarbetet är att arbete fram ett gemensamt planeringsunderlag för utnyttjandet av naturresursema i området mnt Östersjön. Arbetet kommer att ske i samarbete med bl.a. EG-kommissionen för att knyte an tiU motsvarande planering inom EG genom projektet Europé 2000, vilket bildar underlag för framtida beslut om trafikleder, energianvändning, utayttjandet av markresurser m.m.
Boverket har fått regeringens uppdrag att te fram det svenska kunskapsunderlaget i samråd med andra myndigheter. Sverige har åfegit sig att bidra med nödvändiga sekretariatsresurser genom Östersjöinstitutet i Karlskrona och en särskild kontaktgmpp har upprätfets. Kontaktgmppen skaU hösten 1993 avge en förste rapport vid en ny ministerkonferens som denna gång skaU äga mm i Polen.
övergödning Prop. 1992/93:100
BU. 15
Arbete pågår för att nå de uppsatte mUjömålen för att begränsa närsaltsutsläppen. Det långsiktiga målet är att förhindra att en övergödning uppkommer i våra vattenområden.
Stetens naturvårdsverk har på sitt ansvar att följa upp och redovisa konkrete åtgärdsförslag och behov av miljöhänsyn fördelade på samhällets olika sektorer. Ett kontinuerligt arbete sker också med att begränsa dUekt-utsläppen av närsalter som orsakas av människans verksamhet. För kust-baserade industrier med närsaltsutsläpp stäUs ofte krav på användning av bäste möjliga teknik och för kommunala avloppsreningsverk sker en omprövning av villkoren för kväveutsläpp. I prop. 1990/91:90 fastslogs att för avloppsreningsverk längs med hela väst- och sydkusten upp tiU och med Stockholms skärgård skall som riktvärde vid prövning enligt miljöskyddslagen gälla 50 % kväverening.
Beträffande de diffusa utsläppen från jordbmket har Jordbmksverket bedömt att det ännu är för tidigt att avläsa de slutiiga effektema av beslutede åtgärder. En kontinuerlig utveckling sker av det s.k. åtgärdsprogrammet för att minska näringsläckaget. Jordbmkets recipientkontroll har föreslagits bli uppfölj ningsinstmment för växtaäringsläckaget från jordbmket. Bättre mätstrategier och beräkningsgmnder behöver utvecklas för att noggrannare kunna faställa storleken av tillförseln från mänskliga verksamheter.
Regeringen har vidare gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda möjligheten att tillämpa ett system med utsläppsramar och överlåtbara kvoter för att minska utsläppen av närsalter, i förste hand kväve. En väsentiig del av uppdraget är att utreda om ett system med överlåtbara utsläppskvoter bör införas och i så fall vilka regeländringar som behövs. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1993 och innehåUa ett principiellt stäUningstegande till möjligheten att tillämpa utsläppsramar och överiätbara kvoter för närsalter. Vidare skall Naturvårdsverket bedöma behovet av fortsatt lagstiftnings- och utredningsarbete liksom om det finns skäl att genomföra någon form av försöksverksamhet för att pröva nya styrsystem.
Klorerade organiska ämnen
Stebila organiska miljögifter skaU på sikt inte få förekomma i miljön. Utsläppen av stebUa organiska ämnen skaU tiU sekelskiftet begränsas tiU en riivå där miljön inte tar skada.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tegit fram ett försfeg tiU miljöavgift/skatt på utsläppen av klorerade orgaiuska ämnen från skogsindustrin. Av Naturvårdsverkets rapport framgår dock att en sådan avgift inte kan ses som det mest ändamålsenliga styrmedlet. Frågan prövas dock för närvarande även i intemationeUa sammanhang. En anledning tiU dette är den redan inträffade stora reduktionen av de aktueUa utsläppen (se avsnitt 2.11), en reduktion som i inte oväsentUg utsträckning framtvingats
2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 15
genom krav från konsumentema på produkter gjorda av icke klorblekt Prop. 1992/93:100 papper. "•'- -
Sverige genomför även tillsammans med Norge, Finland och Danmark en utredning om vad som är bäste miljövänliga teknik inom skogsindustrin och vilka nivåer utsläppen, inkl. utsläppen av klorerade organiska ämnen, kan beräknas minska till. Avrapportering beräknas ske i febmari 1993.
I den tidigare nämnda omprövningsplanen som Naturvårdsverket utarbetet prioriteras skogsindustrins utsläppsvillkor.
Marina konventioner
Under det gångna året har det skett en betydande utveckling när det gäller de multilaterala, regionala, avtal som reglerar skyddet av miljön i de havsområden som omger Sverige. Såväl Helsingfors- som Paris- och Oslokonventionema har reviderats och moderniserats. Den nya Helsingforskonventionen kommer t.ex. att utvidgas till att även omfette inre farvatten. Den nya Pariskonventionen, som kommer att ersatte de existerande Oslo- och Pariskonventionema, kommer att reglera all påverkan på den marina miljön. Dette öppnar möjligheten att i framtiden även behandfe påverkan från t.ex. sand- och gmssugning.
Vid det senaste konsultetiva mötet med Londonkonventionen beslöts att även denna globala konvention skall revideras, bl.a. i syfte att nuvarande resolutioner, som förbjuder såväl dumpning av industrieUt avfaU som förbränning till havs, skaU inarbetas i konventionstexten och därmed ges en klart bindande karaktär. Även andra skärpningar kommer att övervägas. Man planerar att ante en reviderad konvention hösten 1994.
Under hösten har regeringen lagt en proposition om införande av en ekonomisk zon (prop. 1992/93:54). En sådan zon innebär att Sverige har möjlighet att utöka sin bestämmanderätt tiU att i vissa avseenden gälla även utanför lerritorialvattengränsen. Dette ökar Sveriges möjlighet att tUlämpa vissa miljölagar utanför territorialvattengränsen. I zonen kan därför t.ex. lagen om förbud mot dumpning tiUämpas på alla fartyg.
1.6 Aktiv naturvård och bevarande av biologisk mångfald
För att bevara den biologiska mångfelden krävs ytterligare åtgärder. Jag anser att dette är ett av de viktigaste miljöområdena under de kommande åren.
En proposition om biologisk mångfald m.m. avses presenteras för riksdagen under år 1993. Där avses redovisas underlag för svensk ratifikation av konventionen om biologisk mångfald samt regeringens förslag om hur Sverige skall följa upp konventionen om biologisk mångfald som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 genom t.ex. genomförande av en landstudie om biologisk mångfald.
16 Jag avser även att i propositionen redovisa hur bestämmelsema om Prop. 1992/93:100 biotopskydd i naturvårdslagen skaU tillämpas. Vidare kommer att redovisas ""• de områden i landet där det, för att skydda de kvarvarande och biologiskt viktiga våtmarkerna inom jord- och skogsbmkslandskapet, bör vara förbjudet att genomföra markawattningar.
Frågor angående forskning om arters biotopkrav och utveckUng av ekologiskt anpassade bmkningsmetoder mom jord- och skogsbmk kommer att behandlas i den forskningspoUtiska propositionen.
Skogspolitiska kommittén föreslår i sitt betänkande (SOU 1992:76) bl.a. att miljömålet jämställs med produktionsmålet samt att arealen skogsmark i form av större områden som har undantegits från skogsbmk behöver fördubblas. Kommittén föreslår att kraftigt utökade arealer bör säkerställas i form av naturreservat och nationalparker för att bevara särskilt känsliga naturtyper. Naturvårdsverket prioriterar i sitt säkerställandearbete bl.a. skyddet av kvarvarande urskogar och framtegande av en plan för att skydda myrmarker. Chefen för Jordbmksdepartementet kommer att te upp denna fråga i en proposition om skogspoUtiken våren 1993.
Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs stora arealer mark med högt naturvårdsvärde samt praktiskt teget alla QäUnära marker från marköverföringen. Bl.a. skall befintiiga eller blivande naturreservat överföras till naturvårdsfonden. Tidigare har för övrigt skyddet av den fjäUnära skogen förstärkts genom att skärpte regler för skogsbmket har införts i denna region.
Sektorsansvaret inom jord- och skogsbmket följs upp. Enligt 1991 års miljöpolitiska riksdagsbeslut skaU varje sektor te sitt nuljö- och naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet. I enlighet med denna princip skall de areella näringama te sitt naturvårdsansvar såväl i sin normala verksamhet som vid säkerställande av känsUga områden. De har ett ansvar för att naturresursema bmkas på ett långsiktigt hållbart sätt. Insikten har ökat om behovet av att i t.ex. det praktiska bmkandet av skogen te hänsyn tiU behovet av en bibehållen biologisk mångfald och tiU natarvårdsintressen i övrigt.
Den skogspolitiska kommittén konsteterar i sitt slutbetänkande att den nuvarande skogsvårdslagstiftiungen motarbetet sina syften avseende främst naturvården. Skälet är att lagstiftningen begränsat möjlighetema att använda andra bmkningsformer än tt-akthyggesbmk och i viss utsträckning naturlig föryngring. Kommitténs slutsats är att skogsnäringen inte tiU fuUo kan anses ha verkat i överensstämmelse med de mUjövårds- och naturvårdspolitiska mål som ställdes upp år 1979. Under 1980-talet har dessutom en målförskjutaing skett mot ökade krav på natarvårdshänsyn till skydd för den biologiska mångfelden. Miljö- och naturvården i skogen har inte utvecklats i takt med samhäUets förvänttiingar och de nya nuljö- och naturvårdsmål som formulerats under 1980-talet.
Kommitténs förslag om en förstärkning av miljövårdens inttessen i skogsbmket kommer att behandlas i den särskilda propositionen om skogspoUtiken.
Genomgången av hur Sverige uppfyller naturvårdskonventionema bör påskyndas. Behovet av en samlad svensk lagstiftaing för hofede arter samt
skyddet av de våtmarker som är utpekade som särskilt skyddsvärda inom Prop. 1992/93:100 våtmarkskonventionen bör utredas. Aktionsprogram för hotede arter bör ""■ också följas upp och förbättras.
För introduktionen av genetiskt modifierade organismer i miljön krävs tillstånd. Beträffande genetiskt modifierade växter och mikroorganismer skall vid tillståndsprövningen särskilt beaktas att odUngen inte får innebära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfelden.
Genteknikberedningen lämnade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:82 Genteknik- en utmaning) förslag till en utveckling av lagstiftaingen för reglering och kontroll av utsättaing av genetiskt modifierade organismer. Beredningens betänkande remissbehandlas för närvarande. Beredningens förslag samt andra frågor inom bioteknikens område som aktualiserar reglering, myndighetsorganisation och ansvarsfördelning kommer att beredas i regeringskansliet under våren 1993.
Sverige deltar aktivt i det intemationella arbetet på området. Inom OECD har miljöministrama tegit initiativ till särskilda projekt rörande miljöaspekter i anslutning till biotekniken. Även inom EG pågår arbete rörande sambandet mellan miljö och beioteknologi.
1.7 Förbättring av miljön i tätortema
Sveriges befolkning är urban både vad gäller Uvsform och bosättaing. Närmare 9 av 10 personer bor i fetorter. Ca en fjärdedel av fetortsbefolkningen bor i de tre störste sfedema Stockholm, Göteborg och Malmö.
Sfedemas miljömässiga problem är en fråga av både nationellt och globalt intresse. Sveriges undertecknande av Riodeklarationen innebär ett ökat engagemang för att lösa också sfedemas miljöproblem.
Miljön i de tre storstedsområdena är särskilt hårt belasted. Det är också i dessa områden - fömtom i de små fetortema - som fömtsättaingama är bäst för kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra miljön. För att komma till rätte med miljöproblemen och förebygga framtida problem i sfeder och tetorter krävs ett stort antal samverkande åtgärder. Åtgärdema bör utgå från ett långsiktigt handlingsprogram för utveckling av en god UvsmUjö i steden och stedsregionen. En god livsmiljö kan med sociala, ekonomiska och miljömässiga utgångspunkter konkretiseras på följande sätt: ' En tett bebyggd, men samtidigt grönskande sted, där natur- och kultar
värden i bebyggelsen tas tiU vara och där parkområden och aUmänna
platser ger goda möjligheter tiU kontakter, upplevelser och livsglädje.
- En sted i ekologisk balans med sin omgivning, med ren luft, rent vatten och med hälsosamma bebyggelsemiljöer.
- En sted med möjlighet till ekonomisk utveckling bl.a. genom goda res möjligheter.
För aU nå dit är det framför aUt tre styrmedel som är särskUt viktiga.
- Effektiva ekonomiska styrmedel t.ex. skatter och avgifter, för att minska föroreningarna och avfaUsvolymen samt för att främja koUektivtrafiken.
- Samhällsplanering som bör utgå från naturens begränsningar och ge stöd Prop. 1992/93:1(X) för utvecklingen av ett kretsloppsanpassat samhälle samt en långsiktigt "- '
god hushållning med naturresurser.
- Informationsinsatser görs för att öka medvetenheten om vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra stedsmiljön.
Dette fömtsätter att arbetssätt och metoder utvecklas på alla nivåer i samhällsplaneringen. Kommunema har huvudansvaret för utformningen av den byggda miljön. Nya former av mellankommunal samverkan behövs emellertid för att skapa starka och bärkraftiga stedsregioner. Investeringar i vägar och jämvägar bör ske med stor hänsyn tiU natar- och kultarvärden och samordnas med bebyggelseplaneringen. När särskUt viktiga markanvändnings- och miljöintressen står på spel kan regeringen te aktiv del i processen med stöd av bestämmelser i plan- och bygglagen och naturresurslagen.
Storstadsområdenas miljö
Storsfedemas miljöproblem har uppmärksammats i flera uttedningar under senare år. Flertalet av uttedningama har koncentterats tiU ttrafikfrågoma, som utgör en viktig del i arbetet med att förbättra UvsmUjön i fetortema. Åtgärder behövs även på andra områden för att bl.a. förbättra luftkvaliteten och dagvattenhanteringen. I den långsiktiga utvecklingen av de större fetortema måste ändamålsenliga transportiösningar kombineras med en god planering av områden för bl.a. bosfeder och arbetspfetser. Riskema med miljöfarliga transporter måste särskilt uppmärksammas. Också behovet av natar- och grönområden behöver tillgodoses. Vidare bör kretsloppsprincipen utvecklas på avfallsområdet och behovet av nya avfaUsanläggningar och deponier begränsas. Anläggningar för vatten och avlopp behöver förbättras för att säkerställa en framtida god vattenkvalitet.
Stetens naturvårdsverk och Boverket har på regeringens uppdrag genomfört särskilda förstudier där mUjösitaationen i storstedsområdena har analyserats. För närvarande bereds dessa rapporter inför regeringens fortsatte överväganden.
Storstadsområdenas trafiksystem
Regeringen tillkallade år 1990 särskUda förhandlare, en för vardera Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionen. Förhandlama fick i uppdrag att utarbete överenskommelser med berörda parter om åtgärder i det samlade trafiksystemet som skall syfte tiU att åstedkomma en bättte mUjö, ökad tillgänglighet och förbättrade fömtsättaingar för regionens utveckling. Förhandlingama är avslutede i Stockholms- och Malmöregionen och kommer att avslutas inom kort i Göteborgsregionen. Överenskommelsema, som i sin förste etepp, har redovisats tiU riksdagen i prop. (1990/91:87) om regeringspolitik för tillväxt och i prop. (1990/91:90) om en god livsmiljö omfattar bl.a. åtgärder för koUektivtrafik och vägtrafik samt
särskilda miljöförbättrande åtgärder. Framför alU den förste propositionen Prop. 1992/93:100 byggde på ett omfattande utredningsmaterial rörande storstedsområdenas ""• trafikfrågor, redovisat i Storstedstrafikkommitténs betänkanden (SOU 1988:15, SOU 1989:15, SOU 1989:43, SOU 1989:79) samt i slutbefenkandet (SOU 1990:16) Storstedsttafik 5, ett samlat underiag. Riksdagen har avsatt 5,5 miljarder kronor för att genomföra överenskommelsema. En mer utförlig redovisning av innehållet i uppgörelsema har tidigare denna dag redovisats av chefen för Kommunikationsdepartementet.
Åtgärdema skaU i den fortsatte planeringen prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gäUande lagstiftaing, bl.a. mom ramen för kommunernas fysiska planering.
För att få en samlad bild av hur hushållningsfrågoma enUgt natarresurslagen behandlas i överenskommelsemas genomförandeskede samt av vad överenskommelsema innebär för miljön i regionema, har regeringen med stöd av 6 kap. 2 § natarresurslagen begärt redovisning av berörda kommuner i Stockholms- och Malmöregionema hur de i sin planering enligt plan-och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsema. Redovisningama skall lämnas till regeringen under våren 1993. Regeringen överväger att begära motsvarande redovisning för Göteborgsregionen.
Buller
Regeringen beslutede år 1992 att en särskild utredare skulle tillsättas med uppgift att utarbete en samlad aktionsplan mot buller (M 1992:02). Enligt direktiven tiU utredaren bör handlingsplanen vara åtgärdsinrikted och utmynna i konkrete åtgärder med realistiska möjligheter att genomföras. Planen bör också omfatte åtgärder av förebyggande art. Utredaren bör analysera de åtgärder som tt-afikverken har föreslagit i sina miljöanalyser och se hur de kan hanteras i en samlad handlingsplan. Kommunema bör involveras i arbetet. Utredningen skaU vara slutförd tiU den 1 juU 1993. I dessa frågor har jag samrått med stetsrådet Thurdin.
1.8 Hushållning med mark och vatten genom fysisk planering
Med en genomtänkt fysisk planering kan kommunema lägga gmnden för en positiv samhällsutveckling. Olika intressen i fråga om markanvändning skall vägas samman för att säkra en långsiktigt håUbar utveckling genom en ekonomisk tiUväxt som är förenlig med kraven på en god UvsmUjö och en långsiktig hushållning med natarresursema.
Miljövårdsprogram, kulturmiljöprogram, översiktsplaner och väl genomarbetede detaljplaner bör utayttjas som hjälpmedel i arbetet. TiUsammans med andra styrmedel i mUjöpoUtiken kan samhällsplaneringen medverka tiU att myndigheter, företeg och enskUda medborgare tar ökad hänsyn tiU miljön i sina beslut.
20
översiktsplaner Prop. 1992/93:100
BU. 15
Boverket har till regeringen redovisat sin utvärdering av kommunemas översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. Rapporten har remitterats. Erfarenhetema visar att det behövs ytterligare utveckUngsarbete i samverkan med kommuner, länsstyrelser och centrala verk för att översiktsplanerna skall få den funktion som underlag för markanvändningsbeslut som är lagstiftningens syfte.
Framför allt behöver möjlighetema att förebygga miljöproblem stärkas genom att den fysiska planeringen utvecklas. YtterUgare metodutveckling behövs för att kommunemas översUrtsplaner skaU kunna ligga tiU gmnd för ett kretsloppsanpassat samhäUe. Det behövs t.ex. mer utvecklade former för medborgarinflytande. Kommunemas planer behöver vidare ses i ett regionalt sammanhang för att de skall kunna leda till en hållbar utveckling.
Som jag tidigare nämnt har regeringen tUlkallat en särskUd uttedare för att se över plan- och bygglagen.
Planering för trafikanläggningar
Ett medel för att åstedkomma en miljöriktig infrastmktar för transporter är den samordnade investeringsplaneringen. Arbetet med att utarbete nya långsiktiga investeringsplaner för infrastmkturcn pågår inom regeringskansliet. De olika trafikverken arbetar tillsammans med länsstyrelsema och Boverket med att te fram konsekvensbeskrivningar av altemativa inriktningar av investeringama. Nya planer kommer att föreligga våren 1994 och avse perioden 1994-2003. Chefen för Kommunikationsdepartementet har gjort en mer utförlig genomgång av den nya planeringsprocessen.
Redan våren 1993 kommer regeringen att presentera ett underlag som gör det möjligt för riksdagen att överblicka hur mfrasöiiktaren och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsmriktaing. Av underlaget skall också framgå hur olika inriktaing av investeringama påverkar de olika trafikpolitiska delmålen som effektivt resursutayttjande, hänsyn tUl natur- och kulturmUjön och hushålhiingen med natarresursema, regional balans och hög trafiksäkerhet.
Omfattande utbyggnader av ttkanläggningar förbereds i olika delar av landet. Jag anser att tillkomsten av nya trafikanläggningar i ett tidigt skede skaU bU föremål för en omsorgsfuU prövning från mUjö- och natarresurs-hushållningssynpunkt. Miljökonsekvensema behöver klarläggas såväl vad gäller trafiksystemens huvuddrag som vad avser lokalisering och utformning av enskUda delar av systemen. Övergripande riktiinjer för utbyggnad av enskilda stråk kan behöva utfärdas. Stöd för projektering av nya vägar och jämvägssttäckningar behövs för ställningsteganden i tidigare skeden än vid beslut om arbetsplan eUer motsvarande. Chefen för Kommunikationsdepartementet har tidigare redovisat att regeringen avser att utreda frågan. Vidare framhåUer han att regeringen avser att tiU riksdagen överlämna en proposition om lag om införande av en med vågrätten jämförbar rätt att te
21
mark i anspråk för jämväg, vilket samtidigt innebär krav på miljökon- Prop. 1992/93:100 sekvensbeskrivningar och hänsynsteganden tiU natarresursfegens hushåU- ""■ ningsbestammelser.
Under det närmaste året prövas Öresundsbron och Karlsteds flygplats enligt 4 kap. naturresurslagen. Prövning av flera trafikprojekt kan bU aktuell.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Vid prövningen av frågor om markanvändning har mUjökonsekvensbeskrivningar fått en ökad betydelse. Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i naturresurslagen trädde i kraft den I juU 1991. En mUjökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
I regeringens proposition 1992/93:60 om ändring i miljöskyddslagen m.m., föreslås vissa ändringar i den svenska lagstiftningen för att uppfylla EG:s direktiv på miljöområdet. I propositionen föreslås bl.a. att en miljökonsekvensbeskrivning i vissa faU skaU mgå i underfeget för detaljplan enligt plan- och bygglagen.
Regeringen har avsatt 2 miljoner kronor för Boverkets arbete med introduktion av miljökonsekvensbeskrivningar m.m. Verket arbetar i samråd med Stetens naturvårdsverk. Riksantikvarieämbetet och Svenska Kommunförbundet med utbildning, kunskapsöversUct och utvecklingsarbete beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i den fysiska planeringen. Arbetet inriktes bl.a. mot att utveckla miljökonsekvensbeskrivningar som ett stöd för en bred miljöprövning, som inbegriper såväl effekter på mUjön i form av utsläpp och avfall som konsekvenser för markanvändningen och hushållningen med naturresurser.
Jag har tidigare redogjort för behovet av lokal uppföljning av Riokonferensens s.k. Agenda 21. De svenska kommunema är enligt mm mening väl mstede att te ett sådant samlat och söategiskt grepp om miljöfrågoma som krävs i det arbetet. I dette sammanhang bör det pågående UtveckUngsarbetet i de s.k. eko-kommunema särskUt framhållas. Regeringen har under innevarande budgetår anslagit 6,4 miljoner kronor tiU det s.k. eko-kommunprojektet för en utbUdnings- och informationskampanj för kretsloppstänkande i kommunalt utvecklingsarbete. Boverket och Glesbygdsmyndigheten, som fått i uppdrag att samordna arbetet, skaU lärrma en lägesrapport den 30 juni 1993 och en slutrapport två år senare.
22
Älvskydd Prop. 1992/93:100
BU. 15
Regeringen har i december 1992 tiU riksdagen överlämnat en proposition om skydd av ytterligare älvar och älvsträckor enUgt 3 kap. 6 § natarresurslagen (prop. 1992/93:80). En utökning av antalet älvar och älvsttåckor som skyddas mot vattenkraftsutbyggnad är ett viktigt led i arbetet att slå vakt om den biologiska mångfalden och den genetiska variationen. Vidare har kvarvarande outbyggda älvar och älvsträckor fått ett relativt sett ökat värde för framför allt natar- och kultarmUjövård, friluftsUv och fiske. I ett europeiskt perspektiv har Sverige ett särskUt ansvar att förvalte de enda återsfeende orörda älvama. De älvar som föreslås föras m i natarresurslagen är Abyälven, Malån i SkeUefteälven, Sävarån, Nedre Hårkan i Indalsälven, Gimån uppsttöms Holmsjön i Ljungan, Voxnan uppströms Vallhaga i Ljusnan, Bräkneån, Mörmmsån, Fylleån och Enningdalsälven i vilken Kynne älv är en del. En motsvarande föreskrift föreslås för följande älvsträckor, nämligen Faxälven meUan Edsele och Helgumsjön i Ångermanälven, Ljungan nedstt-öms Viforsen och Dalälven nedströms Gysinge. Vidare föreslås att Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven fortsättningsvis bör benämnas nationalälvar.
Minskat buller i naturen
Regeringen har i december 1992 tiU riksdagen överlämnat en proposition om reglering av vattenskoteranvändning (prop. 1992/93:97). Syftet med regleringen är att minska störningarna från användningen av vattenskofi-ar genom att hänvisa vattenskofi-ama tiU särskUt angivna vattenområden där det inte föreUgger någon konflikt med boende, frUuftsliv eUer natarvård. Utredningen om åtgärder mot buUer i fjäU- och skärgårdsområden (M 1991:02) arbetar vidare och skaU redovisa resultetet av sitt arbete under våren 1993. I dessa frågor har jag samrått med stetsrådet Thurdin.
1.9 Kämsäkerhet och strålskydd
Regeringen uttalade i regeringsdeklarationen att energiöverenskommelsen från år 1991 ligger fast. OmstäUningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn tiU behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kämkraftsawecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resulteten av hushåUningen med el, tiUförseln av el från mUjöacceptebel kraftproduktion och möjlighetema att bibehålla konkurrenskraftiga elpriser. TiU gmnd för överenskommelsen Ugger riksdagens uttalande år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. I979/80:NU70, rskr. 1979/80:410) att kämkraften skaU awecklas i den takt som är möjUg med hänsyn tiU behovet av elektrisk kraft för att upprättaålla sysselsättning och välfärd. Vidare har riksdagen
23
angett att det bör slås fast att den siste reaktom i Sverige skaU stängas Prop. 1992/93:100 senast år 2010. 'l-
En incident vid reaktom Barsebäck 2 under sommaren ledde tiU att Stetens kämkraftinspektion (SKI) stäUde krav på ägama tiU de fem äldste kokvattenreaktorema att förbättra delar av nödkylsystemen mnan reaktorerna fick tes i drift igen. Händelsen i Barsebäck och de åtgärder som SKI vidtog tUl följd av denna föranledde frågor kring kämkraftens säkerhet och elsystemets sårbarhet. MUjövårdsberediungen, som är regeringens råd för miljöfrågor, genomförde i december 1992 en utfrågning av berörda företeg och myndigheter i syfte att belysa dessa frågor.
Det inträffade visar hur viktigt det är med en noggrann mcidentanalys och beredskap att ompröva tidigare säkerhetsanalyser. Man kan givetvis inte uteslute existensen av ytterligare dolda svagheter i någon av de svenska reaktorema. Med de program för återkommande säkerhetsgranskning som nu pågår i Sverige och aUt fler länder och det omfattande intemationella utbyte som sker av både analysresultet och drifterfarenheter bör det dock finnas allt bättre fömtsättrungar för att eventaeUa kvarsfeende svagheter uppmärksammans och åtgärdas innan de lett längre än tiU tiUbud. Det är viktigt att notera att systemet för att uppmärksamma och åtgärda en tidigare förbisedd svaghet har fungerat
i det aktuella fallet, även om ytterUgare förbättringar i kraftföretegens och SKI:s mtiner kan visa sig motiverade. Uttedningar om dette pågår också. Det är också viktigt att notera att den gmndläggande säkerhetsstrategin -ett djupförsvar i flera led mot allvarUga olyckor - är utformad utifrån fömtsättningen att dolda fel och brister kan finnas, men att de inte skall leda längre än till tillbud utan aUvarUgare konsekvenser utanför anläggningen.
Erfarenhetema från driftåret 1991/92 pekar också på att fortsatt hög uppmärksamhet måste ägnas frågor kring ledning, organisation och säkerhetskultur vid verken. Därvid måste även beaktas det ökade ekonomiska tryck som kämkraftföretegen kan utsättas för i samband med pågående avreglering av elmarknaden i Sverige och på sikt även i Europa. Organisatoriska åtgärder och andra initiativ för att effektivisera och sätte mål för säkerhetsarbetet, stärka den intema säkerhetsgranskningen och förbättra mtinerna bl.a. inom erfarenhetsåterföring har också under perioden företegits vid flera av verken.
Såväl de radioaktiva utsläppen från kämkraftverken tiU omgivningen som sttåldosema tiU personalen har, enUgt Sfetens söålskyddsmstitats (SSI) bedömning, under perioden legat på en godtegbart låg nivå. Dock har personaldosema ökat något i förhåUande tiU tidigare år på gmnd av utökade kontroll- och reparationsarbeten.
Under hösten har lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet ändrats. Lagen innehåUer numera bl.a. förbud mot slutförvaring i Sverige av kämavfaU från andra länder.
Det samarbete med Östeuropa och de baltiska sfetema kring kärnsäkerhet och strålskydd som inleddes under det förra budgetåret har intensifierats. Riksdagen har anvisat sammanlagt 68,1 mUjoner kronor för dette samarbete under innevarande budgetår. Vid G-7 ländemas möte i Munchen
24
i juU 1992 inleddes arbetet med att skapa en multilateral mekanism för att Prop. 1992/93:100 komplettera de bilaterala insatser som görs för att förbätttra kämsäkerheten. ''- Mekanismen skaU enUgt deklarationen från mötet syfta tiU att åtgärda omedelbara behov av msatser för att förbättra säkerheten vid kämkraftverken i Central-och Östeuropa. Fonden fömtses koordineras av G-24, som är OECD-ländemas samordningsorgan för Östeuropasamarbete, och den Europeiska utvecklingsbanken (EBRD). Jag anser det angeläget att en multUateral fond för dette ändamål snarast kommer tiU stånd. Genom en sådan fond kan akute säkerhetsbehov som faUer utanför existerande bUaterala stödprogram finansieras. Jag avser att återkomma tiU denna fråga i samband med förslag tiU den långsiktiga användningen av de medel som aviserades i samband med omläggningen av energibeskattningen.
De investeringar som bedöms nödvändiga för att snabbt höja säkerhetsnivån vid de centtal- och östeuropeiska kärnkraftverken tiU en acceptebel nivå är mycket stora. Samlade mtemationeUa insatser är nödvändiga för att fecka dessa behov.
Regeringen har uppdragit åt SKI och SSI att samordna och administrera den svenska projektverksamheten. På kämsäkerhetsområdet har samarbetet huvudsakligen koncentterats tiU Ignalinareaktorema i Liteuen medan sttål-skyddssamarbetet också mkluderar projekt i Estiand, Lettiand och Ryssland.
Kämsäkerhetssamarbetet avser
1. Myndighetssamarbete
2. Industri- och kraftverkssamarbete
3. Anläggningsrelaterade projekt
Myndighetssamarbetet syffer bl.a. tiU att bygga upp en oberoende myndighets- och konttoUstmktar, inkl. nödvändig lagstiftaing, i Liteuen för att möjliggöra en granskning och prövning av säkerhets- och strålskyddsförhållandena vid IgnaUnaverket, frikopplad från produktionstekniska och ekonomiska överväganden. SKI samarbetar också med myndigheter i Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kugistan för att bygga upp nationeUa konttoU- och redovisningssystem för klyvbart material.
Industri- och kraftverkssamarbete samt de anläggningsrelaterade projekten syftar framför aUt tiU att höja säkerheten vid Ignalinareaktorema och vid liknande reaktorer i Ryssland och Ukraina. Projekten koncentterar sig på högprioriterade områden ur risksynpunkt, bl.a, brandskydd, härdkyl-ning och inneslutaingsfunktion. För Ignalmareaktorema finns också projekt planerade för direkte tekniska insatser inom dessa områden, bl.a. beträffande montering av branddörrar, kabelseparation och införande av för-bättt-ad tryckavlastaing för reaktomtrymmet.
Strålskyddssamarbetet omfettar
1. Uppbyggnad av strålskyddsmyndigheter och beredskapsorganisation mot olyckor med radioaktiva ämnen
2. Uppbyggnad av mätkompetens och hjälp med mätatmstning
3. Miljöprojekt - bl.a. sanering av dumpningsplatser för radioaktiva äm nen (Sillamäedammen och Paldiskibasen i Estiand m.fl.), kartiäggning av och åtgärder mot radon m.m.
25
Det svenska Östeuropasamarbetet kring kämsäkerhet och sörålskydd sam- Prop. 1992/93:100 ordnas med andra länders program bl.a. inom ramen för samarbete i G-24 '"- och det Intemationella atomenergiorganet, lAEA, och följer de prioriteringar och rekommendationer som arbetas fram i intemationeUt samförstånd.
1.10 Kalkning mot försumingsskador
Den fortsatte försurningen i Sverige utgör ett ökande hot mot vattaet, marken och skogen. Skogsmarken i delar av Sverige närmar sig s.k. kvävemättnad med markförsuming, kväveläckage tiU den marina miljön och näringsobalans hos skogsmarken som följd. Forskarrapporter visar att med den nuvarande belastaingen av försurande ämnen kommer tiUväxten i skogen att minska. Försumingssituationen i sjöama är fortsatt aUvarUg. Kalkning av sjöar och vattendrag måste därför drivas i samma eUer ökad omfattning. Försöksverksamheten för skogsmarkskalkning bör också fortsatte.
Principen om att förorenaren skall betala
En gmndprincip i regeringens miljöarbete är att använda ekonomiska styrmedel. Ett sätt är att låte förorenaren i princip bära kostaaden för föroreningar, en princip som också lades fast på den FN-konferens om miljö och utveckling som höUs i Rio de Janeiro i juni 1992.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 omförs bokföringstekniskt inkomster frän den allmänna energiskatten tiU inkomsttiteln 1435 Särskild skatt mot försurning. Omföringen motsvarar 9 kronor per m' olja.
Lagen (1990:613) om mUjöavgifter på utsläpp av kväveoxider firån energiproduktionsanläggningar trädde i kraft den I januari 1992. MUjöavgiften uppgår tiU 40 kr/kg utsläppte mängder kväveoxider, räknat som NOj. Lagstiftaingen omfettar pannor med en effekt större än 10 MW och betalas när energiproduktionen överstiger 50 GWh/år. Dessa pannor återfinns huvudsakligen inom Qärrvärmesektom eller inom mdusttin. Utsläpp från skogsindustrins sodapannor är dock undantegna.
Inkomstema återförs tiU de avgiftsskyldiga i proportion tiU företegets produktion av nyttiggjord energi. Natarvårdsverkets kostaader för administrationen dras dock av.
De totala utsläppen av kväveoxider från förbränning av bränslen uppgick år 1990 till ca 60 000 ton. Utsläppen från de pannor som kommer att bU avgiftspliktiga bedömdes då uppgå tiU 20 000 ton. Uppgiftema för år 1991 är ännu inte sammanstäUda. Svenska Värmeverksföreningen har bedömt att det genomsnittiiga kväveoxidutsläppet för de avgiftspliktiga pannorna har sjunkit från 112 mg/MJ år 1991 till 97 mg/MJ år 1992. Natarvårdsverket har dragit motsvarande slutsatser från sma inspektioner. De totala utsläp-
26
pen beräknas nu uppgå tiU 15 000 ton för de avgiftspUktiga pannorna. Prop. 1992/93:100 Lagen har således på kort tid haft en påtegUg effekt. "-
Riksdagen har satt upp som mål att utsläppen av kvävoxider skaU minska med 30 % mellan åren 1980 och 1995. Sverige har också förbundU sig intemationellt att minska utsläppen med 30 % fram tiU år 1998 från samma tidpunkt. För att dessa målsättningar skaU uppnås krävs fortsatte åtgärder, bl.a. inom energisektom.
Förändring av befintligt avgiftssystem
Mot bakgmnd av de positiva erfarenhetema som redan nu vunnits av det befintiiga avgiftssystemet för kväveoxider och behovet av ytterUgare åtgärder finner jag också att det finns skäl att utöka avgiftsplikten i det nuvarande systemet. Jag anser därför att man bör utreda fömtsättaingama för att bredda det befintiiga miljöavgiftssystemet med återbetalning tUl de avgiftspliktiga.
Regeringen har därför för avsikt att ge Natarvårdsverket, i samråd med Riksskatteverket och NUTEK, i uppdrag att utreda fömtsättaingama för en breddning av det befintiiga avgiftssystemet.
Fortsatt utveckling av skatter/avgifter
Jag anser det nödvändigt att kalkningsprogrammet bör fortsatte i minst oförminskad omfattaing. I överensstämmelse med principen om att förorenaren skall betala har regeringen för avsikt att ge Riksskatteverket, i samråd med Naturvårdsverket och NUTEK, i uppdrag att lämna förslag tiU införandet av miljöskatter/avgifter från och med den 1 januari 1994 vars intäkter ungefär motsvarar stetens utgifter för kalkningsverksamheten om ca 200 miljoner kronor per år.
Det bör därvid prövas om dette lämpligen sker genom att den redan nämnda omföringen från allmänna energiskatten tiU den särskUda skatten mot försurning höjs eller genom införande av en särskild skatt/avgift på mängden utsläppt kväveoxid, räknat som NOj. Denna skatt/avgift bör i så fall enligt min mening omfatte nuvarande avgiftspUktiga pannor liksom de förbränningsprocesser inom industrin som inte ingår, dvs. cementagnar, ugnar för raffinering av råolja, skogsindustrins sodapannor och mesaugnar samt jäm- och stålverkens sintemgnar. Skattesystemet bör även omfatte pannor med en effekt större än 5 MW men med en nyttig energiproduktion större än 20 GWh per år. Eftersom skatten för industrins förbränningsprocesser i så fall kommer att bygga på mätaingar bör industrin ges skäUg tid till installation och intrimning av mätutmstaing.
Regeringen avser att återkomma under våren med ett lagförslag.
27
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2 Miljöredovisning av miljösituationen
2.1 Inledning
De övergripande målen för miljöpolitiken som riksdagen tidigare har beslutat är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så all de kan utnyttjas långsiktigt samt att skydda natur- och kulturlandskap. Riksdagen har vidare antagit en rad delmål inom olika områden. I delta avsnitt redovisas de mål som riksdagen har antagit och hur långl man har kommit i arbetet med all uppnå målen. Redovisningen har tagits fram gemensamt av Miljö- och nalurresursdeparietnenlct. Boverket, KemikaUeinspektionen, Slalens naturvårdsverk och Statistiska cenlralhvrån.
28 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.2 Användningen av mark och vatten
2.2.1 Markanvändningen i Sverige
Sveriges totala areal innanför kustlinjen är 450 000 km-, varav 411 000 km- äi- land och 39 000 km- är vatten. Mer än hälfien äi' skogsmark och mindre än 10 procent är jordbruksmark (se figur 2.1).
Figur 2.1 Markanvändningen i Sverige
Bebyggd mark och
Jordbruks-
tillhörande mark
mark
1.1 (2 %)
3,5 (8 %l_
■■u»
Vatten x<'
NBfa
■'°''°/!
Hbl
Myr /
.nin
(11%) 1,
å/u
Skogmark och mark med fjälibarr-
Berg, fjäll \ Å och övrig marlO\ jU
HP
skog
25,0 (56 %)
bl.a. takter ™
HC
6,5 (14 %)
Totalt 45 m
Ijoner hektar
Källa: SCB.
2.2.2 Bebyggelse och anläggningar
Av Sveriges totala mark- och vattenareal utgör den bebyggda arealen 1,1 miljoner hektar är 1990, dvs. ca 2 procent, och av den bebyggda arealen ligger ca 30 procent inom tätorter. Inom
tätortema uppgår den obebyggda marken till ca 40 procent. Bebyggelsens fördelning pä olika typer framgår av figur 2.2.
Figur 2.2 l\1arl(användning för bebyggelse och anläggningar 1990. 1000-tal hel(tar, procentuell fördelning
Typ av bebyggelse/
Tätort 1000-tal
Övrigt 1000-tal
Totalt
anläggning
1000-tal
hektar
%
tiektar
%
hektar
%
Permanenlbostader
35 Industri
7 Kommunikationer
21 Övrigt'
20 Fritidslius
-
17 Totalt
1 100
1) Bl.a. handel, offentlig service, lantbruksbyggnader, skogsbilvägar. Källa: Enheten för naturresursstatistik, SCB.
29
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.2.3 Jordbruk och skogsbruk
Jord- och skogsbruket har bidragit lill etl varierat kulturlandskap och en variationsrikedom hos växi-och djurarter. Under de senaste årtiondena har kraven på effektivisering och ökad produktion medfört negativa miljöeffekter.
Jordbruket bidrar till ett varierat och levande kulturlandskap och till variationsrikedom hos växt-och djurarter. Det har givit upphov till kulturvärden som visar sig i landskapets utformning, i vegetation, bebyggelse- och fomlämningar. Jordbrukets mångformiga markanvändning har vidare skapat förutsättningar för ett stort antal arter, framförallt sådana som är knutna till olika foiTiier av hävd.
Hoten mot natur- och kulturvärden i odlingslandskapet har hittills varit förbundna med såväl mekanisering som specialisering av driften beroende på vilken del av landet som avses. Kravet på
effektivisering och ökad produktion har bl.a. inneburit att viktiga landskapselement har tagits bort såsoin öppna diken och åkerholmar. Förändrade brukningsmetoder med ökad intensitet har medfört negativa miljöeffekter i form av närings-läckage och bekämpningsmedelsrester i yt- och grundvatten. De naturliga ängs- och betesmarkerna har ungefär halverats sedan 1940-lalet. De för flora och fauna viktiga betesmarkerna har minskat kraftigt. Riksdagen har anslagit medel för vård av ett öppet landskap och för natur- och kulturvårdande insatser i odlingslandskapet (se avsnitt 2.16).
Figur 2.3 Åker-, betes- och skogsmark, 1000 hektar
Område
Åkermark 1976
1991 Betesmark 1976
1989 Skogsmark 1976 1981
1988 Slättbyggden
Skogsbyggden
Riket
1 800 1 200 3 000
1 800 1 200 3 000
1 800
1 100
2 900
240 500 730
240 350 580
210 340 550
2 400 20 200 22 600
2 500 20 300 22 700
2 500 20 100 22 500
Avrundade siffror. Summorna stämmer inte alltid Källa: SCB, Na 36 SM 9001.
30
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
OmstäUningsarealen motsvarar ca 12 procent av landets totala åkerareal. Figur 2.4 visar den procentuella fördelningen av olika ätgärder pä den areal jordbruksmark som anmälts för omställning. Bidrag till omställningsarealer har utbetalats för åren 1991 och 1992.
Den procentuella fördelningen av omställningsarealer på arealer i vänteläge och åtgärdade arealer samt de sistnämnda arealemas fördelning
pä olika åtgärder har beräknats. Främst på grund av ett visst bortfall av data har i redovisningen inte tagits fram några uppgifter om totala omställda arealer. Underlaget ger dock trots bortfallet en god bild av fördelningen och vilken typ av markanvändning som de arealer som åtgärdats ställts om till. Den dominerande andelen har hittills ställts om till extensivt bete.
Figur 2.4 Omställningsarealer 1992
Annan lövskog (2%)
Ädellövskog (7 %) Annat (nischgrödor m.m.) ( Energiskog, salix (3 %)
Industri- octi energigrödor (6 %)
Barrskog
Våtmark (1 %)
Extensivt bete (74 %)
Källa: SCB, J 61 SM 9201.
Redovisningen av uppgifter om omställda arealer avser samtliga förelag i lantbruksregistreringen, dvs. även företag med mindre än 2,1 hektar åkermark eller mindre än 0,3 tiektar utnyttjad åkermark.
Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15
31 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Arealen skogsmark har under 1900-lalet ökat endast obetydligt. Trots att avverkningarna har ökat väsentligt under denna tid har virkesförrådet i skogen ökat kraftigt eller med ca 60 procent. Barrträdens andel av virkesförrådet har ökat. Virkesförrådet av lövträd har, mätt i absoluta tal, varit i stort sett oförändrat.
Den aktuella bilden av skogen och skogsbruket visas nedan.
Fyra län hyser tillsammans 95 procent av all totalskyddad skogsmark i Sverige (se figur 2.6). Andelen totalskyddad skogsmark är högst i Norrbotten, ca 9 procent, och lägst i Östergötland, ca 0,1 procent. Den produktiva skogsmark som skyddas uppgår till ca 2,5 procent av landets totala produktiva skogsmarksareal. Endast 0,4 procent av den produktiva skogsmarksarealen nedanför skogsodlingsgränsen är dock skyddad.
Figur 2.5 Den svenska skogen i siffror 1991
Figur 2.6 Den totalskyddade skogsmarksarealen fördelad på län, 1000 hektar
Lövträd
(15 % r.,..
/\ ''■Jt
k
1 p
Qan
v
W '
(38 %)---------------- !*
w
Yta:
23,5 miljoner hektar
(58 % av landytan)
Volym (msk):
2 776 miljoner
Årlig tillväxt (msk):
ca 97 miljoner
Årlig avverkning (msk):
60-65 miljoner
Areal ovan SO-gränsen:
ca 1,6 miljoner hektar
Urskog nedanför SO-gräns:
85 000 hektar
Ädellövskog:
ca 150 000 hektar
Skärgårds- och
kustnära skogar:
ca 450 000 hektar
Tätortsnära skogar:
ca 300 000 hektar
m%k = skogskubikmeter dvs. s
tamvolym ovan stubb-
skäret inkl. topp och bark.
SO-gräns = skogsodlingsgräns
Källa: Riksskogstaxeringen 1987-1991.
Källa: SLU Rapport 48, 1990.
De markerade länen år län, vilka tillsammans hyser 95 procent av all totalskyddad skogsmark. Siffrorna inom länen anger totalskyddad skogsareal I 1000 hektar. Procenttalen anger andel av all totalskyddad skogsmark.
32
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.2.4 Uttag av ändliga resurser
Ett mycket snabbt och oplanerat uttag av ändliga naturresurser såsom grus, torv, mineraler etc. äventyrar möjligheterna lill en långsiktigt hållbar utveckling. Hushållningen med grus är bristfällig i dag och hrisl råder i vissa regioner. Torvutvinningen är för dagen inget stort problem från rlkssyiipunkl. Lokalt hotas emellertid viktiga skyddsvärda områden.
Av riksdagen antagen inriktning:
Användning av icke fömybara naturresurser skall, i än högre grad än användningen av fömybara resurser, präglas av en ans\'arsfull hushållning (prop. 1990/ 91:90,JoU30,rskr.343).
Grus
Landets totala tillgångar av naturgrus/sand är minst 75 miljarder ton. Tillgången på berg soin kan krossas till grus är avsevärt mycket slörre. Produktionen av grusmaierial steg kraftigt under 1950- och 1960-talen, höll sig på en hög nivå under 1970-talet för att därefter sjunka något (se figur 2.7).
Produktionens tyngdpunkt i landet ligger i Syd- och Mellansverige. År 1990 producerades drygt 70 procent av grusmaterialet i Götaland och Svealand med undantag för Dalama.
För att uppnå en god hushållning erfordras kunskaper om tillgången på säväl naturgrus som på alternativa material. Därför inventeras i dag landets resurser av naturgrus i 24 län, bergkross i 22 län och grovmorän i 17 län.
Figur 2.7 Produktion av grusmaterial 1930-1990
120 100 80 60 40 20
Miljoner ton 140
1
II 1
Andelen bergkrossmaterial av den totala årsproduktionen av grus har ökat från 13 procent i mitten av åttiotalet till nuvarande 25 procent. Antalet takter har minskat från drygt 8 000 år 1982 till knappt 6 000 år 1990 dvs. en minskning på knappt 30 procenl. Antalet naturgrustäkter har minskat något mer än andra täkttyper.
Torv
Ca 3 miljoner m energitorv bryts årligen (se figur 2.8). Dessutom utvinns ca 0,8 iniljoner m-' torv för andra ändamål. Torv nybildas ständigt, dock bara på torvmarker som inte blivit exploaterade. Tillväxttakten är ungefär 1 mm per är. Beräknat på den utvinningsbara torvmarksarealen nybildas ärligen ca 3,5 miljoner m'.
Figur 2.8 Brytning av energitorv 1980-1991
1000-tal m3 3 500
3 000 2 500 2 000 1 500
1 000 500
Flt
tsl
.ail
o m o
in tD
m
CD
o
m
m
m
Oi a (j>
cn cn
O)
OJ
O)
Oi-ojco "intDroo a> o t-
OOCOOOCD COCOCOCOOO COCJICT)
(ji (T) (y> (ji Oi Gi
Källa: Grus, sand och industrimaterial, SGU PM 1991:6.
Källa: NUTEK (1980-1985), SGU (1986-), SCB, NA 25 SM 9201.
33 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.2.5 Strandområden
Landet har länga kuststräckor och mänga sjöar. Under tidigare decennier har betydande delar av kusten bebyggts och stränderna blivit alltmer otillgängliga för allmänheten.
Exploateringen av stränderna har avtagit efterhand som följd av det generella strandskyddet som infördes i mitten av 1970-talet. Samtidigt som vi kan .se en förändring i strändernas nyttjande finns det stora regionala variationer. Strandzo-
nen på delar av fastlandet och på vissa öar i Stockholms skärgård har bebyggts i stor omfattning inom 100-meterszonen närmast vattnet. Denna bebyggelse tar i anspråk mark som är värdefull både från rekreationssynpunkt och i ett ekologiskt perspektiv. Genom sin vattenförbrukning kan den innebära en risk för saltvatteninträngning i markens sötvattenmagasin.
2.2.6 Vattenförbrukningen
Sammantaget för hela landet är vattenförbrukningen 3 600 miljoner m' per år och den fördelar sig på användarkategorier enligt följande:
Dessutom använder kärnkraftverken ca 9 000 miljoner m' havsvatten för kylning.
Figur 2.9 Vattenanvändarkategorier, miljoner m'
Totalt 3 606 miljoner m
Övriga 320 (9 %)
Jordbruk ; 71 (5 %)
Hushåll 575 (16 %)
Källa: SCB. Na 27 SM 9101.
Industri 2 540 (70 %)
34
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.3 Tätorter
De senaste decenniernas befolkningsutveckling i lälorterna har lett lill en alltmer spridd bostadsbebyggelse med etl ökat resande och en ökad biltrafik som följd. Samtidigt har expansionen under 1980-lalet främst skett genom att obebyggd mark tagits i anspråk i de mer centrala delarna av tätorterna vilket har medförl en minskning av tillgänglig öppen mark, bl.a. parkmark.
I svenska tätorter uppkommer tidvis föroreningshalter och bullernivåer som är skadliga för hälsan och miljön. Trafiken, förbränning för energiändamål och i vissa fall industriprocesser är de dominerande källorna till luftföroreningarna i våra tätorter Trafiken är också den största orsaken till bullerstörningar Halterna av svaveldioxid och sot i tätortsmiljön har minskat kraftigt sedan 1970-talet och ligger i dag i genomsnitt klart under de riktvärden som har satts upp av hälsoskäl. Överskridanden förekommer dock under kor-
ta perioder. Koloxidhalterna har också minskat och riktvärdena överskrids endasl på mycket starkt trafikerade gator För kväveoxider är trenden mer osäker men fortfarande utsätts alltför många människor tidvis för halter över riktvärdet.
Många av de luftföroreningar som förekommer i våra tätorlsmiljöer kan påverka luftvägarna hos känsliga personer som t.ex. astmatiker. Luftföroreningar i höga lialter kan också ge upphov till andra typer av luftvägssjukdomar än allergiska såsom t.ex. kronisk bronkit och cancer.
Luftföroreningarna, särskilt svavel- och kväveföreningar, fortsätter också att påverka såväl grönytorna som sten- och metallmaterialet i byggnader och andra konstruktioner, skulpturer m.m. och värdefulla kulturminnen förstörs. Bullret har minskal i boendemiljön på många håll.
2.3.1 Tätorternas struktur
Tätortemas utveckling under 1960- och 1970-taIet kännetecknades av att en allt större areal per invånare togs i anspråk. Den utglesning av bebyggelse och bosättning som skett under denna tid har i princip gällt alla tätorter även om det finns skillnader mellan de minsta och de största ortema. Däremot har expansionen under 1980-talet i .större utsträckning skett genom förtätning, varigenom obebyggd mark har tagits i anspråk inom tätortema, inte minst grönytor och annan öppen mark. Samtidigt sker det ett tillskott av
öppen mark i tätortemas utkanter. Andelen obebyggd mark av den totala tätortsytan har dock minskat totalt sett sedan år 1970 med 6 procentenheter från 44 till 38 procent. I figur 3.1 på nästa sida visas hur förändringen varit inom tätorter av olika storlek. Störst har minskningen varit i tätorter med mer än 10 000 invånare.
Den expansion som ägt rum i städemas ytterområden har för det mesta skett på skogsmark. Byggande på jordbruksmark har drastiskt avtagit under 1980-talet.
35
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Figur 3.1 Den obebyggda markens andel av tätortsytan 1970,1980 och 1990 storleksgruppsvis. Procent
Tätorter med
Tätorter med
Storstäderna:
Samtliga
mindre än
mer än
Stockholm,
tätorter
10 000 in-
10 000 in-
Göteborg och
vånare
vånare exkl. storstäderna
Malmö
1) Skogsmark och annan trädbeväxt mark, parkmark, öppen gräsmark, impediment osv. Kalla: SCB, SM Na 14 8601 octi SM Na 14 9201.
Tätortema karaktäriseras av att en stor andel av arbetsplatserna ligger i centrum och en stor andel av bostäderna ligger i städernas utkant. Det leder till omfattande trafikrörelser främst på morgonen och kvällen. Det leder också till växlande belastning på ledningsnät, el- och vattenförbrukning, behovet av vattenmagasin etc.
Miljösituationen har förändrats under 1980-talet i många av våra tätorter. Eftersom grönytorna har minskat i omfång har deras förutsättningar för att utgöra viktiga delar i det ekologiska systemet (stadens lungor) försämrats. En annan följd av utvecklingen är att den lägre intensiteten i
markanvändningen resulterat i ökad biltrafik som gör att föroreningssituationen i vissa fall blivit påtagligt försämrad. I ett av storstadstrafikutred-ningens betänkande, (SOU 1989:15) Storstadstrafik 2, bakgrundsmaterial, visas att de medelstora städema (25 000-250 000 invånare) förefaller mest transporteffektiva. Hur transportarbetet i övrigt varierar mellan olika tätortstyper redovisas i nedanstäende figur.
Tätortsexpansionen har många gånger lett till begränsningar av kommunens eller regionens samlade tillgångar av naturresurser såsom sand, gms, ytvatten och grundvatten.
Figur 3.2 Fördelning av befolkning och resande pä regiontyper vid mitten av 1980-talet
Region
Andel av befolkning 15-84 år (%)
Andel av resandet i personkm (%)
Resandet per invånare och dag (km)
Stockholms tätort Göteborgs tätort
Större tätorter
(25 000-250 000 invånare)
Mindre tätorter
(5 000-25 000 invånare)
Landsbygd i södra Sverige Landsbygd i norra Sverige
Totalt
24 10
25
11
47 46
45 50
43 Källa: SOU 1989:15, Storstadstrafik 2, Bakgrundsmaterial.
36 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.3.2 Luftföroreningar och buller
Trafiken, förbränning för energiändamål och i vissa fall industriprocesser är de dominerande källorna till luftföroreningarna i våra tätorter. De föroreningstyper som är viktigast när det gäller tätorternas luftproblem är svavel- och kvävedioxider, koloxid, sot och partiklar, cancerframkallande ämnen, marknära ozon och bly.
Haltema av svaveldioxid har minskat kraftigt sedan 1970-talet och ligger i dag klart under de genomsnittliga riktvärdena även på trafikerade gator. Det förekommer emellertid att haltema under en kort tid är avsevärt förhöjda. Minskningen beror främst på installation av fjärrvärme, användning av nya bränslen med lägre svavelhalt och minskade utsläpp från processindustrin.
Kvävedioxidhaltema kan ha minskat något under senare år, men trenden är mycket osäker. Oftast ligger haltema under riktvärdena men det förekommer tidvis att halterna är kraftigt förhöjda under kort tid. Ca 250 000 personer utsätts
Av riksdagen antagna mål:
Riksdagen har ställt sig bakom Naturvårdsverkets riktvärden för halter i tätorter av svaveldioxid, kvävedioxid, koloxid, sot och partiklar Riktvärdena syftar till att undanröja akuta hälsoeffekter Riksdagen har också antagit kravet att utsläppen av cancerframkallande ämnen skall halveras till år 2005 (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).
någon gång under ett år för alltför höga halter av kvävedioxid. Biltrafiken är den dominerande källan, speciellt på starkt trafikerade gator.
En jämförelse mellan lantluft ("bakgrundsluft") och stadsluft visar att haltema av såväl svaveldioxid som kvävedioxid är högre i stadsluften (se figur 3.3).
Figur 3.3 Halter av svaveldioxid och Itvävedioxid i tre tätorter och i tre glesbygdsområden. Vinterhalvärsmedelvär-den.l 986/87-1990/91, ug/m
Karta över mätstationerna i figur 3.3
Stockholm, Aspvreten
Svaveldioxid
Göteborg och Rörvik
Sundsvall och Bredkälen
86 8; 88 89 90
Kvävedioxid
Stockholm, Aspvreten Göteborg och Rörvik
40 -,----------------- , 50 -
Sundsvall och Bredkälen
1986 87 88 89 90 86 87 88 89 90
86 87 88 89 90
Källa: SCB, Na 24 SM 9201 (tätort), IVL-Rapport L91/255 (bakgrundsstationer)
37
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Haltema av sot har minskat kraftigt sedan 1970-taIet. Mätningar av partiklar i Göteborg och Malmö visar ingen tydlig trend för om haltema minskar eller ökar. Haltema av cancerframkallande ämnen tycks ha minskat mellan år 1980 och år 1990.
Marknära ozon utgör problem såväl i tätorter som på landsbygden (se avsnitt 2.8). Haltema i de centrala delama av tätortema är lägre än på landsbygden men även i vissa tätorter överskrids WHO:s (Världshälsoorganisationen) riktvärden varje sommar.
Blyhaltema i luft på trafikerade gator var relativt höga under 1970-talet. Genom en successiv sänkning av blyhalten i bensin och av utsläppen från industrin ligger haltema av bly i luft under WHO:s riktvärden även på vissa mycket trafikerade gator i Stockholm.
Buller
Bullret ökar i samhället genom bl.a. intensivare trafik, bullrande arbetsredskap, ökad ventilation och ökad användning av eldrivna verktyg, musikanläggningar och hushållsmaskiner.
Vad gäller trafikbullret i de svenska tätortema, har städemas struktur och människors boendeformer under den senaste tjugoårsperioden förändrats, så att det trafikbuller som når in i bostäderna minskat, trots att trafiken ökat. Direkta bullerskyddsåtgärder så som installation av treglasfönster, uppsättning av bullerplank och hastighetsbegränsningar har också bidragit till att färre människor nu anser sig bullerstörda av trafiken, inne i sina bostäder.
Genom en förutseende fysisk planering kan många bullerstörningar frän vägtrafik, tågtrafik, flygplatser, industrier, motorsport- och skjutbanor minskas.
38
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.4 Avfall, återanvändning och återvinning
Vårt moderna samhälle ger upphov till stora mängder avfall. Återanvändningen och återvinningen har ökat på vissa områden under senare år Totalt seft är emellertid andelen återanvändning och ålerxnnning låg. Merparten av allt avfall deponeras.
Av riksdagen antagna mål:
Det övergripande målet som har antagits av riksdagen är att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer måste förbättras. Avfall skall återanvändas och återvinnas i största möjliga utsträckning. Förbränning och deponering av osorterat avfall skall i aUt väsentligt ha upphön vid slutet av år 1993 (prop. 1989/ 90:100, JoU 23, rskr 373 och prop. 1990/ 91:90, JoU 30, rskr 343).
Vårt modema produktions- och konsumtionssamhälle ger upphov till stora mängder avfall. Avfall bildas i alla led när vi tar ut råvaror, framställer, använder, transporterar och slutligen kasserar varor. Vilka föroreningsproblem som avfallet orsakar beror på dess sammansättning och innehåll, hur avfallet omhändertas och på tidsperspektivet. Det miljöfarliga avfallet utgör ett särskilt problem.
Avfall som inte återanvänds eller återvinns deponeras eller förbränns vanligen. När regnvatten finner sin väg ner genom avfallsdeponiema följer en mängd ämnen med i det bildade lakvattnet. Från t.ex. gruvindustrins avfallsupplag riskerar stora mängder metaller lakas ut. Även metaller i avfall från hushåll och industrier och i slam från reningsverk kan lakas ut på motsvarande sätt. Från det organiska materialet i t.ex. matrester och reningsverkslam tillförs lakvattnet näringsämnen som kan leda till övergödning av kringliggande vattendrag och sjöar. I många fall tas lakvattnet om hand på ett kontrollerat sätt.
När det organiska materialet i en avfallsdepo-ni bryts ned bildas gas, där en av huvudkompo-
nenterna är metan som bidrar till växthuseffekten. Metan är också en energirik gas vilket medför risk för spontana bränder i avfallsdeponiema. Vid dessa bränder kan giftiga organiska föreningar bildas. För att minska de negativa effektema på miljön utvinns metangas i dag på allt fler deponier och omhändertas för energiutvinning.
Förbränning av osorterat avfall för energiutvinning sker i dag i förbränningsanläggningar med långtgående rening. Trots det ger förbränningen utsläpp av luftföroreningar av olika slag. Förbränning av osorterat avfall ger dessutom upphov till filterrester och askor som på grund av sin miljöfarlighet måste omhändertas på ett särskilt sätt. Förbränningen av vissa sorterade avfallsfraktioner har visat sig ge högre värmevärde än osorterat avfall, vilket underlättar en effektiv förbränning. Detta har i sin tur betydelse för möjligheten att begränsa luftföroreningarna. Halten av tungmetaller m.m. kan halveras om avfallet sorteras innan det förbränns. Bl.a. därför har riksdagen angett att inriktningen skall vara att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall upphöra.
39 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Industrins avfall kan delas in i branschspecifikt resp. icke-branschspecifikt där branschspecifikt avfall är sådant som faller i stora mängder med någoriunda likartad sammansättning i industrins processer. Exempelvis svarar gruvindustrins
bergmassor och slaggrester för över hälften av allt avfall. Graden av återanvändning är olika hög för olika typer av branschspecifikt avfall (se figur 4.1). Stora delar av skogsindustrin och livsmedelsindustrins avfall återanvänds eller återvinns.
Figur 4.1 Branschspecifikt avfall, uppskattade värden
Bransch
Avfallsmängd 1000 ton/år
Deponering eller annal omtiändertagande 1000 ton/år
Återanvändning
1000 ton/år
%
Järn- och stål
1 300
38 Gruvindustri
26 000
21 000
7 000
25 Skogsindustri
8 100
2 600
5 500
68 Livsmedelsind
3 100
2 900
94 Övriga
-
-
Summa
41 000
25 100
15 900
39 Källa: Avfallet och miljön, SNV 1988.
Mängden avfall som omhändertas i kommunal regi har inte förändrats nämnvärt mellan år 1985 och år 1990 (se figur 4.2). Den åriiga mängden hushållsavfall har ökat något och det icke-branschspecifika industriavfallet minskat. Återvinningsgraden är låg i de fiesta fall. Merparten
av industriavfallet deponeras i osorterat skick och utan gasutvinning.
Hushållsavfallet deponeras eller förbränns i hög utsträckning, till ca 40 procent i vardera fallet. Endast en ringa andel, ca 2 procent, av hushållsavfallet komposteras i dagsläget.
Figur 4.2 I kommunal regi omhändertagen mängd avfall år 1985 och år 1990, fördelat efter avfallsslag samt procentuell fördelning pä typ av behandling. Hela riket.
Avfallsslag
Omhändertaget
Omhändertaget 1990-
■ typ av behandling
1985 1000 ton
1990 1000 ton
Depo-nering
Förbränning
Kompostering
Återvinning
Procentuell fördelning
Hushållsavfall
2 861
3 191
13 Parkavfall
-
3 Avfall från energiutvinning
2 Slam från:
kommunala reningsverk (torrsubstansfialt 20 %) enskilda brunnar' (torrsubstanshalt 5 %)
-
1 089 117
75 100
23 Industriavfall
Därav bygg- och rivningsavfall Därav schaktmassor
5 427
1 579
2 431
4 856 1 194
1 711
89 91 89
6 5
4 11
Miljöfarligt avfall
-
1) Endast mängd som går direkt till deponering. Kä//a: SCB, Na 28 SM 9201.
40
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Återvinningen av glas, aluminiumburkar, papper och batterier har ökat mellan är 1985 och är 1991 (se figur 4.3). Återvinningsgraden är hög för re-
turburkar, tidningspapper och vissa typer av batterier.
Figur 4.3 Återvunna mängder och återvinningsgrad av glas, returburkar, papper och batterier
Inaterial
Sort
1991 Ålervinningsgrad 1991 %
Glas
- Krossglas från industrin
ton
26 300
66 900
73 000
därav från kommunal insamling
ton
9 200
49 700
57 000
44 Returburkar, aluminium
milj. st.
85 Papper
-Insamling av returpapper
ton
750 000
909 000
870 000
därav tidningar och tidskhfter
ton
368 000
370 000
63 Batterier
- Alkaliska
ton
ca 17
29'
- Kvicksilveroxid
ton
89'
- Nickel-kadmium
ton
- Bly (startbatterier)
ton
23 135
25 160
1) Insamlingsgrad. Batterierna lagras i väntan på teknik för återvinning eller deponering.
2) Nickel-kadmium som finns fastmonterade i elektriska apparater är inte medräknade.
Källa: Svensk Glasåtervinning AB, Svenska Renhållningsverkstöreningen, AB Svenska Returpack, Skogsindustrin.
Miljöfariigt avfall uppkommer främst inom industrin. Av den totala mängden miljöfarligt avfall tas en stor del omhand vid den anläggning där det har uppkommit. Det som industrin inte tar hand om själv har kommunema ett lagstadgat insamlings- och transportansvar för. Något kommunalt
ansvar för slutligt omhändertagande finns det dock inte. På senare är har ett ökat inslag av miljöskadliga ämnen konstaterats i såväl hushållsavfallet som i avloppsvatten från hushållen.
Oljeavfall svarar för en stor andel av det miljöfarliga avfallet (se figur 4.4).
Figur 4.4 Insamlad mängd miljöfarligt avfall som kommunerna ansvarar för. Fördelat pä 12 huvudgrupper 1990. Hela riket. 1000 ton.
Miljöfarligt avfall
Insamlad mängd
Miljöfarligt avfall
Insamlad mängd
Oljeavfall
145,1
Lösningsmedelsavfall
8,6
Färg- och lackavfall
8,5
Limavfall
0,5
Surt eller alkaliskt avfall
5,4
Kadmiumhaltigt avfall
0,1
Kvicksilverhaltigt avfall
0,2
Avfall innehållande föreningar
av vissa metaller
13,8
Cyanidhaltigt avfall PCB-haltigt avfall Bekämpningsmedelsavfall Laboratorieavfall Övrigt kan ej fördelas
Totalt
8,2 0,7 0,2 1,0 24,0
216,2
1) Huvudgrupper enligt Förordningen om miljöfarligt avfall (SFS 1985:841).
2) Här ingår vissa mängder Hg-haltigt avfall. Minst 20 ton är samredovisat.
3) Drygt 8 000 ton kommer från ett och samma företag och kan anses vara en engångsföreteelse. Källa: SCB, NA 28 SM 9201.
41 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Återanvändningen av slam från kommunala reningsverk har varierat kraftigt genom åren. Den ökade under 1970-talet och var i mitten av 1980-talet ca 60 procent varav 45 procent användes inom jordbruk och 15 procent på gröna ytor m.m. Återstoden deponerades. 1990 återanvändes slammet till ca 25 procent inom jordbruket. 1 dag är återanvändningen ca 30 procent. Figur 4.5 visar uppkommen mängd slam i olika län är 1990 och hur slammet omhändertogs.
Vad gäller de uppsatta målen sä kan slutsatsen dras att andelen avfall som återanvänds och återvinns har ökat i begränsad omfattning. AvfåUsmängdema har därmed inte minskat utan har hållit sig på ungefär samma nivå mellan åren 1985 och 1991. Nuvarande utveckling tyder på att målet om att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993 inte kommer att uppnås.
Figur 4.5 Uppkommen mängd slam från kommunala reningsverk (torrsubstanshalt = 20%), som kommunerna mottog, och detta avfalls omhändertagande, efter län 1990.1000 ton
Län
Upp-
Omhändertaget
kommet
Deponering
Kompostering
Jordbruk
Stockholms
146,9
106,6
-
39,9
Uppsala
27,9
21,1
-
6,8
Södermanlands
35,4
35,4
-
-
Östergötlands
39,7
38,1
-
1,5
Jönköpings
31,7
29,7
-
2,1
Kronobergs
23,5
23,5
-
-
Kalmar
21,3
20,3
-
1,0
Gotlands
6,7
6,0
-
0,6
Blekinge
26,9
22,8
4,0
-
Kristianstads
32,4
19,8
-
12,6
Malmöhus
90,1
23,0
0,3
66,8
Hallands
48,1
15,5
7,4
24,7
Göteborgs- och Bohus
166,1
114,0
4,0
48,1
Älvsborgs
56,8
55,8
-
1,0
Skaraborgs
28,3
21,7
-
6,6
Värmlands
35,5
34,3
0,2
0,9
Örebro
38,8
33,7
-
5,1
Västmanlands
32,0
31,2
-
0,8
Kopparbergs
54,8
49,1
4,0
1,7
Gävleborgs
32,2
25,6
-
6,6
Västernorrlands
31,5
30,3
-
1,2
Jämtlands
11,9
10,3
0,9
0,7
Västerbottens
25,2
22,2
-
1,1
Norrbottens
45,1
26,2
-
18,8
Hela riket
1 088,5
816,2
20,9
248,5
/<ä//a:SCB, Na28SM9201.
42
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.5 Klimatpåverkande gaser
Utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett globalt miljöproblem. Koldioxidhalten i atmosfären har ökal beroende på förbränning av fossila bränslen och på avverkning av regnskogarna. Koldioxidutsläppen I Sverige har minskat med ca 30 procent under 1980-talet.
Av riksdagen antagen Inriktning:
Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser begränsas inom alla samhällssektorer Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger 1990 års nivå. Därefter skall de minskas (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).
Utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett globalt miljöproblem som ger samma verkan oavsett var på jordklotet de sker. Pågående utsläpp tillsammans med att mängden skog minskar i väriden verkar emellertid för närvarande leda till en global uppvärmning som ökar mer än så (se figur 5.1).
Koldioxid är den gas som bidrar mest till påverkan av klimatet men det finns även andra klimatpåverkande gaser säsom t.ex. metan och di-kväveoxid.
Utsläppen av koldioxid i Sverige har minskat med ca 30 procent under 1980-talet (se figur 5.2). Är 1990 var utsläppen också något lägre än under åren 1988 och 1989. Om år 1990 inte hade
varit ett varmt år hade koldioxidutsläppen troligen varit ca 5 procent högre än vad de faktiskt var. Utsläppen från förbränning för energiändamål minskar medan transportsektoms, dvs. biltrafikens, fiygets och sjöfartens bidrag ökar. Koldioxidutsläppen från industrisektom svarar för totalt 30 procent av de totala koldioxidutsläppen (10 procent står industriprocessema för). Transportsektom svarar för ca 43 procent och bostäder och service för 16 procent. Resterande 11 procent härrör från el- och värmeproduktion, där elproduktionen bidrar med en mycket liten del.
Figur 5.2 Utsläpp till luft i Sverige 1980-1990 av koldioxid (CO,) frän olika utsläppskällor, miljoner ton
Figur 5.1 Temperaturförändringen i världen
jämfört med medelvärde för perioden 1950-1979.
Rullande 10-årsmedelvärden
"c
0,5
0,0
-0,5
Miljoner ton 100-
80 60 40 20
Koldioxid (exkl. biobränsle)
Totalt
, Förbränning Samfärdsel
Industriprocesser
1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980
Källa: Environment statistics in Europé and North-America. ECE, 1992.
1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 Källa: SCB, fa 18 SM 9202 samt SNV Rapport 4011.
43
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.6 Uttunning av ozonskiktet
Uttunningen av ozonskiktet är ett globalt miljöproblem. Både i Sverige och i andra länder bedrivs däiför ett intensivt arbete med att begränsa användningen av ämnen som skadar ozonskiktet. 1 Sverige har det hittills också gått snabbare än förväntat att minska användningen av CFC och andra ozonnedbrytande ämnen.
För närvarande sker en viss successiv nedbrytning av ozonskiktet på grund av utsläpp av CFC, klorfluorkarboner, och andra halogenerade kolväten. Det nordiska området är särskilt hotat eftersom nedbrytningen förväntas gå snabbast i polarområdena. Ozonskiktet skyddar jorden mot skadlig ultraviolett strålning som vid ökande doser kan ge upphov till fler fall av hudcancer och skador på växter och djur.
Riksdagen har beslutat att användningen av ozonnedbrytande ämnen skall begränsas kraftigt. De svenska mälen är mer långtgående än de intemationella överenskommelsema inom det s.k. Montrealprotokollet. Avvecklingen har gått snabbare och har inneburit mindre problem än väntat.
Av riksdagen antagna mål:
Användningen av ozonnedbrytande ämnen såsom CFC och 1,1,1-trikloretan skall i hu vudsak upphöra i slutet av år 1994. Användningen av koltetraklorid skall upphöra helt till början av 1998. Den begränsade användning av haloner som fortfarande förekommer i brandsläckare skall ha upphört senast vid årsskiftet 1997/98. Vidare begränsas användningen av HCFC till de områden dår HCFC behövs för att ersätta CFC och avvecklas även inom dessa områden så snart som möjligt (prop. 1987/ 88:85, JoU 23, rskr 373 och prop. 1990/ 91:90,JoU30,rsh:343}.
Är 1991 hade förbrukningen av CFC minskat till ca 25 procent av 1986 ärs förbrukning (se figur 6.1).
Användningen av andra ozonnedbrytande kemikalier som t.ex. 1,1,1-trikloretan har också kunnat begränsas kraftigt. Den minskade användningen har på flera områden möjliggjorts genom att utnyttja andra ämnen och annat produktionstänkande.
Figur 6.1 Förbrukningen av klorfluorkarboner (CFC) i Sverige 1986-1991 samt fördelning på användningsområden 1991, ton
Ton 6 000
Kemtvätt 140 (11 %)
4 000
2 000
1986 87
* Uppgift sal
90 91
Skum plasttill verkning 300 (24 %)
Kylanläggningar 700 (57 %)
Totalt 1 240 ton
Källa: Erfarenheter av CFC-avvecklingen, SNV 1991 samt Samhällstekniska avdelningen SNV.
44 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.7 Försurning
Försurningen leder till skador på skogsmark, sjöar och vattendrag samt kulturföremål. Ca 80-90 procent av nedfallet av försurande ämnen förs hit från andra länder Svavelutsläppen i Sverige har minskat utöver det mål som satts uppför 1995.
Av riksdagen antagna mål:
Utsläppen av svavel skall minska med 65 procent till år 1995 och med 80 procent till år 2000 jämfört med utsläppsnivåer år 1980. Utsläppen av kväveoxider skall minska med 30 procent till år 1995 jämfört med utsläppsnivån år 1980. Utsläppen av ammoniak skall minska med 25 procent mellan år 1990 och år 1995 (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr 343).
De senaste årtiondenas utveckling mot en tilltagande försurning av mark och vatten har inte kunnat brytas. Ca 20 procent av skogsmarkerna och en lika stor andel av alla sjöar och vattendrag är så sura, att skogen har skadats och att det skett kraftiga förändringar av flora och fauna. Skadorna är värst i sydöstra Sverige, men förekommer ända upp i mellersta Lappland (se figur 7.1). På
senare år har även stora skador upptäckts på hällristningar, runstenar och fomtida lämningar under jord. Sverige utgör också ett av de mest för-sumingskänsliga områdena i Europa. Sura luftföroreningar i tätorter påverkar hälsan hos den som har känsliga luftvägar och ger längtgående skador på statyer och kulturbyggnader (se avsnitt 2.3 Tätorter).
Figur 7.1
Omräden i Sverige där försurningen är så kraftig att skador finns eller kan uppkomma inom det kommande årtiondet
Skogsmark
Sjöar och vattendrag
Källa:
SNV Rapport 4132
45
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Försurningen i Europa beror framför allt pä luftutsläpp av svaveloxider och kväveoxider. Den påverkas emellertid ocksä av hur jord- och skogsbruket bedrivs.
Försumingen i Sverige orsakas till mycket stor del av luftföroreningar som transporteras hit från
andra länder (se figur 7.2). Bidraget är störst från Tyskland och Storbritannien. En del av de svenska utsläppen förs i sin tur över gränsema och bidrar till försumingen i andra länder.
Figur 7.2 Svenska luftutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige frän andra länder 1991, 1000 ton
SVAVEL
Från Sverige till
i
Till Sverige från
. Hav och obestämt .Tyskland--' .-. .
Sverige............
-. Storbritannien. -
0,81
131,3
1
"
"
™™*
0,2
1,71
..Polen:..... :.....
H
■16,5
9,6
■■■i
F.d. Sovjet - -
■H
15,5
0,71
Danmark
H
■ 11,7
1,ll
Övriga. .. ___
8,2
0,3
Tjeckoslovakien
■6,4
5,2 —
Finland .
5,7
2,8 ■
Norge
■ 2,7
0,2
Frankrike........
■ 2,6
0 40 30 20 10 C 000 ton
D 10 20 30 40 50 1000 ton
KVÄVE
Från Sverige til
Till Sverige från
40,5
maaaaggi
Sverige Tyskland - . Hav och obestämt Storbritannien
--
DBBBDDH
140,5
29,7
1,81
______
pssgggg»
"
H Bi t
0,6
■HB
■ 22,9
1,01
Danmark
H
14,7
23,0 ■
■"
4,3
F.d. Sovjet Polen
S
9,8
2,7 ■
Övriga
8,2
5,3
Norge
■7,2
8,5
Finland
6,4
0,5
Frankrike
5,1
0,91
Tjeckoslovakien
■ 3,4
i"
0 40 30 20 10 C 000 ton
)
1 1 0 10 20 30 '
10 ;
1000 t
)0 3n
Källa: EMEP, Det norske meteorologiske institutt. Technical Report 97, 1992.
46 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Industrin svarar, genom utsläpp från olika processer, för ca 45 procent av de totala svenska utsläppen av svaveldioxid (se figur 7.3). Förbränning av olja, gas, kol och torv för energiändamål inom industrin, bostäder och service svarar för ca 33 procent. Därav utgör utsläppen från elproduktionen en mycket ringa del. Samfärdselns andel, från vägtrafik, flyg och sjöfart är ca 22 procent.
För utsläppen av kväveoxider är vägtrafiken, flyget och sjöfarten däremot av helt dominerande betydelse (se figur 7.3). Energiproduktionens andel är ca 10-15 procent och industriprocessernas andel är låg, ca 5 procent.
Riksdagen har beslutat att utsläppen av svavel, kväveoxid och ammoniak skall minska. Sverige har därmed i likhet med några andra länder utfäst sig att minska utsläppen med mer än vad vi har förbundit oss till i intemationella avtal. Utsläpps-målen för kväveoxider och ammoniak syftar till
att begränsa skador av säväl försurning som av övergödning och marknära ozon.
För svavel är den nationella målsättningen för år 1995 redan uppnådd, då utsläppen hittills minskat med 65 procent sedan år 1980. Kraftiga minskningar av utsläppen från förbränning och industriprocesser har bidragit till detta (se figur 7.3). Ytterligare ätgärder måste dock till for att säkerställa 80 procents-målet till år 2000.
Kalkning av sjöar och vattendrag har medfört att skadoma minskat betydligt i ca 5 000 sjöar.
Kväveoxidmålet blir däremot svårare att uppnå eftersom utsläppen endast minskat med 1-3 procent under perioden 1980-1990. Utsläppen från förbränning och industriprocesser har minskat under perioden medan utsläppen från vägtrafiken, flyget och sjöfarten ökat i motsvarande grad. Det nationella målet för ammoniak torde däremot kunna infrias.
Figur 7.3 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från olika utsläppskällor 1980-1990,1000 ton
1000 ton 600
500 400 300 200 100
1000 ton 600
Svaveldioxid
Mål för SO2-utsläpp 1995
Industriprocesser
Samfärdsel
O-
1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 Källa: SCB, Na 18 SM 9202 samt SNV Rapport 3995,
Kväveoxider
-
Totalt
Samfärdsel
■ —
h
-
Mål för NO-utsläpp 1995
-
______ Förbränning
Industriprot
.esser ""—--
-
1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15
47
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.8 Fotokemiska oxidanter/marknära ozon
Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Halten i luft av en av de viktigaste oxidanterna, marknära ozon, ökar årligen under sommarhalvåret i vissa delar av Sverige.
Av riksdagen antagna mål:
Utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall reduceras med 50 procent till år 2000 jämfört med utsläppsnivån år 1988 (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).
Vägtrafik 175(40%)\
Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) och kväveoxider bidrar till bildningen av marknära ozon och andra så kallade fotokemiska oxidanter. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverkar människors hälsa. Problemen är mer framträdande på kontinenten men också Sverige berörs. De förhöjda halterna av marknära ozon uppskattas ge skador enbart på jordbruksgrödor i Sverige som motsvarar drygt en miljard kronor åriigen. Föroreningarna förs med vindarna in över våra gränser men vi släpper också själva ut ämnen som gör att det bildas oxidanter, framför allt i lä av större tätorter. Under sommarhalvåret ökar halterna av marknära ozon i mellersta Sverige med 4-5 procent årligen. I södra Sverige är motsvarande halter stabila eller minskar något.
Vägtrafik aren stor utsläppskälla för VOC, (se figur 8.1). Användningen av lösningsmedel ger också ett krafiigt bidrag.
Riksdagen har, förutom för utsläpp av kväveoxider (se avsnitt 7 Försurning), även antagit mål för utsläpp av fiyktiga organiska ämnen (VOC). Utsläppen av VOC verkar också minska men det finns för närvarande inte tillräckliga uppgifterom VOC-utsläppen för att säkert bedöma detta.
Figur 8.1 Utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) 1988,1000 ton
Industriprocesser 30 (7 %)-
Bensindistribution 20 (5 %)
Totalt 440 000 ton
Energipro duktion 50 (11 %),
Övrig trafik 55 (12 %,
Lösningsmedelsanvändning 110 (25 %)
Källa: SNV Rapport 3763.
48
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.9 Kemikalieanvändningen
Användningen av kemikalier är omfattande och spridd inom de flesta områden av vårt samhälle. De begränsningsplaner som har antagits för vissa skadliga kemikalier har i allmänhet kunnat följas.
Användningen av kemikalier kan ge upphov till problem för såväl hälsa som miljö. Risken för skador är beroende av var och i vilken mängd kemikalierna används och hur de hanteras i kombination med vilka inneboende egenskaper de har. Ansträngningar har gjorts och görs för att minska exponeringen i hemmen och i arbetslivet liksom med att begränsa spridningen till den yttre miljön i samband med hanteringen. Trots det är det uppenbart att vissa av de kemikalier som används i dag medför risk för skada.
1 dag finns uppskattningsvis 20 000 kemiska ämnen som marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. De förekommer i ca 50 000 kemiska produkter och i en stor mängd varor och materi al. Kemikalier används i hela samhället, i industrin, jord- och skogsbruk, i trafiken, inom energiproduktionen och i hushållen. Vissa kemikalier som släpps ut i andra länder kan transporteras till vårt land liksom vissa av våra utsläpp kan påverka andra länders miljö.
Figur 9.1 Antal produkter i produktregistret innehållande vissa miljö- och hälsopåverkande kemiska ämnen 1988-1991
Antal
Etylglykol
I acetat
□ 1988
■ 1989
■ 1990
■ 1991
Källa till båda figurerna: Kemikalieinspektionen.
Av riksdagen antagna mål:
Riksdagen har beslutat om avvecklings-planer för ett antal miljö- och hälsofarliga ämnen (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 343).
Avvecklingsplanema, som syftar till total eller partiell reduktion, innebär i vissa fall förbud genom reglering och i andra fall att avvecklingen skall ske på frivillig väg genom egna åtgärder inom berörda branscher. Klorerade lösningsmedel avvecklas t.ex. genom förbud. Nedåtgående trender vad gäller såväl antal produkter som använd volym rent ämne kan redan noteras för dessa lösningsmedel (exempel redovisas i figur 9.1 och 9.2).
Som exempel på ämnesgrupper som är under avveckling genom egna åtgärder inom berörda branscher kan nämnas bly i hagel och i färg samt glykoletrar i färg och lack. Den minskade användningen av etylglykolacetat framgår i figur 9.1 och 9.2
Mycket arbete ägnas ocksä åt att driva fram en ökad tillämpning av substitutionsprincipen, dvs. skyldigheten att byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga.
Figur 9.2 Maximala mängder av vissa miljöoch hälsopåverkande kemiska ämnen 1988-1991, ton
Ton
30 000
iTriklor- °1988
rB FL ■■'99''
'" B BEtylglykol-
1,1,1-Trikloretan
k
10 000
Produktregistrets mängduppgifter är givna som intervall, vilket betyder att uppgifterna i figur 9.2 Inte får ses som direkta mått på tonmängder. Däremot speglar de utvecklingen under perioden.
Ml
49 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Bekämpningsmedel
Användningen av bekämpningsmedel kan innebära risker för den yttre miljön, i arbetsmiljön och för allmänhetens hälsa vid exponering genom resthalter i födan. Störst mängd bekämpningsmedel används inom industrin och där i första hand för tryck- eller vakuumimpregnering av virke. Den totala användningen har minskat betydligt under 1980-talet (se figur 9.3 och 9.5), och den största minskningen har skett inom jordbruket. Det första målet, om en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket, har uppnåtts. Åtgärder som vidtagits och som kommer att vidtas för att nå också nästa mål omfattar bl.a. användning av medel med mindre risker, typprovning av spridningsutrustning, försök och utveckling, utbildning och information m.m.
Av riksdagen antagna mål
Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, räknat i aktiv substans, skulle halveras till år 1990 med utgångspunkt från den genomsnittliga användningen 1981-1985. Användningen skall halveras ytterligare en gång ull strax efter mitten av 1990-talet (prop.1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).
Figur 9.3 Fördelning av bekämpningsmedel på olika användarkategorier
Genomsnitt år 1981-1985
Genomsnitt år 1991
Totalt 13 500 ton
Hushälls-
konsum- Ffukt- och
tion(6%j trädgård (;%j
Totalt 8 000 ton
Hushålls-
Xllll
konsum- Frukt- och tion (3%; trädgård (r%;
Jordbruk / \ HIA (33 \HiHl
Jordbruk / iH (23 %) / \ Mk
KtB Industri HJHH (73%)
Skogsbruket använder knappt 0,2 % av bekämpningsmedlen.
Källa: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 1991, Kemikalieinspektionen.
50
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Antalet godkända bekämpningsmedel har också minskat kraftigt (se figur 9.4). Riskerna har kunnat minskas genom att godkännande har dragits in för de farligaste medlen liksom för medel med bristfälligt dokumenterade egenskaper. Vissa nya godkännanden har tillkommit.
Figur 9.4 Antal godkända bekämpningsmedel
1986-1991
Antal 800-
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Källa: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 1991, Kemikalieinspektionen.
Figur 9.5 Försålda mängder bekämpningsmedel inom olika användarkategorier 1986-1991. Aktiv substans. Index: medelvärde för perloden 1981-1985=100
Index 160
120 Samtliga användarkategorier
1981- 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1985
Index
41 Index
41 Index
140
60-
4i
Skogsbruk]-
i Jordbruk
ii
yi III
aimeii
1981 86 87 88 89 90 91 1981 86 87 88 89 90 91
-85 -85
Källa: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 1991, Kemikalieinspektionen.
i Frukt- och trädgarde
ill II
1981 86 87 88 89 90 91 -85
51 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.10 Metaller
Utsläppen av metaller till luff och vatten har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Trots detta ökar halterna av metaller i mark fortfarande.
A v riksdagen antagen Inriktning:
All användning av kvicksilver och kadmium som kan rnédföra att tnetallerrid sprids till naturen bör på sikt upphöra. Likaså bör användningen av bly upphöra på sikt (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr.343).
Tungmetaller säsom kvicksilver, kadmium och bly kan i förhöjda halter ge upphov till skador på växter och djur och innebära en risk också för människor eftersom de ackumuleras i närings-kedjoma. Mikroorganismer i marken kan slås ut med påföljd att nedbrytningen av organiskt material försämras. Den tilltagande försumingen kan också leda till att metaller som nu binds i naturen löses ut och blir tillgängliga i födan för djur och människor.
Metaller sprids i miljön genom utsläpp från industriprocesser, energiproduktion, trafiken, avfallsförbränning, kommunala reningsverk etc. Naturen tillförs också metaller genom fördröjda utsläpp från de många varor och material i vårt samhälle som innehåller metaller. Nedfallet av metaller från luften består dels av inhemska utsläpp, dels av luftföroreningar som transporteras hit från andra länder. Svenska utsläpp transporteras i sin tur till viss del till andra länder.
Användningen av kvicksilver, kadmium och bly har minskat på senare år. Kvicksilver förekommer i mycket liten omfattning i nya batterier, kvicksilvertermometrar ersätts och användningen av amalgam inom tandvården minskar. I Sverige svarar batterier för den övervägande delen av kadmiumanvändningen i varor. Det är i övrigt i dag i princip förbjudet att använda kadmium inom de fiesta omräden.
Den mängd kadmium som tillförs åkermarken via fosforgödselmedel har minskat från mitten av 1970-talet pä grund av att både kadmiumhalten
och användningen har minskat. Försäljningen av blyad bensin minskar. Användningen av bly i halvkristall och som färgpigment är redan avvecklad till 90-95 procent. Det finns däremot för närvarande ingen tydlig nedåtgående trend i användningen av blyhagel även om mängden bly per patron minskas stegvis (se figur 10.1).
Figur 10.1 Bly, årligen använd mängd
Användnings-
Mängd bly
område
ton
Blyförening
Halvkristall
20 Helkristall
1 000
Färg
50 Rostskydd
100 Plast
2 000
Bensin
300 Övrigt (elektroder m.m.)
5 000
Metalliskt bly
Ammunition
1 000
Fiske (inkl. yrkesfiske)
1 000
Konservburkar
25 Ackumulatorer
22 000
Kabel
3 000
Övrigt
?
Summa
Ca 35 000
Tabellvärdena är skattningar gjorda av Kemikalieinspektionen. De bygger på uppgifter ur produktregistret, uppgifter direkt från företag, produktions- och importsiffror och grova skattningar om blyinnehåll i främst varor. Avrundningar gör att summan inte stämmer exakt. Källa: Kemikalieinspektionen.
52
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Riksdagen har beslutat att utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall begränsas. Målen är i överensstämmelse med intemationella överenskommelser med framför allt statema runt Nordsjön. Utsläppen av metaller till luft och vatten har också minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen (se figur 10.2).
Målet för utsläpp till luft kommer troligen att nås till år 1995. Utsläppen av metaller till vatten ligger i de flesta fall på relativt låga nivåer.
Storleken pä nedfallet av metaller som släpps ut till luft kan bedömas genom mätning av metallhalter i mossa (se figur 10.3 på nästa sida). Nedfallet av metaller har minskat mellan åren 1985 och 1990 som ett resultat av minskade utsläpp i Sverige och andra länder. Nedfallet är störst i södra Sverige beroende på att södra Sverige får ta emot mer långväga transporterade luftföroreningar än andra landsdelar.
Av riksdagen antagna mål:
Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly begränsas med 70 procent mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller halveras under samma tidsperiod (prop, 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).
Beträffande metalltillförseln till havsområdena runt Sverige är det på grund av bristande tillgång till tillföriitliga data från tidigare år svårt att bedöma trenden. Depositionen av bly verkar emellertid klart ha minskat under slutet av 1980-talet. En mycket stor del av tillförseln till haven kommer via luften som deposition av långväga transporterade föroreningar.
Figur 10.2 Utsläpp av bly, kadmium och kvicksilver till luft resp. vatten, ton
Kvicksilver
iOOO-
2000-
1000-
>. Luft
Vatten
0-
—''r"*r--T"""
1972 77/78 85 88 90 1972 77/78 85 Källa: Monitor 1987, SNV samt SNV Rapport 4135.
1972 77/78
53
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Figur 10.3 Bly och kadmium i mossa 1990
Bly i mossa C . ■ ■■ . ;
irf
■.■ Y
H 1 □ Il
.#
■>S'
1 ■■'< '
'%
Flora och Fauna
IVIossvävnad saknar yttre skyddande cellager varför ämnen tas upp av växter och blir kvar där Näringsupptaget från marken är ringa eftersom mossorna saknar rötter. Halten tungmetaller I mossor är därför ett indirekt mått på luftföroreningar.
Kadmium i mossa
r.Kt -. ..t.%
s; - .-.>?
■I Över 0,7 g/g toi ■i 0,5-0,7
B 0,2-0,5 "'■''
r I under 0,2 ,*V.
[ZD Inga data .f*".-.' J •■■■
Källa: Nordiska ministerrådet.
54
Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.11 Stabila organiska ämnen
Svåmedbrytbara ämnen som lagras upp i växter, djur och människor utgör på lång sikt ett allvarligt miljöhot. Denna typ av ämnen används på många håll i vårt modema samhälle och de kan också bildas som oönskade biprodukter i tekniska processer.
Blekning av pappersmassa är den absolut största källan för utsläpp av stabila klorerade organiska ämnen. Utsläppen av klorerade ämnen från skogsindustrins blekeriavloppsvatten har minskat mycket kraftigt de senaste åren (se figur 11.1). I stor utsträckning beror detta på att åtgärder för övergång till klorgasfri blekning har genomförts vid flera anläggningar och håller på att genomföras eller planeras vid alla anläggningar. Vid enstaka anläggningar bleks massa med helt klorfria kemikalier, främst ozon.
Av rlksdagf*n antarft-n inriktning:
Det långsik att stabila orga-
niska ämne ' 'amma i mil-
jön. Utsläp aniska äm-
nen skall be
tet nått en sdaan mvå an miljon inte tar skada (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 343).
Ett annat exempel är att åtgärder har genomförts vid alla avfallsförbränningsanläggningar för att begränsa dioxinutsläppen. Begränsning av användningen av vissa kemikalier beskrivs vidare i avsnitt 2.9 Kemikalieanvändningen.
Figur 11.1 Utsläpp av klorerade organiska ämnen, AOX, till vatten från massablekerier samt produktion av blekt massa.
AOX
1000 ton 16-
Produktion Miljoner ton
■ 1988 1989 1990 1991
Utsläppen av klorerade organiska ämnen från blekerierna har minskat. År 1988 var utsläppen från produktion av 1 ton klorblekt massa 3 kg AOX, år 1991 ca 1 kg.
Källa: SNV Rapport 3765, 3876, 3925 och 4086.
1988 1989 1990 1991
55 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.12 Övergödning av hav, sjöar och vattendrag
övergödning av hav, sjöar och vattendrag kan ge allvarliga miljöeffekter såsom bl.a. kraftiga algblomningar och igenväxning. Jordbruket, industrin och reningsverken står för de största utsläppen. Det är ännu för tidigt att uttala sig om möjligheterna att uppnå de mål som satts uppför begränsningar av utsläppen av närsalter
Av riksdagen antagna mål:
De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter skall halveras mellan år 1985 och år 1995. Åtgärdena skall avse utsläpp som sker längs med hela väst- och .sydkusten upp lill och med Stockholms skärgård. Åtgärder som begränsar utsläppen till Östersjön prioriteras (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr 343).
Övergödningen av hav, sjöar och vattendrag är en följd av alltför hög tillförsel av kväve och fosfor, s.k. närsalter. Den kan leda till kraftiga algblomningar och igenväxning, syrebrist i vissa sjö- och havsbottnar, förändrad vegetation vid kuster och stränder och i vissa fall även artfattigare miljöer. Tillförseln av kväve kommer till betydande del från luftburet kväve som deponeras på havs- och andra vattenytor. I övrigt står jordbruket, industrin och reningsverken för de största bidragen av närsalter.
Det övergripande mälet för hav, sjöar och vattendrag är att naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer. Föroreningar skall inte begränsa användningen av sjöar och vattendrag som vattentäkter.
Ett omfattande åtgärdsarbete pågår för närvarande med att nå de uppsatta målen. För flertalet sektorer är det för tidigt att uttala sig om möjlighetema att uppnå målen men för bl.a. avloppssek-tom förväntas målen i allt väsentligt kunna nås.
Figur 12.1 visar de svenska kväveutsläppen i förhållande till de totala utsläppen av kväve till Östersjön. Ett omfattande arbete med att begränsa kväveutsläppen till Östersjön sker inom ramen för Helsingforskommissionens arbete.
En av de stora källorna till kvävebelastningen på våra omgivande hav är jordbruket. Det svenska jordbrukets kväveutsläpp till havet har uppskattats till 25 000-40 000 ton per är. Jordbruksnäringen anses komma kunna uppfylla målet om en halvering av kväveutsläppen till år 1995. Detta är baserat på beräkningar om effekter av vidtagna åtgärder inom jordbruket. Figur 12.2 ger en uppfattning om hur stora kvävereduktioner som har uppnåtts t.o.m. år 1991. Ytterligare en åtgärd som har visat sig ha god effekt på kväveutlakningen är krav pä viss andel höst- och vinterbevuxen mark s.k. grön mark.
När det gäller fosfortillförseln bidrar de kommunala avloppsutsläppen med 45 procent i Östersjön, 55 procent i Kattegatt och 50 procent i Skagerack. Jordbrukets andel är 250 procent, medan industrierna står för 10-30 procent.
Under 1970-talet byggdes de kommunala reningsverken om och har en ur intemationell synvinkel mycket hög standard vad gäller fosforrening. Denna satsning har bl.a. kraftigt minskat övergödningsproblemen i framför allt sötvatten. I dag är avloppen från tre till fyra hushåll anslutna till reningsverk som tar bort nästan all fosfor i avloppsvattnet.
56 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Figur 12.1 Fördelningen av kvävebelastningen på Östersjön 1990
Litauen Danmark ( %) (7%)
Estland (10%)
Ryssland %)
Finland (11%)
Polen (21 %)
Lettland (12%)
Sverige (13%)
Totalt 659 000 ton
1) Med belastning avses summan av älvtransporter (antropogena och naturliga) och direkta utsläpp från kommunala avloppsreningsverk och industrier.
Källa: PLC 90 (Pollution Load Compilation), First Dratt (HELCOM) samt Riverine Input 80 (PARCOM). Referens: SNV/Sv.
Figur 12.2 Bedömning av kvävereduktion uppnådd t.o.m. 1991
Åtgärd
Minskad kväveutlakning, ton/är
Anpassad djurtäthet, enskild växtnäringsrådgivning,
samt lagrings- och spridningsrestriktioner 3 500
Teknisk utveckling, typprovning avspridare
samt bättre teknik 1 000
Minskad användning av handelsgödsel 2 500
Den nya livsmedelspolitiken 4 000
Summa 11 000
Källa: LIM-projektet, 1992.
I jordbruksintensiva områden har höga halter av nitrat uppmätts i grundvattnet. Av personer med enskild vattenförsörjning beräknas ca 100 000 ha dricksvatten där nitrathalten är högre än 50 mg/1-
57 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.13 Introduktion och spridning av främmande organismer
En främmande organism, t.ex. en växt eller en mikroorganism med ett eller flera förändrade arvsanlag, kan i värsta fall allvarligt påverka viktiga ekosystem eller hota existensen för visst annat liv.
Av riksdagen antagen inriktning:
Införande av främmande arter eller genetiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska floran och faunan inte äventyras (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).
Forskning där man använder organismer, vilkas arvsanlag förändrats med hjälp av modem bioteknik, bedrivs i dag vid ett sjuttiotal institutioner i landet vartill kommer nägra få företag. Viss industriell produktion förekommer också med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer inom läkemedelsindustrin.
Avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer är ovanlig. Jordbruksverket har att avgöra dessa frågor efter bedömning av miljö- och hälsoaspekter. Under året har Verket lämnat två tillstånd till utsättning av genetisk förändrade växter, ett för raps och ett för potatis.
58 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.14 Naturtyper, biotoper, arter
5-70 procent av landets växt- och djurarter är hotade i varierande grad. Antalet arter, den biologiska mångfalden, minskar över tiden och minskningstakten har ökat under senare år.
Av riksdagen antagen inriktning:
Nyttjandet av marken och vattnet skall ske på ett sätt som möjliggör att en rik variation av naturfyper, biotoper och arter kan bibehåUas och ait naturligt förekommande arter kan bevaras i livskraftiga balanserade bestånd och ge alla möjligheter till rekreation och friluflsliv i ett varierat landskap (prop. 1990/91.-90. JoU 30. rskn 343).
5-10 procent av landets vilda växt- och djurarter är hotade i det avseendet att deras långsiktiga överlevnad inte kan anses vara säkrad. Hotbilden för Sveriges växt- och djurliv avviker således inte i positiv riktning jämfört med den globala situationen. Mångfalden minskar över tiden och minskningstakten har ökat under senare år. De största förlusterna av biologisk mångfald på artnivå beror på modern markanvändning inom jord- och skogsbruk. Våtmarkerna är exempel på en naturtyp som har minskat kraftigt under de senaste 100 åren.
Skyddet av värdefulla naturområden lagstadgas genom inrättande av nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden och djurskyddsområden. Totalt skyddas ca 2,6 miljoner hektar land på detta sätt vilket motsvarar ca 6 procent av Sveriges landyta (se figur 14.1). Naturreservat är den vanligaste skyddsformen. Skyddet har på senare år inriktats på främst urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap. Dessutom tillkommer de marker, domänreservat, som dåvarande Domänverket frivilligt åtog sig att skydda. Det framtida skyddet av dessa markområden fastlades vid bolagiseringen av Domänverket.
Figur 14.1 Lagstadgat skydd av natur fördelat på skyddsformer
Antal
Totalyta tiektar
Därav landyta hektar
Nationalparker
631 300
579 200
Naturreservat
1 409
2 286 200
1 855 700
Naturvårdsomräden
177 000
109 600
Djurskyddsområden
113 300
61 100
Summa
2 455
3 207 800
2 605 600
Källa: Skyddad natur, SNV.
59 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Ca en tredjedel av samtliga däggdjur och fågelarter är mer eller mindre hotade eller kräver särskild hänsyn för att överleva (se figur 14.2). Bland kräldjur och groddjur är andelen hotade arter betydligt större. Sedan mitten av 1800-talet har t.ex. följande ryggradsdjur försvunnit; svart
kråka, vildren, stork, vaktel, tomuggla, blåkråka, härfågel, mellanspett och stör. Bland hotade insektsarter dominerar skalbaggar och fjärilar.
Av växtema är ca 20 procent av kärlväxtema, mossorna och lavama hotade i varierande utsträckning (se figur 14.3).
Figur 14.2 Hotade, sällsynta och hänsynskrävande djur i Sverige; hotorsaker
Däggdjur
Fåglar
Kräldjur, groddjur
Fiskar
Ryggradslösa djur
Totalt i Sverige
35 000
HOTORSAK:
Skogsbruk
Jordbruk och boskapsskötsel (även nedläggning, igenväxning) Hot mot vatten och våtmarker
29 16
0 6
264 40
Exploatering, bebyggelse Störning, jakt (även utomlands) Luftföroreningar, kemikalier, övergödning Klimat
0 7 5 0
3 0 2 0
6 10
Predation, konkurrens, sjukdom
3 B
-
Fiskemetoder, övertiskning Vasstäkt
4 0
9 3
0 0
—
Försurning
-
Torvtäkt
0 Insamling
Händelser i övervintringsområden
Övrig eller okänd
0 2
0 5 5
0 0
3 65
Hotade arter, totalt
35%
91 35%
13 65%
19 15%
768 2-20 %
En del arter förs till flera hotorsaker. Källa: Artfakta, Databanken tör hotade arter, 1992 samt Ingelög T. och Lennartsson T. 1991. Åtgärder för att stärka biologisk mångfald i odlings- och skogslandskap (uppgifter om ryggradslösa djur).
Figur 14.3 Hotade, sällsynta och hänsynskrävande växter i Sverige; fördelning pä huvudbiotoper
Kärlväxter
Mossor
Lavar
Svampar
Totalt
Totalt i Sverige
2 000
1 000
2 000
3 000
HUVUDBIOTOPER:
Skog
695 Jordbrukslandskapet
561 Vatten/våtmarker
108 Fjäll
79 Berg/bergsbranter
138 Hav/havsstränder
36 Hotade arter totalt
419(36)
216(16)
212(16)
515.(16)
1 362 (84)
En del arter förs till flera huvudbiotoper resp. hotorsaker. Siffrorna inom parentes anger antalet försvunna arter. Källa: Artfakta, Databanken för hotade arter, 1992.
60 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.15 Kärnsäkerhet och strålskydd
Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1991-1992
Säkerheten i de svenska kämkraftverken övervakas av statens kämkrafdnspektion (SKI). Statens strålskyddsinstitut (SSI) övervakar strålskyddet vid anläggningama och kontrollerar att radioaktiva utsläpp till luft och vatten vid normaldrift hålls inom fastställda gränser. SKI och SSI redovisar årligen till regeringen säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kämkraftverken.
Bland de slutsatser SKI och SSI drog i rapporten Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kämkraftverken (januari 1990) var att inga skillnader förelåg mellan verken när det gäller risken för eller konsekvensema av en allvarlig reaktorolycka. SKI fann också att det inte fanns något som talade mot att samtliga reaktorer, om de underhålls väl, kan ges en teknisk livslängd som sträcker sig till år 2010 och även längre. SKI påpekade emellertid att en del större renoveringar och underhållsarbeten skulle kunna bli nödvändiga. Sammanfattningsvis konstaterade myndighetema att inga förändringar förelåg i den riskbild och de säkerhets- och strålskyddsbedömningar som gjorts under senare år.
1 sin rapport från november 1991 konstaterade SKI att ingenting hade framkommit som ändrat den övergripande bedömningen av säkerheten vid de svenska kämkraftverken. SKI pekade samtidigt på behov av vissa ytterligare säkerhetsförbättringar som uppmärksammats under perioden, bl.a. rörande frågor om säkerhetskultur samt säkerheten vid andra drifttillstånd än normaldrift. I 1991 års rapport fann SKI heller inte anledning att ändra sin övergripande bedömning av åldrande- och livslängdsfrägoma.
Den viktigaste händelsen underdriftåret 1991/ 92 var tillbudet i Barsebäck den 28 juli 1992. I samband med avslutande prov av reaktom inför igängköming efter revisionsavställningen släppte en säkerhetsventil ut ånga från reaktoms primärsystem och rev med sig isoleringsmaterial -
mineralull. Reaktom snabbstoppades automatiskt och reaktoms inneslutning isolerades från omgivande utrymmen. Vid händelsen fungerade alla säkerhetssystem utan anmärkning så länge de behövdes i det aktuella förloppet. Driftpersonalen uppmärksammade dock att efter drygt en timme pumpama till inneslutningsstrilama fick problem med att suga vatten från kondensationsbassäng-en i inneslutningen. Vid denna tidpunkt stod man i begrepp att ändå stänga dessa pumpar eftersom de inte längre behövdes. Kontrollmmspersonalen hade full kontroll över situationen och förde inom några timmar reaktom till kallt, avställt läge. Härdkylningen var aldrig äventyrad. Den inträffade händelsen påvisade dock brister i funktionen hos reaktoms nödkylsystem som föranledde särskild utredning.
SKl:s bedömning i tidigare rapporter om säkerhetsläget, nämligen att inga väsentliga skillnader i säkerhetsnivå förelåg mellan verken, visade sig ha varit felaktig i ljuset av den nya kunskap som Barsebäckshändelsen givit. De fem äldre kokar-reaktorema visade sig i efterhand ha haft påtagligt sämre tillförlitlighet hos nödkylningssyste-men om ett större rörbrott innanför inneslutningen hade inträffat. Detta föranledde indragning av drifttillstånden för fem berörda reaktorer (Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn I och 2 och Ringhals 1) enligt beslut som SKI fattade den 17 september 1992. Som villkor för återupptagen drift gäller att tillförlitligheten hos dessa system skali vara återställd till den nivå som förutsatts i gällande säkerhetsredovisningar.
Funktionssäkerheten hos nödkylsystemen vid övriga reaktorer, nämligen fyra kokvattenreakto-rer av nyare konstruktion samt tre tryckvattenre-aktorer, har SKI bedömt vara i huvudsak opåverkad av de förhållanden som kom i dagen genom händelsen i Barsebäck 2. Bedömningen bekräftas av erhållna, särskilda säkerhetsredovisningar som
61 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
med anledning av händelsen begärdes från verken även för dessa reaktorer.
Flera händelser under driftåret har visat på betydelsen av återkommande provning och har kontroll och har också understrukit SKI:s bedömning att omfattande reparationsinsatser kan behövas för att möta äldersbetingade förändringar som annars skulle kunna bli livslängdsbegränsande för reaktorema. Här bör nämnas de sprickor som konstaterats i styrstavsgenomföringama i reaktor-tanklocket hos mänga tryckvattenreaktorer, i Sverige hittills i Ringhals 2; de termiska utmattningssprickor som konstaterats i de s.k. matarvat-tenstudsarna i reaktortanken i Ringhals 1; samt problemen med olika typer av sprickbildning i ånggeneratortubema i tryckvattenreaktorema, som nu lett till att Vattenfall AB beslutat byta ånggeneratorer även i Ringhals 3. Säkerhetsmäs-sigt kan dessa problem hållas under tillfredsstäl-
lande kontroll, bl.a. baserad på en fortlöpande utveckling av provnings- och kontrollmetoder. Ringhalsverket har här svarat för intemationellt uppmärksammade insatser under året.
Erfarenhetema från driftåret pekar också på att fortsatt hög uppmärksamhet måste ägnas frågor kring ledning, organisation och säkerhetskultur vid verken. Därvid måste även beaktas det ökade ekonomiska tryck som kämkraftföretagen kan utsättas för i samband med pågående avreglering av elmarknaden i Sverige och på sikt även i Europa.
En sammanvägning av de erfarenheter som gjorts och de åtgärder som vidtagits under perioden leder för SKI:s del fram till att inga väsentliga förändringar föreligger vad gäller helhetsbedömningen av riskbild och säkerhetsläge jämfört med tidigare år.
62 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.16 Kostnader för miljövård
Under detta delavsnitt redovisas vissa kostnadsberäkningar för miljövård inom industrin, staten och kommunema. Beräkningarna är i flera avseenden ofullständiga och visar på behovet av utvecklingsinsatser. Vid investeringar i t.ex. infrastruktur tas miljöhänsyn som kan fördyra, men som ej syns i statistiken över kostnaderna för miljövård.
Industrins kostnader
Enligt av SCB:s senast utförda undersökning, avseende år 1988, uppgick industrins investeringar i miljöskyddsåtgärder till 2,6 miljarder kronor.
De löpande kostnadema var 1,8 miljarder och företagens direkta intäkter av miljöskyddsåtgärderna (försäljning av avfallsprodukter, värdet av råvaror som återvinns i processer m.m.) uppgick till 256 miljoner kr.
En jämförelse med motsvarande undersökning år 1985 visas i figur 16.1 nedan.
Företagen uppger att ungefär 70 procent av antalet investeringar och hälften av investeringsbeloppen gjordes frivilligt, dvs. oberoende av lagstiftning eller ekonomiska styrmedel. Miljöinves-teringama uppgick till 6,5 procent av industrins totala investeringar (se figur 16.2).
Figur 16.1 Investeringar och löpande kostnader för miljöskyddsåtgärder inom industrin, 1988 års priser
Figur 16.2 Miljöinvesteringarnas andel av
industrins totala investeringar 1988
Miljöinvesteringar 1988(6,5%)
/fä//a:SCB, Na23SM9001.
1985 Källa: SCB, Na 22 SM 9001.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15
63 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Statens kostnader
Mängden statliga medel som används för miljövårdsverksamhet framgår av figur 16.3. Dess andel av statsbudgeten är knappt 5 promille (se figur 16.4).
Medlen till den internationella miljöverksamheten har mer än tredubblats, i fast penningvärde, under perioden 1988/89 till 1992/93. Under samma period har anslag och bidrag till miljöskyddsåtgärder minskat medan naturvårdens medel ökat. Bidrag om 163 miljoner kronor per år gavs under åren 1989/90 och 1990/91 till reningsutrustning till nya lastbilar, bussar och äldre personbilar, men har nu upphört.
På naturvårdsområdet har två nya anslag införts sedan budgetåret 1986/87. Det första gäller naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) för vilka 5 miljoner kronor avsattes budgetåret 1986/87. Anslaget har därefter successivt ökat till närmare 40 miljoner kronor för budgetåret 1992/ 93. Budgetåret 1991/92 introducerades i samband med det livsmedelspolitiska beslutet det andra nya anslaget, denna gång för landskapsvård. Anslaget ökade från 100 miljoner kronor för budgetåret 1990/91 till 200 miljoner kronor för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 uppgår anslaget till 247 miljoner kronor.
Figur 16.3 Statliga medel till miljövårdsverksamhet 1988/89-1992/93, miljoner kr. Löpande och fast penningvärde
Miljoner kr 3000
Figur 16.4 Statliga miljövårdsanslag i promille av statsbudgeten
%o av budgeten 6
1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93
1978/79
-I---- 1--- r-
1984/85
1991/92
64 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
Kalkning
Sedan budgetåret 1976/77 har kalkningen av svenska sjöar och vattendrag fått statligt stöd. Figur 16.5 redovisar de anslag som utgått till länsstyrelsema för kalkningsbidrag, planerings-och uppföljningsarbete samt biologiskt återställningsarbete. Utöver detta har försöksverksamhet med kalkning av skogsmark påbörjats de senaste åren.
Kommunernas kostnader
I det kommunala räkenskapssystemet redovisades år 1985 totalt 88 miljoner kronor på särskilda miljövårdsåtgärder, men detta är endast en del av de totala kostnadema för miljöskydd och naturvård inom kommunema. I de kommunala budgeterna för avloppsledningsverk och reningsverk har de samlade kostnadema för år 1991 beräknats till 5,1 miljarder kronor (inkl. kapitalkostnader). Motsvarande kostnader för den kommunala avfallshanteringen är inte kända men torde uppgå till minst 3 miljarder kronor.
Figur 16.5 Statlliga anslag för kalkning, 1991 års penningvärde, miljoner kr
iri— cococoGOco
to (D r 00
CO 00 00 CO
o r: CVJ
gi OT C31
cn o
00 OT c?)
Källa: Försurning och kalkning av svenska vatten. Monitor 12, SNV 1991,
65 Prop. 1992/93:100 Bilaga 15
2.17 Skattesystemet
Sverige har infört fier miljöskatter och avgifter än något annat land. Framförallt rör detta energiområdet. Dessa har haft som syfte att bidra till långsiktiga förändringar för att förbättra miljön.
Genom skattereformen lades grunden till en mer miljöanpassad inriktning av skattesystemet. Skatteuttaget baserades därigenom i högre grad på aktiviteter med skadliga miljöeffekter för att möjliggöra minskad beskattning av aktiviteter som bör främjas, t.ex. arbete och sparande.
Nedan ges en redovisning av de viktigare ekonomiska styrmedel som finns i kraft i dag (se figur 17.1).
Koldioxidskatten har ej medräknats i figuren nedan. Om så sker kommer miljöskatternas summa att bli ca 5 gånger större än statsbudgetens anslag till miljövård som dessa anslag definierats i figuren över statliga medel för miljövård.
Det bör även noteras att t.ex. vindkraft och etanol har vissa skattelättnader.
Utöver de i figuren redovisade avgifterna och skatterna tillkommer även de allmänna energiskatterna som i viss utsträckning får anses vara miljörelaterade. Av dessa avsätts 10 kronor per kubikmeter olja för teknikutveckling inom energi- och miljöskyddsområdet. Budgetåret 1991/92 avsattes 67 miljoner kronor för detta ändamäl.
Figur 17.1 Existerande miljöskatter/avgifter: Inkomster och användning
Beteckning
Inkomst 1991/92
Användning
Allm. skatt
Miljövård
Koldioxidskatt
9 108
X
Svavelskatt
289 X
Flygskatt
165 X
Kvävedioxidavgift (ny)
återbetalas
-
Skatt på fiandelsgödsel och bekämpningsmedel
(delvis)
Skattedifferentieringar
- blyad/oblyad bensin
±0
X
- miljöklassade oljor
+0
X
- miljöklassade nya bilar och bussar
_
X
Batteriavgift
30 Skatt på dryckesförpackningar
145 X
Administrativa avgifter
119 X
(delvis)
Summa exkl. koldioxid: 952 mkr. Summa inkl. koldioxid: 10 060 mkr. Källa: RRV utom Batteriavgiften (SNV).
3 Sammanfattning av budgetförslaget Prop. 1992/93:ioo
Förändringarna inom Miljö- och naturresursdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i forhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor).
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
A. Miljö- och naturresursdeparte-
mentet m.m.
66,4
76,6
10,2
B. Miljövård
1 292,9
1234,8
-58,1
C. Strålskydd, kämsäkerhet m.m.
215,4
228,0
12,6
D, Fastighetsdataverksamheten
95,2
103,0
7,8
E. Lantmäteriet
403,7
415,5
11,8
F. Övriga ändamål
6,4
6.4
-
Totalt för Miljö- och natauiesnis-
dqmtementet
2 080,0
2 064.3
-15.7
67 A. Miljö- och naturresursdepartementet m.m. Pyop. 1992/93:ioo
A 1. Miljö- och naturresursdepartementet
1991/92 Utgift 33 428 000
1992/93 Anslag 48 994 000
1993/94 Förslag 53 975 000
För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 53 975 000 kronor. Jag har därvid tagit hänsyn till bl.a. behovet av resurser för vidgat intemationellt samarbete. Jag har vidare beräknat medel for telekostnader som fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs från anslaget Regeringskansliets förvaltningskontor till anslaget Miljö- och naturresursdepartementet.
Från anslaget bekostas även en tjänst som miljöråd i Bonn samt en tjänst som miljöattaché i Bryssel.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Miljö- och naturresursdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Anslaget för Miljö- och naturresursdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till departementets disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Miljö- och naturresursdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 53 975 000 kronor.
A 2. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 17 170 541 Reservation 3 353 571
1992/93 Anslag 17 393 000' 1993/94 Förslag 22 643 000
'HärtiU kommer på tilläggsbudget 2 500 000 kronor (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll, rskr. 1992/93:138) och 5 250 000 kronor (prop. 1992/93:125 bU. 9).
68 Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten Prop. 1992/93:100 bör anslaget uppgå till 22 643 (XX) kronor under nästa budgetår. Jag har "- därvid även beräknat medel bl.a. för extra kostnader för ett svenskt värdskap för det intemationella kemikalieforum som beslutades vid FN:s konferens för miljö- och utveckling i Rio de Janeiro år 1992.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 22 643 000 kronor.
69 B. Miljövård Prop. 1992/93:100
Bil. 15
Statens naturvårdsverk
Det övergripande målet för Statens naturvårdsverk är att vara samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet - nationellt och intemationellt. Verkets arbete skall syfta till att säkerställa en god miljö och biologisk mångfald. Verket skall i ökad utsträckning arbeta för att förebygga nya miljöproblem och för att åstadkomma ett kretsloppstänkande.
Verket skall i sitt arbete i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala myndigheter särskilt arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning som rör miljöarbetet. Verket skall vidare verka för att miljöforskning genomförs med god kvalitet och på områden som är relevanta för samhället samt för att resultaten sprids och används. Verket skall genom miljöövervakning följa tillståndet i miljön, bedöma hotbild, lämna underlag för åtgärder och formulering av miljömål, följa upp och lämna underlag för analys av miljötillståndet. Verket skall även bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det intemationella miljöarbetet och medverka med expertkunskaper samt analysera och väga in ekonomiska, juridiska och intemationella aspekter på åtgärder inom miljöområdet, bevaka miljöskydds- och naturvårdsintressena vid tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av dessa lagar. Det är vidare verkets uppgift att verka pådrivande och samordnande i arbetet för ett kretsloppsinriktat avfallssnålt samhälle.
Årsredovisning
Naturvårdsverket har erhållit dispens av Riksrevisionsverket från att följa bokföringsförordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1991/92 med innebörden att myndigheten äimu inte övergått till en kostnadsmässig redovisning och att myndighetens tillgångar inte heller redovisas. Skälet till denna dispens är att ett fungerande redovisningssystem inte hade tagits i bruk för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 har dock Naturvårdsverket ett adekvat redovisningssystem i funktion.
Naturvårdsverket har i sin årsredovisning, i de delar som avser resultatredovisning mot bakgmnd av de krav som återfinns i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92, redovisat verksamheten fördelat på anslag.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 bedriver Naturvårdsverket sin verksamhet baserad på en särskild verksamhetsplanering. Som en bas för verkets insatser enligt denna planering har en lista över tretton olika miljöhot upprättats. Verket har därför också i årsredovisningen för 1991/92 valt att redovisa verksamheten och resultatet av denna efter denna lista. De tretton miljöhoten är följande.
70
1. Klimatpåverkande gaser ProP- 1992/93:100
2. Uttunning av ozonskiktet "-
3. Försurning av mark och vatten m.m. på gmnd av nedfall av försurande luftföroreningar
4. Fotokemiska oxidanter/marknära ozon
5. Tätortemas luftföroreningar och buller
6. Övergödning av våra hav, sjöar och vattendrag
7. Påverkan genom metaller
8. Påverkan av organiska miljögifter
9. Introduktion och spridning av främmande organismer
10. Nyttjandet av fömybara naturresurser -jord- och skogsbmksmark, vatten - samt utarmning av naturtyper, biotoper och arter
11. Nyttjandet av ändliga naturresurser - berg, gms, torv och mineraler
12. Exploatering av mark och vatten för bebyggelse, anläggningar och infrastmktur
13. Avfall och miljöfarliga restprodukter
Naturvårdsverket redovisar i resultatredovisningen dels läget beträffande uppfyllelsen av de mål som verket satt upp för att avvärja dessa hot, dels en sammanfattande bedömning av verkets bidrag till måluppfyllelsen. Under resp. mål anger verket att man i varierande utsträckning är på väg mot måluppfyUelse. Verket menar vidare det är mycket svårt att göra en sammanvägd bedömning av uppnådda resultat och genomförda insatser för samtliga miljöhot. Naturvårdsverket framhåller att det också är svårt att utläsa i vilken utsträckning verkets eget aibete bidragit till det samlade resultatet.
Riksrevisionsverket redovisar inga invändningar i sin revisionsberättelse. Vad avser resultatredovisningen har verket i år avstått från att bedöma humvida redovisningen är rättvisande.
Riksrevisionsverkets bedömning är, under ovan angivna fömtsättningar, att årsredovisningen är rättvisande.
Förenklad anslagsframställning
I sin förenklade anslagsframställning redovisar Naturvårdsverket att verket arbetar med utgångspunkt från de nationella mål som är festiagda for miljövården och som verket i sin verksamhetsplanering har fördelat under de tretton olika miljöhot som angetts tidigare. Arbetet avses prioriteras med avseende på den miljönytta aktiviteten beräknas ge.
Naturvårdsverket planerar att i samarbete med sektorsmyndigheter, län och kommuner m.fl. utveckla resultatmått som på ett adekvat sätt beskriver genomförda insatser och vad verket och andra aktörer på central, regional och lokal nivå uppnår i form av miljöförbättringar.
Naturvårdsverket menar att inriktningen på verksamheten bör ligga fest under budgetåret 1993/94.
71 Naturvårdsverket redovisar ett visst utökat resursbehov vad gäller medel Prop. 1992/93:100 för kalkning, vård och förvalttiing av naturreservat samt projektet för Bu- 15 Homborgasjöns restaurering.
För att ge en helhetsbild av Naturvårdsverkets anslag redovisas närmast verkets hemstäUan för samtUga anslag under MUjö- och naturresursdepartementets huvudtitel. Behandlingen av dessa anslag sker sedan under resp. anslagsmbrik.
Naturvårdsverket hemstäUer i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 att följande medel anvisas fördelat på olika anslag.
Statens naturvårdsverk, ramanslag 442 901 000 kronor Bidrag till mUjöarbete, reservationsanslag 243 641 000 kronor Investeringar inom miljöområdet, reservations anslag 135 445 000 kronor Sanering och återstälhiing av mUjöskadade områden, reservationsanslag 19 880 000 kronor
För genomförande av kalkning av sjöar, vattendrag och mark yrkar verket på utökade resurser med 34 mUjoner kronor.
När det gäller vård och förvaltning av naturreservat bedömer Naturvårdsverket att det krävs en ökning med 25 mUjoner kronor bl.a. till följd av den överföring av mark tiU naturvårdsfonden från Domänverket som planetas ske.
Verket redovisar vidare ett utökat medelsbehov på sammanlagt 6,5 mUjoner kronor för Homborgasjöns restaurering. Bakgmnden tiU anslagsbehovet är bl.a. fordyrande kostnader på gmnd av säkerhets- och underhållskrav i samband med Vattendomstolens beslut i ärendet.
Verket har lzmtia.t fördjupad anslagsframställning för landskapsvårdande åtgärder samt för miljöforskning enUgt följande.
1993/94 1994/95 1995/96
Landskapsvårdande åtgärder, reservations anslag 350 000 000 425 000 000 500 000 000
Miljöforskning, reserva tionsanslag 152 000 000 152 000 000 152 000 000
72
Föredragandens överräganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 BU. 15
övergripande mål
Det övergripande målet gäUande två årsperioden 1992/93-1993/94
bör ligga fast.
Resurser m.m. för budgetåret 1993/94
B 1. Statens naturvårdsverk, ramanslag
424 305 000 kronor
B 2. Bidrag tiU mUjöarbete,
reservationsanslag
143 584 000 kronor
B 3. Investeringar inom mUjöområdet,
reservationsanslag
135 445 000 kronor
B 4. Miljöforskning, reservations-
anslag
151 783 000* kronor
B 5. Landskapsvårdande åtgärder,
reservationsanslag
250 000 000 kronor
B 6. Sanering och återstäUning
av miljöskadade områden.
reservationsanslag
19 880 000 kronor
övrigt
Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1993/94 Udäda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med förvärv
av eUer intrångsersätt-
ning i värdefuUa naturområden som innebär
åtaganden om högst
60 000 000 kronor för budgetåret 1994/95.
'Beräknat belopp
Resultatbedömning
Naturvårdsverkets årsredovisning visar enUgt min mening att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i de flesfe feU kan nås. Det är emeUertid ännu inte möjUgt att göra en bedömning av effektiviteten av verksamheten, eftersom underlag för sådan prövning saknas.
Jag konstoterar i detta sammanhang att Riksrevisionsverket inte anfört några invändningar i revisionsberättelsen avseende Nattirvårdsverket.
73
Slutsatser Prop. 1992/93:100
BU. 15
Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fiast i 1992 års budgetproposition bör gäUa även för budgetåret 1993/94.
Under budgetåret 1992/93 har Nattirvårdsverket togit ett nytt redovisningssystem i bmk. Detta ger fömtsättningar för verket att i årsredovisningen för 1992/93 års verksamhet redovisa effektiviteten i sitt intema arbete genom att relatera prestotioner tUl kostnader, som t.ex. kan anges i form av nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader.
Jag anser att resultotuppfölj ningen bör utvecklas så att åtgärder och insatser på olika områden så långt möjligt kan kopplas tiU de olika mål som har angivits. Endast härigenom kan man på sikt erhåUa en effektiv och korrekt prioriterad miljöinsats.
Anslag
B 1. Statens naturvårdsverk
1991/92 Utgift 380 894 297 Reservation 46 591 508
1992/93 Anslag 416 301 000
1993/94 Förslag 424 305 000
Under anslaget anvisas medel för nationeU miljöövervakning, mUjö-utvecklingar och vård av naturreservat. Anslaget används också tiU informationsinsatser, löner och lokalkosttiader.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör anslaget tiU inredning och utmstiiing av lokaler vid vissa myndigheter upphöra. Naturvårdsverkets låneram i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutmstning samt anläggningstillgångar föreslås i stäUet höjas med 5 000 000 kronor tiU 28 346 000 kronor för budgetåret 1993/94. Naturvårdsverkets ramanslag bör samtidigt höjas med 500 OCX) kronor, vilket motsvarar den tillkommande kapitalkostnaden för lån i Riksgäldskontoret.
I enlighet med vad som anförts i kompletteringspropositionen 1990/91:150 (bU. n:13) och budgetpropositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bU. 15) skaU Naturvårdsverket redovisa rationaliseringseffekter på 10 miljoner kronor. RationaUseringen skaU vara genomförd vid utgången av budgetåret 1993/94. Verket har i skrivelser den 11 mars 1992 och den 17 juni 1992 redovisat hur man bedriver sitt rationaUseringsarbete. Besparingen sker genom en fördelad minskning av avdelningsbudgetama. Minskningen görs i förhållande tiU avdelningamas storlek och särskUd hänsyn tes tiU undantogna områden såsom mUjöövervakning, naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, vård av naturreservat samt gemensamma kostnader. Naturvårdsverket redovisar att besparingen kommer att vara genomförd vid utgången av budgetåret 1993/94.
Med hänvisning tiU bl.a. den förestående överföringen av domänreservat tiU naturvårdsfonden i samband med bolagiseringen av Domänverket har
74 Naturvårdsverket begärt en förstärkning av resursema för vård och Prop. 1992/93:100
förvaltning av naturreservat med 25 mUjoner kronor. Då skötseln av "-
domänreservaten skett med resurser som genererats ur Domänverkets
jiflflrsdrivande verksamhet och inte bekostots över stotsbudgeten finns
emeUertid inga stotsbudgetära medel att tiUgå. Med hänsyn tiU detto och
tiU att domänreservaten utgörs av skogsmark, vUken huvudsakUgen skaU
lämnas för utveckling, anser jag att de eventueUa kostnader som
överföringen medför får klaras inom ramen för verkets tUlgängUga
resurser.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stotUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tiUämpas. Naturvårdsverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU och tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Naturvårdsverkets B 1 anslag har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stotshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bU. 1 Stotsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till verkets disposition kommer att faststäUas enligt de redovisade riktlinjema kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 424 305 OCX) kronor.
B 2. Bidrag till miljöarbete
1991/92 Utgift 192 203 831 Reservation 148 281 050
1992/93 Anslag 205 684 000
1993/94 Förslag 143 584 000
Under detto anslag anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra myndigheter än Stotens naturvårdsverk samt tiU organisationer för arbete inom verkets ansvarsområde. Det gäller i stor utsträckning medel tiU länsstyrelsema för återställning av skador förorsakade av försurande luftföroreningar. Det gäller också medel tiU länsstyrelsema för regional miljöövervakning. Över detto anslag anvisas vidare medel tiU Stotistiska centralbyrån för viss miljöstotistik och utveckling av mUjöräkenskaper samt bidrag tiU ideeUa organisationer inom mUjövårdens område.
75 Stotens nattirvårdsverk Prop. 1992/93:100
BU. 15
Naturvårdsverket föreslår att 210 mUjoner kronor anslås för kalkning av sjöar och vattendrag och biologiskt återställningsarbete för budgetåret 1993/94. Det innebär en ökning med 34 mUjoner kronor jämfört med innevarande budgetår. För att inte behöva lägga ned redan påbörjade kalk-ningsprojekt krävs enUgt verket minst 180 mUjoner kronor.
I Sverige beräknas ca 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten ha biologiska skador orsakade av luftföroreningar. Utan kalkning skuUe ytterligare ca 3 600 sjöar vara skadade. KaUming i stor skala av sjöar och vattendrag har pågått sedan mitten av 1970-talet. Resultoten är positiva och visar att det går att reparera försumingsskador med kalkning.
Riksdagen fattede med anledning av propositionen om en god UvsmUjö beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338) att införa ett nytt program for övervakning av tiUståndet av miljön. Resurser motsvarande 75 mUjoner kronor utöver tiUgängUga medel avsattes för en treårsperiod. Nattirvårdsverket har det övergripande ansvaret för miljöövervakningen. Verket har utarbetot ett förslag till nationellt miljöövervakningsprogram som har remissbehandlats under hösten 1992. Programmet planeras genomföras under år 1993. Medel för det nationeUa miljöövervakningsprogrammet har jag beräknat under anslaget B 1. Enligt riksdagsbeslutet från år 1991 skaU Naturvårdsverket fortsätto utbyggnaden av miljöövervakningen med att utarbeto riktlinjer för regional miljöövervakning som ett stöd för länsstyrelsema i deras arbete med miljöövervakning. Naturvårdsverket beräknar den totala kostnaden för utbyggnaden av den regionala mUjöövervakningen tiU 75 mUjoner kronor.
Föredragandens överväganden
Försumingen av mark och vatten är ett av våra aUvarUgaste mUjöproblem.
NedfaUet av försurande ämnen är alltjämt av betydande omfettning. Nästan 90% av nedfaUet kommer från utiandet.
Att fortsätto kalkningsverksamheten är nödvändig för att minska försurningens effekter. Omkalkningar bör ha fortsatt hög prioritet, bl.a. för att inte onyttiggöra tidigare insatser. Jag förordar också en viss uppbyggnad av kalkningsinsatsema i Norrlands inland och QäUtrakter. Tidigare i denna proposition har jag togit upp frågan om att fr.o.m. 1 januari 1994 finansiera kalkningen genom omföring ftån den aUmänna energiskatten tiU den särskUda skatten mot försurning eUer genom införande av en särskUd skatt/avgift mängden utsläppto kväveoxider. För kalkningsverksamheten fram till dess den nämnda finansieringen från kväveoxidutsläppen planeras träda i kraft den 1 januari 1994 bör 1(X) nuljoner kronor anvisas under detto anslag. Stödet tiU det intemationeUa försumingssekretariatet finansieras inom ramen för kalkningsverksamheten.
Mot bakgmnd av de bedömningar som 1990 års skogspoUtiska kommitté har gjort kommer behovet av medel for skogsmarkskalkning att vara jämförelsevis begränsat de närmaste åren. Om kommitténs förslag skaU följas
fullt ut kan det på några års sikt bU aktueUt med större omfettning på Prop. 1992/93:100 verksamheten. Jag har erfarit att chefen för Jordbmksdepartementet har för ""• 1* avsikt att i annat sammanhang återkomma tiU regeringen i denna fråga. För budgetåret 1993/94 kan dock vissa begränsade medel under dette anslag användas även för skogsmarkskalkning.
Arbetet med utbyggnaden av mUjöövervakningsprogrammet bör enUgt min mening fortsätto enUgt tidigare riktUnjer. Miljöövervakningen är ett gmndläggande insttiiment för ett framgångsrikt nuljövårdsarbete i landet. Programmet skaU beskriva tiUståndet i mUjön, bedöma hotbUder, läinna underlag för åtgärder och formulering av mUjömål samt följa upp beslutode åtgärder och lämna underlag för analys av olika verksamheters och utsläppskäUors nationeUa och intemationeUa påverkan på mUjön.
Resursema för miljöövervakningen bör i enlighet med den nämnda miljöpropositionen från år 1991 för näste budgetår ökas med 3,9 mUjoner kronor. Hämtöver beräknar jag ytterUgare 10 mUjoner kronor för utbyggnaden av det regionala mUjöövervakningsprogrammet. Mot bakgmnd av det nationeUa mUjöövervakningsprogram som arbetets fram är det nu angeläget att på regional nivå fä fram operativa program med mätdate från det nationella programmet i tiUämpUga delar. Dessa program bör motsvara det stetiiga intresset på den regionala nivån och länsstyrelsema har ansvar för denna miljöövervakning. Den mUjöövervakning som hittiUs bedrivits på regional nivå genom t.ex. den samordnade recipientkontroUen och vatten-och luftvårdsförbunden bör samordnas med uppbyggnaden av det nya programmet.
Chefen för Kommunikationsdepartementet har förordat att 3 600 000 kronor överförs från Fiskeriverket tiU Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) för havsmätningar m.m. Dessa medel bör fördelas mellan SMHI, som utför mätningama för egen och annans räkning, och Naturvårdsverket, som är bestäUare av vissa av dessa mätningar. Regeringen bör ge myndighetema i uppdrag att redovisa förslag tiU hur fördelningen av medlen skaU ske. Fördelningen bör sedan anges i myndighetemas regleringsbrev för budgetåret 1993/94. Jag har i derma fråga samrått med chefen för Kommunikationsdepartementet.
Svenska naturskyddsföreningen tUlförs ytterUgare 500 000 kronor för informationsinsatser genom en omfördelning inom anslaget.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 143 584 000 kronor.
B 3. Investeringar inom miljöområdet
1991/92 Utgift 108 503 796 Reservation 10 040 742
1992/93 Anslag 135 445 000
1993/94 Förslag 135 445 000
77
Från anslaget betalas stetens förvärv av värdefuUa naturområden. De Prop. 1992/93:100 naturvårdsobjekt i stetens ägo som förvärvas med medel frän anslaget ""• redovisas på naturvårdsfonden. Naturvårdsfonden förvaltas av Stetens naturvårdsverk.
Från anslaget betalas vidare ersättningar enUgt naturvårdslagen (1964:822) samt 86 och 122 §§ byggnadslagen (1947:385) i lydelse intiU den 1 januari 1965. Från anslaget kan lämnas bidrag tiU kommuner eUer kommunala stiftelser för skydd av mark för naturvårdsändamål. Dessutom får anslaget användas för utrednings-, förhandlings- och värderingskostnader i samband med säkerstäUande av mark för nattjrvårdsändamål.
Statens naturvårdsverk
Myndigheten har inte funnit anledning att ompröva resursbehoven inom ramen för den planeringsram som faststäUdes i samband med förra årets budget. Behovet anges tiU 135 445 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Verket har i särskUd ordning redovisat ett ökat resursbehov för att slutföra projektet Homborgasjöns resteurering. Behovet bedöms uppgå tiU 6 500 000 kronor och orsakas bl.a. av fördyrade kostnader på gmnd av säkerhetskrav.
Föredragandens överväganden
Jag delar Naturvårdsverkets bedömning att arbetet med att säkerstäUa mark för naturvård även fortsätttiingsvis behöver bedrivas med en hög ambitionsnivå. Så är t.ex. omfettningen av den skyddade skogsarealen i form av naturreservat och nationalparker m.m. endast 0,3-0,5 % av den produktiva skogen nedanför fjäUområdet. Det är enUgt min bedömning en aUt för liten areal för att klara skyddet av de arter och naturtyper som kräver en lång skoglig kontinuitet och inte klarar mänskUg påverkan i form av intensivt skogsbmk.
Frågan om behovet av en ökad areal skyddad skogsmark har behandlats av den skogspolitiska komnuttén i dess betänkande (SOU 1992:76) SkogspoUtiken inför 2000-talet. Kommitténs förslag kommer att behandlas i en proposition om skogspoUtiken som regeringen avser förelägga riksdagen under våren 1993.
De enligt Naturvårdsverket uppkomna ofömtsedda kostnadema för Homborgasjöns resteurering anser jag bör klaras inom ramen för tiiUgängUga resurser.
Jag anser vidare att det är vUrtigt att Naturvårdsverket fär goda möjligheter att teckna avtal om markförvärv. Vid särskUda behov bör därför verket kunna hemställa hos regeringen att utöver anslaget för budgetåret 1993/94 få ikläda steten ekonomiska förpliktelser på högst 60 mUjoner kronor för budgetåret 1994/95.
78 HemstäUan Prop. 1992/93:100
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att * "
1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 Udäda steten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eUer intrångsersättning i värdefiiUa naturområden som innebär åteganden om högst 60 000 000 kronor för budgetåret 1994/95,
2. till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 135 445 000 kronor.
B 4. Miljöforskning
I stotsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett reservationsanslag på 151 783 000 kronor. /Vnslaget bör behandlas i den forskningspoUtiska propositionen som kommer att föreläggas riksdagen i febmari 1993. I awaktan på denna proposition om forskning föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskUd proposition i ämnet, tiU Miljöforskning för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 151 783 (XX) kronor.
B 5. Landskapsvårdande åtgärder
1991/92 Utgift 78 682 301 Reservation 210 599 876
1992/93 Anslag 247 250 000
1993/94 Förslag 250 000 000
Anslaget används för bevarande av jordbmksmark av riksinttesse för natur- och kulturmiljövården. Anslaget har sin bakgmnd i riksdagens beslut om en ny UvsmedelspoUtik (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) där miljömål faststäUdes för jordbmket som bl.a. innebär att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap, att bevara odlingslandskapets natur- och kulttirvärden och den biologiska mångfelden. Som en central del i reformen infördes en särskUd landskapsvårdsersättning. Den centrala administrationen av medlen sköts av Naturvårdsverket, Jordbmksverket och Riksantikvarieämbetet. Medlen fördelas som ersättning genom civilrättsliga avtal meUan stoten (länsstyrelsema) och enskilda jordbmkare för upprätthåUen hävd av aktueUa marker. Syftet är dels att bevara natiu"- och kulturvärden, dels att upprätthålla ett öppet landskap om detto är nedläggningshotot. Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken innebar att ersättningen tiU landskapsvård skulle avsättas inom ramen för de 13,6 mUjarder kronor som beräknades
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 15 "9
för hela reformen. Beslut om anslagsnivåer har fattots av riksdagen (prop. Prop. 1992/93:100
1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338) för perioden 1990/91 'l-
- 1992/93 om totalt 550 mUjoner kronor fördelat på de tte åren med 100,
200, resp. 250 mUjoner kronor inkl. mervärdesskatt. Jordbmksutskottet
anförde att stödet till viss del skuUe betraktas som försöksverksamhet
vilken skulle utvärderas. Storleken på anslaget under kommande år fick
bedömas när närmare erfarenhet vunnits.
Innevarande budgetår utgör det siste året av de tte förste åren av systemet. Den 20 december 1990 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med Jordbmksverket och Riksantikvarieämbetet fortiöpande följa eflfektema på miljön av den nya UvsmedelspoUtiken. I uppdraget ingick att utvärdera formema för och omfettningen av systemet med landskapsvårdsersättning.
Myndigheterna
Naturvårdsverket har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för anslaget B 5. Landskapsvårdande åtgärder. Myndighetema har också inkommit med den förste rapporten med anledning av regeringsuppdraget om utvärdering av den nya livsmedelspolitikens miljöeffekter.
Underlagsarbete
Länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden har upprättets för att identifiera värdefulla områden, hur värdefulla dessa är och motiven bakom värderingen. Programmens primära syfte är att utgöra underlag för den fysiska planeringen, för samordning och styming av stetens olika former av ersättning och stöd för information tiU lantbmkare och allmänhet samt för att tjäna som underlag vid prövning av omställningsärenden (omställningsstöd, anläggningsstöd, anmälan om att te jordbmksmark ur produktion etc). På basis av dessa program utarbetas ett kortsiktigt (tte år) åtgärdsprogram för direkto insatser, främst med landskapsvårdsersättning och s.k. NOLA-stöd, dvs. stöd tiU områden med särskilt höga naturvärden. Arbetet med dessa program är slutfört på de flesto länsstyrelser.
Administration
I regeringens proposition om den nya livsmedelspoUtiken bedömdes att, när lantbmksnämndema från den 1 juU 1991 skuUe komma att ingå i länsstyrelsema, lantbmksnämndemas kompetens skulle komma att utnyttjas i verksamheten med landskapsvård. De resurser som länssty-relsema kan använda för administration m.m. inom ramen för anslaget blev av den anledningen små. Naturvårdsverket konstoterar att lantbmksenhetemas personal inte kunnat frigöras för att arbeto med landskapsvård på det sätt som fömtsattes. Dette kan i sin tur tiU stor del bero på den stora arbetsbelast-
80
ning som administrationen av omställnings- och anläggningsstöden har Prop. 1992/93:100 inneburit. i-
Naturvårdsverket menar att erfarenhetema av verksamheten hittiUs visar att länsstyrelsema i ett uppbyggnadsskede behöver fil använda 7-10% av tilldelade medel för administration, information och utbUdning, dvs. under de tre närmaste budgetåren. Därefter blir behovet av administrativa medel mindre.
Uppföljning
Det uppföljningsuppdrag som de centrala myndighetema fått när det gäUer att följa miljöeffekterna av den UvsmedelspoUtiska reformen har finansierats dels genom ett engångsanslag i samband med uppdraget, dels genom resurser som tillställts de centrala myndighetema från anslaget för landskapsvård. Naturvårdsverket hemstäUer att resurser för den centrala uppföljningen tilldelas i samma omfettning som tidigare, dvs. 2,65 mUjoner kronor till Naturvårdsverket, 1,75 mUjoner kronor tiU Riksantikvarieämbetet och 0,6 miljoner kronor tiU Jordbmksverket årligen ur anslaget till landskapsvårdande åtgärder. Dämtöver kommer att krävas ca 1,5 mUjoner kronor ur anslaget B 1 för budgetåret 1993/94.
Resultat
Den 30 juni 1992 hade ca 5 4(X) avtal med årliga åteganden om 97 miljoner kronor för landskapsvård ingåtts. Om man antar att majoriteten av dessa avtal har en löptid på fem år skulle dette motsvara ca 485 miljoner kronor under en femårsperiod. Avtalen omfettar en total areal på ca 147 000 ha med en ungefärligt jämn fördelning meUan åker och naturUg betesmark.
De lantbmkare som tecknat avtal är vanUgen heltidsjordbmkare med lämplig driftsinriktning (betesdjur) i sin verksamhet. Ersättningama i avtalen varierar med markslag och del av landet. För åker Ugger nivåema på 300-700 kronor per hektar och för naturbetesmark 900-1 500 kronor per hektar. Genomsnittskosttiaden är ca 700 kronor per hektar. I de fleste fall har gården besökts vid avtalstecknandet och villkoren förhandlats meUan köpare och säljare, dvs. länsstyrelsen och lantbmkaren.
Övriga förslag
Ett ökat samarbete med kommunema förespråkas för större eflfektivitet i arbetet med landskapsvård och NOLA-stöd.
Information om bevarandevärden ges direkt tiU bmkaren för att hänsyn skaU tos tiU natur- och kulturvärden. Jordbmksverket har tiUdelats resurser för detto och inlett arbetet.
Myndighetema bedömer att det samlade ersättningsbehovet för landskapsvård omfettar i storleksordningen 500 000-600 000 hektar betesmark och åker. TiU gmnd för bedömningen Ugger en mycket kraftig prioritering
mot de mest värdefulla områdena av nationeUt inttesse. För att skydda Prop. 1992/93:100 värden av regional och lokal karaktär krävs enUgt verket ett engagemang ""• 1 från kommunemas sida. Naturvårdsverket äskar en höjning av anslaget tUl 350 miljoner kronor för budgetåret 1993/94, 420 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 och 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Föredragandens överväganden
Inriktning
Landskapsvården är en integrerad del av den UvsmedelspoUtiska reformen. Ersättningen för landskapsvård syftar till att bevara nationeUa natur- och kulturvärden som omställningen kan ge.
Systemet med landskapsvårdsersätttiing är ett väl fungerande sätt att med en relativt begränsad ekonomisk insats från stoten genom ersättning tiU aktiva bmkare bevara de för samhäUet betydande natur- och kulturvärden som det svenska odlingslandskapet hyser. Det svenska odlingslandskapet är ett exempel på kollektiva värden som stoten bör söka bevara genom inköp av tjänster.
Systemet är så utformat och riktas mot sådana värden att jag bedömer det vara förenligt med EG:s regelverk genom att det uppvisar betydande likheter med det obligatoriska system som för närvarande byggs upp inom EG.
De direkto avtalen ger fömtsättningar för en positiv atmosfär mellan myndighet och bmkare. De ger därmed en direkt möjlighet tiU en dialog om de natur- och kulturvärden som de inttesserade bmkama kan vidmakthålla.
Administration
Större landskapselement med hela byar eller sammanhängande områden är föremål för ersättning genom ett samlat informations- och avtalsarbete. Därmed kan de administrativa kostnadema håUas nere. Under uppbyggnadsskedet krävs dock en viss administrativ insats.
Uppbyggnadsskedet har varit mer arbetskrävande än som först kunde bedömas. Det har visat sig att de av riksdagen beslutode anslagsnivåema inte kunde följas upp tillräckligt kraftfullt beroende på att de resursbehov som fömtsattes för administration av systemets uppbyggnad underskattodes. Behovet av att te fram samlade regionala underlag för att långsiktigt prioritera insatsema försenade det konkrete avtalstecknandet under de förste ett till två åren. Länsstyrelsema kunde inledningsvis endast teckna avtal inom områden där kunskaper om betydande natur- och kulturvärden redan fanns tillgängliga. Sammanteget har det inneburit att arbetet med avtalstecknandet har gått långsamt inledningsvis, men att det nu, efter att bevarandeprogrammen ligger färdiga i de fleste län, skjuter fert. EnUgt vad jag har erferit uppgick antalet avtal i september 1992 tiU ca 9 000, dvs. nästan en fördubbling sedan redovisningstiUfaUet den 30 juni 1992.
82
För det närmast kommande budgetåret bör medel för administrativa Prop. 1992/93:100 insatser utgå i samma omfettning som tidigare. För de centrala verken "''• bedömer jag att samma resurser som tidigare är nödvändiga för att genomföra fortsatte insatser och den fortiöpande uppföljning som regeringen givit dem i uppdrag att göra samt för fortsatte informationsinsatser och särskUt stöd tiU vissa länsstyrelser.
När anslagna medel är intecknade bör administrativa medel för uppföljning och omsättning av avtal på länsstyrelsema inte kräva särskUda resurser i samma omfettning som nu.
Framtida behov
Jag gör följande bedömningar av de framtida insatsema för landskapsvård. Jag har i dessa frågor samrått méd chefema för Jordbmks-, Kultur- och Civildepartementen.
Jag delar myndighetemas bedömning att en fortsättning av systemet med landskapsvård är nödvändig från både odlingslandskaps-, kultur- mUjö- och naturvårdssynpunkt. Riksdagens och regeringens nationeUa mål och intemationella åteganden att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och dess natur- och kulturmiljövärden Uksom den biologiska mångfelden fömtsätter att dessa marker fortsatt nyttjas i jordbmket i så stor utsöäckning som möjligt.
Regeringen har för att förbereda Sveriges inträde i EG tiUsatt en omställningskommission (Jo 1991:07) med uppdrag att utteda fömtsättningarna för det svenska jordbmkets inträde i EG. I uppdraget ingår att pröva olika former av ersättningar och stöd tiU jordbmket, bl.a. ett arealstöd, och i det sammanhanget bedöma hur systemet med landskapsvård skaU ingå i den svenska jordbmkspoUtiken.
Som stetsmaktema angivit i samband med beslutet den UvsmedelspoUtiska reformen är systemet med ersättning för landskapsvårdande insatser att ses som ett permanent inslag i den svenska jordbmkspoUtiken bl.a. för att säkra ett långsiktigt engagemang och förttoende från bmkarsidan.
Som jag redogjort för uppvisar det nuvarande systemet stora likheter med det system som byggs upp inom EG. Vid ett eventuellt inträde i EG bedömer jag att denna typ av system måste bibehåUas. EventueUt kan formema komma att behöva förändras tiU viss del. Detta fär bl.a. OmstäUningskommissionens analys utvisa.
Mot bakgmnd av ovanstående anser jag att det nu endast bör anvisas medel för ett budgetår. Med hänsyn tiU att avtalstecknandet först under det senaste året kommit i gång på aUvar bedömer jag det också befogat att inte nu höja anslagsnivån.
I fråga om administrativa resurser bör en oförändrad nivå gäUa för budgetåret 1993/94. Det innebär 8,4 miljoner kronor tiU länsstyrelsema och 5 miljoner kronor till de berörda centrala verken motiverat av länsstyrelsemas uttalade behov samt av behovet av en fortsatt uppföljningsverksamhet centtralt, informations- och utbUdningsinsatser och behovet av riktet stöd tiU vissa länsstyrelser. Jag bedömer att ytterligare insatser på naturvårdsområdet också kan komma tiU stånd med arbetsmarknadspoUtiska
medel. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Arbetsmarknadsde- Prop. 1992/93:100 partementet. Bil. 15
Behovet av medel för budgetåret 1993/94 beräknar jag mot denna bakgmnd till 250 miljoner kronor. Den fortsatte anslagsnivån och finansieringen får bedömas på gmndval av berörda myndigheters erfarenheter och Omställningskommissionens förslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Landskapsvårdande åtgärder för budgetårdet 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 250 000 000 kronor.
B 6. Sanering och återställning av miljöskadade områden
1991/92 Utgift 19 770 821 Reservation 41 595 720
1992/93 Anslag 19 880 000
1993/94 Förslag 19 880 000
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91: JoU30, rskr. 1990/91:338) skall anslaget i huvudsak användas tiU genomförande av ett femårigt program för sanering och återstäUning av miljöskadade områden. En fortsättning av programmet efter budgetåret 1995/96 skall föregås av en utvärdering mot slutet av femårsperioden.
Statens naturvårdsverk
Stetens naturvårdsverk begär i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 att 19 880 000 kronor anvisas tiU anslaget Sanering och återställning av miljöskadade områden.
Föredragandens överväganden
Naturvårdsverkets inledda arbete för sanering och återstäUning av miljöskadade områden bör fortsatte i enUghet med den inriktning och det program som riksdagen har lagt fest.
Anslaget bör därför tillföras medel för budgetåret 1993/94 i enUghet med Naturvårdsverkets framställning.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 19 880 000 kronor.
84
B 7. Koncessionsnämnden for miljöskydd
Prop. 1992/93:100 BU. 15
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
16 982 000 18 155 000 18 460 000
Koncessionsnämnden för mUjöskydd är en central förvaltningsmyndig-het med huvudsaklig uppgift att pröva frågor rörande mUjöferUg verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387). Nämnden bereder vidare vissa frågor åt regeringen enligt naturresurslagen (1987:12) och har vissa uppgifier som besvärsinstans enligt bUavgaslagen (1986:1386).
Koncessionsnämnden har fr.o.m. budgetåret 1991/92 ramanslag med treårig budgettam för perioden 1991/92-1993/94. Budgettamen för denna tteårsperiod har faststäUts tiU 51 735 000 kronor i 1990 års prisläge.
Koncessionsnämnden hemstäUer i sin förenklade anslagsframställning om ett ramanslag om 18 460 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
övergripande mål
Målet för Koncessionsnämndens verksamhet är att ärenden inom nämndens verksamhetsområde skaU hanteras rätt, snabbt och ändamålsenligt samt med hänsyn tiU rättssäkerhetens krav.
Resurser Ramanslag 1993/94
18 460 000 kronor.
Resultatbedömning
Nämnden har i sin årsredovisning för budgetåret 1991/92 lämnat en restU-tettedovisning. Nämnden har i denna redovisat hur de mtema arbetsformema kan utvecklas. Förslagen fömtsätter att regeringen föreskriver om ändringar i nämndens instmktion.
Nämnden har under budgetåret 1992/93 även påbörjat försök med ett nytt system för prestetionsuppföljning. Min bedömning är att systemet på sikt kan ge tUlfredsstäUande information om nämndens resultet. Jag fömtsätter därför att nämnden fuUföljer utvecklingen av det nya systemet.
Slutsatser
Den pågående översynen av mUjölagstiftningen kan på sikt leda tiU förändringar av Koncessionsnämndens verksamhet.
85 Vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret 1993/94 har jag i övrigt Prop. 1992/93:100 utgått från att verksamheten skaU kunna bedrivas med i princip oförändra- '- 1 de resurser.
Regeringen bör under våren 1993 te ställning tiU förslaget om förändringar i Koncessionsnämndens instmktion.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stetUga medelsfiöden samt presenterat den modell som bör tUlämpas. Nämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU och tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Anslaget för Koncessionsnänmden har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bU. 1 Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 18 460 000 kronor.
Kemikalieinspektionen
Kemikalieinspektionen är erUigt sin instmktion central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och mUjörisker med kemiska produkter i den mån frågoma inte handläggs av någon annan myndighet.
KemikaUeinspektionens verksamhet finansieras genom de avgifter som betalas enligt förordningen (1985:836) om bekämprungsmedel och enUgt förordningen (1989:216) om kemikaUeavgifter. Dessutom finansieras viss verksamhet vid inspektionen genom mUjöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel.
KemUcaUeinspektionen har för budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframstäUning. KemikaUeinspektionens verksamhetsplanering utgår från vad riksdag och regering har angett om verksamhetens inriktning och resursram för tteårsperioden 1991/92-1993/94. Inspektionen begär därför inga ytterligare medel för budgetåret 1993/94 än de som redan angivits i beslutet inför tteårsperioden. Treårsbeslutet innebär att inspektionen för budgetåret 1993/94 skall utöka sin budget med 500 000 kronor.
Kemikalieinspektionen anmäler frågan om svenskt värdskap för det vid FN:s konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro beslutede "Intergovemmental Chemicals Safety Fomm". Dette fomm skaU håUa ett förste
möte under år 1993. En förfrågan har ställts från Världshälsoorganisationen (WHO) om den svenska regeringen viU åte sig värdskapet vid denna konferens. Syftet är att upprätte en handlingsplan för att uppnå de mål för kemikaUekonttoUen som formulerats i Agenda 21. Det gäUer bl.a. att fördela ansvaret och arbetet meUan olika berörda intemationeUa organisationer och olika länder. Kemikalieinspektionen saknar i sin budget medel för att bekoste en sådan konferens men är beredd att med personeUa resurser delte i den vidare utvecklingen och planeringen av konferensen.
Kemikalieinspektionen har vidare, enUgt regeringens direktiv, överlämnat en rapport om forskning på kemikaUeområdet. I rapporten pekas på utökade behov av forskning och utbUdning på vissa områden.
Prop. 1992/93:100 BU. 15
Föredragandens överväganden
övergripande mål
Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål som har angetts
för tteårsperioden 1991/92-1993/94.
Resurser
Anslag 1993/94
B 8. Kemikalieinspektionen, anslag 1 000 kronor
B 9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskonttoUen,
reservationsanslag 10 426 000 kronor.
Slutsatser
Kemikalieinspektionens resultet för budgetåret 1991/92 har inte gett mig anledning att föreslå någon förändring av den redan faststäUda inrikbiingen av verksamheten.
Vidare anser jag att ett svenskt värdskap för det förste mtemationeUa kemikaUefomm (Intergovemmental Chemicals Safety Fomm) innebär att Sveriges möjligheter att påverka utvecklingen och inriktningen av det intemationeUa kemikaUesäkerhetsarbetet ökar. Jag har beräknat vissa medel för ett svenskt värdskap under budgetåret 1993/94 för denna konferens under anslaget A 2.
87
Resultatbudget (1 000-tal kronor)
Prop. 1992/93:100 BU. 15
1992/93
1993/94
KOSTNADER
Produktkontroll
1. TiUsyn m.m.
33 846
35 956
2. SärskUda
undersökningar
8 976
9 404
Bekämpningsmedelskontroll
3. Förhandsgranskning
8 493
8 895
4. SärskUda
undersökningar
5. Särskilda projekt
10 426
10 426
Summa
63 420
66 435
INTÄKTER
Kemikalieavgifter
42 822
45 360
Bekämpningsmedelsavgifter
10 172
10 649
Från miljöavgifter på
bekämpningsmedel och
handelsgödsel (anslaget
B 9)
10 426
10 426
Summa
63 420
66 435
Anslag
B 8. Kemikalieinspektionen
1991/92
Utgift
61 294 503
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Anslaget används tiU KemikaUeinspektionens verksamhet. Medel för inspektionens arbete med särskUda projekt inom bekämpningsmedelskonttoUen anvisas under anslaget B 9.
Jag har vid min beräkning av KemikaUeinspektionens kosttiader utgått från den ram för tteårsperioden 1991/92-1993/94 som redovisades i den miljöpolitiska propositionen våren 1991 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1991/92:338).
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stetUga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. KemikaUeinspektionen kommer fr.o.m.
budgetåret 1993/94 att tiUämpa denna modeU och tilldelas ett räntekonto Prop. 1992/93:100 med kredit i Riksgäldskontoret. *"-
Anslaget för KenukaUeinspektionen har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. RiktUnjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bU. 1 Stetsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer slutUgt faststäUas enUgt de redovisade riktUnjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett an slag på 1 000 kr.
B 9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen
1992/93 Anslag 10 426 000 1993/94 Förslag 10 426 000
Under dette anslag anvisas medel tiU Kemikalieinspektionen för särskilda projekt inom bekämpningsmedelskonttoUen. Med hänvisning tiU tteårsbe-slut för Kemikalieinspektionen och tiU vad jag just anfört beräknar jag anslaget till 10 426 000 kronor, vilket innebär oförändrade resurser.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 426 000 kronor.
B 10. Visst intemationellt miljösamarbete
1991/92 Utgift 39 408 497'
1992/93 Anslag 38 507 000' 1993/94 Förslag 38 687 000
Anslagen Bidrag till Förenta nationernas miljöfond och Visst intemationellt miljösamarbete
Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltegande i vissa intemationeUa organisationer och för intemationeUt samarbete inom mUjöområdet.
89 Det intemationella miljöarbetet har stor betydelse för att åstedkomma en Prop. 1992/93:1(X) förbättrad mUjö i vår omvärld och i vårt land. '1- 1
Förento nationemas miljöfond inrättodes genom beslut av 1972 års generalförsamling för att inom ramen för FN:s miljöprogram (UNEP) helt eller delvis finansiera kostiiadema för nya mUjövårdsinitiativ inom FN:s olika organ. Fondens användning står under överinseende av FN:s miljöstyrelse. Bidraget tiU mUjöfonden bör för nästo budgetår uppgå tiU oförändrat belopp på 22 mUjoner kronor.
En fortsatt intensiv aktivitet förväntas inom UNEP. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro gav UNEP en förstärkt roU för att främja miljöarbetet i hela FN-systemet.
Det intemationella marina mUjöskyddsarbetet fortsätter med stor aktivitet. Ett ökat maritimt mUjösamarbete förväntas för att genomföra åtgärdsprogrammet för Östersjön som behandlades vid ett mUjöminister-möte i april 1992. År 1994 kommer Sverige att anordna Oslo- och Pariskommissionemas årliga möten. Medlemsavgiftema tiU Helsingfors-, Paris- och Oslo-kommissionema betalas från detto anslag.
Från anslaget bekostas medlemsavgiften tiU den intemationeUa naturvårdsunionen (lUCN) samt kosöiader för deltogande vid möten inom unionen. I slutet av november 1993 kommer den 19:e generalförsamlingen att sammanttäda i Argentina.
/arbetet med konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar fortsätter. Ett nytt svavelprotokoU, som skaU vara färdigförhandlat 1993, är av specieU vikt för att motverka det försurande nedfaUet i Sverige. Sverige har nyligen ratificierat protokollet om flyktiga organiska ämnen.
För tillämpningen av den svensk-finska gränsälvsöverenskommelsen från år 1971 finns en ständig kommission. Sveriges bidrag tiU kommissionens verksamhet belastar anslaget.
Miljösamarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet har intensifierats under de senaste åren. Sverige kommer att iimeha ordförandeskapet i ministerrådskretsen under perioden mars 1993 - mars 1994.
Ökade insatser fömtses för deltegande inom ramen för EES-samarbetet. Sveriges har gjort framstäUning om deltogande i Europeiska mUjöbyrån.
Medelsbehoven för klimatsamarbetet kommer att öka under budgetåret 1993/94. Kosttiader kommer att uppkomma för att driva det tiUfälliga sekretariatet inom ramen för kUmatkonventionen samt bidrag tiU UNEP:s program för information i kUmatfrågan och bidrag tiU den meUanstotUga panelen om kUmatförändringar (IPCC).
Partema tiU Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och MonttealprotokoUet om ämnen som bryter ned ozonskUctet har etoblerat en fond för att finansiera den fortsätto verksamheten. Det svenska bidraget tiU denna fond liksom kostiiader för deltogande i möten betalas från anslaget.
Arbetet med konventionen om biologisk mångfeld inleds redan nu med att bygga upp samarbetet meUan de stoter som signerat konventionen. Kostnader för resor och för det interimistiska arbetet, bl.a. bidrag tiU upprättande av ett sekretariat, betalas från anslaget.
90 Kosttiader för resor tiU möten med anledning av konventionen om Prop. 1992/93:100 gränsöverskridande transporter av miljöferligt avfaU och det svenska "- bidraget till konventionens sekretariat betalas från anslaget.
Vidare bekostas från anslaget deltogande och medlemsavgifter tiU följande konventioner: handel med uttotningshotede djur och växter, skydd av vandrande arter av vUda djur, skydd av Europas vUda djur och växter samt naturliga boplatser, skydd av våtmarker, intemationeUa valfångstkommissionen, den s.k. krUlkonventionen om Antarktis, miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget samt konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang.
Från anslaget lämnas bidrag tiU vissa ideeUa miljöorganisationers intemationeUa verksamhet.
Under anslaget betalas vissa kostiiader för bUateralt miljösamarbete.
Under anslaget föreslås ett bidrag tiU vissa kosöiader för Sveriges deltegande i intemationeUt standardiseringsarbete inom mUjöområdet.
Sammanfettningsvis föreslås att anslaget Bidrag tiU Förente nationemas miljöfond och anslaget Visst intemationeUt samarbete slås samman. Vidare överförs 180 000 kronor från anslaget Bidrag tiU intemationellt samarbete kring den byggda miljön m.m.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Visst intemationellt miljösamarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 38 687 (X)0 kronor.
Bil. Stockholms intemationella miljöinstitut
I stetsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett reservationsanslag på 25 miljoner kronor. Anslaget kommer att behandlas i den forskningspoUtiska proposition som kommer att föreläggas riksdagen i februari 1993. I awaktan på denna proposition bör anslaget föras upp med oförändrat belopp.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Stockholms intemationella miljöinstitut för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 25 OCX) 000 kronor.
B 12. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Prop. 1992/93:100
Avfallshantering -
I stetsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett reservationsanslag på 17 199 OCX) kronor.
Inom regeringskansUet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skaU kutma föreläggas riksdagen under februari 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskning för ett ayfallssnåU samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag av 17 199 000 kronor.
c. Strålskydd, kämsäkerhet m.m.
Prop. 1992/93:100 BU. 15
C 1. Statens strålskyddsinstitut
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
71 968 000 74 204 000 80 392 000
Stetens sti-ålskyddsinstihit har för budgetåret 1993/94 länmat en förenklad anslagsframställning.
Sttilskyddsinstittitet begär 3 mUjoner kronor för att bibehåUa ambitionsnivån på beredskapsforskningen. Samma belopp har för innevarande budgetår tUldelats institutet via tolfte huvudtiteln, anslaget F 10. Energiforskning.
Sttilskyddsinstitutet är för närvarande lokaUserade i två skUda byggnader och planerar att genomföra en ombyggnad för att samla verksamheten. För att finansiera ombyggnaden i samband därmed begär institutet att låneramen för budgetåret 1993/94 höjs med 8 miljoner kronor.
Vidare begär SttålskyddsinstihJtet 700 000 kronor som engångsanvisning för att under en övergångsperiod bidra tiU finansieringen av en expert vid lAEA i Wien för frågor om omhändertegande av förbmkade strålkällor i utvecklingsländer.
I en kompletterande anslagsframställning (den 8 maj 1992) avseende forskningsverksamheten har Sttilskyddsinstittitet beskrivit bl.a. de problem som är förknippade med sttllskyddsforskningen i landet. För att skapa bättte fömtsätöiingar för sttllskyddsforskningen föreslår instittitet att ansvaret för aU sttålskyddsforskning i landet läggs på instittitet och att institutet för dette ändamål för budgetåret 1993/94 tilldelas 1 miljon kronor.
Föredragandens överväganden
övergripande mål
Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål för verksamheten som gäller för tteårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser 1993/94 C 1. Stetens söilskyddsinstiUit, ramanslag 80 392 000 kronor.
93 Slutsatser Prop. 1992/93:100
BU. 15
Jag anser att det är viktigt att den satsning på forskningskompetensen inom kämkraftsberedskapen som påböijades budgetåret 1992/93 fullföljs. Strålskyddsinstitutet bör därför via anslaget C 1 tiUföras 3 mUjoner kronor för vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95 för beredskapsrelaterad forskning. Satsningen finansieras genom höjda avgifter som betalas av kämkraftsföretegen enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter tiU Stetens sttålskyddsinstitut.
Sttålskyddsinstitutet har för innevarande år fått sin låneram i Riksgäldskontoret höjd med 2 miljoner kronor för att kunna finansiera ombyggnaden av institutets lokaler. Jag anser att denna utökade låneram bör vara kvar även budgetåret 1993/94.
För att garantera kontinuitet i arbetet med att omhänderte sttålkällor i UtveckUngsländer anser jag att institutet bör tiUföras 700 000 kronor som engångsbelopp för att bidra till kostnadema för en tjänst i lAEA.
Med det underlag som finns i dag kan jag inte tiUstyrka att ansvaret för all sttilskyddsforskning i landet läggs på Strålskyddsinstitutet. Frågan är angelägen och jag har därför för avsikt att senare i samråd med chefen för Socialdepartementet föreslå regeringen att en uttedning tiUsätts med syfte att bedöma var huvudansvaret för strålskyddsforskningen skaU ligga.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. Institutet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU och tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Anslaget för Stetens strålskyddsinstitut har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att StäUas till myndighetens disposition kommer slutUgt att faststäUas enUgt de redovisade riktUnjema och kan därför awUca från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 80 392 000 kronor.
94 Statens kämkraftinspektion Prop. 1992/93:100
BU. 15
Stetens kämkraftinspektion (SKI) är central förvalttiingsmyndighet med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kämteknisk verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling och det program för bl.a. sådana frågor som avses i 11 och 12 §§ lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet. Dessutom skaU SKI handlägga vissa finansieringsfrågor på kämavfallsområdet.
SKI:s verksamhet skall inriktas på att
- hög säkerhet uppnås i svensk kämteknisk verksamhet och att i dette syfte te initiativ tiU säkerhetshöjande åtgärder,
- Sveriges intemationeUa åteganden på det kämtekniska området uppfyUs,
- kämavfall slutförvaras på ett säkert sätt,
- tUlräcklig bredd uppnås i industrins forsknings- och utveckUngsverk samhet avseende slutförvaring av använt kämbränsle,
- beslutsfattare och allmänhet är väl informerade om kämteknisk risk och säkerhet samt om omhändertegande och slutförvaring av använt kämbränsle.
I prioriteringen av myndighetens uppgifter skaU den säkerhetsmässiga betydelsen vara avgörande. Även de uppgifter som följer av Sveriges intemationella åteganden skaU beaktas.
I sin förenklade anslagsframstäUning framför SKI att sedan SKI inlämnat sin fördjupade anslagsframställning i augusti 1991 har riksdagen beslutet om förändringar i den stetiiga organisationen inom kämavfaUs-området. Riksdagens beslut (prop. 1991/92:99, bet. 1991/92:NU22, rskr. 1991/92:226) innebär att Stetens kämbränslenämnd har upphört och att dess uppgifter i aUt väsentiigt överförts till SKI. De nya uppgiftema tillsammans med den resursram SKI tiUdelats medför att SKI ser sig föranledd att föreslå vissa förändringar i verksamhetens inriktning innebärande nedprioriteringar på några områden.
Inom huvudprogrammet Reaktor- och kämämnessäkerhet föreslår SKI '"
bl.a. bettäffande programmet för Återkommande säkerhetsgranskning (ÅSAR) att SKI:s granskning av kraftföretegens underlag tiU ÅSAR görs något mera selektivt och att rapporteringen tiU regeringen görs enklare och mindre tekniskt detaljerad.
SKI föreslår också en fortsatt medverkan i OECD:s Haldenprojekt men med ett tyngre ekonomiskt ansvar för kraftindustrin.
Inom huvudprogrammet KämavfaUssäkerhet föreslår SKI att stödet tiU oberoende inhemsk kompetens för studier och granskning av aUsidigheten i Svensk Kämbränslehantering AB:s (SKB) forskningsprogram vad gäUer altemativa slutförvarsmetoder minskas i förhållande tiU tidigare ambitionsnivå.
Inom huvudprogrammet Information föreslås att ett tidigare planerat informationspaket avsett för skoloma genomförs med betydligt sänkt ambitionsnivå.
SKI redovisar även behov av nedprioritering av vissa intemationeUa engagemang som en följd av det uppdrag SKI fått att samordna de sven-
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 15
ska insatsema till stöd för ökad säkerhet vid kämkraftverken i Östeuropa och det foma Sovjetunionen.
Prop. 1992/93:100 Bil. 15
Finansieringsfrågor
SKI har sedan den 1 juli 1992 från fömtvarande Stetens kämbränslenämnd övertegit nämndens verksamhet avseende förvalttiing av inbetalade avgifter m.m. enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kämbränsle m.m. (finansieringslagen).
Av redovisningen för år 1991 framgår att inbetalade avgifter uppgick tiU sammanlagt 1 391 miljoner kronor (1 236 miljoner kronor 1990). Utbetalade ersättningar uppgick tiU 310 miljoner kronor (481 miljoner kronor). Ränteintäktema uppgick tiU 878 miljoner kronor (829 mUjoner kronor) och överskottet av förvalttiingen 1 950 miljoner kronor (1 572 miljoner kronor). Behållningen den 31 december 1991 var 9 707 miljoner kronor (7 757 miljoner kronor).
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra den övergripande verksamhetsinriktning som gäller för tteårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94
Stetens kämkraftinspektion: Förvalöiingskosöiader 59 929 000 kronor
Stetens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning 68 360 CXX) kronor
Resultatbedömning
Jag delar i stort SKI:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenhetema av verksamheten.
Slutsats
De av SKI föreslagna nedprioriteringama bör enligt min bedömning kunna genomföras inom ramen för de riktUnjer för SKI:s verksamhet som lades fast i proposition 1991/92:99 om vissa anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 samt om ändringar i den stetUga organisationen på kämavfallsområdet. Dessa riktUnjer bör därför gälla även för budgetåret 1993/94.
96 Anslag Prop. 1992/93:100
BU. 15
C 2. Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader
1991/92 Utgift 45 208 000
1992/93 Anslag 56 128 000 1993/94 Förslag 59 929 000
C 3. Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning
1991/92 Utgift 51 272 000 1992/93 Anslag 65 105 000 1993/94 Förslag 68 360 000
Jag har vid min beräkning av Kämkraftinspektionens kostnader utgått från den ram för tteårsperioden 1992/93-1994/95 som redovisades i propositionen om vissa anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 samt om ändringar i den stetiiga organisationen på kämavfaUsområdet våren 1991 (prop. 1991/92:99, bet. 1991/92:NU22, rskr. 1991/92:226).
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Inspektionen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU och tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Anslaget för Stetens kämkraftinspektion har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bU. 1 Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU Kämkraftinspektionens disposition kommer slutiigt att fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. tiU Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 59 929 000 kronor, 2. tiU Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 68 360 000 kronor.
c 4. Visst intemationellt samarbete i fråga om kämsäkerhet Prop. 1992/93:100 m.m. Bil- 15
1991/92 Utgift 17 583 000
1992/93 Anslag 20 015 000
1992/93 Förslag 19 360 000
Från anslaget betalas kostnader för deltegande i intemationellt samarbete på kämenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Intemationella Atomenergiorganet (lAEA), bidraget tiU IAEA:s Technical Assistance and Cooperation Fund samt kostaader i samband med övrigt intemationellt kämsäkerhetssamarbete. Jag beräknar medelsbehovet för näste budgetår under dette anslag tiU 19 360 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Visst intemationellt samarbete ifråga om kämsäkerhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 19 360 000 kronor.
98 D. Fastighetsdata verksamheten Prop. 1992/93: ioo
BU. 15 Allmänt
Genom den pågående fastighetsdatareformen byggs ett nytt, för land och sted enhetiigt, ADB-baserat fastighetsdatesystem upp. Systemet ersätter de manueUa fastighets- och inskrivningsregistten. En försöksverksamhet i Uppsala län påbörjades år 1971. Systemet togs där i bmk med rättsverkan den 1 januari 1976. Reformarbetet har sedan genomförts i femåriga etepper. Reformen beräknas kunna avslutas under hösten 1995.
Hittills har ca 3,7 miljoner fastigheter anslutits till fastighetsdatasystemet, vilket motsvarar ca 85 % av landets fastighetsbestånd. Systemet återstår att föra in i Jönköpings, Kronobergs, Gotiands och Blekinge län samt i delar av Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län. Uppgifter om planer och bestämmelser, koordinater samt taxeringsuppgifter finns dock redan i dag tillgängliga via terminal för hela landet.
Organisation m.m.
Centtalnämnden för fastighetsdato (CFD) har ansvaret för genomförandet av fastighetsdatareformen i samverkan med främst Domstolsverket och Stotens lantmäteriverk.
CFD skall, fömtom att genomföra reformen, också svara för driften av fastighetsdatosystemet. Vidare har CFD tiU uppgift att utveckla system och metoder som gör det möjligt att utnyttja fastighetsdatosystemet inom olika verksamhetsområden. CFD bedriver också en omfettande uppdragsverksamhet.
Verksamheten är i huvudsak förlagd till Gävle och sysselsätter där ca 180 personer. I Kimna och Ronneby finns enheter för utvecklingsverksamhet m.m. med tillsammans ca 20 anstäUda.
Under år 1992 inrättedes vid CFD ett utveckUngsråd för behandling av utvecklingsfrågor av betydelse för kommunema.
Treårsbudgetperioden 1993/94-1995/96
CFD har kommit in med en fördjupad anslagsframställning. FramstäUningen med budgetförslag avser budgetåren 1993/94-1995/96. Inför denna tteårsperiod erhöU nämnden myndighetsspecifika dkektiv. Enligt direktiven skulle CFD i en rapport särskUt redovisa hur arbetet med fastighetsdatareformen bör awecklas. CFD skulle även analysera möjlighetema att aweckla systemet med kostnadsfria terminaler för registermyndigheterna. Vidare fick CFD i uppdrag att utteda om i förste hand driften av fastighetsdatesystemet kan finansieras direkt genom intäkter från utiämnandet av information från systemet. CFD skuUe slutiigen ge en sammanfattande bild av aktueUa utveckUngsprojekt rörande fastighets-
datesystemet och vilka effekter de kan få för CFD och samhället i övrigt Prop. 1992/93:100 under den här aktuella tteårsperioden. '"- 1-*
CFD lämnade sin rapport tiU regeringen i mars 1992. Rapporten har av regeringen remitterats tiU närmast berörda myndigheter och organisationer. Rapporten med remissvar har därefter legat tiU gmnd för nämndens fördjupade anslagsframstäUning. När det i det följande hänvisas till CFD:s förslag avses rapporten och den fördjupade anslagsframställningen sammantegna.
Utöver vad som föranleds av CFD:s rapport och fördjupade anslagsframställning behandlas i det följande också frågor om komplettering av fastighetsdatesystemet med byggnadsidentiteter och om fastighetsdate-systemets datorstmktur.
Centralnämnden för festighetsdata
CFD ser som sin viktigaste uppgift att på ett effektivt sätt betjäna alla som med CFD:s och fastighetsdatasystemets hjälp kan modemisera, förenkla och förbilliga sin verksamhet. Det är utifrån denna utgångspunkt som nämnden anser att målen för CFD:s verksamhet skall formuleras. CFD föreslår att fastighetsdatareformen skaU fullföljas i enlighet med tidigare fattode beslut samt att de intemationella frågoma skall ges hög prioritet.
Resultetanalysen visar enligt CFD att resultetet väl svarar mot uppsatte mål. Kostaadsbesparingar och effektivitetsförbättringar är stora i användarnas verksamheter. CFD hänvisar vidare till en under åren 1985 och 1986 av Domstolsverket, CFD och Lantmäteriverket genomförd kartläggning av de ekonomiska effektema av fastighetsdatareformen och en senare av Stetskontoret genomförd utvärdering av fastighetsdatesystemet. I dessa genomlysningar konsteterades enligt CFD stora besparingar i personalkostaader inom delar av domstolamas och lantmäteriets verksamheter. I övrigt konsteterades andra effekter i form av räntevinster i skatteuppbörden samt hos användama bl. a. bättte tillgång tiU aktuell och korrekt information samt kortare handläggningstider vid inskrivningsmyndighetema. Antalet användare har under den senaste femårsperioden tiodubblats och tillgängligheten och servicenivån mot användama har i huvudsak varit bra. Kostnaden för registeröverföringen har minskat kraftigt och verksamheten har följt faststäUd tidsplan. Drift- och underhållskostnaderna har också minskat.
CFD lämnar följande redovisning av de särskilda uppdragen.
Enligt CFD berörs 35 personer av awecklingen av reformarbetet. Avvecklingen beräknas kunna ske utan att personal fristäUs. CFD beräknar att nya uppgifter kommer att sysselsatte berörd personal. Vissa omskolningsinsatser för den dataregistterande personalen kan dock bU nödvändiga.
CFD föreslår att nämnden även fortsätmingsvis i normalfaUet tUlhandahåller terminaler åt registermyndighetema. CFD avvisar dock inte andra lösningar som uppfyUer de funktionskrav som måste ställas.
100 CFD förordar att den nuvarande finansieringsprincipen för nämndens verksamhet behåUs tiUs vidare. Finansiering sker i dag med anslagsmedel som motsvarar en del av expeditionsavgiftema vid de allmänna domstolama. CFD anser att flera faktorer motiverar dette ställningstegande. Osäkerhet råder bl.a. om utveckUngen av intäktema från gravationsbe-visen liksom om priskänsligheten hos fastighetsdatesystemets kunder. Det är också enligt CFD viktigt att finansieringsprincipema ligger fast under långa tidsperioder.
CFD bedömer att en utvidgad användning av fastighetsdatesystemet ger fömtsättningar för stora rationaliseringsmöjligheter inom såväl offentiig som privat verksamhet. Störst betydelse framöver har enligt CFD etebleringen av ett basregister över byggnader, ökad samordning meUan fastighetsdatesystemet och fastighetstaxeringen samt rationaUseringar på panträttsområdet och inom inskrivningen.
Prop. 1992/93:100 BU. 15
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande tteårsperioden skall följande övergripande mål gälla för den verksamhet som CFD ansvarar för.
CFD skall medverka till att rationalisera och minska kostnadema för hanteringen och användningen av fastighetsdate inom olika verksamhetsområden.
Resurser 1993/94
D 1. Förvaltaingskostaader för Centralnämnden för fastighetsdato, ramanslag, 103 012 000 kronor.
D 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdate, anslag, 1 CXX) kronor.
Planeringsram
D 1
D2
1993/94
103 012 000 1000
1994/95
106 010 000 1000
1995/96
95 615 000 1000
Resultatbedömning
CFD:s redovisning visar att nämnden i sin verksamhet har uppnått ett resultet som väl svarar mot uppsatta mål. Emellertid kan underlaget för resultettedovisningen ytteriigare utvecklas, bl. a. med syftet att i fram-
resultettedovisningen ytterligare utvecklas, bl. a. med syftet att i fram- Pyop. 1992/93:100 tiden förbättra underlaget för bedömningar av kostaadsutvecklingen och B"- 1 av kvaliteten inom de olika verksamhetsdelarna.
Reformen följer den av regering och riksdag faststäUda planen. Kostnadsutvecklingen är tiUfredsstäUande. Som exempel kan nämnas att kostnaden för överföring av en fastighet från det manueUa registtet tiU fastighetsdatesystemet under den senaste femårsperioden har minskat med ca 25 %.
Driften och underhållet av fastighetsdatasystemet har ökat kraftigt i volym genom ökningen av antalet inlagda fastigheter i systemet. CFD:s kostnader för driften hos varje registermyndighet har dock minskat betydligt under den redovisade femårsperioden. Även CFD:s kostaader för uppbörd av stempelskatt och expeditionsavgifter har reducerats genom införandet av autogirobetalning för banker m. fl. kunder. TiUgängUgheten till systemet är hög.
Effektema av CFD:s verksamhet uppträder i stor utsträckning som vinster i andra verksamheter. Dette faktum komplicerar fömtsättaingama för resultetanalysen för utvecklingsverksamheten. CFD redovisar 11 utvecklingsprojekt utan att i dette sammanhang närmare analysera effektema av dessa projekt. Jag har dock erhålUt kännedom om de extema effektema från flera av dessa projekt på annat sätt och dragit den slutsatsen att utvecklingsinsatser inom fastighetsdatasystemet möjliggör stora vinster för samhäUet.
Uppdragsverksamheten har ökat kraftigt under den senaste femårsperioden. I stor utsttäckning rör det sig om anslutaingar av presentetionstermi-naler m.m. för att hämte uppgifter ur systemet. I dag kan systemet nås från närmare 20 000 arbetsplatser. Ökningen är glädjande eftersom det inte minst är genom rationellt uppgiftshämtande som vinstema av fastighetsdatesystemet uppstår för samhäUet.
Fördjupad prövning
Reformverksamheten har följt uppgjorda planer. Det är inte meningsfullt att nu satsa ytterligare resurser att rationaUsera denna del av verksamheten med hänsyn tiU den korte tid som återstår av reformarbetet. Det är dock av stor vikt att reformarbetet även i slutfasen följer fastiagda riktiinjer, dvs. att systemet blir rikstäckande under hösten 1995.
Driften och underhållet av fastighetsdatasystemet har bedrivits på ett tiUfredsstäUande sätt. Fortsatta ansttängningar bör göras för att ytterligare förbättra kostaadseffektiviteten. Användarvänligheten bör ökas.
Den av CFD gjorda redovisningen av utvecklingsverksamheten visar att nämnden i enlighet med tidigare uppsatte mål bedrivit en omfettande utvecklingsverksamhet. Min slutsats är, ttots vissa brister i underlaget för resultetanalysen, att måluppfyUelsen är tiUfredsstäUande.
102 Slutsatser Prop. 1992/93:100
BU. 15 Mot bakgmnd av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
Övergripande mål för CFD:s verksamhet skaU vara att medverka till att rationalisera och minska kostaadema för hanteringen och användningen av fastighetsdate inom olika verksamhetsområden.
Förslaget betyder att CFD i samarbete med berörda stetiiga myndigheter, kommuner och andra inttessenter skaU utveckla och tiUhandahåUa system som snabbt och enkelt ger tillförUtUga uppgifter om rättsliga förhållanden om mark och fastigheter, såsom äganderätt och oUka slag av dispositions- och nyttjanderätter, inteckningar och andra inskrivningar samt planer och bestämmelser för markens nyttjande och utveckling. Systemen skall i sin tur betjäna fastighetsägare, stetiiga myndigheter, kommuner, banker och kreditinstitut m.fl. Systemen skaU möjliggöra rationaUseringar, effektiviseringar och kvalitetsförbättringar i användarnas verksamheter.
För reformverksamheten bör verksamhetsmålet vara oförändrat, dvs. formuleras som ett krav att fastighetsdatareformen skaU vara avsluted under hösten 1995.
CFD bör undersöka om kostaaden för drift och underhåll kan minskas ytterligare. Möjlighetema att nyttja servicebyrå bör bl.a. undersökas.
Bolagisering av utlandsverksamheten
CFD:s uppdragsverksamhet utomlands, s.k. tjänsteexport, har varit framgångsrik. Inte minst gäller det verksamheten i Singapore och Malaysia. Betydande möjligheter att öka verksamheten ytteriigare torde finnas, bl.a. i Östeuropa. Det är därför angeläget att verksamheten bedrivs i ändamålsenliga former. Jag kommer senare att närmare behandla den utomlands bedrivna uppdragsverksamheten vid Lantmäteriverket och föreslå att den bedrivs i aktiebolagsform. Eftersom CFD:s och Lantmäteriverkets uppdragsverksamheter utomlands kompletterar varandra, anser jag det lämpligt att CFD:s uppdragsverksamhet utomlands bedrivs i samma bolag som Lantmäteriverkets. Bolaget bör alltså marknadsföra såväl CFD:s som Lantmäteriverkets tjänster utomlands. Riksdagens bemyndigande bör därför inhämtas att låte CFD:s uppdragsverksamhet utomlands bedrivas i ett stetiigt ägt aktiebolag på de vUlkor som chefen för Finansdepartementet tidigare redovisat i Finansplanen (bU. 1, avsnitt 2.1.4 RenodUng av verksamhetsformer inom stetsförvalmingen). I bemyndigandet bör ingå befogenhet för regeringen att vidte de åtgärder som fordras för att ombilda verksamheten.
103 Komplettering av fastighetsdatasystemet med byggnadsidentUeter Prop. 1992/93:100
BU. 15
Mitt förslag: Fastighetsdatasystemet bör kompletteras med unika identiteter för landets byggnader.
Utredningsförslag: CFD har i en rapport tiU regeringen föreslagit att fastighetsdatesystemet kompletteras med ett basregister över byggnader. Förslaget är resultetet av ett mångårigt utveckUngsarbete i samarbete med stetiiga verk och kommuner.
Förslaget innebär att landets byggnader åsatts unika identiteter vilket saknas i dag. Identitetema avses bU kopplade tUl fastighetsbeteckningen. Identitetema läggs in i ett särskUt byggnadsregister. På dette sätt kan olika uppgifter av betydelse främst för kommunal och stetUg verksamhet knytas till rätt byggnad.
Nämnda typ av identitet skaU enligt förslaget åsättas sådana bosteds-byggnader vilka utnyttjas som helårs- eller fritidsbosted samt andra byggnader som används för industri, handel, sociala och kulturella ändamål eller för allmän förvaltning. Däremot omfettar förslaget inte ekonomibyggnader på jordbmksfastigheter eUer byggnader som utgör komplettering till annan bebyggelse t.ex. lager, uthus eller lekstugor. De byggnader som identitetsmärks erhåUer koordinater i enUghet med vad som redan gäUer för fastigheter i fastighetsdatesystemet. Därigenom erhålls en koppUng tiU den allmänna kartiäggningen. Uppläggningen av registtet föreslås ske i samarbete mellan CFD och resp. kommun.
Av uttedningsmaterialet framgår bl.a. följande. Stockholms och Malmö kommuner, som bedriver försöksverksamhet med byggnadsregister, anser att det finns ett stort behov av fastighets- och byggnadsinformation som gmnd för det kommunala ADB-stödet och kartverksamheten. Vidare utgör byggnader objekt i kommunala register och objekt i planering, t.ex. skyddsmmsplanering.
Stetiiga myndigheter och afifärsverk har enligt CFD uttryckt ett stort inttesse för ett register över byggnader. Det gäUer bl.a. Riksskatteverket, Stetistiska cenöralbyrån. Boverket, Riksantikvarieämbetet, Lantmäteriverket, Byggnadsstyrelsen, Televerket och Postverket.
Inom den private sektom ger registtet enligt CFD rationaliseringsmöjligheter bl. a. när det gäUer fastighetsvärdering, fastighetsförmedling, fastighetsförsäkring och fastighetsförvaltning.
EnUgt rapporten har ett flertal länder skapat register med gmndläggande byggnadsuppgifter, t.ex. Danmark och Norge.
Det danska byggnadsregisttet har existerat sedan år 1979. Genom registtet har taxeringsprocessen kunnat automatiserats med stora rationaliseringsvinster som följd. Dämtöver har registtet fått stor användning i en lång rad planeringssammanhang både på lokal och central nivå. En sådan användning är den gmndläggande redovisningen av befolkningens fördelning och hushållsbildning motsvarande folk- och bostedsräkningen i Sverige.
104 I Norge finns sedan slutet av 1970-talet det s.k. GAB-systemet med Prop. 1992/93:100 uppgifter om fastigheter, adresser och byggnader. Systemet har fått en "- 1 stor användning i den kommunala förvaltaingen. Även stetiiga myndigheter som Stetistiska centralbyrån, departement samt banker och försäkringsbolag är stora användare av GAB.
Remissinstansenia: Remissinstansema är överlag positiva. Remissyttrandena speglar behovet av ett för landet enhetUgt system för att identifiera byggnader. Flera remissinstanser har påtalat angelägenheten av ett genomförande inom en snar framtid. Av ett 70-tal remissinstanser framför endast Riksrevisionsverket och Datainspektionen samt några kommuner mera väsentUga invändningar. Riksrevisionsverket ifrågasätter i sitt ytttande inte behovet av ett register över byggnader men anser att ett kommunalt huvudmannaskap bör övervägas. Datainspektionen framhåUer i sitt yttrande att den författningsmässiga regleringen av fastighetsdatesystemet är bristfällig. I awaktan på en ny registerlag bör det enligt inspektionen inte komma i fråga att utvidga fastighetsdatesystemet med ytterligare delregister.
Skälen för mitt förslag: Det presenterade uttedningsmaterialet och remissytttandena visar att ett införande av identiteter på byggnader skulle kunna innebära stora rationaliseringsvinster och möjligheter till effektivisering inom stetiiga myndigheter, kommuner och företeg m.m. Genom medverkan från kommunema i ajourhållningen av registtet förenklas dessutom deras rapportering av byggnadsuppgifter till stetiiga myndigheter.
Redan i CFD:s rapport visas att projektet har god ekonomi. Ett helt utbyggt system bör kunna bygga på principen om att tecka sina kostaader genom avgifter fullt ut. Ett eventueUt utayttjande av ett byggnadsregister som underlag för en förenklad registerbaserad fastighetstaxering skuUe dämtöver kunna ge besparingar i taxeringsarbetet.
Slutiig ställning till formema för 1996 års aUmänna fastighetstaxering och till i vilken mån ett byggnadsregister kan komma att utnyttjas som underlag har ännu inte tegits. Om ett register över byggnader skaU kunna användas vid 1996 ärs taxering måste arbetet med uppläggningen starte redan i böijan av år 1993. När det gäUer vissa för taxeringen gmndläggande frågor om att skapa korrekte register och identifiera taxeringsenheter skulle under alla omständigheter ett register över byggnader vara av värde.
Kommunala önskemål om CFD:s medverkan i uppbyggnad av kommunala byggnadsregister och deras inordning i ett gemensamt system blir alltmera frekvente. Det stora kommunala inttesset att delte i försöksverksamheten är ett uttryck för dette. Omfettaingen av dessa försök kan dock inte sträckas så långt att försöken de facto innebär inledning tUl ett genomförande. Om inte en genereU identitetsbeteckning införs är risken uppenbar för uppbyggnad av otillräckligt samordnade register.
Kommunemas behov av byggnadsidentiteter är offe en följd av stetiiga krav. Exempel är funktionskonttoU m.m. i samband med brandsyn, sotning, skyddsmmsplanering osv. I dessa sammanhang behövs tiUförUtUga register över de byggnader som omfettas av åtgärdema.
105 Riksantikvarieämbetet har i sin fördjupade anslagsframstäUning pekat på Prop. 1992/93:100 möjligheten att anslute de kulturhistoriska byggnadsinventeringama tiU "- 1 uppbyggnaden av registtet. Om vissa av Riksantikvarieämbetet preciserade fömtsättaingar uppfyUs kan registtet komma att bU ett viktigt arbetsredskap för kulturmUjövården.
Jag vUl aUmänt understryka att satsningar på samhäUets infrastmktur i den form som här är i fråga - lätt tillgängliga gmndläggande och korrekte date - är Uka angelägna som insatser för den fysiska infrastmkturcn i form av t.ex. vägar och jämvägar. De bidrar tiiU att effektiviteten höjs i gmndläggande register- och informationssystem samt tiU snabbare och bättte funktioner i många verksamheter.
Mot denna bakgmnd är det min bedömning att CFD i samverkan med kommunema nu bör kunna inleda genomförandet av ett register över byggnader. Annorlunda uttryckt, för att inte skapa en bUd av ett nytt stort register, innebär dette att CFD bör inleda arbetet med att åsätte byggnader unika identiteter i ansluttung tiU fastighetsdatesystemet.
Vid remissbehandUngen har inte framkommit några särskilda farhågor från integritets- eller säkerhetssynpunkt. Datainspektionen har emellertid framhållit att den författamgsmässiga regleringen av fastighetsdatasystemet är bristfållig. I awaktan på en ny registerlag bör det enligt inspektionen inte komma i fråga att utvidga fastighetsdatasystemet med ytterligare delregister. Ett arbete med att utarbete en registerlag för fastighetsdatesystemet har under hösten inletts inom Justitiedepartementet. Dette arbete kan inte slutföras förrän Datalagsuttedningen (Ju 1989:02) har lämnat sitt slutbetänkande. Det beräknas ske vid utgången av febmari 1993. En ny reglering av fastighetsdatesystemet bör därefter kunna träda i kraft den 1 juU 1994. Regleringen kan således föreligga i god tid innan ett byggnadsregister är fullt utbyggt och också ange hur byggnadsregisttet bör integreras med fastighetsdatesystemet.
Med anledning av de synpunkter som Datainspektionen, har lämnat bör något byggnadsregister inte tas i fuU drift förrän fastighetsdatasystemet har erhålUt en ny författaingsmässig reglering. Det finns emeUertid anledning att redan nu påbörja arbetet med att bygga upp registtet. Dette skuUe kunna ske om CFD genom ändringar i fastighetsdatakungörelsen (1974:1058) ges möjlighet att åsätte landets byggnader identiteter i huvudsaklig överensstämmelse med uttedningsförslaget. En sådan författningsändring torde, efter Datainspektionens hörande, kunna komma tiU stånd under år 1993.
Mot bakgmnd av det stetsfinansieUa läget finns inte utrymme för att tUlföra särskilda anslagsmedel för denna verksamhet. Jag bedömer ändå att det bör finnas fömtsättningar för att påbörja uppläggningen av ett byggnadsregister under innevarande budgetår. En temporär omprioritering bör kunna ske inom utvecklingsverksamheten vid CFD. Vidare bör insatsema för koordinattegisttering kunna avvägas mot behovet av byggnadsregisttet. På gmnd av konjunktumedgången och utveckUngen på fastighetsmarknaden sker en aUmän nedgång i ttansaktionsvolymer och förändringstakt inom hela fastighetsdatesystemet. Detta friställer vissa resurser som också bör kunna utayttjas i den nu föreslagna verksamhe-
ten. Jag bedömer att det på dessa sätt bör gå att reservera 10 mUjoner kronor under budgetåret 1993/94 för verksamheten.
CFD bör undersöka möjligheten att använda sysselsättaings- och regionalpolitiska medel vid registemppläggningen. En gynnsam faktor i dessa sammanhang är att CFD har verksamhet i Gävle, Kimna och Ronneby. Även en ytterligare regional spridning bör kunna övervägas. Sysselsätt-ningsstimulerande åtgärder på dette område kräver inga stora investeringar och kan riktas mot bl.a. ungdomar och kvinnUg arbetskraft.
Verksamheten bör bedrivas med sikte på att uppgifter beträffande småhus skall kunna utnyttjas vid 1996 års fastighetstaxering om den lämpUgaste lösningen visa sig vara att utayttja fastighetsdatasystemet vid taxeringen. Väljs en sådan lösning får det särskilt bedömas om ett utayttjande av byggnadsregisttet kräver speciella resurser.
Denna inriktning talar för att steten, i varje fall under den inledande etepp som nu avses, måste te huvudansvaret för finansieringen av verksamheten. Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande aktualiserat frågan om ett kommunalt huvudmannaskap. Enligt min bedömning talar emellertid det kommunala stödet för ett byggnadsregister i anslutning till fastighetsdatesystemet samt det krav på enhetiighet som måste fömtsättas bl.a. vid en eventuell användning i taxeringssammanhang för att någon ytterligare uttedning i huvudmannaskapsfrågan inte bör göras.
Arbetet bör i ett inledande skede underlättas av att CFD samarbetar med de kommuner som av eget inttesse är mest angelägna om att få registtet till stånd. Den nu fömtsatte verksaraheten bör bedrivas i nära samarbete med Riksskatteverket och kommunema. Kommunema fömtsätts ansvara för ajourhåUningen av såväl byggnadsidentiteter som lägesuppgifter för byggnadema på det sätt CFD föreslagit. CFD bör ges i uppdrag att komma överens med kommunema om vUlkoren för dette arbete.
Prop. 1992/93:100 BU. 15
Fastighetsdatasystemets datorstruktur
Min bedömning: Fastighetsdatasystemet bör även i fortsättningen bygga på den datorlösning med en central dator och terminaler hos de registterande myndighetema som används i dag.
Utredningens förslag: Uttedningen om översyn av fastighetsdatesystemets datorsttiiktur (Dir. 1991:8) har haft i uppdrag att undersöka om fastighetsdatesystemets nuvarande datorsttuktur är ändamålsenlig. Uttedningen konsteterar i sitt betänkande (SOU 1992:34) Fastighetsdatesystemets datorstmktur att ingen ändring bör ske av datorstmkturen med de fömtsättningar som nu råder. Det bör enligt uttedningen krävas mycket starka skäl för en förändring i datorstmkturen. Skälen för en decentraliserad lösning är inte tiUräckligt starka. Däremot bör CFD pröva möjligheten att lägga ut driften hos en servicebyrå i avsUrt att sänka driftkostnaderna. Uttedningen pekar vidare på angelägenheten av att författaings-regleringen av fastighetsdatesystemet modenuseras.
107 Remissinstanserna: Remissinstansema delar i aUt väsentUgt uttedning- Prop. 1992/93:100 ens slutsatser. Framför aUt understryks att inga förändringar i datorstmk- ""• ' turen bör ske innan reformen är avsluted. Vidare framhåUer flera remissinstanser att systemet bör utvecklas så att det blir mer användarvänligt och flexibelt.
Skälen för min bedömning: Fastighetsdatareformen tiUhör de störste ADB-reformema i landet. Arbetet har pågått sedan slutet av 1960-talet. Om tte år beräknas reformen vara avsluted. Samhället har då fått ett lättiUgängligt, snabbt och effektivt riksteckande system för att dels registrera uppgifter om fastigheter, dels te del av sådana uppgifter. Syftet med den redovisade uttedningen har varit att analysera om lösningen med en central dator som nu används har några väsentUga nackdelar eller om den kan behållas även tills vidare. Uttedaren skuUe bl.a. pröva om ett system med en dator vid varje registermyndighet är att föredra framför systemet med en central dator.
Jag delar den slutsats som uttedaren kommit fram tiU och som fått ett starkt stöd av remissmyndighetema. Den centrala lösningen bör alltså behållas tills vidare. CFD bör dock undersöka möjlighetema att minska driftkostnadema genom att t.ex. lägga driften på servicebyrå. Självfellet är det i dette sammanhang viktigt att beakte de höga kraven på driftsäkerhet som gäller för systemet. Eventuell användning av servicebyrå får alltså inte leda tiU att exempelvis tillgängligheten till systemet sänks nämnvärt.
Förfettningsregleringen av fastighetsdatesystemet är inte tidsenlig. Som jag redovisat tidigare har det nu påböijats ett arbete i Justitiedepartementet med att utarbete en registerlag för fastighetsdatesystemet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättaingen för verksamheten inom Centtalnämndens för fastighetsdate ansvarsområde skaU vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. godkänna vad jag har förordat om bolagisering av Centralnämndens för fastighetsdate uppdragsverksamhet utomlands,
3. godkänna vad jag har förordat om komplettering av fastighetsdatesystemet med byggnadsidentiteter.
108 Anslag
D 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata
1991/92 Utgift' 81 625 076
1992/93 Anslag 95 155 000
1993/94 Förslag 103 012 000
Prop. 1992/93:100 BU. 15
'Anslaget XI Cl. Centralnämnden för fastighetsdata 'Anslaget XtV Dl. Centralnämnden för fastighetsdata
Anslaget skaU främst finansiera genomförandet av fastighetsdatareformen och driften av fastighetsdatasystemet.
Centtalnämnden för festighetsdate
CFD föreslår att 98 600 000 kronor anvisas för verksamheten budgetåret 1993/94.
Reformarbetet kommer under budgetåret 1993/94 att avslutes i Blekinge och Norrbottens län. Efter budgetårets slut återstår att föra in fastighetsdatesystemet i Kronobergs och Gotiands län samt delar av Jönköpings och Kopparbergs län.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar med hänvisning tiU vad jag framfört i det inledande avsnittet anslaget för näste budgetår tiU 103 012 000 kronor.
Jag räknar med att CFD står för sina egna kostaader i den beredskapsövning inom funktionen Landskaps- och fastighetsinformation som Lantmäteriverket planerar att genomföra under budgetåret 1993/94.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tiUämpas. CFD kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modeU och tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget D 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdate kommer att föras till dette konto.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn tUl de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikilinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bU. 1 Stetsbudgeten och särskilda frågor, Prop. 1992/93:100 avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU myndighetens dis- "- 1 position kommer att slutiigt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Förvaltningskostruider för Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 103 012 000 kronor.
D 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata
Nytt anslag (förslag) 1 000
CFD bedriver en omfettande uppdragsverksamhet, såväl inom som utom landet. Verksamheten beräknas innevarande budgetår omsatte ca 40 miljoner kronor. Uppdragsverksamheten under budgetåren 1991/92-1993/94 framgår av följande sammanställning.
Resultet av uppdragsverksamheten (1000-tel kronor)
1991/92
1992/93
1993/94
UtfaU
Beräknat
Beräknat
Intäkter'
36 982
40 000
50 000
Kostnader'
36 151
40 000
50 000
Resultet
0 Balanserat resultet
'Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte fakturerade tjänster. I kostnadema ingår avsättningar för osäkra fordringar och avskrivningar.
110 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 15
Jag bedömer, mot bakgmnd av bl.a. omfettaingen av CFD:s uppdragsverksamhet, att CFD bör tiUdelas ett särskUt anslag för uppdragsverksamheten. Under dette anslag bör samtiiga in- och utbetalningar för CFD:s uppdragsverksamhet redovisas. Anslaget bör tas upp med ett formellt belopp om 1 000 kronor och fär normalt inte belastas.
Som framgår av vad jag tidigare framfört, bör den utomlands bedrivna uppdragsverksamheten ske i aktiebolagsform fr.o.m. budgetåret 1993/94 och därför inte redovisas över förevarande anslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om genereU räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat den modeU som bör tillämpas. CFD kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell och tiUdelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kronor.
111 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 15
E. Lantmäteriet Prop. 1992/93:100
BU. 15 Allmänt
Det stetiiga lantmäteriets huvudsakliga myndighetsuppgifter är att svara för fastighetsbildning, fastighetsregisttering och framställning av allmänna kartor och annan landskapsinformation. Lantmäteriet bedriver också uppdragsverksamhet i form av fastighetsvärdering, kartproduktion, flygfotografering, mätningar m.m.
Verksamheten omsatte budgetåret 1991/92 totalt ca 1 265 miljoner kronor. Härav svarade den avgiftsfinansierade verksamheten, främst uppdrag och fastighetsbildningsåtgärder, för ca 870 miljoner kronor vilket motsvarar ca 70 % av den totala omsättaingen. Återstoden finansieras genom anslag som huvudsakligen används för bidrag till fastighetsbildningsverksamheten, fastighetsregisttering, framställning av allmänna kartor och annan landskapsinformation samt utvecklings- och rådgivningsverksamhet.
Produktionen av allmänna kartor m.m. bedrivs enligt den tioåriga plan som riksdagen beslutede om våren 1984 och kompletterade våren 1991.
Organisation m.m.
Det stetiiga lantmäteriet omfettar Stetens lantmäteriverk, en överlantmä-tarmyndighet i varje län, de stetiiga fastighetsbildningsmyndighetema och en stetiig fastighetsregistermyndighet i varje län.
Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestemning, fastighetsvärdering, fastighetssamverkan, fastighetsregisttering, mätningsverksamhet och allmän kartläggning. Lantmäteriverket har också samordnande uppgifter bettäffande ortaamns-frågor och geografiska datebaser.
För att ge Lantmäteriverket råd i frågor om de allmänna kartoma finns ett kartråd. Vidare finns ett ortnamnsråd som har till uppgift att stödja verket i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortaamns-skick.
Verksamheten vid Lantmäteriverket är i huvudsak förlagd tiU Gävle. En del av verksamheten är dock lokaliserad till andra orter. Produktion av den ekonomiska kartan sker också i Karlskrona, Luleå och Lycksele. I Ange har byggts upp en kartvårdscentral. I Kimna finns dels en enhet för uppmstaing av storskaliga registerkartor, dels en enhet för produktion av tematiska kartor. I Lindesberg finns en enhet för uppbyggnad av digitala datebaser med geografisk information. I Stockholm finns en enhet för uppdragsfinansierad produktion av kartor och en kartbutik.
Överlantmätarmyndigheten har som uppgift att inom länet leda den verksamhet som skall skötas av de stetiiga fastighetsbildningsmyndig-hetema, utöva tillsyn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av gmndläggande mätaing och kartiäggning. Överiantmätarmyndig-heten tillhandahåller också lantmäteritjänster inom länsstyrelsen.
112 Fastighetsbildningsmyndigheten svarar för fastighetsbildningsverksam- Prop. 1992/93:100 heten. Lantmäteridistriktet är fastighetsbildningsmyndighetens verksam- ''- 15 hetsområde. Landet är indelat i 69 lantmäteridistrikt. För särskilda fastighetsbildningsuppgifter finns ytterligare 11 stetiiga fastighetsbildningsmyndigheter, s.k. specialenheter, vilka arbetar främst med frägor med anknytning till jord- och skogsbmk och infrastmktur.
Fastighetsregistermyndigheten skaU registtera förändringar i fastighetsförhållandena. Det finns en stetUg fistighetsregistermyndighet i varje län.
Det stetliga lantmäteriet sysselsatte den 1 juli 1992 ca 3 300 personer, varav ca 950 vid Lantmäteriverket.
Utanför den nu beskrivna stetiiga lantmäteriorganisationen, men underordnad denna i tillsynshänseende, finns 41 kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och 29 kommunala fastighetsregistermyndigheter.
Lantmäteriets verksamhet är för närvarande indelad i fyra program, nämligen (1) Uppdragsverksamhet, (2) Plangenomförande, (3) Landskapsinformation och (4) Försvarsberedskap. Medel tas upp under anslag E 1. Lantmäteriet, E 2. Förvaltiungskostnader för lantmäteriet och E 3. Bidrag enligt lantmäteritexan. Dessutom tillförs programmet Landskapsinformation innevarande budgetår medel från nionde huvudtitelns anslag C 4. Bidrag till skogsvård m.m.
Uppdragsverksamheten bedrivs på affärsmässiga grunder. Verksamheten omsatte budgetåret 1991/92 ca 415 miljoner kronor.
I programmet Plangenomförande ingår bl.a. fastighetsbildningen, vilken så gott som helt finansieras med avgifter som tes ut enligt lantmäteritaxan (1971:1101). Avgiftema skaU tecka lantmäteriets kostnader för verksamheten. Denna verksamhet omsatte budgetåret 1991/92 ca 415 miljoner kronor. I programmet ingår vidare lantmäteriets medverkan i fastighetsdatareformen, utveckUng och rådgivning, fastighetsregisttering och lantmäteritjänster inom länsstyrelsema.
Programmet Landskapsinformation omfettar framställning av gmndläggande landskapsinformation i både analog och digital form som skall tecka behov inom olika samhällssektorer. Huvudprodukterna utgörs av de allmänna kartoma, gmndmaterial tiU dessa samt datebaser med geografisk och kartografisk information. Verksamheten inom programmet omspänner hela kartiäggningsprocessen. Här ingår bl.a. geodetiska, fotogrammetriska, kartografiska och datetekniska arbeten samt utvecklings-och rådgivningsverksamhet. I verksamheten ingår också flygfotografering och bildframställning såväl för den allmänna kartläggningens behov som för att tillgodose efterfrågan på flygbUder, ortofoton m.m. inom oUka samhällssektorer. Vidare ingår s.k. geodetiska riksnätsarbeten och särskUda geodetiska projekt, bl.a. i form av intemationellt forskningssamarbete.
Programmet Försvarsberedskap omfettar främst sekretessåtgärder i form av granskning av kartor och flygbilder. Programmet omfettar dessutom sådana uppgifter som det åligger lantmäteriet för att tillgodose totalförsvarets behov av landskaps- och fastighetsinformation. Uppgiftema gäller främst beredskapsplanläggning och förberedelser för tryckning av kartor för totalförsvaret under beredskap och i krig.
113 Prop. 1992/93:100 Stetens lanönäteriverk '1- 1
Lantmäteriverkets anslagsframställning innebär i huvudsak att verksamheten föreslås drivas vidare i enlighet med beslutede mål för den pågående tteårsperioden. Verket tar dock upp några förslag tiU kompletteringar, vUka närmare behandlas under anslaget E 2.
I fråga om fastighetsbeteckningsreformen på Gotiand redovisar Lantmäteriverket ett förslag tiU särskUd lösning.
I en särskUd skrivelse begär verket att få bUda bolag för utiandsverksamheten och verksamheten med uppdragsfinansierad kartproduktion m.m.
A rsredovisningen
Lantmäteriverket har kommit in med en fullständig årsredovisning. Verket har i de delar som avser resultettedovisningen redovisat verksamheten i överensstämmelse med den ovan redovisade verksamhetsindelningen och mot bakgmnd av regeringens fastställda mål.
Regeringens fastiagda mål innebär att fastighetsdatareformen skaU vara avsluted under hösten 1995. För fastighetsbUdningen och fastighets-registteringen har regeringen angett målet att handläggningstiden skaU minska med 15 % under den innevarande tteårsperioden. Den digitala tekniken skall införas inom kartproduktionen så snabbt som det är ekonomiskt och praktiskt möjligt. Lantmäteriet bör självt eller i samarbete med inttessenter bygga upp datebaser med gmndläggande geografisk information. Vidare skaU uppmstaingen av de konventionella registerkartorna awecklas och resursema utayttjas för produktion av digitala registerkartor. För produktionen av de aUmänna kartoma och annan landskapsinformation gäUer under tteårsperioden den år 1984 beslutede tioåriga planen.
Resultettedovisningen visar att målen i huvudsak kan uppnås under tteårsperioden. Kravet att handläggningstiden för fastighetsbildning och fastighetsregisttering skaU minska med 15 % kan dock enligt verket bli svårt att tillgodose.
Verket redovisar följande resultet för de avgiftsfinansierade uppdrags-och fastighetsbildningsverksamhetema under budgetåren 1991/92-1993/94.
114 Resultet av uppdragsverksamheten (1 000-tal kronor)
Prop. 1992/93:100 BU. 15
1991/92
1992/93
1993/94
UtfeU
Beräknat
Beräknat
Intäkter'
414 600
390 000
370 000
Kostnader'
402 315
390 000
370 000
Resultet
12 285
varav inrikes uppdrag
12 122
varav utiandsuppdrag
varav fastighetstaxering
- 673
0 Balanserat resultet
36 930
36 930
36 930
' Som intäkter redovisas fakturerade tielopp och värdet av utförda men ännu inte fakturerade uppdrag. I kostnadema ingir beräknat behov av avsättningar för osäkra fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och för att tillgodose avkastningskravet pi statskapitalet. I intäkter och kostnader ingir inte transaktioner som görs vid köp och försäljning av tjänster m.m. intemt inom lantmäteriet.
Resultet av fastighetsbUdningsverksamheten (1 000-tal kionor)
1991/92
1992/93
1993/94
Utfall
Beräknat
Beräknat
Intäkter'
412 600
362 000
310 000
varav anslag
14 254
12 600
6 900
Kostnader'
398 019
362 000
310 000
Resultet
14 581
0 Balanserat resultet
32 133
32 133
32 133
' Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte fakturerade ärenden. I kostnadema ingir beräknade avsättningar för osäkra fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgingar och för att tillgodose avkastningskravet pi statskapitalet.
Verket redovisar även följande sammandrag ur balans- och resulteträk-ningen samt finansieringsanalysen för budgetåren 1990/91 och 1991/92 (1 000-tal kronor).
115 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 15
Balansräkning
Prop. 1992/93:100 Bil. 15
TiUgångar
1991/92
1990/91
Omsättningstillgångar' Anläggningstillgångar Sumina
366 515 124 849 491364
346 246 129 037 475 283
'E:ikl. anslagskredit 1991/92 = 10 836 800 kr.
SkiUder och kapital
1991/92
1990/91
Kortfristiga skulder
115 384
162 085
Långfristiga skulder
53 994
47 157
Verkskapital
321 986
266 041
Summa
491364
475 283
Resulteträkning
1991/92
1990/91
Intäkter från anslag'
394 913
402 683
Övriga intäkter
869 588
795 557
Verksamhetens kostaader
1 169 349
1 115 104
Avskrivningar
40 474
36 539
FinansieUt netto
2 301
- 337
Verksamhetsresultat
56 979
46 260
Realiserade prisför-
ändringar
- 8 303
- 10 959
Ränte stetskapitalet
- 19 887
- 16 744
Resultet efter kapital-
disposition
28 789
18 557
'Anvisade anslagsmedel 1991/92 inkl. vissa intäkter frin den kommunala fastighetsbildningsverksamheten.
116 Finansieringsanalys
1991/92
1990/91
Intemt tillförda medel
56 979
46 260
Ökning av skulder
12 774
25 567
Minskning av rörelsekapital
21988 Övriga tillförda medel
40 473
36 539
Summa tillförda medel
110 226
130 354
Investeringar
37 342
47 392
Amorteringar
5 936
7 038
Ökning av rörelsekapital
55 116
0 Övriga använda medel
1430 Summa använda medel
99 429
55 860
Förändringar av saldo
hos Riksgäldskontoret
10 797
74 494
Prop. 1992/93:100 BU. 15
Lantmäteriets omsättning budgetåret 1991/92 ökade med 5,6 %. Den störste ökningen finns inom den avgiftsfinansierade verksamheten som utgör 69 % av den totala omsättningen. Den rådande konjunktaren har för den inrikes uppdragsverksamheten gett både positiva och negativa följdverkningar. Efterfrågan på fastighetsbildningsåtgärder har minskat med 19 %. Konjunkturläget har även tvingat lantmäteriet tiU personalreduceringar. Totalt har drygt 50 personer sagts upp. Dämtöver har 29 personer lämnat organisationen med stöd av trygghetsavtalets regler om pensionsersättning.
Den ianspråktegna anslagskrediten budgetåret 1991/92 uppgår tiU 10 836 800 kronor, vilket utgör ca 2,8 % av tilldelade ramanslag. Verket har tillgång tiU räntekonto med kredit på 50 miljoner kronor i Riksgäldskontoret. Verket har vidare utestående lån i Riksgäldskontoret för finansiering av dateuttiistaing tiU ett sammanlagt belopp av 23 771 000 kronor. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
117 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bil. 15
övergripande mål
Det fmns inte skäl att förändra de mål för lantmäteriets olika
verksamheter som lagts fast för tteårsperioden 1991/92-1993/94.
Resurser
E 1. Lantmäteriet, anslag 1993/94 1 000 kronor.
E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag 1993/94
408 631 000 kronor.
E 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag 1993/94
6 900 000 kronor.
Slutsatser
Lantmäteriverkets årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatte målen kan nås. Det är tillfredsställande att konstetera att de avgiftsfinansierade verksamheterna tecker sina kostnader. Jag föreslår ingen förändring av den fastställda inriktningen för verksamheten.
Bolagisering av utiandsverksamheten
Lantmäteriverket bedriver framgångsrikt en omfettande uppdragsverksamhet utomlands, s.k. tjänsteexport, under marknadsföringsnamnet Swedsurvey. Verksamheten innebär att personal från lantmäteriet rekryteras för uppdrag utomlands inom främst kartiäggnings- och fastighetsområdet. Verksamheten omsatte budgetåret 1991/92 ca 35 miljoner kronor och engagerade ett 50-tal personer. Verksamheten bedöms öka i omfettning ytterligare de närmaste åren. Önskemål om insatser från lantmäteriet är stora i bl.a. Östeuropa.
Riksrevisionsverket har i en rapport till regeringen konsteterat att den affärsmässiga utvecklingen av Swedsurvey skulle gagnas av en bolagisering genom ökad affärsmässig frihetsgrad. Verkets bedömning är att en bolagisering skulle vara tUl stor fördel för verksamheten och dess utveckling, vilket också gagnar myndigheten och de syften man stäUt upp för verksamheten.
Jag delar den bedömning som Riksrevisionsverket gjort. Den uppdragsverksamhet som Lantmäteriverket bedriver utomlands bör därför fr.o.m. den 1 juli 1993 bedrivas i aktiebolagsform. Dette bolag bör emellertid även omfette den uppdragsverksamhet som Centralnämnden för fastighetsdate (CFD) bedriver utomlands. Skälet är att de båda myndighetemas utiandsverksamheter har nära anknytaing tiU och kompletterar varandra. Redan i dag rekryterar Swedsurvey viss personal från CFD för utiandsverksamheten. CFD:s utiandsverksamhet har varit framgångsrik, inte
minst i Sydostesien, men är av mindre omfettaing än lantmäteriets. Den Prop. 1992/93:ICX) omsatte förra budgetåret 2,2 miljoner kronor. Riksdagens bemyndigande '1- 1 bör därför inhämtas att låte Lantmäteriverkets uppdragsverksamhet bedrivas i ett stetiigt ägt aktiebolag på de villkor som chefen för Finansdepartementet tidigare redovisat i Finansplanen (bil. 1 avsnitt 2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom stetsförvaltningen). I bemyndigandet bör ingå befogenhet för regeringen att vidte de åtgärder som fordras för att ombilda verksamheten.
Fastighetsbeteckningsreformen på Gotland
Fastighetsdatareformen beräknas kunna avslutes hösten 1995. Det siste länet som förs in i fastighetsdatesystemet är Gotiand. Den beteckningsreform som är ett led i fastighetsdatareformen kommer inom kort att påbörjas för Gotiands vidkommande. Riksdagen har uttalat (bet. 1983/84:BoU16, rskr. 1983/84:190) att konsekvensema av ett genomförande för Gotiands del av beteckningsreformen enligt gällande riktiinjer borde prövas. Om det därvid skulle visa sig att en särlösning var lämplig, utgick riksdagen från att överväganden om dette skulle göras. Bakgmnden till de särskilda övervägandena för Gotiands del är främst de många socknama (91 stycken) och att många gårdsnamn förekommer i flera socknar. Sockennamnet används vidare mer regelmässigt i språkbmket på Gotiand än annars i landet. Beteckningsreformen skulle därför för Gotiands del bli mer ingripande än för landet i övrigt.
Lantmäteriverket har i sin anslagsframställning redovisat sina ställningsteganden i frågan. Lantmäteriverket förordar att en särlösning väljs för beteckningsreformen på Gotiand. Förslaget innebär i korthet att kommunen, liksom i landet i övrigt, blir registerområde och att socknen som registerområde awecklas. Det nya i förslaget är att nya ttaktnamn bildas genom att sockennamnen regelmässigt fogas till de gamla ttaktnamnen. En fastighet med den gamla beteckningen Bringsarve 1:19 i Ardre socken kan då i det nya registtet komma att hete Bringsarve 1:19 i Ardre, Gotlands kommun. Registerkartan föreslås anpassas så att namnsättaingen klart framgår. Förslaget innebär att enhetiigheten på riksnivå bibehålls samtidigt som ortaamnsttditionen på Gotiand bevaras. Lantmäteriverket bedömer att gäUande regelverk inte behöver ändras. Lantmäteriverket har samrått med bl.a. Ortaamnsarldvet i Uppsala, Riksantikvarieämbetet, Gotiands kommun och Ortaamnsrådet om förslaget och samtiiga tillstyrker.
Sveriges nationalatlas
Riksdagen beslutede år 1987 (prop. 1986/87:100 bU. 13, bet. 1986/87:BoU 12, rskr. 1986/87:188) om att en ny svensk ADB-baserad nationalatias skulle utarbetas. För arbetet svarar Lantmäteriverket, Stetistiska centtbyrån och Svenska Sällskapet för Anttopologi och Geo-
grafi. Kostnadema beräknades i dåvarande penningvärde tiU 75 miljoner Prop. 1992/93:ICX) kronor. Av kostnadema beräknades 20 miljoner kronor teckas av försälj- "''• 1 ningsintäkter och 15 miljoner kronor av bidrag från inttessenter.
Arbetet har i de fleste avseenden förlöpt enligt planema. Av de planerade 17 bokbanden har sju hittiUs kommit ut, nämUgen Sveriges kartor. Skogen, Befolkningen, Jordbmket, Miljön, Infrastmkturcn samt Hav och kust. Banden finns tiUgängliga också i engelska versioner. Informationen i atiasen finns vidare att tUlgå i en version för persondator. Tidsplanen har håUits. Kostnadema följer kalkylema. Försäljningen är väsentiigt större än urspmngligen beräknades. I ett avseende har projektet emellertid inte lyckats, nämligen i fråga om ekonomisk medverkan från bidragsgivare (sponsorer). De inttessenter som urspmngligen beräknades medverka med bidrag har inte fullföljt sina avsikter, och nya bidragsgivare har inte stått att finna. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen att, i syfte att garantera att projektet kan fullföljas, beslute om lättnader i kraven på uppskrivning av det av Lantmäteriverket disponerade stetskapitalet, innebärande att 16,4 miljoner kronor ställs till Lantmäteriverkets förfogande för att fullfölja atiasprojektet. De ytterligare medel som kan erfordras för att fullfölja projektet i planerad omfettning ankommer det på Lantmäteriverket, Stetistiska centtalbyrån och Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi att sörja för. Upplysningsvis kan nämnas att kostnadema för att nu avbryte projektet beräknas bli avsevärt större än kostnadema för att fuUfölja projektet.
LantmäteriutbUdningar
Som information tiU riksdagen vill jag här sammanfatte de insatser som gjorts för att tillgodose behovet av utbildad personal inom lantmäterisek-tom. Uttedningen om lantmäteriutbUdningama (Dir. 1991:73) föreslog i betänkandet (SOU 1991:96) Lantmäteriutbildningar i Lund och Luleå att en lantmäteriUnje skulle inrättas vid Universitetet i Lund med 30 platser fr.o.m. budgetåret 1992/93. Förslaget motiveras främst av ett ökande behov av civUingenjörer med lantmäteriutbildning och särskUt stor brist på civilingenjörer med sådan utbUdning i södra och västra Sverige. Vidare föreslogs att en civilingenjörsutbildning med inriktaing mot geografisk informationsteknologi skuUe inrättas vid Högskolan i Luleå fr.o.m. budgetåret 1993/94.
I uttedningens betänkande (SOU 1992:35) Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer, som behandlar övriga utbUdningar inom lantmäteriområdet, föreslås att kart- och mätaingsutbildning i framtiden anordnas dels som högskoleutbildning, dels som utbildning på gymnasie- och teknikemivå. Behovet bedöms till omkring 75 personer årligen på högskolenivå och till sammanlagt omkring 75 personer årUgen på gymnasie-och kommunal vuxenutbildningsnivå. Även här understryks behovet av utbildning i södra och västta Sverige.
Betänkandet om lantmäteriutbildningar i Lund och Luleå har inte remissbehandlats. Utredaren samrådde dock med alla väsentiiga inttessenter
inom ramen för uttedningsarbetet. De fleste inttessenter stödde utteda- Prop. 1992/93:100 rens förslag. "'!• '-*
Förslaget om kart- och mätaingsutbildningar i nya skolformer har remitterats till berörda större arbetsgivare, skolor, länsstyrelser, kommuner, fackliga organisationer, yrkesorganisationer m.fl. I huvudsak tillstyrks utredarens förslag. Förslaget att det bör kunna bedrivas utbildning på skilda nivåer och med olika inriktaingar får stöd av de fleste remissinstanser. Många understryker behovet av utbildning i framför aUt västra Sverige. Flera framhåller tveksamhet till att bedriva utbildning på alltför många platser med hänsyn tiU den relativt dyra utmstaing som erfordras och det begränsade antalet elever.
Riksdagen har redan, på regeringens förslag, beslutet om att inrätte en civilingenjörsutbildning inom lantmäteriområdet i Lund som komplettering tiU den befintiiga utbildningen i Stockholm (prop. 1991/92:75, bet. 1991/92:UbU20, rskr. 1991/92:282). Utbildningen startade hösten 1992 med 30 platser. Inttesset för utbildningen var mycket stort. Högskolan i Luleå har börjat uppbyggnad av en civUingenjörsutbildning i geografisk informationsteknik, som en variant på samhällsbyggnadstekniska linjen.
Vad beträffar de utbildningar som behandlas i betänkandet om kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer, kan jag konstetera att uttedningen med tillhörande remissvar ger en god bild av hur utbildningen kan utformas i fortsättaingen. Det är emellertid, med de principer för ansvarsfördelning som nu råder inom gymnasie- och högskoleområdet, inte längre en fråga för regering och riksdag att beslute om var och hur utbildning på dessa nivåer bör anordnas. Ansvaret ligger i stället på skoloma. Utredningen med tillhörande remissvar kommer därför att lämnas över tiU de skolor som har eller överväger att starta utbildning inom området. Med dette material som gmnd bör skoloma ha goda möjligheter att te ställning till frågor om utbildning inom lantmäterisektom.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemstäUer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat i fråga om bolagisering av Lantmäteri verkets uppdragsverksamhet utomlands,
dels bereder riksdagen tillfälle att
2. te del av vad jag anfört om fastighetsbeteckningsreformen på Got land.
121 Anslag Prop. 1992/93:100
BU. 15
E 1. Lantmäteriet
1991/92 Utgift' O
1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
' Anslaget XI D 1. Lantmäteriet
Under anslaget redovisas samtiiga in- och utbetalningar för lantmäteriets oUka verksamheter. Anslaget tes upp med ett formellt belopp och får normalt inte belästes.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kronor.
E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet
1992/93 Anslag 391 060 000
1993/94 Förslag 408 631 000
Under anslaget redovisas kostaader för program 2 Plangenomförande till de delar verksamheten finansieras över stetsbudgeten samt kostaader för programmen 3 Landskapsinformation och 4 Försvarsberedskap.
Lantmäteriverket
Inom området geografiska informationsystem föreslår verket att sammanlagt 3 600 CXX) kronor anslås för fortsatt standardiseringsarbete och för stöd till regionala samverkansorganisationer. Vidare föreslås 10 miljoner kronor för forskning och utveckling inom området.
Verket föreslår även att 1 020 000 kronor anslås tiU en beredskapsövning.
För underhåll av riksgränsen mot Norge begär verket 570 OCX) kronor.
Verket anmäler behov av ytterUgare ekonoiniska resurser för insatser för samordning av fastighetsbildning och fastighetsregisttering samt för arbetet med omläggning tiU digital registerkarta. För omläggningen inom landsbygdsområden föreslår verket att 30 miljoner kronor per år under fem år anslås.
I en särskild framställning föreslås att medel anslås för att förverkUga ett centtiim för svenska kartor - det s.k. Karteumprojektet.
122 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
1 BU. 15
För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget tiU 408 631 000 kronor, vilket i huvudsak motsvarar det pris- och löneomräknade anvisade anslaget innevarande budgetår. Av besparingsskäl föreslår jag dock att anslaget minskas med 5 CX)0 000 kronor.
Den sammanlagda utbetalningen av bidrag enUgt lantmäteritaxan under perioden 1987/88-1991/92 översteg vid utgången av budgetåret 1991/92 anvisade medel med 5 707 000 kronor. Behovet av medel styrs av marknadens efterfrågan och reglema i lantmäteritaxan. Lantmäteriverket kan inte påverka utbetalningen. Verket bör därför kompenseras med ett engångsbelopp på 5 700 000 kronor.
Jag har inte beräknat några särskilda medel för den av verket planerade beredskapsövningen inom funktionen Landskaps- och fastighetsinformation. Jag fömtsätter att Lantmäteriverket finansierar sin medverkan inom ramen för tiUgängliga resurser. Övriga medverkande myndigheter får te sin del av kostnadema.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången tUl lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp som kommer att stäUas tiU myndighetens disposition kommer slutUgt att fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Vid sidan av medel från förevarande anslag har Lantmäteriverket årligen tillförts 3 miljoner kronor för landskapsinformationsverksamhet från nionde huvudtiteln. Chefen för Jordbmksdepartementet kommer senare i år att te upp frågan om Lantmäteriverket under budgetåret 1993/94 skall tillföras medel för landskapsinformationsverksamheten från nionde huvudtiteln.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 408 631 000 kronor.
E 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan
1992/93 Anslag 12 600 000 1993/94 Förslag 6 900 000
123 Från anslaget betalas utgifter för de s.k. nedsättaingsbeloppen enUgt länt- Prop. 1992/93:100 mäteritaxan. Avgiften för en förrättning skaU sättas ned i sådana faU då BU. 15 beslut i ett fastighetsbUdningsärende medför att fastigheter m.m. av mindre betydelse inte längre behöver redovisas i fastighetsregisttet. Taxebeloppen skaU också sättas ned för sådana äganderättsuttedningar som länsstyrelsen förordnar om. Kostaadema för nedsättaingama uppgick budgetåret 1991/92 tiU 14 254 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar att kostaadema kommer att minska under budgetåret 1993/94 med hänsyn tiU den minskande omfettningen av arbetet med fastighetsrationalisering i Kopparbergs län. Jag beräknar därför anslaget till 6 900 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag enhgt lantmäteritaxan för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 900 OCX) kronor.
124 F. Övriga ändamål Prop. 1992/93: ioo
* BU. 15
F 1. Bidrag till intemationellt samarbete kring den byggda miljön m.m.
1991/92 Utgift 1530 117" Reservation 494 081
1992/93 Anslag 1 380 000
1993/94 Förslag 1200 000
"Anslaget bidrag till vissa intemationella organisationer m.m. under elfte huvudtiteln ' Härtill kommer pä tilläggsbudget 1 500 000 kronor (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll, rskr. 1992/93:138)
Från anslaget betalas kostaader för Sveriges bidrag tiJl och deltegande i det intemationeUa samarbetet kring den byggda miljön och den fysiska planeringen inom organisationer såsom t.ex. Nordiska ministerrådet, OECD, ECE, Europarådet samt FN:s boende- och bebyggelsecenter UNCHS (Habitet). Från anslaget betalas även kostnader för arbetet för att åstedkomma en god planering av utnyttjandet av natarresursema i området kring Östersjön (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll, rskr. 1992/93:138).
Under året har initiativ tegits tiU en mer aktiv medverkan i det samarbete om planeringen för en bättte tetortsmiljö och en mer mUjövänUg hushållning med natarresurser som redan pågår i flera västeuropeiska länder och inom EG.
Med övriga steter mnt Östersjön har arbete inletts för att utarbete ett för regionen gemensamt planunderiag -"Visions and sttategies for tiie Baltic Sea region 2010".
Sverige kommer att ste värd för ett Europarädsseminarium år 1994 om integration av kvinnors erfarenheter och kvinnors deltegande i regional och urban planering för en uthållig utveckling.
Som ett led i uppföljningen av FN-konferensen om miljö och utveckling, planerar Sverige tillsammans med Nederländema att inbjuda tiU ett expertmöte om tetorter, miljö och energi under 1993. Mötet skaU bl.a. bidra till förberedelsema för den andra världskonferensen om boende-och byggfrågor som skall äga mm i Turkiet år 1996.
Under budgetåret 1992/93 har på tilläggsbudget anvisats 1,5 mUjoner kronor för arbetet med en Östersjövision år 2010. Jag avser återkomma i annat sammanhang tiU de ytterligare medel som dette arbete aktaaUserar.
Från anslaget har överförts 180 000 kronor tiU anslaget Visst intemationellt miljösamarbete.
125
HemstäUan Prop. 1992/93:100
BU. 15
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen \
att till Bidrag till intemationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 200 000 kronor.
Statens va-nämnd
Stetens va-nämnd handlägger med hela landet som verksamhetsområde mål enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt mål enligt lagen (1981:1354) om aUmänna värmesystem. Nämnden är lokaliserad tUl Stockholm. I nämnden finns en ordförande, två ersättere för ordföranden - varav en anställd - samt fem ledamöter med två ersättare för var och en. Vid nämndens kansli finns sex anställda.
Statens va-nämnd
Va-nämnden har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
övergripande mål
Det finns inte skäl att ändra det övergripande mål för verksamheten
som gäller för tteårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser
F2. Stetens va-nämnd, ramanslag 1993/94 5 197 000 kronor
Anslag
F 2. Statens va-nämnd
1991/92 Utgift 4 163 920
1992/93 Anslag 4 994 000
1993/94 Förslag 5 197 000
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stetiiga medelsflöden samt presenterat
den modeU som bör tillämpas. Va-nämnden kommer fr.o.m. budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94 att tillämpa denna modeU och tiUdelas ett räntekonto med kredit "- 1 i Riksgäldskontoret.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostaadspälägget, den ändrade flnansieringsformen för Stetshälsan, övergången tiU lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. Stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer att slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför awika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens va-nämnd för budgetåret 1993/94 anvisa ett raman slag på 5 197 000 kronor.
127 REGISTER Prop. 1992/93:100
BU. 15
1 Den mUjöpoUtiska strategin.............................. .... 1
1.1 Effektiva styrmedel och organisationer.............. 3
1.2 Visst intemationeUt arbete.............................. 6
1.3 Mot kretsloppssamhäUet genom ändrade konsumtions-och produktionsmönster 8
1.4 Klimatpåverkan och luftföroreningar ............... 9
1.5 Hav och vatten............................................. .. 13
1.6 Aktiv natarvård och bevarande av biologisk mångfald 16
1.7 Förbättring av mUjön i fetortema...................... 18
1.8 Hushållning med mark och vatten genom fysisk
planering..................................................... 20
1.9 Kämsäkerhet och sttålskydd ......................... 23
1.10................................................................ Kalkning mot försumingsskador 26
2 Redovisning av mUjösituationen............................. .. 28
2.1 Inledning.................................................... 28
2.2 Användning av mark och vatten........................ . 29
2.2.1 Markanvändning i Sverige......................... 29
2.2.2 Bebyggelse och anläggningar..................... 29
2.2.3 Jordbmk och skogsbmk............................ 30
2.2.4 Utteg av ändliga resurser......................... 33
2.2.5 Sttandområden...................................... 34
2.2.6 Vattenförbmkningen................................ 34
2.3 Tätorter..................................................... ... 35
2.3.1 Tätortemas sttnktur................................ .. 35
2.3.2 Luftföroreningar och buller........................ . 37
2.4 Avfall, återanvändning och återvinning.............. 39
2.5 Klimatpåverkande gaser.................................. .. 43
2.6 Uttunning av ozonskiktet............................... ... 44
2.7 Försuming.................................................. 45
2.8 Fotokemiska oxidanter/marknära ozon............... .. 48
2.9 Kemikalieanvändningen................................... 49
2.10 Metaller.................................................... 52
2.11 StebUa organiska ämnen................................ 55
2.12 Övergödning av hav, sjöar och vattendrag........ .. 56
2.13 Inttoduktion och spridning av främmande organismer 58
2.14 Naturtyper, biotoper, arter............................ 59
2.15 Kämsäkerhet och strålskydd.......................... 61
2.16 Kostaader för miljövård.................................. .. 63
2.17 Skattesystemet.......................................... ... 66
3 Sammanfettning av budgetförslaget ................... 67
128 D. Fastighetsdateverksamheten
1 Förvaltaingskostnader för Cenönämnden för fastighetsdate, ramanslag
2 Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för 1000 110 fastighetsdate
103 013 000
A. MUjö- och naturresursdepartementet m.m.
1. Miljö- och naturresursdepartementet, ram anslag
2. Uttedningar m.m., reservationsanslag
B. MUjövård
1 Stetens naturvårdsverk, ramanslag
2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
3 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
4 Miljöforskning, reservationsanslag
5 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag
6 Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag
7 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
8 Kemikalieinspektionen
9 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskonttoUen, reservationsanslag
10 Visst intemationeUt miljösamarbete, förslagsanslag
11 Stockholms intemationella miljöinstitut, rese rvatioruans lag
12 Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag
C. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
1 Stetens stsrålskyddsinstitat, ramanslag Stetens kämkraftinspektion:
2 Förvaltaingskostaader, ramanslag
3 Kämsäkerhetsforskning: ramanslag
4 Visst intemationellt samarbete i fråga förslagsanslag
68 Prop. 1992/93:100
53 975 000
68 Bil- 15
22 643 000
76 618 000
70
424 305 000
143 584 000
135 445 000
151 783 000*
250 000 000
19 880 000
18 460 000
10 426 000
38 687 000
25 000 000*
17 199 000*
1 234 770 000
80 392 000
59 929 000
68 360 000
19 360 000
228 041 000
103 012 000
129 E.
1 2
F,
1 Lantmäteriet
112
Lantmäteriet
122 BU. 15
Förvaltaingskostaader för lantmäteriet.
408 631 000
ramanslag
Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag
6 900 000 415 532 000
123 Övriga änriaml
125
Bidrag tiU intemationeUt samarbete kring
1200 000
den byggda miljön, reservationsanslag
Stetens va-nämnd, ramanslag
5 197 000
6 397 000
126 Totalt för MUjö- och naturresurs-
2 064 371
departementet
Beräknat belopp
gotab 42642, Stockholm 1992
Bilaga 16 till budgetpropositionen 1993
Riksdagen och dess myndigheter
Prop. m.m. 1992/93: IC
(femtonde huvudtiteln) 'S
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992. Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 såvitt avser riksdagen och dess myndigheter m.m.
Riksdagens förvaltningskontor har den 9 december 1992 överlämnat förslag till de anslag som bör redovisas under huvudtiteln Riksdagen och dess myndigheter mm. för budgetåret 1993/94. Riksdagens förvaltningskontor har upprättat en sammanställning över förslagen, vilken bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 16.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att pröva de förslag till anslag som har avgetts av riksdagens förvaltningskontor.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 16
„., , , , j- u . Prop- 1992/93:100
Riksdagen och dess myndigheter m.m. - j
Sammanfattning
Riksdagens budget omfettar dels den inre förvaltningen med ersättningar till ledamöterna och deras resor, partibidrag, förlagsverksamhet, byggnader och övrig förvaltning, dels riksdagens myndigheter utom Riksbanken.
Anslagen för den inre riksdagsförvaltningen har fr.o.m. nästa budgetår lagts om. Antalet anslag har reducerats till fem.
Under anslaget A 1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. har samtliga kostnader för riksdagsledamöternas ersättningar, pensioner, resor etc. liksom bidragen till partigrupperna och vissa organisationer samlats. Anslaget A 2 avser liksom tidigare riksdagsutskottens resor utom Sverige. Under anslaget A 3 Riksdagens förlagsverksamhet har samlats alla kostnader för de publikationer och publika databaser som riksdagen svarar för. Huvuddelen av anslaget avser riksdagstrycket. Anslaget A 4 Riksdagens byggnader m.m. avser samtliga kostnader för den numera omfettande festighetsförvaltningen. Anslaget A 5 Förvaltningskostnader ändras från att ha varit ett förslagsanslag till ett ramanslag. Förslaget beträffande anslaget A 5 Förvaltningskostnader avser en ettårsram.
Budgeten för den inre riksdagsförvaltningen uppgår för 1993/94 enligt förslaget till 801 miljoner kronor vilket är en ökning med drygt 145 miljoner kronor. Driftskostnaderna beräknas till 617 miljoner kronor, en ökning med ca 10 miljoner kronor. Investeringarna beräknas uppgå till 184 miljoner kronor vilket är 134 miljoner kronor mer än innevarande budgetår.
Medel till riksdagens ledamöter och partier m.m. (arvoden, pensioner, inkomstgaranti, resor, partibidrag m.m.) beräknas öka med ca 20 miljoner kronor.
Kostnaderna för förlagsverksamheten beräknas minska med ca 2 miljoner kronor trots att antalet trycksidor i riksdagstrycket antas ligga på en fortsatt hög nivå.
Förvaltningen av riksdagens byggnader har fatt en ny inriktning sedan riksdagen den 1 juli 1992 från Byggnadsstyrelsen övertog förvaltningen av festighetema i kvarteren Cephalus (Förvaltningshuset), Neptunus (nuvarande Utbildningsdepartementet) och Mercurius (med bl.a. Riksdagens revisorer. Nordiska rådets kansli och del av RFK) samt Villa Bonnier. Övertagandet innebär att riksdagens hyreskostnader minskar och att hyresintäkter erhålls från de externa hyresgästerna. Genom att man inrymmer riksdagens tidigare utflyttade enheter i de egna lokalerna bortfaller jämväl kostnaderna för dessa förhyrningar. Samtidigt övergår dock kostnadsansvaret för fastighetsdrift och fastighetsunderhåll till riksdagen. Nuvarande Utbildningsdepartementets lokaler är hårt slitna varför en genomgripande renovering är nödvändig. I budgeten för 1993/94 finns därför 80 miljoner kronor avsatta för
renovering av lokalerna i Neptunus. Vidare innehåller budgetförslaget Prop. 1992/93:100 medel för åtgärder i anledning av Lokalkommitténs överväganden till Bilaga 16 ett sammanlagt belopp av 60 miljoner kronor.
Förvaltningskostnaderna beräknas minska med drygt 5 miljoner kronor. I förvaltningskostnaderna ingår en reinvestering som medger en fortsatt satsning på ADB-tekniken, vilket är en förutsättning för fortsatt rationalisering av verksamheten. Löneanslaget för riksdagens personal förutsätts bli oförändrat.
För riksdagens myndigheter har anslagen uppräknats enligt de riktlinjer som gäller statliga myndigheter.
Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94
A. Riksdagen
B. Riksdagens myndigheter
655 465 000* 61 377 000
801 614 000* 65 164 000
+ +
146 149 000 3 787 000
Summa
716 842 000
866 778 000
+
149 936 000
* Varav kostnader för investeringar utgör 50 miljoner kronor for budgetåret 1992/93 och 184 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Anslagen A. Riksdagen
Anslag A 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.
1991/92 Utgift 310 010 000* 1992/93 Anslag .333 814 000* 1993/94 Förslag 354 926 000
*Tidigare Anslag A 1 Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m., A 3 Bidrag till studieresor, A 4 Bidrag till IPU, RIFO m.m., A 5 Bidrag till partigrupper, A 10 Bidrag till internationella konferenser samt del av A 6 Förvaltningskostnader.
Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamenten till riksdagens ledamöter, arbetsgivaravgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d. riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras reseersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning för riksdagens ledamöter. Kostnader för ledamöternas deltagande i internationella organisationer såsom Europarådet, EFTA, IPU m.m. liksom bidragen till ledamöternas enskilda studieresor finansieras även från anslaget. Särskilda medel har avsatts för den nyinrättade EG-delegationens verksamhet. I detta anslag ingår slutligen även bidrag till riksdagsledamöternas föreningar/organisationer (bl.a. RIFO) liksom bidraget till partigrupperna.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 354 926 000 kronor.
I ■■ Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 16
A 2. Riksdagsutskottens resor utom Sverige Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 847 041 Ingående reservation 17 351 328 Bilaga 16
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 800 000
Från anslaget finansieras utskottens utrikes resor. Förutom nordiska resor beräknas varje utskott företa en utlandsresa under valperioden. Riksdagen har tidigare beslutat om en ram för valperioden 1991/92-1993/94 på 16 200 000 kronor. Medlen disponeras under en treårsperiod som reservationsanslag. Nu föreslås att även kostnaderna för de tjänstemän som medföljer utskotten på deras utrikes resor belastar detta anslag. Medelsbehovet för detta kan med tillämpning av samma regler som gäller för riksdagsledamöterna för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 800 000 kronor. Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1993/94 anvisas ett reservationsanslag på 800 000 kronor.
A 3. Riksdagens förlagsverksamhet
1991/92 Utgift 30 137 000*
1992/93 Anslag 41 655 000* 1993/94 Förslag 39 600 000
*Tidigare anslag A 7 Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, A 9 Riksdagstryck samt del av A 6 Förvaltningskostnader
Under detta anslag har samlats alla kostnader och intäkter för de publikationer och trycksaker i övrigt som Riksdagen ger ut liksom information i elektronisk form, bl.a. riksdagens publika databaser. Huvuddelen av kostnaderna avser riksdagstrycket som har budgeterats för en fortsatt hög volym (72 000 trycksidor). Anslaget beräknas minska med ca 2 miljoner kronor bl.a. till följd av rationaliseringar och ökad försäljning.
Produktionskostnaderna för tidningen Från Riksdag & Departement beräknas fa en positiv utveckling genom datorisering av vissa arbetsmoment samt genom en tryckeriupphandling. En höjning av prenumerationspriset på tidningen planeras under budgetåret.
Bland övriga publikationer som planeras under budgetåret 1993/94 kan nämnas en pedagogiskt upplagd version av grundlagarna.
Genom att samla alla kostnader och intäkter för riksdagens publikationer och publika databaser i ett anslag görs samordningsvinster beträffande marknadsföringen.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Riksdagens förlagsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 39 600 000 kronor.
A 4. Riksdagens byggnader m.m. Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 31145 000* Ingående reservation 15 049 252 Bilaga 16
1992/93 Anslag 44 435 000* 1993/94 Förslag 175 400 000
*Tidigare del av anslag A8 Riksdagens byggnader samt del av A6 Förvaltningskostnader
Ombyggnad av riksdagens hus
Bakgrund
Den nuvarande lokalsituationen kännetecknas av stor rumsbrist. Det går inte att ställa lokaler till förfogande så att det redan fattade beslutet om ett ökat personligt stöd till ledamöterna kan genomföras. Inte heller finns extra kanslilokaler till de utskott och andra organ som bereder frågor om riksdagens ökade internationella engagemang. För att lösa de mest akuta behoven måste ett antal statsrådsrum nu tas i anspråk för annan verksamhet.
Förändringar och ökningar inom riksdagens organisation har hittills skett genom successiv utflyttning av ett antal enheter till olika lokaler i Gamla stan vilket har medverkat till en olycklig spridning av organisationen med försvårade samband och långa kommunikationer som följd.
I riksdagens beslut om återflyttning till Helgeandsholmen (Förs. 1977/78:5) gjordes bedömningen att riksdagens framtida expansionsbehov skulle tillgodoses genom ianspråktagande av lokaler i kv. Neptunus och kv. Mercurius på grund av att lokalerna dels var närbelägna, dels ingick i det statliga fastighetsbeståndet.
Härvid kan erinras om att riksdagen den 22 juni 1988 överlämnade en skrivelse till regeringen med hemställan om regeringens medverkan till att Utbildningsdepartementets lokaler i kv. Neptunus i Gamla stan skulle ställas till riksdagens förfogande för den expansion som då var aktuell främst för att klara ett utökat assistentstöd till ledamöterna. Framställningen ledde till att Utbildningsdepartementets planerade flyttning till lokaler i södra Klara tidigarelades och nu kommer att ske under sommaren 1993. Från den 1 juli 1992 har ifrågavarande lokaler dessutom förts över från Byggnadsstyrelsen till riksdagen. Detta har även skett beträffande fastigheterna i kv. Mercurius. I dessa fastigheter inryms bl.a. Nordiska rådet, Riksdagens revisorer och del av riksdagsförvaltningen.
Riksdagens förvaltningsstyrelse tillsatte i februari 1989 en kommitté (Lokalkommittén) med uppdrag att utreda frågan om riksdagens lokalfrågor och lokalernas disposition på längre sikt.
Styrelsens utredningsdirektiv till kommittén har i sammanfattning
varit följande:
-en lokalmässigt central placering av ledamöter och assistenter
- lokaler för ett ökat antal assistenter till ledamöterna
-förbättrade sociala utrymmen och träffpunkter 5
-förenklade och förbättrade invändiga kommunikationer
-åtskillnad mellan arbete och boende för ledamöter. Prop. 1992/93:100
Lokalkommittén har i sin redovisning den 4 oktober 1992 Förslag om
riksdagens framtida lokalanvändning framlagt förslag till lösning dels
genom att omdisponera lokalerna i riksdagens hus på Helgeandsholmen och i Gamla stan, dels genom att genomföra ombyggnads-,
ändrings- och kompletteringsåtgärder så att byggnaderna blir anpassade
till riksdagens verksamhet. Förslaget innebär
-att riksdagens lokalbehov säkerställs under lång tid framöver
-att en önskad organisatorisk struktur erhålls med den politiska verksamheten placerad i centrum, utskotten i anslutning därtill och förvaltningsorganen i periferin
-att en samlad lösning med goda inre kommunikationer erhålls
-att utflyttade organisationsenheter återflyttar till riksdagens hus varvid förhyrda lokaler i Gamla stan och i Brandkontoret kan lämnas.
Förvaltningsstyrelsen beslutade vid sitt sammanträde den 2 december 1992 att ställa sig bakom Lokalkommitténs förslag.
Tidsplan
Byggstart planeras till den 1 oktober 1993. De stora byggåtgärderna sker under 1994. Återstående åtgärder skall vara avslutade senast maj—juni 1995. Alla omflyttningar sker successivt under 1995 och skall vara avslutade före den I oktober samma år.
Kostnader
Den största kostnadsposten utgörs av ombyggnader av lokalerna i kv. Neptunus. Kostnaderna beräknas till ca 111 miljoner kronor, innefattande byggnadsåtgärder, inredning och utrustning. Denna kostnad uppstår oberoende av vem som skall ta lokalerna i anspråk. Lokalerna är hårt slitna, interiört förvanskade och är beträffiande de tekniska installationerna i undermåligt skick. T.o.m. 1992/93 har 11 miljoner kronor erhållits för projektering av denna ombyggnad. Kvarstående behov är således ca 100 miljoner kronor.
Åtgärderna i kv. Mercurius innefattar ombyggnad för Riksdagsbiblioteket samt i övrigt renovering, upprustning samt kanalisation och nätverk för ADB-verksamhet och säkerhet. Kostnaden, ca 70 miljoner kronor, omfattar byggnadsåtgärder, inredning och utrustning.
För att skapa goda interna kommunikationer mellan riksdagens olika byggnader har föreslagits två kulvertförbindelser, en under Mynttorget och en under Storkyrkobrinken. Kostnaden för dessa har bedömts till ca 41 miljoner kronor.
Åtgärderna i kv. Cephalus (Förvaltningshuset), Mars/Vulcanus (Le damotshuset) och Riksdagshusets östra del avser tillkomst av sessionssa lar m.m. och ny reprocentral samt ombyggnader för omplacering av ledamöter och utskottskanslier. Kostnad tillsammans ca 34 miljoner kronor. i
Beträffande åtgärderna i Riksdagshusets västra del avser dessa i Prop. 1992/93:100 huvudsak utökningar och ändringar av restaurang- och kafélokalerna Bilaga 16 samt intilliggande utrymmen i syfte att skapa bättre sociala miljöer. Särskilt kan konstateras att restauranglokalerna är otillräckliga och orationellt utformade. Då ytterligare utredningar och överväganden erfordras innan förslag kan läggas fram föreslås att ett belopp om 5 miljoner kronor reserveras för projektering av åtgärder i denna byggnad.
Sammanfattningsvis bedöms ett medelsbehov om ca 250 miljoner kronor bli erforderligt för att genomföra det redovisade förslaget exkl. åtgärder i Riksdagshusets västra del. Härav utgör 130 miljoner kronor åtgärder i kvarteret Neptunus jämte kulvert och 120 miljoner kronor åtgärder hänförliga till kvarteren Mercurius, Cephalus och Mars/Vulcanus samt Riksdagshusets östra del. Kostnader för inredning och utrustning bedöms ingå i den angivna summan. Kostnader för eventuell arkeologisk utgrävning har inte medtagits i bedömningen. Inte heller kostnader för evakuering m.m. av berörda butiker under ombyggnadstiden. Bedömningarna utgår från prisläget i januari 1992. De föreslagna åtgärderna beräknas ge sysselsättning motsvarande minst 150 manår under en tvåårsperiod.
Det periodiserade medelsbehovet (utom RV) bedöms uppgå till; 1993/94: 140 miljoner kronor 1994/95: IOO miljoner kronor 1995/96: 10 miljoner kronor
Övrigt
Fastighetsunderhåll och hyror
Kostnader för fastighetsdrift, fastighetsunderhåll, reparationer m.m. avseende riksdagens egna fastigheter och bostadshus uppgår till ca 13,8 miljoner kronor. Kostnader för inhyrda lokaler uppgår till ca 5,2 miljoner kronor.
Slusströskeln i Stallkanalen
Utredningen om flyttning av Stallkanalens slusströskel för att säkra Riksdagshusets grundläggning fortsätter under 1993/94. Inriktningen är att framställa bygghandlingar för att klarlägga vilka åtgärder och kostnader som erfordras för att genomföra flyttningen. Erforderliga medel för projektering under 1993/94 uppgår till 4 400 000 kronor.
Kanalisation och nätverk
Riksdagens centraliserade minidator- och terminalbaserade ADB-system skall successivt ersättas med ett PC-baserat system. Installationskostnaderna för kanalisation och nätverk i riksdagens nuvarande byggnader uppgår till 12 000 000 kronor. Motsvarande kostnader i nytillkommande lokaler i kv. Neptunus och kv. Mercurius har inräknats under avsnittet Ombyggnad av riksdagens hus.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår Prop. 1992/93:100
att till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvi- Bilaga 16 sas ett reservationsanslag på 175 400 000 kronor.
A 5. Förvaltningskostnader
1991/92 utgift 208 459 000* 1992/93 Anslag 236 444 000* 1993/94 Förslag 230 888 000
*Tidigare del av anslag A 6 Förvaltningskostnader, del av anslag A 8 Riksdagens byggnader samt anslag A 9 Publika databaser
Från anslaget utgår medel för riksdagsförvaltningen exkl. kostnaderna för förlagsverksamheten. Kostnaderna avser bl.a. löner, resor, intern service, säkerhet, ADB, bibliotek och informationsverksamhet.
Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden för riksdagens ledamöter. Dessutom skall information ges om riksdagens arbete och dess arbetsformer.
Inom administrationen fortsätter arbetet med utveckling av de administrativa rutinerna i syfte att rationalisera verksamheten. Inom utbildningsområdet avsätts medel för en fortsatt språkutbildning och kompetensutveckling.
Lönekostnaderna beräknas uppgå till samma belopp som 1992/93, dvs. 142 085 000 kronor. Redan i samband med behandlingen av föregående års budgetförslag ställde sig förvaltningsstyrelsen bakom att det bör ankomma på förvaltningskontorets ledning att pröva förutsättningarna för en omfördelning av personalresurserna så att uppkommande behov kan tillgodoses inom ramen för befintlig personalstyrka. Förslaget för 1993/94 års budget innebär således ingen utökning av antalet tjänster vid förvaltningskontoret.
Önskemål om nya permanenta föredragandetjänster i utskottsorganisationen bör anstå i awaktan på de överväganden beträffande resurserna vid utskotten som den av talmanskonferensen tillsatta Riksdagsutredningen kommer att presentera. Medel avsätts för en försöksverksamhet inom utskottsorganisationen med utvärdering av riksdagsbeslut.
Utvecklingen inom dataområdet har under senare år gått mot ökad användning av persondatorsystem som baseras på grafiska gränssnitt. Samtidigt har utvecklingen på nätverkssidan inneburit att man nu kan koppla ihop persondatorer och centrala datorer, t.ex. VAX-datorer.
I budgetförslaget ingår medel för reinvesteringar i det nuvarande ADB-systemet som medger en successiv övergång till ett PC-baserat datorsystem. Målsättningen är att inom en treårsperiod ersätta det nu centraliserade minidator- och terminalbaserade ADB-stödet inom riks dagen med ett system där datorkraften flyttas ut till användarna, dvs. terminalerna ersätts med persondatorer. De nya investeringarna i ADB-systemet skapar förutsättningar för en fortsatt rationalisering av riksdagens verksamhet. Dessutom läggs grunden till en kostnadsbespa rande omläggning av dokumenthantering och tryckeriprocess under o efterföljande budgetår.
I budgetförslaget ingår även medel för förbättringar av riksdagens Prop. 1992/93:100 datasäkerhet, bl.a. byggande av en alternativ datahall samt medel för Bilaga 16 fortsatt utveckling av voteringsanläggningen i kammaren. Dessutom planeras länköverföring av ljud och bild till Kaknästornet från kammarens debatter.
Den tidigare beslutade reinvesteringen i säkerhetssystemet kommer att slutföras under budgetåret.
Efterfrågan på information har ökat kraftigt. I budgetförslaget finns därför medel för aktiviteter som syftar till en förbättrad information om riksdagen.
För riksdagsbiblioteket och utredningstjänsten har beräknats medel för en i stort sett oförändrad omfattning. Verksamheten kommer dock inom denna ram att fa en ökad internationell inriktning.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisas ett ramanslag på 230 888 000 kronor.
B. Riksdagens myndigheter
B 1. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen
1991/92 Utgift 26 983 605
1992/93 Anslag 27 595 000
1993/94 Förslag 30 008 000
Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps.
Anslag Förslag ________________________ 1992/93________ 1993/94
Lönekostnader 20 868 000 20 808 000
Övriga förvaltningskostnader 3 460 000 4 300 000
Lokalkostnader 3 267 000 4 900 000
Summa 27 595 000 30 008 000
Ämbetet har i anslagsframställningen redovisat ett ettårigt budgetförslag för 1993/94 och planering för åren 1994/95 och 1995/96 men framfört starka skäl för att inte det med 3 % minskade budgetförslaget skall tillämpas vid beviljande av anslag för budgetåret 1993/94. Ämbetet har yrkat detta för att fa disponera medel för att ytterligare intensifiera verksamheten i olika hänseenden. Detta gäller för att JO-ämbetet lika effektivt som tidigare skall kunna handlägga inkommande klagomål från enskilda trots att antalet klagomål för tredje året i följd ökat markant och under innevarande och närmast kommande verksamhetsår beräknas överstiga 4 200. Det är även av synnerlig vikt att JO;s inspektionsverksamhet, som har en klar rättssäkerhetsbefräm-jande effekt, Sr fortgå kontinuerligt. Vidare framhålls att JO måste ha
tillräckliga resurser för att kunna ta de initiativ som föranleds av Prop. 1992/93:100 sådana särskilda händelser i samhället som naturligen bör bli föremål Bilaga 16 för JO:s uppmärksamhet. För att ytterligare effektivisera JO:s ärendehandläggning har JO i samarbete med riksdagens förvaltningskontors ADB-enhet beslutat att successivt byta ut ordbehandlare mot persondatorer fr.o.m. 1993/94. JO räknar med att — som en effekt på grund av datoriseringen — fr.o.m. budgetåret 1993/94 ha minskat personalstyrkan på ärendekanslierna med 2 personer.
Riksdagens förvaltningskontor
Riksdagens förvaltningskontor har inte något att erinra mot Justitieombudsmännens medelsberäkning och föreslår
att till Riksdagens ombudsmän. Justitieombudsmännen, för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 30 008 000 kronor.
B 2. Riksdagens revisorer och deras kansli
1991/92 Utgift 10 965 754
1992/93 Anslag 11413 000
1993/94 Förslag II 651 000
Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska den statliga verksamheten. Dessutom granskar Revisorerna som externrevisorer Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen. Riksdagens ombudsmän och Nordiska rådets svenska delegation samt Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.
Ramanslag Förslag ________________________ 1992/93 1993/94
Förvaltningskostnader 11 413 000 11 651 000
(därav lönekostnader) (7512 000)
Summa 11413 000 II 651 000
Riksdagens revisorer anser att en betydande förstärkning bör genomföras av revisionens resurser under de närmaste åren. Med hänvisning till den pågående Riksdagsutredningen vill emellertid Revisorerna i anslagsframställningen för 1993/94 inte lämna något preciserat förslag till en sådan förstärkning. I framställningen begärs endast kompensation för prisomräkning och vissa andra automatiska kostnadsökningar med ett totalt belopp på 238 000 kronor. Revisorerna är beredda att komplettera den ingivna anslagsframställningen med ett förslag om resursförstärkning, när Riksdagsutredningen redovisat sitt principiella ställningstagande till Riksdagens revisorers verksamhet.
Riksdagens förvaltningskontor
Riksdagens förvaltningskontor har inte något att erinra mot Riksdagens revisorers medelsberäkning och föreslår
att till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1993/94 anvisas ett ramanslag på 11 651 00 kronor. m
B 3. Nordiska rådets svenska delegation och dess Prop. 1992/93:100
kansli Bilaga 16
1991/92 Utgift 6 777 000
1992/93 Anslag 8 759 000
1993/94 Förslag 9 330 000
Nordiska rådet, vars verksamhet regleras i samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet) 1962 med ändringar 1971, 1974, 1983, 1985 och 1991 är eU samarbetsorgan för de nordiska ländernas parlament och regeringar. Rådet tar initiativ i nordiska samarbetsfrågor och är ett rådgivande och kontrollerande organ i frågor som rör samverkan mellan några eller alla de fem nordiska länderna inkl. de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Rådet avger rekommendationer och yttranden till Nordiska ministerrådet och till de nordiska ländernas regeringar.
Anslag 1992/93
Förslag 1993/94
(Förslagsanslag)
Löner
Övriga förvaltningskostnader
Lokalkostnader
3 998 000 3 439 000 1 322 000
4 099 000 3 369 000 I 362 000
Summa
(Engångsanslag)
8 759 000
8 830 000 500 000
Summa
8 759 000
9 330 000
Nordiska rådets medelsbehov har, med hänsyn till pågående utredning om Nordiska rådets framtida verksamhet, beräknats efter ett ettårigt förslag som innebär att medelstilldelningen under 1993/94 minskats med 2,4 %. Engångsanslaget far endast användas för att täcka kostnaderna för Nordiska rådets 44:e session.
Riksdagens förvaltningskontor
Som framgår i Nordiska rådets anslagsframställning pågår diskussioner beträffande Nordiska rådets framtida organisation. Styrelsen förutsätter att de organisatoriska förändringar som dessa överväganden kan resultera i kan innebära administrativa besparingar i riksdagens samlade internationella verksamhet.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 9 330 000 kronor.
11 B 4. Nordiska rådets svenska delegation och dess Prop. 1992/93:100
kansli: Bilaga 16
Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet
1990/91 Utgift 12 882 000
1991/92 Anslag 13 610 000
1992/93 Förslag 14 175 000
Nordiska rådets presidium har för 1992 antagit en preliminär budget om 37 500 000 kronor. Sveriges andel av rådets budget är 37,8 % från den 1 januari 1993.
Riksdagens förvaltningskontor
Riksdagens förvaltningsstyrelse är medveten om de diskussioner som pågår beträffande Nordiska rådets framtida verksamhet. Styrelsen förutsätter att de förändringar som genomförs inte föranleder ökade kostnader för verksamheten.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Nordiska rådets sveriska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 14 175 000 kronor.
gotab 42652, Stockholm 1992 12
Bilaga 17 till budgetpropositionen 1993
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 17
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser Räntor på statsskulden, m.m.
Utgifterna för räntoma på statsskulden, m.m. under det kommande budgetåret och det anslag som förs upp i statsbudgeten för att täcka underskottet i den inkomst- och utgiftsstat rörande statsskuldräntoma som riksdagen godkänner, är av naturliga skäl svåra att beräkna. Utvecklingen av bl.a. ränteläge och valutakurser påverkar beräkningama och det återstår ett halvt år irman utbetalningen börjar.
Jag vill erinra om att under senare år har förslagen i budgetpropositionerna reviderats i kompletteringspropositionema. Jag förordar att även i år endast ett preliminärt belopp förs upp i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Regeringen bör i stället, på grandval av fömyade beräkningar från riksgäldskontoret, återkormna till riksdagen i kompletteringspropositionen med förslag till beräkning av anslag för räntor på statsskulden. I avvaktan härpå föreslår jag, mot bakgrand av sfatsbudget-förslaget i övrigt, att anslaget Räntor på statsskulden, m.m. preliminärt förs upp med 95 miljarder kronor i det nu aktuella statsbudgetförslaget.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att i avvaktan på slutligt förslag i ämnet, till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 95 000 000 000 kr.
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr IOO. Bilaga 17
gotab
■2655, Stockholin 1992
Bilaga 18 till budgetpropositionen 1993
Oförutsedda utgifter l?R- ..
/ • .f JU j.v 1 1992/93:100
(sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 18
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser Oförutsedda utgifter
För täckande av oföratsedda utgifter fitms i statsbudgeten, vid sidan av de utgiftsanslag som finns uppförda under de olika huvudtitlarna, ett särskilt förslagsanslag uppfört. Anslaget är i statsbudgeten för iimevarande budgetår uppfört med 1 miljon kronor. Det tas i anspråk efter beslut av regeringen för varje särskilt fall.
Ianspråktaganden av anslaget under år 1992
Jag vill först redovisa de utgifter som under år 1992 har täckts genom medel som enligt regeringsbeslut har anvisats från detta anslag. Redovisningen är uppställd departementsvis efter de departement i vilka ärendena har beretts:
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr IOO. Bilaga 18
Utrikesdepartementet Prop. 1992/93:100
Utbetalning av medel enligt dom av den europeiska Bilaga 18
domstolen för de mänskliga rättighetema,
regeringsbeslut 1992-03-05.......................... 100 000
Utbetalning av medel efter förlikning enligt den europeiska konventionen) angående skydd för de mänskliga rättighetema m.m.,
regeringsbeslut 1992-04-15 ......................... 10 000
Utbetalning av medel på grand av resolution antagen av Europarådets ministerkommitté,
regeringsbeslut 1992-04-15 ......................... 10 000
Utbetalning av medel på grand av resolution antagen av Europarådets ministerkommitté,
regeringsbeslut 1992-06-04.......................... ....... 10 000
Ersättningar för förlust av egendom,
regeringsbeslut 1992-06-11 ......................... ....... 15 000
regeringsbeslut 1992-06-11.......................... ....... 10 600
regeringsbeslut 1992-06-11 ......................... ....... 56 235
Utbetalning av medel på grand av skadegörelse vid utländska ambassader,
regeringsbeslut 1992-06-25 ......................... ..... 966 318
Utbetalning av medel efter förlikning enligt den europeiska konventionen angående skydd för de raänskliga rättigheteraa m.m.,
regeringsbeslut 1992-08-20.......................... ....... 70 000
Gåva till Stiftelsen Finlands Hus i Stockholm,
regeringsbeslut 1992-12-03 ......................... 3 000 000
Socialdepartementet
Ersättning för inkomstförlust på grund av skada som uppkom
i samband med operation vid Karolinska sjukhuset,
regeringsbeslut 1992-03-19.......................... ....... 34 973
Kommunikationsdepartementet
Täckande av kostnader för förlikningsavtal vad avser
gnmdstötning av det finska lärtyget Karelia,
regeringsbeslut 1992-06-11 ........................ 8 000 000
Jordbruksdepartementet Ersättning till Lars Lorenius,
regeringsbeslut 1992-07-08.......................... ...... 900 000
Ersättning för förlust på grund av skada på grönsaksodling, regeringsbeslut 1992-11-05.......................... 500 000
Civildepartementet
Utbetalning av medel efter bombexplosion,
regeringsbeslut 1992-01-16 ......................... 500 000
Ersättning för täckande av kostnader på grand av datorstöld,
regeringsbeslut 1992-01-16........ ,................ 280 000
Utbetalning av medel till Länsstyrelsen i Västmanland län,
regeringsbeslut 1992-09-17.......................... 1 805 978
Summa kr 16 269 104
Föredragandens överväganden
Regeringen bör även i fortsättningen kunna disponera medel för tackande av utgiftsbehov som inte kan överblickas vid statsbudgetens fastställande. Jag förordar därför att det i förslaget till statsbudget för nästa budgetår förs upp ett anslag för ändamålet. Anslaget bör i princip få disponeras endast för utgifter som är av så brådskande art att respektive ärende inte hinner underställas riksdagen och att utgiftema inte lämpligen kan täckas av andra medel som står till regeringens förfogande. Härmed avses även att anslaget inte får tillgodose behov som omtalas i 9 kap. 3 § tredje stycket regeringsformen, dvs. behov av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Vissa speciella ändamål bör vidare få tillgodoses med medel från anslaget till oföratsedda utgifter.
Under en lång följd av år har riksdagen bemyndigat regeringen att, under föratsättning att andra medel inte står till förfogande för ändamålet, från detta anslag utbetala belopp, som staten genom lagakraftvurmen dom har ålagts att betala. Detta bemyndigande har med verkan fr.o.m. budgetåret 1961/62 utvidgats till att omfatta också belopp som staten till följd av skada i samband med statlig verksamhet efter uppgörelse har åtagit sig att ersätta. Motsvarande bemyndigande, som irmefattar bl.a. ersättningar på grand av dom meddelad av den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i mål som handläggs enligt den europeiska konventionen angående mänskliga rättigheter m.m., liksom förlikningsersättningar i sådana mål, bör inhämtas för nästa budgetår.
Med anledning av prop. 1948:282 medgav riksdagen (bet. 1948:SU207, rskr 1948:406) att från anslaget till oföratsedda utgifter skulle tills vidare under budgetåret 1948/49 få utgå ersättning för förlust av eller skada på egendom utom riket till personer, som uppehöll sig utomlands och som var i rikets tjänst, liksom till deras familjemedJemmar och personliga tjänare. Ersättning skulle utgå efter samma grander som under budgetåren 1943/44-1946/47 hade tillämpats i fråga om motsvarande ersättningar för föriuster som hade uppkommit på grand av krigsförhåJlandena (prop. 1944:183, bet. 1944:SU147, rskn 1944:329). För budgetåren 1949/50-
Prop. 1992/93:100 Bilaga 18
(prop. 1944:183, bet. 1944:SU147, rskr. 1944:329). För budgetåren Prop. 1992/93:100 1949/50-1992/93 har riksdagen lämnat motsvarande bemyndiganden. Be- Bilaga 18 myndigande att på samma villkor betala ut ersättning för skador av ifrågavarande natur bör inhämtas för nästa budgetår.
Med anledning av prop. 1951:38 medgav riksdagen (bet. 1951:SU42, rskr. 1951:63) att från anslaget till oföratsedda utgifter skulle tills vidare under budgetåren 1950/51 och 1951/52 utgå ersättning för skador på egendom inom landet, vilka hade uppkommit genom de tidigare krigsförhållandena. För budgetåren 1952/53-1992/93 har riksdagen lämnat motsvarande bemyndiganden. Med hänsyn till att krigsskador, exempelvis genom minsprängning, fortferande kan tänkas förekomma, bör riksdagens bemyndigande inhämtas till att även under nästa budgetår på oförändrade villkor betala ut krigsskadeersättningar.
Jag anser att anslaget till oföratsedda utgifter, i likhet med innevarande budgetår, bör tas upp med 1 miljon kronor.
Det bör ankomma på regeringen att i efterhand anmäla till riksdagen vilka utgifter som täckts genom att medel anvisats från anslaget.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor jag har förordat i det föregående.
gotab 42660, Stockholm 1992
Bilaga 19 till budgetpropositionen 1993
BU. 19
Försvarsdepartementet 1992/93:100
(Q ärde huvudtiteln)
Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Björck
Anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 såvitt avser beredskapsbudget för totalförsvarets civila del.
Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgebvglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, for annan budgetp>eriod. Vid denna budgetteglering skall riksdagen beakta behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för rikets försvar.
Utgifter för förstärkning av försvarsberedskapen kan täckas på principiellt fyra olika sätt.
Utgiftema kan täckas genom att förslagsanslag på statsbudgeten överskrids. E)etta gäller dock inte utgifter för åtgärder som skall belasta sådana anslagsposter som riksdagen har maximerat. Vad gäller totalfor-svarets civila resp. militära del fordras vidare att regeringen fär riksdagens bemyndigande att av beredskapsskäl överskrida de utgifts- och bemyndiganderamar som riksdagen har fastställt.
Regeringen kan vidare i proposition hemställa att riksdagen beviljar särskilda medel på tilläggsbudget. Detta fömtsätter att riksmöte pågår och att regeringen bedömer art det fiims tid för en normal budgetbehandling.
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 19
Regeringen kan också ta i anspråk medel som har anvisats på beredskaps- Frop. 1992/93:100 budgeten, om fömtsätmingama härför - krig, krigsfara eller andra Bil. 19 utomordentliga förhållanden - föreligger. Regeringen beslutar om detta.
Slutligen kan utgifter för beredskapsforstärkningar täckas pä annat sätt än från anslag pä beredskapsbudgeten eller förslagsanslag pä statsbudgeten. Regeringen har sålunda bemyndigats att vid krig, krigsfara eller aiman omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap disponera rörliga krediter i Riksgäldskontoret om högst 60 miljoner kronor för Jordbmksdepartementets och högst 1 200 miljoner kronor för dåvarande Handelsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1970:1, bil. 11, JoU3, rskr. 125, prop. 1970:1 bU. 12, SUIO, rskr. 10, prop. 1973:1 bU. 12, FöU 9, rskr. 63, prop. 1974:8, FöU8, rskr. 34, prop. 1987/88:100 bil. 20, FöU6, rskr. 128 och prop. 1991/92:100 bil. 19, FöUS rskr. 126).
Det åligger regeringen att anvisa hur utgifter för höjningar av forsvarsberedskapen skall täckas. Avgörande för vilka medel som skall tas i anspråk är omfatmingen och arten av de åtgärder som man avser att vidta och hur snabbt åtgärdema måste genomföras.
Beredskapsbudgeten skall säkerställa att nödvändiga beredskapshöjningar inte förhindras eller fördröjs därför att regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel.
Den beredskapsbudget för totalförsvarets civila del som gäller for innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bil. 19, bet. 1991/92 FöU8, rskr. 1991/92:126) tar upp anslag om sammanlagt 28 020 miljoner kronor.
Anslagen på beredskapsbudgeten är beräknade för de utgifter for civila ändamål som omedelbart föranleds av beslut om förstärkningar av försvarsberedskapen med undantag for sådana utgifter som inte skall belasta av riksdagen maximerad anslagspost. Anslagen är beräknade för en tid av ttettio dagar av högsta försvarsberedskap.
För budgetåret 1993/94 bör på beredskapsbudgeten föras upp anslag om sammanlagt 27 600 miljoner kronor. Anslagen bör fördelas på huvudtitlar enligt bilaga 19.1.
Jag anser att den rörliga krediten i riksgäldskontoret bör föras upp med oförändrat belopp, dvs. 1 260 miljoner kronor. Krediten bör disponeras av regeringen, varvid högst 500 miljoner kronor bör få disponeras inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, högst 60 miljoner kronor for Jordbmksdepartementets och högst 700 miljoner kronor for Näringsdepartementets verksamhetsområde.
Alla anslag på beredskapsbudgeten bör vara förslagsanslag.
Prop. 1992/93:100 BU. 19 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del for budgetåret 1993/94 (bilaga 19.1).
Förslag till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för Prop. 1992/93:100
budgetåret 1993/94. Bil. 19.1
n. Justitiedepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 460 000 000
IV. Försvarsdepartementet
Utgifter for totalförsvarets civila del, förslagsvis 12 420 000 000
V. Socialdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 8 620 000 000
VI. Kommunikationsdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 2 330 000 000
Vn. Finansdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 1 890 000 000
IX. Jordbruksdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 380 000 000
X. Arbetsmarknadsdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 590 000 000
Xn. Näringsdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 840 000 000
XTV. Miyö- och naturresursdepartementet
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis 70 000 000
Summa 27 600 000 000
gotab 42643, Stockholm 1992