med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Regeringens proposition 1992/93:100
med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Regeringen förelägger riksdagen vad som har togits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar Carl Bildt
Anne Wibble
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det i 1993 års budgetproposition framlagcfe förslaget till stetsbudget för budgetåret 1993/94 visar en omslutning av 520 698 iniljoner kronor. Dette innebär en minskning i förhåUande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 58 818 miljoner kronor. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 162 346 miljoner kronor. Budgetsaldot i stotsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 100 177 miljoner kronor. Dette beräknas nu komma att uppgå till 198 288 nuljoner kronor. Lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 205 346 miljoner kronor. Den störste skillnaden mellan budgetsaido och lånebehovet utgörs av underskott i arbetsmarknads- och lönegaranti-fonden.
1 bilagoma till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till inkomster och utgifter i stotsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgmnd av den samhällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100.
Statsbudget för budgetåret 1993/94
Inkomster: Skatter
Inkomster av stetens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetelning av lån Kalkylmässiga inkomster
Prop. 1992/93: ICX)
322 596 615 000
27 992 967 000
1 000 000
6 160 896 000
1 600 034 000
Summa kr. 358 351 512 000
Underskott
162 346 763 000 Summa kr. 520 698 275 000
Utgiftsanslag:
Kungliga hov- och slottsstetema
Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet
Försvarsdepartementet
Socialdepartementet
Kommunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Utbildningsdepartementet
Jordbmksdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Kulturdepartementet
Näringsdepartementet
Civildepartementet
Miljö- och naturresursdepartementet
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
Räntor på stetsskulden, m.m.
Ofömtsedda utgifter
65 226 000 19 030 169 000
16 103 498 000 38 902 745 000
117 721 443 000
17 387 231 000 96 871 154 000 29 656 648 000
6 966 627 000
47 232 449 000
15 898 349 000
4 250 937 000
2 179 650 000
2 064 371 000
866 778 000
95 000 000 000
1 000 000
510 198 275 000
Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
4 500 000 000
6 000 000 000
4 500 000 000 6 000 000 000
Summa kr. 520 698 275 000
Specifikation av statsbudgetens inkomster 1993/94
1993/94
Tusental kronor
1000 Skatter: •
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Beskattning av tjänstcgruppliv
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomslskalter
1140 Övriga inkomslskalter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 LolteriskaU
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Ulbildningsavgift 1251 Övriga socialavgiflcr.netto 1261 Allmiin sjukförsiikringsavgift 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbcUirskyddsvcrkels och arbets-miljöinsitutcts verksamhet 1291 Surskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighetsskatt
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 133 1 Arvsskatt 1332 Gåvoskau
1340 Övrig skatt på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skatt pä värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna JÖrsäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt
1422 Särskilda varuskatter
1423 Försäljningsskatt pä motorfordon
1424 Tobaksskatt
1425 Skatt på spritdrycker
1426 Skau på vin
12 442 000 12 442 000
17 148 000 4 143 000 1 150 000
22 441 000
2 270 000
2 270 000
360 000
3 043 000
3 408 000
40 561 000
39 212 000
11 209 000
1 496 000
152 000
1 509 000
4 721 000
276 000 5 234 000
63 809 000
63 809 000
107 000 16 160 000
16 267 000
2 170 000 65 000
2 235 000
1 100 000 275 000
1 375 000
5 500 000 0
5 500 000
25 377 000
116 500 000
116 500 000
23 600 000 150 000 1 580 000 8 265 000 6000 000 3 220 000
1993/94
Tusental kronor
2 655 000 17 037 000
140 000 933 000 67 000 63 647 500
1427 Skatt på malt- och läskedrycker
1428 EnergiskaU
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skatt mot försurning
Överskon vid försäljning av varor med statsmonopol:
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
200 000
200 000
Skan på tjänster: 1451 ReseskaU
310 000
1452 Skatt på annonser och reklam
1453 Totalisator skatt
1 012 000 0
1454 Skatt på spel
120 000
; 442 000
Skan på vägtrafik: 1461 Fordonssicalt
4 120 000
1462 Kilometerskatt
1 335 000
S 455 000
Skatt på import: 1471 Tullmedel
5 185 115
5 185 115
Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster
420 000
420 000 192 849 615
2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
2111 Postverkets inlevererade överskott
2112 Televerkets inlevererade överskott
2113 Statens järnvägars inlevererade överskott
2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott
2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts inlevererade utdelning
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott
2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:
2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet
2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott
Summa skatter: 322 596 615
49 388 1 000 000
O
185 000
193 000
50 425
71 181
; 548 994
179 000 179 000
7900000 7900000
2150 Överskott Jrån spelverksamhet:
2151 Tipsmedel
2152 Lotterimedel
1 198 700 768 705 1967 405 11595 399
1993/94
Tusental kronor
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:
2270 Överskott av fastighetsjorvalting:
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
500 000
500 000
500 000
2300 Ränteinkomster:
2310,
2320 Räntor på näringslån:
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-
näringen
11 455
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån
2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
2322 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet
87 345
2323 Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk
1 500
2325 Räntor på Postverkets statslån
49 073
2327 Räntor på Statens vattenfallsverks
statslån
150 295
Räntor på bostadslån:
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
4 029 000
2333 Ränteinkomster på lån för bostads-
försörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket
1 800
4 030 890
Ränlor på studielån:
2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för
studerande
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
18 200
18 340
Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån
166 000
166 000
Räntor på medel avsatta till pensioner:
2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering
2370 Räntor på beredskapslagring:
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar
2380, 23P0 Övriga ränteinkomster:
2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslån 2385 Ränteinkomster på lån för kommunmarkförvärv
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering
2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster
647 523
12 000
4 283
249 681
647 523
1993/94
Tusental kronor
2395 Räntor på särskilda räkningar
i Riksbanken
177 000 443 774 5 463 822
2400 Aktieutdelning:
2410 Inkomster av statens aktier:
2411 Inkomster av statens aktier
2 328 000 2 328 000 2 328 000
2500 Offentligrättsliga avgifter:
2511 Expeditionsavgifter
1 182 538
2522 Avgifter för granskning av filmer
och videogram
7 500
2523 Avgifter för särskild prövning och
fyllnadsprövning inom skolan
2527 Avgifter för statskontroll av krigs-
materieltillverkningen
2528 Avgifter vid bergsstaten
6 205
2529 Avgifter vid patent- och
registreringsväsendet
2531 Avgifter för registrering i förenings -
m.fl. register
19 050
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
905 000
2534 Vissa avgifter för registrering
av körkort och motorfordon
196 029
2535 Avgifter för statliga garantier
182 909
2536 Lotteriavgifter
1 605
2537 Miljöskyddsavgift
89 060
2538 Miljöavgift pä bekämpningsmedel
och handelsgödsel
151 091
2539 Täktavgift
40 767
2541 Avgifter vid Tullverket
75 500
2542 Patientavgifter vid tandläkar-
utbildningen
2543 Skatteutjämningsavgift
1 396 000
2545 Närradioavgifter
4 608
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet
3 485
2548 Avgifter för Finansinspektionens
verksamhet
107 000
2549 Avgifter för provning vid
rilprovplats
3 727
2551 Avgifter från kränkraftverk
159 895
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter
572 365 5 119 235 5 119 235
2600 Försäljningsinkomster:
210 000
2611 Inkomster vid kriminlavården
84 615 150 000 767 000
7 211 615
1 211 615
730 327
364 393
1 094 896
1 094 896
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter
2625 Utförsäljning av beredskapslager
2626 Inkomster vid Banverket
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter
2712 Bötesmedel
2713 Vattenföroreningsavgift
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:
680 000
680 000
680 000
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
Summa inkomster av statens verksamhet; 27 992 967
1993/94 Tusental kronor
3000 Inkomster av försåld egendom:
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:
3110 Affärsverkens inkomster avjorsålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner O O
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m. O O O
3200 Övriga inkomster av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000 1 000 1 000
3300 Övriga inkomster av försåld egendom:
3311 Inkomster av statens gruvegendom O
3312 Övriga inkomster av försåld egendom O O O
Summa inkomster av försåld egendom: 1 000
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till
fiskerinäringen 30 853 30 853
4130 Återbetalning av övriga näringslån:
4131 Återbetalning av vattenkraftslån 268
4133 Återbetalning av statens lån till
den mindre skeppsfarten 2 600
4135 Återbetalning av skogsväglån 37
4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet 88 083
4137 Återbetalning av övriga näringslän,
Statens jordbruksverk 1 800
4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier 1 720___ 94 508 125 361
3 000 000
360 1 700
3 002 060
3 002 060
2 606 000
2 610 110
2 610 110
300 000
300 000
300 000
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4212 Återbetalning av lån för bostads-
byggande
4213 Återbetalning av län för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer
4214 Återbetalning av övriga bostadslån. Boverket
4300 Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier
4312 Återbetalning av allmänna studielån
4313 Återbetalning av studiemedel
4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån
1993/94
Tusental kronor
4500 Återbetalning av övriga lån:
4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler
4515 Återbetalning av län för allmänna samlingslokaler
4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag
4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens
bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder
4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor
4526 Återbetalning av övriga lån
6 500
5 000 5 500
O
45 000 61 105
123 365
123 365
Summa återbetalning av lån: 6 160 896
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:
5113 Statens järnvägars avskrivningar 5116 Statens vattenfallsverks amorteringar
5120 Avskrivningar på fastigheter:
5121 Avskrivningar på fastigheter
5130 Uppdragsmyndigheters komplement-kostnader:
167 760
167 760
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader
2 349 374 12 900
5140 Övriga avskrivningar:
530 034 -930 000
2 362 274
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto
-930 000
-930 000
Summa kalkylmässiga inkomster: 1 600 034 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER : 358 351 512
I. Kungliga hov- och slottsstaterna
A Kungliga hovstaten
1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning,
förslagsanslag 24 677 000
24 677 000 B Kungliga slottsstaten
1 De kungliga slotten: Driftskostnader, förslagsanslag 29 422 000
2 YMngMga husgerkdskammaren, förslagsanslag 11 127 000
40 549 000
Summa kr. 65 226 000
1 000 11 410 000
II. Justitiedepartementet
A Justitiedepartementet m.m.
1 Stetsrådsberedningen, förslagsanslag
2 Justitiedepartementet, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., reservationsanslag
4 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag
B Polisväsendet
1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag
2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag
3 Polishögskolan
4 Stetens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag
5 Lokala polisorganisationen, ramanslag
C Åklagarväsendet
1 Riksåklagaren, ramanslag
2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag
D Domstolsväsendet m.m.
1 Domstolsverket, ramanslag
2 Domstolama m.m., ramanslag
£ Kriminalvården
1 Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag
2 Kriminalvården, ramanslag
3 Utlandstransporter, förslagsanslag
F Rättshjälp m.m.
1 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag
2 Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allmänna advokatbyråer:
3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
4 T)nf\.bidt:ag, förslagsanslag
5 Vissa domstolskostnader ra.m., förslagsanslag
6 Diverse kostnader för räiXsväsenåei, förslagsanslag
49 224 000
63 229 000
30 200 000
* 12 432 000
155 085 000
475 000 000
470 643 000
1 000
46 710 000
9 891 189 000
10 883 543 000
23 812 000 535 366 000
559 178 000
63 910 000 2 445 640 000
2 509 550 000
106 609 000
3 298 089 000
125 000 000
3 529 698 000
815 100 000 11 684 000
11 411 000
256 200 000
24 694 000
1 119 089 000
* Beräknat belopp
11 G Övriga myndigheter Prop. 1992/93:100
1 Justitiekanslem, ramanslag 1 387 000
2 Datainspektionen, ramanslag 21 254 000 Brottsskadenämnden:
3 Förvaltningskostnader, ramanslag 1 103 000
4 Ersättning för skador på gmnd av brott,
förslagsanslag ______ 35 000 000 42 103 000
Brottsförebyggande rådet:
5 V(5rva\Xningskosinaået, förslagsanslag * 14 361 000
6 Utvecklingskostnader, reservationsanslag * 4 823 000____ 19 184 000
89 928 000
H Diverse
1 Svensk föriättningssamling,/ör.y/fl.yfl/zj-/fl 10 112 000
2 Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m.,
förslagsanslag 2 586 000
3 SM iiW Y>o\i\.isksi aviier, förslagsanslag 141200 000
4 kWmänna val, förslagsanslag 29 600 000
5 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed, förslagsanslag 600 000
___________ 184 098 000
Summa kr. 19 030 169 000
12 * Beräknat belopp
111. utrikesdepartementet Prop- 1992/93:100 A Utrikesdepartementet m.m.
1 Utrikesförvaltningen, ramanslag 1 495 441 000
2 KuTsdifkrenser, fots lagsanslag 1 000
3 Honorärkonsuler,/o/-j/fl.yrt/w/rt 15 500 000
4 Särskilda förhandlingar med annan stat eller
inom intemationell otganisaiion, förslagsanslag 60 000 000
5 Nordiskt samarbete,/ö/-i-/rt.ya/w/rt§ 1610 000
6 VtredningaT m.m., reservationsanslag 10 552 000
7 Officiella besök m.m.,/ö;-i-/fl5-fl/).j/(7 10 180 000
8 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag 4 500 000
1 597 784 000
B Bidrag till vissa internationella organisationer
1 Förenta nationema,/ör.y/flg5a«j/ng 191890 000
2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 250 000 000
3 Europarådet, förslagsanslag 29 780 000
4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag 21 500 000
5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 110 000 000
6 Organisationer för intemationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 8 713 000
7 Intemationell råvamlagring, förslagsanslag 2 000 000
8 Övriga intemationella organisationer m.m., förslagsanslag 2 864 000
9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 407 000 000 10 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag 23 328 000
1 047 075 000 C Internationellt utvecklingssamarbete
1 Bidrag till intemationella biståndsprogram,
reservationsanslag 3 148 404 000
2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag 6 702 000 000
3 Andra biståndsprogram, reservationsanslag 1 804 500 000
4 Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA), ramanslag 303 219 000
5 Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centmm), ramanslag 24 963 000
6 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag 26 936 000
7 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 5 470 000
13 Prop. 1992/93:100
8 Beredningen för intemationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag 20 991 000
9 Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centnim), förslagsanslag 7 076 000
10 Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP), förslagsanslag 36 441 000
D Information om Sverige i utlandet, m.m.
12 080 000 000
1 Svenska institutet, reservationsanslag 63 083 000
2 Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag 51 363 000
3 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 14 254 000
128 700 000 E Utrikeshandel och exportfrämjande
1 Kommerskollegium, ramanslag 48 471 000
2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 187 563 000
3 Exportkreditnänmden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag 1 000
4 Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag 4 465 000
5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet * 2 250 000
6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag 16 500 000
7 Medel för informationsinsatser om europeisk
integration, reservationsanslag 50 000 000
309 250 000 F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området, reservationsanslag 2 511 000
2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 20 000 000
3 Bidrag till Stockholms intemationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag * 21 310 000
4 Forskningyverksamhet för rustningsbegränsning och
nedmsming, förslagsanslag * 15 840 000
5 Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag * 10 028 000
69 689 000
* Beräknat belopp
14 Prop. 1992/93:100
G Samarbete med Central- och Östeuropa
Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag 640 999 000
Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Ösienropa, förslagsanslag 1 000 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt Stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 230 000 000
871 000 000
Summa kr. 16 103 498 000
\5
IV. Försvarsdepartementet Prop. 1992/93:100
A Försvarsdepartementet m.m.
1 Försvarsdepartementet, ramanslag 57 152 000
2 Utredningar m.m., ramanslag _____ 12 900 000
B Arméförband
70 052 000
Armé förband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 8 638 903 000
2 Anskaffning av materiel, ramanslag 3 777 295 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 603 200 000
13 019 398 000 C Marinförband
Marinförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2 754 180 000
2 Anskaffning av materiel, ramanslag 2 920 355 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 166 000 000
5 840 535 000 D Flygvapenförband
Flygvapenförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 5 364 947 000
2 Anskaffning av materiel, ramanslag 1 547 941 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag ____ 423 600 000
13 336 488 000 E Operativ ledning m.m.
Operativ ledning m.m.:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 1 125 342 000
2 Anskaffning av materiel, ra/nrt«j/flg 117 396 000
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 79 580 000
4 Forskning och utveciding, ramanslag ____ 167 218 000
1 489 536 000 F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1 Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000
2 Fortifikationsförvaltningen 1 000
3 Försvarets materielverk, ramanslag 1 318 841 000
4 Försvarets radioanstalt, ramanslag 389 195 000
5 Vämpliktsverket, ramanslag 213 772 000
6 Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000
7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m. 157 710 000
16 Prop. 1992/93:100
8 Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, förslagsanslag
9 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag
G Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap:
1 Civil ledning och samordning, ramanslag
2 Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag
3 CivUbefälhavama, ramanslag
H Befolkningsskydd och räddningstjänst
1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
2 Skyddsrum m.m.,förslagsanslag
3 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag
5 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.
6 Vapenfristyrelsen, ramanslag
1 Vapenfristyrelsen: Vapenfria ifåasieMkXiga, förslagsanslag
I ftykologiskt försvar
1 Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag
J Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredskap:
1 Försörjning med industrivaror, ratnanslag
2 Industriella åtgärder, reservationsanslag
3 Y,2cpiia\\iosXnader, förslagsanslag
4 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag
K Övrig verksamhet
1 Försvarets civilförvaltning
2 Gemensam försvarsforskning, ramanslag
3 Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet
4 Kustbevakningen, ramanslag
1 000 70 463 000
2 300 884 000
63 648 000 87 692 000 35 246 000
186 586 000
684 857 000
495 613 000
25 000 000
1 000
77 790 000
13 827 000
119 499 000
1 416 587 000
10 547 000 10 547 000
82 371 000
9 246 000
167 950 000
1 000
259 568 000
1 000
485 713 000
1 000
309 481 000
2 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100.
17 Prop. 1992/93:100
ationsanslag
54 000 000
20 993 000
1 000
1 000
17 827 000
8 786 000
15 710 000
40 604 000
18 575 000
870 000
1 000
972 564 000
Summa kr.
38 902 745 000
5 Anskaffning av materiel för Kustbevakningen, reservationsanslag
6 Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag
7 Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet Försvarets mediecenter Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag Försvarshögskolan, ramanslag Krigsarkivet, ramanslag Statens försvarshistoriska museer, ramanslag Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, förslagsanslag
Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag Försvarsmaktens utlandsstyrka
v. Socialdepartementet Prop. 1992/93:100
A Socialdepartementet m.m.
1 Socialdepartementet, ramanslag 52 839 000
2 Utredningar, utveckling, samverkan m.m., ramanslag 77 933 000
B Familjer och barn
130 772 000
1 Allmänna bambidrag, förslagsanslag 17 000 000 000
2 Bostadsbidrag, förslagsanslag * 2 300 000 000
3 Bidrag till föräldraförsäkringen,/öra/flgi-a/ji/ag 2 750 000 000
4 Bidragsförskott, förslagsanslag 3 110 000 000
5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbam,/öra/rtgifl/;.y/flg 8 530 000
6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
förslagsanslag 28 800 000
7 Bampensioner, förslagsanslag 280 000 000
8 Vårdbidrag för handikappade bam,/ön7rt.sY(/w/rtg 1 285 000 000
26 762 330 000 C Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
1 Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag 4 649 000 000
2 Bidrag till ersättning vid närståendevård, yöra/rtjrt/w/rtg 3 425 000
3 FÖTlidsptnsioner, förslagsanslag 14 315 000 000
4 Ålderspensioner, förslagsanslag 52 185 000 000
5 Efterlevandepensioner till vuxna, fötslagsanslag 1 720 000 000
6 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag 6 700 000 000
7 Handikappersättningar,/Öri7rtg5rt/;i7rtg 933 000 000
8 Särskilt pensionstillägg,/ö/'.y/rt.?rtH.?/rtg 12 000 000
9 Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,/ö/-.y/rtg.9rt/w/rtg 3 900 000 10 Ersättning till postverket m.m., förslagsanslag 231 163 000
80 752 488 000 D Hälso- och sjukvård
1 Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag 1 211 332 000
2 Insatser mot aids, reservationsanslag 185 220 000
3 Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 164 300 000
4 Bidrag till Spri, förslagsanslag 26 300 000
5 Bidrag till WHO, förslagsanslag 29 800 000
6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 2 591 000
I 619 543 000
* Beräknat belopp
19 E Omsorg om äldre och handikappade Prop. 1992/93:100
1 Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag 1 100 000 000
2 Bostadsanpassningsbidrag m.m.,/örj/aa/w/fl 133 700 000
3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.,förslagsanslag 136 580 000
4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder, reservationsanslag 60 023 000
5 Bidrag till handikapporganisationer 129 248 000
6 Bidrag till pensionärsorganisationer 2 446 000
7 Ersättning för texttelefoner,/ör.y/fl5'rt/»j/rt 67 700 000
8 Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser,/ör.y/fl.yfl«i'/fl 49 825 000
9 Bilstöd till handikappade,/ör.y/flgjfl«.y/fl 206 000 000
F Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
1 885 522 000
1 Bidrag till missbmkar- och ungdomsvård, reservationsanslag 480 000 000
2 Bidrag till organisationer, reservationsanslag 31 630 000
3 Bidrag till centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning ______ 7 964 000
G Myndigheter under Socialdepartementet
519 594 000
1 Riksförsäkringsverket, ramanslag 604 806 000
2 Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4 121 817 000
3 Socialstyrelsen, ramanslag 316 395 000
4 Folkhälsoinstitutet, ramanslag 136 555 000
5 Smittskyddsinstitutet, ra/«fl/w/fl +62 117 000
6 Läkemedelsverket 1 000
7 Rättsmedicinalverket, ramanslag 163 136 000
8 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag 14 560 000
9 Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag * 5 741 000
10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,
ramanslag 13 921 000
11 Baramiljörådet, ramanslag * 5 199 000
12 Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor,
ramanslag 5 998 000
13 Näinnden för vårdartjänst, ramfl/w/fl 8 971000
14 Statens handikappråd, ramanslag 6 027 000
15 Statens institutionsstyrelse, ramanslag 470 000 000
16 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag * 79 175 000
17 Avvecklingskostnader,/ör.y/fl.yc[/;j/fl 36 775 000
6 051 194 000
Summa kr. 117 721 443 000
* Beräknat belopp -O
VI. Kommunikationsdepartementet Prop. 1992/93:100
A Kommunikationsdepartementet m.m.
45 726 000
12 490 000
5 151 000
32 000 000
95 367 000
462 000 000
5 633 721 000
* 1 556 500 000
* 925 400 000
648 500 000
* 707 300 000
47 667 000
507 500 000
1 000
10 488 589 000
301 000 000
2 825 656 000
* 1 392 087 000
* 368 000 000
15 689 000
41 123 000
* 1 000
4 943 556 000
60 754 000
160 000 000
1 000
1 000
63 000 000
90 000 000
373 756 000
1 Kommunikationsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
3 Viss intemationell verksamhet, förslagsanslag
4 Kostnader för avveckling av Trafiksärkerhetsverket, förslagsanslag
B Vägväsende m.m.
1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag
3 Byggande av riksvägar, reservationsanslag
4 Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag
5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag
6 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag
7 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
8 Kostnader för registerverksamhet, ramanslag
9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
C Järnväg
1 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och vidmakthållande av statliga jämvägar, reservationsanslag
3 Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag
4 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag
5 Jämvägsinspektionen, ramanslag
6 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
7 Ersättningar till Statens järavägar i samband med utdehiing från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag
D Sjöfartsverket
1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag
2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag
3 Handelsflottans pensionsanstalt
4 Handelsflottans kultur- o fritidsråd
5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag
6 Bidrag till svenska Tederier, förslagsanslag
Beräknat belopp
21 E Luftfart
1 Bered.skap för civil luftfart, reservationsanslag
2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag
F Kollektivtrafik m.m.
1 Riksfärdtjänst, förslagsanslag
2 Köp av interregional persontrafik på jämväg, reservationsanslag
3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag
4 Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag
G Transportforskning
1 Statens väg- och trafikinstitut, Vj/aja/u/ö
2 Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut, reservationsanlag
3 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag
H Övriga ändamål
1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hyrdologiska institut, ramanslag
3 Statens geotekniska institut
4 Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag
5 Statens haverikommission
6 EUMETSAT, reservationsanslag
I Telekommunikation
1 Telestyrelsen,/ör.y/fl.yanj/a
J Postväsende
1 Ersättning till postverket för riksstäckande betalnings-och kassaservice, reservationsanslag
67 352 000 15 200 000
82 552 000
* 113 300 000
511 000 000
191 000 000
4 960 000 820 260 000
1 000
* 61 129 000
* 44 006 000
105 136 000
1 000
121 636 000
1 000
16 376 000
1 000
70 000 000
208 015 000
* 20 000 000
20 000 000
250 000 000 250 000 000
Summa kr. 17 387 231 000
* Beräknat belopp
22
VII. Finansdepartementet
125 914 000
4 302 000
40 000 000
38 000 000
55 000 000
263 216 000
351 000 000
4 237 311000
1 117 367 000
5 705 678 000
60 000 000
95 000 000
1 000
20 000 000
1 000
175 002 000
A Finansdepartementet m.m.
1 Finansdepartementet, ramanslag
2 Ekonoiniska räd, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., ramanslag
4 Utvecklingsarbete, reservationsanslag
5 Uppdrag till Statskontoret, ramanslag
B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
1 Riksskatteverket, ramanslag
2 Skattemyndigheteraa, ramanslag
3 Kronofogdemyndighetema, ramanslag
C Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
1 Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag
2 Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag
3 Statens fastighetsverk
4 Kapitalkostnader, förslagsanslag
5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, yor.y/a.ja«jZa
D Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:
71 655 000
523 180 000
1 000
1 000
594 837 000
1 255 717 000
* 24 733 000
94 510 000
170 590 000
1 000
463 271 000
435 034 000
1 Förvaltningskostnader, ramanslag
2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag
3 Garantiverksamhet, förslagsanslag
4 In- och utlåningsverksamhet
E Vissa centrala myndigheter m.m.
1 Tullverket, ramanslag
2 Konjunkturinstitutet, ramanslag
3 Finansinspektionen, ramanslag
4 Riksrevisionsverket, ramanslag
5 Statskontoret: Uppdragsverksamhet
6 Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag Statistiska centralbyrån:
7 Statistik, register och prognoser, ramanslag * 435 033 000
8 Uppdragsverksamhet * 1 000
Beräknat belopp
23
1 000
6 100 000
2 449 957 000
47 848 000
I 000
1 000
14 501 000
258 600 000
100 000 000
324 438 000
2 444 492 000
3 189 881 000
9 Bankstödsnämnden, förslagsanslag 10 Nämnden för offentlig upphandling, i-amanslag
F Statliga arbetsgivarfrågor
1 Statens arbetsgivarverk, ramanslag
2 Statens löne- och pensionsverk
3 Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader, förslagsanslag
4 Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag
5 Bidrag till StatsKiisan, förslagsanslag
6 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., förslagsanslag
7 Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag
8 Tjänstepensioner för skolledare och lärare
G Bostadsväsendet
Boverket:
1 Förvaltningskostnader, ratnanslag * 144 787 000
2 Uppdragsverksamhet ________ * 1 000 144 788 000
3 Länsbostadsnämndema, ramanslag * 126 066 000
4 Räntebidrag m.m., förslagsanslag 31180 000 000
5 Investeringsbidrag för bostadsbyggande,/öry/flja/ij/fl 3 100 000 000
6 Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostsidsrättsbus, förslagsanslag 175 000 000
7 Vissa lån till bostdidsbyggande, fötslagsanslag 1 000 000 Statens bostadskreditnämnd:
8 Förvaltningskostnader, ramanslag 16 000 000
9 Garantiverksarrihet, förslagsanslag 1 000 16 001000
10 Bonusränta för ungdomsbosparande,/ör.y/agi-a/i.y/a 4 000 000
11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag__ 1 000
34 746 856 000 H Bidrag och ersättningar till kommunerna
1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag 40 200 500 000
2 Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag 7 922 000 000
3 Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m., förslagsanslag 790 000 000
48 912 500 000
* Beräknat belopp
I övriga ändamål
1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag
2 Exportkreditbidrag, förslagsanslag
3 Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag
4 Bokföringsnämnden, förslagsanslag
5 Stöd till idrotten, reservationsanslag
6 Höjning av gnmdkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag
7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning, förslagsanslag
8 Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken, förslagsanslag
9 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag 10 Samarbete avseende informationstjänster inom
ramen för EES-avtalet, förslagsanslag
6 000 000
1 000
* 3 187 000
4 364 000
511 173 000
31 000 000
270 000 000
I 000
1 000
7 500 000
833 227 000
Summa kr. 96 871 154 000
25 * Beräknat belopp
VIII. Utbildningsdepartementet Prop. 1992/93:100 A Utbildningsdepartementet m.m.
1 Utbildningsdepartementet, ramanslag 46 876 000
2 Utredningar m.m., ramanslag 18 284 000
3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag 22 370 000
4 Sametinget, reservationsanslag 7 500 000
5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets
område, reservationsanslag 15 700 000
B Det offentliga skolväsendet
110 730 000
1 Statens skolverk, ramanslag 227 024 000
2 Statens institut för handUcappfrågor i skolan, ramanslag 99 088 000
3 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever
med handikapp, reservationsanslag 13 821 000
4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag 55 613 000
5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag * 24 812 000
6 Fortbildning m.m., reservationsanslag 85 560 000
7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag 125 000 000
8 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag 203 914 000
9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet,
förslagsanslag 42 839 000
10 Sameskolor, ramanslag 30 695 000
11 Specialskolor: Utbildning m.m.,/Ör5/ai'flrt5'/fl 344 826 000
12 Specialskolor: Utmstning m.m., reservationsanslag 8 748 000
13 Statens skola för vuxna i Hämösand, ramanslag 19 288 000
14 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag 19 000 000
15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag 56 501 000
16 Bidrag till driften av fristående skolor,/öri'/a.yan.yZa 222 257 000
1 578 986 000 C Folkbildning
1 Bidrag till folkbildningen 1 917 543 000
2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen 45 117 000
3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag 7 974 000
1 970 634 000 D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
1 Gmndläggande högskoleutbildning samt vissa andra
ändamål inom högskoleområdet * 8 346 985 000
* Beräknat belopp
26 E Forskning och forskarutbildning Prop. 1992/93:100
1 Forskning och forskaratbildning inom högskolan
samt vissa andra forskningsändamål * 7 039 137 000
F Studiestöd m.m.
1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag 159 610 000
2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet 1 000
3 Studiehjälp m.m.,förslagsanslag 2 086 780 000
4 Studiemedel m.m.,/örj/aga/w/a 6 130 000 000
5 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 078 600 000
6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar,/ör.yZai'a«j/a 71925 000
7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag * 110 660 000
8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
läraratbildningar, förslagsanslag ____ 100 000 000
9 737 576 000
G Lokalförsörjning m.m.
1 Inredning och utrastning av lokaleraa vid högskoleenheteraa
m.m., reservationsanslag * 872 600 000
872 600 000
Summa kr. 29 656 648 000
* Beräknat belopp
27
IX. Jordbruksdepartementet
A Jordbruksdepartementet m.m.
1 Jordbraksdepartementet, ramanslag
2 Lantbmksråd, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., ra/na/wZa
4 Bidrag till vissa intemationella organisationer m.m., fötslagsanslag
B Jordbruk och trädgårdsnäring
32 625 000 7 353 000 9 313 000
36 000 000 85 291 000
* 310 080 000 * 1 000
Statens jordbraksverk, ramanslag
Bidrag till jordbrukets rafionalisering, m.m., förslagsanslag Markförvärv för jordbrakets rationalisering, reservationsanslag
Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag
Stöd till skuldsatta jordbrakare,/örj/aia/ii-Za Startstöd till jordbrakare, förslagsanslag Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag Stöd till jordbraket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag Stöd till innehavare av gällägenheter m.m., reservationsanslag
10 11
12 Omställningsåtgärder i jordbraket m.m., förslagsanslag Rådgivning och utbildning, reservationsanslag Stöd fill sockerbraket på Gotland m.m., förslagsanslag
C Skogsbruk
1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen:
2 Myndighetsuppgifter, ramanslag
3 Frö- och plantverksamhet, yörj/flf JOHj/a
4 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag
5 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag
6 Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag
D Fiske
113 077 000 10 000 000
1 000
19 928 000
10 000 000
38 000 000
435 000 000
* 955 000 000
1 538 000
2 212 001 000
29 785 000
12 500 000
3 836 830 000
* 1 000
310 081 000 * 142 492 000
* 39 962 000
* 14 868 000
507 404 000
1 Fiskeriverket, ratnanslag
2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag
3 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag
4 Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag
5 Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag
49 463 000
4 084 000
* 1 000
* 9 388 000
* 40 000 000
Beräknat belopp
28 Prop. 1992/93:100
6 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
* 1 000
* 1 000
1 000 000
3 612 000
107 550 000
11 017 000
38 000 000
12 320 000
1 000
61 338 000
förslagsanslag 1 Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
8 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag
9 Bidrag till fiskevård m.m., reser\'ationsanslag
E Rennäring m.m.
1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag
2 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag
3 Ersättningar for viltskador m.m., förslagsanslag
4 Ersättningar på grand av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
F Djurskydd och djurhälsovård
67 121 000
1 000
76 868 000
6 000 000
25 757 000
5 608 000
51 766 000
233 122 000
1 000
2 416 000
646 000
1 000
7 443 000
28 315 000
2 429 000
41 251 000
94 305 000
1 000
3 750 000
1 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet 1 000
2 Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag
3 Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet
4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,/ö/-i'/flf.?fl/ii'/fl
5 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag
6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, resei-vationsanslag
7 Centrala försöksdjursnämnden, ratnanslag
8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag
G Växtskydd och Jordbrukets miljöfrågor
1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet
2 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag
3 Statens växtsortnämnd, ramanslag
4 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
5 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag
6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 1 Bekämpande av väy.ts]ukdomar, förslagsanslag
H Livsmedel
1 Statens livsmedelsverk, ramanslag
2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.
3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag
* Beräknat belopp
29 Prop. 1992/93:100
4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag 87 398 000
5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,
förslagsanslag 247 280 000
6 Industrins råvamkostnadsutjämning, m.m.,/öri-Zflf.yfl/ij/flf 172 000 000
7 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag _____ 11 514 000
I Utbildning och forskning
616 248 000
1 Sveriges lantbraksuniversitet, reservationsanslag * 627 975 000
2 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbraksuniversitet,
förslagsanslag * 295 336 000
3 Inredning och utrastning av lokaler vid Sveriges
lantbraksuniversitet m.m., reservationsanslag * 33 700 000
4 Skogs- och jordbrakets forskningsråd, reservationsanslag * 169 680 000
5 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag * 101 200 000
6 Bidrag till Skogs- och lantbraksakademien, förslagsanslag____ * 772 000
1 228 663 000 J Biobränslen
1 Bioenergiforskrung, reservationsanslag * 48 930 000
2 Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag ____ 200 000 000
248 930 000
Summa kr. 6 966 627 000
* Beräknat belopp
30
X. Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1992/93:100
A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
42 524 000
17 220 000
16 130 000
6 616 000
82 490 000
2 875 016 000
28 448 611 000
14 395 000
1 684 000
75 000
1 000
2 500 000
31 342 282 000
387 645 000
* 172 252 000
787 783 000
570 017 000
1 000
6 386 203 000
4 934 274 000
1 000
13 238 176 000
350 000 000
1 012 000 000
1 000
500 000 000
200 000 000
179 900 000
1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., reservationsanslag
3 Interaationella avgifter, förslagsanslag
4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag
B Arbetsmarknad m.m.
1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
3 Arbetsdomstolen, ramanslag
4 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag
5 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag
6 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar,/örj/flgj-fl/j.y/af
7 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag
C Arbetslivsfrågor
1 Arbetarskyddsverket, ramanslag
2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag
3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag
4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag
5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag
1 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag
8 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag
D Regional utveckling
1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag
2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag
3 Täckande av förluster på grand av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag
4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag
5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag
6 Särskilda regionalpolitiska infrastrakturåtgärder m.m., i-eservationsanslag
* Beräknat belopp 31
7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 17 000 000
8 Expertgrappen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag * 6 100 000
9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,
förslagsanslag 4 200 000
10 Transportstöd, förslagsanslag ____ 300 300 000
2 569 501 000
Summa kr. 47 232 449 000
* Beräknat belopp -'■
XI. Kulturdepartementet Prop. 1992/93:100
A Kulturdepartementet m.m.
1 Kulturdepartementet, ramanslag 42 386 000
2 Utredningar m.m., ramanslag 13 300 000
3 Intemationellt samarbete m.m., reservationsanslag ______ 1 345 000
B Kulturverksamhet m.m.
Allmän kulturverksamhet m.m.
1 Statens kulturråd, ramanslag
2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag
3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag
4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsatislag
Ersättningar och bidrag till konstnärer
5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer
6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag
1 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag
8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag
9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet
Teater, dans och musik
10 Bidrag till Svenska riksteatera. Operan och Dramatiska teatem
11 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag
12 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag
13 Bidrag till regional musikverksartet, förslagsanslag
14 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag
15 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrapper m.m., reservationsanslag
16 Bidrag till Musikaliska akademien
Bibliotek
17 Bidrag till regional biblioteksverksarret, förslagsanslag
Bildkonst, konsthantverk m.m.
18 Statens konstråd, ramanslag
19 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag
20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag
57 031 000
25 663 000
118 572 000
9 372 000
25 000 000
56 785 000
31 624 000
21 467 000
86 444 000
3 375 000
609 185 000
69 664 000
rooo
226 270 000
37000 000
57 756 000
3 424 000
35 292 000
5 041 000
28 038 000
3 000 000
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100.
33
21 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet,
reservationsanslag 1 520 000
22 Bidrag till Akademien för de fria konstema 1 580 000
23 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 15 742 000
Arkiv
24 Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag 183 842 000
25 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,
förslagsanslag * 26 452 000
26 Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag 3 238 000
Kulturmiljövård
27 Riksantikvarieämbetet, ramanslag 126 452 000
28 Kulturmiljövård, reservationsanslag 70 213 000
29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,/ör.y/flg.ya«.y/flg 1 000
30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.,/örj/flg.yfl/j.y/flf 120 000 000
Museer och utställtungar
31 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag 389 060 000
32 Centrala museer: Stiftelser 102 683 000
33 Bidrag till vissa museer m.m. 113 610 000
34 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag 79 268 000
35 Riksutställningar 33 360 000
36 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag 80 000
Forskning
37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservaiionsatislag * 30 855 000
Lokalförsötjning m.m.
38 Inredning och utrastning av lokaler för kulturändamål,
reservaiionsatislag 3 000 000
3 087 429 000
C Massmedier m.m.
Film m.m.
1 Statens biografbyrå, ramanslag 1 728 000
2 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag 61 500 000
3 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag 68 298 000
4 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag 12 377 000
Dagspress och taltidningar
5 Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag 5 316 000
6 Driftstöd till d-agspressen, förslagsanslag 420 000 000
7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 7 800 000
Beräknat belopp -'
8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag 1 000
9 Distributionsstöd till dagspressen, _/rj/afjfl«j/fl(f 75 000 000
10 Stöd till radio och kassettidningar, förslagsanslag 101 974 000
Litteratur och tidskrifter
11 Litteraturstöd, reservationsanslag 40 866 000
12 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 19 450 000
13 Stöd till bokhandeln, reservationsanslag 8 030 000
14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag 8 576 000
15 Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag 62 323 000
16 Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden,/örj/flf jfl«j/flf 3 128 000
Radio och television
Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
17 Kabelnämnden, förslagsanslag 4 204 000
18 Närradionänmden, förslagsanslag 4 761 000
19 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag 27 132 000
20 Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag 16 287 000
954 751 000
D Invandring m.m.
1 Statens invandrarverk, ramanslag 613 888 000
2 Förläggningskostnader m.m.,/ö/-j/flf.ja/i.s-/flf 6 407 000 000
3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 20 926 000
4 Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 269 960 000
5 Ersättning till kommunema för åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsatislag 4 295 000 000
6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag 15 589 000
7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag 3 829 000
8 Lån till hemutrastning för flyktingar m.fl.,/öw/flfifl/ij/flf 92 264 000
9 Utlänningsnämnden, ramanslag 51 550 000
10 Intemationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 2 000 000
11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism,
reservationsanslag 10 000 000
11 782 006 000
35 E Jämställdhetsfrågor Prop. 1992/93:100
1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 6 576 000
2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, resei-vationsanslag _____ 10 556 000
____________ 17 132 000
Summa kr. 15 898 349 000
36 XII. Näringsdepartementet Prop- 1992/93:100
A Näringsdepartementet m.m.
1 Näringsdepartementet, ramanslag 51 711 000
2 Industriråd/industriattaché, ramanslag 1 335 000
3 Utredningar m.m., ratnanslag 18 000 000
4 Avgifter till vissa intemationella organisationer, ramanslag___ ____ 4 638 000
B Näringspolitik m.m.
75 684 000
Närings- och teknikutvecklingsverket:
1 Förvaltningskostnader, ramanslag 172 200 000
2 Utredningar, reservationsanslag 7 500 000 179 700 000
3 Kostnader för omstrakturering av vissa statligt ägda
företag m.m., förslagsanslag 1 000
4 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.,
förslagsanslag 1 000
5 Småföretagsutveckling, reservationsanslag 170 000 000
6 Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag 100 000 000
7 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,
förslagsanslag 5 000 000
8 Räntestöd m.m. till varvsindustrin,/örj/flfi-flWi/flf 100 000 000
9 Medel till AB Göta Kanalbolag för uppmstning och drift
av kanalen, reservationsanslag 15 000 000
10 Avveckling av Stiftelsen Institutet för
företagsutveckling, förslagsanslag 1 000
569 703 000 C Exportkrediter
I 000
55 000 000
55 002 000
6 080 000
62 000 000
1 000
68 081 000
1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag
2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag
3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag
D Marknads- och konkurrensfrågor
1 Marknadsdomstolen, ramanslag
2 Konkurrensverket, ramanslag
3 Särskilda awecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag
37
E Energi Prop. 1992/93:100
1 Drift av beredskapslager,/ör.y/afja«.y/af 330 551000
2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 10 054 000
3 Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m., förslagsanslag 1 000
4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag 63 946 000
5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet, förslagsanslag 1 000
6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag 100 000 000
7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag 222 000 000
8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag _____ 72 000 000
798 553 000
F Teknisk forskning och utveckling
1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag * 753 348 000
2 Materialteknisk forskning, reservationsanslag * 36 150 000
3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéeverksamhet, reservationsanslag 30 630 000
4 Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag * 184 966 000
5 Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag * 447 439 000
6 Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag * 58 287 000
7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag * 211 000 000
8 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 5 520 000
9 Forskning för ett avfåUssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag * 24 607 000
10 Energiforskning, reservationsanslag * 280 764 000
11 Byggnadsforskning, reservationsanslag * 178 200 000
12 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag * 10 000 000
13 Statens institut för byggnadsforskning,/örj/flf.yflwj/flf * 1 000
14 Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag * 53 625 000
15 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag * 810 000
16 Avgifter till vissa intemattonella FoU-organisafioner,
förslagsanslag ______ * 544 000
2 275 891 000 G Teknologisk infrastruktur m.m.
1 Sprängämnesinspektionen, ramanslag 15 275 000
2 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag * 1 000
3 Bidrag till Statens provningsanstalt, reservationsanslag * 51 722 000
* Beräknat belopp -'°
Styrelsen för teknisk ackreditering:
11 150 000
1 000
8 800 000
19 951 000
39 328 000
1 000
10 500 000
45 000 000
131 245 000
* 5 000 000
136 245 000
70 000 000
4 Myndighetsverksamhet, ramanslag
5 Uppdragsverksamhet
6 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag
7 Bidrag till Standardiseringskommissionen
8 Patent- och registreringsverket
9 Patentbesvärsrätten, ramanslag
10 Elsäkerhetsverket, ramanslag Sveriges geologiska undersökning:
11 Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag
12 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag
13 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag
14 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag____ 20 000 000
____________ 408 023 000
Summa kr. 4 250 937 000
* Beräknat belopp -'"
XIII. Civildepartementet
A Civildepartementet m.m.
1 Civildepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ra/nan.y/flf
B Länstyrelserna m.m.
1 Länsstyrelseraa m.m., ramanslag Kammarkollegiet:
2 Myndighetsuppgifter, ramanslag
3 Uppdragsverksamhet
19 100 000 1 000
39 910 000 22 600 000
62 510 000
1 693 900 000
19 101 000
1 713 001 000
C Trossamfund m.m.
I Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag
D Konsiunentfrågor
1 Konsumentverket, ramanslag
2 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag
3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag
4 Konsumentforskning, reservationsanslag
5 Bidrag till miljömärkning av produkter
E Ungdomsfrågor
1 Statens ungdomsråd, ramanslag
2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag
3 Stöd till intemationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag
F Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.
1 Lotterinämnden, ramanslag
2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag
3 Bidrag till allmärma samlingslokaler m.m., förslagsanslag
4 Stöd till ideell verksamhet, reservationsanslag
5 Bidrag till kvinnoorganisationemas centrala verksamhet, reservationsanslag
70 000 QOO 70 000 000
75 100 000 13 400 000
2 100 000 * 1 939 000
5 000 000
97 539 000
6 066 000 110 084 000
7 950 000 124 100 000
2 200 000 4 500 000
85 000 000 17 800 000
3 000 000 112 500 000
Summa kr.
2 179 650 000
* Beräknat belopp
59 929 000 68 360 000
XIV. Miljö- och naturresursdepartementet
A Miljö- och naturresursdepartementet m.m.
1 Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., reservationsanslag
B Miljövård
1 Statens naturvårdsverk, ramanslag
2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
3 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
4 Miljöforskning, reservationsanslag
5 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag
6 Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag
1 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
8 Kemikalieinspektionen
9 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag
10 Visst intemationellt miljösamarbete, förslagsanslag
11 Stockholms intemationella miljöinsfitut, reservationsanslag
12 Forskning för ett avfeUssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag
C Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
1 Statens strålskydds institut, ramanslag Statens kämkraftinspektion:
2 Förvaltningskostnader, ramanslag
3 Kämsäkerhetsforskning, ramanslag
4 Visst interaationellt samarbete i fråga om kärasäkerhet m.m., förslagsanslag
D Fastighetsdataverksamheten
1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag
2 Uppdragsverksamhet vid Centralnänmden för fastighetsdata
E Lantmäteriet
53 975 000 22 643 000
76 618 000
424 305 000 143 584 000 135 445 000 * 151 783 000 250 000 000
19 880 000
18 460 000
1 000
10 426 000 38 687 000
* 25 000 000
* 17 199 000 1 234 770 000
80 392 000
128 289 000
19 360 000 228 041 000
103 012 000
1 000 103 013 000
1 Lantmäteriet
2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ratnanslag
1 000 408 631 000
* Beräknat belopp
41 Prop. 1992/93:100
3 Bidrag enligt lantmäteritaxan,/örj/flfjfl/w/flf _____ 6 900 000
415 532 000 F Övriga ändamål
1 Bidrag till intemationellt samarbete kring
den byggda miljön m.m., reservationsanslag 1 200 000
2 Statens va-nämnd, ramanslag _____ 5 197 000
___________ 6 397 000
Summa kr. 2 064 371 000
42
XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m. Prop. 1992/93:100
A Riksdagen
1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.,/öri'/flf.yflrtj/flf 354 926 000
2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag 800 000
3 Riksdagens förlagsverksamhet, förslagsanslag 39 600 000
4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag 175 400 000
5 Förvaltningskostnader, ramanslag ____ 230 888 000
801 614 000
B Riksdagens myndigheter
1 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen,
förslagsanslag 30 008 000
2 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag 11 651 000
3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli,
förslagsanslag 9 330 000
4 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet,
förslagsanslag _____ 14 175 000
____________ 65 164 000
Summa kr. 866 778 000
43
XVI. Räntor på statsskulden, m.m. Prop. 1992/93:100
1 Räntor på statsskulden m.m.,/örj/flfjfl/jj/flf 95 000 000 000
44
XVII. Oförutsedda utgifter Prop. 1992/93:100
1 Oföratsedda utgifter, förslagsanslag . 1 000 000
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Prop- 1992/93:100
Närvarande: statsministera Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Höralund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsråden Wibble, Davidson, Hellsvik, Laurén, Svensson, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Höralund, Friggebo, Johansson, Thurdin
Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Statsrådet Wibble anför:
Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:
46 Finansplanen BUaga 1 Prop. 1992/93:100
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln) Bilaga 2
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln) Bilaga 3
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln) Bilaga 4
Försvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln) Bilaga 5
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln) Bilaga 6
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln) Bilaga 7
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln) Bilaga 8
Utbild ningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln) Bilaga 9
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln) Bilaga 10
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudfiteln) Bilagall
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln) Bilaga 12
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln) Bilaga 13
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln) Bilaga 14
Miljö- och naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln) Bilaga 15
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln) Bilaga 16
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln) Bilaga 17
Oförutsedda utgifter
(sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 18
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del Bilaga 19
gotab 42666, Stockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilada 1
Finansplanen
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga I.
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1993
Finansplanen Prop.
1992/93:100 _____________________________________ Bilaga 1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser finansplanen
Finansplan
1 Inledning
Missgreppen i den ekonoiniska politiken tmder 1970- och 1980-talen har fört Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Hög arbetslöshet, fellande produktion, allvarliga obalanser i den finansiella sektom, ett stort underskott i de offentliga finanseraa och fellet i den svenska kronans värde iimebär stora påfrestningar för många människor.
Välfärden måste tryggas och utvecklas och utrymme skapas för nödvändiga miljösatsningar. De öveigripande målen fÖr den ekonomiska politiken är därför att återapprätta tillväxten och pressa ned arbetslösheten. Därmed tas också produktionsresurser i hela Sverige till vara.
Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och tar tid. Det finns inga genvägar i den ekonomiska politiken. Men vi kan redan se flera positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. Inom näringslivet sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Samtidigt väntas de svenska företagen imder de närmaste åren möta växande utlands-maricnader. Möjlighetema till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll.
För att fånga dessa möjligheter måste den ekonomiska poUtiken nu inriktas på två huvuduppgifter:
För det första krävs en fortsatt sanering av de offentliga finansema för att öka förtroendet för den ekonomiska politiken och göra en varaktigt lägre räntenivå möjlig. En lägre ränta är den enskilda fektor som har
störst betydelse för att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed Prop. 1992/93:100 minska arbetslösheten. Bilaga 1
För det andra krävs fortsatta insatser för att skapa föratsättningar för en expansion i näringslivet. Det sker genom förändringar i de offentliga utgiftssystemen, strategiska skattesänkningar och satsningar på forskning, utbildning och infrastraktur. I detta perspektiv är EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse.
Föratsättningama för att den svenska ekonomin skall komma stärkt ur krisen är goda. Lågkonjunkturen har utnyttjats till att förbereda den svenska ekonomin för en kommande interaationell konjunkturappgång.
Sedan år 1990 har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken för att rätta till de strakturella brister som länge präglat den svenska ekonomin. Skattereformen, energipolitiken, EES-avtalet samt ansökan om medlemskap i EG är exempel på beslut som fettades då socialdemokraterna satt i regeringsställning. Att dessa strakturreformer dröjde så länge är emellertid en viktig orsak till dagens svåra ekonoiniska problem.
Efter regeringsskiftet hösten 1991 har ett omfettande sanerings- och förnyelsearbete av vårt lands ekonomi inletts:
* Under det senaste året har beslut fettats som iimebär successivt minskade offentliga utgifter med sammantaget ca 70 miljarder kronor under de kommande åren. Det motsvarar ca 5 % av BNP. Föratsättningaraa för att eliminera det strakturella underskottet i de offentliga finanseraa har därmed förbättrats.
Tabell 1.1 Långsiktig effekt av åtgärder föreslagna under 1992
Miljarder kronor
Inkomstöverföringar till hushällen
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen
7
pensioner
10
barnbidrag, studiebidrag och föräldraförsäkringen
3
Tand vårdsfö rsäkr ingen
0,5
Avgifter för läkemedel
1
Statsbidrag till kommunerna
7,5
Minskade subventioner till existerande bostäder
5
Nytt bostadsfinansieringssystem samt slopat
investeringsbidrag
19
Minskat branschstöd, stöd till företagshälsovård,
organisationer m.m.
4
Minskat bistånd
1,5
Minskade utgifter för försvaret
1,2
Övriga utgiftsminskningar
8
Summa minskade utgifter
68
En genomgripande översyn och omprövning av socialförsäkringssystemen har inletts i syfte att stärka motiven för arbete och sparande och minska de offentliga utgiftema.
* Politiken har lagts om för att stimulera konkurrens i alla delar av Prop. 1992/93:100 ekonomin. En skärpt konkurrenslag har införts. Hinder för privata Bilaga 1 alteraativ till den offentliga sektom har undanröjts.
* Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har hävdats. Ett stort antal arbetslösa har kunnat erbjudas utbildning eller praktik. Insatser mot långtidsarbetslöshet har prioriterats. Målet för denna politik är att stärka arbetskraftens kompetens och förhindra att den höga arbetslösheten permanentes.
* Omfettande åtgärder har vidtegits som innebär att tillväxtkraften i ekonomin har stärkts. Ett investeringsprogram för att förbättra den svenska infrastrukturen har inletts. Stora satsningar på högskole utbildning har genomförts i alla delar av landet.
* Strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammanteget har beslut fettets om fullt finansierade skattesänkningar på produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen är sänkte arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin, successivt slopad förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på aktier, slopad skogsvårdsavgift och slopad festighetsskatt på kommersiella lokaler.
* Hushållens sparande har förbättrats markant. Sparkvoten, som 1988 var mmus 5 %, har ökat från 2,7 % I99I till omkring 6 % 1992-1994. En utveckling mot ökad enskild kapitelbildning har därigenom påbörjats.
* Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik. Den underliggande prisökningstakten är nu 2 %. Även de nominella löneökningama har anpassats nedåt till en nivå som är lägre än i våra konkurrentländer.
* Konkurrenskraften i näringslivet har stärkts påtegligt. Genom låga löneökningar, förbättrad produktivitet, sänkte arbetsgivaravgifter och depreciering av kronan förstärks konkurrensläget med ca 17 % i förhållande till våra konkurrentländer.
Genom dessa åtgärder har granden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Den ekonomiska politiken måste nu inriktes på att ytterligare förbättra föratsättningama för återapprätted tillväxt och fortsatt låg inflation.
Diagram 1.1 Den konkurrensutsatte respektive skyddade sektom 1981-1994
Produktionsvolym
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Index 1981 = 100
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995
Diagrammet visar att den konkurrensutsatte sektoras tillbakagång nu bryts samtidigt som den skyddade sektora hålls tillbaka.
Under de närmaste åren bör bl.a. följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:
7 Den underliggande inflationstakten skall förbli låg
Uig inflation är en nödvändig föratsättning för varaktig tillväxt. Den feste växelkursen var ett ankare i låginflationspolitiken. Förlusten av dette ankare skärper kraven på den ekonomiska politiken. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral niåste undanröjas.
Den underliggande inflationstakten under 1993 väntes bli ca 2 %. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % på gnmd av höjda indirekte skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på prisema. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
En varaktigt låg inflation är en föratsättning för lägre räntor. Därmed är låg inflation också en föratsättning för tillväxt och tryggad sysselsättning.
En hög inflationstakt är oacceptebel även av andra skäl. Den leder till ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen är också samhällsekonomiskt skadlig eftersom den missgynnar sparande och uppmuntrar skuldsättning.
2 Underskottet i de offentliga finanserna skall minska
Om vi underlåter att sanera de offentliga finansema blir följden en fortsatt kraftig ökning av stetsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finansema drivas vidare.
En betydande del av underskottet är straktureUt, dvs. det försvinner inte vid en konjunkturappgång. Den strakturella delen av underskottet måste på sikt elimineras. I det följande presenteras ett program för hur dette skall ske i ett medelfristigt perspektiv.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kr. löpande priser
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Dette program innebär krav på budgetförstärkningar på sammanteget 25 miljarder kronor under åren 1994-96 utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fettede beslut och förslagen i årets budgetproposition. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatte budgetförstärkningar.
Beräkningar för 1994-98 visar att årliga budgetförstärkningar på 10 miljarder kronor vid realt oförändrad offentlig konsumtion gör det möjligt att eliminera det strakturella underskottet under perioden.
Återhämtningen av tillväxten är central för att reducera det totela underskottet i de offentliga finansema. Åtgärder som ökar tillväxten, t.ex. förbättrade motiv för arbete genom förändringar inom socialförsäkrings- och skattesystemen, är därför avgörande även från budgetsynpunkt.
3 De offentliga utgifterna skall minska
Saneringen av de offentliga finansema föratsätter fortsatte och målmedvetna utgiftsminskningar. I budgetpropositionen föreslås eller aviseras
begränsningar av de offentliga utgiftema som långsUctigt uppgår till drygt Prop. 1992/93:100 27 miljarder kronor. Därav hänför sig drygt 12 miljarder kronor till Bilaga 1 förslag som överenskommits i samband med uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokrateraa hösten 1992. För budgetåret 1993/94 innebär förslagen att utgiftema minskar med l7 miljarder kronor. Genom dessa och tidigare förslag börjar de totela offentliga utgiftema nu minska. 1 förslaget till stetsbudget för 1993/94 förslås bl.a. följande utgiftsminskningar:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks, rätten till nedtrappning av arbetstiden begränsas och åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år fr.o.m 1 juli 1993. Från och med 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
Arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. I juli 1993 och ersätts av sjukpenning.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen blir i huvudsak densamma som vid sjukdom. Samtidigt återinförs fem karensdagar.
Kronans minskade värde innebär en standardsänkningen för det svenska folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför skall alla basbeloppsanknutna förmåner reduceras för den prisökning som följer av deprecieringen.
Sverige bör återgå till en fest växelkurs. En viktig fördel med en fest växelkurs är att den minskar osäkerheten för utrikeshandel och investeringar.
För att en återgång till en fest växelkurs skall bli trovärdig är en varaktigt låg inflation nödvändig. Därför är inflationsbekämpningen central för möjlighetema att uppnå tillväxt, investeringar och ökad sysselsättning.
1 förslaget till stetsbudget föreslås bl.a. följande åtgärder för att öka tillväxtkraften i den svenska ekonomin:
Förslag aviseras om att beskattningen av egenföretegare blir likvärdig med den för aktiebolag fr.o.m. 1994. I awaktan på de nya reglema föreslår regeringen vissa lindringar för beskattningsåret 1993.
Arbetsmarknaden avregleras. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffes och förenklingar av arbetsrättsliga regler förbereds.
Inkomst-och mervärdebeskattningen ses över i syfte att förenkla och Prop. 1992/93:100 att uppnå konkurrensneutralitet. Bilaga 1
Avregleringen av kommunikationsmarknaden, finansmarknaden, bostedsmarknaden, elmarknaden och den kommimala verksamheten m.m. drivs vidare. Ett antel förslag presenteras under våren.
Satsningama på infrastraktur fortsätten Genom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare. Dette innebär att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påbörjas.
Arbetslinjen hävdas. Utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder samt insatser mot långtidsarbetslöshet prioriteras.
De närmaste årens ekonomiska utveckling har såväl mörka som ljusa inslag. Under det kommande året dominerar svårighetema. Nedgången i den samlade produktionen av varor och tjänster fortsätter. Arbetslösheten stiger. Deprecieringen av kronan innebär en standardsänkning för hushållen som är särskilt svår att bära för dem som lever med knappa ekonomiska marginaler.
En politik för att återapprätte tillväxten och trygga sysselsättningen kommer på kort sikt att medföra kännbara uppoffringar för alla medborgare. Men om vi avstår från att te itu med de ekonomiska problemen blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard och att välfärdssystemen vittrar sönder. En sådan utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft förhindras.
Men den ekonomiska utvecklingen uppvisar också viktiga ljuspunkter. Den kraftiga förbättringen av näringslivets konkurrenskraft kommer successivt att leda till ökad export och industriproduktion. Under 1994 väntes den svenska ekonomin få en exportledd tillväxt som lägger en ny och stebil grand för välfärden.
2 Bakgrund
Orsaken till dagens ekonomiska problem står att firma i missgrepp i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-telen.
Överbryggningspolitiken på 1970-telet och devalveringspolitiken på 1980-telet hämmade drivkraftema för effektivitet och fömyelse i ekonomin. Näringslivets strakturomvandling sköts på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar inom den offentliga sektora uteblev. Dette skapade djupgående strukturella brister som har inneburit att den ekonomiska tillväxten i Sverige under lång tid har haUcat efter andra industriländer.
Devalveringama krävde eftervård. Efter 1981 års devalvering inrik-tedes den ekonomiska politiken på att sanera de ofientliga finansema. Vid
regeringsskiftet 1982 revs emellertid dessa besparingsbeslut upp samtidigt Prop. 1992/93:100 som en så kallad offensiv devalvering genomfördes. Bilaga 1
Devalveringama medförde, tillsammans med en intemationell konjunkturuppgång, en förstärkning av aktivitetsnivån i ekonomin. Devalveringama gav dock endast en respittid, under vilken de grandläggande strakturella obalanseraa i ekonomin borde ha angripits. Men så skedde inte. Den nödvändiga eftervården försummades. Stebiliserings-politiken misslyckades med att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan. Dette blev särskilt tydligt efter 1984. Strakturpolitiska reformer för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillgången på produktionsresurser uteblev också.
Det StebiUseringspoUtiska misslyckandet hade flera orsaker. Finanspolitikens inriktning var inte tillräckligt stram. De offentliga utgifteraa hölls inte tillbaka. Samtidigt medförde avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-telet. Det dåvarande skattesystemet, med höga skattesatser och vidlyftiga avdragsmöjligheter, stimulerade hushållen och företegen att te stora lån.
Kreditexpansionen innebar en kraftig påspädning av den inhemska efterfrågan. Följden blev en överhettning av ekonomin som vid slutet av 1980-telet blev akut. Inflationen steg till tvåsiffriga tel. Kostnadsläget försämrades snabbt. Svensk export förlorade marknadsandelar och affärerna med utlandet visade imderskott.
Avsikten med devalveringarna var att föra över resurser från den skyddade till den konkurrensutsatte sektom. Men eftersom den uihemska efterfrågan inte hölls tillbaka fick de konkurrensutsatte delaraa av näringslivet inte tillräckligt expansionsutrymme.
1980-telets inflationsekonomi skapade ett drivhusklimat i ekonomin som ledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar. Låne-baserade investeringar i fastigheter och andra tillgångar framstod som lönsamma. I takt med att inflationen växlades ned, försvagades utsikteraa för framtida värdestegringar och fastighetsvärdena föll. Följden blev mycket omfettande kreditförluster och allvarliga obalanser inom hela den svenska finanssektom.
Under 1970-telet grandlades obalanser i de offentliga fmanseraa. Mot slutet av 1980-telet medförde överhettningen att problemen tillfälligt kunde döljas. Den höga inflationen i kombination med bl.a. höga marginalskatter och brist på inflationsskydd i skatteskalorna ledde till ett stigande skattetryck. Efter det snabba konjunkturraset 1991 blev det strakturella underskottet åter synligt.
Den ekonomiska politikens misslyckande under 1980-telet gällde inte endast stebiliseringspolitiken. Också inom strakturpolitiken förekom stora försummelser. Bristen på utbudsstimulerande åtgärder bidrog till att överhettningen blev så kraftig. Den regionala obalansen förstärkte dette.
Ingenting gjordes för att komina till rätte med de allvarliga bristeraa i socialförsäkringssystemen. Utgiftema för sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen började under 1980-telet att ökade okontrollerat. Under perioden 1985-90 växte utgiftema för transfereringar med 22 % realt medan den totela produktionen bara växte med
11 %. Antalet sjukdagar ökade, antalet personer som klassades som arbetsskadade ökade kraftigt och allt fler människor tvingades till förtidspension. Många slogs ut från arbetsmarknaden och festnade i bidragsberoende. Derma utveckling innebar också att utbudet på arbetskraft hämmades vilket bidrog till överhettningen på arbetsmarknaden.
Bristen på förayelse i den offentliga sektorn medförde ett stigande skattetryck och en svag produktiviteteutveckliag för ekonomin som helhet. Hindren mot att låte enskilda altemativ konkurrera med offentliga producenter av vård, omsorg och utbildning motverkade en angelägen effektivisering och kvalitetsförbättring inom dessa områden.
Till försummelserna inom utbudspolitiken på 1980-talet skall även läggas osäkerheten kring energipolitiken, det dåliga klimatet för mindre och medelstora företeg och fördröjningen av skattereformen.
Misstegen i den ekonomiska politiken innebar att de strukturella och stebiliseringspolitiska problemen i den svenska ekonomin successivt förvärrades. Vid 1990-taIete början stod det klart att den svenska ekonomin var på väg in i en ny djup kris.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Diagram 2.1 Industriproduktionen i Sverige och EG
Index 1985=100
1980 1982
1984 1986
1992 Överhettningen ledde fram till en kostnadskris som innebär att nära 200 000 jobb har försvunnit i industrin sedan 1989. Industriinvesteringarna har fellit med i genomsnitt 13 % per år under perioden 1990-92.
Det strakturella budgetunderskottet, den fållande produktionsnivån och den höga arbetslösheten har lett fram till ett underskott i stetsfinansema som för budgetåret 1992/93 uppgår till nästan 200 miljarder kronor.
Den nödvändiga nedväxlingen av inflationen medför, liksom i andra länder, en period med ncket höga realräntor. Genom att skuldsättningen under 1980-talet ökat kraftigt har de åtstramande effekteraa av fellande
tillgångsvärden och höga realräntor blivit mycket påtegliga. Industri- Prop. 1992/93:100 krisen, finanskrisen och krisen i de offentliga finanseraa har skapat en Bilaga 1 ond cirkel som det ter tid att bryte.
Uppslutningen kring den feste växelkursen har varit sterk i Sverige. Däremot har inte den förda politiken och den ekonomiska utvecklingen i övrigt, t.ex. i fråga om lönebildningen, motsvarat de krav som en fest växelkurs ställer. De upprepade devalveringaraa under 1970- och 1980-telen skadade Sveriges trovärdighet vad gäller förmågan att varaktigt hålla en låg inflation. Dessa fektorer bidrog till att Sverige i november 1992 tvingades överge den feste växelkursen.
3 De internationella förutsättningarna
3.1 Den svaga intemationella konjunkturen och prognosen för 1993-94
Den interaationella ekonomin utvecklades svagare under 1992 än de fleste bedömare räknade med för bara några månader sedan. BNP-tillväxten för OECD-området som helhet uppskattes till ca 1,5 % medan tillväxten i Europa väntes vara knappt I %. Samtidigt föll inflationen, dock mindre i Europa än i OECD-området totelt. Flera faktorer telar för en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i Europa och Japan de närmaste månaderaa. En mycket måttlig återhämtning föratses därefter.
Räntoma har normalt fellit i lågkonjunkturer. Så har inte skett i Europa denna gång. En stram penningpolitik förs i Tyskland. Dette har medverkat till höga räntor också i Europa i övrigt, vilket sterkt hämmat aktiviteten. För flera länder blev priset till slut för högt att behålla en fest växelkurs. I Storbritannien, Itelien, Spanien, Portugal, Finland, Sverige och Norge deprecierades valutoma med 5-15 % under perioden september-december 1992.
Återhämtningen har dröjt även i länder med en expansiv penningpolitik såsom USA och Japan. Effekteraa har dämpats dels av att bankeraa har ökat sina marginaler, dels av att hushåll och företeg i ökad utsträckning har betelat tillbaka sina skulder. De lägre räntoraa har sålunda underlättet skuldsaneringen men i mindre grad lett till ökad konsumtion och investeringar. En viktig orsak är också att de långa räntoraa i USA inte har sjunkit lika mycket som de korte, vilket hänger samman med fortsatte inflationsförväntningar. Den finansiella anpassningen har visat sig te längre tid än man tidigare trott.
De fleste länder gick in i lågkonjunkturen med stora budgetunderskott. Det har inneburit att regeringaraa i mindre grad än under tidigare lågkonjunkturer kunnat använda finanspolitiken för att stimulera ekonomieraa.
De redan låga räntoraa i USA och Japan samt en kommande nedgång av räntoma i Tyskland och flertelet övriga europeiska länder väntes bidra till återhämtningen. Företegens och hushållens skuldsanering leder så
småningom till att inkomstema åter i högre grad används till konsumtion Prop. 1992/93:100 och investeringar. Bilaga 1
EG-länderaa enades i december 1992 om ett s.k. tillväxtinitiativ för att stärka den ekonomiska utvecklingen. Dels skall länderaa inom ramen för gällande ekonomisk-politisk strategi stödja private och offentliga investeringar, dels inrättes på gemenskapsnivå en investeringsfond samt en tillfällig lånefecilitet i Europeiska investeringsbanken (EIB). Lånegarantier från fonden tillsammans med den nya lånefeciliteten beräknas kunna generera investeringar, främst i infrastraktur, på motsvarande 250 miljarder kronor. Avsikten är uttryckligen att initiativet framför allt skall påverka förväntningama om en bättre tillväxt. Den direkte stimulanseffekten beräknas uppgå till ca en halv procentenhet av gemenskapens samlade BNP.
En lyckosam avslutning på de pågående GATT-förhandlingaraa skulle bidra till att förbättra de interaationella konjunkturatsUcteraa. Internationell handel har spelat en utomordentligt viktig roll som motor för ekonomisk tillväxt under hela efterkrigstiden. Föratom handelsliberaliseringar för industri- och jordbraksvaror skulle ett nytt GATT-avtel öppna nya områden för interaationell konkurrens - framför allt tjänstehandel. De möjliga välfärdsvinsteraa har uppskattets till inemot 200 miljarder dollar (motsvarande ca 1 400 miljarder kronor) årligen. EFTA-länderaa skulle tillhöra de störste vinnaraa.
Sverige stöder utkastet till GATT-överenskommelse, vilken enligt planema ska vara klar i mars 1993. Resultetet kan tidigast träda i kraft den 1 januari 1994.
USA ligger längst fram i konjunkturcykeln och bedöms även ha kommit längst i skuldanpassningen. Under senare delen av 1992 framkom allt klarare indikationer på att den amerikanska ekonomin är inne i en snabbare återhämtning. Avgörande för dess styrka är hur konsumtionen utvecklas. Den amerikanska ekonomin föratses växa med 2,5 % 1993 och 3 % 1994.
Den japanska ekonomin är mitt uppe i den mest djupgående reala och fmansiella anpassningen på tjugo år. Den finansiella anpassningen underlättes av en expansiv penning- och fmanspolitik som möjliggörs av ett offentligt sparandeöverskott och en lång period med låga pris- och löneökningar. Föratsatt att anpassningen sker gradvis och kontrollerat kan den japanska tillväxten väntes öka till 2,5 % 1993 och 3,1 % 1994.
Aktiviteten i den tyska ekonomin har dämpats kraftigt sedan våren 1992. Dette har skapat föratsättningar för lägre inflation och lägre räntor. Det ter dock tid innan lägre räntor får effekt på konsumtion och investeringar. Finanspolitiken väntes vara stram de närmaste åren mot bakgrand av att budgetunderskottet ökat kraftigt som en följd av kostnadema för den tyska återföreningen. Dessutom hämmas exportsektorn av D-markens fektiska appreciering. Tillväxten i de västra förbundsländema väntes stanna vid 0,5 % 1993 och uppgå till 2 % 1994.
1 såväl Danmark som Finland och Norge sker för närvarande en anpassning av den finansiella sektora. En viss återhämtning i de nordiska länderaa föratses fr.o.m. 1993. Som en följd av den stora förbättringen
av den fmska konkurrenskraften väntes återhämtningen där bli sterkt Prop. 1992/93:100 exportledd. Tillväxten för 1993 väntes uppgå fill 1,3 % med en ytter- Bilaga 1 ligare förstärkning 1994. I Danmark och Norge däremot är återhämtningen baserad främst på en ökad inhemsk efterfrågan. Tillväxten i båda länderaa väntes uppgå till 1,5 % 1993 och föratses öka till ca 2,5 % 1994.
För OECD-länderaa sammantegna bedöms BNP växa med 1,8 % 1993 och med 2,8 % 1994. Tillväxten väntes bli svagare i Europa, eller knappt I % 1993 och drygt 2 % 1994. I jämförelse med bedömningen i prop. 1992/93:50 i oktober innebär dette en viss nedrevidering för 1993. Inflationen föratspås ligga kvar på drygt 3 % i OECD-området de närmaste två åren, och arbetslösheten väntes öka ytterligare innan den vänder sakte nedåt 1994. Väridshandehi föratses växa med 5,5 % 1993 och 6,5 % 1994.
Den interaationella utvecklingen kan således ge vissa positiva impulser och möjligheter för svensk ekonomi. För att fiUgodogöra sig dem krävs dock en stebil tillväxtfrämjande inhemsk politik.
3.2 Den västeuropeiska integrationen
I november 1992 godkände riksdagen med stor majoritet EES-avtelet. Schweiz valde genom resultetet i folkomröstningen att inte anslute sig till EES, vars Uoaftträdande därmed försenas. Regeringen kommer att verka för att avtelet för övriga länder träder i kraft under förste halvåret 1993.
EES-avtelet imiebär att ett ekonomiskt samarbetsområde med närmare 370 miljoner människor upprättes. EES-området svarar för nära tre gärdedelar av svensk utrikeshandel. Ett deltegande på lUca vilUcor på denna marknad är av stor betydelse för vår förmåga att bevara och stärka Sveriges stälhiing som livskraftig industrination.
Genom avtelet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapitel samt en enhetlig konkurrenspolitik. Dessutom konmier samarbete att ske på ett antel angränsande områden, t.ex. vad gäller miljö, utbildning, forskning och konsumentpolitik. EES-avtelet är betydelsefullt i sig, men utgör också ett vUctigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EG.
En väsentlig del av EG-samarbetet, som inte täcks av EES-avtelet, är det ekonomiska och monetära samarbetet. EG-länderaa har i Maastrichtöverenskommelsen enats om en fördjupning av det nuvarande samarbetet till en ekonomisk och monetär union (EMU). Slutsteget i EMU är införandet av en gemensam valute.
Bildandet av en valuteunion i Europa har både positiva effekter samtidigt som det medför vissa risker.
Med en gemensam valute minskar transaktionskostnaderna i utrikes-handebi, vilket stimulerar handelsutbytet mellan länderaa. Eliminering av växelkursrisker får också positiva dynamiska effekter genom en ökning av företegens investeringar. Upprättandet av en gemensam centralbank innebär att penningpolitiken utformas utifrån förhållandena i hela unionen
och inte som nu utifrån förhållandena i det dominerande landet i valute- Prop. 1992/93:100 samarbetet, Tyskland. Bilaga 1
Det finns emellertid också risker i bildandet av EMU. För att två ekonomiska områden skall ingå i samma valuteområde föratsätts att de är någorlunda homogena. Det betyder att ekonomierna skall reagera på exteraa chocker på likartat sätt. Däratöver skall arbetskraft och kapitel vara lättrörliga över gränseraa. Om dessa krav är uppfyllda kommer områdena att vinna på att förenas i en valuteunion.
Ytterligare andra faktorer telar för en valuteunion i Europa. Awecklingen av valuteregleringaraa i industriländerna har bidragit till framväxten av en allt mer omfettande fmansiell sektor. På de avreglerade fmansiella marknaderaa kan kapitel mycket snabbt röra sig mellan olika valutor. Volymen på kapitelströmmaraa är mycket stor i förhållande till länderaas valutereserver, varför centralbankeraa kan få svårigheter att försvara feste växelkurser. Särskilt mindre valutor kan komina under press när placerare söker sig till de valutor som bedöms som säkrast.
Händelserna under hösten 1992 illustrerar dette. Flera länder inom EG:s växelkurssamarbete har tvingats överge sina feste växelkurser till följd av kapitelflöden som berott på förväntningar om växelkursjusteringar 1 en valuteunion upphör sådana kapitelflöden. Därmed försvinner också de ränteskillnader som är förknippade med valuterisker.
Det finns stora fördelar för Sverige att delte i ett allt festere europeiskt valutesamarbete. Lägre transaktionskostnader iimebär betydande besparingar för svenska företeg och svenska konsumenter. Prisstebilitet och en väl fungerande lönebildning blir lättere att uppnå. Arbetsmarknadens parter vet då att möjligheten att devalvera försvunnit. Samtidigt ökar kraven på flexibilitet i relativa löner och priser.
Föratsättningaraa för den ekonomiska politiken blir mer stebila. Räntenivån i Sverige blir densamma som i övriga delar av det större valuteområdet. Risken för valutakriser och räntechocker elimineras. Intresset för investeringar i Sverige ökar.
Sammanteget innebär ett svenskt deltegande i ett sådant europeiskt valutesamarbete ökade möjligheter till lägre räntor och högre investeringar, och därmed fler jobb och högre välfärd. Mot denna bakgrand är det ett svenskt intresse att delte i EG:s arbete med att skapa en ekonomisk och monetär union.
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994
Den utveckling under 1980-telet som redovisats fidigare har fått djupgående verkningar in på 1990-telet. Den samlade produktionen av varor och tjänster föll med nästan 2 % 1991 och drygt 1 % 1992. Nedgången väntes fortsatte också 1993. Därmed får det svenska folkhushållet vidkärmas en standardsänkning på över 60 miljarder kronor, motsvarande nästan 7 000 kronor per svensk. Om den svenska ekonomin hade utvecklats som OECD-länderaa under treårsperioden skulle varje
person i genomsnitt ha haft nästan 15 000 kronor högre disponibel Prop. 1992/93:100 inkomst 1993. BUaga 1
Deprecieringen av kronan innebär att den inhemska efterfrågan minskar genom att importpriseraa stiger. Samtidigt förbättras föratsättningaraa för den konkurrensutsatte sektora ytterligare. De svenska företegen kommer att möte växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Föratsättningama är därför goda för en expansion av den utlandskonkurrerande sektom.
En remarkabel förbättring av konkurrenskraften sker nu. Lönekostnaderaa väntes öka långsamt både 1993 och 1994, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till dette ska läggas effekteraa av sänkningen av arbetsgivaravgiftema, den förkortede semestera samt deprecieringen. Sammanteget beräknas de relativa enhetsarbetskostnadema fella med drygt 15 % 1993 och med ytterligare drygt 1 % 1994. En del av denna förbättring beror dock på att den genomsnittliga produktiviteten ökat genom utslagning av industri med låg produktivitet varigenom produktionskapaciteten samtidigt har minskat.
Den svenska exporten väntes öka kraftigt även om marknadstillväxten förblir lägre än under föregående konjunktumppgångar. Tidigare förluster av marknadsandelar vänds till vinster. Exportvolymen väntes stiga med 5 % 1993 och 8 % 1994. Därmed sfimuleras också industriproduktionen, som bedöms öka med ca 1 % 1993 och med 6 % 1994.
Tabell 4.1 Försörjningsbalans
Miljarder kr. 1991
Procentuell volymförändring
1994 BNP
1 432,9
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
Import
381,7
-5,9
0,5
-0,5
3,5
Tillgång
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Privat konsumtion
777,3
1,0
-1,5
-3,2
0,0
Offentlig konsumtion
387,1
0,2
0,9
-0,5
-0,8
Stat
112,2
-0,7
2,0
-0,3
-0,5
Kommuner
274,9
0,6
-0,5
-0,6
-0,9
Bruttoinvesteringar
270,7
-8,3
-8,7
-9,5
-3,0
Lager investeringar
-25,0
-2,1
0,9
0,2
0,5
Export
404,6
-2,2
1,2
5,0
8,0
Användning
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Inhemsk användning
1 410,0
-3,2
-1,4
-3,4
-0,3
' Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft bidrar till att hålla nere löneökningaraa både 1993 och 1994. Det finns dock ett löneöverhäng från 1992 som drar upp genomsnittet 1993. Dessutom uppstår rent tekniskt en löneglidning till följd av företegsnedläggningar och personalinskränkningar. När arbetsstyrkan minskas är det vanligtvis de sist anställda som friställs. Dessa har som regel en lägre lön än genomsnittet, varför den genomsnittliga lönenivån höjs även om ingen enskild anställd
fått löneförhöjning. Den uppmätte genomsnittliga timlönen väntes därför Prop. 1992/93:100 stiga med 3 % 1993 och 3,5 % 1994. Bilaga 1
Konsumentpriseraa väntes öka med knappt 5 % under loppet av 1993. Av dette beräknas stigande importpriser m.m. till följd av deprecieringen av kronan svara för drygt 1,5 procentenheter och skatter och andra politiska beslut för drygt 1 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgår således till endast ca 2 %. Under 1994 väntes den fektiska ökningen av konsumentprisindex reduceras till knappt 3 % beroende på att effektema av skatteförändringaraa upphör samt att både importpris-och hyresutvecklingen dämpas något. Den underliggande inflationstakten berälcnas understiga 2 %.
Hushållens realt disponibla inkomster beräknas fella med drygt 3,5 % 1993. Dette sker mot bakgrand av stora ökningar tidigare år, nämligen 2 % 1989, 3,1 % 1990, 4,9 % 1991 och 2,1 % 1992. Hushållens köpkraft påverkas både av höjda importpriser och av de prisökningar som följer av höjningen av bensin-, tobaks- och den reducerade mervärdesskatten samt av lägre subventioner. Motverkande effekter som ökar köpkraften uppkonimer genom lägre räntor och den prissänkning som följer av de sänkte arbetsgivaravgiftema. Under 1994 bedöms de reala disponibla inkomstema förbli oförändrade.
Hushållens sparkvot har stigit mycket kraftigt under de senaste åren. Dette är långsiktigt positivt. Sparkvoten har nu kommit upp på en för svenska förhållanden hög nivå. Från en lägste nivå på minus 5,1% 1988 ligger nu sparandet som andel av de disponibla inkomsteraa på ca 6 %. Hushållen kan antes vilja upprätthålla sin konsumtionsstandard och sparkvoten beräknas därför avte något 1993 för att sedan plana ut 1994. Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor. Den private konsumtionen väntes fella förhållandevis mycket under 1993 och sedan stebiliseras under 1994.
Den underliggande konsumtionsutvecklingen inom den offentliga sektora uppvisar en fellande trend. Nedgången bromsas dock av att en stor del av beredskapsarbetena registreras som kommunal konsumtion. Den offentliga konsumtionen mäts på ett sätt som irmebär att ökad effektivitet genom lägre kostnader registreras som minskad volym. En fallande konsumtionsvolym behöver alltså inte innebära att servicen har blivit sämre.
Näringslivets investeringar och bostedsbyggandet påverkas i hög grad av de omställningsprocesser som ekonomin genomgår. Fallande priser på fastigheter får - tillsammans med höga realräntor - en sterkt kontraktiv inverkan. Dålig lönsamhet, lågt kapacitetsutnyttjande och försiktiga framtidsförväntningar verkar i sainma riktning. Brattoinvesteringaraa väntes fella med nästan 10 % 1993. En motverkande faktor är emellertid de omfettande satsningama på infrastrakturinvesteringar. Dessa ligger nu på en nivå som är ca 3 gånger så stor som under 1980-telet.
Den sterka konkurrenskraftsförbättringen väntes gradvis resultera i växande produktion och högre lönsamhet inom industrin, vilket för med sig ökade industriinvesteringar under 1994. Dette begränsar nedgången i de samlade brattoinvesteringaraa. Lagerawecklingen bedöms fortsatte
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 15
under prognosperioden men ske i allt långsammare tekt. Därmed uppstår Prop. 1992/93:1(X) ett positivt bidrag till BNP. Bilaga 1
Sammanteget väntes BNP falla med 1-1,5 % under 1993. Uppsvinget inom den konkurrensutsatte sektom leder sedan till att tillväxten kommer igång under 1994. BNP-fillväxten beräknas då bli drygt 1,5 %. Det kommer dock att dröja viss fid innan dette får posifiva effekter på arbetsmarknaden. Den produktionsökning som uppstår kan till en början tillgodoses genom höjd produktivitet. Uppgången i den öppna arbetslösheten motverkas av de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärdema. Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas stiga till drygt 6 % 1993 och till 7 % 1994. Under 1994 väntes arbetslösheten plana ut och sedan successivt sjunka.
Tabell 4.2 Nyckeltel
Årlig procentuell förändring
1994 Disponibel inkomst
4,9
2,1
-3,7
0,1
Sparkvot (nivå)
2,7
6,1
5,6
5,7
Industriproduktion
-5,1
-3,5
1,0
6,0
Relativ enhetsarbetskostnad
1,4
-0,9
-15,4
-1,1
Arbetslöshet (nivå)
2,7
4,8
6,2
7,0
Handelsbalans (mdr. kr.)
30,5
35,1
57,5
76,7
Bytesbalans (mdr. kr.)
-20,2
-25,6
-4,7
23,0
Bytesbalans (% av BNP)
-1,4
-1,8
-0,3
1,5
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en fallande import under 1993, medan en ökning sannolikt inträffar under 1994. Utrikeshandeln kommer att ge ett kraftigt positivt bidrag till tillväxten. Exportvolymen ökar betydligt kraftigare än importvolymen under prognosperioden. Dette är den främste förklaringen till det mycket stora överskottet i handelsbalansen 1994. Bytesbalansen kan därigenom för förste gången sedan 1986 komma att uppvisa ett överskott, motsvarande ca 1,5 % av BNP.
Redan 1993 ger kapitelbildningen ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Dette ökar kraftigt under 1994 samtidigt som det negativa bidraget från konsumtionen minskar. Sammanteget får därmed den svenska ekonomin en långsiktig bättre straktur, som förbättrar föratsättningama för en snabb ekonomisk återhämtning därefter.
16 Bidrag till BNP-tillväxten Prop. 1992/93:100
Procent av föregående års BNP Bilaga 1
1994 Konsumtion
0,6
-0,6
-1,9
-0,2
Kapitalbildning
-2,4
-0,6
0,5
1,8
BNP
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
5 Finanspolitiken
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs
Den underliggande inflationen är i dag historiskt låg. På vissa marknader råder till och med deflation. Producentpriserna har sjunkit under det senaste året.
Denna låga inflationstakt har uppnåtts under en period med sjunkande aktivitetsnivå och betydande kapitelförluster. Dette är en kostsam men nödvändig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-telet. Det är av ytterste vikt att den låga inflationen kan bibehållas även när konjunkturläget förbättras så att inte anpassningskostnaderaa behöver tes en gång fill.
Sverige har tydliga och smärtsamma erfarenheter av de nackdelar som är förknippade med hög och varierande inflation.
En hög inflation leder till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntegare tjänar på bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Inflationen undergräver respekten för det som skapar välfärd, nämligen arbete, sparande och företegande. I stället gynnas spekulation. Mångårigt sparande kan raderas ut på kort fid. Inflation uppmuntrar ett osunt beteende.
Hög och varierande inflation leder till att prissättning och därmed marknademas funktionssätt försämras. Det blir svårare för både hushåll och företeg att fatte ekonomiskt korrekte beslut, t.ex. i fråga om investeringar för framtiden. Med ett nominellt företegsskattesystem ger inflation upphov till snedvridande effekter på investeringsbeslut genom att den reala avkastningen efter skatt påverkas på ett godtyckligt sätt. Dette leder till sämre resursanvändning och lägre effektivitet i ekonomin. Tillväxten blir lägre.
Det fmns ingen konflikt mellan hög tillväxt och låg inflafion. Tvärtom är låg inflation nödvändig för att nå uthållig tillväxt. För att främja tillväxten och därmed sysselsättning och välfärd måste således inflationen förbli varaktigt låg.
Den svenska ekonomin har ett antel särdrag som medför att inflationen lätt kan återkomma. Det är mycket viktigt att den ekonoiniska politiken
utformas så att existerande inflationsmekanismer och uppkomsten av nya Prop. 1992/93:100 inflationsspiraler motverkas. Bilaga 1
Sverige har under lång tid varit ett höginflationsland och det finns en risk att grandläggande förväntningar är anpassade till dette. Sedan länge har t.ex. arbetsmarknadens parter tenderat att slute avtel som medför att kostnadema ökar mer än produktiviteten. Risken för dette har inte blivit mindre genom att växelkursen för närvarande är rörlig. Den ekonomislca politiken måste därför medverka till att göra klart för arbetsmarknadens parter att sådan kostnadsinflation inte kan accepteras.
Efter devalveringen 1982 slog den svenska ekonomin i kapacitetstaket förhållandevis tidigt under den följande konjunkturuppgången. Dette medförde en stigande inflation. Flaskhalsar som skulle riskera en liknande process när tillväxten kommer igång måste därför undvikas.
Arbetskraft och andra resurser måste föras över till den utlandskonkurrerande sektora. Även om utlandsbetelningaraa 1994 på grand av den låga aktivitetsnivån ger ett litet överskott, tycks Sverige ha haft ett underliggande, straktureUt underskott i bytesbalansen. Därför måste föratsättningar nu skapas för en kapacitetsökning av den utlandskonkurrerande sektora.
Under senare år har den interaationella integrationen kraftigt ökat, inte minst vad gäller kapitelmarknaderaa. Mycket stora belopp omsätts på mycket kort tid. Dette tenderar att påskynda ekonomiska förlopp. Även begränsade inflationsimpulser kan riskera att snabbt övergå i ett accelererande förlopp.
Mot denna bakgrand är det centralt att utforma den ekonomiska politiken så att inflationsförväntningama stebiliseras på en låg nivå. Förlusten av den faste växelkursen som ankare i en sådan politik skärper kraven på den ekonoiniska politikens långsiktighet och utformning. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste avvärjas.
Den underliggande inflationstakten för 1993 väntes bli ca 2 %. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % till följd av höjda indirekte skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på prisema. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen
Den svaga aktivitetsnivån i ekonomin leder till krav från olika håll på finanspolitiska stimulanser. Men det vore att upprepa 1980-telets missteg. En sådan politik vore inte hållbar och skulle inte ge avsett resultet.
Allmänt ökade offentliga utgifter för att stimulera ekonomin skulle innebära en ytterligare försvagning av budgeten. I en situation när budgetunderskottet redan är mycket stort och stetens upplåningsbehov driver upp räntoma skulle dette få negativa effekter bl.a. genom stigande inflationsförväntningar som driver upp räntoraa ytterligare. Nettoresul-
tetet skulle kunna bli en hårdare åstramning via penning- och valutepoli- Prop. 1992/93:100 tiken. Bilaga 1
Ytterligare en mekanism skulle verka i samma riktning. En fortsatt försvagning av budgeten skulle automatiskt leda till större stetsskuld. Räntebetelningama skulle öka automatiskt och därmed leda till än större framtida besparingskrav. Inflationsförväntningarna skulle snabbt tillte, med sterkt negativa effekter på tillväxt och sysselsättning.
Budgetunderskottet och stetens lånebehov har nu nått sådan omfettning att sedvanliga stebiliseringspolifiska mekanismer inte fungerar. Minskade offentliga utgifter kan, genom att de leder till ett lägre budgetunderskott, totelt sett ge expansiva effekter på den ekonomiska aktiviteten genom att de möjliggör lägre räntor utan sfigande inflationsförväntningar. Dette föratsätter naturligtvis ett väl fungerande samspel mellan finans- och penningpolitiken.
Med hänsyn till de åtgärder som redan vidtegits på närmare ca 70 miljarder kronor i minskade offentliga utgifter framstår det som angeläget att nya åtgärder träder i kraft stegvis under ett antel år framöver. En successiv minskning av de offentliga utgiftema ger utrymme för en lägre ränte och låg inflation. Stebiliseringspolitiken måste ha en sådan inriktning att realräntan kan sjunka utan att dette sker genom ökad inflation.
Riksbanken kan i stor utsträckning styra den korta räntans nivå bl.a. genom att bestämma marginalräntan. Om den korte räntan sänks kraftigt betyder det att den förväntede avkastningen på placeringar i svenslca kronor sjunker. Därvid minskar efterfrågan på tillgångar i svenska kronor och växelkursen sjunker om fmanspolitiken inte är fillräckligt stram. Dette i sin tur leder till större importerade prisökningar samt ökade inflationsförväntningar. Det senare återspeglas i den långa räntan som då stiger. Den peimingpolifiska handlingsfriheten är med andra ord sterkt beroende av att inflationen och inflationsförväntningama hålls nere.
5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott
Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn
Underskottet i den offentliga sektoms finansiella sparande kan delas upp i en konjunkturrensad och en konjunkturell del. Den konjunkturrensade delen (något oegentligt kallad strakturell del) kvarstår även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Det beräknade strakturella underskottet är således justerat med hänsyn till BNP-nivå men inte med hänsyn fill sammansättning av BNP. Det resterande konjunkturbetingade underskottet är en följd av att skatteunderlagen är tillfälligt låga på grand av lågt kapacitetsutnyttjande samt av att lågkonjunkturen medför extra kostnader för arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utbetolt bankstöd har även medtegits här.
En uppdelning av det totela underskottet i en konjunkturell respektive en konjunkturrensad del är behäfted med osäkerheter. Underskotten utgör skillnaden mellan två mycket stora tel. Mindre beräkningstekniska förändringar kan ge stora effekter på de olika saldona. Icke desto mindre
är en uppdelning intressant, eftersom den ger en indikation på hur Prop. 1992/93:100 underskottet utvecklas när tillväxten kommer igång och de konjunkturella Bilaga 1 effekteraa faller bort, både på inkomst- och utgiftssidan.
Som diskuteras nämiare i den preliminära nationalbudgeten har uppdelningen av underskottet i en strakturell och en konjunkturbetingad del gjorts med utgångspunkt i att 1991 var ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande samt att den potentiella fillväxt-takten uppgår till 2 % per år.
Enligt denna bedömning var således det konjunkturberoende underskottet år 1991 noll. Det faktiska underskottet på 15 miljarder kronor var därför straktureUt. Dette underskott kan i allt väsentligt hänföras till 1980-telets ökning av inkomstöverföringar samt det låga hushållssparandet, som medförde ohållbart höga mervärdesskatteintäkter från den private konsumtionen.
Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kronor
1994 Totalt finansiellt sparande
-15
-130
-170
-140
därav
Strukturellt
-15
-70
-70
-55
Konjunkturberoende
-60
-100
-85
Den stora försämringen i det strukturella underskottet inföll således mellan 1991 och 1992. I allt väsentligt hänger dette samman med beslut och utvecklingstendenser under slutet av 1980-telet som först 1992 blev synliga i det offentliga sparandet. Överhettningen, den höga nominella pris- och lönekostnadsökningen och det låga hushållssparandet hade inneburit att den offentliga sektoms inkomster blivit uppblåste till långsiktigt ohållbara nivåer. Samfidigt var utgiftema för arbetsmarknadspolitiska insatser låga på grand av det överhettede sysselsättningsläget. När pris- och lönekostnadsökningen dämpades och överhettningen på arbetsmarknaden försvann minskade inkomstema och utgiftema ökade. De tidigare nivåeraa visade sig vara långsiktigt ohållbara i den meningen att inkomsterna inte var tillräckliga för de utgifter som blev resultetet av ett mera normalt konjunkturläge. Enbart ökningen i hushållssparandet, som under perioden 1989-1992 ökade uppgick till nämiare 100 miljarder kronor, motsvarar en minskning av mervärdesskatteintäkteraa från privat konsumtion med ca 20 miljarder kronor.
20
Försämringen i det strakturella underskottet mellan 1991 och 1992 kan Prop. 1992/93:100 mer konkret förklaras av bl.a. följande faktorer: Bilaga 1
Högre hushållssparande
6 miljarder kronor
Övergång till lägre inflation
T K II
Ökad vinstandel
6 "
Ökade offentliga investeringar
4 "
Mervärdesskattesänkning
10 "
Ökade räntebidrag på grand av
dyrt byggande 1990-91
3 II
Ökade flyktingkostnader
6 "
Det ökade hushållssparandet förklarar ca 6 miljarder kronor. Därigenom försvagades den private konsumtionen och basen för mervärdesskatteintäkteraa. Ökningen av sparandet är positiv ur samhällsekonomisk synvinkel. Den beror på en kombination av skattereformen som gjorde det dyrt att låna och lönsamt att spara, på kreditmarknadens omsvängning till restriktiv utlåning samt på den ökade arbetslösheten som skapade behov i hushållen av en ekonomisk buffert.
Nedväxlingen i inflationstakten förklarar ca 7 miljarder kronor. Även dette är positivt, men innebär i övergångsskedet att utgifteraa ökar snabbare än inkomstema. När inflationen sjunker ökar inkomstema med den nya låga inflationstekten medan många utgifter är basbeloppsstyrda och därför ökar med den tidigare högre inflationstakten. Effekten blir en engångsvis permanent försämring av saldot.
Ökade räntebidrag på grand av att det tidigare finansieringssystemet medförde dyrt byggande svarar för ca 3 miljarder.
Sänkningen av mervärdesskatten år 1992 svarar för 10 miljarder kronor.
Därtill kommer ett antel inindre poster som enligt den valda metoden inte är konjunkturberoende. De kan dock vara mer eller mindre tiUfälliga. Dit hör t.ex. ökade utgifter för flyktingmottegningen och ränte på utbetelt bankstöd.
Av tebeUen framgår att det strakturella underskottet är i stort sett oförändrat mellan åren 1992 och 1993. Dette kan synas egendomligt med hänsyn till de stora utgiftsminskningar som träder i kraft 1993. Samtidigt har emellertid deprecieringen medfört en kraftigt ändrad sammansättning av BNP, vilket kortsiktigt reducerat skatteintäkteraa. Vinster är på kort sikt lägre beskattede än löner och genom deprecieringen ökar vinstandelen. Deprecieringen medför även att exporten främjas medan den private konsumtionen begränsas vilket minskar underlaget för mervärdesskatt m.m. Den offentliga sektoras ränteutgifter, netto, ökar med ca 20 miljarder kronor. Skatteintäkteraa påverkas också av slopade punktskatter samt av att pensionäreraas grancfavdrag inte längre avtrappas mot bl.a. kapitelinkomst. Nettoeffekten är att det strakturella underskottet är oförändrat 1993 jämfört med 1992.
21 MeUan 1993 och 1994 minskar det strakttirella underskottet med ca Prop. 1992/93:100 15 miljarder kronor. Dette är nettot av beslut om minskade utgifter på ca Bilaga 1 25 miljarder kronor och ökade räntor netto på ca 10 miljarder kronor.
Analysen visar att finanspolitiken hade en kraftigt expansiv inriktning under 1992, om hela den offentliga sektora beaktes, huvudsakligen till följd av tidigare fattede beslut. Under 1993 är fmanspolitUcen neutral. För 1994 föratses en fmanspolitisk åtstramning.
Analysen visar också automatiken i saidoförsämringen. Betydande åtgärder krävs för att kompensera ökningen av ränteutgifteraa och än mer för att minska det strukturella underskottet. Dette illustrerar vikten av att inte skjute saneringen av de offentliga finanseraa på framtiden.
Strukturellt underskott i statsbudgeten
Även stetsbudgetens saldo kan delas upp i en strukturell del som består även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande och en resterande konjunkturbetingad del. Skillnaden mellan det fektiska, redovisade saldot för 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar således den konjunkturmässiga delen av underskottet.
Statsbudgetens saldo 1993/94
Miljarder kronor
Totelt saldo ca -160
Strakttxrellt saldo ca -105
Konjunkturberoende saldo ca - 55
Tabellen visar att om det inte varit lågkonjunktur 1993/94 skulle underskottet varit 55 miljarder kronor lägre. Det underskott som kvarstår på ca 105 miljarder kronor är att betrakte som straktureUt.
Det strakturella underskottet i de totela offentliga fmanseraa är summan av stetsbudgetens strakturella underskott, viss upplåning utanför stetsbudgeten samt sparandet i socialförsäkringssektorn och kommunsektom.
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi
Riksdagen har på förslag från regeringen lagt fest en långsiktig utgiftsstrategi (LUS) för de offenfliga utgiftema. Utgiftsstrategin innebär en prövning i tre led och har beskrivits i proposition 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10). De tre leden är följande:
1) Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen.
22
2) Att festställa det totela utgiftsutrymmet och fördela dette, dels över Prop. 1992/93:100 tiden, dels enligt polifiska prioriteringar på sektorer. Därmed krävs Bilaga 1
även ett ställningstegande inom vilka områden besparingar skall ske.
3) Att genomföra processen varje år, göra avstämningar och därmed bestämma utgiftsutrymme för en ny treårsperiod.
Som ett led i denna långsiktiga utgiftsstrategi föreslog regeringen omfettende besparingsåtgärder i budgetförslaget i januari 1992, i den reviderade fmansplanen våren 1992 samt i proposifion 1992/93:50 som en följd av överenskommelsen med socialdemokrateraa hösten 1992.
Under föregående riksmöte fattede rikscfegen efter förslag i budgetpropositionen beslut om utgiftsminskningar på sammanlagt ca 20 miljarder kronor. Därtill beslöt rikscfegen att successivt reducera räntebidragen vid ny- och ombyggnad av bostedshus, vilket ger en tillkommande besparing på 15 miljarder kronor när det nya systemet gäller fullt ut.
Under innevarande riksmöte har rikscfegen med utgångspunkt i regeringens proposition om åtgärder för att stebilisera den svenska ekonomin fettet beslut som iimebär budgetförstärkning för steten inkl. AP-fonden genom bl.a. införandet av en karensdag, sänkt kompensationsnivå för pensioner och sjukpenning och framtida höjd pensionsålder på ca 33 miljarder kronor per år.
Nyss nämnda beslut ger en sammanlagd långsiktig effekt på närmare 70 miljarder kronor.
StraktureUt motiverade reformer som bidrar till ett högre utbud av arbete och ett högre sparande ger långsiktiga budgeteffekter som är väsentligt större än de direkte besparingaraa. Det gäller t.ex. för regelförändringar i socialförsäkringssystemen som uppmuntrar arbete och rehabilitering och motverkar frånvaro. Denna typ av reformer är därför särskilt angelägna både för att öka den långsiktiga produktionskapaciteten och för att förbättra de offentliga finansema på medellång och lång sikt. Även skattereformens dynamiska effekter bör göra sig gällande när tillväxten börjar te fert. Den fram till år 1997 successivt höjda pensionsåldem medför ett tillkommande arbetsutbud som är särskilt stort när konjunkturläget blir bättre. Därigenom ökar basen för socialavgifter, inkomstskatter och indirekte skatter vilket ger fördelaktiga budgeteffekter utöver den direkte besparingen i form av lägre pensionsutgifter.
Utöver nu angivna besparingar har rikscfegen fettet ett principbeslut om att ansvaret och därmed finansieringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall flyttes ut från budgeten.
Som framgick av tebell 5.1 beräknas det strakturella underskottet för den offentliga sektom till ca 55 miljarder år 1994. Riksdagen har fettet beslut om att dette underskott på sUct skall elimineras.
För att bedöma de krav dette ställer på budgetpolitiken under kommande år redovisas en beräkning av det strakturella och det totela underskottets utveckling under år 1995-1998. Beräkningama redovisas mera utförligt i den preliminära nationalbudgeten. Eftersom det inte
23
föreligger någon egentlig prognos för den svenska ekonomins utveckling Prop. 1992/93:1(X) under dessa år beaktes därvid endast ett begränsat antel fektorer. Liksom Bilaga 1 vid beräkningen av det strukturella underskottet för tidigare år antes en underliggande trendmässig tillväxt på 2 %. Jämförelsenormen är därför att alla inkomster ökar med 2 % realt. För de offentliga utgiftema är ökningen lägre därför att den offentliga konsumtionen antos vara realt oförändrad. Om pris- och kostnadsökningama i den offenfliga konsumtionen är större än i den övriga ekonomin antos detto mötos med olika åtgärder.
Beräkningaraa baseras på antogandet att det sker en konjunkturmässig återhämtning från år 1994 till år 1998 så att skillnaden mellan fekfisk och potentiell BNP reduceras med en sjättedel per år, vilket motsvarar en åriig fillväxt på3,2 %.
En årlig tillväxt på 3,2 % kan förefella hög, bl.a. med hänsyn till att den genomsnittliga tillväxttakten efter 1982 års devalvering uppgick till 2,6 % för perioden 1983-1986. A andra sidan bör tillväxtföratsätt-ningaraa vara förhållandevis goda efter år 1994 dels med hänsyn till de förbättringar i ekonomins funktionssätt som följer av fettode beslut, dels med hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten i utgångsläget.
Vid denna beräicning antos en årlig tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kronor i 1994 års priser per år för åren 1995-1998 och på 5 miljarder för år 1994 utöver vad som nu föreslås för budgetåret 1993/94 samt att den offentliga konsumtionen är realt oförändrad som jag tidigare redovisat. Som framgår av tobellen beräknas dessa budgetförstärkningar resultera i ett trendmässigt sjunkande StraktureUt underskott i de offentliga fmanseraa så att detto är eliminerat år 1998.
Det totola underskottet reduceras ännu kraftigare, vilket beror på den antogna konjunkturåterhämtningen under år 1995-1998.
Följande slutsatser kan dras:
För att uppnå en godtogbar utveckling av det strakturella och det totela underskottet för den offentliga sektora krävs årliga tillkommande budgetförstärkningar på ininst 10 miljarder kronor under de kommande åren vid realt oförändrad offentlig konsumtion.
Återhämtningen och tillväxten är central för att reducera det totela underskottet för den offentliga sektom. Åtgärder som ökar tillväxten, t.ex. ökade incitement till arbete genom förändringar av socialförsäkrings- och skattesystemet, är därför avgörande även ur budgetsyn-vinkel.
Även vid dessa tillkommande årliga besparingar och en förhållandevis sterk konjunkturåterhämtning under 1990-telet ökar den offentliga sektoras skuld kraftigt.
Det strakturella underskottet i den offentliga sektom kan elimineras under perioden.
24
Tabell S.2 Awecklingen av den offentliga sektoms strukturella underskott Prop. 1992/93:100
Miljarder kronor, 1994 års priser BUaga 1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet
Ökning av ränteutgifter
utöver 2 % realt -9,1 -7,4 -5,8 -3,6
Effekter av tidigare
besparingsbeslut 6,3 5,0 6,6 2,4
Andra faktorer -6,4 -8,4 -3,0 -2,4
Realt oförändrad offentlig
konsumtion 8,2 8,4 8,5 8,7
Antagen tillkommande
budgetförstärkning 5,0 10,0 10,0 10,0 10,0
Minskat konjunkturbe-
tingat underskott 12,9 13,6 14,4 15,2
Strukturellt finansiellt
sparande -49,6 -39,7 -31,4 -14,4 1,0
Totalt finansiellt
sparande -137,2 -115,4 -94,3 -63,6 -33,3
I tebell 5.2 redovisas utvecklingen av den offentliga sektoms sparande vid tillkommande budgetförstärkningar. Tabellen illustrerar det faktum att nuvarande stora underskott medför stora automatiska räntebetelningar varvid kraven på budgetförstärkningar för att minska underskottet blir betydande. Ju mer saneringen av de offentliga finansema skjuts på framtiden, desto större blir kraven pä framtida budgetförstärkningar.
Mot denna bakgrand förslås i dette budgetförslag följande:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks samtidigt som begränsningar i rätten till nedtrappning av arbetstiden införs fr.o.m. den 1 juli 1993. Åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år. Fr.o.m. 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
De ändrade regleraa i sjukförsäkringen som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadeförsäkringen. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag om att arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993.
Inom arbetslöshetsförsäkringen förändras kompensationsnivån så att den i huvudsak blir densamma som vid sjukdom. Dessutom återinförs fem karenstfegar. Kostnadema för beredskapsarbeten reduceras genom att arbetstiden begränsas till 90 % av heltid. Den högste ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen avindexeras.
De föreslagna regelförändringaraa inom studiestödet innebär bl.a. att studiestödet begränsas till 10 månader per år. Inom Justitiedepartementets ansvarsområde minskas utgiftema genom rationaliseringar och effektivise-
ringar inom polisväsendet samt genom att utbildningen vid Polishög- Prop. 1992/93:100 skolan sker med studiemedel i stället för med lön. Bilaga 1
Deprecieringen iimebär en standardsänkning för det svenslca folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför får inte basbeloppsanknutna förmåner, dvs. pensioner och andra transfereringar öka med den del av inflationen som beror på deprecieringen. Konjunkturinstitutet kommer senare att få i uppdrag att beräkna hur deprecieringen påverkar konsumentpriseraa för oktober 1993 respektive oktober 1994.
Skatten på sterkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras. Skatteintäktema beräknas därigenom öka med ca 150 miljoner kronor.
Sammantoget föreslås eller aviseras utgiftsminskningar på 17 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Därav hänför sig 4,9 miljarder kronor tUl förslag som aviserats i proposifion 1992/93:50 och 11,9 miljarder kronor till nya förslag. Den långsUctiga effekten är betydligt större eller sammantoget nära 28 miljarder kronor. De förslag som tidigare aviserats svarar för ca 12,5 miljarder kronor och de nya förslagen svarar för 15 miljarder kronor. Därtill förstärks budgeten med 150 miljoner kronor från den höjda alkoholskatten.
Ikbell 5.3 Förslag i 1993 års budgetproposition samt i aviserade särpropositioner
Miljarder kronor
1993/94
Läng sikt
Höjd pensionsålder
1,1
6,0
Samordnad sjuk- och arbetsskadesjukpenning
1,6
1,6
Regeländring inom delpensioneringen
0,2
1,5
Utebliven kompensation för deprecieringens
priseffekt i basbeloppsanknutna förmåner
1,2
3,0
Regeländringar inom studiestödet
0,6
0,6
Sänkt ersättningsnivå och karensdagar inom
arbetslöshetsförsäkringen
4,7
4,7
Minskade kostnader för beredskapsarbeten,
utbildningsbidrag m.m.
2,1
2,1
Sänkt dagpenning för asylsökande
0,2
0,2
Minskade bostadssubventioner
1,5
3,0
Besparingar inom försvaret
0,4
1,2
Minskat bistånd
0,9
0,9
Polisväsendet
0,2
0,5
Administrativa utgiftsminskningar
2,1
2,1
Summa minskade utgifter
16,8
27,4
därav
aviserade i prop 1992/93:50
4,9
12,4
nya förslag till minskade utgifter
11,9
15,0
26 För att fullfölja saneringen av de offentliga finansema måste budgetför- Prop. 1992/93:1(X) stärkningar ske även under kommande år. Jag återkommer senare till Bilaga 1 detto.
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken
Målet för budgetpolitiken är att avskaffe det strakturella underskottet i de offentliga fmanseraa och därigenom skapa föratsättningar för en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling.
Underskottet i de offentliga finansema har ökat kraftigt under senare år. Dette beror i allt väsentligt på tidigare ekonomisk-politiska misslyckanden. Problemen förstärks av den rådande djupa lågkonjunkturen. Underskottet i stetsbudgeten har också ökat kraftigt.
Om vi underlåter att sanera de offentliga finansema blir följden en fortsatt kraftig ökning av stetsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Dette skulle få svåra konsekvenser för de människor som är beroende av offenUiga insatser och lecfe fill ökade orättvisor i samhället. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finanseraa drivas vidare.
Följande normer skall gälla för budgetpolitiken:
1 Det strukturella underskottet i de offentliga finansema skall avskaffas
Med dette avses att den offentliga sektoms finansiella sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel.
Ett hjälpmedel i dette arbete är den långsiktiga utgiftsstrategin. För att uppfylla normen och ftillfölja saneringen av de offendiga fmanseraa krävs fortsatte budgetförstärkningar.
Under åren 1994-1996 bör budgetförstärkningaraa uppgå till ca 25 miljarder kronor samt vad som följer av att den offentliga konsumtionen är realt sett oförändrad enligt den definifion som jag tidigare redovisat. Dette galler utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fettede beslut och förslagen i årets budgetproposition. Åtgärderaa bör förslagsvis fördela sig med ca 5 miljarder kronor för 1994 och vardera 10 miljarder kronor för 1995 och 1996. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatte budgetförstärkningar.
Saneringen av de offentliga finanseraa är ett långsiktigt arbete. Jag är öppen för att diskutera vilka budgetförstärkningar som bör genomföras. Det är angeläget att en bred parlamenterisk majoritet står bakom åtgärderaa. Dette stärker trovärdigheten i budgetpolitiken vilket får positiva effekter på tillväxt, inflationsförväntningar och förbättrar föratsättningama för ett varaktigt lågt ränteläge.
Åtgärdema kan beröra bl.a. följande tre områden:
* Sjukförsäkringen och andra delar av socialförsäkringssjystemet. Dette kan ske exempelvis genom ytterligare sänkningar av ersättningsnivåema och/eller utflyttning från stetsbudgeten i kombination med vissa avgiftsförändringar.
27
* Bostedssektoras belastning på den offentliga sektora. Möjlighetema Prop. 1992/93:100 att uppnå dette ökar i takt med sjunkande ränte som i sig dämpar Bilaga I boendekostnaderaa.
* Gmncfevdraget i inkomstskatteskalan.
Åtgärderaa ovan ansluter till det förslag som regeringen aviserade den 19 november 1992. I dette ingick emellertid som en väsentlig ingrediens också en kraftig ytterligare sänkning av arbetsgivaravgiftema. Jag har inte bedömt det som äncfemålsenligt att nu genomföra denna del av förslaget.
Jag är öppen för att diskutera även andra förslag till i förste hand minskade utgifter som läggs fram i riksdagen.
2 De offentUga utgifterna bör successivt sjunka räknat som andel av BNP
Denna norm gäller för de offentliga utgiftemas utveckling. Eftersom normen är långsUctig bör den gälla oberoende av fektiskt konjunkturläge och således avse de offentliga utgifteraa exklusive konjunkturberoende och tillfälliga utgifter, såsom arbetsmarknadspolitiska insatser och bankstöd. Normen avser således de konjunkturrensade offenUiga utgiftema som andel av en konjunkturrensad BNP.
Som framgår av följande teblå innebär årets förslag till stetsbudget att denna norm uppfylls.
Konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en koivjunkturrensad BNP
Procent
1991 1992 1993 1994
Konjunkturrensad
utgiftskvot 63,3 65,4 64,2 62,7
Ökningen av den konjunkturrensade utgiftskvoten mellan 1991 och 1992 förklaras bl.a. av ökade offentliga investeringar, högre utgifter för räntebidrag och ökade kostnader för flyktingmottegning. Därefter sjunker den konjunkturrensade utgiftskvoten till följd av beslutede utgiftsminskningar.
Ett liknande sätt att beskriva den strama utgiftutveckling som följer av tidigare fattede beslut och det budgetförslag som nu läggs fram är den nominella ökningen av de konjunkturrensade offentliga utgifteraa. Som tidigare har framgått hade fmanspolitiken en kraftigt expansiv inriktning under 1992 då de konjunkturrensade offentliga utgiftema ökade med 6,6 %. Därefter har utgiftsutvecklingen begränsats högst väsentligt. Ökningstakten för nominella konjunkturrensade utgifter beräknas bli 2,1 % för 1993 och 1,6 % för 1994. Dette innebär en real minskning.
28
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet
Budgetläget
Den kraftiga försämringen av den offentliga sektoms sparande under de senaste åren beror i huvudsak på en kraftig försämring av stetens budget från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1992/93.
Under budgetåret 1993/94 kan en viss förbättring skönjas. Dette beror både på tidigare fettede beslut, de nedskärningar på utgiftssidan som regeringen genomfört i samverkan med socialdemokrateraa hösten 1992 och på de nu föreslagna åtgärdema. Saidoförbättringen motverkas dock av fortsatte fell på inkomsteidan. Samtidigt ökar steteskuldräntoraa kraftigt på gnmd av den snabbt växande stetsskulden. Denna utveckling visar påtegligt följden av att under en period ha stora underskott i budgeten.
TabeU 5.4 Statsfinansemas utveckling
Miljarder kr
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
1991/92
1992/93
1993/94
Utfall
Inkomster
397,7
381,2
358,4
Arbetsmarknadspol itik Statsskuldräntor
34,7 60,0
43,4 83,0
44,0 95,0
Finanskrisutgifter Övrigt Summa utgifter
4,2 379,6 478,5
22,6 430,5 579,5
381,7 520,7
Budgetsaido
-80,8
-198,3
-162,3
Andel av BNP
-5,6 %
-13,8 %
-11,1 %
Statens lånebehov
88,7
230,1
205,3
Underliggande budgetsaido
-91,3
-173,2
-163,9
Statens lånebehov
Stetens lånebehov räknas fram genom att utgå ifrån det redovisade budgetsaldot och sedan lägga till
kassamässiga korrigeringar p.g.a. att skillnader mellan tidpunkten när transaktioner bokförs i myndigheters redovisning och när de registreras på stetsverkets checkräkning,
finansiering av underskott i fonder som ligger utanför stetsbudgeten, den del av stetens kreditgivning som går via riksgäldskontoret och därför inte redovisas på stetsbudgeten.
29 Stetens lånebehov nästan fördubblas från budgetåret 1991/92 tiU Prop. 1992/93:100 budgetåret 1992/93, 1993/94 sker det en förbättring, viUcen helt är att Bilaga 1 hänföra till förbättringen i det redovisade budgetsaldot för 1993/94.
Det sterkt negativa offentliga sparandet, som ger upphov till det stora lånebehovet, motsvaras av ett sterkt positivt privat sparande hos företeg och hushåll. Bytesbalansen beräknas vara nära noll år 1993 och positiv år 1994. Det kommer således att fiimas stor placeringskapacitet i den private inhemska sektora.
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten
Budgetkonsekvenser av tidigare beslutade åtgärder
Rikscfegen beslutede hösten 1991 att steten skulle garantera en nyemission av aktier i Nordbanken på ca 5,2 miljarder kronor och teckna sin andel av emissionen. Som en följd av beslutet har 4 191 milj kronor betelats ut över stetsbudgeten under 1991/92 för nyteckning av aktier i Nordbanken.
Riksdagens beslut i juni 1992 om rekonstraktion av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) innebär att regeringen har bemyndigats att bilda Förvaltningsaktiebolaget Venantius med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och svara för finansieringen av uppköp av utestående aktier i Nordbanken intill ett belopp om 2 050 miljoner kronor. Dette belopp belaster stetsbudgeten under budgetåret 1992/93.
I nämnda beslut bemyndigades regeringen att inom en ram om 20 miljarder kronor beslute om garantier, lån och kapiteltillskott eller vidte andra åtgärder i syfte att förstärka den fmansiella basen i Nordbanken och Securam. Den 29 oktober 1992 beslutede regeringen att tillskjute sammanlagt 10 miljarder kronor fill Nordbanken, viUcet har belastet innevarande års stetsbudget. Dessutom har en garanti på 9,85 miljarder kronor, syftande till att stärka den fmansiella basen i Securam, utfärdats. Vid denna garantis infriande kommer de principer som riksdagen beslutet på förslag av regeringen i prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet att tillämpas.
Dessutom kommer stetsbudgeten att belästes av räntekostnader i samband med lån till den stiftelse som äger Sparbanken Förste.
Budgetbelastningen av nämncfe åtgärder uppgår under innevarande budgetår till 22,6 miljarder kronor. Däratöver uppkommer en svårbedömbar ytterligare budgetbelastning i den mån det generella bankstödet utnyttjas.
5.8 Kommunala frågor
Kommuneraa och landstingens vericsamhet har stor samhällsekonomisk betydelse. Den svarar för merparten av social service till hushållen.
Steten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Stetsmakteraas riktlinjer för den kommunala ekonomin bör
30
ange omfettningen av den skattefinansierade verksamheten oavsett om Prop. 1992/93:100
denna produceras av kommunen eller private tjänsteproducenter. Det Bilaga 1
innebär att riktlinjer främst bör ges för den totela finansiella ramen och
därmed för den kommunala skattesatsen och de stetliga transfereringaraa.
Som jag framhöll i den reviderade fmansplanen 1992 bör kommuner och
landsting utgå från att det nya stetsbidraget utvecklas mycket restriktivt
under de närmaste åren.
Utrymme för att höja ambitionsnivån i den kommunala verksamheten måste huvudsakligen skapas genom rationaliseringar och effektiviseringar. Jag avser att till våren återkomma med en bedömning av det finansiella utrymmet för kommunsektom i samband med att jag redovisar mitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Jag avser cfe också att te upp frågan om den kommunala utdebiteringen för år 1994.
Mellan 1985 och 1991 hade kommunsektom ett negativt finansiellt sparande. Inkomsteraa täckte de löpande utgiftema medan en del av investeringama finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragningar av rörelsekapitelet. Den kommunala sektoms finansiella sparande förbättrades därefter mycket kraftigt under åren 1991 och 1992. År 1992 uppskattes det finansiella sparandet till ca 10 miljarder kronor. Det fmansiella sparandet bedöms bli positivt även år 1993. För år 1994 föratses cferemot en klar försämring.
Förbättringen av kommuneraas och landstingens ekonomi mellan åren 1991 och 1993 beror på att inkomstema ökar snabbare än utgiftema. Skatteinkomsteraa steg kraftigt 1991 och 1992 till följd av de höga löneökningaraa två år tidigare. Samtidigt ledde den föratsedcfe dämpningen av löneökningaraa och inflationen till att de kommunala utgiftema inte växte i samma snabba takt. Konsumtions- och investeringsutvecklingen dämpades.
Med den finansiella utveckling som kan föratses i både den stetliga och kommunala sektom kommer frågan om fmansiering av de tjänster som kommuner och landsfing hittills erbjudit in i bilden. Finansieringen har en avgörande betydelse för resursanvändningen inom offentlig sektor. Utgångspunkten är att skattefinansieringen även i framtiden kommer att spela en huvudroll inom flera tjänstesektorer.
Avgiftema motsvarar icfeg ca 13 % av kommunemas kostnader. Avgiftstäckningen är högst inom de tekniska områdena och lägst inom kultur, utbildning, omsorg. Från bl.a. 1992 års långtidsutredning har framhållits att ökad avgiftsfinansiering kan bli nödvändig om det inte skattevägen är möjligt att täcka kostnadema för den kommunala verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i samband med den reviderade finansplanen till våren.
Under våren 1992 har en utredning om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen bl.a. analysera patientevgiftemas roll inom hälso- och sjukvården ufifrån tre olika perspektiv; avgifteraas roll som finansieringskälla, avgifteraas roll som styrinstrament och avgifteraas fördelningspolitiska betydelse. Utredningens arbete beräknas vara slutfört senast den 1 mars 1994.
3 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 100. Bilaga 1. 31
5.9 Fördelningseffekter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Den samhällsekonomiska utvecklingen de senaste tio åren har medfört en
breddad och mer nyanserad syn på fördelningspolitiken. Debatten handlar inte längre enbart om de direkte effekteraa av att steten omfördelar resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Omfördelningen i ett livstidsperspektiv uppfettes allt oftere som viktig, liksom fördelningen mellan generationer samt mellan könen. Likaså har de samhällsekonomiska kostnaderaa av inkomstomfördelning alltmer uppmärksammats.
Debatten handlar också om de fördelningspolitiska effekteraa av arbetslöshet och inflation, liksom den än större frågan om fördelningen av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.
Det finns inga vinnare i en ekonomi i kris. Alla förlorar genom att en låg tillväxt ger frisk som sjuk, gammal som ung, en lägre välferd än om tillväxten skulle vara på samma nivå som i vår omvärld. Dessutom skapar krisen stora och godtyckliga klyftor mellan olika människor. Dessa klyftor är långt allvarligare än de som kan bli följden av ändrade skatter och inkomstöverföringar.
Tillväxten är avgörande för möjligheten att öka stendarden för alla. En bestående tillväxt kräver låg inflation. Dette är ett sterkt skäl för en kraftfull antiinflationspolitik. En hög inflationstakt leder också i sig till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntegare tjänar på bekostnad av sparare. Hög infiation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
De som träffes av arbetslöshet eller permanent slås ut från arbetsmarknaden förlorar inte bara inkomster utan också möjligheten att försörja sig själva. Flera års besparingar kan försvinna på några månader genom höga räntor och sänkte priser på egna hem. Många små företegare förlorar sina kunder, sitt kapitel och kanske hela sitt livsverk. Det är klyftor som inte enkelt kan mätes, men som är mycket viktiga i ett livstidsperspektiv.
Ett kontinuerligt växande budgetunderskott pressar upp räntoraa och medför därför sämre tillväxt och hög arbetslöshet. Dette leder till fortsatte välfärdsförluster och växande klyftor. Växande underskott medför också en ökad orättvisa mellan olika generationer. Dagens generation konsumerar, men kommande generationer får betela genom lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. Underskotten har därmed också en moralisk dimension.
Minskade offentliga utgifter innebär smärtsamma omprövningar och uppoffringar. För att accepteras måste uppoffringama och de följande långsiktiga förbättringama fördelas rättvist mellan olika grapper. Det är viktigt att alla är med om att sanera de offentliga finanseraa och att utsatte grapper skyddas. Grandläggande är att basen för den samlade välfärden ökar och att fördelningen av ekonomiska resurser blir rättvis.
Den ekonomiska politiken utformas efter dette synsätt. Åtgärderaa sätts in på ett sådant sätt att effekteraa blir så rättvist fördelade som möjligt. Inkomstöverföringar som har störst betydelse för utsatte grapper har
32
undantegits från besparingar, t.ex. bostedsbidrag. Särskilda insatser har Prop. 1992/93:100 gjorts genom ökat kommunalt bostedstillägg, höjda pensionstillskott, höjt Bilaga 1 vårdbidrag till föräldrar med handikappade bara samt genom högkostnadsskydd. Sänkningen av ersättningaraa inom socialförsäkringen har fördelats så att många får avstå ganska små belopp. Förändringaraa inom de direkte och indirekte skatteraa är likaledes så utformade att flertelet hushåll berörs. De sammanlagda effektema av ingreppen i inkomstöverföringar och skatter är därför jämnt fördelade mellan olika inkomst-grapper och femiljetyper samt mellan kvinnor och män.
I ett läge med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på hårcfe prov. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktede insatser för grapper som har särskilcfe behov. Den proposition regeringen i vår lägger fram om bl.a. rätt till personlig assistent för svårt handikappade skall ses i dette sammanhang.
5.10 Pensionssystemet
I ett långsiktigt perspektiv är utformningen av pensionssystemet av avgörande betydelse för tillväxt, sparande, skattetryck och balans i de offentliga finanseraa. Som påpekats av utredningen om ökat hushållssparande (SOU 1992:97) är pensionen ett viktigt sparmotiv. En långsiktigt stebil ökning av sparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i allt väsentligt genom privat sparande. Pensionssystemet måste cferför reformeras. Målet är att skapa ett pensionssystem som utöver att det ger grandtrygghet är långsiktigt hållbart, stimulerar sparandet och stärker sambandet mellan inbeteida avgifter och utgående förmåner. Förslag om sådana reformer kommer att läggas på basis av den pågående parlamenteriska arbetsgrappens arbete.
Men även förändringar inom det nuvarande pensionssystemets ram är angelägna. Pensionsåldera kommer med början 1994 att höjas successivt till 66 år. En eventuell ytterligare höjning av pensionsåldera kan bli aktuell först mot slutet av 1990-telet. Ersättningsnivån sänks samtidigt som särskilda åtgärder vidtes för att skydda de pensionärer som har det sämst ställt.
Även om det strakturella underskottet i den totela offentliga sektom elimineras kommer betycfende åteganden att finnas inom pensionssystemet. Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensionssystemet påbörjas tidigt under 1990-telet så att fiill effekt kan nås cfe påfrestningama på pensionssystemet blir som störst. Regeringen eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform.
6 Penning-, valuta- och statsskuldspolitik
Sverige har sedan 1982 haft en fest växelkurs. Riksbankens huvuduppgift har varit att försvara och skapa förtroende för den feste växelkursen. Den faste växelkursen har varit ett hjälpmedel för att åstedkomma en långsiktigt trovärdig låg inflation. Under denna period har emellertid
33
inflationstekten varit högre än i konkurrentländerna och det relativa Prop. 1992/93:100 kostnadsläget har stedigt försämrats. Den ekonomiska politiken var Bilaga 1 således under stora delar av 1980-telet inte förenlig med de krav som en festkurspolitik ställer. Först under det senaste året har inflationen och kostnadsstegringama kommit ned på en låg intemationell nivå.
Riksbanken lyckades försvara växelkursen även efter det att flera europeiska valutor devalverats eller lämnats att flyte fritt. De åtgärdspaket som presenterades under hösten av regeringen, i samarbete med socialdemokrateraa, var en viktig fektor i försvaret av växelkursen. Till slut tvingades dock riksbanksfullmäktige överge den feste växelkurspolitiken. Det uthålliga försvaret av växelkursen bidrog ändå till att stärka förtroendet för regeringens och riksbanksfiillmäktiges strävan att uppnå prisstebilitet.
Det fitms exempel på små utrikeshandelsberoende länder med rörlig växelkurs som framgångsrikt vämat om penningvärdet. Mycket telar dock för att just små utrikeshandelsberoende länder som Sverige har fördelar av att ha en fest växelkurs. Osäkerhet om växelkursen leder till att den som gör affärer med Sverige kräver ersättning för risken, vilket ter sig uttryck i pris eller ränte. För investeringar blir utländska placerares avkastningskrav alltför höga vid kursrisk. Sverige bör därför sträva efter att på sikt återgå till en fest växelkurs.
Efter beslutet att lämna ecu-anknytningen binds inte längre penning-och valutepolitiken av kravet på att försvara kronkursen. De principiella kraven på penning- och finanspolitiken är emellertid oförändrade. Uppgiften att dämpa inflationen begränsar räntepolitikens rörelsefrihet. Riksbanken kan påverka de korte räntoma, främst den s.k. dagslåne-ränten. Men räntepolitiken påverkar också växelkursen. En låg ränte kan pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. En expansiv penningpolitik skapar förväntningar om högre inflation i framtiden, vilket driver upp de långa räntoma. Det är de långa räntoraa som främst påverkar hushållens konsumtionsmöjligheter och gör företegens investeringar dyrare. Låga räntor är möjliga enbart om perming- och finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stebilitet.
I avsaknad av en fest växelkurs som norm för inflationsutvecklingen finns det risk för att inflationen återigen ter fert när konjunkturen börjar förbättras. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att målet om varaktigt låg inflafionstakt uppnås.
En lägre ränte som uppnås till följd av en trovärdig ekonomisk politik får betydande positiva effekter på de offentliga finanseraa. En lägre ränte ger lägre upplåningskostnader. Konsumentpriseraa ökar långsammare och därmed de utgifter som styrs av basbeloppet. Räntebidragen för nya och omsatte bostedslån blir lägre. Tillväxten blir högre och det konjunkturberoende underskottet lägre. Följande teblå visar de ungefärliga effekteraa på de offentliga finanseraa ett år efter en räntenedgång med en procentenhet.
34
Effekt pä den offentliga sektorns finanser av en procentenhets lägre ränta
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Offentlig sektor
Staten
Lägre ränta på nettoskuld
Lägre pensioner, studiemedel, m.m.
Lägre räntebidrag
Högre BNP
Summa
1,8
3,0
0,4
0,4
1,0
1,0
2,5
2,3
Dessutom uppkonimer en mycket betydande effekt genom minskat behov av stöd till den finansiella sektora.
Enligt regeringsformen har Riksbanken ansvaret för kredit- och valutepolitiken. Något i lagstiftning preciserat mål för Riksbankens verksamhet finns inte angivet.
Den sittande Riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda om Riksbanken bör få ett klart angivet mål och vilken ställning som banken skall ha gentemot riksdag och regering. Utredningen har också i uppdrag att lägga fram förslag som stärker Riksbankens oberoende. Utredningen skall lägga fram sitt betänkande i februari 1993.
Utredningens resultet och den därpå följande remissbehandlingen skall inte föregripas. Det kan dock konsteteras att ett stebilt penningvärde är ett viktigt mål för den samlade ekonoiniska politiken och att penning- och valutepolitiken har ett särskilt ansvar för att dette mål uppnås.
Riksdagen beslöt den 16 december att avskaffe valutelånenormen. Denna norm innebar att steten inte skulle nettolåna i utländsk valute för att finansiera budgetunderskott eller för att förvalte stetsskulden. Valutelånenormens uppgift var att bidra till finanspolitisk disciplin.
Att valutelånenormen nu är avskaffed innebär inte att stetens valuteupplåning fortsättningsvis bör bedrivas utan någon handlingsregel. Stetens upplåning bör vara föratsägbar för att bidra till ökad säkerhet på kreditmarknaden och bättre fungerande marknader. Dette medför på sikt lägre upplåningskostnader för steten. Det är vidare angeläget att begränsa stetens risktegande i skuldförvaltningen. Upplåningen, vare sig den sker i kronor eller i utländsk valute, får inte heller bedrivas så att den försämrar penning- och valutepolitikens verkningsgrad.
Den nu avskaffede valutelånenormen bör således ersattes med riktlinjer för stetens upplåning i valute för finansiering av stetsskulden. Principen bör vara att regeringen, efter samråd med Riksbanken, meddelar sådana riktlinjer till Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret har under hösten 1992 tegit upp lån i ufländsk valute för Riksbankens räkning. Det rör sig dels om lån på, med gällande växelkurser, sammanlagt ca 110 miljarder kronor i syfte att öka valutereserven, dels om lån på sammanlagt ca 50 miljarder kronor som Riksbanken avser att, i huvudsak, låna vidare till de svenslca bankema. Upplåning för det senare ändamålet skall, i enlighet med vad som
meddelades i september 1992, fortgå till dess upplåningen uppgår till ett Prop. 1992/93:100 sammanlagt belopp av ca 125 miljarder kronor. Bilaga 1
De förstnämnda lånen på 110 miljarder kronor avses den I januari 1993 föras över till upplåning för finansiering av stetsskulden. Riksbankens och Riksgäldskontorets balansräkningar kan cferigenom normaliseras. Åtgärden har den fördelen att Riksbankens utlåning till banksystemet i svenska kronor kan reduceras samtidigt som Riksgäldskontorets upplåningsbehov under den närmaste tiden i mindre utsträckning behöver täckas genom emissioner på den svenslca marknaden.
De stora budgetunderskotten och den allmänna utvecklingen på finansmarknadema gör att stetsskuldpolitiken får en ökad roll. Den snabbt ökande stetsskulden innebär en stor refinansieringsbörda. Det finns mot denna bakgrund anledning att förlänga löptiden på stetsskulden.
Sammanfettningsvis innebär avskaffandet av valutelånenormen att det finns ett behov av att riktlinjer för stetens framticfe upplåning för finansiering av stetsskulden festställs. Riksdagen har begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag fill sådana rikflinjer (bet. 1992/93:FiUI, rskr. 1992/93:134). Regeringen avser återkomma tiU riksdagen i 1993 års kompletteringsproposition med en fördjupad analys av frågan om riktlinjer för stetlig valuteupplåning. Dessföriiman avses inte omfettningen av stetens skuld i utländsk valute för fmansiering av stetsskulden väsentligen utökas på något annat sätt än genom den nyss nämnda överföringen.
7 Finanskrisen
De senaste årens ekonomiska utveckling har bl.a. kommit att präglas av att de finansiella systemen i inånga industriländer utsatts för betydande påfrestningar med återverkningar på den reala ekonomin. Problemen har kommit till uttryck i växande kreditförluster, en återhållsam kreditgivning och olika former av ingripanden från regeringaraas sicfe.
Bakgranden är en kombination av en osedvanligt utdragen interaationell högkonjunktur under 1980-telet och avreglering av kreditmarknadema i flertelet OECD-länder. Avregleringama utlöste en allmän kreditexpansion, med kraftigt stigande priser på tillgångar som aktier och festigheter. Förväntningar om fortsatte värdestegringar understödde en ökad skuldsättning hos företeg och hushåll. Skattesystemen i många länder gynnade därtill låntegande framför sparande. Hushållens skulder satte i relafion till BNP var i början av 1990-telet högst i länder som USA, Japan, Storbritannien. I Sverige har skuldsättningen med dette mått traditionellt legat något lägre men ökningen under andra hälften av 1980-telet bar varit väl så sterk.
När den interaationella konjunkturen vände necfet, samtidigt som den tidigare ohållbart höga inflationen i Sverige snabbt dämpades, förstärktes nedgången av den kraftiga och på inånga håll smärtsamma anpassningen på aktie- och festighetsmarknadema. Hushållen har fått sterka motiv att minska sin skuldsättning.
36 Bankema i Sverige och övriga nordiska länder har drabbats jämförelse- Prop. 1992/93:100 vis hårt. Den tidigare prisuppgången och därefter prisfellet på den Bilaga 1 svenska festighetsmarknaden har varit omfettende.
En viktig orsak till djupet i den svenska finanskrisen är ordningsföljden i de avregleringar som skedde under 1980-telet. Kreditregleringen togs bort vilket viteliserade kreditmarknaden. Valuteregleringen hade spelat ut sin roll och avskaffedes. Först 1990-91 genomfördes dock den skattereform som gjorde det mer lönsamt att arbete och att spara än att låna.
En aUtför lättsinnig kreditgivning gav upphov till betydande kreditförluster i det svenska banksystemet.
För perioden 1990-1992 ligger dessa troligen i storleksordningen 100 miljarder kronor. De konsteterade kreditförlusteraa har successivt ökat och till dette skall läggas en stigande andel nödlidande krediter med s.k. ränteeftergifter. Bankeraas intjäningsförmåga försämras vilket leder till lägre motståndskraft mot kreditförluster. Tidigare stigande räntenetton, som bl.a. kom till stånd genom höjda marginaler mellan in- och utlåningsräntoraa, har i allt fler fell förbytts mot sjunkande räntor. Steten har tidigare bistått Förste Sparbanken och Nordbanken för att säkerställa långsiktigt hållbara lösningar för dessa banker. För Nordbanken har steten i egenskap av ägare ett särskilt ansvar för bankens kapitelsituation och straktur. Under hösten 1992 försämrades situationen i Göte Bank kraftigt varvid regeringen utfäste att bankens förpliktelser skall tryggas. Ett omstraktureringsarbete pågår.
Oron på de finansiella marknadema tilltog efter sommaren. Osäkerheten om bl.a. bostedsinstitutens ekonomiska situation ökade och marknaden för institutens korte upplåning upphörde tidvis att fungera. Regeringen beslutede i det läget, i samråd med socialdemokrateraa, att lämna förslag till riksdagen om att steten garanterar att bankeraas och vissa andra kreditinstituts förpliktelser kan fullgöras i rätt fid (prop. 1991/92:135). Näringsutskottet har hemställt att riksdagen anter de i propositionen framlagda förslagen (bet. I992/93:Nul6). Riksdagen behandlar ärendet den 18 december. Syftet med åtegandet är att stärka förtroendet för betelningssystemet och säkerställa kreditförsörjningen.
Steten har ett långtgående ansvar för att trygga stebiliteten i betelningssystemet och allmänhetens förtroende för systemet. Vid allvarliga problem i enskilda institut kan dette förtroende snabbt rabbas och få spridningseffekter, som kan innebära omfettande stömingar i betelnings-och kreditsystemet i stort. Det ankommer cferför på regering och rikscfeg att vidte tillräckliga åtgärder för att förhindra en sådan utveckling.
Åtegandet innebär att kapitelbasen i banker och deras dotterbolag samt i andra kreditinstitut med stetlig anknytning kan vidmakthållas eller stärkas. Därmed minskas osäkerheten om institutens finansiella ställning, vilket bidrar till lägre upplåningskostnader samt en successivt normaliserad kreditgivning.
Stöd kan lämnas till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut eller till rekonstrakfion eller aweckling i ordnade former av institut med långsiktigt olönsamma utsikter. Stöd kan ges i form av lån, garantier,
37
kapiteltillskott eller på annat sätt. Åtgärdema skall utformas så att Prop. 1992/93:100 kostnadema för stödet skall återvinnas till steten. Villkor om rationalise- Bilaga 1 ringar och omstraktureringar skall kunna kopplas till stödet. Steten skall inte eftersträva att bli ägare fill kreditinstituten. Regeringens bemyndigande att vidte åtgärder gäller tills vicfere. En aweckling av stödsystemet kan bara ske efter ett nytt beslut av riksdagen.
En särskild myndighet kommer att inrättas för att hantera stödet. Beslut om stöd av principiell vUct eller av större omfettning skall dock underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall vidare fortlöpande informera rikscfegen om genomförda åtgärder.
De åtgärder regeringen har föreslagit i nämncfe proposition är nödvändiga för att under nuvarande förhållanden trygga oumbärliga funktioner för samhällsekonomin. Åtgärderaa bör bidra till att kreditinstituten inte onödigtvis begränsar en sund kreditgivning till livskraftiga företeg. Kreditvolymeraa måste dock anpassas efter 1980-telets exceptionella kreditexpansion. Det kommer cferför att te tid innan tillståndet på kreditmarknaden kan sägas ha återgått till det normala.
Det allmänna ränteläget och realräntans höjd är av stor betydelse för en ekonomisk återhämtning. En varaktigt lägre ränte kan uppnås encfest genom en trovärdig, långsiktig ekonomisk politik. En sådan är nödvändig också för att stetens stöd till kreditinstituten skall kunna begränsas och återvinnas inom rimlig tid.
Det är av stor vikt att stödet är så generellt som möjligt och att stor uppmärksamhet ägnas konkurrensen på kreditmarknaden. Senare års utveckling visar också på behovet av ökade kunskaper om de förhållanden och orsakssamband som lett fram till nuvarande problem på kreditmarknaden, samt om tillsynens och regelverkens ändamålserUighet. Regeringen kommer cferför inom kort att tillsätte en utredning med uppgift att analysera dessa förhållanden.
8 Arbetsmarknadspolitiken
På lång sikt finns det ingen annan möjlighet att öka sysselsättningen i Sverige än genom en politik som leder till stärkt och bevarad konkurrenskraft, varaktigt låg inflation och därmed lägre ränte. Det fortsatt försvagade arbetsmarknadsläget skulle dock få mycket negafiva konsekvenser för många människor och ekonomin som helhet om inte direkte motågärder sätts in.
Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fest. Målet är att bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Omfettande insatser för att skapa meningsfull vericsamhet för ungdomar i form av ungdomspraktik och kraftigt utökade utbildningsinsatser har satts in. Främst prioriteras åtgärder för att motverka långtidsarbetslöshet. Ett stort antel personer kommer att vara sysselsatte i konjunkturberoende åtgärder 1993. Regeringens insatser innebär den mest massiva arbetsmarknadspolitiska satsning som genomförts för att cfempa arbetslösheten.
38 Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att förbättra arbetsmark- Prop. 1992/93:100 nådens funkfionsförmåga. Denna uppgift måste fullföljas även i ett läge Bilaga 1 när kampen mot den öppna arbetslösheten kräver omfettande insatser. Arbetsmarknadspolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomislca politiken. Dagens stora åtgärdsvolym får således inte innebära att denna prioritering åsidosätts.
En avgörande föratsättning för att inflafionen skall kunna hållas fillbaka när tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl.
De arbetsmarknadspolitiska insatseraa måste cferför ges en sådan utformning att arbetskraften inte låses fest i åtgärder eller sektorer utan står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. En föratsättning för dette är att åtgärderaa skall vara möjliga att avslute snabbt. Flertelet av åtgärderaa är också fidsbegränsade till sex månader och kan endast i undantegsfeU förlängas.
De aktiva insatser som sätts in av sysselsättningsskäl niåste också ges en tillväxtbefrämjande inriktning. Generella stimulanser till skyddade sektorer bör undvikas. Ett långsiktigt förbättrat sysselsättningsläge kan endast fås genom ökad tillväxt i de konkurrensutsatte delama av svensk ekonomi. För att dette skall vara möjligt krävs en väl fungerande arbetsmarknad som säkerställer att denna sektor inte liksom under 1980-telet drabbas av kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft.
Därför prioriterar regeringen utbildnings- och kompetenshöjande insatser samt fidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringan Bl.a. har arbetsmarknadsutbildningen utökats kraftigt. Utbildningen bevarar och stärker arbetskraftens kompetens till den väntede uppgången i ekonomin. Ytterligare möjligheter har dessutom öppnats för arbetslösa att göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Stetsmaktema har fettet beslut om 25 miljarder kronor i investeringar i infrastraktur avseende åren 1991-94. Det har vidare skett en kraftig förstärkning av rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. Under innevarande budgetår har ytterligare 3 400 miljoner kronor anslagits, viUcet motsvarar 30 000 personer i genomsnitt per månad.
Det har också skett en betydande förayelse av arbetsmarknadspolitiken. Resurser som normalt används för att täcka utgifter för kontantstöd utnyttjas nu för att stärka arbetslinjen i form av ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. UngdomspraktUcen som totelt berälcnas ge 75 000 platser per månad har mycket snabbt kommit upp i höga volymer och ger ungdomar viktig yrkespraktik och arbetslivserferenhet. Det ökar deras möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling som beräknas omfette 20 000 personer per månad syftar fill att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.
Arbetslösheten kommer trots åtgärdema att vara hög efter svenska förhållanden och utgöra ett allvarligt problem. Enskilda människor kan få stora sociala problem och kompetens går förlorad när den inte används och stimuleras. Stora ungdomsgrapper riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.
39 Särskilt allvarliga problem uppstår vid långvarig arbetslöshet. Föratom Prop. 1992/93:100 väl kända sociala problem riskerar den att försämra ekonomins funktions- Bilaga 1 sätt så att en uppgång i ekonomin snabbt slår i kapacitetstaket med betydande risker för överhettning.
Samtidigt finns det en gräns för hur mycket arbetsmarknadspolitiken kan expanderas med bibehållna kvalitetskrav. Det är därför nödvändigt med en sterk prioritering för att undvika att hög arbetslöshet permanentes. Som ett led i en långsiktig tillväxtstrategi syfter åtgärderaa därför främst till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning främst i form av praktik, underlätte för svaga grapper, såsom handikappade, och motverka långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
En varaktigt låg inflationstakt kräver en motsvarande låg löneökning. OECD beräknar den arbetslöshetsnivå som bedöms vara förenlig med en icke accelererande pris- och löneökningar (non-accelerating inflation rate of unemployment, NAIRU). Arbetslöshet under denna nivå leder till en stigande löneöknings- och cfermed inflationstakt, vilket innebär att arbetslöshetsnivån inte går att upprätthålla på medellång och lång sikt. Denna nivå på arbetslösheten varierar mycket mellan olika länder och nivån beror bl.a. på arbetsmarknadspolitikens utformning, lönebildningssystemet och graden av löneflexibilitet. OECD har beräknat NAIRU till mellan 2,5 och 3 % för Sverige.
Under senare delen av 1980-telet låg arbetslösheten i Sverige mellan 1,5 och 2 % vilket var väsenfligt lägre än den nivå där priser och löner inte accelererar. Överhettningen av den svenska ekonomin ledde också till accelererande pris- och löneökningar. Den nödvändiga anpassningen därefter resulterade i den kraftiga ökning av arbetslösheten som nu pågår.
Det är således inte möjligt att uppnå en varaktigt låg arbetslöshet genom en expansiv penning- och finanspolitik. Arbetslösheten kan däremot motverkas på ett varaktigt sätt genom strakturella reformer och en utformning av lönebildningsprocessen som reducerar den nivå på arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Politiken skall utformas så att denna nivå blir så låg som möjligt.
Offentliga regelsystem bör utformas så att en låg arbetslöshet är förenlig med en icke accelererande inflations- och löneökningstekt. De lägre marginal skatteraa medför att en given löneökning efter skatt kan uppnås genom en betydligt lägre löneökning före skatt.
Kostnaderaa för arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bör i ökad utsträckning bäras direkt och på ett synligt sätt av personer som har arbete så att de i större utsträckning beakter effekter på arbetslöshet i löneförhandlingarna. En återhållsamhet i lönekraven blir cfe mera attraktiv för personer som har arbete genom att arbetslösheten och därmed kostnadema för denna blir lägre. Denna koppling bör fiimas på en så decentraliserad nivå som möjligt.
Även en sänkning av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bidrar till en lägre arbetslöshetsnivå genom att incitementen för att söka och acceptera andra arbeten förstärks. Det bör således normalt vara privatekonomiskt lönsamt att acceptera ett marknadsmässigt arbete inom en annan bransch eller på annan ort jämfört
40
med en utdragen period av arbetslöshet eller deltegande i arbetsmark- Prop. 1992/93:100 nadsåtgärder. Bilaga 1
Det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättning har uppenbara brister. Avsikten har varit att genom arbetsgivaravgifter och i någon mån egenavgifter bygga upp en fond, arbetsmarknadsfonden, som skulle kunna tjäna som en buffert vid variationer i arbetslösheten. Dette system fiingerar inte vid nuvarande arbetslöshetsnivåer. Underskottet i fonden beräknas för det irmevarande budgetåret till närmare 15 miljarder kronor och underskottet beräknas översfiga 25 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Den av regeringen tillsatte utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall ge förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras i framtiden.
Steten bör inte bedriva inkomstpolitik. När steten agerar som arbetsgivare måste hänsyn tes till de egna ekonomiska resursema och till att de för interaationell konkurrens utsatte delaraa av ekonomin bör vara löneledande.
Det besvärliga arbetsmarknadsläget gör det angeläget att uppmuntra till tidigareläggning av angelägna ombyggnadsåtgärder inom bostedsbeståndet. Det bör ske genom att räntebidragsandelen begränsas till 36 % för de ombyggnadsarbeten som påbörjas under 1995 och fill 25 % för dem som påbörjas 1996 eller senare. Genom dessa regeländringar blir det ekonomiskt fördelaktigt att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i förste hand till 1993 och 1994. Samtidigt klargörs att stetliga räntebidrag inte kommer att utgå för eftersatt underhåll. Det bör sfimulera till att i större utsträckning löpande genomföra erforderliga reparationsarbeten.
Dessa åtgärder kan kombineras med en ändring av festighetsskatten så att om- och tillbyggnadsåtgärder inte leder till skatteökning.
Bättre långsiktiga föratsättningar för byggverksamhet och boende skapas genom de olika avregleringar inom bygg- och bostedsmarknaden som regeringen har satt igång.
9 Tillväxtbefrämjande åtgärder 9.1 Förutsättningar för tillväxt
Den ekonoiniska politiken syfter till att skapa uthållig tillväxt för att öka invånaraas välfärd. Dette föratsätter låg inflation.
Men prisstebilitet är inte tillväxtens enda föratsättning. Åtgärder som förlöser den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter är nödvändiga. Den viktigaste uppgiften är att genomföra förändringar, som ger större utrymme åt initiativlusten och skaparkraften hos entreprenörer och anställda i hela den svenska ekonomin.
Ett sterkt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet är en föratsättning för en stebil ekonomi och en trygg välfärd. Långsiktiga åtgärder för att stärka näringslivet måste kombineras med kraftfulla åtgärder för att underlätte återhämtningen ur lågkonjunkturen. Regionalpolitiska insatser har i dette perspektiv också stor betydelse.
41 Regeringens polifik har varit inrikted på att befrämja en sterk tillväxt Prop. 1992/93:100 genom: Bilaga 1
strategiska skattesänkningar,
avregleringar,
förändringar av offentliga utgiftssystem.
De omedelbara behoven har tillgodosetts genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbetsgivaravgifteraa har sänkts.. Avregleringar och åtgärder för att öka utbudet av riskkapitel underlätter inindre och nya företegs expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat produktivitetsutvecklingen.
Den långsiktiga växtkraften förstärks genom en rad insatsen Satsningen på forskningen och den högre utbildningen ökar basen för de kunskaps-intensiva verksamheteraas expansion, både inom industrin och tjänsten-äringaraa. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska som ufländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den offenfliga upphandlingen, som är avcentral betydelse för flera av Sveriges viktigaste företegsgrappen Infrastraktur-investeringaraa ökar tillväxtpotentialen. Omdaningen av den offentliga sektora ökar de konkurrensutsatte sektoreraas möjlighet att expandera, utan att hämmas av 1980-telets brist på resursen
Sammantegna har dessa åtgärder banat vägen för en kraftig förbättring av den svenska ekonomins konkurrenskraft.
Ökad anpassningsförmåga
Tillväxten är beroende av hur snabbt och hur smidigt näringslivet anpassar sig till förändrade vUlkon Växande offentliga utgifter och faktiska monopol låste under 1970- och 1980-telen stora resurser i en offentlig sektor med påtegliga effektivitetsproblem. Stora delar av näringslivet har i praktiken varit skyddade från konkurrens. Ett alltmer omfettande arbetsrättsligt regelverk har minskat de små och medelstora förefegens expansionsvilja.
Regeringens åtgärder ökar konkurrensen inom sektorer som hittills varit offentliga monopol. De konkurrensutsatte verksamhetemas möjlighet att bära ekonomins framtida utveckling ökan De förändrade villkoren för den offentliga verksamheten skapar mer likvärdiga konkurrensförhåUanden, när olika sektorer vill expandera sin verksainhet.
Regeringen förenklar det regelverk, som bestämmer villkoren för den private verksamheten. Genom att företagandet underlättes ökar föratsättningama för en varaktig återhämtning.
42
Normer och spelruter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Den ekonomiska aktiviteten bedrivs i en miljö, som präglas av hävdvunna normer och institutionen I det korte perspektivet tes dessa betingelser ofta för givna.
Den ekonoiniska och ekonomisk-historiska forskningen tillmäter institutionema och etiken en viktigare roll än så. Framväxten av nya associationsformer och tydliga äganderegler skapade föratsättningar för marknadsekonomins utveckling.
Rättsregleraa har utvecklats i ett nära samspel med etiska och religiösa normen De gemensamma normeraa underlättede det förtroende mellan aktöreraa som var en föratsättning för att långväga handel och finansiella transaktioner skulle komma till stånd.
Det är sannolikt att sådana fektorer även gynnat den svenska ekonomins utveckling.
En restriktion för marknadsekonomins tillväxtkraft är transaktionskost-naderaa. Dessa kostnader ökar när ekonomins förankring i en god etik är svag. Samhällets svar på dette är lagar och andra offentliga ingrepp. Även om dessa kan motiveras utifrån den rådande situationen är det alltid effektivare om de ekonomiska aktöreraa själva reducerar transaktions-kostnaderaa. Ett sådant handlingssätt grandläggs genom en etiskt sammanhållen och förankrad politik.
De senaste årens utveckling och debatt har understrakit institutioneraas, rättsregleraas och etikens betydelse för en väl fungerande ekonomi. En etik som också betonar det personliga ansvaret bidrar till att lösa problem uten hämmande detelj regleringan
Flera av de problem som den ekonomislca utvecklingen kan skapa, t.ex. på miljöns område, beror på att institutioner och rättsregler inte utformats för att beakte sådana effekten Klara ägandeförhållanden skapar en tydlig ansvarsfördelning, som gör det lättere att undvUca negativa följder av det ekonoiniska livet.
Intemationaliseringen av ekonomin och samhället innebär att olika kulturer och etiska normer allt oftare möts vid marknadens transaktionen
Den svenska ekonomins oförmåga att möte det växande efterfrägetrycket mot 1980-telets slut låg delvis på det insfitutionella och efiska planet. Inte ininst skattereglemas utformning hade under flera årtionden frätt på värderingama av arbetets och sparandets betydelse. Förtjänstmöjlighetema i avregleringens spår innebar frestelser, som aktöreraa inte alltid visade sig kunna motstå. Varken inom näringslivet eller inom den offentliga sektora var institutionema och kontrollsystemen rastede att möte de påfrestningar som dette ledde tiU.
43
Regeringsförklaringen betonar de etiska värdenas grandläggande Prop. 1992/93:100
betydelse för det svenska samhället. Dessa värderingar hämter inte sin Bilaga 1
kraft från steten, utan från medborgaraa själva. Regeringens inriktning
på att skapa långsiktiga och stebila spelregler, inom det ekonomiska livet
såväl som på andra områden, syfter till att stärka det samspel mellan
samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionema och
etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kraven
Jämställdhet
En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. En ökad tillväxt är också en föratsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Hur de ekonoiniska resursema fördelas är därvid av stor betydelse.
Sverige har i ett historiskt och intemationellt perspektiv, kommit långt när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnon Svenska kvinnors förvärvsfrekvens är bland de högste i världen. Det är en styrka för Sverige i förhållande till inånga andra länder, där man inte på samma sätt tillvarater kvinnors kompetens i arbetslivet. Familjepolitiken bidrar till dette.
Ändå återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige. Det firms en stor tillväxtpotential i att bättre te tillvara kvirmors kompetens i arbetslivet och på andra områden. En sådan utveckling underlättes när strakturer förändras och konkurrensen ökar, t.ex. i kommuner och landsting. Ett moderaa tjänstesamhälle som svarar mot de krav medborgaraa - både kvinnor och män - ställer, kräver en förayelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och ansvar Dette kan också stimulera även mer traditionella produktions-inriktede organisationer till förändringan Möjligheteraa till förayelse och entreprenörskap är nu större än vad som hittills varit fellet. Därmed fmns också goda möjligheter att öka jämställdheten, t.ex. genom att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden, inte minst inom områdena vård och omsorg. För dette krävs emellertid ett aktivt och målmedvetet arbete. Det är angeläget att kommuner och landsting rikter ökad uppmärksamhet mot arbetsvillkoren för de anställda kvinnoraa samt uppmuntrar och stöder de kvinnor som vill te ett ökat eget ansvar för verksamheten.
Utbildning och baraomsorg är grandläggande för jämställdheten. Det är därför värdefullt att utbyggnaden av olika typer av baraomsorg kommit så långt i Sverige. Inom utbildningen är kvinnor fortferande underrepresenterade inom t.ex. tekniska yrken och överrepresenterade på t.ex. vårdutbildning. Det leder ofte till senare löneskillnaden Det är väsentligt att främja ett urval till högre utbildning som grandar sig på kompetens och inte på kön.
9.2 Skattepolitik för tillväxt
Regeringens skattepolitik innebär att skattetrycket successivt sänks. Takten och omfettningen måste avvägas mot de samhällsekonomiska
44
föratsättningaraa. I förste hand skall tillväxthämmande skatter sänkas Prop. 1992/93:100 eller avskaffes. Hänsyn måste också tes till att utrymmet för avvikande Bilaga 1 skatteutteg vad avser interaationellt lättrörliga skattebaser krymper successivt.
Genom den nödvändiga marginalskattereform som genomfördes 1990-91 lades en god grand för fortsatt reformering av skattesystemet. Bolagsbeskattningen reformerades genom en sänkning av skattesatsen på en motsvarande breddning av basen. Sverige har därigenom fått OECD-områdets mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning enligt en nyligen publicerad studie. I betydande utsträckning eliminerades genom skatteförändringaraa 1991 också snedvridningar genom en mera enhetlig beskattning av olika slag av inkomsten
Efter den nya regeringens tillträde hösten 1991 fettedes en rad beslut som bidragit till att ytterligare förbättra villkoren för sparande och kapitelbildning och därmed tillväxt i den svenslca ekonomin. Förmögenhetsskatten på arbetende kapitel i mindre och medelstora företeg har slopats. Förmögenhetsskatten i övrigt tes ut med en enhetlig skattesats på 1,5 procent och slopas helt den 1 januari 1995. Den för riskkapitelförsörjningen skadliga omsättningsskatten på aktiehandel har slopats, liksom den allmänna löneavgiften och skogsvårdsavgiften. Arvs- och gåvoskatten sänktes kraftigt och beslut togs om att sänka den generella skattesatsen för kapitelinkomsten
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin stärks kraftigt. Denna omläggning var motiverad från såväl tillväxt- som miljöpolitiska utgångspunkten
Löneskatteraa, som för bara några år sedan uppgick till närmare 40 procent av lönesumman, reduceras ytterligare genom den beslutede sänkningen på 4,3 procentenheter från den 1 januari 1993. Denna åtgärd medför, föratom en omedelbar förbättring av konkurrenskraften, att snedvridningar fill följd av skattesystemets uppbyggnad minskas. Sänkningen av löneskatteraa har i förste hand avsett sådana som i ekonomisk mening utgör renodlade skatten Därmed minskar beskattningen av en extra arbetsinsats. Det fmns sterka skäl att gå vidare på derma väg. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner i systemet för löneskatter bidrar fill en alltför hög totel marginalskatt på arbetsinkomsten En sterkare förmånsanknytning är därför mycket angelägen. Den förestående reformeringen av pensionssystemet är också betydelsefull från denna utgångspunkt.
Sammanteget har skatteraa sänkts för produktion och kapitelbildning med ca 40 miljarder kronon Finansieringen har i huvudsak skett inom skattesystemet. Totelt har dock beslut fettets om minskade skatter med ca 10 miljarder kronon
I ett längre tidsperspektiv och i samband med ett kommande svenskt medlemskap i EG är det vidare angeläget, främst för att undvika besvärande gränshandel, att den svenska konsumtionsbeskattningen reduceras genom en sänkning av den generella skattesatsen.
45 Egenföretegare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer Prop. 1992/93:100 beskattes idag hårcfere för sina inkomster än vad som gäller för aktie- Bilaga 1 bolagen. Som aviserades redan i anslutning till marginal skattereformen bör dette förhållande undanröjas. Under 1993 kommer ett system att föreslås som ger egenföretegaraa och delägare i handelsbolag likartede skatteregler, och därmed samma möjlighet till expansion som aktiebolag. De nya regleraa är avsedda att träda i kraft fno.m. den 1 januari 1994.
I avvaktan på att de nya regleraa kan träcfe i kraft kommer vissa lindringar i beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag att föreslås för beskattningsåret 1993. Förslagen innebär en tillfällig höjning av underlaget för inkomstbaserad skatteutjämningsreserv samt en senareläggning av återföringen av tidigare obeskattede reserven Genom dessa åtgärder lindras skatteutteget samtidigt som likviditeten förbättras.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster utgör en hämmande faktor vad avser företegens försörjning med riskvilligt kapitel. Det nuvarande systemet iimebär att en lånefinansiering blir billigare än en finansiering genom eget kapitel. Dette skapar problem särskilt för de mindre företegen där företegarens eget sparande har stor betydelse för företegets expansion. En särskild utredare kommer att under sommaren presentera förslag om lättnader i dubbelbeskattningen.
Samtidigt bör ändringar i bolagsbeskattningen göras på grundval av betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företegsbeskatt-ningen.
Skatten på sterkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till KPI-utvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras.
Ytterligare skattesänkningar inom ramen för den ovan angivna prioriteringen kommer att föreslås under våren 1993. Utgångspunkten är att förbättra Sveriges utvecklingskraft och att vidte sådana skatteförändringar som är motiverade med hänsyn till den ökade ekonomiska integrationen inom Europa. Dette gäller bl.a dieselskatten, charterskatten och skatten på dryckesförpackningar De ytterligare skattesänkningar som blir akttiella är fullt fmansierade.
9.3 Riskkapital för tillväxt
En av grandstenaraa i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigt små- och nyföretegande. Regeringen har som mål att skapa gocfe generella förutsättningar för nyetebleringar och tillväxt i företegen. En viktig föratsättning för ett expansivt ny- och småföretegande är en fungerande privat riskkapitelmarknad för småföreteg.
På grandval av propositionen om kapitel för tillväxt har riksdagen beslutet om rikUinjer för utskiftning av akfier i två portföljbolag och åtte riskkapitelbolag som kapiteliserats med medel från de föratvarande löntegarfonderaa (prop. 1992/93:41, FiU1992/93:3, rskn 25). Dessa medel skall via särskilcfe riskkapitelbolag tillföras små och medelstora
företeg i form av riskvilligt kapitel. Riskkapitelbolagen skall ägas privat Prop. 1992/93:100 och drivas på strikt affärsmässiga granden Riskkapitelmarknaden tillförs Bilaga I 6,5 miljarder kronon
Stetens medverkan vid finansiering av företegsetebleringar och utvecklingsprojekt i unga företeg liksom stetens insatser för att utveckla en väl fungerande privat riskkapitelmarknad förstärks och effektiviseras genom bildandet av Industri- och nyföretegarfonden. Denna fond ersätter Industrifonden och erhåller även medel från Stiftelsen Småföretegsfonden samt från utvecklingsfondema. Industri- och nyföretegarfonden skall bl.a. ge förmånliga lån vid eteblering av nya företeg i samarbete med private finansiärer (prop. 1992/93:82).
9.4 Avregleringar för tillväxt
En stor del av den svenska ekonomins växtkraft finns i de nya företegen, i de inindre företegen - och i de företeg som ännu inte kommit igång. Men inånga av de som skulle kunna växa tvekar eller avstår, när de möter uppgiften att forcera svårhanterliga regelverk. Därför måste det offentliga regelsystemet ständigt omprövas och regler som inte är ändamålsenliga mönstras ut.
Avreglering av arbetsmarknaden
Den parlamenteriska kommitté som gör en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen har följande övergripande mål: förslagen skall lecfe till enklare bestämmelser, de skall ge ökade möjligheter till information och inflytande för den enskilde arbetstegaren samt innebära en förskjutning av infonnation och förhandlingar till det lokala planet. Kommittén skall särskilt beakte de mindre företegens intressen.
Förslag kommer att redovisas i ett delbetänkande våren 1993. Delbetänkandet kommer att omfette anställningsskyddet och vissa frågor i medbestämmandelagen. Förslag baserade på utredningens arbete förbereds inom regeringskansliet. Kommitténs arbete förväntes vara helt slutfört före utgången av 1993.
Regeringen har också beslutet om översyn av ledighetslagstiftningen. Utredningen om avskaffende av arbetsförmedlingsmonopolet har under hösten 1992 avlämnat sitt slutbetänlcande.
Enklare skatteregler
Ett omfettande arbete har inletts med syfte att skapa enklare skatteregien Nya regler om s.k. F-skatt har beslutets av riksdagen och kommer att tillämpas från och med den 1 april 1993. De nya reglema gör det möjligt för en arbetsgivare att på ett enkelt sätt få vete huravida han är skyldig att göra skatteavdrag och betela arbetsgivaravgifter eller inte.
Med början år 1993 genomförs vissa förenklingar på inkomstskatte-sidan genom att skattefrihet införs för vissa förmåner vid tjänstereson Ytterligare förenklingsförslag kommer under våren 1993. Ett förenklingsarbete pågår också när det gäller festighetstexeringen.
4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 1. 47
Regeringen tillsatte i januari 1992 en utredning för att se över Prop. 1992/93:100 mervärdesskattelagen från konkurrensneutralitetssynpunkt. Utredningen Bilaga 1 har i november länmat ett delbetänkande som bl.a. behandlar vissa sjukvårdsfrågor, uthyraing av festighet och vissa mervärdesskattefrågor inom bank- och försäkringsväsendet. Betänkandet kommer enligt planeraa att leda till lagstiftning under våren 1993. Fler förslag kommer att presenteras senare.
Avreglering av kommunikationsmarknaden
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenhetema av denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens som skapat ett större utbud och lägre prisen
Jämvägstrafiken avregleras successivt. Riksdagen har beslutet att upphandling av interregional persontrafik på järaväg skall ske i konkurrens. En utredning om att tilläte konkurrens på spåren avlämnas i början av år 1993.
Enligt förslag i proposition 1992/93:132 skall postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets brevmonopol avskaffes. Förslag om postlag och bolagisering av Posten kommer att presenteras.
Avregleringen av telemarknaden fortsätten En ny tillsynsmyndighet -Telestyrelsen - har inrättets. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas ett samlat förslag om telelag och bolagisering av Televerket.
Avregleringar av nnansmarknaden
I syfte att i förste hand öka valfriheten för hushållen och stimulera till konkurrens om pensionssparandet har regeringen i en lagrådsremiss föreslagit utökade möjligheter för hushållen att pensionsspara. Ett individuellt pensionssparande med samma skatteregler som för sparande i pensionsförsäkring, skall kunna ske på inlåningskonto i bank, i värdepappersfonder eller i enskilda värdepappen Sparandet skall vara bundet för pensionsändamål men kutma flyttes mellan tillåtna sparformen Det nya sparsystemet föreslås att införas den 1 januari 1994.
Regeringens och kommuners rätt att utse offentliga styrelseledamöter i bankaktiebolag slopas från årsskiftet. Bestämmelsen att regeringen skall godkänna valet av styrelseordförande i bankaktiebolag tes också bort. Utlänningsförbehåll som integits i bolagsordningar för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag liksom i de allmänna akfiebolagen till vilka övriga aktiebolag på kreditmarknaden räknas upphör att gälla den 1 januari 1993. Alla akfier blir således fria från årsskiftet. Från och med årsskiftet får en bank dels utföra vissa posttjänster, dels låte vissa banktjänster utföras av annan än bankens egen personal i exempelvis butikslokalen
Kreditinstitut från EES-området får efter avtelets ikraftträdande driva verksamhet i Sverige efter ett anmälningsförferande.
En proposition som föreslår viss avreglering på försäkringsområdet kommer att presenteras under våren 1993. Försäkringsföreteg från EG-länder kommer att kunna eteblera sig i Sverige genom filialer och uten krav på deposition av tillgångan Vidare kommer sådana företeg att kunna
driva fri handel med tjänster till Sverige utan att vara eteblerade här i Prop. 1992/93:100 landet och, med vissa undanteg, utan tillstånd av svenslca myndigheten Bilaga 1
Avreglering av bostadsmarknaden
Riksdagen har på regeringens förslag beslutet om en ny ordning för stetliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och med år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av de stetliga subventioneraa. Regeringen prövar för närvarande en rad ytterligare förslag och synpunkter från utredningen om stetens stöd för bostedsfinansieringen vad avser planprocessen, kraven på byggnader, bygglovsförferandet samt kommunal bostedsförsörjning och kommunal bostedsförmedling. Boverket genomför en översyn av nybyggnadsreglerna. Syftet är att te bort alla detelj föreskrifter om bostäders utformning och utrastning och ersatte dessa med föreskrifter om funktionen
Konkurrens på elmarknaden
Ett arbete pågår för att genom ökad konkurrens på elmarknaden uppnå ett mer rationellt resursutnyttjande och erbjuda kunderaa flexibla leveransvillkor och lägre prisen Utredningsförslag om ny ellag och svensk kraftbörs avlänmas under våren.
Avreglering av skogsbrukssektorn
En översyn och totel genomgång av skogspolitiken har genomförts av 1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén föreslår en långtgående avreglering och förenkling av skogsvårdslagen. Regeringen har för avsikt att senare under dette riksmöte återkomma till riksdagen med förslag om skogspolitiken och den stetliga skogsvårdsorganisationen.
Avreglering av kommunal verksamhet
I och med att stetsbidragssystemet till kommuneraa lagts om vid årsskiftet har de regler som följt de specialdestinerade stetsbidragen försvunnit. Dessa ersätts med en påse pengar som fördelas enligt ett antel faktorer som relateras till kostnadsstraktur och inkomststraktur i form av skattekraft. Dette ger stor frihet för kommunema att använda sina medel på ett effektivt sätt.
Inom Civildepartementet har ett arbete inletts som syfter till att öka den ideella sektoms möjligheter att i större utsträckning te över och driva verksamheter som av tradition tidigare har varit kommunala.
Socialdepartementet har presenterat en rapport som beskriver hindren för utveckling mot private driftsformer samt ger förslag på åtgärder som undanröjer eller begränsar onödiga hinder. Regeringen kommer successivt att lägga fram förslag som underlätter altemativa verksamhetsformen
49 Avreglering på utbildningsområdet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Från och med den I juli 1992 tilldelas fristående skolor på grandskole-
och gymnasienivå medel av kommuneraa. Regeringen avser att lägga en proposition om eleveraas möjlighet att välja skola, de ekonoiniska villkoren för fristående gymnasieskolor och kommuneraas möjlighet att lägga ut utbildning på fristående huvudmän.
Även forskningen och utbildningen på högskolenivå avregleräs. Bland annat introduceras inför budgetåret 1993/94 ett nytt resurstilldelningssystem som ökar konkurtensen mellan högskolor och universitet.
9.5 Konkurrens för tillväxt
Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är grandläggande för att nationell och interaationell handel skall kunna utvecklas till samhällsekonomins och konsumenteraas fördel. Ett utökat interaationellt samarbete med eliminering av handelshinder och en intemationalisering av företegandet ställer krav på en konkurrenspolitik på den nationella marknaden som ligger i fes med vad som gäller på de interaationella marknadema.
Sverige kommer genom EES-avtelet att te ett viktigt steg mot att ingå i det europeiska samarbetet. Sverige kommer därmed att anslute sig till de spelregler för en effektiv konkurrens som återfiims i Romfördraget. Dette innebär väsentligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av hinder för interaationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapitel. Nya regler kommer att gälla för bl.a. offentlig upphandling.
För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den offentliga sektora i störte utsträckning utsätts för konkurrens. Dette gäller inte minst kommunal verksamhet. En offensiv konkurrenspolitik iimebär vidare att fidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för konkurrens samt att feste och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i den private sektora. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för fritt marknadstillträde ofte är olika typer av regleringan
Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upphandla varor och tjänster på den öppna marknaden i konkurrens. Betydande kostnadsminskningar kan uppnås när den offentliga verksamheten utsätts för konkurrens. En föratsättning för användande av entreprenader är dock att det finns verklig konkurrens mellan flera aktörer på den lokala marknaden. I prop. 1992:93:43 har regeringen klargjort föratsättningaraa för ett ökat inslag av entreprenader och konkurrens i den kommunala verksamheten. Riksdagen har beslutet i enlighet med regeringens förslag.
I många fall kan potentieU konkurrens vara tillräcklig för att uppnå adekvat konkurrens. Det centrala är att private producenter får konkurrera på helt likvärdiga villkor uten några öppna eller dolda eteble-ringshinden
Upphandling genom anbudstävlingar bör tillämpas i långt större utsträckning än vad som hittills skett. En departementspromemoria (Ds 1992:121) med ett förslag till rättslig reglering av iimebörd att viss verksamhet som bedrivs i egen regi skall utsattes för konkurrens, har
presenterats av Näringsdepartementet och remissbehandlas för när- Prop. 1992/93:100 varande. Bilaga 1
Ett förslag till ny konkurrenslagstiftning har nyligen antegits av riksdagen (prop. 1992/93:56, NU17, rskn 144). Den nya konkurrenslagen träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen iimebär att de materiella konkurrensreglerna har utformats med utgångspunkt i EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtelet. Den s.k. missbraksprincipen överges fill förmån för den s.k. förbudsprincipen. Dette innebär att lagen innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrensbegränsningar Överträdelse av förbuden kan medföra ekonoiniska sanktioner på upp till 10 % av företegets årsomsättning. Lagen skall tillämpas av det nya Konkurrensverket och prövas ytterst av Marknadsdomstolen.
9.6 Privatisering av statligt ägda företag
Under 1980-telet har det enskilcfe sparandet ökat bl.a. genom sparande i olika fonder, konvertibellån och aktieförsäljningar riktede till de anställda. Det är bra för viteliteten i svensk ekonomi om många rnäimiskor såsom ägare engagerar sig i hur det går för företegen, strävar efter att påverka deras utveckling samt bidrar till utbudet av riskvilligt kapitel. Försäljningen av stetliga företeg ter därför sikte på att ge många människor möjligheter att spara i aktier och bli delägare i dessa företeg.
En utförsäljning av stetliga tillgångar inbringar betydande belopp. För att inte minska stetens förmögenhet bör dessa medel användas dels för infrastrakturinvesteringar, dels för att amortera stetsskulden.
Utförsäljningaraa ger givetvis inte något utrymme för ökade offentliga utgifter utan innebär främst en ändrad sammansättning av stetens förmögenhetsportfölj genom att aktier i stetliga företeg ersätts med andra tillgångar eller reducerad stetsskuld. Privatiseringen ger dock ett samhällsekonomiskt överskott i form av effektivitetsvinster genom ökad konkurrens. I den mån dessa vinster tillfeller steten bör de använcfes för att reducera det strakturella underskottet och inte för att öka de offentliga utgifteraa.
Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan rikscfegen i december 1991 bifellit regeringens proposition om privatisering av stetligt ägda företeg, m.m. (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskn 1991/92:92) och bemyndigat regeringen att sälja stetens aktier i 35 helt eller delvis ägda bolag. I rikscfegsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken (prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskn 1991/92:8) fick regeringen bemyndigande att sälja aktieraa i banken.
Arbetet med bolagisering av stetlig verksamhet som en förberedelse för privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Stetens Vattenfellsverk till Vattenfell AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform. Domän AB.
I maj 1992 har steten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav (42 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Svenska folkets efterfrågan på SSAB-
paket blev mer än tre gånger större än efterfrågan. Även kvoten för Prop. 1992/93:100 institutionella placerare övertecknades kraftigt. Bilaga 1
I maj 1992 fullföljdes privatiseringen av Svalöf AB, som arbeter med växtförädling inom lantbrak och trädgård. I augusti 1992 sålde steten merparten av sitt aktieinnehav i Svensk AvfeUskonvertering AB, Sakab, till WMI Sellbergs AB.
Regeringens arbete med bolagisering och förberedelse för privatisering av ytterligare verksamheter pågån Utförsäljning skall ske på kommersiella villkon Tidpunkteraa för fortsatte utförsäljningar kommer att väljas med hänsyn till marknadsmässiga bedömningar av möjligheteraa till ägarspridning.
9.7 Den nödvändiga infrastrukturen
I regeringens ekonomiska politik spelar satsningar på infrastrakturen en viktig roll. Produktiva investeringar utgör en viktig länk mellan de stebiliseringspolitiska ansträngningaraa och regeringens politik för en uthållig tillväxt. Förbättrade kommunikationer skapar föratsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.
Den samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningen måste inte en framskjuten plats, när besluten om olUca insatser fettes. Satsningaraa på infrastrakturen måste koncentreras dit där de spelar störst roll för att avhjälpa flaskhalsar och konmia hela landets näringsliv till godo.
Sammanlagt har närmare 25 miljarder tillförts infrastrakturområdet via ökade anslag och tidigareläggningar av planerade investeringar genom beslut under 1991 och 1992. Större delen utgörs av planeringsramen för investeringar i trafikens infrastraktur Av de ca 20 intecknade miljarderaa har 45 % avsatts för järavägsinvesteringar, 28 % för väginvesteringar och 27 % för storstedsöverenskommelsen Ytterligare ca 5 miljarder har avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder samt för underhåll av vägar och järavägar
Av dessa satsningar beräknas en stor del, ca 65 %, fella ut i form av investeringar till och med 1994. Under 1993 och 1994 beräknas den totela investeringsnivån i ekonomin vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fellet utan dessa satsningar
52 Diagram 9.1 Beslutede investeringar i infrastruktur 1991-1998
Miljarder kr 14000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Anm: Avgiftsfinansierade projekt ingår ej Källa: Kommunikationsdepartementet
1 syfte att åstedkomma en långsiktig hållbar finansiering för fortsatt utbyggnad av infrastrakturen, föreslås en övergång till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järavägan Förslaget medger ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-telet. Under perioden iimebär dette en låneram på 30 miljarder kronor, vilket innebär att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påbörjas.
9.8 Regional balans
Den djupa lågkonjunkturen slår hårt mot redan tidigare utsatte delar av vårt land. En större delaktighet i den europeiska integrationen innebär ökade möjligheter för regional utveckling. Syftet med regionalpolitiken är att hela landet skall kunna dra nytte av fördelaraa med en skärpt interaationell konkurrens och en fri marknad.
En central del i en ekonomisk politik för uthållig tillväxt är att tiUvarate utvecklingsmöjlighetema i alla delar av landet, inte minst på landsbygden och de mindre ortema. Genom en kraftfull regionalpolitik skapas föratsättningar för att stimulera produktion och sysselsättning i regioner med underatny ttj ande av resursen
Att te till vara utvecklingskraften i de inindre företegen är därvid avgörande för att åstedkomma en regionalt spridd sysselsättning liksom satsningar på bättre infrastraktur, teknikspridning, god service och en bra miljö. På dette sätt kan också sådana överhettningsproblem i ekonomin som uppkom under senare delen av 1980-telet undvikas.
53 Regeringen föreslår mot denna bakgrand att 2,6 miljarder kronor Prop. 1992/93:100 anvisas för skilda insatser på det regionalpolitiska området, bl.a. Bilaga 1 möjliggörs en fortsatt kreditgivning från Norrlandsfonden och en i övrigt hög ambitionsnivå på regionalpoUtiska området.
9.9 Tillväxten - miljöpolitikens hävstång
En god tillväxt skapar föratsättningama för den miljövänliga utveckling, som i sin tur är ett av villkoren för att tillväxten skall bli uthållig. Det är när ekonomin växer som produktionsapparaten fömyas och mUjövänliga teknologier snabbast kommer i brak. Det är också teck vare de resurser som tillväxten skapar som ambitionema kan höjas när det gäller miljöpolitiska ingripanden. Därför syftar regeringens politik till att vårda det ömsesidiga beroendet mellan tillväxt- och miljöpolitiken.
Den ekonoiniska utvecklingen skall präglas av hänsyn till miljön och naturresurseraa. Miljöskulden får inte öka. För svensk del imiebär det att särskilt stor vikt måste läggas på det interaationella miljösamarbetet. De för Sverige svåraste miljöproblemen kan endast lösas i samarbete med andra länden
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att te fram förslag på hur Sverige tillsammans med andra länder gemensamt kan uppfylla internationella miljökonventioner, främst klimatkonventionen men även beträffande svavel och andra gränsöverskridande föroreningan Av särskild vikt att belysa är Sveriges möjligheter att få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar vid åtgärder i andra länder, eftersom det i vissa fell kan vara den kostnadseffektivaste lösningen.
Det är viktigt att miljöpolitUcens alla medel koordineras på ett effektivt sätt. Samtidigt som användningen av ekonoiniska styrmedel utökas, skall regleringaraa tillätes ge näringslivet ett större inslag av valfrihet och flexibilitet när det gäller åtgärdema. På regeringens uppdrag ser Naturvårdsverket över frågan om s.k. bubblon För att hänsynen till miljön skall infogas i marknadsekonomins mekanismer och arbetet bli förebyggande arbeter regeringen målmedvetet för att öka inslagen av ekonomiska styrmedel och producentansvan
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling kräver att producentema ter sitt ansvar, men det kräver också att det Ladividuella ansvaret ökan Regeringen kommer under året att arbete vidare med förslag på dette område.
10 Avslutning
Missgreppen i den ekonoiniska politiken under 1970- och 1980-telen har fört in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och kommer att te tid.
Regeringens politik är en samlad strategi för att återapprätte tillväxten och pressa ned arbetslösheten i hela Sverige. Vi kan redan se flera
positiva utvecklingstendenser som visar att föratsättningaraa för en god Prop. 1992/93:100 ekonomisk utveckling har stärkts. Bilaga 1
Möjligheteraa till en ny period av tillväxt, nyföretegande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll. De rikflinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i denna budget innebär att dessa möjligheter tillvarates.
55 Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94
1,1.1 Beräkningsförutsättningar
Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1992 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grandat sina beräkningar på framgår av tabell 1. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2.
Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har beräkningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grand för inkomstberäkningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsföratsättningar.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 1. Anteganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring
1994 RRV
Föredraganden
RRV
Föredraganden
RRV
Föredraganden
Lönesumma
0,9
0,9
-0,7
-0,2
2,1
3,1
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt
2,0
2,3
4,9
5,1
2,9
2,8
Privat konsumtion,
löpande priser
0,2
0,9
1,2
2,3
3,0
3,3
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93
RRVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1992/93 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1992. Beräkningarna av inkomstema för budgetåret 1992/93 redovisas också i verkets inkomstberäkning.
Inkomster
1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1992/93 beräknat inkomstema till 379 751 milj.kr.
Till följd av vad jag nyss anfört om lönesummans utveckling samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 162 milj. kr. Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringeris proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
säkringsavgift räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto Prop. 1992/93:100 med 438 milj. kr och upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter Bilaga 1 //// arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 101 milj. kr Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 89 milj. kr. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 527 milj. kn
I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomstema på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1 100 milj.kn Med anledning av vad jag nyss anfört angående lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 75 milj. kr Av samma anledning justerar jag även upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 17 milj. kr.
Med anledning av en aiman bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 300 milj. kr., Jag räknar även ned inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 750 milj. kr. med anledning av de åtgärder på skatteområdet beträffande enskilda näringsidkare som statsrådet Lundgren senare idag kommer att presentera. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 450 milj. kr. Vidare räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr till följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkUlS, rskr. 158) avseende senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Dessutom räknar jag ned samma inkomstfitel med 30 milj. kr. till följd av regeringens proposition om skatt på dieselolja m.m. (prop. 1992/93: 124, bet. 1992/93 SkUB, rskr. 147) avseende miljöklasser för tunga fordon. Sammantaget räknar jag således ned inkomsttiteln Energiskatt med 80 milj. kn Till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Räntor på energisparlån med 3 milj. kr. Slutligen justerar jag upp inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande med 76 milj. kr. med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen.
Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkomstema med 1 477 milj. kr jämfört med RRVs beräkning. Ändringama framgår av tabell 2.
57 Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av stetsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100 BUaga 1
RRVs
Förändring
beräkning
enligt föredraganden
Ull
Fysiska personers inkomstskatt
7 168 000
+ 1 162 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt
18 918 000
- 450 000
1211 Folkpensionsavgift
43 865 000
-1- 75 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
117 000
- 527 000
1251 Övriga socialavgifter, netto
7 354 000
+ 17 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-
institutets verksamhet
315 000
+ 101 000
1411 Mervärdeskatt
115 500 000
+ 1 100 000
1428 Energiskatt
13 325 000
- 80 000
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
4 830 000
+ 76 000
2351 Räntor på energisparlän
212 700
+ 3 300
Sirnima inkomster
379 750 702
Summa förändringar enligt föredraganden
+ 1 477 300
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringama av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomstema för budgetåret 1992/93 till 381 228 milj.kr.
Utgifter
I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgiftema till 482 160 milj.kn RRV har i sin prognos beräknat de totala utgiftema till 574 792 milj.kr. RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 78 miljarder kronor. Med anledning av ett förändrat budget-och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s prognos publicerades beräknar jag ränteutgiftema för budgetåret 1992/93 till 83 miljarder kn
Tabell 3. Räntor på stetsskulden budgetåret 1992/93
Miljarder kronor
Beräkning till grund för statsbudgeten
Nuvarande beräkning
Räntor på lån i svenska kronor Räntor på lån i utländsk valuta Valutaförluster, netto
Summa
64,0
60,5
5,1
16,8
-0,1
5.7
69,0
83,0
Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposilion om lönegaranfifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) om arbetarskyddsavgiften räknar jag ned anslaget Bidrag till arbets-
58
miljöfond med 267 milj. kr. Efter samråd med chefen för Justitie- Prop. 1992/93:100
departementet räknar jag ned anslaget Lokala polisorganisationen med Bilaga 1
250 milj. kr. som en följd av att åtgärder kommer att vidtas för att
minska belastningen på detta anslag. Vidare räknar jag ned anslaget
Bidrag till sjukförsäkringar med 66 milj. kn med anledning av ny
information. Slutligen räknar jag upp utgiftema med 1 307 milj. kn med
anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:105).
Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 523 milj.kr och uppgå till 29 338 milj.kn Bedömningen är självfallet osäker men jag accepterar tills vidare RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. 1 tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1991/92 och 1992/93
Miljarder kronor
Huvudtitel 1991/92 1992/93
8,1
8,1
16,4
10,7
3,7
4,1
1,9
1,5
5,8
4,9
Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet Övriga huvudtitlar
Summa 35,9 29,3
Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 16 miljarder kronon Jag beräknar dessa utgifter till 15 miljarder kn
Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1992/93 till 579 516 milj. kr.
Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93
Milj.kr.
Statsbudget RRV Föredraganden
425 660
474 269
474 993
69 000
78 000
83 000
4 500
6 523
6 523
-17 000
16 000
15 000
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring i anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
Summa 482 160 574 792 579 516
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 Bilaga 1
Inkomster
RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 344 711 milj.kr. för budgetåret 1993/94. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som jag nyss redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.
Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 3 066 milj. kr. I och med upprättandet av den nya inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift för jag de medel RRV har beräknat att den allmänna sjukvårdsavgiften skall inbringa, dvs. 4 721 milj. kr. från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift. Jag justerar även ned inkomsttiteln Fysiska personers skatt med 100 milj. kr. med anledning av regeringens proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst (prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU14, rskr. 148) med avseende på bU-avdraget. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 755 milj. kr.
Till följd av vad jag nyss anfört angående den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 100 milj. kr. Med anledning av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 538 milj. kr. Samtidigt justerar jag ned samma inkomsttitel med 430 milj. kr. med anledning av vad statsrådet Lundgren senare idag kommer att anföra angående åtgärder på skatteområdet som rör enskilda näringsidkare. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 108 milj. kr.
Till följd av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp ir]komsttiteln Avskattning företagens reserver med 100 milj. kr. Vidare justerar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 074 milj. kr. och justerar upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 248 milj. kr. med anledning av regerings proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukförsäkringsavgift. Med anledning av lönesummans utveckling räknar jag upp Sjukförsäkringsavgift, netto med 111 milj. kr. Till följd av det förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra beträffande brattobudgetering av försäkringskassomas administration räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 3 808 milj. kr. Sammantaget rakar jag sålunda upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 2 845 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift
med 336 milj. kr. och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 74 Prop. 1992/93:100 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto Bilaga 1 med 1 658 milj. kr. med anledning av att chefen för arbetsmarknadsdepartementet beräknar att antalet personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning kommer att öka. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 1 732 milj. kr.
Med anledning av vad chefen för näringsdepartementet senare idag kommer att föreslå angående slopad överföring från allmän energiskatt räknar jag upp inkomsttiteln Energiskatt med 72 miljoner kronor. Dessutom räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50 bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158) med anledning av senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Sammantaget räknar jag sålunda upp inkomsttiteln Energiskatt med 22 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Expeditions- och ansökningsavgifter med 47 milj. kr. med anledning av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att anföra angående uppläggningskostnad för studielån. Jag räknar även upp inkomsttiteln Avgifter vid kronofogdemyndigheterna med anledning av brattobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet och breddning av avgiftsunderlaget med 905 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga offentiigrättsliga avgifter med 572 milj. kr. med anledning av brattobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 7 milj. kr.
Med anledning av mitt förslag om övergång till lån i riksgäldskontoret som jag senare idag kommer att redovisa i avsnitt 2.4 räknar jag upp dels inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 118 milj. kr. dels inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 1 283 milj. kr. Till följd av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att redovisa angående förbättrad återkravsverksamhet för studielån tillför jag inkomsttiteln Återbetalning av studiemedel 20 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för statliga garantier med 156 milj. kr. med anledning av vad jag senare idag kommer att redogöra för avseende avgifter för statliga garantier.
Jag justerar upp inkomsttiteln Räntor på energilån med 3 milj. kr. till följd av ny information. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande pga en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen med 72 milj. kr.
Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en uppskrivning av inkomstema för budgetåret 1993/94 med 13 641 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till 358 352 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar framgår av tabell 6.
61 Tabell 6. Ändringar : budgetåret 1993/94
Tusental kronor
RRVs beräkningar av stetsbudgetens inkomster
Prop. 1992/93:100 BUaga 1
RRVs
Förändring
beräkning
enligt föredraganden
Inkomsttitel
1111 Fysiska personers inkomstskau
14 197 000
- 1 755 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt
17 040 000
-1- 108 000
1122 Avskattning av företagens reserver
4 043 000
+ 100 000
1211 Folkpensionsavgift
38 876 000
+ 336 000
sjukförsäkringsavgift, netto
8 364 000
+ 2 845 000
1251 Övriga socialavgifter, netto
- 223 000
-1- 1 732 000
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
+ 4 721 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-
institutets verksamhet
28 000
+ 248 000
1411 Mervärdeskau
114 400 000
+ 2 100 000
1428 Energiskatt
17 015 000
+ 22 000
1471 Tullmedel
5 185 000
+ 115
2332 Ränteinkomster på lån för bostads-
byggande
3 957 000
+ 72 000
2351 Räntor på energisparlån
162 700
+ 3 300
2511 Expeditions- och ansöknings-
avgifter
1 135 538
+ 47 000
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
+ 905 000
2535 Avgifter för statliga garantier
26 909
-1- 156 000
2548 Avgifter för finansinspektionens
verksamhet
100 000
+ 7 000
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter
+ 572 365
4313 Återbetalning av studiemedel
2 586 000
+ 20 000
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.
komplementkostnader
50 000
+ 117 760
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning
1 066 000
-1- 1 283 374
Summa inkomster
344 710 598
Sununa förändringar enligt föredraganden
+ 13 640 914
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringama i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 (tabell 7).
62 Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp
Förslag
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1281 Allmän löneavgift
1431 Särskild skaft pä elektrisk kraft från kärnkraftverk
1432 Kassettskatt
1433 Skatt på videobandspelare
1441 V&S Vin & Sprit AB:s inlevererade överskoft
1482 Tillfällig regional investeringsskatt
1511 Avräkningsskatt
2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskoft
2117 Domänverkets inlevererade överskoft
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garanti verksamhet
2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens överskott
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
2311 Räntor på lokaliseringslån
2317 Ränteinkomster på luftiartslån
2324 Räntor på televerkets statslån
2325 Räntor på Postverkets statslån
2326 Räntor på affärsverket FFVis statslån
2395 Räntor pä särskilda räkningar i Riksbanken
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet
2512 Tillsynsavgifter
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2541 Avgifter vid Tullverket
2546 Avgifter för registrering av fritidsbåtar
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet
2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet
2626 Inkomster vid Banverket
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
och maskiner
4111 Återbetalning av lokaliseringslån
4132 Återbetalning av luftfartslån
4211 Återbetalning av lån till egnahem
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer
4514 Återbetalning av lån för studiekårslokaler
5311 Avgifter för företagshälsovård
Ny inkomsttitel
Upphör
Namnändring
Upphör
Upphör
Upphör
Upphört
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphör
Namnändring
Namnändring
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphört
Upphört
Namnändring
Upphört Upphör Upphört Upphört
Namnändring Namnändring Upphör
Utgifter
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår utgiftema sammanlagt till 520 698 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 415 198 milj.kr.
Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 milj.kr. under budgetåret 1993/94.
I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 6 miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.
5 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 1.
63 Riksdagen har begärt att regeringen bör pröva humvida denna post borde redovisas bmtto. Det kan enligt min mening finnas skäl att göra en tydligare redovisning när mycket stora förändringar förväntas ske avseende inkomster och hur dessa beräknas i tillkommande utgiftsbehov. Något sådant förhållande föreligger inte för närvarande. Jag beräknar därför posten tillkommande utgiftsbehov netto.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94
Milj.kr.
Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
Summa
415 198
95 000
4 500
6 000
520 698
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 198,3 miljarder kronor för 1992/93 och till 162,3 miljarder kronor för 1993/94.
Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
1991/92
1992/93
1993/94
Utfall
Statsbudget
Beräknat utfall
enlict enligt RRV föredraganden
Förslag till statsbudget
Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor
Saldo
397,7
418,5 60,0
-80,8
382,0
413,2 69,0
- 100,2 -
379,8
496,8 78,0
195,0
381,2
496,5 83,0
- 198,3
358,4
425,7 95,0
- 162,3
64 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
voovoowr*-.HTroorONCTvr--o-< csvoovTi-Ti-mi/i.,}-(s).*',a-(ovor-i
C — -f-Tl-CS — vOVO-*mCTvvOtOI
>/iomr—'r~ — vovDr)oooCTv->j-v vOcnoocoor-vovorON>ntvov o — CTvtpoovoovrvioocsOf ovvoootr--voo\vor>n"csrv» — — r*—--'Oves Tf-
Vt
00
e\ ve
tto
.5
Sp Ii
i B Sa > c = 2
! § g e
. E E «
!|3£
c
c
<0
e
t; c u fi
S §-«5
ggSB
3 2 c S ts fru B § §.« S
cScD.S"OEU'u3j=;<5 —
■i
" 55-.-S
.Ä 3 -o 5 3 E -o i» ö I i £ .o .ä C
.C-;;! r :cd 4-.
c t PU D <; fc z
3
— vo c vo ov c
3 vo ■* ? Ov c* 5 00 o
vt
vo cs -
m Ov
-s§
s
tsi
vo —1
ro
o e
t--
S
4
i
3
01
■o
3
:0
JS 03
H
.C
E
E
0
S
T3
c
0«
1-
>
u
M
CA
T3
•1
E
C
u
1
•1
l-l
>
C8
g
E 'w
,_i
i_i
c
1
S
OJ
1
E
E
4>
>>
o
o
.i<
ca
•■
Ä
«
c/3
C
u
t:
I
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94
Utgiftema för den statliga konsumtionen utgör drygt en femtedel av statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.
Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår till ca 2 procent. De största investeringarna som finansieras över statsbudgeten avser investeringar i infrastmktur.
Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Transrereringarna utgörs av hushållstransfereringar, transfereringar till utlandet samt transfereringar till företag m.m. Drygt hälften av transfereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskadeersättningar.
De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjämningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen.
Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklingsbistånd. Biståndet uppgår till ca 0,9 procent av bmttonationalinkomsten (BNI).
Transfereringar till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbmket.
Statsskuldräntorna beräknas uppgå till 95 miljarder kronor 1993/94 och utgör därmed drygt 16 procent av statsbudgetens utgiften
Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
23.0% Koiisuiiilion
G.4": SUlsskuld ränlor
336% TrnnsUll hushåll
11 5"o Träns lil foretag
3'-. Ti-aiistill iillaiidel Ti'ans lill kommuner
I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ändamål. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är statsskuldräntorna. Knappt 90 miljarder kronor avser utgifter för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag
mellan stat och kommuner ca 50 miljarder kronor. I denna utgiftspost Prop. 1992/93:100 ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunema samt skatteut- Bilaga 1 jämningsbidraget till landstingen.
Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring och bambidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
1 utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag och bostadsbidrag.
Tabell 11. Ändamålsfördelning av statsbudgetens utgifter
Miljarder kronor
Belopp
Andel i procent
Pensioner, åldrings- och handikappomsorg
87,5
15,0
Allmänna bidrag mellan stat och kommuner
48,6
8,4
Stöd till barnfamiljer
40,8
■ 7,0
Inkomsftrygghet vid sjukdom
43,0
7,4
Försvar
40,2
6,9
Bostadsförsörjning
41,3
7,1
Utbildning och forskning
32,9
5,7
Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet
32,7
5,6
Samhällsskydd och rättsskipning
23,0
4,0
Infrastruktur
17,5
3,0
Internationellt ekonomiskt bistånd
12,4
2,1
Näringslivsändamål
10,7
1,8
Fritidsverksamhet och kultur
4,6
0,8
Allmän miljö- och naturvård
1,4
0,2
Statsskuldräntor
95,0
16,3
Övrigt
49,9
8,6
Summa'
581.5
100,0
' Inklusive tillkommande utgiftsbehov.
1.2 Underliggande budgetutveckling
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effektema uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.
På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter
— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten
— inkomster från sjukförsäkringsfonden, delpensionsfonden och arbets- Prop. 1992/93:100 miljöfonden BUaga 1
På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån
— kapitaltillskott till Nordbanken och Industrikredit
— engångsvisa besparingar
Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1991/92-1993/94.
Tabell 12. Underliggande budgetsaido för budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
1991/92 1992/93 1993/94
Underliggande budgetsaido -91,3 -173,2 -163,9
Som andel av BNP - 6,4% - 12,1% - 11,2%
1.3 Lånebehov och statsskuld
Statens budgetsaido utgör den viktigaste orsaken till statsskuldens förändring och storlek. Förhållandet är emeUertid inte så enkelt som att statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunderskottet under samma tidsperiod.
Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med det totala, utifrån konunande lånebehov som staten har att finansiera samt effektema av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.
Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfaUet på statsverkets checkräkning i riksbanken. 1 tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelsema på statsverkets checkräkning angivet som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. 1 prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Med anledning av ökad arbetslöshet, beroende på försämrat konjunkturläge, har underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket medför upplåningsbehov. Detta upplåningsbehov beräknas till 12,7 mdr för budgetåret 1992/93 och 27,6 mdr
för budgetåret 1993/94. På gmnd av det försämrade konjunkturläget har även underskott uppstått i lönegarantifonden. 1 detta fall sammanhänger underskottet med ökat antal konkurser. Det beräknade upplåningsbehovet uppgår tUl 3,3 mdr 1992/93 och 3,6 mdr 1993/94.
Riksgäldkontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov.
Statsskuldens förändring påverkas däratöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster. Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddispositionema. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för skulddispositionema innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringama på valutaomvärderingskontot. De övriga skulddispositionema kan inte prognostiseras. Med anledning av att den svenska kronan depricierats så ökar valutaskulden. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositioner.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 13. Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor
1991/92
1992/93
1993/94
Budgetunderskott
80,8
198,3
162,3
Kassamässiga korrigeringar
-6,3
-
-
Avskrivning av Vattenfalls statslån
- 17,2
-
Utlåning
31,4
12,0
7,0
Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden
-
12,7
27,6
Finansiering av underskott i Lönegarantifonden
-
3,3
3,6
Infrastrukturinvesteringar
-
-
4,8
Lån till Sparbanken Första
-
3,8
-
Lånebehov
88,7
230,1
205,3
Skulddispositioner
-4,4
30,0
-7,2
Statsskuldförändring
84,3
260,1
198,1
Statsskuld vid utgången av resp. budgetår
711,0
971,1
1 169,2
Anm: Inbetalning markeras med minustecken.
1.4 Strukturellt saldo i statsbudgeten Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Statsbudgetens saldo analyseras i detta avsnitt i en stmkturell och en
konjunkturell del. Avsikten är att visa hur stor del av budgetsaldot i statsbudgeten som skulle varit kvar budgetåret 1993/94 om konjunkturen då återtagit en mer normal nivå. En beräkning av underskottet i den konsoliderade offentliga sektom särredovisas i den preliminära nationalbudgeten. Där framgår att detta underskott är betydligt mindre än i ststabudgeten framför allt beroende på AP-fondens överskott.
Det finns olika metoder för att beräkna statsbudgetens strakturella saldo. De olika metodema innefattar bedönmingar som i sin tur påverkar resultatet.
I följande avsnitt har en beräkning gjorts utifrån mikronivå, dvs. utifrån statsbudgetens enskilda anslag och inkomsttitlar. Med samma utgångspunkter och antaganden om den ekonomiska utvecklingen, men med en makroansats, har ytterliggare en beräkning av det strakturella saldot gjorts. Den beräkningen presenteras i den preliminära nationalbudgeten.
Beräkningama har gjorts med utgångspunkt från 1991 som antas vara ett år med normalt kapacitetsutnyttjande med avseende på arbetslöshet och BNP-nivå. Utgående från detta år antas sedan en BNP-tillväxt på 2% årligen, vilket är i enlighet med bedömningen av den långsiktiga tillväxtpotentialen. Definitionsmässigt irmebär det att underskottet år 1991 i sin helhet var straktureUt. Från år 1991 har sedan en uppräkning gjorts av de olika inkomstema och utgiftema i takt med en konjunktumeutral utveckling. Ökningstakten för priser, timlön och räntor skiljer sig dock inte, enligt den valda metoden, från den faktiska. Utöver detta har även de regelbeslut som ligger till grand för budgetförslaget beaktats.
Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för budgetår 1993/94 och det beräknade strakturella saldot visar den konjunkturmässiga delen av underskottet.
De antaganden som används för hur ekonomin skulle ha utvecklats med normal konjuiUctur är följande:
— BNP-tillväxten 1992-1994 sätts till 2,0% per år.
— Arbetslösheten såväl som de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema hålls på 1991 års nivå (realt).
— Arbetskraftsutbudet samt produktivitetsökningen sätts i enlighet med de långsiktiga bedömningar som gjorts i bl.a. LK-kalkylen 1992. Dessa bygger på befolkningsutveckling, långsiktig teknikutveckling etc.
— För offentlig konsumtion används de faktiska prognosema. Detsanuna gäller för bostadsinvesteringar samt investeringar i offentliga myndigheter.
— Övriga försörjningsbalanskomponenter ökar i volym så att tillväxten blir 2% per år.
— De faktiska prognoseraa för pris- och löneutvecklingen används. Detta gäller också för ränteprognosema.
70
— Statsskuldräntorna hålls på den faktiska nivån. Avsikten är att tala Prop. 1992/93:100 om hur mycket av det redovisade saldot 1993/94 som är straktureUt Bilaga 1 betingat och statsskulden är ju given av den faktiska utvecklingen.
Om det inte varit lågkonjunktur skulle underskottet för budgetår 1993/94 bli ca 54 miljarder kronor lägre än vad som beräknas i budgetförslaget. Det underskott som ändå kvarstår på ca 108 miljarder kronor är därmed att betrakta som straktureUt. För att eliminera detta underskott krävs strakturella åtgärder i form av förändrade regelsystem och omprioritering av olika verksamheter.
Ikbell 14. Strukturellt saldo för statsbudgeten budgetåret 1993/94
Miljarder kronor
Redovisat saldo 162
Konjunkturell inkomstjustering 38
Konjunkturell utgiftsjustering 18
Justering för engängsinkomster -9
Justering för engångsutgifter 7
Strukturellt saldo -108
Tabell 15. Redovisade inkomster och utgifter enligt budgetförslaget för 1993/94
Miljarder kronor
Budgetförslaget
Strukturell beräkning
Saidoeffekter
Inkomster
Justering för engängsinkomster
Utgifter exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Justering för engångsutgifter
425 95
396 -9
407 95
38 -9 18
7 Budgetsaido
-162
-108
54 Tillfälliga utgifter
(Ej konjunkturberoende)
-'
Finansiellt sparande: Arbetsmarknadsfonden, netto Lönegarantifonden
-28 -4
-4
24 4
Statsbudgetens inkomster minskar med automatik med den lägre tillväxten i ett sämre konjunkturläge. Utgiftema förändras till viss del med automatik, men huvudsakligen är det nya beslut som ligger bakom utgiftsökningama i en lågkonjunktur.
De största skillnadema mellan ett normalkonjunkturår och det faktiska budgetförslaget, dvs. om det inte vore lågkonjunktur, är följande:
Både inkomst- och utgiftssidan har korrigerats för den större lönesumman i normalkonjunkunkturantagandena. Störst effekt får detta för statens inkomster där det bl.a. innebär att inkomstskatten från privatpersoner ökar med 10 miljarder kronor bl.a. beroende på omläggningen av kommunalskattesystemet. Fr.o.m. 1995 träder det nya systemet i
kraft, vilket kommer att påverka beräkningen för senare år. Inkomster av Prop. 1992/93:100 sociala avgifter blir högre då även dessa är beroende av lönesumman. Bilaga 1
Företagen skulle gå bättre vid en normalkonjunktur och betala ca 2 miljarder kronor mer i inkomstskatt.
Den privata konsumtionsvolymen har justerats upp i normalkonjunktur-bilden, vilket påverkar inkomstsidan genom ökade inkomster av mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Detta förbättrar budgetsaldot med 20 miljarder kronor.
Totalt ger inkomstsidan en positiv saidoeffekt på 38 miljarder kronor.
De största justeringama på utgiftssidan, dvs. de utgifter som enligt beräkningen är konjunkturberoende, görs för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och infrastrakturåtgärder. Utgiftema för arbetsmarknadspolitiska åtgärder korrigeras över statsbudgeten med 17 miljarder kronor till följd av den lägre arbetslösheten i en normalkonjunktur. För infrastrakturinvesteringar har 1-2 miljarder kronor tillkommit för att skapa ökade sysselsättningseffekter och tillhör därmed den konjunkturkänsliga delen av saldot.
De minskade utgiftema ger totalt en positiv saidoeffekt på 18 miljarder kronor.
En justering för engängsinkomster och engångsutgifter på 9 miljarder respektive 7 miljarder kronor, har gjorts då dessa endast uppkommer budgetåret 1993/94. Engångsinkomstema består bl.a. av avskattning. Engångsutgifterna består till största del av valutaförluster för statsskulden till följd av frisläppandet av kronan.
Arbetsmarknadsfondens utbetalningar beräknas minska med omkring 24 miljarder kronor. Den lägre arbetslösheten påverkar således det strakturella sparandeunderskottet i fonden i större utsträckning än i statsbudgeten.
1 det strakturella budgetsaldot kan det ingå utgifter av mer tillfällig karaktär men som inte är konjunkturberoende. Exempel på sådana utgifter för innevarande år är insatser i det finansiella systemet, utgifter för en stor flyktingtillströmning samt utgifter till följd av en omfattande byggverksamhet. Beräkningar för budgetåret 1993/94 påverkas av en omfattande byggnadsverksamhet under framför allt början av 1990-talet. Den innebär att de strakturella utgiftema för räntebidragen är 10 miljarder kronor högre budgetåret 1993/94 än vad som vore fallet om byggnadsverksamheten legat på en mer normal nivå. Lånestocken 1993/94 är liksom statsskulden given av den faktiska utvecklingen och utgiftema för räntebidrag måste därför ses som strakturella. De tillfälliga utgifter särredovisas i tabell 15.
Många av de beslut som fattats får inte effekt förrän efter 1993/94. Det fitms anledning att anta att de strakturella åtgärder som vidtagits under de senaste åren kommer att innebära alt det strukturella budgetunderskottet minskar på sikt.
I samband med den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer beräkningar också av utvecklingen av det strakturella saldot på längre sikt att genomföras. Dessa beräkningar presenteras för riksdagen i den reviderade finansplanen.
72
1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Ett arbete har inletts inom finansdepartementet med att ta fram kompletterande information om statens finansiella utveckling bl.a. för att kunna redovisa den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögenheten. Jag återkommer till detta i avsnitt 1.6. Som en del i detta arbete ingår att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt i investeringar. Fr.o.m. redovisningen av budgetåret 1993/94 kommer myndighetema att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisionsverket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för konsolidering av dessa för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete jag presenterar i det följande får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget tills dess att denna information finns tillgänglig.
Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Det rör sig i och för sig om effekter på ett antal miljarder kronor men i förhållande till den totala omslutningen och saldot är förändringama endast marginella.
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och kapitalredovisning
1 en motion (mot. 1990/9l:FiUT43) som återges i finansutskottets betänkande 1990/91:FiU 30, sid 76-78 påtalas att nuvarande redovisning och budgetering innebär att investeringsutgifter försvagar budgeten lika mycket som driftsutgifter trots att utgifter för produktiva investeringar endast innebär en omvandling från finansiellt till realt kapital.
Utskottsmajoritetens uppfattning var att en återgång till en uppdelning av budgeten i en drift- och kapitalbudget inte skulle lösa de problem som redovisats i motionen. Den menade att andra metoder i stället borde övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionäreraa påtalat och förordade att frågan borde utredas vidare.
Det var i slutet av 1970-talet som redovisningen av budgeten ändrades från en uppdelning i drift- och kapitalbudget till en sammanslagen totalbudget (prop. 1976/77:130, bet. 1977/78:FiUl). 1 propositionen anfördes främst praktiska skäl för en sammanläggning. Sambanden mellan drifts- och kapitalbudgetama ansågs komplicerade och bedömdes försämra överblicken över den statliga budgeten. Det framhölls att förmögenhetsredovisningen över kapitalfonder var ofullständig. Bland annat redovisades endast tillgångar som kunde förväntas ge en monetär avkastning. Infrastrakturinvesteringar i exempelvis vägar skulle således inte ha fått en annorlunda redovisning än i dag. Från konjunkturpolitisk utgångspunkt ansågs uppdelningen vidare mindre betydelsefull.
Samtliga myndigheter upprättar numera balansräkning, i vilken dock flertalet myndigheter inle redovisar anläggningstillgångar. Fullständiga balansräkningar finns för affärsverken samt för vissa andra verksamheter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndigheternas bokslut och enkäter beräknat en balansräkning för staten. Denna återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken dock trots namnet
73
inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis finns således Prop. 1992/93:100
för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhetsredovisning Bilaga 1
med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller
någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa
fullständiga balansräkningar.
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter
Jag anser att det som en del i regeringens och riksdagens beslutsunderlag är önskvärt med information om den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögenheten.
Informationen om den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter bör vara så heltäckande som möjligt. En komplett information skulle bl. a. kräva beräkningar av effekter på humankapital och naturresurser utöver de mer konventionella investerings- och förmögenhetsberäkningama. Dessa frågor behandlas bl.a. i rapporten Nationalförmögenheten, bilaga 11 till 1992 års långtidsutredning. Jag anser det dock orealistiskt att löpande lämna information om den statliga verksaniheten som innefattar så komplicerade och osäkra bedömningar.
Jag anser mot detma bakgrand att informationen bör begränsas till att omfatta den statliga verksamhetens effekter på vad som i redovisningssammanhang betecknas som förmögenhet. En möjlighet är då att tiUämpa de metoder och värderingsgrander som används i nationalräkenskapema (NR). Sådana beräkningar görs emellertid redan av Statistiska Centralbyrån och Konjunkturinstitutet för de institutionella sektorema staten och socialförsäkringssektom.
Arbetet har bl.a. mot bakgrand av de kommande förändringama av myndighetemas redovisning i stället inriktats på att tillämpa de principer som ligger till grand för upprättandet av företags bokslut och årsredovisningar, dvs. på att beräkna ett "företagsekonomiskt resultat" för den statliga verksamheten. Uppgifter som möjliggör jämförelser med NR är dock önskvärda.
Med derma inriktningen kommer investeringsutgifter inte att belasta årets resultat. Resultatet kommer i stället att belastas med avskrivningar på årets och tidigare års investeringar. På så sätt erhålls dels en mer rättvisande periodisering av investeringsutgiftema, dels ett bättre mått på den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter, dvs. på det statliga sparandet. För att erhålla ett mått på statens sparande som överensstämmer med NR:s definition, vilken är den oftast använda, krävs dock vissa ytterligare korrigeringar vilka framgår av avsnitt 1.5.3.
Utgångspunkten vid beräkningen av det företagsekonomiska resultatet är den nuvarande statliga inkomst- och utgiftsredovisningen i RRV:s s.k. realekonomiska fördelning. Den korrigeras på i huvudsak följande sätt:
— Från inkomstema dras främst återbetalning av lån för att erhålla periodens intäkter.
— Från utgiftema dras främst lämnade lån och gjorda investeringar samt läggs till anskaffningskostnader för försåld egendom för att erhålla periodens kostnader vid sidan av avskrivningar.
74
— Teoretiskt sett finns det behov av ytterligare omperiodiseringar av Prop. 1992/93:100 inkomster och utgifter. Det har dock inom ramen för det hittills- Bilaga 1
varande arbetet inte varit möjligt att genomföra detta.
— Till periodens kostnader läggs beräknade avskrivningar. Dessa har beräknats genom att utgå från de statliga brattoinvesteringama enligt NR och tillämpa samma genomsnittliga livslängdsantaganden som i NR:s kapitalförslitningsberäkningar.
Det valda investeringsbegreppet innebär vissa avvikelser från den företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomstema från många statliga investeringar tillfaller' inte staten direkt utan andra samhällssektorer. 1 själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksainhet inte på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan bedrivas i privat regi utan bör las om hand av exempelvis staten eller kommunerna att inkomsterna från verksamhelen inte tillfaller ägaren utan sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för ägaren att - på ett samhällsekonortiiskt effektivt sätt - få betalning för tillhandahållna tjänster brakar i ekonomisk teori benämnas kollektiva varor. Del anförda visar alt den företagsekonomiska redovisnings-konventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksamhet. Med hänsyn lill della, till möjligheterna att företa avstämningar mot NR och mot bakgrand av de informationsbehov som jag vill tillgodose, bedömer jag del lämpligt all här utgå från NR:s definition av investeringar.
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande enligt nationalräkenskaperna
Det förelagsekonomiska nettoresultatet är inte detsamma som årets nettosparande enligt NR. En del av skillnaden mellan det företagsekonomiska nettoresultatet och NR:s neiiosparande kan hänföras lill olika beräkningsgrander för avskrivningar respektive kapilalförslitning. En annan skillnad är alt vid beräkning av nettosparandet all resursförbrakning omräknas lill aktuella priser. De företagsekonomiska avskrivningama beräknas genom all utgiften för att anskaffa investeringen fördelas på dess ekonomiska livslängd. NR beräknar i stället kapilalför-slitningen på återanskaffningsvärdet. En svaghet med ett företagsekonomiskt redovisningssätt med avskrivningar baserade på historiska anskaffningsvärden är att det vid inflation medför, åtminstone delvis, fiktiv förbättring av det redovisade resultatet.
En annan skillnad är att realiserade kapitalvinster eller -förluster ingår i det företagsekonomiska resultatet men inte i sparandet enligt NR. Detsamma gäller nedskrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder enligt den s.k. försiktighetsprincipen. De viktigaste skillnadema mellan NR och ett företagsekonomiskt resultat utgörs i detta avseende i praktiken av valutakursvinster och -förluster i den statliga utlandsupplåningen. Realiserade kapitalvinster eller -förluster saml ned-
skrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder ingår hos NR Prop. 1992/93:100 i posten omvärdering av förmögenhet. Bilaga I
För att beräkna den totala förmögenhetsförändringen på ett mer rättvisande sätt än vad vanliga redovisningsprinciper tillåter, behöver den vid årets utgång befintliga förmögenheten omvärderas till den då gällande prisnivån. Reala tillgångar värderas då till återanskaffningsvärden och finansiella tillgångar till marknadspriser. I tider av stigande tillgångspriser kan sådana orealiserade omvärderingsvinster som ligger utanför det företagsekonomiska resultatet utgöra en slor del av den totala förmögenhetsförändringen.
Huvudprincipema för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat, sparande och förmögenhetsförändring enligt NR sammanfattas nedan. Det skall dock betonas att del även finns andra poster, exempelvis omperiodiseringar, vissa skillnader i behandlingen av transfereringar och återbetalning av studielån, samt omklassificeringar mellan sektorer, som påverkar delta samband.
Tabell 16. Huvudprinciper för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat samt sparande och förmögenhetsförändring enligt nationalräkenskaperna
Företagsekonomiskt rörelseresultat efter finansnetto men före avskrivningar
företagsekonomiska avskrivningar = företagsekonomiskt rörelseresultat netto
lagerprisvinster (ej tillämpligt för staten)
skillnad mellan kapitalförslitning enl. NR och företagsek. avskrivningar
realiserade kapitalvinster netto + vissa företagsekonomiska reserveringar (nedskrivn. av fordringar etc.) = sparande netto enl. NR
+ omvärdering av förmögenhet netto = förändring av förmögenhet
Anm: Sparande netto enl, NR kan delas upp i finansiellt och realt sparande. Det finansiella sparandet är i princip statens bidrag till bytesbalanssaldot, det reala sparandet är i princip investeringar minus kapitalförslitning.
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat
Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning av realekonomisk fördelning av statsbudgetens respektive statens totala inkomster och utgifter. Däratöver ingår en sammanställning av affärsverkens företagsekonomiska resultat baserad på deras årsredovisningar.
Resultatet av beräkningarna återges i tabell 17. Som framgår innebär omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företagsekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera miljarder kronor. I relation lill de totala utgiftema eller budgetsaldot är korrigeringaraa dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1991/92 till -81 miljarder kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först korrigeringar som netto uppgår till -6 miljarder kronor och sedan justeras för avskrivningar på -4 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 redovisas i tabell 18 och ger samma bild med
endast marginella skillnader mellan budgetsaido och ett beräknat Prop. 1992/93:100 företagsekonomiskt resultat. För den totala verksamheten är det äimu Bilaga 1 mindre skillnad mellan de båda måtten när det gäller budgetåret 1991/92.
Statens nettosparande kan som framgått ovan sägas utgöra statens förmögenhetsförändring, vid sidan av omvärderingseffekter Avskrivningama är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från uppgifter om brattoinvesteringar enligt NR och samma ekonomiska livslängd som genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar Investeringsuppgifterna ger en bild av statens kapitalanvändning för investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den "kapitalbudget" som staten ianspråklagit under budgetåret.
Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär, materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgiftema för militär materiel som underhåller eller bygger landels militära kapacitet. För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag saml de investeringar som ingår i korrigeringarna ges en särskild redovisning i tabell 19 och 20 för de senaste åren. Det kan tilläggas att även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema skulle kuima ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inle i tabellen.
77
Tkbell 17. statens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande Prop 1992/93'100 budgetåret 1991/92 n'l i
Miljarder kronor öliaga 1
Stats- Statens tot. verk- Affärsverken
budgeten samhet enl. RRV År 1991
■478
-81
626 708 -83
-74 16
-16 10 -6
-21 20 -1
-
-87
-84
-4 -91"'
-5 -89"'
-10 6
Inkomster enligt redovisning Utgifter enligt redovisning Resultat enligt redovisning
Korrigeringar*' av inkomster av utgifter Summa korrigeringar
Företagsekonomiskt resultat efter finansnetto men före avskrivningar
Företagsekonomiska avskrivningar Företagsekonomiskt nettoresultat
Minnesposter:
Kapitalförslitning enligt NRs metod -6 -8 -10
Övriga korrigeringar jämfört med NR - -8
Netiosparande enligt NR - -100
Varav: FinansieUt sparande - -104
Realt sparande - 4
Bruttoinvesteringar 10 12 16
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna.
"' Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minustecken
"' Affärsverken skall leverera in ca 7 miljarder kronor till staten avseende verksamheten 1991. Därav utgör motsvarigheten till inkomstskatt ca 1 miljard kronor och återbetalning av lån minst 1 miljard kronor. Vid beräkning av statens resultat inkl. affärsverken skall de inleveranser från affärsverken som intäktsförs i staten elimineras för aft undvika dubbelräkning. Det är f.n. inte möjligt att beräkna storleken av denna eliminering.
Tabell 18. Statsbudgetens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande budgetåren 1992/93 och 1993/94
Miljarder kronor
Statens företagsekonomiska resultat 1992/93 1993/94
380 580 -200
358 520 -162
-9
-9 10
-191
-161
-4 -195
-4 -165
Inkomster enligt redovisning Utgifter enligt redovisning Resultat enligt redovisning
Korrigeringar*) av inkomster av utgifter Summa korrigeringar
Företagsekonomiskt resultat efter finansnetto men före avskrivningar
Företagsekonomiska avskrivningar Företagsekonomiskt nettoresultat
Minnesposter:
Bruttoinvesteringar"' 19 11
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår 1 princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna.
"' Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-tjecken "'Avskrivningar baseras på dessa uppgifter
78
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Tabell 19. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten
Miljarder kronor
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
"Investeringar" inom 9 försvars ramen
14 Utbildning och universitets- 45 forskning
33')
Statsbudgetens totala
utgifter 337
"'Fr.o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingär istället
i det generella bidraget till kommunerna.
Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten, RRV, Utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1990/91,
SCB SM 9201 och ändamålsfördelning av statsutgifterna 1991/92, RRV samt finansdepartementet.
Tabell 20. Utgifter för investeringar i statsbudgeten
Miljarder kronor
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Investeringar' 12 9 11 11 10 19 11
'investeringsutgifterna i hela staten beräknas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1).
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet
Högre krav på redovisningen av den statliga verksamheten bör ställas. Beslut om prioriteringar och besparingar i statens utgifter ställer anspråk på en mer fullständig redovisning av statens finansiella situation. Behovet av en heltäckande finansiell information är också angelägen utifrån statens ökade beroende av kapitalmarknaden för finansiering.
Statsbudgeten ger idag inte en rättvisande eller ens fullständig bild av statens finansiella åtaganden bl.a. p.g.a. all stora delar av statens utgifter inte på etl tydligt säll redovisas som utgiftsposter i statsbudgeten. 1 avsnittet 1.5 har jag redovisat vad en utbrytning av investeringar och avskrivningar medför för statsbudgeten. Olika finansiella metoder såsom nettoredovisning, låneramar, avgiftsfinansiering eller annan finansiering utanför statsbudgeten gör att omslutningen på statsbudgeten inte korrekt avspeglar statens finansiella verksamhet. Det är viktigt alt formema för budgetering och redovisning är sådana all statens verksamhet och omslutning tydligt framgår. Föreliggande budgetproposition innehåller ett visst ökat inslag av brattobudgetering på statsbudgeten på vissa områden. Förändringar i denna riktning har gjorts bl.a. genom ati socialförsäkringens administrationskostnader i princip redovisas som braito-utgifter. I tidigare budgetpropositioner har merparten av dessa utgifter redovisats som nettoinkomster. Detta genom all huvuddelen av utgifterna subtraherats från inkomsterna medan resterande utgifter redovisats under anslag.
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga t.
79 Den i avsnitt 2.4 föreslagna ordningen all samtliga myndigheter skall Prop. 1992/93:100 finansiera sina anläggningsinvesteringar genom lån i Riksgäldskontoret Bilaga 1 innebär att statsbudgeten i högre grad kommer att avspegla myndigheternas kostnader för verksamheten i stället för deras utgifter. Denna förändring och övriga förändringar av myndigheternas finansiella styrning innebär att skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upplåningsbehov kommer att öka. Detta leder till att behovet av kompletterande information ökar. Regeringen avser att löpande vidareutveckla och förbättra statens redovisning. Riksrevisionsverket arbetar bl.a. med att ta fram en modell för en konsoliderad balans- och resultaträkning för staten med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar. Konsolideringen innebär att statens samlade upplåningsbehov kan fastställas utifrån en finansieringsanalys för staten.
Statsbudgeten omfattar inte statens tillgångar. Statens tillgångar är omfattande och balanserar till en del statsskulden. För statsbudgeten innebär detta att utgifterna för statsskuldräntor i viss mån balanseras av utdelningar eller inleveranser från förvaltningen av tillgångarna. Statsbudgeten avspeglar däremot inte förändringar av värdet på statens tillgångar. Detta innebär att en överföring av statens tillgångar utan vederlag till annan part inte innebär någon belastning på statsbudgeten trots att denna transaktion i princip innebär att statsskulden ökat och att en statsfinansiell belastning därmed uppstår.
Jag bedömer att statsbudgetens syfte att sätta upp finansiella restriktioner för statens verksamhet inte kan ersättas med en budget i balans-och resuliaträkningsiermer. Det finns däremot ett behov av ett förbättrat beslutsunderlag. Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för alt bl.a. precisera principer för den konsoliderade och fullständiga statliga redovisningen och hur den skall kunna göras operativ i budgettermer samt presenteras för riksdagen.
Jag bedömer det som angeläget att förbättra underlaget för statsmakternas beslut som berör statens finansiella situation. Jag avser att återkomma senare och närmare beskriva utvecklingsarbetets fortsatta riktning.
1.7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1991/92
Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl. grandfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter till RRV. 1 del följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgiften Uppgifterna avser, med undantag av garantiramama, garantistockens ställning per den 30 juni 1992. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1991/92.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1992. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riksbankens garanti på drygt nio miljarder kr. för Världsbanken redovisas enligt den dollarkurs som gällde per den 30 juni 1992.
80
Garantier för Forsmarks Kraftgmpp AB redovisas i år i sin helhet Prop. 1992/93:100 under Riksgäldskontoret. Bilaga 1
Gällande garantiramar
Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1992, uppgår till 184 miljarder kronor en ökning med 15 miljarder kronor.
Bland de ramar som ökal under det gångna årel dominerar ramen för Riksgäldskontoret. Under året har Riksgäldskontoreis ram höjts från 53,8 till 80,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på alt Riksgäidskontoret tagit över ansvaret för de garantier som tidigare förvaltades av Statens VattenfaUsverk, samt garantin till Första Sparbanken.
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1992 uppgår till 138 miljarder kr.
Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramama, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästelserna inom garantiramarna.
Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Riksgäldskontoret, Televerket och Bostadskreditnämnden, en ny myndighet som började sin verksamhet 1 januari 1992.
Minskningar i utfästelserna förekommer främst för exporlkredilnämn-dens garantier.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1992, var 112 miljarder kr. vilket är 7 miljarder kr. mer än årel innan. Grandfondsförbindelser har ökat med 11 miljarder kr. till 66 miljarder kr. Garantin till Första Sparbanken ulgör 7,5 miljarder kr av ökningen.
Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.
Ökningen av den garanterade kapitalskulden per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostäder och övrigt, där kreditinstituten ingår.
Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller Riksbankens garanti för Världsbanken och beror på lägre dollarkurs.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1991/92 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgiftema härrör främst från exportkredit-nämndens garantier till Brasilien, Irak, f d Sovjetunionen, Mexico och Egypten. Ökade utgifter märks också inom jordbraksområdet. Utgiftema uppgick till 39 miljoner kr.
Inkomster från lämnade garantier Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1991/92 uppgår till 388
miljoner kr Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna och
Riksgäldskontorets garantier. Garantiavgifterna har minskat med över 100
miljoner kr. sedan förra budgetåret.
Exportkreditnämndens inkomster minskade kraftigt beroende på att premier på viktiga marknader sänkts och att nya garantier beviljats till mer kreditvärdiga länder. Riksgäldskontoret har fått ökade inkomster från bl a garantin till Första Sparbanken.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 378 miljoner kr. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantiema. Stora återbetalningar har gjorts inom exportkreditsektorn bl.a. från Libyen, Mexico, Egypten, Panama och Nigeria.
Resultatet av verksamheten
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettounderskott på ca 260 miljoner kr. Detta är en avsevärd försämring av resultatet jämfört med föregående budgetår då verksamheten redovisade ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr.
Riksgäldskontoret har i samband med prop 1991/92:29, FiU4, rskr.38 givits det övergripande ansvaret för kostnadsuppföljning och redovisning av statliga garantier. Detta ansvar avspeglas i Riksgäldskontorets redovisning för verksamhetsåret 1991/92 där verksamheten med statliga garantier redovisas särskilt. Riksgäldskontorets årsredovisning för år 1992/93 bör utvecklas ytterligare och omfatta samtliga statliga garantier. Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln. Riksgäldskontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksamhelen kan därmed upphöra.
82
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
I-I . CU t-l r->
►3 "ä .o i: oa
at .o M X
(S_ o_ o o o_ o_ o_ cs o_ —"o"o'o*o"o"o" -- o"
ts_ r-_ o ."
Tt ■>»
Hl
.o Ji M
r-_ r-; 00 i/| t„«)
c\ o, o -1 ■*, o vo_ o_
ON o o - vo" o" o" oo" o 00 a\ od c*T 00
\D o) Ov 0\ 00 00 —. —'
.i i-
-i: .2 'S.SS
3 a a
- :0 "
ö_ o_ O O O O Ov_ o* o" o' Ov" o" o" «"
ov_ ■*_ tn_ o_ f OJD
■*" o" v r~" »s' o" o*
■ —« >rj c*% Ov
o o
&§
.a-°M
Cl
erad d per i 199
S3§
rH
Gar; talsl 30 j
3
o, O C) o o\ o_ o_ o\ VO_ >/1_ o v>_ o«,c.
.- 00* vo- c-T o'c*'i — r oo' t VI vo"vo"
Ov t'a-' cs Tj- o\ cs — x r- vo o
Ti-Tj-ccS vo — OOOOVÖCSt
Ov ov — , rS »i
r-. r-- cn ,-H vo
?5-
.rt 4) —
. w ,
a-2,
t*
o is
0000\voo *n cn 00 o 00 OOCS
—ioovo-<■* —1 r-j Tt CTv Tt Tt m —1 cs vo
>ri Ov
— oo
°
i
vo vo
vo o
CNII
O vo ov cS — 0\ >ri — r-
os
00
1/1
00
csvn
vo
tnoooCTsor ■* ■* 00
On o" ri tn oo" o" -*' -*'
OvcS-ONCSOcn (S 00 o
Otntcsvnn t t* u
o_
*,
o r-
i
O
vt
tCvo' vo vo —1 vo
os vo
s
v/1 —1
ca
1/3
s
O
• T « > o o S c;
>
o
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella PfP' 1992/93: lOO förutsättningarna för myndigheterna '
2.1 Finansiell styrning
2.1.1 En förändrad budgetprocess
Riksdagen har begärt all regeringen för riksdagen redovisar hillills-varande erfarenheter av den nya budgetprocessen samt förslag till eventuell modifiering av budgetmtinerna (bet. 1992/93:FiU4, rskr. 1992/93:29).
Samtliga myndigheter i de tre budgetcyklema har nu lämnat en fördjupad anslagsframställning och myndighetema i budgelcykel 1 har lämnat årsredovisningar. Följaktligen börjar nu underlag finnas för att kunna dra mer långtgående slutsatser av budgetreformen.
1 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 68 ff) pekade chefen för Finansdepartementet bl.a. på behovet av en effektivare resurshushållning i den offentliga sektom och del angelägna i all fortlöpande kunna omprioritera i de offentliga utgiftema. Regeringen har därefter fortlöpande redovisat för riksdagen hur arbetet med en effektivare slyming av den statliga verksaniheten fortskrider.
1 1992 års budgetproposition (bil. 1) presenterade regeringen en samlad strategi för regeringens styming av de verksamheter som borde bedrivas under statligt huvudmannaskap liksom inriktningen på det fortsatta arbetet.
Ett viktigt led i detta arbete har varii all utveckla den statliga budgetprocessen. Motivet bakom della har varit att skapa bättre fömtsättningar för att analysera och utvärdera resultaten i offentlig verksamhet. Kraven borde skärpas vad gäller redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambition till uppföljning och utvärdering. Därmed skulle statsmaktema få bättre underlag för att styra den offentliga verksaniheten.
1 1988 års kompletteringsproposition angavs att följande riktlinjer borde gälla för detta arbete. Det betonades att det var fråga om successiva förändringar och all del inte var aktuellt att införa en viss given lösning, ulan alt del var fråga om att inleda ett arbete i en viss riktning.
— Statsmaktema borde styra genom att ange övergripande mål och huvudsaklig inriktning av verksamheten.
— Föratsättningar måste skapas för fördjupad analys och bättre styming av verksamhetens inriktning.
— Kraven borde skärpas på redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambitioner till uppföljning och utvärdering.
Föredraganden underströk behovet av bättre föratsättningar för en långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och en övergång till en mål-och resultatstyming. Elt centralt inslag i denna förändrade budgetprocess
var att en fördjupad redovisning och prövning skulle ske vart tredje år av Prop. 1992/93:100 hela den verksamhet som myndigheterna administrerade eller ansvarade Bilaga 1 för. En sådan fördjupad prövning skulle kunna resultera i en mer långsiktigt inriktad styrning av verksamheten. Denna styrning skulle normall komma lill uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltningskostnadsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av verksamheten under den kommande treårsperioden.
Som jag framhöll i min anmälan till 1992 års budgetproposition har en rad positiva effekter åstadkommits i det pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Jag finner det angeläget att ånyo poänglera della. Ett antal myndigheter har i arbetet med både den fördjupade anslagsframställningen och med årsredovisningen visat att en resultatkultur är på väg att etableras. Många myndigheter har i utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen engagerat hela sin organisation för att bedöma den egna verksamheten och den inriktning verksamheten bör ha i framtiden. 1 tider då allt större krav ställs på myndigheterna att ompröva och effektivisera sin verksamhet måste även det fortlöpande ansvaret för resultatstyrning och resultatredovisning ligga på samtliga linjeansvariga inom myndigheten och inte enbart vara en fråga för ekonomifunktionen.
De årsredovisningar som inkommit lill regeringen under hösten 1992 visar också att framsteg nåtts i förhållande till det underlag som tidigare funnits tillgängligt. Årsredovisningama har tillfört regeringen värdefull resultatinformation som på etl tydligare sätt visar vad som har åstadkommits samtidigt som underlag ges för snabba korrigeringar från regeringens sida. De avlämnade årsredovisningama ger goda utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet.
2.1.2 Mål och resultatstyrning
Ett centralt syfte med den nya budgetprocessen är att ge regeringen och riksdag ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till de offentliga utgiftemas utveckling och inriktning, bl.a. genom krav på resultat-rapportering och effektanalyser. 1 linje med riktlinjema i 1988 års kompletteringsproposition och i enlighet med den strategi som presenterades i 1992 års budgetproposition fullföljs nu arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen i staten. Delegeringen av befogenheter till myndigheterna, även finansiella sådana, fortsätter. Verksamhetsformema i slaten renodlas. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för den statliga verksamheten skall vara tydliga. Lämnad resultatinformation skall granskas och bedömas av revisionen. En uppstramning av myndighetsledningamas och styrelsemas ansvar och ledningsformer skall genomföras.
Regeringen kommer all bygga vidare på erfarenhetema från de senaste årens arbete med att införa resultatstyrning. Erfarenheterna måste sammantaget, trots vissa konstaterade brister, bedömas som goda. Det är fråga om en mycket omfattande och långsiktig process all med resultatuppföljning som bas göra rationella resursavvägningar. En utveckling av
de instmment som utgör basen i resultatstymingen måste successivt ske. Prop. 1992/93:100 Mål- och resultatstymingen bör också utvidgas till att omfatta inte bara Bilaga 1 myndigheternas inre effektivitet utan också effektema av myndigheternas verksamhet i omvärlden. Regeringen behöver kvalificerat underlag för att bestämma lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning för offentlig verksamhet samt för att utforma ändamålsenliga styrformer i övrigt. Regeringskansliets kompetens att beställa resultatinformation och utforma stymingen i resultattermer bör i detta sammanhang vidgas.
Det är dialogen mellan regeringen och myndighetema saml myndighetsledningamas ansvar att följa upp resultatet, ompröva och effektivisera sin verksamhet som är kärnan i mål- och resultatstymingen. Ansvaret för att utveckla resultatstymingen och genomföra en löpande, effektiv uppföljning ligger således på myndighetema. Det åligger också myndighetema att, inte enbart på grandval av uppdrag från regeringen, utan på eget initiativ genomföra periodiska, större utvärderingar inom och av sina verksamhetsområden. Perspektivet måste successivt vidgas till att omfatta analyser av vilka effekter som uppkommer inom skUda samhällssektorer genom den egna verksamheten. Den myndighetsinteraa resultatinformationen skall vid skilda lidpunkter kutma aggregeras till ett för regeringen relevant beslutsunderlag. Detta innebär starka krav på såväl myndighetemas kompelens att redovisa resultat och analysera effekter som på en väl fungerande ekonomistyming och verksamhetsanpassade uppföljningssystem.
En viktig komponent i mål- och resultatstymingen är myndighetemas ekonomiadministrativa förmåga. Riksrevisionsverket (RRV) har uppgiften att både granska och ge stöd i dessa frågor. RRV:s rapporter ulgör ett underlag för regeringens bedömning av myndighetemas ekonomiadministrativa förmåga och därmed föratsättningama för fortsatt delegering. RRV har vidare uppdraget att utveckla ett systematiskt sätt all bedöma myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga i form av elt s.k. ratingsystem.
En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndighetema innebär att verifieringen av myndighetemas resultatinformation ökar i vikt. Det kan därför bli aktuellt att volynunässigt öka utrymmet för redovisningsrevision. Jag återkommer till denna fråga inför 1994 års budgetproposition.
Erfarenheter av fördjupade anslagsframställningar från budgetcykel 3
För alt kunna införa en budgetberedning i statsförvaltningen på grandval av de riktlinjer som presenterades i 1988 års kompletteringsproposition framstod det som ändamålsenligt att fördela myndighetema i tre grapper i syfte att låta en tredjedel av myndighetema genomgå fördjupad prövning hösten 1990, den andra tredjedelen hösten 1991 och den sista tredjedelen hösten 1992. Sammanlagt har nu ca 150 myndigheter genomgått sådan fördjupad granskning.
I budgetberedningen hösten 1992 har ca 80 myndigheter och deras verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För ett femtiotal
myndigheter kommer regeringen att lägga förslag om verksamhetens Prop. 1992/93:100
inriktning för en treårsperiod. I likhet med förra året är den främsta Bilaga 1
anledningen till att regeringen inte föreslår en planeringsram för tre år
för vissa myndigheter all utredningar och särskilda översyner pågår. I en
del fall har resultatanalysen i den fördjupade anslagsframställningen inte
bedömts ha den kvalitet som erfordras för att regeringen skall kurma ta
ställning till verksamhetens inriktning för en längre period.
Erfarenheterna från innehållet i de fördjupade anslagsframställningarna från myndigheter i budgetcykel 3 liknar dem som tidigare har anmälts för myndighetema i budgetcyklema 1 och 2 (prop. 1990/91:100 bil. 1 och prop. 1991/92:100 bil. 1). Ett ambitiöst arbete pågår inom många myndigheter att utveckla mer systematiska och övergripande resultatanalyser. Resultattänkandet är på väg att vinna insteg i många myndigheter.
Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning av ett urval av de fördjupade anslagsframställningama. En iakttagelse som Statskontoret förmedlar är alt många myndigheter har en god uppföljning av mängden prestationer, men alt det är svårt för myndighetema att relatera resultaten av sin verksamhet till insalta resurser. Många gånger är också kopplingen mellan kraven på nya resurser och slutsatsema i resultatanalysen otydlig.
En bedömning som Statskontoret gör, vilket också har konstaterats tidigare, är att de fördjupade anslagsframställningama många gånger är alltför omfattande och svåröverskådliga för att utgöra ett bra beredningsunderlag inom regeringskansliet. Icke oväsentliga delar av informationen i den fördjupade anslagsframställningen saknar relevans för regeringens beslutsfattande. Delta betyder att myndighetemas resultatinformation till regeringen framdeles måste aggregeras och koncentreras. Samtidigt beställer regeringen information i myndighetsspecifika direktiv som inbjuder till omfattande redogörelser och i många fall saknar relevans för beredningsarbetet. Regeringen måste mot denna bakgrand i högre utsträckning bl.a. differentiera kraven i de myndighetsspecifika direktiven med hänsyn tagen till berörda verksamheters art och komplexitet.
Statskontoret pekar också på att myndighetema ofta saknar en verksamhetsindelning som är ändamålsenlig för att kunna mäta resultatet. Ofta sker heller ingen nedbrytning av målen på verksamhetsgrenar. Myndighetemas resultatanalys är i många fall mer beskrivande än analyserande.
Erfarenhetema av årsredovisningar från budgetcykel 1
Under hösten 1992 har statliga förvaltningsmyndigheter för första gången lämnat årsredovisningar till regeringen. De myndigheter som berörs ingår i budgelcykel 1, dvs. den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92 - 1993/94, och samtliga myndigheter under försvarsdepartementels verksamhetsområde. Årsredovisningen avser utfallet för budgetåret 1991/92. Sammanlagt har ett femtiotal årsredovisningar inkommit till regeringen.
87 Samtliga årsredovisningar granskas av RRV. RRV:s revisionsberättel- Prop. 1992/93:100 ser över årsredovisningarna ställs till regeringen med kopia till myndig- Bilaga 1 hetsledningama.
Årsredovisningama innehåller dels en resultatredovisning, dels ekonomiska dokument i form av resultat- och balansräkning samt en anslagsredovisning och finansieringsanalys. 1 ett par fall har myndigheter erhållit dispens från regeringen all inkomma med resultatredovisning. Detla avser myndigheter som funnits under kort tid och ej hunnit bygga upp fungerande uppföljningssystem. RRV har av regeringen medgivits rätt att meddela dispens vad gäller innehållet i de ekonomiska dokumenten och kraven att redovisa enligt den nya bokföringsförordningens bestämmelser. Della gäller för myndigheter som var bildade innan de nya redovisningsbestämmelsema trädde i kraft den 1 juli 1991. RRV har i ett relativt stort anlal fall meddelat sådan dispens för det aktuella budgetåret. Sådana dispenser avses inte lämnas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
De generella iakttagelsema från RRV:s granskning vad gäller resultatredovisningen är att verksamhetsbeskrivningama är ambitiösa och att myndighetema i huvudsak klarat att till regeringen avrapportera de särskilda uppdrag som länmats i regleringsbreven. Innehållet i årsredovisningama kan betecknas som ett framsteg i förhållande lill det underlag som tidigare funnits tillgängligt i budgetberedningen. Sammantaget har de årsredovisningar som inkommit tillfört regeringen värdefull resultatinformation som tidigare inte furmits tillgänglig.
De brister i resultatredovisningama som kan konstaleras är att myndighetema i många fall ännu inle har en ändamålsenlig verksamhetsindelning på vilken resultatredovisningen kan byggas upp. Så länge detta består föreligger stora hinder för att redovisa kostnader för slutpres-lationer vilket innebär all nyckeltal som speglar produktivitet och styckkostnader blir svåra all få fram. Man kan däratöver konstatera all kvalitetsmätningar oftast inte utförs och att jämförelser över tid och med andra "producenter" ofta saknas.
Vad gäller årsredovisningama är också erfarenheten att endasl ett begränsat antal personer inom myndighetema deltagit i arbetet med denna.
Vissa av RRV:s iakttagelser är av central betydelse. Emellertid har RRV:s revision detta första år valt all göra uttalanden av begränsad natur i revisionsberättelsema. Det som inte har varit tillfredsställande i resultatredovisningama har behandlats i särskilda revisionsrapporter som länmats till myndighetemas styrelser och till regeringen för kännedom.
RRV:s iakttagelser pekar på tre viktiga slutsatser för att mål- och resultatstymingen ytterligare skall kunna utvecklas:
— Regeringen måste ange tydliga och verksamhelsrelaierade mål och resultatkrav.
— Myndighetema måste ha en god intern verksamhelsslyming för att kunna lämna den resultatinformation som regeringen efterfrågar.
— Ändamålsenliga intema slymings- och uppföljningssystem måste därför utvecklas på myndighetema.
88 Inriktningen på det fortsatta arbetet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Jag berörde de utgångspunkter som bör gälla för utvecklingsarbetet i min
anmälan till 1992 års budgetproposition.
Den inriktning för det fortsalla arbetet som jag då anmälde har
resulterat i ett förändringsarbete med bl.a. följande inslag.
— Statskontoret har fått i uppdrag att medverka i arbetet med att utveckla meioder för sektorsövergripande analyser i regeringskansliet.
— Myndighetema utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, resultatanalys och resultatredovisning saml är i färd med att ytterligare stärka sin ekonomiadministrativa kompetens. RRV arbetar med att implementera de nya reglema och metodema. Dessa åtgärder avser att höja informationsvärdet av myndighetemas ekonomiska rapportering väsentligt. Årsredovisningen kommer att få en vidgad roll i budgetprocessen, vilket kommer alt ge resultatredovisningen en ökad vikt och ställa högre krav på myndigheteraa att utveckla sin resultatuppföljning. 1 samband därmed bör en volymmässig ökning av redovisningsrevisionens insatser aktualiseras i syfte att få en ökad kunskap om tillförlitligheten i myndighetemas resultatinformation.
— Budgetcykelindelningen har gjorts mer flexibel. Verksamhetsmässiga skäl och statsmakteraas bedömning måste avgöra vid vilka tidpunkter ell område skall bli föremål för regeringens fördjupade prövning.
— Samtliga revisionsberättelser över myndighetemas årsredovisningar ställs till regeringen som underlag för prövning och ställningstagande till myndigheteraas verksamhet.
— En översyn av de s.k. budgetförordningama görs. Den nya förordningen, som avses gälla för samtliga myndigheter, inkl. myndigheter inom försvarsdepartementets område, beräknas träda i krafl den 1 juli 1993.
— RRV vidareutvecklar vägledningama för budgetprocessen.
— En budgetberedning med ramteknik har genomförts under kalenderåret 1992 i regeringskansliet. Tekniken innebär att regeringen gör en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgiftema, gör en prioritering mellan olika ändamålsområden och fördelar tillgängligt utgiftsutrymme på departementsvisa budgetramar.
— Vissa organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet har utretts.
— I syfte all stärka kompetensen och uppfylla de krav på fortbildning som bör ställas på tjänstemän i regeringskansliet inleddes under våren 1992 elt program för utbildning på området finansiell styming.
Som jag nyss nämnde pågår för närvarande ett arbete med en ny budgelförordning. Den nya förordningen beräknas träda i krafl den 1 juli 1993. Strävan är att förtydliga föratsättningama för mål- och resultatstymingen. Innehållet i årsredovisningen ges en mer central ställning i förordningen. Kraven på resultatredovisningen i årsredovisningen preciseras. En tydligare fokusering görs på resultatanalysen i den
fördjupade anslagsframställningen. En annan förändring är all den Prop. 1992/93:100 fördjupade anslagsframställningen bör lämnas till regeringen tidigare i Bilaga 1 budgetberedningen än vad som nu är fallet.
En vidgning bör ske av mål- och resultatstymingen. Tillämpning bör ske för all statligt finansierad och reglerad verksamhet. Den bör även omfatta den av myndigheterna bedrivna sakverksamhelen. Uppföljningen av statligt finansierade och reglerade transfereringar och verksamheter i kommuner och landsting bör vidareutvecklas.
Vidare bör en förstärkning ske av resultatstymingen på myndighetsnivå. Det är myndighetemas uppgift som huvudansvariga för verkställigheten att även på eget initiativ göra fördjupningar för att tillgodose sitt behov av kunskap om verksamhetsområdet. Resullatel av uppföljningen bör redovisas i koncentrerad form på en relevant nivå lill regeringen. Därutöver behöver regeringen underlag från kommittéer, stabsorgan m.fl. för sin omprövning och åtgärder för effektivisering av offentlig verksamhet
För att motverka alltför standardiserade beställningar av resultatinformation från regeringens sida måste i regeringskansliet finnas goda kunskaper om verksamheters särart och för att specifika krav skall kunna ställas i beställningen. I sin rapport till regeringen om vissa fördjupade anslagsframställningar i budgetcykel 3 har t.ex. Statskontoret skisserat sex kategorier av myndigheter som vardera ställer olika krav på resultatinformation. Etl arbete bör påbörjas som anknyter till denna idé från Statskontoret.
Jag har också för avsikt att verka för att åstadkomma en modemiserad grandutbildning för tjänstemän i regeringskansliet med betoning på resultatstyming och en fortsatt utbildning på området finansiell styming.
Uppföljning av organisations- och struktutförändringar inom statsförvaltningen
I samband med riksdagens ställningstagande lill det program för minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150del 11, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) uttalade Finansutskottet att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmets effekter. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer all uppnås. Vidare borde de verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenseraa analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bU. 1:5, bet. 1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringens bedömning av personalkonsekvenseraa av de strakturförändringar som pågår i statsförvaltningen inte bara lill följd av det s.k. administrationsprogrammet utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot gjordes ingen bedömning av andra effekter av strakturförändringama.
Jag anser mot denna bakgrand all Statskontoret bör ges i uppdrag att följa upp organisations- och strakturförändringama inom statsförvaltningen.
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det
ekonomiadministrativa lägel och revisionens resultat. Av rapporten framgår att antalel revisionsberättelser med invändningar har minskat från 33 1991 till 11 1992. Detta är en indikation på att antalet otillfredsställande förhållanden har minskat. Antalet kan komma att öka då revisionen ännu inle kunnat avslutas för fyra myndigheter. Revisionen har dock resulterat i betydligt fler revisionsrapporter lill myndigheteraas ledning och styrelse med anledning av att den löpande redovisningen ofta har betydande svagheter. RRV bedömer att de externa krav som ställs på redovisningen klaras av bättre än tidigare, men att myndighetema i allmänhet ännu inte har en kvalitativt god nivå på den löpande redovisningen och resultatredovisningen. RRV konstaterar dock all myndigheternas ledningar ägnar allt större uppmärksamhet åt ekonomifrågor och att intresset för dessa frågor inom myndigheterna har ökat. Detta intresse har bl.a. visats i en ökad efterfrågan på utbildning, rådgivning och stöd i ekonomislyrningsfrågor samt i form av myndighetsegna insatser för utveckling av ekonomiadministrativa system och redovisningsratiner.
Jag har i det föregående redovisat RRV:s iakttagelser i granskningen av myndighetemas årsredovisningar och utvecklingen av resultatstyrningen inom myndigheterna samt vilka åtgärder jag anser bör vidtas med anledning av detta (avsnitt 2.1.2). Andra viktiga iakttagelser är att respekten för god redovisningssed och intemkontroll generellt fortfarande inte är på en godtagbar nivå. Detta visar sig bl.a. i form av att anslagsöverskridande fortfarande förekommer i stor utsträckning. Riskema för en icke avsedd användning av statliga medel har också ökat genom att internkontrollen i flera fall försvagats i samband med decentralisering och delegering inom myndigheterna. Vidare har RRV funnit att affärsmässigheten i anskaffningen av varor och tjänster generellt sett inte är tillfredsställande, vilket är oroande med hänsyn till upphandlingens omfattning i staten som helhet. Det är också vanligt att redovisningen av s.k. blandfinansierad verksamhet, inkl. externfinansierad verksamhet vid universitet och högskolor, inte är upplagd så att redovisningen ger en rättvisande bild av utfallet. RRV pekar även på att ett antal myndigheter inte har färdigställt sina bokslut i rätt tid.
Jag anser att de brister RRV funnit inte är acceptabla. En utökad delegering inom myndigheterna får inte leda till att kvaliteten på ekonomiadministrationen eftersatts. Att myndigheter inte färdigställer bokslut i rätt tid försämrar inte bara RRV:s möjligheter att granska bokslutet utan kan också innebära att regeringen inte får ett beslutsunderlag i tid. Ansvaret för att upprätta redovisningen, att se till att regler följs och alt förhindra brister ligger hos den enskilda myndigheten. För att möta de höga krav som nu ställs på myndighetema genom de utökade finansiella befogenheterna krävs att myndighetema har en hög ambitionsnivå vad gäller ekonomiadministrativ kompetens, ändamålsenligt utnyttjande av ekonomiadministrativa system samt den egna intema resultatstyrningen och uppföljningen. Det ankommer på myndighetsled-
ningama alt se till alt så sker. Del är därför positivt att myndighets- Prop. 1992/93:100 ledningar i allt större utsträckning engagerat sig i ekonomi- och Bilaga 1 redovisningsfrågor för all öka myndighetens ekonomiadministrativa förmåga.
Många förvaltningsmyndigheter genomför för närvarande stora insatser för all lägga om sin redovisning och förbättra sin resultatuppföljning. För att möta myndighetemas behov av råd och stöd i omläggningsarbetet genomför RRV och Kammarkollegiet samt Försvarets civilförvaltning omfattande insatser. De system, metoder och ratiner som nu tillhandahålls myndighetema ger föratsättningama för en ekonomi- och resultatstyrning av god kvalitet.
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen
Tillämpning av verksamhetsformer i staten behandlades i 1992 års budgetproposition. Här konstaterades att myndighetsformen är den verksamhetsform som bör väljas för statlig verksamhet. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för det, inte bedrivas i myndighetsform och, i normalfallet, inte av slaten. Bolag under myndigheters förvaltning bör inte förekomma, ej heller bör statlig verksamhet bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Jag kommer i det följande alt presentera etl antal åtgärder i det fortsatta arbetet med all tillämpa dessa principer på den statliga verksaniheten.
Konkurrensutsatt verksamhet
Regeringen presenterade i prop. 1991/92:38 Den ekonomiska politiken en strategi för statens förmögenhetsförvaltning. En av utgångspunktema är att statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där marknaden inte själv förmår skapa de bästa föratsättningaraa för en fungerande samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantagsfall och då med bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter med kommersiella föratsättningar.
RRV har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa konkurrensutsatta verksamheter. Uppdraget innefattade principer för bolagisering och när en bolagiserad verksamhet inte kan bedömas lämplig alt drivas i privat ägo.
RRV redovisar i översynen ett antal olika kriterier för när en affärsverksamheten inom en myndighet kan bedömas lämplig att bolagisera och senare övergå lill privat ägo. Regeringen har, utifrån RRV:s analysmodell, utarbetat följande generella kriterier för när en affärsverksamhet kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform:
— verksamheten är av betydande omfattning
— verksamheten styrs inte primärt av politiska uppgifter och mål
— verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor
— verksaniheten har kommersiella föratsättningar och är oberoende av direkta anslagsmedel
— verksamheten innebär ingen myndighetsutövning
92 Regeringen har under hösten presenterat riktlinjema för en bolags- Prop. 1992/93:100 bildning av verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Bilaga 1 Senare denna dag lägger regeringen förslag om bolagisering av AMU. Olika utredningar har också lagt förslag om ylterligare bolagiseringar. Regeringen kommer att arbeta vidare med flertalet av de verksamheter som RRV bedömer aktuella för en bolagisering samt vidta nödvändiga strakturella åtgärder.
Kriterier för när ett statligt bolag kan bedömas lämpligt all kvarstå i statlig ägo bedömer jag, utifrån RRV:s analysmodell, främst vara:
— väl fungerande konkurrensvillkor saknas
— hög effektivitet och affärsmässighet saknas
Vad gäller det första kriteriet ligger ansvaret för att utforma väl fungerande konkurrensvillkor på statsmaktema. Riksdagen har i samband med prop. 1992/93:56 (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) fattat beslut om en ny konkurrenslag. På en rad områden, t.ex. el- och teleområdet, utarbetas för närvarande förslag till förändrad lagsliftning. Konkurrensvillkoren skall utformas på ett sådanl sätt att kraven på mångfald och samhällsekonomisk effektivitet tillgodoses.
När del gäller det andra kriteriet är det av slor vikt att statens roll som ägare är klart separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens inom en sektor. Särskilda krav på en korrekt och konkurrensfrämjande upphandling bör ställas på berörda myndigheter. Det statliga ägaransvaret för ett aktiebolag bör bl.a. därför ej ligga på en myndighet utan på regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet. Staten som ägare bör ställa höga krav på lönsamhet i verksamheten. Det värde som det statliga ägandet representerar är med utgångspunkt i statens balansräkning helt intecknat genom statsskulden. Detla innebär alt varje statlig tillgång belastar statsbudgeten med sin del av statsskuld-räntan minus inlevererad utdelning. Statliga tillgångar som har en samhällsekonomisk avkastning som understiger statsskuldräntan är en årlig statsfinansiell belastning.
Verksamheter som bedöms möjliga att bedriva i bolagsform men där effektivitet och affärsmässighet bedöms förhindra en privatisering bör därför i normalfallet avvecklas.
Regeringens fortsatta arbete med att minska den statliga balansomslutningen genom bolagiseringar och privatiseringar och därmed bl.a. minska statsbudgetens underskott bör utgå från här presenterade riktlinjer.
Omprövning av statliga stiftelser och myndighetsbolag
RRV har i två olika rapporter granskat bolag under myndigheter och statliga stiftelser. Regeringen har, liksom den förra regeringen, intagit en mycket restriktiv hållning till all bedriva statlig verksamhet i stiftelseform resp. i bolag direkt under myndigheter (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ett skäl för den restriktiva inställningen till stiftelser och bolag under myndigheter är att staten
avhänds egendom samtidigt som svårigheter föreligger för statsmaktema Prop. 1992/93:100 att få ändamålsenlig insyn i och möjligheter att påverka och kontrollera Bilaga 1 användningen av de insatta statliga medlen. Å andra sidan fiims verksamheter som även fortsättningsvis bör bedrivas i privaträttsliga former, t.ex. inom det kulturella området.
Jag anser därför att statens engagemang i de stiftelser som slaten medverkat i som stiftare fortlöpande bör ses över för att tillse all de insatta statliga medlen används på ett effektivt och ändamålsenligt säll.
RRV har i flera granskningar funnit att myndigheter, i strid med regeringsformens bestämmelser, medverkat i bildande av stiftelser och bolag genom avsättande av statliga medel utan alt inhämta tillstånd från statsmakterna. Ett sådant förfarande kan inte accepteras och måste enligt min uppfattning föranleda att åtgärder vidtas av berörda myndigheter och statsmakterna genom omprövning av statens åtaganden i dessa verksamheter.
Mot denna bakgrand bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av befintliga bolags- och stiftelsebildningar och lämna förslag till åtgärder. En utgångspunkt för utredaren bör, mot bakgrand av den restriktiva synen på statliga stiftelser och myndighetsbolag, vara att det statliga huvudmannaskapet begränsas. 1 de fall verksamheten som bedrivs är av centralt statligt intresse bör myndighetsformen vara den verksamhetsform som skall tillämpas.
RRV har nyligen i en rapport lill regeringen föreslagit att RRV bör ges rätt alt revidera samtliga av myndigheter bildade bolag och till myndigheter knutna stiftelser. Bakgranden till förslaget är inte bara de svårigheter revisionen haft all få insyn i de i bolag eller stiftelser avknoppade verksamhetema, utan också att frånvaron av gransknings-rätten försvårar för revisionen att verifiera hur de statliga medlen används av berörda myndigheter. Jag anser att det är viktigt att statsmakterna garanteras insyn i olika verksamheter när stora befogenheter har delegerats till myndigheterna. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomiadministrativa regelverket skall tillämpas.
Tillämpning av del statliga ekonomiadministrativa regelverket
Det statliga ekonomiadministrativa regelverket och de finansieringsformer som tillkommer statliga myndigheter tillämpas idag även av icke-statliga organisationer, dvs. organisationer som inte ingår i den juridiska personen staten. Således förekommer det att t.ex. en stiftelse inplacerats i systemet med budgeicykler, har krav på sig alt lämna formella anslagsframställningar i enlighet med vad myndigheterna har att lämna, har egen dragningsrätt på statsverkets checkräkning eller har ålagts krav på att den statliga bokföringsförordningen skall tillämpas.
Delegeringen av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att myndighetema kommer all ges större möjligheter all göra bindande ekonomiska åtaganden över längre tid. Ramanslag iimebär att den som disponerar anslaget har möjlighet att "låna" upp till en viss nivå på det
efterföljande budgetårels anslag genom utnyttjande av anslagskredit. Prop. 1992/93:100 Vidare föreslås dels ett system med generell räntebeläggning av statliga Bilaga 1 medelsflöden, dels lån för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. 1 den mån dessa generella finansiella befogenheter även ges icke-statliga organisationer, kan staten hamna i en situtation som innebär att slaten får stå riskema vid en eventuell försämrad betalningsförmåga inom organisationen eller vid en nedläggning av verksamheten.
Enligt min mening bör statsmaktemas krav på underlag för prövning av resurstillskott och på kontroll av medlens användande regleras i särskild ordning.
RRV har mot denna bakgrand fått regeringens uppdrag att identifiera vilka organisationer som, utan att vara statliga myndigheter, anvisas anslag på statsbudgeten och därmed, eller på grand av andra bestämmelser, kommit att omfattas av det ekonomiadministrativa regelverk som gäller för myndigheter under regeringen. RRV skall lämna förslag till vilka bestämmelser som behöver ändras för att de skall omfatta endasl ställiga myndigheter och hur berörda organisationer bör hanleras i budgetprocessen vad gäller finansieringsform och krav på beslutsunderlag samt återrapporteringskrav. I uppdraget ingår även att lämna förslag till hur statsmaktemas behov av insyn och kontroll av hur de statliga medlen används genom revision skall tillgodoses. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag lill vilka tekniker som bör tillämpas för finansiering m.m. av organisationer som inte är staUiga myndigheter men som erhåller statliga bidrag för sin verksainhet.
2.1.5 Effektiv medelshantering
Ett intensivt utvecklingsarbete har pågått de senaste åren i syfte alt effektivisera den statliga medelshanteringen. Arbetet har koncentrerats på att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt i den statliga verksamheten samt att ge myndighetema större frihet att, inom ramen för tillgängliga resurser, själva göra avvägningar i finansiella frågor. För all skapa föratsättningar för rationellt beslutsfattande på myndighetsnivån är det väsentligt all samtliga kostnader staten har för verksaniheten beaktas vid myndighetens beslut om utformning av verksamheten. Denna utveckling ställer höga krav på myndighetens redovisning.
1 1992 års budgetproposition redovisade jag ett antal förändringar i detla syfle. Jag kommer i det följande att presentera vilka åtgärder regeringen vidtagit på området samt lämna förslag till utveckling av den finansiella styrningen av myndighetema med syftet att en effektivare medelshantering erhålls. Förslagen innebär dels effektivare system för den statliga medelshanteringen på "koncemnivå", dels utökade möjligheter att delegera finansiella befogenheter till myndighetema. Förslagen bör i de flesta fall kunna genomföras på samtliga myndigheter vid ingången av budgetåret 1993/94.
7 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga I. 95
Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader Prop. 1992/93:100
Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100 bil.l s. 46-48, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128). Nya riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader har därför tillämpats i årets förslag till statsbudget.
De nya riktlinjerna för budgetering innebär att ett utrymme för förväntade kostnadsökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats. Myndigheternas anslag motsvarar således det likviditetsutrymme som resp. myndighet totalt disponerar och är ett uttryck för regeringens bedömning av vilka resurser som sammantaget skall stå till buds för all de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under budgetåret 1993/94. Samtliga löne- och prisökningar under nästa budgetår skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten medger. Vidare kommer kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag att fastställas med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.
Myndigheterna får genom detta förslag information om vilket handlingsutrymme som ges i finansiellt avseende. Därigenom ökar möjligheterna att vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmaktema uppställda målen för verksaniheten.
En omläggning av detta slag medför omfattande förändringar av teknisk natur. Jag återkommer till detta och vissa övergångsfrågor i det följande (avsnitt 2.2).
Anslagstyperna på statsbudgeten
Ett av de främsta verktygen statsmakterna har för den finansiella styrningen av den statliga verksaniheten är, vid sidan av att anvisa anslag på statsbudgeten för ett visst ändamål, att ange hur dessa medel får disponeras. Detta sker bl.a. genom val av anslagstyp, dvs. vilken beteckning de anvisade anslagen ges. De anslagstyper som nu används är obetecknat anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och ramanslag.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.7) att närmare redogöra för vilka villkor som nu gäller för de olika anslagstyperna samt lämna vissa förslag till förändringar. Jag föreslår här en effektivare rutin för återförande av återstående reservationer på reservationsanslag, vilket innebär förändrade villkor i förhållande till nuvarande regler för dispositionsrätt till reserverade medel. Jag förslår även en förändring av beräkningen av ramanslagskreditens storlek i syfte att anpassa kreditutrymmet till de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning.
Statlig kassahållning
In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar
Den tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1) aviserade översynen av in- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar har nyligen genomförts av
96 Riksgäldskontoret (RGK) och RRV. Översynen har omfattat de stora be- Prop. 1992/93:100 talningsflöden som vid förändrade betalningstidpunkter kan ge betydande Bilaga 1 ränteeffekter för staten. De betalningar som har studerats är bl.a. pensionsutbetalningar, barnbidrag, dagersättningar, kulturbidrag, bidrag till folkbildningen, inbetalning av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, in- och utbetalning av mervärdesskatt, bidrag till kommuner samt utbetalning av studiemedel. I översynen har även delar av regleringsbrevens bestämmelser vad gäller betalningstidpunkter behandlats. Chefen för Utbildningsdepartementet kommer senare idag att redovisa vissa åtgärder i fråga om ändrade betalningstidpunkter (bil. 9). Jag har för avsikt att återkomma med förslag lill åtgärder angående förändrade tidpunkter för statliga betalningar i 1993 års kompletteringsproposition.
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades de krav som bör ställas på del statliga betalningssystemet. Dessa krav sammanfattas i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningama bör ske på ett utifrån statens synvinkel kostnadseffektivt sätt.
— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis ningssystem och statens samlade informationsbehov.
~ Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas valfrihet för betalningsavsändare och betalningsmottagare vid val av betalningsförmedlare.
— Del statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt all hög säkerhet kan garanteras.
Mot bakgrand av dessa krav har RRV på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag till utveckling av det statliga betalningssystemet. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag angående en utveckling av Slalens betalningssystem (avsnitt 2.8). Jag kommer bl.a. att föreslå all betalningar till och från staten skall kunna förmedlas av såväl Postgirot .som Bankgirot.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades frågan om all räntebe-lägga statliga medelsflöden. Jag framhöll då viklen av att öka kostnads-medvetandet hos myndigheterna genom att de kostnader som för närvarande redovisas gemensamt på statsbudgeten istället bör redovisas i anslutning lill resp. verksamhet. Ett system med ränta på myndigheternas medel ger myndigheterna frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor och därmed incitament till en god kassahållning. RGK och RRV har utrett frågan och lämnat förslag till en modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. RGK:s och RRV:s utredning visar att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten kan räntebeläggas budgetåret 1993/94. Jag kommer i det följande att lämna
förslag angående en räntebeläggning av statliga medelsflöden och därmed Prop. 1992/93:100 föreslå att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksam- Bilaga 1 heten skall räntebeläggas fr.o.m. budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.3).
Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar
Lån i RGK för investeringar för förvaltningsmyndigheternas anläggningstillgångar har behandlats i de senasie årens budgetpropositioner. Modellen har utvecklats av RRV med sikte på att denna modell skall kunna ersätta flera av de befintliga finansieringsmodellerna. Genom tillämpning av lånemodellen bärs statens kostnader för en investering den myndighet som gör investeringen, vilket ökar föratsättningaraa för rationella investeringsbeslut på myndighetsnivån. Lånemodellen ligger väl i linje med resultatstyrningens idé att myndigheten själv får besluta om fördelning av sina resurser. De årliga utgifterna för en eventuell investering i form av räntor och amorteringar får av myndigheten ställas mot övriga utgifter där myndighetens egna prioriteringar får avgöra om en investering skall genomföras eller inte.
Lånemodellen har införts successivt fr.o.m. budgetåret 1990/91. Innevarande budgetår tillämpar ett tjugotal myndigheter med tillhörande undermyndigheter lånemodellen för ADB-och kommunikationsutmstning. Tio myndigheter har tilldelats lånemodellen för att finansiera i princip samtliga typer av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Erfarenheterna från tillämpningen visar att lånemodellen nu kan införas generellt i statsförvaltningen.
Jag kommer därför i det följande (avsnitt 2.4) att redogöra för utformningen av lånemodellen och föreslå ett generellt införande av lån i RGK för finansiering av förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Avgiftsfinansierad verksamhet
I 1992 års budgetproposition redovisades huvudprinciper för styrning och budgetering av avgiftsfinaniserad verksamhet. Syftet var att renodla tillämpningen av avgiftsfinaniserad verksamhet och formema för verksamhetens kapitalförsörjning. Arbetet har i stor utsträckning inriktats på att klargöra myndigheternas handlingsutrymme för att bedriva sådan verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de riktlinjer som redovisas i propositionen.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.5) att lämna vissa förslag som innebär en utökad rätt för myndigheterna att genom avgifter finansiera viss verksamhet. Jag föreslår bl.a. att en myndighet som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning, även skall få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i ;mledning av den avgiftsbelagda tjänsten. Jag föreslår vidare att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får
disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat i den avgifts- Prop. 1992/93:100 finaniserade verksamheten i ny räkning. Bilaga 1
Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet.
Jag kommer i del följande (avsnitt 2.6) att lämna förslag om riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten.
Utgångspunkten för mina förslag är att den enskilda myndigheten har bäst föratsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skadehantering. Jag föreslår därför att myndigheten själv skall få välja system för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i stället är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete.
En föratsättning för att en myndighets risk- och skadehanlering skall kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skaderisker och skadekostnader är kända. Jag föreslår därför all varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser.
Medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndighetemas hantering av dessa frågor. Etl vägledande regelverk bör även utarbetas. Jag föreslår att ansvaret för det stödjande arbetet skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos Försvarets civilförvaltning flyttas över till kollegiet. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer senare i dag i denna fråga.
Föratom de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i slalen kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Frågan har utretts av en särskild utredare. Utredningen initierades mot bakgrand av olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989. Efter olyckan konstaterades bl.a. att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet för de omkomna. De efterlevande till dem som reste i tjänsten för statens räkning fick nämligen sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn.
Enligt min mening är det motiverat all statligt anställda och uppdragstagare hos staten får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår därför att ell sådanl skydd skapas. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att Försvarets civilförvaltning bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings-och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäk-
ringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmark- Prop. 1992/93:100 nåden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur Bilaga 1 försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
Myndigheternas lokalförsörjning
Ett led i regeringens arbete med att delegera ansvar och befogenheter till myndighetema är alt dessa även får ta ansvar för sin lokalförsörjning. Byggnadsstyrelsens monopol på lokalförsörjningsområdel har därför avskaffats (prop. 1990/91:150 bU. 1:1, bet. 1990/91 :FiU30, rskr. 1990/91:386). Senast den 1 juli 1993 kommer samtliga myndigheter att ha övertagit det fulla ansvaret för den egna lokalförsörjningen.
Som etl led i ombildningen av Byggnadsstyrelsen är två nya fastighetskoncemer under uppbyggnad (prop. 1992/93:37 bil. 1, bet. 1992/93: FiU8, rskr. 1992/93:123). Av detta följer att de ca 8 000 upplåtelse-handlingar som idag reglerar förhållandet mellan lokalbrakaren och Byggnadsstyrelsen successivt skall omsättas till civilrättsliga avtal.
Regeringen beslutade den 26 mars 1992 om nya riktlinjer för myndighetemas lokalförsörjning. I beslutet lades fast att villkoren i upplåtelsehandlingen gäller tills nytt avtal tecknats med det nya fastighetsbolag som kommer att bildas.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 om tillägg till övergångsbestämmelsema i de nya riktlinjema för myndighetemas lokalförsörjning vilka skall gälla såvitt inte myndighetema och de nya fastighetsförvaltarna ömsesidigt kommer överens om andra villkor. 1 tilläggsbestämmelserna fastställdes en hyrestid och en ömsesidig uppsägningstid på upplåtelse-handlingama. Hyrestiden fastställdes till den treårsperiod resp. myndighet tillhör inom budgetcyklema 1, 2 och 3, dvs. budgetåren 1991/92-1993/94, 1992/93-1994/95 och 1993/94-1995/96.
Eftersom lokaler är en relativt irögrörlig resurs anser jag att det är viktigt att kunna ge myndighetema incitament att effektivisera resursanvändningen vad gäller de statsägda lokaler som nu kommer all föras över till de två nya fastighetskoncemema. Under tidigare år har det funnits en ordning för myndigheter som anvisats medel för lokalkostnader under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnadsstyrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig resurser för reella lokalbesparingar. Jag anser att myndighetema övergångvis bör kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen gäller för de lokaler som kommer att föras över till de två nya fastighetskoncemema. Jag har för avsikt all senare föreslå regeringen att i etl förvaltningsbeslut ge den nyligen inrättade stabs- och servicemyndigheten. Statens lokalförsörjningsverk, ett bemyndigande att övergångsvis få överta betalningsansvaret för upplåtna lokaler eller delar av upplåtna lokaler som myndighetema vall att lämna men inte kunnat tillgodoräkna sig på grand av de nya villkoren i upplåtelsehandlingama.
Regeringen medgav den 27 maj 1992 att Byggnadsstyrelsen fick införa ett system med hyresdebitering kvartalsvis i förskott. De förändrade
debiteringsratinema innebär en tidsmässig tidigareläggning av hyresbetal- Prop. 1992/93:100 ningama jämfört med tidigare ratiner. Flertalet anslagsfinansierade Bilaga 1 myndigheter betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 sina lokalhyror kvartalsvis i förskott. 1 samband med skiftet av ratineraa för debitering uppstår en engångsvis merbelastning på statsbudgeten på grand av att hyresbeloppet för budgetårets första kvartal skall betalas senast den 30 juni budgetåret innan. För budgetåret 1991/92 uppstod inte denna merbelastning då debiteringssystemet inte var fullt utvecklat inom Byggnadsstyrelsen. Merbelastningen kommer istället att inträffa vid slutet av innevarande budgetår föratsatt att myndigheterna betalar sin första kvartalshyra för budgetåret 1993/94 i rätt tid, dvs. senast den 30 juni 1993. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en reglering som medger en engångsvis merbelastning på berörda myndigheters anslag, vilken skall motsvara den första kvartalshyran för budgetåret 1993/94.
Staten som avtalspart
Statliga.myndigheter träffar avtal å statens vägnar. Föratom köpe- och hyresavtal kan en myndighet t.ex. lägga ut förvaltningsuppgifter på entreprenad för att få en kostnadseffektivare verksamhet. Del kan också vara fråga om avtal där myndigheten åtar sig uppgifier åt en annan part.
RikUinjer och regler för under vilka former som statliga myndigheter får ingå avlal med annan part saknas i stor utsträckning. 1 flera av RRV:s granskningar har olika problem med ingångna avtal påtalats. Behovet av stöd till myndigheterna i avtalsfrågor är tilltagande. Då myndigheternas finansiella befogenheter ökas successivt finns del, enligt min mening, behov av att klargöra myndigheteraas handlingsutrymme även på detta område. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av formema för de avtal som för närvarande ingås av statliga myndigheter. Utredaren bör lämna förslag till riktlinjer och regler för myndighelemas tillämpning samt det eventuella stöd som myndighetema kan behöva.
2.2 Principer för beräkning av anslagen
Den nya budgetprocessen med resultatstyming innebär att statsmaktema anger mål och ställer resultatkrav samt preciserar ambitionsnivån i verksamheten genom att anvisa medel. Myndighetema ansvarar för formulering av produktionsmål och för verkställande inom givna ramar. Budgetprocessen bygger på fördjupad redovisning och analys inom varje myndighet och en årlig redovisning lill statsmaktema mot uppställda mål. Del ankommer på statsmaktema att årligen värdera och pröva ambitionsnivån i den statliga verksamheten.
Den nya budgetprocessen skall vara ett stöd för statsmakterna i arbetet att nå högre effekt inom ramen för givna medel. Processen bygger på ett tydliggörande och en precisering av ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och myndighetema i en rad praktiska avseenden. Den ställer nya krav på statsmaktema att precisera mål och resultatkrav, men
föratsätter samtidigt att statsmaktema avstår från alt detaljreglera Prop. 1992/93:100 myndighetemas produktion och avstår från att lägga restriktioner på hur Bilaga 1 medlen får disponeras. En utvecklad budgetprocess föratsätter delegering av ansvar och befogenheter till myndighetema, vilket i sin tur kräver utveckling av styrformer och finansiella föratsättningar och revision på det sätt som jag redovisat i 1992 års budgetproposition (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor).
Inom ramen för budgetprocessen skall ambitionsnivån i den statliga verksamheten prövas och preciseras genom förslag till årlig anslagsnivå för resp. myndighet. Denna prövning måste följas upp med en förbättrad budgetteknik. I det följande redovisar jag en teknisk lösning att budgetera myndighetemas förvaltningskostnader som ökar myndighetemas handlingsutrymme och förbättrar incitamenten till en effektiv resurshantering. Syftet med tekniken är att tydligare än för närvarande ange myndighetemas handlingsutrymme i förväg. Tillsammans med övrig delegering och den utvecklade finansiella stymingen ges resp. myndighet handlingsutrymme inom de av statsmaktema årligen angivna ekonomiska ramama. Därmed undviks den s.k. cash-limiteffekt som tidigare tillämpning av löneutgiftsramar kunde leda till och som riksdagen tidigare ifrågasatt (bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101-103).
Beslut som innebär förändringar i verksamhetens inriktning eller som föratsätter resurstillskott måste även fortsättningsvis hanteras inom ramen för budgetprocessen. En ökad andel operativa beslut bör dock kunna fattas direkt av myndigheterna föratsatt att de ekonomiska ramama är kända. Inom dessa ramar har sedan myndighetema ansvaret att formulera mål för sin produktion, att besluta om resursallokering etc. För att stimulera långsiktighet krävs en rättvisande teknik för alt beräkna priskompensation över tiden. Därmed ökar incitamenten till effektivt utnyttjande av resurser.
Myndighetemas föratsättningar måste därför göras tydligare så att de så tidigt som möjligt känner till de ekonomiska ramama för verksaniheten och på vilket sätt de kommer att kompenseras för kostnadsutvecklingen. Inom dessa givna ramar måste myndighetema ges stora finansiella friheter. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten måste få disponeras av myndigheteraa. Beslut om effektivisering måste i så hög utsträckning som möjligt kunna fattas av myndighetema själva inom givna ekonomiska ramar, ulan all statsmaktemas godkännande måste inhämtas. Eftersom löner i normalfallet utgör en merpart av förvaltningskostnadema är det också viktigt all myndighetema ges ökade möjligheter att själva lokalt påverka lönebildningen. Utöver dessa rena effektivitetsåtgärder är det statsmaktemas uppgift att bestämma inriktning och omfattning av olika verksamheter.
Utgångspunkten för det pågående utvecklingsarbetet med finansiell styming har varit att genom modifieringar av nuvarande styrformer och anslagstyper uppnå dessa syften. Jag kommer senare att redovisa förslag till räntefaktor på statliga medelsflöden, utökade möjligheter till lånefinansiering av investeringar samt utökat bemyndigande att redovisningsmässigt utjämna mellan olika budgetår. I det följande redovisar jag nu
förslag lill teknik för budgetering av myndighetemas anslag för förvalt- Prop. 1992/93:100 ningskostnader vilken i förväg både ger besked om ekonomiska ramar Bilaga 1 och en rättvisande kompensation över tiden.
Omläggningen bör genomföras samtidigt med flera andra förändringar av teknisk natur. För att hantera detta och ge myndighetema tillfälle att komplettera underlaget bör dessa justeringar göras samlat i regleringsbrevet för resp. myndighet.
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader
Huvudprinciper
Riksdagen har godkänt riktlinjema beträffande ramar för myndighelemas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128-129). Riktlinjema innebär att en ram för myndighetemas samlade förvallningsulgifter och inte endast för enskilda resursslag läggs fast. Det finns tre huvudsakliga syften med de nya budgeteringsprin-cipema.
Det första syftet är att myndighetens verksamhet skall prövas som en helhet och att anslagsnivån är etl uitryck för beslutad och förväntad ambitionsnivå i verksaniheten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att myndighetens hela verksamhet, med dess olika resursslag, budgeteras samlat och på ett likartat säll. Dessutom beräknas ett särskilt utrymme som skall användas för att möta kostnadsökningar för samtliga resursslag under löpande verksamhetsår. Utrymmet kommer att ligga som en permanent buffert i myndighetens anslag.
Den ekonomiska ramen inför etl aktuellt budgetår bör resp. myndighet känna i sin helhet så tidigt som möjligt. Därigenom ökar myndighetemas möjligheter ati förbereda och vidta åtgärder för all kunna uppnå de av statsmaktema uppställda målen för verksamheten.
Myndigheter som disponerar medel på ramanslag kan fritt fördela det lolala ekonomiska utrymme som givits av statsmakteraa. Några särskilda restriktioner för hur mycket av det ramanslag som tilldelas myndigheten som skall användas lill t.ex. löner och lokaler kommer normall inte att finnas. Dessutom föreslår jag i det följande att ytterligare befogenheter skall tilldelas myndighetema i form av möjligheter att ta upp lån för investeringar, att få ränta på anslagsmedel etc. Dessa ökade befogenheter kommer att kunna utnyttjas av majoriteten av alla myndigheter eftersom de allra flesta myndigheter kommer att ha tilldelals ramanslag från och med budgetåret 1993/94.
Det andra syftet med nya principer för statsmaktemas budgetering är att den allmäima prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektom skall utgöra utgångspunkt vid fastslällandet av kompensationen för kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag. Hittills har denna princip tillämpats endast för lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Härigenom uppnås en stabilitet och långsiktighet i kompensationen och en följsamhet mot övriga ekonomin.
Merparten av en normal förvaltningsmyndighets budget utgörs av lönekostnader. Valet av teknik för kompensation för lönekostnadsul-
vecklingen kommer att ha inflytande på effektiviteten och incitamenten Prop. 1992/93:100 inom det statliga förhandlingssystemet. Denna kompensation kan fördelas Bilaga 1 lika för alla myndigheter oavsett avlalsutfall eller selektivt beroende på myndighetens lönestraktur eller genom att utfallet av förhandlingama tillåls påverka den årliga priskompensationen för resp. myndighet.
Förslag till modeller utifrån dessa grander har lämnats av Ramanslagsutredningen (SOU 1992:102). Utredningen har även lämnat förslag beträffande kompensation för lokalkostnader resp. övriga förvaltningskostnader.
Del tredje syftet är att klart skilja statsmaktemas ansvar inom ramen för den statliga budgetprocessen från frågor som det ankommer på staten som arbetsgivare att förhandla om i likhet med andra parter på arbetsmarknaden.
Frågor som rör ambitionsnivåer och verkningsgrader i den statliga verksamheten skall prövas inom ramen för budgetprocessen. Inom den ekonomiska politiken måste statsmakterna bl.a. bekämpa inflationen och genom avregleringar och konkurrensbefrämjande åtgärder verka för en konkurrenskraftig prisnivå i den svenska ekonomin. Det är på motsvarande sätt en huvudfråga för statsmaktema att verka för en fungerande arbetsmarknad, personalförsörjning och kompetensutveckling för att stimulera tillväxten i hela ekonomin. Däremot bör statsmaktema avstå ifrån all direkt reglera priser på enskilda varor och tjänster, så även i fråga om löner. Som arbetsgivare inom det statliga området bör statsmakteraa endast ange allmänna arbetsgivarpolitiska riktlinjer. Statsmaktema måste således avstå ifrån att försöka tillgodose sitt arbelsgivarintresse genom all via budgetpolitiken bedriva inkomstpolitik på det statliga avtalsområdet Off- prop- 1991/92:100 bil. 1). Detta bör enligt min mening vara möjligt genom de förslag till nya principer för budgetering av förvaltningskostnader som har tillämpats i årets förslag till statsbudget.
För att myndighetema skall kunna möta kostnadsökningar under löpande budgetår har ett särskilt utrymme (buffertutrymme) beräknats vid budgeteringen av myndighetemas ramanslag. Detta buffertutrymme skall användas för att möta prisutveckling på såväl löner som för lokaler och övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån i budgetpropositionen skall därmed ses som ell uttryck för det likviditetsutrymme som myndigheten har tillgång till under det löpande verksamhetsåret. Meratgifter eller överskridande för löneökningar eller andra kostnadsökningar kommer inte alt medges under budgetåret. Myndighetema skall i stället utnyttja den möjlighet lill anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget medger. Jag vill samtidigt betona att förändringar i verksamhetemas inriktning eller omfattning på sedvanligt sätt måste underställas riksdagen.
De nya budgeteringsprincipema bör enligt min mening tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. Beträffande lönekostnadskomponenten innebär det i fortvarighetstillståndet att kostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektom kommer att ligga lill grand för kompensationen för kostnadsutvecklingen för myndighetema.
104 För det tjugotal myndigheter som även under budgetåret 1993/94 kommer Prop. 1992/93:100
att ha förslagsanslag, reservationsanslag eller obetecknat anslag för sina Bilaga 1
förvaltningskostnader innebär delta att de principer om löneutgiftsram
som redovisades i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bU. 1)
föreslås vara utgångspunkten vid tillämpningen under nästa budgetår. Om
de faktiska avtalskostnadema för någon enskild myndighet i denna
kategori blir avsevärt högre än den kompensation de fått enligt de nya
principema och detta bedöms leda till större verksamhetsmässiga
konsekvenser bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om
att reglera dessa frågor.
Beräkning av förändrade lönekostnader
Ramanslagsutredningen (dir. 1992:28) har i ett betänkande (SOU 1992:102) Myndighetemas förvaltningskostnader - budgetering av pris-och löneökningar redovisat en modell för att fastställa omräkningen av lönedelen av anslaget för den statliga sektom där utgångspunkten är att anslagen beräknas utifrån lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Dessutom har utredningen föreslagit en modell för hur uppräkning av ramanslagen skulle kunna ske, bl.a. avseende korrigering av lönebasen.
Den hittillsvarande ordningen har inneburit all de statliga löneavtalen har underställts Finansutskottets godkännande. Detta har inte bara inneburit ett ställningstagande till det materiella innehållet för de statligt anställda. Avtalens faktiska nivå och fördelning har dessutom legat till grand för beräkningaraa av myndighetemas förvaliningskostnadsanslag. Något incitament all hålla tillbaka kostnadsökningar har därför inte funnits på myndighetsnivån.
1 detta sammanhang vill jag nämna att jag senare denna dag (bil. 8, anslaget Fl. Statens arbetsgivarverk) kommer att redogöra för mina förslag beträffande en ny utformning av statens centrala arbetsgivarorganisation enligt de förslag som Arbetsgivarkommittén nyligen lagt fram i sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisa-tionema. 1 korthet innebär förslagen att Statens arbetsgivarverk (SAV) ombildas till en myndighet som finansieras med avgifter från de anslutna myndighetema. Arbetsgivarorganistionen får i och med denna konstraktion en i förhållande till regeringen mer självständig ställning. Jag kommer även att föreslå alt endast de s.k. huvudavtal och MBA-R skall underställas statsmaktema för godkännande. Övriga kollektivavtal som arbetsgivarorganisationen sluter bör inte behöva slutas under förbehåll om riksdagens och regeringens godkännande. Dessutom vill jag påpeka, vilket är relevant i övervägandena om de nya budgeteringsprincipema, att mitt förslag till arbetsgivarorganisation föratsätter att ett system med ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader införs.
Mitt förslag till nya budgeteringsprinciper innebär att en uppräkning av basema för samtliga myndigheter måste göras, främst för att inhämta den eftersläpning som nuvarande budgetering av löner ger upphov till. Utredningen har förordat all en sådan uppräkning sker genom att vid
omläggningstUlfället lämna ett särskilt utrymme (buffertutrymme) som Prop. 1992/93:100 kan användas för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår Bilaga 1 genom en schablonuppräkning av myndighetemas anslag. Schablonuppräkningen bör baseras på en prognos för förväntade kostnadsökningar. En permanent buffert läggs sålunda in i myndighetemas anslag.
Efter övergången till de nya budgeteringsprincipema kommer fastställande av myndighetemas kompensation för lönekostnader all göras med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom andra delar av arbetsmarknaden. Därmed upprättas en naturlig koppling till tillväxten i ekonomin som helhet.
Ramanslagsutredningen har tagit fram två grandmodeller samt en förenklad modell med vilka kompensationen för lönekostnadskomponenten kan fastställas. I alla tre modellerna fastställs totalutrymmet för kompensation för lönekostnadsökningar genom att multiplicera lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektom med den totala lönesumman i statsförvaltningen. Det som skiljer de tre modeUema från varandra är sedan hur fördelningen av detta fastställda totalutrymme skall ske mellan myndighetema. I den första modellen, ensektormodellen, som utredningen förordar, fördelas totalutrymmet enligt en eventuell fördelningsprofil i de centrala statliga avtalen. I den andra modellen, delsektormodellen, fördelas totalutrymmet mellan myndighetema enligt lönekostnadsutvecklingen inom varje delseklor av den konkurrensutsatta sektom. 1 denna modell är del lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndighetema naturligt kan relateras, som direkt bestämmer kompensationsutrynunet på myndighetsnivå. Ingen hänsyn las i denna modell lill eventuell fördelning i de centrala statliga avtalen utan fördelningen är beroende av hur myndighetema klassificeras i förhållande till delsektorer på den privata arbetsmarknaden. I den tredje modellen, del förenklade förfarandet, fördelas det fastställda lotal-utrymmet mellan myndighetema med samma procenttal, dvs. den konkurrensutsatta sektorns lönekostnadsulveckling. Denna modell tar varken hänsyn till eventuell profil i statliga avtal eller till delsektorer på den konkurrensutsatta sektom.
Utredningens betänkande har remissbehandlats och en majoritet av remissinstansema anser att ensektormodellen är att föredra. De flesta anger dock både för- och nackdelar med de olika modellema. Remissyttrandena finns tillgängliga på Finansdepartementet.
En av fördelama med ensektormodellen är all den medger all avtalsförhandlingar får genomslag i budgetregleringen. Överväganden och prioriteringar mellan t.ex. olika yrkesgrapper ligger inom det avtals-reglerade området och bör därmed få genomslag vid budgeleringen av myndighetemas anslag. Långsiktiga obalanser i lönenivån kan dessutom åtgärdas inom den tilldelade delen av totalutrymmet. Modellen tillåter också att de centrala partema överlåter lönebildningen till lokal nivå.
En möjlig nackdel med ensektormodellen är att det inom ett fastställt totalt löneutrymme kan uppstå konkurrens mellan myndighetema samt att vissa myndigheter kan få svårt alt hävda sina intressen vid förhandlingama. Denna nackdel kan dock förebyggas med etl moget arbetsgivar-upplrädande hos myndigheter och SAV.
106 Jag anser att det är viktigt att de tre tidigare anförda huvudsyftena med Prop. 1992/93:100 att genomföra de nya budgeteringsprincipema uppnås. Valet av modell Bilaga 1 för kompensation för lönekostnadsutvecklingen spelar en viss roll för myndighetemas möjligheter att påverka lönebildningen. Av de föreslagna modellerna anser jag att ensektormodellen har de flesta fördelama. Denna modell stöds även av de flesta remissinstansema. Mot denna bakgrand förordar jag ensektormodellen. De närmaste årens erfarenheter får visa om valet behöver omprövas.
Mitt huvudmotiv för att välja ensektormodellen är att den medger såväl en decentraliserad lönebildning som riktade satsningar, t.ex. i form av avsättningar för trygghetsåtgärder för de statsanställda.
De nya budgeteringsprincipema bör tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. För avgiftsfinsierade myndigheter bör RRV vid det föreskrivna samrådet granska all myndighetema inte lägger större kostnadsökningar till grand för beräkning av avgiftemas storlek än vad som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten. Beträffande statsbidrag som avser kostnader för statligt reglerade löner anser jag att även för dessa bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. För dessa bör därför tillämpas samma principer som för beräkningen av lönekostnadskompensationen för myndigheter med motsvarande anslagstyp.
Beräkning av förändrade lokalkostnader
Ramanslagsutredningen har föreslagit en uppräkningsmodell för myndigheternas lokalkostnader som i princip innebär att dessa räknas upp med hyreskontraktens KPI-koppling fram till del första omförhandlingstillfället och därefter med 100 % av KPI.
Enligt den nuvarande ordningen genomför Byggnadsstyrelsen årligen en avisering av hyreskostnaderna för varje myndighet inom dess lokalhållningsområde som underlag för regeringens budgetprövning av myndigheternas lokalkostnader. Aviseringen utgör en prognos över hyresutvecklingen t.o.m. det budgetår hyran avser. Differenser mellan aviserad hyra och utfallet har belastat Byggnadsstyrelsens resultat.
Enligt de nya riktlinjerna för de statliga myndighelemas lokalförsörjning kommer någon detaljerad prövning av myndigheternas lokalkostnader inte att ske i framtiden. Myndighetema skall, inom ramen för den fortlöpande budgetprövningen, få kompensation för den allmänna prisutvecklingen, så även när det gäller lokalkostnadema.
Enligt min mening innehåller Ramanslagsulredningens förslag komponenter av alltför inflationsdrivande karaktär som jag inte kan ställa mig bakom. Jag anser att utgångspunkten för budgeteringen av myndigheternas lokalkostnader bör vara ett myndighetsspecifikt index som bör baseras på bedömningar av t.ex. area per anställd, hyra per kvadratmeter och specifik ortsinformaiion. Den nybildade myndigheten Statens lokalförsörjningsverk bör få i uppdrag att utveckla och redovisa ett sådant underlag inför regeringens budgetprövning av myndighetemas lokalkostnader inför 1994 års budgetproposition.
107 Beräkning av förändringar av övriga kostnader Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar pa
övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomisk ramstyming. Jag anser därför inte all några förändringar behöver göras i denna del. Ramanslagsutredningen har redovisat samma inställning i denna fråga. Buffertutrymmel kan även användas för alt möta kostnadsökningar inom detta resursslag.
Övriga frågor
De nya riktlinjeraa för budgeteringen saml mina förslag beträffande utformningen av statens centrala arbetsgivarorganisation innebär i vissa fall ändringar jämfört med dagens förhållanden. I del följande kommer jag alt peka på vilken innebörd de nya förslagen har för riksdagen, regeringen, myndighetema samt partema på det statliga avtalsområdet.
Riksdag och regering kommer även fortsättningsvis alt inom ramen för budgetprocessen besluta om olika verksamheters inriktning och utgifter över statsbudgeten. De nya budgeteringsprincipema innebär att de förslag till anslagsnivåer som redovisas i budgetpropositionen är lika med det faktiska likviditeisutrymme (inkl. sparande och kredit) som ställs till myndighetemas disposition under del aktuella budgetåret. Vidare innebär de nya principerna all någon meratgift för löne- och prisökningar inte kommer att medges myndigheterna under löpande budgetår. För myndigheterna gäller att ramanslagen (inkl. sparande och kredit) utgör totalt tilldelat utrymme för budgetåret. Samtidigt gäller, enligt tidigare gällande regler för ramanslaget, att inga restriktioner finns för disposition av medel inom ramanslaget under det löpande budgetåret. Anslagskrediten föreslås ökas till 5%, högst 7%, av anslagsbeloppets storlek efter regeringens prövning (se avsnitt 2.7).
I fortvarighetstillståndet kommer endast ett mycket litet centralt anslag att budgeteras för att täcka lönekostnader under löpande budgetår för de få myndigheter som även fortsättningsvis kommer ha reservationsanslag, förslagsanslag eller obeiecknat anslag. Kompensationen för dessa myndigheter kommer dock all beräknas på samma grander som för ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig översliga lönekostnadsuivecklingen inom den konkurrensutsatta sektom. Förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal saml beslul rörande täckning av merkostnader för löner m.m. kommer att finnas kvar i någon form för dessa myndigheter.
Behovet av särskilda beslut om lönemerkostnader för myndigheter med ramanslag bortfaller om riksdagen godkänner de riktlinjer som jag lagt fram denna dag. Detta är en konsekvens av att ramanslagsmyndigheter redan i sitt anslag kommer att ha ett utrymme för kostnadsökningar under löpande budgetår.
Beträffande underlag för beräkning av lönekostnadskomponenten bör ett uppdrag lämnas om att ta fram statistik över lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn som kan tillämpas vid budgeteringen av anslagen till 1994 års budgetproposition.
108 De centrala partema på den statliga arbetsmarknaden ansvarar som Prop. 1992/93:100 tidigare för lönebildningen i fria förhandlingar Beslul om konfliktåt- Bilaga 1 gärder sker i likhet med i dag centralt. De centrala partema har möjlighet att centralt besluta att delegera förhandlingarna men inle konflikträllen till lokal nivå. Skillnaden för partema i och med de nya budgeteringsprinciperna är att de redan vid ingången av förhandlingama vet att den budgetkompensalion myndigheterna kommer att få baseras på lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn oavsett vad de statliga avtalen kostar. Principema irmebär att alla kostnader skall finansieras inom det fastställda utrymmet, inkl. eventuella avlal som medför att kostnaden för någon centralt framförhandlad åtgärd förs upp på statsbudgeten. Kostnaden för sådan åtgärd räknas av mot utrymmet.
Sammanfattningsvis föreslår jag följande riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader.
— Myndigheternas anslag budgeteras inkl. ett buffertutrymme för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår.
— Kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag fastställs med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94
1 årets förslag till statsbudget har samtliga förvaliningskostnadsanslag budgeterats enligt de nya riktlinjerna för budgetering av myndighetemas förvaltningskostnader. Budgeteringen har i ett första skede genomförts på samma sätt som tidigare i år. Anslagsnivåerna har med andra ord justerats i basen med hänsyn till kostnadsökningar avseende träffade avtal inom den statliga sektorn samt med hänsyn till kostnadsökningar inom resursslagen lokaler och övriga förvaltningskostnader. Dessutom har hänsyn tagits till all arbetsgivarinträdet slopats (se bil. 8). Därefter har ett permanent buffertutrymme beräknats som skall användas för att möta kostnadsökningar avseende löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader under löpande budgetår. För myndigheter som disponerar ramanslag innebär det att ett buffertutrymme har beräknats inom resp. anslag. För de tjugotal myndigheter med reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag innebär de nya budgeteringsprincipema att kompensationen för lönekostnadsökningar under budgetåret 1993/94 kommer att ske som tidigare år genom s.k. läckningsbeslul samt genom förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal med stöd av riksdagens nuvarande bemyndigande. Beräkningen av kompensation för kostnadsutvecklingen kommer dock att ske utifrån sainma principer som tillämpats när buffertutrymmel fastställts för ramanslagsmyndigheterna. Det är viktigt att framliålla att årets budgetprövning av anslagens storlek i flera fall varit mycket stram. Rationaliseringar och besparingar men även reformer på viktiga och prioriterade områden, har genomförts. Det kan därför vara svårt att entydigt jämföra årets budgetförslag med föregående års statsbudget.
109 Beräkningen av buffertutrymmel har för lokaler baserats på Byggnads- Prop. 1992/93:100 styrelsens bedömning av prisutvecklingen på lokaler. För övriga förvalt- Bilaga 1 ningskostnader är det beräkningsmässigt ingen skillnad från tidigare år. Beträffande löner har jag som teknisk beräkningsgrand baserat beräkningama på de antaganden som jag tidigare denna dag redovisat för lönekostnadsutvecklingen. Dessa anlaganden stämmer dessutom väl överens med den lönekostnadsutveckling som skett det senaste året. Detta antagande är med andra ord granden för beräkningen av den del av buffertutrymmel som består av löner.
1 avtal mellan de centrala statliga parterna har överenskommits att arbetsgivarinträdet för statligt anställda beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring slopats från och med den 1 juli 1992 (se bil. 8). Under den tid arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattades av arbetsgivarinträdet fick arbetstagaren lön enligt kollektivavtal från myndigheten i stället för sjukpenning från försäkringskassoraa. För arbetstagare vid myndigheter betalades ersättningen (reglerat via förordningen (1984:1014) om myndighetemas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassoma, m.m, ändrad senast 1991:1814) då till en inkomsttitel på statsbudgeten. Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa arbetstagare betalades en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter, som för staten motsvaras av lönekoslnadspålägget, vilket för närvarande uppgår till 42,5% av utbetald lön. I samband med att löneutbetalningen bokförs skall lönekoslnadspålägget omföras lill den nämnda inkomsttiteln på statsbudgeten.
För myndighetema innebär avtalet om all arbetsgivarinträdet upphör all lönekostnaden för sjukfrånvaro minskar med den sjukpenning som tjänstemannen uppbär enligt lagen om allmän försäkring. Jag har vid budgeteringen av myndigheternas anslag för budgetåret 1993/94 tagit hänsyn till att denna utgift har försvunnit.
Med antaganden om sjukpenningens storlek för arbetstagare vid statliga myndigheter för vilka arbetsgivarinträdet gällde samt om lönesumman i statsförvaltningen motsvarar lönekostnaden för sjukpenningen ca 3 procentenheter av den totala lönesumman i statsförvaltningen. Antagandel som jag använt för beräkningen av buffertutrymmel motsvarar således storieksmässigl den utgift som jag beräknar bortfaller för myndighetema till följd av alt arbetsgivarinträdet slopats. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur regeringen skall reglera det förhållandet att det i myndigheternas anslagsbaser under innevarande budgetår finns etl utrymme lill följd av att arbetsgivarinträdet slopats.
Beträffande den höjning av lönekostnadspålägget som gjordes med en procentenhet i samband med alt arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns födelse slopades per den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 12 s. 5) anser jag även fortsättningsvis bör inräknas i lönekostnadspålägget. Jag anser dock att en översyn bör göras beträffande lönekostnads-pålägget, bl.a. med avseende på den del som rör höjningen i samband med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid bams födelse. Redan tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1, avsnitt 4.3.2) har jag aviserat att jag har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift
att studera föratsättningama för all införa arbetsgivaravgifter även för Prop. 1992/93:100 statliga myndigheter. Översynen bör ingå i denna utredares uppdrag. Bilaga 1
1 det följande redogör jag mer i detalj för lönenivån i anslagsberäk-ningama.
Lönema för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan SAV och de fackliga organisationema på del statliga avtalsområdet.
Den 13 januari 1992 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund, SACO och TCO-OF om tillägg till slutlig reglering enligt RÄLS 1989-90. Den 26 oktober 1992 träffade SAV och de fackliga organisationema på det statliga avtalsområdet en uppgörelse om hur löneutrymmet i RÄLS 1991-93 den 1 april 1992 skall användas.
1 förhållande lill del löneläge som låg till grand för beräkningen av lönekostnadema i budgetpropositionen 1992 har beaktats dels fördelningen av avsatta medel för löneåtgärder för arbete av lika värde (totalt 60 milj. kr.), dels löneutrymmet fr.o.m. den 1 april 1992 (2,6 % dock lägst 369 kr) dels medel som avsattes till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992 (0,4 % dock lägst 57 kr). När det gäller avsättningen till Stalshälsan för perioden 1 april-30 juni 1992 har denna ingen inverkan på lönenivån i anslagsberäkningarna för budgetåret 1993/94. Vidare har INU (kvalifikalionslillägg) om 0,5 % beaktats fr.o.m. den 1 april 1992.
Höjningama av chefslöner den 1 april 1992 med motsvarande komponenter har beaktats. I löneomräkningen har dessutom avsättningen om 1,5 % av lönesumman för den individuellt kompletterande ålderspensionen beaktats.
I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.
2.2.3 Tekniska Justeringar av anslag för budgetåret 1993/94
Flera tekniska justeringar av anslagen kommer att genomföras för budgetåret 1993/94 till följd av avtal, de nya riktlinjeraa för budgeleringen av myndighetemas förvaliningskostnadsanslag m.m. Justeringama är neutrala både på statsbudgetnivå och för den enskilda myndigheten. För att myndigheterna skall få en möjlighet all komplettera underlaget som skall ligga till grand för dessa justeringar bör jusleingama göras samlat i myndigheternas regleringsbrev.
Lönekostnadspålägget (LKP)
Regeringen har i prop. 1992/93:50 bil. 3 föreslagit att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,30 procentenheter. Regeringen har vidare i samma proposilion (bil. 5) föreslagit att den särskilda löneskatten bör sänkas med 4,16 procentenheter i konsekvens med förändringama av egenavgiftema enligt socialavgiftslagen (1981:691). 1 prop. 1992/93:31 föreslår regeringen dessutom att det i sjuklönelagen och sjukförsäkringen införs ett system med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden resp. sjukperioden.
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 111
För att undvika snedvridning i konkurrensvillkoren mellan verksamhet Prop. 1992/93:100 i privat resp. offentlig regi anser jag att de föreslagna åtgärderna även Bilaga I skall beaktas vid uttaget av lönekostnadspålägget inom den statliga sektorn.
Åtgärderna bör dock gälla från 1 juli 1993 för den statliga sektorn. Det innebär att lönekostnadspålägget från den I juli 1993 bör justeras till följd av de nyss föreslagna åtgärderna.
För att neutralisera sänkningen och göra justeringama saidoneutrala måste också myndigheternas inkomster (anslag och avgifter) samtidigt justeras i motsvarande mån eftersom inkomsterna är budgeterade inkl. lönekostnadspålägg. Underlag för en sådan justering har inte kunnat inliämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen bör i stället göras i myndigheternas regleringsbrev genom all beloppet ställs till regeringens disposition.
Arbetsgivarinträde och buffertutrymme
Som jag tidigare anfört motsvarar buffertutrymmet storleksmässigt de utgifter som bortfaller för myndigheterna till följd av att arbetsgivarinträdet slopas. Detta bortfall kan dock beloppsmässigt variera mellan olika myndigheter. Buffertutrymmet skall däremot procentuellt vara lika slort på alla myndigheter. För att få en rättvisande anslagsnivå krävs därför en individuell justering av varje myndighets anslag. Denna justering kan rent tekniskt ske med hjälp av statistik på myndighetsnivå. Statistiken har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget men inhämtas för närvarande från Statistiska centralbyrån och skall bearbetas av Riksförsäkringsverket. Denna justering bör göras i myndigheternas regleringsbrev samtidigt med övriga tekniska justeringar.
Ny finatisieringsform för Statshälsan
Avtalet om en ny finansieringsform för Statshälsan träder i kraft den 1 januari 1993. Avtalet innebär att de myndigheter, som är anslutna till Statshälsan, efter detta datum skall betala avgifter direkt till Statshälsan. Myndigheterna har också rätt att välja annan företagshälsovård än Statshälsan. Detta kan dock ske tidigast den 1 juli 1994 på grand av de varsel och uppsägningstider som gäller i förhållandet till Stalshälsan. Enligt vad jag återkommer till senare denna dag (bil. 8, anslag F 6. Bidrag till Stalshälsan) skall myndigheterna efter den 1 januari 1993 svara för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade medel.
Budgetmässigt innebär detla all för andra hälften av budgetåret 1992/93 ca 102 milj. kr. skall fördelas på myndigheterna som ett engångsbelopp. I syfte att förenkla övergången mellan de båda systemen bör från della engångsbelopp dras det belopp som skulle ha tillförts en inkomsttitel på statsbudgeten enligt den gamla ordningen. Myndigheterna bör tillföras medlen genom ett regeringsbeslut.
För budgetåret 1993/94 bör anslagsbasema justeras för de myndigheter som enligt avtalet mellan parterna har rätt till kompensation. Myndig-
heleraa bör kompenseras med hänsyn lill avtalsnivån, dvs. 217 milj. kr Prop. 1992/93:100 och till antalel anställda. 1 avvaktan på att statistik för antalet anställda Bilaga 1 som avser läget den 1 september 1992 kan inhämtas, har jag beräknat nämnda belopp under anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan.
Justeringen bör göras i myndigheternas regleringsbrev genom att delar av anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan i stället ställs till resp. myndighels disposition.
Justering med anledning av övergången till lån i Riksgäldskontoret
Införandet av lån i Riksgäidskontoret för finansiering av förvaltningsmyndigheternas anläggningstillgångar (se avsnitt 2.4) innebär att enbart utgifter för räntor och amorteringar, och inte investeringsutgifter, skall belasta statsbudgeten.
För att inte en merbelastning skall uppstå på statsbudgeten måste en justering av myndighetemas förvaliningskostnadsanslag som tidigare använts för finansiering av investeringar göras. Justeringen bör ske genom att nuvarande investeringsutrymme på anslag dras bort men att kompensation för räntor och amorteringar lämnas. Övergången till lån blir därmed resursmässigt neutral för såväl myndigheten som för staten som helhet. Statsbudgetens saldo kommer därmed all förbättras temporärt.
Underlag för en sådan justering har inte beaktats i budgetförslaget. Resp. myndighet bör ges möjlighet att komplettera underlagen för denna justering. På underlag av myndighetemas utfallsredovisning bör justeringen göras i myndigheternas regleringsbrev.
Trygghetsåtgärder för statsanställda
Jag kommer senare deima dag (bil. 8) att redogöra för ramavtal om löner m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RÄLS 1991-93). I avtalet har avsatts 0,4% av lönesumman, dock lägst 57 kr, till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992.
En justering av myndighetemas anslag är nödvändig till följd av att medelsbehovet med anledning av denna avsättning för budgetåret 1993/94 har förts upp på statsbudgeten (anslaget F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda).
Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid lill budgetförslaget. Justeringen kommer i stället att göras i myndigheteraas regleringsbrev med etl motsvarande belopp.
2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) aviserades att frågan om en räntebeläggning av statliga medelsflöden skulle utredas. Riksgäldskontoret (RGK) och Riksrevisionsverket (RRV) har utrett frågan och lämnat förslag till modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Den modell som föreslås är en vidareutveckling av räntekonto med kredit som för närvarande
tillämpas av myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad Prop. 1992/93:100 verksamhet. Räntekonto med kredit regleras i kapitalförsörjnings- Bilaga 1 förordningen (1992:406).
En tillämpning av räntemodellen för anslagsfinansierade myndigheter innebär att var och en får tillgång till ett räntekonto i RGK. Myndigheternas anslagsbelopp delas upp i tolftedelar, och en tolftedel tillförs myndigheternas konton varje månad. Den kredit som för närvarande är kopplad till ett räntekonto i RGK får för anslagsfinansierade myndigheter en annan innebörd. Kreditutrymmet blir i detta fall lika med det anslagsbelopp samt den anslagskredit som ställs till myndighetemas förfogande. Ränteberäkningen görs på saldot på myndighetens konto. Myndigheten får disponera de ränteintäkter resp. finansiera de räntekostnader som uppstår. RGK:s räntesättning för både in- och utlåning sker på marknadsmässiga grunder baserat på RGK:s upplåningskoslnader.
Jag anser att RRV:s och RGK:s förslag till räntemodell visar att etl generellt införande är möjligt redan nu. Jag föreslår därför att en räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten skall införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De myndigheter som här blir aktuella framgår av resp. huvudtitelbilaga. Bedömningen har utgått från att myndigheten dels har tilldelats ramanslag för sina förvaltningskostnader, dels kommer att redovisa enligt bokföringsförordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026), dels har en betalningsprofil som någorlunda kommer att stämma överens med tidpunkten för inbetalning på kontot. I samband med att anslagsfinansierade myndigheter kommer att tillämpa räntemodellen upphör dessa myndigheters direkta dragningsrätt på statsverkets checkräkning för de medel som skall ränteberäknas.
En särskild myndighet bör enligt min mening ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. RGK och RRV föreslår i sin rapport endera av de två myndigheterna då det i dagsläget inte står klart vilken myndighets tekniska system som bäst kan hanlera medelsöverföringarna. Denna fråga behöver övervägas ytterligare. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringarna under budgetåret 1993/94. Regeringen bör återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition med ett slutligt förslag på ansvarig myndighet.
De flesta myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad verksamhet har för närvarande tillgång till räntekonto med kredit i RGK. I dessa fall skall kreditutrymmet i RGK spegla myndighetens behov av likvida medel. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom att samtliga myndigheter som disponerar inkomster från avgiftsfinansierad verksamhet får disponera krediter i RGK. Detla innebär bl.a. att ett likviditetsbehov för en avgiftsfinansierad verksamhet som budgeteras under ett anslag fortsättningsvis skall täckas med kontokrediten, och inte som nu är fallet via anslagsmedel på statsverkets checkräkning.
Det är enligt min mening viktigt att redovisningsmässigt hålla i sär anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter. Som jag nyss nänmde innebär övergången till räntebeläggning av medelsflöden alt myndig-
heternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för Prop. 1992/93:100 de anslagsmedel som räntebeläggs. Denna dragningsrätt måste för den Bilaga 1 avgiftsfinansierade verksamheten ersättas med ett ökat kreditutrymme i RGK. Regeringens nuvarande bemyndigande från riksdagen om rätt att disponera krediter i RGK för uppdragsmyndigheter måste ges en annan utformning. Behovet av ett ökat kreditulrymme i RGK innebär som jag nyss nämnde dock inle ett ökat upplåningsbehov för staten totalt eftersom detta behov tidigare finansierats med medel från statsverkets checkräkning. Övergången till räntemodellen kommer i detta avseende således inte alt få någon saidoeffekt på statens upplåning. Genom den generella räntebeläggningen och redovisningen enligt bokföringsförordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026) kommer i princip samtliga myndigheter, oaktat hur de finansieras, att tillämpa samma finansierings- och redovisningsprinciper fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrand anser jag all del i fortsättningen bör ankomma på regeringen alt besluta om det kreditulrymme som förvaltningsmyndigheter får disponera i RGK.
Del finns ytterligare frågor av övergångskaraklär som jag vill belysa. Myndigheter som har ramanslag för budgetåret 1992/93 kan komma att redovisa ett anslagssparande eller en nyttjad anslagskredit vid utgången av budgetåret. Avsikten är att eventuellt sparande eller kredit skall föras lill myndighetens konto i RGK. För de myndigheter som för närvarande disponerar reservationsanslag och som fr.o.m. budgetåret 1993/94 föreslås tilldelas ramanslag kommer eventuell utgående reservation på motsvarande sätt all föras lill myndighetens konto i RGK.
RRV och RGK har för närvarande regeringens uppdrag att utreda lämplighet och möjlighet lill räntebeläggning av andra medelsflöden såsom transfereringar, uppbörd och andra regelstyrda utgifter där myndighetema är ansvariga för utbetalning av medlen men inte kan påverka betalningstidpunkterna. Jag har för avsikt att återkomma till denna fråga vid elt senare tillfälle.
Sammanfatta ing
Sammanfattningsvis föreslår jag att en generell räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten genomförs fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mitt förslag innebär att myndigheteraa tilldelas ett konto i RGK till vilket anslagsmedel förs en gång per månad. Myndighelemas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för de medel som räntebeläggs. En särskild myndighet bör därför ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheteraas konton. För all räntebeläggningen skall fungera på ett ändamålsenligt säll fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör det ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringama för detta budgetår. Jag föreslår även att det i fortsättningen bör ankonuna på regeringen att besluta om det totala kreditutrymmet i RGK för avgiftsfinansierade verksamheter.
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters Prop. 1992/93:100
anläggningstillgångar Bilaga 1
Lån i Riksgäldskontoret (RGK) för att finansiera investeringar i ADB-och kommunikationsutmstning infördes på försök för vissa myndigheter budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bU.l, bet. 1989/90:FiU20, rskr. 1989/90:204). I 1992 års budgetproposition redovisades riktlinjer för den fortsatta tillämpningen av lån för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Denna lånemodell bör i princip kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. En föratsättning för övergång till lånemodellen är dock att myndigheten upprättar fullständig tillgångsredovisning och bokslut enligt bokföringsförordningen enligt dess lydelse fr.o.m. Ijuli 1991.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 infördes lånemodellen för ADB- och kommunikationsutrastning generellt för samtliga förvaltningsmyndigheter som uppfyllde redovisningskraven. För att samla erfarenheter till grand för ett ställningstagande till slutlig utformning av lånemodellen inleddes en ny försöksverksamhet där vissa myndigheter erhöll lån i RGK för att finansiera samtliga anläggningstillgångar av icke-infrastrakturell art. Även återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som berörda myndigheter finansierat genom lån via del generella ADB-anslagel som Statskontoret disponerat resp. utrastningsanslag har konverterats till lån i RGK (prop. 1991/92:100 bU. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128).
Regeringen har reglerat lånemodellen i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406). Regeringen beslutar om en låneram för resp. myndighet, som omfattar investeringsbehov i såväl anslagsfinansierad som avgiftsfinansierad verksamhet. RGK bestämmer lånevillkoren på marknadsmässiga gmnder och kontrollerar att myndighetens låneanspråk ryms inom den tilldelade låneramen. RGK aviserar räntor och amorteringar halvårsvis. Enstaka investeringsbehov som uppstår under budgetåret där värdet uppgår lill ett mindre belopp får dock direktfinansieras med medel på anslag för förvaltningskostnader.
Då samtliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94 föratsätts uppfylla de redovisningskrav som måste ställas upp för att myndighetema enkelt skall kunna använda lånemodellen kan lånemodellen införas generellt för samtliga myndigheter. Erfarenhetema från de tidigare försöksverksamhetema visar också alt det är fullt möjligt.
Lån i RGK bör enligt min mening införas fr.o.m. budgetåret 1993/94 som generell metod för finansiering av de statliga myndigheteraas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Undantag från lånemodellen bör endast få ske efter särskilt beslut av regeringen. Eventuella kapitalskulder som myndigheteraa har till statsverket för redan gjorda investeringar som finansierats över statsbudgeten, i form av bl.a. särskilda utrastningsanslag och investeringsanslag, bör lösas genom lån i RGK och befintliga utrastningsanslag avvecklas. För att kostnadema för investeringen skall fördelas över den tid tillgången brakas bör amorteringstiden i normalfallet motsvara tillgångens ekonomiska livslängd.
116 Av praktiska skäl bör myndigheterna inte behöva invänta att lånemedel Prop. 1992/93:100 överförts till myndigheten för att den skall kunna beställa och betala en Bilaga 1 anläggningstillgång om del är klart att utgiften ligger inom den låneram myndigheten lämnats. För att inte enskilda lån skall behöva tas vid varje enskild betalning som avser köp av anläggningstillgång bör myndigheterna under pågående budgetår kunna erhålla medel i form av löpande kredit i RGK, som räknas av mot låneramen. Även likvida medel på det egna räntekontot bör kunna användas i avvaktan på att lån tecknas. Löpande krediter eller medel på räntekonto som tas i anspråk för investeringar i anläggningstUlgångar bör dock konverteras till lån minst en gång om året, senast inför budgetårets slut. I den mån ett investeringsbehov uppstår under det löpande budgetåret som ej kan finansieras inom låneramen bör myndighetens tilldelade låneram kunna omprövas av regeringen.
Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande all disponera ett låneutrymme i RGK för att finansiera myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneutrymmet bör definieras som en låneram som avser den totala skuld lill RGK som regeringen genom myndighetema sammanlagt får ikläda sig. Det i belopp preciserade bemyndigandet bör gälla tills vidare. Regeringen bör återkomma lill riksdagen när behov av justering av låneramen föreligger.
Regeringen bör vidare lämna en årlig redovisning till riksdagen som visar utnyttjat låneutrymme föregående budgetår, tilldelat låneutrymme det pågående budgetåret och beräknat lånebehov för del kommande budgetåret fördelat på resp. departementsområde. En särredovisning bör kunna lämnas för sådana sektorer som bedöms vara av särskilt intresse för riksdagen att ta del av. RGK bör ges i uppgift att lämna underlag för en sådan redovisning.
Regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen för den ordinarie budgetberedningen. Till grand för regeringens prövning av den totala låneramens storlek och för fördelning på departementsområden/sektorer ligger de enskilda myndighetemas investeringsplaner och deras bedömning av lånebehov för kommande budgetår. För all kunna möta oföratsedda behov bör låneramen även rymma ett belopp som ställs till regeringens disposition. De förväntade kostnaderaa för nya åtaganden, tillsammans med kostnader för eventuella tidigare låneålaganden, bör sättas i relation till vad resp. myndighet bedöms klara av att finansiera inom ramen för sina resurser. Prövningen kan därmed sägas koncentreras på en kreditprövning snarare än en prövning av det enskilda objektet i investeringsplanerna. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp. myndighet etl investeringsutrymme i form av en låneram. Låneramen avser den totala skuld en enskild myndighet får ha till RGK.
Myndigheternas investeringar och hur de finansierats skall redovisas i myndighetens bokslut i årsredovisningen. Resultatet bör återrapporteras till riksdagen i budgetpropositionen som en del av regeringens redovisning av myndighetens resultat i resp. huvudtitelbilaga.
För alt införandet av lånemodellen skall bli statsbudgetmässigl neutral
krävs att en justering görs av de förvaltningskostnadsanslag som tidigare Prop. 1992/93:100 använts för att direktfinansiera anläggningstillgångar för förvaltningsända- Bilaga 1 mål som jag redogjort för tidigare idag (avsnitt 2.2.3).
Lånebehov för budgetåret 1993/94
Jag beräknar förvaltningsmyndigheternas samlade lånebehov för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål för budgetåret 1993/94, inkl. etl belopp till regeringens disposition för att möta oföratsedda behov, till 4 500 000 000 kr. Av detta belopp beräknas 1 400 983 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1992/93. Regeringen har, inom ramen för det bemyndigande riksdagen lämnat regeringen för budgetåret 1992/93, t.o.m. 30 november 1992 bemyndigat myndigheterna alt uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av drygt 970 milj. kr. för innevarande budgetår. Då låneramen skall avse den totala skuld myndighetema får ikläda sig, har de tidigare bemyndigandena beaktats i min beräkning av det sammanlagda lånebehovet för budgetåret 1993/94.
Vissa undantag bör dock lämnas för ingång i lånemodellen för budgetåret 1993/94. Undanlag bör lämnas för de myndigheter som kommer att ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten som inrättas den 1 juli 1994. Vidare bör undanlag lämnas för budgetåret 1993/94 för universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets område. Dessa är för närvarande föremål för en större omstrakturering med utgångspunkt från de rikUinjer som angivits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor -frihet för kvalitet. Berörda myndigheters investeringsbehov ingår därför inte i den beräkning av lånebehov jag redovisade nyss. Avsikten är dock att även dessa myndigheter senare skall tillämpa lånemodellen. Jag har i denna fråga samrått med cheferaa för Försvarsdepartementet och Utbildningsdepartementet.
Det samlade lånebehovet för budgetåret 1993/94 fördelas enligt följande:
Departementsområde
Lånebehov 1993/94
varav inlösen
Justitiedep.
1 121 709 000
294 875 000
varav polissektorn
(680 000 000)
(196 913 000)
Utrikesdep.
37 500 000
28 217 000
Försvarsdep.
14 200 000
-
Socialdep.
705 675 000
373 465 000
Kommunikationsdep.
61 178 000
3 761 000
Finansdep.
977 124 000
580 478 000
Utbildningsdep.
24 798 000
4 218 000
Jordbruksdep.
276 100 000
-
varav SLU
(75 000 000)
-
Arbetsmarknadsdep.
305 350 000
-
Kulturdep.
67 748 000
4 787 000
Näringsdep.
104 159 000
10 892 000
Civildep.
86 890 000
31 490 000
Miljö, och naturresursdep.
274 403 000
68 800 000
Till regeringens disposition
443 166 000
-
Summa
4 500 000 000
1 400 983 000
11{
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att via RGK Prop. 1992/93:100 uppta lån för förvaltningsmyndighetemas investeringar i anläggningstill- Bilaga 1 gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr. samt att, inom denna låneram, besluta om rätt för myndigheter att ta upp lån i RGK för detta ändamål.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att lån i RGK införs som generell metod för att finansiera förvaltningsmyndighetemas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samfliga befintliga kapitalskulder myndighetema har till statsverket för investeringar i sådana tillgångar bör vid övergången lösas med lån. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att få disponera etl låneutrymme, en låneram, som utgör den totala skuld som får iklädas för detta ändamål. Som underlag för riksdagens ställningstagande bör regeringen lämna en årlig redovisning av låneverksamheten. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp. myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram som avser den totala skuld myndigheten får ikläda sig för investeringar. Jag föreslår slutligen, i enlighet med vad jag redovisat, att regeringen begär riksdagens bemyndigande all uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr.
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet
Styrning och budgetering av avgiftsftnansierad verksamhet
I föregående års budgetproposition (bil. 1 s. 52 fO redovisades huvudprinciper för styming och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapital försörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de i propositionen redovisade riktlinjema. Förordningama trädde i kraft den 1 juli 1992. Principema för budgetering har nu tillämpats vid budgeteringen av avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94.
Med stöd av kapitalförsörjningsförordningen får myndigheter med s.k. uppdragsmodell självständigt besluta om att balansera årets resultat i den avgiftsfinansierade verksamheten i ny räkning. Detla gäller föratsatt all det ackumulerade överskottet inte överstiger 10 % av verksamhetens omsättning. RRV har i en rapport lill regeringen den 29 september 1992 föreslagit att denna balanseringsrätt även bör omfatta myndigheter med avgiftsfinansierad verksamhet som netlobudgeterats på ett anslag. Jag anser att RRV:s förslag bör genomföras men vill i sammanhanget understryka att om ett överskott uppstått i verksaniheten har myndigheten att beakta delta i en omprövning av avgiftemas storlek för att ett överuttag av kundema ej skall ske.
119 Statliga myndigheters telefonservice Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Riksdagen har behandlat frågan om användningen av s.k. 020-nummer
(bet. 1988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr.
1991/92:273, bet. 1991/92:FiU17). 020-nummer innebär alt uppringaren
endasl betalar markeringsavgift motsv. lokalsamtal och mottagaren
resten. Riksdagen ansåg att statliga myndigheters telefonservice borde
förbättras genom en ökad användning av 020-nunimer, men alt den
närmare omfattningen av denna service fick övervägas av regeringen.
Jag anser alt det är angeläget att myndighetema tillhandahåller och utvecklar en hög servicegrad gentemot allmänheten. STATTEL-delegationen (dir. 1991:29) har bl.a. i uppgift att föreslå metoder för en ökad telefonservice.
Erfarenhetema av 020-nunimer i statlig verksamhet är hittills mycket begränsade. SJ införde 020-nummer för information och bokningar av biljetter i maj 1991. Totalt inkommer ca 4 miljoner samtal per år via 020-nuniret. Enligt information jag erhållit under hand från SJ har detta inneburit en ökad tillgänglighet för kundema och givit möjligheter att rationalisera på biljellförsäljningskontoren genom alt kunden kan välja att få beställd biljett hemsänd med elt inbetalningskort. Vissa köproblem föreligger för närvarande men är under åtgärdande. Kostnaden för själva 020-tjänslen är ca 6 mkr per år, vilken finansieras genom biljettintäkter. SJ:s uppfattning är att införandet av 020-nunimer är en riktig åtgärd för att öka tillgängligheten. SJ betonar dock att den etablering som skett av lelefonbokningscentraler, som är käman i SJ:s tillämpning av 020-nunimer. inte skulle ha kommit lill stånd utan ekonomisk samverkan med kommuner och andra samhällsorgan.
Genom mål- och resultatstyming har statsmaktema i stor utsträckning delegerat till myndighetema att själva besluta om utformningen av sin verksamhet för att, inom ramen för tillgängliga resurser, uppfylla de mål och krav på resultat statsmaktema ställt. Genom de utökade finansiella befogenhetema förstärks myndighelemas möjligheter att även resursmässigt prioritera olika insatser för att uppfylla de åligganden myndigheten har, t.ex. vad gäller former för uppgiftslämnande. Jag avser här bl.a. införandet av ramanslag för förvaltningskostnader och den räu myndighetema givits att själva få besluta om all la ul avgifter för vissa varor och tjänster.
Del bör enligt min mening ankomma på den enskilda myndigheten att själv bedöma om den, inom ramen för sina resurser, bättre kan uppfylla de krav som ställs på verksamheten i servicehänseende genom all införa 020-nunimer eller andra motsvarande lösningar som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag har därför inte för avsikt alt föreslå någon reglering av denna fråga.
Televerket har även infört ett system med s.k. 071-nummer som innebär att den uppringande, utöver sedvanlig markeringsavgift, får betala en avgift till mottagaren. 1 regleringsbrev för Patent- och registreringsverket (PRV) för budgetåret 1991/92 bemyndigades verket all bedriva avgiftsbelagd telefonservice för uppgiftslämnande ur
bolagsregistret. Syftet var att minska de långa väntetideraa som länge Prop. 1992/93:100
varit ett stort problem. PRV beslutade med stöd av bemyndigandet att Bilaga 1
införa 071-nummer fr.o.m. mars månad 1992. Därmed utökades antalet
öppna linjer från 12 till 24. Efter samråd med RRV fastställde PRV
avgiftsnivån enligt principen full kostnadstäckning, som gäller för
bolagsbyråns verksamhet i övrigt. För att tillgodose allmänhetens behov
av avgiftsfritt uppgiftslämnande beslutade PRV att fyra av de 24 linjema
fortfarande skulle vara avgiftsfria.
Efter en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), där det ifrågasattes om PRV:s beslul var förenligt med offentlighetsprincipen, uttalade JO i beslut den 5 maj 1992 (Dnr 1028/1992) att PRV från rättslig synpunkt handlat korrekt. JO föratsatte emellertid att PRV, så snart erfarenheter kan dras från det nyinförda systemet, kontrollerar alt de fyra avgiftsfria lelefonlinjema tillgodoser allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgiftslämnande och att PRV tillställer JO resultatet av utvärderingen. Regeringen har i regleringsbrev till PRV för innevarande budgetår begärt att en utvärdering av den avgiftsbelagda telefonservicen skall redovisas i PRV:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95.
Med samma motiv som jag anfört i fråga om 020-nummer anser jag att en myndighet självständigt bör kunna besluta om att ta ut avgift för telefonupplysningar genom s.k. 071-nummer, om det kan medföra att myndigheten därmed tillhandahåller en service som går utöver den skyldighet myndigheten har enligt sekretesslagen och förvaltningslagen. Givetvis är det myndighetens ansvar att tillse all ett införande av 071-nummer, eller andra motsvarande telefontjänster som kan komma att erbjudas av andra leverantörer, sker på ell sätt som inte står i strid med dessa bestämmelser. Det bör ankomma på myndigheten själv att besluta om avgiftens storlek, dock med den begränsningen all avgiften skall grandas på att inkomsteraa från verksamheten inte får överstiga myndighetens kostnader för den utökade servicen. Elt sådant bemyndigande bör lämnas myndighetema genom ett tillägg till avgiftsförordningens bestämmelser. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om ändring i avgiftsförordningen med den innebörd jag nu redogjort för.
Avgifter för viss postbefordran
Riksdagen beslutar om offentiigrättslig verksamhet skall finansieras med avgifter. Oftast har riksdagen slagit fast att avgifteraa skall sättas så att full täckning erhålls för de kostnader myndigheten har för tillhandahållande av den avgiftsbelagda tjänsten. Exempel på sådana avgifter är avgifter för ansökning om prövning av tillstånd av olika slag och avgifter för utlämnande av kopior av allmänna handlingar m.m. (prop. 1989/90: 138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289).
Vanligen skickas t.ex. ell tUlståndsbeslut eller kopior av allmänna handlingar med post till den som begärt tillståndet eller kopioma. Kostnaderna för sådan postbefordran belastar idag i de flesta fall den berörda myndighetens anslag. Jag anser dock att mottagaren i princip även bör svara för portokostnaderaa. Ett sådanl avgiftsuttag får anses
ligga inom ramen för riksdagens beslut om full kostnadstäckning. Prop. 1992/93:100 Myndighetema bör få disponera inkomsteraa från avgifter för poslbe- Bilaga 1 fordran av handlingar.
Jag avser att föreslå regeringen alt ge RRV i uppdrag att lämna förslag till hur dessa avgifter skall regleras. RRV bör även beräkna vilka anslagsmässiga justeringar som bör göras för berörda myndigheter vid en övergång till avgiftsfinansiering av postbefordran som föranleds av en avgiftsbelagd tjänst. Uppdraget bör genomföras så att en övergång till avgiftsfinansiering kan ske redan vid ingången av budgetåret 1993/94. Som en konsekvens bör medel som i budgetförslaget budgeterats på berörda anslag för 1993/94 för täckande av sådana kostnader inte ställas lill myndighelemas disposition. Det bör ankomma på regeringen att besluta om dessa frågor i samband med beslut om regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får disponera avgiftsinkomstema bör få balansera årets resultat upp till en viss nivå i ny räkning. Jag anser vidare att myndighetema själva bör få besluta om utformning av sin telefonservice vad gäller tillämpning av s.k. 020-nunimer resp. 071-nummer eller liknande tjänster som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag anser även att myndigheter som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där del ekonomiska målet är full kostnadstäckning, bör få ta ul ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten.
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
1 detla avsnitt kommer jag inledningsvis all redovisa min syn på hur de generella riktlinjema m.m. för risk- och skadehanteringen i slalen bör utformas. Därefter tar jag upp frågan om ell särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Generella riktlinjer m.m.
Bakgrund
För närvarande gäller som grundregel all statliga myndigheter inte får teckna försäkring för statens egendom eller för att skydda staten eller statligt anställda mot ansvarighet. Utgångspunkten är att staten själv kan slå risken genom s.k. självförsäkring. För alt täcka skadekostnader är myndighetema i princip tvungna att använda anslagsmedel. Vissa undantag från försäkringsförbudet finns dock. T.ex. får ell antal myndigheter teckna trafikförsäkring.
1 prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. 1 uppdraget har undanlag gjorts för skador som uppkommit
vid myndighetsutövning som kan ersättas enligt 3 kap. 2 § skadestånds- Prop. 1992/93:100 lagen (1972:207) saml försäkringar som skyddar statens personal mot Bilaga 1 personskador.
Utredaren föreslår att samtliga myndigheter skall göra en riskanalys. Den skall sammanställas vart tredje år i den fördjupade anslagsframställningen. Vidare föreslås att det gällande försäkringsförbudet för statens egendom m.m. fortfarande skall gälla som princip. För att underlätta fortsalt verksamhet om en skada skulle inträffa föreslår utredaren ett syslem med s.k. nödfallskrediter hos Riksgäldskontoret (RGK).
För närvarande finns möjlighet för myndighetema att låta Försvarets civilförvaltning (FCF) reglera de irafikskador som uppkommer när Slalens fordon är inblandade. Utredaren föreslår att denna försäkringsliknande verksamhet skall fortsätta. Även personskador som inte uppkommit i följd av trafik föreslås ingå i denna hantering.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 2980/92).
Flertalet förvaltningsmyndigheter instämmer i förslagen eller har mindre erinringar. Bland de myndigheter som har väsentliga invändningar dominerar uppdragsmyndigheter och affärsverk. Även företrädare för försäkringsbranschen är kritiska. En vanlig synpunkt är att det gällande försäkringsförbudet bör slopas samt att nödfallskrediler inte behövs. Dessutom får den föreslagna uppläggningen av riskanalysen kritik.
Flertalet remissinstanser - i huvudsak förvaltningsmyndigheter - stöder förslaget att trafikskadorna även i fortsättningen skall kunna regleras av FCF. Några instanser anser dock att hanteringen skall utsättas för konkurrens. Även förslaget att FCF skall hantera personskadorna får ett omfattande stöd.
Riktlinjer
Enligt min mening bör risk- och skadehanteringen i staten ha följande inriktning.
En föratsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall kunna genomföras på etl meningsfullt sätt är att verksamhetens skaderisker och skadekostnader är kända. Därför är det angeläget att riskanalyser genomförs. Jag föreslår att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra sådana analyser på det sätt som utredaren föreslår. I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att analyserna inte skall inordnas i budgetprocessen. Riskhanteringen bör i stället vara en del i myndighetens löpande verksamhet.
För att kunna upprätthålla verksaniheten om den drabbas av en större skada krävs någon form av riskfinansiering. De problem som utredaren avser lösa med hjälp av nödfallskrediter torde i de flesta fall kunna hanteras inom det system med lån i RGK jag föreslagit i det föregående (avsnitt 2.4). Dessa lån avser finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Om en anläggningstillgång skulle utsättas för en större skada eller bli förstörd finns möjlighet att anpassa låneramen med hänsyn till detta. Jag bedömer därför att det för
närvarande inte finns behov av särskilda nödfallskrediter. Av della skäl Prop. 1992/93:100 avser jag inte lägga fram förslag om ett ytterligare finansieringssystem. Bilaga 1 I den mån erfarenheterna av tillämpningen av det nya regelverket visar alt ändringar är nödvändiga är jag beredd att åter överväga deruia fråga.
Utredaren föreslår vidare alt det rådande förbudet för myndigheter att teckna försäkringar skall kvarstå. Ell sådanl förbud ligger dock inte i linje med det arbete som pågår att delegera beslutanderätten i finansiella frågor till myndigheterna. Jag anser därför att myndigheteraa själva skall få välja system för riskfinansiering. Utgångspunkten för denna bedömning är att den enskilda myndigheten har bäst föratsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skadehantering. Dessutom torde myndigheten få bättre möjligheter att kunna minska sina riskkostnader om den själv får avgöra sin riskfinansiering.
Som jag tidigare föreslagU skall varje myndighet göra en riskanalys. Med denna analys som utgångspunkt kan myndigheten ta ställning till olika meioder för riskfinansiering. Därmed finns del föratsättningar all bedöma myndighetens samlade risk- och skadehantering inom ramen för den fortlöpande revisionen.
1 utredningen framhålls att finansieringen av myndigheternas risker är ett mindre problem eftersom staten själv kan betala inträffade skador. Frågan om att teckna försäkring eller all avslå från detta är därför av underordnad betydelse. Del viktigaste är i stället all minimera den totala riskkostnaden. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i detta sammanhang är att minska skadekostnaderaa, t.ex. genom skadeförebyggande arbete. En föratsättning är därvid att ett system för skaderapportering finns hos varje myndighet. Försäkringslösningar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt.
Enligt min bedömning torde en myndighets arbete med risk- och skadehantering främjas genom att den i princip får bära hela kostnaden för sina skador genom den föreslagna lösningen för riskfinansiering. Myndigheten bör således inte i utgångslägel kunna räkna med att få ökat anslag i den kommande budgetprövningen på grand av inträffade skador. Som jag tidigare nämnt kan även i vissa fall ramen för lån i RGK anpassas med hänsyn bl.a. till större skador.
Administration
Utredaren har visat att medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför all särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor Det kan t.ex. gälla vägledning för arbetet med riskanalyser. Dessutom bör elt regelverk för risk- och skadehanteringen utarbetas.
Ansvaret för del stödjande arbetet bör läggas på en central förvaltningsmyndighet. Behovet av stöd torde vara störst hos små och medelstora myndigheter. Eftersom Kammarkollegiet har som inriktning att stödja sådana myndigheter på det ekonomiadministrativa området föreslår jag att kollegiet får ansvaret för denna uppgifi. Kvalificerad kompetens som behärskar risk- och skadehantering bör dock tillföras.
124 I Kammarkollegiets uppgifter bör bl.a. ingå alt lämna förslag till Prop. 1992/93:100 riskfinansiering i enskilda fall. T.ex. bör den myndighet som överväger Bilaga 1 all teckna en försäkring först samråda med kollegiet. Dessutom bör ansvaret för att i vissa fall upphandla standardiserade försäkringar ligga på kollegiet - t.ex. det ramavtal för en konsultansvarsförsäkring som utredaren föreslår.
Kammarkollegiet bör även la initiativ till att intema statliga lösningar för riskfinansiering skapas i de fall dessa är kosmadseffektiva för slaten som helhet. T.ex. beskriver utredaren olika system för inlem riskfinansiering som bygger på skadefonder och kreditgivning. De myndigheter som har behov av att skydda sig mot vissa skador - företrädesvis av mindre omfattning - skulle kunna välja att ingå i ett sådant system. En sådan lösning har samma principiella utgångspunkt (självförsäkring) som den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF. Även i de fall försäkring tecknas kan statens fördelaktiga finansiella ställning utnyttjas. Exempelvis kan slörre delen av risken flyttas över (cederas) till en riskbärare som staten har kontroll över (en intem statlig enhet). En sådan lösning ligger nära den nuvarande självförsäkringsprincipen som är mest fördelaktig ur strikt ekonomisk synpunkt. Samtidigt utnyttjas de fördelar som finns inbyggda i ett försäkringssystem.
Jag föreslår att det stödjande arbete som jag beskrivit ovan skall påbörjas av Kammarkollegiet under budgetåret 1993/94. Verksamheten bör på sikt avgiftsfinansieras.
Som jag tidigare nämnt har vissa myndigheter möjlighet all teckna trafikförsäkring i ett försäkringsbolag. I enlighet med den grandläggande principen att varje myndighet själv skall kunna välja system för riskfinansiering föreslår jag att denna möjlighet bör utsträckas till att gälla alla myndigheter. Sålunda bör samtliga myndigheter kurma försäkra sina fordon hos ett försäkringsbolag.
För närvarande drivs en försäkringsliknande verksamhet hos FCF. En grandläggande föratsättning för denna ordning är tillgången till sammanhållen kompetens för trafikskadereglering. Utredaren bedömer att verksamheten varit mycket kostnadseffektiv och av hög kvalitet. Flertalet remissinstanser har goda erfarenheter av denna hantering. Regleringen av trafikskadorna bör därför i enlighet med utredarens förslag fortsättningsvis ske centralt. Chefen för Försvarsdepartementet kommer senare i dag (bilaga 5) att föreslå att FCF läggs ned senast den 30 juni 1994. Jag föreslår att regleringen av trafikskador i samband därmed förs över till Kammarkollegiet.
Om en myndighet kan visa all den på grand av sin speciella verksamhet har särskild kompetens på trafikskadeområdet bör regeringen kunna medge dispens från kravet på central handläggning. För den myndighet som väljer alt försäkra sig i ett försäkringsbolag sker skaderegleringen naturiigtvis hos detta bolag.
Utredaren föreslår vidare att även andra personskador än trafikskador skall handläggas centralt. Efter regeringens bemyndigande utsåg statsrådet Laurén i december 1991 en utredare för att se över Justitiekansleras (JK) uppgifter (Ju 1991:08), bl.a. uppgiften att bevaka statens
rätt. 1 denna innefattas JK:s uppgift enligt kungörelsen (1972:416) om Prop. 1992/93:100 statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Jag anser därför att Bilaga 1 ställningstagandet till utredarens förslag om andra personskador än irafikskador bör ske i samband med beredningen av resultatet av JK-utredningens arbete. Jag har erfarit all utredningen beräknar att avge sitt betänkande i början av år 1993.
Försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor har utretts av en särskild utredare. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag på detta område. Bl.a. bör Kammarkollegiet få möjlighet att hantera ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon.
Administrationen av den föreslagna intema statliga verksamheten på trafikskadeområdet samt för skydd vid tjänsteresor bör finansieras med avgifter. Denna verksamhet bör redovisas som ett eget resultatområde avskild från övrig verksamhet hos Kammarkollegiet.
I frågan om administrationen av risk- och skadehanteringen i staten har jag samrått med statsrådet Laurén och med chefema för Försvars- och Civildepartementen.
Regelverk
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler för risk- och skadehanteringen i staten. Det bör ankomma på Kammarkollegiet att utarbeta allmänna råd för myndighetema i deras arbete med risk- och skadehantering. Reglerna bör träda i kraft efter det att kollegiets stödjande arbete har etablerats. Som jag tidigare föreslagit bör detta arbete påbörjas under budgetåret 1993/94. Jag bedömer all del nya regelverket kan börja tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1994.
Som jag tidigare redovisat är den nuvarande risk- och skadehanteringen eftersatt hos många myndigheter. Detta har bl.a. medfört att utredaren inte kunnat göra en samlad bedömning av det historiska skadeutfallet och därtill hörande kostnader. Därför saknas underlag för ett definitivt ställningstagande lill vilka meioder för riskfinansiering som är mest adekvata. Den skadehistorik som för närvarande saknas bör efter hand kunna las fram. Med denna som grand finns föratsättningar att göra förändringar i regelverket i den mån sådana bedöms nödvändiga. Mot denna bakgrand är del viktigt att utvecklingen av myndigheteraas risk-och skadehanlering följs noga. Jag avser därför att la initiativ till en uppföljning och utvärdering av regelverket när det har tillämpats under en tid. Detta bör göras fristående från de myndigheter som administrerar risk- och skadehanieringen i staten.
Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor
I föregående avsnitt har min syn på de generella riktlinjema m.m. för risk- och skadehanteringen i staten redovisats. I det följande kommer jag att ta upp frågan om etl särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
126 Bakgrund Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Den 8 maj 1989 störtade ell passagerarflygplan pa flygplatsen i Oskarshamn. Vid olyckan omkom bl.a. tolv personer som reste i tjänsten för Tele- och postutredningens (K 1988:02) räkning. Det visade sig att betydande skillnader fanns i försäkringsskyddet för de tolv omkomna. Det framkom även att de efterlevande fick sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Detta berodde på att resan hade gjorts för statens räkning.
Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag (prop. 1989/90:108, bet. 1989/90:LU39, rskr. 1989/90:260) att staten ex gratia skulle betala ut 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagama i Tele- och postutredningen.
Utredningen m.m.
Efter riksdagsbehandlingen av regeringens förslag beslöt regeringen den 28 juni 1990 att tillkalla en särskild utredare för att överväga hur etl särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor skulle kunna utformas.
Utredningen överlämnade den 8 mars 1991 betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor samt betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongmpper den 19 juni 1991.
1 betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor konstateras alt man till rimliga kostnader och genom enkla administrativa förfaranden snabbt bör kunna erbjuda statligt anställda m.fl. i huvudsak samma försäkringsskydd vid tjänsteresor som privatanställda.
Utredningen anser vidare alt det finns skäl som talar för lösningen av försäkringsfrågan såväl genom utnyttjande av enskilda försäkringsbolag som genom etl intemt statligt system. Några hell avgörande skäl för den ena eller den andra modellen finns knappast enligt utredningens mening.
Betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongmpper behandlar försäkringsskyddet för personer som t.ex. får statlig utbildning, värapliktiga eller personer intagna på kriminalvårdsanstalt eller annars berövade sin frihet. De två senare kategoriema omfattas av lagen (1977:265) om personskadeskydd.
Utredningen anser att en generell försäkring i samband med att dessa persongmpper gör resor knappast kan utformas. I stället måste det ankomma på resp. myndighet att överväga och komma med förslag i den mån detta resande skulle kunna betecknas som en form av tjänsteresa.
Betänkandena har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 4603/91).
Remissinstansema tillstyrker att försäkringsfrågan löses så att i princip samma skydd ges på den statliga arbetsmarknaden som på den privata. Uppfattningen om vilken som är den bästa organisatoriska lösningen för att uppnå detta försäkringsskydd skiftar dock mellan dem. Remissinstansema stöder även utredningens förslag om försäkringsskyddet för särskilda persongmpper.
9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 127
Rättelse: S. 131 rad 15 stär: för och Rättat till: riktlinjer statsskuldpolitiken
Riktlinjer Prop. 1992/93:100
BUaga 1 Jag föreslår att försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor skall utformas
enligt följande riktlinjer.
Det är enligt min mening motiverat att statligt anställda och uppdragstagare hos staten får ett försäkringsskydd vid tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår sålunda all alla anställda och uppdragstagare skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Som utredningen föreslår bör vissa grandläggande momeni alltid finnas med. Dessa delar bör omfalla ersättning vid dödsfall och invaliditet, ersättning för förlorat personligt resgods, möjlighet till ersättning för kostnader vid reseavbrolt, överfallsskydd vid personskada saml rättsskydd. Det bör också vara möjligt för en myndighet alt komplettera med ytterligare momeni beroende på omständighetema.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör enligt min mening avgöras av varje myndighet. De definitioner som används i skattelagstiftningen och i reseavtalen på det statliga avtalsområdet bör kunna användas som vägledning.
Riksdagen beslöt att även de efterlevande till två AMU-elever som omkom i flygolyckan i Oskarshamn skulle få samma ex gratiaersätlningar som de efterlevande till de omkomna som deltog i Tele- och postutredningen. Det förekommer all personer som får statlig utbildning samt de övriga särskilda persongrupper som jag tidigare nämnt gör resor i stadig regi. Dessa resor kan dock enligt min mening inte anses ha karaktären av tjänsteresor med den innebörd som läggs i detta begrepp. Jag föreslår därför att dessa kategorier inte skall omfattas av den ordning som jag tidigare redovisat. I stället bör varje myndighet som är huvudman för dessa kategorier av resande se över villkoren för dessa resor. Om kriteriema för tjänsteresa kan anses uppfyllda finns möjlighet att tillställa regeringen förslag hur försäkringsskyddet skall ordnas. För vämpliktiga finns det för övrigt ett väl utvecklat försäkringsskydd vid resor.
Administration m.m.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Det är för övrigt ett av de altemativ som redovisas i utredningen. Vid den planerade avvecklingen av FCF bör derma verksamhet föras över till Kammarkollegiet.
En myndighet bör även kunna anlila den privata försäkringsmarknaden. En sådan lösning ligger i linje med den av mig tidigare föreslagna principen att varje myndighet själv skall få välja system för sin riskfinansiering. En myndighet har även i övrigt fåll större befogenheter vad gäller ansvaret för sin ekonomi. Den kan därför väga in kostnadema för sitt försäkringsskydd i planeringen av tjänsteresoma. För att minska dessa kostnader bör möjligheten prövas att upphandla en standardiserad försäkring. I enlighet med vad jag föreslagit tidigare bör ansvaret för denna upphandling ligga på Kammarkollegiet.
128 Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till regler som Prop. 1992/93:100 innebär att statliga myndigheter skall se till all anställda och upp- Bilaga 1 dragstagare får etl försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor med den omfattning jag redovisat ovan. Regleraa bör träda i kraft snarast.
Sammanfattning
Jag föreslår att varje myndighet själv skall få välja system för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom föreslår jag att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser.
Jag föreslår även att ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med risk- och skadehanteringen skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF flyttas över till kollegiet vid den planerade avvecklingen av FCF.
Vidare föreslår jag att alla anställda och uppdragstagare hos staten skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet vid tjänsteresor föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa elt skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäkringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten
De beslut som riksdagen fattar om anslag på statsbudgeten och ställer dessa till regeringens förfogande har en dubbel innebörd. Riksdagen anger dels ändamål, dels de finansiella villkoren för anslagens användning. Således kan riksdagen besluta all för ändamålet får användas högst det anvisade beloppet eller att ändamålet skall tillgodoses även om del anvisade beloppet måste överskridas. Vidare kan riksdagen medge att en besparing på anslaget får behållas (reserveras) och utnyttjas även under kommande budgetår. Sådana villkor anger riksdagen genom att åsätla anslagen olika beteckningar som anger anslagens finansiella karaktär och ekonomiska räckvidd. Anslagssystemets innebörd behandlades senast i 1987 års budgetproposition.
Regeringen kan överföra bemyndigandet att disponera anslaget, och därmed motsvarande medel från statsverkets checkräkning, till en myndighet som har att genomföra ändamålet med anslaget genom beslut i regleringsbrev. Regeringen har möjlighet att indela anslaget i anslagposter för olika deländamål. Bestämmelser om en myndighets dispositionsrätt till anslag och anslagsposter avgörs av den beteckning som anslaget eller anslagsposten har. Regeringen beslutade i maj 1992 om en anslagsförordning (1992:760) som trädde i kraft 1 juli 1992. I förord-
ningen lämnas föreskrifter för myndigheteraas rätt att disponera anslag Prop. 1992/93:100 och avräkningsregler mot statsverkets checkräkning. Bilaga 1
Nuvarande anslagstyper
Ett obetecknat anslag får inte överskridas utan riksdagens medgivande och outnyttjade medel får inle användas under följande budgetår. Förslagsanslag får överskridas av regeringen utan riksdagens hörande om det behövs för att ändamålet med anslagen skall uppfyllas. Riksdagen kan dock begränsa möjlighetema all överskrida genom att ange villkor för de enskilda anslagen. Överskridanderätten överförs emellertid inte med automatik till myndigheten som tilldelats disposUionsrätt till anslaget. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndighetema endasl får överskrida ett förslagsanslag efter särskilt beslut av regeringen. Outnyttjade medel på förslagsanslag får inle reserveras till följande budgetår.
Reservationsanslag får inte överskridas men reserverade medel på anslaget får disponeras efter budgetårets slut. Om ett reservationsanslag inle längre finns upptaget på statsbudgeten får reserverade medel användas för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det att anslaget fanns upptaget på statsbudgeten. När ett reservationsanslag avser investeringar får dock reserverade medel användas för avsett projekt under obegränsat antal år, föratsatt att projektet påbörjats inom tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheteraa får disponera reserverade medel högst två budgetår efter det att anslaget senast var uppfört. Regeringen kan dock besluta om bemyndigande att disponera reservationen under ytterligare budgetår inom ramen för de bestämmelser jag redovisade nyss.
Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskridas genom elt utnyttjande av s.k. anslagskredit eller, efter regeringens beslut i varje enskilt fall, genom att meratgift redovisas under anslaget. Anslagssparande läggs till och anslagskredit dras från det följande budgetårets anslagsbelopp för att fastställa det årets totalt disponibla anslag. Regeringen beslutar om anslagskreditens storlek som i normalfallet får uppgå till högst 5% av anslagsbeloppet. I det fall myndigheten bedriver avgiftsfinansierad verksamhet som redovisas mot anslaget kan dock anslagskrediten beräknas på myndighetens lolala utgifter för att kunna möta eventuella fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksamheten (prop. 1991/92:100 bU. 1).
Behov av vissa förändringar
Jag bedömer att de anslagslyper som nu används fyller del behov som finns för alt styra de olika typer av ändamål som finansieras med medel på statsbudgeten. Jag anser dock att vissa förändringar bör göras dels vad gäller bestämmelsema om rätten all disponera reserverade medel på reservationsanslag, dels för hur anslagskredit på ramanslag beräknas.
130 Då disposUionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag Prop. 1992/93:100 upphör vid olika tidpunkter beroende på ändamålet med det enskilda an- Bilaga 1 slaget, har del inte varit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt återföra eventuella återstående reservationer från anslaget till statsbudgeten. Ett konstaterande av att dispositionsrätten har upphört måste föregås av en bedömning av ändamålet med anslaget. Om anslaget avser investeringar måste en undersökning göras om huravida projektet har inletts inom rätt tid eller om det avslutats.
Erfarenheteraa visar att reservationer inte kommit att återföras lill statsbudgeten trots att dispositionsrätten till medlen formellt har upphört. Jag anser därför att elt effektivare system måste införas med den innebörden att dispositionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten, oavsett ändamål. Medlen bör återföras till statsbudgeten utan alt ett särskilt beslut måste fattas av regeringen.
I det fall ett reservationsanslag avser investeringar och del konstateras att projektet inte kan avslutas inom treårsperioden får regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Ett sådant syslem, bör enligt min bedömning, förbättra underlaget för regeringens och riksdagens ställningstagande till utgiftsbelastningen på statsbudgeten.
Jag har tidigare idag föreslagit all del införs ell system med ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2). Genom alt någon särskild kompensation inte kommer att medges för kostnadsökningar under året utöver vad som beaktats i budgeteringen, finns del behov av att utöka anslagskreditens storlek på ramanslag jämfört med idag. Enligt min mening bör kreditgränsen inte i någol fall behöva sättas högre än 7 % av anslagsbeloppels storlek. I normalfallet bör den dock sättas till 5% av anslagsbeloppet. Jag har också föreslagit ell införande av en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), som innebär att myndigheteraas direkta dragningsrätt till statsverkets checkräkning avskaffas ifråga om medel för förvaltningsändamål. I stället tilldelas varje myndighet ett räntekonto med kredit dit anslagsmedel och betalning för avgifter myndigheten själv får disponera förs. Därmed kommer fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksamheten belasta räntekontot, varför sådan verksamhet fortsättningsvis inte behöver beaktas vid beräkning av anslagskredit.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag all dispositionsrätten lill reserverade medel på reservationsanslag alllid skall upphöra tre år efter det alt anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om ändamålet med anslaget ännu inte uppfyllts vid utgången av det tredje året bör regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Jag föreslår även, med anledning av de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styming, all storleken på anslagskrediten på ramanslag utökas med 2 % till att i normalfallet uppgå till 5 % av anslagsbeloppets storiek.
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot Prop. 1992/93:100
BUaga 1 Utveckling av statens betalningssystem
1 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bU. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) redovisade jag de krav som bör ställas på del statliga betalningssystemet. Dessa krav konkretiseras i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningama bör ske på etl utifrån statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall minimeras och fördröjningar skall undvikas.
— Del statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovisningssystem och statens samlade informationsbehov. Del måste vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den finansiella stymingen av myndigheter.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att del skapas valfrihet för allmänheten och myndighetema att välja den belal-ningsförmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betalningsmottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i betalningsförmedlingen.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög säkerhet garanteras. Kriterier för behörighet till systemet skall definieras. Myndigheternas säkerhetstänkande måste öka. Säkerhet i betalningsförmedling måste garanteras.
I detta sanunanhang lämnades förslag om en avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna. Förslaget om avveckling föratsatte dock en utveckling av det statliga betalningssystemet och en analys aviserades om dess framtida utformning. RRV har i samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret genomfört nyss nämnda analys och lämnat förslag till utveckling av statens betalningssystem i en rapport från RRV. Jag kommer i det följande all behandla denna rapport samt redovisa den inriktning som jag anser bör gälla för utvecklingen av det statliga betalningssystemet.
RRV föreslår i sin rapport all det statliga koncernkontosystem Cassa-Nova som finns i Postgirot i ell första steg byggs ut så att det även kan kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även fortsättningsvis utgör statens koncernkontosystem. Varje myndighet får ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl Postgirot som Bankgirot. De motiv RRV lämnar för denna lösning är att den skapar valfrihet för både betalningsavsändare och betalningsmottagare samtidigt som en rättvisande redovisning för statsförvaltningen som helhet uppnås. Della förslag skall enligt RRV kunna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1993. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att ett eller flera koncernkontosystem hanleras inom statens betalningssystem. Denna utveckling måste dock utredas vidare.
Jag anser att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag bör genomföras. RRV:s förslag uppfyller i
huvudsak de krav som regeringen ställer på slalens betalningssystem. Det Prop. 1992/93:100
bör ankomma på regeringen att besluta om i vilken takt utvecklingen i Bilaga 1
huvudsak bör ske. Jag avser att återkomma lill regeringen med förslag
om alt ge RRV i uppdrag att genomföra denna utveckling i enlighet med
det förslag som RRV presenterat. Målet bör vara att ett utbyggt
CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1
juli 1993. I uppdraget skall ingå att teckna affärsmässiga avlal med
Postgirot och Bankgirot. Parallellt med detta uppdrag skall nödvändiga
tekniska justeringar göras så att systemet anpassas till pågående
utveckling av den finansiella stymingen av myndigheteraa. RRV skall i
sitt uppdrag även utreda och lämna förslag till fortsatt ägande av
CassaNova vid en bolagisering av Postgirot.
Genomförandet av ell utvecklat statligt betalningssystem i enlighet med vad jag ovan anfört innebär att Postgirots ensamrätt till statliga betalningar upphör att gälla. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot måste därvid upphävas. Friheten att välja betalningsförmedlare får dock inte innebära att staten som koncem får ökade kostnader för sin betalningsförmedling. Den får vidare inte hindra en effektiv hantering av statens redovisning samt i övrigt inte motverka statens samlade informationsbehov. Den nyss nämnda förordningen skall därför ersättas med etl nytt regelverk. Regelverket skall la tillvara statens intressen i enlighet med vad jag tidigare anfört. Myndigheteraas ansvar och befogenheter skall i delta sammanhang tydligt framgå. Det bör skapas möjligheter för myndigheterna att själva teckna avtal med aktuella betalningsförmedlare. En viktig utgångspunkt bör dock enligt min mening vara att myndigheteraa alltid skall samråda med RRV, som bevakar att statens samlade intressen inte åsidosätts. För att underlätta myndighetemas betalningsförmedling bör t.ex. betalkort och checkar kunna användas i slörre utsträckning. RRV bör därför teckna affärsmässiga avropsavtal med leverantörer av vissa betalningstjänster. Regeringen bör ge RRV i uppdrag att lämna förslag till ell samlat regelverk för statliga betalningar. I samband med att regeringen tar ställning till RRV:s förslag till regelsystem kan förordningen (1974:591) om skyldighet för staflig myndighet att anlila Riksbanken eller Postgirot upphävas. Eventuellt kan övergångslösningar behövas. En successivt ökande konkurrens om den statliga betalningsförmedlingen kan sedan uppkomma allteftersom myndigheteraa och betalningsförmedlarna uppfyller de krav som ställs i det nya regelverket.
RRV bör vidare ges i uppdrag all lämna mer utvecklade förslag om statens betalningssystem i ell längre perspektiv. Inriktningen bör vara all möjliggöra val av ett eller flera koncernkontosystem inom det statliga betalningssystemet. RRV bör i detta sammanhang även lämna förslag till hur prognoser över statliga betalningar bör hanteras.
Postgirot
På belalningsmarknaden kommer Postgirot att verka under allt hårdare konkurrens lill följd av avregleringen av de statliga betalningama. För att
klara denna situation bedömer jag det, i likhet med chefen för Kom- Prop. 1992/93:100 munikationsdepartementet, som angeläget att verksaniheten i Postgirot Bilaga 1 drivs i aktiebolagsform. Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare idag (bil. 7) att föreslå alt Postgirot ombildas till aktiebolag vid Postverkets bolagisering.
I prop. 1991/92:100 bil. 1 anfördes skäl för att föra in postgiro-rörelsen under Finansinspektionens tillsyn. Detta borde, enligt propositionen, åstadkommas senast vid en bolagisering.
Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler. Med bankrörelse avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får efter tillstånd (oktroj) av regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker, centrala föreningsbanker saml, också efter regeringens tillstånd, i filialer till utländska banker. Ett särskilt undantag i den nämnda bestämmelsen ger Postverket rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Postverket tar således i dag i sin postgirorörelse emot medel från allmänheten på konto. 1 enlighet med föreskrifteraa för förvaltning av Postverkets likvida medel (placeringsreglementel) har Postverket också rätt att dels betala ränta på juridiska personers postgirokonton, dels all i postgirorörelsen ge juridiska personer kredit upp lill 30 dagar i samband med betalningsförmedlingen.
Ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksamhet bör underställas riksdagen. Med hänsyn till all postgirorörelsen till viss del liknar bankrörelse bör det ställas åtminstone samma krav på postgirorörelsen som på banker såvitt gäller placering av medel och krav på riskbärande kapital. Den nya lagen bör därför innehålla bestärrunelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar som skall vara tillåtna för postgiroaktiebolaget. 1 lagen skall fastställas all verksamheten skall stå under Finansinspektionens tillsyn.
Den översyn av Postgirots verksamhet som aviserades i prop. 1991/92:100 bil. 1, har slutförts. Härvid framkom att postgirorörelsen inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för all kunna konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som kan bli följden av en ökad konkurrens om statliga betalningar bör kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänslen med andra rena banktjänster, bör detta, i enlighet med chefens för Kommunikationsdepartementet förslag (bil. 7), lösas genom samarbete med andra banker.
För närvarande sköts förvaltningen av de likvida medel som uppstår i postgirorörelsen av en särskild avdelning inom Postverket, Poslen Finans. Med hänsyn till att postgirorörelsen i och med bolagiseringen avskiljs från den övriga postverksamheten får postgiroaktiebolagets medels-förvaltning inte sammanblandas med Postens övriga finansiella verksamhet.
134 Sammanfattning Prop. 1992/93:100
Bilaga 1 Sammanfattningsvis föreslår jag att det statliga koncemkontosyslemet
CassaNova byggs ut så att det fr.o.m. den 1 juli 1993 kan förmedla betalningar såväl via Postgirot som Bankgirot. Postgirots kvarvarande ensamrätt som statens betalningsförmedlare kommer härmed att avskaffas. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig ntyndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot skall ersättas med ett nytt regelverk för statliga betalningar. Det statliga betalningssystemets utformning på längre sikt utreds vidare med en inriktning som möjliggör val av ett eller flera koncernkontosystem inom betalningssystemet. Mitt förslag innebär att de krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet kommer att uppfyllas. RRV bör ges i uppdrag att dels genomföra utvecklingen av betalningssystemet per den 1 juli 1993, dels lämna förslag till ett samlat regelverk om de statliga betalningama, dels lämna förslag om det statliga betalningssystemels utfornming på längre sikt. Beträffande Postgirot kommer ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksainhet att underställas riksdagen vid ett senare tillfälle.
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet Pp. 1992/93: lOO
Bilaga 1 EES-avtalet godkändes den 18 november 1992 av riksdagen. Mot bakgrand av utfallet av folkomröstningen i Schweiz kommer avtalet inte att träda i kraft den 1 januari 1993 som tidigare var avsikten. Avtalet är för närvarande föremål för en teknisk bearbetning och det kan, efter nytt godkännande av berörda parlament, beräknas träda i kraft under första halvåret 1993.
Medel har dock beräknats för budgetåret 1993/94 för alt ge en beredskap att täcka de utgiftsåtaganden som följer av avtalet. Till de direkta kostnader som följer av avtalet hör kostnadema för det s.k. programsamarbelel, kostnadema för nya EFTA-organ och gemensamma EES-institutioner, deltagandet i EGs kommitté- och lagstiftningsarbete samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Samtliga kostnader finansieras genom omprioriteringar inom statsbudgeten.
Beräkningama är i vissa delar behäftade med osäkerheter. Dessa beror bl.a. på att en stor del av kostnaderna för programsamarbetet till följd av överenskomna principer för kostnadsdelning är direkt kopplade till vilka belopp som avsätts inom gemenskapsbudgeten för respektive verksamhet. Gemenskapsbudgeten fastställs kalenderårsvis. Den fastställda gemenskapsbudgeten fanns inte tillgänglig som underlag för budgeteringen av de svenska kostnadema för programsamarbetet. För 1994 finns för närvarande endast mycket preliminära siffror.
Utgiftsåtagandena för programsamarbetet avser dels anslag för det aktuella budgetåret som motsvarar en andel av gemenskapsbudgeten för programmet ifråga, dels belopp för bemyndigande att ingå civilrättsligt åtagande som avser en längre tid än det aktuella budgetåret. I genomsnitt omsätts dessa bemyndiganden på tre år.
Åtagandena enligt EES-avtalet omfattar inga bemyndiganden som beslutats före 1 januari 1993.
136 Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Prop. 1992/93:100
Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Bilaga 1
Utdrag ur riksrevisionsverket inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, all regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkärma de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de allmänna rikflinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,
3. godkänna det program för budgetförstärkningar på
25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1996 som jag har förordat i det föregående,
4. godkänna de riktlinjer statsskuldspolitiken som jag förordat i det föregående,
5. för budgetåret 1993/94, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående,
a) beräkna statsbudgetens inkomster,
b) beräkna förändringar i anslagsbehållningama,
c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
6. godkänna riktlinjerna för budgetering av myndighetemas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2.1),
7. bemyndiga regeringen all genomföra räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3),
8. bemyndiga regeringen att besluta om myndighetemas kredit ulrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3),
9. godkänna riktlinjema för finansiering av myndighelemas investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4),
10. bemyndiga regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp lill belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4),
11. godkänna riktlinjema för risk- och skadehantering i staten (avsnitt 2.6),
12. godkänna förändringar i dispositionsrätten lill vissa anslagstyper på statsbudgeten (avsnitt 2.7),
13. bemyndiga regeringen att genomföra redovisade förändringar av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
14. det strakturella saldot (avsnitt 1.4),
15. statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5),
16. framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet (avsnitt 1.6),
17. statliga garantier (avsnitt 1.7),
18. finansieU styming (avsnitt 2.1), Prop. 1992/93:100
19. beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2), BUaga 1
20. tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.3),
21. myndighetemas lånebehov för finansiering av anläggningstillgångar (avsnitt 2.4),
22. statliga myndigheters telefonservice och avgifter för postbefordran (avsnitt 2.5),
23. postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
24. budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3).
138 Innehåll
Finansplanen
1 Inledning 1
2 Bakgrand 7
3 De intemationella föratsättningama 10
3.1 Den svaga intemationella konjunkttiren och prognosen
för 1993-94 10
3.2 Den västeuropeiska integrationen 12
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13.
5 Finanspolitiken 17
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs 17
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen 18
5.3 Strakturella och konjunkturbetingade underskott 19
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi 22
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken 27
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet 29
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten 30
5.8 Kommunala frågor 30
5.9 Fördelningseffekter 32
5.10 Pensionssystemet 33
6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33
7 Finanskrisen 36
8 Arbetsmarknadspolitiken 38
9 Tillväxtbefrämjande åtgärder 41
9.1 Föratsättningar för tUlväxt 41
9.2 Skattepolitik för tillväxt 44
9.3 Riskkapital för tillväxt 46
9.4 Avregleringar för tillväxt 47
9.5 Konkurrens för tillväxt 50
9.6 Privatisering av statligt ägda företag 51
9.7 Den nödvändiga infrastrakturen 52
9.8 Regional balans 53
9.9 Tillväxten — miljöpolitikens hävstång 54
10 Avslutning 54
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 56
1.1.1 Beräkningsföratsättningar 56
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93 56
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94 60
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåiet 1992/93 och 1993/94 64
139 Prop. 1992/93:100
66 Bilaga 1
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94
1.2 Underliggande budgetutveckling
1.3 Lånebehov och statsskuld
1.4 Redovisning av straktureUt saldo
1.5 Statsutgiftemas förmögenhetseffekter
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och kapitalredovisning 73
1.5.2 Mätning av den stafliga verksamhetens förmögenhetseffekter 74
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande enligt nationalräkenskapema 75
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat 76
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av
statens verksamhet 79
1.7 Redovisning av verksamhelen med statliga garantier m.m.
för budgetåret 1991/92 80
2 Styming av statsförvaltningen och de finansiella föratsättningama för myndighetema 84
2.1 Finansiell styming 84
2.1.1 En förändrad budgetprocess 84
2.1.2 Mål och resultatstyming 85
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 91
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen 92
2.1.5 Effektiv medelshantering 95
2.2 Principer för beräkning av anslagen 101
2.2.1 Ramar för myndighelemas förvaltningskostnader 103
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 109
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 111
2.3 Räntebeläggning av StaUiga medelsflöden 113
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar 116
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet 119
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten 122
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten 129
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot 132
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan 137
140 Bilaga 1.1
Preliminär nationalbudget t
för 1993 t
gotab 42690, Stockholm 1993
Preliminär Nationalbudget prop. 1992/93:100
Förord '''''■'
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den intemationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den intemationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunkturinstitutet publicerade den 11 december. Vidare har en grapp bransch-resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningama åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet Anders Palmer. Kalkylema avslutades den 17 december 1992.
K) Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
1 Inledning Pr«P' 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 Den svenska ekonomin befinner sig i efterkrigstidens djupaste lågkonjunktur. Produktionen av varor och tjänster föll sammantaget med 3% 1991 - 1992. Nedgången väntas fortsätta i en takt av ungefär 1 1/2% också i år. Därefter föratses emellertid de allt mer positiva betingelsema för den konkurrensutsatta sektorn resultera i en tillväxt i ekonomin under 1994 på drygt 1 1/2%.
En viktig förklaring till att utvecklingen är betydligt sämre i Sverige än i flertalet jämförbara länder hänger samman med kraften i den omställningsprocess som ekonomin genomgår och omfattningen av de tidigare grandiagda obalanserna. Eftersom erfarenheter i stor utsträckning saknas om hur dessa förlopp går till och hur länge de varar, blir ekonomiska bedönmingar i detta läge behäftade med ovanligt stor osäkerhet. Föreliggande prognos får ses som den mest sannolika av många möjliga utvecklingsvägar.
En starkt återhållande kraft i ekonomin är den skuldsanering som pågår. I samband med överhettningen under slutet av 1980-talet steg utlåningen brant till hushåU och företag. I takt med de tilltagande realräntorna och de ändrade skattereglerna har incitamenten blivit starka för aktöreraa i ekonomin att minska sin skuldsättning. Utgiftsbenägenheten i den privata sektorn har fallit. Privat konsumtion och näringslivels investeringar hämmas.
De höga realräntorna och den allt sämre konjunkturen har bidragit till att prisema fallit på ett flertal tillgångsmarknader, från en högt uppdriven nivå. Det gäller exempelvis kommersiella fastigheter, permanentbostäder, fritidshus, bilar, båtar, konst m.m. Därmed minskar både viljan och möjligheterna för hushåll och företag att belåna sina tillgångar, samtidigt som nyinvesteringar bortfaller när del blir allt billigare att köpa begagnade fastigheter, bilar etc. Dessutom innebär prisfall att det blir lönsamt att vänta med anskaffning. Anpassningen av ekonomin är ofrånkomlig och nödvändig, men deflationen på vissa lillgångsmarknader får i det korta perspektivet en starkt negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten.
En samverkande faktor är den krisartade situation som den finansiella sektorn befinner sig i. De mycket stora kreditförlusterna i bankerna och oron kring bostadsinstitutens situation har urholkat förtroendet för betalningssystemet och nödvändiggjort den statliga garanti som utfärdats. En restriktiv utlåningspolitik tillämpas från bankemas och institutens sida, vilket får en hämmande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
Den djupa lågkonjunkturen för också med sig en ökad utslagning av produktionskapacitet och driver upp arbetslösheten, även den som har en mer långvarig karaktär. Framtidsförväntningarna hos företag och hushåll blir därmed mer negativa. Ekonomins långsiktiga produktionsförmåga riskerar att skadas och en återhämtning försvåras.
Dessa kontraktiva processer i ekonomin är ännu inle avslutade utan kommer att fortsätta att prägla utvecklingen under 1993 och inom vissa sektorer också under 1994. Kraften och varaktigheten är dock svårbe-
dömd. Erfarenheterna från andra länder — bl.a. Förenta staterna och Prop. 1992/93:100 Norge — tyder på att processen kan bli utdragen. En betydande risk för Bilaga 1.1 en negaliv avvikelse finns i prognosen.
Ett symptom på obalansema i den intemationella och svenska ekonomin är den höga realräntan, som får en rad kontraktiva effekter. Skuldsaneringen drivs på och tillgångsvärdena pressas. Produktiva investeringar motverkas, eftersom avkastningen på alternativa finansiella placeringar blir högre. Skuldtyngda hushåll med knappa marginaler drabbas hårt. Eftersom denna kategori är mycket sårbar kan effekteraa bli dramatiska, i form av personliga konkurser och exekutiva auktioner. Underskottet i den offentliga sektoras finansiella sparande växer p.g.a. ränteutgifter för tillkommande skuld men också via sämre tillväxt som genererar lägre inkomster och via högre utgifter för understöd till arbetslösa o.dyl. Kreditförlusteraa i det finansiella systemet blir allt slörre, vilket också för med sig ökade statsutgifter. Föratom de mer omedelbara effekterna på ekonomin blir också hushållens och företagens framlidsförväntningar mer pessimistiska.
En viktig föratsättning för en gradvis ökande aktivitet i den svenska ekonomin är att realräntoma kommer ner. De finanspolitiska åtgärder som vidtas bör — tillsammans med lägre tyska räntor under 1993 — möjliggöra att räntenivån faller i en sådan omfattning att återhämtningen säkerställs.
Det finns andra faktorer som också motverkar nedgången i ekonomin och bidrar till att skapa betingelser för tillväxt nästa år. Visserligen ter sig de internationella utsiktema nu något sämre än tidigare, men svenska företag kommer ändå att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Exporten gynnas också av all industrins konkurrenskraft håller på attförbättras dramatiskt. Lönekostnadema ökar långsamt, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade semestern och den lägre kronkursen. Sammantaget beräknas de relativa enhetsarbetskostnadema förbättras med 15% i år och med ytterligare 1 % nästa år.
Diagram 1:1 K- respektive S-sektorns produktion.
Index 1981=100 130
."
/
/
/..
sektorn |
1 S-sektorn |
-.-'"'' /
1983 1985 1987 1989 1991
Prop. 1992/93:100 Bilaga l.l
Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat och
kommun.
Källor: Statistiska cenralbyrån och Finansdepartementet.
Den svenska ekonomin kommer under främst 1993, men även under 1994, att präglas av två motsatta tendenser. Den konkurrensutsatta sektorn kommer gradvis all expandera, vilket ger ett stort positivt bidrag till tillväxten. Samtidigt kommer den skyddade sektorn att pressas av fallande efterfrågan och dålig lönsamhet.
Diagram 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994
%
il i; i! i, . fin _
'å Mil III i' # i! Hl
:if 'i ill i r i k m
s
iliif' iiil II '
-1
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sammanlaget väntas denna utveckling leda till att BNP faller med Prop. 1992/93:100 knappt 1,5% i år. BNP i löpande priser i det närmaste slagnerar, vilket Bilaga 1.1 visar på kraften i desinflationsprocessen. Nästa år börjar de expansiva krafterna att ta överhanden så att BNP kan börja stiga igen. Tillväxten blir dock sannolikt inte tillräckligt hög för att förhindra att kapacitets-utnyttjandet i ekonomin fortsätter att falla. Därmed växer arbetslösheten ytterligare.
Jämförelse med tidigare prognoser
Flera faktorer ligger bakom att ekonomin utvecklats betydligt sämre än vad som föratsågs för ett år sedan i den preliminära nationalbudgeten och även i den reviderade nationalbudgeten från april. En sådan faktor är den svagare intemationella konjunkturen som inneburit att marknadstillväxten för svensk export reviderats ned. Orsakerna står att finna i trögheten i den amerikanska uppgången, bl.a. beroende på att skuldsaneringen och anpassningen till fallande tillgångsvärden tagit längre tid än vänlat. Dessutom har kostnaderna för den tyska återföreningen blivit högre än beräknat, vilket hållit uppe räntoraa på en hög nivå. Den turbulens som inträffade på den europeiska valutamarknaden under hösten har också haft stor betydelse.
Flera inhemska faktorer har också bidragit till att ekonomin utvecklas sämre än vad som tidigare föratsågs. Desinflationsprocessen i ekonomin totalt och deflalionsprocessen på olika delmarknader har gett stora negativa effekter på aktivitetsnivån. Den med obalanserna i ekonomin sammanhängande höga nivån på realräntorna och den djupa finanskrisen har verkat i samma riktning.
De ålgärdspaket som regeringen och socialdemokraterna har utarbetat har naturligtvis också påverkal prognosföralsättningarna, liksom beslutet att låta kronan flyta.
Revideringarna för 1992 och 1993 har således orsakats dels av omständigheter som svårligen kuimat föratses, dels av att effekterna av redan påbörjade processer underskattats. Ett problem i sammanhanget har varit att erfarenheterna av den anpassning som många länder — och inte minst Sverige — genomgår är mycket begränsade. De ingår inle i de prognosmodeller som används, utan effekterna måste läggas på efter att det "normala" beräkningsarbetet avslutats. De vamingar som tidigare utfärdats för att utvecklingen är osedvanligt svårbedömd — med betydande risk för sämre ulfall — har visat sig vara berättigade.
De största prognosavvikelserna föreligger mol denna bakgrand för privat konsumtion, näringslivets investeringar och bostadsinvesteringar, där omställningsprocessens effekter är starkast. Detta slår i sin lur igenom på importen. Den privata konsumtionen har reviderats ned både därför att sparkvoten stigit snabbare än väntat 1992 och därför att de disponibla inkomsterna utvecklas sämre 1993.
För exporten har en upprevidering gjoris för 1993. Visserligen har den internationella konjunkturen försvagats, men detta uppvägs mer än väl av konkurrenskraflsförbältringen som leder lill vinster av marknads-
andelar. För bytesbalansen har mycket små korrigeringar gjorts i Prop. 1992/93:100 prognoserna. BUaga 1.1
När det gäller löneutvecklingen har prognosema gradvis reviderats ned något, i takt med del allt sämre arbetsmarknadsläget. Detsamma gäller synen på den underliggande inflationstakten. Däremot har olika politiska åtgärder, liksom kronans depreciering, medfört att prognosen för KPI har behövts justeras upp.
Internationella förutsättningar
Recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991. 1 USA och Kanada, de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln, har tillväxten därefter ökat. Uppgången har dock varit trög och fylld av besvikelser. I Japan och Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten under 1992. Eftersom de stora ländema ligger i olika faser i konjunkturförloppet blir uppgången måttlig, sett i ett historiskt perspektiv. För OECD-området totalt väntas tillväxten i BNP stiga från 11/2% 1992 tUl 1 3/4% 1993 och till 2 3/4% 1994. Den svaga utvecklingen beror till stor del på den skuldsanering och deflationsprocess på tillgångsmarknadema som de anglosaxiska ländema. Japan och Norden genomgår, samt på del höga ränteläget som etablerats i Europa.
Inflationstrycket har gradvis dämpats inom OECD-området. Under prognosperioden finns det gott om ledig kapacitet inom näringslivet samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Pris- och kostnadsstegringama kommer att vara måttliga och bedöms inte utgöra något hot mot den ekonomiska stabiliteten.
Tabell 1:1 Internationella förutsättningar
Årlig procentuell förändring
1991 1992 1993 1994
BNP i OECD
Konsumentpriser i OECD (KPI årsgenomsnitt) Råoljepris (dollar per fat) Dollarkurs (i kr.) Växelkursförändring SEK/ECL
0,8
4,3
20,0 6,05
[ -
1,5
3,1
19,4 5,83 0,4
1,8
3,1
19,5 6,84 12,0
2,8
3,1
21,0 6,84 0
Anm.: Stoppdatum för växelkursen var 10 december då ECU-index noterades till 113,9. Detta motsvarar en appreciering av ECU mot kronan på 13,9% jämfört med riktmärket index = 100. Motsvarande depreciering av kronan mot ECU:n blir då 12,2% (13,9/1,139) Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den amerikanska ekonomin verkar nu ha kommit in i en mer påtaglig tillväxtfas, efter det all merparten av den finansiella konsolideringen sannolikt klarats av. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen föratses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomsler. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom dämpa hushållens konsumtionsulgifter lill förmån för en uppgång i sparandet.
Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella situation Prop. 1992/93:100 stadigt förbättras, vilket stimulerar investeringarna. Så länge världs- Bilaga 1.1 marknadstillväxten förblir svag kommer dock exporten att utvecklas trögt. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2 1/2% 1993 och till drygt 3% 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3% de närmaste åren. Den ekonomiska aktiviteten i västra Tyskland mattades påtagligt under
1992 och en regelrätt recession kan inle uteslutas. Återföreningen med de östra delstaterna har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har Bundesbank fört en fortsatt stram penningpolitik, vilket hållit uppe räntorna. Den privata konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens realinkomster, investeringarna sjunker p.g.a. fallande kapacitetsut nyttjande och exporten motverkas av den gradvis försämrade konkurrens kraften. BNP väntas stiga med 1/2% i år och med 2% nästa år. En ännu svagare utveckling kan emellertid inte uteslutas.
Det höga tyska ränteläget påverkar Europa i övrigt och bidrar till en dämpad ekonomisk aktivitet i ett flertal länder. Efter det att pundet lämnade det europeiska valutasamarbetet och började flyta fritt har Storbritannien aviserat en mer expansiv ekonomisk politik, även om risken för högre inflation därmed ökal. BNP väntas stiga med drygt 1%
1993 och med 2 1/2% 1994.
Utvecklingen i de tre nordiska grannländema blev svag under 1992, beroende på den försämrade intemationella konjunkturen och den fortsatta skuldsaneringen i den privata sektorn. Under 1993 föratses alla länderna uppvisa en viss tillväxt då den finansiella anpassningen kommit en bra bit på väg i Danmark och Norge och då Finland efter raset i ekonomin under 1991 och 1992 kan räkna med en stark expansion för exporten.
Den internationella prognosen är behäftad med betydande osäkerheter. Statsfinansema är pressade i många länder och behov av budgetkonsolidering föreligger. Finanspolitiken kan därför få en stramare inriktning än vad som här antagils. Även penningpolitiken är svårbedömbar. Om inflationstrycket i Tyskland kvarstår kan den föratsedda räntenedgången utebli eller gå långsammare än beräknat. Del kan emellertid inte uteslutas all del amerikanska uppsvinget får en mer normal karaktär med högre tillväxtsiffror som följd. Riskema förefaller denna gång vara mer balanserade än tidigare.
Löner och konsumentpriser
Den nedväxling av lönestegringstakten i Sverige som påbörjades 1991 väntas fortsätta också under 1993 och 1994. Den viktigaste faktora för lönebildningen är arbetsmarknadsläget. Della kommer att förbli svagt under hela prognosperioden, även om ökningen av den öppna arbetslösheten gradvis konmier att dämpas. Visserligen kommer vinstläget i den konkurrensutsatta sektorn att stärkas efter det att kronan deprecierats, men i den skyddade sektom sker i stället en försvagning.
En viss löneglidning uppstår även vid en lågkonjunktur, eftersom de Prop. 1992/93:100 sist anställda vanligtvis avskedas först, när personalstyrkan ska reduceras. Bilaga 1.1 Denna grapp har för det mesta lägre lön än genomsnittet, varför en ökning av timlönerna registreras. Samma effekt uppstår om hela företag, med en genomsnitfligt lägre lönenivå, slås ut. Dessutom innebär avgångsvederlag vid avskedande alt företagens lönekostnader i förhållande till antalet arbetade timmar höjs, vilket registreras som löneglidning. Mot denna bakgrand bedöms den genomsnittliga timlönen stiga med 3% i år och med 3 1/2% nästa år, då aktiviteten stärks något.
Tabell 1:2 Löner och priser
Årlig procentuell förändring
1994 Timlön, kostnad
5,6
3,5
3,0
3,5
KPI dec.-dec.
8,0
1,9
4,9
2,9
NPI dec.-dec.
5,1
2,8
3,4
2,7
KPI årsgenomsnitt
9,4
2,3
5,1
2,8
NPI årsgenomsnitt
5,5
4,2
3,4
2,6
Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn, om man ser till den underliggande utvecklingen. Lönema ökar långsamt, den inhemska efterfrågan är svag och inflationsförväntningama är dämpade. I år kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentprisindex. Mervärdeskatten på livsmedel m.m. stiger till 21 %, bensinskatten liksom vissa mUjöavgifter ökar samtidigt som räntebidragen reduceras. Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importprisema stiger, även om utländska förelag som exporterar till Sverige sannolikt pressar sina marginaler. Sänkningen av arbetsgivaravgifteraa med 4,3 procentenheter verkar i prisdämpande riktning.
Under loppet av 1993 beräknas KPI öka med knappt 5% och under den efterföljande 12-månadersperioden med knappt 3%. Bilden blir dock aimorlunda avseende den underliggande inflationstakten. I detta mått är frånräknat effektema av ändrade indirekta skatter och arbetgivaravgifter, extra sänkning av räntebidragen samt 1992 års depreciering. Mätt på detla sätt ligger inflationstakten i Sverige kring 2% under de kommande två åren.
Försörjningsbalans
Den omställningsprocess som den svenska ekonomin är inne i påverkar i hög grad hushållens situation. Fram t.o.m. 1992 har de realt disponibla inkomsterna ökat kontinuerligt, trots lågkonjunktur och växande arbetslöshet. Nytt skattesystem, höga realräntor, behovet av skuldkonsolidering, fallande tillgångsvärden och oro inför framtiden har medfört att sparkvoten stigit mycket snabbi, med ca 11 procentenheter på 3 år. Detta resulterade i en nedgång i den privata konsumtionen under förra året med ca 1 1/2%.
Låga löneökningar, växande arbetslöshet, extraordinära prishöjningar Prop. 1992/93:100 och besparingar i transfereringssystemen gör att realinkomstema faller Bilaga 1.1 markant i år, med nästan 4 %. Eftersom en del av dessa effekter klingar av nästa år, upphör då nedgången. Vad som händer med sparkvoten är osäkert. Många av de krafter som drivit upp sparandet under de gångna åren kommer att fortsätta att verka, även om anpassningsprocessen nu hunnit en bit på väg. Däremot kan hushållen väntas vara obenägna att dra ned sin privata standard alltför mycket, särskilt om de tror att den starka nedgången i köpkraften i år är tillfällig. Huvudscenariel är därför all sparkvoten kommer att minska något under 1993 för att sedan plana ul 1994. Fallet i privat konsumtion bedöms ändå bli betydande i år, 3 - 3 1/2%, medan en stabUisering är sannolik nästa år.
Den statliga konsumtionen steg 1992 p.g.a. ökade utgifter för arbetsmarknadspolitiken m.m. De besparingskrav som ställs på statliga myndigheter väntas resultera i fallande konsumtion under prognosperioden. För konununema bedöms antalet sysselsatta avla i en takt av ungefär 2% per år. Antal arbetade limmar minskar dock inle lika mycket, eftersom andelen vikarier och deltidsarbetande sjunker. Dessutom tillkommer en uppdragande effekt via beredskapsarbeten, motsvarande ca 1/2 procentenhet. Den totala kommunala konsumtionen beräknas minska med drygt 1/2% 1993 och ca 1% 1994.
Den starka investeringsnedgången som registrerats under de båda senasie åren har främst varit koncentrerad till näringslivet. Industriinvesteringarna har pressats av höga räntor, lågl kapacitetsutnyttjande, oförmånligt kostnadsläge och vikande lönsamhet. Inom övrigt näringsliv har fastighetskrisen haft slor inverkan, liksom den fallande inhemska efierfrågan. En gradvis återhämtning av industriinvesteringaraa föratses. Konkurrenskraften förbättras och lönsamheten stiger. Inom övrigt näringsliv fortsätter investeringama att minska, men i avtagande takt. Desinflationsprocessens effekter slår hårt mot denna sektor. Eftersom omställningen av ekonomin hunnit en bit på väg, borde merparten av investeringsrasel redan ha inträffat.
Genom beslul under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr. utöver ordinarie anslag tillförts infrastrakturområdet. En slor del av dessa satsningar beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra årel höjdes de totala investeringarna med ca 1 1/2 procentenheter till följd av dessa satsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån bli ca 3 procentenheter högre än vad den skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder.
Efterfrågan på lägenheter avtar i takt med stigande realräntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och sjunkande inkomster. Nybyggandel hölls dock uppe relativt väl under första halvåret 1992, delvis p.g.a. effektema av övergångsreglema för investeringsbidraget. Nedgången under prognosperioden väntas bli kraftig, över 35% per år. Ombyggnadsinvesteringama har hållits uppe av den tidigareläggning som uppkommit genom successivt sjunkande räntebidrag. Även på della område väntas stora minskningar framöver.
Sammantaget innebär dessa bedömningar att brattoinvesteringama faller med ca 9 1/2% i år och med ca 3% nästa år.
Lagren inom näringslivet minskade mycket kraftigt under 1991. Neddragningama fortsatte också under 1992. Höga realräntor och svag produktionsutveckling har bidragit lill detta. Även för 1993 föratses en avveckling, bl.a. av färdigvaror inom industrin samt av parti- och detaljhandelslagren. Nästa år förväntas lagren vara ungefär oförändrade. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringaraa som påverkar BNP-lillväxten ger lagerposten ett positivt bidrag under prognosperioden.
Tabell 1:3 Försörjningsbalans
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Miljarder kr. 1991
Procentuel
1 volymförändring
1994 BNP
1 432,9
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
Import
381,7
-5,9
0,5
-0,5
3,5
Tillgång
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Privat konsumtion
777,3
1,0
-1,5
-3,2
0,0
Offentlig konsumtion
387,1
0,2
0,9
-0,5
-0,8
Stat
112,2
-0,7
2,0
-0,3
-0,5
Kommuner
274,9
0,6
0,5
-0,6
-0,9
Bruttoinvesteringar
270,7
-8,3
-8,7
-9,5
-3,0
Lagerinvesteringar'
-25,0
-2,1
0,9
0,2
0,5
Export
404,6
-2,2
1,2
5,0
8,0
Användning
1 814,6
-2,9
-0,7
-1,1
2,1
Inhemsk användning
1 410,0
-3,2
-1,4
-3,4
-0,3
' Förändring i procent av föregående ärs BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den svaga marknadstillväxten och fortsatta andelsförluster gjorde att exporten bara ökade med 1 % under förra året. De krympande andelama hänger bl.a. samman med oförmånlig varasammansättning och ökad konkurrens från nyindustrialiserade länder. En något bättre marknadsutveckling kormner att ge viss draghjälp åt exporten under 1993 och 1994. Den viktigaste faktom är dock att konkurrenskraften nu förbättrats starkt p.g.a. produktivitetsförbättringar, sänkningen av arbetsgivaravgiftema och kronans lägre kurs. Den relativa enhetsarbetskostnaden väntas falla med drygt 15% i år och med drygt 1% nästa år. Därmed skapas föratsättningar för betydande marknadsandelsvinsler framöver, även om en del av förelagens prissänkningsutrymme sannolikt används till marginalförstärkningar. Exporten kan komma att öka med 5 % resp. 8 % under de båda åren. Delta gör att industriproduktionen kan börja stiga något 1993 för att sedan accelerera 1994 då också fallet i den inhemska efterfrågan bromsas upp.
Under 1991 minskade importen myckel kraftigt, beroende på fallet i maskin- och lagerinvesteringaraa, för att sedan plana ut under 1992. De kommande åren bidrar framför allt efterfrågan från exporten och lageratvecklingen till högre import, medan privat konsumtion och investeringar verkar i andra riktningen. Sammantaget väntas importen falla svagt 1993 men stiga någol 1994.
10 Sammanfattningsvis kan konstateras att den inhemska efterfrågan sjunker med ca 3 1/2% 1993, vilket är betydligt mer än året innan. Nedgången motverkas dock till en del av nettoexportens allt större positiva bidrag. Nästa år upphör i det närmaste fallet i inhemsk efterfrågan, medan nelloexporten fortsätter att utvecklas starkt.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994
Årlig procentuell förändring 5-
BNP
H Produktivitet
-S,
.. I'
» I. ■
I
■. i.. ■
|i
LJ
I
■■■
I
Ix
1983 1985 1987 1989 1991 1993
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Under hela prognosperioden ger produktiviteten stora positiva bidrag till tillväxten. Först 1994 dämpas emellertid fallet i sysselsättningen så pass mycket att BNP stiger.
Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
1994 Privat konsumtion Offentlig konsumtion
0,5 0,1
-0,8 0,3
-1,7 -0,1
0,0 -0,2
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nettoexport
-1,8
-2,1
1,5
-1,8 0,9 0,3
-1,8 0,2 2,1
-0,5 0,5 1,9
BNP
-1,8
-1,2
-1,4
1,6
Anm.: Pga. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
11 Bytesbalans Prop. 1992/93:100
Exportvolymen utvecklas genomgående betydligt starkare än importvolymen under prognosperioden. Återhämtningen av ekonomin beror helt på den utlandskonkurrerande sektorn. Detta gör att överskottet i handelsbalansen gradvis växer till en rekordnivå 1994.
Därmed förbättras också bytesbalansen. Dessutom bedöms utgifteraa för resevaluta avta kraftigt, delvis p.g.a. de fallande relativprisema på turisttjänster i Sverige. Även räntenettot förbättras, trots deprecieringen av kronan. Della beror på att den räntebärande skulden till utlandet inte ökar lika myckel som tidigare, som en effekt av den starkare bytesbalansen och en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands. Nästa år väntas bytesbalansen uppvisa ett överskott motsvarande 1 1/2% av BNP.
Tabell 1:5 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
1994 Disponibel inkomst
4,9
2,1
■ -3,7
0,1
Sparkvot (nivå)
2,7
6,1
5,6
5,7
Industriproduktion
-5,1
-3,5
1,0
6,0
Relativ enhetsarbetskostnad
1,4
-0,9
-15,4
-1,1
Arbetslöshet (nivå)
2,7
4,8
6,2
7,0
Handelsbalans (mdr. kr.)
30,5
35,1
57,5
76,7
Bytesbalans (mdr. kr.)
-20,2
-25,6
-4,7
23,0
Bytesbalans (% av BNP)
-1,4
-1,8
-0,3
1,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Arbetsmarknad
Efterfrågan på arbetskraft är mycket svag. Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas dels av de allt mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatsema, dels av att många märmiskor lämnat arbetsmarknaden.
Även i år avtar utbudet. Främst beror delta på all volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger, till en nivå motsvarande över 5 % av arbetskraften. Fallet i BNP medför att arbetslösheten föratses växa till 6,2%. Nästa år fortsätter uppgången till en nivå på 7% som årsgenomsnitt. Rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avlar ytteriigare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
Sparande
Bruttosparandet i ekonomin, summan av realt och finansiellt sparande, sjönk ytterligare 1992 och uppgick till 14% av BNP, vilket var i paritet med den rekordlåga nivån från början av 1980-talet. Huvudförklaringen till nedgången var fallet i de fasta investeringama. Dessa tendenser väntas fortsätta också i år. Nästa år stiger dock brattosparandel tillbaka till 1992 års nivå, beroende på den förbättrade bytesbalansen, vilken är identiskt med det totala finansiella sparandet i ekonomin.
12 Tabell 1:6 Sparande
Procent av BNP i löpande priser
1994 Bruttosparande
15,8
13,9
12,8
14,1
Realt sparande
Fasta investeringar Lagerinvesteringar
17,1
18,9
-1,7
15,7 16,9 -1,2
13,1
14,2 -1,0
12,5
13,1 -0,6
Finansiellt sparande
Offentlig sektor
Hushåll
Företag
-1,4
-1,2
1,8
-2,0
-1,8
-8,9 4,4 2,8
0,3
-12,0 4.5 7,1
1,5
-9,5 4,6 6,4
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- ofTentlig sektor samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994
%
1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Fördelningen av det finansiella sparandet på sektorer förändras krafiigt under perioden 1991-1993. Den offentliga sektorns underskott växer mycket starkt beroende på att lågkonjunkturen och den snabbt avtagande inflationstakten minskar de nominella skattebaserna samtidigt som utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiken ökar. Dessutom stiger ränteutgifterna på staiskulden. Den ökande aktiviteten i ekonomin och de olika besparingsåtgärderaa medför dock att den nedåtgående trenden bryts och att underskottet kiymper något 1994. Det strakturella underskottet, dvs. den del som inte beror på kapacitetsutnyiijandet i ekonomin, beräknas uppgå till knappt 5% av BNP 1992 för att sedan sjunka till ca 3 1/2% av BNP 1994.
Försämringen av det offentliga sparandet motverkas emellertid av en uppgång inom privat sektor. Hushållens sparande — som andel av BNP — steg betydligt förra året och uppgången väntas fortsätta. Företagsspa-
randel ökade markant 1992 p.g.a. de fallande reala investeringarna. Den Prop. 1992/93:100 successiva förstärkningen av företagssparandet som föratses för prognos- Bilaga 1.1 perioden beror dock i stigande utsträckning på högre lönsamhet.
Kapitalmarknad
Under sommaren och hösten utsattes EG:s monetära samarbete för stora påfrestningar. Turbulensen på de europeiska valutamarknadema i kombination med en sämre ekonomisk utveckling i Sverige urgröpte gradvis förtroendet för den fasta växelkursen. Trots omfattande åtgärder i form av räntehöjningar, finanspolitisk åtstramning och sänkning av arbetsgivaravgiften kunde förtroendet inte återställas. Den 19 november beslutade riksbanksfullmäktige att låta kronan flyta fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen bidrog tillsammans med höga realräntor till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under 1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga kreditförsörjningen har staten garanterat all banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser.
Bedömningen är att en depreciering av kronan i storleksordningen 10-20% i nuvarande konjunkturläge inle behöver öka förväntningama om den underliggande inflationen. Målet att begränsa inflationstakten ligger fast. Sammantaget bör del finnas utrymme för sänkta räntor under prognosperioden innefattande en krympande differens mot Tyskland.
2 Den internationella utvecklingen
2.1 Allmän översikt
Tillväxten i totalproduktionen i OECD-området nådde sin botten våren 1991. 1 USA och Kanada, dvs de stater som leder konjunkturförloppet, har tillväxten därefter ökat. 1 Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten något 1992. Mest markant var uppbromsningen i västra Tyskland. I Japan sjönk tillväxten till den lägsta nivå som noterats sedan den första oljepris-chocken 1973-74. Aktiviteten väntas tillta i Nordamerika, Japan och Storbritannien under 1993, medan avmattningen i allmänhet fortsätter i Västeuropa. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser blir konjunkturappgången i ell historiskt perspektiv förhållandevis svag. För OECD-området som helhet väntas BNP-tillväxten stiga från l'/2 procent 1992 till 1 3/4 procenl 1993 och 2 3/4 procent 1994.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Andel av
1994 OECD-
områdets
totala
BNP i %'
Förenta staterna
36,0
-1,2
2 1/2
3 Japan
19,2
4,4
1 3/4
2 1/4
3 1/4
Västtyskland
8,8
3,7
1/2
2 Frankrike
7,0
1,2
1 1/4
2 3/4
Storbritannien
5,5
-2,4
-1
1 1/4
21/2
Danmark
0,8
1,3
1 1/4
1 1/2
2 1/4
Finland
0,7
-6,5
-2
1 1/4
13/4
Norge
0,7
1,9
2 1/2
1 1/2
3 Sverige
1,3
-1,8
-1 1/2
-1 1/2
1 1/2
Norden-
2,2
-1,0
1/2
1 1/2
2 1/4
OECD Europa
38,2
1,2
21/4
OECD-totalt
0,8
1 1/2
1 3/4
2 3/4
' 1987 års BNP
Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepanementet
Efter att förnyade svaghetstecken gjort sig gällande under hösten 1991, växte den amerikanska ekonomin kraftigt under första och tredje kvartalet 1992. Penningpolitiken väntas bidra till att inhemsk efierfrågan stiger på bred front under 1993, samtidigt som finanspolitiken kan komma att lättas något av den nytillträdda Clinton-administrationen. Det finns dock en betydande risk att en svag sysselsättnings- och realinkomsttillväxt samt fortsatt skuldreducering i hushålls- och företagssektoreraa håller tillbaka konsumtion och investeringar. Styrkan i återhämtningen föratses bli mycket måttlig i jämförelse med tidigare perioder. BNP-tillväxten väntas uppgå till 2'/2 procent 1993 för att öka lill 3 procenl 1994.
Såväl Japan som västra Tyskland erfor en markant avmattning under loppet av 1992. Under intrycket av fallande aktie- och fastighetspriser
började japanska konsumenter och företag agera alltmer försiktigt, vilket Prop. 1992/93:100
resulterade i en lägre konsumtionstillväxt och en fortsatt neddragning av Bilaga 1.1
de privata investeringama. Grandorsaken till avmattningen i västra
Tyskland är kostnadema för återföreningen. Som svar på försämringen
av de offentliga finansema och det för tyska förhållanden höga kostnads-
och inflationstrycket förs en stram penningpolitik, vilket håller tillbaka
den inhemska efterfrågan. Utsikteraa alt undvika recession har försämrats
betydligt. Medan tillväxten väntas öka svagt i Japan under 1993, föratses
en fortsatt avmattning i västra Tyskland.
Penningpolitiken i OECD-området under 1992 karaktäriserades av de inledningsvis motsatta rörelseriklningama i å ena sidan USA och Japan och å andra sidan Tyskland — och därmed i praktiken övriga västeuropeiska länder. 1 de förstnämda ländema lättades penningpolitiken successivt för att stimulera ekonomierna. 1 USA har detta bidragit till ett uppsving i investeringama, framför allt bostadsbyggandet, medan konsumtionen påverkats i mindre utsträckning. De långa räntoma har tenderat att falla mindre än de korta, vilket sannolikt begränsat effekten på företagsinvesl-eringama. I Tyskland var politiken fortsatt stram under första halvåret
1992 efter allt fler tecken på ihållande pris- och kostnadsstegringar. Därefter har politiken lättats något i syfte att minska spänningama inom EMS, vilket resulterat i fallande marknadsräntor. 1 föreliggande prognos väntas penningpolitiken lättas ytterligare i Tyskland under 1993, i takt med alt inflationstrycket avtar.
Finanspolitiken i OECD-området 1992 var lätt expansiv. Japan har som enda större industriland mer aktivt använt finanspolitiken för att stimulera den inhemska efterfrågan genom tidigareläggning av offentliga infrastrakturinvesteringar. Ett redan ansträngt budgetläge i övriga OECD-länder har försämrats till följd av att utgifter för bl a arbetslöshetsunderstöd har ökat samtidigt som skatteinkomstema eroderats. Finanspolitiken under
1993 och 1994 föratses vara inriktad på fortsatt budgetkonsolidering. Om återhämtningen dröjer kan det dock inte uteslutas att det sker en viss lättnad i USA och vissa EG-länder. EG-ländema enades vid Europeiska Rådels möte i Edinburgh om ett tillväxtinitiativ i syfte att stärka den ekonomiska utvecklingen. Den direkta stimulanseffekten blir sannolikt begränsad och uppgår till ca 0,5 procent av EGs samlade BNP utspritt över ett antal år. Avsiklen med initiativet är att det framför allt skall verka på förväntningarna.
Inflationen inom OECD-området dämpades markant under 1992. Bland de större länderna var del endasl i Tyskland som inflationstrycket ökade. Under prognosperioden väntas prisstegringslakten inom OECD-området stabiliseras på en låg nivå. Ledig kapacitet inom såväl industrin som på arbetsmarknaden dämpar kostnadsutvecklingen. 1 Tyskland väntas inflationen avta som en följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Vissa länder får en inflationsimpuls efter höstens valulakursförändringar, men deprecieringama föratses inle få fullt genomslag i konsumentiedet.
16 Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Prop. 1992/93:100
Årlig procentuell förändring 0:1 , ,
1994 Förenta staterna
Japan
Västtyskland
Frankrike
Storbritannien
4,2 3,3 3,5 3,2 5,9
3 2 4 3 3 3/4
3 2
3 1/2 2 3/4 4
2 1/2 3 3 4
Danmark Finland Norge Sverige
2,4 4,1 3,4 9,4
2 1/2 2 1/2 2 1/4
3 1/2 3 1/2 5
2 1/4 3
2 1/2 3
Norden'
3,3
2 1/2
2 1/2
OECD-Europa
4,7
3 1/2
OECD-totalt
4,3
3 1/4
' Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepartementet
Arbetslösheten inom OECD-området steg lill nära 8 procent under 1992. Den föratsett svaga återhämtningen under 1993 kan knappast hindra att arbetslösheten stiger ytterligare och först under 1994 väntas en dämpning påbörjas. Utsikterna om en fortsatt ökning av arbetslösheten i Europa har inneburit att arbetslöshetsfrågan givits högre prioritet i del intemationella samarbetet.
Världshandeln ökade med ca 5 procenl 1992. När den gradvisa återhämtningen fortsätter under 1993 och 1994 beräknas världshandeln fortsätta att utvecklas positivt. En betydande osäkerhetsfaktor är dock utgången av GATT-förhandlingarna inom ramen för Uraguayrandan. En positiv utgång av förhandlingaraa skulle lägga granden lill en långsiktigt gynnsam utveckling för världshandeln.
Det finns ett antal stora osäkerhetsmoment i del aktuella konjunkturläget. I ljuset av den senaste kvartalssiffran för BNP och fortsatt posiliiv utveckling av flertalet konjunkturvariabler i USA, bedöms riskerna vara mer balanserade än tidigare. I Japan och Västeuropa däremot kan det inte uteslutas all utvecklingen blir svagare än beräknat.
I förgranden för utvecklingen i Europa står risken för ett fortsall uppdrivet ränteläge. Utformningen av den ekonomiska politiken i Tyskland är avgörande för möjligheten till lägre realräntor i övriga Europa. Permingpolitiken bedöms lättas under det första halvåret 1993, men därvidlag finns en stor osäkerhet. Fördröjs denna lättnad kommer sannolikt tillväxten i Europa att bli svagare än prognosticerat. Vidare föreligger det en osäkerhet om effektema av den valutaoro som rådde i Europa hösten 1992. Italien och Storbritannien lämnade växelkurssamarbetet inom EMS med stora deprecieringar som följd. Spanien samt Portugal skrev ned sina valutor. Storbritannien har aviserat en mer expansiv ekonomisk politik efter beslutet att lämna ERM. Italien går motsatt väg och har presenterat ett omfattande åtstramningspakel.
Osäkerhet kvarstår vidare om hur långt skuldsaneringen bland hushåll och företag har konunit. Processen är sannolikt inle slutförd och kommer
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 17
att medverka till en dämpad utveckling de kommande åren. Anpassningen Prop. 1992/93:100 inleddes tidigast i USA och har där underlättats av de låga räntorna. Bilaga l.l Vidare är deflalionsprocessen i tillgångspriserna i Japan sannolikt inte avslutad. Oklarhet råder dessutom om styrkan i del japanska finansiella systemet och den möjliga inverkan på den reala ekonomin.
De offentliga finanserna försämrades i flertalet OECD-länder 1991 och 1992. Till största delen beror försämringen på konjunkturella faktorer men i vissa länder har även diskretionära åtgärder bidragit till budgetförsvagningen. Endast ett fåtal EG-länder uppfyller de konvergenskrav för de offentliga finanserna som stipulerats för deltagande i den monetära unionen. 1 Tyskland har kostnaderna för återförening med de östra delstaterna systematiskt underskattats. Det står nu klart att stora budgetförstärkningar krävs de närmaste åren. 1 USA har det federala underskottet ökat ytterligare. Det har därmed uppstått behov för medelfristig budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de kommande åren, vilket på kort sikt kan ha en dämpande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
2.2 Länderöversikter
Förenta staterna
Den amerikanska ekonomin nådde konjunkturbotten våren 1991. Återhämtningen därefter har kännetecknats av att den varit betydligt svagare än i tidigare uppgångar, trots stöd från en mycket expansiv penningpolitik. Orsakerna till denna utveckling har främst varit dels en hög skuldsättning hos hushåll och förelag, dels en svag framtidstro hos dessa grupper. Tillväxten i hushållens reala disponibla inkomster har dessutom varit svag. Totalproduktionen ökade preliminärt med knappt 2 procent 1992. Den svaga tillväxten i efterfrågan i kombination med stabila oljepriser medförde att inflationen dämpades till 3 procent, en historiskt sell låg nivå i Förenta staterna.
Den snabbare tillväxten under tredje kvartalet 1992 bedöms i stor utsträckning varit tillfällig. Huvudscenariot i föreliggande prognos är att återhämtningen även fortsättningsvis blir relativt svag.
Vad valet av Bill Clinton till president kommer att innebära för den amerikanska ekonomin är för tidigt att sia om. Optimismen bland hushållen tycks redan spira i hopp om en expansiv och sysselsättningsskapande finanspolitik. Clintons hittillsvarande planer för finanspolitiken — infrastraktursatsningar, skattekrediter för investeringar, arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser — skulle innebära en måttlig stimulans fr o m andra halvåret 1993. En svår fråga är hur Clinton kan kombinera dessa planer med kraven på medelfristig budgetkonsolidering som lagts fast i 1990 års budgetuppgörelse mellan kongressen och presidenten. I princip krävs att alla utgiftsökningar och skattesänkningar finansieras. Vid oförändrad politik skulle budgetunderskottet minska både 1993 och 1994. Om Clintons program verkställs innebär det sannolikt att underskottet ökar något och att anpassningen mol budgetbalans fördröjs.
Penningpolitiken väntas under 1993 vara fortsatt expansiv för att stötta Prop. 1992/93:100 den svaga återhämtningen. Även om penningpolitiken under lång tid inle Bilaga 1.1 givit märkbart stöd för den inhemska efterfrågan, har den underlättat hushållens och företagens ansträngningar att reducera skuldbördan. Denna anpassning bedöms allmänt ha kommit långt i Förenta staterna i jämförelse med andra länder med likartade problem. I den mån processen håller på att avslutas kommer konsumtion och investeringar att alltmer gynnas av en expansiv politik. Det kan dock inte uteslutas att anpassningen fortsätter under 1993 och därmed lägger en hämsko på ekonomin.
Den främsta drivkraften bakom återhämtningen föratses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomsler. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom leda lill all hushållen håller tillbaka konsumtionsutgifterna till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande vinster och låga räntor medför att förelagens finansiella position stadigt förbättras. Företagens investeringar tilltar därför i styrka såväl 1993 som 1994. Det kraftiga uppsvinget i bostadsinvesteringama 1992 väntas fortsätta 1993 bl a mot bakgrand av att bostadsräntoraa är på den lägsta nivån sedan början av 1960-talet. Den stigande inhemska efterfrågan leder till en fortsatt kraftig importtillväxt 1993 samtidigt som exporten stagnerar. Nettoexporten väntas därför ge ett betydande negativt bidrag till tillväxten under 1993. Först 1994 — när tillväxten i världsekonomin kommit igång ordentligt — bedöms exporten kunna öka i takt med importen.
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2'/2 procent 1993 och 3 procent 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3 procent de närmaste två åren.
Japan
Efter att ha uppvisat en stark tillväxt under det första kvartalet dämpades aktiviteten betänkligt i den japanska ekonomin under det andra och tredje kvartalet 1992. Nedgången är den kraftigaste sedan första oljeprischocken i mitten på 1970-talet. Den främsta orsaken var en kraftig försvagning av inhemsk efterfrågan. Penningpolitiken, som lättats avsevärt sedan mitten av 1991, kunde inte förhindra en betydande avmattning i privat konsumtion och företagens investeringar. Regeringens tidigareläggning av offenlliga infrastrakturinvesteringar sedan våren 1992 utgjorde en motvikt till den vikande aktiviteten inom andra sektorer. Byiesbalansöverskollet steg till rekordnivå under 1992, främst beroende på att den svaga inhemska efterfrågan lett till vikande import. Sammantaget bedöms tillväxten 1992 ha dämpats till 1 3/4 procent.
Penningpolitiken i Japan väntas vara fortsatt expansiv under 1993. Det kan inle heller uteslutas att centralbanken genomför ytterligare diskon-tosänkningar om det visar sig att inhemsk efterfrågan inte tar fart.
Japan är det enda större OECD-land som ulan påfrestningar har möjlighet att bedriva en expansiv finanspolitik. Regeringens åtgärdsprogram från augusti 1992 inkluderar tidigareläggning av offentliga
investeringsprojekt, åtgärder för att stimulera de privata investeringarna Prop. 1992/93:100 samt insatser för att stödja den finansiella sektorn med sikte på att minska Bilaga 1.1 trycket från fallande aktie- och fastighetspriser. Totalt uppgår paketet till motsvarande 2,4 procent av BNP. De direkta stimulanseffekterna på ekonomin bedöms emellertid bli avsevärt mindre, eller drygt 1 procent av BNP, och infaller främst under budgetåret 1993.
Ett flertal faktorer pekar på att den japanska ekonomin vänder först emot mitten av 1993. I ljuset av 1980-talets massiva investeringar talar det försämrade vinstläget i industrin för en fortsatt neddragning av maskin- och anläggningsinvesteringar under 1993. Hushållens förväntningar om den egna ekonomin kan också föratses förbli dämpade. Minskade bonusutbetalningar, lägre övertidsersättning och låg sysselsättningstiUväxt kan i det försämrade arbetsmarknadsläget medföra att hushållens inkomsttillväxl stagnerar och håller tillbaka konsumtionsutgifterna. Därtill skall läggas att de japanska hushållen är högt skuldsatta, även om räntebördan är lägre än i t ex USA. Det av ändrade beskattningsregler framdrivna uppsvinget i de privata bostadsinvesteringama som inleddes under andra halvåret 1992 väntas fortsätta under första halvåret 1993 för att därefter mattas av.
Nettoexporten kommer att ge ett kraftigt bidrag till BNP-tillväxten 1993, liksom var fallet föregående år, p g a en stagnerande exporttillväxl i kombination med fallande importefterfrågan. Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 2 1/4 procent 1993 och 3 1/4 procent 1994. Inflationen beräknas till 2 resp. 2'/2 procent 1993 och 1994.
Västeuropa
Tillväxten dämpades ytterligare något i OECD-Europa under 1992. En viktig förklaring är den kraftiga avmattningen i västra Tyskland. De höga realräntorna i Europa har stått i förgranden när utvecklingen analyserats. Arbetslösheten ökade ytterligare och frågan om hur denna utveckling skall kunna brytas har givits högre prioritet. Oron på de internationella valutamarknaderna under hösten 1992 har ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen. Ett nödvändigt villkor för en återhämtning i Europa förefaller vara lägre realräntor. Räntorna i Tyskland bedöms sjunka under första hälften av 1993, vilket borde bereda väg för lägre räntor i Västeuropa i övrigt. Stora ekonomiska obalanser i flera av de västeuropeiska länderna innebär emellertid att tillväxten förblir dämpad under prognosperioden. Återhämtningen fördröjs och blir svagare än tidigare prognosticerat men förutses ändå komma igång från och med andra halvåret 1993.
Den ekonomiska aktiviteten i Tysklands västra delstater mattades under 1992 och särskilt då under hösten. Orderingången till industrin fortsätter att minska och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Enkätundersökningar visar att företagens förväntningar för den närmaste framtiden präglas av pessimism. Konjunkturindikatorema pekar mot att återhämtningen fördröjs och inte inleds förrän senare delen av 1993.
20
Turbulensen på valutamarknaderna under hösten 1992 har resulterat i Prop. 1992/93:100 en appreciering av D-marken mol de flesta övriga europeiska valutor Bilaga l.l Dessutom har höga löneökningar och sjunkande produktivitet medfört alt enhetsarbetskostnaden ökar snabbare i Tyskland än i konkurrentländerna. Den tyska industrin har därmed förlorat konkurrenskraft.
Den grandläggande orsaken till problemen i den tyska ekonomin är kostnadema för återföreningen med de östra delstaterna. Återföreningen har bl a medfört en snabb ökning av de offentliga utgifterna och en stark penningmängdstill växt. Della har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har den tyska centralbanken fört en stram penningpolitik. Prognoserna för underskottet i de offentliga finanserna har succesivt justerats upp och behovet av budgetkonsolidering har ökat.
BNP-tillväxten i de västra delstaterna kommer att dämpas betydligt under 1993 och beräknas till endast 1/2 procenl. Den privata konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster. Investeringsaktiviteten sjunker p g a fallande kapacitetsutnyttjande, svag exporteflerfrågan samt lägre vinster inom industrin. Vidare bidrar det uppdrivna ränteläget lill en dämpad efterfrågan. Först under senare delen av 1993 föratses konjunkturen vända och tillväxten 1994 kan nå upp till ca 2 procent. En starkare interaationell efterfrågan och lägre ränlor stimulerar ekonomin. En positiv faktor för utvecklingen framgent är att tyska företag och hushåll, lill skillnad från i många andra OECD-länder, inte genomförde en snabb skulduppbyggnad under 1980-talet.
Arbetslösheten konuner all stiga under prognosperioden, vilket bidrar till lägre löneökningar. Inflationen beräknas gradvis dämpas till 3 procent 1994. Låg ekonomisk aktivitet och minskal inflationstryck antas innebära att den strama permingpolitiken kan lättas under 1993. Det föratsätter emellertid att finanspolitiken stramas åt och att löneavtalen sluts på lägre nivåer.
Tillväxten i östra Tyskland blev svagare än väntat under 1992 även om botlen i den ekonomiska nedgången passerades. Även de närmaste åren kommer utvecklingen att bli sämre än tidigare beräknat. Det beror på ett i det närmaste totalt bortfall av efterfrågan från Östeuropa, en i förhållande till produktiviteten allt för snabb löneutveckling, en föråldrad produktionsapparat samt ett varautbud som saknar konkurrenskraft. De östra delstaleraa kommer för en lång tid att vara beroende av transfereringar från väst för sin åtemppbyggnad och sin standard. I regeringens medelfristiga finansplan beräknas transfereringama till östra Tyskland uppgå till ca 100 mdr D-mark om årel.
Lågkonjunkturen i Storbritannien blev mer utdragen än förväntat och BNP föll med ca 1 procent 1992. Sedan recessionen inleddes i mitten 1990 har BNP fallit med över 4 procent. Hög skuldsättning och höga realräntoma förklarar lill en del att ekonomin utvecklats svagt. Nedgången planade emellertid ut under andra halvåret 1992 och vissa kon-junkiurindikatorer pekar mot att en återhämtning inleds under första halvåret 1993. Arbetslösheten har ökat snabbt och överstiger 10 procent av arbetskraften.
21 Den svaga efterfrågan har medfört att deprecieringen av pundet ännu inte Prop. 1992/93:100 fullt ut slagit igenom i konsumentprisema. BUaga 1.1
Pundet lämnade ERM i mitten av september 1992 i samband med valutaoron. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken definieras numera som hållfast långsiktig tillväxt. Den underliggande inflationstakten ska hållas mellan 1-4 procent under återstoden av mandatperioden. Den förda penningpolitiken sedan utträdet ur ERM bekräftar att Storbritannien inte har för avsikt att återinträda under den närmaste tiden. Basräntan har sänkts vid ett flertal tillfällen och de korta marknadsräntoma är nu lägre än i Tyskland. En negativ ränledifferens mot Tyskland hade varit omöjlig att upprätthålla inom ERM.
Till följd av de ekonomiska obalansema antas återhämtningen bli svagare än normalt efter en lågkonjunktur. BNP-tillväxten beräknas till drygt 1 procent 1993. Lägre räntor kan innebära att desinflationsprocessen i lillgångsprisema upphör och att den privata konsumtionen stimuleras. Skuldsättningen kommer emellertid fortsatt att vara etl stort problem varför uppgången blir dämpad. Brattoinvesteringama ökar till följd av stigande offentliga investeringar och att de privata investeringama slutar att falla. Under 1994 väntas återhämtningen fortsätta. Exporten beräknas öka under prognosperioden som en följd av konkurrenskraftsförbättringen efter deprecieringen av pundet.
Finanspolitiken ges troligen en mer expansiv inriktning under prognosperioden och det offentliga upplåningsbehovet ökar. På medellång sikt finns del dock behov av en konsolidering i de offentliga finansema. Pundets utträde ur ERM antas utnyttjas till att bedriva en expansiv penningpolitik. Inflationsimpulsen av deprecieringen väntas på kort sikt inte slå igenom fullt ut i konsumentledet. Inflationen beräknas till 4 procent både 1993 och 1994. Löneökningskraven från arbetstagama föratses bli förhållandevis återhållsamma. Den svaga återhämtningen leder sannolikt till en fortsatt ökning av arbetslösheten under 1993, eller ca 11 procent av arbetskraften.
BNP-tillväxten i Frankrike tog fart igen under det tredje kvartalet 1992 efter etl kvartal med stagnation. Svag efterfrågan från utlandet och pessimistiska förväntningar hos förelag och hushåll innebär sannolikt att tillväxten åter kommer att dämpas under återstoden av året och under inledningen av 1993. Den franska ekonomin är emellertid, med undanlag för den höga arbetslösheten, i granden stark. Det finns inga underliggande stora obalanser och Frankrike är ett av de få EG-länder som uppfyller Maastrichtfördragets konvergensvillkor. Konkurrenskraften har förbättrats markant de senaste åren och när den interaationella konjunkturen vänder kommer Frankrike att ligga väl lill för en stark utveckling, även om det relativa kostnadsläget påverkats negativt av höstens valutakursförändringar.
Den franska francen utsattes för stark press i samband med folkomröstningen om Maastrichtfördraget i september. Med hjälp av massiva interventioner i nära samarbete mellan de franska och tyska centralbankeraa kunde de akuta devalveringsspekulationema avvärjas. Räntedifferensen mol D-marken ligger dock kvar på en högre nivå än före folkomröstningen, vilket hämmar ekonomin.
22
Svag utländsk efterfrågan och lågt förtroende hos förelag och hushåll Prop. 1992/93:100 medför att BNP-tillväxten beräknas till endast 1 1/4 procent 1993. BUaga 1.1 Investeringarna föratses fortsätta att falla och bidraget från nettoexporlen sjunker. Företagens finansiella situation är visserligen god, men ett lågt kapacitetsutnyttjande håller tillbaka investeringarna. Sjunkande realräntor och ökad internationell ekonomisk aktivitet antas bidra till att tillväxten blir nära 3 procent 1994.
Arbetslösheten beräknas öka under slörre delen av 1993 och närma sig 11 procenl innnan den åter kan börja sjunka. Inflationen bedöms fortsatt att vara bland de lägsta inom EG och löneavtalen väntas slutas på låga nivåer. Produktiviteten i industrin antas fortsätta att utvecklas gynnsamt, vilket innebär en låg ökningstakt i enhetsarbetskostnaden under prognosperioden.
Norden
Den ekonomiska utvecklingen i våra nordiska grannländer under 1992 blev svag. 1 Norge tilltog tillväxten något samtidigt som den stagnerade i Danmark. Finland såg för andra året i följd sin BNP falla, om än inle lika starkt som 1991. Under 1993 föratses alla länderaa uppvisa en viss tillväxt som förbättras ytterligare under 1994. Prognoseraa innehåller dock fler osäkerhetsmoment än normalt och flertalet av dessa risker påverkar utsikterna i negativ riktning.
Efter flera års fall upplevde Danmark en ökning av privat konsumtion 1992. En förväntad uppgång i brattoinvesteringama uteblev dock, varför tillväxten i den inhemska efterfrågan blev marginell. Skuldsaneringen bedöms vara långl framskriden såväl bland hushållen som i förelagssektorn och den inhemska efterfrågan väntas stiga både 1993 och 1994. Utrikeshandelns bidrag föratses bli mindre än tidigare år och tillväxten stannar därför på ca V/i och drygt 2 procent under 1993 och 1994.
All tillväxten blir så svag innebär, i kombination med en ökad produktivitet, alt sysselsättningen påverkas endast marginellt. Arbetslösheten väntas därför ligga kvar på över 10 procent av arbetskraften under prognosperioden. Danmark har under senare år uppvisat en av västvärldens lägsta inflationstakter. Ingen förändring i detta hänseende föratses för 1993 och 1994 då siffran beräknas bli 2 respektive 2 1/4 procent.
Budgetplanen som presenterats för 1993 är fortsatt stram i syfte att få ner budgetunderskottet och förhindra kostnadsökningar. Någol av ell trendbrott för den konservativa regeringen är dock dess beslul att avsätta ca 6 mrd DKK i syfte att motverka den höga arbetslösheten och stimulera aktiviteten i ekonomin. Detta skall till fullo finansieras genom nedskärningar av andra utgifter.
Danmark erfor en, mot bakgrand av den svaga interaationella konjunkturen, kraftig exportökning under 1992. Detta berodde dels på de låga lönekostnadsökningama, dels på en förbättrad produktivitet. Resultatet blev en ökning av överskottet i bytesbalansen. För prognosperioden föratses överskottet krympa något bl a lill följd av de föreslagna stimulansåtgärderna.
23
Den finska ekonomin är på väg ur den svåra recession som följde av Prop. 1992/93:100 den kraftiga överhettningen i slutet på 1980-talet och kollapsen av Bilaga 1.1 handeln med del foma Sovjetunionen. Efter devalveringen med ca 12 procenl i november 1991 trodde många all Finland skulle uppleva en exportledd återhämtning genom vilken BNP-fallet skulle hejdas. En stark exportökning kunde dock inte hindra att BNP föll med drygt 2 procent
1992 delvis till följd av den svaga intemationella konjunkturen och den finansiella konsolideringen i den privata sektora. En ytterligare bidragan de orsak till BNP-fallet var det mycket höga räntelägel som följde på de återkommande valutakrisema. Den kraftiga valutaoron i september tvingade Finlands Bank att låta marken flyta fritt. Därefter deprecierades marken med ca 13 procent.
Regeringen lade senare fram etl åtgärdsprogram som innebär avsevärda besparingar i de offentliga finanseraa de närmaste tre åren. Till följd av regeringens uppgörelse med fackföreningaraa kunde liksom förra årel arbetsmarknadens parter komma överens om ett nollavtal för 1993.
Tillsammans med de två deprecieringama och markanta produktivitetsförbättringar i exportindustrin (uppemot 13 procent) stärker dessa åtgärder Finlands konkurrensförmåga kraftigt. Vidare innebär åtgärds-paketets åtstramande karaktär alt importökningen under 1993 blir blygsam. Den starkt förbättrade konkurrenskraften och den låga importtillväxten innebär att nettoexporten föratses bli så stor att nedgången i den inhemska efierfrågan motverkas. BNP-tillväxten för
1993 väntas bli 1 1/4 procent.
För 1994 bidrar sannolikt den inhemska efterfrågan i viss mån tUl BNP-tillväxten. Men även delta år förväntas nettoexporten vara den viktigaste faktom bakom ökningen i BNP som beräknas bli 1 3/4 procent. Importökningen väntas under 1994 bli påtaglig (6 procent) till följd av den höga importandelen i de likaledes ökade investeringaraa, medan exporten fortsätter att växa i något lägre takt än 1993.
Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslöshetsprognosen på 10 procent överskreds rejält. Vid årets slut uppgick arbetslösheten till över 16 procent. På grand av det låga kapacitetsulny ttj andel och den höga kapitalintensiteten i industrin förväntas inte arbetslösheten sjunka i någon större utsträckning vare sig under 1993 eller 1994.
Till följd av den strama finanspolitiken och den allmänt låga aktiviteten i ekonomin är inflationstrycket utomordentligt lågl. Den prisökning som förväntas för 1993 (3'A procent) är till stor del resultatet av höjningar av indirekta skatter inom ramen för åtgärdspaketet. Inflationstakten väntas falla tillbaka någol under 1994 och stanna vid 3 procent. Deprecieringen bidrar till den ökade inflationen men förväntas inte få fullt genomslag under 1993 då den inhemska efterfrågan faller.
Den norska ekonomin växte med 2 1/2 procent 1992 och liksom tidigare år var det i huvudsak oljesektora som förklarar denna siffra. Fasllands-BNP visade en tillväxt på endast 1 procent. Liksom i övriga nordiska länder är huvudförklaringen lill den uteblivna återhämtningen den finansiella konsolideringen i hushållssektora i kombination med den svaga intemationella konjunkturen. Hushållens sparkvot har ökat kraftigt
24
de senaste två åren. Föreliggande prognos utgår ifrån att kon- Prop. 1992/93:100 solideringsprocessen är i det närmaste genomförd. Ett tecken på att så är Bilaga 1.1 fallet är att nedgången i fastighetspriserna ser ut alt hejdats under senare delen av 1992.
Således föratspås den privata konsumtionen och industriinvesteringaraa öka 1993. Nettoexportens bidrag är avtagande till följd av den kraftigt ökade importen, som väntas följa tillväxten i den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten för hela ekonomin föratses bli ca V/i procenl 1993 medan den för fasllandsekonomin väntas uppgå lill 2 procenl.
Den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren har inte haft avsedd effekt. Arbetslösheten har förblivit lika hög som tidigare d v s ca 6 procent av arbetskraften. Regeringen har efter valutaoron under hösten 1992 uppenbarligen tagit intryck av utvecklingen i Finland och Sverige och budgeten för 1993 är stram. Utgiftssidan kan närmast betecknas som en inflationsjustering av Qolårets. Fortfarande uppvisar budgeten etl underskoll på ca 50 mrd NOK, men delta skall ses i ljuset av att staten samtidigt har ansenliga nettofordringar.
Deprecieringen av den svenska kronan och det därpå följande trycket mot den norska valutan föranledde regeringen att presentera elt åtgärds-paket i budgetpropositionen. Syftet var att stärka industrin genom en sänkning av arbetsgivaravgiften och därmed lugna valutamarknaden. Detta skulle finansieras via en höjning av momsen och toppskatlen. Vare sig detta förslag eller en höjning av marginalräntan lyckades hejda valutaspekulationeraa och den 10 december tvingades Norges Bank överge kronans koppling till ECU.
År 1994 väntas fasllandsekonomin och den totala BNP att uppvisa liknande tillväxttal som under 1993 främst till följd av en fortsatt hög inhemsk efterfrågan. Prisstegringstakten i Norge väntas stiga lill 3'A procent under 1993 för att sedan falla tillbaka till 2Vi procenl året därpå. Deprecieringens inflationsimpuls väntas således inte få fullt genomslag beroende på att den i viss mån motverkas av den måttliga ökningen i privat konsumtion, produktiviietsförbättringaraa i industrin, de låga lönelyften samt det låga kapacitetsutnyiijandet.
Östeuropa
Inom ländema i Central- och Östeuropa samt republikema i f d Sovjetunionen fortgår omställningen till marknadsekonomi med varierande hastighet och framgång.
I de länder i Central- och Östeuropa som tidigt inledde reformprocessen — framför allt Ungem, Tjeckoslovakien och Polen — tycks nu en viss ljusning kunna skönjas vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Dessa länder har haft betydande framgång vad gäller makroekonomisk stabilisering och privatisering av mindre företag. De har dessutom med framgång inlett en omläggning av handeln från traditionella handelspartners i öst till nya marknader i väst. Det är därmed troligt all den samlade produktionen ökar från och med 1993.
25
Bland många av de stater som utgjorde f d Sovjetunionen har dock Prop. 1992/93:100 reformprocessen knappt påbörjats. Dessa stater har dessutom drabbats Bilaga 1.1 hårt av att den tidigare mycket omfattande intema handeln drastiskt minskat. Vad beträffar Ryssland är den ekonomiska situationen kritisk, delvis på grand av oklarhet om reformpolitikens framtid. Åtgärder för att uppnå makroekonomisk stabilitet har inle fått effekt.
De baltiska staterna påverkas av utvecklingen inom OSS i allmänhet och Ryssland i synnerhet. Under den inledande fasen av reformprocessen har de baltiska stateraa visat en påtaglig beslutsamhet och reformvilja. Samtliga tre stater har exempelvis lämnat rabelzonen och helt eller delvis infört egna valutor, samtidigt som omfattande prisliberaliseringar genomförts. De första stegen mot mer omfattande privatiseringar har tagits. Trots dessa initiala framgångar bör poängteras att stora svårigheter kvarstår. Även under 1993 kommer utvecklingen i de baltiska ekonomierna att kännetecknas av fallande produktion och stigande arbetslöshet.
3 Utrikeshandel
3.1 Export och import
Sveriges totala varaexport ökade med ca 1% 1992. 1 år beräknas den stiga med 5% och med drygt 8 1/2% 1994. Föratom en snabbare marknadstillväxt beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och andelsvinster. Varaimporten visar en långsam återhämtning under prognosperioden. I år beräknas den falla med omkring 1/2% och öka med närmare 4% 1994.
Importtillväxten inom OECD-området under de närmaste två åren bedöms bli betydligt svagare än under konjunkturappgången åren 1984-1986. Marknadstillväxten var då mer än tre gånger högre än den beräknade för 1992-1994. Det bidrar tUl en relativt långsam exporttillväxt de närmaste åren, trots en markant förbättring i industrins konkurrenskraft.
Sveriges relativpris för bearbetade varor steg med ca 10% under perioden 1985-1989. Detta har lett till att industrin förlorat marknadsandelar i stor utsträckning. Under 1990 började industrin hålla tillbaka exportpriseraa och relativpriset föll något. Utrymmet för en större prisnedgång var ändå begränsat, eftersom kostnadsutvecklingen var fortsall hög. Industrins lönsamhet försämrades snabbt fr.o.m. 1990.
Diagram 3:1 Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991
Index 1980=100
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 Källa: OECD
År 1990 föll Sveriges relativpris för bearbetade varor något och steg måttligt året därpå. Industrin förlorade ändå marknadsandelar i stor omfattning under dessa år. De tidigare årens snabba försämring i konkurrenskraft slår igenom på flera års sikt. Under 1992 sjönk åter relativpriset, vilket kunde märkas i en uppbromsning av andelsför-
lustema. Under 1992 beräknas förlusten lill 2,5% på världsmarknaden Prop. 1992/93:100 för bearbetade varor, att jämföra med 4,6% 1991. Bilaga 1.1
Sänkningen av arbetsgivaravgiften i januari 1993 samt deprecieringen av den svenska kronan efter det att kopplingen till ecun släppts, skapar utrymme för en kraftig sänkning av relativpriset för svensk export i år. Totalt beräknas relativpriset minska med omkring 7% 1993. En del av fallet förklaras av utrymmet för en relativprissänkning som deprecieringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnadema för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för en relativprissänkning och resten till en vinstmarginalförbättring. Relativprissänkningen är nästan lika stor som i samband med devalveringama i början på 1980-lalel, då relativpriset föll med 8%. Den kraftiga förbättringen i konkurrenskraft bidrog starkt till att exportindustrin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlusterna till vinster. Industrins andelar på OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym under åren 1982-1983. Under prognosperioden 1993-1994 beräknas andelsvinsteraa uppgå till 6 1/2%.
Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor
Procentuell förändring
1994 Exportmarknadstillväxt
14 OECD-länder Totalt
5,3 5,8
0,7 2,2
2,2 2,9
3,4 4,0
5,5 5,7
Priser
14 OECD-länders importriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris
2,7 2,0 -0,7
0,7 1,8 1,1
-0,8
-2,2 -1,4
16,0 7,9 -7,0
2,6 2,5 -0,1
Marknadsandelar, volym
14 OECD-länder Totalt
-4,3 -5,0
-5,4 -4,6
-2,6 -2,5
2,8 2,4
4,6 4,0
Exportvolym
14 OECD-länder Totalt
0,8 0,6
-4,7 -2,6
-0,5 0,4
6,3 6,5
10,4 10,0
Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländemas importpriser vägs samman pä motsvarande säu. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Relativprissänkningen i år beräknas leda till marknadsandelsvinster för svensk exportindustri för första gången på lio år. Andelsvinsteraa kan ändå väntas bli begränsade p.g.a. att andra faktorer inverkar negativt på utvecklingen. En faktor som håller tillbaka exporten under innevarande lågkonjunktur är produktsammansätlningen. Svensk export av bearbetade varor är i högre grad än konkurrentiändema inriktad på varor som nu möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt jäm och stål, men också vissa investeringsvaror, se tabell 3:2. I en jämförelse med
28 Sveriges tre resp. 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den största skillnaden mellan dem och Sverige i alt andelen papper och papp samt jäm och stål i exporten är betydligt större för Sverige. Andelen maskiner och transportmedel är visserligen totalt sett ungefär lika stor för Sverige som för OECD i genomsnitt, men skillnaderna är stora för enskilda varagrapper. Sveriges andel industrimaskiner, telekommuni-kationsutrastning och vägfordon i exporten är slörre än för OECD-genomsnittet. Sveriges största konkurrent, Tyskland, har ännu större andelar industrimaskiner och vägfordon i sin export än Sverige, vilket också missgynnat Tysklands export då efterfrågan på dessa varor dämpats under lågkonjunkturen. Sedan 1986 har Tyskland tappat ca 19% av sin andel av världsmarknaden för bearbetade varor.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder
Index 1980=100
1980 1982 1984 1985 1988 1990 1992 1994 Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Andelsutvecklingen beror inte enbart på konkurrenskraften och produktsammansättningen i förhållande till konkurrenlländeraa. Japan, som upprätthållit sin konkurrenskraft relativt väl och som dessutom har stora andelar varor som växer snabbt på exportmarknaden, som t.ex. kontorsmaskiner, datorer, telekommunikationsutmstning, har ändå tappat marknadsandelar från mitten av 1980-talet. En del av andelsförlusteraa som drabbat flertalet OECD-länder kan förklaras av den ökade konkurrensen från nyindustrialiserade länder som Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på exportmarknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av 1980-talet. Sedan 1986 har dessa länder tillsammans ökat sin marknadsandel för bearbetade varor med drygt 30%.
29 Tabell 3:2 Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990
Andelar av total varuexport i procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga l.l
Tyskland
Japan
USA
Sverige
OECD
Papper och papp
2,2
0,7
1,3
11,0
2,3
Järn och stål
3,8
4,4
0,9
6,0
3,3
Maskiner och
transportmedel
49,4
70,8
46,4
43,5
43,7
varav
Industrimaskiner
18,3
15,9
13,2
17,4
14,0
Kontorsmaskiner
och datorer
2,5
8,7
4,2
2,6
4,3
Telekom.utrustning
1,8
10,1
2,5
4,4
3,0
Elektriska maskiner
6,8
11,0
7,6
4,3
6,3
Vägfordon
16,8
22,9
7,9
13,0
12,3
Anm.: Tyskland avser här Västtyskland. Varugrupperna är uppdelade enligt SITC,
rev. 3.
Källa: OECD (Foreign Trade by Commodities, 1991), Finansdepartementet.
Mol slutet av 1989 inleddes ett fall i den svenska varuimporten. Mellan 1990 och 1992 minskade den med omkring 6%. Det kraftiga fallet hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling. Importandelen tycks också ha återgått till en mer normal nivå jämfört med överhettningsåren mot slutet av 1980-talet, då importen drevs upp genom de kapacitelsrestriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. I nedgångsfasen har importen också minskat snabbare än den importvägda efterfrågan.
Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-komponenterna vägs där samman med avseende på genomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor.
Tabell 3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor
Bidrag till importvägd efterfrågan, procentenheter
1994 Offentlig varukonsumtion Privat varukonsumtion Byggnadsinvesteringar Maskininvesteringar Export av bearbetade varor Lagerförändringar
Importvägd efterfrågan Import av bearbetade varor
0,3 0,2 -0,2 -3,7 -0,9 -2,5
-6,7
-7,5
0,6 -1,4 -0,2 -2,5 0,1 1,5
-1,9 -1,2
-0,0 -1,7 -0,5 -0,4 2,4 0,5
0,2 -1,0
-0,1 -0,1 -0,3 0,8 3,8 0,7
4,9 6,0
Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
1991 föll den importvägda efterfrågan med hela 7%. Den starka lageravvecklingen i kombination med raset i maskininvesteringaraa var de viktigaste faktorerna bakom della. Under 1992 föll den privata varakonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringaraa fortsatte att minska. Etl positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd efierfrågan stannade vid ca 2%. I år föratses en förskjutning av
30
användningssidan mot mer importtunga delar varför den importvägda efterfrågan i slort sett blir oförändrad, trots att den totala (ovägda) efterfrågan fortsätter att minska. Härtill bidrar i första hand den starka exporttillväxten samt all nedgången för maskininvesteringar i stort sett upphör. Den privata konsumtionen minskar visserligen totalt sett kraftigt, men minskningen i vamkonsumtion beräknas bli av ungefär sanuna storleksordning som 1992. Den starka exportlillväxten 1994 bidrar i hög grad till den femprocenliga tillväxten av den importvägda efierfrågan som då föratses.
Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta kan ses som en effekt av den tilltagande intemationella specialiseringen som kännetecknat världsekonomin en längre tid. Ekonometriska skattningar lyder på att denna effekt för Sverige har upgått till 1,5-2% per år under 1980-talet. Under perioden 1991 till 1994 finns dock två viktiga skäl till varför inte importen av bearbetade varor väntas öka snabbare än den importvägda efterfrågan. Importandelen drevs upp av det extremt höga kapacitetsutnyttjandet under överhetlningsåren. I nedgångsfasen återgår imporlandelen sedan till mera normala nivåer Det andra skälet är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.
Importprisel för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntas en ökning med drygt 6 %, vilket till största delen förklaras av deprecieringen av den svenska kronan och dess genomslag på importprisema. Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan och de pressade hemmamarknadsprisema gör att såväl exportörerna lill Sverige som importörema här i landet sannolikt pressar sina marginalen
Tabell 3:4 Export och import av varor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Miljarder
kr.
1991 Procentuell volymutveckling
Procentuell prisutveckling
1994 Varuexport
Bearbetate varor
281,5
-2,6
0,4
6,5
10,0
1,8
-2,2
7,9
2,5
Fartyg
2,4
-29,7
77,9
-4,0
-18,0
7,1
-3,9
2,6
3,6
Petroleumprodukter
9,8
5,3
9,0
0,0
0,0
1,8
-18,0
2,8
6,9
Övriga råvaror
39,5
-1,2
-0,4
-1,0
7,0
-9,2
-2,8
7,0
5,9
Sununa Varuexport
333,1
-2,2
1,2
5,0
8,7
0,1
-2,9
7,9
3,3
Varuimport
Bearbetade varor
235,2
-7,5
-1,2
-1,0
6,0
-0,5
-2,0
6,4
3,4
Fartyg
4,8
23,3
-32,4
47,2
-46,9
-1,5
-4,8
2,4
5,1
Råolja
14,6
-3,6
6,0
1,1
0,5
-10,5
-6,6
18,0
9,0
Petroleumprodukter
10,5
2,1
4,0
-4,7
2,4
-5,5
-11,0
19,5
7,3
Övriga råvaror
35,8
-5,9
2,6
-1,3
1,8
4,3
-2,5
11,0
5,4
Summa Varuimport
301,0
-6,1
-0,2
-0,6
3,9
-1,1
-3,2
7,9
4,4
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepanementet.
3.2 Bytesbalans Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1 Bytesbalansen uppvisade 1992 preliminärt etl underskolt på drygt 25
miljarder kr., motsvarande 1,8% av BNP. För 1993 och 1994 föratses
en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en väntad ökning
av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott
på ca 35 miljarder kr. och väntas i år förbättras med drygt 22 miljarder
kr. för att nästa år visa ett rekordstort överskoll på 77 miljarder kr. Trots
betydande underskott i avkastningsnettot även de följande två åren
beräknas bytesbalansen visa etl krafiigt överskott 1994, motsvarande
1,5% av BNP
Tabell 3:5 Bytesbalans
Miljarder kr.
1994 Varuexport Varuimport Korrigeringspost
339,9
323,7 -1,3
332,8
300,9
-1,3
327,4
290,9
-1,4
371,1
312,2
-1,4
416,9
338,8
-1,4
Handelsbalans
14,8
30,5
35,1
57,5
76,7
Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster
9,5
1,7
-19,0
-6,9
10,3
2,1-
-20,5
-0,9
10,4
1,0
-22,7
-0,5
11,4
1,1
-22,2
-0,3
12,3
1,1
-21,4
-0,4
Tjänstebalans
-14,8
-9,0
-11,8
-10,0
-8,3
Avkastning på kapital därav räntenetto återinvesterade vinstmedel
-27,1
-42,2
9,3
-29,3
-45,2
8,8
-34,9
-52,3
9,6
-39,7 -60,4
11,7
-31,9
-54,3
12,9
Övriga transfereringar
-13,5
-12,4
-13,9
-12,5
-13,4
Bytesbalans
Andel av BNP
-40,5
-3,0
-20,2
-1,4
-25,6
-1,8
-4,7 -0,3
23,0
1,5
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Underskottet i tjänstebalansen bedöms minska något under perioden 1993-1994 vilket förklaras av en viss förbättring i resevaluta- samt sjöfartsnettol. Underskottet i resevalutanettot beräknas falla för första gången på tio år. Inkomstema bedöms successivt stiga i volym lill följd av de fallande relativprisema på turisttjänster i Sverige, i kombination med den internationella konjunkturappgången. Resevalulautgifteraa däremot beräknas minska kraftigt i volym (-13% 1993) i samband med fallet i privat konsumtion och den negativa utvecklingen i hushållens disponibla inkomster. Räknat i löpande priser blir effekten på resevalutanettot däremot inte så stor, eftersom utgifteraa stiger markant till följd av deprecieringen av kronan.
Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsalt stort underskott, men nästa år beräknas det minska med ca 8 miljarder kr., vilket förklaras av utvecklingen i räntenettot. Den räntebärande skulden lill utlandet ökar inle lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av en förbättring i
32
bytesbalansen samt en nedgång i svenska direklinvesteringar utomlands sedan 1991. Räntenettot försämrades ändå med 7 miljarder kr. 1992. Försämringen kan delvis förklaras av en övergång från kortfristig till mer långfristig upplåning under 1991, som vanligen genererar halvårs- eller helårsvisa räntebetalningar. Deima typ av lån som togs 1991 belastade följaktligen räntenettot först 1992.
Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderaa under hösten 1992 slår till största delen igenom i år och bidrar till ett ökat underskott i räntenettot. Det höga ränteläget förklaras också av en ökad kronandel i skuldstocken. Utländska placerare har visat ökat intresse för svenska räntebärande värdepapper. Kronandelen i skuldstocken växer därmed. Det svenska ränteläget får följaktligen en allt större betydelse för de räntekostnader som belastar bytesbalansen. Vidare bidrar fallet i kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar.
Under 1992 ökade staten sin utlandsupplåning. En del av detma upplåning deponeras i svenska banker, vilket medför att de kan amortera sina skulder mot utlandet. Den statliga upplåningen är huvudsakligen långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen räntebetalningar först i år.
Diagram 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994
Andel av BNP, % 55
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 Anm.: Den räntebärande skulden påverkar räntebetalningarnas storlek. Här ingår samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Däremot inkluderas inte handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker m.m. Inte heller tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier ingår. Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.
En successiv nedgång i marknadsräntoraa i år får en positiv effekt på räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas minska. En minskning med en procentenhet i räntenivån för den räntebärande skulden innebär en förbättring i räntenettot med drygt 6 miljarder kr.
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
33 De utländska direktinvesteringarna i Sverige bedöms nära balansera del Prop. 1992/93:100 svenska direktinvesteringsulflödet under de närmaste åren. Mönstret Bilaga 1.1 under den senare hälften av 1980-lalet, då utlandsinvesteringaraa genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då nettoutflödet för direktinvesteringarna uppgick till knappt 10 miljarder kr., att jämföra med hela 72 miljarder kr. året innan.
Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinvesteringarna i Sverige. De steg från drygt 12 miljarder kr. 1990 till 38 miljarder kr. 1991. För 1992 pekar preliminära uppgifter på en påtagligt minskad nivå både av de utländska direktinvesteringama i Sverige och de svenska utomlands. Det hör sannolikt samman med den internationella lågkonjunkturen, ränteuppgången och skuldsaneringen. Det finns ändå flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinvesteringarna i Sverige på sikt. Det har blivit lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft i januari 1992. Förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, fördelaktig företagsbeskattning m.m. borde vidare stimulera utländska investeringar i Sverige.
34
4 Industrin Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 4.1 Produktion och konkurrenskraft
Efter det kraftiga fallet i industriproduktionen från första kvartalet 1989 tycks nedgången ha upphört under 1992. Sänkningen av arbetsgivaravgiften från 1 januari 1993 samt deprecieringen av kronan ger en avsevärd förbättring av konkurrenskraften, som beräknas bidra till en gynnsam utveckling av industriproduktionen. Den svaga intemationella efterfrågan motverkar däremot en kraftigare uppgång.
Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1994 Industriproduktion Lönekostnad per timme Produktivitet
Enhetsarbetskostnad, (ULC) 14 OECD-länders ULC 14 OECD-länders ULC, SEK
Relativ ULC, SEK
-2,0 8,8 3,0 5,6 4,1 6,7
-1,0
-5,1 7,6
1,1 6,4
4,3 4,5
1,8
-3,5 3,7 3,8
-0,1 1,9 0,8
-0,9
1,0 0,3 3,1 -2,7 2,0 15,0
-15,4
6,0 4,5 3,9 0,6
1,7 1,7
-1,1
Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Vi har inte inkluderat konkurrensen gentemot länder utanför ÖECD-området.
Produktiviteten baseras här på SCB:s industristatistik. Uppgiften för 1990 är uppreviderad, men preliminär.
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Industrins andel av BNP föll 1982 till knappt 21% från ca 22% 1978, året innan dåvarande nedgångsfas. Nu har andelen minskat från 22% 1988 till 18%. Den krympande andelen hör samman med den kraftiga nedgången i efterfrågan under irmevarande lågkonjunktur, det höga kostnadstrycket, fallande produktpriser, lönsamhetsförsämringen m.m. Den höga realräntan och kredilåtstramningen inom den finansieUa sektom är några faktorer som dessutom motverkat nyinvesteringar inom industrin (se vidare kapitel 8).
Industrikapacitet har slagits ut. En grov uppskattning av hur stor utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och kapacitetsulnyttjandet. Måttet visar att omkring 7% av industrins kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. I verkstadsindustrin beräknas kapacitetsutslagningen ha uppgått till ca 9% under samma period. Till detla ska också läggas den kapacitet som nu varaktigt försviimer i och med nedläggningen av Volvos fabriker i Uddevalla och Kalmar. Volvo tar därmed bort 30% av sin kapacitet i Sverige. Det innebär att ytterligare ca 1 procent av industrins kapacitet läggs ned, grovt räknat, utöver 7% som vi räknat med. SAAB drar ner antalet anställda, men behåller tills vidare sin produktionskapacitet. Detta är möjligt genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet.
35 Diagram 4:1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992
Index l:a kvartalet 1989=100 104
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
100 96 92 88 84 80
1992 Källa: Statistiska centralbyrån.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk med 9% från toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. Under den tidigare nedgångsfasen från början av 1979 till bottennivån 1982 minskade kapacitetsulnyttjandet med ca 8%. Industriproduktionen föll med 9% under samma period, att jämföra med ett fall med drygt 15% under den senare nedgångsfasen. Detta indikerar att utslagningen av kapacitet varit större under innevarande lågkonjunktur än under den tidigare. Utslagningen under början av 1980-talet kan med ovan nämnda grova beräkningssätt uppskattas tUl ca 1%, mot ca 8% nu.
Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, dvs. den nivå som kunde nåtts med befintlig arbetsstyrka om inte hinder av olika slag förelegat, har också minskat betydligt och i högre grad än under den förra lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Skillnaden mellan det faktiska och möjliga kapacitetsutnyiijandet ökade avsevärt under åren 1989-1991, vilket innebär att företagen i viss mån behöll ledig kapacitet. Under 1992 minskade emellertid denna skillnad, vilket tyder på all företagen i högre grad reducerade antalet anställda. Produktionen stabiliserades emellertid förra årel och produktiviteten steg inom industrin, vilket motverkade en fortsatt utslagning. Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt ha kunnat producera ca 10% mer under 1992 om det funnits tillräcklig efterfrågan. Den beräknade ökningen i industriproduktionen 1993-1994 med totalt 7% skulle alltså inte innebära någon omedelbar risk för flaskhalsar och brist på arbetskraft inom de närmaste två åren. Därefter finns däremot betydande risker för detta om inte industrikapaciteten åter växer under de närmaste åren.
36 Åren 1986-1987 förbättrades industrins konkurrenskraft lill följd av en gynnsam växelkursutveckling för den svenska kronan, p.g.a. valutakorgens sammansättning. Även år 1990 förbättrades konkurrenskraften lill följd av en effektiv depreciering av kronan. Under hela perioden 1984-1991 ökade industrins arbetskostnad per producerad enhet ändå drygt 14% snabbare än i konkurrentländerna, räknat i gemensam valuta.
Under 1992 steg industrins lönekostnader med endast drygt 3 1/2%. Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har starkt bidragit lill att bromsa löneökningslakten. Industrins produktivitet steg markant, till 3,8%, vilket sammantaget innebär att industrins arbetskostnad per producerad enhet var så gott som oförändrad. 1 konkurrentiändema beräknas den däremot ha stigit med ca 2%. Beslutet att låta kronan flyta fritt i november 1992 innebar en effektiv appreciering av konkurrentländemas valutor med ca 14% fram lill mitten av december 1992. Valutakurserna antas under prognosperioden rent tekniskt ligga kvar på denna nivå. Räknat i gemensam valuta uppgår förbättringen i industrins konkurrenskraft till knappt 1% för 1992.
Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1994
Index 1980=100 105
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 ÄTä/Zor.'Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sänkningen av arbetsgivaravgiften saml borttagandet av två semesterdagar beräknas ge industrin en kostnadssänkning med totalt 3,6%. Dessutom bidrar deprecieringen av kronan starkt till alt förstärka konkurrenskraften. Relativt Sveriges största konkurrentland Tyskland sänks kostnadsnivån med hela 25% åren 1992-1994, räknat i svenska kronor. Relativt Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer beräknas industrins arbetskostnad per producerad enhet minska med totalt 17%, räknat i gemensam valuta samma period. Det innebär att det relativa kostnadsläget 1994 blir gynnsammare än 1983 års nivå. Den kraftiga
förbättringen hör inte enbart samman med deprecieringen av kronan och Prop. 1992/93:100 sänkningen av arbetsgivaravgiften. Stora delar av industrin har slagits ul Bilaga 1.1 och de förelag som återstår är de mest konkurrenskraftiga. Produktivitetstillväxten i dessa företag är sannolikt relativt hög.
4.2 Lönsamhet
1 samband med konjunkturnedgången under andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster falla. Industrins rörliga kostnader per producerad enhet steg snabbare än produktpriseraa redan fr.o.m. 1988, och marginalema, dvs. braltoöverskollel som andel av brattoproduktionsvärdet, pressades för att bromsa marknadsandelsförlusteraa.
År 1990 nådde lönekostnaderaa per producerad enhet den högsta nivån sedan 1981, men uppgången i insatskostnaderaa mer än halverades. Försäljningsprisema höjdes i allt långsammare takt och marginalema pressades ylterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och lönekostnader, men produktpriseraa steg ännu långsammare.
Förra året minskade industrins rörliga kostnader per producerad enhet. Produktpriseraa föll någol mer och vinstmarginalen krympte för femte året i rad, om än inte så kraftigt som föregående år. Industrins vinstandel, dvs. driftöverskottet bratto som andel av förädlingsvärdet, beräknas ha nått en botten 1992, ungefär i nivå med vinstandelen under lågkonjunkturåren 1980-1981.
Vinstmarginalen beräknas stiga i år med hela 3 procentenheter, vilket innebär att en stor del av marginalförlustema under de senaste åren återhämtas. En del av förbättringen förklaras av det utrymme för marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderaa för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för marginalförstärkning och resten till en relativprissänkning av exportpriseraa. En viss marginalförbättring antas också ske på hemmamarknaden. Vinstandelen beräknas 1994 ligga på nästan samma nivå som 1989. Den höga vinstandelen bör dock ses mot bakgrand av den kraftiga utslagningen av olönsamma företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet.
Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senasie två åren, i samband med vikande råvarapriser, ökad konkurrens och överkapacitet på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarakostnader som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen kraftigt 1992, för tredje året i följd. I år väntas en snabb förbättring i basindustrins vinstutveckling och en omfattande marginalförstärkning. Inom skogsindustrin väntas insatsvarapriseraa fortsätta minska, bl.a. till följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energiskatten. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att deprecieringen av kronan därmed får elt begränsat genomslag på kostnadema. De rörliga kostnaderaa blir så gott som oförändrade för basindustrin som helhet medan produktpriseraa stiger, vilket ger en marginal förbättring med hela 4,7 procentenheter i år. Nästa år ökar insatsvarakostnadema, men sammanlaget beräknas likväl vinstmarginalen stiga med ytterligare knappt 2 procentenheter.
38
Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel
Procentuell förändring
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 Per producerad enhet (procentuell förändring): Förbrukningskostnad Lönekostnad'
Lönekostnad per timme
Produktivitet
2,8 8,8 9,4 0,5
2,2 6,0 7,6 1,5
-0,6 -0,1
3,7 3,8
3,6
-2,7 0,3 3,1
4,3 0,6 4,5 3.9
Summa rörlig kostnad
4,6
4,2
-0,4
1,6
3,2
Produktpris
Marginal, procentenheter
3,6 -0,9
2,0 -1,8
-0,8 -0,3
5,1 3,0
3,5 0,2
Bruttoöverskottsandel
26,9
21,9
21,1
28,3
29,3
' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen (minst 200 anställda) visar att resultatet efter avskrivningar försämrades med 30% jämfört med delåret 1991. Med delar avses årets sex eller åtta första månader beroende på förelagens rapporteringsprinciper. Netiomarginalen, resultat efter avskrivningar i procent av omsättningen, minskade med 1 procentenhet, lill 2,5% delåret 1992.
Finansdepartementets prognos över industrins lönsamhet baseras på nationalräkenskapema (NR) och inte företagsstatistiken. Beräkningen av vinstmarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt. Bruttomarginalen visar en nedgång med 0,3 procentenheter 1992 enligt NR, men en nedgång med 0,6 procentenheter enligt delårsresultaien 1992 för de största industriföretagen.
I Finansdepartementets prognos beräknas vinstmarginalen ("brattomarginalen") som brattoöverskott i procent av brattoproduklionsvärdet. Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då lönekostnaderaa räknats bort. I företagsekonomiska termer motsvaras bratloöverskoliet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomarginalen i företagsstalistiken motsvarar rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen. Brattomarginalema är emellertid inle helt jämförbara vilket förklarar skillnaden mellan kurvorna i diagram 4:3.
39 Diagram 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1992
Procent 12
11 10
Enligt Nationalräkenskaperna
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Enligt Företags statistiken
5-
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Brattoöverskottet enligt NR beräknas utifrån försäljningsvärdet för de varor som tillverkats, d.v.s. inklusive färdigvaralager. Rörelseresultatet i företagsstalistiken beräknas utifrån del faktiska försäljningsvärdet vid försäljningstillfället, alltså exklusive värdet på varor i lager. Ytterligare en skillnad ligger i att i den förelagsekonomiska vinstberäkningen ingår de kostnader som företaget historiskt sell haft för att tillverka varoraa. Föratsatt att insatsvarapriseraa stigit över tiden kommer därmed de redovisade kostnadema för tillverkningen att vara lägre än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. Om insatsvarapriseraa istället fallit över tiden kommer de redovisade tillverkningskostnadema vara större än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. I nationalräkenskapema däremot motsvarar vinsten det överskott som återstår då återanskaffningskostnaden för produktema dragits ifrån produktionsvärdet. Della överskoll syftar på vad själva produktionsprocessen klarat av att generera och exkluderar således effekter av prisutvecklingen.
Skillnader i förändringstakt mellan de båda brattomarginalbegreppen kan förklaras av förändringen i prisutvecklingstakt. De fallande prisema på insatsvaror under innevarande lågkonjunktur inverkar negativt på företagsstalistikens rörelseresultat. I NR registreras en gynnsammare vinstutveckling p.g.a. de fallande åleranskaffningskostnadema.
40
5 Arbetsmarknad
Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990 försämrades arbetsmarknadsläget i snabb takt 1991. Under hösten 1992 förmörkades bilden betydligt av de mycket höga räntenivåeraa som bromsade upp aktiviteten i ekonomin. Detta medverkade till det stora antalet varsel om uppsägningar som registrerades mot sluiet av året. Deprecieringen av kronan, sänkningen av räntan samt de sänkta arbetsgivaravgifteraa gör att det hårda omvandlingstrycket i ekonomin lättat något.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft återspeglas i den låga nivån på antalet lediga platser hos arbetsförmedlingaraa samt genom att det enligt företagen nästan inte förekonuner någon brist på arbetskraft. Den dämpade efterfrågan, tiUsanunans med de höga varseltalen, indikerar ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden.
Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsulbudel. Delta orsakas till en del av en stark ökning av volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av främst arbetsmarknadsutbUdning. Utbudet minskar också till följd av att fler väljer att studera även i reguljär utbildning, eller inte söker arbete alls, eftersom möjligheten att få ett arbete bedöms vara liten.
Diagram 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser
65000 60000 55000 50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000
O
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Även i år föratses utbudet minska, vilket främst beror på att volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Fallet i produktionen medför att sysselsättningen minskar än mer, varför arbetslösheten föratses stiga till 6,2 %. Arbetslösheten föratses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongrensat plana ut, vilket innebär etl årsgenomsnitt på 7% 1994. Denna uppgång sker trots alt BNP då åter börjar stiga. Tidigare gjorda rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning all behovet av arbetskraft avtar ytterligare, trots all ekonomin då konunit in i en återhämtningsfas.
Prop.1992/93:100 Bilaga l.l
41
5.1 Sysselsättning
1 takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten började sysselsättningen falla i början av 1991. Nedgången har därefter fortsatt i snabb takt. Sysselsättningen sjönk med över 250 000 personer, motsvarande närmare 6%, mellan 1990 och 1992, mätt som helårsgenomsnitt. Sysselsättningen i timmar minskade något mindre under perioden till följd av stigande medelarbetstid. Ökningen av medelarbetstiden förklaras främst av minskad sjukfrånvaro medan ökningen av antalet semesterdagar för vissa grapper år 1991 verkade i motsatt riktning.
Sysselsättningsneddragningama har varit tydligast inom industrin, som också svarat för huvuddelen av det totala sysselsällningsfallel i ekonomin. Nedgången inleddes redan i början av 1990 och har fortsatt kontinuerligt. Under loppet av perioden har nedgången blivit allt starkare också inom den privata tjänstesektom, byggsektom och mol sluiet också inom kommunema.
Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 5:1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Nivå 1991
Förändring
från föregående år •
1994 Sysselsättning
Jord- och skogsbruk
-6
-7
-4
-3
Industri
-62
-82
-20
20 Byggnadsverksamhet
-1
-38
-37
-25
Privata tjänster
-14
-31
-40
7 Kommunal verksamhet
-21
-13
-24
Statlig verksamhet
-1
-5
-5
Totalt
4430
-77
-180
-119
-30
Arbetskraft, totalt
-25
-86
-62
4 Arbetslösa
% av arbetskraften
2,7
2,7
4,8
6,2
7,0
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid. De strakturella förändringama inom jordbmket föratses fortsätta under perioden, ined minskad sysselsättning som följd. Vändningen uppåt av produktionen inom skogsindustrin iimebär en ljusning också inom skogsbraket. Sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbrak föratses således bromsas upp under prognosperioden.
Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med 170 000 personer, eller med ca 17%, mellan 1989 och 1992. Den uppgång i produktionen som föratses i år (se kapitel 4) bedöms vara för svag för att sysselsättningen ska vända uppå. Däremot minskar nedgångstakten. År 1994, då produktionen beräknas växa med 6%, föratses en sysselsättningsuppgång. Trots denna starka produktionsuppgång beräknas produktivitetsökningen vara ungefär lika stor nästa år som i år. Det förklaras av att de stora sysselsättningsneddragningar som tidigare gjorts
42
medför alt potentialen för snabba produktivitetsökningar minskar då Prop. 1992/93:100 produktionen vänder uppåt. Ett tecken som tyder på att arbetsstyrkan Bilaga 1.1 redan nu utnyttjas i relativt hög grad är alt övertidsuttaget har ökat och ligger på en betydligt högre nivå än i föregående lågkonjunktur. Arbetskraftsreserven, som i motsvarande konjunkturfaser genererat en snabb produktivitetstillväxt, är således mindre.
Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medförde att sysselsättningen började minska först mol sluiet av 1991. Därefter har fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har dragits ned med ca 13% 1992 och nedgången föratses bli ungefär lika stor de kommande åren p.g.a raset i bostadsbyggandet och fortsatt låga byggnadsinvesteringar inom näringslivet.
Inom den privata tjänstesektorn har sysselsättningen avtagit kontinuerligt under 1991 och 1992. Sammanlagt har antalet sysselsatta minskat med ca 45 000 personer, motsvarande närmare 3%. Även 1993 föratses nedgången fortsätta med 40 000 personer beroende på den svaga utvecklingen inom byggsektora och fallet i privat konsumtion. År 1994 föratses åter en svag uppgång i sysselsättningen, i takt med återhämtningen i ekonomin.
Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991. År 1992 föll antalet sysselsatta med i genomsnitt drygt 20 000 personer. Under 1993 beräknas antalel minska med ca 13 000 personer. Satsningen på beredskapsarbeten håller då uppe sysselsättningen eftersom en stor del av dessa hamnar inom kommunema. År 1994 föratses nedgången bli större då inte åtgärdsinsatser bromsar utvecklingen.
Antalet sysselsatta inom staten minskade något under 1992. Nedgången föratses fortsätta under prognosperioden, till följd av neddragningar inom administrationen, med sammanlagt 10 000 personer.
Sammanfattningsvis föratses antalet sysselsatta fortsätta att minska, om än i avtagande takt, 1993 och 1994. Nedgången inom byggnadsverksamheten drar ned utvecklingen under hela perioden. En vändning uppåt inom främst industrin, men också inom den privata tjänstesektom mot slutet av perioden, föratses till följd av den stigande produktionen. Sedan 1990, då det totala antalet sysselsatta var som störst, beräknas anlalel ha minskat med ca 400 000 personer år 1994. Det motsvarar en minskning med 9%.
Produktiviteten antas öka med 1,7% 1993 och drygt 2% 1994. Potentialen bedöms som ännu större men den svaga efterfrågan innebär all den inte kan realiseras. Dessutom minskar trycket på effektiviseringar, liksom utslagningen av mindre effektiva enheter, som en följd av det väsentligt förbättrade kostnadsläget.
43
Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring
1994 Näringslivet
Produktion
Sysselsättning
Produktivitet
2,7 3,2 -0,4
2,6 1,1 1,5
0,9 0,5 0,3
-2,8
-3,6
0,8
-1,5 -4,2 2,8
-1,3 -3,7 2,4
2,7 -0,1 2,8
Industri Produktion Sysselsättning Produktivitet
2,3 0,5 1,9
1,7 -0,6
2,3
-2,0 -2,4 0,5
-5,1 -6,1
1,1
-3,5 -7,0 3,8
1,0 -2,0 3,1
6,0 2,0 3,9
Byggnadsverksamhet Produktion Sysselsättning Produktivitet
0,7 0,9 -0,2
5,7 3,6 2,0
0,2 2,0 -1,8
-3,4 -2,3 -1,2
-5,5
-10,5
5,6
-10,5
-14,0
4,1
-6,0 -9,0
3,3
Privata tjänster Produktion Sysselsättning Produktivitet
3,8 3,1 0,7
2,6 3,0 -0,4
2,1 2,1 0,0
-0,5
-2,1
1,6
0,3
-1,4
1,7
-1,5
-2,8
1,3
2,4 0,4 1,9
Offentliga tjänster
Produktion
0,7
2,1
1,9
-0,1
-0,1
-0,4
-0,7
Totalt
Produktion
Sysselsättning
Produktivitet
2,3 2,4 -0,1
2,4 1,5 0,9
1,2 0,8 0,4
-2,1 -2,3 0,2
-1,2
-3,0
1,9
-1,1
-2,7 1,7
1,8 -0,4
2,2
Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar sysselsättningen. Lågkonjunkturen gör att arbetstidema förkortas inom vissa branscher. Det bekräftas av att den nedgång som skett i sysselsättningen främst har berört de heltidssysselsatta medan andelen deltidssysselsatta har ökat. Antalet personer som skulle vilja arbeta mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, har stigit från 170 000 personer 1989 till ca 300 000 personer 1992. I motsatt riktning verkar den minskade frånvaron. Efter den starka uppgången i medelarbetstiden 1992, som satmolikt tUl stor del var en följd av införandet av de nya sjukförsäkringsreglema, beräknas en relativt oförändrad nivå under 1993. År 1994 föratses en viss uppgång i medelarbetstiden orsakad av främst minskningen av antalet semesterdagar.
Även anknytningen till arbetsmarknaden har minskat under innevarande lågkonjunktur. De fast anställda svarar för hela nedgången av antalet sysselsatta, medan antalet tidsbegränsat anställda ökal någol. Det kan ses som en riktning mot en mer försiktigt hållning vid rekrytering bland arbetsgivare i det osäkra arbetsmarknadsläget.
5.2 Utbud av arbetskraft
1 samband med all efterfrågan på arbetskraft avtog under 1991 inleddes också en nedgång i utbudet av arbetskraft. Sedan 1990 har antalet personer i arbetskraften minskat med 110 000 personer, eller med ca 2,5%. Eftersom befolkningen samtidigt steg med ca 50 000 personer
44
berodde hela nedgången på ett minskat arbetskraftsdeltagande. År 1990 Prop. 1992/93:100 deltog 84,8% av befolkningen i arbetskraften, 1992 var andelen 82%. BUaga 1.1 Bakom denna minskning ligger ett starkt fall i de yngre åldersgrappemas arbetskraftsdeltagande. Nedgången blir emellertid också allt tydligare även bland de äldre.
Antalel studerande har ökat betydligt. Antalet deltagande i arbetsmarknadsutbildning har enligt AMS stigit med 50 000 personer sedan 1990. Även antalet reguljärt studerande torde samtidigt ha stigit i omfattning.
En ytterligare orsak till all arbetskraftsutbudet minskar är att motivationen bland de arbetslösa att aktivt söka arbete avtar i takt med att arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k. latent arbetssökande speglar detta. Latent arbetssökande är personer som skulle vilja arbeta, men som inle aktivt sökt arbete av arbetsmarknadsskäl. Sedan 1990 har antalet stigit med 55 000 personer till 95 000 personer 1992. Av dessa var det drygt 20 000 som studerade men egentligen hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av ungdomar.
Det svaga arbetsmarknadsläget 1993 innebär att utbudet av arbetskraft beräknas fortsätta att falla. Förra året minskade antalet personer i arbetskraften med ca 2%. Omkring hälften orsakades av ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. All arbetskraftdeltagandet faller, vilket det inte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, beror sannolikt på de höga nivåer som uppnåddes under överhetlningsåren. Dessutom har bidraget från det trendmässigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet minskat.
Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper
Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter
Nivå 1991
Förändring från
1 föregående år
16-19 är.
män
42,3
2,5
-0,4
-5,4
-7,4
kvinnor
47,1
2,0
-0,8
-3,4
-7,9
20-24 år.
man
82,8
0,7
-0,2
-2,0
-5,9
kvinnor
77,5
1,2
-1,4
-3,1
-4,2
25-54 år,
män
94,6
0,3
0,0
-0,5
-1,1
kvinnor
90,5
0,1
0,3
-0,8
-1,1
55-64 år.
man
75,5
-0,2
0,7
0,0
-0,9
kvinnor
66,9
-0,6
2,0
0,6
-2,0
Totalt
83,9
0,5
0,3
-0,9
-1,9
-1,4
-0,2
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
1 år beräknas utbudet sjunka med ca 1,5%, motsvarande drygt 60 000 personer. Därav föratses de arbetsmarknadspolitiska åtgärderaa svara för i stort sett hela nedgången. Mest beräknas arbetskraftsdeltagandet sjunka bland ungdomarna, främst beroende på att allt fler studerar, genom arbetsmarknadspolitiska insatser men också i det reguljära utbildningsväsendet. Nästa år, då åtgärdsvolymen föratses vara oförändrad och inga ytterligare ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet
föratses, blir också utbudet relativt opåverkat. Höjningen av pen- Prop. 1992/93:100 sionsåldera bedöms endast öka utbudet i storleksordningen en tiondels Bilaga 1.1 procent 1994.
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetslösheten började stiga våren 1990, från en rekordlåg nivå på drygt 1%, och har därefter stigit kontinuerligt. En viss utplåning kan noteras under andra halvåret 1992. Som årsgenomsnitt har arbetslösheten stigit från 1,5% 1990 till 4,8% 1992. Del innebär i antal en ökning med i det närmaste 150 000 personer till ca 215 000 öppet arbetslösa. Antalel dellagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg samtidigt med ca 100 000 personer. Andelen personer i åtgärder av den totala arbetskraften uppgick därmed lill ca 3,5% 1992. Sammanlagt stod således ca 8,5% av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1992.
Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten nu betydligt högre bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 1992 var skillnaden ca 2 procentenheter. Det hänger samman med att sysselsättningen minskat mest inom mansdominerade näringar som industri- och byggbranschen medan de kvinnodominerade tjänstenäringaraa hittills berörts i mindre omfattning.
Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar
Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
16-19 år 20-24 år 25-54 är 55-64 år
Totalt
4,3 5,5 2,0 2,8
2,6
4,1 5,3 1,8 2,5
2,4
3,6
5,1 1,7 2,1
2,2
3,6 4,4 1,4 1,9
1,9
3,1 3,4 1,2 1,6
1,6
3,1 2,9 1,0 1,2
1,4
4,5 3,0 1,1 1,4
1,5
6,7 5,8 2,1 2,0
2,7
9,6
10,9
4,0
3,0
4,8
Anm.: Siffrorna för åren 1984-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.
Källa: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Studerar man de olika åldersgrappema är det bland ungdomaraa som arbetslöshetstalen är högst. Under tredje kvartalet 1992 noterades så höga nivåer som ca 14% bland 16 - 19-åringaraa och ca 12% i åldersgrappen 20 - 24 år. Mot slutet av årel kunde dock en viss nedgång noteras bl.a. till följd av den snabba expansionen av ungdomspraklik-plalsema.
En stor del av de arbetslösa är nytiUträdande på arbetsmarknaden. Under loppet av konjunktumedgången uppger emellertid en allt större del att orsaken till arbetslösheten är personal- eller driftsinskränkningar. Denna orsak till arbetslösheten kan förväntas stiga ytterligare med tanke på den fortsatt höga nivån på antalet varsel under 1992. Antalet varsel om uppsägningar under året kan uppskattas till 185 000, vilket är betydligt mer än under förra lågkonjunkturen då antalet som mest uppgick till drygt 60 000 varsel under ett år. Tillverkningsindustrin
svarar för ca 43%, byggbranschen och den offentliga tjänstesektora för ca 12% vardera.
Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har stigit från i snitt drygt 16 veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots en stark expansion av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa längre tid än sex månader, ökat markant. Jämfört med 1990 har antalet femdubblats lill ca 55 000 personer i genomsnitt 1992. En viss stabilisering, på ca 65 000 personer, kan noteras under andra hälften av årel. Som mest uppgick antalet långtidsarbetslösa under föregående lågkonjunktur till ca 40 000 personer Det motsvarade närmare 30% av det totala antalet arbetslösa. Andelen i slutet av 1992 uppgick lill 27%. En motsvarande andel långtidsarbetslösa som under lågkonjunkturen i början av 1980-lalet innebär en nivå på ca 90 000 långtidsarbetslösa 1994. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att försämra arbetsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. 1 många länder har långtidsarbetslösheten angivits som en av orsakema till "hysteresis", dvs. en permanent hög arbetslöshet.
Diagram 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental personer
550 Prop.1992/93:100 BUaga 1.1
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Den fortsatta, om än avtagande, nedgången i sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms fortsätta stiga under prognosperioden. Den föratses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongrensat plana ut. Årsgenomsnittet för arbetslösheten föratses stiga från 4,8% 1992 till 6,2% 1993 och därefter till 7,0% 1994. Det motsvarar en ökning med närmare 60 000 personer 1993 och med ytterligare 34 000 personer 1994. Andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas samtidigt stiga med 1,5 procentenheter mellan 1992 och 1993 till drygt 5% av arbetskraften. Den nivån antas ligga kvar
1994. Andelen som inle ingår i den ordinarie arbetsmarknaden uppgår därmed till ca 12% 1994. Del kan jämföras med de 5,5% som var den högsta nivån som uppnåddes under lågkonjunkturen i början av 1980-lalet.
Osäkerhetema i prognosen är naturligtvis många. Empirisk erfarenhet saknas om hur arbetsmarknadens funktionsförmåga påverkas av de för Sverige, i ett historiskt perspektiv, mycket höga nivåeraa på arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Svårighetema att bedöma arbetsgivaraas beteende och därmed produktivitetsutvecklingen är dessutom stora. Det tidigare extremt starka omvandlingstrycket i ekonomin som blev följden av en låg inflation, de höga räntoma och den fasta växelkursen kan antas ha lättat något. Trycket på produktivitetsförbättringar har minskat något genom det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Den effektivisering som redan skett innebär dock sannolikt att det finns stora produktivitetspotentialer när efterfrågan lar fart.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderaa har ökat successivt 1991 och 1992. Andelen personer i åtgärder (exkl. arbetshandikappade) av arbetskraften har stigit med över 2 procentenheter sedan 1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer, då beredskapsarbeten utgjorde större delen av åtgärdema, har tyngdpunkten förskjutits till utbildningsinsatser.
Den 1 juli 1992 infördes en ny åtgärd, den s.k. ungdomsprakliken. Denna åtgärd kan ses som en praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbildning för ungdomar ute på företagen. De särskilda inskolningsplatseraa upphörde i och med införandet av ungdomspraktik.
Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år
1992 Beredskapsarbete
16 Ungdomspraktik'
30 Avtalad inskolningsplats
4 Rekryteringsstöd
14 Arbetsmarknads-
utbildning (AMU)
85 Utbildningsvikariat
8 Företagsutbildning
7 Åtgärder för arbets-
handikappade
84 Totalt
175
170
162
158
147
146
179
248
Andel av arbets-
kraften''
2,4
2,1
1,8
1,7
1,4
1,3
2,0
3,7
' T.o.m. 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989
ningsplatser, därefter ungdomspraktik.
Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-
dade.
■' Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.
'* Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.
juni 1992 särskilda inskol-
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
1 samband med regeringens och socialdemokraternas ekonomisk- Prop. 1992/93:100 politiska krispaket utökades de arbetsmarknadspolitiska insatsema Bilaga 1.1 kraftigt. Ännu en ny form av åtgärd, kallad arbetslivsutveckling, introducerades som införs 1 januari 1993. Den innebär att arbetslösa ska kunna gå tillbaka till arbetslivet och erhålla ett utbildningsbidrag som ger samma ersättning som arbetslöshetsförsäkringen. Det ska förstärka skyddet mot utförsäkring. Föratom införandet av arbetslivsutvecklingen utökades också antalet ungdomspraktikplatser och beredskapsarbeten med 36 000 respektive 30 000 platser. Dessutom tillkom 25 000 platser i det reguljära utbildningsväsendet i form av komvux, folkhögskola, gymnasieskola och högskola.
13 Riksdagen 1992/93. 1 .simd. Nr 100. Bilaga 1. 49
6 Löner och konsumentpriser
Nedväxlingen av pris- och löneökningstakten inleddes 1991 och förstärks av den allt lägre aktivitetsnivån i ekonomin och den därmed följande mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Även om det råder osäkerhet om hur lönebildningen kommer att organiseras torde den höga och växande arbetslösheten leda till myckel måttliga nominella löneökningar. Lönerna bedöms öka med 3% 1993 och 3 1/2% 1994 i genomsnitt. För industrin ligger löneökningstakten i nivå med den i våra viktigaste konkurrentländer.
Den underliggande prisökningstakten i konsumentledet avtar till följd av den svaga efterfrågan och beräknas uppgå till ca 2%. Deprecieringen av den svenska kronan medför dock att importpriserna stiger, vilket åtminstone delvis övervältras på de inhemska prisema. Under 1993 stiger dessutom konsumentprisindex (KPI) med ytterligare 1 1/2 procentenheter till följd av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. KPI beräknas därför öka med 5% 1993 och 3% 1994.
Prop. 1992/93:100 Bilaga l.l
6.1 Löner
Svensk lönebildningen kännetecknas av låg löneflexibilitet och små lönedifferenser. Utjämningen av lönerelationerna hänger samman med den centrala samordningen av lönebildningen, som har varit del mest utmärkande draget i det svenska löneförhandlingssystemet sedan 1950-talet.
Diagram 6:1 Lönespridningen i Sverige
Index 1972=100
60 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare" varför lönespridningen 1960-1972 visar skillnaden mellan olika avtalsområdens medellöner och hela SAF-områdets. Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.
50 Lönepolitikens innebörd började att förändras fr.o.m. 1960-talets mitt. Prop. 1992/93:100 Lönedifferentiering utifrån arbetets art och svårighetsgrad förbyttes i Bilaga 1.1 låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig utjämning av lönema. Av diagram 6.1 framgår all lönespridningen för arbetare halverades mellan 1965 och 1976. Motståndet hos arbetsgivama ökade successivt mot relativlönemas utveckling och mot centrala löneförhandlingar Under 1980-talet började lönespridningen åter att stiga genom att de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via branschvisa och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer bidrog till att driva upp de totala nominella löneökningama i det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde mot 1980-talets slut. Sverige verkar nu gå mot en mer decentraliserad organisations- och förhandlingsstraktur, men det är ännu osäkert om centrala löneöverenskommelser är ett avslutat kapitel i svensk lönebildningshistoria eller ej.
Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till 5 1/2% till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Arbetsmarknadens parter slöt de tvååriga stabiliseringsavtal som löper ut i mars 1993. Resultaten tyder på att avtalen fick till stånd en någol snabbare lönedämpning 1991 än vad som annars blivit fallet, men att avtalen för 1992 verkar ligga något högre än vad arbetsmarknadsläget motiverar.
Tabell 6:1
Timlöner
Årlig procentuell förändring
Samtliga
löntagare
Industriarbetare
Avtal
Löne-
Timför-
Avtal
Löne-
Timför-
glid-
tjänst
glid
tjänst
ning
ning
1960-64
5,3
2,8
8,1
3,5
4,2
7,7
1965-69
5,6
2,7
8,3
4,2
4,4
8,5
1970-74
6,8
2,5
9,4
5,5
5,3
10,8
1975-79
9,0
3,0
11,9
6,3
4,7
10,9
1980-84
5,8
2,1
7,9
5,2
3,6
8,8
1985-89
4,8
3,0
7,8
3,9
4,4
8,0
6,1
3,9
10,0
2,8
6,7
9,5
2,8
2,8
5,6
2,3
3,2
5,5
2,7
0,8
3,5
2,6
1,4
4,0
3,0
3,5
3,5
4,5
Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatsistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Källor.: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Lönebildningen påverkas främst av arbetsmarknadsläget, vinster, prisförväntningar och produktivitet. Inflationstakten tilltar under 1993 tUl följd av höjda importpriser, ökade indirekta skaller och neddragning av vissa subventioner. Det är dock frågan om en tillfällig uppgång i inflationstakten. Vinstutvecklingen i den skyddade sektora försvagas av en fallande kronkurs, samtidigt som den konkurrensutsatta sektoras lönsamhet förbättras.
51 Den viktigaste faktorn för lönebildningen är sannolikt arbetsmarknads- Prop. 1992/93:100 läget. Arbetslösheten och andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska Bilaga 1.1 åtgärder steg sammantaget med 3 1/2 procentenheter till knappt 8 1/2% under 1992 och föratses fortsätta växa under 1993. Det är svårt all fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt så hög arbetslöshetsnivå. Skattningar av löneekvationerna utifrån historiska samband antyder nominella lönesänkningar för 1993. Den nuvarande avtalskonstraktionen medför ett överhäng på drygt 1/2 procentenhet för lönekostnaderna 1993, dvs. den genomsnittliga lönen 1993 blir 1/2% högre än den genomsnittliga lönen 1992 som en följd av att de avtalade lönerna ökade under loppet av år 1992. Dessutom uppslår en lönehöjande effekt om företag tillämpar LIFO-principen vid uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå först. Denne har oftast lägre lön och efter avskedandet stiger den genomsnittliga lönen inom företaget. Samma effekt uppstår om hela företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå. Avgångsvederlag vid avskedanden innebär en tillfällig uppdragning av företagens lönekostnader i förhållande till antalet arbetade timmar och kommer också att registreras som löneglidning. Under nästa år ökar rörligheten på arbetsmarknaden något, vilket genererar viss löneglidning. Timför-tjänsten beräknas sammantaget öka med 3% i år och 3 1/2% 1994. Arbetslöshetens dämpande effekter på lönebildningen kan ha underskattats i år. Å andra sidan kan eventuella centrala låglönesatsningar med efterföljande lokala avtal också ge högre löneökningar 1994, eftersom en riktning mot förändrade relativlöner försvåras av bristande lönerörlighet nedåt vid lägre inflationstakter.
Utöver timförtjänsten påverkas de totala lönekostnaderna av förändringar i arbetsgivaravgifterna. Dessa minskar 1993 med 4,3 procentenheter genom att barnomsorgs- och utbildningsavgiften slopas samt att folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter och arbetarskyddsavgiften med 0,17 procentenheter Därtill kommer effekten av de två indragna semesterdagarna som beräknas sänka lönekostnaderna med 1/2 procentenheter 1994.
Inom OECD-området beräknas lönerna i genomsnitt stiga med 4% i tillverkningsindustrin både 1993 och 1994. Därmed kommer den svenska industrins löneökningar i genomsnitt ligga i paritet med den hos våra viktigaste konkurrenter under prognosperioden. Detla innebär tillsammans med deprecieringen av kronan och en förhållandevis hög produktivitetstillväxt att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden sjunker myckel kraftigt.
52 Diagram 6:2 Nominell timlön inom industrin
Årlig procentuell förändring, nationell valuta
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
6.2 Konsumentpriser
Prisökningstakten i konsumentiedet dämpades markant i fjol. Uppgången i konsumentprisindex (KPI) avtog från 9 1/2% 1991 till drygt 2% 1992 (årsgenomsnitt). Under 1980-lalet ökade KPI i genomsnitt med 8%. Nedväxlingen från en hög till en låg inflationstakt medför betydande anpassningssvårigheter i Sverige, liksom för andra länder som tidigare genomgått en liknande desinflationsprocess. Initialt leder det till höga realräntenivåer som sänker aktivitetsnivån i ekonomin, men på sikt bidrar en låg och stabil inflationstakt till att främja tillväxten. Enligt en undersökning av Kanadas riksbank av 62 länder under en 25-årsperiod leder en reduktion av inflationstakten med 1 procentenheter till en varaktig ökning av BNP med 0,1 procentenheter per år. Efter 30 år är inkomstnivån således 3% högre per procentenhet sänkt inflation.
Den kraftiga nedgången av konsumentprisema förra året förstärktes av sänkningen av mervärdeskattesatsen från 25% till 18% för livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter. Skattesänkningen drog ned KPI med 1,3 procentenheter 1 oktober 1992 uppgick inflationstakten, dvs. prisutvecklingen jämfört med samma månad föregående år, till 2,3%. Det förklaras i hög grad av höjda boendekostnader. I övrigt avspeglas den svaga efterfrågan i ekonomin i mycket små prisrörelser. Basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, fastställdes för 1993 till 34 400 kr. Valutaoron i september med kraftigt höjda räntor drev upp KPI. Om räntoma hade hunnit sjunka tillbaka lill nivån före valutaoron skulle basbeloppsökningen begränsats med 200 kr., vilket hade reducerat utgiftsökningen i den offentliga sektom med drygt 1
miljard kr för 1993. 1 november sjönk inflationstakten liU 1,4% p.g.a. Prop. 1992/93:100 fallande räntenivåer samt sjunkande livsmedels- och klädpriser. En Bilaga 1.1 höjning av tobaksskatten i kombination med högre importpriser beräknas dra upp inflationstakten till 1,9% i december.
Tabell 6:2 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994
KPI dec.-dec. Nettoprisindex dec.-dec.
1,9
2,8
4,9 3,4
2,9
2,7
Importpriser
Bostäder
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter
Diverse taxor
Konkurrensutsaa svensk produktion
Arbetskraftskostnad i näringslivet
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter
-2,5 5,4
-0,7 7,2 1,4 1,3 0,9
9,6 2,7 1,6 3,3 3,5 -0,9 0,4
3,2 3,4 0,4 3,9 5,8 1,1 0,2
KPI årsgenomsnitt Nettoprisindex årsgenomsnitt
2,3 4,2
5,1 3,4
2,8 2,6
OECD, KPI
3,2
3,2
3,1
Implicitprisindex
2,4
5,6
3,3
Basbelopp
33 700
34 400
35 400
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en avräkning skett för höjda importjsriser till följd av kronans depreciering. OECD-länderna är sanmianvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepanementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn. Arbetskraftskostnaden har dämpats avsevärt och hushållens efterfrågan faller. Prisförväntningama hos hushåll och förelag indikerar också en återhållsam prisutveckling även om dessa mätningar är gjorda före kronans depreciering.
1993 kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentprisema. Mervärdeskattesatsen för livsmedel m.m. stiger från 18% till 21%, bensinskatten liksom diverse miljöskatter ökar, medan räntebidragen reduceras. Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten upphör, varefter den uppgår till 1,5%. 1 motsatt riktning verkar avskaffandet av en rad punktskatter på bl.a. läskedrycker, konfektyr, kemisktekniska preparat, kasettband och videoapparater, liksom arbetsgivaravgiftssänkningen. Sammantaget kommer förändrade indirekta skatter, arbetsgivaravgifter och subventioner att höja KPI med 1,2 procentenheter Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importprisema stiger, vilket delvis övervältras i den svenska prisutvecklingen. Efter devalveringama 1981 och 1982 slog "det teoretiska utrymmet för importprishöjningar" igenom till 60% under del första året efter devalveringen och med ytterligare drygt 10% under det därpå följande året. Importprisgenomslaget beräknas bli något lägre 1993 till
54
följd av den svaga efterfrågan. Det kan vara svårt att särskilja deprecier- Prop. 1992/93:100 ingens totala priseffekter utöver höjda importpriser med hänsyn till Bilaga 1.1 återverkningar via t.ex. lönebildning, ränteutveckling och förändrade vinstmarginaler.
Diagram 6:3 Prisutvecklingen i Sverige
Årlig procentuell förändring
12-
•.v \
\\\
10-
\\V—.
8 N/ \
B-
|Nettopriser|
4-
2-
I Konsumenlpriser j
I BNP-defloioFl'
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet, (KPI). Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner, (NPI). BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förändringar av nettoprisindex (NPI) visar prisutvecklingen exklusive effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed ett inflationsmåll som bättre motsvarar efterfrågeläget avseende privat konsumtion. En ökad indirekt beskattning eller sänkt subvention som höjer KPI skall inle uppfattas som ett uttryck för ett högt efterfrågeläge. NPI har därför ofta refererats som den "underliggande inflationstakten". Deprecieringens effekter slår dock i genom i NPI. Inte heller sådana prisförändringar bör tolkas som effekter av efterfrågeläget. En mer rättvisande beräkning av den "underliggande inflationstakten" redovisas i tabell 6.3 där också deprecieringens effekter är avräknade. Inflationen i Sverige begränsas då till ca 2% per år under prognosperioden, vilket främst förklaras av fortsatt ökade boendekostnader. BNP-deflatom, som visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen, ökar ännu mindre. Regeringen har förklarat att det inle föreligger något real-ekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande effekter. 1 prognosen korrigerades därför 1994 års basbelopp för de höjda importprisernas genomslag på KPI.
55 Tabell 6:3 "Underliggande" inflationstakt
Bidrag i procentenheter
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
"Underliggande" inflationstakt 2,7
Indirekta skatter, subventioner
och arbetsgivaravgifter -0,8
Deprecieringens effekter
* direkta effekter via höjda importpriser
* indirekta effekter
KPI, dec.-dec. 1,9
2,1
1,2
1,6 1,4 0,2
4,9
1,7
0,4
0,9 0,3 0,6
2,9
Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått. En del referar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD använder KPI rensat för mat och energi. Källa: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
En implicit prisindex för den privata konsumtionen (IPI) erhålles ur nationalräkenskapema. Viktema i IPI speglar det aktuella årets konsumtionssammansättning till skillnad från KPI som använder föregående års värden. Skattereformen medförde stora relativprisförändringar, vilket i sin tur ledde till en ändrad konsumtionssammansältning. IPI och KPI har därmed utvecklats något olika under de senaste åren och detta mönster fortsätter även i år.
Diagram 6:4 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: OECD-ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige pä världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den faktiska ökningen av konsumentprisindex i Sverige kommer i år till följd av de tillfälliga effekteraa alt vara starkare än i våra viktigaste konkurrentländer. Nästa år är den svenska utvecklingen i paritet med omvärldens. Den underliggande inflationstakten i Sverige, enligt ovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens.
56 Del bör uppmärksammas att även om konsumentprisindex är ett ofta Prop. 1992/93:100 använt inflationsmått i såväl Sverige som interaationellt, så finns del stora Bilaga 1.1 skillnader i KPI mellan olika länder. Olikhetema förklaras bl.a. av vad som inkluderas i indexen, val av basår, hur ofta varakorgens viktsammansättning korrigeras samt hur indirekta skatter behandlas. Inflationstakten enligt KPI är emellertid ett av de konvergenskriterier som kommer att användas inom EMU. Skillnader mellan olika index finns också inom den europeiska gemenskapen och ett harmoniseringsarbete skall inledas snarast. Detta kommer all medföra krav på förändringar av det svenska indexen. Därmed kommer de olika krav som ställs på KPI åter i fokus: Är det främst ett kompensationsindex, som skall användas för att skriva fram pensioner och andra transfereringar, eller ett mått på den allmänna inflationstakten?
57
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Mellan 1989 och 1991 ökade hushållens realt disponibla inkomster med drygt 8% medan den privata konsumtionen steg med mindre än 1 %. Hushållens sparkvot förbättrades därmed med över 7 procentenheter. Förra året fortsatte inkomstutvecklingen att vara positiv, trots sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Hushållen drog ned konsumtionen och uppgången av sparandet fortsatte. I år beräknas real inkomsterna minska med över 3,5%. Då sparandet bedöms gå ned något begränsas fallet i den privata konsumtionen till drygt 3%. För 1994 beräknas både inkomster och konsumtion vara i stort sett realt oförändrade, se tabell 7:1.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. 1991 1992
1994 Procentuell föränd
ring
1994 Löpande priser
Löner
Företagarinkomster
Räntor och utdelningar, netto
Inkomstöverföringar frän
offentlig sektor
Övriga inkomster, netto
Direkta skatter, avgifter m.m
631,0 61,6 -28,3
316,8 101,5 284,1
636,6 62,0 -31,5
345.3 111,3 288,8
635,5 62,4 -27,6
362,1 115,4 297,8
655,1 64,6 -23,8
373,8 120,2 311,2
5,4 -0,4
14,4 13,3 -7,1
0,9 0,6
9,0 9,7 1,6
-0,2 0,7
4,9
3,7 3,1
3,1 3,5
3,2 4,1 4,5
Disponibel inkomst
798,6
834,9
850,0
878,7
15,6
4,6
1,8
3,4
Privat konsumtion
777,3
784,0
802,2
828,6
11,2
0,9
2,3
3,3
7955 års priser
Disponibel inkomst
529,7
540,8
520,9
521,3
4,9
2,1
-3,7
0,1
Privat konsumtion
515,6
507,9
491,6
491,6
1,0
-1,5
-3,2
0,0
Sparkvot, nivå i %
2,7
6,1
5,6
5,7
Anm.: I lönesummeutvecklingen för 1991 ingår basbreddning i samband med skattereformen. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
7.1 Hushållens inkomster
År 1991 steg de realt disponibla inkomstema med nära 5% samtidigt som den reala lönesumman före skatt minskade med ca 4%. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak sänkningen av inkomstskatten samt ökade transfereringar från den offentliga sektom. Även 1992 fick hushållen en relativt god inkomstutveckling till följd av ökande transfereringar. Nedväxlingen av inflationen var också en starkt bidragande orsak till att de realt disponibla inkomstema kunde öka med ca 2% trots att sysselsättningen föll med nära 3,5%.
Nedgången av sysselsättningen fortsätter i år, men detta kompenseras delvis på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomster-na beror i stället på finanspolitiska åtgärder. Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar till föjd av
avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av skiktgränsen för statsskatten saml av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subventioner, vilket höjer konsumentprisema.
För 1994 föratses att nedgången i sysselsättningen i det närmaste upphör och att arbetslösheten stiger i långsammare takt. Realinkomstema kommer dock inte att öka nämnvärt. Den trendmässiga uppgången av pensionsinkomsteraa reduceras av att deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkningen av basbeloppet. Inkomstbeskattningen skärps genom all grandavdraget sänks. Dessutom ska uppräkningen av grandavdrag och skiktgräns för statlig skatt reduceras med deprecieringseffekten.
År 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomstema med drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991. I febraari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrog till alt öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra årel. 1 år minskar köpkraften totalt med ca 4 1/2% beroende på att jämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet, se tabell 7:2.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 7:2 Hushållens inkomster
Miljarder kr. Löpande priser
Procentuell utveckling 1985 års priser
Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen
1994 Lönesumma exkl. sjuklön
därav timlön
sysselsättning
631,0
-2,4
1,0 -3,3
-4,6
-1,9
-2,7
0,3
0,7 -0,4
-1,9
0,8
-2,7
-3,5 -1,5 -2,0
0,2
0,5 -0,3
Inkomstöverföringar inkl. sjuklön
Pensioner från offentlig sektor Sjukförsäkring m.m. inkl. sjuklön Arbetslöshetsbidrag m.m. Övriga transfereringar
316,8
172,7 61,0 21,8 61,3
8,5
4,5
-11,4
93,2
9,5
-1,2
-1,8
-14,8
18,5
-0,8
0,4
1,0
-3,7 4,3 -1,1
3,4
1,0 -0,9 2,6 0,7
-0,5
-0,4
-1,0
1,0
-0,1
0,2
0,2 -0,2 0,3 0,1
övriga inkomster, netto
134,9
-2,2
-2,3
1,7
0,3
-0,3
0,3
Direkta skatter
284,1
-0,6
-1,9
1,7
0,2
0,7
-0,6
Disponibel inkomst
798,6
2,1
-3,7
0,1
2,1
-3,7
0,1
Tillfälligt sparande
2,8
0,3
-0,7
0,0
Inkomster inkl. tillfälligt sparande
801,4
2,4
-4,3
0,1
2,4
-4,4
0,1
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Inkomstöverföringama från den offentliga sektom kommer i stort sett att vara realt oförändrade under prognosperioden, trots fortsatta kraftiga ökningar av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Delta förklaras av förändringar i socialförsäkringama. En karensdag införs i sjukförsäkringen från den 1 april 1993. Samtidigt ändras ersättningsnivåema så att ersättningen höjs f.r.o.m. den andra t.o.m. den 89:e sjukdagen och sänks
vid längre sjukperioder. Nu föreslås att fem karensdagar införs i arbetslöshetsförsäkringen och alt ersättningsnivån sänks med 10 procentenheter från den 1 juli 1993. Pensionsutbetalningama reduceras med 2% från 1993. De sämst ställda pensionärema får kompensation genom höjda bostadstillägg och pensionstillskott. Pensionsåldem höjs successivt, med början nästa år, till 66 år. Som nämnts ovan ska deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkning av basbeloppet för 1994. Genom att inflationen går ned nästa år, efter den tillfälliga uppgången i år, kommer ändå basbeloppet att vara ungefär realt oförändrat, se tabell 7:3.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från ofTentlig sektor till hushåll
Miljarder kr. Löpande priser
Procentuell förändring 1985 års priser
82,2
106,6
9,0
45,7 14,1 19,5 12,1
57,5 16,8
40,6
72,8 17,2 8,5 8,5 11,7 26,9
373,8
Pensioner
Folkpension inkl. KBT och delpension Allmän tilläggspension Tjänstepensioner
Sjukförsäkring m.m.
Sjukförsäkring
Föräldraförsäkring
Arbetsskadeförsäkring
Arbetslöshetsbidrag m.m.
AMU-bidrag Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti
Övriga transfereringar
Barnbidrag Studiebidrag m.m. Bostadsbidrag Socialbidrag m.m. Övrigt
Sununa inkomstöverföring
172,7 184,6 190,5 197,8
80,1
95,8
8,7
49,0
18,7 18,9 11,4
43,0
11,5
31,6
68,7
16,7
8,0
6,7
10,6
26,6
81,0 100,7
76,5
87,9
8,3
46,3
14,7 19,2 12,4
53,6
16,9
36,7
71,6
16,9 8,2 7,6
11,3
27,7
362,1
61,0
31,8 17,9 11,3
21,8
6,2
15,6
61,3
16,4
8,4
6,8
8,1 21,7
316,8 345,3
4,5
2,3 6,5 2,5
-21,5
-42,7 3,5 -1,7
93,2
81,9
97,6
9,5
-0,6 -6,9 -3,0 28,3 20,3
6,5
-1,8
-3,7 0,0 -4,1
-10,0
-24,9 -3,4 3,4
18,5
40,5
10,6
-0,8
-3,4 -3,3 6,9 0,9 -1,1 -0,2
1,0
-1,4 3,0 -0,3
-3,9
-6,7 -1,3 -4,7
4,3
-3,1
7,7
-1,1
-1,3 0,7 9,5 1,1
-5,4
0,4
Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring av skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig staflig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskatlesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbeskattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Grandavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående år plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkonimer en real skattesänkning när löneökningaraa och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjd inflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning av skatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr.
60 För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast med Prop. 1992/93:100 ökningen av konsumentprisindex. År 1993 avskaffas schablonavdraget Bilaga 1.1 under inkomst av tjänst vid taxeringen, vilket beräknas medföra en skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Den i år införda egenavgiften i sjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr. Avtrappningan av pensionäreraas särskilda grandavdrag mot kapitalinkomster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grandavdraget med ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr.
7.2 Privat konsumtion och sparande
Trots en ökning av de realt disponibla inkomsteraa förra året minskade hushållen sin konsumtion avsevärt. Störst nedgång registrerades för olika typer av kapitalvaror, så som hemutrastning och bilar. I synnerhet inköpen av bilar påverkades kraftigt av den allmänna ränteoro som inleddes i och med spekulationerna mot kronan i september. Försäljningen av dagligvaror ökade dock något jämfört med 1991. Alt konsumtionsminskningen så hårt drabbat kapitalvaror förklaras till stor del av den expansion som uppstod i samband med kreditmarknadens avreglering 1985. Under senare delen av 1980-talet ökade hushållens inköp av kapitalvaror kraftigt, vilket i nationalräkenskapema registreras som ökad konsumtion. Med tanke på den relativt långa livslängden hos olika typer av kapitalvaror är dock inle hela denna registrerade uppgång att betrakta som konsumtion i egentlig mening. En slor del av inköpen kan i stället ses som investeringar, vilka ger innehavaren möjlighet till konsumtion under många års tid. Denna expansion av kapitalvarainköpen innebar all en avsevärd fallhöjd byggdes in i den privata konsumtionen.
Preliminärt beräknas den privata konsumtionen ha fallit med 1,5% 1992. Detta innebär att sparandet, relaterat till disponibel inkomst, uppgick till drygt 6%. Hushållens sparkvot har därmed, på bara 4 år, stigit från en rekordlåg nivå 1988 på -5,1%, till en nivå 1992 som närmar sig genomsnittet för 1950-talet.
Förklaringen till denna omställning slår att finna i en mängd faktorer. I samband med avregleringen av kreditmarknaden minskade hushållen sitt finansiella sparande kraftigt, genom all ta lån för att köpa bl.a. bilar och andra kapitalvaror Kreditexpansionen drog också upp prisema på bostäder, vilket i sin tur underlättade en ökad skuldsättning. Inflationen och marginalskatten var relativt höga under perioden, vilket medförde all realräntan efter skatt var låg. På bara 3 år växte hushållens skuldkvot, dvs. skulderna som andel av disponibel inkomst, från 103% till 135%.
61 Diagram 7:1 Privat konsumtion
Miljarder kr, 1985 års priser
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare, stärks hushållens incitament att amortera ned sin skulder och därmed öka sitt sparande. Som en följd av dessa nya föratsättningar bröts prisuppgången på bostäder och övergick i ett fall även i nominella tal. Statistiska Centralbyrån (SCB) uppger att småhuspriseraa under tredje kvartalet i fjol låg ca 10% under toppnivån 1991. Då även aktiekursema under de senaste åren haft en svagare utveckling än tidigare har hushållen fått se sin förmögenhet krympa. 1 diagram 7:2 framgår hur hushållens sparkvot samvarierat med förändringen av nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst. Värdeminskningamas effekt på förmögenheten dämpas nu av att hushållens finansiella sparande ökal kraftigt.
Hushållens skulder som anel av disponibel inkomst har nu sjunkit tillbaka till nivån före kreditmarknadens avreglering. Detla förklaras dock främst av att de disponibla inkomsteraa ökade krafiigt under 1990 och 1991. I kronor räknat har inte skuldema minskat nämnvärt. Inte heller har räntekostnaden efter skatt avtagit i relation lill disponibel inkomst. Trots att skulderna blivit relativt sett mindre ligger alltså kostnaden för hushållens skulder kvar på en hög nivå. Skulderaa kommer därför sannolikt att amorteras ned ytterligare.
Fallande förmögenhet och ökande kapitalkostnad påverkar hushållens konsumtion påtagligt men effektema bör avla i takt med att hushållen genomför sin portföljanpassning. En annan svårbedömd faktor är att förväntningarna om framtida inkomsttillväxl kan ha mbbats. Den för svenska förhållanden exeptioneUa arbetslöshetsuppgången, i kombination med en ökad oro kring t.ex. pensionssystemets framtid, kan ha förändrat dessa förväntningar. Etl sådant skift, i negativ rikting, kan få mycket kraftiga effekter på sparandet under lång lid.
62 Diagram 7:2 Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring.
Andel av disponibel inkomst
procent
procenl
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
fSparkvot (vänste7)~t ""-
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Förklaringama till den höjda sparkvoten är alltså många och svårigheterna att bedöma den framtida utvecklingen avsevärda. Motiven till all minska skulderaa väntas i princip kvarstå under prognosperioden och sparkvoten beräknas därför ligga på en fortsatt hög nivå under både 1993 och 1994. Den kraftiga minskningen av realinkomstema inkl. kvardröjande effekter av det tillfälliga sparandet (4,4%), väntas dock medföra att sparkvoten sjunker något i år. Hushållen strävar efter att i möjligaste mån dämpa svängningama i sin konsumtionsstandard och minskningen av den privata konsumtionen beräknas stanna vid 3,2%. Det är ändå betydligt kraftigare än fallet 1983, då den privata konsumtionen sjönk med 2,2%. Sett över två år förväntas konsumtionen minska med mellan 4-5%. Under 1994 beräknas fallet i realinkomstema upphöra och sparkvoten ligga kvar på oförändrad nivå, vilket även innebär oförändrad privat konsumtion mellan 1993 och 1994.
Svårigheterna i bedömingen är dock stora och det går inte att utesluta en fortsatt höjd sparkvot, vilket skulle få mycket kraftigt negativa effekter för det inhemskt orienterade näringslivet. Emellertid fitms det också faktorer som talar för att sparkvoten kan falla mer än beräknat, i fall hushållen betraktar inkomstminskningen som tillfällig. Lägre räntor kan också resultera i minskal sparande, vilket i så fall skulle förstärka den inhemska eferfrågan. Därtill har nu sparkvoten kommit upp på, en för svenska förhållanden, historiskt hög nivå.
63 Diagram 7:3 Hushållens sparkvot som andel av disponibel inkomst 1951-1994.
Sparande i procent av disponibel inkomst
10 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1950 1955 1960 1955 1970 1975 1980 1985 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1 diagram 7:3 framgår den trendmässiga nedgång av hushållens sparkvot som skett mellan 1950-talel och slutet av 1980-talet. Denna nedgång kan till en del förklaras av demografiska faktorer. Befolknings-strakluren har i Sverige förskjutits mot en allt större andel pensionärer och en mindre andel i yrkesverksam ålder. Med utgångspunkt i livscykelteorins antagande om att man i yrkesverksam ålder sparar medel för att konsumera under sin tid som pensionär är en sådan sparkvotssänkning logisk. Ur denna synvinkel implicerar alltså en sparkvot, som idag ligger nära 1950-tals nivå, etl betydligt "sparsammare" beteende än då. En annan faktor som talar för att sparkvoten skulle kurma komma ned något är att det finansiella sparandet enligt prognosen blir så högt. Med ett antagande om oförändrade aktiekurser ökar hushållens finansiella förmögenhet med nära 200 miljarder kr. under prognosperioden.
Osäkerheten i bedömingen av den privata konsumtionen är följaktligen stor. Varken en starkare eller svagare konsumtionsutveckling än prognosens kan uteslutas.
8 Investeringar Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 Efter den starka invesleringsexpansionen under andra hälften av 1980-
talel vände utvecklingen 1990 i takt med avtagande ekonomisk aktivitet och sjunkande kapacitetsutnyttjande. Året därpå accelererade nedgången ytterligare. Även 1992 beräknas minskningen bli av samma storleksordning, ca 9%. Desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom höga realräntor, skärpta avkastningskrav på investeringar och fallande värden på olika tillgångar. Det urholkar också värdet på säkerheter för lån och medverkar till kreditförlusteraa i banker och finansbolag. Det därav följande strama kreditläget dämpar investeringsaktiviteten ytterligare. Deprecieringen av kronan motverkar värdefallet på fastigheter genom lägre räntor samt en ökad ekonomisk aktivitet. Effektema bedöms dock som för små för att innebära någon dramatisk förändring av situationen på finans- och fastighetsmarknaden.
Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder kr. 1991 Löpande priser
Årlig procentuell 1991 1992
volymförändring 1993 1994
Näringsliv
Offentliga myndigheter
Bostäder
Totalt
därav maskiner
146,6 33,7 90,4
270,7 105,1
-15,4
10,9
2,2
-8,3 -11,9
-13,4 6,2 -6,0
-8,7 -13,0
-0,8 5,0
-0,1 2,2
-35,6 -36,6
-9,5 -3,0
-2,3 4,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hittills har invesleringsnedgången främst varit koncentrerad lill näringslivet. Under prognosperioden föratses fallet bli störst för bostadsbyggandet. Det bidrar till att de totala byggnadsinvesteringaraa sjunker markant 1993. Nedgången fortsätter 1994 medan maskininvesteringaraa då föratses vända uppåt. De totala investeringaraa beräknas falla med 9,5% i år och med 3% 1994. De statliga investeringamas expansion till följd av satsningama inom infrastrakturområdet motverkar nedgången. Inom näringslivet föratses en vändning uppåt mot slutet av prognos-perioden mol bakgrand av den återhämtning i ekonomin som föratses.
8.1 Näringslivets investeringar
Efter en oavbraten uppgång sedan 1982 vände utvecklingen 1990 då näringslivets investeringar började falla. År 1991 noterades en minskning med drygt 15%. Särskilt stark var nedgången inom finans- och fastighetsförvaltning och byggnadsindustri.
Inom industrin reducerades investeringsvolymen med en fjärdedel på två år, mellan 1989 och 1991. Fallet fortsatte 1992 med ca 12%. Enligt SCB:s oktoberenkäl skulle investeringsvolymen stiga svagt 1993. Utvecklingen har dock tenderat att överskattas de senaste åren. Den uppgång i industriproduktionen som föratses under 1993 bedöms inte
14 Riksdagen 1992/93. 1 sarnl. Nr 100. Bilaga 1. 65
innebära att investeringarna stiger i någon större omfattning, med tanke Prop. 1992/93:100 på det låga kapacitetsutnyiijandet. En ökning av investeringama väntas Bilaga l.l främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin medan nedgången inom övrig industri fortsätter.
Under 1994 ändras däremot fömtsättningarna. Produktionen stiger starkare, vinstläget förbättras och kapacitetsulnyttjandet kommer upp till högre nivåer. Detta stimulerar till en viss investeringsuppgång, uppskattningsvis av storleksordningen 10%. Det är en större ökning än i industriproduktionen. Överslagsberäkningar visar emellertid att utslagningen av produktionskapacitet varit av betydligt slörre omfattning än vid föregående lågkonjunktur. Nyinvesteringar krävs då relativt snart efter del att produktionen kommit igång.
Med utgångspunkt i kapacitetsutnyttjande och produktionsutveckling, och därmed maximal produktionskapacitet, bedöms produktionskapaciteten inom industrin ha fallit med över 7% sedan produktionen var som högst, jämfört med ca 1% i förra lågkonjunkturen. Det innebär att kapitalstocken nu minskat med över 40 miljarder kr i volym, vilket motsvarar mer än ett års nyinvesteringar. För att enbart återhämta detta skulle investeringarna behöva stiga med ungefär en tredjedel i nivå under en konjunkturcykel på fem år.
Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
Miljarder
Årlig procentuell
volymförändring
kr. 1991
Löpande
priser
Industri
41,2
-18,2
-12,0
1,0
10,0
Basindustri
-38,9
-22,0
17,0
13,0
Verkstadsindustri
16,8
-16,1
-9,0
3,0
11,0
Övrig industri
16,7
-5,7
-10,5
-7,6
7,3
Statliga affärsverk
20,0
0,1
-3,0
12,0
7,0
Övrigt näringsliv
85,3
-17,3
-16,9
-5,7
1,4
Totalt
146,6
-15,4
-13,4
-0,8
5,0
därav byggnader
52,2
-14,5
-9,1
-1,1
6,7
maskiner
94,3
-15,8
-15,7
-1,8
4,1
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv började falla i en mer betydande omfattning först 1991, elt år efter det att nedgången i industrin inleddes. Raset uppgick då till över 17%. Vanligtvis är utvecklingen av investeringama inom denna sektor jämnare än inom industrin till följd av den lägre graden av utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan, och den mycket svaga inhemska efterfrågan, gör dock att fallet bedöms vara lika stort också 1992. Nedgången fömtses fortsätta i avtagande takt i år. I stort sett samtliga branscher berörs. Både maskin- och byggnadsinvesteringarna väntas stiga svagt 1994 till följd av den återhämtning i ekonomin som föratses.
66 Diagram 8:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion i näringslivet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.2 Offentliga investeringar
Kommunerna svarade för den uppgång i de offentliga investeringaraa på knappt 7% som registrerades 1991. Förklaringen är troligen att investeringama förskjöts framåt i tiden som en följd av att kommuneraa inte belastas av mervärdesskatt fr.o.m. år 1991. Under 1992 ökade de statliga infrastraktursatsningaraa medan de kommunala investeringaraa föll. Även åren därefter föratses staten svara för invesieringsuppgången medan de kommunala investeringaraa först minskar för att sedan plana ut mot slutet av prognosperioden.
Tabell 8:3 OfTentliga investeringar
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Iir. lyyi Löpande priser
1994 Statliga myndigheter Statliga affärsverk Staten
10,3 20,0 30,4
-0,1 0,1 0,0
30,0 -3,0 8,1
15,0 12,0 13,2
5,0 7,0 6,2
Kommunala myndigheter Kommunala affärsverk Kommunerna
23,4
5,1
28,5
16,9 12,1 16,0
-4,9 -0,3 -4,1
-9,6
1,1
-7,8
0,0 2,7 0,5
Totalt
58,8
6,9
2,4
4,0
4,0
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
67 Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr utöver ordinarie anslag tillförts infrastrakturområdet genom tidigareläggningar av planerade investeringar samt via ökade anslag. Av dessa utgör planeringsramen för investeringar i trafikens infrastraktur den större delen, ca 20 miljarder kr. Dessutom har ytterligare ca 5 mUjarder kr avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område, främst i form av väginvesteringar, samt för underhåll av vägar och järavägar. En stor del av de totala satsningarna beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra året steg de totala investeringarna med 1,5 procentenheter till följd av infrastraktursatsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
8.3 Bostadsinvesteringar
Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Ett tecken på detta är etl växande antal lediga lägenheter. Sedan bottennoteringen 1990, då ca 3 000 lägenheter var lediga för uthyrning, har antalet i oktober stigit till närmare 20 000. Störst andel lediga lägenheter finns i det nyproducerade beståndet. Fortfarande är emellertid det totala antalet betydligt lägre an rekordnoteringen under förra lågkonjunkturen då 37 000 lägenheter var lediga.
Diagram 8:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
1 0000
1976 197S 1980 1OSC 19S4 1986 198S 1990 1992
Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991, samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både tlertämiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Efter den starka uppgången av nybyggandet av bostäder under andra hälften av 1980-talet inleddes ett fall 1991. Från nivån 1990, som med 70 000 påbörjade lägenheter är den högsta sedan det s.k. miljonprogrammets dagar, minskade antalet med 20% till 55 000 lägenheter.
68 Även 1992 fortsatte nedgången då ytterligare en fjärdedel av påbörjan- Prop. 1992/93:100 det föll bort. Under första halvåret hölls dock aktiviteten uppe relativt väl Bilaga 1.1 p.g.a. en stabil flerbostadshusproduklion. Övergångsreglerna för sänkningen av investeringsbidraget medverkade till detta. Dessa regler innebär att projekten ska ha påbörjats före 1 maj 1992 för flerbostadshus och före 1 juli 1992 för egnahem för att erhålla oreducerat investeringsbidrag.
Ett fortsatt fall i nybyggandel föratses under resten av prognos-perioden. Den statistik som speglar ulbudssidan, t.ex antalel ansökningar om statligt stöd, indikerar ett högre bostadsbyggande 1993 än det i prognosen förväntade. Enligt Boverket skulle ansökningaraa innebära ett påbörjande med ca 30 000 lägenheter 1993. Att antalet enligt vår bedömning blir lägre beror på den svaga utvecklingen av efterfrågan. Höjda relativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande på efterfrågan de kommande åren. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avskaffas investeringsbidragen helt. Dessutom träder ett nytt syslem för statens stöd för bostadsfinansieringen i kraft. Del innebär att räntebidragen ska avvecklas successivt. I kontraktiv riktning verkar också ett fortsatt stramt kredilläge och fallande sysselsättning. Nedgången motverkas i någon mån av räntesänkningen efter övergången lill flytande växelkurs. Investeringsvolymen beräknas falla med mnt 40% per år 1993 och 1994. Det motsvarar 25 000 respektive 15 000 påbörjade lägenheter.
Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr. 1991 Löpande priser
Årlig
procentuell
volymförändring
1994 Nybyggnad Flerbostadshus Småhus
67,4 38,7 28,7
1,2 7,9 -6,7
-19,0
-9,0
-32,9
-43,0 -40,0 -48,6
-38,0 -42,0 -29,2
Ombyggnad Flerbostadshus Småhus
23,0
16,5
6,5
4,5 -8,3 62,0
25,0 50,0 -38,8
-24,0 -25,0 -17,8
-35,0
-40,0
-6,5
Totalt
90,4
2,2
-6,0
-35,6
-36,6
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt under första hälften av 1980-lalet lill följd av subventionema inom ROT-sektom (reparation, om- och tillbyggnad). För att motverka den tilltagande överhettningen på byggmarknaden infördes regleringar som minskade ombyggnadsvolymen med 35% mellan 1987 och 1990. Regleringama avvecklades successivt under 1990 och 1991. Mot slutet av 1991 sänktes också den garanterade räntan för enskilda projekt av arbetsmarknadsskäl, till 3,4% mol tidigare 5,25%. Strax innan årsskiftet 1991/92 ökade antalet ansökningar om statligt stöd till följd av att mer restriktiva regler infördes 1 januari 1992.
69 De nya reglema innebär att den lägre räntenivån på 3,4% permanen-lades. Samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade lill räntesubventioner. De som sökte bidrag innan utgången av 1991 och påbörjar projektet innan utgången av 1992 får statligt stöd enligt de äldre mindre restriktiva reglerna. Ombyggnadsverksamheten har därför stigit kraftigt under 1992.
Även antalet ansökningar om statligt stöd för ombyggnad har ökat starkt under de tre första kvartalen 1992. En dubblering har skett i förhållande till samma period förra året. Samtidigt har dock omfattningen av varje projekt minskat så att volymen av ombyggnadsinvesteringaraa ändå avtar 1993. År 1993 och 1994 föratses ett minskal anlal igångsättningar, även om nivån är högre än vad den var i slutet av 1980-talel. Volymen föratses fortsätta att falla i och med den minskade omfattningen av projekten. Utvecklingen kan dock bromsas av de åtgärder som nu föreslås för att stimulera tidigareläggning av genomgripande underhåll och ombyggnad av bostäder till år 1993 och 1994. Räntebidragen för genomgripande underhåll och ombyggnad reduceras till 36% för projekt som sätts igång 1995 och minskas ytterligare till 25% för projekt påbörjade 1996. Därmed kvarstår endast det skattekompenserande räntebidraget. På detta sätt skapas starka incitament för att tidigarelägga genomgripande underhåll och ombyggnader lill år 1993 och år 1994.
Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr. 1985 års priser
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
30-
U- r\
.............. / \
25-20-15
\ Nybyggnad |
"-/"X"
./
K...ZN /\\
\/ ,_,/
5-n
Ombyggnad | J
/
/
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.4 Byggnadsverksamhet
Den totala byggnadsverksamheten beslår, föratom av bostadsinvesteringar, av investeringar i övriga fastigheter, anläggningar samt av reparationer och underhåll av fastigheter och vägar. Efter en trendmässig nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-och början av 1980-talet vände utvecklingen i mitten av 1980-talet. Byggnadsinvesteringaraa i näringslivet började då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäder ökade. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kreditexpansion som underblåste prisökningama på kommersiella fastigheter och bosläder. Det tidigare skattesystemets egenskaper, med betydande avdragsmöjligheter, medförde också en låg räntekänslighet hos låntagarna.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Diagram 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994
Miljarder kr. 1985 års priser
976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I takt med en alltmer besvärande överhettning på byggmarknaden tillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsikten var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket dels att skapa utrymme för nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar, t.ex. ramar för allt byggande utom bostadsbyggande, restriktioner för ombyggnad av bostäder och den s.k. invesleringsskatlen avvecklades under 1990 och 1991.
Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990. Valutaavregleringens avskaffande vid halvårsskiftet 1989 bidrog till all dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter eftersom köp av fastigheter i utlandet då blev möjligt. Prisfallet på kommersiella fastigheter blev allt tydligare 1990. Fallet förstärktes av ökade drifts- och kapitalkostnader till följd av skaltereformen och av sjunkande efterfrågan på lokaler och därmed lägre hyror.
71 En nedgång av byggnadsinvesteringaraa inleddes under andra halvåret Prop. 1992/93:100 1990. Sedan dess har arbetslösheten bland byggnadsarbetare stigit Bilaga 1.1 kontinuerligt. Under 1992 skedde dock en utplåning och nivån stabiliserades på ca 20%. Arbetslösheten bland icke yrkesutbildad personal är väsentligt högre än bland övriga yrkesgrapper. Enligt konjunkturinstitutets byggbarometer i september 1992 förväntade sig ca tre fjärdedelar av företagen att byggvolymen konuner att minska det närmaste året. Ungefär lika många planerar för ytterligare personalnedskämingar.
Nedgången i byggnadsinvesteringaraa bedöms var av samma storleksordning 1992 som 1991, ca 5%. Fallet beräknas bli betydligt starkare 1993 och 1994, 15,5% respektive ca 10%. Denna utveckling orsakas av fallet i bostadsbyggandet medan det starka raset i näringslivet bromsas upp och en mer betydande återhämtning sker mot slutet av perioden. De offentliga investeringaraas expansion dämpar nedgången. Reparationer och underhåll, som ingår i den totala byggnadsverksamheten, har historiskt tenderat att variera kontracykliskt i förhållande till ombyggnader av bostäder. Den starka uppgången under 1992 av ombyggnadema torde därför innebära en minskad reparationsverksamhet. Under resten av prognosperioden däremot föratses av samma orsak en ökning som bromsar fallet i den totala byggnadsverksamheten.
Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet
Miljarder kr. 1991
Årlig procentuell volymförändring
Löpande
priser
Byggnadsinvesteringar därav näringslivet myndigheter bostäder
165,7 52,2 23,0 90,4
-4,8
-14,5
0,9
2,2
-5,1 -9,1 6,3 -6,0
-15,5 1,1 3,2
-35,6
-10,2 6,7 0,0
-36,6
Reparationer och underhåll
65,8
1,9
-6,0
2,0
2,0
Totalt
231,5
-2,8
-5,4
-10,1
-5,9
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.5 Lagerinvesteringar
Under 1980-lalet skedde en strakturell utveckling mot sjunkande lagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktion. Totalt sett minskade lagren med närmare 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins del innebar detla alt lagerkvoten i det närmaste halverades. 1 samband med alt industrikonjunkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade denna utveckling och en mindre lagerappbyggnad skedde. Denna var emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare konjunklumedgångar. Produktionen anpassades snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Trots den mycket måttliga
72
uppbyggnaden denna period tog lageravvecklingen åter fart med Prop. 1992/93:100 intensifierad styrka år 1991. De totala minskningen av lagren uppgick till Bilaga 1.1 närmare 21 mUjarder kr (1985 års priser). Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1 procentenheter. Inte sedan 1970-lalet har lagerförändringar haft en så kraftig tillväxldämpande effekt.
Tabell 8:6 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
1981-1991
1994 Jord- och skogsbruk
Industri
El- och vattenverk
Partihandel
Detaljhandel
-0,6 -38,9
-5,2
-20,7
-1,2
-0,7 -11,5 -0,7 -4,0 -1,5
0,0
-4,5 -0,1 -4,5 2,2
-0,2 -2,5 0,0 -1,0 -0,9
-0,0 0,1 0,0 -0,3 -0,2
Totalt -66,7 Korrektionspost -2,6 Totalt inkl korrektionspost-69,3
-18,3
-2,6
-21,0
-6,9
-5,6 -12,5
-4,6
-5,6 -10,2
-0,4 -5,6 -6,0
BNP-bidrag
-2,1
0,9
0,2
0,5
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.
Lagemeddragningama fortsatte i snabb takt också under 1992. Industrin har, enligt konjunkturbarometera, en längre lid ansett sig ha för stora lager av färdigvaror. På gmnd av del exceptionellt svaga efterfrågeläget har avvecklingen inle kunnat påbörjas förrän 1992. Denna avveckling har varit störst inom skogsindustrin men berör också övriga delbranscher i varierande omfattning. Minskningen av varor i arbete fortsatte 1992 och var speciellt påtaglig för verkstadsindustrin. Detla kan ses som ett tecken på all arbetet att effektivisera produktionen fortgår. Lageraeddragningama i partihandeln uppgick till hela 5 miljarder (1985 års priser). En starkt bidragande orsak till detta står att finna i de höga realräntoma. De totala lagemeddragningama bedöms preliminärt ha uppgått till knappt 13 miljarder kr 1992. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringar som påverkar ENP-tillväxten ger lagerposten ändå ell positivt bidrag på 0,9 procentenheter.
Vid analysen av lageratvecklingen måste man dock beakta att nationalräkenskapema valt att till de egentliga lagerminskningaraa också lägga neddragande korrektionsposter i detaljhandelns lager. På så säll justerar man ned ekonomins användningssida och därmed det officiella BNP-måttet. Anledningen till detta förfarande är de stora svårigheteraa i avstämningen mellan försörjningsbalansens användnings- och pro-duklionssida. Korrektionsposten förekommer såväl andra halvåret 1991 (2,6 miljarder kr) som första halvåret 1992 (3,0 miljarder). I prognosen betraktas inte dessa korrektionsposter som några egentliga lageraeddragningar. Det är därför rimligt att göra ett tekniskt anlagande om all motsvarande poster förekommer även i år och kommande år (preliminärt också för andra halvåret 1992). Därmed påverkas inte BNP-tillväxten i ekonomin under prognosperioden.
73
Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag
7 6 5 4 3 2 1
O -1 -2 -3 -4
H BNP H lager
i
lf
tr
nlJi
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Diagram 8:6 Lagerinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser 10
i
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
n??T
i I
.I...1
1
O
-5-1 -10 -15-1 -20
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Att lageravvecklingama blivit så kraftiga de senaste åren beror i hög grad på desinflationsprocessen. En hög realränta innebär en allmän press på alla typer av kapitalanvändning. I tidigare konjunktumppgångar har också ett inslag av prisspekulalion haft stor betydelse för lagerbeteendet. Detta har tagit sig uttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan priseraa varit låga och sedan genom lagerhållning väntat in prisökningar. Denna form av lagerappbyggnad kan nu väntas ske i mycket begränsad omfattning när förväntningar om framtida prisökningar är mycket små.
74 För lagerhållningen, speciellt i handelsledel, kan också åtstramningen på Prop. 1992/93:100 kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökande svårigheter att Bilaga 1.1 lånefinansiera lager.
De grandläggande motiven för en restriktiv lagerhållning väntas i huvudsak kvarstå också under innevarande och kommande år. 1993 föratses därför lageraeddragningar uppgående till 10 miljarder kr. (inkl. korrigeringsposter). Industrilagren väntas minska med 2,5 miljarder. Denna minskning ligger nästan enbart på färdigvaralagren. Det successivt förbättrade efterfrågeläget på industrivaror gör alt avvecklingen av dessa lager kan fortsätta. I och med all industriproduktionen börjar öka 1993 upphör avvecklingen av lagren av insatsvaror samt varor i arbete. För partihandeln föratses ytterligare lageraeddragningar av såväl bilar som övriga varor. Lagerpostens bidrag till BNP-tillväxten uppgår 1993 till -1-0,2 procentenheter.
1994 förväntas lagren i stort sett vara oförändrade om man exkluderar korrigeringsposter. Det positiva BNP-bidraget från lagren blir då 0,5 procentenheter. Vissa mindre neddragningar kan föratses inom handeln och för industrins färdigvaralager. I takt med den tilltagande produktionen sker en marginell ökning av lagren av insatsvaror och varor i arbete. Det är dock viktigt att notera alt lagerkvoteraa fortsätter att minska något såväl 1993 som 1994. Detla kan ses som ett uttryck för fortsatt rationalisering av lagerhanteringen.
De bidrag till tillväxten som diskuteras gäller bruttosiffror, dvs utan hänsyn tagel till importinnehållet i lagerförändringama, vilket är förhållandevis högt. Den direkta påverkan på produktionen av en lagerförändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandet mellan lagerrörelsema och importens utveckling är egentligen mycket starkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckning på motsvarande lageravveckling. För perioden 1992 till 1994 påverkas tillväxttalen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromslagen.
9 Den offentliga sektorn
Den offentliga sekloras finanser har försämrats kraftigt under de senaste två åren. För 1992 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till motsvarande ca 9% av BNP. Den strakturella delen av underskottet beräknas till knappt 5% av BNP, medan resterande underskottet beror på det låga kapacitetsulnyttjandet i ekonomin. Underskottet fortsätter all öka i år beroende på den svaga ekonomiska utvecklingen och stigande ränteutgifter. För 1994 föratses en förbättring av de offentliga finansema och del strakturella underskottet beräknas då uppgå tiU ca 3,5% av BNR
9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Under första hälfien av 1970-lalet hade den offentlig sektom ett finansiellt sparandeöverskotl motsvarande 3-5% av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-lalet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektoms finanser. Det finansiella sparandel sjönk lill motsvarande ca minus 7% av BNP 1982. Sparandel förbättrades sedan under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes finansieUt överskott motsvarande ca 4% av BNP, se diagram 9:1.
Diagram 9:1 Den ofTentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994
Andel av BNP
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
-10
-12
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Fiansdepartementet.
Bakom förstärkningen av den offentliga sektoms finanser låg, föratom den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och prisökningama. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddade skatteskaloma bidrog lill all driva upp skattekvoten (skattema och socialavgiftemas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från 50% 1985 till drygt 56% 1990. Utgiftemas andel av BNP minskade under samma period med 4 procentenheter.
76 Den djupa konjunkturnedgången medför att skatteinkomsteraa minskar samtidigt som utgifterna dras upp av kostnaderaa för arbetsmarknadspolitiken och ersättning till arbetslösa saml av stöd till bankema. Produktionsbortfallet vid ökad arbetslöshet belastar till ca 80% den offentliga sektom genom skattebortfall och ökade bidrag. Resterande 20% utgörs av sänkt disponibel inkomst för berörda hushåll.
Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades kraftigt fr.o.m. 1991 och i år beräknas ett underskott på motsvarande 12% av BNP. Den för 1994 föratsedda konjunkturappgången tillsammans med vidtagna finanspolitiska åtgärder medför all det finansiella sparandet förbättras, trots att ränteutgifterna ökar starkt till följd av den successivt växande offentliga skuldsättningen.
Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektoras nettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. Offenlliga sektoras finansiella nettoskuld beräknas till ca 23% i Sverige 1994, medan genomsnittet för OECD-länderna då uppgår till ca 37% av BNP. Försämringen av den offenlliga sektoms finansiella ställning är dock ojämförligt störst i Sverige under prognosperioden, se diagram 9:2.
Diagram 9:2 Den ofTentliga sektorns finansiella nettoställning
Andel av BNP
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
994 Källor: OECD och Finansdepartementet
En orsak till försämringen av de offentliga finansema är en svag utveckling av skatteinkomsteraa. Skattekvoten sjönk med nära 5 procentenheter mellan 1990 och 1992. Därav beror dock ca 1 procentenhet på alt en arbetsgivarperiod infördes i sjukförsäkringen 1992, varvid de offentiga utgiftema reducerades i motsvarande grad. Avlyften av mervärdeskatten på den offenlliga sektorns inköp fr.o.m. 1991 sänker också skattekvoten utan att därför påverka det finansiella sparandel. Effekten på skattekvoten 1992 beräknas till ca 1 procentenhet. Efter justering för dessa förändringar sjönk således skattekvoten med ca 3
77
procentenheter mellan 1990 och 1992. Det motsvarar ett skattebortfall på Prop. 1992/93:100 drygt 40 miljarder kr. räknat på 1992 års BNP-nivå. Det är inte bara BUaga 1.1 förändringar i skatteregler som påverkar den på detla sätt justerade skattekvoten, utan skattekvoten beror också på hur olika skatteunderlag utvecklas i förhållande till BNP. Att vinstandelen i ekonomin ökade mellan 1990 och 1992 reducerar skattekvoten, eftersom vinster är lägre beskattade än löner på kort och medellång sikt. Även betalningsratiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.
Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP
1994 Hushållens direkta skatter Företagens direkta skatter
19,1 0,9
19,3 1,4
19,9 1,8
20,0 2,0
Arbetsgivaravgifter
Mervärdeskatt
Övriga indirekta skatter
17,3 8,9 7,0
16,0 8,1 6,5
14,4 8,1 6,5
14,1 8,0 6,6
Skatter och avgifter
53,1
51,4
50,6
50,7
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Nedan anges en del större skatteändringar för åren 1992, 1993 och 1994:
— Skatten på vissa kapitalinkomster sänktes och omsättningskatten på värdepapper slopades 1992. Skatten på allemansparande har höjts till 30% från 1993.
— Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopades 1992.
— Schablonavdraget under inkomst av tjänst avskaffas från 1993.
— Pensionäremas särskilda grandavdrag avtrappas inle länge mol kapitalinkomster och förmögenhet från 1993.
— Grandavdragei sänks från 0,32 till 0,25 basbelopp 1994, dvs med ca 2 400 kr.
— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor saml på restaurang och hotell sänktes den 1 januari 1992 från 25% till 18% och höjdes den 1 januari 1993 till 21%. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen (skatteunderlaget) under prognosperioden medför att mervärdeskatleinläkteraa som andel av BNP beräknas vara oförändrade trots årets skattehöjning.
— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5 procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procentenheter en kompensation för arbetsgivamas kostnad för arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Ar 1993 sänks arbetsgivaravgifterna med 3,8 procentenheter. Där ingår en höjning med 0,5 procentenheter för att arbetsgivarens besparingar till följd av lägre sjuklönekostnader skall tillfalla staten.
— Punktskatterna på en rad olika varor har slopats från 1993.
— Energibeskattningen har lagts om från 1993 genom att skatten på Prop. 1992/93:100 energianvändningen inom industrin sänkts medan övriga sektorer fått Bilaga 1.1
höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sell neutral för de lolala skatteinkomsterna.
— Tobaksskatten höjdes 1 december 1992.
— Bensinskatten och vissa miljöskatter höjdes vid årsskiftet 1992/93.
— Faslighetsskatten för sk kommersiella lokaler har slopats från 1993 medan fastighetsskatten på småhus höjts från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet.
— Ökad preliminärbeskailning av biinkomster samt omläggning av uppbörden av preliminär B-skatl för hushåll och företag snabbar upp skatteinbétalningaraa under 1993 och 1994.
De offenlliga utgifterna steg realt med nästan 7,5% 1992. Som andel av BNP uppgick utgiftema till knappt 70%. Transfereringaraa till hushåll ökade kraftigt till följd av del försvagade lägel på arbetsmarknaden. Nedgången i inflationen medförde en relativt stark real ökning av pensionsutgiftema. Slödel till bankeraa drog upp transfereringarna till näringlivet. Den offentliga konsumtionen och investeringama steg till följd av bl.a. arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastrakturinvesteringar, se tabell 9:2.
Tabell 9:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Miljarder kr. 1991
Procentuell föränd 1985 års priser
ring
1994 Inkomster
890,0
-4,0
-5,1
0,5
Utgifter
906,5
7,3
0,8
-2,6
Transfereringar till hushåll därav pensioner
sjukförsäkring m.m. arbetslöshetsbidrag m.m. övrigt
316,8
172,7
61,0
21,8
61,3
6,5
4,5 -21,5 93,2
9,5
-0,2 -1,8 -10,0 18,5 -0,8
0,4
1,0
-3,9
4,3 -1,1
Övriga transfereringar (subv.)
95,3
37,4
-3,3
-23,0
Räntor
74,4
5,5
19,2
3,9
Konsumtion
387,1
0,9
-0,5
-0,8
Investeringar
32,9
6,2
-0,1
2,2
Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1 år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 1 %, delvis beroende på höjd inflationstakt (KPI). Som andel av BNP stiger utgifteraa med 2,5 procentenheter. Transfereringaraa till hushåll minskar något realt trots fortsatt stark ökning av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Ersättningsnivån sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbetslösheisförsäkringaraa. Besparingar inom bostadssektom börjar ge effekt 1993. Rationaliseringar inom den statliga och kommunala verksamheten drar ned den offentliga
konsumtionen. Kommunerna minskar även sina investeringar. Dessa tendenser blir ännu starkare nästa år, då de offenlliga utgiftema realt väntas minska med ca 2,5% och som andel av BNP med ca 2,5 procentenheter.
År 1992 försämrades den offenlliga sektoms finansiella sparande med 112 miljarder kr till etl underskott på ca 128 miljarder kr. I år beräknas försämringen uppgå till ca 45 miljarder kr. och underskottet motsvara 12% av BNP. Med en förbättring på ca 30 miljarder kr. 1994 beräknas underskottet då att motsvara 9,5% av BNP, se tabell 9:3.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
Miljarder kr. 1991 1992
1994 Procentuell förändring
1994 Inkomster
890,0
873,6
870,9
899,6
1,0
-1,8
-0,3
3,3
Skatter
543,5
530,7
528,1
552,4
-1,8
-2,3
-0,5
4,6
Socialförsäkringsavgifter
218,0
205,4
200,7
205,3
6,3
-5,8
-2,3
2,3
Övriga inkomster
128,6
137,5
142,1
141,8
. 4,6
6,9
3,4
-0,2
Utgifter
906,5
1001,8
1043,1
1041,8
9,9
10,5
4,1
-0,1
Transfereringar till hushåll
316,8
345,3
362,1
373,8
14,4
9,0
4,9
3,2
Subventioner m.m.
95,3
134,0
136,2
107,8
18,5
40,6
1,6
-20,8
Ränteutgifter
74,4
80,3
100,6
107,5
9,5
7,9
25,3
6,9
Konsumtion
387,1
397,1
400,6
408,2
5,5
2,6
0,9
1,9
Investeringar'
32,9
45,1
43,6
44,5
0,7
36,9
-3,2
1,9
Finansiellt sparande
-16,5
-128,2
-172,2
-142,2
därav stat
-57,1
-169,0
-222,3
-170,5
socialförsäkring
43,7
32,0
33,8
30,3
kommun
-3,2
8,8
16,3
-2,0
Procenl av BNP
Skatter och avgifter
53,1
51,4
50,6
50,7
Utgifter
63,3
69,9
72,4
69,8
Finansiellt sparande
-1,2
-8,9
-12,0
-9,5
' I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
9.2 Statens finanser
Vad som i det föregående sagts om hela den offenlliga sektoms finanser, gäller i stor utsräckning även statens ekonomi. Därtill påverkas statens finansiella sparande under prognosperioden av förändringar i utbetalningar av kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunema. De relativt starka svängningama i konununemas finansiella sparande under prognosperioden motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga överföringar till kommunema.
Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat med 2% i volym 1992. För 1993 och 1994 väntas konsumlionsvolymen gå ned med knappt 1/2% per år.
80 Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Miljarder 1991
kr. 1992
1994 Procentuell föränd
ring
1994 Inkomster
415,3
372,8
378,6
400,2
-10,3
1,5
5,7
Skatter
305,9
259,1
269,4
293,2
-15,3
4,0
8,9
Socialförsäkringsavgifter
57,4
57,4
50,3
49,8
-0,1
-12,3
-1,0
Övriga inkomster
52,1
56,3
58,9
57,1
8,1
4,4
-2,9
Utgifter
472,5
541,9
600,9
570,7
14,7
10,9
-5,0
Transfereringar till hushåll
138,6
153,3
161,3
162,2
10,6
5,2
0,5
Statbidrag till kommuner
65,7
62,4
84,3
75,2
-5,1
35,2
-10,8
Statsbidrag till socialf.
16,1
30,6
22,3
18,1
89,7
-26,9
-19,1
Övriga transfereringar
66,7
98,7
107,0
78,4
48,0
8,5
-26,7
Ränteutgifter
64,3
69,8
91,0
99,6
8,6
30,3
9,4
Konsumtion
106,9
108,8
113,8
115,4
1,8
4,5
1,4
Investeringar
14,2
18,3
21,1
21,8
28,9
15,6
3,4
Finansiellt sparande
-57,1
-169,0
-222,3
-170,5
Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Statens finansiella sparande försämrades med över 110 miljarder kr. 1992 till ett underskott på ca 170 miljarder kr. Efter en ylterligare försämring i år beräknas underskottet 1994 återgå till 1992 års nivå, se tabell 9:4.
9.3 Socialförsäkringssektorns finanser
Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskapema omfattar allmänn tilläggspensionering (AP-fonden inkl. de föratvarande löntagarfonderna), sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandet inom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiella över- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen transfereras i nationalräkenskaperna lill staten.
AP-fondens sparande minskade med nära 12 miljarder kr 1992. Avgiftsinkomsteraa var i stort sett oförändrade p.g.a. den svaga utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsutgiftema steg med 9%. Den sänkta ersättningsnivån för pensionärer medför att sparandel ökar något i år, trots en fortsatt svag utveckling av avgiftsinkomstema. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30 miljarder kr., se tabell 9:5.
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
81 Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Prop 1992/93'100
Löpande priser. Bilaga 1.1
Miljarder 1991
kr. 1992
1994 Procentuel!
1 förändring
1994 Inkomster
Avgifter
Bidrag från staten
Ränteinkomster
228,7
161,5
16,1
51,1
232,3
149,7 30,6 52,1
226,8
152,1 22,3 52,4
228,1
157,3 18,1 52,8
1,6
-7,3
89,7
2,0
-2,4
1,6
-26,9
0,7
0,6
3,4
-19,1
0,6
Utgifter
Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion m.m.
185,0
149,6
29,5
6,0
200,3
159,7
34,6
6,0
193,0
165,7
21,1
6,2
197,8
174,7
16,9
6,3
8,3 6,8
17,3 1,2
-3,7
3,8
-39,1
3,1
2,5
5,4
-19,7
0.6 Finansiellt sparande
43,7
32,0
33,8
30,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
9.4 Kommunernas finanser
Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt församlingar och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.
År 1992 stärktes kommunsektorns finanser och det finansiella sparandet beräknas ha uppgått till ca 9 miljarder kr. Förbättringen av sparandet hör delvis samman med den nedväxling av löne- och prisökningstakten som skett under de senasie två åren. Detta dämpade kommunernas kostnadsökningar samtidigt som skatteinkomsterna steg kraftigt lill föjd av de höga löneökningama två år tidigare.
Från och med 1993 införs ett nytt system för utbetalning av skattemedel till kommuner och landsting. Systemet innebär att utbetalningarna sker det år skatten avser och inte, som i det tidigare systemet, två år senare. Detla medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma pris- och löneläge. Utbetalningarna av kommunalskattemedel grandas på det senast kända skatteunderlaget i kommunen resp. landstinget. Underlaget räknas upp med en faktor som motsvarar den beräknade ökningen av skalleunderlaget de två efterföljande åren. När taxeringen är känd görs en slutreglering. Det nya systemet för utbetalning av kommunalskatt får dock inte genomslag förrän 1995, då slutavräkningen enligt det gamla systemet upphör.
Ett nytt system för statsbidrag till kommunema har också införts i år. Större delen av de specialdestinerade statsbidragen har avvecklats och ersatts av ett system med mer generella principer. Avsikten med det nya statsbidragssystemet är att ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller veksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden. Nivån på det nya s.k. utjämningsbidraget har anpassats till ett samtidigt slopande av skatteutjänmingsavgiften och avräkningsskatten. Vissa förändringar sker även i statsbidragssystemet för landstingen.
82 Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser r>-i i i
Miljarder kr. 1991 1992
1994 Procentuell utveckling
1994 Inkomster
356,4
393,7
398,0
386,4
8,4
10,5
1,1
-2,9
Skatter
232,4
269,1
257,3
257,7
13,4
15,8
-4,4
0,2
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn
80,9
76,1
91,3
77,8
-1,3
-5,9
19,9
-14,7
Övriga inkomster
43,2
48,5
49,4
50,8
3,2
12,3
2,0
2,8
Utgifter
359,6
384,9
381,7
388,4
6,7
7,0
-0,8
1,8
Transfereringar till hushåll
28,6
32,3
35,1
37,0
12,1
12,8
8,7
5,5
Övriga transfereringar
38,0
43,6
43,5
42,2
21,0
14,8
-0,2
-2,9
Konsumtion
274,9
282,8
281,2
287,1
5,1
2,9
-0,6
2,1
Investeringar
18,1
26,2
21,9
22,0
-2,5
44,7
-16,4
0,6
Finansiellt sparande
-3,2
8,8
16,3
-2,0
Anm.: 1 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån. Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
I år beräknas kommunsektoms finansiella sparande stiga till drygt 16 miljarder kr. De statliga inkomstöverföringama i form av kommunals-skattemedel och statsbidrag ökar med ca 3,5 miljarder kr. samtidigt som de sänkta arbetsgivaravgifterna reducerar kommunernas kostnader med ca 6 miljarder kr.
År 1994 får kommunsektorn åter underskolt i det finansiella sparandet när de effekter, som förstärkt sektorns finanser under 1992 och 1993 faller bort.
De kommunala utgifteraa består till 3/4 av konsumtion. Förra årel beräknas konsumtionen ha ökat med 1/2% i volym. Antalet sysselsatta i kommunsektorn började gå ned förra året. Den föratsedda framtida försämringen av den kommunala ekonomin, i kombination med skattestoppet, väntas leda till en fortsatt nedgång av den kommunala sysselsättningen under prognosperioden. En relativt stark uppgång i den genomsnittliga arbetstiden medför dock att limvolymen inle sjunker lika myckel som antalet sysselsatta. I år dras konsumtionen dessutom upp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala konsumtionvolymen beräknas minska med ca 0,5% i år och med ca 1% 1994.
9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande
Definition och metod
Den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en strakturell del, som består vid elt över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin, och en konjunkturell del, som beror på ett onormalt lågt eller högt kapacitetsutnyttjande. Vid beräkning av det strakturella sparandet justeras endast för kapacitetsutnyiijandet. Inga justeringar görs avseende t.ex. priser, räntor, löner, vinstandel eller. sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorer orsakar stora variationer i den offentliga sektorns finansiella sparande.
83
För all beräkna det strakturella sparandel måste den BNP-nivå, den Prop. 1992/93:100 arbetslöshet samt det antal i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är Bilaga l.l förenligt med ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsutnyttjande bestämmas.
Därefter beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid den sålunda korrigerade BNP- och arbetslöshetsnivån. Beräkningarna sker för staten och socialförsäkringssektorn. Kommunernas finanser för beräkningsåret är i stort sett oberoende av den reala ekonomiska utvecklingen åtminstone t.o.m. 1994. Kommunernas skatteinkomster för beräkningsåret bestäms fram till dess av skatteunderlagen från tidigare perioder. Det nya systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel får inte genomslag i kalkylen förrän 1995 då slutavräkningsförfarandet enligt det gamla systemet upphört. Kommunernas utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder täcks till slor del av statsbidrag.
Utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett år då ekonomin var i balans. Del är därvid en fördel att kunna välja ett faktiskt basår framför att skapa ett syntetiskt år.
År 1985 var ekonomin i någorlunda balans med en arbetslöshet på 2,4% och 2,4% av arbetsstyrkan i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder. Mellan 1985 och 1990 steg BNP med i genomsnitt 2% per år. Denna tillväxt uppnåddes dock till priset av en successivt tilltagande överhettning i ekonomin. År 1990 kan sålunda inle betecknas som ett år med jämnvikt i ekonomin. Med den under perioden låga produktivitsutvecklingen var 2% tillväxt uppenbarligen inle förenligt med jämnvikt i ekonomin. Under perioden 1985-1991 uppnåddes en årlig tillväxt på i genomsnitt ca 1,5%. År 1991 var arbetslösheten 2,7% medan 2% av arbetsstyrkan var i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder. Underskottet i bytesbalansen var 1,4% av BNP (1985 1,3% av BNP). År 1991 kan därför betraktas som ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande.
Att BNP minskade med nära 2% mellan 1990 och 1991 samt att industrins kapacitetsutnyttjande var det lägsta sedan 1983 talar för att BNP-nivån 1991 kan tyckas vara låg, för att avspegla ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Men med den ytterligare nedgång av BNP som skedde under 1992 och med prognoserna för de närmaste åren växer gapet mellan potentiellt och faktiskt kapacitetsutnyttjande lill drygt 6,5% 1994. Skillnaden mellan faktisk arbetslöshet (inkl. personer i åtgärder) och 1991 års nivå beräknas uppgå till ca 7,5% 1994.
Genom skattereformen och andra strakturella reformer (t.ex sänkt kompensationsnivå i sjukförsäkringen och höjd pensionsålder) bör ekonomins funktionssätt förbättrats och den potentiella tillväxten, dvs den tillväxt som är förenlig med konstant kapcitetsutnyttjande, ha ökat för de närmaste åren. I Långtidsutredningens (LU) prognoskalkyl bedöms den potentiella tillväxten under 1990-talet till 2-2,5%. Därvid beräknas arbetsutbudet öka med ca 0,5% per år och produktivitetsutvecklingen ligga i linje med den historiska trenden de senaste 15 åren, dvs. knappt 2% per år.
84
Mol bakgrand av ovanstående diskussion väljs 1991 som basår vad Prop. 1992/93:100 gäller BNP och arbetslöshet. BNP skrivs sedan fram från 1991 års nivå Bilaga 1.1 med 2 % per år.
Skatteinkomsterna beror i huvudsak med några undantag (t.ex. fastighetsskatten) av BNPs nivå och sammansättning både beträffande användning (konsumtion - export/kapitalbildning) och inkomster (löner -vinster). Skattema är också beroende av genom reavinstbeskattningen, på värdestegringar och omsättning av aktier och fastigheter. Inkomster från företagsbeskattningen dras ned av kapitalförluster i den nuvarande recessionen. Konkurser minskar skatteinbetalningarna.
1 beräkningarna av det strakturella sparandet justeras de faktiska skalleinkomsterna proportionellt med BNP-gapet med undantag av icke varaanknutna och ej löneberoende indirekta skatter, som t.ex fastighetsskatter och skatter på toto och andra spel, samt företagens direkta skatter Beträffande företagsbeskattningen medför extraordinära vinster och förluster och andra bokslutsdispositioner att sambandet mellan skatteinbetalningar och BNP-tillväxten är svagt. Vid beräkning av del strakturella sparandel sätts därför företagens inkomstskatt till 1,5% av BNP, vilket motsvarar genomsnittet för den senasie 10-årsperioden, oberoende av de faktiska skalleinkomsterna för beräkningsåret. Övriga direkta skatter från företagen som avskattningen, avkaslningskatt på pensionsfonder m.m. korrigeras inte. Slutskatteregleringen för företag och hushåll justeras inte heller eftersom skillnaden mellan preliminär skalt och slulskatl inte torde påverkas av BNP-nivån. Dessutom beror slutskatteregleringen inte på beräkningsårets utan på historiska inkomster.
Den proportionella korrigeringen mot BNP-gapet torde vara rättvisande med det nya skallesystemet, vid en given sammansättning av BNP. Med en annan sammansättning av BNP skulle dock skattekvoten anla ett annal värde. Detta beaktas dock ej eftersom justeringen endast avser graden av kapacitetsutnyttjande. 1 den nuvarande djupa recessionen torde metoden i viss mån underskatta den konjunkturbetingade delen av underskottet pga. extraordinära skattebortfall beroende på konkurser m.m.
Den offentliga sektoms övriga inkomster består till ca 90% av räntor, utdelningar och andra kapitalinkomster. Dessa antas vara oberoende av konjunkturen och justeras därför inte.
Utgiftema för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs fram från 1991 års nivå med en antagen ökning av arbetskraftsutbudet på 0,5% per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersätter sedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbetalningama lill arbetslösa, vid beräkning av del strakturella sparandet.
Utgifteraa för sjuk- och föräldraförsäkringen korrigeras propotionellt mot BNP-gapet. Övriga utgifter med undantag av stödet till bankema antas vara oberoende av konjunkturen. Bostads- och socialbidragen är naturligtvis till viss del beroende av konjunkturen. Konjunktureffekten är dock svår att kvantifiera eftersom dessa bidrag kanske ännu mer påverkas av bostads- och flyktningpolitiken.
85 Någon bedömning av vad som är tillfälliga inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100 utöver bankstödet görs inte i beräkningama. Ej heller beaktas beslutade Bilaga 1.1 framtida besparingar eller utgiftsåtaganden. Även frågan om vad den internationella integrationen ställer för krav på del långsiktigt håUbara skatteuttaget lämnas utanför beräkningama. Det beräknade sparandel är således straktureUt i den meningen att justeringen sker för graden av kapacitetsutnyttjande inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och bankstöd. Andra mer eller mindre tillfälliga förhållanden beaktas inte. Benämningen konjunkturjusterat sparande är därför egentligen mer rättvisande än benämningen straktureUt sparande.
Resultat
Det beräknade strakturella sparandet för perioden 1991-1994 redovisas i tabell 9:7. Vid tolkningen av resultatet måste beaktas att del strakturella underskottet inkluderar ränteutgifterna för den faktiskt ackumulerade statsskulden. Detta innebär alt det strakturella underskottet ökar med räntoraa på den tillkommande skulden vid frånvaro av andra förändringar. Det beräknade strakturella sparandel anger således vad det finansiella sparandet skulle bli om BNP-gapet plötsligt sluts och arbetslösheten går ned till 1991 års nivå. Ränteutgifteraa skulle då ändå ligga kvar tills statsskulden faktiskt börjar minska.
Den offentliga sektoms sparande är nettot av två storheter som var för sig uppgår till ca 1 000 miljarder. Etl prognosfel på 1 % av inkomster eller utgifter påverkar sparandel med 10 miljarder. Prognosfel av det faktiska sparandet slår igenom även på del strakturella sparandet, med undanlag av prognosfel, som beror på nya föratsättningar beträffande tillväxt, arbetslöshet och bankstöd.
Den offenlliga sektoms strakturella sparande försämrades kraftigt mellan 1991 och 1992. Den konjunkturjusterade skattekvoten sjönk med 2 procentenheter, varav ca 1 procenthenhel till följd av sänkta arbetsgivaravgifter i samband med att en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen infördes förra året. Övriga skattesänkningar bidrog, tillsammans med minskad konsumlionsandel och ökad vinstandel i ekonomin, till nedgången av skattekvoten. Den konjunkturjusterade utgiftskvoten steg med 2 procentenheter mellan 1991 och 1992. Efter beaktande av sänkta utgifter i sjukförsäkringen till följd av arbetsgivarperioden steg övriga utgifter med 3 procentenheter som andel av BNP. Ökningen beror till stor del på den starka utgiftsautomatiken i regelsystemen för bl.a. pensioner och räntebidrag lill bostäder. DärtUl kommer en del utgifter som kan vara mer eller mindre tillfälliga. Ökade utgifter för flyklingmol-tagningen och utdelning av löntagarfondsmedel lill riskkapitalbolaget kan nämnas som exempel. I år beräknas det strakturella sparandet vara i stort sett oförändrat, trots att ränteutgiftema ökar kraftigt.
86 Tabell 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat
1994 Nivå
Miljarder kr. Finansiellt sparande
därav stat
socialförsäkring
kommun
-13,6
-54,1 43,7 -3,2
70,5 -114,0
34,7 8,8
-71,5
-127,3
39,6
16,3
-54,6
-89,1 36,5 -2,0
Procent av BNP
Inkomster
Skatter och avgifter
Utgifter
Finansiellt sparande
62,3 53,3 63,3 -0,9
60,6 51,3 65,4 -4,8
59,5 50,3 64,2 -4,6
59,2 50,4 62,7 -3,4
Förändring Miljarder kr. Finansiellt sparande
därav
-56,9
-1,1
16,9
Staten inkl. socialföräkring
därav
-68,9
-8,5
35,2
räntor och kapitalinkomster,netto primärt sparande
1,8 -70,8
-17,4 8,9
-10,3
45,5
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Källa: Finansdepartementet
Finanspolitiska åtgärder medför att sparandeunderskottet, trots fortsatt stigande ränteutgifter, minskar till ca 55 miljarder kr. 1994, motsvarande 3,4% av BNP. Den konjunkturjusterade skattekvoten beräknas till 50,4% medan den justerade utgiftskvoten understiger 63%, vilket är lägre än 1991. Det strakturella underskottet i den statliga sektom beräknas 1994 till knappt 90 miljarder, kr.
Resultatets beroende av antaganden om BNP och arbetslöshet illustreras av all den offenlliga sektorns finansiella sparande 1993 skulle förbättras med ca 7 miljarder kr. vid 1 % högre real BNP och med ca 4 miljarder kr. vid 1% lägre arbetslöshet. Om båda inträffar samtidigt förstärks sparandel med ca 11 miljarder kr
Som nämnts ovan används i beräkningama den faktiska skattekvoten, med undantag för företagsbeskattningen. Skattekvoten antar dock olika värden beroende på BNPs sammansättning. En konsumtionsledd tillväxt leder till större skalleinkomster på medellång sikt än om BNP bärs upp av export och kapitalbildning. Exempelvis ger ett produktionsvärde på 10 miljarder kr. som går lill privat konsumtion 2,5 miljarder kr. i mervärdeskall, medan sanuna värde till export inte ger några mervärdeskatteintäkter.
Den desinflationsprocess som den svenska ekonomin nu genomgår drar sannolikt ned skatteinkomstema och ökar utgiftema mer än vad som förklaras av den svaga reala ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom all vinstandelen ökar och konsumlionsandelen minskar. Eftersom korrigering endast görs för kapacitetsutnyttjande tenderar dessa faktorer all reducera det strakturella sparandet.
87 Finanspolitiken Prop. 1992/93:100
BUaga l.l Förändringen av statens och socialförsäkringssektoras konjunkturjusterade
primära finansiella sparande, dvs. sparandet exkl. räntenettot, indikerar om finanspolitikens inrikting är expansiv eller kontraktiv jämfört med föregående år. Som framgår av tabell 9:7 (sista raden) sjönk statens och socialförsäkringssektoras primära sparande med ca 70 miljarder kr. 1992, dvs. finanspolitiken hade en starkt expansiv inriktning förra året. Detla berodde på samma faktorer som försämrade hela offenlliga sektoras sparande (se ovan). Därtill kom för statens del att utbetalningaraa av kommunalskattemedel steg i takt med löneökningaraa två år tidigare (10%), medan ökningen av skatteinkomstema baserade på 1992 års lägre löne- och prisökningar.
1 år blir finanspolitiken stramare. Kraftiga åtstramningar riktas mot hushållssektom medan företagen får en lättnad genom sänkningama av arbetsgivaravgifterna och energibeskattningen. De statliga inkomstöverföringama till kommunema, summan av kommunalskatt, statsbidrag och sänkta arbetsgivaravgifter, stiger också relativt kraftigt 1993, vilket visar sig i en förbättring av kommunemas finansiella sparande. Nästa år skärps finanspolilken då det konjunkturjusterade primära sparandet i staten och socialförsäkringssektom ökar med 45,5 miljarder kr. 1 detla belopp ingår minskade statsbidrag till kommuneraa, sänkta utgifter för bostadsfinansieringen, höjd inkomstskatt för hushållen genom sänkt grandavdrag, helårseffekt av de under 1993 minskade ersättningsnivåeraa i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.
9.6 Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden
I detta avsnitt redovisas utvecklingen av den offentliga sektoras finansiella sparande under perioden 1995-1998 vid altemativa antaganden om tillväxt, ränta och tillkommande budgetförstärkningar. Syftet är att belysa om underskotlsutvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspektiv saml att bidra till underlaget för en bedömning av storleksordningen på de tillkommande budgetförstärkningar som krävs för att eliminera den offenlliga sektoms strakturella underskottet på medellång sikt.
Eftersom del inle föreligger någon aktuell ekonomisk prognos för tiden efter 1994 simuleras utvecklingen av den offentliga sektoras finansiella sparande vid altemativa antaganden. Vid dessa simuleringar beaktas endast ett begränsat anlal kända faktorer som påverkar utvecklingen av den offentliga sektoms sparande som t.ex. räntor för tillkommande skuld, att förmögenhetsskallen slopas 1995, alt avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt effekter av tidigare besparingsbeslut avseende höjd pensionsålder och reducerade räntebidrag.
En utgångspunkt för simuleringama är att det under den studerade perioden firms en underliggande tillväxttakt i ekonomin på 2%. Denna tillväxt är främst en följd av produktivitetsökningar men förstärks av att arbetsutbudet kan väntas öka genom den successiva höjningen av pensionsåldem, genom att ohälsotalet reduceras samt genom anpassningen till all den totala marginaleffekten för beskattat arbete sänkts
genom skattereformen och senare skatte- och avgiftssänkningar från Prop. 1992/93:100 72,9% år 1989 tUl 59,1 % år 1993. Bilaga 1.1
Jämförelsenormen i dessa simuleringar är i princip all alla inkomster och utgifter ökar med den underliggande reala tiUväxttakten på 2%. De faktorer som beaktas särskilt avser avvikelser från denna trend. Utöver de beaktade faktorema finns det givetvis många andra orsaker till avvikelser från en real tillväxt på 2% både på inkomstsidan och på utgiftssidan som t.ex. att punktskalteraa är bestämda i kronor per enhet och således inte följer inflationen saml att barabidraget är bestämt i kronor. Hänsyn har inle heller tagits till eventuella tillkommande kostnader för bankstöd m.m. utöver vad som budgeterats t.o.m. budgetåret 1993/94. Eftersom många faktorer är utelämnade, vilket inle kan undvikas vid långsiktiga kalkyler, måste resultaten tolkas med slor försiktighet särskilt avseende resultat för enstaka år.
För år 1994 beräknas faktisk BNP uppgå till 93,3% av BNP vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande medan det konjunkturella underskottet beräknas uppgå till 87,6 miljarder kr. 1 huvudfallet antas en återhämning ske under perioden 1995-1998 så att skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP reduceras med ca 1/6 per år. Tillsammans med den underliggande tillväxten på 2% medför detta en årlig tillväxt på 3,2%. Denna tillväxt kan förefalla förhållandevis hög, bl.a med tanke på att den genomsnittliga tillväxten 1983-1986 uppgick till 2,6%. Å andra sidan bör lillväxtföratsättningama vara förhållandevis goda efter år 1994 med hänsyn till den djupa lågkonjunkturen, 6,7% outnyttjad kapacitet och en sysselsättningsminskning med 7,4% jämfört med "normalkonjunkturåret" 1991, samt med hänsyn att ovan nämnda regeländringar tenderar att öka arbetsutbudet. Därtill förefaller del mindre sannolikt att återhämtningen lill ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande skulle ske med mindre än 1/6 per år eftersom vi i så fall inte skulle uppnå ett normalt kapacitetsutnyttjande inom överskådlig lid.
För all belysa effekten av en altemativ tillväxt redovisas även ett sidofall med en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år motsvarande en årlig tillväxt på 2,8%.
1 huvudfallet antas att realräntan uppgår till 5% samt att inflationstakten är 2%, vilket medför en nominell ränta på 7%. Eftersom det främst är realräntan som är betydelsefull vid dessa beräkningar undersöks etl sidofall med en realränta på 4% och därmed en nominell ränta på 6%.
Realräntan, inflationslakten liksom tillväxten antas vara konstanta under simuleringsperioden främst för att förenkla analysen och kan ses som anlaganden avseende genomsnitten under simuleringsperioden. En snabbare återhämtning under färre år är kanske mera trolig men innebär ytterligare ett osäkerhetsmoment genom att det krävs etl anlagande om när återhämtningen inträffar.
1 huvudfallet antas besparingar genom att den offentliga konsumtionen föratsätts vara realt konstant i stället för att växa med den underliggande tillväxten på 2%. Som framgår av tabell 9.8 bidrar detta nll en årlig sparandeökning på 8-9 miljarder kr. i fasta priser. En realt konstant
offentlig konsumtion kräver besparingar, effektiviseringar eller ökad Prop. 1992/93:100 avgiftsfinansiering som balanserar de reala kostnadsökningar som Bilaga l.l uppkommer bl.a. inom sjuk- och åldringsvården p.g.a. ändrad befolkningssammansättning samt genom all de relativa prisema tenderar alt stiga för offentlig konsumtion p.g.a. lägre produktivitetstillväxt än i näringslivet.
I huvudfallet antas därtill en tillkommande årlig budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kr per år i fasta priser, dock 5 miljarder år 1994, utöver förslagen i budgetpropositionen för år 1993/94. Detta motsvarar i princip beslul om reducerade transfereringar eller höjda skatter.
Tabell 9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
1998 Förändringar som påverkar sparandet
21,8
21,1
30,7
30,3
därav
realt konstant offentlig konsumtion
8,2
8,4
8,5
8,7
tillkommande budgetförstärkning
5,0
10,0
10,0
10,0
10,0
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
-9,1
-7,4
-5,8
-3,6
reducerade räntebidrag
4,5
3,2
4,8
2,4
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
1,8
1,8
1,8
minskat konjunkturellt underskou
12,9
13,6
14,4
15,2
övrigt
-6,4
-8,4
-3,0
-2,4
Finansiellt sparande
-137,2
-115,4
-94,3
-63,6
-33,3
Strukturellt finansiellt sparande
-49,6
-39,7
-31,4
-14,4
1,0
Finansiellt sparande i % av BNP
-9,2
-7,5
-5,9
-3,9
-2,0
Finansiell förmögenhet i % av BNP
-22,5
-29,3
-34,3
-37,1
-37,9
Ett slort finansiellt underskott leder till en ökad nettoskuld och därmed stigande ränteutgifter. Som framgår av tabell 9.8 ger denna faktor en stark tendens till ökande underskott särskilt i början av återhämtningsperioden.
Av tabellen framgår också att tidigare fattade besparingsbeslut avseende reducerade räntebidrag lill bostäder samt höjd pensionsålder ger elt betydande bidrag till en förbättring av det offenlliga sparandel. Delta visar betydelsen av att besparingar inte bara ändrar utgifternas nivå på kort sikt utan även ger trendmässigt sjunkande utgifter.
Den konjunkturella återhämtningen är myckel betydelsefull för att reducera det totala underskottet. Eftersom finanspolitiken antas vara stram genom en konstant offentlig konsumtionsvolym och betydande andra lillkommande budgeiförslärkningar föratsätter den starka återhämtningen alt penningpoUliken är förhållandevis lätt samt att det för år 1994 förväntade goda konkurrensläget kan upprätthållas under hela simuleringsperioden. Om dessa föratsättningar inte uppfylls riskerar tillväxten att bli lägre p.g.a. bristande efterfrågan, vilket kan ge den mindre fördelaktiga utveckling som redovisas i ell senare sidofall.
Raden övrigt i tabell 9.8 redovisar effekterna av alt ATP-pensionema ökar med mer än 2% realt, att förmögenhetsskatten upphör 1995, att
avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt all även Prop. 1992/93:100 underskottet ökar med realt 2% om alla inkomster och utgifter ökar med Bilaga 1.1 realt 2%.
Vid dessa antaganden reduceras det strakturella underskottet successivt och vänds till ett överskott år 1998. Eftersom en del av BNP-gapet kvarstår förekommer ett konjunkturellt underskott även år 1998. Detta är dock så pass begränsat att den totala underskottet för den offenlliga sektom år 1998 understiger EG:s konvergenskrav motsvarande 3% av BNP. Konvergenskravet uppfylls dock först della år trots en lång period med en förhållande hög tillväxt samt betydande lillkommande besparingar.
Underskotten under 1992-1998 leder till att det offentliga sektoms nettoskuld ökar från 1,9% av BNP år 1992 till en maximal nivå på 37,9% år 1998. Konvergenskravet avseende en skuldsättning för den offentliga sektom på maximalt 60% av BNP avser dock bralloskulden med reducering för interaa skuldförhållanden inom den offentliga sektom. Denna braltoskuld är väsentligt högre än nettoskulden och torde överstiga 60% av BNP år 1998 vid huvudfallels antaganden.
Som nämnts ovan baseras dessa simuleringar på antaganden om konstant tillväxt, realränta, inflation och tillkommande budgetförstärkningar. En sådan konstant tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut kan vara olämplig ur konjunktursynvinkel särskilt vid en stark återhämtning under vissa år. Detta kan utgöra ett skäl för att lillkommande budgetförstärkningsbeslul på i dessa simuleringar 10 miljarder kr. per år i praktiken fördelas över tiden på ell konjunkturmässigt mera lämpligt sätt på samma sätt som tidigare beslutade besparingar medför successivt stigande budgetförstärkningar genom reducerade räntebidrag m.m. Om det finns risk för överhettning är den ur konjunktursynvinkel lämpliga budgetförstärkningen långt större än den här antagna nivån på 10 miljarder kr. per år för att hålla inflationstakten på en låg nivå. Den antagna tillkommande budgetförstärkningen på 10 mUjarder kr. per år kan således tolkas som ell genomsnitt för simuleringsperioden. Sidofallet med 2,8 i stället för 3,2% årlig tillväxt motsvarande en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år redovisas i tabell 9.9. Som framgår av tabellen leder en svagare tillväxt, som kan bero på en otillräcklig efierfrågan, till etl så slort kvarvarande konjunkturellt underskott år 1998 att EG:s konvergenskrav inte uppfylls. Det strakturella underskottet blir något högre p.g.a. slörre tillkommande räntebetalningar men är nästan eliminerat år 1998.
91 Tabell 9:9 Den offentliga sektorns sparande, 2,8% tillväxt och 5% realränta. Miljarder kr. fasta priser.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet
därav
realt konstant offentlig konsumtion
tillkommande budgetförstärkning
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
reducerade räntebidrag
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
minskat konjunkturellt underskott
övrigt
Finansiellt sparande strukturellt finansiellt sparande
Finansiellt sparande i % av BNP Finansiell förmögenhet i % av BNP
5,0 16,9 15,5 24,3 23,0
8,2
8,4
8,5
8,7
5,0
10,0
10,0
10,0
10,0
-9,1
-7,8
-6,5
-4,7
4,5
3,2
4,8
2,4
1,8
1,8
1,8
8,0
8,4
8,9
9,4
-6,4
-8,5
-3,2
-2,7
137,2
-120,3
-104,8
-80,5
-57,5
-49,6
-39,7
-31,8
-15,8
-1,8
-9,2
-7,8
-6,6
-5,0
-3,4
-22,5
-29,7
-35,6
-39,5
-41,9
En annorlunda realränta har förhållandevis små effekter på den offentliga sektoms underskott, vilket framgår av tabell 9.10. Förklaringen är att statens skuld i stor utsträckning balanseras av nettoförmögenheten inom AP-fondema.
I tabell 9.11 visas slutligen utvecklingen av den offenlliga sektoms-finansiella sparande när det inle sker några besparingar, dvs. då den reala offentliga konsumtionen växer med 2% per år och det inte sker några tillkommande besparingar.
Tabell 9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 4% realränta. Miljarder kr. fasta priser.
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet
därav
realt konstant offentlig konsumtion
tillkommande budgetförstärkning
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
reducerade räntebidrag
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
minskat konjunkturellt underskott
övrigt
Finansiellt sparande Strukturellt finansiellt sparande
Finansiellt sparande i % av BNP Finansiell förmögenhet i % av BNP
5,0 23,1 22,3 31,7 31,1
8,2
8,4
8,5
8,7
5,0
10,0
10,0
10,0
10,0
-7,8
-6,3
-4,9
-2,9
4,5
3,2
4,8
2,4
1,8
1,8
1,8
12,9
13,6
14,4
15,2
-6,4
-8,4
-2,9
-2,3
137,2
-114,1
-91,8
-60,1
-29,0
-49,6
-38,4
-28,9
-11,0
5,1
-9,2
-7,4
-5,8
-3,7
-1,7
-22,5
-29,2
-34,1
-36,7
-37,3
92 Tabell 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt, Prop. 1992/93:100
5% realränta samt inga besparingar. p., . .
Miljarder kr. fasta priser. rSllaga 1.1
1998 Förändringar som påverkar sparandet
därav
realt konstant offentlig konsumtion
0,0
3,2
0,7
8,3
5,8
0,0
0,0
0,0
0,0
tillkommande budgetförstärkning
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt
-9,5
-9,1
-8,8
-8,1
reducerade räntebidrag
4,5
3,2
4,8
2,4
höjd pensionsålder, utgiftseffekt
1,8
1,8
1,8
minskat konjunkturellt underskott
12,9
13,6
14,4
15,2
övrigt
-6,5
-8,9
-3,9
-3,7
Finansiellt sparande
-142,2
-139,0
-138,4
-130,1
-124,3
Strukturellt finansiellt sparande
-54,6
-63,2
-74,9
-79,5
-87,3
Finansiellt sparande i % av BNP
-9,5
-9,0
-8,7
-7,9
-7,3
Finansiell förmögenhet i % av BNP
-22,8
-31,1
-38,9
-45,6
-51,5
Som framgår av tabellen skulle detta ge ett över liden växande straktureUt underskott. Det totala underskottet skulle ligga högt över EG:s konvergenskrav även efter en lång period med förhållandevis hög tillväxt och den offentliga sektoras nettoskuld skulle överstiga 50% av BNP vid slutet av simuleringsperioden.
10 Kapitalmarknaden Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 1.1 Under sommaren och hösten 1992 utsattes EG:s monetära samarbete för
svåra påfrestningar. Oron på de europeiska valutamarknadema i
kombination med en allt mer försämrad allmän ekonomisk utveckling i
Sverige försvagade successivt förtroendet för den fasta växelkursen. Den
19 november beslutade fullmäktige i Riksbanken alt låta kronan flyta
fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen i kombination med relativt höga
ränlor bidrog lill en fortsall försämrad situation för kreditinstituten under
1992. För all säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sin förpliktelser.
10.1 Internationell ränte- och valutautveckling
Under sommaren och hösten ökade tveksamheten huravida överenskommelsen mellan EG-ländema om den politiska och monetära unionen skulle kunna genomföras enligt de ursprangliga planema. Den knappa nej-segem i den danska folkomröstningen i juni bidrog till en intensifierad debatt i hela Europa, särskilt i Storbritannien och Frankrike. I mitten av sommaren höjde den tyska centralbanken, Bundesbank, de administrativa räntoma. Diskontot höjdes med 0,75 procentenheter till 8,75%.
Växelkurseraa inom EGs växelkursmekanism hade, fram till september 1992, i princip legat fast sedan 1987. Det monetära systemet, EMS, var under dessa år i väsentliga avseenden framgångsrikt. Genom att antiinflalionspolitiken i allt högre utsträckning prioriterades ökade förtroendet för den fasta växelkurspolitiken successivt, vilket bl.a. avspeglades i minskade räntedifferenser och lägre inflation.
Den tyska återföreningen år 1990 ändrade föratsättningaraa högst väsentligt. Förtroendet för växelkursmekanismen har byggt på D-marken som ankare och en tysk centralbank som prioriterat ett stabilt penningvärde. Så länge den ekonomiska utvecklingen hos de enskilda EG-länderaa i princip var likartad utgjorde delta inget problem. Den tyska återföreningen resulterade emellertid i etl ökat budgetunderskott och en kraftig överhettning av den tyska ekonomin vilket bl.a. avspeglades i en stigande inflationstakt. För att dämpa den allmänna prisuppgången stramades penningpolitiken i Tyskland ål. Konjunkturatvecklingen i EG-ländema blev därmed olikartad. Samtidigt som konjunkturen försvagades i övriga EG-länder, vilket under normala omständigheter skapar utrymme för sänkta räntor, upplevde Tyskland överhettning och stigande ränlor. Till följd av D-markens centrala roll inom växelkurssamarbetet tvingades de övriga EG-ländema följa med i räntehöjningaraa för att undvika att deras valutor försvagades mol D-marken. De höga räntoraa förlängde lågkonjunkturen inom EG, och skapade grogmnd för missnöje med växelkurssamarbetet.
1 början av september beslöt Finland att låta marken flyta, varvid den deprecierades mellan 10% och 15%. Sedan ell par år tillbaka befinner sig
94 Finland i en mycket djup recession, bl.a. till följd av kollapsen av Prop. 1992/93:100 öststatshandeln och fallande skogsproduklpriser. Redan i november 1991 Bilaga 1.1 devalverades marken med drygt 12%.
Diagram 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992
Enkla årsräntor Procent
12 Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet
Den underliggande oro som vuxit fram under sommaren på de europeiska valutamarknadema förstärktes högst väsentligt av det finländska beslutet. Andra valutor som liksom den finska marken knytiis till ecun, t.ex. den svenska och norska kronan, utsattes för spekulationer. Kombinationen av osäkerhet om den monetära unionens framtid, höga räntor och den finska deprecieringen utsatte EMS-samarbetet för stora påfrestningar. Genom cenlralbanksinterventioner på valutamarknaden och höjda räntor försökte EG-länderna åter skapa lugn på valutamarknaden.
Mycket snart stod det emellertid klart all pressen på den italienska liren var alltför hård och liren devalverades med 7% i mitten av september. Samtidigt sänktes diskontot i Tyskland, med 0,5 procentenheter, vilket skapade vissa föratsättningar för att läget därmed skulle stabiliseras. Respiten blev dock kortvarig. Bara några dagar senare uppkom spekulationer mot i första hand det brittiska pundet. Det brittiska pundet hade redan innan oron varit en av de svagare valutorna inom ERM. Den brittiska regeringen hade också under en längre tid avvaktat med att höja räntan för att stärka pundet. Den tilltagande valuiaoron drabbade därför pundet med all kraft och den brittiska regeringen fann sig nödsakad att lämna valutasamarbetet och låta pundet flyta fritt. Även Italien och Spanien drabbades av de förnyade spekulationerna. Pesetan devalverades med 5% medan Italien tillfälligt avstod från att utföra interventionsplikten i valutasamarbetet och lät liren flyta fritt tills vidare.
95 Under tremånadersperioden september t.o.m. november deprecierades liren och pundet med ca 14% mot D-marken. Genom omfattande interventioner från såväl Bundesbank som Banque de France och höjda räntor kunde emellertid växelkursen upprätthållas för den franska francen. Bundesbank understödde med interventioner den franska francen genom att medverka till en nedgång av den tyska dagslåneräntan i slutet av september och början av oktober. Under valutaoron var intresset stort för D-mark, holländska floriner och belgerfranc. Även den schweiziska francen och den österrikiska schillingen var opåverkad under valutaoron.
Beslutet i mitten av november att låta den svenska kronan flyta fritt resulterade i nya spekulationer på valutamarknaden, förelrädsvis mol den norska och den danska kronan, irländska pundet, pesetan och den portugiska escudon. EGs monetära kommitté beslöt att Spanien och Portugal skulle devalvera sina valutor med 6% vardera. Den 10 december beslutade den norska centralbanken all låta den norska kronan flyta fritt. Inledningsvis deprecierades den norska kronan med 5%. Genom höjda räntor lyckades de övriga länderaa stabilisera valutaflödena. Ännu i mitten av december var dock osäkerheten alltjämt betydande på valutamarknaderna.
Den europeiska ränteutvecklingen uppvisade under 1992 en splittrad bild. Under perioden september t.o.m. millen av december föll räntan på sexmånaders D-marksplaceringar med ca 1,5 procentenheter till ca 8,5%.
Diagram 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992
Procent 12
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Tyskland I r-jrr—',.,■"—;—-k\ J],_i I I Storbritannien |
Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 16 dec 1992. Källa: Financial Times och Finansdepartementet.
I Storbritannien prioriterade regeringen, efter del all pundet fick flyta fritt, räntesänkningar, med ett kraftigt fall för pundet som följd. Räntan på sexmånaders pundplaceringar, som vid årsskiftet noterades till 10,8%,
hade i mitten av december fallit till ca 7%. Osäkerheten på valutamark- Prop. 1992/93:100 nåden har för flertalet övriga EG-länder inneburit att räntoraa legat på en Bilaga 1.1 hög nivå under 1992. Räntedifferensen till D-marksplaceringar har vidgats betydligt. Den tyska ekonomin befinner sig nu i en avmaltnings-fas vilket sannolikt skapar utrymme för en räntenedgång under 1993.
1 Förenta statema och Japan har penningpolitiken under 1992 inriktats mot ytterligare räntesänkningar. Sammantaget har de japanska räntoma fallit med ca en procentenhet. Även i Förenta staterna föll räntoma betydligt under större delen av året. Under det sista kvartalet steg räntoraa åter, bl.a. efter statistik som visade all den ekonomiska aktiviteten tilltagit i styrka. Tecknen på ökad aktivitet minskade förväntningama om ytterligare administrativa räntesänkningar.
Den amerikanska dollarn pendlade mellan 1,40 och 1,68 D-mark per dollar under 1992. De stora svängningama var ett uttryck för den osäkerhet som fanns beträffande konjunkturatvecklingen i Förenta statema och räntedifferensens utveckling mot Tyskland. Den minskade räntedifferensen mol slutet av 1992 innebar all dollam successivt apprecierades. Dollara noterades, i mitten av december, till ca 1,55 D-mark. Den japanska yenen noterades lill 123 yen per dollar, vilket i det närmaste var oförändrat jämfört med årsskiftet 1991/92.
År 1991 steg aktiekursema vid de 20 största aktiebörsema med ca 12%, räknat i lokala valutor. Den svaga aktivitetsnivån i världsekonomin och oron på de europeiska ränte- och valutamarknaderaa minskade köpintresset under 1992 och fram till mitten av december hade aktiekur-seraa på de 20 största aktiebörsema i genomsnitt fallit med ett par procent. 1 London steg dock index med ca 10%, bl.a. understött av pundets depreciering och de lägre räntoraa. Flertalet europeiska börser registrerade en negativ utveckling, vilket förklaras av svaga företagsrapporter samt oron på valutamarknadema. Lägre räntor lyckades inte vända aktiekursutvecklingen på Tokyobörsen utan kursema fortsatte all falla med i genomsnitt ca 25%, vilket bl.a. förklaras av minskade vinster för börsföretagen.
10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen
Den 19 november beslöt riksbanksfullmäktige att lämna den fasta växelkursen mot ecun och låta kronan flyta fritt. Beslutet föregicks månadema dessförinnan av oro kring den svenska kronan med valulaut-flöden och kraftigt stigande räntor som följd. 1 september försvarades den fasta växelkursen med dels kraftigt höjda ränlor, marginalräntan var som högst 500%, dels två överenskommelser mellan regeringen och socialdemokrateraa om den ekonomiska politiken. Åtgärdema lyckades dock endast tillfälligt dämpa devalveringsförväntningama. Förtroendet för den fasta växelkursen förblev svagt. I slutet av oktober började räntoraa åter att stiga. Under de sex dagar som föregick beslutet att släppa kronan fri, dvs. mellan den 12 och 19 november, uppgick valutautflödena till närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige bedömde i det läget att det inte längre var hållbart att försvara den fasta kronkursen.
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 97
Under de senaste åren har kronan vid flera tillfällen utsatts för Prop. 1992/93:100 devalveringsspekulationer, vilket tvingat Riksbanken till återkommande Bilaga 1.1 och betydande räntehöjningar för att försvara den fasta kronkursen. Under år 1990 förekom större spekulationer vid två tillfällen och under 1991 vid ett tillfälle mot slutet av året. Genom att Sverige har en betydande utlandsskuld, netto ca 500 miljarder kronor, vilken i stor utsträckning finansieras kortfristigt, är valutapositionema lättrörliga. Under de senasie tre åren har utsikterna för den medelfristiga ekonomiska utvecklingen gradvis försämrats, vilket bl.a. har tagit sig uttryck i ökade svårigheter att balansera valutaflödena och återkommande osäkerhet om de privata aktörernas vilja att refinansiera sina valutalån. Under åren 1990 och 1991 kombinerades därför räntehöjningarna med finanspolitiska åtgärder för att understryka fastheten i antiinflalionspolitiken och beslutsamheten att försvara kronans kurs. Kronans ensidiga koppling till ecun i maj 1991, som till en början resulterade i en räntenedgång, var ytterligare en åtgärd för att öka trovärdigheten i detta avseende. Efteråt visade det sig dock att åtgärderna endast gav ett andram, och inte kunde lösa de grandläggande trovärdighetsproblemen.
Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under 1992 minskade inflationsförväntningarna och skulle under normala omständigheter ha skapat utrymme för lägre räntor. Utvecklingen blev emellertid annorlunda. Under sommarmånaderna kunde man spåra en minskad vilja lill köp av räntebärande kronpapper, med stigande räntor som följd. En viktig förklaring var den danska folkomröstningen som ökade osäkerheten om EG:s process mot en monetär union, vilket i förlängningen även reste frågetecken för värdet av den svenska ecu-kopplingen. De allt sämre utsikterna för svensk ekonomi, med bl.a. försämrad lönsamhet i näringslivet och därav följande utslagning av produktionskapital, ökad arbetslöshet, stigande budgetunderskott, fallande tillgångspriser och betydande förluster inom finanssektorn, förstärkte misstron mot placeringar i räntebärande kronpapper, trots den höga räntan. Den minskade efierfrågan resulterade i betydande valutautflöden. Redan under sommarmånaderna, dvs före frisläppandet av den finska marken, uppgick valutautflödet till 37,6 miljarder kronor. Under samma period steg de kortare marknadsräntorna med mellan 2 och 3 procentenheter. Till skillnad från perioder med tidigare valutaoro steg denna gång obligationsräntorna relativt mycket, vilket var ett uttryck för en mer fundamental oro hos placerarna. Räntedifferensen mot ecu och D-mark, mätt på sexmånaders placeringar, som under våren och försommaren nedbringats till ca 1,5 resp. 2 proi:entenheter, steg successivt till 3,5 resp. 5 procentenheter.
98 Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1992
Procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Statsobligationer |
1992 Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt. Sista observation avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet.
De inbyggda devalveringsförväntningama gav Sverige en sårbar position i samband med valutaoroligheterna i Europa under september månad. Efter det finska beslutet att släppa marken fri tvingades riksbanken höja marginalräntan till 75% för att stävja valutautflödet. Efter några dagars respit, då riksbanken sänkte marginalräntan till 20%, fömyades oron i samband med att pundet och liren lämnade ERM. Riksbanken tvingades denna gång höja marginalräntan till hela 500%. Marknadsräntorna sköt i höjden och halvårsräntan noterades till över 30% som högst. Räntehöjningen och de två krispaketen som regeringen ■ och socialdemokrateraa gemensamt lade fram minskade, tillfälligtvis, devalveringsförväntningarna.
Sommarens och höstens ränteuppgång var olycklig mot bakgrand av den djupa recessionen i den svenska ekonomin. De höga räntoraa betraktades som ett allvarligt hot mot många företag vilket förstärkte den negativa synen på svensk ekonomi. Problemen för de finansiella instituten fördjupades, bl.a. som en följd av fortsatta prisfall på fastigheter och aktier. Detla accentuerades av rapporter om omfattande förluster och varsel i skogs- och bilindustrin. Ell tydligt tecken på den minskade efierfrågan på räntebärande kronpapper var att Riksgäidskontoret under hösten vid flera emissioner av statsskuldväxlar och statsobligationer fick anbud i otillräcklig omfattning och till ränlor som inle var acceptabla.
En förklaring till valutauiflödet under sensommaren var alt bankema minskade sin upplåning i utländsk valuta, bl.a, lill följd av snävare liinitgränser i utländska banker. För all kunna tillgodose allmänhetens önskemål om lån i utländsk valuta och för att stärka valutareserven började Riksbanken och Riksgäidskontoret under hösten successivt låna
i utländsk valuta i syfte att låna upp sammanlagt drygt 230 miljarder Prop. 1992/93:100 kronor. 1 och med att valutautflödena upphörde försökte Riksbanken Bilaga 1.1 åstadkomma en nödvändig nedväxling i ränteläget genom att under oktober och början av november successivt sänka marginalräntan till 11,5%. Räntesänkningen fick denna gång endast begränsad effekt.
På morgonen den 19 november beslutade Riksbanken att höja marginalräntan till 20% samtidigt som regeringen föreslog ytterligare ett åtgärdspaket. Det stod emellertid snabbt klart att åtgärderna inte förmådde vända valutaflödena.
Efter Riksbanksfullmäktiges beslut, på eftermiddagen den 19 november, att låta kronan flyta fritt sattes marginalräntan till 12,5%. Genom den, jämfört med i början av november, enprocenliga höjningen av marginalräntan demonstrerade Riksbanken sin avsikt att inte racka på prisstabilitetsmålet. Under första halvan av december sänkte Riksbanken marginalräntan vid två tillfällen med sammanlagt 1,5 procentenheter till 11%.
Efter beslutet att låta kronan flyta fritt försvagades kronan inledningsvis med ca 11 % gentemot det gamla riktmärket, ecun. Marknadsräntorna föll med uppemot 2,5 procentenheter. 1 slutet av november och under första halvan av december präglades räntemarknaden av en avvaktande attityd. Delvis var detla etl uttryck för att komplexiteten i ränleanalysen ökat till följd av den rörliga växelkursen. En väsentlig fråga är i vilken omfattning inflationsförväntningarna påverkas av kronans depreciering. Avvaktan på klargöranden om finanspolitikens framtida inriktning och Riksbankens försiktighet att sänka marginalräntan bidrog till att räntenedgången dämpades. Samtidigt fortsatte kronan att försvagas och i mitten av december hade kronan deprecierats med ca 17%. Sedan början av september, dvs innan valutaoroligheterna inleddes, har kronan deprecierats med ca 21 % mol D-marken och noterades i mitten av december till 4,43 kronor per D-mark. Under samma period har kronan deprecierats med drygt 30% mot såväl den amerikanska dollarn som mot den japanska yenen, men endasl 7% mot det brittiska pundet.
100 Diagram 10:4 Växelkurser i kronor 1991-1992
Index 1 jan 1990 = 100 140
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1992 Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet
Bedömningen är att en depreciering i storleksordningen 10-20% under nuvarande konjunkturläge inte behöver öka de underliggande inflalions-förväntningaraa. Målet att begränsa inflationslakten står kvar. Sam-mantagel bör det finnas utrymme för sänkta räntor under 1993.
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden
Sedan 1990 har kreditmarknaden kännetecknats av stigande kreditförluster och en alltmer dämpad kredilexpansion. Den allt djupare recessionen, stigande realräntor och fortsatt fallande tillgångspriser, särskilt på fastighetsmarknaden, bidrog till att situationen försämrades ytterligare under 1992. Flera banker tvingades vända sig till slaten för att få finansiellt stöd.
Minskad lönsamhet och fortsatt höga ullåningsränlor innebar all låntagarnas betalningsförmåga försvagades under 1992. Därmed ökade andelen nödlidande krediter, dvs krediter som med eller utan medgivande inle genererade avtalsenlig ränta. Fallande tillgångsvärden nödvändiggjorde samtidigt omfattande kreditförluslreserveringar på dessa krediter. Sammantaget beräknas kreditförlustema under 1992 ha uppgått lill åtminstone 50 miljarder kronor. Kreditinstitutens resultat pressas nu från två håll, dels genom att resultatet belastas med befarade kreditförluster och dels genom all räntenettot minskar till följd av ett ökat räntebortfall på de nödlidande kreditema. Fram t.o.m. år 1991 lyckades kreditinstituten, åtminstone delvis, kompensera de ökade kreditförlustema med vidgade marginaler mellan in- och ullåningsränlor och allmänna kostnadsbesparingar. Även om marginalema vidgades ytterligare under 1992 blev räntebortfallel av en sådan omfattning att det sammanlagda
resultatet före kreditförluster försämrades. Det är dock viktigt att . Prop. 1992/93:100 understryka att bilden är splittrad. Medan vissa institut numera inte har Bilaga 1.1 någon intjäningsförmåga alls, kan andra institut uppvisa fortsatta förbättringar av resultaten före kreditförluster.
Diagram 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat
Miljarder kr
UU 1
40 Kreditförluster | /
/
20-
Resultat före kreditförluster J „—/—-.
-....ii'""" --
0-
—iS-------- / \
\
-2U.
J
................................................ Resultat |"""\""""
1991 Anm.: 1992 avser åtta-månaders resultat uppräknat till årsnivå. Källa: Finansdepartementet.
Problemen medför att kreditinstitutens resultat snabbt försämras och alltfler institut tvingas redovisa negativa resultat. En sådan utveckling riskerar leda lill att allt fler institut inte klarar kapitaltäckningskraven.
Under 1992 tvingades därför flera banker begära statlig hjälp. I sin egenskap av huvudägare i Nordbanken nödsakades staten medverka i en omfattande rekonstraktion av banken för att lösa de allvarliga problemen. Rekonstraktionen iimebär bl.a. all den övervägande delen av de nödlidande krediteraa, inklusive inlösta panter, överförs till ett nytt helstafligt bolag, Securam samtidigt som staten tillför kapital till Securam.
Redan år 1991 framkom alt Första Sparbanken åsamkats omfattande kreditförluster, vilket föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder kronor. I mars 1992 bedömdes kapitalbehovet uppgå till 7,3 miljarder kronor. För alt säkerställa en mer långsiktigt hållbar lösning beslutade riksdagen därför att dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor, vilket utbetalades i slutet av 1992, och dels gå i borgen för ett lån på 3,5 miljarder kronor till sparbanksstiftelsema.
I september framkom all Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank, skulle tvingas redovisa en förlust för det andra tertialet av en sådan omfattning att koncemen inte skulle kunna uppfylla kapitaltäckningskravet på 8% vid årsskiftet och riskera all hamna på obestånd i början av detta år. Den försäkringslösning för banken som presenterades i början
av år 1992 visade sig vara otillräcklig. Per den sista augusti uppgick Prop. 1992/93:100 kreditförlusterna lill 5,4 miljarder kronor, exkl. ersättning från försäk- Bilaga l.l ringen. De nödlidande krediterna uppgick till 12,5 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 13% av bankens balansomslutning vid årsskiftet 1991/92. För att trygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias. Ökade farhågor rörande kreditinstitutens kapitalsituation minskade förtroendet för de finansiella instituten under 1992, innebärande bl.a. fallande kurser på bankaktier, sämre kredilvärdighet och högre upplåningskostnader på kapitalmarknaden. Under höstens turbulens på valutamarknaderna växte osäkerheten och oron generellt. Viktiga marknader upphörde tidvis all fungera, t.ex. marknaden för bostadscerli-fikal, och förtroendet för det finansiella systemet rabbades. Särskilt bostadsinstituten drabbades, bl.a genom stigande upplåningskostnader. Exempelvis steg räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till som högst ca 3 procentenheter. Även om bosladsinstituten, relativt sell, varit förskonade från kreditförluster, oroades obligationsköparaa av de allt tydligare signalerna om bristande betalningsförmåga hos hushållen och fallande bostadspriser. Samtidigt rådde det en viss osäkerhet huravida slaten skulle ingripa vid ett eventuellt fallissemang för ell bostadsinslitut. I det lägel bedömde regeringen det som nödvändigt att genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiella systemet, vilket annonserades i slutet av september I mitten av december behandlade riksdagen de närmare formema på vilket sätt staten skall garantera att banker och andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt lid. Enligt riksdagens beslut kan stödet ges i form av lån, garantier, kapitaltillskott eller på annal sätt.
Etl viktigt syfte med åtgärderna är alt trygga kreditförsörjningen. Kreditinstitutens svårigheter har inneburit bl.a. att ratinema för utlåningen skärpts. Det är en i allt väsenlligt sund utveckling. Den totala kreditvolymen, som omfattar ca 1900 miljarder kronor, expanderade myckel kraftigt efter avregleringen av kreditgivningen i mitten av 1980-talet. Kreditprövningen byggde på optimistiska värderingar av säkerheter, inte minst på kommersiella fastigheter, på bekostnad av analys av kundemas långsiktiga betalningsförmåga. Under vissa år steg kreditvolymen med över 20% årligen och under åren 1987-1990 ökade kreditvolymen från ca 90% av BNP till närmare 140% av BNP.
Det finns en risk för att kreditinstituten nu intar en ur samhällsekonomiskt perspektiv alltför restriktiv hållning i kreditgivningen. Tillgängligheten av statliga stödinsatser kan minska kreditinstitutens farhågor över kapitalsituationen och därvidlag utgöra ett bidrag till en successiv normalisering av kreditgivningen.
103 Diagram 10:6 Utlåning till allmänheten 1986-1992
12-månaders förändring Procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Anm.: Månadsobservationer. Sista observation avser november 1992. Källa: Riksbanken
Under 1992 avstannade kreditexpansionen. De restriktivare utlånings-ratinema kan delvis förklara nedgången liksom alt kreditreserveringar drar ned registrerad kredilvolym, men sannolikt utgör den dämpade kreditefterfrågan en viktigare orsak lill omsvängningen. Svag efierfrågan i ekonomin och höga utlåningsräntor minskar intresset för investeringar och köp av konsumtionsvaror Den kraftiga nedgången i bostadsinstitutens ullåningsökning är bl.a. en följd av del minskade bostadsbyggandet.
I mitten av december handlades en femårig statsobligation lill en ränta på ca 9,6% medan den femåriga bundna ränta som bostadsinsliluten erbjöd villaägamauppgick till 12,75%, en skillnad på drygt 3 procentenheter. Under åren 1989 och 1990 uppgick motsvarande skillnad till endast ca 1 procentenhet. Med andra ord har del relativt sett blivit dyrare för hushållen att låna pengar. Den vidgade differensen har två komponenter, dels att skillnaden i avkastning mellan bosladsobligationer och statsobligationer vidgats från ca 0,5 procentenheter till mellan 1,5 och 2 procentenheter och dels att bostadslåneinslitulen ökat marginalema med ca en halv procentenhet. Sammantaget är uppgången ett uttryck för en ökad försiktighet från investerare att placera i bostadsobligationer samt att bostadsinstituten ökar räntenettot för att kompensera förväntade ökade kreditförluster.
104 Diagram 10:7 Bostadräntor 1989-1992
Procent
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Tyskland avser statsobligationsränta. Hypotek fasta avser Stadshypoteks utlåning till villa med fem års bunden ränta. Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Statistiken över bankemas in- och utlåningsräntor är bristfällig men indikerar att den genomstuttliga ränteskilItiaden vidgats med ett par procentenheter under de senaste åren. En slutsats som kan dras är att medan staten under de senaste åren fått en allt lägre upplåningskostnad har osäkerheten över utvecklingen i den svenska ekonomin och problemen i den finansiella sektora medfört att privata låntagare, såsom företag och hushåll, alltjämt betalar en förhållandevis hög ränta. Detta har bidragit till den dämpade konsumtions- och investeringsefterfrågan. Bedömningen är dock att statens generella åtagande att garantera bankers och vissa andra kreditinstituts förpliktelser skall minska skillnaden mellan statens upplåningsräntor och bankeraas och institutens utlåninsgräntor. Det är dock osannolikt att dessa ränteskillnader skall kunna fålla till de låga nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, vilka var ett uttryck för höga inflationsförväntningar och ett outvecklat risktänkande.
Bedömningen för iimevarande år är att kreditinstitutens kreditförluster kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå. Lägre räntor bidrar visserligen till att förbättra lönsamheten och öka tillgångsprisema, men samtidigt är utsiktema för svensk ekonomi fortsatt dystra och hemmamarknadsföretagens och i synnerhet hushållens betalningsförmåga kommer av allt att döma fortsätta att försvagas. Stora kreditförluster och fortsatta räntebortfäll på de nödlidande kreditema iimebär att flertalet kreditinstitut kan komma att tvingas redovisa negativa resultat. Sannolikt kommer vissa institut att behöva förbättra sin kapitalbas med extemt kapital. Den senaste sammanställningen över bankkoncememas kapitaltäckningssituation, vilken sträcker sig till den 31 augusti, visade att
kapitaltäckningsgraden i genomsnitt fallit med en procentenhet till 8,8% Prop. 1992/93:100 sedan årsskiftet och att kapitalöverskottet minskat till sammantaget ca 10 Bilaga 1.1 miljarder kronor.
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden
Kursutvecklingen på Stockholms fondbörs kännetecknades under 1992 av kraftiga svängningar och en ökande omsättning. Beslutet att låta kronan flyta medförde att aktiekursema sköt i höjden i november.
Den 1 december 1991 slopades omsättningsskatten på aktier, vilket bidrog lill alt omsättningen ökade under 1992. Under årets 11 första månader uppgick omsättningen till ca 144 miljarder kronor, vilket var en uppgång med närmare 30% jämfört med motsvarande period år 1991.
Fallande räntor och stigande intemationella aktiekurser stimulerade köpintresset under årets inledning. Fram till mitten av maj steg aktiekurserna med i genomsnitt ca 10 %. Under försommaren minskade köpintresset betydligt, vilket har en rad förklaringar. De delårsrapporter som presenterades under våren var sämre än väntat och innebar att vinstför-väntningama reviderades ned. Nej-segera i den danska folkomröstningen om en monetär och politisk union i juni lade ytterligare sordin på stämningen. Den gryende osäkerheten beträffande Maastricht-avlalets förverkligande och successivt stigande räntor i Europa medförde att aktiekursema på de europeiska börsema föll, vilket även smittade av sig på Stockholmsbörsen. Valuta- och räntekrisen under september blev särskilt kännbar för Sverige med bl.a. kraftigt stigande räntor som följd, vilket höjde avkastningskravet på aktier högst väsentligt. Den relativt svaga dollarkursen under sommaren och början av hösten var ytterligare en faktor som verkade dämpande på vissa aktier, företrädsvis skogsaktier. Skogsindustrin hade också drabbats negativt av det finska beslutet att låta marken flyta fritt. Samtidigt ökade pessimismen om den allmänekonomiska utvecklingen. Alltfler signaler tydde på att lönsamheten inom industrin försämrades kraftigt. Bl.a. kom rapporter om omfattande förluster och nedläggningsplaner inom skogs- och bilindustrin. Under perioden maj lill i början av oktober, då botteimivån nåddes, föll aktiekursema med i genomsnitt drygt 35%. Under samma period föll index för skogsaktier med över 40%.
Under oktober och första halvan av november intog aktieplacerama en avvaktande attityd. Den andra överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokrateraa, innehållande bl.a. en arbetsgivaravgiftssänkning med 4,3%, togs emot positivt. 1 genomsnitt steg aktiekursema med drygt 10% under denna period.
Beslutet alt låta kronan flyta fritt innebar att aktiekursema, under myckel stor omsättning, sköt i höjden, eftersom den svenska industrins konkurrenskraft förbättras av en svagare krona. Under perioden 19 november t.o.m. mitten av december steg aktiekursema med i genomsnitt 20%. Köpintresset blev särskilt stort för skogsaktier till följd av skogsindustrins stora känslighet för växelkursförändringar.
106 Sammantaget under årel, fram till mitten av december, föll generalindex med 5%. Kursutvecklingen skilde sig åt mellan olika branscher. Medan index för banker och fastigheter föll kraftigt var köpintresset för kemi och läkemedel saml verkstad betydande. Trots del stora köpintresset för skogsaktier efter kronans depreciering begränsades uppgången under året som helhet till ca 5 %.
Diagram 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992
Index ultimo 1989 = 100
Prop. 1992/93:100 BUaga 1.1
1992 Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet.
Utlandets intresse för svenska aklier var fortsatt stort under 1992. Fram t.o.m. oktober köpte utländska placerare svenska aklier för, netto 9,4 miljarder kronor, vilket skall jämföras med sammanlagt 11,2 miljarder kronor år 1991. Intresset fokuserades främst till de största och mest välkända exportföretagen såsom Astra, Volvo, Asea, SKF och Electrolux. En intressant iakttagelse i det sammanhanget är att index för de 16 mest omsatta aktieraa sedan årsskiftet, fram till mitten av december, steg med ca 10%, dvs. en betydligt bättre utveckling än för börsen som helhet.
107 Innehåll Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1 Inledning 2
2 Internationell utveckling 15
2.1 Allmän översikt 15
2.2 Länderöversikter 18
3 Utrikeshandel 27
3.1 Export och import 27
3.2 Bytesbalans 32
4 Industri 35
4.1 Produktion och konkurrenskraft 35
4.2 Lönsamhet 38
5 Arbetsmarknad 41
5.1 Sysselsättning 42
5.2 Utbud av arbetskraft 44
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 46
6 Löner och konsumentpriser 50
6.1 Löner 50
6.2 Konsumentpriser 53
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 58
7.1 Hushållens inkomster 58
7.2 Privat konsumtion och sparande 61
8 Investeringar 65
8.1 Näringslivets investeringar 65
8.2 Offentliga investeringar 67
8.3 Bosladsinvesteringar 68
8.4 Byggnadsverksamhet 71
8.5 Lagerinvesteringar 72
9 Den offentlig sektorn 76
9.1 Den konsoliderade offenfliga sektom 76
9.2 Statens finanser 80
9.3 Socialförsäkringssektoras finanser 81
9.4 Kommunemas finanser 82
9.5 Den offentliga sektoms strakturella sparande 83
9.6 Den offentliga sektoms sparande efter prognosperioden 88
10 Kapitalmarknaden 94
10.1 Intemationell ränte-och valutautveckling 94
10.2 Den svenska ränte- och valulakursutvecklingen 97
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden 101
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 106
108 Tabeller Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1:1 Intemationella föratsättningar 6
1:2 Löner och priser 8
1:3 Försörjningsbalans 10
1:4 Bidrag lill BNP-tillväxten 11
1:5 Nyckeltal 12
1:6 Sparande 13
2:1 Braltonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 15
2:2 Konsumentpriseraas utveckling i vissa OECD-länder 17
3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar
och export av bearbetade varor 28
3:2 Varaexportens fördelning på några varagrapper 1990 30
3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor 30
3:4 Export och import av varor 31
3:5 Bytesbalans 32
4:1 Nyckeltal för industrin 35
4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler
per producerad enhet samt brattoöverskottsandel 39
5:1 Arbetsmarknad 42
5:2 Produktion och sysselsättning i timmar 44
5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrapper 45
5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 46
5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 48
6:1 Timlöner 51
6:2 Konsumentpriser 54
6:3 "Underliggande" inflationstakt 56
7:1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion
och sparande 58
7:2 Hushållens inkomster 59
7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 60
8:1 Brattoinvesteringar efter näringsgren 65
8:2 Brattoinvesteringar i näringslivet 66
8:3 Offentliga investeringar 67
8:4 Bostadsinvesteringar 69
8:5 Byggnadsverksamhet 72
8:6 Lagervolymförändringar 73
9:1 Skattekvoten 78
9:2 Real förändring av den offentliga sektoras inkomster
och utgifter 79
9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 80
9:4 Statens inkomster och utgifter 81
9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 82
9:6 Kommuneraas inkomster och utgifter 83
9:7 Den offenlliga sektoms finanser, konjunkturjusterat 87
9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och
5% realränta 90
9:9 Den offenfliga sektoras sparande, 2,8% tillväxt och Prop. 1992/93:100
5 % realränta 92 Bilaga 1.1
9:10 Den offentliga sektoras sparande, 3,2% tillväxt och
4% realränta 92
9:11 Den offentliga sektoms sparande, 3,2% tillväxt och
5 % realränta samt inga besparingar 93
110 Diagram
1:1 1:2 1:3 1:4
3:1 3:2
3:3 4:1 4:2
4:3 5:1 5:2
6:1 6:2 6:3 6:4 7:1 7:2 7:3
8:1
8:2
8:3
8:4
8:5
8:6
9:1
9:2
10:1
10:2
10:3
10:4
10:5
10:6
10:7
10:8
K- respektive S-sektorns produktion 4
Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994 4
BNP och produktiviteten i Sverige 1981-1994 11 Finansiellt sparande i privat- och offenflig sektor
samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994 13
Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991 27 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export
av bearbetade varor till 14 OECD-länder 29
Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994 33
Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992 36 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder 1980-1994 37
Industrins brattomarginal 1980-1992 40
Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser 41 Öppet arbetslösa saml personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 47
Lönespridningen i Sverige 50
Nominell timlön inom industrin 53
Prisutvecklingen i Sverige 55
Konsumentpriser 56
Privat konsumtion 62
Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring 63 Hushållens sparkvot som andel av disponibel
inkomst 1951-1994 64 Procentuell förändring av investeringar och produktion
i näringslivet 67 Antal outhyrda lägenheter resp. antal påbörjade lägenheter 68
Bostadsinvesteringar 70
Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994 71
BNP-utveckling och lagerbidrag 74
Lagerinvesteringar 74
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994 76
Den offentliga sektorns finansiella nettoställning 77
6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992 95
10-åriga obligationsräntor 1991-1992 96
Ränteutvecklingen 1989-1992 99
Växelkurser i kronor 1991-1992 101
Bankernas kreditförluster och resultat 102
Utlåning till allmänheten 1986-1992 104
Bostadsräntor 1989-1992 105
Börsutvecklingen 1991-1992 107
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1
111 Bilaga 1.2
Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning
17 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
REGERINGEN Prop. 1992/93:100
FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 1.2
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1993/94
Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje är till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkonister för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositionen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjprts även av det väntade utfallet för budgetåret 1992/93. Underlag för beräkningarna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. Dessutom redovisas uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för år 1993.
1 den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1992 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1992, 1993 och 1994.
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1992/93 kan användas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehål- , ler utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, byrådirektör Nikolaos Chryssanthou, revisor Peter Håkans- . son, revisor Jens Swahn, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist, byråassistent Maj-Britt Medjaoui och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Halistener.
Stockholm den 17 december 1992
Arne Gadd
Birgitta Halistener
SAMMANFATTNING Prop- 1992/93:100
Bilaga 1.2 Förutsättningar
RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1993/94 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1992/93 har utförts under sedvanligt antagande, om en ekonomisk politik i enlighet med de propositioner som av oss ar kända enligt nedanstående:
- 1992/93:27 om ändrad handels- och föreningsrcgistrcring
- 1992/93:29 om vissa socialavgiftsfrågor
- 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada-
- 1992/93:31 om ändrad sjukersättning
- 1992/93:36 om vissa frågor om den kommunala ekonomin
- 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och
lokaler, m.m.
- 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
- 1992/93:52 om höjd skatt på tobaksvaror
- 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet -1992/93:90 om ändrad lagstiftning för värdépappcrshandcl med anledning av EES-avtalet, m.m.
- 1992/93:96 om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor
- 1992/93:108 om skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m.
- 1992/93:116 om ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner m.m.
- 1992/93:118 om ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag • '
- 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 ärs allmänna fastighetstaxering,
m.m.
- 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och
kommunsektorn
- 1992/93:124 om skatt på dieselolja m.m.
- 1992/93:127 om vissa frågor om beskattning"av inkomst av tjiinst
- 1992/93:131 om vissa företagsskattefrågor, m.m.
- 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993
m.m.
- 1992/93:135 om åtgärder föi- att stärka det finansiella systemet
- 1992/93:136 om allmän sjukförsäkring
-1992/93:138 meddelande om kommande förslag till lagstiftning beskattning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen överlåtits
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrapport 1992 har utgjort det hu-vudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet, främst dä med arbetet där med den preliminära nationalbudgeten för år 1993. Detta har sammantaget lett till att föreliggande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
Utbetald lönesumma
inkl. sjuklön
Pensioner
Konsumentprisindex,'
årsmedeltal
Privat konsumtion, volym'
Privat konsumtion, pris'
Basbelopp, kr.
Bostadslåneränta, procent
Statens avkastningsränta,
procent
0,9 6,7
2,0
-2,2
0,2
33 700
11,35
12,25
-0,7 3,2
4,9
-4,0
1,2
34 400
10,35
12,0
2,1 6,1
2,9
0,0
3,0
36 000
9,25
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
' Procentuell förändring frän föregående år Avser budgetaret 1992/93 och 1993/94
En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäkningar av juridiska personers inkomstskatt. 1 denna enkät har det bl.a. framkommit att skatteunderlaget juridiska personer beräknas minska med 4,1% mellan åren 1991 och 1992.
En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1992/93 och 1993/94 framgår av tabell 3.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1992/93 och 1993/94
Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93 till 379 751 milj.kr. Det är -17 975 milj.kr. eller 4,5% mindre än utfallet för budgetåret 1991/92.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Budgetåret 1993/94
Övriga Inkomster 13% Skatt på egendom 7%
Övrig skatt på varor 22%
Fysiska personers inkomstskatt 4% Socialavgifter
16%
Juridiska personers inkomstskatt 5%
Mervärdesskatt 33%
Totalt 345 miljanJer kr
För budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster till 344 710 milj.kr. Minskningen i förhällande till budgetåret 1992/93 blir 35 040 milj.kr. vilket motsvarar 9,2 % i minskningsstakt.
Utveckling av inkomsterna Prop. 1992/93:100
De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på -17 975 Bilaga 1.2 milj.kr. resp. -35 040 milj.kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 pä några av de största inkomsttitlarna.
De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomstskatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatt, avräkningsskatt och inkomster av statens verksamhet. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.
Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1991/92 - 1992/93 och 1992/93-1993/94 (milj.kr.)
Inkomstg
rupp/
1991/92 till
1992/93 till
Inkomsttitel
1992/93
1993/94
1111 Fysiska personers inkomstskatt
-14 857
+ 7 029
1121 Juridiska personers inkomstskatt
+ 4 535
- 1878
1122 Avskattning av företagens reserver
+ 5 000
- 957
1123 Beskattning av tjänstegruppliv
- 551
+ 50
1144 Lotteriskatt
+ 798
- 70
1211 Folkpensionsavgift
- 3 946
- 4 989
1221 Sjukförsäkringsavgift.netto
- 2 185
+ 8247
1231 Barnomsorgsavgift
- 5 350
- 7 284
1251 Övriga socialavgifter, netto
+ 6 268
- 7577
1281 Allmän löneavgift
- 1484
- 213
1291 Särskild löneskatt
+ 3 493
- 608
1312 Fastighetsskatt
+ 7 617
+ 19
1341 Stämpelskatt
- 869
+ 300
1342 Skatt på värdepapper
- 1796
1411 Mervärdesskatt
- 4 544
- 1100
1421 Bensinskatt
-1- 3 001
+ 3 000
1424 Tobaksskatt
+ 1302
+ 1238
1428 Energiskatt
- 2 358
+ 3690
1462 Kilometerskatt
-I- 30
- 1790
1511 Avräkningsskatt
- 3 249
- 7786
2000 Inkomster av statens verksamhet
- 6 951
-16819
3000 Inkomster av försåld egendom
+ 3 749
- 4 357
4000 Återbetalning av lån
- 5 189
- 1442
5000 Kalkylmässiga inkomster
+ 826
+ 184
Övrigt, netto
- 1265
- 2 067
Summa förändringar
-17 975
-35 040
Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram
20 15 10
5 o
-5 -10
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Procent Utiveckling mellan budgetåren
r
85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94
Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgets inkomster var rcia- Prop. 1992/93:100 tivt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bud- Bilaga 1.2 getåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på skattereformen och konjunkturutvecklingen.
1 det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 resp. 1992/93 och 1993/94.
Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 14 857 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta beror dels på höga preliminärskat- . teinbetalningar våren 1992, och dels pä höga utbetalningar av kommunalskatt budgetåret 1992/93.
För budgetåret 1993/94 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 14197 milj.kr., vilket är en ökning med 7 029 milj.kr. jämfört med 1992/93. Detta beror på att preliminärskatteinbetalningarna ökar till följd av att biinkomster preliminärbeskattas fr.o.m. april 1993. En annan orsak är den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften som börjar gälla 1993.
Juridiska personers inkomstskatt
Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4 535 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 918 milj.kr.
Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt minska med 1 878 milj.kr. Inkomsterna pä titeln, främst i form av fyllnadsinbetalningar, minskar med 3 292 milj.kr. Minskningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1993, beräknas bli 2,4 % lägre jämfört med inkomståret 1992. Minskningen kan hänföras till minskade inkomster från fastighetsskatt och särskild löneskatt. Utgifterna pä titeln minskar med 1 414 milj.kr. mellan budgetåren.
Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 17 040 milj.kr.
Lagstadgade socialavgifter
Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 67 629 milj.kr. Det är en minskning med 3 652 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1991/92. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 3 946 milj.kr., 5 350 milj.kr. resp. 550 milj.kr. Dessa minskningar beror i huvudsak på regeringens förslag om sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 12 629 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. De minskade inkomsterna beror på sänkningen av avgiftssatsen med 2,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1992. Inkomstminskningen reducerades delvis genom regeringens 5
förslag om en höjning av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den Prop. 1992/93:100 1 januari 1993. I beloppet för inkomsterna för budgetåret 1991/92 ingick Bilaga 1.2 4 913 milj.kr. som överföring från Sjukförsäkringsfonden till statsbudgeten. Utgifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 10 444 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror främst på införandet av sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjukperiod.
Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas öka med 6 268 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Under budgetåret 1992/93 skall 8 300 milj.kr. överföras från Delpensionsfonden till Arbetsskadeavgiften. Överföringarna från Arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten beräknas minska med 3 467 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Inkomsterna av Särskild löneskatt beräknas öka med 3 493 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 ocb 1992/93. Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 832 milj.kr.) för inkomståret 1991 omförs i juni 1993 från inkomstskatten till denna inkomsttitel. Den allmänna löneavgiften beräknas minska med 1 484 milj.kr. vilket beror pä att denna avgift upphörde den 31 december 1991.
Budgetåret 1993/94 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 53 927 milj.kr. Det är en minskning med 13 702 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 4 989 milj.kr., 7 284 milj.kr. resp. 991 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Dessa minskningar beror i huvudsak på de föreslagna sänkningarna av avgiftssatserna fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 784 milj. kr. Ökningen beror på de föreslagna höjningarna av avgiftssatsen. Utgifterna pä inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5 463 milj.kr. I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens förslag om ändrad sjukersättning m.m. Inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas minska med 7 577 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror främst på att beloppet för budgetåret 1992/93 innefattar överföringen (8 300 milj.kr.) från Delpensionsfonden till arbetsskadeavgiften.
Den särskilda löneskatten beräknas öka med 608 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. I juni 1994 omförs den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 680 milj.kr.) för inkomståret 1992 från inkomstskatten till denna inkomsttitel.
Skatt på egendom
Fastighetsskatten för budgetåret 1992/93 beräknas till 16 141 milj. kr., vilket är en ökning med 7 617 milj.kr. jämfört med budgetåret 1991/92. Detta beror till stor del på den reformerade fastighetsbeskattningen 1991.
För budgetåret 1993/94 beräknas fastighetsskatten uppgå till 16160 milj.kr., vilket är en ökning med 19 milj.kr. jämfört med 1992/93.
SkaU på varor och tjänster Prop. 1992/93:100
Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på t>''aga i.Z statsbudgeten, uppgick till 120 044 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas nu inkomsterna till 115 500 milj.kr. resp. 114 400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. att skatten sänktes den 1 januari 1992 till 18 % på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, hotell-och restaurang- tjänster samt personbefordran. Fr.o.m. den 1 januari 1993 föreslås att skatten höjs på dessa varor och tjänster till 21 %.
Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 0,2 % år 1992, 1,2% år 1993 och med 3,0% år 1994.
Bensinskatten uppgick till 17 599 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med 3 001 resp. 3 000 milj.kr. Ökningen beror främst på de beslutade och föreslagna höjningarna av koldioxsidskatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari 1993.
Tobaksskatten uppgick till 5 725 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med 1 302 milj.kr. resp. 1 238 milj.kr. Ökningarna beror främst på att skatten pä tobaksvaror höjdes den 1 december 1992.
Inkomsterna av energiskatt uppgick till 15 683 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna till 13 325 milj.kr. resp. 17 015 milj.kr. Inkomsterna beräknas minska med 2 358 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Minskningen beror bl.a. på att tillverkningsindustrin får skattelättnader av olika slag. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 3 690 milj. kr. Ökningen mellan budgetåren beror främst på att en dieseloljeskatt föreslås att införas fr.o.m. den 1 oktober 1993.
Avräkningsskatt
Från den 1 januari 1991 skall landsting ocb kommuner erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. Avräkningsskatten avskaffas fr.o.m. 1993.
Övriga inkonister
Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med 6 951 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beräknas minska med 16 819 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Televerkets inlevererade överskott beräknas minska med 6164 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beroende på att Televerket inlevere rade sitt statslån under budgetåret 1991/92. 7
Enligtprop. 1992/93:37 om nyorganisation av statens fastigheter och loka- Prop. 1992/93:100 ler, m.m. föreslås att Byggnadsstyrelsen läggs ned och ersätts med fyra nya Bilaga 1.2 organisationer. Byggnadsstyrelsen kommer dock att fortsätta sin verksamhet i stort sett i nuvarande organisation till våren 1992. Överskottet av Byggnadsstyrelsens verksamhet för perioden den 1 januari 1993-den 30 juni 1993 beräknas till 500 milj.kr.
Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 5 234 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Av denna minskning hänför sig 2 149 milj.kr. till ränteinbetalningar på statsbudgeten för Statens vattenfallsverks statslån, 1 736 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 640 milj.kr. till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas minskningen bli 2 408 milj.kr. Av denna minskning hänför sig 873 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 1 203 milj .kr. till ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet.
Inkomsterna av statens aktier beräknas öka med 1 798 milj.kr. mellan budgetåret 1991/92 och 1992/93. Ökningen beror på Vattenfall ABs aktieutdelning.
Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 2 164 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 samt med 7 358 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter.
Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas minska med 5 189 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas återbetalning av lån att minska med 1442 milj.kr. Minskningarna beror främst på minskade återbetalningar av lån för bostadsbyggande.
Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar minska med 1 078 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 28 milj.kr.
Vid beräkningen av inkomsterna på inkomsttiteln Statliga pensionsavgif ter, netto har RRV räknat med oförändrat lönekostnadspålägg på 42,5 % för budgetåren 1992/93 och 1993/94 eftersom förslag om ändring inte föreligger. Till följd därav har för statliga myndigheter hänsyn inte tagits till regeringens förslag om sänkning av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften, utbild ningsavgiften och arbetarskyddsavgiften med sammanlagt 4,3 procentenhe ter. Hänsyn har inte heller tagits till förslaget om höjning av sjukförsäkrings avgiften. .
Känslighetskalkyl
Storleken på förändriiigar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar.
Om utvecklingen av både privat konsiimtion och löner förändras samtidigt med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för . 8
åren 1993 och 1994 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som Prop. 1992/93:100 i nedanstäende tablå (miljarder kr.). Bilaga 1.2
Statsbudgeten 1992/93 1993/94
Prognos Prognos
Summa inkomster ± 0,8 ± 2,5
Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 380,6 miljarder kr. för budgetåret 1992/93 och till 347,2 miljarder kr. för budgetåret 1993/94 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa förändringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1992/93 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1993/94.
Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår frän den konjunkturbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. 1 tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. I RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.
Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 967 263 milj. kr. vilket är nära tredubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 622 552 milj. kr. för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto-och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 3,3 % mellan budgetåren 1992/93 ocb 1993/94. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 2,3 %. Till följd härav ökar nettot på inkomsthuvudgruppen med 11,2%.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. 1 bruttosammanställningen ingär såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas minska med 8,1% mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 3,0% mellan samma budgetår.
Bruttoinkomsterna pä huvudgruppen 1400 beräknas till 302 896 milj.kr. Prop. 1992/93:100 för budgetåret 1992/93 och bruttoutgifterna till 117 076 milj.kr. för samma Bilaga 1.2 år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingäende mervärdesskatt. Bruttoinkomsterna ökar med 1,5 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 medan utgifterna beräknas minska med 0,4% under samma period.
Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.
Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993
Riksrevisionsverket har i uppdrag att meddela uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för beräkningen av det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för år 1993. Följande uppräkningsfaktorer gäller:
A Uppräkningsfaktor inkomståret 1992
1,0205 B Uppräkningsfaktor inkomståret 1993
1,0250
Beräkningarna bygger på de antaganden, modeller och regler som presenteras i Inkomstberäkningen Hösten 1992. Skattebas för den kommunala inkomstbeskattningen är fysiska personers beskattningsbara inkomst.
10 C
a
1>
On
(L)
bO
-a
r-)
oi c-i f* o "O o -
1—i Tt iri ON (N
n
m
NOr--ONOONOOr*-)iy-)r-- i—<
in(Nr-)"i/00'—icn in
r--GO\oooO(ir-, -—I r-
• t-- t~~ t/~i r, -rt t r~> ON
rs ri NO 00 - I r-
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
NOaNr-)OOOoor4--r4 no
minoomoor--'—n
—'r-~(Nt--ONOt--oo—' r-
i/cS'—'Ono (N n r-
r - r- 00 in '—' I ■ I On
ri
r t-H
(N CO rr O " i/ O O m (N \D sO
ON i/ r- O c rs irj --
u r —
i o o
o o o o
lO r C 'O 00 ON '— r-
in oo O r- >-- (N r--
On O ■ un m ■r-
I I i —' - nC
c
c
■
S'
•*
5
1
*
I
'i- -*
ON ON
O O
OO r in O
( NO - r
nO O '■O ON
On O r- '—'
in r*-) 1—I .—■
(NnOOOO-OnO
ON«or-irf Tj-ONr-
r-jNDrirN 1—1.— o
'— no — o fN ri (N
On r*-i (N ri
On
— OinsDONOOnsOrJ- r-
ritn-ONTrinocmo r--
rr-cMoooriinONOO ol
rMinorMf*iTj-r--fi— o
Ol m r-j o "Tf
ON n Ol m o
UD ■O B
"oioooooooojnoj co
ONr-oriOor-ooNO "
■nr-ooor-oJON '
•—nr-ONO O) no oo
riTtTfOtn — oiol
ON n r-J m o
il ■V
s .a
V3j:x >
i T] c c o
. t t: > 1-Ti-J'- J-.
t/5------ 1 (/5 —
0 r3
- D.
i .5
7i
11
i_ c
-J "=
:" ti
.S"<:!
11 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr)
Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94 Förändring
1992/93-1993/94
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskau:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
1120 Juridiska personers inkomstskall:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Särskild skall på tjänstcgrupplivförsäkring
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 Lotteriskatt
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgifi 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter.netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkels och arbetsmiljöinsitutcts verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskall
1300 Skatt på egendom:
1310 Skall på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighctsskall
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhelsskalt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskall
1330 Arvsskatt och gåvoskau:
1331 Arvsskatt
1332 Gåvoskatt
1340 Övrig skall på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skall på värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdesskatt
1420, 1430 Skall på specifika varor:
1421 Bensinskall
1422 Särskilda varuskalier
1423 Försäljningsskall på motorfordon
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent
335155844 324965146 324746300 312139500 -12606800 -3,88 42759171 23882000 37857000 42108000 4251000 11,23
22 024570
-8271000
98,06
-8271000
98,06
-2 785000
-11,13
-1878000
-9,93
-957000
-19,14
4,55
2,48
2,48
-48000
-1,39
-60000
-14,29
-58000
0,00
0,00
2,35
71282826
81060000
67629000
53927000
-13702000
-20,26
47 811402
43 865000
-4989000
-11,37
8247000 7048,72
-7284000
-82,96
-991000
-86,70
-223000
-7577000-
-103,03
-287000
-91,11
1697 330
-213000
-100,00
5 234000
-608000
-10,41
20340596
25999546
25654000
25377000
-277 000
-1,08
-303000
-1,83
-322000
-75,06
15 617546
0,12
-274000
-10,92
-277000
-11,32
: 85000
4,84
0,00
0,00
0,00
5,77
5 200000
5 500000
5,77
0,00
189738285
186237600
185820300
190727 500
4907200
2,64
-1100000
-0,95
115 500000
-1100000
-0,95
13,32
14,56
1 130044
-525000
-77,78
265000 20,15
1584648 1670000 1315000 1580000
12
Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
Förändring 1992/93-1993/94
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent
1424 Tobaksskall
1425 Skall på spritdrycker
1426 Skall på vin
1427 Skall på mall- och läskedrycker
1428 Energiskalt
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
1431 Särskild skall på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1432 Kasseltskalt
1433 Skall på videobandspelare
1434 Skall på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skall mol försurning
1440 Överskou vid försäljning av varor med slatsmonopol:
1441 AB Vin- & Spritcentfalens inlevererade överskott
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
1450 Skatt pä tjänster:
1451 Reseskalt
1452 Skalt på annonser och reklam
1453 Tolalisatorskall
1454 Skall på spel
1460 Skall på vägtrafik:
1461 Fordonsskall
1462 Kilomelerskatl
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel
1480 Övriga skaller på varor och tjänster:
1481 Övriga skaller på varor och tjänster
1482 Tillfällig regional invesleringsskalt
1500 Avräkningsskatt
1511 Avräkningsskatt
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskon:
2111 Poslverkels inlevererade överskoll
2112 Televerkels inlevererade överskoll
2113 Stålens järnvägars inlevererade överskoll
2114 Luflfarlsverkels inlevererade överskoll
2116 Affärsverkel svenska kraftnäts inlevererade utdelning
2117 Domänverkels inlevererade överskott
6177000 6100000 3160000 2759000
5 724 850 6150901 3043025 2786681 15682808
139859 201336 163458 926846 66557
7027000 6060000 3130000 2676000
8265000 6000000 3220000 2655000 17015000
140000 O O
933000 67000
17,62
-0,99
2,88
-0,78
27,69
-60000
-21000
16975000 13325000
141000 108000
83100 946000
350000 150000
125000 105300
75500 970000
200000 O 0,00
15000 12,00
-105300-100,00
-75 500-100,00
-37000 -3,81
3000 4,69
. O 0,00
O 0,00
0,00
-20000
-1,37
■ 376567
-40000
-11,43
lOOOÖ
1,00
0,00
9,09
-1720000
-23,97
4 009623
4 050000
1,73
-1790000
-57,28
4 785454
3,91
4 941000
3,91
21,74
75 000
21,74
0,00
11034966
7 786000
7786000
0
-7786000-
-100,00
-7 786000-
-100,00
49999854
43365232
43049177
26230302
-16818875
-39,07
20464505
14267015
11601192
11595399
-5793
-0,05
-900599
-36,77
-956
-1,90
0,00
0,00
1,09
10,29
-900000-
-100,00
13
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Förändring 1992/93-1993/94
Sjöfarlsverkels inlevererade
överskott
Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av molsvarighel lill
statlig skall
Övriga myndigheters inlevererade
överskoll:
Inlevererat överskoll av
uthyrning av ADB-ulruslning
Inlevererai överskoll av
riksgäldskontoreis
gaianlivetksamhet
Riksbankens inlevererade
överskoll:
Rikshankens inlevererade
överskon
Överskott från spel verksamhet:
Tipsmedel
Lollerimedel
2118 2119
2120 2123 2124
2150 2151 2152
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:
2210 Överskoll av faslighelsförvalling: 2214 Överskon av Byggnadsslyrelsens verksamhet
2300 Ränteinkomster:
2310, 2320 Räntor på niiriiigilCm: 2311 Räntor på lokaliseringslån 2314 Ränleinkomslcr på lån lill
fiskerinäringen 2316 Ränleinkomslcr på
vattenkraflslån 2318 Ränleinkomsler på slalens lån lill
den mindre skeppsfarten
2321 Réinlemkonislcr pa skt)gsväglän
2322 Ränlor på övriga näringslän, Kamniarkollegiei
2323 Räntor på övriga näringslån, Slalens jordbruksverk
2324 Räntor på leleverkels slalslån
2325 Ränlor pä Poslverkels slalslån 2327 Ränlor på slalens
v;illvnlallsvL-rks siatslän 2330 Kanior pil bosiadslån:
2332 Ränleinkomslcr på lån för bostadsbyggande
2333 Ränleinkomsler på lån för bosladsförsörjning för mindre bemedlaOc barnrika familjer
2334 Ränlor på övriga bostadslån, Boverket
240 Rtii::i» />/• •.ludieU)»:
2-\\ RjiilcinkoiiiNicr pa statens lan lor uiiivcrsiietsstudier och garantilän för studerande
Statsbudget Prognos Prognos ■ Belopp Procent
Utfall
-645
1,26
-18998
-21,07
.m 000
-143699
-44,53
-138699-
-100,00
-5000
. -2,72
12,86
7700000 2076487 1 066 172 1010315
/ 975 700
985 700
182S900
/ 967405
12,86 7,57 9,29 5,00
620301
2627 000
1850000
500000
-1350000
-1350000
-72,97
-72,97
1 850.000
-1350000
-72,97
13030465
7 869421
7 796280
5 388522
-2407 758
-30,88
2653664 77184
266695 116100
158845 0
150295 0
-5550 0
-5,38 0,00
1,13
-9
-7,38
1705 15
1 125 20
1100 12
800 9
-300 -3
-27,27 -25,00
87 345
-7 091
-7,51
-1275
0,00 0,00
-2,53
2 149386 6568604
0 5302100
0 4832100
0 3 958890
0 -873210
0,00 -18,07
-873000 -18,07
6565940 5 300(K30 4830000 3957000
-10 -10,00
-200 -10,00 -30O -1.61
2000 1800 18640 1S340
2510 2000 18958 18640
140 O 0,00
14 Inkomsttitel
1991/92
1992/93
1992/93
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
1993/94 Förändring
1992/93-1993/94
kapitalet
-1203000-
-100,00
2400 Aktieutdelning:
419820
2706000
2218000
2328000
110000
4,96
2410 Inkomster av stålens aktier:
2 706000
4,96
2411 Inkomster av slalens aktier
4,96
2500 Offentligrättsliga avgifter:
12954204
10464165
10790111
3431870
-7358241
-68,19
2511 Expeditions-och
ansökningsavgifler
638 105
0,12
2522 Avgifter för granskning av filmer
och videogram
0,00
2523 Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
'■ ■
skolväsendel
■ 0
0,00
2527 Avgifter för stalskonlroll av
krigsmalerieltillverkningen
0.
0,00
2528 Avgifter vid bergsstalen
19,05
2529 Avgifter vid patent- och
regislreringsväsendet
0,00
2531 Avgifter för registrering i
förenings- m.fl. register
-19500
-50,58
2534 Vissa avgifter för registrering av
körkort och motorfordon
3,51
2535 Avgifter för statliga garantier
3,86
2536 Lolteriavgifler
0,31
2537 Miljöskyddsavgifl
0,00
2538 Miljöavgift på
bekämpningsmedel och
handelsgödsel
151 329
-238
-0,16
2342 Ränleinkomsler på allmänna studielån
2350 Ränlor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån
2360 Räntor på medel avsalta lill pensioner:
2361 Ränlor på medel avsatta lill folkpensionering
2370 Räntor på beredskapslagring:
2371 Ränlor på bercdskapslagring och förrådsanläggningar
2380, 2390 Övriga ränteinkomster: 2383 Ränteinkomster på statens bosällningslån
2385 Ränteinkomster på lån för studenlkårslokaler
2386 Ränleinkomsler på lån för allmänna samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för
inventarier i vissa specialbostäder
2391 Ränleinkomsler på markförvärv för jordbrukels rationalisering
2392 Ränlor på inlressemedel
2394 Övriga ränleinkomsler
2395 Ränlor på särskilda räkningar i Riksbanken
2396 Ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvallade
Itfall
Statsbudget Prognos
Prognos
Belopp
Procent
18859 323141 323141
18500 250000 250000
18500 212 700 212700
18200 162 700 162700
-300 -50000 -50000
-1,62 -23,51 -23,51
3 708
0,00
3708 602294
7000 585 786
7000 590132
7000 647523
0 57391
0,00 9,73
602294 2860096
585786 1439200
590132 1976863
647523 443774
57391 -1533089
9,73 -77,55
200 P
-200
-100,0
■ 60
0,00
-1000-
-7,69
0,00
1100 10000 70000
-5889
0,00
0,00
-2,30
-323000 -64,60
18 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
15 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Förändring
Inkomsttitel
Utfall ■
Statsbudget
Prognos
Prognos
1992/93-1993/94
Belopp
Procent
2539 Täklavgill
30 119
35 227
5 540
15,73
2541 Avgiller vid Tullvcrkel
65 142
73 700
2,44
2542 Palienlavgiller vid
tandläkarutbildningen
6 120
0,00
2543 Skallculjämningsavgill
11 738 830
87.590tHI
-7.363000
-84,06
2545 Närradioavgiller
4 653
0,00
2547 Avgiller för leleslyrelscns
verksamhet
3 738
5 638
3 485
-388
-10.02
2548 Avgiller lör Finansinspektionens
verksamhet . ,
100 000
9,89
2549 Avgitter lör provning vid
'
riksprovplats
9 000
■ 8475
' 3727'
-4 748
-.56,02
2551 Avgifter frän kärnkraftverken
1.54 184
'1.59 89,5'
5 711
3,70
2552 Övriga olTentligrättsliga avgiller
(1
-2462
-100,0
2600 Fursäljningsinkomsler:
985976
1 187 623
1219715
1211615
-8100
-0,66
2611 Inkonisler vid kriminlavården
225 000
3,96
2624 [nkomsler av uppbörd av
fclparkcringsavgiller
97 797
84 615
2625 Utförsäljning av beredskapslager
90 549
164S26
-71600
-.32,31
2626 Inkonisler vid Banverkel
642 794
700 000
767 000
55 500
7,80
794076
4.57479 .3.36467' 1.30
730 507 3 421435 6676500
7.30.507 34214.35 6676.500 608471 4032700 . 4357 500
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter och dröjsmälsavgifler
2712 Bölesnicder ' ' ' '
2713 Vallenlöroreningsavgilt
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:
2cSl 1 Övriga inkomster av statens verksamhet
3000 Inkomster.av försåld egendom:
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:
3110 Affärsverkens inkonisler av ,\ jörsåldii jäsiiglwwr och maskiner: 3113 Slalens järnvägars inkonisler av
försålda faslig- heter och maskiner 3120 Slatliga niyndiglwiers inkonisler .1 :| av försålda hyggiuidcr och ■ ■ maskiner:
3124 Statskontorets inkonister av försålda datorer nv.ni.-
3125 Byggnadsslyrelsens inkonister av försåldabyggnader
3200 Övriga inkonister av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av marklörsäljning
822 573
197 517 22,01
897 379 1094896
472019 5.37 964
.3.504.50 " .3.5y2.39
104 176
■7.30.327 192.363 .35,76
.364.393 5 1.54 1,43
176 • O 0.00
680000 -5996500-89,82
680000' -5 996-500 -89.82
1000 -4356500 -99,98
3 255
0
0
0
0
0,00
0 ,
1 ■ 0
0:00
0
0
0
//
0 I 0
0
0 .
t).00
2 925 .
•0 1
0
0.t)0
10 737
1 000
1000
1000
0
0,00
10 737
1 000
1 000
1 000
■ 0
16 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2'
Inkomsttitel
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring
1992/93-1993/94
Utfall
Statsbudget
Prognos
Prognos
Belopp
Procent
3300 Övriga inkomster av försåld
egendom:
594479
4031700
4356500
0
-4356500
-100,00
3311 Inkomster av slalens
gruvegendom
..-31500-
-100,00
3312 Övriga inkomster av försåld
egendom
-4 325000-
-100,00
4000 Återbetalning av lån:
12771651
8794635
7582735
6140896
-1441839
-19,01
4100 Återbetalning av näringslån:
1047899
296975
125031
125361
330
0,26
4110 Återbetalning av industrilån:
' 0
0,00
4111 Återbetalning av lokaliseringslån
171 488
0.
0
0,00
4120 Återbetalning av jordbrukslån:
3/699
. 326
. 1,07
4123 Återbetalning av lån lill
fiskerinäringen
1,07
4130 Återbetalning av övriga
näringslån:
. 94508
0,00
4131 Återbetalning av vattenkraflslån
86 Al,25
4133 Återbetalning av slalens lån till
'
den mindre skeppsfarten
0,00
4135 Återbetalning av skogsväglån
-1 .
-2,63
4136 Återbetalning av övriga
näringslån, Kammarkollegiet ■
-81
-0,09
4137 Återbetalning av övriga
näringslån, Statens jordbruksverk
0,00
4138 Återbetalning av lidigare infriade
statliga garantier
0.
0,00
4200 Återbetalning av bostadslån
m.m.:
8730168
5602280.
4502280
3002060
-1500220
-33,32
4212 Återbetalning av lån för
bostadsbyggande
8724 840
. 5600000
4 500000
3000000,
-;■ 1500 000
-33,33
4213 Återbetalning av lån för
bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer
360.'
t20.
-5,26
4214 Återbetalning av övriga
bostadslån, Boverket
-200
-10,53
4300 Återbetalning av studielån:
2337446
2486110
2525110
2590110
65000
2,57
4311 Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier
0,00
4312 Återbetalning av allmänna
studielån
0,00
4313 Återbetalning av studiemedel
2334 389
2,58
4400 Återbetalning av energisparlån:
487626
300000
300000
300000
0
0,00
4411 Återbetalning av energisparlån
0,00
4500 Återbetalning av övriga lån:
168512
109270
130314
123365
-6949
-5,33
4514 Återbetalning av lån för
studentkårslokaler
-20
-10,00
4515 Återbetalning av lån för
allmänna samlingslokaler
-500
-7,14
4516 Återbetalning av utgivna slarllån
och bidrag
5 309
0
0,00
4517 Återbetalning från
Porlugalfonden
5 821
5 500
5 500
0
0,00
17 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2
,
1991/92
1992/93
1992/93
1993/94
Förändring
Inkomsttitel
Utfall
Statsbudget
Prognos
Prognos
1992/93-1993/94
Belopp 1
Procent
4519 Återbetalning av slalens
bosällningslån
-300-
-100,00
4521 Ålerbelalning av län för
inventarier i vissa
specialbostäder 4525 Ålerbelalning av lån lör svenska
-10
-11,11
FN-styrkor
.576.59
45 000
-5000
-10,00
4526 Ålerbelalning av övriga län
84 164
50 (XH)
61 105
-1 119
.-1,80
5000 Kalkylmässiga inkomster:
-810532
825800
14990
198900
183910
1226,88
5100 Avskrivningar och amorteringar:
2 178415
1004300
1 100490
1128900
28410
2,58
5110 Affärsverkens avskrivningar och
amorteringar:
■ 0
5113 Statens järnvägars avskrivningar
0,00
5116 Statens vatlenlallsverks
amorteringar
1 235 000
0,00
5120 Avskrivningar på fasligheler:
.196683
-210000-
-100.00
5121 Avskrivningar pä fasligheter
-210000 ■
-100,00
51.10 Uppdragsmyndighelers
komplcinenlkosinailer:
-100000
-66,67
5131 Uppdragsmyndighelers m.fl.
komplemenlkoslnader
-100000
-66,67
5140 Övriga avskrivningar:
.138410
45,70
5143 Avskrivningar på ADB-
utrusining
76UX)0
46,59
5144 Avskrivningar pä
förrådsanläggningar lör civilt
totalförsvar
-400
-3,01
5200 Statliga pensionsavgifter; netto:
-3131776
-230000
-1137000
-930000
207000
-18,21
5211 Slatliga pensionsavgifter, nctlo
-3 131776
-2.30000
-1 1.37000
-9.30000
■ 207000
-18.21
5300 Statliga avgifter:
142 829
51500
51500
0
-51500
-100,00
5311 Avgifter för företagshälsovård
-51.500
-100,00
SUMMA INKOMSTER
397725 288
381983513
379750702
344710598
-35040104
-9,23
18 Bilaga 1.3
Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3
o
00 os
Ov t
OV
o 0\ .-00 t fn f-< ao o IH l~ t 0\ t- t~ H r rv|
« Tt vo f« O i« ,H Tf t V) VO
VO m m l-l m (N
t~- 00 f<-i
00 (»1 00
M N t m in •*
«n-H
TH m M
"lUI t »V I- —1 ■*Tt Tf
fl 00 00
00 0\
Tj- o,
oo 1/1
+ vo
00
tN m Tt rn tN o
— 00 1 vo
Tt OV
+ Ov
lO
00*
moo OOv —lOv
-t-T
1 :>..iai
tn »j
CTv I u
:::i i5 '*
tN T3
ov 2 3
ov c/3 X>
f 00 oo lo Ov
m vo rt 00 oo
lO fNrt
fn lo lo
00 vo tn
f -H Ov f lo CTv -H 0\ t—
00 I- m tn lo m
T» oo 00 vo vo
Ov TH vo -H fV| Tt
00 00 CTv
tn Tt Tt
lo tn fS 00
1- Tt
I- 00 Ov (-
tn Tt
Tt l-l >n >OTt o
ve n ys
W 00 iH 1/1 lO
■* 00 vo t-
tN VO
' 00
fn
I- i-
00 w * Ov
fn i-
o fn
Tt Tt
00
p:: c-
Ov
n M —I l-l Ov fn l-l M tn »s t~ vo l-l fn m
-HOV
vo I-
Ov iH
fs
tn Ort lo * ov
lo l-l 00 -H OOt—
o OvOv
■* m tn
00 fn
Tt W tNTt
>S ov
om ov >o Tt fn tnoo t 3Tt Ti-
vo *
o 00
rt Tt
+s
i- o vo-
o OfN l- vo vo
r- OvOv
vo Tt Tt
t r c*
vt
ov
Tt 00 fN
fn Ml fn Ov vo fS fn t- t 0\
vo * tN fN
Tt t-
fvj Ov vo lo vo in lo
fN vo vo
fn tn tn tn tn fn
t
ov
ot- Tt
0\ 00 -H
Tt-H CTv
»s fn tN
t- 00 00
tn 00
t— ov tN vo
+s
lo lOvO o CTv -H f>»CTv o lO Tt fN tn tn fn fn tn
O t~~ vo tN iH
.+:5
Ov »v
0\ 1-H 00 00 00 fN Tt 00 Ov »H o o vo t- I
fn 00 «
1 -H Ov
lo t-
Tt o "
lo \0 vo
ot- o fn Ov t—
OO'* 1/1
1/1 in
VtVtWi
t- m
Tt Ov
1 fn
Ov
vo lO
t-o
■*fN
I vo
tn t—
t— vo
I vo
m
Ov IH -H
Ov o Tt
o Ol tN lO -H tN t- fS tN
fN tn tn
vo vo rt
Ov tnoo
lo l-l tN O OvO VO fN tn fN tn tn
lO lOfN
vo 00 -H fN 00 iH 00 I- fN Ovt?v (N
OfN
Tt O
tn 00
Tt O Tt Tt rt lO
I vo
tn o 00 o en TH
Bd
•O
a .o
v o
5
Illl'I
o o.
■S u 'C -S .S
I ii ?f-a .S a E „ g «; rt c — .s' o
.3 -Ql '2 g ■= 11 3 Ä 3- tt, .o oi-J..(»
lO o —1 Tt
fN O tN O
I- rtO vo
t- cn -H fn
Ov vo VO t-
tn fN
Tt ov -HOO (3v
« m t- 00 00
* r- O vo e3v
i rtrt
r- vo vo 1 m O 00
t-o oa- i-
vo o m 53 tN t- o vo t- rt c Ov vo Tt
tN CTv t-vo Tt
JC S
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3
§
vo tN CTv
00 o in
fn OCTv tn o OTt m
Tt rtfN
t- o -H ON I-i
00 -g-CTvTt vo
Ov r-mrt IN
r- m in o Ov
5 :2- ;q
OCTv fNcn ocn o Ov cn cn crj cn tn t— oocn oo 00 tn 00
fn
tn CTvTt O
lo vo tn tn
lo m m Tt
-H O tn r-
o mcN Tt
Tt rttS
o cn t-vo Tt o vocn iH m mov
m --
fN
Tt m vo o-i m 00 Tt - Ov -H m tn t-tN tNVO rt m o
i
CM
t-CTv CTv tn rt 00 Tt
o vo Tt vo m
-H
-n
r- -H cn tn
o t- tN rt
t- OOO 00
t- tN -H tn
vo tNO Tt
fn rt tN
o ov 00 rt ln
o tn -H fN fN
*o o in in tx
Ov 00 ovoo 5
Tt oot- o
fn fN
tnvovopvTtTtrt K
Tt m fN N. Tt —• CN ln
vo 00 fN •—I o tn oo vo
00 fN m Cn CN 00 CN fn CTvvoTfin Tt
o l-l oo O Tt tn tn Ov
mTtor-iOootN cn
00 vo m > r-t-Ov K
vot-rtfNt-t-oo tn
. i-H fn tn "—i m CN CN
tNtntnoortovo - >
mooo.tnootn in 00 m Tt vo mrt
t-otN2,vot-vo >
rtCMCTvOmtnrt Ov
cNt-rtiortmoo TJ.
STtTtvot-tNvo >
t-m TtVO Tt rt
voCTvvovomtn ln
cNOcntnot-m vo
TtOrttNtNCTvO vo
.CTvi-cNlfivotnm tn
VOmTtKTtrtrt ».,
otNtNKtNmo o
OOVOVOOOTfO Ov
tn cn-H tn Tt tN t— O
cntNr-tsotNt- "t
, vo m m vo Tt rt ~,
oo oo ooo m vo rt o m ■* rt tN tn m fv> o I- Tt
miOTfKoNt
»n Tt cn (N .-.
■g II?
o c c SÄ 1- c U
■är e£p« a -2.= åigrt.ass
Ov
M
Ov
Ov
tH
fN
00
IH
00
Ov
IH
UD
■å
J
u
v
t
3
«
.
yi
a
o
a.
v
ui
■cS
V3
s
■C o.
M
fi
u
s
•o
v
DUO.
■O
2
9
.O
(_-
/&
o
a
c
-w
o
CO
c
.iä
fN
1-
(L)
a
c
4>
o
X)
•J
e2
s
fv» CTv tN rt
lo r- t- o
lO OOTtfN
o, -J -H o Ov
>0 CN o fN pv
1-, o
lil I 111
II
3
C3 rt
vo t- OVOO K
fN
fn fn
On cO On 0\ o\ n
\o m tn
. CNrt
00 t- rt
Cv<
Ov
—1
iH
?8S
vOTt o
00 cnm fN cn Ov rtOO
i
ocn vo
CTvOO Tt
1—1
U!
m
r4 OtN 00 r~ rt
tn
00
Ov
o vo tn t- rt rt ln in o
CTv tn vo vo in -H ( (Nin
Ov tN
lO
t-
fN
OOTt tN vo vo Tt
?S2
lO
00 t- rt
rt CTv 00
tn t— -
fn
IH
t- tN m vo Tt cs
vo tN Tt
ln
i
m vo 00 I- Tt tn
%
ftSrt
S
»**l
in t— tn I-tN vo o vo Tt
S
tn vo t- 00 vo rt
00 r- rt
s
Ov
a
tn-* tn men tn
,—1
i
o vo Tt
r-mrt
tN
ln
o
00
ooo CN rt m 00 vo 00
o
ooo m -H Tt Tt mCTv
(N
-H
Ov
iH
CN vo rt
• H cn
t-
fv(
m tN CN \DVt.
1-,
O
fn
iH
CTVOO vo ov Tt vo
IH
tN CT\ tn 00 ot-
vo
5S
00 rt vo
cn o CN
lO
fn
o CTv rt vo ■* rt
'
5 1:5 I
> !£ S = y
s-.t-o
iSE
I r-- " *-' t- «_ (fl F—
vOOOTtOvOOvOvCTvtNVOVoO ovotntNtNtnmot—mvovo o-*t—rtvomTtvotnOrtm
tN m oocn rt ' ' -t--f +
TtcNvovovocnoot-TtOTt tNvovoooortoomcnoortOv Tt Tt ts tn m t3v 00 tN vo rt cn
00 cn c— 00 t— H -I- H-+ -I- -H -f
-I- + H- +
0\ ov
bl
•v s .c
•a '>
e
at
2
3
Vi VI
a 55
(U
3
m
it
■o
w c;
I .SP s •= 3 rt
rt É t; "S J
« 2 iS rt 3 X - ji Irt c/3 ts >.
Alle-mans-sparan-de
.ån hos tatsin-ritu-ioner ich fon-
E E
U OJ
u. OJ) »1
rt rt c _ 0..0 O S CO o-:3 2
I rt c: I-VI -TT v n3-fi.:2
o I .S •= <« :2
g BB
(B •— c K x> o (X o'.e:
, rt u, , rt .i rt c ti rt C"
g x> o 2 .o o.
os O 'i: tzi o 'S:
rtimr-t—t-CTvCTvcntNt—Ttt— cNtntNTtvooomcNovomo t—m-ovo-tNrtvommtN
votNHfNovooootntntnt— ■vooootntNcNrtOooi—m
cn vo o tn m rt r- CTv mCTv CTv t—
Tt t-tN rt
t- Tt
m H 00 tn I m m o
m 00 Tt vo 1 rt Tt vo
rt I— OOTt tn cs Tt
Tt vo ts tn rt Tt
Tt tn - H T-t
oooovoOrtTtmrvi rtoOrtvoo<3vcNr-tn t-ooocNvomor-rt\o
oocNooOrtOvomTtt— mvooooooot—t—oocncN
rtfN
oooo
Tt Tt
m m
tnootnootnCTvtno moomt—CTvmtnrt tnmmvOTttnmooo
Hovovooortmovvo rttNtnvommvo
CTvoomor-mvomTtcnot— t—vovotnooovoovfNmmoo
t-t— Ttt-VOrvirv|TtTtVOrtVO TtVOOOTtvOOOVOCSOOOOTtTt
tnt—ot—oovomooooTttn
tntnmooooooooovovo
vovotncNcscststncntN
cNCNtntnfntntncn
mmmovoTtoooooo fNcscsmTtCTvoooooo
tNtNOOtNCTvVOVOrtOVOvOO
OOOOOOmOCTv OOOOOOTtOm vovovovotnvoovi-io
t-l—rjoooortt—001— tntnvot—ooCTvCTvcNoo
rt CN
oot—cnooooovvOCTvmtNcn t—Ttcnrtmov-tncnmoo ooocncnTtooovovCTvoot—
r-OrtCT\rtcnTtovoovooo rtt—ooooovoovoTttnH
rtHfN—(Nrtrtrtrt,-irt(
OOVOmvOCTvmoOrtf-gvooocN
vooofNcninrtTttNrtmCTvoo
OvVOtnvOTtOtNvot—TtvOCTv
tNOvt—tNCTWOOvt—Ovcsvoo inOooinCTvOCTvoooots cstnTtTtmmvoinmmvot—
■S rt tN tn Tt m vo t-00 CTvO rt CN
.5 00 00 00 00 00 00 00 00 00 CTv Ov CTv
'" O rt tN cn 5-m vo ?:: oo ctJ o rt
TJ 00 00 00 00 00 00 00 00 00 oo Ov CTv
. OOCTvOvCTvCTvCTvCTvCTvCTvOvCTv
v
•V
a
JS
BI
.3
u
■o
B ■■a u ■■o
voTtcNooooovortmcnr-rtrtOvfNcvir-r-tncNtnrt- vooooomrtmt-rtmootn Ttmoortvooor-oovooovo
.-.CNtn*-! . -.t , tNHH
H--|--|--l--|-'+' ' ' '
M M M I IKSS
m tn CTi t— t— CTv t— m
+ + ' T
Tt cn t-
CS CTv rt
t- vo Tt
mtN 00
+ + '
OTttnmtnmomo j j j
t- t- cn rt vo rt t- rtVO 1 1 1
tstnowOTtmotN-*
Ot-mrtcvitncNcnTt
cn , en . - .
+ • + • - ' + '
I lOOOrtrtOrttnrtf-
1 IrtOvooOTtvoCTvtnmm
t— OtNt— TtrtmVOTtTt
oOTtmr-rtnmovootn + + + H-1-I--I- + +
00 o
Tt o
m o cs tn
-I- -I-
cnmmr-otnTtTtt— mmCTvTtfNtNmt—t— tnrtOvrtooCTvooTtc-
rtOvmOrtfNmtnr-++++++'++
oooNr-»»n(n
+ + + + '
ooot-tnovTtot—ooot+vo csfSrtVOrtoooocn-ovTtov o\Tttnvort,-ioomovrtTto Tttnmtsin tnrtTtvoooTt -l--l--l--l-+'-|-i . . . '
—I o
rt 00
tN
moomvoooooo o
ts o o ts ov Tt ov o o o lo
tn o 00 o rt t—tn o m cs rt
H CN CN 00 ts CT\ fN rt m Ov
+ + + + + + '
o oooommvo
o I oooomm
vo o o t—tn tn H
t— m vo Ov tn vo o o
tn CN rt tn Tt
+ + + -t--l--l- + +
tnCTvvomoovmt—Ttcnoo ovvooOrtTtmmoooovo TtrtCNOrtmovoooo
H- + +
oooCTvrttnvomt—CTvvortTt oocnrtfNmcntNOmTtoo
001—VOcnOOmCNVOCTVCNtNtS
ovot—mvovotnrtt-t-TtTt vovooor-t—tnrtrt Ttoo
-f-t--t--H--H- . ' '-I--I-
rtcstnTtmvot—ooCTvOrtrs
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOVOVCTV
OrtfstnTtinvot—ooovoH
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOVCTv OvOvOvOvOvCTvCTvOvOvOvOvCTv
I
rt 9
•S ■ >
Ort VI
mc o.
2Ji 3
■"is "S
I- rt '"
|.s «
g I I
™rt 1
•cd > w
'5 *e
C « E
.92 g
X) 3 en
°1 i2
> > l4-(
S > 00
Vi CTv
C J< rt O Vi
.— ta
£ E
■~ 6
XI 3 u
O— tt,
u c
T3 IU n.
CT3 D.
rt T O
.§-.3 -u
c 2 =
■.!t v, J)
<« .s
c
S-H S
äi):0 C
■3 j2 Ir! »>
!£•" 3 S
S 00 5 D.
EoortO
cS;3 3
1—1 'Cd 3 o
e|s-=
■-2?; --
jOO
Innehållsförteckning
1
2 3 4 5 6 7 8 9 10
låll
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1
splanen
Inledning
1 Bakgrund
7 De intemationella förutsättningama
10 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994
13 Finanspolitiken
17 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik
33 Finanskrisen
36 Arbetsmarknadspol itiken
38 Tillväxtbefrämjande åtgärder
41 Avslutning
54 Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
2 Styming av statsförvaltningen och de finansiella fömtsättningama för myndighetema 84
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan
Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget
Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Biiaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfmansiella utvecklingen
gotab 42585, Stockholm 1992
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1993
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 BU. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Davidson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
A. Kungliga hovstaten
A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
25 950 000
23 500 000
24 677 000
Från anslaget bekostas statschefens officiella fimktioner. Bl.a. avlönas ca 60 anstäUda inom hovförvaltningen.
Regeringen har medgivit att anslaget for innevarande budgetår får överskridas med 500 000 kr med hänsyn till den planerade omfattningen av statsbesök m.m.
Jag beräknar anslaget for nästa budgetår till 24 677 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 677 000 kr.
I Riksda»cn 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaaa 2
B. Kungliga slottsstaten Prop. 1992/93:lOO
Bil. 2
B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader
1991/92 Utgift 28 249 533
1992/93 Anslag 26 150 000 1993/94 Förslag 29 422 000
Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.
Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. I Stockholms slott fiims bl.a. Riksmarskalksämbetet, Ståthållarämbetet, Husgerådskammaren och Bemadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även öppnats for allmänheten och används for utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från udandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin urspmngliga karaktär och visas för allmänheten.
Riksmarskalksämbetet har - i anslutning till en framställning från Ståthållarämbetet - hemställt att 31 539 000 kr anvisas för driften av de kungUga slotten under nästa budgetår. Detta belopp motsvarar enUgt StåthåUarämbetet anslagsbehovet for oförändrad verksamhetsnivå.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat synpunkter på redovisningen inom StåthåUarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet meddelar med anledning av detta följande.
Önskemål har firamförts om en samlad s.k. koncernredovisning av alla aktiviteter inom ämbetet, dvs. fömtom av den rent anslagsfinansierade verksamheten även Djurgårdsförvaltningen, visnings- och donationsmedel, slottsbodar, gmsmedelsfond m.m. I samband med en omorganisation av Ståthållarämbetet sker en total omläggning av ämbetets ekonomi- och redovisningssystem under budgetåret 1992/93, så att de nya mtinerna är helt intrimmade tiU ingången av budgetåret 1993/94. Djur-gårdsförvaltningens räkenskapsår ändras samtidigt från kalenderår tiU att motsvara det statUga budgetåret.
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bil 2 Jag förordar att detta anslag räknas upp med - utöver pris- och löneomräkning - 2 miljoner kronor. Det bör därigenom vara möjligt att behålla verksamhets volymen oförändrad i förhållande till tidigare. Av samma skäl kommer jag att senare i dag vid min anmälan tiU propositionen om tiUäggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att IBrorda ett tiUäggsbudgetanslag på samma belopp redan for innevarande budgetår. Det skaU därefter vara möjUgt att bedriva verksamheten utan sådana anslagsöverskridanden som varit ofrånkomUga de senaste åren. Jag har vidare med tiUfredsstäUelse noterat StåthåUarämbetets åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter.
Anslaget bör således föras upp med 29 422 000 kr i förslaget tiU statsbudget for nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tUl De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 422 000 kr.
B 2. Kungliga husgerådskammaren
1991/92 Utgift 9 663 535
1992/93 Anslag 10 600 000
1993/94 Förslag 11 127 000
Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåU och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungUga slotten som tiUhör staten men disponeras av kungen, att vetenskapUgt bearbeta sam-lingama samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgerådskammaren de Bemadotteska lanuljestifitelsemas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar BemadottebibUoteket. SlutUgen hjälper Husgerådskammaren tUI vid tillfäUig möblering för representation o.dyl.
Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anstäUda.
I samband med anslagsframställningen for budgetåret 1989/90 lade Husgerådskammaren firam en långtidsplan for en uppmstning under perioden 1989-1999, som skuUe ge kammaren möjUgheter att hålla en godtagbar kontroU över samlingamas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter varje budgetår tiUfbrts ökade resurser för detta ändamål.
I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 begär nu Husgerådskammaren inom ramen for långtidsplaneringen ytterUgare resursförstärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel anvisas for nyanskaffning av möbler, textiUer m.m. samt för förbättrade
vårdinsatser av de Bemadotteska familjestiftelsemas bestånd av möbler, Prop. 1992/93:100 konst och konsthantverk. Bil. 2
Riksmarskalksämbetet tillstyrker Husgerådskammarens firamställning om ett anslag för budgetåret 1993/94 på 14 695 000 kr, varav 1 100 000 kr i engångsanslag.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår tiU 11 127 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av iimevarande budgetårs anslag. På gmnd av det ansträngda statsfinansiella läget kan jag i år inte förorda någon anslagsökning för de i och för sig välmotiverade ändamålen.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att tiU Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 127 000 kr.
Register
Prop. 1992/93:100 Bil. 2
1 A. KungUga hovstaten
1 1. Hans Maj :t Konungens och det KungUga husets hovhållning
24 677 000 24 677 000
2 B. KungUga slottsstaten
2 1. De kungUga slotten: Driftkostnader
3 2. KungUga husgerådskammaren
29 422 000 11 127 000 40 549 000
Totalt för KungUga hov- och slottsstatema
65 226 000
gotab 42647. Slockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 3
Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Justitiedepartementet Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågoma under punktema 2 och 3, statsrådet Laurén.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
1 Allmänt
1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstryggheten
Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är av avgörande betydelse för rättssamhället. Departementets ansvarsområde utgör vad man kan kalla rättsstatens kärnfunktioner. Först och främst bör gmndlagama nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgamas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagamas verksamhet samt reglema om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården.
Verksamheten på Justitiedepartementets område är gmndläggande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift att tillgodose den enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.
Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och fömtsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom effektivitet i brottsbekämpningen. De nödvändiga förnyelsearbetena inom den offentliga sektom berör också rättssamhället. Ambitionen är att även i tider av resursknapphet förbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
1.2 Förnyelsen av rättssamhället
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Nägra huvudpunkter:
- Rättssamhället skall befastas och stärkas ytterligare.
- Gmndlagsskyddet för äganderätten och närings- och yrkesfriheten samt ökad domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut utreds.
- Gmndlagsändringar inför ett svenskt EG-medlemskap förbereds.
- Domstolsväsendet reformeras. -Brottsbekämpningen effektiviseras och brottsoffrens ställning
stärks. -Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i centmm.
På Justitiedepartementets ansvarsområde pågår ett omfattande arbete som syftar till att i väsentliga delar reformera rättssamhället. Många av de aktuella reformfrågorna, bl.a. de som rör en stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet, härrör från initiativ som har tagits efter regeringsskiftet år 1991. Vissa frågor har sin bakgmnd i den ökande intemationaliseringen, där Sveriges samarbete med EG-statema står i förgmnden. Andra hänger samman med sådana faktorer som intresset att bekämpa brottslighet med största möjliga effektivitet samt att utnyttja rättsväsendets instanser, på rationellast möjliga vis i en tid då resurstillskott knappast är att räkna med. Sammantaget innebär reformarbetet att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt.
Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor, som senare kommer att behandlas mera i detalj.
Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av gmndläggande betydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika uttryckligt sätt i det svenska gmndlagsskyddet för medborgerliga fri- och rättigheter som i andra länders konstitutioner. Fri- och rättighetskommittén har därför fått i uppdrag att överväga frågan om regeringsformens bestämmelser kan byggas ut på denna punkt. I uppdraget ingår också att överväga om det s.k. lagprövningsinstitutet kan förstärkas och domstolskontrollen av normbeslut och förvaltningsbeslut kan utökas. Här fmns ett samband med Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet som ställer krav på domstolsprövning av frågor som hos oss hittills prövats enbart av andra myndigheter. An mer samband med integrationsarbetet har det uppdrag som lämnats Gmndlagsutredningen inför EG. Denna konmiitté undersöker behovet av gmndlagsändringar med anledning av ett svenskt medlemskap i EG. Kommittén behandlar också frågor om riksdagens medverkan i ett EG-samarbete och om val i Sverige till Europaparlamentet. Här kan vidare nämnas den kommitté som utreder frågan om ett ökat inslag av personval i det svenska valsystemet, en förändring som skulle
ge medborgama bättre möjligheter att påverka vilka som skall represen- Prop. 1992/93:100 tera dem i de politiska församlingama. Bilaga 3
Domstolsväsendet skall stå väl mstat inför framtiden. Ett omfattande översynsarbete syftar till att se till att domstolama kan utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse av flera olika anledningar. Den enskilde skall kunna få sin sak behandlad på ett så rättssäkert sätt som möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål eller i ett mål vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och för den enskilde är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som möjligt. God kvalitet och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen är betydelsefullt för att enskilda parter skall utnyttja domstolama för tvistlösning och därmed bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomstolarna handlägger ofta mål av stor vikt för den enskilde, vare sig det gäller frihetsberövanden, sociala förmåner, skatter, körkort eller annat som påverkar hans levnadsvillkor. Det är angeläget att dessa domstolars arbetsförhållanden är goda.
Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som delvis hänger samman med intemationaliseringen på rättsområdet. Därför förbereds nu åtgärder för att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolama och förvaltningsdomstolama, bredda länsrättemas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande, begränsa måltillströmningen till överinstansema utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven samt nedbringa antalet specialdomstolar till ett minimum. För åklagarväsendet prövas förändringar med liknande syften.
Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens. En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmaktema måste reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den enskilde. Jag tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott.
Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljdssystemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av särskilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. En bred översyn av påföljdssystemet i stort och beträfiande ungdomar görs i Straffsystemkommittén och Ungdomsbrottskommittén.
Polisen har en central roll i rättssamhället. Det är viktigt att arbetet med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare med kraft. Polisen måste bli mer synlig i samhället. Samtidigt måste den brottspreventiva och brottsutredande verksamheten utvecklas i takt med att kriminaliteten blir allt grövre men också allt mer sofistikerad. En del i detta arbete är att en översyn skall göras av kriminalpolisens organisation.
Inom kriminalvården pågår sedan en tid tillbaka ett omfattande förändringsarbete vid kriminalvårdsanstaltema och häktena. Arbetet syftar till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsftillare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs. En genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades läst genom 1974 års kriminalvårdsreform pågår i fängelseutredningen. Utvecklingsarbete inom frivården är inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
Gämingsmännen har länge stått i centmm i kriminalpolitiken, och brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågoma fått starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer har gjorts i syfte att stärka ställningen för den som utsatts för brott. Det finns all anledning att fortsätta detta arbete.
Inom civilrätten har den svenska lagstiftningens anpassning till EES-och EG-rätten varit en dominerande arbetsuppgift under det gångna året. Som exempel på ny lagstiftning som är föranledd av den europeiska integrationen kan nämnas lagändringar som avser utlänningars rätt att förvärva fäst egendom och att ha befattningar och äga aktier i aktiebolag samt nya lagar om handelsagentur, konsumentkrediter och paketresor.
För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse. Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika åtgärder beträffande bostadslagstiftningen. Arbetet med att öka möjlighetema att äga sin bostad fuUföljs genom förslag till nya lagändringar som gör det lättare för de boende att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter.
Vidare kommer att föreslås lagändringar som stärker hyresgästemas ställning, bl.a. genom ändringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda hyresgäster skall ges möjlighet att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet. Vidare skall åtgärder vidtas för att komma till rätta med problemet med störande hyresgäster.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
1.3 Intemationellt samarbete
Några huvudpunkter:
- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd
av EES-avtalet
och inför ett EG-medlemskap.
- Samarbetet inom Norden,
Europarådet,
FN m.fl.
interaationella
organ fortsätter.
- Sverige lämnar bidrag till
utvecklingen
i Central-
och Östeuropa
på det rättsliga området.
Under det senaste året har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s
rättssystem som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. Prop. 1992/93:100
EES-avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts Bilaga 3
av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. 1 vissa frågor, t.ex.
när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES
avtalet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga
lagändringama. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till
EG-rätten kommer därför att fortsätta under 1993.
De förändringar som kan föranledas av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG har också stor aktualitet på gmnd av Sveriges medlemsansökan. Flera olika utredningar arbetar nu med frågor som hör samman med detta.
Men även andra intemationella frågor än sådana som rör förhållandet till EG får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika intemationella organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande intemationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är t.ex. fellet inom Europarådet (miljöskaderätt) och olika organ inom FN-systemet — lAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för intemationell privaträtt (intemationella adoptioner), UNIDROIT (återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet m.m.). Även inom GATT pågår förhandlingar.
Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till pågående kämsäkerhetssamarbete med Östemropa och det foma Sovjetunionen. Flertalet Östeuropeiska stater har inte anslutit sig till Wienkonventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och Wienkonventionema. Detta förhållande innebär för närvarande svårigheter för Sverige och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt som innebär direkta tekniska förbättringar och installationer av säkerhetsutmstning i de Östeuropeiska reaktorema. Atomansvarighetsfrågoma bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det intemationella arbetet med särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det foma Sovjetunionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och femiljerätten, har tillkommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rättsområden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska ländema. Denna rättslikhet är enligt min mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG torde också nya fömtsättningar för ett allt fastare nordiskt lagstiftningssamarbete föreligga.
Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffende femiljerätt, immaterialrätt och
transporträtt. Prop. 1992/93:100
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck- Bilaga 3 lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatsema koncentrerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska statema, men kontakter har också förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avfel om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rättsutvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga änmen för jurister från Estland och Lettland. En annan är att låfe estniska och lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurister såsom konsulter granskar lagförslag som arbefets fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftema i dessa länder.
Vid sidan av vad som nu nämnts deltor Sverige i ett nordiskt arbete med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska sfetema. Detfe har hittills bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland och Litouen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.
Det har också förekommit ett omfettande anfel kontakter mellan företrädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre baltiska sfetema. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har förekommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det gångna året på olika sätt förberett ett biståndsprogram för utveckling av polisorganisationema i de tre baltiska stotema. Programmen kommer att ha sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfetfer även viss materiell hjälp, t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt utvecklas ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska stotema.
De nordiska justitieministrama har enats om att bjuda in de baltiska justitieministrama till ett gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte under 1993. Mötet kommer att äga mm i Sverige under augusti månad. Kontakter har också aktualiserats mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett för de tre baltiska stotema gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor.
2 Offentlig rätt
2.1 Grundlagsfrågor m.m.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Utredningsarbetet beträffande behovet av gmndlagsändringar inför EG avslutos.
- En parlamenterisk kommitté utreder frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter, inkorporering av Europakonventionen samt Ökade möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut.
- Frågoma om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria nomineringsrätten övervägs av en parlamenterisk kommitté.
Sverige har historiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt en naturlig roll att spela i det europeiska samarbetet. Endast som medlem i de Europeiska gemenskapema (EG) kan vi fiillt ut delte i dette samarbete, och sommaren 1991 ansökte Sverige formellt om medlemskap i EG.
EG:s medlemsländer har överlåtit vissa av sina befogenheter till gemenskapen. Den svenska regeringsformen medger i viss utsträckning en sådan befogenhetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts vara tillräckliga för ett svenskt EG-medlemskap. För att överväga denna och de andra gmndlagsfrågor som ett medlemskap skulle aktualisera tillkallades (Dir. 1991:24) sommaren 1991 en parlamenferiskt sammansatt kommitté (Ju 1991:03), vilken anfegit namnet Gmndlagsutredningen inför EG. Kommittén beräknas kunna slutföra sitt arbete i början av år 1993, och en proposition skall då i enlighet med 8 kap. 15 § regeringsformen kunna föreläggas riksdagen senast nio månader före 1994 års riksdagsval, dvs. i december 1993.
Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) utreder frågan om gmndlagsskydd för bl.a. äganderätten, närings- och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir. 1991:119) också överväga frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut. Inkorporering i Sverige av Europarådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och gmndläggande friheter är ytterligare en fråga som kommittén behandlar. Avsikten är att förslag om förstärkt gmndlagsskydd för fri- och rättigheter skall läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att fetfe ett förste beslut om dessa gmndlagsändringar under innevarande valperiod.
Medborgama bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen påverka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och kommunala beslutende församlingar. Personvalskommittén (Ju 1992:02) har till uppgift (Dir. 1991:121) att lägga fram förslag som inom ett riksproportionellt valsystem medför ett ökat inslag av personval.
Eftersom det visat sig möjligt att på ett otillbörligt sätt utnyttja den fria nomineringsrätten har kommittén getts i uppdrag att också överväga möjlighetema att förhindra ett sådant missbmk. Utredningsarbetet beräknas vara avslutet i början av år 1993.
Även Vallagsutredningen (Ju 1991:02) arbetor med valfrågor. En särskild utredare har sålunda sett över valförferandet från administrativ och tekmsk synpunkt (Dir. 1991:13, Dir. 1992:49). Vallagsutredningen avgav nyligen eft delbetänkande (SOU 1992:108) VAL - Organisation, Teknik, Ekonomi, vilket remissbehandlas för närvarande. En proposition planeras föreläggas riksdagen under våren 1993. Utredningens fortsätto arbete sker under parlamentorisk medverkan.
Malmöhus län är för närvarande indelat i två valkretsar för val till riksdagen, nämligen fyrstedskretsen (Malmö, Helsingborgs, Landskrona och Lunds kommuner) och länsvalkretsen (resten av länet). Regeringen har i dag beslutet om proposition till riksdagen i vilken det föreslås att Malmöhus län delas in i tre geografiskt sammanhängande valkretsar: en för Malmö kommun samt en nordlig och en sydlig. Den nya valkretsindelningen är avsedd att tillämpas förste gången vid 1994 års riksdagsval.
2.2 Offentlighet och sekretess
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Sekretesslagen justeras i begränsad utsträckning med anledning av EES-avtelet.
- Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tjänstetillsättningsärenden och bams tillgång till uppgifter om biologiska föräldrar.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefetfer en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga fiinktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från Justitiedepartementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under 1992.
Med anledning av EES-avtelet har det inom departementet under 1992 uterbetets en promemoria rörande ändringar i sekretesslagen. Promemorian har remissbehandlats och lett till proposition till riksdagen (prop. 1992/93:120). I propositionen föreslås vissa begränsade justeringar av sekretesslagen i syfte att uppfylla de krav som avtelet ställer. Riksdagen har nyligen antegit lagförslaget (bet. 1992/93:KU 11, rskr 1992/93:77).
Vidare fortgår inom departementet arbetet med en promemoria som
skall behandla flera olika sekretessfrågor. Bl.a. frågor om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990/91 :KU10, rskr. 30), sekretess i tjänstetillsättningsärenden, bams tillgång till sekretess-belagt material rörande biologiska föräldrar (1989/90:KU8y, 1989/90:SoU28 och 1990/91:KU10 p.ll), konkursförvaltares rätt aft få te del av revisionspromemorior som upprättets inom skatteförvaltningen beträffande konkursgäldenärer och sekretess i vissa regeringsärenden. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintem och att en remiss skall överlänmas till lagrådet våren 1993.
I anslutning till riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag (1990/91:KU38) uppkom vissa frågeställningar rörande sekretess. Dessa frågor är nu föremål för utredning i Lokaldemokratikommittén (C 1992:01).
2.3 Datalagsfrågor
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
En huvudpunkt:
- Datelagsutredningen kommer att lämna ett förslag till en ny datelag i början av år 1993.
År 1989 tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn av datelagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (Dir. 1989:26). Utredningen, som har anfegit namnet Dafelagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn - huvuddragen i en reformerad dafelag. I detfe har redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida dafelag, vilka skulle kunna tjäna som riktlinjer för det fortsätfe arbetet. År 1991 avlämnade utredningen delbetänkandena Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena (SOU 1991:21) och Vissa särskilda frågor beträffende integritetsskyddet på ADB-området (SOU 1991:62). De tre betänkandena har remissbehandlats. Utredningen slutför nu sitt arbete genom att uferbefe och redovisa ett förslag till en ny dafelag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande EG-direktiv om skydd för den personliga integriteten. Detfe arbete sker under parlamentorisk medverkan med sikte på att bli slutfört i början av år 1993.
2.4 Förvaltningsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda frågan om utvidgat skydd för gmndläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut.
- JK:s arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som kan uppstå mellan de olika arbetsuppgiftema.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fell undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En fömtsättning är att den rättstillämpning som ligger till gmnd för beslutet strider mot gällande rättsregler.
I vänfen på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skulle urspmngligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emellertid -med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätfe att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förferandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, KU12, rskr. 51). Enligt utfelanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt fe ställning till om lagen i dess nuvarande form skall perma-nenfes eftersom Europadomstolen äimu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detto kommer att departementens arbete, under samordning av Stotsrådsberedningen, med översynen av instonsordningen i de ärendegmpper lagen omfettor ännu inte är avslufet. Det kan här också nämnas att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegmpper aktualiseras även av den orsaken att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut bland de frågor som utreds av Fri- och rättighetskommittén. I uppdraget ingår att överväga hur en framtida reglering bör vara utformad på området.
Mot bakgmnd av bl.a. ett tillkännagivande av riksdagen (1989/90:KU15, rskr. 109) pågår en översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. vilken görs av en särskild utredare. (Dir. 1991:110). I enlighet med riksdagens beslut är översynen inrikfed särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter men även på en renodling av verksamheten. Utredarens arbete beräknas vara avslufet i början av år 1993.
3 Civilrätt 3.1 Allmänt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de två senaste åren i hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad gäller den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som när det gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och ändringar i hemförsäljningslagen). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen och införandet av en produktansvarslag). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. festighetsrätt och aktiebolagsrätt.
De åteganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs genom det s.k. EES-avtelet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtelet får anstånd med att genomföra lagändringama, återstår emellertid lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område.
I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är avklarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresursema på civilrättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt reformbehovet på bostedslagstiftningens område i blickpunkten men det finns också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2 Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter:
- En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköplagen och konsumentjänstlagen pågår.
- Andra delar av konsumenträtten anpassas till EG:s regelverk.
- En ny fastighetsmäklarlag förbereds.
Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde i kraft den 1 juli 1986. Konsumentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Med anledning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35 och 1991/92:LU7 och 24) pågår inom Justitiedepartementet ett arbete med en översyn av vissa av reglema i de nämnda lagama och reglema om lösöreköp. Som ett led i översynen äger en hearing mm i december 1992.
Som redan här framhållits (se avsnitt 3.1) har lagstiftningsarbetet på senare tid dominerats av frågan om att anpassa svensk rätt på vissa områden till EG:s regelsystem. Dette gäller i särskilt hög grad på det
konsumenträttsliga området. Inom EG har man ägnat stort intresse åt Prop. 1992/93:100 konsumentskyddsfrågor. Det finns ett stort antel EG-rättsakter som rör Bilaga 3 det konsumenträttsliga området. Genom EES-avtelet förbinder sig Sverige att införliva EG:s regler på det området med svensk lag. Dette åtegande har gett upphov till ett antel lagstiftningsärenden inom Justitiedepartementets område.
En ny konsumentkreditlag (1992:830), ändringar i hemförsäljningslagen (1981:1361) och en ny lagstiftning om s.k. paketresor har antegits av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1993. Dessa lagändringar medför väsentliga förstärkningar av konsumentskyddet på de berörda områdena.
Riksdagen har också beslutet om ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Även i detto fell är det fråga om en anpassning till EG:s rättssystem. Ändringama innebär bl.a. att utländska kreditupplysningsförefeg får möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige.
Ändringama i kreditupplysningslagen baserades på ett förslag av kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir. 1991:69). Den utredningen arbefer nu vidare med andra frågor rörande lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet. Bl.a. skall utredningen klarlägga hur intresset av en effektiv kreditupplysningsverksamhet kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när.
En annan utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5).
En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen, som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens stäUning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags-kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av den kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om konmiissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
I departementspromemorian (Ds 1992:87) Ny festighetsmäklarlag föreslås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätfe dén sedan 1984 gällande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syffer bl.a. till en effektivisering av registrerings- och tillsynsfunktionema samt en skärpning av kraven på den som söker registrering som festighetsmäklare. Förslaget innehåller också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet.
3.3 Ersättningsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Ett delförslag remissbehandlas för närvarande.
- Reglema om det allmännas skadeståndsansvar ses över.
- En reformering av försäkringsavtolsrätten förbereds.
Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts (se avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglema om produktansvar.
På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjlighetema till att förbättra ersättningen för ideell skada. I konunitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Konunittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genom brott. I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Sedan hösten 1989 arbeter en parlamenterisk kommitté med att göra en översyn av reglema om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03, dir. 1989:52). Kommittén väntes redovisa resultetet av sina överväganden under 1993.
Beträffande skador som uppkommer vid transport av ferligt gods deltor Sverige i det intemationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfettning.
Inom FN:s sjöfartorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av ferligt gods.
När det gäller atomansvar deltor Sverige i det intemationella arbete med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s atomenergiorgan lAEA. Arbetet syfter till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att anslute sig till konventionssystemet. Avsikten är att en konferens om revision av Wienkonventionen skall äga mm under hösten 1993. Inom OECD:s atomenergiorgan NEA följs arbetet inom I AEA samtidigt som en modemisering av den s.k. Pariskonventionen och en tilläggskonvention från år 1963 förbereds. Sverige delter aktivt i även dette arbete.
Under våren 1989 anordnade Justitiedepartementet en hearing som ett förste led i en allmän utvärdering av trafikskadelagen. Några av de synpunkter som framfördes vid hearingen har behandlats i prop. 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s
regelverk m.m. Det gäller bl.a. frågan om införandet av en självrisk på ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon. Riksdagen har fettet beslut i de frågor som rör EG-anpassningen men däremot ännu inte beslutet i de övriga frågor som behandlas i propositionen.
På försäkringsavtelsrättens område pågår sedan länge ett omfettande nordiskt reformarbete. Till gmnd för arbetet i Sverige ligger försäkringsrättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med att omarbefe de förslag som kommittén lagt fram, bl.a. med hänsyn till den intemationella utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommittéför-slagen. En redovisning av resulfetet av departementets arbete bedöms kunna ske under 1993.
Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtor övervägs i Justitiedepartementet. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.
3.4 Bostadslagstiftningen
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Enskilda hyresgäster ges rätt att ste utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet.
- Ytterligare förslag läggs fram för att underlätte,övergång från hyresrätt till bostadsrätt.
- Det skall bli lättare att vräka hyresgäster på gmnd av störande beteende.
På bostedslagstiftningens område uterbetes nu inom Justitiedepartementet två promemorior som inom kort sänds ut på remiss. Den ena behandlar hyresgästers rätt att stå utenför det kollektiva hyresförhandlingssystemet och att i stället själva få förhandla med hyresvärden. I promemorian behandlas dessutom frågan om att det skall kunna finnas flera olika förhandlande hyresgästorganisationer som företräder hyresgäster i ett och samma hus. Förslagen i promemorian i dessa delar får konsekvenser också för den s.k. förhandlingsersättningen. Promemorian behandlar också vissa hyreslagsfrågor. Bl.a. föreslås att de allmännyttiga bostedsföretogens hyror inte längre skall utgöra förstehandsnorm vid hyressättning. Hyrorna i det private festighetsbiståndet kan därmed komma att få lika stor betydelse vid hyressättningen.
I den andra promemorian föreslås lagändringar i syfte att ytterligare underlätfe en övergång från hyresrätt till bosfedsrätt. Bl.a. föreslås en ny ordning som innebär att en säljare av en festighet som förvärvas av en bosfedsrättsförening för ombildning från hyresrätt till bosfedsrätt skall kunna "ligga kvar" i fastigheten genom att förvärva en option till bosfedsrätt. Vidare föreslås att den s.k. ombildningslagen skall omfatto också fastigheter som är texerade som småhus.
16 I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen föreslås att det minsto antol medlemmar som krävs för en ekonomisk förening eller en bostodsrättsförening skall sänkas från fem till tre. Även en sådan lagändring är ägnad att underlätto en övergång från hyresrätt till bosfedsrätt.
I Justitiedepartementet pågår arbete på en lagrådsremiss med förslag om ändringar i hyreslagstiftningen. Ändringama bygger på vissa av de förslag som lagts fram i hyreslagskommitténs betänkande (SOU 1991:96) Ny hyreslag. De frågor som behandlas i lagrådsremissen gäller vräkning av hyresgäster på gmnd av bristande befelning eller störande beteende, avsfeende från besittningsskydd, bortfegande av den s.k. treårsspärren för byte av lägenhet samt ansvaret för tidigare hyresgästs skulder. Förslagen i lagrådsremissen kommer bl.a. att innebära att det skall bli lätfere att vräka störande hyresgäster.
Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också andra upplåtelseformer, nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägen-heter. Den senare frågan kommer att redovisas i en departementspromemoria.
3.5 Övrig fastighetsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Utlänningar får fr.o.m. den 1 januari 1993 rätt att fritt förvärva fastigheter i Sverige med visst undanfeg beträffande fritidsfastigheter.
- Möjlighetema att bilda små jordbmks- och skogsbruksfastigheter utvidgas.
- Ett förslag till lagstiftning om skydd för jordbmksarrendatorers investeringar remissbehandlas för närvarande.
- Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet övervägs.
Sveriges närmande till EG föranleder en omfettande avreglering av utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En proposition om det (prop. 1992/93:71) har nyligen anfegits av riksdagen. Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1993, innebär att den nuvarande förvärvskontrollen i huvudsak avskaffes. Endast beträffende fritidsbostäder skall det i fortsättningen gälla vissa förvärvsrestriktioner.
Sedan lång tid har ett omfettande reformarbete bedrivits på fastighetsbildningens område. Riksdagen har nyligen på gmndval av prop. 1991/92:127 beslufet om betydande ändringar i bl.a. reglema om festighetsreglering. Nu övervägs vissa ytterligare ändringar i festighets-bildningslagen, vilka syftor till att göra det lättore att bilda små jordbmks- och skogsbmksfastigheter. Inom Justitiedepartementet har utorbetots en promemoria (Ds 1992:125) Fastighetsbildning för lands-
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
bygdsutveckling som för närvarande är föremål för remissbehandling. Prop. 1992/93:100
En framställning från kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler vid Bilaga 3 omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretog har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
På jordabalkens område har riksdagen nyligen — på gmndval av proposition 1992/93:6 ~ beslutot om vissa ändringar i de grannelagsrättsliga regleraa. Ändringaraa innebär att tomträttshavare i dessa sammanhang i huvudsak liksfells med fastighetsägare. Vidare har riksdagen nyligen anfegit en proposition (prop. 1992/93:23) där det föreslås vissa kompletteringar av regleraa om tillbehör till fest egendom. Dessa lagändringar i jordabalken träder i kraft den 1 januari 1993.
Inom finansmarknaden har utvecklats en avfelstyp som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtolstyp, som bmkar betecknas som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänkande (SOU 1991:81) av leasingutredningen. Betänkandet har remissbehandlats. Remissutfellet visar att någon lagstiftning i enlighet med utredningens förslag inte bör ifrågakomma. Inom Justitiedepartementet övervägs nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det finns dock anledning att avvakfe med det slutliga avgörandet av den frågan till dess att utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor föreligger.
Arrendekommittén har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:109) Investeringar och andra arrenderättsliga frågor. I betänkandet presenteras bl.a. ett förslag till lösning av den länge diskuterade frågan om hur en jordbmksarrendator skall kunna få ett rättsligt skydd för sina investeringar på arrendestället. Betänkandet, liksom det av kommittén tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1991:85) om friköpsrätt vid s.k. historiska arrenden, är nu föremål för remissbehandling.
År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter. Utredaren fenn emellertid att det för närvarande inte fmns skäl för en sädan reform. I stället uferbetes nu inom Justitiedepartementet en promemoria rörande ett papperslöst inteckningssystem m.m., där en något mindre långtgående reform på festighetspanträttens område kommer att föreslås. Promemorian, som också fer upp förslag till rationaliseringar på inskrivningsrättens område, kommer inom kort att sändas ut på remiss.
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk.
- En proposition med förslag till lag om stiftelser läggs fram.
- Frågan om möjligheten att bilda enmanshandelsbolag övervägs.
Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973 - 1978. De nordiska lagama har därefter ändrats vid olika tillfällen.
I enlighet med Sveriges åfeganden i EES-avtelet har aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Som ett led i EG-anpassningen har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa befettningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosättning inom EES.
Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, aktiebolagskommittén (Ju 1990:08, dir. 1990:46, 1991:89 och 1991:98) som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen. Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG, viUcet innehåller förslag till en anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på det bolagsrättsliga området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen skall delas in i två kategorier (publika aktiebolag och privato aktiebolag) samt att aktiekapifelet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000 kr. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition på gmndval av betänkandet kommer att avlämnas under 1993.
Aktiebolagskommittén skall även överväga bl.a. frågor som rör' aktiebolagets fmansiella instmment, aktiebolagens organisation och aktieägaraas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier.
En lagrådsremiss med förslag till lag om stiftelser beräknas kunna överlämnas till lagrådet under våren 1993. Lagförslaget innehåller en omfettande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt regler om den offentliga tillsynen över stiftelsema. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen hösten 1993.
I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen, föreslås att det minsfe anfelet medlemmar som en ekonomisk förening — eller en bosfedsrättsförening ~ får ha skall sänkas från fem till tre.
Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se riksskatteverkets rapport 1987:8).
På handelsbolagsrättens område övervägs inom Justitiedepartementet
frågan om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag(se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshandelsbolag). En proposition med förslag till nya regler på detfe område kommer att avlämnas till riksdagen under 1993.
Redovisningskommittén har till uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) även fått i uppgift att ~ om nödvändigt med förtur — lägga fram förslag till de förändringar av redovisningslagstiftningen som föranleds av Sveriges åfeganden enligt EES-avtelet. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén utreda även frågan om bokföringsnämndens ställning.
3.7 Immaterialrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Svensk immaterialrätt anpassas till EG:s regelverk.
- Förslag om ändringar i upphovsrättslagen läggs fram.
- Genteknikberedningens betänkande remissbehandlas.
Med anledning av prop. 1992/93:48 har riksdagen nyligen beslutet om omfettande ändringar i den immaterialrättsliga lagstiftningen. Ändringama har gjorts för att anpassa svensk rätt på detfe område till EG:s rättssystem.
EES-avfelet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli gällande för Sverige. Detfe kommer att bli föremål för överväganden och förhandlingar från fell till fell. För närvarande pågår arbete inom EG på olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.
EG har anfegit en förordning om förlängt skydd för läkemedelspatent. Det är avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Inom Justitiedepartementet har uferbefets en promemoria (dnr 92-3397) som behandlar frågan om införlivande med svensk rätt av ett sådant beslut. Promemorian har remissbehandlats och förslagen i den övervägs nu inom Justitiedepartementet.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort anfel frågor behandlas och arbetet syffer främst till att avskaffe skillnadema i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplomatkonferens för att te ställning till ett konventionsförslag i ämnet hölls år 1991. Diplomatkonferensen kommer att fortsatte våren 1993.
Upphovsrättsutredningén lämnade år 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:30). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten. Betänkandet har remissbehandlats. En proposition i ärendet kommer att föreläggas riksdagen under 1993.
Det intemationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätte med
20
piratetgärder med bl.a. upphovs- och vammärkesrättsligt skyddade produkter har fortsatt under år 1992. Sverige har följt arbetet med detfe ämne och andra immaterialrättsliga frågor som behandlas inom ramen för GATT-förhandlingama (Umguaymndan).
Frågan om eU svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om intemationell registrering av vammärken bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Inom Justitiedepartementet övervägs också möjlighetema att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd.
Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från miljösynpunkt och etisk synpunkt. För att få ett anfel frågor med anknytning till gentekniken belysfe tillsattes år 1990 en pariamenferisk beredning för frågor rörande användningen av gentekniken. Beredningen överlämnade i september 1992 sift betänkande (SOU 1992:82) Genteknik - en utmaning och slutförde därmed sitt uppdrag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I mars 1991 antogs en reviderad text till den intemationella växtföräd-larrättskonventionen. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten konuner att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om immaterialrättsligt skydd för bioteknik-uppfinningar infegit en framträdande roll. Också i andra interaationella organisationer i vilka Sverige är medlem har dessa frågor diskuterats, bl.a. i arbetet på FN-konventionen om biologisk mångfald.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
3.8 Transporträtt
Två huvudpunkter:
- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.
- Det intemationella arbetet rörande en översyn av reglema om oljeskador till sjöss fortsätter.
Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utredningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I befenkandet föreslås en revision av sjölagens besfemmelser om godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remissbehandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom Justitiedepartementet i nordiskt samarbete.
På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 undertecknade den år 1989 anfegna nya konventionen om bärgning. Inom
21 Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränsema i konventionen. Inom Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instmment på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfertsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport av ferligt gods fortsätter.
En fråga som fortferande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Vid en diplomatkonferens i november 1992 beslufedes om en höjning av ersättningsbeloppet enligt det intemationella ersättningssystemet på området. Avsikten är att det lagstiftningsarbete som därmed aktualiseras skall göras till föremål för nordiska överläggningar i januari 1993.
För närvarande förbereds inom departementet en lagrådsremiss angående ändring i lagen (1985:193) om intemationell järavägstrafik. Ändringama är föranledda av ändringar, beslufede 1990, i den bakomliggande konventionen, COTIF.
De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sätfes i kraft i sin helhet.
Jag vill vidare nämna att ansträngningama på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik fortsätter.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
3.9 Familjerätt
Några huvudpunkter:
- Ätgärder har vidfegits för att motverka olovliga bortföranden av bara.
- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den interaationellt privaträttsliga regleringen.
- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.
- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatte reformarbetet.
Merparten av det reformarbete som nu pågår på femiljerättens område rör föräldrarättsliga frågor.
I prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabalkens regler om umgänge med bara. Förslaget innebär att det införs en uttrycklig bestämmelse om att domstolen, när den bedömer en umgängesfråga, skall beakfe risken för att baraet i samband med utövandet av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller
22
annars fer illa. Besfemmelsen föreslås träda i kraft den 1 april 1993. Prop. 1992/93:100
I eft befenkande (SOU 1988:40) från förmynderskapsutredningen, som Bilaga 3 har remissbehandlats, föreslås förenklingar i regleraa om förvaltning av omyndiga baras egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet.
Också regleraa om adoption har setts över av förmynderskapsutredningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett befenkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom Justitiedepartementet.
På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. Sfetskon-toret avses få i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. En pariamenferisk kommitté (Ju 1991:01, dir. 1991:6) har samtidigt i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Båda uppdragen kan väntes bli redovisade under 1993. Den sistnämnda utredningen skall också överväga frågan om det bör införas en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.
I departementspromemorian (Ds 1992:94) Behörighet att förrätte vigsel inom andra trossamfund än svenska kyrkan m.m. föreslås vissa förenklingar i de nuvarande regleraa om vigselrätt. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet. En proposition till riksdagen i ärendet beräknas kunna lämnas under våren 1993.
I prop. 1992/93:148 har regeringen föreslagit regler som gör det möjligt att åstedkomma enskild egendom genom ett förmånsfegarförord-nande i försäkring. Regleraa föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
Reformarbetet på femiljerättens område koncentreras nu i övrigt på den interaationellt privaträttsliga regleringen.
En ny lag om vissa interaationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av Familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Intemationella femiljerättsfrågor som också innehåller förslag om nya intemationellt privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återsfeende delar av detfe betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya intemationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas också vissa intemationella adoptions- och vårdnadsfrågor som tegits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslutning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska femiljerättsliga regleringen.
I den tidigare nämnda prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit nya regler om förferandet enligt lagen (1989:14) om erkännande och verksfellighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bara. De föreslagna regleraa syffer till att, med bibehållande av skyddet för baraen, effektivisera förfarandet.
23
4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten 4.1 Domstolsväsendet
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Förändringar av de allmänna domstolaraas och de allmänna förvaltningsdomstolamas organisation förbereds.
- Försäkringsöverdomstolen avskaffas.
- Frågan om övriga specialdomstolars framtid bereds vidare.
- Domstolsverkets roll förändras.
Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätfe med domstolamas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tidvis tillfegande personalförsörjningsproblem. Som ett led i en fömtsätt-ningslös och framtidsinrikfed diskussion om domstolsväsendet ufer-befedes och remissbehandlades departementspromemorian (Ds 1989:2) Domstolama i framtiden - en idéskiss. Näsfe steg var att en parlamenferiskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över domstolaraas uppgifter, arbetssätt och oiganisation. Kommittén, som antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06) redovisade i början av 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1991:106) Domstolaraa inför 2000-felet.
Betänkandet innehåller olika förslag som fer sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolaraa och de allmänna förvaltningsdomstolaraa. Utredningen fer också upp omprövning, överklagande och instansordningen och vissa processrättsliga frågor. Befenkandet har remissbehandlats och förslagen prövas för närvarande i Justitiedepartementet. Redan nu vill jag dock ange att inriktningen på detfe arbete är att i viktiga delar förbereda ett genomförande av huvuddelar av förslagen. Det innebär att åtgärder förbereds för att över-föra uppgifter som inte besfer i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolama och förvaltningsdomstolama, bredda länsrätteraas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande samt begränsa måltillströmningen till överinstonsema uton att ge avkall på rättssäkerhetskraven.
I ett särskilt hänseende vill jag dessutom närmare to upp vissa av utredningens förslag som är av principiell betydelse för det fortsätfe beredningsarbetet. I befenkandet konsfeteras att principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i försfe instans är genomförd för de allmänna domstolama och att det endast är ett begränsat anfel måltyper som avviker från det mönstret. Det gäller framför allt utsökningsmålen som prövas av hovrätt som försfe instans. I denna del lägger utredningen fram ett förslag som innebär att målen skall sferfe i tingsrätt.
24
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolaraa finns det däremot Prop. 1992/93:100 ingen enhetlig instansordning. Den störsfe delen av antalet mål prövas Bilaga 3 visserligen av länsrätt som försfe domstolsinstans men majoriteten av de målgrupper som prövas av kammarrätt börjar där. Enligt Domstolsutredningen bör en principiell utgångspunkt vara att den försfe domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Utredningen föreslår därför att den försfe domstolsprövningen av vissa uppräknade mål skall ske i länsrätt i sfellet för i kammarrätt. Det gäller bl.a. kriminalvårdsmål, kommunalbesvärsmål och vissa länsstyrelsemål såsom byggnadsmål och hälsoskyddsmål. Den föreslår vidare - utan att lägga fram några lagförslag i denna del - att länsrätt i princip skall vara den försfe domstolsinsfensen i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion. Förslaget har genomgående fått ett positivt motfegande under remissbehandlingen.
Jag anser för egen del att Domstolsutredningens principiella utgångspunkt är den riktiga och att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i försfe insfens också inom de allmänna förvaltningsdomstolaraa. Att många måltyper börjar i kammarrätt har till stor del sin historiska förklaring. Vid 1971 års förvaltningsreform fanns det egentligen bara två förvaltningsdomstolar, nämligen Regeringsrätten och den dåvarande Kammarrätten med hela riket som domkrets. Det var genom denna reform som kammarrättsorganisationen började byggas ut och i princip fick samma målområde som Regeringsrätten. Trots att det numera finns en underrättsorganisation som besfer av 24 länsrätter har mycket få måltyper flytfets från kammarrätt till länsrätt. En ändrad instansordning som innebär att förvaltningsdomstolsprövningen som regel sferfer i länsrätt innebär att länsrätteraa blir allmänna förvaltningsdomstolar i ordets rätfe bemärkelse och att förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs. En principiell ordning med länsrätt som försfe instans i de måltyper som prövas av förvaltningsdomstolama behöver dock inte gälla för samtliga måltyper. Den fortsätfe beredningen av Domstolsutredningens förslag får visa om det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undanfeg. Under beredningen kommer jag också att fe sfeUning till olika synpunkter som under remissbehandlingen framförs på vissa enskildheter i Domstolsutredningens förslag. Jag har siktet insfellt på att under år 1993 presentera mina förslag i dessa delar i en eller flera propositioner.
Enligt min mening är det emellertid av flera skäl angeläget att redan nu to sfeUning till den principiella frågan om instonsordningen i de allmänna förvaltningsdomstolaraa. Ett skäl är de nya förvaltningsdomstolsmål som allteftersom tillkommer som en följd av Sveriges närmande till EG och där det enligt min mening vore olyckligt om dessa mål under en övergångstid förs till kammarrätt som försto domstols-instans för att sedan flyttos till länsrätt. Ett annat skäl är att en förändrad instansordning får organisatoriska konsekvenser, som behöver förberedas i god tid. Det vore därför angeläget att slå fest den princip för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolaraa som jag nu har redovisat.
Domstolarnas organisation har, efter det att regeringen återkallat
25 Domstolsutredningens uppdrag i denna del, utretts inom Justitiedepar- Prop. 1992/93:100 tementet och redovisats i departementspromemorian (1992:38) Domstols- Bilaga 3 väsendet - Organisation och administration i framtiden. Arbetet har bedrivits utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter än som följde av Domstolsutredningens direktiv. Bl.a har det innefetfet frågor om specialdomstolaraas och Domstolsverkets framtid.
Departementspromemorian har uferbefets mot bakgmnd bl.a. av Domstolsutredningens förslag och omvandlingen av de centrala förvaltningsmyndighetemas roll. I promemorian föreslås att de minsto tingsrätteraa skall slås samman med andra för att skapa bärkraftiga enheter för framfiden. I promemorian behandlas vidare den fortsätto decentraliseringen av administrationen från Domstolsverket. Det konstoteras att Domstolsverket bör awecklas som central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. De samordningsuppgifter som måste hanteras centralt bedöms vara av sådan art att de kan hanteras inom regeringskansliet eller av ett särskilt stobsorgan. Promemorian behandlar även specialdomstolar-na. Det konsfeteras att sferka skäl felar för att specialdomstolaraa avskaffes och att deras verksamheter inordnas i de allmänna domstolaraa eller de allmänna förvaltningsdomstolaraa. I promemorian aviseras därför en närmare utredning om specialdomstolaraa. Det föreslås dock att Försäkringsöverdomstolen redan nu skall läggas ned och att socialförsäkringsmål skall handläggas av Regeringsrätten som högsto instans.
Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutots. Det är ännu för tidigt att to någon slutlig sfeUning till vilka organisatoriska förändringar som bör genomföras för tingsrättemas del. Beträffande förslaget om Domstolsverkets framtid kan jag konstotera att en överväldigande majoritet av remissinstonseraa anser att det finns ett stort behov av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och att Domstolsverket inte bör avvecklas. Den gmndläggande tonken bakom förslagen i promemorian är att i möjligaste mån minimera de centrala administrativa beslutsfunktionema inom domstolsväsendet och låto domstolama to ett större administrativt verksamhetsansvar. Den centrala verksamheten bör koncentreras till i försto hand utvecklingsfrågor och frågor av ekonomisk natur samt vissa stödfunktioner. Jag har togit intryck av vad många remissinstanser anfört, nämligen att en decentralisering av administrationen kan ske inom ramen för den befintliga myndighetsstmkturen. Det sagda innebär att verkets nuvarande karaktär av centralt ämbetsverk av mer traditionell typ ändras och också att organisationen krymps. Jag kommer nu att bereda ärendet vidare. Erforderliga åtgärder kan påbörjas redan under innevarande budgefer.
När det gäller Försäkringsöverdomstolen avser jag att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om nedläggning av domstolen. En nedläggning kan ske troligen om ett par år. En sådan åtgärd får anses som en naturlig följd av den nya insfensordning för socialförsäkringsmål som trädde i kraft den 1 juli 1991. Den nya ordningen innebar att försäkringsrättema lades slutgiltigt ned den 1 juli 1992 och att länsrätt och kammarrätt nu prövar socialförsäkringsmål. Dessa mål bör i en framtid handläggas av Regeringsrätten som sisfe
instans. Inom kort kommer också en departementspromemoria med en Prop. 1992/93:1(X) närmare utredning om andra specialdomstolar att sändas ut på remiss. Bilaga 3 Inriktningen är att anfelet specialdomstolar skall bli så litet som möjligt.
Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr. 193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, innebär bl.a. att domamtbildningen skall koncentreras och fullgöras i ett sammanhang. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknat från börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än tre år. Detfe motsvarar i huvudsak minimitidema för de i utbildningen ingående obligatoriska momenten. Som jag nämnde i förra årets budgetproposition har reformen utvärderats. Utvecklingen inom vissa hovrättsområden, och kanske särskilt inom Svea hovrätts område, har lett till att tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt för de allra flesfe nu börjar närma sig minimitiden, ett års tjänstgöring i underrätt. Från bl.a. en del hovrätters sida har framförts att denna tid är för kort. Domstolsverket kommer att genomföra en utvärdering av reformen och räknar med att presentera resulfetet härav under våren 1993. Den undersökningen får ge svaret i vad mån den korfe underrättstjänstgöringen kan innebära någon nackdel från bl.a. utbildningssynpunkt och i så fell föreslå åtgärder.
Hyresnämnden i Stockholm har hemsfellt att tjänstgöring som t.f.hyres-råd vid Hyresnämnden i Stockholm till en tid av högst sex månader skall få tillgodoräknas en hovrältsfiskal som underrättsår vid prövning inför assessorsgodkännande. Hyresnämndens skrivelse har remissbehandlats. De tillfrågade domstolama har därvid avstyrkt förslaget medan hyresnämnderaa tillstyrkt det. Även om tjänstgöring i hyresnämnd i och för sig rymmer ett anfel moment som kan vara av god nytfe för en yngre domare och sådana eifarenheter säkerligen också kan komma domstolsväsendet i stort till godo är jag inte beredd att medverka till att den obligatoriska tjänstgöringstiden vid tingsrätt i vissa fell kan komma att ytterligare förkorfes för att byfes ut mot tjänstgöring vid hyresnämnden.
Som jag återkommer till i det följande är renodlingen av domarrollen en viktig fråga. Det bör vara en utgångspunkt för det fortsätfe reformarbetet att i störsfe utsträckning låfe den lagferae domaren koncentrera sina insatser till sådana göromål där domarens särskilda kompetens är nödvändig. De förändringar av rättslivet som blir en följd av vårt närmande till Europa och rättsutvecklingen när det gäller domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut kommer att leda till en allt viktigare roll för domaren. Detfe ger anledning att överväga om domaraas nuvarande ansfellningsvillkor på ett riktigt sätt boigar för en sferk och oberoende domarkår. Det fmns därför anledning att överväga en översyn av domaraas arbets- och ansfeUningsförhållanden med syfte att se om åtgärder kan vidfes för att sferka domaraas och därmed domstolaraas sfeUning i rättssamhället. Det kan vara motiverat att låfe en sådan översyn omfatto också andra frågor av betydelse för att tillgodose detto syfte.
Domstolsväsendet har normalt ett system med treåriga budgetramar.
27
Som framgår av förra årets budgetproposition var tanken att domstolsväsendet fr.o.m. budgeferet 1992/93 skulle gå in i en ny treårig budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntos av bl.a. Domstolsutredningens arbete inskränktes emellertid sfellningsfegandet till domstolsväsendets medelsbehov till de två närmaste budgeferen. Av dessa skäl går nu, som jag strax återkommer till, domstolsväsendet in i det andra året i en tvåårig budgetram.
4.2 Åklagarväsendet
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Åklagamtredningens betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende remissbehandlas för närvarande.
- Åklagarväsendets cenfrala organisation ses över.
- Den inriktning av verksamheten som gäller under hittillsvarande treåriga budgetcykel har utsträckts till att omfatte även budgetåret 1994/95.
Åklagarväsendet har brottets med liknande problem som domstolama och liksom andra delar av den offentliga sektora sfellts inför uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som nänmts i 1991 års budgetproposition tillsattes 1990 en parlamenteriskt sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och fömnder-sökningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagamtredningen - 90 (Ju 1990:04), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkande remissbehandlas för närvarande.
Åklagamtredningen -90 föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtelsregler för vissa brottstyper, införande av särskilda restriktioner för att väcka åtel för vissa brott och vidgade möjligheter till föreläggande av straff och förverkande direkt av polis och åklagare. Vidare föreslås en renodling av polis- och åklagarrollen, bl.a. så tillvida att felparkeringsavgifter helt skall avlästes polis och åklagare och i sfellet överlåfes på kommunema. När det gäller förenklingar i fömndersökningsförferandet föreslås bl.a. att skyldigheten att göra formell fömndersökning i bötesmål avskaffes och att dokumenfetion av förhör skall kunna ske i enklare former än i dag. Slutligen föreslås att åklagarväsendet organiseras efter en regionmodell som innebär att samtliga åklagarmyndigheter inom en region läggs samman till en enda myndighet. Åklagarverksamheten skall dock bedrivas på samma orter som i dag. De nuvarande lokala åklagarmyndigheteraa blir nämligen enligt förslaget arbetsenheter inom den regionala myndigheten, en lösning som har stora likheter med vad som redan i dag gäller i storsfedema.
Stetskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget lämnades mot bakgmnd av att Aklagar-
utredningen -90 gjort en genomlysning av åklagarväsendet på regional och lokal nivå. I direktiven till Åklagamtredningen ingick däremot inte att se över den centrala nivån. Uppdraget skall redovisas senast den 15 febmari 1993.
Åklagarväsendet går budgetåret 1993/94 in i det tredje året i den pågående budgetperioden.
Regeringen beslutede i juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 skall utsträckas till att omfetfe även budgeferet 1994/95.
4.3 Processrätten
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Förslag om att förändra de allmänna domstolaraas och de allmänna förvaltningsdomstolaraas arbetsuppgifter prövas i syfte att överföra uppgifter som inte besfer i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av målen mellan de allmänna domstolaraa och förvaltningsdomstolaraa, bredda länsrätteraas behörighet och att begränsa måltillströmningen till överinstansema.
- Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ses över liksom förfarandereglema för domstolsärenden.
- Skiljemannalagen ses över.
- Rättshjälpen ses över i syfte bl.a. att åsfedkomma besparingar.
Reglema i rättegångsbalken (RB) om förferandet vid de allmänna domstolama har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattende reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolama inför 2000-telet. En av utredningens huvuduppgifter har, som jag redan nämnt, (avsnitt 4.1) varit att se till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande uppgifteraa. En viktig uppgift för utredningen har också varit att se över förvaltningsprocesslagen (1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolama. Vidare har utredningen sett över de förfaranderegler för de allmänna domstolaraa som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrättemas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrätteraas och högsfe domstolens del reglema i RB om besvär. Också frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna inrikfes på de mera svårbedömda målen har övervägts av utredningen. Betänkandet har nyligen varit föremål för en bred remiss och övervägs nu inom Justitiedepartementet. Jag har i avsnittet 4.1 angett huvudinriktningen av delar av det arbete som förester. En viktig del i reformarbetet beträffande domstolaraa är också strävan-
dena mot en renodling av domarrollen. Olika förfettningsändringar har Prop. 1992/93:100 därför gjorts under årens lopp för att öka möjligheten att delegera Bilaga 3 arbetsuppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår två försöksverksamheter i domstolama, en i en tingsrätt och en i två hovrätter. Vidare driver Domstolsverket i samarbete med domstolama ett projekt om ändrade arbetsformer. Förslag om att delegera ytterligare arbetsuppgifter har i olika sammanhang förts fram till Justitiedepartementet. Mot denna bakgmnd kommer frågan om och i vad mån RB:s regler behöver ändras för att möjliggöra delegering av olika arbetsuppgifter inom domstolama att behandlas i en departementspromemoria. Som jag antydde i förra årets budgetproposition kan det också vara lämpligt att först göra en bedömning av de olika reformförslag som lagts fram av Domstolsutredningen och att därefter generellt fe sfeUning till fördelningen av göromålen i domstolaraa. Utredningens förslag kan bl.a. komma att aktualisera frågan om noferieutbildningens innehåll.
En särskild utredare har under året utrett vissa frågor angående Regeringsrätten. Det gäller bl.a. en översyn av reglema om muntlighet i Regeringsrätten mot bakgmnd av de krav Europakonventionen sfeller och en nerflyttning av vissa extraordinära uppgifter från Regeringsrätten till kammarrättema. Uppdraget redovisas i dagama.
Viktiga frågor med processuell anknytning har föreslagits av Åklagamtredningen -90. (Jfr avsnitt 4.2) Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åfelsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om fömndersökningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla mtiner m.m. så att tiden mellan brott och åfelsbeslut kan förkortas. En annan central fråga är den om fömndersökningsledningen.
I tidigare års budgetpropositioner har ett lagstiftningsärende angående begränsningar i målsäganderätten anmälts. Våren 1990 inhämfedes lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet varefter en ny remissbehandling ägde mm sommaren 1990.1 likhet med flera av remissinstenser-na anser jag att beredningsunderlaget inte är tillräckligt för att kunna läggas till gmnd för en lagändring och att behovet av ändrade regler kan ifrågasattes. Några omedelbara lagstiftningsåtgärder krävs i alla fell inte, och jag avser därför inte att föra förslaget vidare.
Jag är ännu inte beredd att te sfeUning till frågan om - och i så fell hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras. Såsom redovisats i tidigare budgetpropositioner fick SÄPO-kommitténs förslag till lagstiftning i slutbefenkandet (SOU 1990:51) eft blandat motfegande. Enligt min mening bör denna fråga, liksom kommitténs förslag när det gäller användning av övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten, bedömas i belysning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger mm på teleområdet och hur denna förhåller sig till reglema om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Frågan har dessutom anknytning till frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda besfemmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (jfr prop. 1992/93:26 s. 5). Ett slutligt ställningsfegande i dessa frågor bör i vart fall avvakfe att vissa pågående rättegångar har slutförts.
30
Regeringen har under hösten 1992 beslufet en lagrådsremiss om Prop. 1992/93:100 ändringar i rättegångsbalkens regler om när rätten får hålla fortsatt Bilaga 3 huvudförhandling i brottmål och i rättegångsbalkens jävsbesfemmelser. Ändringaraa syffer dels till att komma till rätfe med de olägenheter som hänger samman med att domstolaraa måste genomföra dubbla huvudförhandlingar i de brottmål där rätten beslufer inhämte rättspsykiatriskt utlåtande dels till att säkersfella att rättegångsbalkens jävsbesfemmelser överenssfemmer med de krav på en opartisk domstol som sfells upp i Europakonventionen såsom de klargjorts genom Europadomstolens dom i målet Hauschildl mot Danmark.
Lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. (prop. 1991/92:2, bet. 1991/92:JuU4, rskr. 1991/92:24, SFS 1991:2041) och en förordning i samma ämne trädde i kraft den 1 juli 1992. Den nya lagstiftningen syffer som jag redovisade i förra årets budgetproposition till att åsfedkomma ett mer flexibelt förfarande för att inhämfe personutredning i brottmål.
Inom departementet uferbefes för närvarande en lagrådsremiss med förslag till ändringar i reglema om kroppsvisifetion och kroppsbesiktning på gmndval av en departementspromemoria (Ds 1991:56) som varit föremål för remissbehandling. Syftet är bl.a. att klargöra vilka åtgärder som får förefes med stöd av de centrala regleraa om kroppsvisifetion resp. kroppsbesiktning i RB. I lagrådsremissen behandlas också beslut om restriktioner vid häktning och vissa andra frågor som fegits upp i departementspromemorian (Ds 1992:8) Häkfedes gemensamhet med omvärlden.
I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade rättegångar fegits upp. Det handlar bl.a. om direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om offentlighet vid domstol och allmänhetens intresse av information och å andra sidan intresset av att utredningen i målet blir den bäste möjliga och hänsynen till olika personers integritet. Enligt min mening behöver dessa frågor beredas vidare, bl.a med beaktonde av möjligheten att utnyttja videoteknik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptogningar. En annan aspekt som bör vägas in i sammanhanget är frågan om anonymitet för vittnen, vilken på senare tid har tegits upp i olika sanunanhang sedan parter och vittnen utsatts för hot i samband med rättegångar. Frågan är värd all uppmärksamhet. Det är enligt min mening inte möjligt att genomföra några principiella förändringar på området men jag tror att det finns utrymme för vissa justeringar, bl.a. i fömndersökningskungörelsen, för att förbättra situationen för de inblandade. Frågoma övervägs för närvarande inom departementet.
En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjlighetema att i svensk rätt införa regler om gmpptelan. Syftet med utredningen är att förbättra möjlighetema att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartede för en större gmpp människor Enligt direktiven skall frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena.
Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på
gmndval av bl.a. en framsfellning från Stockholms Handelskammares Prop. 1992/93:100
skiljedomsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslufet att tillsätfe en Bilaga 3
särskild utredare. Utredaren skall också undersöka om det fmns brister
i rättsskyddet på skiljedomsområdet och överväga om förferandereglema
för de allmänna domstolama kan ändras så att rättegång i domstol blir ett
mera slagkraftigt alteraativ till skiljeförferande. Uppdraget skall redovisas
före den 1 maj 1994.
Från den intemationella processrättens område kan nämnas att Sverige hösten 1992 tillträdde 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols behörighet och om verksfellighet av domar på privaträttens område, den s.k. Luganokonventionen (jfr prop. 1991/92:128). Konventionen träder i kraft för Sveriges del den 1 januari 1993.
Från det intemationella feltet kan också nämnas ändringar i rättegångsbalken som beslufets under hösten 1992 på gmndval av prop. 1992/93:64. Ändringama syffer i försfe hand till att anpassa rättegångsbalkens regler till EES-avfelet. Det handlar bl.a. om möjlighetema för utländska advokater att vara verksanuna i de olika EG- och EFTA-ländema och regleraa om ombud vid rättegång.
När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfettande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt mm de senaste åren. Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syffet till att minska sfetens kostnader för rättshjälpen. Reformeraa har också varit kostnadsdämpande, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformeraa har dock inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningaraa av sfetens kostnader för rättshjälpen i stort. Mot denna bakgmnd uppdrog regeringen åt Riksrevisionsverket att analysera kostnadsutvecklingen och festsfella dess orsaker. I uppdraget ingick även att utvärdera 1988 års reform av rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget redovisades den 17 febmari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet.
I förra årets budgetproposition aviserades besparingar med 40 milj. kr på rättshjälpsanslaget. En av de besparingsåtgärder som särskilt nämndes var en sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. I en proposition till riksdagen våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog också regeringen en sådan sänkning fiån sju till fyra basbelopp. Sedan riksdagen avslagit propositionen återkom regeringen hösten 1992 med en ny proposition (prop. 1992/93:109) i ämnet vari bl.a. föreslås en höjning av rättshjälpsavgifteraa. Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 mars 1993.
Regeringen beslufede hösten 1991 att ändra bemyndigandet för Domstolsverket att fastsfeUa fexoma enligt rättshjälpsförordningen (1979:938) och konkursförordningen (1987:916). Taxoma skall numera festsfellas på gmndval av en timkostnadsnorm som beslufes av regeringen. I enlighet med vad som aviserades i den nyss nämnda prop. 1992/93:109 har regeringen hösten 1992 beslufet differentiera timkostnadsnormen på så sätt att den norm som skall ligga till gmnd för brottmålstexan har satts lägre än den som skall ligga till gmnd för äktenskapsskillnads- respektive
32
konkursförvaltertexan.
Det bör i dette sammanhang också nänmas att frägan om rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom Justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.3.4).
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågan om skuldsanering övervägs.
- Insolvensutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande.
- Utsökningsbalken ses övei.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Efter remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Enligt min mening bör man i försfe hand försöka fe till vara de möjligheter till olika frivilliga lösningar som finns på området. Det är viktigt att banker och andra kreditgivare bidrar till en lösning på problemet. Kommuneraas konsumentvägledare och socialförvaltningaraa arbefer redan med dessa frågor på olika håll i landet. Vissa projekt bedrivs på regeringens uppdrag, bl.a. uppdrog regeringen i våras åt Socialstyrelsen att utreda effektema av den budget- och skuldrådgivning som kommunema i Malmöhus län skall bedriva under år 1992. Under hösten 1992 uppdrog regeringen åt Konsumentverket att inleda en tvåårig försöksverksamhet på två orter i landet med syfte bl.a. att fmna former för kommunemas konsumentrådgivare och ackordscentralens jurister för hantering av skuldsaneringar med underhandsackord och att uferbefe kriterier för beviljande av underhandsackord och för en enhetlig handläggning av skuldsaneiingsäienden. Projektet bekosfes delvis av regeringen övei bl.a. Justitiedepartementets anslag. Föi dessa fiågoi svarar i förste hand andra ledamöter av regeringen. En arbetsgmpp inom regeringskansliet med företrädare för Social-, Civil-, Finans- och Justitiedepartementet arbeter vidare med dessa frågor. Det är min besfemda uppfattning att behovet av en lagreglerad skuldsanering i enlighet med Insolvensutredningens förslag på detfe sätt kan minska. Jag kan också nämna att riksdagens lagutskott helt nyligen pekat på möjligheten att underlätfe frivilliga överenskommelser om skuldsanering om dessa kompenseras med en möjlighet att helt eller delvis efterge det allmännas fordringar, dvs. främst skatter (1992/93:LU2y s.4). Jag vill framhålla att jag inte är beredd att redan nu helt avförda tanken på att införa en skuldsaneringslag. Det kan alltså, alla frivilliga lösningai till trots, komma att visa sig att någon form av tvångsmässig nedskrivning
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
33
av skulder är nödvändig. Prop. 1992/93:100
Insolvensutredningen avlämnade helt nyligen sitt slutbefenkande (SOU Bilaga 3 1992:113) Lag om förefegsrekonstmktion. Betänkandet innehåller bl.a. förslag om ett nytt rekonstmktionsförferande för förefeg i kris och om ändringar i förmånsrättslagen samt om upphävande av ackordslagen. Befenkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på konkurrensen mellan förefeg. Befenkandet skall nu sändas ut på en bred remiss.
Vissa interaationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) om vissa interaationella insolvensfiågor som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a. förslag om att Sverige med vissa reservationer skall anslufe sig till 1990 års Europeiska konvention om vissa interaationella aspekter på konkurser och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i försfe hand på gmndval av förslag från Riksskatteverket. En försfe delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en slutrapport, har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
34
5 Kriminalpolitiken Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 5.1 Allmän inriktning
Att upprätthålla lag och ordning så att människoi kan känna sig tiygga i samhället hör till rättssfetens vikfigaste uppgifter.
Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras. Jag redovisar i näsfe avsnitt siffror på brottsutveckJingen. Att minska brottsligheten och öka mäimiskois trygghet mot brott måste därför vara ett huvudmål för kriminalpolitiken. En given fömtsättning måste också vara att kriminalpolitiken ges tillräckliga resurser så att den av medborgaraa uppfatfes som en trovärdig och realistisk väg att bekämpa brottsligheten. Jag redovisar i detfe och andra avsnitt hur dessa fömtsättningar kan uppfyllas.
Brottssfetistiken antyder visserligen att brottsligheten hittills under 1990-felet har legat på en i huvudsak oförändrad nivå. Denna nivå - årligen anmäls ca 1,2 miljoner brott - är dock oaccepfebelt hög. Till detfe kommer att oroande tecken har visat sig i vår omvärld i form av en mycket stor ökning av brottsligheten inom det foma Östblocket. Det handlar delvis om organiserad brottslighet med inslag av narkotikahandel. Med all sannolikhet kommer Sverige att inom kort i ökande omfettning beröras av kriminalitet som härrör från eller på annat sätt har samband med denna brottslighet.
Alltför få brott klaras upp, inindre än en tredjedel av brotten som anmäldes åi 1990 blev uppklarade.
Denna utveckling gör det nödvändigt att överväga kriminaliseringens stmktur och omfettning. Straffeystemets främsfe syfte är aft motverka vissa särskilt oönskade beteenden. Att lagstifferen har sfemplat ett förferande som brottsligt och belagt det med straff är ett uttryck för sfetens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdigheten till straffsystemet aft förferanden som är sfemplade som brottsliga också beivras. Den allmänna trovärdigheten till straffsystemet fordrar också att de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och satte i proportion till brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de lättsvåidande myndigheteraa visa att det finns en kraft och en vilja att ingripa och bestraffe brottslingen. Om inte stetsmaktema på dette sätt förmår ge medborgaraa uppfettningen att de sfer på brottsoffrens sida mot dem som begår brotten har steten misslyckats med en av sina mest gmndläggande uppgifter.
Det har under lång tid funnits en tendens att mei ellei mindre slentrianmässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser i samhället. Straffsystemet har nu en omfettning och en brist på överskådlighet som medför svårigheter för medborgaraa att trots kanske de bäste föresatser undgå att göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på texeringsområdet är ett sådant exempel.
Det är min uppfettning att vi i framtiden måste begränsa kriminaliseringsinstmmentet till sådana förfaranden som i mer traditionell bemärkelse kan kallas brottsliga. Jag fenker då särskilt på sådana
förfaranden där det finns ett utpräglat skyddsintresse för den enskilde Prop. 1992/93:100 eller för det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott mot Bilaga 3 enskilda och narkotikabrott.
Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden bör fömtsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framsfer som straffvärda. Detfe måste vara ett av de centrala målen i det kommande lagstiftningsaibetet.
De senaste årens utveckling av brottslighet inom näringslivet inger stor oro. Det är dock min uppfettning att denna utveckling i försfe hand måste biyfes med andra än straffrättsliga åtgärder. Den extrema ekonomiska situation som lått under det senaste decenniet med hög inflation och en på många områden utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också min besfemda uppfettning att den effektivaste åtgärden mot brott i näringsverksamhet är att åtempprätfe en sfebil ekonomi, åtempprätfe traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i afferslivet. Dämtöver måste ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande myndighetema samtidigt som verksamhetema i sig effektiviseras och i vissa fell decentraliseras. Åklagaren spelar en central roll i kampen mot den grova ekonomiska brottsligheten och säiskilt åklagarens ställning bör generellt sett utvecklas och försferkas. Vi måste också medverka till ökat eget ansvar och sferkt kontroll av den egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstmment för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet.
Samtidigt har självfellet sfetsmaktema det yttersto ansvaret för bekämpande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla av otrygghet och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att bryto utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår trygghet i samhället. Samtidigt med den inriktning av översynen av strafflagstiftningen som ovan angivits är det angeläget att käman av straffbesfemmelser får en adekvat utformning och att straff utmäts som står i proportion till brottets allvan
Missbmket av narkofika har under de senaste decenniema utvecklats till ett av samhällets allvailigaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller indirekt kommer i kontokt med missbmket åsamkas svåra lidanden och missbmket gei upphov till peisonliga tragedier. I missbmkets kölvatten följer ofto en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt att samhället uttrycker ett avståndstogande från varje olovlig befattning med narkotika.
Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatte. Problemen har sin bakgmnd i dels vissa brister i lagstiftningens utformning, dels att de resurser som kan sfellas till rättsväsendets förfogande inte kan ökas så att alltmer stegrade krav kan tillgodoses. Resurseraa måste därför nu användas så rationellt att myndighetema inom rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår
från, även med de besparingskrav som gäller för det kommande Prop. 1992/93:100 budgeferet. Bilaga 3
Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformai de traditionella kriminalpolitiska åtgäidema inom rättsväsendets ram. Dessa besfer främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. 1 en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den gmndläggande ambitionen att förebygga och föihindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som äi fest och konsekvent utfoimat och tillämpat skall visseiligen inte undeiväideras. Av avgörande betydelse föi att motveika brottslighet är emellertid att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynsfegande. Särskilt viktigt är detfe när det gäller bam och ungdomar. Att sferka femiljens sfeUning och fe tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brottslighet.
Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det gäller detfe område är det nödvändigt att fe tillvara enskilda människors engagemang och delfegande. Centrala direktiv kan aldrig ersätfe insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På många håll bedrivs det på den gmnden ett väidefullt lokalt brottsförebyggande aibete. Sfetsmaktema hai ett ansvar för att skapa goda fömtsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.
5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet
Det anfel brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom hai ökat undei hela efteikrigstiden. Åi 1981 uppgick anfelet brott mot brottsbalken till drygt 760 500 medan anfelet år 1991 uppgick till drygt 1 045 000, dvs. en ökning med drygt 37 procent under tioårsperioden. Anfelet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1991 mot annan lagstiftning svarade trafikbrotten för 51 procent och narkotikabrotten för 21 procent. De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1991 uppgick till 111 000. Härtill kommer ett stort anfel trafikförseelser, som huvudsakligen beivras genom ordningsbot.
37
Antal anmälda brott (i miljoner)
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
1.2-
0.8-
0.6-
0.4-
0.2-
1981 1882 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1890 1991 1982
CJ Brottsbalksbrott iMQ Brott mot annan lagstiftning I
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,2 procent pei åi medan brott mot annan lagstiftning ökade i början av 1980-felet för att därefter minska från ett högsfe anfel på drygt 178 000 år 1982 fill nära 154 000 år 1991. För år 1992 tycks det anfelet sjunka till omkring 143 000. För anfelet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan mycket sferka variationer iakttas mellan olika år.
I följande febell ges en översikt av den genomsnittliga årliga förändringen i anfelet anmälda brott mot brottsbalken under perioderaa 1981 -1986 resp. 1986 - 1991.
Årlig förändring i genomsnitt
1981 -
1986-
1991 Våldsbrou
-1- 5,8 %
+ 5,0 %
därav misshandel
-1- 6,2 %
+ 4,3 %
därav rån
-1- 3,3 %
+ 10,2 %
våldtäkt
-1- 3,9 %
-1- 6,9 %
Tillgreppsbrott
-t- 5,4 %
+ 1,8 %
därav bostadsinbrott
+ 3,1 %
- 1,1 %
därav inbrott i vind, källare
+ 3,9 %
- 2,7 %
därav biltillgrepp
+ 11,1 %
-1- 4,9 %
Bedrägeribrott
+ 0,2 %
- 0,4 %
Övriga brotubalksbrott
-1- 4,9 %
+ 2,8 %
därav skadegörelsebrott
-1- 5,0 %
+ 3,2 %
38
Brottsförebyggande rådet har nyligen gjort en prognos för brottsutvecklingen till år 2000. Den har publicerats i befenkandet (SOU 1992:80) Kriminologisk forskning och kriminalpolitisk forskning. Prognosen bygger på ett studium av till polisen anmälda brott sedan år 1950. Enligt denna prognos kommer nivån för de anmälda brotten år 2000 att ligga mellan 1,35 och 1,53 miljoner anmälda brott totolt, 1,2 till 1,3 miljoner annmälda brottsbalksbrott, 680 000 till 870 000 anmälda stöldbrott och 51 000 till 57 000 våldsbrott. Prognosen visar enligt Brottsförebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den hittills gjort.
Som ett viktigt led i analysarbetet avser jag inom kort föreslå regeringen att Brottsförebyggande rådet. Rikspolisstyrelsen, och Kriminalvålds-styrelsen ges i uppdrag att to fram en framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska arbetsföltet.
5.3 Lagstiftningsåtgärder
5.5.7 Strafflagstiftningen
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Höga krav skall ställas på strafflagstiftningen.
- Frågan om strängare regler för grovt rattfylleri förbereds.
- Skärpto regler för ringa narkotikabrott införs.
- Översyn och höjda straff för bl.a. vissa våldsbrott.
- Vapenlagstiftningen ses övei.
- Förslag om avkrinunalisering förbereds.
Åklagamtredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende behandlat allmänna frågor om kriminalisering och föreslagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att begränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen remisshandlas för närvarande.
I en proposition om bl.a. ringa narkotikabrott, som under hösten 1992 överlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:142) har regeringen föreslagit åtgärder som syffer till att ge möjligheter att ingripa tidigt och med kraft förhindra att framför allt unga människor fastnar i missbmk och till att föibättra behandlingen av de missbmkare som avtjänai straff. Den säneglering med lägre straffskala som hittills gällt sådana brott som bara avsei eget bruk av narkotika föreslås bli upphävd. Det innebär att fängelse skall ingå i straffskalan också för sådana brott. Propositionen behandlas för närvarande i riksdagen.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1992 ändrades vissa av brottsbaUcens besfemmelser om sexualbrott (prop. 1991/92:35, bet. JuU 7, rskr. 159). Ändringama avser att sferka skyddet för bara och
ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang och att i Prop. 1992/93:100
strafflagstiftningen ytterligare markera allvaret i sexuella övergrepp mot Bilaga 3
bam. I samband med lagändringen utfelade riksdagen att det fanns behov
av en översyn av besfemmelsema om preskription av sexualbrott och att
översynen bör ha syftet att de nuvarande åfelspreskriptionstidema
förlängs. Justitiedepartementet uferbefer för närvarande en promemoria
angående en sådan översyn.
I en nyligen till riksdagen överlänmad proposition (prop. 1992/93:141) föreslås förändringar i straffskaloraa för en rad brott, särskilt i brottsbalken. Merparten av förslagen avser straffskärpningar för brott där nuvarande straffskala inte ger tillräckligt med utrymme att döma till straff av erforderlig skärpa i de mest straffVärda fallen. Sådana skärpningar föreslås för bl.a. ringa misshandel, olaga hot, ofredande, sexuellt ofredande, egenmäktighet med bara, grovt häleri, olovligt bmkande, baraporaografibrott, falskt larm, olovlig underrättelseverksamhet och brott mot vapenlagen. Motiven bakom förändringar är något olika. I detfe sammanhang finns anledning att peka på att en rad av åtgäideraa avsei att sfeika det straffrättsliga skyddet föi utsatfe gmppei, säiskilt kvinnoi som utsatts fSr våld och bam.
Förslagen har också en udd rikfed mot våldsbrott i allmänhet. Det har blivit allt vanligare att vapen konuner till användning vid våldsbrott och särskilt vid rån. För att skärpa synen på illegal vapenhantering föreslås att maximistraffet för olaga vapeninnehav höjs till fyra åi. I syfte att om möjligt nedbringa anfelet illegala vapen och ininska spridningen av sådana vapen till kriminella kretsai föreslås också vad som kan kallas en "
vapenamnesti av inneböid att olovligt innehavda vapen under en begränsad tid skall få inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd.
I propositionen behandlas också frågor om psykiskt våld och pekas på vikten av att vid bedömningen av brott även beakfe sådana beteenden som främst fer sikte på att psykiskt bryfe ned en annan person.
En särskilt uppmärksammad problematik är brott som har sin bakgmnd i rasistiska motiv. Problem som rör denna typ av brottslighet har behandlats i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering. Föislagen i betänkandet övervägs för närvarande i regeringskansliet och förslag till riksdagen bör komma våren 1993.
Den parlamenferiska utredningen med uppgift att se över reglema om grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpto straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen kommer att avlämna sitt betänkande inom kort, varefter förslagen efter sedvanlig remissbehandling skyndsamt konmier att behandlas av regeringen.
Regeringens samlade program mot den ekonomiska brottsligheten har nyligen presenterats. Programmet avser åtgärder inom flera områden utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor, metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och uppbördslagstiftningen.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har redovisat ett uppdrag att i samråd kartlägga problemen beträffande den ekonomiska brottsligheten och föreslå åtgärder på kort och lång sikt. Flera av de förslag som
40
Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen lämnat avser åtgärder som kan Prop. 1992/93:100
vidtos av berörda myndigheter inom ramen för deras ordinarie Bilaga 3
verksamhet. Regeringen har därför uppdragit åt Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vidtogna åtgärder i
form av effektiviseringar inom ramen för myndigheteraas ordinarie
verksamhet. Man torde kunna utgä frän att redovisningen kommer att
visa att det redan inom ramen för gällande regelsystem och resursramai
finns möjligheter att påfegligt effektivisera utredningsarbetet. Inom
regeringskansliet pågår också ett fortlöpande arbete med att se över i
vilka avseenden som lagstiftningen bör förändras på det här området.
Dafestraffrättsutredningen kommer senare denna dag att avlämna sitt
slutbetänkande i vilket behandlas straffrättsliga frågor som har
anknytning till datahantering.
Jag vill också nämna att jag kommer att föreslå att det skall tillsätfes en utredning med uppgift att göra en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen skall avse både en språklig och systematisk modernisering och en anpassning av regelverket till vad som skall gälla för EG:s medlemsländer.
Tillämpningsområdet för lagen (1988:254) om knivförbud utvidgades den 1 juli 1990. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande en utvärdering av det utvidgade knivförbudet. I det sammanhanget kommer ocksä att belysas bl.a. om förbudet for personer under 21 år att inneha stiletter och förbudet att överlåfe gatustridsvapen till sådana personer bör göras generella.
SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) lagt fram förslag om en effektivare och mera rättssaker personalkontroll m.m. Betankandet hai remissbehandlats och ärendet är för närvarande föremål för beredning.
Mot bakgmnd av bl.a. vissa uppmäiksammade rättsfall hai regeringen givit en säiskild utredare i uppdrag att se över medverkansregleraa. Uppdraget skall redovisas våren 1993.
Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har behandlats i fängelsestraffkonunitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall sfellas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglema om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda besfemmelser om samtycke och rättsvillfarelse skall fes in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för besfemmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remissbehandlats. Jag ämnar inom kort återkomma med förslag i dessa frågor. I samband därmed kommer också att behandlas den i departementspromemorian (Ds 1991:78) Parallellinstmktion upptogna frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta yttrandefrihetsrättsliga intressen.
Regeringen gav i våras Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. I uppdraget ingår bl.a. att särskilt analysera tillämpningen av de nya
reglema om psykiskt störda lagöverträdare. Uppdraget har nyligen delredovisats och skall slutredovisas den 15 december 1993 till Socialdepartementet.
5.3.2 Påföljdssystemet
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas.
- Samhällstjänst inföis i hela landet.
- En utiedning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med uppgift bl.a. att utveckla alteraativa påföljder.
Regeringen överlämnade i juni 1992 till riksdagen en proposition med förslag till ändringar av regleraa om villkorlig frigivning. I propositionen föreslås att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas; i sfellet skall huvudregeln vara att minst två tredjedelar skall ha avtjänats innan frigivning konuner i fråga. I princip innebäi föislagen en åteigång till den ordning som gällde före den nuvarande regleringen. Förslaget behandlas alltjämt av riksdagen.
Regeringen har under förra året tillkallat en pariamenferisk kommitté -
Straffeystemkonunittén (Ju 1992:07, dir. 1992:47) - som har att överväga vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Ett förslag från kommittén i denna fråga är att vänfe senast den 1 oktober 1993.
Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den villkorliga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer allsidig översyn av straf%stemets uppbyggnad. I direktiven till utredningen betonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara vägledande för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära snabba, tydliga och konsekvenfe leaktionei på brott. Systemet måste utfoimas så att det kan fylla uppgiften att veika avhållande på människois brottsbenägenhet och göra det möjligt att effektivt avbiyfe en pågående brottslig veiksamhet. Fiån den utgångspunkten utgöi fängelsestraffet en oundgänglig del av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas av humanitet och respekt föi individen. Även om föngelsestraff inte kan undvaras äi det viktigt att utveckla också andra påföljdsalteraativ. I kommitténs uppdrag ingåi bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall införas och föreslå hur samhällstjänst bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. En annan central fråga är möjligheteraa till en effektivisering av frivårdspåföljdema genom införande av elektronisk övervakning. Kommitténs förslag när det gäller påföljdssystemets utformning skall vara klar före utgången av år 1994.
42
5.3.3 De unga lagöverträdarna
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a. samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en huvudfråga.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjlighetema till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdama. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samarbetsformer mellan myndighetema i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av Brottsförebyggande rådet.
Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det finns behov av en bred och fömtsättningslös genomgång av hur reaktionssystemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dii. 1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detfe också fömtsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgiftei mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan förbättras.
Kommittén kommer i det sanunanhanget bl.a. att inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa kan anfes vara lämpliga i syfte att motveika fortsatt brottslighet. Bland de reaktioner som diskuterats i detfe sammanhang kan bl.a. nämnas s.k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter visfes på vissa platser.
Kommittén kommer också att fe upp frågan om särskilda regler bör gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour-eller ungdomsdomstolar.
Andra frågor som kommittén kommei att behandla äi bl.a. fiågan om behovet av särskilda regler för akuto omhändertaganden av unga och allmän domstols befettning med den foim av frihetsberövanden som i dag sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen. Kommittén skall avge sina förslag före utgången av april 1993.
43
5.3.4 Brottsofferfrågor
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågan om att förbättra brottsoffrens sfeUning bereds.
- Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgmpp i Justitiedepartementet.
- Förslagen om en utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands bereds vidare.
- En försöksverksamhet med livvakt för hofede kvinnor har påbörjats.
Arbetet med att sferka brottsoffrens sfeUning har fortsatt under år 1992 (jfr prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 49 ff).
När det gäller möjligheteraa till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjlighetema att få målsägandebiträde. I departementspromemorian, (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor, föreslås bl.a. att möjlighetema att få målsägandebiträde utvidgas till att omfetfe ytterligare brott enligt brottsbalken och att målsägandebiträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och föislagen bereds nu vidare. En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott kommer att remitteras inom kort. Likaså bereds förslag till ytterligare åtgärder för att förbättra brottsoffrens sfeUning.
Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.1) har regeringen i en proposition föreslagit förändrade straffekalor för bl.a. ett anfel vålds- och sexualbrott. Genom förslagen sferks det straffrättsliga skyddet för utsatfe gmpper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för bam.
Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd for kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till föngelse högst ett år. Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen. Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärpning, beräknas bli klar strax efter årsskiftet.
Justitiekansleras uppdrag att se över reglema om s.k. våldsporaografi i 16 kap. 10 b § brottsbalken redovisas inom den närmaste tiden.
Som tidigare nänmts (avsnitt 3.3) har kommittén om ideell skada i september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning genom brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I en promemoria från Brottsförebyggande rådet, Bamens brott och föräldramas ansvar (BRÅ-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen infors en regel som utvidgar föräldrars skade-
44
ståndsansvar. Promemorian har remissbehandlats och förslaget övervägs Prop. 1992/93:100 för närvarande i Justitiedepartementet. Bilaga 3
I detfe sammanhang vill jag också redovisa vissa åtgärder som inte avser lagstiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att sferka brottsoffrens sfeUning.
I min anmälan till 1992 åis budgetproposition nämnde jag att en försöksverksamhet med livvakt för hofede kvinnor förbereddes. Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelsema i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Västemorrlands län att genomföra försök med livvaktsskydd för hofede kvinnor under budgeferet 1992/93. För ändamålet anvisades 10 milj. kr. Enligt beslutet skall en utvärdering av verksamheten redovisas till Justitiedepartementet senast den 1 oktober 1993.
Rikspolisstyrelsen har fegit fram specialutmsfede väskor för akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatfe kvinnon Väskoma, som innehåller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., fmns nu i 280 exemplar och de har fördelats till de regionala polischefema.
Stöd bör utgå till kvirmojouremas riksorganisation och invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnon Vidare bör medel avsätfes för kvinnojouremas lokala utvecklingsaibete. Medlen föi det lokala utvecklingsaibetet böi föidelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar Chefen för socialdepartementet beräknar tofelt 5 080 000 kr för omiådet.
Föl näivarande finns ett sextiofel biottsoffeijourei mnt om i landet. Nya jouiei växer fram varje ån Regeringen beslutode i september 1992 om ett bidrag på 1 milj. kn till Brottsofferjouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjouren Jag återkommei till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till Brottsskadenämnden.
Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgmpper inom rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a. våld mot kvinnor och våldets effekten En del av utbildningen har genomförts. På regional nivå pågår f.n. utbildningsinsatsen Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1993.
Socialstyrelsen har tidigare fått medel från elfte huvudtitelns reservationsanslag E 2. Särskilda jämsfelldhetsåtgärder för att bedriva utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnon Utvecklingsarbetet, som syffer till ett förbättrat regionalt myndighetssamarbete och bedrivs i projektform, pågår för närvarande i fem län.
5.3.5 Brottsregistreringen
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har utvecklat nya mtiner för strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot med sikte på att de skall kunna börja fes i bmk vid årsskiftet 1992/93. Rikspolisstyrelsens enhet i Kimna skall ombesörja viss dafebehandling i de nya mtinema
men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av Prop. 1992/93:100
föreläggandena och olika meddelanden i ärendena myndigheter emellan. Bilaga 3
I övrigt skall handläggningen av själva ärendena till störsfe delen ske vid
de lokala myndighetema. Genom förordningen (1992:1027) om register
för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. har regeringen
meddelat besfemmelser om de nya ADB-register som skall föras över
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Förordningen träder
i kraft successivt med början vid årsskiftet, allteftersom myndighetema
utmsfes med erforderliga tekniska hjälpmedel. När det nya systemet har
varit i bruk någon tid och erferenheter kunnat vinnas därav, avser jag att
återkomma till frågan om förordningen bör ersätfes av en registerlag.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagaraa m.m. I propositionen konsfeterades att det nuvarande person- och belastningsregistret (PBR) hos Rikspolisstyrelsen var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR.
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 har Samarbetsorganet för rättsväsendets infomiationssystem (SARI) föreslagit att den registrering som för närvarande görs i PBR och i registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall göras i två olika register, misstankeregistret och kriminalregistret. I SARI:s rapport 1989:2 ges förslag till hur uppbyggnaden av brottsregistreringen bör ske.
Regeringen anmälde frågan om dessa register i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff). Jag föreslog att uppbyggnaden av brottsregistren bör utföras efter de linjer SARI har föreslagit.
I befenkandet (1991/92:JuU25) om nytt kriminalregister m.m. anförde justitieutskottet bl.a. att utskottet inte fenn anledning till erinran mot vad jag anfört i budgetpropositionen om riktlinjeraa för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregisten Utskottet inskärpte dock vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och hänvisade till sina tidigare utfelanden på området. Riksdagen följde utskottets förslag (rskn 1991/92:260).
I 1992 års budgetproposition framhöll jag också att förslag till lagstiftning var under uferbetande i departementet. Arbetet har lett fram till departementspromemorian (Ds 1992:32) Lag om kriminalregister, m.m. Utgångspunkten för förslaget är de förslag till kriminal- och misstankeiegistei som SARI har lagt fram. Promemorian har nyligen remissbehandlats.
SARI har påbörjat en studie med utgångspunkt i förslagen i nämnda departementspromemoria med sikte på en översiktlig projektplan där riktlinjema för det fortsätfe arbetet läggs fast. Riktlinjema skall beskriva hur det fortsätfe arbetet med konstmktion och genomförande skall bedrivas. Planen beräknas föreligga omkring den 1 juli 1993. Samtidigt förbereds ett förslag till en ny lagstiftning på området med utgångspunkt i den nämnda promemorian.
5.4 Polisen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 När det gäller polisens fömtsättningar för att kunna motsvara de krav som sfells och kommer att sfellas på den har bilden både positiva och mindre positiva inslag. Till det positiva hör att den tidigare polisbristen kan beräknas vara avhjälpt redan under det kommande budgeferet. Andra positiva faktorer är den vilja att utveckla och effektivisera verksamheten som finns på många håll inom polisen och som hai lett till framgångar bl.a. när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Den relativt sett höga standarden i fråga om utbildning och utmstning är också positiva inslag i bilden.
Mindre positivt är att polisen ännu inte har förmått öka sin synlighet i samhället i den utsträckning som vore önskvärd. Inte heller kraven på närhet och tillgänglighet tillgodoses på ett fullt godfegbart sätt.
I likhet med andra myndigheter måste polisen vidkännas besparingar Jag redovisar i det följande närmare hui dessa besparingai skall fes ut samtidigt som veiksamheten skall föibättras.
De budgetmässiga fömtsättningama fåi inte leda till att ambitionen sänks näi det gällei polisens veiksamhet. I sfellet äi det nödvändigt att organisation och verksamhetsfoimei förändras så att polisen kan behåUa sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som behövs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten. Det gäller därvid bl.a. att minska administrationen inom polisen och att använda resursema på det sätt som ger bäst effekt i form av minskad brottslighet och ökad trygghet i samhället.
Också i fortsättningen bör våldsbrott och narkotikabrott särskilt prioriteras i polisens brottsbekämpande verksamhet. Den brottsförebyggande polisverksamheten måste fortsätfe att utvecklas. Polisens synlighet och närhet till medborgama måste öka och det måste bli fler kvarterspolisen Också satsningen på det intemationella polissamarbetet måste drivas vidare med sikte på Sveriges anslutning till EG.
Satsningen på förebyggande polisarbete och på ökad synlighet får dock inte leda till att den brottsutredande verksamheten kommer i bakgmnden. Dagens och morgondagens kvalificerade brottslighet sker i många fall i sofistikerade former som gör att denna brottslighet är mycket svår att avslöja. Det är nödvändigt att den kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas så att den håller jämna steg med den kvalificerade brottsligheten. Detfe måste beakfes i utvecklingsarbetet inom polisen både när det gäller metoder och organisation och ligger också till gmnd för ett uppdrag som regeringen nyligen har gett till Rikspolisstyrelsen att utreda organisationen vid Rikskriminalpolisen och i fråga om den mest kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt.
Den brottsförebyggande polisverksamheten bör bl.a. inriktos på att polisen fungerar som motor och samordnare för motsvarande aktiviteter hos andra organ, såsom skola, socialtjänst, frivilligorganisationer och kollektiv av t.ex. boende inom ett visst område. Inom ramen för de berörda organens gemensamma verksamhet faller bl.a. att försferka
47
normgivningen gentemot de unga, att öka den sociala kontrollen och att Prop. 1992/93:100
vidfe olika praktiska åtgärder som bidrar till att minska brottsligheten Bilaga 3
och öka tryggheten. Samtidigt är det viktigt att hålla fast vid att det inte
är polisens sak att fe över ansvaret från skola, socialtjänst eller andra
organ. Käman i polisens verksamhet är att träda in med utövande av
lagreglerade befogenheter när andra samhällsorgans möjligheter har tömts
ut.
Den centrala polisorganisationen är för närvarande under översyn. Ufen att föregripa det arbetet vill jag redan nu som min mening redovisa, att den decentraliserade organisationsstrukturen inom den svenska polisen gör det viktigt att det finns ett centralt organ som håller ihop verksamheten och ser till att den fungerar i enlighet med sfetsmaktemas intentionen Den centrala myndigheten måste kunna verka effektivt och med kraft på de områden som sfetsmaktema har besfemt. Rikspolisstyrelsen kommer alltså att ha viktiga uppgifter inom polisväsendet också i framtiden.
Rikspolisstyrelsen har begärt medel för en satsning på teknikutveckling inom polisen. Det sfetsfinansiella läget medger emellertid inte att särskilda medel tillskjuts för detfe ändamål. Jag delar dock Rikspolisstyrelsens uppfattning om det angelägna i att den svenska polisen inte halkar efter i teknikutvecklingen i förhållande till polisen i andra länder eller till samhället i övrigt. Det är viktigt att myndigheteraa, inom givna ekonomiska ramar, avsätter tillräckliga medel för investeringan Detfe måste beakfes av Rikspolisstyrelsen i dess roll som centralt tillsynsorgan.
På längre sikt kan det bli nödvändigt att göra mera övergripande överväganden när det gäller exempelvis frågor om polisens organisation och verksamhetsformer och om avgränsningen av polisverksamheten gentemot kommunal och annan verksamhet. Det finns annais en risk att polisveiksamheten stelnai i gamla foimer och inte förmål utvecklas och på ett effektivt sätt möfe de krav som i en framtid kommei att sfellas på polisen till följd av brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i övrigt. I gmnden handlar det om hur den decentraliserade polisen skall kunna utvecklas och öka sin effektivitet under demokratisk kontroll och till rimliga kostnaden Jag avsei att ledan undei det innevarande budgeferet näimare studera dessa framtidsfrågor inom Justitiedepartementet med syfte att klarlägga fömtsättningaraa för polisens verksamhet på lång sikt och vilka handlingslinjer i fråga om organisationsutveckling och andra utvecklingsfrågor inom polisens område som kan bli aktuella. Om dessa framtidsstudier leder till att en mera genomgripande stmkturell reform måste göras när det gäller polisen, kan det vidare utredningsarbetet komma att ske i andra formen Den framtids- och omvärldsanalys som jag nyss har nämnt utgör självfallet också en gmnd för sådana sfeUningstoganden.
5.5 Kriminalvärden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 En grundläggande inriktning av vår kriminalpolitik är att en frihetsberövande påföljd såvitt möjligt bör undvikas, eftersom en sådan påföljd i regel inte förbättrar den enskildes möjligheter att anpassa sig till ett liv i frihet. Dessutom är frivården en humanare och billigare våidform än anstoltsvård.
I 1992 års budgetproposition framhöll jag det angelägna i att formema för verksfelligheten av skyddstillsyn skulle stramas upp i olika avseenden och att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av stmkturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndighetema och andra samhällsorgan borde fortsätfe och intensifieras. Det finns inte nu anledning att göra en annan bedömning, tvärtom bör sådana insatser utvecklas ytterligare. En sådan inriktning ligger också i linje med vad som angetts i direktiven till den tidigare nämnda Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och ytterligare altemativ till fängelse.
Kriminalvårdens uppgift att verksfella fängelsestraffen skall ske bl.a. utifrån kravet på samhällsskydd. Jag vill i det sammanhanget fesfe uppmärksamhet på att säkerhetsaspektema vid häktena och de slutna anstolteraa är väsentliga. Verksamheten, lokaler och teknik måste utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intogna awiken Den nuvarande sfetistiken visar att anfelet direkfe rymningar är få. Kraven måste dock även i fortsättningen sfellas högt, varvid man fortlöpande på alla nivåer inom kriminalvårdsorganisationen måste engagera sig aktivt i säkerhetsarbetet.
Tiden för ansfeitsvistelsen bör på bäste sätt utnyttjas för att genom förebyggande åtgärder förmå den integne att inte återfella i brott. Utvecklingsarbetet inom kriminalvården har lett till olika åtgärdsprogram för olika gmpper av infegna. Här kan nämnas motivationsprogram för att förmå narkotikamissbmkare att upphöra med sitt missbmk samt behandlingsprogram för personer dömda för sexualbrott och våldsbrott. Kriminalvårdens utvecklingsarbete för verksamheten under ansfeitsvistelsen anser jag vara mycket värdefull. Jag har bl.a. mot den bakgmnden tillsatt en pariamenferisk kommitté som i denna fråga skall göra en samlad bedömning av lämpligheten av ytterligare differentiering av olika kategorier av infegna på olika avdelningar resp. ansfelten I avvakfen på utredningen anser jag det angeläget att kriminalvården fortsätter utveckla verksfellighetsinnehållet med den angivna inriktningen inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Jag har också fegit initiativ till en översyn av systemet med ersättningar till de infegna för arbete, utbildning, m.m.
Ett mycket angeläget problem för kriminalvården så väl som för polisen och andra samhällsoigan är narkotikamissbmket. Det kan naturligtvis inte accepteras att narkotika förekommer pä ansfelter och häkten. Målet är givetvis att ansfelter och häkten skall vara fria från narkotika. Självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område, som riksdagen vid flera tillfellen erinrat om, är att verksamheten planeras och
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
utformas så att infegna ufen narkotikaproblem och sådana som vill bli av Prop. 1992/93:100 med sitt missbmk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika Bilaga 3 under ansfeitsvistelsen, att missbmkare avskäis fiån tillföisel av droger och att infegna förhindras att bedriva narkotikahandel inom ansfeltema och ute i samhället.
6 Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område
Bland de jämsfelldhetsfrågor som är aktuella inom Justitiedepartementets område kan två huvudaspekter urskiljas. Den ena gäller jämsfelldhetsarbetet inom de myndighetssektorer som hör till departementet, dvs. i allt väsentligt i storleksordning efter anfelet anställda - polisen, kriminalvården, domstolsväsendet och åklagarmyndigheteraa. Den andra aspekten rör jämsfelldhetsfrågor inom kriminalpolitiken och andra politikområden som hör till departementets verksamhet och då i försfe hand brottsoffrens sfeUning eftersom dessa offe är kvinnor utsatte för brott av män.
Polisväsendets satsningar på jämställdhetsfrågor kommer bl.a. att innebära att särskilda jämsfelldhetsansvariga inom de centrala regionala och lokala polisorganisationema skall ansvara för de öveigripande åtgärderaa i den årliga jämställdhetsplanen och i det nämnda handlingsprogrammet. De skall också genomföra projektverksamhet samt följa upp och utvärdera vidtegna jämställdhetsåtgärden
Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett arbete med att te fram en övergripande jämsfelldhetsplan för hela verket. Ett delmål i jämsfelldhetsarbetet är att få med olika aspekter på jämställdhet i den reguljära verksamhetsplaneringen som pågår inom de olika kriminal-vårdsregioneraa.
Sedan många år tillbaka har det inom kriminalvården varit en medveten strävan att öka anfelet kvinnliga vårdare. Utvecklingen under de senaste 15 åren visar på ett positivt resultot. Andelen kvinnliga vårdare har sedan år 1977 ökat från sex piocent till näston tjugofem procent. Inom frivården äi de ansfellda till övervägande del kvinnon Ökningen av anfelet kvinnliga ansfellda inom frivården har dock hejdats liksom vid Kriminalvårdsstyrelsen.
En positiv utveckling har också skett inom Kriminalvårdstyrelsens program för utbildning av anställda som vill satsa på en chefsansfellning. I den nu pågående fjärde utbildningsgmppen med totelt 20 - 22 deltegare är hälften kvinnon Dette ökar påfegligt fömtsättningama för en jämnare könsföidelning på chefstjänsterna i framtiden.
Domai- och åklagarpersonalen är också mansdominerad. Under senare år har dock fler kvirmor än män rekryterats till dessa banon Det finns därför anledning räkna med en utjämning på sikt.
I departementspromemorian (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor föreslås att möjligheteraa att få målsägandebiträde utvidgas. Förslagen innebär bl.a. att målsägandebiträde skall kunna förordnas i ytterligare
brott enligt brottsbaUcen och att biträdets uppgifter i mål om skadestånd Prop. 1992/93:100 utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän Bilaga 3 rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i angelägenheter som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare.
En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott uferbefes för närvarande.
Under tiden 1 juli 1992 till 30 juni 1993 pågår en försöksverksamhet med livvaktsskydd till hofede kvinnor i fyra olika försöksdistrikt. Verksamheten skall därefter utvärderas i samråd med Brottsförebyggande rådet.
För närvarande genomför Brottsförebyggande rådet en studie av lagen (1988:688) om besöksförbud och dess tillämpning. Studien beräknas bli klar i början av 1993.
Brottsofferjoureraas Riksförbund erhåller sedan ett anfel år tillbaka sfetiigt bidrag för sin verksamhet. I september 1992 beslufede regeringen om ett bidrag på en miljon kronon Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjouren För närvarande finns ett sextiofel sådana jouren
Komnuttén om ideell skada ser för närvarande över regleraa om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m. Kommittén hai nyligen lagt fram delbefenkandet SOU 1992:84 Eisättning för kränkning genom brott. Kommittén föieslåi nya reglei om eisättning föi lidande som någon tillfogai annan genom brott mot den peisonliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas fSi närvarande.
Regeringen har i propositionen (1992/93:141) om ändrade straffskalor föreslagit att straffskaloraa höjs för bl.a. ett anfel vålds- och sexualbrott. Genom ändringama sferks det straffrättsliga skyddet för utsatfe gmpper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för bam.
En departementspromemoria som redovisar möjligheter till en förlängning av preskriptionstidema för sexualbrott utorbetos för närvarande.
7 Sammanfattning Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Förändringama inom Justitiedepartementets område i förhållande till budgeferet 1992/93 framgår av följande sammansfeUning. Beloppen anges i miljoner kronon
Anvisat
Förslag
Förändr.
1992/93
1993/94
Andra huvudtiteln
A. Justitiedepartementet m.m.
136,3
155,1
18,8
B. Polisväsendet
10 262,1
10 883,5
621,4
C. Åklagarväsendet
529,6
559,2
.29,6
D. Domstolsväsendet
2 466,7
2 509,6
42,9
E. Kriminalvården
3 312,3
3 529,7
217,4
F. Rättshjälp m.m.
938,6
1 119,1
180,5
G. Övriga myndigheter
56,2
89,9
, 33,7
H. Diverse
155,6
184,1
28,5
Summa för Justitiedepar-
17 857,4
19 030,2
1 172,8
tementet
(Andra huvudtiteln) Prop. 1992/93: lOO
Bilaga 3
A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.
A 1. Statsrådsberedningen
1991/92 Utgift 44 503 000
1992/93 Anslag 33 709 000
1993/94 Förslag 49 224 000
För budgeferet 1993/94 beräknar jag anslaget till 49 224 000 kn
Vid medelsberäkningen har jag fegit hänsyn till att bl.a. medel för de s.k. samordningskanslieraa finansieras över detfe anslag.
Anslaget för Sfetsrådsberedningen har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till Sfetsrådsberedningens disposition kommer att slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsrådsberedningen för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 224 000 kn
A 2. Justitiedepartementet
1991/92 Utgift
56 598 000
1992/93 Anslag
59 962 000
1993/94 Förslag
63 229 000
För budgeferet 1993/94 beräknar jag anslaget till 63 229 000 kn
Anslaget för Justitiedepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen föi Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och säiskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till Justitiedepartementets disposition konuner att slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
53 Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1992/93:100
att till Justitiedepartementet för budgeferet 1993/94 anvisa ett Bilaga 3
förslagsanslag på 63 229 000 kn
A 3. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 22 503 000 Reservation 16 575 000
1992/93 Anslag 30 200 000
1993/94 Förslag 30 200 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget för budgeferet 1993/94 uppgå till 30 200 000 kn Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 200 000 kr.
A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.
På sfetsbudgeten för innevarande budgefer är till detto ändamål uppfört ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen på den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i ämnet, till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgeferet 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kn
54 B. POLISVÄSENDET
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
Polisens synlighet skall öka.
Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut
väsentligt.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall öka väsentligt.
Kriminalpolisen skall ses över för att effektivisera kampen
mot den mest kvalificerade kriminaliteten, bl.a. den
ekonomiska brottsligheten.
1 Fblisens uppgifter och organisation
Polisens verksamhet syffer enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. En huvuduppgift för polisen är att bekämpa brottsligheten.
Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som besfer av 117 polisdistrikt. Anfelet tjänster är ca 24 000, varav ca 16 700 polistjänsten
Länsstyrelsen är högsfe polisorgan i länet och ansvarar för polisverksamheten dän De flesfe polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismäsferen, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala polisorganisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Till polisväsendet hör också Stetens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polisen och åklagarväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsonuåde.
2 Utveckling inom polisen
Under 1980-telet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på gmndval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen genom att minska deteljstymingen och öka det lokala självbesfemmandet. 1980-felets polisiefoim fördes vidaie genom riksdagsbeslut åi 1991 på gmndval av föislag i proposition 1989/90:155 Fömyelse inom polisen. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformema inom polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning
mot förebyggande polisarbete (bet. 1990/91:JuUl, rskn 1990/91:1). Prop. 1992/93:100
I och med budgeferet 1992/93 har polisen gått över till nytt budgetsys- Bilaga 3 tem, som bygger på mål- och resulfetsfyming och att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detfe innebär att den lokala och regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende.
Den Ijuli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera väsentliga delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. Förfett-ningsändringama innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet och att de högre polischefema erhåller tidsbegränsade chefaförordnanden.
Ändringaraa i fråga om regional ledningsorganisation bygger på de förslag sora förelades riksdagen i regeringens proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen (jfr bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92:124). Reformen innebär att den s.k. länspoUsmäsfermodellen, som dessförinnan funnits i åtfe län, har införts generellt.
Riksdagen utfelade sig i samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition för inrättandet av en central tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet med syfte bl.a. att förenkla föifaiandet vid tillsättning av polischefei (bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). En sådan nämnd inrätfedes vid Rikspolisstyrelsen den 1 oktober 1992. Tjänsteförslagsnämnden besfer fömtom av rikspolischefen, som är ordförande, av högst nio särskilt utsedda ledamöten Fömtom fyra höga polischefer och två politiker ingår för närvarande tre fackliga ledamöten Nänmden skall avge förslag eller yttrande när det gäller tillsättningar av länspolismäsfere, biträdande länspolismäsfere, polismäsfere, poUsöverintendenter och polisintendenten Den skall också lämna förslag inför beslut om tidsbegränsade chefsförordnanden.
Öveigängen till tidsbegiänsade chefeföroidnanden inom polisen redovisades för riksdagen i 1992 års budgetproposition.
De tidsbegränsade chefsförordnandena omfetfer i princip alla länspolismäsfere, biträdande länspolismäsfere och polismäsfere. Systemet innebär att tjänstemannen erhåller ett tillsvidareförordnande vid den polismyndighet i länet vid vilken länspolismäsferen är placerad och dämtöver genom ett arbetsledningsbeslut förordnas att för en viss tid, högst sex år åt gången, vara regional polischef respektive sfellföreträdare för denne eller att vara polischef vid en av polismyndigheteraa i länet. En länspolisnfesfere, biträdande länspolismäsfere eller polismäsfere som inte har ett sådant chefsförordnande skall sfe till länsstyrelsens eller, i vissa fell. Rikspolisstyrelsens förfogande.
I 1992 års budgetproposition tog regeringen också sfeUning till att översynen av organisationsstmkturen inora polisen borde fortsätfe raed sikte bl.a. på att anpassa den centrala polisorganisationen till den decentraliserade beslutsordning som gäller för polisen efter införandet av det nya budgetsystemet och den nya regionala ledningsorganisationen.
56 Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den Prop. 1992/93:100 centrala polisoiganisationen. En ledstjäma vid översynen skall enligt Bilaga 3 utredningsdirektiven vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att säkersfella att polisverksamheten i landet operativt, administrativt och ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och beslut.
I december 1992 beslufede regeringen om tiUäggsdirektiv till Rikspolisstyrelsens organisationsöversyn. Tilläggsdirektiven innebär att Rikspolisstyrelsen skall göra en förstudie till en omorganisation av Rikskriminalpolisen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Bl.a. skall övervägas en modell som innebär att Rikskriminalpolisens uppgifter i högre grad koncentreras till brottslighet med interaationell anknytning. För vissa brottsutredningar av särskilt kvalificerat slag, t.ex. rörande ekonomisk brottslighet, skall övervägas om man bör inrätfe en regionkriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med onuådena för de regionala åklagarmyndigheteraa, dvs. normalt två län. Därigenom underlättes ett direkt och aktivt engagemang från åklagares sida vid ledning av fömndersökning i fråga om den mest avancerade brottsligheten. En sådan ordning borde öka möjligheten att utveckla kriminalpolisens verksamhet i takt med att brottsligheten blir allt mer avancerad.
Rikspolisstyrelsens översyn skall redovisas senast vid utgången av mars 1993. En ny organisation på kriminalpolisens område fömtsätts kunna vara genomförd den 1 juli 1994.
Sedan år 1991 bedrivs under Justitiedepartementet en försöksverksamhet på det brottsförebyggande området med syfte att främja metodutvecklingen på onuådet. En förste utvärdering av försöksverksamheten har redovisats i promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete m.m.
3 Personalsituationen
Tillgången på poliser påverkas av pensions- och andra avgångar samt antelet aspiranter som tes in för utbildning vid polishögskolan. Utbildningen av en polis ter tre år varför åtgärder som syftar till att på dette sätt påverka tillgängen på poliser får genomslag med tre års eftersläpning.
Under en följd av år på 1980-telet har ett stort antel polismanstjänster varit vakante. I syfte att åtgärda det för verksamheten betungande vakansläget beslutedes efter regeringsskiftet, hösten 1991, att ytterligare 100 aspiranter skulle tes in vid polishögskolan. Under budgeferet 1991/92 antogs därmed tofelt 700 aspiranter för polisutbildning. Under innevarande budgefer (1992/93) tos fortfarande 700 aspiranter in för utbildning.
Vid behandlingen av 1992 års budgetproposition beslutode riksdagen, på förslag av regeringen, att sätto som mål att anfelet utbildade polismän i landet senast år 1995 skulle motsvara antelet polismanstjänster, ca 16 700 st.
57 Det rådande läget på arbetsmaiknaden hai gjort att avgångama från polisyrket till annan verksamhet praktiskt feget har avstannat eller rent av vänts till en nettotillströmning tillbaka till polisen.
Den personalstetistik som redovisas i Rikspolisstyrelsens anslagsfram-sfellning visar att anfelsmålet, med det anfel poliser som nu är under utbildning och som tas in på polishögskolan i januari 1993, kommer att vara uppfyllt före 1995 års början, eller t.o.m. under det kommande budgeferet.
4 Resultatredovisning
I den fördjupade anslagsframsfeUningen har Rikspolisstyrelsen redovisat de senaste fera årens resulfet. I det följande lämnas en kort sammanfattning. Det bör framhållas att det gmndläggande sfetistiska underlaget för de redovisade åren i vissa avseenden har brister som har rätfets till fno.m. det innevarande budgeferet.
Anfelet inkomna brottsutredningsärenden har under perioden förändrats enligt följande.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Tabell 4:1 Antalet brottsutredningar som kommit in under 1987 och 1991 samt förändringen 1987-1991 uttryckt i %
Ärenden
Antal som inkommit 1987
Antal som inkommit 1991
Förändring
mellan 1987
och 1991 i %
Eko-brott
3 602
2 770
-23%
Narkotikabrott
10 279
12 694
+23%
Våldsbrou
75 606
92 056
+22%
Tillgreppsbrott
645 969
691 225
+7%
Bedrägeribrott
46 480
46 513
0%
Övriga "krimbrott"
102 256
99 149
-3%
Hälften av åfelsanmälningama avseende ekonomiska brott kommer från skattemyndighetema. Minskningen av anfelet inkomna anmälningar om ekonomiska brott hänför sig till störsfe delen till nedgång av anmälningar från skattemyndighetema under år 1991.
I förhållande till anfelet inkomna ärenden har andelen ärenden som redovisats till åklagare utvecklats enligt följande.
58 TabeU 4:2 Antal ärenden som redovisats till åklagare under 1987 och 1991 samt Prop. 1992/93:100 förändringen 1987-1991 uttryckt i % Bilaga 3
Ärenden
Antal som redovisats 1987
Antal som redovisats 1991
Förändring
mellan 1987
och 1991 i %
Eko-brott
3 121
3 057
-2%
Narkotikabrott
8 930
9 614
+8%
Våldsbrott
41 288
45 418
+ 10%
Tillgreppsbrott
85 993
81 508
-5%
Bedrägeribrott
31 176
29 993
-4%
Övriga "krimbrott"
19 790
16 391
-17%
I det följande redovisas personalresursema mätfe i det anfel tiraraai som olika personalkategorier presterat under perioden 1987-1991. Under perioden har polisens personalresurser mätfe i arbetstimmar ökat med 3%. I måttet ingår såväl polismän sora annan personal. Ökmngen är främst en konsekvens av satsningen på admimstrativ personal i syfte att motverka vakansläget samt det ökade övertidsutfeget bland polispersonal.
Tabell 4:3 Utveckling av den lokala polisorganisationens totala personalresurser 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
År
Timmmar
Index
32 134 051
100,0
31 889 612
99,2
31 841 759
99,1
31 987 192
99,5
33 155 125
103,2
Tabell 4:4 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser såvitt avser polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
År
Timmmar
Index
23 645 619
100,0
23 190 894
98,1
22 835 256
96,6
22 761 705
96,3
23 767 298
100,5
59 Minskningen av anfelet timmar för polismän under periodens försto år Prop. 1992/93:100 avspeglar det stora antolet vakanto polismanstjänster under de åren. Bilaga 3 Ökningen under år 1991 är en konsekvens av att antolet polismän har ökat men beror fraraför allt på en ökad övertidstjänstgöring.
Tabell 4:5 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser utom polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
Är
Timmmar
Index
8 488 432
100,0
8 698 718
102,5
9 006 503
106,1
9 225 487
108,7
9 387 827
110,6
Den konstanto ökningen av antolet timmar för personal utom polismän beror på ett antol faktorer Under budgeferen 1988/89-1991/92 har polisväsendet fått disponera medel för att avlasto polispersonal administrativa göromål. Syftet hai varit att i någon mån raotveika konsekvenseraa av vakansläget betiäffande polismän. En medveten strävan har även varit att avlasto polispersonal administrativa uppgifter för att öka utrymmet för operativ polisverksamhet.
I det följande redovisas verksamhetens indelning i aktiviteten Redovisningen kan ses som ett utryck för hur de olika aktivitetema har prioriterats mellan åren 1987 och 1991. Redovisningen grundas på antolet timmar som har avsatts till de olika aktiviteteraa.
60 Tabell 4:6 Verksamheten indelad i aktiviteter, fördelning av totala antalet timmar 1991 samt index för 1991 där 1987 är basår .
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Aktivitet
Totalt antal
Totalt antal
Index 1991
timmar 1987
timmar 1991
ba.snr 1987
Övervakning
12 126 120
11 546 033
95 Kriminalpolisverksamhet 8 869 575
9 336 921
105 Övrig verksamhet
3 652 092
4 110 276
113 Serviceverksamhet
2 940 345
3 306 840
112 Utbildning
1 815 350
2 174 660
119 Trafikövervakning
1 799 809
1 676 110
93 Allm och social-
polisiär spaning
536 221
577 474
108 Brottsförebyggande
394 540
426 811
108 Totalt
32 134 051
33 155 125
103 Av redovisningen framgår att övervakningsveiksamheten hai fått sfe tillbaka till fömiån föi andra aktiviteten
Kriminalpolisverksamheten är i den redovisade aktivitetsindelningen i stort synonym med brottsutredning. Den brottsutredande verksaniheten har ökat med 5 % under de fem senaste åren. Detto skall jämföras med att brottsutvecklingen under samma tidsperiod har ökat med 10%. En slutsats kan vara att det trots en prioritering till förmån för brottsutredningar så har inte jämna steg kunnat hållas raed brottsutvecklingen.
5 Föredragandens bedömning av polisverksamhetens resultat
Polisverksamheten spänner över stora områden. Kraven på polisen grundas väsentligen på faktorer som polisen inte själva besfemmer öven Hit hör t.ex. brottslighetens orafattning och karakfer, vägtrafikens utveckling och andra stmktureUa förändringar i samhället, inom och utom riket. Dessa faktorer har under åren utvecklats på ett sätt sora har sfellt - och alltjämt sfeller - polisen inför allt större uppgiften Inte ininst gäller det brottsutvecklingen, som under hela efterkrigstiden har visat en stigande trend.
Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit bekymraersam. Prognoser från Rikspolisstyrelsen visar dock att utvecklingen nu håller på att vända. Med det anfel aspiranter som nu genomgår olika sfedier av gmndutbildning och som fes in på Polishögskolan i början av år 1993 är vakansema inom polisen på väg att fyllas. Av dessa prognoser kan man slufe sig till att det av regeringen i samband med föregående års budgetorbete uppsatto målet att polisbristen skulle
vara avhjälpt till år 1995 komraer att uppfyllas redan under det Prop. 1992/93:100 kommande budgeferet. Bilaga 3
De huvudintryck av polisverksamheten sora jag redovisade i 1992 års budgetproposition är fortfarande giltiga. Jag kan alltså fortfarande konsfetera att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa sina uppgifter men att resulfetet av verksamheten - på gmnd av faktorer sora väsentligen ligger utanför polisens kontroll - inte är alltigenora tillfredssfellande.
Jag har alltjämt den uppfattningen att den allvarligaste bristen när det gäller polisverksamheten är att polisen inte i tillräckligt hög grad är synlig och tillgänglig ute bland människon Det minskar polisens möjligheter att verka brottsförebyggande och leder också till att människoi kännei sig otrygga på gator och torg. På raånga håll finns en klar ambition från polisen att öka sin synlighet, raen arabitionen har inte alltid kunnat omsätfes i praktiken.
Tofelt sett hai övervakningsverksamhetens andel av polisens resurser minskat. En sådan utveckling är, principiellt sett, inte godfegbar med hänsyn till kraven på polisiär synlighet.
Också när det gäller den brottsutredande verksaraheten har polisen haft svårt att hålla jämna steg med brottsutvecklingen. Särskilt allvarligt är att den grövre kriminaliteten i dag framsfer som ett allt större problem.
Mitt intryck av trafikövervakningen är att den bedrivs kompetent och med engagemang men att det fmns ett ganska stort utryrame för att föraya och effektivisera verksaniheten. Jag redovisar utförligt hur detto skall ske i ett följande avsnitt.
Vid Stotens kriminaltekniska laboratorium synes arbetet med att effektivisera verksamheten fortgå med goda resultot.
Rikspolisstyrelsen har på ett raycket positivt sätt satsat på genoraförandet av det nya budgetsystemet. Den ekonomiadministrativa kompetensen hai utvecklats samtidigt som funktioner för planering och uppföljning har inrättots i anslutning till de centrala ekonomiftink-tioneraa. Mycket återsfer givetvis att göra innan polisväsendets ekonomiadministrativa funktioner är fullt ut anpassade till nya former för styming och uppföljning. Utvecklandet av det intemationella samarbetet är ett exempel på områden där myndigheten ligger väl framme. Rikspolisstyrelsens höga ambitionsnivå på många oraråden raedför dock en risk för att resursema splittras och att raöjlighetema begränsas när det gäller att anpassa verksaniheten till nya fömtsättningan
Läget i fiåga om polisens utmstmng äi relativt gott. Behovet av investeringar i ny utmstning har dock i någon nfen fått sfe tillbaka till följd av att medel på polisens investeringsanslag, enligt riksdagens beslut, har togits i anspråk för att fecka merkostnader till följd av polisens insatser i samband med fotbolls-EM i juni 1992.
Inom polisen pågår ett brett upplagt arbete raed att utveckla polisverksamheten och att finna nya, effektivare arbetsformen Inte minst gäller det i fråga om den brottsförebyggande polisverksamheten. På sistnämnda område har polisen nått framgångar, låt vara än så länge på ett lokalt plan. Det är svårt att bedöma detfe förayelsearbete utifrån det
sfetistiska underlaget, raen jag har ändå fått ett mycket positivt intryck Prop. 1992/93:100 av den vilja till förändring som finns på många håll inom polisen. Klart Bilaga 3 är emellertid att det fortferande finns mycket kvar att göra för att polisens samlade lesuiser skall kunna användas så effektivt som möjligt för att ininska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Metodutvecklingen inom polisen måste självfallet också to hänsyn till utvecklingen på det rättsliga området. Genora ett antol avgöranden av riksdagens ombudsmän (JO) har det slagits fäst att vissa arbetsmetoder inom polisen inte har sfett i full överenssfemmelse med gällande rätt. Det gäller bl.a. ingripanden mot enskilda i saraband raed deraonstrationer och större eveneraang. Det är angeläget att polisen följer upp dessa avgöranden raed att utveckla nya, effektiva arbetsmetoder, något sora också sken Det anförda utesluter givetvis inte att det i vissa fall kan finnas skäl att överväga ändringar av lagstiftningen på polisens område.
Med utgångspunkt i den redovisade resulfetanalysen och vad jag i övrigt har nämnt rörande kraven och förväntningama på polisen gör jag nu följande bedömning av reformbehovet inom polisen den närmaste tiden. Decentralisering måste fortfarande vara ett övergripande mål när det gäller organisationsutvecklingen. Samtidigt krävs att formema för styming och utvärdering av myndigheteraas verksamhet försferks i syfte att ge sfetsmakteraa ökade möjligheter att följa och kontrollera verksamhetens former, inriktning och resulfet. Delar av verksaraheten raåste också förayas på kort sikt mot bakgmnd av tidigare berörda fömtsättningan Dit hör organisation och arbetsformer på lokal/regional nivå, de centrala funktionema inom polisväsendet samt polisens kamp mot den grövsfe brottsligheten.
6 Inriktningen av polisens verksamhet
6.1 Ökad synlighet
Att poliser syns ute i samhället, på patmll eller i andra sammanhang, är en viktig faktor när det gäller att skapa trygghet hos dem som bor eller annars visfes i området. När poliser som rör sig i samhället fer konfekt med aUraänheten - vilket de bör göra så offe det är praktiskt möjligt -skapas ett nätverk som i sig är ägnat att öka människors trygghet och sora dessutom ger polisen åtskilligt med information som är värdefull för polisarbetet. På så sätt är en ökad synlighet också ett viktigt inslag i den brottsförebyggande verksamheten.
Ökad synlighet bör eftersträvas vid all form av uniformerad polisverksamhet. Genom ett ökat inslag av fotpatmllering, när så är lämpligt i form av enmanspatmllering, kan polisen öka synligheten och underlätfe kontaktema raed allmänheten.
Av särskild betydelse i detfe sammanhang är den verksamhet som bedrivs av kvarterspoliser (närpoliser). I sin modema form bedrivs kvarterspolisverksamhet av poliser som har tilldelats ett särskilt ansvar för polisverksamheten inom ett visst område, t.ex. ett bostodsområde, en stodsdel eller ett mindre samhälle på landsbygden. Kvarterspolisen är en
"allpolis" som sysslar raed åtskilliga slag av polisverksamhet: Prop. 1992/93:100
förebyggande polisverksamhet, övervakning, brottsutredning och service Bilaga 3
till allmänheten. Kvarterspolisens arbetssätt är problemorienterat, vilket
innebär en målmedveten inriktning på de företeelser inom ansvarsområdet
sora har särskild betydelse när det gäller att rainska brottsligheten och
öka människors trygghet. Vanligen har kvarterspolisen till sitt förfogande
en mindre lokal, en " kvarterspol i sstotion", dit allmänheten kan vända sig
för att få kontakt med honora eller henne under vissa angivna tiden
Kvarterspolisverksamheten har hittiUs i regel bedrivits med ensam-stotionerade polismän. Enligt min mening böi raan dock inte vara fiäraraande för att flera kvarterspoliser arbetor tillsammans inora ett gemensamt ansvarsonuåde. Detto bör vara ägnat att öka effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten, saratidigt sora det kollegiala samarbetet utgör en stimulans för polismännen.
Kvarterspolisverksamheten representerar mycket av det sora allmänheten förväntor sig av polisen: synlighet, kontaktskapande, service och närhet till samhället i övrigt. Rätt bedriven kan kvarterspolisverksamheten fylla viktiga uppgifter både inom det förebyggande och det brottsutredande polisarbetet.
Under en följd av år har det funnits ett utbrett önskemål bland allmänheten att kvarterspolisverksamheten skall byggas ut. Polisbristen har emellertid hindrat detto och har i inånga fall rentov lett till att antolet kvarteispolisei har minskat. I dag är antolet kvarterspoliser i landet omkring 350.
Enligt min raening äi tiden nu mogen föi att bygga ut kvaiteispolis-veiksaraheten väsentligt.
Det är också viktigt att kvarterspolisverksamheten utvecklas när det gäller inriktning och metoder så att den på effektivast raöjliga sätt bidrar till de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tiyggheten. Det gällei däivid att kvaiteispolisverksamheten bedrivs integrerat med polisverksamheten i övrigt i polisdistriktet, samtidigt som raan tor tillvara den raöjlighet till kreativitet och eget ansvarstogande sora ligger i den förhållandevis fria rollen som kvarterspolis. Av central betydelse är naturligtvis att kvarterspoUsema ges ett arbetsinnehåll och en sfetus inom organisationen sora lockar de för uppgiftema lämpligaste polisema och som också förmår behålla dem dän
För att kvarterspolisverksamheten skall kunna bedrivas effektivt fordras en nära samverkan mellan polisen och andra berörda organ, såsom skola, socialtjänst särat andra myndigheter och organisationen På detfe område bör det vara möjligt att utveckla samarbetet ytterligare, t.ex. genom verksamhet inom gemensararaa brottsförebyggande projekt och genom sambmk av lokaler och utmstning. I många fall kan det exempelvis vara lämpligt att kommunen upplåtei en centralt belägen lokal inom kvarterspolisens ansvarsområde som utgångspunkt för verksamheten.
Det bör vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att verka för att kvarterspolisverksamheten utvecklas på det sätt som nu har angivits.
En ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor sora bidrar till att öka polisens synlighet. Rikspolisstyrelsen har i skilda sammanhang
fört fram önskemål om att sfetsmaktema skjutei till raedel föi att Prop. 1992/93:100 finansiera en övergång till fri uniform för polismän. Enligt min raening Bilaga 3 möter det inget hinder att rayndighetema inom polisen själva stannar för en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller för verksamheten, om resulfetet därmed kan förbättras.
6.2 Sambandsmän m.m.
Ett utvecklat samarbete sker sedan många åi framföi allt raellan polisen i de noidiska ländema, säiskilt på narkotikaområdet. Samarbetet omfatfer både polis- och tullområdet och hålls samman i den s.k. Polis-Tull-Narkotikagmppen (PTN-gmppen).
De nordiska länderaa har för närvarande sammanlagt 16 polismän, varav sju från Sverige, sfetionerade som sambandsraän i tolv olika länder av strategisk betydelse för narkotikabrottsligheten i Norden. Systemet med sambandsmän omfatfer också tullmyndighetema som medverkar med fem tulltjänstemän. Sambandsraännens verksarahet utgör ett komplement till det samarbete som äger mm inom ramen för Interpol och till det intemationella tullsamarbetet CCC.
Rikspolisstyrelsen har gjort bedömningen att det under budgeferet 1993/94 behöver inrätfes ytterligare två sambandsmannatjänster, en med placering i Portugal och en med placering i Baltikum.
Jag har ingen erinran mot Rikspolisstyrelsens planer på utsfetionering av ytterligare sambandsmän. För det fell utplacering av sambandsman sker inora ramen för det nordiska samarbetet bör emellertid frågan undersfellas ett gemensamt nordiskt övervägande i PTN-gmppen innan utsfetionering sken
Fiån och med budgeferet 1992/93 har utredningsansvaret i asylärenden förts över från polisen till Stotens invandrarverk (SIV). Reformen har hittills inte lett till en sådan minskning av polisens arbetsbörda i fråga om asylverksamheten sora var fömtsedd bl.a. beroende på den stora inströmningen av asylsökande från det foma Jugoslavien.
Den stora flyktinginströmning, som i flera fall varit organiserad, har visat att det finns ett stort behov av information och kontakt med berörda länder i dessa frågon Rikspolisstyrelsen har därför med visst avbrott sedan 1990 haft särskilda sambandsmän för asyl verksamhet och för att bekämpa illegal invandring utplacerade på ett antol platser, bl.a. i Damaskus. Verksamheten bör fortsätto under kommande budgefen
Rikspolisstyrelsen har i anslagsframsfeUningen föreslagit att arbetsgivaransvaret för FN-poliseraa skall överföras från försvaret till polisen. Frågan bereds inora regeringskansliet.
6.3 Sjöpolisen
Sjöpolisutredningen överlämnade i juni 1992 sitt slutbefenkande (SOU 1992:51) Översyn av sjöpolisen. Utredningens huvuduppgift var att utreda hur sjöpolisens verksamhet borde utformas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas med tiUräcklig effektivitet till sjöss
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
och i skärgården. I uppdraget ingick även att undersöka möjligheteraa för Prop. 1992/93:100 en ytterligare samverkan och samordning mellan sjöpolisen och Kust- Bilaga 3 bevakningen.
1 befenkandet har utredningen bl.a. belyst organisationsfrågoraa och konsfeterar att övervägande skäl felar för att sjöpolisverksamheten förblir en regional verksamhet. Utredningen har bl.a. fiinnit att nuvarande lokalisering av sjöpolisgmpper mnt våra kuster och i Vänera är ändamålsenlig och bör besfe.
Utredningen föreslår dessutom att två nya sjöpolisgmpper inrätfes, nämligen en gmpp i Västemorrlands län och en gmpp i Malmöhus län. Utredningen föreslår vidare att övriga delar av kusten skall feckas genom föreskriftsreglerat samarbete med Kustbevakningen.
Utredningen föreslår när det gäller samordning och samverkan mellan polisen och Kustbevakningen att vissa riktlinjer för detfe anges i Rikspolisstyrelsens föreskriften
Sjöpolisutredningens befenkande har remissbehandlats. Remissyttrandena finns att tillgå i Justitiedepartementets akt i ärende 92-2617. De flesfe remissinsfenseraa är positiva till utredningsförslagen. Delade raeningar har emellertid framförts från bl.a. Rikspolisstyrelsen, Sfets-kontoret och Generaltullstyrelsen när det gäller att inrätto två nya sjöpolisgmppen
För egen del är jag i allt väsentligt positiv till utredningens förslag.
Av särskild vikt är att samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen utvecklas. Utredningen har dock inte närmare angivit hur det rent praktiskt skall ske. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att skyndsamt uferbefe gmnder för en sådan närmare samverkan.
Utredningens förslag att två nya sjöpolisgmpper inrättos, en i Västernorrlands län och en i Malmöhus län, bör - i enlighet med vad Rikspolisstyrelsen har anfört i sitt remissyttrande - anstå tills vidare med hänsyn till det StotsfinansieUa läget.
6.4 Beredskapsstyrkan mot terrorism
Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) följer att det vid Polismyndigheten i Stockholm skall finnas en beredskapsstyrka för bekämpning av terroraktioner i landet. Styrkan får fes i anspråk för detfe ändamål först efter beslut av regeringen för varje särskilt tillfälle.
Rikspolisstyrelsen har i årets anslagsframsfellning togit upp ett förslag från föregående års anslagsframställning om att ändra beslutsordningen när det gäller tillstånd att sätto in styrkan så att tillstånd ges av Rikspolisstyrelsen.
Inrättondet av en nationell insatsstyrka mot terrorism gmndas på förslag i en rapport (SOU 1988:18) från den parlamentoriska kommissionen med anledning av moidet på stotsminister Olof Palme.
Kommissionen föreslog att regeringen vid varje särskilt tillfelle skulle besluto om beredskapsstyrkan skulle sättos in. Detto kunde enligt kommissionen ses som en medborgerlig garanti för att styrkan inte
utnyttjades otillbörligt. Dessutom anfördes sora skäl för denna lösning att Prop. 1992/93:100 de situationer där det kan bli aktuellt att sätto in beredskapsstyrkan Bilaga 3 regelraässigt är sådana att regeringen raåste informeras och om så erfordras fatfe vissa andra beslut. Kommissionen uttolade vidare att den polischef sora leder verksamheten på platsen måste bedöma om och när styrkan skall sättos in.
Rapporten remissbehandlades. En majoritet av instansema var positiv till kommissionens förslag att beslut om att sätfe in styrkan skulle fatfes av regeringen.
Konunissionens förslag förelades riksdagen i 1990 års budgetproposition. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (prop. 1989/90:100 bU. 15, bet. 1989/90:JuU27, rskn 1989/90:211).
För egen del vill jag anföra följande.
Den särskilda styrkan kommer endast att sätfes in i exceptionella situationer, exempelvis när en orgamserad terroristgmpp ockuperat en byggnad eller ett flygplan, kanske också fegit gisslan, samt alla andra utvägar att komma tillrätfe med situationen har misslyckats. Erfarenhetema har visat att sådana aktioner offe kombineras med krav mot landets regering, t.ex. om frigivning av vissa fångar etc.
Dessa situationer är regelmässigt av den art att regeringen måste informeras och vara beredd att om så erfordras fatfe beslut i olika frågon I ärendet kan det dessutom vara nödvändigt att beakfe utrikespolitiska förhållanden, t.ex. om terroristeraa har sfellt krav på fri lejd till en annan sfet eller om utländska medborgare har fegits som gisslan. Jag anser därför att det framsfer sora naturligt att det då också ankommer på regeringen att ge tillsfend att använda den särskilda styrkan.
Att regeringen har förbehållit sig befogenheten att ge tillstånd till att sätfe in den särskilda styrkan innebäi självfallet inte att regeringen fer över polisledningen i ärendet. Det är en uppgift för vederbörande polischef att beslufe om han eller hon skall utnyttja regeringens tillstånd att sätfe in styrkan och att besfemma om hur aktionen skall utföras. Operativa sfellningsfeganden är således ingen uppgift för regeringen.
Jag kan alltså inte se att det har framkommit några nya skäl som felar för att ompröva det sfellningsfegande sora sfetsmaktema, som nämnts, gjort för endast några få år sedan att tillstånd för att sätfe in den särskilda styrkan skall ges av regeringen. I sararaanhanget finns det också skäl att erinra om att Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation för närvarande är föremål för översyn. Också detfe felar mot att överföra den nu aktuella uppgiften till styrelsen.
Det kan emellertid behöva klargöras hur begäran om förflyttning av styrkan skall ske, samt vilka vägama bör vara för att föra upp frågan om styrkans användande till regeringen m.ra. Dessa frågor är under beredning i Justitiedeparteraentet.
6.5 Organisationsfrågor
En utgångspunkt när det gäller inriktningen av polisens verksamhet är, som jag framhållit i det föregående, att den höga ambitionsnivån för
polisen ligger fast. För att polisverksamheten skall kunna drivas vidare Prop. 1992/93: ICX) med oförändrad målsättning med de verksamhetsmässiga och ekonomiska Bilaga 3 fömtsättningar som kan fömtses är det nödvändigt att vidto åtgärder för att rationalisera verksamheten och minska kostnadema. Bl.a. gäller det att ininska kostnadema för administrationen. För detto krävs att man fortsätter decentraliseringsprocessen raed att införa en plattore organisation med kortore beslutsvägan Samtidigt krävs en ökad polisiär samverkan på både lokal och regional nivå för att åstodkomma en effektivare användning av resursema.
Under senare år har den organisatoriska utvecklingen inom polisen gått i riktning raot en ökad decentralisering. På det lokala planet har polisrayndighetema fått ökade befogenheter att bestämma om sin egen organisation, samtidigt som polisens lokala förankring har befests genom att det blivit möjligt för polisstyrelsema att inrätto polisnämnder raed ansvar för del av polisdistriktet (prop. 1989/90:155, bet. 1990/91:JuUl, rskn 1990/91:1). Uppgifter har också delegerats från regeringen och Rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen, vars roll som högsto polisorgan i länet enligt polislagen (1984:387) därigenom har understmkits. Bl.a. har länsstyrelsemas ansvar för effektivitets- och samverkansfrågor inom länets polis betonats genom ändringar i polislagen och polisförordningen (1984:730; sea. prop. samt SFS 1990:997, 1990:1071 och 1992:771). 1 och med budgetåret 1992/93 har länsstyrelsen tilldelats viktiga uppgifter inom det nya budgetsystemet för polisen som bl.a. innebär att huvuddelen av medlen för polisens verksamhet anvisas över 24 länsraman som länsstyrelsema förfogar över (prop. 1991/92:100 bil. 3, bet. 1991/92: JuU23, rskn 1991/92:230). Samtidigt med budgetreformen infördes en enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen, den s.k. länspolis-mästormodellen (prop. 1991/92:52, bet. 1991/92:JuU9, rskn 1991/92: 124).
Med dessa reformer har man vunnit att det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis vilar på länsstyrelsen. Länsstyrelsens ansvar i dessa hänseenden har också kommit till uttryck genom att regeringen i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 har uppdragit åt länsstyrelsema att utorbeto och genomföra ett program för rationalisering av polisens verksamhet i respektive län.
Det anförda innebär att länsstyrelsema har att tillse att polisverksamheten inom respektive län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som stotsmaktema har lagt fest och inom den ekonomiska ram som gäller för länets polis. Länsstyrelsen har därmed också en viktig roll när det gäller att åsfedkomma behövliga rationaliseringar inom polisen. Med hänsyn till att kraven på effektivitet i verksamheten nu har skärpts ytterligare till följd av det bekymmersamma sfetsfinansiella läget bör ytterligare befogenheter delegeras till länsstyrelsen när det gäller polisens organisation och verksamhet. Bl.a. bör det överlämnas till länsstyrelsen att beslufe om indelning i polisdistrikt och om polismyndighetemas gmndläggande organisation. En sådan delegering kan ske genom författningsändringar på förordningsnivå. Vidare bör länsstyrelsens uppgifter enligt polislagen när det gäller att
främja en effektiv verksainhet inora polisen preciseras genom verk- Prop. 1992/93:100 sfellighetsföreskrifter i polisförordningen. Jag räknar med att inom kort Bilaga 3 kunna förelägga regeringen förslag i dessa ämnen. _ Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgeferet 1992/93 uppdragit åt länsstyrelsema att uferbefe och genomföra ett program för rationalisering av polisverksamheten inom respektive län. Detfe rationaliseringsuppdrag bör preciseras och skärpas mot bakgmnd av det sfetsfinansiella läget och med hänsyn till de ökade befogenheter på området som, enligt vad jag nyss anfört, bör ges till länsstyrelsema. Länsstyrelseraa bör därvid åläggas att inom en viss tid under det innevarande budgeferet redovisa ett rationaliseringsprogram som har uferbefets mot bakgmnd av de verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar somföljer av denna budgetproposition och av de planeringsdirektiv som regeringen utferdar för polisen på gmndval av propositionen. Planeringsdirektiven kommer i denna del att avse en treårsperiod. Rikspolisstyrelsen bör vara en motor i rationaliseringsarbetet och i egenskap av tillsynsmyndighet se till att sfetsmaktemas intentioner fiillföljs inom polisorganisationen. Styrelsen bör därvid granska de rationaliseringsprogram som länsstyrelseraa redovisan Vid granskningen bör bl.a. prövas om de planerade rationaliseringaraa är tillräckliga och lämpliga eller, med andra ord, om de kan anfes leda till att polisverksamheten inom respektive län kan bedrivas och utvecklas enligt de riktlinjer som sfetsmakteraa har slagit fest och inom raraen för anvisade raedel. Därvid bör beakfes de utfelanden sora justitieutskottet gjort vid behandlingen av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin och som innebäi att besparingarna på polisens onuåde i huvudsak böi avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas att göra nedskäraingar i den redan ansträngda operativa polisverksamheten. Av vikt är också att säkersfella att de förändringar sora genoraförs inte leder till att polisens lokala förankring tunnas ut.
Det föresfeende arbetet med rationaliseringar på polisens område bör alltså i princip genomföras inora raraen för det budgetsystera och den regionala ledningsorganisation som införts den 1 juli 1992 och som utformats med syfte bl.a. att främja utvecklingen av organisation och verksainhet inom polisen i riktning raot en större effektivitet. Därigenora kan ett nödvändigt rationaliseringsarbete konuna igång utan onödigt dröjsmål.
Som central förvaltningsmyndighet har Rikspolisstyrelsen tillsyn över polisen och skall verka för planmässighet, samoidning och rationalisering. Dessa befogenhetei får ökad betydelse till följd av den nu pågående rationaliseringsprocessen och kan förvänfes få en delvis ny inriktning som ett resulfet av den tidigare berörda översynen av den centrala polisorganisationen. Inte minst måste styrelsen på olika sätt säkersfella att sfetsmaktemas intentioner i fråga om polisverksamhetens inriktning får genomslag på lokal nivå, där merparten av ansvaret får resursutnyttjandet och den praktiska polisverksamheten finns.
I regeringens proposition 1992/93:50 ora åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin har fömtsätts att en öveigång skall ske till studie-
raedelsfinansiering av polisutbildningen. Enligt rain mening böi en Prop. 1992/93:100 refoim genoraföras med sikte på att studiemedelsfinansiering av Bilaga 3 gmndkuis 1 vid Polishögskolan skall kunna införas i och med den kull studentei som påbörjai sin utbildning under budgeferet 1993/94.
6.6 Traflkpolisen
Trafikpolisutredningen
Trafikpolisutredningen redovisade i septeraber 1992 sitt slutbetänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Utredningens huvuduppgift var att utreda om polisens trafikövervakning skulle kunna göras effektivare.
I betänkandet göis en bied genomgång av aibetsraetoder inom polisens trafikövervakning, av samverkan raed andra rayndigheter och organisationer verksamma på trafiksäkerhetsområdet och av organisationsfrågon På denna gmnd redovisar Trafikpolisutredningen ett stort anfel förslag. Vissa av förslagen kräver för ett genomförande beslut av riksdag eller regering medan andra kan genoraföras utan sådana beslut. I det följande fer jag upp sådana förslag som bör behandlas i budgetpropositionen. Flera av utredningens förslag ligger inom Konununikationsdepartementets ansvarsområde och behandlas inte i det här sammanhanget.
Trafikpolisutredningens förslag har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tiUgängliga i Justitiedepartementets akt i ärende 92-3517. Remissinstanseraa tillstyrker i stora delar utredningens förslag. Vissa remissinstanser redovisar en avvikande uppfettning i enskilda frågon På vissa punkter redovisar remissinstansema emellertid gemensara kritik raot utredningens bedömningar och förslag. Det gäller främst målen föi polisens trafikövervakning, vissa förslag rörande organisationen av trafikövervakningen samt frågan om humvida utredningens förslag ryms inom befintliga ekonomiska raman Jag återkommer även till detfe.
För egen del anser jag att utredningsförslagen, tillsammans med synpunktema från remissinstanseraa, kan utgöra en gmnd föi en reformering av polisens trafikövervakning.
Ätskilliga av Trafikpolisutredningens förslag skall och kan som nänmts genomföras utan särskilda beslut av riksdag eller regering. Genomförandet av dera är i försfe hand en uppgift för länsstyrelsema, som i egenskap av högsfe polisorgan i respektive län har ansvaret för polisens verksamhet i länen. Det ansvaret innebär bl.a. fördelning av ekonomiska resurser och prioritering av olika verksamheter för polisen. Genom den decentraliserade beslutsstmkturen har länsstyrelseraa alltså ett stort ansvar när det gäller att genomföra reformeringen av polisens trafdcöver-vakning. Jag finner det angeläget att länsstyrelseraa utan dröjsmål påbörjar reforraeringen av polisens trafikövervakning i de delar man själv kan fetfe beslut.
Jag ansei det raycket viktigt att refoiraarbetet noga följs upp och att effekteraa av förändringen i metoder och arbetssätt successivt utvärderas.
70
Detfe är enligt min mening en natuilig uppgift föi Rikspolisstyrelsen sora Prop. 1992/93:1(X) centralt ämbetsverk för polisen. Uppgiften ligger helt i linje med Bilaga 3 Rikspolisstyrelsens tillsynsroll och styrelsens ansvar för att förmedla sfetsmaktemas beslut till myndighetema inom polisen.
Jag koraraei raot denna bakgmnd att föreslå regeringen att särskilt uppdra till Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reforraeringen av polisens trafikövervakning och att vara sammanhållande näi det gällei uppföljning och utväidering av refoimen. Uppdraget bör genomföras inora raraen för de raedel sora sfells till Rikspolisstyrelsens förfogande för den aktuella tidsperioden. Några särskilda befogenheter i fråga ora trafikövervakning behöver, såvitt nu kan bedöraas, inte tillföras Rikspolisstyrelsen, sora redan i följd av sin instmktion har en långt gående befogenhet när det gäller exerapelvis utvecklings- och samordningsfrågor inom polisväsendet.
Flera av de förändringar sora länsstyrelsema själva kan fetfe beslut ora att genoraföra är av sådant slag att det kan vara värdefullt för länsstyrelseraa att ha ett centralt stöd. Det kan t.ex. gälla upphandling av teknisk utmstning. Ett annat viktigt område där det är naturligt raed ett centralt agerande gäller metodutveckling och till viss del utbildning. Reforraeringen av polisens trafikövervakning koraraei att sfella anspråk på nyfenkande inom dessa omiåden.
Målet för polisens trafikövervakning
Riksdagen har i det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastlagt mål för säkerhet i vägtrafiken. Ett av de nu gällande målen innebär att det tofela anfelet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minska. De åtgärder sora behöver genoraföras för att målen skall kunna uppnås måste genomföras av ett stort anfel olika myndigheter och organisationer på trafiksäkerhetsområdet. Polisen är en viktig aktör i genomförandet.
Regeringen förbereder för närvarande en trafiksäkerhetspolitisk proposition som avses läggas frara för riksdagen under försfe halvåret 1993. Frågan ora målen för trafiksäkerhetsarbetet i dess helhet koraraei att fes upp i den nämnda propositionen. Flera av Trafikpolisutredningens förslag kommei också att behandlas i propositionen.
En av polisens centrala uppgifter är att förebygga och förhindra brott. Detfe gäller självfallet också för polisens trafikövervakning. Det är därför naturligt att, i enlighet raed Trafikpolisutredningens förslag, ange att målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska anfelet dödade och skadade. Däremot vore det inte lämpligt att sätfe upp ett särskilt, från det nationella trafiksäkerhetsmålet avvikande, resulfetraål för polisens trafikövervakning uttryckt i ett högsfe anfel dödade och skadade. Resulfetraålet för polisens trafikövervakning bör i sfellet uttryckas sora ett krav på en ökning av effektiviteten i trafikövervakningen på så sätt som framgår av det följande. Detfe bör ske genom en ändring i insatsemas inriktning och genom en fömyelse och utveckling av arbetsformer och teknisk utmstning. Jag återkommer i det följande till dessa frågon
71 Xérksamhetsinriktning, metoder och utrustning i polisens trafiköver- Prop. 1992/93:100 vakning Bilaga 3
Med utgångspunkten att uppgiften att förebygga och förhindra brott är central också för polisens trafikövervakning är det viktigt att öka polisens synlighet i trafikövervakningen. Poliser som syns i trafikövervakningen bidrar till att skapa trygghet hos trafikantema. Trafikpolisutredningen har också föreslagit att polisen skall synas mycket mer på vägama och i fetortstrafiken. Detfe tillstyrks av ett stort anfel av remissinstanseraa. Flera reraissinstanser raarkerar emellertid betydelsen av att det också finns en dold trafikövervakning som gör det möjligt att ingripa mot den gmpp av trafikanter som anpassar sitt körsätt till polisens trafikövervakning och sora offe på ett flagrant sätt överträder trafikregleraa när polisen är utora synhåll. Enligt min mening är det nödvändigt att polisens trafikövervakning bedrivs såväl öppet som dolt. En ökning av den synliga övervakningen är emellertid angelägen.
Ökningen av den synliga trafikövervakningen kan ske på flera sätt. Det kan ske på så sätt att fler av polisens bilar är polismålade, raen också genora en ökad tillärapning av enmans- eller parpatmllering, genom ett utökat anfel kontroller i trafiken och genom att arbetsmetoderaa i övrigt anpassas så att man erhåller maximal synlighet. Den slutliga avvägningen av förhållandet öppen/dold övervakning raåste, liksora andra avgöranden ora vilka övervakningsraetoder som skall tillämpas, göras av länsstyrelseraa och polismyndigheteraa tillsararaans raed de poliser sora skall genomföra övervakningen. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att stödja länsstyrelseraa och polismyndighetema med raetodutveckling och med utveckling av övervakningsutmstning också i denna del.
När det gäller inriktningen av polisens trafikövervakning föreslår Trafikpolisutredningen att den raer konsekvent bör inrikfes på de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är störst och på de tidpunkter då det råder hög trafik. Detfe sker, sora utredningen också konsfeterar, till viss del redan i dag, men utredningen menar att det bör genomföras mer konsekvent. Jag delar denna uppfattning men vill även markera betydelsen av att övervakningen inriktas på trafikfarliga beteenden och på andra allvarliga trafiksäkerhetsproblem som onykterhet i trafiken och fortköraing. Jag är raedveten om att det saknas metoder för att mäfe och följa upp regelefterlevnaden när det gäller de flesfe felbeteenden. Detfe får emellertid inte medföra att polisens trafikövervakning begränsas till sådan övervakning för vilken det är raöjligt att raera noggrant följa upp effektema. Det sfeller däremot krav på att polisen i samverkan med andra myndigheter och organisationer arbefer för att utveckla metoder för mätning och uppföljning för alla viktiga övervakningsområden.
Trafikpolisutredningen har funnit att det finns utiymme för stora effektivitetshöjningar genom förändringar av i försfe hand arbetsmetoder, utmstning och organisation men också att det finns goda fömtsättningar för en effektivitetshöjning genom en kiumig och engagerad kår av trafikpolisen
72
Utredningen redovisar också en för Sverige ny metod för att mäfe Prop. 1992/93:100 resultotet av polisens trafikövervakning. Den innebäi att man raätei Bilaga 3 antolet personkontaktei som polisen hai i trafiköveivakningen - oavsett om de föranleder rapport eller inte. Utredningen har med gott resultot prövat raetoden i fiill skala under en raånad. Jag finner raetoden för mätning av effektiviteten i polisens trafikövervakning intressant, inte minst därför att den i sig innehåller incitoment för polismannen att aktivt söka kontakt med trafikanterna. Härigenom kan raetoden bidra till ett arbetssätt sora innebär att förtroende byggs upp mellan trafikanteraa och polisen i trafikövervakningen. Frågan om vilka metoder som skall tillämpas och hur verksamheten raera i detolj skall matos och utvärderas är emellertid inte en fråga för regering och riksdag. Det är en sak för Rikspolisstyrelsen att inom raraen för sin föreskriftsrätt i fråga om planeringsprocessen inom polisen to sfeUning till ora denna metod generellt skall tillämpas för särskild resulfetmätning.
Trafikpolisutredningen föreslåi att anfelet alkoholutandningsprov ökas så att de fno.m. budgeferet 1993/94 hai fördubblats till 1,8 miljoner prov per ån För att uppnå detfe föreslår utredningen ett anfel åtgärder, såsom investeringar i s.k. sållningsinstmraent till varje polisman och i fordon med s.k. bevisinstmment. För egen del anser jag att insatser för att minska rattfylleriet är av störsfe vikt. Det är angeläget att Trafikpolisutredningens förslag så långt möjligt genomförs men inte heller i denna del är jag beredd att i mer exakfe termer ange raålet.
Många av Trafikpolisutredningens förslag fömtsätter utveckling av såväl arbetsmetoder som utmstning. Enligt utredningen bör man vid utveckling av både arbetsmetoder och utmstning fe till vara kunskaper och erfarenheter från polismän på fåltet i betydligt högre utsträckning än hittills. Jag delar denna uppfattning. Det nya budgetsystemet för polisen innebär att länsstyrelseraa vid sin fördelning av resurser och sitt beslut om inriktningen av polisverksamheten i länet skall avsätfe erforderliga resurser också för investeringar i utmstning. Rikspolisstyrelsens roll i detfe sanunanhang bör vara att utveckla nya arbetsraetoder och att följa den tekniska utvecklingen på orarådet för att dels kunna bisfe länsstyrelsema, dels kunna bedriva eller handla upp eget utvecklingsarbete när det gäller systera där det krävs en enhetlighet i landet, eller där det kan vara förmånligt med geraensarama inköp.
Tiafikpolisutiedningen hai redovisat kritik mot att trafikpoliseraa i alltföi stor utsträckning fes i anspråk för andra uppgifter än trafikövervakning. Jag delar självfallet uppfattningen att trafikpoliserna i föisfe hand skall användas föi trafikövervakning, men vill samtidigt raarkera att trafikpoliseraa också är en del av landets samlade poliskår och därför skall kunna användas även för andra uppgifter när det krävs. Detfe är eraeUertid ytterst en fråga om prioritering av resurser med utgångspunkt i övergripande bedömningar av kraven på polisverksamheten. Trafikpolisen avviker i detfe hänseende inte på något avgörande sätt från vad som gäller andra grenar av polisverksamheten.
Jag anser i likhet med utredningen det väsentligt att ordningspolisens raedverkan i trafikövervakningen i fetortema ökan
73
Trafikpolisutredningen har föreslagit att personal utan polisutbildning Prop. 1992/93:100 får utökade uppgifter och även raedverkar på fåltet i uppgifter som inte Bilaga 3 kräver poUsutbildning. Också på denna punkt kan jag anslufe mig till föislagen och ansei att det liggei inora raraen för det ansvar varje myndighetschef har att utnyttja sin personal efter deras kompetens och på effektivast möjliga sätt inom det regelverk som gäller kompetensfördelning och befogenheten
Trafikpolisutredningen har i syfte att få ut mesfe möjliga effekt av trafikpolisen också föreslagit en samverkan raed AB Svensk Bilprovning när det gäller fordonskontroll på väg. Likaså har raan föreslagit att Trafiksäkerhetsverkets bilinspektörer förs till polisen efter awecklingen av verket. Förslagen koramer att behandlas i den trafiksäkerhetspolitiska proposition som regeringen planerar till våren 1993. Jag vill i detfe sammanhang endast understryka det i och för sig självklara att polismans befogenhet i princip skall förbehållas den sora är polis.
Organisations- och styrningsfrågor
Trafikpolisutredningen har lämnat förslag till organisation för trafikpolisen. Förslaget innebär att man i varje län skall ha en trafikpolis direkt undersfeUd länspolismäsferen. Det föreslås att regler om detfe fes in i de för länsstyrelsema gällande besfemmelsema om polisväsendet i länen. Härtill föreslås att länsstyrelsema vid sin medelsfördelning avsätter en särskild post till länspolismäsferens förfogande för trafikpolisen i länet. Dessa medel föreslås trafikpolischefen kunna disponera löpande under året.
När det gäller förslagen om organisationen är remissopinionen blandad. För egen del anser jag följande. Sedan den 1 juli 1992 beslufer länsstyrelseraa i princip själva ora vilka regionala funktioner som skall finnas i polisverksamheten i länet. Detfe ligger i linje raed att länsstyrelsen har ansvaret för fördelningen av resurser liksora för att besferaraa inriktningen av polisarbetet i länet. Det är inte lärapligt - och knappast ens möjligt - att i detfe avseende särbehandla trafikpolisen. Det innebär emellertid ett särskilt ansvar för länsstyrelseraa att - raed utgångspunkt i regeringens riktiinjer - i sin raedelsfördelning och i sina riktlinjer för polisverksamheten i respektive län sfella upp sådana resulfetmått och andra krav på verksamheten att trafikövervakningen kan bedrivas med väsentligt ökad effektivitet jämfört med i dag. Härav följer att det i det stora flerfelet fall bör vara naturligt att det även i fortsättningen fmns särskilda regionala enheter för trafikövervakning i länen.
Uppföljningen av reforraeringen av polisens trafikövervakning blir raot denna bakgmnd särskilt viktig. Det bör, sora jag angivit inledningsvis, vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att i samiåd med länsstyrelseraa utveckla foimeraa föi uppföljningen av trafikövervakningen.
Som jag vidare redovisade inledningsvis är många myndigheter och oi;ganisationer engagerade i uppgiften att förbättra trafiksäkerheten. Från den 1 jantiari 1993 har Vägverket det samlade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet på central nivå. Vägverket uferbefer därför nu ett trafiksäker-
74
hetsprogram. Vägverket är också väghållare för det sfetiiga vägnätet, på Prop. 1992/93:100
raotsvarande sätt som kommunerna är väghållare för det kommunala Bilaga 3
vägnätet. En utökad samverkan mellan polisen och Vägverket på olika
nivåer samt med kommuneraa blir raot denna bakgmnd viktig, liksom
en nära samverkan mellan polismyndighetema i olika län. Samveikan
kan, som Trafikpolisutredningen anger, avse frågor om att identifiera
ferliga vägsträckor, att åsfedkomma en helfeckande olyckssfetistik eller
att länsstyrelsema stödjer kommuneraa i deras trafiksäkerhetsarbete.
Samverkan kan också avse utfårdandet av lokala trafikföreskriften Det
är enligt min raening angeläget att denna samverkan kommer till stånd,
men det bör ankorama på de berörda myndigheteraa att själva finna
formema för samverkan.
Reformeringen av polisens trafikövervakning sfeller stora och delvis nya krav på de enskilda polismännen. Det äi viktigt föi kvaliteten i veiksamheten att de har en adekvat utbildning. Det är en fråga för Rikspolisstyrelsen att bevaka utbildningsfrågoma och att se till att utbildningen utvecklas och anpassas i linje med de förändringar sora sker i verksamheten.
7 Riktlinjer för polisverksamheten
Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människois trygghet i samhället.
Polisverksamhet i allmänhet
Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inrikfes mot brottsförebyggande åtgärder i vid raening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detfe arbete skall vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete.
I den förebyggande polisverksamheten skall särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbryfere och andra sora svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.
Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen att det är en av huvuduppgiftema för polisen att utreda brott sora hör under allmänt åfel. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla raöjligheter fes till vara att effektivisera utredningsverksamheten och därigenora öka anfelet uppklarade brott. Av särskild vikt är att den
kvalificerade kriniinalpoUsveiksamheten utvecklas näi det gällei raetoder Prop. 1992/93:100 och organisation. Bilaga 3
Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om fömndersökningar skall utvecklas i syfte att utnyttja myndigheteraas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet.
I arbetet raed att effektivisera den brottsutredande verksamheten skall myndigheteraa beakfe vad som anförs i Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningan
När det gäller inriktningen raot olika slag av brottslighet är det i försfe hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständighetei av betydelse, exempelvis lokala föihållanden. En säiskild inriktning böi dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott.
Ökad synlighet
Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av fotpatmllering. Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsenfligt.
Brottsoffer
De enskilda personer sora utsätts för brott skall sättas i centmra för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.
Personer sora utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av extra skydd för utsatfe kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid särskilt beakfes.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska anfelet dödade och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt. Det skall ske genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet i övervakningen.
Trafikövervakningen skall inrikfes mot de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköraing och andra farliga beteenden skall uppmäiksamraas särskilt.
Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen.
Saraverkan skall utökas raed Vägverket och kommuneraa.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beakfes de nya krav på intemationellt polissamarbete som kommer att följa med Sveriges
närmande till EG och med ökmngen av den intemationella brottsligheten Prop. 1992/93:100 med anknytning till andra delar av Europa eller världen i övrigt. Bilaga 3
Rekrytering
En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgmnd till polisyrket.
Effektivisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat saraarbete raellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkersfellas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resursen
Utvecklandet av metoder för styming och uppföljning samt för andra mtiner inom raraen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inora polisen.
Administrationen inora polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genora andra åtgärden Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets sanunanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
8 Budgetförslaget i stort
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin beslufet att sammanlagt 500 milj.kr skall sparas inom Justitiedepartementets område. Besparingar kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod. Övergång kommer också att ske till studiemedelsfinansiering i fråga om polisutbildningen.
Mot bakgmnd av de besparingar som skall genomföras inom polisen tilldelas polisväsendet en etferig budgetram. Besparingaraa skall dock planeringsvis läggas fast. En fördjupad prövning kommer åter att ske för budgeferet 1994/95.
Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgeferet 1993/94 föreslås att en besparing fes ut om 150 miljoner kronon Den återsfeende besparingen om 350 nuljoner kronor föreslås fördelas lika mellan budgeferen 1994/95 och 1995/96 och avser huvudsakligen åtgärder inom den regionala och lokala organisationen.
Vid beräkning av Rikspolisstyrelsen anslag har en överföring av resurser gjorts till anslaget B2 . Säkerhetspolisen avseende kostnader för hyra m.m. Medel för gemensam ADB-verksamhet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen. En teknisk justering av anslagsberäkningama för polisväsendet har gjorts som ett led i över-
77
gången till det nya budgetsystemet för polisväsendet. En översyn konuner Prop. 1992/93:100 att göras av anslagskonstmktionen för Polishögskolan. Bilaga 3
Sfetens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är en myndighet av central betydelse för rättsväsendet. SKL undanfes därför från besparingar och tillförs i sfellet medel för att säkersfella utveckling och kvalitet inom kriminalteknikens område.
Den lokala polisorganisationen tillförs raedel enligt plan för det ökade anfelet polismän som tillkommer inora polisväsendet. Medel om 10 miljoner kn beräknas för att raöjliggöra ytterligare försferkning av insatser på narkotikaområdet.
9 Flerårsram och fördjupad prövning
Mot bakgmnd av den omfattande besparing som skall göras inom polisväsendet under den kommande treårsperioden är min bedömning att en tvååisrara inte bör tilldelas polisväsendet. En fördjupad prövning bör därmed ske även för det nästföljande budgeferet.
10 Lokalförsörjning för polisväsendet m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de byggnader som polisen disponerar fes också i anspråk av åklagarväsendet. Lokalbeståndet uppgår till drygt 1 milj. m. Polisväsendet disponerar för innevarande budgefer ca 920 milj.kr för lokalkostnaden
Under budgeferet 1991/92 har nya polis- och förvaltningshus fegits i bmk av polisrayndighetema i Kramfors och Oskarshanm. En ny förvaltningsbyggnad har under hösten 1992 invigts i Karlskrona. Arbetsgmppen i Gislaved har under hösten 1992 fått nya lokalen
Under år 1993 kommer nya förvaltningsbyggnader i Malmö, Vetlanda och Gällivare att kunna disponeras av polismyndighetema. Arbets-gmppema i Jokkmokk, Ale, Ange, Arjeplog och Bålsfe kommei att flytfe in i nya lokaler under år 1993.
I övrigt pågår om- och tillbyggnad av polis- och åklagarmyndigheteraas lokaler i Örebro samt nybyggnad av en förvaltningsbyggnad för polis, åklagare och häkte i Uddevalla.
11 Revisionsberättelse
I Riksrevisionverkets revisionsrapport har Rikspolisstyrelsen för budgeferet 1991/92 erhållit en revisionberättelse utan invändningan
12 Beräkning av anslagen
Anslagen för polisväsendet har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya pricipema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga Prop. 1992/93:100
1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att Bilaga 3
sfellas till myndighetemas disposition konuner slutligt fastsfeUas enligt de
redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.
13 Räntebeläggningen
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell sora bör tillärapas. Polisväsendet fömtom Säkerhetspolisen kommer fno.m. budgeferet 1993/94 att tillärapa denna modell. Polisväsendet kommer därför att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen Bl, B3, B4 och B5 förs till detfe konto.
79 B 1. Rikspolisstyrelsen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 1 005 186 751
1992/93 Anslag 566 630 000
1993/94 Förslag 475 000 000
Rikspolisstyrelsen
1. Medel för gemensam ADB-verksamhet böi enligt Rikspolisstyrelsen beräknas under en särskild anslagspost under Rikspolisstyrelsens anslag.
2. Rikspolisstyrelsen föreslår att raedel sfells till förfogande för genomförande av Trafikpolisutredningens förslag.
3. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkeihetspolisen oraföidelas fiån anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkeihetspolisen.
4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframsfeUningen.
Föredraganden
Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsrayndighet särat kostnaderaa för den operativa verksaraheten vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för personal av olika kategorier, utmstning och andra investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har också beräknats lönekostnader såväl för polismän som tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) som för sådana som har kommenderats från en lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen.
Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen med 112 milj.kn mot bakgmnd av att ADB-verksamheten vid Rikspolisstyrelsen huvudsakligen utgör stöd för den lokala polisorganisationen.
Vid beräkningen av anslaget har medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rikspolisstyrelsen för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kn
80 B 2. Säkerhetspolisen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1992/93 Anslag 400 000 000
1993/94 Förslag 470 643 000
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Säkerhetspolisen för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000 kn
B 3. Polishögskolan
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen yrkar att Riksdagen skall beslufe om att 700 polisaspiranter skall anfes vid polishögskolan
2. Rikspolisstyrelsen yrkar att all utbildning (exkl uppdragsutbildning) vid polishögskolan finansieras via en anslagspost imder anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.
3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframsfeUningen.
Föredraganden
Över anslaget finansieras Polishögskolans verksamhet såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra förvaltningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Anslagskonstruktionen innebäi att endast ett foimellt belopp ora 1000 kronor uppförs avseende polishögskolan. Detfe betyder att huvuddelen av all utbildning, både grtmdutbildning och vidareutbildning, befelas av medel inom anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Detfe innebär att skolan verkar som en avgränsad resulfetenhet inom Rikspolisstyrelsen med efterfrågestyming och infektsfinansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5.
Riksdagen har, efter förslag i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonorain beslufet att övergång skall ske till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Defelj frågoma rörande en sådan reform utreds av Rikspolisstyrelsen. Inriktningen är att studiemedelsfinansiering skall tillämpas för gmndkurs 1 med början i och med de studenter som påbörjar sin utbildning under budgeferet 19993/94. Frågor som måste belysas i samband med reformen är bl.a. rekrytering av studenter till polisutbildningen, studenteraas formella knytning till Polishögskolan under utbildningstiden samt urval och anfegning till
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
polismansbanan. Också i andra avseenden kan det bli aktuellt att se över Prop. 1992/93:100 polisutbildningen mot bakgmnd av övergången till studiemedelsfman- Bilaga 3 siering (jfr. bet.l992/93:JuU24).
Före budgeferet 1992/93 tillämpades ett system som innebar att sfetsmaktema årligen i budgetprocessen tog direkt sfeUning till hur många polisaspiranter som skulle antes. Denna ordning raedförde att en långsiktig planering av personalförsörjningen försvårades, dels genom att polismyndigheteraa i princip fick ändrade planeringsfömtsättningar varje år, dels genom att besluten styrdes inte bara av verksamhetens behov utan även av politiska och stetsfinansieUa bedömningan
Det nya budgetsystemet för polisväsendet, som infördes den 1 juli 1992, bygger bl.a. på att det är den lokala polisorganisationens efterfrågan på nya poliser som styr rekryteringen. 1 1992 års budgetproposition anförs att det är länsstyrelsen som, i egenskap av högste polisorgan i länet, besfemmer hur många polisaspiranter som skall beställas från polishögskolan för länets räkning. Polishögskolan planerar och genomför utbildningen med utgångspunkt från givna besfellningan
Den nya ordningen för att bestämma anfelet polisaspiranter skall, enligt regeringens och riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 83, bet. 1991/92:JuU23, rskn 1991/92:230), införas i och med budgeferet 1993/94. Det innebär att regeringen och riksdagen i fortsättningen inte skall besfemma om storleken på infegningen till Polishögskolan. Det är i sfellet en uppgift för Rikspolisstyrelsen att besfemma om hur många studenter som skall tos in till gmndkurs 1 under det kommande budgetåret mot bakgmnd av de uppgifter som länsstyrelsema lämnar om tillfenkt nivå i fråga om nyrekrytering av utbildade polismän i respektive län.
1 samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition satte Riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att antolet polismän senast år 1995 borde vara ca 16 700. Som framgått av det föregående visar prognoser från Rikspolisstyrelsen att detto antolsmål kommer att uppfyllas redan under nästo budgefen
Det nya budgetsystemet bygger också på att polismyndigheteraa själva besfemmer om hur stor personal av olika kategorier sora skall fimias vid respektive myndighet. Detto gör det möjligt för varje myndighet att välja den för myndigheten lämpligaste "resursmixen" av polismän, annan personal samt teknikstöd. Rikspolisstyrelsen följer utvecklingen såsom tillsynsmyndighet. Om antolet polismän vid en viss polismyndighet eller inom ett visst län utvecklas på ett sätt som inte är godfegbart från verksamhetssynpunkt har Rikspolisstyrelsen att söka åsfedkomma rättelse i enlighet med sin instmktion eller, i sisfe hand, att anmäla förhållandet för regeringen. Regeringen kan därvid meddela de besfemmelser som behövs för att korrigera utvecklingen.
Mot bakgmnd bl.a. av den nu. refererade reformen i fråga om finansiering av polisutbildningen finns det skäl att se över anslagskonstmktionen för Polishögskolan. Jag återkommer till regeringen med denna fråga.
Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Polishögskolan för budgeferet 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium
1991/92 Utgift 39 667 044
1992/93 Anslag 38 923 000
1993/94 Förslag 46 710 000
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen föreslår att Sfetens kriminaltekniska laboratorium (SKL) anvisas medel om 2 000 000 kronor för utveckling och spridning av kriminaltekniska fåltmetoden Vidare föreslås att 500 000 kronor anvisas för modemisering av instmment och 1 500 000 kronor för försferkning av forskningsverksamheten.
2. För övriga yrkanden hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsfram sfellning.
Föredraganden
SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resulfet från tekniska undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av olika brott, t.ex. spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förvänfes få stor betydelse för uppklarandet av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt att verksaniheten trots det ansträngda sfetsfinansiella läget kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfettning. För att ytterligare kunna utveckla DNA-tekniken, införa kvalitetssäkring, fömya vissa tekniska instmment särat för utvecklingsåtgärder har beräknats 2 miljoner kronon
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kn
83
B 5. Lokala polisorganisationen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1991/92 Utgift 8 697 061 988
1992/93 Anslag 9 256 527 000
1993/94 Förslag 9 891 189 000
Rikspolisstyrelsen
1. Medlen bör enligt Rikspolisstyrelsen räknas upp för att finansiera kostnadema för den av sfetsmaktema beslufede utbildningsvolymen vad avser aspiranter vid Polishögskolan och för det utökade antolet polismän som tillkommer inom polisväsendet.
2. Rikspolisstyrelsen begär kompensation för ökade hyreskostnader och kostnader som är en direkt följd av stotsmakteraas beslut avseende ora-till- och nybyggnadei av polislokalei föi ny inredning och utmstning. Detsanuna gäller för de merkostnader sora uppkonuner för el och ve-rksamhetssanknuten ombyggnad i samband med utökade lokalytor.
3. Medel bör enligt Rikspolisstyrelsen omfördelas till anslaget B 2. Säkerhetspolisen för att möjliggöra att kostnader för livvakter, spanare och bevakningen av kungafamiljen och stotsråd fortsättningsvis kan finansieras direkt via säkerhetspolisens egna anslag.
4. För att säkerställa utvecklingen av teknikstödet inom polisen begärs 146 milj. kn
5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframsfeUningen.
Föredraganden
Under detfe anslag har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksaniheten vid polismyndigheteraa. Hit hör bland annat löne-kostander för polis- och administrativ personal, andra förvaltningskostnader, brottsutredningskostnader m.m. Även kostnader för utmstning och underhåll och drift av motorfordon m.m. samt diverse utgifter har beräknats under detfe anslag.
Under anslaget har medel beräknats med 191 milj. kn för att finansiera kostnadema för det utökade anfelet polismän som enligt plan tillkommei inom polisväsendet.
Medel föi lönekostnader för livvakter och spanare som regelmässigt är inkommenderade till säkerhetspolisen från den lokala polisorganisationen är överförda till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. Detsamma gäller kostnaderaa för bevakningen av kungahuset och regeringsledamöteraa.
De regionala ramarna
Huvuddelen av medlen under anslaget konuner även inför budgeferet 1993/94 att fördelas på 24 anslagsposter, en för varje län, som hanteras av länsstyrelseraa. Rikspolisstyrelsen fömtsätts disponera centrala medel inom anslaget för vissa gemensamma behov inom polisorganisationen. Under ramanslaget har medel beräknats för löner, utmstning och
84
underhåll samt förvaltningskostnader m.m. Medel för anskaffande av Prop. 1992/93:100 bl.a. motorfordon, persondatomtmstning och andra invenferier har Bilaga 3 beräknats under anslaget. Det gäller även kostnader för underhåll. Vidare bör det även i år beräknas pengar på en särskild rampost under ramanslaget för polisväsendets brottsutredningskostnaden
Större investeringar m.m.
Under anslaget bör det finnas centrala raedel för större investeringar såsora radiosystera och andra infrastmkturella åtgärden Kostnader för utmstning ra.ra. sora endast skall finnas på ett fåfel platser och lärapligen inte kan anskaffas på annat sätt, bör finansieras raed dessa medel. Vidare bör Rikspolisstyrelsen disponera medel som kan användas som reserv, för särskilda satsningar ra.m.
Det är viktigt att den pågående offensiven raot bl.a. nyrekrytering av narkotikamissbmkare kan fortsätfe. Jag har därför beräknat 10 milj. kr. för att ytterligare försferka dessa insatsen
Medel för geraensara ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen. Min bedömning är att den gemensamma ADB-verksamheten äi ett stöd som fiämst tjänai den lokala polisoiganisationen. Däiföi böi medel motsvarande 112 milj. kn beräknas på en särskild rampost under detfe anslag. Detfe raöjliggör en fortsatt satsning på informationsbehandling och administrativ rationalisering.
Brottsutredningskostnader m.m.
Under denna rampost har beräknats raedel för kostnader raed anledning av brottsutredningar m.m. Hit hör bl.a. kostnader för fömndersökning, ersättning till sakkunniga, förpassning, passformulär ra.ra. Medel för detfe ändamål kan lämpligen inte beräknas för varje polismyndighet. Det är därför ändamålsenligt att medlen beräknas såsom tidigare på en särskild rampost under ramanslaget för den lokala polisorganisationen.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 9 891 189 000 kr.
c. ÅKLAGARVÄSENDET Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Åklagarväsendets uppgifter och organisation
Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagaraas huvudsakliga uppgifter besfer i att leda fönmdersökningar, att fatfe beslut i åfelsfrågor samt att föra felan vid domstol. Strafflagstiftningen har självfellet den störsfe betydelsen för åklagarverksamheten.
Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagarverksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsrayndighet för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är oianiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Hämtöver finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsto domstolen. Sammanlagt finns ca 50 personer ansfellda hos Riksåklagaren.
För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regionen Vid de regionala myndigheteraa, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör stotsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana sora rör ekonoraisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål sora äi säiskilt krävande och utövar dessutora ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndighetema i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndighetema i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, sfer utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagama i dessa tre distrikt fiillgör i princip samma uppgifter som överåklagama vid regionåklagarmyndighetema.
Hämtöver finns en stotsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagama vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i försto hand särskilt omfattande raål eller mål som berör flera regionen Sanunanlagt tjänstgör ca 1 250 personer vid de regionala och lokala åklagarmyndighetema.
Pågående reformarbete m.m.
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 4.2) har den parlamentoriskt sammansatto kommittén Åklagamtredningen -90, överlämnat betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Vidare har regeringen i juni 1992 läranat ett uppdrag till Stotskontoret att se över åklagarväsendets centrala organisation.
Andra uppdrag sora kan korama att få betydelse för åklagarväsendet gäller uppdrag lämnade till Riksåklagaren i årets regleringsbrev. Här kan särskilt nänmas uppdraget att utveckla metoder för att på ett ändamålsenligt sätt mäto prestotioner och produktivitet i åklagarverksamheten. Vidare kan näranas uppdragen att analysera tillsynsverksamheten och att
redovisa övervägandena gällande vitsordssystemet. Samtliga de nu nämna Prop. 1992/93:100 uppdragen skall redovisas under irmevarande budgefer eller i den Bilaga 3 kommande årsredovisningen.
Riksåklagaren har i september 1992 på regeringens uppdrag redovisat vilka utbildningsinsatser som vidfegits och planeras inom åklagarväsendet när det gäller sexualbrott mot bam. Uppdraget gavs mot bakgmnd av ett tillkännagivande av riksdagen (bet. 1990/91:JuU 15, rskn 1990/91:152).
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 delegerat budgefensvaret till regional nivå. Detfe innebäi att saratliga Regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndighetema i Stockholm, Göteboi;g och Malmö samt Sfets-åklagarmyndigheten för speciella raål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndighetema.
Förlängd budgetperiod
Åklagarväsendet har sedan budgeferet 1991/92 en ny treårig budgetrara. Detfe innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92 -1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslufet att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 -1993/94 utsträcks till att omfetfe även budgeferet 1994/95. Anledningen härtill var att regeringen önskade avvakfe bl.a. Åklagamtredningens -90 betänkande innan nya mydighetsspecifika direktiv beslufes.
Årsredovisning m.m.
Riksåklagaren har avlänmat en årsredovisning för budgeferet 1991/92. Årsredovisningen innehållei bl.a. en resulfetiedovisning. Någon uppdelning på veiksamhetsgrenai hai inte skett i resulfetredovisningen. Mått på presfetioner och produktivitet saknas. Kostnader har inte kunnat fördelas på presfetionen Riksåklagaren har dock inlett ett arbete i syfte att komma tillrätfe med dessa bristen En beskrivning har lämnats avseende bl.a. personalstmktur och kompetensutveckling.
Riksrevisionsverket (RRV) har genora dispens medgett att Riksåklagaren får tillämpa Bokföringsförordningens äldre besferaraelser för årsbokslut och löpande bokföring av fordringar och skulder budgeferet 1991/92. Detfe innebäi att Riksåklagarens åisredovisning besfei dels av en balansläkning och anslagsiedovisning, dels av en resultotiedovisning. RRV:s revisionsberättelse innehållei inga invändningan Vad avsei resultotredovisningen har RRV begränsat sin granskning till en bedömning av krav på fullsfendighet och dokuraenfetion. Dock påpekas vikten av att arbetet med att införa ett nytt redovisningssystem fullföljs under innevarande budgefen
87
Förenklad anslagsframställning Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 I sin förenklade anslagsframsfellning konsfeterai Riksåklagaren att arbetsbördan och arbetsbalanseraa växer särat att arbetsläget är synnerligen ansträngt och bekyraraersamt. Anfelet inkoramande mål till åklagarrayndigheteraa har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fera åren. Mellan åren 1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Saratidigt ökar målbalansema kraftigt. I syfte att förbättra effektiviteten har Riksåklagaren bl.a. delegerat budgetansvaret till regional nivå. Vidare har en fortsatt utbyggnad av datorstödet skett. Riksåklagaren begär att åklagarväsendets anslagsramar höjs.
Bedömning
Den resulfetorienterade styraingen sfeller stora krav på de centrala förvaltningsmyndighetema. Å andra sidan innebär systemet raed fleråriga budgetramar att anslagsmedlen kan utnyttjas smidigare samtidigt sora möjligheteraa till långsiktig planering ökan Betydelsen av den pådrivande roll sora Riksåklagaren har även i detfe avseende kan inte nog understrykas.
Det är väsentligt att rayndigheteraa på alla nivåer inora åklagarväsendet bedriver ett raålraedvetet effektiviseringsarbete. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkersfellas att åklagarverksamheten kan bedrivas i enlighet med sfetsmaktemas intentioner och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resursen
Jag ser det som angeläget att en fortsatt satsning görs på ADB-utbyggnaden. Under hand har meddelats att det för närvarande finns ca 500 persondatorer inom åklagarväsendet. Detfe innebär att drygt 1/3 av personalen nu har ADB-stöd i sin verksamhet. Riksåklagaren räknar med att samtliga befattningshavare, dvs. både åklagare och administrativ personal, komraer att förfoga över persondatorer inora två ån
Även chefsutvecklingen tillhör de angelägna satsningama inora åklagarväsendet.
Det ökade raåltillflödet till åklagarrayndigheteraa inger naturligtvis oro. Sora jag sagt i tidigare avsnitt (under anslag B. Polisväsendet, avsmtt 7) ska polisens arbete i högre utsträckning inriktas mot att förebygga brott. När detfe får genomslag torde en effekt bli att även inflödet av mål till åklagama dämpas. Självfallet måste, som jag nyss nämnde, redan nu kraftfulla insatser göras för att t.ex. hitfe rationeUa arbetsmetoder utan att ge avkall på rättssäkerheten. I det sammanhanget är införandet av ADB-teknik ett sätt; metodutveckling, erfarenhetsseminarier och kompetenshöjande åtgärder är andra sätt. En adekvat verksamhetsplanering och ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en ökad effektivitet i verksamheten.
Jag kan konsfetera att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Riksåklagaren. Jag avsfer från att här närmare kommentera årsredovisningen. Jag noterar dock att flerfelet av de krav
på en resulfetredovisning som anges i budgetförordningen inte har Prop. 1992/93:100 uppfyllts. Riksåklagaren är dock medveten om detfe och har lämnat Bilaga 3 upplysning härom i resultotredovisningen. Riksåklagaren har dessutom stortot olika projekt för att arbeto raed dessa frågon Jag fömtsätter att resulfetredovisningen i den kommande årsredovisningen koraraei att innehålla raei resultetinformation och att t.ex. nyckeltel och produktivitetsmått anges.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Riksåklagaren bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Riksåklagaren konuner därför att tilldelas ett räntekonto raed kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen C 1. och C 2. kommer att föras till detfe konto.
Anslagen till åklagarväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsfoiraen föi Sfetshälsan, öveigängen till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa föi budgetering av anslagen. Även riktlinjeraa föi dessa föiändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att sfellas till Riksåklagarens disposition koraraer slutligt att fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från de nedan budgeterade beloppen.
En särskild utredningsgrupp för utredning av viss ekonomisk brottslighet
Riksåklagaren har i noveraber 1992 inkommit raed en hemsfellan om extra resuisei för att tillskapa en särskild utredningsgrapp som under begränsad tid skulle fe sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet rikfed mot bankei och finansinstitut. Bakgmnden till frarasfellningen äi bl.a. de synneriigen stora kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren och där en del av förlusteraa kan anfes bero på brottsliga gäraingar
Till den särskilda utredningsgrappen skulle knyfes några högt kvalificerade åklagare och ett par ekonoraiskt utbildade personen Det fömtsätts vidare att polispersonal med fiiUgod korapetens i tillräcklig utsträckning sfells till förfogande.
c 1. Riksåklagaren
1991/92 Utgift
21 116 903
1992/93 Anslag
23 015 000
1993/94 Förslag
23 812 000
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års rara räknas upp raed drygt 1 miljon kronon Beloppet avser huvudsakligen kostnader av engångs-karakfer hänförliga till en kommande flyttning till andra lokaler som Riksåklagaren nödgas till.
Föredragandens överväganden
Den flyttning som Riksåklagaren tvingas till medför naturligvis ökade kostnader för myndigheten. Jag ser det som naturligt att Riksåklagaren - som inte har något eget intresse av att byfe lokal - på något sätt korapenseras härfön Hur detfe skall gå till torde kunna lösas i saraförstånd med de nya lokalbrakaraa.
Jag anser att det inte finns skäl att frångå den ekonomiska planeringsram som gäller för innevarande budgetperiod. Detfe medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för pris- och löneomräkning.
Ett begränsat rationaliseringskrav (240 000 kr) tillärapas på Riksåklagaren.
Under återstoden av budgetperioden innebär detfe att planeringsramen bör uppgå till följande.
Budgeferet 1993/94 Budgeferet 1994/95 23 812 000 kr 23 812 000 kr
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksåklagaren för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr.
c 2. Åklagarmyndighetema Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 478 611584
1992/93 Anslag 506 575 000
1993/94 Förslag 535 366 000
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp raed drygt 15 railjoner kronon I detfe belopp ingår bl.a. raedel för ökade lokalkostnader (5,8 mkr) och medel för kompetenshöjande åtgärder (1,3 rakr). Större delen av beloppet (7 mkr) avser en redovisningsteknisk omföring inom Justitiedepartementets område.
Riksåklagaren begär dessutora att raraen försferks raed 6,2 miljoner kronor för att tillskapa en särskild utredninsgmpp för en viss typ av EKO-brottslighet.
Föredragandens överväganden
Tillströmningen av raål till åklagarrayndigheteraa ökar kontinuerligt. Samtidigt ökar målbalansema kraftigt. Sora jag nyss sa pekar detfe på en oroväckande utveckling.
Åklagarväsendet går nu in i det tredje året i den pågående budgetperioden. Endast i raycket speciella situationer kan det koraraa i fråga att under en pågående budgetperiod ändra en given planeringsrara. Enligt min raening utgör endast yrkandet om raedel för den särskilda EKO-utredningsgmppen en sådan undanfegssituation. Jag ser raycket positivt på detfe nya sätt att fe sig an en svåmtredd och komplicerad brottslighet. Anslaget bör således imder en tvåårsperiod försferkas för detfe ändamål. Jag bedömer det ytterligare medelsbehovet på anslaget till 4 railjoner kronon
Riksåklagarens förslag om ytterligare resurser för t.ex. kompetenshöjande åtgärder kan jag sora sagt inte biträda. Det bör vara möjligt att genora oraprioriteringar inora den raedelsrara sora fåstsfells avsätfe nödvändiga resurser för detfe viktiga ändamål.
Det nu sagda medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för EKO-utredningsgmppen samt pris-och löneomräkning.
Åklagarrayndigheteraa bör med hänsyn till arbetssituationen undanfes från det generella rationaliseringskravet.
Under återstoden av budgetperioden innebär detfe att planeringsramen bör uppgå till följande.
Budgeferet 1993/94 Budgeferet 1994/95 535 366 000 kr 535 366 000 kr
91 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Åklagarmyndigheterna för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 535 366 000 kr.
92 D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop. 1992/93:lOO
Bilaga 3
Allmänt om reformarbetet
Som framgått av min allmärma redogörelse (avsnitt 4.1) pågår det ett omfetfende reforraarbete inora domstolsväsendet. Ett väsentligt skäl härtill är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mer komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ner erforderlig tid och omsorg har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig.
Av flera skäl sfer det klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårighetema skall kunna undanröjas. Det är raot den bakgmnden frågoraa ora vad sora skall vara domstolamas arbetsuppgifter samt hur arbetsuppgifteraa skall fördelas raellan och inom domstolaraa bör bedöraas. Utan att nu fe sfeUning till enskildheter i liggande utredningsförslag konsfeterar jag att domstolsväsendet står inför stora förändringar som måste möfes raed en effektiv och slagkraftig organisation.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för insfensordningen i de allmänna förvaltningsdomstolaraa som jag angett i inledningen (avsnitt 4.1).
Budgetramen m m
I förra budgetpropositionen föreslogs att medelsbehovet för domstolsväsendet skulle läggas fast för endast den då kommande tvåårsperioden, dvs. för irmevarande budgefer och budgetåret 1993/94. Uppfattningen delades av riksdagen. Domstolsverket har under hösten 1992 avgivit en förenklad anslagsframsfellning för budgetåret 1993/94.
Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet
Byggnadsstyrelsen var fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten. Från denna tidpunkt har Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol upphört och lokalhållningsansvaret i princip överfegits av respektive myndighet. Det rent praktiska övertagandet av ansvaret för hyresavfelet m.m. för varje lokal genomförs nu successivt. Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 347 000 kvadratmeter Under innevarande budgetår disponeras ca 429 miljoner kronor för lokalkostnaden
93 Räntebeläggning m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden och presenterat den modell som bör tillärapas. Dorastolsveiket bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell och kommer då att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslagen D 1 och D 2 kommer att föras till detfe konto.
Anslagen har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån hos Riksgäldskontoret och de nya principeraa för budgetering av anslag. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Stotsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som konuner att sfellas till Domstolsverkets disposition konuner att slutligt fastsfeUas enligt dessa riktlinjer och kan därför konuna att avvika från det nu budgeterade beloppet.
D 1. Domstolsverket
1991/92 Utgift
57 499 171
1992/93 Anslag
61 932 000
1993/94 Förslag
63 910 000
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolama, de allraänna förvaltningsdomstolaraa, Bosfedsdomstolen, arrende- och hyresnämnderaa, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråeraa. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra felan mot beslut i rättshj älpsfrågon
Chef för Dorastolsveiket äi en generaldirektör Inom verket fmns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekieferiat och en peisonalansvarsnämnd.
Från anslaget befelas också kostnadema föi verksamheten vid Nofe-rienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Personal
Dorastolsveiket sysselsätter för närvarande en personalstyrka motsvarande cirka 148 årsarbetskraften
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframsfellning att anslaget för budgeferet 1993/94 skall vara oförändrat i förhållande till föregående budgefen
94 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter är naturligtvis i högsfe grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har i framtiden. Som jag inledningsvis anfört hai Domstolsutredningen lämnat sitt betänkande Domstolama inföi 2 000-tolet. Betänkandet liksom promemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet - Oiganisation och administration i framtiden hai remissbehandlats och är nu föremål för ingående överväganden inom Justitiedepartementet. Dessa överväganden kan, som jag tidigare anfört, komma att leda till omfattonde föiändringar av Domstolsverkets och domstolamas arbetsuppgifter i framtiden. Domstolsverket fick i regleringsbrevet för budgeferet 1992/93 bl.a. i uppgift att delegera budgetansvar i så stor utsträckning som möjligt till enskilda domstolar Detfe arbete har utförts framgångsrikt och bör fortsätfe. Det ligger också i linje med de övriga förändringar som kan komma att ske av Domstolsverkets uppgifter och organisation. Det är dock för tidigt att redan nu låfe detfe få budgetmässiga konsekvensen
Mot bakgmnd av det nyss sagda och vad som anförts om tvååriga budgetramar föreslår jag därför att anslaget skall beräknas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1992/93. Emellertid skall för Domstolsverket även detfe budgetår gälla ett rationaliseringskrav. Från anslaget bör därför föras bort ett belopp om 1,3 miljoner kn
Med hänsyn till det anförda bör anslaget under budgetåret uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 63 910 000 kr
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolsverket för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 910 000 kr
95 D 2. Domstolama m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 2 172 213 235
1992/93 Anslag 2 378 759 000
1993/94 Förslag 2 445 640 000
Allmänna domstolar är tingsrätteraa, hovrätteraa och Högsfe domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätten Det finns 97 tingsrätten Hovrätterna är överrätter i de raål som överklagas från tingsrätteraa. Det finns 6 hoviättei: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsraål), Göfe hovrätt (5 avdebingar). Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdehiingar). Hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar). Hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdelningar).
Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna. Domstolen är indelad i tre avdelningar I domstolen finns 22 justitieråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsfe domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätteraa, kammarrätteraa och Regeringsrätten.
Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammarrätteraa. Det fmns 24 länsrätten
Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från länsrätteraa. Det fmns fyra kanunarrätter: Kammarrätten i Stockholm (10 avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8 avdelningar). Kammarrätten i Sundsvall (6 avdelningar, varav två lokaliserade i Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar, varav en extra avdeUiing). I anledning av den nya insfensordning för rättskipning i socialförsäkringsmål som trätt i kraft fullt ut den 1 juli 1992 och sora bl.a innebär att försäkringsrätteraa avskaffats, har kammarrättema försferkts. Sålunda har i jämförelse med föregående budgefer kammarrätteraa i Stockholm och Sundsvall tillförts vardera två avdelningar (de nya avdebiingama i Kararaarrätten i Sundsvall har lokaliserats till Umeå) och kanunarrättema i Göteborg och Jönköping vardera en avdelning.
Regeringsrätten är högsto allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrättema. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Dorastolen är indelad i tre avdelningar I domstolen finns 20 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna.
Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål som överklagas från kammarrättema och mål från Arbetsmarknadsstyrelsen. Domstolen har 10 lagfama och 10 andra ledamöten
Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenänmd
i hyrestvister särat avgöra vissa typer av sådana tvisten Arrendenämn- Prop. 1992/93:100
derna har motsvarande uppgift i arrendetvisten Flertolet av nänmderaa Bilaga 3
har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderaa har
gemensamt kansli med arrendenänmderaa. Sådana kanslier finns på 12
orten
Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnänmdema.
Från anslaget betolas också kostnaderaa för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Personal
Domstolsväsendet sysselsätter en personalstyrka motsvarande cirka 5 190 årsarbetskraften
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgeferet 1993/94 - i förhållande till vad som förra året i samband raed den fördjupade anslagsprövningen anvisats för innevarande budgefer - räknas upp med sammanlagt 35 miljonei kn Ökningen avsei främst personalförsferkningar med anledning av ökad måltillströmning, försferkning av resursema för personalutbildning och lokalkostnaden Dessutom begär verket - utan att frarasfeUa något yrkande om förhöjt anslag - kompensation för ökade lokalkostnader i anledning av beslufede och planerade nya lokalpiojekt föl budgeferet 1993/94 med sammanlagt 18 miljonei ki.
Föredragandens överväganden
De allmänna domstolarna m.m.
Undei de senaste åren hai arbetsläget vid de allmänna domstolama varit pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål och ärenden. I synnerhet har detto gällt hovrättema och de större tingsrätteraa.
Antolet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive noferiemål) ökade med cirka 6 % mellan år 1990 och 1991. Ökningen innebär nästan en fördubbling av ökningsfekten jämfört med föregående år då anfelet inkommande brottmål ökade med 3,3 % . Det finns inget som pekai på att något trendbrott kan förvänfes under de närmaste åren. Även när det gäller tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om äktenskapsskillnad) har näranog en fördubbling av ökningsfekten av anfelet inkomna mål skett mellan år 1990 och 1991. Ökningen har uppgått till 16 % jämfört med ökningen mellan år 1989 och 1990, vilken var 8,6 %.
För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett. Sammanfeget har anfelet inkomna konkuisärenden år 1991 jämfört med föregående år ökat med drygt 60 %. Det finns för närvarande inga tecken till avmattning i
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
den höga tillströmningstakten. Prop. 1992/93:100
När det gäller bouppteckningsärenden är situationen alltjämt raycket Bilaga 3 besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetideraa för att få sådana ärenden handlagda oaccepfebelt långa. Anfelet inskrivningsärenden har däremot minskat dramatiskt, säkerligen till följd av den vikande fastighetsmarknaden, konjunkturläget och de svårigheter som kreditinstituten befinner sig i. Minskningen av antolet inkomna lagfarts- och inteckningsärenden var cirka 30 % under försto halvåret 1992, jämfört med motsvarande period föregående ån
Antolet raål i hovrätter tia har ökat kraftigt även under det senaste året. Ökningen uppgick raellan åren 1990 och 1991 till 7 %. Hovrätteraa har dock under år 1991 ökat sin målavverkning så att målbalansema med ett par undanfeg ändå inte ökade jämfört med föregående ån Dock har målbalansema ökat i alla hovrätter under 1992 med cirka 16 %. Målbalansema och därmed väntetiderna till följd av de senaste årens sfediga ökning av anfelet inkomna mål är därför överlag alldeles för stora för att i längden kunna accepteras.
Den i föregående års budgetproposition aviserade justeringen av hovrätteraas domkretsar har skett den 1 juli 1992 innebärande att Örebro län, som tidigare hörde under Svea hovrätt, har förts över till Göfe hovrätts domkrets.
I Högsfe domstolen har arbetsläget genomgått en försämring under år 1991 då anfelet inkommande mål ökade med 13 % jämfört med året innan. Trots att anfelet avgjorda mål ökat har målbalanseraa ändå blivit avsevärt mycket större än de var föregående ån
Arbetsbelastningen i hyresnämnderna har knappast ändrats under år 1991. Vid arrendenämnderaa har en nedgång av anfelet inkommna ärenden skett. För Bostadsdomstolen har den minskning av anfelet inkomna mål som skedde under år 1990 fortsatt under år 1991.
De allmänna förvaltningsdomstolaitia
Vid länsrätterna har anfelet inkommande mål ökat med cirka 15 % under år 1991 jämfört med föregående ån Denna ökning är främst hänförlig till socialförsäkringsmål, som tillfördes länsrätterna den 1 juli 1991, och fastighetsfexeringsmål under det att skattemålen och körkortsmålen har minskat i anfel. Att skattemålen minskar påtogligt visas också av stotistiken för försto halvåret 1992. Under den perioden har emellertid också psykiatrimålen, som tillfördes länsrätterna den 1 januari 1992, tillkommit. Målstotistiken för perioden tyder på en större tillströmning av sådana mål än som var beräknat vid reformens genomförande. Även för socialförsäkringsmålens del kan märkas en måltillströmning som ligger över den från början beräknade.
Bilden av arbetssituationen i kammarrätterna är något splittrad. Antolet inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detfe år inträffade emellertid en ökning av anfelet inkomna mål med drygt 10 %. Målökningen fortsatte år 1991 då antolet inkomna mål ökade med cirka 5 % jämfört med året innan. Samtidigt ökade kammarrättema sin
avverkningstakt ungefår lika mycket varför målbalansema då minskade Prop. 1992/93:100 något. Eraellertid har anfelet inkomna mål till kanunarrättema återigen Bilaga 3 ökat kraftigt under år 1992. Ökningen järafört med föregående år var, utan beaktande av socialförsäkringsmålen, så stor som 20 %. Lägger man till socialförsäkringsraålen blir raålökningen väsentligt större. Den förändring av domkretsindelningen för kammarrätteraa i Göteborg och Jönköping som aviserades i förra årets budgetproposition har genomförts fno.m. den 1 juli 1992, innebärande att Skaraborgs län, som tidigare hörde under Kanunarrätten i Göteborg, flytfets över till Kammarrätten i Jönköping.
Aibetssituationen i Regeringsrätten är i stort sett tillfredssfellande. Anfelet avgjorda mål ökade betydligt under år 1991. Dock ökade saratidigt anfelet inkomna mål varför en ökning av målbalansen under år 1991 inte har kunnat undvikas.
Försäkringsöverdomstolen m.m.
Den nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål har, sora jag tidigare nämnt, slufligt genomföits den 1 juli 1992, då föisäk-lingsiätteraas veiksamhet helt upphörde. I förra årets budgetproposition anförde jag att försäkringsrätteraas kvarsfeende balans, som skulle överlämnas till kammarrätteraa, kunde anfes bli cirka 7 500 mål. Försäkringsrätteraa överträffade under sin sisfe verksamhetstid den förväntningen och överlämnade cirka 6 700 mål till kammarrätteraa.
Måltillströmningen till Försäkringsöverdomstolen fortsatte att öka kraftigt under år 1991, delvis beroende på att anfelet mål som avgjorts i försäkringsrätteraa varit större än tidigare.
Medelstilldelning m m
Ifråga om arbetsläget i domstolama förtjänar även följande att framhållas. Vid tingsrätteraa har som framgår ovan måltillströmningen fortsatt att öka kraftigt. Det raålanfel som år 1991 i genomsnitt föll på varje enskild domares lott, 250 mål, är väsentligt högre än tidigare ån Vid både tingsrätter och hovrätter har målbalanseraa och väntetideraa ökat, trots de stora arbetsansträngningar som gjorts.
Vad gäller de allmänna föivaltningsdomstolaraa skall, fömtom vad jag sagt ovan om måltillstiömningen, även nämnas något om sammansättningen av länsrättemas målbalans för år 1991. Målbalansen är ju en beteckning på de mål sora av något skäl inte har kunnat avgöras vid en viss tidpunkt. I balansen ligger därför i normala fall till allra störsfe del sådana mål som är under någon form av beredning; alltså inte färdiga för avgörande. Vid länsrätteraa däremot består en så stor del som en tredjedel av målbalansen av sådana mål som är helt klara för avgörande. Denna siffra är klart otillfredsställande. Till detfe kommer att de olika typer av mål länsrätteraa handlägger till två tredjedelar besfer av förtursmål. Även kammarrätteraas balanssituation måste uppmärksammas i detfe sammanhang. Som jag nyss anföit hai antolet inkommande mål
ökat väsentligt. Även om kammarrätteraa också kraftigt har ökat sin Prop. 1992/93:1(X) avverkning av raål har ändå balansema stigit på ett sätt som inger oro för Bilaga 3 framtiden. Sålimda har anfelet balanserade mål i kammarrätteraa under år 1992 ökat med cirka 24 %. I sammanhanget bör också beakfes att många av de socialförsäkringsmål som överlänmats till kammarrätterna är vidlyftiga och tidskrävande.
Redan de nu redovisade omständigheteraa leder till att arbetsförhållandena vid domstolaraa måste följas med störsfe uppmärksamhet. Till detfe kommei att bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolarna samtidigt sfer inför en synnerligen ingripande omorganisation om vissa av Domstolsutredningens förslag genoraförs. Länsrätteraa kan till exerapel i fraratiden komma att få överfe ett mycket stort anfel olika måltyper från kammarrätteraa som försfe domstolsinsfens. Även om de tiUtänkfe reformeraa också kommer att irmebära att vissa måltyper, exempelvis körkortsmålen, i vissa avseenden kan föras bort från domstolama vore det olyckligt om en sådan reform i initialskedet försvåras av alltför höga balanser vid de mottogande domstolama.
Domstolsväsendet tillfördes emellertid inför innevarande budgefer vissa resurser för att klara av sitt ansträngda arbetsläge. Sammanlagt tillfördes domstolsväsendet för detto ändamål 88 miljoner kr, varav 18 miljonei som peimanent tillskott. 1 vad mån dessa åtgärder är tillräckliga är det för tidigt att ha någon besfemd uppfattning om. Det saknas därför nu underlag för att förorda anslagsförsferkningar till domstolsväsendet. Detfe sfellningsfegande beror naturligtvis också på det rådande sfetsfinansiella läget och de stora besparingskrav som gäller för hela den offentliga verksamheten. Domstolsväsendet bör därför för närvarande bli föremål endast för tekniska justeringar av budgetramen samt pris- och löneuppräkning. Å andra sidan bör inte heller några rationaliseringskrav eller besparingar läggas ut över domstolsväsendet.
Alla myndigheter med ramanslag och som uppfyller bokföringsförordningens krav skall i princip finansiera sina investeringar i anläggningstillgångar med lån hos Riksgäldskontoret. Detfe gäller även sådan utmstning till domstolama som hittills fmansierats genom det särskilda reservationsanslaget D 3 Utmstning till domstolar m.m. Jag föreslår därför att det anslaget avskaffas fno.m. budgetåret 1993/94. De investeringar som skulle ha finansierats via detfe anslag får allLså i stället finansieras genom lån hos Riksgäldskontoret. Jag har bedömt nyinvesteringsbehovet för dessa ändamål till omkring 26 miljoner kr för nästkommande budgefen Anslaget D 2 Domstolama m.m. bör därför tillföras 12,8 miljonei ki föi att täcka kostnadema för försfe årets amorteringar och räntor för nyinvesteringama och den del av innevarande budgefers investeringar på det nu upphörda anslaget som hänför sig till den ingående reservationen på anslaget.
Inom Socialdepartementets område pågår lagstiftningsarbete med avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade och ändrade besferaraelser om bostodsbidrag. I fråga om bostodsanpassningsbidrag har proposition avlämnats till riksdagen. Reformema innebär bl.a. att de allmänna förvaltningsdomstolama kommer att tillföras ett stort
anfel nya mål för överprövning. Den tiUtänkfe lagstiftningen avses träda Prop. 1992/93:100 i kraft den 1 januari 1994 och beräknas medföra kostnadsökningar för Bilaga 3 domstolsväsendet med sammanlagt 22,2 miljoner kr per ån Av tekniska skäl kan anslaget inte redan nu tillföras medel till feckande av upp-konunande kostnader men jag har för avsikt att i kompletteringspropositionen våren 1993 föreslå att anslaget D 2 Domstolama m.m. tillförs medel raed det belopp sora i detfe avseende belöper sig på budgeferet 1993/94.
Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört bör anslaget under budgeferet uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 2 445 640 000 kr.
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolarna m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett raraanslag på 2 445 640 000 kn
101 E. KRIMINALVÅRDEN
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Under ansfeltsvistelse skall åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras liksom arbetet raed att bekämpa narkotikamissbmket på ansfeltema.
- Utvecklingsarbetet inom frivården skall vara inrikfet på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
- Transportverksamheten inom kriminalvården effektiviseras och omorganiseras.
- Det femåriga rationaliseringsprogramraet fortsätter.
- Ramstyming med en ny anslagsstmktur införs för kriminalvården.
1. Struktur- och organisationsfrågor
Arbetet inora kriminalvården besfer bl.a. i att verksfella fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna liksom för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom 1974 års kriminalvårdsreforra. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, underlätfe de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Kriminalvården fick en ny orgamsation den 1 januari 1991. Oraorga-nisationen innebar bl.a. att anfelet regioner minskades fiån dåvarande tolv till sju och att riksansfelteraa föides in undei regioneraa. Den regionala organisationen försferktes och dess uppgifter blev bl.a. att leda kriminalvården i regioneraa enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksaraheten vid de lokala myndigheteraa och att utöva tillsyn över deras verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentrerades på övergripande uppgiften Hit hör bl.a. att meddela föreskrifter, råd och riktlinjer för kriminalvården inom ramen för de lagar och andra författningar som gäller på onuådet. Styrelsen skall också ge sfetsmaktema underlag för utveckling av kriminalvården, planera och utvärdera kriminalvårdens verksamhet samt bedriva central utbildning.
Oiganisationsföiändringen medföide också att behovet av personal vid Kriminalvårdsstyrelsen minskade. Anfelet tjänster vid styrelsen minskade redan budgeferet 1990/91 från omkring 320 till omkring 230. Därefter har ytterligare besparingsbeting lagts fast för Kriminalvårdsstyrelsen varför organisationen t.o.m. budgeferet 1993/94 skall spara ytterligare 10 miljoner kronon
Utöver detfe har kriminalvården i dess helhet under flera år sfellts inför krav på rationaliseringar I ett särskilt regeringsuppdrag till Kriminal-
vårdsstyrelsen den 24 januari 1991 angavs de närmare riktlinjema för ett Prop. 1992/93:100 långsiktigt rationaliseringsarbete under budgeferen 1991/92 - 1995/96 Bilaga 3 innefatfende bl.a. reella besparingar inora verksamhetsområdet.
Resulfetet hittills av rationaliseringsarbetet är mycket gott. Organisationen har på alla nivåer på ett föredömligt sätt påbörjat ett omfattande förändringsarbete i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten.
Arbetet med en decentraliserad organisation och beslutsordning inora kriminalvården går nu vidare. Jag anser att rationaliseringsarbetet bör fullföljas enligt det tidigare fastlagda programraet.
2. Pågående översynsarbete
För närvarande arbefer två koramittéer raed fiågoi sora äi av väsentlig betydelse föi krirainalvåidsveiksamheten.
Regeringen hai den 2 april 1992 tillkallat en pariamenferisk kommitté, den s.k. Fängelseutredningen, för att göra en genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Kommitténs huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för ansfeltsplacering som bör tillämpas i fraratiden samt att anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla ansfeltema narkotikafria skall därvid särskilt uppmäiksammas. Kommitténs aibete skall vara avslufet den 1 juli 1993.
Enligt lagen (1974:203) om kriminalvåld i ansfelt skall kriminalvålden i ansfelt utfoimas så att den infegnes anpassning i samhället främjas och att skadliga följdei av frihetsberövandet motverkas. I direktiven slås fast att detfe skall vara utgångspunkten även i fortsättningen samtidigt sora samhällets berättigade krav på skydd måste ges stor vikt. Under de senaste åren har specialiseringen inom kriminalvården ökat så att man i större utsträckning kan anpassa innehållet i verksfelligheten efter behoven i det enskilda fallet. I direktiven framhålls att det är angeläget att de möjligheter som finns utnyttjas på bäsfe sätt och att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling när det gäller verksamhetens inriktning. Denna utveckling försvårar dock av naturliga skäl tilllämpningen av närhetsprincipen, sora innebäi att den dömde i allmänhet skall placeras på en ansfelt i näiheten av sin hemort, och av noimaliseringsprincipen, sora innebär att de infegna skall få del av samhällets stödåtgärder och vårdinsatser på sanuna sätt som andra medborgare. I kommitténs uppdrag ingår att göra en bedönming av hur utvecklingen under senare år har påverkat tillämpningen av dessa principer och att överväga behovet av att göra avsteg från dem.
I direktiven anges några områden sora kommittén särskilt bör behandla. Bland annat skall kommittén göra en bedömning av den differentiering av infegna som nu sker med avseende på narkotika, kvinnliga infegna, ungdoraar samt behandling av män dömda för öveigiepp mot kvinnoi och bam. Vad gäller vistelser utom ansfelt har kommittén fått i uppdrag att undeisöka om man genom lagstiftning ellei på annat sätt kan minska
missbruket av permissioner, att undersöka om villkoren för frigång kan Prop. 1992/93:100 utformas på ett tydligare sätt särat att göra en bedömning av hur s.k. Bilaga 3 §34-vistelser bör utnyttjas i framtiden.
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår, sora tidigare har framgått, att se över det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad. Komraittén skall pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detfe i så fall skall vara utformat. Kommittén skall vidare överväga möjligheteraa att vidareutveckla användningen av olika alteraativ till fängelsestraff. Bland annat skall kommittén föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet och pröva ora det är raöjligt att införa någon form av intensivövervakning. Kommittén skall dessutom överväga hur påföljdssystemet kan bli tydligare och överskådligare t.ex. genom att alla de icke frihetsberövande påföljdema, med undanfeg för böter och överlämnande till särskild vård, inordnas under en geraensara påföljd kallad villkorligt fängelse.
3. Kriminalvårdens verksamhet
3.1 Anstalter och häkten
érksamhet
Inora anstelts- och häktesorganisationen farms den 1 oktober 1992 19 riksansfelter och 58 lokalansfelter med sammanlagt 2 657 slutna och 1 632 öppna platser samt 30 häkten med 1 367 platsen
Sedan en tid tiUbaka pågår ett omfattande forändringsarbete inora krirainalvårdsansfelteraa och häktena. Arbetet syftor till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt sora kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genora att tillsynspersonalen får ansvarsftillare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap inföis.
Undei senare åi har det skett en utveckling mot en ökad specialisering inora anstoltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning. De omfattande vård- och behandlingsinsatseraa för de intogna har olika inriktning och vänder sig till olika kategorien
Det har bl.a. skett en utökning av antolet motivations- och behandlingsplatser för narkotikamissbmkare inom kriminalvården. För närvarande finns det ca 320 sådana platsen Av Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframsfellning fraragår att under den senaste femårsperioden har i genomsnitt ca 45 % av de infegna med strafftider över två månader bedömts vara narkotikamissbmkare. Den förändring i klientelet som har skett under perioden är att andelen grava narkotikamissbrukare har ökat.
Vid några ansfelter bedrivs vidare verksamhet i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. Anfelet personer dömda till fångelse för sexualbrott har ökat sedan början av 1980-felet. Under åren 1988 - 1990 dömdes i raedelfel 256 personer per år till fängelse för sexualbrott.
Även i övrigt finns en strävan att anpassa verksamheten vid ansfeltema
för olika kategorier av infegna. Bland annat bedrivs s.k. ratt- Prop. 1992/93:100 fålleverksamhet vid tolv ansfelten Vidare har kriminalvården under Bilaga 3 budgeferet 1991/92 utorbefet ett särskilt prograra i fråga om våld och drogen
Även anfelet infegna kvinnor har ökat sedan börjat av 1980-felet. Under den senaste femårsperioden har det i genorasnitt funnits 196 kvinnliga infegna pei dag. Tofelt finns det 210 ansfeltsplatsei föi kvinnliga infegna. En riksansfelt och en lokalansfelt är avsedda enbart för kvinnon
Till gmnd föi utvecklingen mot en ökad differentiering av de infegna liggei bl.a. de krav på föiändringai som sfetsmakteraa utfelat undei senare ån Häi kan nämnas att riksdagen vid flera tillfållen erinrat ora att självklara riktraärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att infegna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt raissbmk inte skall behöva koraraa i kontakt raed naikotika under ansfeitsvistelsen, att missbmkare avskärs från tillförsel av droger och att infegna förhindras att bedriva narkotikahandel inora ansfeltema och ute i samhället.
Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inora ansfeltema när det gäller verksamhetens inriktning. Men en långt driven specialisering av ansfeltema riskerar att leda till svårigheter att placera fängelsedömda som inte tillhör "rätt kategori" på lediga platser, vilket i sin tur kan leda till att ansfeltsplatseraa inte utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen har i beslut den 20 juni 1991 meddelat särskilda direktiv för Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframsfellning föi budgetåren 1993/94 - 1995/96. I de säiskilda direktiven hai redovisningar och bedömningar begärts inom flera av de områden som är föremål för fängelseutredningens översyn. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat dessa i sin fördjupade anslagsframsfellning. Jag avvakfer fUngelseutredningens betänkande i dessa delar och återkommer därför till frågan om kriminalvård i ansfelt vid ett senare tillfålle.
Beläggningssituationen m.m.
Beläggningssituationen vid kriminalvåidsansfelteraa hai under senare år varit i stort sett oförändrad. Under hösten 1992 har emellertid en kraftig uppgång skett. Medelbeläggningen under tiden augusti - december har legat drygt 200 över den nivå sora hittills varit den normala. Samtidigt har också beläggningsnivån vid häktena varit mycket hög.
Den inträffade beläggningsökningen var inte fömtsedd. På mitt initiativ har därför Brottsförebyggande rådet gjort en analys beträffande utvecklingen av fängelsedomar under senare ån Av undersökningen framgår bl.a. att den tofelt utdömda fängelsestrafftiden år 1992 ökar med uppskattningsvis 14 % järafört raed år 1991.
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframsfeUningen gjort bedömningen att behovet av ansfelts- och häktesplatser av olika anledningar sfedigt komraer att öka under de närmaste åren framöven
I den treåriga mUande byggnadsplanen är sedan tidigare flera objekt
uppfegna som kommer att tillföra organisationen ansfelts- och/eller Prop. 1992/93:100 häktesplatsen Det finns dock flera faktorer som gör att situationen är Bilaga 3 relativt svårbedömd och det finns sannolikt anledning för mig att återkoraraa till regeringen raed förayad prognos längre fram.
3.2 Frivården
Det finns 57 frivårdsmyndigheter i landet. De har bl.a. ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsarbetet vid lokalansfelteraa samt för det kurativa arbetet vid häktena. Sedan den 1 juli 1992 har frivården dessutom hela ansvaret för personutredningsverksamheten.
Under budgeferet 1991/92 var medelanfelet övervakade klienter 13 321. Av dessa var 7 933 dörada till skyddstillsyn, 4 087 villkorligt frigivna och 1 301 infegna i ansfelt raed övervakare förordnad. Motsvarande raedelvärden budgeferet 1990/91 var 13 293, 7 915, 3 984 och 1 384.
Anfelet dörada till skyddstillsyn i förra av kontraktsvård har sedan påföljdskombinationen infördes den 1 januari 1988 varit omkring 370 per ån Av Kriminalvårdsstyrelsens resulfetanalys i den fördjupade anslagsframsfeUningen framgår att det finns stora skillnader raellan frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården. En anledning till dessa skillnader är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att konununemas ansträngda finansiella läge försvårat deras åfeganden av den del av behandlingen som kommuneraa förvänfes fmansiera. En annan anledning är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att öppenvården är dåligt utbyggd i raånga korarauner viUcet rainskar fömtsättningaraa för kontraktsvård.
Det är naturligtvis inte tillfredssfellande ora valet raellan skyddstillsyn i förra av kontraktsvård och frihetsberövande i form av ett fängelsestraff är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför rättsväsendet. Den tidigare nänrnda Straffsystemkomraittén skall enligt sina direktiv undersöka vilka åtgärder som behöver vidfes för att säkersfella att kontraktsvård skall sfe öppen för alla sora uppfyller de lagliga fömtsättningar sora gäller för påföljden. I awaktan på utredningens förslag i denna del är det dock enligt min mening viktigt att frivården i sin personutredande verksamhet arbefer med raålsättningen att man vid domstolen skall kunna föreslå kontraktsvård för alla som är lärapliga för denna påföljd.
Ett av syftena med personutredningsreformen var att frivården i ökad utsträckning skulle kunna föreslå domstolaraa konkret utformade planer för övervakningens innehåll i de fall skyddstillsyn skulle kunna komraa i fråga. Fömtora att påföljdsföislagen därraed blir bättre underbyggda skapar denna inriktning enligt rain mening gynnsamma fömtsättningar för den till hela landet den 1 januari 1993 utvidgade verksamheten med samhällstjänst.
Jag vill i sammanhanget nämna att Straffsystemkomraittén även hai till uppgift att utreda ora besfemmelsema som löi föreskrifter i saraband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare samt överväga ora det finns behov
av att förbättra kontrollen och efterlevnaden av de föreskrifter som har Prop. 1992/93:100 raeddelats. Bilaga 3
Sararaanfattningsvis vill jag betona vikten av att skyddstillsynspåföljden utvecklas så att den i ökad utsträckning kan utgöra ett alteraativ till fängelsestraff. Det utvecklingsarbete sora bedrivs inora frivården bör även i fortsättningen vara inrikfet på åtgärder sora kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former
3.3 Transportverksamheten
Kriminalvården utför ett stort anfel transporten Dessa sker såväl för den egna verksamheten sora för vissa andra rayndigheters verksamhet. Polisen ansvarar t.ex. för verksfellande av avvisningsbeslut i asylärenden, men förpassningen ombesörjs oftast av kriminalvården. En liknande uppgiftsfördelning gäller när polisen skall läinna handräckning vid transporter som genoraförs raed stöd av bl.a. lagen (1988:870) ora vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) raed särskilda besfemmelser ora vård av unga, lagen (1991:1128) ora psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) ora rättspsykiatrisk vård. Kriminalvården har i allmänhet kostnadsansvaret även i fråga om de transporter som utförs åt andra samhällsorgan. Möjligheteraa för kriminalvården att styra planeringen av dessa transporter är emellertid begränsade.
Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år ökat betydligt både volym- och kostnadsraässigt. Kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet uppgick budgeferet 1991/92 till ca 265 miljoner kronor, varav utlandstransporter svarade för ca 114 miljoner kronon Anfelet transporterade personer till utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från ca 3 100 budgeferet 1987/88 till drygt 9 400 personer budgeferet 1991/92. Prognosen för budgeferet 1992/93 är att ca 17 000 personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av kriminalvårdens transportorganisation. Även transportbehovet inom landet har ökat kraftigt till följd av högre beläggning vid ansfelter och häkten samt ändrad lagstiftning ora anhållande och häktning.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av kriminalvårdens transportorganisation. Översynen redovisades till regeringen den 2 december 1991. RRV har i granskningen av transportverksamheten funnit problem bl.a. i fråga om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra myndigheten RRV anser att det på gmnd av de negativa konsekvenser som transportema medför för vård- och behandlingsarbetet inom kriminalvården bör övervägas ora kriminalvårdsverket fortsättningsvis skall utföra transporter åt andra myndigheten Vidare lämnar RRV olika förslag till åtgärder som kan förbättra sfetsraaktemas styraing av verksaraheten inom ramen för ett oförändrat huvudmannaskap för transportverksamheten.
RRV:s rapport har remissbehandlats. En sammansfeUning av remissyttrandena hai gjorts och finns tillgänglig på Justitiedepartementet (dnr 91-3762). Huvuddelen av remissinstanseraa delar i allt väsenfligt RRV:s bedömningar och rekonunendationer eller läranar dessa utan erinran.
107 Bland remissinstanserna finns det dock olika uppfattningai vad gäller Prop. 1992/93:100 frågan om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra Bilaga 3 rayndigheter samt frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen inom kriminalvården.
Kriminalvården har begränsade möjligheter att styra planeringen av transporter för andra myndigheters räkning. I den nuvarande organisationen utförs en stor del av transportuppgiftema av personal som även tjänstgör i vård- och behandlingsarbetet. När behovet av transporter ökar medför det bl.a. att sådan personal i ytterligare omfattning måste fes i anspråk för transporten Problemen bör dock kunna begränsas genora en förändring av den nuvarande transportverksamhetens oiganisation och bemanning. Med hänsyn härtill äi rain bedömning att kriminalvålden tills vidare bör kunna utföra transporter även för andra myndigheters räkning.
När det gäller frågan om hur den fraratida transportverksamheten skall organiseras anser jag att det är angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen vidfer åtgärder för att effektivisera och rationalisera denna. Jag vill också understryka vikten av att finna en lösning sora bidrar till att begränsa de negativa konsekvensema för vård- och behandlingsarbetet. Den nya transportorganisationen bör därför utforraas och bemannas på ett sätt som föibättrar fömtsättningama att hantera transporter utan menliga återverkningar på kriminalvårdens verksarahet i övrigt. Vidare bör ansvarsförhållandena inom kriminalvården för transportverksamheten klargöras. Det är också viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar så långt möjligt följs åt. På så sätt skapas bättre fömtsättningar för att bedriva transportverksamheten effektivt och raed god hushållning av resursema. Det nya sfetiiga budgetsystemet fömtsätter också en redovisnings- och uppföljningsmodell sora gör det möjligt att bedöma bl.a. verksamhetens resulfet i förhållande till mål och insatfe resursen Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att tillse att ett ändamålsenligt uppföljningssystem för transportverksamheten uferbefes.
Jag anser att medel för inrikestransportema bör tilldelas inom kriminalvårdens ramanslag. Medel för utlandstransporteraa bör dock anvLsas över ett särskilt anslag. Ett särskiljande av resurseraa för utlandstransporter tiUsanunans med en omoiganisation rainskai de negativa konsekvenseraa föl våld- och behandlingsaibetet som annais uppsfei vid ökat transportbehov. Anfelet avvisningsbeslut i asylärenden äi helt avgörande föi omfattningen av utlandstransporteraa. Prognosen för denna verksamhet visar en klar ökning av behovet. Mot bakgmnd härav bör medel för utlandstransporteraa anvisas över ett förslagsanslag.
Jag har för avsikt att inora kort föreslå regeringen att uppdra åt Kriminalvårdsstyrelsen att omorganisera transportverksamheten raed raålsättningen att den nya organisationen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
4. Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Ansvaret för lokalhållningen inom kriminalvården övergår fno.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsen blir då lokalhållare för häktena och krirainalvårdsansfelteraa samt för kriminalvårdens administrativa lokalen Kriminalvåldens lokalbestånd uppgåi till ca 0,5 miljonei m. Under innevarande budgefer disponeras ca 425 railjoner kronor för lokalkostnaden
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframsfeUningen redovisat sin bedömning av det fraratida behovet av anstolts- och häktesplatsen Bland de olika faktorer som Kriminalvårdsstyrelsen anser påverkar behovet av anstoltsplatser kan nämnas införandet av samhällstjänst, den nya lagen om psykiskt stöida, ändrade regler om villkorlig frigivning, utvecklingen av antolet fängelsedörada samt de förväntode konsekvensema av Väg- och sjöfyllerikonunitténs förslag (se avsmtt 5.3.1). Kriminalvårdsstyrelsens samlade bedömning är att behovet av anstoltsplatser förväntos öka raed upp till 800 platser fram till budgeferet 1995/96.
Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att behovet av anstoltsplatser kommer att öka under de kommande åren. Många av de faktorer sora påverkar bedömningen är dock fortfarande osäkra varför jag bedömer storleken på behovsökningen något mer försiktigt.
Under år 1992 har beslut togits om till- och ombyggnad vid krirainal-vårdsanstolten Haparanda och häktet i Norrköping. Vidare har beslut fattots om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger, vardera med 32 platser vid kriminalvårdsanstoltema Hällby, Mariefred, Nyköping, Borås, Kristianstod och Ystod. Paviljongbyggnaderaa är i huvudsak en förberedelse inför det ökade behovet av platser till följd av den aviserade ändringen av reglema för villkorlig frigivning. För närvarande pågår dessutom nybyggnad av polishus med häkten i Malmö (120 platser), Örebro (57 platser) och Uddevalla (40 platser). Vidare konuner jag inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att påbörja byggnadsarbeten vid häktet Kronoberg i Stockholm. Åtgärdema avser bl.a. en förbättring av ventilationen.
Bland de byggnadsåtgärder inom anstoltsorganisationen som har upptogits i Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan ingår upprastning av kriminalvårdsanstolten Hall, en tillbyggnad med 84 platser vid kriminalvårdsanstolten Österåker samt utbyggnad av paviljonger med 20-32 platser vid kriminalvårdsanstolteraa Asptuna, Djupvik, Högsbo, Lindome, Mäshult, Roxtuna, Saltvik, Singeshult och Smälteryd. Enligt planen skall dessutom de ekonomiska fömtsättningaraa för renovering och fortsatt drift av vissa äldre anstolter prövas, i försto hand beträffande anstolteraa Växjö, Kristianstod-Centmm, Uppsala, Mariestod, Malmö, Norrköping och Kalman
Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge (120 platser), Helsingborg (80 platser) och Halmstod (40 platser). Vidare föreslår styrelsen om- och tillbyggnader vid häktena i Stockholm (Kronoberg), Umeå, Jönköping, Östersund och Mariestod.
5. Riktlinjer för resursanvändningen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Jag föreslår nedan att kriminalvården tilldelas huvuddelen av sina resurser över ett ramanslag. Till följd härav koramer Kriminalvårdsstyrelsen att ha att fördela resurseraa till de olika regioneraa utifrån behov av raedel för drift av anstolter och häkten särat för fri vårdsarbetet.
Härvid bör särskilt beaktos den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort vad avser utvecklandet av frivården och olika frivårdspåföljder. Regeringens målsättning är att effektivisera frivårdsarbetet och att utveckla alteraativa påföljder till fängelsestraff såsom samhällstjänst och kontraktsvård. Det är därför särskilt angeläget att frivårdsorganisationen sfer msfed inför dessa förändringar och också resursmässigt kan fe sig an derma utveckling.
Som jag närant under avsnitt 5.5 Kriminalvården niåste verksamheten vid de slutna ansfeltema och häktena, lokaler och teknik utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intogna awiken
Under anstoltsvistelse bör åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras. Jag har i dessa avseenden redan tidigare närant verksamhet bl.a. för behandling av män som är dömda för öveigrepp mot kvinnoi och bara och s.k. rattfåUekuisen
Aibetet med att bekämpa naikotikamissbmket på ansfeltema böi prioriteras vaivid regeringens öveigripande målsättning, ett naikotikafritt samhälle, naturiigtvis gällei även föi veiksamheteraa inom kriminal-våiden.
Vidare böi säiskilt beakfes att arbetet med att motivera narkotikamissbrakare att underkasfe sig behandling av adekvat vårdgivare skall intensifieras. I denna uppgift ingår sora ett naturligt inslag även åtgärder för bekämpningen av AIDS.
Personalutbildningen bör inriktes på områden som underlätter genomförandet av ovan angivna satsningan Därutöver bör utbildningsinsatser särskilt göras i samband med att vård- och tillsynspersonalens arbetsuppgifter förändras.
6. Förändrad styrning av kriminalvården
Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att kriminalvården tilldelas en treårig budgetram. Mot bakgmnd av dels den pågående översynen av kriminalvård i anstelt, dels den pågående översynen av det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad har jag inte ansett det ändamålsenligt att nu göra en prövning av verksamheten för längre tid än ett budgefen Medlen bör dock tilldelas kriminalvården över ramanslag och med tillämpning av s.k. anslagskredit. Syftet är att åsfedkomma att ansvai för verksamhet och resursprioriteringar följs åt och att skapa ytterligare fömtsättningar för en vidgad decentralisering av budgetplanering och budgetansvar till regionala och lokala myndigheten
En utgångspunkt för anslagskonstmktionen bör vara att verksamhetsansvar och ekonomiansvar följs åt i störsfe möjliga utsträckning. Det innebär bl.a. att de lokala kriminalvårdsmyndighetema bör ha stor frihet
att själva besfemma ora användningen av de medel som finansierar resp. Prop. 1992/93:100
rayndighets verksarahet inora en för varje myndighet gällande kostnads- Bilaga 3
ram.
Saratidigt är det klart att vissa raedel även i fortsättningen raåste hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de ytterst är avsedda för de lokala myndighetemas behov. Sådana gemensanuna raedel kan avse t.ex. större investeringar särat utgifter som är svåra att beräkna på förhand.
7. Det huvudsakliga innehållet i budgetförslagen
Kriminalvården befinnei sig för närvarande i ett ansträngt läge. Beläggningen vid ansfelter och häkten är hög samtidigt sora organisationen genomför en programenlig rationalisering. Därtill kommer nya arbetsuppgifter framför allt inom fri vården och nya arbetsmetoder inom kriminalvålden i ansfelt.
Mot bakgmnd härav föreslås att krirainalvåiden för nästkommande budgefei eihållei i huvudsak de medel som beräknats föi innevarande ån Besparingai hai, som tidigare angetts, utlagts enligt det femåriga rationaliseringspiogram som veiksamheten omfatfes av. Vid beiäkning av medel hai hänsyn också fegits till de aviserade ändringaraa i regleraa ora villkoriig frigivning.
Säiskilda medel föreslås även i åi tillföras föi naikotikabekämpningen vid ansfeltei och häkten och föi insatsei mot AIDS. Vidare har medel frigjorts inom rationaliseringsarbetet som föreslås fmansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. för metodutveckling och personalutbildning samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Anslagen för kriminalvårdens myndigheter har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övei;gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att sfellas till myndigheteraas disposition kommer slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från de nu budgeterade beloppen.
111 E 1. Kriminalvårdsstyrelsen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1991/92 Utgift 108 087 638
1992/93 Anslag 97 680 000
1993/94 Förslag 106 609 000
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionrayndighetema, krirainalvårdsansfelteraa, häktena och frivårdsrayndigheteraa. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderaa.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör Vid Kriminalvårdsstyrelsen finns också en styrelse.
Fiån anslaget befelas kostnaderaa föi Kriminalvåidsnäinndens veiksara-het.
Kriminalvårdsstyrelsen
Krirainalvåidsstyrelsen föreslåi att anslaget minskas med 7 miljonei kronon
Föredragandens överväganden
Kriminalvårdsstyrelsen fick i ett regeringsbeslut den 20 juni 1991 i uppdrag att minska utgifteraa på anslaget E 1 Kriminalvårdsstyrelsen med minst 10 miljoner kronor under budgeferen 1991/92 - 1993/94. Under de två försfe budgeferen minskades utgiftema med sammanlagt 3 miljoner kronon Jag har under anslaget gjort resterande nedskäraing, ca 7 railjoner kronor, i enlighet med rationaliseringsuppdraget.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen föras till detfe konto.
I övrigt hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvålden.
Hemställan
Jag hemsfellei att regeringen föreslåi liksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen föi budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 106 609 000 kn
112 E 2. Kriminalvården Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1991 /92 Utgift 2 516 605 740'
1992/93 Anslag 2 699 511 OOO'
1993/94 Nytt anslag (förslag) 3 298 089 000
' Anslaget E 2. Kriminalvårdsanstalterna.
Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och E 6. Utbildning av personal m.fl.
Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen yrkar sararaanlagt 15,6 miljoner kronor för drift av dels nya häktesplatser, dels ytterligare ansfeltsplatser som raåste tillföras organisationen på gmnd av ändrade regler om villkorlig frigivning.
En höjning av ersättningaraa till lekmannaövervakaraa inora frivården föreslås. Vidare begärs ytterligare raedel för drift och utveckling av ADB-system.
För maskin- och verktygsutmstning till arbetsdriften samt för inven-ferieutmstning inom kriminalvården har Kriminalvårdsstyrelsen beräknat ett investeringsbehov av 113,7 miljoner kronon
Föredragandens överväganden
Under anslaget har medel beräknats för verksaniheten vid krirainalvårdsansfelteraa och häktena, inora frivården och vid regionmyndigheteraa, såsom kostnader för personal, övriga förvaltningskostnader, kostnader för de infegna, transportkostnader som inte avser utlandstransporter, lokalkostnader m.m. Under anslaget har också beräknats kostnader för ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämnderaa och bidrag till enskild frivårdsverksamhet. Dessutom har kostnader som uppkoraraer till följd av de aviserade ändringama i reglema ora villkorlig frigivning beräknats under anslaget.
Sora jag nämnde under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen har chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell sora bör tillärapas. Kriminalvården bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 2. Kriminalvården föras till detfe konto.
Fömtom vad som nedan anförs hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården.
113 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Rationaliseringskrav Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1 det föregående har jag förordat att det långsiktiga rationaliseringsarbetet inom kriminalvården bör fortgå. Budgeferet 1993/94 är det tredje året i den femåriga rationaliseringsplanen. Det femåriga spaimålet uppgår till 150 miljoner kronon Rationaliseringskravet för budgeferet 1993/94 under anslaget E 2 är i reella besparingar 11 iniljoner kronon
Det dämtöver frigjorda rationaliseringsutrymmet, ca 22 railjoner kronor, bör användas för att finansiera strategiska insatser i det förayelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Frivånden
För verksamheten inom frivården bör särskilt beakfes den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort under senare år vad avser utvecklandet av frivårdsverksamheten och olika frivårdspåföljder Här kan nämnas de ytterligare resurser på sanunanlagt ca 49 railjoner kronor som tillfördes frivården för innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bilaga 3, s. 123 ff). Resurstillskottet var avsett för personutredningsförfarandet samt utvecklandet av samhällstjänst och kontraktsvård. Det är angeläget att det nuvarande tofela resursmässiga utrynunet för frivårdsverksamheten bibehålls för att ge utrymme för den förvänfede utvecklingen.
Narkotikabekämpning och insatser mot AIDS
Insatser som syfter till att motivera narkotikamissbmkare att underkaste sig adekvat behandling under s.k. § 34-vistelse eller vid frigivningen bör ytterligare utökas och effektiviseras. Särskilda åtgärder bör även vidtes för bekämpningen av AIDS, för att bl.a. begränsa smittspridningen bland narkotikamissbmkare. För dessa insatser har särskilda medel anvisats under flera budgefen Jag har under anslaget beräknat 17 miljonei kronor för dessa insatser för nästkommande budgefen
Hemställan
Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kriminalvården för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 298 089 000 kn
114 E 3. Utlandstransporter Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 1993/94 Nyu anslag (förslag) 125 000 000
Som jag har förordat i det föregående bör medel för kriminalvårdens utlandstransporter tilldelas över ett särskilt anslag. Under anslaget har medel beräknats för löner till den personal som behövs för planering och genoraförande av utlandstransporteraa, transportkostnader inkl. biljetter, kostnader för utbildning, datorstöd samt övriga kostnader sora uppkoraraer till följd av utlandstransporten
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Utlandstransporter för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 125 000 000 kn
115 F RÄTTSHJÄLP M.M. Prop. 1992/93:lOO
Bilaga 3
F 1. Rättshjälpskostnader
1991/92 Utgift 732 070 138
1992/93 Anslag 649 400 000
1993/94 Förslag 815 100 000
Från anslaget befelas de kostnader sora enligt rättshjälpslagen (1972:429; oratryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall befelas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfatfer allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgeferet 1993/94 uppgår till 815 100 000 kn I beloppet ingår medel som Sfetens invandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utiänningslagen (1989:529).
Föredragandens överväganden
Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bisfend i rättsliga angelägenheter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskn 1972:205). Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger bl.a. i syfte att minska sfetens kostnader för rättshjälpen. År 1988 trädde omfatfende ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet. 1987/88:JuU21, rskn 1987/88:193). Ändringama innebar bl.a. att möjlighetema att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgränsen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifteraa, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades raöjligheteraa att få allraän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegmpper, bl.a. sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar
Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostnaderaa för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnadsneutral, och de gmndläggande målsättningaraa för samhällets rättshjälp skulle sfe fast. Tanken var att de begränsade resurser som sfer till buds för sfetiigt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988 års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjligheteraa att minska sfetens kostnader för rättshjälpen.
Kostnaderaa för rättshjälpen har ökat under de senaste budgeferen och
har stigit till en nivå sora i rådande sarahällsekonoraiska situation inte Prop. 1992/93:100 ter sig försvarlig. I förra årets budgetproposition aviserades därför Bilaga 3 besparingsåtgärder raed 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskn 1991/92:183).
Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. lämnat förslag med syfte att minska kostnaderaa för rättshjälpen. Fömtom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder sora bör genoraföras för att uppnå de beslufede besparingaraa. Det är svårt att exakt ange hur stora besparingar som förslagen kan medföra. Sammanteget bör dock de föreslagna lagändringaraa och de övriga aviserade åtgärderaa raedföra avsevärda besparingar
Taxor inom rättshjälpsområdet
I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) fömtsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av fexon För närvarande finns två fexor: en fexa för ersättning till offentiig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en texa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Enligt den förstnänmda fexan besferas ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Ersättningen enligt den senare fexan beräknas i huvudsak efter en i fexan angiven summa för allt arbete i målet. Sedan 1988 baseras de båda fexoma på en gemensam timkostnadsnorm.
Timkostnadsnormen gmndas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråeraa och i rättstillärapningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid besfemmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälpsonu-ådet.
Domstolsverket fastsfeUer raed stöd av 22 § rättshjälpsförordningen (1979:938) texor på gmndval av en timkostnadsnorm som beslutes av regeringen. I propositionen (1992/93:109) om ändring i rättshjälpslagen ra.ra. utfelas bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de nuvarande beräkningsgranderaa för fastsfeUandet av normen bör ses över och att regeringen tills vidare bör besfenuna timkostnadsnorraen. Det sägs vidare att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreforra - att själv-kostnaderaa vid de allraänna advokatbyråeraa torde få tillmätas stor betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen - inte innebär att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna behöver vara så utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgmnd konsfeteras att det finns utiymme föi att i kostnadsdämpande riktning göra en friare bedönming än tidigare. Vidare förordas en ordning som iimebär att differentierade tiinkostnadsnoimei föi brottmål och tvistemål återinförs.
I beslut den 5 november 1992 besfemde regeringen för år 1993 timkostnadsnormen avseende fexa för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och konkursförvaltertexa till 712 kr exkl. mervärdeskatt (890 kr inkl. mervärdeskatt) samt avseende brottmålstexa i tingsrätt och hovrätt till 680 kr exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl. mervärdeskatt).
117 Såsom anges i propositionen bör raöjligheten att utvidga brottmålstexans Prop. 1992/93:100
tillämpningsområde övervägas. Även utgångspunkteraa för beräkning av Bilaga 3 saktexan bör ses över, liksom möjligheten att texereglera ytterligare ärendekategorier på rättshjälpsområdet.
Medelsbehovet
Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgeferet 1993/94 till 815 100 000 kr. De föreslagna ändringama i rättshjälpslagen och de beslufede nivåema på timkostnadsnoiraeraa kommei att medföra besparingai på anslaget. Med hänsyn till osäkeiheten vad gällei besparingaraas storiek och till anslagets konstmktion anser jag inte att det finns anledning att minska det föreslagna anslaget i förhållande till Domstolsverkets beräkningar
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpskostnader för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 815 100 000 kn
F 2. Rättshjälpsmyndigheten
1991/92 Utgift 10 717 146
1992/93 Anslag 10 714 000
1993/94 Förslag ' 11684 000
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälpsmyndigheten har 24 ansfellda. Från anslaget befelas även kostnadema för verksaraheten vid Rättshjälpsnämnden.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgeferet 1993/94 försferks raed sararaanlagt 270 000 ki i föihållande till vad sora anvisats föi budgeferet 1992/93. Beloppet avsei 0,5 tjänst som föredragande hos Rättshjälpsnära-nden och ökade resekostnader för Rättshjälpsnänmdens ledaraöter
Föredragandens överväganden
Rättshjälpsmyndigheten fullgör kanslifunktionen åt Rättshjälpnämnden vilket bl.a. innebär att Rättshjälpsmyndigheten svarar för beredning och föredragning av nämndens ärenden. Anfelet till näranden inkomna ärenden har ökat under senare ån Ökningen uppgick till 42 % mellan åren 1990 och 1991. Det ökade anfelet ärenden har medfört ökade balanser och längre handläggningstiden Det har även raedfört ökade kostnader för extra föredragande och höga kostnader för resor för
närandens ledamöten Med hänsyn härtill anser jag att anslaget bör öka Prop. 1992/93:100 270 000 kn Bilaga 3
Rättshjälpsmyndigheten tilldelades förra året en tvåårig budgetram omfattande budgeferen 1992/93-1993/94. Detfe innebär att anslaget för det andra budgeferet i den tvååriga budgetperioden bör uppgå till 11 684 000 kn
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsforraen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret särat de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp sora kommer att sfellas till Rättshjälpsmyndighetens disposition koraraei slutligt att fastsfeUas enligt dessa riktlinjei och kan däiföl avvika fiån det nu budgeterade beloppet.
Räntebeläggning
Chefen föi Finansdeparteraentet hai tidigare i dag ledovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden särat presenterat den raodell som bör tillämpas. Rättshjälpsmyndigheten bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Rättshjälpsmyndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto raed kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget F 2 Rättshjälpskostnader bör föras till dette konto.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpsmyndigheten för budgeferet 1993/94 anvisa ett raraanslag på 11 684 000 kr.
119 F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
1000 1 000
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
1991/92 Utfall
1992/93 Beräknat
1993/94
Domstolsverket
Domstolsverket
Domstolsverket
Föredraganden
Resultat
Intäkter
115 743 000 120 000 000 120 000 000
Kostnader 109 693 000 109 000 000 109 000 000
Resultat 6 050 000 11 000 000 11 000 000
(Driftbidrag 12 665 000 11 410 000 11 410 000
120 000 000
109 000 000
11 000 000
11 410 000)
Inledning
De allmänna advokatbyråerna har nu funnits i 20 ån Redan från sterten slogs det fast att verksamheten vid de allraänna advokatbyråeraa i princip skall bedrivas på sanuna sätt som enskilda advokatbyråer Varje allmän advokatbyrå skall således vara självfmansierad och konkurrera med enskilda advokatbyråer på lika villkon
De allmänna advoktbyråeraa har sanunanfegna sedan budgeferet 1987/88 uppnått självfinansieringskravet. Fortferande fmns det dock ett anfel byråer som inte har full kostnadsfeckning. Det gäller särskilt vissa av byråeraa i Norrland.
Under 1992 har - med helt olika utgångspunkter - två genomlysningai skett av de allmänna advokatbyråeraas veiksamhet. Dels hai Dorastolsveiket på regeringens uppdrag överiämnat rapporten (1992:3) Uppföljning av veiksamheten vid de allmänna advokatbyråeraa, dels har inora Justitiedepartementet uferbefets departementsproraeraorian (Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråeraa; Principförslag om aweckling av det sfetiiga engagemanget.
120 De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 De allmänna advokatbyråeraas främsfe uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråeraa även länma annat biträde i rättsliga angelägenheten Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidfes på gmnd av att ersättnmg inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristema vid de allmänna advokatbyråeraa åfe sig uppdrag sora t.ex likvidator, förrayndare eller god man, s.k. § 3-ärenden. För de kostnader som uppsfer i den verksamheten får byråema ersättning av sfeten. I princip skall, som jag nyss sagt, de allmänna advokatbyråeraa vara självbärande och konkurrera på lika villkor med ensldlda advokatbyråer Varje byrå utgör en självständig resulfetenhet.
Det finns 28 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Byråema har motfegningsverksamhet på ca 30 platser utanför de orter där de är sfetionerade. Motfegningsverksamheten bedrivs huvudsakligen av sociala skäl. Detfe innebäi att kostnad för resa, tidsspillan och annan extra kostnad för motfegningen inte ekonomiskt belasfer byråeraa utan befelas av allmänna raedel via ett särskilt anslag, det s.k. driftbidraget. Sfetens kostnad för den sociala raotfegnings-verksamheten uppgår till ca 1 miljon kronor årligen.
Anfelet årsarbetskrafter vid byråeraa har under de senaste åren uppgått till 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. Tofelt finns det 244 personer ansfellda på byråeraa.
Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslagsanslag som fes upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyråeraa över en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Fno.ra. den 1 juli 1991 omfatfes de allmänna advokatbyråeraa av mtinen läntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgefer är 10 miljoner kronon De senaste åren har den varit 26 iniljoner kronon
Resultatutveckling m.m.
Av anslagsframsfeUningen och verksamhetsberättelsen för budgeferet 1991/92 fraragår bl.a. följande. De allmänna advokatbyråeraa hai sanunanfegna sedan budgeferet 1987/88 haft en god resulfetutveckling raed ftill kostnadsfeckning och uppfyllande av självfinansieringsraålet. Föl budgeferet 1991/92 blev den tofela kostnadsfeckningen 106 % mot 109 % budgeferet 1990/91. Fno.m. budgeferet 1991/92 skuldföis kostnadei föi intjänad semesteilön. Denna omläggning av redovisningen medför en redovisningsteknisk engångskostnad för 1991/92. Om omläggningen inte hade skett hade kostnadsfeckningsgraden för 1991/92 blivit 109 %.
Den bokföringsmässiga vinsten budgeferet 1991/92 blev 6 miljoner kronon Vinsten uppkom genora att 20 byråer redovisade en vinst på 8,6
miljoner kronor och åtfe byråer redovisade en förlust på 2,6 miljoner Prop. 1992/93:100 kronon Budgeferet 1990/91 redovisade 23 byråer vinst. Bilaga 3
De senaste årens goda resulfet är enligt Domstolsverket ett utslag av att några olönsamma byiåei lags ned och andra rekonstmerats, att ADB-stöd införts, att satsning skett på chefautbildning, att delegering av befogenheter från Domstolsverket till byråeraa genomförts samt att bonuslönesystem införts. Flera faktorer tyder på att införandet av bonuslöner varit den viktigaste åtgärden för att åsfedkonuna lönsamhet i byråeraas verksarahet. Under budgeferet 1991/92 utgick bonuslön på 6,9 railjoner kronon Bonuslöneavfelet innehållei en begränsningsregel av innebörd att summan av utbefelad bonuslön inte får överstiga 5 % av de tofela infekteraa.
Den nya mtinen räntekonto med kredit har skapat bättre möjligheter för den enskilda advokatbyrån att följa likviditetsutvecklingen.
Anfelet inkomna ärenden har fortsatt att öka. De två senaste budgetåren har ökningen varit 4 % årligen. Ärendegrapperaa offentligt försvar, offentligt biträde och s.k. § 3-ärenden har ökat även under 1991/92 dock inte i sarama takt sora under 1990/91. Sammanlagt utgjorde dessa ärenden 38 % av intäkteraa budgeferet 1991/92. Anfelet rådgivningar och uppdrag utanför rättshjälpsonuådet har fortsatt att minska även under 1991/92. Rådgivningsverksamheten utgjorde endast 1 % av intäkteraa. Under 1991/92 noteras en ökning med 10 % av anfelet inkomna ärenden avseende allmän rättshjälp. Dessa ärenden svarade för 38 % av intäkteraa.
ADB-teknik utnyttjas nuraera vid saratliga byråer för ärenderedovisning och för ordbehandling.
Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamheten för byråeraa kommei att besfe även under den kommande tvååisperioden och beräknar kostnadsfeckningsgraden under perioden till ca 110 %. Denna prognos bygger på anfegandet att byråeraa besfen Enligt Domstolsverket har det presenterade awecklingsförslaget inte haft någon inverkan på lönsamheten under budgeferet 1991/92.
Rapport från Domstolsverket
Regeringen gav i raaj 1991 Dorastolsveiket i uppdrag att göra en uppföljning av veiksamheten vid de allmänna advokatbyråeraa. Uppdraget gavs bl.a. mot bakgrand av att flera byråer fortfarande har lönsamhetsproblem.
Domstolsverket har i rapporten (1992:3) Uppföljning av verksaraheten vid de allraänna advokatbyråeraa bl.a. redovisat vilka byråer som är olönsamma, som är kraftigt skuldsatfe eller har ekonoraiska problem av annat slag samt beskrivit vari problemen besfer för varje sådan byrå. Domstolsverket har vidare utvärderat hur de ökade befogenheteraa för byråema har påverkat verksamheten samt föreslagit vissa åtgärder för att fullfölja tankama på ett mer fullständigt ansvar för byråema för den egna verksaraheten.
Domstolsverket har inte funnit anledning att föreslå en förändrad
organisationsform för de allmänna advokatbyråeraa. Sora gmnd för denna Prop. 1992/93:100 uppfattning uppger Domstolsverket att en omläggning till bolagsform Bilaga 3 medför att det ekonoraiska raålet ytterligare betonas och att detto inte kan korabineras raed kravet att prioritera rättshjälpsärenden.
I rapporten konstoteras att åtto byråer haft lönsarahetsproblera under den senaste femårsperioden. Det gäller de allmänna advokatbyråeraa i Uppsala, Halrastod, Västerås, Falun, Sundsvall, Östersund, Luleå och Haparanda. Det anges dock att saratliga av dessa byråer utora Luleå och Haparanda har vänt eller håller på att vända utvecklingen raot lönsamhet. De lönsamhetsproblem som fiinnits vid dessa byråer har, enligt Domstolsverket, huvudsakligen haft sin gmnd i stor personalomsättning och, i vissa fall, rekryteringssvårigheter bland juristerna.
De allmänna advokatbyråeraa i Solna, Halrastod, Västerås, Sunsdvall, Luleå och Haparanda boide, enligt Dorastolsveiket, finansiellt re-konstmeras på gmnd av att de hai ett arbetande kapitol som klart understiger deras upplåning och stotsskuld.
Omläggningen från rörlig kredit till räntekonto med kredit uppges ha varit positiv.
När det gäller de utvidgade befogenhetema som byråerna fått uppges dessa ha haft en positiv påverkan. Den väsentligaste förändringen uppges vara den att byråema själva får ansfeUa juristen Denna befogenhet har medfört att en större affårsmässighet kan tillärapas vid rekryteringen.
Slutligen har Domstolsverket i rapporten närmare belyst den sociala raotfegningsverksainheten.
Departementspromemorian
Sfetsmakteraa har slagit fast att konkuirensutsatt veiksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för det och i normalfallet inte heller av sfeten (prop. 1991/92 bil 1 s. 40 ff, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Mot den bakgmnden uferbefedes inom Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds 1992:51) De allraänna advokatbyråeraa; Principförslag ora aweckling av det sfetiiga engagemanget.
I promemorian föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer avvecklas.
Promemorian innehåller en redogörelse för de allmänna advokatbyråemas bildande. De tre motiv som läg till gmnd för de allraänna advokatbyråeraas inrättande - dvs. att tillgodose den ökade efterfrågan på advokattjänster, att ge den enskilde möjlighet att välja mellan en sfetlig och en privat advokat särat att ge sfeten kostnadsinsyn i advokat-verksamhet - analyseras. Enligt promeraorian har de ursprangliga raotiven inte längre någon bärkraft.
Promemorian har remissbehandlats. Remissutfallet är blandat.
Domstolsverket har i sitt remissyttrande försökt beräkna kostnaderaa vid en avveckling av de allmänna advokatbyråeraa. Kostnaderaa uppges uppgå till ca 90 miljoner kronon
123 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 De allmänna advokatbyråeraa bedriver en konkurrensutsatt verksamhet. Jag noterar att lönsamheten för de aUmänna advokatbyråeraa sanunanfegna är tillfredssfellande.
Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar ora de urspmngliga raotiven för att inrätfe de allraänna advokatbyråeraa förferande har giltighet eller inte och ora det kan finnas andra skäl att ha denna typ av sfetlig verksarahet. De flesfe torde dock vara eniga om att de tidigare motiven generellt sett har mindre bärkraft i dag än för ett par år sedan. Detfe gäller särskilt på de orter där det finns en riklig tillgång på advokattjänsten Sedan år 1989, då justitieministera senast mer samlat redovisade sina överväganden i denna fråga (prop. 1988/89 bil. 4 s. 85 ff), har sfetsmakteraa slagit fast att sfeten endast i undanfegsfall och då med besfemda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har kommersiella fömtsättningan
Sora jag angav i 1992 års budgetproposition ser jag det som nödvändigt och angeläget att de aUmänna advokatbyråerna så långt det är möjligt drivs på sarama villkoi som enskilda advokatbyråer Mot bakgmnd av att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråeraa sammanfegna har förbättrats under de senaste åren och att lönsamheten även framöver förvänfes bli helt tillfredssfellande är jag inte beredd att fe initiativ till någon mer genomgripande förändring av systemet med allmänna advokatbyråer Jag har därvid också beakfet att en avveckling med all sannolikhet komraer att ge upphov till kostnader sora är betänkliga i det rådande sfetsfinansiella läget. Detfe hindrar självklart inte att byråer sora saknar förutsättningar att drivas vidare kan komina att läggas ned. Utöver vid bristande lönsamhet (se bl.a. prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 85 f, bet. 1988/89:JuU18) bör, enligt rain raening, denna princip gälla även vid rekryteringssvårigheten Dessutom bör det vara möjligt för ansfellda vid en allmän advokatbyrå att, om de så önskar, fe över verksamheten och driva den vidare i egen regi. Detfe kan på sikt leda till att vi får fårre anfel allmänna advoktbyråer än i dag. Jag kan inte se några nackdelar raed en sådan utveckling.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att aweckla allmänna advokatbyråer sora har rekryteringssvårigheter eller som de ansfellda önskar fe över
2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.
124 F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
12 665 092
1992/93 Anslag
9 260 000
1993/94 Förslag
11 410 000
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråeraa, framföi allt föl vissa presfetionei som byråeraa utföi av sociala skäl.
Dorastolsveiket beiäknar medelsbehovet för budgeferet 1993/94 till 11 410 000 kronon Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den kraftiga tillströmningen av uppdrag som likvidaton
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kn
F 5. Vissa domstolskostnader m.m.
1991/92 Utgift 279 437 312
1992/93 Anslag 247 125 000
1993/94 Förslag 256 200 000
Från anslaget befelas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolaraa, Bosfedsdomstolen, arrende- och hyresnämnderaa, de allmänna förvaltningsdomstolaraa och Försäkringsöverdomstolen. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltore.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgeferet 1993/94 till 256 200 000 kn
Föredragandens överväganden
Jag har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbehovet.
Regeringen gav i november 1991 Domstolsverket i uppdrag att se över ersättningsnormeraa förnämndemäimen. Domstolsverket avlämnade i maj 1992 rapporten 1992:4 "Rekrytering av nämndemän - Förslag till nya ersättningsnormer". I rapporten lämnar Domstolsverket en redovisning och analys av olika faktorer som påverkar rekryteringen och sammansättningen av nämndemannakåren samt förslag till nya ersättningsnormer för nämndemännen. Enligt Domstolsverket är det sättet att utse nänmde-
män som är den utslagsgivande faktora när det gäller rekryteringen. Prop. 1992/93:100 Domstolsverket konstoterar vidare att ersättningsnorraemas betydelse för Bilaga 3 rekryteringen av nämndemän hai ökat i takt med det stigande missnöjet med eisättningamas storlek. Enligt Domstolsverkets uppfattning är dagens ersättningsmodell med aivode och tilläggsbelopp otidsenlig. Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfållig och nämndemännens arbetsinsats speglas inte eftersom korto sammanträden ger sainma eisättning sora långa. Den stöiste föidelen raed modellen äi att den är femligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår ett nytt ersättmngssystera eftei raönstei av de nya ersättningsregleraa för förtroendevalda enligt koramunallagen. Detfe innebär en kombination av presfetionsersättning och ersättning för inkomstbortfall. Domstolsveikets föislag leder till merkostnader på ca 15,7 rakn
Jag har försfeelse för önskemålen om att höja ersättningen till nämndemännen. Med hänsyn till det sfetsfinansiella läget föreslåi jag emellertid inte nu någon ändring i gällande eisättningsbesfenunelsen
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kn
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet
1991/92 Utgift 24 694 245
1992/93 Anslag 22 100 000
1993/94 Förslag 24 694 000
Från anslaget befelas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den raån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnadei m.m. I vissa fall befelas fiån anslaget utgifter för rättegångar där sfeten är part. Jag hemsfeUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr.
126 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
G 1. Justitiekanslem
1991/92 Utgift
5 909 454
1992/93 Anslag
6 571 000
1993/94 Förslag
7 387 000
Justitiekanslerns uppgifter och organisation
Justitiekanslera (JK) är regeringens juridiske ombudsraan, bevakar sfetens rätt och har tillsyn över dera som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrandlagen, 8 kap. rättegångsbalken, dafelagen (1973:289) och lagen (1990:484) ora övervakningskaraeror m.m. JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del besfemda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Hos JK tjänstgör för närvarande, fömtom justitiekanslera, tio personen
Pågående reformarbete
Sora jag nänmde i inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare under det senaste året arbefet raed att se över Justitiekansleras arbetsuppgifter m.m. Enligt direktiven (din 1991:110) skall utredningen vara särskilt inrikfed på att undanröja de risker för intressekonflikter som kan uppkomma mellan JK:s olika arbetsuppgiften I uppdraget ingår också att undersöka raöjligheteraa att renodla verksaraheten för att JK:s resurser -med bibehållande av höga rättssäkerhetskrav - skall kunna utnyttjas så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Utredaren har stor frihet att fe upp de frågor han anser behöver övervägas och att lägga fram förslag till lösningar som han finner lämpliga. En utgångspunkt för arbetet är emellertid att det även i fortsättningen behövs ett från regeringen frisfeende organ som på regeringens uppdrag kan utföra särskilda juridiska utredningsuppgifter och ingripa mot missförhållanden inom den stetliga förvaltningen. Denna funktion behöver dock förtydligas och preciseras. Utredningsuppdraget förväntes bli avslutet inom kort.
Fördjupad prövning
Justitiekanslem tillhör den siste gmppen av myndigheter som slussas in i det nya budgetsystemet med treåriga ramar från budgetåret 1993/94. Som ett led i budgeterbetet beslutede regeringen våren 1991 om särskilda direktiv till JK för den fördjupade anslagsframsfeUningen. JK avlämnade därefter i maj 1992 en särskild rapport i vilken bl.a. tillsynsverksamheten och den skadereglerande verksamheten näimare analyseras. JK har vidare hösten 1992 avlämnat en fördjupad anslagsframsfellning avseende budgetperioden 1993/94 - 1995/96.
127 Den särskilda rapporten Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Av den särskilda rapporten fraragår bl.a. följande. Under år 1991 registrerades 789 tillsynsärenden. Antelet sådana ärenden och bedöra-ningaraa i dessa har i stort sett varit likarfede de senaste åren. Tillsynsärendena utgörs bl.a. av anmälningai fiån enskilda (40 %) och från rayndigheter, initiativärenden, granskningsärenden samt inspektionen Tillsynsärendena är den ärendegrapp inora vilken JK har störst raöjlighet att själv avgöra hur stora insatser som skall göras i respektive ärende. Vid hög arbetsbelastning har det varit nödvändigt att utnyttja dessa ärenden sora en regulator när det gäller användningen av resurseraa. JK pekar särskilt på behovet av en utökad inspektionsverksamhet. En sådan ger enligt JK möjlighet att efter behov systematiskt inrikfe sig på olika samhällsområden eller olika rättsliga problem vilket kan bidra till ökad rättslikhet och effektivitet inora förvaltningen.
Anfelet skadeståndsärenden har varit relativt konstant under de senaste åren. Under år 1991 avgjordes 860 sådana ärenden. Dessa ärenden utgör en stor del av JK:s arbetsbörda. JK:s tillsynsverksamhet uppges ha haft ett stort värde för en rationell handläggning av skaderegleringen.
I den särskilda rapporten diskuteras även gränsdragningsproblem när det gäller beröringspunkter med verksamheter hos andra myndigheter särat raetoder för mätning av JK:s resulfet och effektivitet.
Den fördjupade anslagsframställningen
Av den föidjupade anslagsframsfeUningen framgåi bl.a. följande. JK hai raed hjälp av viss sfetistik och andra fäkfe sammansfellt febellei utvisande dels ärendenas anfel och föidelning på olika grappei (tillsyn, yttrandefrihet, skadestånd, dataärenden m.ra.), dels uppgifter om resursfördelningen mellan JK:s olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid och dels en uppsfellning med beräkning av handläggningskostnad för olika ärendetypen
Tillströmningen av ärenden har ökat med 15 % under det senaste året, från 4 050 till 4 691. Om raan jämför försfe halvåret 1991 med sainma period 1992 noteras en relativt kraftig ökning av ärenden gällande yttrandefrihet och skadestånd. Tillsynsverksamheten uppfer ca 15 % av JK:s tofela resursen Under senare år har raindre än 10 % av tillsynsärendena avslufets genora beslut med kritik. Skadeståndsverksamheten uppfer ca 20 % av resurseraa och yttiandefrihetsveiksamheten ca 10 %. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett skadesfendsärende uppskatfes till 2-3 månaden Styckkostnaden för ett skadesfendsärende beräknas till ca 1 200 kn Äiendebalansen hai ökat påfegligt det senaste året.
1 framtidsanalysen anges att olika omväildsfaktoier torde medföra att tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena och det skadeståndsrättsliga området blir arbetskrävande under de närmaste tre åren. JK pekar också på en rad pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten som bedöms vara av betydelse för JK:s framtida verksamhet.
128 Bedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Justitiekansleras rapport och anslagsframsfellning uppfyllei i stort de krav sora regeiingen sfellde i direktiven för treårsperioden. Jag anser att de ger en bra genomlysning av verksamheten och gei en god gmnd föi en framtidsbedömning. De kommer därför att utgöra ett viktigt underlag för de analyser som behöver göras av inriktningen av JK:s arbete. Det är dock för tidigt att nu göra mera gmndläggande sfellningsfeganden från min sida till detfe material.
Med hänsyn till de förändringar i fråga om JK:s arbetsuppgifter m.m. som kan anfes bli följden av det pågående översynsarbete som jag redovisat i det föregående bedömer jag det sora olämpligt att nu fe sfeUning till JK:s medelsbehov för hela treårsperioden. Jag förordar i sfellet att medelsbehovet för JK i princip nu läggs fast för den kommande tvåårsperioden, dvs. föi budgeferen 1993/94 och 1994/95.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden särat presenterat den modell som bör tiUämpas. JK bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillämpa denna modell. Myndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 1. konuner att föras till detfe konto.
Anslaget till JK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Även rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till myndighetens disposition koramer slutligt att fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nedan budgeterade beloppet.
Justitiekanslerns yrkanden m.m.
JK föreslår att myndighetens uppgifter skall vara i princip oförändrade. Den ökande arbetsbalansen och en stor personalomsättning undei år 1992 har lett till en anstiängd aibetssituation. I syfte att komma tillrätfe raed denna besvärliga situation har JK försökt att i störsfe möjliga utsträckning prioritera och omfördela arbetsuppgifter samt rationalisera verksamheten. Myndighetens jurister arbefer med ett betydande övertids-utfeg. Några ytterligare arbetsinsatser från personalens sida kan inte krävas. JK begär raot den bakgmnden ett reellt resurstillskott på knappt 800 000 kr varav ca hälften utgör medel för en extra föredragande. Resten utgörs av medel för ADB-teknik (300 000 kr), inspektionsverksamhet (50 000 kr) samt korapetensutveckling ra.m.
9 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 3
Föredragandens överväganden Prop.1992/93:100
Bilaga 3 Arbetsbelastningen hos JK har blivit besvärande under det senaste året. Det är enligt min mening inte försvarligt att ärendebalanser och handläggningtider hos JK ökar i den utsträckning som faktiskt skett. Det är heller inte troligt att den besvärliga situationen ändras i positiv riktning under de närmaste åren. Tvärtom förefaller tendensen vara att ärendeflödet fortsätter att öka och att det tillkomraer ett ökat anfel nya resurskrävande ärendetypen
Jag bedömer det som ytterst angeläget och nödvändigt att JK som myndighet kan fimgera föredömligt och ufen problem. Detfe särskilt mot bakgmnd av att de flesfe myndighetema de närmaste åren kommer att få vidkännas åtstramningar saratidigt som ökade krav generellt sett sfells på dem. I det perspektivet kan JK få en utökad betydelse när det gäller inte minst tillsynsverksamheten.
Mot bakgmnd av det jag nu sagt anser jag att resursema hos JK -fömtom pris- och löneonuäkning och en budgetteknisk justering - bör försferkas med 450 000 kr i förhållande till innevarande års anslag. Härigenom kan JK ansfeUa ytterligare en föredragande. Samtidigt möjliggörs även vissa andra satsningar på inspektionsverksamhet och kompetensutveckling.
Med hänsyn till det anförda har planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 beräknats till 14 774 000 kn
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Justitiekanslem för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 387 000 kn
130 G 2. Datainspektionen Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1 000
1992/93 Anslag
1 000
1993/94 Förslag
21 254 000
Dafeinspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tiUsyn enligt dafelagen (1973:289), kredihipplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) särat utfårdar licens enligt datolagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om autoraatisk datobehandling vid fexeringsrevision, ra.m.
Inspektionen skall verka fSr att automatisk dafebehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iaktfes i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.
Chef för inspektionen är en generaldirektön Inom inspektionen finns två sakenheten Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgiften i fråga om enskild veiksamhet. Dessutom fmns en teknisk och en administrativ enhet.
Kostnaderaa för inspektionens verksamhet skall feckas genom avgiften
Datainspektionen
Dafeinspektionen har i sin fördjupade anslagsframsfellning redovisat verksamheteraa inom verksamhetsområdena tillsfendsverksarahet, tillsynsverksamhet, regelgivning, information, teknikverksamhet, licensverksamhet och administration.
För vardera av dessa sju verksamhetsonuåden hade inspektionen bl.a. följande mål för åren 1989-1992.
TiUståndsverksamheten : Högst 33 % av inspektionens resurser skulle användas för handläggning av tillståndsärenden enligt datolagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.
Tillsynsverksamheten: Verksamheten skulle öka så att minst 33 % av inspektionens lesuiser användes för tillsyn.
Regelgivningsverksamheten: Inspektionens regelgivning i form av föreskrifter om förenklade ansökningförferanden, allmänna råd och praxissammansfellningai skulle öka och prioriteras. Informationsverksamheten: Aibetet skulle intensifieras föi att tillgodose de legisteiansvarigas behov.
Tekniska verksamheten: Användningen av olika nya teknikei inom nya tillämpningsoraiåden skulle analyseras ur integritetssynpunkt. Licensverksamheten: Anfelet licenser skulle under planperioden öka raed tofelt 7 000 icke avgiftsbefriade licensen
Administration: Inspektionen skulle under varje år helt fecka sina kostnader med avgiften
En analys av resulfeten under angivna år visar att att dessa mål har uppnåtts utom såvitt avser tillsynsverksamheten. Det sistnämnda föiklaras fiämst av att tillståndsäiendena ökat vilket medfört att
handläggairesurseraa koncentrerats till tiUståndsverksamheten. Prop. 1992/93:100
Dafeinspektionen har föreslagit att det övergripande syftet med Bilaga 3 inspektionens verksamhet under budgetperioden 1993/94—1995/96 skall vara att reglera och övervaka användningen av daferegistrerade personuppgifter samt inkasso- och kreditupplysningsverksamhet så att människor i Sverige inte utsätts för risker att uppgifter om dem används så att den personliga integriteten kränks eller skadas. Inspektionen skall inom raraen för syftet med verksamheten arbefe enligt tre övergripande strategier vilka inspektionen formulerar på följande sätt.
- För att bli framgångsrik med sin verksamhet gentemot människoraa i Sverige satsar inspektionen på att vara ett kompetent ombud för den enskilde.
- För att bli framgångsrik gentemot sin personal satsar inspektionen på ett meningsfullt arbete som går att påverka och på möjligheter till en egen utveckling.
- För att bli framgångsrik med verksamheten gentemot övriga intressenter satsar inspektionen på snabbhet, öppenhet och kompetens.
Mot bakgmnd av slutsatseraa i resultotanalysen och de bedömningar som inspektionen kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås följande målsättningar gälla för verksamhetsområdena för den kommande treårsperioden.
TiUståndsverksamheten: Vid utgången av varje år under perioden skall tre nya standardiserade tillståndsbeslut användas för tillståndsverksamhet, fem procent fler ärenden än föregående år skall ha avgjorts och högst fem procent av de oavgjorda tillståndsärendena skall vara äldre än ett ån Tillsynsverksamheten: Under bugeferet 1993/94 skall 60 inspektioner genomföras varav 45 skall vara s.k. planerade inspektionen Under vart och ett av budgeferen 1994/95 och 1995/96 skall 75 inspektioner genomföras varav 60 skall vara s.k. planerade inspektionen Dafeinspektionen skall vid utgången av varje år under perioden ha högst 150, 190 respektive 260 klagomålsärenden i balans. Regelgivningsverksamheten: Remissverksamheten skall rationaliseras. Resursinsatsen för arbete med remissvar, yttranden enligt 2a § datelagen, delningar av författningsförslag och deltegande i utredningar m.m. får för varje år inte överstiga de resurser inspektionen använde för sådant arbete under budgeferet 1991/92. Regelgivningsverksamheten skall stödja det löpande rationaliseringsarbetet på tillstånds- och tillsynsområdena. Interaationellt och nationellt arbete med anknytning till inspektionens ansvarsområde skall fortlöpande bevakas.
Tekniska verksamheten: Dateinspektionen skall under perioden arbete fram tre tekniska rapporter inom inspektionens ansvarsonuåde. Dessa rapporter skall komplettera de allmänna råden om ADB-säkerhet för personregister Under varje budgefer skall Dateinspektionen ansvara för ett tekniskt seminarium om datelagens krav på ADB-säkerhet för leverantörer av ADB-utmstningar och ADB-konsulten Informationsverksamheten: Dateinspektionen skall arrangera seminarier och konferenser i aktuella frågor inom inspektionens ansvarsområde. Under varje budgefer skall nyhetsbrevet Direkt publiceras med tre
nununen
Licensverksamheten: För varje budgefer skall inspektionen tillföras
2 000 nya icke avgiftsbefriade licensen
Administrativa verksamheten: Dafeinspektonen skall under varje budgefer
helt fecka sina kostnader med intäkter i sin verksamhet. Under varje
budgefer skall inspektionen genoraföra en större utbildningsinsats så att
personalens korapetens för tillsyns- och inforraationsarbete utvecklas i
linje raed inspektionens övergripande verksamhetsinriktning.
Dafeinspektionen yrkar att ramen för inspektionens utgifter ökas för att inspektionen skall ges möjligheter att tillfålligt försferka sin organisation för att avarbefe uppkoinna balanser och för att öka möjligheteraa att rationalisera inspektionens verksarahet. Yrkandet avser ökade resurser för sju nya handläggare, en ytterligare ansfelld för informationsarbete, lokalkostnader m.ra. för de tillkommande anfellda, invenferiei, ökad informationsverksamhet samt för ekonomiadministrativa åtgärden Utan den föreslagna försferkningen anser inspektionen att den föreslagna verksamhetsinriktningen med ökad tillsyn och informationsarbete inte kan realiseras eftersom dess resurser till följd av ärendetillströmningen nästan uteslutonde måste användas i tillståndsarbetet.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Dafeinspektionens verksamhet skall aUtjämt vara att övervaka att automatisk dafebehandling av personuppgifter och kreditupplysningsverksamhet inte medför OtiUbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iaktfes i inkassoverksamhet.
Resurser: Ramanslag 1993/94 21 254 000 kr Planeringsram
1993/94
21 254 000 kr
1994/95
21 254 000 kr
Övrigt:
Det är lärapligt att Dafeinspektionen tilldelas medel i form av ramanslag.
133 Datoinspektionens fördjupade anslagsframsfellning visar, enligt min Prop. 1992/93:100 raening, att verksaraheten bedrivs med en sådan inriktning att de Bilaga 3 verksamhetsmål som hittills funnits i stort sett har nåtts. Däremot har tillsynsverksamheten inte kunnat bedrivas i den utsträckning som är önskvärd.
Riksdagens revisorer har i rapporten 1991/92:8 "ADB och integritet" granskat bl.a. Dafeinspektionens arbete. I rapporten framförs att inspektionens informationsveiksainhet bör byggas ut och inrikfes särskilt raot att öka registeransvarigas kunskap ora integritetsskyddsregleraa, att inspektionens egeninitierade tillsyn bör ges mer utrymme, samtidigt sora tillsyns- och infoimationsveiksamheten saraoidnas och att tillsynen inte bara skall inrikfes raot enstaka registei utan också raot koppUngaraa mellan registei med olika användningsområden.
Jag anser att Dafeinspektionen bör ha samraa inriktning för de sju verksamhetsområdena sora föreslagits för den kommande treårsperioden även om inspektionen inte tilldelas ökade resursen Detfe kan innebära en omfördelning av inspektionens resursen
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade fmansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp sora kommer att sfellas till Dafeinspektionens disposition koramer slutligt att fastsfeUas enligt dessa riktlinjei och kan däiför avvika fiån det nu budgeterade beloppet.
En förändring av inspektionens verksainhet i framtiden kan förväntes bl.a. som en följd av vad sora kan konuna att föreslås av Datelagsutredningen (Ju 1989:02). Med hänsyn härtill anser jag att det är olärapUgt att nu fe sfeUning till inspektionens medelsbehov för hela treårsperioden. Medelsbehovet bör endast prövas för den kommande tvåårsperioden dvs. för budgeferen 1993/94 och 1994/95. Av samma anledning och raed hänsyn till det sfetsfinansiella läget vill jag inte föreslå att inspektionen ges ökade resuisen Jag anser att det redan nu finns anledning för inspektionen att se över sin organisation.
Räntebeläggning
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av sfetiiga raedelsflöden särat presenterat den modell som bör tillärapas. Dafeinspektionen bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillärapa denna modell. Dafeinspektionen böi däiföi tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 2 Dafeinspektionen bör föras till detfe konto.
134 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Med hänvisning till vad jag har anfört herasfeller jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Datainspektionen för budgeferet 1993/94 anvisa ett ramanslag på 21 254 000 kn
G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
1991/92 Utgift 5 000 168
1992/93 Anslag 5 441 000
1993/94 Förslag 7 103 000
Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på gmnd av brott. Nämnden besfer av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöten Näranden biträds av ett kansli.
Brottsskadenämnden
I Brottsskadenämndens fördjupade anslagsframsfellning redovisas bl.a. utvecklingen av såväl brottsskadeersättningama som anfelet brotts-skadeärenden under de senaste fera budgeferen. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestänunelser och omfattningen av anfelet ärenden om brottsskadeersättningan
Anfelet personskadeärenden har under den senaste femårsperioden ökat från 576 till 1 618 och anfelet sakskadeärenden från 783 till 863. Den stora volymökningen har skett under budgeferet 1991/92, då personskadeärendena ökade med 62 % och sakskadeärendena med 15 %. Anfelet avgjorda personskade- och sakärenden ökade samtidigt med 18 % respektive 13 %. Även om anfelet avgjorda ärenden har ökat, har p.g.a. den kraftiga volymförändringen en ökning av ärendebalansen inte kunnat undvikas.
Mellan budgeferen 1987/88 och 1991/92 ökade de utbefelade personskadeersättningama från ca 6,3 railjoner kronor till ca 24 railjoner kronor och sakskadeersättningaraa från ca 1 miljon kronor till 1,3 miljoner kronon Den stora ökningen av personskadeersättningama beror bl.a. på en ökning av sexualbrottsärendena och en höjning av ersättningsnivån för sådana brott fno.m. den 1 juli 1990. Vidare fick nänmden genom en lagändring den 1 juli 1988 raöjlighet att lämna särskild ersättning för lidande till följd av kränkning av den personliga integriteten, vilket har medfört en ökad belastning av anslaget. För närvarande utgör omkring hälften av utbefelda brottsskadeersättningar ersättning för kränkning. Brottsskadenämndens informationsverksamhet kan också anfes ha haft betydelse för volymutvecklingen. Nämnden har fno.m. budgeferet 1989/90 fått särskilda medel för informationsverksamhet.
135 I sammanhanget böi också nämnas Konunittén ora ideell skada sora sei Prop. 1992/93:100 övei regleraa ora eisättning för ideell skada i samband med personskada Bilaga 3 m.m. (se avsnitt 3.3). Konunittén har i ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genora brott föreslagit bl.a. att skadesfenden för kränkning genora sexualbrott och grova våldsbrott bör höjas. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Med hänsyn till ökningen av antelet brottsskadeärenden begär Brottsskadenämnden ytterligare 1,2 railjoner kronor för personalförsterkning, ADB-utveckling ra.ra.
Föredragandens överväganden
Regeringens arbete raed att sferka brottsoffrens sfeUning fortsätten Med beaktande av bl.a. detfe och den uppmärksamhet samhället ägnar brottsoffren anser jag att det är troligt att anfelet brottsskadeansökningar även fortsättningsvis kommer att ligga på en hög nivå eller till och med öka. Av betydelse för volymutvecklingen är också bl.a. Brottsskadenämndens informationsverksamhet. Det är viktigt att nå de brottsoffer som är berättigade till brottsskadeersättning och jag anser därför att den informationsverksamhet som nämnden bediivei äi väidefiill.
Den fördjupade anslagsframsfeUningen visar att Brottsskadenänmden har bedrivit verksaraheten effektivt och med gott resulfet. Trots den stora volymökningen hai veiksamheten vid Brottsskadenämnden utvecklats positivt. Nämnden hai avgjort i huvudsak lika raånga ärenden sora har koramit in under budgeferen raed undanfeg av budgeferet 1991/92, då ärendebalansen ökade. Nämnden avgjorde dock fler brottsskadeärenden under budgeferet 1991/92 än föregående budgefen Förvaltningskostnaden minskade också per avgjort brottsskadeärende budgetåret 1991/92 jämfört raed året dessförinnan. Orsaken till denna effektivitetsökning är olika rationaliseringsåtgärder, framförallt det utökade delegationsförfarandet.
Brottsskadenämnden har föreslagit att nämnden tilldelas en treårig budgetram. Med hänsyn till den kraftiga volyraförändring som har skett och den ovisshet som råder kring den fraratida ärendeutvecklingen och ersättningsnivåeraa är det enligt min mening inte nu ändamålsenligt att tilldela Brottsskadenänmden en treårig budgetram. Nänmden bör dock redan nu tilldelas medel över ramanslag föi föivaltningskostnaderaa. Fastän ramen är etferig bör s.k; anslagskredit kunna tillämpas. Medel för brottsskadeersättningaraa bör även i fortsättningen tilldelas över förslagsanslag.
Även om Brottsskadenämnden tilldelas en etferig budgetram anser jag att verksamhetsinriktningen bör kunna läggas fast för en treårig budgetperiod. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser och volymen styrs av anfelet ärenden om brottsskadeersättning. Med dessa fömtsättningar är utrymmet för prioritering av resursema sferkt begränsat. Brottsskadenänmden har genora ett väl genorafört rationaliseringsarbete kunnat effektivisera verksamheten. Nämnden bör naturligtvis även fortsättningsvis arbefe för att ytterligare effektivisera
verksaniheten. En förutsättning för denna effektivisering äi bl.a. att Prop. 1992/93:100 nämnden har datorstöd i tillräcklig omfattning för att få till sfend en Bilaga 3 rationell hantering av brottsskadeärenden. Jag har under anslaget beräknat medel för dessa behov. Jag har dämtöver beräknat ytterligare medel under anslaget med hänsyn till den kraftiga volyraökningen av brottsskadeersättningan
Chefen för Finansdeparteraentet har tidigare i dag redovisat ett förslag ora generell räntebeläggning av sfetiiga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillärapas. Brottsskadenämnden bör fno.m. budgeferet 1993/94 tillärapa denna raodell. Brottsskadenämnden böi tilldelas ett läntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader föras till dette konto.
Anslaget för Brottsskadenämnden har budgeterats ufen hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Sfetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparteraentet (bilaga 1, Sfetsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att sfellas till myndighetens disposition koraraer slutligt fastsfeUas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgeferet 1993/94 anvisa ett raraanslag på 7 103 000 kr.
G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott
1991/92 Utgift
26 258 657
1992/93 Anslag
25 000 000
1993/94 Förslag
35 000 000
Från anslaget befelas ersättmng av sfetsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på gmnd av brott. Dessutora har från anslaget utgått bidrag till Brottsofferjoureraas riksförbund för innevarande budgefer raed 1 miljon kronon
Brottsskadenämnden
Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 15 miljoner kronon
137 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Bilaga 3 Som jag har redovisat under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader har anfelet ansökningar om brottsskadeersättningar ökat kraftigt. Med hänsyn till volymökningen beräknar jag anslaget till 35 railjoner kronon I beloppet ingår 1 miljon kronor till Brottsofferjoureraas riksförbund.
Honställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Ersättningför skador på grund av brott för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.
G 5. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
I statsbudgeten for innevarande budgefer är till detfe ändamål uppfört ett förslagsanslag på 14 361 000 kronon
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den fraratida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I awaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgeferet 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr.
G 6. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
I statsbudgeten för innevarande budgefer är till detfe ändamål uppfört ett förslagsanslag på 4 823 000 kronon
I awaktan på att beredningen av de forskningspolitiska frågoraa slutförs föreslår jag att även detfe anslag förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kn
138 H. DIVERSE Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
H 1. Svensk författningssamling
1991/92 Utgift
12 133 000
1992/93 Anslag
9 037 000
1993/94 Förslag
10 112 000
Från anslaget befelas kostnaderaa för bl.a. tryckning och distribution av Svensk författningssamling (SFS).
Med hänsyn till de textei med EG-anknytning som skall publiceras i SFS böi anslaget räknas upp med ca 1 milj. kr. Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Svensk författningssamling för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 112 000 kr.
H 2. Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m.
1991/92 Utgift
2 839 000
1992/93 Anslag
2 586 000
1993/94 Förslag
2 586 000
Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till interaationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till perraanenfe byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt.
Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnadema för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra interaationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under näsfe budgefer vara oförändrat.
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kn
H 3. Stöd till politiska partier
1991/92 Utgift 140 138 000
1992/93 Anslag 140 272 000
1993/94 Förslag 141 200 000
Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om sfetiigt stöd till politiska partien Sora redovisats i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att sfebilisera den svenska ekonomin (s. 13) koraraer partistödet att minska
med 10 % fno.ra. näsfe mandatperiod. Prop. 1992/93:100
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 3 att till Stöd till politiska partier för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 141 200 000 kn
H 4. Allmänna val
1991/92 Utgift 154 462 000
1992/93 Anslag 3 350 000
1993/94 Förslag 29 600 000
Från anslaget befelas sfetsverkets kostnader fÖr valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt befelas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val.
Jag föreslår att anslaget beräknas till 29,6 milj. kn, vilket avser kostnader för inköp av valmaterial, ersättning till Postverket, information, utbildning m.ra. Medel för utveckling av ett nytt ADB-stöd för valadministrationen beräknas också under anslaget Bl. Riksskatteverket under sjunde huvudtiteln.
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna val för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 600 000 kr.
H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed
1991/92 Utgift
400 000
1992/93 Anslag
400 000
1993/94 Förslag
600000 Från anslaget befelas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed som bildats gemensamt av sfeten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Senare denna dag kommer jag att föreslå att regeringen föreslår riksdagen att till detfe ändamål anvisa ytterligare 200 000 kr på tilläggsbudget I (prop. 1992/93:105 bil. 2) till sfetsbudgeten för innevarande budgefen
Jag herasfeller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgeferet 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 600 000 kr.
140 Prop.1992/93:100 Bilaga 3.1 Bilaga 3
Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten mom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården
1 Brottsutvecklingen
I avsnittet 5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-felet har totala antalet brott som komrait till polisens käimedom redovisats. Däi har också en av Brottsförebyggande lådet (BRÅ) gjord prognos berörts översiktligt.
I det följande kommenteras utvecklingen för olika gmpper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykteihetsbiott och narkotikabrott. I diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anraälda år 1981 och senare. Siffroraa för perioden 1981 - 1991 är tagna direkt ur Statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1992 är preliminära beräkningar sora bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1992.
BRA har utarbetat en rapport över brottsutvecklingen (BRÅ rapport 1992:2). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Hänsyn har tagits till uppgifteraa i rapporten i den följande redogörelsen.
Sekretariatet för analys- och resultotutvärdering (SAR) inom justitiedepartementet följer utvecklingstendenseraa vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställningen.
1.1 Våldsbrott
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda våldsbrott (i tusental)
1981 19S2 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1890 1991 1992
År
Rån Misshandel
Våldtäkt
Mord och dråp samt miss-
handel med dödlig utgång
3 228
24 313
3 530
28 197
3 473
29 218
3 681
30 784
3 851
31 995
3 806
32 805
1 046
3 939
34 757
1 114
4 177
37 511
1 332
5 211
39 641
1 462
5 967
40 690
1 410
6 173
40 454
1 462
1992'
6 148
45 319
1 566
176 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
142 Prop. 1992/93:100 Till våldsbrott räknas, som i den officiella stotistiken, fullbordade Bilaga 3
mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp,
baraadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldfekt. Våldsbrotten har uppvisat en relativt jänui ökningstakt under åren 1981
till 1991. År 1991 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade
brottsbalksbrotten.
Särskilt om rån
Anfelet anmälda rånbrott 1991 var närmare 6 200 och det är en ökning med 3 procent sedan 1990. Av rånbrotten är de flesfe rån mot person (84 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen av ökningen från år 1990 utgörs av en ökning av butiksrånen. Gaturån är den dominerande formen av rån.
Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1991 var dessa 316. Det är en markant ökning med 94 stycken jämfört med 1990. Bank-och postrånen förorsakar offe mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de offe begås med hjälp av skjutvapen.
SärskiU om misshandel
I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller utomhus kan noteras att förändringen från år 1990 till år 1991 skiljer sig åt mellan de båda kategorieraa. Utomhusbrotten ökade med 2 procent medan inomhusbrotten minskade med 3 procent.
Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Den delen domineras nästan helt av män som misshandlar sina nuvarande eller tidigare hustmr, sammanboende eller festmön
Det mesfe av våldet mellan bekanfe, som inte har en familjerelation, sker i lägenheter och utspelas inom gmpper av kriminellt aktiva eller missbmkare av olika slag.
Drygt hälften av de polisanmälda våldsbrotten utspelas på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på allmänna kommunikationsmedel.
Anfelet fell av misshandel utomhus däi gäraingsmannen är okänd för offret är högst i storstodsregionema Stockholm, Göteborg och Malmö.
SärskiU om våldtäkt
De anmälda våldfekteraa ökade år 1991 med 4 procent jämfört med föregående ån
Antolet anmälda våldfektsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 -1991. Det är till störsfe delen de anmälda fullbordade våldtäkterna inomhus sora svarar för den ökningen.
1.2 Tillgreppsbrott
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)
600-
400-
200-
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Inbrotts- Därav Därav stöld Inbrott i Inbrott i
lägenhet vind eller
eller villa källare
Biltillgrepp (fullbordaO
Stöld ur motorfordon
137 168
20 012
22 845
22 979
139 168
21 063
25 096
25 182
139 789
23 865
22 931
24 858
142 555
24 647
25 716
27 209
144 571
24 298
28 129
31 823
151 881
23 260
27 625
39 541
142 331
20 351
28 443
41 580
130 923
20 155
23 938
42 387
137 195
21 329
22 267
47 781
154 030
22 446
22 911
51 064
155 865
22 056
24 037
48 491
1992'
157 597
22 124
26 150
45 054
93 970 101 305 100 925 112 859 125 231 152 221
156 972 149 172 155 091
157 626 143 908 137 649
' Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
144 Prop.1992/93:100 Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda Bilaga 3 brottsbalksbrott. Fömtora de i febellen särredovisade brottsgrapperaa ingår en raängd olika former av stöldbrott sora inte rabriceras sora inbrott, t.ex. snatteri.
Särskilt om inbrott
Inbrotten utgör en sjundedel av saratliga registrerade brottsbalksbrott. Fömtora villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor ra.ra.
Under 1970-felet uppvisade anfelet inbrottsstölder stora svängningar Under 1980-felet låg de på en nivå mnt 140 000, men ökade markant till 154 000 år 1990. År 1991 anmäldes tofelt 156 000 inbrott, vilket innebär en ökning med 1 procent järafört raed föregående ån
SärskiU om motorfordonstillgrepp
I febellen redovisas enbart fullboidade biltillgrepp.
Antolet fiiUbordade bilstölder var år 1990 109 procent fler än år 1980. Den markanto ökningen tog fart under andra halvan av 1980-tolet. Under perioden 1980-1985 stols i genomsnitt 26 000 bilar per ån Perioden 1986 - 1990 var raotsvarande siffra drygt 44 000 per ån
Under år 1991 anmäldes 48 500 fullbordade biltillgrepp. Det är en minskning raed 5 piocent järafört raed föregående ån
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
1.3 Bedrägeribrott
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda bedrägeribrott (i tusental)
10&
1981 1982 1933 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
År 1991 anmäldes 69 000 bedrägeribrott vilket är en minskning med 28 procent jämfört med året innan. Denna minskning har fortsatt även under år 1992. Enligt BRÅ förklaras nedgången av en kraftig minskad anmälningsbenägenhet fiån bankeraas sida. Det gällei då fiämst s.k. öveitrasseiingai, men även i viss mån andra typei av bedrägerier med check- och personkonton.
Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerieraa år 1991 för 18 piocent medan bedrägerier som begås med hjälp av befelkort svarade 21 procent.
146 Är
Checkbedrägeri
Betalko
10 685
18 721
10 117
21 638
11 680
•16 721
13 369
13 960
13 036
22 246
15 195
22 057
15 757
19 681
17 063
20 312
12 794
19 678
14 760
16 699
12 467
14 426
1992'
10 777
' Värdena för 1992 har beräknats pä grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
1.4 Övriga brottsbalksbrott
Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (i tusental)
160-
120-
40-
1981 1982 1903 1984 198S 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 □ Skadegörelsebrott M\ Övriga BrB-brott I
'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
147 Prop.1992/93:100 Till övriga brottsbaUcsbrott räknas fömtom skadegörelsebrott ett stort Bilaga 3 anfel olika gmpper av brottsliga beteenden som inte feller inom någon av de tidigare berörda kategorieraa.
SärskiU om skadegörelse
Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som fömtom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbaUcsbrott. Under 1980-felets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med 1985 var de 31 procent fler under 1990. Under år 1991 anmäldes knappt 94 000 skadegörelsebrott, viUcet innebär en minskning med 3 procent jämfört med föregående ån Om detfe är ett trendbrott, eller bara en tillfällig minskning, återsfer att se. Att döma av den preliminära sfetistiken kommer nivån för 1992 att ligga något över 1991 års nivå.
En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar
Av skadegörelsebrotten avser 35 procent skadegörelse på motorfordon. 16 procent drabbar stot, landsting och kommunen
1.5 Narkotikabrott
Antal anmälda narkotikabrott (i tusental)
1981 1982 1963 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
148 Prop.1992/93:100
Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och Bilaga 3 narkotikabrott enligt vamsmugglingslagen (1960:418).
Antolet anraälda narkotUcabrott låg på en relativt stobil nivå under hela 1970-tolet. År 1980 ökade antolet anraälda brott kraftigt. En del av den ökningen kan förklaras raed de skärpto anvisningai som infördes av Riksåklagaren år 1980. Även innehav eller överlåtelse av mycket små raängder narkotika betrakfes numera som narkotikabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982.
En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan noteras sedan år 1983. År 1991 var anfelet anmälda brott 54 procent lägre än år 1982. En stor del av minskningen beror på ändrade ratiner för anfelsräkning i s k serieuppklaringar Anfelet naikotikabrott per missfenkt person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,4 år 1991.
År 1991 anmäldes eraellertid 32 162 brott. Detfe är en ökning raed 15 procent jämfört med föregående ån
Anfelet personer sora lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort sätt oförändrat under den senaste tioårsperioden. Det framgår av följande sammansfeUning.
Antal personer som lagförts för narkotikabrott.
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 8173 7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349 7612
11 Riksdaien 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 3
1.6 Trafiknykterhetsbrott
Följande diagrara avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) ora straff för vissa trafikbrott (TBL).
Prop.l992/93:100 Bilaga 3
Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tusental)
25
20-
IS-
IC-
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1992. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.
Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagraramet i det följande görs en jämförelse mellan antolet domar åren 1989 och 1991 där grovt rattfylleri är huvudbrott (4 § 1 mora TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). 1 stopeln för villkorlig dom ingår även villkorlig dom med böten
Påföljdema har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980-felet låg andelen som fick fängelsepåföljd på en relativt konsfent nivå omkring 73 procent. År 1991 var denna andel 42 procent.
150 Antal (I tusental)
Domar avseende grovt rattfylleri
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
SÅ 4H
Fängelse Skyddstillsyn ViUkariig dom Bäter övrigt
□ 1989 Dmi 1991 I
1.7 Modern brottslighet
SCB har i promemorian (1990:6) Modera brottslighet och specialstraffrätt i ljuset av kriminalistUcen beskrivit den moderaa brottslighetens utveckling under 1980-felet.
En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som redovisas i brottssfetistUcen under 1980-felet visar enligt SCB att anfelet anmälda brott i flerfelet fell rainskar Den utvecklingen sfer enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott.
Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgmpper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under 1980-felet. De övriga brottsgmpperaas trender är sfebila eller sjunkande. Däremot ökar anfelet registrerade brott mot brottsbaUcens 9:e, 10:e, ll:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring ra m, brott mot borgenärer samt förfelskningsbrott. Dessa straffljesfenunelser avser till viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott.
BRA har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ foiskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige förefegaren, Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2).
151 Prop.1992/93:100 2 Verksamheten inom rättsväsendet Bilaga 3
Arbetet inora rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt samman. I huvudsak gåi det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Brott och uppklaring
Anfelet brott som anmäls till polisen är som tidigare närants drygt 1,1 railj. per ån Den siffran omfetfer inte brott för vilka polisen direkt utfårdar ordningsförelägganden. Anfelet sådana förelägganden utgjorde 218 350 år 1991 (202 648 år 1990).
Endast en del av de brott sora anmäls till polisen klaras upp. År 1991 blev nära 400 000 brott uppklarade. I dessa fell rörde det sig om drygt 108 000 misstänkfe peisonen
De allra flesfe uppklarade brotten (omkring 90 piocent) hade begåtts av bara en gärningsman. Näi det gäller tillgreppsbrotten är det emellertid relativt vanligt att flera personer tillsammans begår brott.
Den s.k. uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstypen Uppklaringen växlar även raellan skilda delar av landet.
För t.ex. trafikbrott och narkotikabrott är uppklaringsprocenten hög (ca 90 procent). Vid s k offerbrott är uppklaringsprocenten betydligt lägre. För misshandel och andra våldsbrott är uppklaringen omkring 50 procent, medan raindre än 10 piocent av inbrottsstölderaa klaras upp. Ungefäi vart ferate lån blii uppklarat.
Anfelet uppklarade brottsbalksbrott hai dock ökat från drygt 218 000 år 1981 till över 266 000 år 1991 (244 000 år 1990). Anfelet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från mnt 250 000 år 1986 till nära 396 000 år 1991. Det är en ökning raed 58 procent.
Beslut av åklagare
Åklagama fetfer beslut om åtol mot cirka 85 000 personer årligen. Till detto koramer drygt 90 000 strafförelägganden per ån Åklagaraa beslutor om åfelsunderlåtelser i cirka 18 000 fell per ån Anfelet avskrivna och nedlagda raål är omkring 58 000 per ån 78 139 har godkänt strafförelägganden.
Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter
Är 1991 dömdes omkring 6 800 personer till skyddstiUsyn. För 598 eller 9 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff. Drygt 13 500 personer dörades till vilUcorlig dom år 1991. Under samma år har tofelt 109 980 personer bötfällts. 31 841 har dömts till böten
152 Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
Fängelse
Från mitten av 1970-felet och fram till år 1982 har fler personer som dömts till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då anfelet personer som dömdes till fängelse åter började öka.
År 1991 dömdes 14 313 (1990 dömdes 15 527) personer till fängelse som huvudpåföljd. Minskningen jämfört med föregående år motsvaras av anfelet fårre dömda till fängelse för grovt rattfylleri.
Andelen frihetsstraff varierar sferkt mellan olika brottstypen 60 procent av dera sora dörades till fängelse dörades för brott mot brottsbalken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri.
5 procent av dem som under 1991 dörades till fängelse ådömdes en strafftid på mer än två ån En tredjedel av dessa dömdes för narkotikabrottslighet.
2.1 Polisväsendet
Anfelet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av sfetistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). IM utfårdas så snart ett polisingripande sken Hur anfelet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1981 framgår av följande diagram.
Antal (i miljoner)
1.4
1.2-
0.8
0.6-
0.4
0.2-
1981 1982 1983 1984 1985 1988 1987 19
1990 1991
□ Ingripandemed.
Gripna I
2.2 Åklagarväsendet
Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheteraa och de allmänna domstolama påveikas av anfelet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och förändringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagama anges i följande febell anfelet misstänkfe personer i mål hos åklagare under de senaste åren. Anfelet mål i utgående balans har ökat sedan år 1985.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Period
Antal personer
i
Antal mål i utgående balans
Mål om brott
Övriga
Totalt
Därav mål om
på vilket
mål
brott på vil-
fängelse
ket fängelse
kan följa
kan följa
172 100
64 600
48 600
169 800
114 400
59 400
43 700
167 498
101 700
35 208
28 087
170 699
96 200
53 082
41 027
172 938
90 700
55 943
43 129
170 538
92 800
56 931
44 222
177 032
92 108
58 659
47 047
179 348
91 884
62 707
49 958
192 702
89 651
64 581
53 978
203 815
86 533
67 778
55 748
Sora ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarrayndigheteraa anges i följande febell användningen av tvångsmedel.
154 Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
År
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
Tvångsmedel
Anhållna
Häktnings-
framställningar
30 368
9 918
28 747
9 455
26 388
8 855
25 448
8 720
26 177
8 401
26 648
9 275
26 264
11 546
25 943
11 959
27 221
12 135
27 583
12 256
2.3 Domstolsväsendet
2.3.1 Domstolarnas arbetsläge
91-01-01 -06-30
92-01-01 -06-30
Allmänna domstolarna
Högsta domstolen
Inkomna mål
3 410
3 687
4 163
2 100
2 455
Avgjorda måP
3 748
3 544
3 645
1 920
2 131
Utgående balans
1 044
I 483
1 224
1 828
Hovrättema
Inkomna mål
20 168
20 705
22 160
11 290
12 868
Avgjorda mål
18 967
20 421
22 338
11 443
11 658
Utgående balans
8 695
8 989
8 623
8 678
'inkl. skrifter Utan skrifter
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
-06-30 -06-30
Tingsrätterna
Inkomna tvistemål
och brottmål
138 243
143 192
163 079
81 671
81 250
Avgjorda tvistemål
och brottmål
136 075
139 900
153 123
76 664
82 211
Utgående balans
tvistemål och
brottmål
63 596
65 321
74 367
69 710
73 220
Inkomna fastig-
hetsmål
7 103
7 229
1 590'
753 Avgjorda fastig-
hetsmål
7 655
8 245
3 659'
2 563
968 Utgående balans
fastighetsmål
5 309
4 154
2 008
2 253
1 777
Inkomna mål om
lagsökning
111 893
125 077
152 942
74 563
2
Inkomna mål om
betalningsföre-
läggande
490 811
520 422
633 002
304 892
_2
Inkomna domstol
s-
ärenden
23 547
23 123
25 118
12 226
15 902
Avgjorda domstol
s-
ärenden
23 227
22 062
25 483
12 785
15 962
Utgående balans
domstolsärenden 14 276
15 082
14 726
14 231
14 434
Inskrivnings-
ärenden 2 206 343
1 984 350
2 158 364
1 108 750
812 548
Gravations- och
äganderätts-
bevis
468 195
393 676
325 470
179 997
106 417
' From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som faslighetsmål utan som tvistemål.
From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betalningsföreläggandemål vid tingsrätterna.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
156 Prop.1992/93:100 Bilaga 3
91-01-01 -06-30
92-01-01 -06-30
Allmänna förvaltningsdomstolarna
Regeringsrätten
Inkomna mäl
5 226
5 437
5 893
3 076
3 344
Avgjorda mäl
5 289
4 088
5 630
2 756
3 059
Utgående balans
3 692
4 088
4 333
4 398
4 614
Kammarrätterna
Inkomna mål
23 650
26 299
27 654
14 317
17 633
Avgjorda mål
25 034
27 736
28 929
14 726
16 404
Utgående balans
18 975
17 571
16 319
17 159
23 580'
Länsrätterna
Inkomna mål
135 354
136 287
156 395
101 415
59 718
Avgjorda mål
135 638
135 698
141 536
69 415
78 844
Utgående balans
127 895
128 221
142 621
160 284
123 071
' I samband med försäkringsrätternas upplösande den 1 juli har 6 735 balanserade mål överflyttats till kammarrätterna.
91-01-01 —06-30
92-01-01 —06-30
Bostodsdomstolen och hyresnämnderna m.m.
Bostadsdomstolen
Inkomna mål 714
Avgjorda mål 707
Utgående balans 348
Hyresnämndema
Inkomna ärenden 50 577
Avgjorda ärenden 43 043
Utgående balans 19 999 Arrendenämndema
Inkomna ärenden 1 680
Avgjorda ärenden 1 535
Utgående balans 829
51 185
52 039
29 554
22 103
54 779
52 414
23 584
22 813
16 300
15 925
22 272
15 215
2 567
1 722
1 025
1 185
2 598
1 622
1 131
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
157 Prop.1992/93:100 Bilaga 3
1989
1990
1991
91-01-01 —06-30
92-01-01 —06-30
Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna
Försäkringsö verdomstolen
Inkomna mål
2 728
2 940
3 411
1 747
1 843
Avgjorda mål
2 231
2 800
2 618
1 394
1 414
Utgående balans
3 696
3 836
4 629
4 230
5 022
Försäkringsrätterna
Inkomna mål
9 503
10 376
6 191'
6 196
-
Avgjorda mål
7 924
8 035
8 886
4 514
3 691
Utgående balans
10 843
13 176
10 436
14 850
6 735
' From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten upphörde helt 1992-07-01.
2.3.2 Särskilt om brottmålen
Period
Tingsrätterna
Antal brott-
Inkomna
därav mål som
mål i balans
brottmål
får handläggas av notarie
23 951
72 702
12 450
23 976
68 700
10 212
25 456
69 847
11 118
24 679
67 856
10 203
24 984
70 798
10 113
25 604
72 370
10 396
24 535.
72 969
8 937
27 137
78 015
10 248
1991 första
24 968
39 837
4 834
1992 halvåret
26 977
39 486
5 433
Av febellen framgår att anfelet inkomna brottmål vid tingsrättema har ökat under senare ån Sfetistiken för försfe halvåret 1992 tyder på en fortsatt hög nivå. Anfelet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade
158 Prop.1992/93:100 under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Bilaga 3 Under år 1989 minskade anfelet mål något, men år 1990 steg åter anfelet för att ligga kvar på den högre nivån år 1991. En fortsatt ökning kan noteras för försfe halvåret 1992.
År
Hovrätterna
Antal broumål i
Inkomna brottmål
balans
7 103
2 541
6 838
2 520
6 690
2 491
7 326
2 904
7 745
3 145
7 465
3 390
7 952
3 671
7 928
3 588
1991 första
4 129
3 727
1992 halvåret
4 868
3 264
2.4 Kriminalvärden
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Kriminalvårdsanstalter
Häkten
Frivård
Högsta beläggning
Antal klienter
Nyintagna
Högsta
den 1 okt.
under året
beläggning
13 835
3 783
1 108
17 767
15 177
4 137
1 102
14 092
14 647
3 669
12 200
13 535
3 655
11 677
14 188
3 655
11 933
14 980
3 744
1 086
12 334
16 098
4 049
i 200
12 369
15 467
3 904
1 131
12 642
15 833
3 878
1 213
12 369
13 422
3 867
1 198
13 033
3 999
1 334
12 244
159 Antolet intogningar i anstolt ökade kraftigt i början av 1980-tolet för att därefter plana ut på en hög nivå år 1983. Antolet klienter i frivården har stobiliserats under senare delen av 1980-tolet.
Av de 13 422 personer sora togs in i fängelse under år 1991 var 2 321 dörada för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 442 för tillgreppsbrott och 3 466 för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1991 - den 1 mars 1992 har antolet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat raed 3,6 procent medan antolet med strafftider på två år eller mer har ökat med 5 procent.
Strafftider
Antal ny-
Absolut
Procentuell
intagna
förändring
förändring
1990-1991
1990-1991
Två månader
eller mindre
5 877
-2211
-27,3
Mer än två t o m
sex månader
3 529
- 148
-4,0
Mer än sex tom
tolv månader
2 223
-36
- 1,6
Mer än tolv
månader
1 793
- 16
-0,9
Summa 13 422 -2411 - 15,2
Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstolt framgår av följande tobell.
Genomsnittlig vistelsetid 1970 1975 1980 1985 1990 1991 i månader 4,5 3,7 3,5 3,2 3,0 3,6
Under 1991 ökade den beräknade genomsnittliga vistelsetiden i ansfelt med 0,6 månader jämfört med föregående ån Ökningen sammanhänger med att antolet fängelsedömda rattfyllerister, som har korto strafftider, har minskat.
Belastningen på anstolts- och häktesorganisationen framgår av förändringar i medelbeläggningen.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
160 Budgetår
Anstalter
Häkten
medelbeläggning procent
medelbeläggning procent
årets tio tyngst
belastade månader
1984/85
3 264
1985/86
3 259
1986/87
3 367
1987/88
3 573
1988/89
3 677
1 046
1989/90
3 666
1 050
1990/91
3 727
88,8
1 106
1991/92
3 697
90,1
1 135
85 Prop.1992/93:100 Bilaga 3
I slutet av 1970-tolet och början av 1980-tolet ökade medelbeläggningen på anstolteraa raed några hundra per ån Den 1 juli 1983 genora-fördes den s.k halvtidsreforraen, vilket raedförde en minskning av medelbeläggningen raed ca 350 intogna under budgeferet 1983/84 till 3 260. Därefter har raedelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreforraen.
Under budgeferet 1991/92 har raedelanfelet övervakade klienter varit 13 321 vilket är 28 fler än budgeferet 1990/91. Av dessa övervakade klienter var i medelfel 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 var villkorligt frigivna och 1 301 i ansfelt raed övervakare.
Under budgeferet 1991/92 dörades 84 personer till s.k. samhällstjänst.
161 Prop.1992/93:100 3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott Bilaga 3
3.1 Olika typer av åtgärder
Det allmännas åtgärder raot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet raed indelningen. För en beskrivning av hur resurseraa fördelas raellan olika ancfemål kan en grappering göras på följande sätt.
Förebyggande åtgärder rikfede mot peisonei sora inte äi föreraål för rättsväsendets åtgärder på gmnd av brott. Det är här fråga även ora sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i förebyggande syfte. Åtgärder av detfe slag ankommer främst på andra än rättsväsendets rayndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsraarknadsrayndighetema.
Övervakning av regelefterlevnaden. Den syffer till att dels förhindra brott, dels uppfecka brott. Hit hör polisens övervakande verksainhet. Grappen omfettor även exempelvis tull- och beskattningsmyndigheteraas kontroll av att straffsanktionerade besfemmelser inom deras resp. verksamhetsonuåden efterlevs.
Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs för att fetto beslut ora reaktion raot brott.
\érkställandet av påföljder. Åtgärder av detto slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga ora böten
Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftor till att ge personer som har begått brott bättre fömtsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detto slag vidtos av kriminalvårdsmyndighetema och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena.
Utvecklingsarbete som är direkt målinriktot mot problem som rör åtgärder mot brott.
Det allraänna satsai stora belopp på åtgäidei raot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en ftjUständig beiäkning av kostnadema föi åtgäidei av detto slag. Fömtom inora justitiedepartementets onuåde satsas stora resurser inora annan stotlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsendet, koramuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet. Kostnadema för åtgärder raot brott inom rättsväsendet, dvs. i försto hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmärma domstolaraa och krirainalvåiden, hai eraellertid kunnat beiäknas.
De hai fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgmpperaa. I vissa fell har schabloner använts eftersora beräkningsunderlaget är osäkert.
All polisverksarahet utora den sora har saraband raed tillsfendsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekarakfer kan ses sora ett led i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvåidens funktionei liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 11,6 miljarder kr för
budgeferet 1992/93. I figuren är detfe belopp fördelat på åtgärdsgrappen Beloppet omfetfer inte medel sora förbrakas inora departementet och sfetiiga kommittéen
Som framgår av figuren uppgår kostnaderaa för förebyggande åtgärder till cirka 123 miljonei kn Störsfe posten utgöi kostnaderaa föi polisens undervisning i skoloraa i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s verksainhet utora den rena foiskningen och utvecklingen. 1 detfe samraanhang böi framhållas att kostnaderaa föi brottsskadenämnden inte till någon del har medräknats.
Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverksamhet och beräknas kosfe 4 142 miljoner kn
Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott-raålsförferandet orafetfer åtgärder inora polis- och åklagarväsendet samt de allmänna domstolaraa. Av beloppet 4 130 miljonei ki fallei 2 761 miljoner kr på polisväsendet, 507 miljoner kr på åklagarväsendet och 862 iniljoner kr på domstolsväsendet, inklusive lättshjälpskostnaden
Krirainalvåiden svarai föi de kostnadei sora i figuren har redovisats som verksfeUandet av påföljden Denna gmpp av kostnader beräknas till 3 197 miljoner kn
Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område som fer sikte på åtgärder raot brott beräknas till sararaanlagt 27 miljoner kr, varav omkring 19 railjoner kr avser anslag till BRÅ:s verksamhet och 8 nuljoner kr forskning och utveckling inora Rikspolisstyrelsen. 1 beloppet ingår inte det utvecklingsarbete som bedrivs i departementets kommittéen
I jämförelse med föregående budgefer har kostnaderaa för rättsväsendets åtgärder raot brott ökat med 14 procent i löpande prisen
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
Kostnader för åtgärder mot brott
inom justitiedepartementets område (milj. kr)
Förebyggande itgärder
Utvscklings-artiete
27
budgetåret 1992/93
VerkstäJlighet m m
163 Prop. 1992/93:100 Bilaga 3
I följande diagram presenteras en beräkning av kostnadsutvecklingen för respektive åtgärdsgmpp under en femårsperiod uttryckt i fesfe prisen Det bör anmärkas att mervärdesskatt ingår i anslagen budgeferen 1987/88 - 1990/91 raen inte 1991/92. I den skala som används i diagrammen skulle dock mervärdesskatten inte ge något märkbart utslag.
Kostnader för åtgärder mot brott
(i fasta priser 1987/88)
Kronor (i miljarder) 8t
n Verkställighet m.m QD Brottsutredning mm S Övervakning
2-
i«87/8a ie«8/se iea«/eo
Kronor (i miljoner)
10O 80 60 40 20 0
J
=
1987/88 198a«9 ieSS;«0 1990;«1 1981<«2
D utvecklingsarbete
5 Förebyggande ätgårder
3.2 Personalresurserna
Anfelet tjänster inom polisväsendet är tofelt ca 24 000. Av detfe anfel är omkring 16 700 polistjänsten
Antolet tjänster inora åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca 650 är åklagartjänsten
När det gäUer de allmänna domstolaraa saknas föraäivarande en löpande redovisning sora visai hur stor del av personalresurseraa sora tos i anspråk för brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen hur stor del av deras personal som togits i anspråk inom olika verksamhetsområden, bl a brottraålshandläggning. Den senast gjorda bearbetningen av detto material visar att denna andel föi brottmålens vidkommande äi omkring 25 procent. Antolet ansfellda (inklusive deltids-ansfeUcfe) vid de allmänna domstolama är nu omkring 4 400 varav omkring 660 ordinarie domare.
Kriminalvården har nu ca 6 600 tjänsten Av dessa är drygt 5 600 placerade vid häktena och krirainalvårdsansfelteraa och drygt 740 inom frivården. Anfelet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 4 600.
Prop.1992/93:100 Bilaga 3
165 Register
Sid.
ANDRA HUVUDTITELN
1 Allmänt
1.1 Ansvaisområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstryggheten
1.2 Förayelsen av rättssamhället
1.3 Interaationellt samarbete
9 >
2 Offentlig i
rätt
2.1 Grundlagsfrågor m.m.
2.2 Offentiighet och sekretess
2.3 Dafelagsfrågor
2.4 Förvaltningsrätt
3 Civilrätt
3.1 Allmänt
3.2 Allraän förraögenhetsrätt
3.3 Ersättningsrätt
3.4 Bosfedslagstiftningen
3.5 Övrig festighetsrätt
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
3.7 Iramaterialrätt
3.8 Transporträtt
3.9 Familjerätt
4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten
4.1 Domstolsväsendet
4.2 Åklagarväsendet
4.3 Processrätten
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt
5 Kriminalpolitiken
5.1 Allmän inriktning
5.2 Brottsutveckling och prognos för resten av 1990-tolet
5.3 Lagstiftningsåtgärder
5.3.1 Strafflagstiftningen
5.3.2 Påföljdssystemet
5.3.3 De unga lagöverträdama
5.3.4 Brottsofferfrågor
5.3.5 Brottsregistreringen
5.4 Polisen
5.5 Kriminalvården
6 Vissa jämsfelldhetsfrågor inom Justitiedepartementets omiåde
7 Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 bilaga 3
166 Prop. 1992/93:100
Anslag bilaga 3
53 A. Justitiedepartementet m.m.
Al Stotsrådsberedningen 49 224 000
A2 Justitiedepartementet 63 229 000
A3 Utredningar m.ra. 30 200 000
A4 Framtidsstudier, långsiktig analys m.ra. 12 432 (WO*
Summa 155 085 000
55 B.
Polisväsendet
Bl Rikspolisstyrelsen
475 000 000
B2 Säkerhetspolisen
470 643 000
B3 Polishögskolan
1 000
B4 Stotens kriminaltekniska laboratorium
46 710 000
B5 Lokala polisorganisation
9 891 189 000
Summa 10 883 543 000
86 C Åklagarväsendet
Cl Riksåklagaren 23 812 000
C2 Åklagarmyndigheteraa 535 366 000
Summa 559 178 000
93 D. Domstolsväsendet m.m.
Dl Domstolsverket 63 910 000
D2 Domstolama m.m. 2 445 640 000
Summa 2 509 550 000
Beräknat belopp
102 E. Kriminalvården
El Kriminalvårdsstyrelsen E2 Kriminalvården
E3 Utlandstransporter
Summa
106 609 000 3 298 089 000
125 000 000
3 529 698 000
Prop. 1992/93:100 bilaga 3
116F. Rättshjälp m.m.
Fl
Rättshjälpskostnader
815 100 000
F2
Rättshjälpsmyndigheten
11684 000
F3
Allmänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet
1 000
F4
Driftbidrag
11 410 000
F5
Vissa domstolskostnader m.m.
256 200 000
F6
Diverse kostnader för rättsväsendet
24 694 000
Summa 1 119 089 000
127 G. Övriga myndigheter
Gl G2 G3
G4
G5
G6
Justitiekanslem Datoinspektionen Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader B rottsskadenäranden: Ersättning för skador på gmnd av brott Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader Utvecklingskostnader
Summa
7 387 000 21 254 000
7 103 000
35 000 000
14 361 000* 4 823 000*
89 928 000
Beräknat belopp
168 Prop. 1992/93:100
139 H. Diverse
bilaga 3
Hl
Svensk förfettningssamling
10 112 000
H2
Bidrag till vissa interaationella
saramanslutningar ra.ra.
2 586 000
H3
Stöd till politiska partier
141 200 000
H4
Allmänna val
29 600 000
H5
Bidrag till stiftelsen för utvecklande av
god redovisningssed
600 000
Summa 184 098 000
SUMMA FÖR JUSTITIEDEPARTEMENTET 19 030 169 000
Bilaga 3.1
Stotistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolama och kriminalvården
'*'«5''S.oc.,o,.
'992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1993
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Svensson i frågorna under littera A punkterna 1-4, 6-8, B punkterna 1, 3, 8-10, C, D, F och G;
statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 5 och B punkt 2;
statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punkterna 4-7 och E.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
statsrådet Svensson anför
Utrikespolitik
Sedan tre år tillbaka befinner sig Europa i en period av dramatisk omvandling. Efter det kalla krigets period av stillastående verkar svensk utrikespolitik i en mer föränderlig miljö, som anknyter till tidigare perioder i europeisk historia.
För första gången efter andra världskriget föreligger möjligheter att etablera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning för hela Europa. Men det finns också risker för att etniska och nationella motsättningar och konflikter växer sig starkare på många håll i Öst- och Sydösteuropa.
Det är ett vitalt svenskt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en fullvärdig plats i detta samarbetes kärna. Förhandlingar om ett medlemskap i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen (EG/EU) inleds i början av året, med målen folkomröstning år 1994 och ett svenskt inträde i Gemenskapen år 1995.
Den nationella staten har blivit för stor för många uppgifter som kan lösas bättre lokalt eller individuellt och den har blivit för liten för många uppgiftei som måste lösas över nationsgränserna. Med subsidiaritetspiincipen byggs en fast länk mellan europeisering och decentralisering.
Med antagandet av Paris-stadgan för ett nytt Europa år 1990 bekräftade medlemmarna av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) en nyvärdegemenskap. Paris-stadgans värderingar om demokrati och marknadseko-
nomi utgör den principiella basen för ett nytt all-europeiskt samarbetssys- Prop. 1992/93:100 tem. Skall ett sädant system få fasthet mäste de samarbetsstrukturer som Bilaga 4 byggts upp efter andra världskriget i Västeuropa sä vitt som möjligt också utsträckas till att omfatta Central- och Östeuropa.
1 olika former söker den svenska regeringen bidra till att utveckla ett europeiskt samarbetssystem. Detta sker bl.a. i ESK, där Sverige blev ordförande i december 1992. Av största betydelse är våra förbindelser med den framväxande Europeiska unionen, som kommer att utgöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär att vi får större möjligheter att verka för en långsiktig all-europeisk samarbetsordning.
Sverige ger ett viktigt bidrag till reformprocessen i öst genom det bilaterala samarbetet med grannländerna kring Östersjön: Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Vad gäller Baltikum kan vi under det gångna samarbetsåret särskilt peka på frihandelsavtalen med Estland, Lettland och Litauen, tillkomsten av det baltiska investeringsprogrammmet, det växande suveränitetsbiståndet, betalningsbalansstödet, kompensationen för det guld som år 1940 överlämnades till Sovjetunionen, samt Sveriges bestämda diplomatiska stöd när det gäller kravet på ett snabbt tillbakadragande av de ryska trupperna. De baltiska länderna kan påräkna ett lika nära samarbete under det kommande året.
Trots oerhörda problem har Polen, Ungern och Tjeckoslovakien gjort stora framsteg i arbetet på att skapa fungerande marknadsekonomiska och fasta demokratiska strukturer. Vi har en växande kontaktyta med dessa stater, inte minst på handelsområdet. De fär också det av det svenska östbistän-det.
Säväl bilateralt som multilateralt bär Sverige sin del av det europeiska ansvaret för att underlätta reformarbetet i Central- och Östeuropa. Viktiga komponenter i arbetet är mänskliga rättigheter, demokratiska strukturer, ekonomisk utveckling och tillfredsställande ekologiska betingelser. Det sistnämnda innefattar bl.a. ett särskilt stöd till ansträngningarna att göra kärnkraftverken i Östeuropa säkrare.
Framgången för reformsträvandena i Ryssland har en direkt inverkan på vär säkerhetspolitiska miljö. 1 kraft av sin stora befolkning, sitt väldiga territorium och sina omfattande resurser förblir Ryssland en militär stormakt. Även om utvecklingen i Oberoende Staters Samvälde (OSS) i det stora hela varit positiv efter Sovjetunionens upplösning för blott ett år sedan gär reformarbetet pä mänga häll långsamt. Framtiden innehåller betydande osäkerhet, då de demokratiska och marknadsekonomiska strukturerna överallt är bräckliga och på sina häll närmast skenbara; Mot denna bakgrund måste omvärlden, i första hand grannländerna, vara förberedda pä motgångar och bakslag även av dramatisk karaktär.
Av största vikt är att det spirande demokratiska Ryssland inlemmas i det europeiska samarbetet i bred bemärkelse. Sverige söker bidra såväl bilate ralt som multilateralt till en sädan utveckling. Svenska insatser i nordvästra Ryssland, i första hand S:t Petersburg-regionen, är betydelsefulla i detta sammanhang. Ocksä inom Östersjörådet och Storkalottsamarbetet blir Ryssland en viktig samarbetspartner. Samtidigt bygger vi ut förbindelserna med andra länder i vår region, främst Vitryssland och Ukraina. 1 Kiev har vi 2
under året öppnat en ambassad och, liksom i Moskva, medverkat i grundan- Prop. 1992/93:100 det av ett civilt forskningscentrum för vapenexperter och militära forskare. Bilaga 4
ESK torde fä en allt viktigare roll när det gäller att hantera de många djupt rotade problem och akuta konflikter som kommit i dagen sedan de repressiva strukturerna i det forna Sovjetunionen och Östeuropa avlägsnats. Men ESK är inte tillräckligt starkt för att ge de nya demokratierna i öster den säkerhetspolitiska förankring de söker. Därvidlag vänder de sig till NATO och dess samarbetsråd för Central- och Östeuropa (NACC).
Efter Sovjetblockets sammanbrott har NATO fått en starkare politisk kar raktär, även om dess militära struktur även framdeles kommer att bestå som en stabiliserande faktor i Europa. Som ett led i den pågående sammanvävningsprocessen mellan samarbets- och säkerhetsorganisationerna i Europa har NATO ställt sina resurser till förfogande för fredsbevarande operationer inom ESK:s ram.
ESK:s egen begränsade kapacitet i detta avseende har medfört att organisationen under året utvecklats i konfliktförebyggande snarare än konfliktlösande riktning. Som ordförande avser Sverige att verka för att stärka ESK:s förmåga också i det senare avseendet genom att utveckla de instrument som medlemsstaterna enades om vid ESK:s uppföljningsmöte i Helsingfors på senvåren 1992.
Även om ESK deltar i ansträngningarna att lösa de djupt tragiska konflikterna i det före detta Jugoslavien sker det huvudsakliga diplomatiska arbetet inom ramen för den s.k. London-konferensen, som leds av EG och FN. Konferensen, som organiserat arbetet i ett flertal kommittéer, har fått ett permanent högkvarter i Geneve. Sverige deltar i konferensens arbete i egenskap av ESK-ordförande.
Fredsansträngningarna har hittills inte givit några påtagliga resultat, även om man har förmått parterna att träffas och ingå vissa överenskommelser. Striderna, i vilka irreguljära förband spelar en central roll, fortsätter med svårartade lidanden för civilbefolkningen som resultat.
FN:s säkerhetsråd har tagit en rad mycket långtgående beslut av fredsbevarande och humanitär art. Ett vapenembargo som täcker hela det f.d. Jugoslavien samt handelssanktioner mot Serbien-Montenegro har införts. Huvudinriktningen av FN:s fredsbevarande insats, Unprofor, är att verka i de serbisk-kontrollerade enklaverna i Kroatien, samt att säkra distribution av humanitärt bistånd i Bosnien-Hercegovina. Säkerhetsrådet har dessutom tillsatt en expertkommission för att samla information rörande krigsförbrytelser begångna i det f.d. Jugoslavien. Vidare har FN:s kommission för de mänskliga rättigheteraa tillsatt en säiskild lappoitöi för att rapportera om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien och att lämna förslag för att förhindra sådana kränkningar.
Europarådet spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Öst europa. Syftet är inte baia att skapa demokratiska stiukturei utan verkliga rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet. Sverige har på skilda sätt sökt främja de bal tiska staternas kandidaturer till medlemskap i rådet. Estiand och Litauen har goda utsikter att vinna inträde under år 1993 och Lettland torde inte följa långt efter dem. 3
Betoningen av den europeiska identiteten präglar också i ökande grad de Prop. 1992/93:100 övriga nordiska ländernas utrikespolitik. Den reformverksamhet som pågår Bilaga 4 i de nordiska ländernas samarbetsorgan genomförs utifrån utgångspunkten att det nordiska samarbetet befordras av - och blir än nödvändigare i - ett större europeiskt sammanhang. Utvecklingen i Nordeuropa har medfört att det nordiska samarbetet stärkts i ett viktigt avseende. För första gången sedan andra världskriget har utrikes- och säkerhetspolitiken upptagits på dagordningen för de nordiska utrikesministermötena.
Regeiingen ser som en primär uppgift för Sveriges utrikespolitik att föra in vårt land i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen, det europeiska samarbetets kärna. På grundval av ett brett samförstånd i riksdagen fortsätter Utrikesdepartementet att förbereda förhandlingarna om medlemskap i EG. Dessa torde, som jag tidigare framhållit, kunna inledas i början av år 1993 med sikte på ett svenskt medlemskap år 1995. Med EES-avtalets ikraftträdande blir Sverige en del av en stor gemensam marknad med fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital. Genom EES-avtalet tas också ett viktigt steg i riktning mot medlemskap.
Allsidig infonnation om integrationsarbetet och medlemskapsperspektivet i EG är av central betydelse. I enlighet med riksdagens beslut genomför regeringen en omfattande satsning på information om Europa-frågorna. Genom Delegationen föi infoimationsinsatsei om europeisk integration fördelas också medel till oiganisationslivets infoimationsinsatsei. Under 1993/94 förutses bidrag till kampanjorganisationerna inför folkomröstningen.
Integrationsprocessen i EG är ett vitalt svenskt intresse, av såväl ekonomiska som politiska skäl. Maastricht-fördraget betecknar ett historiskt steg på vägen mot en närmare union mellan Europas folk, vilken på sikt garanterar välstånd och stabilitet i hela Europa. Fördraget har emellertid givit upphov till olika slags tolkningstvister i EG-länderna. Ratificeringsprocessen har försenats i Danmark cxh Stoibiitannien som en följd av det negativa utslaget i den danska folkomröstningen. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11-12 december 1992 löstes dock den danska frågan. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark förutses under senare delen av våren 1993. Både Storbritannien och Danmark bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret år 1993.
Från Sveriges sida har vi klargjort att det är ett svenskt intresse att solidariskt och fullt ut delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Riksdagen har bekräftat denna beredskap, som redovisats i Utrikesutskottets betänkande från maj 1992. De samarbetsområden som är aktuella - bl.a. ESK-processen, icke-spridningsfrågor och försvaret av mänskliga rättigheter - sammanfaller i hög grad med svenska mäl och strävanden.
I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan har EG-kommissionen sökt ytterligare klarhet om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi har framhållit Sveriges starka intresse av att tillsammans med övriga EG- länder bidra till en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Detta innebär en klart positiv hållning till de mål på detta område som formulerats i Maast richt-fördraget. 4
Samtidigt består den svenska militära alliansfriheten. Något deltagande i Prop. 1992/93:100 ett försvarspolitiskt samarbete är inte aktuellt för Sveriges del. Med utgångs- Bilaga 4 punkten att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går utöver vad EG:s medlemsländer själva överenskommit torde emellertid inga särskilda svårigheter uppstå för svensk del under de kommande medlemskapsförhandlingarna.
Även om de internationella samarbetsorganisationerna ännu inte lyckats etablera mekanismer som effektivt kan hejda och lösa uppblossande konflikter har utvecklingen pä nedrustningssidan varit mycket hoppingivande efter det kalla krigets slut. Under det gångna året har Förenta staterna och berörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kämvapenlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärnvapen. Konventionen om ett totalförbud mot kemiska vapen utgör ett unikt framsteg i de internationella ansträngningarna att stoppa spridningen av massförstörelsevapen.
Sverige arbetar för att det växande internationella samförståndet skall leda till ytterligare effektiva åtgärder mot förekomsten och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen fäster särskild vikt vid ansträngningarna att förhindra spridningen av kärnvapen genom ett stärkande av icke-spridningsavtalet (NPT), vars fortsatta tillämpning skall beslutas vid en konferens är 1995. Resultatet därav bör bli att avtalet förlängs på längsta möjliga tid.
Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mellan departement och myndigheter. Det parlamentariska samrådet i dessa frågor sker i den nyligen tillsatta gemensamma Delegationen för nedrustnings-och folkrättsfrågor.
Inom ESK har ett nytt säkerhetsforum inrättats under det gångna året. Syftet är att förbereda nya förhandlingar om rustningskontroll och förtroendeskapande åtgärder, att skapa möjligheter för ett regelbundet samråd i säkerhetsfrågor och att främja ansträngningarna att förebygga konflikter. Vägledande för Sveriges verksamhet i detta fomm är våi önskan att bidra till en varaktig säkerhets- och samarbetsordning inom ESK-området under beaktande av svenska säkerhetspolitiska intressen.
Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Den globala samarbetsorganisationen verkar nu under mer konstruktiva internationella betingelser. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg. En internationell samsyn håller på att utvecklas världen över kring principerna om demokrati och fri ekonomi som förutsättningar för folkens välgång.
Detta medför att FN med ett brett stöd av medlemmarna kan möta ökade krav och förväntningar. Tillsammans med de andra nordiska länderna verkar Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Mänga av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred". Sverige foitsättei att spela en viktig roll som deltagare i FN:s fredsbevarande opeiationei, vilka avsevärt ökat i antal under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, agerar Sverige och de övriga nordiska länderna på drivande. 5
I syfte att förbättra förutsättningarna för att styra verksamheten och göra Prop. 1992/93:100 utrikespolitiska överväganden avseende deltagande i FN:s och ESK:s freds- Bilaga 4 bevarande verksamhet förs anslagen för dessa ändamäl över frän Försvarsdepartementets till utrikesdepartementets huvudtitel. På detta sätt samordnas finansieringen och skapas säväl en grund för awägning mellan pågående operationer som en beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer. För mer omfattande svenskt deltagande mäste dock även framdeles en politisk beredskap föreligga för beslut om finansiering i varje enskilt fall. Försvarsdepartementet behåller ansvaret för genomförandet av svenskt deltagande med personal och materiel i fredsbevarande operationer.
Sverige har i FN och andra internationella organisationer mött stor respekt för sin politik vad gäller mänskliga rättigheter, icke-spridning av massförstörelsevapen och ett effektivt u-landsbistånd. Denna profil kommer också att prägla vår fortsatta FN-politik. Viktiga punkter på världsorganisationens framtida agenda är vidarebehandlingen av förslagen i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred", vidareförandet av de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993 och FN:s befolkningskonferens 1994, samt förberedelserna för toppmötet om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga rum år 1995. Under förberedelsearbetet för världskonferensen om de mänskliga rättigheterna söker Sverige i första hand främja åtgärdei och procedurer .som kan bidra till en förbättrad tillämpning av existerande konventioner.
Kränkningar av mänskliga rättigheter, ekologiska hot, naturkatastrofer, narkotikahandel och terrorism kommer även i fiamtiden att utgöra betydande utmaningar för det internationella samhället. Massfattigdom och andra problem orsakade av den accelererande befolkningstillväxten plågar många av FN:s medlemsländer. På sikt kan dessa problem och konflikter bara lösas i en mer samarbetsinriktad internationell miljö. Medlen är ett fritt utbyte av kunskap och varor, regionalt samarbete och institutionsbyggande -dvs. upprättandet och stärkandet av de internationella strukturerna inom och utom FN-systemet.
Sverige arbetar aktivt i olika internationella sammanhang för att öka det internationella samarbetet för att förbättra miljön. Under år 1992 deltog Sverige bl.a. aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio. Under året har nya eller förstärkta internationella miljökonventioner åstadkommits, bl.a. om Östersjöns miljö, miljön i Nordsjön och Nordostatlanten, om transport av miljöfarligt avfall, om ozon-nedbrytande ämnen, om åtgärder för biologisk mångfald, mot försämring av klimatet och om principer för miljövänligt skogsbruk.
Det regionala samarbetet, som fått nya möjligheter efter öst-västkonfron-tationens upphörande, kommer att spela en alltmer dynamisk roll i framtiden. Om de regionala samarbetsmöjligheterna tillvaratas pä rätt sätt, blir regionernas samverkan byggstenar i en global integration.
Den internationella handelns roll som motor för global tillväxt är av 6
största betydelse. Den vidgade internationella frihandel som GATT:s Uru- Prop. 1992/93:100 guay-runda har ställt inom räckhåll kan utgöra ett utomordentligt viktigt bi- Bilaga 4 drag till stimulans i världsekonomin. 1 rådande konjunkturläge får det internationella samfundet inte försitta detta tillfälle till liberalisering av världsekonomin. Sverige verkar med kraft för att förhandlingarna snarast skall föras till ett framgångsrikt slut.
Sverige är traditionellt ett frihandelsland och verkar ocksä för att i-länderna skall öppna sina gränser för u- och östländernas handelsvaror. Vi fäster ocksä av detta skäl största vikt vid genomförandet av GATT-förhandlingarna. Samtidigt ger vi ett omfattande biständ till ekonomisk och social utveckling som på sikt skall kunna hjälpa u-länderna att stå på egna ben. Biståndet är särskilt viktigt för de fattigaste länderna, som ännu inte kan dra full nytta av en friare världshandel.
Av särskild betydelse är det bistånd som utgår till civilbefolkningen i områden som drabbats av hungersnöd, krig och andra katastrofer. Sådant biständ har också varit påkallat i vårt eget närområde på grund av den besvärliga försörjningssituationen i Central- och Östeuropa.
Narkotikahandelns och narkotikabrukets allt vidare spridning och förödande konsekvenser har under de senaste åren tilldragit sig växande uppmärksamhet. Sverige var en av initiativtagarna till FN:s globala handlingsprogram mot narkotika och är en av de största bidragsgivarna till FN:s program för narkotikakontroll. Kampen mot terrorism är ett annat område där Sverige verkar för ett vidgat internationellt samarbete.
Väpnade konflikter, ofta av gammalt datum, fortsätter att skörda offer i många delar av världen. I stora delar av Afrika förvärras konflikterna av en långvarig torka, som bidragit till att miljontals människor drabbats av hungersnöd. I Somalia och södra Sudan har civilbefolkningen drabbats hårdare än på andra håll. Från svensk sida deltar vi med betydande resurser i de pågående humanitära hjälpinsatserna inom FN:s och Röda Korsets ram.
De positiva dragen i utvecklingen i Sydafrika, där betydelsefulla steg tagits mot en förhandlingslösning, förmörkas av politiskt våld som tenderar att skapa en ond cirkel. Det internationella samfundets ansträngningar att bidra till att få slut på väldet och skapa förutsättningar för fortsatta förhandlingar har den svenska regeringens stöd.
1 Mellanöstern har nya möjligheter att uppnä fred uppstått sedan verkliga fredssamtal inleddes i Madrid på senhösten 1991. För att freden skall konsolideras krävs emellertid en bred uppgörelse med alla de inslag som diskuteras inom ramen för fredsprocessen.
Medan nya konflikter blommat upp i Asien - i första hand i det område som tidigare var en del av Sovjetunionen - har gamla konflikter utvecklats mot en lösning eller i varje fall kunnat hejdas. I Kambodja föreligger möjlig heter för ett fullständigt genomförande av Paris-överenskommelsen frän år 1991 i FN:s regi. 1 Afghanistan har ett långdraget och blodigt inbördeskrig nyligen avslutats. Civilbefolkningen har dock, på grund av kvardröjande motsättningar, med tidvis uppblossande stridigheter som följd, ännu ej för unnats att åtnjuta fred och stabilitet. Det internationella samfundets konflikt med Irak upphörde inte med gulfkriget. Stora problem med bäde politiska och humanitära dimensioner kvarstår i området. 7
I Latinamerika fortsätter utvecklingen i riktning mot fred och försoning i Prop. 1992/93:100 de centralamerikanska republiker som tidigare drabbades av inbördeskrigets Bilaga 4 fasor. En pä det hela taget positiv ekonomisk utveckling på denna under 80-talet starkt skulddrabbade kontinent torde bidra till att underbygga en demokratisk utveckling. Cuba utgör dock aUtjämt ett undantag från denna positiva utveckling.
Trots mänga svärigheter och bakslag präglas utvecklingen i världen i växande grad av de värderingar som Sverige står för i sin utrikespolitik. Detta ökar våra möjligheter att påverka skeendet både i vär egen region och i världen i stort, i såväl vår multilaterala som bilaterala diplomati. Men för att uppnå våra utrikespolitiska mål måste vi agera i nära samverkan med andra länder. Denna inriktning på samverkan med andra länder och ländergrupper är ett grundläggande drag i regeringens utrikespolitik.
För att Sverige i praktiken skall kunna genomföra en sädan samverkan krävs även fortsättningsvis en utrikesförvaltning med goda kunskaper om den internationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt diplomatisk kompetens. Sveriges förhandlingar med EG och ordförandeskap i ESK ställer särskilt höga krav på utrikesförvaltningens personal och dess övriga resurser.
På grundval av dessa prioriteringar, och i ljuset av de sparkrav som det statsfinansiella läget framtvingar, genomförs nu ett intensivt förändringsarbete i utrikesförvaltningen. En viss minskning av Sveriges konsulära närvaro utomlands blir en följd av besparingsarbetet. 1 den industrialiserade västvärlden kan långsiktigt behovet av konsulära tjänster bedömas avta. Detta reflekteras bl.a. i mitt förslag att åtta konsulat i Europa och Nordamerika awecklas och ersätts med honorära konsulat. Vidare genomförs nu en plan i syfte att nedbringa utrikesförvaltningens administrationskostnader.
Rättsfrågor
Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som jag redan betonat, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer för skydd av mänskliga rättigheter.
Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande övervakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr.
Bland andra viktiga folkrättsliga ämnen märks havsrätten med tillhörande avgränsningsfrågor. De internationella miljörättsliga frågorna har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga frå gor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exempel. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett vik- 8
tigt inslag i verksamheten. Från och med den 1 juli 1989 har departementet Prop. 1992/93:100 medel för stimulans av folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikes- Bilaga 4 förvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För budgetåret 1993/94 avses fortsättningsvis medel anslås för detta ändamäl. En del av medlen kan användas som forskarstöd i form av deltidsanställning av en doktorand på folkrättsarkivet. Den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrädgivaren fungerar som en länk mellan Utrikesdepartementet och universiteten. Sverige stödjer förslag som ger folkrätten en starkare ställning i staternas interna beslutsprocess. I syfte att främja folkrättens utveckling och efterlevnad har 1990-talet av FN:s generalförsamling utropats till folkrättens årtionde.
Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konventioner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten pågår en datorisering av departementets traktatregister.
Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhällsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift.
Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina utiandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Det kan förutses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer att tilldelas ett ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utomlands.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sädana ärenden under åren 1987-1991 framgår av följande uppställning:
Utlänningsärenden 1987-1991
Utveckling av ärendemängder
År Uppehålls- och arbetstillstånd Viseringar
27 000
30 000
47 000
60 000
63 000
145 000 180 000 236 000 275 000 196 000
Minskningen av viseringsärenden är en följd av beslutet år 1991 att slopa viseringskravet för polska medborgare. Under är 1990 utfärdades 107 000 9
viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal utlandsmyndigheter Prop. 1992/93:100 i tredje världens flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt växande Bilaga 4 arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsrutinerna. Stora resurser gär likväl åt för att handlägga denna typ av ärenden.
Statsrådet Dinkelspiel anför
Handelspolitik
Världshandeln spelar en avgörande roll för tillväxten. Den internationella arbetsdelningen bygger på skalfördelar och specialisering. Därför har den internationella handeln under efterkrigstiden genomgående vuxit i snabbare takt än de enskilda ekonomierna. Frihandeln har varit en förutsättning för en hög internationell tillväxttakt.
Sedan slutet av 1800-talet har den internationella integrationen spelat en avgörande roll för den svenska ekonomins utveckling. Sveriges export och import motsvarar nu båda över 30 % av den svenska bruttonationalprodukten. Vär utrikeshandel sker till nära tre fjärdedelar med EG:s och EFTA:s medlemsländer. Flertalet av våra största företag är beroende av de internationella marknaderna. Vårt deltagande i den europeiska integrationen, liksom i internationell arbetsdelning och i en öppen världshandel, är av avgörande betydelse för vårt välstånd.
Under 1970- och 1980-talen försämrades Sveriges ekonomiska position jämfört med OECD-länderna i övrigt. En allvarlig nedgång i ekonomin började år 1989. Mellan år 1989 och början av år 1992 har den svenska industriproduktionen minskat med 17 %. Sysselsättningen i industrin sjönk under samma period med 170 000 personer. Nedgången har fortsatt under år 1992.
Världshandeln ökade enligt IMF under år 1990 med 4 % och under år 1991 med endast drygt 2 %. Med reservation för effekterna av turbulensen i världsekonomin hösten 1992, beräknas den år 1992 och år 1993 åter öka med 4-5 % respektive över 6 %. 1 Sverige sjönk exporten med 2 % och importen med hela 7 % under år 1991. Under är 1992 återhämtade sig exporten med ca 1 %. Importen föll under samma år med 1-2 %. Under år 1993 väntas exportens ökningstakt förstärkas till ca 5 %.
1 regeringsdeklarationen år 1991 konstaterade regeringen att i det nya Europa som växer fram fär inte vårt land vara en nation som halkar efter. Sverige och Norden skall vara ett kraftfält i den europeiska utvecklingen.
Sedan 1991 års regeringsförklaring har avgörande steg tagits för att biyta den ekonomiska stagnationen och föi att lägga giunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. De ekonomisk-politiska åtgärderna med anledning av den ekonomiska krisen hösten 1992 innebär att nä-, ringslivets konkurrenskraft förbättras avsevärt. Den kontinuerliga förlusten av marknadsandelar under 1980-talet förväntas upphöra år 1993. År 1994 beräknas exportindustrin vinna marknadsandelar för första gången sedan är 1983.
Det är pä de internationella marknaderna vi kan skapa förutsättningar för
att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en till- Prop. 1992/93:100 växt- och företagarnation med en stark och växande industri och en i alla Bilaga 4 avseenden hållbar utveckling. Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Fri handel är för ett litet land med en öppen ekonomi en förutsättning för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden.
Europa
Europa befinner sig i snabb och dramatisk förändring. Det finns risker för att Europa sjunker tillbaka i nationella motsättningar och konflikter. För att motverka sädana tendenser är det angeläget att få till stånd en varaktig och stark europeisk säkerhetsordning samt att den ekonomiska integrationen utvecklas vidare.
Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en plats i det europeiska samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Det är också av största vikt för Sverige att vara pådrivande i utformningen av svaren på nittiotalets europeiska utmaningar - den europeiska fredsordningen, tillväxten och välfärden i Europa, sysselsättningen, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, de gränsöverskridande miljöfrågorna osv.
Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare integration och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet, demokratiska rättigheter och ökat välstånd i Europa.
1 detta arbete är Europeiska gemenskapen den självklara kärnan. Därför är det regeringens strävan att föra Sverige in i EG/EU. Även arbetet inom ramen för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen samt Europarådet spelar en viktig roll.
EES-avtalet
EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av Riksdagen den 18 november 1992.
Det schweiziska folket valde i en folkomröstning den 6 december att säga nej till en schweizisk ratificering av EES-avtalet. En översyn av avtalet äger för närvarande rum i syfte att det så snart som möjligt skall kunna träda i kraft i återstående länder. Sverige driver aktivt pä i enlighet med Riksdagens riktlinjer (EES-utskottets betänkande).
EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer (de "fyra friheterna") som kommer gälla inom EG när den inre marknaden fullbordas.
Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat samarbete även inom politikomrädena miljö, konsumentskydd, forskning och utveckling, utbildning, sociala frågor, smä och medelstora företag, bolagsrätt, turism och statistik.
Riksdagens EES-utskott framhäller i sitt betänkande 1992/93:EU1 EES- avtalets stora betydelse för Sverige. Utskottet pekar på att den fria rörlighe ten för personer ger medborgarna i Sverige möjligheter till nya erfarenheter 11
och kontakter över gränserna. En öppen marknad för offentlig upphandling Prop. 1992/93:100 kan bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska närings- Bilaga 4 livet. Avskaffandet av handelshinder ökar de smä och medelstora företagens exportmöjligheter. En ökad konkurrens och effektivitet följer med ett EES-samarbete och ger kon.sumenterna vinster. En väsentiig fördel med EES-avtalet är ocksä att vi fär nya och bättre förutsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta är av särskild betydelse, eftersom mänga miljöfaror är regionala eller globala.
Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas inom den s.k. EFTA-pelaren. Dessa organ, som kommer att ha en viktig roll när det gäller tillämpningen av EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), EFTA-domstolen och Ständiga kommittén.
ESA kommer att vara en självständig övervakningsmyndighet med uppgift att övervaka EFTA-ländernas genomförande och tillämpning av EES-avtalet, bl.a. pä områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling.
EFTA-domstolen kommer att vara den instans till vilken EFTA-länderna och enskilda kan överklaga beslut av ESA. Domstolen kommer även att handha tvister mellan EFTA-länderna om avtalets tillämpning. 1 Ständiga kommittén skall EFTA-länderna samråda inför beslut i EES-rädet och EES-kommittén. Ständiga kommittén skall vidare ha vissa beslutsfunktioner och svara för administrativa uppgifter pä EFTA-sidan.
Första halvåret 1993 innehar Sverige ordförandeposten i EFTA och tar därmed ocksä över ordförandeskapet för EFTA-länderna, exkl. Schweiz, i EES-sammanhanget. Uppgiften kommer att vara betydelsefull, då det under denna period gäller att tillse att EES-avtalet snarast möjligt kan träda i kraft. Samarbetet med EG kommer att tillhöra de dominerande uppgifterna för EFTA.
Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av förhandlingstekniska skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana rättsakter som tillkommit i interimsperioden fram till ikraftträdandet avses bli integrerade i avtalet. Ett omfattande förberedel.'iearbete för detta har redan inletts.
En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i de olika expertgrupper i vilka beslut i EG:s ministerråd och EG-kommissionen förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med deltagande av experter frän andra departement och från fackmyndigheter. När resursbehoven har identifierats klarare bör frägan om decentraliserat budgetansvar för expertsamverkan aktualiseras.
EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex. beträffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete belastar i allt väsentligt andra huvudtitlar.
EFTA - iredjelandsavtal
Frihandelsavtal har undertecknats mellan EFTA-länderna och Turkiet, Tjeckoslovakien, Israel, Polen och Rumänien. Med Ungern och Bulgarien pågår förhandlingar.
Härutöver har EFTA-länderna undertecknat samarbetsdeklarationer med Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, de baltiska sta- 12
terna, Slovenien och Albanien.
Förberedelser för ett svenskt EG-medlemskap Prop. 1992/93:100
Det tillhör de övergripande målen för regeringens politik att föra in Sverige Dilags ' som fullvärdig medlem i Europeiska gemenskapen. Häri innefattas också utbyggandet av EG-samarbetet som beslutades i Maastricht i december 1991. Målsättningen är att Sverige ska vara medlem i EG/EU är 1995.
Under år 1992 intog utvidgningsfrågan en viktig plats i EG:s arbete. Europeiska rådets möte i Lissabon den 26-27 juni tog klar ställning för en utvidgning med de EFTA-länder som önskar bli medlemmar. Dä Europeiska rådet äter möttes i Edinburgh den 11-12 december 1992 beslutades, efter fastställande av EG:s budgetramar för 1993-99 och lösning av den danska frägan, att medlemskapsförhandlingar med Sverige, Finland och Österrike skall inledas i början av är 1993. Dessa förhandlingar kan slutföras dä alla medlemsstater ratificerat Maastrichtavtalet. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark väntas i Danmark under senare delen av vären. Bland annat med anledning av den danska frågan är Storbritanniens ratifikation fördröjd. Båda länderna bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret 1993.
Säväl regeringskansliets analyser som EG-kommissionens yttrande (s.k. avis) visar att Sverige inte har anledning att räkna med nägra grundläggande svårigheter att överta EG:s regelverk, vilket är en förutsättning för medlemskap. EES-avtalet har i väsentlig grad underlättat en svensk anpassning till det fulla medlemskapets villkor och förutsättningar.
Förhandlingsmaterian, dvs. det regelverk som Sverige förutsätts ta över, är emellertid omfattande och pä vissa områden kommer Sverige att eftersträva särskilda lösningar. Som ett led i förberedelsearbetet har ett antal områden identifierats där Sverige har viktiga intressen att tillvarata. Med utgångspunkt häri har svenska förhandlingsmäl uppställts och dessa redovisade jag i riksdagen i oktober 1992.
Bland viktigare områden nämnde jag vid detta tillfälle vär strävan att bibehålla en hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Inom handelspolitiken avser vi slå vakt om frihandelsinriktningen mot tredje land. Vi önskar bibehålla frihandeln med de baltiska republikerna och driva en fortsatt liberal linje på tekoområdet.
Vi siktar pä en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik frän den dag Sverige blir medlem.
En betydelsefull fråga blir vidare Euratom-fördraget. Detta tillämpas inte längre i viktiga delar, utan skilda slag av praxis har i stället successivt utvecklats. Vi kommer att verka för viktiga svenska intressen vad gäller hälsoskydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt samt kärnbränsleförsörjning.
De svenska alkoholpolitiska målsättningarna ligger fast - alkoholmono-polstrukturen bör inte diskriminera med avseende pä leverantör eller leverantörsländer och snedvrider inte heller konkurrensen.
På det institutionella omrädet skall vi verka för att vi fär samma antal röster i ministerrådet som med oss jämförbara länder och få svenska språket bekräftat som officiellt språk.
Sveriges arbete för ett medlemskap omfattar Europeiska unionens alla delar som de utformats i Maastricht-fördraget. Detta omfattar som bekant så-
väl Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya samar- Prop. 1992/93:100 betsomräden, däribland planerna på en ekonomisk och monetär union, en Bilaga 4 gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och judiciellt samarbete. Dessa olika beståndsdelar i det framtida europeiska samarbetet utgör en helhet.
Sverige inleder i enlighet med Europeiska rådets beslut förhandlingar sä tidigt som möjligt under är 1993 med målsättningen att slutföra förhandlingarna under året. Ett ställningstagande till Sveriges inträde som medlemsstat i EG/EU skall kunna ske i en folkomröstning är 1994 för att möjliggöra ett svenskt medlemskap är 1995.
Översättning av EG:s regelverk
1 juni 1992 uppdrog regeringen ät Delegationen för översättning av det regelverk som ingår i EES-avtalet att även översätta det regelverk som tillkommer vid ett EG/EU-medlemskap. Den textmassa som härigenom tillkommer uppskattas till minst 40 000 sidor i Europeiska gemenskapens officiella tidning. Målet är att hela regelverket skall finnas översatt till svenska vid årsskiftet 1994/95. För treårsperioden 1992/93-1994/95 har kostnaderna för medlemskapsöversättningarna tills vidare beräknats till 50 miljoner kronor.
Information
Inom Utrikesdepartementet upprättades i juli 1992 Sekretariatet för Europainformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets information om den europeiska integrationen. Jämsides med detta sekretariat arbetar en särskild delegation med att tilldela medel till enskilda organisationer för informationsprojekt kring integrationsfrågor (SFS 1992:887).
Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspektivet är av central betydelse för att kunskapen, intresset och engagemanget för Europa-frågorna skall få en bred spridning. Detta är angeläget med tanke på folkomröstningen år 1994. Denna verksamhet bör, som förutskickades i kompletteringspropositionen år 1992, tillföras 50 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Dessa medel bör, i likhet med innevarande budgetår, fördelas med 25 miljoner kronor till regeringskansliets informationsverksamhet samt 25 miljoner kronor till delegationen, att fördelas till säväl organisationslivets informationsinsatser som kampanjorganisationernas verksamhet.
Totala kostnader
Totalt beräknas kostnaderna över statsbudgeten för programsamarbetet inom ramen för den västeuropeiska integrationen uppgå till ca 320 miljoner kronor budgetåret 1993/94 jämfört med ca 140 miljoner kronor budgetåret 1992/93, dvs. en ökning med 180 miljoner kronor. Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling som beräknas till ca 205 mil joner kronor under budgetåret 1993/94 (ca 70 miljoner kronor budgetåret 1992/93). Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdoms program uppgår till ca 115 miljoner kronor budgetåret 1993/94, en ökning 14
med ca 50 miljoner kronor. Samtliga program kommer att presenteras i Ut- Prop. 1992/93:100 bildnings-. Jordbruks-, Kultur-, Finans-, Närings-, Civil- och Miljödeparte- Bilaga 4 mentens bilagor till budgetpropositionen. Kostnadsberäkningarna är behäftade med vissa osäkerheter, bl.a. beroende pä att EG:s budget för aktiviteterna i fråga inte är fastställd.
Till dessa kostnader skall läggas kostnader för medverkan i EFTA och EFTA:s EES-institutioner (övervakningsmyndigheten och domstolen) om 110 miljoner kronor samt kostnaderna för medverkan i fonden för ekonomisk och social utjämning mellan regioner inom EES om 270 miljoner kronor. Därutöver beräknas kostnader över statsbudgeten om 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration samt 16,5 miljoner kronor för översättning av EG:s regelverk. Sammanlagt uppgår alltsä kostnaderna för det västeuropeiska integrationsarbetet över statsbudgeten till ca 770 miljoner kronor.
Utöver dessa kostnader finns också utgifter av administrativ karaktär för myndigheter och departement med anledning av den västeuropeiska integrationen.
Behovet av ätgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och information kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES och EG:s regelverk pä olika områden, förhandlingsvana och förstärkta språkkunskaper. Den av Finansdepartementet genomförda utredningen om Statsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96) visar med stor tydlighet pä de behov som föreligger.
Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglerna och deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser. För att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga.
Krishandelsavtal med Finland
Ett avtal mellan Sverige och Finland om samarbete i internationella krislägen ingicks i november 1992. Avtalet syftar till att underlätta den ekonomiska försörjningsberedskapen genom att säkerställa att den normala handeln med vissa försörjningsviktiga produkter kommer att fortsätta även i internationella krissituationer. Ett liknande avtal har tidigare ingåtts med Norge.
Central- och Östeuropa
Regeringen ser som en viktig uppgift att utveckla de ekonomiska förbindelserna med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa länder knyts närmare Västeuropa bl.a. genom frihandelsavtal. Som tidigare nämnts har EFTA-länderna slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien, Polen och Rumänien. Förhandlingar om frihandelsavtal pägär även med Ungern och Bulgarien. Bilaterala frihandelsavtal har därutöver slutits mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen. För närvarande pågår en översyn av Sveriges handelsförbindelser med Ryssland och övriga OSS-stater.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor Prop. 1992/93:100
Som jag tidigare framhållit gör Sveriges starka utrikeshandelsberoende det Duaga 4 till en central uppgift att slå vakt om ett öppet multilateralt handelssystem. Detta är särskilt viktigt i rådande konjunkturnedgång, då det protektionistiska trycket växer sig starkare på många häll.
Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan är 1986. Rundan har som mäl att ytterligare liberalisera världshandeln för bäde jordbruks- och industrivaror, att utvidga GATT-avtalet med regler pä nya områden och att stärka GATT:s regelsystem och dess efterlevnad.
Ett förslag till slutuppgörelse presenterades av GATT:s generaldirektör i december 1991, den s.k. Draft Final Act.
Förhandlingarna i rundan blockerades emellertid länge av EG:s och USA:s konflikt pä jordbruksområdet. Efter flera förhandlingsomgångar på hög nivå nådde EG och USA en bilateral uppgörelse i slutet av november 1992, både i de utestående jordbruksfrågorna i rundan och i den långvariga konflikten om EG:s stöd till oljefröodlingen. Detta ledde till att ett hotande bilateralt handelskrig kunde avvärjas och till att förhandlingarna i Uruguayrundan kunde återupptas i Geneve. De deltagande länderna har kommit överens om att en politisk uppgörelse skall nås snarast, sä att de resterande bilaterala förhandlingarna om bl.a. tullar och tjänster kan avslutas tidigt under år 1993.
Även om jordbruksfrågorna hamnat i fokus, är det viktigt att inte förlora alla de övriga positiva aspekterna i Uruguay-rundans uppgörelse ur sikte.
Det förslag till förhandlingsövcrenskommelse som har utarbetats och som skall ligga till grund för slutförhandlingarna är pä det hela taget bra för svensk del. Det gäller inte minst på områden av stort svenskt intresse såsom tullsänkningar, tjänstehandel, immaterialrätt, subventioner och tvistlösning. Det kvarstår dock många viktiga frågor att lösa innan Uruguay-rundan är i hamn.
Ökad handelsliberalisering och ett stärkt regelsystem, som förslaget innebär, utgör inslag i avtalet som är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska och politiska utmaningar vi står inför. Framgång i Uruguay-rundan skulle motverka protektionistiskt tryck och samtidigt vara en mycket viktig faktor för att understödja ekonomisk tillväxt och en konjunkturuppgång. Framgång inom GATT skulle också innebära ett välkommet stöd för det multilaterala handelssystemets trovärdighet.
De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen; EES, EFTA:s och EG:s frihandelsavtal med Central- och Östeuropa, EG:s utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) m.fl. är exempel. För Sverige är det självklart att regional och global liberalisering bör gä hand i hand, då båda bidrar till ökad frihandel och ökad internationell tillväxt. En framgång i Uruguay-rundan är också av särskild betydelse för de f.d. statshandelsländerna liksom för u-länderna.
Medlemskap i EG minskar inte värt intresse av ett effektivt globalt handelssystem. Samtidigt som vi förbereder och inleder förhandlingar om medlemskap i EG kommer Sverige därför att med all kraft verka för en framgångsrik avslutning av Uruguay-rundan.
OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de ut- Prop. 1992/93:100 vecklade marknadsekonomierna i världen. Ett betydande antal utanför- Bilaga 4 stående länder har efter de senaste årens drastiska politiska och ekonomiska förändringar visat ett starkt intresse att etablera relationer och samarbete med organisationen.
OECD kommer under de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frågor av stor betydelse. Bland prioriterade ämnesområden vill Sverige stödja att OECD nyttjas för en analys och diskussion om hur nationell ekonomisk politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel och industri. Andra viktiga frågor är hur man såväl nationellt som internationellt kan åstadkomma harmonisering mellan krav på tillfredsställande miljö och viljan att främja handel och investeringar.
Den skärpning av OECD-reglerna om subventionerade räntor vid exportkreditgivning och om bundna u-krediter, som trädde i kraft i början av är 1992, innebär ett steg mot minskad snedvridning av handeln. Ett ytterligare sådant steg är det arbete som nu bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnä större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
UNCTAD höll sin ättonde konferens (UNCTAD VIII) i Cartagena de In-dias, Colombia, den 8-25 februari 1992. Konferensens viktigaste resultat var de nya riktlinjer för det framtida arbetet och de förändrade arbetsmetoder alla medlemsländer kunde enas om. Ett betydelsefullt mäl för UNCTAD är att utveckla ett forum för bl.a. utbyte av nationella erfarenheter i ett antal utvecklingsfrågor till gagn för främst u-länderna. Sverige tillhörde initiativtagarna till reformarbetet och kommer också fortsatt att aktivt verka för att det fullföljs.
Det internationella samarbetet på det för u-länderna centrala råvaruområ-det har under senare är förskjutits från prisstabiliserande avtal mot andra samarbetsformer säsom studiegrupper. Sverige stödjer denna utveckling.
Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT som OECD och UNCTAD. Jag anser att regeringen bör fortsätta att verka för en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln.
Bilaterala handelsförbindelser med länder utanför Europa
USA, Canada och Mexico har under är 1992 undertecknat ett avtal om inrättande av ett frihandelsområde, North American Free Trade Area (NAFTA). Härmed har i Nordamerika skapats ett frihandelsområde som i storlek motsvarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar vårt intresse för dessa marknader.
Den snabbaste ekonomiska tillväxten registreras i dag i Ostasien. Den japanska ekonomin har varit motorn i denna expansion och Japan har i dag den näst USA största ekonomin i världen. Den svenska utrikeshandeln med såväl Japan som övriga länder i Ostasien har under senare är stadigt ökat.
U-ländernas andel av Sveriges export uppgår till endast ca 11 %. Samti digt finns bland u-länderna de snabbast växande marknaderna. Exporten till Taiwan, Thailand och Iran ökade med i genomsnitt ca 20 % per år under perioden 1985-1991. Exporten till Kina ökade med ca 70 % under år 1992. 17
På många u-landsmarknader spelar officiellt stöd och kontakter på rege- Prop. 1992/93:100 ringsnivä en betydande roll i det exportfrämjande arbetet. Regeringen läg- Bilaga 4 ger stor vikt vid åtgärder för att främja svenska företags intressen i särskilt u-länder med snabbt växande ekonomier.
Exportfrämjande, exportfinansierlng m.m.
Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjerna för statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet. 199]/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Samhällsekonomiska motiv finns för fortsatt stöd till Exportrådets exportfrämjande verksamhet. Detta återspeglas i ett nytt avtal om Sveriges exportråd som har undertecknats av staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Genom avtalet manifesteras de två huvudmännens intresse att driva Exportrådet vidare. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export genom utfärdande av garantier. Garantimöjligheterna är av stor betydelse för näringslivet, inte minst för att, inom ramen för kravet att garantiverksamheten skall gå ihop, erbjuda svenska företag exportvillkor som motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. 1 detta sammanhang har jag tidigare pekat pä betydelsen av det arbete som bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
En närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte frågeställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under anslaget E 3. Exportkreditnämnden. Under anslaget G 2. föresläs att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna och Ryssland. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. Det svenska deltagandet präglades av ett brett samarbete mellan olika delar av samhället. En utvärdering av det svenska deltagandet görs. Redan nu kan dock konstateras att det svenska deltagandet utmärktes av en hög ambitionsnivå beträffande kvalitet, aktivitet och mångfald. Under år 1993 kommer Sverige att delta i världsutställningen i Taejon, Sydkorea, i samarbete med Norge. Kostnaderna för deltagandet avses till största delen betalas av svenska företag.
Handelsregleringar m.m.
Efter en dumpningsundersökning beträffande importen av medicinsk röntgenfilm frän Japan godkände regeringen den 8 oktober 1992 ett åtagande om höjda priser från den berörde exportören.
Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att medge export av järn- och stålskrot inom vissa gränser. Exportrestriktionerna på detta omräde upphör helt i och med ikraftträdandet av EES-avtalet. Licenskrav i övervakningssyfte för exporten till tredje land bibehålls.
Handelsprocedurrådet Prop. 1992/93:100
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda statens roll i önaga 4 arbetet med att förenkla internationella handelsprocedurer och statens stöd till Handelsprocedurrådet. Utredningen, som presenterades i juni 1992, har remissbehandlats. En närmare redovisning för utredningen och regeringens ställningstaganden med anledning härav kommer att lämnas under anslaget E 1. Kommerskollegium.
Ekonomiska sanktioner
Regeringen har i prop. 1991/92:146 gjort bedömningen, pä grundval av en rapport från den särskilda parlamentariska delegationen, att de svenska sanktionerna mot Sydafrika bör kunna upphävas steg för steg under vissa förutsättningar.
Utvecklingen i Sydafrika under sommaren och hösten har innehållit både positiva och negativa element. Ett avgörande steg i rätt riktning togs emellertid den 26 september 1992 dä president De Klerk och ANC-ordföranden Nelson Mandela undertecknade en överenskommelse som bl.a. innehåller uttalanden om tillsättandet av en interimsregering. Därefter har en serie kontakter ägt rum mellan den sydafrikanska regeringen och andra parter i Sydafrika med sikte pä att kunna återuppta multilaterala förhandlingar.
Mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika, och med tanke på sysselsättningsläget för företag i Sverige, har regeringen efter samråd med den parlamentariska delegationen och i utrikesnämnden beslutat att tillämpa en mer liberal politik vad gäller dispenser från förbudet mot handel med Sydafrika.
De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak är fortfarande i kraft. Dock har det tidigare kravet på dispens tagits bort såvitt avser varor för medicinskt bruk, livsmedel samt varor av humanitär art. Utförseln av dessa varor frän Sverige kräver fortfarande exportlicens men det räcker såvitt avser varor för medicinskt bruk och livsmedel med att i förtid avisera FN:s sanktionskommitté om sådana leveranser. Varor av humanitär art kräver dock godkännande av sanktionskommittén.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Enligt resolutionen gäller bl.a. förbud mot införsel av krigsmateriel och liknande till Libyen vare sig det sker från Sverige eller på annat sätt. Vidare får inte flygplan som är destinerat till eller har startat frän Libyen flyga i svenskt luftrum, såvida inte flygningen, på grund av betydande humanitärt behov, godkänts av säkerhetsrådets sanktionskommitté. Resolutionen förbjuder dessutom införsel av flygplan eller flygplansdelar till Libyen, liksom underhäll och reparation av flygplan.
Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska ätgärder mot Jugoslavien. Åtgärderna omfattade uppsägning av handelsavtal och avtal om ekonomiskt samarbete samt upphävande av tullfrihetsförmåner. Tullpreferenser har sedermera återinförts för Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Montenegro.
Efter beslut av FN:s säkerhetsråd infördes i juni 1992 ekonomiska sanktio-
ner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel Prop. 1992/93:100 och finansiella transaktioner. Undantag görs dock för läkemedels- och livs- Bilaga 4 medelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av dessa varor kräver emellertid exportlicens och att FN:s sanktionskommitté aviseras.
Regeringens beslut att införa sanktioner mot Serbien och Montenegro underställdes Riksdagen för godkännande i prop. 1992/93:57. 1 propositionen föreslogs ocksä en ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner. Förslaget innebär att regeringen ges möjlighet att tillämpa sanktionslagen - förutom för att följa beslut eller rekommendation av Förenta nationernas säkerhetsråd - ocksä om samarbetet med Europeiska gemenskaperna (EG) eller inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sanktionsåtgärder vidtas utan dröjsmål. Riksdagen godkände den 2 december 1992 regeringens förslag (rskr. 1992/93:51).
Exportkontroll
Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:154) föreslagit utvidgningar av utförselkontrollen pä massförstörelseomrädet i enlighet med rekommendationer dels i den internationella kontrollregimen på missUteknologiområdet (Missile Technology Controi Regime, MTCR), dels i den s.k. Australiengruppen för internationellt samarbete mot spridning av bl.a. kemiska pre-kursorer. Både MTCR och Australien-gruppen är internationella regimer som Sverige samverkar med sedan hösten 1991.1 propositionen föreslås att Sverige skall delta i det utökade internationella samarbetet i Nuclear Suppliers' Group (NSG) om utvidgade nationella kontrollregimer för kärnteknik-relaterad utrustning, materiel och teknologi. Sverige avser under år 1993 ansluta sig till den av FN framlagda konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av kemiska vapen.
Ett antal västliga industriländer bedriver sedan länge kontroll av exporten av sådan högteknologi som avser strategiskt känsliga varor. Samarbetet bedrivs inom den s.k. Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, COCOM. COCOM har nyligen tillsammans med länderna i den tidigare Warszawa-pakten bildat ett informellt samarbetsorgan för kontrollen av högteknologihandeln, COCOM Cooperation Forum, CCF. CCF hade sitt första möte i november 1992, där Sverige deltog som observatör.
Regeringen fastställde i oktober 1992 direktiv till en utredning om kontrollen över export av strategiskt känsliga varor (Dir. 1992:93). Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 1993.
Krigsmateriel
Den 1 januari 1993 träder lagen (1992:1300) om krigsmateriel i kraft (prop. 1991/92:174, bet. 1991/92:UU1, rskr. 1991/92:61). Lagen innebär bl.a. en an passning till motsvarande bestämmelser inom EG vad avser definitionen av krigsmateriel. Denna har uppdelats i tvä kategorier, krigsmateriel för strid resp. övrig krigsmateriel. 1 takt med att samarbetet mellan Sverige och EG 20
byggs ut kommer samma villkor att tillämpas för utlandssamverkan med Prop. 1992/93:100 EG-länderna som redan gäller för samarbetet med de nordiska länderna och Bilaga 4 de neutrala staterna i Europa. Med den nya lagen införs ocksä krav pä tillstånd av regeringen för samarbete med nägon i utlandet beträffande utveckling och produktion av krigsmateriel.
Statsrådet Johansson anför
Nordiskt samarbete
Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden blir medlemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbetet.
De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i november 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare europeisk ram.
Arbetsgruppen har lämnat rapporter till statsministrarnas möten i mars och i augusti 1992. Arbetet har sedan följts upp inför Nordiska rädets session i Ärhus i november 1992. Vid sessionen lämnade statsministrarna en gemensam redogörelse för sin syn pä det framtida nordiska samarbetet.
Avsikten är att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av genuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet om europeiska och regionala samarbetsfrägor för att underlätta ländernas deltagande i EES- och EG-samarbetet. Detta kommer att medföra stora förändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisation.
För att stärka den politiska styrningen kommer statsministrarna att ta det direkta ansvaret för att dra upp huvudlinjerna för samarbetet. För att få en bättre koordinering av olika former för nordiskt samarbete mellan regeringarna införs en ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten pä regeringsnivå. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frägor skall utvecklas.
Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid en väsentlig nysatsning pä det nordiska kultursamarbetet. Inom den nordiska budgeten ökas anslagen till utbildning och allmän kulturell verksamhet. Miljösamarbetet ges fortsatt hög prioritet med minst oförändrad budgetram. Av dessa skäl kommer det att ske väsentliga omprioriteringar inom den nordiska budgeten.
Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit till den nya nordiska samarbetskommittén.
Inför Nordiska rädets session i mars 1993 avser regeringarna lägga fram ett förslag till sädana förändringar som behöver göras i den nordiska samarbetsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet).
Regeringen avser att under vären 1993 förelägga riksdagen förslag om ändring i Helsingforsavtalet.
De tre nordiska stater, Sverige, Finland och Norge, som har ansökt om medlemskap i EG lägger stor vikt vid att hålla nära kontakt med varandra under den förhandlingsfas som beräknas inledas i början av år 1993. Det lig-
ger i de nordiska ländernas intresse att, både under EES-perioden och som Prop. 1992/93:100 medlemmar i EG, bidra till att stärka ansträngningarna bl.a. för fred, god Bilaga 4 miljö, sysselsättning och välfärd. Detta gäller såväl på det europeiska planet som globalt.
Sverige, liksom övriga nordiska länder, karaktäriseras av klimatiska och geografiska villkor som ännu inte förekommer inom Gemenskapen. Detta ställer särskilda krav på jordbrukspolitiken och på en aktiv regionalpolitik. Europeiska gemenskapen har inte minst i sina yttranden över Sveriges respektive Finlands medlemskapsansökningar visat insikt om de särskilda nordiska förhållandena och instämt om dessas betydelse. Jag vill understryka vikten av att vinna förståelse för att de klimatiska och geografiska förhållandena i norra Europa ställer särskilda krav pä förvaltningen av naturresurserna och en aktiv regionalpoilitik. Min bedömning är att Sverige, och de övriga nordiska länderna, har goda förutsättningar att aktivt driva dessa frågor under förhandlingarna och som medlemmar i EG. Sverige övertar ordförandeskapet inom Nordiska ministerrådet i mars 1993 och får därmed ett huvudansvar för förnyelsen av det nordiska samarbetet under den förestående viktiga reformperioden. Vi avser då göra ett nära nordiskt samråd under medlemskapsförhandlingarna till en huvudfråga i samarbetet.
Statsrådet Svensson anför
Samarbetet med Central- och Östeuropa
De pågående strukturella förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa framstår fortsatt som en av vår tids ödesfrågor. Skadorna förorsakade av det kommunistiska kommandosystemet förefaller om nägot vara större än vad man tidigare hade anledning befara. Mycket stora ansträngningar på både kort och lång sikt kommer att krävas av berörda länder för att genomföra de nödvändiga ekonomiska och politiska reformerna. Blir bördan för tung finns givetvis risk för bakslag i reformprocessen.
Även om det sålunda finns anledning till betydande oro innehåller bilden också ljusare drag. I de tre länder som först inledde den nödvändiga ekonomiska omvandlingen - dvs. Polen, Tjeckoslovakien och Ungern - har avsevärda framsteg gjorts. Även Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra en omfattande omstrukturering. Våra baltiska grannländer har antagit ambitiösa reformprogram som nu i delar håller på att förverkligas. Ryssland och övriga republiker i det forna Sovjetunionen befinner sig däremot i en inledningsfas av omvandlingsarbetet.
Ett första led i arbetet på att underlätta övergång till marknadsekonomi har ofta varit att inlemma de central- och östeuropeiska staterna i det internationella ekonomiska samarbetet. De multilaterala institutionerna på det ekonomiska området har nu kommit igäng med program inom sina respektive ansvarsområden. De baltiska länderna har träffat stabiliseringsavtal med Internationella valutafonden, vilket varit förutsättningen för en internationell aktion för att täcka ländernas förutsedda behov av externt finansiellt stöd. Världsbanken har åtagit sig en viktig samordnande roll för stödet till flertalet stater inom OSS. Europeiska utvecklingsbanken har snabbt satt
i gång sin utlåningsverksamhet som är inriktad på att utveckla den privata Prop. 1992/93:100 sektorn. Även FN planerar insatser i exempelvis de baltiska länderna. Det Bilaga 4 finns, enligt min bedömning, en glädjande insikt bland världens rika länder att det, trots nu rådande djupa lågkonjunktur, finns ett gemensamt ansvar att ge fortsatt stöd till reformprocessen i Central- och Östeuropa.
Att främja en stabil demokrati, ett ekonomiskt system baserat på marknadens principer och en förbättring av miljön i dessa länder är av största betydelse bäde för länderna själva och för hela Europa. På samma gäng som det är vår moraliska skyldighet att bistä dessa svårt prövade folk, ligger alltsä ett sådant agerande även i värt och andra rika länders eget intresse. Jag finner det därför angeläget att vi, trots det mycket ansträngda budgetläget, fullföljer det deklarerade treärsprogrammet med oförändrad ambitionsnivå.
Efter det dryga år som gått sedan regeringens program för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa presenterades kan med tillfredsställelse konstateras att det inte finns behov att ändra de allmänna riktlinjer som ursprungligen lades fast. Samtidigt är det givetvis angeläget att de svenska insatserna anpassas till utvecklingen i Central- och Östeuropa.
1 enlighet med riksdagens beslut koncentreras de bilaterala ansträngningarna till länderna i vårt eget närområde medan samarbetet med övriga länder huvudsakligen löper via multilaterala kanaler. En särskilt central roll spelar Sveriges samarbete med grannländerna Estland, Lettland och Litauen, där vi har kommit att inta en ledande internationell roll. Med stöd i våra betydande nationella insatser har vi i en rad sammanhang förmått att starkare engagera andra länder till förmän för Baltikum. Också i framtiden kommer samarbetet med de baltiska staterna att inta en framträdande ställning inom Sveriges samarbetsprogram.
Sedan de ryska myndigheterna nu börjat förbättra sin interna samordning av samarbetet med utländska givare, ökar våra möjligheter att mer systematiskt lämna stöd till den nordvästra delen av Ryssland som det är rimligt att vi koncentrerar oss på. Jag tänker här särskilt på de insatser vi gör och vill göra i S:t Petersburgs-området och, jämte Norge och Finland, i och omkring Barents hav bl.a. inom ramen för det nya Storkalottsamarbetet.
Efter överenskommelse med vederbörande polska myndigheter pågår för närvarande en utvärdering av den allmänna inriktningen av vårt samarbete med detta land. Utvärderingen är inte slutförd ännu men jag utgår från att Polen därefter kommer att inta samma ställning i samarbetet som övriga länder i vårt närområde.
För övriga länder i Central- och Östeuropa avser vi liksom tidigare stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen i första hand genom internationella organisationer eller samarbetsmekanismer som G 24-gruppen under EG:s ordförandeskap.
Ocksä i funktionellt hänseende kännetecknas Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa av klara prioriteringar. Lät mig i det följande belysa de viktigare konkreta insatser som vi inom ramen för de geografiska prioriteringarna gjort, gör och avser göra för att främja demokrati, marknadsekonomi och miljö.
Att de baltiska staterna kan förbättra sin kontroll över de egna territo rierna har stor betydelse både för dem själva och för deras omgivning, inte 23
minst för Sverige. Estland, Lettland och Litauen behöver kunna skydda sina Prop. 1992/93:100 demokratiska strukturer och vara fullvärdiga och respekterade partners i det Bilaga 4 internationella sammanhanget. Från svensk sida söker vi bistä med ett särskilt program för suveränitetsstöd. Detta innefattar bidrag till uppbyggandet av säkerhetspolitiskt kunnande i form av utbildning, rådgivning och stöd till säkerhetspolitisk forskning. Genom våra fackmyndigheter gör vi insatser i form av säväl utbildning som utrustning pä omräden som kustbevakning, tull- och polisväsende, räddningstjänst, totalförsvar samt utrikesförvaltning. Detta är ätgärder som är högt prioriterade av de baltiska staterna. Tillsammans med en liten grupp andra länder intar Sverige en framträdande roll inom suveränitetsstödet. Det är min avsikt att i samråd med berörda svenska instanser fortsätta denna viktiga del av samarbetet.
Under innevarande budgetår läggs stor vikt vid generellt ekonomiskt stöd till de baltiska länderna för att stödja stabilisering och marknadsorienterade reformer. Sverige medverkade aktivt i arbetet på att påskynda de tre ländernas inträde i multilaterala organisationer som Internationella valutafonden och Världsbanken. Sverige har dessutom spelat en central roll i de internationella ansträngningarna för att täcka de baltiska ländernas behov av exceptionellt betalningsbalansstöd. Utbetalningen av guldkompensationen till Estland och Litauen har inneburit en viktig förstärkning av deras valutareserver. Senare i vär kommer regeringen i samråd med bl.a. Internationella valutafonden att fatta beslut om hur ett bredare valutastöd bäst kan åstadkommas.
Den allvarliga ekonomiska situationen i de baltiska länderna och de svåra störningarna i deras utrikeshandel medför att vi även för kommande budgetär bör ha möjlighet att utfärda statsgarantier för betalningsbalansstöd. Vid sidan härav bör vi även ha utrymme för långivning till stöd för angelägna strukturreformer. För att den inledda makroekonomiska stabiliseringen skall ge bestående positiva effekter måste parallella framsteg göras vad gäller en rad strukturförändringar, t.ex. privatisering och uppbyggnad av en finansiell sektor. Sistnämnda stöd bör i första hand ges i anknytning till utlåning från Världsbanken eller Europeiska utvecklingsbanken.
Det redan inledda stödet syftande till att bygga upp företagskontakter mellan Sverige och berörda länder skall enligt min mening fortsätta. Ett vittförgrenat nät av affärsrelationer innebär inte bara affärstillfällen för svenska företag utan också en kunskapsöverföring på praktisk nivä avseende marknadsekonomins principer och funktion. Det baltiska investeringsprogrammet, som upprättades i våras av de nordiska länderna och som stär öppet för deltagande av andra västländer, kommer härvid att ge ett viktigt bidrag. Vidare finner jag att SWEDECORP bör tilldelas ökade resurser för riskkapitalsatsningar och näringslivsfrämjande verksamhet.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktigt för att fä till stånd en omställning av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. In vesteringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga ex portkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall väga ta på sig de risker för betalningsproblem som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar idag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas 24
dock inte för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga Prop. 1992/93:100 affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Bilaga 4 Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar. Jag föreslär mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för utfärdande av garantier av export till de baltiska länderna. Det skall ocksä vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland.
Parallellt med åtgärderna för stimulans av kontakterna på företagsnivå föreligger ett stort behov av mer generell överföring av kunskaper. De svenska satsningarna pä detta område bör därför fortsätta. Insatser efterfrågas, särskilt i form av utbildning och rådgivning, på ett stort antal områden, som alla har det gemensamt att de understödjer och förstärker reformprocessen.
Behovet av investeringar i industri och infrastruktur är stort. Tekniskt bistånd i form av förstudier avseende planerade, ofta större investeringsprojekt bör såvitt möjligt knytas till den senare finansieringen. Denna mäste, med hänsyn till beloppens storlek, i flertalet fall komma frän de internationella finansiella institutionerna, främst Europeiska utvecklingsbanken och Världsbanken. För att ge svenska konsulter tillfälle att delta i sädana förstudier är det angeläget att de till nämnda internationella organisationer knutna svenska konsultfonderna ges ökade resurser.
Samtidigt pägär ett arbete med att utveckla kontakterna på regional nivå i Östersjöregionen och det nya Storkalottenområdet. Därför har regeringen nyligen beslutat avsätta medel för en försöksverksamhet med stöd till länsstyrelsesamarbete i Östersjöregionen.
Betydande svenska insatser görs redan för att förbättra kärnsäkerheten i vårt närområde. Statens kärnkraftinspektion (SKI) har tillsammans med svenska företag inlett ett långtgående samarbete med litauiska myndigheter och Ignalinaverket i Litauen bl.a. genom direkt stöd till den litauiska säkerhetsmyndigheten VATESI, genom tekniskt stöd till Ignalinaverket och genom undersökningar inom det så kallade Barselina-projektet. Rådgivning i frågor om bl.a. uppbyggnad av kontrollsystem för klyvbart material (safeguard) lämnas ocksä till myndigheter i Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kirgistan. Inom strålskyddsområdet har Statens strälskyddsinstitut (SSI) inlett samarbete med de baltiska länderna och Ryssland.
Huvudparten av insatserna sker inom ramen för en internationell samordning med andra OECD-länder. Sverige verkar aktivt för bildandet av en multilateral kärnsäkerhetsfond för finansiering av de mycket stora insatser som behöver göras för att kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa och i det forna Sovjetunionen genomgående skall kunna förbättras. I samband med bildandet av internationella forskarcentra i Moskva och Kiev, där kärnsäkerhet ingär som en viktig del av verksamheten, har Sverige förklarat sig villigt att lämna väsentliga finansiella bidrag.
En expertgrupp under Utrikesdepartementets ledning studerar Sveriges möjligheter att ytterligare stödja de baltiska staterna och OSS avseende för bättrat strålskydd, förstöring av kemiska vapen, effektiv exportkontroll, hantering av klyvbart material från nedmonterade kärnvapen och omställ ning av krigsindustri till civil produktion. 25
Ett ansvar för bevarande och förbättring av miljön skall enligt min upp- Prop. 1992/93:100 fattning genomsyra hela det svenska samarbetsprogrammet. Riksdagen har Bilaga 4 nu beslutat att för innevarande budgetår avsätta extra resurser under fjortonde huvudtiteln för visst internationellt miljösamarbete, inklusive kärnsäkerheten. Jag finner det positivt att det därigenom kommer att finnas ytterligare medel tillgängliga för insatser pä miljöområdet i länderna kring Östersjön. Detta bör i sig inte föranleda någon omprioritering av anslagen under denna huvudtitel. Även fortsättningsvis kommer därför det inledda samarbetet för att höja säkerheten vid vissa kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar i samma utsträckning som under innevarande år kunna finansieras under denna huvudtitel. Likaså utgår jag ifrån att - beträffande de medel som disponeras av BITS - det även under nästa budgetår kommer att finnas ett ekonomiskt utrymme för ett antal miljöprojekt. Anslaget under den fjortonde huvudtiteln ger däremot ökade möjligheter att på vissa områden ytterligare utveckla de svenska insatserna för miljö, inklusive kärnsäkerhet i Östersjöomrädet, antingen i form av svenska projekt eller i form av svensk medverkan i internationella program. Det gäller t.ex. HELCOM:s åtgärdsprogram för Östersjön i vilket ingår att reducera de värsta utsläppen i eller till Östersjön.
I enlighet med riksdagens beslut har det bilaterala samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa till stor del kanaliserats genom myndigheterna BITS, SWEDECORP, SIDA samt stiftelsen Svenska institutet. Med tanke på de erfarenheter dessa myndigheter successivt vinner av de ofta svära förhållandena i de nya samarbetsländema bedömer jag att vi bör utnyttja den kompetens som håller på att byggas upp inom nämnda myndigheter och att det för närvarande är mest ändamålsenligt att de skall handha huvuddelen av det bilaterala samarbetet. Jag vill dock understryka att det är av stor vikt att alla berörda myndigheter prövar aktuella insatser utifrån de övergripande riktlinjerna för samarbetet så att medlen för detta ändamål kan användas på ett så effektivt och så gynnsamt sätt som möjligt för länderna i Central- och Östeuropa.
Utrikesförvaltningen
Utrikesförvaltningen ställs budgetåret 1993/94, i likhet med andra offentliga verksamheter, inför långtgände krav pä besparingar och rationaliseringar. Förutom allmän sparsamhet vad gäller driftskostnaderna menar jag att även strukturella förändiingai krävs som syftar till en mindre, men samtidigt effektivare, utrikesförvaltning. Dessa förändringar inbegriper ersättning av ett antal lönade utlandsmyndigheter med alternativ diplomatisk och konsulär representation, tjänsteindragningar och förbättrad samordning mellan Utrikesdepartementet och övriga myndigheter med fast representation samt billigare lokalförsörjning.
Jag förutser behov av att ersätta tio utlandsmyndigheter med alternativ representation. Följande ätgärder föreslås per den 1 juli 1993:
Konsulatet i Szczecin ersätts med ett honorärkonsulat. Generalkonsulaten i Barcelona, Chicago, Frankfurt, Malaga, Montreal,
26
MiJnchen och Toronto omvandlas till honorära konsulat eller general- Prop. 1992/93:100 konsulat. Bilaga 4
- Ambassadkansliet i Abu Dhabi awecklas. De diplomatiska förbindelserna med Förenade Arabemiraten sköts, liksom hittills, genom sidoack-reditering frän ambassaden i Kuwait.
- Ambassadkansliet i Montevideo omvandlas till ett honorärt generalkonsulat. De diplomatiska förbindelserna sköts, liksom hittills, genom si-doackreditering från ambassaden i Buenos Aires.
Som rationaliseringsätgärd föreslär jag att de två delegationerna i Geneve per den 1 juli 1993 slås samman till en myndighet. Den vid årsskiftet tillträdande chefen för nedrustningsdelegationen avses bli chef för den nya sammanslagna myndigheten.
Samtidigt som antalet utlandsmyndigheter minskas förutser jag behov av att dra in ett 20-tal tjänster vid övriga utlandsmyndigheter. Vidare kommer departementets organisation i Stockholm att minskas. En personalaweck-lingsplan är under utarbetande.
Sverige-information och kulturutbyte
De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga impulser utifrån. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geografiskt är beläget i Europas norra utkant skapar särskilda svårigheter. Staten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte anser jag mäste ske i enlighet med de deltagandes egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör i huvudsak inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd.
Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är ocksä ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i utlandet kan också bidra till att främja våra ekonomiska förbindelser och handelsutbyte med utlandet, såväl som turismen till Sverige.
Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att förmedla en tillrättalagd och glättad bild av värt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av de faktiska förhållandena i landet. Men den internationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske kan hamna i skymundan - högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfasetterade kulturlivet, miljösatsningar och arbetsmarknadspolitik m.m.
Awecklingen av Turistrådet och tillkomsten av Styrelsen för Sverigebil den och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden under förra året kan komma att tillföra Svenska institutet särskilda uppgifter. Möjlighe- 27
ter kan exempelvis föreligga för samproduktion mellan de nya turistorganen Prop. 1992/93:100 och Svenska institutet och/eller uppdrag som ges åt institutet. Därvid bör en Bilaga 4 förutsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet och andra institutioner, organ och företag bör uppmuntras för att uppnä denna målsättning. Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avseende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras framför insatser i övriga delar av världen. Reducerade resurser motiverar likaså en prioritering av informationsinsatserna till ett mer begränsat antal länder. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det samtidigt angeläget att intensifiera informationen om Sverige i Västeuropa. De regeringsbeslut som fattats under är 1992 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har redan medfört ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild prioritering av utbytet med Baltikum, Ryssland och Polen. Institutet ansvarar vidare för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Internationellt utvecklingssamarbete En framtid för hela mänskligheten
Vår tids internationella gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroenden. Nord-Syd och Öst-Väst länkas fastare samman i ett nätverk av handels-och kapitalströmmar, migration- och flyktingströmmar liksom informationsoch kommunikationsströmmar. Miljöhoten känner inga nationsgränser. Narkotikamissbruk och AIDS sprids allt snabbare. Vi kan inte avskärma oss från omvärlden, och ingen del av världen kan längre ses isolerad. Vi ingär alla i ett gemensamt samspel.
Vär utvecklingspolitik måste därför ses i ett större globalt sammanhang. Vi bör ställa oss frägan hur vi gemensamt kan forma en framtid som erbjuder möjligheter för hela mänskligheten, inte bara för den rika delen av världen. Värt mål måste vara att skapa en långsiktigt hållbar utveckling med framtidstro och utvecklingshopp för alla människor i alla länder och olika kulturer. Det finns ingen annan väg mot detta mäl än internationell samverkan. Fred och säkerhet kan inte uppnäs utan utveckling. Trygghet och stabilitet kan inte i längden samexistera med fattigdom och orättvisor.
Det internationella samspelet ökar ständigt det ömsesidiga beroendet mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling i säväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga överlevnad. U-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som stimulans i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och finansiellt stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i världen. Den är också en viktig förutsättning för att ge u-länderna tillräcklig tillgäng till finansiella resurser. Biståndet är i detta sammanhang en av flera utvecklingsfrämjande komponenter. För de fattigaste länderna främst i Afrika har biståndet fått en starkt ökande roll för kapital- och kunskapsöverföring.
Det står alltmer klart att fattigdomsproblemen är den enskilt viktigaste Prop. 1992/93:100 orsaken till mycken miljöförstöring, snabb befolkningsökning, sociala spän- Bilaga 4 ningar och migration. Fattigdomens problem bidrar därmed till instabilitet och minskad säkerhet även för de rika länderna. Ocksä för att värna och främja demokrati och mänskliga rättigheter måste grundläggande utvecklingsfrågor angripas. Med en ärlig folkökning pä mer än 90 miljoner människor är internationell samverkan kring mänsklighetens ödesfrågor ofrånkomlig.
Biståndets roll
Om situationen i u-länderna och därmed också i världen i stort pä ett avgörande sätt skall kunna förändras i en mera gynnsam ekonomisk, social och ekologisk riktning krävs omfattande, mångfasetterade och väl anpassade biståndsinsatser. Det förutsätter större kunskap och engagemang i både i- och u-länder.
Det måste samtidigt framhållas att mänga u-länder har gjort stora framsteg bl.a. i fräga om förväntad livslängd, antal barn som går i skolan, läskunnighet, näringstillgäng och jämlikhet mellan könen. Ändå har klyftorna mellan fattiga och rika ökat på ett oroväckande sätt. Trots betydande biståndsinsatser kvarstår och ökar fattigdomen i många u-länder.
Fattigdomsbekämpning mäste säledes fortsatt vara ett övergripande mål för hela biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt, bl.a. genom att frigöra de fattiga människornas potential som producenter, är en viktig förutsättning för att komma till rätta med fattigdomen. Men den måste styras av en medveten strävan att ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och vinster och av en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det långsiktiga målet för biståndet mäste vara att minska biståndsberoendet och slutligen aweckla detta.
Grunden för våra insatser till de mest behövande människorna är övertygelsen om alla människors lika värde och deras lika rätt till ett värdigt liv. Men i-länderna har ocksä ett eget intresse av ekonomisk och social utveckling i u-länderna. En framtida fredlig utveckling i världen är inte tänkbar, om inte massfattigdomen avskaffas.
De insatser från i-världens sida som behövs för en sådan avgörande förändring är inte så stora att de ligger utom möjligheternas gräns. Som exempel kan nämnas de betydelsefulla mäl som sattes upp av Världstoppmötet om barn år 1990. De innebär bl.a. minskning av 1990 års dödlighetstal för barn under fem år med en tredjedel, minskning av mödradödligheten till hälften av 1990 års siffra, halvering av 1990 års siffror för svår och medelsvar undernäring bland barn under fem år och allmän tillgång till tjänligt dricksvatten, betryggande sanitära förhållanden och grundläggande utbildning för 80 % av barnen under 11 är.
För att tillförsäkra världens fattigaste människor dessa elementära livsbe tingelser är 2000 räcker det med att världens nationer avsätter ett belopp som motsvarar de samlade militärutgifterna under tio dagar. Det är alltså möjligt att inom ett knappt decennium eliminera en stor del av massfattigdo men och dess negativa följder, om världens nationer vill anta denna utma- 29
ning, Sverige bör spela en aktiv roll för att medverka till ett sådant engage- Prop. 1992/93:100 mang bäde i våra bilaterala och multilaterala samarbetskontakter. Men det Bilaga 4 kräver ocksä att mottagarländerna själva för en aktiv och konsekvent politik med samma inriktning, dvs. att minskade militärutgifter utnyttjas för utvecklingsändamål.
Det förs en livlig internationell debatt om biståndets inriktning. Ett uppmärksammat bidrag är UNDP:s "Human Development Report 1992". Rapporten argumenterar bl.a. för en friare handel till förmån för u-ländernas produkter och för effektivare marknader i u-länderna. Men den anför även starka skäl för ökat bistånd med tydlig inriktning pä de stora sociala problemen och miljöproblemen. Ökat stöd för att förstärka "kunskapssektdrn" och den vetenskapliga kompetensen i u-länderna betonas som en mycket viktig faktor för deras utveckling. När det gäller vetenskap och teknik ligger u-länderna oerhört långt efter i-läoderna och det teknologiska gapet fortsätter att öka vaije är, enligt UNDP:s rapport. Av de resurser som totalt satsas på forskning i världen beräknas u-länderna förfoga över knappa 4 procent.
Kunskapsutvecklingens betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen är tydlig i vår egen historia. Det gäller u-länder lika väl som i-länder. Biståndet har här en särskilt viktig roll att stödja forskning och kompetensutveckling i u-länderna. Detta framhålls även i Världsbankens "World Development Report 1992". Banken pekar pä behov av mycket större insatser när det gäller forskning för en hållbar utveckling, forskning om naturresurser, energi och inte minst befolkningsfrågor. FN:s konferens om miljö och utveckling understryker dessa behov av bistånd till forskning rörande globala miljöfrågor och u-ländernas utveckling.
Kriterier för biståndet
De kriterier för biståndet som särskilt betonades i föregående års budgetproposition har fortsatt hög aktualitet. Det innebär att mottagarländernas agerande med avseende på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet i biståndet har betydelse för fördelningen av biständsmedlen.
Betoningen av demokrati, mänskliga rättigheter och fri marknad är inte ett självändamål utan görs för att stärka individernas och familjernas frihet, initiativkraft och valmöjligheter, vilket alltsammans är förutsättningar för en mångsidig och framgångsrik utveckling.
1 förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad av internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter uppmärksammas. Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till satsningar på utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänskliga rättigheter och demokiatifiågoi. Inom ramen för demokratibiståndet bör stöd lämnas till konfliktlösning och nationell försoning. Väpnade konflikter föröder samhällen och undergräver respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Ett fredligt lösande av konflikter är därför ocksä ett förebyggande arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter.
Övergäng frän planekonomi till marknadsekonomi är viktig för att skapa ekonomisk tillväxt. Men marknadsorienterade lösningar måste kombineras 30
med hänsyn till miljö, till mänskliga rättigheter och demokrati. En effektivt Prop. 1992/93:100 fungerande offentlig sektor med ett fast regelverk och institutioner med inte- Bilaga 4 gritet är en viktig förutsättning för att den privata sektorn skall kunna fungera väl och spela en dynamisk roll i utvecklingen.
Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska produkter är en tillgäng som i ökande utsträckning bör tillvaratas inom biståndet. Det faller sig naturligt att så sker när svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga, kostnadseffektiva och svarar mot samarbetsländemas behov. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet biständ och upphandling i öppen konkurrens. Det är en svensk angelägenhet, att de relationer vi byggt upp med samarbetsländer vidareutvecklas mot ökad handel och ekonomiskt samarbete. Ett svenskt engagemang bidrar ocksä till att säkerställa och utveckla kompetens som kan utnyttjas i flera u-länder. Liknande resonemang är även tillämpliga pä det multilaterala upphandlingsområdet.
Mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet
Regeringen är liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central roll i förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänskliga rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde och är viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av flera anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen med samarbetsländema. Ett lands utveckling har ett påtagligt samband med i vilken grad medborgarna åtnjuter sina mänskliga rättigheter. Ett demokratiskt styrelseskick skapar de bästa möjligheterna för medborgarna att forma sitt samhälle. Det bör starkt understrykas att idéerna om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism i förening med flerpartisystem, är allmängiltiga. De är lika relevanta i fattiga som rika länder. Det kan i dag med fog hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen gär mellan diktatur och demokrati.
1 stora delar av Afrika har utvecklingen gått mot ökad demokrati. Det gäller i än högre grad Latinamerika där idag samtliga länder med två undantag styrs av civila regeringar. De fattigaste länderna i Centralasien befinner sig i ett demokratiskt uppbyggnadsarbete. De folkliga mandat som i flera länder vunnits genom allmänna val mäste nu användas i byggandet av ett demokratiskt samhällsliv med fria val och flerpartisystem. Institutioner och regelverk behöver upprättas, rättsstaten stärkas och nya former av politisk kultur främjas.
Om inte vinsterna av demokratins genombrott skall gå förlorade, måste avgörande politiska reformer genomföras. Utmaningarna förminskas inte av att flertalet utvecklingsländer samtidigt är mitt inne i omvälvande ekono miska reformer. 1 detta skede är givarländernas ansvar stort. En fördjupning av dialogen om hur givarna bäst kan stödja länders demokratiprocesser är nödvändig. Det är angeläget att dessa länder kan känna sig förvissade om ett långsiktigt stöd i sina ansträngningar att befästa demokratin. 1-världen mäste medverka till de nya demokratiernas överlevnad genom att främja en ekono misk utveckling och genom särskilda insatser för att främja ett tolerant och 31 pluralistiskt samhällsklimat.
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Det svenska biståndet skall, förutom att uppmärksamma att även kvinnor Prop. 1992/93:100 omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja kvinnans ställning Bilaga 4 bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning och hälsovård. Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försöijning och till deltagande i samhällsprocessen. De bör ocksä i större utsträckning integreras i utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med samarbetsländer skall kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras. Sverige driver även aktivt frågan om kvinnors representation i de internationella organisationerna och dä speciellt på högre tjänster.
FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll i det internationella jämställdhetssamarbetet. Kommissionen har av generalförsamlingen fått i uppdrag att vara förberedande organ för FN:s världskonferens om kvinnor som äger rum i Peking år 1995. Men trots FN:s konvention från år 1979 om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor räder stor ojämlikhet mellan kvinnor och män i många länder. Kvinnorna är eftersatta bl.a. i fräga om läskunnighet, läkarvård och juridiska rättigheter. De är också utsatta för direkt våld och tvingas ofta till omskärelse, barnäktenskap, prostitution etc. Ett utkast till deklaration om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige deltagit aktivt, kommer att behandlas av kvinnokommissionen vären 1993 för att senare antas av FN:s generalförsamling.
Ökad uppmärksamhet mäste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete, jakt pä gatubarn och barnprostitution, som i stor utsträckning drivs fram av turister frän i-länder. Enligt den norska regeringens rapport till FN tvingas årligen 1 miljon barn in i prostitution. I flera länder är flickor diskriminerade genom att de ges sämre mat, fär sämre läkarvård och har högre dödlighet än pojkar. Den fosterdiagnostik som systematiskt tycks komma till användning i vissa länder för att abortera flickfoster är ett avskyvärt uttryck för våldet mot barn och särskilt flickor. Jag avser att verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och den handlingsplan, som Världstoppmötet om barn enades om år 1990, skall ges hög prioritet i värt biståndssamarbete med berörda länder.
För att accentuera betydelsen av att de mänskliga rättigheterna respekteras och främjas har jag inbjudit till en internationell konferens om mänskliga rättigheter i Saltsjöbaden den 22-24 februari 1993. Framstående representanter för många länder kommer att delta. Det är min förhoppning att konferensen skall öka medvetenheten om den betydelse, som respekten för mänskliga rättigheter har för ett lands utveckling, och att nya konkreta förslag skall komma fram om hur de mänskliga rättigheterna bättre skall tillgodoses.
Såsom aviserades i 1992 ärs budgetproposition har en förberedande granskning om biständ till politiska partier företagits inom Utrikesdepartementet. Bakgrunden till att denna fräga togs upp var ambitionen att på effektivast möjliga sätt främja en demokratisk uppbyggnad i länder där pluralism och flerpartisystem är under uppbyggnad. Den granskning som genomförts inom Utrikesdepartementet visar att bl.a. de folkrättsliga aspekterna mäste
tänkas igenom noggrant innan eventuella beslut kan fattas. Mot den bak- Prop. 1992/93:100 grunden avser jag att tillsätta en särskild utredare i frägan. Bilaga 4
Utveckling av marknadsekonomi
En central fråga för länders utveckling är samspelet mellan stat och marknad. De senaste åren har nya möjligheter skapats för utvecklingen av fria marknader bl.a. genom omfattande avregleringar och minskad statlig inblandning, i syfte att uppnå ett gynnsammare klimat för äganderätt, privata initiativ och fri företagssamhet. Fri konkurrens ökar individens möjligheter till inflytande i samhället. Den stimulerar småföretagsamhet som är en viktig utvecklingspotential. Den skapar också incitament för teknologiska framsteg och gynnar en hällbar ekonomisk tillväxt, vilket är en förutsättning för utveckling. Men fria marknader och privat ägande kan inte fungera i ett vakuum - de kräver ett juridiskt och institutionellt regelverk som bara staten kan tillhandhälla. Staten har även en avgörande roll för investeringar i infrastruktur och för att tillgodose en grundläggande välfärd, såsom utbildning och hälsovård. Det är inte fråga om stat eller marknad, de kompletterar varandra.
Erfarenheten visar att länder med en dynamisk ekonomisk utveckling, t.ex. högtillväxtländerna i Asien, haft en liten men effektivt fungerande offentlig sektor. Utmärkande har ocksä varit en balans, väl fungerande ansvarsfördelning och dialog mellan privat och offentiig sektor. Stödet till en marknadsekonomisk utveckling bör därför ske genom att främja förutsättningarna för en dynamisk och effektivt fungerande fri marknad samt en effektiv och ansvarstagande offentlig sektor. Biståndet bör inriktas på att stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis fördelning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och tillväxt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna individuella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en miljömässigt hållbar utveckling.
Effektivitet i biståndet
Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets resurser är effektiviteten inom biståndet. Ett effektivt resursutnyttjande inom biståndet är särskilt betydelsefullt med tanke på att det tar sikte på utsatta människor i de fattigaste delarna av världen. Oavsett vilka former som används i biståndspolitiken är mottagarländernas utveckling och målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå den centrala frägan i all utvärdering av biståndets måluppfyllnad.
Effektiviteten i biståndet handlar alltsä ytterst om vilken effekt biståndet har på ett lands utveckling och mottagarländernas förmåga att ta emot och hantera resurserna effektivt. Men det handlar också om effektiviteten i ut formningen och hanteringen av det svenska biståndet och det handlar om att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas förändrade behov och förutsättningar. Avsikten är att det utvärderingssekretariat som inleder sin verksamhet under år 1993 skall spela en viktig roll i arbetet med att förstärka n-,
effektiviteten i biståndet.
I det internationella biståndssamarbetet måste det ställas större krav på en Prop. 1992/93:100 bättre samordning mellan givartänderna för att underlätta mottagandet av Bilaga 4 bistånd. Jag anser ocksä att vi bör ställa krav på att mottagarländerna använder biståndet effektivare och mer ansvarsfullt. "Good Govemance", gott regeringsutövande eller ett gott styrelseskick, är det internationella begreppet för detta krav. Begreppet infördes i samband med att Världsbanken gjorde en långtidsstudie om utvecklingen i södra Afrika.
Till det som räknas som gott regeringsutövande hör bl.a. ansvarig hantering av gemensamma resurser dvs. "accountability", insyn i och möjlighet till kontroll av förvaltningens verksamhet, inkl. budgethanteringen dvs. "transparency". Dit hör ocksä fungerande lagar och rättssystem som skyddar individens ekonomiska och politiska rättigheter och gynnar ett fritt marknadsekonomiskt system dvs. "legal framework". De insatser som särskilt bör främjas i detta sammanhang innefattar:
- en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social utveckling och därmed bekämpar fattigdomen
- förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt
- minskade militärutgifter till förmån för utveeklingsändamål
- uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner
Prioriterade områden i biståndet
Mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av en sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till makroekonomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att minska de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras bäde genom bilaterala och multilaterala insatser. Samordning mellan bilaterala givare och Världsbanken spelar en allt viktigare roll i detta sammanhang, vilket beskrivs närmare under avsnittet Littera C. Internationellt utvecklingssamarbete.
Jag vill ocksä betona vissa andra områden som skall prioriteras i biståndet. Det gäller särskilt stödet till katastrof- och återuppbyggnadsinsatser, en balanserad befolkningsutveckling, en miljömässigt hållbar utveckling och stödet till enskilda organisationer. Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s roll pä det ekonomiska och sociala omrädet skall fortsatt prioriteras.
Från katastrof till återuppbyggnad
De svenska hjälpinsatserna pä katastrofområdet under det senaste året har riktats mot tre huvudområden, svältkatastrofer i Afrika på grund av torka och väpnade konflikter, etniska konflikter i Afrika, Asien och Europa samt hjälpinsatser i Baltikum och S:t Petersburg-området, där det upplösta Sovjetväldet efterlämnat katastrofartade förhållanden.
Sverige måste räkna med fortsatta stora hjälpinsatser de kommande åren. Det kommer alt ta flera är innan länderna pä Afrikas Horn hämtar sig efter 34
den senaste svära torkan och krigen, som fortsätter att ge upphov till stora Prop. 1992/93:100 flyktingströmmar. I södra Afrika är fortfarande behovet av livsmedel och Bilaga 4 mediciner stort och i Mogambique beräknas en omfattande operation för repatriering av flyktingar ta sin början i mars 1993. Risken för en balkanisering föreligger i flera afrikanska stater. Detta är delvis en följd av den demokratiseringsprocess som möjliggjorts av det kalla krigets upphörande och som gett upphov till nya spänningar i flera länder, exempelvis Angola och Etiopien. I flera av Afrikas länder kommer konflikterna sannolikt att pågå under lång tid; inga snara lösningar är i sikte. Konflikterna i Irak, Afghanistan och Kambodja kan ocksä komma att bli långvariga.
Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under lång tid framåt. Risken för en utvidgad konflikt på Balkan är dessutom uppenbar. Katastrofhjälpinsatserna på Balkan har också en koppling till den svenska flyktingpolitiken. En ökad insats för att bereda flyktingar i det forna Jugoslavien bostäder och uppehälle i närområdet gör det möjligt att hjälpa ett betydligt större antal flyktingar.
Upplösningen av Sovjetväldet har pä flera håll skapat kaos. Under en övergångsperiod kan därför flera av de nya staterna i Öst- och Centraleuropa behöva hjälp. När det gäller denna del av världen bör, enligt min mening, en koncentration av hjälpen ske till vårt närområde, särskilt de baltiska staterna.
I den situation som råder efter det kalla krigets slut har FN kommit att få en allt större betydelse. Detta gäller inte minst hjälpinsatserna i samband med katastrofer. Det ökade ansvar som nu läggs på FN-systemet ställer i motsvarande grad ökade krav bäde på FN-organen själva och pä givarländerna. Jag kommer att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsatser av olika slag ytterligare stärks.
Inom katastrofbiståndet spelar enskilda organisationer en viktig roll. De sprider engagerande information om hjälpbehovet i samband med katastrofer och bidrar därigenom till att stärka biståndsmotivationen hos allmänheten. Framför allt genomför de effektiva hjälpinsatser i olika katastrofområden. Tack vare obyråkratiska organisationsformer kan de ofta vara mycket snabbt på plats. Den samlade katastrofinsatsen i ett givet område skulle dock vinna ytterligare i effektivitet genom bättre inbördes samordning mellan de enskilda organisationerna samt mellan dessa och berörda FN-organ. Jag kommer att verka för en sådan ökad samordning.
Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt kunna varna för kommande katastrofer bör enligt min mening utökas. Delar av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion. Det är t.ex. nödvändigt att i områden som utsatts för svår torka eller översvämning förse bönderna med utsäde för nästa år. Katastrofhjälp mäste som regel följas av långsiktiga biståndsinsatser, för att undvika att katastrofsituationer upprepas eller permanentas.
En balanserad befolkningsutveckling
Ett brett spektrum av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och so- 35
cial utveckling är nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa
balans mellan befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av Prop. 1992/93:100
dessa åtgärder mäste vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas sta- Bilaga 4
tus.
I-länderna måste för sin del finna vägar att i ökande utsträckning minska resursförbrukningen. Erfarenheterna visar att marknadsekonomiska lösningar med vissa korrektiv bidrar till en effektiv hushållning med resurserna och därigenom kan bidra till att minska obalansen mellan befolkning och tillgängliga resurser.
U-länderna har ansvar för att göra ökade satsningar på att utveckla de sociala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation kommer alla till del och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa människor att komma ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på kvinnors hälsa, utbildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande sysselsättning, bl.a. genom marknadsutveckling. Det är viktigt att dessa åtgärder genomförs i ett perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i centrum och att man inte genom kollektiva påbud föreskriver människor hur de skall se pä sin familjebildning.
Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt värt utvecklingssamarbete. Många av våra bilaterala biståndsinsatser har betydelse för befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som befolkningsbiständ. SlDA:s strävan att arbeta fram nya riktiinjer för befolkningsbiståndet är viktig och bör integreras i den reguljära verksamheten med samarbetsländema. Forskning om sambanden mellan de faktorer som styr befolkningsutvecklingen och sambanden mellan befolkning och miljö bör ytterligare stödjas. Också enskilda organisationers verksamhet inom befolkningsområdet bör stärkas.
FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år 1994, är viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som skall leda till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäster stor vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-länderna har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen.
Mot en miljömässigt hållbar utveckling
Miljö och fattiga människors levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro i juni 1992. Det finns alltfler exempel på de samband som råder mellan å ena sidan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan social och politisk oro. Det är därför av ömsesidigt intresse, för både i- och u-länder, att bedriva en politik som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar påfrestningarna på miljön.
De frågor som är av särskilt stort intresse i ett UNCED-perspektiv för de fattiga länderna är framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur tillgång till vatten för markutnyttjande och hushålls bruk kan tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustomräden samt utbildning och kapacitetsutveckling är andra viktiga mäl. Samtliga 36
dessa frågor har hög prioritet, nägot som också visas i verksamheten inom Prop. 1992/93:100 bl.a. biståndsorganen SIDA och SAREC. Äganderätten är av central bety- Bilaga 4 delse dä det gäller att skapa långsiktigt ansvarstagande och gott förvaltar-skap inför framtiden. Det är dessutom angeläget att avskaffa sädana subsidier och regleringar som bidrar till överutnyttjande av olika resurser, exempelvis fossila bränslen och vatten.
Vid FN:s generalförsamling hösten 1992 behandlades uppföljningen av UNCED:s rekommendationer, Rio-deklarationen, Agenda 21 och de s.k. skogsprinciperna, i ett antal resolutioner. I detta sammanhang beslutade generalförsamlingen att upprätta en kommission för hällbar utveckling med uppgift att granska UNCED-uppföljningen. 1 Sverige agerar även andra internationella organ pådrivande för en ökad miljömedvetenhet och för en uppföljning av UNCED-besluten. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna har på senare år ökat sina insatser och sitt engagemang i miljöfrågorna, dels genom direkta miljöinsatser men också genom att mer systematiskt integrera miljöaspekter i projekt och program. Miljöns betydelse i den övergripande ekonomiska planeringen uppmärksammas alltmer i dialogen med mottagarländerna. Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna (IDA) har i samband med sin nyligen avslutade påfyllnad ytterligare förstärkt sin fokusering av miljöns betydelse för en hållbar utveckling.
För att främja en långsiktigt hållbar utveckling måste u-ländernas fattigdomsproblem avhjälpas. Utvecklingspolitiken är central och biståndet är en faktor tillsammans med ökat marknadstillträde, skuldlättnader etc. för att öka resursflödet till u-ländernas utvecklingsansträngningar. 1-länderna måste tillsammans med u-länderna ta sitt ansvar för att icke hållbara produktions- och konsumtionsmönster reduceras och elimineras. Sverige driver tillsammans med de nordiska länderna att samtliga OECD länder snarast och senast år 2000 bör uppnä FN:s 0,7 %-mål för bistånd frän rika till fattiga länder.
Bistånd genom enskilda organisationer
Samarbetet med kyrkor, folkrörelser och andra enskilda organisationer intar en allt viktigare roll inom biståndet. Deras kompetens är dokumenterad ge nom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök oeh andra former av systema tisk uppföljning. Organisationernas kontaktytor och metoder utgör en ound gänglig resurs vid såväl katastrofer som i mer långsiktigt utvecklingsarbete. Genom ett vitt förgrenat nät av små insatser, förmår de enskilda organisa tionerna stödja de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Det sker ofta genom stöd till folkliga grupper och rörelser som därigenom bidrar till en demokratisk samhällsutveckling och till att de mänskliga rättig heterna stärks. Organisationerna är kreativa och nyskapande när det gäller att utveckla nya metoder och stimulera erfarenhetsutbyte. 1 vissa, särskilt kritiska situationer, är det bara de enskilda organisationerna som kan nå ut till utsatta befolkningsgrupper. De har ocksä stor betydelse för informatio nen och opinionsbildningen i Sverige till stöd för biståndet liksom för att skapa personliga kontakter mellan människor och organisationer i u-län derna och i värt eget land. 37
Organisationerna uppvisar sinsemellan mänga olikheter i bakgrund, in- Prop. 1992/93:100 riktning, storlek, uppbyggnad och arbetsformer. SIDA, UD och de enskilda Bilaga 4 organisationerna för en löpande dialog för att utveckla ansöknings- och redovisningsrutiner som tar hänsyn till såväl organisationernas särarter som samhällets krav pä kvalitet och ansvar.
De enskilda organisationerna har med sin folkrörelsebakgrund viktiga bidrag att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverföring. Pä grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring ofta ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för mänskliga rättigheter.
FN i en ny världsordning
Det kalla krigets slut har skapat möjligheter att bygga en ny världsordning med FN i centrum. Kommunismens fall innebär att mänga av de dogmatiska låsningar som försvårat FN:s arbete nu försvunnit. Den stora utmaningen när FN bildades var att skapa en stabil freds- och säkerhetsordning mellan öst och väst. Idag framstår spänningen mellan rika och fattiga i världen som en av de stora ännu olösta politiska och ekonomiska frågorna i vår tid.
I högre grad än tidigare kommer därmed världsorganisationen att få en roll bäde på det säkerhetspolitiska området oeh på det ekonomiska och sociala omrädet. Då måste också många av de gamla stela strukturerna från kalla krigets dagar reformeras. Det ställer också nya krav på medlemsländerna. Mer kraftfullt än tidigare mäste nu världssamfundet understryka principen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter. Särskilt stötande är att somliga länder inte följer de förpliktelser om mänskliga rättigheter och folkrätt som de påtagit sig och inte uppfyller sina finansiella åtaganden som medlemmar.
Glädjande nog finns nu en växande insikt bland både i- och u-länder om behovet av reformer för att skapa ett starkare och mer effektivt FN. Inom de ekonomiska och sociala områdena spelar de nordiska reformtankarna, inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det gäller särskilt förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna som bättre förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett nytt finansieringssystem i syfte att ge FN. stabilare inkomster och en mer rättvis bördefördelning.
De positiva reaktioner dessa förslag mött under det gångna årets konsultationer visar att det också för smä medlemsstater finns möjligheter att spela en pådrivande roll i FN, om ett gediget utredningsarbete föregår de initiativ som tas. Det är min avsikt att ge allt tänkbart stöd till den fortsatta reformprocessen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter att möta framtidens många utmaningar.
Besparingar i biståndet
1 de förhandlingar som fördes mellan regeringen och socialdemokratiska
partiet i september 1992, med anledning av den ekonomiska krissituationen, 38
beslöts att biståndsanslaget för budgetåret 1993/94 skall sänkas med Prop. 1992/93:100 1,5 miljarder kronor. Denna betydande minskning av det svenska utveck- Bilaga 4 lingsbiständet genomförs i en situation där behovet av bistånd ökar i mänga u-länder till följd av en fortsatt ekonomisk tillbakagång.
Minskningen av biståndet innebär att det totala biståndet kommer att motsvara drygt 0,9 % av BNI. Detta betyder emellertid inte att målsättningen att biståndet skall motsvara 1 % av BNI övergetts. Så snart de ekonomiska förutsättningarna medger skall denna målsättning åter uppfyllas.
De reduceringar som mot denna bakgrund föresläs för budgetåret 1993/94 görs med den övergripande inriktningen att i första hand värna om de fattigaste mottagargrupperna. Katastrofbiståndet och stödet till enskilda organisationer bör ligga kvar på samma nivä som under förra budgetåret.
Nedskärningarna genomförs ocksä med sikte pä att uppehålla största möjliga effektivitet. De biståndsområden som prioriteras, utöver katastrofbistånd och stöd till enskilda organisationer, är stöd till en ekologiskt hällbar utveckling, befolkningsfrågor, flyktingfrågor och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Det senare omrädet inkluderar olika ätgärder till stöd för kvinnor och barn.
39 Sammanfattning av huvudtiteln Prop. 1992/93:100
Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhällande till bud- °
getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i miljoner kronor).
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
A. Utrikesdepartementet m.m.
1 547,0
1 597,8
+ 50,8
B. Bidrag till vissa internationella
705,4
1 047,1
+ 341,7
organisationer
C. Internationellt utvecklings-
13 606,1
12 080,0'
-1 526,1
samarbete
D. Information om Sverige i ut-
143,3
128,7
- 14,6
landet m.m.
E. Utrikeshandel och exportfräm-
326,2
309,2
- 17,0
jande
F. Nedrustnings- och säkerhets-
86,7
69,7
- 17,0
politiska frägor m.m.
G. Samarbete med Central- och
1 120,0
871,0
- 249,0
Östeuropa
Totalt för Utrikesdepartementet
17 534,7
16 103,5
-1 431,2
' Exklusive avräkningar 854 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 och 880 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtit-
A. Utrikesdepartementet m.m. A 1. Utrikesförvaltningen
1991/92 Utgift 1 348 219 816 Reservation 3 435 074
1992/93 Anslag 1 446 017 000
1993/94 Förslag 1 495 441 000
' Frän och med budgetåret 1993/94 sammanförs anslagen A1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation till ramanslaget A 1. Utrikesförvaltningen.
Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation.
I anslaget har beräknats medel för departementets och utlandsmyndigheternas löner och övriga förvaltningskostnader. Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms-baserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.1.
40
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
----------------------------------------------------------------------------- Bilaga 4
Anslag 1992/93 Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden
Förvaltningskostnader 1 425 327 000
Representation 20 690 000
Summa_________________ 1446 017 000 -1-49 424 000
Jag har nyss aviserat att en neddragning bör ske av utrikesförvaltningens resurser. För budgetåret 1993/94 innebär neddragningen att förvaltningskostnaderna sammanlagt minskar med 58 144 000 kr.
I denna summa ingår det sparbeting avseende budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen.
Jag har i min beräkning beaktat förändringar i priser och löner.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergängen till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Utrikesdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Utrikesförvaltningens organisation
1 föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 4, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) aviserade jag att fyra utlandsmyndigheter skulle läggas ned under budgetåret 1992/93. Jag kan nu anmäla att konsulatet i Las Palmas har omvandlats till honorärkonsulat samt att ambassaden i Quito avvecklats och ersatts med ett honorärt generalkonsulat. Ambassadören i Santa Fé de Bogota är sidoackrediterad i Ecuador. Generalkonsulatet i Marseille och ambassadkansliet i Muscat beräknas vara avvecklade med utgången av februari månad 1993.
Under året har nya ambassader upprättats i Kiev och Zagreb. Ambassaderna i Bagdad och Beirut är fortsatt tills vidare obemannade.
Som tidigare aviserats har Utrikesdepartementets politiska avdelning omorganiserats från och med den 1 september 1992. Omorganisationen har syftat till att stärka ledningskapaciteten, öka flexibiliteten samt anpassa organisationen till det förändrade världspolitiska läget.
Ett särskilt Sekretariat för Europainformation har inrättats. Sekretariatet, som är underställt Europa- och utrikeshandelsministern, skall verka från den 1 augusti 1992 till den 31 juli 1994.
Med hänvisning till riksdagens beslut (bet. 1989/90:UU14, rskr. 41
1989/90:191) vill jag anmäla följande. Som meddelades i prop. 1991/92:100 Prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 28, bet. I991/92:UU14, rskr. 1991/92:170 har miljöattachéer förord- Bilaga 4 näts vid EG-delegationen i Bryssel och vid ambassaden i Bonn. Dessutom har en översyn genomförts av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet. Översynen gav vid handen att det fanns ett behov av utvidgad rapportering från utlandsmyndigheterna i vissa miljöpolitiska frägor. Inom ramen för Utrikesdepartementets verksamhetsplanering har de statliga myndigheterna inom miljöområdet beretts tillfälle att ange önskemål om miljörapporteringens inriktning.
Informationshantering och rationalisering
Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit en standardisering av teknik och program för ADB. Även systemutveckling och datorkommunikation har blivit alltmer standardiserade. En femårig ADB- och kommunikations-plan för utrikesförvaltningen har utarbetats baserad på standardlösningar. I planen föresläs att nya tekniska lösningar skall införas, där redan gjorda investeringar tillvaratas i möjligaste utsträckning. Samverkansbehovet för informationsutbyte inom regeringskansliet och med externa intressenter har också beaktats.
Under innevarande budgetår påbörjas övergången till ett nytt kommunikationssystem (UD-NÄT) och därmed ett utbyte av radioutrustning på utlandsmyndigheterna. Utbyte av utlandsmyndigheternas äldre persondatorer för bl.a. datoriserad redovisning kommer att påbörjas.
Det successiva införandet av ny ADB- och kommunikationsteknik fram till budgetåret 1996/97 medför investeringskostnader. Enligt min mening ger de standardiserade lösningarna dock en fördel, då konkurrensen på marknaden medfört allt lägre priser. Övergången till standardiserade system ger även möjligheter till informationsutbyte med externa datorsystem och användare. Jag förutser också att drifts- och underhållskostnader kommer att minska avsevärt i takt med att den nya tekniken införs.
Ett intensivt förändringsarbete bedrivs nu i utrikesförvaltningen. Kortsiktigt präglas det av de omställningar som sparkraven framtvingar i form av myndighetsnedläggningar, rationaliseringar och personalminskning. Samtidigt bedrivs ett mera långsiktigt arbete syftande till förbättrad kostnadseffektivitet. En viktig beståndsdel är successivt ökad delegering av budgetansvar till utlandsmyndigheterna och till sakenheterna inom departementet. Jag har, vidare, tillsatt en arbetsgrupp att utarbeta resuhatmått för utlandsmyndigheterna.
Jämställdhetsredovisning
Under år 1991 och år 1992 har departementets jämställdhetsgrupp genomfört en kartläggning inom ramen för projektet "Karriärutveckling i utrikesförvaltningen". Projektet har finansierats av Statens arbetsgivarverk (SAV) och beräknas vara klart under januari 1993.
Resultatet visar på en sämre löneutveckling för kvinnliga departements sekreterare än för manliga departementssekreterare; kvinnornas lön utgör i 42
genomsnitt 92,4 % av männens lön. Skillnaden har dessutom ökat över ti- Prop. 1992/93:100 den. Vid en jämförelse med departementssekreterare i övriga regeringskan- Bilaga 4 sliet pekar resultatet pä en avsevärd sämre löneutveckling för UD:s tjänstemän oavsett kön.
Följande åtgärder har angetts i departementets jämställdhetsplan för budgetåret 1992/93, nämligen
- att utjämna löneskillnaderna inom UD
- att utjämna löneskillnaderna mellan UD och övriga RK
- att kontinuerligt beakta löneutvecklingen och befordran ur ett jämställdhetsperspektiv
- att intensifiera jämställdhetsarbetet i UD:s internutbildningar bl.a. i chefsprogrammet och i mellangradsutbildningen.
Denna plan kommer att ligga till grund för en mer konkret och utförlig jämställdhetsplan som kommer att utarbetas under våren 1993.
Lokalförsörjning
Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) om nya riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen har lokalförsörjningsansvaret för utrikesförvaltningen frän den 1 juli 1992 överförts till Utrikesdepartementet. Byggnadsstyrelsen fick därmed en delvis ändrad roll. Uppgiften att förvalta det statliga fastighetsbeståndet utomlands övertas fr.o.m. den 1 januari 1993 av en ny myndighet. Övriga uppgifter som Byggnadsstyrelsen hittills svarat för kan av den nya myndigheten utföras efter uppdrag av Utrikesdepartementet.
Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet pä ca 315 000 m hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften.
Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetär ca 433 miljoner kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 152 miljoner kronor för personalbostäder och ca 20 miljoner kronor för inventarier och representationsutrustning. Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27) ingär kostnaden för kanslier och chefsbostäder fr.o.m. budgetåret 1991/92 i Utrikesdepartementets förvaltningsanslag. Från och med budgetåret 1993/94 gäller detsamma kostnaden för personalbostäder.
Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln (Finansdepartementet).
Förvärv av en fastighet för ambassadkansli, chefsbostad och personalbostäder i Vilnius har genomförts. Förhandlingar förs om förvärv eller långtidsförhyrning av fastigheter avsedda för kanslier och chefsbostäder i Riga och Kiev. En personalbostad har köpts i Kiev. Sökande efter kansli och chefsbostad för inhyming pägär i Zagreb.
Planerna på ett samnordiskt kansliprojekt i New York har övergivits av legala och ekonomiska skäl. Nyanskaffning av inhyrda kanslilokaler för ambassaden i Washington och för delegationen i Geneve har inletts. Alternativa lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är under beredning.
Beredning av ett projekt för uppförande av en gemensam ambassadfastighet
med Norge i Islamabad pågår. Möjligheten att i Berlin samordna uppföran- Prop. 1992/93:100 det av ambassadbyggnader för Finland, Norge och Sverige undersöks. Bilaga 4
Statlig kreditgaranti
1 enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil. 5, bet. I984/85:UU8, rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering.
Till och med budgetåret 1991/92 har ca 10,9 miljoner kronor tagits i anspråk av engagemangsramen. Inga förluster har uppkommit under året.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndigheterna i miljöarbetet,
2. föreslår riksdagen att till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 1 495 441 000 kr.
A 2. Kursdifferenser
1991/92 Utgift 2 263 950
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
1 samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster oeh kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp pä 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
A 3. Honorärkonsuler
1991/92 Utgift 14 789 802
1992/93 Anslag 14 170 000
1993/94 Förslag 15 500 000
Anslaget används för s.k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas pä svenska honorärkonsulat. Frän anslaget betalas även tjänsteutgif- 44
ter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostna- Prop. 1992/93:100 der för konsulskonferenser. Bilaga 4
Härutöver kommer anslaget att belastas med kostnader för nya honorärkonsulat i samband med nedläggningen av lönade myndigheter. För närvarande finns beslut om fyra nya honorärkonsulat. Jag beräknar kostnaden härför till 1 700 000 kr. Denna merkostnad bör finansieras genom omfördelning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 15 500 000 kr.
A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation
1991/92 Utgift 74 980 716
1992/93 Anslag 58 451000
1993/94 Förslag 60 000 000
Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Anslaget administreras och disponeras av Utrikesdepartementet för hela regeringskansliets räkning.
1 syfte att öka kostnadsmedvetandet har budgetansvaret för anslaget budgetåret 1992/93 delegerats till berörda avdelningar inom departementet. Genom denna åtgärd räknar jag med att belastningen på anslaget skall minska.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 60 000 000 kr. Jag har vid beräkningen av anslaget räknat med kompensation för prisutvecklingen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Säiskilda förhandlingar ined annan stat eller Inom intemationell organisation för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.
A 5. Nordiskt samarbete
1991/92 Utgift 1 439 421
1992/93 Anslag 1 783 000
1993/94 Förslag 1 610 000
Frän anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom 45
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska Prop. 1992/93:100 samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra Bilaga 4 former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 610 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 1 610 000 kr.
A 6. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 7 369 365 Reservation 5 849 534
1992/93 Anslag 13 252 000
1993/94 Förslag 10 552 000
Jag beräknar medelsbehovet för utredningsverksamheten till 10 552 000 kr under nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 552 000 kr.
A 7. Officiella besök m.m.
1991/92 Utgift 6,569 656
1992/93 Anslag 9 693 000
1993/94 Förslag 10 180 000
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt häll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i samband med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands. Jag föreslär att anslaget ökas med 487 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Officiella besök m.m. iör budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 180 000 kr.
46 A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet Prop. 1992/93:100 m.m. Bilaga 4
1991/92 Utgift 3 087 527
1992/93 Anslag 3 635 000
1993/94 Förslag 4 500 000
Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för biständ i brottmål och kostnader vid dödsfall.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen pä utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.
En förväntad lagstiftning på grundval av förslag i promemorian (Ds 1992:24) om bistånd till brottsoffer utomlands väntas medföra en kostnadsökning med 865 000 kr. Jag räknar med att merkostnaden finansieras genom omfördelning inom huvudtiteln.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.
B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 1. Förenta nationerna
1991/92
Utgift
133 142 286
1992/93
Anslag
242 232 000
1993/94
Förslag
191 890 000
Förenta nationernas reguljära budget för kalenderåren 1992-93 fastställdes av den 46:e generalförsamlingen till 2 462 400 000 dollar. Sveriges bidragsandel för såväl FN:s reguljära budget som för de fredsbevarande operationerna är för närvarande 1,11 %. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1992 (budgetåret 1991/92) uppgår, med reservation för revideringar, till 60,5 miljoner kronor.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1993 (budgetåret 1993/94). Reservation måste även här göras för revideringar och för möjlig- 47
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
heten av förändringar i bidragsskalan redan under år 1993. För kalenderåret Prop. 1992/93:100 1994 - budgetåret 1993/94 - kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 72 Bilaga 4 miljoner kronor.
Sveriges bidrag till de obligatoriska kostnaderna för FN:s fredsbevarande operationer beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå till ca 98 miljoner kronor. Vidare tillkommer en budgetär beredskap på 15 miljoner kronor för obligatoriska bidrag avseende nya oförutsedda fredsbevarande operationer. Kostnader för Sveriges deltagande med personal i FN:s fredsbevarande operationer belastar anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet.
De obligatoriska bidragen fördelar sig enligt följande pä de fredsbevarande operationer som nu kan förutses pågå under kommande budgetär.
Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) pä Golanhöjderna mellan Israel och Syrien, som FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta är 1974, har för kalenderåret 1993 preliminärt beräknats till oförändrat 43 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 3 miljoner kronor.
År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända cn fredsstyrka till södra Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1993 uppskattas till 159 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 12 miljoner kronor.
Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN-styrkan pä Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emellertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför själva fått bära en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Vid en eventuell omorganisation kan säkerhetsrådet komma att ändra uppfattning och övergå till uttaxerade bidrag. För budgetåret 1993/94 förutses dock ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag pä ca 3 miljoner kronor. Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingentens medverkan i Unficyp.
Under år 1991 upprättade säkerhetsrådet en militär observatörsstyrka på gränsen mellan Irak och Kuwait (Unikom). Kostnaden för Unikom under kalenderåret 1993 beräknas till oförändrat ca 80 miljoner dollar, vilket innebär ett svenskt bidrag under budgetåret 1993/94 på 6 miljoner kronor.
En civil observatörsstyrka upprättades i El Salvador (Onusal) under år 1991, med uppgift att övervaka efterlevnaden av de avtal som slutits mellan FMLN och regeringen. Den uppskattade årskostnaden för Onusal är 40 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 beräknas till 3 miljoner kronor.
Under år 1992 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer:
I februari beslöt säkerhetsrådet att upprätta FN:s fredsbevarande styrka för Jugoslavien (Unprofor). Osäkerheten är stor om den kommande årskostnaden för Unprofor, men den torde ligga kring 800 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 kan därför beräknas till ca 55 miljoner kronor.
1 augusti upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en styrka i Somalia (Unosom) för att dels övervaka vapenvilan, dels skydda distribu tionen av humanitärt biständ. Årskostnaden för Unosom beräknas vid full 48
styrka uppgå till 200 miljoner dollar. Det svenska obligatoriska bidraget för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 beräknas till 12 miljoner kronor. Bilaga 4
I oktober upprättades efter beslut i säkerhetsrådet ocksä en blandad mili-tär-civil fredsbevarande operation i Mogambique (Unomoz). Styrkans uppgift är huvudsakligen att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet mellan regeringen och Renamo samt de allmänna val som planeras till i oktober 1993. Årskostnaden för Unomoz beräknas till ca 60 miljoner dollar, varför det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 kan beräknas till ca 4 miljoner kronor.
De starkt ökande anspråken pä FN:s fredsbevarande insatser har föranlett Sverige att hålla en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till finansiering av nya oförutsedda operationer samt vid oförutsedda förlängningar av pågående operationer. Jag föreslår att ett belopp pä 15 miljoner kronor avsätts för dessa ändamäl under budgetåret 1993/94.
Från och med budgetåret 1993/94 bör Sveriges bidrag till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, föras över till detta anslag frän tolfte huvudtiteln. Unido:s verksamhet syftar till att främja och påskynda industrialisering i utvecklingsländer. Sveriges bidragsandel till Unido uppgår för närvarande till 1,10 % av organisationens budget, vilket för budgetåret 1993/94 beräknas motsvara 6 890 000 kr.
Ett belopp om totalt 632 000 kr för bidrag till utredningar m.m. om det allmänna FN-arbetet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m.fl., bör föras över till det nya anslaget F 1. Utredningar och andra insatser pä det utrikespolitiska omrädet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Förenta nationema för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 191 890 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
1991/92
Utgift
256 271 964
1992/93
Anslag
250 000 000
1993/94
Förslag
250 000 000
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i december 1992 Nordiska ministerrådets budget för är 1993. Budgeten uppgår till totalt 650 400 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovärdshögskolan, som uppgår till 38 576 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1993 beräknas till 37,8 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den svenska andelen av 1993 ärs budget uppgår till ca 250 000 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 16 000 000 kr.
49 Nordiska ministerrådets budget för är 1994 kommer att fastställas först i Prop. 1992/93:100 november 1993. Bilaga 4
Bland annat mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksamhetsåret 1993 föreslär jag ett oförändrat anslag nästa budgetär.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska ininisteirådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 250 000 000 kr.
B 3. Europarådet
1991/92
Utgift
23 047 787
1992/93
Anslag
28 240 000
1993/94
Förslag
29 780 000
Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetär till 29 780 000 kr. Huvuddelen av beloppet utgörs av det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1994. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,74 %. Förutom bidraget till den ordinarie budgeten tillkommer kostnader för amortering av byggnadslän för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rätfigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopé-samarbetet, deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 780 000 kr.
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
1991/92 Utgift 13 617 520
1992/93 Anslag 20 000 000
1993/94 Förslag 21 500 000
Bland väsentliga nytillkomna uppgifter pä handelsomrädet för Organisatio nen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas det kraf tigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuropa, det f.d. Sovjetunionen, de senaste årens dialog med de s.k. dynamiska asiatiska eko nomierna (DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl.a. handel och miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECD:s verksamhet fär gi- 50
vetvis konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största Prop. 1992/93:100 delen bygger pä medlemsländernas bidrag. Bilaga 4
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnaderna för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk politik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbrukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet "Partners in Transition" (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dessutom tillkommer kostnader för regelbundna möten med DAE. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen av denna del efter en skala framräknad på basis av bl.a. BNP under föregående treårsperiod. OECD:s budgetår löper per kalenderår, oeh för år 1992 var den svenska andelen 1,44 %.
Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan såsom det internationella energiorganet (lEA), OECD:s utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorganet (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning av neutrondata, centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska transportministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, vägforskningspro-grammet samt den är 1991 inrättade Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF). Beroende bl.a. på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under år 1992 mellan 1,42 % och 3,10 %.
Sveriges bidrag för år 1992 uppgick till ca 20 miljoner kronor. Då budgeten för OECD:s verksamhetsår fastställs först i december, är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1993/94. Med ledning av tillgängligt underlag torde anslaget beräknas till 21,5 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 21 500 000 kr.
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
1991/92
Utgift
47 942 767
1992/93
Anslag
110 000 000
1993/94
Förslag
110 000 000
Det svenska budgetåret 1993/94 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår 1993 och första hälften av EFTA:s budgetår 1994. EFTA-sekretariatet har för EFTA:s budgetår 1993 äskat 90 miljoner schweiziska francs. Budgeten omfattar kostnader för EFTA:s nya EES-organ, EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) och EFTA-domstolen, samt för EFTA-sekretariatet och de de-
lar av det multilaterala programsamarbetet som finansieras över EFTA-bud- Prop. 1992/93:100 geten (standardiserings- och statistiksamarbetet). För är 1994 finns ännu Bilaga 4 inga uppgifter. Budgeten år 1994 kommer dock att präglas av vilka förväntningar som råder om olika EFTA-länders anslutning till EG. I dagsläget är bedömningen att en viss mindre realökning torde komma att behövas för år 1994.
Det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen om EES-avtalet innebär att avtalets ikraftträdande försenas. Vidare får Schweiz nej till EES budgetmässiga återverkningar. Budgeten kommer att delas upp i en EFTA-del och en EES-del. Sveriges andel av EFTA-delen blir sannolikt 25,47 % enligt tidigare beslutad fördelningsnyckel. Vad gäller EES-delen, omfattande kostnaderna för ESA, EFTA-domstolen och huvuddelen av EFTA-sekretariatet, kommer nya fördelningsnycklar att fastställas först i början av är 1993. Det är osäkert om, och i så fall i vilken utsträckning, Schweiz kommer att bidra till de EES-relaterade kostnaderna.
Den totala omslutningen av budgetens EES-del kommer sannolikt inte att kunna fastställas förrän i början av 1993. Vissa kostnadsökningar kommer dock att bli konsekvensen av att Schweiz inte deltar i EES. Med reservation för de ändringar som dessa ovisshetsfaktorer kan medföra, föreslår jag att anslaget B 5 oförändrat uppgår till 110 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
EFTA-sekretariatet, med kontor både i Geneve och Bryssel, kommer att ha en viktig stödfunktion för EFTA-ländernas samordnings- och beslutsorgan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet kommer i huvudsak att skötas i Bryssel, innebärande att en viss personalöverflyttning från Geneve till Bryssel kommer att ske. Kvar i Geneve blir stabsfunktionerna för EFTA:s tredjelandssamarbete samt för det traditionella samarbete som sorterar under Stockholmskonventionen. Sistnämnda samarbete kommer sannolika att reaktiveras till följd av den schweiziska folkomröstningen.
1 Bryssel kommer särskilda översättnings- och publiceringsenheter att byggas upp. Dessa kommer organisatoriskt att sortera under EFTA-sekretariatet, men vara gemensamma för Ständiga kommittén, ESA och EFTA-domstolen.
EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) kommer att ha sitt säte i Bryssel efter beslut av EFTA:s ministerråd vid dess möte i Geneve den 10-11 december 1993. Flyttningen av ESA:s huvudsäte från Geneve till Bryssel kommer kortsiktigt att medföra merkostnader för EFTA:s EES-länder, men långsiktigt innebära besparingar. EFTA-domstolen kommer att ha sitt säte i Geneve.
Till följd av Schweiz nej i folkomröstningen har Sverige accepterat att i stället för Schweiz överta ordförandeskapet under första halvåret 1993.
För EFTA:s budgetär 1994 förutses endast mindre reala kostnadsökningar. Övervakningsmyndigheten förutses behöva ökade personalresurser pä det veterinära- och fytosanitära området och domstolen viss personalförstärkning för de legala granskningsuppgifterna.
52 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen tsilaga 4
att tiW Europeiska frihandelssaminanslutningen (EFTA) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
1991/92
Utgift
8 505 808
1992/93
Anslag
9 278 000
1993/94
Förslag
8 713 000
Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1993/94 torde medel beräknas enligt följande.
Beräknad ändring
1992/93
1993/94
1. GATT-organisationen
7 000 000
-
2. Internationella rädet för samarbete
640 000
+ 85 000
pä tullområdet
3. Internationella tulltariffbyrån
240 000
-
4. Internationella kaffeorganisationen
460 000
-
(ICO) (Prop. 1982/83:142)
5. Intemationella kakaoorganisationen
86 000
-
(ICCO) (prop. 1986/87:41)
6. Internationella juteorganisationen
20 000
- 20 000
(IJO) (prop. 1990/91:13)
7. Internationella organisationen för
128 000
-128 000
tropiskt timmer (ITTO) (prop.
1983/84:121)
8. Intemationella naturgummiorgani-
30 000
- 5 000
sationen (INRO) (prop. 1988/89:19)
9. Internationella rådgivande bomulls-
77 000
- 77 000
kommittén (ICAC) (prop. 1951:47)
10. Internationella gummistudiegrup-
115 000
-
pen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.l2
S.168)
11. Internationella bly- och zinkstudie-
135 000
-135 000
gruppen (ILZSG) (prop. 1960:1
bil.l2.s.284)
12. Internationella nickelstudiegruppen
130 000
-130 000
(INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 s.31) 13. Intemationella kopparstudiegrup-
80 000
- 80 000
pen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5
s.34)
14. Internationella tennstudiegruppen
70 000
- 70 000
(ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)
15. Internationella byrån i Paris för ut-
57 000
-
ställningar (prop. 1947:1 bil.12
s,156)
16. Övrigt
10 000
- 5 000
Summa
9 278 000
-565 000
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under innevarande budgetår.
Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av re-
gelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner oeh Prop. 1992/93:100 tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda länders Bilaga 4 handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM).
Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och Uruguay-rundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguay-rundan är klar och man etablerat stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år 1993 beräknas Sveriges andel till 1,76 %.
De internationella prisstabiliserande avtalen på råvaruomrädet har, utom för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausulerna i säväl kaffe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i stället riktats mot utvecklingsavtal och studiegrupper utan prisstabiliserande funktioner. Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto mindre, en betydelse för de rävaruberoende utvecklingsländerna.
Under hösten 1992 har beslut tagits rörande omdisponering av ansvaret för vissa av de organisationer som tidigare inkluderats i anslaget. Sålunda har ansvaret för metallstudiegrupperna överflyttats till Näringsdepartementet. Ansvaret för organisationerna för tropiskt timmer (ITTO) och jute (IJO) har på samma sätt överflyttats till avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete inom Utrikesdepartementet. Posterna belastar sålunda andra anslag från nästa budgetår. Sveriges medlemskap i internationella rädgivande bomullskommittén, vars verksamhet ej baseras pä nägot internationellt avtal, kan komma att upphöra frän nästa budgetär.
Hemställan
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationer för intemationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 713 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
1991/92
Utgift
193 000
1992/93
Anslag
2 000 000
1993/94
Förslag
2 000 000
Kostnader avseende råvarulagring under 1987 års internationella naturgum-miavtal belastar anslaget.
Det första naturgummiavtalet, 1979 års intemationella naturgummiavtal, skulle ha löpt ut år 1985 men förlängdes med två år till oktober 1987.
Ett nytt avtal, 1987års intemationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, bet. 1988/89:NU4, rskr. 1988/89:72), framförhandlades inom UNCTAD:s ram vären 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige bidragit med ca 9,6 miljoner kronor till buffertlagerkontot enligt 1979 ärs och 1987 års avtal, varav 420 000 kr som initialbidrag till det sist-
nämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret Prop. 1992/93:100 under en följd av är dras ner och den övervägande delen av medlemsländer- Bilaga 4 nas bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring 8 miljoner kronor i återbetalade medel under de tvä avtalen.
Under är 1992 har medlemsländerna uppmanats att pä nytt bidra med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel har uppgått till drygt 1 miljon kronor år 1992. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandei för budgetåret 1993/94 kan beräknas uppgå till 2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till IntemationeU råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr.
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.
1991/92
Utgift
4 750 937
1992/93
Anslag
3 638 000
1993/94
Förslag
2 864 000
Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous Affairs och det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin).
Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FN:s tortyrkommitté samt dess rasdiskrimineringskommitté. Medelsramen för bidraget till tortyrkommittén föresläs minska med 70 000 kr (frän 270 000 kr till 200 000 kr).
Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund ett bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För budgetåret 1992/93 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet. Jag föreslär oförändrat bidrag för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår vidare att ramen för övriga bidrag till organisationer och institutioner bibehålls på samma nivå som i 1992 ärs budgetproposition varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till 2 611 000 kr.
Härutöver beräknar jag bidrag till den Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 99 000 kr.
Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke- statliga organisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m.m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Dä statens bidrag till fristående organisationer och
verksamheter mäste omprövas föreslårjag att bidragen till NGO uppbörden Prop. 1992/93:100 Ijuli 1993. Bilaga 4
Frän och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 154 000 kr.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 2 864 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övriga intemationella organisationer m.m. för budgetaret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 2 864 000 kr.
B 9. Fredsbevarande verksamhet'
1992/93 Anslag 40 000 000
1993/94 Förslag 407 000 000
' Tidigare redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande msatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegatlon vid NNSC i Korea. Avser anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande insatser.
1 samråd med chefen för Försvarsdepartementet föreslårjag att anslagen för svenskt deltagande i fredsbevarande verksamhet inom FN:s och ESK:s ram från och med budgetåret 1993/94 förs över från Försvarsdepartementets till Utrikesdepartementets huvudtitel. De anslag som berörs inom försvarets huvudtitel är L 1. avseende kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. (utom åtaganden till följd av Wien-dokumentet, kostnader i samband med de nordiska försvarsministermötena samt kostnader för den militäre rådgivaren vid FN-delegationen i New York), L 2. avseende FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. avseende Sveriges delegation vid Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC) i Korea. Ett tusenkronors-anslag kommer att inrättas under fjärde huvudtiteln för att medge ett beställare/leverantörs-förhållande mellan de två departementen.
56 Anslag 1992/93
Beräknad ändring 1993/94_____
Föredraganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
1. Kostnader i Sverige 46 975 000 +3 261000
2. Kostnader utomlands 252 767 000 +37 256 000
3. Till regeringens disposition 40 000 000 +26 741000
Summa
339 742 000
+ 67 258 000
Kostnader i Sverige
Verksamheten består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Kostnader utomlands
Anslagsposten består av löner, traktamenten, utrustning och underhäll för den svenska personalen i följande FN-operationer:
UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellanöstern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in India and Pakistan) i Kashmir, OSGAP (Office of the Secretary General in Afghanistan and Pakistan), Unikom (United Nations Iraq-Kuwait Observer Mission) i Kuwait, Unficyp (United Nations Peace-keeping Force) på Cypern, Unifil (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon, Unprofor (United Nations Protection Force) i det forna Jugoslavien, UNTAC (United Nations Transitional Authority) i Kambodja och Unomoz (United Nations Operation in Mozambique).
1 kostnader utomlands ingår även utgifter för personalen i Sveriges delegation vid NNSC i Korea.
Till regeringens disposition
FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och fredsbyggande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra beredskapen att delta i framtida fredsbevarande operationer.
Mot denna bakgrund föreslårjag att 66 741 (WO kr anslås säsom finansiell beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer under gällande budgetär om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer eller i redan existerande operationer där Sverige inte tidigare deltagit. Medlen skall ocksä kunna användas för utökade bidrag till operationer där vi redan deltar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 407 000 000 kr.
57 B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa Prop. 1992/93:100
(ESK)i Bilaga 4
1991/92 Utgift 4 176 110
1992/93 Anslag 10 000 000
1993/94 Förslag 23 328 000
' Tidigare redovisat under anslaget F 2.
ESK:s verksamhet och institutioner befinner sig i snabb utveckling.
Toppmötet i Helsingfors ijuli 1992 beslutade att ESK:s institutioner-sekretariatet i Prag, centret för förhindrande av konflikter i Wien och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa - skall arrangera en serie seminarier i olika ämnen, bl.a. till stöd för de nya delta-garstaterna. 1 september 1992 öppnades det nya Forum för säkerhetssamarbete i Wien. De politiska konsultationerna inom ramen för ESK:s ämbetsmannakommitté intensifieras alltmer och innebär ett kontinuerligt arbete i olika undergrupper. ESK:s kommunikationssystem beräknas i är nä 34 stater och är under fortsatt utbyggnad i vad avser både det gemensamma nätet oeh den svenska beredskapen att sända och ta emot information. En minoritets-kommissarie har utsetts och skall förses med vissa administrativa resurser.
Vidare har under senare hälften av år 1992 flera s.k. missioner av skiftande varaktighet utsänts, i första hand till krisområden i det forna Jugoslavien. Liknande ESK-närvaro kan väntas bli upprättad under kortare eller längre tid i ett antal andra krisområden.
Föredragandens överväganden
Vid fjolårets toppmöte i Helsingfors beslöt stats- och regeringscheferna att ge ESK en delvis ny inriktning. Till den tidigare i huvudsak normativa verksamheten läggs nu i ökande grad operativa insatser i syfte att förebygga konflikter, hantera kriser oeh lösa tvister med fredliga medel. Ett uttryck härför är de ESK-missioner som sänds till olika krisområden. Kostnaderna för dessa missioner kan snabbt komma att överstiga kostnaderna för ESK:s övriga verksamhet, för vilken jag för budgetåret 1992/93 beräknade en utgift om 10 000 000 kr och nu förutser en ökning till 15 000 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag föreslår att 5 000 000 kr avsätts för kostnader för missioner. Därutöver föreslårjag att 3 328 000 kr ställs till regeringens disposition för utgifter i samband med ESK-ordförandeskapet.
Ordförandeskapet i ESK:s ministerråd och i ämbetsmannakommittén med dess undergrupper roterar mellan deltagarstaterna. Sverige innehar denna post under perioden från ministerrådsmötet i Stockholm i december 1992 till nästa ministerrådsmöte, som väntas äga rum mot slutet av 1993. Det svenska ledningsansvaret för ESK kvarstår emellertid ännu en tid därefter, genom att Sverige kommer att ingå i den s.k. trojkan under resten av budgetåret 1993/94.
Sveriges andel av ESK:s gemensamma budget är för närvarande 3,55 %. I nuvarande dynamiska skede av ESK:s utveckling kan ett antal stater, med hänvisning till effektivitetsskäl, inte acceptera att alla beslutade utgifter fi nansieras över den gemensamma ESK-budgeten. Vissa kostnader bestrids 58
därför genom att olika ESK-stater beviljar extra bidrag. Under perioden Prop. 1992/93:100
som ordförande och som medlem av trojkan kommer särskilt stora anspråk Bilaga 4
på extra bidrag att riktas mot Sverige. Jag avser att i första hand låta sädana
bidrag utgå i form av personal, som ställs till ESK:s förfogande för särskilda
uppdrag. Lönekostnader m.m. bör därvid normalt stanna på den ordinarie
arbetsgivaren.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 23 328 000 kr.
C. Internationellt utvecklingssamarbete U-LÄNDERNA I VÄRLDEN
Världsekonomi och handel
Även om u-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling har den internationella ekonomiska omgivning som u-länderna möter stor betydelse. Den tilltagande internationaliseringen har successivt stärkt detta beroende. I-ländernas ekonomiska politik påverkar u-ländernas möjligheter att generera exportinkomster och skapa tillväxt i ekonomin. För hårt skuldsatta u-länder är den internationella ränteutvecklingen, som till stor del bestäms av politiken i i-länderna, av särskild betydelse.
Tillväxten i i-länderna har varit mycket svag under 1991 och 1992, även om en viss återhämtning skett under det senaste året. Framför allt har en tydligare konjunkturuppgång kunnat skönjas i USA, medan utvecklingen i den japanska ekonomin kännetecknas av avmattning. 1 Europa har en återhämtning hämmats av Tysklands strama penningpolitik för att motverka stigande inflation och budgetunderskott. Tillväxten i många i-länder begränsas av strukturella obalanser som uppkommit under 1980-talets tillväxtär. Behovet av en omfattande budgetkonsolidering är fortsatt stort i ett antal OECD-länder, däribland USA. Med nuvarande politik, i kombination med den växande efterfrågan på kapital globalt sett, kommer realräntorna att vara fortsatt höga.
Tillväxten i u-länderna som grupp uppgick till 3,3 % under 1991 (exklu sive Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av stark tillväxt i Mel lanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per capita växte med 1,3 % och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF) prognoser stiga till ca 3-4 % för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska länderna sö der om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i genom snitt 1,8 %. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt mellan olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska reformpro gram har under senare är kunnat notera en begynnande återhämtning. Till växten under år 1992 beräknas för södra Afrika bli lägre än väntat till följd av den omfattande torkan. I Latinamerika var tillväxten 3,2 % under 1991. 59
Världshandelns volym, som växte med endast 2,3 % under 1991, beräknas Prop. 1992/93:100 enligt IMF växa med 4,5 % respektive 6,7 % under åren 1992 och 1993. Av- Bilaga 4 mattningen i världshandeln under år 1991 kan främst förklaras av minskad importefterfrågan i i-länderna och sammanbrottet i Östeuropas utrikeshandel. Ökad importefterfrägan i Östasien och återhämtning i Latinamerika bidrog dock till att nedgången begränsades.
Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 % under är 1991, en förbättring jämfört med tidigare ärs nedgång. De afrikanska länderna blev allt svagare pä världsmarknaden under 1980-talet. Orsakerna till de afrikanska ländernas särskilda problem stär bl.a. att finna dels i att den ekonomiska politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras beroende av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under en längre period. Under är 1991 sjönk de reala priserna pä andra råvaror än olja med i genomsnitt 6,7 %.
Möjligheterna för u-länderna att öka sitt deltagande i världshandeln har avgörande betydelse för deras utsikter att skapa egna resurser för utveckling. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas exporttillväxt av i-ländernas handelshinder på vissa omräden. Avskaffande av handelshinder och jordbrukssubventioner i i-länderna skulle kunna skapa exportinkomster för u-länderna, som överstiger det totala biståndet till dessa. Därför är ett slutförande av de multilaterala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguayrundan om liberalisering av världshandeln, av stor betydelse för många u-länder.
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder
Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs att de för en konsekvent reformpolitik som kan främja utveckling och tillväxt. Det är också viktigt att de länder som för en kraftfull reformpolitik stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden oeh skuldlättnader.
I analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer man vanligtvis pä medelinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och låginkomstiänder (huvudsakligen afrikanska länder). Skuldsättningen och resursflödena ser olika ut för dessa kategorier av länder. U-ländernas totala utlandsskuld, inkl. f.d Sovjetunionens utlandsskuld, ökade från ca 1 600 miljarder US dollar är 1991 till ca 1 700 miljarder US dollar år 1992. I förhållande till BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt sett.
Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u-län derna, har generellt sett en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-länderna - offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar - uppskattades enligt Världsbanken ha ökat frän 115 miljarder US dollar år 1991 till 134 miljarder US dollar är 1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden; gåvobistånd och offentlig, främst multilateral, utlåning. Huvuddelen av ökningen kan dock förklaras av en ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade direktinvesteringar. 60
Nettotransfereringarna - nettoresursflödet minus räntebetalningar och Prop. 1992/93:100 hemtagna vinster på utländskt kapital - är ett mått på det externa likviditets- Bilaga 4 flödet till ett land. De samlade nettotransfereringarna till u-länderna beräknades öka frän 38 miljarder US dollar år 1991 till 56 miljarder US dollar år 1992. Även ökningen i nettotransfereringar förklaras av ökad långivning, främst från privata källor.
De samlade nettotransfereringarna döljer stora regionala skillnader. Nettotransfereringarna till de latinamerikanska länderna är fortfarande negativa, men i minskande omfattning. Det negativa flödet är en följd av de privata bankernas minskade utlåning i samband med skuldkrisens utbrott i början av 1980-talet samt att ett antal latinamerikanska länder har ökat sina räntebetalningar pä utlandsskulden under senare år. Framgångsrik anpassningspolitik i kombination med särskilda skuldlättnadsoperationer har medfört att kommersiella banker åter börjar ge lån till latinamerikanska länder bl.a. till Mexico och Chile. En betydande del av de senaste årens ökning i resursflödet till u-länderna har dock gått till Latinamerika.
Nettotransfereringarna var för är 1992, fortsatt starkt positiva för Öst- och Sydasien samt för Afrika söder om Sahara. För de fattiga skuldtyngda länderna i Afrika söder om Sahara ligger resursflödet, som främst utgörs av bistånd och offentlig utlåning pä koncessionella villkor, pä en högre nivä än före år 1988. Detta är främst ett resultat av ökade resursflöden inom ramen för det av Världsbanken samordnade Särskilda programmet för Afrika (SPA). Samtidigt har de senaste två årens kraftiga ökning i det samlade resursflödet till u-länderna, vilket främst är ett resultat av ökade privata flöden, inte kommit de fattiga länderna i Afrika och Asien till godo.
Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att beroendet av utlåning frän de internationella finansiella institutionerna, ofta på koncessionella villkor, har vuxit. Antalet läg- och lägre medelinkomstländer som har tillgäng till IDA-lån, Världsbankens utlåning på koncessionella villkor, har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga för den koncessionella utlåning som administreras av IMF.
Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande för om skuldlättnadsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta är nödvändigt för att makroekonomiska och strukturella obalanser skall minska och en grund skapas för långsiktig återhämtning. Skuldlättnadsåtgärder bör därför ges i kombination med att de skuldtyngda länderna genomför s.k. strukturanpassningsprogram.
De svårt skuldtyngda medelinkomstländerna har en utlandsskuld pä ca 507 miljarder US dollar, huvudsakligen till kommersiella banker. Ett antal skuldtyngda medelinkomstländer har under de senaste åren ingått överens kommelser med de kommersiella bankerna om skuld- eller skuldtjänst- minskning. Detta har skett genom stöd från IMF, Världsbanken och bilate rala givare inom ramen förden s.k. Bradyplanen. Under år 1992 ingick Filip pinerna och Argentina sådana överenskommelser och för andra länder pägär förhandlingar. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga. 61
Ett antal skuldtyngda s.k. lägre medelinkomstländer har stora skulder till Prop. 1992/93:100 offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen statsgarante- Bilaga 4 rade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan ett par är tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid skuldomförhandlingar med denna grupp av länder. Under 1991 fick Polen och Egypten generösa skuldlättnader. Parisklubben överväger ocksä att tillämpa de nya villkor som gäller för de fattigaste länderna för fyra skuldtyngda lägre medelinkomstländer: Nigeria, Elfenbenskusten, Kamerun och Kongo.
De svårt skuldtyngda låginkomstiändema, främst afrikanska länder, hade vid utgängen av är 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder US dollar. 1 förhållande till u-ländernas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i förhållande till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att skulden uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att skuldtjänsten - räntor och amorteringar - uppgår till ca 30 % av exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.
För de fattigaste länderna har vissa framsteg vad gäller skuldlättnadsåtgärder uppnätts under det senaste året. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Det har under en längre tid stått klart att de koncessionella s.k. Toron-tovillkor som Parisklubben sedan år 1988 tillämpat varit otillräckliga och inte inneburit nägon avgörande skuldlättnad. Diskussioner har därför förts om ytterligare skuldlättnader vid omförhandlingar av bilaterala fordringar. 1 december 1991 enades längivarländerna i Parisklubben att bevilja de fattigaste länderna en skuldminskning om 50 % på omförhandlade fordringar. Denna överenskommelse är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige tillsammans med några andra kreditorländer förespråkat. Ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Oreglerade skulder till privata kreditorer försämrar tillgången till och ökar kostnaderna för korta handelskrediter. För de privata fordringarna finns en andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. Skuldåterköp kan bidra till att relationerna med de privata kreditorerna på sikt återupprättas och att länderna får tillgång till den privata kreditmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar till skuldåterköp av de fattigaste ländernas kommersiella skulder. Operationerna har hittills varit mycket tidskrävande, vilket inneburit att endast ett fätal äterköp har genomförts. Världsbanken har emellertid nyligen modifierat reglerna för utnyttjande av bankens resurser för detta ändamäl och ett antal nya äterköp är under planering.
För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala institutionerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots att de multilaterala skuldbetalningarna mäste prioriteras. När ett land hamnar i en dröjsmälssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar. För att underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation och som är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har Internationella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära program. Dessa exceptionella program syftar till att, med stöd av bilaterala givare, normalisera dröjsmålslandets relation med institutionerna och återge dem rätten till lån och expertstöd. För de fattigaste länderna har också viss skuldlättnad åstadkommits när det gäller skulder på gamla Världsbankslån. För
att hjälpa länderna att betala sådan skuld ger Världsbanken nya län på kon- Prop. 1992/93:100 cessionella villkor. Bilaterala givare kan bidra med biständ. Bilaga 4
Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en hanterlig skuldbörda skall uppnäs.
SIDA har till regeringen inkommit med en skrivelse med förslag till åtgärder för att minska skuldbördan i de fattigaste länderna. Regeringskansliets interdepartementala skuldgrupp tillsatte en arbetsgrupp för beredning av SIDA:s skrivelse. I arbetsgruppen deltog Finansdepartementet, Utrikesdepartementet och Riksbanken. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i november 1992.
Jag instämmer helt med SIDA och den interdepartementala arbetsgruppen i att skuldbördan är ett utvecklingshinder för många av de fattigaste länderna. SIDA föreslår ett antal åtgärder rörande Sveriges agerande vad gäller bilateral, multilateral och kommersiell skuld. Jag delar SlDA:s uppfattning att ytterligare åtgärder behövs och att frågan om de fattigaste skuldtyngda ländernas situation skall fä högre prioritet pä den internationella agendan. Flera av de svårast skuldtyngda länderna ingår bland de svenska programländerna. Det är därför av vikt att skuldfrågorna får en ökad fokusering också för att höja biståndets genomslagskraft och effektivitet.
Sverige bör även i fortsättningen driva dessa frågor i olika internationella sammanhang. Jag avser särskilt fora som Parisklubben, Utvecklingskommittén (Internationella Valutafondens och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få fler givarländer att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga fonder för skuldåterköp och återbetalning av gamla Världsbankslän, som införts bl.a. på svenskt initiativ. Under budgetåret kommer en utvärdering av Internationella Valutafondens koncessionella facilitet, Extended Structural Adjustment Facility (ESAF), att genomföras. Avsikten är att finna en lämplig form för förlängning när den nuvarande faciliteten, som till stor del byggts upp av frivilliga bidrag och lån frän medlemsländerna, upphör mot slutet av 1993. Sverige bör delta i denna process och arbeta för ett brett deltagande som dessutom leder till en riktigare bördefördelning än vad som hittills varit fallet.
Då merparten av de fattigaste ländernas skulder är till bilaterala (offent liga) och privata (kommersiella) långivare, skulle kraftfulla insatser för att minska dessa skulder ha betydande effekt på dessa länders samlade skuld börda. Beträffande de länder som har en betungande multilateral skuld börda delar jag SIDA:s och den interdepartementala arbetsgruppens upp fattning att de temporära program som inrättats för att lösa dröjsmälsländer- nas situation är nödvändiga. Problemen kvarstår dock för det fätal länder som fullföljer sina betalningar men för vilka den multilaterala skuldtjänsten tar en mycket stor del av exportinkomsterna i anspråk. Förutsättningarna för att strukturanpassningen skall leda till långsiktigt hållbar utveckling för sämras avsevärt. Alla SIDA:s förslag, främst vad gäller de multilaterala skul derna, t.ex. rena omförhandlingar, är dock inte möjliga att genomföra efter som hänsyn bl.a. måste tas till institutionernas funktion och möjligheter att mobilisera resurser för sin långivning. 63
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands utvecklings- Prop. 1992/93:100 möjligheter ytterligare belyses och analyseras. SlDA:s skuldskrivelse utgör Bilaga 4 därvid ett konstruktivt bidrag. Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterligare, skulle kunna vara att arrangera ett seminarium för intresserade givar-och mottagarländer, institutioner samt oberoende experter för att diskutera problemets omfattning och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende pä länders olika utgångslägen. En sädan fri och informell diskussion kan bidra till att höja prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder som hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda.
Det internationella biståndet
Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet kommit att utgöra en allt större andel. För år 1990 utgör biståndet drygt 40 % av det totala flödet. För låginkomstiändema är andelen bistånd i resursflödet ännu högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna under år 1991 till ca 62 miljarder US dollar frän ca 64 miljarder US dollar år 1990. En förklaring till detta är den kraftiga minskningen i arabländernas biständ i förhällande till 1990 som innebar ett exeptionellt stort resursflöde från Gulfstatema i samband med Iraks ockupation av Kuwait.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder US dollar från 55 miljarder US dollar år 1990, en real ökning med 2 %. Biståndet till Afrika söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet under år 1991 i proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma nivå som för 1990 med i genomsnitt 0,34 %.
År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt biständ. Sverige uppnådde detta redan år 1974. Fram till och med år 1990 hade endast Norge, Sverige, Danmark och Nederländerna uppnätt detta mål. Under 1991 uppnådde även Finland målet. Utbetalningarna uppgick till 0,76 % av BNI. De svenska biståndsutbetalningarna uppgick är 1991 till 0,92 % av BNI vilket är en ökning från 1990 ärs 0,91 %. Norge och Nederländerna visade mindre minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört med föregående år medan Danmark ökade sina biståndsutbetalningar.
64 Biståndets
storlek
(milj. USD)
(1991)
Biståndets andel av BNI (%)
(1990)
(1991)
Tabell 1. Biståndsutbetalningar är 1991
DAC-länder totalt'
Norge
Danmark
Sverige'
Nederländerna-'
Finland
Frankrike'
Belgien
Canada
Tyskland
Australien
Österrike
Japan'
Schweiz
Storbritannien'
Portugal
Italien
Nya Zeeland
Spanien
Förenta staterna'
Irland Arabiska länder Andra u-länder Sovjetunionen och Östeuropa
0,34
0,34
58 247''
1,14
1,17
1 178
0,96
0,94
1 204
0,92
0,91
2 126
0,88
0,92
2 517
0,76
0,63
0,56
0,55
6 663
0,46
0,41
0,45
0,44
2 578
0,40
0,42
6 769
0,38
0,34
1 055
0,34
0,25
0,32
0,31
10 951
0,32
0,32
0,32
0,27
3 248
0,28
0,25
0,25
0,31
2 865
0,23
0,23
0,23
0,20
1 177
0,20
0,21
11 496
0,19
0,16
_
_
2 670
_
_
_
_
1 1005
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Världens totala bistånd
62 467
' DAC (Development Assistance Committee) är OECD:s biståndskommitté. Medlemsländerna är de som anges i tabellen.
Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s.k. DOM/rOM). Det biståndet på 2 880 miljoner US dollar ingår dock i totalbeloppet för DAC-länderna.
' Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development Assistance) enligt följande: 1990
- exportkrediter: Frankrike 166 miljoner US dollar (inkluderande skuldavskrivning pä tidigare refinansierade fordringar). Japan 15 miljoner US dollar, Nederländerna 12 milj US dollar, Sverige 5 miljoner US dollar, Storbritannien 8 miljoner US dollar.
- icke-koncesionella strukturanpassningslän: Frankrike 128 miljoner US dollar.
- militärskuld: Förenta staterna 1,2 miljarder US dollar. 1991
- exportkrediter: Österrike 4 miljoner US dollar, Danmark 14 miljoner US dollar. Japan 7 miljoner US dollar
- militärskuld: Förenta staterna 1,85 miljarder US dollar
"* 1 denna totalsumma är delsummorna under 3. exkluderade. Om dessa inkluderas blir totalsumman för 1991 60 123 miljoner US dollar (0,35 % av BNP). Dessa siffror är mycket osäkra på grund av otillförlitlig statistik. (Källa: OECD:s biståndskommitté DAC 1991)
Förenta staterna bibehåller sin ställning som världens största biståndsgivare med knappt 11,5 miljarder US dollar i bistånd (i detta belopp ingår 1,85 miljarder US dollar i avskrivningar av militärskulder). Japan, som under 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet med ett biständ på knappt 11 miljarder US dollar för 1991. Förutom ökad volym, har Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk
65 Japans biständ kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk Prop. 1992/93:100 spridning. Bland de länder som minskade sitt biständ i procent av BNI, för- Bilaga 4 utom Norge och Nederländerna märks Belgien, Tyskland, Italien och USA.
En generell regel för DAC:s biståndsstatistik är att gåvobistånd eller mjuka krediter för militära ändamål inte fär räknas som biständ. Under det senaste året har dock en diskussion förts i DAC huruvida avskrivningar av militära krediter skall kunna inkluderas i biständsstatistiken, föranledd av att Förenta staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten som biständ. Andra länder, däribland de nordiska länderna och Japan, motsatte sig detta bestämt. Mot denna bakgrund har DAC gjort en översyn av hur skuldlättnader relaterade till såväl militärutgifter som exportkrediter skall rapporteras. Resultatet innebär att i ovanstående tabell ingär avskrivningar av militära krediter eller exportkrediter i statistiken för respektive land enligt fotnot, men inte i summan för det totala biståndet från DAC-länder.
Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under 1980-talet genomgått stora förändringar. De arabiska länderna minskade sitt bistånd avsevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i biståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten. Biståndet från arabländerna ökade då frän 2,6 miljarder US dollar 1989 till 6,3 miljarder US dollar 1990. Huvudförklaringen är de extraordinära behov som orsakades av krisen vid Persiska viken. År 1991 sjönk dock detta biständ igen till 2,7 miljarder US dollar. Statistiken om bistånd från icke OECD-länder är ännu mycket osäker, men klart är att det innebär en ordentlig minskning. Det totala biståndet från länder utanför OECD beräknas till 4,2 miljarder US dollar vilket är det lägsta som någonsin redovisats.
Omvälvningarna i det forna Sovjetunionen och de central- och östeuropeiska länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder har givit. Det finns ingen säker information om biståndet frän denna region. Biståndet minskade markant under år 1990 och även om tillförlitlig statistik inte finns tillgänglig är det klart att biständ från tidigare Sovjetunionen minskade ytterligare under år 1991. Biståndet från Taiwan har fortsatt att öka medan det är värt att notera att biståndet från Korea minskat under 1991.
EG/EES OCH SVERIGES BISTÅND
Sverige ansökte den Ijuli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlemskap i EG kan bli aktuellt först från är 1995.
EES-avtalet har endast en marginell effekt pä det svenska biståndet. Det gäller deltagande i EG:s FoU-program, där det s.k. STD-programmet (Sciences and Technologies for Development) är av särskilt intresse ur u-landsforskningssynpunkt.
Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har givit vid handen att några principiella förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap. EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad gäller biståndet bl.a. sagt:
"Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra cn 66
tillgäng för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik Prop. 1992/93:100 avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Euro- Bilaga 4 peiska unionen. Det bör inte bli nägot problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk pä detta område och till alla de internationella avtal om utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen."
Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s biständ vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per är, eller 7-8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-an-delen i Nederländernas och Danmarks nationella biständsbudgetar. Motsvarande genomsnitt för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %.
Jag förutser att frågorna om EG och biståndet kommer att kräva större insatser än tidigare från departementets sida. Visst förberedande arbete har redan utförts, men kraven på insatser kommer att öka under den kommande förhandlingsfasen.
Riksdagen biföll under våren 1992 Utrikesutskottets hemställan med anledning av en motion om subsidaritetsprincipen (närhetsprincipen) inom EG (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210). I motionen föresläs att Sverige i förhandlingarna om EG-medlemskap bör verka för att subsidaritetsprincipen skall gälla inom biståndsområdet.
Närhetsprincipen, som den kommer till uttryck i Maastricht-avtalet, innebär att på omräden som inte faller inom Gemenskapens exklusiva kompetensområden - som t.ex. biståndet - skall Gemenskapen bara agera om politikens målsättning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva. Den nationella politiken kan därför behöva kompletteras med insatser på gemenskapsnivån.
Inom EG pågår nu omfattande diskussioner och arbete med att förtydliga principen och att fortsätta dess införlivande. Närhetsprincipens tillämpning var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh i december 1992.
Min bedömning är att såväl EG:s ställningstagande i fräga om närhetsprincipen som formerna för en förbättrad samordning medlemsländerna emellan vad gäller biståndet kommer att utvecklas successivt. En god balans mellan intresset av ett fortsatt stort nationellt ansvar och engagemang i biståndet och en mer effektiv givarsamordning är för mig en högt prioriterad fråga inför Sveriges kommande medlemskapsförhandlingar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag anfört i fråga om subsidiaritetsprincipen.
BISTÅNDSANSLAGEN M.M.
Mina förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94 uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning med 1 500 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minsk ningen av biståndsbudgeten sker i enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om ätgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. 67
Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslå- Prop. 1992/93:100 gen. Ett rationaliseringsuttag om 2 % av myndigheternas totala administara- Bilaga 4 tionskostnader har gjorts. Rationaliseringsuttaget är selektivt fördelat på de olika myndigheterna. Sedvanlig pris- och löneomräkning samt tekniska justeringar av förvaltningsanslagen innebär dock att förvaltningsanslagen i några fall ökar nominellt. SAREC och Nordiska afrikainstitutet som inkommit med fördjupade anslagsframställningar föreslås få treåriga ramanslag för sin administration.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen, inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilaterala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen.
Av outbetalda medel på 4,7 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram utgör knappt 4,0 miljarder kronor medel som reserverats för Sveriges åtaganden i form av skuldsedlar gentemot internationella oiganisationei och utvecklingsbanker Öveigängen till ny budgeteringsteknik föl Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade medel under anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde sålunda det totala skuldsedelsbeloppet under anslagsposten ca 4,6 miljarder kionoi medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick till knappt 4,0 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 740 miljoner kronor är ca 455 miljoner kronoi redan reserverade genom beslut eller utfästelser. Av de reservationer om ca 285 miljoner kronor som äi ointecknade, utgöi huvuddelen eller ca 114 miljoner kronor, medel som var avsedda för multilaterala insatser inom miljöområdet som uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Ca 78 miljoner kronor återstår av de medel som avsatts för att främja en effektivare verksamhet inom UNDP, i samklang med de biståndspolitiska målen. Återstoden består till viss del av medel som avsatts för inbetalning till påfyll-nadei i utvecklingsbankerna, men som inte behövt tas i anspråk för detta ändamål. Den största åteistående posten, ca 64 miljoner kionor utgörs av medel som inte tagits i anspråk under posten "Andra multilaterala bidrag, övriga insatsei".
Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som utfärdats för lDA:s läkning men ännu ej utbetalats har regeiingen under budgetåiet 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kionor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för katastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor för multilaterala insatsei i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränks.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 702 miljonei kionor vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom 68
SIDA uppgår till totalt 2 miljarder kronor. Hela denna reservation utom ca Prop. 1992/93:100
115 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och avtal för olika pro- Bilaga 4
jekt och program. Av reservationerna hänförs ca 1,6 miljarder kronor till
landramarna och regionala stöd. För dessa anslagsposter har regeringen
medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger anslagna medel för
ett är. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättningar för långsiktighet i
landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna verkställas i takt med
att medel behövs för genomförande av olika projekt och program.
Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till 1 804,5 miljoner kronor vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till knappt 1,2 miljarder kronor. U-landsforskning via SAREC uppvisar en reservation på ca 160 miljoner kronor där allt utom knappt 20 miljoner kronor redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter genom BITS uppvisar en reservation med ca 450 miljoner kronor varav ca 310 miljoner kronor redan är intecknat. Jag anser att reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Tekniskt samarbete genom BITS uppvisar en reservation på ca 140 miljonei kionoi av vilket allt redan är intecknat. Reservationen pä ca 260 miljoner kronor för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan helt intecknad för olika insatser. Under anslagsposten projektbistånd till vissa länder anslogs under budgetåret 1991/92 medel för det bilaterala stödet till Central-och Östeuropa. Reservationerna under denna anslagspost är ca 115 miljoner kronor och en avstämmning är under utarbetande för att överföra kvarvarande medel till det nya anslaget G. Samarbete med central- och Östeuropa.
Förändringar av anslagsteknisk natur föreslås för anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Hela anslaget har omdisponerats, dock utan att några nya anslagsposter tillkommit.
Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kronor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.
Anslagsbelopp oeh anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell.
69 Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91-1993/94 (mkr)
Anvisat
Anvisat
Anvisat
Förslag
Förändring
1990/91
1991/92
1992/93
1993/94
1992/93 -1993/94
C 1. Bidrag till inter- natio-
3 566,2
3 319,4
3 566,1
3 148,4
-417,7
nella bistånds- program
C 2. Utvecklings- samar-
6 787,0
7 300,0
7 517,0
6 702,0
-815,0
bete genom SIDA
C 3. Andra biständs- pro-
2 117,0
1 973,0
2 114,5
1 804,5
-310,0
gram
C 4. Styrelsen för interna-
246,0
269,6
293,8
303,2
+ 9,4
tionell utveckling (SIDA)
C 5. Styrelsen för u-landsut-
49,9
54,9
23,0
25,0
+ 2,0
bildning i Sandö (Sandö U-
centrum)
C 6. Styrelsen för u-lands-
15,4
21,0
25,4
26,9
+ 1,5
forskning (SAREC)
C 7. Nordiska afrika- insti-
5,0
5,7
6,0
5,5
-0,5
tutet
C 8. Beredningen för inter-
10,8
14,6
18,7
21,0
+ 2,3
nationellt teknisk-ekono-
miskt samarbete (BITS)
C 9. Bidrag till styrelsen för
6,8
7,1
7,1
+/-0,0
u-lands- utbildning i Sandö
(Sandö U-centrum)
CIO. Styrelsen för inter- na-
34,4
36,4
+ 2,0
tionellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
Biständskostnader som fi-
202,6
206,0
188,9
215,0
+ 26,1
nansieras över andra hu-
vudtitlar eller anslag
Avräkning för vissa asyl-
700,0
665,0
665,0
+ /-0,0
kostnader
TOTALT:
13 000,0
13 871,0
14 460,0
12 960,0
-1500,0
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Multilateralt utvecklingssamarbete
Ökade behov av internationell samverkan
1 den värld av ömsesidigt beroende, som allt tydligare avtecknar sig, ökar behoven av olika former av internationellt samarbete. Frågor som fattigdom, skuldkris, migrations- och flyktingströmmar, miljöutarmning, obalanserad befolkningsutveckling, den fortsatta utvecklingen av HIV/AIDS och narkotika m.fl. utgör alla exempel på omräden som endast kan lösas i internationell samverkan. Sådan samverkan kräver kraftfulla multilaterala institutioner. Emellertid har senare decenniers ökade ömsesidiga internationella beroende inte sammanfallit med en tillräcklig förstärkning av de multilaterala institutionerna. Detta gäller särskilt FN, vars förutsättningar att spela en central roll i den nya värld som föreligger efter kalla krigets slut, beskärs av medlemsländernas ovilja att anslå nödvändiga resurser för detta ändamål. Samtidigt som utmaningarna ökar för det internationella samfundet, kan jag glädjande nog notera en ökande internationell samsyn på det utvecklingspolitiska området. Det är i det närmaste allmänt accepterat att en demokratisk samhällsutveckling, rättstaten med respekt för mänskliga rättigheter, en fungerande marknadsekonomi och hushällning med naturresurser är fundamentala förutsättningar för ekonomisk utveckling och ett liv i värdighet
70
för alla människor och därmed en långsiktigt hållbar utveckling. En sådan Prop. 1992/93:100 samsyn ökar möjligheterna för multilaterala organ att spela en avgörande Bilaga 4 roll i internationellt utvecklingssamarbete. Det gäller FN säväl som internationella finansieringsorgan.
Världsbanken framstår alltmer som den ledande utvecklingsinstitutionen i världen, främst finansiellt men även i flera utvecklingspolitiska hänseenden. Eftersom Världsbankens agerande fär återverkningar pä utvecklingsarbetet i stort är det särskilt glädjande att debatten och analyserna i Världsbanken utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer fokuserar pä frågeställningar som utvecklingen av mänskliga resurser, miljömässigt hållbar utveckling, betydelsen av god förvaltning (good govemance), den privata sektorns utveckling och behovet att hälla tillbaka militära utgifter. Sverige har aktivt medverkat till ett sädant synsätt.
Till de internationella finansieringsorganen hör även de regionala utvecklingsbankerna. Dessa får i respektive region en ökande betydelse, inte minst på grund av deras regionala förankring.
Multilateralt och bilateralt bistånd ställs ibland i motsättning till varandra. Som jag ser det är det emellertid fräga om två kompletterande former för bistånd.
De komparativa fördelarna med det multilaterala systemet är av olika karaktär och bör i vissa avseenden ytterligare kunna renodlas. Det utgör ett forum, både på politisk och teknisk nivä, för den internationella dialogen om flertalet utvecklingsfrågor sett ur både givarnas och mottagarnas perspektiv. Pä denna grund utformas internationellt förankrade normer och konventioner. Förutsättningar skapas för den allt viktigare samordningen av utvecklingspolitik och biståndsinsatser - bäde bilaterala och multilaterala.
De multilaterala organisationernas breda verksamhetsområde bäde kräver och skapar unika förutsättningar för sammanställning av dokumentation, statistik och analys pä utvecklingsområdet. Vidare har de multilaterala organisationerna en avgörande roll för mobilisering av resurser framförallt på områden där samordnade insatser krävs. Det gäller både för katastrofinsatser som för det långsiktiga utvecklingsbiståndet. Därtill kommer utvecklingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för utvecklingsändamål genom upplåning pä de internationella kapitalmarknaderna.
Jag ser det som angeläget att multilateralt och bilateralt bistånd samverkar. Sä sker redan t.ex. genom Världsbankens speciella program för Afrika, SPA. Vidare kan erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med olika länder bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala fora och därigenom få än större genomslagskraft.
Sammanfattningsvis anser jag att svensk aktiv medverkan i internationella organ på utvecklingsområdet fortsatt är av grundläggande betydelse i det svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande utvecklingsfrågor i världen. En god grund för värt fortsatta agerande i de multilaterala organisationerna har lagts genom den framåtblickande analys och de slutsatser som presenterats av multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och det Nordiska FN-projektet. 71
Ett starkare och mer effektivt FN Prop. 1992/93:100
De senaste årens världspolitiska förändringar har skapat helt nya förutsätt- tJuaga 4 ningar för FN att spela en ledande global roll. Det gäller på det säkerhetspolitiska området likaväl som på de ekonomiska och sociala områdena. I själva verket är FN:s verksamhet på dessa omräden bäde ömsesidigt beroende och ömsesidigt förstärkande. Exempel på detta är de pågående insatserna i det forna Jugoslavien och Somalia. Vi kan inte utesluta att detta slags konflikter, med bäde säkerhetspolitiska och ekonomisk-sociala konsekvenser, blir vanligare i framtiden. Det kan innebära att säkerhetsbegreppet i framtiden får en bredare tolkning i många situationer. Fred kommer inte bara att handla om avsaknaden av krig utan i hög grad om hur vi med ekonomiska och sociala insatser och vidgat internationellt samarbete mer aktivt kan bidra till varaktig fred och utveckling.
Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer samtidigt krav på reformer av FN-systemet. Det ställer ocksä krav pä att klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs pä FN och de resurser som ställs till dess förfogande mäste minska. Detta kommer att bli än viktigare under 1990-talet dä stora behov av finansiella resurser för multilateral verksamhet kan förutses. Det gäller bl.a. pä katastrof-, flykting-, miljö- och be-folkningsomrädena.
Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet startades för mer än fyra är sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och kata-strofomrädet. Det var således inte fråga om att fokusera på vilka specifika politiska, ekonomiska och sociala frågor som bör behandlas i FN, utan i stället en koncentration på de mycket angelägna frågorna om hur och med vilka metoder FN bör ta sig an dessa i en allt mer interdependent värld.
Tidigare reformförsök på det ekonomiska och sociala området har avsatt ganska marginella resultat. 1 hög grad har problemet varit att det som en gäng inrättats har därefter, till följd av politiska låsningar, blivit mycket svårt att ändra, nästan oberoende av hur verkligheten har förändrats.
Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och genomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s generalsekreterare i maj 1991. Rapporten sammanfattar de reformåtgärder som de nordiska länderna anser vara av främsta politiska relevans och prioritet.
Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt utvecklingsråd (IDC) syftar till att ärligen samla medlemsstaternas ministrar för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast.
Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationaUsering av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten
av att hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ under- Prop. 1992/93:100 stryks naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN. Bilaga 4
Idag finansieras FN:s biständsaktiviteter till helt övervägande del av årliga frivilliga bidrag. Utfästelserna pä årlig basis ger bristande stabilitet och förutsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig planering och långsiktiga åtaganden. Bidragssystemet har även lett till en alltmer ojämn fördelning av bidragsbördan mellan de stora givarna.
Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram UNDP och barnfonden UNICEF, svarar Norden för upp till 30 %. Det innebär att Sverige och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för dessa organisationers effektiva skötsel.
Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt finansieringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de operationella aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av reguljära bidrag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter betalningsförmåga och därmed blir beloppen mycket begränsade för fattigare länder.
Den andra formen av bidrag skall ges i form av "förhandlade bidrag". Givarna får härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvolym som krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras, dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givarna.
Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som tillägg på de två föregående bidragsformerna.
FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av systemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet både i förhällande till givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens roll och ställning i systemet, framförallt en förstärkning av deras fackkompetens. Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl. löner och andra förmåner, med inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka kompetensen bland personalen.
En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer oavsett orsak. Glädjande nog kan vi på nordisk sida konstatera att den expertrapport som FN-projektet för tre år sedan lade fram på katasfrofområdet har haft stor betydelse för de reformer som beslutats och som nu är på väg att genomföras. Redan har nya samordningsmekanismer upprättats inom FN både på fältnivå, på högkvartersnivå och på generalsekreterarens nivä. Pä den senare nivån har Sveriges tidigare FN-ambassadör tillträtt som en av FN:s högste chefer direkt under generalsekreteraren. På denna nivå inrättas nu också en samordningskommitté i Geneve för FN-systemet, Rödakors-rörelsen och ett stort antal andra enskilda organisationer verksamma på det humanitära området. Dessutom har en reservfond upprättats pä 50 miljoner US dollar ur vilken medel kan tas för omedelbara insatser innan olika appeller om katastrofbistånd börjat ge resultat. Det återstår dock ett antal åtgärder för att FN skall kunna fungera sä effektivt som vi har anledning att kräva pä detta område.
Reformerna på katastrofomrädet och i Sekretariatet visar att förändringar av FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i bäde u- 73
och i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på det Prop. 1992/93:100 ekonomiska och sociala området. Bilaga 4
Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i en intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid ECOSOC:s högnivåmöte i början av juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett centralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FN-dokument benämnt "Nordic Memorandum on UN Reforms".
Det här innebär att tempot i reformarbetet ytterligare växlats upp och ställer de nordiska länderna inför ett betydande ansvar och inför nya utmaningar med krav på förhandlingskapacitet och analytiska resurser. Sveriges och Nordens strävan är nu att skapa en så bred uppslutning som möjligt för våra förslag bland medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.
Jag lägger avsevärd vikt vid att svenska biständsmedel kanaliseras till verksamheter och organisationer som uppvisar hög effektivitet.
Det starka stödet till reformer av FN skall bl.a. ses inom ramen för en sädan effektiviteshöjande ambition. Det betyder ocksä att våra frivilliga bidrag till FN mer noggrant prövas i förhållande till den effektivitet de olika FN-organisationerna uppvisar. En klar koppling råder således mellan stora svenska bidrag, reformer och effektivitet. Samtidigt finns i grunden ett gemensamt intresse mellan givar- och mottagarländer om att få ut större utvecklingseffekt av finansiella bidrag till FN-systemet.
Som ett ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i användningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen i ett antal internationella organisationer.
Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansdepartementen skall ge förslag till stramare budgetrutiner och förstärkt revisionsförfarande i bl.a. en rad av FN:s fackorgan samt den omfattande verksamhet som finansieras över FN:s reguljära budget.
Prioriteringar inom multilateralt biståndssamarbete
Jag har i de allmänna inledande avsnitten utvecklat det svenska biståndets prioriteringar. Därvid har jag pekat på fattigdomsbekämpningen som övergripande mål. Jag har också pekat på vikten av insatser till särskilt utsatta grupper, säsom barn och flyktingar. Dessa prioriteringar måste följas upp av flertalet multilaterala organisationer. De multilaterala organ som har en stark fattigdomsinriktning, mänga gånger på tillskyndan av Sverige, bör i mindre grad än andra drabbas av nedskärningar. De internationella finansieringsorganen, och dä särskilt IDA, Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna, spelar en central roll i detta sammanhang.
Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, fär därigenom en ökad betydelse. För att dessa organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer krävs flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med sär- 74
skilt riktade bidrag.
Jag har tidigare berört betydelsen av en ekologiskt hällbar utveckling. Prop. 1992/93:100 Multilaterala insatser inom detta omräde har hittills varit begränsade, men Bilaga 4 ökar successivt i omfattning som en följd av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) och får en allt större betydelse inom flertalet multilaterala organ. I detta sammanhang prioriteras särskilt möjligheterna till innovativa samarbetsformer, bl.a. mellan Världsbanken och FN-organ.
Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ som mäste utformas pä ett miljömässigt riktigt sätt.
I inledningsavsnittet har jag redovisat min syn pä hur regeringen bör prioritera frägor som rör befolkning och utveckling. Inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 kommerjagatt fästa särskild vikt vid att förberedelserna inför konferensen blir sä gedigna som möjligt. Jag kommer dessutom att aktivt verka för att befolkningsfrågorna uppmärksammas i relevanta FN-organ och andra internationella organisationer.
Narkotikans ökade utbredning är ett snabbt växande globalt problem. Den har blivit ett allt större hot mot den sociala, ekonomiska och politiska utvecklingen i mänga utvecklingsländer. Jag ser det som angeläget att mobilisera säväl medlemsländer som internationella organisationer i mer offensiva insatser för att bekämpa narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram har en viktig uppgift i detta arbete.
AIDS-epidemin har i mänga fattiga länder utvecklats från att utgöra ett hälsoproblem till att i växande grad också bli ett hot mot en stabil samhällsutveckling. AIDS är ett i alla avseenden gränsöverskridande problem. Nationella insatser mäste säledes kompletteras med internationellt samordnande åtgärder främst genom olika FN-organ. Den globala situationen motiverar AlDS-insatser pä en fortsatt hög nivä.
Särskilda aspekter pä det multilaterala biståndet
Resultatredovisning och utvärdering har getts en väsentligt ökad betydelse i biståndet. Dessa aspekter är relevanta ocksä för multilateralt bistånd. I det sammanhanget finns det emellertid skäl att understryka att resultatredovis ning och utvärdering av verksamheten inom de multilaterala biståndsorga nen måste ske pä ett sätt som samverkar med det multilaterala biståndets princip. Det är inte rimligt att varje enskild bidragsgivare kräver resultatre dovisning och utvärdering av egna specifika bidrag. Istället bör de multilate rala organisationernas egna resultatredovisningar och utvärderingar ges en större bredd och djup. Som multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars betänkande redovisades utförligt i föregående års budgetproposition, påpe kar, har dessa organs utvärderingsfunktioner förstärkts under senare är. Kommittén menar dock att det finns utrymme för ytterligare förstärkning av den multilaterala kapaciteten i dessa avseenden. Jag delar detta synsätt. Därvid ter det sig som särskilt angeläget att se resultatredovisning och utvär dering i kvalitativa likaväl som kvantitativa termer. Det är också angeläget att dessa organ anlitar utomstående utvärderare som ett komplement till in terna utvärderingsenheters verksamhet. Främst Världsbanken har utvecklat utvärderingsfunktionen och anses idag ledande inom biståndsvärlden när det 75
gäller kunskap om biståndets effektivitet. FN-systemet behöver generellt Prop. 1992/93:100 förstärkas i detta avseende, även om några FN-organ gjort viktiga studier Bilaga 4 som pä avgörande omräden kompletterat Världsbankens arbete. Förändrade styrformer i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag förväntas ge en ökad betydelse ät resultatredovisning och utvärdering inom FN-organen.
En annan inte tidigare redovisad fräga som behandlades av multibiståndskommittén är multilateral upphandling.
En dominerande och accelererande trend under 1980-talet var de ökade inslagen av marknadsekonomiska lösningar i u-länderna och i de f d. statshandelsländerna i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Detta skapar delvis förändrade förutsättningar för affärsmässigt samarbete. Å andra sidan är mänga av dessa länders skuldsituation fortfarande besvärlig vilket beskär deras importkapacitet.
Mot den här bakgrunden är därför den upphandlingsmarknad som genereras av de multilaterala utvecklingsbankerna och FN:s biståndsverksamhet av flera skäl mycket intressant. Den är relativt stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella upphandlingsregler.
Den totala marknadsvolymen för utvecklingsbankerna och FN kan uppskattas till mellan 20-30 miljarder dollar per år. Endast en mindre del av den totala multilaterala upphandlingen sker från FN-systemet. Merparten sker inom ramen för projekt finansierade av Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.
Det bör samtidigt understrykas att den årliga marknadsvolymen som mätt underskattar vikten av denna marknad. De dynamiska effekterna kan vara mycket betydande genom att den multilaterala marknaden ofta är en inkörsport till en mer permanent företagsetablering i olika u-länder och f.d. stats-handelsländer.
Enligt Exportrådets statistik uppgick värdet av upphandlingen av svenska varor och tjänster pä den multilaterala marknaden är 1991 till 198 miljoner dollar, varav 37 miljoner dollar från FN.
Ställs värdet av upphandlingen i relation till de bidrag olika länder ger till bankerna och FN - återflödet - kan konstateras att gruppen "mest gynnade länder" toppas av Schweiz, Storbritannien och Frankrike, medan Sverige och övriga nordiska länder hamnar långt ner.
Om detta beror på bristande konkurrensförmåga, om svenska myndighetens draghjälp är otillräcklig eller om svenska företag helt enkelt inte satsar pä den här marknaden i samma utsträckning som företag i andra länder, finns det för närvarande inget entydigt svar på.
Ansvaret för att förbättra situationen vilar främst på enskilda svenska företag. Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företagens egna insatser. Jag avser mot den här bakgrunden att närmare analysera hur den svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka.
Sverige är dessutom underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligt finansierade multilaterala organ. Detta ter sig som särskilt anmärkningsvärt i de organ, där Sverige stär för en hög andel av bidragen.
Självfallet mäste all rekrytering till internationella organ i första hand utgå frän verksamhetens krav pä kompetens. Det finns emellertid all anledning 76
att tro att den svenska kompetensen pä många av de omräden där dessa or- Prop. 1992/93:100 gan verkar är hög. Bilaga 4
Det är i sig angeläget att den ökade internationaliseringen leder till att flera svenskar har erfarenhet av internationellt arbete. Därtill är det av stor vikt att i organ med hög grad av svensk finansiering fä in svensk personal. Personal med sädan internationell erfarenhet utgör ocksä en viktig resursbas i det svenska biståndet. I det sammanhanget bör särskilt betonas vikten av att ta tillvara återvändande personals kompetens.
Jag avser mot bakgrund av vad jag nyss sagt att verka för att finna former för att på ett mer aktivt sätt främja rekrytering av svensk personal till internationella organ.
I vissa fall har FN-organ kunnat dra nytta av svensk kompetens inom ramen för nyttjande av lämplig svensk institution. Jag tänker särskilt pä de insatser Arméstabens beredskapsstyrka, Swedrelief, kunnat göra för UNICEF i Liberia och Somalia och på Räddningsverket som erhållit uppdrag från UNHCR i Turkiet, det forna Jugoslavien och Kenya. Denna utveckling är positiv.
En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som multibiståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan multilaterala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som nationella. Dessa kompletterar varandra i olika avseenden, vilket kan utnyttjas till båda parters ömsesidiga fördel. Bl.a. i katastrofinsatser utvecklas nya samarbetsformer. Miljö-, befolknings-, AIDS- och narkotikaområdena erbjuder ocksä utökade samarbetsmöjligheter. Samarbetet måste naturligtvis baseras pä den enskilda organisationens unika förutsättningar och speciella profil. Det är min avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén förordar ytterligare främja denna utveckling. Information och tillfälle till samråd om det multilaterala biståndet ges regelbundet i folkrörelserädet.
Multilaterala biståndet i förhällande till det totala biståndet
Det totala biständsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta belopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca 26%. OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad.
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en tredjedel av det totala biståndet.
77
Reservation 738 381 777
c 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
1991/92
Utgift
3 650 837 909
Utestående
4 418 126 425
skuldsedlar
1992/93
Anslag
3 566 147 000
1993/94
Förslag
3 148 404 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Tabell 3. Bidrag till internalionella biståndsprogram budgetåret 1992/93 och 1993/94 (mkr)
Anslagspost/delpost
Anvisat 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring 1993/94
-15
-5
-45
-12
-16
-3
-5
1 798
-211
0'
0'
0'
0'
0'
-110
■15
-2 ■17
514 O
51 O
-90
-11 -50
O -60
-60 -127
897 FN:s EKONOMISKA OCH SOCIALA
VERKSAMHET I FÄLT
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
varav
- ordinarie bidrag 670
- FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)
FN:s befolkningsfond (UNFPA) FN:s barnfond (UNICEF) Världslivsmedelsprogrammet (WFP) FN:s hjälporganisation för paleslinaflyktingar (UNRWA) FN:s nyktingkommissarie (UNHCR) UNCrAD/GATr:s intemationella handelscentrum (ITC) Narkotikabekämpning genom FNsystemet
SUB TOTALT
INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN
Världsbanksgruppen
varav
- Internationella
utvecklingsfonden (IDA) 515
- Internationella
finanseringsbolaget (IFC) 16
Delsumma 531
Regionala utvecklingsbanker varav
- Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
- Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
- Asiatiska urvecklingsbanken (AsDB)
- Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
- Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/FSO)
Delsumma
Övriga utvecklingsfonder varav
- Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
- Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Delsumma
SUB TOTALT 1 024
78 Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Anslagspost/delpost
Anvisat 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring 1993/94
ÖVRIGT
- Miljöinsatser
45'
-110
- Internationella familje-
planeringsfederationen (IPPF) - Internalionella
-7
sjöfartsuniversitetet (WMU) - Multilaterala biträdande
-1
experter m.m - FN:s aktioner för fred och
-7
återuppbyggnad
- Övriga insatser
-55
SUB TOTALT
-80
SUMMA
3 566
3 148
-418
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
'jämte ingående reservation
-jämte ingående reservation om 100 mkr frän budgetåret 1991/92
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
Budgetåret 1992/93 725 000 000
Budgetåret 1993/94 600 000 000
varav
Ordinarie bidrag till UNDP 560 000 000
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 40 000 000
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt biständ. UNDP är inte sektorsbundet och kan därigenom ge utvecklingsländerna råd och finansiera insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 150 länder med tyngdpunkt i de fattigaste u-länderna. UNDP:s landrepresentanter har också en samordnande roll för FN:s insatser inom det sociala och ekonomiska omrädet. 87 % av landprogramresurserna är under den femte programperioden 1992-1997 reserverade för länder med en BNP per capita pä högst 750 US dollar.
För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser. Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner US dollar. De nordiska länderna svarade för närmare en tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 % av budgeten.
UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna fullfölja sina uppgifter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt jämnare. Jag har tidigare redogjort för arbetet med att få förslagen i Nordiska FN-projektet genomförda. En viktig del av förslagen är att ett nytt finansieringssystem skall införas där medlemsländerna tar ett större och mer jämbördigt fördelat ansvar för finansieringen.
Jag har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning av FN-syste-
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
mets biståndsinsatser. Jag vill särskilt betona vikten av en klarare ansvars- Prop. 1992/93:100 och rollfördelning mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. Bilaga 4 UNDP har en viktig roll att stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar för sin utveckling. Mottagarländerna bör i högre utsträckning ta ansvaret för att genomföra utvecklingsinsatser liksom för att samordna det externa biståndet. UNDP:s verksamhet bör, istället för att genomföra projekt, i högre utsträckning inriktas pä kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna. Ett omräde där UNDP har en central uppgift är att stödja u-ländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. FN:s konferens om miljö och utveckling betonade UNDP:s centrala roll inom detta område. Jag kommer aktivt att verka för att UNDP prioriterar denna uppgift.
År 1992 presenterade UNDP för tredje gången årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report). UNDP har genom denna rapport lagt grunden för en analys som pä ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet mänsklig utveckling. Rapporten utgör en viktig grund i arbetet att utveckla UNDP:s verksamhet.
UNDP planerar verksamhet i Central och Östeuropa samt i OSS. Sverige har aktivt drivit linjen att FN skall samordna sina insatser i regionen och att ett samlat FN-program skall utvecklas. FN-systemets komparativa fördelar måste klart definieras i förhällande till bilaterala och regionala bidragsgivare. UNDP har en viktig roll i att samla FN-systemet för gemensamma insatser.
UNDP har också en viktig uppgift i FN:s katastrofarbete. Genom den samordnande roll som UNDP:s landrepresentanter har spelar de en framträdande roll i FN:s katastrofarbete på fältet. UNDP bar framförallt en central roll i återuppbyggnaden av ett land efter en katastrof genom att förena de akuta katastrofinsatserna med åtgärder som leder till mer varaktig utveckling.
Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste styr- och finansieringsformerna reformeras i enlighet med de förslag Sverige och övriga nordiska länder driver pä grundval av slutsatserna i Nordiska FN-projektet. En aktivare styrning på policynivä är nödvändig om UNDP skall kunna spela en mer aktiv och central roll inom FN-systemet.
Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNDP beräknas till 560 miljoner kronor för nästa budgetår. Därigenom kommer Sverige fortsatt att vara en av de största bidragsgivarna.
FN.s kapitaiutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt biständ till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad pä att engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksamhet har visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska biständ och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är den störste bidragsgivaren till fonden och svarade 1992 för en andel pä ca 20 %. Jag föreslår att bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 40 miljoner kronor.
80
FN:s befolkningsfond (UNFPA) Prop. 1992/93:100
Budgetåret 1992/93 145 000 000 Bilaga 4
Budgetåret 1993/94 140 000 000
Världens befolkningstillväxt är en av vär tids allvarligaste utmaningar. Jag har tidigare redovisat regeringens syn på hur Sverige bör agera och vilken vikt jag tillmäter FN:s förestående världskonferens om befolkning och utveckling.
FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för samordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet pä befolkningsområdet. UNFPA:s roll är att stödja u-ländernas ansträngningaratt bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. UNFPA sprider ocksä information om befolkningsfrågor i både i- och u-länder och om hur problemen bäst kan angripas. UNFPA svarar för biståndsinsatser samt främjar och samordnar befolkningsprogram inom FN-systemet.
Förutom verksamhet inom omräden som familjeplanering, information och utbildning, datainsamling m.m. ägnar sig fonden i ökande utsträckning ät att peka pä sambanden mellan de faktorer som påverkar befolkningstillväxten. Kvinnornas situation, miljön, flyktingproblem - såväl inom som mellan länder - liksom AIDS-epidemin, utgör exempel på sådana faktorer som bestämmer befolkningsökningen. 1 gmnden ligger fattigdomen i alla dess aspekter som orsak till en obalanserad befolkningsutveckling.
FN:s befolkningsfonds ledande funktion inom FN-systemet bör stödjas och dess samarbete med både FN-organisationer och enskilda organisationer framhållas, t.ex. samarbete med Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF).
FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 gav FN-systemet i uppgift att vidta kraftfulla ätgärder inom området befolkning - miljö. Jag avser i detta sammanhang att verka för att sådana insatser genomförs bl.a. inom ramen för UNFPA.
UNFPA har också en avgörande roll inför FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994.
Befolkningsfrågorna är en prioriterad del av det svenska biståndet. Jag föreslår att bidraget till UNFPA utgår med 140 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
FN:s barnfond (UNICEF)
Budgetåret 1992/93 395 000 000
Budgetåret 1993/94 350 000 000
FN:s barnfond bildades efter andra världskriget för att hjälpa barnen i det krigshärjade Europa. Efter några år av katastofinsatser breddades fondens mandat till att idag omfatta barns alla rättigheter med en spännvidd från ma teriella behov till icke materiella. För att kunna ändra barnens villkor har UNICEF inriktat sin verksamhet på att förbättra situationen för hela famil- 81
jen. Kvinnornas ställning och livsvillkor spelar härvid en utomordentlig stor Prop. 1992/93:100 roll. Barnfondens programverksamhet är därför mest omfattande i de länder Bilaga 4 där fattigdomen är svårast, där det föds flest barn och där barnadödligheten är som högst. Flera av dessa länder befinner sig dessutom i en krigssituation. UNICEF analyserade tidigt behoven av att se utvecklingsprocesser utifrån ett mänskligt perspektiv. Barnfonden har deltagit aktivt i FN:s konferens om iniljö och utveckling och initierat delavsnittet om barn i dess handlingsprogram Agenda 21.
UNICEF:s verksamhet kan idag sägas vila på tre pelare, alla lika viktiga;
- den katalytiska rollen .som rådgivare och policyskapare. Ett exempel pä detta är arbetet med konventionen om barnets rätt och toppmötet för barn. Genom att huvudelen av världens länder har ratificerat konventionen om barnets rättigheter är länderna förpliktade att förverkliga dessa rättigheter i sina egna samhällen. På nationell nivå följs ocksä arbetet med att tillvarata barnets rätt upp genom att länderna har eller är i färd med att utarbeta nationella handlingsplaner i detta syfte.
- programverksamheten, dvs. fleråriga insatser omfattande hälso- och sjukvård, vattenförsörjning och sanitet, nutrition och utbildning. Dessa insatser sker i nära samarbete med det mottagande landet. Sverige ger genom SIDA ett avsevärt extra stöd, s.k. multi-bistånd, till denna typ av verksamhet.
- katastrofinsatser. Behovet av katastrofinsatser har under senare år ökat markant. Över hälften av de drabbade är barn och således får UNICEF en naturlig roll i sammanhanget. Det har inneburit att UNICEF fått större, riktade anslag för insatser i berörda länder. Även Sverige har kanaliserat ett ökat katastrofbistånd via UNICEF.
Även om katastofinsatserna ökar mäste UNICEF:s främsta mål vara utvecklingsinsatser. Jag noterar med tillfredställelse att UNICEF samarbetar med en rad andra FN-organ, internationella och enskilda organisationer för barnens välbefinnande och framtid. I det aktiva samarbetet mellan Sverige, andra länder och UNICEF framstår, som jag sagt inledningsvis, behovet av nya mera ändamålsenliga styr- och finansieringsformer påtagligt.
Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall få ett så stort generellt bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig planering och utveckling av verksamheten.
Sveriges totala bidrag, inkl. tilläggs- och katastrofbidrag över SlDA:s anslag, uppgick förra budgetåret till 727 miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner från 1990/91. Sverige stod under 1991 för drygt 17 % av UNl-CEF:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga organisationer. Flera av Europas finansiellt betydande länder finns inte med bland de större givarna.
82 För budgetåret 1993/94 föreslårjag ett svenskt bidrag till UNICEF:s gene- Prop. 1992/93:100 rella budget om 350 miljoner kronor. Bilaga 4
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Budgetåret 1992/93 282 000 000
Budgetåret 1993/94 270 000 000
varav
Väddslivsmedelsprogrammet (WFP) 112 000 000
Internationella katastroflagret
för livsmedel (lEFR) och långvariga
flyktingprogram (PRO) 105 000 000
Livsmedelshjälpkonventionen (FAC) 53 000 000
WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag.
Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor, varav 20 miljoner människor fick del av livsmedelbistånd genom reguljära utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituationer har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än hälften av WFP:s totala livsmedelsleveranser.
Den expanderande katastrofverksamheten har medfört att WFP:s utvecklingsprojekt inte kunnat växa i omfång. En diskussion förs i WFP om livsmedelsbiståndets roll i utvecklingshänseende och om hur samordningen mellan utvecklingsprojekt och katastrofverksamhet kan förbättras.
WFP genomgick 1991 en rad organisatoriska förändringar som ett led i att anpassa organisationen till de nya utmaningar som under 1990-talet kommer att ställa större och delvis förändrade krav på dess samlade kapacitet. Bl.a. har WFP blivit mera självständigt i förhållande till FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation, FAO.
Under 1991 beslöts att WFP fr.o.m. årsskiftet 1991/92 successivt övertar ansvaret för livsmedelsbistånd till flyktingar, en uppgift som tidigare ålegat FN:s flyktingkommissarie, UNHCR.
Det svenska bidraget till WFP utgörs av tre delkomponenter.
För det första ges ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter pä utvecklingsområdet. Två tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkostnader och administration.
För det andra lämnas bidrag till katastrof- och flyktingsituationer. Det för delar sig pä det Intemationella katastroflagrel för livsmedel (International Emergency Food Reserve, lEFR) och Fonden för utdragna flyktingsituatio ner (Protracted Refugee Operations, PRO). PRO som upprättades 1990, har fått en allt viktigare funktion i och med samarbetsavtalet med UNHCR. 83
Dess syfte är att möta de näringsbehov som uppstår i långvariga flyktings- Prop. 1992/93:100 ituationer. Bilaga 4
Särskilt lEFR och PRO kräver största möjliga finansiella flexibilitet för att möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen. Immtdiale Response Account (IRA) tillkom för att möjliggöra omedelbar lokal eller regional upphandling av livsmedel vid uppkommande katastrofinsatser.
För det tredje lämnas ett bidrag till Konventionen om livsmedelshjälp (Food Aid Convention, FAC). Inom ramen för 1986 års konvention om livsmedelshjälp har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per är. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete inkl. kostnader för administration och frakt och lämnas genom WFP. Dessa medel kan användas för utvecklingsinsatser, katastrof- eller flyktingbistånd, beroende på behoven under året. 1 anslagsbeloppet har hänsyn tagits till kronans sjunkande värde.
Utöver dessa bidrag kanaliserar Sverige även extraordinär katastrofhjälp via WFP över katastrofanslaget.
WFP har under tväårsperioderna 1991-1992 och 1993-1994 redovisat ett medelsbehov av 1 500 miljoner US dollar för respektive period.
Jag föreslär ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor varav 112 miljoner kronor till det ordinarie programmet, 105 miljoner kronor till lEFR/PRO och 53 miljoner kronor till FAC.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
Budgetåret 1992/93 146 000 000
Budgetåret 1993/94 130 000 000
UNRWA har under 42 år svarat för utbildning, hälsovård och social service för palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade områdena (Västbanken och Gaza) har under det palestinska upproret, Intifadan, gått kraftigt tillbaka oeh har medfört en allt svårare situation för befolkningen. Gulfkrisen medförde ytterligare inkomstbortfall för de ockuperade områdena i form av minskade remitteringar, exportintäkter och bistånd. Ett stort antal palestinier som tidigare varit bosatta i Kuwait tvingades återvända till regionen. Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många palestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår 2,65 miljoner palestinier.
Palestinaflyktingarnas situation ställer fortsatt höga krav på UNRWA vad gäller utbildning, hälsoinsatser och social verksamhet.
Därvid kan noteras att UNRWA har ett gott anseende i givarsamfundet såsom en kostnadseffektiv och väl fungerande organisation. Från givarhåll betonas dock behovet av en ökad samordning med andra FN-organ.
Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala insat ser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Det bilaterala stödets tyngdpunkt ligger på de sociala sektorerna och kanaliseras via svenska en- 84
skilda organisationer. Det stödet har ökat under senare år och uppgick bud- Prop. 1992/93:100 getåret 1991/92 till omkring 20 miljoner kronor. Bilaga 4
UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1993 till 295 miljoner US dollar för det reguljära programmet, vilket skall jämföras med 1992 ärs budget pä 277 miljoner US dollar. 1991 var Sverige den tredje största givare till UNRWA.
Jag föreslär ett bidrag om 130 miljoner kronor till UNRWA för budgetåret 1993/94.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)
Budgetåret 1992/93 235 000 000
Budgetåret 1993/94 235 000 000
Under de senaste tio åren har flyktingproblematiken alltmer kommit att hamna i centrum för världens uppmärksamhet. Krigen i Afghanistan, Kambodja, Mocambique, Somalia m.fl. länder på Afrikas horn och det forna Jugoslavien, ofta i kombination med torka och åtföljande svält, har tvingat miljontals människor att lämna sina hem för obestämd tid. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det idag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika mänga internflyktingar. UNHCR:s uppgift är att ge skydd och biständ till personer som flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att medverka till långsiktiga lösningar pä flyktingarnas situation. Sedan flyktingkonventionens tillkomst 1951 har UNHCR tvingats utvidga sitt verksamhetsområde utanför det som ursprungligen var åsyftat. Denna förändring har inte minst under de senaste åren varit påtaglig och ställt organisationen inför nya utmaningar.
Flyktingproblem har kommit att bli en allt viktigare konsekvens av katastrofer och gjort UNHCR till ett av de största FN-organen i dessa sammanhang. Ett exempel är det forna Jugoslavien där UNHCR av generalsekreteraren givits en ledande roll för de humanitära insatserna. Denna utveckling kan förväntas fortsätta och kommer att innebära ökad belastning pä UNHCR:s egen katastrofkapacitet och ställa krav på att denna ytterligare förstärks.
I UNHCR:s mandat ingår att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingproblemen. Traditionellt sett räknar man med tre möjligheter: frivilligt återvändande, integration i mottagarlandet och skydd i tredje land. Under de senaste åren har ökade ansträngningar gjorts för att möjliggöra frivilligt återvändande. Stora repatrieringar pågår eller är planerade till bl.a. Afghanistan, Mocambique och Kambodja. UNHCR har verkat för att inom ramen för ett utvecklingsinriktat bistånd skapa förutsättningar för flyktingar att återvända. 1 detta sammanhang har UNHCR i ökad utsträckning kommit att uppmärksamma flyktingkvinnornas och flyktingbarnens särskilt utsatta position. Detta kommer att kräva stora oeh ökade insatser av UNHCR och andra FN-organ.
Den förändrade flyktingsituationen har avsatt tydliga spår i verksamhe tens utveckling. Efter de finansiella problem och den förtroendekris som or- 85
ganisationen genomgick under åren 1989/90, har man under nytt ledarskap Prop. 1992/93:100 utvecklat ett väl fungerande och effektivt sekretariat. Huvuddelen av perso- Bilaga 4 nålen finns på fältkontoren och verksamheten präglas av ett nära samarbete med enskilda organisationer.
För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven till 1 100 miljoner US dollar och inkomsterna till 840 miljoner US dollar. Budgeten för 1993 ärs reguljära program uppgår till 378 miljoner US dollar. Därutöver kommer kostnaden för särskilda flyktingprogram som sannolikt kommer att uppgå till 1992 års nivå, dvs. ca 700 miljoner US dollar. Den snabba ökningen av UNHCR:s särskilda program har inneburit att det reguljära programmets andel av den totala budgeten successivt har minskat. Sverige har verkat för dels en ökning av de reguljära programmen på bekostnad av de särskilda programmen, dels för att UNHCR skall ges större flexibilitet vid användandet av de reguljära medlen. 1 propositionen 1991/92 föreslogs det senare. Erfarenheterna av detta har varit positiva.
För budgetåret 1992/93 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR till 235 miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner kronor frän andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser på bl.a. Afrikas Horn. Sverige är tredje största bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan, och svarar för ca 8 % av bidragen.
Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter är det angeläget att det svenska bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Det reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både reguljära programkostnader och särskilda program.
Jag beräknar Sveriges reguljära bidrag till UNHCR till 235 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
UNCTAD/GATTis internationella handelscentrum (ITC)
Budgetåret 1992/93 23 000 000
Budgetåret 1993/94 20 000 000
ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT för den administrativa budgeten, dels frän UNDP oeh enskilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den störste bilaterale bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag om 23 miljoner kronor anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till lTC:s förfogande.
1 syfte att minska andelen öronmärkta bidrag initierade Sverige under år 1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation. Ett svenskt förslagom inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre styr ning av verksamheten och etablerandet av en global bidragsfond godtogs i princip. Emellertid har GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan JAG (Joint Advisory Group) inte kunnat sammankallas under är 1992 i så- 86
dan ordning att samtliga med organisationen förknippade problem kunnat Prop. 1992/93:100 behandlas. Detta beror pä att ett fullständigt möte med JAG ej ansetts me- Bilaga 4 ningsfullt dä chefsposten för organisationen varit obesatt sedan januari 1992. FN:s generalsekreterare har beslutat att tjänsten skall omklassificeras och har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt normal tillsättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till stånd i chefsfrågan kan detta negativt påverka inte bara genomförandet av det svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela lTC:s organisation och verksamhet.
Mot denna bakgrund föreslår jag för budgetåret 1993/94 att det svenska bidraget beräknas till 20 miljoner kronor. Utbetalning av svenskt bidrag fär göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan och frågan om nya styrformer.
Narkotikabekämpning genom FN-systemet
Budgetåret 1992/93 58 000 000
Budgetåret 1993/94 53 000 000
Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i viss utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av beroende framkallande medel (WHO/PSA).
UNDCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner som finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områden, samt identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att minska produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i världen.
UNDCP har under de senaste två åren tagit en katalytisk roll i den internationella narkotikabekämpningen. Organisationen strävar i allt högre grad till att mobilisera och samordna internationella organisationers insatser mot narkotika.
Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av UNDCP:s största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integrerad landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.
WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kunskapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol. PSA inriktar sig framför allt på efterfrägeminskning som metod att minska missbruk av beroendeframkallande medel.
Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisationsstöd om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92).
Narkotikaproblemen är globala till sin karaktär och motiverar därför ett betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas verksamhet syftar till internationella ansträngningar i bekämpningen av narkotika.
Jag föreslår därför ett bidrag till den internationella narkotikabekämp ningen för budgetåret 1993/94 pä 53 miljoner kronor för insatser i utveck- 87
lingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst Prop. 1992/93:100 WHO/PSA. Bilaga 4
Internationella finansieringsorgan
Världsbanksgruppen
Budgetåret 1992/93 531 000 000
Budgetåret 1993/94 514 000 000
varav
Internationella
utvecklingsfonden (IDA) 500 000 000
Internationella
finansieringsbolaget (IFC) 14 000 000
Världsbanken (IBRD)
Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för u-länderna. 1 gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantlorganet (MIGA). Som en följd bl.a. av skuldkrisen pä 1980-talet och u-ländernas växande svärigheter att få kommersiella län har gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långivning, dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i låntagarländema. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt biständ har lett till nära samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det senaste året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemsländer, bl.a. de tidigare Sovjetrepublikerna. Världsbanksgruppen är numera, med sina 172 medlemsländer, i praktiken en universell organisation. Att bidra till att tillgodose de nya medlemsländernas behov av finansiella resurser och experthjälp samtidigt som stödet till de traditionella låntagarländema förutsätts fortsätta i oförminskad omfattning är en stor utmaning för Världsbanksgruppen.
IBRD ger långfristiga lån till medelinkomstländer som t.ex. Indonesien, Mexiko och Turkiet, men ocksä till kreditvärdiga låginkomstiänder som Kina och Indien. IBRD:s utlåning finansieras främst genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna med medlemsländernas kapitalinsatser som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på fördelaktigast möjliga villkor. IBRD:s utlåning kan i sin tur ske till lägre ränta än vad låntagarländema själva skulle kunnat få.
Sveriges del av IBRD:s kapital uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 %. Endast 3 % av den senaste kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåtaganden. Riksbanken stär för Sveriges kapitalinsats i IBRD.
Intemationella utvecklingsfonden (IDA) Prop. 1992/93:100
IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning pä särskilt förmänliga villkor Bilaga 4 till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick lDA:s nya utlåningsåtaganden till 6,6 miljarder US dollar.
Av lDA:s utlåning går ungefär 80 % till de allra fattigaste länderna, dvs. länder med högst 610 VS dollar i BNP per invånare (1990 ärs penningvärde). IDA är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med rådgivning och experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av ytterligare stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k. strukturanpa.ssningsprogram). Med sin betoning på de fattigaste länderna samt pä social utveckling och fattigdomsbekämpning överensstämmer IDA-utiåningen med de svenska biståndspolitiska målen.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhandlingar, normalt vart tredje är, beslutar om förstärkning av lDA:s resurser. 1 samband därmed fastläggs riktlinjerna för lDA:s utlåning. Förhandlingarna om den tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992. En av huvudfrågorna har varit hur IDA skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan som bl.a. har sin grund i att BNP per invånare i ett antal medlemsländer sjunkit till en nivä som ger rätt till IDA-lån.
I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utläningen även i fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna med särskild tonvikt pä stöd till kvinnor. Som ett direkt svar på Agenda 21, handlingsprogrammet frän Riokonferensen, kommer IDA att markant förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt kommer att läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelseskick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett sätt; dels vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mottagarländerna under själva genomförandet av IDA-finansierade projekt.
Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den Ijuli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Detta innebär att bidragsländerna, trots svära interna budgetproblem, lyckats bibehålla det reala värdet från den nionde påfyllnaden. Överenskommelsen innebär att IDA, för att möta sina åtaganden kommer att dra dessa medel från lagda skuldsedlar under en period om åtta i stället för tio år.
Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken. Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 procent bidrar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per är under de åtta år som dragningar pä skuldsedlarna kommer att ske. Det senare bidraget kom att bli starkt bidragande till att en förhandlingslösning på denna nivä kunde komma till ständ och till att IDA kommer att öka sin fokusering pä insatser på miljöområdet. Lösningen innebär en mindre budgetbelastning än utfästelsen vid den nionde påfyllnaden under vilken 25 procent av de tre årsbidragen erlades kontant.
89 Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA har ändrats. Den Prop. 1992/93:100 tidigare metoden innebar att hela det belopp som svarade mot det svenska Bilaga 4 årsbidraget anslogs samma budgetär som skuldsedeln lades. IDA:s dragningar sker däremot under en längre period - upp till tio år - och i den takt fonden behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Med denna budgeteringsmetod kom stora outnyttjade medel i form av skuldsedlar att samlas under anslagsposten.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda ändamål (Central-och Östeuropa, det forna Jugoslavien och katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor tillfälligt tagits i anspråk för sådana särskilda insatser.
Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som innebär att endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar pä skuldsedlarna under det aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att inga nya reserver byggs upp och ger därigenom en sannare bild av den faktiska svenska resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att understryka att man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett större antal år. Medel till påfyllnaderna måste därför anslås så länge som IDA:s dragningar fortgår vilket innebär ca 7 år efter det att själva påfyllnadsperioden avslutats. Den nya budgeteringstekniken innebär att medel korruner att behöva anslås för förväntade dragningar frän flera påfyllnader samtidigt. De outnyttjade skuldsedlarna kommer successivt att minska i takt med att dragningarna från tidigare påfyllnader fortsätter. För att täcka gjorda åtaganden måste dessutom de udånade medlen återföras till IDA:s budget.
Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budgetåret 1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag med början budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer att fördela sig över en åttaårsperiod.
Jag beräknar 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 avseende Sveriges bidrag till Internationella Utvecklingsfonden (IDA).
Intemationella finansieringsbolaget (IFC)
IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC. Senaste kapitalökning beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1 miljard US dollar till totalt totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna generella kapitalökning är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas under 5 år med böljan budgetåret 1992/93.
Dessutom har en särskild kapitalökning pä 150 miljoner US dollar beslu tats under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna sina aktieandelar. 1 och med den särskilda kapitalökningen är Sveriges rös- 90
tandel 1,12 %. I samband med den särskilda kapitalökningen ändrades tvä Prop. 1992/93:100 artiklar i stadgan. Sålunda krävs 80 % majoritet av röstslyrkan, jämfört med Bilaga 4 tidigare 75 %, för en ökning av det auktoriserade kapitalet och 85 % av röststyrkan, jämfört med tidigare 80 %, för en stadgeändring. Kravet pä att majoriteten i det senare fallet skall utgöra minst 60 % av guvernörerna kvarstår.
Inom lFC:s ram finns dessutom ett ökande antal specialverksamheter som finansierats med biständsmedel och övervakas direkt eller indirekt genom SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller Foreign Investment Advisory Service (FIAS), African Project Development Facility (APDF), African Management Service Cooperation (AMSCO) och Polish Business Advisory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond som hanteras av BITS. Stöd till ytterligare insatser säväl i Östeuropa som i Afrika söder om Sahara kan bli aktuella under budgetåret. Beredning och uppföljning av resurser i u-länder bör i första hand ske genom SWEDECORP. UD ansvarar för samordningen av dessa insatser. Jag avser därvid fortsätta ansträngningarna att få största möjliga genomslagskraft för det svenska näringslivsbiståndet.
Jag beräknar säledes 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under denna anslagspost.
Regionala utvecklingsbanker
371 000 000 321 000 000
321 000 000
0 Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
varav
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Interamerikanska utvecklingsbanken/
Fonden för särskild verksamhet (IDBA
FSO)
De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kommit att spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget. Detta har tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländema. Vidare kan man kon statera att en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare är, vilken har förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhäl lande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt ökad satsning inom sädana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen, utbildning och hälsovård, har gjort att verk samheten i hög grad kommit att ligga i linje med svenska biständspolitiska prioriteringar. 91
Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka Prop. 1992/93:100 dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker framför Bilaga 4 allt genom den svenska representationen i bankernas styrelser och under de förhandlingar som förs i samband med kapitalökningar i bankerna och påfyllnader av resurser i utvecklingsfonderna.
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-koncessionell finansiering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder US dollar ärligen. Banken genomgär för närvarande en konsolideringsprocess vilken syftar till att förena de krav som ställs på utlåningsvolym, utlånings-kvalitet och en sund finansiell ställning. Jag anser att denna process är nödvändig för att bibehålla bankens förmåga att bidra till utvecklingen i Afrika, varför ett aktivt och konstruktivt svenskt deltagande i processen är angeläget.
Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess kapitalbehov fram till år 1996, uppgår det totala kapitalet till ca 21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar inbetalats av medlemsländerna, medan återstoden utgör garantiåtaganden.
Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 %. Den svenska andelen av den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren 1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreligger säledes inget medelsbehov under denna delpost.
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
Det betydande svenska stöd som ges till Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF) verksamhet skall ses mot bakgrund av en frän svensk sida positiv bedömning av de antagna principerna för utlåningens inriktning. Sålunda utmynnade den senaste resurspåfyllnaden 1991 i en stark betoning av fattigdomsbekämpningens fundamentala betydelse i fondens verksamhet samt betydelsen av insatser i de sociala sektorerna och av att miljöhänsyn integreras i hela utlåningsverksamheten. Speciell uppmärksamhet ägnades ocksä åt fondens roll vad gäller främjande av "good govemance", dvs. gott ledarskap och sund förvaltning, pä alla samhällsnivåer. Sverige verkar aktivt i AfDF:s styrelse för att dessa prioriteringar i ökande utsträckning skall återspeglas i fondens utlåningsverksamhet. Under budgetåret 1993/94 kommer förhandlingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk uppfattning bör utmynna i en fortsatt stark betoning av dessa områden.
Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till 3,5 miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårspe rioden 1991-1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 % av påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om totalt 880,2 miljoner kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen läm nades under budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, upp gående till ca 334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret q2 1993/94.
Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och säledes till Prop. 1992/93:100 viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknar jag 321 miljoner kro- Bilaga 4 nor för budgetåret 1993/94.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rädgivande institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de regioner i världen med snabbast tillväxt. Den tredje och senaste kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden 1983-1987. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav 3,4 miljarder US dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återstoden utgör garantiåtaganden. Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är 0,41 %. Förhandlingar om en ny kapitalökning i AsDB har påbörjats under 1992, och kommer förmodligen att avslutas under 1993. Mot bakgrund av bankens ökade fokusering pä socialt inriktade projekt, miljö och fattigdomsreduktion, anser jag det angeläget att Sverige bibehåller sin nuvarande andel i den kommande kapitalpåfyllnaden.
Det är inte troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under budgetåret 1993/94, och jag beräknar därmed inte några medel för detta ändamäl.
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Särskilt viktiga områden i den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verksamhet är fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens med svenska biständsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motiverat att höja den förhållandevis låga svenska andelen frän 1,37 % till 2 % i förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses täcka fondernas resursbehov för perioden 1992-1995. Med en total påfyll-nadsvolym uppgående till 4,2 miljarder US dollar kom det svenska bidraget att uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills endast 95 miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94 uppgår till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan har avsatts. De tvä återstående årsbidragen, avser jag budgetera med början budgetåret 1994/95.
Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för budgetåret 1993/94.
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/FSO)
1 Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken knutna fonden för utlåning på koncessionella villkor (FSO), har man under senare år alltmer kommit att betona behovet att kombinera den pågående strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna. I de pågående förhandlingarna om en kapitalökning i IDB/FSO i vilka Sve- 93
rige aktivt deltar, harocksä visats pä vikten även fortsatt tydlig fattigdomsin- Prop. 1992/93:100 riktning i verksamheten. Bilaga 4
Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989. Överenskommelse nåddes dä om en ökning av bankens kapital till totalt 61 miljarder US dollar samt en påfyllnad av resurser i FSO uppgående till 200 miljoner US dollar.
Sveriges andel av kapitalökningen i IDB är 0,17 %, vilket motsvarar ca 43 miljoner US dollar. Av denna summa skall 2,5 %, eller ca 1,1 miljoner US dollar, betalas in till banken, medan resten av kapitalet utgör ett garantiåtagande. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något mindre än 8 miljoner kronor under motsvarande period. De tre första av totalt fyra årsbidrag har erlagts under budgetåren 1990/91 till 1992/93, medan det återstående skall erläggas budgetåret 1993/94.
Dä IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidragen förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca 24 miljoner kronor vid utgängen av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen till denna reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt 18 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 förutser jag inget medelsbehov under denna delpost.
Övriga utvecklingsfonder
Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
Budgetåret 1992/93 62 000 000
Budgetåret 1993/94 62 000 000
NDF är en samnordisk biständsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutioner pä förmänliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.
NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska ministerrådet lät under 1991 utföra en utvärdering av NDF där man rekommenderade att fondens verksamhet fortsätter efter den femåriga försöksperiodens utgång. Detta blev också det beslut som Nordiska rådet tog vid sin 40:e session i mars 1992, då det ocksä beslutades om en kapitalhöjning med 150 miljoner SDR. De nordiska länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet.
Jag beräknar 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för budgetåret 1993/94.
Intemationella jordbruksuhecklingsfonden (IFAD)
Budgetåret 1992/93 60 000 000
Budgetåret 1993/94 O
94 IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en unik institution av i huvudsak Prop. 1992/93:100 två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i dess stadgar. Bilaga 4 Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation. Det andra skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och OECD-länder. Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av globalt biståndssamarbete mellan Nord-Syd utsatts för allt större påfrestningar. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder har använts för att kringgå problemet med bördefördelning. Bl.a. har ett särskilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel. Till detta har inte minst Sverige oeh andra nordiska länder bidragit.
Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner US dollar och avsäg perioden 1990-1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 % av den totala påfyllnaden.
Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade. De inleddes dock under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994-1996. Merparten av deltagande länder anser att en påfyllnad av 600-650 miljoner US dollar är en realistisk målsättning. Problemet är som tidigare bördefördelningen. Idag svarar OECD-länderna för huvuddelen av lFAD:s samlade kapitalresurser. OECD-länderna har emellertid denna gång, starkare än tidigare, markerat sambandet mellan resurser, röstestyrka och inflytande i IFAD. Om inte en överenskommelse kan nås om en rimlig finansiell bördefördelning i en fjärde kapitalpåfyllnad, kan detta innebära långtgående institutionella och strukturella förändringar av IFAD.
Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyllnad om 600-650 miljoner dollar för perioden år 1994-1996, beräknas det årliga svenska bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt 160 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner kronor anslaget för IFAD. Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnanden kan komma att försenas. Av dessa skäl anser jag att en begäran om ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidragandel i lFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95.
Övrigt Miljöinsatser
Budgetåret 1992/93 155 000 000
Budgetåret 1993/94 45 000 000
U-ländernas naturresurser borde i sig vara tillräckliga för att föda och ge tredje världens befolkningar en tryggad försörjning. Pä grund av fattigdom och befolkningstryck hotas emellertid många u-länders naturresursbas oeh miljö av utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser sätts in för att avvärja dessa hot som riskerar själva grunden för u-ländernas utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshållningen i u- 95
7 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
länderna mäste främst komma till ständ inom ramen för en nationell politik Prop. 1992/93:100 som främjar ekonomisk utveckling oeh ett mer hållbart utnyttjande av natur- Bilaga 4 resurserna och som bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna bör stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna.
Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet frän FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat och aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett ökat utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen undertecknades en konvention för att hejda klimatförändringar och en konvention för att bevara den biologiska mångfalden. För att u-länderna skall kunna genomföra de åtaganden som dessa medför behöver såväl nationella som internationella resurser mobiliseras. Sverige har beredskap att delta i de internationella insatser som kommer att krävas som ett resultat av konferensens beslut.
Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade biständs-insatser för att möjliggöra den integration av miljö- och naturhänsyn i utvecklingsansträngningarna som Rio-konferensen och Agenda 21 så starkt framhäller. Biståndsmyndigheterna har i särskilda skrivelser redovisat de åtgärder som planeras för att stödja implementeringen av handlingsprogrammet.
Flertalet u-länder saknar idag den grundläggande kompetens som behövs för att utveckla en effektiv miljö- och naturresurspolitik. Bristerna inom forskningen är uppenbara. Detsamma gäller för möjligheterna att löpande övervaka och kontrollera miljötillståndet i respektive land.
Problem av kortsiktig natur dominerar beslutsfattandet vilket gör att frågor med anknytning till den långsiktiga hushållningen med skog, mark och vatten nedprioriteras.
Ett rätt utformat biständ bör kunna ha en viktig katalytisk effekt vad gäller dessa på läng sikt helt avgörande frågor. Vad det framförallt gäller är att stödja u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk kapacitet för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresurserna. Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sädana enskilda miljöområden som u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta sammanhang blir konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om denna påbörjas under är 1993.
I underlagsmaterialet inför Rio-konferensen underströks särskilt vikten av att u-länderna ges förutsättningar att i sin utveckling kunna utnyttja modernast möjliga teknik vad avser miljöpåverkan. För att kunna göra detta krävs dels kunskap och kompetens, dels stöd för de merkostnader som inställer sig på grund av att konventionell teknik oftast medför lägre initiala kostnader. Här bör biståndsinsatser kunna spela stor betydelse på marginalen.
De internationella förhandlingarna om en aweckling av produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, av slutades under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i av vecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond 96
uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna anslags- Prop. 1992/93:100 post. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa ändamål Bilaga 4 visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse att bibehålla sin andel varför jag här ser behov av ökade insatser.
Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. Fonden finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk mångfald, stratsfäriskt ozon och internationella vatten. Det svenska åtagandet till fonden uppgår för 1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993 kommer påfyllnadsförhandlingar för nästa treårsperiod att påbörjas.
SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag insatser om totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organisationers miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag förutser även under 1993/94 beredning av en del av anslaget på detta sätt.
I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som en följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna medverka i det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utvecklingssamarbetet. Det multilaterala arbetets karaktär innebär dock att det tar viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer. Detta gör att det ännu är för tidigt med ytterligare åtaganden och att den ingående reservationen således är förhållandevis hög. För närvarande fördjupas miljömedvetenheten inom FN-systemets ordinarie verksamhet, vilket jag finner glädjande. Detta kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för detta anslag. Sveriges engagemang i dessa frågor måste därmed avspeglas i erforderliga budgetära resurser. Med hänsyn till den stora ingående reservationen och det beräknade behovet under budgetåret kan dock anslaget för 1993/94 tillfälligtvis reduceras.
Jag föreslär ett bidrag om 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
Budgetåret 1992/93 96 000 000
Budgetåret 1993/94 89 000 000
Som jag tidigare framhållit är insatser på befolkningsområdet högt prioriterade. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisationer och den största enskilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet. Dess verksamhet röner stor uppskattning inte minst inom FN-familjen, med vilken IPPF samarbetar. Eftersom IPPF:s mandat förutsätter aktivt deltagande på lokal nivä når organisationen lättare sina mottagare där än vad mellanstatliga organisationer gör. Verksamheten är huvudsakligen inriktad pä att främja familjeplanering i ordets vida mening. Detta innebär att man bäde vänder sig till kvinnor och män och ser till den ekonomiska och sociala miljö inom vilken människor verkar. Att främja familjeplanering som en mänsklig rättighet är organisationens främsta mål. Sverige är en stor givare till IPPF
och svarar för 20 % av IPPF:s budget. Stödet kanaliseras via SIDA.
97 Jag föreslär ett bidrag till IPPF om 89 miljoner kronor för budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94. Bilaga 4
Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)
Budgetåret 1992/93 19 000 000
Budgetåret 1993/94 18 000 000
Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter kännetecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad u-länder. Hittills har ca 1 000 studerande utexaminerats. Sverige är en av universitetets största bidragsgivare och skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1993/94 föreslårjag ett svenskt bidrag om 18 miljoner kronor.
Multilaterala biträdande experter m.m.
Budgetåret 1992/93 62 000 000
Budgetåret 1993/94 55 000 000
Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Officers) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgöringen kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår är ett nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt fyra är. Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt omräde fastställs av SIDA i samråd med UD.
Hemvändande biträdande experter erbjuds också en kortare tids anställning för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV).
Vissa FN-organ har givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även u-länder pä detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.
En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor förknippade med det multilaterala samarbetet.
SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapaci tet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i interna tionella organisationer. Medel för detta föresläs ges utrymme även i budge ten 1993/94. 98
Biträdande experter och volontärer härefter sin tjänstgöring en fördjupad Prop. 1992/93:100 kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör därigenom en viktig re- Bilaga 4 sursbas för biståndet. Enligt en utvärdering som SIDA gjort 1992 återkommer ca 70 % av de biträdande experterna i någon form av bilateralt eller multilateralt biståndsarbete. Detta program har således viktiga långsiktiga konsekvenser för den svenska resursbasen. Programmet fär ocksä anses utgöra en ökad möjlighet för Sverige att öka antalet svenskar i FN-systemet.
Jag förordar att anslaget Multilaterala biträdande experter m.m. beräknas till 55 miljoner kronor.
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
Budgetåret 1992/93 50 000 000
Budgetåret 1993/94 150 000 000
I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett särskilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa insatser ingär i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i all huvudsak militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inkludera åtgärder för att främja demokratisering och få igång civil utveckling inom ramen för de fredsbevarande operationerna. Sädana åtgärder spelar en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens utveckling i länder som Somalia, Mogambique och det forna Jugoslavien, visar ocksä på vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära samband med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det internationella samfundet och då särskilt FN söker finna nya former för att främja fred och återuppbyggnad. Det nyinrättade anslaget har visat sig utgöra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna.
Användande av medel under denna delpost fär ske i de länder vilka enligt OECDs biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett belopp om 150 miljoner kronor.
Övriga insatser
Budgetåret 1992/93 151 000 000
Budgetåret 1993/94 96 000 000
Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetär. Under denna anslags post medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra an slagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand be- 99
stämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om Prop. 1992/93:100 storlek och tidpunkt för eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall Bilaga 4 kan delposten Övriga insatser utnyttjas.
Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1993/94 räknar jag med bidrag till bl.a. följande organisationer.
Intemationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som fastställts i Genévekonventionema. Verksamheten som traditionellt är inriktat pä att ge skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, famil-jeäterföreningsätgärder etc. har på senare tid alltmer inriktas på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade omräden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. För budgetåret 1991/92 gavs därutöver ett bidrag om 8 miljoner kronor till ICRC:s reguljära budget. Sverige bör behälla sitt stöd på samma nivå.
Genom FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrägor inom u-länder. Verksamheten skall medverka till effektivare resursmobilisering inom u-länder och till främjande av en allmän förbättring av boendemiljön. I ljuset av en snabbt tilltagande urbanisering i utvecklingsländerna, speciellt med en kraftigt ökande befolkning i de fattigaste slumområdena i storstäderna, är det fortsatt angeläget med stöd inom boendeområdet. Under budgetåret 1992/93 uppgick det svenska stödet till HABITAT:s tekniska biståndsverksamhet till 5 miljoner kronor. Biståndet till Urban Management Programme, ett program med speciell regional tillämpning uppgick under budgetåret 1992/93 till 3 miljoner kronor. Jag förutser fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning för budgetåret 1993/94.
FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FN-enhet i samarbete med UNDP. Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att främja kvinnors tillgäng till utbildning, krediter, information och teknologi. En viktig strategi är att utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i utvecklingsarbetet. Fonden har en betydelsefull katalytisk roll och driver också egna program av pilotkaraktär. Under år 1991 medverkade UNIFEM till att FN publicerade den första samlade publikationen med statistik och trender om världens kvinnor. Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling är en viktig uppgift för fonden. Budgetåret 1991/92 utgick stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM. Jag räknar med fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning.
IPDC (Intemationella programmet för kommunikationsutveckling) är UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-Iänderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats och koncentre-
rats till prioriterade områden. Jag räknar med ett anslag om 2 miljoner kro- Prop. 1992/93:100 nor. Bilaga 4
I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar med bidrag förvissa punktinsatser inom ramen fördel internationella uppföljningsarbetet.
Liksom tidigare år finns ett stort behov av stöd till multilaterala biståndsinsatser inom handikappområdet. SIDA bereder och följer upp det stöd som kanaliseras på detta sätt. Jag förutsätter ett lika stort stöd som tidigare år för detta ändamäl.
Som jag tidigare påpekat finns behov att stödja ett aktivt deltagande frän u-ländernas sida vid FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994. Sverige bör dessutom ha beredskap att stödja svenska och internationella enskilda organisationers förberedelser inför konferensen.
Ett särskilt initiativ inom befolkningsområdet utgörs av den oberoende kommission för befolkning och livskvalitet som bildades 1992. Dess uppgift är att ge befolkningsfrågorna en hög prioritet i bäde i- och u-länder genom att föra fram dessa frägor i kontakter med allmänheten, beslutsfattare och opinionsbildare. Genom studier och rapporter och sådana kontakter skall nya rekommendationer utarbetas på befolkningsområdet. Sverige har bidragit med 3 miljoner kronor till den inledande verksamheten. Jag förutsätter ett fortsatt bidrag till kommissionens arbete, som skall vara slutfört inom tre år.
Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades är 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av tvä s.k. konton, varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, t.ex. genom forskning och utveckling, marknadsföring och vidareförädling.
Det första kontot har aldrig tagits i anspråk till följd av avsaknad av behov inom internationella råvaruarrangemang att ianspräkta resurser under kontot. Detta kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begränsade möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner anvisats. Jag bedömer att resterande 8 miljoner inte behöver anvisas förrän under nästkommande budgetår.
Genom tekniskt biständ frän bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisationer lämnar dessutom u-länderna tekniskt bistånd för att stödja deras ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion och förenkla handelsprocedurerna. Dessa och vissa andra handelsrelaterade ätgärder belastar delposten.
För budgetåret 1993/94 kommer kostnaderna för multilateralt samarbete till 101
följd av avtalet om tropiskt timmer samt avtalet om jute att föras över frän Prop. 1992/93:100 anslaget B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete Bilaga 4 m.m. till denna anslagspost.
Riksdagen angav vid behandlingen av förra årets budgetproposition (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210) sin positiva syn på förslaget att få ett WHO-universitet i medicinsk teknologi etablerat i Malmö. Riksdagen anvisade ocksä 500 000 kr för kostnader som uppkommer i samband med beredningen för att fä universitetet etablerat.
Malmö kommun har under flera är arbetat mycket aktivt för att fä universitetet etablerat i Malmö. Administration och andra funktioner kan samordnas med det internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö.
Jag är beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften. En förutsättning är dock att WHO självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får en global inriktning oeh att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärksammas. WHO bör också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för universitetet liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att garantera universitetets multilaterala karaktär.
Trots att WHO har uttalat sitt intresse för att få ett universitet för medicinsk teknologi etablerat har denna fråga fått låg prioritet inom WHO:s arbete. Jag kommer att fortsätta diskussionerna med WHO i denna fråga.
Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Kommittén främsta uppgifter är att sprida information om UNICEF:s arbete, om barnens situation i olika länder, "utbildning för utveckling" dvs. skolinformation, samt försäljning-och insamlingsverksamhet. Uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn 1990 innebär ett ökat verksamhetsfält för kommittén. Kommittens verksamhet finansieras till största delen av försäljning av UNICEF-produkter, men för att säkerställa en bas och kontinunitet i arbetet har kommitten fått statligt stöd. Jag föreslär att kommittén får ett stadigt stöd om 2 miljoner kronor till administrationskostnaderna för verksamheten. I summan ingår bidrag till den utbyggnad av insamlingsverksamheten som kommittén aviserat. För kommitténs informationsverksamhet (Utbildning för utveckling) riktad till skolungdom föreslårjag ett bidrag om 300 000 kr, finansierat via de medel som regeringen särskilt ställt till förfogande för informationsinsatser om svenskt internationellt utvecklingssamarbete.
UNICEF-kommittén är i Sverige en statlig stiftelse till skillnad från flertalet andra länder där kommittérna har formen av enskild organisation. Med tanke på de nationella kommittérnas funktion, som UNICEFs företrädare i givarländer, kan det vara lämpligare med en annan associationsform än den nuvarande för den svenska kommittén. Jag avser därför att under det kommande budgetåret utreda frägan. Det innebär bl.a. att den nya styrelsen som tillsatts fr.o.m. 1 januari 1993 förordnats för en mandattid om ett är.
Nordiska afrikaninstitutet bedriver bl.a. forskningsverksamhet. I den nor-
diska forskargruppen ingår fem personer (en forskningsledare och en fors- Prop. 1992/93:100 käre frän vart och ett av de nordiska länderna). Programmet finansieras ge- Bilaga 4 mensamt av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det svenska bidraget belastar denna anslagspost. 1 syfte att renodla formerna för den svenska finansieringen föreslårjag att den del av den nordiska forskningen som hittills finansierats över anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet flyttas över till detta anslag. Jag har beräknat det sammanlagda bidraget, inklusive överföringen, till högst 2 400 000 kronor.
Stiftelsen Svenska Institutet kommer under anslagsposten att erhålla medel för vissa personal- och administrationskostnader i samband med att FN-sti-pendiater tas emot i Sverige.
Under delposten finansieras bidrag till särskilt angelägna utredningar oeh analyser samt bidrag till och deltagande i seminarier och konferenser i samband med internationella biståndsprogram. Även stöd till olika organisationer och fonder m.m. som verkar för förbättrat internationellt samarbete anslås under denna delpost. Bl.a. lämnas årliga bidrag till Society for Intemational Development (SID), Europarådets Nord-Sydcenter samt Svenska FN-förbundets informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet.
I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt bilaterala givare om att upprätta en fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF). Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Detta skall främst ske genom stöd till selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har utfäst ett bidrag om totalt 33 miljoner kronor att inbetalas under budgetåren 1991/92-1994/95. Den tredje inbetalningen om 8,25 miljoner kronor skall verkställas under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de gjorda utfästelser som jag redogjort för,
3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som jag härutöver har förordat,
4. till Bidrag till intemationella biståndsprogram för budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr. Bilaga 4
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fräga om
5. förslag som framkommit genom multibiständsutredningen och det nordiska FN-projektet,
6. inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Behov av nytt landramstänkande
Det långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA förblir stommen i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det över åren skett en successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till övrigt bistånd som katastrofinsatser, stöd till demokratisering, miljöbiständ, särskilda kvinnoinsatser, regionala insatser och skuldlättnadsåtgärder. Biståndet har ocksä breddats för att inbegripa insatser genom SAREC, BITS och SWEDECORP. Landramarnas storlek ger således inte längre en rättvisande bild av det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland.
Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En långsiktig planering av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig säväl för biständsadministrationen hemma som för mottagaren. Men under åren har även nackdelarna med ett sådant bundet planeringssystem blivit allt mer uppenbara. Jag har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till nägra samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk. Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit utformade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad politisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då det skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen.
Andra stora givarländer med ungefär samma biståndspolitiska profil som Sverige har haft liknande erfarenheter av systemet med landramar för programländer eller samarbetsländer. 1 t.ex. Nederländerna fördes år 1989 en policydiskussion om bistånd till enskilda länder. Resultatet av denna diskussion blev att Nederländerna i stort gick ifrån systemet med enskilda programländer och ersatte det med nägot som kan betecknas regionsamarbeten, dvs. anslagsbelopp bestäms för regioner. Systemet fungerar sä att om det visar sig att ett samarbetsland under ett budgetär inte kan utnyttja de budgeterade medlen under perioden flyttas medlen över till ett annat land inom samma region. Med ett sädant system kan medlen utnyttjas mer effektivt. Stora reservationer behöver inte uppstå. Jag vill inte här föreslå att vi redan nästa budgetår övergår till ett annat system. Den av regeringen tillsatta översynen rörande styrning och samordning av biståndet berör bl.a. denna problematik, varför jag får anledning återkomma till denna fråga i annat sammanhang.
104 Ny ordning för importstöd Pfop_ 1992/93:100
Det finns inom de nuvarande landramarna insatser av mindre långsiktig ka- tJuaga 4 raktär som importstöd och katastrofbistånd jämte mer långsiktiga utvecklingsprojekt. SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlinjer för importstöd som presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Principerna föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av importstöd såväl inom landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA som inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Jag stöder dessa nya principer, som innebär att importstöd skall behandlas som en form av programbiständ, dvs. ett stöd till ett ekonomiskt reformprogram, som normalt genomförs med stöd av Världsbanken och IMF. Importstöd är en biståndsform som är väl lämpad atf stödja utvecklingen av marknadsekonomi och den privata sektorn i mottagarlandet, under förutsättning att det inte kombineras med subventioner eller centralstyrd valutafördelning. Importstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade valutafördelningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt valutastöd bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till vissa varor, sektorer eller mottagare. Uppföljningen mäste dä komma att avse resultatet och genomförandet av det ekonomiska strukturanpassningsprogrammet i stort, liksom uppföljning och dialog kring fördelningen av mottagarlandets budgetutgifter. Jag anser att givarsamordningen är viktig och att Sverige bör ta aktiv del i denna uppföljning och dialog.
Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med det nu gällande betalningsbalansstödet inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram till en gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma länder-krets som kommer ifräga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom C3-anslaget kan dock även ges till icke programländer. En samlad anslagspost skulle underlätta en sammanhållen policy för allt betalningsbalansrela-terat stöd samtidigt som en enhetlig beredning och därav följande samordningsvinster skulle uppnäs. Att importstödet lyfts ut ur landramarna får för ett par länder stora konsekvenser. Det gäller i första hand för Kap Verde, men även för Mogambique, Nicaragua, Tanzania, Zambia och Vietnam. För att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan omläggning ske successivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas. Jag avser att fortsätta beredningen av denna fråga.
105 Tabell 4. Importstöd octi betalningsbalansstöd 1991/92, utbetalningar i mkr Prnn 1 999/93-1 00
Mottagarland importstöd betalningsbalans- Bilaga 4
stöd
Ghana - 20,0
Guinea Bissau 5,4 8,7
Jordanien - 15,0
Kap Verde 58,4
Madagaskar - 10,0
Mogambique 104,4 102,3
Nicaragua 160,0 62,8
Peru - 30,2
Senegal - 10,0
Tanzania 237,7 96,0
Uganda - 10,0
Vietnam 96,1
Zambia 77,3 66,2
Zimbabwe 33,2
Ökade möjligheter till breddat biståndssamarbete
1 budgetpropostitionen 1991/92:100 bil. 4 framhöll regeringen att vissa programländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte att främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia 5 miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Ocksä beträffande Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om inga särskilda medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och SWEDE-CORP:s verksamheter i bl.a. nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut. Nämnda länder har uttiyckt intresse för samarbete inom områdena flygsäkerhet, transport och kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrågor och miljö samt energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av budgetåret 1991/92 hade BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor för tre insatser i Namibia respektive Botswana. Jag utgår frän att samarbetet korruner att utvidgas under det kommande året. Kostnaderna för insatserna täcks inom respektive myndighets ordinarie anslagspost. Skulle ytterligare medelsbehov uppstå bör dessa kunna tas ur anslaget C 3. Andra bistånd-program, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
BITS verksamhet i Afrika, Asien och Latinamerika fortsätter att öka. Jag har noterat att biståndet genom BITS till Latinamerika idag är nästan lika omfattande som biståndet genom SIDA. Även i Asien har BITS en stor verksamhet. BITS engagemang i Afrika är än så länge av mindre omfattning. BITS ambition att kontinuerligt utveckla nya kurser på områden som demokratifrämjande oeh miljö ser jag också som något mycket positivt. Vad gäller förstnämnda område uppmuntrar jag inbjudningar till länder i Afrika där demokratisering är på gång. Flera länder i Asien bör också komma ifräga. U-kreditverksamheten kommenterar jag i annan ordning.
SWEDECORP har under sitt första verksamhetsår inlett ett antal investeringsprojekt i Afrika vilka befinner sig i olika beredningsstadier. Investeringsverksamheten i Asien och Latinamerika är än sä länge mindre. SWE-DECORP:s arbetssätt medför att det kan ta tid att bygga upp ett samarbete.
SAREC:s bilaterala forskningsverksamhet är koncentrerad till Afrika och till de länder där SIDA är verksamt. Samarbete bedrivs även i Latinamerika 106
och Asien men av mer begränsat slag. Inriktningen av SAREC:s arbete talar Prop. 1992/93:100 för att det bör råda ett nära samarbete mellan SIDA och SAREC. Bilaga 4
De svenska enskilda organisationernas verksamhet har under åren utvidgats med stöd av bidrag frän SIDA. Det är den särskilda kompetens som finns inom folkrörelser och andra enskilda organisationer som har visat sig komma väl till pass i flera katastrofsituationer och i det mer långsiktigt inriktade utvecklingssamarbetet. Betydelsen av detta arbete kan inte nog understrykas. Jag vill särskilt välkomna det ökande samarbetet mellan FN-organ och enskilda organisationer. Det är min bestämda uppfattning att ett ännu närmare samarbete mellan dessa är nödvändigt i svåra och omfattande krissituationer som den i Somalia. Jag förutser att även Räddningsverket och Swedrelief kan komma att utnyttjas i högre grad av FN på samma sätt som nu sker i det forna Jugoslavien och i Somalia. Jag välkomnar ett sådant ökat internationellt åtagande frän dessa organs sida.
Jag vill här ocksä ta upp vad riksdagen gett regeringen tillkänna (bet. 1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223 och bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) om kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I prop. 1991/92:100 bil. 4 s. 135 nämnde regeringen att samarbetet med det fransktalande Afrika har vidareutvecklats och att detta arbete kommer att fortsätta under de kommande åren. Det är främst bistånd genom BITS som här avses. Samarbetet med Tunisien är omfattande inom säväl u-kreditgivningen som det tekniska samarbetet. Ocksä Marocko, som av regeringen godkänts för u-kreditgiv-ning, mottar sedan år 1992 stöd genom det tekniska samarbetet pä områdena miljö och arbetsmarknad. U-krediter och tekniskt samarbete har även beviljats Ghana. Detta sistnämnda land är visserligen inte fransktalande men en del av regionen Västafrika. Förutsättningarna för samarbete med Algeriet är inte desamma som tidigare på grund av den politiska utvecklingen. Sahel-området fortsätter att plägas av svält och miljöförstöring. Sverige ger här stöd genom multilaterala organisationer. Svenskt bistånd gär säledes till det fransktalande Afrika. Ett ökat framtida bistånd utesluts dock inte för min del. Av det skälet avser jag att initiera en regional studie under är 1993 för att se över förutsättningarna för breddat biståndssamarbete.
Utredningar
Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har en studie gjorts av möjligheterna att vidga det svenska biståndsamarbetet i Asien. Denna studies resultat behandlas under avsnittet Asien.
Som jag tidigare anfört avser jag tillsätta en särskild utredning för att undersöka möjligheterna av biständ till politiska partier.
En utredning pågar om förutsättningar för att inrätta ett internationellt fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses föreligga i maj 1993.
Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under avsnittet om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också 107
verkställts under året i enlighet med vad jag nämnde i förra årets budgetpro- Prop. 1992/93:100 position. Översynen avslutar sitt arbete i januari (SOU 1993:1). Jag avser Bilaga 4 att återkomma till den i en särproposition under våren.
Som komplement till denna utredning avser jag att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadministrationen. Jag redogör mer ingäende för detta under avsnittet om administration av biståndet.
Bilateralt bistånd i förhållande till det totala biståndet
Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda avser landramsmedel till de 19 samarbetsländema i Afrika, Asien och Latinamerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid katastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer och särskilda miljöinsatser. Därutöver finns inom anslaget övrigt poster som särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal, vissa landprogramkostnader och information genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Länka gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt 15 % i förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Mogambique, Tanzania och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en relativt omfattande minskning.
Bistånd till Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt samarbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet, näringslivsbistånd genom SWEDECORP, Swedfund International AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det sammanlagda bilaterala biståndet utgör ca tvä tredjedelar av det totala svenska biståndet. Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3. Andra biståndsprogram till 1 804,5 miljoner kronor. I det följande kommer det bilaterala biståndet till Afrika, Asien och Latinamerika att beskrivas. Det är min avsikt att genom en sådan presentation ge en bredare inblick i det svenska biståndssamarbetet i olika länder. Därefter följer en beskrivning av icke landrelaterat bilateralt bistånd. I en särskild bilaga 4.2 redogörs det svenska biståndet för budgetåret 1991/92.
Landrelaterat bistånd
Afrika
Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar i riktning mot demokrati och från enpartistat och diktatur fortgår i flera afrikanska länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre spänningar. Ett exempel är Angola där de allmänna valen resulterat i nya strider. Den politiska konflikten i landet är olöst. I Etiopien har i samband med att
regionala val genomförts ett parti avsagt sig fortsatt deltagande i samlingsregeringen. Men det finns länder där övergången skett fredligt som i Zambia. 1 Mogambique har ett fredsavtal ingåtts mellan Frelimo-regeringen och rebellrörelsen Renamo och allmänna val skall hållas inom ett år. I Sydafrika fortsätter samtalen mellan ANC och regeringen med förhoppningen om att en överenskoriimelse skall kunna näs om tillsättandet av en interimsregering under år 1993.
Övergången från krig till fred innebär för länder som Angola, Etiopien och Mogambique att tiotusentals soldater mäste demobiliseras och hundratusentals flyktingar repatrieras. FN och det internationella samfundet har en aktiv roll att spela i detta komplicerade arbete, som för regeringarna i dessa länder innebär stora ekonomiska och sociala påfrestningar och oftast i ett politiskt känsligt skede. Sverige har bidragit i detta arbete genom att ställa civilpolis till förfogande i Angola och med civilpolis och militära observatörer i Mogambique. Sverige medverkar också på olika sätt i valförberedelsearbetet.
Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på nägon sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till ansvar och där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den politiska övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fattiga får det ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid pä sig för att verka. Ett fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möjlighet att genomföra de nödvändiga förändringarna.
Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska omvälvningarna och i flera länder är det svårt att idag bedriva ett traditionellt biståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även inom landramarna. I Angola och också i Mogambique har det ansetts att samarbetsprogrammen bör ses över för att anpassas till en situation från krig till fred. Även samarbetet med Kap Verde och Guinea Bissau bedömer jag bör ses över men då av effektivitetsskäl.
Det svenska biståndet till Afrika genomgär således en omprövning där målet är att kunna utforma eft bistånd som är bättre anpassat till de mycket varierande politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder länderna emellan. Vidare anser jag att medelsramar skall fastställas efter vad som bedöms vara realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på flexibilitet i biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som föränderlig.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Södra Afrika
Det svenska utvecklingssamarbetet är i hög grad koncentrerat till södra Afrika. Sju av programländerna finns där. Sammanlagt utbetalades till denna region under budgetåret 1991/92 2 124 miljoner kronor i gåvobistånd genom SIDA, SWEDECORP, BITS och SAREC. Till detta belopp skall läggas det särskilda betalningsbalansstödet och katastrofbistånd. Det innebär att ca 35 % av det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet sker i denna region.
109 Angola Prop. 1992/93:100
Angola befinner sig i ett skede mellan krig och fred. Fredsavtalen i maj 1991 tsilaga 4 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA innebar förhoppningar om ett slut på ett långvarigt inbördeskrig. En av FN övervakad process mot nationell försoning inleddes. Parlaments- och presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande partiet MPLA en -majoritet av rösterna. I presidentvalets första omgång fick MPLA:s ledare dos Santos en klar övervikt över UNlTA-ledaren Savimbi men ingen egen majoritet. Enligt vallagen skall en andra omgång hällas men någon sådan har inte kunnat genomföras. Efter valen har säkerhetsläget kraftigt försämrats.
Freds- och demokratiprocessen har således varit kantad av svärigheter men likväl gär det att påvisa positiva inslag. Författningen har omarbetats för att medge flerpartisystem. Det innebär att MPLA har upphört som stats-bärande parti, att flera partier har kunnat bildas och att utrymmet för åsiktsfrihet vidgats. Genom de allmänna valen fick också angolanerna för första gången en möjlighet att välja sina företrädare. Även om det förekommit mindre felaktigheter och brister, är det allmänna slutomdömet att valen varit fria och hederliga.
Jämsides med fredsprocessen har Angolas regering vidtagit posifiva steg för att komma tillrätta med en ekonomi i extrem obalans. Alltjämt väntar en genomgripande ekonomisk reformpolitik som när den genomförs kommer att ställa krav på både politisk vilja och kapacitet. I dagsläget är den angolanska förvaltningen svag och mottagarkapaciteten mycket dålig. En utveckling mot fred skulle ocksä kunna innebära en revitalisering av det privata näringslivet. Förutsättningar finns då Angola är rikt på naturtillgångar. Utländska intressenter, inklusive svenska, har visat stort intresse för handel och investeringar förutsatt att politisk stabilitet kan nås.
Målet för det svenska biståndet är att stödja en påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Biståndssamarbetet genom SIDA har hittills bedrivits under svåra omständigheter. Det finns en risk att det osäkra läget efter valen kan öka svårigheterna aft bedriva ett mer långsiktigt samarbete. Framtidsutsikterna för en fredlig uppbyggnad av landet är hotade om inte den politiska konflikten bringas till en lösning.
Under det senaste året har befydande medel avsatts för katastrof- och återuppbyggnad i huvudsak genom samordnade insatser av FN. Sveriges sammanlagda bidrag till freds- och demokratiprocessen i Angola uppgår till omkring 200 miljoner kronor.
Det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt den politiska och ekonomiska utvecklingen i Angola. Skulle situationen fortsätta atf förvärras menar jag att samarbetet än mer bör koncentreras till insatser av katastrofkaraktär och till omräden där resultat även på kort sikt kan nås.Inleds däremot en period av nationell konsolidering och åtgärder vidtas i riktning mot en libera-liserad ekonomi, bör förutsättningarna för ett mer långsiktigt samarbete förbättras. Den betydande politiska osäkerheten ställer krav pä stor flexibilitet i biståndet. Oberoende av vilket framtidsperspektiv som blir gällande anser jag det angeläget med en översyn av de långsiktiga programmen inom fiske, hälsa och telekommunikation.
110 Jag föreslår att 160 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom Prop. 1992/93:100 SIDA och, beroende av händelseutveckling, medlen anvisas för utvecklings- Bilaga 4 bistånd alternativt katastrofinsatser.
Botswana
Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik. Den väl balanserade och marknadsanpassade ekonomiska politiken har lett till en självgenererande fillväxt. En fara är ekonomins ensidiga beroende av en råvara, diamanter. Landets strävan aft diversifiera ekonomin genom satsning på privat tillverkningsindustri är lovvärd. Vär posifiva syn på den förda ekonomiska politiken fär inte undanskymma det faktum aft befydande arbetslöshet och undersys-selsätfning existerar och atf inkomstfördelningen är ojämn.Den snabba tillväxten har medfört aft BNI per capita stigit fill över USD 2 000, vilket placerar Botswana bland de högre medelinkomstländerna.
Den tradition Botswana har när def gäller demokrati och förverkligande av mänskliga rättigheter består. Inslag som korruption inom statsapparaten kan i och för sig inge farhågor för framfiden. Def förhällande aft kritik tas upp och regeringen vidtar åtgärder för aff rätta till missbruket fär snarast ses som utttyck för att demokratin fungerar.
Botswanas ekonomiska beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet till utvecklingssamarbetet. Det faktum att landet trots def stora beroendet har kunnat föra en fast polifik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraftiga internationella sföd landet åtnjutit bl.a. från Sverige. Liksom för mänga andra länder i regionen är förutsättningarna för den framtida utvecklingen i hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika.
Erfarenheterna från biståndssamarbetet är goda. Under de senaste åren har dock betydande reservationer uppstått inom def landramsbaserade biståndet genom SIDA. Dessa har uppkommit som en följd av en alltför snabb koncentration av antalet sektorer och insatser inom landramen. Under året har mekanismer, som medför ett flexiblare och bättre utnyttjande av tillgängliga medel, upparbetats. I detta sammanhang vill jag understryka den vikt jag fäster vid atf samarbetet med Botswana ges en bredare form. Def är glädjande att notera aft def nya bredare samarbetet genom BITS och SWEDECORP har fått en god start.
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade förändringarna i Sydafrika gör def nu motiverat aff på sikt minska den del av biståndet som går genom SIDA och aff öka andelen biständ genom BITS och SWEDECORP. En plan för en sådan omfördelning bör upprätfas. Def är viktigt atf övergången sker välplaneraf och i samråd med Botswanas regering.
Med beaktande av ovan förda resonemang föreslår jag aff 70 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Samarbetet genom BITS och SWEDECORP bör fortsätta atf intensifieras och därför föreslårjag atf 5 miljoner kronor avsätts härför under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Lesotho Prop. 1992/93:100
Det är glädjande att det lesothiska folket efter tjugotvå år av militärt styre Bilaga 4 skall fä möjlighet aft delta i fria allmänna val, vilka nu planeras äga rum i januari 1993. Den då nytillträdda regeringen har att ta itu med betydande svärigheter, särskilt inom def ekonomiska området men ocksä pä det politiska planet. Ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram har inletts med viss framgång men svåra strukturella förändringar återstår att genomföra. Landets närmast totala beroende av Sydafrika begränsar det ekonomiska manövreringsutrymmet. Sydafrikas ekonomiska tillbakagång slår också hårt mot Lesotho. De betydande sysselsättningsproblemen förvärras säledes av att migrantarbetarna i Sydafrika i ökad omfattning tvingas återvända hem vilket kan ge grogrund för social oro. Detfa beroende har också som följd att den förändring som är förestående i Sydafrika blir avgörande för utvecklingen i Lesotho.
Det svenska biståndssamarbetet med Lesotho har syftat till atf minska landets beroende av Sydafrika samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatserna inriktar sig pä förbättrad markvård för atf öka produktionsförmågan inom jordbruket, arbetsintensiva metoder inom vägbygge samt metoder för aft effektivisera förvaltningen. Genomförandefakten i ett par program har fördröjts av brist pä kvalificerad lokal personal och av passivitet inom lesothiska regeringen.
Beslut har fattats om aff biständskontoret i Maseru awecklas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Lesotho sfår inför förändringar som förhoppningsvis innebär en mer handlingskraftig polifisk styrning än tidigare under det militära styret. Det kommer att åligga denna nya regering atf befästa demokratin och atf förbättra mottagningskapaciteten genom en effektivare förvaltning. För Sverige som biståndsgivare är def nu särskilt viktigt aft analysera hur vi i framtiden bäst kan bidra till landets utveckling. Jag kan emellertid redan nu förutse behov av atf bistå landet för aft minska den ökande arbetslösheten. Särskilda demokratiinsafser kan ocksä bli aktuella. BITS som lämnat u-krediter fill Lesotho har visat intresse för att utvidga samarbetet fill att omfatta också tekniskt samarbete vilket jag finner glädjande.
Under budgetåret 1993/94 föreslårjag atf 30 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. En översyn av biståndssamarbetet bör genomföras under året.
Mogambique
Mogambiques regering ingick i september 1992 en fredsöverenskommelse med rebellrörelsen Renamo efter eft mer än tio är långt förödande inbördeskrig. Fredsavtalet stipulerar atf de stridande trupperna skyndsamt skall demobiliseras och atf fria val skall hållas under hösten 1993. Fredsavtalets genomförande förutsätter ett aktivt sföd från def internationella givarsamfun-def under ledning av FN. Säväl militär demobilisering och repatriering av återvändande flyktingar som valförberedelser kräver omfattande bistånd för
atf kunna genomföras. De redan svära omständigheterna förvärras av atf
112 Mogambique är drabbat av den torkkafastrof som råder i stora delar av södra Prop. 1992/93:100 Afrika. Övervägande delen av landefs befolkning är beroende av livsmedels- Bilaga 4 bistånd och katasfrofhjälp för sin försörjning.
Under dessa svära omständigheter genomför Mogambique sedan sex är eff ekonomiskt strukfuranpassningsprogram med inriktning på marknadsekonomi. Omfattningen av de reformer som genomförts är fillfredsställande. Genomförandet av programmet har dock försvårats av en rad omständigheter som krig, torka och inte minst en bristande institutionell kapacitet. Det är def sistnämnda som är huvudorsaken till den korruption som har växt fram. Sfrukturanpassningsprogrammet gav under sina första tre är goda effekter, men tillväxten i ekonomin har under de senaste åren stannat av.
Sverige är den största bilaterala givaren i Mogambique. Sveriges biständ till Mogambique har under de senaste åren kontinuerligt anpassats till den svåra krisen i landet. Denna anpassning pågår alltjämt och i ljuset av de stora förändringar som fredsöverenskommelsen innebär krävs ytterligare justeringar och ökad flexibilitet.
Under förutsättning att fredsöverenskommelsen respekteras kommer Mogambique aft förvandlas frän ett land i krig fill eff land under återuppbyggnad. Behoven av katastrof- och äteruppbyggnadsbisfånd kommer aff vara mycket stora. Ca 4 miljoner flyktingar skall repatrieras frän grannländerna. Försörjningslägef är prekärt. Def svenska biståndet genom SIDA är inriktat pä fattigdomsbekämpning, institutionell uppbyggnad och sföd fill det ekonomiska reformprogrammet. Denna inriktning bedöms vara relativt väl anpassad till att hantera de förändrade krav som freds- och återuppbyggnadsprocessen ställer. Inom fattigdomsbekämpning ger Sverige katastrofbistånd genom säväl def långsiktiga landprogrammerade biståndet som genom kafa-sfrofanslagef. Enskilda organisationer och FN-systemet används som kanaler. Sverige bör hålla en hög beredskap för fortsatta insatser på detta omräde.
1 arbefet med att undsätta nödlidande och atf återskapa landefs självför-sörjningskapacifet bör i största möjliga utsträckning Mogambiques egna institutioner och strukturer utnyttjas. För aft detfa skall vara möjligt måste Mogambiques egen adminstrativa kapacitet atf planera, genomföra och följa upp utvecklingsinsatser stärkas befydligt. Def bör ske genom olika former av stöd till förvaltningen där utvecklingen av inhemsk kompetens prioriteras. En sådan inriktning förutsätter ökad uppföljning och kontroll av bi-sfåndsmedlens användning, bl.a. mot bakgrund av en tilltagande korruption inom förvaltningen oeh den stafliga sektorn.
Som stöd till def ekonomiska reformprogrammet har utgått dels import sföd inom landramen, dels särskilt betainingsbalansstöd och särskilda skuld lättnadsåtgärder. Stödet till def ekonomiska reformprogrammet kommer i forsäftningen atf ske genom särskilt betalningsbalansstöd. Villkoren för aff sådant sföd skall utgå kommer fill övervägande del aff överensstämma med de villkor som Världsbanken ställer för givande av sina ekonomiska äter- hämtningskrediter. Betalningsbalansstödet kommer att samordnas inom ra men för Världsbankens särskilda program för Afrika, SPA. Avsikten är att imporfsföd inom landramen efterhand skall upphöra. 113
Den mogambikiska fredsöverenskommelsen innebär en omfattande de- Prop. 1992/93:100 mobilisering av soldater frän såväl regeringssidan som från Renamosidan. Bilaga 4 Parterna har kommit överens om skapandet av en ny armé som till numerären skall vara betydligt mindre än den nuvarande regeringsarmén. En pätaglig sänkning av de militärutgifter, som år 1989 utgjorde 10 % av BNP, är att vänta.
Övergängen frän enpartistat fill parlamentarisk demokrati inleddes pä allvar med antagandet av den nya konstitutionen 1990. De allmänna val som planeras hållas under hösten 1993 kräver omfattande förberedelser. Sverige har deklarerat sin vilja aft stödja denna process. Jag anser att beredskap bör hållas för insatser säväl före och under som efter def att val hållits.
Under 1992 har regeringen låtit göra en utredning om Sveriges utvecklingssamarbete med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningens betänkande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter i en vidare krets.
Jag finner att Mogambiques ansträngningar att skapa en varaktig fred och parlamentarisk demokrati förtjänar sföd. Landefs mycket svära försörjningsläge, orsakat av def nu avslutade kriget och den omfattande torkan i regionen motiverar ett omfattande bistånd genom SIDA och genom multilaterala organ med inriktning pä överlevnad och återuppbyggnad. Enskilda organisationer kommer i detta aft ha vikfiga uppgifter aft fylla. Jag föreslår atf 320 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver bör finnas beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd, demokratiinsafser, betainingsbalansstöd samt insatser för att utveckla näringslivet. Jag vill samtidigt betona vikten av flexibilitet i biståndet.
Namibia
Alltsedan befrielserörelsen SWAPO, efter demokratiska val 1990, bildade det självständiga Namibias första regering har def förts en politik som syftat till nationell försoning. De nyligen väl genomförda lokala valen befäster demokratin, även om oppositionens allt sförre svärigheter och svagare ställning, inger farhågor för framfiden. Något oroande är också beskyllningarna om korruption inom statsapparaten. Jag noterar dock regeringens i Namibia aviserade avsikt att resolut ta itu med detta.
Den namibiska konstitutionen får ur mänskliga rättighets-synpunkt betecknas som föredömlig. Det har ansetts angeläget aff kunskapen om konstitutionen förs ut till befolkningen. Svenskt biständ används bl.a. för detta.
Landefs ekonomiska politik syftar till aft genom marknadsanpassning skapa en varaktig positiv tillväxteffekt. Betydande budgetdisciplin föreligger. Förhoppningar finns om atf eff framtida demokratiskt styrt Sydafrika skall ge positiva ekonomiska effekter även för Namibia. Viss besvikelse över utvecklingstakten finns dock bland många namibier som hyste stora förväntningar på vad befrielsen skulle innebära i form av snabba och konkreta förbättringar. Kraven pä snabbare reformtakt växer sig således allt starkare mot bakgrund av den höga arbetslösheten och den utbredda torkan.
För aff kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk utveckling spelar def internationella biståndet en vik- 114
tig roll. Samfidigt är det angeläget att inte Namibia hamnar i ett biståndsbe- Prop. 1992/93:100 roende. Sverige utgör en av de största biståndsgivarna fill landet. Stöd ges fill Bilaga 4 undervisning, kommunikationer och förvaltning. De första samarbetsårens låga ufbefalningsfakt tycks ha överkommits och biståndssamarbetet genom SIDA verkar vara pä rätt väg. Namibia tillhör den krets av länder som har förutsättningar för och bör komma i åtnjutande av ett bredare samarbete. Härvidlag finner jag def glädjande att eft sädant samarbete genom BITS och SWEDECORP har kommit igång väl.
Jag föreslår att 90 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. BITS och SWEDECORP bör fortsätta vidga sitt samarbete med Namibia och jag föreslår atf 5 miljoner kronor avsätts för detfa under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
Zambia
Efter arton är av enpartistyre, återinfördes är 1991 flerpartisystem, och i oktober samma är president- och parlamentsval. Valen, som genomfördes på ett fredligt och värdigt sätt, resulterade i en jordskredsseger för det största oppositionspartiet, MMD, och dess ledare Frederick Chiluba. Parlamentsvalen följdes i november 1992 av kommunalval, i vilka MMD fick en överväldigande majoritet. Det låga valdeltagandet (ca 10% av de röstberättigade) ger dock anledning till eftertanke.
Läget avseende mänskliga rätfigheter i Zambia är relativt gott. Övergängen fill flerpartisystem har inneburit en större öppenhet och ett ökat utrymme för kritik av regeringen än tidigare. Samtidigt har regeringen haft svårt aft helt släppa kontrollen och exempelvis fillåta total press- och mötesfrihet. Regeringen har aviserat att militärutgifterna, som uppgår till ca 3,2 % av BNP, skall sänkas mot bakgrund av den minskade säkerhetspolitiska spänningen i regionen.
Svenskt demokratistöd har spelat en viktig roll i demokratiseringsprocessen. Stöd har bl.a. givits till valövervakning, utbildning och materiel inför parlaments- och lokalvalen samt till insatser för att främja oberoende massmedia. Ett fortsatt sföd pä demokrati- och mänskliga rätfighets-omrädet är motiverat för atf befästa och fördjupa demokratin.
De ekonomiska reformer som påbörjades är 1990 har under den nya regeringen intensifierats. Omfattande avregleringar har genomförts. Det makroekonomiska resultatet av reformerna har varit blandat. Zambia har drabbats hårt av torkan i regionen, vilket är en viktig förklaring till att de uppställda målen för år 1992 infe har uppnåtts. Men även politiska avvikelser från reformkursen har skett. Behovet av fortsatt stabilisering och reformering av den zambiska ekonomin mot ökad marknadsorientering bedöms vara avgörande för att lösa landets ekonomiska kris.
Zambias regering har med betydande engagemang aviserat fortsatfa stabi- liseringsätgärder och strukturella reformer avseende privatisering, rationali seringar inom statsförvaltningen samt pä skatte- och tullområdet. Genom förandet av de marknadsekonomiska reformerna äventyras emellertid av def faktum aff Zambia är eft av världens mest skuldtyngda länder i förhällande fill folkmängd och BNP. De stora skuldtjänstbetalningama samt den ökade 115
livsmedelsimporfen innebär aff efterfrågan på ufländsk valuta vida översti- Prop. 1992/93:100 ger tillgängen. Bilaga 4
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att eft fortsatt omfattande valutastöd är nödvändigt för aft bistå Zambia aff fullfölja det ekonomiska reformprogrammet mot marknadsekonomi. Imporfsfödef bidrar aktivt till framväxten av en privat sektor i landet, eftersom valutan fördelas enligf ett marknadsbaserat fördelningssystem. Villkoret för ett fortsatt omfattande valutasföd är dock aff Zambia fullföljer sitt ekonomiska reformprogram säsom överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Härutöver är det svenska förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning och stöd fill centralbanken av befydelse för den ekonomiska reformprocessen.
Förutom det direkta stödet till politiska och ekonomiska reformer anser jag atf den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Zambia på jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Utvecklingen av jordbrukssektorn är central för att uppnå en önskvärd diversifiering av den zambiska ekonomin. Det framtida jordbruksstödet skall anpassas till de nya förhållandena med liberaliserad prissättning och distribution. SIDA:s sföd fill undervisnings- och hälsosektom fyller en viktig funktion som skydd för de svagaste grupperna under sfrukturanpassningsprocessen. Genomförandet av sekforsföden har emellertid försvårats av brister i den zambiska administrationen. Dock utgörs en stor del av hälsostödet av ett kostnadseffektivt basläkemedelsprogram som fått fill resultat atf svenskt sföd tryggar läkemedelsförsörjningen för hälften av landefs hälsocentraler.
Småindusfristödet, som adminisfreras av SWEDECORP sedan eft år tillbaka, har resulterat i atf tekniskt kunnande överförts frän svenska till zambiska företag. Detta stöd bör utvidgas under innevarande år.
Jag föreslår att 255 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver finns beredskap för särskilda skuldlättnadsåtgärder.
Zimbabwe
Zimbabwe genomgär för närvarande sin svåraste ekonomiska och politiska kris sedan självständigheten 1980. Torkan, som drabbat hela södra Afrika, kommer ovanpå de sociala påfrestningarna i spåren av det ekonomiska reformprogram som Zimbabwe genomför med stöd av Världsbanken. Zimbabwe, som normalf är något av södra Afrikas kornbod, har p.g.a. torka tvingats importera basfödan majs. Eftersom en stor del av den utländska valutan har använts till denna import har följden blivit att utvecklingen av def marknadsbaserade systemet med öppna importlicenser stannat av.
Tonvikten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan kostnaderna för den offentliga förvaltningen, inkl. militärutgifterna, skärs ned. Militärutgifterna, som år 1991 utgjorde knappt 8 % av BNP, kan komma atf skäras ned ytterligare som en följd av det glädjande beskedet om fredsavtal i Mogambique. Zimbabwiska soldater har i mänga år bevakat den viktiga transportleden genom Beirakorridoren i Mogambique.
Zimbabwes regering ställs inför stora problem som en följd av torkan och de sociala oroligheter som reformprogrammet har lett till. Förslaget att in föra en enpartistat har strukits frän dagordningen. 1 prakfiken har dock rege- 116
ringsparfief ZANU(PF) knappast någon opposition. Kandidater från oppo- Prop. 1992/93:100
sitionen och oberoende kandidater fick omkring 20 % av rösterna i pärla- Bilaga 4
mentsvalet år 1990. Systemet med enmansvalkretsar gör dock aff endast tre
av 150 parlamentsledamöter tillhör ett annat parti än regeringspartiet. Def
25 år gamla undantagstillståndet har hävts. Rätfsäkerheten och respekten
för de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men def finns fortfarande
brister.
Sveriges bistånd genom SIDA har sedan självständigheten en social profil och rikfas fill landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med def biståndspolitiska målet om demokratisk samhällsutveckling som kärna. Syftet är aft nå de mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Biståndet har gradvis anpassats till strukturanpassningsprogrammen. Importstödet är i huvudsak inriktat pä atf stödja det marknadsbaserade systemet för tilldelning av valuta. Stödet inom de olika sektorerna ligger ocksä i linje med sfrukturanpassningsprogrammet. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till atf fler kvalificerade lärare har sökt sig till landsbygden. Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården fack vare stöd från bl.a. Sverige. Zimbabwes stafisfikmyndighef har nu nätt så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av en statisfikenhet i grannlandet Namibia.
Utanför landramen utgår stöd fill bl.a. rättshjälp, massmedia och miljövårdskurser. I Zimbabwe arbetar ett tjugotal enskilda svenska organisationer. Flera av dem har volontärer på plats. Zimbabwe får dessutom del av svenska bidrag till regionala insatser genom SADC (Southern African Development Community) pä framförallt transport- och teleområdet. Gåvobiståndet via SIDA kompletteras med stöd för utveckling av infrastruktur och näringslivet genom att BITS och SWEDECORP är verksamma i landet. SAREC stödjer bl.a. ett regionalt nätverk av energiforskare.
Energiförsörjnings-, vatten- och miljöproblemen kommer att bli ödesfrågor, inte bara för Zimbabwe, utan för hela regionen. Därför blir insatser inom landets infrastruktur allt viktigare. Framväxten av en konkurrenskraftig privat sektor bör ocksä främjas genom sföd fill sfrukturanpassningsprogrammet. Näringslivets begränsade roll är en stötesten på vägen mot eft fördjupat regionalt samarbete. Zimbabwe tillhör den grupp av programländer som har förutsättningar att utveckla ett bredare samarbete med Sverige genom BITS och SWEDECORP. Jag utgår från att möjligheterna fill detta utnyttjas. Därutöver bör särskilt demokratiseringsprocessen, t.ex. utvecklingen av rättsstaten, och den gradvis ökande respekten för de mänskliga rättigheterna stödjas.
Jag föreslår att 195 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Särskilda skuldlättnadsåtgärder kan bli aktuella under budgetåret, liksom katastrofbistånd. BITS och SWEDECORP bör fortsätta aff utöka sitt samarbete med Zimbabwe. För detta ändamål föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
117 Sydafrika Prop. 1992/93:100
Utvecklingen i Sydafrika mot demokrati är av historisk betydelse och påver- Bilaga 4 kar hela regionen infe bara politiskt utan även i ekonomisk mening. Arbetslösheten och undersysselsättning kommei att bli ett alltmer dominerande problem såväl i Sydafrika som i grannländerna. Trots aff Sydafrika i mänga avseenden är ett rikt land är fattigdomen mycket utbredd, och den ekonomiska tillbakagången i Sydafrika slår hårdast mot de mest sårbara i samhället. Vi ser också under vilka svära betingelser som den politiska reformprocessen sker.
Det förödande våldet i landet har inneburit svåra påfrestningar. Likafullt förefaller det nu finnas skäl till viss optimism. Regeringen och ANC har i början av december hållit bilaterala samtal. En tidsplan för den fortsatta processen lades dessförinnan fram av regeringen med sikte på val vären 1994. Även som ANC förordar val hösten 1993, inte minst med hänsyn till den allt allvarligare krisen i landet, förefaller skillnaderna mellan de båda parterna vara begränsade. Förhoppningen är därför att möjligheterna till en snar kompromiss som ocksä kan vinna stöd av andra partier i Sydafrika skall visa sig goda. En annan ljuspunkt utgörs av närvaron av internationella observatörer och experter som sedan sommaren verkar i Sydafrika.
Sverige har alltsedan 1970-falets början gett finansiellt sföd, som syftat till att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika, över anslagsposten humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska oeh internationella enskilda oiganisationei kanaliseiats till offei för och motståndaie till apartheidpolifiken. Detta humanitära biständ ingår sedan budgetåret 1992/93 i anslagsposten "Demokrati, mänskliga rätfigheter och humanitärt bistånd" och uppgår till 275 miljoner kronor.
Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra komponenter utgörs av rättshjälp samt mediasföd. Under de senaste åren har insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsearbete inför föihandUngaina om inföiandet av demokiati i Sydafiika. Dessa insatser, som direkt främjar demokrati och mänskliga rättigheter är angelägna.
Vissa insatser inom det humanitära biståndet till södra Afrika har mer haft karaktären av medverkan till aff förbättra levnadsvillkor för människor som drabbats av apartheidpolitikens konsekvenser. Dessa insatser kan uppdelas i följande huvudkategorier:
- Undervisning. Stipendier och sföd till svarta utbildningsorganisationer har länge utgjort den största komponenten inom det humanitära biståndet till södra Afrika.
- Socialt stöd. Detta innefattar insatsei inom fiämst hälsoomiådet, miljöfrågor, repafriering, kvinnofrågor, social rådgivning och daghem/förskolor.
- Kultur. I en ökad omfattning ges sföd till olika kulturaktiviteter i en vid bemärkelse.
1 def pågående landprofilarbefet för Sydafrika har förslag lagts fram om ett bredare utvecklingssamarbete med Sydafrika när väl demokratin segrat och en väl fungerande rättsstat börjat utvecklas. En del av ett sådant utveck- 118
lingssamarbete skulle utgöras av ett biståndspaket som bl.a. omfatfade ovan Prop. 1992/93:100 angivna insatsområden men även andra som kan ge ökade sysselsättnings- Bilaga 4 möjligheter. Dessa insatser bör beredas av SIDA. Även för BITS och SWEDECORP förutses möjligheter atf finna samarbetsprojekt av infresse i Sydafrika. På forskningsområdet, där SAREC är verksamt, torde oekså finnas intressanta öppningar med de mer framsfegsvänliga universiteten. Jag vill också påpeka atf många insatser bör kunna genomföras av enskilda organisationer varvid dessa kan finansieras över anslagsposten "Bistånd genom folkrörelser och vissa andra organisationer". Övriga insatser bör beredas av SIDA. Jag förutser säledes ett bredare biståndssamarbete med ett demokratiskt Sydafrika.
Jag föreslär att 240 miljoner kronor ur anslagsposten "Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd" avsätts för olika biståndsinsatser i Sydafrika.
Regionala insatser i Afrika
Sverige har alltsedan det regionala samarbetet i södra Afrika inleddes genom bildandet av SADCC (Southern African Development Coordination Conference) givit detfa ett befydande sföd. Biståndet har syftat till att medverka till regionala förbättringar främst inom transport och kommunikation. Stödet skall ses som en bekräftelse pä den svenska uppfattningen om behovet av regionalt samarbete. Ufan sådant samarbete skulle utvecklingen i södra Afrika vara mindre framgångsrik. Men samarbetet stär inför betydande och avgörande förändringar i samband med demokratiseringen i Sydafrika. Strävan inom regionen är nu atf i stället för att isolera Sydafrika på bästa möjliga sätt integrera Sydafrika i regionen den dag apartheid har avskaffats.
Den förändring av samarbetet som beslutades i augusti 1992 om att utveckla samarbetet frän mer löslig samverkan, SADCC, till mer av en gemensam marknad, SADC, är eff steg i denna riktning. Men alltjämt kvarstår betydande frågetecken, bl.a. förhållandet dll andra regionala samarbetsformer, främst handelsorganisationen PTA.
För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetets framtid. Den vikfigaste och mest omfattande av dessa genomförs i regi av Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och finansieras av Sverige tillsammans med Danmark, Finland och Norge. Även om det är alltför tidigt att dra mer långtgående slutsatser kan jag förutse att det regionala biståndet framöver bör syfta till att skapa förutsättningar för tillväxt och balanserad, utjämnande utveckling. Även stöd fill andra samarbetsformer än SADC kan komma att prövas. Vidare bör det svenska stödet inriktas mot sektorer som har goda förutsättningar att ge konkreta bidrag till den regionala utvecklingen.
Budgetåret 1993/94 bör, enligt min åsikt, ägnas åt att awakta förändring arna och utvecklingen inom Sydafrika, SADC och regionen i övrigt samfi digt som vi planerar det regionala biståndets framfida utformning. Detta mo tiverar en viss neddragning av bidraget. Denna reducering kan avklaras ge nom viss tidsförskjutning för vissa aktuella projekt. Satsning pä upprustning, 119
drift och underhåll bör vidmakthållas. Begränsade nyinvesteringar till vikfiga projekt skall infe uteslutas.
Fördelningen av biståndet mellan länderna är ojämn. Tre länder, Mogambique, Tanzania oeh Zambia har erhållit mer än tvä tredjedelar av bidragen. En bättre balans måste eftersträvas.
Jag finner alltjämt det s.k. Norden/SADCC initiativet intressant. Denna samverkansform, som sköts av SWEDECORP, har dock haft betydande svårigheter att ge konkreta resultat. Förutsättningarna kan komma aff förbättras som en följd av den ökande marknadsanpassningen i många av SADC:s stater och om/när Sydafrika integreras i samarbetet. Det privata näringslivet och andra icke stafliga aktörer bör involveras mer och beredas möjlighet aft driva initiativet vidare.
Inom denna anslagspost finansieras även annat regionalt samarbete i Afrika, främst stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och till samarbete pä Afrikas horn (IGADD). Under budgetåret 1992/93 avsattes 25 miljoner kronor för dessa insatser. Befydande eftersläpningar har uppstått, varför någon påspädning nu inte är aktuell. Utrymme finns dessutom för vissa intressanta regionala initiativ, som exempelvis Global Coalition for Africa.
Jag föreslår en medelsram för regionala insatser i Afrika uppgående till 130 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Östra Afrika
De fre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tillhör regionen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet SADC. Utvecklingen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Kenya kommer allmänna val atf hällas under slutet av december 1992 och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. Uganda strävar efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya innebär extra påfrestningar pä en stagnerad ekonomi men det öppnare polifiska klimat som inträtt under är 1992 kan förhoppningsvis innebära aft ekonomin revitaliseras. Tanzanias ekonomiska utveckling fortsätter aff hindras av en tung byråkrati och reformsfrävandena gär långsamt. Def får effekt för biståndet. Även biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras genom multilaterala organ visar brister ur effektivitetssynpunkt. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stam-motsättningarna med flyktingskaror som följd även om klara förbättringar har skett i det senare landet. Det sammanlagda gåvobiståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP till regionen under budgetåret 1991/92 uppgick till 1 144miljoner kronor inkl. betainingsbalansstöd men exkl. katastrofbistånd.
120 Kenya Prop. 1992/93:100
Beslutet aff avskaffa enpartiväsendet ledde fill att Kenya under är 1992 kom Bilaga 4 atf präglas av partipolitisk tävlan mellan def regerande partiet KANU och olika oppositionspartier. Allmänna val avses äga rum under slutet av december. På def ekonomiska planet vidtog regeringen ätgärder för att vända ett växande budgetunderskott och äter komma igång med ett delvis avstannat reformprogram. Marknadsekonomi utvecklas och regeringens utvecklingspolitik har en tydlig landsbygdsprofil.
Läget vad beträffar mänskliga rättigheter förbättrades under år 1992 och personer, vilka hållits fängslade på polifiska grunder, frigavs. En parlamentarisk utredning gav däremot stöd ät misstankar om aft officiell sanktion givits ät de våldsamma sammanstötningar som ägde rum i delar av landet.
De under år 1992 överlag positiva förändringarna på såväl det ekonomiska som polifiska planet skall ses i ljuset av den vid Världsbankens givarmöte i november 1991 uttryckta misstron mot landets utvecklingspolitik.
Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Bristfälliga mekanismer för insyn och offentligt ansvarstagande har emellertid bildat grogrund för korruption. Det finns anledning atf belysa i vad män biståndet kan ha förstärkt en kulfur där politiska lojaliteter belönas med offentliga investeringar.
Konflikten i Somalia har lett till stora flyktingströmmar. Omkring 400 000 somalier bar tagit sin tillflykt fill östra Kenya. Tillsammans med torkan utgör dessa en exfra social och ekonomisk börda på landet.
Biståndet genom SIDA sammanfaller väl med Kenyas egna satsningar pä landsbygdsutveckling. Ett miljö- och markvärdsprogram har uppvisat goda resultat, påverkat landets egen politik och bidragit fill aft hejda markförstöring. Avtal om stöd till en landsbygdsutvecklingsfond sades upp sedan missbruk av medel påvisats. Fonden erhöll ufländsk finansiering frän Sverige och Danmark.
Mot bakgrund av de positiva förändringar som ägt rum i Kenya under år 1992, är det min uppfattning att förutsättningarna förbättrats för fortsatta biståndsinsatser. Stöd till skuldlättnadsåtgärder bör övervägas när allmänna och korrekta val hållits och under förutsättning av fortsatt reformpolitik. Projektbisfåndets inverkan pä förvaltning och biståndsformens utvecklings-effekter bör kritiskt belysas. Möjligheten av aft övergå till sektorstöd bör prövas och i så fall knytas till reformer inom förvaltning.
Jag föreslår att 105 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Jag ser inga hinder mot atf BITS håller beredskap för u-krediter förutsatt atf villkor för kreditvärdighet är uppfyllda samt att Swedfund fortsätter bereda riskkapitalsatsningar i samriskföretag. Inom ramen för BITS kan tekniskt samarbete och deltagande vid internationella kurser bli aktuella. SAREC:s stöd till forskningsprogram förutses fortsätta. Likaså kommer bidrag att fortsätta utgå till de enskilda svenska organisationer vilka är verksamma i Kenya.
Tanzania
Det ekonomiska strukturanpassningsprogram, som Tanzania genomför se dan år 1986, fortgår men i långsamt tempo. Positivt är aft tillväxttakten har 121
ökat sedan reformerna inleddes, men den ligger fortfarande endast något Prop. 1992/93:100 över befolkningstillväxten. Den rådande bristen på energi kan hota fillväxt- Bilaga 4 takfen. Eff antal reformer har genomförts för att minska obalanserna i ekonomin. Utrikes- och inrikeshandeln har liberaliserats och priskontrollen pä de flesta varor har upphört. Under är 1992 har framsteg gjorts främst vad gäller liberalisering av växelkurssystemet och valufahandeln. Reformering av den finansiella sektorn har inletts genom aft utländska banker nu tilläts atf etablera sig i landet. På andra områden gär reformerna betydligt långsammare och reformbehoven är fortfarande mycket stora. Det gäller främst den nödvändiga omstrukturering inklusive privatisering av de mänga ineffektiva sfatiiga företagen. Statsförvaltningens svaga kapacitet försvårar reformprocessen.
En politisk reformprocess har inletts. I maj 1992 undanröjde parlamentet de konstitutionella hindren för ett flerpartisystem. Detta skedde efter att den särskilda kommission, som tillsattes under är 1991 för aft utreda frågan, lekommendeiat att legeringspartiefs monopolsfällning skulle upphöra. Ett anfal partier har registrerat sig. Def är dock ännu oklart när de försfa fria valen kommer atf hällas. Tidpunkten för ordinarie parlamentsval är satt till år 1995.
Generellt är respekten för mänskliga rättigheter god. Rapporter om missförhållanden förekommer dock, främst från polishäkten. Utrymmet för den polifiska oppositionen aft komma till fals har ökat under def gångna året oeh debatten i massmedia har blivit friare.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem som kännetecknar fattiga länder i ekonomisk kris. Den administrativa mot-tagarkapacifefen är mycket svag. Tanzania är dessutom mycket biståndsberoende. Mångfalden av givare och projekt har gjort aft biståndet är svårt att samordna och utnyttja effektivt. Biståndet har dessutom varit dåligt inordnat i den tanzaniska statsbudgeten, vilket försvårar samordning och överblick. Vissa framsteg har dock gjorts vad gäller ökad samordning av det sammanlagda biståndet och ett ökat tanzaniskt ansvar för denna.
Det är angeläget atf def svenska biståndet fortsätter sin inriktning på att stödja den pågående polifiska och ekonomiska reformprocessen. För att stödja övergången till marknadsekonomi är det importsföd som givits av stor vikt. Imporfsfödef syftar fill aft möjliggöra den import som är nödvändig för ekonomisk tillväxt. Imporfsfödef kanaliseras nu helt genom def marknadsbaserade ÖGL-sysfemef. Landets betungande skuldbörda kräver också olika typer av skuldlättnadsåtgärder.
Samtidigt med detta vill jag peka på det betydelsefulla i att dialogen med Tanzania om behovet av nya ekonomiska och politiska reformer fortsätter med betoning pä ökad effektivitet. Reformtakten måste öka och konkreta åtgärder vidtas frän regeringens sida vad gäller reformer av statsförvaltningen och omstrukturering och privatisering av statliga företag. Jag välkomnar atf en viss rörelse i den riktningen nu börjar ske.
Utöver det direkta biståndet för strukturanpassning och demokrati anser jag aff stöd främst bör utgä till de sociala sektorerna och till infrastruktur. Dessa sektorer har särskilt drabbats av den ekonomiska krisen.
Jag föreslår att 445 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom 122
SIDA. Därutöver är det av stor vikt atf biståndet under landramen komplef- Prop. 1992/93:100 teras med säväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för atf främja Bilaga 4 en demokratisk utveckling. BITS och SWEDECORP bör undersöka hur deras samarbete med Tanzania skulle kunna ökas. Enskilda organisationers verksamheter bör fä fortsatt stöd.
Uganda
Uganda har alltsedan år 1987 bedrivit en ekonomisk reformpolitik med syfte att återhämta landet från def ekonomiska och sociala förfall som följde i spåren av fidigare års inbördeskrig. Regeringen har, trots påfrestningar, i det stora hela hållit fast vid reformpolitiken och vidtagit en rad åtgärder för aff liberalisera ekonomin. Det överskuggande problemet utgörs av en betungande skuldfjänst i huvudsak riktad fill Bretton Wood-institutionerna. Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutareserv. Skuldfjänsfen översteg under år 1992 de tofala exportinkomsterna.
Ugandas regering har sin förankring i den tidigare nafionella motståndsrörelsen, som inom sig rymmer företrädare för olika partiriktningar. Partipolitisk verksamhet är dock ännu infe tilläten. Eff författningsarbete pågår som bland annat förväntas behandla frågan om införande av flerpartisystem. En relativt öppen politisk debatt förekommer.
Läget vad avser mänskliga rättigheter har föranlett kritik från internationella medborgarrättsgrupper. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer fängslade ufan rättslig prövning. Myndigheterna har varit långsamma med aff utreda och offentliggöra sina rön vad avser anklagelser om övergrepp förövade av armén i de nordöstra delarna av landet. Aff döma av rapporter synes dessa övergrepp ha minskat i omfattning delvis beroende på aff konflikten med rebellgruppper avtagit. Def finns dock anledning att fortsätta bevakningen av läget för mänskliga rättigheter.
Statsbudgeten utgör en relativt liten andel av landefs BNP. Förvaltningen är svag och medel avsatta för sociala insatser utnyttjas inte till fullo. Militärutgifterna utgör en ansenlig del av budgeten men nedskärningar har på sistone företagits. Från svensk sida har bidrag lämnats fill eff program för demobilisering av soldater.
Det svenska biståndssamarbetet med Uganda syftar fill aff stödja landets ekonomiska reformpolitik, aff bidra fill en förbättrad rättssäkerhet och atf grundläggande sociala behov kan tillgodoses.
Jag anser att ett fortsatt samarbete med Uganda är motiverat med hänsyn fill behoven och fill landets marknadsorienterade utvecklingspolitik. Pä miljöns område är landstudien inom ramen för konvenfionen frän Rio-konferensen av stor befydelse för landefs utveckling. 1 fräga om mänskliga rättigheter menar jag atf en uppriktig dialog och praktiskt samarbete är den kombination med vilken Sverige bäst kan stödja en positiv utveckling i Uganda. Sveriges uppfattning om pluralism och flerpartisystem bör åter klargöras för Ugandas regering.
Jag välkomnar den översyn som SIDA företagit av def hittillsvarande bi ståndet och anser det angeläget atf vi inom ramen för det framfida samarbe tet när fram til! väl sammanhållna biståndsinsatser. Dessa insatser bör äter- 123
spegla de frägor som givits utrymme för i biständsdialogen. Eff fortsatt samarbete med internationella organ förutses. Jag förutser också fortsatta bidrag till stöd för minskning av Ugandas skuldproblem givet att reformpolitiken vidmakthålls och aft respekten för de mänskliga rättigheterna förbättras. Regeringen har på BITS forslag godkänt krediter som är förmånligare än normalt för att Sverige skall kunna bistå i ett större kraffförsörjningsprojekt i Uganda.
Jag föreslär atf 85 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Afrikas horn
Inbördeskrig och allmän instabilitet har med varierande intensitet under de sisfa åren underminerat möjligheterna för ekonomisk tillväxt i Afrikas horn. Slutet pä kriget i Etiopien ger dock förhoppningar om en lugnare framtid även om tecken finns pä ökande motsättningar mellan olika folk och regioner. I Eritrea räder lugn och processen mot självständighet fortgår som planerat. I Sudan utgör regeringens hårda fundamentalisfiska hållning eft allvarligt hinder för hjälparbetef. Rapporter finns om stor nöd i de södra delarna men av säkerhetsskäl har def mesta hjälparbetet avbrutits. Somalia är ett särfall. Där råder total laglöshet och anarki efter president Siad Barres fall för ca två år sedan. Landet saknar regering och fungerande administration. Klansfrid i kombinafion med torka ligger fill grund för den allvarliga svältkatastrofen och endast genom massiva hjälpinsatser frän Internationella Röda Kors-kommittén och FN har massdöd undvikits. Den svenska hjälpen har huvudsakligen förmedlats genom dessa organisationer. I början av december påbörjade FN och USA en operation för aff rädda Somalias svältande befolkning. Sverige kommer aff ingå i operationen med en sjukvårdsenhet. Jag ser framför mig ett fortsatt intensivt hjälparbete för att lindra den värsta nöden men ocksä som stöd för de människor som kan ätervandra till sina hembyar. Sverige ger också ett bidrag till försoningsprocessen genom att stödja Liv och Fredsinsfitufets arbete. Sammanlagt utbetalades under budgetåret 1991/92 292 miljoner kronor genom BITS, SAREC, SIDA och SWEDECORP.
Etiopien
Etiopien är inne i en fas av stora politiska och ekonomiska förändringar. En övergångsregering under ledning av president Meles Zenawi har bildats efter Mengisfuregimens fall i maj 1991. Den styr landet fram fill dess att nationella val, vilka planeras äga rum år 1993, har genomförts. En utveckling mot regionala styrelseformer baserade pä folkgrupper och etnisk bakgrund pägär. Det är oklart vilket förhållande de regionala organen kommer aft ha till centralmakten. Regionala val hölls i början av sommaren 1992 under slit-
ningar partierna emellan. Det partisammansatta beslutande nafionella rädet Prop. 1992/93:100
har splittrats. Trots dessa avhopp fortskrider förberedelserna för allmänna Bilaga 4
val.
Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter Mengistus fall men är infe fillfredsställande. Ett antal personer fortsätter att hållas häktade utan besked om rättslig prövning. Rapporter om strider mellan folkslag förekommer. Den nafionella stadga, som fills vidare ligger fill grund för landets styre, inkorporerar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Regeringen har ocksä skrivit under FN:s barnkonvention.
Tillsammans med Världsbanken har övergångsregeringen utarbetat eff strukfuranpassningsprogram med en omfattande reformering av ekonomin som innebär marknadsanpassning och privatisering. Eft krisprogram under Världsbankens ledning har därutöver inletts. Brisfen på ufländsk valuta är akut, och utan eft omfattande inflöde av kapital kan ekonomin knappast komma igång. 1 oktober devalverades valutan efter kraftiga påtryckningar från givarna.
Under övergångsperioden fram fill valen kommer det svenska biståndet genom SIDA aff successivt ses över och koncentreras till insatser som har direkt betydelse för det långsiktiga utvecklingsarbetet. Def ska fokuseras på hushållning av naturresurser på landsbygden, miljö- och markvärd, sociala förbättringar vad gäller undervisning, mödravård och befolkningsfrågor. En tredjedel av landramen har använts fill katastrof- och återuppbyggnadssföd
Trots svårigheterna atf bedriva bistånd i Etiopien har flera av programmen uppvisat posifiva resultat. Mottagningskapaciteten har varit hygglig. Stödet till undervisningssektorn har bidragit fill aft ca en tredjedel av de etiopiska barnen går i primärskolan och atf flera tusen skolor har byggts. Landsbygdens hälsovärdscentraler har fått utrustning för enkel mödra- och barnahälsovård. Utbildade tekniker inom skogsprogrammet förvänfas få en nyckelroll i skogspolitiken. En femtedel av befolkningen i de östra regionerna har fått tjänligt dricksvatten.
Övergångsregeringens tydliga vilja aft utveckla landet i demokratisk riktning innebär atf det långvariga samarbetet har kommit in i ett nyft och positivt skede. Jag anser atf man bör ta fasta på de signaler till förändring som finns. Samtidigt måste vi noga följa demokrafiseringsprocessen. Def finns oroande tecken på atf respekten för de mänskliga rättigheterna fortfarande brister och atf häktningar utan rättegäng förekommer.
Biståndet bör dessutom inriktas pä att stärka den demokratiska processen, särskilt framväxten av en rättsstat, och respekten för de mänskliga rättighe terna. De ekonomiska reformerna bör uppmuntras. Den ökade politiska sta biliteten innebär att en ökad andel av biståndet kan gå över frän rena katast rofinsatser fill långsiktiga utvecklingsprogram. Behovet av katasfrotbjälp kommer dock att vara fortsatt stort med tanke på den stora gruppen intern flyktingar, flyktingar från inbördeskrigen i grannländerna och torkan. Stora insatser krävs för atf motverka avskogning, jorderosion och markförstöring för att säkra en framtida jordbruksproduktion. Eftersom Etiopien är ett av världens fattigaste länder mäste stora resurser till för att fä igång en bärkraf tig ekonomisk utveckling. Ett befydande sföd bör också ges för återuppbygg nad av landet. Befolkningsfrågorna bör vara eff prioriterat område. Det är 125
viktigt atf fa hänsyn fill sambandet mellan en växande befolkning och den ekonomiska och sociala utvecklingen. FN kan spela en viktig roll när det gäller att samordna det internationella biståndet.
För närvarande beviljar inte BITS u-krediter fill Etiopien men eff undantag gjordes under budgetåret i form av eff beslut om en delfinansiering av sockerbruket i Fincha. Kombinafionskrediten är på 68,6 miljoner kronor varav 38 miljoner kronor i gåvobistånd, vilket är en högre andel än vanligt.
Med hänsyn till def ovanstående föreslår jag att en medelsram på 130 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA. Beredskap för katastrofinsatser bör finnas.
I Eritrea har förberedelser inletts för den folkomröstning som skall äga rum under är 1993 och som kommer aff avgöra landefs formella status i relation till Etiopien. I awaktan på detfa beslut ges svenskt bistånd fill Eritrea via internationella och svenska enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 planeras insatser om ca 50 miljoner kronor i form av katastrof- och äteruppbyggnad.sinsatser och i form av stöd fill energisektorn. Eff framfida biständ till Eritrea är under beredning. Även för budgetåret 1993/94 föreslås biståndet finansieras över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Västra Afrika
Väsfra Afrika består av eft stort antal sinsemellan snabbt varierande länder med Nigeria som def största landet i Afrika sett fill folkmängden. Under år 1992 fortgick här som i övriga Afrika en polifisk förändringsprocess men under något stillsammare former. Tillväxten i ekonomin var för det oljerika Nigeria och för Ghana relativt god. För andra länder som Elfenbenskusten och Sahelländerna har låga råvarupriser och svagheter i den inhemska ekonomiska politiken inneburit lägre tillväxttal i ekonomin. Ökenspridning oeh markförstöring har blivit stora problem. Regionala infegrationssfrävanden fortgår bl.a. med sföd av Världsbanken. Guinea-Bissau och Kap Verde, är samarbetsländer och mottar ett relativt omfattande bistånd från SIDA. BITS har viss verksamhet i regionen. Det sammanlagda biståndet fill regionen västra Afrika uppgick budgetåret 1991/92 till 23 miljoner kronor.
126 Guinea Bissau Prop. 1992/93:100
Under är 1992 har den demokrafiska utvecklingen tagit ytterligare sfeg tJnaga 4 framåt i Guinea Bissau. 1 enlighet med de ändringar i konstitutionen som genomfördes i maj 1991, har nu grunden lagts för införandet av ett flerpartisystem. Ett tiotal partier har bildats. Den politiska debatten har intensifierats tack vare införandet av eft antal nya lagar på informationsområdet. Valen fill parlament och presidentämbetet har skjutits upp, och väntas nu äga rum under senvåren 1993. De allmänna fri- och rättigheterna har förstärkts och respekten för mänskliga rättigheter har förbättrats under de senaste åren.
Den ekonoiniska utvecklingen i Guinea Bissau gär långsamt. Ekonomin lider av stora strukturella problem som den guineanska regeringen hiftills varit oförmögen att åtgärda. Utvecklingen mot marknadsekonomi gär trögt, och regeringen har ännu infe tagit de nödvändiga besluten för att genomföra eft systemskifte. Reformviljan fortsätter att vara svag. Världsbanken och majoriteten av givarsamfundet har därför uttalat kritik på denna punkt.
Det svenska utvecklingssamarbetet har som syfte att främja ekonomisk tillväxt genom att stärka landets kompetens och stödja institutionsuppbyggande inom olika sektorer som landsbygdsutveckling, industri och undervisning. Trots successiva förskjutningar av biståndet kan effektiviteten i biståndet ifrågasättas. Jag bedömer att en ytterligare koncentration av insatserna inom SIDAs landprogram skulle öka effektiviteten i vårt bistånd.
Mot bakgrund av den svaga förvaltningen bör insatser av institutionsuf-vecklande och kompetensfrämjande karaktär dominera i det svenska stödet. Detfa stöd genom SIDA bör kunna kompletteras med guineanskt deltagande i BITS internationella kurser, där så bedöms möjligt. SWEDE-CORP:s stöd fill industrisektorn bör noga övervägas innan eft nytt avtal tecknas för 1994.
Jag anser vidare att resurser bör avsättas för att stödja den demokratiska processen.
Jag förutser eff fortsatt stöd till de svenska enskilda organisationer som arbefar i Guinea-Bissau.
Det svenska biståndet till Guinea Bissau kommer atf ses över. Resulfaten av hittillsvarande insatser är infe tillfredsställande. Jag föreslår aft 45 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Översynen av biståndet bör ge underlag för hur man på effektivaste sätt ska kunna stödja eft fattigt land som Guinea Bissau.
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Kap Verde Prop. 1992/93:100
Sedan Kap Verde höll sina försfa flerparf ival i januari 1991 har den nya rege- tSnga 4 ringen arbetat för aff förankra demokratin genom atf flytta besluten närmare invånarna och minska centralmaktens sfarka roll. I slutet av 1991 genomfördes som eff led i decentraliseringen av förvaltningen kommunalval. Def politiska debattklimatet är gynnsamt och respekten för mänskliga rättigheter god.
Trots aff resursbasen är mycket svag i Kap Verde så har man genom en förhållandevis effektiv administration och eff generöst biständ åstadkommit goda ekonomiska resultat. Skuldbördan är hanterlig, och de makroekonomiska obalanserna har varit relativt små.
Reformering av den tidigare ekonomin i riktning mot införandet av marknadsekonomi fortgår. Juridiska förutsättningar för privat företagsamhet finns och privatisering har inletts. Under hösten 1992 presenterade regeringen en fyraårig utvecklingsplan.
Sverige är den störsfa bilaterala givaren i Kap Verde. Biståndet syftar till att stödja den ekonomiska tillväxten. Den svaga resursbasen gör atf sföd till import är en förutsättning för överlevnad. Den fria form av imporfsföd som Kap Verde erhåller från Sverige förutsätter dock atf landet har en kompetent motfagarsfrukfur, och atf landet kan leva upp fill de krav som SIDA ställer på regelbunden uppföljning och utvärdering. Införande av eff fritt valuta-allokeringssystem bör ocksä vara avgörande för ett fortsatt stöd, och en generell avstämning med de nya riktlinjerna för importstöd bör göras. Den översyn av iniportstödet som SIDA planerar att genomföra 1993 bör ligga till grund för beslut om SIDA-biståndets fortsatta utformning. SIDA bör överväga atf komplettera studien med en utvärdering av personal- och konsultfondens verksamhet.
Jag föreslår atf BITS och SWEDECORP bevakar utvecklingen i Kap Verde, i syfte aff se vilka möjligheter som föreligger för en utveckling av respektive myndighets verksamhet i landet. Insatser av SAREC välkomnas också. Svenska enskilda organisationers verksamhet är mycket uppskattad i Kap Verde och en ökning av deras insatser ser jag positivt på.
Landramen för Kap Verde har tillåtits öka till en alltför hög nivä. Följden har blivit atf betydande reservationer ackumulerats. Jag föreslär därför en betydande neddragning av landramsbeloppef under verksamhetsåret med hänsyn till landets begränsade mottagningskapacitet och för att minska den uppkomna reservationen på 75 miljoner kronor. Jag föreslär atf 20 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA.
128 Latinamerika
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Centralamerika
År 1992 innebar fortsatfa framsteg för freds- och demokrafiseringsprocessen i Centralamerika. Fram till valen vid mitten av 90-talef ställs dock denna posifiva utveckling på prov då flera länder går igenom sin andra fria valprocess. Konstitutionella reformer och inlemmandet av fidigare gerillarörelser i den demokrafiska processen ställer krav på institutionella förändringar och uppbyggnad av nya demokrafiska strukturer. En fortsatt positiv politisk utveckling kan hämmas av auktoritära traditioner och militärens inflytande över den politiska processen; centralisfiska traditioner och svagt lokalt självstyrelse; brister avseende civila och politiska rättigheter; ineffektiv offentlig förvaltning; korruption; svaga och oprofessionella medier; outvecklad fördelningspolitik m.m.
Befolkningens ökning förväntas vara större än den ekonomiska, varför den reala tillväxten tros utebli under överskådlig fid. Fram fill sekelskiftet beräknas befolkningen ha ökat från 29 miljoner fill 38 miljoner. Befolkningsökningen ställer den sociala omsorgen inför stora påfrestningar. Om inte betydande framsteg görs beräknas antalet fattiga vid sekelskiftet uppgå till 24 miljoner.
Befolkningsökningen utgör också en press på naturresurserna. Miljöproblemen blir alltmer akuta till följd av överdrivet bruk av kemikalier, illegal eller oplanerad skogsawerkning och brist på dricksvatten. Samtidigt är behoven av investeringar i infrastruktur betydande, infe minst på energiområdet.Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP 619 miljoner kronor fill Centralamerika budgetåret 1991/92.
Regionala insatser
Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja och befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar övergången fill fred och demokrati och undanröjer de underliggande konfliktorsakerna. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen och utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter, varav det långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör def viktigaste inslaget. Bilaterala samarbeten finns även med Costa Rica och i El Salvador bereds insatser som kan gynna ett fortsatt framgångsrikt genomförande av fredsavtalet från januari 1992.
De av riksdagen år 1991 fastställda riktlinjerna för biståndet till Latinamerika är väl anpassade till förhållandena i Centralamerika. Dessa mål kan med fördel synkroniseras med de mål och riktlinjer, som fastställdes i Agenda 21 vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro, 1992.
129 Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har pågått i ett drygt Prop. 1992/93:100 decennium. 1 ljuset av den positiva utvecklingen i regionen stär samarbetet Bilaga 4 nu inför en ny fas. En profil för det fortsatfa samarbetet med Centralamerika har under året utarbetats inom Utrikesdepartementets avdelning för utvecklingssamarbete. Def har skett i nära samarbete med bl.a. biståndsmyndighe-fer, enskilda organisationer och ambassaderna i regionen. I profilen anges en strategi och färdriktning för det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika för de närmaste tio åren. Efter bearbetning och förhandlingar med intressenter säväl i Sverige som i Centralamerika skall samarbefsprofilen utgöra grund för regeringsbeslut under våren 1993.
Utgångspunkten för samarbetet med Centralamerika är att det skall vara säväl anpassningsbart som långsiktigt och möfa krav på effektivitet och resultat. Detta skulle främjas av aft en enda anslagspost tillskapas lör SIDA:s insatser i regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i Costa Rica och landramen för Nicaragua. Jag avser atf återkomma till denna fråga i propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i biståndet. Till detfa kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra ändamälsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter eff utvecklat samspel mellan samtliga bisfändsmyndigheter och ett gradvis ökande engagemang från BITS, SWEDECORP och SAREC. Enskilda organisationer förväntas även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom samarbetet med FN-organisationerna, de internationella finansieringssystemen, EG och andra biståndsgivare.
Nicaragua
Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och sedan år 1982 tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Men även SAREC och SWEDECORP stöder insatser i eller med anknytning till Nicaragua.
Goda resultat i genomförandet av den ekonomiska politiken, kraftfulla ansträngningar fill försoning, fred och demokratisering, djupgående strukturförändringar i förening med tämligen god mottagarkapacitet ger grund för att föreslå en fortsatt hög nivå på landramen.
Samarbetet med Nicaragua har tvä huvudsakliga inriktningar. Den ena omfattar insatser för aft befästa demokratin och försoningsprocessen, bland annat genom kraftfullt stöd fill decentraliserade sociala insatser som lokala hälsoprogram, lokal utveckling, sfrafegistöd för utveckling av sociala sektorer, rättsväsendet och kultursektorn.
Den andra huvudlinjen är sföd fill def ekonomiska reformprogram vars syfte är atf skapa förutsättningar för ekonomisk stabilitet och tillväxt. I detta ingär bland annat skuldlättnadsåtgärder, stöd till energisektorn och insatser inom områdena skog och miljö.
130 El Salvador Prop. 1992/93:100
Fredsavtalet i El Salvador förutsätter betydande stöd frän omvärlden för de- Bilaga 4 mobilisering, återvändande- och sysselsäffningsprogram. Civila myndigheter, till sföd för en demokratisk samhällsutveckling och till skydd för de mänskliga rättigheterna måste tillskapas eller reformeras. Förenta Nationerna spelar en stor roll i El Salvador både som fredsmäklare och som aktör i återuppbyggnadsarbetet. En framgångsrik fredsprocess i El Salvador gör att medel pä sikt kan omfördelas från akuta nödhjälpsinsatser fill utveckling och institufionsuppbyggnad. Sverige har ställt i utsikt en summa motsvarande 60 miljoner kronor per år under de kommande tre åren för insatser fill stöd för fredsavtalet. Vid sidan av fredsarbetet görs stora ekonomiska reformansfrängningar. På sikt kan en övergäng frän krig till fred ge detta krigshärjade land en betydelsefull ekonomisk roll i regionen.
I El Salvador är def därför angeläget atf fram till valet 1994 stödja specifika insatser med def särskilda syftet aft skapa förutsättningar för eff fortsatt framgångsrikt införlivande av det fredsvtal, som undertecknades i januari 1992. I första hand avses insatser med inriktning på demokrafiska reformer och mänskliga rättigheter. I takt med atf fredsprocessen utvecklas är förhoppningen aff förutsättningar skapas för ytterligare inslag i samarbetet, genom SIDA och övriga bisfändsmyndigheter.
Costa Rica
För Costa Rica föresläs aff SIDAs samarbete inriktas pä fortsatta miljöinsatser samt en utfasning av programmet för socialt bostadsbyggande. Därtill förutses fortsatt tekniskt samarbete genom BITS, forskningssamarbete genom SAREC samt företagsutveckling och handelsfrämjande insatser genom SWEDECORP
Jag föreslår atf medelstilldelningen för Utvecklingssamarbete med Centralamerika budgetåret 1993/94 uppgår till 405 miljoner kronor, omfattande följande anslagsposter:
Regionala insatser 135 miljoner kronor, innefattande även bilaterala insatser i Costa Rica
Landprogram Nicaragua, 270 miljoner kronor, varav hälften avser stöd till det ekonomiska reformprogrammet i form av sföd fill betalningsbalansen.
Därfill kommer insatsen fill sföd för fredsprocessen i EI Salvador, 60 miljoner kronor. Medel för dessa ändamål anvisas under anslagsposten Mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd.
131 Sydamerika
Sydamerikas länder sfyrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga atf hantera svära politiska problem har manifesterats i länder som Chile, Bolivia oeh Brasilien. 1 Paraguay har viktiga sfeg tagits mot demokrati. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstiftande församling. Def senaste året har emellertid också uppvisat bakslag. I Peru upplösfe president Fujimori parlamentet och satte en bräcklig demokrati ur funktion. 1 Colombia överskuggas politiska framsteg av fortsatta politiska våldsdåd förövade av myndigheter, gerilla och narkotikamaffia. I Venezuela har försök till militärkupper genomförts.
Glädjande är atf ett trendbrott kan skönjas i 80-talets ekonomiska nedgång i Sydamerika. Ekonomiska reformprogram har genomförts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat nedbringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska strukturen inletts. Statens roll har omdefinierats, förutsättningar för långsiktigt företagande förbättrats. Reformpolitik har börjat ge utdelning i form av reell ekonomisk tillväxt. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt styre ekonomiska reformer. Dessa länders överenskommelse med Brasilien och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mereosur, visar pä en ny attityd till ekonomisk utvecklingspolitik. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till Sydamerika 188 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 92 miljoner kronor och genom BITS 77 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Sveriges biståndssamarbete med Sydamerika syftar till att underlätta för demokratiska regeringar atf bedriva ekonomisk reformpolitik och föra en nydanande utvecklingspolitik. Eft bärande motiv är att ge stöd åt en fortsatt demokratisk samhällsutveckling i regionen.
Inom regionen ges prioritet åt utvecklingssamarbete med Bolivia och Chile. Tekniskt biständ genom BITS lämnas även till Ecuador och Uruguay och forskningssamarbete genom SAREC bedrivs med Argentina och Uruguay. Även SWEDECORP har verksamhet i dessa länder. Stöd till den inledda demokratiseringen i Paraguay kan framöver bli aktuellt. Insatser till värn för gatubarnen i bl.a. Brasilien är under beredning. SIDA utbetalade under budgetåret 1991/92 92 miljoner kronor för olika insatser i Sydamerika.
I mars 1992 undertecknades ett avtal om biståndssamarbete mellan Sverige och Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv angavs stöd till en lovvärd reformpolitik och stärkande av demokratiska institutioner.
Bolivia bedriver sedan är 1985 ett långtgående ekonomiskt reformprogram. Sedan kraftfulla ätgärder vidtagits för att stabilisera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Ekonomin har liberaliserats och centralbanken intar en obe-
roende ställning. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom Prop. 1992/93:100 näringslivet har upphört och ersatts av en politik för atf stärka betingelserna Bilaga 4 för eff fungerande privat näringsliv. Offenfliga utgifter omprioriteras för sociala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna.
Def finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpolitiken men missnöje över politiken har givit näring åt populistiska strömningar. Allmänna val planeras till mitten av 1993. Läget vad avser mänskliga rättigheter är tiUfredstäUande.
Det utökade samarbetet med Bolivia växer successivt fram och kan förvänfas nå sin nivä under budgetåret 1993/94. SIDA:s verksamhet inriktas i huvudsak på sociala sektorer och bör företrädesvis lämnas i form av programbiständ avhängigt reformer inom berörd förvaltning. Samarbete söks med utvecklingsbanker och FN-organ. Def kan vidare bli aktuellt atf stödja bärkraftiga insatser för aft främja alternativ till kokaodlingar samt insatser till stöd för ursprungsbefolkningens rättigheter.
BITS tekniska samarbete förutses fortsätta oeh kan även komma att utvidgas till miljö- och skogsområdet. Jag håller inte för uteslutet att prövning av u-krediter kan bli aktuellt. Jag förutser bidrag till skuldlättnadsåtgärder förutsatt aft reformpolitiken vidmakthålls. I samband med uppföljande överläggningar med företrädare för Bolivia kan en översyn av gällande riktlinjer för samarbetet bli aktuell.
Chiles övergång mot demokrati fullföljs i och med att landet går till allmänna val i slutet av 1993. Med sin politik av nationell försoning har landet visat prov pä stor förmåga att hantera arvet efter åren av diktatur. Chile har fört en framsynt ekonomisk politik. Inom ramen för ekonomisk stabilitet och med stöd av en skattereform har man satsat offentliga medel för atf minska de stora sociala klyftorna i landet.
Sverige har sedan år 1990 lämnat ett betydande men tidsbegränsat biständ för upprustning av skolor i eftersatta områden samt till bostadsprojekt med inslag av självbyggeri. Skolprogrammet anses framgångsrikt och har blivit mönsterbildande för ett större nationellt program. Bostadsprojektet är def ännu alltför tidigt att utvärdera resultaten av.
Dessa sociala insatser har varit ägnade att stödja den civila regeringen i ett inledningsskede och nya finansiella åtaganden utöver redan avtalade kommer inte atf göras. Jag förutser också att kulturbiständet avslutas. En utvärdering av det kvinnoinriktade programmet skall göras. Ambitionen är att stöd av detta slag skall ges även i fortsättningen.
I linje med de överläggningar som hållits med Chiles regering inriktas det fortsatfa samarbetet på ett utökat tekniskt bistånd genom BITS. En uppföljning av en beviljad ramkredit får visa om denna biståndsform även bör bli aktuell framöver. SWEDECORP intar en aktiv hållning. Ett utökat samarbete genom SWEDECORP kan förväntas verka befrämjande på näringslivssamarbetet mellan Chile oeh Sverige. SAREC:s forskningssamarbete med chilenska forskningsrådet förväntas fortsätta under begränsad tid. Stödet till samhällsvetenskapliga institutioner, vilket växte fram under åren av milifär-regim, bör prövas utifrån övergripande prioriteringar i SAREC:s stöd för samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika.
1 Paraguay pågår en process mot demokrati. En ny författning har frätt i 133
kraft oeh givit starkt skydd åt de politiska och medborgerliga rättigheterna. Prop. 1992/93:100 Allmänna val till presidentämbete och parlament planeras fill mitten av Bilaga 4 1993. Jag finner det angeläget aft stödja dessa demokratiska tendenser och förutser eff begränsat samarbete genom SIDA, företrädesvis tillsammans med internationella organ.
Med def ovan sfående som grund föreslår jag atf anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika uppgår till 95 miljoner kronor.
Asien
Asien är en kontinent med stora paradoxer. Den besitter mer av extrem välfärd och fattigdom, fillväxt och utveckling än någon annan kontinent. Den innehåller sju av de snabbast växande ekonomierna i världen liksom också världens fattigaste i BNP per capita. Den har över dubbelt så mänga absolut fattiga som hela Afrika. I Asien bor närmare 60 % av världens befolkning och närmare 40 % enbart i Kina och Indien. Många länder i Sydostasien utvecklas i snabb takt till industriländer. I Indokina sker en successiv omläggning av politiken i riktning mot marknadsekonomi. Sydasien har en positiv ekonomisk utveckling men fattigdomen är fortfarande stor. I några länder finns interna oroshärdar som äventyrar den långsiktiga utvecklingen. I vissa fattiga länder (Nepal och Mongoliet) har utvecklingen för försfa gången vänts i en demokratisk riktning. Med upplösningen av Sovjetunionen har antalet självständiga stater ökat.
Till Asien hör även Mellanöstern. Ett humanitärt bistånd till Västbanken och Gaza, Libanon, Iran, Irak, Jemen och Jordanien fortgår genom FN-organet UNRWA och bilateralt genom SIDA och i någon mån BITS.
Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser
Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete en studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte aft ge en plattform för överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfattats i rapporten: In Support of Asian Development - Asian Development Trends: Lessons learned and the experience of donors - A basis for a Swedish agenda.
Utredningen
Studien har fre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar utvecklingen i ett anfal asiatiska stater under perioden 1950-1990. Den andra avser tio större givares politik och biständ i ljuset av den asiatiska utvecklingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras särskilt angelägna omräden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle kunna modifiera sift biständspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k. landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks.
Studien konstaterar aff ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp el ler satsningar infe minst pä människornas utveckling och välfärd, särskilt ge- 134
nom utbildning, vilket bidragit till en successiv demokratisering. Det bör Prop. 1992/93:100 även noteras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad. Utbild- Bilaga 4 ning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi.
De framgångsrika staterna har tveklöst satsat pä tillväxt, vilken genom tidigt insatta åtgärder såsom jordreform och den stora satsningen pä utbildning resulterat i bekämpning av fattigdom och i rimligt fördelad välfärd. Bi-ständsrelaferat ekonomiskt samarbete spelar en stor roll.
Demokratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter och miljön framstår som grundläggande för en långsiktigt stabil utveckling men har, liksom i industrialiseringens Europa, ofta följt efter påbörjad ekonomisk utveckling.
I Asien finns även länder med missriktad detaljplanering och -reglering, ofta kombinerad med importsubsfifutionspolifik, låg fillväxt, kvarvarande och omfattande fattigdom, och ofta dålig index för mänsklig utveckling.
Studien pekar på möjligheten av ökad samverkan mellan givarna. Policy-dialog och institutionellt inriktat stöd liksom satsningar på infrastruktur och bredare samarbete framstår som angelägna. En fortsättning på den inledda samarbetsdialogen med Japan rekommenderas.
Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer och institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling, sföd fill gott regeringsutövande som viktigt medel aft stödja en utveckling i demokratisk riktning. Den har en serie slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndighetema och den svenska resursbasens institutioner och företag.
1 en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och omräden identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas. Folkrörelsernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts.
Föredragandens överväganden
Jag ser Asienstudien som eff viktigt led i en process som kan effektivisera vårt bistånd till Asien och öka våra möjligheter till effektivare samverkan med andra givare.
Asien representerar en heterogen samling länder där det finns exempel på såväl dynamisk utveckling som utbredd fattigdom. Det finns därför en risk med atf göra alltför breda generaliseringar. Med detta förbehåll vill jag ändå erinra om att kontinenten har den största andelen av världens fattiga.
Utredningen betonar tillväxtens och def ansvarsfulla ledarskapefs bety delse för framgång. I de mer progressiva länderna har en stabil makro-eko- nomisk politik och en framsynt investeringspolitik främjat resurstillväxten. En rättvisare fördelning av produktionsresurserna, inte minst genom sats ningar pä jordreformer, har skapat förutsättningar för produktivitetsök ningar oeh höjda inkomster även för den fattige. Utbildning visar sig, inte oväntat, vara en av nycklarna till framgång. Omfattande och långsiktiga sats ningar för att göra grundskoleutbildning fillgänglig för alla, kombinerat med mer behovsinriktade satsningar på högre utbildning och forskning har ut gjort både ett mäl i sig och en viktig bas för produktionsökning i näringsliv och samhälle. Jag vill i detta sammanhang ocksä peka på vikten av en demo kratisk samhällsutveckling och hänsynen till miljöns krav och förutsättningar I35 som viktiga dimensioner för atf nå en stabil och bärkraftig utveckling.
I det svenska utvecklingssamarbetet med länderna i Asien bör vi kunna Prop. 1992/93:100 svara på olika behov. Ekonomiska och demokrafiska reformansträngningar Bilaga 4 behöver fortsatt stöd. En fungerande marknadsekonomi är en viktig utvecklingskraft, men som vi seft i den asiatiska utvecklingen, är den infe ensam lösningen pä u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på att skapa mekanismer för social utveckling, infrastruktur och industrialisering är också betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutioner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande rättsstat mäste utvecklas.
Utveckling av människans egna resurser genom utbildning och hälsa kommer även i framtiden att vara betydelsefulla i samarbetet med länder i Asien. Men bönder och mindre företagare måste också ges reella möjligheter atf öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incitament utan också genom att nödvändig lagstiftning och infrastruktur byggs upp. Jag vill här också peka på möjligheterna till eft ökat industriellt samarbete.
Jag instämmer helt i utredningens syn att svensk kompetens i ökad utsfräckning bör kunna göra sig gällande på exempelvis miljövårdens och industrins, infrastrukturens (energi, kommunikationer, tele) samt handelns områden. Ett effektivt samarbete förutsätter nära samråd mellan myndigheterna. Genom landprofilarbeten och intressentmöten för enskilda länder kan även regelrätta dialoger mellan Sverige och enskilda asiatiska u-länder främjas, så att vär ofta långvariga biståndsrelation kan breddas till att avse långsiktigt mera jämbördiga relationer.
Det ankommer självfallet fiämst på myndigheterna att ta de initiativ och hälla de kontakter som behövs för att förverkliga regeringens intentioner avseende förstärkning av det biståndsrelaterade ekonomiska samarbetet, och utnyttjandet av svensk resursbas när denna är relevant och konkurrenskraftig. Jag vill därvid hänvisa fill den förbättrade miljö för företagsamhet och utveckling, investeringar, handel, som ges genom den ekonomiska reformverksamheten i länder som Indien och Vietnam.
Den genom utredningen stimulerade uppbyggnaden av ett svenskt nätverk för information och samverkan inom miljösatsningar i Asien bör enligt min mening följas upp genom ett nyft seminarium hösten 1993. Dä kan parterna överblicka vilka möjligheter till nya eller breddade insatser på t.ex. områdena vatten, energi, institutions- och metoduppbyggande som kunnat . aktualiseras.
Folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig roll att spela i utformning oeh genomförande av biståndet. De är ocksä viktiga instrument för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling.
Ett fortsatt samarbete och dialog med viktiga givare såsom Japan och Asiatiska utvecklingsbanken är viktigt. Bl.a. föreslåi jag ett meia aktivt svenskt stöd till deltagande av folkrörelser i utvecklingsbankens arbete pä det sociala området.
136 Sydasien
Sydasien har inte uppvisat samma dynamiska utveckling som Ost- och Sydostasien. Tillväxten har ökat mer än befolkningstillväxten men fattigdomen är utbredd. Den årliga befolkningstillväxten för hela regionen pä 2,4 % har begränsat den årliga BNP-tillväxten per capita till 3,2 % under 1980-falet. Regionen hyser flest anfal absolut fattiga i världen. De fattigaste länderna som Afghanistan, Bangladesh och Nepal uppvisar otillräcklig ekonomisk växtkraft för atf kunna attackera sina fattigdomsproblem. Inre strider i Afghanistan och konflikter mellan den tamilska minoriteten och centralregeringen i Sri Länka försvårar återuppbyggnad. I såväl Indien som Pakistan ger etniska och religiösa motsättningar upphov till öppna konflikter. Brotten mot de mänskliga rättigheterna som följer i konflikternas spär är allvarliga och lämnar svårläkta sår. Kvinnornas levnadsvillkor är pä vissa häll ytterst svåra. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till länder i Sydasien 707 miljoner kronor budgetåret 1991/92. SIDA dominerar med ett bistånd på 669 miljoner kronor.
Upplösningen av Sovjetunionen och bildandet av OSS (Oberoende Staters Samvälde) har givit upphov till eft antal nya stater i Centralasien. Några av dessa kan komma att klassificeras som u-länder.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Bangladesh
Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoliderats efter parlamentsvalet i februari 1991 och den därefter följande övergången fill parlamentarism. Läget för mänskliga rättigheter har förbättrats och pressen är fri. Rättssäkerheten bedöms vara relativt god även om de fattigaste ofta har svårt att hävda sin rätt.
Fattigdomen i Bangladesh förblir mycket stor och mer än hälften av invånarna lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Det stora flertalet bor på landsbygden. Jordbruket är nyckelsekforn i Bangladesh ekonomi och sfär för 60 % av BNP.
Bangladesh genomför sedan 1990 ett ekonomiskt program i samarbete med IMF och Världsbanken. Liberaliseringar har skett bl.a. pä handels- och jordbruksområdet. Inom den statliga sektorn pågår en utförsäljning av statliga företag. Kritik har riktats mot långsamhefen i reformpolitikens genomförande.
Det svenska biståndet till Bangladesh inriktas på aft förbättra levnadsvillkoren för de fattigaste och är koncentrerat till landsbygdsutveckling, hälsa och undervisning. Bl.a. ger Sverige bidrag till Grameen Bank, vars låntagare till över 90 % utgörs av kvinnor. En låg inhemsk resursmobilisering i kombination med en svag kapacitet på mottagarsidan har bidragit fill förseningar i landprogrammefs genomförande och ett lågt utnyttjande av biståndsmedel. Den utgående reservationen är hög och Sverige och andra givare har upp-
märksammat detta problem i diskussioner om def framtida biståndet fill Prop. 1992/93:100 Bangladesh. Stödet genom enskilda organisationer är relativt omfattande Bilaga 4 och ger ett gott resultat.
Med hänsyn till ovanstående föreslår jag att 120 miljoner kronor avsätts som medelsram för biståndsinsatser genom SIDA.
Indien
Indien är en parlamentarisk demokrati som ger utrymme för fri debatt och andra medborgerliga friheter. Detta hindrar dock inte att de fattigas rättigheter ofta kränks. Regeringens attityd fill omvärldens kritik av mänskliga rättighets-situationen i landet har varit att kritiken varit ensidig och att hänsyn inte tagits till faktiska förhållanden. En offentlig inhemsk mänskliga rättighets-kommission har tillsatts i syfte aft utreda och minska bristerna på detta område.
Omvandlingen av den indiska ekonomin fill en marknadsekonomi har fortsatt under den nya regering som tillträdde i juni 1991. Samtidigt som regeringen rönt beröm för sin reformpolitik har givarkonsorfiet påtalat nödvändigheten av fortsatfa reformer bl.a. inom den offenfliga sektorn.
Sveriges biståndssamarbete med Indien har länge haft en strävan att nä de fattigaste grupperna, främst på landsbygden. Samtidigt kan konstateras att regeringens egna åtgärder för att förbättra situationen för de fattigaste grupperna i landet hitfills varit blygsamma. Militärutgifterna svarar för nära en femtedel av statsbudgetens utgifter.
Vidare har de olika programmen inom landprogrammet ofta drabbats av förseningar på grund av den tunga indiska byråkratin och sedan flera år har reservationerna varit mycket stora. Den utgående reservationen 1991/92 uppgick till 170 miljoner kronor eller 40 % av landramen. Problemet med ett ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel har uppmärksammats av flera givare.
Mot bakgrund av ovanstående föreslårjag atf 345 miljoner kronor avsätts för samarbetet genom SIDA. Fatfigdomsinriktningen bör bibehållas men ökad vikt mäste läggas vid ett effektivt medelsutnytfjande och att uppsatfa mål uppnås. Även i fortsättningen ser jag atf de enskilda organisationerna har en viktig roll i det fattigdomsinriktade biståndet.
Indien är en av de större mottagarna av svenska mjuka krediter. Med ett i många avseenden välutvecklat land som Indien finns förutsättningar för samarbete i andra former vid sidan av det traditionella biståndet. Jag anser därför att i planeringen av det framfida biståndet till Indien ökad vikt bör läggas vid att stödja ett sådant samarbete inom ramen för BITS och SWE-DECORP:s mandat.
Sri Länka
Sri Länka är en parlamentarisk demokrati. Den politiska utvecklingen i Sri Länka präglas av konflikten i de norra och östra delarna där mänskliga rät tighets-situationen fortfarande är mycket allvarlig. 1 landets södra delar har antalet kränkningar av mänskliga rättigheter minskat. Regeringen har under 138
senare är visat att man tagit fill sig kritiken frän det internationella samfun- Prop. 1992/93:100 def. Situationen för återvändande lankesiska tamilflykfingar är fortsatt svår. Bilaga 4 liksom för den stora gruppen av intemflyktingar som uppstått på grund av kriget.
Som en följd av konflikter mellan den tamilska minoriteten oeh centralregeringen utgör militärutgifterna en stor belastning pä landets ekonomiska resurser. Trots detta har den ekonomiska utvecklingen varit god under det senaste året. En sänkning av militärutgifterna framstår som nödvändig för att frigöra resurser för ett fortsatt genomförande av den i övrigt framgångsrika ekonomiska reformprocessen.
Pä grund av svårigheterna aff genomföra planerade projekt i landet under de omfattande stridigheterna 1988-1990 uppstod stora reservationer varför inga nya landramsmedel avsattes för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 uppgår landramen till 35 miljoner kronor. Samarbetet, som koncentrerats fill landsbygdsutveckling och undervisning, fungerar bra infe minst tack vare en väl fungerande inhemsk adminisfration.
Jag anser atf den nuvarande inriktningen och omfattningen av biståndet genom SIDA bör bibehållas under budgetåret 1993/94. Även om en fredslösning ännu inte är i sikte bör det inom ramen för den liberaliserade ekonomin finnas potential för ett bredare samarbete med Sri Länka, där BITS och SWEDECORP bör kunna spela vikfiga roller. Den landprofil, som skall utarbetas under år 1993, kommer aff utgöra underlag för överväganden rörande def framfida utvecklingssamarbetet med Sri Länka.
Afghanistan
Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens fall i april förbyttes snabbt i pessimism dä krigshandlingar mellan olika grupper inom den fidigare motståndsrörelsen trappades upp.
I avvaktan på en varaktig fred förutser jag ett fortsatt behov av bistånd av katastrof- och återuppbyggnadskaraktär. Med anledning av det översynsarbete som genomförts angående biståndet fill Afghanistan vill jag emellertid föreslå vissa förändringar i def fortsatta biståndet. I enlighet med Sveriges betonande av FN-systemets roll i konflikt- och katastrofsituationer bör en jämnare fördelningen av det svenska stödet mellan FN-organen och i landet verksamma enskilda organisationer eftersträvas. Ett ökat stöd till FN ställer emellertid krav på klarare rollfördelning hos FN-organen.
Vidare bör stödet till Svenska Afghanisfankommifféns, SAK, verksamhet, som hittills finansierats över kafasfrofanslaget, successivt föras till anslaget för enskilda organisationer. Denna förändring, som får genomföras i samråd med kommittén, föresläs ske mot bakgrund av den ändrade karaktären på kommitténs arbete i riktning mot en mer långsiktig, utvecklingsinrik-tad verksamhet. Förslaget innebär dock inte att SAK infe skall kunna användas som kanal för akuta insatser av kafastrofkarakfär. Det finns enligt min mening all anledning atf utnyttja SAK:s kompetens i detta avseende.
139 Nepal Prop. 1992/93:100
Nepal har sedan våren 1991 den första demokratiskt valda regeringen pä 32 Bilaga 4 är. Politiska partier är åter tillåtna men landet lider brist på demokratiska traditioner.En tillfredställande laglig ram föreligger för skyddet av de mäns-kiga rättigheterna, men tillämpningen har vissa brister.
Landet genomför sedan 1988 ett strukfuranpassningsprogram och regeringen har under det senaste året lanserat en rad reformer i syfte att liberalisera ekonomin och främja utländska investeringar.
Samtidigt som landet har stora eftersatta behov vad gäller social och fysisk infrastruktur har man i dag pä grund av en begränsad mottagarkapacitet svårt aft effektivt utnyttja tillgängliga biständsmedel, varför stora bistånds-reservationer uppstått.
Mot denna bakgrund bör def svenska biståndet bibehålla nuvarande omfattning i enlighet med den landprofil som utarbetats under hösten. De övergripande målen bör vara fattigdomsbekämpning, demokratisföd och främjande av tillväxt. Även framgent förutser jag ett fortsatt socialt inriktat stöd via enskilda organisationer. För atf stödja demokratiprocessen bör bl.a. nepalesiska organisationers arbete stödjas. Med tanke pä de stora bristerna på infrastrukturområdet börvidare BITS undersöka möjligheterna till delfinansiering av projekt på t.ex. vatfenkraffomrädet.
Pakistan
Den demokratiska utvecklingen i Pakistan har inte motsvarat förväntningarna, trots att landet sedan år 1988 har ett civilt parlamentariskt styre efter flera år av militärstyre. Den demokratiska traditionen är svagt utvecklad och militären tillkallas ofta för att lösa problem som det civila rättsväsendet inte bemäktigar. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är vanliga och oroande.
Landefs regering har trots en relativt hög ekonomisk fillväxt under senare år inte visat mycket vilja aft åtgärda de problem som äi lelaterade till fattigdom och en svårt eftersatt social och fysisk infrastruktur. Militärutgifterna uppfar fortfarande över 30 % av statsbudgetens utgifter och anslagen till den sociala sektorn finansieras huvudsakligen genom biständsmedel.
Jag anser mot denna bakgrund aft förutsättningar ännu saknas för ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete med Pakistan. Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis inriktas pä kunskapsöverföring och, förutsatt bibehållen kreditvärdighet, u-kreditgivning via BITS, samriskföretag genom Swedfund International AB samt humanitärt bistånd genom enskilda organisationer. Mot bakgrund av den allvarliga översvämningen under hösten 1992 förutser jag atf sföd kan behöva lämnas till återuppbyggnadsarbete via kafasfrofanslaget.
140 Ost- och Sydostasien
Ost- och Sydostasien omfattar den folkrikaste nationen, Kina, med över en miljard människor, de nyindusfrialierade länderna, Indokina m.fl. Den ekonomiska tillväxten har varit högre än på andra håll i världen. Japans och de sk tigrarnas (Hong Kong, Sydkorea, Singapore, Taiwans) utveckling är väl kända. De följs nu av Indonesien, Malaysia och Thailand. Den starkaste ekonomiska utvecklingen under det senaste årtiondet har emellertid Kina haft. Under det senaste decenniet har den årliga tillväxten per capita varit 6,9 %. För kustregionen har tillväxten varit avsevärt högre. Laos och framför allt Vietnam genomgår omdaningar mot marknadsekonomi. Def ger förhoppningar om ett mer öppet politiskt klimat. Övergängen frän planekonomi fill marknadsekonomi sker infe utan problem. Tillväxten oeh den moderna sektorns utveckling skapar nya problem med omfattande urbanisering och miljöföroreningar. De fredsbevarande aktionerna och återuppbyggnaden i Kambodja kräver omvärldens stöd. Interna oroshärdar på Filippinerna skapar fortsatta problem. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd fill länderna i Ost- och Sydostasien 877 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 530 miljoner kronor och genom BITS 331 miljoner kronor inkl. u-krediter.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Laos
Den ekonomiska reformpolitiken i Laos fortsätter med viss framgång. Denna positiva utveckling har uppnåtts trots påtagligt ansträngda statsfinanser, naturkatastrofer, stoppat öst-bistånd och helt avstannad handel med def icke-konvertibla handelsomrädet.
Pä det politiska planet går reformarbetet endast långsamt framåt. Likväl kan landets nya konstitution frän år 1991 sägas innebära ett genombrott. Bl.a. ges befydande makt till den nya nationalförsamlingen och en ledande princip är aff landet nu skall styras genom lagar och ej som fidigare genom dekret. Dock tilläts ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr fortfarande med ensamrätt.
Även vad beträffar de mänskliga rättigheterna går utvecklingen endast långsamt framåt. Visserligen finns garantier för dessa i den nya konstitutionen, men fortfarande förekommer övergrepp. Förutom barnkonventionen har inga av FN:s mänskliga rättighets-konventioner undertecknats. Det finns dock posifiva förändringar inom rättsväsendet och jag vill i sammanhanget välkomna def pågående och omfattande lagstiftningsarbetet, som pä sikt kan skapa en viktig bas för ett förbättrat läge i landet vad gällei mänskliga rättigheter.
I det redan omfattande och åriigen ökande internationella biståndet till Laos, utgör aspekter som bristande koordinering och påtagligt läg mottagningskapacitet ett hinder. Vårt svenska utvecklingssamarbete genom SIDA är koncentrerat till skogs- transport- och energisektorerna.
141 Under senare är har medelsutnyffjandet inom landprogrammef varit till- Prop. 1992/93:100 fredsställande. Utvärdering av skogsstödet har dock visat på brister i fräga Bilaga 4 om kostnadseffektivitet och en miljömässigt hällbar utveckling. Brister har ocksä konstaterats i ett pågående vägprojekt.
Dä endast en bråkdel av den laotiska befolkningen har kommit aft gynnas av det pågående ekonomiska reformarbetet verkar det angeläget aff utökade ansträngningar görs för att förbättra levnadsförhållandena pä landsbygden. Infrastrukfurinsatser utgör här eff vikfigt inslag. För svenskt vidkommande bör förutsättningarna för utökat stöd inom energisektorn kartläggas. Ett fortsatt och vidgat kunskaps- och insfifufionsuppbyggande sföd förefaller mig ocksä angeläget. Det nyligen inledda samarbetet pä rättsområdet är vällovligt och ytterligare demokratiinsafser bör övervägas.
I beaktande av atf ätagandeutrymmet är helt intecknat föreslårjag atf medelsramen genom SIDA sätts fill 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Vietnam
Normaliseringen av Vietnams relationer med omvärlden fortgår i allt snabbare takt. Särskilt tydligt reflekteras denna positiva förändring i intensifierade förbindelser med de sydosfasiafiska grannländerna. Betydelsefulla sfeg i riktning mot aft integreras i ASEAN-samarbefet har tagits. En normaliseringsprocess med Kina har också inletts, även om uppblossande ferritorial-tvister på senaste tiden har stört densamma. Med USA synes nu bättre förutsättningar föreligga för normaliserade relationer.
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter atf uppvisa goda ekonomiska resultat. Trots bortfallet av tidigare omfattande öst-bistånd och trots eft fortsatt amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagande av lånegivningen frän de internationella finansinstitutionernas sida, har den pågående processen i marknadsekonomisk riktning kunnat drivas vidare. Stora produktivitetsökningar kan konsfateras säväl inom den privafiserade jordbrukssektorn som inom industrin. Dock äterstår mycket aff göra inom ramen för det pågående reformarbetet och härvid upplevs som akut en omstrukturering och privatisering av den statliga företagssektorn, inrättandet av eft effektivt skattesystem samt en fungerande ekonomisk lagsfiftning m.m. Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet, en ökad polarisering i samhället samt en minskad social service.
Parallellt med de ekonomiska reformerna pägär, om än i betydligt långsammare takt och med de gränser som enpartistaten sätter, en fortsatt uppluckring av det polifiska förtrycket. Tanken att införa ett flerpartisystem under rådande utvecklingsfas är dock främmande för den vietnamesiska ledningen. Parlamentsvalet under året har inneburit en förändring i så måtto att medborgarna för första gängen alltsedan det kommunistiska maktövertagandet givits möjlighet att fritt konfrontera kandidaterna med frägor, kritik och missnöje.
Mänskliga rättigheter garanteras i den år 1991 reviderade konstitutionen, men fortfarande kränks de mänskliga rättigheterna för bl.a. politiskt och re- 142
ligiösf verksamma. Eff posifivt inslag är dock en tydligt ökande frispråkighet Prop. 1992/93:100 och tolerans för olikfänkade i den inhemska debatten. Detsamma gäller för Bilaga 4 kulturyttringar inom landet säväl som för impulser utifrån. Sverige bör bl.a. inom ramen för,biståndssamarbetet fortsätta atf verka för atf enpartisystemet ersätts med pluralism och demokrati.
Def svenska biständ som har utgått under de senaste åren kan sägas ha spelat en konstruktiv och katalytisk roll i def pågående ekonomiska och politiska reformarbetet i Vietnam. För närvarande pägär kunskaps- och institutionsutvecklande insatser inom skogssektorn, hälsovården, rätts- och bankväsendena samt på makroekonomi-, företagslednings- och skafteförvalf-ningsområdena. Den direkta kopplingen fill reformprocessen har renodlats alltmer och det är angeläget aft också med biståndsinsatser främja en demokratisk utveckling.
Vietnams valutabehov kan med hänsyn till bl.a. förbättrade ekonomiska förutsättningar i landet och den förestående normaliseringen med "IMF/-Världsbanken" och asiatiska utvecklingsbanken inte längre anses ha samma akuta karaktär som tidigare, varför hittillsvarande imporfsföd gradvis bör kunna utfasas. En prioritering av infrasfrukfursafsningar synes mig däremot motiverad mot bakgrund av att rådande allvarliga brister inom t.ex. transport-, kommunikations- och energisektorerna hämmar den ekonomiska reformprocessen.
Utanför landramsbisfåndef bör Sverige även fortsättningsvis avisera en beredskap aff delta i en internationell stödinsats för Vietnam i samverkan med IMF och verka för att en sädan genomförs.
Vietnams ekonomiska utveckling gör def befogat att se över möjligheterna för eft bredare biståndssamarbete. Det är med tillfredställelse jag noterar SWEDECORP:s engagemang och framtidsplaner för Vietnam. Möjligheterna att också bredda BITS-samarbetet bör undersökas. Även enskilda organisationer bör kunna spela en viktig roll i samarbetet med Vietnam.
Med hänsyn taget till def förda resonemanget, vill jag föreslå en landram genom SIDA på 180 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Filippinerna
Utvecklingen i Filippinerna inger viss optimism vad beträffar läget för de mänskliga rättigheterna. Utgångsläget är dock utomordentligt dåligt och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter. President Ramos företagna ätgärder till försoning med grupper fill höger och vänster om regeringen, upphävandet av kriminaliseringen av kommunistpartiet samt en partiell amnesti för flera kända vänster- och högerrebeller är dock positiva tecken.
Pä ekonomins område kan ännu ingen konjunkturäferhämtning skönjas, trots det stabiUseringsprogram som genomförs i samarbete med IMF och Världsbanken. För de fattiga - 70 % av befolkningen - har levnadsbetingelserna infe förbättrats och statens satsningar pä bl.a. utbildning och hälsovård är alltför smä för att möfa den växande befolkningens behov.
Def samlade biståndet till Filippinerna uppgick är 1991/92 fill 39 miljoner 143
kronor.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Mot bakgrund av den rådande situationen i landet, förefaller det mig an- Prop. 1992/93:100 geläget att i vårt SIDA-stödda biständ genom svenska enskilda organisatio- Bilaga 4 ner i högre grad prioritera demokrati- och mänskliga rättighets-befrämjande insatser samt stöd till fattigdomsbekämpning.
Ett omfattande tekniskt biständ ges vidare genom BITS, vilket är koncentrerat till energi-, miljö- och skogsvårdssektorerna. Vad gäller sföd fill kraff-verksbyggnad arbetar BITS i nära samarbete med Världsbanken. En fortsatt och utvidgad verksamhet förutses. SWEDECORP:s exportfrämjande verksamhet är en annan komponent i det svenska biståndet, som förutses växa framöver.
Kambodja
1 Kambodja har FN-operationen UNTAC (United Nations' Transitional Authority in Cambodia) inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna val under maj 1993. Situationen kompliceras dock av att det av FN övervakade samarbetet inom landets högsfa nafionella råd (SNC) brutit samman genom aft en av de fyra parterna, de röda khmererna, vägrar atf delta i fas
2 - awäpning och demobilisering - av den pågående fredsprocessen. Därmed kan samfliga FN-insatser i Kambodja, inklusive rehabiliterings- och äteruppbyggnadsoperafionerna komina aff försvåras och fördröjas. Bortsett frän detfa allvarliga problem förefaller UNTAC-operationen aft framskrida i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering av politiska partier fillsammans med väljarregistrering har påbörjats. Flykfingrepafrie-ringen gör framsteg, även om tidtabellen gradvis har fått justeras.
Den ekonomiska reformprocessen har lett till att Kambodjas tidigare socialistiska planekonomi nu formellt avskaffats och landet definieras numera som en liberal demokrati. En blomstrande privat företagsamhet har vuxit fram, men avigsidor som en kraftigt ökad smuggling, vidgade sociala klyftor och social nedrustning framträder allt tydligare. Def statsfinansiella läget är utomordentligt allvarligt och har i snabb takt försämrats alltsedan 1990 dä östbisfändet upphörde samtidigt med minskade inkomster frän den desintegrerande statliga företagssektorn. Härigenom har bl.a. löneutbetalningar inom statsförvaltning, skolväsende, hälsovård inte kunnat fullgöras och rapporter bekräftar aff landefs hela civila administration f.n. är staff i eft alarmerande förfall.
Fiågan om demokiati och mänskliga lättighetei i Kambodja hai kommit i ett nytt läge genom Parisöverenskommelsen men rapporter om brott mot skrivningarna har förekommit under det gångna året. Det finns anledning hysa oro över utvecklingen.
Det är uppmuntrande aff FN-appellen om medel för omedelbar rehabilitering och återuppbyggnad av Kambodja rönt eft så positivt gensvar från världssamfundefs sida. Bisfändskoordinering och den mycket begränsade mottagningskapaciteten pä kambodjansk sida utgör dock problem, som beslutsamt mäste tacklas för aft inte effektiviteten i biståndet framöver skall bli lidande.
Den påfallande fattigdomen och de mycket stora hjälpbehoven i Kam bodja motiverar ett fortsatt kraftigt svenskt stöd. En befydande del bör 144
lämpligen säsom hittills gå fill humanitära insatser och kanaliseras genom FN Prop. 1992/93:100 och enskilda organisationer. Ett omfattande stöd gär genom UNICEF. Ur Bilaga 4 effektivitetssynpunkt bör dock en koncentration fill eft färre antal insatser eftersträvas. Med hänsyn till den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja och den stora roll som infrastruktur har för landets utveckling, föreslårjag aff förutsättningarna för sådant sföd närmare utreds. Eft lämpligt område kan vara energisektorn. Def under förra året inledda insfifufionsuppbyggande biståndet bör kunna vidareutvecklas. Dessutom finns behov av demokrati-och mänskliga rättighetsinriktat bistånd, varför nya insatser exempelvis i anslutning till UNTAC:s demobiliseringsfas kan övervägas.
Eff fortsatt sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras för budgetåret 1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Sverige bör också avisera en fortsatt beredskap att delta i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF och verka för aft en sådan bildas.
Regionala insatser i Asien
Det svenska stödet till Mekong-kommiffén har hitfills främst omfattat miljöinsatser och administrativt stöd till sekretariatet i Bangkok. Behovet av insatser förefaller vara extra stort i Kambodja, som nu är på väg aft återuppta sift medlemskap i organisationen. Gällande proceduravtal har förlängts med ett år till den 30 juni 1993. SIDAs ursprungliga planer att inleda ett programinriktat samarbete fro.m. den 1 juli 1992 har fått skrinläggas. Anledningen har varit aft arbetet i kommittén har legat nere till följd av oenighet mellan medlemsländema om bl.a. formerna för Kambodjas äte-rinträde i kommittén och att därmed en av SIDA initierad strategisk studie rörande Mekong-kommifféns fortsatta arbete infe kunnat behandlas. Jag välkomnar UNDP:s ansträngningar atf bryta dödläget inom organisationen och konstaterar att en normalisering av arbetet nu synes vara på väg.
Miljörelaterat stöd fill Mekongkommittén lämnas via SIDA frän anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Fortsatt sföd till Asian nstifute of Technology lämnas också via detta anslag. Annat sföd till Mekongkommittén och övrigt regionalf samarbete inklusive stöd fill utveckling av hantverksfiske i Bengaliska bukten lämnas från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 18 miljoner kronor. Fortfarande finns en reservation om 28 miljoner kronor som huvdsakligen hänför sig fill ännu icke genomförda insatser i Kambodja. Med hänsyn till ovanstående föreslårjag ingen ny medelstilldelning för budgetåret 1993/94.
Icke landrelaterat bilateralt biständ
Demokrati, mänskliga rättigheter och nationeU försoning
Det starka svenska intresset för demokrafifrägorna gör def synneriigen väl motiverat att visa stor beredvillighet aft stödja den fortsatfa demokratipro cessen i vara samarbetsländer. Demokratiinsafser i länder ufanför program kretsen bör också kunna komma ifråga. SIDA har av regeringen erhållit i 145
uppdrag att utarbeta långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokra- Prop. 1992/93:100 tiska institutioner och rättsväsende i programländerna. Dessa förutses bli Bilaga 4 föremål för regeringens godkännande under våren 1993. Utvidgade demokratifrämjande insatser förutses dra nytta av svensk kompefens och kunnande.
Under en läng rad av är har bistånd lämnats fill oberoende grupper och institut vilka är engagerade i värnet av de mänskliga rättigheterna. Deras verksamhet innefattar spridande av kunskap om mänskliga rätfigheter, granskning av staters efterlevnad av mänskliga rättigheter och sföd ät personer utsatta för polifisk förföljelse eller annan rättslöshet. Sföd fill dessa icke-statliga organisationer har många gånger varit avgörande för deras möjlighet att verka trots svåra omständigheter. Samtidigt finns anledning att uppmärksamma i vad mån biständ utifrån kan fungera som ersättning för lokal förankring.
Väpnade konflikter utgör eff allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. I situationer av väpnade inre konflikter försvagas rättsskyddet och infe sällan inträffar omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning är i denna mening också eft förebyggande arbefe fill skydd för mänskliga rätfigheter. Väpnade konflikter utgör ocksä def kanske främsfa hindret mot ett lands utveckling. Somalia är ett sådant fall där kaos har tillåtits utvecklas och där laglöshet oeh anarki gör atf människan idag behandlas som om hon saknar värde.
Jag menar därför att medel ska kunna användas till att stödja initiativ tagna av nationella, regionala och oberoende instanser för aft i u-länder nå lösning på konflikter och åstadkomma försoning. Sföd kan gälla förebyggande diplomati, dialog syftande fill nationell försoning, medlingsuppdrag och skiljedomsväsende. Medel bör även kunna användas för institutionellt sföd. Ett exempel pä denna stödform är det uppdrag som Liv och Fredsinsti-futet fått av FN och som innebär atf institutet står som neutral organisatör av möten mellan olika parter i Somalia och som förmedlare av kontakter.
SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att utarbeta en plan för insatser till stöd för barnets rättigheter. Även icke-programländer bör komma ifråga för dessa insatser. Jag tänker då på länder som Thailand och Filippinerna som bör få hjälp med att ta itu med den barnprostitution som den ökande strömmen av turister fört med sig.
Demokrafimålef har en cenfral roll i regeringens biståndspolitik. Kvinnorna fortsätter att vara en utsatt grupp i mänga u-länder. Insatser avsedda att stärka kvinnans ställning i samhället och deltagande i det politiska livet är en del av det demokrafifrämjande biståndet. Insatser för undanröjande av diskriminering av kvinnor har en fydlig innebörd av mänskliga rättigheter.
Regeringen har tillsaft en utredning om förutsättningarna för att skapa ett internationellt institut för valövervakning m.m. Utredningens förslag kan under budgetåret medföra medelsbehov för igångsättande av ett sådant institut.
I Centralamerika utgör stöd till den fortsatta freds- och försoningsproces sen en starkt bärande linje i def svenska biståndet. Som en följd av fredsavta let i El Salvador i januari 1992 utfästes ett svenskt bidrag om 60 miljoner kronor under vardera fre år fill sföd för försonings- och demo- 146
kratiprocessen. Medel för ändamålet bör tas i anspråk frän denna anslags- Prop. 1992/93:100 post. Bilaga 4
Bilateralt sföd till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza tas från denna anslagspost. Stödet, som förmedlas genom enskilda organisationer, är koncentrerat till den sociala sektorn. Def skall ses som eff komplement till def sföd som ges genom FN-organet UNRWA.
Med beaktande av ovanstående föreslår jag aft 650 miljoner kronor avsätts för insatser genom SIDA under anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. I denna medelsram ingår även det föreslagna stödet till Sydafrika på 240 miljoner kronor.
Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m.
Under det gångna budgetåret har en allt mindre del av katastrofbiståndet gått till offer för naturkatastrofer. Istället har offer för krig och inbördessfri-dighefer och sociala oroligheter alltmer kommit att bli mottagare av katastrofbistånd. De politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Östeuropa, och den rådande krisen i det forna Jugoslavien, har dessutom gjort att ett i biståndssammanhang icke traditionellt geografiskt område blivit mottagare av katastrofhjälpsinsatser. Tyngdpunkten i det svenska katastrofbiståndet ligger dock fortfarande på aft ge stöd vid de katastrofer som inträffar i u-länder.
Omfattande katastrofinsatser har från svensk sida skett i Afrika. Södra Afrika har haft en omfattande torka men även Afrikas Horn är drabbat av torka, krig och konflikter. Ytterligare insatser kommer aft erfordras från svensk sida för akufa insatser i dessa omräden. Insatser av återuppbyggnads-karaktär har också skett och kommer att påbörjas i Eritrea, Afghanistan och Kambodja.
Eft annat krisområde i närområdet som under det sista halvåret 1992 har kommit aft bli mer aktuellt, och som behövt stora biståndsinsatser, är det forna Jugoslavien. Utgångspunkten för det fortsatta svenska biståndet till det forna Jugoslavien är att stödja FNs program i regionen samt insatser genom svenska enskilda organisationer. Förutom direkt nödhjälp syftar FNs verksamhet till att skapa förutsättningar för flyktingar atf stanna i närområdet.
Händelseutvecklingen i det övriga Central- och Östeuropa tyder pä aft fortsatt bistånd dit blir nödvändigt främst som följd av den ekonomisk-sociala utvecklingen och de rådande konflikterna i vissa områden.
Det svenska katastrofbiståndet till ovan nämnda regioner har utgått antingen direkt till drabbade länder, som bidrag till Röda Korset och andra enskilda organisationers insatser, eller som svar på olika FN-organisationers appeller.
Inför budgetåret 1993/94 förväntas fortsatt stora behov av katastrofhjälp. Det är viktigt att ha en god beredskap dels för de behov som kan förutses, dels för naturkatastrofer av skilda slag. Framförallt kommer insatser i de tork- och krigsdrabbade områdena i Afrika, länderna pä Balkan och i OSS att ta i anspråk en stor del av kafasfrofanslaget. Jag föreslår en ökad medels ram på 66 miljoner kronor till 1181 miljoner kronor för anslagsposten Kåta- 147 strofer, sföd till återuppbyggnad m.m.
Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer Prop. 1992/93:100
Sammanlagf svarar samarbete genom enskilda organisationer och folkrörel- öuaga 4 ser för omkring 20 % av def tofala biståndet genom SIDA. Därutöver samarbetar även SAREC, BITS och SWEDECORP direkt eller indirekt med enskilda organisationer. Under är 1992 har FN i ökad grad utnyttjat personal frän svenska enskilda organisationer.
Ett sysfem med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapaci-fetsstudier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande insatser. SIDA:s arbete med atf fä till stånd en bättre samordning av biståndet till enskilda organisationer uppmuntras. Jag stöder även det övriga arbefe som SIDA bedriver för att förenkla adminisfration och rutiner för bistånd till organisationerna. Det är angeläget att dessa känner att de har stöd för sin verksamhet samtidigt som kraven på effektivitet i biståndet måste upprätthållas genom uppföljning och utvärdering.
Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer under budgetåret 1991/92 732,3 miljoner kronor. I posten ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående reservationen uppgick till 34,6 miljoner kronor och avser redan ingångna åfaganden. Medelsutnyttjandet är således mycket högt oeh som helhet anses de enskilda organisationerna ha kapacitet atf ansvara för större belopp än vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar.
Medel avseende samordning och information liksom erfarenhetsutbyte om utvecklingsfrågor och biståndsmetodik i anslutning till organisationernas biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Särskild hänsyn bör tas till organisationernas behov av planeringstrygghet och framförhållning i säväl projekt- som informationsverksamheten. Genom ökat stöd till innovativa insatser pä bl.a. folkbildningsomrädet kan en fördjupad kontakt mellan kulturer oeh befolkningsgrupper också i vårt svenska samhälle främjas. Därvidlag skall ungdomens särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdomens intresse och delaktighet utgör i sin förlängning en förutsättning för en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet.
Riksdagen efterlyste (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1992/92:210) förbättringar i redovisningen av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser oeh andra enskilda organisationer. Inom SIDA pågår ett arbete att förbättra redovisningssystemet för att därigenom på ett enklare sätt kunna ta fram uppgifter om fördelning av olika typer av bidrag till organisationer och deras fördelning pä länder och regioner. Därutöver pågår ett utvecklingsarbete mellan Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna oeh Statisfiska centralbyrån för atf fä fram en bild av fördelning av biståndet pä olika ändamäl och till olika sektorer. Def är min övertygelse aft dessa ätgärder successivt skall tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag.
Jag föreslår aff anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på 875 miljonei kionoi bibehålls.
148 Särskilda miljöinsatser Prop. 1992/93:100
Insatser med tonvikt på miljöfrågornas integrerade aspekter och med en klar tJuaga 4 fattigdomsinrikfning bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom miljöekonomi, vaffenresurshushällning, marin miljövård och biologisk mångfald. Uppmärksamhet bör även ägnas den moderna sektorns miljöproblem, såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användningskontroll av freoner och bekämpningsmedel.
I de flesfa u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och genomföra insatser inom ramen för knappa resurser. För aff stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till information och instifutionsut-veckling som till forskning och utbildning. Förutsättningarna för att genomföra miljöinsatser ökar successivt, bland annat genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och eff av länderna med programsamarbete.
Människors möjligheter fill deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan vikfig faktor för framgång. Även i detta arbefe kan ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en viktig roll, liksom enskilda organisationers arbefe för aft stärka miljöopinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökande utsträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Sföd utgår även till internationella organisationer och i nägra fall direkt fill organisationer i huvudmottagarländerna. Jag vill i detfa sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan SIDA, BITS, SWEDECORP och SAREC, infe minst när det gäller insatser genom internationella organisationer.
Miljöinsatserna bör koncentreras till program- och samarbetsländer. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör emellertid samarbete upprättas med andra biståndsgivare för aft möjliggöra regionala insatser och andra selektiva insatser ufanför landramskretsen. Jag vill också framhålla vikfen av atf utnyttja den svenska resursbasens kompefens och kapacitet pä miljötek-nikområdet.
Jag föreslär aff anslagsposten Särskilda miljöinsatser genom SIDA 1993/94 uppgår till 225 miljoner kronor.
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
1991/92 Utgift 6 814 938 701 Reservation 2 000 546 444
1992/93 Anslag 7 517 000 000
1993/94 Förslag 6 702 000 000
Tabell S. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag Förändring ______________________________ 1992/93 1993/94__ 1993/94
A. LANDRAMAR OCH REGIONALA INSATSER
AFRIKA
Södra Afrika
Angola 210 160 - 50
Botswana 90 70' - 20
Lesotho 35 30 - 5 149
Förslag 1993/94
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisat 1992/93
Förändring 1993/94
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Mogambique
Namibia
Zambia
Zimbabwe
Sydafrika
Regionala insatser
Östra Afrika
Kenya
Tanzania
Uganda
Afrikas Hom
Etiopien
Västra Afrika
Kap Verde
Guinea Bissau
ASIEN
Bangladesh
Indien
Laos
Sri Länka
Vietnam
Regionala insatser
LATINAMERIKA
Nicaragua
Utvecklingssamarbete
Centralamerika
Utvecklingssamarbete
Sydamerika
395
320
110
90'
275
255
220
195'
(275)
(240)2
165
130'
115
105
530
445
110
85
150
130
80
20
85
45
140
120
415
345
110
100
35
35
225
180
0
0
280
270
165
135
135
95
- 75 -20
- 20
- 25 (-35)
-35
- 10
- 85
- 25
- 20
-60 -40
- 20
- 70
- 10
O
- 45
O
10 30 40
4 075
3 360
715
B. ICKE LANDRAMSRELATERAT BISTÅND
Demokrati, mänskliga rättigheter och hum.biständ Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer Särskilda miljöinsatser
C. ÖVRIGT Särskilda program Rekrytering och utbildning av fältpersonal Vissa land -programkostnader Information genom SIDA
Ofördelat
700
650
-50
1 115
1 181
66
875
875
0
250
225
-25
380
305
-75
45
40
-5
52
43
-9
25
23
-2
-100
3 342
3 442
SUMMA
7 517
6 702
-815
' För Botswana, Namibia och Zimbabwe avsätts därutöver 5 miljoner kronor vardera under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati, Mänskliga rättigheter och Humanitärt bistånd.
' I anslagsposten ingär dels SADC med 130 miljoner kronor, dels övrigt regionalt finansierat inom ramen för reservationen
■* P.g.a. stor reservation anvisades inga medel budgetåret 1992/93 och förslaget för budgetåret 1993/94 är att inga ytterligare medel anvisas.
150 Av medlen avser 240 miljoner kronor Sydafrika och 60 miljoner kronor El Salvador. Pron 1992/93" 100
Bilaga 4
SIDA
SIDA har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning med budgetförslag och tabeller. SIDA utgår i sina äskanden från en preliminär prognos om BNI-utvecklingen för 1993 som skulle innebära en ökning av biståndsanslaget med 2,6 %. SIDA har därefter på begäran av Utrikesdepartementet inkommit med eft reviderat budgetförslag som utgår från beräkningarna att det totala utvecklingsbiståndet måste minska med 1,5 miljarder kronor. Enligt detfa förslag hemställer SIDA aft för budgetåret 1993/94 fä anvisat 6 867 miljoner kronor för def bilaterala utvecklingssamarbetet genom SIDA. Förslaget innebär en minskning med 650 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetär eller 8,6 %. SIDA föreslår att anslagsposterna Katastrofer och stöd fill återuppbyggnad samt Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer ligger kvar på oförändrad nivå. Övriga anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås minskas med i genomsnitt 12 %.
Vidare hemställer SIDA att för Särskilda insatser i skuldtyngda länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram oförändrat 700 miljoner kronor anslås och för övriga av SIDA administrerade poster under anslaget C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram 191 miljoner kronor. SIDA hemställer också att 65 miljoner kronor anslås för stöd till länderna i Central- och Östeuropa genom folkrörelser och enskilda organisationer under anslaget G 1.
Av SIDA:s anslagsframställning framgår att inga förändringar föreslås i den allmänna inriktningen av verksamheten i förhållande till de riktlinjer-som lagts fast för myndigheternas verksamhet under perioden 1992/93-1994/95. Vad beträffar organisationsfrågor återkommer jag till detta under anslaget C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
För flertalet länder och områden föreslås i den ursprungliga anslagsframställningen nominellt oförändrade landramar. Särskilda förutsättningar anges gälla för Botswana, Eritrea, Nicaragua och Sri Länka. Landramarna har i besparingsförslagef reviderats men med betoning att prioriteringarna på fattigdomsbekämpning ligger fast. Vidare understrykes vikfen av atf de långsiktiga följderna av de nedskärningar som kommer aff göras för budgetåret 1993/94 beaktas. SIDA vill också ge uppmärksamhet fill de effekter som nedskärningar i det svenska biståndet fär internationellt. SIDA lämnar oekså förslag vad gäller regionala insatser och insatser under övriga poster som Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, katasfrofer m.m., bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda miljöinsatser och särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal samt information genom SIDA. SIDA föreslår vidare att enskilda anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA får överskridas med högst 5 % under förutsättning att anslaget totalt sett inte överskrids. Vidare föreslår SIDA ytterligare delegering av beslut genom att bemyndiga SIDA besluta om insatser inom anslagsposterna regionala insatser,
utvecklingssamarbete med Cenfral- och Sydamerika, särskilda program, sär- Prop. 1992/93:100 skilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt Bilaga 4 bistånd inom ramen för en av regeringen beslutad inriktning av verksamheterna.
1 sin anslagsframställning redogör SIDA för den informationskampanj som inletts under hösten och som planeras sträcka sig över en treårsperiod. Denna kommer framför allt aft vara inriktad på att nä uf direkt till allmänheten med informafion om hur biständsmedlen används och vilka resultat som blir följden. SIDA pekar vidare på de ökande krav informationssatsningen kommer aff innebära i form av krav pä fördjupande och kompletterande informafion. En förstärkning av biblioteks- och dokumenfationsfunkfionen har nyligen genomförts inom SIDA.
Föredragandens överväganden
Allmänt
För budgetåret 1993/94 föreslårjag aft 6 702 miljoner kronor ställs fill förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detfa innebär en minskning med 815 miljoner kronor eller 10,8 % i förhällande fill budgetåret 1992/93.
Den inriktning av verksamheten som SIDAföreslår har mitt sföd. Somjag påpekade i förra årets budgetproposition är det angeläget aff SIDA i ökad grad uppmärksammar frågor som rör kostnadseffektivitet och resultatanalys. Det förändringsarbete av arbetsmetodik som inletts anser jag vara nödvändig om biståndet skall nå de mål som riksdagen uppställt. Jag vill här särskilt nämna behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att ekonomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt sfadium. Jag vill också påpeka def förhållandet att bilateralt och multilateralt bistånd alltmer samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala samarbetsmöjligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete. Befräffande kretsen länder som kan komma ifråga för biständ vill jag nämna aff upplösningen av Sovjetunionen gett upphov till en rad länder som kan bli föremål för biståndsinsatser.
Flertalet av de områden som SIDA tagit upp i sin anslagsframställning har jag redan tidigare berört och kräver inga ytterligare kommentarer frän min sida. Istället vill jag här ta upp konsekvenserna av besparingskravet på SlDA:s verksamhet. Jag har med intresse tagit del av de förslag till besparingar som SIDA lagt fram. Jag finner att styrelsens analys av hur besparingarna bör genomföras i stort överensstämmer med de överväganden och slutsatser som jag redan presenteiat. Jag delai således SlDA:s uppfattning att nedskärningarna så långt möjligt ej bör drabba de minst utvecklade länderna. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet skall bibehållas. Demokratiseringssträvandena skall stödjas och respekten för mänskliga rätfigheter uppmuntras. 1 de länder där en process från krig till fred inletts, som i Mogambique, finns stora återuppbyggnadsbehov som måste täckas. Länder med pågående strukturanpassningsprogram bör inte heller drabbas härdare än nödvändigt. Arbetet med att förtydliga rollerna i biståndsprocessen är angeläget och atf hänsyn därvid tas fill de faktiska förutsättningarna i olika län-
der. Fördelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1992/93:100 framgår av tabell 5. Bilaga 4
Jag har tidigare motiverat landramsforlekar och kommenterat det icke landrelaferade biståndet. Jag får hänvisa fill detta befräffande föreslagna belopp av anslagsposterna. 1 det följande kommenteras även annan verksamhet som finansieras via SIDA.
Landrelaterat bistånd
Men även utifrån dessa prioriteringar av landsamarbetet finns anledning se med realism på hur biståndet utvecklats under åren och med hänsyn tagande till resultat i biståndet. Det går således infe atf bortse från aff i några samarbetsländer som i det fattiga Guinea Bissau det rätt oklarhet om biståndefs effektivitet. Detsamma torde gälla biståndet till Tanzania och till Indien som båda får vidkännas sförre nedskärningar i absoluta tal. Förutom effektivitet i biståndet har i dessa länder en bedömning gjorts av demokratiseringssträvanden, respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska liberaliseringen. De utgående reservationerna är en ytteriigare aspekt som beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan förskjutas från ett budgetår till eft annat har jag förståelse för men inte atf reservationerna ackumuleras är från år. Detta måste befraktas som en signal på atf biståndssamarbetet inte fungerar fillfredsställande. Jag vill särskilt nämna Kap Verde där reservationen är nästan lika stor som landramen. Landet har haft svårt aff tillgodogöra sig importstödet och av det skälet föreslårjag en kraftig neddragning i awaktan på atf rutiner för imporfsfödet etablerats.
Jag finner det ej berättigat att i år föreslå aft Eritrea blir programland. Jag vill awakta den till april 1993 planerade folkomröstningen om Eritreas framtid och även den planerade s.k. landprofilen med analys av hur ett svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör under budgetåret 1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Icke landrelaterat bistånd
Av det icke landrelaferade biståndet vill jag särskilt framhålla stödet till katasfrofer och återuppbyggnad som bedöms vara av sä stor betydelse att en mindre anslagsökning föresläs. Även bistånd genom enskilda organisationer prioriteras och föreslås få en oförändrad medelsram.
Jag anser det angeläget av skäl somjag fidigare framfört att anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges prioritet. Jag vill här särskilt beröra stödet till de demokratiska krafterna i Sydafrika. Detta stöd fördes fr.o.m. budgetåret 1992/93 till anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt biständ. Även i årets budgetförslag har medel reserverats under denna anslagspost. När nu en politisk utveckling inletts i Sydafrika mot demokrati är det lämpligt att ge öppenhet åt det bi stånd som kommer landet till godo och att def förs fill listan av mottagarlän der utan atf erhålla egen anslagspost. En ytterligare förändring, som jag vill föreslå, är atf medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Vad gäller den re- 153
gionala fördelning, som SIDA presenterat, kan konstateras att halva anslå- Prop. 1992/93:100 get budgeterats för insatser i Afrika och ca 30 % för insatser i Latinamerika. Bilaga 4 Endast 55 miljoner kronor avser insatser i Asien och Mellanöstern vilket enligf min mening är eft alltför litet belopp med hänsyn fill de prioriteringar ur demokratihänseende som jag redan angett. Jag förutser dessutom en starkare inriktning mot demokratifrämjande insatser i de länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt samarbete. SIDA har inför budgetåret 1993/94 atf inkomma med en plan till regeringen över vilken beslut kommer aff fattas om medlens disponering.
Jag föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika u-länder inleds under kommande budgetår. Min uppfattning är att aktiva och medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveckling. Eft volontärufbyfe av detfa slag syftar till atf öka den ömsesidiga förståelsen mellan ungdomar frän olika länder. I denna fräga har jag samrått med civilministern.
Det särskilda miljöanslagef bör användas strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för aff kunna hanteras inom ramen för begränsade administrativa lesuisei.
Jag vill oekså nämna de möjligheter fill bredare samarbete som finns i länder som Botswana, Namibia och Indien. SIDA bör här arbeta mer aktivt med BITS och SWEDECORP i syfte att finna möjligheter till ett bredare engagemang från svensk sida.
Övrigt
Särskilda program
Insatserna under denna anslagspost är av stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det svenska bilaterala biståndet. De möjliggör för i första hand SIDA att utveckla långsiktiga strategier och nya metoder i biståndsarbetet. I möjligaste män utnyttjas svenska resurser.
Anslagsposten innefattar tre delposter: Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM), amnesinriktad verksamhet (ÄIV) oeh insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).
Långsiktighef och flexibilitet är väsentliga för en stor del av insatserna under denna anslagspost. Exempel på detta är familjeplanering under 1960-och 1970-talen samt miljö och AIDS-bekämpning under 1980-talet.
SIDA avser att under de närmaste åren prioritera olika ÄlV-insatser. Det gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja och underlätta mottagarländernas förändring i riktning mot marknadsekonomi.
En annan stor ÄlV-insats gäller befolkningsfrågor. Dessas betydelse kan inte nog understrykas och är nära kopplade till problematiken kring miljö och hushållning med naturresurser. Även frågor om kvinnors och barns situation är viktiga i sammanhanget. SlDA:s insatser på detfa område avser stöd till metodutveckling och resulfatspridning samt att stimulera till erfarenhetsutbyte.
Det finns enligt min mening skäl aff göra vissa omprioriteringar av insatserna under denna anslagspost. De insatsei som avser handikappade, kvin-
nor, stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna och befolknings- Prop. 1992/93:100 frågor i stort bör härvid prioriteras. Jag anser även aft SIDA:s resultatutvär- Bilaga 4 deringsverksamhef bör utvecklas vidare.
Jag föreslår att anslagsposten Särskilda program uppgår till 305 miljoner kronor budgetåret 1993/94.
Rekiytering och utbildning av fältpersonal
Personalbiståndet har under senare är genomgått betydande förändringar. Antalet kontraktsanställda genom SIDA har minskat frän 297 personer budgetåret 1986/87 till 114 personer i april 1992. Budgetåret 1993/94 beräknas antalet vara ca 100 personer. En befydande ökning har under samma tid skett vad gäller antalet lokalanställda i mottagarländerna och personalen i av SIDA kontrakterade företag.
SIDA verkar aktivt för aff stärka mottagarländernas resurser aff upphandla och anställa utländsk personal. Genom s.k. direkansfällningsavfal ges mottagarländerna möjligheter att anlita ufländsk personal på vikfiga poster där inhemsk personal saknas. Sädana avtal finns nu med Botswana och Namibia och antalet avtal förväntas öka.
Som förberedelse för olika former av tjänstgöring i u-länder arrangerade SIDA under budgetåret 1991/92 60 kurser med sammanlagf 816 deltagare. Till en tredjedel avser kurserna förberedelser för deltagare i MFS-program-met (Minor field studies). Genom detfa program fick under budgetåret 1991/92 ca 250 svenska högskolestuderanden vid ca 25 institutioner möjlighet atf genomföra fälfuppdrag i u-länder. MFS-programmet har enligt min mening stor långsiktig betydelse bäde ur informations- och rekryferingssyn-punkt.
Utrikesutskottet har i ett yttrande (1991/92:UUly) fill Konstitutionsutskottet med anledning av ett fidigare bifall till ett motionsyrkande (1989/90:UU15 moment 151) begärt en redovisning av insatser vad gäller hemvändande biständspersonal. Vad gäller SIDA:s personal och kontraktsanställda sker regelmässigt en återföring av erfarenheter i samband med aft en utlandstjänstgöring avslutas. Ansvaret för aff sä sker ligger pä bistånds-kontoret. Biständspersonal har möjlighet till en s.k. säckpeng i samband med hemkosten. Säckpengen är en SIDA-anställning med eft för den enskilde relevant innehåll under en period om högst fem månader och syftar till att underlätta återinträdet pä den svenska arbetsmarknaden. För innevarande budgetår har SIDA budgeterat 1 miljon kronor för detta ändamål.
I syfte atf stärka resultatkraven och utveckla kompetensen som beställare vad gäller personalutbildning har SIDA fr.o.m. innevarande budgetär beslutat ombilda personalutvecklingsbyrän och kursgården i Uppsala till egna resultatenheter.
Rekrytering och utbildning inom det multilaterala området redovisas under anslaget C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram.
Jag beräknar medelsbehovet vad gäller rekrytering och utbildning av fältpersonal till 40 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
155 Vissa landprogramkostnader Prop. 1992/93:100
Denna anslagspost upptar bl.a. skatter och sociala avgifter för fälfpersonal Bilaga 4 som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för fälfpersonal. Kostnader för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsultarvoden och en temporär förstärkning i södra Afrika) får även finansieras från anslagsposten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas frän anslagsposten infill ett belopp om 500 000 kr. Det tofala medelsbehovef för budgetåret 1993/94 beräknas därmed till 43 miljoner kronor.
Sedan budgetåret 1981/82 avräknas kostnaderna för svenska skolor i vissa u-länder. Kostnaderna belastar utbildningsdepartementets huvudtitel. Lånegaranti för finansiering av byggandet av skolor eller kompletterande byggnader kan undantagsvis belasta biståndsanslaget vid eventuella skadefall. Regeringen beslutade aff utställa garanti för län, dels den 11 oktober 1990 till Svenska skolföreningen i Nairobi till eff belopp av högst 2 000000 kr för atf finansiera en internatanläggning, dels den 12 september 1991 fill Svenska skolföreningen i Managua till ett beloi)p av högst 1 600000 kr för aff finansiera inköp av skolfasfighet.
Information genom SIDA
Av grundläggande betydelse för ansträngningarna att skapa och på längre sikt bredda förståelsen och engagemanget för u-länder och för svenskt biständ är def informationsarbete som SIDA bedriver. Under de ekonomiska omständigheter som för närvarande räder och som präglas av djupgående ekonomisk recession ter sig dessa strävanden ännu mer väsentliga. Även om SIDA pä grund av sin ställning självklart har huvudansvaret för spridningen av information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet, är det viktigt atf SAREC, BITS och SWEDECORP, Nordiska afrikainsfifufet och Sandö U-centrum bidrar genom att sprida kännedom om de egna verksamheterna. Detfa gäller i lika hög grad för folkrörelser och enskilda organisationer som arbefar med utvecklingssamarbete. Inte minst vikfigt är det för våra ansträngningar atf motverka de tendenser fill främlingsfientlighet, som under de senaste åren kunnat iakttas i Sverige.
Redan i förra årets proposition välkomnade regeringen försöken med atf under en treårsperiod utprova möjligheterna atf via åtta regionansvariga verka för att infernationalisera undervisningen. Skolorna oeh deras personal har därvid en cenfral roll aff spela. Det är av stor vikt för def framtida utvecklingssamarbetet atf på detta sätt nå uf till en bred allmänhet i syfte att skapa ett intresse för u-länder och för arbetet med atf via biståndet förbättra förhållandena i dessa länder.
Jag förordar atf 23 miljoner kronor avsätts för anslagsposten Informafion genom SIDA varav 5 miljoner kronor avsätts till regeringens disposition för särskilda informationssatsningar.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen
dels föreslär riksdagen atf 156
1. godkänna de rikflinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA Prop, 1992/93:100 som jag förordat. Bilaga 4
2. bemyndiga regeringen aff göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat,
3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr,
dels bereder riksdagen tillfälle atf ta del av vad jag anfört i föregående avsnitt angående
4. kunskapsuppbyggnad i def fransktalande Afrika,
5. redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer.
C 3. Andra biståndsprogram
1991/92 Utgift 2 004 251997 Reservation 1195 911910
1992/93 Anslag 2 114 500 000
1993/94 Förslag 1 804 500 000
Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94 1993/94
U-landsforskning genom Styrelsen
för U-landsforskning (SAREC) 425,0 405,0 -20,0
BITS verksamhet, därav
Tekniskt samarbete 324,5 304,5 -20,0
U-krediter 420,0 400,0 -20,0
Gäststipendie- och utbytesprogram
genom Stiftelsen Svenska Instituet 10,0 7,5 -2,5
Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
160,0
135,0
-25,0
Swedfund International AB
25,0
25,0
+/-0,0
Projektbistånd till vissa länder
40,0
20,0
-20,0
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
700,0
500,0
-200,0
Utredningar m. m.
10,0
7,5
-2,5
Summa
2 114,5
1 804,5
-310,0
U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
SAREC
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96).
SAREC föreslår en väsentlig höjning av ambitionsnivån i forskningsbi- ständet från 425 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till 600 miljoner kronor 157
budgetåret 1995/96.
Förslaget motiveras med dels kunskapsutvecklingens centrala befydelse Prop. 1992/93:100 för u-iänderna, dels den kris för universitet oeh forskning som räder i många Bilaga 4 av de fattigaste u-iänderna. Hög prioritet bör även fortsättningsvis ges åt aft ufveckla och stärka forskningskapaciteten i resurssvaga u-länder.
De forskningsområden SAREC avser prioritera under treårsperioden är miljö och utveckling, befolkning, ekonomiska och polifiska förändringsprocesser, demokrati och mänskliga rättigheter, kvinnoforskning, hälsoforskning (inkl. AIDS) samt de s.k. basvefenskaperna.
SAREC utgår i framtidsanalysen från konstaterandet aff i-länderna svarar för 96 % av världens resurser för forskning och utveckling (FoU) och aft den snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik innebär säväl hot som möjligheter för u-länderna. SAREC sammanfattar behoven av FoU-verksamhet och resurser för denna i u-länderna pä följande sätt:
"Forskningen är i många avseenden internationell fill sin natur. Inget land är självförsörjande inom forskning. Förekomsten av en inhemsk forskning är också en förutsättning för atf ge kvalitet ät den högre utbildningen. ... Ufan en egen kompetens inom vikfiga områden blir beroendet av omväriden nära nog total."
Resurserna för högre utbildning och FoU varierar betydligt mellan olika u-länder. I de ekonomiskt framgångsrika delarna av Asien samt i Kina och Indien görs avsevärda investeringar i FoU. Även i Latinamerika finns betydande forskningskapacitet inom vissa områden.
De fattigaste u-länderna har däremot minskat sin andel av väridens samlade FoU-resurser, frän 2,2 % år 1980 fill 0,8 % år 1990. Särskilt tydligt är detfa i Afrika söder om Sahara. De stora ekonomiska problemen och i vissa fall politisk repression har lett till att universiteten kraftigt försvagats och i flera fall hotas forskningsmiljöer och -institutioner aft gå under. Effekten är aff många länder är helt beroende av bistånd för att utveckla och bevara sin forskningskapacitet.
Till den fördjupade anslagsframställningen har bilagts en utredning, "Atf äga, utveckla och förvalta kunskap - Bistånd fill universitet i u-länder", genomförd gemensamt av SAREC och SIDA, med förslag om att i vissa avseenden förändra stödet fill kapacitetsbyggande. Utbildnings- oeh forskningsmiljöernas sönderfall i ett antal av de fattigaste u-länderna gör aff sföd i sförre utsträckning bör ges till en hel fakultet eller ett universitet, genom t.ex. basstöd, sföd till förvaltning och vetenskaplig infrastruktur.
Det finns också behov av aff utveckla mottagarnas planering och ledning av nationell FoU och högre utbildning. Detfa kan även bidra till förbättrade möjligheter fill givarkoordinering. SAREC:s och SlDA:s sföd till universitetet i Maputo redovisas här som eft framgångsrikt exempel.
Vad gäller verksamhetens allmänna inriktning föreslär SAREC en ändring av målparagrafen i myndighetens instruktion. Syftet är atf klarare ge uttryck för forskningsbiståndefs båda verksamhetsmål
- att stärka u-ländernas forskningskapacitet och
- atf främja utvecklingsinriktad forskning.
Förslaget om insfrukfionsändring innebär ocksä att de båda verksamhetsmå- 158
len tydligare relateras till de fem biständspolitiska målen. Nuvarande in- Prop. 1992/93:100 struktion nämner endast målen ökat självbestämmande samt ekonomisk och Bilaga 4 social rättvisa.
SAREC redovisar vidare en mycket utförlig genomgång av verksamhetens mål och de olika stödformerna. Vad gäller verksamhetens utveckling konstateras aff den ökat med 50 % under de senaste tio åren och aff flera nya mer arbetsintensiva och resurskrävande stödformer tillkommit.
Resultatanalysen inleds med en beskrivning av de metoder, resultatmått och överväganden som SAREC tillämpar i sin verksamhet.
Vad gäller verksamhetsmålet "att stärka u-ländernas forskningskapacitet" sägs att en enkel, allmänt accepterad definition av begreppet saknas. SAREC anser aft målet uppnåtts när "det utvecklats miljöer i mottagarländerna där forskning med god kvalitet och relevans varaktigt bedrivs".
För verksamhetsmålet "främja utvecklingsinriktad forskning" gäller etablerade normer och former för bedömning av forskningens kvaiifef och värde dels inomvetenskapligt, dels vad gäller den allmänna kunskapsuppbyggnaden inom området.
I den fortsatta analysen kommenteras och diskuteras med utgångspunkt från elva representativa exempel resulfaten av SAREC:s insatser.
Vad gäller de bilaterala programmen (med exemplen Mocambique, Etiopien och Sri Länka) visar sig resultaten i stor utsfräckning vara beroende av def historiska utgångsläget i respekfive land.
De regionala programmen är huvudsakligen inriktade på produktion och spridning av forskningsresultat. De bidrar även i stor utsfräckning till att stärka och vidmakthålla forskningskapaciteten, genom uppbyggandet av livskraftiga regionala nätverk, t.ex. det östafrikanska arkeologiprogrammet och det afrikanska energiforskningsprogrammet.
De intemationella programmen, exemplifierade med CGIAR och WHO/HRP, är framför allt inriktade på forskningsresultat. Ett viktigt syfte med SAREC:s stöd har varit att påverka forskningsprogrammens inriktning och policy, inte minst vad gäller forskningens relevans för u-länderna.
Stödet till den "resultatinriktade" forskningen belyses med AIDS-pro-grammet, forskningen om Chagas sjukdom samt skog/miljö-programmet. Resultatmått som används är etablerade vetenskapliga kvalitefsmåft, dvs. granskning och värdering i den internationella forskarvärlden.
Det svenska programmets inriktning har successivt förändrats mot eff mer långsiktigt och koncentrerat stöd till forskningsmiljöer. Programmet består av tre stödformer (projektstöd, långsiktigt stöd till institutioner och forskningsmiljöer samt högre forskartjänster). Därutöver medverkar för närvarande ca 120 svenska institutioner i huvudsakligen de bilaterala programmen.
SAREC gör i sin resursanalys en jämförelse med sin kanadensiska motsvarighet, IDRC. Def kanadensiska forskningsbiständet är endast ca 50 % större än def svenska, men IDRC har 15 gånger fler anställda än SAREC (600 respektive 40 anställda). IDRC:s arbetssätt och roll i de stödda projekten är dock betydligt mer aktiv än SAREC:s.
1 fräga om produktivitet och kostnadseffektivitet sägs atf enkla mätmeto der saknas. Verksamhetens omfattning och utvecklingen av mer arbetskrä- 159
11 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
vande stödformer har dock inte åtföljts av motsvarande förstärkning av Prop. 1992/93:100 SAREC:s adminisfration. De 15 forskningssekreterarna har enligt SAREC Bilaga 4 en generellt sett alltför hög ärendebelasfning och kvalificerad kompetens behöver tillföras vikfiga programområden (bl.a. naturresurser och miljö).
Lönenivån vid universiteten har ökat kraftigt under senare år. Detfa har försvårat SAREC:s möjligheter att rekrytera och behålla personal. SAREC begär därför resurser för aff höja lönenivån sä aff den motsvarar den vid jämförbara institutioner.
SAREC hemställer, med hänvisning fill förslaget om höjd ambitionsnivå i verksamheten, att kravet på en real minskning av förvaltningsanslaget med 5 % under den kommande treårsperioden infe tillämpas. SAREC begär en ökning av anslaget med ca 12 % under treårsperioden.
Sakanslagefs fre delposter, insatsförberedelser, forskningssamarbete och u-landsforskning i Sverige, liksom den inbördes fördelningen dem emellan föreslås vara oförändrade (2 %, 88 % resp. 10 %).
Föredragandens överväganden
De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning (dels generellt i budgefförordningen, SFS 1989:400, dels specifikt för SAREC i regeringsbeslut 1991-06-06), har enligt min mening mycket väl uppfyllts av SAREC.
Jag anser aff SAREC i den fördjupade anslagsframställningens redovisningar och analyser visar på en klar uppfattning om målen för verksamheten och förhållandena dem emellan samt om formerna för atf uppnå dem.
Jag instämmer i SAREC:s analys av forskningens oeh kunskapsutvecklingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Nationell forskningskapacitet och fungerande högre utbildning är angelägna inte endast för ländernas ekonomiska utveckling. Minst lika vikfig är forskningens och den högre utbildningens roll vad gäller framväxt och upprätthållande av demokratiska samhällsskick och fungerande rättssystem. Mot denna bakgrund anser jag att SAREC:s sföd fill forskning med inriktning på frågor om demokrati och mänskliga rättigheter bör öka.
Jag ansluter mig också fill SAREC:s analys av möjligheterna för enskilda u-länder aff utveckla sin polifik och sina insatser vad gäller befolkningsfrågor i vid mening, miljö, nafurresursufnyffjande och -hushållning.
Långsiktigt stöd till fattiga u-länders byggande av forskningskapacitet är av cenfral befydelse i stödet till en varaktig miljörelaterad ekonomisk och politisk utveckling. Mot denna bakgrund anser jag det i högsta grad angeläget med ett samlat och kraftfullt stöd för aff motverka def sönderfall som för närvarande drabbar många afrikanska universitet och forskningsmiljöer. SAREC:s och SIDA:s gemensamma förslag om samordnade insatser på detfa omräde bör därför ges hög prioritet. Vissa förberedande insatser bör kunna vidfas redan inom ramen för befintliga bilaterala samarbetsavtal. I takt med att avtalen med berörda länder förnyas bör lämpliga former för det nya stödet föras in.
U-länderna karakteriseras ofta av svagt utvecklade mekanismer för att fa tillvara och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk 16q
tillämpning. Detta bör beakfas i utformningen av SAREC:s insatser.
De krav på ökade resuser som dessa insatser föranleder bör finansieras Prop. 1992/93:100 genom omprioriteringar i SAREC:s övriga verksamhet. Detta gör aft även Bilaga 4 utrymmet för nya bilaterala samarbeten är mycket begränsat. Def bör ankomma på SAREC att göra denna prövning.
Jag föreslår aff 405 miljoner kronor anvisas för u-landsforskning under budgetåret 1993/94. Jag förordar aff SAREC bemyndigas göra utfästelser för forskningsinsatser med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Medel för SAREC:s förvaltningskostnader fas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
BITS
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
BITS föreslår att 300 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete (exkl. internationella kurser). BITS föreslår därutöver aft 300 miljoner kronor anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa.
Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS räknar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete vad gäller omfång, sektorer, länder och samarbetsparter.
I Asien förutses en fortsatt hög efterfrågan i Filippinerna och Thailand. BITS ser också positivt på ett fördjupat samarbete med Mongoliet. 1 Pakistan väntas en viss ökning av miljörelaterade projekt. Begränsade insatser kommer aff genomföras i Indien och Kina.
1 Latinamerika noterar BITS eff nyväckt intresse frän Argentina och Mexico samt fortsatt efterfrågan frän Costa Rica, Bolivia, Uruguay, Chile och Ecuador. Intresseanmälningar har inkommit från Paraguay, Guatemala, Colombia och Honduras. Samarbetet med Chile har inte nått väntad omfattning bl.a. på grund av låg mottagningskapacitet.
Samarbetet med Dominikanska republiken och Jamaica fortsätter.
1 Afrika fortsätter samarbetet med Tunisien samtidigt som intresset från Marocko ökat. Goda förutsättningar finns för samarbete med Egypten. Nya samarbetsländer är Botswana, Zimbabwe och Namibia.
Vad gäller sektorinrikfningen kan noteras eff ökat intresse för miljöinsatser oeh insatser för stöd fill reformer inom den offentliga sektorn. Stödet inom industrisektorn förutses minska med hänsyn till det särskilda mandat som tilldelats SWEDECORP inom området.
BITS föreslär aff 115 miljoner kronor anvisas för internationella kurser. Under budgetåret 1991/92 genomfördes 43 kurser med 1 006 deltagare från 80 länder. Andelen kvinnor bland deltagarna ökade frän 17 % till 20 % jämfört med året innan. Målsättningen är att under budgetåret 1993/94 nå 25 % kvinnligt deltagande. Utvärderingar under året har visat att kurserna på ett effektivt sätt förmedlar kunskaper av stor relevans för utvecklingsländerna.
Under budgetåret 1992/93 fillkommer tvä kurser. Kostnaderna för aft ge-
nomföra de då totalt 45 kurstillfällena beräknas fill 100 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 BITS planerar aft utvidga utbildningsprogrammet med 2-4 nya kurser under Bilaga 4 budgetåret 1993/94.
För gävoelementet i u-krediter föreslår BITS en medelsram om 600 miljoner kronor.
Under budgetåren 1990/91 och 1991/92 lämnades utfästelser om u-krediter . till eff tofalt belopp om 745 resp. 1 130 miljoner kronor. Den utgående reservationen uppgick till 457 miljoner kionor den 30 juni 1992. Därav var 308 miljoner kronor utfästa för framfida åfaganden.
BITS framhåller atf möjligheterna fill u-kredifgivning under de aktuella åren varit beskurna till bl.a. Kina och Indien. Nya mottagare av u-krediter var Maldiverna och Uganda.
BITS förutser att utfästelsevolymen för budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 1 500-2 000 miljoner kronor. Nägot behov av atf tillskjuta medel till säkerhetsreserven bedöms ej föreligga.
BITS framhåller aft de nya consensusreglerna i viss mån kommer atf begränsa verksamhetsfältet och att kreditgivningen torde komma atf fokuseras på samhälleliga investeringar som förräntar sig på lång sikt. Efterfrågan på miljöinvesteringar vänfas öka liksom kreditgivningen via utvecklingsbanker. Den senare har under året utvärderats. Resulfatet har visat aff kreditgivningen fungerat tillfredställande. Ett problem är dock att den ej är anpassad till EKN:s kreditgivning med dess krav pä självrisk. BITS föreslår därför atf krediter via utvecklingsbanker skall kunna lämnas utan krav på självrisk.
Återupptagandet av biståndssamarbetet med Kina liksom det stabilare ekonomiska läget i Indien kommer atf öka efterfrågan på u-krediter. I Egypten kan kreditgivning komma att aktualiseras om det ekonomiska lefoim-programmet fortsätter att göra framsteg. Bolivia, Filippinerna, Jamaica och möjligen Costa Rica är exempel på andra länder som är på väg att äter bli kredifvärdiga och därför kan bli aktuella för u-krediter.
BITS har i skrivelse fill regeringen den 26 oktober 1992 redogjort för omfattningen och inriktningen på samarbetet med Kina. I skrivelsen föreslås atf ett fortsatt sföd till utbyggnaden av telekommunikationerna i Kina bör ges, aff en årlig kreditvolym enligt BITS anslagsförslag anvisas för atf möjliggöra stödet främst till telekommunikationer samt att kreditgivning skall kunna övervägas för projekt som har betydelse för de ekonomiska reformerna, inklusive finansiering av projekt inom energisektorn i Kina.
BITS föreslår atf länder som är på väg atf återvinna sin kreditvärdighef skall kunna erhålla u-krediter med en högre förmånlighefsgrad än 50 %. Kreditgivningen skulle också underlättas om garantier med 100 % riskfäck-ning kunde lämnas.Samarbetet med Världsbanken har intensifierats. BITS bedömer det som önskvärt atf samarbetet kan fortsätta aft utvidgas.
BITS anser aft möjligheterna bör prövas för aff bedriva utvecklingssamarbete med Indonesien.
Föredragandens överväganden
BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i
länder i Cenfral- och Östeuropa samt aft utvidga och stärka Sveriges förbin- 162
delser med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutio- Prop. 1992/93:100 ner och företag. Bilaga 4
BITS tekniska samarbete utgör en vikfig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på BITS tekniska samarbete. Innevarande budgetår uppgår anslagsposten fill 325 miljoner kronor (inkl. internationella kurser). Jag föreslår atf 304,5 miljoner kronor avsätts för det tekniska samarbetet under budgetåret 1993/94. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88:100 bil. 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226). För insatser i Central- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagsposten 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor för att finansiera projekt som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internationell konkurrens.
Under de senaste fyra budgetåren har utbetalningarna under u-kredifan-slaget överstigit anvisade medel. Reservationen under anslagsposten har därmed kraftigt reducerats och ligger nu på en nivå som jag bedömer vara rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i efterfrågan.
Jag delar BITS förslag beträffande u-kreditgivning till Kina men noterar att de stora volymer det kan bli fråga om gör att det blir nödvändigt för BITS att prioritera mellan olika projekt, som i och för sig kunde kvalificera för u-krediter, för att undvika att kreditgivning till andra mottagarländer trängs undan.
Jag anser att det för närvarande ej är aktuellt att lämna u-krediter till Indonesien.
Jag föreslår att 400 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter under budgetåret 1993/94. Jag förordar att BITS bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budgetåret 1993/94 avsätta medel till säkerhetsreserven som den 30 juni 1991 uppgick till 468 miljoner kronor.
Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Krediter för utveckling - betänkande av kreditblständskommitten (SOU 1991:74)
I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm-Wallén en kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det
svenska biståndet. Kommittén har överlämnat sitt betänkande som har Prop. 1992/93:100 remissbehandlats.' Bilaga 4
Utredningen
Utredningen har prioriterat frägor som gäller mofiven för atf behålla ett kreditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna fill svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har prövats för atf bredda kretsen av mottagarländer för aff ge kreditgivningen en klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärderats ur administrativ/teknisk synvinkel.
Mottagarländer för u-krediter
Kreditinstrumentet bör bevaras i def svenska biståndet. U-krediter skall kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa eft ekonomiskt/kommersiellt samarbete. Den övre inkomstgräns som idag tillämpas bör bibehållas.
Bindningen
Bindningen av u-krediferna är i sig ej önskvärd. Sverige bör dock behålla bindningen sä länge majoriteten av övriga västländer gör det.
U-kreditsystemet bör tillåta finansiering av leveranser från svenska företag som innehåller upp till 30 % varor och tjänster av annat ursprung. Den nu gällande principen aft tillåta högst 10 % leveranser frän tredje land kan innebära begränsningar i möjligheterna aff erbjuda ett bra bistånd. Andra länders u-kreditsystem medger som regel högre andelar icke inhemska leve-
Garanti- eller kreditsystem
Det nuvarande garantisystemet föreslås ersättas med ett kreditsystem av en-komponentmodell med svenska staten genom BITS som kreditgivare och där de kommersiella finansiärerna fär regressrätt på BITS.
Ett alternativ till detta är ett garantibaserat enkomponentsystem med sär- ' skild garantiordning för u-krediter. Som ett komplement till detta bör möjligheten att i vissa fall ge tvåkomponentkrediter bibehållas.
Kreditvillkor
BITS bör ges möjlighet att anpassa kreditvillkoren till def finansierade projektet och mottagarlandet sä att lånet ger den önskade förmånUghetsgraden.
' Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete med u-länder Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén, Nils T Svensson och Per Westerberg. 164
Standardiserade låneavtal Prop. 1992/93:100
Ett sä långt möjligt standardiserat låneavtal för u-krediter utarbetas i samråd Bilaga 4 med affärsbankerna, som föreslås få i uppdrag atf för BITS räkning förhandla och underteckna kreditavtal samt svara för inkassering och räntor pä i huvudsak samma sätt som i dagens sysfem.
Ersättningen till SEK utformas som en procentuell avgift pä utestående kredifstock och frigörs därmed från varje enskild kredit, vilket medger justeringar i avgiftens storlek även för redan avtalade krediter.
Löftesprovisioner
Den hiftills tillämpade löffesprovisionen föreslås utgå.
Premiesättning
De riskavspeglande premierna i dagens system föreslås ersättas med enhets-premier. Därigenom blir förmånen av en u-kredit lika stor för en låntagare med dålig ekonomi som för en låntagare med god ekonomi. En alternativ ordning kan vara att EKN tar ut en riskavspeglande premie men att BITS tilläts lämna en subvention ur biståndsanslaget om premien anses för hög.
Själviisk
Bankernas beredvillighet att åta sig självrisker har avtagit under åttiotalet. Att avskaffa självrisken och helt friskriva exportören från risk är dock olämpligt. Självrisk bör föreligga fram till dess att leverans fullföljts oeh accepterats av köparen. Utredaren föreslår dels en självrisk om 20 % på till-verkningsgaranfin, dels aft leverantören eller dennes bank går i borgen för 20%.
Kontantkrav
En ändring av principerna om att kräva att köparen erlägger 15 % kontant skulle öka systemets konkurrenskraft. Då sä befinns motiverat, och främst i samband med projektfinansiering, bör en u-kredit kunna finansiera 100 % av det svenska företagets kontrakt.
Betalningssvaga länder
U-kredifmottagare skall normalt ha god kreditvärdighet. U-krediter skall dock kunna lämnas till länder som, enligt gängse bedömningar inte är kreditvärdiga, men som pä sikt bedöms återfå kreditvärdigheten för finansiering av projekt som är väsentliga för landets långsiktiga utveckling och bidrar till att förbättra landefs betalningsförmåga. Förmånligheten bör då uppgå till minst 50 %. Kreditgivningen till sådana länder bör ej överstiga 25 % av nya krediter. Beslut om kreditgivning bör fattas av regeringen på förslag av BITS.
165 Andra aktörer Prop. 1992/93:100
Den finansiella hanteringen av kreditverksamheten - innefattande bl.a. ad- tsilaga 4 ministration och finansiering av huvuddelen av kredifsfocken, förvaltning av medel för räntesubventioner och säkerhetsreseiven - anföitios SEK. Vid krediter över 50 miljoner kronor bör BITS emellertid infordra särskilda anbud även frän andra finansieringsinstitut än SEK för kostnaden för kreditens finansiering och förvaltning.
Riksgäidskontoret bör tillåtas hålla konton i ufländska valutor för u-kreditsystemet. Det är önskvärt av konkurrensskäl att BITS tillåts söka andra placeringsmöjligheter än konton hos Riksgäidskontoret.
Säkerhetsreserven
Säkerhetsreservens roll måste vara att klara skadefall av normal omfattning.
En utvidgning av kreditgivningen till länder med högre kreditrisk kräver en större reserv för kreditförluster än i det nuvarande systemet. De genomsnittliga avsättningarna till säkerhetsreserven bör därför öka.
Reserven skall klaia utbetalningar p.g.a. skadefall som kan komma att inträffa på länder vars totalengagemang för vart och ett utgör högst 5-10 % av den totala låneportföljen. Vid skadefall på länder som svarar för en större andel av portföljen skall reserven tjäna som stöfdämpare. En begränsning bör införas om en högsta exponering på ett och samma land om 20 % av utestående låneportfölj. BITS bör årligen göra en bedömning av förlustriskerna i portföljen och redovisa resultatet till regeringen. BITS bör ges ett uttalat huvudmannaskap för reserven som böi förvaltas av SEK.
Skuldomförhandlingar
Omförhandling av u-krediter bör ske fill samma ränta fill vilken de ursprungligen lämnades.
Samfinansiering med världsbanken, de regionala utvecklingsbankema och SIDA
U-kreditsystemet bör utformas så att det på ett effektivt sätt ger möjlighet till samfinansieringar med andra biståndsoigan. Staika skäl talai föi att modifiera bindningskravet vid samfinansieringar med multilaterala utvecklingsbanker och SIDA. Beslut om obunden finansiering bör föregås av en noggrann prövning av förutsättningarna för svenska leverantörer att framgångsrikt konkurrera om order.
Krediter till industriutvecklingsbanker
Vidareutlåning av svenska u-kredifmedel frän indusfriutvecklingsbanker skall ske pä marknadsmässiga villkor. Vid förberedelserna för kreditgivning fill utvecklingsbanker bör ett nära samråd ske mellan BITS och SWEDECORP
166 Biståndskrediter Prop. 1992/93:100
Att införa ett bisfåndskreditsystem är mindre lämpligt bl.a. av skälet aft Bilaga 4 detfa skulle kräva nya administrativa rutiner samt aff hela kreditvolymen måste avsättas i biståndsanslaget.
Remissinstanserna
Flertalet remissinstanser är positiva till aft behålla ett kreditinstrument i biståndet. SIDA anser dock atf gåvobistånd allfid är fördelaktigare än kredit-bistånd ur makroekonomisk synvinkel. Flera remissinstanser ifrågasätter u-krediternas lämplighet i betalningssvaga länder där gåvobistånd eller biståndskredifer vore att föredra.
BITS, EKN m.fl. instämmer i att bindningen bör behållas tillsvidare medan SIDA och Afrikagrupperna förespråkar eff obundet bistånd. Industriförbundet, EKN och SEK delar utredarens uppfattning att en större flexibilitet bör tillämpas beträffande andelen utländska varor i svenska företags leveranser. BITS anser aft möjligheterna atf lämna obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner bör prövas.
BITS, SEK, Exportrådet m.fl. tillstyrker utredarens förslag om ett marknadsfinansierat u-kreditsysfem enligt enkomponentmodell. EKN och Riksbanken förordar att nuvarande sysfem behålls med vissa modifieringar.
BITS delar utredarens förslag om ökad flexibilitet beträffande förmänlig-hetsgraden i krediterna.
SEK och Svenska Bankföreningen anser att det är olämpligt med standardiserade låneavtal. Industriförbundet och Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget om att slopa löftesprovisionerna medan SEK anser att de bör behållas.
BITS tillstyrker förslaget om enhetlig premiesättning och anför att om ett differentierat system ändå behålls så bör detta utformas på ett sätt som mildrar kostnaderna för länder i de högsta premieklasserna. Bl.a. EKN avstyrker förslaget om enhetspremier.
BITS, SEK, Industriförbundet och Exportrådet anser att det nuvarande systemet för självrisker bör ändras. EKN, LO och Riksbanken avstyrker förslaget.
Utredarens förslag beträffande omförhandling av u-krediter avstyrks av BITS och EKN.
SWEDECORP delar uppfattningen aff gåvoelementet i u-krediter till utvecklingsbanker ej bör föras vidare till slutanvändaren och ifrägasätter samtidigt om u-krediter är den lämpligaste stödformen till dessa institutioner.
Föredragandens överväganden
Jag delar utredarens uppfattning att visst slag av utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid ett lämpligt instru ment. Jag instämmer också i aff Sverige i internationella fora bör verka för en global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg har uppnåtts på detta område bör vi, av skäl som anförts i utredningen, behålla bind ningen i u-kreditsystemet. Svenskt näringsliv är i hög grad internationellt 167
konkurrenskraftigt pä mänga omräden som prioriteras av u-länderna och Prop. 1992/93:100 hittillsvarande u-kredifgivning visar pä betydande och varaktiga utvecklings- Bilaga 4 effekter.
U-krediter bör kunna ges till programländer för svenskt bistånd, ländei med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa ekonomiskt samarbete. Den överenskommelse som träffats inom OECD om en övre inkomstgräns för mottagare av bundet kredifbistånd bör fillämpas ocksä vid BITS u-kreditgivning. För närvarande motsvarar detfa en per capita inkomst pä 2 550 US dollar.
Inom OECD pågår konsultationer om tolkning och genomförande av de nya reglerna avseende bundna u-krediter inom den s.k. consensus-överenskommelsen. KDrffaffat innebär dessa regler aft bundna u-krediter inte får lämnas för projekt som är företagsekonomiskt lönsamma. Kravet gäller dock varken för projekt i de minst utvecklade u-länderna eller för små projekt. Till rikare u-länder får u-kredit infe lämnas. En följd av de nya reglerna kan bli att BITS behöver ägna ökad uppmärksamhet åt länder och projekt där tillgången till marknadskredifer är osäker. Jag anser aft det är väsentligt att BITS sprider informafion om u-kreditsystemet och det internationella regelverket på området till svenskt näringsliv. Bl.a. mot bakgrund av de pågående internationella diskussionerna anser jag att det nu ej bör göras några genomgripande ändringar av u-kreditsystemet. Jag avvisar förslaget om att skapa en särskild bisfåndsgaranfiordning liksom förslaget om enhetlig premiesättning. Riskavspeglande premier bör bibehållas och fastställas för varje enskild kredit i enlighet med def system som tillämpas av Exportkreditnämnden (EKN). 1 särskilda fall skall def dock vara möjligt att, vid kreditgivning till länder med låg kreditvärdighet, med biståndsmedel subventionera den av EKN fastställda premien. Detta kan ske anfingen genom aft gåvoelementet höjs eller genom aff BITS frän anslaget anvisar medel för att täcka en del av premien.
För aft möjliggöra kreditgivning fill länder, som enligt gängse bedömningar inte är kreditvärdiga, men som för en förtroendeskapande ekonomisk politik som pä sikt bedöms leda till återvunnen kreditvänlighef bör BITS tilllåtas att variera gävoelementet i u-krediferna. Jag instämmer i utredarens förslag aft krediter till dessa länder bör ha eft gåvoelement på minst 50 %. Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och med beaktande av de risker det innebär att ge ytterligare krediter till icke kreditvärdiga länder. Jag anser att beslut om sädana krediter i enlighet med BITS yttrande skall fattas av regeringen på förslag av BITS.
För aft öka konkurrenskraften i u-kreditsystemet föreslårjag att finansiering av leveranser som innehåller upp till 30 % icke-inhemska varor och tjänster tilläts. Möjligheterna aff vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner och SIDA utfästa obunden finansiering bör prövas i begränsad omfattning. Beslut skall i dessa fall undersfällas regeringens prövning.
Krediter till utvecklingsbanker böi kunna lämnas utan kiav på själviisk. I övrigt bör def nuvarande systemet för självrisk behållas. Härigenom tillför säkras aft exportören/banken är engagerad i affären och noga prövar dess risker. Likaså bör löffesprovisioner bibehållas. 168
Frägan om införandet av eft anslagsfinansierat bisfåndskreditsystem som Prop. 1992/93:100 komplement fill eft marknadsbaserat u-kreditsystem kräver fördjupad prov- Bilaga 4 ning. Jag avser att under innevarande budgetär analysera för- och nackdelar med införandet av eff sådant sysfem. Härvid kommer också förslaget om obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner aff belysas. Jag avser även ytterligare analysera vad de nya reglerna för u-krediter inom consensus-överenskommelsen får för konsekvenser för det svenska u-kreditsystemet.
Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet
Stiftelsen Svenska Institutet
Stiftelsen Svenska Institutet (SI) bedriver en mycket diversifierad internationell verksamhet inom områdena informafion, kulturutbyte och stipendier. Drygt 11 % av Sl:s verksamhet budgetåret 1991/92 finansierades med medel från tre olika anslag inom biständsbudgefen.
Anslagsposten avser kostnader dels för u-landsdelen av Sl:s gästsfipendie-program och för långtidsstipendier för sökande frän vissa u-länder, dels för person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
SI administrerar ärligen mottagandet av totalt 200-300 ufländska stipendiater (för studier och forskning). Av dessa kommer ca en tredjedel frän u-länder.
1 expertutbytet mellan Sverige och u-länder delfar årligen ca 200 personer, varav ca tvä tredjedelar från u-länder och ca en tredjedel från Sverige. Verksamheten har minskat, i båda riktningarna, pga ökade rese- och uppehålls-kostnader.
Vad gäller dessa verksamheter anser SI i sin fördjupade anslagsframställning att de "visat sig vara en bra biståndsform, som ger ett gott resultat". SI avser behålla antalet stipendier till sökande frän tredje världen och aft vidga expertutbytef till nya länder, t.ex. de fidigare sovjetrepublikerna i Asien. För att kompensera ökade kostnader för resor oeh uppehälle i Sverige begär SI en ökning av anslaget med 1 miljon kronor till 11 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Min bedömning av SI:s resultatanalys är atf def endast finns svaga kopplingar mellan SI:s stipendie- och experfutbyfesverksamhef och det svenska biståndefs övriga delar. Ett flertal alternativ till Sl:s stipendie- oeh expertutbytesverksamhet har under åren vuxit fram och finansieras till inte obetydlig del med biståndsmedel.
Stipendier för studier och forskning i Sverige finansieras och administreras av ett stort anfal organ. Till en inte obefydlig del tillförs medel från biståndsanslag. Jag avser att under kommande budgetär initiera en översyn av denna verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen.
Jag föreslär aff 7,5 miljoner kronor anvisas för gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet under budgetåret 1993/94.
169 Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt Prop. 1992/93:100
näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund Bilaga 4
International AB
SWEDECORP
Styrelsen för internationellt näringslivsbiständ (SWEDECORP) bildades den 1 juli 1991, samfidigt som Imporfkonforef för u-landsprodukter (IMPOD) samt SIDA:s industribyrå upphörde och Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) omvandlades frän självständig stiftelse till aktiebolag.
SWEDECORP skall inom ramen för de biständspolitiska målen bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Genom kunskapsöverföring till företag och näringsUvsorganisationer skall verksamheten medverka fill aft skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i motfa-gariänderna. SWEDECORP skall ocksä främja motfagariändernas handel och svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt verksamhetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
SWEDECORP har som målsättning att under en treårsperiod bygga upp samarbete med 15 länder. Indien, Tanzania, Costa Rica, Sri Länka och Zambia har under budgetåret 1991/92 ingått i kiesten av "pro-aktiva" samarbetsländer (till skillnad frän "reakfiva" där SWEDECORP svarar på initiativ ufifrån). Under budgetåret 1992/93 planeras fördjupade insatser i Bolivia, Botswana, Mocambique, Tunisien oeh Zimbabve.
SWEDECORP föreslår aft 200 miljoner kronor anvisas för myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94. SWEDECORP begär bemyndigande att få göra åtaganden som tillsammans med fidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger def belopp som ställs fill förfogande under anslagsposten. Vidare föreslår man att garantiramen för stöd till marknadsföring av u-landsprodukter höjs till 12 miljoner kronor.
Swedfund International AB
Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapifalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.
Under budgetåret 1991/92 fattade Swedfund styrelsebesluf om åfaganden till ett belopp om 41 miljoner kronor i elva nya projekt. (Motsvarande siffra för budgetåret 1990/91 var 59 miljoner kronor i tretton projekt). Fyra av de nya projekten återfinns i Afrika, två vardera i Asien och Latinamerika samt tre i Östeuropa.
Bolaget redovisade eff rörelseresulfat före avskrivningar och extraordi nära kostnader på 4,5 miljoner kronor vilket var en förbättring med drygt 6 miljoner kronor jämfört med föregående räkenskapsår. Stora avskriv ningar samt kostnader i samband med ombildningen fill aktiebolag innebar ändå en försämring av nettoresultatet. Bolaget redovisade under 1991/92 en neftoförlust på 34 miljoner kronor aff jämföras med 19 miljoner kronor året innan. 170
För budgetåret 1992/93 tillfördes Swedfund International AB 25 miljoner Prop. 1992/93:100 kronor för riskkapifalsatsningar i u-länder och 40 miljoner kronor för Cen- Bilaga 4 fral- och Östeuropa. Swedfund International AB räknar med aff bolagefs sammanlagda åtaganden vid utgängen av budgetåret 1992/93 ungefär skall motsvara inbetalt grundkapital om 415 miljoner kronor. För att möjliggöra en ökad planeringstrygghet föresläs att grundkapitalet under en treårsperiod höjs fill 800 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 begär Swedfund International AB eff kapitaltillskott om 140 miljoner kronor varav hälften för insatser i u-länder.
Föredragandens överväganden
Bildandet av Sfyrelsen för internationellt näringslivsbistånd har inneburit ökade möjligheter för Sverige aff erbjuda eff effektivt biståndssamarbete inom näringslivsområdet.
Jag noterar med tillfredställelse aff SWEDECORP, trots de svärigheter av organisatorisk arf man haft att bemästra under verksamhetens inledande skede, förmått utveckla och påbörja genomförandet av en strategi som gör atf SWEDECORP kan fungera som en kombination av efterfrågestyrd och initierande samarbetspartner. Jag välkomnar SWEDECORP:s vilja atf sätfa effektivitet snarare än ufbetalningsmål i försfa rummet. Tyngdpunkten i verksamheten skall ligga på kunskapsöverföring och kompetensutveckling. Stora resurskrävande insatser bör undvikas liksom subventioner till enskilda företag. Gävomedel fill enskilda företag där Swedfund International AB ingär som delägare skall dock i särskilda fall kunna beviljas för aff under ett inledningsskede täcka kostnader för t.ex. utbildning och företagsledning som är oproportionerligt stora.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 135 miljoner kronor anvisas för SWEDECORP:s verksamhet. Vidare föreslår jag aff SWEDECORP bemyndigas atf göra utfästelser om två gånger budgetärefs anslag och aff garantier för marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs fill 12 miljoner kronor. Medel för SWEDECORP:s verksamhet i Central- och Östeuropa anvisas under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central-och Östeuropa.
Befräffande Swedfund International AB verksamhet noterar jag med tillfredställelse atf omsättning och resultat i företag i drift förbättrats totalt seft trots aff antalet vinstgivande företag minskat något jämfört med föregående är. Fem företag, samfliga i Afrika, har under året gjort utdelningar till sina akfieägare. Glädjande är ocksä aft aff lönsamheten i det kinesiska läkemedelsföretaget SSPC, som är Swedfunds enskilt största investering, kraftigt förbättrats.
Jag noterar Swedfunds resultatmässiga försämring som förklaras av aff bo lagets engagemang i förlustbringande projekt avvecklats under året. Jag ac cepterar aft risknivån i Swedfunds investeringar är hög. Samfidigt vill jag un derstryka vikten av aff projektdelfagandet sker pä affärsmässiga grunder. Jag delar Swedfunds bedömning att den långsiktiga målsättningen skall vara att intäkterna i investeringsverksamheten skall täcka kostnaderna för den samma. 171
Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på samarbete genom Swedfund i Prop. 1992/93:100 säväl u-länder som Central- och Östeuropa. Jag instämmer i aff Swedfunds Bilaga 4 kapital bör höjas successivt. För budgetåret 1993/94 föreslär jag att Swedfund ges ett kapitaltillskott på 25 miljoner kronor för investeringsverksamhet i u-länder. För verksamheten i Cenfral- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Under anslaget C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbiständ (SWEDECORP) redovisar jag förslag om ändrad organisationsstruktur för näringslivsbiståndet.
Projektbistånd till vissa länder Föredragandens överväganden
Vären 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100 bil.5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i eft kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framfida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definierade insatser av projektkaraktär i eff initialskede av svenskt biståndssamarbete med landet. Frän anslagsposten har insatser finansierats i Costa Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga Central-och Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet till Uganda, Bolivia, Chile och Costa Rica över myndigheternas ordinarie anslag. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras stödet fill Polen och övriga Cenfral- och Östeuropa under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa. Det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna och Ecuador bör frän och med budgetåret 1994/95 finansieras pä myndigheternas ordinarie anslag.
Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda insatser. Jag finner det lämpligt aft över anslagsposten även ge möjlighet åt andra myndigheter än SIDA fill samarbete i nya former med nägra av de mer utvecklade programländerna. Här vill jag särskilt nämna Botswana, Namibia, Zimbabwe och Indien.
Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslårjag att 20 miljoner kronor anvisas för Projektbistånd fill vissa länder under budgetåret 1993/94. En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslär aff regeringen begär riksdagens bemyndigande aff få göra utfästelse om högst tvä gånger anslagsbeloppet.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Föredragandens överväganden
Tunga skuldbördor och oförmåga aff föra en systemafisk anpassningspolifik har under en längre fid undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen i mänga u-länder. Situationen blev för många länder akut under 1980-falet med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt som följd. Orsa- 172
kerna står atf finna i säväl interna som externa faktorer. Bland de interna Prop. 1992/93:100 kan nämnas ineffektiv användning av upplänat kapital, ineffektiva stafliga Bilaga 4 regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade växelkurser och en alltför expansiv penning- och finanspolitik. Situationen förvärrades av en försämrad omgivning med stigande realräntor, stigande dollarkurs, sjunkande priser på u-ländernas exportprodukter och ökad protektionism på i-landsmarknaderna.För aff de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta tillväxten oeh komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt atf ekonomiska reformer genomförs. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram, som oftast utformas i samarbete med Internationella Valutafonden och Världsbanken, syftar fill atf minska de makroekonomiska obalanserna och genom marknadsekonomiska reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekonomin. För aft anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock atf programmen får tillräcklig extern finansiering i form av ökade bisfåndsflöden och skuldlättnader.
Anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder används i anslutning fill internationellt samordnade aktioner och möjliggör addifionellf sföd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som genomför strukturanpassningsprogram. Insatserna kan antingen bestå i ett resurstillskott, oftast i form av obundet imporfsföd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. För atf skuldläffnadsätgärder skall kunna bidra fill atf länderna på sikt återfår sin kreditvärdighet krävs att de utformas med hänsyn till situationen i varje enskilt land och att olika typer av skuld måste behandlas olika. En rimlig bördefördelning måste åstadkommas mellan de berörda parterna.
Under senare år har vissa framsteg gjorts internationellt vad gäller aft åstadkomma skuldlättnader och ökat befalningsbalansinriktat bistånd till stöd för de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas reformansfrängningar. Genom anslaget har Sverige kunnat bidra fill atf internationella aktioner kommif fill ständ. Sådana insatser har varit betydelsefulla, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under läng tid framöver. Jag anser att Sverige även i fortsättningen bör spela en aktiv roll pä detta omräde.
Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA) har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för atf mobilisera och samordna ökade resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför strukturanpassningsprogram. Programmet omfattar ökad koncessionell utlåning frän IMF och Världsbanken, ökat befalningsbalansinriktat biständ från bilaterala givare samt skuldlättnader. Uföver ökade resursflöden läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landefs budgetutgiffer och snabbare utbefalningar. För vissa länder har ufbetalningstakfen av allokerade medel dock varit alltför långsam. Sverige är en av de största bidragsgivarna fill SPA och har aktivt deltagit i policydialogen. Det nuvarande SPA-samarbetet täcker treårsperioden 1991-1993. För närvarande diskuteras förutsättningarna för eff nytt samarbete. Jag anser atf SPA-samarbetet fyller en viktig funktion och bör drivas vidare.
En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och paral lellfinansiering med Världsbankens långivning. Sveriges bidrag har huvud- 173
sakligen lämnats i form av obundet importstöd, företrädesvis fill marknads- Prop. 1992/93:100 baserade valufafördelningssystem i u-länderna. Imporfsfödef möjliggör den Bilaga 4 import som är nödvändig för ekonomisk återhämtning och är en biständs-form som bidrar fill framväxten av en privat sektor i mottagarlandet. Detfa förutsätter bl.a. aff valufafördelningen infe är centralsfyrd eller förenad med subventioner fill importören. Def är härvid viktigt atf importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning av importstödet måste främst ske genom atf följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet i stort samt genom aft föra en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. Jag anser att obundet imporfsföd till marknadsbaserade valufafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande insats frän anslaget.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för atf underlätta de fattigaste ländernas återbetalning av gamla världsbankslän. Det gäller de fattiga länder som numera endast fär tillgäng till Världsbankens utlåning på koncessionella villkor, men som har gamla län pä marknadsmässiga villkor. Dessa skulder är ofta mycket betungande. Världsbanken är, liksom andra internationella finansiella institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket innebär atf fordringarna infe kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för aft underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör fortsätta atf bidra fill denna fyp av skuldlättnad fill länder inom och ufanför SPA som genomför ekonomiska reformer. Samtidigt bör Sverige fortsättningsvis ställa större krav på atf ocksä andra givarländer uppmuntras atf bidra i sförre utsträckning till skuldlätfnadsinsafser och andra insatser inom ramen för SPA.
IMF spelar en huvudroll när det gäller de makroekonomiska sfrukfuran-passningsprogrammen. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlånas för temporärt betainingsbalansstöd, har särskilda länearrangemang skapats för aff stödja de fattigaste ländernas strukturanpassning på koncessionella villkor. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. frän Sverige, och lån på förmånliga villkor frän medlemsländerna. Möjligheten aft låna från ESAF utgår i november 1993 och dessförinnan kommer en utvärdering aft ske och förslag presenteras på hur en efterföljare fill ESAF skulle kunna konstrueras. Sverige avser aff därvid arbeta för eft bredare deltagande av givarländer och för en rimligare bördefördelning. Skulle resultatet bli godtagbart bl.a. i detta avseende, kan en diskussion om eff fortsatt svenskt bidrag bli aktuellt redan under budgetåret 1993/94.
Ett antal skuldtyngda länder har stora befalningseftersläpningar fill Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är eff allvarligt problem, eftersom länderna utestängs frän ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker klara ut problemen med betalningsbalanseffersläpningarna. Genom aft bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har utfäst eff bidrag inom ramen för planerade stödgrupper för Vietnam och Kambodja. Det är min förhoppning att dessa skall kunna bildas under kommande budgetår.
Skulderna till offentliga bilaterala kreditorer, främst biståndskredifer och 174
exportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste länderna. Sverige Prop. 1992/93:100 har aktivt drivit frågan om bilaterala skuldlättnader i Parisklubben där bila- Bilaga 4 terala skulder omförhandlas. Diskussioner har förts om att åstadkomma befydande skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Den överenskommelse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade Torontovillkoren, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med medel från anslaget, bl.a. för atf täcka de fattigaste ländernas räntebetalningar till Sverige som skall betalas i enlighet med omförhandlingsavtalen. Samtidigt är det viktigt aft Sverige multilateralt verkar för ökade bilaterala skuldlättnader.
Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata kreditorer, främst banker. Befal-ningseftersläpningarna har försvårat tillgängen på nya lån och fördyrat nödvändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och skuldbyfen kan man utnyttja dessa fordringars låga värdering på andrahandsmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår till vilka Sverige har utfäst bidrag.
Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag skall kunna utgå för både programländer och andra länder som för en sund ekonomisk polifik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Jag anser aft det i första hand är de ansträngningar och framsteg som görs som bör bedömas och inte enbart hur långt landet kommit i sina reformer. Sveriges roll i biståndet till landet i fråga bör också beakfas. Användningen av medlen är beroende av hur reformprogrammen genomförs samt av hur def internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär att medelsutnyttjandet kan komma att variera från år till år. Jag förutser ett fortsatt omfattande behov av insatser för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att 500 miljoner kronor anslås för Sföd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder för budgetåret 1993/94.
Utredningar m.m. Föredragandens överväganden
Regeringen har under år 1992 beslutat inrätta en kommitté med uppdrag att utvärdera och analysera effektiviteten i det svenska biståndet (dir. 1992:59). Jag utgår från aft kommittén kommer att kunna påbörja sitt arbefe i början av år 1993. Kommittén har fått ett tvåårigt mandat för sitt arbete. Det är min avsikt att återkomma i frägan hur verksamheten framgent bör organiseras i 1994 års budgetproposition.
För utredningar m.m. beräknar jag 7,5 miljoner kronor under bugetåret 1993/94. Från posten bör även det nya utvärderingssekrefariafet finansieras.
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer aff regeringen föreslär riksdagen aff Bilaga 4
1. godkänna de riktlinjer för bidragsgivningen somjag förordat,
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat,
3. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 1 804 500 000 kr.
Administration av biståndet Rationalisering av biständsadministrationen
I ljuset av riksdagens nyligen beslufade besparingsåtgärder har jag sett det som nödvändigt att undersöka vilka rationaliseringar och besparingar som är möjliga aft göra inom Uf rikcsdepartemcnfcfs biståndsavdelning, inom departementets övriga avdelningar och utrikesförvaltningen i övrigt som deltar i handläggning av bisfåndsärenden samt inom biståndsmyndighetemas förvaltningar.
Det är därför önskvärt att den nu pågående utredningen om styrnings- och samverkansformcr inom biståndet kompletteras för atf på ett systematiskt sätt se över om man med givna mäl och ramar kan rationalisera förvaltningen och göra ekonomiska besparingar.
Det innebär en genomgång av departementets och myndigheternas olika uppgifter med syfte aff rationalisera och effektivisera verksamheten så atf kvaliteten i den operativa verksamheten kan höjas. Det kan innebära sammanläggning eller nedläggning av funktioner, utkontraktering, mer systematisk kompetensuppbyggnad mm.
Jag avser därför att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag fill besparingar inom biständsadministrationen.
Allmänt
Förvaltningsanslagen för myndigheterna Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), Nordiska afrikainstitutct (NAI), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och Sfyrelsen för internationellt näringslivsbiständ (SWEDECORP) har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras fill följd av ändringen av nivån pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stafshälsan, övergången till lån i Riksgäidskontoret (RGK) samt de nya principerna för budgeferingen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har fidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp som kommer att ställas fill myndighetens disposition kommer slutligt aft fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Med hänvisning till den utredning enligt ovan som jag avser initiera har myndigheternas planeringsramar beräknats utan atf fa hänsyn till eventuella framfida rafionaliseringsutfag.
c 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
265 356 434 293 758 000 303 219 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
293 758 000
+ 9 461 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
SIDA
SIDA har för kommande budgetår inkommit till regeringen med en förenklad anslagsframställning. Huvudinriktningen för SIDA:s verksamhet under de tre budgetåren 1992/93-1994/95 har lagts fast av riksdagen utifrån myndighetens fördjupade anslagsframställan år 1991 och regeringens proposition 1991/92.
SIDA redogör i årets förenklade anslagsframställan för arbetet med metodutveckling och hur man inom myndigheten går till väga för att anpassa och inrikta arbetet i enlighet med regeringens rikflinjer.
Dessutom beskriver SIDA hur man arbetar för atf möta de krav som ställts på myndigheten via regleringsbrevet om ökad resultatredovisning, kompetensutveckling och motverkande av korruption. Sammanfattningsvis kan sägas att förändrings- och utvecklingsarbetet satts igång i linje med regeringsdirektiven oeh att en del åtgärder redan vidtagits.
För täckande av förvaltningskostnader har SIDA i huvudsak äskat i enlighet med planeringsramen. Detta innebär att den totala kostnaden för löner, utlandsförmåner, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader uppgår till 288 758 000 kr. Från detta belopp har myndigheten föreslagit eft visst rationaliseringsuttag i enlighet med givna riktlinjer.
SIDA föreslår att i basen för förvaltningskostnader slutgiltigt läggs in vissa kostnader som genom temporära lösningar tilldelats myndigheten i form av överskridanden.
Myndigheten föreslår också en överföring av medel från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, motsvarande kostnaderna för två tjänster för handläggning av AlDS-frågor.
Innevarande budgetär har SIDA frän UD övertagit vissa arbetsuppgifter rörande administrationen av biståndskontor. För detfa arbete krävs en utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet och SIDA äskar 300 000 kr som en engångsanvisning.
SIDA har för innevarande budgetår som engångsanvisning erhållit 3 miljoner kronor för kompetensutveckling. Myndigheten äskar för kommande budgetär 4 miljoner kronor för samma ändamål.
177 Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Övergripande mål
Det har infe funnits skäl att förändra de övergripande mäl som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95 förutom att SIDA för kommande budgetär förväntas genomföra sin verksamhet med en tilldelning av medel pä en något lägre nivå
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 303 219 000 kr
Övrigt
SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under anslagen C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram, C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa.
Planeringsram
Planeringsramenför budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats fill 603 138 000 kr.
Slutsatser
Jag stöder SlDA:s förslag om överföring av medel fill förvaltningsanslaget som redovisats i def föregående.
Det är också angeläget atf SIDA erhåller 300 000 kr i engångsanvisning för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med övertagande av vissa tjänster från utrikesdepartementet.
Under förutsättning aff jag, pä grundval av den redogörelse som SIDA skall inkomma med under våren 1993, anser aff medlen för kompetensutveckling använts effektivt och att det finns behov för ytterligare insatser, föreslårjag aff SIDA får ytteriigare 3 miljoner kronor i kompetensutvecklingsmedel för kommande budgetår.
Jag menar atf SIDA kan effektivisera sin förvaltning ytterligare och föreslår eff rafionaliseringsuftag om 2,4 %.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag om generell ränfebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör fillämpas. SIDA kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att till-lämpa denna modell. SIDA kommer därefter aff tilldelas eff räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 4. Sfyrelsen för internationell utveckling (SIDA) förs fill detta konto.
178 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
atf fill Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 303 219 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
52 953 959
23 014 000
24 963 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
23 014 000
-I- 1 949 000
Sandö U-centrum
Sandö U-centrum är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att tillhandahälla utbildning som efterfrågas framför allt inom biståndet.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs), korfkurser och språkutbildning. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94.
Verksamhetsmålet är att Sandö U-centrum skall bedriva ett aktivt arbete för att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas av olika personalkategorier i utvecklingssamarbetet. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt skall utvecklas så atf en fortlöpande anpassning till efterfrågan pä utbildning möjliggörs.
För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap skall målsättningen vara att under perioden höja självkostnadsfäckningsgraden med tre procentenheter, från 75 % (ingångsvärde i den fördjupade anslagsframställningen för den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94) till 78 % (budgetåret 1993/94).
Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk för nya målgrupper och marknader. Myndigheten kan numera erbjuda utbildning även i estniska, polska, tyska och ryska. Verksamheten är dock hårt konkurrensutsatt oeh dessutom konjunkturkänslig.
Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.
Självkostnadsfäckningsgraden ligger för språkenhefen pä 78 % vilket motsvarar det krav som regeringen ställt (76 % för budgetåret 1991/92). Sandö U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten.
179 Frän budgetåret 1988/89 fill budgetåret 1991/92 har redovisats en produktivitetsökning med 15 %. Beräkningen av produktiviteten görs i en modell där antal genomförda elevdagar vid myndigheten ställs mot resursinsatsen i form av total personalinsats uttryckt i årsarbetskrafter.
Styrelsen bedömer aft möjligheterna aff uppfylla kravet på självkosfnads-täckning är goda. Volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har dock minskat från 4 498 elevdagar fill 3 270 elevdagar. Minskningen är i stort sett generell för samtliga språk.
Nedgången beror till viss del på omläggningen av den svenska personalbiståndspolitiken. SIDA har minskat sin andel med 4 % och är nere i en andel om 25 % av volymen för språkutbildning. SIDA använder sig numera av färre konfrakfsanställda/experter. Projektansvar och personalrekrytering läggs i allt större omfattning ut på konsultföretag. Sandö U-centrum säger i sin årsredovisning att rekrytering av personal i ökad utsträckning sker på den internationella marknaden och därmed synes behovet av språkutbildning ha minskat. En annan anledning till minskningen, säger Sandö, kan ocksä hänföras till def faktum atf företag/organisationer i rådande konjunkturläge är mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/utveckling.
Anslagssparandet uppgår till 1 867 315 kr, vilket utgör 8,7 % av det tilldelade ramanslaget.
I sin förenklade anslagsframställning menar styrelsen att de övergripande mål som gäller och som lades fast i regeringens fördjupade prövning är på väg aff nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade anslagsframställningen att det vore mer kostnadseffektivt atf myndigheten fick överta vissa utbildningar som idag bedrivs på SlDA:s kursgård.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92-1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94 24 963 000 kr
Övrigt
Sandö U-Centrum disponerar även medel under anslaget C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-Centrum).
180 Planeringsram Prop. 1992/93:100
Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till Bilaga 4 49 926 000 kr.
Resuhatbedömning
Sandö U-eenfrums årsredovisning visar, enligf min mening, aft verksamheten bedrivs med en sädan inriktning atf de uppsatfa målen kan nås. Def saknas dock metoder för aft göra en mer utvecklad effektbedömning av verksamheten. Sfyrelsen menar atf verksamhetsmålen ytterligare bör preciseras.
Sfyrelsens ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1991/92.
Jag kan ocksä konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Sandö U-centrum. Resultatrapporten i årsredovisningen är mycket välgjord.
Slutsatser
Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 ärs budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Jag ansåg under våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåref 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville vid detta tillfälle invänta styrelsens årsredovisning som skulle ge ett bättre underiag för nya direktiv till styrelsen under våren 1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Jag bedömer att myndighetens rationaliseringsarbete varit framgångsrikt och att goda förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94.
Jag förutsätter ocksä att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 avseende produktivitetsförändringar också kompletteras med ett kostnadsrelaterat mått.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 24 963 000 kr.
c 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
20 197 491
25 405 000
26 936 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
25 405 000
+ 1 531 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
SAREC
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96). Vad gäller SAREC:s förslag avseende verksamhetens inriktning redovisas dessa under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
SAREC föreslår en ökning av anslaget med knappt 3 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I förslaget ligger bl.a. medel för två nya tjänster som forskningssekreterare, en justering av myndighetens löneprofil, en överföring från sakanslaget av vissa kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare och medel för personalens kompetensutveckling.
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
SAREC bör under treårsperioden 1993/94-1995/96 ytterligare utveckla sina insatser med inriktning på stöd till universitet i de fattigaste u-länderna.
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 26 936 000 kr
Övrigt
SAREC disponerar medel för sin verksamhet under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
Planeringsram
Planeringsramen för treårsperioden 1993/94-1995/96 har beräknats till 80 208 000 kr.
182 Resultatbedömning och Fördjupad prövning
SAREC är en myndighet med en mycket hög kompefens inom sitt verksamhetsområde. Förvaltningskostnaderna upptar endast en liten andel av de tofala kostnaderna. SAREC, liksom mänga andra myndigheter, bör fortsätta atf ufveckla resultatmått i verksamheten. Inte minst gäller detta bedömningar av kostnadseffektiviteten.
SAREC:s förslag om ett förtydligande av myndighetens övergripande målsättning i form av en insfrukfionsändring bör beslutas av regeringen.
Forskningsbiständet har utvecklats såväl med avseende på inriktning som former sedan SAREC:s tillkomst är 1975. I allt väsendigt är grunderna giltiga och relevanta i dag och för den kommande treårsperioden.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Slutsatser
SAREC:s förslag om ytterligare tjänster är i första hand kopplat till myndighetens förslag om en avsevärt höjd ambitionsnivå i forskningsbiständet. Jag kan av skäl somjag nyss anfört inte tillstyrka detta förslag. Sakanslagsfinansiering av förvaltningskostnader bör enligf min mening bara undantagsvis förekomma. Av detta skäl anser jag aft samtliga kostnader för SAREC:s kontor i Harare skall finansieras över förvaltningsanslaget.
Innevarande budgetår disponerar SAREC en engångsanvisning för kompetensutveckling. För fortsatta angelägna insatser, främst inriktade på att upprätthålla forskningssekreterarnas höga kompetensprofil och att generellt sett höja personalens kompetens vad gäller resultatuppföljning och ekonomiadministration, föreslår jag aft SAREC beviljas en engångsanvisning pä 300 000 kr för budgetåret 1993/94.
Ett sparbeting bör åläggas SAREC. Detta bör preliminärt uppgå till 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
aff till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 26 936 000 kr.
C 7. Nordiska afrikainstitutet
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
6 083 984 6 013 000 5 470 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
6 013 000
- 543 000
183 Nordiska afrikainstitutet Prop. 1992/93:100
Nordiska afrikainsfifufet är en av de tvä myndigheter inom biståndsområdet Bilaga 4 som inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96.
Nordiska afrikainsfifufet anser atf den kommande treårsperioden bör innebära "en fas av konsolidering genom punktvisa förstärkningar ufan några grundläggande förändringar". Verksamhetens inriktning bör ligga fast och det finns enligt insfifufet ingen anledning aff ändra myndighetens instruktion. Detfa innebär atf tyngdpunkten ligger på forskning, med kärnan i def nordiska forskningsprogrammet.
Nordiska afrikainsfitutets allmänna slutsats är atf def råder god balans mellan verksamhetens olika delar och atf fördelningen motsvarar instruktionens intentioner. Det tidigare behovet av aff externfinansiera stora delar av verksamheten har minskat.
Nordiska afrikainstitutet redovisar sin verksamhet i tre omräden.
I verksamhetsområdet/c>«/:«/ngoc/i seminarier ingår forskningsprogram, forskningssamarbete, nordisk forskargrupp, seminarier och konferenser, rese- och studiestipendier samt gästforskarprogram.
För närvarande bedriver institutet tre forskningsprogram, vart oeh eft under ledning av en internationellt meriterad forskare. Det först påbörjade går nu in i sin avslutande fas.
Den nordiska forskargruppen består av en person från vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige samt en samordnare. Tjänsterna är tidsbegränsade. Forskningsaktiviteten är god. Nordiska afrikainsfifufet vill bibehålla nivän.
Stipendieprogrammet omfattar:
- Studiestipendier för nordiska forskares besök och forskning vid Nordiska afrikainsfifufet (tre personer/månad), vilket bidrar till atf bredda Nordiska afrikainstitutets nordiska bas.
- Resestipendier ger årligen eft 20-tal nordiska forskare möjlighet till kortare fältarbeten i Afrika. Nordiska afrikainstitutet vill öka denna verksamhet.
- Gästforskarbesök i fyramånadersperioder av tre afrikanska forskare/år med anknytning till Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram i syfte att stärka kontaktnätet, bredda forskningsprogrammens innehåll och tillföra kompetens.
Seminarier och konferenser ingår som en viktig del i forskningsverksamheten. Ca sex konferenser/är arrangeras. Seminarier anordnas regelbundet.
Verksamhetsområdet bibliotek och dokumentation är stabilt. Biblioteket är med ca 35 000 böcker och 600 tidskrifter Nordens främsfa vad gäller Afrika. Rutinerna har datoriserats och biblioteket uppfyller högt ställda servicekrav. Boklånen uppgår till ca 6 000/år och nyförvärven fill ca 1 200/år.
Publikationsverksamheten har sedan starten år 1962 svarat för utgivningen 184
av över 300 titlar och har under senare år eftersträvat och uppnått en höjd Prop. 1992/93:100 kvalitetsnivå. Utgivningen är framför allt inriktad på afrikansk polifik, eko- Bilaga 4 nomi, sociala frägor och modern historia. Flertalet publikationer är skrivna pä engelska för atf nå en internationell publik, infe minst i Afrika.
Nya distributionskanaler har inrättats i England och USA. Gratis- och by-tesdistribufionen med afrikanska institutioner och bibliotek är en viktig del. En svensk populärvetenskaplig skriftserie ("Afrikabibliotekef") har börjat utges. Försäljningsintäkter täcker ca 40 % av verksamhetsområdets kostnader.
Forskningens situation i Afrika präglas av den ekonomiska situationen. Dålig infrastruktur, "bokhunger", brist på resurser för fältarbeten, resor och inköp präglar universitet och forskning. En ökande andel av forskningen sker utanför universiteten och är till stor del finansierad med biståndsmedel. Ett fåtal forskare blir mycket efterfrågade och återväxten försvåras. Detta är något Nordiska afrikainstitutet måste beakfa i sitt samarbete med afrikanska forskare.
Även inom den nordiska afrikaforskningen sker förändringar vilka långsiktigt påverkar institutet och gör det nödvändigt för dess ledning att följa utvecklingen. Nordiska afrikainstitutet bör i nuläget ha en liten men god forskningskompetens och dess roll bör snarare vara katalyserande än kunskapsgenererande. Någon expansion av Nordiska afrikainsfifufet bör därför inte ske. Denna bör istället ske vid olika samarbetande nordiska universitetsinstitutioner. Dokumentations- och informationsverksamheterna är viktiga stöd för övriga nordiska afrikaforskningsmiljöer.
De nordiska biståndsmyndigheternas efterfrågan pä konsulttjänster har ökat genom tillkomsten av de nordiska forskningsprogrammen.
Samarbetet med Uppsala universitetsbibliotek har nyligen reglerats i ett avtal.
Nordiska afrikainstitutet anser sig uppvisa en hög "produktivitet" jämfört med andra liknande institutioner. Den viktigaste resursen sägs vara personalen. Antalet årsarbetskrafter är för närvarande 32,5. Nordiska afrikainstitutet vill under budgetperioden göra vissa förstärkningar.
De senare årens anslagsförstärkningar har givit en stabilare grund för hela institutets verksamhet. Ca en tredjedel kommer från vardera detta anslag, övriga nordiska länder och övriga bidragsgivare.
De nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska UD) höjdes relativt kraftigt för nägra är sedan och har sedan dess ärligen justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen regleras i ettåriga kontrakt med automatisk förlängning. Från norskt och finländskt håll har man förklarat sig beredda att ingå treåriga avtal.
185 Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Övergripande mål
Nordiska afrikainsfifufet bör under den kommande treårsperioden ytterligare befästa sin ställning som samordnare och katalysafor för den nordiska afrikaforskningen.
En viss del av verksamheten bör även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag från bl.a. de nordiska biståndsmyndighetema.
Den nordiska samsynen pä och den gemensamma finansieringen av Nordiska afrikainsfitutets forskningsprogram är av grundläggande befydelse. Nordiska afrikainstitutet bör utveckla en ökad långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma finansiering.
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 5 470 000 kr
Övrigt
Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till de nordiska forskningsprogrammen under anslaget C 1. Bidrag till inter nationella biståndsprogram. i
Planeringsram
Planeringsramen för budgetåren 16 410 000 kr.
1993/94-1995/96 har beräknats till
Resultatbedömning
Min bedömning av Nordiska afrikainstitutets verksamhet är att det även med relativt smä resurser är möjligt att bedriva en verksamhet av hög kvalitet och stor relevans.
Efter en period av expansion är det nu lämpligt att under några år söka konsolidera verksamheten.
Fördjupad prövning
De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning genom budgetförordningen (SFS 1989:400) och i form av ett särskilt regeringsbeslut den 20 juni 1991 har enligt min mening pä ett förtjänstfullt sätt uppfyllts av institutet.
1 syfte atf ytterligare tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid Nordiska afrikainstitutet anser jag atf hela kostnaden för det svenska bidraget till denna bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag fill internationella
biståndsprogram. Det belopp som av denna anledning bör överföras frän anslaget C 7. Nordiska afrikainsfifufet till anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram uppgår fill 625 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Slutsatser
Nordiska afrikainsfifufet utgör en kvalificerad resurs- och kunskapsbas inom ett verksamhetsområde som spänner över en hel kontinent med över 50 stater och eff stort antal vetenskapliga dicipliner.
Sett ur ett biståndspolitiskt perspektiv är Nordiska afrikainsfitutets nuvarande verksamhet väl avvägd. Dokumentations- och publikationsverksam-heterna är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling sker. Stödet till forskningsverksamheten är mer en fråga om ambitionsnivå och inriktning.
Nordiska afrikainstifufefs struktur och arbetsformer är såvitt jag kan bedöma unika. Verksamheten präglas av en praktisk "nordism" som är angelägen att värna.
Jag är med hänsyn fill kraven pä besparingar inom biståndsbudgeten inte beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och förstärkta lönemedel Nordiska afrikainsfifufet begärt.
Ett sparbeting bör åläggas även Nordiska afrikainsfifufet. Detta bör preliminärt uppgå fill 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 470 000 kr.
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
13 783 501 18 745 000 20 991 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
18 745 000
-H 2 246 000
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Förslag avseende verksamhetens omfattning och inriktning redovisas under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
187 BITS
Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndigheten och inlett ett utvecklingsarbete som syftar fill aft effektivisera myndigheten främst genom atf eft system för mäl- och resultatstyrning fas fram. BITS föreslär aff 2,7 miljoner kronor anvisas för andra steget i förstärkningen av myndighetens administrativa resurser. 1 tillägg därtill äskar BITS en medelsförsfärkning om 1 miljon kronor för handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa.
Under budgetåret 1992/93 behöver BITS flytta till större lokaler. BITS begär 600 000 kr för flyttningskostnader.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
Def har infe funnits skäl fill aft förändra de övergripande mäl som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94 20 991 000 kr
Övrigt
BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslagen C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa.
Planerinsram
Planeringsramen 40 382 000 kr.
för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats fill
Slutsatser
BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av är. Den förstärkning av förvaltningsanslaget som BITS beviljades för budgetåret 1992/93 har skapat förutsättningar för myndigheten aft utveckla sin verksamhet i enlighet med de direktiv som angavs i budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 4. De administrativa resurserna är dock fortfarande otillräckliga varför ett ytterligare tillskott pä förvaltningsanslaget om 1 miljon kronor är motiverat. Jag föreslår att BITS för budgetåret 1993/94 tillförs 21 miljoner kronor för förvaltningskostnader hänförliga fill BITS samarbete med u-länder. I detta belopp ingår en engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och 600 000 kr för flyftkostnader.
188 Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen
att till Beredningen för intemationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 20 991 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
5 636 863 7 076 000 7 076 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
7 076 000
+/-0
Sandö U-centrum
Anslaget för elevförmåner är avsett atf täcka kostnader för förmåner för terminskursens deltagare enligt gängse värnpiiktsförmåner.
Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volonfärkursen, dels utbildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisafioner berättigade fill volontärbidrag från SIDA.
Föredragandens överväganden
Jag har för budgetåret 1993/94 räknat med eff oförändrat anslag.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslår riksdagen
att fill Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildnlng i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
34 436 000 36 441 000
1992/93
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
34 436 000
+ 2 005 000
189 SWEDECORP Prop. 1992/93:100
Verksamheten har under budgetåret 1991/92 befunnit sig i en uppbyggnads- FJnaga 4 fas. Resurser har ägnats åt intern planering samt utveckling av strategier, metoder och arbetsformer. Budgetposter som resor och representation har därvid underufnyffjafs. Lönekostnaderna har varit lägre än beräknat eftersom personalsfafen har fyllts på successivt under året. Dessutom har den organisatoriska modell som valts för näringslivsbiståndet medfört ett anfal problem som har hämmat verksamheten under def första året. SWEDECORP understryker vikfen av atf en organisafionsändring kan genomföras den 1 juli 1993.
SWEDECORP anmäler betydande svårigheter aff uppfylla def förelagda rationaliseringskravet om 3,5 % av förvaltningskostnaderna för budgetåret 1993/94. En sädan besparing är ej möjlig utan kraftiga ingrepp i verksamheten. Förutom de förstärkningar som under innevarande budgetår genomförts på den administrativa sidan har SWEDECORP behov av ytterligare 1 handläggare och 1 assistent inom området industriell miljö.
SWEDECORP föreslär eft förvaltningsanslag om 36,9 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.1 beloppet ingår medel för kompetensutveckling om 300 000 kr, inköp av bärbara datorer om 200 000 kr samt 100 000 kr för utbildning inom ADB området.
Föredragandens överväganden
SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. SWEDECORP som är en myndighet under Utrikesdepartementet ansvarar för främjandeverksamhet inom näringslivssamarbetet men administrerar också på uppdragsbasis riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB som saknar egen personal. Den valda organisationsmodellen har visat sig innebära svårbemästrade problem. Jag har därför under året övervägt alternativa organisationsformer för näringslivsbiståndet.
Som ett led i analysarbetet har förre riksgäldsdirektören Lars Kalderén kartlagt för- och nackdelar med olika organisationsformer för näringslivsbiståndet. Kartläggningen har visat aff en omorganisation bör genomföras för atf "undvika betungande meradministration och oklar rollfördelning".
Utredaren föreslär atf existerande bolag och myndighet behålls men aft huvuddelen av personalen flyttas från myndigheten fill bolaget. Jag delar utredarens uppfattning aft bolaget och myndigheten fills vidare skall behällas. P.g.a. den framträdande roll verksamheter av myndighefskarakfär för närvarande spelar i näringslivsbiståndet förordar jag dock en annorlunda fördelning av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten. Jag ser det som angeläget aft en tillräcklig kompefens att utföra främjandeverksamhefen behälls inom myndigheten. Detfa medför atf merparten av personalen anställs i myndigheten
Bolagefs verksamhetsområde bör inledningsvis begränsas till aff omfatta enbart riskkapifalplaceringar. En strävan skall dock vara atf till bolaget successivt överföra sädana arbetsuppgifter som p.g.a. sin affärsmässiga karaktär lämpligen utföres i bolagsform.
190 Mitt förslag är aff den personal som idag är direkt sysselsatt med riskkapi- Prop. 1992/93:100 talsatsningar anställs i bolaget medan övrig personal behålls i myndigheten. Bilaga 4 Fördelen med en sädan organisatorisk lösning är aft rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamhef tydliggörs. Bolaget och myndigheten fär separata styrelser och verkställande ledningar. Myndighefschefen förutsätts bli styrelseordförande i bolaget varigenom det nära samarbetet mellan verksamheterna kan fortsätta. Den exakta fördelningen av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten fär avgöras av SWEDECORP. För atf bibehålla uppnådda effektivitets- och samordningsvinster i def samlade näringslivsbiståndet föreslårjag atf bolaget och myndigheten också fortsättningsvis delar lokaler och tillämpar gemensamma adminisfrativa rutiner. Bolaget kan därigenom, mot ersättning, utnyttja vissa administrativa och andra stödfunktioner hos myndigheten. Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1993 eller vid den fidpunkt snarast därefter som av praktiska skäl bedöms mest lämplig.
Jag föreslår aft SWEDECORP för budgetåret 1993/94 anvisas 36 441 000 kronor för täckande av förvaltningskostnader. I beloppet ingår en engångsanvisning om 300 000 kronor för kompetensutveckling.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen aff
fill Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 441 000 kr.
D. Information om Sverige i utlandet D 1. Svenska institutet
Utgift
63 115 631
Reservation
1 809 049
Anslag
65 797 000
Förslag
63 083 000
Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Anslaget har minskats med 6,45 miljoner kronor till följd av besparingar i de statliga utgifterna. I denna summa ingår det sparbeting för budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bef. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen.
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift atf främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, atf förmedla kunskaper om det svenska samhället och dess kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt aff svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris, Centre Culfurel Suédois (CCS).
Institutet bidrar fill informationen om def svenska samhället genom pub- 191
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
likationcr, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och Prop. 1992/93:100 besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer, filmvis- Bilaga 4 ningar, utställningar, seminarier, personutbyte, litteraturstöd och sföd till svenska kulturinstitutioners uppträdande utomlands. Studier och forskning stöds genom-stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Informationscentret National Academic Mobility Informafion Centre (NAMIC) som inrättades år 1990, ger informafion om studier i Sverige och studier i utlandet. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar fill atf öka kontakterna mellan def svenska samhället och länderna i Central- och Östeuropa respektive tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Anslag 1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Förvaltningskostnader 56 713 000 -3 111000
(därav lönekostnader) 20 936 000 O
Lokalkostnader 9 084 000 -I- 397 000
Summa_______________ 65 797 000___ -2 714 000______
Svenska institutet har inför treårsperioden 1993/94 - 1995/96 lämnat en fördjupad anslagsframställning. Institutet redovisar resultatanalyser för redovisningsperioden 1987/88 - 1991/92 för olika verksamhetsprogram i form av produktionskostnader, distribution efter geografiska områden, stipendie-mänader, projektbidrag fördelade pä olika ämnesområden, gåvoprenumerationer, deltagare i sommarkurser i svenska i Sverige m.m. Man framhåller svårigheterna för en informationsinstitution aft mäta resultat och effekter av olika insatser utöver rena produktions- och disfributionssiffror. Mer långsiktiga effekter som kunskapsöverföring och attitydförändringar är betydligt svårare att mäta. I ett försök att ändå nä längre i utvärderingen av insatserna har institutet låtit göra ett tiotal undersökningar och enkäter för aft därigenom komma ät de kvalitativa aspekterna pä flera delområden.
Svenska institutet anger som viktiga utvecklingstendenser under den senaste femårsperioden bl.a. följande:
- institutets utbud av tjänster har ökat mycket kraftigt under perioden
- institutets särskilda anslag för specialdestinerade ändamål, uppdragsmedel och externa intäkter har expanderat kraftigt i förhållande fill den reguljära budgeten
- de två senaste åren har inneburit cn stark fyngdpunktsförskjutning i verksamheten mot Central- och Östeuropa, med särskild betoning av samarbetet med Baltikum
- i västvärlden har Västeuropa prioriterats i förhållande till Nordamerika
- institutet har fått nya medel för att stödja forskningens internationalisering och forskningsutbyte med såväl Väst- som Östeuropa
- institutet har upprättat eff särskilt informationscentrum för utbildning Prop. 1992/93:100 och forskning. National Academic Mobility Informafion Centre (NA- Bilaga 4
MIC)
- institutet fick under budgetåret 1990/91 överta def operativa ansvaret frän Utrikesdepartementet av samarbetet med utlandsmyndigheterna i informations- och kulturufbyfesfrågor
- institutet fick en ny kansliorganisation den 1 oktober 1990
- en kraftig utbyggnad av ADB-stödet har ägt rum i form av investeringar i teknisk utrustning, programvara och utbildning. '
Svenska institutet prioriterar bl.a. följande områden i den framfida verksamheten:
- ökad kulturell närvaro i Europa genom stöd till bl.a. kontakfresor och inbjudningar samt satsningar pä nägra sförre projekt som en utställning i Grand Palais i Paris våren 1994 om de svensk-franska relationerna pä 1700-faIef
- kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa genom stipendievistelser i Sverige, sommarkurser, konferensdelfagande och undervisning av svenska lärare och forskare utomlands
- en särskild satsning pä svenskundervisning i Cenfral- och Östeuropa med prioritet för Baltikum
- förnyade strävanden i syfte att öka samverkan och samproduktionen med andra aktörer inom Sverige-informationen, i första hand Exportrådet och de nya furistorganen Sfyrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden
- utvecklingen av dialogen med utlandsmyndigheterna
- inom Sverige-informationen läggs tyngdpunkten på trycksaker, personutbyte och seminarier
- ökat utnyttjande av datateknik för att kunna ge snabbare service
- förstärkt information om studier i Sverige till utländska målgrupper via NAMIC
- mer enhetliga och flexibla stipendieprogram
- ökad ansträngning att aktivt marknadsföra institutets utbud av böcker, videokassetter m.m. om Sverige.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för Svenska institutets verksamhet, fastställda i insti tutets stadgar, är atf genom informationsverksamhet sprida kännedom i ut landet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kulfur- och erfarenhets utbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervis ningen i andra länder. 193
De genomgripande förändringarna i Europa och särskilt i värt närområde Prop. 1992/93:100 fortsätter atf prägla utvecklingen. Institutets verksamhet under den kom- Bilaga 4 mande treårsperioden kommer i stor utsträckning aft präglas av de två huvudlinjerna i utvecklingen, nämligen integrationen i Västeuropa och den polifiska och ekonomiska omvandlingen av Cenfral- och Östeuropa, särskilt Östersjö-omrädet. Informations- och kulturprojekt blir av stor betydelse i Västeuropa, infe minst i ljuset av Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Samtidigt anser jag att särskilda insatser för Central- och Östeuropa fortsatt skall göras under perioden.
Jag förordar att denna huvudinriktning av Svenska institutets verksamhet läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden.
Kraven på nya sparbeting jämsides med de krav som utvecklingen i omvärlden ställer på verksamheten bör mötas med fortsatta rationaliseringar/ nedskärningar, en fortsatt hög satsning på ADB-stödet, och pä utbyggnad av personalens kompetens samt förnyade ansträngningar aff öka de externa intäkterna.
Resultatbedömning
Av Svenska institutets resultatanalys framgår aff den gångna femårsperioden har präglats av allt knappare personalresurser, kraftigt ökad omslutning och nya arbetsuppgifter. ADB-uppbyggnaden har forcerats och lagt grunden till ökad effektivitet och snabbhet i informationsflödet.
Min sammanfagna bedömning är atf institutet under de senaste fem åren har utnyttjat sina resurser väl och aft institutet haft förmåga aff framgångsrikt initiera en nödvändig anpassning fill omvärlden, bl.a. genom organisationsförändringar och uppbyggnad av ADB-stöd, vilket medger ökad flexibilitet i verksamheten. Svenska institutet bör därmed stå väl rustat att möfa de sannolikt allt större krav som kommer atf ställas under den kommande treårsperioden i fräga om bl.a. ökad samverkan med andra institutioner/ företag.
Dä Svenska institutet i likhet med andra institutioner på informationsområdet saknar mera konkreta och lätfanvända resultatmått för verksamheten, utöver rena produktions- och disfribufionsmått, har de enkäter och undersökningar som institutet företagit under de senaste åren visat sig vara värdefulla instrument för bedömning av värdet av och kvaliteten pä enskilda akti-viteter/tjänsfer samt renodling av utbudet av det stora antalet tjänster man erbjuder.
Mål för budgetåret 1993/94
Svenska insfitutet intar en unik ställning genom aft ensamt svara för stora delar av Sverige-informationen fill utlandet. Institutets ställning gör atf man har goda skäl att ställa höga krav pä dess verksamhet. Kvalitetskriteriet blir därför av avgörande betydelse vid en bedömning av institutefs tjänster och produkter.
Den accelererande polifiska utvecklingen i omvärlden de senaste åren har inneburit aft tyngdpunkten i institutets arbete kommit att förskjutas mot 194
Cenfral- och Östeuropa. Samtidigt har Västeuropa i ljuset av Sveriges med- Prop. 1992/93:100 lemskapsansökan i EG kommif i fokus. Bilaga 4
Svenska institutet fick budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret från Utrikesdepartementets informafionsbyrå för samarbetet med utlandsmyndigheterna i frågor som rör informations- och kulturutbytet med utlandet. Jag är dock inte beredd atf tillmötesgå institutets förslag aft låta detta överta även huvudansvaret för ovannämnda utbyte, dvs. i realiteten budget-ansvaret.
Jag noterar med tillfredsställelse institutefs beredvillighet aff öka sin samverkan och samproduktion med andra institutioner/ företag. Def finns konkreta exempel i fråga om bl.a. ekonomi och turism, där jag tror att eff ökat samarbete på informationsområdet skulle kunna ge goda resultat till en rimlig samlad kostnad. Inte minst torde detta gälla inom turismen, där de nyligen bildade furistorganen Sfyrelsen för Sverigebilden oeh Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden kan bli vikfiga samarbetspartners för institutet.
Genom informationscentret National Academic Mobility Informafion Centre (NAMIC) har institutet fått en vikfig uppgift vad gäller spridandet av information om studier i Sverige och om studier i utlandet. Arbetsfördelningen mellan insfifufet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) och Verket för högskoleservice (VHS) är dock något oklar. Utbildningsdepartementet har därför tillsatt en utredning inom departementet för atf se över organisationen för vissa internationella uppgifter inom utbildningsområdet och behandla bl.a. det nämnda problemet.
På det allmänkulturella omrädet fullgör Svenska institutet en vikfig funktion som centralt service- och samordningsorgan för det svenska kulturlivets utlandskontakter.
Jag välkomnar institutets ansträngningar att öka de externa intäkterna genom bl.a. en aktiv maiknadsföiing av institutets pioduktei i foim av böcker, videokassetter m.m. samt upprustning av Sverigebokhandeln.
Slutsatser
Övergripande mäl för den verksamhet som Svenska institutet ansvarar för skall, i enlighet med institutets stadga, vara att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, aft främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt atf stödja svenskundervisningen i andra länder.
I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa är def naturligt atf Svenska institutet prioriterar detfa område. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det särskilt angeläget att öka informationsinsatserna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och Östeuropa krär ver fortsatt prioritet för detfa område.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångspunkter.
Till följd av def statsfinansieUa läget bör en ytterligare neddragning av in stitutets resurser ske med 5 miljoner kronor. I detta ingår ett rationalise- 195
ringsuftag på 1,5 %. Härtill kommer eft kvarvarande sparbeting för 1993/94 Prop. 1992/93:100 pä, 1,45 miljoner kronor avseende treårsperioden 1991/92-1993/94. Bilaga 4
Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1993/94 uppgår till 3 736 000 kr. Anslaget har därmed beräknats till 63 083 000 kr efter avdrag för sparbeting pä fillsammans 6,45 miljoner kronor.
Anslaget för Svenska institutet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras fill följd av ändringen av nivän på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till län i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgeferingen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har fidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, sfatsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Def belopp som kommer aft ställas fill Svenska institutets disposition kommer slutligt atf fastställas enligf de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från def nu budgeterade beloppet.
I syfte atf skapa sförre klarhet i fräga om Svenska institutets framtida arbetsuppgifter och institutets samverkan med andra institutioner/företag avser jag låta utreda vissa aspekter av Sverige-informationen som berör institutet och hur denna bör utformas för aff effektivt kunna motsvara tidens krav. I awaktan pä denna översyn bör Svenska institutets verksamhet endast prövas i ett ettårsperspektiv.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen aff
1. godkänna atf de övergripande målen för verksamheten inom Svenska institutets ansvarsområde skall vaia i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. fill Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisa eft reservafionsanslag på 63 083 000 kr.
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet
Reservation 19 481 290
1991/92
Utgift
61 671 250
1992/93
Anslag
60 809 000
1993/94
Förslag
51 363 000
Medel till Radioprogramverksamhet för utlandet är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
En minskning av anslaget har skett med 15 miljoner kronor fill följd av besparingar i de statliga utgifterna.
Radio Sweden äi den enhet inom Sveriges Radio AB som svarar för radio programverksamheten för utlandet. Radio Sweden skall enligf avtalet mel lan staten och Sveriges Radio AB sända ljudradioprogram avsedda för mot tagning i utlandet. Programmen skall ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att fä information om och upp rätthålla kontakt med Sverige. Radio Swedens sändningar sker för närva rande på åtta språk (svenska, engelska, fyska, franska, spanska, ryska, est- 196 niska och lettiska) och rikfar sig fill alla världsdelar.
____________________________ Prop. 1992/93:100
Anslag 1992/93' Beräknad ändring Bilaga 4
1993/942
Föredraganden
Radio Swedens verksamhet varav engångsanvisning
60 809 000 6 500 000
Summa
54 309 000
-2 946 000
' Avser kalenderåret 1993
Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio-koncernen sammanfaller räkenskapsår
med kalenderår
Varav engångsanvisning + 9 700 000 kr, besparing - 15 000 000 kr samt pris- och
löneuppräkning + 2 354 000 kr
Sveriges Radio AB och Svensk Rundradio AB*
Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1994 atf anslaget för Radio Swedens verksamhet tilldelas 36 528 000 kr i 1991 års prisnivå avsett atf täcka kostnader för programverksamheten samt eff icke närmare angivet belopp i 1991 års prisnivå för programinsamling och programufsändning samt aft medlen värdesäkras genom eft pris- och löneindex.
Svensk Rundradio AB begär 9,7 miljoner kronor aft användas för kapitalkostnader i samband med inköp av tre nya sändare, som enligf riksdagens beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bef. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191 och prop. 1991/92:100bil. 4, bef. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) skall installeras under åren 1991-1994.
Svensk Rundradio AB har vidare redovisat en plan för täckning av de årliga kapitalkostnaderna för utbytet av kortvågssändare inom ramen för de av riksdagen beslufade riktlinjerna. Planen bör nu förlängas med eff år, till år 2003, som en direkt följd av avskrivningstidernas längd.
De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1993 avser följande.
Sveriges Radio AB
1. Kompensation för kostnadsökningar 1992 1 400 000
2. Kompensation för kostnadsökningar 1993 1 700 000
Svensk Rundradio AB
Kapitalkostnader i samband med 9 700 000'
sändarbyte m.m.
' Engångsanvisning
•Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) att de två radiobolagen, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Riksradio AB den 1 januari 1993 skall gå samman till ett företag med namnet Sveriges Radio AB. 1 riksdagens beslut ingår även att upprätta ett självständigt bolag för insamling och distribution av TV- och radioprogram. Svensk Rundradio AB, som trädde i funk tion den Ijuli 1992 och som utför uppgifter som tidigare tillhandahölls av Televerket Radio. 197
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Riksdagen beslöt sä sent som vären 1991 aff Radio Sweden skulle anvisas Bilaga 4 medel över eff reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning. Jag är därför infe beredd aff tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en återgång till ett reservafionsanslag med indexreglering. Förslaget till kostnads-kompensation för åren 1993 och 1994 kan jag därför inte heller biträda.
Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio-koncernens olika företag löper ut den 31 december 1992. Genom riksdagens beslut om radio- och TV-frågor våren 1992 (prop. 1991/92:140, bef. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) har fastställts riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens uppdrag, organisation och finansiering under en ny avtalsperiod omfattande åren 1993-1996. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen även om särskilda riktlinjer för Radio Swedens verksamhet som ingår i def avtal som nyss slutits mellan staten och Sveriges Radio AB. I proposifionen behandlas även bildandet av ett särskilt statligt bolag för insamling och utsändning av program för radio och TV. Det nya självständiga bolag som bildats för detta ändamål. Svensk Rundradio AB, trädde i funktion den 1 juli 1992.
Radio Sweden sänder för närvarande program på åtta språk och har under år 1992 med framgång börjat sända program via satellit i Europa. Jag har särskilt uppskaffat Radio Swedens höga sändningsberedskap i Östersjö-omrädet.
De besparingskrav som nu gäller beträffande statens utgifter gör def dock nödvändigt att krympa verksamheten vid Radio Sweden frän och med kalenderåret 1994. Sparbetinget för budgetåret 1993/94 (kalenderåret 1994) har fastställts till 15 miljoner kronor. 1 detta ingär eft rafionaliseringsutfag på 1,5 %.
Jag bedömer att den ovannämnda minskningen av anslaget inte kan ske utan att förmågan aft producera egna program kommer atf påverkas.
Jag anser aft en huvuduppgift för Radio Swedens sändningar till utlandet är atf snabbt förmedla nyheter samt information om kulfur- och samhällsliv på svenska till i försfa hand svenskar i utlandet. Sedan sändningarna till utlandet inleddes har utbudet i Sveriges Radios sändningar förändrats. Bredden och kvaliteten i Sveriges Radios rikssändningar medför atf vidareutsänd-ning eller samsändning av dessa kan utgöra den helt dominerande delen av Radio Swedens sändningar på svenska.
Vad beträffar sändningarna på utländska språk har den snabba utvecklingen pä efermediaomrädet i världen i stort och i än högre grad i Europa, under de senaste åren medfört förändrade förutsättningar. Kortvågssändningar med nyheter och informafion från Sverige har i detfa perspektiv blivit mindre attraktiva. Detta medför aft det enligt min mening kan vara möjligt aft aweckla sändningarna pä eff eller flera språk.
Jag vill dock framhålla den vikfiga roll som Radio Sweden kan spela i vårt närområde - inte minst genom möjligheten atf nå potentiellt stora lyssnar-skaror kring Östersjön. I detta närområde kan även förvänfas finnas eft intresse hos en mera befydande del av allmänheten för nyheter och informafion från Sverige.
Def nya förefaget Svensk Rundradio AB, som tillhandahåller de tjänster
som tidigare erhällits frän Televerket Radio, och som trädde i funktion den Prop. 1992/93:100 1 juli 1992, har för budgetåret 1993/94 (1994) begärt 9,7 miljoner kronor för Bilaga 4 kapitalkostnader i samband med investering i nya kortvågssändare i enlighet med riksdagens tidigare beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191) för aff ersätta korfvågssändaren i Karlsborg och de två kortvågssändarna i Hörby under tiden 1991-1994. De tre nya sändarna kommer samfliga att placeras i Hörby.
Jag förordar aff Svensk Rundradio AB beviljas def begärda beloppet på 9,7 miljoner kronor för utbyte av kortvågssändare.
Jag förordar ocksä atf den av Svensk Rundradio AB föreslagna investeringsplanen fastställs. För perioden 1995-2003 har kapitalkostnaderna beräknats fill följande belopp.
Kalenderår
2003 Kapitalkostnad
10,1
9,5
8,8
8,2
7,6
6,9
6,3
5,7
3,8
Under år 1995 tillkommer ett belopp, preliminärt beräknat till 2 miljoner kronor, för destruktion av miljögiftef PCB i samband med skrotningen av de uttjänta kortvågssändama i slutet av 1994.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. fastställa den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003 som jag har förordat,
2. fill Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 51 363 000 kr.
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet
1991/92 Utgift 15 982 477 Reservation 1 605 192
1992/93 Anslag 16 754 000
1993/94 Förslag 14 254 000
Anslaget har minskats med 2 500 000 kr till följd av besparingar i de stafliga utgifterna.
Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
199 Prop. 1992/93:100
Anslag 1992/93 Beräknad ändring Bilaga 4
1993/94
Föredraganden
Samordnad informations- 12 614 000 + 500 000
verksamhet
Bidrag fill Svensk- 2 525 000 -2 525 000
internationella Pressbyrån
Bidrag till Ingenjörs- 1 615 000 - 475 000
vetenskapsakademien
Summa
16 754 000
-2 500 000
Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturutbyte via de svenska utlandsmyndigheterna. Medlen kan användas för stöd till informations- och kulturinsatser, personutbyte, lokala kostnader i samband med seminarier, film- och ufställningsverksamhef m.m., udändska journalistbesök och andra lokala Sverige-relaterade projekt samt tidskriffssföd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av infresse för Utrikesdepartementet. Departementets press- och informationsenhet svarar härutöver för informafion i utrikespolitiska frågor genom trycksaker, föredrag m.m.
Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) distribuerar nyhetsbullefiner till ca 7 000 mottagare inom massmediasekforn i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter om svenska polifiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produceras särskilt material pä engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag på 2 765 000 kr.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) begär ett bidrag pä 2 045 000 kr för avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samaibete, fiämst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl.a. fill att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner. Avtalet med Ryssland adminisfreras gemensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Föredragandens överväganden
Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll atf spela. Jag förordar atf särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom peison-ochjournalistinbjudningar, seminarier samt kulturutbyte. De besparingskrav som ställts gör def dock nödvändigt aff dra in bidraget till SIP. Bidraget till IVA minskas med drygt en fjärdedel för atf göra det möjligt aff bibehålla en hög informationsberedskap i den samordnade informationsverksamheten.
200 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen tsilaga 4
att fill Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag pä 14 254 000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium
1991/92 Utgift 52 985 347
1992/93 Anslag 51647 000
1993/94 Förslag 48 471 000
Kommerskollegium är cenfral förvaltningsmyndighet med uppgift aft handlägga frägor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frägor i samband med näringsrätfsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommerskollegium har ca 120 anställda.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra fill aft Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas fill vara. På det handelspolitiska området är det kollegiets uppgift dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningsfaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner. På def näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde medverka till aft utbyte av varor och tjänster sker i enlighet med allmänna intressen.
Inkomster vid Kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (1991/92 ca 5 miljoner kronor).
Kommerskollegium har i sin årsredovisning givit en samlad bild av verksamhetens resultat. Redovisningen utgår ifrån verksamhetens funkfionsin-delning och anslagsförbrukningen för resp. funktion. Resulfatredovisningen indikerar aff uppställda mäl och delmål har uppnåtts. För den näringsrätfsliga verksamheten redovisas olika prestationer, vilket kan möjliggöra utvecklandet av mätt för produktivitet.
Av den ekonomiska översikten kan utläsas aft de från regleringsfunkfio-nen frigjorda resurserna under budgetåret 1991/92 har förts till prioriterade omräden samt att tidigare anslagssparande (ca 2 miljoner kronor) har använts för ADB-safsningar.
RRV:s revisionsberättelse, i vilken granskningen av resultatredovisningen har begränsats till en bedömning av fullsfändighet och dokumentation, innehåller inga invändningar.
Kommerskollegium har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den treårsram som har beslufats för kollegiets verksamhet under perioden 1991/92-1993/94.
201 Föredragandens överväganden
Samnlanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör ligga fast. Regeiingen hai den 25 juni 1992 beslutat att de riktlinjer och övergripande mål som gäller för perioden skall utsträckas till aft omfatta även budgetåret 1994/95. Resurser: Ramanslag 1993/94 48 471 000 kr
Planeringsram:
1993/94 1994/95
48 471 000 kr 48 471 000 kr
Övrigt:
Föreslaget ramanslag för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkten att anslaget bör reduceras med 5 miljoner kronor som en del av beslutade besparingar under tredje huvudtiteln.
Anslaget har ocksä reducerats med sammanlagt 864 000 kr, vilket motsvarar lönekostnaden för två tjänster som har flyttats från kollegiet till Utrikesdepartementets handelsavdelning.
Anslaget har pris- och löneomräknats med 2 121 000 kr. Dessutom har 567 000 kr förts frän anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet för de uppgifter som läggs pä kollegiet i samband med nedläggning av Handelsprocedurrådet. Jag redovisar denna fråga närmare i det följande.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av stafliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kommerskollegium kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Kollegiet kommer därför aff tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer atf föras till detta konto.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Resultatbedömning
Kollegiets årsredovisning visar enligt min mening atf verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och prioriteringar som har fastlagts av statsmakterna.
Verksamhetens ekonomiska resultat visar att kollegiet har bedrivit verksamheten i enlighet med de förutsättningar som gavs inför budgetåret 1991/92. Ramanslaget och dess konstruktion förefaller ha en gynnsam effekt och eff medvetet anslagssparande har möjliggjort planerade ADB-sats-n ingår.
Jag kan oekså konstatera att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium.
202 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Sammanfaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 Bilaga 4 ärs budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Jag anser sålunda att vad jag anförde förra året om prioriteringar i kollegiets verksamhet alltjämt äger giltighet - tillämpningen av EES-avtalet, utvecklingen av den inre marknaden, stöd i medlemskapsförhandlingarna, utvecklingen av EG:s handelspolitik, samarbetet och utvecklingen inom EFTA, EFTA:s relationer till tredje land samt frägor rörande GATT och det multilaterala handelssystemets utveckling och framtid. Pä alla dessa områden spelar kollegiet en central roll vad gäller kontinuitet och expertis. Detta gäller också de mer traditionella myndighetsuppgifterna pä det handelspolitiska området, såsom marknadssförningsärenden och vissa tullfrågor.
1 1992 års budgetproposition gjorde jag bedömningen att kollegiet borde renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag framhöll vidare att arbetsformerna och arbetsfördelningen mellan kollegiet och Utrikesdepartementets handelsavdelning borde ses över. Jag konstaterade också aff kollegiets roll och ställning i hög grad skulle komma atf förändras vid eff medlemskap i EG och aft jag avsåg återkomma fill denna fräga inför kommande budgetpropositioner.
Möjligheterna aff överföra de uppgifter som Kommerskollegium nu har på det näringsrättsliga området till andra instanser har övervägts under våren 1992. De uppgifter som avses är bl.a. auktorisation av revisorer, tolkar och översättare, administration av resegarantilagen samt olika tillstånds- och dispensfrågor enligt akfiebolagslagen. Härvid konstaterades aft översynsar-bete pågår pä flera av de berörda områdena. Av särskild befydelse i sammanhanget är den översyn av revisorsreglerna, som avses vara slutförd sommaren 1993.
Min slutsats i denna situation var att def var olämpligt aft dä genomföra någon förändring vad gäller kollegiets näringsrätfsliga verksamhet. Samtidigt anser jag fortfarande aff def är önskvärt att kollegiet renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag avser tillsätta en intern utredare, som får i uppdrag atf i samråd med berörda departement och myndigheter presentera förslag med den innebörden.
1 överensstämmelse med bedömningen som gjordes i förra årets budgetproposition har Kommerskollegiets roll när det gäller att förbereda bilaterala handels- och samarbefsförhandlingar reducerats och förändrats.
Kollegiet bedriver sedan flera år en omfattande informationsverksamhet på europaomrädet. När def gäller regelverket i EES och EG har kollegiet en funktion som cenfral informafionspunkt och kunskapsbank för myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Denna verksamhet kommer att ha stor betydelse de närmaste åren när svensk statsförvaltning skall anpassas fill def vidgade europasamarbetef. Def är viktigt att kollegiets aktiviteter på detta område samordnas med andra myndigheter sä att onödigt dubbelarbete inte uppkommer.
När det gäller europainformationen fill en bredare allmänhet inför folkomröstningen är 1994 kommer kollegiet att nära samarbeta med den informationsverksamhet som byggts upp inom regeringskansliets Sekretariat för
Europainformation. Informationsverksamheten fär beteckningen "Euro- Prop. 1992/93:100 painformafion" och innefattar uppbyggandet av databaser, telefonsluss och Bilaga 4 ett informationsnätverk med folkbibliotek och länsstyrelser. Verksamheten finansieras av Sekretariatet.
Utrikesdepartementets handelsavdelning och Kommerskollegium har ett mycket nära samarbete. Befydelsen av informella kontakter har ökat i och med den ökade intensiteten i def handelspolitiska arbetet både vad gäller europafrågorna och multilateralt.
Ett EG-medlemskap, och därmed en anslutning till en gemensam handelspolitik, kommer atf få vikfiga konsekvenser för den svenska förvaltningens uppgifter pä def handelspolitiska området. Förändringar i ansvarsfördelningen jämte organisatoriska förändringar kan komma aft bli aktuella. 1 medlemskapet ingår dels att medverka i och aktivt påverka utformningen av den gemensamma handelspolitiken, dels aff svara för verkställigheten av den gemensamma handelspolitiken på det nationella planet.
Enligt min mening är det önskvärt aff arbetet med atf analysera dessa frågor inleds redan nu, så aff en ändamålsenlig organisation kan finnas den 1 januari 1995. Analysen bör omfatta bl.a. en granskning av Kommerskollegiets roll och uppgifter och av relationen mellan Utrikesdepartementets handelsavdelning och kollegiet. Utredningen bör genomföras internt inom handelsavdelningen i samråd med Kommerskollegium.
Den besparing som föreslås under anslaget kommer givetvis aft innebära en sänkning av ambitionsnivån pä vissa områden. Det bör ankomma pä kollegiets ledning att göra erforderliga omprioriteringar. Samtidigt bör utrymme finnas för ytterligare rationaliseringar. Verksamheten bör därmed kunna bedrivas på eff ändamålsenligt sätt med de resurser jag har beräknat för budgetåret 1993/94.
Anslaget för Kommerskollegium har beräknats ufan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras fill följd av ändringen av nivån på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergängen fill lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, statsbudgeten och särskilda frägor, avsnitt 2.2). Def belopp som kommer aft ställas fill kollegiets disposition kommer slutligt att fastsfällas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän def nu beräknade beloppet.
Handelsprocedurrådet
Statskontorets översyn
Handelsprocedurrådet har sedan det inrättades den 1 juli 1975 (prop.1975:41, bet. 1975:NU17, rskr. 1975:116) drivits gemensamt av svenska staten och näringslivet, fram till den 1 juli 1990 representerat av Sveriges Industriförbund. Överläggningar under våren 1990 ledde fram till ett nytt treårigt avtal, vilket godkändes av Riksdagen (prop. 1989/90:150, bet. 1989/90:NU26, rskr, 1989/90:354). Pä grundval av detta avtal har verksamheten sedan den 1 juli 1990 drivits med tolv huvudmän representerande stat
204 och näringsliv.
Handelsprocedurrådet har till uppgift aft utarbeta och främja utarbetande Prop. 1992/93:100 av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer. Rådet skall ägna Bilaga 4 särskild uppmärksamhet åt frågor som rör elektroniskt datautbyte. Rådet skall vidare särskilt verka för ökad användning av EDI (Electronic Dafa In-terchange) i syfte att främja effektiviseringar i företag och myndigheter och i syfte att främja svenskt näringslivs internationella konkurrensförmåga. Vidare skall rädet följa och påverka def internationella utvecklingsarbetet pä omrädet, främst inom ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och EG/EFTA. Rådet finansieras via ärliga bidrag frän de tolv huvudmännen och via intäkter från utförda tjänster. Budgetåret 1991/92 uppgick bidraget över tredje huvudtiteln till 567 000 kr.
Gällande avtal om Handelsprocedurrådet löper ut den 30 juni 1993.
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda frägan om Handelsprocedurrådefs framtida roll, verksamhet, finansiering och huvudmannaskap. I uppdraget ingick ocksä aff lämna förslag angående ansvarsfördelningen för Sveriges medverkan i def internationella arbetet om förenklade handelsprocedurer och användning av EDI.
Statskontorets utredning presenterades i juni 1992.
1 utredningen konstateras att det finns en bred uppslutning bakom tanken atf staten och näringslivet bör samverka om EDI och handelsprocedurer men aft formerna bör moderniseras. Mot denna bakgrund föresläs aff Handelsprocedurrådet upphör och ersätts med en lösning där ansvaret delas upp mellan frågor om harmonisering av handelsregler i internationella handelspolitiska fora och frägor om EDI-användning i Sverige. För def förstnämnda området föreslås aft en arbetsgrupp som far över namnet Handelsprocedurrådet inrättas vid Utrikesdepartementets handelsavdelning. För det senare omrädet föreslås att det bildas en svensk EDI-förening. Föreningen skulle utgöra en plattform och eff kompetenscentrum med säväl företag, myndigheter som näringslivets organisationer som medlemmar. Föreningens uppgift föreslås vara bl.a. att samordna EDl-utvecklingen i Sverige, aff stödja och främja utvecklingen av EDI hos medlemmarna, att initiera och stödja nya användargrupper samt att informera om utvecklingen internafionellt och i Sverige. Statskontorets utredning har remissbehandlats.
Föredragandens överväganden
Jag konstaterar att det räder bred enighet bland närmast berörda myndigheter och näringslivsorganisationer om huvuddragen i Statskontorets förslag. Jag anser ocksä att dessa är väl avvägda även om def pä några punkter finns anledning att göra justeringar.
Enligt min mening bör därför det nu gällande avtalet om Handelsprocedurrådet inte förnyas. Det kommer därmed att löpa uf den 30 juni 1993.
I stället anser jag att ett kontaktorgan, som tar över namnet Handelspro cedurrådet, bör upprättas pä Kommerskollegium. I rädet bör ingå bl.a. re presentanter för närmast berörda myndigheter. Utrikesdepartementets han delsavdelning, näringslivets organisationer och för den föreslagna EDI-för- eningen. Rädets uppgift skall vara att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det iiUcrnationella arbetet pä handelsprocedur- 205
området. Kommerskollegium fär ansvaret för rådefs arbete. Kollegiets re- Prop. 1992/93:100
surser bör förstärkas för detta ändamäl på sätt som jag fidigare har redovi- Bilaga 4
saf.
Jag ställer mig positiv fill bildandet av en svensk EDI-förening. En sädan sammanslutning skulle spela en viktig roll i arbetet med atf främja EDI-användning i Sverige. Utveckhngen på detta område går mycket snabbt, investeringarna är betydande och det är en vikfig uppgift bäde atf förse företag med information, idéer och beslutsunderlag samt att främja rationella lösningar vad gäller datakommunikation mellan företag och myndigheter. Jag har med tillfredsställelse erfarit atf viktiga sfeg pä vägen mot bildandet av en EDI-förening redan har fagits av eft antal myndigheter och näringsUvsorganisationer.
Jag anser att Kommerskollegium bör medverka i EDI-föreningen i syfte aff tillgodose behovet av informationsflöde och samordning vad gäller det internationella EDI-arbefef. Efter samråd med chefen för Näringsdepartementet vill jag också konstatera att en utökad EDI-anvädning inom svenskt näringsliv äi av stor betydelse föi de svenska föietagens konkunensförmåga och effektivitet. Det åligger dock, i linje med regeringens generellt inriktade näringspolifik, företagen och deras organisationer atf själva göra en prioritering mellan insatser för ökad EDI-användning och andra konkurrens- och effektivitetsfrämjande åtgärder. I den män EDI-främjande projekt faller inom ramen för de uppgifter som givits NUTEK, de regionala utvecklingsfonderna, riskkapitalbolagen samt Industri- och småförefagarfonden finns def anledning för dessa organ aff överväga eventuella engagemang.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle aff fa del av vad jag har anfört om in rättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid Kommerskollegium,
2. föreslär riksdagen atf fill Kommerskollegium för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 48 471 000 kr.
B 2. Exportfrämjande verksamhet
1991/92
Utgift
274 843 190 Reservation 15 209 267
1992/93
Anslag
219 180 000
1993/94
Förslag
187 563 000
Under detfa anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges exportråd, som bildades är 1972 genom ett avtal mellan sfaten och Sveriges Allmänna Exportförening, är det cenfrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under
anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges Prop. 1992/93:100 exportråd anfingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekrefe- Bilaga 4 rarorganisafionen m.m. och inom utrikesrepresentationen. Näringslivet delfar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exporfaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag för enskilda företag/uppdragsgivare.
Exportrådets utlandsorganisation besfår säledes bl.a. av handelssekreterare, framför allt pä marknader i Europa, men också på andra marknader. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i uflandet.
Utrikesrepresentationen är också en vikfig del av Exportrådets utlandsorganisation. Ett anfal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser.
Riksdagen har nyligen lagt fast rikflinjer för statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bef. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Staten och Sveriges Allmänna Exportförening har undertecknat eff nytt avtal. Bedömningen är aft def finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt sfatiigt stöd fill den exportfrämjande verksamhet som bedrivs genom Sveriges exportråd. De sfatiiga medlen skall i försfa hand inriktas på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter bör i princip finansieras genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Det gäller främst insatser för aft utveckla exportoerfama, framför allt mindre och medelstora företags export, insatser för att främja export fill svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet.
Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade stafliga uppdraget till Exportrådet har förufskickafs atf anslaget fill exportfrämj andet i fast penningvärde bör halveras under en treårsperiod med början budgetåret 1992/93.
Sveriges exportråd
Sveriges exportråd har mot bakgrund av Riksdagens ställningstagande vären 1992 lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Budgetförslaget är baserat pä sedvanlig prisomräkning av innevarande ärs anslag samt på en neddragning i enlighet med def nämnda ställningstagandet. Dessutom begär Exportrådet ett engångsanslag på 32,6 miljoner kronor för att täcka vissa omsfruktureringskostnader. Def gäller kostnader för bl.a. avveckling av statliga uppdrag, aweckling i samband med ändring av utlands-organisationen, och utbildning av personal fill säljare av exportfrämjande konsulttjänster. Budgetförslaget för budgetåret 1993/94 uppgår därmed till 193 442 000 kr.
Föredragandens överväganden
Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engage mang frän statens sida i Sveriges exportråd. Samtidigt har statsmakternas syn pä inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats och en avsevärd 207
neddragning förufskickafs av def statliga anslaget.
14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete inletts med atf anpassa Prop. 1992/93:100 verksamheten och organisationen till de nya förutsättningarna. Eff omfat- Bilaga 4 lande besparingsarbete har givit viktiga resultat och antalet anställda har reducerats. Utlandsorganisationen har bantats bl.a. i USA och i Tyskland. I Storbritannien och också på andra håll planeras ett utökat och värdefullt samarbete med handelskammare. I Sverige har ett utökat samarbete etablerats med vissa handelskammare och med regionala utvecklingsfonder.
Jag är medveten om aft nedskärningen av statsanslaget som har påbörjats under innevarande budgetär innebär stora påfrestningar på Exportrådet och aft anpassningen till en ny anslagsnivå innebär att vissa avvecklingskostnader uppstår. Mot bakgrund av det statsfinansieUa läget saknas emellertid möjlighet aff medge ett exfra anslag för omsfruktureringskostnader på def sätt som Exportrådet har begärt.
Nedskärningen av anslaget förväntas fortsätta även budgetåret 1994/95 i enlighet med ställningstagandet våren 1992.
Enligt min mening gör de kommande anslagsnedskärningarna att Exportrådefs tvä huvudmän bör fördjupa sin diskussion om Exportrådets uppgifter, verksamhet och prioriteringar på längre sikt. Jag noterar atf en sådan diskussion har inletts i det särskilda forum för diskussioner mellan huvudmännen i övergripande exportrådsfrågor som har inrättats på Exportföreningen inifiativ.
Jag beräknar behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges exportråd till totalt 162 000 000 kr budgetåret 1993/94. Hänsyn har därvid fagits till dels viss prisomräkning, dels neddragning i enlighet med vad som förutskickades vären 1992.
Jag har också beräknat vissa medel fill regeringens disposition för särskilda exportfrämjande insatser av olika slag, exempelvis medverkan i internationella utställningar. Vidare har medel här beräknats föi att täcka kostnaderna för aft infria tidigare gjorda åtaganden om stöd fill svensk projekfex-port och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli 1992 men åtaganden ligger kvai under flera år. Jag beräknat ett medelsbehov om totalt 25 563 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har fagits till viss prisomräkning samt fill en neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades vären 1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag eft medelsbehov om tofalt 187 563 000 kr.
208 Anslag
Beräknad
Förslag
1992/93
ändring 1993/94
1993/94
1. Exportfrämj and
e
åtgärder
- anslag
190 000 000
-28 000 000
162 000 000
- övr. intäkter till
150 000 000
-30 000 000
120 000 000
Exportrådet
2. Till regeringens
29 180 000
- 3 617 000
25 563 000
disposifon
Summa anslag
219 180 000
-31 617 000
187 563 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslår riksdagen
aff till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag på 187 563 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
1991/92 1992/93 1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
881 073 714' 1000 1000
' Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1991/92. Av detta avser 464 miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Polen. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade EKN 195 000 kr under budgetåret 1991/92.
Exportkredifnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i samband med investeringar i udandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom tvä system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garantigivningen.
EKN:s skrivelse om verksamheten m.m.
EKN har med skrivelse den 8 oktober 1992 inkommit med underiag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.
Ramar för EKN-garantier
Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkredifgarantier uppgår till 70 000 miljoner kronor, varav 25 0(X) miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat aff EKN:s garantiåtaganden kan uppgå fill 20 000 miljoner kronor för
n-garanticr och 40 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ram för ex- Prop. 1992/93:100 portkreditgarantier finns en särskild ram för invesferingsgaranfier på 2 000 Bilaga 4 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1992 till ca 14 100 miljoner kronor för n-garantier och ca 22 800 miljoner kronor för LT-garantier. EKN föreslär oförändrade ramar frän riksdag och regering för export-kreditgarantier och invesferingsgaranfier.
EKN:s premiesättning och OECD.s regler
Nämnden pekar på aff EKN vid en internationell premiejämförelse vad gäller länder med relativt gynnsam riskbild hör till de billigaste instituten. Beträffande högriskländer är EKN däremot eff av de institut som tar ut höga premier. EKN är öppen för garantigivning på fler marknader än de flesfa andra garanfiinstifuf. För de sjutton garanfiinsfitut som undersökts inom OECD:s exportkreditgrupp ligger EKN:s premier strax under genomsnittet. Arbetet i exportkredifgruppen fortsätter i syfte aft bl.a. uppnå ökad konkurrensneutralitet i vad avser exportkredifgarantier. Sverige delfar aktivt i detta arbete.
EKN och det europeiska integralionsarbetet
I skrivelsen till regeringen förs liksom fidigare år en diskussion om de krav på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas vid en svensk anslutning till EES respektive EG/EU. Sfatiig verksamhet på exporfkredifförsäkrings-området kommer inte aft tillåtas konkurrera med privata kreditförsäkrare annat än pä jämställda villkor. Detta får konsekvenser för EKN:s korta garantigivning vad gäller kommersiell risktäckning. Inom kort kan EG-riktlin-jer förvänfas i frågan var gränsen bör dras mellan statlig garantiverksamhet och privat kreditförsäkringsverksamhef.
I flertalet EG-länder har staflig medverkan i konkurrensutsatt verksamhet minskats genom bolagisering och/eller privatisering av verksamheten alternativt minskad staflig äterförsäkring av sådana risker som kan återförsäkras på marknaden. EKN utreder tänkbara åtgärder för atf anpassa sin verksamhet till EG-kraven och avser återkomma till regeringen med förslag. Beträffande den medellånga och långa icke konkurrensutsatta verksamheten diskuteras inom EG en harmonisering av vissa garantivillkor, premiesysfem och bedömning av politiska risker. Förslag i dessa frågor från EG kan förvänfas under är 1993.
Garantier till utländska förelag
EKN föreslår aft förordningen om exporfkreditgaranti ändras så aft nämn den får bevilja även utländska näringsidkare exportkredifgarantier i sam band med export från Sverige. Som motiv anförs att svensk export i ökande omfattning säljs frän utländska företag fill tredje land. Ett antal garantiinsti tut i andra länder har motsvarande möjlighet. En förutsättning för EKN:s garantigivning till ufländska företag skall enligt förslaget vara aff inköpspri set för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av kontrakfsbeloppef. 210
Genom ändringen skulle dels en bättre riskspridning i EKN:s portfölj kunna Prop. 1992/93:100 uppnås, dels nämndens möjligheter att främja svensk export öka. Bilaga 4
Skuldlättnadsåtgärder
Inom Parisklubben har olika skuldlätfnadsalternativ diskuterats och genomförts dels avseende gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder, dels avseende gruppen lägre medelinkomsfländer.
EKN har som resultat av det s.k. Toronfo-pakefet skrivit av ca 50 miljoner kronor. Inom Parisklubben ansågs efter några år dessa villkor inte vara tillräckligt långtgående för att åstadkomma den åsyftade lättnaden i betalnings-bördan för förstnämnda ländergrupp. Villkoren i paketet har därför förbättrats och medger sedan december 1991 en skuldlättnad om 50 % av det omförhandlade beloppet, samfidigt som återbefalningsfiden är utsträckt till 23 år. Hittills har Parisklubben träffat tre överenskommelser där EKN-ford-ringar omfattas av de nya villkoren - nämligen med Tanzania, Togo och Zambia. De beräknade fordringseftergifterna i kommande bilaterala avtal med dessa länder kommer att uppgå fill ca 14 miljoner kronor under 1992/93.
EKN hade per den 30 juni 1992 fordringar på länder i gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder uppgående till ca 740 miljoner kronor. En tilllämpning av de nya omförhandlingsvillkoren innebär framfida fordringseftergifter för länderna i storleksordningen 350-400 miljoner kronor.
Genomförda och kommande skuldlättnader innebär atf def nominella värdet pä EKN:s utestående fordringar avsevärt minskas.
Prognoser och bedömningar för verksamhetens resultat
EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för EKN:s kassamässiga resultat under verksamhetsåren 1992/93-1994/95 och bedömningar av def ackumulerade riskvärderade resultatet.
För den gamla verksamheten, dvs. garantier utfärdade före den 1 juli 1990, pekar prognoserna enligt normalaltemativet mot kassamässiga underskott på i genomsnitt ca 200 miljoner kronor för vart och eff av de närmaste tre åren. I ett pessimistiskt alternativ visas underskott pä 1,5-1,8 miljarder kronor för vart och ett av åren. Detta förklaras av aff en ogynnsam utveckling för något eller några av de länder där EKN har stora garantiengagemang eller utestående fordringar avsevärt skulle försämra utfallet.
I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet innebär EKN:s normalalternativ att den gamla verksamheten beräknas ge en sluflig förlust om drygt 1 miljard kronor. Det pessimistiska alternativet pekar mot en slufförlusf på över 7 miljarder kronor.
För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN:s verksamhet bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation för delar av EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslu tade garantier, ersättning för skuldavskrivning och betalningsbalanssföd fill vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1992 uppgick dessa totalt till drygt 2,5 miljarder kronor. 211
Prognoserna för den nya verksamheten, dvs. garantier utfärdade efter den Prop. 1992/93:100 30 juni 1990, pekar enligt EKN:s normalaltemativ mot fortsatta om än Bilaga 4 krympande kassamässiga överskott om sammanlagt ca 250 miljoner kronor för treårsperioden t.o.m. 1994/95. Det pessimistiska alternativet innebär kassamässiga underskott pä totalt ca 600 miljoner kronor under treårsperioden. Bedömningen av det riskvärderade resultatet av den nya verksamheten indikerar att förlustriskerna ungefär motsvarar det hittills ackumulerade kassamässiga överskottet pä drygt 100 miljoner kronor.
Finansiering av verksamheten
EKN föreslår att nämndens rörliga kredit i Riksgäidskontoret för de gamla garanfisystemen minskas från 3 700 miljoner kronor fill 3 500 miljoner kronor. Samtidigt föreslär EKN att länerätfen i utländsk valuta avseende de gamla garantisystemen höjs från 800 miljoner kronor till 1 000 miljoner kronor. För de nya garanfisystemen föreslås oförändrat 200 miljoner kronor i rörlig kredit i Riksgäldskontoret och 200 miljoner kronor i upplåningsrätt i ufländsk valuta.
Nämnden föreslår vidare, atf om upplåningsrätten enligf föregående stycke inte skulle vara till fyllest för täckande av eventuellt ytterligare uppkommande finansieringsbehov, dessa täcks via anslaget E 3. Exportkredifnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar.
EKN föreslår slutligen aft nämnden, i likhet med de två föregående budgetåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen. Kostnaden för detta under 1993/94 beräknas uppgå fill 430 miljoner kronor (13 % ränta). Beloppet kan komma atf reduceras om EKN får kompensation för skuldavskrivningar och använder den för amortering av den rörliga krediten.
Föredragandens överväganden
Jag delar EKN:s bedömning att de av riksdagen och regeringen fastställda ramarna för exportkreditgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör vara oförändrade.
Det är angeläget att EKN fortsatt noga följer utvecklingen inom EG vad beträffar exportkredifgarantier. När nämnden har föreslagit eventuella ändringar av sin verksamhet med anledning av utvecklingen inom EG avser jag återkomma till riksdagen härom.
I prop. 1989/90:44 om stadig medverkan vid finansiering av export m.m. föreslog regeringen att EKN:s garantiverksamhet skulle vara självbärande, för LT-systemet på sikt, och att premier som bedömdes motsvara riskerna skulle uttas. Näringsutskottet (bet. 1989/90:NU19) tillstyrkte regeringens förslag. Utskottet underströk samtidigt vikten av att samfliga villkor i samband med en garanti - inom ramen för de begränsningar som uppställts för garantigivningen - utformades med beaktande av vad som erbjöds i exportföretagens viktigaste konkurrentländer. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1989/90:153).
Näringsufskottet underströk också vikten av aft Sverige i internationella 212
sammanhang verkade för aff skillnader i konkurrensförutsättningar för Prop. 1992/93:100
svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder undanröjdes. Som Bilaga 4
jag har nämnt i det föregående har detta skett framför allt inom ramen för
OECD:s exportkreditgrupp och vissa framsteg har gjorts. Min ambition är
att Sverige fortsatt inom OECD skall verka för konkurrensneutralitet mellan
garanfiinsfifufen. Som nämnts pågår eft harmoniseringsarbete också inom
EG.
Jag anser aff det ankommer pä EKN att avgöra när svenska företag skall erbjudas samma villkor som konkurrenfförefagens garanfiinsfitut erbjuder. Detta skall ske inom ramen för de begränsningar som har uppställts för garantigivningen, dvs. aft verksamheten skall gä ihop på sikt. Matchning bör enligf min mening endast bli aktuell i enstaka fall när särskilda skäl och ett svenskt samhällsintresse bedöms föreligga.
Jag tillstyrker EKN:s förslag beträffande garantier till udändska företag. Följaktligen anser jag att förordningen om exporfkreditgaranti bör ändras så aft EKN generellt får bevilja utländska näringsidkare exportkredifgarantier i samband med export från Sverige under förutsättning att inköpspriset för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av konfraktsbeloppet.
Jag delar EKN:s uppfattning att skuldlättnader beslutade inom ramen för Parisklubben kan medföra atf nämnden fär vidkännas avsevärda minskningar av def nominella värdet på utestående fordringar. EKN bör på lämpligt sätt erhålla kompensation för detta.
Anslaget bör liksom hiftills kunna användas för kompensation till EKN för vissa skuldnedskrivningar, för räntekompensation för upplåning i Riksgäldskontoret och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar. Jag vill erinra om atf jag i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 anförde att EKN under budgetåret 1993/94 borde beviljas medel för de återstående stegen av skuldnedskrivningen avseende Polen och Egypten. Jag anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen.
Chefen för Utrikesdepartementet kommer i det följande vid sin anmälan av anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av stafliga garantier till länder i Central-och Östeuropa att föreslå att en särskild exportkreditgarantiram inrättas för de baltiska staterna och Ryssland. EKN bör få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garantier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier,
2. medge att sfaten åtar sig betalningsansvar i form av sfatsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr,
3. godkänna aff den rörliga kredit som ställs fill EKN:s förfogande hos Riksgäidskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla garantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen,
4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret 213
1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta fill eft motvärde Prop. 1992/93:100 av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen. Bilaga 4
5. godkänna att EKN får bevilja utländska näringsidkare export-kreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de rikflinjer jag förordat,
6. godkänna vad jag anfört om matchning i enstaka fall,
7. ti]] Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1993/94 anvisa eff förslagsanslag på 1 000 kr.
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.
1991/92 Utgift 61384
1992/93 Anslag 100 000
1993/94 Förslag 4 465 000
Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande fillstånd till export och viss import av sådan materiel. Inspekfionen handlägger också ärenden rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.
KMI har två nämnder till sitt förfogande. Det tekniskf-vetenskapliga rädet, som bisfår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frägor om avgränsning mellan civil och militär materiel, tillsattes av regeringen år 1984. Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielex-porffrågor inrättades är 1984 för atf öka insynen och samrådet i frågor som rör krigsmaterielexport.
Under år 1992 har ca 1 400 ansökningar om utförsel behandlats fill ett uf-förselvärde av 2 900 miljoner kronor (2 600 miljoner kronor år 1991). Vid årsskiftet 1991/1992 hade 142 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att fillverka krigsmateriel.
Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av dels avgifter frän tillverkare av krigsmateriel, dels avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket. Vissa förenklingar i dessa avgiftssystem har nyligen fastställts av regeringen.
I fortsättningen bör avgifterna enligt min mening redovisas under statsbudgetens inkomstsida och kostnaderna under detta anslag, som omvandlas fill eft ramanslag. Jag beräknar kostnaderna till totalt 4 465 000 kr budgetåret 1993/94, varav ca 104 000 kr utgör kostnaden för nämnderna.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat eft förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör fillämpas. Krigsmaterielinspektionen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Krigsmaterielinspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer aft föras fill detta konto.
214 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen tJilaga 4
att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa eff ramanslag på 4 465 000 kr.
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
I statsbudgeten för innevarande budgetär har under denna anslagsrubrik anvisats eff anslag pä 2 250 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framfida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på aft en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen vären 1993. I awaktan pä aft beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslär riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräkna ett anslag på 2 250 000 kr.
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk Nytt anslag (förslag) 16 500 000
Den 18 januari 1990 beslutade regeringen att tillsätta en delegation - med ställningen av myndighet - för att svara för översättning av bl.a. det regelverk, som ingår i EES-avtalet. Arbetet har bedrivits i nära samråd med de arbetsgrupper som har upprättats för förhandlingarna om EES-avtalet, berörda myndigheter och departement samt med EG-kommissionen. Delegationens uppdrag har efter hand preciserats och utvidgats från regeringens sida, innebärande bl.a. atf arbetet skall fortgå till dess EES-avtalet träder i kraft.
Delegationens verksamhet har finansierats genom omprioriteringar under anslaget III E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Inför eff svenskt medlemskap aktualiseras ytterligare översättningsarbete vid sidan av den del av EG:s nuvarande sekundärrätt som omfattas av EES-avtalet och som uppgår till ca 10 000 sidor. Regeringen har därför den 25 juni 1992 uppdragit ät Översätfningsdelegationen att också svara för översättning av de EG-rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap.
Det är infe möjligt att i nuvarande skede exakt ange kostnaden för genomförandet av det nya uppdraget. Översätfningsdelegationen beräknar aff ca 40 000 sidor, utöver EES-avtalet, återstår för Sverige aff översätta.
Jag anser def vara av största vikt atf def under innevarande budgetår på började arbetet med översättning av de rättsakter som aktualiseras vid eft medlemskap kan föras vidare under budgetåret 1993/94 med sikte pä aff hela 215
översättningsarbetet skall kunna avslutas vid årsskiftet 1994/95 inför ett Prop. 1992/93:100 svenskt medlemskap år 1995. För innevarande budgetär har regeringen i till- Bilaga 4 läggsbudgef begärt atf 22 miljoner kronor ställs till förfogande. Ytterligare medel kommer att behövas under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Ett belopp om 16,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen
aft till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 500 000 kr.
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration
1992/93 Anslag 50 000 000
1993/94 Förslag 50 000 000
Den svenska medverkan i def europeiska infegrafionsarbefet har kommif aff engagera en bred opinion i värt samhälle. Såväl EES-avtalet som den förestående folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i de europeiska gemenskaperna, EG, och de frågor som dessa väcker kräver dels omfattande och allsidig information fill allmänheten, dels en genomlysande debatt kring konsekvenserna av de förändringar som vänfar.
Riksdagen biföll i juni 1992 regeringens proposition 1991/92:150 att för budgetåret 1992/93 avsätta 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration, vilka återfinns under eft nyinrättat reservafionsanslag E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration. 25 miljoner kronor fördelas under budgetåret fill enskilda organisationer och studieförbund av Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration. Resterande 25 miljoner kronor disponeras av UD.s Sekretariat för Europainformation, som samordnar regeringskansliefs information om EES, EG och EU, tillhandahåller allmän informafion och, i enlighet med riksdagens riktlinjer, genomför riktade insatser mot speciella målgrupper.
Utrikesutskottet välkomnade i sitt yttrande till konsfitutionsutskottet (1991/92:UU3y) "regeringens i propositionen redovisade avsikt atf i budgetpropositionen för 1993/94 återkomma med förslag dels om ytterligare 50 miljoner kronor för fortsatfa insatser av den nu föreslagna karaktären, dels om former för informationsspridning inför den aviserade folkomröstningen. Det är enligt utskottets uppfattning naturligt att en större del av medlen under budgetåret 1993/94 ägnas ät aff belysa effekterna av ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet delar också regeringens uppfattning att medel då bör kunna ställas fill förfogande för de organisationer som önskar bedriva kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap. Även i detfa sammanhang bör kvinnornas situation uppmärksammas." Konstitufionsutskoftet instämde i sitt betänkande (1991/92:KU35) i utrikesutskottets bedömning.
Def är angeläget atf frågor rörande EES, EG och EU blir belysfa utifrån Prop. 1992/93:100 mänga olika perspektiv. Organisationer och studieförbund bör därför även Bilaga 4 under nästa budgetår beredas möjlighet aft informera om den europeiska integrationen. De kampanjorganisafioner som önskar bedriva kampanj för eller emot eft svenskt EG-medlemskap skall också ges ekonomiskt stöd, så atf kunskap, infresse och engagemang för Europa-frågorna får en bred spridning. Utgångspunkten bör vara att en lika stor medelstilldelning sker till de organisationer som pläderar för ett svenskt EG-medlemskap ä den ena sidan och de organisationer som pläderar emot eff sådant å den andra sidan. Medel till organisafionslivef bör fördelas av Delegafionen för informationsinsatser om europeisk integration.
Regeringen har ansvar för atf bred och saklig informafion om den svenska integrationen verkligen när ut till svenska folket inför folkomröstningen. Ingen enskild organisation kan ta ansvar för att systematiskt överblicka och organisera tillgängen på bred och saklig informafion till olika grupper. Regeringskansliets Sekretariat för Europainformation, organisatoriskt förlagt till UD, och Kommerskollegium kommer atf i samarbete med folkbibliotek, länssfyrelser, organisationsliv och enskilda arbeta för aft medborgarna vid folkomröstningen skall ha god kännedom inte bara om omröstningsalferna-tiven, utan också om sakfrågor och fakta om EES-avtalet, EG och EU. Sekretariatet skall särskilt tillhandahålla, i enlighet med riksdagens rikdinjer, information fill hushällen, gymnasieskolan och de stora invandrargrupperna i deras helhet. Information skall anpassas även för dem som har särskilda svårigheter aff tillgodogöra sig sedvanligt informationsmaterial. Vidare skall sekretariatet belysa effekterna av den europeiska integrationen på kvinnornas situation i Sverige.
Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande och det jag anfört, vill jag betona betydelsen av aff def för budgetåret 1993/94 anvisas medel om 50 miljoner kronor till dels information i enskilda organisationers och studieförbunds regi, dels kampanjorganisationer för och emot ett svenskt EG-medlemskap, dels regeringskansliefs Europainformation. Medlen bör fördelas med 25 miljoner kronor till sekretariatets verksamhet oeh 25 miljoner kronor till delegationen.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen
aff fill Medel för informationsinsatser om europeisk integration för budgetåret 1993/94 anvisa eft reservationsanslag på 50 000 000 kr.
217 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor P™P-1992/93:100
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området'
1991/92 Utgift 4 505 903 Reservation 1 251 372
1992/93 Anslag 5 529 000
1993/94 Förslag 2 511000
' Tidigare redovisat under anslaget F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska omrädet.
Till anslaget bör föras den del av anslaget B 1. Förenta nationerna, om fotalt 632 000 kr, som används för utredningar m.m.
Åtgärden motiverar en ny benämning på anslaget, som i fortsättningen bör kallas Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området.
Under budgetåret 1991/92 användes anslaget Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området bl.a. för bidrag fill Utrikespolitiska Institutet för tre forskningsprojekt och till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för inköp av datorer m.m. Dessutom anslogs bl.a. medel för studier om marin nedrustning genom FN:s institut för nedrustningsforskning (Unidir), liksom för tidskriften Disarmament Times samt för kostnader vid besök av FN:s nedrusfningssfipendiafer. Därutöver erhöll institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet bidrag för ett forskningsprojekt om pågående väpnade konflikter samt för en kunskapsbank rörande omställning från militär fill civil produkfion.
Utredningsdelen av anslaget Förenta nationerna användes budgetåret 1991/92 för insatser inom det internationella miljösamarbetet, mänskliga rättighetsfrågor m.m. samt för stipendieverksamhet.
Föredragandens överväganden
Jag anser att flexibilitet är av stor vikt för anslaget, som kan användas för varierande projekt och studier för aft främja svensk utrikespolitik. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 2 511 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1993/94 anvisa eff reservationsanslag på 2 511 000 kr.
218 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och Prop. 1992/93:100
fredsfrämjande utveckling' Bilaga 4
1991/92 Utgift 22 160 931 Reservation 4 388 626
1992/93 Anslag 23 982 000
1993/94 Förslag 20 000 000
' Tidigare redovisat under anslaget F 3. Information, studier och forskning om freds-och nedrustningssträvanden m.m.
Utrikesdepartementet har från anslaget beviljat bidrag för freds- och nedrustningssträvanden dels i form av grundbidrag till enskilda svenska organisationer som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om freds- och nedrustningssfrävanden, dels projektbidrag för informationsverksamhet, studier och forskning.
Under är 1992 har en utredningsman undersökt hur anslagna medel utnyttjats. Översynen omfattade bl.a. rekommendationer om den framfida användningen av medel för information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Utredningsmannen hade också aff bedöma effekterna av de bidrag som beviljats via anslaget och atf analysera bidragens spridningseffekter. Utredaren uppmanades att kommentera gällande riktlinjer för bidragen samt redovisa hur gränsdragningar gjorts beträffande vilka organisationer, föreningar och stiftelser som ansetts behöriga aff erhålla medel från anslaget.
Utredaren hade ocksä i uppdrag att analysera handläggningsordningen befräffande anslaget, bl.a. vad avser sammansättning och funktion av den beredningsgrupp som till utrikesministern lämnar förslag om fördelning av bidragen. Utredningsmannen uppmanades slufligen atf presentera alternativa förslag rörande var inom förvaltningen beredningen av anslaget skall föriäggas.
Utredningsuppdraget slutfördes den 30 september 1992.
Utredningsmannen framhöll bl.a. att "Förutsättningarna för det statliga stödet till fredsfrämjande verksamhet har väsentligt förändrats pä grund av de ändrade förhållandena i omvärlden. Den 'bipolära' NATO-östblocks-världen är borta. Vikten av atf de mänskliga rättigheterna respekteras överallt vinner alltmera utbrett erkännande, och den internationella rätten tycks vara under utveckling, mellan denna princip och principerna om staternas suveränitet. Framsteg mot demokrati befraktas infe bara som eft värde i sig, ufan ocksä som en viktig förutsättning för materiell utveckling. FN, vars roll i dessa sammanhang framsfår som cenfral, har fått nya möjligheter att fylla sin uppgift i och med def kalla krigefs utslocknande."
"Säkerhet för Sveriges självständighet och territoriella integritet mäste sökas i de nya internationella, särskilt de europeiska, sammanhangen."
Han menade även att "Många av de ämnen för informationsprojekt som tidigare fick och sannolikt förtjänade stöd med de dåtida internationella förutsättningarna, förefaller nu vara av sekundärt infresse."
Utredningsmannen har bl.a. föreslagit aff anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssfrävanden m.m. skall få en ny be-
feckning: Informafion och studier om svensk och internationell säkerhefspo- Prop. 1992/93:100 litik inklusive nedrustning. Utredningsmannen föreslår aff sföd fill säker- Bilaga 4 hetspolifisk forskning skall belasfa annat anslag. Utredningsmannen har vidare föreslagit:
- aff precisa kriterier efableras på mottagares ekonomiska självständighet och egeninsats i projekt
- aff politiska partier, fackliga sammanslutningar samt organ beroende av nägon av dessa inte skall kvalificera för organisationsstöd
- aff Svenska kyrkan eller organ beroende av denna inte skall kvalificera för projektbidrag
- att en mottagare skall kunna fä antingen organisationsstöd eller projektbidrag, inte bådadera
- att riksorganisationer får ansvaret för sina regionala eller lokala föreningar; organisafionsstödet skall avse såväl den egna som dessa föreningars verksamhet, varvid regionala och lokala organisationer i fortsättningen bör vända sig till sin riksorganisation, inte till Utrikesdepartementet
- att nya och mera precisa anvisningar och rikflinjer för bidragsbeviljande och redovisning bör fastställas av departementschefen och ha karaktär av åtagande för bidragsmoffagarens del
- att beslut om projektbidrag såväl som organisationsstöd i framtiden fattas av regeringen, inte av enskilt statsråd
att eft enkelt system upprätfas för samordning och samråd mellan bidragsbeviljande enheter inom departementet och mellan dessa och olika kunskapskällor
- att beredningsgruppen förstärks med en tjänsteman pä chefsnivå såsom ordförande eller medlem, att gruppens medlemmar utses på viss tid, och att gruppen betros även med ansökningar om organisationsstöd.
Utredningsmannens förslag har varit föremål för diskussioner såväl i den nuvarande beredningsgruppen som vid eff informationsmöte på Utrikesdepartementet den 23 november 1992 med ett anfal av de berörda organisationerna.
Föredragandens överväganden
De senaste årens utveckling i Europa har förändrat förutsättningarna för säkerhets- och nedrustningspolitiska bedömningar och givit anledning till nya överväganden beträffande de anslag som rör nedrustnings- och säkerhetspolitiska frägor, däribland insatser som finansierats över anslaget Informafion, studier och forskning om freds- oeh nedrustningssfrävanden m.m.
En översyn av anslaget har också bedömts angelägen av andra skäl. Någon samlad analys eller revision har hitfills infe genomförts trots att över 200 miljoner kronor inklusive medel från särskilda fredslofferier fördelats sedan budgetåret 1983/84. Vidare är en översyn motiverad av de ytterst kraftiga sparkrav som ålagts såväl Utrikesdepartementet som övriga departement.
220 Alltsedan anslaget Informafion, studier och forskning om freds- och ned- Prop. 1992/93:100 rustningssträvanden m.m. tillkom har syftet varit aft främja intresset för fred Bilaga 4 och nedrustning. Anslaget har däremot infe haft som primärt syfte att utgöra eft generellt stöd fill enskilda organisationer.
Jag delar uppfattningen som framförts vid översynen att anslaget i flera fall lett till att mänga fredsorganisafioner råkat in i ett mycket stort beroende av statliga bidrag. Jag anser ocksä att det är angeläget aft närmare precisera anslagefs användningsområden med anledning av att översynen visat aft bidrag i flera fall beviljats för verksamhet som inte har haft tillräckligt klart samband med fred och nedrustning. Utredningen har också visat att Utrikesdepartementets rutiner för kontroll och uppföljning av beviljade anslag har varit bristfälliga. En absolut förutsättning för framfida stöd fill en enskild organisation mäste vara aff nägra oklarheter kring användning av tidigare beviljade medel infe längre finns.
Jag anser därför aff anslaget fortsättningsvis bör benämnas Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Den nya benämningen knyter an fill det vidare säkerhetsbegrepp som vunnit gehör under senare år.
Jag vill understryka atf de främsfa hoten mot freden sfär aff finna i brist på demokrati och ekonomisk utvecklingskraft i eft stort antal länder. Bristande respekt för mänskliga rätfigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot freden. De senaste årens erfarenhet visar också på problemen med upprustning och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje världen. Begreppet nedrustning har en vidare betydelse än för några år sedan.
Liksom utredaren menar jag att def vid den framfida fördelningen av medel är nödvändigt att fa hänsyn fill de ändrade förutsättningarna. Jag vill i detfa sammanhang speciellt peka pä ESK:s Paris-deklaration där samtliga ESK-länder enades om demokrati och marknadsekonomi som fundament för utveckling och internationellt umgänge. Dessa frågor är nu en nödvändig del av arbetet med att skapa en fredligare värld.
Jag ser det som särskilt posifivt att svenska ideella organisationer utvecklar kontakter med organisationer och institutioner i de tidigare kommunistiska diktaturerna i vårt närområde, i försfa hand i de balfiska länderna. Denna typ av kontakter bör delvis kunna stödjas genom detta anslag. Förutsättningen mäste dock vara atf det rör sig om kontakter som syftar till aff konkret stärka kunskaperna om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demokratisering och ekonomisk utveckling i dessa länder.
Jag avser att senare föreslå att regeringen fattar beslut om delvis nya föreskrifter för bidrag frän anslaget. En beredningsgrupp inom Utrikesdepartementet kommer aff få i uppdrag att med fillämpning av dessa föreskrifter lämna förslag till regeringen om anslagefs användning, såväl vad gäller organisationsstöd som projektbidrag.
Följande principer bör enligt min mening ligga till grund för de föreskrifter som kommer att utfärdas för beredningsgruppen.
Bidrag ur anslaget bör stimulera till verksamhet av allmänt intresse och med god spridningseffekt.
221 Traditionell forskningsverksamhet skall inte finansieras över anslaget. Prop. 1992/93:100 Liksom hittills kan medel beviljas för analyser och studier. Bilaga 4
Politiska partier, fackliga organisationer och organ som är beroende av dessa bör som regel inte vara berättigade fill organisationsstöd. Däremot bör dessa kunna få bidrag för enskilda projekt. I förekommande fall ges riksorganisationen ansvar för säväl organisationsstöd som projektbidrag i vad avser regionala och lokala organisationer.
Ptraven på egenfinansiering från mottagande organisationer kommer aff ges ökad tonvikt, bäde vad gäller organisationsstöd och projektbidrag. Frivilligt, oavlönat arbete bör kunna räknas som del av egeninsatsen. Därutöver måste alla organisationer bidraga med en egen andel av finansieringen.
Organisationsstöd bör underlätta mottagarens långsiktiga planering men samtidigt utformas så att organisationernas beroende av fast statlig finansiering successivt minskar. Bidragens ändamälsinrikfning bör betonas av beredningsgruppen.
Som huvudregel bör gälla att en mottagare som fär organisationsstöd inte också skall uppbära projektstöd.
Kraven på ansökningarna och på redovisningen av använda medel bör skärpas.
Beredningsgruppen bör under en övergångsperiod kunna tillämpa de nya föreskrifterna med viss flexibilitet.
Jag beräknar medelsbehovet till 20 miljoner kronor för anslaget Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen
att till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa eff reservafionsanslag om 20 000 000 kr.
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag pä 21 310 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frägor om inriktningen av den framfida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
1 awaktan pä aff beredningen slutförs föreslårjag atf anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslär riksdagen
aff, i avvaktan pä särskild proposifion i ämnet, till Bidrag lill Stock holms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1993/94 beräkna eff reservationsanslag pä 21 310 000 kr. 222
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och Prop. 1992/93:100
nedrustning Bilaga 4
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett resei-vationsanslag på 15 840 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte pä att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen
aft, i awaktan på särskild proposifion i ämnet, till Forskningsverksamhet för mstningsbegränsning och nedmstning för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 15 840 000 kr.
F 5. Utrikespolitiska Institutet
I statsbudgeten för innevarande budgetär har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag på 10 028 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på aff en proposifion i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
1 awaktan på att beredningen slutförs föreslåi jag att anslagen inom omiådet förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1993/94 beräkna eft reservationsanslag pä 10 028 000 kr.
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1 120 000 000
1993/94 Förslag 640 999 000'
' Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet. Medlen redovisas under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.
Under detta anslag finns medel anvisade för sföd fill Central- och Östeuropa genom BITS, SWEDECORP, SIDA och Svenska institutet. Vidare finns medel avsatta för balfiska investeringsprogrammet, multilateralt stöd, suve- 223
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
ränitetsstöd samt, under anslagsposten Övriga myndigheter, samarbete på Prop. 1992/93:100 kärnsäkerhets- och strålskyddsomrädet. Medel som avsatts för täckande av Bilaga 4 ev. förluster bör från och med budgetåret 1993/94 fas upp under eft nyft anslag benämnt Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredifgarantier och som jag senare återkommer till.
En mindre omdisponering av anslaget har skett genom aft administrativa kostnader för BITS och SWEDECORP, som tidigare redovisats under anslaget Utredningar m.m., finns redovisade under anslaget G 1. för budgetåret 1993/94. Medlen för littera G. Samarbete med Central-och Östeuropa har härigenom ökat med 2 miljoner kronor frän 869 miljoner kronor (enligt bef. 1991/92:UU30) till 871 miljoner kronor.
Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
BITS anvisas medel under tredje huvudtiteln under tvä littera, nämligen littera C. Internafionellt utvecklingssamarbete oeh littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhällssektorer utgör huvudsyftet för stödet genom BITS fill länderna i Cenfral- och Östeuropa. Def sker genom bidrag fill rådgivning, utbildning, förvaltnings-stöd, insfifutionssamarbefe och konsultinsatser för investeringar. För budgetåret 1992/93 anvisades 195 miljoner kronor till BITS.
BITS anger i sin anslagsframställning aft fortsatt tonvikt kommer att läggas på stöd till utbildning, fÖrvaltningsstöd inklusive lagstiftning och institufionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning. Ytterligare ett viktigt omräde är stöd fill reformarbetet avseende kommunal och regional förvaltning. Vidare anger BITS atf verksamheten i princip styrs av efterfrågan från länderna. Den begränsade medelstillgången i förhållande till behov och framställningar frän länderna understryker nödvändigheten av aft prioritera insatser till stöd för reformsträvanderna i länderna. För att sä långt möjligt säkersfälla effektivt genomförande och uppföljning är def en förutsättning för sföd genom BITS aft den lokala parfen har beredskap och förmåga att mobilisera resurser för finansiering av lokala kostnader.
Till BITS har, efter att anvisade medel infecknafs, inkommit ca 200 framställningar och förslag fill insatser som avser budgetåret 1992/93. De belöper sig kostnadsmässigt fill mellan 300 och 400 miljoner kronor. Huvuddelen av förslagen avser insatser i Baltikum.
BITS hemställer i sin anslagsframställning om 300 miljoner kronor för samarbete med Central- och Östeuropa budgetåret 1993/94. BITS hemställer även om resursförstärkning till sin administration.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
SIDA anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
SIDA har fill uppgift att ge stöd fill länderna i Cenfral- och Östeuropa ge nom folkrörelser och enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 anvisa- 224 des 45 miljoner kronor till SIDA.
1 sin anslagsframställning anger SIDA att under 1991/92 har nya riktlinjer Prop. 1992/93:100 utarbetats för bidrag till enskilda organisationers verksamhet i Central- och Bilaga 4 Östeuropa varvid kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad prioriteras. Eftersom ansökningarna vida översfiger tillgängliga medel har SIDA tvingats till stor restriktivitet i bidragsgivningen. Under 1991/92 inkom ansökningar om sföd till verksamhet i Cenfral- och Östeuropa från 121 organisationer. 56 ansökningar beviljades till ett belopp av 24 miljoner kronor. SIDA anger vidare att ramavtal om bistånd fill Östeuropa har ingåtts med Olof Palmes Internationella Centrum, LO-TCO:s Biståndsnämnd, Lantbru- [ kärnas Stiftelse för Internationellt Bistånd samt Naturskyddsföreningen. Ramorganisafionernas ansökningar beviljades med eff belopp om sammanlagf 15 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 hemställer SIDA om 65 miljoner kronor.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
SWEDECORP anvisas medel under tredje huvudfiteln under två littera, nämligen liftera C. Internationellt utvecklingsarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
SWEDECORP har fill uppgift atf främja och direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i Cenfral- och Östeuropa. Av myndighetens instruktion framgår att SWEDECORP särskilt skall
- i samverkan med Swedfund International AB bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapifalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv
- bidra till aft gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringsUvsorganisationer
- främja motfagariändernas handel samt svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden.
SWEDECORP anger i sin anslagsframställning aff det svenska näringslivet visar eff stort intresse för Östeuropa såväl vad gäller handel som investeringar. Den politiska och ekonomiska instabiliteten i regionen, det oklara institutionella ramverket och brist pä kvalificerad företagsledning gör dock atf riskerna med ett engagemang i Central- och Östeuropa är näsfan oöverstigliga för mänga mindre och medelstora svenska företag, trots att det kan vara strategiskt fördelaktigt aft fidigt etablera sig i regionen.
Vad gäller främjandeverksamheten har den just inletts. Behoven av kunskapsöverföring och insfifutionsutveckling är stora i relation till tillgängliga anslag.
SWEDECORP hemställer i sin anslagsframställning
- aff 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa
- aff för 1993/94 kapitalet i Swedfund International AB höjs med 70 miljoner kronor, aft avsätfas till reservfonden
- att SWEDECORP ges möjlighet aff göra åtaganden som tillsammans
med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt tvä 225
gånger det belopp som ställs till förfogande under respekfive anslagspost.
Svenska institutet (SI) Prop. 1992/93:100
SI anvisas medel under tredje huvudtiteln under fre littera, nämligen littera Bilaga 4 C. Internationellt utvecklingssamarbete, littera D. Informafion om Sverige i uflandet m.m. och littera G. Samarbete med Cenfral- och Östeuropa.
Svenska institutet har till uppgift aff vara informationsförmedlare, initiativtagare till och samordnare av insatser inom Sverigeinformation, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte.
Av innevarande ärs anslag på 30 miljoner kronor har 2 miljoner kronor avsatts för planeringsarbete i samband med upprättandet av en handelshögskola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har reserverats 5 miljoner kronor. Resterande 23 miljoner kronor används fill
- samarbetsprojekt pä forskningens och högre utbildningens område
- kunskapsöverföring mellan institutioner och organisationer i Sverige och länderna i Central- och Östeuropa
- experfutbyfen
- stipendier för studier pä universitet eller högskola i Sverige
- stöd fill informationsinsatser mot Cenfral- och Östeuropa.
Svenska insfifufefs anslagsframställning innehåller en fördjupad prövning och omfattar budgetåren 1993/94 - 1995/96.
För budgetåret 1993/94 har SI angett att behovet uppgår fill 50 miljoner kronor. Hitintills har ansökningar omfattande medelsanspråk på 231 miljoner kronor inkommit till SI.
För kommande anslagsperiod prioriterar SI
- tjänster och material till stöd för kunskapsöverföring; SI avser ge hög prioritet åt produktionen av trycksaker om Sverige på östeuropeiska språk, vilket har betydelse vid experfutbyte
- kunskapsöverföring, personutbyte och evenemang för att stärka den kulturella identiteten
- kunskapsuppbyggnad och forskningsutbyte samt
- svenskundervisning i främst Baltikum.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP)
Framväxten av livskraftiga smä och medelstora företag är en grundläggande förutsättning för aff övergången till marknadsekonomi i de balfiska länderna skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i mars 1992 fogs beslut om inrättande av ett baltiskt investeringsprogram om ca 800 miljoner kronor över fre år för finansiering av stöd till denna kategori av företag. Programmet genomförs av Nordiska investeringsbanken. Nordiska projektfonden och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande budgetår, som är def första verksamhetsåret, har riksdagen anslagit 50 miljoner kronor.
226 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
1992/93
Beräknat
anslag
1993/94
Förändring
Föredraganc
ten
Anslaget G 1.
1. Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)
195 000 000
200 000 000
+ 5 000000
2. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA)
45 000 000
45 000 000
-
3. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
55 000 000
80 000 000
+ 25 000 000
4. Svenska institutet (SI)
30 000 000
45 000 000
+ 15 000 000
5. Övriga myndigheter
25 000 000
25 000 000
-
6. Baltiska
investeringsprogrammet (BIP)
50 000 000
50 000 000
-
7. Övrigt multilateralt stöd
70 000 000
90 000 000
+ 20 000000
8. Till regeringens disposition
325 000 000
55 999 000
-269 001000
9. Valutastöd
300 000 000
-
-300 000000
10. Avsättning för föriustrisker
25 000000
-
-25 000 000
11. Suveränitetsstöd
-
50 000 000
+ 50 000 000
Summa lo-
1 120 000 000
640 999 000
-479 001000
Anslaget G 2.
-
Anslaget G 3.
230 000 000
+ 230 000000
Summa kr
1 120 001000
871 000 000
-249 001000
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för littera G. Samarbete med Cenfral- och Östeuropa till 871 000 000 kr.
Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
Def huvudsakliga målet för samarbetet med Cenfral- och Östeuropa är att underlätta och påskynda reformprocessen. Omställningsproblemen i Baltikum oeh andra delar av Central- och Östeuropa kommer att vara stora under de närmaste åren. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling är viktiga komponenter i det stöd till Central- och Östeuropa som förmedlas genom BITS. Jag är medveten om att def finns en diskrepans mellan framställningar frän länderna och anvisade medel. Även om behoven är stora inom många verksamhetsområden föreslårjag att BITS anvisas 200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Av dessa medel får 2 300 000 kr användas för administrativa kostnader. Det framförda behovet i BITS anslagsframställning om ytterligare förstärkning av den administrativa verksamheten kan jag infe tillmötesgå.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
Det är positivt att det finns ett stort infresse bland olika organisationer aff medverka fill sföd för verksamhet i Cenfral- och Östeuropa. Insatser från
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
organisationer i Sverige medverkar till uppbyggnaden av olika slags organi- Prop. 1992/93:100 sationer i mottagarländerna. Detta kan ha en positiv utvecklingseffekt. Bilaga 4
Stödet fill Cenfral- och Östeuropa genom organisationer bör under def kommande året noga utvärderas. En sådan utvärdering bör inför nästa ärs budgetprocess ge utökat underlag för aft kunna ta ställning fill hur organisationer i framfiden pä effektivaste sätt bör kunna medverka i def svenska stödet fill Cenfral- och Östeuropa.
Jag föreslår aft SIDA oförändrat anvisas 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Styrelsen för internationellt näringslivbistånd (SWEDECORP)
För att åstadkomma en besfående tillväxt och därmed lägga grunden för polifisk stabilitet är def av befydelse aff den inhemska produktionen kan utvecklas och att kommersiella band knyts med omvärlden. Svenska företag är genom geografisk närhet, branschgemenskap och av kulturella skäl ofta naturliga samarbetspartners i aft utveckla dessa kontakter. Jag finner det naturligt att satsningar pä smä- oeh medelstora företag i de baltiska staterna sker i samråd med de institutioner som förvaltar det baltiska investeringsprogrammet.
Då kunskapsöverföring är ett viktigt medel för den näringslivsfrämjande verksamheten förordar jag aft 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa samt aff kapitalet i Swedfund International AB höjs med 50 miljoner kronor. Vad gäller SWE-DECORP:s hemsfällan om åtaganden för kommande budgetär föreslårjag atf regeringen får återkomma i frågan efter det atf riksdagen tagit ställning till frågan om bemyndigande för regeringen att fä göra fleråriga utfästelser. Av de anvisade medlen får SWEDECORP använda 800 000 kr för sin administration.
Jag förordar att SWEDECORP anvisas 80 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Svenska institutet (SI)
Det är glädjande att förändringarna i Cenfral- och Östeuropa har kunnat öppna nya arbetsfält för Sverige-informationen. Jag inser aff behoven vad gäller kunskapsuppbyggnad och samarbete på den högre utbildningens och forskningens område samt pä forskningsanknutna områden som arkiv- och museiväsende är mycket stora liksom önskemålen om personutbyte. Vidare är önskemålen stora för def växande kulturutbytet bland Östersjöländerna. Jag vill i detta sammanhang erinra om projektet Ars Baltica samt den övriga programverksamhet som berör Östersjöregionen inom ramen för Sveriges medverkan i FN:s kulturärtionde. Jag finner aff Sl:s prioriteringar väl överensstämmer med behoven. Förutom svenskundervisning och kultursamarbete finner jag def även angeläget att det sker en varaktig kunskapsuppbyggnad i marknadsekonomi.
Jag beräknar def sammanlagda medelsbehovet för SI fill 45 miljoner kro nor vilket inkluderar medel för att etablera en handelshögskola i Riga. 228
övriga myndigheter Prop. 1992/93:100
Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för östsamarbets- tillaga 4 programmet anvisat 25 miljoner kronor för insatser pä strålskyddets och kärnsäkerhetens omräde genom Statens Strälskyddsinstitut (SSI) och Sfatens Kärnkraftinspektion (SKI). Härutöver har åtaganden gjorts om ett extraordinärt bidrag om 35 miljoner kronor för atf öka säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Jag anser det angeläget aff även för nästa budgetär anvisa 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens omräde i Central- och Östeuropa.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP)
Det balfiska investeringsprogrammet har utvecklats positivt och har förutsättningar aff bli ett betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de balfiska länderna. Jag föreslär därför att 50 miljoner kronor i enlighet med tidigare utfästelse avsätts för det svenska bidraget under programmets andra verksamhetsår.
Multilateralt samarbete
Multilaterala organ som Världsbanken, Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och dess fackorgan, Europarådet m.fl. har inom sina respekfive kompetensområden utvecklat omfattande verksamheter och program med särskild inriktning på de cenfral- och östeuropeiska ländernas behov. De internationella programmen erbjuder Sverige möjligheter att ocksä göra insatser - företrädesvis i form av tekniskt bistånd - i cenfral- och östeuropeiska länder med vilka vi inte utvecklat eff bilateralt samarbete. Vidare bör under detfa anslag finansieras Sveriges bidrag fill Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till vilket Sverige utfäst sammanlagt 110 miljoner kronor över en sexårsperiod (1990/91-1995/96) eller ca 18 miljoner kronor per år. Beredskap aft delta i särskilda multilaterala fonder bör även finnas under detta anslag. Exfra insatser genom multilaterala organ kan ocksä visa sig vara angelägna under budgetåret.
Budgetåret 1992/93 avsatte regeringen 70 miljoner kronor för multilateralt samarbete med länderna i Cenfral- och Östeuropa. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 20 miljoner kronor fill 90 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Till regeringens disposition
1 syfte atf på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner avsattes för budgetåret 1992/93 325 miljoner kronor fill regeringens disposition. Av dessa medel har 254 miljoner kronor utbetalats fill Estland och Litauen i form av guldkompensation. Resterande medel har bl.a. avsett suveränitets-bistånd till de baltiska staterna.
Medlen till regeringens disposition för budgetåret 1993/94 avses bl.a. an vändas till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska depar- 229
temenf och myndigheter och deras motsvarigheter i länderna i Central- och Prop. 1992/93:100
Östeuropa. Jag bedömer def angeläget aff regeringen också i fortsättningen Bilaga 4
disponerar medel för aff finansiera insatser som i dagsläget ännu infe kan
identifieras som konkreta projekt t.ex. avseende samarbete med nordvästra
Ryssland och Sforkaloften. Jag föreslär aft 55 999 000 kr avsätts för detta
ändamäl.
Suveränitetsstöd
Stödet för förbättrade möjligheter för de balfiska staterna atf befästa sin suveränitet är en av de viktigaste formerna av det bistånd Sverige lämnar till Esfland, Lettland och Litauen. Hittills har Sverige bidragit med över 40 miljoner kronor i suveränitetsstöd. Stödet har bl.a. omfattat kustbevak-ningsfartyg, tullteknisk materiel, utbildning i säkerhetspolitik och kontantbidrag för återupprättandet av internationella förbindelser. Jag föreslär aft 50 miljoner kronor avsätts för suveränitetssföd fill Baltikum för budgetåret 1993/94.
Bemyndigande för regeringen att få göra utfästelser
En del av insatserna som finansieras inom anslaget är av flerårig karaktär. Jag föreslår aff regeringen begär riksdagens bemyndigande aff under budgetåret 1993/94 få göra utfästelser om högst en miljard kronor avseende budgetåret 1994/95.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen atf
1. bemyndiga regeringen atf under budgetåret 1993/94 göra utfästelser infill eft belopp om högst 1 000 000 000 kr,
2. fill Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag på 640 999 000 kr.
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000
Riksdagen har i juni 1991 beslufat medge att staten ikläder sig betalningsan svar för kieditgivning till ländei i Cential- och Östeuropa till ett belopp av högst 800 miljoner kronor. Av beloppet har ca 750 miljoner kronor infeck nafs genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien oeh Rumänien samt garanfiutfästelse för Europarådets fond för bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 har riks dagen beslufat om en ram om högst 800 miljoner kronor. Hitintills har utfäs telser gjorts som innebär atf drygt 400 miljoner kronor av garanfiutrymmet tagits i anspråk. Förutom garantiåtagande till Nordiska investeringsbanken 230
har finansiellt sföd genom garantiåtaganden redan utfästs fill Esfland, Lett- Prop. 1992/93:100 land, Litauen och Rumänien. Bilaga 4
Nägra förluster har inte uppkommit under budgetåret 1991/92.
1 likhet med tidigare år föresläs ramen för de stafliga garantiåtagandena för budgetåret 1993/94 uppgå fill högst 800 miljoner kronor. Def kommer atf finnas ett fortsatt behov av kompletterande betainingsbalansstöd till länder i Central- och Östeuropa även under bugetåret 1993/94. De länder som, såvitt nu kan bedömas, kan komma i fråga för sädant sföd inom ramen för G 24-samarbefet är de tre baltiska staterna, Rumänien, Bulgarien och möjligen Slovakien. För att bistå de balfiska länderna bör, uföver det kortfristiga betalningsbalansstödet, även finnas utrymme för ett mera strukturellt inriktat stöd kopplat till utlåning från multilaterala organ. Ramen för statliga garantiåtaganden bör även innefatta sådana krediter.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för atf underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Investeringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Sfatiiga exportkreditgarantier är i många fall en förutsättning för aft företag skall våga ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar i dag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas dock infe för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga affärer med Ryssland pä grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Garanfiinsfitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom atf respektive regering har inrättat särskilda garantiramar.
Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, aft en särskild exportkreditgaranfiram om en miljard kronor inrättas för de balfiska länderna. Det skall också vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland. Därvid förväntar jag mig att Ryssland i likhet med de baltiska staterna inom kort ingår avtal med IMF om ett fullvärdigt stabiliseringsprogram. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram som ett separat uppdrag, åtskiljt från den reguljära garantigivningen. Hela ramen beräknas inte bli utnyttjad under budgetåret 1993/94. Underskott i garantigivningen kan i framtiden komma att uppstå fill följd av befal-ningsproblem i de aktuella länderna, även om åtgärder givetvis måste vidfas för att detta så långt möjligt skall undvikas. För att täcka eft eventuellt underskott föreslås att en säkerhetsreserv successivt byggs upp genom aft budgetmedel reserveras under anslaget G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. EKN:s kostnader för administration av den särskilda garantiramen avses täckas genom premieintäkter från garantigivningen under denna ram.
Bland annat i syfte att undvika förluster under den särskilda garantiramen bör företräde lämnas för s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning av krediten säkras av de inkomster projektet genererar. Följande fyper av pro jekt bör prioriteras: projekt som är valutainfjänande eller -besparande, pro jekt som är samfinansierade med internationella finansinsfifufioner eller projekt som bidrar till att utveckla ländernas näringsliv. Även olika former av motköp bör kunna garanteras inom den särskilda ramen. Ramen bör även kunna omfatta affärer med kortare risktider och begränsade belopp. För så- 231
dana affärer bör nyss nämnda villkor kunna fillämpas mindre strikt. Företrä- Prop. 1992/93:100 desvis bör ramen utnyttjas för affärer på högst 50 miljoner kronor. Garantier Bilaga 4 bör dock kunna ifrågakomma även pä större belopp.
1 huvudsak bör samma villkor gälla som för EKN:s ordinarie garantier. Under förutsättning aft riksdagen godkänner förslaget om en särskild garantiram kommer regeringen atf i en särskild skrivelse fill EKN närmare fastställa rikflinjer för garantigivningen baserat på de principer jag nyss nämnt. Regeringen avser bemyndiga EKN att börja lämna garantier sä snart riksdagen har godkänt förslaget.
För täckning av eventuella förluster i samband med aff sfaten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgaranti för finansiellt sföd och för exportkreditgivning till länder i Central- och Östeuropa finns under anslaget G 3. avsatt 230 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Eventuella skadefall, i anledning av de statliga garantierna, som översfiger def belopp som avsatts inom anslaget G 3., skall finansieras genom omfördelning inom sfatsbudgeten.
Jag föreslår aff anslaget bör föras upp med ett formellt belopp pä 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer atf regeringen föreslär riksdagen att
1. medge aff staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalningsansvar i form av stafsgarantier för finansiellt sföd till länder i Central-och Östeuropa fill ett belopp om högst 800 000 000 kr,
2. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av stafsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i Cenfral- och Östeuropa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr,
3. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier
1993/94 Nytt anslag (förslag) 230 000 000
För budgetåret 1993/94 föreslås under anslaget G 2. att staten ikläder sig betalningsansvaret i form av ytterligare stafsgarantier till ett belopp om högst 800 miljoner kronor samt att en särskild exportkreditgarantiram knuten till Exportkreditnämnden (EKN) om en miljard kronor inrättas.
För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av dessa garantier måste riskavsättningar göras. Härigenom fonderas medel för att täcka de förluster som kan komma att uppstå i framtiden. Ett riktmärke för hur stora riskavsättningama avseende stafsgarantier för finansiellt stöd bör vara i framfiden är de 10 % av totala utestående krediter som nyligen beslutats av EG för liknande åtaganden. Detta betyder atf tidigare gjorda avsättningar kan komma atf justeras i efterhand. Beträffande exporfkreditgaranti-
ramen bedöms förlustrisken vara större och substantiella avsättningar bör Prop. 1992/93:100 även fortsättningsvis göras. Bilaga 4
Jag föreslår atf 230 miljoner kronor avsätts för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredifgarantier för budgetåret 1993/94 varav 80 miljoner kronor avser garantier för finansiellt stöd. Jag förordar samtidigt att de medel som för budgetåret 1992/93 avsatts under anslaget G 1. för riskavsäftning och inte utnyttjats överförs som reservationsmedel fill det nya anslaget G 3.
Hemställan
Jag hemställer aff regeringen föreslår riksdagen
att till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansieUt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservafionsanslag på 230 000 OOO kr.
233 Bilaga 4.1
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan
(Lomé, öuagadougo, Porto Novo) Abu Dhabi *,*** Addis Abeba
(Djibouti) Alger Amman Ankara Athen Bagdad ** Bangkok
(Rangoon, Vientiane) Beirut ** Belgrad Bern
(Vaduz) Bissau * Bonn Brasilia Bryssel
(Luxemburg) Budapest Buenos Aires
(Asunciön, Montevideo) Bukarest Canberra
(Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas
(Bridgetown, Port of Spain) Colombo * Damaskus
(Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone
(Maseru) Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen
(San Marino) Helsingfors Islamabad
(Malé) Jakarta Kairo
(Kartoum) Kiev
Kinshasa * Kuala Lumpur Kuwait
(Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn Lagos
(Accra) Lima
(La Paz) Lissabon
(Bissau, Praia) London Luanda
(Säo Tomé) Lusaka
(Lilongwe) Madrid Managua
(San José, Panama) Manila Maputo
(Mbabane) Mexico
Montevideo *,*** Moskva
(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek.
Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Nairobi
(Bujumbura, Kampala, Kigali New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thimphu) Oslo Ottawa
(Nassau) Paris Peking
(Pyongyang, Ulan Bator Prag
(Bratislava) Pretoria Pyongyang * Rabat Reykjavik Riga Riyadh
(Muscat, Såna) Rom
(Tirana) Santa Fé de Bogota
(Quito)
Santiago de Chile Seoul
234 Singapore Warszawa p 1992/93-100
(Bandar Seri Begawan) Washington rrop. lyyz/yj.iuu
Sofia Wellington Bilaga 4
Tallinn (Apia, Nuku'alofa, Suva)
Teheran Wien
Tel Aviv (Ljubljana)
(Nicosia) Vientiane *
Tokyo Vilnius
Tripoli Windhoek
Tunis Zagreb
* beskickningen förestås av en t.f. charge d'affaires
** beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad *** beskickningen kommer att stängas budgetåret 1993/94
II. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Geneve *
Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve *
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien
* slås per 1 juli 1993 samman till en delegation
III. Konsulat
a) Generalkonsulat b) Konsulat
Barcelona ** Jeddah
Berlin Mariehamn
Chicago ** Szczecin **
Frankfurt am Main **
Hamburg
Hongkong
Istanbul
Jerusalem
Los Angeles
Malaga **
Marseille *
Milano
Montreal '*
Munchen **
New York
S:t Petersburg
Sydney
Toronto **
* Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1992/93 ** Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1993/94
235 Prop. 1992/93:100 rV. Stockholmsbaserade ambassadörer Bilaga 4
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Cenfralafrikanska Republiken), Brazzaville (Republiken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvaforialguinea), Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).
4. Anfananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorema), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgefown (Guyana), Kingston (Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadinema), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda).
236 Anslagsförteckning
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen, ramanslag A 2. Kursdifferenser, förslagsanslag A 3. Hor\orärkons\i\er, förslagsanslag A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag A 5. Nordiskt samarbete, förslagsanslag A 6. Utredningar m.m., reservationsanslag A 7. Officiella besök m.m., förslagsanslag A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag
Bilaga 4
1 495 441 000
15 500 000
60 000 000
1 610 000
10 552 000
10 180 000
4 500 000
I 597 784 000
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
191 890 000
250 000 000
29 780 000
21 500 000
110 000 000
8 713 000
2 000 000
2 864 000
407 000 000
23 328 000
1 047 075 000
B I. Förenta nationett\a, förslagsanslag
B 2. Nordiska ministerrådet, förslagsanslag
B 3. Europarådet, förslagsanslag
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag
B 7. Internationell råvarulagtmg, förslagsanslag
B 8. Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag
B 9. Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) förslagsanslag
C. Internationellt utvecklingssamarbete
C 1. Bidrag till internationella bistånds program, reservationsanslag 3 148 404 000
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reser vationsanslag 6 702 000 000
C 3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag 1 804 500 000
c 4. Styrelsen för internationell utveckling Prop. 1992/93:100
(SIDA), ramanslag 303 219 000 Bilaga 4
C 5. Sfyrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), ramanslag 24 963 000
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC),
ramanslag 26 936 000
C 7. Nordiska afrikainsfifufet, ramanslag 5 470 000
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag 20 991 000
C 9. Bidrag fill Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum),/öri/flgjflw/ag 7 076 000
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbi ständ (SWEDECORP),/örs/agsaw/a 36 441 000
12 080 000 000
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
Dl. Svenska institutet, reservationsanslag 63 083 000
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet,
reservationsanslag 51 363 000
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag 14 254 000
128 700 000
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
El. Kommerskollegium, ramarw/flg
E 2. Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar,/öw/agianj/ag
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration, reservationsanslag
48 471 000 ,
187 563 000
4 465 000
2 250 000*
16 500 000
50 000 000
. 309 250 000
238 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utri kespolitiska omrädet, reservationsanslag 2 511 000
F 2. Informafion och studier om säkerhetspoli tik och fredsfrämjande utveckling, reserva tionsanslag 20 000 000
F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), reserva tionsanslag 21 310 000*
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbe gränsning och nedrustning, förslagsanslag 15 840 000*
F 5. Utrikespolitiska Institutet, reservationsan slag 10 028 000*
69 689 000
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag 640 999 000
G 2. Täckande av eventuella förluster i anled ning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag 1 000
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser ga rantier för finansiellt stöd och exportkredit- garantier, reservationsanslag 230 000 000
871 000 000 SUMMA kr 16 103 498 000
* utbrutna anslag ingär i forskningspropositionen
239 Innehållsförteckning Utrikesdepartementet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
Inledning......................................................... I
Utrikespolitik.................................................... ....... 1
Rättsfrågor...................................................... 8
Handelspolitik................................................... 10
Nordiskt samarbete........................................... 21
Samarbetet med Cenfral- och Östeuropa............... 22
Utrikesförvaltningen........................... ,.............. 26
Sverige-information och kulturutbyte.................... 27
Internationellt utvecklingssamarbete.................... 28
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen................................... 40
A 2. Kursdifferenser........................................... 44
A 3. Honorärkonsuler......................................... 44
A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio nell organisation........................................ 45
A 5. Nordiskt samarbete..................................... 45
A 6. Utredningar m.m........................................ ..... 46
A 7. Officiella besök m.m.................................... ..... 46
A 8. Ekonomiskt biständ till svenska medborgare i utlandet m.m. 47
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1. Förenta nationerna ................................. 47
B 2. Nordiska ministerrådet............................... ..... 49
B 3. Europarådet............................................ 50
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD).................................................... 50
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) ..... 51
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamar bete m.m................................................. ..... 53
B 7. Internationell råvarulagring......................... ..... 54
B 8. Övriga internationella organisationer m.m...... ..... 55
B 9. Fredsbevarande verksamhet....................... ..... 56
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).. 58
C. Internationellt utvecklingssamarbete
U-länderna i världen..........................
- Världsekonomi och handel................................... ....... 59
- Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder.............. 60
- Det internationella biståndet................................ 64
EG/EES och Sveriges biständ........................................ 66
Biståndsanslagen m.m.................................................. 67
Multilateralt utvecklingssamarbete................................ 70
- inledning............................................................... 70
C 1. Bidrag fill internationella biståndsprogram........... 78
Bilateralt utvecklingssamarbete ................................... 104
- inledning.............................................................. ..... 104
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.................... 149
C 3. Andra biståndsprogram........................................ 157
Administration av biståndet.......................................... ..... 176
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)........ 177
C 5. Sfyrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) 179
C 6. Sfyrelsen för u-landsforskning (SAREC)................. 182
C 7. Nordiska afrikainsfifufet........................................ 183
C 8. Beredningen för infernatiohellf tekniskt-ekonomiskt samar bete (BITS)........................................................... 187
C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)........................................................... 189
C 10. Sfyrelsen för internationellt näringslivsbiständ
(SWEDECORP)...................................................... ..... 189
D. Information om Sverige i utlandet m.m;
D 1. Svenska institutet............................................... ..... 191
D 2. Radioprogramverksamhef för utlandet................. ..... 196
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................. 199
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1............................................................................... Kommerskollegium 201
E 2. Exportfrämjande verksamhet................................ 206
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade ersättningar ........................................................ ...... 209
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.............................. ...... 214
E 5. Bidrag till Sfiftelsen Östekonomiska Institutet....... 215
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk.............. 215
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration . . 216
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F I. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ det........................................................................
241 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- Prop. 1992/93:100
jande utveckling.................................................... 219 Bilaga 4
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) ................................................................. 222
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning oeh nedrust ning .................................................................. ......... 223
F 5. Utrikespolitiska Institutet..................................... 223
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa 223
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av stafliga ga rantier fill länder i Cenfral- och Östeuropa............ 230
G 3. Avsättning för föriustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkredifgarantier............................. 232
Bilaga 4.1 Forteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ack rediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993..................................... ...... 234
Bilaga 4.2 Svenskt bistånd 1991/92 (separat)..............
Anslagsförfeckning........................................................ 237
Innehållsförteckning...................................................... 240
gotab 42603, Stockholm 1992
Svenskt bistånd 1991/92
UTRIKESDEPARTEMENTET
STOCKHOLM 1993
Svenskt Bistånd 1991/92 ersätter "Fakta om Sveriges bistånd", som tidigare ingått som bilaga till regeringpropositionen om svenskt intemationellt utvecklingssamarbete.
Statistiska uppgifter om ekonomi och utvecklingsnivå i länder som mottar svenskt bistånd härrör från Human Development Report och World Development Report. Publiceringstillstånd har välvilligt lämnats av United Nations Development Programme, Världsbanken och Oxford University Press, New York.
Omslagsfotot: En kvinnlig egen företagare i Indien svetsar ljuddämpare. Hon representerar en del av vad det svenska biståndet vill stä för - stöd åt kvinnor, småföretagsamhet och marknadsekonomi.
ISBN 041-5 Stockholm 1992
gotab 96728, Stockholm 1992
Förord
Respektert för de mänskliga fri- och rättigheterna och utvecklingen mot demokrati är bärande element i den svenska biståndspolitiken. Sverige skall aktivt främja en effektiv och rättvis fördelning av resurser som gynnar ekonomisk och social utveciding i utvecklingsländema.
Det svenska biståndet skall också medverka till att maktmissbruk och korruption förhindras. Det skall också bidra till sänkning av militärutgifter, verka för en marknadsekonomisk utveckling samt söka undanröja orsaker till att människor tvingas fly.
Som synes är målen för det svenska biståndet mycket ambitiösa. Men som all mänsklig verksamhet har utvecklingssamarbetet sina brister. Därför är utvärdering av verksamheten mycket viktig.
Den här årsberättelsen, "Svenskt bistånd 1991/92" är en del av utvärderingen. Den ersätter en tidigare årUg bilaga om biståndet till budgetpropositionen. Beskrivningama av bistånds-insatserna har i möjligaste mån gjorts så att man kan jämföra resultaten med de övergripande målen för biståndet. Följande år kommer vi att ytterligare skärpa derma inriktning av årsberättelsen.
Jag hoppas att "Svenskt bistånd 1991 /92" blir till nytta inte bara bland beslutsfattare och förtroendevalda som sysslar med biståndsfrågor. Publikationen borde också finna sin plats i skolor och imdervisning på aUa nivåer samt hos en intresserad allmänhet.
Alf Svensson
Innehållsförteckning
Från riksdagsbeslut till beslut om bistånd 9
Riksdag, regering och budget 10
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 12
Internationella utvecklingsprogram 17
Bistånd genom det multilaterala systemet 18
FNis biståndsverksamhet 20
FN:s utvecklingsprogram UNDP 20
FN:s kvinnofond UNIFEF 23
FN:s kapitalutvecklingsfond UNCDF 23
FN:s befolkningsfond UNFPA 24
FN:s fackorgan ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO 25
FN;s frjvilliga fonder 27
FN:s bamfond UNICEF 27
Internationella finansieringsorgan 30
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika och Asien 30 Internationella finansieringsbolaget (IFC) 39 Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) 40 Nordic Development Fund (NDF) 40
Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling 41
FN:s livsmedelsprogram (WFP) 41
1986 års livsmedelshjälpkonvention (FAC) 43
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 44
Flyktingbistånd 46
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 46
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 47
Övriga organisationer 49
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 49
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 50
UNCTAD/GATTis internationella handelscentrum (ITC) 51
Globala miljöfonden (GEF) 52
Mekongkommittén 52
Montrealprotokollets interimsfond för u-land 52
Bilateralt utvecklingssamarbete 55
Afrika 56
Allmän inledning 56
Södra Afrika 57 Angola 58 Botswana 62 Lesotho 66 Mozambique 70 Namibia 74 Zambia 78 Zimbabwe 82 Regionalt samarbete i Sydafrika 88
Östra Afrika 91
Allmän inledning 91 Kenya 92 Tanzania 96 Uganda 102
Afrikas Horn 107
Allmän inledning 107 Etiopien 108 Somalia 113 Sudan 114 Eritrea 114
Central-, Väst- och Nordafrika 115
Allmän inledning 115 Guinea-Bissau 118 Kap Verde 124
Asien 128
Allmän inledning 128 Bangladesh 130 Indien 134 Laos 138 Sri Länka 142 Vietnam 146
Bistånd till andra länder i Asien 151 Kina 151 Malaysia 152 Thailand 152 Filippinerna 153 Afghanistan 154 Pakistan 154 Nepal 154 Mellanöstern 155 Västbanken och Gaza 156
Utvecklingssamarbete med Centralamerika 157 Nicaragua 162 Costa Rica 163 El Salvador 163
Utvecklingssamarbete med Sydamerika 164 Bolivia 165 Chile 166 Ecuador 167
Andra biståndsinsatser 168
Katastrofinsatser 169
Särskilda miljöinsatser 171
Enskilda organisationer 172
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd 175
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 177
Särskilda program 182
U-landsforskning 183
Tekniskt samarbete och u-krediter 184
Näringslivssamarbete 187
Projektbistånd till vissa länder 188
Nordiskt biståndssamarbete 189
Bistånd till Östeuropa 190
Biståndet fördelat på enskilda länder 193 Förkortningar 204
FRÄN RIKSDAGSBESLUT -■UT OM BISTÅND
♦•
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÄND
Riksdag, regering och budget
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket." Så inleds regeringsformen (RF), Sveriges grundlag. De grundläggande regler som RF anger för den offentliga verksamheten i stort gäller även inom biståndet. Det är således riksdagen som beslutar om biståndets inriktning och årligen till regeringen anvisar en budget för biståndsverksamheten. Regeringen svarar för landets ledning och för stymingen av de statliga myndigheterna. I det senare hgger att tilldela olika verksamheter anslag, att fastställa de närmare villkoren för anslagens användning
och att ange kraven på hur redovisningen av de använda medlen skaU ske.
Det statliga budgetåret löper från den 1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag tUl budget, budgetpropositionen, utarbetas under hösten och läggs fram för riksdagen omkring den 10 januari. TUl grund för budgetpropositionen ligger i första hand myndighetemas anslagsframställningar, vilka inkommer tiU regeringen under september månad. Riksdagens beslut om statens budget för det kommande budgetåret fattas löpande under våren och i takt med att riksdagens oUka utskott utarbetar och
Schemat visar det svenska biståndets administration från rilåndsmyndighetema. Myndigheterna beskrivs i följande avsnitt.
Regeringen
UD Avdelningen för internatinellt utvecklingssamarbete
X
BITS —
Beredningen för intemationellt tekniskt/ekonom* iskt samarbete
SWEDECORP —
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd I
10
Kontor i mottagarländer, sk biståndskontor
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÄND
lägger fram sina yttranden över regeringens förslag. Biståndsfrågoma behandlas av riksdagens utrikesutskott. Riksdagens beslut om biståndets inriktning i stort och biståndsbudgeten för det kommande budgetåret fattas i samband med den biståndspoUtiska debatten, som vanligen hålls under april månad. Under juni fattar regeringen beslut om regleringsbreven, vilka närmare anger vilka anslagsbelopp och övriga viUkor som skaU gälla för myndighetemas verksamheter.
Regeringen styr även de statliga myndighetema i andra avseenden. Varje myndighet har en av regeringen beslutad instruktion för sin verksamhet. 1 denna anges målen för myndighetens verksamhet, hur mjmdigheten leds, vilken övergripande organisation som gäUer och vilka tjänster inom myndigheten som regeringen har att tillsätta. Instruktionernas närmare innehåU varierar från myndighet till myndighet och är självfallet beroende av den aktueUa verksamhetens art och omfattning.
UD:s avdelning för utvecklingssamarbete
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, i dagUgt tal "u-avdelningen", är en av UD:s fem avdelningar och ansvarar inom regeringskansUet för det svenska utvecklingssamarbetet.
Avdelningen är orgaiiserad i tre enheter. Första enheten ansvarar för det multilaterala biståndet, andra enheten för det bUaterala biståndet och den tredje enheten för budgetfrågor, allmänna u-landsekono-iruska frågor och andra biståndsprogram.
U-avdelningen leds av ett statsråd och en statssekreterare och har totalt ett 60-tal tjänstemän.
Så kommer budgeten till
Biståndsmyndigfieterna lämnar sina anslags framställningar.
OKT NOV DEC
JAN FEB
1
Regeringen utarbetar budgetpropositionen.
1991
MAR
APR
Riksdagen (utrikes utskottet) behandlar förslaget.Bistånds- debatt och beslut i riksdagen. -
~V
MAJ
JUN
JUL
AUG
SEP
Regeringen beslutar om regleringsbrev.
OKT
NOV
DEC
Myndigheterna får regleringsbrev med anslagsbelopp och övr-iga villkor för verksamheten under budgetåret.
Budgetåret 1991/92
JAN
FEB
MAR
APR
MAJ
1992
11 JUN
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd
SIDA
SAREC
Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, som inrättades år 1965, har till uppgift att planera, genomföra och administrera det bilaterala utvecklingssamarbetet med u-länderna. Detta bistånd omfattar dels samarbetet med 19 programländer, dels andra typer av bistånd, t.ex. katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska organisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, miljöinsatser, insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SlDA:s generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav sex representerar riksdagspartier.
SIDA är organiserat på fyra avdelningar med regionalt ansvar, en avdelning för sektorbyråerna och en administrativ avdelning. Därutöver finns ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt underställda verksledningen.
Styrelsen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år 1979 tUl en självständig myndighet - Styrelsen för u-landsforskning (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries -SAREC).
SAREC leds av en av regeringen utsedd styrelse med 12 ledamöter. 1 styrelsen ingår bl.a. SAREC:s generaldirektör.
SAREC har tiU uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med de biståndspolitiska målen. Verksamheten bedrivs inom fyra programområden.
• Bilateralt forskningssamarbete, f.n. genom avtal med 15 stater i Afrika, Asien och Latinamerika.
• Internationella program, bl.a. genom bidrag till FN-organen WHO och UNRISD samt tiU jordbruksforskningsorganisationen CGIAR.
De nuvarande biståndsmyndigheternas startår:
1962 Nordiska Afrikainstitutet
1965 SIDA
1991 SWEDECORP SWEDFUND INTERNATIONAL AB
1987 SAREC
Styrelsen för U-lands
BITS
utbildningen i Sandö
(Sandö U-centrum)
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
• Regionala och särskilda program, i form av f.n. 13 program bl.a. med inriktning på AIDS, kvinnor samt skog och miljö.
• Svensk u-landsforskning, genom högre forskartjänster, långsiktigt stöd till forskningsmiljöer och oUka projektstöd.
Vid SAREC:s kansli arbetar ca 40 personer.
U-krediterna används tiU finansiering av svenska varor och tjänster i projekt, som har utvecklingsfrämjande effekt i u-länderna.
BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår bl.a. två företrädare för riksdagspartier.
Vid BITS finns ca 25 anstäUda.
BITS
SWEDECORP
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under namnet utbUdningsberedningen och fick år 1979 stäUning som självständig myndighet under utrikesdepartementet.
Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamheten omfattar tekniskt samarbete genom bl.a. konsultinsatser och internationella kurser i Sverige samt u-krediter.
Det tekniska samarbetet skaU huvudsakligen ske med u-länder utanför kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första hand tiU teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda förutsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa.
U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vilkas utveckUngspoUtik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målen.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades år 1991 samtidigt som importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) och SlDA:s industribyrå upphörde i sina dåvarande former.
SWEDECORP skall, inom ramen för de generella målen för det svenska biståndet, bidra tiU en utveckling av näringslivet i u-länder. Genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer skall SWEDECORP verka för att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna samt främja dessa länders handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Genom samverkan med Swedfund International AB skaU SWEDECORP bidra tiU utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna.
SWEDECORP har tiU uppgift att vara svensk kontaktpunkt för UNCTAD/ GATT:s intemationeUa handelscentrum (ITC) i konkreta frågor som bl.a. rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska marknaden.
SWEDECORP leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret har ca 50 anställda.
13 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÄND
Swedfund International AB
Swedfund International AB tillkom år 1991 genom en ombildning av stiftelsen SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder). Bolagets huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter meUan svenska företag och intressenter i u-länder och Central- och Östeuropa, bidra till förinvesteringsstudier samt medverka i etablering av samägda företag, s.k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning.
Bolaget är ett helägt statUgt aktiebolag utan egen personal. Handläggningen av bolagets projektportfölj sköts, i enUghet med ett uppdragsavtal, av styrelsen för internationellt näringsUvsbistånd (SWEDECORP).
Sandö U-centrum
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juU 1987. Sandö U-centrum har tiU huvuduppgift att vid Sandöskolan i Kramfors bedriva utbUdning i språk och u-landsutbildning som förberedelse för uppdrag i u-land. Styrelsen skall bl.a. samarbeta med myndigheter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbUdning för u-landsuppdrag. Styrelsen skaU
• anordna aUmänna enterminskurser i u-landskunskap,
• ge förberedelseutbildning för freds-kårsdeltagare,
• anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder.
1:|1f«F-4
•-Si,
• nffSTj '' ' Vägvisaren vid i SKft* Sandö U-centrum, mitt i Sveriges vackraste tralåminner om tredje världen.
FOTO: SANDÖ U-CENTRUM
14 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
• anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk,
• i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkut-bUdning inför uppdrag i u-länder, samt
• upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder.
Enterminskursen som Sandö U-centrum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbUdning är avgiftsbelagd.
Sandö U-centrum har för budgetåret 1991/92 lämnat sin första årsredovisning i den treåriga budgetcykeln. Av årsredovisningen framgår att självkostnadsfäckningsgraden ligger på 78 %, vilket exakt motsvarar det krav som stäUts i slutet av den treåriga budgetcykeln (76 % för 1991/92).
Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen.
En rektor är chef för skolan som har drygt 50 anställda.
Nordiska afrikainstitutet (NAI)
Nordiska afrikainstitutet tUlkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. Institutet är beläget i Uppsala.
Institutet har tUl uppgift att i Norden främja studier av och iriformation om afrikanska förhållanden genom att:
• främja och driva vetenskapUg forskning om Afrika
• främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,
• utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika,
• informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhåUanden. Verksamheten leds av en styrelse samt
ett program- och forskningsråd, som utses av regeringen. 1 program- och forskningsrådet ingår representanter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal anställda, varav 13 tjänster finansieras över förvaltningsanslag inom biståndsramen.
15
R
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Bistånd genom det multilaterala systemet
Det multUaterala systemet består dels av FN-systemet, dels av några fristående intemationeUa finansieringsorgan.
FN-systemet innefattar ett stort antal institutioner med varierande status och skUda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala området som behandlas i denna faktabUaga förekommer bäde en betydande förhandlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bistånd som förhandlingsverksamheten (den normativa verksamheten) behandlas i FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, generalförsamUngen.
FN:s oUka organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver en omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisationemas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländemas friviUiga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivUliga direkta bidragen dels från UD:s anslag, dels från styrelsen för intemationeU utveckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), BITS och SWEDECORP.
Inom FN:s biståndsverksamhet har UNDP en central stäUning som samordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. 1 samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på meUan tre och fem år. På fältet genomförs biståndsprojekten i ökande utsträckning av mottagarländemas regeringar men — än så länge — oftast av olika fack- eUer
specialorgan. En av FN utsedd lokal samordnare — oftast UNDP:s representant — ansvarar för sammanhåUningen av FN-biståndet. Varje organ opererar dock självständigt inom sitt mandat. De organ som har en större verksamhet har i allmänhet egen fältrepresentation.
De intemaHoneUa finansieringsorganen, som behandlas i ett särskUt avsnitt, är de största förmedlama av krediter i det multilaterala biståndssystemet. TUl finansieringsorganen hör Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankema. Dessa organ svarar för ca 60 % av det totala multUaterala biståndet, varav Världsbanken ca 40 %. Dessa siffror anger enbart den koncessioneUa "mjuka" utlåningen (dvs på mycket lång tid och tiU mycket låg kostnad), som finansieras av bidrag av gåvokaraktär från medlemsländema. Om man därtiU lägger den bankmässiga utlåningen bUr deras ställning som utveck-Ungsfinansiärer än viktigare. Ca tre fjärdedelar av de medel som DAC-ländema under 70- och 80-talen inbetalat tiU multUaterala biståndsgivande institutioner har gått tiU utvecklingsbankema och deras fonder. Världsbanken har formeUt status som expertorgan inom FN-farmljen medan regionalbarU
TiU höger visas en schematisk bUd av FN-systemet inklusive Världsbanken och EVIF.
18 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN-systemet
Kommittéer
Andra
biträdande
organ
Freds- bevarande styrkor
UNRWA *■
UNCTAD
UNICEF
UNHCR
WFP
WFC
UNDP
UNEP
Världslivsmedelsrådet
HABITAT
UNFPA
UNFDAC
FN:s specialfonder
O
FNs huvudorgan
# Andra FN-organ
o Specialorgan och andra
självständiga organisationer inom systemet
19
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s biståndsverksamhet
TiU FNrs frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand UNDP, UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan redovisas först FN:s samordnande organ inom tekruskt bistånd, UNDP samt UNCDF och UNFPA, vilka formeUt är fonder inom UNDP. Därefter redovisas de fackorgan som aUtjämt oftast genomför UNDP:s program, samt UNICEF (FN:s barnfond). 1 separata avsnitt längre fram redovisas några av de större frivilligt finansierade FN-organen såsom WFP och UNHCR samt vissa bidrag inom bl.a. befolknings- och miljöområdet.
FN:s
utvecklingsprogram
(UNDP)
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansiering av tekniskt bistånd. Hittills har projekten genomförts främst av FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m.fl.) men avsikten är att u-länderna i ökande utsträckning själva skall ta över genomförandet (s.k. national execution) och att fackorganen skall få en rådgivande roU. UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagarländerna.
Verksamhet
UNDP:s uppgift är att främja mottagarländemas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s.k. tekniska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier, mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet dominerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156 länder och områden.
UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. 1 samarbete meUan mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landprogram för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s styrelse.
Storleken på varje mottagarlands program bestäms främst av bruttonationaUnkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fastställs fördelningen för nästkommande programperiod ("femårsplan").
De fattigaste u-ländema - med en bruttonationalinkomst per capita på högst 750 dollar i 1983 års siffror - fick under programperioden 1987-91 80 % av UNDP:s länderfördelade resurser.
Under den femte programperioden 1992-96 kommer denna poUtik att fortsätta och förstärkas. 87 % av UNDP:s länderfördelade resurser skall då gå till länder med en per capita-inkomst under 750 dollar i 1989 års siffror och 13 % till övriga länder. 55 % av de länderfördelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Biståndet till u-länder med relativt hög BNP/capita trappas gradvis ned för att
20
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Human Development Report
Va-
helt upphöra efter en per capita-inkomst över 6 000 doUar.
År 1992 presenterade UNDP för fa-ed je gången sin rapport om mänsklig utveckling (Human Development Report). Genom rapporten har UNDP lagt grunden för ett analysinstrument som på ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet utveckling. Rapporten, som kommer ut årUgen, har kommit att bli ett viktigt komplement tUl måttet BNP/capita för att mäta länders utvecklingsnivå. Fördelen med rapporten är att den beskriver social och ekonomisk utveckling utifrån ett mänskligt och inte ett institutionellt perspektiv.
Sverige har lämnat särskilda bidrag tUl UNDP för att resultaten i rapporten om mänsklig utveckling skall kunna användas mer systematiskt i UNDPis planeringsarbete. 1 samband med att 1992 års rapport världslanserades i Sverige, arrangerades seminarier för representanter för massmediema och från frivilliga organisationer från hela världen.
Organisation
UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Governing Council), som har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-länder och 4
östeuropeiska länder. Sverige var senast medlem i styrelsen 1989-91 och kommer enUgt nordisk rotationsordning att söka inträde på nytt under perioden 1993-96. Styrelsen bestämmer bl.a. fördelningen av UNDP:s resurser och faststäUer landprogrammen.
UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Development, DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap och teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder.
UNDP:s sekretariat ligger i New York och har för närvarande omkring 600 fast anställda. Det leds av administra torn Wiffiam H. Dräper III från USA.
Under 1970-talet ägde en omfattande decentraUsering av UNDP:s verksamhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra landprogrammen förlades tUl 115 - nu 113 - fältkontor med för närvarande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s.k. "resident representatives" (fältkontorschefer), som även har tUl uppgift att samordna andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s fasta representant i res-
21 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
pektive land och fungerar som FN:s "ambassadör" i landet.
Finansiering
UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972 tiU 268 mUjoner dollar och 1980 tUl 693 mUjoner doUar. Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982-86 förutsattes UNDP:s också öka med 14 % per år och sammanlagt nå upp tUl 6,7 miljarder dollar. Resursema minskade emeUertid under början av åttiotalet, så att det blev nödvändigt att skära ned verksamheten till 55 % av den ursprungUgen plai.erade. Denna utveckling svängde under 1980-talets senare häUt. Under 1992 var bidragen tiU UNDP ca 1200 miljoner dollar mot ca 650 mUjoner dollar 1984. Under programperioden 1992-96 räknar man med en årUg tiUväxt av bidragen på 8% i stället för 14 % som tidigare.
De största enskUda bidragsgivarna tUl UNDP är för närvarande Sverige, USA, Danmark, Japan och Nederländema. Norge och Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska ländema svarade 1992 gemensamt för ca 30 % av de ordinarie bidragen tiU UNDP. Det svenska bidraget för år 1992 var 670 miljoner kronor. Med detta bidrag svarade Sverige för drygt 11 % av UNDP:s ordinarie budget.
Reformplaner inom FN:s biståndsvericsamliet
FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördelningen mellan dess oUka aktörer har diskuterats åtskilUgt de senaste åren. Tiden är mogen för reformer. Det råder enighet om att UNDP inte har kunnat spela den roll som central finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken var när rUktlinjema för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i början av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel. Världsbanken dominerar, inte bara
när det gäller investeringar utan även beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av långtidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s.k. "national execution"). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå ländema att bygga upp förmågan att göra detta.
Fackorganens roU bör vara rådgivande snarare än projektgenomförande. De bör tiUhandahåUa kvalificerad teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av programbistånd.
På sikt måste FN-systemets biståndsverksamhet reformeras på detta sätt för att ha relevans för u-länderna. UNDP har börjat på förändringens väg genom att införa ett nytt system att betala fackorganen och andra projektgenomförare. Enligt det gamla systemet som gällde t.o.m 1991 betalade UNDP 13 % av projektkostnaderna i avgift tiU dem som utförde UNDP-projekten, vare sig kostnaderna var högre eller lägre. 1 det nya systemet skall ansvaret för projektgenomförande gradvis övergå tUl mottagarländerna ("national execution") och fackorganens uppgifter blir mer tekniska än administrativa. Mottagarländerna skall i större utsträckning själva bestämma vilken hjälp de behöver med att genomföra projekt. Fackorganen kommer med detta system att inte ha monopol på UNDP:s resurser.
En central fråga i arbetet att effektivisera UNDP:s verksamhet är att styrelse- och finansieringsformema reformeras. Det finns ett stort behov av en mindre styrelse som träffas mer kontinuerligt för att kunna styra verksamheten. Behovet är också stort att införa ett nytt finansieringssystem som innebär att bördefördelningen meUan givarländerna bUr jämnare liksom att medlemsländema tar ett mer aktivt ansvar för UNDP:s finansieUa situation. Arbetet att få dessa reformer genomförda för UNDP är en viktig del i uppföljningen av Nordiska FN-projektet.
22
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s kvinnofond (UNIFEIM)
FNs kvinnofond (UNIFEM) bUdades av generalförsamlingen 1976. Fonden fick sin nuvarande status i form av en separat enhet, men med viss anknytning tiU UNDP. UNDP:s administratör är ytterst ansvarig för UNlFEM:s verksamhet.
Verksamhet
Fonden har främst två funktioner. Den skaU tjänstgöra som en katalysator och den skall stödja innovativa och experimentella aktiviteter. En viktig strategi är att utveckla metoder for beaktande av kvinnans situation och integrering i utvecklingssamarbetet. UNlFEM:s långsiktiga uppgift består i att ge kvinnor tiUgång tiU utbUdning, krediter, marknader, information och teknologi. På makroplanet innebär detta att kvinnor skaU inkluderas i utvecklingen på aUa nivåer. Det rör områden som miljö, fattigdom, befolkningsfrågor, Uvsmedelsförsörjning, energi, urbanisering, skulder och anpassningsåtgärder. Som exempel på kvinnofonden program kan nämnas tUlämpning av roterande låneformer, tiUskapande av kunskapsbank, och olika former av metodutveckUng som bidrar till att främja kvinnans möjUgheter och rättigheter i samhäUet och dess utveckling.
Finansiering
Fonden bygger på frivUUga bidrag. Bidragen har ökat med drygt en fjärdedel under de senaste åren. Fonden har dock inte vuxit personalmässigt i någon större omfattning. Sedan starten har fonden bidragit med 67 n-dljoner US dollar fördelat på 800 projekt i 102 länder. År 1991 uppgick intäkterna tiU 13,5 miljoner US dollar. Huvudbidragsgivare är i nämnd ordning Nederländema, Finland, Norge och Kanada. Sverige har stött fonden sedan 1975. Bidraget innevarande budgetår uppgår tUl 4 mUjoner kronor (ca 642 000 US doUar).
FN:s
kapitaiutvecklingsfond
(UNCDF)
FN:s kapitalutvecklingsfond tiUkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eUer lån på förmånliga villkor tUl småskaliga investeringsprojekt i u-ländema.
Hösten 1973 beslöt generalförsamUngen att kapitalutveckUngsfonden i fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-länderna, inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervisning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle börja använda sina möjUgheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjUghet som dittiUs inte utnyttjats.
Verksamhet
Fondens projekt skall enUgt målsättningen nå de fattigaste människoma i de fattigaste u-ländema. Fonden arbetar också i några få länder utöver de minst utvecklade länderna. Projekten skall utformas så att befolkningen aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 mUjoner dollar för enskUda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 240 projekt i 47 länder tUl ett värde av 445 mUjoner doUar. Under fondens 20 första verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och sjukvård, energi, bostäder och utbUdning.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s
23
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
fältorganisation. Ny chef 1992 är belgaren Jules Frippiat.
Finansiering
Fonden finansieras genom frivilUga bidrag. Bidragen för 1992 var ca 40 mUjoner doUar jämfört med drygt 28 miljoner dollar under år 1980. De största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under kalenderåret 1992 uppgick tUl 55 miljoner kronor, vilket innebär en andel om ca 21 %. Sverige och Nederländema är de största bidragsgivama.
FN:s befolkningsfond (UNFPA)
Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har pågått sedan år 1969.
Verksamhet
Fondens funktion är finansieU och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens övergripande uppgift att leda och samordna FNsystemets insatser på befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till intemationella befolkningskonferenser som t.ex. Intemational Forum on Population i Amsterdam hösten 1989. FN:s generalsekreterare har utnämnt fondens exekutivdirektör tUl generalsekreterare för den FN-koriferens om befolkningsfrågor 1994 som äger rum i Kairo.
Fondens verksamhetsområden är famUjeplanering, information och utbildning, befolkningsstatistik, utarbetande av riktUnjer på befolkningsområdet, forskning och särskilda program (t. ex. om kvinnor, miljö
och AIDS). Kvinnors villkor, status och delaktighet i samhäUsUvet präglar fondens arbete liksom befolkningsfrågornas direkta samband med miljöfrågoma.
Fonden samarbetar med en rad FN-organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF, ILO, och FAO. Samarbete med friviUigor-ganisationer såsom t.ex. IPPF och Population CouncU bedrivs också. Fonden samarbetar dessutom med givarsamfundet, inklusive det amerikanska biståndsorganet US-AID. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländema själva med stöd av fonden.
Ca 75 % av programresurserna avsattes år 1991 för projekt i 55 prioriterade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetsprogrammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor Ugger i New York. På ett femtiotal av UNDPis landkontor leds UN-FPA-arbetet av en fältrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är verksam vid fältkontoren.
Finansiering
UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivUliga bidrag. För år 1991 uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder tiU 220,7 mUjoner US doUar, en ökiung med ca 15 miljoner från föregående år. De sju största bidragsgivarna var Japan, Nederländema, Norge, Tyskland, Finland, Sverige och Darmiark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av UNEP Ats inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med hänvisning tUl fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd tUl abort som påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolkningsinsatser än fonden.
24
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Projektanslagen uppgick 1991 tiU totalt 212,0 miljoner US dollar, medan inkomstema för samma år uppgick till 224,2 miljoner US dollar.
Det svenska bidraget under budgetåret 1991/92 var 135 miljoner kronor, en ökning om 10 miljoner kronor sedan budgetåret 1990/91. Det svenska bidraget utgör därmed drygt 9 % av UNFPA:s budget.
FN:s fackorgan
Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd och kunskapsöverföring är att detta skall samlas tiU och samordnas av UNDP, som också skall stå för fältnärvaron och garantera att u-ländemas egna prioriteringar sätts i främsta rummet.
HittUls har gäUt att UNDP främst bör utnyttja olika fackorgan som genomförare av projekt inom sina kompetensområden. Samtidigt lämnas även tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är ju självständiga FN-organ inom sina ansvarsområden med egna styrelser, årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet oklar. Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991 skaU dess tekniska bistånd i allt större utsträckning användas av mottagarländema som på ett friare sätt skaU bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skaU genomföras (s.k. "national execution"). Vidare skall fackorganen i högre grad bistå med expertis och i mindre utsfräckning engagera sig i förvaltningen av hela biståndsprojekt.
Det nordiska FN-projektet har studerat frågeställningen och lämnat värdefulla bidrag tUl att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därigenom skuUe fackorganens roU av "center of exceUence" betonas. Hur ett sådant system skaU se ut är ännu inte faststäUt i detalj. Fackorganens reguljära budget finansieras genom medlemsavgifter. Därutöver har flertalet fackorgan en friviUigt finansierad budget till vilken givama ger öronmärkta bidrag. I vissa faU är
den frivUligt finansierade budgeten större än den reguljära.
Internationella arbetsorganisationen (ILO)
ILO, som är en av de äldsta medlemmama i FN-familjen, har som övergripande målsättning att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa. ILO skUjer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruktur - såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har 158 medlemmar. lLO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Michel Hansenne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på utveckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag även frivUliga bidrag. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet "Se om Ditt företag", ett av Sveriges Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sysselsättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemskap i ILO.
FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)
UNESCO bUdades år 1945 och bidrar till fred och säkerhet genom att främja samarbete meUan nationerna på de kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga områdena. Respekten för mänskUga rättigheter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion är viktiga målsättningar. En annan är att ufrota analfabetismen fram tUl sekelskiftet.
Det svenska biståndet tiU UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilUga bidrag. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, som bl.a. ledde tiU att USA och Storbritannien lämnade organisationen. UNESCO:s gene-
25
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
raldirektör är sedan år 1987 spanjoren Federico Mayor. UtbUdningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNESCO, som har 170 medlemmar.
FN:s livsmedels- och Jordbruksorganisation (FAO)
FAO, FN:s Uvsmedels- och jordbruksorganisation, bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det intemationeUa samarbetet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskesektorema. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas. FAO har 162 medlemmar, inklusive EG. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libanesen Edouard Saouma.
FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram finansierat genom UNDP och frivilliga bidrag, som huvudsakUgen är förlagt tUl u-ländema. Det reguljära programmet uppgår idag tUl något mindre än hälften av den totala budgeten. Fältprogrammet syftar framför allt tUl att genom tekniskt bistånd förbätfra förutsättningarna för Uvsmedelsproduktionen inom u-länderna. Sverige har gett visst stöd till fältprogrammet genom SIDA, främst då det gäller projekt av försöks-och metodutvecklingskaraktär jämte stöd i katastrofsituationer. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning och styrformer jämte bristen av rationeUt utnyttjande av organisationens tekniska kompetens. Jordbruksdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i FAO.
Världshälsoorganisationen (WHO)
WHO grundades år 1946. Idag är 175 länder medlemmar. Generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och bistånd förbättra hälsotUlståndet.
Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett
brett spektrum från hälsoupplysning tUl sofistikerad diagnostik och behandling.
WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhälsovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978.
Sveirige har genom åren irutierat och varit en av de största bidragsgivarna tiU WHO:s centrala program, som står de svenska biståndspolitiska målen nära.
Socialdepartementet har huvudansvaret för det svenska medlemskapet i WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrågor.
FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)
År 1967 påbörjades UNIDOis verksamhet efter beslut av FN:s generalförsamling. 1986 fick UNIDO stäUning som självständigt fackorgan. 155 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filippinerna.
UNlDO:s uppgift är att genom tekiuskt bistånd, kurser, seminarier, studier och hjälp till finansiering främja u-ländernas industrialisering. Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbildningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts företrädare för regeringar och näringsliv.
UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP och fältrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand inriktade på miljöområdet.
Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNIDO.
26 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s frivilliga fonder
FN:s barnfond (UNICEF)
UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946 som en tiUfällig organisation, vilkens uppgift var att ge katastrofhjälp tUl bam i efterkrigshärjade länder. Sju år senare permanentades UNICEF och verksamheten inriktades på mer långsiktiga program för bamens utveckUng och välbefinnande.
Verksamhet
UNlCEFis verksamhet kan delas upp i tre viktiga delar, en normativ och två operativa. Den normativa delen, som förstärkts under senare år, är UNlCEFrs katalytiska roll som rådgivare och policyskapare på områden som berör barn. Ett resultat av denna målsättning är ett aktivt engagemang i uppföljning av barnkonventionen och barntoppmötet 1990, vars syfte var att föra upp bamens situation på såväl de nationella som internationella politiska dagordningarna. Det innebär också ökade krav på UNlCEF:s programinsatser så att dessa åtaganden kan möjUggöras och efterlevas. UNICEF har initierat regionala konferenser för att följa upp arbetet med nationeUa handlingsplaner som skall tiUvarata barnets rätt i samhället.
Den operativa verksamheten består av de långsiktiga programverksamheten och katastrofinsatser. UNICEF samarbetar i dag med 127 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling. Programnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland barn under fem år, bamtäthet och antal födda bam samt BNP per capita.
De långsiktiga landprogrammen har ökat UNICEF:s engagemang i utveckEngsfrå-gor som t.ex. strukturanpassning, utbildning, familjeplaneringsåtgärder, vattenförsörjning, kvinnors situation och AIDS-epidemins sociala och ekonomiska effekter på barn.
UNICEF fortsätter att förstärka sin kapacitet i Afrika och att öka insatserna för de mest utsatta barnen i t.ex. Latinamerikas slumområden och i Asien. Fonden samarbetar med andra FN-organ samt frivilligorganisationer, med värdshälsoorganisationen WHO, för att bygga ut primärhälsovården, med UNESCO särskilt för att öka fUckors och kvinnors läskurmig-het, med UNFPA inom famUjeplanering etc.
UNICEF ser det som en av sina huvudfunktioner att genom sin verksamhet lägga grunden för storskaliga program i regi av mottagarländema själva med eventueU finansiering av större givare, t.ex. Världsbanken. En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tUlgängUga resurser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och bUliga metoder för att radikalt minska dödUgheten i barnsjukdomar och diarréer. En annan metod är att komplettera de långsiktiga insatsema med olika kampanjer. Ett exempel på detta är kampanjen för bamvänliga sjukhus (Baby Friendly Hospitals) som bl.a. skaU stimulera till bättre amrungsvanor i främst fredje världen.
UNICEF gör insatser för barn i särskilt svåra omständigheter - bam i väpnade konflikter, bam som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande verksamhet.
27
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
UNICEF:s inkomster och utgifter i miljoner USD
År Inkomster
Utgifter
1990 821
1991 807
1992 830 (beräknad)
896 (beräknad)
Här vaccineras ett barrn i en hälsoklinik i Sierra Leone stödd av UNICEF. Det kreol-ska ordet för vaccination är "marklate" som framgår av affiscfien på väggen.
UNICEF:s ansvar i kata-sfrofsammanhang har ökat markant under senare år och tar nu aUt större resurser i anspråk. Inom ramen för FN:s samordnade kata-sfrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med andra organisationer ofta för hälsovård och vattenförsörjning. I andra situationer kan det bli aktueUt med disttibution av näringstillskott som exempelvis i Somalia, där UNICEF använder SWEDRELIEF för att effektuera sina insatser.
Organisation
FOTO:UNICEF/CAROLYN WATSON
UNICEFis styrelse består av representanter för 41 stater med en majoritet för u-länder. Sverige är från hösten 1992 åter styrelsemedlem. Sammanträde med hela styrelsen och övriga medlemmar sker en gång per år. Styrelsen skaU då granska och dra upp riktlinjer för verksamheten och fördela medel tUl fondens program. UNICEF rapporterar tiU ECOSOC. Exekutivdurektören, James Grant, USA utsågs 1980 av FN:s generalsekreterare. Hans tredje ämbetspe-riod löper ut år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt tUl New York. DärtiU finns sex regionkontor och över ett hundra länderkontor. UNICEF kännetecknas av en starkt decentraUserad organisation där ca 80 % av personalen arbetar i fält, fördelad på drygt 200 platser.
Finansiering
UNICEF:s verksamhet finansieras genom frivilUga bidrag, huvudsakligen från regeringar.
28 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
För budgetåret 1991 hade organisationen beräknat en ökning av iiU<;omstema till 858 miljoner. Regeiingsbidragen utgjorde 1991 73 % av fondens resurser, varav elva länder betalade 85 % av dessa bidrag. Na-tionalkonamittéer och andra enskilda bidragsgivare svarar för en fjärdedel av intäkterna, varav försäljningen av UNICEF-kort utgör 9 % av de totala intäktema. Den reguljära landprogramverksamheten inklusive administrativa kostnader finansieras av ordinarie bidrag, vilka utgör ca 63 % av de totala intäkterna. SärskUda insatser som katasfrofhjälp och vissa långsiktiga projekt finansieras genom tU-läggsbidrag. Det svenska ordinarie bidra-
get för budgetåret 1992/93 uppgår tUl 395 mUjoner kronor. Via SIDA lämnas därutöver under samma period bidrag för särskUda insatser och katasfrofhjälp på ca 370 miljoner kronor, vilket gör att det totala svenska bidraget 1992/93 beräknas tiU ca 765 miljoner kronor. Under förra budgetåret uppgick det sammanlagda svenska bidraget till UNICEF tiU 727 miljoner kronor. UNICEF tiUämpar kalenderår för sin budget. Organisationens redovisning för 1991 visar att Sverige stod för 17,2 % av UNlCEF:s inkomster från regeringar och meUanstatiiga organisationer. Andra stora bidragsgivare är i nämnd ordning USA, Norge, Finland, Italien och Kanada.
Utgifter
UNICEFis inkomster och utgifter 1990-1992
Katastrofstöd I 1
Inkomster
Tilläggsstöd för m programverksamhet M
Basbudgetstöd ■
—
,
1
----
-
1
—-
Inkomster ..,,.. ...,..
Tillaaasstod for
miljoner USD
1990 1991 1992
O
Administration Programstöd
Finansieringsstöd
Varustöd
(läkemedel, böcker etc.)
1990 1991 1992
D
29 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationella finansieringsorgan
Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika
Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för övriga utvecklingsbanker. Världsbanken har numera i stort sett alla länder utom Kuba och Nordkorea som medlemmar och är verksam i alla världsdelar. Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) arbetar i Afrika. Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har Asien och Oceanien som verksamhetsområde, och nyUgen har även fem centralasiatiska, f.d. sovjetiska republiker, ansökt om medlemskap i banken. Interamerikanska utveckUngsban-ken (IDB) arbetar i Latinamerika och Karibien.
De intemationella utvecklingsbankerna och -fonderna ger förmånUga lån tUl låg-
och medelinkomstländer (av Världsbanken definierade som länder med högst 7 620 US doUar i per capitainkomst i 1990 års penningvärde). Totalt uppgår utlåningen från utvecklingsbankerna och deras fonder till ca 35,5 miljarder US dollar per år - varav nästan 10 miljarder utlånas räntefritt.
Lånen är antingen avsedda för rena projekt eUer som stöd för policyreformer och anpassningsåtgärder (s.k. strukturanpassningsprogram). Såväl projekt som program genomförs i ett nära samarbete mellan landets myndigheter och utvecklingsbankens stab. Till lånen kopplas normalt experthjälp för att underlätta eller möjliggöra genomförandet av projekt eller strukturanpassning (s.k. tekniskt bistånd). Bankerna har dämtöver en viktig funktion som katalysatorer för ytterligare stöd. Sålunda drar drygt hälften av alla världsbanksprojekt till sig samfinansieringsbidrag från andra källor.
30
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Världsbanksgruppen Regionala utvecklingsbanker
•:ä
Världsbanken IBRD
tillkom 1946
160 medlemsländer (över 170 före 1993)
Huvudkontor i Wasfiington
i! WORLD BANK jl
«
Internationella
utvecklingsfonden
IDA
tillkom 1960
142 medlemsländer (caieoföre 1993)
Huvudkontor i Washington
Huvudkontor 1 Washington
Antal anställda ca 6 000
Interamerikanska
utvecklingsbanken
IDB
tillkom 1959 52 medlemsländer Huvudkontor i Washington
Afrikanska utvecklings banken AfDB
tillkom 1963 76 medlemsl.
Asiatiska utvecklingsbanken AsDB
tillkom 1966
52 medlemsländer
Afrikanska utvecklingsfonden AsDF
tillkom 1972 26 medlemsl.
Asiatiska
utvecklingsfonden
AsDB
tillkom 1974
52 medlemsländer
Huvudkontor i Washington Antal anställda ca 1 800
Huvudkontor i Abidjan Antal anställda ca 1 300
Huvudkontor i Manila Antal anställda ca 1 700
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Organisation
Det högsta beslutande organet i respektive institution kaUas guvernörsstyrelsen (Board of Govemors). Denna är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtUga medlemsländer och möts en gång per år. Sveriges guvernör i Världsbanken är finansminister Arme Wibble, med biståndsminister Alf Svensson som bifrädande guvernör. 1 de regionala utvecklingsbankema representeras Sverige av statssekreteraren i UD, Alf T. Samuelsson och departementsrådet Lermart Båge.
Bankemas löpande verksamhet styrs av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eUer flera gånger i veckan (i AfDB två gånger i månaden). Eftersom antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen samlas flertalet länder i ett antal röstgrupper. En direktör representerar således i regel flera länder. Se figuren på högra sidan.
De nordiska ländema ingår i samtliga banker i samma röstgrupp (Island är dock inte medlem i de regionala utvecklingsbankema). De bUdar i Världsbanksgruppen, sedan 1992 tiUsammans med de baltiska ländema, en gemensam röstgrupp. 1 AfDB/AfDF består röstgruppen förutom av de nordiska länderna av Schweiz och Indien. I AsDB/AsDF agerar Norden tiUsammans med Canada och Nederländema och i IDB/FSO med Belgien, ItaUen, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland.
Under verksamhetsåret 1992/93 före-fräds Norden i Världsbanksgruppen av en norsk exekutivdirektör och en isländsk
bifrädande exekutivdirektör. Vid kontoret tjänstgör en svensk som rådgivare. I AfDB/AfDF företräds röstgruppen av en schweizare, med en svensk som bifrädande direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF förefräds av en kanadensisk direktör och en finsk bifrädande direktör. 1 IDB/FSO är en italienare och en hoUändska röstgruppens representanter i styrelsen. Sverige innehar f.n. en tjänst som assistent vid röstgruppens kontor.
Medlemsländernas röststyrka i utvecklingsbankemas guvernörs- och direktörsstyrelser är i princip vägd i förhåUande tiU andelen tecknat kapital respektive lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga ländema ett större inflytande tiUdelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoende av landets kapital- och bidragsandelar. Det senare gäller dock inte IDB/FSO.
U-ländema har störst röststyrka i Afrikabanken och -fonden med 65 % respektive 50 % av rösterna. 1 IDB/FSO är siffran 54 %. I IBRD/IDA är andelama 35 % respektive 39 % och i AsDB/AsDF Ugger motsvarande siffra inom intervaUet 37 - 45 % beroende på tUl vUken kategori man räknar länder som Korea, Hong Kong och Singapore.
De svenska andelama framgår av tabellerna på följande sidor. I styrelsearbetet strävar man hela tiden mot samförståndslösningar, (utan att tillämpa röstrung), varför möjUgheten till inflytande inte kan sägas avspeglas i de förhåUandevis små andelama.
32
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Så styrs utvecklings bankerna
Regeringsrepresentanter från samtliga medlemsländer
V V V U f f
GUVERNÖRS STYRELSE BOARD OF GOVERNORS
DIREKTORS STYRELSE BOARD OF DIRECTORS
CHEFERNA I BANKERNA
Under direktörsstyrelsema leds bankernas/fondernas verksamhet av respektive institutions president. Lewis T. Preston är chef för Världsbanken, Babacar Ndiaye från Senegal är AfDB:s president och Kimimasa Tarumizu från Japan innehar chefsposten i AsDB. Uruguayaren Enrique Iglesias är president i IDB
UTVECKLINGSBANK
aiJWiaiiiS.iM-ri-.gifSiSgEi-ggKHBg
Finansiering och lånevillkor
Med medlemsländemas kapital som finansieU bas finansieras UtveckUngsbankemas utlåningsverksamhet till helt övervägande del genom att medel lånas upp på den intemationeUa kapitalmarknaden. Av medlemsländemas kapitalinsatser (tecknat kapital) inbetalas endast en mindre del (inbetalt kapital) medan resterande andel utställs som garantiåtaganden.
Utvecklingsbankernas kapital
Utvecklingsbankerna fungerar sålunda som ett meUanled meUan den intemationeUa kapitalmarknaden och u-ländema. Bankema lånar upp och vidareförmedlar lån på vUlkor som är förmånligare än vad de aUra flesta u-länder på andra sätt skuUe kunna få.
21 615 2 626
1,37 1,40
Utvecklingsbankernas kapital per den 31 december 1991
Tecknat kapital (miljoner US dollar)
Varav Inbetalt kapital
Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)
Sveriges röstandel (procent)
IBRD
152 248 10 060
1,19 1,17
AfDB AsDB
23100 2 789
0,15 0,50
IDB
41 063 2 838
0,16 0,17
' Avser per den 30 juni 1992
33 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Lånens löptid
Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på oUkheter beträffande låntagarländernas utvecklingsnivå och/eUer projektets karaktär medan utlåningsräntan huvudsakUgen bestäms i förhållande till de upplånings-viUkor bankerna kan uppnå.
Utvecklingsfonden
Många av de fattigare u-ländema saknar emellertid den nödvändiga återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankemas relativt förmånliga lån. För att kurma bistå också dessa länder har, som ett komplement tiU banklånen, krediter från utvecklingsfonderna tiUkommit. Fonderna lämnar lån på mycket förmånliga vUlkor. Gåvoelementet i fondemas långivning är ca 75%.
Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor
Bank
Löptid
Ränta per 31 dec 1991
IBRD
15-20 år
7,73 %<
AfDB
12-20 är
7,97%
AsDB
10-30 är
6,61 %
IDB
15-25 är
7,89 %
Avser per den 30 juni 1992
Till skillnad från bankema finansieras fondernas verksamhet genom gåvobidrag från i första hand i-ländernas regeringar -främst i form av biståndsmedel. Sedan mitten av 1970-talet har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tiUkommit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs för en period av tre tUl fyra år i taget i samband med s.k. påfyllnadsförhandlingar, där även ingående diskussio-
ner kring fondernas poUcyinriktning och användning av medel äger rum. Utlåningens fattigdomsinriktning dominerar bland användningskriteriema. Men utvecklingen av de mänskliga resurserna och omsorgen om miljön har fått allt större betydelse. Stora krav ställs dessutom numera på att utvecklingslånen används på ett effektivt sätt av mottagarlandet.
Utvecklingsfondernas utlåningsvillkor
Fond
IDA AsDF AfDF FSO
Löptid
35-40 år
35-40 år
50 år
20-40 är
Amorteringsfritt
10 år
10 år
10 år
5-10år
Administrativ avgift
0,75 % 1,0 % 0,75 % 0,5 %
Ränta
1 -4 %
34
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Inbetalda bidrag till utvecklings fonderna per den 31 december 1991
IDA
AfDF
AsDF
FSO
Ackumulerade totala bidrag (miljoner US dollar)
Ackumulerade svenska bidrag (miljoner US dollar)
72 747 2 017
7 960 391'
14 308 140
8 704 31
Sveriges bidragsandel under innevarande påfyll-nadsperiod (procent)
2,62
4,5
2,0
0,35
Sveriges röstandel
iinripr innpuaranHi» näfvll-
nadsperiod (procent)
2,03 2,51 0,50 0,17
' Avser per den 30 juni 1992.
Några av bankerna bidrar dessutom till sin fonds verksamhet. IDA har under en rad år tUlförts en del av IBRD:s nettoinkomst och AfDB lämnar bidrag tiU AfDF i samband med resurspåfyllnader. AsDB bidrar tUl en Technical Assistance Special Fund som finansierar tekniskt projektbistånd i fattiga låntagarländer.
Utlåningsvolym
Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på bidragen tUl respektive utvecklingsfond bestämmer också deras utlåningskapacitet. IBRD/IDA är i särklass störst med drygt 20 miljarder US dollar per år. De regionala utvecklingsbankerna kommer upp i en utlåningsvolym på mellan 3 och 5 miljarder US doUar per år vardera. Total utlåning sedan starten skiljer sig betydligt mer - mest p.g.a. utvecklingsbankernas och -fondemas olika ålder.
Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym
Total ackumulerad
utlåning t.o.m.
31 december Utlåning
1991 år 1991
(miljoner USD) (miljoner USD)
IBRD
15 1562
IDA
71 065
6 5502
IBRD/IDA
289 2751
21 706=
AfDB
13 867
2 254
AfDF
8 208
1 158
AfDB/AfDF
22 075
3 412
AsDB
25 143
3 637
AsDF
12 409
1 347
AsDB/AsDF
37 553
4 984
IDB
39 223
4 734
FSO
11 040
625 IDB/FSO
50 263
5 359
Avser per den 30 juni 1992. Avser 1 juli 1991-30 juni 1992
35 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Utlåningens geografiska fördelning
Utvecklingsbankerna och -fonderna riktar sig tUl mottagarländer på olika ut-vecklingsiuvåer och har varierande kreditvärdighet. Det finns dock en strävan, vUken särskUt utmärker utveckUngsfondema, att bistå de fattigare ländema med begränsad eUer ingen kreditvärdighet på den ordinarie kapitalmarknaden. Sålunda går ca 80 % av IDA:s utlåning tUI länder med en per capita-irUcomst under 610 US dollar (1990 års peimingvärde). Antalet länder som tUlhör denna grupp har ökat på senare år vilket förstärkt behovet av lån på IDA-vUUcor.
Soni framgår av tabeUen skUjer sig Världsbankens insatser i oUka delar av världen åt såväl vad gäUer antal lån, total utlåning, som andelen lån på IDA-viUkor. Medan Latinamerika och Karibien är den region som absolut sett lånat mest under föregående budgetår är det Afrika exklusive Nordafrika som fått de flesta lånen och de största totala ID A-lånen.
För att förstärka resursbasen för Världsbanksgruppens utlåning tiU de fattigaste ländema i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden 1985 -1987 Världsbankens särskUda AfrikafacUitet. Denna fond adminisfrerades av IDA. Ett antal givarländer, däribland Sverige, bidrog med totalt 1,5 mUjarder US doUar. Som en uppföljning härpå tog Världsbaiiken 1987 initiativ tiU ett särskUt handlingsprogram det s.k. Special Program for Africa. Inom ramen för detta samordnas och mobUiseras givarstödet tiU de strukturanpassnings-program som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtjmgda länder i Afrika söder om Sahara. Sverige arbetar aktivt inom och lämnar bidrag tiU detta program.
Världsbanken har vidare spelat en cenfral roU för att, i samråd med enskilda u-
Världsbankens lån fördelade på geografiska regioner
Region
Total utlåning
Därav IDA-lån
Antal län (i miljarder USD)
Afrika
4,0
3,2
77
Sydostasien och Stillahavs
regionen
5,5
1,1
46
Sydasien
3,0
1,6
23
Europa och Centralasien
2,1
0,1
14
Latinamerika
och Karibien
5,7
0,4
45
Mellanöstern
och Nordafrika
1,5
0,2
17
Totalt
21,8
6,5
222
länder, upprätta grupper för biståndssamverkan, s.k. konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bUateralt bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världs-baiUcen leder också den konsultativa gruppen för intemationeU jordbruksforskning (CGIAR).
I AfDB har under senare år huvuddelen (ca 70 % under 1991) av banklånen lämnats tiU de relativt sett mer kreditvärdiga ländema i Nord- och Västafrika, medan den räntefria AfDF-utlåiungen tiU ca 90 % gått tUl de fattigaste medlemsländerna. I AsDB har länder, som t.ex. Korea, nått en sådan kreditvärdighet och utvecklingsnivå att man har upphört att låna i Banken. Stor del av banklånen går tiU de folkrika ländema i sydöstra Asien, medan de räntefria lånen från AsDF framförallt har kommit de fattigaste länderna tiUgodo.
36 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Fördelning av utlåningen på sektorer
UtvecklingsbaiUsernas och -fondernas totala utlåning fördelad på olika sektorer framgår av diagrammet nedan. Även här kan konstateras att utveckUngsfondema har en klarare fattigdomsinriktad profil i sin utlårung. De har strävat efter att låta utlåning-
en i första hand gå tUl sådana samhäUssektorer där resursema mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrupperna tUl godo. Detta har skett genom satsningar på jordbruks- och landsbygdsutveckUng samt socialt inriktade projekt inom utbUdning, hälsovård, befoUcning, stadsutveckUng och vattenförsörjning.
Världsbanken (IBRD)
internationella utvecklingsfonden (IDA)
% □lBRD(1)
40 30 20 10 O
IDA(1)
Jordbruks- och landsbygdsutveckling
Sociala sektorer
Ekonomisk infrastruktur
Industri och nationella utvecklingsbolag
Icke projektbundna
Afrikanska utvecklingsbanken (AFDB) Afrikanska utvecklingsfonden (AFDF)
40 30 20 10 O
AFDF
El AFDB
1 _,
'-
■■■■- 3ss:
Jordbruk
Utbildning, hälsovård
Allmänna
nyttigheter'
-I-Transporter
Industri
Strukturanpassning
')Def. som vatten, avlopp, energi, telekommunikationer
Interamerikanska utvecklingsbanken IDB/FSO
40 30 20 10 O
□ IDB/FSO
Övrigt
Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB) Asiatiska utvecklingsfonden (ASDF)
% 60
50
40
30
20
10
Jordbruk Industri och Infrastrukur ocfi fiske gruvdrift
□ ASDB ASDF
Utbildning, fiälsovård
Strukturanpassning
JU
Jordbruk
Sociala
Transport &
Industh och
sektorer
kommunikation Energi
gruvdrift
Övrigt
37
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Satsningen på jordbruks- och landsbygdsutveckUng och på socialt inriktade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utveckUngen och att det inte föreUgger en motsättning meUan satsningen på basbehov, som i hög grad tUlfred-stäUs genom sociala projekt, och ekonomisk tiUväxt.
För en aUsidig utveckling krävs emeUertid även en satsning på ekonomisk och samhäUelig infrastruktur såsom energi, fransport, kommunikation och industri. UtveckUngsbarUcemas utlåning har kon-cenfrerats tiU dessa sektorer.
Världsbankens långivrung är här särskUt inriktad mot de utveckUngspoUtiska mål som överenskommits för banken för 1990-talet nämUgen bärkraftig tiUväxt, fattigdomsreduktion (inklusive utveckling av de mänskliga resursema) samt åtgärder för att skydda miljön.
I IDB har fastslagits att minst 50 % av bankens resurser skaU inriktas på projekt som särskUt gynnar fattiga befolkningsgrupper. LUfliande förslag diskuteras i den pågående förhandlingen om kapitalpåfyU-nad i AsDB.
Traditionellt har den helt övervägande delen av utveckUngbankernas och -fondernas utlårung iruiktats på enskUda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-poUtiska reformprogram har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långivningen tUl s.k. struktur- och sektoranpassning. Sådana lån är inte knutna tiU specifika projekt utan utformas för att ge stöd tiU genomförandet av ekonomisk-poUtiska åtgärder som, inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program, syftar tUl att åstadkomma ekononusk återhämtning och tiUväxt.
Anpassiungslånen svarade under verksamhetsåret 1992/93 för 27 % av IBRD:s/ lDA:s totala långivnmg. I AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlårung under samma år tiU ca 20 % medan den i AsDB/ AsDF uppgick tiU 9 %. Fr.o.m. 1990 har
även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Derma utlåning får högst uppgå tUl 25 % av den årUga utlåningen.
Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat mUjöfrågor en aUt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsarbete utarbeta analyser och förslag på mUjöområdet paraUeUt med att ansfrängningama att integrera rruljöfrå-goma i det löpande arbetet fortsätter. Avsikten är att samtUga lån som förväntas ha effekter på mUjön - även strukturanpassningslån - skaU behandlas av bankemas miljöavdelningar innan förslagen föreläggs respektive styrelse. Nästan en tredjedel av aUa världsbanksprojekt som beslutades under verksamhetsåret 1991/92 var antingen fristående miljöprojekt eUer innehöll mUjörelaterade komponenter.
Världsbanken har tUldelats en cenfral roU vad gäUer uppföljningen av Rio-konferensens Agenda 21. IDA skaU utgöra finansieringsmekanismen för miljöprogram och -åtgärder på nationell nivå. Detta skall ske genom att förstärka de i ID A-lånen integrerade nuljöinsatsema. När ett land förbättrar den egna miljön kan detta även medföra positiva effekter utanför landets gränser. Som finansieringsmekanism för denna typ av åtgärder skaU den globala miljöfonden (GEF) fungera, som är ett ttepartssamarbete meUan Världsbanken och FN:s utvecklings- respektive mUjöprogram (jfr avsnittet om mUjöåtgärder).
Utvecklingsbankernas stöd till den privata sektorn
UtvecklingsbarUcernas verksamhet är huvudsakligen inriktad på finansiering av offentUga utveckUngsprojekt i utvecklingsländerna. Under senare år har man dock aUtmer kommit att betrakta utvecklingen av den privata sektom som en cenfral komponent i utvecklingsprocessen. Mot den bakgrunden har i utvecklingsbankerna utvecklats institutioneUa arrangemang även för denna, icke ttaditioneUa, verksamhet.
38
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationella finansieringsbolaget (IFC)______________
Inom världsbanksgruppen finns, sedan 1956, ett särkskUt organ, Intemationella finansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att främja ekonomisk utveckUng i u-länder. IFC medverkar tUl upprättande av privata företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder. IFC har härigenom kommit att få en aUt större betydelse.
IFC har f.n. 148 medlemsländer. För medlemskap i IFC krävs att man först är medlem i Världsbanken (IBRD). Rösttätten är, på samma sätt som i Världsbanken, vägd i förhåUande till andelen tecknat kapital. Guvernörs- och direktörsstyrelsema är likaledes organiserade som i Världsbanken. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engelsmannen Sir WilUam Ryrie. Antalet anställda uppgår tiU nära 650.
IFC:s kapital nära fördubblades vid kapitalpåfyllnaden 1991 tiU 2,3 mUjarder US dollar. Dessutom beslutades en särskild kapitalökning 1992 för de nya medlemsländerna på 150 mUjoner US doUar. Sveriges andel av det tecknade kapitalet motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mUjoner US dollar. IFC:s verksamhet finansieras dels via kapitalet, dels via vinster från tidigare investeringar och genom lån från IBRD.
IFC skall enUgt stadgan endast investera i privata företag. StatUgt delägande utesluts inte men för att få stöd från IFC krävs att företaget drivs affärsmässigt och inte är
regeringskonttoUerat. IFC:s investeringar sker i allmänhet genom en kombination av aktieteckning och långfristiga lån. Varje investering måste uppfyUa två grundläggande krav nämUgen att bidra tUl utveckUngen av ekonomin i mottagarlandet samt med hög sannoUkhet vara vinstgivande.
Under verksamhetsåret 1991/92 godkände IFC sammarUagt 167 investeringar i 56 länder, tiU ett värde av 1,8 mUjarder US dollar. De totala kostnadema för de investeringar i vUka IFC deltog var dock betydUgt större och uppgick tUl 12 mUjarder US dollar. De resterande medlen kom från andra finansieringskäUor, i första hand privata banker.
Under verksamhetsåret 1991/92 har Östeuropa framttätt som ett område av aUt större betydelse i lFC:s aktiviteter,-men tyngdpunkten i investeringsvolymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen utgör investeringar i låginkomstiänder 47 %. Investeringsobjekten återfinns inom snart sagt aUa produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka uppnå en hög grad av diversUiering såväl vad gäUer land- som sektorfördelning.
Regionalbankernas stöd till privatsektorutveckling
Någon motsvarighet tUl IFC finns inte i Afrikanska respektive Asiatiska utvecklingsbankema. AsDB kan emeUertid i begränsad omfattning medverka i investeringar med riskvUUgt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den privata sektom inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea, Taiwan, USA, FrankrUce, Nederländema m.fl. I AfDB har nyUgen en specieU erUiet för privatsektorstöd upprättats, men verksamheten är ännu av begränsad omfattning.
39 INTERNATIONELLSi UTVECKLINGSPROGRAM
Inom IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corporation (IIC) efter mönster av IFC. TiUsammans med privat kapital ska IIC medverka tUl etablering, expansion och modemisering av privata företag, bl.a. genom att tiUskjuta aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De nordiska ländema är inte medlemmar i IIC.
Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)
I världsbanksgruppen ingår också det multUaterala investeringsgarantlorganet (MIGA) som inledde sin verksamhet 1988. MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för produktiva ändamål tiU dessa länder. MlGA:s verksamhet är i ökande. Under verksamhetsåret 1991 utfärdade MIGA garantier för dubbelt så många projekt som året innan.
Guvernörs- och direktörsstyrelsema är organiserade på samma sätt som för IBRD, IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse. För närvarande är den svenska röstandelen 1,45 %.
MIGA har f.n. 98 medlemmar av totalt 115 länder som skrivit under den konvention som styr verksamheten. MIGA:s totala aktiekapital skaU uppgå tiU 1,082 mUjarder US doUar. Sverige har en kapitalandel på 1,05 % dvs. 11,35 mUjoner US doUar. Av detta belopp har, i enUghet med stadgama, 10 % mbetalats och 10 % lagts i ett skuldbe-
vis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel som endast utbetalas om så behövs för att MIGA skall kunna uppfyUa sina förpliktelser.
NIDT
Nordic Development Fund (NDF)
NDF är ett nordiskt organ för finansiering av angelägna utveckUngsprojekt i u-länder. Fonden ger krediter i samfinansiering med andra intemationeUa finansieringsorgan tUl projekt som bidrar tUl social och ekonomisk utveckling i mottagarlandet. Projekten skaU vara av nordiskt infresse. SärskUd vikt läggs vid projekt med positiva mUjöeffekter.
NDF finansieras helt genom bidrag från de fem nordiska ländema. Fonden har ett grundkapital på 100 miljoner SDR. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor. Kreditema är räntefria och har en löptid på 40 år med en adminisfrationsavgift på 0,75 %. UtlåningsvUlkoren motsvarar dem som erbjuds av IDA.
NDF prioriterar långivning tUl fattigare länder och ger endast undantagsvis lån till andra än låg- och lägre medeUnkomstlän-der. Vid utgången av år 1991 hade NDF undertecknat kreditavtal tiU ett sammanlagt belopp om 35,7 mUjoner SDR.
NDF är lokaUserat tiU Helsingfors och har en stab på sex personer under ledning av svensken Carl-Ivar Öhman.
40
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationellt livsmeiielsbistånd och jordbruksutveckling
FN:s
världslivsmedelsprogram
(WFP)
Efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA, sina stora spannmålsöverskott för bUateral Uvsmedelshjälp i vida större omfattning än för närvarande. Efter hand växte krav fram på ett intemationeUt komplement tUl den bUaterala hjälpen. År 1963 inrättades WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, imderstäUd FN och FAO, med högkvarter i Rom. I fält är UNDP-representanten även WFPs representant.
Verksamhet
Den multUaterala andelen av det globala Uvsmedelsbiståndet ökade relativt sett under 1991 tiU 23 %. Av detta förmedlades huvuddelen genom WFP. 12 % av det totala bUaterala Uvsmedelsbiståndet kanaUserades via WFP under 1991. WFP förmedlade totalt 4,8 miljoner ton livsmedel under 1991. Den ständigt ökande verksamhetsvolymen har gjort WFP tUl det största av aUa FN-organ. 1 takt därmed har behovet av en diskussion om livsmedelsbiståndets framtid och om organisationens roU och samarbete med andra utvecklingsorgan, t.ex. UNDP, ökat betydligt. Sverige deltar aktivt i denna dialog.
Den 1 januari 1991 ttädde WEP:s nya stadgar i kraft som innebär att styrelsen, Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA), får ökade befogenheter. De delar av WFP-programmet som tidigare legat direkt under ansvaret för FAO:s generaldirektör - vissa finansiella frågor och katastrofbeslut - har nu understäUts CFA:s ansvar. Förändringarna har också inneburit att antalet u-länder som är medlemmar i styrelsen ökat till 27 av totalt 42 representerade länder. WFP bedriver dels utveck-Ungsbistånd, dels katastrof- och flyktingbistånd.
Utvecklingsbistånd
Under de senaste åren har omfattningen av den mer långsiktiga verksamheten s*:agne-rat allt eftersom katasttofbiståndet växt i omfång. Under 1991 stödde WFP 266 pågående utvecklingsprojekt som bidrog med matförsörjning till ca 22 miljoner människor. WFP lämnar bistånd i form av livsmedel, där mattansoner delas ut tiU de anstäUda vid anläggningsarbeten, s.k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp tiU från näringssynpunkt särskUt behövande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn och skolbarn. I vissa faU säljs livsmedlen på den lokala marknaden för att med inkomsterna finansiera kommunitära projekt.
Projekt av mer socio-ekonomisk natur inkluderar stöd tUl jordbruksutveckUng, förbättring av infrastruktur på landsbygd.
41 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Stöd tiU nationell livsmedelspolitik och hållning av matlager. WEP utnyttjas också i s.k. triangelaffärer. WFP bidrar i dessa fall med livsmedel tiU ett u-land i utbyte mot överskottsproduktion av en annan vara, som sedan ges som bistånd till ett fredje land. Verksamheten är inriktad på de aUra fattigaste u-ländema, som mottar ca 80 % av WFP:s utveckUngshjälp.
Katastrof- och flyktingbistånd
Inom ramen för WFP:s verksamhet skapades 1976 en mekanism för att ha tillgång tUl Uvsmedel vid katasttof situationer: Internationella beredskapslagret för katastrofinsatser (lEFR). Fr.o.m. 1990 etablerades vidare en liknande mekanism för långvariga flyktingsituationer (PRO).
55 % av WFP:s totala resursmobilisering under 1991 gällde katasfrofbistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhållande tUl utvecklingsbistånd. Ett samarbetsavtal mellan WFP och FN:s Flyktingkommissarie (UNHCR) trädde i kraft den 1 januari 1992 och innebär att WFP successivt tar över livsmedelsförsörjningen tUl flyktingar. Ett ansvar som tidigare ålegat UNHCR. WFP tar ansvar för att från givare söka de nödvändiga resurserna och för att leverera livsmedelsbiståndet ända fram tUl flyktingarnas vistelseort. Kvantiteten av livsmedel förmedlad av PRO förväntas öka i och med det nya avtalet.
Givarna till WFP:s lEFR har senaste åren ökat varubindningens andel tiU över 70 %. Det har fört med sig stora svårigheter för livsmedelsbiståndet att nå fram i tid. lEFR:s ökande bUaterala karaktär i kombination med att de flesta givama alltmer tenderar att ge bidrag först när en katastrof bUvit känd, i motsats tiU den ursprungliga intentionen med beredskapslagret, underminerar lEFRs effektivitet. SkaU WFP kunna agera snabbt krävs vid katastrofsituationer en rad åtgärder, såsom minskad bindning av bidragen till Uvsmedel och finansiella reserver som obundet kan användas för lokala/regionala uppköp samt
fransport- och leveransrelaterade kostnader. Som ett led i att öka effektiviteten i katastrofhanteringen beslöt WFP under 1991 att bUda IRA (Immediate Cash Response) en fond som kan användas i ett initialt skede av en katasttof för lokal/regional livsmedelsupphandUng. Sverige deltar aktivt i debatten om hur Uvsmedelsbiståndet i katastrofsituationer kan effektiviseras och bättre samordnas med andra FN-organ. Det svenska bidraget tUl lEFR kan användas för uppköp i Sverige eller i u-länder med exportproduktion.
Organisation
WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA) består fr.o.m. 1 januari 1992 av 42 medlemsländer, varav 62 % är u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom, där WFP har sitt högkvarter. CFA skaU, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett forum för debatt och ge rekommendationer om biståndsmetoder och biståndspolitik på livsmedelsområdet. Under 1991 hade WFP 1 550 anställda och ytterUgare 2 500 konsulter/korttidsanställda, av vilka majoriteten arbetade i 82 mottagarländer och övriga (ca 160 handläggare och 250 övrig personal) vid huvudkontoret i Rom. Chef för programmet är sedan april 1992 Catherine Bertini, USA.
Finansiering
WFP finansieras med frivUliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för adminisfration, frakter och försäkringar. Enligt stadgama skaU en tredjedel av de reguljära bidragen ges i kontanta medel för att finansiera den administrativa budgeten.
GenomsnittUga andelen av bidrag i kontanta medel Ugger dock på drygt 20 %, vilket har medfört underskott i Ukvida medel under en rad år. Huvuddelen av den reguljära budgeten används för frans-portkostnader. WFP:s administration som
42
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
tidigare utgjort 6 % av den totala omslut-lungen har under de senaste åren ökat något p.g.a. IEFR:s och PRO:s ökade verksamhet.
Under 1991 levererade WFP totalt 4,8 mUjoner ton Uvsmedel, fransport av bUateralt bistånd inberäknat. Om man ser detta i ett 10-årigt perspektiv kan man konstatera en markant ökning. WFP har sedan år 1982 årUgen levererat ca 2 mUjoner ton livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 % av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 märktes en ökning med 28 % jämfört med 1987 tUl 3,1 miljoner ton. Av dessa 3,1 mUjoner ton gick omkring 2,3 mUjoner ton tiU utvecklingsbistånd. Resterande 0,8 mUjoner ton gick tiU katasttofinsatser. Under 1989 och 1990 har totala värdet legat oförändrat i förhållande tUl 1988, men katastrof- och flyktingbiståndets andel har däremot ökat betydUgt i förhållande tiU resurser för utvecklingsbistånd. 1991 stod katastrof- och flyktingbiståndet för den stora ökningen och utgjorde mer än hälften av den totala resursmobiUseringen.
Under budgetåren 1991 /92 och 1992/93 har Sverige lämnat ett årligt reguljärt bidrag på 100 respektive 105 miljoner kronor, varav en ttedjedel för den administrativa budgeten. Utöver det reguljära bidraget har Sverige under de senaste budgetåren ställt medel till WFP:s förfogande -22 mUjoner kronor budgetåret 1992/93 -för att täcka vissa andra kostnader i samband med WFP-projekt. Dessa bidrag har tiU största delen använts för upphandling av ttansportmedel och lagerhåUningsut-rustning.
DärtUl kommer bidragen till beredskapslagret (lEFR) och för långvariga flyktingoperationer (PRO) som kalenderåret 1992 uppgår tUl 105 mUjoner kronor. Det svenska åtagandet under 1986 års livsmedelskonvention (FAC), beräknat tiU 50 miljoner kronor för 1992/93, kanaUseras helt genom WFP och får användas för utvecklings-, katastrof- eller flyktinginsatser.
Konventionen som är freårig löper ut juni 1993.
Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser för utvecklingsinsatser var 1,5 miljarder US doUar för tvåårsperioden 1991 - 92. Den totala resursmobiliseringen, som även inkluderar katastrof- och flyktinginsatser, kommer för denna period att uppgå till 2,4 - 2,6 mUjarder US doUar. Bidragsmålet för WFP:s reguljära utvecklingsinsatser för tvåårsperioden 1993-94 är 1,5 miljarder US dollar. De största bidragsgivama är USA, Canada och EG-kommissionen. Den svenska andelen av WFP-medlen uppgår tiUca5%.
WFP har även fått en framträdande roU vid större katasttofsituationer där FN utkommit med samordnade appeUer om bistånd. Vid dessa situationer, såsom Persiska Viken, Afrikas Hom, Västafrika, Angola, har Sverige bidragit med ytterligare medel från kafasfrofanslaget.
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)
Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av det gällande intemationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländemas livsmedelstrygghet genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsmedelshjälp.
Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgångar, men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter senaste förlängningen i juni 1991 löper fram till juni 1993.
Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra tUl att nå det mål på 10 mUjoner ton spannmålsbistånd per år.
43
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
som uppstäUdes av 1974 års världslivsme-delskonferens.
Finansiering
De 11 medlemmama, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 mUjoner ton per år. De största andelarna faUer på USA, EG; Canada, Ausfralien och Japan vUka tiUsanunans svarar för nära fre fjärdedelar av de totala åtagandena. Sverige har utfäst ett årUgt bidrag motsvarande 40 000 ton, uppskattat tUl ett värde av 50 miljoner kronor för budgetåret 1992/93, inklusive fransportkostnader.
Bidragen utgår i form av Uvsmedelsle-veranser, främst spannmål eUer kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveransema sker som gåva eUer med förmånUga lånevUlkor, bUateralt eller multUateralt enUgt givarens bestämmande.
Det svenska bidraget kanaUseras i sin helhet genom WFP (som även får fraktbidrag) erUigt samma principer som för lEFR erdigt ovan, det vUl säga kontantbidrag för uppköp förefrädesvis i u-länder med exportproduktion.
Styrande organ
Det Intemationella veterådets sekretariat och en under konventionen upprättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga för konventionens tiUämprung. AUa elva medlemmar/ givare ingår i kommittén.
JL
INTERNATIONAL FUND FOR AGRICULTURAL DEVELOPMENT
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Den intemationeUa jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ som upprättades år 1977 efter en rekommendation av världsUvsmedelskonferensen år 1974. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i u-ländema. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-länderna med Uvsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt skaU läggas vid näringsstandard och livsvillkor för de fattigaste befolkningsgrupperna.
Verksamhet
Under åren 1978-92 bevUjade IFAD 313 lån tUl drygt 90 oUka länder tiU ett sammanlagt värde av 3,4 miljarder US dollar. Av dessa lån gavs 63 % på synnerligen mjuka viUkor tiU de fattigaste u-ländema. Räntan på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvuddelen gått tiU länder med en per capita-inkomst på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 % av IFAD:s resurser gick tUl kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resursema har ungefär 39 % gått tiU asiatiska u-länder, 30 % tiU afrikanska, 14 % tUl latinamerikanska länder och 17 % tiU länder i Mellanöstern och NordafrUca. Under det särskUda Afrikaprogrammet, som finansieras med frivilUga medel och som inleddes år 1986, har IFAD hittiUs bevUjat lån och bidrag om
44
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
drygt 300 mUjoner doUar. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittiUs uppgått till ca 115 miljoner SDR. Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden, medan övriga utarbetats i samarbete med andra intemationella utvecklingsorgan, främst Intemationalla utveckUngsfon-den IDA.
Organisation
IFAD:s medlemsländer - för närvarande 149 - är indelade i tte kategorier: OECD-länder, OPEC-länder och mottagarländer. Samtliga länder ingår i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidragsgivande kategorierna fördelas rösttätten i huvudsak i relation tiU bidragsandel.
lFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, sex från varje kategori. St3a'elsen väljs för tre år. Sverige är fr.o.m. år 1993 ordinarie styrelsemedlem för de nordiska länderna med Danmark som suppleant. Sekretariatet, som har knappt 200 anstäUda, leds sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy.
Finansiering
Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977-81) 1 061 nuljoner US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD-ländema och 43 % från OPEC-län-derna. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 miljoner kronor. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan.
Den första påfyllnaden om 1100 miljoner US dollar omfattade tteårsperioden 1981-83. OECD-ländemas bidrag under påfyUnaden var 620 miljoner US doUar, OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på friviUig basis svarade för 30 mUjoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 mUjoner kronor, vilket var 3,1 % av det totala på-
fyllnadsbeloppet. Inbetalningen tiU den första påfyUnaden gick långsammare än väntat och IFAD tvingades därför att skära ned utlåningen.
Den andra påfyUnaden för perioden 1985-87 innebar att bördefördelningen förändrades meUan de båda bidragsgivande kategorierna från 58 - 42 % tiU 60 - 40 %.
Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt program för länder i Afrika söder om Sahara, vUka drabbats av torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbruksproduktionen genom att främja traditioneUa grödor, förbättra småskaUga bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 mUjoner US dollar inbetalades för perioden 1986-88. Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner kronor för hela perioden.
Överenskommelse om den fredje påfyllnaden av IFAD:s finansieUa resurser för tvåårsperioden 1990-92 nåddes i juni 1989. Den uppgår tiU 562 mUjoner US doUar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner US dollar, OPEC-ländema för endast 124 mUjoner US doUar och, som en nyhet denna gång, u-länderna för 63 mUjoner US dollar. Därmed har bördefördelningen meUan de två ttaditioneUa givarkategorierna i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. Sveriges andel har ökat tUl 3,9 % av den totala påfyllnaden. Den uppgår därmed tiU 143,9 miljoner kronor.
Under år 1992 påbörjades förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad för perioden 1994-96. LUcsom i tidigare förhand-Ungar är den finansieUa bördefördelningen meUan OECD- och OPEC-länder den svåra stötestenen. Om denna fråga inte går att lösa på ett tillfredsställande sätt kan diskussionema övergå i en debatt om omstrukturering av hela IFAD.
45
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Flyktingbistånd
FN:s
flyktingkommissarie
(UNHCR)
Syfte och verksamhet
FN:s flyktingkommissarie inrättades år 1950 utifrån behovet att lösa de europeiska flyktingarnas situation efter andra världskriget. UNHCR:s gmndläggande mandat, att ge rättsUgt skydd åt personer som p.g.a. välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951 års flyktingkonvention och 1967 års tiUäggsprotokoU. Defirutionen av flyktingar har breddats i Afrika och Centtalamerika tiU att även omfatta de som flyr på grund av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot enskUda personer.
En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom intemationella avtal och nationeU lagstiftning främja flyktingars rättigheter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda statema. Under de senaste åren har en ökad betoiung lagts på förebyggande insatser och förbättrad kata-sttofberedskap. Medvetenheten om att barn och kvinnor utgör 80 % av flyktingarna har lett tiU att man under senare år aUtmer söker anpassa sin verksarrUiet tiU att möta dessa gruppers speciella behov. Enligt FN:s uppgifter finns idag ca 17 mUjoner flyktingar utöver 2,65 miljoner under mandatet för FN:s hjälporganisation för palestmaflyktmgar (UNRWA).
Huvuddelen av världens flyktingar finns i utvecklingsländerna, vilket har medfört att UNHCR:s verksamhet i stor utsfräckning inriktas också på materieUt
bistånd. Samarbetet med World Food Programme (WFP) har lett tUl en överenskommelse som innebär att WFP fr.o.m. 1 januari 1992 övertar hanteringen av Uvsmedelsbiståndet tiU flyktingar.
UNHCR söker aktivt finna varaktiga lösningar för flyktingama. FriviUig repatriering tiU hemlandet är den bästa lösningen. I situationer då hemvändande ej är möjligt inom en överskådUg framtid, kan hjälp tUl integration i asyUandet ges. Då fara för den enskUdes säkerhet eUer andra speciella skäl föreUgger kan omplacering i fredje land komma ifråga. Utöver sitt reguljära program kan UNHCR, på generalförsamlingens uppdrag, bistå flyktingar kortare tid efter återkomsten tUl hemlandet för att underlätta deras återanpassning.
Organisation
UNHCR:s verksamJhet granskas av en rådgivande kommitté, den s.k. exekutivkommittén. Kommittén har 47 medlemmar. Sverige är medlem sedan år 1958.
Kommittén har sitt årsmöte en gång per år i Geneve där flyktingkommissarien har sitt säte. DäremeUan fungerar den genom arbetsgrupper för adminisfrativa frågor samt för rättsUga skyddsfrågor (s.k. protection). Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata, Japan, flyktingkommissarie.
Finansiering
Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilUga bidrag, huvudsakUgen från medlemsländema. Mindre än 1 % av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget.
UNHCR:s budget för 1992 års reguljära program uppgår tiU 372 mUjoner US dollar. Inklusive de särskUda programmen beräknas de totala behoven för verksamhetsåret uppgå tUl 1100 miljoner US dollar.
De största bidragsgivama år 1991 var USA, Japan, EG, Sverige, Tyskland, och Storbritarmien. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret 1991 /92 uppgick tiU
46 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Flyktingar i väriden, 31/12-1992
Ca 17 miljoner människor i världen är flyktingar. Som syns på karten är några av världens fattigaste länder de största mottagarna av flyktingar. Karta: UD-SIDA
215 miljoner kronor. Därutöver gavs extra bidrag från bl.a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges reguljära bidrag för budgetåret 1992/93 (verksamhetsåret 1992) uppgår tUl 235 mUjoner kronor.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
FN;s hjälporganisation för palestinaflyktingar inledde sin verksamhet år 1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid staten Israels tiUkomst
samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967.1 dag är ca 2,5 mUjoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien, Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefär en fredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.
Verksamhet
Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård, social verksamhet och Uvsmedelshjälp. Genom utbUd-ningsprogrammet, vUket omfattar drygt hälften av budgeten, utbildas bl.a. 365 500 barn. Omkring 10 000 lärare, nästan samtUga palestinska flyktingar, arbetar inom utbUdningsprogrammet. På grund av den försämrade säkerhetssituationen på Västbanken/Gaza har UNRWA även kommit att utveckla en skyddsfunktion för flyktingarna. Kriget i Persiska Viken har på olika sätt irmeburit påfrestningar på verk-
47
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
samheten, bl.a. genom en omfattande palestinsk invandrfrig från Kuwait, en ökad arbetslöshet och en allmänt sämre ekonomisk situation i de ockuperade områdena.
Organisation
UNRWA:s chef, med titel generalkommissarie, rapporterar tUl generalförsamUngen om organisationens verksamhet. I början av 1991 tiUfrädde liter Turkmen från Turkiet som generalkommissarie. En rådgivande kommitté bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisationens verksamhet.
Finansiering
1993 års utgifter beräknas tiU ca 295 mUjoner US dollar. UNRWA:s budgetsystem med nUlande treårsplanering övergick 1992 tUl tvåårsplaner.
De största bidragsgivama tiU UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och Norge. Det svenska bidraget för budgetåret 1992/93 uppgick tiU 146 miljoner kronor, vilket innebär en andel om ca 9 %.
Utöver biståndet tiU UNHCR och UNRWA, så bidrar Sverige tUl flyktinginsatser genom FN:s Uvsmedelsprogram, WFP. Dessa bidrag redovisas under avsnittet "IntemationeUt Uvsmedelsbistånd och jordbmksutveckling."
■"" '"
'-\¥>
-' Atu,
/
FOTO: HELDUR NETOCHNY/BAZAAR
48
Några barn i byn Gof Gaddad i Somalia äter ett mål Unimix vid en irländsk fijälp-organisations utspisningsplats.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Övriga organisationer
FN:s program för kontroll av
beroendeframkallande medel (UNDCP)
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) skaU både inom och utanför FN-systemet ha den centrala och samordnande rollen i den inter-nationeUa narkotikabekämpningen. Sverige har sedan 1977 stött insatser mot de växande narkotikaproblemen genom stöd tiU UNDCPis (tidigare UNFDAC:s) verksamhet. De svenska bidragen till den intemationeUa narkotikabekämpningen ökade kraftigt tiU följd av den ökade narkotikahandeln under 1980-talet.
Verksamheten
Målet för narkotikaprogrammets verksamhet är att angripa narkotikaproblemet genom att minska både tillgången och efterfrågan på iUegal narkotika samt genom att bekämpa den Ulegala handeln. Medlen för att uppnå detta är:
• stöd tUl altemativ odling eller annan inkomstbringande verksamhet som avser ersätta odling av narkotikagrödor,
• stöd till behandling, rehabiUtering och social återanpassning av missbrukare,
• stöd tUl utbUdning och information om de skadliga verkningama av narkotikamissbruk,
• stöd tiU utbildning i tiUämpning av narkotikalagar,
• stöd tUl laboratorieutbildning för narkotikaanalyser,
• stöd tUl forskning samt
• stöd tUl konfroUinsatser.
Det konkreta arbetet går ut på att utarbeta nationella handlingsplaner med de berörda länderna och sen i enlighet med den i dessa utarbetade sttategin implementera projekt. Begränsade resurser samt övertygelsen att narkotikaproblemet bäst bekämpas ur ett brett perspektiv har dock lett till att UNDCP i hög grad söker samordna sina projekt med andra organisationer. Samarbete bedrivs redan med t.ex. FAO och WHO. Det finns dessutom i dagsläget samarbetsförslag med bl.a. de intemationeUa utvecklingsbankema, med ambitionen att dessa i sina utvecklingsprogram tar hänsyn till narkotika som ett viktigt element i vissa länders ekonomiska och sociala situation.
Organisation
UNDCP:s exekutivdirektör, undergeneralsekreterare Giorgio Giacomelli, är direkt understäUd FN:s generalsekreterare. UNDCP har ingen styrelse. De största givarländerna, dit Sverige hör, samlas två gånger årligen tiU informella möten tiUsammans med programmets ledning för diskussioner kring verksamheten och ekonomin. Sverige driver aktivt behovet av att tUlsätta en styrelse i vUken bl.a. mottagarländerna skall representeras och som mer löpande kan följa organisationens verksamhet.
Finansiering
Sekretariatsfunktionerna finansieras genom FN:s reguljära budget. UNDCP:s operativa verksamhet finansieras genom frivUliga bidrag. Bidrag har lämnats från ett 50-tal länder och budgeten för 1992 omfattar ca 70 miljoner US doUar. Budgetåret
49 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
På polisstationen i Kousloon, Hongkong, tar man fingeravtryck pa en gripen knark-fiandlare. På bordet finns bevismaterialet: några gram fieroin ocfi redskap för missbruket.
1992/93 utbetalade Sverige 54 mUjoner kronor tUl programmets operativa verksamhet. Sverige finansierar därmed ca 10 % av den operativa verksamheten.
(finwsk
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
FamUjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivUliga organisationer. IPPF, den intemationella famUjepIaneringsfederationen bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde tiU federationens grundare. IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har konsultativ status i ECOSOC och har ett formaUserat samarbete med FN:s befolknmgsfond, UNFPA.
Verksamhet
Det övergripande målet för IPPF:s verksamhet är att främja famUjeplanering och ansvarsfuUt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna besluta om när de viU ha och kan ta hand om ett bam. Detta ses som en grundläggande mänskUg rättighet. Federationen verkar för att öka medvetenheten om befoLkningsfrågomas
:FOTO HELDUR NET0CNY7BAZAAR
betydelse i nationeU och intemationeU utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättta tillgången till familjeplaneringsservice. Särskilda ansttängningar görs för att uppmärksamma kvinnomas centtala roU. Genom att vidga samarbetet med andra enskilda och meUanstatUga organisationer, söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samarbetar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning, nufrition och familjeplaneringsservice, och med UNICEF i program som länkar famUjeplanering tiU UNICEF:s bamöverlevnadsprogram. Efterfrågan på IPPF:s insatser ökar.
50
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Organisation
I federationen finns 123 organisationer. Representanter för samtUga medlemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamUngen för att bl.a. faststäUa den treåriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av st3a'elsen, Cenfral Council, som består av representanter för medlemsorganisationerna, s.k. volontärer, valda på regional basis. Representanter för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med sekretariatet.
Generalsekreterare är sedan april 1989 dansken Halfdan Mahler, tidigare generaldirektör för WHO. Federationens sekretariat ligger i London.
Finansiering
lPPF:s verksamhet finansieras genom frivilUga bidrag från regeringar (90 %), organisationer och privata bidragsgivare. DärtUl kommer s.k. lokala inkomster från medlemsavgUter, försäljning av preventivmedel och bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorganisationerna. År 1990 var den totala inkomsten 74,8 miljoner US dollar, år 1991 76,0 mUjoner US dollar och prognosen för år 1992 är 84,9 mUjoner US doUar.
Japan, Sverige, Storbritannien, Norge, Canada och Danmark är de största bidragsgivama. USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF, eftersom man ansåg att federationen förespråkade aborter som en familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisationerna själva avgör möjlighetema att stödja laglig aborfrelaterad verksamhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlemskrets och federationen har ett regionalt kontor i New York.
Det svenska bidraget för budgetåret 1991/92 uppgick till 90 mUjoner kronor. Det motsvarar ca 20 % av orgarusationens totala irUcomster.
UNCTAD/GATTRS internationella handelscentrum (ITC)
ITC bUdades år 1964 med syfte att bl.a. främja u-ländemas export genom medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även importtelaterade projekt förekommer. 1 enUghet med nordiska rekommendationer har ITC i högre grad uppmärksammat de minst utvecklade länderna.
Organisation
Riktlinjerna för lTC:s verksamhet faststäUs av de beslutande organen i UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgivande grupp "Joint Advisory Group on ITC", i vUken aUa FN:s och GATT;s medlemsländer kan delta.
För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 270 anstäUda, vartUI kommer ca 700 expertkonsult-uppdrag i ITC:s samarbetsländer. MeUan åren 1981-92 var svensken Göran Engblom exekutivdirektör. Posten är sedan januari 1992 vakant på grund av oenighet mellan GATT och FN om stäUning och anstäU-ningsvUlkor för ny ITC-chef.
ITC:s totala budget uppgick år 1991 tUl 55 miljoner doUar. ITC:s tekniska samarbetsprogram finansieras genom UNDP-bidrag och friviUiga bidrag. Sverige är den störste enskUde bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår budgetåret 1992/93 tUl 23 nuljoner kronor, varav 2 miljoner kro-
51
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
nor till ITC:s råvaruprogram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bUaterala utvecklingssamarbetet. Ett svenskt förslag om förändrade former för finansiering och styrning av biståndet inom ITC har varit föremål för konsultationer i en särskUt tiUsatt arbetsgrupp.
Mekongkommittén
Mekongkommittén (The Committee for Coordination of investigations of the Lower Mekong Basin) etablerades 1957 av FN med Kambodja, Laos, ThaUand och Vietnam som medlemmar.
Globala miljöfonden (GEF)
Den globala mUjöfonden (GEF) inledde sin verksamhet under 1991 och administreras i samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FNrs utvecklingsprogram (UNDP) och Världsbanken.
Verksamhet
Fonden har etablerats för en tteårig försöksperiod och syftar tUl att finansiera insatser inom sådana miljöområden som har påtaglig global karaktär. Den är inriktad på insatser i u-länderna för att upprätthålla biologisk mångfald, reducera klimatpåverkan, förhindra uttunning av ozonskiktet och skydda intemationeUa vatten.
Organisation
Miljöfondens verksamhet granskas av en rådgivande kommitté bestående av samtUga bidragsgivare tUl fonden. Den rådgivande kommittén sammanträder två gånger per år. Den närmare utformningen av berednings- och beslutsrnekanismen utformas under 1992.
Finansiering
Fonden har hittiUs fått bidrag om ca 1 mUjard US dollar från 30 länder, varav 13 u-länder. Det svenska bidraget för treårsperioden 1991-93 motsvarar 24,5 mUjoner US doUar. Den svenska andelen motsvarar 2,62 %. vilket även inkluderar bidraget tiU MonttealprotokoUet.
Organisation
I väntan på kambodjafrågans lösning har kommittén en interimsstyrelse bestående av Laos, Thailand och Vietnam. Kommitténs verksamhet leds av kanadensaren Chuck LarUcester, som har titeln exekutivagent.
Verksamhet
Mekongkommittén har som uppgift att få tUl stånd ett uthåUigt utnyttjande av vatten och andra relaterade resurser i de lägre delarna av Mekongs vattenområde. Kommittén arbetar speciellt med områdena vattenkraft, bevattning, flodkonttoll och strandskydd, jordbruk, skog, fiske, skötsel av flodens upprinningsområden samt flodttansporter.
Montrealprotokollets interimsfond för u-länder
Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämnen är ett intemationellt avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen. AweckUngsprogrammet varierar beroende på typ av.ämnen. För freoner och haloner driver Sverige i förhandlingssammanhang en linje som innebär en snabb aweckling. Nya ozonnedbrytande ämnen upptäcks och förhandlas fortlöpande. För att underlätta awecklingen i u-ländema har en fond, som fr.o.m. 1993 är permanent, upprättats inom ramen för FN.
52
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Regnskogen varar inte för evigt. Här förvandHar man de avverkade träden till kol i en primitiv kolugn (Amazonas, Brasilien).
FOTO. AGNALDO MACIEL/BAZAAR
Verksamhet
Fonden skaU huvudsakUgen användas för att täcka sådana merkostnader som uppkommer i u-länderna i samband med övergång till teknik som baseras på användning av icke-ozonnedbrytande ämnen.
Organisation
Monttealprotokollets parter har etablerat en exekutivkommitté för att överse och besluta om medelsanvändningen inom fonden. Kommittén består av representanter från sju i-länder och sju u-länder. Merparten av fondmedlen kommer att användas för investeringar i ny teknik i u-ländema och verkstäUas av Världsbanken efter beslut i exekutivkommittén. En
utvärdering av fonden och projekten skall göras till 1995. Exekutivkommittén har ett litet sekretariat av beredande karaktär, lokaliserat till Montreal.
Finansiering
Interimsfonden finansieras genom bidrag från i-landsparterna i Montrealprotokollet enligt en framförhandlad skala. Under 1991 omfattade de utlovade bidragen 73,3 miljoner US dollar. Behoven för treårsperioden 1991-93 Ir 240 mUjoner US dollar. Behoven för nästkommande treårsperiod beräknas tiU minst det dubbla. Det svenska bidraget tiU fonden för 1992 motsvarade ca 6,5 miljoner kronor.
53
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
SI
*i
:\i'
"
1
'■«■
. Kk ■ ■-,'S.
v .*■*■
.i
■■•,■■■■■ TL-t •■:''-. - r.' ~" \ v. ia:
.; 4/
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrika
Tretton av SlDA:s nitton programländer finns i Afrika. Därutöver ger SIDA bistånd tUl ett 20-tal länder i Afrika. TotaU utbetalade SIDA under budgetåret 1991/92 3 489 mUjoner kronor tUl samtUga länder. I detta belopp ingår förutom direkta bidrag genom landramar bidrag i form av katastrofbistånd, mUjöbistånd, kvinnobistånd, betalningsbalansstöd m.m. Biståndsmyndighetema BITS, SAREC och SWEDECORP har verksamhet av mer begränsad omfattning i ett 30-tal länder i Afrika. Genom dessa utbetalades 181 mUjoner kronor i form form av u-krediter, tekruskt bistånd, näringslivsbistånd m.m.
Q Programländer
H övriga länder som får bistånd
Nedan ges en sammanfattning av det svenska biståndet till dels programländer, dels några av de större mottagarländerna utanför programkretsen. En totalbild av biståndsflödet tUl olika länder och regimer i Afrika har eftersträvats. Såväl biståndet genom SIDA som biståndet genom de mindre biståndsmyndighetema BITS, SAREC och SWEDECORP mgår således i tabeller och sammanställiungar. Ibland är
det inte möjligt att hänföra belopp tUl enskilda länder. Det gäller t.ex. bidrag genom FN:s regionala appeller för Afrikas Horn. Även armat bilateralt bistånd som kanaliseras genom multilaterala organ t.ex. Uvsmedelsbistånd via WFP kan inte knytas tiU ett enskUt land. Sifferunderlaget har således sina brister.
Biståndet till Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Södra Afrika
2 073
2 124
Östra Afrika
1 004
1 038
Afrikas Horn
261 Väst/Central/Nordafrika
234 Afrika totalt
3 489
3 687
56 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Södra Afrika
Programländerna i södra Afrika är markerade med färg.
Biståndet till södra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land______________ SIDA____ BITS____ SAREC SWEDECORP
Angola 221,9 0,9
1,8
13,0 0,8 0,3 6,5
2,0
1,8 0,5
1,5
Botswana 85,7 3,90
Lesotho 43,4 0,6
Mo9ambique 594,1 1,5
Namibia 111,5 1,3
Zambia 322,7 2,1
Zimbabwe 271,9 10,2
Regionalt samarbete 210,0
Övrigt SADCC 11,0
Övriga länder
IVIauritius - 2,5
Malawi - 0,6
Swaziland - 0 2
TOTALT
222,8
93,4
610,4
114,1
321,5
210,0
11,0
2,5 0,6 0,2
Summa 2 073,2
22,5
22,4
5,8
2123,9
57
Angola
"< "kongozzavill
\ .1 rJ lflKINSHAS;
iWANA ZIMBABWE
Befolkning
ca 10 milj
Befolkningstillväxt/år
2,9%
(1990)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 21,2
Sverige 3,8
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri tjänster ocfi \ service
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
73,8%
9,5% 16,7%
Andel läskunniga män 56%
kvinnor 29%
Förväntad livslängd 45,5 är
Dödlighet,
29,2% (1990) - (1990) 3,5% (1990)
ingen uppgift
barn under 5 år
BNP/invånar
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
SIDA
inom landramen __
utanför landramen enskilda organisationer,
katastrofbistånd___
regionala insatser_
demokrati/MR_____
särskilda program_
miljö ___________
BITS__________
SWEDECORP____
SAEREC _______
Summa
.189,9
_0,7 23,6 _3,1 _0,15 _1,3 _3,0 _0,9 _0,01
222,66
58 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samhälle
Stor osäkerhet om Angolas framtid följde på de allmänna val som hölls i september 1992. Valen till nationalförsamling och presidentämbete utgjorde ett viktigt led i den fredsprocess mellan Angolas regering och motståndsrörelsen Unita, vilken inleddes i maj 1992 om ett slut på det långvariga inbördeskriget. Vid valen erhöll det regerande MPLA-partiet en majoritet av platserna i nationalförsamlingen. En andra valomgång för presidentämbetet blev nödvändigt sedan ingen erhållit de erforderliga 50 % av röstema. Den sittande presidenten José dos Santos erhöll en övervikt över den främste utmanaren Jonas Savimbi, ledare för Unita.
FN med sin övervakningsstyrka UNAVEM II på plats menade att valen trots vissa inslag av oegentligheter i huvudsak varit korrekt genomförda. Valresultatet ifrågasattes av Unita och valen följdes av våldsamheter och återupptagna strider. Därmed skapades stor ovisshet om processen mot nationell försoning skulle kunna fullföljas eller om landet stod inför ett återupptaget inbördeskrig (november 1992).
Under den fredsprocess som inleddes med de s.k. Bicesseavtalen i maj 1991 ägde en rad viktiga politiska och ekonomiska förändringar rum i Angola. Det regerande MPLA upphörde att vara statsbärande parti och en rad partier bildades inför de allmänna valen. Den poUtiska liberaliseringen grundlagsfästes genom en revision av författiiingen. Yttrande- och mediefriheten ökade. Dödsstraffet avskaffades och åtgärder vidtogs för att stärka rättsväsendets oberoende. Fredsavtalet stadgade att en ny nationell armé skulle bildas sedan de båda stridande partema, regeringen och Unita, väl upplöst sina styrkor. Demobilisering fullföljdes inte helt och försöken att bilda en ny nationeU armé kom till stånd först kort före valen i september 1992.
Inom det ekonomiska området har under senare år åtgärder vidtagits för att komma tiU rätta med de extrema obalanser som uppstått inom den statsreglerade ekonomin. Den tidigare mycket kraftigt övervärderade lokala valutan devalverades, begynnande åtgärder vidtogs för att skapa kompetens och nödvändiga institutioner för att bedriva finans- och penningpolitik.
Militärutgifter, externa konflikter
När avtalet om fred och nationell försoning undertecknades i maj 1991, hade Angola befunnit sig i krig under trettio år. 1 början av 1960-talet inledde nationalistiska rörelser väpnat motstånd mot den dåvarande portugisiska kolonialmakten. Ett befrielsekrig pågick med varierande intensitet under närmare femton år tiU dess att Portugals kolonialvälde föll sönder. Kort efter självständigheten 1975 och efter ett misslyckat försök tiU nationell samlingsregering, började väpnade stridigheter mellan MPLA, Unita och FNLA. Sydafrika invaderade Angola och MPLA-regeringen tillkallade kubanska trupper. Med den kubanska närvaron i landet lyckades MPLA konsolidera sin maktställning, men kriget fortsatte mot sydafrikanska trupper och mot Unita-rörelsen.
Överenskommelsen 1988 om Nanubias självständighet innebar även att utländska trupper skulle dras tillbaka från Angola. Den av FN utsända övervakningsst3Tkan, UNAVEM I, gavs i uppdrag att verifiera det kubanska tillbakadragandet, som fullföljdes i maj 1991.
Under slutet av 1980-talet inleddes också samtal meUan företrädare för Angolas regering och Unita, understödda av USA, dåvarande Sovjet och Portugal, om ett slut på inbördeskriget. Ett sådant fredsavtal undertecknades i den portugisiska orten Bicesse i maj 1991, i vilket föreskrivs ett slut på stridigheter, upplösande av väpna-
59 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
de styrkor i syfte att bilda en ny nationell armé samt allmänna val inom en period av arton månader.
Biståndsgivare
Sverige har under lång tid varit en av de största bilaterala biståndsgivama till Angola. FN har under senare år igångsatt två samordnade hjälpaktioner inom vilkas ram flera FN-organ varit engagerade bl.a. med ansenliga svenska bidrag. Angola vann inträde i Bretton Wood-institutionerna 1989. Världsbanken och Intemationella Valutafonden har sedan dess givit tekniskt bistånd för att stärka landets marknadsekonomiska kompetens.
Sveriges bistånd
Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att stöda nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Samarbetet bedrivs genom SIDA. Övriga biståndsorgan som BITS, SAREC och SWEDECORP har iaget samarbete med Angola. Av svenska enskilda organisationer är Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation (ARO) verksam i Angola. Det sammanlagda utbetalade biståndet till Angola budgetåret 1991 /92 uppgick tiU 231 miljoner kronor, varav SIDA svarade för den allra största delen.
Under det senaste året har 200 miljoner kronor avsatts för katastrof- och återuppbyggnadsinsatser. Dessa medel har lämnats som ett led i processen mot fred och nationell försoning. Bidragen har huvudsakligen kanaHserats genom FN. Av medlen har 115 miljoner kronor lämnats genom
FN:s särskilda hjälpprogram för Angola, Special Relief Programme for Angola, I och II. Vidare har ett bidrag om 18 miljoner kronor lämnats till ett FN-program för demobilisering av soldater. Tekniskt stöd till valens genomförande lämnades genom UNDP tni ett belopp om 10 miljoner kronor. Ett svenskt bidrag om 40 miljoner kronor har lämnats till ett Världsbanksprojekt för väg- och broarbeten.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet med Angola genom SIDA regleras av ett ettårigt samarbetsavtal för budgetåret 1992/93 som omfattar 210 miljoner kronor. Det långsiktiga biståndet är koncentrerat till fiskesektorn, hälsosektom och telesektom. Bistånd har även lämnats för underhåU av gasturbiner och för renovering av lastbUar. Inom dessa områden har samverkan skett mellan bistånd och tiU Sverige knutna företag. Biståndet är inriktat på att stödja en social och ekonomisk utveckling.
Stödet tiU hälsosektom har omfattat ett tiotal delprogram med inriktning på primärhälsovård om totalt 40 mUjoner kronor för avtalsperioden. Programmet har innefattat vaccination, hälsoupplysning, basläkemedel och åtgärder mot endemiska sjukdomar.
Samarbetet inom fiskesektom har gällt yrkesutbildning vid en fiskeskola, fiskeri-undersökningar och hantverksfiske om totalt 39,9 miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
Ett samarbete irUeddes under budgetåret 1991 /92 med Angolas telesektor i syfte att stärka institutions- och kompetensuppbyggnad. Telesektom står inför en om-
strukturering i vUken verksamheten delas upp i en centralt reglerande respektive en operativ affärsdrivande eiUiet. Gällande avtal uppgår till 63 mUjoner kronor över en treårsperiod.
Tk-ansporter
Inom transportsektom har en insats om 10 mUjoner kronor överenskommits för leverans av reservdelar tUl lastbilar och bussar. Insatsen är riktad tUl märkena Volvo och Scaraa.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
Ingående reservation
200,0 49,7
210,0 60,9
Summa
249,7
270,9
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Telekommunikation
13,8
31,2
Fiske
39,9
40,3
Hälsa
35,1
42,7
FN:s katastrof program (SRPA)
45,0
35,0
Valtekniskt stöd
10,0
-
Demobilisering
18,0
-
Importstöd
9,1
-
PK-fond
6,3
10,0
Gasturbiner
1,8
2,1
Energirehabilitering
10,9
30,7
Reservdelar (lastbilar)
-
10,0
Vägrefiabilitering
Summa
-
30,0
189,9
232,0
61 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Botswana
km
Karta: Stig Söderlind, ©SIDA
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri
tjänster och service
43,2%
4,8%
52,0%
Andel läskunniga män 84%
kvinnor 65%
Förväntad livslängd 59,8 år
Dödlighet,
barn under 5 år 8,5%
(1990) (1989)
BNI/invånare 2 040 USD (1990)
Bistånd, andel av BNI 5,5%
Militärutgifter, andel
2,5%
av BNP
Bistånd
fii
OHentiigt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
115,0
Sverige
19,3
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetaln
ingår
SIDA
inom landramen
__ 76,6
utanför landramen
enskilda organisationer __
1,0
katastrofbistånd
_
betalninosbalansstöd
-
reaionala insatser
5,3
demokrati/MR
0,1
särskilda proaram
1,6
miljö
1.1
BITS
3,9
SWEDECORP
2.0
SAREC
1.8
1 Summa
93,4
62
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiäile
Botswana betraktas ofta som ett mönsterland för utvecklingen i södra Afrika. Politiskt har alltsedan självständigheten ett flerpartisystem upprätthållits. Utrikespolitiskt har man, genom en skicklig balansgång, lyckats upprätthåUa viss självständighet gentemot Sydafrika, trots det stora ekonomiska beroendet och ett flertal mUitära ingripanden därifrån.
Under det gångna året har en större korruptionsskandal uppdagats, i vilken flera ministrar var inblandade. Ministrarna avskedades och kritik framfördes av oppo sitionen och massmediema. Byggandet av ett nytt militärflygfält är ett annat ämne som offentligt debatterats. Viss oro har förekommit på arbetsmarknaden.
Sedan självständigheten har den ekonomiska tillväxten varit rekordartad. Nu uppges per capita-inkomsten baserad på BNP uppgå tUl ca USD 3 000. Denna siffra nästan halveras om man istället utgår från BNI där de utländska bolagens vinsthemtagning frånräknats. Förutom en skicklig marknadsanpassad ekonomisk politik har tUlväxten varit baserad på diamantinkom-ster. Det stora beroendet av diamanter har gjort den botswanska ekonomin sårbar för prisförändringar. I syfte att diversUiera ekonomin prioriteras i senaste utvecklingsplanen privat tillverkningsindustri.
Som en följd bl.a. av den regionala torkan och lågt världsmarknadspris på diamanter har tiUväxttakten under 1992 avtagit, exportinkomsterna reducerats och inflationen ökat.
Arbetslösheten och undersysselsättningen är trots den höga tUlväxttakten ett problem, Uksom den skeva inkomstfördelningen. De fattigaste 40 procenten av befolkningen erhåUer 11 procent av inkomsterna. Den nu uppkomna torkan har förvärrat situationen ytterUgare för Botswanas aUra fattigaste.
IViänskliga rättigheter, demokrati
Fria och aUmänna val har genomförts vart femte år. Landets press är jfri och domstolarna är oberoende. Yttrandefriheten är, i jämförelse med de flesta andra afrikanska länder, betydande. Några politiska fångar anses inte förekomma och inte heller några religiösa eller etniska spänningar.
Militärutgifter, externa konflikter
Botswanas miUtärutgifter har stått för omkrmg 2,5 % av BNP (1989). Det är närheten tiU Sydafrika som Ugger bakom landets behov av försvar. Sydafrika har tidigare gjort flera militära raider in i landet.
Biståndsgivare
Biståndsflödet till Botswana är stort i förhåUande tUl befolkningsantalet och hör tiU de högsta i världen. Bland de viktigaste bUaterala givarna återfinns USA, Norge och Sverige. Inom FN-famUjen märks UNDP (mUjö- och förvaltningsstöd) och särskUt WFP med stöd tiU de fattiga som drabbats av torkan.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet har aUtsedan det inleddes år 1966 främst syftat tUl att minska Botswanas beroende av Sydafrika. Det har också haft som mål ekonomisk och social utjämning. Under de senaste åren har, som en följd av landets tämUgen goda ekonomi, en omorientering av det traditioneUa biståndet ägt rum, från kapitalintensiva investeringar tUl insatser för kunskapsöverföring och institutionsbyggande. Ett bredare samarbete har också inletts
63 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
genom BITS och SWEDECORP. SAREC bedriver forskningssamarbetet bl.a. inom nuljö och vattenområdet. Stöd utgår även tUl enskUda organisationer, tiU särskUda insatser för kvinnor och som kulturstöd. I det regionala samarbetet pågår modernisering av signal- och telesystemen för järnvägen. Totalt uppgick biståndet under budgetåret 1991 /92 tiU 93,4 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
SIDA har inom sitt landprogram beslutat koncentrera biståndet till färre sektorer och delinsatser inom de olika sektorstöden.
Dessa förändringar har resulterat i relativt stora reservationer. Den botswanska mottagarkapaciteten har sedan länge betraktats som god, förvaltningen fungerar tämligen effektivt. Det stora inslaget av biståndsfinansierade experter inger dock vissa farhågor på lång sikt. Medelsfördelningen framgår av tabeUen nedan.
Bistånd genom SIDA, mikr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
95,0
95,0
Ingående reservation
14,9
20,7
Summa
109,9
115,7
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Undervisning
19,5
16,0
Distriktsutveckling
18,1
23,1
Vattenförsörjning
31,6
20,0
Personal- och konsultfond
16,7
25,0
Järnväg
3,3
8,6
Summa
89,2
92,7
Utgående reservation
20,7
23,0
Undervisning
Stödet tUl undervisnings- och kultursektom har förbättrat tiUgången tiU god basutbUd-ning och ett breddat kulturutbud för både barn och vuxna. Institutionssamarbete, bl.a. genom Radio Botswana, utgör en väsentlig del inom detta stöd.
Det svenska stödet till distriktsutveckling syftar tUl att stärka den lokala förvaltningen på distriktsnivå för att möjUggöra en ökad decentraUsering. Under året gavs utbildning tiU personal i kommunförvaltningen och gjordes insatser för fysisk planering, markregistrering och kartproduktion av större byar.
Personal- och iconsuitfond
Huvudinriktningen inom personal- och konsultfonden har varit att främja oUka mUjöinsatser. 1993/94 beräknas mUjöinsatsema inbakas i ett separat mUjöprogram. Därutöver finansierades över fbnden visst personalbistånd och institutioneUt samarbete, bl.a. inom revisionsområdet.
Stödet tiU vattenförsörjningen på landsbygden håUer på att avslutas. Vattenfrågorna kommer dock att finnas kvar bl.a. inom stödet till distrikts- utveckUng och medel för underhåU och förbättringar av vattenanläggningar på landsbygden kan anslås.
Som en följd av torkan har särskUda insatser för att reducera effektema därav finansierats inom landramen.
Direktstödet tiU kvinnor har främst varit inriktat på att stärka kvinnomas rättigheter och att peka på hinder för deras medverkan i samhäUsutvecklingen.
SärskUda kultursatsrungar, utöver de inom undervisningsstödet, har tidigare gjorts tUl fria grupper för oUka kulturaktiviteter.
Likadant har mUjöinsatser, t.ex. stödet tUl utarbetandet av naturvårdsstrategin, finansierats tidigare från det särskUda mUjöanslaget.
64 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett flertal svenska enskUda organisationer, som Swedish Cooperative Centre, LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska Missionsrådet, bedriver projekt i Botswana. Sammanlagt utbetalades tUl dessa 1 mUjon kronor i projektbidrag under budgetåret.
Regionalt samarbete
Inom det regionala samarbetet har Botswana tidigare kommit i åtnjutande av en insats för modernisering av jämvägens signal- och telesystem. För närvarande finansieras uppbyggnad av en väg tUl Zambia.
Bredare samarbete
Med hänsyn tUl landets positiva ekonomiska situation har det traditioneUa landramssamarbetet kompletterats med bredare samarbete genom BITS och SWEDECORP. För budgetåret 1992/93 har 5 miljoner kronor tagits från landramen för detta ändamål. BITS två insatser avser dels en kommuiu-kationsstudie inom jämvägen, dels rådgivning och UtbUdning för landets luftfartsmyndighet som uppföljning av tidigare stöd från BITS. Även andra uppslag för tekniskt samarbete är under beredning. SWEDECORP har etablerat ett nära samarbete och stöd till Botswanas arbetsgivarförening och industrUörbund, BOCCIM. Ett antal idéer till samriskföretagssamarbete prövas för närvarande.
SAREC:s samarbete på forskningsområdet omfattar bl.a. forskarutbildning inom nuljö- och markvårdsområdet.
65 Lesotho
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 1,8 milj (1990)
2,9%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 76,9
Sverige 4,9
.28,2
.0,1
13,2 _0,4 _0,5
.0,6
12,9% 530 USD (1990) 24,5% (1990)
ingen uppgift
43,0
Andel av arbetskraften
jordbruk
industri tjänster och
1
service
23,3%
33,1% 43,6%
Andel läskunniga
män ingen uppgift kvinnor ingen uppgift 57,3 år
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen___
utanför landramen enskilda organisationer, katastrofbistånd___
betalningsbalansstöd.
regionala insatser
demokrati/MR___
särskilda program
miljö___________
BITS______
SWEDECORP SAREC ___
Summa
66
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i stor utsträckning beroende av Sydafrika. Inkomster från tullunionen med Sydafrika utgör den största inkomst-käUan. Praktiskt taget all import kommer från Sydafrika.
Remittering av löner från migrantarbetarna i Sydafrika är en arman viktig inkomstkäUa, som motsvarar två tredjedelar av importutgifterna. AUt fler migrantarbetare får inte fömyade kontrakt utan måste återvända till ett Lesotho där arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora problem.
Jordbruket, som skuUe kunna utgöra ett alternativ, är mycket underutvecklat och dess andel av BNP är sjunkande. Jorderosionen är ett tilltagande problem. DärtiU kommer att torkan även drabbat Lesotho.
Det strukturanpassningsprogram som genomförs i samråd med IMF och Världsbanken har haft framgång. Den ekonomiska situationen har förbättrats, en UberaUsering av ekonomin ägt rum och budgetunderskottet reducerats. Men fortsatt hög inflation och arbetslöshet är allvarliga problem, som medför att de ekonomiska framtidsutsikterna förefaUer dystra.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Sedan 1986 har landet styrts av en miUtär-regim. Kraven på demokrati har vuxit sig allt starkare och mUitären utlovade aUmänna val till i slutet av november. Tidpunkten för dessa val har dock kommit att förskjutas och därmed för när militärregeringen kommer att ersättas av en folkvald regering. Valkampanjen ledde tiU en intensUie-rad politisk debatt och politisk öppenhet i massmedia.
Trots demokratiseringsprocessen kvarstår vissa brister beträffande mänskUga rättigheter. Bl.a. riktas anklagelser mot att tortyr förekommer i fängelserna. Säkerhetssituationen betecknas emellanåt som oroUg.
Militärutgifter, externa konflikter
MUitärutgiftema i Lesotho uppges ha minskat något under de senaste åren. En anledning tiU detta kan vara att antalet poUtiska fångar från Sydafrika minskat och därmed det direkta hotet från Sydafrika.
Samtidigt bör det klargöras att även mUitärt har Lesotho inte kunnat agera helt självständigt från landets granne.
Förhoppningar finns om ytterUgare minskningar när väl miUtärregeringen ersätts och läget i Sydafrika stabiUserats.
Biståndsgivare
Inklämt inne i Sydafrika har det UUa Lesotho lockat flera biståndsgivare och betydande bistånd, inte minst räknat per individ. Bland de största bUaterala biståndsgivarna finns USA, Västtyskland, Sverige, Storbritarmien och Irland.
Jordbruksutveckling och undervisning på lågstadiet är viktiga områden för det multilaterala biståndet, främst genom FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens kapacitet har varit behäftad med vissa brister, vUket hämmat genomförandet av biståndet.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet tUl Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. Det syftar bl.a. tiU att stödja landet att be-
67 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
vara sin självständighet. Biståndssamarbetet är utformat så att någon direkt representation på platsen inte är nödvändig. Av det skälet kommer biståndskontoret i Masern att awecklas fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samarbetet bedrivs av SIDA som ingått samarbetsavtal gäUande t.o.m. 30 juni 1993. Dämtöver lämnas stöd tUl SADC:s markvårdssekretariat i Masern och insatser tUl förmån för demokratiutveckling och förbättringar av kvinnornas situation.
Förvaltningsbistånd
Utvecklmgssamarbetet genom SIDA är koncentrerat tiU förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Förvaltningsbiståndet syftar tUl att höja kompetensruvån i den centrala statsförvaltningen och består av organisations- och ledningsutveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styr-rung och kontroU av statUga resurser. Vidare ges stöd för rådgivrung och utbild-
ning i statistikproduktion. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar rådgivning tUl plarUcontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner som SCB, Boverket och RRV.
IVIaricvård, maricanvändning ocli sicogsutbiidning
Biståndet på markvårdsområdet avser att förbättra levnadsstandarden för landsbygdsbefolkningen genom ökad jord-bmksproduktion. Bl.a. har man lyckats få byboma engagerade i miljövårdsåtgärder som bygger på gemensamma bybeslut, böndemas egen teknik och arbetsintensiva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och fmkt har ökat i projektområdet.
Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho utgör en vUctig del i stödet att bekämpa jorderosion. Betydande ansträngnmgar görs för att programmet skaU ha så bred foUdig förankring som möjligt.
FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR,
68 Vy från hiuvudstaden Maseru i Lesotho. Landet är för övrigt nästan trädlöst. Trädplantering är en viktig åtgärd.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Arbetsintensiva metoder
Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete tiU i medeltal 2 000 personer per år, framför aUt vid vägbyggen på landsbygden. Det har dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjUgheter tUl arbete i sitt eget land. Samarbete sker med ILO som också ansvarar för det svenska personalbiståndet.
Sverige stöder sedan 1985 SADC:s markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd-purikten inom programmet Ugger på utbildning. Insatsen bekostas över det särskUda mUjöanslaget.
Inför valen i november gavs svenskt stöd genom det särskUda anslaget för demokrati, mänskUga rättigheter och humanitärt bistånd. Det svenska stödet möjliggjorde bl.a. att valregistreringen inte drog ut alltför lång tid och gav dem som önskade delta i valet möjlighet därtiU.
Bidrag har också givits för specialutgåva av en oberoende tidskrift.
Stöd har lämnats tiU olika organisationer som arbetar för att förändra kviimors lagUga och ekonomiska status.
Lesothos nationeUa AIDS-program delfinansieras av Sverige.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
35,0
35,0
Ingäende reservatlon
3,4
2,4
Summa
38,4
37,4
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Förvaltnlngsblstånd
13,6
14,8
Markvårdsinsatser
12,6
13,0
Arbetsbaserade metoder
7,9
4,3
Personal- och konsultfond
1,3
2,0
Civil luftfart
0,3
-
Vägar och broar återuppbyggnad
0,3
—
Summa 36,0 34,1
Utgående reservatlon 2,4 3,3
Utanför landramen
69 Mogambique
Efter mer än 10 års terrorkrig. ligger Mogambique i spillror. Den 4 oktober 1992 undertecknades fredsfördrag mellan regeringen och motståndsrörelsen Renamo. Fria val planeras till oktober 1993.
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 15,7 milj (1990) 2,6% (1980-90)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 60,3
Sverige 8,7
Andel av arbetskraften I
jordbruk
industri tjänster ocfi \ service
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
7,4% 8,1%
män 45% kvinnor 21%
47,5 år (1990) 49,2 år
29,7%
80 USD (1990) 77% (1990)
10,4% (1989)
84,5%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
kvinnor
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
inom landramen utanför landramen enskilda oraanisationer
397,6 16.1
katastrofbistånd
betainingsbalansstöd
reaionala insatser
34,5
demokrati/MR
särskilda proaram miljö
0,7
SWEDECORP
1.8 SAREC
13,0
624,8
Summa
70
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Efter mer än tio års terrorkrig undertecknades den 4 oktober ett fredsfördrag mellan Mogambiques regering och motståndsrörelsen Renamo. Fördraget som undertecknades den 4 oktober innebär att överenskonmielse nåtts om demobiUsering av båda parters förband under en period av sex månader samt att aUmänna, fria val tiU parlamentet och presidentposten skaU ske senast under oktober 1993.
Arbetet med att återuppbygga landet poUtiskt, ekonomiskt och socialt kommer att vara den stora utmaningen under 1990-talet. Landet Ugger efter de många krigsåren i spillror. Den svåra torkan som drabbat hela södra Afrika har slagit extra hårt mot det sargade landet med dess stora flyktingskaror.
Behoven av katastrof- och återuppbyggnadsbistånd är enorma och stora givarresurser kommer att krävas, inte minst då landet saknar egna resurser. En intemationeU givarkonferens höUs i Rom i december 1992 i syfte att samordna de omfattande insatser som krävs för demobUisering av soldater, repatriering av återvändande flyktingar och förberedelser för valet. Sverige deltar aktivt bland annat i det av FN organiserade arbetet med att reintegre-ra demobUiserade soldater.
Mo(;ambiques biståndsberoende är unikt. ErUigt UNDP utgör biståndet hela T7 % av landets bruttonationalinkomst, vUket efter Sao Tomé och Principe är den näst högsta biståndsandelen av BNI i världen.
Sedan 1987 genomför Mogambique ett ekonomiskt och socialt strukturomvandlingsprogram i samverkan med Världsbanken, IMF och med omfattande stöd av övriga givare. Programmet har inneburit omfattande UberaUsering av ekonomin. Under programmets första tre år vändes en tidigare kraftig minskning av BNP tUI
en årlig ökning om ca 5 %. Sedan 1990 har dock tiUväxttakten avtagit och Ugger nu kring O -1 %. Detta förklaras delvis av den svåra torkan i landet, men även strukturanpassningsprogrammets funktion och effekter kan Urågasättas.
Mänskliga rättigheter, demokrati
I och med undertecknandet av fredsfördraget i oktober 1992 inleddes en förberedelseprocess inför de fria val som avses äga rum i oktober 1993. Den mogambikiska konstitutionen från 1990 har lagt en god grund, men mycket arbete återstår för att göra landet till en fungerande demokrati. UppgUter om av statsmakten sanktionerade poUtiska mord eUer försvinnanden förekommer inte. Dock har under kriget åtskilliga civila mördats och försvunnit i striderna meUan regeringen och Renamo.
Militärutgifter
Enligt officiella mogambikiska uppgifter var miUtärutgUternas andel 40 % av statens löpande utgifter 1990. Fredsfördraget stipulerar en omfattande minskning av försvarets storlek vilket troUgen kommer att leda tiU en märkbar minskning av försvarsutgiftema.
Det totala biståndet till Mozambique
Enligt UNDP:s statistik uppgick det totala biståndet tiU Mogambique 1990 tiU 1,1 mUjarder US dollar. De största biståndsgivarna, var enligt DAC 1990 i nämnd ordning: Sverige, EG, ItaUen, Sovjet, Frankrike, Storbritarmien, USA och Norge.
71 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sveriges bistånd
Det svenska utvecklingssamarbetet med Mogambique var från starten 1975 inriktat på att skapa resurstiUväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Det förödande terrorkriget samt den djupa ekonomiska krisen och strukturanpassningsprogrammet har inneburit att samarbetet successivt har anpassats tiU landets svåra situation. Totalt har Sverige utbetalt 6,25 mUjarder kronor i gåvobistånd tiU Mogambique under perioden 1975/76-1991/92.
Bistånd genom SIDA
Det av SIDA ingångna biståndssamarbetet med Mogambique regleras av ett ettårigt avtal för budgetåret 1992/93. Landramen är 395 mUjoner kronor. Samarbetet har dessutom vidgats tiU att omfatta betydande insatser utanför den traditioneUa landramen. Regionalt samarbete inom ramen för SADCC, betalningsbalansstöd, katastrofbistånd och stöd genom enskUda orgaiusationer, utgör viktiga delar av det totala biståndet. SAREC lämnar stöd tfll forskningsverksamhet och SWEDECORP är aktivt inom industri- och näringsUvs-stöd. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 610 mUjoner kronor tUl Mogambique.
Samarbetsprogrammet är koncentrerat tiU tre huvudoniråden; fattigdomsbekämprung, institutionsuppbyggnad och ekonomiskt stöd tiU strukturanpassningsprogrammet. Samarbetet är huvudsakUgen inriktat på undervisning, förvaltning, lantbruk, katastroflindring, energi, telekommunikationer samt importstöd.
Undervisning
Stödet tiU undervisningssektom är huvudsakligen inriktat på produktion och distribution av läromedel och skolmaterial tUl lågstadieundervisrung samt stöd tUl un-dervisrungsministeriets administration och planering. YrkesutbUdning, vuxenalfabeti-
sering och stöd tUl landets enda universitet är andra samarbetsområden. Sverige har sedan ett drygt år fungerat som koordinerande part inom givarsamfundet när det gäller undervisningssektom.
Förvaltning
Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse de senaste åren och syftar tiU att bygga upp och förstärka landets statsförvaltning. Stödet omfattar direkt personalstöd och utvecklingsprogram tiU vissa centrala departement, högskoleutbUdriing tiU högre statstjänstemän samt stöd, drivet av Göteborgs stad tiU förvaltningen av Mogambiques andra största stad - Beira.
Lantbruk
Det svenska stödet tUl lantbrukssektom är främst inriktat på institutioneUt samarbete avseende stöd tiU jordbruksmiiusteriets planeringsenhet, och tUl lantmäteriverksamhet. Inom samarbetet ryms även stöd tiU utsädesproduktion. Det svenska samarbetet inom sektom har under året genomgått en omfattande översyn, som skaU Ugga tiU grund för ett nytt långsiktigt samarbete i delvis nya former.
Tele och energi
Stödet tiU telesektom är koncentrerat tUl UtbUdrung och administrativ utveckling som delvis är inriktade på upprustning och utbyggnad av landets telenät.
Energistödet är inriktat på projekt som rör överföring och distribution av energi. Ökad tonvikt har lagts på administrativ UtveckUng och utbUdning.
Övrigt
PersonaUonden är ett sätt att ge Mogambique möjUghet att med svensk finansiering självt rekrytera utländsk personal som förstärkning tUl statsförvaltningen. Denna biståndsform är viktig i Mogambique då stor på såväl kvalificerad personal, som på utländsk valuta till löner.
TUlgång på ufländsk valuta för viktig
72
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
import är en förutsättning för att strukturanpassningsprogrammet skall kunna genomföras. Importstödshanteringen i Mogambique har under det gångna året genomgått stora förändringar. Fördelningen av utländsk valuta för import har hittiUs skett på administrativ väg där ärendena skötts av en enhet inom handelsministeriet. Våren 1992 infördes, i samråd med Världsbanken och IMF, ett så kaUat ickeadministrativt fördelningssystem, där valutan skall fördelas enUgt marknadsmässiga principer och kanaUseras genom affärsbanker. Det svenska importstödet har volymmässigt minskat de senaste åren. Under 1992/93 har 120 miljoner kronor inom landramen avsatts för importstöd genom det icke-administrativa systemet.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
475,0
395,0
Ingående reservation
29,3
108,0
Summa
504,3
503,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Importstöd
104,8
175,0
Konsultfond
7,2
10,0
Personalfond
34,6
25,0
Undervisning
49,0
80,0
Förvaltning
23,2
31,8
Lantbruk
42,0
41,0
Marknadsföring jord-bruksprod.
5,9
_
Industristöd
26,3
-
Telestöd
14,1
17,0
Energistöd
34,9
30,0
Rehabilitering
9,5
20,0
Katastrofrelaterat
44,7
89,0
Kultur
1,0
Summa
396,2
519,8
Utgående reservation
108,1
0 Det regionala stödet genom SADCC
Det regionala samarbetet med SADCC är för Sveriges del i Mogambique huvudsakUgen koncentterat tiU den strategiska transportsektom. Under budgetåret 1991 /92 har 20 miljoner kronor utbetalats tiU regionala projekt i Mogambique.
Katastrofbistånd
Mogambiques mycket svåra försörjningsläge, orsakat av såväl kriget som torkan, gör att behovet av omfattande katasttofbistånd har varit stort under de senaste åren. Under budgetåret 1991 /92 har 45 miljoner kronor utbetalats från katastrofanslaget. TiU detta skaU läggas ytterUgare 45 miljoner kronor som ur landramen kanaliserats tiU katastroflindring.
Bistånd genom enskilda organisationer
De svenska enskilda organisationer som bedriver verksamhet i Mogambique är bland andra Afrikagrupperna, Röda Korset samt några missionsorganisationer. Under 1991/92 utbetalades 15 miljoner kronor till svenska enskUda organisationers insatser i Mogambique.
Bistånd genom SWEDECORP
Det svenska industribiståndet till Mogambique hanteras sedan budgetåret 1991/92 av SWEDECORP. Några insatser är under utfasning, andra har, eUer är på väg att omvandlas till joint-ventures. SWEDECORP arbetar nu aktivt med beredning av nya insatser.
Bistånd genom SAREC
Svenskt stöd till forskningsverksamheten vid universitetet i Maputo inriktar sig främst tiU för landet viktiga områden såsom samhällsvetenskap och marinbiologi. Under 1991/92 utbetalades 13 miljoner kronor genom SAREC.
73 Namibia
Befolkning
Befolknjngs-tillväxt/år
Bistand
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt ingen uppgift
Sverige ingen uppgift
tjänster och service L
34,8%
män ingen uppgift kvinnor ingenuppgift 57,5 år (1990)
16,7% (1990)
1 030 USD (1990)
ingen uppgift
ingen uppgift
Andel av arbetskraften
jordbruk industri
43,5% 21,9%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen utanför landramen enskilda oraanisationer katastrofbistånd
106,4
1.0 0.7
betalninosbalansstöd reaionala insatser
demokrati/MR
0,2
särskilda proaram miljö
3.2 BITS
1.3 SWEDECORP
0.5 SAREC
-0.8
114,1
Summa
74
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Namibia blev, efter många års befrielsekamp, självständigt 21 mars 1990. Vid de FN-övervakade valen fick SWAPO en majoritet av röstema. I regeringsställning har SWAPO fört en försoningspolitik, som syftar tiU en konfrontationsfri gemensam uppbyggnad av den unga nationen.
Lokala och regionala val genomfördes i månadsskiftet november/december. Iriri-kespolitiskt har inköp av ett franskt flygplan tiU statsledningen omnämnts i massmediema och parlamentet. BeskyUningar om korruption har förekommit, vUket föranlett regeringen att tiUsätta flera kommissioner.
FörhåUandet tUl Sydafrika kan betraktas som pragmatiskt. NyUgen beslutades om en gemensam administration av enklaven Walvis Bay.
Namibias ekonomiska politik präglas av försiktighet, balansering och marknadsanpassning. De första självständighetsårens höga tiUväxttakt har nu något avtagit, som en följd av den ekonomiska lågkonjunkturen i Sydafrika, minskad efterfrågan pä uran och diamanter samt torka. Den sistnämnda faktom har också medfört att budgetutgiftema ökats och därmed budgetunderskottet. Inflationen har stigit och beräknas nu tUl över 20 %. An så länge har inte Namibia någon aUvarUgare skuldsituation, men en sådan kan uppstå 1995 då skuldmoratoriet gentemot Sydafrika upphör.
Samtidigt som man bedriver en ekonomisk poUtik som syftar tiU att skapa en bas för långsiktig tUlväxt växer missnöjet med att reformtakten är aUtför långsam. Namibia var vid självständigheten ett land med mycket skev irUcomstfördeliUng och någon radikal omfördelning som de fattiga önskade se när befrielserörelsen SWAPO kom tUl makten, har inte ägt rum. Arbetslösheten beräknas aUmänt uppgå tUl 30 % och
torkan har särskilt drabbat det fattiga Ovamboland där huvuddelen av Namibias befolkning bor.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskliga rättighetema. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den politiska debatten i massmediema och nationalförsamUngen. Regeringen har genomgående varit mycket lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlevnaden av konstitutionens skydd för mänskUga rättigheter är god. En reformering pågår av de lagar som aUtjämt strider mot konstitutionen. Konstitutionens efterlevnad har inte heller tiU fullo trängt igenom i hela samhället, bl a kvarlever betydande delar av den traditionella rättskipningen på landsbygden.
Det utländska biståndssamarbetet har endast nyligen inletts, varför det är för tidigt att göra någon bedömning. Bland de största givarna kan nämnas Tyskland, EG, de nordiska ländema och USA. Inom FNsystemet bör UNICEF, ILO och WFP (torkinsatser) nämnas liksom de särskilda FN-fondema som inrättades före självständigheten. VärldsbaiUcen har ärmu inte inlett någon kreditgivning.
Sveriges bistånd
Redan i början av 1970-talet inledde Sverige biståndssamarbete med befrielserörelsen SWAPO. Huvudsakligen utgjorde detta ett stöd tUl dagliga fömödenheter tiU de cirka 30.000 flyktingar som levde i SWAPO:s flyktingläger. Fram till Namibias självständighet beräknades totalt ca 750 mUjoner kronor ha utbetalts i humanitärt bistånd tiU SWAPO.
Ett mer långsiktigt biståndssamarbete
75
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med den självständiga staten Namibia inleddes i slutet av 1990. Samarbetet syftar tiU att stödja Namibias strävanden att främja ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tiUväxten samt nationeUa oberoende, liksom medverka tUl att stärka den demokratiska utveckUngen. Förutom SIDA genomför SAREC forskningssamarbete. BITS och SV/EDECORP har inlett ett visst planeringsarbete för samarbete. Därutöver bedriver ett stort antal enskUda organisationer samarbete i Namibia. Det sammanlagda biståndet under budgetåret 1991/92 uppgick tiU 114,1 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
Biståndet genom SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal t.o.m. 30 juni 1993. UtbetalrUngstakten har varit låg på grund av inkömingsproblem. Medelsfördelningen framgår av tabeU på derma sida. Samarbetet har huvudsakUgen koncentrerats tUl följande områden:
Transport- och kommunikationssektorn
Den svenska satsningen avser upprustning av vägar, studier över vägnätet och arbetsintensiva metoder. Dessa insatser har koncentrerats tiU det eftersatta Ovamboland, där nära hälften av Namibias befolkning bor. Stöd ges också på central luvå tiU ministeriet och teleförvaltningen.
Undervisningssektorn
Strävan att medverka tiU att förbättra basutbUdningen är grunden för den svenska satsiiingen inom undervisningssektom. Detta sker genom stöd tUl utveckUngen och reformeringen av utbUdningssystemet samt tUl alfabetisering och vuxenutbUdning. En annan komponent utgörs av lä-rarutbUdnuig.
FÖrvaltningsstöd
Detta stöd har främst avsett uppbyggnad och förstärkrung av den namibiska central-
banken, bla. finansiering av Erik Karlsson som f.n. är tiUförordnad centralbankschef. Stödet kommer också att användas för tryckning i Sverige av den nya namibiska valutan, Namibia DoUar. Vidare används medel för uppbyggnad av Namibias statistiska centralbyrå.
Personal- och konsultfond
Denna fond är huvudsakUgen avsedd för insatser inom tre huvudområden: direkt-anstäUning av utländsk personal, konsultinsatser inom strategiska områden och namibiskt deltagande i kurser och seminarier.
Övrigt
Utöver dessa biståndsinsatser finansieras av SIDA utanför landramen följande insatser:
SärskUda insatser för kvinnor, kulturstöd, mUjöinsatser, demokrati-och MR-stöd.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
110,0
110,0
Ingäende reservation
55,9
59,5
Summa
165,9
169,5
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Transport/ kommunikation
24,6
45,0
Undervisningssektorn
27,3
45,0
Förvaltningsstöd
20,9
32,5
Budgetstöd
30,0
-
Personal- och konsultfond
3,6
4,0
Summa
106,4
126,5
Utgående reservation
59,6
43,0
76 Bistånd genom enskilda organisationer
Namibia är ett land som sedan länge varit av intresse för enskilda organisationers engagemang. Ett flertal svenska enskUda organisationer har projekt och aktiviteter i landet. Bl.a. kan nämnas att Afrikagruppema har 18 utsända volontärer. Sammanlagt 1 miljon kronor betalades ut i projektbidrag under budgetåret.
Bredare samarbete
Mot bakgrund av Namibias ekonomiska StäUning läggs betydande vikt vid att försöka bredda samarbetet. I det syftet har särskUda medel anslagits bl.a. för Namibia. Det arbete som BITS och SWEDECORP inlett medverkar tiU denna breddning. Förslag tiU stöd tUl Namibias handelskammare, företagarutbildning samt uppslag på "joint venture" företag har presenterats. Inom forskningssamarbetets område finansierar SAREC två ekonomiska forsk-ningsmstihitioner (NEPRU och NISER), ökenforskning samt det nationella museet.
77 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Zambia
o MOO 200 300 km
NAMIBIA .-f.' . . -jtiv a=,„,
_ J.-— S / \ vv -
BOTSWANA
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
8,1 milj (1990)
3,7%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person, USD
totalt 57,9(1990)
Sverige 4,4
industri tjänste sektorn ____ L__
Andel av arbetskraften i
jordbruk
'"ITT
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
37,9%
7,8% 54,9%
män 81% kvinnor 65%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
män 53,4 år kvinnor 55,5 år
SIDA
inom landramen _
utanför landramen betalningsbalansstöd . regionala samarbete_ demokratiinsatser
enskilda organisationer särskilda program_
. 248.4
66,2
__0,9
-_3,4
_0,4
3,6
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
12,2% (1990) 420 USD (1990) 14%.
3,2%
BITS,
SWEDECORP,
Summa
.2,1 .0,2
325,0
78
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Zambia genomgår sedan några år tillbaka en ekonomisk och social förändringsprocess. Således återinfördes i slutet av år 1990 flerpartisystem efter arton år av enpartistyre under president Kenneth Kaunda, och i oktober 1991 höUs fria president- och parlamentsval. Valet resulterade i en överväldigande seger för oppositionspartiet MMD (Movement for Multiparty Democracy) och dess ledare Frederick Chiluba som den 2 november tiUträdde som president.
Zambia är ett av världens mest skuldtyngda u-länder, mätt i förhållande tiU BNP och folkmängd. En stor del av skulden är tiU multilaterala institutioner. Ca 85 % av Zambias exportinkomster kommer från koppar som haft faUande världsmarknadspris under de senaste 15 åren. Beroendet av kopparinkomster är huvudförklaringen tiU den ekonomiska krisen. BNP per capita har under 1980-talet sjunkit drastiskt. TUl detta kommer att statsförvaltningen har svag administrativ kapacitet.
De ekonomiska reformer som påbörjades år 1990 med stöd av Intemationella Valutafonden (IMF), Världsbanken och givarsairUundet, har under den nya zambiska regeringen intensifierats. Ekonomin, som tidigare präglades av statliga interventioner och regleringar, liberaliseras successivt. Bland de åtgärder som snabbt vidtogs av den nya regeringen märks avskaffande av subventioner på majs och gödningsmedel, devalveringen av Kwachan med 30 % i januari med påföljande successiva devalveringar samt höjda räntor. Priserna på praktiskt taget alla varor har nu släppts fria. Det makroekonomiska resultatet av reformema har varit blandat; budgetunderskottet har visserUgen minskat, men inflationen är fortsatt hög. Regeringen har aviserat fortsatta stabiliseringsåtgärder och StmktureUa refor-
mer såsom privatiseringar, rationaliseringar inom statsförvaltningen och reformer på skatte-\och tullområdet. Ett särskUt åtgärdsprogram har utarbetats för att mUdra reformemas negativa sociala effekter.
Under 1992 har Zambia liksom övriga länder i regionen drabbats av svår torka vilket minskat jordbruksproduktionen och ökat importbehovet av majs med ca 300 miljoner US doUar. Torkan kommer medföra att BNP-tillväxten för år 1992 blir negativ.
De hittills vidtagna ekonomiska åtgärderna har oundvikligen drabbat utsatta grupper i städema, bl.a. genom kraftigt ökade Uvsmedelspriser. Den ekonomiska krisen i sig har också medfört att arbetslöshet och undersysselsättning ökat. Inkomstfördelningen är skev. Samtidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. Fortsatta reformer och stabilisering av ekonomin är avgörande för att lösa Zambias ekonomiska kris. För att klara detta är Zambia i behov av ett generöst biståndsflöde och skuldlättnader.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Generellt är läget vad gäller mänskliga rättigheter relativt gott. Yttrandefriheten, som varit förhållandevis omfattande, har förstärkts och debatten i press, radio och TV är nu väsenthgt friare än tidigare. Samtidigt har regeringen haft svårt att helt släppa kontrollen över massmedierna. Vissa begränsningar har även förekommit i mötesfriheten.
Militärutgifter och konflikter
MiUtämtgifterna uppgår till 3,2 % av BNP. Mot bakgrund av de positiva poUtiska förändringarna i regionen har den zambiska
79 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
regeringen aviserat en minskning av miU-tärutgifterna.
Biståndsgivare
Ca 14 % av BNP härrör från bistånd, vilket motsvarar 54 USD/invånare. Sverige svarar för ca 10 % av det samlade biståndet tUl Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.
Effektivitet i biståndet
Den svaga adnunisttativa kapaciteten i statsförvaltningen påverkar genomförandet av de olika sektorstöden och försvårar reformprocessen. Importstödet, som går tUl ett marknadsbaserat valutafördehUngs-system, fungerar väl och utgör ett viktigt stöd i övergången tUl marknadsekonomi.
Sveriges bistånd
Huvuddelen av det svenska biståndet till Zambia kanaliseras genom SIDA. Andra myndigheter är SWEDECORP och BITS. Merparten av biståndet är relaterat till strukturanpassningsprogrammet. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 325 miljoner kronor.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regleras i ett ettårigt avtal för kalenderåret 1992. Landramen för budgetåret 1992/93 är 275 miljoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalade SIDA 323 miljoner kronor av medel inom och utanför landramen. Sektorstöden är koncentrerade tUl jordbruk, undervisning och hälsovård.
Importstöd
Importstödet har ökats kraftigt under de senaste åren för att stödja strukturanpassningsprogrammet och kan förväntas att
vara fortsatt betydande så länge Zambia genomför ekonomiska reformer i enlighet med programmet. Importstödet har under de senaste åren fördelats fritt tiU det marknadsbaserade valutafördelningssystemet, Open General Licensing System (OGL). Det svenska valutastödet har främst använts för import av insatsvaror och maskiner till industrin och jordbruket, medicin, olja, fordon samt textiUer.
Personal- och konsultfond
Stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områden, vilka är centtala för utformningen och genomförandet av Zambias ekonomiska politik. Av särskild betydelse är stöd tiU centralbanken, makroekonomisk rådgivning tiU finansministeriet samt en revisorstjänst vid finansministeriet.
Jordbruk
Jordbruket är den sektor som prioriteras i strukturanpassningsprogrammet. Inom jordbrukssektorstödet har de största insatserna varit stöd tUl integrerad landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes-och forskningsprogram.
Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet har bl.a. bidragit till framtagning och produktion av det högavkastande majsutsäde som nu dominerar marknaden.
Hälsovård
Knappt hälften av stödet tUl hälsosektom går tUl ett basläkemedelsprog|ram med syfte att öka tillgången på och effektivisera användningen av basläkemedel inom primärvården. Programmet har resulterat i att läkemedelsförsörjningen för hälften av landets hälsocentraler på landsbygden har tryggats. Vidare ges bl.a. stöd till utbildning inom primärhälsovården och till Zambias aids-program.
80
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Undervisning
Större delen av stödet tiU undervisningssektorn går tUl produktion av skolmöbler och läromedel för grundskolorna, lärarutbildning i praktiskt inriktade ämnen och han-dikapputbUdning.
En särskUd insats rörande rehabiUte-ringen av vattenkraftverket Kafue Gorge efter en brand i mars 1989 ledde tiU att kraftverket kunde tas i fuU drift i december 1991. Insatsen finansierades med medel från landramen och från anslaget för regionalt samarbete i Södra Afrika.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag 260,0 275,0
Ingående reservation 12,0 20,2
Summa 272,0 295,2
Fördelning
Utbetalt Planerat 1991/92 1992/93
Importstöd 77,3 40,0
Jordbruk 69,4 87,0
Undervisning 17,3 41,0
Hälsovård 21,3 43,0
Personal- och konsult fond 13,3 15,0
Torkrelaterade insatser 49,3 27,0
Driftledningscentral - 20,0
Övrigt 0,5 2,0
Summa Utgående reservation
Under 1992 har Sverige givit Zambia ett särskilt betalningsbalansstöd om 130 mUjoner kronor från anslagsposten Stöd tiU ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA). 80 miljoner kronor har använts för import genom OGL-systemet och 50 miljoner kronor tiU att underlätta Zambias betalningar på gamla Världsbankslån.
Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet, främst rehabiliteringen av kraftverket Kafue Gorge och insatser längs Tazara-jämvägen.
Från demokratianslaget har insatser genomförts för att stödja genomförandet av parlamentsvalen i oktober 1991, samt lokalvalen i november 1992.
Under anslagsposten SärskUda program har finansierats ett industrisamarbete mellan zambiska och svenska småföretagare. Programmet har syftat tUl att öka de zambiska företagens konkurrenskraft genom utbildning, rådgivning och viss uttustning.
Bistånd genom SWEDECORP
Fr.o.m. 1 juU övertog SWEDECORP ansvaret och finansieringen av ovan nämnda småindustristöd.
Det av SWEDECORP admmistterade bolaget Swedfund Intemational AB deltar i ett joint venture företag för produktion och distribution av utsäde, Zamseed.
Bistånd genom BITS
Under budgetåret deltog 26 zambier i intemationeUa kurser anordnade av BITS.
81 Zimbabwe
tjänster och service __ Z__ ,
29,7%
män 74% kvinnor 60%
8,7% (1990) 640 USD( 1990) 5,5%
7,9%
Befolkning
ca 11 mi
Befolkningstillväxt/år
3%
Arbetslöshet
ca 40%
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri
h
5,6%
64,7%
Andel läskunniga Förväntad livslängd
män 59,6 är kvinnor 61,4 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 35,2
Sverige 3,7
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
.248,4
_13,0
_1,4
_0,75
_1,0
-6.1
-1,0
_0,2
inom landramen _ utanför landramen katastrofstöd__
enskilda organisationer_____
regionala insatser_________
fiumanitärt bistånd________
särskilda program_________
miljö____________________
övrigt___________________
BITS______________________ 10,2
SWEDECORP (inkl utbet fr Swedfund) _ 3,4 SAREC______________________ 6,5
291,9
Summa
82
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Zimbabwe har lyckats väl när det gäUer att förse en stor del av befolkningen med grundläggande utbildning och primär hälsovård men har lyckats sämre med investeringar, tUlväxt och arbetstillfällen.
Värsta icrisen sedan 1980
Zimbabwe är mitt uppe i sin kanske värsta ekonomiska kris sedan självständigheten 1980. Landets ekonomiska reformprogram var på rätt väg när torkan började breda ut sig över södra Afrika våren 1992. De stora städerna lider svårt av bristen på vatten. Kolkraftverken går på sparlåga och elransonering har införts. Zimbabwe, som normalt är något av Afrikas "kornbod", måste nu själv importera majs, den vanligaste födan. Den känsUga balansen i naturen störs när de vilda djuren dör. Den reala tiUväxten i BNP har sjunkit från 13,4 % 1989 tiU 3,6 % 1991. Jordbmkssektom väntas minska med 50 % 1991 /92 viUcet leder tUl en BNP som blir ca 10 % lägre än året före. Budgetunderskottet motsvarar 19 % av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår tUl knappt 24 %. Zunbabwe har skött sina utlandslån utan anmärkning. Den viktigaste exportprodukten är tobak.
Ovanpå följderna av torkan kommer de svåra sociala påfrestningar som det ekonomiska reformprogrammet har lett tiU. Nästa val är först 1995, vUket ger regeringen tid att genomföra en stor del av reformprogrammet, innan valsfrategiska häns} tar över. Zimbabwe genomför, med stöd av bl.a. Världsbanken, ett eget strukturanpassningsprogram sedan 1991. Omorienteringen mot marknadsekonomi har inletts med bl.a. avreglering och handelsUberaU-sering. Produktionsapparaten är sliten. Därför Ugger tyngdpunkten på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan miUtärutgUter och offentUg förvaltning skärs ned. Budgetunderskottet skaU mins-
kas genom bl.a. aweckling av subventioner tiU statUga företag och neddragning av antalet statUga tjänstemän. Den utländska valutan skaU till aUt större del fördelas genom marknadsbaserade system, dels via OGIL, Open General Import Licence, dels via ERS, Export Retention Scheme. Det finns få små företag i landet. Ett planerat Investeringscentrum har ännu inte godkänts av parlamentet.
Det främsta symptomet på problemen i ekonomin är den höga inflationen. För 1992 beräknas den växa tiU 40 %. Inflationen är en följd av bl.a. dyrare import p.g.a. av torkan och den kraftiga nedskrivningen av zimbabwe-doUam, slopandet av pris-konfroU på flertalet varor samt höjda avgifter på offentUga tjänster. Inflationen bidrar också tiU ett extremt högt ränteläge - räntan på lån för nyinvesteringar är hela 40 procent. Det gör det ännu svårare att skapa nya arbetstUlfäUen och spär på den redan höga arbetslösheten på 40 %. Genom statsbudgeten för 1992/93 står det klart att regeringen, torkan tiU fröts, har för avsikt att fuUfölja reformprogrammet, stödja en återhämtning inom jordbrukssektom och håUa nere budgetunderskottet.
Svag poiitisic opposition
Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. ZANU(PF) dominerar poUtiken efter sammanslagningen med ZAPU(PF)
1989. Av parlamentets 150 ledamöter representerar endast tre oppositionen. Detta beror på valsystemet som bygger på enmansvalkretsar. Kandidater från oppositionen och oberoende kandidater fick omkring 20 % av röstema i parlamentsvalet
1990. Den enda poUtiska motvikten är fackförenuigsrörelsen som med radikal retorik lockar tUl sig arbetslösa. Den heta debatten om jordreformen tycks ha svalnat något, efter att regeringen har valt en mer pragmatisk håUning. Regeringen måste gå en svår balansgång för att tiUfredsstäUa de jordlösa och samtidigtsäkra jordbruksexporten och utlandets stöd.
83 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Relationerna med Sydafrika börjar så sakteliga att normaliseras. Det bör få positiva effekter för Zimbabwes handel med omvärlden, som nu fördyras av problem med transporter tUl utskeppningshamnarna.
Militärutgifter och konflikter
Zimbabwes miUtärutgifter har stått för 7,9 % av BNP (1999). Nivån hänger samman med inbördeskriget i Mogambique. Omkring 5 000 zimbabwiska soldater är stationerade i den s.k. Beirakorridoren för att håUa fransportleden öppen. Tmppema kommer att dras hem efter eld upphör i Mogambique och därigenom väntas miU-tämtgiftema sjunka.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Zimbabwe har skrivit under FN:s fre konventioner om mänskUga rättigheter. Rättsäkerheten är tiUfredsstäUande även om enskUda faU av övergrepp förekommer. Frispråkiga oppositionstidningar finns medan etermedia är mer lojala med regimen. Trots att debattklimatet har blivit friare är mekanismema för repression intakta. Dödsstraff utdöms för mord och landsförräderi men har inte verkställts sen 1987. Många zimbabwier, bl.a. lantarbetarna på storjordbruken, saknar kommunal rösfrätt. Kvinnan är i lag jämstäUd med mannen men utsätts ofta i praktiken för diskriminering. Organisationer för mänskliga rättigheter tillåts verka fritt. Amnesty International är åter verksamt i landet.
84
Också Zimbabwe fnar drabbats av svår torka. Många landsbygds-bor måste vandra miltals för att komma till en brunn.
FOTO: BROR KARLSSON/BAZAAR
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Effektivitet i biståndet
Zimbabwe har en väl fungerande statsapparat med förhållandevis välutbildade tjänstemän. Kapaciteten att ta emot biståndet är god, bl.a. med tanke på att det endast utgör en begränsad, men inte desto mindre viktig, del av statsbudgeten.
Biståndsgivare
De största bUaterala biståndsgivarna tiU Zimbabwe är Tyskland, Kanada och Sverige. EG är den största multUaterala givaren. Sveriges andel av biståndet är ca 10 %. I intemationeU jämförelse är det totala biståndet tUl Zimbabwe litet. Det står för endast ca 7 % av landets BNI.
Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dominerar, men även BITS, SAREC och SWEDECORP samarbetar med Zimbabwe. SAREC har ett regionkontor i Harare. Totalt utbetalades under 1991/92 289,5 mUjoner kronor.
Biståndet genom SIDA
SIDArs bistånd har sedan självständigheten en social profil och riktas till landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med det biståndspoUtiska målet om demokratisk samhäUsutveckUng som kärna. Syftet är att nå det mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Så gott som alla program är anpassade tiU Zimbabwes strukturanpassningsprogram. De senaste överläggningarna ägde rum i juni 1992 då bl.a. ett avtal om biståndsamarbete för 1992/93 -1993/94 undertecknades.
Hälsovård
Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården med stöd från bl.a. Sverige.
Hälsostödet har bl.a. bidragit tiU att mer än 80 % av alla bam under 5 år under 1991 har vaccinerats mot de sex vanUgaste barnsjukdomarna, mot endast 25 % 1982.1 stödet tUl hälsosektom ingår också förvaltningsut-bUdning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och sanitet i Ma-nicaland, mödravård, nufrition, personalutbUdning och handUcapprehabUitering. Det nationella programmet för aidsbekämpning får också stöd.
Undervisning
Målsättningen är att bidra tUl ökad jämUkhet, förbätfrad kvaUtet i undervisningen samt spridning av grundläggande utbUdning tiU aUa. Stödet har bla. resulterat i att man har kunnat bygga 1 400 klassrum, 1 500 lärarbostäder och ca 70 tjänstebostäder för skolinspektörer på landsbygden tiU en sammanlagd kostnad av 134 miljoner kronor. Insatsema har lett tiU att fler kvalificerade lärare har sökt sig till landsbygden. SIDA bidrar också till att bl.a. stärka planeringskapaciteten i utbUdningsministeriet, utveckUng av läroplaner, och läromedel för handikappade.
Förvaltningsbistånd
Syftet med programmet är att höja kompetensen och öka effektiviteten i landets förvaltning. Stödet gäller organisationsutveckling, förvaltningsutbildning och statistiksamarbete. Det svenska stödet har exempelvis bidragit tiU att statistikmyndigheten i landet nu har så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av Namibias nystartade statistikeiihet. Svenska institutioner har deltagit i genomförandet av olika delprogram: SIPU, SCB, RRV och Kommunförbundet.
Personal- och konsultfond
Fonden är numera av Uten omfattning. Den används mest för lönetUlägg tiU av Zimbabwe rekryterad utländsk personal tiU strategiska tjänster där det inte går att hitta inhemsk kompetens. Vid slutet av budget-
85 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
året var två personer anstäUda på detta sätt. Fonden finansierar även utbildning av statstjänstemän inom finansdepartementet och Reserve Bank, vUken utgör ett led i stödet tiU det ekonomiska reformprogrammet. Stöd i form av bl.a. konsultinsatser tiU den centtala finansförvaltningen ingår också.
Transporter
Transportinsatser gick tidigare via PK-fonden men är sedan 1987 en egen samar-betssektor för att betona det långsiktiga åtagandet. Stödet omfattar vägbyggen, tekniskt bistånd tiU vägunderhåU, utbUdning och bilbesiktning samt konfroU av vägbyggen.
Importstöd
Det obundna importstödet om 65 mUjoner kronor ges i syfte att bidra tiU ekonomisk tillväxt i anslutning tiU landets ekonomiska reformprogram. Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta. Den största delen av det svenska stödet ges tUl det marknadsbaserade systemet för
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Ansiag
220,0
220,0
Ingående reservatlon
79,7
51,0
Summa
299,7
271,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Undervisning
41,3
55,0
Hälsovård
32,1
25,0
Transporter
48,2
40,0
Importstöd
33,2
65,0
Förvaltningsstöd
33,5
30,0
Personal- och konsultfond
5,0
Katastrofstöd inom landram
57,0
Summa
248,4
220,0
Utgående reservation
51,0
valutafördelning, det s.k. OGIL, Open General Import License. De företag som har fått del av importstödet har kunnat expandera. Den stora reservationen på importstödet förklaras främst av torkan som har försenat genomförandet av strukturanpassningsprogrammet.
Bistånd genom enskilda organisationer
I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska enskUda organisationer, bl.a. Lutherhjälpen. Sammanlagt 2,4 miljoner kronor betalades ut i projektbidrag under budgetåret.
Övrigt bistånd
Utanför landramen utgår stöd om sammanlagt 7,1 miljoner kronor tUl tryckning och spridning av barnböcker, bidrag till teatergrupper, miljövårdskurser, rättshjälp, regionalt samarbete mellan universitet i södra Afrika samt massmedierna.
Katastrofbistånd
Sammanlagt ca 57 miljoner kronor har fördelats om inom landramen för att täcka bl.a. import av majs och borrutrustning till brunnar. Zimbabwe har dessutom fått ett extra katastrof stöd om 13 miljoner kronor. Efter budgetårets utgång beslutade regeringen att ge 300 miljoner i katastrofbistånd till det torkdrabbade södra Afrika. Större delen går tUl WFP, World Food Program, och enskilda organisationer. Av de 300 miljonerna kom ca 49 miljoner kronor Zimbabwe tUl del. Landet fick dessutom ytterUgare bilateralt katasfrofstöd om 15 miljoner kronor.
Betalningsbalansstöd
Regeringen fattade beslut om ett betalningsbalansstöd på 40 miljoner kronor under året i syfte att stimulera ekonomisk tUlväxt i samband med genomförandet av strukturanpassningsprogrammet. Stödet ges som obundet importstöd.
86 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt samarbete
Zimbabwe får indirekt och dUekt del av svenska bidrag tiU SADCC dels på ttansport- och teleområdet dels genom uppmstningen av den viktiga fransportleden genom Befrakorridoren.
Bistånd genom BITS
Zunbabwe har hittiUs fått 445 mUjoner kronor i u-krediter varav 166 i gåvoelement. Kreditema har bl.a. gått tiU ett oljelagringsprojekt och ett driftledningssystem. Under budgetåret beviljades en u-kredit på 22,7 miljoner kronor, varav 7,8 i gåvoelement, tiU utökning av en drUtcenfral. BITS fick tiUsammans med SWEDECORP 10 miljoner extra för budgetåret 1992/93 för att kunna bygga upp ett bredare samarbete med Zimbabwe. Under budgetåret deltog ett trettiotal personer i kurser finansierade av BITS tiU en sammanlagd kostnad om 2,4 mUjoner kronor. HittUls har ca 140 personer deltagit i kurser i bl.a. mödrahälsovård och ledarskap i gruvindustrin.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har under året kontaktat det zimbabwiska näringsUvets organisationer i syfte att hitta lämpUga områden för samar-
bete. SWEDECORP stöder ILOs, International Labour Organization, regionkontor i Harare och dess regionala kurser för företagsledare. F.n. finns fyra joint ventures i Zimbabwe, bl.a. Nitro Nobel Zimbabwe. SWEDECORP betalade ut ca 3,4 miljoner kronor inklusive utbetalningar för utbildning och ledarskap via Swedfund.
Bistånd genom SAREC
SAREC har sedan fem år ett kontor i Harare för att kunna följa insatser i regionen. Det gäller i första hand projekt som får stöd av SAREC, men även aktiviteter som stöds av andra givare. SAREC stöder framförallt University of Zimbabwes forskning inom ekologi, sexuellt överförda sjukdomar, bioteknologi, gruvindustri, biologi och arkeologi. Myndigheten stöder ett regionalt nätverk av bl.a. zimbabwiska energiforskare och beslutsfattare, African Energy PoUcy Research Network.
Under 1991 /92 betalade SAREC ut 6,5 miljoner kronor tiU Zimbabwe.
87 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika
Under anslagsposten har under budgetåret 1991/92 utbetalats 216 miljoner kronor.
Southern African Development Coordination Conference (SADCC) bUdades år 1980 för att nunska beroendet av Sydafrika och främja ekonomisk tillväxt och samarbete i regionen. Organisationen omfattar Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mogambique, Namibia, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. Vid ett statschefsmöte i Windhoek i augusti 1992 beslöts att omvandla SADCC tUl en gemensam marknad benämnd Southem African Development Community (SADC). Syftet var att inför ett kommande eventueUt införlivande av Sydafrika verka för en högre grad av ekonomisk integration. Samtidigt förblir förhåUandet oklart tiU övriga regionala samarbetsformer som handelsorganisationen PTA (Preferential Trade Area) och sydafrikanska tullunionen SACU. Den stora utmardngen det regionala samarbetet står inför den närmaste framtiden, är på vilket sätt och i hur hög grad Sydafrika sedan apartheid avskaffats kommer att involveras i samarbetet. Det vägval den i regionala termer ekonomiska stormakten Sydafrika kommer att välja, blir avgörande för utvecklingen i regionen. Samtidigt som förhoppningarna om att Sydafrikas inlemmande skaU få snabba tillväxteffekter avtar tilltar farhågoma om att det skuUe kuima leda tiU betydande regional obalans. Samstämmigheten är dock stor om de positiva
följder ett väl fungerande samarbete kan få för regionen som helhet.
De nordiska ländema svarar för en fredjedel av det bilaterala biståndet tiU SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländema. Ett visst samarbete har kommit igång med FN och Världsbanken.
Det bredare samarbetet meUan Norden och SADCC fastlades i den s.k. Hararedeklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsoiiiråden som komplement tiU det reguljära biståndet, särskUt inom handel, investeringar och kultur. Avtalet för detta, det s.k. Norden-SADCC-initiativet, förlängdes 1991 med ytterUgare fem år. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaffärer meUan Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansttängningar görs för att främja export från SADCC-ländema genom SWEDECORP. NORSAD-fonden syftar tiU att stödja joint ventures mellan företag i Norden och SADCC-regionen. TidskrUten Southem African Econonust har fått ett positivt mottagande. Under 1991 har ett SADCC-sekretariat för kulturellt samarbete inrättats i Maputo.
Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet under en tvåårsperiod fram tUl januari/februari år 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I februari 1992 tog Finland över ansvaret för perioden 1992-94.
Tonvikten i det hittiUsvarande samarbetet har lagts på - huvudsakUgen biståndsfinan-
88
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
sierade - investeringar vad gäUer fysisk infrastruktur, dvs. satsningar för att stärka fransporter och kommunikationer mellan ländema. Sverige har tiUsammans med de övriga nordiska ländema engagerat sig särskUt starkt i denna sektor. Dämtöver ges bistånd inom främst energisektom.
Sverige har sedan 1981 /82 fram till kalenderårsskiftet 1991 /92 gjort åtaganden om sammanlagt 1,9 nuljarder kronor, varav 1,3 mUjarder kronor utbetalats. Huvuddelen, närmare två ttedjedelar, av det svenska biståndet har använts för upprustning av ttansportsystemen genom Mo<;am-bique, Zambia och Tanzaiua, dvs. Beira-och Dar es Salaam-korridorema. Svenska bidrag har också gått tiU uppbyggnad av regionens telenät.
För att stärka SADCC:s förmåga att bereda och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekruskt bistånd tiU ttansport- och koimnunikationskommissionen i Maputo, tiU industri- och handelssekretariatet i Dar es Salaam och tiU mUjö- och markvårdssekretariatet i Maseru. En konsultfond har knutits tiU SADCC-sekretariatet i Gaborone. Sverige och Finland har gett stöd tiU gruvsekretariatet i Lusaka.
Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tUlsammans med Norge i finansieringen av tte mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mocjambique och Zimbabwe samt meUan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en intemationeU televäxel i Mogambique. Telefrafiken i regionen har inneburit ett stort steg mot oberoende från Sydafrika.
På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning tiU jämvägen i Botswana. För TAZARA-jämvägen har järnvägsvagnar levererats från företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira på-
går stora upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggrungar, banvallar, spår och väg. Planer finns för rehabiUtering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tiUåter.
På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mogambique tUl Malawi. Betydande och uppmärksammade svenska insatser har gjorts för återuppbyggnaden av det brandskadade zamibis-ka kraftverket Kafue Gorge, lUcsom utbUdningsinsatser dit.
Svenskt bistånd har också gått tUl insatser inom naturresursområdet, bl.a. tiU uppbyggnad av en regional genbank.
Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed skapats.
Regionalt samarbete i övriga Afrika
Inom anslagsposten finansieras även regionalt samarbete i övriga Afrika. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 11 miljoner kronor.
Sverige har sedan länge gett stöd tUl den östafrikanska utveckUngsbanken, EADB. Just nu genomförs en studie som skaU ta ställning till eventuellt fortsatt svenskt stöd till banken.
Svenska bidrag har också utgått tUl den regionala samarbetsorganisationen på Afrikas hom, IGADD. Situationen på Afrikas hom är allvarlig och föränderlig, fortsatt svenskt stöd är därför avhängigt av utveckUngen där.
Bidrag tUl vissa kontinentala initiativ som Global CoaUtion for Africa finansieras över denna anslagspost.
89 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Östra Afrika
De tre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tUlhör regionen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet SADC. UtveckUngen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Kenya höUs i början av december allmänna val och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. I Uganda strävar landet efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya innebär extra påfrestningar på en stagnerad ekonomi men det öppnare politiska klimat som inträtt under 1992 kan förhoppningsvis innebära att ekonomin revi-
taliseras. Tanzanias ekonomiska utveckling hindras av en tung byråkrati och reformsträvandena går långsamt. Effektiviteten i biståndet kan ifrågasättas. Även biståndet tiU Uganda som f.n. kanaUseras genom multilaterala organ visar brister ur effektivitetssynpunkt och bör ses över. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stammotsättningarna med flyktingskaror som följd. Det sammanlagda gåvobiståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP tUl regionen under budgetåret 1991/92 uppgick tiU 1 052 miljoner kronor.
Biståndet till östra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Kenya
139,7
2,3
3,5
0,13
145,6
Tanzania
745,2
4,4
16,3
3,53
769,4
Uganda
115,6
3,6
0,04
119,5
Övriga länder
Burundi
1,8
-
-
-
1,8
Summa
1 004,1
10,6
19,8
3,78
1 038,2
91 Kenya
I december 1991 avskaffades enpartiväsendet i Kenya. Allmänna val har utlysts till december 1992. Valens genomförande ses som ett test på den inledda demokratiprocessen. Det svenska biståndet, främst genom SIDA, kommer under följande år att påverkas av landets demokratiska utveckling.
industri tjänster och \ service
6,8% 12,1%
män 80% kvinnor 59%
59,7 år
10,8% (1990) 370 USD (1990) 11,3%
ingen uppgift
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
Andel av arbetskraften i
jordbruk
81,0%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
OHentiigt nettobistånd/ierson
1990, USD
totalt
44,9
Sverige
1,3
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda organisationer _
2,0
katastrofbistånd
demokrati/MR
0,8
särskilda proaram
6,7
miljö
5.7 BITS, u-krediter (gåva)____________
2.3 SWEDECORP
0.1 SAREC
3,5
Summa
145,5
92
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Kenya har i jämförelse med sina grarmlän-der uppvisat en anmärkningsvärd politisk StabiUtet. Den nationella sammanhållningen åberopades länge som ett viktigt skäl för att ge KANU roUen av statsbärande och enda tUlåtna parti i landet. Samtidigt växte bUden fram av ett ledarskikt indraget i korruption och politiska skandaler.
MaiUfestationer av politiskt missnöje och givarsamfundets tydliga misstro över landets utveckUngspoUtik ledde i december 1991 tiU att enpartiväsendet avskaffades och att det blev tiUåtet att bUda fler partier. PoUtiska fångar frigavs och yttrandefriheten ökade. Under år 1992 har den poUtiska bUden kännetecknats av partipolitisk tävlan och av förberedelser inför de allmänna val som utlysts tUl december 1992.
Forum for the Restoration of Democracy, FORD, har varit den kanske främsta utmanaren tUl regeringsmakten men partiet har försvagats genom spUttring. Oppositionen har även rymt ett tredje parti, Democratic Farty. Den poUtiska mobiUseringen har inte minst skett genom att vädja till stamlojaUteter. Våldsamma sammanstötningar ägde rum under år 1992 och en parlamentarisk utredrung gav stöd åt misstarUcar om att dessa varit officieUt sanktionerade eUer tolererade.
Kenya har länge tjänat som föredöme för afrikansk marknadsekonomi och för att ha bedrivit en framgångsrik ekonomisk politik. Tonvikt har lagts vid att utveckla landsbygden och betydande offentliga medel har avsatts för sociala insatser. Ekonomin har under senare år försämrats och den utstakade reformpolitiken har inte fuUföljts. En bristande investeringsvUja har undergrävt den framtida ekonomiska tiUväxten. Regeringen har under år 1992 vidtagit åtgärder för att åter komma igång
med reformprogrammet och för att vända ett växande budgetunderskott.
Givarsamfundet har intagit en avvaktande håUrung och hållit inne med nya utfästelser vilket försatt Kenyas regering i en svår situation. Sinande biståndsinkomster har tUlsammans med faUande priser på viktiga exportvaror lett tUl en försämrad betalningsbalans. Under dessa omständigheter har Kenyas regering försökt komma ur den svacka som den delvis själv försatt sig i genom en svag ekonomisk reformpo-UtU<.
Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Ett växande antal ministerier och ett ökande antal offentUganställda har skapat samordningsproblem och lett tiU att statens budget mer och mer tagits i anspråk för finansiering av löner. För förvaltningens operativa verksamhet har man i stor utsträckning tvingats förUta sig på biståndsgivares projektinsatser. BristfälUga mekanismer för insyn och offentUgt ansvarstagande har lett tiU anklagelser om att offentliga investeringar kopplats tUl poUtiska lojaUteter.
Mänskliga rättiglieter, demokrati
I slutet av 1991 avskaffades enpartisystemet. PoUtiska partier och tidigare års undertryckande av oppositionen upphörde. Politiska fångar frigavs. Det förekom emellertid fortsatta trakasserier mot oppositioneUa. En parlementarisk utredning fann att våldsutbrott i delar av landet varit officieUt understödda. Våldsamheterna tvang tusentals människor på flykt. Inför de aUmänna valen, som utlysts tiU 29 december 1992, kommer anklagelser om att regeringen lade hinder i vägen för sina politiska motståndares kampanjarbete. Valens genomförande ses som ett viktigt test på den inledda demokratiprocessen.
93 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
Världsbanken har lämnat lån på förmånUga vUlkor för genomförande av ekonomiska reformer. Viktiga bUaterala givare är Nederländema, Storbritannien, Tyskland och USA. Vid ett konsultativt gruppmöte under Världsbankens ordförandeskap i november 1991 uttryckte givama stark misstro mot den förda ekonomiska politiken och inslagen av korruption. Vidare uttrycktes kritik mot bristfälUg respekt för mänskUga rättigheter.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet tiU Kenya kanaUseras i huvudsak genom SIDA. Av övriga biståndsmyndigheter bedriver SAREC regionalt forskrungssannarbete i vilket kenyanska institutioner deltar. Totalt uppgick biståndet under budgetåret 1991 /92 tiU 143,1 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
SIDA bedriver ett utvecklingssamarbete inom ramen för ett ettårigt avtal för budgetåret 1992/93 tUl ett belopp om 115 mUjoner kronor. Det framtida samarbetets omfattning och umktning har gjorts avhängiga av landets framsteg mot demokrati.
Vidare har framhålUts i dialogen med Kenyas regering att tydUga mslag av mål och angivande av förväntade resultat kommer att göra sig gäUande i biståndet.
Förutsatt att det senaste årets överlag positiva förändringar består har man från svensk sida aviserat beredskap att pröva en övergång från projektbistånd tUl sektorsstöd. Sådant stöd utgör en mer integrerad del av förvaltningen men förutsätter å andra sidan reformer inom berörd förvaltnmg.
Det svenska biståndet har en tydUg landsbygdsprofU med program inom mU-
jö- och markvård, hälsovård och vattenförsörjning. Därutöver lämnas stöd till olUca demokratibefrämjande insatser. Medelsfördelningen framgår av tabellen.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
135,0
115,0
Ingående reservation
26,4
38,1
Summa
161,4
153,1
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Vatten
22,8
22,0
IVIarkvård
30,0
28,5
Hälsa
40,5
40,2
Landsbygdsvägar
16,9
21,0
PK-fond
9,6
10,8
Rural Development Fund
3,5
6,0
Katastrofbistånd
-
20,0
Summa
123,3
148,5
utanför landram
20,6
20,0
Miljö och markvård
Miljö och markvårdsprogrammet är uppdelat i flera kompletterande insatser tiU ett belopp om totalt 20 mUjoner kronor för budgetåret 1992/93. Stöd lämnas tUI ett nationeUt markvårdsprogram, till forskrung om markvård och till en paraplyorganisation för närmare 200 lokala mUjögrupper. Programmet har fått ett nationellt genomslag och även vunnit intemationell uppmärksamhet.
Hälsovård
Bistånd lämnas tiU primärhälsovården tiU ett belopp om 45 mUjoner kronor för budgetåret 1992/93 och består av sju delprogram. Bland dessa kan nämnas underhåll av hälsobyggnader, färdigställande av vattentankar och latriner och iiUcöp av p-pU-ler.
94 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Vattenförsörjning m.m.
Andra områden för bistånd har gäUt landsbygdens vattenförsörjning och rehabUitering av landsvägar. Under år 1992 avtalades om demokratibefrämjande insatser med olika organisationer med fokus på seminarier och utbUdning kring vaUörfa-rande samt kring kvinnors roU i demokratiprocessen.
Bistånd genom enskilda organisationer
Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Kenya med utvecklingsinsatser av vilka kan nämnas Swedish Cooperative Centre och pingstmissionens u-lands-
hjälp. Genom SIDA lämnades cirka 20 mUjoner kronor tiU dessa och andra organisationer verksamhet i Kenya.
Bistånd genom SAREC
SAREC:s regionala forskningsprogram har inom bl.a. samhäUsvetenskap och energi inbegripit institutioner i Kenya. BITS lämnade under 80-talet u-krediter tUl energisektorn tUl ett samlat utfäst värde om 428 miljoner kronor. Några u-krediter har inte lämnats under senare år.
Det sammanlagda utbetalade biståndet tiU Kenya uppgick under budgetåret 1991 /92 tiU 143 mUjoner kronor.
95 Tanzania
"Btv*
I maj 1992 beslutade Tanzanias parlament att landet skall bli flerpartistat. Det är oklart när de första fria parlamentsvalen skall hållas. Den svaga infrastrukturen medför att ekonomiska reformer går långsamt. Huvudmålet för det svenska biståndet fiar de senaste åren varit att stödja strukturanpassning som bidrar till ekonomisk återfiämtning ochi tillväxt.
Karta: Stig Söderlind, ©SIDA
industri tjänste-\ sektorn
24,5 milj 3,1%
(1990)
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
Andel av arbetskraften
jordbruk
85,6%
4,5% 9,9%
Andel läskunniga uppgift saknas Förväntad livslängd
män 52,1 kvinnor 55,7
17% (1990) 110USD(1990) 48,2%
6,9% (1989)
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
42,1
Sverige
5,5
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda organisationer _
katastrofbistånd
_
reoionalt samarbete
demokrati insatser
0,5
betalninosbalansstöd
särskilda proaram
miljö
1.0 BITS
4.4 SWEDECORP
3.5 SAREC
16,3
1 Su
mma
96
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Tanzania var fram tUl 1992 en enpartistat. En politisk reformprocess inleddes under 1991. En särskild presidentkommission tUlsattes för att utreda frågan om flerpartisystem. Vid en extra partikongress i februari 1992 beslöt Chama cha Mapinduzi (CCM) att följa presidentkommissionens rekommendationer att avsäga sig sin stäUning som hittills enda tUlåtna parti. 1 maj 1992 beslutade parlamentet i total eiughet att göra de nödvändiga ändringama i konstitutionen. Ett antal partier har redan registrerat sig. Det är ännu oklart när de första fria parlamentsvalen kommer att håUas.
Jordbruk och boskapsskötsel sysselsätter ca 85 % av Tanzanias befolkning och är den dominerande sektorn i Tanzanias ekonomi. IndustriutveckUngen har varit svag och många företag arbetar idag långt under sin kapacitet. Den ekonomiska krisen i landet har medfört försämringar i bl.a. tiUgång på hälsovård och utbUdning. Tanzania har dessutom en mycket stor utlandsskuld i förhåUande tiU landets BNI och export. Skuldtjänsten uppgår till ca 26 % av exporten.
Tanzania genomför sedan 1986 ett strukturanpassningsprogram med stöd av IMF och Världsbanken. Reformer har genomförts omfattande bl.a. liberalisering av inrikes- och utrikeshandeln inklusive avskaffande aV priskontroUer på de flesta varor, kraftiga devalveringar av valutan, avskaffande av subventioner och höjda räntor. Under 1992 har vissa framsteg gjorts vad gäUer UberaUsering av växelkurs och valutahandel. Reformer av den finansieUa sektom har iiUetts, genom att utländska banker nu tUlåts att etablera sig i landet.
Den ekonomiska tUlväxten har ökat sedan anpassrungsprogrammet irUeddes. Under 1986 -1990 ökade BNP med i ge-
nomsnitt 4,6 % per år jämfört med 0,8 % per år under 1981 -1985. Reformbehoven är dock fortsatt stora och den svaga infrastrukturen på aUa områden och statsför-valtiUngens svaga kapacitet medför att reformema går långsamt. För att resurser skall frigöras för den nödvändiga upprustningen och utbyggnaden av såväl fysisk som social infrastruktur, krävs effektivisering av statsförvaltningen och omstrukturering inklusive privatisering av de statliga företagen.
Det finns en stor och expanderande informeU sektor i Tanzania omfattande bl.a. småindustri, handel, transporter, byggverksamhet och valutaväxling. Genom de avregleringar som skett har huvuddelen av verksamheten bUvit tUlåten. Den informella sektom uppges uppgå tUl ca 30 % av BNP.
Mänskliga rättigheter och demokrati
GenereUt är läget beträffande respekt för mänskUga rättigheter relativt gott. Rapporter om missförhåUanden förekommer dock, i första hand från poUshäkten. PoUtiskt frihetsberövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrandefriheten, som vaiit relativt omfattande, har stärkts i och med att beslut fattats att införa flerpartisystem och att massmediema har fått ökat spelrum.
Militärutgifter, externa konflikter
TanzarUas miUtärutgifter uppgår tiU ca 7 % av BNP. De relativt höga miUtärutgiftema har hittiUs motiverats av oroUghetema i regionen.
97 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
Tanzania är mycket biståndsberoende. Mer än en tredjedel av bruttonationalprodukten härrör från bistånd. Bilden blir något annorlunda om man ser ItiU bistånd per capita, som uppgår tUl 47 USD. Sverige svarar för ca 12 % av det totala biståndet tiU Tanzania och är det största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Nederländerna, Canada, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG.
Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dominerar, men även SAREC, SWEDECORP och BITS samarbetar med Tanzania. Tanzania har utöver det mer långsiktiga biståndet inom landramen bl.a. mottagit särskUt valutastöd för import och skuldlättnader. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 769,3 mUjoner kronor.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåren 1992/93-1993/94, omfattande högst 1 060 mUjoner kronor. Landramen var för budgetåret 1991 /92 585 mUjoner kronor. För 1992/93 har landramen sänkts tiU 530 mUjoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalade SIDA 748 mUjoner kronor av medel inom och utanför landramen. Fördelningen framgår av tabeUen till höger.
Huvudmålet för det svenska biståndet har under de senaste åren varit att stödja strukturanpassningsåtgärder som bidrar tUl ekonomisk återhämtning och tillväxt. Huvudområden för samarbetet är importstöd, industri, undervisning, vattenförsörjning på landsbygden (HESAWA), skogs-och niarkvård, förvaltiUngsutveckling, telekommunikationer och energi.
Hälsovård
Det svenska stödet tiU hälsosektom ges tUl UNICEF:s ChUd Survival Development Programme, stöd tiU ett program för AIDS-bekämpning samt stöd tUl ett nutri-tionsinstitut.
Importstöd
En betydande del av biståndssamarbetet utgörs av importstöd för att säkerställa den unport som är nödvändig för ekonomisk återhämtning. Merparten av importstödet fördelas genom det icke-administrativa valutafördelningssystemet Open General Licensing System (OGL). Från och med budgetåret 1992/93 kommer allt importstöd att kanaliseras genom OGL. I oktober 1991 deltog SIDA tiUsammans med övriga givare i en översyn av valutastödet tUl Tanzania. Slutsatsen var att importstödet genom OGL har mycket stor betydelse för den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Vissa administrativa förbättringar, bl.a. avseende intern kontroll och bokföring i
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
585,0
530,0
Ingående reservation
82,5
90,6
Summa
667,5
620,6
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Importstöd
237,7
185,0
Industrisektorn
85,0
1,0
Undervisning
65,1
45,0
Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)
27,8
38,0
SIård
37,8
45,0
Förvaltningsutveckling
27,7
30,0
Hälsosektom
15,0
19,8
Telekommunikationer
9,7
Energi
68,0
50,0
Övrigt
9,3
8,0
Summa
583,1
' Utgående reservation
90,6
»".nl -■■
98 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
det tanzaniska banksystemet av medelsanvändningen och motvärdesbetalningar, skaU nu genomföras.
Förvaltningsbistånd
Biståndet tiU utveckling av förvaltningen är också ett viktigt led i strukturanpassningsprocessen och avser främst åtgärder för att bistå finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, budgetadministration, beskattnUig, statistik och revision.
Industri och infrastruktur
Industrisektorstödet har främst inriktats på småindustri, exportfrämjande, Uidustriella institutioner och tUl rehabiUtering av en cementfabrik och en förpackningsindustri. RehabUiteringen av cementfabriken och förpackningsindustrin avslutades planenUgt den 31 december 1991 som delar av SIDA:s stöd. Sverige har varit deUinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi. Avtalet sades upp i juU 1992.
Från och med budgetårsskiftet 1992/93 har SWEDECORP övertagit delar av industriprogrammet.
Inom stödet tUI energisektom har Sverige hjälpt tiU att bygga de två största kraftverken i Tanzania, Mtera och Kidatu. Då det befunnits ytterst angeläget att utöka och säkerställa tiUgången tUl elektricitet i Tanzania påbörjades byggandet av ett nytt kraftverk i november 1991 vid floden Pangani. Sverige bistår med 25 % av totalkostnaden för detta samnordiska projekt.
Undervisning
Den ekonomiska krisen har lett tiU försämring av utbildningskvaUteten. Biståndet tiU undervisningssektorn syftar till att motverka försämringarna bl.a. genom produktion av läroböcker, renovering av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet inriktas på primär- och vuxenutbildning samt yrkesutbUdning.
HESAWA
Svenskt stöd tUl vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats tiU ett integrerat program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivningshygien (HESAWA, Health, Sanitation and Water). Stödet är koncentrerat tiU tre regioner vid Victoriasjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjama, som tiU största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade på lokalsamhällets resurser och kunskaper. TiUgången till vatten ökade under budgetåret. Sedan programmet inleddes år 1985 har 650 000 människor fått förbättrad vattenförsörjning och omgivningshygien.
Skogssektorstödet inriktas på byskogsbruk och mark- och mUjövård och ges i form av utbildning, utrustning och institutioneUt stöd.
Bistånd utanför landramen
Under budgetåret 1991 /92 har Sverige givit Tanzania ett särskUt betalningsbalansstöd om 110 mUjoner kronor från anslagsposten Stöd tUl ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom ramen för Världsbankens särskUda program för Afrika (SPA). 60 miljoner kronor har använts för innport genom OGL-systemet och 50 mUjoner kronor tUl att underlätta Tanzanias betalningar på gamla Världsbankslån.
För att stödja demokratiseringsprocessen i Tanzania har Sverige gjort förberedelser för att delta i en större insats i samarbete med Världsbanken, som omfattar revision och uppdatering av Tanzanias lagar. Mindre insatser har gäUt stöd till enskUda organisationer.
Regionalt samarbete
Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende upprustning av Dar es Salaams hamn och upprustning av Taza-rajämvägen.
99 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda organisationer
Tanzania får även ett omfattande bistånd utarUör landramen. Ett trettiotal enskilda orgaiusationer är engagerade i projekt inom bla. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckUng. Ca 3,2 mUjoner kronor utbetalades av SIDA i projektbidrag.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har från 1 juU 1992 övertagU ansvaret för småindustristödet tUl Tanzarua. Stödet omfattar kompetensutveckling bland företagare och stöd tiU ett kreditsystem för småföretagare. Swedfund Intemational AB:s verksamhet i Tanzarua omfattar ett antal samriskprojekt. Under budgetåret 1991/92 har två nya projekt
tagits i drift; investering i sågverk och i cementindustri. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 3,53 mUjoner kronor i bistånd av SWEDECORP.
Bistånd genom SAREC
SAREC har ett omfattande bUateraU forskningssamarbete med Tanzania. Genom SAREC lämnas stöd tiU tanzanska forskningsinstitutioner, huvudsakUgen för forskning inom medicin, jord- och skogsbmk. Totalt utbetalades 16,3 mUjoner kronor tiU forskningssamarbete i Tanzania.
Bistånd genom BITS
Under budgetåret deltog 55 tanzanier i mtemationeUa kurser anordnade av BITS.
Vägbygge I Aru Meru-distriktet, som Ingår i ett skogsprojekt i Arusha. Mark- och skogsvård är ett par av de områden som svenskt bistånd satsar på i Tanzania.
FOTO: CHARLOTTE THEGE/BAZAAR
100 Låstillverkning ingår i SiDAis satsning på stöd till småindustriprojekt i Tanzania.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Uganda
industri tjänster och service
Befolkning
Befolknings' tillväxt/år
Andel av arbetskraften I
jordbruk
85,9%
4,4% 9,7%
Andel läskunniga män 62%
kvinnor 35%
Förväntad livslängd 52 år
Dödlighet,
barn under 5 år 16,4% (1990)
BNI/invånare 220 USD (1990)
Bistånd, andel av BNI 13,2%
Militärutgifter, andel
av BNP ingen uppgift
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD |
totalt
29,8
Sverige
0,8
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda organisationer
_
katastrofbistånd
betalninosbalansstöd
reaionala insatser
-
demokrati/MR
särskilda proaram
miljö
0.9
BiTS
3.9
SWEDECORP
0,04
SAREC
_
Summa
140,74
102 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Uganda styrs sedan år 1986 av den nationeUa motståndsrörelsen under ledning av president Yoweri Museveni. Rörelsen rymmer inom sig företrädare för oUka parti-riktningar. Däremot är partipoUtisk verksamhet inte tUlåten. En kommission för utarbetande av en ny konstitution förväntas presentera ett förslag före 1992 års utgång. Därefter skall förslaget behandlas av en konstituerande församling. En viktig fråga blir den om införande av flerpartisystem.
Uganda har alltsedan år 1987 fört en ekonomisk reformpoUtik med syfte att återhämta landet från det ekonomiska och sociala förfaU som följde i spåren av tidigare års inbördeskrig. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder mot en marknadsorienterad ekonomi. TiUväxten i ekonomin under senare år har varit kring 4 - 5 % per år.
De offentUga utgiftema utgör en jämfört med andra länder Uten andel av landets samlade Uikomster. Förvaltningen är svag med bristfäUig kapacitet att genomföra bland annat beslutade sociala program.
Ett överskuggande problem för Uganda är den mycket svaga betalningsbalansen. Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutainkomster. En betungande skuldtjänst föreUgger bland annat tiU följd av de lån som Bretton Wood-institutionerna lämnade tUI Uganda i början av 80-talet. Skuldtjänsten under år 1992 översteg de samlade exportinkomsterna. Under senare år har en viss diversifiering skett av landets exportvaror, vilket underlättats av att ett marknadsanpassat valutasystem införts.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Läget avseende mänskUga rättigheter har under flera år föranlett kritik från intemationeUa medborgarrättsgrupper. Det har gällt rapporter om övergrepp förövade av armén mot civila i samband med att upprorsmakare bekämpats i de nordöstra delama av landet. Mjoidighetema har, trots en särskUd ombudsmannafunktion, varit långsanuma med att utreda och offentUggöra sina rön om sådana arUdagelser. Under år 1992 har uppgifter om övergrepp mUiskat i antal, vilket kan bero på att konflikten med oUka rebeUgrupper avtagit. Kritik har även riktats mot att personer hålUts fängslade av tUl S5mes poUtiska skäl. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer som fängslats utan rättsUg prövning.
Militärutgifter, externa konflikter
Uganda har av historiska skäl haft höga miUtärutgifter, vUka huvudsakligen använts tiU att försörja soldater inom nationeUa motståndsarmén. JVIiUtärutgiftena för budgetåret 1992/93 beräknas ta i anspråk cirka en fjärdedel av statsbudgeten. En nedskärning har emeUertid påbörjats och innefattar bland annat demobUisering av soldater. En orolig gräns mot Rwanda och vad man uppfattar som ett latent hot från Sudan har visat sig utgöra hinder mot att nå lägre miUtärutgifter.
Ett svenskt bidrag om 10 nuljoner kronor har lämnats tiU finansering av att VärldsbarUcsprojekt som syftar tiU att bereda arbetstiUfäUen för demobUiserade soldater ur armén.
103 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
VärldsbarUcen är en betydelsefull långivare tUl och understödjare av Ugandas strukturanpassningsprogram. Intemationella valutafonden lämnade under 1992 ett fjärde strukturanpassningslån på förmånUga villkor tUl Uganda. Som ovan nämnt behövs dessa medel bla. för att finansiera skuldtjänst på tidigare upptagna lån från valutafonden. USA är den främsta bilaterala givaren. Andra viktiga givare är Tyskland, Nederländema, Storbritannien och Danmark.
Sveriges bistånd
Sveriges utvecklingssamarbete med Uganda bedrivs i huvudsak genom SIDA. Den avtalade landramen uppgår för budgetåret 1992/93 tUl 110 mUjoner kronor. Därutöver har 50 miljoner kronor lämnats under år 1992 i betalningsbalansstöd. BITS har lämnat principutfästelse om u-kj"edit om cirka 50 - 60 mUjoner kronor för fmansering av ett vattenkraftsprojekt. Forskare från Uganda deltar i av SAREC finansierade regionala forskningsprojekt l
Bistånd genom SIDA
Biståndet genom SIDA regleras av ett tvåårigt avtal som löper ut 1993-06-30. Samarbetet är inriktat pä att befrämja utvecklingen och återuppbyggnaden av de sociala sektorerna och på att öka tUlväxten inom det ekonomiska reformprogrammet.
Bistånd lämnas i huvudsak genom samfinansierade insatser med Världsbanken, Unicef och Swedish Cooperative Centre. Det finns inget svenskt biståndskontor i Kampala.
Häisovård och vatten
Ett samarbete bedrivs med UNICEF kring ett vatten- och hälsoprogram om 62 mUjoner kronor för en tvåårs period. Inom hälsosektom lämnas vidare stöd tiU ett antal insatser bl.a. tiU immunisering samt förebyggande av AIDS. Det sammanlagda beloppet uppgår tiU 45 miljoner kronor.
Kooperation
Stöd tiU den kooperativa verksamheten i Uganda har lämnats genom Swedish Cooperative Cenfre tiU ett belopp om 30 mUjoner kronor för budgetåret 1991 /92. Verksamheten innefattar baiUcväsende, bUverkstad och jordbruk.
Inom landramen har ett belopp om högst 30 mUjoner kronor avsatts för bidrag tiU utbyggnad av kraftverket Owen Falls i Jinja.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag
110,0
110,0
Ingående reservatlon
39,1
Summa
110,0
149,1
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Hälsovård (Världsbanken, UNICEF, WHO, UNFPA)
10,4
25,0
Vatten (UNICEF)
34,0
28,0
Kooperationen (SCC)
15,5
14,5
PAPSCA (Världsbanken)
15,0
10,0
Owen Falls Vattenkraftverk (BITS)2
0 Katastrofsamordnare (UNDP)
2,0
Konsultfond
1,0
4,0
Summa
75,9
83,5
Omförhandlat till att samfinansiera ett Värids-banksprogram för demobilisering av soldater.
BITS har principutfäst 60 miljoner kronor i u-kredit varav 30 miljoner kronor är gåvoelement. Därutöver har SIDA utfäst 30 miljoner kronor i gåva. Utbetalningarna beräknas att ske tidigast 1993/94 på grund av anbudsförfarandet.
104 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
.' \ Wf'
SUm'
JEk
3ii
Bistånd genom BITS
BITS har gjort en principutfästelse om en u-kredit om högst 60 miljoner kronor. IntemationeU upphandUng är ärmu (oktober 1992) mte klar.
Hera insatser har även lämnats tUl stöd för att stärka landets rättsväsende irUdusi-ve ge bidrag tiU ombudsmannafunktionen Inspector General of Govemment samt ge bidrag tiU en fristående nationeU medborgarrättsgrupp.
UNICEF arbetar med bl.a. vaccinering och förebyggande åtgärder mot AIDS.
FOTOfCHARLOTTE THEGE/BAZAAR
105 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
AMkasHom
Afrikas Hom drabbades hårt av torkan som bredde ut sig över stora delar av Afrika under våren 1992. Inbördeskrigen fortsatte med oförminskad st5Tka i både Sudan och Somalia med ofattbara mänskUga Udanden som följd. I Etiopien höUs regionala val i juru 1992. Landet övergångsregering, som sitter fram tiU att nationeUa val har håUits under 1993 eUer 1994, har uUett ett ekonomiskt reformprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Även Erifrea har inlett en återuppbyggnadsprocess. Totalt utbetalades tiU ländema på Afrikas Hom 292 mUjoner kronor under budgetåret 1991/92. Merparten i form av katasfrof-och återuppbyggnadsbistånd genom SIDA.
ssmetsmmsimämmmmi''
Biståndet till Afrikas Horn, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP TOTALT
49,0
Etiopien
146,3
Övriga länder
Eritrea
36*
Somalia
9,8
Sudan
8,6
18,6
213,9
36,0 12,7
2,9
Sudan 8,6
0,4
-
0,59
9,6
Summa 200,7
49,4
21,5
0,59
292,2
* katastrofstöd och återuppbyggnad
107 Etiopien
.1 v....... Tigray
V ■ Kefa y- ./
'.' '".-I,' M nch ,
' Gemu 'l,.. Gnfn 'i
Sldamo
Befolkning 52 milj
Befolknings tillväxt/år 2,9%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 18,0
Sverige 0,2
Andel av arbetskraften I
jordbruk
industr' tjänster och \ service
79,8%
7,9% 12,3%
Andel läskunniga ingen uppgift Förväntad livslängd
totalt 45,5 år kvinnor 47,1 år
22% (1990) 120 USD (1990) 14,6%
21% (1992)
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
146,0
inom landramen
utanför landramen
Världbanksaruppen*
katastrofer
enskilda organisationer
särskilda proaram
övriat
0,54
BITS
49.0 SAREC
18,6
213,1
Summa
108 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Det långa inbördeskriget slog hårt mot Etiopien som redan tidigare tillhörde världens fattigaste länder. Landets BNP per mvånare Ugger på endast 120 US dollar per år. Nedrustningen av den sociala sektom under Mengistus tid har drabbat hälso- och undervisningssektom. Man beräknar att mindre än en tredjedel av befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård. På varje läkare går det 39 000 personer. Knappt 35 % av bamen får undervisning på lågstadienivå och endast hälften av dem fortsätter tiU meUanstadiet. Omkring 6 miljoner bam har ingen som helst tiUgång tiU undervisning.
Landets infrastruktur är dåUgt utbyggd; Etiopien har det glesaste vägnätet i hela Afrika. Inbördeskriget har lett tUl att tiUväxten har sjunkit kraftigt. BNP sjönk med 5-6 % under 1991 samtidigt som befolkningen växte med knappt 3 %. Idag står jordbmket för 40 % av BNP och 85 % av exporten samt arbetstUlfäUena. En försämrad handelsbalans och den stora utlandsskulden har lett tUl att skuldtjänstkvoten stigit kraftigt de senaste åren. Bristen på utländsk valuta är akut. Kaffe är den viktigaste exportvaran.
Etiopien är idag beroende av utländsk hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torkan har förvärrat läget. Man beräknar att 6 - 8 miljoner människor riskerar att drabbas av brist på mat det närmaste året.
Övergångsregeringen arbetade fram ett ekonomiskt reformprogram, ERRP, under hösten 1991 i samarbete med Världsbanken och IntemationeUa Valutafonden, och väntas skriva under ett avtal om ett strukturanpassningsprogram med samma organisationer i slutet av 1992. De offentUga utgiftema ska skäras ned, utrikeshandeln UberaUseras, växelkursen devalveras, skattesystemet reformeras, och statUga monopol awecklas. Programmet kommer att
öka möjUghetema för Etiopien att få skuldlättnader och stöd för unport av insatsvaror tiU jordbruk och industri.
Instabil politisk situation
Den poUtiska situationen är fortsatt instabU året efter att president HaUe Mariam Mengistu och hans miUtärregim störtades av gerUlakoalitionen EPRDF. Efter en na-tionalkonferens tiUsattes en övergångsregering som ska styra landet fram tiU att allmänna val har hålUts. I samband med korvferensen antogs en nationeU stadga som utgör grunden för övergångsregeringens maktutövning. Regeringen leds av Meles Zenawi.
EnUgt stadgan ska det håUas allmänna val i hela landet under 1993. Sedan i april
1991 är det tUlåtet att bUda poUtiska partier och anordna möten och demonstrationer. I stadgan gav man sitt stöd tiU FN:s allmänna förklaring om de mänskUga rättigheterna, ett demokratiskt poUtiskt system, en oberoende domarkår och de etiopiska folkgruppemas självbestämmanderätt. I juni
1992 höUs regionala val. OLE, Oromo Liberation Front, uppmanade tiU bojkott av de regionala valen och drog sig ur övergångsregeringen kort efter valen. En kontaktgrupp bestående av utländska ambassadörer försöker få partema tiU förhandlingsbordet. Den nya regionindelningen, som bygger på etrusk tUlhörighet, skapar viss osäkerhet om det framtida förhåUandet meUan de regionala organen och centralmakten. I de flesta regioner pågår arbetet med att bUda beslutande organ. Frågan om äganderätten tiU mark ska lösas genom en folkomröstning efter valet 1993.
109 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Militärutgifter, externa konflikter
De militära utgiftema stod under inbördeskrigets slutskede för över hälften av statsbudgeten men har idag sjurikit tiU ca 20 %.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Det politiska systemet utvecklas i demokratisk riktning. Respekten för de mänskUga rättighetema har förbättrats. Etiopien har skrivit under FN:s barnkonvention. Dock finns det många gatubarn. IntemationeUa Röda Korskommittén tiUåts besöka fångar. Amnesty och Africa Watch har också besökt landet. Det nattliga utegångs-förbudet har avskaffats. Vid påskhelgen 1992 direktsändes ortodoxa kyrkoceremonier för första gången på 17 år. Inhemska organisationer för mänskUga rättigheter får verka fritt. I samband med de regionala valen förekom dock enstaka övergrepp. F.d. medlemmar av Mengistus Workers' Party of Ethiopia hade inte rätt att rösta i de regionala och lokala valen. De är fortfarande förbjudna att delta i det politiska livet. Omkring 2 000 representanter för Mengistus förvaltning och regeringsparti sitter fortfarande fängslade utan rättegång. Dödsstraff kan enUgt 1957 års strafflag utdömas för mord. Ingen har dock dömts tiU döden sedan maktskiftet. Som ett tecken på kviimans svaga ställning kan nämnas att det traditioneUa bruket av kvinnlig omskärelse fortfarande förekommer i stor utsträckrung.
Biståndsgivare
Sverige tiUhör den UUa grupp av länder som ger bistånd tUl Etiopien. Sverige är tiUsammans med Italien den största bUate-
rala givaren. Världsbaivken är den största multUaterala givaren medan EG är störst totalt, inklusive katastrofbistånd. Under året har flera nya biståndsgivare visat intresse för landet.
Sveriges bistånd
SIDA dominerar det svenska biståndet, men även BITS och SAREC samarbetar med Etiopien. Totalt betalades 213,6 miljoner kronor ut tUl Etiopien under 1991 /92. Trots svårighetema har flera program lett tiU positiva resultat, bl.a. kartprogrammet och stödet tiU skolbokstryckeriet. I väntan på att det långa inbördeskriget skuUe ta slut, antog biståndet alltmer en övervintringsform med betoning på kunskapsuppbyggnad. Etiopien kan knappast inrikta sig på strategier för långsiktig utveckling förrän efter de nationeUa valen. Därför kan inte biståndet gå fortare fram än vad läget i landet tiUåter.
Bistånd genom SIDA
Biståndet via SIDA regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal som inleddes budgetåret 1992/93. Under denna tid fasas en del gamla program ut och samarbetet koncentreras tUl de områden som har bäring på ett långsiktigt utvecklingssamarbete: återuppbyggnad, naturresurshåUning, undervisrung, och hälsovård. Landramen höjdes med 50 mUjoner kronor tiU 150 miljoner kronor för 1992/93.
Landramen för 1991/92 låg på 100 miljoner kronor. Dessutom faims ca 44 mUjoner kronor kvar i outnyttjade medel från året före. Sammanlagt betalades 146,3 mUjoner kronor ut 1991/92, varav 74,1 mUjoner inom landramen och 72,2 mUjoner utanför landramen. Det fanns kvar knappt 70 mUjoner kronor i outnyttjade medel vid budgetårets utgång. De stora reservationerna beror på att det har varit svårt att bedriva biståndsverksamhet i det osäkra poUtiska läge som rådde i samband med
110 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutet av kriget och året därefter. I landramen ingår program inom flera sektorer: undervisning, hälsovård, naturresurshållning och vattenförsörjning. En tredjedel av landramen har använts tUl katastrofstöd.
Undervisning
Det svenska stödet, som inleddes för 25 år sen, har hittiUs bidragit tiU att bl.a. 7 600 nya skolor har byggts. Det har också medverkat tiU produktionen av 45 mUjoner skolböcker och utbUdning av 75 000 instruktörer inom vuxenutbildningen. Samarbetet omfattar även vuxenundervisning, fortbildning av lärare, utveckling av skolmöbler samt stöd tiU undervisningsministeriets planeringsenhet.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
100,0
150,0
Ingående reservation
44,0
69,9
Summa
144,0
219,9
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Undervisning
37,4
40 Hälsovård
11,6
19 Vattenförsörjning
5,1
8
Naturresurshushällning
5,0
16
Personal- och konsultfond
8,0
6
Kartor
1,1
4
Demokrati, mänskliga rättigheter
Återuppbyggnad
0 0
3 50
Katastrofinsatser
5,9
Beredning långsiktigt samarbete
4
Summa
74,0
Utgående reservation
69,9
Utom landramen
Totalt SIDA
146,3
* Utbetalning av reserverade medel frän tidigare budgetår då SIDA hade handläggningsansvar för anslagsposten.
Hälsovård
Svenskt stöd tiU hälsovård i Etiopien irUeddes redan för snart 100 år sen med missionssjukvård. Idag går stödet till framför aUt UtbUdning av hälsovårdspersonal, mödravård och familjeplanering, omgivningshygien, planering och ledningsutveckling, och det nationeUa aidsprogrammet. Tre fjärdedelar av landsbygdens hälsocentraler har hittills fått utrustning för enkel mödra- och barnahälsovård. Ca 20 nya vårdlärare har utbUdats, och 160 befintUga vårdlärare har fått pedagogisk utbildning.
Vattenförsörjning
En stor del av den svenska insatsen har bestått av inköp av utmstning och fordon. Även utbUdning av ingenjörer och tekniker har utgjort en väsentlig del. En femtedel av befolkningen i de östra regionema har fått tjänUgt dricksvatten, jämfört med endast tolv procent i övriga landet. Det är ett resultat av att man har byggt 642 dricksvattenbrunnar och 155 ledningssystem samt täckt 34 källor.
Naturresurshushållning
Sverige har i närmare 30 år stött landsbygdsutveckUng och naturresurshållning i Etiopien. HittiUs har ca 750 skogstekniker UtbUdats i jordbruk, skogs- och mUjövård. Stödet har även gått till skogsforskning, statUga skogsbruk och centralt förvaltningsstöd. Avskogning, jorderosion och förslitning av marken har gjort landet sårbart för torka och svält. I början av 50-talet täcktes 16 % av landet av skog - idag endast 2,7 % av ytan.
Övrigt
Stödet via personal- och konsultfonden har bl.a. gått tUl förvaltningsutbUdning och statistiksamarbete för nationalräkenskaper. Det svenska stödet tiU det regionala programmet för företagareutbildning administeras numera av SWEDECORP.
SIDA har stött Etiopiens kartverk, EMA,
111 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med ca 4 miljoner kronor per år. Därigenom har topografiska kartor för ungefär en tredjedel av landet kuimat tas fram. EMA utgör sannolikt Afrikas idag bäst fungerande kartmyndighet.
Dessutom ingår stöd till mUjöfrågor om 467 000 kronor och 5 mUjoner kronor till särskUda program, där aidsbekämpiung utgör den största delen.
Bistånd genom enskilda organisationer
Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjälpen, Svenska Kyrkans Mission och EvangeUska Fosterlandsstiftelsen är några av de enskUda organisationer som arbetar i Etiopien. Bl.a. via dem kanaliserades sammanlagt 79,6 mUjoner kronor för olika humanitära insatser. Knappt häUten av pengama gick tUl demobUisering och återanpassning av soldater ur den foma regeringsarmén. YtterUgare 8 miljoner kronor gick via de enskilda organisationema tUl olika typer av utvecklingsprojekt i Etiopien.
Katastrofbistånd
Förutom det bilaterala stödet har Etiopien även fått del av medel inom ramen för FN:s samlade program för hela Afrikas hom, SEPHA. Eftersom det svenska bidraget uite är öronmärkt är det svårt att precisera hur stor del Etiopien har fått.
Bistånd genom BITS
HittiUs har BITS bevUjat u-krediter på 177 mUjoner kronor varav 94 nuljoner är gåvoelement. Den senaste är en delfinansiering av sockerbruket i Fincha genom en kombinationskredit på 68,6 mUjoner kronor, varav 38 miljoner i gåvobistånd.
Sammanlagt 12 etiopier deltog i kurser i bl.a. mänskliga rättigheter som finansierades av BITS tiU en sammanlagd kostnad om en knapp miljon under 1991 /92.
Bistånd genom SAREC
SAREC:s stöd svarar för mer än 80 procent av forskningsbudgeten vid etiopiska universitet. SAREC är den största givaren när det gäUer forskning. Myndighetens strategi är bla. att satsa på långvarigt samarbete meUan etiopiska och svenska institutioner. Förutom den kvantitativa förstärkrung som har skett genom forskarutbildning och investering i infrastruktur för forskningen, har man gjort stora kvalitativa framsteg vad gäller lokal kapacitet att utforma och leda projekt som är relevanta för landets utveckling. Dessa omfattar bl.a. flora, organisk kemi, geofysik samt väg och vatten. För 1991/92 betalade SAREC ut 18,6 miljoner kronor. Sedan 1979/80, då samarbetet inleddes och fram tUl 1990/91 har SAREC kanaliserat ca 103 mUjoner kronor tiU Etiopien.
112 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Somalia
Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92 ca 213 mUjoner kronor.
I Somalia råder anarki, kaos och laglöshet i inbördeskrigets följd. Landets norra del, SomaUland, har förklarat sig självständigt. Något utvecklingsbistånd går därför knappast att driva, utan insatserna har koncentterats tUl katastrofbistånd.
Bistånd genom BITS
Tillsammans med Världsbanken har BITS finansierat ett projekt för att förbätfra den sociala statistiken i landet. Uppföljningen av projektet har dock inte kunnat slutföras. HittiUs har 14,9 mUjoner kronor betalats ut.
Bistånd genom SAREC
SAREC har avbrutit sitt forskningssamarbete med SomaUa. Stödet om ca 2,9 miljoner kronor går istäUet tiU att ge somaUska forskarstuderande möjlighet att avsluta påbörjade studier i Sverige. SAREC stöder också två regionala program i arkeologi och marinbiologi där somaUska forskare kommer att medverka. HittiUs har ca 40 somaUska forskare etablerat samarbete med svenska koUeger, tio somalier har avlagt doktorsexamen och ytterligare elva är på god väg.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ytterst få enskilda organisationer har haft möjlighet att arbeta i SomaUa under året tiU följd av den prekära säkerhetssituationen. Sverige har lämnat bidrag till katasfrofhjälp via bl.a. Internationella Röda-korskonrmittén. Omkring 30 svenskar deltar i olika hjälpprogram i SomaUa, bl.a.
Några hyrda beväpnade vakter utanför sjukhuset i Baidoa.
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
har svenska Röda Korset har skickat vårdpersonal. Lutherhjälpen och EvangeUska Fosterlandsstiftelsen har sänt personer som arbetar för FN-organen. Den svenska FN-beredskapsstyrkans specialenhet för katastroflijälp, SWEDRELIEF, deltar i UNICERs hjälpprogram. SomaUa har också fått del av Sveriges bidrag tUl FN-organen, bl.a. UNICEF, och FN:s appell om stöd tUl Afrikas Horn. De svenska bidragen är inte öronmärkta för att möjliggöra för FN att agera snabbt och flexibelt.
Sammanlagt betalades ca 210 mUjoner kronor ut. YtterUgare bidrag kom Somalia tUl del via bl.a. UNHCR:s Afrikaprogram.
113 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sudan
Eritrea
TotaU utbetalt under budgetåret 1991/92: 9,1 mUjoner kronor.
På grund av inbördeskriget och det försämrade poUtiska kUmatet gentemot ickemuslimer blir det aUt svårare att bedriva bistånd i Sudan. I september 1992 dödades fre biståndsarbetare, som arbetade för FN:s Operation LUeUne Sudan och en norsk journaUst i södra Sudan.
Bistånd genom BITS
BITS inriktar sig på att i första hand befästa redan genomförda insatser. Myndigheten har inte inlett några nya åtaganden. BITS samarbete med Sudan har sedan starten år 1981 omfattat ett tjugotal insatser. De flesta har inriktats på att höja kompetensen inom energi- och hälsovårdssektorema. HittiUs har ca 24,6 miljoner kronor betalats ut. Knappt 90 personer har hittiUs deltagit i BITS kurser, de flesta inom områdena jordbmk, mUjö och företagsledning. Under budgetåret deltog endast en sudanes i BITS kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
Swedfund Intemational AB stöder ett mejeriprojekt i Khartoum sedan 1982. Under 1991 /92 utbetalades 59 000 kronor för utbUdning och administration.
Katastrofbistånd
Sudan fick sammaiUagt 7,5 mUjoner kronor i katasfrofbistånd via bla. Röda Korset och Erikshjälpen under 1991/92.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett fåtal svenska enskilda organisationer arbetar i Sudan. Svensk-sudanska föreningen, som arbetar med ett byprojekt i landet, fick ett SIDA-bidrag på ca 1,4 mUjoner kronor.
Erifrea styrs sedan juU 1991 av en provisorisk regering. Förberedelser har inletts för den folkomröstning om Erifreas framtid som planeras äga rum i april 1993. Eritrea håUer på att återhämta sig efter 30 års inbördeskrig. En halv miljon flyktingar skaU rekitegreras i samhäUet, merparten från Sudan. Repafrieringen har inte skett utan problem och UNHCR har efter dispyt med den provisoriska regeringen beslutat awakta med sin medverkan i detta arbete.
Det svenska biståndet genom SIDA har bestått av katasfrofbistånd, som kanaliserats genom enskilda organisationer eUer multilaterala organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 ca 36 mUjoner kronor till olika insatser som stöd tiU mark- och vattenvård, dammbyggen, barnmatsproduktion, Uvsmedelsbistånd och akut nödhjälp. Därutöver erhöll Erifrea ca 25 miljoner kronor genom det stöd som förmedlades tUl det regionala programmet Special Emergency Programme for the Hom of Afrikca (SEPHA).
BITS, SWEDECORP och SAREC har mget biståndssamarbete med Erifrea.
114 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Väst-, Central- och Nordafrika
Väst- och Centralafrika
Väst- och Centralafrika är ett mycket heterogent område, som inkluderar bl.a. Nigeria, Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen av kontinentens oljeproducenter, Sahelländerna och de fransktalande CFA-län-dema, vars valuta är konvertibel mot den franska francen.
Hera länder har under 1991 och 1992 genomgått eller inlett en politisk reformering i demokratisk riktning. Herpartival har hållits i bl.a. Benin, Kap Verde, Burkina Faso, Nigeria och Kongo, medan de är nära förestående i Guinea-Bissau, Niger, Ghana, Guinea, Burundi och på Komorerna. De frankstalande länderna har ofta valt en formel för förändring där det regeringsbärande partiet inbjudit opinionsbildande
0,09
74,8
0,02
65,42
_
2,3
0,2
0,2
-
2,6
-
0,3
0,6
6,4
-
2,6
0,2
23,1
-
5,1
-
6,0
0,1
0,1
-
3,1
-
0,6
-
1,2
0,2
12,1
-
0,3
-
0,2
-
0,1
1,2
5,4
-
8,8
-
5,7
-
9,7
Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS* SAREC SWEDECORP TOTALT
—
Guinea Bissau
72,9
0,2
Kap Verde
65,4
-
Övriga länder
Algeriet
-
2,3
Benin
-
-
Burkina Faso
2,4
0,2
Elfenbenskusten
-
0,3
Egypten
-
5,8
Gambia
2,6
-
Ghana
20,4
2,5
Guinea
5,0
0,1
Liberia
6,0
-
IVIarocko
-
_1
Mauretanien
3,1
-
Niger
0,6
-
Nigeria
-
1,2
Senegal
10,0
1,9
Sierra Leone
0,2
0,1
Tchad
0,2
-
Togo
-
0,1
Tunisien
-
4,2
Zaire
8,8
-
Söder om Sahara
5,7
-
Västsahara
9,7
_
Summa 210,6
18,9
1,7
2,5
236,1
*endast tekniskt bistånd och intemationella kurser
IVIarocko fick även tvä u-krediter om sammanlagt 188,9 miljoner kronor, varav 59,9 miljoner i gävoelement
115 BIUTERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
grupper tiU en nationaUconferens för att diskutera och besluta om ändringar i konstitutionen.
Befräffande respekten för mänskUga rättigheter kan inga generella iakttagelser göras. Det finns dock ett stort antal nationeUa, regionala och kontinentala organisationer för mänskUga rättigheter i regionen. Konflikten i Liberia har ännu inte fått någon lösning. Den västafrikanska organisationen ECOWAS har haft en viktig roU i försöken att lösa konflikten och har sänt en gemensam trupp, ECOMOG, tUl landet. Den poUtiska processen har dock stagnerat och mot slutet av 1992 blossade sfridema upp på nytt.
I Zaire råder alltjämt stor osäkerhet om den fortsatta utvecklingen. OroUghetema under hösten 1991 tvingade en stor del av de svenska missionärerna samt den svenska amb-issaden att söka tilUällig vistelseort i Kongo. President Mobutu har aUtjämt en stark position, men den undergrävs successivt och utvecklingen mot demokrati stärks.
De ekonomiska förhållandena skUjer sig avsevärt meUan ländema. I BNP per capita räknat befinner sig Guinea-Bissau (180 USD) nederst på utvecklingsstegen, medan Gabon intar en överlägsen position med 3 330 USD. De oljeproducerande statema upplevde, tiU följd av kriget i Persiska Viken, en exportökning under 1991, medan samma händelse fick mycket negativa effekter för icke-producenterna i regionen. Ländema har också drabbats hårt av att världsmarknadspriserna på viktiga exportvaror som t.ex. kakao, bomuU och mineraler sjunkit under 1991 och 1992.
I Västafrika finns ett antal organisationer för regionalt samarbete, varav ECOWAS (Economic Community of West African States) är den mest betydande. Man har inom organisationen diskuterat olika former av regional ekonomisk Uitegration, men inga bindande beslut har fattats. Ekonomisk integration diskuteras också inom de två CFA-sammanslutningama.
Under 1992 har omfattande diskussioner förts om att övergå från ett monetärt samarbete tUl ett aUmänekonomiskt. ParaUellt med detta fortgår debatten om vUka positiva eller negativa effekter ländemas starka koppling till Frankrike får för deras utveckling.
Hera länder i regionen är mycket sktUd-tyngda och ingår i Världsbankens SPA-samarbete. Special Programme of Assistance. Inom ramen för detta förefaUer det möjligt, och ibland även tUUådligt, att SIDA ser tiU även dessa länders förutsättningar att erhålla betalningsbalansstöd.
Bortsett från biståndet tiU de två programländerna Guinea-Bissau och Kap Verde, erhöU ländema i regionen ca 85 mUjoner kronor i svenskt bistånd.
De enskUda organisationemas arbete, både inom katastrofhjälp och utvecklingssamarbete, utgör ett mycket viktigt inslag i Sveriges insatser. De svarar för en stor del av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta missionsländer och är jämte Etiopien, Tanzania och Kenya än idag det land som hyser flest missionärer som arbetar med bistånd.
SIDA ansvarar för ett regionalt mUjöprogram i de västafrikanska Sahel-länder-na.
Den nyUgen etablerade FriviUigorgani-sationemas fond för mänskUga rättigheter stöder organisationer främst i Väst- och Cenfralafrika.
BITS insatser i regionen har hittiUs varit av blygsam storlek. Endast i Ghana och Senegal har man haft åtaganden utöver det intemationeUa kursprogrammet.
SWEDECORP:s enda större insats utgörs av ett joint-venture i Rwanda.
116 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Nordafrika
Ländema i Nordafrika ingår i den arabiska kultursfären där islam, både socialt och poUtiskt, spelar en viktig roU. På flera ställen har fundamentalismen fått ett starkare fäste under de senaste åren, men paraUeUt med detta stärks i många fall också de demokratiska värderingama och respekten för mänskUga rättigheter.
Fundamentalismen hanteras på varierande sätt i ländema. Under 1992 har utvecklingen i Algeriet tagit en oroande vändning, och den positiva utvecklingen mot demokrati har avbrutits. Den islamiska motståndsrörelsen FIS har förklarats olagUg. Händelserna har skapat oro i regionen och även andra länder har erfarit ökat poUtiskt våld med anknytning till radikala musUmska grupper.
Libyens politiska roll i regionen är komplex och försvårar bl.a. det inomregionala samarbetet. Anklagelser om inblandning i intemationeU terrorism riktas mot landet. Sedan i april 1992 är Libyen föremål för omfattande FN-sanktioner tiU följd av Lockerbie-affären.
Frågan om territoriet Västsaharas status har behandlats inom FN sedan 1989. Förberedelserna inför den utlysta folkomröstningen har under år 1991 och 1992 mer eUer mindre avstannat och man har ännu inte enats kring utformning av röstlängderna. Befrielserörelsen Polisarios roll har försvagats till följd av att stödet från Algeriet minskat.
Fem av ländema i regionen, Algeriet, Libyen, Marocko, Mauretanien och Tunisien, bUdar tiUsammans Maghrebunionen, en organisation för huvudsakUgen ekonomiskt samarbete. Man eftersfrävar goda kontakter med EG, främst de sydeuropeiska statema. Organisationen har hittiUs Udit av betydande Uitema samarbetssvårigheter, tUl följd av bl.a. Lockerbiefrågan och VästsaharakonfUkten.
Under 1991 drabbades de nordafrikanska ländemas ekonomiema hårt av kriget i Persiska viken, främst genom handelsbort-faU, minskad turism, i vissa faU avtagande biståndsflöden samt av att stora skaror emigrantarbetare återvände från statema runt Persiska Viken. Under 1992 har de flesta ekonomiema återhämtat sig.
Ländemas utvecklingsnivåer visar på stora skillnader, där Egyptens BNP per capita uppskattas till ca 600 USD och Algeriets tUl 2 060 USD. Egypten är också det enda land som har ett nära samarbete med Världsbanken och som är berättigat att låna på deras mjukare villkor.
Sverige lämnar bistånd tUl Algeriet, Egypten, Marocko, Tunisien och tiU flyktingar i Västsahara. Totalt gavs ca 90 miljoner kronor under budgetåret 1991 /92. Biståndet består huvudsakligen av samarbete genom BITS, SWEDECORP och svenska enskUda organisationer.
Under 1992 tog SIDA initiativ tiU genomförandet av en kartläggning av nationeUa, regionala och globala mänskliga rättighetsorganisationer i Nordafrika och Mellanöstern.
117 Guinea-Bissau
Karta: Stig Söderlind, ©SIDA
industri tjänster och \_ service
4% 14%
24,6% (1990) 180 USD (1990) 68,2%
ingen uppgift
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 1,0 milj (1990)
1.9% (1960-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk
82%
män 50%
kvinnor 24%
42,5 år
kvinnor 44.1 är
Andel läskunniga Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person
1990, USD
totalt
122,3
Sverige
13,2
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen
61,9
utanför landramen
enskilda oraanisationer
0,8
betalninosbalansstöd
8,7 1
demokrati/MR
0,01
särskilda proaram
1,5
BITS
0,16
SWEDECORP
0.009 1
SAREC
1,7
Summa
118 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
På väg mot demokrati
Sedan självständigheten 1974 har Guinea Bissau varit en enpartistat, styrd av PAIGC (Partido Africano de Independencia da Guiné Bissau). I slutet av 1990 hölls en folkomröstning om övergång tiU flerpartisystem under perioden 1991 -1993, och 1991 ändrades författningen som stadgar enpartisystem. Man införde fri partietable-ring och ett tiotal partier har hittiUs registrerats. Under hösten samma år beslutade nationalförsamlingen införa ökad press-, ytfrande- och föreningsfrihet. Det politiska debattklimatet har därmed avsevärt förbättrats. Förberedelsearbetet inför de planerade flerpartivalen har dock dragit ut på tiden och beräknas nu äga rum under första halvåret 1993.
Guinea Bissau är ett av världens fattigaste länder. Den sociala utvecklingen är mycket svag, och endast 15 % av folket kan läsa och skriva. MedelUvslängden Ugger på 42 år.
Jordbrukssektom dominerar i Guinea Bissau och sysselsätter drygt 80 % av befolkningen. Den svarar för drygt 50 % av BNP och för 2/3 av landets export. Utvecklingspotentialen är god men bristfäl-Ugt utnyttjad tUl följd av att incitament för böndema att producera för marknaden saknas.
Landets kust erbjuder goda fiskemöjligheter, men ekonomiska skevheter har hämmat utveckling av sektom.
Svag strukturanpassning
Guinea Bissau har sedan 1987 en överenskommelse med Världsbanken och IMF om strukturanpassning. Överlag har resultaten varit svaga och ekonomin karaktäriseras aUtjämt av stora makroekonomiska obalanser. Målet med programmet är att successivt införa marknadsekonomi, men
vägen dit är mycket prövande. Den offentliga sektoms överdimensionering och svaghet utgör ett övergripande problem, varför privatiserings- och förvaltrungsre-former ges högsta prioritet inom strukturanpassningen.
Under 1992 har dock Världsbanken och IMF öppnat dialogen med Guinea Bissau igen och regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att stärka ekonomin. Ansträngningar görs för att öka konfroUen över de statUga finansema, bl.a. genom att sframa tiU indrivningen av de skulder som blev resultatet av 1990 och 1991 års okon-froUerade statUga kreditgivrung. Kraven på motvärdesinbetalningar för utländsk valuta har stärkts och privatisering xmder öppna former bedrivs.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Det aUmänna omdömet om respekten för mänskUga rättigheter i Guinea Bissau är att situationen har förbätfrats. Bland de förhållanden som kan kritiseras och återstår att reglera kan nämnas säkerhetspoliseris starka position och domstolamas osjälvständiga ställning gentemot den exekutiva makten. Regeringen arbetar för att åstadkomma ytterUgare förbätfringar.
Under 1991 bUdades den första MR-organisationen i landet.
Konventionema om avskaffande av aU slags diskruninering av kvinnor samt om barnets rättigheter har ratificerats.
Militärutgifter, externa konflikter
MiUtärutgiftemas andel av budgeten har under de senaste åren sjunkit markant och uppgår idag tiU ca 3 % av BNP.
GuUiea Bissau anklagas med jämna meUanmm av grannlandet Senegal för att ge fristad åt CasamancerebeUema. Man
119 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
har från guineanskt håll försökt inta en medlande position i intemkonflikten.
Effektivitet i biståndet
Resultaten av biståndet har varit svaga. Landet har en låg mottagningskapacitet och en sviktande kompetens inom många områden. Strukturanpassningsprogrammet släpar efter. Inga utbetalningar av strukturanpassningslån har effektuerats sedan början av 1991.
Biståndsgivare
Guinea-Bissau är starkt beroende av inter-nationeUt bistånd. Under 1991 erhöU landet 80 MUSD, dvs ca 420 SEK per person. Detta innebar dock en minskning sedan föregående år, orsakad av att Världsbankens och IMF:s kreditgivning stoppats och att flera andra givare, däribland Sverige, följt en restriktiv policy.
Hera FN-organ samt Afrikanska utvecklingsbanken och EG är betydande multilaterala givare. Sverige är störst av de bilaterala givama och svarar ensamt för ca 15 % av det totala biståndet. Övriga betydande givare är Taiwan, Nederländema, Frankrike och USA. Det portugisiska inflytandet är påtagUgt, men de finansieUa bidragen är blygsamma. Kina och ItaUen avslutade under 1991 samarbetet med Guinea-Bissau.
Sveriges bistånd
Huvuddelen av det svenska biståndssamarbetet med Guinea-Bissau sker genom SIDA.
Bistånd genom SIDA
Sedan samarbetet inleddes 1975 hade t.o.m. budgetåret 1991 /92 ca 1 mUjard kronor utbetalats. I december 1991 underteck-
nades ett nytt tvåårigt samarbetsavtal om 190 miljoner kronor. Mot bakgrund av Guinea-Bissaus svaga ekonomiska poUtik och de reservationer som ackumulerats beslutade dock riksdagen om en landrams-sänkning om 10 mUjoner kronor för innevarande budgetår.
Målet med stödet inom SIDA:s landprogram är att med krav på långsiktig håUbarhet öka landets resurstillväxt. Biståndet har en utpräglad fattigdomsinriktrdng anpassad till landets låga utvecklingsnivå. Det svenska programmet omfattar importstöd samt stöd tUl landsbygdsutveckling, hantverksfiske, undervisning, industriutveckling, hälsosektom och tUl en personal- och konsultfond.
Lantbrukssektorn
Programmet har omformats från att ha varit ett geografiskt avgränsat landsbygdsutvecklingsprogram till dagens nationeUa program med tyngdpunkt på utbildrung och institutionsförstärkning. Biståndet riktar sig till det lilla jordbrukshushåUet genom direkt rådgivning och mindre krediter.
Jordbruket är en viktig sektor i Guinea-Bissau med en god utveckUngspotential. Resultaten bör kunna förbättras och klarare mål bör kunna ställas upp för stödets olika komponenter.
Undervisning
Sverige är tiUsammans med VärldsbarUcen huvudfinansiär inom undervisningssektorn. Resultaten har hittills t5ärr varit svaga. Endast 40 % av barn i skolålder påbörjar sin grundskoleutbildning och endast en mindre del av dessa fuUföljer de fyra åren. Under budgetåret 1991 /92 tecknades ett femårigt avtal om fortsatt stöd. Betoning lades vid resultatkrav och uppföljning. En halvtidsöversyn kommer att genomföras under 1993. Målet med vårt bidrag inom ramen för det nya avtalet är att i lågstadieskolan höja kvaUteten på undervisningen och göra den mer relevant
120 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för guineanema, samt att därigenom få fler elever att börja skolan och att fullfölja låg-stadieutbUdningen. Den svenska insatsen består huvudsakUgen i produktion och disfribution av läromedel, lärarutbildning, läroplansutveckling och forskning kring skolfrågor.
Ett stipendieprogram för högre utlandsstudier har nyligen inletts.
Hantverksfiske
Stödet tiU hantverksfisket omformades under 1991 från projektstöd tUl främjande av institutionsuppbyggnad och kunskapsutveckling. Resultaten var tidigare mycket svaga och projektet var dåUgt anpassat tiU den guineanska försörjningskulturen på området. Stödet pågår i sin nya form fram tUl halvårsskiftet 1993.
Importstöd
Bidraget syftar tiU att stödja Guinea-Bissaus strukturanpassning. Det har huvudsakUgen använts tiU inköp av insats- och incitamentsvaror för landsbygdsbefolkningen. Sverige valde, då det nya avtalet tecknades i december 1991, att koppla utbetalrungama tUl kravet på en överenskonunelse med Världsbanken om den ekonomiska poUtiken. Ännu har ingen uppgörelse nåtts och de stora reservationema på landramen härrör därför till stor del från denna delpost.
Under 1992 genomförde SIDA en utvärdering av det svenska importstödet, vars resultat kommer att redovisas under våren 1993. Förutsättningama för Guinea-Bissau att tiUgodogöra sig det avtalade import-stödsbeloppet, 20 mUjoner kronor per år, kommer att diskuteras.
Övrigt stöd inom landramen
Stödet tiU hälsosektom har under år 1992 samlats under ett avtal. Insatsema utgörs främst av importstöd för basläkemedel, vacciner m.m., samt institutionellt samarbete meUan SBL och Guinea-Bissaus nationeUa hälsolaboratorium. Detta arbete om-
fattar forskning kring AIDS, TBC, malaria och andra vanliga sjukdomar i landet. Personal- och konsultfonden finansierar utländska experter som kompetensförstärk-lung tiU den statUga förvaltningen.
Övrigt bistånd genom SIDA
Ett kvinnoprojekt i form av inköp av ar-betskraftsbesparande redskap för förädling av jordbruksprodukter har genomförts med mycket goda resultat. SIDA förbereder vidare ett stöd för utveckling av rättsväsendet och främjande av respekten för mänskliga rättigheter. Bidrag förutses också tiU den nyetablerade organisationen för mänskUga rättigheter, liksom för genomförande av valen.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
95,0
85,0
Ingående reservation
39,4
72,5
Summa
134,4
157,5
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Landsbygdsutveckling
17,0
16,5
Jordbruksskola
1,1
3,8
Jordbruksforskning
0,6
4,1
Hantverksfiske
3,1
3,5
Industri
14,7
17,0
Undervisning
9,0
16,1
Importstöd 5,4 17,3
Hälsostöd 4,2 10,7
PASIprogr. VB - 10,0
Personal- och konsult fond 5,7 5,3
Övrigt 1,1 1,9
Summa 61,9 106,2 Utgående reservation 72,5 51,3
121 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda organisationer
AfrUcagmppema har ett antal volontärer på plats, men avser aweckla sin verksamhet. Rädda Bamen stöder ett program med tonvikt på bamens rätt där ett nationeUt mödra- och bamavårdprogram ingår.
Bistånd genom BITS
Guinea-Bissau har inte varit aktueUt som mottagarland för BITS tekniska samarbete eUer u-krediter. Ett fåtal guineaner deltog under budgetåret 1991 /92 i det uitemationeUa kursprogrammet.
Vid sidan av arbete med landsbygdsutveckling, undervisning och hälsovård förekommer också ansträngningar att utveckla industrin i Guinea-Bissau. Volvoverkstaden är ett exempel på SIDA-stödd verksamhet.
FOTO; PAUL RIMMERFORS/BAZAAR
122 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP övertog under hösten 1991 ansvaret för småindusfristödet från SIDA. Det tidigare direktstödet tUl ett visst antal industrier har avvecklats och stödets huvuddel utgörs idag av en nyetablerad fond för småindusfrUinansiering. I övrigt ingår företagsledarutbUdning och utveckling av InstitutioneU kompetens. Fonden är ett pilotprojekt med osäkra förutsättrungar att åstadkomma resultat. Indusfristödets framtid efter att kommande avtalsförlängning t.o.m. år 1993 avslutats måste noggrant övervägas.
Bistånd genom SAREC
SAREC bedriver ett laboratorieinriktat AIDS-forskningsprogram i landet. Projektet omfattar studier av HIV 2-infektionens spridning i Västafrika, genom vilket intressanta och skrämmande forskningsresultat har uppnåtts. SAREC har också stött det pedagogiska forskningsinstitutet INEP inom ramen för undervisningsprogrammet.
Regionalt samarbete (SIDA)
Sverige stöder ett regionalt program inom förvaltningsutbUdning för de portugisisktalande ländema i Afrika.
123 Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 0,4 milj (1990)
2,1% (1960-1990)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 207,8
Sverige 22,3
Andel av arbetskraften i
jordbruk Industri tjänster och
service
Bistånd från Sverige, utbetainingar 1991/92, mkr
SIDA
16,7% (1989) 780 USD (1990)
28,1%
ingen uppgift
52%
23% 25%
Andel läskunniga män 50%
kvinnor 27%
Förväntad livslängd 67,0 år
kvinnor 67,9 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
inom landramen utanför landramen enskilda oraanisationer katastrofbistånd
63.55 1,8
betalninosbalansstöd reaionala insatser
-
demokrati/MR
_
särskilda proaram
„
miljö
0,05
BITS
SWEDECORP
0,02
SAREC
_
_65,42
Summa_
124 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samhälle
I januari 1991 hölls flerpartival tiU parlament och presidentämbete. Oppositionspartiet MPD (Movimento para a Democra-tica) varm en överlägsen seger. Partiet deklarerade tidigt att deras politik skaU syfta tiU att främja demokrati, frihet, rättvisa och utveckUng. Den nuvarande oppositionen hade inledrungsvis svårt att anpassa sig i sin nya roU, men den poUtiska debatten har nu vitaUserats och fuimit sina former.
Vad beträffar landets ufrikespolitUc kan noteras att man för närvarande har en plats i FN:s säkerhetsråd. Kontaktema med Sydafrika har, med övriga Afrikas goda minne, upprätthåUits på så sätt att meUanlandningar för flyg tUlåtits fortgå.
Kap Verde har en mycket svag försörjningsbas. Det torra ökenklimatet begränsar möjUghetema att extensivt bruka jorden. Torkan har intensifierats under den senaste tioårsperioden, och idag uppgår självförsörjningsgraden under goda år inte tiU mer än knappt 20 %. Importen av Uvsmedel är avgörande för landet. För att finansiera investeringar är man helt beroende av remitteringar från utvandrade medborgare och intemationeUt bistånd.
Goda resultat trots svaga förutsättningar
Trots den svaga resiu-sbasen och det påtagUga utlandsberoendet uppvisade landet under 1980-talet en genomsnittUg tUlväxt på ca 5 % per år. Förklaringen ligger främst i en okorrumperad adminisfrativ struktur och en effektiv förvaltning av de tiUgängUga resursema.
Jämfört med många andra afrikanska länder har Kap Verde uppnått en hög social utvecklingsnivå. Skolväsendet är förhål-
landevis väl utvecklat och läskunnigheten är hög. Landet Uder dock av betydande brist på meUan- och högutbUdade personer. Primärhälsovård och mödravård håller god kvaUtet.
Ett stort problem i Kap Verde är överbefolkningen, detta fröts att ca två fredjedelar av världens kapverdier bor utomlands. Arbetslöshet, eUer snarare undersysselsättning, är mycket hög och uppgår, beroende på hur man räknar tUl meUan 25 och 40 %. Kvinnoma drabbas hårt.
Framtida utveckling
Landets ekonomi bedöms som välskött. Regeringen i Kap Verde presenterade imder hösten 1992 sitt första ekonomiska program. Målet är utveckling genom integration i världsekonomin. Man skaU anpassa den offentUga sektom tiU marknadsekonomins krav och stimulera de privata sektorer där man har komparativa fördelar; fiske, turism och den intemationeUa tjänstesektom (flyg- och båtfransporter).
Mänskliga rättigheter, demokrati
Regeringen uiriktar sig på att förankra demokratin. Med tarUce på landets geografiska spridning sfrävar man efter att ge de lokala strukturerna ökade befogenheter, och att flytta besluten närmare medborgarna. Landets första kommunalval höUs i december.
Respekten för mänskUga rättigheter upprätthåUs väl i Kap Verde. Tidigare begränsningar i de poUtiska fri- och rättighetema har avskaffats. Under år 1991 tUlsattes en särskUd MR-kommission för att tiUse att rättighetema respekteras. Kap Verde har ratificerat konventionema om avskaffande av aU slags rasdiskrinunering
125 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
samt om avskaffande av aU slags kvinnodiskriminering.
Militärutgifter, externa konflikter
Kap Verdes miUtärutgUter är försumbara och "armén" uppgår tUl ca 100 personer. Man har inte varit indragen i några extema konflikter under de senaste åren, och relationerna tUl ländema på det västafrikanska fastlandet är stabUa, i många faU därtiU blygsamma.
Biståndsgivare
Det intemationeUa biståndet är mycket viktigt för Kap Verdes utveckUng. År 1990 erhöU landet ca 80 miljoner USD. De viktigaste FN-organen har verksamhet i landet och bland de bilaterala givama dominerar Sverige följt av Nederländema, Italien, Tyskland och USA. Även Frankrike, Portugal, Österrike och Japan bidrar. Det svenska programmet svarar för ca 20 % av det bUaterala biståndet. Ett mycket stort antal enskUda organisationer driver projekt i landet. Kap Verdes förmåga att koordinera biståndet är jämförelsevis mycket god.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndssamarbetet med Kap Verde domineras av SIDA:s landprogram.
Bistånd genom SIDA
Samarbetet med Kap Verde inleddes under befrielsetiden och fram t.o.m. budgetåret 1991/92 hade totaU ca 670 miljoner kronor utbetalats. I december 1991 undertecknades ett nytt freårigt samarbetsavtal om 225 mUjoner kronor.
Landprogrammet för Kap Verde omfattar endast två områden; importstöd och en kompletterande personal- och konsult-
fond. Det övergripande målet för biståndet är att trygga den kapverdiska befolkiung-ens överlevnad och att bredda basen för produktiv verksamhet. På längre sikt skall möjlighetema tUl självförsörjning därigenom öka.
Biståndet kännetecknas av förtroende, flexibiUtet och obundenhet, med starka krav på regelbunden uppföljning och utvärdering. Landets mottagningskapacitet är god men begränsad, varför den snabba höjningstakten av importstödet ej har mötts av motsvarande ökning på inköpssidan. Reservationer har följaktligen ackumulerats.
Importstöd
Importstödet svarar för 90 % av landramen. Det ges i obunden form. HuvudsakUgen används medlen för iiUcöp av basförnödenheter, insatsvaror, fordon och reservdelar. De motvärdesfonder som stödet genererar används bl.a. för arbetskraftsintensiva UtveckUngsprojekt.
Under 1991 och 1992 har vissa förändringar genomförts av SIDA för att öka effektiviteten i stödet. Utbetalningsrutinerna har omformats och kraven på revision, uppföljning och utvärdering har skärpts. Världsbankens reform av den finansiella sektorn i landet förutses öppna vägen för införande av ett fritt valutaaUokeringssys-tem, vilket på sikt bör vara ett krav för beviljande av svenskt importstöd. En genomgripande översyn av stödet kommer att genomföras under 1993.
Personal- och konsultfonden
Fonden finansierar främst rekrytering av utländsk expertis och vissa projekteringsarbeten. Insatsema syftar i de flesta faU tiU att stärka förvaltningen och de statUga företagens kompetens. Utnyttjandegraden av fonden är förhållandevis god men resultaten är svåra att mäta. Genomförande av en översyn diskuteras.
126
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
75,0
80,0
Ingäende reservation
63,4
74,8
Summa
138,4
154,8
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Importstöd
58,4
89,8
Personal- och konsultfond
5,2
_
Summa
63,6
89,8
Utgående reservation
74,8
65,0
Övrigt bistånd genom SIDA
Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen OMCV för alfabetisering och stöd tUl daghem.
Kulturstöd för upprustning av landets äldsta stad är under beredning, liksom stöd till decentraliseringsreformen.
Bistånd genom enskilda organisationer
Rädda Barnen har verksamhet i landet sedan 1977. Ett framgångsrikt program för mödra- och barnavård samt famUjeplanering överlämnades under 1992 till den lokala motparten.
Afrikagruppema driver ett omfattande volontärprogram. De viktigaste projekten utgörs av ett sliunsaneringsprojekt på ön San Vincente och en tandvårdsutbUdning.
Bistånd genom BITS
BITS u-krediter är öppna för Kap Verde, men inga låneansökningar har varit aktueUa sedan man 1985 lämnade stöd till samriskföretaget Metalcave. Tekniskt samarbete förekommer inte och under budgetåret 1991 /92 deltog inte heUer några kapverdier i det intemationella kursprogranamet. På längre sikt kan BITS komma att spela en roU i det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde.
Bistånd genom SWEDECORP
Samriskföretaget Metalcave, som tiUverkar köksredskap och stålrörsmöbler, startades 1985 med hjälp av en BITS-kredit. Den tekniska kompetensen i företaget bedöms som god, medan kunskaper i adminisfration och marknadsföring tyvärr visar på stora brister. Företaget har därför inte uppnått tiUfredsstäUande resultat.
Regionalt samarbete (SIDA)
Via särskilda program lämnas stöd tiU regionala kurser i förvaltningsutbildning för de portugisisktalande länderna i Afrika. Syftet är att reformera ländemas ålder-domUga förvaltningsstrukturer.
127 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Asien
Av SIDA:s 19 programländer finns 5 i Asien. TUl Sydasien hör Bangladesh, Indien och Sri Länka vilka under budgetåret 1991/92 mottog 663 mUjpner kronor i bistånd. SIDA dominerar med sitt landrams-bistånd och bistånd genom enskUda organisationer i form av projektbidrag. BITS största engagemang finns i Indien dit man utbetalat 16,0 mUjoner kronor i form av u-krediter. SAREC och SWEDECORP har nundre samarbete med Bangladesh, Indien och Sri Länka. Utöver programländer ges bistånd i form av katasfrofhjälp tiU Afghanistan och Pakistan, där även BITS är verksamt. BITS har därutöver tekniskt samarbete med Mongoliet, Bhutan och Nepal.
I det ekonomiskt mer dynamiska Ost-och Sydostasien firms två av SIDA:s programländer nämligen Laos och Vietnam. SammaiUagt utbetalades tUl dessa två länder 397,9 mUjoner kronor under budgetåret 1991/92. Det rör sig i huvudsak om bistånd genom SIDA.
Kambodja har mottagit katasfrofbistånd på 112,7 mUjoner kronor.
Hera av BITS större samarbetsländer finns i derma region. TUl Kina utbetalades en u-kredit på 172,1 mUjoner kronor och tiU Malaysia en u-kredit på 51,7 mUjoner kronor och tiU Thailand en u-kredit på 38,9 mUjoner kronor. Med FiUppinema har BITS ett tekniskt samarbete tiU vilket gjordes utbetalning på 32,8 miljoner kronor. SAREC har endast samarbete med Kina. SWEDECORP har uUett ett samarbete med flera av de länder som BITS samarbetar med.
TUl Asien hör även MeUanöstem. Det är främst genom SIDA som bistånd ges i form av katasfrofbistånd, stöd tiU enskUda organisationer eUer tiU FN-organet UNRWA. Hjälparbete pågår i Jordanien, Libanon, VästbarU
Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1991/92, mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Bangladesh
211,4
1,5
-
0,1
213,0
Indien
364,4
19,3
3,8
0,9
388,4
Sri Länka
58,1
2,3
0,8
0,4
61,6
Övriga länder
Afghanistan
25,0
-
-
-
25,0
Pakistan
19,6
5,7
1,7
0,4
17,5
Mongoliet
-
0,9
-
-
0,9
Bhutan
-
0,1
-
-
0,1
Nepal
6,5
0,3
-
0,1
0,4
Summa 685,0
30,4
6,1
1,9
707,0
u-kredit på 76,0 miljoner kronor
128 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
I I Programländer
I I Övriga länder som får bistånd/krediter
Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP
TOTALT
99,5
0,8
285,4
2,5
112,7
„
5,3
32,8
0,5
-
0,3
5,2
22,0
58,31
0,2
51,7
-
0,2
4,0
179,42
330,9
Laos Vietnam
Övriga länder
Kambodja
Filippinerna
IVIyanmar
Indonesien
Thailand
Malaysia
Papua Nya Guinea
Kina
Summa 529,9
' u-kredit på 38,9 miljoner kronor u-kredit på 172,1 miljoner kronor
8,6
4,2 12,8
-
100,4
0,9
297,5
-
112,7
1,0
39,1
-
0,5
0,3
5,8
0,3
80,6
0,3
52,3
-
0,2
0,1
187,6
2,9
876,5
129 Bangladesh
18% (1990) 210 USD (1990) 9,2%
1,6%
Befoikning
Befolkningstillväxt/år
ca 107 milj (1990) 2,3% (1980-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
service
9,8% 33,7%
56,5%
män 47% kvinnor 22%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
män 52 år kvinnor 51 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
18,2
Sverige
0,2
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
Si DA
inom landramen
157,3
utanför landramen
katastrofer
enskilda organisationer
humanitärt bistånd
särskilda proaram
miljö
0,4
övriat
4.0 BiTS
1,5
SWEDECORP
0,1
1 Summa
213,0
130 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Bangladesh är ett jordbruksberoende land. Jordbruket svarar för nästan hälften av BNP och exporten och mer än tre fjärdedelar av sysselsättningen.
Naturkatastrofer drabbar nästan varje år landet med stor förödelse som följd. Ett ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelsproduktion, arbetstillfällen och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är mycket skev.
Fattigdomen är utbredd och drygt hälften av befolkningen lever under den av FN definierade s.k. fattigdomsgränsen. Befolkningstillväxten har minskat något och uppgår tiU ca 2,3 %. Spädbamsdödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar.
Genom en stram finanspolitik lyckades Bangladesh klara sig igenom de kraftiga ekonomiska stömingar som orsakats av naturkatastrofer och kriget i Irak. De senaste åren har en rad reformer genomförts, bl.a. för att förbättra exportindustrins konkurrenskraft. Handeln har liberaliserats och växelkursen har tillåtits fluktuera. Trots detta har inte nyinvesteringarna i exportsektorn ökat nämnvärt.
TiUväxten blev lägre än väntat för budgetåret 1991/92, bl.a. pä grund av översvämningar som drabbade jordbruksproduktionen, men väntas det kommande året stiga tUl ca 5 %. En hög tillväxt är dock inte tillräckligt för att komma till rätta med fattigdomsproblemet i landet, varför regeringen planerar åtgärder för att förbättra försörjningsmöjligheterna för de fattiga.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoUderats. 1 februari 1991 hölls parlamentsval i Bangladesh. Valen vanns med knapp marginal av Bangladesh
National Party (BNP). Både regering och opposition har hittills haft svårt att finna sina roller i det parlamentariska arbetet.
Någon avgörande förändring i IVIR-situationen har inte inträffat efter valet, dock att pressen nu är i stort sett fri. Regeringen har inte infriat sitt vallöfte att avskaffa säkerhetslagstiftningen, som under hösten 1992 kompletterats med en anti-terroristlag. Ett flertal MR-organisationer är aktiva i landet och försöker förbättra den fattiga befolkningens villkor på detta område.
För minoritetsbefolkningen i Chittagong Hni Träets är situationen fortfarande osäker och konflikten består. Den nya regeringen har uttalat sig positivt till att förhandla och söka finna en politisk lösning.
Militärutgifter, externa konflikter
Militärutgifterna som andel av BNP har legat mnt 1,5 % under 1980-talet. Något säkerhetspolitiskt hot utifrån kan inte sägas föreligga. Som andel av statsbudgeten är militärutgifterna jämförbara med satsningarna på hälsa och utbildning.
Effektivitet i biståndet
En ineffektiv administration har i kombination med en låg inhemsk resursmobilisering lett till ett lågt utnyttjande av biståndsmedel. Sverige och andra givare har fäst uppmärksamhet vid detta problem i diskussioner med landet om det framtida biståndet.
Biståndsgivare
Bangladeshs ekonomi är biståndsberoende. De största givama är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Canada. Sverige bidrar
131 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
endast med en mindre andel av det totala biståndet tiU landet.
I Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dominerar, men BITS och SWEDECORP har ett visst begränsat samarbete med Bangladesh. Ett flertal svenska ensldlda organisationer är verksamma i landet. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 213 miljoner kronor till Bangladesh.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbete med Bangladesh genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam-arbetsavtaföbudgetårenl991/92-1992/93, omfattande 145 miljoner kronor per år. Biståndet är koncentrerat till landsbygdsutveckling med delkomponenterna sysselsättning, undervisning och hälsa. Biståndet är inriktat på att förbättra de sociala villkoren för de Ifattigaste människoma.
Landsbygdsutveckling
Det största projektet inom landsbygdsutvecklingen är Grameen Bank som ger krediter till fattiga människor. Projektet är framgångsrikt och har bidragit till att låntagarna - drygt 90 % kvirmor - fått säkrare inkomster och en bättre levnadssituation. Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, invallningar av risfält och sysselsättningsskapande aktiviteter.
ningen till och höja kvaliteten på primärskolan med särskild inriktning på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts under förutsättningen att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen till primärskolan.
Bistånd utanför landramen
Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvinnoprogram.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
145,0
140,0
Ingående reservation
91,0
78,0
Sutnma
236,0
218,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Landsbygdsutveckling
106,0
99,0
Hälsovård
31,0
57,0
Katastrofbistånd
19,0
-
Utbildning
0,0
9,0
Konsultfond
1,0
2,0
Summa
157,0
167,0
Utgående reservation iandram
78,0
51,0
Hälsovård
Svenskt bistånd lämnas tUl ett UNICEF-samordnat immuniseringsprogram som har varit framgångsrikt med en hög täckningsgrad. Sverige stöder även försörjning av basläkemedel tUl primärhälsovården samt en klinik för famUjeplanering.
Undervisning
Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka intag-
132
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
"'"%*'*.1
''' ,'*&*«**
- .•'>
FOTO:
HELDUR NETOCNY/BAZAAR
Katastrofbistånd
Katstrofbiståndet uppgick budgetåret 1991 /92 till totalt 46 miljoner kronor, varav 19 mUjoner kronor inom landramen. Bakgrunden var främst den cyklon som drabbade landet i april 1991.
Bistånd genom BITS
BITS verksamhet i landet hänför sig tiU internationella kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP bedriver viss näringslivs-stödjande verksamhet.
133 En pojke svalkar sig vid en kommunal vattenpost I centrala Chittagong.
Indien
[' .'v.;SOVJETUN10NEN
AFGHANISTAN f"' V._
Befolkning
Befolltnings-tiliväxt/år
850 milj (1990)
2,1% (1980-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
service
62,6%
10,8% 26,6%
Andel läskunniga män 62%
kvinnor 34% Förväntad livslängd
män 60 år
kvinnor 58 år
Dödlighet,
barn under 5 år 14,2% (1990)
BNI/invånare 350 USD
Bistånd, andel av BNI 0,6% (1991)
Militärutgifter, andel
av BNP 3,3%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
1,8
Sverige
0,07
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen
utanför landramen
enskilda oraanisationer
katastrofbistånd
särskilda program
miljö
2,1
övriat
5.0 BITS
19.3 SWEDECORP
0.9 SAREC
1 Summa
388,4
134 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samiiälle
Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samtidigt som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är fortfarande den dominerande sektom i ekonomin vad gäller sysselsättningen. Den kraftiga befoIkningsökrUngen utgör på sina håU ett hårt tryck på landets resurser. Industrisektom svarar för ca 30 % av BNP och har expanderat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resursema fördelas dessutom ojämnt.
Den nya regeringen har sedan tUlträdet i juni 1991 vidtagit genomgripande åtgärder för att få bukt med landets prekära ekonomiska situation och dess ekononuska politik innebär en klar brytning med tidigare indisk ekonomisk politik. Inom ramen för ett strukfuranpassningsprogram söker regeringen genom liberahsering och infrastruktursatsningar stimulera industri och jordbruk. Under den senaste tiden har kraftiga liberaliseringar på handels- och exportområdet skett.
Allmänna val höUs i juiu 1991. Valen ledde tiU att Kongresspartiet bUdade en minoritetsregering under premiärminister Narushima Rao. Regeringen har koncentrerat sig på landets ekonomiska problem.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Indien är formellt en demokrati. Yttrandefriheten är stor, rättsväsendet oberoende och lagstiftiungen stringent. På det lokala planet är det emeUertid ibland svårt för de fattiga att skydda sig mot lokala makthavare som inte säUan använder våld. Rättssäkerheten är aUtför ofta beroende på sam-häUsställiung och tiUgång på pengar. Den
intemationeUa kritik som riktats mot Indien för MR-brott hänför sig i första hand tiU förhåUanden i Kashmir och Punjab. MiUtärutgiftema uppgick tUl 3,3 % av BNP 1990 och utgör en femtedel av landets federala budget. Bakgrunden är dels en rad intema konflikter, dels de spända förhållandena tiU vissa grannstater, främst Pakistan.
Biståndsgivare
Indien får förhåUandevis Utet utvecklingsbistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multUaterala organisationema är de största givama. Sverige står för en ringa del av Indiens bistånd.
Sveriges bistånd
Sveriges biståndssamarbete med Indien mleddes 1953 och 1972 tUlkom det första samarbetsavtalet.
Förutom SIDA är även myndighetema BITS, Swedecorp och Sarec samt enskUda organisationer verksamma i landet.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet med Indien genom SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåren 1992/93-1993/94. Samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper, genom hälso- och utbUdningsprojekt, skogs- och markvård och mUjösatsningar. Dessutom firms det ett samarbete på energiområdet.
Skogs- och miljövård
Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd tiU byskogsbruken. Stöden tiU de stora byskogsbruken i Orissa och TamU Nadu utvärderas under året. Brister har uppmärksammats vad gäUer kostnadseffektivitet och måluppfyUelse. Byskogsprogrammet i Bihar har avslutats
135 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
p.g.a. OtUlfredsstäUande resultat. Från 1992 ingår också integrerad markvård i Dungarpur, Rajasthan och stöd tiU tiädodlarko-operativ i skogs- och mUjövårdsprogram-met. Inom den modema sektom stöder Sverige uppbyggnaden av Institutet för MUjöutbUdning i Hyderabad, Andra Pra-desh.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Ansiag
400,0
415,0
ingående reservation
10,0
170,0
Summa
509,0
585,0
Fördeining
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
SItogsbrulc med marl(-värd
85,0
110,0
Häisovård
133,0
156,0
Vatten och sanitet
57,0
57,0
Energisamarbete
59,0
125,0
Exportfrämjande och konsultfond
5,0
4,0
Undervisning
0,0
15,0
Summa
339,0
467,0
Utgående reservation
170,0
118,0
Hälsovård
Inom hälsosektom stöds immimiserings-program för mödrar och bam via UNICEF och WHO. En nyUgen gjord utvärdering uppvisar inga entydigt positiva resultat även om en minskning av bamadödUgheten noterats. Även de nationella lepra- och tuberkolosprogrammen stöds. En översyn har genomförts av det bUaterala barnavårdsprogram som stöds av Sverige och bedömningen är att programmet fungerar väl.
UNICEF leder även dricksvattenprojekt som stöds av Sverige. Dels ett nationellt program för dricksvatten med omgivningshygien, dels ett integrerat projekt (SWACH) i Rajastan med betoning på vattenbuma sjukdomar. Det nationeUa programmet bedöms fungera relativt dåligt och Uder av förseningar.
Undervisning
Undervisning stöds genom två projekt i Rajasthan: Lok Jumbish-programmet, basundervisning för aUa och Shiksha Karmi-projektet, ett icke-formellt primärskoleprojekt. Det förra har nyligen påbörjats och bygger på förstärkning av den existerande utbUdningsstrukturen. Det senare har expanderat kraftigt under det senaste året, bamens skolnärvaro har i medeltal ökat från 53 % tiU 82 % sedan programmet infördes.
136 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Energisamarbete
Landramsmedel om 715 mUjoner kronor ingår i Uri-projektet (se nedan). Stöd tUl kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande utgör de övriga delama i energisamarbetet.
Utanför landramen
Utanför landramen ges bl.a. stöd tiU svenska enskilda organisationer samt tiU indiska organisationer som driver program för utveckling av kvinnornas situation och för landramsarUaiutna insatser avseende by-skogsbnUc, dricksvatten och mUjöaktiviteter.
Bistånd genom BITS
Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashnur som avtalades hösten 1989. Förutom 715 mUjoner kronor av landramsmedel ingår SEK- och BITS-krediter på 1 300 respektive 1 400 mUjoner kronor samt en kredit från nordis-
ka investeringsbanken och brittiskt bistånd. Stömingar i genomförandet har uppstått på grund av säkerhetsproblem i området.
Indien är dessutom en av de största mottagarna av u-krediter, främst avseende energisamarbete. Den totala kreditvolymer uppgick budgetåret 1991/92 tUl 3 258 mUjoner kronor.
Bistånd genom SAREC
Forskningssamarbetet med SAREC sker främst på områdena bioteknik och fömybar energiteknologi. Samarbetets tyngdpunkt ligger på att främja resultatinriktad forskning av ömsesidigt intresse. Ett problem har dock varit den långsamma indiska byråkratin som inneburit friseringar i genomförandet av projekt.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORI bedriver bl.a. näringsfräm-jandeverksamhet i Indien.
137 Laos
industri tjänster och \ service
7,1% 17,2%
15,2% (1990) 200 USD (1990) 17,5%
ingen uppgift
Andel av arbetskraften I
jordbruk
75,7%
54%
Andel vuxna läskunniga Förväntad livslängd
män 49,7 är kvinnor 51,3 år
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 37,0 Sverige 4,0
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
99.5 BITS
0.8 SWEDECORP
SAREC
_
Summa 100,3
138 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samhälle
Det ekonomiska reformprogrammet i marknadsekonomisk riktning fortskrider planenUgt tiots hämmande faktorer under senaste året i form av naturkatastrofer som översvämningar och torka. Viktiga inslag i denna process utgörs av privatisering av statliga företag, inkomstbeskattning, avskaffande av subventioner, fri prissättning, införande av marknadsmässiga växelkurser etc. En fortsatt förbättting av ekonomin, såväl struktureUt som realt kan konstateras. Bristandekapacitet i förvaltningen och avsaknaden av företagsledare med erfarenhet av marknadsekonomiska förhåUanden utgör dock flaskhalsar i den pågående processen. Lagstiftrungen på det ekonomiska området kommer att under 1992 ha kompletterats med lagar rörande privat företagsamhet, skUjedom, konkurser, nyttjanderätt (jordlag) och dessutom planeras för en ny budgetlag, enligt vUken Laos skall ha en offentlig statsbudget.
Den nya öppenheten har lett tiU ett kraftigt ökande utbyte med omvärlden. Ekonomiskt lutar man sig mot IMF, Världsbanken, Thailand och övriga ASEAN-länder. Japan, och politiskt mot Vietnam och Kina. Liksom de senare säger man sig eftersträva politisk stabilitet för en period av ekonomisk utveckling.
Trots påfallande positiva makroekonomiska indikatorer under senare år, har Laos förda reformpolitik hittUls endast kommit en bråkdel av landets befolkning tiU del. Trängande behov kvarstår för att förbättia UvsvUlkoren för den stora folkmajoriteten, som består av naturahushållande bönder.
Biståndsberoendet - ca 20 % av BNP -förblir stort. Det privata banl
av BNP. En annan positiv faktor är att de utländska investeringama ökar. Det offentUga sparandet förblir dock negativt, även om grunden nu har lagts för ett fungerande skattesystem och härigenom ökande statsUikomster.
I Laos investeringsprogram prioriteras i hög grad fysisk infrastmktur, framför aUt utbyggnad av vatterU
Mänskliga rättigheter, demokrati
TiUkomsten 1991 av landets första författning, i vilken grundläggande medborgerUga fri- och rättigheter finns inskrivna, innebär tiUsammans med andra åtgärder på lagstiftningsområdet förbätttade förutsättningar för en ökad rättssäkerhet. TUlämpningen lämnar dock mycket i övrigt att önska. Yttrandefriheten och föreningsfriheten är i praktiken klart begränsade. Laos har vidare endast undertecknat barnkonventionen av FN:s MR-konventioner. Även om en genereU förbättting på MR-området kan konstateras, förekommer fortfarande godtyckUga arresteringar av bl.a. regimkritiker som krävt en övergång tUl ett flerpartisystem i landet. "Omskolningsläger" från tiden efter 1975 lär dock aUa ha stängts. Inga oberoende MR-organisationer tiUåts verka och ej heUer existerar någon dialog meUan regeringen och organisationer som påtalar MR-brott. Utvecklingen mot demokrati går långsamt. Även om kommunistpartiet genom den nya grundlagen sätts att verka i enUghet med lagama, finns dock enpartistaten orubbad kvar och inga tendenser av betydelse i riktning mot poUtisk pluraUsm kan iakttas.
139 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare
Det tidigare dominerande östbiståndet till Laos har nu praktiskt taget upphört. Laos har en mycket Uten mottagningskapacitet för bistånd. Inom det svenska biståndet har bristande effektivitet påvisats inom såväl skogs- som vägsektorstödet. F.n. svarar följande givare för ett sammantaget kraftigt ökande internationellt bistånd: Världsbanken, Asiatiska Utvecklingsbanken, Japan, Sverige, UNDP och Australien. För år 1990 uppskattas detta biståndet ha uppgått tiU 176 mUjoner doUar.
Sveriges bistånd
Det svenska Laos-biståndet omfattar, förutom SIDA:s landramssamarbete, också mindre SIDA-stödda insatser via enskilda organisationer. Dessutom finns ett begränsat BITS-stöd genom laotiers deltagande i dess intemationeUa kurser. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 genom SIDA och BITS ca 100 miljoner kronor.
Biståndet genom SIDA
Nu gällande samarbetsavtal avser budgetåren 1991/92-1992/93. En ettårig förlängning förbereds av SIDA. Landramen är väl intecknad med ett medelsutnyttjande på 80 % för 1991/92. För budgetåret 1992/93 beräknas detta bU 93 %.
De svenska biståndsinsatsema har hittiUs framför aUt koncentterats till skogs-, energi- och ttanportsektorema.
Skogssektorn
Förutom vattenkraften är skogen f.n. Laos största naturresurs och svenskt bistånd har sedan drygt 10 år tiUbaka varit inriktat på att stödja ett uthåUigt utnyttjande av dessa resurser. Två skogsföretag har tidigare byggts upp med svenskt bistånd. MUjöas-pekten har uppmärksammats aUtmer tiUsammans med kunskapsutveckling och
institutionsuppbyggnad i bl.a. följande insatser:
• rådgivning till laotiska skogsbruksmyndigheter på central, regional och lokal nivå,
• stöd till skogsvårdsutbildning,
• skogsinventering/karterUig,
• identifiering för skyddsåtgärder av ekologiskt känsUga skogsområden,
skogsplanteringar,
• rådgivning för att generera högre in komster på landsbygden t.ex. vad be ttäffar avsättning för skogsprodukter, altemativa grödor och modern boskaps skötsel.
Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 förelåg flera frågetecken rörande organisation, givarsamordning, verksamhetens inriktning m.m. Därför beslöts att under 1992 endast ingå ett ettårigt nytt insatsavtal istäUet för ett planerat fyraårigt.
Transportsektorn
Ett svenskt vägstöd iiUeddes 1987 i syfte att öka den laotiska kapaciteten att planera, bygga och underhåUa vägar. Det nu aktueUa vägprojektet är den största enskUda svenska insatsen sedan vattenkraftverket Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör en viktig del av den infrastruktur, som är nödvändig för att effektivt kunna driva utvecklingen i Laos mot marknadsekonomi vidare.
Konkret handlar projektet om upprustning av riksväg 13, som leder mot Kina i norr och som i sydost har förbindelse med flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar för arbetet med de norra respektive södra vägavsrUtten och Sverige för en mellanUggande vägsfräcka om totalt 177 km. Förutom rådgivning och materieUt stöd till själva vägbygget, omfattar det svenska åtagandet också utbildiiings- och institutionsuppbyggande insatser inom Laos fransportministerium samt tiU en vägskola, ett projekteringsinstitut och organisation
140 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för landets vägunderhåll. Den tekniska biståndskomponenten i biståndet har utvecklats väl, inte minst vad beträffar väg-skolan där hittUls ca 200 tekniker har utbUdats. Vägbyggnadsinsatsen däremot har hittUls redan inneburit betydande fördyringar p.g.a. att man blivit tvungen att reparera delar av den nybyggda vägen tiU en kostnad av 20 mUjoner kronor. Totalt beräknas vägen bU fördyrad med 65 mUjoner kronor och totalt kosta ca 275 irUljoner kronor.
Hälsovård
SIDA har fömtom stöd tiU ett s.k. MCH-(Mother-ChUd-Health)-projekt och ett vattenförsörjningsprojekt i UNICEF:s regi, också initierat en läkemedelsinsats. Dessutom är ett stöd tiU hälsoministeriet under beredning.
Förvaltningsbistånd
En tvåårig insats avseende utveckUng av en laotisk statistikmyndighet har inletts, för vilken SCB har anUtats att genomföra insatsen.
Demokratibistånd
Inom ramen för biståndet förs en dialog om MR- och demokratUäget i Laos. Beslut togs 1992 om en insats om 6 mUjoner kronor på rättsonrrådet. Insatsen inriktas främst på kompetens- och kapacitetsuppbyggnad och innebär stöd tUl Laos justitie-ministerium, stöd tUl landets juristutbUd-ning samt tiU utgivning av landets "författningssamling". Ett viktigt inslag är vidare regelbundet återkommande parlamentarikerbesök i Sverige. Dessutom ges sedan några år tillbaka stöd via svensk enskUd orgaiusation tiU Laos kvumouiuon.
Kulturbistånd
Ett museisamarbete har inletts med Folkens museum som svensk part.
Bistånd genom BITS
HittiUs har totaU 47 laotier deltagit i BITS intemationeUa kurser med i huvudsak följande inriktning: skogsbruk, vägbyggande och vatterU
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
110,0
110,0
Ingående reservation
11,2
23,0
Summa
121,2
133,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Skogsprogrammet
19,9
32,0
Vägsektom
42,6
70,0
Energistöd
20,7
6,0
Mödra- och barnavård
2,0
3,0
Kultursamarbete
1,0
3,0
Statistikinsats
3,1
4,0
Konsultfond
4,3
4,0
Summa
93,6
122,0
Utgående reservation
23,0
11,0
141 Sri Länka
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
ca 17 milj (1990)
1,4% (1980-1990)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 38,9
Sverige 0,7
Andel av arbetskraften i
jordbruk
ndustri tjänster octi
service
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
42,6%
11,7%
45,7%
SIDA
Andel läskunniga män 93%
kvinnor 84% Förväntad livslängd
män 69 år
kvinnor 73 är
Dödlighet,
barn under 5 år 3,5%
BNI/invånare 470 USD
Bistånd, andel av BNI 8,2%
Militärutgifter, andel
av BNP 4,8%
inom landramen
utanför landramen enskilda oraanisationer övriat
3.7 3,3
BITS
2.3 SWEDECORP
0.4 SAREC
61,6
Summa
142 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och samhälle
Sri Länka har länge fört en politik med social inriktning. Trots en låg BNP per capita är medelUvslängden hög liksom andelen läs- och skrivkunniga. Den öppna arbetslösheten är dock hög. Borttagna subventioner och hög inflation anses ha försämrat de fattigas levnadsnivå.
Ett långvarigt intemt krig belastar landets resurser. Ekonomin visade under början av 1980-talet en tUlväxt på 5 % men sjönk under år 1989 till endast 2,3 % samtidigt som inflationen steg. Under senare år har tiUväxten åter tagit fart och uppgick tiU 5 % under 1991. Sedan 1988 genomför landet ett strukturanpassningsprogram med intemationeUt stöd. Fortsatta stmktureUa reformer i syfte att stimulera tUlverkrungs-och exportindustiin bedöms nödvändiga för att upprätthålla tiUväxten.
Utvecklingen i Sri Länka präglas fortfarande av konflikten i de norra och östia delama av landet. Fortfarande pågår strider meUan den tamUska orgaiusationen befrielsetigrama (LTTE), vUken kämpar för en självständig tamUsk stat, och regeringsstyrkor.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Situationen betiäffande de mänskUga rättighetema i Sri Länka påverkas framför aUt av kriget i norr och öster där situationen fortfarande är mycket aUvarUg. Den lankesiska regeringen har tagit tiU sig den kritik som framför aUt västvärlden riktat mot kränkningarna av de mänskUga rättighetema. Flera åtgärder med positiva effekter på MR-situationeji kan noteras.
Militärutgifter, externa konflikter
Som en följd av de intema konflikterna i landet har miUtärutgiftema varit förhåUandevis höga och uppgick 1990 tUl 4,8 % av BNP.
Biståndsgivare
Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken är landets största biståndsgivare medan de ledande bUaterala givama är Japan och USA.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndssamarbetet med Sri Länka inleddes år 1958. Samarbetet har dominerats av Kotmale-kraftverket, vilket tagit omkring 1 400 mUjoner kronor i anspråk. Den sista utbetalningen gjordes 1987/88.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet med Sri Länka regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal för pe rioden 1992/93-1993/94. Biståndet har koncentterats tiU landsbygdsutveckUng, hälsovård och utbUdning. För budgetåret 1991/92 aUokerades inga nya landramsmedel, då reservationema på anslaget var mycket höga p.g.a. konflikten i landet. För år 1992/93 uppgår landramen tiU 35 miljoner kronor.
Landsbygdsutveckling
Det svenska stödet tiU landsbygdsutveckling avser två distrikt. Ma tara och BaduUa. Programmet påbörjades år 1979 och har under senare år präglats av en mer medve-
143 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
"-
Bostadslängor i Matare-distriktet Sri Länka, som byggts med SIDÅ-hjSlp för att förbättra de s.k. plantagetamilemas situation.
;ÄJi 'iJi.
v* i..
J,t..
u
■
*,\
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
ten stiävan att nå fattiga befollaungsgmp-per. Landsbygdsprogrammen genomgick en utvärdering 1991 som visar att försörj-nmgsmöjUghetema förbätttats för lands-bygdsbefoUaungen och att mfi-astmkturen utvecklats.
Undervisning
Stödet tiU undervisnmgssektom syftar i första hand tUl att höja undervisningens kvaUtet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbygden.
Hälsovård
Sverige har sedan år 1987 stött ett immuniseringsprogram som UNICEF och den lankesiska regeringen driver. Den utvärdermg som gjordes 1989 visar på positiva resultat och minsknmgar av dödligheten. Progranmisatsen avslutades i juni 1991, varför mga utbetaUiingar skedde under 1991/92.
144 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
35,0
Ingäende reservation
95,0
44,0
Summa
95,0
79,0
Fördelning
Utbetalt 1991/92
Planerat 1992/93
Landsbygdsutveckling
15,0
24,0
Undervisning
24,0
36,0
Hälsostöd
3,0
Konsultfond
1,0
1,0
Katastrofbistånd/ humanitärt stöd, m.m.
11,0
12,0
Summa
51,0
76,0
Utgående reservation landram
44,0
Bistånd utanför landramen
Ett tiotal svenska enskUda organisationer erhåUer stöd från SIDA för sin verksamhet i landet. Därutöver ges direktstöd tiU oUka lankesiska kvirmoorgarusationer.
Bistånd genom SAREC
SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Länka. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapaciteten i landet. Forskningssamarbetet bedöms ha haft stor betydelse för Sri Länka under konfUktåren och flera projekt har lett tiU bestående forskningsresultat.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har under 1991 /92 stött projekt av handelsfrämjande karaktär samt ett teknikutvecklUigsprojekt i samarbete med en svensk högskola och laiUcesiska företag. Swedfund Intemational AB är engagerad i tie samriskföretag i landet.
Bistånd genom BITS
BITS är verksam genom internationella kurser.
\etnam
kinesiska
Thailands-
bukten
100 200 :■ 300
<> biståndsprojektet Vinh Phu
väg i ,
-t-- jämväg -
Karta: StlB SaderlinO, "> SIOA
146 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Vietnams utveckUngspoUtik fortsätter att uppvisa goda resultat. Trots bortfallet av tidigare omfattande östbistånd och tiots ett fortsatt amerikanskt handelsembargo, vUket bl.a. omöjUggjort ett återupptagande av lånegivningen från de intemationella fi-nansinstitutionemas sida, har den pågående processen i marknadsekonoirusk riktning kuimat drivas vidare. Svårighetema i den vietnamesiska ekonomin är dock många. Bl.a. måste nu vietnamesiska företag utan StatUga subventioner konkurrera på världsmarknaden på Uka viUkor som konkiurentema i det dynamiska Sydostasien. Den tidigare höga inflationstakten förefaUer man nu börja få biUct med och
ekonomin har på sistone uppvisat klart positiva resultat. Kraftiga produktivitetsökningar kan exempelvis konstateras såväl inom den privatiserade jordbrukssektom som inom industrin, vilket lett tUl en omfattande export och t.o.m. ett betydande handelsöverskott för 1992. Dock återstår mycket att reformera och prioritetsområden är bl.a. följande: den statliga företagssektom, skattesystemet, den ekonomiska lagstifbrdngen m.m.
Det tidigare planekonomiska systemet utformat efter sovjetiska förebUder är nu på väg att raseras i snabb takt och målet förefaUer vara en marknadsekonomi av sydostasiatiskt snitt. Omorienteringen inleddes 1986, men först tie år senare började de marknadsekonomiska mekanismema på allvar att slå igenom.
Befolkning
Befolkningstillväxt/år
66,7 milj (1990)
2,1%
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri tjänster octi \ service
67,5%
11,8% 20,7%
87,6%
Andel läskunniga Förväntad livslängd
män 62,7 år kvinnor 64,8 år
6,5% (1990)
ingen uppgift
2,1% (1990)
ingen uppgift
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
2,8
Sverige
0,7
Bistånd från Sverige, 1991/92, mkr
utbetalningar
SIDA
285.4 BITS
2,6
SWEDECORP
0,9
SAREC
8,6
Summa
297,5
147 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet - drygt 20 % -, stigande polarisering i samhäUet samt minskad social service.
Frankrike, Tyskland, ItaUen, Austialien m.fl. Det amerikanska handelsembargot förhindrar fortfarande IMF, VärldsbarUcen och AsDB att gå in med nya lån. Det samlade internationella biståndet för 1992 har uppskattats tiU ca 200 mUjoner US doUar.
Mänskliga rättigheter, demokrati
Vietnam har skrivit under FN :s aUa konventioner om mänskUga rättigheter. Återkommande rapporter talar dock om bristfälligt rättsskydd och långa fängelsesttaff för bl.a. poUtiskt och reUgiöst verksamma. I helhetsperspektivet kan ändå en positiv utveckling skönjas med bl.a. en ökande frispråkighet och tolerans för oUktänkande i den inhemska debatten och ett likaledes friare kulturklimat.
Effektivitet i biståndet
Biståndet förefaUer uppfylla rimliga krav på effektivitet.
Militärutgifter, externa konflikter
OfficieUa uppgifter saknas om miUtärutgiftema. Dess andel av BNP anses dock ha sjunkit kraftigt under de senaste åren, inte ininst tUl följd av det miUtära tiUbakadra-gandet från Kambodja samt det mycket kärva budgetläget. Armén uppges exempelvis ha reducerats med ca 50 % de senaste åren och nu uppgå tiU en halv mUjon man.
Biståndsgivare
Det en gång så omfattande östbiståndet har nu helt upphört. Sverige och Finland fortsätter med sitt stöd tiUsammans med UNDP, medan nya aktörer är Japan,
Sveriges bistånd
SIDA har länge dominerat det svenska utvecklingssamarbetet med Vietnam. SAREC har spelat en viktig roU på forskningssidan. SWEDECORP är på väg att förstärka sin profU i landet, medan BITS-samarbetet f.n. begränsar sig tiU att finansiera vietnamesers deltagande i BITS inter-nationeUa kurser. Vietnam fortsätter att mottaga katasfrofbistånd från Sverige.
Bistånd genom SIDA
Det övergripande syftet med Sveriges Vietnambistånd har under de senaste åren varit att på oUka sätt stödja den pågående ekonomiska reformprocessen samt att genom dialog och insatser främja demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Det ttaditioneUa svenska biståndet inom hälsovårds- och skogssektorerna fortsätter, men med en utfomuiing som är anpassad tiU nya mer marknadsmässiga förhåUanden. MUjöaspektema bevakas i ökande ut-stiäckrUng inte minst skogsprogrammet. De senaste biståndsöverläggningama ägde rum i maj 1992, då bl.a. ett ramavtal om biståndssamarbete för 1992/93-1993/94 undertecknades.
Skogsstöd
Sedan mitten av 1980-talet har det svenska stödet tUl skogssektorn huvudsakUgen inriktats på insatser för skogsskötsel, forsk-iiing och markvård. En stor principieU förändring från tidigare stöd kan konstateras genom att detta nu fokuseras på den enskUde bonden/skogsbrukaren, som har givits nyttjanderätt tiU marken och numera fritt kan förvalta densamma. Viktiga kom-
148 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
ponenter i biståndet är f.n. rådgivning i markrättsUga frågoi, nya metoder för enskUt bondeskogsbruk, återplantering av skog, rådgivning vid utarbetande av en nationeU skogsutvecklingsplan samt stöd tUl ett skogsforskningsinstitut. Det svenska skogsprogrammet, vari genderfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet, är geografiskt koncentterat tiU de fem nordUgaste provinserna. Pappersbruket Bai Bång i Viah Phu-provinsen har sedan 1990 drivits i vietnamesisk regi med tiUfredsstäUande resultat.
Hälsovård
Stödet tUl hälsovården har länge varit ett cenfralt inslag i samarbetet och främst inriktats mot primärhälsovårdens behov. Huvudmålet har varit att höja hälsostan-darden i Vietnam genom bättte utbildning, effektivare behandlingsmetoder och modernare sjukvårdsutrustning m.m. En ny komponent i hälsostödet är att utveckla lagstiftningen, som styr förhåUandena kring produktion och disfribution av läkemedel samt kvaUtetskonttoU. Nu rådande budgetåtstiamning, privatisering och av-giftsbeläggrung stäUer stora krav på löpande analys av sektoms utveckling. F.n. förbereds ett nytt program fö r 1993/94-1995/96, där man utgår från de slutsatser som drogs i en 1992 genomförd SID A-utvärdering och en Världsbanksfi-nansierad sektorstudie från samma år. I dessa förordas bl.a. en koncentiering av antalet insatser, en ökad uppmärksamhet av köns- och befolkningsfrågor samt att målgruppen för det framtida hälsostödet bör vara kvirmor i fertU ålder.
Institutionellt stöd/ demokratistöd
Insatser för att bygga upp den institutioneUa kompetensen i landet utgör en synnerUgen viktig del av stödet tUl reformprocessen. Samarbetet omfattar insatser på skatte- och rättsområdena, materieUt stöd och UtbUdningsinsatser inom bankväsen-
det, stöd till UtbUdning i makroekonomi, ekonomisk poUcy-analys, företagsledning, massmedie- och kultursamarbete m.m. Importstöd
Mekanismen för valutafördelning under det nu tUlämpade obundna importstödet har marknadsanpassats under det senaste året. TUlsammans med utbUdningsinsatser på banksidan har detta inneburit ett betydelsefuUt bidrag tUl reformprocessen i marknadsekonomisk riktning. Det är således inte längre staten utan bankema som har ansvaret för fördelningen av valutan. Mot bakgrund av kraftigt ökande exportinkomster och de gynnsamma effekter som ett upphävande av det amerikanska handelsembargot förväntas ha i form av normaUserade relationer med IMF/ Världsbanken och AsDB, anses en gradvis utfasning av denna stödform kunna aktuaUseras.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt
1991/92
1992/93
Anslag
325,0
225,0
Ingående reservation
84,5
160,0
Summa
409,5
385,0
Fördelning
Utbetalt
Planerat
1991/92
1992/93
Skogsprojektet
49,7
40,0
Transportprojekt
9,6
0 Industrirehabilitering
4,3
1,0
Energistöd
15,0
40,0
Hälsosektorstöd
57,9
70,0
Importstöd
96,1
170,0
Konsultfond
4,1
-
Stöd till reform-
processen
6,8
3,0
Camp-ombyggnad
3,3
12,0
Summa
246,8
366,0
Utgående reservation
160,0
19,0
149 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utanför landramen
Sverige har förklarat sig berett att utanför landramen delta i en intemationell stödgrupp för Vietnam i syfte att medverka till en normaUsering av relationema tiU IMF/ Världsbanken. En sådan blockeras f.n. av USA.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett aUt större vietnamesiskt intresse kan konstateras för samarbete med utländska enskilda organisationer, bland vUka f.n. nio har representationskontor i Vietnam. För Rädda Bamen blev Vietnam nytt programland 1991. Rädda Barnen och Diakonia är f.n. engagerade i ett samnordiskt projekt för stöd till hemvändande vietnameser. Det finansieras med stöd från SIDA:s katasfrofanslag. Svenska Röda korset finansierar dessutom en representant för Internationella Röda Korsfederationen i Hanoi samt ett katasttofberedskapsprogram.
Energisektorn
Energisektorn har fått svenskt stöd sedan början av 1980-talet. Bl.a. har ett värmekraftverk i Ho-Chi-Minh City rehabUite-rats, vUket haft en avgörande betydelse för stadens ekonomiska Uv. Tyngdpunkten i samarbetet ligger idag på ett flertal insatser på eldistributionsområdet med landets tre kraftbolag som huvudsakliga mottagare. Då rådande brister på infrastrukturområdet starkt hämmar den ekonomiska reformprocessen, planeras kraftigt vidgade satsningar de närmaste åren.
Katastrofbistånd
Katasfrofbistånd bl.a. i form av stödinsatser för hemvändande "bätflyktingar" har givits Vietnam under senare år och kanaUserats via UNHCR och DIAKONIA. För 1992 uppgick denna hjälp tUl ca 15 miljoner kronor.
Bistånd genom BITS
Ett samarbete med BITS har hittiUs inskränkt sig tUl finansiering av deltagande i dess intemationeUa kurser, i vUka hittUls sammanlagt ett 75-tal vietnameser deltagit. För budgetåret 1991 /92 utbetalades 2,5 mUjoner kronor.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har sedan 1991 i samarbete med Finland ansvarat för utbildning av företagsledare i vietnamesiska exportföretag, för en exportfrämjandeinsats samt ett par mUjöinsatser. Dessutom har studier utförts på standardiseringsområdet samt rörande kompetensuppbyggande inom den vietnamesiska handelskammarorganisationen. Nu planeras en utvidgad verksamhet och en projektidé rör ett center för företagsledarutbildning, som samtidigt skall bU ett fönster mot den svenska marknaden. En annan rör SIDA:s kompletterande Uisatser på bankområdet. Under budgetåret 1991/92 utbetalades totalt 0,9 mUjoner kronor.
Bistånd genom SAREC
Sedan 1976 stöder SAREC ett omfattande bilateralt forskningssamarbete, som huvudsakligen varit koncentrerat tiU områdena jordbruk och medicin. Forskarutbytet omfattar f.n. ett 20-tal forskare, varav merparten är vietnameser för utbildning i Sverige. HittiUs har verksamheten berört sammanlagt 18 större projekt, som bekostats med anslag om totalt 45,8 mUjoner kronor. Nya områden är makroekonomisk StabUiseringspoUtik, primärhälsovård och marin mUjö. Under budgetåret 1991 /92 utbetalades 8,6 mUjoner kronor.
150 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd till andra länder i Asien
Kina
TotaU utbetalat under budgetåret 1991/92 187,6 mUjoner kronor (inklusive u-krediter).
Efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989 beslöt den svenska regeringen att icke avtalsbundna biståndsprojekt tUls vidare skuUe frysas, men att ingångna avtal skuUe uppfyUas. Genom ett regeringsbeslut från april 1991 tUläts därefter BITS att resttiktivt återuppta beredningen av biståndsinsatser i Kina och efter ytterUgare ett regeringsbeslut från maj 1992 fick u-krediter inom ramen för BITS-samarbetets riktlinjer åter bevUjas. Riktlinjema innebär att biståndssamarbetet huvudsakUgen skaU inriktas på projekt inom mUjöområdet, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den sociala sektom.
Bistånd genom BITS
Utbetalat under 1991/92 u-krediter 172 mUjoner kronor, tekniskt samarbete 5,5 mUjoner kronor samt intemationella kurser 1,7 miljoner kronor (22 personer). 1979 inleddes det tekruska samarbetet genom BITS och 1983 gavs den första u-krediten. U-kreditgivningen, som hittills sammanlagt uppgått tiU 2,5 miljarder, har i huvudsak avsett en utbyggnad av Kinas telekommunikationsnät i två provinser. Den senaste u-krediten om 172 mUjoner kronor bevUjades under 1992 inom området telekommunikationer. AktueUa insatser inom det tekniska samarbetet har bl.a. avsett drUt och underhåU av vattenkraftverk.
stöd till en gästprofessur vid Stockholms universitet, seminarium om ozonproblem m.m.
BITS-stöd har också givits skogsindu-stiin genom u-krediter för produktion av spån- och fiberskivor samt för modernisering av flera pappers- och massafabriker, vilket haft positiva effekter på miljön. BITS har vidare genom u-krediter stött flera projekt inom Uvsmedelssektom samt lämnat tekniskt bistånd tiU ett utbUdningscen-ter för mejerinäringen.
På energiområdet har u-krediter bl.a. lämnats för ett inindre vattenkraftverk. Dessutom har bidrag tiU tekniskt bistånd lämnats i samband med anläggning av ett underjordiskt pumpkraftverk samt tiU utbUdningsinsatser avseende användning av högspänd likstiöm.
Kina är det land som genom åren har haft flest deltagare - totalt 402 personer - i BITS intemationeUa kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 72 650 kronor. I SWEDECORPis regi har olika typer av exportfrämjande insatser genomförts: exportseminarier för kineser, utgivning av exportguider, bevakning av Kina-mässor i Sverige etc. Dessutom deltar SWEDECORP/Swedfund i två fabriksprojekt, som avser produktion av läkemedel respektive värmefråd.
Bistånd genom SAREC
Utbetalat under 1992 4,2 mUjoner kronor. SAREC:s forskningssamarbete med Kina inleddes 1977 och har hittiUs stötts med ca
151 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
33 mUjoner kronor. Samarbetet kom tidigare att koncentteras tiU medicinsk forskning och lantbruksstudier, men har breddats och omfattar nu även landsbygdsindustri-aUsering och ett skogs- och mUjöprojekt.
Bistånd genom SIDA
Utbetalat under 1991/92 katasttoft)istånd 3,6 mUjoner kronor tiU översvämningsoffer samt särskilda program 0,4 miljoner kronor.
Malaysia
TotaU utbetalat under 1991/92 52,3 mUjoner kronor (inklusive u-krediter.)
Bistånd genom BITS
Utbetalat under budgetåret 1991/92 u-krediter 31,2 mUjoner kronor, tekniskt samarbete 11,9 miljoner kronor, intemtio-neUa kurser (44 personer) 3,5 mUjoner kronor. BITS-samarbetet med Malaysia inleddes år 1985. Totalt har hittUls utbetalats 67,8 mUjoner kronor inom det tekruska biståndet. Hertalet av insatsema har avsett energisektom med stöd tiU lönsamhetsstudier, utbUdning, bistånd vid upphandling, instaUationer m.m. Under budgetåret 1991/92 aktuella insatser avsåg bl.a. ett vattenverk, kartering av plantageskog, ett nationeUt laboratorium för läkemedelskonttoU, lantmäteri etc. Sammanlagt 206 nuljoner kronor har givits i u-krediter, som bl.a. avsett eldistributions- och fransmissions-projekt, tiansformatorstationer, mUjöfond m.m. BITS engagemang omfattar ocksä samarbete inom områdena vattenrening, mUjö och förvaltning.
Deltagande av malaysier i BITS intemationeUa kurser har hittiUs omfattat totalt 292 personer.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 326 000 kronor. Genom SWEDECORP genomförs f.n. en insats för att främja landets möbeUndusfri.
Dessutom fmns två SWEDECORP/Swed-fund-stödda joint-ventureprojekt som har avsett möbelkomponenter samt ett KF-projektcenter.
Bistånd genom enskilda organisationer
Utbetalat genom SIDA under 1991 /92 233 000 kronor.
En rad enskUda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans Mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd.
Thailand
TotaU utbetalat under 1991/92 80,5 miljoner kronor (inklusive u-krediter).
Bistånd genom BITS
Utbetalat under 1991 /92: u-krediter 38,9 mUjoner kronor, tekniskt samarbete 16,5 mUjoner kronor, Intemationella kurser 2,9 mUjoner kronor (36 personer).
Biståndsinsatsema i,ThaUand har hittUls huvudsakligen ägnats energisektom, men stödet tiU mUjövård, fransportväsende, jordbruk m.m. har gradvis ökat i betydelse. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med ThaUand sedan 1984 och hittUls gjorda utbetalningar uppgår tUl 30,3 miljoner kronor. Stöd har vidare givits flera av Världsbanken initierade eUer finansierade projekt som exempelvis ett nationeUt och regionalt elttansmissionssystem (upphandUng och instaUation), åtgärder ägnade att effektivisera EGAT:s (Electticity Generating Authority of ThaUand) organisation och tiafiksäkerhet. Senast aktuella insatser har avsett hantering av farUgt gods, ett bevattnings-/vattenkraftprojekt, utbUdning inom el-sektom, industrieUa förore-rungar, luftföroreningar i Bangkok m.m.
U-krediter om sammarUagt 321 mUjoner kronor har bevUjats och f.n. aktuella och härigenom finansierade projekt avser en massafabrik, en reningsarUäggning i an-
152 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutning tiU en pappers- och massafabrik samt en inhemsk utvecklingsbank.
BITS intemationella kurser har hittiUs omfattat ett thaUändskt deltagande om 317 personer.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 318 000 kronor. Inom ramen för SWEDECORP-samarbetet har kartlagts exportmöjUghetema för produkter som bUtiUbehör, ttädgårdsverktyg m.m. Nu aktueUa handelsfrämjandeinsat-ser avser ett fruktseminarium, fräleksaker m.m. Dessutom finns två SWEDECORP/ Swedfund-stödda jointventureprojekt: ett glasbruk och en juicefabrik.
Bistånd genom SIDA
Utbetalat under 1991/92: Katastrofbistånd 10,6 miljoner kronor, projektbistånd via enskUda organisationer 744 000 kronor samt 10,6 mUjoner kronor från mUjöanslaget.
Genom Diakonia har ett omfattande och ökande katasfrofbistånd givits flyktinggrupper från Myanmar. Utbetalningen från mUjöanslaget avser stöd tiU AIT - Asian Institute of Technology i Bangkok. Aktörer inom projektbiståndet via enskUda organisationer är förutom Diakonia, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsrådet.
Filippinerna
Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92 39,0 nuljoner kronor.
Bistånd genom BITS
Utbetalat under budgetåret 1991/92 tekniskt samarbete 29,5 mUjoner kronor, inter-nationeUa ktuser 3,2 mUjoner kronor (40 personer).
BITS tekniska samarbete inleddes först budgetåret 1986/87, men har redan vuxit tiU att bU det största i något av BITS samar-
betsländer. HittiUs har totalt 64,2 mUjoner kronor utbetalats huvudsakligen för insatser med mUjö- eUer energianknytning. En mUjöinsats har gjorts tiU projekt rörande föroreningar från soptippar. I samarbete med VärldsbarUcen har BITS vidare lämnat stöd för kartläggning av naturresurser/ mUjöpåverkan med hjälp av sateUitbUder. På energisidan har insatsema främst gäUt vatten- och geotermisk kraft, produktion och tiansmission av elkraft, energibesparande åtgärder samt rehabiUtering av vattenkraftgeneratorer. Dessutom pågår en metodutveckUngsinsats på lantmäteriområdet inom ramen för FUippinemas pågående jordreformprogram - CARP/Comprehensive Agrarian Reform Program. Inom ramen för BITS intemationeUa kurser har hittiUs 237 fiUppiner deltagit.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under budgetåret 1991/92 1 miljon kronor.
F.n. är enbart handelsfrämjandedelen av verksamheten aktuell. Förutom direktstöd tiU landets möbelindustri, har svenska möbeltUlverkare/IKEA inom ramen för SWEDECORP-samarbetet börjat flytta ut den egna tiUverkrungen tiU FiUppinema. Dessutom omfattas samarbetet av stöd tUl produktutveckling/export av textiUer, skor m.m. samt tiU ett samarbete med fiUppinska producenter av datamjukvara.
Bistånd genom SIDA
Utbetalat under budgetåret 1991/92 katasttofbistånd 3,4 mUjoner kronor, humaru-tärt bistånd 1,75 mUjoner kronor, projektbistånd genom enskUda orgaiusationer 0,1 mUjoner kronor.
Utbetalat katasttofbistånd avser stöd tiU offer för tyfoner/vulkanutbrott. De humanitära insatsema avser rättshjälp via det svenska advokatsamfundet. Bland enskUda svenska organisationer verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda Korset, LO-TCO:s biståndsnämnd samt flera kristna missionsorganisationer.
153 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afghanistan
I aprU 1992 föU den kommunistiska regeringen i Afghanistan och motståndsrörelsen Mujaheddin bUdade i maj en regering innefattande motståndsrörelsens alla partier. Den återhållsamma optimism som skapades förbyttes tämligen omgående i pessimism då krigshandlingar mellan olika grupper ttappades upp. Den väpnade kampen bedöms kunna pågå under lång tid framöver.
Krigsskadoma i landet är oerhörda och nära en tredjedel lever som flyktingar i Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till repa-trierings- och återuppbyggnadsarbetet har getts redan 1979 och finansierats via katasttofanslaget. Stödet har utgått dels genom svenska enskUda organisationer, varav medparten tiU Svenska Afghamstankom-mittén, SAK, dels genom oUka FN-organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 34,3 mUjoner kronor.
Pakistan
Pakistan har sedan 1988 ett civilt parlamentariskt styre efter år av mUitärstyre.
Landets resurser fördelas ojämnt och även om den nya regeringen gjort mycket för att stimulera handel och företagsamhet visar man inte mycket vUja att komma tUI rätta med fattigdoms- och befolkningsproblemet.
Efter att Pakistans ställning som programland upphörde 1983 har det svenska biståndet kanaUserats genom BITS och svenska enskUda orgamsationer samt SAREC och SWEDECORP. Samarbetet genom BITS, företiädelsevis inom infrastruktur och institutionsuppbyggnad, har p.g.a. landets försämrade ekonomiska situation under senare år i många faU staraiat på planeringsstadiet.
SWEDECORP:s samarbete med Pakistan omfattar bl.a. telekommunikationer (för-packiungsfridustri och infusionslösningar). SAREC har sedan flera år stött ett forsk-
ningsprojekt om barn- och mödrahälsovård.
Bland de enskUda organisationema som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Verksamheten har inriktats på hjälp tUl den fattigaste befolkningen och afghanska flyktingar.
Totalt utbetalades under 1991/92 ca 27 mUjoner kronor tiU Pakistan, varav ca 10 mUjoner kronor genom enskUda organi sationer, 9,4 mUjoner kronor som katastrof bistånd och 5,7 mUjoner kronor genom BITS._________________________
Nepal
Nepal är ett Utet bergsland i Himalayamassivet med en av världens lägsta per capitainkomster. Jordbruket utgör den dominerande sektorn i ekonomin. Landet, som numera är en konstitutioneU monarki, har sedan våren 1991 en demokratiskt vald regering.
Nepal genomför sedan 1986 ett strukturanpassningsprogram inriktat på att stimulera den ekonomiska utvecklingen och ininska fattigdomen. TUlväxten har under senare år varit hög med undantag av 1991 /92 när den sjönk p.g.a. stömingar i ekonomin. Det största hindret för utvecklingen på sikt bedöms vara den dåligt utvecklade infrastrukturen såväl fysiskt som socialt.
Det svenska biståndet tUl Nepal har huvudsakUgen kanaUserats genom svenska enskUda organisationer, främst Svenska Missionsrådet, Pingstmissionen och Svenska handikapporganisationemas intemationeUa biståndsstiftelse (SHIA). Huvuddelen av verksamheten har inriktats på socialt arbete, även om insatser också finns på infrastrukturområdet. I övrigt har SWEDECORP inlett exportfrämjande verksamhet och BITS har gett kurser med deltagare från Nepal.
Totalt utbetalades imder budgetåret 1991 /92 ca 7 mUjoner kronor, huvudsakUgen via enskUda organisationer.
154 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Mellanöstern
Mellanöstern är som region föremål för ett betydande svenskt politiskt inttesse. Formema för svenskt ekonomiskt samarbete med ländema skUjer sig avsevärt åt meUan de rika oljeproducentema och övriga stater.
Fredsförhandlingar i Mellanöstern inleddes i oktober 1991. Processen innebär bUaterala överläggningar mellan Israel och partema i regionen (Jordanien, Libanon, Syrien och palestiniema), kompletterade av möten i fem multilaterala arbetsgrupper med även utom-regionalt deltagande. Efter regeringsskiftet i Israel i juni 1992 har överläggningama kommit in i ett nytt skede med förhandUngar i oUka substansfrågor. Sverige stöder fredsprocessen och deltar aktivt i det multilaterala arbetet.
InkomstskiUnadema är mycket stora både inom och meUan ländema i regionen. Förenade Arabemiratens BNP per capita beräknas tUl över 20.000 USD, att jämföra med Jemens som ligger kring 500 USD. De rikare statema är betydande biståndsgivare, främst till andra länder i regionen, inklusive Maghreb.
Vissa länder och grupper i Mellanöstern drabbades ekonomiskt mycket hårt av kriget i Persiska Viken. De ockuperade områdena (Västbanken och Gaza) samt Jordanien och Jemen tog emot talrika skaror av återvändande gästarbetare, samtidigt som biståndsflödena minskade.
Irak har ännu inte uppfyUt de krav som stäUs i de ca 25 resolutioner som antagits av FN:s säkerhetsråd. FöljaktUgen bibehåUs sanktionerna mot landet. Kurderna i norra Irak och de shiamusUmska grupperna i söder befinner sig i en mycket utsatt situation och är beroende av omvärldens humanitära bistånd. Sverige stöder FN:s poUtik i Irak-frågan. Fortsatta biståndsan-sfrängningar kommer att krävas för att minska befokningens Udande.
Sverige har ett bUateralt biståndspro-
gram för palestiniema i de ockuperade områdena, samtidigt som vi efter USA och EG är den största givaren tUl UNRWA. Biståndet är humanitärt och politiskt motiverat och syftar tiU att stödja de sociala sektorerna, främja respekten för mänskUga rättigheter och stimulera en ekonomisk kompetens och utveckling. Stödet kanaUseras via svenska enskilda organisationer, olika FN-organ och direkt till fristående organisationer och institut inom områdena mänskliga rättigheter och förttoendeskapande åtgärder. Stödet utgör en viktig del av Sveriges MeUanöstern-politik.
Utöver detta program består det svenska biståndet tUl regionen främst av bidrag tiU insatser genom enskilda organisationer. De utför ett viktigt arbete. Mottagarländer är bl.a. Jordanien, Libanon och Yemen. Ett omfattande katastrofbistånd har lämnats till drabbade grupper i Irak.
Sverige lämnade totalt ca 90 mUjoner kronor i bistånd tUl ländema i regionen under budgetåret 1991 /92.
Biståndet till Mellanöstern, utbetalningar 1991/92, mkr
Programländer
SIDA
BITS
TOTALT
Jordanien
15,0
2,0
17,0
Libanon
23,2
-
23,2
Västbanken och Gaza
16,5
0,2
16,7
Iran
1,4
-
1,4
Irak
28,6
-
28,6
Jemen
1,4
0,2
1,6
2,4
3,5
Summa 86,1
155 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Västbanken och Gaza
Sverige är tiUsammans med bl.a. EG, USA och Canada betydande givare tiU palestinierna på de ockuperade områdena Västbanken och Gaza. Vårt bidrag tUl UNRWA:s verksamhet för palestinierna i regionen uppgick under budgetåret 1991/92 tUl 146 mUjoner kronor. DärtiU har det bilaterala programmet för Västbanken och Gaza utvecklats i enUghet med de riktlinjer som drogs upp i regeringsbeslut 1991-03-21. Målen för programmet är att minska den palestinska befoUcningens U-dande och misär, att bidra tUl att skapa förutsättningar för en samhäUssktmktur tUl grund för ett framtida demokratiskt fritt Palestina samt att främja ekonomisk verksamhet och respekt för mänskliga rättigheter. Stödet lämnas tiU verksamhet genom enskilda organisationer, multUaterala organ och fristående institut.
Huvudkomponenten i det svenska programmet är stödet tiU hälsosektom. Diakonia har en omfattande verksamhet, främst inriktad på rehabilitering. Sedan Gulf-kri-
get bidrar organisationen också med driftsstöd till palestinska sjukhus och vårdcentraler. Individuell Människohjälp arbetar med utbildning av gravt utveckUngsstörda bam. Även Palestinagruppema är verksamma inom hälsoområdet. UNlCEF:s program för rehabUitering, utbUdning och hälsoinsatser stöds av Sverige.
Det stöd tUl mänskUga rättighetsorganisationer som inleddes under 1991 har utvidgats. Bidrag lämnades under budgetåret 1991/92 till åtta organisationer, såväl palestinska och israeliska som intemationeUa. Även ett antal institut av forskningskaraktär inriktade på utbUdning och förttoendeskapande åtgärder har fått svenska bidrag.
BITS har under budgetåret 1991/92 arbetat för att inleda verksamhet på de ockuperade områdena, och från och med 1 juli 1992 kan palestinierna delta i BITS internationella kursprogram.
Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 ca 17 mUjoner kronor genom svenska och lokala enskUda organisationer för katasttofinsatser och humanitära ändamål.
156 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utvecklingssamarbete raed Centralamerika
luu <;00 300 km
s_V
/ GUATEMALA
i' lATEMALA-
HONDURAS
/-'-. TEGUCIGALPA .-'
:". SALVA?
RARAGUA
,;VIANAGUA
\
%
COLOMBIA
Biståndet till Centralamerika,
Utbetalningar
1991/92,
mkr
Land
SIDA
BITS
SAREC
SWEDECORP
TOTALT
Nicaragua
298,6
-
10,7
0,1
309,4
Övriga länder
Costa Rica
18,3
8,9
4,1
0,2
31,5
El Salvador
18,8
0,2
-
0,2
19,0
Guatemala
1,8
0,2
-
-
2,0
Honduras
0,1
-
-
-
0,2
Mexico
0,2
1,9
-
-
2,1
Panama
-
0,2
-
-
0,2
Summa
337,8
11,4
14,8
0,3
364,3
157 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik ocli samiiälle
Den 1987 inledda fredsprocessen omfattade en rad försonande och förttoendeskapande åtgärder inom och meUan de sju centtalamerikanska länderna. Fredsprocessen gjorde under 1991 /92 betydande framsteg, men var alltjämt bräckUg. Utvecklingen präglades i hög grad av det fredsavtal för El Salvador, som undertecknades i Mexico den 16 januari 1992. Fredsförhandlingarna mellan partema i Guatemala kännetecknades dock av stora svårigheter och den prekära ekonomiska situationen i Nicaragua utgjorde ett påtagligt hot mot StabiUteten i landet.
Sociala och ekonomiska förhållanden
Strukturproblemen i regionens ekonomier var efter år av krig och ekonomisk misshushållning betydande. Därtill kom olösta jordfördelnings- och jordägarfrågor. De små ländemas ekonomier fortsatte att vara mycket exportberoende. TiUväxttakten i ekonomin nådde i genomsnitt 2,1 % under 1991, vilket var något lägre än under 1990. Sammanbrottet i den regionala handeln och faUande exportpriser spädde på svårighetema. BNP sjönk tiU 1970-talets nivåer och varierade meUan 360 (Nicaragua) och 1 780 USD/invånare (Costa Rica). I El Salvador och Nicaragua låg nivåema på 60-respektive 40-talens nivåer. Trots dessa bakslag nåddes framgångar inom ekonomin på andra områden. I aUa ländema sjönk inflationen, liksom budgetunderskottet i samtUga länder. Undantagen var Costa Rica och El Salvador. Underskottet i bytesbalansen minskade och kapitalimporten ökade kraftigt från 2 100 mUjoner dollar 1990 tUl 2 7501990. Här märktes särskUt nettoöverföringen av resurser tiU Nicara-
gua tUl följd av att räntor och amorteringar minskade sedan utlandsskulden för främst Nicaragua och Honduras avskrivits och eUer omförhandlats.
Ändå fördjupades fattigdomen och omfattade allt fler människor. Arbetslöshet, undernäring och fattigdom ökade medan ländemas förmåga att hantera dessa förhåUanden minskade. Detta utgjorde bakgrunden tiU 80-talets aUvarUga kränkningar av de mänskUga rättighetema, flyktingskap, ökande narkotika, mUjö- och hälsoproblem, diskriminering av indianbefolkning och allvarliga konsekvenser för såväl medelklass som de fattigaste grupperna i samhäUet. I grunden bestod dessa problem under 1991 /92. Av Centtalamerikas befoUcrung beräknades 60 % leva under fattigdomsstiecket. 70 % av bamen led av undernäring. Mer än 40 % av befolkningen (utom i Costa Rica och Panama) saknade tiUgång tiU dricksvatten och saiu-tet. GenereUt uppvisade regionen därför ett fortsatt försämrat läge när det gäUer de ekonomiska och sociala rättighetema utifrån 1966 års MR-konvention, en konvention som ratificerats av samtUga länder i regionen.
Situationen för flyktingama förändrades radikalt och flertalet flyktingar från Nicaragua och El Salvador återvände tiU sina hemländer, om än under ofta ogynnsamma förhåUanden. Den centtalamerikanska flyktingkonferensen, CIREFCA, fortsatte att spela en betydelsefuU roU för att lösa flyktingproblemen. Ett intensivt förhandlingsarbete pågick meUan flyktingamas orgamsationer och mjmdighetema i Guatemala för att skapa förutsättningar för en repatriering av merparten av de guatemalanska flyktingama i södra Mexico. FörhåUandena för stora grupper av intemflyktingar förblev dock prekär i framföraUt Guatemala, men även i El Salvador.
158 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Mänskliga rättigheter, demokrati
Konventionen om medborgerUga och poUtiska rättigheter, liksom konventionen om bamets rättigheter, har ratificerats av samtUga länder i regionen, dock med undantag av Honduras. UtveckUngen under 1991 /92 präglades av oUka tendenser. BUden för-bättiades påtagUgt i El Salvador - som ett resultat av fredsavtalen och FN:s övervakande närvaro. Trots ett formeUt demokratiskt system sedan 1986 fortsatte övergreppen mot de mänskUga rättighetema i Guatemala. MiUtären hade aUtjämt en aUtför stor makt. Vidare stod minst hälften av landets befolkiung utanför de grundläggande normala poUtiska processema. Honduras uppvisade fortsatta kränkningar av de poUtiska och medborgerUga rättigheterna, om än på en betydligt lägre nivå än i faUet Guatemala. Också i Panama gick utvecklingen i negativ riktning, medan förhåUandena i Costa Rica, Nicaragua och BeUze var stabUa och utan mer omfattande kränkningar. I Nicaragua präglades såväl regeringen som oppositionen av sttävan tiU samiörstånd kring i första hand den ekonomiska poUtiken. Den aUtjämt olösta jordägarfrågan förblev dock en orsak tiU poUtiska sUtningar.
Miljö
SamtUga länder i Centtalamerika samt BeUze och Panama har skrivit på klimatkonventionen. AUa länder utom Panama har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald. SIDA har utarbetat en särskUd mUjöprofil för Nicaragua. I såväl Nicaragua som Costa Rica stöds naturresursbevarande insatser. Sverige stöder insatser på mark- och mUjövårdsområdet genom den regionala orgamsationen CA-TIE. Vidare ges stöd tiU lagstiftningsarbete på mUjövårdsområdet och utarbetande av
mUjökonsekvensbeskrivningar genom den regionala mUjövårdsorganisationen CCAD. I Costa Rica sker samarbete med INBIO, som bedriver en intemationeUt uppmärksammad forskning för bevarande och ekonomiskt utnyttjande av den biologiska mångfalden i Costa Rica.
Militärutgifter, externa konflikter
I fredsprocessens spår påbörjades dock en betydande nedrustning och avmUitarisering. AvmUitariseringen var särskilt påtagUg i Nicaragua där miUtärstyrkoma minskades från 80 000 till 15 000 man och landet fick regionens minsta miUtärstyrka. Som ett resultat av fredsavtalet i El Salvador påbörjades även i detta land en betydande avmUitarisering. I Panama inleddes ett arbete för att, enUgt costarikansk modeU, helt upplösa miUtärstyrkoma. Guatemala utgjorde aUtjämt ett notabelt undantag från denna utveckling.
Ekonomiska reformprogram
Ländema i regionen fick betydande erkänsla från IMF, Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken för framsteg när det gäUer stabiUseringsmål och strukturreformer såsom UberaUsering av handel, avreglering av valutamarknaden, omstrukturering av skatte-, bank-, finans-och subventionssystem. Vid sidan av dessa åtgärder inom ländema och ett ökat regionalt samarbete avtecknade sig framgångsrik Uruguay-runda inom GATT som mer betydelsefuU för de centtalamerikanska ländemas ekonomiska utveckling än biståndet i fraditioneU mening. Förhoppningarna ökade om att en begynnande ekonomisk återhämtning på sikt skuUe kunna motsvaras av framsteg också på den sociala sidan.
159 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt samarbete
Det regionala samarbetet utvecklades och fördjupades på aUt fler områden. Guatemalas erkännnade av grannlandet BeUze banade väg för att detta land inlemmades i det regionala samarbetet. Även Panama deltog i aUt större utsttäckning i detta samarbete, som formaUserades och institutio-naUserades, under ledning av regionens presidenter. Fyra av länderna har ratificerat avtalet om att inrätta ett regionalt parlament och val av deputerade har skett i tre länder. Inom ramen för bland armat Världsbankens konsultativa gruppmöten inleddes en alltmer utvecklad givarsam-ordrung, tiUsammans med ländema i regionen. Den regionala flyktingkonferensen, CIREFCA, utgjorde en betydelsefull mekanism för att samordna flyktinginsatser. En unik samordning meUan UNDP och UNHCR inleddes för att växla över från akut nödhjälp tiU långsiktig utveciding.
Sveriges bistånd
Biståndet genom SIDA dorrunerar, men flera av ländema i regionen berörs av insatser genom BITS, SAREC och SWEDECORP. Nicaragua har också mottagit betalningsbalansstöd. Totalt utbetalades under 1991 /92 677,2 miljoner kronor tUI länderna i Centralamerika.
Bistånd genom SIDA
SIDA:s samarbetet med CenbalamerUca hade 1991/92 pågått i ett drygt decennium. Det berörde samtliga länder i regionen och omfattade ett brett spektrum av såväl regionala som bUaterala samarbetsprogram. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju små ländema i regionen blev det aUt mer irrelevant att göra en gränsdragning mellan nationeUa och regionala msatser. Alltmer av det svenska biståndet kom att bedömas i ett regionalt sammanhang.
Bistånd till Centralamerika,
" ' .if i
utbetalningar 1992/92, mkr
REGIONALT
SIDA, Utvecklingssamarbete
106,0
MR/demokrati/humanitärt bistånd
12,9
Enskilda organisationer
0,8
SAREC
5,6
Delsumma
125,3
NICARAGUA
Delsumma
390,8
COSTA RICA
SIDA, Bostäder och miljö
15,22
MR/demokrati/humanitärt bistånd
2,8
Enskilda organisationer
0,5
Katastrofer
1,0
Regionala insatser
0,7
Särskilda program
0,5
Övr. miljö
11,2
SAREC, FoU
3,7
SAREC, Projektbistånd
0,3
BITS
8,4
BITS, Internationella kurser
0,6
SWEDECORP/SiDA (FoM)
1,0
SWEDECORP (Swedfund)
2,3
SWEDECORP (Övrig verksamhet)
0,2
Delsumma
48,4
EL SALVADOR
SIDA, MR/demokrati/humanitärt
bistånd
24,2
Katastrofer
1,0
Regionala insatser
12,0
Särskilda program
0,1
BITS, Internationella kurser
0,2
Delsumma
37,5
GUATEMALA
SIDA, MR/demokrati/humanitärt
bistånd
15,7
Enskilda organisationer
1,5
BITS, Internationella kurser
0,2
Delsumma
17,4
Totalt utbetalat
619,4
Sammanlagd planeringsram
729,6
Total planeringsram för MR/demokrati/humanitärt bistånd 130 miljoner kronor 2 Avtalat 40 miljoner kronor
160 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom BITS
BITS kursprogram stod öppet för deltagare från samtUga länder i regionen. 21 personer deltog från Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Nicaragua och Panama.
Bistånd genom SAREC
SAREC:s Latinamerikaprogram, stöd till medicinsk forskarutbildning och forskningssamarbete om amning och infektioner hos barn hade anknytning tUl samtliga länder. Under 1991/92 betalades 22,2 mUjoner kronor ut till detta program.
Bistånd genom SWEDECORP
Inom ramen för SWEDECORP:s investeringsverksamhet inleddes ett projekt i Costa Rica. DärtiU godkändes ett program för samarbete med näringslivet i Costa Rica och vissa insatser hann påbörjas. I Costa Rica inleddes dessutom på uppdrag av SIDA ett projekt för utbildning av småföretagare. Ett samarbete med Costa Ricas ex-porttåd inleddes. Under 1991 /92 betalades 3,3 miljoner kronor ut för nämnda insatser.
Multilateralt samarbete
Därutöver utgick svenskt stöd tUl multUaterala insatser genom FN och regionala institutioner. Sverige spelade en aktiv roll för att stödja samordningsarbetet inom ramen för CIRECFA, den centtalamerikanska flyktingkonferensen. Sverige deltog även aktivt i Partnership for Development and Democracy (PDD) där en dialog förs meUan givarländema och ländema i regionen om samarbete på områden som demokrati, mänskUga rättigheter och marknadsekonomi.
Bistånd genom enskilda organisationer
De enskilda organisationerna fortsatte att ha en betydelsefuU och dynamisk roll i biståndssamarbetet. De sammanlagda utbetalningama för insatser i Centralamerika uppgick 1991 /92 tUl drygt 700 mUjoner kronor.
161 Nicaragua
Befolkning
Befolknings' tillväxt/år
Andel av arbetskraften i
tjänster och service L
jordbruk industri
46,5%
15,8% 37,7%
Andei läskunniga
män ingen uppgift kvinnor ingen uppgift
64,8
7,8% (1990) ingen uppgift ingen uppgift
28,3% (1989)
Förväntad livslängd
Dödlighet, barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel av BNP
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt
83,0
Sverige
8,0
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
inom landramen
289,0
utanför landramen
enskilda organisatinner
4,3
kvinnoprojekt
1,3
hetalninnsbaianssfnd
62,8
katastrofbistånd
1,9
regionala insatser
humanitärt bistånd
6,2
särskilda program
1,1
BITS, internationella kurser
0,6
SWEDECORP
0,1
SARFC. FoU
8.3 SARFC. Skog och miljö
11,6
Summa
390,8
162 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Nicaragua
Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes 1979 och sedan 1982 tillhör landet kretsen av SlDA:s programländer. Men även SAREC och SWEDECORP stödde insatser i eUer med anknytning tUl Nicaragua. Med insatser inom och utanför landramssamarbetet omfattade SIDA:s bistånd tUl Nicaragua under 1991/92 omkring 310 nuljoner kronor. Samarbetsavtalet förlängdes med ett halvår tm och med 1992-12-31.
Biståndet kom under 1991/92 att aUtmer utformas som ett stöd tiU den ekonomiska poUtiken, vars huvudmål var stabiUsering och stiukturanpassning. Omkring hälften av landramen kanaliserades som stöd tiU betalningsbalansen. DärtUl kom särskUda skuldlättnadsåtgärder motsvarande 60 mUjoner kronor. Viktiga sektorer inom biståndet var i övrigt gruvor, skog och energi. En satsning på sociala sektorer inleddes.
Ett stort antal svenska enskilda organisationer fortsatte att, med stöd av SIDA, bedriva ett omfattande samarbete med lokala samarbetsorganisationer.
SAREC bidrog tUl en uppbyggnad och förstärkning av landets forskningskapacitet vid de fem universiteten. Stödet omfattade medicinsk forskning, naturvetenskap, teknik, jordbruksforskning och samhällsvetenskap.
Bilateralt samarbete med Costa Rica
I Costa Rica hade samtUga biståndsmyndigheter åtaganden. SIDA fortsatte det under 1988 uUedda bostadsprogrammet med inriktning på resurssvaga grupper i främst huvudstaden San Josés slumområden. Programmet omfattar organiserat självbyggeri, renovering av bostäder, infrastrukturanläggningar, samUngslokaler och organisationsuppbyggnad. Därutöver finansieras insatser på mUjöområdet. Tyngdpunkten i BITS verksamhet Ugger på energiområdet, följt av förvaltrungs-och skogssektorerna.
Stöd tiii
fredsprocessen i El Salvador
I anslutning till att fredsavtalet för El Salvador undertecknades i januari 1992, uttalade Sverige en beredskap att öka biståndet tUl El Salvador. Bland annat stöddes demobiUsering av sttidande och återvändandeprogram. Samtidigt inleddes projektering av ytterUgare insatser, som av båda parter uppfattas som ett stöd till fredsprocessen. Biståndet genom enskilda organisationer fortsätter och Sverige stöder en rad av FN:s insatser i landet.
163 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utvecklingssamarbete med Sydamerika
Ekonomi, poiitiic och samiiälle
Den ekononuska utvecklingen i Sydamerika har under senare år inneburit ett trendbrott mot 80-talets ekonomiska nedgång. Ekonomiska reformprogram har genomförts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat nedbringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska strukturen inletts. Statens roU har omdefinierats, förutsättningar för långsiktigt företagande förbätttats. Reformpolitik har börjat ge utdelning i form av reeU ekonomisk tiUväxt.
Sydamerikas länder styrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga att hantera poUtiska problem har manifesterats i länder som ChUe, BoUvia och Brasilien. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt stjn-e ekonomiska reformer. Dessa länders överenskommelse med BrasiUen och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mereosur, visar på en ny attityd tUl ekonomisk utveckUngspoU-tUc.
I Paraguay har viktiga steg tagits mot demokrati med bl.a. en ny författning med långtgående rättsgarantier. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstiftande församling. Det senaste året har emel-
Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP TOTALT
Argentina
0,8
1,7
6,2
0,2
8,9
Bolivia
15,6
23,9
-
0,3
39,8
Brasilien
1,9
0,8
-
0,3
3,0
Chile
59,4
2,7
6,6
0,3
69,5
Colombia
0,5
1,9
-
-
2,4
Ecuador
1,6
38,0
-
0,1
39,7
Paraguay
1,6
-
-
-
1,6
Peru
2,7
3,0
-
0,3
5,0
Uruguay
6,5
5,0
5,1
0,1
16,7
Venezuela
0,2
0,7
-
-
0,9
Guayana
-
0,2
-
-
0,2
Surinam
-
0,08
-
-
0,08
Summa
90,8
76,98
18,4
1,6
187,78
Regionalt Humanitärt bistånd
102,2 135,9
u-kredit 28,4 milioner kronor
164 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
lertid också uppvisat bakslag. I Peru upplöste president Fujimori parlamentet och satte en bräckUg demokrati ur funktion. UtveckUngen i Peru är starkt oroväckande. Tre destruktiva krafter präglar samhäUet i form av geriUagruppers terrorism, narkotikahandelns utbredning och grova brott mot mänskUga rättigheter förövade av statsmakten. I Colombia har poUtiska framsteg gjorts med bl.a. en ny författning, vilket delvis överskuggas av fortsatta poUtiska våldsdåd förövade av myndigheter, geriUa och narkotikamaffia.
Sveriges bistånd
Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika har som bärande motiv att bidra till att befästa demokratier och genomföra ekonomisk reformpoUtik. HuvudsakUga mottagare av bistånd har under senare år varit BoUvia och ChUe. Tekniskt samarbete sker även med Ecuador och avtal om forskningssamarbete föreUgger med Argentina och Umguay. Bistånd lämnas genom SIDA tiU stöd för sociala program som utgör del av en reformpoUtik. BITS verksamhet är ägnat att stärka prodiUctiva sektorer genom att förmedla svensk kompetens och kunnande. SWEDECORP främjar företagsamhet och SAREC stöder forskningssamarbete. Totalt utbetalades 187 mUjoner kronor tiU länder i Sydamerika under budgetåret 1991 /92.
Bolivia
I mars 1992 undertecknade regeringen ett avtal om biståndssamarbete med BoUvia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv angavs stöd tiU landets nydanande UtveckUngspoUtik och tiU stärkande av demokratiska institutioner. Samarbetet bedrivs genom SIDA, BITS och SWEDECORP.
Ekonomislca reformprogram
BoUvia bedriver sedan år 1985 ett långtgående ekonomiskt reformprogram. Sedan kraftfuUa åtgärder vidtagits för att stabUisera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Den offentliga förvaltningen har rationaUserats, vam- och penningmarknaden har liberaliserats och centtalbanken intar en oberoende stäUning. Statsmaktens tidigare dominerande roU som aktör inom näringsUvet har upphört och ersatts av en politik som syftar tiU att stärka betingelserna för ett fungerande privat näringsUv. OffentUga utgifter omprioriteras för sociala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgDjppema.
Mänskliga rättiglieter, demokrati
Det finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpoUtiken men missnöje över poUtiken har också givit näring åt popuUs-tiska stiömningar. Allmänna val planeras tUl mitten av 1993. Regeringen visar respekt för de poUtiska och medborgerUga rättigheterna. Rättsväsendet, som bedöms som undermåUgt och ineffektivt, är föremål för reformer. Protester har förekommit från ursprungsbefolkningen för att deras rättigheter inte skyddas och för att deras tiUvaro hotas av exploatörer.
Biståndsgivare
Världsbanken och Interamerikanska utveckUngsbanken är stora långivare för BoUvias investeringar i infrastrukturer och sociala sektorer. Viktiga bUaterala givare är USA, Nederländema, Schweiz och Tyskland.
165 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sveriges bistånd
Det utökade samarbetet med BoUvia har successivt växt fram utifrån av regeringen angivna riktUnjer och på basis av överläggningar med boUvianska myndigheter. TotaU utbetalades under 1991/92 39,8 mUjoner kronor tiU BoUvia.
Bistånd genom SIDA
SIDA lämnar bistånd inom huvudsakUgen sociala områden. Bidrag om totalt 51 nuljoner kronor har lämnats tiU sociala nödhjälpsfonden, sedermera investeringsfonden, vars uppgift varit att dämpa de sociala effektema av det ekonomiska stabiUse-ringsprogrammet. Ett bidrag om totalt 15 miljoner kronor utgår genom UNICEF för vattenförsörjning och hälsovård riktat tiU de allra fattigaste landsbygdsområdena. Ett bidrag om 8 mUjoner kronor lämnas tiU ett UNICEF-program för att stärka kvinnans stäUning i samhäUet, särskUt på det rättsUga området. Inom ramen för ett regionalt program stöds bekämpning av kolera. Under år 1992 fattades beslut om en insats för att stöda boende i fattiga områden att förbättta sina bostäder. Insatsen uppgår tUl totalt 36 mUjoner kronor över en period av fyra år.
Skuldåterköp
Regeringen beslutade i november 1992 att bidra med drygt 30 mUjoner kronor tUl BoUvias skuldåterköp av kommersieUa statsskulder. Återköpet är det ttedje av sitt slag och förväntas innebära att landet eUminerar sina kvarvarande kommersieUa statsskulder.
Bistånd genom BITS
Det tekniska samarbetet genom BITS har dels varit ett program för att rehabiUtera gruvnäringen dels gäUt finansiering av fjärrkonttoUsystem för kraftledningscen-ttal med ABB som leverantör.
Samarbetet uppgick under budgetåret
1991/92 tUl drygt 23 mUjoner kronor. Hera personer från BoUvia har deltagit i av BITS anordnade intemationeUa kurser. Samarbetet bedöms över lag som framgångsrikt och mottagama har visat bra förmåga att tillgodogöra sig de tekniska kunskapema.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har UUett ett samarbete med nationeUa handelskammaren genom att stöda ett investeringsfrämjande kontor i Santa Cruz.
Chile
Under en övergångsperiod har Sverige genom SIDA lämnat ett ansenUgt bistånd tiU ChUes regering tiU stöd för dess sociala program. Det har gäUt ett bidrag om totalt 42 mUjoner kronor tiU ett program för att rehabiUtera skolor i eftersatta områden. Progranunet bedöms som framgångsrikt och har bUvit mönsterbUdande för ett större nationeUt program.
SIDA stöder ett bostadsprojekt med inslag av självbyggeri i städema Santiago, Talca och Valpariaso. Det svenska bidraget uppgår tiU 86 nuljoner kronor över en tteårsperiod. Ett samarbete pågår för att stärka kvinnans ställning i det chUenska samhäUet. Stöd utgår bland annat tiU ett kviimosekretariat inom regeringskansUet med uppgift att bevaka bl.a. civiUagstift-nfrigen. Det tteåriga avtalet uppgår tUl 18 mUjoner kronor. Ett avtal om kulturbistånd har legat tiU grund för oUka kulturinsatser.
Bistånd genom SAREC
SAREC har ett avtal om drygt 7 mUjoner kronor med chUenska forskningsrådet, CONICYT, om samarbete inom hälso/ medicin och naturresurser/mUjö. Samarbetet bedrivs meUan chUenska och svenska institutioner. Stöd lämnas även tUl samhäUsvetenskapUga institutioner.
166 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom BITS
BITS har inlett ett tekniskt samarbete inom bland annat områdena arbets- och stads-mUjö. En ramkredit har därutöver bevUjats tUI landets centralbank om 60 mUjoner kronor för främjande av små och medelstora företag.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP/Swedftand har bidragit tiU att finansiera investeringen av ett gjuteri i ChUe.
Det sammanlagda svenska biståndet tiU Chile 1991/92 uppgick tUl 69,5 nuljoner kronor.
Ecuador
Ett tekniskt samarbete har bedrivits med Ecuador bland annat ifråga om mark-vårdsplan och arbetsmiljö inom petioke-misk industri. BITS har även bidragit med 28 miljoner kronor för instaUation av en av Svedpower levererad drUtledningscential.
167 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
v/
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Katastrofinsatser
Anslagsposten Katastrofer, stöd tUl återuppbyggnad m.m. uppgick under budgetåret 1992/93 tUl 1115 mUjoner kr jämte reservation från föregående budgetår.
50 % av katastofanslaget har utnyttjats för insatser i afrikanska länder. Insatsema har främst utgått tiU de länder i Afrika vUka drabbats av krig och konflikter. Problemen under de senaste månadema har förstärkts av en omfattande torka dels i södra AfrUca, dels på Afrikas Horn. De länder vilka drabbats hårdast och som tagit mest resurser i anspråk är Somalia och Mocambique. Omfattande regionala insatser kanaUseras genom UNHCR och IntemationeUa Röda korskommittén.
Ca 20 % av anslagsposten har utnyttjats för insatser i Asien för humanitär hjälp bl.a. åt flyktingar och konflUctdrabbade från Afghanistan och Kambodja.
Centtal- och Östeuropa, som tUlkom under 1991/92 som mottagare av katasttofbistånd med en högsta ram på 200 miljoner kronor, har tagit i anspråk 20 % av katasttofanslaget. Händelseutvecklingen i Centtal- och Östeuropa har inneburit att antalet ansökningar för bidrag varit mycket stort.
10 % av tiUgängUga medel har använts för insatser i MeUersta Östern. Liksom föregående budgetår har största delen av detta gått tiU länder vilka drabbats i samband med Irakkrisen. Därtill har en stor del av anslaget utnyttjats för humanitära insatser i Libanon, Västbanken och Gazaremsan. Bidrag har bevUjats för totalt 231 insatser i 62 länder eller regioner. Bidrag har kanaUserats genom 59 svenska enskUda organisationer, 14 FN-organ, samt åtta andra intemationeUa organisationer. Dessutom har bUaterala bidrag avtalats med regeringar i tio länder.
Katastrofanslaget 1991/92-utbetalda bidrag per land
Afrika
Land
Belopp (SEK)
Algeriet
20 366 783
Angola
20 680 360
Burkina Faso
1 655 000
Burundi
1 822 000
Etiopien
79 550 970
Guinea
5 000 000
Kenya
1 000 000
Liberia
11 493 000
IVIauretanien
3 000 000
Mogambique
74164 995
Namibia
966 541
Niger
580 000
Rwanda
1 761 000
Sierra Leone
2 000 000
Somalia
1 200 000
Sudan
7 519 000
Sydafrika
1 245 088
Tchad
165 000
Zaire
8 844 000
Zimbabwe
13 000 000
Flera länder
285 900 000
Totalt Afrika 542 013 737
Mellanöstern
Land
Belopp (SEK)
Irak
40 555 000
Iran
900 000
Libanon
27 159 250
Turkiet
8 500 000
Västbanken/Gaza
9 180196
Totalt Mellanöstern
86 294 446
169 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Asien
Belopp (SEK)
Land
26 210 000 3 878 600 1 610 000
86 520 300
3 600 000
9 350 000
470 000
10 600 000 3 000 000
31 500 000
Bangladesh
Filippinerna
Indien
Kambodja
Kina
Pakistan
Sri Länka
Thailand
Vietnam
Flera länder
Totalt Asien
176 738 900
Latinamerika
Land
Belopp (SEK)
Bolivia
312 000
Ecuador
375 000
El Salvador
1 000 000
Nicaragua
2 585 947
Totalt Latinamerika
4 272 947
Övriga länder
Land
Belopp (SEK)
Albanien
17 096 000
Armenien
300 000
Estland
25 075 700
Jugoslavien
30 224 000
Lettland
20 082 160
Litauen
15 035 000
Polen
24 500
Rumänien
8 183 000
Ryssland
996 300
OSS
57 973 900
Ukraina
50 000
Ungern
1 200 000
Totalt övriga
länder
176 240 560
Totalt utbetalt 1991/92
985 560 590
170 AIMUHA BISTÅNDSINSATSER
Särskilda miljöinsatser
MUjömålet innebär att mUjöaspekten skaU beaktas i aU biståndsverksamhet. För anslagsposten SärskUda mUjöinsatser anvisades budgetåret 1991/92 235 miljoner kronor utgör uthåUigt resursutnyttjande, kompetensuppbyggnad samt poUcy- och metodutveckUng för stiategiska områden. Syftet med anslagsposten är att ge förutsättrungar för en ytterligare förstärkrung av mUjösatsningama i utveckUngssamarbetet. YtterUgare omkring 235 mUjoner kronor användes under budgetåret 1991/92 för mUjöinsatser inom landprogram, regionala insatser eUer andra anslagsposter. SIDA:s riktlinjer för obUgatoriska mUjökonsekvensbedömningar av biståndsprojekt skaU successivt bidra till att hela det SIDA-kanaUserade biståndet blir aUtmer miljöanpassat och mUjöinriktat.
Stor vikt lades vid de ekonomiska aspektema på mUjöfrågoma. Resursbasen på mUjöekonomiområdet började med viss framgång byggas upp.
Hertalet insatser är väl synkroniserade med de frågeställningar, som akuaUserats Uiom ramen för den intemationella mUjö-vårdkonferensen i Rio de Janeiro, 1992 (UNCED). Huvuddelen av de anslagna medlen anvisades för uthåUigt resursutnyttjande inom bl.a. jord- och skogsbnU<, förbätfrad naturresurshantering, marin mUjövård, färskvattenprojekt, rådgivning om freoner och bevarande av biologisk mångfald. Projekt och program, nya miljöinriktade projekt och insatser med mUjökomponenter kunde stödjas. DärtiU påbörjades eUer vidareutvecklades försöks- och metodutvecklingsinsatser av multi/bi-karaktär på mUjöområdet. Många av projekten var i en uppbyggnadsfas.
Viktiga insatser när det gäller vattenresursema och deras användning genomfördes i bl.a. Kenya och Botswana. Informationsinsatser och fallstudier på klimatområdet fick stöd. I Sydostasien gavs stöd tiU rådgivrung om altemativ tiU freoner.
Stora insatser i markvårds- och byskogsprogrammet i Sahelområdet och markvårdsprogrammet i Östafrika utgjorde en del av ett långsiktigt stöd tiU dessa regioner. TiU Nicaragua, Vietnam och Laos gavs sammanhållna mUjöstöd i programform. I Laos omfattade detta stöd bl.a. skydd av skogsreservat, stabUisering av skogsbruk och förvaltrung av känsUga ekosystem.
En stor del av mUjöinsatsema kanaUserades genom enskUda organisationer, intemationeUa organisationer och nätverk såsom lUCN (Intemational Union for the Conservation of Nature) och Mekongkommittén. Samarbete byggdes upp med rmi-versitet och institutioner i och utom Sverige avseende kunskapsöverföring, metodutveckling och probleminventering. Satsningar gjordes också på utbUdning av u-landsjoumalister, utveckling av mUjö-vårdsmoment i läroplaner och mUjöutbUdning för yrkesverksamma.
Biståndet till särskilda miljöinsatser,
utbetalningar 1991/92, mkr
Anslag
235,0
Ingående ej utbetalda åtaganden
66,5
Totalt disponibelt
301,5
Totalt utbetalt
223,1
Utgående ej utbetalda åtaganden
78,4
171 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Enskilda organisationer
Under budgetåret 1991 /92 utbetalades sammanlagt 761,4 nuljoner kronor för utvecklingsprojekt genom folkrörelser och andra enskUda organisationer. Från och med budgetåret 1990/91 inkluderar anslagsposten även medel som lämnas tiU svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige. Utöver av riksdagen bevUjade medel på 750,8 mUjoner kronor, farms en intecknad reservation från föregående budgetår på 16,1 mUjoner kronor. Den utgående reservationen från budgetåret 1991/92 uppgår tUl 34,6 mUjoner kronor, och motsvarar ingångna åtaganden.
Projektbidrag lämnades budgetåret 1991 /92 tiU projekt i ca 90 u-länder, mklusive programländerna. Biståndet tiU projekt i de tolv största mottagarländema framgår av följande uppstäUrung:
Bistånd genom enskilda
organisationer,
utbetalningar 1991/92, mkr
Tanzania
42,3
Bangladesh
37,0
Indien
36,4
Etiopien
35,5
Nicaragua
28,6
Zaire
25,1
Kenya
24,9
Zimbabwe
20,8
Chile
18,8
Uganda
17,8
Brasilien
17,2
Mozambique
17,2
De kristna organisationema mottog den största delen av bidragen, 332 mUjoner kronor, motsvarande 44 % av utbetalade medel. Bidragen tiU fackUga respektive kooperativa insatser var 61 respektive 55 mUjoner kronor.
Liksom tidigare år har stödet i stor ut-sttäckiung använts tUl utbUdiungs-, hälso-
vårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-, drifts- och underhäUskostnader i lokal valuta.
Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnadsverksamhet och investeringar. En ändrad inriktning inom området kan skönjas. Denna har att göra med de svårigheter som uppstår då det egna stödet awecklas och driftsansvaret överlämnas tiU lokala samarbetsparter. Insatserna idag baseras därför mer på lokala behov och större hänsyn tas tiU förutsättningama att uppnå varaktiga resultat. Sådana Uisatser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande.
Översynen av det statUga samarbetet med de enskUda organisationema inom biståndet, "Solidaritet med statsbidrag", avslutades hösten 1991. SIDA har därefter arbetat vidare med vissa av översynens förslag och bland annat ingått avtal med Biståndsinformation (BIFO) om att BIFO övertar beredningen och uppföljningen av de mindre orgaiusationemas ansökningar. Syftet är att SIDA därigenom skaU få ökat utrymme för dialog med ramorganisatio-nema och effektivare uppföljning och utvärdering av biståndet tiU de enskUda organisationema.
SIDA:s samarbete med ramorganisatio-nema finansieras över olika anslagsposter. För att få tiU stånd en bättte samordning meUan dessa anslagsposter har proceduravtal, som innefattar projekt-, katastrof-och demokratistöd, tecknats med fem organisationer (Afrikagruppema, Diakonia, Pingstmissionens U-landshjälp (PMU), Rädda Bamen samt Utan Gränser/SCC. För Diakonia och PMU prövas också smärre katasttoframar på vardera 10 mUjoner kronor. Slår detta väl ut kommer katasttoframar att inkluderas i fler proceduravtal.
172
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Förslag tiU nya riktUnjer för organisationernas utvecklings- och informationsinsatser har utarbetats av SIDA. Efter samråd med organisationema kommer de att faststäUas under budgetåret 1992/93. Vidare har uttedningar om principema för volontärverksamheten samt för administtations-bidrag tUl ramorganisationema påbörjats. Nya riktlinjer för ramorgarusationerna kommer att utarbetas under 1992/93.
Organisationemas ansökningar har under senare år vida överstigit tiUgängUga medel. SIDA förutsätter att derma utveckling fortsätter om än i minskad omfattning.
Svenska enskUda organisationer förmedlar bistånd även över anslagspostema katasttofhjälp, humanitärt bistånd, projektbistånd tiU vissa länder m.fl. anslag. De sammanlagda utbetalningarna uppgick under budgetåret 1991/92 tiU cirka 1,6 miljarder kronor.
Sammanlagda utbetalningar av bidrag genom svenska enskUda organisationers verksamhet från anslagen katasttof- och projektbidrag samt anslagen demokrati, mänskUga rättigheter och humanitärt bistånd:
Enskilda organisationer, utbetalningar 1991/92, mkr
Diakonia
190,1
Sv Missionsrådets Biståndsnämnd
175,0
Pingstmissionens U-landshjälp
Rädda Barnen
138,5 89,0
LO/TCO
86,4
Svenska Röda Korset
84,3
Utan Gränser (SCC) AIC
55,8 36,7
Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation
Sv Afghanistankommittén
Praktisk Solidaritet
29,4 25,0 23,8
Svensk Volontärsamverkan
23,2
Handikapporg Biståndsnämnd
20,1
Sv Ekumeniska Nämnden
12,1
Statens Räddningsverk CARITAS Sverige
11,6 10,7
Genom folkrörelserådet skedde samråd, erfarenhetsutbyte och diskussion kring tendenser och frågor av gemensamt inttesse inom biståndet. Ett ingående samråd och erfarenhetsutbyte ägde också rum meUan SIDA och organisationema vid års-genomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök, uppföljningar och utvärderingar.
Ramavtal
Ramavtal har ingåtts meUan SIDA och följande tolv organisationer, som tiUsammans representerar ett åttiotal medlemsorganisationer: Afrikagmppemas rekryteringsorganisation (ARO), Arbetarrörelsens inter-nationeUa centrum (AIC), Diakonia, LO/TCO, Handikapprörelsens intemationeUa biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmissionens u-landshjälp (PMU), Rädda Barnen, Utan Gränser (UG/SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volontärsamverkan (SVS), UtbUdning för volontärverksamhet (UBV), samt Svenska Röda Korset (SRK). Av medlen under anslagsposten går omkring 85 % tUl dessa organisationer. Samarbetet med ramorganisationerna regleras av femårsavtal. Rambidragen bevUjas dock på basis av ettåriga eUer tvååriga framställningar, medan indikativa rambelopp faststäUs för ytterUgare två år för att underlätta organisationemas planering. SIDA medverkar tiU att samtliga ramorganisationer gjort eUer gör kapacitetsstudier. De sista genomförs under budgetåret 1991/92.
Volontärbidrag
Genom stödet tUl volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får ett stort antal svenskar möjUghet tUl praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1991/92 var ca 800. För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kronor per år. Volontärbidragen svarar för ca 15 % av anslagsposten. Bidragen uppgår tiU över 100 mUjoner kronor.
173 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Direktstöd till organisationer i mottagarländerna
Stöd har lämnats direkt tiU kvinnoorganisationer i u-länder. År 1982 reviderades riktlinjema för detta stöd, så att biståndet begränsas tiU programländerna. Biståndskontoren ansvarar för beredning och uppföljning av insatsema. Under budgetåret 1991/92 uppgick detta stöd tUl 20,1 mUjoner kronor fördelade på de 19 programländerna.
Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd tiU enskUda organisationer i u-länder för projektverksamhet i anslutning tiU landramsfinansierade program. Organisationer i Bangladesh, Indien och Sri Länka har fått direktstöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret 1991/92 uppgick stödet tiU 25,0 miljoner kronor.
Internationella enskilda organisationer
Två intemationella enskilda organisationer - Kyrkomas världsråd och IntemationeUa
kooperativa alUansen - får bidrag från anslagsposten för sin verksainhet.
Bistånd till Central- och Östeuropa
Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskUda organisationer tiU Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91 tUl övriga Cenfral- och Östeuropa. Kriteriema för dessa nya bidrag skUjer sig i viss mån från det ttaditioneUa u-landsbiståndets. Syftet med biståndet tUl Centtal- och Östeuropa är att stöda demokratiseringsprocessen, underlätta övergången tiU marknadsekonomi samt bidra tUI förbättting av nuljön. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag och uttryckt inttesse för att göra det. Budgetåret 1991/92 uppgick stödet tUl 36,0 miljoner kronor.
Informationsverksamhet
1991/92 fördelades 39,5 mUjoner kronor för informationsinsatser genom enskilda orgarusationer.
174 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
Arbetet för demokrati och de mänskUga rättighetema har en betydelsefuU stäUning i det svenska biståndssamarbetet. Som ett av de biståndspoUtiska målen har det legat tiU grund för bedönming av länders utveckUngspoUtik, utgjort en viktig del i biståndsdialogen samt resulterat i ett vitt förgrenat program av olika insatser.
Bistånd för en demokratisk samhäUsutveckUng har innefattat tekruskt stöd inför det att aUmänna val hålUts, stöd tiU uppbyggnad av rättsväsende och bidrag tiU advokatsamfund, anordnande av erfarenhetsutbyte meUan parlamentariker i u-länder. Främjandet av mänskUga rättigheter har innefattat ett brett upplagt stöd tiU olika intemationeUa, regionala och nationeUa organisationers verksamhet för att sprida kännedom om de mänskUga rättighetema. Andra sådana organisationer, vUka erhålUt stöd, har bevakat regeringars uppttädande eUer praktiskt bistått poUtiskt förföljda med bl.a. rättshjälp.
Det samlade demokratifrämjande biståndet har således varit ägnat att stödja myndigheter i deras rättsutövning, att främja förutsättningar för demokratiskt poUtiskt Uv samt att stärka organisationer vilka fristående från statsmakten verkat för mänskUga rättigheter. Ett område under framväxt är bistånd tiU väm för bamets rättigheter.
En stor del av biståndet har gått tiU kampen mot apartheid och för en demokratisk samhäUsutveckling i Sydafrika. Detta bistånd har under budgetåret 1991/92 uppgått tiU ca 310 mUjoner kronor. Vid sidan av stödet tUl ANC, som var
ca 110 mUjoner kronor, har betydande bidrag lämnats tiU rättshjälp för fängslade apartheidmotståndare och tiU uppbyggande av demokratiska organisationer.
Betydande demokratifrämjande bistånd har också lämnats tUl mottagare i Latinamerika, som under budgetåret 1991 /92 erhöU 150 mUjoner kronor. Huvuddelen av medlen har varit riktade mot att stödja freds- och försoningsprocessen i Cenfrala-merika där frågan om de mänskUga rättighetema även StäUts i centrum. Medel har bland armat använts tiU renodlade humanitära ändamål för flyktingar, tiU utbUdning kring mänskUga rättigheter och tiU rättshjälpsinsatser. Huvuddelen av medlen har gått tiU fristående organisationer/institut i samverkan med svenska folkrörelser. Diakonia erhöU 39 mUjoner kronor och svenska Rädda Bamen 12,5 mUjoner kronor under budgetåret 1991 /92 för sin verksamhet i Centtalamerika.
Under budgetåret 1992/93 avsattes 60 mUjoner kronor tiU EI Salvador sedan ett fredsavtal slutits meUan landets regermg och FMLN i januari 1992.
I Sydamerika har biståndet huvudsakUgen avsett de andinska ländema och vanUga ändamål har gäUt stöd tUl gmpper som bevakar efterlevnaden av de mänskUga rättighetema eUer kännedom om dessa normer. En viktig mottagare har varit IntemationeUa röda korskommittén. Diakonia har ett brett program för vilket man erhöU 23 mUjoner kronor under budgetåret 1991/92.
I takt med förändringar mot ökad poUtisk öpperUiet och demokrati runtom i Af-
175 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
•f-.
1-i
'.*'
ft
f ■ p
■j 'c *
huiu: thliu HUXhtL I/BAZAAR
I många länder runt pågår en demokratisk utveckling. Fotot är från en parad i Namibia,
rika har efterfrågan på demokratifrämjande bistånd ökat. Valtekniskt stöd har lämnats tiU Zambia, Kap Verde, Angola, stöd tUl rättshjälp har givits i bl.a. Zunbabwe och Namibia.
I Uganda har bidrag länmats tiU en om-budsmannainstitijtion för bl.a. de mänskUga rättighetema. I Kenya har stöd givits åt kyrkUga orgarusationers program för utbUdning i mänskUga rättigheter. Under budgetåret 1991/92 gavs totalt ca 15,5 mUjoner kronor i demokratifrämjande bistånd tiU södra Afrika exlusive SydafrUca. Motsvarande belopp för östia och västta Afrika var 7,5 mUjoner kronor.
I Asien och MeUersta Östern har insatsema varit koncentterade tUl Uisatser för rättshjälp i ländema Bangladesh, Sri Länka, Indien och FUippinema.
Stöd tiU rättsområdet har även lämnats tUl Vietnam och Laos. I Kambodja har stödet tUl vaUörberedelser och valövervakning uppgått tUl cfrka 4 nuljoner kronor.
Ett brett humanitärt stöd om 20 mUjoner kronor har lämnats tUl Västbanken och
Gaza. Stödet har inkluderat såväl israeUska som palestinska organisationer för mänskUga rättigheter.
Ett relativt omfattande samarbete har etablerats med UitemationeUa organisationer verksamma för mänskUga rättigheter. DU hör bl.a. Intemational Commission of Jurists och Defence for ChUdren Intemational. Bidrag har även givits tUl den fond för tekniskt MR-bistånd som förvaltas mom FN:s Center för mänskliga rättigheter i Geneve.
Stöd har även utgått tUl svenska organisationer varav särskUt kan nämnas FrivU-Ugorganisationernas Fond för MänskUga Rättigheter och Raoul WaUenberg-mstitu-tet.
TotaU har tUl denna gmpp av meUanstatUga och mtemationeUa organisationer lämnats 45 mUjoner kronor.
Sammanlagt fanns för budgetåret 1991 /92 anslaget 550 mUjoner kronor för demokrati, mänskUga rättigheter och humanitärt bistånd.
176 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Budgetåret 1985/86 iiuättades en anslagspost för särskilda insatser tiU förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda u-länderna. Budgetåret 1992/93 anvisades 700 mUjoner kronor, en höjning med 200 mUjoner kronor jämfört med föregående år.
Tunga skrUdbördor och ekonomisk kris har lett tUl akuta betalningsbalansproblem i många u-länder och har ökat behovet av befalningsbalansinriktat bistånd. För att biståndet skaU bidra tUl ekonomisk återhämtning och tillväxt är det nödvändigt att ländema samtidigt vidtar åtgärder för att minska obalansema i ekonomin och genomför stmktureUa reformer för att stimulera tiUväxten. Insatser från anslaget utgår därför endast för länder som genomför strukturanpassningsprogram, oftast utformade i samarbete med Världsbanken och IntemationeUa Valutafonden (IMF). En förutsättning för att reformansttängningar-na skall vara framgångsrika är att de följs av tillräckUga extema resursflöden tUl landet, såväl i form av ökade resursflöden som dUekta skuldlättnadsåtgärder. Betalningsbalansstöd ges förettädesvis inom ramen för intemationeUa samordnade aktioner. MöjUghetema att få tiU stånd ökade resursflöden är då större. Genom att anslå bistånd för sådana insatser kan Sverige också påverka andra givare att ge ökat bistånd och skuldlättnader.
Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram
Världsbanken har kommit att spela en viktig roU när det gäUer att stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders återhämtningsprogram. Under slutet av 1987 tog Världsbanken ett irutiativ för att öka och förbättia biståndsflödet tUl de fattiga och skuldtjmgda afrikanska ländemas strukturanpassning. Det resulterade i det särskUda programmet för Afrika, SPA (Special Programme of Assistance). Programmet har visat sig vara ett mycket värdefuUt instmment för att mobilisera och samordna det finansieUa stödet tiU dessa länder.
SP A-finansieringen består av ett antal delar (dimensioner):
1. Anpassningslångivning från IDA (Världsbankens organ för utiåmng på mjuka viUkor)
2. Anpassningslångivning från IMF, ESAF
3. Sam- och paraUellfinansiering från bilaterala givare och andra multUaterala organ
4. BUaterala skuldlättnader
5. Bidrag tiU skuldtjänstbetaUUngar på Världsbanksskuld, den s.k. femte dimensionen
6. Bidrag tUl reduktion av kommersiell skuld, den s.k. sjätte dimensionen
177 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
TiU Världsbankens långivning tillkommer resurser från bUaterala givare, som ansluts tUl eUer ges paraUeUt med baiU<;ens långivning, s.k. sam- och paraUeUfUiansiering. Den övervägande delen av anslaget för stöd tUl ekonoiniska reformprogram och skiUdlättnadsåtgärder har utgått i form av sam- och paralleUfinansiering med VärldsbarUcen för finansiering av anpassningsprogram. Bidragen kan finansiera angelägen import genereUt i form av obundet Unportstöd, men kan också knytas tiU särskUda rehabiUteringsprogram för t.ex. industrisektom, infrastruktur eUer sociala ändamål. Huvuddelen av det svenska stödet utgår i form av obundet Unportstöd, tiU marknadsbaserade valutafördelningssystem i u-ländema. Det importerande företaget betalar motvärde i lokal valuta. Motvärdet utgör budgetintäkter för staten. Genom att skapa tiUgång tiU utländsk valuta är importstödet en biståndsform som är väl anpassad tiU att stödja utveckUngen av marknadsekonomi och den privata sektom under förutsättrUng att Unportstödet inte är förenat med subventioner och centtalstyrd valutafördelning. Sverige har även bidragit med importstöd från landramama.
Av bidragen tUl SPA används också en betydande del för att underlätta återbetalrUng av Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-ländemas skuldbörda består av räntor på lån från Världsbanken på marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-viU-kor. Tidigare kunde de flesta av dessa länder ta lån både på VärldsbarUcens marknadsmässiga viUkor och på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade villkor, s.k. IDA-lån. Sedan dessa länders ekonomier försämrats och kreditvärdigheten sjunkit kan många av ländema nu enbart ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD-lånen utgör dock en tung börda, eftersom dessa skulder inte kan avskrivas eUer omförhandlas. Om inte ländema fuUföljer sina återbetalningar tvingas Världsbanken avbryta långivningen.
Därmed skuUe ländemas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fulUöl-jas och möjUghetema att få betalningsbalansstöd från bUaterala givare minska. Under år 1988 fattade Världsbanken därför beslut om att använda en del av de återbetalningar som banken får in på IDA-lån för att underlätta betalningen på de gamla IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet är emellertid inte tiUräckUgt för att klara av ländernas betalningsförpUktelser på IBRD-lån. Efter ett förslag från de nordiska ländema är det möjligt även för enskUda länder att ge bidrag i detta syfte. Sverige har hittUls bidragit med 490 mUjoner kronor inom ramen för SPA samt ytterligare ca 110 miljoner kronor för samma ändamål för länder utanför Afrika.
SPA-samarbetet har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för att mobUisera ökat betalningsbalansstöd tUl de fattigaste och mest skuldtyngda ländema i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram. Utöver ökade resursflöden läggs stor vikt vid ökad samordning av biståndet, minskad bindning av biståndet till vissa sektorer eUer varor och uppföljning av landets budgetutgifter. För vissa länder har emellertid utbetalningstakten av aUo-kerade medel varit aUtför långsam. De afrikanska länder som deltagit i SPA och aktivtgenomförtstrukturanpassningsprogram har haft en bättte ekonomisk utveckUng än övriga afrikanska länder. Detta beror på de ekonomiska reformema i sig, men är också en följd av de ökade och bättte anpassade biståndsflöden som anpassningsprogrammen ger upphov tUl.
IntemationeUa Valutafonden spelar en huvudroU när det gäller utformningen av de makroekonomiska delarna av struktur-anpassningsprogrammen. Fondens ordinarie resurser består av medel som ingår i medlemsländemas valutareserver och som därför enbart kan användas för temporärt betaliUngsbalansstöd. För att finansieUt kunna stödja de fattigaste ländemas strukturanpassning på mjukare viUkor än som
178 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
annars vore möjUgt har särskUda lånearrangemang skapats; Structural Adjustment FaciUty (SAF) och Enhanced Structural Adjustinent FaciUty (ESAF). ESAF finansieras genom särskUda gåvobidrag och lån på förmånliga vUlkor från medlemsländerna. Sverige har bidragit med sammanlagt 600 nuljoner kronor tiU ESAF under åren 1988 -1991 att användas för räntesubventioner.
Ett antal skuldtyngda länder ligger efter med sina betalningar tiU Världsbanken, IMF eUer regionala utvecklingsbanker. Detta är ett aUvarligt problem för ländema, eftersom de utestängs från ny långivning. Bland de länder som under senare år haft betydande betalningseftersläpningar märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och Peru. Särskilda insatser måste tiU för att hjälpa de länder som genomför ekonomiska anpassningsprogram och försöker klara ut problemen med försenade betalningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan exttaordinära resurser mobUiseras från biståndsgivama.
För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläpningar tiU IMF har en specieU metod utvecklats, genom bl.a. svenskt engagemang, för att lösa denna typ av problem. Metoden kaUas "Rights Accumulation Programme" och innebär att landet under ett IMF-övervakat anpassningsprogram åtempptar de löpande betalningarna på skulden och samtidigt tjänar in rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningseftersläpningama avvecklats. När landet fuUföljt anpassnings-programmet enUgt överenskommelsen, bevUjar IMF landet ett s.k. överbrygg-ningslån för att landet skall kunna betala den ackumulerade skulden. På så vis bUr landets skuld tiU IMF oförändrad, men skulden är inte längre förfaUen och landet har rätt att ta nya lån. För att hjälpa landet med löpande skuldtjänst imder anpassningsperioden behövs i praktiken mobiU-sering av nya exttaordinära resurser, vilket
vanUgtvis görs genom att bUda en s.k. stödgrupp.
Zambia, som är ett av världens mest skuldtyngda länder, var det första landet att få ett "rights accumiUation programme" (RAP) år 1991. En formeU stödgrupp bUdades inte i detta faU, men givarländerna bidrog med exttaordinärt betalningsbalansstöd. Stödet möjliggjorde för Zambia att reglera sina försenade betalningar till Världsbanken. Sverige bidrog med 100 miljoner kronor i obundet importstöd. Det dröjde dock inte länge förrän Zambia hamnade i en ny dröjsmålssituation till IMF och Världsbanken och kraven i reformprogrammet kunde inte heUer uppfyllas. Efter valet i oktober 1991 då en demokratiskt vald regering kom tiU makten återupptogs strukturanpassningsprogrammet och landet gavs ett nytt försök. I början av år 1992 reglerades betalningseftersläpningama tiU Världsbanken med nya biståndsmedel. Men det var först efter att IMF i juU 1992 för första gången beslutade om att skjuta på betalningen av eftersläpningar till fonden samt godkände ett nytt RAP-program som förutsättningama fanns att klara finansieringsbehovet för år 1992. Zambias problem visar på svårigheten att finna varaktiga lösningar på de problem som sammanhänger med en stor skuldbörda tUl de multilaterala institutionema.
Även Världsbanken har infört en motsvarighet tiU IMF:s "Rights accumulation programme", för att hantera betalningseftersläpningar tiU Världsbanken. Peru fick ett sådant program under 1991 och samtidigt bUdades en stödgrupp för mobiUse-ring av nya resurser. Sverige bidrog med 30 nuljoner kronor för hjälp till skuldtjänst tUl Världsbanken.
Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten
En stor del av de fattigaste ländemas skuld gäUer av långivarlandet offentUg eUer offentligt garanterad skuld, främst bistånds-
179 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
och exportkrediter. I enlighet med en resolution i UNCTAD år 1978 har Sverige skrivit av de biståndskrediter som under 1960-och 1970-talen gavs tiU de fattigaste länderna. Totalt har 1185 mUjoner lo-onor avskrivits, vilket inte har belastat anslaget.
De fordringar som svenska staten idag har på u-Iänder är i huvudsak offentUgt garanterade exportkrediter och s.k. u-krediter. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN) respektive BITS. SkUlnaden meUan u-krediter och de tidigare givna biståndskreditema är att de senare i sin helhet var anslagsfinansierade, medan u-kreditema består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av en kredit från marknaden. Anslagsposten användes inledningsvis för att unilateralt skriva av svenska fordringar. Guinea-Bissau, Mozambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia fick på detta vis fordringar avskrivna tiU ett värde av 496 miljoner kronor.
Då samordnade insatser ger större effekt, övergick Sverige därefter till att driva skuldlättnadsfrågan i den s.k. Parisklubben. I Parisklubben omförhandlas skuldtyngda länders offentliga eUer i längivarländerna offentUgt garanterade skulder. En förutsättning är att landet genomför ett strukturanpassningsprogram. Efter att ha uppnått en principöverenskommelse i Parisklubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med längivarländerna. Vid de sju stora industtUändernas möte i Toronto år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott vad gäUer skuldlättnader för de fattigaste länderna. Parisklubben införde s.k. Toron-to-vUlkor dvs omförhandlingar på koncessioneUa (mjuka) vUlkor för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.
För många av dessa länder har även dessa viUkor varit aUtför betungande. Sverige har därför med medel från anslaget täckt räntebetaliungar under omförhandlingsavtalen för fem afrikanska länder. Biståndet gav därmed ytterligare
skuldlättnad utöver vad som överenskommits multilateralt.
Sverige har också i Parisklubben drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderna. Diskussioner har förts i Parisklubben utifrån ett brittiskt förslag om avskrivningar av två ttedjedelar av hela skulden vid omförhandling. EmeUertid kimde man endast enas om mindre långtgående skuldlättnader. I januari 1992 beviljades Nicaragua och Benin som första länder 50 % avskrivning av omförhandlade förfall, i enUghet med de s.k. utvidgade TorontovUlkoren.
Sföd för reglering av u-länders kommersiella skuld
Utöver skuld till intemationeUa finansieUa institutioner och skuld tUl bUaterala offentUga långivare har många u-länder en betydande skuld tUl privata långivare, främst kommersiella banker, som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-ländema har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar meUan fordringsägare på en andrahandsmarknad tiU priser som ofta ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nomineUa värden, för vissa länder så lågt som 5 - 20 % av det nomineUa värdet.
OUka metoder kan tUlämpas för att hjälpa u-ländema att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av fordringamas värde. Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och överlämnas tiU skuldlandet genomförs ett s.k. skuldåterköp (eng. debt buy-back). Två internationellt organiserade skuldåterköp har genomförts för BoUvia, tiU vilka Sverige bidragit med totalt 20 mUjoner kronor. Vidare har Världsbanken inom ramen för SPA organiserat och bidragit med finansiering av skuldåterköp för afrikanska SPA-länder. Sverige deltog i ett sådant skuldåterköp för Mogambique under 1991 med 16 mUjoner kronor.
180 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överlämnas tiU skuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex. lokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en s.k. skuldkonvertering (även kaUat skul-domvandUng eUer skuldbyte, eng. debt swaps). Sverige har tidigare genomfört ett sådant skuldbyte för Costa Rica, då bi-
ståndsmedel från andra anslagsposter användes i utbyte mot lokalvaluta för ett naturvårdsprojekt. TUl skiUnad från skuldå-terköpen ökar skuldkonvertering oftast belastrungen på mottagarlandets budget. SärskUd hänsyn måste därför tas tiU den makroekonomiska situationen i landet.
Fördelning av anslaget
Fördelningen av anslaget på länder och insatser framgår av följande tabeU.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 1985/86-1991/92
Sam- och parallell- Stöd för åter- Bilateral Kommersiell ESAF Summa
finansiering betalning av Skuldlättnad skuldlättnad
med Världsbanken Världsbanksskuld
60 20
Bangladesh Bolivia Egypten Ghana
Gulnea-Blssau 60
Guyana 6,4
Jordanlen 60 Kenya
Madagaskar Mogambique 382 Nicaragua 65
Peru
5 5
10 21,6
177 62,8 (även IDB) 18,2 30,2
5 25 60 60
6,4 60 30
31,6 575 146
30,2
15 10
117,4
10 5
117,4
298 180
235 65
Sao Tomé Senegal Srl Länka Sudan
183,9 7,8
716,9 7,8 245
Tanzania
Togo
Uganda
Vietnam
2,2
2,2
Zambia Zimbabwe
230 40
45,9
375,9 40
IMF
600 3 238,4
Summa 1 416,4
181 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Särskilda program
Anslagsposten Särskilda program består av följande tie delposter/verksamheter:
• Amnesinriktad verksamhet (ÄTV).
• Försöksverksamhet och metodutveck Ung (FOM).
• Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).
Biståndet till Särskilda program, utbetalningar 1991/92, mkr
Delpost/ ämnesområden
Utbetalat 1991/92
Anvisat 1992/93
Amnesinriktad verksamhet (ÄIV)
Energi
17,8
19,0
Befolkningsfrågor
31,4
40,0
Hälsovård
13,3
14,0
AIDS-bekämpning
102,8
100,0
Handikappstöd
3,7
4,0
Kvinnofrågor
13,1
18,0
Kultur och massmedia
28,0
32,0
Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM)
Lantbruk och livsmedelsförsörjning
25,9
26,0
Infrastruktur
8,8
12,0
Undervisning
16,9
18,0
Förvaltning
12,0
20,0
Utvecklingsstudier Övrigt
20,1 13,4
21,0 8,0
Insatsförberedelser och resultat-värdering (IRV)
43,5
48,0
Summa Särskilda program
350,7
380,0
Insatserna under anslagsposten SärskUda program har stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det svenska bUaterala biståndet. De möjUggör för SIDA att inom prioriterade verksamhetsområden utveckla en långsiktig sttategi samt att utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och tekniker. Vidare verkar SIDA för att erfarerUietema tiUvaratas i de bUaterala programmen, av andra u-länder, av intemationeUa och andra organ samt av enskUda orgarUsationer. I möjUgaste mån utnyttjas svenska resurser. En aUt större tonvikt läggs på uppföljning och utvärdering av projekt, program och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel. Inttesset för och betydelsen av analyser och uttedningar i frågor om olika aspekter på biståndets effektivitet ökar stadigt, såväl inom ramen för den biståndspoUtiska beslutsprocessen som från organisationer och allmänheten. Införandet av en mål- och resultatorienterad styming i den offentUga verksamheten är en annan viktig grund för detta.
SIDA:s sttävan är att under de närmaste åren fortsätta att bygga ÄlV-verksamheter-na samt att inom förvaltningsområdet finna metoder att stödja och underlätta för mottagarländema i den pågående förändringsprocessen mot en marknadsanpassning av ländemas ekonomier.
182 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
U-landsforskning
Forskning och uppbyggnad av forsk-rungskapadtet är av stor betydelse för u-ländemas möjUgheter att lösa grundläggande utvecklingsproblem. Den biståndsmyndighet som har det huvudsakliga ansvaret inom detta område är SAREC. Även SIDA svarar för visst stöd inom detta och näraUggande områden, t.ex. insatser vad gäUer högre utbUdning. SAREC:s insatser kan uppdelas i följande fyra verksamhetsområden:
• BUateralt forskningssamarbete, med f.n. 15 u-länder i Afrika (Botswana, Etiopien, Mocambique, Namibia, Tanzania och Zimbabwe), Latinamerika (Argentina, ChUe, Costa Rica, Cuba, Nicaragua och Umguay) och Asien (Indien, Sri Länka och Vietnam)
• IntemationeUa forskningsprogram, genom stöd tiU bl.a. jordbruksforskning inom The Consultative Group on International Agricultural Research (CGIAR) och hälsovårdsforskning inom WHO.
• Regionala och särskUda program, t.ex. vad gäUer forskning om AIDS, skog och nuljö, kvinnor samt demokrati och mänskUga rättigheter.
• Svensk u-landsforskning, genom stöd tiU enskUda forskningsprojekt, forskningsmUjöer/institutioner och, f.n. sju, högre forskartjänster. Stödet tiU intemationeUa forskrungspro-gram var tidigare SAREC:s största enskilda anslagspost. Andelen har genom åren minskat och utgör nu en fredjedel av de anslagna medlen för u-landsforskning. Det växande bilaterala samarbetet är med sina drygt 40 % av medlen SAREC:s i dag mest omfattande verksamhet. Ca 13 % går tiU de regionala och särskUda programmen och stödet tiU den svenska u-landsforskningen utgör ca 10 %.
För budgetåret 1992/93 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram 425 mUjoner kronor för u-landsforskning. Under budgetåret 1991/92 uppgick de totala utbetalningama tUl 377 mUjoner kronor. Den ingående reservationen budgetåret 1992/93 uppgick tUl 158,9 mUjoner kronor, varav 124,6 mUjoner kronor var intecknade genom åtaganden för oUka insatser. Av den ointecknade reservationen avsåg 15 miljoner kronor särskUda AIDS-insatser.
183 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Tekniskt samarbete och u-krediter
BITS uppgift är att Uiom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckUng i u-länder och länder i Centtal- och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.
Verksamheten omfattar bidrag tiU tekniskt samarbete med u-länder inklusive intemationeUa kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har BTTS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade samarbetet med Cential- och Östeuropa. BITS insatser fömtsätter att samarbetsländema har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de projekt som erhåUer stöd, att projekten är prioriterade i ländernas utvecklingsplaner samt att en kostnadsdelning sker meUan partema. Huvuddelen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, ttansporter, kommunikationer och industri. Under senare år har också insatser för mUjöskydd ökat markant.
BITS samarbetar med låg- och medeUn-komstländer. En stor del av verksamheten avser låginkomstiänder med en BNP per capita kring 480 US doUar. Drygt 60 % av BITS bevUjade u-krediter avser denna kategori, friom det tekniska samarbetet Ugger tyngdpunkten på lägre medeUnkomstlän-der.
BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 820 nuljoner kronor, varav 417 mUjoner kronor för tekniskt
samarbete (inklusive insatser i Cential- och Östeuropa) och 403 mUjoner kronor för u-krediter.
Tekniskt samarbete
Det tekniska samarbetet syftar tiU att överföra kunnande från Sverige till samarbetsländema. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av projekt samt ut-bUdiUng inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag tUl konsultinsatser, utbUdning för personer från enskUda länder, institutions-samarbete, finansieUt stöd, försöksutmst-ning och intemationeUa kurser.
Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbete Ugger inom sektorema industti och energi. Hera av de intemationeUa kursema behandlar dessa sektorer. En vidgning av kursutbudet mot t.ex. mer aUmänt förvalt-ningskunnande pågår. Stöd tiU konsultinsatser, som är den största verksamhetsformen, har i växande utsttäckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintUg industri och infrastruktur, t.ex. genom energisparande åtgärder. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utrustning, kan ges som komplement tUl det tekniska samarbetet. Stöd ges främst för underhåUs- och rehabUiterUigsinsatser. Under åttiotalet har antalet sektorer som omfattas av BITS tekniska samarbete successivt ökat.
Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl.a. som en del i
184
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa u-länder. Samarbete sker även med förutvarande programländer. I länderkretsen har bl.a. Algeriet, Argentina, BoUvia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, FUippinema, Ghana, Jamaica, Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, SomaUa, Sudan, ThaUand, Tunisien och Uruguay ingått. Under budgetåret 1989/90 uUeddes tekniskt samarbete med Polen och under påföljande budgetår med övriga Centtal-och Östeuropa med tonvikt på Sveriges närområde samt Tjeckoslovakien och Ung-
em.
U-krediter
U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånUga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som främjar u-ländemas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter kan bevUjas u-länder vilkas UtveckUngspoUtik är förenUg med målen för svenskt bistånd och vUka bedöms ha en tUlfredsstäUande kreditvärdighet.
U-kreditgivningen har tUl övervägande del iruiktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vUka BITS bedriver tekniskt samarbete. De bevUjade och aktueUa kreditema fördelar sig på 27 länder. Större mottagarländer har varit Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. För många u-länder begränsas möjUghetema att tiUgodogöra sig u-krediter av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet.
U-krediter lämnas för finansiering av enskUda projekt eUer via utvecklingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorema energi, ttansport och telekommunikationer samt industri.
Närmare hälften av den bevUjade kreditvolymen avser energisektom. Krediter via utvecklingsbank har hittiUs lämnats eUer erbjudits tiU fem länder, varav den största, tUl ChUe beslutades under år 1990.
I vissa programländer ges u-krediter tiU projekt i samarbete med SIDA. Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och URI-kraftverket i Indien.
BITS har i flera faU av paraUeUfUiansiering medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eUer en regional utvecklingsbank är huvudfinansiär. U-krediter har även bevUjats projekt där Nordiska investeringsbanken eUer arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen.
I enUghet med en intemationell överenskommelse inom OECD, som Sverige bittätt, ges u-krediter sedan juU 1988 med en förmånUghetsgrad på 35 % respektive 50 %. Det högre gåvoelementet gäUer för de s.k. minst utvecklade ländema.
U-krediter ges normalt i en integrerad tiansaktion där biståndsmedlen används för att subventionera kreditvUlkoren. I vissa faU, främst tUl de ininst utvecklade ländema, kan s.k. kombinationskrediter lämnas. Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit.
För att tiUgodose att prisema bUr så förmånUga som möjUgt för mottagarländema erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i intemationeU konkurrens.
Den totala kreditvolymen för bevUjade och aktueUa krediter uppgick vid utgången av budgetåret 1991/92 tiU 11 569 mUjoner kronor med en beräknad biståndsdel på 3 908 mUjoner kronor.
I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras samtUga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget under s.k. bistånds-garantier uppgick den 30 juni 1992 tiU 6157 nuljoner kronor.
En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-kreditema har upprättats.
185 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
TUl reserven har tidigare även förts medel från biståndsanslaget. Reserven utökades under budgetåret 1991/92 med 51 mUjoner kronor tiU totalt 486 mUjoner kronor. Detta motsvarade 8 % av utestående garantiengagemang. Vid skadefaU under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under budgetåret 1991/92 uppgick utbetalningama för skadefaU tiU 71 mUjoner Icronor. Återvinningar under samma period uppgick tiU 62 mUjoner kronor. Skadereserven ad-mirUstteras av exportkreditnämnden (EKN).
Exporteffekter
Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandUng av svenska varor och tjänster erhåUs en direkt effekt på svensk export. Genom att kunskapema om och erfarenhetema av de svenska resursema ökar uppnås också en
indUekt exporteffekt t.ex. genom det tekniska samarbetet.
Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar tiU kan uppskattas tUl ungefär tie gånger utbetalningama.
Internationella riktlinjer för blandade krediter
s.k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner och urgröpning av biståndets kvaUtet har lett tUl att användningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i intemationeUa fora. OECD antog år 1992 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentUgt bistånd i kombination med exportkreditgivning och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. RiktUnjema syftar bl.a. tiU att skärpa biståndskriteriema och begränsa den kommersieUt motiverade konkurrensen med sådan kreditgivning.
186 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Näringslivssamarbete
St3Telsen för intemationeUt näringsUvsbistånd (SWEDECORP) har tiU uppgift att främja och direkt medverka i utvecklingen av näringsUv i u-länder samt i Cential- och Östeuropa enUgt särskUda riktUnjer. Verksamheten skaU inriktas på kunskapsöverföring och tekrUkutveckUng på företagsnivå och tiU direkt näringsUvsstödjande institutioner. Insatsema skaU ha en affärsmässig prägel där målsättningen skaU vara att främja uppkomsten av företag som kan överleva och verka i kommersieUa former. UtbUdningsinsatser, ledningsstöd och aktiv samverkan med finansieringsinstitut i u-ländema utgör viktiga samarbetsformer. Vidare skaU SWEDECORP främja mottagarländemas handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsättningsmöjUgheter på den svenska marknaden.
Swedfund Intemational AB är ett helägt statUgt aktiebolag som skall förmedla kontakter, medverka tiU och finansiera förinvesteringsstudier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En huvudform för detta är aktiesatsningar samt lån och garantier. Bolagets uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statUga medel stimulera svenska företag tUl långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. Swedfund söker inrikta sin verksamhet på låg- och lägre medeUnkomstländer vilka tidigare endast i begränsad utstiäckning engagerat svenska företag i industiisatsningar.
Det inbetalda kapitalet uppgår tiU 415 mUjoner kronor varav 90 mUjoner kronor
för riskkapitalsatsningar i Cential- och Östeuropa. De totala utbetalningama för utestående kontiakterade åtagandena för aktiesatsningar och lånegarantigivning uppgick den 30 juni 1992 tiU 251 mUjoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 36 mUjoner kronor jämfört med 44 mUjoner kronor året innan. Före nedskrivningar och exttaordinära kostnader redovisade Swedfund ett överskott på 4,5 mUjoner kronor vilket var en förbättring jämfört med året innan. Stora nedskrivningar under året gjorde dock att resultatet efter nedskrivningar blev en förlust på 34,8 mUjoner kronor att jämföra med 18,8 mUjoner kronor föregående verksamhetsår.
SWEDFUND medverkade finansieUt per 30 juni 1991 i sammanlagt 67 projekt inkl. förstudier i 33 länder.
Verksamheten inriktas på projekt där tiUverkningen baseras på lokala råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infrastruktur och med Uten tiUgång tUl service- och underhåUstjänster. Samtidigt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits, intio-duceras i landet.
Både stora och små företag, statUga, kooperativa och privata förekommer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND.
187 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Projektbistånd till vissa länder
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bU 5, UU 20, rskr 226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd tUl vissa u-länder. Under 1988/89 anslogs 50 mUjoner kronor, under 1989/90 70 mUjoner kronor, under 1990/91 390 mUjoner kronor och under 1991/92 200 miljoner kronor (under de två senaste budgetåren har under denna anslagspost det bUaterala samarbetet med Polen och övriga Centtal- och Östeuropa finansierats). Anslagsposten motiverades med att det kan firmas behov av att från svensk sida gå in med särskUda insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd tUl ett land i ett kritiskt skede där utgången kan bU avgörande för landets framtida utvecklingsmöjUgheter. Svenska Uisatser kan t.ex. verksamt bidra tiU att främja en utveckling i demokratisk riktning. HittUls har t.ex. beslut fattats om:
• stöd tiU bostadsbyggande samt tiU mUjö- och markvårdsprogram i Costa Rica,
• utveckUngssamarbete genom SIDA med Uganda,
• bidrag tiU östafrikanska utvecklingsbankens verksamhet i Uganda,
• stöd tiU forskningssamarbete med Costa Rica och ChUe,
• bidrag tiU rMPOD:s verksainhet i FiUppinema och Costa Rica,
• stöd tUl socialt bostadsbyggande och skolor i ChUe,
• bidrag för beredning av BITS-insatser i FiUppinema samt
• utvecklingssamarbete med Polen och övriga Cential- och Östeuropa.
Med undantag för insatser i Filippinerna har finansieringen av projekt i andra länder förts över tiU respektive m)mdigheters anslag.
188 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Nordiskt biståndssamarbete
De nordiska ländema har sedan början av 1960-talet samarbetat på biståndsområdet. Formema för samarbetet regleras genom en konvention som undertecknades i mars 1981. Ett viktigt organ för samarbetet är ämbetsmannakommittén för biståndsfrågor (EKB) bestående av de ansvariga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadmi-nistiationema. Genom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekmannarepresentation (RKB). I september 1990 enade sig de nordiska bi-ståndsministtama att pröva nya former för parlamentarisk medverkan i det nordiska samarbetet på biståndsområdet. RKB lades ner och istället skaU de nordiska ländema enUgt ett mUande schema arrangera ett årUgt seminarium där parlamentariker och andra biståndsinttesserade får möjlighet att diskutera biståndspoUtiska frågor av gemensamt infresse. Finland stod som värd för det första seminariet år 1991 som handlade om demokrati och bistånd medan Sverige 1992 arrangerade ett seminarium om ansvar och effektivitet i biståndet. Inom EKB diskuteras biståndsfrågor av nordiskt infresse. Kommittén är ett viktigt forum för bl.a. diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika intemationella orgamsationer. Arbetsgrupper av ad-
hoc karaktär tiUsätts för att diskutera och bereda aktueUa frågor. Nordiska uttedningar initieras för att ge underlag tUl biståndspoUtiska ställningstaganden.
De nordiska biståndsministtama lägger stor vikt vid ett nära samarbete i biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formaUsera en ordning med regelmässiga möten två gånger per år.
Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informeUa överläggningar, t.ex. i anslutning tUl intemationeUa möten, där de nordiska ländema ofta upp-ttäder som en enhet. De nordiska ländema har även en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och den intemationeUa jordbruksutvecklingsfonden (IFAD).
Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att förskjutas från de fraditioneUa samfUiansierade projekten mot samarbete präglat av stor flexibUitet såväl tUl formen som i valet av samarbetsobjekt. De nordiska ländema antog år 1988 ett särskUt program för nordiskt samarbete på biståndsområdet. Ett nytt inslag i det nordiska samarbetet är beslutet om en nordisk fond för kreditgivning på koncessioneUa villkor.
189
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Bistånd till Östeuropa
Det svenska samarbetet med ländema i Cenfral- och Östeuropa under budgetåret 1991/92 ingick i biståndsanslaget. (Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har ett särskUt anslag upprättats för detta samarbete.)
Budgetåret 1991 /92 var det andra året i det av regering och riksdag våren 1990 fastlagda tteåriga programmet för samarbete med de tidigare statshandelsländerna i Cenfral- och Östeuropa. För tteårsperioden 1990/91-1992/93 avsattes en mUjard kronor för att stödja den djupgående sam-häUsomvandUngen i dessa stater. 900 mUjoner kronor avsågs finansieras över biståndsanslaget och 100 mUjoner kronor över andra anslag.
Det bUaterala samarbetet med ländema i Centtal- och Östeuropa kanaliserades liksom föregående budgetår huvudsakUgen genom BITS, som för tteårsperioden härför hade 420 mUjoner kronor tiU sitt förfogande, varav 270 mUjoner kronor för insatser i Polen och 150 mUjoner kronor för insatser i övriga länder i Centtal- och Östeuropa.
Miljövård dominerar
Avseende Polen hade, fram tiU budgetårsskiftet den 30 juni 1992,192 mUjoner kronor redan fördelats. För största delen av återstoden förelåg utfästelser. Insatser inom mUjövårdssektom var den dominerande verksamheten (ca 60 mUjoner kronor). Övriga insatser i Polen innefattade förstudier och utbildning inom områdena social och ekonomisk infrastruktur samt företagsledning.
När det gäUer samarbetet med övriga länder i Cenfral- och Östeuropa utnyttjades huvuddelen för insatser i de baltiska
statema. Totalt under de båda budgetåren 1990/91 och 1991/92 har 97 mUjoner kronor utbetalats tUl dessa stater, varav 28 mUjoner för regionala projekt. I fråga om de bUaterala insatsema svarade Estland för 30 mUjoner kronor, Lettland för 20 mUjoner kronor och Litauen för 18 mUjoner kronor. Samarbetet har avsett tekniskt bistånd Uiom områdena mUjö, industri, jordbruk och bankväsen.
För insatser i andra cential- och östeuropeiska länder lämnades BITS-bidrag med 16 nuljoner kronor tiU Tjeckoslovakien, 15 mUjoner kronor tiU Ryssland och närmare 8 nuljoner kronor tiU Ungem. TiU regionala projekt lämnades bidrag med 14 mUjoner kronor.
Svenska Institutet erhöU under budgetåret 1991 /92 4 mUjoner kronor av BITS-medel som resursförstärkning tiU bla. expertutbyte, långtidsstipendier och samarbete mellan universiteten i Centtal- och Östeuropa. SIDA stäUde 2 mUjoner kronor tUl Svenska Institutets förfogande för ökat kulturutbyte med Östeuropa.
Ensicilda organisationer
SIDA erhöU inom ramen för tieårspro-grammet totalt 90 mUjoner kronor för fördelning tiU bidragssökande folkrörelser och andra enskUda organisationer med teknisk biståndsverksamhet i Cenfral- och Östeuropa. Av dessa medel anvisades under budgetåret 1991/92 ett belopp av 34 mUjoner kronor tUl sammanlagt ett 60-tal organisationer. Bland bidragsmottagarna återfinns folkbUdningsorganisationer, idrottsförbund, kyrkUga samfund och föreningar med Uiriktning på intemationeUt samarbete. Tyngdpunkten har legat på
190
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Industrin och energiförsörjningen i Östeuropa mäste rustas upp -inte minst av miljöskäl.
kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad. De fyra stora organisationerna, LO/TCO, AIC, LRF och NattirskyddsfÖreningen, med vUka SIDA ingått ramavtal, har budgetåret 1991/92 erhålUt totalt 15,4 mUjoner kronor i bidrag. Vidare har SIDA bevUjat 3,4 miljoner kronor i s. k. kulturstöd.
Företagsetablering
SWEDECORP, som bildades i juU 1991 genom sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD och SIDA:s industribyrå, bem}m-digades under 1991/92 använda 50 mUjoner kronor av SWEDFUND:s grundkapi-taltiUskott för stöd tiU samriskföretag i Central- och Östeuropa. Under budgetåret har tie sådana företag etablerats, två i Polen och ett i Lettland.
I budgeten för 1990/91 anvisades 2 mUjoner kronor ur reservationsanslaget III C 3
för regeringskansliets kontakter med sina motsvarigheter i Centtal- och Östeuropa. Av dessa återstod för användning under budgetåret 1991/92 cirka 800 000 kronor. Dessa medel har tagits i anspråk för besök av experter, huvudsakligen tUl och från de baltiska ländema.
För multUaterala insatser i Cential- och Östeuropa anvisades i tieårsprogrammet totalt 375 mUjoner kronor, dvs 125 mUjoner kronor per år. Av de 250 mUjoner kronor som disponerats under 1990/91 och 1991 /92 avsattes urspmngUgen 106 mUjoner kronor för en EFTA-fond för Jugoslavien. På grund av den politiska utveckUngen i landet kom fonden aldrig att upprättas och riksdagen beslöt i december 1991 att ge regeringen befogenhet att utnyttja dessa medel för andra brådskande insatser i Baltikum och på andra håU i Centtal- och Östeuropa. Regeringen kunde härigenom bl.a.
191 ANDRA BISTÅNDSINSATSER
lämna en suveränitetsgåva tiU de baltiska statema i december 1991. Övriga medel har anslagits tiU svenskt deltagande i det nordiska mUjöfinansieringsbolaget (NEFCO), konsultfonder inom världsbankens och europeiska utvecklingsbankens ram för insatser i Cential- och Östeuropa samt tUl stöd åt samarbete inom lämsäkerhets-och stiålskyddsområdet.
Katasttofbistånd på sammanlagt 200 miljoner kronor från anslaget C 2 har utgått tiU Centtal- och Östeuropa under vintem 1991/92, då framiör aUt Ryssland och Baltikum drabbades av såväl Uvsmedelsbrist som bränslebrist. En betydande del av hjälpen kanaUserades via enskUda organisationer.
192 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
BISTÅNDET FORDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Den följande statistiken avser utbetalningama (i tkr) som de redovisas i boksluten för budgetåret 1991 /92 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, SWEDECORP och Swedfund Intemational AB. Vad gäller kolumnen "enskilda organisationer", redovisas här det bilaterala bistånd som går genom svenska enskilda organisationer och som belastar anslaget C 2. UtveckUngssamarbete genom SIDA. Svenska enskUda organisationer får bidrag även från anslagen C 1. Bidrag tiU intemationeUa biståndsprogram och C 3. Andra biståndsprogram. Utgiftema för biståndskontorens administtation redovisas i separat kolumn.
Övriga utgifter för den centiala bistånds-administtationen har utelämnats. Utbetalningama för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under budgetåret 1991/92.
Det multilaterala biståndet (under anslaget C 1. Bidrag tUl intemationeUa biståndsprogram) ingår, förutom livsmedelsbiståndet, inte i statistiken då det inte är möjUgt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder.
Utbetalningar som Uite kunnat länder-fördelas har förts tiU postema ej länderfördelat eller ej kontinentfördelat.
193 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livsmedelsbistånd m.m.
Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
ocfi stöd
program
organisa- insatser, tärt
till äter- tioner
uppbyggnad
land- biständ
programkostnader samt rekr/utb
11 336 300
EUROPA Albanien Armenien Baltikum
Estland
19 406
Jugoslavien
28 103
Kroatien
2 100
Lettland
19312 Litauen
12 767
Polen
308 Rumänien
8 183
Ryssland
58 264
Sovjet
1 046
Tjeckoslovakien
Turkiet
6 621
Ukraina
50 Ungern
Ej länderfördelat
Europa
Totalt EUROPA
6 445
105 26617 10697 1 150
4 282
172 970
6 753
105 26 617 10 742 1150
194 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SAREC BITS
SWEDECORP
SWEFUND INTLAB
Skuldlättnadsåtgärder frän SIDA och UD/U
Projektbistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA
1991/92 (tkr)
Aministra- Tekniskt tion, SIDA samarbete Bistånds- inklusive kontor internationella kurser
U-krediter
10 328
11 336
10 328
32 020
28 103
2 100
9 305
28 799
7 235
20 083
70 521
73 101
9 056
6 438
64 702
8 791
7 599
7 708
6 621
5 006
6 411
8 729
58 025
2 260
147 343
368 661
195 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
m.m. uppbyggnad program-
kostnader samt rekr/utb
LATINAMERIKA OCH KARIBIEN
820 2 371 1 531
10 654 400
Argentina
305 Bolivia
Brasilien
Chile
5 872
15 336
7 247
1 107
Colombia
77 Costa Rica
1 000
1409
1 159
Dominikanska Republiken
75 Ecuador
Grenada
Guatemala
1 462
5 Guyana
Honduras
80 Jamaica
Kuba
40 Mexico
128 Nicaragua
289 005
1 945
4 306
1 236
1 004
1 111
Panama
Paraguay
1 625
Peru
1 113
1 500
El Salvador
1 000
11 961
5 742
116 Surinam
Uruguay
3 600
2 860
Venezuela
160 Ej länderfördelat Latinamerika och Karibien
Totalt
Latinamerika och Karibien
3 100
3 347
1231 102 171 135915
289 005 4 742 26 125 150 608 153 693 6 244 3 509
196 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SAREC BITS
SWEDECORP
SWEFUND Skuld-INTL AB lättnads-
Projektbistånd till vissa u-länder frän SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr)
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
från SIDA och UD/U
6 215 1673
8 869
23 942
2 000
39 925
2 999
6 590
2712 1 936
30 357
69 521 2 477
3 752
8 939
10 526
31 510
3 158
10 944
4 567
28 403
41 030
2 081
161 80
5 232
1 309
1 877
6 581 2 071
10 725
565 161
62 800
372 801
1 625
3 023
30 200
36 341
18 980
5 087
11 666 886
18 849
264 613
56 450 67 396
28 403
883 65
93 000 42 883
924 006
197 BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl Anslag C2 SIDA
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
m.m. uppbyggnad program-
kostnader samt rekr/utb
ASIEN OCH MELLANÖSTERN
16 486 1 777
26988 Afghanistan
157 309
20 450
Bangladesh
Bhutan
Fiji
Filippinerna
3 400
1 750
Indien
338 655
13 384
4 164
2 157
Indonesien
251 Irak
28 476
125 Iran
1 441
Jemen
1 350
Jordanien
Kambodja
108 731
4 000
Kina
3 600
400 Kuwait
Laos
93 399
-63
-61
Libanon
23 159
Malaysia
233 Mongoliet
500 Myanmar/ Burma
Nepal
Pakistan
9 350
340 Palestina
Sri Länka
51 082
168 Thailand
10 600
10 621
41217 17873 7 969 11413 39811
Vietnam
Västbanken, Gaza
Ej länderfördelat Asien
Totalt Asien och Mellanöstern
246 950 3 000 1159 10 298 242 41000
887 395 298193
17 936
27 300 825
3 435 22 580
198 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Anslag C3 SAREC BITS
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
Projekt- TOTALT
CORP
INTLAB
SWEDE- SWEFUND Skuld-
lättnads-
bistånd
UTBETALA
åtgärder
till vissa
1991/92
från SIDA
u-länder
(tkr)
och UD/U
från SIDA, SAREC och BITS
1 532 1 382
25 016
3 966
212 959
1 382
32 789
1 003
39 084
3 307
16 000
388 439
5 774 28 601
1 441
1 592
1 969
15 000
16 969 112731
4 193
7 268 170
172 100
187 634 170
4 486
100 255
23 159
20 552
31 200
52 311
1 175
1 175
73 416
5 734
17 540
1 700
2 652
2 339
61 643
19 407
38 900
80 590
297 533
8 593 2 581
10 840 64 615
24 429
19 089 107 003 258 200
4 744
15 000
1 732 591
199 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livsmedelsbistånd m.m.
Landram
Katastrofer och stöd till återuppbyggnad
Enskilda organisationer
Regionala Humani- insatser, tärt land- bistånd
programkostnader samt rekr/utb
Särskilda Mil program
AFRIKA Algeriet Angola Benin
Botswana Burkina Faso Burundi
9718 189 946 23 625
76 570
1 655 1 822
719 3 082
956 5 308
150 1323 3 009
68 1 570 1 100 600
Egypten
Elfenbenskusten
Etiopien
4 983
4 929
i 009
467 Söder om Sahara
Tanzania
Tchad
5 674 2 559 58 422
74 080 52 981
Gambia
2 562
Ghana
390 Guinea
5 000
Guinea-Bissau
61 936
1478 Kap Verde
63 550
50 Kenya
123 300
1 100
2 056
5 703
Lesotho
28 617
539 Liberia
5 257
735
Madagaskar
Malawi
Marocko
Mauretanien
3 000
75 Mauritius
Mocambigue
396 297
55 108
1 258
34 539
3 740
713
Namibia
106 434
1 050
3189 Niger
580 Nigeria
Ruanda
1 761
Senegal
Sierra Leone
130 Somalia 9 100
723 Sudan
1080 Swaziland
Sydafarika
583 083
484 3 539 1048
200 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Anslag C3 SAREC BITS
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
SWEDECORP
SWEFUND INTLAB
Skuld- Projektlättnads- biständ åtgärder till vissa från SIDA u-länder och UD/U från SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA 1991,'92 (tkr)
8 289
3 455
2 328 887
755 3 869 161
11 225
1 402
12 046
231 041
96 699 2 535 1 822
5 725
6 347
323 968
323
5 483
18 599
48 600
451 242
219 973
2 562
2 560
20 000
22 976
5 081
6 222
1 700
9 19
80 434 63 619
5 540
3 477
2 258
151 056
3 239
10 000
46 246
5 992
10 000
1 474
59 900
61 488 3 075
2 482
3 153
9 079
13 020
1 532
1 811
102 264
4 089
1 290
118 284
1 210
1 210 1 840
1 850
10 000
12 041
211
2 880
12 703
9 246
242
1 133
11 072
16 280 4 436
3 533
96 018
5 674
780 998
201 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
1
Land
Anslag Cl
Anslag C2 SIDA
Livsmedelsbistånd
m.m.
Landram Katastrofer och stöd till återuppbyggnad
Enskilda organisationer
Regionala insatser, landprogramkostnader samt rekr/utb
Humanitärt bistånd
Särskilda program
Miljö
Togo
Tunisien
Uganda
70 863 11 000
1 350
2 653
920 Zaire
Zambia
Zimbabwe
8 844 248 377 248 372 13 000
444 1426
625 942
3 407 1040
3 632 6 102
18 1 023
Ej länderfördelat Afrika
262 045
89 551
274 865
46 277
1 943
Totalt AFRIKA
14 083
2 270 975 466 499
23 005
285 092
85 977
15 994
AUSTRALIEN
Papua Nya Guniea
Västra Samoa
Ej länderfördelat Australien
27 000
1 963
80 1 658
338 586 3 447 375 1070 404 732 210 452 956 497101 369 047 223 141
Totalt AUSTRALIEN
Ej kontinent fördelat 324 532
TOTALT
27 000
101 000
2 011
80 1 658
633 099 73 003 23 650 252 993 162 677
202 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SAREC BITS
SWEDECORP
SWEFUND INTL AB
Skuldlättnadsåtgärder frän SIDA och UD/U
Projektbistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS
TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr)
Aministra-tion, SIDA Biståndskontor
Tekniskt samarbete inklusive internationella kurser
U-krediter
81 4 253
3 871
1 214
10 000
18 773
5 467
119 474
8 086
5 247
300 6 537
2 097 2 420
7 800
1 493
1 891
66 220
8 844 333 227 297 293
45 300
720 348
69 801
110 686
48 381
3 656
323 214
18 773
4 075 916
242 48
30 726
31 016
190 388 5 440
9 744
10 835 1787 192
94 230
376 624 230 722
402 903
29 210
3 825
431214 219 834 8 919 382
203 FÖRKORTNINGAR
VISSA FÖRKORTNINGAR
ACCE African CouncU on
Communications Education ACBF African Capacity BuUding Fund
AfDB African Development Bank
AfDF African Development Fund
AIC Intemational Centte of
the Swedish Labour Movement ANC African National Congress
ARO Africa Groups of Sweden,
Recruitment Organization
AsDB Asian Development Bank
AsDF Asian Development Fund
BITS
Swedish Agency for
Intemational Technical and
Economic Co-operation
CABEI
Centtal American Bank for
Economic Integration
CADESCA
Comite de Accion de Apoyo al
DesarroUo EcononUco y Social
CATIE
Centto Agronomico Tropical de
Investigacion y Ensenanza
CCC-CA
Confederadon de Cooperativas
del Caribe y Centto America
CDB
Caribbean Development Bank
CFA
Committee on Food Aid
PoUcies and Programmes
CFC
Common Fund for Commodity
CGIAR
Consultative Group on
Intemational Agricultural
Research
CILSS
Committe Inter-Estats de
Lutte contte la Sécheresse
au Sahel
Afrikanska rådet för massmedieutbUdning Afrikanska fonden för kapacitetsutveckUng Afrikanska utveckUngsbanken
Afrikanska utvecklingsfonden
Arbetarrörelsens IntemationeUa Centmm Afrikanska national-kongressen Afrikagmppemas Rekryteringsorganisation Asiatiska utvecklingsbanken
Asiatiska utvecklingsfonden
Beredningen för intemationeUt tekrUskt-ekonomiskt samarbete Centtalamerikanska banken för ekonomisk integration Aktionskommittén för centtal-amerikanskt samarbete utbUdningscenttat för ttopiskt jordbruk Kooperativa federationen för Karibien och Centtalamerika Karibiska utvecklingsbanken Kommittén för Uvsmedelsbistånd Gemensamma fonden för råvaror Konsultativa gruppen för intemationeU jordbruksforskning Koordinerande kommittén för utveckling i Sahelområdet
204 FÖRKORTNINGAR
CIREFCA
Conferenda Internacional sobre
IntemationeUa konferensen
Refugiados Centtoamericanos
om centtalamerikanska flyktingar
CND
Commission on Narcotic Drugs
Narkotikakommissionen
CSD
Commission on SustaUiable
Kommissionen för håUbar
Development
utveckUng
CSUCA
Confederadon Universitaria
Centtalamerikanska
Centtoamericana
universitetsfederationen
DAC
Development Assistance
OECD:s kommitté för
Committee
biståndsfrågor
DCI
Défense for ChUdren Intemational
DESD
Department Economic and Social
FN:s avdelning för ekonomisk
Development
och social utveckling
DHA
Department of Humanitarian AffaUs
FN:s avdeUung för katasttof-
DND
Division on Narcotic Drugs
DTCD
EADB
Department of Technical Cooperation for Development East African Development Bank
EBRD
ECOSOC
European Bank for Reconstruction and Development Economic and Social CouncU of the United Nations
EFS
EG
EKN
European Community Swedish Export Credits
Guarantee Board
ESAF
Enhanced Structural
FAC
Adjustment FaciUty Food Aid Convention
FAO FSO
Food and Agricultural
Organization
Fund for Special Operations
GATT General Agreement on
Tariffs and Trade GEF Global EnvU-onmental FaciUty
HABITAT United Nations Center
for Human Settlements lAEA Intemational Atomic
Energy Agency
frågor
Narkotikakommissionens
sekretariat
FN-sekretariatets tekniska
biståndsprogram
Östafrikanska
utvecklingsbanken
Europeiska återuppbyggnads-
och utvecklingsbanken
FN:s ekonomiska och
sodala råd
EvangeUska
fosterlandsstiftelsen
De europeiska gemenskapema
Exportkreditnämnden
Utvidgade struktur-anpassningsfadUteten Livsmedelshjälpskonventionen FN:s Uvsmedels- och jordbruksorganisation Interamerikanska utvecklingsbankens fond för särskUd verksamhet Allmänna tuU- och handelsavtalet Globala mUjöfadUteten FN:s boende- och bebyggelsecenter IntemationeUa atomenergiorganet
205 FÖRKORTNINGAR
IBRD Intemational Bank for
Reconstruction and Development ICA Intemational Co-operative
AUiance ICAC Intemational Cotton Advisory
Committee ICAP Instituto Centtoamericano de
Admirusttadon PubUca ICCO Intemational Cocoa
Organization IQ Intemational Commission
of Jurists ICRC Intemational Committee of
the Red Cross ICSG Intemational Centte of
Social Gerontology IDA Intemational Development
Association IDB Interamerican Development
Bank lEA Intemational Energy Agency
lEFR Intemational Emergency
Food Reserve IFAD International Fund for
Agricultural Development IFC Intemational Finance
Corporation IFS International Foundation for
Science IGADD Intergovemmental Authority
on Drought and Development
IICA Instituto Interamericano de
Cooperaciön para la
Agricultura IIDH Interamerican Institute of
Human Rights HED Intemational Institute for
EnvUonment and Development IJO International Jute
Organization ILO Intemational Labour
Organization ILZSG Intemational Lead and Zinc
Study Group IMF Intemational Monetary Fund
Världsbanken
IntemationeUa kooperativa alUansen (IKA) IntemationeUa rådgivande bomuUskommittén Centtalamerikanska institutet för offentUg förvaltning IntemationeUa kakaoorganisationen
IntemationeUa Juristkommissionen Intemationella rödakorskommittén IntemationeUa kopparstudiegruppen IntemationeUa utvecklingsfonden Interamerikanska utvecklingsbanken IntemationeUa energiorganet IntemationeUa katasttof-lagret för Uvsmedel IntemationeUa jordbmksutvecklingsfonden Intemationella finansieringsbolaget Internationella stiftelsen för vetenskap
MeUanstatiiga myndigheten ansvarig för torka och utveckling
Interamerikanska institutet för jordbrukssamarbete
Interamerikanska institutet för mänskUga rättigheter IntemationeUa Uistitutet för miljö och utveckUng IntemationeUa juteorganisationen
Intemationella arbetsorganisationen Intemationella bly- och zinks tudiegmppen IntemationeUa valutafonden
206 FÖRKORTNINGAR
DUO
Intemational Maritime
Organization
USfCAE
Instituto Centtoamericano de
Administtadon de Empresas
INCB
Intemational Narcotic
Conttol Board
UVRO
Intemational Natural Rubber
Organisation
INSG
Intemational Nickel Study
group
INSTRAW
United Nations Intemational
Research and Training
Institute for the
Advancement of Women
lOM
Intemational Organization of
Migration
IPDC
International Programme for
the Development of
Communication
IPPF
Intemational Planned
Parenthood Federation
11 Inter Press Service
IRA
Immediate Response Account
IRSG
Intemational Rubber Study
Group
ISO
Intemational Standardization
Organization
rrc
Intemational Trade Centte
HSG
Intemational Tin Study Group
ITTO
Intemational Tropical TUnber
Organisation
lUCN
Intemational Union for the
Conservation of Nature and
Natural Resources MIGA MultUateral Investment
Guarantee Agency NDF Nordic Development Fund
NEFCO Nordic Environment Finance
Corporation NIB Nordic Investment Bank
OECD Organization for EcononUc
Co-operation and Development OPEC Organization of Pettoleum
Exporting Countries PAHO Pan American Health
Organization
IntemationeUa sjöfartsorganisationen Centtalamerikanska institutet för företagsledarutbUdning IntemationeUa NarkotUca-konttoUstyrelsen IntemationeUa naturgumnU-organisa tionen IntemationeUa nickelstudiegruppen
IntemationeUa forskningsoch UtbUdningsinstitutet för kvinnors utveckling
IntemationeUa migrations-organisationen IntemationeUa program för kommunikationsutveckUng
IntemationeUa famUjepIaneringsfederationen
WPF:s fond för katasttofer IntemationeUa gummistudiegruppen IntemationeUa
standardiseringsorganisationen UNCTAD/GATT:s intemationeUa handelscentrum IntemationeUa tennstudiegruppen
Intemationella Tropiska Timmerorganisationen Internationella Naturvårdsunionen
Multilaterala organet för investeringsgarantier Nordiska utveckUngsfonden Nordiska Miljöfinansieringsbolaget
Nordiska Investeringsbanken Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling De oljeexporterande ländemas organisation
AUamerikanska hälsovårdsorganisationen
207 FÖRKORTNINGAR
PMU Pontifical Missionary Union
PRO Prottacted refugee and displaced
persons project PTA Preferential Trade Area
SADC
Southem African Development
Community
SADCC
Southem African Development
Coordination Conference
SAK
SAREC
Swedish Agency for Research
Co-operation with Developing
Countries
SATCC
Southem African Transport
and Communications Commission
SDR
Special DrawUig Rights
SEK
Swedish Export Credit
Corporation
SHIA
Swedish Organization of the
Handicapped Intemational
Aid Foundation
SIDA
Swedish International
Development Authority
SLU
Swedish University of
Agricultural Siences
SPA
World Bank Special Program
of Assistance
SWAPO
South West Africa People's
Organization
SWEDECORP Swedish Intemational
Enterprise Development
Corporation
SWEDFUND
Swedish Fund for Industrial
Co-operation with Developing
Countries
SVS
Swedish Volunteer Service
TIB
Tanzania Industriial Bank
UBV TraUUng for Development
Assistance UNCED United Nations Conference
on Environment and Development UNCDF United Nations Capital
Development Fund UNCTAD United Nations CorUerence on
Trade and Development
Pingstmissionens u-landshjälp Projektet för utslagna flyktingsituationer Regionala handelsorganisationen för södra och östta Afrika
Gemenskapen för utveckling i södra Afrika
Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika Svenska Afghanistankommittén Styrelsen för u-landsforskiUng
Kommissionen för ttansporter
och kommunikationer
i södra Afrika
SärskUda dragningsrätter
AB Svensk Exportkredit
Svenska handikapporgarUsa-
tionemas intemationeUa
biståndsstUtelse
StjTelsen för intemationeU
utveckling
Sveriges Lantbruksuniversitet
Världsbankens särskUda program för Afrika Sydvästafrikanska folkorganisationen Styrelsen för intemationeUt näringsUvsbistånd
Fonden för industrieUt samarbete med u-länder
Svensk Volontärsamverkan Tanzamas Industriutvecklingsbank UtbUdning för biståndsverksamhet FN:s konferens om rruljö och UtveckUng FN:s kapitalutvecklingsfond
FN:s konferens för handel och utveckUng
208 FÖRKORTNINGAR
UNCTC
United Nations Commission for
Transnational Corporations
UNDCP
United Nations Drug
Conttol Programme
UNDP-
United Nations Development
Programme
UNDRO
Office of the United Nations
Disaster ReUef Co-ordinator
UNEP
United Nations Environment
Programme
UNESCO
United Nation Educational,
Scientific and Cultural
Organization
UNFPA
United Nations
Population Fund
UNHCR
United Nations High
Commissioner for Refugees
UNICEF
United Nations Children's
Fund
UNIDO
United Nations Industtial
Development Organization
UNIFEM
United Nations Development
Fund for Women
UNITA
Uniao National para la
Independencia Total de
Angola/National Union for the
total Liberation of Angola
UNOCA
Office of the CoordUiation for
United Nations (Humanitarian and
Economic Assistance Programmes
relating to Afghanistan
UNRWA
United Nations ReUef and
Works Agency for Palestine
Refugees in the Near East
UNSO
United Nations Sudano-
SaheUan Office
UNV
United Nations Volunteers
Programme
WCC
World CouncU of Churches
WEP
World Employment Programme
WFP World Food Programme
WHO World Health Organization
WIPO World InteUecttjal Property
Organization WMU World Maritime University
FN:s kommission för multinationella företag FN:s program för narkotikabekämpning FN:s UtveckUngsprogram
FN:s katastrofhjälpskontor (ingår sedan aprU 1992 i DHA) FN:s mUjöprogram
FN:s organisation för
UtbUdning, vetenskap och
kultur
FN:s befolkningsfond
FN:s flyktingkommissarie
FN:s barnfond
FN:s organisation för industrieU utveckling FN:s utvecklingsfond för kvinnor
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar
FN:s Sudano-Sahelkontor
FN:s volontärprogram
Kyrkomas Världsråd ILO:s världssysselsättnings-program
VärldsUvsmedelsprogrammet Världshälsoorganisationen Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten IntemationeUa sjöfarts-universitetet
209 FÖRKORTNINGAR
ZANU Zimbabwe African National Union
ZAPU Zimbabwe African People's Union
ZUM Zimbabwes Unity Movement Zimbabwes enighetsrörelse
210 Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 5
Försvarsdepartementet (ärde huvudtiteln)
I Riksdagen 1992193. 1 semit. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5 till budgetpropositionen 1993
Försvarsdepartementet 1992/93:100
Qärde huvudtiteln Bil. 5
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Björck
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet Björck anför:
1992 års försvarsbeslut innebar i flera avseenden ett viktigt vägval i svensk försvarspoUtik.
Bakgrunden tiU försvarsbeslutet var tiU del de betydande förändringama under senare år i Sveriges säkerhetspoUtiska mUjö, förändringar som motiverade en översyn och omformulering av mål och uppgifter för det svenska totalförsvarets miUtära och civila delar. Även den samhäUsekonomiska utvecklingen och kraven på balans mellan uppgifter och resurser samt kravet på säkerhet i planeringen bidrog tiU att göra en sådan översyn naturUg och ofrånkomUg.
Bakgrunden tiU försvarsbeslutet var också ett under en följd av år uppbyggt behov av kvaUtetshöjande insatser inom det miUtära försvaret, bl.a. genom erforderUg grund- och repetitionsutbUdning samt genom omsättning och fömyelse av inte minst arméns viktigare materiel. Betydelsen av en tillräckUg materieU och utbUdningsmässig kvaUtet hos krigsförband hade belysts särskUt i Gulf-kriget år 1991.
1992 års försvarsbeslut innebar ett medvetet och tydUgt ställningstagande, Ifop. lyyz/yj: llXJ
i en konstaterad valsituation meUan kvaUtet och kvantitet, tiU förmån för ' °
nödvändiga kvaUtetssatsningar. Trots att t>eslutet mnefåttade tiUskott till
försvarsekonomin var reduceringar i det miUtära försvarets volym
nödvändiga ytterligare fömtsättningar för att tiUskapa erforderUgt
planeringsutrymme för beslutets kvalitetsprofU och kvaUtetssträvan.
Genom åtgärder för att bl.a. minska det miUtära försvarets krigs- och
gmndorganisation skapades fömtsättningar för en långsiktig kvaUtetsför-
bättring av den kvarvarande krigsorganisationen. I och med detta lades
även gmnden för de Uvskraftiga delama av den svenska försvarsindustrin
att även fortsättningsvis kunna verka i sin hittiUsvarande roU som
leverantör av försvarsmateriel tiU det svenska försvaret.
Försvarsbeslutet fick, med denna inriktning, ofi-ånkomUgen konsekvenser för en rad delområden inom det miUtära försvaret. Sålunda innebar beslutet startskottet tiU relativt omfattande stiukturförändringar i gmndorganisationen. Ett antal orter i landet berörs sålunda av förbandsnedläggningar och förbandssammanslagningar. TiU följd av den nägot krympta organisationen blir ett visst antal miUtära och civila anstäUda övertaliga. Även tillämpningen av vårt vämpliktssystem påverkas av en reducerad krigs- och gmndorganisation och därmed minskande behov av vämpUktig personal.
Förändringama tiU följd av försvarsbeslutet i försvarets krigs- och gmndorganisation är i sin tur kopplade tiU behov av förändringar i det mUitära försvarets lednings- och myndighetsorganisation. På gmndval av förslag av uttedningen om lednings- och myndighetsorganisationen i försvaret (LEMO) innehöU försvarsbeslutet bl.a. ett principbeslut om att de olika myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogrammen 1-4 skaU utgöra myndighet, benämnd Försvarsmakten. Konsekvensförändringar tiU följd av detta ställningstagande, som bl.a. berör frågor om vilka verksamheter som bör finnas inom resp. utanför den nya myndigheten och hur stymingen av resp. inom myndigheten bör utformas, samt övriga stmkturfrågor på central och regional nivå inom totalförsvaret är nu föremål för en skyndsam fortsatt utredningsprocess. I föreUggande proposition lämnas ett flertal förslag utgående från det fortsatta arbetet inom LEMO, som under år 1993 kommer att ägna sig åt stmktur- och ledningsfrågor i anslutning tiU vissa gemensamma myndigheter samt myndigheter inom den civUa delen av totalförsvaret.
Även inom andra pågående uttedningar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, främst PUktuttedningen och FriviUiguttedningen vilka inom kort förväntas överlämna sina förslag tiU regeringen, bedrivs ett arbete som syftar tiU förändring och modemisering av viktiga aspekter på det svenska totalförsvaret. Regeringen fär anledning att senare återkonuna tiU riksdagen med en redovisning av sitt ställningstagande tiU de förslag som avges av dessa utredningar.
TUl vad som här anförts om 1992 års försvarsbeslut som starten på en °P- 1992/93:100
omfattande förändringsprocess mom olika delar av försvaret bör även ' **
läggas vad som i beslutet angavs som fömtsättningar för beslutets
ekonomiska och innehåUsmässiga genomförbarhet. Sålunda underströks
bl.a. den viktiga fömtsättningen att den planerade personalavvecklingen
kan genomföras i avsedd omfattning och takt. För att med erforderUg
säkerhet kunna genomföra planeringsinriktningen, inte minst vad avser
utvecklingen och anskaffningen av försvarsmateriel, erfordras en delvis
ny process av återkommande kontrollinsatser för att bedöma eventuella
behov av ytterUgare besparings- eUer rationaUseringsåtgärder. Även detta
konttoUarbete torde, givet en i förhåUande tiU verksamhetens mål och
omfattning ofrånkomUgen ansträngd försvarsekonomi, ytterUgare
understryka förändringskaraktären i förestående arbete.
FöreUggande proposition innebär en första etapp i genomförandet av 1992 års försvarsbeslut och dess sttävan att genom kvaUtets- och effektivitetshöjande insatser skapa varaktiga fömtsättningar för att Sverige även fortsättningsvis skaU kunna uppvisa ett starkt och aUsidigt totalförsvar. TiU gmnd för de förslag som redovisas Ugger fömtom nämnda uttedningsförslag även de programplaner och årsredovisningar som försvarsmyndighetema hösten 1992 inlämnat tiU regeringen enUgt tidigare lämnade anvisningar.
TiU gmnd för propositionsförslagen Ugger även de sedermera förändrade ekonomiska fömtsättningar, m.m., som följer av den s.k. stabiUserings-propositionen (1992/93:50, bilaga 2) som regeringen avlämnade i oktober 1992. För Försvarsdepartementets del innebar riksdagens beslut med anledning av denna proposition dels ett genereUt besparingskrav jämfört med försvarsbeslutets inriktning, innebärande att totalförsvarets kostnader i och med budgetåret 1996/97 skaU ha reducerats med 1,2 mUjarder kronor, dels angivande av vissa konkreta besparingsåtgärder.
I propositionen fömtskickas vidare att jag skaU genomföra en inventering av möjUga ytterUgare åtgärder som kan vidtas för att nå det uppsatta besparingsmålet och redovisa resultatet härav i föreUggande budgetproposition.
En naturUg och nödvändig utgångspunkt för mina överväganden i fråga om erforderUga ytterUgare åtgärder för att uppnå det angivna besparingsmålet, på kort och längre sikt, har varit att det av riksdagen fattade fleråriga försvarsbeslutet så långt möjUgt måste bibehåUas intakt i fråga om karaktär och strävan i stort. Härmed avses i första hand det principiella och systemmässiga sambandet meUan försvarets uppgifter, krigsorganisationens utformning och den materiella fömyelsen.
I detta Ugger även en nödvändig åtskillnad meUan besparingsåtgärder av .°P" 15/3:1 IX) kortsiktig natur som kan åstadkommas redan omgående, för att uppfyUa ' besparingskravet kommande budgetår, och å andra sidan mer långsiktiga, StmktureUa åtgärder som ger en varaktig l>esparing men som däremot inte nu kan definieras med samma precision.
Beträffande den civila delen av totalförsvaret, vars ekonomiska ram fr.o.m. kommande budgetår reduceras med 1(X) mUjoner kronor per år, föreslås sålunda initialt uppenbart kortsUctiga besparingsåtgärder. Överstyrelsen för civU beredskap kommer att ges i uppdrag att i nästa programplan redovisa förslag tiU lämpUga långsiktiga besparingsåtgärder inom det civila försvaret.
Överbefälhavaren har i fråga om det miUtära försvaret redovisat förslag tiU besparingsåtgärder som kan vidtas utan att försvarsbeslutets inriktning och karaktär i stort behöver påverkas. Överbefälhavaren skUjer härvid på å ena sidan sådana direkta åtgärder som kan beslutas omedelbart och å andra sidan åtgärder som med hänsyn tiU redan föreUggande förändringsarbete kan närmare preciseras först efter ytterhgare led i förestående programplaneringsprocess. När det gäller t>esparingsåtgärder i ett längre planeringsperspektiv redovisar Överbefälhavaren i sin tur olika kategorier: dels prolongeringseffekter av de omedelbara åtgärdema, dels områden där vissa angivna rationaliseringsåtgärder bedöms kunna göras och dels områden där ytterUgare väsentliga besparingsåtgärder bedöms kunna reaUseras, främst tiU följd av det fortsatta LEMO-arbetet.
Jag anser att Överbefälhavarens förslag i aUt väsentiigt är lämpUgt såsom metod att tiUsammans med de ätgärder som angavs i stabiUseringspropo-sitionen uppnå det fastiagda besparingsmålet utan att därmed i gmnden mbba inriktningen och karaktären i det nyUgen fettade försvarsbeslutet.
Med hänsyn tiU det synnerUgen angelägna i att snarast möjUgt skapa klarhet om gäUande inriktning och därmed erforderUg arbetsro i det grannlaga arbetet med att genomföra aUa de förändringar som följer av försvarsbeslutet är det vidare enUgt min mening nödvändigt att beslut i stort enUgt Överbefälhavarens förslag fattas utan dröjsmål. Mina förslag, baserade på Överl)efälhavarens förslag, bör därför föreläggas riksdagen redan i föreUggande proposition.
Ekorwmisk sammanfattning; litteravis
Förändringama inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i förhåUande tiU motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanstäUning (avmndade belopp).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
mkr
mkr
mkr
A. Försvarsdepartementet m.m.
58,6
70,1
11,5
B. Arméförband
12 571,4
13 019,4
448,0
C. Marinförband
5 609,0
5 840,5
231,5
D. Flygvapenförband
13 000,0
13 336,5
336,5
E. Operativ ledning m.m.
1 359,0
1 489,5
130,5
F. Gemensamma myndigheter
2 065,4
2 300,9
235,5
m.m. inom försvarsmakten
G. CivU ledning och samord-
188,7
186,6
-2,1
ning
H. BefoUcningsskydd och
1 373,6
1 416,6
43,0
räddningstjänst
L Psykologiskt försvar
9.7
10,5
0,8
J. Försörjning med
261,1
259,6
-1,5
industiivaror
K. Övrig verk.samhet
945,6
972,6
27,0
(L. FN-styrkor, m.m.
302,7
—
-302,7)
Summa för huvudtiteln
37 744,8
38 902,7
1 157,9
TiU följd av att kostnadema för försvarsmaktens utlandsstyrka (tidigare FN-styrkor, m.m.) föreslås föras över tiU tredje huvudtiteln (Utrikesdepartementet) utgår Littera L. ur Qärde huvudtiteln från och med budgetåret 1993/94. Inom andra huvudtitlar föreslås kostnader för verksamhet inom totalförsvaret tiU ett belopp om 1 299 649 OCX) kronor. Den sammaiUagda nivån för anslagen tiU totalförsvaret föreslås därmed uppgå tiU 40 202 394 000 kronor.
I det följande hänvisas till 1992 års försvarsbeslut, 1992 års stabiliseringsproposition och LEMO. Dessa hänvisningar avser följande:
1992 års försvarsbeslut:Riksdagens beslut (rskr. 1991/92:337) den 3 juni 1992 med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 och bet. 1991/9216:FöU12.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
1992 års stabiliseringsproposition: Prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. (Stabiliseringspropositionen behandlas i bet. 1992/93:FiUl. Riksdagens beslut framgår av rskr. 1992/93:134)
LEMO: Uttedningen om Lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (dir. 1991:44). Uttedningen, som tillsattes efter regeringens bemyndigande den 20 juni 1991, har hittills avlämnat åtta delbetänkanden. Regeringens ställningstaganden till de delbetänkanden som tidigare inte har redovisats för riksdagen behandlas i avsnitt 2.
1. utgångspunkter mT''
1.1 Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deras konsekvenser for totalförsvaret
1.1.1 Den UitemationeUa miyön
Det senaste årets intemationella utveckling har i stora drag bekräftat de bedömningar som gjordes inför 1992 ärs försvarst>eslut. Den följande redovisningen inriktas därför främst mot de delar av det senaste årets utveckling som har särskild betydelse för den säkerhetspoUtiska simationen i norra Europa.
Det finns en brett förankrad politisk uppfattning att Europas intressen och fömtsättningar för en fredlig utveckling bäst främjas av fortgående ekonomisk, social, kulturell och politisk samverkan mellan ländema. EG utgör det starkaste av de fundament på vilket det framtidsinriktade europeiska säkerhetsbygget kan vidareutvecklas och har, i ett i övrigt i stora delar instabilt Europa, en stark politisk attraktionskraft.
Det försvarspolitiska samarbetet i en framtida europeisk union (EU) kommer av allt att döma under överblickbar tid i första hand att ske via den västeuropeiska unionen (WEU). WEU utvidgades nyligen genom att Grekland gavs klartecken som fullvärdig medlem. Samtidigt accepterades Norge, Island och Turkiet som associerade medlemmar medan Danmark och Irland erhöll observatörsstatus. Därmed är samdiga europeiska NATO-länder på något sätt anknutna tiU WEU.
NAT0:s roll blir i det nya Europa allt mer politisk till sin karaktär. Detta kommer till uttryck även genom det Nordatiantiska samarbetsrådet (NACC) och genom nya former för samverkan med och stöd tiU den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK).
NAT0:s tidigare beslutade förändringar av strategi och styrkestmktur håller nu på att genomföras. Inom det militära området innebär dessa stora minskningar i de stående styrkoma i Centraleuropa samtidigt med en fortsatt prioritering av hög kvalitet och möjligheter till flexibelt utayttjande hos stridskrafterna. Den amerikanska militära närvaron har sedan år 1990 minskat med mer än en tiedjedel och uppgår nu till cirka 175 000 man. En ytterligare minskning till omkring 100 000 man kan förväntas inom de närmaste åren.
NATO har förändrat sin militära ledningsstmktur i Nordeuropa. Det nya nordvästkommandot (AFNORTHWEST) omfattar alla NATO-stiidskrafter i Nordsjöregionen och även sjöstridskrafter och marinflyg i Östersjö området. Detta synes ge en långsiktigt hållfast NATO-förankring i det nordeuropeiska området och ger därmed ett viktigt bidrag tiU fortsatt stabilitet i vår del av Europa. _
Finland och Norge har förenat sig med Sverige i kretsen av stater som söker ifP* 1992/93:100 medlemskap i EG. Norge har som tidigare nämnts redan erhålUt associerat ' ** medlemskap i WEU. Viktiga steg har därmed tagits för att stärka det nordiska områdets säkerhetspolitiska förankring i den bredare västeuropeiska gemenskapen.
Omställningen till demokrati cx;h marknadsekonomi i Öst- och Centraleuropa och i Ryssland är förenad med utomordentiiga politiska och ekonomiska påfrestiiingar och problem. Problemen är tiU betydande del av mycket långsiktig art.
I de öst- och centraleuropeiska statema har övergången lett till en betydande ekonomisk tillbakagång. Också i Tyskland har infogandet av det tidigare Östtyskland visat sig vara förenat med långt större problem och påfrestningar än vad man inledningsvis bedömde.
Inom det foma Sovjetunionens område fortgår det politiska och ekonomiska sönderfallet. I Ryssland står president Jeltsin alltjämt för en ambitiös reformpolitik, men osäkerhetema om den fortsatta utvecklingen är även på kort sikt stora. Ett Ryssland i ekonomisk tillbakagång, med ökande sociala spänningar och inre konflikter, kommer att vara en källa tiU oro och osäkerhet i den intemationella politiken. Situationen försvåras av att gränsema mellan de nya statsbildningarna i stor utsträckning saknar förankring i geografiska, kulturella eller etniska förhållanden. De har i stället närmast en rent administiativ prägel med rötter både i det tsarryska och i det sovjetiska imperiet. Till de stora politiska påfrestningar som den ekonomiska omvandlingen medför skall sålunda läggas en läng rad nationella och etniska spänningar mellan och inom statema i det tidigare Sovjetunionen.
Fömtsättningama för en stabU demokratisk utveckling i Ryssland kommer att förbli osäkra under lång tid. En återgång tiU en hårdare centralstyrning och intem politisk repression kan inte uteslutas. I en sådan situation skulle det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare roU.
Upplösningen av den foma jugoslaviska statsbildningen har under året utvecklats tiU ett omfattande och mycket blodigt krig. Detta illustrerar den bräcklighet som präglar säkerhets- och samarfoetsstikturen i det tidigare Östeuropa. Den utgör också en påminnelse om den allvarliga utveckling som kan komma att följa inom och mellan många av de tidigare sovjetiska statema om inte de uppdämda etiiiska och religiösa spänningama kan desarmeras på ett tidigt stadium. Förhoppningarna om att de alleuropeiska samarbetsideal som manifesterats inom ESK-processen skulle kunna utgöra en fast gmnd för ett framtida fredligt Europa har hittiUs inte infriats. Alla försök att lösa de pågående konfliktema i det foma Jugoslavien på politisk väg har hittills misslyckats.
De stora omställningsproblemen, konfliktema och förföljelsen av minoriteter iJ.?' 1/72/93:100 leder tiU stora flyktingstiömmar till ländema i Västeuropa. '
ESK omfettar idag över 50 stater (x:h omspänner fömtom Europa både Nordamerika och hela den asiatiska delen av det tidigare Sovjetunionen. ESK har genom beslutet vid toppmötet i Helsingfors i juli 1992 fått mandat att ansvara även för fredsbevarande operationer. ESK saknar dock alltjämt instittitionella fömtsätbiingar för att på ett effektivt sätt initiera och leda mer omfettande och krävande fredsbevarande operationer. Däremot kan ESK redan i dag spela en roU i förebyggande diplomati och för att ge bred politisk legitimitet åt operationer som genomförs av gmpper av stater inom ESK-kretsen med stöd ay andra organisationer. Det bör samtidigt framhållas att ESK:s verksamhet i allt väsentiigt fömtsätter konsensus.
Avtalet om minskning av de konventionella styrkoma i Europa (CFE) har nu trätt i kraft efter en långvarig ratificeringsprocess, som tidsmässigt sammanfallit med upplösningen av Sovjetunionen. Avtalet representerar en milstolpe i awecklingen av det kalla krigets militära arv i Europa och spelar fortsatt en nyckelroll i etablerandet av en ny samarbetsbaserad europeisk säkerhetsstmktur. Avtalet innebar i sin ursprungliga form stora reduktioner av främst det tidigare Sovjetunionens konventionella stridskrafter i Europa. De tillägg som nu skett innebär att huvudarvtagaren Ryssland får ungefar hälften av dessa stridskrafter, medan de övriga nya statema i den europeiska delen av det tidigare Sovjetunionen delar på den andra hälften. Ryssland förblir den i kvantitativ mening militärt starkaste enskilda staten i Europa även om man bortser från stiidskraftema i dess asiatiska del.
De militära styrkeförhållandena kommer dock för överskådlig tid att vara gmndligt förändrade. Det samlade NATO kommer med alla mått mätt att vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. Ryssland har - så länge NATO väljer att upprätthålla sin styrkeöverlägsenhet - inte heller på längre sikt några möjligheter att ändra på detta förhållande.
Att fördelningen av det gigantiska militära arvet efter sovjetstaten hittills har kunnat lösas på politisk väg framstår som en betydande framgång. CFE-avtalet och det västiiga inflytande på processen som detta möjUggjort har här spelat en viktig roll.
Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas idag generellt av låg beredskap och t.o.m. av upplösning. Evakueringen av de tidigare sovjetiska förbanden från de tidigare Warszawapaktstatema sker i stor utsträckning tUl Ryssland och är förenad med stora sociala problem.
I en mer allmän mening är CFE-avtalets implementering, såsom framhöUs redan i försvarsbeslutets säkerhetspolitiska överväganden, av genomgripande positiv betydelse även för situationen i norra Europa. De särskUda flanktaken i CFE-avtalet sätter också förhållandevis snäva kvantitativa gränser för hur stora markstiidskrafter Ryssland kan ha i Leningrads 9
militärområde. Samtidigt kan dock konstateras att den kombinerade effekten .°P" 1992/93:100 av CFE-avtalets begränsningar och tillbakadragandet av de modema * ** stridskrafterna frän det tidigare Östtyskland och från övriga tidigare WP-stater, blivit en påtaglig modemisering av i synnerhet markstridskraftema i Leningrads militärområde. Det har också skett en omfettande tUlförsel av helikopterförband.
Det ryska militära tillbakadragandet från de baltiska statema fortsätter. Betydligt mindre än hälften av de urspmngliga ryska styrkoma torde idag finnas kvar. Verksamheten vid de kvarvarande förbanden ligger pä en låg nivå. Detta gäUer även marina stridskrafter och flygstridskrafter. En stor del av de kvaliflcerade förfoanden har dragits tillbaka. Trots den ryska utfästelsen i samband med ESK-toppmötet i Helsingfors i juU 1992 om ett fullständigt tillbakadragande saknas alltjämt en av partema accepterad tidsplan för den slutiiga awecklingen av den ryska närvaron. Till helhetsbilden hör också att en betydande tillförsel av ryska militära förband skett till Kaliningradområdet.
Den förändrade situationen i Europa har möjliggjort mera långtgående överenskommelser om msmingsbegränsning och nedmstning än tidigare också vad gäller kämvapen cx;h kemiska vapen.
Ryssland och USA har genom unilaterala men samordnade beslut dragit tillbaka flertalet av sina taktiska kämvapen - med undantag för de flygbuma - för demontering och lagring av stridsspetsama i respektive länder.
Alla tidigare sovjetiska taktiska kämvapen flnns idag enligt ryska försäkringar i Ryssland. Utvecklingen har ökat riskema för kämvapenspridning tiU länder med långt mindre grad av inre stabilitet än de hittillsvarande kämvapenstatema.
Genom START-avtalet 1991 åtog sig Sovjehinionen och USA att minska sina strategiska kämvapenstyrkor med cirka 30 %. Ryssland och USA har därefter kommit överens om ytteriigare reduktioner. START-avtalets ikraftträdande har dock fördröjts genom Sovjetunionens sönderfaU och de oklarheter respektive motsättiiingar som uppstått om viUkoren för avtalets tillämpning i den nya situationen. Bl.a. har Ukraina som fömtsättning för en aweckling av sina strategiska kämvapen uttalat att man behöver både teknisk och ekonomisk hjälp och att man dessutom kräver säkerhetsgarantier från väst.
Förhandlingama vid nedrastningskonferensen i Geneve har efter mångårigt arbete utmynnat i en intemationell konvention som förbjuder utveckling, innehav och användning av kemiska stridsmedel. FN:s generalförsamling har rekommenderat sina medlemsstater att anta konventionen. AUt talar för att ett tillräckligt antal länder skall ansluta sig till konventionen så att denna kan träda i kraft år 1995.
10 Avtalet innehåller en lång implementeringsperiod under vilken nuvarande iJ.?' '-
C-vapenarsenaler skall förstöras. Först efter tio år skaU alla C-stiidsmedel ' *
vara förstörcfe. Den långa tiden för aweckling av nu existerande arsenaler
liksom den potential för snabb nyproduktion som modem civU kemisk
industri oundvikligen ger, gör att avtalet för svensk del under överskådlig
tid inte eliminerar det svenska totalförsvarets l)ehov av skyddsåtgärder mot
C-stridsmedel.
Den verifikationsregim som ingår i avtalet är mycket långtgående. Den möjliggör både en fortiöpande inspektion av nationellt uppgivna forskningsoch industrianläggningar m.m. inom det kemiska området, och inspektioner på uppfordran (challenge inspections). En annan part till avtalet kan sålunda begära en challenge inspection av en viss anläggning/plats oavsett om kemisk verksamhet uppgivits förekomma där eller inte.
En sådan inspektionsbegäran skulle kunna riktas även mot en anläggning för totalförsvaret. Regeringen avser att visa stor öppenhet om en sådan inspektionsbegäran skulle framställas. Regeringen konstaterar samtidigt att, enligt avtalet, vissa anläggningar m.m. av exceptionellt sekretessvärde helt kan undantas från inspektion.
De långtgående insynskraven kommer för Sveriges del att kräva vissa ändringar av gällande lagar m.m. för att säkerställa interaationella inspektionsgruppers tillträde. Förberedelser för dessa lagändringar har inletts.
1.1.2 Sveriges säkerhetspolitik
Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års försvarsbeslut på följande sätt:
"Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att - såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder - kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken år att utåt verka för avspänning, nedmsming, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskema för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentiigen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som
förändras. Den nya poliuska situaUonen skapar nya möjligheter för H
deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarl)ete med andra .°P' 1992/93:100 europeiska stater. öuaga 3
De stiategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatiantiska området innebär dock att den hårda käman i vår säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga för att vi ska kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, (»h vi försvarar bara Sverige."
Med hänvisning tiU vad som har anförts i det föregående bör dessa säkerhetspolitiska mål ligga fast.
1.1.3 Försvarspolitikens inriktning
Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en säkerhetsordning i Europa grundad på dialog, samarbete och gemenskap har bidragit till att öka Sveriges säkerhet.
Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock att situationen alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet när det gäller utvecklingen av ett antal säkerhetspoUtiskt betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hotbilden har ersatts av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårfömt-sägbarhet i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår att den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och därvid främst Ryssland, för oss kommer att utgöra den största säkerhetspolitiska osäkerhetsfaktorn under överskådlig framtid.
Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka utvecklingen i dessa områden. Det är därför viktigt för Sverige tillsammans med övriga Västeuropa och USA att med utrikespoliUska och ekonomiska medel söka bidra till en positiv och stabiliserande utveckling i de berörda statema. Hämtöver kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande och humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter uppstår eller för att begränsa de omedelbara konsekvensema av sådana.
Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i Europa måste vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande utvecklingar. De mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör därför i allt väsentiigt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska förändringama i vårt närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvaming riktas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom total försvaret. 12
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över .{'P" 1992/93:100
kust altemativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut ' *
anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av
utmstning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skaU alla
väsentiiga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart
efter mobilisering. Planläggningen för en sådan forcerad återtagning får
förutsätta att genomförandet sker utan direkta ekonomiska restriktioner.
Återtagningen skall vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande
interaationell kris som begränsar möjlighetema till import av strategiska
varor.
Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att medverka i humanitära insatser och fredsbevarande operationer under FN:s eller ESK:s ledning.
De nedmstningsavtal som ingåtts både inom kämvapen- och C-vapenom-rådena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av våra skyddsåtgärder mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i 1992 års försvarsbeslut. I synnerhet skyddet mot kemiska stridsmedel har en stor betydelse för försvaret mot strategiskt överfall.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen ullfälle att ta del av vad jag har anfört om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt 1.1.2) och om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 1.1.3).
1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition Pf°P- 1992/93:100
Bilaga 5
Regeringen presenterade våren 1992 i proposition 1991/92:150
(bilaga 1:1.2) med förslag till sluUig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) en långsiktig
konsekvenskalkyl för perioden 1992/93-1996/97. Kalkylen visar vilka
konsekvenser statsmakteraas redan fattade beslut och gjorda åtaganden får
för utvecklingen av inkomster och utgifter i den offentiiga sektom. För
Försvarsdepartementets del bygger kalkylen på den ekonomiska nivån i 1992
års försvarsbeslut.
Genom de åtgärder som i 1992 års stabiliseringsproposition föreslås för totalförsvaret förändras de ekonomiska fömtsättningama för 1992 års försvarsbeslut och därmed även för den långsiktiga konsekvenskalkylen.
I stabiliseringspropositionen anges att anslagen för totalförsvaret skall reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Detta bör enligt min mening ske genom att den samlade anslagsnivån sänks budgetårsvis enligt följande:
- 1993/94 400 miljoner kronor
- 1994/95 600 miljoner kronor
- 1995/96 600 miljoner kronor
- 1996/97 1200 miljoner kronor
Full spareffekt uppnås alltså från och med budgetåret 1996/97.
I stabiliseringspropositionen anges följande åtgärder för att delar av sparmålet skall nås:
- Aweckling av Västgöta flygflottilj (F 6) senast den 30 juni 1995 samt, efter Överbefälhavarens underlag år 1995 om förändrad grundorganisation för flygvapnet, beslut om en ytterligare minskning av antalet flottiljer,
- utebliven uppräkning av kontantförmåner för vämpliktiga under budgetåret 1993/94,
- reducering av värapliktigas reseförmåner fr.o.m. den 1 januari 1993,
- reduceringar inom den civila delen av totalförsvaret med 100 miljoner kronor.
Av stabiliseringspropositionen framgår att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med närmare redovisning av förslagens innebörd för budgetåret 1993/94 samt med en inventering av ytterUgare åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut omfettar.
14 I Sverige pågår för närvarande en bred anpassningsprocess inför med- ™P' 'jti.lKÄ) lemskapet i EG. Kostnadema för detta fördelas mellan statsbudgetens ' * huvudtitiar. För Försvarsdepartementets del kommer andelen att vara 9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade anslagsnivån för totalförsvaret för budgetåret 1993/94 sänkts med 409 miljoner kronor.
Av besparingen under 1993/94 föreslås 284 miljoner kronor hänföra sig tiU anslag inom den militära utgiftsramen, 100 miljoner kronor till anslag inom den civila planeringsramen och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig verksamhet.
1 det följande redovisas närmare hur besparingaraa påverkar anslagen och vilka ytterligare åtgärder som föreslås för att nå sparmålet.
Konsekvenser Jör totalförsvarets militära del
Utöver de besparingsåtgärder som föreslogs i stabiliseringspropositionen behöver således ytterligare åtgärder vidtas för att de totala besparingsmålen skall nås. Överbefälhavaren har mot denna bakgmnd lämnat förslag till sådana åtgärder. Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Ytterligare förändringar behöver göras i grundorganisationen. Dessa bör inom armén ske genom att produkUonen i Östersund samordnas och rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4, étabUssement lämnas, samt genom att Skånska luftvärasregementet, Lv 4, awecklas, varvid utbildningen överförs till andra förband.
Inom marinen bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor, KÖS, och Karlskrona kustartilleriregemente, KA 2, samordnas främst såvitt avser ledningen, de administrativa funktionema samt den del av utbildningen som i dag genomförs vid båda dessa verksamhetsställen. Vidare bör Muskövarvet skiljas ut från Ostkustens marinkommando, MKO, och verksamheten överlåtas till ett statiigt eller privatägt aktiebolag.
Inom flygvapnet bör under försvarsbeslutsperioden flygräddningsorganisatio-nen ses över och anpassas till flygvapnets förändrade grundorganisation. Rationaliseringar bör enligt min mening också eftersträvas inom målflygverksamheten. Hämtöver har Överbefälhavaren sedan tidigare regeringens uppdrag att senast i september 1995 redovisa ett förslag tiU förändrad grundorganisaUon för flygvapnet. Detta uppdrag bör kompletteras med att omfetta även en översyn av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14,. Med ett sålunda utvidgat underlag som gmnd bör det enligt min mening vara möjligt för statsmakteraa att 1995/96 besluta om ytterligare reduceringar av flygvapnets grundorganisation.
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Inom personalområdet bör reduceringar göras av antalet vämpliktiga som iJ.?' ■'•1"
gmndutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Detta möjliggörs "8*
genom ett ytterligare umyttjande av vämpliktiga utbildade till förband, som
utgått ur krigsorganisationen. Vidare bör som nämnts begränsningar ske i
de värnpliktigas förmåner. Dessutom bör ändringar göras i förmånssystemen
för officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderaa.
Inom materielområdet räknar jag med att luftvärasrobotsystemet 23 BAMSE fortsättningsvis kommer att utvecklas i en något reducerad takt jämfört med inriktningen i 1992 års försvarsbeslut.
Jag återkommer med en närmare redovisning i dessa frågor i ansluming till redogörelseraa för respektive huvudprogram.
Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret 1993/94 fördelar sig sammantaget enligt följande:
Nedläggning av F 6 35 miljoner kronor
Vämpliktsresor 55 miljoner kronor
Värapliktigas dagersättning 33 miljoner kronor
Officersutbildning 37 miljoner kronor
Materielanskaffning 57 miljoner kronor
Byggåtgärder 50 miljoner kronor
Viss lönekompensation 17 miljoner kronor
SUMMA 284 miljoner kronor
Konsekvenser för totalförsvarets civila del
De i stabiliseringspropositionen angivna besparingaraa inom totalförsvarets civila del har beträffande budgetåret 1993/94 främst inriktats på viss minskning av skyddsrumsbyggandet, neddragning av utbildnings- och övningverksamhet m.m.
Jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan Det
civila försvaret 1993/94-1997/98 föreslås sålunda för det närmaste
budgetåret en minskning av anslagen för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst med 40 miljoner kronor varav för civilförsvarsövningar
m.m. 27 miljoner kronor och för skyddsrumsbyggande 13 miljoner kronor.
Inom funktionen Ledning och samordning föreslås Överstyrelsens för civil
beredskap anslag för Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. minskas
med 7 miljoner kronor och Civilbefälhavamas övningsverksamhet med
3 miljoner kronor. När det gäller funktionen Livsmedelsförsöijning m.m.
föreslås att investeringar för 8 miljoner kronor i beredskapslager av
kemikalier för vattenrening skjuts upp något. För Vapenfristyrelsen förordas
att gmndutbildning och repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga
skärs ned i en omfettning som motsvarar en besparing på 26,5 miljoner
kronor. 16
De riktade besparingar som jag här har redovisat uppgår tiU sammanlagt .°P' 1992/93:100 84,5 miljoner kronor. Återstående 15,5 miljoner kronor fördelas på övriga ' *8* funktioner som tilldelas resurser inom planeringsramen för totalförsvarets civila del. Sammantaget fördelar sig besparingaraa på funktioner enligt följande.
Ledning och samordning 10,0 miljoner kronor Befolkningsskydd och
räddningstjänst 40,0 miljoner kronor
Psykologiskt försvar 0,2 miljoner kronor
Hälso- och sjukvård 5,3 miljoner kronor
Transporter 5,0 miljoner kronor
Arbetskraft 26,5 miljoner kronor
Livsmedelsförsörjning m.m. 8,0 miljoner kronor
Energiförsörjning 2,3 miljoner kronor Försörjning med
industrivaror 2.7 miljoner kronor
SUMMA 100,0 miljoner kronor
De förslag till besparingar som här har redovisats är till sin karaktär kortsiktiga. Den angivna besparingen under följande budgetår bör ges en profil som är långsiktigt lämplig. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att lämna förslag till hur sparåtgärderaa bör inriktas långsiktigt.
Jag har i denna fråga samrått med chefema för Social-, Kommunikations-, Arbetsmarknads-, Jordbruks- och Näringsdepartementen.
Konsekvenser för övrig verksamhet
För budgetåret 1993/94 föreslår jag i det följande en besparing på 23 miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning. På längre sikt räknar jag med vissa besparingar inom försvarsforskningen i den vidare mening som begreppet ges i betänkandet (SOU 1992:62) Forskning för totalförsvaret - förslag till åtgärder. Dessa mera långsiktiga besparingar torde komma att utgöra en del av de besparingar som kan förutses till följd av förslag från LEMO. Jag föreslår slutligen en besparing på 2 miljoner kronor för Kustbevakningen för budgetåret 1993/94.
1.3 Årsredovisningar och revision
Genom ändringar i totalförsvarets budgetförordning (1989:924) den 1 mars 1992 (1992:39) har krav ställts på samtiiga myndigheter under Försvarsdepartementet att lämna in årsredovisningar fr.o.m. budgetåret 1991/92. Myndigheteraa har lämnat årsredovisningar som innehåller samtiiga formella delar.
17 Försvarets civilförvaltning. Försvarets mediecenter. Försvarets datacenter, zJ.?' /-'''"•■lOU
Överstyrelsen för civil beredskap. Flygtekniska försöksanstalten och Vissa '
nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets omräde har lämnat fullständiga
årsbokslut i enlighet med bokföringsförordningen (SFS 1991:1026). Övriga
myndigheter har fått dispens från Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret
1991/92 och i de flesta fall även för budgetåret 1992/93 från kravet att
lämna fullständigt årsbokslut. Detta innebär att den ekonomiska information
som lämnas i årsredovisningaraa, i form av resultat- och balansräkningar,
inte är fullständig. Detta har beaktats vid bedömningama av myndighetemas
resultatredovisningar.
Myndighetemas resultatredovisningar uppvisar skiftande kvalitet. Detta beror delvis på hur myndighetemas interaa system för verksamhets- och resursredovisning är uppbyggt men även på brister i den styming som regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
Med ledning av erfarenhetema från resultatredovisningama för budgetåret 1991/92 och det utvecklingsarbete som hittills har bedrivits, kommer det fortsatta arbetet inom Försvarsdepartementet att inriktas mot att ge tydligare verksamhetsrelaterade mål- och resultatkrav i regleringsbreven. Detta förbättrar möjlighetema för myndigheteraa att återrapportera och för regeringen att följa upp och kontrollera verksamheteraas resultat. Jag bedömer vidare att myndighetema dessutom behöver utveckla sina interaa styraings- och uppföljningssystem.
RRV har yttrat sig över myndighetemas årsredovisningar och har haft invändningar beträffande Fortifikationsförvaltningens. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag till åtgärder med anledning härav.
1.4 Anslagsstruktur m.m.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag endast ett fåtal förändringar av anslagsstmkturen inom huvudtiteln. De båda anslagen inom littera A bör från och med budgetåret 1993/94 vara ramanslag. Inom den militära utgiftsramen (Littera B-F) föreslår jag att anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar upphör. Att Försvarets datacenter kan komma att upphöra att vara stadig myndighet medför att anslaget F 8. Försvarets datacenter upphör som myndighetsanslag. Anslaget bör dock finnas kvar under en övergångsperiod och då med beteckningen F 8. Särskilda awecklingskostnader för Försvarets datacenter. Inom den civila planeringsramen (Littera G-J) föreslår jag att det hittillsvarande anslagen G 3. Civilbefalhavaraa: Förvaltningskostnader m.m. och G 4. Civilbefal havaraa: Utbildnings- och övningsverksamhet slås samman till ett anslag. Under littera H tillkommer ett anslag H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, vilket medför följdändringar i num reringen under litterat. Det nuvarande anslaget K 15. Försvarets civilförvalt ning: Täckning av vissa kostnader upphör. Tidigare denna dag har chefen ,o för Utrikesdepartementet föreslagit att kostnadema för FN-styrkor m.m.
överflyttas till Utrikesdepartementets huvudtitel. Som ett resultat av den PfoP- 1992/93:1(X) förändringen kvarstår under fjärde huvudtiteln ett anslag K 15. Förs- *
varsniaktens utlandsstyrka. Littera L utgår.
Som en följd av avgiftsförordningen (1992:191) har begreppet intäktsfinansierad ersatts av avgiftsfinansierad, även i anslagsbenämningar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag i finansplanen redogjort för modellen för räntebeläggning av staUiga medelsflöden. Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde pågår omfettande förändringar som även påverkar anslagsstmkturen. Min avsikt är att samtiiga medelsflöden inom Försvarsdepartementets område skall räntebeläggas senast den 1 juU 1994.
Lån i Riksgäldskontoret skall, i enlighet med kapitalförsörjningsförordningen (1992:406), fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpas generellt på samtiiga förvaltningsmyndigheter för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. För de myndigheter som fr.o.m. den 1 juli 1994 ingår i myndigheten Försvarsmakten har jag dock gjort den bedömningen att de generella reglema inte bör gälla för budgetåret 1993/94.
2. Organisationsfrågor m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 2.1 Bakgrund
Genom 1992 års försvarsbeslut har statsmaktema fattat principbeslut om att de myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogram 1-4 armén, marinen, flygvapnet och operativ ledning) skaU utgöra en myndighet med benämningen Försvarsmakten. Den nya myndigheten skaU ledas av en chef, som benänms överbefälhavare och ha en central nivå, som benämns högkvarteret. Nuvarande regionala och lokala myndigheter kommer att utgöra organisationsenheter i den nya myndigheten. Myndigheten inrättas den 1 juU 1994.
Syftet med reformen är att:
- lednings och ansvarsförhållandena skaU bU likartade i fred och i krig,
- ledningen skaU bli effektivare när det gäller avvägningar, produktion, organisation och ekonomi,
- ansvarsförhåUandena skaU bU klarare än vad de är för närvarande.
För att sköta genomförandet av omorganisationen har regeringen under hösten 1992 inrättat en särskild organisationsmyndighet (1992:1019).
I avsnitt 2.2, Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten, redogörs för det arbete som nu bedrivs inom Försvarsdepartementet med att utveckla formema för mål- och resultatstyming.
Regeringen var i samband med försvarsbeslutet 1992 inte beredd att ta StäUning tiU den närmare organisatoriska uideUiingen av högkvarteret.
LEMO avlämnade den 1 decemtwr 1992 en skrivelse angående styming, kontroU och ledning av Försvarsmakten. Skrivelsen innehåUer bl.a. ett förslag tiU högkvarterets organisatoriska gmndstinktur. Regeringen har tidigare idag fettat beslut i denna sak. Jag återkommer tiU frågan under avsnitt 2.3 Högkvarterets organisation.
I 1992 års försvarsbeslut fastslogs även den principieUa mriktningen för hur stymingen av de s.k. gemensamma myndighetema Försvarets materielverk, Försvarets sjukvårdsstyrelse m.fl. skuUe utformas. Försvarsmaktens behov av produktion och stödverksamhet firån de gemensamma myndighetema bör enligt min mening styras med uppdrag från myndigheten Försvarsmakten. Dessa myndigheter skaU dock lyda dUekt under regeringen. LEMO har, efter det att utiedningens första betänkande lagts fram, tiU regeringen lämnat förslag som rör flera av de gemensamma myndighetema.
Utgångspunkten för utredningen har varit att se över vad som måste ingå i myndigheten Försvarsmakten, vad som för Försvarsmaktens räkning bör utföras av särskUd myndighet och vad som kan tiUgodoses av andra myndigheter eUer av företag. 20
Prop. 1992/93:100 Under hösten 1992 har LEMO avlämnat följande delbetänkanden tiU Bilaga 5 regeringen,
- Fortifikationsförvalttiingen (SOU 1992:85),
- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SOU 1992:101),
- Adnunistrativt stöd tiU Försvarsmakten (SOU 1992:105),
- CivUbefäUiavama (SOU 1992:106),
- Försvarets datacenter (skr. 1992-09-28),
- Försvarets mediecenter (skr. 1992-11-30).
LEMO:s arbete med översyn av resterande gemensamma myndigheter fortsätter under år 1993.
I avsnitten 2.4.1-2.4.3 redovisar jag mina ställningstaganden beträffande förslagen om verksamhetema vid Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets civUförvaltning samt CivUbefälhavama. Jag avser att föreslå regeringen att mom kort återkomma tiU riksdagen beträffande verksaniheten vid Försvarets mediecenter.
I avsrutt 2.5 redogör jag för förändringar avseende Trafikflygarhögskolan.
Slutiigen redogör jag i avsnitt 2.6 för läget vad gäUer frågan om helikoptrar i totalförsvaret.
2.2 Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten Inledning
Mål- och resultatstyming är det samlingsbegrepp som numera används för regeringens styming av statsförvaltningen.
Mål- och resultatstyming innebär att regeringen i betydande omfattning styr myndighetemas verksamhet med uppföljningsbara verksamhetsmål och resultaticrav. Myndighetema får ett ökat ansvar för hur verksamheten bedrivs, samtidigt som regeringens krav skärps i fråga om återredovisning och analys av de resultat som uppnås.
I 1992 års försvarsbeslut angav statsmaktema att mål- och resultatstyrning även skaU tiUämpas inom försvaret (Kh att de praktiska formema för denna styming behöver utvecklas.
Inom Försvarsdepartementet bedrivs ett utvecklingsarbete som syftar tiU att konkretisera och utveckla mål- och resultatstymingen mom verksam hetsområdet. Resultatet av detta arbete kommer att Ugga tiU gmnd bl.a. för utformmngen av instmktionen för myndigheten Försvarsmakten samt för den översyn som nyUgen har påböijats av totalförsvarets budgetför- ordnmg (1989:924; omti7ckt 1992:39) och budgeUiandbok. Dessa dokument utgör mycket vUctiga delar i regeringens styming och kontioU av Försvarsmakten. 21
Utformrungen av regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten Prop. 1992/93:100 hör tiU de firågor som det ankommer på regeringen att t>esluta om. Bilaga 5 Styrningens utformning påverkar emeUertid högkvarterets organisation och återrapporteringen av verksamhetens resultat tiU statsmaktema varför jag ändå viU redovisa inriktningen av det pågående arbetet.
Modell för stymingen av Försvarsmakten
Statsmaktema bör i försvarsbesluten formulera de säkerhetspoUtiska och försvarspoUtiska målen och ange Försvarsmaktens uppgifter (verksamhetsmål) i operativa termer samt festställa organisationen i stort. Uppgiftema bör därefter stäUas tiU myndighetema i regleringsbrev och/eUer i förordning.
Statsmaktema kan i förhållande tiU myndighetema inte begränsa sig tiU att enbart ange Försvarsmaktens uppgifter. De måste också utifirån de säkerhets- och försvarspolitiska målen och uppgiftema samt med hänsyn tiU de ekonomiska fömtsättningama "beställa" den krigsorganisation som bedöms svara mot behoven genom att ställa kvantitativa och kvaUtativa resultatkrav/uppdrag tiU Försvarsmakten samt ange ekonomiska (x:h andra resurser. TiU resultatkraven/uppdragen kan regeringen också lämna handlingsregler som anger befogenheter och skyldigheter.
Som gmnd för statsmaktemas ställningstaganden och regeringens "beställning" bör Ugga olika överväganden, bl.a. studier och analyser, där Försvarsmakten i dialogform medverkar. Försvarsmakten bör därvid redovisa sin bedömning av organisationens förmåga att lösa olika operativa uppgifter och hur denna förmåga påverkas av tänkbar utveckling såväl i omvärlden som inom den egna krigsorganisationen samt hur tiUgängliga ekonomiska resurser effektivast kan utnyttjas för att lösa uppgiftema.
Regeringen bör således ge Försvarsmakten i uppdrag att vidmakthåUa och utveckla krigsorganisationen i olika tidsperspektiv. Därvid bör anges de viktigaste krigsförbandens kvantitet och kvalitet.
Det är vUctigt att regeringens utgångspunkter och mtentioner för stymingen också får genomslag i hur den intema stymingen inom Försvarsmakten utformas. För att de avsedda effektema skaU uppnås är det t.ex. vUctigt att uppdragskedjan hänger Uiop hela vägen från statsmaktema tiU lokal nivå och tiUbaka.
En väsentiig del i det fortsatta arbetet blir därför att utforma upp-dragen/resultadcraven på det sätt som här beskrivs. Detta arbete bör ha följande utgångspunkter.
- Verksamhetsmålen för Försvarsmakten bör formuleras i långsiktiga mål, 22
- kraven bör anges på ett sätt som går att omvandla tiU styrsignaler tiU Prop. 1992/93:100 lägsta nivå och som därefter kan användas vid återrapporteringen hela Bilaga 5
vägen genom systemet tiU regeringen igen,
- regeringens styming bör vara tydUg utan att Försvarsmaktens handlingsfrihet och förmåga begränsas genom onödig detaljstyming,
- regeringens styming bör formuleras så att erforderUg delegering kan ske för att flexibUitet och handlingsfirihet i genomförandet skaU kunna föras över tiU lokal nivå,
- resultadcraven måste vara ändamålsenUga och rimUga, resultatkraven måste formuleras så att de beaktar Försvarsmaktens befogenheter samt det faktiska handlingsutrymmet med hänsyn tiU lagstiftning och föreskrifter.
Regeringen styr i dag genomförandet av försvarsmaktens verksamhet i fred i krigsförbandstermer på delprogramnivå. När den nya försvarsmaktsmyndigheten bildas blir de nuvarande fyra organisatoriskt uidelade huvudprogrammen inte ändamålsenUga. Inte heUer behövs den samlade benämningen för de verksamheter som ingår i huvudprogram 5, Gemensamma myndigheter. Indelning i huvudprogram bör i fortsättningen därför mte göras. Regeringens styming bör ske i program som utformas så att de avspeglar krigsorganisationen.
Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten kommer i huvudsak att ske genom att uppdrag stäUs tiU Försvarsmakten i enUghet med vad jag tidigare har beskrivit. Uppdragsstymmg behöver dock, inom vissa områden, kompletteras med andra former för regeringens styming av verksamheten vid Försvarsmakten t.ex. genom föreskrifter eUer särskUda beslut.
Sådana områden kan vara:
- organisations/lokaliseringsfrågor
- personalförsörjningsfrågor
- vämpUktsfrågor
- frivUUgfirågor
- utiandssamarbete
- underrättelse- och säkerhetsfrågor
- större materiel- och lokalförsörjningsfrågor.
Den förändring i myndighetsstmkturen som bUdandet av myndigheten Försvarsmakten innebär påverkar den nuvarande anslagsstmkturen. Den anslagsstmktur som väljs för Försvarsmakten bör återspegla den styming som statsmaktema i Övrigt utövar över myndigheten. Medelsförbmk ningen bör vara kopplad tiU uppdragen med handlingsfrihet för myndig heten som svarar mot mål- och resultatstymingen. Jag kommer därför i det fortsatta arbetet att pröva möjUgheten att sammanföra berörda anslag tiU ett eUer ett fåtal anslag. Den ökade frihet och det större ansvaret för myndigheten måste dock kombineras med handlingsregler och krav på återrapportering som ger statsmaktema möjUgheter tiU uppföljning och 23
kontioU, vad avser såväl verksamhetsresultat som därtiU knuten
medelsförbmkmng. Jag föreslår att regermgen återkommer tiU riksdagen Prop. 1992/93:100 i denna fråga. Bilaga 5
Beträffande statsmaktemas möjUgheter tiU insyn i den verksamhet som myndigheten Försvarsmakten bedriver viU jag anföra följande. Vid utformningen av instmktionen för Försvarsmakten måste ställning tas tiU frågor om insyn i myndighetens verksamhet. LEMO har bl.a. övervägt om Försvarsmakten bör ha en styrelse och därvid kommit fram tiU att sä inte bör vara faUet. Jag har i gmnden ingen annan uppfettning än den som LEMO redovisat när det gäUer att förse Försvarsmakten med en traditioneU styrelse. Jag är inte nu beredd att ta slutUg ställning tiU denna fråga. Bl.a. bör resultatet av den utredning som på uppdrag av chefen för Finansdepartementet ser över förvaltningsmyndighetemas ledningsformer avvaktas.
Styrsystemets utformning är basen för regeringens uppföljning och kontroU. Försvarsmaktens årsredovisning och Riksrevisionsverkets granskning av denna kommer att vara huvuddokument när det gäller den årUga uppföljningen av verksamheten.
Utformningen av högkvarteret är av särskUd betydelse för om det styrsystem som jag här har redogjort för kommer att fiingera på det sätt som avses. I avsnitt 2.3 redovisar jag därför innehåUet i beslutet om högkvarterets organisation.
2.3 Högkvarterets organisation
Regeringen har i dag fattat beslut om högkvarterets organisation. Beslutet grundas på ett överarbetat förslag från LEMO som omfattar bl.a. fortsatta överväganden beträffande insyn i och kontroU över Försvarsmakten samt en vidareutveckling av formema för ledningen av produktionen i fred.
Regeringsbeslutet innebär följande.
Högkvarterets organisation skaU i fred byggas upp kring funktionema operativ ledning, produktionsledning och avvägning. Resurser av gemensam karaktär skaU sammanföras i en gemensam enhet.
Direkt under myndighetschefen - överbefälhavaren- skaU finnas en enhet för operationsledning. Det skaU också, direkt under myndighetschefen, finnas en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst.
Vidare skaU direkt under myndighetschefen finnas tre produktionsenheter för arméledning, marinledning och flygvapenledning. Chefema för dessa enheter är försvarsgrenamas främsta företrädare i Försvarsmakten.
24
Avvägnmgama skall genomföras inom en särskUd enhet dUekt under Prop. 1992/93:100 myndighetschefen. Denna enhet skaU ha resurser för självständiga Bilaga 5 analyser samt för inriktning, samordning och planering av verksaniheten.
Gemensamma fiinktioner av stödkaraktär skaU sammanhållas i en enhet. Denna enhet skaU ha ställning direkt under myndighetschefen. Där bör ingå kompetens för att stödja såväl myndighetschefen som de olika enhetscheferna 1 ärenden beträffande bl.a. personal, organisation, mark-, anläggrungs- och lokalförsörjningsfrågor, ekonomi, juridik, och informationssystem.
Direkt under myndighetschefen skaU även finnas en enhet för intemrevision.
Uppgiften att utöva tillsyn över Försvarsmaktens efterlevnad av lagar och förordningar avseende hälso- och sjukvård skaU ankomma på en särskUd tjänsteman i högkvarteret som vid fiiUgörandet av dessa uppgifter inte är understäUd myndighetens chef. Jag återkommer tiU denna fråga under avsnitt 2.4.1.
I högkvarteret skaU det finnas en ledningsgmpp. Denna bör bestå av överbefälhavaren, chefen för operationsledningen, de tre företrädama för försvarsgrenama och de tre militärbefalhavama,. Chefen för avvägnings-fiinktionen bör vara föredragande.
Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet att närmare besluta om organisationen av högkvarteret.
Högkvarteret skaU vara i funktion från och med den 1 juU 1994.
För riksdagens kännedom bör följande redovisas i fråga om de överväganden som legat tiU gmnd för regeringens stäUningstagande.
Beträffande högkvarterets organisation kan jag inledningsvis konstatera att Försvarsmaktens verksamhet såväl i fred som under kriser och i krig består av operativ verksamhet och produktion. Avvägningar måste aUtid göras meUan vad som är operativt önskvärt och vad som är resursmässigt eUer produktionsmässigt möjUgt.
Högkvarteret utgör Försvarsmaktens centrala nivå för ledning av den operativa verksamheten och prcxiuktionen samt för att hantera avvägnings- och utvecklingsfrågor av övergripande karaktär. Det bör i fred utformas med krigsorganisationens lednings- och organisationsstmktur som grund.
Ett av syftena med att bilda en sammanhåUen försvarsmaktsmyndighet är att stärka den operativa funktionens inflytande i fred. Operationsled ningen i högkvarteret måste därför, mot bakgmnd av en årUg systematisk 25 värdering av krigsorganisationen och dess förmåga på kort och lång sUct,
kunna stäUa krav på samt prioritera meUan olika prcxiuktionsåtgärder. Prop. 1992/93:100 MiUtärbefälhavama får med den organisation som regeringen fattat beslut Bilaga 5 om goda möjUgheter att i bl.a. i högkvarterets ledningsgmpp firamföra operativa krav och förslag tiU prioriteringar.
Produktionsledningen inom högkvarteret bör firämst genom uppdrag styra produktionen inom Försvarsmakten och vid stödjande myndigheter så att rekrytering (x;h utbUdning av personal samt anskaffiiing av materiel och anläggningar sker på att sådant sätt att de bUdar de avsedda krigsförbanden.
Den dUekta produktionsledningen blir av verkstäUande karaktär. I fred är denna verksamhet mycket omfattande. Den verkställande ledningen behöver därför delegeras tiU några centrala produktionsledare inom högkvarteret. Dessa bör vara resultatansvariga mför myndighetschefen.
En vUctig fråga som påverkar högkvarterets arbetsformer (x;h organisation är hur avvägningar meUan operativ verksamhet och produktion samt mellan vidmaktiiåUande och fömyelse mellan skilda förbandstyper och vapensystem skaU genomföras.
Det är nödvändigt att myndighetens chef tUlförsäkras reella möjUgheter att göra sådana avvägningar. Detta fömtsätter att tillräckUgt detaljerat underfeg inhämtas och att självständig analys kan göras av underfeget. Försvarsmakten måste också kunna lämna underlag tiU statsmaktema för deras överväganden om verksamhetens inriktning. Av dessa skäl måste högkvarteret innehåUa en fimktion, direkt under myndighetschefen, för analys, avvägning, samordning och inriktning av verksamheten.
I ledningsgmppen bör överläggningar äga mm som underlag för myndighetens beslut även i andra frågor än de som för närvarande behandfes i den nuvarande mUitärledningen. Det gäller bl.a. en rad myndighetsinterna frågor.
Utöver tidigare angivna medlemmar i ledningsgmppen bör enhetschefer i övrigt mom högkvarteret som är dUektföredragande för myndighetschefen närvara i ledrungsgmppen när ärenden som berör deras ansvarsområde behandlas.
I sammanhanget viU jag också påminna om att fyra centrafe stabsmyndigheter läggs ned när det gemensamma högkvarteret mrättas. Den besparing som detta mnebär bedöms tiU ca 250 årsarbetskrafter vUket motsvarar en reducering med ca 30%. AUa möjUgheter tiU samordning av gemensamma fiinktioner måste därför utnyttjas. Det är dämtöver nödvändigt att endast uppgifter som är av uppenbar stabs- eUer ledningskaraktär ingår i högkvarteret.
26 Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) att närmare besluta om organisationen av högkvarteret. En självklar utgångspunkt härvidlag är att högkvarteret i fred skaU vara lokaUserat tiU Stockholm.
2.4 Gemensamma myndigheter
2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Föredraganden
Förslag:
- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni 1994. Dess uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av en sjukvårdsledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.
- Tillsynen över efterlevnaden av lagar (x;h andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren) som i detta avseende inte skall vara underställd myndighetens chef.
- Ett försvarets sjukvårdscentmm inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad. Produktionsuppgifteraa inom SjvS avseende personal och materiel utförs i väsenUig mån av försvarets sjukvårdscentmm.
- Försvarets sjukvårdshögskola awecklas den 30 juni 1994. Motsvarande uppgifter utförs vid försvarets sjukvårdscentmm.
- UtbUdningen vid marinens sjukvårdsskola avseende kvalificerad medicinalpersonal utförs vid försvarets sjukvårdscentmm.
- Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp. flygmedicin bildas den 1 juli 1994.
Utredningens förslag
LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1992:101) Försvarsmaktens hälso- och sjukvård till regeringen. Utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Utiedningen bedömer att förslaget innebär en reduktion med ungefar 45 årsarbetskrafter. Detta motsvarar en årlig besparing med ca 18 miljoner kronor.
27
Remissinstanserna Prop. 1992/93:100
Bilaga S
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanseraa och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr. FO92/2180/MIL).
Remissinstanseraa är i huvudsak positiva till utiedningens förslag. Flera av remissinstanseraa är dock tveksamma till förslaget att tillsynsansvaret utövas av en person inom högkvarteret. Delade meningar råder även vad gäller lokalisering av Försvarets sjukvårdscentmm.
Justitiekanslem anser att det tillsynsansvar som enligt utiedningen skaU tillkomma generalläkaren innebär att befattningen kan uppfattas som en självständig myndighet. Det bör, enligt Justitiekanslem, klargöras vilken ställning befattningen skall anses ha. Försvarets Civila Tjänstemannaförbund (FCTF) ansluter sig till förslaget att tillsynsansvaret skall ingå i Försvarsmakten. FCTF anser dcKk att generalläkaren i vissa fall kan komma i en jävssituation. RRV och Statskontoret tar avstånd från utredningens förslag om att tiUsynen skall utövas av generalläkaren i högkvarteret. EnUgt deras uppfattning bör särreglering för Försvarsmakten undvikas i största möjliga utsträckning. Tillsynsansvaret bör enligt RRV och Statskontoret endast ingå i Försvarsmakten, om det är motiverat med hänsyn till myndighetens möjligheter att fullfölja sin huvuduppgift.
SjvS, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet. Länsstyrelsen i Värmlands län, Värmlands läns landsting och Karlstads kommun anser att försvarets sjukvårdscentmm bör lokaliseras till Karlstad. Dessa instanser menar att kompetensbevarande, regionalpolitiska cx;h arbetsmarknadspolitiska faktorer talar för en lokalisering till Karlstad. Statens räddningsverk förordar också en lokalisering av försvarets sjukvårdscentrum till Karlstad. Räddningsverket anser, mot bakgmnd av att under beredskap och krig såväl räddningstjänst som sjukvård kommer att grunda sig på de fredstida civila resursema, att det är väsentligt att samverkan och samordning underlättas redan i fred.
Överbefälhavaren, vars yttrande har behandlats i militärledningen. Socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund cx:h Länsstyrelsen i Stockholms län anser att försvarets sjukvårdscentmm bör lokaliseras till Stockholm. En sådan lösning innebär enligt dessa instanser en effektivare verksamhet och underlättar även samverkan och samordning mellan berörda verksamheter. Även Sveriges Akademikers Centralorganisation förordar en lokalisering till Stcxkholm men betonar att det kan medföra konsekvenser för arbetsmarknaden i Karlstad. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Göteborgs kommun förordar en lokalisering till Göteborg.
28 Överväganden Prop. 1992/93:100
BUaga 5 Funktionsledning för krigssjukvård
Jag har i det föregående (avsnitt 2.1) redogjort för utgångspunktema för LEMO:s arbete med de gemensamma myndighetema.
Beträffande SjvS konstaterar utiedningen att ledningen av krigssjukvården och de särskilda militära sjukvårdsresursema är integrerad med ledningen av krigsförband. Krigssjukvården ingår som en del av planeringen cx:h som en del av den operativa cxh taktiska ledningen. För att chefen för den nya Försvarsmakten skall kunna avkrävas ansvar för Försvarsmaktens krigsduglighet, beredskap cx;h utiiåUighet måste han även vara ansvarig för hur krigssjukvården utformas. Av dessa skäl anser LEMO att det är nödvändigt att väsenUiga delar av den verksamhet som SjvS i dag bedriver bör ingå i Försvarsmakten.
Jag delar utredningens uppfattning (x;h anser därför att krigssjukvården redan i fred bör beaktas i den operativa planeringen (x;h resursawägningen. För att säkerställa att så kan ske på bästa sätt bör enligt min mening en funktionsledning för krigssjukvård inrättas i Försvarsmaktens högkvarter. Chef för denna bör vara generalläkaren.
Tillsynsjunktion
Som jag tidigare sagt bör väsentliga delar av den verksamhet som SjvS bedriver ingå i Försvarsmakten. Därmed aktualiseras frågan om hur tillsynen över efterlevnaden av vissa lagar m.m. inom Försvarsmakten bör organiseras.
För närvarande är det en vanlig ordning att undantag görs för det militära försvaret, när en viss myndighet ges i uppgift att utöva tillsyn på visst sakområde. På sjukvårdens område gäller i detta hänseende att SjvS genom särskilda bestämmelser har till uppgift att utöva motsvarande tillsyn inom försvarsmakten. Skälet till dessa undantag är att särskilda förutsättningar gäller för verksamheten inom försvarsmakten och att därför de nödvändiga avvägningarna inom detta område bäst görs i en organisation som har både god kunskap om försvarets verksamhet och gott fackkunnande.
Sjukvården i krig ställer särskilda krav på tillsyn. Enligt min mening bör tillsynen över Försvarsmaktens krigssjukvårdsorganisation utövas inom Försvarsmakten där kunskap om totalförsvarets verksamhet och därtiU knuten fackkunskap finns. Jag anser också att tillsynen i fred bör utövas inom Försvarsmakten. Skälen till detta är dels att den kunskap om verksamheten och det fackkunnande som finns samlat inom Försvarsmakten bör utnyttjas, dels att dubbla tillsynsfunktioner bör undvikas.
29 Enligt min uppfattning bör därför Ullsynen över efterlevnaden av lagar och Prop. 1992/93:100 andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Bilaga 5 Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman (generalläkaren) i högkvarteret. För att markera dennes självständighet i detta avseende bör han i sin tillsynsfunktion inte vara underställd myndighetens chef.
Jag anser att även andra åtgärder behöver vidtas för att säkerställa förtroendet för denna tillsynsfunktion. I den förordning med instmktion för den nya Försvarsmakten som regeringen senare skall besluta om bör därför särskilt anges generalläkarens ansvar och uppgifter i tillsynsfrågor.
Försvarets sjukvårdscentrum
De personella resurser som krävs för utbildning och övning av väm- och tjänstepUktig medicinalpersonal samt yrkes- och reservofficerare med uppgifter i krigssjukvården är betydande. De kvalificerade resurseraa är emellertid för närvarande splittrade på ett ganska stort antal enheter.
Produktionen i fred i försvarsmakten innefattar bl.a. rekrytering, utbildning
30
Specialmedicinsk verksamhet inom Försvarsmakten Prop. 1992/93:100
Bilaga S Inom marinstaben och flygstaben finns för närvarande vissa medicinska specialområden företrädda, nämligen navalmedicin cxh flygmedicin. Undervattensverksamheten (x;h flygverksamheten inom försvarsmakten utövas under andra förhållanden än i civil verksamhet. Dessa verksamheter kräver också ett samarbete med försvarsinriktad forskning inför framtida utveckling. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att såväl naval-som flygmedicinsk kompetens skall finnas inom Försvarsmakten även framdeles. För att koncentrera utbildningen cxh för att effektivisera verksamheten bör huvuddelen av denna kompetens omvandlas tiU ett navalmedicinskt centmm resp. ett flygmedicinskt centmm. Både den naval-och den flygmedicinska verksamheten är till övervägande delen av produktionskaraktär (x;h bör uppdragsstyras från högkvarteret.
3 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Lokalisering Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 De förslag till förstärkning cxh effektivisering av den försvarsmedicinska verksamheten som redovisats i det föregående får konsekvenser för olika verksamheters lokalisering. Som jag tidigare sagt bör det i Försvarsmakten finnas en samlad ledningsfunktion för sjukvårdstjänsten. Motsvarande uppgifter utförs för närvarande dels i försvarsstaben, dels vid SjvS i Karlstad.
Enligt min mening är det inte möjligt för krigssjukvårdsfunktionen att göra sig gällande i högkvarterets planering cxh resursawägning på ett tillfredsställande sätt, om ledningsfunktionen inte deltar i högkvarterets (fegliga arbete. Ledningen av sjukvårdsfunktionen bör därför inte bara organisatoriskt ingå i högkvarteret, utan även vara lokaliserad tillsammans med högkvarteret i övrigt.
Försvarets sjukvårdscentmm kommer att sköta verksamhet som i dag utförs vid SjvS i Karlstad, försvarets sjukvårdshögskola i Solna och marinens sjukvårdsskola i Göteborg. Verksamheten kommer dock till största delen att motsvara SjvS:s nuvarande verksamhet (xh dll en mindre del den fackutbildning som idag bedrivs vid försvarets sjukvårdshögskoia och marinens sjukvårdsskola. Som jag ser det är det nödvändigt att säkerställa den kompetens som i dag finns vid SjvS:s sakenheter. Denna kompetens kommer sannolikt att gå förlorad vid en flyttning från Karlstad. Även om några remissinstanser har förordat en lokalisering till Stockholm anser jag dock att de skäl som jag angett talar för ett sjukvårdscentmm lokaliserat till Karlstad. För en sådan lösning talar (xkså arbetsmarknadspolifiska cxh regionalfHDlitiska skäl.
Genomförande av förslagen
De frågor som rör uppgifter som skall utföras av den nya Försvarsmakten bör Försvarsmaktens organisationsmyndighet ansvara för. Awecklingen av SjvS bör genomföras av en särskild utredare som jag har för avsikt att föreslå regeringen att besluta om.
32
2.4.2 Försvarets civUförvaUning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Föredraganden
Förslag:
- Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994.
- Försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdepartementet skall var cxh en inom sitt ansvarsområde, senast den
1 juU 1994 ansvara för:
* användning av ekonomi- (xh personaladministrativa system,
* personaladministrativt stöd,
* fordringsbevakning (xh indrivning av fordringar samt ansvar över det allmänna rättsliga stödet (xh för reglering av ansvarsskador.
- Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, för att utveckla och tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt för normering beträffande redovisning (xh medelshantering.
- FCF:s nuvarande anvar för utfärdande av tillämpningsföreskrifter i fråga om värnpiiktsförmåner, beslut om ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning samt prövning av överklaganden i fråga om förmåner för vämpliktiga m.fl., övertas av Vämpliktsverket den
1 juli 1993.
- Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk den 1juU 1993.
- De uppgifter (xh den verksamhet som FCF har i fråga om främst trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den
1 juli 1994.
Utredningens förslag
LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1991:105) Administrativt stöd till Försvarsmakten. LEMO föreslår att Försvarets civilförvaltning (FCF) läggs ned. Delar av verksamheten föreslås ingå i myndigheten Försvarsmakten medan andra delar av verksamheten föreslås övertas av andra, befindiga myndigheter. Enligt utredningens bedömning medför förslagen att det sammanlagda personalbehovet minskar med 20 årsarbetskrafter (xh den ekonomiska besparingar bedöms uppgå till ca 8 miljoner kronor per år.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Dessutom föreslår utredningen att myndigheten Försvarsmakten skall, fömtom drift
33
och underhåll, även svara för utveckling av försvarsspecifika ekonomi- och Prop. 1992/93:100 personaladminstrativa system. LEMO föreslår att Försvarsmakten skall vara Bilaga 5 leverantör av dessa system dels intemt inom myndigheten, dels extemt under en övergångsperiod, till andra myndigheter.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt (dnr. F092/2188/CIV).
Domstolsverket anser att förslagen att överföra verksamheter till Försvarsmakten ligger väl i linje med den allmänna administradva utvecklingen. Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- (xh pensionsverk (SPV) som, i likhet med Domstolsverket, främst behandlar ansvaret för systemverksamhet anser att fördelningen av övriga uppgifter är ändamålsenlig.
Försvarets förvaltningshögskola, Sveriges Akademikers centralorganisation och Statsanställdas förbund ansluter sig till utredningens förslag. Instämmer i förslagen gör också Fortifikadonsförvaltningen, Kustbevakningen, Statens räddningsverk cxh Försvarets forskningsanstalt samtidigt som man pekar på att det finns behov för dem att fortsatt få utnyttja personaladministrativa system m.m. även om verksamheten förs över till Försvarsmakten. Liknande uppfattning redovisar Vapenfristyrelsen som dock konstaterar att stöd kan erhållas cxkså från andra leverantörer.
Försvarets materielverk (FMV) biträder huvuddelen av förslagen, utom vad avser patentverksamheten, under fömtsättning att tjänster kan avropas från Försvarsmakten så länge vissa system m.m. används vid verket. FMV anser att det koncemansvar för ekonomisk redovisning som i framtiden skall åvila Försvarsmakten inte skall omfetta materielverket.
Rikspolisstyrelsen anför att man av sekretesskäl har behov av att inte enbart övergångsvis få använda lönesystemet. Statens Arbetsgivarverk (SAV) anser att utredningens lösning vad avser arbetsgivarjxjlitiska frågor är lämplig. SAV påpekar att den delegering som skett till FCF från SAV återgår när FCF läggs ned.
Överbefälhavaren (ÖB), vars yttrande har behandlats i militärledningen där chefema för FCF och FMV anmält avvikande mening, biträder i allt väsendigt utredningens förslag. Delar av den kompetens som finns inom Försvarets civilförvaltning utgör enligt ÖB en naturiig del av Försvarsmaktens verksamhet. I vilken omfettning personalen bör erbjudas anställning inom Försvarsmakten bör enligt ÖB avgöras i samband med bildandet av det nya högkvarteret. Lokaliseringen av verksamheten kan, enligt ÖB, på sikt behövas övervägas.
34
överbefälhavaren anser att Försvarsmaktens ansvar bör omfetta cxkså den Prop. 1992/93:100 vämpliktiga personalen cxh att de föreskrifter för vämpUktigas förmåner Bilaga 5 m.m. som krävs skall utfärdas av Överbefälhavaren.
Vämpliktsverket anser att FCF:s tjänster också i fortsättningen behövs men att det emellertid är lämpligt att föra över värapliktsfrågoraa till Väraplikts-verket.
Krigsarkivet biträder förslaget rörande överföring av ansvaret för bl.a. gallring av räkenskapsmaterial m.m. till FMV.
Kammarkollegiet tillstyrker att uppgifter rörande trafikskadereglering cxh fordringsbevakning samt juridiska tjänster förs över till kollegiet vid en aweckling av FCF.
I fråga om utveckling av administrativa stödssystem anser Domstolsverket att det är viktigt att tillvarata de möjligheter som finns dll gemensamma lösningar. Liknande synpunkter framförs av Statens löne- cxh pensionsverk som anser att verksamheten bör drivas affärsmässigt inom Försvarsmakten cxh att staten på sikt inte bör driva systemutveckling inom personaladministrativa området på olika håll. RRV anser inte att Försvarsmakten skall utveckla cxh leverera egna ekonomi- och personaladministrativa system och lämnar som alteraativ lösning att FCF:s systemverksamhet skall drivas vidare som en särskild enhet inom RRV.
Patent- cxh registreringsverket har begränsat sitt yttrande till att avse patentverksamheten cxh anser att utredningens förslag är lämpligt. Förslaget rörande patentverksamheten avstyrks emellertid av FMV.
Justitiekanslem har ingen erinran mot att myndighetema skall föra statens talan inför domstol.
Försvarets civila tjänstemannaförbund anser att förslagen skulle kunna utgöra utgångspunkt för en möjlig utformning av stödet till Försvarsmakten men att en i huvudsak bibehållen stödmyndighet (FCF) skulle kunna ge stöd åt alla myndigheter inom Försvarsdepartementets område.
FCF avstyrker utredningens förslag. Verket menar att utredningens utgångspunkter är alltför begränsade och att det saknas en gmndlig ekonomisk analys cxh en analys av ändamålsenligheten. Utredarens förslag bör inte läggas till grund för beslut om ändrad stmktur för det admini strativa stödet. Det är enligt FCF tveksamt att besluta om organisation och lydnadsförhållanden innan Försvarsmakten bildats cxh börjat verka. Övergången till avgiftsfinansierad verksamhet skulle kunna leda till en lämplig awägning mellan styming från Försvarsmakten och produktion utanför denna. FCF anser att förslaget inte innebär någon besparing för staten. FCF anser dock att vissa förändringar som hänger samman med förändrat ansvar och ändrade befogenheter skall genomföras och uppdraget 35
att administrera värnpiiktsförmåner kan föras över till annan myndighet.
I övrigt borde FCF vara kvar cxh även fortsättningsvis inom ramen för ett Prop. 1992/93:100 utvecklat kund- leverantörsförhållande stödja främst myndigheteraa inom Bilaga 5 Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det är ändamålsenUgt att besluta om ny organisation när det gäller stödproduktion redan innan Försvarsmakten bildats. Om utiedningens förslag genomförs bör så stor del som möjligt av verksamheten förläggas till Karlstad.
Överväganden
Försvarsmakten består för närvarande i fred av fler än 100 myndigheter. Denna organisatoriska uppdelning har skapat behov av en särskild myndighet som svarar för vissa ärenden och lämnar administrativt stöd tUl totalförsvarets många myndigheter. FCF:s uppgifter och verksamheter har därför framstått som både naturliga cxh rationella.
Jag har tidigare i dag under avsnitt 2.1 Bakgmnd översiktiigt redogjort för syftet med de förändringar i lednings- cxh myndighetsstmkturen inom det militära försvaret som statsmakteraa beslutat om i samband med 1992 års försvarsbeslut.
Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten ger i väsentiiga avseenden nya förutsättningar i fråga om ansvars- cxh uppgiftsfördelningen mellan Försvarsmakten cxh FCF.
I och med statsmaktemas beslut om en sammanhållen myndighet som skaU ledas av en chef med ett odelat ansvar förbättras möjlighetema för regeringen att utkräva ansvar för de resultat som nås. För att detta skall kunna fungera måste den nya myndigheten cxh dess chef självfallet ha det ansvar och de befogenheter som enligt verksförordningen (1987:1100) normalt tillkommer en myndighet (xh dess chef.
LEMO har utifrån dessa utgångspunkter prövat FCF:s verksamhet cxh konstaterar att huvuddelen av de olika tjänster som FCF utför behövs även i fortsättningen. Jag delar denna uppfattning. LEMO:s förslag gäller i första hand vUken organisation som är lämplig för det administrativa stödet m.m. när de nya fömtsättningar som jag här redogjort för inträder i och med att myndigheten Försvarsmakten bildas. Mina förslag däremot utgår i från en fördelning av ansvar cxh uppgifter för det administradva stödet.
Mot bakgmnd av vad jag här anfört anser jag därför att Försvarets civilförvaltning skall läggas ned den 30 juni 1994 och att det ansvar som i dag åvilar FCF skall fördelas i enlighet med vad jag redovisar i det följande.
36 Ekonomi-och personaladministrativa system Prop. 1992/93:1(X)
Bilaga 5 FCF utvecklar, förvaltar och ger användarstöd till system för löner och andra förmåner. I detta ingår bl.a. att tillhandahålla system för utbetalning av löner och andra förmåner till anställda, frivilliga och vämpliktiga. På uppdrag främst av myndigheter under Försvarsdepartementet ansvarar FCF även för utveckling cxh förvaltning av datorstöd inom övrig personaladministration.
FCF ansvarar dämtöver för utveckling, förvaltning, installation och användarstöd m.m. av totalförsvarets ekonomiadministrativa system. Tillsynsansvar med föreskriftsbehörighet utövas för att dllgodose kraven på en rättvisande redovisning cxh en säker medelshantering vid myndigheteraa inom Försvarsdepartementetsområde.
Myndigheteraa inom armén, marinen, flygvapnet cxh operativ ledning är de största användaraa av FCF:s system.
I allt högre grad kommer samma yttre fömtsättningar cxh krav när det gäller finansiell styming att gälla för Försvarsmakten som för andra myndigheters ekonomiska redovisning. Det är därför, enligt min mening, nödvändigt att Försvarsmakten liksom övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system själva har en hög kompetens när det gäller att, inom ramen för gällande yttre fömtsättningar, ställa krav på utformning och anpassning av systemen utifrån inre fömtsättningar och krav samt att använcfe de ekonomiska redovisningssystemen så att god ekonomisk styraing kan säkerställas. Detta leder till att Försvarsmakten, liksom andra statiiga myndigheter, skall ansvara för användningen av egna ekonomisystem.
Försvarsmakten och övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system måste även ha ansvar för de personaladministrativa system som används inom myndigheten. Det ankommer på myndigheteraas chefer att avgöra vilka personaladministrativa system m.m. som skall användas.
Mot bakgmnd av vad jag här anfört anser jag att Försvarsmakten cxh övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system skall ansvara för användningen av egna ekonomi- cxh personaladministrativa system. I detta ingår att anskaffa system dll en rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på systemens funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår ansvar för att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Jag anser dessutom att myndigheteraa skall ha ansvar för att anpassa systemen till inre fömtsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyming, organisation, verksamhet och ADB-stmktur samt internt kunna ge användarstöd i detta avseende. Verksamheten behöver emellertid inte bedrivas i egen regi. Denna verksamhet bör även i fortsättningen vara lokaliserad till Karlstad.
Riksrevisionsverket ansvarar i dag för regler, system cxh metoder för
resultat- och ekonomistyming samt för uppföljning. Jag anser att RRV bör 37
ha samma relationer till Försvarsmakten och övriga myndigheter under
Försvarsdepartement som till andra myndigheter inom statsförvaltningen. Prop. 1992/93:100 Det innebär, att de generella regler, metoder cxh system som är gUtiga för Bilaga 5 den civila sektom, cxkså bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara för de ekonomi- cxh personaladministrativa systemens anpassning till yttre fömtsättningar och i detta avseende ge användarstöd till de myndigheter som utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffende redovisning cxh medelshantering. Slutiigen bör RRV svara för systemutvecklingsverksamheten .
För de myndigheter som i dag använder FCF:s ekonomi- cxh personaladministrativa system innebär mina förslag inga förändringar vad gäller möjUgheteraa att i framtiden utnyttja systemen. I sammanhanget bör dock redovisas att överföringen av ansvaret tiU myndighetema för användningen av egna system innebär att Försvarsmakten inte har något konceraansvar eller liknande gentemot andra myndigheter utan enbart inom den egna myndigheten.
Den dåvarande regeringen uppdrog (den 18 oktober 1990 cxh den 21 mars 1991) till RRV respektive Statens löne- och Pensionsverk (SPV) att utveckla systemlösningar för den statiiga, såväl den civila som den militära, ekonomi- cxh personaladministrationen. Det utvecklingsarbete som RRV cxh SPV bedriver, i detta hänseende skall samordnas. Chefen för Finansdepartementet anför senare i dag att gmndsynen i dessa regeringsbeslut står fast cxh att hon har för avsikt att noga följa och ställa krav på det samart)ete som RRV och SPV bedriver i detta avseende.
Jag anser att de skäl som jag här anfört talar för att ansvaret för utveckling och dllhandahållandet av nya framdda ekonomi- cxh personaladministrativa system bör åvila RRV tillsammans med normering cxh anpassning av nuvarande system till yttre fömtsättningar. Som ett led i detta föreslår jag därför att FCF:s ansvar för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.
De organisatoriska cxh resursmässiga konsekvensema av denna ansvars- cxh uppgiftsfördelning bör bli föremål för överväganden i den organistionskom-mitté som jag senare i detta avsnitt kommer att föreslå.
Personaladministrativt stöd och värnpiiktsförmåner
Vid FCF utförs stödjande, rådgivande och konsulterande uppgifter inom det personaladministrativa området. Vidare handläggs ärenden som rör förmåner till anställda, förmåner till värapliktiga cxh deras anhöriga samt förmåner till FN-personal.
Av FCF:s kundunderiag är den övervägande delen myndigheter inom huvudprogram 1-4.
När den nya försvarsmaktsmyndigheten bildas får den arbetsgivaransvaret 38
för dem som blir anställda i myndigheten. Som arbetsgivare skall För-
svarsmakten kunna utforma cxh genomföra en arbetsgivarpolitik som Prop. 1992/93:100 omfettar bl.a. hur personal cxh lönemedel skall användas för att nå olika Bilaga 5 mål med verksamheten. Den nya myndigheten måste således ha samma arbetsgivarbefogenheter som andra myndigheter.
Mot bakgmnd av detta anser jag att de uppgifter som FCF har ifråga om personaladministrativt stöd, tvistestöd, publikationer, konsultverksamhet, utbildning överförs till Försvarsmakten. Jag fömtsätter samtidigt cxkså att andra myndigheter, som hör till Försvarsdepartementet skaU ha det arbetsgivaransvar som normalt åvilar förvaltningsmyndigheter. Därför anser jag att de myndigheter som för närvarande stöds av FCF i fråga om personaladministration, publikationer, konsultverksamhet och utbildning bör skaffa stödet från andra leverantörer.
Beträffande FCF:s verksamhet rörande värapliktsförmåner anser jag att denna verksamhet bör skötas av en myndighet utanför Försvarsmakten. Det gäller verksamhet med att utfärda tillämpningsföreskrifter om väraplikt-förmåner cxh med att betala ut ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning för vara- cxh civilförsvarspliktiga. Det gäller vidare vissa överklaganden. Uppgiften att handlägga dessa ärenden och därmed förenad verksamhet bör enligt min mening i awaktan på pliktutredningens betänkande övertas av VäraplUctsverket.
Patentverksamhet
FCF handlägger ärenden om patent- och andra immaterialrättsliga frågor för i huvudsak myndigheteraa under Försvarsdepartementet. Denna verksamhet är i dag lokaliserad till Stcxkholm.
Jag anser inte att patentverksamheten är av sådan karaktär att den bör ingå i Försvarsmakten. Min uppfattning är emellertid att verksamheten är så starkt präglad av verksamhetsområdet att uppgiftema bör knytas till en myndighet inom Försvarsdepartementet.
De flesta ärenden vid patentenheten gäller uppfinningar som avser krigsmateriel. Ärendena har därför på ett eller annat sätt anknyming till FMV. Jag anser på gmnd härav att övervägande skäl talar för att uppgifter och verksamhet vid FCF:s patentenhet övertas av Försvarets materielverk. Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom en gemensam patentavdelning för myndigheter under Försvarsdepartementet men den bör också ha möjlighet att biträda andra statiiga myndigheter i immaterialrättsliga frågor.
Rättsligt stöd
Inom det rättsliga området bedriver FCF verksamhet som omfettar trafikskadereglering enligt förordningen (FFS 1991:10) om skadereglering inom försvarsmakten m.m., cxh ttafikskadelagen (1975:1410), m.m. FCF 39
svarar också för reglering av övriga skador enligt nyss nämnda förordning.
FCF för också statens tala vid domstol för myndigheter under Försvars- Prop. 1992/93:100 departementet. Vidare ingår bevakning cxh indrivning av fordringar för i Bilaga 5 huvudsak myndigheteraa inom huvudprogram 1-4 samt övrigt juridislct stöd. FCF reglerar också trafikskador cxh personskador åt uppdragsgivare utanför Försvarsdepartementets område. Beträffande skaderegleringsverksamheten vill jag anföra följande.
Utiedningen om försäkring av statens egendom har i sitt betänkande Risk och skadehantering i statiig verksamhet (SOU 1992:40) föreslagit att den försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver inom trafikskadeområdet skall utvidgas till att omfetta samtiiga statiiga motorfordon. Försäkringsskyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt behovet av en tjänstereseförsäkring för statiigt anställda. Utiedningen föreslår att ett försäkringsskydd vid tjänsteresa skapas och att det bl.a. kan organiseras vid FCF. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag (bil.l) redovisat sina förslag med anledning av de båda utredningama och bl.a. föreslagit att Kammarkollegiet skall svara för denna försäkringsliknande verksamhet.
Enligt min uppfattning är FCF:s skaderegleringsverksamhet inom trafikskadeområdet redan i dag - och än mer med beaktande av de förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare idag (bil. 1) har lagt fram - av sådan karaktär att den inte bör ligga inom Försvarsmakten. Det är, enligt min mening, i stället önskvärt att verksamheten kan ges en organisatorisk anknytning som markerar att den är gemensam för hela statsförvaltningen.
Jag anser därför att Kammarkollegiet är en lämplig myndighet för skaderegleringsverksamheten. Något hinder för att denna verksamhet även fortsättningsvis lokaliseras dll Karlstad finns enligt min mening inte. Jag hai i denna fråga haft samråd med cheferaa för Finans- och Civildepartementen.
I prop. 1991/92:100 bil.l rskr. 1991/92:350 anges att en effektivisering av statiiga myndigheters fordringsbevakning bör genomföras. Myndighetema avses ges ett ökat ansvar att själva bevaka cxh driva in fordringar. Myndighetema bör cxkså ges möjlighet att överlämna fordringsindrivningar till ett inkassoföretag. Regeringen förbereder för närvarande en förordning som skall reglera myndigheteraas möjlighet att anlita Kammarkollegiet för stöd i detta avseende.
Mot denna bakgmnd anser jag att Försvarsmakten skall ansvara för bevakning cxh indrivning av sina fordringar. Däremot behöver verksamheten inte bedrivas i egen regi inom Försvarsmakten. Tjänsten bör i stället på gmndval av ett långsiktigt avtal kunna köpas av Kammarkollegiet. FCF:s nuvarande verksamhet inom detta område bör därför övertas av Kammarkollegiet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.
Beträffande FCF:s reglering av ansvarsskador t.ex. flygskador cxh marina skador, samt beträffande det allmänna rättsliga stödet, så som avtals- och köprättsliga frågor, får jag anföra följande. 40
Den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att möta rättsliga frågor Prop. 1992/93:100
inom många sjxcialområden. Jag anser därför att det är angeläget att en Bilaga S
tillräcklig juridisk kompetens och kapacitet finns samlad i myndigheten
Försvarsmakten. När det gäller ansvarsskador är det väsentUgt att ett nära
samband finns mellan de organisatoriska enheter där skadan kan ha uppstått
cxh den enhet som handhar skaderegleringen. Av dessa skäl finner jag det
lämpligt att ansvaret för att föra statens tala vid domstol, för det aUmänna
rättsliga stödet cxh regleringen av ansvarsskador läggs på Försvarsmakten
och dess högkvarter. När det gäller regleringen av sådana skador kan
Försvarsmakten anlita den skaderegleringsnämnd som kommer att knytas tiU
Kammarkollegiet. Som ett led i awecklingen av FCF anser jag att den
organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas fär tiU uppgift att se
över de organisatoriska och resursmässiga konsekvenseraa av förslagen
beträffande reglering av ansvarsskador cxh det allmänna rättsliga stödet.
övrig serviceverksamhet
Utöver den stödverksamhet som jag i det föregående behandlat lämnar FCF också service till myndigheter som hör till Försvarsdepartementets område. Det gäller främst administrativ service till myndigheteraa i förvalttiings-byggnaden Karolinen i Karlstad. FCF distribuerar och säljer handböcker och avtal till myndigheteraa inom Försvarsdepartementets område. Dessutom ansvarar FCF för ett centralt arkiv avseende räkenskapsmaterial m.m. som skapats av de myndigheter under Försvarsdepartementet som tillämpade samma redovisningssystem.
Som ett led i awecklingen av FCF anser jag att den organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas, får till uppgift att se över de verksamheter som här beskrivits så att behoven tillgodoses på bästa sätt.
Genomförande
I awaktan på riksdagens beslut om aweckling av FCF avser jag återkomma till regeringen med förslag om att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att utarbeta förslag till de organisatoriska cxh resursmässiga konsekvensema av regeringens förslag såvitt avser de områden som jag i detta avseende särskilt berört ovan. Efter riksdagens beslut återkommer jag till regeringen med förslag om genomförandet.
2.4.3 CivUbefälhavama Föredraganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Förslag
- De nuvarande myndighetema Civilbefälhavaren i Södra resp. Västia civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ned den 30 juni 1994.
- Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndigheteraa i de nya civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö.
- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre Norr-landscivilområde till Mellersta civilområdet.
Utredrungens förslag
LEMO har i oktober 1992 avfemnat delbetänkandet (SOU 1992:106) Civilbefalhavaraa.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mina förslag.
Dessutom föreslår utiedningen att det i varje civilområde bör finnas en ställföreträdande civilbefälhavare.
Utredningen bedömer att de förslag som lämnas medför en reducering av antalet årsarbetskrafter med ca. 5 och en besparing om ca. 1 miljon kronor per år.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema och remissvaren finns i Försvarsdepartements akt i ärendet (dnr. F092/2174/CIV).
Utiedningens förslag biträds eller lämnas utan erinran av Riksbanken, Rikspolisstyrelsen, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Vägverket, Statens jordbmksverk. Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och teknikutveckUngsverket, Länsstyrelseraa i Hallands, Örebro och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet och Statens invandrarverk.
Kraftsam Elberedskap har inte heller några erinrUigar men pekar på vissa smärre olägenheter för fredsverksamheten.
42
Postverket framhåller att verket samverkar med civil- och militärbefälhavare Prop. 1992/93:100 genom postbefalhavare. Minskningen till tie civilområden kan medföra vissa Bilaga 5 svårigheter. Televerket har inga erinringar även om förslaget beträffande överföringen av Gävleborgs län kan medföra vissa komplikationer. Statens järavägar och Banverket har inga principiella invändningar mot förslaget men framhåller att fredsorganisation cxh krigsorganisation bör överensstämma så mycket som möjligt.
Styrelsen för psykologiskt försvar anser att det finns behov av civilbefälhavare cxh att kansliema kan behöva förstärkas vid en indelning i tre civilområden.
Scxialstyrelsen anför att förestående förändringar inom hälso- cxh sjukvården snarast förstärker behovet av den roll som civilbefälhavama har. Även Landstingsförbundet betonar vikten av civilbefålhavarens uppgift i detta sammanhang.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet cxh Sveriges Akademikers centralorganisation, som överlämnat yttrande av SACO:s Tjänstemannaförbund SRAT som eget yttrande, är positiva till utredningens synpunkter cxh förslag men anser att de gamla kansliema skall ombildas i stället för att läggas ned och nya kanslier inrättas. Samma uppfattning i denna fråga har Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde.
CivUbefalhavaren i Västra civilområdet förordar att Södra civilområdet cxh Västra civilområdet behålls eller att det i vart fall bildas två regionkanslier. Civilbefalhavaren anser att en lokalisering tiU Göteborg är lämpligare än en lokalisering till Malmö.
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet delar uppfattningen att det behövs en myndighet på högre regional nivå som inriktar och samordnar verksamheten på högre regional nivå och även har uppgifter för ledning av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet anser vidare att det inte finns behov av ställföreträdande civUbefälhavare, och han har ingen erinran mot att Gävleborgs län förs över till Mellersta civilområdet.
Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde vill inte avstyrka att Gävleborgs län förs över till Mellersta civilomrädet. Civilbefälhavaren anser vidare att övervägande skäl talar för att Civilbefälhavaren i Norra civlom-rådet lokaliseras till Östersund cxh att det bör finnas möjlighet att inrätta ett sidokansli. Civilbefälhavaren delar inte förslaget att en ställföreträdande civUbefälhavare skall finnas utsedd redan i fred.
Statens räddningsverk framhåller att civilbefälhavama inte har några direkta ledningsuppgifter inom området Befolkningsskydd och räddningstjänst. Verket understryker vikten av att den s.k. ansvarsprincipen dllämpas för civila myndigheter inom området. 43
Verket är tveksamt till att anpassa det civife samhällets krigsorganisation tiU Prop. 1992/93:100 den militära krigsorganisationen i så hög grad att en särskild civil myndighet Bilaga S skall finnas inrättad med krigsticfe samverkansroll som huvudmotiv. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att länet skall tillhöra Norra civilområdet cxh att kansliet skall lokalieras till Östersund.
Landshövdingen i Krisdanstads län föreslår att kansliet för Södra civilområdet lokaliseras till Kristianstad.
Överväganden
Jag har tidigare lämnat en redogörelse för de principer för den ledrungs- cxh myndighetsstmktur som numera gäller cxh som utgör grunden för utredningens förslag.
Landet är i dag indelat i fem civilområden, vart och ett med en civilbefälhavare som chef.
CivUbefalhavamas uppgifter i fred är beredskapsplanläggning samt utbildning och övning. I krig eller annars efter regeringens beslut skall civilbefälhavama verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområden. Fr.o.m. den 1 juU 1993 kommer landet i enUghet med 1992 års försvarsbeslut att vara indelat i tre militärområden.
En viktig uppgift för civilbefälhavama är att samverka med det militära försvaret. De skall cxkså inrikta cxh samordna skilda funktioner inom den civila delen av totalförsvaret mot gemensamma mål samt vid behov kunna fördela cxh kraftsamla befindiga resurser för olika ändamål. Omfettningen av den samverkan som sker på regional nivå mellan det militära försvaret och totalförsvarets civila del gör att civilområdena cxh militärområdena bör ha sammanfallande gränser.
Detta medför att nuvarande Södra civilområdet cxh Västra civilområdet i princip bör slås samman till ett nytt civilområde benämnt Södra civilområdet och att också nuvarande Nedre Norrlands civilområde och Övre Norrlands civilområde slås samman till ett område benämnt Norra civilområdet.
För myndighetema innebär detta att myndighetema Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ned och att i deras ställe två nya myndigheter. Civilbefälhavaren i Norra resp. Södra civilområdet inrättas.
Jag anser att det inte behövs någon ställföreträdare för civilbefälhavaren. Om civilbefälhavaren är förhindrad att fullgöra sina uppgifter kan dessa fullgöras av en särskild ersättare eller av kanslichefen. Bestämmelser om detta finns redan i förordningen (1988:1121) med instmktion för civilbefal havaraa. 44
LEMO:s förslag, skulle om det genomförs, kunna skapa oklarhet om Prop. 1992/93:KX)
civilbefälhavarens cxh ställföreträdarens roller för samverkande staber och Bilaga 5
myndigheter. Valet av lokaliseringsort för de nya kansliema bör bestämmas
främst med hänsyn till deras samverkans- och kontaktnät. Härigenom kan
effektiviteten främjas och kostnaderaa för bl.a. resor hållas nere. Mot denna
bakgmnd och med hänsynstagande till lokaliseringen av de viktigaste
samverkande myndighetema m.m. anser jag att utredningens förslag bör
följas.
När det gäller frågan om vilket civilområde som Gävleborgs län skaU
tillhöra anser jag att avgörande vikt bör fästas vid ställningstagandet tiU
frågan om vilket militärområde som länet skall tillhöra. Detta behandlar jag
i avsnitt 4.1 Ledningsfrågor. Jag anser således att Gävleborgs län bör '
tillhöra Mellersta civilområdet.
Genomförande
Jag har för avsikt att - om riksdagen godtar förslagen - senare föreslå regeringen att besluta om att tillkalla särskilda uttedare för att organisera de nya myndigheteraa.
2.5 Trafikflygarutbildning
För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och samtidigt minska avgången av piloter från flygvapnet inrättades under Försvarsdepartementet den stadiga dafikflygarhögskolan (TFHS). Utbildningen vid skolan inleddes den 1 april 1984.
Som en följd av 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bet. 1986/87:FöUll, rskr. 1986/87:310) fördes ansvaret för att lämna uppdrag till Chefen för flygvapnet att genom TFHS bedriva trafikflygamt-bildning den 1 juli 1987 över från Försvarsdepartementet dll Kommunikationsdepartementet.
Samddigt överfördes från fjärde till sjätte huvudtiteln medel för driftkost-nadema för TFHS.
Under senare år har det svenska civila trafikflygets behov av att nyrekrytera piloter minskat för att för närvarande vara praktiskt taget obefintiigt. Dock bedömer alla parter att det finns ett visst långsiktigt och permanent nyrekryteringsbehov.
Den civila trafikflygamtbUdningen har vilat på ett samarbetsavtal mellan sfeten och flygbolagen SAS, Linjeflyg och Swedair. Avtalet har sagts upp av flygbolagen. De sista elevema enligt avtalet beräknas lämna skolan under år 1992.
I prop. 1991/92:38 om den ekonomiska polidken angav regeringen riktlinjer
för en ny näringspolitik. *
Bl.a. angavs att skattelätmader som påverkar företagande skall ersätta Prop. 1992/93:100 branschstöd i olika former. I anslutning till detta uttalade regeringen i Bilaga 5 propositionen att stödet till den civila trafikflygamtbUdningen borde upphöra, när de nuvarande eleveraa har färdigutbilcfets.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bU. 7) anförde chefen för Kommunikationsdepartementet att han ansåg att det är fördelaktigt om piloter för det civila trafikflyget kan utbildas i Sverige även fortsättningsvis cxh han föratskickade ett utredningsuppdrag avseende dels möjlighetema att driva TFHS vidare, dels frågan om huvudmannaskap för skolan. En utgångspunkt för en utiedning skulle därvid vara en verksamhet bedriven på basis av ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbildning cxh utan dittillsvarande anslagsfinansiering av verksamheten. Rikscfegen (bet. 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) beslutade i enlighet med regeringens förslag.
I febmari 1992 uppdrog regeringen åt Chefen för flygvapnet (CFV) att i samverkan med flygbolagen cxh övriga berörda parter utrecfe de anförcfe frågoma. CFV redovisade uppdraget den 1 september 1992. CFV konstaterar bl.a. att det framdda behovet av kvalificerade trafikflygare i svenska flygbolag kommer att vara stort och att det därför är nödvändigt att bibehålla en planmässig utbildning inom landet. CFV redovisar förslag dll annan finansieringsform än statlig, men förordar - mot bakgmnd av behovet av att slå vakt om flygstridskrafteraas förmåga - en stadig finansiering även fortsättningsvis. Avslutningsvis anser CFV att skolan bör återgå tiU Försvarsdepartementets verksamhetsområde och att det bör prövas om inte ttafikflygamtbildningen kan integreras i högskolesystemet.
Synpunkter på trafikflygamtbUdningen och CFV:s rapport har lämnats av olika inttessenter.
För egen del vill jag inledningsvis peka på att utbildning av civila trafikflygare, vid sidan om utbildningen genom TFHS, genomförs även av privata företag i Sverige. Denna utbildning har - i mån av tillgång på medel - fått statsbidrag enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m.m. Utbildningen fyller ett behov, cxh det vore därför enligt min mening värdefullt om den kan bestå. Jag vill också framhålla att jag ser denna utbildning och utbildningen genom TFHS som komplement till varandra.
Jag delar CFV:s bedömning att det framtida behovet av civila trafikflygare kommer att vara stort. Det finns därför ett allmänt samhällsintresse av att en kontinuerlig cxh planmässig utbildning av civila trafikflygare äger mm. Även om en allt större intemationalisering slår igenom på en rad områden, bl.a. bettäffande pilotcertifikaten, cxh ett allt öppnare Europa eftersträvas, talar övervägande skäl för att en utbildning av civila trafikflygare även i fortsättningen bör bedrivas i Sverige.
46 Ett skäl för detta är att det nu, Uksom hittills, är angeläget att - genom Prop. 1992/93:100
tillgången till en kvalificerad civU trafikflygamtbildning i Sverige - så långt Bilaga 5
det är möjligt säkerställa att flygvapnets stridspiloter inte rekryteras av de
civila flygbolagen. Kostnadema för att utbilda stridspiloter är sådana att det
enligt min mening inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter utan
vidare övergår i civil tjänst. En omfettande civil rekrytering av stridspiloter
inverkar negativt på bl.a. flygvapnets möjligheter att hålla effektiva
krigsförband. Detta var cxkså ett av huvudargumenten för att inrätta TFHS.
I detta perspektiv är det enligt min mening angeläget att trafikflygamtbUdningen genom TFHS nu inte avbryts utan att den kan fortgå, om än i mindre omfettning.
Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare i dag att föreslå att den nuvarande ordningen - med Kommunikationdepartementet som uppdragsgivare när det gäller den civila trafikflygamtbUdningen - upphör i och med utgången av budgetåret 1992/93. Mot bakgmnd av betydelsen av att verksamheten kan fortgå under dden ytterligare överväganden om trafikflygamtbUdningen görs kommer chefen för Kommunikationsdepartementet vidare att föreslå att högst 25,4 miljoner kronor under sjätte huvudtitelns reservationsanslag E 1. Beredskap för civil luftfart får disponeras av Chefen för flygvapnet under budgetåret 1993/94 för ttafikflygamtbildning.
Mot denna bakgmnd bör ansvaret för att uppdra åt Chefen för flygvapnet att bedriva trafikflygamtbildning den 1 juli 1993 höra under Försvarsdepartementet. Tills vidare bör trafikflygamtbUdningen genom TFHS bedrivas i begränsad omfettning.
Huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att producera krigsförband. Med anledning härav kan det anses tveksamt om uppgiften att utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen för flygvapnet. Jag förordar därför att en annan och långsiktig lösning på frågan om trafikflygamtbUdningen i första hand söks. Frågan bör därför enligt min mening övervägas ytterligare. En del i sådana överväganden bör vara att -som Chefen för flygvapnet har föreslagit - närmare belysa möjligheten att inordna trafikflygamtbUdningen i högskolesystemet.
I denna fråga har jag samrått med cheferaa för Kommunikations- cxh Utbildningsdepartementen.
2.6 Helikoptrar i totalförsvaret
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall sjuktransportkapaciteten i krig cxh fred förstärkas genom att fem till sex helikoptrar för sjuktransporter anskaffas med medel från anslag under Försvarsdepartementet och Scxialdepartementet.
47
Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Chefen för armén har i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag Prop. 1992/93:100 att anskaffa helikoptrama. Anskaffningen som skall göras efter hörande av Bilaga 5 sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp cxh fredbasering skall möjliggöra en effektiv fredsanvändning.
Olika helikopterföretag har under hösten 1992 lämnat offerter till helikopteranskaffningen. Jag räknar med att regeringen skall kunna fatta beslut om beställning tidigt under år 1993, varefter leverans kan ske senare samma år.
Chefen för armén kommer i januari 1993 att lämna en redovisning till regeringen av planeringen för helikopteranskaffningen cxh användningen av helikopttama. I denna fråga bör regeringen senare återkomma till riksdagen.
I försvarsutskottets betänkande 1991/92: FöU 12 behandlas även helikopterberedskapen för sjöräddnings- cxh flygräddningstjänst. Utskottet fömtsätter härvid att lösningar övervägs som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser beredskapskraven.
Sjöfertsverket har i mars 1992 anmält till regeringen att en tillfredsställande sjöräddningstjänst inte längre kunde upprätthållas på västkusten cxh i norra Östersjön, eftersom gällande fömtsättningar för beredskap för försvarsmaktens helikoptrar förändrats. Med anledning av detta uppdrog regeringen i juni 1992 åt Överbefälhavaren att, i samråd med Sjöfartsverket och med beaktande av de krav lösandet av försvarsmaktens uppgifter ställer, hålla helikoptiar i en sådan beredskap att en tillfredsställande sjöräddningstjänst kunde upprätthållas.
Regeringen uppdrog samma dag åt Sjöfartsverket att beskriva och analysera nuvarande sjöräddningsverksamhet bl.a. med avseende på beredskapsnivå. I det fall brister i beredskapsnivå och geografisk täckning kunde konstateras skulle förslag till förbättringar cxh till finansiering av föreslagna åtgärder lämnas.
I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddningstjänst finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade fömtsättningar för beredskap med försvarsmaktens helikoptiar uppstår merkostnader för försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjöräddningstjänst. Merkostnaderaa för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av uttedningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.
Sjöfartsverket beräknas lämna en slutrapport i frågan under början av år 1993. Jag räknar med att regeringen vid ett senare tiUfalle återkommer till riksdagen med en samlad redogörelse för frågan om helikopterverksamheten.
48 Chefen för kommunikationsdepartementet återkommer senare denna dag Prop. 1992/93:100 med en redovisning om sjöräddningsberedskapen. Bilaga 5
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår rikscfegen att
1. godkänna förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned cxh vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill
(avsnitt 2.4.1),
2. godkänna förslaget om att Försvarets civilförvaltiiing läggs ned cxh vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill
(avsnitt 2.4.2),
3. gcxlkänna förslaget om nedläggning av civilbefälhavare cxh om ny indelning i civilområden samt vad jag anfört om lokalisering en av civilbefälhavaraas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3).
3. Försvarsdepartementet m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga S A 1. Försvarsdepartementet
Utgift 1991/92 46 695 234 Anslag 1992/93 47 400 000 Förslag 1993/94 57 152 000
Försvarsmaktens nya ledningsorganisation och de nya styrformer som håUer på att införas stäUer särskUda krav på kompetens cxh resurser inom regeringskansUet och då närmast inom Försvarsdepartementet. Redan i 1992 års försvarsproposition anmäldes därför att Försvarsdepartementets resurser för styming cxh uppföljning av verksamheten inom försvarsmakten behöver förstärkas.
Bl.a. i detta syfte har organisatoriska förändringar gjorts i departementet. Hämtöver behövs också ett resurstillskott för att stärka kompetensen i fråga om analys och granskning av verksamheten inom totalförsvaret.
Vid medelsberäkningen har hänsyn vidare tagits tiU vissa kostnader som departementet bör åta sig när det gäller att genomföra de organisationsförändringar som skall ske ifråga om de myndigheter som hör under Försvarsdepartementet.
Anslaget bör vara ett ramanslag.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår tiU 57 152 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bUaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att stäUas till Försvarsdepartementets disposition kommer slutiigt festställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvUca från det nu budgeterade beloppet.
A 2. Uttedningar m.m.
Utgift 1991/92 8 374 113 Anslag 1992/93 11 185 000 Förslag 1993/94 12 900 000
Anslaget bör vara ett ramanslag.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår tiU 12 9(X) 000 kronor.
50 Anslaget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som Prop. 1992/93:1(X) måste göras tiU följd av ändringen av nivån på lönekosbiadspålägget, den Bilaga 5 ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att stäUas till Försvarsdepartementets disposition kommer slutUgt festställas enUgt de redovisade riktlinjema och kan därför avvUca firån det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår rikscfegen att
1. tiU Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 57 152 000 kr,
2. tiU Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 12 900 000 kr.
4. Totalförsvarets militära del Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 4.1 Ledningsfrågor
Mina överväganden om högkvarteret redovisas under avsnitt 2.
Militärområden
EnUgt 1992 års försvarsbeslut skaU landet delas in i tie miUtäromräden med tillhörande staber i gmndorganisationen lokaUserade tiU Kristianstad, Stiängnäs resp. Bcxien.
Staberna skaU dimensioneras så att gmndorganisationens personal skaU kunna leda försvaret mot strategiskt överfaU. Med mobiUserad organisation skaU även övriga av det miUtära försvarets uppgifter kunna lösas.
Överbefälhavaren har föreslagit att mUitäromrädena benämns Norrlands, Svealands respektive Götalands militärområde.
Jag anser emellertid att de aktueUa gränsema för miUtärområdena har bristande överensstämmelse med de delar av landet som traditioneUt kaUats Norrland, Svealand och Götaland. Benämningarna bör därför i StäUet bör vara Norra, MeUersta resp. Södra miUtärområdet.
Överbefälhavaren har mot bakgmnd av beslutet att indefe landet i tre miUtärområden övervägt vilket militärområde Gävleborgs försvarsområde bör tillhöra. Främst med hänvisning tiU att Gävleområdet är en nahirUg del av ett miUtärt operationsområde i mellersta Sverige föreslår Överbefälhavaren att Gävleborgs försvarsområde skaU tillhöra Svealands miUtärområde. Jag delar Överbefälhavarens uppfatttung.
Benämningarna på miUtärområdena och gränsema dem emeUan kommer att festställas av regeringen under våren 1993.
Militärområdesunderhållsregementen
Riksdagen har i samband med ställningstagandet (bet. 1989/90:FöU10, rskr. 1989/90:312) om att organisera Övre Norrlands underhåUsregemente angett att regeringen, mnan den beslutar om ytterUgare förändringar i fråga om underhåUsfiinktionens utveckling, för riksdagen skaU redovisa erfarenhetema från organisationen i Övre Norrland.
Regeringen har i 1992 års försvarsbeslut redovisat sin principieUa uppfattning att planeringen för gmndorganisationen bör bedrivas med samma inriktning som för krigsorganisationen, dvs. att på sikt ett underhåUsregemente organiseras i varje miUtärområde.
52 ÖverbefäUiavaren har i programplanen ÖB 93, mot bakgmnd av vunna Prop. 1992/93:KX) erfarenheter från verksamheten vid det den 1 juU 1990 inrättade Bilaga 5 underhållsregementet i Övre Norrland, redovisat förslag för den fortsatta utvecklingen.
Övre Norrlands underhållsregemente bildades genom sammanslagning av materiel- och verkstadsförvaltningama i militärområdet, med däri ingående miUtärområdesförråd, verkstäder mklusive enhet för regional fordonsförsörjning (RFF) cxh markteleunderhåUsverkstad. Regementet leds med stöd av en regementsstab som organiserades av de tidigare samlokaUserade förvaltningsstabema.
SamtUga gmndtiUdelade mUitärområdesunderhåUsförband (utom falt- cxh krigssjukhus) överfördes tiU underhållsregementet den 1 juU 1991. Regementets stab har orgaiuserats under budgetåret 1991/92 och kaderbemannats.
UnderhåUsregementets organisationsprincip har prövats vid operativa cxh taktiska fältövningar, ledningsövningar och vid krigsplanläggning. Verksamhet vid underhållsgmpp prövades praktiskt under försvarsmaktsövningen Nordanvind år 1991.
Erfarenhetema är enligt Överbefälhavaren att ett effektivt utnyttjande av underhållsresursema kan åstadkommas med det nya underhåUsregemen-tet.
Ledning och administration har trots de delvis olika karaktärerna inom den tidigare gmndorganisationens försörjnings-, materielunderhåUs-, ttansport- och utbUdningsverksamheter kunnat föras samman. En fortsatt integrering bedöms gynnsamt påverka mUitärområdesunderhåUs förbandens krigsdugUghet och främja en positiv utveckling och effektivitet i såväl gmnd- som krigsorganisationen för underhåUsregementet.
Överbefälhavarens tidigare inriktning att vid underhåUsregementet även gmndutbUda vissa vämpliktiga i underhåUstjänst har övergetts av utbUdningsrationeUa skäl. Denna utbUdning kommer framgent att genomföras vid arméförband.
Sammanfattningsvis konstaterar Överbefälhavaren att erfarenhetema av den nya organisationen i aUt väsentiigt är gcxla.
Överbefälhavarens redovisning stärker enhgt nriin mening motiven ytterUgare för att inrätta en organisation med ett underhåUsregemente i varje miUtärområde.
53 Tre underhåUsregementen bör därför organiseras i såväl gmnd- som krigsorganisationen den 1 juU 1994. Den tidigare organisationen - Södra, Västra, MeUersta och Nedre Norrlands miUtärområdes materiel- cxh verkstadsförvaltningar samt Övre Norrlands underhåUsregemente - bör därvid läggas ned.
För att tiUgodose krigsorganisationens behov bör inom underhåUs-regementena ett antal aUsidigt sammansatta underhåUsgmpper organiseras. UnderhåUsgmppema bör kaderorganiseras enUgt Överbefälhavarens bestämmande.
Staberna för de nya underhåUsregementena bör lokaUseras tiU Kristianstad, Strängnäs resp. Boden.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
4.2 Försvarsindustrin Sammanfattning
Min bedönming:
* Försvarsindustrieli kompetens är säkerhetspolidskt och industripoli- tiskt alltjämt en värdefull dllgång. Senare tids förändringar i omvärlden har inte ändrat denna bedömning.
* Så långt möjligt bör sådan industriell kompetens bevaras som säkerställer leveransmöjligheter inom områden som är viktiga för försvaret.
* Möjlighet att vidmakthålla cxh underhålla försvarets operativa materiel måste alltid finnas.
* Utgående från statsmaktemas värderingar och försvarsmaktens behov bör försvarsindustrin genomföra sådan stmkturell anpassning att den kan behålla kompetens och konkurrenskraft inom för Sverige viktiga teknikområden.
* Kunskapema bör hållas på en sådan nivå, som underlättar interaationellt samarbete och teknologiutbyte.
* Samarbete med udandet bör utformas så att komplettering av kunskaper sker på sådana viktiga områden där våra egna resurser är otillräckliga.
* Export och intemationellt försvarsmaterielsamarbete är i viss omfatttiing nödvändigt och bör underlättas med beaktande av de krav som den svenska säkerhetspolitiken ställer.
54 Svensk försvarsindustri Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Den svenska försvarsindustrins förmåga att förse försvarsmakten med kvalitativt högvärdig materiel utgör en säkerhetspolitiskt värdefuU tillgång. Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska utveckling är en tillgång för svenskt näringsliv. De försvarspolitiska motiven för att behålla cxh utveckla viktiga delar av svensk försvarsindustri har inte minskat i betydelse genom de senaste årens förändringar i omvärlden. Det kan vidare konstateras att export av viss omfettning samt utiandssamverkan är en fömtsättning för att behålla möjlighetema att inom landet kunna utveckla cxh tillverka materiel för våra egna försvarsbehov. Den höga tekniska nivån hos vår försvarsindustri har skapat fömtsättningar för samarbete med försvarsindustrielit starka nationer. Dessa gynnsamma faktorer har föranlett en strävan att formulera en strategi, som går ut på att så långt möjligt bevara viktiga teknikområden inom svensk försvarsindustri.
Försvarsindustrins utveckling
Att både behålla en livskraftig försvarsindustri, minska försvarsmaktens omfettning - cxh därmed försvarsindustrins marknad - cxh samtidigt föra en restriktiv exportpolitik gentemot en krympande intemationell marknad är svårförenliga mål. Att stora delar av övrig industri i nuvarande lågkonjuktur har svårt att få avsättning för sina prcxlukter försvårar dessutom för-svarsindustiins omställning till eller utfyllnad med civil prcxluktion.
Försvarsindustrins stmktur och kompetensutveckling är beroende av det svenska försvarets behov, ett behov som f n. minskar. Härav betingade erforderliga stmkturförändringar är främst ett ansvar för industrin att själv inidera cxh genomföra. Staten har dock i egenskap av ensam inhemsk beställare cxh samtidigt regelutformare också ett ansvar för att bevara kompetens och kontinuitet inom landet.
Möjlighetema att med riktade statiiga satsningar stödja industrier som riskerar att få underkritisk beläggning är begränsade. Huvudorsakema tiU nuvarande överlag svaga beläggning är färre beställningar från det svenska försvaret, ökat inslag av importerat innehåll i nya system och begränsade exportmöjligheter. 1992 års försvarsbeslut, som innebär en satsning på höjd materiell kvalitet, torde dcxk kunna ge en positiv effekt i närtid även för försvarsindustrin. Försvarsbeslutet ger dämtöver industrin underlag för att vidta StmktureUa åtgärder avsedda att bevara vissa viktiga kompetensområden och behålla lönsamhet och konkurrensförmåga inom landet.
55 Tendenser inom intemationell försvarsindustri Prop. 1992/93:1(X)
Bilaga 5 Sönderfallet av Sovjetunionen har frigjort dels en försvarsindustrieU potential, varvid delar av den personella kompetensen kan komma att tillgcxlogöras andra nationer, dels en stor mängd krigsmateriel som utbjuds på den intemationella försvarsmaterielmarknaden.
Flera större försvarsmaterielprojekt pågår fömtom i USA även i Europa, de senare företrädesvis som flemationella projekt i enlighet med pågående tendens till ökat samgående, inom cxh över nationsgränserna. Inom industrin fortsätter omstiktureringen till större industiiella enheter och konceraer. Den minskning av mstningstakten som kan noteras har lett tiU vikande efterfrågan. Samma förhållanden tar sig också uttryck i Uvstidsförlängning och uppcfetering av befintiiga system.
Betydande satsningar sker dock fortfarande på forskning och utveckling särskilt inom områden såsom motmedel, avionik samt spanings- och robotteknik. Sekretessen begränsar kunskapsöverföringen inom dessa områden, vilket i sin tur påverkar möjlighetema till samarbete. Att kunna utnyttja den militärteknologiska utvecklingen är väsentligt för att inom begränsade ekonomiska ramar kunna skapa kostnadseffektiva materielsystem. Intemationellt samarbete kan öka dessa möjligheter, dock inte utan egen kompetens.
Konsekvensbedönviing
Det säkerhetspolitiska värde som kan tiUmätas försvarsindustrin ligger i dess förmåga att tillgodose försvarets behov, dvs. i industrins teknologiska kompetens inom för försvarets behov relevanta områden. Denna kompetens kan beskrivas i följande nivåer.
- Förmåga att självständigt eller i samverkan med utländsk leverantör nyutveckla och tillverka hela system.
- Förmåga att vidareutveckla system till ändrade prestandanivåer eller ändrade operativa bedngelser.
- Förmåga att vidmakthålla och i begränsad omfettning uppdatera befintiiga system med eller utan medverkan av utiändska leverantörer.
- Förmåga att underhålla materielen och att säkerställa dess planerade livslängd, i förekommande fall i samverkan med utiändsk leverantör.
Hämtöver är systemsammanhållande kompetens mycket värdefuU, såväl inom försvarsindustrin som hos materielanskaffande myndighet.
1992 års försvarsbeslut ger, tiots satsningen på försvarsmaktens materiella förayelse, inte underlag för sådan beläggning av industrin att en nedgång av försvarsindustrien kompetens kan undvikas. En aweckling inom flera materielområden kan inte uteslutas, cxh en fortsatt omsttukturering torde vara nödvändig. 56
Omsttktureringen skall bl.a. syfta till att inom landet bevara sådan Prop. 1992/93:100 försvarsindustrieU kompetens som Sverige vid kris och krig oundgängUgen Bilaga 5 behöver för att kunna använda cxh vidmakthålla försvarets operativa system.
Läget inom olika delområden
I 1992 års försvarsproposition har redovisats regeringens syn på behovet av kompetens inom olika delområden. Vad där har anförts gäUer aUtjämt, dock med vissa kompletteringar.
UnderhåU
Av ekonomiska skäl betingad livstidsförlängning av viss materiel ökar anspråken på vissa delar av industrin. Satsning på moderaisering av försvarets materielinnehåll kan medföra krav på strakturförändring och ökat utbildningsbehov inom vissa områden. Minskning av försvarsmaktens omfattning cxh tillförseln av ny materiel medför att äldre materiel tas ur tjänst cxh att materielbeståndet totalt sett ttoligen minskar. Delar av nytillförd materiel skapar behov av utländskt stöd för underhållet. Inslaget av programvaror i materielsystemen har ökat.
Verksamheten vid Muskövarvet - som bedriver underhåll av fartyg m.m. -bör i sin helhet överlåtas till annan huvudman. Syftet är bl.a. att åstadkomma en rationellare drift av denna verksamhet genom samordning med övrigt underhåU av fartyg m.m. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet 4.10 Marinförband.
UnderhåUsindustrin fömtses finnas kvar med dllräcklig kompetens genom hela 1990-talet.
Försvarselektronik
Inom telekrigområdet kan försvarsmakten inte alltid räkna med att på en intemationelfe marknadnad kunna köpa system för svenska krav. Nuvarande planering ger fömtsättningar för att behålla kompetens för nyutveckling med begränsad ambitionsnivå.
För ledningssystem och kommunikationssystem finns fömtsättningar att bibehålla nyutvecklingsförmåga, om en stor del av planerad anskaffning läggs inom landet.
Robotindustrin
När nuvarande åtaganden är fullgjorda, kan vissa delar av svensk robotindustri behöva reduceras på grund av brist på uppdrag. Detta kan påverka möjligheteraa att exportera sådana produkter som nu är i produktion.
57 Den kompetens, som i så fall riskerar att gå förlorad, finns inom området Prop. 1992/93:100 mark- cxh sjömålsrobotar och anknuUia teknikområden såsom radar-och ir- Bilaga 5 samt TV-målsökare.
Även vid robotanskaffning från utiandet behövs - fömtom köpar-kompetens - industriell kompetens för anpassning till svenska förhållanden, integrering i svenska system cxh för vidmakthållande och underhåU. Statiig teknikupphandling bidrar till att txvara denna kompetens.
Förmågan att utveckla luftväras- och pansarvärasrobotar l)edöms däremot bestå med de uppdrag som f.n. finns planerade. Dcxk fömtsätts att luftvärasrobotsystemet 23 BAMSE fullföljs, dcxk enligt en utsträckt tidsplan, som medger fortsatt kontinuitet.
Om svensk utvecklingskapacitet inom robotområdet försvinner äventyras cxkså möjligheteraa till renovering och mcxlifiering av befintiig robot-materiel. Att kunna behålla kompetens för dessa ändamål torde underlättas, om fortsatt omstmkturering genomförs inom svensk robotindustri. Detta gäller även för resurseraa för vidmakthållande cxh underhåll.
Flygindustrin
Genom 1992 års försvarsbeslut har skapats fömtsättningar för en vidareutvecklingsförmåga förbi mitten av 1990-talet för svensk flygindustri. Bibehållande av kompetensen underlättas genom en lyckad satsning på utveckling cxh prcxluktion av civilflygplan.
Pjäs- och ammunitionsindustrin
Inom pjäsområdet kan i brist på nya projekt den tidigare mycket gocfe kompetensen sannolikt inte behållas. Resurser behövs dock för vidmakthållande av ett befintligt stort bestånd av pjäser. Kompetensen har även betydelse för möjligheten att utveckla sttidsfordon.
För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat sortiment som medger att en utvecklingskompetens kan bibehållas inom dessa områden. Ett ökat utiandsberoende försvårar i kris- cxh krigsläge försörjningen med ammunition cxh explosivämnen. Det är dcxk nödvändigt att fortsatt utveckling och produktion av kmt- och sprängämnen i Sverige baseras på samverkan med företag i utiandet.
58 Stridsfordon Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Utvecklingsförmågan beräknas upphöra i och med fullföljandet av Stridsfordon 90. Uppdrag omfettande renovering cxh modifiering av befmtiiga stridsfordon cxh planerade stridsvagnar samt eventuell framticfe satsning på splitterskyddande bandvagnar ger möjlighet att behålla kompetens på vid-makthållandenivå. Viss pjäskompetens fömtsätts tillgänglig.
Stridsfartyg och marina vapen
Sverige har hög kompetens för utveckling av ubåts-system. Den väntas bestå till senare delen av 1990-talet med interaationellt god konkurrensförmåga. Därefter behövs nya beställningar för att denna kompetens skaU kunna vidmakthållas.
För ytstridsfartyg bedöms utvecklings- cxh prcxluktionsförmåga kunna behållas till mitten av 1990-talet. En fortsatt stmkturell anpassning till fömtsedd beläggning från den svenska marinen bedöms behöva ske för att behålla konkurrenskraften.
Inom torpedområdet bedöms nuvarande utvecklingsprojekt säkerställa gcxl kompetens till mitten av 1990-talet.
För sjöminor bedöms nyutveckUngsförmågan kunna bibehållas fram till sekelskiftet.
Övrigt
Försvarets huvudleverantörer, dvs. de företag som utvecklar och levererar färdiga system eller systemdelar, är beroende av ett betydande antal underleverantörer, som har förmåga att enligt ställda tekniska krav leverera komponenter eller halvfabrikat. Flertalet av dessa underleverantörer är för sin lönsamhet beroende av en huvudandel civil produktion. Eftersom den militära materielen ofta har en högre teknisk nivå cxh hårdare prestandakrav än den civila, är komponentförsörjningen en viktig dllgång i en systemutveckling. Lågkonjunkturen har medfört utslagning av många specialiserade företag, vilket kan göra den inhemska komponentförsörjningen odllräcklig och att ett ökat udandsbercxnde uppkommer.
4.3 Redovisning av JAS 39-projektet Bakgmnd
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102, bil 2, FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling cxh anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS 39-projektet.
Gmnden för JAS 39-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop.
1982/83:119. FöU 1982/83:9. rskr. 1982/83:271) om riktiinjer för JAS- Prop. 1992/93:100 projektet fram tUl år 2000.11992 års försvarsproposition redovisades senast Bilaga 5 läget inom JAS 39-projektet.
Överbefälhavaren, Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk har den 23 oktober 1992 till regeringen lämnat den årliga redovisningen för budgetåret 1991/92.
Försvarets materielverk har tidigare, den 27 maj 1992, redovisat projektvärderingstiUfäUe 6 (PVT6) av JAS-projektet tillsammans med Överbefälhavarens och Chefen för flygvapnets planeringsmässiga, operativa och taktiska konttoll av JAS 39-projektet.
Teknisk värdering av JAS 39-projektet
Den samlade bedömningen av JAS 39-projektet visar att de tekniska kraven avseende egenskaper och prestanda enligt projektspecifikadonen (PS) i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas efter det att åtgärder vidtagits och införts i avtalad modifieringsomgång för delserie 1 (DSl). Denna modifieringsomgång är nu planerad att påbörjas år 1999.
De först levererade serieflygplanens tekniska status medger att markomskolning och inledande typinflygning kan påbörjas planenligt under år 1993. Flygplanen kommer sedan successivt att uppdateras med nya programeditioner allteftersom sådana har utprovats och verifierats. Samtiiga systemfunktioner planeras vara införda i slutet av år 1995. Det första serieflygplanet (flygplan nummer 39.102) bedöms av Försvarets materielverk kunna levereras under mitten av år 1993 då utprovningsverksamheten påbörjas.
Omskolningsverksamheten inom Flygvapnet bedöms kunna påbörjas i slutet av år 1995.
Flygprov pågår nu med fem provflygplan, inklusive det till provflygplan ombyggda första serieflygplanet (flygplan nummer 39.101). Flygutprovningen bedöms till sin huvuddel vara genomförd dU år 1995.
Den tvåsitsiga versionen, JAS 39B, planeras bli levererad år 1998. Utöver de primära kraven för typinflygning och taktisk systemutbildning, bedöms den väsentligen fylla samma operativa och taktiska krav som den ensitsiga gmndversionen.
Vapensystemet för JAS 39 bedöms i planerade delar operativt och taktiskt användbart i slutet av år 1995. Operativddpunkten för ny radarjakttobot blir beroende av vilken typ som kommer att väljas. Spaningsfunktionen bedöms vara operativ senast i samband med avlösningen av flygplan AJS 37.
60 Den tekniska värderingen av JAS 39 bygger på ett omfettande underlag från Prop. 1992/93:100 industtigmppen JAS AB och materielverkets direktleverantörer samt på Bilaga 5 materielverkets kontinuerliga uppföljning och granskning av projektet.
Vissa näringspolitiska aspekter på projektet
JAS-beslutet fömtsatte ett svensktillverkat flygplan med en stor andel komponenter, apparater och delsystem köpta utomlands för att begränsa de totala utvecklingskosttiadema. Cirka 40% av värdet av ett komplett JAS-flygplan är udandsbercxnde. I samband med att JAS-kontraktet slöts år 1982 lämnade industrigmppen JAS vissa utfästelser beträffande sysselsättningsskapande ätgärder och teknologiöverföring, som skulle genomföras under en femårsperiod, samt i fråga om industiieUt samarbete mellan udändska underleverantörer cxh svensk industri i vissa fall ända fram tiU år 2004.
Det slutliga utfallet av de sysselsättningsskapande åtgärdema cxh teknologiöverföringen redovisades i proposidonen 1987/88:100. Uppnådda resultat i övrigt redovisades detaljerat i 1992 års försvarsproposidon. Regeringen konstaterade där att de uppnådda resultaten av industriell samverkan mellan industrigmppen JAS utländska leverantörer cxh svensk industri kan anses väl motsvara de urspmngligen ställda förväntningama. Inom JAS-företagen i Sverige var cirka 3300 personer sysselsatta med JAS-projektet under år 1991. Av dessa var cirka hälften högskoleingenjörer. JAS-projektet bidrar dessutom dll ett stort antal arbetsdllfällen hos övrig svensk industti, i form av underleveranser dll projektet. JAS-projektet har dämtöver genererat en omfettande civil verksamhet. Några exempel på detta är flygplanen Saab 340 och Saab 2000, Ericssons mobiltelefoner och fömtom militära även civUa radartillämpningar samt Volvo Flygmotors civila motorprogram. Andra exempel på teknologisk kunskapsuppbyggnad är skapande av ett superdatorcentmm cxh avancerad CAD/CAM-tillämpning. JAS-projektet har cxkså i viss mån bidragit dll att svensk rymdteknologi nått framgångar genom att tekniska genombrott kunnat dllvaratas och utnyttjas för vidare syften.
De ekonomiska fömtsättningama för JAS-projektet
I 1982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83-1999/00 dll 25,7 miljarder kronor i prisläget febmari 1981.
Försvarsbeslutet år 1987 dllförde, utanför planeringsramen, JAS-projektet 800 miljoner kronor i prisläget febmari 1986 för komplettering av motmed-elssystemet, varav 500 miljoner kronor avdelades för perioden 1987-1992. Riksdagen godkände i försvarsbeslut år 1992 den ökning av JAS-ramen på 9,3 miljarder kronor i prisläge febmari 1991, som en beställning av delserie 2, 39B och stödsystemen erfordrade enligt då föreliggande offerter från industrigmppen JAS.
Överbefelhavaren har i samråd med Chefen för flygvapnet och Försvarets
materielverk lämnat årsredovisningen för budgetåret 1991/92 tiU regeringen Prop. 1992/93:100 den 23 oktober 1992. Av denna framgår att den av riksdagen år 1982 Bilaga 5 fastställda kostnadsramen för JAS 39-projektet fram till år 2000 på 25,7 miljarder kronor i prisläge febmari 1981 motsvarar 50,012 mUjarder kronor i prisläget februari 1992. Den totala medelsförbmkningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m. den 30 juni 1992 uppgår till 19,020 miljarder kronor i löpande priser varav 2,705 miljarder kronor utbetalats under budgetåret 1991/92. Utveckling av JAS 39B och anskaffning av delserie 2 (96 st flygplan 39A cxh 14 st flygplan 39B) med stödsystem beställdes den 26 juni 1992 efter det att riksdagen antagit 1992 års försvarsbeslut.
Överbefälhavaren konstaterar i årsredovisningen att nuvarande JAS-ram är irrelevant för styming av projektet, komplicerar det administrativa arbetet och försvårar informationstjänsten. Vidare anser Överbefälhavaren att JAS 39-systemets projekt- och kostnadssäkerhet har ökat efter ingånget avtal mellan Försvarets materielverk cxh industrigmppen JAS den 26 juni 1992. Dock fastslås att ramstyming för JAS 39-projektet bör bibehållas i syfte att ge erforderlig stadga för styming cxh uppföljning.
Överbefälhavaren påtalar att programplan ÖB 93 visar stora skillnader mot det materielinnehåll och den tidsplan som omfettades av den urspmngliga JAS-ramen. Han delar därför Chefen för flygvapnets cxh Försvarets materielverks uppfattning att en omdefiniering av den urspmngliga JAS-ramen är nödvändig för att erhålla överensstämmelse mellan ekonomi, materielinnehåll och tidsplan. Överbefälhavaren föreslår i likhet med Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk en ny JAS-ram som omfettar inplanerat materielinnehåll och övrig verksamhet för JAS 39 enligt programplanen ÖB 93 för nu beställda 140 flygplan samt planerad tid för fullföljande av denna beställning.
Den nya JAS-ramen föreslås bli ändrad till 60,2 miljarder kronor i prisläget febmari 1992. Omdefinieringen inryms i JAS-beslutet år 1982 (50,0 miljarder kronor) samt i försvarsbeslutet år 1987 (0,8 miljarder kronor) och i gäUande försvarsbeslut år 1992 (9,3 miljarder kronor).
Föredraganden
Jag kan konstatera att förändringar i JAS 39-projektets materieUnnehåll, mot bakgmnd av kravet på att redovisa konstnadema i relation till det ur spmngliga malerielinnehållet inom JAS-ramen, efterhand har medfört att en aUtmer komplicerad planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstad komma en planeringssituation för JAS 39-projektet där det föreligger en överensstämmelse mellan ekonomi cxh materiellt innehåll har jag därför funnit tiden nu lämplig för en omdefiniering av JAS-ramen. Gmndläggande för styraing av ett projekt är att det måste vara väl definierat såväl vad avser materielinnehåll och ddsplan som i fråga om ekonomisk ram. Detta är särskilt viktigt för projekt som sträcker sig över lång dd. Mina erfaren- 52
heter av JAS-ramen är, i likhet med Överbefälhavarens, Chefen för flygvap-
nets cxh materielverkets, att den hittills varit bra för styming cxh upp- Prop. 1992/93:100 följning av det komplexa JAS 39-systemet. Dcxk har ändringar i materielin- Bilaga 5 nehållet cxh kostnadsförändringar relativt gmndavtalet medfört att en svårgenomtränglig planerings- cxh redovisningsteknik under senare år har fått tillgripas. Detta för att redovisa kostnaderaa mot urspmngligt materielinnehåll i JAS-ramen; ett materielinnehåll som inte längre i alfe delar är relevant och därför inte motsvarar nuvarande planering för JAS-projektet.
Jag finner dock att JAS 39-projektet under lång tid framöver kommer att vara en betydande del i försvarsplaneringen. Detta gör att det även i fortsättningen kommer att krävas fastställda regler för en effektiv planering, uppföljning, konttoll cxh rapportering av projektet.
Det är också min bedömning att JAS 39-projektet efter tio år, i det uppnådda utvecklingsstadiet samt efter beslutet om cxh beställningen av delserie 2 m.m., har en sådan stadga att fömtsättningama för en omdefiniering av ramen föreligger. Jag anser också att även JAS-ramen måste kunna ändras när det påkallas så att den avsedda styraingen av projektet inte äventyras.
Jag anser därför att den hittills gällande JAS-ramen från år 1982 om 50,0 miljarder kronor i prisläget febmari 1992 skall omdefinieras till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta för att ramen även skall innehålla vad som anges i försvarsbesluten år 1987 och år 1992 om JAS-projekt.
Regler cxh anvisningar för den fortsatta ekonomiska redovisningen av projektet kommer vid behov att ses över. Den regelbundna avrapporteringen från Försvarets materielverk. Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren till regeringen kommer dcxk i allt väsentiigt att ske som tidigare efter genomförda projektutvärderingar och genom årliga redovisningar av projektet enligt reglema i beslutet den 8 juli 1982 om "Konttoll och Styraing av JAS-projektet".
4.4 Personal 4.4.1 Anställda
Albnänt
Arbetet - såsom det lades fast i 1992 års försvars-beslut - med att minska överskottet av anställd personal inom försvarsmakten har påbörjats och bedrivs av myndighetema inom ramen för det statiiga trygghetssystemet.
För att möjliggöra aweckling av yrkesofficerare med fullmakt har regeringen i förordningen (SAVFS 1992:18) om pension för vissa yrkesofficerare föreskrivit att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den 31 december 1994, fömtsatt bl.a. att det inte längre finns något behov av denne i krigsorganisationen. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
myndighetema inom försvarsmakten att besluta om ytterligare åtgärder för Prop. 1992/93:100
att stimulera yrkesofficerare med fullmakt att gå över till annan verksamhet. Bilaga 5
Till awecklingsarbetet i denna del är knutet ett råd bestående av företrädare
för Överbefälhavaren, försvarsgrenschefema. Försvarets personalnämnd och
Statens art)etsgivarverk. Rådet har till uppgift att bestämma de närmare
principeraa cxh rikdinjema för awecklingen samt att besluta i vissa enskilcfe
personalärenden.
Erfarenheteraa hittills av rådets arbete är positiva.
Jag vill emellertid inte utesluta att även andra åtgärder kan komma att behövas för att awecklingen skall kunna ske på ett äncfemålsenligt sätt. Jag kommer därför att noga följa arbetet med awecklingen cxh vid behov ta de initiativ som situationen kan kräva.
Genom förordningen (1992:538) om inrättande och indragning av vissa tjänster vid myndigheter som hör till Försvarsdepartementet har regeringen vidare föreskrivit bl.a. att fullmaktstjänsterna hos myndighetema skall dras in den 1 juli 1992, om de är vakanta eller när de därefter blir lediga. Detta innebär att fullmaktssystemet för yrkesofficeraraa kommer att awecklas i takt med att dessa lämnar sina tjänster.
Regeringen har tidigare uppmärksammat betydelsen av att åtgärder vidtas för att förbättra åldersstmkturen hos yrkesofficeraraa och för att komma till rätta med bl.a. bristen på yngre befäl i främst prioriterade krigsförband. Denna fråga berör personalförsörjningssystemets cxh befalsordningens framdda utformning. Regeringen har därför nyligen gett Överbefälhavaren i uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag dll sådana förbättringar rörande befälsordningen som kan medverka till en balanserad och över dden stabil åldersstmktur. Därvid skall Överbefälhavaren väga in krigsorganisationens behov med avseende på utbildning cxh erfarenhet hos personalen på olika befalsnivåer samt pröva möjlighetema att ytterligare samordna utbildningen av yrkes- cxh reservofficerare.
En annan viktig fömtsättning för att uppnå en balanserad personalstmktur är att arbetet fullföljs med att knyta den civila personalens uppgifter i fred närmare till deras uppgifter i krig. Detta skall Överbefälhavaren beakta vid sina överväganden beträffande den framtida personalstmkturen.
För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som fredsorganisationen kan det, enligt min mening, finnas skäl att pröva frågan om att ge myndighetema möjligheter att anställa vissa yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden cxh att öppna möjligheter att i ökad utsträckning utnyttja reservofficerare cxh värnpliktigt befäl genom anställning för kortare dd.
64 I dessa frågor avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag till Prop. 1992/93:100
sådana åtgärder som ryms inom ramen för bestämmelseraa om anställnings- Bilaga 5
skydd.
Under senare år har personalkostnaderaas andel av de totala utgiftema inom anslagen för ledning och förbandsverksamhet ökat. Ökade kosttiader kan cxkså konsfeteras för anställda som fullgör incident-, jour- och beredskapstjänstgöring - främst inom marinen. Jag avser att undersöka orsakerna till den nu redovisade utvecklingen och föreslå åtgärder för att minska dessa kostnader.
Yrkesofficersutblldning
I det nuvarande systemet för utbildning av yrkesofficerama anställs en yrkesofficersaspirant enligt 3 b § förordningen (FFS 1980:29) om utbildning till cxh av yrkesofficerare m.m. med ett förordnande, som gäller tills vidare, dock längst till dess att utbildningen beräknas vara avslutad. Under den tvååriga utbildningen vid en officershögskola har aspiranten månadslön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal. Efter godkänd utbildning får aspiranten anställas som yrkesofficer.
För att minska personalkostnaderaa bör enligt min mening yrkesofficers-a-spiranteraa inte längre anställas och uppbära lön utan i stället, i likhet med reservofficersaspiranteraa, fullgöra sin utbildning med samma förmåner som värapliktiga har under gmndutbildningen. Även yrkesofficersaspiranteraa kommer därvid att omfattas av det föreslagna
(avsnitt 4.4.2) ytterUgare tillägget till dagersättningen och i likhet med reservofficeraraa vara berättigade till utbildningspremie. Jag anser att en sådan omläggning för yrkesofficersapiranteraa är angelägen. Den innebär besparingar.
De förmåner som är aktuella är i huvudsak dagersättning cxh vissa naturförmåner m.m. enligt värapliktsförmånsförordningen (1976:1008) och familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1482). Vidare har vämpliktiga vid personskada rätt till ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd cxh lagen (1977:266) om statiig ersätttiing vid ideell skada m.m. Även denna rätt till ersättning bör komma yrkesofficersaspiranteraa till del under utbildningen. Såsom lagtexten är utformad behövs ingen lagändring.
Det ankommer på regeringen att närmare besluta om vad jag nu har anfört.
I det nuvarande systemet omfettas en anställd aspirant av disciplinan-svarsreglema i lagen (1976:600) om offentiig anställning. Eftersom aspirantema enligt förslaget inte skall vara anställda, bör i stället det disciplinansvarssystem som gäller bl.a. värapliktiga också tillämpas på dessa aspiranter.
65 För detta krävs en ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av Prop. 1992/93:100
krigsmän, m.m. För närvarande föreskrivs i 2 § 3 att lagen är tillämplig Bilaga 5
på dem som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan
utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten. Denna särskilcfe
uppdelning behövs inte enligt min mening. Det bör vara tillräckligt att i
lagen endast ange att den är tillämplig på dem som genomgår utbildning för
att få anställning som yrkesofficer.
Den föreslagna reformen bör genomföras för de aspiranter som påbörjar sin utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.
De aspiranter som före den 1 juli 1993 redan påbörjat sin utbildning bör fä behålla anställningsförmåner m.m. under aterstcxlen av utbildningen till yrkesofficer.
Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört, har inom Försvarsdepartementet upprättats förslag till ändring av lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5:1
4.4.2 Vämpliktiga
Utbildning
I riksdagens beslut (prop. 1991/92:101, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) om vämpliktsutbildning läggs fast bl.a. att endast de vämpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller för den fredstida beredskapen skall tas ut till vämpliktsutbildning. Vämpliktiga som inte tas ut till utbildning skall ingå i en utbildningsreserv. Försvarsutskottet anförde vid behandlingen av förslaget bl.a. att utskottet räknade med att regeringen i lämpligt sammanhang återkom till riksdagen i frågan, då erfarenheter vunnits av den nya ordningen, särskilt vad gällde den nytillkomna utbildningsreserven.
I 1992 års försvarsbeslut gcxikände riksdagen principen att ta ut vämpliktiga för gmndutbildning i mobiliserings- cxh förplägnadstjänst. Riksdagen godkände också förslaget att utöka tjänstgöringstiden för sådana vämpliktiga (Lag 1992:523 om ändring i vämpUktslagen). Riksdagen framhöll därvid att volymen och de närmare fömtsättningama för dessa värnpliktigas användning i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas först sedan Pliktutredningen (Fö 1991:02, dir. 1991:40) har avgett sitt betänkande.
På regeringens uppdrag har Chefen för armén redovisat behovet av
vämpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst samt effektema av 66
genomförandet av reformen.
PUktuttedningen har i anslutning härtiU på regeringens begäran lämnat Prop. 1992/93:100 synpunkter på Chefens för armén redovisning. Bilaga 5
Regeringen har härefter nyligen gett Chefen för armén i uppdrag att genomföra utbildning av värapliktiga i mobiliserings- cxh förplägnadstjänst för krigsorganissationens behov. Därvid skall Chefen för armén beakta de synpunkter som PUktuttedningen framfört. Detta innebär att uppfyUnaden av mobiliserings- cxh förplägnadsorganisationen skall ske genom att de militära myndighetema i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden utnyttjar:
- Samdiga civilanställcfe som blir kvar i gmndorganisationen cxh som går att krigsplacera
- fler vämpliktiga med lämplig bakgmnd som kan föras över från fältförbanden eller merbehovsutbildningen inom marinen
- personal från frivilligorganisationeraa
- direktiekrytering av värapliktiga som ska genomgå gmndutbildningen för uppgifter i mobiliserings- cxh förplägnadstjänsten.
Pliktutredningen förväntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vid sidan av PUktuttedningen arbetar en särskild utredning (Fö 1992:01) om författningsreglering med anledning av Pliktutredningens kommande förslag om ett nytt pliktsystem. Enligt direktiven (dir. 1992:72) skall uttedningen redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 april 1993. Efter remisslx-handling avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.
Förmåner
Som jag anförde i avsnitt 1.2 bör besparingar kunna göras när det gäller de värapliktigas förmåner (jfr- prop. 1992/93:50). Den årliga uppräkningen av kontantförmåneraa bör således inte ske under budgetåret 1993/94. Detta beräknas medföra en besparing på ca 33 miljoner kronor.
I stabiliseringspropositionen togs också upp frågan om de värnpliktigas reseförmåner. Jag anmälde i den att de vämpliktiga i princip skall ha rätt till en fri hemresa var fjortonde dag. Jag beräknar att detta medför en årlig besparing under försvarsbeslutspericxlen på ca 55 miljoner kronor. Regeringen har tidigare denna dag beslutat om ändringar i värapliktsförmånsförordningen (1976:1008) i detta avseende. Ändringama träder i kraft den 15 januari 1993. Myndigheteraa är för närvarande bundna av avtal med olika tiansportföretag som gäller de värapliktigas fria hemresor. Om en uppsägning av dessa avtal inte skulle medföra avsedda kostnadsbesparingar, bör avtalen lämpligen fortsätta att gälla.
Genom ändring (1989:403 och 1064) i vämpUktslagen (1941:967) har
gmndutbildningstidema för vissa värapliktsbefattningar utvidgats avsevärt.
Jag anser det därför nödvändigt att höja vämpliktsförmåneraa för denna 67
gmpp.
Detta sker lämpligast genom att ytterligare en nivå för tillägg till dagersätt- Prop. 1992/93:100 ningen införs avseende sådan gmndutbildningstid som överstiger 450 dagar. Bilaga 5 Tillägget bör uppgå till 90 kronor.
4.4.3 Åtgärder för jämställdhet
Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat erfarenheter cxh åtgärder med anledning av kvinnors utbildning cxh anställning som yrkesofficerare. Jag vill i detta sammanhang kort beröra utvecklingen under det senaste året.
Antalet kvinnliga yrkesofficerare inom försvarsmakten ökar varje år, även om ökningen är förhållandevis måttiig. I november 1992 var 227 kvinnor anställda som yrkesofficerare och 63 som reservofficerare. Vid samma tidpunkt genomgick 119 kvinnor militär gmndutbildning inom de tte försvarsgrenama.
Inom försvarsmakten bedrivs fortfarande ett aktivt arbete i syfte att öka rekryteringen av kvinnor och begränsa antalet avgångar. På senare tid har en ökning i antalet kvinnor som söker till militär gmndutbildning kunnat noteras. Detta gäller framför allt inom armén och marinen. Fömtom läget på arbetsmarknaden är sannolikt en av förklaringarna till denna utveckling att de rekryteringssatsningar som påbörjades för några år sedan nu börjar få genomslag. Enligt min mening är detta positivt, cxh jag avser att även i fortsättningen uppmuntra den utveckling som sker.
När det gäller arbetet med att aweckla den övertaliga personalen inom försvarsmakten som jag tidigare redogjort för är detta sannolikt inte något som kommer att beröra de kvinnliga officeraraa, eftersom de inte befinner sig i de berörda ålderslägena. Jag vill dock framhålla betydelsen av att jämställdhetsaspektema - både vad gäller civU cxh militär personal - särskilt beaktas i samband med det omstraktureringsarbete som nu pågår på alla nivåer inom försvarsmakten. I min uppföljning av förändringsarbetet avser jag att bevaka dessa frågor.
4.5 Mark, anläggningar och lokaler Hyreskostnader budgetåret 1993/94
Regeringen har i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. anfört att placeringsfastigheter, dvs. kontors- och skolfastigheter m.m. som förvaltas, av Fortifikationsförvaltningen, skall överföras till cxh förvaltas av den nybildade statiiga fastighetskonceraen. Överföringen skall vara genomförd senast den 30 juni 1993. Från och med den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa myndigheters lokalhållning överflyttats till Byggnadsstyrelsen. Den ändrade fastighetsförvaltningen cxh lokalhållningen kommer för vissa myndigheter att innebära utökade hyreskostnader. Jag anser att myndighetema bör kompenseras för detta.
De ökade hyreskosttiadema för Ixrörda myndigheter har beräknats samt Prop. 1992/93:100 redovisats under respektive myndighetsanslag. Bilaga 5
4.6 Försvarsmakten och miljön
Överbefälhavaren redovisar i sin programplan ÖB 93 resultatet av regeringens uppdrag avseende åtgärder för att förbättra miljön. Redovisningen innebär i korthet följande.
* Pågående miljöarbete. Försvarsmakten har sedan länge anpassat sin verksamhet efter de miljömässiga fömtsättningar som miljöskydds lagstiftningen ställer upp. Miljöprövning av bl.a. skjutfalt har pågått kontinuerligt sedan 1970-talet. Miljökonsekvensuttedningar, särskUt vad gäller buller- cxh markpåverkan, har genomförts tidigare och fortsätter nu. Inom kort slutförs den stora flygplatsmiljöutredningen. Med anledningen av regeringens uppdrag om flygvapnets omstmkturering har framtagandet av underlag inför koncessionsprövningen inletts. Åtgärder pågår vidare inom försvarsgrenama för att inom olika system minska utsläppen av farliga ämnen i miljön. I fråga om markanvändningen ges de vämpliktiga särskild utbildning. På övnings- och skjutfälten bedrivs en omfettande markvård för att säkerställa en fortsatt långsiktig verksamhet.
* Destmktion. Nuläget redovisas när det gäller destmktion av ammunition. Destmktion genomförs dels av Bofors AB i Vingåker, främst genom demontering, dels genom storskalig sprängning vid skjutfältet i Älvdalen med Bofors AB som leverantör. Det totala behovet av destmktion av försvarsmaktens ammunition under 1990-talet beräknas till 300 ton sprängämne cxh 200 ton kmt årligen. Genom Fortifikationsförvaltningens försorg har en koncessionsprövning avseende Älvdalens skjutfält inletts.
I övrigt pågår en utveckling av metcxlema att destmera ammunition, bl.a. prövas möjligheteraa att genomföra sprängningaraa under jord.
* Återställning efter militär verksamhet. Återställning av nyttjade övnings-och skjutfält sker direkt efter övning. Återställning av mark cxh anläggningar kräver däremot särskUda åtgärder. Behovet av återställning efter äldre verksamhet är inte helt känt. Försvarsmakten medverkar i en större inventering som görs av Statens naturvårdsverk inom ramen för verkets femåriga program för att genomföra sanering cxh återställning av miljöskadade områden. Inventeringen av försvarsmaktens områden torde bli klar först år 1995. Det sammanlagda behovet av återställning bedöms vara stort.
* Civila krav som medför miljökonsekvenser. Civila krav på försvarsmaktens verksamhet som medför miljökonsekvenser är bl.a. metoder för avisning och halkbekämpning av start- och landningsbanor på de gemensamt utnyttjade militära flygplatserna. Hämtöver orsakar den civila flygtrafiken bullerstörningar under den dd då militär flygverksamhet inte förekommer. Ökade bullerstöraingar uppkommer även genom att försvarsmakten upplåter sina övnings- och flygfält för olika organiserade fritidsaktiviteter, t.ex. skytteföreningar och flygklubbar. "'
* Inriktningen av det fortsatta miljöarbetet. Ett förslag till en övergripande Prop. 1992/93:100 miljöpolicy för försvarsmakten lämnas. Med miljöpolicyn som gmnd skaU Bilaga 5 i arbetet inom försvarsmakten i ännu högre grad än hittills miljöhänsyn tas. Det övergripande målet för försvarsmakten är att vara fredsbevarande cxh därmed undvika den katastrofala miljöförstöring som ett krig medför. I övrigt är målen bl.a att tillse att miljöhänsyn tas i aU planering cxh verksamhet, att minska förekommande buller cxh användning av skadliga ämnen, att övergå till mer miljövänliga drivmedel cxh att biträda vid av hjälpandet av mUjökatasttofer. Åtgärder på kort sikt är bl.a. att inrätta en "försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna cxh styra mUjöarbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och att hålla en årlig miljökonferens. Åtgärder på längre sikt innefattar bl.a. att fullfölja miljöplanen cxh utvärdera resultaten, att förbättra utbildningen ytterligare, att öka substitutionssträvandet genom att söka mindre miljöskadliga ämnen och verksamhetsformer, att utarbeta en handbok för försvarsmaktens miljöarbete, att fullfölja inventeringen av äldre miljöskadlig verksamhet och vid behov vidta återställningsåtgärder samt att ta miljöhänsyn vid projektering, anskaffning av föraödenheter m.m.
Jag noterar med tillfredsställelse det omfettande miljöarbete som bedrivs på alla nivåer inom försvarsmakten, och jag kan konstatera att försvarsmakten ligger väl framme när det gäller miljöarbetet.
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro -den s.k. Riokonferensen - i juni i år behandlades även frågor som rör försvarsmaktens verksamhet. I skrivelse till riksdagen (skr. 1992/93:13) har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse om konferensen och det fortsatta arbetet i Sverige med anledning av konferensens beslut. I själva Riodeklarationen betonas i principeraa 24 och 25 krigets destmktivitet samt att fred, utveckling cxh miljöskydd är bercxnde av varandra cxh är odelbara. I Agenda 21 betonas sektoransvaret cxh behandlas frågor som direkt avser militär verksamhet.
Det är enligt min mening angeläget att Sverige även när det gäller försvarsmaktens verksamhet lever upp till de förväntningar Riokonferensen har skapat. Jag bedömer att det finns goda möjligheter till detta.
Det finns skäl att något kommentera några punkter som tas upp i Agenda 21. Först vill jag - när det gäller frågan om att omfördela resurser från militär verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. - betona att huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta syfte är alltså att för hindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom cxh miljö når svenskt territorium cxh resurseraa är - mot andra ändamål - avvägda för att kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom rationaliseringar i gmndorganisationen bör - för att kunna vidmakthålla detta, allt över gripande, mål - även fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra den materiella kvaliteten inom försvarsmakten. 70
Hämtöver vill jag peka på att samma bestämmelser i miljöhänseende gäUer Prop. 1992/93:100 för försvarsmakten som för annan verksamhet. Försvarsmaktens verksamhet Bilaga 5 är alltså redan nu väl integrerad i samhället i övrigt även när det gäller bestämmelser om miljö.
Jag vill i detta sammanhang cxkså erinra om regeringens uppdrag tiU vissa länsstyrelser i juni 1992 att samordna insatseraa mot miljöstöraingar vid inttcxluktionen av JAS 39.
Det är enligt min mening nu viktigt att Överbefälhavaren fortsätter miljöarbetet inom försvarsmakten. Jag vUl särskilt framhålla betydelsen av den föreslagna miljöpolicyn för försvarsmakten. Ett viktigt led i denna miljöpolicy är den "försvarets mUjöberedning" som Övertxfälhavaren föreslår. En sådan beredning bör kunna bli ett levande fomm för samverkan och samråd cxh vidare vara garantin för att miljöfrågorna verkligen når ut till alfe delar av organisationen. Den aktuella miljöpolicyn skulle också kunna tjäna som ett föredöme dels för andra samhällssektorer i Sverige, dels i ett intemationellt perspektiv.
I fråga om det fortsatta miljöarbetet inom försvarsmakten vill jag anföra följande. Det är väsentligt att myndigheteraa fortlöpande håller regeringen underrättad om utvecklingen av nya metoder för desttiktion av ammunition m.m. Jag vill särskilt peka på betydelsen av att miljökonsekvenseraa vägs in vid utvärderingen av nya metoder. Återställning efter militär verksamhet är en annan viktig fråga från miljösynpunkt. Det är enligt min mening angeläget att försvarsmaktens medverkan säkerställs i Naturvårdsverkets pågående inventering av miljöskadade områden. Jag fömtsätter att Överbefälhavaren återkommer till regeringen när resultatet av detta arbete föreligger och därvid lämnar förslag till vidare åtgärder. Det är enligt min mening vidare angeläget att bullerstörningar från övningsfält m.m. minimeras. Vid inträffede mUjökatasttofer lämnar försvarsmakten redan idag viktigt bistånd till de civila myndigheteraa. Jag vill gäraa framhålla värdet av denna hjälp, och jag utgår ifrån att försvarsmaktens myndigheter cxh ansvariga civila myndigheter fortiöpande utvecklar möjligheteraa för sådan hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt kan komma till nytta vid miljökatastrofer cxh liknande i fred. Som framgår av Överbefälhavarens redovisning föranleder vissa krav från civife myndigheter på försvarsmakten åtgärder som påverkar miljön. Jag vill framhålla betydelsen av att de civila kravställaraa även fortsättningsvis tar sitt miljöansvar i denna del.
71 Med beaktande av vad jag nu har sagt bör det fortsatta arbetet bedrivas Prop. 1992/93:100 vidare i enlighet med den inriktning som Överbefälhavaren har angett i ÖB Bilaga 5 93. Överbefälhavaren bör vidare relatera det fortsatta arbetet tiU de nationella miljömål som riksdagen har ställt upp på olika områden. Detta bör inledningsvis kunna göras bl.a. genom att kartiägga försvarsmaktens totala andel i nuvarande nationella utsläpps- eller föroreningsnivåer. I förekommande fall bör Överbefälhavaren lämna förslag om hur försvarsmakten skall kunna bidra till att de nationella målen uppnås. Hämtöver bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen cxh Agenda 21.
I dessa frågor har jag samrått med cheferaa för Kommunikationsdepartementet cxh Miljö- cxh naturresursdepartementet.
4.7 Övriga frågor
4.7.1 Försvarsmusik
Försvarsmusiken skall från och med den 1 juli 1993 planerings- och budgetmässigt hanteras av Chefen för armén i enUghet med ett regeringsbeslut i juni 1992. Regeringsbeslutet innehöll bl.a. ett uppdrag till Chefen för armén att genomföra förhandlingar med berörda landsting (kommuner) cxh Svenska Rikskonserter i syfte att ingå avtal om försvarsmusik omfettande tjänstemusik för försvarsmakten, parad- och ceremoni musik. Uppdraget redovisades av Chefen för armén i september 1992. Jag har beräknat medel för försvarsmusik under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.
4.7.2 FörrådsbåUning (xh förvaring av vapen
Riksdagen framhöll i sitt betänkande inför 1992 års försvarsbeslut rörande totalförsvarets fortsatta utveckling att det är viktigt att åtgärder vidtas för att förbättra förrådshållning cxh förvaring av militära vapen. Riksdagen anvisade cxkså olika vägar för att förbättra antagningen av hemvämsmän samt berörde härvid även regler för innehav cxh förvaring av hemvämsva-pen.
I september 1992 redovisade Överbefälhavaren det av regeringen givna uppdraget att se över mtinema för bevakning och regleraa för förrådshåU-ning av vapen innefattande en särskild granskning av bestämmelsema för vapen som tilldelas hemvämspersonal samt vapen ingående i tjänstetidsut-msttiing för fast anställd personal.
Överbefälhavaren redovisar den inriktning som skall ligga till gmnd för den regelverksöversyn som nu pågår inom myndigheten. Ett antal konkreta åtgärder anges inom områdena ledning, sekretesskydd, infiltttionsskydd, tillträdesskydd cxh utmstning med vapen i hemvämet.
72
Angående förrådshållning av vapen anför Överbefälhavaren bl.a. att de Prop. 1992/93:100 reduceringar som nu görs i krigsorganisationen medför möjligheter att på Bilaga 5 sikt aweckla ett antal byggnadstekniskt mindre motståndskraftiga förråd. Ett antal alteraativ övervägs cxkså för att åstakomma materiella förbättringar av vapenkasuner, säkerhetsboxar, säkerhetssskåp cxh containers. Överbefälhavaren upphäver cxkså kravet på att fast anställd personal skaU förvara tjänstetidsvapen i bostaden. Vidare anför Överbefälhavaren att personbedömningen skall fä en ökad betydelse vid antagning av hemvämsmän samt att utbildning och konttoll skaU utvecklas.
Jag har inget att erinra mot de åtgärder Överbefälhavaren avser vidfe.
4.8 Läget inom försvarsmakten
Med utgångspunkt i Överbefälhavarens redovisning kan jag konstatera att försvarsmakten i dagsläget inte utan återtagning helt uppfyller de kvalitetskrav som StäUts i form av operativa krav.
Bl.a. har försvarsmakten vissa brister när det gäller förmågan tiU luftförsvar av vårt land. Bristeraa beror främst på att delar av flygstridskraftema har begränsad uthållighet. Vidare uppfyller inte alla luftvämsförband ställda krav.
Försvarsmakten har också begränsningar i förmågan att hävda vårt sjöterritorium. Förbättringar behövs främst inom ubåtsskyddsförmågan.
Försvarsmaktens förmåga att motstå ett strategiskt överfaU kommer under de närmaste åren att ha vissa begränsningar främst bercxnde på att arméstridskrafteraa, utom vissa prioriterade förband, inte fullt ut motsvarar kraven i denna förmåga direkt vid mobilisering. Sjö- och flygstridskrafternas höga initialeffekt innebär dock sammantaget att försvarsmaktens förmåga mot strategiskt överfall är gcxitagbar. I förhållande till tänkbara krav under de närmaste åren anser jag att förmågan i detta avseende är betryggande.
Försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust-/gränsinvasion är inte heU godtagbar. För att stärka förmågan krävs främst en materiell fömyelse samt ett återtagande avseende krigsförbandens samövning och uthåUighet.
Utöver den förmåga som jag nu redovisat krävs att försvarsmakten som instmment i säkerhetspolitiken kan verka såväl krisdämpande som krigsav-hållande. Vår krisdämpande förmåga bedömer jag idag som god genom den beredskap som upprätthålls och som kan varieras på ett flexibelt sätt. Vår förmåga att verka krigsavhållande behöver dcxk förstärkas. Det skall bland annat ske genom att den personella och materiella kvaliteten ökar i de prioriterade förbanden.
73
HemstäUan Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om militärområdesunderhåUs-regementen (avsnitt 4.1),
2. godkänna att 1982 års JAS-ram omdefinieras till
60 200 000 000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3),
3. godkänna vad jag i övrigt har anfört om JAS 39-projektet (avsnitt 4.3),
4. anta förslaget till ändring i lagen (1986:644) om discipUnförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
5. vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2),
6. personal (avsnitt 4.4).
7. försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6),
74
4.9 Armé förband Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga S
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Ändringar görs i förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter i syfte att reducera kostnadema.
Jämfört med inriktningen i försvarsbeslutet reduceras utvecklingstakten något för luftvämsrobotprojektet 23 BAMSE.
För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas bör reduceringar göras av antalet värapliktiga som gmndutbildas under utbildningsåren 1995/96 cxh 1996/97.1 stället krigsplaceras tidigare utbildade värapliktiga från förband som utgått ur krigsorganisationen. Hämtöver bör ytterligare reduceringar genomföras av gmndorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut. Dessa bör ske genom att prcxiuktionen i Östersund samordnas cxh rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4, étabUssement lämnas samt att Skånska luftvärasregementet, Lv 4, awecklas varvid utbildningen överförs till andra förband.
Under budgetåret 1993/94 bör gmnd- och repetitionsutbildningen samt den materiella fömyelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning bör genomföras för att tillgodose förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och beredskap.
Den materiella fömyelsen bör omfatta fortsatt mekanisering av stridskraftema cxh eldkraften bör förbättras vad avser indirekt och direkt pansarvämseld.
Resurser.
B 1. Arméförband: Ledning cxh förbandsverksamhet, ramanslag 8 638 903 000 kronor
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 3 777 295 000 kronor
Bemyndiganden för materielbeställningar.m.m. 13 441 500 000 kronor
B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 603 200 000 kronor
75 Resultatbedönuting Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Chefen för armén har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
Krigsförbandsutvecklingen har i huvudsak nått angivna mål. Brister i krigsduglighet kvarstår vid vissa förband på gmnd av utebUvna eller reducerade övningstillfällen samt materiella brister såväl vad gäUer kvaUtet som kvantitet och tillgänglighet. Detta medför enligt min bedömning att gmnd- och repetitionsutbildning samt den materiella förayelsen fortsatt bör prioriteras.
Jag kan konstatera att arméns påbörjade omsttukturering cxh det då förestående försvarsbeslutet har påverkat genomförandet av verksamheten tydligt under budgetåret. En allmän återhållsamhet avseende utveckling av cxh investeringar i gmndorganisationen har iakttagits.
Försöken med förkortad gmndutbildning avbröts efter regeringens beslut, vilket medförde att gmndutbildningsvolymen kraftigt reducerades. Detta hade till följd att cirka 3 650 värapliktiga hemförlovades och att 4 800 värapliktiga inte kallades in. Repetitionsutbildningen reducerades på grand av ambitionssänkningar i awaktan på försvarsbeslutet.
Vidare kan jag konstatera att förtidsavgångaraa för yrkesofficerare under året minskade jämfört med tidigare år. Hämtöver har en stor del av den tjänsdediga personalen valt att återgå i tjänst.
Utvecklingen av infänteribrigad 2000 har genomförts planenligt.
Planerad verksamhet inom materielanskaffningsområdet har i stort genomförts. Beställningar av moderaisering av pansarvämsrobotsystem 55 (TOW), pansarsprängvinggranat STRIX och ammunition till haubits 77A har genomförts. Radarstationer cxh robotmarkutmstning till luftvämsrobotsystem 90, pansarvämsrobotsystem 56 (BILL), renoverade haubitsar 15,5F samt tmppradio 8000 har levererats.
Chefen för armén har undemtnyttjat sina anslag med sammantaget 550 miljoner kronor. Undemtny ttj andet av anslaget för ledning och för bandsverksamhet (Bl.) blev 169,1 miljoner kronor. Orsakema var främst att färre antal värapliktiga gmndutbildades än planerat på gmnd av regeringens beslut att avbryta försöken med förkortad gmndutbildning. Undemtnyttjandet i fråga om anslaget för materielbeställningar (B 2.) blev 340,1 miljoner kronor. Orsakeraa var främst att beslutet om medgivna överskridanden fattades sent under året. Hämtöver har tidsförskjutningar cxh omplanering i beställningar bidragit till undemtnyttjandet. Undemt nyttjandet av anslaget för anskaffning av anläggningar (B 3.) blev 40,8 miljoner kronor. Orsakema var främst att Chefen för armén anbefallde investeringsstopp i Eksjö och Sollefteå i awaktan på försvarsbeslutet. 76
Dämtöver har rådande konjuktur inneburit låga produktionskostnader. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse bedömt att årsredovisningen är rättvisande.
Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en rapport om materieU beredskap bl.a. inom armén. Jag kommer att beakta Riksrevisionsverkets rapport i det fortsatta jubetet med att utveckla regeringens styming av försvarsmakten.
Sammantaget anser jag att arméns resultat för budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt motsvarar stäUda uppdrag. Jag räknar i detta sammanhang med att redovisningen av uppnådda resultat fortsätter att utvecklas så att verksamhetsresultatet cxh resursförbrakning bättte kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 anger Chefen för armén att inom delprogrammen Norrlandsbrigad, Pansarbrigad och Mekaniserad brigad verksamheten genomförs enligt regleringsbrevet utom avseende luftvåmsrobotkompaniers införande och artillerifunktionens omorganisation. Denna senareläggs till slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Organiserandet av den mekaniserade brigaden i Övre Norrland har försenats på gmnd av förändrade tider för materielleverans cxh därtill kopplade behov av utbildning. Brigaden kan vara organiserad först efter år 1996.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
Det är enligt min mening viktigt att det långsiktiga målet för arméns krigsorganisation kan kvarstå i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. En fömtsättning för detta är att den påbörjade omstmktureringen av armén i form av sammanslagningar cxh nedläggningar av fredsetablissement fullföljs så att den nya gmndorganisationen är intagen senast den 1 juU 1994.
För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas måste dcxk ytterligare reduceringar genomföras av gmndorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut.
Produktionen i Östersund samordnas cxh rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4) étabUssement lämnas senast den 30 juni 1994.
Med hänsyn till behovet av att säkerställa erforderlig kompetensutveckling
och för att åstadkomma en långsiktig besparingseffekt bör luftväms-
utbildningen inom det blivande Södra militärområdet i huvudsak kon- 77
centreras till ett verksamhetsställe. Riksdagen har tidigare beslutat
omlokalisera Göta luftvämsregemente (Lv 6) till Halmstad. För att Prop. 1992/93:100 åstadkomma ytterUgare besparingar bör Skånska luftvärasregementet Bilaga 5
(Lv 4) läggas ner cxh etablissementet awecklas senast den 31 december 1994. I konsekvens med ovanstående bör utbildningen vid Lv 4 förettädesvis överföras till Halmstad och Norrtälje (Lv 3). Överbefälhavaren skall utteda den lämpligaste fördelningen ur operativ, ekonomisk och produktionsmässig synvinkel. Verksamheten vid P 7/Fo 11 lokaliseras i sin helhet till Revingehed.
Jag anser att vämpliktstillgången i de krigsförband, som är under aweckling tiU följd av 1992 års försvarsbeslut, bör tillvaratas i ökad omfettiung för fältförbanden. Detta medför att reduceringar kan göras av antalet vämplUctiga som gmndutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Cirka 1 000 färre värapliktiga per år behöver därmed inkallas. En ökning av medelåldera i vissa förband måste härvid accepteras liksom att samträningen av dessa förband tillfälligt kan bli nigot sämre.
Vid sin behandling av försvarsbeslutspropositionen anförde Försvarsutskottet (bet. 1991/92:FöU12) att det var angeläget att materielprojekten BAMSE och BONUS genomförs enligt vad som hade redovisats för utskottet.
När det gäller luftvärasrobotsystemet 23 BAMSE räknar jag f n. med att det, för att inrymmas inom de ekonomiska ramar som följer av 1992 års stabiliseringsproposition, kommer att behöva genomföras i en något reducerad takt cxh med ett större ansvarstagande från industrin än vad som följer inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut. Finansieringen bör ske dels genom under anslaget avdelade medel, dels genom omfördelning av medel mellan anslag. Dessutom bör viss finansiering kunna ske genom utnyttjande av medel från utförsäljning av oljeprcxiukter som hittills beredskapslagrats för krig. Chefen för Näringsdepartementet återkommer senare i dag i frågan om utförsäljning av beredskapslager av olja i anslutning till sin redovisning av den tolfte huvudtiteln.
För att möjUggöra denna hantering cxh för att skapa flexibilitet återkommer jag i avsnitt 7.2.1 med förslag om möjligt att i vissa fall föra medel mellan berörda anslag.
Bettäffande artiUerigranaten BONUS har jag beräknat vissa medel för fortsatt utveckling av denna.
Jag lämnar här cxkså en redovisning av regeringens beslut från november
1992 att armén skall få köpa pansarbandvagnen MT-LB från Tyskland.
Under lång tid har behovet av splitterskydd till våra infanteri- och
norrlandsförband varit stort. I och med anskaffningen av MT-LB förbättras
nu den operativa förmågan för arméstridskrafteraa snabbare än vad som
annars följer av 1992 års försvarsbeslut. De förband som tillförs MT-LB
kommer att till en låg kostnad ges splitterskydd, bandrörlighet och amfibisk
förmåga. Ökad rörlighet och splitterskydd kommer att innebära förbättrade 78
ÖverlevnadsmöjUgheter för soldateraa. Flera förband får skydd mot kemiska
stridsmedel. Prop. 1992/93:100
Bilaga S Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Med utgångspunkt i de angivna åtgärderaa för att stabilisera den svenska ekonomin skall reduceringar göras i förmånssystemen för värapliktiga cxh officerssaspiranter.
Chefen för armén anför i sin anslagsframställning att verksamheten inom huvudprcxluktionsområde 1 under budgetåret 1993/94 kommer präglas av slutfasen av omstmktureringsarbetet som sker till följd av 1992 års försvarsbeslut.
För inriktningen i övrigt vill jag framhålla följande.
Under budgetåret 1993/94 bör gmnd- och repetitionsutbildningen samt den materiella förayelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning bör genomföras för att tiUgcxiose förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet cxh beredskap.
Av 1992 års försvarsbeslut följer bl.a. att Värmlands regemente I 2/Fo 52 bör omlokaliseras dll Kristinehamn cxh där samlokaliseras med Bergslagens artilleriregemente (A 9) om övningsbetingelseraa i Kristinehamn blir tillräckligt gcxia. Chefen för armén inkom under hösten 1992 med sitt ställningstagande där han anser att övningsverksamheten i Kristinehamn kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens cxh artilleriets behov.
Länsstyrelsen i Värmlands län har yttrat sig om möjligheteraa att utvidga närövningsfältet i Kristinehamn med hänsyn till bestämmelsema i 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Länsstyrelsen bedömer att en sådan utvidgning är möjlig.
Regeringen har i ett beslut nyligen givit Chefen för armén i uppdrag att påbörja samlokalisering av Värmlands regemente med Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn så att samlokaliseringen kan vara genomförd senast den 30 juni 1994.
Anslag
B 1. Arméförband: Ledning cxh förbandsversamhet
1991/92 Utgift 8 068 904 890 1992/93 Anslag 8 575 000 000 1993/94 Förslag 8 638 903 000
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Verksamheten under anslaget består av utbildning för cxh vidmakthållande Prop. 1992/93:100 av arméns krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobiUse- Bilaga 5 ringsberedskap m.m.
Chefen för armén hemställer att 8 383 miljoner kronor anvisas (mkluderande kompensation för reservofficersavtal cxh centrala löneavtal).
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 8 311,18 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Fömtom de förändringar som föranleds av åtgärderaa för att stabilisera den svenska ekonomin överenstämmer inriktningen i allt väsentligt med den som Chefen för armén har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 8 638 903 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 3 527 864 715 1992/93 Anslag 3 283 400 000 1993/94 Förslag 3 777 295 000
Verksamheten under anslaget omfettar materielunderhåll som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning cxh övning av förbanden, anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbmk samt utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt besfems av medelstilldelningen.
Chefen för armén hemställer att 3 556 miljoner kronor anvisas. Hämtöver äskas 200 miljoner kronor för luftvämsrobotprojektet 23 BAMSE. Dessutom bör 1 miljon kronor överföras från anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning för robotteknikforskning.
Chefen för armén begär bemyndiganden om 13 441 516 000 kronor. Bl.a. äskas bemyndiganden för anskaffning av ny stridsvagn som enligt Chefen för armén är det viktigaste enskilda projektet i arméns förayelse.
80 Överbefälhavaren tillstyrker Chefens för armén yrkanden cxh föreslår att Prop. 1992/93:100 anslaget förs upp med 3 818 miljoner kronor. I ett kompletterande yttrande Bilaga 5 med anledning av stabiliseringspropositionen föreslår Överbefälhavaren att anslaget i stäUet förs upp med 3 761 000 000 kronor.
Jag kan i huvudsak godta vad Chefen for armén har anfört. Beträffande materielprojekten BAMSE och BONUS får jag hänvisa tiU vad jag i det föregående har anfört om arméns långsiktiga inriktning.
Min beräkning av det totala medelsbehovet uppgår till 3 777 295 000 kronor och bemyndigandebehovet har jag beräknat till 13 441 500 000 kronor. Den beräknande bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 25 nuljarder kronor.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 405 166 397 1992/93 Anslag 713 000 000 1993/94 Förslag 603 200 000
Verksamheten under anslaget omfettar nybyggnation och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder av befästningar, ammunitionsförräd och lokaler m.m. för armén. Vidare omfettar verksamheten markförvärv för dessa cxh för övnings- cxh skjutfält.
Chefen för armén anför att investeringar vid Västeraorrlands regemente (I 21/Fo 23) beräknas under året uppgå till ca 82 miljoner kronor. Investeringssumman har inplanerats med ca 21 miljoner kronor inom ram cxh 61 miljoner kronor som tilläggsäskande. Chefen för armén hemstäUer att 633 miljoner kronor anvisas anslaget. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 603 200 000 kronor. Vid min beräkning har jag tagit hänsyn till investeringsbehovet vid I 21.
81 Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad som anförts om förändringar i arméns grandorganisation,
2. gcxlkänna den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden,
3. till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 638 903 000 kr,
4. till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 777 295 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. cxh utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13 441 500 000 kr,
6. till Arméförband: Anskaffiiing av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 603 200 000 kr.
4.10 Marinförband Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inrikmingen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Även under budgetåret 1993/94 bör ubåtsskyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt upprättiiållandet av ubåtsförbandens förmåga prioriteras. Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta.
Ändringar görs i förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderaa.
Verksamheten vid Muskövarvet bör skiljas ut från Ostkustens marinkommando cxh överlåtas till ett statiigt eller privatägt aktiebolag.
Resurser.
C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 754 180 000 kronor. C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, ramanslag
2 920 355 000 kronor. Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
5 127 200 000 kronor. C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
166 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Chefen för marinen i allt väsentiigt har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
83 Genom regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att åstadkomma Prop. 1992/93:100
besparingar genom bl.a. minskat gångtidsuttag och lägre beredskap. Chefen Bilaga 5
för marinen synes endast till viss del ha utnyttjat denna möjlighet. Chefen
för marinen gavs även möjlighet att minska repetitionsutbildningen. Den
minskade repetitionsutbildningen har lett till att utbildningsnivåeraa som de
operativa cheferaa kräver i många fall inte kunnat uppnås. Jag anser det mot
denna bakgmnd vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efterhand kan
återgå till en normal nivå.
Chefen för marinen har övemtnyttjat sina anslag med sammantaget
319,9 miljoner kronor. Anslaget C 1. har undemttiyttjats med
31,2 miljoner kronor. Anslaget C 2. har överattiyttjats med
348,2 miljoner kronor. Övemttiy ttj andet är enligt Chefen för marinen främst
bercxnde på en felaktig prognos beträffande belastningen på anslaget, varvid
tidigareläggning av utbetalningar och anskaffning av ett antal objekt gjordes.
Anslaget C 3. har övemtnyttjats med 2,3 miljoner kronor.
Jag kan cxkså konstatera att Riksrevisionsverket inte haft nägra invändningar i revisionsberättelsen avseende Chefen för marinen. Jag insfemmer dcxk i Riksrevisionsverkets påpekande att uppföljningssystemet måste vara sådant att en mer tydlig bedömning av uppnådda resultat blir möjlig att göra, dvs att verksamhetsresultat och förbmkade resurser bättte kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 konstaterar jag att Chefen för marinen avser fortsätta prioritering av kvalitet cxh materiell förayelse. Aweckling av övertalig personal cxh anläggningar på gmnd av minskad organisation kommer att genomföras i den högsta takt som förhållandena medger.
Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en revisionsrapport om den materiella beredskapen inom bl.a. marinen. Jag kommer att txakta Riksrevisionsverkets synpunkter i det fortsatta arbetet med utvecklingen av regeringens styraing av försvarsmakten.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall besparingar göras även inom marinen. Ändringar görs därför i förmånssystemen för värapliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderaa.
Överbefälhavaren föreslår med anledning av stabiliseringspropositionen att Muskövarvet skall skiljas ut från Ostkustens marinkommando och bli en särskild resultatenhet. Syftet är att möjliggöra en rationellare drift men också en förberedelse för att pröva det mest rationella huvudmannaskapet.
84 Jag anser att verksamheten vid Muskövarvet bör överlåtas till ett statiigt Prop. 1992/93:1(X) eller privat aktiebolag. Det bör ankomma på regeringen att pröva de olika Bilaga 5 lösningar som kan vara möjliga i detta hänseende. I awaktan på detta avser jag att föreslå regeringen att Chefen för marinen tills vidare skall fä överta huvudmannaskapet för varvet och driva det som en särskild resultatenhet i syfte att åstadkomma ett tydligare kund/leverantörsförhållande mellan varvet cxh Ostkustens marinkommando.
Det är dcxk enligt min mening viktigt att den inriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut i stort ligger fast. Detta innebär bl.a. att ubåtsskyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt ubåtsförbandens förmåga bör säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till normal nivå.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad mån sjö-stridskrafteraas produktionsledning helt eller delvis kan överföras från kustflottans stab tiU marinkommandona.
Överbefälhavaren framhåller att det finns starka skäl att sammanhålla prcxiuktionen av operativt rörliga fartygsförband. Den del av kustflottans stab som uteslutande hanterar administrativa uppgifter inom ramen för förbandsproduktionen innehåller enligt Överbefälhavaren endast cirka tte personer. En överföring av prcxluktionsansvar till flera marinkommandon skulle därför enligt överbefälhavaren innebära ökade kostnader för administration. Överbefälhavaren konstaterar att de krav som ställs på prcxiuktionen av sjöstridskrafter, inom ramen för försvarsmaktens nuvarande organisation, tiUgcxloses bäst med nuvarande ansvars- och lydnadsförhållanden.
Enligt min mening bör statsmaktema besluta om kustflottans roU i förbandsprcxluktionen först när Överbefälhavaren återkommit med ett samlat förslag avseende styraing, produktion och uppföljning av förbandsprcxluktionen i anslutning till LEMO-utredningen.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag även uttett möjligheteraa att samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom kustbevakningen och marinen. Flygplanet fömtsattes, efter anpassning till bestämmelser för civil luftfart, tillhöra kustbevakningen.
Överbefälhavaren konstaterar bl.a. att befintiig ubåtsjaktuttTisttiing fömtsätter att operatörsfunktionen personalförsöijs från marinen. Denna prcxluktion fömtsätter 600 - 800 flygtimmar per år, samordnade med kustflottans övningsverksamhet. Vidare framhåller han att de taktiska erfarenhetema av flygplanet är goda och att medel för fortsatt drift kunnat inplaneras av Chefen för marinen. Överbefälhavaren föreslår därför att ubåtsjaktflygplanet bibehålls i marinen med nuvarande uppgifter och lydnadsförhållanden.
85 Jag ansluter mig till Överbefälhavarens förslag. Ett bibehållande av cfegens Prop. 1992/93:100 organisationstillhörighet torde enligt min mening bäst tillvarata redan gjorcfe Bilaga 5 investeringar, under fömtsättning att verksamheten ryms inom tilldelad medelsram.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Utöver de besparingar som åstadkoms beträffande värapliktsförmåner och officersutbildning, bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) samordnas, främst beträffande lednings- cxh administrativa funktioner samt den del av utbildningen som idag genomförs vid båda skoloma.
Inriktningen av den materiella fömyelsen bör ligga fast.
Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta. Vidare anser jag det angeläget att samgmpperingen av ledningen för kustbevakningsregioner med marinkommandona slutförs.
Chefen för marinen har anmält att han bedömer att de förändringar avseende marinens gmnd- och krigsorganisation och den produktion som skall genomföras för att nå försvarsbeslutets mål kan komma att innebära högre kostnader för marinen än vad Överbefälhavaren beräknade i underlaget inför försvarsbeslutet.
Chefen för marinen anser dcxk att nuvarande planering innehåller balans mellan uppgifter cxh resurser för att uppnå försvarsbeslutets mål, under fömtsättning att de antaganden om kostnader för awecklingsorganisationen och övrig rationaliseringsverksamhet som Överbefälhavaren har gjort cxh som godtagits av regering och riksdag visar sig hållbara.
Överbefälhavaren bedömer att Chefen för marinen kan genomföra sin plan cxh att erforderliga medel härför finns tillgängliga. Jag delar Överbefälhavarens uppfattning om att de nämnda antaganden om kostnader för awecklingsorganisationen m.m. bör ligga till gmnd för planeringen, och jag fömtsätter att Chefen för marinen genomför verksamheten inom tilldelad medelsram.
Anslag
C I. Marinförband: Ledning cxh förbandsverksamhet
1991/92 Utgift 2 895 776 272 1992/93 Anslag 2 822 000 000 1993/94 Förslag 2 754 180 000
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande
av marinens krigsförband samt upprättande av insats- och mobiliseringsbe- 86
redskap m.m.
Chefen för marinen hemställer att 2 645 miljoner kronor anvisas. I sitt Prop. 1992/93:1(X) kompletterande yttrande över anslagsframställningama föreslår Överbefäl- Bilaga 5 havaren att anslaget förs upp med 2 630.36 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i sina väsentiiga delar med den som Chefen för marinen har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar därför behovet under anslaget till 2 754 180 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 3 161 962 081 1992/93 Anslag 2 587 000 000 1993/94 Försfeg 2 920 355 000
Verksamheten under anslaget omfettar dels översyner av stridsfartyg cxh åtgärder på gmnd av haverier m.m., dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning cxh övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen cxh av viss materiel för fredsbmk samt utveckling av materiel för marinen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Chefen för marinen hemställer att 2 797 miljoner kronor anvisas och att ett bemyndigande om 5 127,2 miljoner kronor inhämtas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 2 799,16 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Denna överenssfemmer i allt väsentligt med vad Chefen för marinen har anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet dll 2 920 355 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till 5 127 200 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden bUr därmed den 30 juni 1994 12 055 000 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
87
c 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 1991/92 Utgift 201 454 056 1992/93 Anslag 200 000 000 1993/94 Förslag 166 000 000
Verksamheten under anslaget omfettar utveckling, anskaffning cxh vidmakthållande av mark, anläggningar och lokaler för huvudprogrammet Marinförband.
Chefen för marinen redovisar bl.a. ombyggnader för staben vid Ostkustens marinkommando cxh helikopterdivisionen vid Berga cxh hemställer att 186 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen cxh föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 166 000 000 kronor.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privafegt aktiebolag,
2. godkänna den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,
3. till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 754 180 000 kr,
4. till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 920 355 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. cxh utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram av 5 127 200 000 kr,
6. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 166 000 000 kr.
4.11 Flygvapenförband Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Under budgetåret 1993/94 awecklas en flygdivision. VästgöUi flygflottilj, F 6, i Karlsborg läggs ned. Den långsiktiga inriktningen för krigsorganisationen, som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut, omfattande 16 divisioner bör kvarsfe.
Ändringar görs i förmånssystemen för värapliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kosttiaderaa.
I övrigt bör i allt väsentligt inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 5 364 47 000 kronor.
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 7 547 941 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m. 2 194 000 000 kronor.
D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 423 600 000 kronor.
Resultatbedömning
Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsendigt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
I regleringsbrevet gav regeringen Chefen för flygvapnet möjlighet att åstadkomma besparingar genom att minska flygtidsuttaget inom J 35- och AJ/S 37-systemen. Chefen för flygvapnet har inte till fullo utnyttjat denna besparingsmöjlighet. Under hand har Chefen för flygvapnet till mig redovisat att besparingen inom J 35-systemet utnyttjats helt. Inom AJ/S 37-systemet har besparingen däremot fått begränsas med hänsyn till kravet på dels flygtidsproduktion för att flygförama i systemet skall uppnå erforderlig kompetens, dels att incidentberedskapen skall kunna upprätthållas. Jag godtar Chefen för flygvapnets bedömning i denna sak.
89 Chefen för flygvapnet gavs även möjlighet att åstadkomma besparingar Prop. 1992/93:100
genom att genomföra repetitionsutbildning med en väsendigt lägre Bilaga 5
ambitionsnivå än vad som var planerat. Chefen för flygvapnet redovisar att
repetitionsutbildningen har hållits på en låg nivå. Detta har fått en negativ
effekt för bl.a. stril- och basförbanden. Jag anser det mot denna bakgmnd
vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efter hand återgår till en normal
nivå.
Jag kan konstatera att personalläget generellt sett har förbättrats. Brister anmäls dcxk fortfarande för vissa stril- samt lednings- cxh sambandsförband. Här förekommer också materiella brister. Jag noterar vad Chefen för flygvapnet har redovisat i dessa delar och fömtsätter att arixtet med att förbättra läget inom de aktuella områdena fortsätter.
Chefen för flygvapnet har undemtnyttjat anslagen med sammantaget 171,2 miljoner kronor. Huvuddelen av undemtnyttjandet återfinns på anslaget för materielbeställningar (D 2.) och uppgår där till 208,3 miljoner kronor. Undemtnyttjandet beror enligt Chefen för flygvapnet huvudsakligen på förseningar i uteliggande beställningar på system STRIC, senareläggningar av vissa planerade betalningar inom JAS 39-systemet som en följd av avtalsförhandlingar om delserie 2 och på övriga förseningar i uppdragsverksamheten. Anslaget för ledning och förbandsverksamhet (D 1.) har överutnyttjats med 41,9 miljoner kronor. Under budgetåret pekade prognosema på ett stort övemtnyttjande av anslaget. Genom kraftfulla besparingsåtgärder från Chefen för flygvapnets sida har överatnyttjandet kunnat begränsas till 41,9 miljoner kronor. Anslaget för anskaffning av anläggningar (D 3.) har på gmnd av kraven på återhållsamhet inom huvudprogrammet undemt-nyttjats med 4,8 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Sammantaget anser jag att Chefen för flygvapnets resultat för budgetåret 1991/92 i allt väsendigt är bra. Dock anser jag att återredovisningen av uppnådda resultat bör kunna förbättras så att verksamhetens resultat och förbmkade resurser bättte kan refeteras till varandra.
För budgetåret 1992/93 noterar jag att Chefen för flygvapnet avser inleda verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut. Det gäller bl.a. följande.
Inom stridslednings- och luftbevakningsförbanden inleds minskningen av antalet strilbataljoner. Vidare planeras fortsatt utveckling cxh viss seriean skaffning inom radiokommunikationssystemet RAS 90. För jaktflygför banden genomförs minskningen av antalet flygdivisioner samt beställs typförbättring av radam för flygplan JA 37. Utvecklingen inom delprogram met JAS 39-förband fortsätter. För basförbanden slutförs utbyggnaden av en flygbas 90 och en bascenttal vid flygbas. Awecklingen av BråvaUa flygflottilj (F 13) i Norrköping inleds. 9q
I en skrivelse till regeringen i september 1992 har Chefen för flygvapnet Prop. 1992/93:100
redovisat resultatet av uppdraget att överväga utnyttjandet av BråvaUa som Bilaga 5
krigsbas. Under budgetåret 1992/93 avser Chefen för flygvapnet vidare att
påbörja byggandet av stridslednings- och luftbevakningsskolan (SttilS) vid
Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20). Hämtöver avser Chefen för flygvapnet
att börja åtgärda de brister som har redovisats i årsredovisningen för
budgeferet 1991/92.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
I sina huvuddrag bör den inriktning i fråga om flygvapenförbanden som fedes fast i 1992 års försvarsbeslut gälla. Detta innebär bl.a. att det långsiktiga målet med 16 flygdivisioner upprätthålls. På några punkter bör dcxk ändringar göras.
Enligt 1992 års stabiliseringsproposition skall Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg awecklas. Besparingar skall vidare göras inom förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter i syfte att reducera kosttiaderaa.
Vidare anser jag att flygräddningsorganisationen bör ses över under innevarande försvarsbeslutsperiod och anpassas till flygvapnets förändrade gmndorganisation. Ett annat område som har diskuterats i besparingshänseende är målflygdivisionen vid Malmen. Enligt min mening är målflygverksamheten av stor betydelse för att stridskraftema skall kunna öva under störda förhållanden. Rationaliseringar bör emellertid kunna åstadkommas i denna verksamhet.
Överbefälhavaren skall senast i september 1995 lämna förslag till en förändrad grandorganisation för flygvapnet. Enligt min mening bör detta uppdrag kompletteras med att omfetta även en översyn av lokaliseringen av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadskolor (F 14).
I sin programplan ÖB 93 har Överbefälhavaren redovisat resultaten av de uppdrag som regeringen lämnade i 1992 års planeringsanvisningar.
För stridslednings- och luftbevakningsförbanden redovisar Överbefälhavaren översiktligt uppgifter och organisation för ett framtida förenklat system för yt- cxh luftövervakning. Systemet avses att den 1 juli 1994 ersätta den nuvarande optiska luftbevakningen, och det kommer att ha ungefär samma uppgifter. Antalet centraler och observationsplatser kommer dock att vara färre än i det nuvarande systemet. Förbanden avses bli organiserade med frivilligpersonal och samarbete fömtsätts ske med hemvämsorganisationen. Överbefälhavaren anmäler att han återkommer i sin nästa programplan med ett slutligt förslag som också innefattar kostnader för systemet.
91 Jag kan ställa mig bakom Överbefälhavarens principredovisning. Enligt min Prop. 1992/93:100 mening bör statsmaktema dock besluta om det nya systemet för yt- och luft- Bilaga 5 övervakning först när ett slutiigt förslag föreligger. Detta bör kunna ske genom 1994 års budgetproposition.
Av Överbefälhavarens redovisning av uppdraget om rationalisering av underhållet av flygmateriel framgår att Chefen för flygvapnet redan har vidtagit ett antal ätgärder - och planerar ytterligare - för att rationalisera verksamheten. Jag konstaterar att de vidtagna cxh föreslagna åtgärdema kommer att lecfe till icke obetydliga besparingar. Jag fömtsätter att Chefen för flygvapnet fortsätter arbetet med att rationaUsera och effektivisera underhållet av flygmaterielen.
För delprogrammet lednings- och sambandsförband lämnar Överbefälhavaren följande redovisning av uppdraget om lokalisering m.m. av flygkommandona. Den 1 juli 1993 ombildas F 10/Se S till F 10/FK Götaland och F 16/Se M till F 16/FK Svealand. F 21/Se ÖN ombUdas till F 21/FK Norrland. F 4/Se NN ombildas till utbildningsförband benämnt F 4. Sektorflottiljstaben awecklas cxh sektoransvaret övergår till Chefen för F 21/FK Norrland. Flygkommandostaberaa för F 10/FK Götaland och F 16/FK Svealand lokaliseras till nuvarande sektorstabs gmpperingssplats.
I awaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om bl.a. uppgiftsfördelning mellan flygkommandostaben och i flygkommandot ingående ledningsenheter och stridsledningscentraler föreslår Överbefälhavaren att F 21/FK Norrland tills vidare lokaliseras dll nuvarande gmpperingsplats för F 2l/Se ÖN. Överbefälhavaren bedömer vidare att ett slutiigt förslag till grappering av F 21/FK Norrland kan lämnas i samband med att uppdraget om flygvapnets omstmkturering redovisas den 15 september 1995. Överbefälhavaren redovisar cxkså översiktligt utvecklingen av flygkommandonas organisation i fred och i krig fram till den 1 juli 1996. Vid denna tidpunkt bedöms flygkommandona helt ha övertagit Chefen för första flygeskaderas uppgifter varvid också den nuvarande myndigheten upphör.
Jag har i det föregående (avsnitt 4.1) om ledningsfrågor behandlat benämningen av militärområdena. Flygkommandona bör benämnas efter samma princip, dvs. F 21/Norra flygkommandot, F 16/Mellersta flygkommandot resp. F 10/Södra flygkommandot. När det gäller den fortsatta inrikmingen i fråga om flygkommandona kan jag gexlta Överbefälhavarens förslag, och då även förslaget till övergångslösning avseende F 21/Norra flygkommandot (dvs. den myndighet Överbefälhavaren föreslår benämns F 21/FK Norrland). Jag vill med anledning av Överbefälhavarens förslag om flygkommandona emellertid betona vikten av att Överbefälhavaren cxh Chefen för flygvapnet iakttar stor återhållsamhet med förslag eller lösningar som innebär sådana lokaliseringar som i sin tur kan föranleda t.ex. krav på omfettande byggnadsinvesteringar.
överbefälhavaren har vidare i november 1992 redovisat resultatet av Prop. 1992/93:100
regeringens uppdrag avseende systemplan Flygsystem 37 genom att redovisa Bilaga 5
inriktningen av mcxiifieringen till AJS 37. Överbefälhavaren anför bl.a. att
mcxiifieringen till AJS 37 innebär en kosttiadseffektiv lösning för att
bibehålla flygstridskraftemas samlade effekt. Detta kompenserar tiU en del
det minskande antalet flygdivisioner och det försenade införandet av JAS 39
i krigsorganisationen.
Jag delar Överbefälhavarens uppfattning och vill understryka vikten av att den planerade integreringen av AJ och S 37 till AJS 37 fullföljs.
I sin programplan ÖB 93 har Övertxfälhavaren cxkså lämnat en lägesredovisning vad gäller uppdraget om en ändrad gmndorganisation för Flygvapnet. Av redovisningen framgår att vid samdiga flottiljer utom de i Ljungbyhed (Krigsflygskolan, F 5) och Halmstad (Flygvapnets Halmstadskolor, F 14) har arbetet med verksamhetsbeskrivning slutförts cxh tekniska utredningar påbörjats inför den kommande koncessionsprövningen om utökad flygverksamhet. Enligt nuvarande tidsplan skall ansökningshandlingar lämnas in till Koncessionsnämnden för miljöskydd senast den 31 december 1993.
Jag kan konstatera att arbetet med att söka tillstånd för utökad flygverksamhet har kommit igång på ett förtjänstfullt sätt. Sammantaget finns nu enligt min mening goda fömtsättningar för att statsmaktema skall ha ett fullgott underlag för beslut budgetåret 1995/96 om en förändrad gmndorganisation för flygvapnet. Frågan om flygvapnets omstrakturering bör nu löpande kunna följas av den inom Försvarsdepartementet nyligen tillsatta parlamentariska beredningen för genomförandet av 1992 års försvarsbeslut.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Med utgångspunkt i anledning av 1992 års stabiliseringsproposition skall följande åtgärder vidtas under budgetåret 1993/94. En AJ/S 37-division skall avvecklas och Västgöta flygflottilj, F 6, i Karlsborg skall läggas ned. I sitt kompletterande underlag i december 1992 förordar Överbefälhavaren en snabbare nedläggningstakt avseende F 6 än den som regeringen angav i stabiliseringspropositionen. Mot bakgmnd av betydelsen av att åstadkomma tidiga besparingar delar jag Överbefälhavarens uppfattning cxh föreslår därför att nedläggningen av F 6 - som skall inledas den 1 juli 1993 - skall vara avslutad senast den 30 juni 1994. Flygverksamheten vid F 6 skall ha upphört helt senast den 31 december 1993. Inom flygvapnet skall hämtöver reduceringar göras i förmånssystemen för vämpliktiga cxh officersaspiranter.
Jag bedömer att de här redovisade reduceringarna kan genomföras utan att inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut äventyras.
93 I detta ligger att jag förordar en stegvis återgång till en normal volym för Prop. 1992/93:100 repetitionsutbildning inom flygvapnet. För inriktningen i övrigt viU jag Bilaga 5 framhålla följande.
Inom attack- cxh spaningsflygförbanden AJ, AJ/S och S 37 bör under budgetåret 1993/94 sex flygdivisioner produceras. I awaktan på att JAS 39-systemet med full spaningskapacitet kan införas i krigsorganisationen trär särskild vikt läggas vid att vidmakthålla cxh utveckla spaningsförmågan inom 37-systemen.
Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett förslagsanslag, avsett att belastas med eventuella utgifter till följd av betalningsförskjuttiingar i JAS-systemet. Anslaget, som var ett 1 000-kronors anslag, skulle betiktas som ett lån och om skulden inte var reglerad vid utgången av budgetåret 1996/97 skulle räntekostnaden och amorteringstid fastställas. Chefen för flygvapnet anför i sin anslagsframställning att anslaget inte kommer att behöva utnyttjas innevarande budgetår. Jag bedömer det som mer ändamålsenligt att Chefen för flygvapnet, i stället för ett särskilt anslag, medges utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella betalningsförskjutningar. Krediten bör vara kopplad till anslaget anskaffning av materiel. Mot denna bakgrand bör anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar tas bort i och med utgången av budgetåret 1992/93.
Vissa frågor om ttafikflygaratbildning har behandlats i det föregående (se avsnitt 2.5).
För flygstridskrafteraa bör i övrigt gälla den inriktning som har lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut.
Anslag
D 1. Flygvapenförband: Ledning cxh förbandsverksamhet
1991/92 Utgift 4 920 241 939
1992/93 Anslag 5 103 000 000
1993/94 Förslag 5 364 947 000
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av flygvapnets krigsförband samt upprätthållande av insats- txh mobiliseringsberedskap m.m.
Chefen för flygvapnet anför att verksamheten under budgetåret inriktas på att fullfölja försvarsbeslutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 och hemställer att 5 204 miljoner kronor anvisas. I sitt kompletterande yttrande över anslagsframställningama föreslår Överbefälhavaren att anslaget förs upp med 5 152,5 miljoner kronor.
1 sin anslagsframställning för den civila trafikflygamtbUdningen hemställer Prop. 1992/93:KX) Chefen för flygvapnet att 32,3 miljoner kronor anvisas cxh att investerings- Bilaga 5
medel till en tidigare beslutad nivå om 40 miljoner kronor får tas i anspråk.
Jag har i det föregående redovisat målen för budgetåret 1993/94. Fömtom de förändringar som föranleds av 1992 års stabiliseringsproposition överenssfemmer inriktningen i allt väsendigt med den som Chefen för flygvapnet har föreslagit J sin anslagsframställning. I min beräkning av medelsbehovet har jag beaktat att Chefen för flygvapnet för trafikflygamtbUdningen cxkså disponerar medel från sjätte huvudtiteln. Jag beräknar medelsbehovet under anslaget till 5 364 947 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av ansfegen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 6 115 625 929 1992/93 Anslag 7 503 000 000 1993/94 Förslag 7 547 941 000
Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen cxh av viss materiel för fredsbmk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt cxh anskaffningstakt besfems av anslagstilldelningen.
Chefen för flygvapnet hemställer att 7 263 miljoner kronor anvisas, varav 116 miljoner kronor skall tillföras den militära utgiftsramen, och att ett bemyndigande om 2 188 miljoner kronor inhämtas. Bemyndigandena är bl.a. avsedda för system JAS 39. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och Chefen för flygvapnets yrkanden.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Detta sfemmer i allt väsendigt med vad Chefen för flygvapnet har anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 7 547 941 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till
2 194 000 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 39 366 000 000 kronor.
95
7 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning dill vilka Prop. 1992/93:100 anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som Bilaga 5 riksdagen kan komma att lämna.
D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 292 709 736
1992/93 Anslag 394 000 000 1993/94 Förslag 423 600 000
Verksamheten under anslaget omfettar nybyggnad av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder avseende flygfält, befästningar cxh lokaler för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål. Verksamheten omfettar även kompletteringsarbeten m.m. på eller i anslutning till befindiga flygbaser samt anläggningar för el cxh teleutmstning vid flygbaserna.
Chefen för flygvapnet anför bl.a. att dlläggsbyggnationer bör påbörjas för stridsledningscentral cxh flygkommandostab vid två anläggningar cxh hemställer att 463 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen cxh föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 dll 423 600 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. gcxlkänna den förändrade inriktningen av flygvapen förbanden,
2. till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 364 947 000 kr,
3. dll Flygvapenförband: Anskaffiiing av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 547 941 000 kr,
4. bemyndiga regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffiing av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1 700 000 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. cxh utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av 2 194 000 000 kr,
6. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
423 600 000 kr.
4.12 Operativ ledning m.m. Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör den långsiktiga inrikttiingen för huvudprogrammet enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet,
ramanslag 1 125 342 000 kronor. E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel,
ramanslag 117 396 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
111 300 000 kronor. E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar,
reservationsanslag 79 580 000 kronor. E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling,
ramanslag 167 218 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
140 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Överbefälhavaren har i allt väsentligt genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 enligt de mål som ställts upp i regleringsbrevet.
Som en följd av de förslag LEMO har lämnat har ett omfettande om-organisationsarbete bedrivits inom ramen för huvudprogrammets verksamhet. Detta har tagit resurser i anspråk som annars skulle ha använts för annan verksamhet. Detta har exempelvis gällt visst funktionsmässigt stöd till högre regional nivå, verksamheten vid militärbefalhavaraa cxh viss verksamhet med anknytning till underrättelse- och säkerhetstjänst.
Överbefälhavaren har undemtnyttjat sina anslag med sammanlagt 80,1 miljoner kronor. Av dessa hänför sig cirka 26 miljoner kronor tiU anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet cxh beror till stor del på det genomförda utrednings- cxh omorganisationsarbetet som medfört att andra uppgifter senarelagts. Undemtnyttjandet på anslaget E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning cxh utveckUng uppgår till drygt 52 miljoner kronor och beror huvudsakligen på att medelsramen utökades med 50 miljoner kronor i ett sent skede av budgetåret.
97 Sammantaget anser jag att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet Prop. 1992/93:1(X) i allt väsentiigt överenssfemmer med tidigare fastiagda mål. Bilaga 5
Jag anser dcxk att redovisningen av uppnådcfe resultat bör utvecklas så att verksamhetens resultat cxh förbmkade resurser bättte kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 noterar jag att Överbefälhavaren räknar med att planerad verksamhet i stort sett skall kunna genomföras.
Slutsatser
Långsiktig utveckling
Den inriktning som har lagts fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla för huvudprogrammet.
Den operativa ledningen skall
- uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att försvaret skall ha en betryggande förmåga att förhindra framgång för ett strategiskt överfall,
- stödjas av en effektiv cxh väl fungerande underrättelse- cxh säkerhetstjänst som i tid kan ge underiag för beslut,
- ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen cxh den materiella tillgängligheten så att den samlade ledningsförmågan förstärks,
- skapa fömtsättningar för samordnade och kraftsamlade försvarsoperationer med stridskraftema cxh dess stödresurser.
Beredskapssystemet skall vidmakthållas cxh medge kontinuerlig ledning i olika konfliktnivåer enligt regeringens särskilda anvisningar.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall vissa besparingar, främst i form av senareläggning av viss materiell förayelse och byggnation, göras inom huvudprogrammet.
Mcxieraiseringen av gemensamma stabsplatser cxh försvarets telenät bör fortsätta i något långsammare takt än vad som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Detsamma gäller för utbyggnaden av datorstöd för den operativa ledningen.
De medel som föreslås för åtgärder inom telekrigsområdet bör användas i huvudsak enligt Överbefälhavarens förslag.
98 Detta innebär att Överbefälhavaren skall ha ett sammanhållande ansvar för Prop. 1992/93:100 dessa medel, bl.a. avseende fortsatt utveckling av telekrigsförmågan Bilaga 5
hos flygplan JA 37, övningsstörsändare (xh telekrigsutmstning för kustkorvett av Göteborgsklassen samt signalspaningssystem.
Förberedelsema för övergång till myndigheten Försvarsmakten skall slutföras så att organisationen kan vara intagen den 1 juli 1994.
Anslag
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
1991/92
Utgift
950 301 627
1992/93
Anslag
1 035 000 000
1993/94
Förslag
1 125 342 000
Under anslaget bedrivs allmän ledning cxh förbandsverksamhet samt operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.
Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 att verksamheten under budgetåret bör inriktas mot att fullfölja försvarslx-slutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 cxh hemställer att 1 044 miljoner kronor anvisas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentiigt överenssfemmer med det som Överbefälhavaren har föreslagit i sin ansfegsframställning. Jag föreslår dock att medel tillförs anslaget för bl.a. personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt ESK. Jag har därför i min beräkning av medel innefattat detta cxh beräknar medelsbehovet under anslaget till 1 125 342 000 kronor.
Under anslaget E 1. har vidare medel avsatts för att finansiera verksamheten vid Försvarsmaktens organisationsmyndighet.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel
1991/92
Utgift
139 758 431
1992/93
Ansfeg
129 000 000
1993/94
Förslag
117 396 000
99 Prop. 1992/93:100 Verksamheten under anslaget omfettar bl.a. anskaffning av telemateriel för Bilaga 5 försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindelser. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt besfems av medelstUldelnmgen.
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 112 miljoner kronor cxh att ett beställningsbemyndigande om 111,3 miljoner kronor inhämtas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentiigt överensstämmer med det som Övertxfälhavaren har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag bedömer bemyndigandebehovet till 111 300 000 kronor cxh beräknar medelsbehovet under anslaget till 117 396 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1994 blir därmed 85 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning tiU vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som regeringen kan komma att lämna.
E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 106 317 000 1992/93 Anslag 54 000 000 1993/94 Förslag 79 580 000
Verksamheten under anslaget omfettar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. för huvudprogrammet Operativ ledning samt markförvärv för dessa ändamål.
Överbefälhavaren anför att ny- till- cxh ombyggnad av miloverksfeder med anledning av arméns omstrakturering skall genomföras för att ge bättte fömtsättningar för kaderorganisationen cxh underhållet av krigsförbandens materiel. Åtgärder skall vidtas för att vidmakthålla den operativa ledningen vad bettäffar anläggningar, ledningssystem och skydd. Överbefälhavaren hemställer att 86 miljoner kronor anvisas anslaget.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 79 580 000 kronor.
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning cxh utveckling
1991/92
Utgift
80 644 104
1992/93
Anslag
141 000 000
1993/94
Förslag
167 218 000
100 Verksamheten under anslaget består dels av försvarsgemensamma system Prop. 1992/93:100 cxh program, dels av för försvarsmakten gemensam forskning cxh Bilaga 5 utvecklingsverksamhet. Dessa omfettar bl.a. inledande system-och materiel-arbete samt bevakning cxh utveckling av inttessanta teknikområden. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 161 miljoner kronor cxh att ett bemyndigande om 140 miljoner kronor inhämtas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentligt överenssfemmer med det som Övertxfälhavaren har föreslagit i sin anslagframställning. Jag bedömer bemyndigandebehovet till 140 000 000 kronor cxh beräknar medelstilldelningen till 167 218 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget blir då 146 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 125 342 000 kr,
2. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 117 396 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom en kostnadsram av 111 300 000 kr,
4. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
79 580 000 kr,
5. till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 167 218 000 kr,
6. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140 000 000 kr.
4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 4.13.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen av verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
F I. Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000 kronor.
Övrigt:
Jag föreslår att Försvarets sjukvårdsstyrelse i Karlstad skall upphöra som myndighet den 30 juni 1994.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet. Jag anser att den redovisning som görs av prestationer och kostnader uppdelad på olika verksamhetsgrenar är bra cxh bör fortsätta. Dock bör SjvS i framtiden även kunna redovisa kosttiaderaa för prestationema. Under budgetåret har bl.a. tte studier av psykiska reaktioner under kriget vid Persiska viken år 1991 färdigställts.
SjvS har undemmyttjat sitt anslag med 500 000 kronor. Undemttiyttjandet beror bl.a. på att lön åt anställda vid SjvS under detta budgetår belastat anslaget L 4. FN-styrkors verksamhet utomlands.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
För budgetåret 1993/94 bör, i enlighet med 1992 års försvarslxslut, de primära målen för SjvS vara att:
- Fullgöra uppgifter som tillsynsmyndighet över hälscv cxh sjukvården samt djurhälsovården för verksamheten inom Försvarsdepartementets område,
- fortsätta arbetet med att försörja försvarsmaktens freds- och krigsorganisation med rätt utbildad hälso- och sjukvårdspersonal,
- genom studier, utveckling, försök cxh anskaffning förse försvarsmaktens Prop. 1992/93:100 krigs- och gmndorganisation med ändamålsenliga sjukvårdsfömödenheter. Bilaga 5
Ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa en effektiv krigssjukvård inom given ekonomisk ram.
Jag har tidigare denna dag föreslagit att SjvS i Karlstad bör upphöra som myndighet den 30 juni 1994, se vidare avsnitt 2, Organisationsfrågor.
Anslag
F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse
1991/92 Utgift 43 099 000 1992/93 Anslag 44 700 000 1993/94 Förslag 46 099 000
Försvarets sjukvårdsstyrelse hemställer att 43,8 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren föreslår att verksamheten bedrivs enligt plan men beräknar medelsbehovet till 42,9 miljoner kronor.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i allt väsentiigt med den som SjvS föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 46 099 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.2 Fortifikationsförvaltningen Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslutet ligga fast.
Resurser.
F 2. Fortifikationsförvaltningen, anslag 1000 kronor.
övrigt:
Regeringen har i proposition 1992/93:37 föreslagit att Fortifikationsförvaltningen awecklas den 30 juni 1994 samt att en ny fastighetsförvaltande myndighet inrättas den 1 juli 1994 med uppgift att ansvara för förvaltningen av försvarets ändamålsfastigheter. Riksdagen har gcxikänt förslaget (1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123).
Resultatbedömning
Fortifikationsförvaltningen har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med inriktningen i regleringsbrevet.
Tjänster åt kunder utanför försvarsmakten har kunnat utökas utan att huvuduppgiften eftersatts.
Fortifikationsförvaltningen har utvecklat en ny lednings- cxh planeringsmodell efter de styrprinciper som regeringen initierat. En organisationsförändring har genomförts under året för att anpassa verksamheten till rollen som avgiftsfinansierad myndighet.
Fortifikationsförvaltningens totala omsättning under budgetåret uppgick tiU 1 300 miljoner kronor vilket är en reducering jämfört med föregående verksamhetsår med 300 miljoner kronor.
Fortifikationsförvaltningens resultat för verksamhetsåret uppgår till 73,6 miljoner kronor. Drygt 18 miljoner kronor av överskottet hänförs tiU Fortifikationsförvaltningens direkta verksamhet, och beror främst på en ökad debiteringsgrad och en minskad kostnadsnivå i form av rationaliseringar och minskade lokalkostnader.
104
Liksom föregående år har problem av såväl redovisningsteknisk som Prop. 1992/93:100
systemteknisk natur påvisats. Riksrevisionsverket har också riktat in- Bilaga 5
vändningar mot årsredovisningen i sin revisionsberättelse. Felaktighet i
avsfemningen av rörlig kredit hos Riksgäldskontoret samt brister i
redovisningen gör enligt verket att resultatet ej är helt rättvisande. Jag anser
att de brister verket pekat på måste rättas till snarast. Jag har erfarit att
sådant arbete inletts cxh att de gmnder som orsakat anmärkningen kommer
att undanröjas snarast. Jag avser att i särskild ordning behandla Riks-
revisionsverekts anmärkning. Jag har vidare erfarit att myndigheten arbetar
med att ta fram mål, resultatmått samt modell för resultatanalys enligt de
riktiinjer som regeringen angett. Härigenom möjliggörs en enklare cxh
tydligare bedömning av verksamhetens effektivitet.
Slutsatser
Verksamhetensmål budgetåret 1993/94
Fortifikationsförvaltningens verksamhet bör ha samma inriktning som föregående år.
En målsättning bör vara att öka egenprojekteringsgraden avseende befästningar, flygfält samt andra byggnader med särskilda skydds- och sekretesskrav.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas verksamhet föranledd av omstmktureringen av försvaret samt de förändringar regeringens proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter cxh lokaler, m.m. föranleder.
Anslag
F 2. Fortifikationsförvaltningen
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Fortifikationsförvaltningen, som är en avgiftsfinansierad myndighet, begär för budgetåret 1993/94 ett anslag på 1 000 kronor.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i allt väsendigt med den som Fortifikationsförvaltningen föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår att anslaget tas upp på statsbudgeten med ett belopp om 1 000 kronor.
Den planerade omsättningen 1993/94 beräknas till 249 528 000 kronor.
4.13.3 Försvarets materielverk Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentiigt bör inriktningen i 1992 års försvarsbeslut ligga fast. Vidare skall fortsatt utveckling mot nytt arbetssätt och förberedelser för avgiftsfinansiering av verksamheten i sin helhet genomföras.
Resurser.
F3.Försvarets materielverk, ramanslag 1 318 841 000 kronor.
Bemyndigande för uppdrag som innebär beställningar av fömödenheter vilka inte belastar materielanskaffningsanslag: 100 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Försvarets materielverk (FMV) har genomfört verksamheten under budetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.
Arbetet med kvalitetshöjning avseende ekonomiadministration har resulterat i att Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse inte riktat någon anmärkning mot FMV. Åtgärdema har inneburit att många ekonomiadmini-stttiva mtiner har ändrats och verksamhetsanpassats för att öka effektivitet och säkerhet i den ekonomiska redovisningen.
En modell för ekonomisk styraing av verksamheten vid verkets avdelningar, som ger föratsätttiingar för utökad decenttisering och ökat kostnadsmedvetande, har prövats och kommer successivt att utvecklas.
Antalet anställda omräknat till personår var 2 941 vid utgången av budetåret 1991/92. Detta innebär en ökning med 49 personår jämfört med föregående budgetår, främst bercxnde på ökad uppdragsvolym cxh konsultavlösningar.
106 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga S Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Arbetet med uppdragsstyraing har resulterat i att dialogerna med uppdragsgivarna gett tydliga överenskommelser om vad FMV skall genomföra under budgetåret 1993/94 och vilka resurser som krävs för att få balans mellan uppgifter och resurser.
Verksamheten bör enligt min mening inriktas mot fortsatta förberedelser för att kunna gå över till avgiftsfinansiering av all verksamhet vid Försvarets materielverk den 1 juli 1994.
Försvarets materielverks verksgemensamma projekt (FMV 90) för utveckling av uppdragsstyraing, delegering och resultatansvar övergår budgetåret 1993/94 i en ny fas. Det inom verket initierade effektivise-ringsprogrammet innebär att kostnadsnivån vid utgången av budgetåret 1995/96 skall vara i storleksordningen 300 miljoner kronor lägre än vid starten av budgetåret 1993/94. För att möjliggöra detta har Materielverket anmält att en ny huvudstmktur försöksvis kommer att införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. Det är enligt min mening nödvändigt att Materielverket fortsätter utvecklingsarbetet mot nytt arbetssätt enligt den uppgjorda planen.
Verksamheten inom Försvarets materielverk skall genomföras så att de mål programansvariga m.fl. myndigheter har angett i uppdrag cxh anvisningar nås med så låg resursförbrakning som möjligt cxh inom avdelade ekonomiska ramar.
Anslag
F 3. Försvarets materielverk
1991/92 Utgift 1 128 667 696 1992/93 Anslag 1 151 500 000 1993/94 Förslag 1 318 841 000
Försvarets materielverk äskar 1 262,4 miljoner kronor vilket innebär en ökning i förhållande till budgetåret 1992/93 med 110,9 miljoner kronor. Förändringen innefattar främst överföringar och därmed sammanhängande uppgiftsändringar från andra anslag. Överbefälhavaren tillstyrker Försvarets materielverks planering och föreslår att anslaget förs upp med 1 262,4 miljoner kronor.
Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att beställningar av fömödenheter får läggas ut - som inte belastar materie lanslag - så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 miljoner kronor. Min beräkning av det totala medelsbehovet för Försvarets materielverk framgår av sammanställningen över utgifter, inkomster cxh 107
medelsbehov.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Utgifter, inkomster, medelsbehov m.m. (1000-tal kronor) __________________ 1991/92___________ 1992/93
Planerat
Utfall
Planerat
1993/94
Föredraganden
1. Uppdrag på myndighetsanslag Utgifter
1 055 790 1 055 790
* Allmän ledning och förbands verksamhet
Summa
Inkomster
27 509
6 873
6 008
40 390
* Förvaltnings kontoret i Karlstad
* Inkomster av extera provning
* Övriga inkomster
Summa
Medelsbehov 1 015 400
2. Avgiftsfinansierad verksamhet Intäkter
1 183 598 I 183 598
31 043
8 363 15 515 54 921
1 128 677
1 194 600 1 194 600
31 400
7 700
43 100
1 151 500
1 368 841 1 368 841
10 000 15 000 25 000
1 318 841
* Drivmedelsför-
sörjning
600 000
394 759
500 000
550 000
* Verkstäder inkl.
underhållsreg.
Övre Norrland
1 648 000
1 628 278
1 844 000
1498 000
* Reservmateriel-
försöjraing
903 000
942 189
1 045 000
907 000
* Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad
-
-
-
32 000
Summa
3 151 000
2 963 226
3 189 000
2 979 000
108 Kostnader
* Drivmedelsför-
Bilaga 5
sörjning
600 000
391 604
500 000
550 000
* Verksfeder inkl.
underhållsreg.
Övre Norrland
1 648 000
1 581 398
I 644 000
1490 000
* Reservmateriel-
försörjning
903 000
632 188
1045 000
907 000
* Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad
-
-
-
32 000
* Resultat
-
358 036
-
-
Summa
3 151000
2 963 226
3 189 000
2 979 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgetering av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.4 Försvarets radioanstaU Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Verksamhetens mål anges i särskild ordning.
Resurser.
F 4. Försvarets radioanstalt, ramanslag 389 195 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets radioanstalt (FRA) har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i alU väsentiigt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
FRA svarar inom totalförsvaret för prcxluktion av underrättelser gmndade på information inhämtad genom signalspaning. Vidare skall FRA utveckla teknisk materiel cxh metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.
Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas i regeringsprotokollet. Ytterligare information kommer att ges till riksdagens Försvarsutskott i särskild ordning.
Anslag
F 4. Försvarets radioanstalt
1991/92 Utgift 341 184 318
1992/93 Anslag 354 700 000
1993/94 Försfeg 389 195 000
FRA hemställer att medel för verksamhetens genomförande anvisas med 371 700 000 kronor, varav 19 miljoner kronor avser viss materielanskaffning. Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 352 700 000 kronor.
110 Försvarets underrättelsenämnd anser i sitt yttrande över FRA:s anslagsframställning att det är viktigt att de materielanskaffningar som behandlas kan tiUgcxloses.
Jag har nyss redovisat inrikmingen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer med den som FRA har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag har vid mina ställningstaganden beräknat medel för att tUlgodose ett behov av förstärkningar inom materielområdet. Jag beräknar medelsbehovet under anslaget till 389 195 000 kronor. Detta är enligt mm mening en anslagsnivå som också på sikt medger att angelägna behov mom materielområdet kan tillgodoses.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade riktlinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.5 Vämpliktsverket
Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsendigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
F 5. Vämpliktsverket, ramanslag 213 772 000 kronor.
Resultatbedömning
Vämpliktsverket skulle enligt regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 ägna särskild uppmärksamhet åt tte frågor, nämligen lokala myndigheters anslutning till verkets informationssystem, orsakema till vämpliktsavgångar samt behovet av förändrade rekryteringsområden i syfte att minska resekostnaderaa för värapliktiga. Enligt årsredovisningen - som enligt Riksrevisionsverket ger en rättvisande bild av verksamheten - har Vära-pliktsverkets produktions- och planeringsuppgifter fullgjorts på ett tillfredsställande sätt. Detta har kunnat ske trots ändrade planeringsförat-
8 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
sättningar bl.a. genom avbrytande av försöken med korttidsutbildning tiU Prop. 1992/93:100 följd av ett regeringsbeslut hösten 1991 och genom att ett nytt uttagnings- Bilaga 5 system införts.
Av redovisningen framgår att verket vidtagit flera åtgärder i syfte att minska personalkostnaderaa. I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 har ytterligare kosttiadsminskningar awiserats. Verket har för övrigt små möjligheter att påverka vissa kostnader såsom värapliktskosttiader och vissa porton.
Verket har lämnat en årsredovisning enligt ställda krav. Framtagandet av nya resultatmått bör enligt min mening fortsätta.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Den 1 juli 1992 trädde ändringar i vämpUktslagen (1941:967) i kraft som innebär att inte alla krigsdugliga vämpliktiga skall tas ut till gmndutbildning utan endast de som är bäst lämpade för en befattning i krigsorganisationen. Övriga vämpliktiga skall tas ut till en utbildningsreserv. Vämpliktsverket bör därför - i avvaktan på resultatet av kommande förslag från Pliktutredningen - inrikta sin verksamhet på att de nya principema för uttagning av vämpliktiga får fullt genomslag.
Anslag
F 5. Vämpliktsverket
1991/91 Utgift 177 310 145 1992/93 Anslag 204 200 000 1993/94 Förslag 213 772 000
Vämpliktsverket har i anslagsframställningen angett att verket genomfört personalminskningar. Verket har för budgetåret 1993/94 begärt 196,5 miljoner kronor. Överbefälhavaren har tillstyrkt yrkandet. Jag har vid min beräkning av medel tagit hänsyn till personal minskningaraa. I övrigt har medel i huvudsak beräknats för fortsatt utveckling av verkets informationssystem. Jag beräknar anslaget till 213 772 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn dll de tekniska justeringar som måste göras dll följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången dll lån i Riksgäldskontoret samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans departementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. 112
4.13.6 Militärhögskofen Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsendigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser.
F 6. Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000 kronor
Resultatbedömning
Jag bedömer att Militärhögskolan under verksamhetsåret 1991/92 uppnått sina utbildningsmål.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Militärhögskolan bör genomföra verksamhet enligt verksamhetsförordningen (1983:276). I fråga om utbildning bör skolan enligt min mening härvid prioritera de nivåhöjande kursema för yrkesofficerare.
Vad gäller de högre kursema skall utbildningen bedrivas i samverkan med Försvarets förvaltningshögskola.
Anslag
F 6. MUitärhögskolan
1991/92 Utgift 78 629 752 1992/93 Anslag 83 600 000 1993/94 Förslag 104 802 000
Militärhögskolan har i sin anslagsframställning hemstälU om medel för ökade utgifter med 26 820 miljoner kronor.
113
Utgiftsökningama hänför sig huvudsakligen tiU Prop. 1992/93:100
- ny telekrigskurs 300 000 kronor Bilaga 5
- kurs i underrättelse- cxh säkerhetstjänst 800 000 kronor
- ADB-utveckling cxh -uppbyggnad 7 000 000 kronor samt vissa resurser för gmndforskning och doktorandlutbildning.
Överbefälhavaren har inledningsvis tillstyrkt ett ökat medelsbehov för Militärhögskolan med totalt 20 200 000 kronor. I ett kompletterande yttrande över anslagsframställningen har dock Överbefälhavaren anpassat ramen med 7 000 000 kronor till ett ökat medelsbehov av 13 200 000 kronor.
Jag har i det föregående redovisat målen för verksamheten för budgetåret 1993/94. De överenssfemmer huvudsakligen med dem som Militärhögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 104 802 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikdinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4.13.7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhet som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarsfe. Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av frivillig personal genomföras med bibehållen omfattning.
Resurser.
F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. anslag 157 710 000 kronor.
övrigt:
Den frivilliga försvarsverksamheten utteds för närvarande. Uttedningen om frivillig medverkan i totalförsvaret (Fö 1990:02) kommer att lämna sitt betänkande vid årsskiftet 1992/93.
Resultatbedömning
Det minskande antalet medlemmar cxh antalet avtal med krigsorganisationen överensfemmer inte med de för verksamheten uppsatta målen.
Den minskade mängden avtal kan leda till behov av omprioriteringar och särskilda åtgärder i syfte att uppnå målen för försvarsbeslutspericxlen.
UtbUdningen av redan befintiig personal är tillfredsställande och har därmed genomförts utifrån de mål som uppställs för verksamheten.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten inriktas mot de för försvarsbeslutsperioden uppsatta målen med fortsatt prioritering av rekryteringsbe-främjande åtgärder. Vidare skall arbetet med förbättring av metoder för uppföljning och utvärdering av verksamheten fortgå.
115 Anslag Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
1991/92 Utgift 144 600 000 1992/93 Anslag 155 700 000 1993/94 Förslag 157 710 000
Överbefälhavaren föreslår att 155 700 000 kronor anvisas för verksamheten.
Jag har här redovisat inrikttiingen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 157 710 000 kronor vilket såsom ett obetecknat anslag bör föras upp på statsbudgeten.
4.13.8 Försvarets datacenter
F 8. Särskilda awecklingskostnader för Försvarets datacenter
1992/93 Anslag 1 000" 1993/94 Förslag 1 000
Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma tUl följd av att tillgångaraa och skuldema i Försvarets datacenter överlåts till ett statiigt eller privat ägt aktiebolag cxh att myndigheten läggs ned (se prop. 1992/93:73, bet. 1992/93:FöU4, rskr. 1992/93:85).
" Anslaget F 8. Försvarets datacenter
4.13.9 Ersättningar för kroppsskador Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga S
Sanunanfattning
Riksförsäkringsverket bör fortsätttiingsvis disponera anslaget.
Resurser.
F 9. Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag 70 463 000 kronor.
Anslag
F 9. Ersättningar för kroppsskador
1992/93 Anslag 71 000 000 1993/94 Förslag 70 463 000
Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statiigt personskadeskydd cxh förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring cxh statiigt personskadeskydd.
Försvarets civilförvaltning har under lång tid svarat för anslagsframställning och redovisning av ersättningama i fråga. I praktiken är det emellertid Riksförsäkringsverket som har kunskap om anslaget.
Enligt min mening är det lämpligt att Riksförsäkringsverket fortsättningsvis disponerar anslaget. Då verksamheten är hänföriig till det militära försvaret, bör anslaget ingå i den militära utgiftsramen.
Behovet för budgetåret 1993/94 har av Försvarets civilförvaltning beräknats till lägre belopp än för budgetåret 1992/93.
Överbefälhavaren tillstyrker planeringen.
Jag beräknar medelsbehovet till 70 463 (XX) kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 099 000 kr,
2. dll Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
3. till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 318 841 000 kr.
4. bemyndiga regeringen att medge att Försvarets materielverk, för Prop. 1992/93:100 uppdrag som innebär beställningar av fömödenheter och som inte Bilaga 5
belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, fär göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 000 000 kr,
5. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 389 195 000 kr,
6. till Vämpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 213 772 000 kr,
7. till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 104 802 000 kr,
8. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 157 710 000 kr,
9. till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,
lO.till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisa ett försfegsanslag på 70 463 000 kr.
5. Totalförsvarets civila del Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort
I 1992 års försvarsbeslut fastsfelldes följande uppgifter för totalförsvarets civife del.
-Att väma civUbefoUcningen mot verkningama av krigshandlingar cxh under kriser och i krig trygga en Uvsnödvändig försörjning,
-att under kriser och i krig stödja försvarsmakten samt
-att, för fiiUföljande av dessa uppgifter, under kriser och i krig upp rätthålla de viktigaste samhäUsfiinkttonema.
I anvisnmgama för programplaneringen våren 1992 beslutade regeringen om mål för fiinktionema inom totalförsvarets civUa del.
Med detta som gmnd har i den programplan för det civife försvaret 1993/94 - 1997/98, som Överstyrelsen för civU beredskap cxh fiinktion-sansvariga myndigheter lämnat till regeringen, redovisats en bedömning av beredskapsläget den 30 juni 1992 för samtiiga fimktioner.
Totalförsvarets civila del är tiU sin karaktär komplex och heterogen. Det är därför i många fall svårt att finna vägar som på ett rättvisande sätt belyser förmågan under kriser och i krig. I och med 1992 års försvarsbeslut inleddes en process, som syffer tiU att när det gäUer redovisningar, mål och beredskapsläge för fiinktioner, och därmed för totalförsvarets civUa del som helhet, successivt åstadkomma ökad tydUghet, aktuaUtet och precision.
EnUgt min mening återstår ännu mycket arbete, innan det är möjUgt att mer preciserat kunna dra slutsatser om förmågan inom aUa väsentUga områden. Det står emellertid klart att de åtgärder som har vidtagits inom totalförsvarets civUa del sedan 1987 års totalförsvarsbeslut medfört att beredskapsläget har förbättrats och att några aUvarUga balansproblem meUan olika funktioner inte längre kan bedömas föreUgga.
Jag viU här framhåUa att 1992 års försvarsbeslut innebar vissa förändringar i fråga om gmndema för planeringen inom totalförsvaret med bl.a. ett betonande av dels omedelbar förmåga, dels beredskap för återtagning. För detta har jag redogjort i avsnitt 1.1.3. Planeringen inom totalförsvarets civUa del skall successivt anpassas härtiU. Det är vidare väsentUgt att underlaget när det gäUer det mUitära försvarets behov av stöd från totalförsvarets civUa del förbättras.
119 Enligt mm mening är det av väsentiig vUrt att arbetet med att förbättra Prop. 1992/93:100 möjlighetema att bedöma förmågan hos totalförsvarets civife del under Bilaga 5 kriser och i krig prioriteras i den fortsatta planeringen.
I 1992 års försvarsbeslut feststäUdes en ekonomisk planeringsram för totalförsvarets civUa del avseende perioden 1992/93 - 1996/97.
Regeringen har i 1992 års stabiUseringsproposition föresfegit att planeringsramen inom den civife delen av totalförsvaret sänks med 100 mUjoner kronor per år. Jag förordar att besparingsåtgärderna för budgetåret 1993/94 ges en kortsUctig mriktning och främst avser övmng och UtbUdning, skyddsramsbyggande, kommunalteknisk försörjning och vattenberedskap. I övrigt anser jag att Överstyrelsens för civU beredskap försfeg tiU fördehiing av den ekononuska ramen för budgetåret 1993/94 i stort är lämpUg.
Jag avser senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civU beredskap att i samråd med funktionsansvariga myndigheter läinna förslag tiU hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas på ett sätt som är långsUctigt lämpUgt.
Jag kommer senare att föreslå regeringen att tillkalfe en parlamentarisk kommitté med uppgift att utteda påfrestiiingar och risker i det fredstida samhäUet samt vissa frågor inom totalförsvarets civife del.
5.2 Funktionen Civil ledning och samordning Föredragandens överväganden
Beredskapsläget för fiinktionen är enUgt Överstyrelsen för civU beredskap inte gcxitagbart. Brister finns bl.a. i fråga om telekommunikationemas fiinkttonssäkerhet vid myndighetemas firedsuppehåUpfetser cxh när det gäUer den kommunaltekniska försörjningssäkerheten.
5.2.1 Överstyrelsen för civU beredskap
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentiigt fast.
Resurser.
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning cxh samordning, ramanslag
63 648 000 kronor
G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag
87 692 000 kronor
Resultatbedömning
Jag bedömer att resultaten under budgetåret 1991/92 är godtagbara. De uppdrag som lämnades i regleringsbrevet har fullgjorts. Bl.a. har artxtet med beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling utvecklats positivt. Telesäkerhetsanalyser har genomförts vid sex länsstyrelser. Uppdragen har av Överstyrelsen för civil beredskap bmtits ned till uppgifter och mål. Prestationer och effekter har redovisats i relation till dessa uppgifter och mål. De ambitioner som uppgiftema och målen svarar mot har väsentiigen kunnat uppnås. Ett fortsatt arbete med resultattedovisning erfordras emellertid.
Bokslutet är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
En rationalisering har påbörjats som på sikt innebär en personalmmskning med 15 personer.
121 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Till följd av 1992 års stabiUseringsproposition bör vissa besparingar göras inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av fimktionen som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Utvecklingen på det ekonomiadministrativa området cxh när det gäller ratonaliseringsverksamheten på personalområdet bör fortsätta.
Anslag
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning cxh samordning
1991/92 Utgift 57 832 000
1992/93 Anslag 60 743 000 1993/94 Förslag 63 648 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.
1991/92 Utgift 73 204 000 " Reservation 81 833 834 1992/93 Anslag 91 500 000 1993/94 Förslag 87 692 000
" Anslaget var tidigare uppdelat på H 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap, och H 3. Överstyrelsen för civU beredskap: Signalskydd.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 7 miljoner kronor.
5.2.2 CivUbefäUiavama
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns enligt min uppfatttiing inget skäl att ändra den inrikttUng som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Resurser.
G 3. Civilbefalhavaraa, ramanslag 35 246 000 kronor.
övrigt:
- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län dll Mellersta civilområdet.
- De nuvarande myndighetema Civilbefalhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde upphör den 30 juni 1994.
- Den 1 juli 1994 bildas två nya myndigheter, benämnda Civilbefalhavaren i Södra resp. Norra civilområdet.
Resultatbedömning
Civilbefälhavamas årsredovisningar har upprättats i enlighet med stäUcfe krav i totalförsvarets budgetförordning.
Civilbefalhavaraa har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav.
Slutsatser
Det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inrikming som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Jag vill dock i detta sammanhang hänvisa till avsnitt 2.4.3 och mina överväganden med anledning av LEMO:s förslag.
123 Anslag Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 G 3. Civilbefalhavaraa"
1991/92 Utgift 29 967 448 1992/93 Anslag 36 466 000 1993/94 Förslag 35 246 000
"Anslaget G 3. Civilbefalhavaraa var tidigare uppdelat i anslagen G 3. Förvaltningskosttiader m.m., och G 4. Utbildnings- och övningsverksamhet.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 3 miljoner kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 648 000 kr,
2. till överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i lednings systemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
87 692 000 kr,
3. till Civilbefölhavama för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 35 246 000 kr.
5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.
I det följande redovisas verksamhetsmål m.m. för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt för funktionen Arbetskraft vad avser den del av verksamheten som faller inom Försvarsdepartementets ansvarsområde.
Jag redovisar mina överväganden för Räddningsverkets verksamhet, för frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret samt för Vapen fri sty rel sens verksamhet separat under de olika delmbrikeraa.
5.3.1 Statens räddningsverk m.m. Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentUgt fast. Detta innebär bl.a. att fortsatt stor vikt skall läggas på att utveckfe metoder för riskhanteringen och dess tillämpning. Målet bör vara att riskhanteringen samlat skall kunna omfatta risker i såväl fred som krig.
Inom befolkningsskyddets område skall produktionen av skyddsram koncentreras till riskområden med högsta och hög prioritet. Vidare skall åtgärder vidtas i syfte att stärka den enskildes förmåga att ta ansvar för den egna säkerheten cxh därmed förebygga olyckor cxh skador.
Inom räddningstjänstområdet skall åtgärder för att utveckla samordningen på alla nivåer främjas. En fortsatt integration av freds- cxh krigsräddningstjänsten skall eftersträvas.
Resurser.
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
684 857 000 kronor
H 2. Skyddsram m.m., förslagsanslag 495 613 000 kronor
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred cxh andra natur olyckor, anslag 25 000 000 kronor
H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag 1 000 kronor
Resultatbedömning
Jag konstaterar att verksamheten under budgetåret 1991/92 har genomförts i allt väsendigt i enlighet med de i regleringsbrevet uppställda resultatmålen cxh resultatkraven. Under anslaget H 2. Skyddsmm m.m. har emellertid verksamheten fått en större omfettning än den planerade bercxnde på att fler byggnadsobjekt än vad som förväntats färdigställts eller påbörjats.
125
Statens räddningsverk har gjort en bedömning av beredskapsläget per den Prop. 1992/93:1(X) 30 juni 1992 baserad på redovisningar från länsstyrelsema. Beredskapsläget Bilaga 5 bedöms i likhet med föregående år vara gcxitagbart för huvuddelen av delfunktionerna. Brister finns bl.a. ifråga om varaing, skyddsmm cxh AC-skydd. Beredskapen att genomföra uttymning och inkvartering är begränsad. Hemskyddsorganisationen har alltjämt begränsade möjligheter att genomföra sina uppgifter även om övningsläget har förbättrats.
Statens räddningsverk är i färd med att utveckla sin ekonomihantering cxh resultattedovisning. Jag kan konstatera att ett fortsatt arbete bl.a. med resultatmått erfordras.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Statens räddningsverk funnit att årsredovisningen är rättvisande. Granskningen av resulfatiedovisningen har dock begränsats till en bedömning av krav på fullständighet och dokumentation.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
TiU följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av funktionen som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Anslag
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
1991/92 Utgift 610 225 311 1992/93 Anslag 653 417 000 ' 1993/94 Förslag 684 857 000
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen för försvarsbeslutspericxlen. Till följd av beslutade besparingsåtgärder har jag reducerat anslaget med 27 miljoner kronor. En neddragning som för budgetåret 1993/94 kortsiktigt löses genom begränsningar främst av utbildnings- och övningsverksamheten.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas tiU myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de
redovisade riktiinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade 126
beloppet.
H 2. Skyddsram m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga S
1991/92 Utgift 619 215 766 1992/93 Anslag 487 560 000 1993/94 Förslag 495 613 000
Inriktningen för försvarsbeslutspericxlen har jag redovisat i det föregående. De beslutade besparingsåtgärderaa innebär att jag för budgetåret 1993/94 har reducerat anslaget med 13 miljoner kronor. Jag har dels bedömt att antalet färdigställda skyddsram i samband med nyproduktion blir något färre än vad Statens räddningsverk har angett, dels att planerade bristfeckningsåt-gärder under budgetåret bör begränsas.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992 totalt
1 566 065 000 kronor. För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av nya
bemyndiganden till 533 400 000 kronor. Av dessa avser 447 600 000 kronor
bemyndiganden för skyddsmm och 85 800 000 kronor bemyndiganden för
ledningscentraler.
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor "
1993/94 Förslag 25 000 000
" Nytt anslag
I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) föreslås att ett generellt statsbidragssystem för kommunema införs fr.o.m. år 1993. Som en följd av detta slopas det extra skatteutjämningsbidraget. I detta bidrag var särskilda medel avsatta för kommuner som efter särskild ansökan vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
Den del av det extra skatteutjämningsbidraget som avsåg nämncfe bidrag ansågs emellertid ha haft så stor betydelse för genomförandet av säkerhetshöjande åtgärder till kommunema att regeringen i kompletteringspropositionen föreslog att bidraget bör finnas kvar som ett specialdestinerat statsbidrag. Ett nytt anslag för ändamålet bör därför tas upp på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Anslaget, som ligger utanför den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del, bör disponeras av Statens räddningsverk.
Bidrag skall även fortsättningsvis utgå efter de grander som anförts i 1986
års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150,
bet. 1985/86:FöU 11 och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361).
9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. " Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 1991/92 Utgift 5 556 674 1992/93 Anslag 6 000
1993/94 Förslag 1 000
" Tidigare anslag H 3.
Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpningsoperationer tUl sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor.
5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning av verksamheten som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut kvarstår. Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering cxh utbildning av frivillig personal genomföras i oförändrad omfattning.
Resurser.
H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av total försvaret m.m., anslag 77 790 000 kronor
Resultatbedömning
Samövning av hemskyddsombud cxh grappchefer har under budgetåret 1991/92 gett ett för verksamheten positivt resultat främst avseende rekrytering av nya ombud.
Självskyddsutbildnihgen har på grand av kosmadsökningar för instmktörsarvoden inte kunnat genomföras som planerat.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst vill jag särskilt betona vikten av att målet att bygga upp cxh vidmakthålla en organisation besfeende av 30 000 hemskyddsombud snarast uppnås.
128 Inom funktionen Arbetskraft anser jag att repetitionsutbildningen av Prop. 1992/93: KX) krigsplacerad personal även fortsätttiingsvis bör prioriteras. Bilaga 5
I övrigt avvaktar jag resultatet av uttedning om frivillig medverkan i totalförsvaret. Ett betänkande kommer att lämnas vid årsskiftet 1992/93.
H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret
1991/92 Utgift 72 273 326 1992/93 Anslag 77 790 000 1993/94 Förslag 77 790 000
" Tidigare anslag H 4.
Under ansfeget har jag avdelat medel i syfte att försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av frivilligpersonal skall kunna genomföras i oförändrad omfattning.
5.3.3 Vapenfristyrelsen
Föredragandens överväganden
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års försvarsbeslut vilket innebär att Vapenfristyrelsen liksom tidigare skall pröva ärenden om tillståncl till vapenfri tjänst samt svara för uttagning till tjänstgöring, registrering cxh redovisning av vapenfria tjänstepliktiga-
Resurser.
H 6. Vapenfristyrelsen, ramanslag
13 827 000 kronor
H 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,
förslagsanslag 119 499 000 kronor
Resultatbedömning
Vapenfristyrelsen har i årsredovisningen för budgetåret 1991/92 följt de redovisningskrav som ställs i totalförsvarets budgetförordning, varvid bl.a. effektbeskrivningar har redovisats.
Resultatredovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.
129 Vapenfristyrelsen har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyUt i Prop. 1992/93:100 regleringsbrevet uppställda resultatmål cxh resultatkrav. Som exempel kan Bilaga 5 nämnas att antalet utbildningsaltemativ för de vapenfria tjänstepliktiga har ökat. De vapenfria har fått utbildningsaltemativ med längre befattningsutbildning vilket inneburit att tiden för praktiktjänstgöring minskat. Detta har medfört en bättre anpassning till det reella txhovet av praktiktid. Skillnaden mellan det antal som uttagits till vapenfri tjänst och det antal som kunnat beredas en utbildningsplats har minskats genom en prioritering av grandutbildningen jämfört med repetitionsutbildningen.
Slutsatser
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras inom Vapenfristyrelsens verksamhet jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av verksamheten som angavs i försvarsbeslutet.
Anslag
H 6. Vapenfristyrelsen
1991/92 Utgift 147 809 380" 1992/93 Anslag 13 101 000 1993/94 Förslag 13 827 000
" Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.
Anslaget omfettar Vapenfristyrelsens förvaltningskostnader.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
H 7. Vapenfria tjänstepliktiga
1991/92 Utgift"
1992/93 Anslag 141 733 000
1993/94 Förslag 119 499 000
" Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.
Till följd av 1992 års stabiliseringspropostion har jag reducerat anslaget med 130
26,5 miljoner kronor.
Anslaget omfettar förmåns- cxh utbildningskostnader till vapenfria Prop. 1992/93:100 tjänstepliktiga. Bilaga 5
HemstäUan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 684 857 000 kr,
2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 495 613 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsram m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr,
4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Siyiiijrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grand av undemtnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,
5. till Förebyggande åtgärder mot Jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 25 000 000 kr,
6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. förbudgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,
7. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
77 790 000 kr,
8. till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 827 000 kr,
9. till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 119 499 000 kr.
5.4 Funktionen Psykologiskt försvar Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga S
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Resurser.
I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 10 547 000 kronor.
övrigt:
I anslagsbeloppet ingår 750 000 kronor för planläggning och underhåU av TT-krigsnåt.
Resultatbedömning
Årsredovisningen har upprättats enligt i totalförsvarets budgetförordning ställda krav. Fortsatt arbete fordras dock med dels den formella uppställningen enligt förordningen, dels beskrivning av effekter av verksamheten.
Resultattedovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.
Enligt programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 som Överstyrelsen för civU beredskap lämnat tiU regeringen är beredskapsläget på den centiala nivån gott. Likaså är beredskapsläget inom Sveriges Radio tiUfredsstäUande. Avsaknaden av mellanvågsstation med en god feckning av landets norra delar gör att beredskapsläget i detta avseende dcxk inte kan anses helt tillfredsställande.
Beredskapen inom såväl dagspress som TT är god.
Omorganisation och personella förändringar i krigsorganisationen på högre och lägre regional nivå innebär en tillfällig kompetenssänkning. På lokal nivå är informationsberedskapen skiftande bl.a. beroende på tillgången på professionella informatörer.
Verksamheten har under budgetåret 1991/92 uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resuUatmål och resultaticrav på ett godtagbart sått.
132 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Inriktningen som angavs i 1992 års försvarsbeslut ligger fast.
Anslag
1 1. Styrelsen för psykologiskt försvar
1991/92 Utgift 9 019 836 1992/93 Ansfeg 9 740 000 1993/94 Förslag 10 547 000
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 200 000 kronor.
Ansfeget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamheter inom beredskapsplanläggning och utbildning, forskning samt information om säkerhetspolitik cxh totalförsvar. Kostnadema innefattar även intera administration.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramansfeg på 10 547 000 kr.
5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning och de mål som angavs i
1992 års försvarsbelut. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen
bör därför fortsätta.
Resurser.
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industtivaror, ramanslag
82 371 000 kronor
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder, reservationsanslag
9 246 000 kronor
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader, förslagsanslag
167 950 000 kronor
J 4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statiiga
beredskapsgarantier m.m.,
förslagsanslag
1 000 kronor
Resultatbedömning
Årsredovisningen har upprättats enligt kraven i totalförsvarets budgetförordning cxh i enlighet med de mål som angetts i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
Resultattedovisningen är väl genomarbetad, men ett fortsatt utvecklingsarbete fordras. Boksluten är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
Målen enligt regleringsbrevet har inte helt uppfyllts. Detta beror enligt vad Överstyrelsen för civil beredskap anfört i programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 främst på att lågkonjunkturen har medfört en omprioritering av resursema på avtalsområdet till omförhandlingar av redan existerande avtal. Detta har medfört att avdelade resurser för nya avtal inte utnyttjats fullt ut på gmnd av kapacitetsbrist. Beredskapsläget för funktionen bedöms av myndigheten som ej gcxitagbart.
Med hänsyn till skälen till omprioriteringama i verksamheten bedömer jag att resultaten är godtagbara. Mot bakgmnd av det militära försvarets återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk krissituation bedömer även jag att
beredskapsläget inte är godtagbart. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 övrigt
I november 1992 ingicks ett avtal om ekonomiskt samarlxte mellan Sverige cxh Finland i intemationella krislägen. Ett liknande avtal existerar sedan tidigare mellan Sverige cxh Norge. Avtalen berör ekonomiskt samarbete inklusive handel, informationsutbyte och samråd i frågor av betydelse för försörjningsberedskapen inför krigshot eller allvarlig intemationell spänning som utgör hot om krig.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående är beredskapsläget inte gcxitagbart, och det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inrikming eller det funktionsmål som angavs i 1992 års försvarsbeslut. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför fortsätta.
Anslag
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industtivaror
Utgift 1991/92 58 787 088 Anslag 1992/93 78 464 000 Förslag 1993/94 82 371 000
Ansfeget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktiinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder
Utgift 1991/92 49 994 593 Reservation 336 394 007
Anslag 1992/93 11 040 000 Förslag 1993/94 9 246 000
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader
Utgift 1991/92 183 464 414
Anslag 1992/93 171 600 000 I35
Förslag 1993/94 167 950 000
J 4. Överstyrelsen för civU beredskap: Täckande av förluster till följder av Prop. 1992/93: KX) statiiga beredskapsgarantier m.m. Bilaga 5
Utgift 1991/92
1000 Ansfeg 1992/93
1000 Förslag 1993/94
1000 Förslagen tiU medelsberäkning under resp. anslag för budgetåret 1993/94 grandar sig på den inriktning som jag angett i det föregående under verksamhetens mål för budgetåret 1993/94.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget J 2. Industiiella åtgärder med 2 700 000 kronor.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till överstyrelsenför civil beredskap: Försöijning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 82 371 000 kr,
2. bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
3. till överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 9 246 000 kr,
4. till överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
5. tiU överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgararuier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett försfegsanslag på 1 000 kr.
5.6 Funktioner hörande till andra departement
För följande funktioner lämnas senare denna dag förslag av cheferaa för resp. departement. I syfte att ge en bättte överblick för de samlade ansfegen till totalförsvarets civila del lämnar jag här en kort redogörelse för dessa funktioner.
5.6.1 Hälso- och sjukvård
Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan för det civila försvaret 1993/94 -1997/98 karaktäriseras beredskapsläget inom funktionen av en god initialkapacitet. Brister finns emellertid på vissa områden, bl.a. fråga om försörjningen med infusionsvätskor. Sjukvårdsmateriel och läkemedel finns för att klara behandling av krigsskadade under krig i ca 75 % resp. 85 % av behoven i krig. Beredskapsläget inom scxialtjänst samt miljö- och hälsoskydd anges inte vara helt godtagbart.
136 Chefen för Socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att Prop. 1992/93: KX) 164,3 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsva- Bilaga 5 rets civila del inom funktionen Hälso- och sjukvård under budgetåret
1993/94.
5.6.2 Telekommunikationer
Funktionens beredskapsläge karaktäriseras i Överstyrelsens programplan som gcxitagbart.
Riksdagen har ställt sig bakom en bolagisering av televerket. Regeringens målsättning är att bolagiseringen skall genomföras snarast, dcxk senast den I juli 1993. Samtidigt skall en telelag tiäda i kraft.
På regeringens uppdrag utieder Telestyrelsen i samråd med Övertxfälhavaren cxh Överstyrelsen för civil beredskap behovet av beredskapsåtgärder på telekommunikationsområdet samt vissa frågor hur detta praktiskt skall kunna tiUgcxloses i den nya situationen. Beredskapsåtgärderaa på detta område har hittills finansierats av Televerket. Den framtida finansieringen övervägs inom regeringskansliet.
5.6.3 Transporter
För funktionen Transporter anger Överstyrelsen för civil beredskap i programplanen att kapacitetsmålen till stor del inte kunnat uppnås.
Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare denna dag föreslå att 162,4 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för funktionen Transporter under budgetåret 1993/94. Detta innebär en resursmässig prioritering av Transportfunktionen inom denna ram.
5.6.4 Livsmedelsförsörjning
Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan är beredskapsläget för funktionen gcxitagbart med reservation för tillgången på insatsvaror och i fråga om tillgången på reservelkraft.
Chefen för Jordbraksdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att för budgetåret 1993/94 8,1 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för investeringar i och driftskostnader för bercdskapslagring av veterinära läkemedel och för åtgärder inom ABC-området. Vidare kommer chefen för Jordbraksdepartementet att föreslå att 326,6 miljoner kronor anvisas utom ramen för investeringar i cxh driftkostnader för beredskapslagring av insatsvaror txh livsmedel.
5.6.5 Arbetskraft Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 I Överstyrelsens för civil beredskap programplan anges i fråga om beredskapsläget för funktionen att personalplanläggningsläget som helhet bedöms vara godtagbart. För de frivilliga försvarsorganisationema redovisas enligt Överstyrelsen stora brister i förhållande till rekryteringsmålet.
I de förslag som chefen för Arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag kommer att lämna ingår 1,9 miljoner kronor från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del inom funktionen Arbetskraft under budgetåret 1993/94.
Jag har i det föregående lämnat förslag beträffande Vapenfristyrelsens verksamhetsområde och i fråga om frivilligorganisationeraa.
5.6.6 Energiförsörjning
Överstyrelsen för civil beredskap redogör i programplanen i fråga om funktionens beredskapsläge för situationen på olika områden. Några särskilda brister redovisas inte.
Chefen för Näringsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att för budgetåret 1993/94 från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del 63,9 miljoner kronor anvisas på elområdet och 10,1 miljoner kronor för ökad handlingsberedskap. Utanför ramen lämnas förslag om 330,5 miljoner kronor för drift- och kaptitalkostnader för beredskapslagring av oljeprcxiukter.
5.6.7 Övriga funktioner
I det föregående har behandlats dels de funktioner som tilldelas medel inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del, dels funktionen Telekommunikationer.
Fömtom dessa funktioner ingår i totalförsvarets civila del funktionema Domstolsväsende m.m., Ordning och säkerhet, Kriminalvård, Utrikeshandel, Scxialförsäkring m.m.. Postbefordran, Enskild försäkring m.m., Skatte-cxh uppbördsväsende, Flyktingverksamhet samt Landskapsinformation.
5.6.8 Övriga frågor
I fråga om funktionen Kyrklig beredskap är i dag Överstyrelsen för civU beredskap funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfettar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens verksamhet.
138 Som anfördes i prop. 1988/89:100 bil. 6, s. 45, måste emellertid verksam- Prop. 1992/93:100
heten utövas av respektive samfund cxh Överstyrelsen bör följaktiigen inte Bilaga 5
ha ett renodlat funktionsansvar. Riksdagen har gcxikänt denna inriktning.
Svenska kyrkans centralstyrelse avser till följd av detta att genom frivilliga
överenskommelser med de kyrkliga kommunema, vissa frikyrkliga samfund
cxh de icke-kristna samfunden ta på sig uppgiften att leda cxh samordna den
kyrkliga beredskapen för dessa. Överstyrelsen för civil beredskap kommer
därmed att upphöra att vara funktionsansvarig myndighet för den kyrkliga
beredskapen och funktionen Kyrklig beredskap kommer att utmönstiras ur
förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets
civila del. Myndigheten får i stället ett ansvar gentemot de kyrkliga
kommunema liknande det myndigheten har gentemot de borgerliga
kommuneraa, dvs. det samordnings- och ledningsansvar som åvilar
myndigheten i egenskap av ansvarig för funktionen Civil ledning cxh
samordning. Överstyrelsen bör därmed bittäda samfunden med erforderligt
stöd i deras beredskapsverksamhet.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.
Fram till den 1 september 1992 fanns en funktion med benämningen Prisreglering. Statens pris- och konkurrensverk var funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfettade administration av prisreglering samt prisövervakning under kriser och i krig i syfte att upprätthålla prisstabilitet som ett medel för att uppnå en rättvis fördelning av knappa resurser.
När det gäller den fortsatta beredskapsplaneringen på prisregleringsområdet vill jag efter samråd med cheferaa för Jordbraks- cxh Näringsdepartementen framhålla följande.
Prisreglering är ett instmment som inte längre är aktuellt att använcfe i den fredstida ekonomiska politiken. Det bedöms numera som sannolikt att prisreglering inte kommer att användas så tidigt i en säkerhetpolitisk krisutveckling som man tidigare har fömtsatt. Det är emellertid nödvändigt att även i fortsättningen ha en beredskap på området. En sådan beredskap bör därför fortsättningsvis.finnas på de tie områden där prisregleringar främst kan komma att aktualiseras under säkerhetspolitiska kriser och i krig, nämligen inom funktionema Livsmedelsförsörjning m.m.. Energiförsörjning cxh Försörjning med industrivaror. Det är därför en naturlig uppgift för de berörda funktionsansvariga myndigheteraa Jordbraksverket, Närings- cxh teknikutvecklingsverket samt Överstyrelsen för civil beredskap att i sin beredskapsplanering ansvara för detta.
För ändamålet finns 500 000 kronor avsatta för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtitelns anslag Näringsdepartementet m.m.
5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en Prop. 1992/93:100
anslutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Bilaga 5
(EES) och ett svenskt medlemsskap i den Europeiska Gemenskapen (EG).
MUt ställningstagande
Överstyrelsens för civil beredskap rapport har legat tiU grand för regeringens arbete med anpassning av föreskrifter med hänsyn tiU EES-avtalet. Studier och konsekvensanalyser bör fortsättningsvis genomföras inom hefe det civila försvaret för att främst ligga till gmnd för en anpassning av regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemsskap.
Bakgrund
I september 1991 överiämnade Överstyrelsen för civil beredskap till regeringen en förstudie om konsekvenser av ett medlemsskap i EG för den civila delen av totalförsvaret. Regeringen uppdrog därefter i oktober samma år åt Överstyrelsen att fortsätta arbetet med att bl.a. definiera svenska inttessen cxh ståndpunkter inför ett svenskt EG-medlemsskap cxh en anslutning till EES samt att närmare analysera handlingsmöjligheter och begränsningar för den civUa delen av totalförsvaret. I den fortsatta redovisningen sammanfattar jag Överstyrelsens bedömningar och slutsatser i den rapport som lämnades till regeringen i september 1992.
Ett medlemsskap bör i sig få en handelsalstrande effekt. För varor där importen helt eller till största delen kommer från EG, medför ett medlemsskap förbättrade möjligheter till en bibehållen import i början av en kris. Samtidigt kan en påskyndad stmkturomvandling inom vissa branscher öka sårbarheten genom att vissa verksamheter kan komma att minska eller upphöra inom landet. Vad gäller industriell försörjning kommer en svensk anslutning till EES och ett medlemsskap i EG att medföra positiva effekter för svenskt näringsliv i stort. Försörjningsberedskapen förbättras initialt i brisdägen genom ökade möjligheter tiU bibehållen handel. Stmkturomvandlingen inom näringslivet väntas fortsätta oavsett ett medlemsskap. Överstyrelsens sammanfattande bedömning är dcxk att Sveriges "självförsörjningsgrad" i ett helhetsperspektiv kan komma att minska. Denna slutsats gäller, utöver försörjning med industrivaror, även för hälso- cxh sjukvården samt för livsmedelsförsörjningen. Vid en anslutning till EES och ett medlemsskap i EG måste ett antal författningar för den civila delen av totalförsvaret anpassas till vad som gäller inom EG. Det är av största vikt att beredskapsavtal som syftar till att upprätthålla viss produktion utformas på ett sådant sätt att konkurrensen ej snedvrids. Om detta inte är möjligt, måste vitala fömödenheter säkras med andra beredskapsåtgärder, t.ex. lagring.
140 Inför ikraftttädandet av EES-avtalet har regeringen gjort ändringar i Prop. 1992/93:100
förordningen (1982:517) om beredskapslån cxh beredskapsgaranti samt Bilaga 5
förordningen (1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd i syfte att undvika
en snedvridning av konkurrensen. I räddningstjänstförordningen (1986:110)
har ändringar gjorts för att anpassa det svenska regelverket tiU det s.k.
Seveso-direktivet.
Min uppfattning är att studier och konsekvensanalyser fortsättningsvis bör genomföras inom hela den civila delen av totalförsvaret för att främst ligga till grand för en anpassning av regelsystemet vid ett EG-medlemsskap. Överstyrelsen för civil beredskap har här ett övergripande samordningsansvar.
5.8 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret
I regeringens anvisningar för programplaner för perioden 1993/94 -1997/98 samt anslagsframställningar för 1993/94 uppdrogs åt Överstyrelsen för civil beredskap att redovisa resultatet av arbetet med att kartlägga behovet av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret cxh utnyttjandet av befintiiga utbildningsresurser. Vidare skulle Överstyrelsen lämna försfeg om ansvarsfördelningen vad gäller utbildningen. Överstyrelsen överiämnade sin rapport i augusti 1992. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.
6. Övrig verksamhet
6.1 Försvarets civilförvaltning Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Försvarets civilförvaltning skall inom sitt verksamhetsområde ge stöd till myndigheter främst inom Försvarsdepartementets område.
Resurser.
K 1. Försvarets civilförvaltning, ansfeg 1 000 kronor
övrigt:
Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994. Se vidare avsnitt 2.4.2
Resultatbedömning
Försvarets civilförvaltning har genomfört sina uppgifter i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
Riksrevisionsverket har granskat årsredovisningen, bettäffande resultattedovisningen dock enbart i fråga om krav på fullständighet och dokumentation, och bedömer att årsredovisningen är rättvisande.
Totalt undemtnyttjade Försvarets civilförvaltning sitt anslag budgetåret 1991/92 med 5 359 000 kronor varav 3 411 000 kronor avsåg ersätttiingar för kroppsskador m.m.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Fömtom den del som avser ersättning för kroppsskador skall den verksamhet som Försvarets civilförvaltning bedriver enligt sin instmktion avgiftsfinansieras. Civilförvaltningen skall på uppdrag och med full kostnadsfeckning biträda myndigheter främst inom men även utanför Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
142 Anslag
K 1. Försvarets civilförvaltning
1991/92 Utgift 123 683 527 1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Försvarets civilförvaltning, som är en avgiftsfinansierad myndighet med ett formellt anslag om 1 000 kronor, har hemställt att för budgetåret 1993/94 få disponera ett anslag om 2 000 000 kronor för feckning av kosbiader för reglering av ttikskador som inträffet före den 1 juli 1992 samt att verksamheten som rör reglering av trafikskador skall tas upp som ett 1 0(X)-kronors anslag.
Den av Försvarets civilförvaltning beräknade omsättningen uppgår till 92 700 000 kronor under budgeferet 1993/94.
Kostnaden för reglering av trafikskador som inträffet före den 1 juli 1992 bör, utöver den del som fecks av anvisade medel, i huvudsak feckas genom avgifter.
6.2 Försvarets forskningsanstalt Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verkscunhetsmål:
Försvarets forskningsanstalt skall bedriva forskning för totalförsvaret. Anstalten skall cxkså utföra forsknings- cxh uttedningsuppgifter rörande mstningsbegränsning.
Resurser:
485 713 000 kronor 1 000 kronor
K2. Gemensam försvarsforskning,
ramanslag K3. Försvarets forskningsanstalt:
Avgiftsfinansierad verksamhet,
anslag
samt under tredje huvudtiteln, (bil. 4:) F4. Forskningsverksamhet för
mstningsbegränsning cxh nedmstning,
försfegsanslag
15 840 000 kronor
10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
143 Resultatbedönming Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag bedömer att Försvarets forskningsanstalt, när det gäller anslagen under fjärde huvudtiteln, i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som i fråga om resultattedovisningen har begränsats till en bedömning med hänsyn tiU kraven på fullständighet cxh dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för budgetåret 1991/92 är rättvisande. Jag anser att resultattedovisningen är välgjord.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Försvarets forskningsanstalt skall i huvudsak genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina anslagsframställningar för de anslag som jag anmäler i det följande. Anstalten skall dock anpassa sin verksamhet till de besparingar som jag har anmält i det föregående.
Anstalten skall förbereda genomförandet av riksdagens beslut (prop. 1992/93:37 bil. 2, bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123) om att viss verksamhet som nu bedrivs inom Fortifikationsförvaltningen skall inordnas i anstalten.
Regeringen avser att lägga fram förslag om försvarsforskningen i 1993 års forskningspolitiska proposition. Anstalten skall, sedan riksdagen fattat beslut i saken, påbörja en anpassning härtill.
Anslag
K 2. Gemensam försvarsforskning
1991/92 Utgift 467 511318 1992/93 Anslag 487 761 000 1993/94 Förslag 485 713 000
Jag har vid beräkningen av mitt förslag föratsatt att uppgiften för Försvarets materielverk att prcxlucera tillämpad forskning cxh studier inom projektområdet skepps-, flyg- och robotteknik finansieras över försvarsgrenaraas materielanslag. Jag har vidare beaktat de besparingar i enlighet med vad jag har redovisat i avsnitt 1.2.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för 144
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att Prop. 1992/93:100 ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enUgt de Bilaga 5 redovisade riktiinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet (hittillsvarande anslagsnamn: K 3. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Försfeg 1 000
Den av anstalten beräknade omsättningen under budgetåret 1993/94 uppgår till 88 100 000 kronor.
6.3 Kustbevakningen Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den långsiktiga inriktningen av Kustbevakningens verksamhet avseende kravet att åstadkomma en ökad närvaro till sjöss med målet alt senast under budgetåret 1996/97 genomföra 175 000 fartygstimmar per år, förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst bibehåUa nivån för övrig serviceverksamhet, ligger fast.
Resurser.
K 4. Kustbevakningen, ramanslag
309 481 000 kronor
K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen,
reservationsanslag 54 000 000 kronor
Bemyndigande för materiel
beställningar m.m. 61 200 000 kronor
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Kustbevakningen har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsendigt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
145 Under budgetåret 1991/92 har Kustbevakningen åstadkommit en ökad Prop. 1992/93:100
närvaro till sjöss och totalt genomfört 151 000 fartygstimmar. Beredskapen Bilaga 5
för miljöräddningstjänst till sjöss har förbättrats bl.a. genom att avdelade
medel för materielanskaffning i stor utsträckning har uttiyttjats i syfte att
genomföra nödvändiga modifieringar på miljöskyddsfartygen samt för
anskaffning av ett flygplan.
Kustbevakningen har dessutom, på regeringens uppdrag, särskilt redovisat vilka åtgärder man vidtagit för att lösa de åtaganden som åvilar myndigheten till följd av interaationella överenskommelser. Jag är nöjd med redovisningen samtidigt som jag vill poängtera behovet av att upprätthålla ett väl fungerande intemationellt samarbete i syfte att säkerställa effektiva åtgärder för övervakning och miljöskydd bl.a. i Östersjön och Skagerack.
Kustbevakningen har för budgetåret 1991/92 upprättat en årsredovisning enligt totalförsvarets budgetförordning (1989:24). Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Kustbevakningen avseende verksamheten budgetåret 1991/92 funnit att årsredovisningen är rättvisande.
Under budgetåret 1992/93 fortgår arbetet med genomförandet av en ny lokal organisation för Kustbevakningen.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Kustbevakningen är en civil myndighet med uppgift att i enlighet med särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning cxh annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.
För budgetåret 1993/94 bör den inrikming gälla som lagts fast i 1992 års försvarsbeslut.
Kustbevakningen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anmält ett behov av att snarast få ett avsevärt tiUskott av medel för att fömya fartygsbeståndet. I annat fall kommer, enligt Kustbevakningen, möjlighetema att uppfylla verksamhetsmålen begränsas från och med mitten av 1990-talet på grand av att fartygens operativa förmåga och tillgänglighet försämras samt genom att antalet fartyg minskar.
Det är enligt min mening viktigt att de långsiktiga målen upprätthålls. Jag är dock inte nu beredd att ta ställning till Kustbevakningens önskemål om medel för att föraya fartygsbeståndet. Den frågan bör prövas sedan bl.a. erfarenhet vunnits avseende vilka behov som ett inrättande av en ekonomisk zon i Östersjön (prop. 1992/93:54, bet. 1992/93:UU10, rskr. 1992/93:54) kan innebära.
146 Anslag Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 K 4. Kustbevakningen
1991/92 Utgift 286 404 000 1992/93 Anslag 295 698 000 1993/94 Förslag 309 481 000
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen av verksamheten under budgetåret 1993/94. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat ansfeget med 2 miljoner kronor. En neddragning som jag anser att Kustbevakningen bör klara genom de rationaliseringseffekter m.m. som vinns i samband med övergången till ny lokal organisation vid årskiftet 1993/94.
Ansfeget har budgeterats utan hänsyn tiU de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen
1991/92 Utgift 50 814 000 1992/93 Anslag 51800 000 1993/94 Förslag 54 000 000
Jag har i det föregående redovisat mitt ställningstagande till medelsbehovet för budgeferet 1993/94.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992
145 700 000 kronor. För budgetåret 1992/93 har riksdagen lämnat ett
bemyndigande om 105 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av prisomräkningsbemyndigan-den för att kunna räkna upp bemyndigandeskulden till aktuellt prisläge under genomförandeåret till 11 200 000 kronor samt behovet av nya objektsbe-myndiganden till 50 000 000 kronor. Det senare mot bakgmnd av den stora andelen outyttjade bemyndiganden som ingick i bemyndigandeskulden den 30 juni 1992.
147
6.4 Flygtekniska försöksanstalten Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Anstalten skall särskilt
- mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet,
- följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som har en ledande ställning inom området,
- samla, ordna, bearbeta samt offentiiggöra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.
Resurser.
K6. Flygtekniska försöksanstalten, 20 993 000
ramanslag K7. Flygtekniska försöksanstalten: 1 000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Anstalten skall särskilt
- mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet,
- följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som har en ledande ställning inom området,
- samla, ordna, bearbeta samt offentiiggöra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.
Resurser.
K6. Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag
K7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet, anslag
20 993 000
1000 Avgiftsfinansierad verksamhet, anslag
148
Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag bedömer att Flygtekniska försöksanstalten i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som, i fråga om resultattedovisningen har begränsats dll en bedömning med hänsyn dU kraven på fullständighet och dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för budgetåret 1991/92 är rättvisande.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
I awaktan på de förslag som regeringen kan komma att lägga fram i 1993 års forskningspolitiska proposition anser jag att Flygtekniska försöksanstalten i huvudsak bör genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina anslagsframställningar.
Anslag
K 6. Flygtekniska försöksanstalten
1991/92 Utgift 9 471 000
1992/93 Anslag 9 969 000
1993/94 Förslag 20 993 000
Jag har vid beräkningen av mitt förslag beaktat vad anstalten i sin anslagsframställning har anfört om behovet av ett höjt ansfeg.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt fastställas enligt de redovisade riktiinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
(hittillsvarande anslagsnamn: K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet)
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Den av anstalten under vissa fömtsättningar beräknade omsåtttiingen under 149
budgeferet 1993/94 uppgår till 54 000 000 kronor.
6.5 Försvarets mediecenter Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarsfe tills vidare under 1993/94.
Resurser.
K 8. Försvarets mediecenter, anslag 1 (XX) kronor
övrigt:
Jag har för avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om förändring av myndighetens verksamhetsform.
Resultatbedömning
Kravet på full kostnadsfeckning i verksamheten cxh avskrivning av anslagsfinansierade tillgångar har iakttagits cxh återrapporterats.
Ett underskott i rörelsen med 3,7 miljoner kronor belastar dock verksamhetens resultat för budgetåret 1991/92. Detta är att hänföra till awecklingen av blankettkontoret, oföratsedda samlokaliseringskostnader cxh alltför optimistiska bedömningar av det ekonomiska utfellet.
Sedan i början av innevarande budgetår har kraftfulla åtgärder vidtagits för att fecka underskottet. Mot den bakgrand bedöms myndighetens resultat som positivt.
Slutsatser
Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten i huvudsak inriktas mot de för försvarsbeslutspericxlen uppsatta målen. I övrigt bör den instmktionsmässiga verksamheten styras av kundemas efterfrågan.
Anslag:
K 8. Försvarets mediecenter
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag I 000 1993/94 Förslag 1 000
150 Försvarets mediecenter föreslår att 1 000 kronor anvisas för verksamheten. Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överenssfemmer i allt väsentiigt med den som Försvarets mediecenter föreslagit i sin ansfegsframställning. Jag föreslår därför att anslaget tas upp på statsbudgeten med ett belopp om I 000 kronor.
6.6 Försvarets förvaltningshögskola Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning som lades fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.
Resurser.
K 9. Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag 17 827 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets förvaltningshögskola genomfört sin verksamhet på ett bra sätt.
Enligt resultattedovisningen har Försvarets förvaltningshögskola genomfört alla planerade kurser. Vidare har skolan i ökad omfettning genomfört avsnitt i utbildningen i form av distansutbildning. Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapfX)rt redovisat utveckling och konsekvenser av distansutbildning för att till lägre kostnad ge utbildning som är bättte anpassad till regionala cxh lokala behov.
Skolan har gjort en jämförelse av kurskostnadema för de fem senaste åren som visar att kostnaderaa har minskat såväl för kostnad per elevdag som för kostnad per utbildningspass. Skolan, som anser att stor försiktighet skall iakttas vid en analys av materialet, konstaterar att kostnaderaa i vart fall inte ökat under nämnda tid.
Förvaltningshögskolan har ett anslag om ca 16 miljoner kronor. Skolan har dcxk en ekonomisk omslutning på ca 45 miljoner kronor genom s.k. sekundämppdrag från Överbefälhavaren cxh försvarsgrenschefema samt en viss avgiftsfinansiering från myndigheter m.fl. utanför Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
151 Skolan har relativt väl redovisat den avgiftsfinansierade verksamheten. Prop. 1992/93: KX) Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapport redovisat en plan Bilaga 5 för hur verksamheten skall kunna övergå till att bedrivas med fuU kostnadsfeckning.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Som nyss sagts gavs skolan i uppdrag att i samband med anslagsframställningen år 1992 redovisa en plan för hur verksamheten snarast möjligt skall kunna övergå till att bedrivas med fuU kosttiadsfeckning. I planen anför skolan att den nuvarande biandfinansieringsformen synes vara den bäst anpassade fmansieringsformen cxh att en övergång till annan finansieringsform bör awaktas till att LEMO har avgett sitt förslag om skolan.
Jag delar skolans uppfattning i denna fråga och anser att skolan under budgetåret 1993/94 bör bedriva sin verksamhet med samma finansieringsformer som hittills.
Skolan bör under budgetåret cxkså utveckla distansundervisningen ylterligare. Vidare bör utbUdningen i fråga om de högre kursema för yrkesofficerare bedrivas i samverkan med Militärhögskolan.
I fråga om forskningsverksamheten bör avseende festas vid samverkan med universitet, andra högskolor och forskningsinstitut.
Anslag
K 9. Försvarets förvaltningshögskola
1991/92 Utgift 18 389 276 1992/93 Anslag 16 533 000 1993/94 Förslag 17 827 000
Försvarets förvaltningshögskofe har i anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 begärt 17 545 000 kronor. Jag har i det föregående redovisat inriktningen för skolan vilket i allt väsentiigt överenssfemmer med den som Förvaltningshögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar anslaget till 17 827 000 kronor. Ansfeget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). 152
Det belopp som kommer att ställas tiU myndighetens disposition kommer Prop. 1992/93:100 slutligt faststäUas enligt de redovisade riktiinjeraa och kan därför avvika Bilaga 5 från det nu budgeterade beloppet.
6.7 Försvarshögskolan Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
För verksamhetsåret 1993/94 bör verksamheten liksom tidigare i huvudsak inriktas på kurser för personal i ledande befattning inom totalförsvaret.
Resurser.
K 10. Försvarshögskolan, ramanslag 8 786 000 kronor
Resultatbedömning
Försvarshögskolans årsredovisning för budgetåret 1991/92 innehåller en beskrivning av genomförd kursverksamhet samt en redogörelse för hur effekten av genomförd utbildning har mätts.
Jag konstaterar att Försvarshögskolan har uppfyllt kraven i regleringsbrevet bettäffande resultatmål cxh resultatkrav och att verksamheten har bedrivits med en sådan inriktning att uppsatta mål har nåtts.
Årsredovisningen är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Sammantaget innebär min bedömning att den inriktning för verksamheten som fedes fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälfe även för budgetåret 1993/94.
Anslag
K 10. Försvarshögskolan
1991/92 Utgift 7 606 000 1992/93 Anslag 8 095 000 1993/94 Förslag 8 786 000 153
Den redovisade inriktningen för budgetåret 1993/94 överensstämmer i allt väsentiigt med den som Försvarshögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag har beräknat anslaget till 8 786 000 kronor.
Ansfeget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutiigt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.8 Krigsarkivet Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Pågående omstraktureringar inom försvaret bör beaktas särskilt för att säkerställa god arkivvård.
Resurser.
K 11. Krigsarkivet, ramanslag 15 710 000 kronor.
Resultatbedömning
Krigsarkivet har följt och återredovisat de resultatmål cxh resultatkrav som ställts upp för budgetåret 1991/92. En utveckling och fördjupning av resultatuppföljningen kommer att genomföras för budgetåret 1992/93 i syfte att göra uppföljningen mer sammanhängande och jämförbar med övriga styrdokument. I övrigt har myndigheten under budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat.
Slutsatser
Krigsarkivet bör under budgetåret 1993/94, fömtom de instmktionsmässiga uppgifteraa, särskilt beakta pågående omstraktureringar inom försvaret cxh lämna berörda myndigheter stöd i säkerställandet av god arkivvård.
154 Anslag
K II. Krigsarkivet
1991/92 Utgift 9 461 000 1992/93 Anslag 11 664 000 1993/94 Förslag 15 710 000
Krigsarkivet föreslår att 11 664 000 kronor anvisas verksamheten.
Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 15 710 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer sludigt fastställas enligt de redovisade rikdinjema cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.9 Statens försvarshistoriska museer Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som lades fast i samband med 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Handläggningen av traditionsfrågor måste prioriteras och utvecklas under budgetåret 1993/94.
Resurser.
K 12. Statens försvarshistoriska museer, ramanslag 40 604 000 kronor.
ResuUatbedömning
Statens försvarshistoriska museer har i stort återredovisat de resultatmål och resultatkrav som uppställts för budgetåret 1991/92. Resultatredovisningen och därmed verksamheten i sin helhet påverkas mycket negativt av osäkerheten angående vissa byggfrågor. I övrigt har myndigheten under budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat.
155 Slutsatser Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
Statens försvarshistoriska museer bör under budgetåret 1993/94, föratom de insttiiktionsmässiga uppgifteraa, särskilt utveckla arbetet med hand läggningen av traditionsfrågor.
Anslag
K 12. Statens försvarshistoriska museer
1991/92 Utgift 21596 000 1992/93 Anslag 24 787 000 1993/94 Förslag 40 604 000
Statens försvarshistoriska museer föreslår att 32 387 000 kronor anvisas för verksamheten.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag, efter samråd med mig cxh chefen för Kulturdepartementet, att redovisa förslag till åtgärder som syftar dll att vissa kulturinstitutioner genom en omfördelning av medel från tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för handikappade till anslag under fjärde respektive elfte huvudtidaraa, ges möjlighet att anställa arbetshandikappade som arbetsförmedlingen anvisar respektive behålla nu anställda- med lönebidrag. Jag beräknar därvid att 2 000 000 kronor tillförs Statens försvarshistoriska museer för detta ändamål. Statens försvarshistoriska museer bör dänned i princip ges möjlighet att även fortsättningsvis anställa arbetshandikappade personer med de ändrade regler (1991:333) som numera gäller för anställning med lönebidrag.
Jag beräknar medelsbehovet till 40 604 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn dll de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bifega 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt faststäUas enligt de redovisade riktiinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
156
6.10 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område
Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sanunanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning som slogs fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.
Efterforskningsverksamheten skall särskilt anpassas till förändringar i omvärlden avseende flyktingutvecklingen och det därav föranledda behovet av registrering.
Delegationen för icke-militärt motstånd har i sin verksamhet under en följd av år haft sin uppgift i det svenska totalförsvaret med utgångspunkt från tanken att vår krigsavhållande förmåga skulle stärkas ytterligare om det redan i fred sker en viss informations- och utbildningsverksamhet rörande den civila befolkningens möjligheter att försvåra ockupation. Oavsett ursprangliga motiv för inrättandet av delegationen kan man, med utgående från senare års säkerhetspolitiska förändringar resp. erfarenheter av väpnade konflikter, konstatera att delegationens verksamhet aktualiserar vissa grandläggande frågor bl.a. av folkrättslig natur; risk finns bl.a. att oklara gränser skapas mellan kombattanter cxh civilbefolkning som enligt folkrätten skall ges maximalt skydd via intemationella konventioner. Jag har mot denna bakgrand för avsikt att under det kommande budgetåret pröva i vad mån delegationens verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.
Resurser.
K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, förslagsanslag 18 575 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att verksamheten genomförts under budgetåret 1991/92 i allt väsendigt i enlighet med regleringsbrevet.
Slutsatser
Efterforskningsverksamheten bör anpassas för direkta insatser inom ramen för flyktingutvecklingen i omvärlden.
157 Anslag
K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område
1991/92 Utgift 15 694 000 1992/93 Anslag 20 389 000 1993/94 Förslag 18 575 000
Nämndema m.m. inom detta anslag yrkar att sammanlagt 18 956 000 kronor anvisas för verksamheten enligt vad som framgår av följande tabell.
Kostnader och medelbehov (1000-tal kronor)
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Myndighet
1991/92
1992/93
1993/94
1993/94
Utfell
Planerat
Nämndema
Föredraganden
Totalför-
svarets tjänste-
pliktsnämnd
4 888
5 233
3 880
4 071
Försvarets
personalnämnd
3 580
4 217
5 100
5 111
Övriga nämnder
500.
645 Totalförsvarets
chefsnämnd
720 Delegationen för
planering av
efterforsknings-
byråns verksamhet
200 Svenska röda
korset
2 288
2 578
2 653
2 653
Delegationen
för icke- militärt
motstånd
580 Civil övnings-
ledning
3 060
1200 Centralförbundet
Folk och försvar
3 089
3 250
3 630
3 395
15 694
20 389
18 956
18 575
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 18 575 000 kronor.
158 Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekosttiadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna (feg redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till medelsmottagamas disposition kommer slutiigt fastställas erUigt de redovisade riktiinjeraa cxh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.11 Utredning av allvarliga olyckor Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Statens haverikommissions fasta kostnader för utredning av andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor cxh jämvägsolyckor finansieras från ett särskilt anslag vid Försvarsdepartementet.
Resurser.
K 14. Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 870 000 kronor.
Slutsatser
Verksamheten budgetåret 1993/94
Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor cxh tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffar till sjöss, i luften eller någon annanstans.
Statens haverikomissions kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnadema med undantag för de fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järavägsolyckor. Dessa kostnader skall feckas med medel från Försvarsdepartementets huvudtitel.
1 sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har Statens haverikommission hemställt om en ändring i fördelningen av de fasta kostnaderaa mellan de berörda intressenterna. Jag förordar att den av Statens haverikomissions föreslagna fördelningen tillämpas. I denna fråga har jag samrått med chefen för Kommunikationsdepartementet.
11 Riksdwicn 1992,93. 1 saml. Nr 100. Bilana ."i
Anslag
K 14. Uttedning av allvarliga olyckor
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 910 000
1993/94 Förslag 870 000
Jag har redovisat min syn på fördelningen av de fasta kostnadema budgetåret 1993/94.
6.12 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Regeringen kan fr.o.m. den 1 januari 1993 genom särskilt beslut ställa enheter till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands -fömtom på begäran av FN - efter beslut som fattats av ESK. Verksamhetens mål är att så effektivt som möjligt rekrytera cxh utbilcfe personal till fredsbevarande verksamhet. Vidare skall de enheter som tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa de uppgifter som tilldelas dem. Enhetema skall verka i enlighet med de instraktioner FN eller ESK utfärdat för respektive operation.
Under budgetåret 1993/94 skall inrättandet av försvarets interaationella centram fullföljas.
I övrigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser
Resurser för fredsbevarande verksamhet som för budgetåret 1992/93 budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor, m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea beräknas för budgetåret 1993/94 under ttedje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, se bilaga 4 till budgetpropositionen. Viss del av verksamheten bör även fortsättningsvis budgeteras inom fjärde huvudtiteln.
K 15. Försvarsmaktens utiandsstyrka m.m., anslag 1 000 kronor.
160 Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 Jag konstaterar att Chefen för armén har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentiigt i enlighet med vad som angavs i regleringsbrevet. Några punkter vill jag dcxk kommentera.
Under året har Chefen för armén rekryterat, organiserat, utbilcfet cxh avlöst personal för tjänstgöring i följande FN-operationer:
UNIFIL (Libanon) UNFICYP (Cypera) UNTSO (Mellersta Östera) UNMOGIP (Indien-Pakistan) UNIKOM (Kuwait-Irak) OSGAP (Afganistan) UNPROFOR (foraa Jugoslavien) ONUCA (Centtalamerika) ONUSAL (El Salvador) UNAVEM II (Angola) UNTAC (Kambodja)
Verksamheten har även inneburit att bidra med personal ur SWEDRELIEF (specialenheten för katastrofhjälp) för tjänstgöring i Liberia.
Vidare har Chefen för armén svarat för rekrytering m.m. av
svensk personal i NNSC (övervakningskontingenten i Korea) och i ECMM
(EG-monitoreraa i foma Jugoslavien).
Kostnadema för deltagandet i ONUCA, ONUSAL, UNAVEM II, UNTAC, ECMM samt för personal ur SWEDRELIEF har belastat anslag under ttedje huvudtiteln. En del (10 miljoner kronor) av kostnaderaa för UNPROFOR har belastat anslag under tredje huvudtiteln.
Under budgetåret har det svenska sjukhuskompaniet i UNIFIL (Libanon) avvecklats. Ansvaret för verksamheten har övertagits av Polen. Sveriges deltagande i UNIFIL utgörs numera av ca 500 personer i en underhållsbataljon.
Totalt har cirka 2 000 personer utbildats under året.
I december 1992 tjänstgjorde sammanlagt 850 personer utomlands.
Genom förändringar av utbildningsverksamheten, införandet av ett nytt rotationssystem, färre antal underhållsflygningar cxh vakanshållning av vissa befattningar samt vissa andra rationaliseringsåtgärder har Chefen för armén åstadkommU vissa besparingar. Anslaget L 4.
161
FN-styrkors verksamhet utomlands har dock överskridits tiU följd av ett Prop. 1992/93:100 särskilt regeringsbeslut angående finansiering av det faltsjukhus som Sverige Bilaga 5 bidrog med i Saudiarabien våren 1991. Överskridandet balanseras av besparingar inom såväl ttedje som fjärde huvudtitelns områden.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Insatsema utomlands sker med stöd av 10 kap. 9 § regeringsformen cxh lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst upphör att gälla (jfr prop. 1992/93:77, bet. 1992/93 FöU5, rskr. 1992/93:67). Närmare besfemmelser framgår av förordningen (1984:309) om utiandsstyrkan inom försvarsmakten.
Verksamhetens målsättning skall vara att Chefen för armén så effektivt som möjligt rekryterar och utbildar personal till fredsbevarande verksamhet inom ramen för både FN och ESK. Vidare skall personal som tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa uppgifter i enlighet med de instiiiktioner FN eller ESK utfärdat.
Under budgetåret skall Chefen för armén fullfölja inrättandet av försvarets intemationeUa centram för att där samla den verksamhet i Sverige som är förknippad med utlandsstyrkan m.m.
Anslag
K 15. Försvarsmaktens utiandsstyrka m.m.
1991/92 Utgift 434 764 200** 1992/93 Anslag 302 682 000* 1993/94 Förslag 1 000
• Summan av anslagen L 1, L 2 cxh L 3. ** Summan av anslagen L 3., L 4. och L 5.
Verksamheten under anslaget består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till utiandsstyrkan och till Sveriges delegation vid NNSC i Korea. Vidare omfettar verksamheten löner, traktamenten, utmstning och underhåll av den personal som tjänstgör utomlands.
Jag har i det föregående redovisat inrikttiingen för budgetåret 1993/94. Som redan anmälts beräknas resursema för den verksamhet, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kosttiader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands cxh L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea, under tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet (se bilaga 4 till budgetpropositio nen). 162
En del av kostnadema för fredsbevarande operationer avses bli ersatta av Prop. 1992/93:100 FN. I septemtxr 1992 uppgick Sveriges fordran hos FN tiU 340 miljoner Bilaga 5 kronor. Ersättningar från FN tUlgodogörs statsbudgetens inkomsttitel Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.
Kostnader i samband med nordiska försvarsministermöten som för budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L 1. Kostnader för Sverige för FN-styrkor m.m. bör för budgetåret 1993/94 beräknas under anslaget A 1. Försvarsdepartementet. Vidare bör vissa kostnader som föranleds av Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992 cxh kostnader för militäre rådgivaren i New York, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L I.Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., beräknas under anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning cxh förbandsverksamhet för budgeferet 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
2. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 485 713 000 kr,
3. till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
4. till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 309 481 000 kr,
5. till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisa ett reservationsanslag på 54 000 000 kr,
6. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kosttiadsram om 61 200 000 kr,
7. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 20 993 000 kr,
8. till Flygtekniskaförsöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
9. till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr,
10.till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 17 827 000 kr,
11.till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 786 000 kr,
12.till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
15 710 000 kr, 13.till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 40 604 000 kr,
14.till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 18 575 000 kr, Bilaga 5
15.till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 870 000 kr,
16.till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
7 Ekonomiska ramar Prop. 1992/93:100
Bilaga 5 7.1 Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92
I det följande redovisas det ekonomiska utfallet för totalförsvarets miUtära och civife delar. UtfaUet för Övrig verksamhet redovisas under respektive anslag.
7.1.1 Totalförsvarets militära del
Utgiftsramen för den miUtära delen av totalförsvaret faststäUdes för budgetåret 1991/92 tiU 31 713 miljoner kronor i prisläge februari 1990. Regeringen bemyndigades att justera utgiftsramen med hänsyn tiU pris-och löneutveckling enligt försvarsprisindex efter febmari 1990 (prop. 1990/91:102, bU 1, s 32, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). TiU följd härav har utgiftsramen justerats. Från och med budgeferet 1992/93 budgeteras den milifera utgiftsramen i genomförandepris. Budgetåret 1991/92 är därför det sista år som budgeterats enligt systemet med festa prislägen och s.k. prisregleringar under pågående budgetår. Systemet med fasta prislägen innebar bl.a. att utgiftsramen för ett avslutat budgetår justerades slutiigt i samband med det nya budgetårets första prisregle-ringstiUfälle. En slutiig justering (enligt nedan) av den miUtära utgiftsramen för budgeferet 1991/92 avses ske genom ett regeringsbeslut.
Miljoner kronor
Kompensation för pris- och
löneökningar (preliminärt) 1 943,4
Övemyttjande av ramen för
budgetåret 1990/91 -122,3
Omföring för att finansiera anskaffning
av haubits 77 B under tidigare budgetår -200,0
Fältsjukhuset i Saudiarabien -30,0
Ej disporUbfe medel p.g.a.
omläggning av mervärdesskatt -61,6
165 Finansiering av vissa materielprojekt Prop. 1992/93:100
enligt tiUäggsbudget II för Bilaga 5
1991/92, bl.a. 1 000,0
- utveckling av RBS 23 BAMSE
- ubåt 90
- flugburen spaningsradar
Övrigt 27,8
Summa justeringar 2 557,3
Disponibla medel för budgetåret 1991/92 blir därmed 34 270,3 mUjoner kronor. Enligt Riksrevisonsverkets redovisning blev utfallet 33 864 miljoner kronor vilket ger följande resultat.
Miljoner kronor
Disponibla medel 34 270,3
UtfaU 33 864,0
Undemtnyttjande 406,3
Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92:102, s 195, bet.l99l/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) att justera den miUtära utgiftsramen för budgetåret 1992/93 på gmnd av undemtnyttjandet för budgetåret 1991/92.
7.1.2 Totalförsvarets civila del
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del festäUdes tiU 1 993,4 miljoner kronor för budgeferet 1991/92 (prop. 1990/91:102, bU. I, s 37, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). Ramen innehöU såväl förslags- som reservationsanslag och beräknades i genomförandeprisläge 1991/92.
Det ekonomiska utfaUet för 1991/92 blev 1 945,5 miljoner kronor.
7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1992/93
För budgetåret 1992/93 visar Riksrevisionsverkets prognos att utfaUet för anslagen inom Qärde huvudtiteln inte bedöms avvika anmärkningsvärt från budgeterade belopp.
7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100
Bilaga S 7.3.1 Totalförsvarets militära del
Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del finansierar verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma myndigheter.
Jag har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets mUitära del tiU 35 986 841 000 kronor för budgeferet 1993/94. Beräkrungen har skett med utgångspunkt i de delfaktorer som ingår i det nya försvarsprisindex som beslutades i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen mgår också en särskUd kompensation om 1,5 %, utöver försvarsprisindex, för att säkerstälfe planerad materielanskaffiiing. I beräkningen har vidare hänsyn tagits tUl besparingsåtgärder dels enligt 1992 års stabiUseringsproposition, dels för finansiering av gemensamma EG-kostnader. Besparingen inom den miUtära utgiftsramen uppgår tUl 284 miljoner kronor.
TiU följd av att fastighetsförvalmingen för vissa försvarsfastigheter överförts tiU Byggnadsstyrelsen (se avsnitt 4.5) ökar hyreskostnaden för vissa myndigheter. Därför tillförs medel för kostnadsökningen tUl den militära utgiftsramen.
Inom den milifera utgiftsramen finansieras dessutom vissa ESK-kostnader som föranleds av Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992.
I prop. 1990/91:102 (s. 26) redovisades att inriktningen i fråga om UtveckUngen av den finansiella stymingen borde vara att åstadkomma bl.a. en flexiblare resursanvändning. I bU.7 tiU samma proposition anfördes att inkomster från försäljning av fast egendom borde få användas för reinvesteringar, kopplat tiU omstmktureringen mom försvaret. RUcsdagen hade inget att erinra mot dessa försfeg.
I 1992 års försvarsbeslutsproposition redovisade chefen för Försvarsdepartementet (s 6-7) att försvarsbeslutet skulle komma att fömtsätta ett aktivt åtagande från statsmaktemas sida att med hjälp av nya och flexibla instmment för finansieU styming utöva konttoU och uppföljning. Vidare anfördes att det totala planeringsutrymme som stäUdes tiU myndighetemas förfogande inkluderade ett åtagande från statsmaktemas sida att under genomförandeprocessens gång fortiöpande kunna sfelfe medel tiU förfogande, t.ex. genom intäkter frän försäljning av fastigheter, mark och materiel.
Som jag tidigare anfört (avsnitt 4.9.2) fömtsätter genomförandet av mina
förslag bl.a. att mtäkter från försäljning av fast egendom kan disponeras
för reinvesteringar. För att ett system härför skaU bU ändamålsenUgt är
det nödvändigt att regeringen vid behov kan omdisponera medel,
motsvarande sådana intäkter, mellan anslag inom den miUtära utgifts- 167
ramen. Ett bemyndigande härom bör inhämtas från riksdagen.
12 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 5
7.3.2 Totalförsvarets civila del
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civUa del finansierar beredskapsåtgärder inom följande fiinktioner:
- CivU ledning och samordning
- BefoUcningsskydd och räddningstjänst
- Psykologiskt försvar
- Socialförsäkringar m.m.
- Hälso- och sjukvård m.m.
- Transporter
- Arbetskraft
- Livsmedelförsörjning m.m.
- Energiförsörjning
- Försörjning med industrivaror
Jag har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civUa del tiU 2 091 036 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder. Besparingen inom den civila planeringsramen uppgår tiU 100 miljoner kronor.
I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del tillkommer även anslag inom andra huvudtitiar och ansfeg för kapitaUcostnader. Dessa kostnader ingår inte i den civila planeringsramen.
Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1993/94 under samtiiga berörda huvudtitiar anmäls idag. Nedan redovisas en sammansfeUning av dessa ansfeg. För budgetåret 1993/94 beräknas ett totalt medelsbehov pä 3 172,9 miljoner kronor för totalförsvarets civife del.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Ansfeg budgeferet 1993/94 (1000-tal kr.)
Dep:ment
Anslagsrubrik
Budget-
Kapital
övriga
Totalt
Littera
erat
inom
ramen
kostn.
kostn.
JU B 2.
Polisverksamheten rörande brott mot rikets
säkerhet m.m.
400 D 1.
Domstolarna (del)
200 E 1.
Kriminalvärds-
styrelsen Idel)
350 UD E 1.
Kommerskollegiurri (del)
168 Fö Gl. överstyrelsenför Prop. 1992/93:100
Civil beredskap: Bilaga 5
Civil ledning och samordning 63 648 63 648
G 2. överstyrelsen för civil be redskap: Tekniska ätgärder i ledningssystemet m.m. 87 692 87 692
G 3. Civilbefälhavarna 35 246 35 246
H 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst 684 857 684 857
H 2. Skyddsrum, m.m. 495 613 495 613
H 3. Ersättning för verksamhet
vid räddningstjänst m.m. 1 1
H 4. Frivilliga försvarsorgani sationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. 77 790 77 790
H 5. Vapenfristyrelsen 13 827 13 827
H 6. Vapenfristyrelsen, vapen fria tjänstepliktiga 119 499 119 499
I 1. Styrelsen för
psykologiskt försvar 10 547 10 547
J 1. överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med
industrivaror 82 371 82 371
J 2. överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder 9 246 9 246
J 3. överstyrelsen för civil be-
skap: Kapitalkostnader 167 950 167 950
J 4. Täckande av förluster till följd av statliga bered skapsgarantier m.m. 1 1
S D 3. Funktionen Hälso- och
sjukvärd m.m. i krig 164 300 164 300
G 3. Socialstyrelsen (del) 8 630 8 630
169 G 5. Smittskyddsinstitutet (del) 4 938 4 938 Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
K B 7. Vägverket:
Försvarsuppgifter 47 667 47 667
C 6. Banverket:
Försvarsuppgifter 41 123 41 123
D 1. Ersättning för tritidsbäts-
ändamäl m.m. Delpost för be redskapsätgärder inom total försvaret 1 298 1 298
E 1. Luftfartsverket: Beredskap
för civil luftfart 67 352 67 352
4 960
81 698
87 398
F 4. ÖCB: Ätgärder inom den civila delen av total försvaret 4 960
Fi B 1. Riksskaneverket (del)
E 1. Tullverket:
Förvaltningskostnader (del)
E 3. Finansinspektionen (del)
I 3. Statens krigsförsäkringsnämnd m.m. (del)
I 3. Statens krigsskadenämnd (del)
Jo H 4. Inköp av livsmedel m.m.
för beredskapslagring 5 700
H 5. Kostnader för beredskaps lagring av livsmedel m.m. 2 400 244 880 247 280
A B 1. Arbetsmarknadsverket (del) 1 900 42 000 43 900
Ku Dl. Statens invandrarverk 900 900
N Al. Näringsdepartementet m.m. 500 500
B 1. Närings- och teknik-
utvecllingsverket (del) 11 000 11 000
El. Drift av beredskapslager 262 992 67 559 330 551
170 E 2. Beredskapslagring och industriella ätgärder
10 054
Prop. 1992/93:100 10 054 Bilaga 5
E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
E 4. Åtgärder inom delfunktionen
Elkraft 63 946
C 8 1. Länsstyrelserna m.m. (del)
63 946 181 900 181 900
M E 2. Förvaltningskostnader för
Lantmäteriet (del) 4 400 4 400
Summa 2 091 036 675 822 406 0793 172 937
7.3.3 Övrig verksamhet
I övrig verksamhet ingår främst anslag för stödjande verksamhet inom såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret. Här ingår cxkså forskningsverksamhet och Kustbevakningen.
Vid beräkningen av anslagen har hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder.
Från och med budgetåret 1993/94 budgeteras driftskostiiaden för försvarsmaktens utiandsstyrka (tidgare benämnt FN-styrkor m.m.) inom tiedje huvudtiteln. Littera L. föreslås därför utgå ur Qärde huvudtiteln.
7.4 Anslagsförteckning
De ekonomiska förändringama inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde i förhållande tiU statsbudgeten för budgetåret 1992/93 fi'amgår av följande sammanställning.
Anslagslittera
Anvisat
Förslag
Förändfing
1992/93
1993/94
(tusental
(tusental
(tusental
kronor)
kronor)
kronor)
A. Försvarsdepartementet m.m.
A 1. Försvarsdepartementet
47 400
57 152
9 752
A 2. Utredningar m.m.
11 185
12 900
1 715
Summa A
58 585
70 052
11 467
171 B.
Arméförband
Prop. 1992/93:100
B 1.
Arméförband:Ledning och
Bilaga S
förbandsverksamhet
8 575 000
8 638 903
63 903
B 2.
Arméförband:Anskaffning
av materiel
3 283 400
3 777 295
493 895
8 3.
Arméförband:Anskaffning
av anläggningar
713 000
603 200
-109 800
C.
Marinförband
C 1.
Marinförband:Ledning och
förbandsverksamhet
2 822 000
2 754 180
- 67 820
C 2.
Marinförband:Anskaffning
av materiel
2 587 000
2 920 355
333 355
C 3.
Marinförband: Anskaffning
av anläggningar
200 000
166 000
- 34 000
D. Flygvapenförband
D 1. Flygvapenförband:Ledning
och förbandsverksamhet 5 103 000 5 364 947 261947
D 2. Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel 7 503 000 7 547 941' 44 941
D 3. Flygvapenförband:
Anskaffning av anläggningar 394 000 423 600 29 600
E. Operativ ledning m.m.
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning
1 125 342
90 342
117 396
- 11 604
79 580
25 580
167 218
26 218
och förbandsverksamhet 1 035 000
E 2. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel 129 000
E 3. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar 54 000
E 4. Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling 141000
F. Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
44 700
46 099
1 399
1 151 500
1 318 841
167 341
354 700
389 195
34 495
204 200
213 772
9 572
83 600
104 802
21 202
F 1. Försvarets sjukvärdsstyrelse
F 2. Fortifikationsförvaltningen
F 3. Försvarets materielverk
F 4. Försvarets radioanstalt
F 5. Värnpliktsverket
F 6. Militärhögskolan
F 7. Frivilliga försvars organisationer inom den militära delen av total försvaret m.m. 155 700 157 710 2 010 172
Prop. 1992/93:100 F 8. Särskilda avvecklingskostnader Bilaga 5
för Försvarets datacenter 1
F 9. Ersättningar för kroppsskador 71 000 70 463
SummaB-FMlitära 35 936 841 382 039
utgiftsramen)
G. Civil ledning och samordning m.m. G 1 överstyrelsen för civil
beredskap: avi, ledning och
samordning
G 2 överstyrelsen för civil
beredskap:Tekniska ätgärder 3 3
iledniogssystemetm.m. 9 20
G 3. Civilbefälhavarna
H. Befolkningsslcydd och rädd ningstjänst Hl. Befolkningsskydd och
..öörngstiänst 6 ,3
H 2. Skyddsrum, m.m. H 3. Förebyggande ätgärder mot
jordskred och andra naturolyckor H 4. Ersättning för verksamhet _
vid räddningstjänst m.m.
H 5. Frivilliga försvars organisationer inom den civila Q delen av totalförsvaret m.m. 7 90 77
H 6. Vapenfristyrelsen '• '"'
H 7. vapenfristyrelsen: _ 22 23
Vapenfria tjänstepliktiga
,1. Styrelsen för g07
I. Psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar
j. Försörjning med industrivaror j 1. överstyrelsen för civil
beredskap:F6rsörjningmed 3
industrivaror J 2. överstyrelsen för civil
beredskap:lndustriella _ , 3
ätgärder j 3. överstyrelsen för civil 3 gg
beredskap:Kapitalkostnader 171600 167 aDU
173 J 4. överstyrelsen för civil Prop. 1992/93:100
beredskap:Täckande av Bilaga 5
förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. 1 1 O
Summa G - J (Försvarsdepartementets andel av totalförsvarets
civila del) 1
833 161
1 873 288
40 127
K. Övrig verksamhet
K 1. Försvarets civilförvaltning
0 K 2. Gemensam försvarsforskning
487 761
485 713
-2 048
K 3. Försvarets forskningsanstalt:
avgiftsfinansierad verksamhet
0 K 4. Kustbevakningen
295 698
309 481
13 783
K 5. Anskaffning av materiel
för Kustbevakningen
51 800
54 000
2 200
K 6. Flygtekniska försöksanstalten
9 969
20 993
11 024
K 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinasierad verksamhet
0 K 8. Försvarets mediecenter
.1
0 K 9. Försvarets förvaltnings-
högskola
16 533
17 827
1 294
K 10. Försvarshögskolan
8 095
8 786
691 K 11 .Krigsarkivet
11 664
15 710
4 046
K 12.Statens försvarshistoriska
museer
24 787
40 604
15 817
K 13.Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets
omräde
20 389
18 575
- 1 814
K 14.Utredning av allvarliga
olyckor
-40
K 15.Försvarsmaktens utlandsstyrka
...
1 Summa övrig verksamhet 927 610 972 564 44 954
Summa för fjärde huvudtiteln 37 424 158 38 902 745 1 478 587
AnslagsförteckiUngen är uppställd med den anslagsstmktur som föreslås gäUa för budgetåret 1993/94. Summan av anslagsbeloppen för budgetåret 1992/93 överensstämmer därför inte med den slutsamma (37 744 841 0(X) kronor) som redovisas i propositionen inför 1992 års försvarsbeslut (sidan 154). Differensen uppgår tiU 320 683 (X30 kronor och hänför sig tUl följande anslag som föreslås utgå från och med budgetåret 1993/94:
- D 4. Flygvapenförband: Förskjutningar i betalningssystemet
- K 15. Försvarets civil förvalming: Täckning av vissa kostnader
- K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscenttaim
- Littera L: FN-styrkor m.m. 174
Mitt förslag tiU anslag för totalförsvaret under Qärde huvudtiteln för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 omfattar 38 902 745 000 kronor. Medlen fördelar sig Bilaga 5 på följande sätt (tusental kronor):
Littera A 70 052 000
Littera B-F. MUitära utgiftsramen 35 986 841 000 Littera G-J. Försvarsdepartementets
andel av totalförsvarets civife del I 873 288 (XX)
Littera K. Övrig verksamhet 972 564 000
Summa för Qärde huvudtiteln 38 902 745 000
För totalförsvarets civila del tillkommer kostnader inom andra huvudtitlar med sammaiUagt 1 299 649 000 kronor.
Medel för totalförsvaret under budgeferet 1993/94 omfattar därför sammanfegt 40 202 394 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. feststälfe utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgeferet 1993/94 tiU 35 986 841 000 kr
2. bemyndiga regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den milifera utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom
3. festsfeUa anslagen på statsbudgeten mom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civUa del för budgetåret 1993/94 tiU 2 091 036 000 kr
4. bemyndiga regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn tUl prisutvecklingen enligt nettoprisindex
5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 medge över skridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekononuska ramen för totalförsvarets civUa del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
175 Försfeg tiU Prop. 1992/93:100
Bilaga 5.1 Lag om ändring i fegen (1986:644) om discipUnförseelser av krigsmän, m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § fegen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skaU ha följande lydelse.
Nuvararuie lydelse Föreslagen tydelse
2§'
Följande personal är krigsmän:
1. vämpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enUgt väm pUktslagen (1941:967),
2. kvmnor som genomgår utbUdning enUgt lagen (1980:1021) om miUtär gmndutbUdning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning vid. 3. de som genomgår utbUdning för förberedande officersskola eller att få mUitär anställning vid för-annan utbildning för att få miUtär svarsmakten, anställning vid försvarsmakten,
4. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivUUgavtal eUer annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilUgt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. de som omfattas av tjänsteplikt enUgt fegen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. cxh genomgår utbUdning eUer övning vid försvarsmakten,
7. anstäUda i utiandsstyrkan inom försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands.
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993. Bestämmelsen tiUämpas i sin nya lydelse endast på dem som påbörjar utbUdning tiU yrkesofficer efter den 1juU 1993.
' Senaste lydelse 1992:1155.
176 Prop. 1992/93:100
1. Utgångspunkter............................................... 7 Bilaga 5.1
1.1 Förändringar i det säkerhetspoUtiska feget och deras
konsekvenser för totalförsvaret............... 7
1.1.1 Den intemationelfe mUjön................ 7
1.1.2 Sveriges säkerhetspoUtik................. 11
1.1.3 FörsvarspoUtikens mriktning .......... ... 12
HemstäUan........................................................ 13
1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiUseringsproposition ... 14
1.3 Årsredovisningar och revision..................... 17
1.4 Ansfegsstmktur m.m................................. ... 18
2. Organisationsfrågor m.m.................................... 20
2.1 Bakgmnd ............................................. 20
2.2 Regeringens styming av myndigheten Försvarsmakten . 21
2.3 Högkvarterets orgamsation........................ 24
2.4 Gemensamma myndigheter......................... 27
2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. 27
2.4.2 Försvarets civUförvaltning................ ... 33
2.4.3 CivUbefälhavama............................ ... 42
2.5 TrafUcflygamtbUdning............................... ... 45
2.6 Helikoptrar i totalförsvaret......................... ... 47
HemstäUan ..................................................... 49
3. Försvarsdepartementet m.m............................... ... 50
Hemställan ...................................................... ... 51
4. Totalförsvarets miUtära del ............................ 52
4.1 Ledningsfrågor........................................ ... 52
4.2 Försvarsindustrin..................................... 54
4.3 Redovisning av JAS 39-projektet................. ... 59
4.4 Personal .............................................. 63
4.4.1.................................................. AnstäUda 63
4.4.2 VämpUktiga.................................. 66
4.4.3 Åtgärder för jämstäUdhet................ 68
4.5 Mark, anläggningar och lokaler.................... 68
4.6 Försvarsmakten och miljön ..................... 69
4.7 Övriga firågor.......................................... 72
4.7.1 FörsvarsmusUc.............................. ... 72
4.7.2 Förrådshållning och förvaring av vapen .... 72
4.8 Läget mom försvarsmakten 73
HemstäUan ..................................................... 74
4.9 Arméförband 75
HemstäUan ..................................................... 82
4.10......................................................... Marinförband 83 Prop. 1992/93:100
HemstäUan ................................................... 88 Bilaga 5.1
4.11......................................................... Flygvapenförband 89
Hemställan....................................................... 96
4.12......................................................... Operativ ledning m.m 97
Hemställan .................................................. 101
4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmak-
ten ................................................. 102
4.13.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse.... 102
4.13.2 Fortifikationsförvalttiingen......... 104
4.13.3 Försvarets materielverk............ 106
4.13.4 Försvarets radioanstalt .......... 110
4.13.5 VämpUktsverket...................... Ill
4.13.6 MUitärhögskolan...................... 113
4.13.7............................................. FrivUUga försvarsorganisationer inom den mUitära delen av totalförsvaret m.m 115
4.13.8 Försvarets datacenter.............. 116
4.13.9 Ersättningar för kroppsskador... ... 117
HemstäUan ................................................. ... 117
5. Totalförsvarets civila del.............................. ... 119
5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort.... ... 119
5.2 Funktionen CivU ledning och samordnmg 121
5.2.1 Överstyrelsen för civU beredskap 121
5.2.2 CivUbefälhavama....................... ... 123
Hemställan .................................................. 124
5.3 Funktionen BefoUcningsskydd cxh räddningstjänst
m.m................................................ 124
5.3.1............................................... Statens räddningsverk m.m 125
5.3.2............................................... FriviUiga försvarsorganisationer mom den civUa delen av totalförsvaret m.m 128
5.3.3............................................... Vapenfristyrelsen 129
HemstäUan ................................................. 131
5.4......................................................... Funktionen Psykologiskt försvar 133
HemstäUan ................................................. 133
5.5.......................................................... Funktionen Försörjning med industrivaror 134
Hemställan .................................................. 136
5.6.......................................................... Funktioner hörande tiU andra departement 136
5.6.1 Hälso- och sjukvård ............... .. 136
5.6.2 TelekommunUcationer............... 137
5.6.3 Transporter............................... .. 137 17g
5.6.4 Livsmedelsförsöijning .............. .. 137
5.6.1 Arbetskraft.................................. 138 Prop. 1992/93:100
5.6.2 Energiförsörjmng........................... 138 Bilaga 5.1
5.6.3 Övriga ftinktioner.......................... 138
5.6.4 Övriga frågor ............................ 138
5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civUa del av en an-
sluttiing tiU Europeiska Ekonomiska Samartxtsom-rädet (EES) och ett svenskt medlemsskap i den
Europeiska Gemenskapxn (EG)................ ... 140
5.8 Behov av utbUdning, ansvarsfördelning och finansiering
av UtbUdning inom den civUa delen av totalförsva ret ................................................ 141
6. Övrig verksamhet ........................................ 142
6.1 Försvarets civUförvalOiing........................ 142
6.2 Försvarets forskningsanstalt .................. ... 143
6.3 Kustbevakningen.................................... 145
6.4 Flygtekniska försöksanstalten ................ 148
6.5 Försvarets mediecenter........................... ... 150
6.6 Försvarets förvalttiingshögskofe................ 151
6.7 Försvarshögskolan.................................. 153
6.8 Krigsarkivet........................................... 154
6.9 Statens försvarshistoriska museer............. ... 155
6.10 Vissa nämnder m.m. mom Försvarsdepartementets
område .......................................... 157
6.11 Uttedning av allvarUga olyckor ............. ... 159
6.12 Försvarsmaktens utiandsstyrka m.m......... 160
HemstäUan ................................................... ... 163
7 Ekonomiska ramar............................................ 165
7.1 Det ekonomiska utiaUet för budgeferet 1991/92 ... . 165
7.1.1 Totalförsvarets mUitära del .......... 165
7.1.2 Totalförsvarets civila del................ 166
7.2 UtfaUsprognos för budgeferet 1992/93....... ... 166
7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1993/94... 167
7.3.1 Totalförsvarets mUitära del .......... 167
7.3.2 Totalförsvarets civila del................ 168
7.3.3 Övrig verksamhet.......................... 171
7.4 Anslagsförteckning....... ,........................ ... 171
HemstäUan .................................................... 175
BUaga 5.1........................................................ 176
gotab 42641, Stockholm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 6
Socialdepartementet (femte huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1993
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bil. 6
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet B. Westerberg i frågor under littera A, B
punktema 1 - 6, E, F, G punkterna 3-4 och 11 - 17; statsrådet
Könberg i frågor under littera B punktema 7 - 8, C, D, G punktema 1 - 2 och 5 - 10.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet B. Westerberg anför efter samråd med statsrådet Könberg
Välfärdspolitiken
Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det allmänna välståndet och härigenom skapa fömtsättningar för att utveckla och förbättra den offentliga sektoms insatser för välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat en valfrihetsrevolution och genomfört insatser för dem som är särskUt utsatta. De stora transfereringssystemen skall dels kompensera för inkomstbortfall på gmnd av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.
Den StmktureUa obalansen i Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade fömtsättningar. Ett växande gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala utgiftema begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge trygghet och stimulera till arbete och sparande.
Omfattning Prop. 1992/93:100
Rii 6
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av den
offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda. Socialdepartementet förvaltar, utvecklar och fömyar välfärdspolitiken. Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringama och anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och omsorg så anger staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärderar verksamheten, medan den konkreta utformningen och verkställigheten i ökande utsträckning hanteras av kommunema och landstingen.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunemas utgifter för sjukvård, bamomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret 1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 32 % av BNP.
Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala utgiftema utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa transfereringsutgifter.
Budgetförslaget
Andrad disposition
Presentationen av budgeten följer en delvis ny disposition jämfört med tidigare år. Förändringen är främst en konsekvens av att det nya statsbidragssystemet till kommunerna medför att flertalet specialdestinerade statsbidrag upphör fr.o.m. budgetåret 1993/94. Fömtom littera- och anslagsförändringar med anledning härav har samtliga myndigheter under socialdepartementet samlats under ett littera. En förteckning över den ändrade dispositionen lämnas i underbilaga 6.4. I särskilda underbilagor lämnas dämtöver en närmare redogörelse för socialförsäkringens kostnader och finansiering samt för arvsfondens verksamhet budgetåret 1991/92.
Utvecklingen på statsbudgeten (femte huvudtiteln, miljarder kronor)
Budgetår
1991/92 1992/93 1993/94
Budget 126,2 131,0 117,7
Utfall 125,6 128,8* 117,7*
* prognos
Den beräknade utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en konsekvens av att de specialdestinerade bidragen till kommunema ersatts av ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln. Därtill kommer vissa justeringar av budgetteknisk karaktär.
Bostadsbidragsreglerna för år 1993 har tidigare beslutats av rege- Prop. 1992/93:100 ringen. Avsikten är att förslag om nya regler för bostadsbidragsgiv- Bil- 6 ningen fr.o.m. den 1 januari 1994 skall föreläggas riksdagen under våren 1993. I det följande aviseras förslag vad gäller stöd och service till vissa funktionshindrade samt införande av ett husläkarsystem. Kostnadseffektema av redovisade åtgärder har inte beaktats i budgetförslaget.
ökad valfrihet
En fömtsättning för att ökad valfrihet skall uppnås är att olika hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen och pågående översyn av tandvårdsförsäkringen.
I syfte att stimulera kommunerna att utsätta sin verksamhet för konkurrens har riksdagen nyligen beslutat om vissa ändringar, i socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård.
Inom departementet har vidare en studie av altemativa verksamhetsformer inom vård och omsorg (Ds 1992:108) nyligen genomförts. I studien beskrivs hinder för utvecklingen mot främst privata driftsformer samt ges förslag till åtgärder för att undanröja eller begränsa onödiga hinder. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Sociala rättigheter
En utvidgad rättighetslagstiftning för personer med funktionshinder, gmndad på handikapputredningens huvudbetänkande, har remitterats till lagrådet. Regeringen kommer inom kort att avlämna en proposition på gmndval av lagrådsremissen. Den sammanlagda kostnaden för reformförslagen beräknas till 1,6 miljarder kronor.
För att underlätta och stimulera utvecklingen av ett husläkarsystem avser regeringen, efter hörande av lagrådet, att under våren 1993 återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida pensionssystem är att det dels skall ge en gmndtrygghet oberoende av inkomst, dels ge en inkomstrelaterad ersättning beroende av antalet och storleken av intjänade pensionspoäng. För att mildra effektema av sänkning av ersättningsnivåema i vissa pensionförmåner och därmed skydda pensionärer med enbart grandförmåner har förslag tidigare lagts om dels en höjning av pensionstillskottet, dels förbättringar inom KBT-systemet. Kostnadseffekterna av dessa förslag har beaktats i budgetförslaget.
Omprövning av socialförsäkringssystemen Prop. 1992/93:100
Regeringen har initierat en omfattande genomgång och omprövning av de stora och viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sammansatt arbetsgmpp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för den allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att tillsättas i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som bl.a. innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten. Därvid bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäkringarna.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna inom socialförsäkringen. Förslagen om införande av en karensdag, sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen samt för vissa pensionsförmåner, höjd pensionsålder och en uppstramning av arbetsskadebegreppet förväntas ge betydande kostnadsminskningar. Hämtöver lämnas i budgeten förslag om förändringar i delpensionsförsäkringen som medför successivt minskade kostnader. Regeringen avser att inom kort att lämna ytterligare förslag i syfte att effektivisera sjuk- och arbetskadeförsäkringar-na.
Sammanfattning av budgetförslaget
Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln minskar med 13 291,9 miljoner kronor enligt följande sammanställning (miljoner kronor).
Statsbudget* 1992/93
Förslag 1993/94
Förändring
A.
Socialdepartementet m.m.
119,0
130,8
11,8
B.
Familjer och barn
38 559,3
26 762,3
- 11 797,0
C.
Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och
ålderdom
77 050,7
80 752,5
3 701,8
D.
Hälso- och sjukvård
3 193,5
1 619,5
- 1 574,0
E.
Omsorg om äldre och
handikappade
9 416,0
1 885,5
- 7 530,5
F.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik
520,7
519,6
1,1
G.
Myndigheter under
Socialdepartementet
2 154,1
6 051,2
3 897,1**
Totalt
131 013,3
117 721.4
- 13 291,9
* Statsbudgeten innevarande budgetår enligt nya anslags- och litterastrukturen. Pä tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93 föreslås att ytterligare 3 343,6 miljoner kronor anvisas.
** Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
A. Socialdepartementet m.m. Prop. 1992/93: lOO
BU. 6
A 1. Socialdepartementet
1991/92 Utgift 46 679 836
1992/93 Anslag 47 862 000
1993/94 Förslag 52 839 000
Jag beräknar anslagsbehovet till 52 839 000 kr. Jag har därvid tagit hänsyn till att ändrade debiteringsregler för telefonsamtalsavgifter kommer att införas inom regeringskansliet fr.o.m. den 1 juli 1993.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Socialdepartementet förs till detta konto.
Anslaget för Socialdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktiinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Socialdepartementets disposition kommer slutligt ati fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 52 839 000 kr.
A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m.
Nytt anslag (förslag) 77 933 000'
' Medel har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m,, Uppföljning, utvärdering m.m. och Internationell samverkan.
Socialdepartementet har att hantera stora och komplicerade politikområden av central betydelse för både samhällsekonomin och enskildas välfärd. Inom de olika delområdena pågår och intensifieras nu utvecklingsarbete med sikte på bl.a. stmktureUa förändringar. Förändringsarbete innebär en process som - beroende på i vilket skede man befinner sig - kräver skiftande, men för helheten sammanhängande och nödvändiga åtgärder, t.ex. initiativ, utredning, analys, förankring, genomförande, information, styming och uppföljning. I samband med övergången till nya anslagskonstmktioner och omstmktureringen av
littera- och anslagsindelningen under femte huvudtiteln har jag bedömt Prop. 1992/93:100 det vara lämpligt att på ett ställe samla medel som departementet dispo- Bil. 6 nerar för sådana över tiden sinsemellan varierande aktiviteter. Detta ger större flexibilitet för verksamhetsrelaterade omprioriteringar av resurser samtidigt som det blir redovisningsmässigt klarare.
Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten.
Vidare har jag beaktat att Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statiigt finansierad statistik inom det sociala området, oavsett om den produceras av Statistiska centralbyrån (SCB) eller annan myndighet. Medel för statistik inom det sociala området tas huvudsakligen upp under SCB:s anslag på sjunde huvudtiteln. Jag beräknar medel för förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av statistik m.m., för vissa större undersökningar såsom uppföljningen av 1980 års fmktsamhetsundersökning samt för tillfälliga insatser.
Under detta anslag beräknas också medel för intemationell samverkan inom social- och hälsovårdsområdet. Omfattande samarbete förekommer inom WHO, FN, Europarådet, OECD och EFTA och med EG samt inte minst genom Nordiska ministerrådet och den nordiska socialpolitiska kommittén.
Samarbetet inom FN kommer sannolikt att växa i betydelse under de närmaste åren. Bl.a. förbereds ett socialt "toppmöte" år 1995. Medel för programsamarbete med EG och för deltagande i EFTA-gmppens förhandlingar beräknas här. Inom ramen för EES-avtalet är det bl.a. aktuellt med deltagande i EG:s äldreprogram och handikapprogram. När det gäller bilateralt samarbete räknar jag med utvidgade kontakter med främst de baltiska statema. Den närmare inriktningen av det internationella samarbetet beskrivs i anslutning till de olika verksamhetsområdena.
Medel som avser medlemsavgiften i WHO beräknas nu under ett eget anslag, D 5. Bidrag till WHO.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör anslaget uppgå till 77 933 000 kr under nästa budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Utredningar, utveckling, samverkan m.m. förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
a.tt till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 77 933 000 kr.
B. Familjer och barn Prop. 1992/93:lOO
BU. 6
Svensk familjepolitik är i allt väsentiigt inriktad på att sörja för kvaliteten i bams uppväxtvillkor genom generella insatser som vämar om bamfamiljemas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid bamens vård och fostran.
Familjepolitiken skall underlätta för föräldrama att själva välja den vård och fostran av baraen och den arbetsfördelning som passar dem och bamen bäst. Det imiebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha utbyte av detta.
Det familjepolitiska stödet kan indelas i tre former:
* ekonomiskt familjestöd,
* bamomsorg,
* förebyggande åtgärder som syftar till att ge bam god hälsa och en bra miljö.
Det ekonomiska fami(jestödet
övergripande mål
Målen för det ekonomiska familjestödet är
* att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan bara,
* att ge människor ekonomiska föratsättningar att skaffa bam när de så önskar,
* att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika villkor,
* att införa ett vårdnadsbidrag, lika för alla bam mellan ett och tre år,
* att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.
För att underlätta för bamfamiljema har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk gmndtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. FamUjer med bam är generellt sett unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln.
En strävan är att så långt möjligt minimera stödsystemens marginaleffekter då dessa kan dämpa förvärvsbenägenheten. Vidare bör stödsystemen vara så konstmerade att de skall vara lätta att överblicka, enkla att administrera och svåra att missbraka.
Samhällets direkta ekonomiska stöd till bamfamiljema utgörs främst av allmänna bambidrag inkl. flerbamstillägg, bostadsbidrag, ersättning från föräldraförsäkringen, bidragsförskott, bampensioner samt vårdbidrag för bam med funktionshinder. Vidare finns ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar som motsvarar bidragsförskottet och ett bidrag till kostnader för att adoptera bam från utlandet.
Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen Prop. 1992/93:100
Följande sammanställning visar utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1993 (miljoner kronor).
År
Barn-
Bostads-
Föräldra-
Vård-
Bidrags-
Barn-
Summa
bidrag
bidrag
försäkring
bidrag
förskott
pension
4 995
2 210
3 593
12 338
8 289
2 865
6 144
1 518
19 817
12 296
3 140
15 728
2 138
34 725
16 885
5 050a
18 329
1 032
2 985b
45 103
17 215
5 200a
18 182
1 252
3 070b
45 751
' Beräknade kostnader för verksamhet under resp. kalenderår '' Inkl. särskilt bidrag till ensamstående med barn.
För år 1993 beräknas totalt 45,8 miljarder kronor lämnas i olika familjeekonomiska stöd. Om man till detta belopp också lägger studiehjälpen kan samhällets direkta stöd till bamfamiljema år 1993 beräknas till ca 48 miljarder kronor.
Det är uppenbart att familjestödet ger bamfamiljema en bättre ekonomisk standard. Det är också uppenbart att det i Sverige - genom bl.a. familjestödet och en utbyggd bamomsorg - är möjligt för båda föräldrarna att förena vården av bam med förvärvsarbete. Bl.a. detta har lett till att Sverige samtidigt har ett av Västeuropas högsta födelsetal och den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen.
Betydelsefullt är det också att den andel kvinnor som inte föder bam numera är låg i såväl ett svenskt historiskt perspektiv som ett europeiskt.
De allmänna barnbidragen
Genom de allmänna bambidragen tillförsäkras alla familjer med bam ett gmndläggande ekonomiskt stöd.
Utvecklingen av kostnaderaa för de allmänna bambidragen är beroende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstraktion och antalet bam i bidragsberättigad ålder. Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från hösten 1991 kommer antalet bam under 16 år att öka med ca 106 000 mellan åren 1992 och 1998. Med nuvarande regler iimebär det en ökning av kostnadema för allmänna bambidrag -utan hänsyn tagen till flerbamstilläggen - med ca 950 miljoner kronor fram till år 1998. Antalet bidragsberättigade bam beräknas fortsätta öka fram t.o.m. år 2002 .
Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller bambidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och utan bam. Bam-bidragssystemet är lätt att överblicka, enkelt och billigt att administrera samt svårt att missbmka.
10 Bostadsbidrag Prop. 1992/93:100
BU. 6
Bostadsbidragens uppgift är att ge även ekonomiskt svaga barafamiljer
möjligheter att håUa sig med goda och rymliga bostäder. Bostadsbidragen är utformade så att de består av en allmänt konsumtions-stödjande del, som kan ses som ett behovsprövat bambidrag, och en del som beror av bostadskostnadens storlek.
Bostadsbidrag länmas också till ungdomar, studerande och andra hushåll utan bam.
Hushåll med bostadsbidrag, maj 1989, maj 1991 och maj 1992 (1 000-tal)
1992 Hushåll med barn makar/samboende ensamstående
132 153
136 170
Hushåll utan barn ungdomar andra
29 14
40 21
Samtliga
367 I maj 1992 lämnades bostadsbidrag till drygt 306 000 bamfamiljer och knappt 61 000 hushåll utan bam. Som framgår av ovanstående tablå har antalet bidragstagare ökat markant jämfört med år 1989 (motsvarande uppgifter för år 1990 föreligger inte). Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll med barn till följd av skatteomläggningen byggdes ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentiigt vidgade bostadskostnadsgränser, dels på att bostadsbidrag till andra hushåll utan bam än ungdomshushåll samtidigt infördes.
Även inför bidragsåret 1992 har bostadskostnadsgränsema räknats upp. Ökningen av antalet bidragstagare hänger troligen främst samman med att arbetslösheten ökat. En annan förklaring till att fler hushåll utan barn får bostadsbidrag är att allmänhetens kännedom om stödformen successivt har blivit större.
Boverket har under åren 1991 och 1992 utvecklat metoder för att följa upp och utvärdera bostadsbidragens effekter. Utvärderingama visar att bostadsbidragen till bamfamiljer har god fördelningspolitisk träffsäkerhet. I maj 1992 gick ca 30 % av bidragen till de 20 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna. Hälften av bidragen gick till de ca 35 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna.
Jämfört med maj 1991 gick bostadsbidragen år 1992 i större utsträckning till hushållen med de lägsta inkomstema, d.v.s. omfördelningseffekten var större år 1992 än år 1991.
11 Föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrama en ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av bam. Genom föräldraförsäkringen har föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda bam. Ersättning utges i form av föräldrapeiming, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 85 % av alla ersatta dagar.
Utvecklingen av kostnadema för föräldraförsäkringen är beroende av antalet födda bam och av den genomsnittliga löneökningen. Födelsetalet beräknas ha nått sin kulmen år 1990. Antalet födda bam har emellertid minskat så litet och kan beräknas minska så långsamt de närmaste åren att antalet ersatta föräldrapenningdagar inte kommer att påverkas i någon större utsträckning före år 1994. Antalet födda bam påverkar antalet föräldrapenningdagar i första hand under året efter födelseåret.
Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Av det skälet har vissa ändringar gjorts i förenklande syfte. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning inte får ske utom då det bam för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas ut mot sjukpenning endast om föräldem på gmnd av sjukdom är ur stånd att vårda bamet.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Ersatta dagar med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning 1991
Kvinnoi Män
Föiildnpenning
TillSlUg föifidnpemimg
12 Som framgår av diagrammet är pappomas andel av uttagna dagar med föräldrapenning mycket liten. År 1991 skedde en mindre ökning av andelen ersatta dagar med föräldrapenning. Pappomas andel var år 1991 8,1 % jämfört med 7,4 % året innan. För att främja kontakten mellan pappor och bam är det angeläget att pappomas uttag av i synnerhet föräldrapenning ökar. Det krävs långsiktiga insatser för att ändra pappomas beteende i detta avseende. Medel för särskilda informationsinsatser i detta syfte bör avsättas även fortsättningsvis. På kort sikt är det dock angeläget att försäkringskassoma informerar blivande pappor om föräldraförsäkringens möjligheter.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Bidragsförskott
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt gmndskydd för bam vars föräldrar lever åtskilda.
Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda bam, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade bidragsförskott. De senaste åren har visat en svag ökning av antalet berörda bam, en relativ sänkning av underhållsbidragen om hänsyn tas till penningvärdesutvecklingen och en återbetalningsbenägenhet som varU stabil.
Internationella adoptioner
I samband med adoption av bam från utlandet lämnas, under vissa fömtsättningar, bidrag.
Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under senare år. Andelen enskilda adoptioner har ökat. Under år 1991 förmedlades ca 30 % av antalet adopterade bam genom enskilda kontakter. Motsvarande andel år 1987 var ca 16 %. Antalet förmedlade adoptivbam och förmedlingssättet under perioden 1987 - 1991 framgår av följande sammanställning.
1991 Totalt antal förmedlade
1 355
1 074
1 113
adoptivbarn
Förmedlad genom aukto-
1 142
riserad organisation
Förmedlad utan aukto-
riserad organisation
Andel barn förmedlade utan
auktoriserad organisation (%)
Barnpensioner
Bampension utges till barn som är under 18 år och vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. Bampension kan utges även efter 18 års ålder om bamet bedriver gymnasiestudier eller annan gmndut-
bildning. Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då Prop. 1992/93:100
bamet fyller 20 år. Antalet barnpensioner har sjunkit under flera år. Bil. 6
Detta gäller bampension såväl från folkpensioneringen som från ATP.
Antalet barnpensioner från folkpensioneringen ökade dock under år
1990 på gmnd av att vissa bam över 18 år då fick rätt till barapension.
Från mitten av 1990-talet förväntas antalet bampensioner öka till följd
av befolkningsökningen.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindrat bam som behöver särskild tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag.
Vårdbidrag kan sedan den 1 juli 1992 utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Hel förmån höjdes fr.o.m. samma tidpunkt från belopp motsvarande 2 basbelopp till belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De partiella vårdbidragen fick motsvarande proportionella höjning. Samtidigt förbättrades ersättningen för merkostnader till följd av barnets handikapp.
Den nya nivån, tre fjärdedels vårdbidrag, beräknas innebära att antalet halva vårdbidrag kommer att minska successivt samtidigt som vårdbidrag på den nya nivån ökar. Vidare kan för de närmaste åren antalet vårdbidrag på nivån en fjärdedels förmån förväntas öka.
Vidtagna och planerade förändringar
De all/nänna barnbidragen
Riksdagens tidigare beslut om en höjning av de allmänna barnbidragen (prop. 1991/92:38, bet. 1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108) med 1 020 kronor per barn och år den 1 januari 1993, upphävdes efter förslag i regeringens proposition (1992/93:50) med anledning av det statsfinansiella läget. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens förslag (bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Beslutet innebar en besparing på statsbudgeten beräknat för kalenderåret 1993 med 1 928 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 imiebär beslutet, med hänsyn tagen till att antalet bidragsberättigade bam antas öka mer än vad som beräknades i föregående års budgetproposition, att kostnaderna för de allmärma barnbidragen uppskattas bli ca 875 miljoner kronor lägre än vad som tidigare beräknats under anslaget.
Nya reglerför bostadsbidragen införs år 1994
En särskild utredare har haft i uppdrag att förbereda en överföring av bostadsbidragens administration från kommunerna till försäkringskassoma och att föreslå vissa regeländringar i syfte att förenkla administrationen. Utredaren skulle bl.a. undersöka möjligheten aU övergå till
att pröva bidragen mot hushållens aktuella inkomst. Prop. 1992/93:100
I början av hösten 1992 lämnade utredaren sitt betänkande Bil. 6 (SOU 1992:89) Bostadsbidrag, enklare, rättvisare, billigare. Remissbehandlingen av betänkandet har just avslutats.
Riksdagen fattade i december 1992 ett principbeslut om att administrationen skall föras över från kommunerna till försäkringskassorna den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99). Nya regler för bostadsbidragsgivningen bör införas samtidigt som administrationen ändras. Avsikten är att i febmari 1993 förelägga riksdagen en proposition om bostadsbidragen. I samband därmed kommer jag också att redovisa hur överföringen av ansvaret från kommunema till försäkringskassorna bör genomföras.
Föräldraförsäkring
Handikapputredningen har i två betänkanden (SOU 1991:46 och SOU 1992:52) lämnat förslag som syftar till förbättringar i föräldraförsäkringen för föräldrar med funktionshindrade bara. På gmndval av förslagen har regeringen överiämnat ett lagförslag till lagrådet för yttrande. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Den innebär att föräldrar till svårt funktionshindrade bam under 16 år skall ha rätt till tio kontaktdagar per bam och år samt att föräldrar i vissa situationer, t.ex. när de besöker en institution för att medverka i behandlingen av ett barn, skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning även om bamet inte är närvarande. Vidare föreslås att föräldrar till svårt funktionshindrade bam som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa fall 23 år) skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldem behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos bamet.
Bidragsförskott
Socialdepartementet presenterade våren 1992 en departementspromemoria Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) med förslag till förändringar av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Förslagen gick i korthet ut på att det nuvarande utfyllnadsbidraget i bidragsförskottssystemet avskaffades och i stället infördes ett inkomstprövat bidrag till de berörda föräldrarna.
Promemorian har remissbehandlats. I remissbehandlingen och i den allmänna debatten har promemorian fått ett övervägande negativt mottagande. Mot den bakgmnden är jag inte beredd att på grandval av promemorian lämna några förslag till långtgående förändringar av samhällsstödet till ensamstående föräldrar.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian har dock allmänt framhållits att nuvarande system för bidragsförskott har allvarliga brister, framför allt vad gäller den nära kopplingen till underhållsbidragssystemet.
Mot den bakgranden måste, enligt min mening, arbetet med att åtgärda bristema och att göra bidragsförskottssystemet enklare att förstå och administrera, bedrivas vidare inom regeringskansliet.
15 Adoptionslagstiftningsutredningen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv (dir.
1992:69) till en särskild utredare att se över verksamheten med internationella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade. Utredningsarbetet har initierats bl.a. mot bakgmnd av det arbete som för närvarande pågår inom Konferensen för intemationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera hanteringen av intemationella adoptioner.
Av direktiven framgår att utredaren skall pröva den roll som Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor, NIA, har i adoptionsverk-samheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till bamens bästa. Utredaren skall vidare redovisa olika möjligheter att minska kostnadema för intemationella adoptioner utan att adoptionsorganisationemas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationema kan stödjas. Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka i samband med intemationella adoptioner skall prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.
Barnomsorg
övergripande mål
Övergripande mål för barnomsorgen är
* att genom pedagogisk grappverksamhet ge barnen stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor,
* att ge bam med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver,
* att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för bara,
* att göra det möjligt för föräldrama att i ökad utsträckning själva välja mellan olika altemativ och därigenom öka deras inflytande över den omsorg bamen får,
* att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt.
Bamomsorgspolitiken syftar till ati ge valfrihet åt småbamsföräldrar genom en utbyggnad av bamomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder för fri etablering och fritt nyttjande av olika baraomsorgsformer tas bort.
Om varje familj får lösa baraomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för barn och föräldrar. Det innebär att det måste fimias bamomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hem-
ma när bamen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag kommer att Prop. 1992/93:100 läggas fram när de ekonomiska föratsättningaraa så medger. Bil. 6
Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla barn över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet.
Bam till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Bam som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i deltidsgrapp. Behovet när det gäller daghem kan självfallet fyllas av såväl kommunalt som privat driven bamomsorg.
I propositionen som låg till gmnd för riksdagens beslut underströks också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar att erbjuda bamomsorg till bam under 18 månader.
För skolbara bedrivs baraomsorg i frUidshem eller familjedaghem. För mellanstadiebarn bedrivs olika former av öppna verksamheter. Under senare tid har det skett en snabb utveckling mot en integration av skolbamsomsorgen i skolan.
Bamomsorgens utveckling
Följande sammanställning visar utvecklingen av det totala antalet bam i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrapp från år 1980 till år 1992.
År
Daghem
Familiedaehem 0-6 år 7-12 är
_Fritids-hem
Summa
Deltidsgrupp
1980 129 100 1985 184 400
1990 256 300
1991 283 400 1992a 315 800
Ökning i % 1985-1992 71,3
90 200 113 500 110 400 105 000 110 300
-2,8
35 300 48 900 45 500 40 400
36 700
-24,9
48 800
73 700
119 700
116 500
133 000
80,5
303 400 420 500 531 900 545 300 595 800
41,7
104 700 78 000 63 100 65 500 45 600
-41,5
a/Enl. kommunernas preliminära statsbidragsansökningar. Juli 1992
Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades. Detta gäller inte enbart bamomsorgen för förskolebam utan även för skolbaraen. Den största procentuella ökningen (80 %) har skett för skolbarnsomsorg i fritidshem trots att denna inte omfattades av riksdagsbeslutet. Antalsmässigt har dock antalet nya platser i daghem ökat mest under perioden, med 141 400.
Uppgiftema i sammanställningen har huvudsakligen hämtats ur SCB:s löpande statistik om bamomsorgen. För att komplettera bilden redovisas ytterligare några uppgifter som hämtats ur kommunemas statsbidragsansökningar.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
17 Enligt kommunernas preliminära uppgifter för år 1992 finns 7,5 % Prop. 1992/93:100 (23 800) av daghemsplatserna och 3 % (4 000) av fritidshemsplatserna Bil. 6 i verksamheter med annan huvudman än kommun. År 1985 var motsvarande antal 3 000 resp. 500 platser. 209 av 286 kommuner har nu privata baraomsorgsformer. Av drygt 1 400 dag- och fritidshem är den största gmppen (65 %) föräldrakooperativ. Därefter följer verksamheter med alternativ pedagogik (Montessori/Waldorf) och föreningsdrivna dag- och fritidshem som vardera utgör ca 15 %. 47 dag- eller fritidshem drivs som personalkooperativ och 29 har Svenska kyrkan som huvudman. Under första halvåret 1992 startade 19 daghemsaktiebolag. De flesta privata dag- och fritidshemmen bedrivs i form av ideell förening eller sfiftelse.
För närvarande pågår stora förändringar som rör skolbarnsomsorgen i många kommuner. Ett stort antal kommuner har på senare tid förändrat nämnd- eller förvaltningsorganisationerna, t.ex genom att införa en gemensam nämnd för skola och barnomsorg. Förändringarna syftar bl.a. till att genom integration av skolbarnsomsorgen i skolan ge ett effektivare resursutnyttjande av såväl lokaler som personal.
Under våren 1991 fattade riksdagen ett beslut om flexibel skolstart från sex års ålder. Enligt en enkät som genomförts av Socialstyrelsen erbjöd 94 av totalt 284 kommuner skolstart för sexåringar under höstterminen 1991. Ca fem procent av sexåringarna i riket utnyttjade denna möjlighet. Många kommuner har också fört över sexårsverksamheten till skolan i s.k. nollklasser.
Enligt Socialstyrelsens enkät hade 51,8 % av lågstadiebarnen år 1992 plats i fritidshem eller familjedaghem. Majoriteten (67%) av de bam som hade plats var i fritidshem. En tredjedel av barnen i fritidshem uppskattades vid slutet av år 1991 finnas i verksamheter som integrerats i skolan.
Förskolebarnens tillgång till barnomsorg
Enligt det tidigare nämnda principbeslutet år 1985 om förskola för alla barn skulle alla barn från ett och ett halvt års ålder med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Bam i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skulle erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i deltidsgrapp. Enligt 1992 års barnomsorgsundersökning fanns det i januari 762 040 barn i åldem fyra månader t.o.m. sex år. Av dessa var 97 300 under ett års ålder och majoriteten var hemma med en föräldraledig förälder medan 4 000 av bamen hade plats i daghem eller familjedaghem. Hur de 665 000 barn som var mer än ett år gamla fick del av den offentligt finansierade barnomsorgen framgår av nedanstående sammanställning.
Barnomsorgs-
Antal barn
verksamhet
1-6 år
%
Kommunala daghem
270 049
40,6
Privata daghem
19 164
2,9
Familjedaghem
121 761
18,3
Enbart deltidsgrupp
44 117
6,6
Besöker öppen förskola
67 550
10,2
Ingen
142 091
21,4
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Summa
664 732
100,0
Drygt 60 % av bamen fick del av daghems- eller familjedaghemsverksamhet. Ytterligare 17 % deltog i pedagogisk grappverksamhet i form av deltidsgrapp eller öppen förskola medan ca 20 % stod utanför bamomsorgen.
Nedanstående diagram visar hur tillsynen för samtliga förskolebam ordnades under år 1992. Här framgår också hur många bam som hade en föräldraledig förälder hemma. Totalt gällde detta 198 000 bam, varav 74 000 avsåg föräldraledighet för yngre syskon. I de fall ett bam också hade en barnomsorgsplats (gäller ca 9 000 syskon) redovisas det enbart under bamomsorgsform. Av diagrammet framgår att ca 14 % av bamen var hemma med en förälder som inte var föräldraledig.
Förskolebarnens tillsyn jan. 1992
HeoiQu 14,4%
19 Statsbidrag till kommunerna för barnomsorg Prop. 1992/93:100
BU. 6
Fram t.o.m. ar 1992 har ett specialdestinerat statsbidrag lämnats till
kommunerna för bamomsorg. Anslaget beräknas för kalenderåret 1992, med ledning av kommunernas preliminära statsbidragsansökningar, uppgå till ca 13 700 miljoner kronor. Under anslaget har tidigare avsatts medel för utvecklings- och förnyelsearbete inom bamomsorgen. Dessa medel har överförts till anslaget G 3. Socialstyrelsen.
Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget till barnomsorgen och bidraget till hemspråksträning i förskolan tUl ett nytt staUigt utjämningsbidrag tUl kommuner (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).
Att ersätta de nuvarande specialdestinerade statsbidragen med ett generellt system innebär ett förändrat synsätt när det gäller statsmakternas styrning av kommuner och landsting. Framdeles kommer styrningen av den kommunala sektom att ske genom att statsmakterna anger de ekonomiska ramarna och genom att ange och följa upp de nationella målen för den kommunala verksamheten.
Därmed uppkommer ett behov av en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. En lagreglering är nödvändig för att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda alternativ. En sådan är också viktig för att skapa fömtsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. Frågan bereds vidare inom regeringskansliet med beaktande av de samhällsekonomiska effekterna.
Socialstyrelsen har att svara för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om bamomsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om statsbidrag. Denna information bortfaller med det nya bidragssystemet. Därför måste nya metoder och arbetssätt utvecklas för att följa upp och utvärdera verksamheterna. Detta bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verksamheten, dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer.
Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att, vid sidan av eller i anslutning till projektet Aktiv uppföljning, följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden, däribland barnomsorgen.
Invandrar- och flyktingbarn iförskolan
Drygt en tiondel av bamen i svensk förskola är invandrar- eller flyk-tingbam. Förskolans mål för dessa barn är att lägga granden för aktiv tvåspråkighet och dubbel kulturell identitet.
I det tidigare nämnda regeringsuppdraget till Socialstyrelsen ingår att följa utvecklingen av invandrar- och flyktingbarnens situation med avseende på hemspråksstödets omfattning och inriktning.
Barnomsorgen skall aktivt bidra till att bamen får insikter om betydelsen av solidaritet mellan människor. Barnomsorgspersonal som arbetar med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kunskaper och
20
adekvat stöd och handledning i detta arbete. Prop. 1992/93:100
För att möjliggöra detta har under en treårsperiod 5 miljoner kronor Bil. 6 per år, dvs. sammanlagt 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till Socialdepartementets förfogande.
Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor
Barnmiljörådet
Bammiljörådet har som huvuduppgift att arbeta med frågor i barnens omvärld. På olika sätt visar Barnmiljörådet på bamperspektivet i samhället, lyfter fram aktuella problem, ger förslag på fungerande modeller och pekar på konkreta lösningar. Utgångspunkten för Bammiljörådets arbete är samspelet mellan barns lek och säkerhet och bams behov av såväl stimulerande och spännande som säkra och trygga miljöer.
Ombudsman för barn och ungdom
Riksdagen har efter behandling av ett flertal motioner med förslag att inrätta en statlig barnombudsmannatjänst gett regeringen i uppdrag att utreda frågan (bet. 1989/90:SoU17, rskr. 1989/90:172). Regeringen tillkallade med anledning härav en särskild utredare som i sitt betänkande föreslog att en ombudsman för barn och ungdom skulle utses av regeringen (SOU 1991:70). Betänkandet har remissbehandlats. Jag avser att senare under riksmötet lägga fram ett förslag om inrättande av en ombudsman för bam och ungdom, vars främsta uppgift bör vara att med utgångspunkt från FN:s barnkonvention bevaka bams och ungdomars rättigheter i Sverige. Vidare bör ombudsmannen ägna sig åt opinionsbildning samt ta initiativ till utredningar om bamrättsfrågor.
Familjerådgivning
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om familjerådgivning, senast hösten 1992 (bet. 1992/93:SoU2, rskr. 1992/93:14). Jag delar riksdagens bedömning att familjerådgivning är en viktig del av det förebyggande sociala arbetet. Jag avser att senare under riksmötet återkomma till regeringen med förslag om familjerådgivningens framtida organisation och finansiering.
Konventionen om barnets rättigheter
FN:s konvention om bamets rättigheter är ett av de viktigaste instramenten som tillkommit under senare år för att väma om baras och ungdomars levnadsvillkor. De stater som ratificerat konventionen har åtagit sig att se till att bamets bästa alltid kommer i främsta mmmet när åtgärder vidtas som berör bam.
21
Att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända Prop. 1992/93:100 bland såväl bam som vuxna har varit en viktig uppgift under de första Bil. 6 åren efter tillträdandet av konventionen. En bred satsning med medel från Allmänna arvsfonden har gjort det möjligt att med hjälp av olika frivilligorganisationer sprida kunskap om konventionen och dess olika artiklar bland bam, ungdomar, invandrare och vuxna som arbetar med eller för bam.
Regeringen har nyligen i enlighet med konventionens bestämmelser lämnat en rapport till den särskilda FN-kommittén för bamets rättigheter. I rapporten redovisas i vad mån svensk lagstiftning svarar mot konventionen. Rapporten har tryckts i 10 000 ex. och spridits till alla statliga myndigheter, till kommuner och landsting, skolor, bibliotek, mödra- och barnavårdscentraler m.fl.
FN:s familjeår 1994
FN har beslutat att utlysa år 1994 som det intemationella familjeåret. Inom regeringskansliet har bildats en interdepartemental beredningsgmpp för att förbereda Sveriges verksamhet med anledning av familjeåret.
B 1. Allmänna barnbidrag
1991/92 Utgift 16 528 436 376
1992/93 Anslag 17 645 000 000
1993/94 Förslag 17 000 000 000
Genom de allmänna bambidragen tillförsäkras alla familjer med bam ett gmndläggande ekonomiskt stöd. Allmänt bambidrag länmas tUl dess bamet fyller 16 år. För elever i gmndskolan eller viss annan utbildning som fyllt 16 år lämnas förlängt bambidrag. Bidraget lämnas med samma belopp per månad som det allmänna bambidraget. Bestämmelsema om bambidrag och flerbamstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag. Bestämmelser om förlängt bambidrag finns i lagen (1986:378) om föriängt bambidrag.
Det allmänna bambidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per år och bam under 16 års ålder. Dämtöver lämnas flerbamstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje bamet, ett helt bambidrag för det Qärde bamet och ett och ett halvt bambidrag för det femte bamet och varje ytterligare bam. Även 16-19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till flerbamstillägg.
I följande tabell redovisas bambidragsbeloppen vid olika barnantal och antalet familjer i resp. grapp.
22
Antal barn
Kr/år
Antal familjer
under 16 är
(oktober 1992)
9 000
443 100
18 000
373 400
3'
31 500
141 600
4»
49 500
29 600
5"
72 000
7 870
Prop. 1992/93:100 BU. 6
' Inkl. gymnasiestuderande 16-19 år. *■ Fem eller flera barn
Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter bamets födelse. Motsvarande gäller när rätten till bambidrag inträder av armat skäl än födelse. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då bamet fyller 16 år.
Förlängt bambidrag lämnas med samma belopp som det allmänna barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då bamet har fyllt 16 år.
Kostnadema täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma.
Riiuförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 18 935 miljoner kronor. Beräkningama gmndas på det tidigare beslutet om en bambidragshöjning den 1 januari 1993 med 1 020 kronor per bam och år. För åren 1989-1991 har uppgifter om antalet bam hämtats ur Sveriges officiella statistik (SOS) Befolkningsförändringar. För åren därefter fram t.o.m. år 1998 har antalsuppgiftema baserats på Statistiska centralbyråns befolkningsprognos för år 1991. Med ledning härav beräknas antalet bidragsberättigade bam uppgå till ca 1 730 000 vid utgången av 1993. Antalet familjer med flerbarnstillägg beräknas till lägst 183 000. Antalet mottagare av förlängt bambidrag beräknas till 35 000.
Föredragandens överväganden
Med hänsyn tagen till att höjningen av bambidraget inte genomförs och till antalet bam i bidragsberättigad ålder beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 17 000 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 17 000 000 000 kronor.
23
B 2. Bostadsbidrag Prop. 1992/93:100
BU. 6
Frän anslaget betalas utgifter för statsbidrag till bostadsbidrag som
länmas till bamfamiljer och hushåll utan bam.
Bestämmelsema om bostadsbidrag finns i lagen (1988:786) om bostadsbidrag, lagen (1992:654) med särskilda bestämmelser om bostadsbidrag för år 1993 samt i bostadsbidragsförordningen (1988:787).
Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett fast belopp, dels av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet bam. Bostadsbidraget till bamfamiljer är inkomstprövat och reduceras med 20 % av den del av den bidragsgrandande inkomsten som överstiger ett visst belopp per år.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn består av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag är inkomstprövat.
För år 1993 lämnas bostadsbidrag enligt i princip samma regler som under år 1992. För att lindra effektema av bostadskostnadsökningar har bostadskostnadsgränsema höjts för bidragen till bamfamiljema.
Som framgår av vad som tidigare anförts är avsikten att förslag om nya regler för bostadsbidragsgivningen fr.o.m den I januari 1994 skall föreläggas riksdagen i en särskild proposition under våren 1993. Jag avser att i det sammanhanget återkomma med en beräkning av medelsbehovet under detta anslag för budgetåret 1993/94. Även om redan fattade beslut avseende bostadsbidragsreglema för år 1993 påverkar anslagsnivån föreslår jag, i avvaktan på en särskild proposition, att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bostadsbidrag för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 2 300 000 000 kr.
B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen
1991/92
Utgift
2 762 564 562
1992/93
Anslag
2 832 000 000
1993/94
Förslag
2 750 000 000
Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnadema för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelsema om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag.
Föräldrapenning i samband med bams födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagama betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjukperminggrandande inkomsten till den av föräldraraa som stannar hemma och vårdar bamet, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garanti-
24
beloppet. Under resterande 90 dagar utgår endast garantibeloppet. Prop. 1992/93:100 Föräldrapenning får tas ut längst till dess bamet har fyllt åtta år eller Bil. 6 har avslutat det första skolåret.
En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda bam under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per bam och år. I vissa fall när bamet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning även utges för bam mellan 12 och 16 år. Under de första 14 dagama som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrandande inkomsten.
Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos baraet eller dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med baraet till bamavårdscentral m.m. Hämtöver har fadem rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med bams födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat bam.
Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrama utöver de nu nämnda ersättningama möjlighet att varje år disponera två särskilda dagar (kontaktdagar) för varje bam som har fyllt 4 t.o.m. det kalenderår under vilket bamet fyller 12 år. Dagama är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med bamets vardagliga miljö såsom bamomsorg och skola.
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grand av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den Il:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet. Detta gäller såväl finansiering som administration av försäkringen. Kostnadema för förmånema skall således finansieras till 15 % genom statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel.
Riksförsäkringsverket
Beräkningama av det totala antalet ersatta dagar år 1992 baseras på Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda bam. Trots att födelsetalet har minskat något sedan år 1990 beräknas antalet ersatta föräldra- och havandeskapspenningdagar inte påverkas i någon större utsträckning förrän under senare delen av budgetåret 1993/94. Vad gäller föräldrapenningen beror detta på att största andelen av de ersatta dagama under ett kalenderår avser bam som är födda det föregående kalenderåret.
25 Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande Prop. 1992/93:100 om medelersättningen per dag beräknar Riksförsäkringsverket de totala Bil. 6 kostnadema för föräldraförsäkringen till 19 303 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Regeringen anvisade 3,15 miljoner kronor budgetåret 1992/93 för särskilda informationsinsatser i syfte att öka pappomas uttag av föräldrapenning. Som nämnts i det föregående är målet för insatseraa framför allt attitydpåverkan och de behöver därför bestå under en längre tidsperiod för att ge avsedd effekt. Jag föreslår därför att 3,15 miljoner kronor avsätts för informationsinsatser med detta syfte även för budgetåret 1993/94.
På grandval av Riksförsäkringsverkets volymberäkningar och med beaktande av löneutvecklingens inverkan på de olika föräldraförsäk-ringsförmånema samt med hänsyn till att förslaget att avsätta 3,15 miljoner kronor för särskilda informationsinsatser för att öka pappomas uttag av föräldrapenning i sin helhet skall finansieras över statsbudgeten, beräknar jag de totala kostnadema för föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 till 18 316 miljoner kronor. Statsbidraget beräknas uppgå till 2 750 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr.
B 4. Bidragsförskott
1991/92
Utgift
2 898 337 903
1992/93
Anslag
3 085 000 000
1993/94
Förslag
3 110 000 000
Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det underhåll som den andre föräldem är ålagd att betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrar.
Bidragsförskott lämnas för bam som endast en av föräldrama har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrama. Bidragsförskott kan också länmas när föräldrama har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för bam som studerar i åldem 18-20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om föriängt bidragsförskott för studerande.
26 Riksförsäkringsverket Prop. 1992/93:100
BU. 6
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 34 750
kronor kostnadema för bidragsförskott under budgetåret 1993/94 till 2 915 miljoner kronor. Hänsyn har då tagits till reduceringsregleraa i 4 § andra och tredje styckena lagen om bidragsförskott som innebär att medelbeloppet reduceras med 2 %. Vidare har medel inräknats för det särskilda bidraget till ensamstående med bam.
Föredragandens överväganden
Antalet bam för vilka bidragsförskott lämnas kan för budgetåret 1993/94 beräknas tUl 291 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet 34 400 kronor till maximalt 13 760 kronor per år.
Riksdagen har efter förslag av regeringen (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99) beslutat att föriänga bidraget enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med bam att gälla för hela år 1993. Med ledning av Riksförsäkringsverkets beräkningar uppskattar jag kostnaden för det särskilda bidraget under budgetåret 1993/94 till 360 miljoner kronor.
På gmndval av Riksförsäkringsverkets beräkningar, prisutvecklingen och med hänsyn tagen till förlängningen av det särskilda bidraget beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 3 110 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 110 000 000 kronor.
B 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
1991/92
Utgift
8 019 096
1992/93
Anslag
8 250 000
1993/94
Förslag
8 530 000
Ett särskilt bidrag lämnas till sådana bam som är adopterade av endast en person. Reglema för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av basbeloppet per år för bam under 18 år och för bam som studerar i åldem 18-20 år. Bestämmelser om bidraget finns i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adopfivbam.
Riksförsäkringsverket
Antalet bidragsberättigade bam beräknas till 610 under budgetåret 1993/94. Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema till 8 480 000 kronor utgående från basbeloppet 34 750 kronor.
27
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnadema
för bidraget till 8,53 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 530 000 kronor.
B 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
1991/92
Utgift
27 510 211
1992/93
Anslag
22 000 000
1993/94
Förslag
28 800 000
Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till kostnader för internationella adoptioner. Bidragsbestämmelsema finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bam samt förordningen (1988:1464) om bidrag vid adoption av ufländska bam. Bestämmelserna innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje bam med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från bamets ursprangsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för interaationella adoptionsfrågor, NIA, fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprangsländer som skall ligga till grand för beräkning av bidraget.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar utgifteraa för budgetåret 1993/94 till 35 700 000 kr. Verket har därvid utgått från att antalet intemationella adoptioner beräknas uppgå till ca 1 500 per år.
Föredragandens överväganden
Antalet adoptioner av bam från utlandet har ökat successivt under senare år. Under år 1990 adopterades 965 bam. År 1991 steg antalet till 1 113. För år 1992 räknar NIA med att ca 1 200 bam skall komma till Sverige. Jag beräknar med ledning av detta behovet av medel för bidrag tiU kosmader för intemationeUa adoptioner under budgetåret 1993/94 tUl 28 800 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 28 800 000 kr.
28 B 7. Barnpensioner Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 272 485 361
1992/93 Anslag 278 000 000
1993/94 Förslag 280 000 000
Från detta anslag bekostas bampension från folkpensioneringen. Bampension utges till bam som är under 18 år och vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För bam som går i grandskola, gymnasium eller liknande kan bampension dock utges t.o.m. juni månad det år bamet fyller 20 år. Nivån för bampension är högst 40 och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldem om båda föräldrama avlidit. I beräkningama skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.
Bampension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne föräldems arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgiften redovisas inte över statsbudgeten. Bestämmelseraa om barnpensioner återfinns i 8 och 14 kapitlen lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket
Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1993 uppgå till 29 900. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid samma tidpunkt uppgå till 26,3 % av det särskilda basbeloppet.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema för bampensionen från folkpensioneringen under budgetåret 1993/94 till 284 miljoner kronor utgående från ett basbelopp av 34 750 kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effektema av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånema beräknar jag kostnaderna under deua anslag till 280 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 280 000 000 kronor.
29 B 8. Vårdbidrag för handikappade barn Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 857 078 857
1992/93 Anslag 1 200 000 000
1993/94 Förslag I 285 000 000
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar bam under 16 år som behöver särskild tillsyn och vård på gmnd av sjukdom eller handikapp.
Vårdbidrag kan fr.o.m den 1 juli 1992 utges som hel, tre Qärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Beloppet för hel förmån höjdes fr.o.m. nämnda datum från 2 till 2,5 basbelopp. De partiella förmånema utgår med en proportionell andel av hel förmån. Vid beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grand av bamets sjukdom eller handikapp. Ersättning kan då utges på fyra olika nivåer, 18, 36, 53 eller 69 % av basbeloppet, beroende på merkostnaderaas storlek. Ersättningen för merkostnader förbättrades samtidigt så att ersättning enligt samma normer kan betalas utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett bara uppfyller kravet för rätt till helt vårdbidrag.
Vårdbidrag beskattas som inkomst av tjänst. Om en viss del av vårdbidraget utges som ersättning för merkostnader är dock denna del skattefri. För bam som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när bamet vistas i föräldrahemmet.
Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket
En svag ökning av antalet hela vårdbidrag från 7 600 till 7 800 beräknas ske mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Införandet av tre fjärdedels vårdbidrag förväntas leda till att antalet vårdbidrag på denna nivå kommer att successivt öka från 800 under budgetåret 1992/93 till I 600 under budgetåret 1993/94. Antalet halva vårdbidrag beräknas under samma period minska från 5 700 till 4 900 och antalet en fjärdedels vårdbidrag öka från 3 400 till 4 000. Omräknat i hela vårdbidrag innbär detta att antalet stiger från 11 900 budgetåret 1992/93 till 12 450 budgetåret 1993/94.
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under budgetåret 1993/94 till 1 294 000 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaden under anslaget till 1 285 000 000 kronor.
30
HemstäUan ProP- 1992/93:100
BU. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Vårdbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 285 000 000 kronor.
c. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp P- 1992/93:100 och ålderdom '
De förmåner i den allmänna försäkringen som här redovisas kan hänföras till två olika huvudändamål
- försäkring vid sjukdom och handikapp,
- försäkring vid ålderdom m.m.
Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjukpenning, sjuklön, ersättningar i samband med rehabilitering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner, tandvårds-ersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikappersättningar och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.
De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension (ATP), kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension, och särskilt pensionstillägg till föräldrar som vårdat handikappade bam. Till denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.
Vissa av socialförsäkringsförmånema är s.k. dagersättningar såsom sjukperming, rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Andra, såsom ålders- och förtidspensioner, utges i form av dels folkpension, ibland kompletterad med pensionstillskott, dels allmän tilläggspension. En tredje kategori är kostnadsersättningar och bidrag av olika slag, såsom ersättning i samband med sjukresor, bidrag för särskilda kostnader i samband med rehabilitering och i viss utsträckning handikappersättningen. Vissa förmåner som tidigare utgivits som kostnadsersättningar har successivt omvandlats till ersättningar till sjukvårdshuvudmän eller andra vårdgivare. Andra, såsom läkemedelsförmånema, utges i form av prisnedsättning eller kostnadsfrihet. Vidare varierar formema för finansiering av olika socialförsäkringsförmåner. En närmare redogörelse för detta ges i bilaga 6.2. Socialförsäkringens kostnader och finansiering.
Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro. Samtidigt gäller att det allmänna pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och ATP-systemet under de närmaste årtiondena framöver kommer att ställas inför betydande problem kostnadsmässigt och i finansieringshänseende. Mot bakgmnd av de påfrestningar som den svenska samhällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs att i stort sett alla gmpper i samhället gör uppoffringar för att förbättra statens finanser. Under hösten 1992 har därför i enlighet med den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och förbättra statens finanser.
Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringama som den allmänna pensionsförsäkringen är att systemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Det är angeläget att åstadkomma tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan
32
motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera tydlig Prop. 1992/93:100 koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad som hittills gällt Bil. 6 för socialförsäkringen. Samtidigt är det angeläget att strävandena att åstadkomma en tydlig arbetslinje inom socialförsäkringen fullföljs.
Ett ikraftträdande av det av riksdagen nyligen godkända EES-avtalet innebär att ett omfattande regelsystem för socialförsäkringsförmåner med konsekvenser för såväl svensk lagstiftning som andra intemationella överenskommelser kommer att börja tillämpas, bl.a. en ny nordisk konvention om social trygghet.
Den 19 november 1992 lämnade Sverige den fasta växelkursen och sedan dess bestämms den svenska kronans värde på den intemationella valutamarknaden. Den svenska kronans sjunkande kurs (depreciering), som skett gentemot ECU, utgör en korrigering av ett felaktigt kostnadsläge. Det finns således inte något realekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringen, varken för löntagare eller för någon annan grapp. Ersättningaraa i socialförsäkringen kommer av denna anledning inte att tUlåtas öka med de priseffekter som kan hänföras till deprecieringen. Jag avser att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Försäkring vid sjukdom och handikapp
Målen för det ekonomiska stödet
Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för försäkring vid sjukdom och handikapp är
* att utgöra ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av sjukdom eller handikapp,
* att behov av rehabilitering tillgodoses så att den som drabbats av nedsatt arbetsförmåga ges möjlighet att helt eller delvis återgå till förvärvsarbete och ett aktivt liv,
* att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner, inkl. läkemedel och tandvård, till rimlig kostnad.
Ersättningar vad gäller sjukdom och handikapp utges dels som sjukpenning vid tillfällig nedsättning av arbetsförmågan, dels som sjukbidrag eller förtidspension om nedsättningen bedöms som varaktig eller bestående för avsevärd tid. Ersättningaraa är relaterade till den försäkrades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster.
Regleraa vad gäller sjukersättning har genomgått omfattande förändringar de senaste åren vad gäller såväl kostnadsansvar som kompensationsgrader. Den 1 januari 1992 infördes ett system med sjuklön de första 14 dagama i ett sjukfall för den som är anställd samtidigt som nya regler på rehabiliteringsområdet trädde i kraft.
Från sjukförsäkringen lämnas vidare ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vid
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
33
vissa sjukdomar har den försäkrade rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrakningsartiklar.
I sjukförsäkringen ingår även den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdomar under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktandvård.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Utveckling i nuvarande system
Sjukförsäkring
De totala sjukförsäkringsutgifteraa för budgetåret 1993/94 beräknas till ca 31 000 miljoner kronor. Utgiftemas fördelning på olika förmåner inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram.
Sjukförsäkringsförmåner
miljarder kr
BS Tandviid
CH Uiluineddsfönnin
EB Ersfinmng sjnkvirdshuvudmlin
Rchabilitenng
Sjukcrsfitmmg
1991/92
1992/93
1993/94
Sjukfrånvaron har minskat påtagligt de senaste åren. Enligt tillgänglig statistik från RFV minskade under perioden januari-september år 1991 antalet sjukfall med 10 % jämfört med samma period året före. Den 1 mars 1991 infördes vissa nya sjukpenningregler som har haft effekt på sjukfrånvaron. En jämförelse för samma period mellan 1991 och 1992 uppvisar en minskning av antalet fall med drygt 20 %. Denna minskning är en effekt både av förändringarna den 1 mars 1991 och de nya reglerna om sjuklön och om rehabilitering fr.o.m. den 1 januari 1992. Förändringarna i sjukförsäkringen i kombination med den stigande arbetslösheten har inneburit att sjukfrånvaron har fortsatt att minska under år 1992. Av statistiken framgår vidare att det är sjukskrivningar upp till ett halvår som minskar medan antalet sjukskrivna med sjukfall som överstiger ett år fortsätter att öka.
34
Nedanstående tabell ger en bild av hur sjukfall på minst 15 dagars Prop. 1992/93:100 längd har förändrats under åren 1990 till 1992 under perioden januari - Bil. 6 september.
Sjukfallets
sjukpenningfall Januari - september
längd (dgr)
förändring %
från 1990
från 1991
till 1991
till 1992
15-
- 14.1
- 33,0
31 -
- 9,6
- 17,3
61 -
- 8,0
- 12,0
91 -
- 2,8
- 12,4
181 -
-1- 3,5
+ 14,0
Samtliga
- 9,9
- 20,7
Försäkringens kostnader för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt under senare år. Detta gäller i första hand läkemedel och tandvård. Kostnadsökningama för läkemedel beror i stor utsträckning på en förskjutning mot dyrare läkemedel, medan tandvårdskostnademas ökning är en följd av både en ökad vårdvolym och en utveckling mot mer resurskrävande behandlingar.
Arbetsskadeförsäkring
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall och i vissa fall ersättning för sjukvårdskostnader till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utges från sjukförsäkringen de första 180 dagama (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen kan efter samordningstidens slut utges sjukpenning, livränta och ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänföriiga kostnader. Livränta kan också utges till efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga efter samordningstiden utges arbetsskadesjukpenning med 100 % av den sjukpenninggrandande inkomsten. Arbetsskadelivränta, vilken utges vid bestående nedsättning av arbetsförmågan, skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1993 motsvarar 258 000 kronor.
Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. Ar 1989 var antalet ärenden för prövning av försäkringskassoraa som högst eller 118 600. Därefter har antalet ärenden minskat. År 1991
uppgick antalet ärenden till ca 108 600. Den förlängda samordningstiden från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m den 1 januari 1992 kommer sannolikt att medföra att antalet ärenden kommer att fortsätta att minska de närmaste åren.
Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt, framför allt vad gäller arbetssjukdomarna. Under år 1989 sjönk dock andelen godkända arbetsskador med knappt två procentenheter och under åren 1990 och 1991 med ytterligare tre procentenheter per år.
Antalet dagar med arbetsskadesjukpenning har ökat mycket kraftigt under 1980-talet. År 1987 uppgick antalet dagar till ca 13 miljoner. År 1991 hade antalet stigit till närmare 22 miljoner.
Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet livräntetagare 18 500 och i december 1991 hade antalet ökat till 72 500. Antalet livräntor kan fömtses öka kraftigt under de kommande 15-20 åren även om ökningen samtidigt dämpas av det förändrade arbetsskadebegrepp som regeringen i prop. 1992/93:30 föreslagit skall införas fr.o.m. den 1 januari 1993.
År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen sedan år 1987 illustreras av följande diagram.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Arbetsskadeförsäkring Kostnader för under perioden 1987- 1992
miljarder kr
12 10 7
8-
□ Uvränta ■i Sjukpenning
1987
1988
1989
1990
1991
1992 (beräkn.)
Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1991 var det ackumulerade underskottet drygt 20 miljarder kronor. Trots höjningen av arbetsskadeavgiften till 1,20 % fr.o.m. den Ijuli 1992 och tillskottet från delpensionsfonden (8 300 miljoner kronor under budgetåret 1992/93) förväntas underskottet vid utgången av budgetåret 1992/93 ha ökat till drygt 22 miljarder kronor.
36 Förtidspensionering Prop. 1992/93:100
BU. 6 I 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreskrivs att rätt till förtidspension tillkommer en försäkrad mellan 16 och 64 år om arbetsförmågan på gmnd av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen inte som varaktig men dock bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till sjukbidrag som utges på samma nivå som förtidspension.
Förtidspension/sjukbidrag utges från folkpensioneringen respektive den allmänna tilläggspensioneringen. Gmndmotivet för förtidspensions-systemet är att den som fått sin arbetsförmåga allvarligt och varaktigt nedsatt skall ha en rimlig försörjning utan att vara beroende av vare sig behovsprövade socialbidrag eller familjemedlemmars inkomster. Grappen förtidspensionärer består av många olika kategorier alltifrån personer som redan från födseln är allvarligt handikappade till sådana som i slutet av sin förvärvsaktiva tid tvingas lämna arbetsmarknaden till följd av nedsatt arbetsförmåga.
Från 1989 till 1991 har antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag minskat med 8 %. Samtidigt har andelen förtidspensionärer på deltid ökat från 22 till 30 % av samtliga förtidspensionärer, varför nedgången, omräknat i hela förtidspensioner är 12 %. Preliminär statistik tyder dock på att antalet nybeviljade förtidspensioner kommer att öka år 1992. Antalet personer som vid utgången av år 1991 uppbar förtidspension uppgick till 366 900. De senaste åren har antalet ökat med mellan 6 000 till 8 000 per år. Beståndet av förtidspensionärer ökar till följd av att antalet pensioner som upphör är färre antalet som tillkommer. Satsningen på rehabilitering avses leda till en minskning av antalet nybeviljade förtidspensioner framför allt på längre sikt.
Vidtagna och planerade åtgärder
Åtgärder för att komma till rätta med ohälsan
Under de senaste åren har åtgärder vidtagits som påverkat sjukfrånvaron, såsom införandet av sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den I mars 1991 och sjuklönereformen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Därtill kommer de nya reglema om arbetslivsinriktad rehabilitering och om den ekonomiska ersättningen vid sådan rehabilitering. Dessa kommer att bidra till en minskning av sjukfrånvaron.
Det är ännu för tidigt att avgöra de sammantagna effektema av åtgärdema. Vad gäller t.ex. förtidspensionering kan man på kort sikt snarast konstatera en ökning. Detta hänger samman med att intensifierade insatser för rehabilitering även leder till att ett antal personer inte bedöms kunna återgå i förvärvsarbete sedan rehabiliteringsmöjligheteraa prövats. Altemativet för dessa personer blir då i stället förtidspension/sjukbidrag. Försäkringsutgifteraa för förtidspension kan därför på kort sikt antas fortsätta att öka.
37
Bl.a. mot denna bakgrand är det angeläget att pröva olika åtgärder för Prop. 1992/93:100 att begränsa försäkringens utgifter för förtidspensioneringen. En över- Bil. 6 syn bör göras av de ekonomiska villkoren för förtidspensionärer.
Nya regler för sjukersättning och arbetsskadeersättning
Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslagit att en karensdag ska införas fr.o.m. den 1 april 1993. För att skydda hälsosvaga grapper med ofta återkommande sjukfall skall de nya reglema kompletteras med ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar när det gäller sjuklön respektive sjukpemiing var för sig begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Vid samma tidpunkt införs enligt förslaget en särskild återinsjuknanderegel med iimebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden.
Samtidigt föreslås kompensationsgraderaa för ersättning vid sjukdom ändras så att sjukpenningen utges med 65 % av den sjukpenninggrandande inkomsten för de första två dagama efter karensdagen och 80 procent för tid därefter t.o.m den 365:e dagen i ett sjukfall. Därefter utges enligt förslaget sjukpenning med 70 procent av den sjukpenninggrandande inkomsten. Den sistnämnda bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Regeringen avser att dessförinnan återkomma med vissa kompletterande regler vad gäller gmppen som är sjukskriven mer än ett år.
Vidare föreslås att rehabiliteringspeimingen sänks från 100 procent till 95 procent av den sjukpenninggrandande inkomsten.
Vad gäller arbetsskadeförsäkringen, har den s.k. samordningstiden förlängts från 90 till 180 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Denna åtgärd får full effekt först med viss tids eftersläpning. Vidare höjs arbetsskadeavgiften fill 1,38% fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:50, 1992/93:FiUl, rskr. 134).
För att komma till rätta med problemen vad gäller kostnadsutvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte regeringen en utredning, Arbetsskadeförsäkringsutredningen, som bl.a. hade att överväga förslag till ändring av gmndema för vad som skall betraktas som arbetsskada. Med utgångspunkt från utredningens betänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada har regeringen förelagt riksdagen förslag i prop. 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. Kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt föreslås kravet på orsal.ssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpas så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1993. Äldre lagregler skall dock tillämpas för skador som inträffat före den I januari 1993 och som anmäls till försäkringskassan senast den 30 juni 1993.
De nya reglema kommer successivt att leda till stora besparingar i arbetsskadeförsäkringen. En försiktig uppskattning ger vid handen att
kostnadema år 1996 kommer att ha minskat med ca 2 000 nuljoner Prop. 1992/93:100 kronor. Antalet ärenden kan också fömtses minska kraftigt på sikt. Bil. 6
I nedanstående diagram ges en översiktlig beskrivning av nuvarande regler och av de sjukersättningsregler som föreslagits träda i kraft senare i år.
Ersättning 1992
Ersättning
100 %
90 %
—
1 Arbetsskadaförsäkringen 100
80 %
'■)-'liM
Sjukpenning 90 %
70 %
éitw%
Sjuk ;>annmg 80 %
60 % 60 %
65 %
Dag
1-3 4-14
16-90
91-180 181-364 366-w
SiukBnBMrioden
Ersättning 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 60 %
Dag
Ersättning fr.o.m. 1 april 1993
Rehabilitering 95 %
2-3 4-14 Siuklöneperioden____
De ändrade ersättningsgrader inom sjukpenning- och sjuklönesystemen som föreslagits i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadesjukpenningen. Utan en sådan anpassning kan befaras att arbetsskadeförsäkringen i ökad utsträckning kommer att bli rehabiliteringshämmande eftersom den som anmält en sjukdom som arbetsskada svårligen kommer att vara motiverad att påbörja rehabilitering innan skadan blivit prövad. Vidare torde den uttalade skillnaden i kompensationsgrad bidra till ökat tryck på arbetsskadeförsäkringen genom att det ekonomiska motivet att anmäla en arbetsskada blir påtagligt.
39 I syfte att stärka det ekonomiska incitamentet för arbetsskadade att Prop. 1992/93:100 delta i rehabiliteringsåtgärder anser jag att den sjukpenning som utges Bil. 6 från arbetsskadeförsäkringen bör slopas från den 1 juli 1993. Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett sådant förslag.
Förslaget kan beräknas minska utgifterna för arbetsskadeförsäkringen med ca 1 600 miljoner kronor per år. Hänsyn har då tagits till att ett slopande av arbetsskadesjukpenningen samtidigt innebär en ökning av sjukpenningutgifteraa i den allmänna försäkringen.
Förändrade nivåer i förtidspensioneringen
Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att förtidspension/sjukbidrag skall kunna utges som hel, tre Qärdedels, halv eller en fjärdedels förmån fr.o.m. den 1 juli 1993. Enligt de nu gällande reglema kan förtidspension utges som hel, två tredjedels eller halv förmån. Syftet med regeringens förslag att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att erhålla förtidspension/sjukbidrag på en nivå som på ett bättre sätt än tidigare motsvarar den faktiska graden av nedsättning av arbetsförmågan. På längre sikt innebär detta att fler människor kan bibehålla kontakten med arbetsmarknaden. Införandet av de nya nivåerna för förtidspension beräknas inte ha några budgetkonsekvenser.
En ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkring
Den mellan regeringen och Socialdemokrateraa träffade uppgörelsen, som närmare beskrivs i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin, omfattar bl.a. att en beredning snarast skall tillsättas med uppgift att föreslå en ny försäkringsmodell innebärande att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten. Enligt propositionen skall försäkringen vara generell i den meningen att rätten till ersättning liksom gmndvUlkoren skall garanteras i lag och i princip omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år.
Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta om direktiv för denna beredning. Det bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäkringaraa. Vidare skall övervägas om andra försäkringar, såsom arbetslöshetsförsäkringen och förtidspensioneringen bör föras in i det nya systemet. Direktiven korrmier att redovisas för riksdagen i form av en särskild skrivelse.
Som ett första steg mot en ny försäkringsmodell har regeringen i prop. 1992/93:136 om en allmän sjukförsäkringsavgift föreslagit att en ny typ av egenavgift skall införas inom sjukförsäkringen. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall beräknas på inkomster upp till 7,5 basbelopp och erläggas av såväl anställda som uppdragstagare och egenföretagare. Avgiften föreslås uppgå tUl 0,95 % av förvärvsinkomstema för den som har inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.
40
Förändrade regler för SGI Prop. 1992/93:100
BU. 6
Riksförsäkringsverket har i rapporten RFV ANSER 1992:4 Översyn av
reglema om sjukpenninggmndande inkomst (SGI) redovisat förslag till förändringar. I korthet omfattar förslagen nya kvalificeringsregler för rätt till sjukpenning, ändringar i rätten att kvarstå i SGI för olika grapper i olika situationer samt nya gmnder för beräkning av SGI med innebörd bl.a. att skattepliktiga löneförmåner såsom bilersättning inte kommer att vara sjukpenninggrandande. Detta kommer att medföra lägre dagbelopp i vissa fall men också en bättre överenskommelse mellan sjukpenning och det faktiska inkomstbortfallet.
Rapporten har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Socialdepartementet.
Jag avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en proposition med förslag om nya regler rörande SGI med ikraftträdande tidigast I juU 1993.
Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård
Fr.o.m. den I januari 1993 kommer lokala försök att bedrivas med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för att de gemensamma resursema utnyttjas på bästa sätt så att medborgama får bättre vård samtidigt som samhällets totala kostnader minskar.
Regeringen har under hösten 1992 beslutat att försöksverksamhet får bedrivas under åren 1993 - 1995 inom följande fem områden: Malmöhus län (Höör, Hörby och Eslövs kommuner), Gävleborgs län (Sandvikens, Hofors och Ockelbo kommuner), Västmanlands län (Köpings, Arboga och Kungsörs kommuner) Gotlands län Södermanlands län (Eskilstuna och Nyköpings kommuner).
Sjukvårdshuvudmannen ges utöver ansvaret för hälso- och sjukvård ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Även medel som är avsedda för yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kan komma ifråga. Sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan får tillsammans möjlighet att använda dessa medel för satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare sjukskrivningsperioder.
Viktiga utgångspunkter för försöken är att principema i hälso- och sjukvårdslagen om vård på lika viUkor skall gälla. Inte heller får någon inskränkning ske i rätten till socialförsäkringsförmåner. I avtal skall berörda parter reglera hur försöksprojektet skall bedrivas och de närmare formema för ett gemensamt beslutsfattande.
Uppföljning och utvärdering av försöken skall handhas gemensamt av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.
41 Sjukvårdsförmåner, inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Försäkringsutgiftema för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt
under senare år. För att motverka denna utveckling har det ansetts vara nödvändigt att bl.a. anpassa avgiftsnivåeraa på de olika förmåns-områdena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Under irmevarande budgetår har därför olika åtgärder vidtagits i förmånsreglema för att motverka denna utveckling, t.ex. i fråga om tandvård och läkemedel.
Ett annat sätt att bryta utgiftsutvecklingen är att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. Inom flera av områdena bedrivs därför ett förändrings- och utvecklingsarbete. En översyn av läkarvårdstaxan har gjorts under år 1992. Inom Socialdepartementet pågår för närvarande en översyn av tandvårdsförsäkringen. Inom Riksförsäkringsverket sker dessutom en översyn av behandlingstaxan. Utredningsförslagen angående läkarvårdstaxan och tandvårdsförsäkringen avses efter sedvanlig remissbehandling att läggas till grand för propositioner till riksdagen under år 1993.
En åtgärd med stor betydelse för utgiftsutvecklingen under budgetåret 1993/94 är de beslutade ändringaraa i statsbidragssystemet för landstingen. Dessa ändringar har kraftigt påverkat det fr.o.m. år 1985 gällande systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Med anledning av denna systemförändring har ett översynsarbete inletts vad gäller systemet för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1994.
Läkemedelsförmånen
Under första halvåret 1992 har sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsförmånen fortsatt att öka i ungefär sainma takt som tidigare. Efter den I juli 1992 då de av riksdagen beslutade ändringama i avgiftsreglema trädde i kraft synes utgiftsutvecklingen ha dämpats något. Ett andra steg vad gäller avgiftsreglema inträffar den 1 januari 1993 då ett system med ett särskilt rabattgrandande pris för läkemedel där det finns likvärdiga konkurrerande synonympreparat på den svenska marknaden införs.
Vid samma tidpunkt ändras också reglema om fastställande av pris på läkemedel. Det hittillsvarande kravet på priskontroll knuten till registreringen ersätts då med regler som innebär att ett läkemedel för att kunna omfattas av prisnedsättningen inom läkemedelsförmånen måste ha ett pris som är fastställt av Riksförsäkringsverket.
De nämnda åtgärdema bör på kort sikt kunna motverka kostnadsutvecklingen. På något längre sikt kan det inte uteslutas att kostnader för läkemedelsförmånen åter kommer att stiga på ett inte önskvärt sätt.
Av intresse i detta sammanhang är den av Merkostnadskommittén (S 1990:4) genomförda översynen av systemet med läkemedelsförmåner med syfte att skapa bättre rättvisa mellan olika grapper som har betydande kostnader till följd av sjukdom och handikapp. Utredningen som nyligen slutfört sitt uppdrag redovisar - utan att lämna förord - några
42
altemativa möjligheter till förändringar i systemet med kostnadsfria Prop. 1992/93:100 läkemedel och förbrakningsartiklar. Dessutom föreslås att åldersgränsen Bil. 6 16 år slopas för prisnedsättning av vissa speciallivsmedel. Efter remissbehandling av utredningens betänkande (SOU 1992:129) kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1993.
Patientavgifter i öppen och sluten vård
Den I januari år 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade patientavgifter inom både den öppna offentliga och den till försäkringssystemet anslutna öppna privata hälso- och sjukvården. Motivet för denna åtgärd var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att effektivare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och resurser genom att t.ex. differentiera avgiftsnivåeraa mellan olika typer av mottagningar.
Landstingsförbundet har följt upp denna avreglering. Uppföljningen visar att det - efter de betydande avgiftshöjningar som flertalet huvudmän genomförde under år 1991 - inte har skett några större förändringar i avgiftsnivåeraa under år 1992. Det innebär att avgiften för läkarvård inom primärvården under år 1992 i allmänhet var 100 kronor och något högre vid sjukhusansluten öppen vård (länssjukvård). För annan sjukvårdande behandling än läkarvård var avgiften i regel 50 eller 60 kronor.
Landstingsförbundet konstaterar att någon egentlig reaktion från patientemas sida på i vissa fall kraftigt höjda avgifter inte har märkts hos sjukvårdshuvudmäimen. Detta förklaras med att gränsen för högkostnadsskydd genomgående har satts relativt lågt hos flertalet av huvudmännen. Därmed har gränsen för frikort uppnåtts både snabbare och av fler personer.
Vid sjukhusvård innebär gällande regler att avgift tas ut genom försäkringskassans och Riksförsäkringverkets försorg genom avdrag på utgående pensionsbelopp för pensionärer med hel ålders- och förtidspension. Under år 1992 uppgick avgiften per dag till en tredjedel av utgående pension från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 65 kronor. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall.
För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpemiing, föräldrapenning, rehabUiteringspenning eller smittbärarersättning gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgiften sker genom sjukvårdshuvudmännen som också beslutar om regler för nedsättning av avgiftens storlek. Den högsta avgift som fick tas ut under år 1992 var 70 kronor per vårddag.
Denna administrativa förändring medförde emellertid på vissa håll i landet att skillnader uppstod vid uttag av avgifter mellan pensionärer och övriga försäkrade med likvärdiga inkomster. De uppkomna skillnadema uppfattades som en relativ försämring av viUkoren för pensionärema.
Ett sätt att eliminera sådana skillnader vore att även föra över sjukhusvårdsavgifteraa för ålders- och förtidspensionärer till sjukvårds-
43
huvudmännen. Denna lösning behandlades också vid överläggningama Prop. 1992/93:100 mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om ersätt- Bil. 6 ningar från sjukförsäkringen fill sjukvårdshuvudmännen för år 1993.
Partema konstaterade därvid att det förväntade genomförandet av de förslag som Ädelavgiftsutredningen lagt i sitt betänkande (SOU 1992:50) under år 1993 om avgiftsystemen inom vissa delar av socialtjänsten skulle komma att innebära så stora ändringar beträffande pensionäremas avgifter och kostnader för sjukvård respektive särskilt boende att det inte var lämpligt att under år 1993 genomföra en förändring rörande pensionäremas sjukhusvårdavgifter.
Partema enades därför om att administrationen av pensionäremas avgifter tills vidare skall ligga kvar hos försäkringskassoma, men att det samtidigt krävdes vissa åtgärder för att minimera skillnaderaa i avgiftsuttag mellan de båda avgiftssystemen. För att åstadkomma detta överenskoms att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag i princip skall anpassas till vad som gäller för pensionärer. Beträffande uttag av vårdavgift för in- och utskrivningsdag skall endast en av dessa avgiftsbeläggas oavsett avgiftssystem. För att möjliggöra denna harmonisering av avgiftssystemen enades partema om att den högsta vårdavgift som sjukvårdshuvudmännen får ta ut per vårddag höjs med 10 kronor till 80 kronor fr.o.m. den 1 januari 1993.
En harmonisering av de båda avgiftssystemen föratsätter även motsvarande följdändringar av avgiftsreglema för pensionärer fr.o.m. den I januari 1993. Förslag med denna innebörd ingår i prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. I denna föreslås vidare som en tidigare aviserad kompensation för slopande av det s.k. friåret, att avgiften för yngre förtidspensionärer med hel förtidspension halveras under de första 30 dagama vid varje vårdtillfälle.
Högkostnadsskyddet
För personer med stort behov av läkemedel och öppen sjukvård har ett särskilt högkostnadsskydd införts som omfattar inköp av lakar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt öppen sjukvård. Skyddet imiebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när de sammanlagda utgiftema för läkemedel och öppenvård under en 12-månadersperiod uppgått till ett visst belopp. Detta belopp är år 1992 I 500 kronor. Sjukvårdshuvudmäimen har dock rätt att besluta om en lägre nivå på högkostnadsskyddet än den av riksdagen beslutade. Under år 1992 tillämpade också flertalet huvudmän ett lägre belopp, i regel 1 200 kronor. Det fr.o.m. år 1991 ändrade systemet för avgifter i öppen vård har medfört en betydande ökning av antalet frikort.
I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen en höjning av taket för högkostnadsskyddet till 1 600 kronor. Socialförsäkringsutskottet hade ingen erinran mot deima höjning, men ansåg att möjlighetema för sjukvårdshuvudmännen att själva besluta om en lägre beloppsgräns borde ändras så att staten inte skulle få bära några extra kostnader för sådana beslut i fråga om läkemedel (bet. 1991/92:SfUI3). Riksdagen
44
beslutade i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 1991/92:341). Prop. 1992/93:100
Frågan behandlades vid överläggningama mellan staten och Lands- BU. 6 tingsförbundet om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1993. Partema kunde inte hitta en tillräckligt administrativt enkel lösning för de huvudmän som skulle komma att besluta om ett lägre tak än 1 600 kronor. Till följd härav enades parterna om att i princip behålla den nuvarande ordningen samtidigt som det fömtsattes att samtliga sjukvårdshuvudmän - efter en rekommendation från Landstingsförbundet - skall fastställa egenkostnadstaket till 1 600 kronor. I prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. anges att om så inte sker kommer - med hänvisning till vad riksdagen anfört - förslag snarast att föreläggas riksdagen om en lagändring som innebär att staten och de försäkrade inte skall bära några extra kostnader för läkemedel i de fall en sjukvårdshuvudman tillämpar ett lägre kostnadstak än det av riksdagen fastställda.
Förändrat huvudmannskap för sjukresor
Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom. Detta gäller även resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade personer, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och studerandehälsovård samt konvalescentvård.
Den 1 januari 1992 övergick huvudmannaskapet för sjukresorna, ekonomiskt och administrativt, till sjukvårdshuvudmännen från försäkringskassorna. Samtidigt övertog sjukvårdshuvudmännen ansvaret för de luftburna akuta sjuktransportema. För detta erhöll sjukvårdshuvudmännen ersättning från sjukförsäkringen med sammanlagt 1 396 miljoner kronor.
Huvudmannaskapsförändringen har i princip inte inneburit några ändringar i de i AFL fastlagda gmnderaa för ersättningar från sjukförsäkringen för sjukresor. Däremot har den statliga regleringen i fråga om beräkningen av resekostnadsersättning i individuella fall - med några undantag - slopats helt och ersatts av lokalt utfärdade föreskrifter av sjukvårdshuvudmännen med anpassning till resp. huvudmans speciella möjligheter och föratsättningar. Regeringen kan dock föreskriva ett maximibelopp för den resekostnad som den försäkrade skall svara för i form av en egenavgift samt det lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av kilometerersättning vid sjukresa med egen bil. Dessa belopp har under år 1992 varit 40 kronor resp. 1 krona.
Mot denna bakgrand och med hänsyn till den under år 1992 gynnsamma kostnadsutvecklingen för sjukresor enades staten och Landstingsförbundet om både ett oförändrat belopp i sjukreseersättning till sjukvårdshuvudmännen och oförändrade belopp angående egenavgifter och kilometerersättning under år 1993.
45
Av intresse för utvecklingen på sjukreseområdet är att merkostnads- Prop. 1992/93:100 kommittén (S 1990:4) i sitt betänkande (SOU 1992:129) föreslår att ett Bil. 6 särskilt högkostnadsskydd införs för sjukresor. Utredningen redovisar därvid två altemativa egenkostnadstak på 1 200 resp. 1 600 kronor. Efter remissbehandling kan förslag komma att föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1993.
Försöksverksamhet inom tandvården
Under de senaste åren en rad besparingsåtgärder vidtagits för att motverka utgiftsökningama inom tandvårdsförsäkringen. Samtidigt har mer genomgripande förändringar i tandvårdsförsäkringen diskuterats. För att skaffa underlag för ställningstagande har regeringen inhämtat riksdagens medgivande till försöksverksamheter med syfte att pröva olika system för ersättning från försäkringen till huvudmännen. Regeringen har för detta ändamål utfärdat en förordning (1991:1234) om försöksverksamhet på tandvårdsområdet. Denna förordning omfattar försöksverksamheter inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun för en tid av längst tre år.
I försöksverksamheten i Kristianstads läns landsting, som påbörjades den 1 januari 1992 vid distriktstandpolikliniken i Bromölla, prövas ett system med en fast försäkringsersättning på 800 kronor från försäkringskassan per färdigbehandlad patient och år. Patientavgift debiteras enligt tandvårdstaxan.
Försöksverksamheten i Göteborg och Bohus läns landsting bedrivs vid folktandvårdskliniken i Tanumshede och verksamheten i Göteborgs kommun vid frisktandvårdsklinken Sociala Huset och påbörjades den 1 oktober 1991. Vid dessa försökskliniker prövas en försäkringsmodell som innebär att patienten sluter ett avtal med vårdgivaren och betalar en årlig premie vars storlek beror på vilken riskgrapp patienten tillhör. Det finns tre grapper beroende på risken för tandsjukdom. Försäkringskassans ersättning är i princip lika stor som patientens premie. Genom egenvårdsinsatser skall det vara möjligt för patienteraa att i efterhand sänka sina premier.
För varje försök har etablerats en referensgrapp med företrädare för bl.a. Socialdepartementet, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. I dessa referensgmpper lämnas kontinuerlig information om hur försöksverksamhetema utvecklas.
översyn av tandvårdsförsäkringen
1 1992 års budgetproposition framhölls det angelägna i att utforma en tandvårdsförsäkring och tandvårdstaxa som bättre svarar mot nuvarande och framtida tandhälsosituation och att detta arbete inte får vila i avvaktan på erfarenhetema av pågående försöksverksamheter. I syfte att bl.a. minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre resursutnyttjande påbörjades därför efter sommaren 1992 en översyn av tandvårdsförsäk-
ringen. Denna, som skall vara slutförd den 15 mars 1993 skall utforma Prop. 1992/93:100 förslag om en reformerad tandvårdstaxa som bl.a. skapar fömtsatt- Bil. 6 ningar för en fri anslutning till försäkringen. Översynen sker i form av en intem beredning inom Socialdepartementet med ett antal referensgmpper av olika inriktning och representation. Efter sedvanlig remissbehandling av översynens förslag avses en proposition föreläggas riksdagen med inriktning på förslag om en förändrad tandvårdsförsäkring och fri anslutning av tandläkare till försäkringen som skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
Försäkring vid ålderdom m.m.
Målen för det ekonomiska stödet
Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för ålderspensionering skall för de icke längre förvärvsaktiva
* ge en ekonomisk trygghet som baseras på tidigare förvärvsinkomster upp till det s.k. basbeloppstaket,
* säkerställa en god ekonomisk levnadsnivå för de pensionärer som har haft låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid,
* kompensera föräldrar som på gmnd av vård av sjukt eller handikappat bam gått miste om förvärvsinkomster.
Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. Det skall ge ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärsarbete. Den aUmänna försäkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott, KBT, hustratillägg och baratillägg) för försäkrade med låga pensioner samt det särskilda pensionstillägget för föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat bam.
De offentliga pensionssystemen har stor betydelse för andra funktioner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och arbetskraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finansema utan även den ekonomiska tillväxten och på så sätt välfärden både för nuvarande och framtida generationer.
47
Utveckling i nuvarande system
Prop. 1992/93:100 BU. 6
150
Pensionsförmåner
Beräknade utgifter under budgetaret 1993/94
miljudab
100-
50-
□ ATP
Hl Folkpciisioii
Fdttldspensian Efterlev.poision
Åldospensian NoC 1
Not 1: Vårdbidrag, bampension, yikesskadeetsättning särskilt penäonstUlskott, SKBTJCBT,handikappetsättmng
Ålderspension
Den allmänna pensionsåldem är 65 år. En försäkrad kan göra förtida uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad han fyller 60 år eller uppskjuta uttaget till dess han fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas pensionen med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pensionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med 0,7 % per månad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för pensionären. Folkpension utges med ett belopp som motsvarar 96 % av det vid årets ingång gällande basbeloppet. För full folkpension krävs enligt de nya kvalifikationsregler som kommer att gälla från den 1 januari 1993, princip 30 år med pensionsgmndande inkomst inom ATP-systemet eller 40 bosättningsår i Sverige.
Den som har låg eller ingen ATP har däratöver rätt till ett pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. För full ATP krävs 30 år med pensionsgrandande inkomst. Inkomster mellan 1 och 7,5 basbelopp är pensionsgrandande. ATP ger en ålderspension med 60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15 bästa intjänandeåren.
Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta har framför allt haft effekt på utgifteraa inom ATP-systemet i och med att en allt större andel av ålderspensionäreraa tjänat in rätt till ATP-förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att antalet utbetalda pensionstillskott minskat.
Antalet ålderspensionsförmåner från folkpensioneringen och kostnadema (mkr) för dessa har genomgått följande utveckling.
48 I slutet
Ålderspens
;ion
Varav hustrutillägg
Barntillägg
är
Antal
Kostnad
Antal
Kostnad
Antal
Kostnad
1 082 000
9 945
67 400
16 000
1 381 000
21 940
53 600
32 000
1 480 100
33 295
37 700
34 400
1 544 100
42 590
18 500
39 800
1 553 800
45 570
16 100
35 700
1 561 900
49 830
14 700
30 600
1 567 500
51 900
13 200
25 000
1 571 000
51 600
11 700
21 000
65 Prop. 1992/93:100 BU. 6
Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade
Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i form av ålderspension framgår av följande tabell.
I slutet
Antal
Kostnader
av år
455 300
2 450
792 400
12 350
994 000
28 840
1 135 800
48 390
1 165 400
54 270
1 193 600
61 840
1 220 500
67 730
1 244 000
70 360
Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade.
Det nuvarande pensionssystemet kan, om inga åtgärder vidtas, mot sekelskiftet och decennieraa därefter utsättas för allvarliga finansiella påfrestningar till följd av dels den demografiska utvecklingen, dels det starka beroendet av den ekonomiska tillväxten. Samtidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar relativt sett, ökar kraven på överföringar från de yrkesaktiva till de äldre i form av såväl pensioner som äldreomsorg och sjukvård.
Möjligheteraa att finansiera pensionsutfästelserna är vidare starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. En god och stabil tillväxt föratsätter i sin tur ett högt och stabilt sparande som ger möjlighet till investeringar i förening med ett ökande arbetskraftsutbud. Samtidigt har pensionssystemet en betydande roll för utvecklingen av landets totala sparande.
Delpension
Förvärvsarbetande i åldem 60 - 64 år har möjlighet att minska sin arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgmndande inkomst
4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att han under Prop. 1992/93:100 de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat Bil. 6 under minst fyra månader.
För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan.
Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras varefter inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas till den nivå som motsvarar den genomsnittliga pensionsgrandande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är knuten till basbeloppet och är pensionsgrandande för ATP.
Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift som sedan den I juli 1992 uppgår till 0,20 % av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiftsintäkterna förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1993 beräknas uppgå till 13 500 miljoner kronor.
Vidtagna och planerade åtgärder
Det finns skäl att hysa viss oro för utvecklingen av och hållbarheten i det nuvarande pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utveckling som föratses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som talar för att pensionssystemet behöver reformeras är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens ATP-system.
Under hösten 1992 har regeringen förelagt riksdagen ett antal olika förslag till förändringar av pensionsförmånerna, dels mot bakgrand av det planerade EES-avtalet, dels med beaktande av den överenskommelse som träffades mellan regeringen och Socialdemokraterna den 20 september.
Pensionsarbetsgruppen
Som bl.a. fastslogs i regeringsförklaringen år 1991 är en trygg pensionering en rättighet för alla. Det är därför en uppgift med högsta prioritet att reformera pensionssystemet. Regeringen tillsatte i december 1991 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrapp med uppgift att mot bakgrand av pensionsberedningens förslag och inkomna remissvar utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Pensionsarbetsgrappen har i en promemoria (Ds 1992:89) som avlämnades under hösten 1992 redovisat bakgrand, principer och skiss till ett reformerat pensionssystem. Enligt skissen bör den allmänna pensioneringen i framtiden konstraeras som en inkomstrelaterad, avgifts-
finansierad pension med en garanterad grandnivå och med särskilda Prop. 1992/93:100 regler om pensionsrätt för vård av bam. Pensioneringen är även i fort- Bil. 6 sättningen tänkt att vara obligatorisk och omfatta alla som bor eller arbetar i Sverige. Pensionsnivåema bör enligt skissen bli avgiftsdefinie-rade och inte förmånsdefinierade som nuvarande system. Gmppens arbete beräknas vara avslutat under våren 1993.
Ett nytt system för beräkning av folkpension
Riksdagen har efter förslag av regeringen i prop. 1992/93:7 beslutat om vissa ändringar i regleraa för beräkning av folkpension m.m. (bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69). Ändringaraa innebär att rätten till folkpension skall beräknas enligt två alteraativa regler i förhållande till tid för bosättning i Sverige eller i relation till antalet år för vilka den försäkrade tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det förmånligaste resultatet skall tillämpas.
Bosättningstid skall tillgodoräknas en försäkrad under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad pension enligt bosättningsregeln krävs att bosättningstid kan tiUgodoräknas för minst 40 år. Är bosättningstiden kortare, reduceras pensionen med 1/40 för varje år som fattas. För rätt till oavkortad folkpension enligt den ATP-anknutna regeln krävs 30 år med ATP-poäng eller därmed jämställda år. Särskilda folkpensionsförmåner utges med samma kvotdel som huvudförmånen.
Nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner
Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner. Metoden för värdesäkring av pensioneraa ligger fast. Vid beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och barafillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, hustratillägg enligt lagen (1962:392) om hustratillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring används dock ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med två procent. Regeringen har vidare i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstillskottet skall höjas med 1,5 procentenheter till 55,5 respektive 105,5 procent av basbeloppet. Båda dessa förändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Förändringar i de kommunala bostadstilläggen
Det betänkande (SOU 1992:21 Bostadsstöd till pensionärer) som avlämnades våren 1992 av KBT-utredningen har remissbehandlats med inriktning på att förslag skulle framläggas hösten 1992. Den därpå följande ekonomiska utvecklingen och överenskonunelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna har dock inneburit att inriktningen av de
förslag som regeringen lagt i sin proposition (1992/93:134) om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993 m.m. ändrats.
Regeringens förslag innebär dels en höjning av inkomstavdraget för KBT till 40 % för årsinkomster som överstiger ett och ett halvt basbelopp, dels ändrade regler för statsbidrag för KBT. En kommun skall fr.o.m. den 1 mars 1993 få statsbidrag med 70 % av sina kostnader för KBT inom den statsbidragsberättigade delen av KBT (150 - 2 800 kronor per månad) under föratsättning att kommunen enligt sina gmnder för KBT ersätter minst 85 % av pensionärernas kostnader inom detta intervall. Statsbidrag utges inte för sådana delar av pensionärernas bostadskostnad som överstiger 95 % av bostadskostnaden i det angivna intervallet.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Höjd pensionsålder m.m.
Riksdagen har nyligen godkänt riktiinjer för vissa förändringar i pensionsförsäkringen (prop. 1992/93:50, bet. l992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Dessa riktlinjer innebär en höjning av pensionsåldern från nuvarande 65 till 66 års ålder. Höjningen föreslås ske successivt med ett kvartal i taget med början den 1 januari 1994 så att den nya pensionsåldern uppnås den 1 januari 1997. Förslaget innebär samtidigt en anpassning av de lagregler som är beroende av den nuvarande pensionsåldem.
Särskilda övergångsregler föreslås för personer som befinner sig nära den nu gällande pensionsåldem och därför inte har möjlighet att anpassa sin situation till de nya förhållandena.
Delpensionsförsäkringen
Ändrad kompensationsgrad i delpensionsförsäkringen
Mitt förslag: Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks fr.o.m. den 1 juli 1993 till 50 % av inkomstbortfallet. Sänkningen berör endast försäkrade som ansökt om delpension efter den 11 januari 1993.
Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 som ett led i utformningen av systemet med rörlig pensionsålder. Den andra beståndsdelen i detta system är möjligheten att göra förtida respektive uppskjutet uttag av ålderspension mellan 60 och 70 års ålder. Pensionsbeloppet för den som gör förtida uttag minskas för varje månad som denne tar ut sin pension före den ordinarie pensionsmånaden med 0,5 %. Vid uppskjutet uttag höjs pensionen med 0,7 % för varje månad som uttaget av pensionen skjuts upp. I båda fallen är minskningen respektive höjningen av pensionen livsvarig och beloppen är försäkringsmatematiskt beräknade.
52 Delpensionen har en annan karaktär än systemet med förtida och uppskjutet uttag av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut delpension. I stället är den tid då den försäkrade uppbär delpension pensionsgmndande.
Regeringen föreslog i proposition 1991/92:149 att delpensionsförsäkringen skulle avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. Riksdagen motsatte sig dock regeringsförslaget och avslog proposuionen (bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Som ett resultat av propositionen sänktes emellertid delpensionsavgiften från 0,5 till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Av behållningen i delpensionsfonden beslutades att 8,3 miljarder kronor skulle överföras för att täcka det beräknade underskottet för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93.
I en situation då samhällsekonomin utsätts för kraftiga påfrestningar måste socialförsäkringssystemets olika utgifter på nytt prövas. Den som tar ut delpension gör ett frivilligt val, som inte styrs av bristande arbetsförmåga utan i stället av en önskan att få en mjukare övergång till en tillvaro som ålderspensionär. Mot denna bakgrand föreslår jag att kompensationsnivån sänks från nuvarande 65 till 50 % av inkomstbortfallet. Sänkningen av kompensationsnivån bör inte beröra den som redan uppbär eller har ansökt om delpension. Jag föreslår därför att den lägre kompensationsnivån träder i kraft den 1 juli 1993 och berör den som har ansökt om delpension efter den II januari 1993.
Vad jag nu sagt föranleder en ändring i II § lagen (1979:84) om del-pensionsförsäkring .
Prop. 1992/93: BU. 6
100 Höjning av åldersgränsen för rätt till delpension
Mitt förslag: Rätt tUl delpension fr.o.m. den I januari 1994 tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller rätten till delpension en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 63 år.
Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringens syfte är i första hand att ge möjligheter för äldre förvärvsarbetande att trappa ned sin arbetsinsats inför ålderspensioneringen. I syfte att ytterligare begränsa utgiftema för delpensionsförsäkringen bör enligt min mening åldersgränsen för rätt till ersättning från försäkringen höjas. Jag föreslår mot denna bakgmnd att rätt till delpension fr.o.m. den 1 januari 1994 tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Den 1 januari 1995 bör denna åldersgräns höjas tUl 63 år. Den som har beviljats delpension för tid före 1994 respektive 1995 års ingång får dock behålla pensionen även om han inte uppfyller den nya åldersgränsen.
Vad jag nu sagt föranleder ändringar i 1 och 5 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
53 Begränsningar i nedtrappningen av arbetstiden
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Mitt förslag: Rätten till nedtrappning av arbetstiden för rätt till delpension begränsas tUl högst fio timmar per vecka fr.o.m. den 1 juli 1993. Efter nedtrappningen måste den försäkrade som hittills arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka. Bestämmelsen skall tillämpas även för egenföretagare. Den som minskat sin arbetstid med mer än tio timmar skall beviljas delpension efter ny ansökan om han ökar sin arbetstid så att den med högst tio timmar understiger arbetstiden före den första nedtrappningen.
Skälen för mitt förslag: När en försäkrad övergår från heltidsarbete till deltidsarbete i samband med en nybeviljad delpension är den vanligaste nedtrappningen att vederbörande trappar ner sin arbetstid från 40 till 20 timmar.
Delpensioneringens regler är mycket förmånliga för personer som närmar sig ordinarie pensionsålder. I en situation då man bör överväga alla möjligheter att begränsa socialförsäkringens utgifter föreslår jag därför att möjlighetema till nedtrappning av arbetstiden begränsas. Detta bör enligt min mening ske på så sätt att möjligheten till nedtrappning med rätt till delpension begränsas till tio timmar per vecka. Efter nedtrappningen måste den försäkrade arbeta minst 17 timmar per vecka. Dessa begränsningar bör genomföras vid samma tidpunkt som den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i delpensionsförsäkringen genomförs. Samma övergångsregler bör också tillämpas för denna förändring i regelsystemet, vilket innebär att begränsningen av nedtrappningen skall börja gälla den I juli 1993.
Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 6 - 7 och 13 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
De föreslagna förändringama i delpensionsförsäkringen medför minskade utgifter för försäkringen. Den sänkta kompensationsnivån beräknas medföra en minskning av utgiftema med 75 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. När åtgärden fått fullt genomslag beräknas besparingen uppgå till 400 miljoner kronor. De minskade möjligheteraa till nedtrappning av arbetstiden beräknas medföra minskade utgifter för försäkringen med 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Besparingen kan när de nya regleraa nått full funktion beräknas uppgå till I 500 miljoner kronor. Ett inom Socialdeparteimentet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 6.1.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
c 1. Bidrag till sjukförsäkringen Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 7 368 470 004
1992/93 Anslag 5 730 000 000
1993/94 Förslag 4 649 000 000
Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassomas utgifter för sjukförsäkringsförmåner (med undantag för föräldraförsäkringen, vilken redovisas under anslaget B 3). Statsbidrag lämnas med 15 % medan resterande 85 % finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt genom inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften som avses införas fr.o.m. den I januari 1993.
De grandläggande bestämmelseraa finns i lagen om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) och i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet uppdelat på olika utgiftsslag. RFV:s bedönmingar återfinns under de olika anslagsposter som anges under föredragandens överväganden.
Föredragandens överväganden
Redovisningen av anslaget är fr.o.m. budgetåret 1992/93 uppdelat på fem anslagsposter
- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning
- rehabilitering
- ersättning till sjukvårdshuvudmännen m.m.
- läkemedelsförmånen
- tandvård
Sjukpenning
För sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 mars 1991 att kompensationsgraden från försäkringen är 65 % för de första tre dagama med sjukpenning i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91 :a dagen utgör ersättningen 90 %.
Fr.o.m. den I januari 1992 gäller att en arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagama av varje sjukdomsfall. Sjuklönen skall vara 75 % de första tre dagama och därefter 90 % av inkomstbortfallet för de återstående dagama av sjuklöneperioden. För uppdragstagare och andra personer med inkomst av annat förvärvsarbete utges även fortsättningsvis sjukpenning redan från sjukperiodens första dag.
Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att fr.o.m. den I april 1993 skall en karensdag införas och att ersättning vad gäller sjukpenning skall utges med 65 % dag 2 och 3 och därefter med 80 % t.o.m.
den 365:e dagen. Efter dag 365 utges sjukpenning med 70 % av den Prop. 1992/93:100 sjukpenninggrandande inkomsten (SGI). Som framgår av prop. Bil. 6 1992/93:31 finns det skäl att överväga särskilda regler vad gäller vissa gmpper som är sjukskrivna mer än ett år, bl.a. personer med livshotande sjukdomar och personer som efter en begränsad tids behandling kan komma att återgå i arbete. Bestämmelsema om en kompensationsgrad på 70 % föreslås i propositionen träda i kraft fr.o.m. I juli 1993. Jag avser att dessförinnan återkomma till regeringen med min bedömning i frågan.
När det gäller såväl sjukpenning som sjuklön finns speciella regler om sjukersättningen för hälsosvaga personer.
Min beräkning av anslagsposten grandas i huvudsak på RFV:s antaganden. Jag har dock inte kalkylerat med någon sänkning av sjukfrånvaron för år 1994 utöver vad som antagits för år 1993. Däremot är det min bedömning att korttidsfrånvaron, inte minst den som infaller inom sjuklöneperioden, kommer att fortsätta att minska.
Vidare har konsekvensema av förslagen i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. beaktats.
Den långsiktiga effekten av den lägre kompensationsgraden efter ett år kommer enligt min bedömning att uppnås successivt i takt med att långtidssjukskrivningama blir färre och kortare samtidigt som antalet förtidspensioner minskar som ett resultat av vidtagna rehabiliteringsåtgärder.
Med utgångspunkt i ovanstående beräknar jag brattoutgifteraa för sjukpenning nll 13 941 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 2 091 miljoner kronor.
Rehabilitering
På rehabiliteringsområdet gäller nya regler fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt dessa kan rehabiliteringsersättning betalas ut under tid som försäkrad deltar i yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättningen kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Kompensationsgraden för rehabiliteringspenning utgör 100 % av SGI t.o.m. den 31 mars 1993 och därefter 95 %.
Enligt aktuell statistik uppgår det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning för närvarande till 0,7 per sjukpenningförsäkrad. RFV bedömer att nivån kommer att öka Ull 1,0 dagar fr.o.m. år 1993.
Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1992 utgick ca 75 miljoner kronor i särskilt bidrag.
Enligt regler som trädde i kraft den 1 juli 1991 kan i rehabiliterande syfte bidrag till arbetshjälpmedel lämnas från sjukförsäkringen. RFV räknar med att det årliga behovet för detta ändamål framöver kommer att uppgå till ca 100 miljoner kronor. I detta belopp bör inkluderas 5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel.
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassoma möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för som ett belopp budgetåret 1992/93 uppgår till 700 miljoner kronor.
56 Inom ramen för överenskommelsen som träffats mellan staten och Prop. 1992/93:100 sjukvårdshuvudmännen för år 1993 avsattes i likhet med vad som gäll- Bil. 6 de för år 1992, 485 mUjoner kronor från ersättningsbeloppet till sjukvårdshuvudmännen för att användas till en anpassning av sjukvårdshuvudmännens resurser och verksamhet för att öka utbudet av medicinsk rehabiUtering.
För budgetåret 1991/92 har regeringen som resultatkrav för försäkringskassomas rehabiliteringsarbete angivit att det s.k. ohälsotalet -beräknat som antalet dagar per individ med dagersättning eller förtidspension/sjukbidrag på gmnd av ohälsa - skall sänkas med två dagar. Efter den kontinuerliga och kraftiga ökningen under större delen av 1980-talet började ohälsotalet sjunka fr.o.m. år 1990. Minskningstakten tilltog under år 1991. Under budgetåret 1991/92 minskade ohälsotalet med 1,3 dagar. Av minskningen står sjukpenningdelen för 2,0 dagar medan förtidspensionsdelen har ökat med 0,7 dagar. För budgetåret 1992/93 har resultatkravet satts till en minskning av ohälsotalet med en dag.
Många faktorer har bidragit till att ohälsotalet minskat, inte minst försäkringskassomas rehabiliteringsarbete. Effektema av detta arbete bör bli än mer påtagliga på längre sikt. Parallellt med aktivt rehabiliteringsarbete har under innevarande budgetår har genom kompetensutveckling och attitydförändrande arbete en gmnd lagts för ett framtida minskat ohälsotal.
Riksförsäkringsverket har för anslagsposten rehabUitering huvudsakligen utgått från utgiftsutvecklingen efter den 1 januari 1992. Mot bakgrand av att alla resurser naturligen inte har tagits i anspråk i inledningsskedet kan en viss höjning av utgiftsnivån förväntas. Riksförsäkringsverket beräknar utgiftsbehovet budgetåret 1993/94 för samtliga insatser inom rehabiliteringsområdet till 2 753 miljoner kronor.
Enligt min bedömning kommer utgifteraa att öka ytterligare till följd av den sänkta kompensationsgraden i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 april 1993. Utgiftsbeloppet bör därför räknas upp med 300 miljoner kronor. Jag delar RFV:s bedönming att av de 100 miljoner kronor för bidrag till arbetshjälpmedel som anslås bör 5 miljoner kronor avsättas för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. Vidare bör 700 miljoner kronor avsättas till köp av yrkesinriktade tjänster.
Med dessa föratsättningar beräknar jag brattoutgifteraa för rehabilitering till 2 561 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 384 miljoner kronor.
57
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Prop. 1992/93:100
BU. 6
Under anslagsposten redovisas ersättningaraa till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård samt sjukresor, ersättningar för sjukhusvård enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa undersökningar enligt smittskyddslagen.
Som jag och finansministern redogjorde för i 1992 års kompletterings-proposUion (prop. 1991/92:150, del II) skulle utgiftsramen för år 1993 varit 2 703 miljoner kronor om skatteutjämningsavgiften avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.
Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften skall avskaffas fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen av den tUlfälliga indragningen år 1992 är en engångsfinansiering, kommer det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen år 1994 att uppgå till ca 2,7 miljarder kronor. Detta innebär att nuvarande system måste göras om. Ett översynsarbete med syfte att förändra systemet pågår. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram principförslag om en ändrad utformning av systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års kompletteringsproposition.
Vid mina beräkningar av denna anslagspost har jag utgått från den fastställda utgiftsramen för år 1993, medan jag i avvaktan på resuUatet av den nämnda översynen för år 1994 räknat med den lägre totala utgiftsramen som följer av ovan redovisade föratsättningar inför år 1994. I övrigt har jag utgått från verkets beräkningar. Jag har för båda åren också tagit hänsyn till besparingseffekteraa av de tidigare redovisade förändringama i avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård. Med utgångspunkt från detta beräknar jag brattoutgifteraa till 2 564 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 385 miljoner kronor.
Läkemedelsförmånen
Betydande förändringar i läkemedelsförmånen har genomförts under budgetåret 1992/93. Den 1 juli 1992 ändrades avgiftsregleraa för prisnedsättning på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett och samma inköpstillfälle. För det första läkemedlet betalar patienten för närvarande högst 120 kronor och för varje ytterligare förskrivet läkemedel 10 kronor. Samtidigt har vissa receptfria läkemedel undantagits från prisnedsättningen såvida de inte behövs för behandling av långvarig sjukdom.
Den 1 januari 1993 införs särregler för prisnedsättning när generiska läkemedel fiims. I princip irmebär dessa att för varje läkemedel som har en likvärdig men billigare generisk motsvarighet på marknaden skall det finnas ett särskilt pris som läggs till grand för prisnedsättningen. Utgångspunkten för beräkningen av prisnedsättningen är således priset på det billigaste synonympreparatet. Vid samma tidpunkt höjs taket för
högkoslnadsskyddet för öppen vård och läkemedel till 1 600 kronor. Prop. 1992/93:100
Sammantaget beräknas dessa förändringar i läkemedelsförmånen redu- Bil. 6 cera försäkringsutgifteraa med ca 1 030 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Jag har vid mina beräkningar utgått från en något lägre utgiftsnivå än RFV avseende år 1993. Vidare har jag beaktat en viss prisutveckling på läkemedelsområdet. I likhet med verket har jag utgått från de beräknade besparingseffekteraa för resp. år. Med dessa fömtsättningar beräknar jag bmttoutgiften för denna anslagspost till 8 120 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på I 218 miljoner kronor.
Tandvård
Den I juli 1992 ändrades ersättningsnivåema i tandvårdstaxan med syfte att reducera försäkringsutgiftema vilka ökat påtagligt under senare år. Detta innebär att de vuxnas kostnader för tandvård ersätts med 30 % upp till 3 000 kronor, med 50 % mellan 3 000 och 7 000 kronor samt med 75 % för kostnader däröver. Ersättningen beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete.
På gmnd av den betydande utgiftsutvecklingen under senare år och med hänsyn till att tandhälsosituationen för större delen av befolkningen blivit bättre så att behoven av tandvårdsbehandling snarast minskat, har som nämnts ovan olika åtgärder vidtagits i utgiftsdämpande syfte. Samtidigt har försöksverksamheter med altemativa ersättningssystem påbörjats på några håll i landet. Hösten 1992 påbörjades vidare inom Socialdepartementet en översyn av tandvårdsförsäkringen vilken skall vara slutförd senast den 15 mars 1993.
Jag har liksom Riksförsäkringsverket gmndat mina beräkningar på den faktiska utgiftsutvecklingen. Vidare har jag beaktat en viss volymförändring och, till skillnad mot verket, fullt ut beaktat de beräknade effektema av förändringaraa i ersättningsreglema fr.o.m. den 1 juli 1992, vilka beräknas minska utgiftema med ca 580 miljoner kronor under budgetåret. Med utgångspunkt i detta beräknar jag brattoutgifterna för tandvården tUl 3 805 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 571 miljoner kronor.
59 Anslagsberäkning Prop. 1992/93:100
BU. 6 Kostnadsutvecklingen (miljoner kronor) framgår av följande sammanställning.
År
Sjuk-
Öppen
Tand-
Läke-
övrig
Rehab
Sununa
penning
sjukvärd
vård
medel
sjukv.
2 683
_
4 111
8 024
1 181
1 276
-
11 931
12 635
3 739
2 174
2 326
1 721
-
22 595
17 925
5 388
3 369
3 830
3 337
-
33 849
23 111
7 823
2 905
4 763
_
39 308
34 983
9 494
3 750
6 862
57 296
9 859
4 040
7 750
1 300
54 800
17 844
9 317
4 060
8 027
_
1 988
41 236
14 400
4 326
3 730
7 807
-
2 583
32 846
Uppgifterna för år 1992 och 1993 är beräknade.
I Öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas fill sjukvårdshuvudmännen utom tandvård. I läkemedel ingår prisnedsatta Uvsmedel och kostnadsfria förbrakningsartiklar.
Med hänvisning till vad jag anfört under de fem anslagspostema beräknar jag de totala sjukförsäkringsutgifterna bratto (exkl. föräldraförsäkringen) till 30 991 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag tUl sjukförsäkringen på 4 649 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kronor.
C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård
1991/92 Utgift I 153 280
1992/93 Anslag 3 000 000
1993/94 Förslag 3 425 000
En närstående som vårdar en svårt sjuk person har sedan den 1 juli 1989 rätt till närståendepenning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Fr.o.m. den 1 juli 1992 utges ersättning oavsett om vården av den sjuke sker i hemmet, i annan enskild bostad eller på sjukhus eller annan vårdinrättning (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 232).
Ersättningen utges med belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning och kan tas ut i form av hel, halv eller Qärdedels ersättning.
60 Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. Prop. 1992/93:100 föreslagit att kompensationsnivån för närståendepenning skall höjas från Bil. 6 65 % till 80 % för de tre första dagaraa i ersättningsperioden fr.o.m. den 1 april 1993.
Kostnadema för ersättning vid närståendevård finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.
Riksförsäkringsverket
Under budgetåret 1991/92 har totalt 7,7 miljoner kronor utbetalats i ersättning vid närståendevård. Kostnadema för närståendepenning har blivit oväntat låga på gmnd av ett begränsat utnyttjande av förmånen. Detta torde delvis bero på att regleraa hittills varit relativt restriktiva. Till följd av de nya regleraa fr.o.m. den I juli 1992 beräknas för budgetåret 1992/93 kostnaderaa för närståendepenning öka till 20 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 beräknar Riksförsäkringsverket försäkringsutgifteraa fill 22 300 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Bedömningen av anslagsbehovet försvåras av att ersättningsformen funnits under en relativt kort period och att reglema nyligen ändrats. Jag utgår dock från att utnyttjandet av förmånen kommer att öka. Mitt förslag om höjning av kompensationsnivån till 80 % för de tre första dagarna i ersättningsperioden innebär en utgiftsökning med ca 500 000 kronor. Med hänsyn härtill och med beaktande av den förväntade löneutvecklingen beräknar jag försäkringsutgifteraa till 22,8 miljoner kronor. Statens bidrag beräknas uppgå till 3,4 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 425 000 kronor.
C 3. Förtidspensioner
1991/92 Utgift 13 324 091 042
1992/93 Anslag 13 920 000 000
1993/94 Förslag 14 315 000 000
Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension och bamtillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
61 Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbets- Prop. 1992/93:100 förmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst hälften. I Bil. 6 prop. 1992/93:31 har regeringen föreslagit riksdagen att förtidspension skall utges på nivåema hel, tre Qärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Detta innebär att rätt till förtidspension föreligger om arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Hel förtidspension för den som helt uppfyller de från den I januari 1993 gällande kvalifikations-regleraa för rätt till folkpension utges för år räknat med belopp som motsvarar 96 % av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 % för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Pensionstillskottet reduceras med ATP-inkomster. Som ett led i regeringens åtgärder för de pensionärer som har det sämst ställt har regeringen i prop. 192/93:134 föreslagit att pensionstiUskottet höjs från högst 104 % av basbeloppet till 105,5 % av basbeloppet. Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit riksdagen att vid beräkning av förtidspension från och med den 1 januari 1993 skall användas ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.
Bestämmelsema om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
För budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget förs upp med 14 100 000 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgrand av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effektema av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånema beräknar jag kostnadema under anslaget till 14 315 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 14 315 000 000 kronor.
C 4. Ålderspensioner
1991/92 Utgift 51 185 317 351
1992/93 Anslag 52 880 000 000
1993/94 Förslag 52 185 000 000
Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustratillägg och baratUlägg fill ålderspension.
62 Ålderspension utges f.n. från 65 års ålder. Den enskilde har dock Prop. 1992/93:100 möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för Bil. 6 sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras den utgående pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut halv ålderspension mellan 60 och 70 års ålder.
Enligt de från den 1 januari 1993 gällande regleraa om rätt till folkpension utges folkpension på grandval av antingen bosättning eller arbete i Sverige.
I proposition 1992/93:31 har regeringen lagt förslag om utökade möjligheter att på ett mer flexibelt sätt ta ut ålderspension.
Riksdagen har nyligen godkänt riktlinjer för vissa förändringar i pensionsförsäkringen (prop. 1992/93:50, bet. I992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134) bl.a. att den allmänna pensionsåldera bör höjas successivt med ett kvartal per år fr.o.m. den 1 januari 1994 tills pensionsåldera höjts till 66 år och att pensionsutbetalningaraa ska ske i början av kvartalet efter det att pensionsåldem inträtt.
Folkpensionsförmånema är indexreglerade, vilket innebär att pensionsbeloppen automatiskt ändras i takt med basbeloppets utveckling. I proposition 1992/93:116 har regeringen föreslagit att vid beräkning av bl.a. ålderpensionsförmåneraa skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.
Ålderspension utges för den som har rätt till full pension för år räknat med 96 % av fastställt basbelopp för ensam pensionär och med sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade makar. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Regeringen har i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstillskottet skall höjas så att det fr.o.m. den 1 januari 1993 utges med 55,5 % av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med 111 % för makar gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av inkomst.
Bestämmelserna om folkpensionsförmånema finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Vid beräkningen av folkpensionskostnaderaa för budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner och utbetalt medelbelopp i december 1993. Verket har uppskattat antalet ålderspensionärer till 1 571 000.
Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 34 750 beräknar Riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till 53 320 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
63 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Folkpensionemas grandbelopp kommer under föratsättning av riksdagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år för en ensam pensionär och 52 928 kronor för ett pensionärspar. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till 18 710 kronor för en ålderspensionär.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag, mot bakgrand av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effektema av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmåneraa, de sammanlagda kostnadema under detta anslag till 52 185 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 52 185 000 000 kronor.
C 5. Efterlevandepensioner till vuxna
1991/92 Utgift 1 691 000 000
1992/93 Anslag 1 730 000 000
1993/94 Förslag 1 720 000 000
Från detta anslag bekostas folkpensionsförmåneraa omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor fömtsatt de inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om bam under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
De nya pensionsreglema för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av det fastställda basbeloppet. Vid beräkningen av beloppets storlek används basbeloppet minskat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension.
Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
De förändringar rörande regler för pensionsförmåner som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:116, prop. 1992/93:134 kommer att påverka efterlevandepensionerna till vuxna.
64 Riksförsäkringsverket Prop. 1992/93:100
• . . BU. 6
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner till vuxna under budgetåret 1993/94 till 1 710 miljoner kronor utgående från ett antaget basbelopp om 34 750 kronor och ett beräknat antal efterlevandepensioner i december 1993. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal 55 000 änkepensioner, 4 100 omställningspensioner och högst några tiotal särskilda efterlevandepensioner.
Föredragandens överväganden
Folkpensionens grandbelopp vid omställningspension och särskild efterlevandepension kommer under föratsättning av riksdagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till högst 18 710 kronor.
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt effekteraa av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånema, beräknar jag kostnaderaa under detta anslag till 1 720 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kronor.
C 6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
1991/92 Utgift 1 670 969 040
1992/93 Anslag 1 655 000 000
1993/94 Förslag 6 700 000 000
Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommuneraas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT).
KBT skall enligt de nya statsbidragsregler som träder i kraft den 1 januari 1993 före avdrag på grand av inkomst täcka minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kronor men inte 1 900 kronor för ogift pensionär och 2 050 kronor för makar. Kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 25 % av sina bidragsberättigade kostnader för KBT dessutom erhålla bidrag med 75 % av sina kostnader för KBT fr.o.m. den 1 januari 1993. SKBT skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form av KBT, för de pensionärer som p.g.a låga inkomster och höga bostadskostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag. En kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 40 % av sina kostnader
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
för SKBT dessutom erhålla bidrag med 60 % av sina kostnader för Prop. 1992/93:100 SKBT fr.o.m. den 1 januari 1993. Förslag till ovan angivna statsbidrag Bil. 6 till KBT och SKBT har lagts av regeringen i proposition 1992/93:116 och avses gälla t.o.m. febraari 1993.
Regeringen har i proposition 1992/93:134 föreslagU förbättringar av KBT och en jämnare fördelning av tillgängliga medel för KBT mellan kommuneraa i syfte bland annat att underlätta ett framtida förstatligande av KBT. Förslaget innebär att kommuneraa får statsbidrag för bostadskostnader som överstiger 150 kronor per månad men som ej överstiger 2 800 kronor per månad. Dessutom skall KBT utges med lägst 85 % men högst 95 % av pensionärens bidragsberättigade bostadskostnad fr.o.m. den 1 mars 1993. Statsbidraget föreslås bli 70 % av kommunens kostnad inom det statsbidragsgrandande intervallet.
Bestämmelseraa om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1962:392) om hustratillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmelseraa om statsbidrag till särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1991:162) om särskiU kommunalt bostadstillägg tiU folkpension och förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Riksförsäkringsverket
Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oförändrad hyresnivå efter 1992 har Riksförsäkringsverket beräknat anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 fill 1 490 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av Riksförsäkringsverkets beräkning, den till årsskiftet 1993/94 förlängda lagen om SKBT och med beaktande av utvecklingen av bostadskostnadema samt de förslag regeringen lagt i prop. 1992/93:134 beräknar jag utgiftema under detta anslag till 6 700 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen
att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kronor.
c 7. Handikappersättningar Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 852 000 000
1992/93 Anslag 905 000 000
1993/94 Förslag 933 000 000
Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till en person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader på gmnd av sitt handikapp. Ersättning för merkostnader i form av handikappersättning kan utges på nivåema 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Antalet handikappersättningar har de senaste åren stigit med drygt 1 000 om året. Det sammanlagda antalet handikappersättningar beräknas stiga från 51 600 i december 1992 till 52 400 i december 1993.
Riksförsäkringsverket
Kostnadema för handikappersättningar beräknas av Riksförsäkringsverket uppgå till 929 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaderaa under detta anslag till 933 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 933 000 000 kronor.
C 8. Särskilt pensionstillägg
1991/92 Utgift 6 853 060
1992/93 Anslag 12 000 000
1993/94 Förslag 12 000 000
Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bara.
Särskilt pensionstillägg som infördes år 1991, utges till ålderspensionär som under minst sex år (före 1 juli 1992 minst 10 år) vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdar är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdar däratöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet.
67 I december 1991 hade 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. Prop. 1992/93:100 Detta antal beräknas stiga till följd av de regelförändringar som har Bil. 6 genomförts. I december 1992 beräknas antalet vara 800 och i december 1993 ca 1 000. Kostnaden för särskilt pensionstillägg beräknas för budgetåret 92/93 till 9 miljoner kronor vilket är 3 miljoner kronor lägre än anslaget.
Bestämmelserna om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, ändrad senast (1992:276).
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1993/94 till 12 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av Riksförsäkringsverkets beräkning och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag utgiftema under detta anslag till 12 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 12 000 000 kronor.
C 9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
1991/92 Utgift 3 943 543
1992/93 Anslag 3 200 000
1993/94 Förslag 3 900 000
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning av skadefall, där ersättningen på grand av speciella författningar eller särskUda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.
Rilisförsäkringsverket
För budgetåret 1993/94 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till 1,3 miljoner kronor, varav 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till 2,6 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp med 3,9 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om 34 750 kronor.
68 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnadema under anslaget till 3,9 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 900 000 kronor.
C 10. Ersättning till postverket m.m. Nytt anslag (förslag) 231 163 000'
' Anslaget har ingått i de tidigare anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkringskassor.
Från anslaget betalas ersättning till postverket, respektive porto-kostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna bambidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden, samt för tryckning av vissa blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassoraa.
Riksförsäkringsverket
RFV räknar med viss volymökning främst såvitt avser utbetalning av studiebidrag. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt RFV till 258 055 000 kronor.
Föredragandens överväganden
I överensstämmelse med RFV:s bedömning beräknar jag kostnaderaa för budgetåret 1993/94 till 258 055 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utgå från Allmänna pensionsfonden. Jag beräknar detta belopp till 26 892 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till postverket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 231 163 000 kronor.
69 D. Hälso- och sjukvård Prop. 1992/93: lOO
BU. 6
Målen för och inriktningen av hälso- och sjukvården
Till hälso- och sjukvårdens uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring.
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort.
Sverige har också anslutit sig till de mål som WHO angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution från år 1986 skall medlemsländeraa bl.a. betrakta hälsotillståndet i respektive land, särskilt bland underpriviUgierade gmpper, som en indikator på samhällsutvecklingens kvalitet.
För en utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som exempel på det sistnämnda vill jag nämna vårdens tillgänglighet. Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör formuleras och fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt.
Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och dem som är verksamma inom sektora. Sammantagna skall delmålen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall ha tillgång till en god vård uppnås.
Jag vill här skjuta in att en föratsättning för au de olika sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god kvalitet i hälso- och sjukvården också är att resurseraa kan fördelas över landet efter befolkningens vårdbehov.
Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer, påverkar den enskildes hälsa. Fortfarande firms det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grapper och mellan regioner. Det finns till och med data som tyder på att skillnaden i ohälsa ökat mellan olika grapper under det senaste decenniet. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest utsatta grappemas hälsa förbättras. Detta är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan mellan olika sektorer.
Den pågående fömyelsen av hälso- och sjukvården i Sverige är angelägen av många skäl.
Ett viktigt inslag i denna fömyelse är enligt min mening en ökad kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och sjukvården, främst inom den öppna vården och i förhållande till läkama. Den
70
planerade husläkarreformen är ett led i sådana strävanden. Prop. 1992/93:100
Andra viktiga inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den en- Bil. 6 skilde i hans vårdsökande, men också för personalen vad gäller driftoch arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall kunna uppnås. Nya verksamhetsformer, som är mer flexibla, och olika altemativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas. Styrning, ledning och organisation av den offenfliga verksamheten behöver därvid successivt ses över och revideras. Initiativ till att föraya den offenfliga sektom bör uppmuntras. Ett ökat inslag av privata vårdgivare och personalkooperativ, både vad gäller den öppna och den slutna vården, kan skapa en konkurrenssituation som kan bidra till ett intensifierat utvecklingsarbete.
Staten bör bidra till en sådan utveckling genom att undanröja etableringshinder och skapa fömtsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter. Ett arbete med denna inriktning har påbörjats och kommer att intensifieras. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen. Hur ytterligare steg kan tas mot etableringsfrihet för läkare under hänsynstagande dels till behovet av en rättvis regional fördelning av tillgängliga läkare bl.a. med hänsyn ull glesbygdens behov, dels till de ekonomiska konsekvensema och behovet av ett totalkostnadstak utreds för närvarande inom regeringskansliet. Etableringsfriheten skall inte verka kostnadsdrivande på de offentliga utgiftema utan skall rymmas inom nuvarande ekonomiska ramar.
För att åstadkomma en bättre hushållning med resursema krävs också en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen. Sektorsgränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan försvåra en anpassning av den offentliga sektoras resurser till befolkningens behov, bör överbryggas.
Det fortsatta fömyelsearbetet inom hälso- och sjukvärden måste också ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Detta understryks av den finansiella situation som sjukvårdshuvudmännen nu står inför. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad finansministem tidigare anfört om den kommunala ekonomin.
Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för år 1993 kommer att svara för cirka 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för cirka 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande 10 %.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva sökas vad gäller statsmaktemas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås.
71 Utvecklingen av och effektiviteten hos nuvarande hälso- och sjukvårdssystem
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Ekonomi- och styrsystem
Den svenska hälso- och sjukvården är i ett intemationellt perspektiv av hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt förfogande. Utvecklingen av kostnadema för hälso- och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industrialiserade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnadema för hälso- och sjukvården ökat i stort sett i samma takt som BNP.
Hälso- och sjukvårdens totala utgifter som andel (%) av BNP i olika länder
procent
12
10-
TysMand
Kanada
USA
NederUndcma
Startaitmmoi
Sverige
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke att Sverige har en förhållandevis hög andel äldre i befolkningen och att kostnadema för långtidsvård ingår t.o.m. år 1991. Det finns även andra skillnader och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör att jämförelsen inte blir helt rättvisande och bör ske med stor försiktighet.
I de flesta OECD-länder betalas vården antingen genom skattefinansierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländema, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för-och nackdelar. I de flesta länder har.därför resp. system modifierats och lånat drag av varandra. I Sverige pågår för närvarande ett förändringsarbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera utan att göra avkall på det övergripande
72
målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa och vård på lika Prop. 1992/93:100 villkor för hela befolkningen. De s.k. Dala- och Stockholmsmodelleraa BU. 6 samt det förändringsarbete som påbörjats i Bohuslandstinget är exempel på detta. Ett gemensamt inslag i dessa verksamheter är en strävan att skilja politikemas roller som konsument- resp. producentföreträdare.
Utvecklingen syftar även till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och sjukvård från central nivå till primärvårdsdistrikt eller nämnder. Ambitionen är att anslagen skall fördelas i relafion till befolkningsunderlaget med viss justering för skillnader i befolkningssammansättningen. Enligt Landstingsförbundets uppgifter från år 1991 tillämpade vid denna tidpunkt 8 landsting ett sådant system för resursfördelningen och ytterligare 13 planerade att införa det. Där dessa principer har prövats har det dock i flera fall visat sig att avvikelsema från den traditionella produktionsbaserade resurstilldelningen blivit så stora au det skapat problem vid genomförandet. Resursfördelningen har därför ofta baserats på en kompromiss mellan traditionell fördelning, tilldelning enligt befolkningsbaserade principer och förhandlingar mellan berörda parter.
Utvecklingsarbetet har hittiUs av naturliga skäl i huvudsak utgått från den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan kommuner, landsting och staten. Sedan den 1 januari 1992 finns det dock möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. I sex kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Kävlinge och Sigtuna pågår för närvarande en sådan försöksverksamhet. Från och med mars 1993 kommer även Katrineholms kommun att överta primärvården från landstinget inom ramen för derma försöksverksamhet.
Genom att utvidga lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso-och sjukvårdens område har riksdagen också beslutat (prop. 1990/91:44, bet. 1990/91 :KU17, rskr. 1990/91:52) att alla kommuner inom ett landsting, som ingår i frikommunförsöket, kan åta sig primärvårdsuppgifter. I dessa fall avser försöksverksamheten driftansvaret, men inte ett överförande av huvudmannaansvaret. Detma typ av försök bedrivs i ett par kommundelar i Örebro kommun samt i Gnosjö kommun.
Vidare kommer, som jag närmare redogjort för i inledningen till avsnittet C, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård att inledas den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105, bet. I991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347). Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resursema inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att reducera de samhällsekonomiska kostnadema för socialförsäkringen genom att minska det s.k. ohälsotalet.
Försöksverksamhet kommer att bedrivas inom vissa områden i fem län, Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län.
73
Folkhälsoarbetet Prop. 1992/93:100
BU. 6
Generellt sett har befolkningens hälsa successivt förbättrats i takt med
att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Hälsoläget i Sverige är bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland de högsta och spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan behandlas och rehabiliteras.
Skillnaderaa i hälsa mellan olika grapper är dock fortfarande stora. Det finns också betydande skUlnader i detta hänseende mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen och allergier, men även insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta en sådan utveckling krävs att de primärpreventiva insatsema, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras.
Särskilda insatser är också nödvändiga för att bekämpa spridningen av det vims, humant immunbrist vims (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist). Den omfattande intemationella smittspridningen i kombination med ett ökat resande över landets gränser och pågående invandring innebär risk för fortsatt smittspridning, som måste mötas med kraftfulla åtgärder.
Endast en mindre del av det primärpreventiva arbetet kan dock hänföras till hälso- och sjukvårdssektorn. Insatser inom flera andra områden har stor betydelse i dessa sammanhang, t.ex. förbättringar av arbetsmiljön och skolmiljön, bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m.
Tillkomsten av Folkhälsoinstitutet är enligt min mening ett viktigt led i folkhälsoarbetet. Institutets verksamhet skall ha en utpräglat tvärsektoriell inriktning.
Även inrättandet av ett epidemiologiskt centmm vid Socialstyrelsen förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Huvuduppgiften för detta centmm är att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förkomst av sjukdomar.
Primärvården
Primärvården utgör basen i den svenska sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från prevention till diagnostik, behandUng och rehabilitering. Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla. Den enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet mnt. Primärvården måste också kunna samverka såväl inom organisationen som utåt mot kommunemas ansvarsområden och läns- och regionsjukvården.
Allt detta kräver en stor flexibilitet hos vårdorganisationen. Det är viktigt att vården utformas efter de lokala behov och fömtsättningar
74
som råder inom resp. sjukvårdsområde. Kvaliteten i verksamheten Prop. 1992/93:100 måste också vara hög. Distriktsläkarens/husläkarens kunskap bör präg- Bil. 6 las av helhetssyn. För att läkaren skall kunna ha denna helhetssyn krävs kontinuitet i relationerna mellan läkare och patient.
Sedan början av 1970-talet har den landstingskommunala primärvården kommit att byggas upp kring vårdcentraler. År 1986 fanns det vårdcentraler i landets alla kommuner och antalet en-läkarstationer hade minskat till förmån för enheter med två eller flera läkare. Antalet inrättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under 1980-talet och har därefter ökat ytterligare för att nu uppgå till drygt 3 360 befattningar.
Under såväl 1970- som 1980-talet präglades dock utvecklingen av en ständig brist på läkare. Uppemot en tredjedel av tjänsteraa var vakanta eller uppehölls tillfälligt av vikarier ännu vid slutet av 1980-talet. Undersökningar visade också att antalet avgångar från både vidareutbildning i allmänmedicin och yrkesverksamhet som distriktsläkare var relativt högt. Av antalet inrättade allmänläkarbefattningar år 1989 uppehölls cirka 68 % av läkare med allmänmedicinsk kompetens.
Även om situationen sedan dess har förbättrats hade ännu år 1991 ingen sjukvårdshuvudman en läkartäthet inom den offentliga öppna vården som innebar att antalet invånare per bemannad allmänläkartjänst var 2 000 eller färre, om man beaktade att kravet på läkaren skall vara specialistkompetens i allmänmedicin. Däremot uppnådde tre sjukvårdshuvudmän en sådan täckningsgrad när hänsyn togs till alla bemannade allmänläkarbefattningar.
Allt fler arbetsuppgifter delegerades under 1970- och 1980-talen till andra yrkesgmpper än läkare, bl.a. på gmnd av läkarbristen. Personal-grappen kring läkaren inom primärvården växte. Följden blev en personaltät primärvårdsorganisation utom vad det gällde läkare. Antalet inrättade disktriktsskötersketjänster ökade under 1980-talet med drygt 44 % från 3 720 till 5 366. Dessutom fanns i riket år 1989 totalt cirka 6 800 undersköterskor och 1 500 sjukvårdsbiträden i öppen primärvård. Före år 1980 fanns endast ett fåtal undersköterskor i sådan verksamhet. Den s.k. ÄDEL-reformen har dock inneburit att arbetsgivaransvaret för cirka 890 distriktssköterskor och 2 000 undersköterskor fr.o.m. den 1 januari 1992 överförts till kommuneraa. Genom Ädel-reformen har också den slutna vården inom primärvården överförts till kommuneraa.
Under 1980-talet betonades primärvårdens ansvar för ett definierat geografiskt område och för ett arbete i vårdlag. Man sökte också få en överensstämmelse mellan primärvårdsområdenas resp. vårdcentralemas betjäningsområden och kommunemas gränser. I de större kommunema delade man upp primärvårdsområdena och anpassade dem till kommunemas indelning i socialdistrikt. Enligt en undersökning av hälsovårdsenheten vid vårdcentralen Kronan hade 52 % av vårdcentralema en områdesindelning år 1989. Vid samma tidpunkt förekom vårdlagsindelning vid 39 % av vårdcentralema. Där vårdlagsindelning tillämpades hade man också i mycket hög utsträckning (94%) en geografisk områdesindelning och 97 % av distriktsläkama arbetade inom samma geo-
grafiska område som distriktssköterskan. Prop. 1992/93:100
Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensför- Bil. 6 delning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med regeringens och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste tioårsperioden lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Det senare har skett genom att allt fler vårdcentraler har s.k. öppna mottagningar och förbättrar sin telefonservice. Trots detta har utvecklingen inom primärvården inte stått i relation till intentioneraa och vad som anses vara önskvärt för att åstadkomma en förändring i resursfördelningen mellan den öppna och slutna vården. År 1989 avsåg 26 % (68 000) av de 257 800 inrättade befattningarna inom hälso- och sjukvården primärvård. Motsvarande siffror för år 1990 var 29 % (75 600) av de då 259 800 inrättade befattningaraa.
Till och med år 1990 ökade antalet inrättade befattningar inom hälsooch sjukvården totalt sett. Under år 1991 inträffade dock en förändring så till vida att antalet befattningar minskade såväl inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården. Minskningen var kraftigast inom primärvården, där antalet inrättade befattningar minskade med 1 950 mellan åren 1990 och 1991. Motsvarande minskning inom läns- och regionsjukvården var 1 050 befattningar. Denna utveckling är anmärkningsvärd bl.a. mot bakgrand av att allt fler uppgifter som tidigare utfördes inom länssjukvården numera i ökad omfattning kan tas om hand i primärvården.
Samtidigt har dock länssjukvården i större utsträckning än tidigare bedrivit verksamhet vid sidan av slutenvård och utökat sin verksamhet inom den öppna vården i form av s.k. konsulttjänster. Det finns dock inga närmare uppgifter om i vilken utsträckning detta har skett.
Förslaget om att inrätta ett svenskt husläkarsystem har på sina håll väckt farhågor om att detta skulle kunna leda till att primärvården spUttras och att det geografiska ansvaret upphör. Jag anser att dessa farhågor är obefogade. Bl.a. rekommenderade Landstingsförbundet år 1989 sina medlemmar att införa ett fritt vårdsökande inom samma vårdnivå för att öka den enskildes valfrihet - en rekommendation som alla sjukvårdshuvudmän har följt. Erfarenhetema pekar på att de allra flesta ändå väljer att uppsöka en vårdcentral nära där man bor. Många sjukvårdshuvudmän har också redan nu beslutat att införa ett husläkarsystem i syfte att öka kontinuiteten i vården och förstärka den första linjens sjukvård. I några fall har man även inlett en sådan verksamhet. Erfarenhetema av dessa är positiva.
Den slutna vården
Den slutna sjukvården, dvs. den vård som imiebär att patienten tas in på sjukhus eller sjukhem, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser.
76 Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla Prop. 1992/93:100 och stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet Bil. 6 patienter reducerades med nästan hälften. Avsikten var att de psykiskt störda i större utsträckning skulle erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den s.k. sektoriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveckling.
Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett, men inte i relafion till andelen äldre i befolkningen.
Förändringaraa var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade från 4,8 till 4,0.
Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtideraa för all sjukvård. Inom den interamedicinska korttidsvården liksom vid kirargisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/geriatriken och genom en utvecklad samverkan med den öppna vården och kommunernas sociala hemtjänst.
Trots minskningen av antalet vårdplatser inom den somatiska korttidsvården kunde, till följd av de minskade medelvårdtideraa, antalet intagningar per 1 000 invånare öka från 155 till 164 under 1980-talet. Inom långtidssjukvården ökade antalet intagningar i än större omfattning -från 67 till 106 per 1 000 invånare.
Hur resursema inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen av t.ex. dagkimrgi och s.k "titthålskimrgi" har bidragU fill att minska behovet av vårdplatser. Ingrepp som tidigare krävde att patienten togs in på sjukhus kan nu i flera fall ske i öppen vård. Dessa förändringar understryker enligt min mening hur nödvändigt det är att i den pågående omstmktureringen omfördela resurser från den slutna till den öppna vården. Det är bl.a. betydelsefullt att patientema kan få adekvat medicinskt stöd och rehabilitering inom den senare vårdformen.
Såväl minskningen av medelvårdtideraa som ökningarna av antalet intagningar uppvisade under 1980-talet ganska stora skillnader mellan sjukvårdshuvudmämien. Detta berodde sarmolikt till viss del på skilda sjukvårdsstmkturer och på olikheter vad gällde tillgången till eftervård. Men det berodde säkert i hög grad också på i vilken mån man på olika sjukhus kunde tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder. Den verksamhet, som Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU, ansvarar för är viktig i detta sammanhang. Verksamheten har nu bedrivits framgångsrikt under en femårsperiod. Uppföljningen av de projekt, som har genomförts, har också i flera fall visat på konkreta kostnadsbesparingar.
Förhållandevis många patienter, som har bedömts vara fardigbehandlade har tidigare, i brist på andra mer passande vårdformer eller otillräckligt stöd och hjälp i hemmet, varit hänvisade till att stanna kvar inom den somatiska akutvården eller inom den geriatriska vården. Landstingsförbundet har genomfört kartläggningar av dessa patienter -
77
kartläggningar som tilldragit sig speciellt stort intresse i samband med Prop. 1992/93:100 det betalningsansvar som kommunema sedan den 1 januari 1992 har Bil. 6 för medicinskt fardigbehandlade patienter inom dessa vårdformer till följd av Ädel-reformen.
Inom den somatiska akutvården har tre undersökningar gjorts under åren 1989 till 1991 (tabell 1) och inom den somatiska långtidssjukvården genomfördes en patientinventering i november 1991 inför Ädelreformens ikraftträdande. Dessa har under 1992 följts upp den sista mars resp. den 15 september.
Tabell 1: Fänligbehandlade patienter i somatisk akutvård 1989- 1992
Ar
1992 Landsting
Landstingsfria
komuner
Totalt
3 580
384 3 964
3 459
500 3 959
3 055
457 3 512
1 529
1 725
Källa: Landstingsförbundet, Fardigbehandlade patienter inom somatisk akutvård och geriatrisk värd.
Inom såväl den somatiska akutvården som den geriatriska vården hade antalet fardigbehandlade patienter halverats den 31 mars 1992 jämfört med förbundets undersökning år 1991. Det hade också skett en förändring så till vida att de som hade bedömts vara fardigbehandlade kunde skrivas ut efter kortare tid. År 1990 hade 39 % varit fardigbehandlade högst en vecka, medan motsvarande andel i mars 1992 var 59 %. Inom den geriatriska vården hade i mars 1992 i det närmaste en fjärdedel av de fardigbehandlade patientema varit klara för utskrivning högst en vecka. Förändringaraa mellan mars och september år 1992 var små.
För att den enskilde skall kunna få sina vårdbehov tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och en integrering och samverkan mellan insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som socialtjänsten.
Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många märmiskor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer samt operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta problem träffade företrädare för staten och Landstingsförbundet år 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91 :SoU25, rskr. 1990/91:384). Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på vårdplaneringslista. Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid en annan klinik inom sjukvårdsområdet, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vård-
givare. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 milj.kr. till sjukvårds- Prop. 1992/93:100 huvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgaran- BU. 6 tin kommer att gälla även under år 1993 enligt den s.k. Dagmar-överenskommelsen för detta år.
Vårdgarantin i kombination med ändrade former för hur klinikeraa får ersättning för sitt arbete har radikalt förbättrat situationen. För närvarande finns det knappast några köer till angelägna operationer utöver den väntetid som behövs för att effektivt kunna planera vården. Även den förbättrade situationen vad gäller fardigbehandlade patienter inom den somatiska akutsjukvården och den geriatriska vården torde haft betydelse för denna utveckling.
Vårdgarantin har också bidragit till att utjämna väntetideraa i landet till de operationer och behandlingar som omfattas av den. Befintlig kapacitet inom hälso- och sjukvården har utnyttjas på ett bättre sätt och inom vissa begränsade områden finns i dag en viss överkapacitet. Ännu finns det inget som tyder på att andra behandlingsinsatser fått stå tillbaka till följd av de insatser som gjorts inom de områden som vårdgarantin omfattar.
Psykiatri
De psykiskt störda utgör en utsatt grapp människor, som har svårt att själva hävda sina intressen. Det är angeläget att deras livssituation kan förbättras och att de ges möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhällslivet. Den s.k. sektoriserade psykiatrin var uttryck för en strävan att organisera den psykiatriska vården så att dessa mål skulle uppnås. Dessa intentioner har dock inte helt kunnat genomföras.
Psykiatriutredningen har haft i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder om ansvarsfördelning och organisation av stöd och vård till psykiskt störda personer. Utredningens slutbetänkande överlämnades till regeringen den 1 september 1992. I detta föreslås bl.a. att kommuneraa skall ges ett betalningsansvar för psykiskt långtidssjukas boende. Den ekonomiska regleringen föreslås ske genom skatteväxling mellan landstingen och kommuneraa. Enligt förslaget bör kommunema också få huvudansvaret för att initiera, planera och samordna de sociala insatser som långvarigt psykiskt störda behöver.
I betänkandet lämnas även förslag till åtgärder som syftar till att ge långvarigt och allvarligt psykiskt störda med omfattande funktionshinder ett starkare stöd i lagstiftningen. Fler psykiskt störda personer skulle enligt förslaget komma att omfattas av den särskilda lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) än enligt det förslag som tidigare presenterats av 1989 års handikapputredning. Psykiatriutredningen har också föreslagit åtgärder för att effektivisera rehabiliteringen av psykiskt störda och minska deras behov av stöd genom olika former av kontantbidrag.
Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Sedan remissinstanserna lämnat sina synpunkter avser jag att föreslå regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen om den psykiatriska vården.
79 Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser om psykiatrisk Prop. 1992/93:100 tvångsvård. Två nya vårdlagar, lagen (1991:1128) om psykiatrisk Bil. 6 tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV), ersatte lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) från år 1966. I förarbetena till den nya lagstiftningen angavs bl.a. att reformens konsekvenser måste följas uppmärksamt. Vidare framhölls att det borde vara lämpligt att redan i anslutning till genomförandet ta upp frågan om formeraa för att utvärdera den nya lagstiftningens effekter.
Regeringen uppdrog den 15 april 1992 åt Socialstyrelsen att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91:329). I uppdraget ingår att särskilt analysera bl.a. användningen av tvångsåtgärder i samband med psykiatrisk tvångsvård, skyddet för samhället och tidsbegränsningen av vården.
Uppdraget har nyligen delredovisats till Socialdepartementet och skall slutredovisas senast den 15 december 1993.
Tandvårdens utveckling
Tandhälsan i Sverige blir allt bättre för olika åldersgrapper. Inte minst gäller detta bamen och ungdomaraa. Den svenska bam- och ungdomstandvården når i stort sett alla bam, även dem som lever under besvärliga sociala betingelser. Den har blivit en förebild för andra länder genom sina goda resultat och höga effektivitet.
Vissa grapper har dock fortfarande en sämre tandhälsa än befolkningen i övrigt. Detta gäller bl.a. de psykiskt störda, vilket psykiatriutredningen uppmärksammat i sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår bl.a. att Socialstyrelsen skall utarbeta allmänna råd om tandvård för personer med allvarlig psykisk stöming. Vissa av dessa personer, som har ett omfattande tandvårdsbehov, bör kunna få avgiftsfri tandvård inom tandvårdsförsäkringen, menar utredningen.
För vuxna infördes tandvårdsförsäkringen i mitten på 1970-talet. Den gjorde även en omfattande rekonstraktiv tandvård ekonomiskt möjlig för de flesta märmiskor. Den odontologiska forskningen, inte minst inriktad mot profylax, är interaationellt välrenommerad. Dess resultat har bidragit till att utveckla den kliniska verksamheten.
Den generellt sett kraftigt förbättrade tandhälsan för vuxna innebär att ersättningssystemet inom vuxentandvården behöver fömyas. Jag har redan under littera C närmare beskrivit den översyn som för närvarande sker och som syftar till att tandvårdstaxan skall reformeras fr.o.m. den 1 januari 1994.
Riksdagen har nyligen beslutat om åtgärder i syfte att öka konkurrensen mellan olika verksamhetsformer. Bl.a. har tandvårdslagen ändrats så att det numera tydligt framgår att folktandvården inte enbart genom egen personal måste svara för bam- och ungdomstandvården och specialisttandvården. Även andra vårdgivare kan anlitas. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas.
Det grandläggande ansvaret för bam- och ungdomstandvården ligger också kvar hos landstinget. Det innebär bl.a. att landstinget skall fastställa kvantitativa och kvalitativa mål för verksamheten samt följa upp
denna i förhållande till de mål och krav som anges i tandvårdslagen.
Jag anser ätt det, bl.a. mot denna bakgrand, är väsentligt att indikatorer utvecklas för att kvaliteten i bara- och ungdomstandvården skall kunna följas upp. I första hand är detta en fråga för professionen och dem som är verksamma på den lokala nivån. Två specialiteter berörs, nämligen pedodontin (bamtandvården) och ortodontin (tandregleringen), samt allmäntandvården som svarar för den absoluta merparten av bara- och ungdomstandvården. Den odontologiska institufionen i Jönköping har fått i uppdrag att koordinera ett utvecklingsarbete med kvalitetsindikatorer. Detta arbete skall redovisas senast den 1 juli 1993.
Amalgamets roll som tandfyUningsmaterial har diskuterats och utretts ingående under senare år. Numera fitms det också flera alteraativ till amalgamet, vilka har använts under en längre tid och visat lovande hållbarhet. Socialstyrelsen har i en rapport (Ds 1992:95) Möjligheter att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial redovisat en avvecklingsplan. Avsikten är att rapporten skall remissbehandlas.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Utvecklingen inom läkemedelsområdet
I Sverige finns omkring 3 000 olika läkemedel (farmacevtiska specialiteter), vilka är registrerade vid Läkemedelsverket och säljs via apotek. Jämfört med andra industriländer är detta en låg siffra. I StorbrUaimien finns t.ex. 18 000 och i Tyskland cirka 70 000 olika farmacevtiska specialiteter.
Kostnaderna för läkemedel har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet - i medeltal omkring 10 % per år, tabell 2. Kostnadsökningen är en följd av såväl pris- och volymökningar som övergång till dyrare preparat. Övergången till nya och dyrare preparat sker i dag i snabb takt.
Tabell 2: Försäljning av läkemedel i Sverige 1984 - 1990. (Inkl. handköp av recept-fria läkemedel)
År
Läkemedels-
Ökning %
Läkemedels-
Sveriges
Läkemedels-
kostnad
kostnad
befolk-
kostnad (kr)
(mkr) AUP*
(mkr) AUP*
ning
AUP* per
Löpande
Prishöj-
miljoner
person.
priser
ningar borträknade
prishöjningar borträknade
5 644
5 644
8,34
6 330
12,2
6 029
8,35
6 475
3,9
5 957
8,37
7 269
10,6
6 542
8,40
8 221
13,1
7 234
8,44
8 951
8,9
7 705
8,49
9 997
10,7
8 469
8,59
* AUP = Apotekens utförsäljningspris Källa: Apoteksbolaget, statistikenheten
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Sjukförsäkringens kostnader för läkemedel uppgick år 1991 till cirka Prop. 1992/93:100 6,7 miljarder kronor. Kostnadsökningen har varit mest markant inom Bil. 6 den öppna vården. Omkring 80 % av alla receptförskrivna läkemedel används i öppen vård. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna har under de senaste åren ökat med mellan 12-15 % och utgör numera cirka 16 % av de samlade öppenvårdskostnaderaa. Landets primärvårdsläkare svarar för närmare hälften av den totala läkemedelsförskrivningen.
Prognoser för de framtida läkemedelskostnaderna är svåra att göra, då många olika faktorer påverkar förskrivningen av läkemedel. Förändringar i befolkningsstmktur, priskonkurrens och sjukvårdsorganisation m.m. måste vägas in utöver den tänkbara tekniska utvecklingen av läkemedel inom olika diagnosgrapper. Men vissa försök till prognoser har gjorts. Dessa tyder på att läkemedelskostnaderna kan komma att stiga i än snabbare takt än vad som hittills varit fallet.
I ett europeiskt perspektiv intar Sverige i fråga om läkemedelspriser och läkemedelskostnader en medelposition bland de industrialiserade länderna. På kort sikt förväntas kostnadsutvecklingen avta genom ändrade avgifter och en ökande användning av billigare generiska preparat. Ytterligare insatser kommer dock att krävas under kommande år för att åstadkomma en rationell användning av läkemedel. Läkemedelskom-mittéraa i landstingen och de förskrivande läkarna har ett stort ansvar genom att i rekommendationer och vid val av läkemedel medverka till att kostnaderna för läkemedel inte blir onödigt höga. Även läkemedelsindustrin har ett stort ansvar genom att prissättningen på icke rabatterade läkemedel blir fri från årsskiftet 1992/93.
Från och med den 1 januari 1993 införs särskilda regler för prisnedsättning av de läkemedel, som har generiska motsvarigheter, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr. 1991/92:341). Detta är ett led i strävandena att minska kostnaderna på läkemedelsområdet. För varje läkemedel till vilket det finns en likvärdig men billigare motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel fastställer Riksförsäkringsverket ett särskilt pris, som skall ligga till gmnd för prissättning med utgångspunkt i det billigaste preparatet. Väljer förskrivaren att - i samråd med patienten - förskriva originalpreparatet eller ett annat dyrare synonympreparat får patienten själv betala mellanskillnaden. Detta torde dock i praktiken inte bli så vanligt, eftersom de flesta tillverkare av originalpreparat, som omfattas av prisnedsättningsreglerna i systemet, har valt att sänka sina priser till den nivå som synonymprodukten har.
Det är viktigt att öka kunskapen om läkemedelsanvändningen och dess effekter för folkhälsan. En arbetsgrapp har lagt fram ett förslag (Ds 1992:104) till ett nätverk för läkemedelsepidemiologi - NEPl. En sammanhållen organisation för läkmedelsepidemiologi och förbättring av läkemedelsbehandling kan enligt arbetsgrappen ge vinster för såväl patientema som sjukvården.
En väl fungerande läkemedelskontroll är ett viktigt led i arbetet med att förbättra läkemedelsanvändningen. Den nya läkemedelslagen
(1992:859) kommer att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Inom Prop. 1992/93:100 ramen för det europeiska integrationsarbetet är det angeläget att verka Bil. 6 för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen mot bakgmnd av verksamhetens betydelse för såväl hälso- och sjukvården som samhällsekonomin.
Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet
Det är mycket svårt att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälsooch sjukvården. Jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling saknas. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) uppmärksammade dessa frågor i sitt slutbetänkande (SOU 191:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Enligt delegationen farms det mycket som tydde på att produktivitetsutvecklingen hade försämrats inom sjukvården som helhet sedan 1960-talet.
De studier produktivitetsdelegationen grandade sin analys på är emellertid styckekostnadsstudier snarare än produktivitetsundersökningar, som justerats för kvalitetsförändringar. Delegationen menade dock att det tycktes som om kvaliteten inom sjukvården hade förbättrats på flera områden. Samtidigt konstaterade den att en sådan kvalitetsförbättring måste vara betydande för att ett kvalitetsjusterat produktivitetsmått skulle kunna uppvisa oförändrad eller stigande produktivitet under den aktuella perioden. Det redovisade materialet visade också på en stor spridning mellan olika sjukhus vad gäller produktivitetsutvecklingen. Delegationens slutsats blev att det bör finnas en betydande potential för ökning av produktiviteten inom denna liksom inom många andra sektorer.
De nämnda studiema gjordes under 1980-talet. Sedan dess har sjukvårdshuvudmännens ekonomiska situation försämrats. Det allt snävare utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att ett omfattande effektiviseringsarbete har påbörjats. Denna utveckling understryker behovet av att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge underlag för jämförelser. Utan sådana mått finns det risk för att det sker en alltför stark fokusering på ekonomi och kvantitet. Detta kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte kommer att tillgodoses medan andra åtgärder, kanske mindre angelägna ur såväl ett folk-hälsoperspektiv som patientemas vårdperspektiv, ges alltför stort utrymme. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika altemativa metoder och system måste diskuteras. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag under avsnittet G 3. Socialstyrelsen kommer att redovisa förslag till ökade resurser för styrelsens regionala tillsynsverksamhet.
I samband med överenskommelsema om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmar-överenskommelsema - har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa om-
_ 83
råden. Bl.a. bör inrättandet av ett epidemiologiskt centram vid Prop. 1992/93:100 Socialstyrelsen ses som led i arbetet med att förbättra informationsför- Bil. 6 sörjningen. Men ytterligare insatser behövs. De statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål kan göras.
Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med att utveckla öppenvårdsstatistiken. Arbetet sker i nära samarbete med de båda kommunförbunden och Spri och har stor betydelse för det uppföljnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av Ädel-reformen och försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården.
Inom den slutna vården har data om fardigbehandlade patienter utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till vissa operationer.
Även det s.k. Dagmar 50-projektet kan ses som ett exempel på strävandena att förbättra gmndinformationen. Projektets syfte var att öka tillgängligheten och kapaciteten inom sjukvården och berörde sex medicinska specialiteter - ortopedi, kirargi, internmedicin, urologi, kvinnosjukvården och ögonsjukvården. Arbetet redovisades under år 1991 i sex Spri-rapporter (nr 307 - 312) och belyste bl.a. värdet av den information som kan uttryckas i kvantitativa termer.
Erfarenheterna från Dagmar 50-arbetet visar att uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Den metod, som användes, lämpar sig bäst för avgränsade system såsom en klinik eller en vårdcentral. Arbetsgrappen för Dagmar 50 har också i en slutrapport lämnat förslag till hur arbetet kan bedrivas i framtiden och därvid tagit hänsyn till att även frågor om kvalitet och effektivitet bör behandlas.
1 de senaste Dagmar-överenskommelsema har avsatts 20 miljoner kronor per år under åren 1992 och 1993 för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medicinska metoder får tas i brak.
Arbetet med att utveckla metoder och instrament för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården kommer att ha hög prioritet under de närmaste åren. Den s.k. Nationella samrådsgrappen för kvalitet i hälsooch sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sammanhang. Grappen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta tillvara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgrappen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäk-
ringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvali- Prop. 1992/93:100 tetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar. Bil. 6
I detta sammanhang vill jag nämna att frågor om kvalitet i vården blir ett viktigt inslag i Spri:s fortsatta arbete. Staten och Landstingsförbundet har nyligen träffat ett avtal om Spri för åren 1993 - 1995. Sammanfattningsvis innebär detta en tydligare markering av att tyngdpunkten i Spri:s verksainhet skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete, vilket kräver ett närmare samarbete med olika forsknings- och utvecklingsinstitutioner. Spri skall därvid främst arbeta med frågor och aspekter som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet inom vården samt informationssystem och datorisering inom vården.
Vidtagna och planerade åtgärder
Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering
Som jag tidigare anfört pågår ett intensivt förändringsarbete inom hälsooch sjukvården, där bl.a. nya organisations- och styrformer prövas inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning mellan stat, landsting och kommuner. Även hälso- och sjukvårdens framtida organisation och finansiering i ett mer övergripande perspektiv diskuteras, där olika modeller bl.a. har belysts i Landstingsförbundets s.k. Vägvalsprojekt, i vilket Socialdepartementet och Socialstyrelsen har deltagit. En liknande ansats finns i Läkarförbundets förslag vad gäller förändringar såväl inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården.
Regeringen har den 12 mars 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån.
Kommitténs överväganden skall gmndas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurseraa samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den skall slutredovisa sitt arbete senast den 31 mars 1994.
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsketiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringar inom hälsooch sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl till fördjupade överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Bl.a. mot derma bakgmnd har regeringen den 15 maj 1992 tillsatt en parlamentarisk utredning med uppgift att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens roll i det modema välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer som bör ligga till gmnd för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utredning skall ha slutredovisat sitt arbete vid utgången av år 1994.
85 Husläkare Prop. 1992/93:100
BU. 6
För att underlätta och stimulera utvecklingen av inrättandet av husläkare - ett arbete som pågår hos många sjukvårdshuvudmän - har jag för avsikt att inom kort föreslå regeringen att lägga fram en proposition i frågan. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995 skall ha tillgång till en husläkare.
Ett husläkarsystem medför många positiva effekter. Kontinuiteten i kontakten mellan läkare och patient ökar. Systemet främjar också helhetssynen, vilket är positivt för det förebyggande arbetet. Genom att det nationella husläkarsystemet föratsätter en friare etableringsrätt ökar också valfriheten både för patienter och för läkare. Man kan också räkna med att effektiviteten främjas, eftersom patienteraa i större utsträckning än för närvarande kan få behandling på rätt nivå.
Anorexi och bulimi
Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om hur många människor som är drabbade av anorexi och bulimi. Man vet dock att sjukdomama i huvudsak drabbar unga kvinnor. Kunskapema om sjukdomama och hur dessa kan behandlas är i många fall bristfälliga. Dessutom är antalet vårdplatser begränsat.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 att ge Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet ett uppdrag angående stöd och vård till personer med anorexi och bulimi. I detta ingår bl.a. att analysera och beskriva förekomsten av anorexi och bulimi i befolkningen. Möjligheten att förebygga sjukdomama bör belysas och olika behandlingsmetoder kartläggas och värderas. 1 uppdraget ingår även att bedöma om resursema används effektivt samt hur information om anorexi och bulimi kan förmedlas för att få god genomslagskraft. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet skall gemensamt redovisa uppdraget den I september 1993.
Rehabilitering av tortyroffer
En förhållandevis stor del av de flyktingar som har kommit till Sverige på senare år har varit utsatta för tortyr och andra former av förföljelse. Det krävs ofta au vårdpersonal m.fl. har särskUd kompetens för att adekvat vård skall kunna ges till människor med tortyrskador.
Socialutskottet har i siu betänkande 1988/89:SoU15 Socialstyrelsen m.m. bl.a. anfört att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens eller frivilligorganisationemas regi för flyktingar och invandrare med svåra fysiska och psykiska men.
Regeringen beslutade den 15 febmari 1990 att överlämna riksdagsskrivelsen i denna del till Psykiatriutredningen. Utredningen kommer senast den 31 januari 1993 att överlämna ett betänkande, där den redovisar sina förslag om hur staten kan stödja en sådan rehabiliteringsverksamhet.
86 Ersättning vid behandlingsskada Prop. 1992/93:100
BU. 6
Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om hur reglema för ersättning vid behandlingsskada inom hälso- och sjukvården skall vara utformade i framtiden. Bakgranden är att förändringarna av vårdformema samt kommande EES-avtal och ett medlemsskap i EG gör att ett frivilligt försäkringssystem av det slag, som den nuvarande patientförsäkringen representerar, inte längre kan upprätthållas. Utredarens arbete bör vara avslutat vid utgången av år 1993.
Läkemedelsförsörjningen
En särskild utredningsman har fått regeringens uppdrag att se över den svenska läkemedelsförsörjningen, särskilt med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsinriktning. I uppdraget ingår att föreslå riktlinjer för såväl parti- som detaljhandel med läkemedel och tillhörande informationsfrågor, att föreslå nödvändiga förändringar i gällande avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB samt att pröva frågan om Apoteksbolagets ägandestraktur. Utredaren skall rapportera sitt uppdrag till regeringen senast den 31 december 1993.
Medicinsk-teknisk säkerhet
I det regelverk som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) ingår ett direktiv om aktiva medicintekniska produkter för implantation. Ett exempel på sådana produkter är hjärt-stimulatorer. Jag har i dag i en lagrådsremiss föreslagit att detta direktiv skall införlivas i svensk rätt genom en lag om medicintekniska produkter. Avsikten är att lagen skall omfatta samtliga medicintekniska produkter, d.v.s. även de som ingår i de föreslagna EG-direktiven inom området. Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1993.
Internationell samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet
Samarbetet med världshälsoorganisationen (WHO) är den mest omfattande delen av Socialdepartementets intemationella verksamhet. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för utvecklingsländema, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det intemationella samarbetet vad gäller hiv/aids är viktigt också för Sverige. En reviderad global aids-strategi antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) under år 1992. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa. Sverige har bl.a. bidragit med tre miljoner kronor till WHO:s utvecklingsprojekt i S:t Petersburg och Baltikum. År 1991 reviderades målen för den europeiska Hälsa för alla-strategin. Folkhälsoinstitutets verksamhet ligger väl i linje med dessa mål.
87
Inom hälso- och sjukvårdsområdet sker också intemationellt samar- Prop. 1992/93:100 bete inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för Bil. 6 ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.
D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård
Nytt anslag (förslag) 1 211 332 000'
' Medel har tidigare anvisats under förslagsanslagen Epidemiberedskap m.m. och
Bidrag till allmän sjukvård m.m.
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.
Vidare betalas ut från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grand av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelseraa i ämnet finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Från anslaget betalas ut även vissa kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Från anslaget betalas också ut ersättning till sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderaa för den personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkaraas pensionering (prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993. Bidraget betalas ut sista gången i början av budgetåret 1993/94.
Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s cancerprogram.
Riksförsäkringsverket
I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskUda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknats till 727 miljoner kronor under första halvåret 1993. Verket gör inte någon beräkning av utgiften för det särskilda statsbidraget under budgetåret 1993/94.
Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handhas sådana ersättningsärenden av försäkringskassoraa. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderaa för budgetåret 1992/93 till 5 680 000 kronor.
88 Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för budgetaret 1993/94 för
pensioner till provinsialläkaraa tUl 15 025 000 kr. och för bidrag till pensionskostnader enligt överenskommelsen om övertagandet av den psykiatriska vården m.m. till 70 657 000 kr. Bidragen betalas ut i juli 1993 för sista gången.
Föredragandens överväganden
En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1993. Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till huvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överenskommelsen har varit en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskommelsen finns redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Såsom jag har redogjort för i det föregående under littera C konstaterades i 1992 års kompletteringsproposition (1991/1992:150 Del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) att utgiftsramen för år 1993 skulle ha varU 2 703 miljoner kronor, om skatteutjämningsavgiften hade avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den fillfälliga indragningen år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.
Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften skall avskaffas för landstingens del fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 innebär en engångsfinansiering, kan det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 beräknas uppgå till nämnda belopp. Jag beräknar därför tills vidare ramen för ersättningama till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för år 1994 till 2 703 mUjoner kronor. Nuvarande system för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen måste emellertid göras om. Som jag nämnt pågår ett översynsarbete med syfte att förändra systemet. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram ett principförslag om en ändrad utformning av systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års kompletteringsproposition.
Jag beräknar utgiften under budgetåret 1993/94 för det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag till 1 117,3 miljoner kronor. Medelsbehovet till vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner beräknar jag i enlighet med Socialstyrelsens förslag, dvs. till ca 85,7 miljoner kronor.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för ersättning till smittbärare m.m. till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring för den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknar jag oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.
Sverige har anslutit sig till EG:s program mot cancer, som har en stark inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jag
föreslår att 1 miljon kronor beräknas under förevarande anslag för Prop. 1992/93:100 Sveriges medverkan i EG:s cancerprogram. Bil. 6
Det sammanlagda medelsbehovet beräknar jag tUl ca 1 211,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kronor.
D 2. Insatser mot aids
1991/92 Utgift 189 494 023 Reservafion 9 094 352.
1992/93 Anslag 192 720 000
1993/94 Förslag 185 220 000
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det viras, humant immunbrist viras (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grandval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. I987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grapper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från anslaget G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra sjukvårdshuvudmän. Genom bidraget, som har avsetts utgå under en övergångstid, ges stöd till smittskyddsarbetet inom de landsting och kommuner där det är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot hiv-smittan.
Sverige deltar även i det intemationella arbetet med att bekämpa aids.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för utbetalningen av extra bidrag till sjukvårdshuvudmännen. Vid Folkhälsoinstitutet firms ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård.
90 Folkhälsoinstitutet Prop. 1992/93:100
BU. 6
Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika program.
En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena hiv/aids samt sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD (sexuellt överförbara sjukdomar) i övrigt.
Folkhälsoinstitutet framhåller att WHO räknar med att antalet smittade av hiv-infektion kommer att öka från ca 13 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Även om det i Sverige fanns 3 222 anmälda fall av hiv-smitta i oktober 1992, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.
Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett hiv-preventivt arbete av minst samma omfattning som hittills fortsätter inom landet. Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet. Huvuddelen av den operativt förebyggande verksamheten bör dock enligt Folkhälsoinstitutet bedrivas inom landsting och kommuner samt genom olika organisationer.
Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudinriktning att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1993/94 bör insatserna enligt Folkhälsoinstitutet inriktas mot följande målgrapper, nämligen ungdomar, män som har sexuella kontakter med andra män, invandrare och/eller flyktingar samt befolkningen i allmänhet.
Folkhälsoinstitutet framhåller särskilt att många frivilliga organisationer gör en omistlig insats i det hiv/aids-förebyggande arbetet och i fråga om psykosocialt stöd bland smittade och deras familjer. Institutet vill stödja och uppmuntra detta arbete. Institutet betonar också att effekten av de preventiva åtgärdema bör följas upp och utvärderas.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen följer fortlöpande utvecklingen inom hiv/aids-området, såsom bl.a. hiv-infektionens spridning samt behovet av testning, rådgivning, diagnostik, medicinsk vård och behandling, omvårdnad och psykologiskt stöd. Medel fill bl.a. utvecklingsarbete inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg, som bör omfatta även insatser mot hiv/ aids, föreslås bli anvisade i form av utvecklingsmedel under anslaget till Socialstyrelsen. I dessa utvecklingsmedel bör enligt Socialstyrelsen ingå bl.a. medel som tidigare anvisats under anslaget Insatser mot aids till motsvarande ändamål.
91 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Man får räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle
under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet. Fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. Insatsema måste inriktas på att motverka smittspridningen på både lång och kort sikt och främst bygga på lokala aktiviteter.
Även om insatsema mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av de ordinarie samhällsorganens reguljära verksainhet finns det fortfarande ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insatser. En förbättrad samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid eftersträvas.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationeraas arbete bör fortsätta under budgetåret 1993/94.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrakare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatsema inom narkomanvården. Samtidigt är hiv-situafionen bland narkotikamissbrakare i Sverige förhållandevis gynnsam vid en intemationell jämförelse. Den 30 juni 1992 förelåg totalt 615 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbmkare i Sverige. Antalet nyanmälningar av smittade har minskat och är nu i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser bland narkotikamissbmkare har däremot ökat under de senaste åren. T.o.m. år 1990 hade sammanlagt 17 anmälningar om aids bland narkotikamissbmkare gjorts. Enbart under år 1991 anmäldes 20 nya fall. Den 30 juni 1992 hade totalt 51 fall diagnosfiserats.
Läget är emellertid inte stabilt. Om de preventiva insatsema minskas kan detta på kort tid leda till en snabbare ökning av antalet smittade. Fortsatt stöd bör därför utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbmkare. De insatser som bekostas från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids.
Jag avser att senare föreslå regeringen att meddela riktlinjer för en fortsatt utveckling av en offensiv narkomanvård.
Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor, har numera den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit att högst 6,5 miljoner kronor får användas för institutets förvaltningskostnader för detta arbete under budgetåret 1992/93.
Jag anser att förvaltningskostnadema bör budgeteras under ramanslaget G 4. Folkhälsoinstitutet fr.o.m. budgetåret 1993/94 och föreslår därför att medel för ändamålet i stället beräknas under nyssnämnda anslag.
Socialstyrelsen har disponerat medel för att utveckla narkomanvården i syfte att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit att 1 miljon kronor av medlen är avsedda för Socialstyrelsens förvaltningskostnader för arbetet med hiv/aids-frågoma. Jag anser att dessa förvaltningskostnader bör bekostas från ramanslaget G 3. Socialstyrel-
sen fi.o.m. budgetåret 1993/94. Jag föreslår därför att 1 miljon kronor Prop. 1992/93:100 beräknas under nämnda anslag. Bil. 6
Socialstyrelsen har föreslagit att de medel som ställts till styrelsens förfogande under anslaget Insatser mot aids fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas som utvecklingsmedel under anslaget till Socialstyrelsen. Jag anser emellertid att medlen till insatser mot aids bör anvisas samlat under förevarande anslag även för det kommande budgetåret.
Sedan medel för myndigheteraas handhavande av hiv/aids-frågoraa beräknats under anslagen till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, beräknar jag i övrigt ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetåret 1993/94 eller ca 185,2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 185 220 000 kronor.
D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
1991/92 Utgift 121 309 913'
1992/93 Anslag 165 104 000'
1993/94 Förslag 164 300 000
' Anslagen Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig och Driftkostnader för beredskapslagring m.m.
Från anslaget bekostas utgifter för investeringar och drift av beredskapslager för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation samt för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälsooch sjukvårdens krigsorganisation. Anslaget ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civUa del (prop. 1991/92:102, bet.l991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig omfattar fömtom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
övergripande mål för funktionen
Hälso- och sjukvården skall verka för att varje skadad eller sjuk under kriser och i krig kan ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen skall vara att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmärma vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Kapaciteten skall vara tillräcklig för att tillgodose såväl de krigsskadade patienternas behandlingsbehov som sådan fredsmässig sjukvård som inte kan anstå. En skadad skall kurma ges primärkirargisk behandling inom sex timmar efter skadetillfället.
93 Socialtjänsten skall även under kriser och i krig medverka till att de Prop. 1992/93:100 gmndläggande livsbetingelsema för samtliga civilpersoner som vistas Bil. 6 inom kommunen tryggas, då kraftigt ökade krav har uppkommit på grand av krigshandlingar inom kommunen, men också på grand av åtgärder som kan bli nödvändiga, såsom tidig utskrivning av patienter, utökad baraomsorg, utrymning samt omhändertagande av flyktingar.
Miljö- och hälsoskyddet skall medverka till att sådan hygien kan upprätthållas även i krig att smittspridning och uppkomst av epidemier så långt möjligt förebyggs.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat en fördjupad anslagsframställning och därvid bl.a. redovisat styrelsens verksamhetsinriktning vad avser beredskap samt också överlämnat programplan 1993/94-1997/98 för funktionen hälso- och sjukvård, socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd.
Inriktningen och den ekonomiska ramen i programplanen motsvarar i stort planeringsnivå I i Socialstyrelsens programplan för budgetåren 1992/93-1996/97. Medelsberäkningama för budgetåret 1993/94 ligger inom den av regeringen anvisade ekonomiska planeringsramen för det civila totalförsvaret. För budgetåret 1993/94 begärs 169 miljoner kronor och dämtöver vissa bemyndiganden. Socialstyrelsen föreslår att nuvarande anslag för ändamålet ersätts med ett ramanslag fr.o.m budgetåret 1993/94.
Socialstyrelsen framhåller att konsekvensema för hälso- och sjukvården av totalförsvarets ändrade inriktning genom 1992 års försvarsbeslut ännu inte har analyserats i detalj. De preliminära slutsatseraa är emellertid att behovet av beredskapsåtgärder i stort kommer att vara oförändrat i förhållande till tidigare planering. Viktiga utgångspunkter är att fortsätta lagemppbyggnaden av läkemedel för tillkommande krigsskadade, att klara försörjningen med infusionsvätskor och att vidta åtgärder mot kemisk och bakteriell krigsföring ( ABC-skydd ).
Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till indikato-rer/resultatmått till de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga. Vid programplanens början bedöms hälso- och sjukvårdens kapacitet till ca 50 % av planerat behov i krig och uthålligheten till ca 75 %. Omställningsförmågan bedöms inte vara helt godtagbar eftersom uppbyggnaden av sambandssystem är i sitt inledningsskede. Socialtjänsten har enligt Socialstyrelsen brister både i kapacitet och i omställningsförmåga. Brister föreligger främst i personalens beredskap för en förändrad verksamhet i krig. Hälsoskyddets kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga bedöms inte helt godtagbar, bl.a därför att ansvarsförhållandena framstår som oklara mellan myndigheteraa.
94 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 Bil. 6
Övergripande mål
De övergripande mål för som satts upp för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. genom 1992 års försvarsbeslut bör ligga fast.
Resurser: Ramanslag 1993/94 164,3 miljoner kronor
Resultatbedömning
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning närmare redogjort för verksamhetens resultat. Redovisningen är dock inte tillräckligt utvecklad för att ge regeringen det underlag som erfordras för att bedöma verksamhetens resultat vad avser funktion Hälso- och sjukvård m.m. Det framgår t.ex. inte hur tilldelade resurser har använts under resultatperioden. Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till resultatmått för de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår preliminärt att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga. Jag anser det angeläget att styrelsen utvecklar dessa mått på ett sådant sätt att de också kan vara instrament i budgetprövningen. Det är även angeläget att beredskapsläget belyses på ett konkret sätt. Jag avser att under anslaget G 3. Socialstyrelsen återkomma i fråga om styrelsens fördjupade anslagsframställning, eftersom beredskapsfrågoraa är en tvärsektoriell uppgift för Socialstyrelsen (prop. 1990/91:150 bil.11:4.1, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390).
Slutsatser
Inriktningen av den civila hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet i krig har t.o.m. budgetåret 1986/87 lagts fast i 1992 års försvarspolitiska beslut (prop. 1991/92:102, kapitel 5, bet.l991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Jag anser att de riktlinjer som lades fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Regeringen har genom beslut den 10 oktober 1992 uppdragit åt Socialstyrelsen att tillsammans med Läkemedelsverket och Apoteksbolaget AB till den lettiska staten överlämna den fabrik för tillverkning av infusionslösningar som finns vid Läkemedelsverket i Uppsala. Detta har kunnat göras därför andra tillverkningsmetoder i krig för infusionslösningar är under utveckling. Den planerade tillverkningen vid minifabriken kommer att ersättas genom investeringar i ny teknik, vilket ryms inom anslaget.
Jag har beräknat ramanslaget efter följande budget.
95 Budget Prop. 1992/93:100
------------------------------------------------------- BU. 6
1992/93 1993/94
1. Investeringar i beredskapslager m.m. 84 786 000 85 400 000
2. Utbildning 19 600 000 20 000 000
3. Drift och underhåll av
beredskapslager m.m. 34 560 000 35 300 000
4. Ersättning till sjukvårds huvudmännen m.m. 26 158 000 23 600 000
Summa 165 104 000 164 300 000
Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 vara ett ramanslag. Sammantaget beräknar jag anslaget till 164,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 164 300 000 kronor.
D 4. Bidrag till Spri
1991/92 Utgift 30 375 000'
1992/93 Anslag 30 375 000'-
1993/94 Förslag 26 300 000
' Anslaget Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut. Ytterligare 11 098 000 kronor har anvisats på tilläggsbudget 1992/93.
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal om Spri för perioden 1993 - 1995. Sammanfattningsvis innebär det nya avtalet om Spri att det blir en tydligare markering av att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall i större utsträckning än hittills arbeta med att för praktisk tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och sammanställa resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som utförts inom Spris verksamhetsområde, nationellt och intemationellt. En väsentlig del av verksamheten skall vara metodutveckling av betydelse för hälso- och sjukvården.
Spri skall främst arbeta med frågor som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet samt informationssystem och datorisering inom vården.
Spri skall arbeta i nära samverkan med professionen, vårdgivama och deras huvudmän. Spri bör utveckla ett närmare samarbete med olika forsknings- och utvecklingsinstitutioner. En mycket viktig uppgift för Spri är att sprida resultaten av sitt utvecklingsarbete i sådana former att det stimulerar och stödjer det lokala förändringsarbetet.
96 Ägama skall enligt överenskommelsen om finansiering dels tillskjuta Prop. 1992/93:100 vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri (prop. Bil. 6 1992/93:114, bet. 1992/93:SoUll, rskr. 1992/93:131). Jag kommer senare denna dag att föreslå regeringen att godkänna avtalet.
Föredragandens överväganden
Verksamheten vid Spri kommer med den inriktning som angivits i avtalet att kunna ge ett viktigt bidrag till det nödvändiga effektiviseringsarbetet inom hälso- och sjukvården. Spri kommer framöver att vara en utpräglad kunskapsorganisation, vilket ställer krav på förändrad kompetens, större flexibilitet och delvis nya arbetssätt inom Spri. Jag bedömer det som mycket angeläget att denna process fullföljs med stor kraft.
En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1 september 1994. I utvärderingen skall särskild vikt läggas vid i vilken utsträckning åtgärder har vidtagits för att anpassa verksamheten och organisationen till den av ägama i avtalet angivna verksamhetsinriktningen. En särskild bedömning skall göras av effektema av Spris verksamhet och i vilken omfattning Spris produkter använts samt hur metoder m.m. fungerat i praktisk tillämpning.
Under detta anslag beräknas enbart medel för basfinansieringen till Spri. Medel för uppdrag till Spri kommer för budgetåret 1993/94 att beräknas under anslagen G 3. Socialstyrelsen med 4 miljoner kronor samt G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) med 1 miljon kronor.
Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten i basfinansiering för åren 1993 och 1994 tillskjuta 26 resp. 26,6 miljoner kronor. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör således beräknas till 26,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 26 300 000 kronor.
D 5. Bidrag till WHO
Nytt anslag (förslag) 29 800 000'
' Medel har tidigare anvisats under anslaget Internationell samverkan.
Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
97 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6 Jag har tidigare översiktligt redogjort bl.a. för Sveriges internationella
samverkan i olika avseenden under föreslaget ramanslag till utredningar, utveckling och samverkan.
Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grandläggande förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet.
Jag föreslår att ett särskilt förslagsanslag tas upp för bidraget till WHO och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för Sveriges bidrag till 29,8 miljoner kronor. Detta belopp kan emellertid komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 800 000 kronor.
D 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
1991/92 Utgift 3 022 763'
1992/93 Anslag 2 479 000'
1993/94 Förslag 2 591 000
' Anslaget WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Dmg Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drag Monitoring.
Styrelsen för stiftelsen
Under perioden juli 1991 - juni 1992 ingavs och bearbetades 124 089 biverkningsrapporter. Vid slutet av året fanns rapporter om mer än 1 miljon fall i WHO-databasen.
Styrelsen anser i sin anslagsframställning att anvisade medel under budgetåret 1991/92 har varit otillräckliga för att täcka kostnaderna för WHO-centrets verksamhet. Genom att centrets inkomster av konsult-och försäljningsverksamhet har varit tillfredsställande har dock kostnadema för verksaniheten kunnat täckas. WHO har under året bidragit med 5 000 USD - motsvarande ca 35 000 kronor - till centrets verksamhet.
98 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6 WHO-enheten har vissa möjligheter att bedriva konsult- och försälj-
ningsverksamhet. Omfattningen och inriktningen av sådan verksamhet måste dock beslutas i samråd med WHO. Enhetens verksamhet bedrivs i stiftelseform. Statens anvisande av medel till stiftelsens verksamhet har karaktären av ett statligt bidrag. Anslaget bör fr.o.m. nästa budgetår benämnas Bidrag till WHO-enheten för läkemedelsbiverkningar.
Jag beräknar ett bidrag till stiftelsen för budgetåret 1993/94 på 2 591 000 kronor. Bidraget bör anvisas över ett obetecknat anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 2 591 000 kronor.
99 E. Omsorg om äldre och handikappade Prop. 1992/93: loo
BU. 6
Mål och inriktning för äldreomsorgen
Målen för äldreomsorgen är:
* att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta att de får den omsorg de behöver,
* att de själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.
Dessa övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Äldreomsorgen måste fortsätta utvecklas för att kunna tillgodose stora omsorgs- och vårdbehov i det egna hemmet liksom i särskilda boendeformer för service och vård.
Hemtjänsten har genomgått en kraftfull utbyggnad under den senaste tioårsperioden och antalet hjälptimmar har fördubblats. Antalet personer som får hemtjänst har dock minskat och en förskjutning skett i ålderssammansättningen hos dem som får service och vård i hemmet. Från år 1980 till 1991 minskade antalet hjälptagare från 348 000 till 286 000. Antalet hjälptagare minskar i samtliga åldersgrapper både i absoluta tal och relaterat till antalet äldre i resp. åldersgrapp. År 1983 utgjorde gruppen 80-åringar och äldre 40 % av samtliga hjälptagare och år 1991 uppgick 80-åringarnas andel till 53 %.
Merparten av samtliga hjälptagare beviljas hjälp i begränsad omfattning och en relativt liten del har omfattande hjälpinsatser överstigande 50 timmar i månaden. Antalet 80-åringar som får omfattande hjälpinsatser har ökat under hela 80-talet; i både absoluta och relativa tal.
Antalet platser och antalet boende i särskilda boendeformer för service och omvårdnad har också minskat under det senaste decenniet. Också relaterat till antalet äldre i olika åldersgrapper har utnyttjandet av särskilda boendeformer minskat.
Den kommunala färdtjänsten är av stor betydelse för både äldre och yngre med förflyttningshandikapp. Kommunens ansvar att bedriva färdtjänst framgår av socialtjänstlagen (1980:620). Enligt 10 § socialtjänstlagen bör socialnämnden genom hjälp i hemmet, färdtjänst och annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.
Antalet personer med färdtjänstlegitimation ökade kraftigt under 1980-talet. Under de senaste två åren har emellertid en viss minskning av antalet personer med färdtjänstlegitimation skett. Enligt tillgänglig statistik hade 439 000 personer tillstånd att resa med kommunal färdtjänst år 1991.
Det är viktigt att se kommunal färdtjänst och andra former av särskilt anpassad kollektivtrafik som komplement till den ordinarie kollektivtrafiken. Handikapputredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa och i slutbetänkandet (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla lämnat en rad förslag som avser utformningen av kommunal färdtjänst och frågor om tillgängligheten i kollek-
tiva färdmedel. Slutbetänkandet är för närvarande föremål för remiss- Prop. 1992/93:100 behandling. BU. 6
Vidtagna och planerade åtgärder
Den 1 januari 1992 övertog kommunerna det samlade ansvaret för äldreomsorgen. Detta innebar att 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser fördes över från landstingen, liksom betalningsansvaret för ytterligare 3 400 platser för somatisk långtidssjukvård. Ett särskilt betalningsansvar infördes också för medicinskt fardigbehandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommuneraa övertog också ansvaret för dagverksamheter, sjukvårdsinsatser i särskilda boendeformer för service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende.
Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska reglering som följde av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91: SoU25, rskr. 1990/91:384). Regleringen innebar att totalt 20,3 miljarder kronor fördes över från landstingen till kommuneraa.
Riksdagen beslutade samtidigt om ett utökat stafligt stöd till äldreom-sorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Av medlen avses 2 miljarder kronor utges som stimulansbidrag till byggande av grappbostäder för personer med åldersdemens och utvecklingsstöming samt fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. För ombyggnad av sjukhem samt nybyggnad av äldrebostäder avsattes 1 miljard kronor. Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av grappbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksamheten. För att täcka viss del av kostnaden för medicinskt fardigbehandlade kompenseras kommunema under en treårsperiod med ett särskilt statsbidrag om sammanlagt 1,5 miljarder kronor. År 1991 utbetalades vidare 500 miljoner kronor till kommunerna som stöd till utbildningsinsatser och information i samband med genomförandet av Ädel-reformen.
Landstingen och de landstingsfria kommuneraa tillfördes ett särskilt statsbidrag på 500 miljoner kronor under år 1992 med syfte att bl.a. förkorta kötideraa inom den somatiska korttidssjukvården.
Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i uppdrag att dels följa och utvärdera Ädel-reformen, dels i samarbete med Boverket beskriva utvecklingen när det gäller särskilda boendeformer samt följa upp utnyttjandet av stimulansbidragen. Uppdragen avses pågå under fem år och särskilda medel anvisas för ändamålet.
Socialstyrelsen lämnade i september 1992 den första årsrapporten som redovisar erfarenheter av Ädel-reformen och utnyttjandet av stimulansbidragen. I ett ramprogram för uppföljningen kommer utvecklingen att beskrivas dels på nationell nivå, dels i temastudier och genom lokalt utvärderingsarbete. Den nationella uppföljningen syftar till att med hjälp av statistiska uppgifter om bl.a. resurser och vårdkonsumtion,
skapa ett instrament för löpande jämförelser mellan kommunerna. Prop. 1992/93:100 Temastudiema syftar till mer avgränsade studier av Ädel-reformens Bil. 6 praktiska utfall. En studie om reformens samhällsekonomiska effekter påbörjades hösten 1992 och utförs vid Lunds Universitet. Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå genomför, i samarbete med Handikappinstitutet, en kartläggning av hur hjälpmedelsförsörjningen påverkats av Ädel-reformen. Kring kvalitets- och säkerhetsfrågor planeras ett antal separata studier. Bl.a. avses Spri genomföra en studie om sjukhemmens roll och funktion. En ökad integration av hemtjänst och hemsjukvård var en förväntad effekt av Ädel-reformen. Hur denna utvecklas kommer att vara ett av ämnena för de särskilt fördjupade temastudiema. Ett lokalt utvärderingsarbete planeras också, vilket praktiskt innebär att ett antal kommuner eller socialdistrikt sammanlänkas för gemensam uppföljning och erfarenhetsutbyte.
Socialstyrelsen sammanfattar i årsrapporten det första halvårets allmänna erfarenheter av Ädel-reformen. Huvudmännen har i första hand prioriterat organisatoriska och ekonomiska frågor. Frågorna har varit många kring regelverket och Socialstyrelsen har i författningar och allmätma råd preciserat vissa oklarheter som berört den kommunala hälso- och sjukvården. Vissa oklarheter i fråga om begreppet medicinskt färdigbehandlad har föranlett särskilda tillsynsinsatser från Socialstyrelsen och vissa gränsdragningsfrågor kring t.ex. psykiskt sjuka kommer enligt styrelsen aU behöva diskuteras vidare. Några omfattande verksamhetsmässiga förändringar tycks ännu inte ha skett. Sammanfattningsvis gör Socialstyrelsen bedömningen att genomförandet av Ädel-reformen inte förorsakat några större problem.
När det gäller stimulansbidragen till grappboende och andra alternativa boendeformer har Socialstyrelsen gjort en sammanställning av första årets utnyttjande. I juli 1992 hade av totalt 675 inkomna ansökningar, 557 beviljats bidrag med sammanlagt 278,5 miljoner kronor. Kommuneraa svarade för 70 % av ansökningarna, landstingen för 27 % och 3 % avsåg ansökningar om bidrag från enskilda. Flertalet ansökningar avser grappbostäder i huvudsak avsedda för åldersdementa och utvecklingsstörda. Av samtliga inkomna ansökningar avslogs 118 stycken eller 17 %. De vanligaste skälen för avslag har varit brister i boendestandard som avsaknad av dusch, toalett eller kokmöjlighet i den egna lägenheten. Första årets erfarenheter av stimulansbidragen visar att intresset är stort och att standarden på de nytillkomna boende-enhetema är hög. Antalet grappbostäder har ökat snabbt. I september 1989 fanns 266 grappbostäder för knappt 2 000 boende. I december 1991 hade antalet ökat till 641 grappbostäder med drygt 5 000 boende.
Som stöd för informations- och utbUdningsinsatser i samband med genomförandet av Ädel-reformen, beslöt riksdagen att anvisa 500 miljoner kronor för åren 1991 och 1992. Bidraget utbetalades i november 1991 som ett engångsbelopp. Socialstyrelsen har i första årsrapporten av Ädel-reformens utvärdering också redovisat hur informations- och utbildningsinsatsema bedrivits. Resultaten från en kommunenkät visar aU landstingsanställd personal i liten utsträckning del-
tagit i utbildningen. Nästan samtliga kommuner har upprättat utbild- Prop. 1992/93:100 ningsplaner och genomfört utbildningar enligt dessa planer. I flertalet Bil. 6 kommuner återstår utbildningsinsatser och den 1 april 1992 var knappt 30 % av statsbidraget förbmkat.
Betalningsansvarsutredningen (S 1991:16) har i uppgift att följa tillämpningen och effekteraa av det kommunala betalningsansvaret inom hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår att vid behov föreslå förändringar i utformningen av systemet med betalningsansvar. I utredningens första delrapport, avlämnad i juni 1992, redovisas att systemet med ett kommunalt betalningsansvar har varit ett mycket effektivt incitament för kommunema att öka utbudet av boende, vård och service. Som framgår av en undersökning av Landstingsförbundet har antalet medicinskt fardigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård halverats sedan betalningsansvaret infördes.
I november 1991 beslöt regeringen att inrätta en särskild delegation angående behovet av korrigeringar i förhållande till den ekonomiska regleringen tillföljd av Ädel-reformen. Delegationens uppgift begränsades till att göra en avstämning med utgångspunkt i uppenbara tekniska fel eller räknefel som kunde ha skett i samband med den ekonomiska regleringen. Delegationen, som antog namnet Ädel-delegationen, avlämnade den 1 juni 1992 sina förslag till korrigeringar till regeringen. Ädel-delegationen bedömde att korrigeringar motsvarande -1-31,5 miljoner kronor netto för kommunema och -31,5 miljoner kronor för landstingen borde göras i förhållande till den tidigare beslutade ekonomiska regleringen. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) om vissa frågor om den kommunala ekonomin beslutat om formeraa för reglering av dessa belopp.
Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av förslagen i propositionen (prop. 1992/93:129, bet. SoU 1992/93:12, rskr. 1992/93: 132) om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Beslutet innebär att kommunema fr.o.m. den 1 mars 1993 får ta ut avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende. Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga kommunens självkostnad. De skall bestämmas så att den enskilde får kvar tillräckliga medel för sina personliga behov. Beslutet innebär bl.a. att kommunerna kommer att få ta ut avgifter i de sjukhem som till följd av Ädel-reformen övertagas från landstingen. Vidare irmebär beslutet att den nuvarande särskilda bestämmelsen i socialtjänstlagen om avgift för helinackordering i särskild boendeform upphävs.
Regeringen uppdrog i mars 1991 åt Socialstyrelsen att karUägga och beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på de grapper som kan antas vara utsatta för olika former av våldshandlingar. Socialstyrelsen avlämnade i mars 1992 rapporten Övergrepp mot äldre i hemmet. Sammanfattningsvis konstaterar Socialstyrelsen att området är relativt outforskat och att det är svårt att få belägg för om våldet mot äldre tenderar att öka, minska eller är konstant. Våld och andra övergrepp inom familjen omges nästan alltid med tystnad och det
är svårt för en utomstående att upptäcka förekomsten av övergrepp. Jag Prop. 1992/93:100 har erfarit att Socialstyrelsen avser att fortsätta följa frågan aktivt. Bil. 6
Huvudansvaret för omsorger om äldre åvilar samhället men också anhöriga, vänner och andra närstående bidrar med betydelsefulla insatser. Med stöd ur Allmänna arvsfonden har Socialstyrelsen fördelat medel till utvecklingsinsatser inom området stöd till anhöriga. Resultatet av verksamheten har redovisats av Socialstyrelsen i rapporten Den tysta omsorgen - om försök att ge stöd fill anhöriga.
Frivilliga insatser bör i ökad utsträckning ges erkännande och stöd liksom det arbete som utförs av frivilliga organisationer. Regeringen beslutade den 25 juni .1992 att bidra ekonomiskt till ett projekt som avser förmedling av frivilliginsatser.
En följd av EES-avtalet är att Sverige kommer att delta i EG:s äldreprogram. Regeringen har under hösten tillsätten nationalkommitté inför det europeiska äldreåret 1993.
Mål och inriktning för handikappolitiken
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att funktionshindrade skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällslivet och delta i olika aktiviteter. Strävan skall vara att personer med funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handi-kappoUtiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Det är samhället, dvs. staten, kommunerna och landstingen, som måste ta det gmndläggande ansvaret för att detta mål kan förverkligas.
Under senare årtionden har betydande förbättringar åstadkommits i samhällsstödet för personer med funktionshinder. De förbättrade stödinsatserna och den ökande tillgängligheten har inneburit att funktionshindrade successivt har kurmat beredas bättre livsvillkor. I ett internationellt perspektiv kan konstateras att de svenska insatseraa inom handikappområdet är förhållandevis väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet.
Kombinationen av en generell välfärdspoUtik och olika former av särskilt inriktade handikappolitiska insatser har utgjort gmnden för de förbättringar som åstadkommits inom handikappområdet. En annan väsentlig föratsättning för den utveckling som skett är den miljörelaterade synen på handikapp som började växa fram under 1960-talet och som i dag är allmänt erkänd. Genom denna har handikappolitiken i hög grad kommit att handla om att öka tillgängligheten i samhället i dess vidaste bemärkelse. Även framdeles kommer dessa tre element - en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder för att uppnå ökad tillgänglighet - att utgöra grandstenaraa i handikappolitiken.
Handikapporganisationemas aktiva medverkan har varit en viktig föratsättning för de förbättringar som åstadkommits. Organisationemas
arbete har på ett avgörande sätt påverkat både den allmänna synen på Prop. 1992/93:100 handikapp och utformningen av de konkreta samhällsinsatsema inom Bil. 6 området. Det finns mycket som talar för att handikapporganisationeraa kommer att spela en lika viktig roll framgent i utformningen av handikappolitiken, som de gjort hittills.
Trots de allmänna förbättringar som skett är personer med funktionshinder alltjämt eftersatta i olika avseenden. Handikapputredningen (S 1988:03) har i sitt kartläggningsarbete uppmärksammat betydande brister i livsvillkoren för framför allt personer med omfattande funktionshinder.
Slutsatsen av det jag nu har sagt är att reformarbetet inom handikappområdet måste fortsätta och intensifieras. Att förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionshinder är enligt min uppfattning en av de allra viktigaste uppgiftema inom välfärdspolitiken. Det är detta som är bakgmnden till det reformarbete som regeringen nu bedriver.
Jag skall i det följande kortfattat ange huvudinnehållet i detta reformarbete.
Vidtagna och planerade åtgärder
På förslag av regeringen har riksdagen beslutat om påtagliga förbättringar av det ekonomiska stödet till familjer med ftinktionshindrade bam (prop. 1991/92:106, bet. SfU 1991/92:8, rskr. 1991/92:232). Det förbättrade stödet innebär bl.a. att vårdbidraget fr.o.m. den I juli 1992 har höjts så att helt vårdbidrag numera utgör 2,5 basbelopp. Samtidigt har ytterligare en nivå inom vårdbidraget införts, nämligen tre Värdedelar av helt vårdbidrag. Bidragets nya konstraktion innebär också att en större del av vårdbidraget har blivit ATP-grandande. Vidare har från samma tidpunkt det särskilda pensionstillägget till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam förbättrats. De nya bestämmelsema innebär att kortare uppehåll i vården av ett funktionshindrat bam inte utgör ett hinder vid beräkning av rätten till pensionstillägget. Däratöver har det lägsta antalet vårdar som fordras för det särskilda pensionstillägget ändrats från tio till sex vårdar.
Den 1 januari 1993 träder en ny lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag i kraft; lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. Bakgranden till den nya lagstiftningen är den förändring av systemet med statsbidrag till kommuneraa, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1993 och som bl.a. innebär att statsbidraget till bostadsanpassning upphör vid den tidpunkten. Med hänsyn till den stora betydelse som verksamheten med bostadsanpassning har för levnadsförhållandena för personer med ftinktionshinder, har regeringen bedömt att kommunerna bör åläggas en skyldighet i lag att svara för bostadsanpassning.
Regeringen har i en remiss till lagrådet om stöd och service till vissa funktionshindrade lagt fram förslag om långtgående förbättringar för framför allt personer med omfattande funktionshinder. Förslagen i lagrådsremissen grandar sig på Handikapputredningens tre betänkanden Handikapp och välfärd (SOU 1990:19), Handikapp - Välfärd - Rätt-
visa (SOU 1991:46) och En väg fill delaktighet och inflytande (SOU Prop. 1992/93:100 1991:97) samt på Hjälpmedelsutredningens betänkande (SOU 1989:39) Bil. 6 Hjälpmedelsutvecklingens utveckling - kartläggning och bedömning.
I lagrådsremissen föreslås att en ny lag skall införas, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), som skall ge bl.a. personer med utvecklingsstöming och personer med andra stora och varaktiga funktionshinder en rätt till vissa i lagen angivna stödinsatser. Lagens personkrets skall ges rätt till stöd och service i form av bl.a. rådgivning och annat personligt stöd, personlig assistans, avlösarservice och ledsagarservice. Bara och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet ges genom lagen en rätt till boende i familjehem eller bostad med särskild service. Vuxna personer med funktionshinder föreslås få en rätt till bostad med särskild service.
LSS föreslås träda i kraft den I januari 1994. Samtidigt föreslås att lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) skall upphöra.
I lagrådsremissen lämnas förslag om att personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig skall kunna erhålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall administreras av de allmänna försäkringskassoma. Enligt förslaget skall assistansersättningen kunna utges till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under mer än 20 timmar per vecka. Den enskilde skall kunna begära att erhåUa den personliga assistansen via kommunen eller att själv vara arbetsgivare för assistenten. Han eller hon skall också kunna använda assistansersättningen för att anlita t.ex. ett kooperativ för att få insatsen.
I lagrådsremissen föreslås vidare åtgärder för att åstadkomma förbättringar inom hjälpmedelsförsörjningen samt habiliteringen och rehabiliteringen för personer med funktionshinder. Sjukvårdshuvudmännen föreslås få en i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fastlagd skyldighet att bedriva nämnda verksamheter. För att påskynda utvecklingen inom hjälpmedelsförsörjningen, habiliteringen och rehabiliteringen föreslås särskilda stafliga stimulansbidrag inom området.
Utöver det jag nu nämnt länmas i lagrådsremissen förslag om förbättrat stöd till familjer med funktionshindrade bam, om utökat samhällsstöd till s.k. små och mindre kända handikappgrapper samt om en kraftig utbyggnad av tolktjänsten för döva, dövblinda och svårt hörselskadade.
Jag beräknar den sammanlagda kostnaden för reformförslagen till 1 600 miljoner kronor. Regeringen kommer inom kort att avlämna proposition på grandval av lagrådsremissen.
Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla lagt fram ett stort antal förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funktionshinder. I betänkandet föreslås bl.a. att en särskild handikappombudsman skall inrättas, med uppgift att bevaka att funktionshindrade
inte utsätts för diskriminerande behandling. Slutbetänkandet är för när- Prop. 1992/93:100 varande föremål för remissbehandling. Bil. 6
Sverige spelar en aktiv roll i det intemationella handikapparbetet. Regeringen tog under år 1989 ett initiativ att inom FN inleda ett arbete för att få till stånd interaationella regler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och jämlikhet (s.k. standard rales). Arbetet med reglerna har bedrivits i en interaationell arbetsgrapp med representanter från drygt 50 länder. Arbetsgmppen har under hösten 1992 avlämnat ett förslag till intemationella regler. Förslaget avses föreläggas FN:s generalförsamling hösten 1993.
EES-avtalet öppnar vidare möjligheter för Sverige att delta i EG:s handikapprogram.
Regeringen beslutade i juni 1991 att tillsätta en särskUd utredning om konsekvensema för människor med funktionshinder av ett svenskt EG-medlemskap (S 1991:13). Utredningen har i september i år avlämnat en första rapport till regeringen.
Handikappidrotten är en viktig del av den svenska idrottsrörelsen. Många personer med funktionshinder har vunnit stora framgångar i t.ex. Handikappolympiader och världsmästerskap. Under hösten 1992 har regeringen beslutat att anvisa särskilda medel ur Allmänna arvsfonden (fem miljoner kronor per år under tre år) för utvecklingsinsatser inom handikappidrotten.
E 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
Nytt anslag (förslag) 1 100 000 000
Medel har tidigare anvisats under anslagen Bidrag till byggande av grappbostäder och andra alteraativa boendeformer, Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. samt Bidrag till kommuneraa för medicinskt fardigbehandlade.
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av grappbostäder och andra alteraativa boendeformer med 500 000 kr per grappboendeenhet. Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av grappbostäder och andra alteraativa boendeformer. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommande enkelram på sjukhemmen eller nyproducerad äldrebostad. Detta bidrag utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om fillfälligt statsbidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också bidrag till kommuneraa för kostnader för medicinskt fardigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
Föredragandens överväganden
Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bU. 1:3, bet. SoU1990/91:25, rskr. 1990/91:384), att ett stimulansbidrag som sam-
manlagt avses uppgå till 2 miljarder kronor under en femårsperiod skall Prop. 1992/93:100 utgå för utbyggnad av grappbostäder och andra alteraativa boende- Bil. 6 former för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. Samtidigt beslutade riksdagen att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till 1 miljard kronor under en femårsperiod skall utgå för ombyggnad och förbättring av den fysiska miljön inom långtidssjukvården. Bidraget avses också kunna utgå till nybyggnad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Bidragen utbetalas av Socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimulansbidraget till grappbostäder utbetalades första gången våren 1992 för boendeenheter som färdigställdes under år 1991.
Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av grappbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen m.m. fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksamheten. För innevarande budgetår kräver detta ytterligare medelsanvisning för att täcka de ökade kostnader som uppkommer på grand av tidigareläggningen av utbetalningaraa. Jag kommer senare i dag för innevarande budgetår föreslagit att ytterligare medel på totalt 600 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93.
Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. Bl.a. skall Socialstyrelsen beskriva hur stimulansbidragen utnyttjas och hur bidraget fördelas mellan olika grapper samt hur boendemiljön inom långtidssjukvården förbättras i samband med ombyggnad och utglesning av flerbäddsrammen. Jag har i det föregående redovisat vissa resultat från Socialstyrelsens första rapport i frågan.
Riksdagen beslutade vidare med anledning av förslag om den ekonomiska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bU. 1:3, bet. SoU 1990/91:25, rskr. 1990/91:384) om rikflinjer för statsbidrag tUl kommuneraa för medicinskt fardigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Den totala kostnaden för medicinskt fardigbehandlade uppskattades till I 870 miljoner kronor. En skatteväxling genomfördes motsvarande 70 % av beloppet och utöver skatteväxlingen skulle kommunema erhålla ett statsbidrag som under en treårsperiod uppgår till totalt 1,5 miljarder kronor. Statsbidraget har för år 1992 utbetalats med 700 miljoner kronor. För år 1993 avses 500 miljoner kronor utgå och för år 1994 300 miljoner kronor. Bidraget utbetalas kalenderårsvis i efterskott och administreras av Socialstyrelsen.
Medelsbehovet till stimulansbidrag inom äldreomsorgen uppgår för nästa budgetår till 1 100 miljoner kronor. Av beloppet avser 400 miljoner kronor bidrag till byggande av grappbostäder, 200 miljoner kronor bidrag till viss ombyggnad av sjukhem samt 500 mUjoner kronor bidrag till kostnader för medicinskt fardigbehandlade.
108 Hemställan Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 100 000 000 kronor.
E 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.
1992/93 Anslag 263 700 000
1993/94 Förslag 133 700 000
Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade. Från anslaget betalas också bidrag för utvecklingsarbete med samordnad boendeservice.
Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder i flerbostadshus och i småhus som upplåts med hyresrätt kan lämnas enligt förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m.
Med anledning av förslagen i regeringens proposition om bostadsanpassningsbidrag m.m. (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr. 1992/93:98) har riksdagen beslutat att en ny gemensam lag skall ersätta ovan nämnda förordningar. Den nya lagen - lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. - träder i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen upphävs förordningen om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag fattats före den 1 januari 1993 gäller förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag.
Boverket
De totala kostnadema för bostadsanpassningsbidrag har ökat under de senaste åren. Av en kartläggning som Boverket gjorde år 1991 om användningen av bostadsanpassningsbidragen framgick att kostnadsökningen i första hand beror på allmärma byggkostnadshöjningar och minskat institutionsboende. Kartläggningen visade att den genomsnittliga kostnaden för bostadsanpassning vid nybyggnad var mer än dubbelt så stor som kostnaden vid ombyggnad. Anpassningar vid nybyggnad utgjorde dock bara ett par procent av alla anpassningar. Bidrag till åtgärder som är standardhöjande utgick i mycket större utsträckning till småhus än till flerbostadshus. Den totala kostnaden var dock liten och uppskattades för år 1991 till 10 miljoner kronor.
Under 1991/92 beviljades även bostadsanpassningslån som komplement till bidraget med ca 11,3 miljoner kronor.
Boverket bedömer att verksamheten i kommunerna under kalenderåret 1992 kommer att föranleda statliga utgifter på ca 260 miljoner kronor.
109 Enligt förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag Prop. 1992/93:100 lämnas statsbidraget i efterskott för ett kalenderår i sänder, dvs. de Bil. 6 statsbidrag som lämnas under första halvåret 1993 skall avse utbetalda bidrag under kommuneraas verksamhetsår 1992. Det innebär att bidrag som beviljats men inte utbetalats av kommunema före den 1 januari 1993 kommer att belasta statsbudgeten först under budgetåret 1993/94. Boverket bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1993/94 kommer att uppgå till 130 miljoner kronor.
Återstående beslutade bidrag för utveckling av samordnad boendeservice kommer aU utbetalas under innevarande budgetår. Boverket bedömer att det inte föreligger något medelsbehov för 1993/94.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har beslutat att statsbidraget till statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, statsbidraget för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och statsbidraget till kommuner för bestridande av kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993.
Med hänsyn till gällande ratiner för utbetalande av statsbidragen samt med hänsyn till kostnaderna för eventuella överklagningsärenden bör medel till bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas även för nästa budgetår. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 133,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 133 700 000 kronor.
E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Nyu anslag (förslag) 136 580 000
Medlen har tidigare anvisats under anslaget Nämnden för vårdartjänst.
Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden för vårdartjänst (NV) administrerar statsbidragen till dessa verksamheter. Bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instmktion för Nämnden för vårdartjänst.
110 Nämnden för vårdartjänst Prop. 1992/93:100
BU. 6 Nämnden har inkommit med fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. Nämnden har också i enlighet med sina särskilda direktiv redovisat och analyserat sina olika verksamhetsområden. Resultatet har presenterats i tre rapporter under våren 1992.
Under detta anslag redovisas statsbidragen till vårdartjänst och till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. En bedömning görs av de resultat som redovisats i nämndens fördjupade anslagsframställning.
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor
NV ersätter genom statsbidrag lönekostnadema för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än hemortskommunen. Den som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Under budgetåret 1991/92 erhöll ca 1 500 studerande vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten inom vårdartjänsten och angett följande mål för denna:
Vårdartjänsten skall ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. Vårdartjänsten skall ha sin utgångspunkt i den studerandes behov. Behovet skall bedömas individuellt med utgångspunkt i vad den studerande själv kan utföra, den tid han/hon behöver för detta samt vilka tekniska åtgärder och hjälpmedel som kan öka hans/hermes oberoende och minska behovet av vårdartjänst. Vårdartjänsten skall vara kostnadsfri för den enskilde.
Det framgår av resultatanalysen att dessa mål har uppnåtts. Enligt nämnden understiger kostnaderaa i genomsnitt något de kommunala kostnaderna för liknande verksamhet, t.ex. boendeservice för svårt funktionshindrade.
Anslagsutvecklingen visar emellertid att den sammanlagda kostnaden för vårdartjänst överstigit de budgeterade medlen med mellan 15 och 20 % under de senaste tre åren. Orsaken är enligt nämnden svårigheter för folkhögskoloma att föratse behovet av framför allt kortkurser för personer med funktionshinder och hur mycket vårdartjänst kursdeltagarna kan behöva. Det kan också under läsåret uppkomma behov av längre utbildningar med inriktning mot personer med mycket komplicerade funktionshinder som behöver mycket omfattande hjälp dygnet mnt. NV aviserar en översyn av sina ratiner för beviljande av vårdartjänst i syfte
att förbättra kostnadskontrollen. Prop. 1992/93:100
NV pekar i sin resultatanalys på att målgrappen för vårdartjänst för- Bil. 6 ändrats, att hjälpen blivit mer komplex och omfattande samt att rörelse-hindret i många fall endast är en del av andra komplicerade och sammansatta funktionshinder. Nämnden föreslår därför att vårdartjänsten bör täcka olika typer av personliga behov i hela studiesituationen och inte enbart knytas till om den studerande har ett rörelsehinder. Nämnden räknar med en ökad efterfrågan av vårdartjänst som en konsekvens av detta.
Mot bakgmnd av slutsatseraa i resultatanalysen och de bedömningar som NV kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår nämnden att nuvarande målsättning för vårdartjänsten ligger fast för den kommande treårsperioden. Vårdartjänsten föreslås dock utgå till alla funktionshindrade som har behov av assistans och i hela studiesituationen. NV anger att en sådan förändring skulle innebära en ökning av antalet kursdeltagare med 260 och en kostnadsökning med 12 188 000 kr för budgetåret 1993/94. NV bedömer att dessa förändringar inte kan genomföras genom omprioriteringar av de resurser som nämnden nu förfogar över.
Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 87,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade
Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ungdomar, som fullgjort sin skolplikt, har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. Nämnden för vårdartjänst administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag vid Stockholms, Göteborgs och Umeå gymnasieskola och med Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård samt Umeå kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. Under läsåret 1992/93 omfattar verksamheten 91 utbildnings-/habiliteringsplatser varav 57 elevhemsplatser.
Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat omvårdnadsverksamheten i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade och angett följande mål för denna:
Omvårdnadsinsatserna skall anordnas så att elevema får verklig möjlighet att tillgodogöra sig studiema och få inflytande över sin situation. Elevemas skolgång skall planeras individuellt med hänsyn tUlde övriga insatser som behövs för att eleven skall kunna fungera i det dagliga livet. Gränseraa mellan habilitering å ena sidan och undervisning å den andra skall vara flexibla.
112 NV konstaterar i sin resultatanalys av omvårdnadsinsatseraa att dessa Prop. 1992/93:100 håller en god kvalitet och i stora drag svarar mot målet för verksam- Bil. 6 heten. Ett riktat statsbidrag av detta slag är enligt nämnden en föratsättning för att elevema skall få en omvårdnad som gör det möjligt för dem att fullfölja sin gymnasieutbildning på ett bra sätt. Nämnden bedömer vidare att kostnadsnivån på omvårdnadsinsatsema är rimlig. En jämförelse mellan de olika skolortema visar relativt likartade kostnader även om Stockholm - som har den mest omfattande och utbyggda verksamheten - ligger något högre än övriga skolorter. Kostnaderaa per elev som bor 1 elevhem uppgår per läsår till mellan 700 000 kr och 750 000 kr beroende på skolort. NV menar att det i dag borde finnas föratsättningar för att införa ett schabloniserat riktat statsbidrag till omvårdnadsverksamheten. Det skulle kunna ge en större rörlighet i resursanvändningen och ge ökade möjligheter till lokalt formad verksamhet.
NV beräknar behov av ytterligare riksgymnasieplatser bl.a. till följd av ökad efterfrågan och av att alla utbildningar i gymnasieskolan blir treåriga. Ytterligare 15 utbildningsplatser (varav 10 i elevhem) behövs, utöver den planerade volymökningen inom nuvarande riksgynmasieverksamhet, fr.o.m. hösten 1993 till en statsbidragskostnad av 7,5 miljoner kronor. Nämnden begär i särskild ordning bemyndigande att påbörja en planering för utökad riksgynmasieverksamhet samt att i samband med denna utredning överväga frågan om schablonbidrag till verksamheten. Det totala antalet utbildningsplatser, inkl. den utbyggda verksamheten, beräknas av NV för budgetåret 1993/94 till 110 (varav 72 elevhemsplatser).
Nänmden beräknar kostnadema för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade till sammanlagt 58,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Jag delar nänmdens uppfattning att det är svårt att i kvantitativa och kvalitativa termer mäta effektema av den typ av verksamhet som bedrivs inom vårdartjänsten och vid riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar. Det saknas också bra uppföljnings- och redovisningssystem för att kunna relatera prestationer och kostnader till varandra. Min bedönming är emellertid att de resultat som nänmden redovisar för de två verksamhetsområdena är tillfredsställande. Statsbidraget till vårdartjänst har gjort det möjligt för personer med rörelsehinder att studera vid folkhögskola, universitet och högskola. Det görs en prövning av behovet av vårdartjänst i varje enskUt fall. Statsbidraget tillde särskilda omvårdnadsinsatsema i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade har på motsvarande sätt gjort gymnasiestudier möjliga för de
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
ungdomar som har så svåra funktionshinder att de inte kuimat gå i Prop. 1992/93:100 hemortens gymnasieskola. Bil. 6
Emellertid visar NV:s resultatanalys att det finns problem att hålla kostnadsutvecklingen under kontroll när det gäller statsbidraget till vårdartjänst. Under hand har framkommit att nämnden påbörjat en översyn av sina mtiner för bedömning av vårdartjänstansökningar och statsbidragsgivning i syfte att förbättra kostnadskontrollen.
Med hänsyn till anslagsbelastningen och av statsfinansiella skäl är jag inte nu beredd att vidga kretsen för vårdartjänst. Jag räknar dock med en ökad efterfrågan på vårdartjänst från rörelsehindrade studerande. Jag delar emellertid nänmdens uppfattning att en samordning bör ske mellan den elevassistans som ges i studiesituationen (och som finansieras ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen) och den vårdartjänst som ges under andra tider på dygnet. Det bör skapa föratsättningar för att samordna verksamhetens utfornming och innehåll, förenkla handläggningsratinema och planera personalutnyttjandet på ett effektivare sätt.
NV har anmält en ökad efterfrågan på platser vid riksgynmasium för rörelsehindrade. Samtidigt pekar nänmden på svårigheter att få fram tillförlitlig basstatistik om antalet presumtiva riksgynmasieelever. Rutiner saknas för en sådan rapportering. Regeringen har därför i november
1992 gett NV i uppdrag att i samråd med Statens institut för handikapp frågor i skolan (SIH) utreda behovet av eventuellt ytterligare utbild nings- och omvårdnadsplatser samt redovisa de ekonomiska, organisa toriska och praktiska föratsättningaraa för en sådan utökad verksamhet. I det sammanhanget skall NV och SIH också i samråd med Statens skolverk föreslå ett rapporteringssystem som gör det möjligt att få ett säkrare underlag för planeringen av antalet utbildningsplatser vid riks gymnasium för rörelsehindrade ungdomar.
Under våren 1992 har träffats överenskommelse mellan staten och resp. huvudman om ersättning för tiden den 1 juli 1992 - den 30 juni
1993 för särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever som tagits in till riksgynmasium. Parteraa är ense om att före den 1 maj 1993 uppta förhandlingar om statens ersättning fr.o.m. den 1 juli 1993. I detta sammanhang bör frågan om den tekniska utformningen av ersättningssystemet behandlas.
Slutsatser
Mot bakgrand av den prövning jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser:
Inriktningen av vårdartjänsten skall vara att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. NV bör fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. För att underlätta en samordning av elev-
assistans och vårdartjänst föreslårjag, i samråd med statsrådet Ask, att Prop. 1992/93:100 1 575 000 kr ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget Bil. 6 C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen förs över fill detta anslag.
Det är angeläget att NV ser över ratinema för vårdartjänst för att uppnå en förbättrad kostnadskontroll.
Jag beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor för budgetåret 1993/94 till totalt 92,8 miljoner kronor.
Inriktningen på verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gynmasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall vara att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rh-anpassad utbildning att genomföra studiema. Omvårdnads- och utbildningsinsatsema skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.
Ett bättre underlag för bedömning av behovet av utbUdningsplatser vid riksgynmasium för rörelsehindrade ungdomar bör tas fram. En schablonisering av statsbidraget till omvårdnadsinsatser bör eftersträvas.
I avvaktan på fömyad överenskommelse mellan staten och huvudmännen beräknar jag medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade till 43,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisa ett förslagsanslag på 136 580 000 kr.
E 4. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
1991/92 Utgift 48 579 000'
1992/93 Anslag 56 260 000'
1993/94 Förslag 60 023 000
' Anslaget Kostnader för viss verksamhet för handikappade
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, De handikappades riksförbunds. Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade bam och ungdomar rekreationsanläggningar. Föreningen Rekryteringsgrappen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
115 Synskadades riksförbund (SRF) Prop. 1992/93:100
BU. 6
1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till
9 159 000 kr. SRF har i brev till Socialdepartementet den 16 juni 1992 anhållit om tilläggsanslag för driften av depåverksamheten.
2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till 29 180 000 kr. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar inköp och tilldelning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. SRF beräknar att 70 ledarhundar kan köpas in under det kommande budgetåret.
3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftsprojekt. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1993/94 till 15 484 700 kr.
SRF har för budgetåret 1993/94 ansökt om statsbidrag för verksamhet med inläsningstjänst via telefax till synskadade, för framställning av samhällsinformation på punktskrift och kassett samt för synskadades rehabilitering. De sammanlagda kostnaderaa för dessa aktiviteter uppgår enligt SRF fill 9 235 000 kr.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av stats bidraget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för 1993/94 anges till 5 210 000 kr.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderaa för verksamheten under 1993/94 beräknas av SDR till 2 506 340 kr.
Handikappinstitutet
6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtroende valda i handikapporganisationerna behöver när de utför uppdrag av riksövergripande karaktär. Handikappinstitutet beräknar medelsbehovet under det kommande budgetåret till 4 950 000 kr.
Naturhistoriska riksmuseet
7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Museet vill för stärka servicen till allergiker och öka kunskapen om pollen och sporer
och deras spridning genom ytterligare satsningar på forskning. Kostnaden för verksamheten anges till 1 166 000 kr.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
De handikappades riksförbund (DHR), Synskadades riksförbund (SRF) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU)
8. DHR ansöker om 10 miljoner kronor till sina rekreationsanslägg-ningar för budgetåret 1993/94. SRF begär 3 075 000 kr till Almåsa rekreations- och kursanläggning samt till Homstrand och Solhaga rekreationshem. RBU äskar 4 420 000 kr till rekreationsanläggningen Mättinge.
Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)
9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild inriktning på ny handikappade. Under 1992/93 har speciella satsningar gjorts på personer med omfattande funktionshinder samt på kvinnor och bam med funktionshinder. Medelsbehovet för 1993/94 anges av RG tUl 3 416 500 kr.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen besöks av ca 30 000 personer varje år. Verksamheten bedrivs med stöd av statsbidrag sedan ett år. För 1993/94 hemställer förbundet om 1 300 000 kr.
Utgifter
Beräknad ändring
1992/93
1993/94 Föredraganden
1.
SRF Hantverk, depåverksamheten
7 972 000
1 047 000
2.
SRF för ledarhundar
16 776 000
_
3.
SRF för viss övrig verksamhet
9 440 000
1 644 000
4.
FSDB för tidningsutgivning
5 030 000
180 000
5.
SDR för teckenspråksavdelning
2 290 000
115 000
6.
Rikstolktjänst
4 665 000
135 000
7.
Palynologiska laboratoriet
596 000
60 000
8.
Bidrag till rekreationsanläggningar
6 496 000
282 000
9.
Bidrag till rekryteringsgruppen
1 995 000
200 000
10.
NHR för NHR-Center
1 000 000
100 000
Summa
S6 260 000
3 763 000
Föredragandens överväganden
Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens fak-
tiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverk- Prop. 1992/93:100 samhetens ekonomi har staten tillfört verksamheten särskilda resurstill- BU. 6 skott under de senaste budgetåren. Även SRF har vidtagit åtgärder för att stärka bolagets ekonomi. Efter samråd med SRF gör jag bedömningen att ett ytterligare resurstillskott fordras under nästa år. Bidraget bör för budgetåret 1993/94 utökas med I 047 000 kr. De strakturella förändringaraa inom bolaget bör enligt min och SRF:s bedöming i och med detta tillskott kunna slutföras. Verksamheten bör i fortsättningen kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramama. Till depåverksamheten bör mot denna bakgmnd anvisas ett sammanlagt belopp om 9 019 000 kr.
Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. Under fjolåret tiUfördes verksamheten särskilda reformmedel om 3 miljoner kronor med hänvisning till en förväntad ökad tillgång på ledarhundar genom bl.a. omstraktureringen av Statens hundskola. Det senaste redovisningsåret visar ett kraftigt ekonomiskt överskott. Jag är med hänsyn till detta inte beredd att föreslå ytterligare reformmedel. Jag föreslår att 16 776 000 kr anvisas för ändamålet.
Under detta anslag erhåller SRF statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utfornming utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstidningar till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett särskilt punktskriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet.
SRF inledde år 1990 ett försök med inläsningstjänst via telefax för synskadade. Inläsningstjänsten har praktiskt fungerat så att deltagama i försöket via telefax sänt det material de vill ha uppläst till läscentralen. Därefter har personalen vid läscentralen ringt upp och läst materialet per telefon. Detta har resulterat i att synskadade som deltagit i försöket läser oftare och får mer aktuell information. SRF har ansökt om budgetmedel för denna verksamhet. Min bedönming är att verksamheten i fråga är viktig och bör stödjas. Jag förordar därför att särskilda reformmedel om 700 000 kr anvisas för ändamålet. Sammanlagt 11 084 000 kr bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet.
FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang och jag instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen. För budgetåret 1993/94 har jag beräknat 5 210 000 kr för ändamålet.
SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att utveckla teckenspråket. En fortsatt utveckling av teckenspråket är en fömtsättning för dövas kommunikation och delaktighet i samhället. För budgetåret 1993/94 bör 2 405 000 kr anvisas till teckenspråksavdelningen.
118 Medlen till rikstolktjänst fördelas av Handikappinstitutet och avser Prop. 1992/93:100 bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna Bil. 6 behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Handikappinstitutet och Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utvärderat hur rikstolktjänsten hittills har fungerat. I uppdraget ingick också att lämna förslag om hur verksamheten kan effektiviseras. Socialstyrelsen och Handikappinstitutet har i sin utvärderingsrapport lagt fram ett principförslag som innebär att berörda handikapporganisationer övertar administrationen av rikstolktjänsten. Frågan om formema för ett överförande av administrationen till organisationema utreds för närvarande närmare av de berörda myndighetema och organisationema. Jag förordar att 4 800 000 kr anvisas för verksamheten med rikstolktjänst under budgetåret 1993/94.
Till Naturhistoriska riksmuseets palynologiska laboratorium beräknar jag för det kommande budgetåret ett anslag på 656 000 kr, vilket innebär en viss förstärkning av verksamheten.
Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisationens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1993/94 fastställas till 1 968 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och kursgård bör 731 000 kr anvisas och till RBU för rekreationsanläggningen Mättinge 4 079 000 kr.
Rekryteringsgrappen har genom sina tränings- och rehabiliteringsläger erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Det senaste året har speciella satsningar gjorts för personer med omfattande funktionshinder samt för kviimor och bara med funktionshinder. Jag föreslår fortsatt ökat stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 2 195 000 kr anvisas till Föreningen Rekryteringsgrappen.
Neurologiskt handikappades riksförbund bedriver en permanent hjälpmedelsutställning. Utställningen är centralt belägen i Stockholm och mycket välbesökt. Jag anser att NHR-Center bör stödjas och förordar att totalt I 100 000 kronor bör anvisas för ändamålet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 60 023 000 kr.
E 5. Bidrag till handikapporganisationer
1991/92 Utgift 100 238 000
1992/93 Anslag 129 248 000
1993/94 Förslag 129 248 000
Från anslaget erhåller handikapporganisationema bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationema efter förslag av Statens handikappråd. Följande 37
organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår: Prop. 1992/93:100
Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningaraas riksorganisation. Bil. 6 De handikappades riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. Föreningen för de neurosedynskadade. Föreningen Sveriges dövblinda, Hjämkraft, Riksföreningen för rehabilitering av skallskada-de, Hjärt- och lungsjukas riksförbund. Hörselskadades riksförbund, ILCO-svenskt förbund för stomiopererade. Svenska laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka, Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda bam, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade bam och ungdomar. Riksförbundet för social och mental hälsa. Riksförbundet för trafik- och polioskadade. Riksförbundet för utvecklingsstörda bara, ungdomar och vuxna, Riksförbundet intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma/allergi. Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet för cystisk fibros. Riksföreningen autism, STROKE-Riksförbundet mot hjämans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet. Svenska diabetesförbundet. Svenska epilepsiförbundet. Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund. Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet.
Föredragandens överväganden
Handikapporganisationemas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationema, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd tUl sina medlemmar. Verksaniheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmar att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Som ett exempel på det sistnänmda vill jag speciellt framhålla handikapporganisationemas aktiva medverkan i Handikapputredningens arbete, där de tillfört värdefull kunskap utifrån sina medlemmars erfarenheter. En viktig aktivitet är utöver medlemsstöd även information om handikapp till olika målgrapper.
Vidare har organisationeraa ökat sitt engagemang och sin medverkan i det intemationella handikapparbetet. Jag tänker speciellt på arbetet inom FN med intemationella regler med inriktning på jämlikhet och full delaktighet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en viktig roll. Även utvecklingen inom Europa ställer stora krav på deltagande av organisationema i olika aktiviteter.
Jag kan konstatera att statsbidraget till handikapporganisationema har förbättrats avsevärt under en följd av år och använts av organisationerna för angelägna ändamål. På förslag av regeringen har bidraget för innevarande budgetår höjts med nära 30 miljoner kronor. Av statsfinan-
siella skäl ser jag dock inga möjligheter att utöka statsbidraget för bud- Prop. 1992/93:100 getåret 1993/94. Bil. 6
Jag förordar att statsbidraget till handikapporganisationema för budgetåret 1993/94 fastställs till 129 248 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 129 248 000 kronor.
E 6. Bidrag till pensionärsorganisationer
Nytt anslag (förslag) 2 446 000
Medel har tidigare anvisats under ett anslag benämnt Utvecklingsmedel m.m.
Föredragandens överväganden
Pensionärsorganisationema gör en betydelsefull insats och har en viktig roll att följa de samhällsförändringar som sker. Särskilt när det gäller uppföljning av Ädel-reformen, men också i fråga om samhällets behov av en fortsatt utveckling av frivilliginsatsema, kan pensionärsorganisationema bidra med värdefuUa kunskaper. För bidrag till pensionärsorganisationema beräknar jag 2 446 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 2 446 000 kronor.
E 7. Ersättning för texttelefoner
1991/92 Utfall 61 633 574'
1992/93 Anvisat 74 600 000
1993/94 Förslag 67 700 000
' Anslaget Ersättning till Televerket för texttelefoner
Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefo-ner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner.
Från anslaget ersätts även Televerket för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen till Televerket
utbetalas budgetårsvis i efterskott och innefattar ränta på nedlagt kapi- Prop. 1992/93:100 tal. BU. 6
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen uppskattar att 800 texttelefoner och 1 000 anhörigtelefoner kommer att ordineras under iimevarande budgetår. Styrelsen räknar därvid med en uppgång av ordinationer av texttelefoner för dövblinda från ca två per år till ett tiotal budgetåret 1993/94. Inom förmedlingsverksamheten beräknas en samtalsökning om ca 10 %. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 65 725 000 kr.
Föredragandens överväganden
Den 1 juli 1992 genomfördes vissa förbättringar när det gäller texttelefonverksamheten för döva m.fl. Reformen innebär bl.a. att även anhöriga till döva m.fl. kan erhålla texttelefon under vissa föratsättningar. Avsikten är att ge möjlighet till direktkontakt mellan den texttelefonberättigade och hans eller hennes anhöriga utan att förmedlingscentralen anlitas men också att minska belastningen på förmedlingstjänsten. Enligt bestämmelseraa i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner kan bidrag till anskaffning av texttelefon lämnas till anhörig eller närstående med högst 5 000 kr.
RRV har efter granskning av Socialstyrelsens beräkningar föreslagit att ersättningen för texttelefoner bör tas upp med 65 700 000 kr.
Med hänsyn till att viss osäkerhet alltjämt råder om de kostnadsmässiga effektema av reformen innevarande budgetår bedömer jag att ett belopp om 67 700 000 kr bör anvisas till texttelefoner budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 67 700 000 kronor.
E 8. Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
1991/92 Utgift 52 878 000
1992/93 Anslag 46 169 000
1993/94 Förslag 49 825 000
Från anslaget ersätts Postverket för befordran av portofria blindskriftsförsändelser. Ersättningen utges halvårsvis i efterskott.
122 Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100
BU. 6
Medelsbehovet för budgetåret 1993/94 anges av Socialstyrelsen till
54 886 000 kr.
Föredragandens överväganden
Riksrevisionsverket (RRV), som granskat beräkningen, anger kostnadema till 49 825 000 kr. Avvikelsen beror på att RRV räknar med ett lägre antal ESS-försändelser (f.d. expressbrev) än Postverket.
Hittills har beräkningen av kostnadema för blindskriftsförsändelser baserat sig på antaganden om antalet försändelser och inte på faktiska uppgifter. Enligt RRV kommer Postverket att under år 1993 börja tillämpa en mtin där det faktiska antalet blindskriftsförsändelser inklusive ESS-breven registreras. Detta bör ge ett säkrare underlag för beräkningen av kostnadema i framtiden. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 tU149 825 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 825 000 kronor.
E 9. Bilstöd till handikappade
1991/92 Utgift 164 669 465 Reservation 193 723 972
1992/93 Anslag 206 000 000
1993/94 Förslag 206 000 000
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till handikappade bam för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. BUstödet kan lämnas till fem olika grapper och omfattar grandbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoraa. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bUstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret 1993/94 till 1 000 kr under fömtsättning att reserverade medel tas i anspråk.
123 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
Bilstödet, som infördes den I oktober 1988, har fått stor betydelse för
många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även länmas till handikappade föräldrar med bam under 18 år eller till föräldrar med handikappade bam under fömtsättning att föräldem sammanbor med baraet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med barnet. Under den period som förflutit sedan stödet infördes har drygt 14 000 personer beviljats bilstöd. I förhåUande till de regler som gällde före oktober månad 1988 iimebär det nya bUstödet väsentliga förbättringar. Grandbidraget och det inkomstprövade anskaffningsbidraget har höjts och inkomstgränsema vid fastställandet av anskaffningsbidraget har justerats uppåt.
Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som saknar anknytning till arbetslivet och som inte heller genomgår yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej erhålla bUstöd. RFV har på uppdrag av regeringen utrett konsekvensema av en utvidgning av personkretsen för bilstöd genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år. Bakgranden till regeringsuppdraget är ett tUlkännagivande från riksdagen (bet. SoU 1990/91:1, rskr. 1990/91:4) enligt vilket regeringen i lämpligt sammanhang borde överväga möjligheteraa tiilen utvidgning av personkretsen.
RFV bedömer att ca 10 500 personer i åldera 50-64 år skulle bli berättigade till bilstöd vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den totala kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till 1 175 miljoner kronor. Min bedömning är att det av statsfinansiella skäl i nuläget inte är möjligt att utvidga personkretsen genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år.
RFV har också överlämnat en fördjupad uppföljningsrapport om försäkringskassoraas tillämpning och handläggning av bilstödets regelsystem. Rapporten innehåller även en kort beskrivning av rättsläget. I rapporten länmar RFV inga förslag som föranleder några åtgärder från regeringens sida.
Jag bedömer det lämpligt att ändra konstraktionen för detta anslag, så att medel för bilstöd till handikappade för nästa budgetår anvisas på ett förslagsanslag. Anslaget för budgetåret 1993/94 beräknas med anledning härav till 206 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 206 000 000 kronor.
124 F. Socialt behandlingsarbete, alkohol-och narkotikapolitik
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Individ- och familjeomsorg
Mål
Socialtjänstens övergripande mål är att främja ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt ett aktivt deltagande i samhällslivet.
Verksamheten inom socialtjänsten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Detta är särskilt viktigt inom individ- och familjeomsorgen, som utgör samhällets allra yttersta skyddsnät. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Aktuella utvecklingstendenser
Socialtjänsten utvecklas under starkt förändrade föratsättningar. Ändringaraa i kommunallagen ger kommunerna möjlighet att själva välja nämndorganisation. Det nya generella statsbidragssystemet ger dem också större frihet att avgöra hur de centralt fastställda målen för socialtjänsten skall nås. Samtidigt ställer det ekonomiskt ansträngda läget krav på effektivisering av verksamheten, bland annat genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens.
Platser i missbrukarvård för vuxna
antal platser
7500
5000
2500
□ stiftelser privata H offentliga
1982 1987
1991
125 Ett omfattande omställnings- och förayelsearbete pågår inom individ-och familjeomsorgen. En majoritet av kommuneraa har förändrat både sin nämndorganisation och sin tjänstemaimaorganisation. Många kommuner har dessutom utvecklat alteraativa driftsformer av tidigare kommunala verksamheter. Inom missbrakarvården har övergången från offentlig till enskUd drift varit särskilt markant. Sedan år 1987 har antalet platser på institutioner för vuxna missbrakare ökat med drygt 2 200. Den enskilt drivna vården, privat eller i stiftelseform, står för hela ökningen.
Det frivilliga sociala arbetet har en viktig uppgift att fylla som ett komplement till både välfärdsstaten och familjen. Det kan erbjuda ett alteraativ till verksamhet som drivs av det offentliga och kan även gå i bräschen för en nödvändig utveckling mot större flexibUitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Frivilligt socialt arbete skall inte ses som en ersättning för det stöd och den service som måste kunna erbjudas alla hjälpsökande, men det bidrar till en ökad mångfald och därmed till en ökad välfärd.
Antalet socialbidragstagare har ökat kraftigt sedan andra halvåret 1990. Ökningen har varit särskilt markant under år 1992. Under tredje kvartalet 1992 betalade kommuneraa ut ca 25% mer i socialbidrag än under motsvarande kvartal 1991. Den huvudsakliga orsaken till ökningen är den växande arbetslösheten. Det är främst ensamstående unga män utan ersättning från arbetslöshetskassa och utan rätt till kontant arbetslöshetsunderstöd (KAS) som står för nytillskottet. Oroande är också det ökande antalet vräkningar och exekutiva auktioner samt det faktum att utländska medborgare får allt svårare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
60000 Antal socialbidragstagare
antal peisoner
30000 -
10000 -
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
126 Olika rapporter har visat på en rad problem inom ungdomsvården och Prop. 1992/93:100 missbrakarvården. Det finns allvarliga brister i såväl det förebyggande Bil. 6 arbetet som i eftervården. Samarbetet mellan olika myndigheter är dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomaraas behov av individualisering, kontinuitet och långsiktighet i behandlingen har inte kunnat tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I många kommuner saknas effektiva metoder för att klara klientgrapper med en sammansatt problembild som t.ex. psykiskt störda missbrakare och klienter med invandrar-bakgrand. Socialstyrelsen har i olika sanmianhang efterlyst bättre kunskap och kompetens samt ökat samarbete mellan socialtjänst och den psykiatriska vården.
Inom institutionsvården för missbrakare finns i dag en viss diskrepans mellan utbud och efterfrågan. Många platser på institutioner står tomma, samtidigt som vissa grapper av missbrakare inte erhåller lämplig vård. Det gäller framförallt missbrakare med psykiska stömingar. Metoder saknas fortfarande för att på ett framgångsrikt sätt nå grapper som hittills varit okända för socialtjänsten, främst socialt relativt välfungerande missbmkare samt invandrare och flyktingar med ett utvecklat narkotikamissbrak.
Kvinnors missbrak är ytterligare ett allvarligt problemområde. Missbraket bland kvinnor har ökat i takt med att kvirmors dryckesmönster blivit alltmer likartade männens. Olika studier tyder på att kvinnor som missbrakar snabbare blir utslagna och att de också fortare får skador av sitt missbrak. Socialstyrelsen har under senare år, bl.a. på uppdrag av regeringen, ägnat frågan om kvirmors missbrak ökad uppmärksamhet. Styrelsen har redovisat behov av ytterligare kunskaps- och metodutveckling. Dessutom behövs bättre samarbete mellan socialtjänsten, sjukvården och företagshälsovården för att på ett tidigare stadium nå kviimor som missbmkar. Andra områden som särskilt bör uppmärk-sammmas är eftervården för kvinnor som genomgått behandling, insatser riktade till gravida missbrakare och insatser för bam till missbrakare.
Vidtagna och planerade åtgärder
Förändrade ekonomiska villkor för den kommunala sektora, utvecklingen av nya driftsformer och det förändrade statsbidragssystemet ökar behovet av uppföljning och utvärdering från statens sida. Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning betonat avsikten att förstärka sina insatser inom dessa områden. Tillsynen är särskilt viktig i förhållande till de verksamheter som riktar sig till de grapper som är mest beroende av samhällets stöd och som bara i liten utsträckning kan hävda sina krav och behov. Arbetet med att utveckla relevanta kvalitets- och resultatmått framstår i det sammanhanget som särskilt angeläget.
Det har från olika håll uttryckts farhågor för att den kärva ekonomiska situationen i kombination med en minskad statlig styraing av kommunema kan leda till att de mest eftersatta grappema missgynnas.
127 Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att bl.a. Prop. 1992/93:100 följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta bara, Bil. 6 ungdomar och deras familjer. Särskild uppmärksamhet bör ges de mest utsatta bamen som med stöd av socialtjänsdagen (1980:620) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges samhällets skydd. Socialstyrelsen bör även följa utvecklingen av socialtjänstens arbete med alteraativa vårdformer samt dess förebyggande arbete.
Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen genom valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för de sämst ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör definieras övervägs för närvarande i Socialtjänstkommittén (S 1991:07). Kommittén har även i uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänsflagen. Översynen innefattar bl.a. en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till aU tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén skall även överväga hur tillsynen av socialtjänstens och de privata vårdgivamas verksamhet skall utformas. Vidare skall kommittén se över vissa frågor rörande socionomutbildningen. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast vid utgången av år 1993. De delar av uppdraget som avser reglema om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet och överklagande av beslut inom socialtjänsten skall dock redovisas senast den 1 mars 1993.
Det sociala arbetet styrs i alltför liten grad av vetenskap och beprövad erfarenhet. Vetenskapligt grandade utvärderingar av behandlingsmetoder och andra insatser inom socialtjänsten saknas i stor utsträckning. För att råda bot på denna brist byggs nu en fristående centram-bildning upp inom Socialstyrelsen, Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS). CUS skall bl.a. genom forskningsförankrade kunskaps- och erfarenhetsöversikter bidra till att öka individ- och familjeomsorgens kunskaper om effekteraa av olika insatser.
Regional tillsyn
Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet. Tillsynen omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda vårdhem. För enskilt drivna institutioner och enskilda vårdhem är länsstyrelsen även tillståndsgivande myndighet. Länsstyrelsen har även ansvaret för utredning, ansökan och processföring i länsrätten i mål om tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrakare i vissa fall (LVM). Vidare är länsstyrelsen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Många kommuner genomför som tidigare nänmts omfattande förändringar av formema för sin verksamhet. Mot denna bakgrand har länsstyrelsemas tillsynsarbete blivit allt viktigare, liksom information och rådgivning till kommuner och enskilda.
En arbetsgmpp inom regeringskansliet har haft i uppdrag att i dialog med länsstyrelsemas sociala enheter utveckla innehållet i den regionala tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet. Arbets-
gmppen avslutade sitt arbete i juni 1992 genom att lägga fram rappor- Prop. 1992/93:100 ten (Ds 1992:67) Länsstyrelserna och socialtjänsten - tillsyn och upp- Bil. 6 följning under utveckling. Arbetsgrappen har särskilt betonat att länsstyrelseraa, och inte minst dess ledningar, har ett stort ansvar för att aktivt stimulera arbetet med metod- och kunskapsutveckling vad gäller tillsyn, uppföljning och utvärdering.
För att göra det möjligt för länsstyrelsema att prioritera detta arbete krävs dock åtgärder för att frigöra resurser. Regeringen beslutade därför i maj 1992 att tillkalla en särskild utredare (S 1992:09) för att göra en analys av fömtsättningama för och konsekvensema av att tillståndsgivningen enligt LHD överförs från länsstyrelsema till kommuneraa. Utredaren skall även utreda om socialnämndema skall få det fulla ansvaret för utredning och ansökan om vård enligt LVM. Utredningen förväntas lägga fram sitt förslag under våren 1993.
Socialbidrag
I syfte att analysera vilka skillnader som finns vad gäller socialbidrags-normemas konstmktion och innehåll genomförde Socialtjänstkommittén under våren 1992 en riksomfattande enkät. Enkäten visar att det finns betydande skillnader i konstmktion, innehåll och nivåer mellan kommunemas socialbidragsnormer. Flera kommuner har dessutom sett över sina socialbidrag under året för att begränsa kostnaderaa för socialbidragen.
Under rådande lågkonjunktur är det angeläget att förstärka möjligheteraa att konmia in på arbetsmarknaden för de grapper av arbetslösa som är beroende av socialbidrag för sin försörjning. Många kommuner har därför intensifierat sina ansträngningar att finna altemativ till socialbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen har i uppdrag att i samråd med Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen initiera försöksverksamhet med ökad samverkan mellan socialtjänst, arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och försäkringskassor i storstadsområden med en stor andel socialbidragstagare och långtidssjuka. Slutredovisning av uppdraget skall länmas senast den I juli 1993.
Åtgärder har vidtagits för att minska socialbidragsberoendet hos flyktingar och för att underiätta för dem att komma in på arbetsmarknaden. Från och med den 1 januari 1993 får kommunema laglig möjlighet att i stället för socialbidrag utbetala introduktionsersättning under föratsättning att flyktingen följer den introduktionsplan som skall utarbetas för varje mottagen flykting.
Behovet av samhällsinsatser för att ge råd och hjälp i ekonomiska frågor till enskilda hushåll är stort. Regeringen uppdrog i maj 1992 åt Socialstyrelsen att tillsammans med Konsumentverket göra en uppföljning av effektema av budget- och skuldrådgivning inom socialtjänsten i Malmöhus län. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1993.
Regeringen har vidare uppdragit åt Konsumentverket att bedriva en tvåårig försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering på
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
lokal, regional och central nivå. Syftet med verksamheten är att finna Prop. 1992/93:100 nya och effektivare former för att möta enskilda hushålls behov av Bil. 6 budgetrådgivning och skuldsanering.
Antalet verkställda vräkningar ökade med ca 20% mellan åren 1991 och 1992. För att få större kunskap om vad som händer de människor som vräks från sina hem har regeringen beslutat att, tillsammans med Konsumentverket, finansiera ett forskningsprojekt vid Institutet för social forskning. Syftet är att ta reda på vad ökningen av antalet vräkningar beror på samt undersöka vräkningarnas konsekvenser för bl.a. hyresgäster och socialtjänst.
Utsatta kvinnor
Kvinnojourerna och deras riksorganisation - RÖKS - bedriver ett omfattande och angeläget ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnojourernas insatser är ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna bedriver. Bidrag utgår till kvinnojourernas riksorganisation och till andra organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt utvecklingsarbete.
Prostitution är en allvarlig form av kvinnoförtryck och ett uttryck för mänsklig förnedring. De prostituerade kvinnorna kommer huvudsakligen från den grapp som har det svårast i samhället. Många är skadade sedan barndomen. Förhållandevis många är drogberoende. De löper stor risk att bli misshandlade av sina kunder.
De senaste större studierna på området genomfördes för tio år sedan i samband med den dåvarande prostitutionsutredningen. Lokala studier har visserligen genomförts senare, men det saknas uppgifter på nationell nivå. Mot bakgrand härav avser jag inom kort föreslå regeringen att tillsätta en ny prostitutionsutredning för att bl.a. kartlägga prostitutionens omfattning och överväga insatser mot prostitution.
Utsatta barn
Samhället har enligt sociallagstiftningen ett särskilt ansvar för att stödja och hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till baras skydd.
Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsverksamhet konstaterat att socialtjänsten i allt för liten omfattning uppmärksammar de utsatta barnens situation.
I syfte att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och familjeomsorgen har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familjeomsorgens förhållningssätt till utsatta bara och deras familjer. Satsningen tar sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som arbetar med utsatta bam och att stimulera förmågan att se, förstå, beskriva och möta dessa baras behov. Som ett led i uppdraget har Socialstyrelsen utformat ett särskilt utbildningsmaterial riktat till familje-
hem, grapphem och andra hem för vård eller boende som tar emot Prop. 1992/93:100
flyktingbarn. Jag ser det som angeläget att detta utvecklingsarbete fort- Bil. 6
sätter.
Alkoholmissbrakets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för missbrakarens familj har bara i mycket begränsad utsträckning varit föremål för forskningens intresse. Det gäller inte minst frågan om vad det innebär för bam att leva med vuxna som har alkoholproblem. De vuxnas alkoholmissbrak finns med som en av de vanligaste orsakerna till beslut om placering av bam utanför föräldrahemmet. Alkoholen spelar emellertid en destraktiv roll i långt fler fall än så. Det är rimligt att anta att det finns ett stort antal bam och ungdomar som far illa i det tysta på grand av föräldramas missbrak. Olika studier visar också att alkoholen ofta finns med i bilden vid baramisshandel och andra övergrepp mot bam.
Den av regeringen tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) har mot denna bakgmnd fått i uppgift bl.a. att karflägga och analysera missbmkets konsekvenser för missbrakaraas familjer och bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt bamens, behov av stöd. Kommissionen kommer att avsluta sitt arbete före utgången av år 1993.
Ungdom utanför
Under det senaste året har situationen för övergivna ungdomar i främst storstädema uppmärksammats särskilt. För att få en mer samlad bild och för att få veta om samhäUet brister i sitt ansvar uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att undersöka situationen för grappen i fråga. Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett antal övergivna ungdomar som mer eller mindre permanent uppehåller sig i Stockholms city. Dessa ungdomar är i regel väl kända av de sociala myndigheteraa, men de avvisar inte sällan socialtjänstens erbjudande om vård och behandling. Ungdomamas utsatthet och rotlöshet påkallar emellertid särskilda insatser från samhällets sida. Stockholms socialförvaltning kommer att göra en fördjupad studie för att få ett bättre underlag för fortsatta insatser för gmppen.
Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet noterat att socialtjänstens insatser för ungdomar i riskzonen allt för ofta präglas av kortsiktiga insatser föranledda av akuta händelser. Bristande kontinuitet i såväl personkontakter som vårdinsater gör att ungdomaraa fortsätter ett de-straktivt liv trots ett förhållandevis stort utbud av ungdomsaktiviteter och trots olika behandlingsinsatser. Mot bakgrand härav startade Socialstyrelsen under år 1991 projektet "Ungdom utanför". Det syftar till att utveckla en mer medveten och genomtänkt hållning i ungdomsärenden.
Ett system som kännetecknas av upprepade kortsiktiga och akuta ingripanden riskerar att bli mycket dyrbart i längden, både för individen och samhället. Det är därför angeläget att såväl utvecklings- som tillsynsarbetet inom detta område fortsätter.
131 Ungdomsvård och vård av missbrukare Prop. 1992/93:100
BU. 6 Våren 1991 fattade riksdagen (prop. 1990/91:96, SoU14, rskr. 267) ett
principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras över till statligt huvudmannaskap. En av regeringen tillsatt särskild utredare länmade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i febraari 1992. Riksdagen har nyligen i enlighet med regeringens proposition i frågan beslutat (prop 1992/93:61 SoU 10 rskr. 106) att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet. Statens institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993.
Statsbidraget till missbrakarvård och ungdomsvård utgår för närvarande som platsbidrag till LVM-hem och särskilda ungdomshem samt till kommuneraa för deras missbraks- och ungdomsarbete. En mindre del har fördelats som utvecklingsmedel inom området.
Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika samhällsinsatser för utsatta ungdomar och vuxna med missbraksproblem. Som tidigare nänmts finns det allvarliga brister i såväl det förebyggande arbetet som i eftervården. Det är också oklart i vad mån kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta behoven hos de mest utsatta grappema. Om de kommunala insatserna är otUlräckliga, finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till sist endast tvångsvård återstår.
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när staten övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten. Det finns därför enligt min mening behov av att skapa incitament för att utveckla kommuneraas insatser för missbrakare och utsatta ungdomar. Jag anser därför att ett specialdestinerat statsbidrag till missbrakarvården och ungdomsvården bör behållas. Medlen för statsbidraget redovisas under anslaget F 1.
Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv narkomanvård. Inom ramen för detta har ett hundratal öppenvårdsenheter byggts upp för vuxna missbrakare. Också institutionsvården och familjevården har byggts ut väsentligt. I april 1992 fanns det drygt 8 200 platser på institutioner för vuxna missbrakare av alkohol och narkotika, vilket är en liten ökning jämfört med november 1991.
En offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en föratsättning för au förebygga spridning av HIV bland intravenösa missbrakare. Målet är att nå samtliga missbrakare för provtagning, avgiftning, vård och behandling. Merparten av narkotikamissbrakaraa nås för motivationsinsatser. Enligt Socialstyrelsens bedönming har drygt 80% av injektionsmissbrakama HIV-testats en eller flera gånger. Enligt en nyligen genomförd studie i Stockholm av de HIV-positiva narkotikamissbrakaraa framgår att det skett en klar förbättring av de HlV-smitta-des sociala situation och en viss minskning av missbraket. Genom samverkan med socialtjänst och kriminalvård har arbetet med narkotikamissbmkama kunnat utvecklas ytterligare.
132 För missbmk intagna personer
i hem för vård eller boende
isnnn
I
5000
: ____/
4000
3000
- /
2000
;_\/
1000
'- — Totalt antal
* ~~"*~*" •"" Tvångsintagna
- , , -- 1-- ;--- ""— ,,,,,'*' Rivilligt mtagna
1980 1982 1984 1986 1988 1990
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Trots de relativa framgångama kvarstår emeUertid betydande problem. OnUcring hundra HIV-positiva missbrakare i Stockholm uppges fortsätta med ett intravenöst missbmk på ett sådant sätt att deras beteende bedöms som en klar smittrisk. Flertalet studier av förloppet vid HIV-infektion ger vid handen att omkring hälften av de smittade får symptom som klassificeras som aids inom tio år. Det finns därför anledning att anta att minst 200 HIV-smittade narkotikamissbrakare inom en femårsperiod kommer att insjukna i aids eller i HIV-relaterade symptom.
Andra oroande tecken är uppgifter om ett ökat missbrak bland unga invandrare och flyktingar samt uppgifter om ett ökat sidomissbrak av bensodiazepiner.
Sedan några år tillbaka pågår i Lund och Malmö en försöksverksamhet med att dela ut rena sprator till narkotikamissbrakare i syfte att förhindra smittspridning av HIV. En vetenskaplig utvärdering av verksamheten kommer att presenteras av Socialstyrelsen i januari 1993.
Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning av dagens narkomanvård och av behoven av insatser, samt att utarbeta ett förslag till program för det fortsatta HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrakare. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen senast den 31 december 1992.
Sammantaget har under senare år en omfattande satsning genomförts med betydande statliga medel i syfte att utveckla en offensiv narkomanvård i landets kommuner. Det är viktigt att denna satsning fullföljs av kommuneraa. Av särskild betydelse är fortsatta ansträngningar att förbättra samverkan mellan bl.a. socialtjänst, kriminalvård och psykiatri när det gäller vård och behandling av narkotikamissbrakare. Samtidigt är det väsentligt att genomföra analyser av hur samhällets resurser används inom vårdområdet och hur dessa resurser kan användas effek-
tivare. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att Prop. 1992/93:100 genomföra en sådan analys. Studiens resultat kommer att redovisas i Bil. 6 slutet av år 1992.
Som tidigare anförts finns det fortfarande behov av att i särskild ordning från centralt håll initiera förebyggande insatser mot HIV/aids. Jag anser därför att särskilda medel bör anvisas till HIV-förebyggande insatser bland narkotikamissbrakare. Regeringen kommer senare att besluta om riktlinjer för hur det arbetet skall bedrivas fortsättningsvis.
Socialstyrelsen har under senare år ägnat frågan om kvinnors missbrak ökad uppmärksamhet, bl.a. genom att länma stöd till utveckling av alternativ inom missbrakarvården för att möta kvinnliga missbrakares specifika vårdbehov. Vidare har styrelsen på regeringens uppdrag redovisat ytterligare behov av kunskaps- och metodutveckling inom området. Socialstyrelsens pågående insatser inom området avser bl.a. att förbättra det arbete med missbrakande blivande mödrar och missbrakande föräldrar som bedrivs av kommuneraa och inom bara- och mödrahälsovården. Socialstyrelsen avser också att genomföra seminarier och andra utbildningsinsatser för att höja kompetensen inom området.
En av uppgiftema för den av regeringen tillsatta alkoholpolitiska kommissionen är att göra en översyn av vården av alkoholmissbrakare och att bedöma behoven av förändringar av vårdens form och innehåll. De kvinnliga missbrakaraas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt. Konunissionen skall även behandla frågor som gäller missbrakets familjesociala konsekvenser.
Alkoholpolitik
Mål
Målet för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom rmnska alkoholskadoraa.
Sverige har ställt sig bakom WHO:s hälsopolitiska strategi där bl.a. målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980-2000 ingår.
Överkonsumtion och missbrak av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis socialtjänst och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Därtill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga.
Mot denna bakgrund för vi i Sverige en resttiktivt håUen alkoholpolitik, vars grunddrag slogs fast av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). Härigenom antogs det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolifik.
Med anledning av propositionen (1990/91:175) om vissa folkhälsofrågor uttalades åter att målet för deii svenska alkoholpolitiken skall
vara att minska den totala alkoholkonsumtionen. I framtiden bör Prop. 1992/93:100 emellertid avsevärt större vikt än tidigare läggas vid förebyggande Bil. 6 insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.
Även våren 1992 (1991/92:SoUI5, rskr. 223) uttalade sig riksdagen för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik.
Alkoholpolitiken och det europeiska samarbetet
I regeringens proposition (1991/92:170, bil. IV) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) konstateras att EES-avtalet inte innebär förändringar av den svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en anpassning till EG:s regelsystem. De svenska alkoholmonopolen kan inte karaktäriseras som diskriminerande i Romfördragets mening.
Denna bedönming delas av såväl socialutskottet som EES-utskottet. Vid behandlingen av propositionen har riksdagen hävdat att monopolen kan försvaras under åberopande av att deras syfte är att väma befolkningens hälsa och inte att skydda inhemsk produktion mot konkurrens. Enligt utskottets mening bör en sådan linje också med framgång kunna hävdas under EES-samarbetet.
Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottens uttalande.
Internationellt samarbete
Sverige deltar i WHO:s alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen. Arbetet syftar till att minska alkoholkonsumtionen i regionen i enlighet med WHO:s mål. En resolution och en aktionsplan antogs den 17 september 1992 av WHO:s regionalkommitté för Europa, där alla medlemsstater i regionen - för närvarande 45 - är representerade. Planen bygger på den s.k. totalkonsumtionsmodellen och ligger väl i linje med den svenska alkoholpolitikens inriktning. Vidare betonas i planen vikten av att länder med en ambitiös alkoholpolitik får stöd för att fullfölja denna.
Konsumtionsutvecklingen
Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 % under tioårsperioden 1976-85. Under senare delen av 1980-talet ökade försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under denna period och har sedan fortsatt att öka. Under åren 1990 och 1991 har den totala alkoholförsäljningen åter minskat.
Utvecklingen under första halvåret 1992 antyder att konsumtionsminskningen de senaste åren kan ha stannat upp, eller till och med vänt. Den totala försäljningen av alkoholdrycker under första halvåret 1992 visar på en ökning med 4,2 % jämfört med första halvåret I99I. Det är framför allt starköl och öl klass II som ökat kraftigt, medan försäljningen av spritdrycker fortsätter att minska.
135 Tat)ell: Försäljning av alkoholdiycker i liter 100 % per invånare 15 år och äldre Prop. 1992/93:100 1975, 1980 och 1985-91. g-j .
Ar
Sprit-
Vin
Starköl
Gin
Total
drycker
3,75
1,36
0,21
2,29*
7,61
3,42
1,53
0,78
1,01
6,74
2,52
1,74
0,85
0,96
6,07
2,59
1,77
0,96
1,02
6,34
2,38
1,75
1,04
1,04
6,21
2,31
1,81
1,17
1,11
6,40
2,25
1,86
1,26
1,17
6,54
2,10
1,83
1,26
1,23
6,42
2,06
1,84
1,17
1,21
6,28
* Inklusive öl II B (s.k. mellanöl)
Ungdomamas konsumtionsmönster följer i stort sett den totala konsumtionsutvecklingen. Medan vin- och starkspritkonsumtionen minskar i ungdomsgrappen fortsätter starkölskonsumtionen att öka.
Vidtagna och planerade åtgärder
Den I juli 1992 infördes nya regler för beskattning av alkoholdrycker. Omläggningen, som gjordes bl.a. i syfte att styra alkoholkonsumtionen mot svagare drycker, innebär att dryckesskatten bestäms i förhållande till dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala.
Den europeiska integrationsprocessen iimebär att det ekonomiska, sociala och kulturella utbytet kommer att öka mellan Sverige och länder som av tradition för en mindre restriktiv alkoholpofitik. Bl.a. mot den bakgmnden har den av regeringen tillkallade alkoholpolitiska kommissionen som främsta uppgift att formulera en mer effektiv strategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoholens skadeverkningar.
Konunissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta område. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva skillnader i konsumtions- och skadenivåer mellan länderaa och att analysera effektema av ländemas politik.
I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelverket kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall även presentera förslag till hur de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen för ett medlemskap i EG.
Kommissionen bör vidare överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom området kan förstärkas och bedöma hur såväl de primär- som de sekundärpreventiva insatseraa kan utvecklas ytterligare. I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av vården av alkoholmissbrakare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrakaraas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt.
136 Slufligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller miss- Prop. 1992/93:100 brakets familjesociala konsekvenser. Bil. 6
Folkhälsoinstitutet
Det av riksdagen beslutade Folkhälsoinstitutet har inrättats den 1 juli 1992 med ansvar för att bl.a. samordna samhällets alkohol- och drogpreventiva verksamhet. Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kommer vid sidan av HIV/aids-programmet att bli institutets mest omfattande område.
En av institutets uppgifter är att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika avnämares behov, bl.a. kommuner, landsting, arbetsplatser och föreningsliv.
Institutet skall i sin verksamhet stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter.
Andra viktiga uppgifter för Folkhälsoinstitutet är att initiera forskning och samla annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.
Stöd till organisationslivet
Folkrörelseraas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det arbete som myndighetema bedriver. De enskilda organisationerna bör utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet vämas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatsema uppnås.
Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande verksamheter.
Nykterhetsrörelsema och vissa andra organisationer får organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet beräknas organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Särskilda projekt- och utvecklingsmedel utgår till ungdomsorganisationer och övriga intressenters drogförebyggande verksamheter. Under anslaget beräknas vidare medel som skall fördelas av Folkhälsoinstitutet till organisationer och kommuner som genomför lokala projekt.
Bidrag till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrakare utgår, dels i form av centralt organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabiliteringsinsatser i organisationeraas regi. Bidraget redovisas under anslaget F 2. Bidrag till organisationer.
137 Narkotikapolitik Prop. 1992/93:100
BU. 6
Mål
Målet för samhällets insatser mot narkotikamissbraket är att genom en samordnad narkotikapolitik verka för ett narkotikafritt samhälle.
Det finns idag starka krafter i flera västeuropeiska länder som ställer krav på en allmän liberalisering av narkotikapolitiken och som till och med förordar en legalisering av vissa narkotiska preparat. Denna inställning präglas av en uppgivenhet inför narkotikaproblemet som inte hör hemma i det svenska samhället. Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett samhälle fritt från narkotika, ett samhälle där narkotikan aldrig tillåts bli en normal företeelse. Derma restriktiva gmndsyn, som har en stark folklig förankring, råder det en i det närmaste total politisk enighet om.
Utvecklingstendenser
Sverige
Narkotikamissbrak innefattar mycket skiftande former av narkotikaerfarenhet, alltifrån brak vid enstaka fillfällen till långvarig, regelbunden och daglig användning.
Uppgifter om det tillfälliga experimentella braket bland ungdoraar erhålls genom regelbundna undersökningar bland skolungdom i årskurs 9. Av dessa undersökningar framgår att ca 3% av eleveraa någon gång har använt narkotika, vilket i en intemationell jämförelse är en mycket låg nivå. I början av 1970-talet var motsvarande andel ca 14%.
De uppgifter som finns att tillgå om det tunga missbrakets utveckling är mer osäkra. År 1979 genomfördes en landsomfattande undersökning om det tunga missbrakets omfattning. Då bedömdes att det fanns mellan 10 000 och 14 000 tunga missbrakare i landet. Av dessa var mellan 7 500 och 10 000 injektionsmissbrakare. Enligt en nyligen genomförd undersökning om narkotikamissbrakets omfattning i Stockholm finns det tecken som tyder på att antalet narkotikamissbrakare i staden har ökat, både vad gäller det totala antalet missbrakare och de aktiva injektionsmissbrakare som har kontakt med socialtjänsten. Antalet heroinmissbmkare i staden förefaller ha ökat, samtidigt som andelen missbrakare som i första hand använder centralstimulantia har minskat. Dessa uppgifter är oroande.
138 Andel (%) imgdomar som använt narkotika
Prop. 1992/93:100 BU. 6
procent
--.zy
J__ Illl_________ I__ I I I___ I__ I__ I I I I ' I I______ I__ 1__ l_
— flickor åk 9
— pojkar ik 9 -•- vjimplilctiga
1975 1981 1987
1972 1978 1984 1990
Bedömningar som i övrigt kan göras av det tunga missbrakets utveckling grandas på indikatorer som antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen, antalet narkotikamissbrakare i kriminalvården, antalet beslag av narkotika m.m. Dessa indikatorer, som under några år i mitten av 1980-talet tydde på en påtaglig minskning av det tunga missbraket, har under senare år visat en uppåtgående trend.
6000
Beslag av olika narkotiska medel
antal beslag
5000
4000
3000
2000
1000
Cannabis — Heroin -♦- Amfetamin -*- Kokain -*~ Sdnui/hignande
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991
Det bör dock påpekas att statistik över narkotikabeslag inte bara speglar problemets utbredning utan också omfattningen av myndigheteraas insatser. Därför bör en viss försiktighet iakttas när det gäller att utifrån
dessa uppgifter dra slutsatser om det tunga narkotikamissbrakets för- Prop. 1992/93:100 ändringar. Bil. 6
Olika uppgifter talar för att medelåldera bland de tunga narkotikamissbmkama ökar, vilket tyder på att nyrekryteringen av unga till grappen minskar. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) har under år 1992 genomfört en undersökning av det tunga missbrakets omfattning. Resultaten av denna undersökning beräknas vara klara i febmari 1993.
Cannabis är det vanligaste narkotiska missbrakspreparatet i Sverige. Injektionsmissbraket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbraket har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken som tyder på att användning av droger som inte injiceras, såsom ecstasy, amfetamin och LSD, används i ökad omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en ökning av heroinmissbrak, främst s.k. rökheroin, i vissa invandrarkretsar.
Utomlands
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringama i Öst- och Centraleuropa har ökat riskema för att produktion, missbrak och handel med narkotika sprids såväl inom regionen som till andra länder. Missbrak av narkotika är ett växande problem såväl i de traditionella producentländema i tredje världen som bland underprivilegierade gmpper i den industrialiserade världen.
Utvecklingen är dock inte entydig. Undersökningar i flera västeuropeiska länder visar att missbraket av vissa droger stabiliseras eller t.o.m. minskar. Antalet beslag av heroin, kokain och andra droger ökar i många länder och regioner, vilket pekar på en bestämd vilja från kontrollmyndigheteraas sida att komma tillrätta med narkotikaproblemet. Även om skilda intressegrapper i Europa idag framför krav på att legalisera narkotikan finns det ingen regering som öppet förespråkar en sådan linje. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning kring det narkotikaprogram som utarbetats av CELAD, en arbetsgrapp för narkotikafrågor inom EG. Den uppfattning som kommer till uttryck där ligger nära den svenska synen i denna fråga.
Vidtagna och planerade åtgärder
Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för att begränsa tillgången och kontrollinsatser måste gå hand i hand. Särskilt viktiga är förebyggande insatser. Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av regeringens s.k. ATHENA-grapp fullföljs nu av Folkhälsoinstitutet inom ramen för det drogpreventiva programmet. Polisiära insatser mot gatuhandeln har
en viktig förebyggande furUction då sådana insatser både begränsar Prop. 1992/93:100 tillgången på narkotika och samtidigt har en avskräckande effekt på Bil. 6 presumtiva köpare av narkotika.
Den svenska narkotikalagstiftningen vänder sig mot all befattning med narkofika. I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbrak inte accepteras i vårt samhälle har regeringen i december 1992 förelagt riksdagen en proposition om bl.a. en skärpning av straffskalan vid ringa narkotikabrott. Enligt förslaget förs fängelse in i straffskalan för eget brak av narkotika. Detta innebär att det blir möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt narkotikabrak och att den som använt narkotika kan dömas till en påföljd som innefattar behandling av missbraket.
Vidare kommer regeringen inom kort att föreslå riksdagen vissa ändringar i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera hanteringen av vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverkning.
Narkotikaläget i världen påverkar situationen också i Sverige. Den ökande produktionen av illegal narkotika och den världsomspännande illegala narkotikahandeln kräver fortsatt stark beredskap och en väl samordnad nationell narkotikabekämpning. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet. SAMNARK skall samordna de insatser som initierades av Aktions-grappen mot Narkotika, som avslutade sitt arbete sommaren 1991. Inom ramen för detta uppdrag har uppmärksamhet särskilt riktats mot missbrak bland invandrare och flyktingar, drogförebyggande insatser inom arbetslivet samt samordning av insatser på regional nivå.
Sverige deltar mycket aktivt i det intemationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet. Sverige hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Sverige är f.n. medlem av FN:s narkotikakommission. Inom Europarådets samarbetsgrapp i narkotikafrågor, den s.k. Pompidougrappen, har Sverige bidragit med ekonomiskt stöd till Öst- och Centraleuropa för att möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougrappens olika aktiviteter. Vidare deltar Sverige aktivt i flera arbetsgrapper inom Pompidougrappen.
Sverige ingår också i den s.k. Dublingrappen, som är en informell interaationell grapp för utbyte av information om framförallt biståndsinsatser för att bekämpa narkotika. I grappen ingår också EG:s medlemsländer, EG-kommissionen, USA, Canada, Japan och Australien.
Sverige har under år 1992 innehaft ordförandeskapet i Nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som har till uppgift att främja det tvärsektoriella samarbetet mot narkofika i Norden.
Det intemationella samarbetet mot narkofika är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgmnd av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i detta samarbete. Under anslaget A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m. finns medel beräknade för stöd till interaationellt samarbete inom alkohol- och narkotikaområdet.
141 F 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 908 717 127
1992/93 Anslag 950 000 000
1993/94 Förslag 480 000 000 '
' 470 000 000 kronor har överförts till anslaget G15. Statens institutionsstyrelse.
Sedan kommunaliseringen av tvångsvårdens institutionerår 1983 har den ordningen gällt att staten träffat överenskommelse med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidragssystemet till missbrakarvården och ungdomsvården. Statsbidraget har i huvudsak fördelats dels till kommunema enligt en schablon för att fritt disponeras till missbrakarvård och ungdomsvård, dels till institutionema i form av platsbidrag. Vid ett antal tillfällen har beslutats om vissa justeringar av dessa principer i syfte att påverka utvecklingen av vårdstmkturen eller vårdresursema.
Den senaste omläggningen av statsbidraget, avseende åren 1991 och 1992, syftar till att stimulera utbyggnaden av platser vid särskilda ungdomshem och LVM-hem. Ett tillfälligt anordningsbidrag utgår till de huvudmän som tar nya platser i anspråk under åren 1991 och 1992. Statsbidraget är sedan år 1990 totalt 950 miljoner kronor per år.
Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmaimaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrakarvård beslutat att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Som redovisas under anslag G 15. Statens institutionsstyrelse, bör finansieringen av institutioneraa även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kommunema och genom statliga platsbidrag. Kostnadema beräknas uppgå till 470 miljoner kronor. Vidare skall principema för nuvarande statsbidrag till kommunema gälla under hela innevarande budgetår.
Föredragandens överväganden
Missbrakarvården och ungdomsvården har hittills inte fungerat tillfredsställande, vilket bl. a. ligger bakom riksdagens tidigare principbeslut om statligt inflytande över framför allt ungdomsvården.
Från olika håll har framförts att ungdoms- och missbraksarbete i många av landets kommuner inte prioriteras tillräckligt högt. Vissa särskilt utsatta grappers behov av stödinsatser eller vård har lyfts fram. Bostadslösa tunga missbrakare är i många fall i behov av en mellan-vårdsform som många kommuner inte kan erbjuda. Även psykiskt störda missbrakares särskilda vårdbehov är dåligt tillgodosedda. Andra grapper i behov av specifika insatser är t.ex. kvinnliga missbrakare, bam och ungdomar som lever utan fast förankring i en familj eller institution, missbrakande ungdomar där unga flickor är en särskilt utsatt grapp. Utbudet av vårdresurser för dessa utsatta grapper varierar mellan landets kommuner.
Statens bidrag till missbrakarvården och ungdomsvården bör ses som
en helhet med ett övergripande syfte att garantera att resursema på Prop. 1992/93:100 såväl institutionssidan som öppenvårdssidan överensstämmer med Bil. 6 behov och efterfrågan. När staten nu tar över den tunga institutionsvården finns ett starkt intresse av att det råder balans mellan den tunga institutionsvården och de kommunala insatseraa inom området, dvs. tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga vårdinsatser. Den tunga missbrakarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommuneraa gör.
De fördelningstal som ligger till grand för det generella statsbidraget till kommuneraa är föremål för översyn av strakturkostnadsutredningen (Fi 1992:17). Ett nytt system för fördelning av det generella statsbidraget avses träda i kraft den 1 januari 1995.
Statsbidraget till missbrakarvård och ungdomsvård bör tills vidare finnas kvar som ett riktat statsbidrag till kommuneraas missbraks- och ungdomsarbete. Bidraget skall ha generell karaktär och fördelas enligt särskilda fördelningskriterier som regeringen avser att besluta om under våren 1993. Länsstyrelsema bör inom ramen för sitt tillsynsarbete ges en aktiv roll vid fördelningen av statsbidraget samt uppföljningen av dess effekter. Socialstyrelsen bör i samarbete med Statens institutionsstyrelse utvärdera och analysera effekteraa av statsbidraget på nationell nivå. I samband med att nya fördelningstal för det generella statsbidraget införs bör frågan om statsbidragets konstraktion ånyo prövas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till tnissbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor.
F 2. Bidrag till organisationer
1991/92 Utgift 62 935 277 Reservation 1 555 767
1992/93 Anslag 28 755 000
1993/94 Förslag 31 630 000
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen anser att stödet till länkorganisationer och andra föreningar som arbetar med rehabilitering- och stödinsatser inom missbraksområdet bör samordnas på ett bättre sätt. Socialstyrelsen föreslår att anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrakare m.fl samordnas med anslagsposten Bidrag till KALV-orga-nisationerna. Styrelsen anser också att bidrag till lokala föreningar bör fördelas av länsstyrelserna.
Vad gäller organisationsstöd till organisationer som arbetar med utsatta bam och familjer, människor i samlevnadskriser m.m. hemställer Socialstyrelsen om en höjning med 1 miljon kronor.
143 Socialstyrelsen anser att det bör ske en samordning av bidragsgiv- Prop. 1992/93:100 ningen till kvinnojoureraa. Styrelsen föreslår att 3 miljoner kronor Bil. 6 överförs till anslagsposten Bidrag till kvinnojouremas riksorganisationer m.m. från anslag H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet, av medel som beviljas till kvinnojouremas lokala arbete.
Socialstyrelsen äskar oförändrat bidrag till de homosexuellas organisationer.
KALV-organisationerna
Den s.k. KALV-grappen består av Länkens kamratförbund, Alkohol-problematikers riksförbund, Sällskapet Länkamas riksförbund samt Verdandi.
KALV-organisationema ansöker om en höjning av bidraget med 50 %. Sällskapet Länkamas Riksförbund har inkommit med en särskild hemställan om organisationsbidrag.
Föredragandens överväganden
Jag anser i likhet med Socialstyrelsen att bidrag till organisationer som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrakare bör samordnas på ett bättre sätt. Jag anser därför att anslagsposten Bidrag till KALV-organisationeraa bör föras samman med anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrakare m.fl. vilken regleras i förordningen (1983:731) om statsbidrag till organisationer för stöd till missbrakare m.m. Medel skall även utgå tillde s.k. KALV-organisationerna. Jag anser att medlen bör disponeras av Socialstyrelsen. Den del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelsema som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta bam och familjer gör betydelsefulla insatser. Föreningar som Bamens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för opinionsbUdning, egna insatser och metodutveckling inom sina områden.
Stöd utgår till kviimojouremas riksorganisation och invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare avsätts medel för kviimojouremas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.
De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande informations- och rådgivningsverksamhet. Informationsfrågor inom olika samhällssektorer samt stöd till olika organisationer överfördes från Socialstyrelsen till Folkhälsoinstitutet när detta bildades den 1 juli 1992. Det uppdrag som regeringen lämnat till Socialstyrelsen angående de homosexuellas situation i satnhället har därför regeringen beslutat att föra över till Folkhälsoinstitutet. Institutet bör också fördela bidrag till de homosexuellas organisationer och medel härför bör således över-
föras till Folkhälsoinstitutet. Under anslag G 4. Folkhälsoinstitutet har Prop. 1992/93:100 jag beräknat I 125 000 kronor för ändamålet. Bil. 6
Sammanfattning
Anslagspost Anslag 1992/93 Förslag 1993/94
Bidrag till sam- 19 569
anslutningar av f.d. alkoholmiss brukare m.fl. > 23 343
Bidrag till 3 773
KALV-organisationerna
Bidrag till or- 2 207 3 207
ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer
Bidrag till 2 080 5 080
kvinnojourernas riksorganisationer m.m.
SUMMA 27 629 31630
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor.
F 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
1991/92 Utgift 10 542 000 '
1992/93 Anslag 7 964 000 '
1993/94 Förslag 7 964 000
' Anslaget Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbrak liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och motverka icke-medicinskt brak av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginformation.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
145 För CAN:s verksamhet har jag för budgetåret 1993/94 beräknat ett Prop. 1992/93:100 bidrag på totalt 7 964 000 kronor. Bil. 6
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 7 964 000 kronor.
146 G. Myndigheter under Socialdepartementet Prop. 1992/93:ioo
BU. 6
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgamas trygghet och välfärd. De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkringsadministrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grand av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden. Denna ekonomiska uppgift, som i stor utsträckning är regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret, och dess huvuduppgift är här framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring.
För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheteraa är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den meningen att uppgifter härleds ur någon författning (resp. förordning med instraktion undantagen). Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet är forskningsfrågoraa helt dominerande, medan Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion. Vid Bammiljörådet och Statens handikappråd dominerar policyskapande uppgifter i form av kunskapsförmedling och samordning.
Den totala personalstyrkan vid Socialdepartementets myndigheter uppgår under innevarande budgetår till ungefär 18 000 anställda, vilket är ca 600 färre än närmast föregående budgetår och ungefär 1 600 färre än budgetåret 1989/90. Personalminskningarna har åstadkommits genom effektiviseringar och omstraktureringar, främst inom socialförsäkringsadministrationen. Socialstyrelsen och på Rättsmedicinalverkets område. Det treåriga programmet för omställning och förayelse av den statliga administrationen som riksdagen godkände vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 gällde just dessa tre områden, och förayel-searbetet fortskrider. Däratöver pågår eller har genomförts andra omstraktureringar bl.a. såvitt avser Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och Statens hundskola. Hundskolans verksamhet drivs nu i bolagsform och har inte längre sin finansiering över statsbudgeten.
Socialförsäkringsadministrationen bestående av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassoraa med sammanlagt drygt 16 000 anställda svarar för mer än 85 % av de administrativa kostnaderaa inom Socialdepartementets område. Merparten tjänstgör vid de ca 400 lokalkontoren. Vid RFV, som är den personellt största centrala
myndigheten, tjänstgör drygt 650 anställda. Rättsmedicinalverket har Prop. 1992/93:100 totalt ungefär 500 anställda, varav endast 10 på det centrala lednings- Bil. 6 kansliet. Socialstyrelsens personalstyrka inkl. dem som tjänstgör vid de regionala tillsynsenheterna uppgår till ca 350 anställda. Läkemedelsverket, vars verksamhet är helt avgiftsfinansierad, ligger sedan inrättandet, trots ökade arbetsuppgifter, oförändrat på nivån 185 anställda. Verksamheten vid SBL med över ca 400 anställda är föremål för omstrakturering, vilken kommer att innebära betydande personalminskningar. I övrigt är myndigheterna personalmässigt små med i flertalet fall färre än 20 anställda.
Det är min och statrådet Könbergs uppfattning att administrationen i stort fungerar väl, och att det finns en god beredskap såväl för att möta förändringar i fråga om verksamhetens karaktär och omfattning som för att agera i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen.
Myndighetema befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Med utgångspunkt i anslagsframställningarna har en fördjupad prövning gjorts av verksamheten beträffande Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Hälsooch sjukvårdens ansvarsnämnd och Nämnden för vårdartjänst. Resultatet av denna prövning redovisas under resp. myndighetsanslag.
Den aviserade forskningspolitiska propositionen innebär att anslagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet föreslås oförändrade i avvaktan på senare ställningstaganden inom regeringen. Likaså föreslås Barnmiljörådets anslag oförändrat i avvaktan på beredningen av frågan om inrättande av en barnombudsman. Även till det föreslagna Smittskyddsinstitutet föreslås oförändrad medelstilldelning i förhållande till vad som för närvarande utgår till SBL i avvaktan på att frågan bereds inom regeringen med sikte på ett senare förslag till riksdagen.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat de finansiella föratsättningaraa för myndigheteraa samt principer för beräkning av anslagen. Myndigheterna kommer att få en betydande frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor, vilket syftar till en effektivare medelshantering. Myndighetsanslagen ändrar i de flesta fall karaktär från tidigare förslags- eller reservationsanslag till ramanslag, vilket ger möjlighet att till ett senare budgetår föra över såväl överskott som underskott på anslaget. De nya budgeteringsprinciperna innebär att förväntade prisökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats vid anslagsberäkningen. Löne- och prisökningar skall således finansieras inom myndighetsanslagen samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten ger. Investeringar i anläggningstillgångar kommer fortsättningsvis i princip att finansieras genom att myndighetema tar upp lån i Riksgäldskontoret. 1 regleringsbreven kommer låneramen att fastställas samt därav föranledda restriktioner vad gäller dispositionen av det anvisade anslagsbeloppet att anges. Statliga medelsflöden avses generellt komma att räntebeläggas. Under resp. anslag redovisas om myndigheten kormner att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret samt vad som i övrigt hänger samman med de nya principeraa för ekonomistyming.
148 Effekterna på anslagsbeloppen av sänkningen av nivån på lönekost- Prop. 1992/93:100 nadspålägget har inte nu kunnat beaktas och inte heller det förhållandet Bil. 6 att medel som tidigare anvisats direkt till Statshälsan avses fördelas ut på myndighetema. Dessa frågor kommer att behandlas i regleringsbreven.
G 1. Riksförsäkringsverket
1991/92 Utgift 471 106 611
1992/93 Anslag 465 222 000
1993/94 Förslag 604 806 000'
' Den ersättning som tidigare utgått från försäkringskassorna för viss ADB-drift föresläs upphöra.
Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna bambidrag, bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående och för ärenden som rör utbetalning av UtbUdningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och familjebidrag till värapliktiga.
De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkringskassoma genom den allmäima socialförsäkringen och anslutande bidragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barafamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
RFV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande områden
- ekonomiskt stöd till bamfamiljer
- ersättning vid sjukdom och handikapp
- ersättning vid ålderdom m.m.
- annan utbetalning
- administration och fondförvaltning.
Strakturen överensstämmer i väsentliga delar med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94.
Av resultatredovisningen i ÅR framgår utvecklingen med avseende på kostnader, intäkter och volym. RFV har inlett ett utvecklingsarbete för att förbättra den löpande resultatredovisningen. Avsikten är bl.a. att ta fram och utveckla nyckeltal för effekter i verksamheten, för produktivitet och kvalitet. Sådana saknas i årets ÅR.
För verksamheten angavs i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 att målen för RFV:s och försäkringskassoraas åtgärder mot ohälsan skulle vara att
- försäkringsutbetalningarna på grand av sjukdom och förtidspensione- Prop. 1992/93:100 ring, uttryckt i det s.k. ohälsotalet, sänktes med två dagar jämfört Bil. 6
med 1990/91 års nivå
- sjukfall som varat 30 dagar eller längre borde bli kortare och färre
- antalet nybeviljade förtidspensioner inte skulle öka
- andelen inbetalade underhållsbidrag i förhållande till utbetalade bidragsförskott skulle upprätthållas och om möjligt öka.
Vad beträffar ohälsotalet blev enligt RFV resultatet en minskning med 1,4 dagar. En ohälsodag kostade år 1991 ca 1,7 miljarder kronor. Räknat i fasta priser minskade försäkringens ersättningar för inkomstbortfall vid ohälsa mellan år 1990 och 1991 med ca 5 miljarder kronor. Av detta belopp beräknar RFV att effekten av de sänkta ersättningsnivåema som följt av sjukpenningreformen den 1 mars 1991 utgjorde 2,7 miljarder kronor samt att 2,3 miljarder kronor berodde på minskat antal ersatta dagar.
Antalet sjukfall som varat 30 dagar eller längre har enligt RFV minskat kraftigt under år 1991. Däremot varar dessa sjukfall allt längre tid innan de avslutas.
Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag minskade år 1991 med 1 000 och var därmed för första gången sedan år 1984 lägre än 50 000. För första halvåret 1992 däremot tyder preliminära uppgifter på en ökning.
Beträffande inbetalade underhållsbidrag har särskilda insatser vidtagits. Trots detta har andelen inbetalade belopp i förhållande till utgivna bidragsförskott minskat från 33 till 31,5 % vilket motsvarar 56 miljoner kronor. Enligt RFV har dock inbetalningsgraden ökat, om hänsyn tas dels till den minskade uppräkningen av underhållsbidragen för år 1991, dels till höjda förbehållsbelopp vid införsel samt försämrad företrädesordning för krav av underhållsbidrag.
Vidare framhåller RFV i ÅR att de snabba förändringar som sker inom socialförsäkringssektom ställer stora krav på administrationen. För att klara kraven krävs fömyad och fördjupad kompetens, förändringar i organisationen och nya arbetssätt. Ett brett upplagt utvecklingsarbete bedrivs, där de viktigaste inslagen är decentralisering, kompetensutveckling och förbättrat ADB-stöd.
En central del i stödet av RFV:s och försäkringskassomas verksamhet är ADB-utvecklingen. Förberedelser för moderaisering av ADB-systemen har pågått under flera år med inriktning bl.a. att åstadkomma ett mer flexibelt handläggarstöd. I en första etapp har under budgetåret 1991/92 inom en investeringsram om 150 miljoner kronor genomförts en basinvestering i lokal ADB-kapacitet.
I sin förenklade anslagsframställning beräknar RFV att verket genom rationalisering kan klara en neddragning av resurseraa med 5,1 miljoner kronor. Samtidigt behövs resurstillskott med 8,5 miljoner kronor för nya arbetsuppgifter dels till följd av EES-avtalets ikraftträdande, dels med hänsyn till att RFV fr.o.m. år 1993 har fått i uppgift att fastställa priset på de läkemedel som skall ersättas av socialförsäkringen.
150 För ett förbättrat ADB-stöd, som omfattar inrättande av lokala sjukförsäkringsregister, beräknar RFV investeringskostnaderaa till sammanlagt ca 160 miljoner kronor exkl. moms. För driften av ADB-systemen yrkas i samband härmed viss medelsförstärkning.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92 -1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 604,8 miljoner kronor
Resultatbedömning
RFV har en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifter som effektema för individen och samhället.
RFV:s årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer. Emellertid finns det ännu inte möjlighet att göra en bedömning av effektiviteten i någon av verksamhetsgrenama, eftersom underlag för sådan prövning saknas. RFV har inte heller gjort någon bedömning av resultatet av verksamheten i ÅR.
Den revisionsberättelse som RRV avgivit vad gäller RFV och försäkringskassoma innehåller inga invändningar. I en revisionsrapport pekar RRV dock på brister i mtiner och i den intema kontrollen inom RFV och försäkringskassoma. Enligt regleringsbrevet skall RFV överlänma en gemensam årsredovisning till regeringen. Detta betyder enligt RRV att kraven måste ställas högt på den gemensamma årsredovisningen så att budgetreformens och budgetförordningens grandläggande krav tillgodoses. RRV anser att RFV bör intensifiera arbetet med att vidareutveckla system och metoder för att mäta och analysera resultat samt se till att dokumentera resultatet i nästa årsredovisning. RRV konstaterar att flera försäkringskassor inte utsett någon huvudansvarig för arbetet med årsredovisningen, vilket har fått negativa konsekvenser för RFV:s samlade årsredovisning. RRV:s allmänna intryck är dock att de flesta försäkringskassor kommit relativt långt i arbetet med att beskriva sina resultat.
Jag delar RRV:s bedönming att arbetet med att utveckla den gemensanuna årsredovisningen bör ha hög prioritet och att frågan om särskild hänsyn vad gäller tidplanen för socialförsäkringsadministrationens årsredovisningar kan komma att behöva diskuteras. Jag anser i likhet med
151 RRV au RFV bör klarlägga och fastställa lämpliga kontrollratiner samt Prop. 1992/93:100 in- och utbetalningsratiner för småföretagarförsäkringen. Bil. 6
Med hänsyn till vikten av att effektivitet och kvalitet i verksamheten skall kunna bedömas är det mycket angeläget att RFV fortsätter sitt arbete med att utveckla lämpliga resultatmål och resultatmått. Jag föratsätter att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 skall innehålla sådan resultatinformation att såväl nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader ingår i underlaget.
Slutsatser
Min bedömning är att de rikflinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1993/94. Under våren 1992 fann jag vidare att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville då även invänta RFV:s årsredovisning som skulle komma att ge ett bättre underlag för nya direktiv till RFV och försäkringskassoraa under våren 1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Anslagsberäkning
Jag har vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåret 1993/94 utgått från den i budgetpropositionen 1992 för RFV angivna planeringsramen jämte ett reducerat rationaliseringskrav.
De intemationella frågoraa inom socialförsäkringen kommer att få vidgad betydelse främst i samband med EES-avtalets ikraftträdande. Jag har vid min beräkning av medelsbehovet tagit hänsyn härtill. Jag har vidare beräknat medel för ökade arbetsuppgifter i samband med prissättning av läkemedel samt för utvärdering av försöken med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård.
ADB-stöd
ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkringsadministration.
Sedan flera år tillbaka har en utveckling av försäkringskassoraas ADB-stöd varit aktuell. I årets kompletteringsproposition uttalade jag att ytterligare överväganden behövde göras innan ställning kunde tas till utfornmingen av det framtida datorstödet. Jag framhöll även att diagnosregistrering på ADB-medium när det gällde enskUda personer inte skulle få förekomma, ehura detta var en väsenflig beståndsdel i det s.k. FAS 90-förslag rörande sjukförsäkringsregister som tidigare framlagts av RFV. Mot den bakgranden uppdrog regeringen åt RFV att i nära samarbete med försäkringskassorna närmare utreda moderniseringen av
det lokala ADB-stödet. Utredningsarbetet skulle avse såväl sjukförsäk- Prop. 1992/93:100 ringsområdet som övriga delområden inom socialförsäkringen. Bil. 6
RFV har redovisat utredningsresultatet i en rapport den 27 augusti 1992. RFV konstaterar att kassoraa har behov av ett moderat och lokalt ADB-stöd inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden. Dagens ADB-system, som ursprangligen skapades för att administrativt hantera stora mängder utbetalningar, är inte uppbyggt så att det kan ge ett effektivt handläggarstöd vare sig för arbetet med långa sjukfall och rehabilitering eller för kassomas arbete i övrigt. ADB-systemen är inte heller anpassade för att ge information och möjligheter till fördjupade verksamhetsanalyser.
RFV konstaterar vidare att förbudet mot diagnosregistrering enligt intentionema i FAS 90-förslaget medför en försvagning av stödet till rehabiliteringsarbetet och likaså konsekvenser för det förebyggande arbetet och folkhälsoarbetet. En lokal informafionslagring utgör emellertid enligt verkets mening ett väsentligt inslag i den pågående decentraliseringen av verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen.
Jag delar RFV:s uppfattning om behovet av ett förbättrat lokalt ADB-stöd. En decentralisering av datorstödet till lokal nivå bidrar också till såväl bättre service som integritetsskydd för den enskilde. Jag har samtidigt gjort den bedönmingen att det ytterligare bidrag till försäkringskassomas rehabiliteringsinsatser som en utformning i enlighet med FAS 90-förslaget skulle innebära inte kan uppvägas av de olägenheter för den enskildes integritet som en diagnosregistrering på ADB-medium skulle kunna medföra.
Som jag anfört i många sammanhang är det av yttersta vikt att den enskildes personliga integritet skyddas vid en modemisering av datorstödet. Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att till riksdagen lägga fram en proposition om decentralisering av registerhanteringen inom sjukförsäkringen tUl lokal nivå. Detta kommer bl.a. att omfatta en strikt lagreglering i fråga om vilka uppgifter som får finnas i registren och avgränsning av tillåtna användningsområden samt tydliga gränser för i vilken utsträckning och under vilka former information får bearbetas och lämnas ut på ADB-medium.
Regeringen avser att tillsätta en beredning som skall utreda möjlighetema att flytta över huvudansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama till arbetsmarknadens parter. Direktiv avses inom kort utfårdas. Detta kommer att inverka på försäkringskassomas organisation, varför en översyn av kassomas styrelser kommer att ingå i beredningens arbete. Den aviserade förändringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama betyder inte enligt min mening att behovet av ett förbättrat ADB-stöd hos försäkringskassoma blir mindre angeläget. DärtUl kommer att ADB-modemisering behövs inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden som administreras av kassoma, dvs. utöver sjuk-och arbetsskadeersättningar även föräldrapenning, övriga dagersättningar, bidrag och pensioner. Jag firmer det också viktigt vad beträffar RFV:s utvecklingsinsatser och förnyelsearbete inom ADB-området med
en bred prioritering avseende de olika delområdena inom socialförsäk- Prop. 1992/93:100 ringen. Bil. 6
Det förbättrade ADB-stödet väntas innebära betydande kostnadsminskningar inte bara administrativt utan även avseende försäkringsutgiftema och samhällsekonomiskt i vidare bemärkelse. ADB-investeringen beräknas på några års sikt iimebära en årlig rationaliseringsvinst inom administrationen motsvarande ca 98 mUjoner kronor. Intjänandetiden för investeringen beräknas härvid till fem år. Jag avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa rationaliseringarna på administrationskostnaderaa. De besparingar på försäkringsutgifteraa som det förbättrade datorstödet väntas medföra torde vara av större betydelse. Storleken härav är dock svår att beräkna.
Socialförsäkringsadministrationens investeringsbehov för ADB-utrastning och övriga anläggningstillgångar beräknar jag för budgetåret 1993/94 fill sammanlagt 272,3 mUjoner kronor. Av beloppet avser ca 97 miljoner kronor inrättande av lokala databaser. En föratsättning för sistnänmda investering är att riksdagen beslutat om sjukförsäkringsregisterlag. I enlighet med den nya beslutsordningen och finansieringsmodellen för finansiering av investeringar i ADB-utrastning och andra anläggningstillgångar beräknas RFV för budgetåret 1993/94 ta upp lån i Riksgäldskontoret på högst 595,1 miljoner kronor. Av detta belopp beräknas 275,8 nuljoner kronor användas för lösen av återstående kapitalskuld hos Statskontoret för ADB-utrastning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. RFV bör tillföras 49,5 miljoner kronor för att bl.a. täcka kostnadema för amorteringar och räntor under budgetåret 1993/94 för nyinvesteringama för det förbättrade lokala datorstödet.
övrigt
I samband med mitt förslag om ramanslag för RFV anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., som omfattar portokostnader för RFV:s utbetalningar av ersättningar från socialförsäkringen m.fl. förmåner, på grand av svårigheter att beräkna kostnader och volym bör överföras till ett nytt anslag C 10. Ersättning till postverket m.m.
Under rabriken Inkomster tas för närvarande upp vissa ersättningsbelopp. Ersättningen från försäkringskassoma, som enbart avser ADB-stödet för sjukförsäkringen, bör enligt min mening avvecklas. Budgettekniken kommer då att vara lika såvitt avser ADB-kostnadema för samtliga förmånssystem. Övriga ersättningsbelopp bör framdeles ingå i RFV:s ramanslag och disponeras av verket. RFV bör också - i enlighet med det förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat - tUldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Anslaget för RFV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgetering av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-
visats av chefen för Finansdepartementet (bUaga 1, Statsbudgeten och Prop. 1992/93:100 särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Bil. 6 RFV:s disposition kommer slufligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 604 806 000 kr.
G 2. Allmänna försäkringskassor
1991/92 Utgift 663 190 283
1992/93 Anslag 643 880 000
1993/94 Förslag 4 121 817 000'
' Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. (Ca 3 500 miljoner kronor kan hänföras till anslagstekniska förändringar).
De allmänna försäkringskassoma har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Bestämmelseraa om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning fill sjuka, handikappade, bamfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
Det finns 25 allmäima försäkringskassor i landet sedan försäkringskassoma i Malmö kommun och Malmöhus län sammanslagits den 1 juli 1992. Varje kommun har enligt huvudregeln minst ett lokalkontor. Totalt finns det ca 400 lokalkontor och ett 50-tal mindre serviceenheter. Vid försäkringskassoraa arbetar ca 16 000 personer, varav ca 80 % på lokalkontoren.
Riksförsäkringsverket
RFV har länmat en årsredovisning (ÅR) avseende budgetåret 1991/92 som omfattar hela socialförsäkringsadministrationen. En redogörelse för denna har lämnats under G 1. Riksförsäkringsverket.
RFV har vidare i en förenklad anslagsframställning lämnat förslag som innebär ett ökat anslagsbehov med 155 miljoner kronor jämfört med anslaget för iimevarande budgetår. Detta motiveras bl.a. av att vissa regelförändringar inte genomförts eller enbart i sådan omfattning att beräknad besparing inte har uppnåtts, av att stora ökningar av arbetsvolymema har inträffat vad gäller administrationen av utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och av ett ökat
resursbehov på grand av EES-avtalet. RFV menar att den i regleringsbrevet föratsedda ytterligare minskningen av planeringsramen för 1993/94 med 168 miljoner kronor skulle föratsätta regeländringar eller andra åtgärder som betydligt minskar försäkringskassoraas arbetsvolymer. Verket har redovisat vissa förslag till sådana regelförändringar.
Vad beträffar anslagskonstraktion för försäkringskassoma anser RFV att det är angeläget att få till stånd en flexiblare resursanvändning mellan budgetår. Enligt RFV är det av överordnad betydelse att få till stånd en ordning där ställning tas till administrationens resursbehov i samband med beslut om nya eller förändrade regler eller eljest när beslut tas om verksamhetsfrågor. RFV menar att det i dag saknas underlag för att bedöma om och i så fall vid vilken tidpunkt ramanslag bör tUlämpas för socialförsäkringsadministrationen.
Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge RFV i uppdrag att i samråd med RRV utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma brattoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom socialförsäkringen. RFV har i anledning av detta uppdrag länmat en rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter m.m. I denna anförs beträffande försäkringskassoraa två alternativ.
RFV förordar att i budgetpropositionen liksom nu redovisas en brattoram för förvaltningskostnaderaa. Ersättningar från Allmänna pensionsfonden, arbetsskadefonden, delpensionsfonden och sjukförsäkringsfonden samt från Arbetsmarknadsdepartementet bör fastställas årligen med hänsyn till verkliga arbetsvolymer, varefter medel överförs från berörda fonder. Anslag över budgeten anvisas för övriga delar, dvs. de verksamhetsgrenar där transfereringama betalas med statsmedel.
RFV redovisar även en alteraativ konstraktion där hela förvaltningskostnaden tas upp som budgetanslag samtidigt som ersättningen från fonderaa går in på inkomsttitlar.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks tUl att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 4 121,8 miljoner kronor
156 Resultatbedömning Prop. 1992/93:100
BU. 6
Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet
angivna resultatmålen hänvisar jag till vad som anförts under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Emellertid saknas det fortfarande underlag för att göra en bedömning av effektiviteten i verksamhetsgrenama.
Slutsatser
Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1993/94. I likhet med vad jag anfört beträffande RFV fann jag våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel.
I budgetpropositionen 1992 angavs att jag avsåg att ge ett regeringsuppdrag i syfte att göra en översyn av försäkringskassomas styrelser. Jag anser fortfarande att frågeställningen är relevant men att frågor om försäkringskassomas administration och organisation bör behandlas i samband med beredningen av en ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa.
Anslagsberäkning
Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassoraa för budgetåret 1993/94 utgått från en viss justering av den planeringsram som angavs i 1992 års budgetproposition samt ett reducerat rationaliseringskrav.
Med hänsyn till de administrativa konsekvensema av olika regelförändringar föreslårjag att sammanlagt 81 mUjoner kronor tillförs försäkringskassoma. De förändringar som då beaktats är det särskilda ensamförälderstödet, införandet av 180 dagars samordning mellan sjuk- och arbetsskade försäkringen, införandet av en karensdag och förändrade kompensationsnivåer i sjukförsäkringen, överförande av bostadsbidragshanteringen från kommunerna till försäkringskassoma, assistansersättning och förändrade folkpensionsregler till följd av EES-avtalet. Administrativa resurser för de ökade volymema av utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) på grand av det rådande arbetsmarknadsläget har jag för avsikt att återkomma till i kompletteringspropositionen 1993.
För kompetensutveckling beräknas i enlighet med vad som aviserades i 1992 års budgetproposition 30 miljoner kronor.
Beträffande ADB-kostnadema hänvisar jag till vad jag anfört under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
157 Jag beräknar vidare 10 miljoner kronor för särskild projektverksamhet Prop. 1992/93:100 även nästa budgetår. Bil. 6
För att bl.a. underlätta verksamhetsmässiga prioriteringar bör medlen för försäkringskassomas förvaltningsutgifter föras samman under eU ramanslag.
Ersättningen från försäkringskassoraa till Riksförsäkringsverket vilken enbart avser ADB-stödet för sjukförsäkringen bör avvecklas som jag tidigare anfört under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
Vad gäller inkomstsidan föreslås att de ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och från arbetsskadeförsäkringen framdeles bör ingå i försäkringskassomas ramanslag. Fr.o.m. innevarande budgetår redovisas 100 % av kostnadema (s.k. brattoredovisning) efter avdrag för vissa inkomster på anslaget. Någon ändring av finansierings-principeraa för försäkringskassomas förvaltningskostnader föreslås däremot inte. Sjukförsäkringsavgifteraa kommer alltså även framdeles att bidra till finansieringen av förvaltningskostnadema.
I samband med mitt förslag om ramanslag för försäkringskassoma anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., i enlighet med vad som anförts beträffande RFV, bör överföras till ett nytt anslag C 10. Ersäuning till postverket m.m.
Av tabellen nedan framgår anslagets konstraktion och storleken på de ingående postema.
Utgifter 4 722 920 000
Inkomster 601 103 000
varav
- avgiftsinkomster 3 300 000
- Allmänna pensionsfonden 182 803 000
- arbetsskadeförsäkringen 415 000 000
Summa 4 121 817 000
Vad jag nu har anfört avser att ge information om försäkringskassornas samlade resursbehov.
Anslaget för försäkringskassoraa har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på arbetsgivaravgifteraa. Det disponibla beloppet kan därför komma att avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 4 121 817 000 kronor.
158 G 3. Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 212 716 181
1992/93 Anslag 205 744 000
1993/94 Förslag 316 395 000'
' Anslaget omfattar det tidigare anslaget Socialstyrelsen samt hela/delar av anslagen Insatser mot aids. Epidemiberedskap m.m.. Specialistutbildning av läkare m.m.. Bidrag till barnomsorg. Utvecklingsmedel m.m. samt Utvecklings-och försöksverksamhet.
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör alkohol och andra missbraksmedel. Socialstyrelsen skall utöva tUlsyn, följa upp och utvärdera verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom dessa områden. Detta skall ske gentemot av statsmaktema fastställda mål. De övergripande målen är att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instraktion för Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 bl.a. hemställt
- att anslaget E 1. Socialstyrelsen utformas som ett ramanslag vari ingår hela/delar av anslagen E 1. Socialstyrelsen, A 6. Insatser mot aids, Ell. Epidemiberedskap m.m., E 14. Specialistutbildning av läkare m.m., F 1. Bidrag tUl baraomsorg, G 15. Utvecklingsmedel m.m., samt H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet,
- att den medicinska tillsynen förstärks,
- att tillsynen, uppföljningen och utvärderingen inom socialtjänsten och omsorgerna förstärks,
- att genom omfördelning inom det föreslagna ramanslaget tillföra Epidemiologiskt centmm (EPC) och Centram för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) ytterligare medel,
- att genom omfördelning inom ramanslaget tillföra medel för inköp av statistik,
- att Socialstyrelsen övertar den medicinska tillsynen över skolhälsovården från Statens skolverk,
- att genom omfördelning inom ramanslaget tiUföra Nordiskt utbildningsprogram för utveckling av social service (NOPUS) ytterligare medel,
- att ytterligare medel tillförs för specialistutbildning av läkare m.m.,
- att vissa uppgifter av huvudsakligen utbetalande karaktär och/eller tillståndskaraktär avvecklas från Socialstyrelsen,
- att anslaget tiU Socialstyrelsen uppförs med sammanlagt 322 925 000 kr. Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat
verksamheterna inom verksamhetsområdena hälso- och sjukvård,
socialtjänst samt folkhälsa. Prop. 1992/93:100
I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar Bil. 6 Socialstyrelsen ett flertal posUiva effekter av verksamheten. Som exempel kan nämnas den under resultatperioden inledda länsvisa aktiva uppföljning som myndigheten genomfört i ett flertal län. Socialstyrelsen visar i analysen att det samlade grepp som här har tagUs på förhållanden inom såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst bl.a. har skapat incitament för ansvariga huvudmän att påbörja aktiviteter i syfte att komma tillrätta med påvisade brister.
Av analysen framgår att tillkomsten av en regional tillsynsorganisation med ansvar för hälso- och sjukvården och tandvården har inneburit att ärendehandläggning, inspektioner och annan förekommande tillsynsverksamhet kommit att bedrivas mer målinriktat, systematiskt och effektivt samt med ett större inslag av förebyggande insatser än tidigare. Genom att vissa tillsynsuppgifter har kommit att koncentreras till den regionala tillsynsorganisationen har verksamheten på central nivå mera kunnat inriktas mot uppföljning och utvärdering av olika förhållanden inom hälso- och sjukvården.
Uppbyggnaden av den regionala tillsynsorganisationen har - enligt Socialstyrelsen - bl.a. medfört att handläggningstiden för Lex Mariaärenden kuimat nedbringas betydligt under perioden. Detta samtidigt som ärendevolymen kraftigt ökat.
Inom socialtjänstsektora har Socialstyrelsen genomfört uppföljnings-och utvärderingsinsatser inom ett flertal områden. Socialstyrelsen påvisar bl.a. att olika insatser inom bam- och äldreomsorgeraa samt när det gäller missbraksfrågor medfört att kommuneraa prioriterat målet om förskola för alla bam, vidtagit åtgärder för att förbättra äldreboendet, samt initierat olika typer av narkomanvårdsprojekt.
Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har under treårsperioden successivt förändrats bl.a. till följd av dels överföringen av det förebyggande aids-arbetet till Aids-delegationen, dels överföringen den 1 juli 1992 av framför allt det sektorsövergripande folkhälsoarbetet och den utåtriktade informationsverksamheten till Folkhälsoinstitutet. Under den senare delen av resultatperioden har Socialstyrelsen, till följd av bl.a. dessa förändringar, lagt tyngdpunkten av verksamheten i det hälsobefrämjande arbetet där huvuduppgiftema har varit att svara för den aktiva uppföljningen av folkhälsoarbetet inom hela socialsektom samt social och epidemiologisk analys av folkhälsorapporteringen. Socialstyrelsen visar i analysen att folkhälsoarbetet bl.a. har resulterat i ökade kunskaper om hälsans villkor, vetenskaplig konsensus i vissa frågor, ökad uppmärksamhet på risker i personligt beteende och miljö, ökad användning av epidemiologiska data samt förbättrad miljö- och samhällsmedicinsk kompetens i regional och lokal planering.
Socialstyrelsens omvärlds- och framtidsanalys visar på ett ökat behov av tillsyn, uppföljning och utvärdering av förekommande tjänster inom framför allt hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skälen är bl.a. en förväntad tilltagande resursbrist inom dessa sektorer, krav på ökad produktivitet i tjänsteproduktionen, samt behov av en skärpt kvalitets-
bevakning med anledning av ett eventuellt framtida svenskt EG-med- Prop. 1992/93:100 lemsskap. Bil. 6
I resursanalysen beräknar Socialstyrelsen ett i stort sett oförändrat resursbehov inom den centrala organisationen under kommande treårsperiod. Som ett resultat av bl.a. bedönmingaraa i omvärlds- och framtidsanalysen utgår emellertid Socialstyrelsen från att behovet av resurser inom den regionala tillsynsorganisationen kommer att öka.
Mot bakgrand av de olika verksamhetsanalyserna gör Socialstyrelsen bedömningen att den framtida verksamheten ytterligare bör inriktas mot de s.k. kärnområdena, dvs. hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folkhälsa. Inom den förstnämnda sektom görs bedömningen att verksamheten framför allt bör inriktas mot en ökad medicinsk tillsyn och inom de båda andra sektorema bedömer Socialstyrelsen att insatseraa i första hand bör inriktas på att åstadkomma en förbättrad uppföljning och utvärdering. Inom området folkhälsa ser Socialstyrelsen det också som sin huvuduppgift att utveckla verksamheten vid det epidemiologiska centret.
Socialstyrelsen har i resultatanalysen - i enlighet med rikUinjer i de myndighetsspecifika direktiven - genomfört en redovisning av hur tilldelade resurser har använts under resultatperioden. Av denna redovisning kan bl.a. utläsas hur många årsarbetskrafter som olika budgetår fördelats på operativ respektive icke-operativ verksamhet, på operativ verksamhet inom olika verksamhetsgrenar samt på operativa verksamheter fördelade på huvuduppgifter.
Analysen visar bl.a. att andelen årsarbetskrafter i operativ verksamhet under treårsperioden minskat från 71 till 66 procent samtidigt som andelen årsarbetskrafter i icke-operativ verksamhet ökat från 29 till 34 procent. Detta resultat förklaras av Socialstyrelsen bero på att stora resurser har avsatts under perioden för olika förändringsarbeten med anledning av den nyligen genomförda omorganisationen och avvecklingen.
Av analysen framgår även att resursfördelningen mellan olika verksamhetsgrenar är i stort sett oförändrad under perioden, vilket iimebär att andelen årsarbetskrafter inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsoarbete uppgått till ca 50, 35 respektive 15 procent.
Fördelningen av resurser inom den operativt inriktade verksamheten visar att andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom tillsynsfunktionen ökat från 24 procent vid periodens början till 30 procent vid periodens slut, vilket till stor del förklaras av tillkomsten av den regionala tiU synsorganisationen. Också andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom ftinktionen kunskapsutveckling ökar något - från 33 till 36 procent medan andelen årsarbetskrafter med författningsbundna uppgifter har varit i stort sett oförändrad under perioden - ca 15 procent. Övrig operativ verksainhet minskar från 30 procent till knappt 20 procent under perioden.
Bl.a. på grand av den nyligen genomförda omorganisationen framhåller Socialstyrelsen att resultaten med avseende på resursanvändningen är behäftade med vissa osäkerheter och avråder därför från alltför långtgående tolkningar av materialet.
Riksdagen 1992/93. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 6
161 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Övergripande mål
Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande treårsperioden skall vara att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalUet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter skall vara att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt onuådena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Verksamheten skall bedrivas gentemot av statsmakteraa fastställda mål.
Resurser: Ramanslag 1993/94 316,3 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94
316 395 000 kr
1994/95
316 395 000 kr
1995/96
316 395 000 kr
Övrigt
Socialstyrelsens funktion skall utvecklas bl.a. genom att ratiner införs för en till regeringen regelbundet återkommande rapportering av förhållanden inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården.
Resultatbedömning
Jag bedömer att satsningen på en regional tillsynsorganisation har gett positiva resultat med avseende på såväl verksamhetens innehåll som dess kvalitet och effektivitet. Den högre ambitionsnivån inom tillsynsverksamheten har inneburit att tidigare icke kända missförhållanden inom hälso- och sjukvården blottlagts. Tillkomsten av den regionala tillsynsorganisationen har också ökat uppmärksamheten på kvalitetsaspektema inom vården såväl inom den medicinska professionen som bland allmänheten, vilket inneburit att antalet anmälningar om bl.a. misstänkta felbehandlingar ökat. Jag noterar emellertid att såväl Jönköpings- som Malmöenheten tUlkommit efter resultatperiodens slut. Det kommer därför att dröja ytterligare något år innan en heltäckande bild av verksamheten kan ges.
Också Socialstyrelsens insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet på den centrala nivån har enligt min bedömning fallit väl ut. Jag noterar särskilt att samarbetet mellan Socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet inom projektet Dagmar 50 - en kartläggning och analys av resursutnyttjande och tillgänglighet vid 400 kliniker i svenska sjukhus -har gett ett positivt resultat med avseende på de föratsättningar till bätt-
re resursutnyttjande inom vården som nu har skapats. Jag bedömer Prop. 1992/93:100 också att det brett upplagda arbetet inom aktiv uppföljning har gett Bil. 6 viktig kunskap och impulser för bl.a. planering och utveckling av olika insatser och stmkturer inom hälso- och sjukvården.
Den aktiva uppföljningen inom socialtjänstsektom omfattar en kontroll av verksamheter vad avser bl.a. resursanvändning, kvalitet och möjligheter till självevaluering. Kontrollen omfattar också verksamhetemas lagenlighet samt deras relevans i förhållande till av regering och riksdag formulerade mål. Jag bedömer att denna uppläggning av uppföljningen har bidragit till att påvisade brister i vissa fall har kunnat undanröjas. Som exempel på verksamheter och förhållanden inom socialtjänsten som varit föremål för uppföljning kan nämnas företeelser inom bamomsorgen, äldreboendet, hemtjänsten samt vården av narkotikamissbrakare.
Den aktiva uppföljningen har - utöver vad jag här har redovisat -gett regering och riksdag värdefullt kunskapsunderlag om regionspecifika förhållanden inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten, vilka tidigare ftmnits att tillgå endast i begränsad utsträckning. Emellertid noterar jag att den länsvis genomförda aktiva uppföljningen inte i tillräcklig grad tillgodoser regeringens behov av rikstäckande och regelbundet återkommande rapportering från hälso- och sjukvårds- respektive socialtjänstsektom. När det gäller förhållanden inom socialtjänsten har jag dock erfarit att Socialstyrelsen planerar att utge en regelbundet återkommande publikation - en socialtjänstens statusbeskrivning - där åtminstone delar av detta behov bör kunna tiUgodoses.
En del av Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har - som jag tidigare redovisat - övergått till andra myndigheter. Socialstyrelsens roll har i samband härmed kommit att mera inriktas mot uppföljning och utvärdering av förebyggande verksamheter, registerverksamhet samt folkhälsorapportering. Det är ännu för tidigt att bedöma hur väl Socialstyrelsen uppfyller denna delvis nya roll. Genom verksamheten vid det epidemiologiska centret kommer emellertid Socialstyrelsen att - på ett helt annat sätt än tidigare - kunna följa, analysera och rapportera hur bl.a. folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem utvecklas samt även kunna följa upp effektivitets- och kvalitetsarbetet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Mot denna bakgrand bedömer jag att Socialstyrelsen under planeringsperioden bör ha goda föratsättningar att åstadkomma positiva resultat i arbetet med folkhälsofrågoraa.
Parallellt med de verksamhetsmässiga förändringaraa inom området folkhälsa som jag här har redogjort för har Socialstyrelsen genomfört ett flertal olika hälsofrämjande insatser. Bl.a. kan nänmas arbetet med Folkhälsorapport 1991. Rapporten har sannolikt bidragit till att man på regional och lokal nivå nu beaktar epidemiologiska fakta i högre utsträckning än tidigare t.ex. vid planering av hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Oaktat de osäkerheter som den tidigare presenterade resursredovisningen är behäftad med, bl.a. på grand av omorganisationen, drar jag
ändå slutsatsen att myndigheten under resultatperioden prioriterat ar- Prop. 1992/93:100 betet med tillsyn och uppföljning inom käraområdena, vilket ligger i Bil. 6 linje med de direktiv och rikflinjer för verksamheten som utgått från regering och riksdag. Det förhållandet att den icke-operativa verksamheten ökat på bekostnad av den operativt inriktade verksamheten är naturligt med tanke på den neddragning och omorganisering av verksamheten som ägt ram under senare år. Jag bedömer att Socialstyrelsen - när myndigheten hunnit anpassa verksamheten efter rådande föratsättningar - bör kunna uppvisa en mer operativt inriktad verksamhet än vad som är fallet i dag.
Vad jag här har anfört om resultatet av Socialstyrelsens verksamhet den senaste treårsperioden måste vägas mot det förhållandet att myndighetens uppföljnings- och utvärderingssystem ännu inte är tillräckligt utvecklade för att effekterna av den bedrivna verksamheten fullt ut skall kunna värderas. Vidare finns fortfarande brister i det ekonomiska redovisningssystemet som innebär att prestationer och effekter i vissa fall inte kan relateras till resursåtgången. Svårigheter föreligger därför att bedöma verksamhetens produktivitet och effektivitet. Socialstyrelsen har inte heller hunnit utveckla lämpliga resursmått som kan användas i resultatanalysen. Jag har emellertid noterat att Socialstyrelsen - i syfte att komma tillrätta med dessa brister - för närvarande genomför en översyn och utveckling av såväl uppföljnings- och redovisningssystem som de olika resursmått som i framtiden skall användas i resultatanalysen. Avsikten är bl.a. att under kommande resultatperiod utveckla resultatanalysen som instrament i budgetprövningen samt som underlag för den egna verksamhetsuppföljningen.
Av bl.a. dessa skäl föreligger i vissa fall svårigheter att bedöma resultatet av Socialstyrelsens verksamhet den gångna treårsperioden, vilket statsrådet Könberg tidigare redogjort för under anslaget D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig.
Slutsatser
Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden visar att såväl genomförda prestationer som resultatet av desamma i huvudsak gett ett positivt resultat, dvs. bidragit till den övergripande målsättningen med verksamheten. Jag noterar också att Socialstyrelsen har följt de direktiv och riktlinjer för verksamheten som regering och riksdag utfärdat med anledning av den beslutade omorganisationen. Mot bakgmnd härav gör jag bedömningen att Socialstyrelsen under kommande resultatperiod bör erbjudas möjlighet att bedriva verksaniheten med en högre grad av finansiell frihet än vad som varit fallet under föregående resultatperiod. Jag föreslår därför att Socialstyrelsen tilldelas ett ramanslag med planeringsram för treårsperioden 1993/94 -1995/96.
Socialstyrelsen bör under kommande resultatperiod fortsätta arbetet på den inslagna vägen, dvs. ytterligare inrikta verksamheten mot tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt
områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folkhälsa. Inom social- Prop. 1992/93:100 tjänsten ingår här även arbetet med utvecklings- och försöksverksam- Bil. 6 het. I konsekvens härmed bör Socialstyrelsens arbetsuppgifter av förvaltande karaktär så långt möjligt avvecklas eller överföras till andra myndigheter. Socialstyrelsen bör vidare driva det inledda arbetet med kompetensutveckling vidare.
Mot bakgrand av vad jag tidigare sagt om verksamheten vid de regionala tillsynsenhetema samt med beaktande av de effekter som ett eventuellt EG-medlemsskap samt pågående strakturförändringar inom den nationella hälso- och sjukvården kan ge på hälso- och sjukvårdens kvalitet i framtiden anser jag det angeläget att en hög beredskap upprätthålls inom Socialstyrelsen för att möta redan påvisade samt eventuellt ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn. Jag beräknar därför 10 miljoner kronor för en förstärkning av den medicinska tillsynen. Medlen bör användas dels till en förstärkning av den hittillsvarande organisationen, dels till en etablering av en tillsynsenhet i Göteborg. Tillsynen över västkustregionen täcks i dag från den regionala enheten i Jönköping som, med nuvarande resursdimensionering, inte har möjlighet att fullt ut tillgodose de tillsynsbehov som finns i den starkt befolkade västkustregionen.
Socialstyrelsens roll som kunskapsförmedlande myndighet bör utvecklas. Kunskapsutveckling och kunskapsförmedling skall i första hand utgå från resultatet av styrelsens tillsyn, uppföljning och utvärdering samt reformer inom sektora och även belysa framtida strakturella förändringar. Bl.a. anser jag det angeläget att ratiner för en till regeringen regelbundet återkommande rapportering från Socialstyrelsens verksamhetsområden arbetas fram. Detta bör ske senast under budgetåret 1993/94.
Under resultatperioden bör Socialstyrelsen - i samråd med Socialdepartementet - utveckla redskapen i den nya mål- och resultatstyrningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål och resultatkrav och andra förekonunande styrinstrament för verksamheten, utveckla uppföljnings-, utvärderings-, och redovisningssystem i syfte att förbättra resultatredovisningen, samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och resultatmått för verksamheten.
Övriga verksamhetsmässiga frågor
Mot bakgrand av bl.a. nyligen genomförda neddragningar och rationaliseringar av Socialstyrelsens verksamhet gör jag bedömningen att myndigheten bör undantas från långtgående besparingskrav. Jag beräknar därför besparingen på Socialstyrelsens anslag till 1,9 miljoner kronor. Deima besparing bör i första hand tas ut på sådan verksamhet som är av icke-operativ karaktär.
I dag finns medel för förvaltningsändamål beräknade på ett flertal av de sakanslag som Socialstyrelsen disponerar. Bl.a. i syfte att underlätta verksamhetsmässiga prioriteringar samt en långsiktig verksamhetsplanering bör emellertid dessa medel nu föras samman under ram-
anslaget. Förvaltningsmedel från följande på statsbudgeten för budget- Prop. 1992/93:100
året 1992/93 upptagna anslag föreslås överföras till det nya ram- Bil. 6
anslaget:
A 6. Insatser mot aids
E 1. Socialstyrelsen
Eli. Epidemiberedskap m.m.
E 14. SpecialistutbUdning av läkare m.m.
F I. Bidrag till bamomsorg
G 15. Utvecklingsmedel m.m.
H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet
Detta förslag till ramanslagskonstraktion överensstämmer i huvudsak med det förslag som Socialstyrelsen lämnat i sin fördjupade anslagsframställning.
De förvaltningsmedel som föreslås ingå i det nya ramanslaget är samtliga beräknade för specifika ändamål. Det strider emellertid mot innebörden i mål- och resultatstymingen att öronmärka förvaltningsmedel för olika ändamål. Det ankommer på myndighetens ledning att utifrån övergripande mål och resultatkrav göra verksamhetsmässiga prioriteringar. Socialstyrelsens verksamhet är dock av så skiftande karaktär och omfattar så många olika verksamhetsområden att jag har bedömt det som nödvändigt att i en övergångsperiod tillämpa viss finansiell styraing av verksamheten.
Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska del bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens skolverk till Socialstyrelsen. I samband härmed bör 700 000 kronor överföras från åttonde huvudtiteln till Socialstyrelsens ramanslag. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Ask.
I ramanslaget bör även medel beräknas för verksamheter vid Epidemiologiskt centram (EPC), Centram för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS), Institutet för kunskapsutveckling inom missbrakarvården (IKM) och Nordiskt utbildningsprogram för utveckling av social service (NOPUS). Dessa verksamheter finansieras budgetåret 1992/93 bl.a. genom överskridande av Socialstyrelsens myndighetsanslag samt från anslag som inte föreslås ingå i det nya ramanslaget.
Statsrådet Könberg har tidigare under avsnittet Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom redogjort för en försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Syftet är att sammanföra resurser från de båda områdena för att därigenom skapa incitament för samordnade bedönmingar och åtgärder som bidrar till förbättrad hälsa och minskad belastning på samhällsekonomin. Försöken skall följas upp och utvärderas på såväl nationell som lokal nivå. Uppföljningen och utvärderingen handhas gemensamt av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. För Socialstyrelsens del i dessa uppföljnings- och utvärderingsinsatser beräknar jag 1 miljon kronor under ramanslaget.
Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett Socialstyrelsens framtida roll inom hälsoskyddet. Regeringen avser att på grandval av det
betänkande som Statskontoret i mars 1992 lagt fram med anledning av Prop. 1992/93:100 detta uppdrag lägga fram en proposition om bl.a. ansvarsfördelningen Bil. 6 mellan olika myndigheter vad gäller uppgifter inom hälsoskyddet. I samband härmed bör även Socialstyrelsens förslag om överföring av tillståndsprövningen avseende användningen av bekämpningsmedel för åtgärder mot ohyra och skadedjur till Kemikalieinspektionen prövas.
Jag avser att i samband med regleringsbrevet ta upp frågan om viss avgiftsfinansiering av kurser för vidareutbildning av läkare.
När EES-avtalet träder i kraft kommer.den regionala tillsynsenheten i Stockholm att åläggas de myndighetsuppgifter som följer av avtalet i fråga om ömsesidigt erkäimande av kompetensbevis för hälso- och sjukvårdspersonal.
En proposition om kontroll av medicintekniska produkter avses föreläggas riksdagen under början av år 1993. Avsikten är bl.a. att Socialstyrelsen fr.o.m. den I juli 1993 skall utföra denna kontroll. TiUs vidare beräknar jag 2 mUjoner kronor under ramanslaget för myndighetsuppgifter i samband med kontrollen.
Som jag tidigare redogjort för under anslaget D 4. Bidrag till Spri beräknar jag 4 miljoner kronor under ramanslaget för uppdrag till Spri.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 beräknar jag fill 316 395 000 kronor per budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialstyrelsen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Socialstyrelsen förs till detta konto.
Anslaget för Socialstyrelsen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare derma dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till styrelsens disposition kommer slufligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram anslag på 316 395 000 kronor.
167 G 4. Folkhälsoinstitutet Prop. 1992/93:100
BU. 6 1991/92 Utgift 12 803 773
1992/93 Anslag 106 883 000
1993/94 Förslag 136 555 000
Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga fömtsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grapper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan.
Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:850) med instraktion för Folkhälsoinsfitutet.
Folkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksamhetsanalys ännu inte kunnat göras. Institutet har valt att göra en anslagsframställning som i ambitionsnivå ligger mellan en förenklad och en fördjupad framställning. Utgångspunkten i anslagsframställningen är ett resurstillskott på 20 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91 :SoU23, rskr. 1990/91:376). Institutet har redovisat att de fem viktigaste punktema för verksamheten är:
1. Att bidra till en fortsatt god hälsoutveckling för hela befolkningen.
2. Att arbeta tvärsektorieUt med särskild tyngdpunkt på lokalt folkhälsoarbete.
3. Att etablera samverkan.
4. Att förankra folkhälsoarbetet vetenskapligt.
5. Att arbeta programinriktat.
Programverksamhet kommer att bedrivas på följande områden:
1. Alkohol och narkotika
2. Allergi 3.a) HIV/aids
b) Sex och samlevnad, oönskade graviditeter och övriga STD
4. Mat och motion
5. Skador.
6. Tobak.
7.a) Bams hälsa
b) Ungdomars hälsa. 8. Kvinnors hälsa.
168 Vidare har institutet framhållit att folkhälsofrågoraa blir alltmer internationella till sin karaktär varför ett intemationellt engagemang kommer att bli aktuellt främst genom WHO. Betydande resurser kommer också att satsas på att i avtalsform etablera samarbetscentra på olika håll i landet.
Folkhälsoinstitutet avser i enlighet med regleringsbrevet för innevarande budgetår att utveckla målen för verksamheten och senast den 30 april 1993 länma förslag om vilka konkreta och avgränsade mål som bör gälla för verksamheten under perioden 1993/94 - 1995/96.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för budgetåret 1993/94 vara att främja likvärdiga föratsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grapper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Resurser: Ramanslag 1993/94 136,6 miljoner kronor
Folkhälsoinsitutets anslagsframställning, som har gjorts efter endast två månaders verksamhet, utgår från de beslut som riksdagen tidigare har fattat om inriktning och medelstUldelning. Enligt de av riksdagen fastlagda riktlinjema skall den samlade satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet omfatta ett utökat statligt stöd om 20 miljoner kronor under vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95. Jag föreslår att institutet medges en sådan ökad medelstilldelning om 20 miljoner kronor. Vidare föreslår jag att institutets anslag tUlförs vissa förvaltningsmedel som tidigare beräknats under anslaget D 2. Insatser mot aids. Motivet för detta är att Aids-delegationens verksamhet överförts tUl Folkhälsoinstitutet. Denna kostnad har beräknats till 6,5 miljoner kronor. Inom det föreslagna ramanslaget har jag även beräknat medel för bidrag till organisationer. Jag föreslår vidare att det organisationsstöd för bidrag till de homosexuellas organisationer om 1 125 000 kronor som tidigare anvisats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer och utbetalats via Socialstyrelsen överförs till Folkhälsoinstitutet.
Jag anser att det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 skall vara att främja likvärdiga föratsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall
särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de Prop. 1992/93:100 grapper som är mest utsatta för de största hälsoriskeraa. Bil. 6
Jag fiimer det angeläget att Folkhälsoinstitutet liksom övriga myndigheter utvecklar målbeskrivningar och länmar underlag för en bedömning av effektiviteten i verksamheten inom de olika verksamhetsgrenarna.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av stafliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Folkhälsoinstitutet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Institutet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Folkhälsoinstitutet förs till detta konto.
Anslaget för Folkhälsoinstitutet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till institutets disposition kommer slufligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 136 555 000 kronor.
G 5. Smittskyddsinstitutet
Nytt anslag (förslag) 62 117 000'
' Medel har tidigare anvisats under anslagen Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet, Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter, Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet. Epidemiberedskap m.m. och Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning.
Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med Socialstyrelsen landets centrala organ för epidemiologiskt befolkningsskydd. Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektionssjukdomar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framställer bakteriologiska preparat och utövar epidemiologisk övervakning. En speciell gren av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot epidemier.
Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1241) med instraktion för statens bakteriologiska laboratorium.
Regeringen har i propositionen 1992/93:46 föreslagit, att nuvarande produktion av vacciner m.m. vid SBL fortsättningsvis skall bedrivas i
aktiebolagsform. Ett aktiebolag föreslås således ta över ansvaret för Prop. 1992/93:100 produktionen om möjligt den I juli 1993. Vidare föreslås att en ny Bil. 6 myndighet - Statens smittskyddsinstitut- inrättas den 1 juli 1993 med uppgift att bl.a. överta övergripande smittskyddsuppgifter från SBL.
Riksdagen har godkänt de framlagda allmänna riktlinjeraa för arbetsuppgifter för och organisation av Statens smittskyddsinstitut. Riksdagen har också godkänt att SBL läggs ned, sedan ansvaret för dess uppgifter har övertagits av Statens smittskyddsinstitut och av ett nybildat bolag för produktion av vacciner m.m.
Riksdagen har vidare antagit en lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472), som innebär att viss anmälan, som hittUls har skett tUl SBL, fr.o.m. den 1 juli 1993 skall göras till Statens smittskyddsinstitut (bet. I992/93:SoU7, rskr. 1992/93:86).
En organisationskommitté för bildandet av ett aktiebolag för produktion av vacciner m.m. och en organisationskommitté för Statens smittskyddsinstitut utför för närvarande erforderligt förberedelsearbete. Sistnämnda organisationskommitté har i uppdrag att bl.a. utarbeta förslag beträffande den anslagsfinansierade verksamheten för budgetåret 1993/94 med utgångspunkt från en total resursram om högst 75 miljoner kronor.
Förslag beträffande de anslagsmässiga konsekvenseraa av att nuvarande SBL ersätts av Statens smittskyddsinstitut och att ett statligt aktiebolag för tillverkning av vacciner m.m. bildas avses att lämnas i samband med anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. Jag föreslår i avvaktan härpå att ett ramanslag förs upp med ett i förhållande till medelsanvisningen till SBL för iimevarande budgetår oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i änrnet, till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 62 117 000 kronor.
G 6, Läkemedelsverket
1991/92
Utgift
1 000
1992/93
Anslag
1 000
1993/94
Förslag
1 000
Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Verket, som inrättades den 1 juli 1990, har ca 185 anställda.
Läkemedel får i regel inte säljas utan att vara godkända av Läkemedelsverket. Beslut om godkännande kommer att vara tidsbegränsat till fem år men skall kunna fömyas. Varje godkänt läkemedel skall
fortlöpande kontrolleras genom verkets försorg. Verket utövar också Prop. 1992/93:100 kontroll av bl.a. naturläkemedel, kosmetika och hygieniska medel, BU. 6 fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt narkotika. Till följd av den nya läkemedelslagen (1992:859) som avses träda i kraft samtidigt som EES-avtalet skall Läkemedelsverket också ha tillsyn över vissa homeopatiska medel.
Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas med avgifter.
Läkemedelsverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1990:434) med instraktion för Läkemedelsverket.
Läkemedelsverket
Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verksamhet på följande program: Program I. Godkännande och registrering av läkemedel m.m., Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m.m., Program 3. KontroU av läkemedelsnära produkter. De av statsmakteraa uppsatta målen vad avser program 1 har uppfyllts och i vissa fall överträffats sedan myndigheten bildades. Målet att under en treårsperiod reducera handläggningstidema och därmed ärendebalansema till att omfatta en årsvolym för registrering av nya kemiska substanser har uppnåtts redan under verkets två första verksamhetsår. För kliniska prövningar har handläggningstidema väsentligen förbättrats efter en fortlöpande rationalisering av ratinema. Över 90 % av de inkonma anmälningama primärhandläggs inom den stipulerade tiden om 6 veckor mot ca 50 % under budgetåret 1989/90, då verksamheten bedrevs inom Socialstyrelsens läkemedelsavdelning.
Verket har också i en särskild rapport med inriktning på den ökande intemationaliseringen redovisat vilka verksamhetsområden som bör utvecklas och vilka utvecklingsinsatser för personalen som är nödvändiga. En omfattande svensk medverkan i det intemationella samarbetet för utformningen av regleraa för läkemedelsutvecklingen, besluten kring nya läkemedel och uppföljningen av redan marknadsförda produkter kommer enligt verkets bedönming att öka föratsättningaraa för att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet kommer till användning och att dokumentationskraven bygger på solid och vetenskaplig gmnd.
Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning visat på att produktionsmålen i allt väsentligt har uppnåtts inom samtliga verksamhetsområden.
Mot bakgrand av slutsatseraa i resultatanalysen och bedönmingaraa i sin framtids- och resursanalys föreslår verket följande målsättningar för den kommande treårsperioden.
Läkemedelsverket skall i sitt arbete prioritera registrering av läkemedel med högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde samt verksamhet som leder till en ändamålsenlig, säker och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning.
172 Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin.
Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformeraa när det gäller kliniska prövningar, registreringsansökningar, kontroll och inspektion av tillverkning, distribution och produktsortiment, läkemedelsepidemiologi, information samt områden som är en direkt följd av anpassningen till EG, naturläkemedel, homeopatika m.m.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet under den konunande treårsperioden skall vara att:
- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet pröva inkonma ansökningar om godkäimande av eller tillstånd till tillverkning av läkemedel, varvid läke medel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet;
verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt;
- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produk ter.
Resurser:
Planeringsram
1993/94
111 480 000 kr
1994/95
115 835 000 kr
1995/96
116 890 000 kr
Övrigt
Verksamheten finansieras helt av avgifter.
Avgiftsnivån beräknas vara oförändrad under planeringsperioden.
Anslaget skall beräknas till 1 000 kronor per budgetår.
Resultatbedötnning
Jag delar Läkemedelsverkets uppfattning att produktionsmålen i allt väsentligt har uppnåtts inom samfliga verksamhetsområden. Produktiviteten har ökat samtidigt som handläggningstidema för de olika ärende-typerna har sänkts och kvaliteten på utredningama höjts.
173 Fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag anser att målen för Läkemedelsverkets verksamhet hittills har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Verket har en ambition att kontinuerligt förbättra sin verksamhet både kvalitativt och kostnadseffektivt. Jag instämmer i verkets bedömning att det är viktigt både för medborgaraa och för den svenska läkemedelsindustrin att ha en väl fungerande och intemationellt respekterad läkemedelskontroll. För medborgama ger detta säkerhet och snabb tillgång till nya och effektiva läkemedel. För industrin skapar det en god hemmamarknad, som bidrar till att få ut läkemedlen för försäljning snabbt och med garanti för att de är väl granskade och bedömda när de sedan också i många fall går ut på exportmarknaden.
Förberedelser inför ett EG-medlemskap och ett genomförande av ett EES-avtal kräver betydande insatser från verkets sida, vilket har belysts i den särskilda rapporten och framtidsanalysen.
Verksamheten är redan interaational iserad, och verket samarbetar med läkemedelskontroller över hela Europa samt Australien, Canada och USA. EES-avtalet kommer att ytterligare formalisera detta samarbete. Jag föratser dock inte så stora förändringar under den kommande treårsperioden. De avgörande besluten om hur den framtida europeiska läkemedelskontrollen kommer att utvecklas är äimu inte tagna inom EG. Det kommer att fiimas anledning att efter den treåriga planeringsperioden återkomma till såväl målen som formeraa för verkets arbete med hänsyn till utvecklingen inom EG. Mot bakgrand av verksamhetens betydelse för hälso- och sjukvården och samhällsekonomin är det dock angeläget att under perioden verka för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen inom ramen för det europeiska integrationsarbetet. Avgörande blir då att verket kan göra bra utredningar med korta handläggningstider och till låga avgifter.
Läkemedelsverket har formulerat mål för sin verksamhet och föreslagit en indelning i program för planeringsperioden. Jag återkommer till detta under rabriken slutsatser men vill redan här påpeka att en anpassning av terminologin till den nya lagstiftningen bör ske. Verket använder begreppet registrering i stället för det som kommer att införas i den nya läkemedelslagen (1992:859) när EES-avtalet träder i kraft, nämligen godkännande för försäljning. Begreppet registrering används enligt den nya lagstiftningen endast för ett enklare förfarande när det gäller homeopatika.
Läkemedelsverket har i enlighet med de särskilda direktiven till den fördjupade anslagsframställningen gjort en analys av avgiftskonstrak-tionen. Det nuvarande avgiftssystemet är utformat i syfte att erhålla full kostnadstäckning för varje enskild verksamhet. Avgifteraa fastställs genom självkostnadsprincipen - avgiftema skall täcka själva prestationen samt verksamhetens del i myndighetens gemensamma kostnader. 1 likhet med verket anser jag att det nuvarande avgiftssystemet fungerar på eu tillfredsställande sätt.
174 Beslut kring det kommande systemet för godkännande och kontroll av Prop. 1992/93:100 läkemedel inom EG och tillskapandet av en europeisk läkemedelsmyn- Bil. 6 dighet kan emellertid komma att medföra behov av en översyn av avgiftssystemet efter år 1995/96.
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövningen somjag har gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet skall vara att:
- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkäimande av läkemedel, varvid läkemedel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet;
- verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt;
- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter. Följande verksamhetsmål skall gälla för den konmiande treårsperio den:
Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin.
Läkemedelsverket skall därvid särskiU utveckla verksamhetsformeraa när det gäller ansökningar om godkäimande av läkemedel, kliniska prövningar samt säkerhetsuppföljning.
Läkemedelsverket har angett resultatmål för olika verksamheter inom program 1. I detta sammanhang vill jag särskilt nämna medianhand-läggningstiden för nya kemiska substanser där verket angett ett mål på 14 månader. Ett problem är här att Sverige i EES-avtalet har accepterat normer för betydligt kortare handläggningstider överlag än vad som är praxis i såväl Sverige som i övriga europeiska länder. Riksdagen har antagit en ny läkemedelslag, som är avsedd att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Regeringen kommer att i läkemedelsförordningen, som är avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt, meddela föreskrifter om de tider inom vilka Läkemedelsverket skall fatta beslut i ansökningsärenden enligt lagen. Dessa föreskrifter kommer att följa de handläggningstider som anges i EG:s direktiv. Samtidigt är jag medveten om att det inom EG finns ett förslag om att förlänga handläggningstiden för godkärmande på grand av att den tid som anges i direktiven är väl knapp. Jag anser att ett mål bör vara att under budgetåret 1993/94 minska handläggningstiden för nya kemiska substanser, vilket är en prioriterad uppgift för verket, så att primäratredningama rörande nya kemiska substanser utförs inom sju månader. När det gäller ansökningar om kliniska prövningar primärhandlägger verket i dag över 90 % inom den stipulerade tiden om 6 veckor. Jag instämmer i Läkemedelsverkets målsättning, vilken överensstämmer med EG:s krav, att
alla ansökningar om kliniska prövningar under planeringsperioden skall Prop. 1992/93:100 klaras inom sex veckor. Bil. 6
Läkemedelsverkets verksamhet redovisas för närvarande genom ett formellt belopp på I 000 kronor i statsbudgeten. Brattoredovisning skall i princip gälla för myndigheters avgiftsfinansierade verksamhet enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 199I/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Verket bedriver dock en efterfrågestyrd verksamhet där det krävs en effektiv och rationell anpassning till rådande efterfrågan. Verksamhets volymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det är viktigt att resursema utnyttjas på ett sådant sätt att handläggningstidema kan hållas så korta som möjligt. Avnämaraa av verkets tjänster är till största delen läkemedelsföretagen och inte andra statliga myndigheter. Därför bör undantag tillämpas från brattoredovisningsprincipen och Läkemedelsverket således även fortsättningsvis tilldelas ett anslag på statsbudgeten med ett formellt belopp om 1 000 kronor.
Jag anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig budgetram för perioden 1993/94 - 1995/96. Planeringsramen uppgår totalt till 344 200 000 kronor.
Jag har beräknat planeringsramen efter följande budget
Budget (tkr)
Verksamhetsområden
1993/94
1994/95
1995/96
1. Godkäimande av
47 500
48 180
48 230
läkemedel
2. Kontrollen efter
49 350
52 080
54 030
godkännandet och
information om
läkemedel m.m.
3. Kontroll av
14 630
15 575
14 630
läkemedelsnära
produkter
Summa 111 480 115 835 116 890
Kostnadema är beräknade efter en omfattning som i stort motsvarar dagens. Läkemedelsverket har bedömt att avgiftema inte skall behöva höjas under planeringsperioden. Jag delar denna uppfattning. Det är troligt att efterfrågan på verkets tjänster kommer att öka något under perioden. Det ackumulerade överskottet om sammanlagt 18 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1991/92 kan användas för att utjämna kostnadema under perioden och i kombination med fortsatta besparings- och rationaliseringsåtgärder möjliggöra en oförändrad avgiftsnivå.
Läkemedelsverket har ett avkastningspliktigt kapital om ca 8 miljoner kronor. Lösen av detta skall ske genom att verket tar upp lån i Riksgäldskontoret. Verket skall också finansiera investeringar i anläggningstUlgångar för förvaltningsändamål på detta sätt.
176 Hemställan Prop. 1992/93:100
BU. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i en lighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på I 000 kr.
G 7. Rättsmedicinalverket
1991/92 Utgift 181 903 836'
1992/93 Anslag 161 444 000
1993/94 Förslag 163 136 000
' Anslagen Rättsmedicinalverket och Rättspsykiatriska stationer och kliniker.
Räusmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.
Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt länma information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Verket skall också bedriva interaationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
Rättsmedicinalverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1991:944) med instraktion för Rättsmedicinalverket.
Följande övergripande verksamhetsmål för RMV kan nämnas.
Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlag inom rättsväsendet kan föreligga inom lagstadgad tid och att underlaget är av hög kvalitet. De rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna skall medverka till att goda föratsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall även bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att informera om de erfarenheter som vunnits inom verkets verksamhetsområden.
Rättsmedicinalverket
RMV framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 samt verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 att verksamhetsplanen för budgetåret 1991/92 i allt väsentligt har kunnat följas. De konkreta målen har i hög grad kunnat infrias.
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
111 Under budgetåret har de rättspsykiatriska undersökningsenheterna Prop. 1992/93:100 totalt genomfört 502 rättspsykiatriska undersökningar. Av dessa under- Bil. 6 sökningar avser 413 häktade personer och 89 icke häktade personer. Vidare har 1 062 § 7-intyg utfärdats. Verksamheten har effektiviserats väsentligt genom att utredningstiderna har förkortats och väntetider i avvaktan på undersökning och placering nästan helt har eliminerats.
Under kalenderåret 1991 utfördes 6 248 kvalificerade rättsmedicinska obduktioner. Antalet sådana obduktioner har i princip varit konstant de senaste åren. Det finns dock indikationer på att antalet förrättningar av denna typ har minskat något under 1992.
Antalet enkla dödsorsaksundersökningar har minskat kraftigt de senaste åren på grand av ändrade förordningsföreskrifter m.m. Denna förrättningsform har upphört helt fr.o.m. den 1 januari 1992. De rättsmedicinska avdelningama har därmed fått möjlighet att ge ökad service i annan form till polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar.
Under budgetåret 1991/92 har den rättskemiska avdelningen utfört totalt 4 271 rättskemiska analyser åt de rättsmedicinska avdelningama. Verksamheten har i stort sett haft samma omfattning de två senaste budgetåren. Antalet s.k. rattfylleriärenden åt polismyndigheterna har minskat kraftigt vilket har medfört besparingar i verksamheten. Antalet rättskemiska analyser som syftar till att påvisa läkemedels- eller drogpåverkan i samband med bilkörning har dock ökat.
Rättsserologiska avdelningen, som är helt finansierad med avgifter, har under budgetåret 1991/92 besvarat 2 276 basärenden och 256 utvidgade ärenden vilket är 500 fler än planerat. På grand av detta har ett överskott på ca 4 000 000 kr uppstått. Taxan har därför sänkts. Under verksamhetsåret 1991/92 har verksamheten effektiviserats genom att bl.a. ny teknik införts. Den totala tiden för ett faderskapsärende från registrering till expediering av protokoll har minskat med ca 30%.
Övergripande riktlinjer for verksamhetens utveckling bör enligt RMV vara de verksamhetsmål och resultatkrav som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 samt de långsiktiga och strategiska delarna i myndighetens verksamhetsplan.
I anslagsframställningen föreslår RMV bl.a.
att målsättningen bör vara att finna alternativa användningsområden för den reservkapacitet som har uppkommit vid vårdavdelningaraa inom den rättspsykiatriska utredningsverksamheten,
att RMV ges i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen är av tillfredsställande kvalitet
och att medel för RMV:s kostnader för sådan läkaratbildning och forskning för vilken högskolan är huvudman förs över till Utbildningsdepartementets anslag.
Vidare hemställer RMV om - att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som gör det möjligt att bedriva rättspsykiatrisk vård i begränsad omfattning vid RMV:s rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska undersökningen har slutförts.
- att regeringen ger sin syn på entreprenadverksamheten med rättspsykiatriska undersökningar m.m.,
- att de medel som får disponeras för s.k. § 7-intyg räknas upp med 2,7 miljoner kronor till 5 miljoner kronor och att medlen fortsättningsvis anvisas under RMV:s anslag och
- att en del av de medel som frigörs genom rationaliseringar på 1,5 % får disponeras av RMV för åtgärder som ökar uppföljnings- och redovisningsstandarden.
RMV hemställer att totalt 164 822 000 kronor anvisas under ramanslaget för budgetåret 1993/94.
Prop. BU. 6
1992/93:100
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För budgetåret 1993/94 skall följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlaget inom rättsväsendet är av hög kvalitet och kan föreligga inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska under-sökningsverksamheteraa medverka till att goda föratsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som har vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamhetema.
Resurser: Ramanslag 1993/94 163,1 miljoner kronor
Övrigt
Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör avvecklas före den 1 januari 1994.
Resultatbedömning
RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 och sin verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 framhållit att de övergripande verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Jag delar denna bedömning. Jag anser att de verksamhetsmål som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 bör ange den huvudsakliga inriktningen av RMV:s verksamhet även under budgetåret 1993/94. Inriktningen av RMV:s verksamhet framgår av instraktionen för RMV och även av propositioneraa 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet och 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. RMV skall fästa särskild vikt vid bl.a. utvecklingen av en effektiv
kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare skall behoven av personal- Prop. 1992/93:100 och kompetensutveckling liksom av utvecklingsarbete uppmärksammas Bil. 6 samtidigt som kraven på en effektivare resursanvändning skall mötas. Från rättssäkerhetssynpunkt skall kvaliteten, enhetligheten och säkerheten i angivna utlåtanden inom resp. verksamhetsområde bevakas. Handläggningstiderna skall förkortas så långt det är praktiskt genomförbart utan att kvalitetskrav och rättssäkerhet eftersatts.
Jag vill särskilt nämna de effektiviseringar som genomförts inom den rättspsykiatriska verksamheten under budgetåret 1991/92. Väntetider i avvaktan på undersökning och på placering vid psykiatrisk vårdenhet har numera nästan helt eliminerats. Vidare har utredningstiderna förkortats.
Med nuvarande system för redovisning av verksamhet och ekonomi saknas dock tUlräckliga möjligheter att bedöma effektiviteten i resursutnyttjandet. En sådan analys föratsätter bl.a. att det är möjligt att identifiera och jämföra kostnader för slutprestationer vid olika organisatoriska enheter inom verket. RMV bedriver utvecklingsarbete med att utveckla metoder och modeller för att redovisa verksamheten i relation till de nya kraven på mål- och resultatstyrning m.m. Jag anser att det är angeläget att detta arbete prioriteras så att underlaget för resursavvägningarna framdeles kan förbättras.
Slutsatser
Rättspsykiatrisk verksamhet
Effektiviseringar m.m. av den rättspsykiatriska verksamheten har medfört viss överkapacitet i organisationen. Beläggningen på utred-ningsplatseraa vid de statliga rättspsykiatriska enheteraa var i genomsnitt 59 % budgetåret 1991/92. För närvarande saknas dock enligt min mening tillräckligt underlag för att bedöma om strakturella åtgärder bör vidtas. För att fatta långsiktiga beslut om rättspsykiatrins framtida dimensionering krävs enligt min uppfattning bl.a. ytterligare erfarenheter av tillämpningen av den nya lagstiftningen och av domstolarnas benägenhet att utnyttja utvidgad § 7-undersökning som alternativ till rättspsykiatrisk undersökning. Dessutom behövs uppgifter om produktivitet och kvalitet i den rättspsykiatriska undersökningsverksamhet som Malmö kommun, Östergötlands läns landsting och Västerbottens läns landsting utför på entreprenad. Eftersom denna verksamhet inleddes den 1 januari 1992 har endast begränsade erfarenheter kunnat erhållas. Överväganden om eventuell avveckling av statliga undersökningsenheter samt framtida inriktning och omfattning av entreprenadverksamheten bör enligt min mening ske i ett sammanhang. Jag har således för avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare erfarenheter har vunnits och eU mer tillförlitligt beslutsunderlag firms au tillgå. Det är dock viktigt att RMV fortlöpande kan begränsa kostnadema för verksamheten. Möjligheten att under budgetåret 1993/94 stänga
vårdavdelningar bör därvid prövas. Prop. 1992/93:100
Enligt ett avtal mellan staten och Malmö kommun om utförande av Bil. 6 rättspsykiatriska undersökningar har Malmö kommun åtagit sig att bygga upp en verksamhet som på sikt ger möjlighet att utföra 125 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav 100 undersökningar på häktade personer. I avvaktan på en kommande utbyggnad omfattar kommunens åtagande 50 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav 35 undersökningar på häktade personer. Mot bakgrand av det kapacitetsöverskott som redovisats inom rättspsykiatrin bedömer jag att det inte finns behov av nämnda utbyggnad i Malmö.
RMV hemställer om att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som gör det möjligt att bedriva rättspsykiatrisk vård vid RMV:s rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska undersökningen har slutförts.
Riksdagen har fattat beslut om en ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91 :SoUI3, rskr. 1990/91:329 resp. bet. 1990/91 :JuU34, rskr. 1990/91:330). Dessa nya bestämmelser började gälla den 1 januari 1992. Regeringen gav den 15 april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91: 329). Uppdraget delredovisades den 15 december 1992 och skall slutredovisas senast den 15 december 1993. Jag är inte beredd att föreslå riksdagen någon ändring av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. innan Socialstyrelsen har avrapporterat sina iakttagelser till Socialdepartementet och ett tillfredsställande beslutsunderlag finns tillgängligt.
RMV har framhållit att det finns behov av att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens vårdansvar efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning. Det gäller de fall då undersökningen visa att vårdbehov föreligger. Jag anser att det är väsentligt att de undersökta som har behov av rättspsykiatrisk vård tas om hand av sjukvårdshuvudmäimen utan onödiga dröjsmål. Om det skulle visa sig - i Socialstyrelsens utvärdering eller på annat sätt - att problem förekommer vad gäller överflytt-ningaraa avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Rättsmedicinsk verksainhet
RMV föreslår att verket får i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen håller tillfredsställande kvalitet och att instraktionen ändras i enlighet med detta. RMV har dock redan vidtagit vissa åtgärder för att förbättra rättsintygens kvalitet. De rättsmedicinska avdelningaraa har bl.a. intensifierat informations-, utbildnings- och konsultationsinsatser till hälso- och sjukvården. RMV håller på att ta fram allmänna råd för undersökning och utfärdande av rättsintyg i samråd med Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Jag ser positivt på de åtgärder som RMV har vidtagit för att förbättra rättsintygens kvalitet. De åtgärder som har initierats bör följas upp och utvärderas. Därefter bör det finnas möjlig-
het att bedöma om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra kvali- Prop. 1992/93:100 teten. BU. 6
De ändrade regler som numera gäller har medfört att s.k. enkla dödsorsaksundersökningar inte längre utförs vid de rättsmedicinska avdelningama. Vissa härigenom frigjorda resurser har enligt RMV kunnat användas till att förbättra servicen till polis- och åklagarmyndigheter. Trots dessa åtgärder har RMV enligt min mening i dag en alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacUet i förhållande till behovet av kvalificerade rättsmedicinska undersökningar. Jag bedömer således att behovet kan tillgodoses med färre rättsmedicinska undersökningsavdelningar än vad som finns för närvarande. Den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför avvecklas före den 1 januari 1994. Det korta avståndet mellan Uppsala och Stockholm iimebär att ärenden från Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av den rättsmedicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör således inte medföra några större olägenheter för verksamhetens bedrivande. Medel för avvecklingskostnader har beräknats under anslaget G 17. Avvecklingskostnader.
Viss utbildning och forskning
RMV föreslår vidare att medel för kostnader för den läkaratbildning och forskning som högskolan är huvudman för och som bedrivs inom RMV anvisas under åttonde huvudtiteln. För närvarande övervägs förändringar av anslagsstrakturen när det gäller ersättningar för utbildning och forskning. Jag avser att återkomma till denna fråga när detta beredningsarbete är avslutat.
Övergripande mål m.m.
Mot bakgrand av RMV:s resultatbedömning och den prövning jag gjort av verksamheten anser jag att de övergripande verksamhetsmål som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 också bör gälla under budgetåret 1993/94.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. RMV kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modell. RMV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Rättsmedicinalverket förs till detta konto.
Anslaget för RMV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till verkets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redo-
visade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade be- Prop. 1992/93:100 loppet. BU. 6
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. ta del av vad jag har anfört om en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala,
2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 163 136 000 kronor.
G 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
1991/92 Utgift 13 470 752
1992/93 Anslag 12 692 000
1993/94 Förslag 14 560 000
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälsooch sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av leghimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instraktion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Det övergripande målet för nämnden är att medverka till patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektora om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
HSAN framhåller i sin fördjupade anslagsframställning inledningsvis att nämnden har en relativt begränsad uppgift, nämligen att i anmälningsärenden pröva frågan om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesutövning. En förbättring av resultatet av nänmdens verksamhet har skett särskilt under det senaste budgetåret. Antalet avgjorda ärenden har ökat, balansen har minskat, handläggningstiden har förkortats och kostnaden per ärende har successivt sjunkit. Antalet anmälningar ökar emellertid.
183 Ärendeutvecklmg vid HSAN
2000
aotalSreodeii
1500
: /O
1000
■
: -=''''<"-'
500
~~ antal inkonma ärenden
antal avgjorda fircndcn ~*~ antal balanserade itenden
C
82/83 88/89
85/86 91/92
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Ansträngningama att snabbt avgöra fler ärenden än tidigare har dock inneburit vissa kostnadsökningar. HSAN har således under budgetåret 1991/92 överskridit anslaget betydligt för att kunna minska balansen och handläggningstidema. Nämnden föreslår mot denna bakgrand att anslagsnivån för nänmden höjs med ca 1,3 miljoner kronor sedan viss engångsanvisning för budgetåret 1992/93 frånräknats. Medlen bör enligt HSAN anvisas i form av ett ramanslag.
Delmålen för nänmdens verksamhet är att främja en kvalitativt god hälso- och sjukvård samt att medverka till rättssäkerhet och integritet i hälso- och sjukvården. Genom nämndens verksamhet fastställs vad som är godtagbart eller icke godtagbart handlande inom hälso- och sjukvården. Genom att felaktigheter i vården och i bemötandet av patienter kan påtalas och beivras av HSAN inskärps vikten av att patienten skall behandlas inte bara på ett medicinskt sakkunnigt sätt utan även med omtanke och respekt.
Om endast några diagnostiska eller behandlingsmässiga misstag med drastiska konsekvenser undviks under ett år blir kostnadema för HSAN motiverade. Rutinema ses över och förbättras på många håll inom hälsooch sjukvården med anledning av nänmdens beslut. Inom olika vårdutbildningar används nämndens beslut för att illustrera med intressanta fall.
Nämnden redovisar att antalet avgjorda ärenden har ökat från I 042 under budgetåret 1987/88 till 1 813 under budgetåret 1991/92. Under sistnämnda budgetår inkom 1 600 anmälningar, vilket innebar 241 fler inkomna ärenden än under budgetåret 1987/88. Antalet ännu inte avgjorda ärenden har dock kunnat minskas från 1 589 den 30 juni 1991 till 1 374 den 30 juni 1992. I juni 1992 var den genomsnitUiga handläggningstiden 13 månader, vilket var en minskning med fem och en halv månad i förhållande till i juni 1991.
184 HSAN anser att det är realistiskt att räkna med en fortsatt ökning av antalet anmälningar under de kommande åren. Det sker också en ökning av antalet muntliga förhandlingar. Detta kommer att ställa krav på ökade insatser från nämnden. För att möta kraven på resultatredovisning och ekonomiredovisning behöver ekonomifunktionen utvecklas.
Nämnden eftersträvar att med samma rättssäkerhet som tidigare avgöra allt fler ärenden och uppställer som mål för treårsperioden att fortsätta att förkorta handläggningstidema och minska ärendebalansen. HSAN anser att en minskning av den genomsnittliga handläggningstiden till högst 10 månader bör vara möjlig.
HSAN föreslår också en decentraliserad instansordning i sin fördjupade anslagsframställning 1993/94 - 1995/96. Förslaget innebär att en disciplinnämnd med en domare som ordförande inrättas som första instans i vart och ett av de geografiska områdena för Socialstyrelsens regionala tillsyn över hälso- och sjukvården. HSAN skulle därvid bli en förvaltningsdomstol som skulle utgöra slutinstans.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, nämligen att nämnden skall medverka till att patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården stärks, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektom om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen. Verksamhetsmålet för HSAN skall vara att i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning samt under treårsperioden nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex månader.
Resurser: Ramanslag 1993/94 14,5 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94
14 560 000 kr
Övrigt
1994/95
14 560 000 kr
1995/96
14 560 000 kr
En omorganisation bör genomföras enligt statskontorets förslag. Den innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktionen utgår.
185 Vissa utredningar Prop. 1992/93:100
Tillsynsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1991:63) Tillsynen över hälso- och sjukvården framhållit bl.a. att HSAN i praktiken har fyra fullständiga uppsättningar av nämnden med var sin ordförande, nämligen dels den ordförande som kan betecknas som den ordinarie och dels tre ersättare för denne. Mot bl.a denna bakgrand föreslår tillsynsutredningen - för att samordning och enhetlighet skall skapas i HSAN:s praxis - att nämndens ordföranden skall vara anställd på heltid med tjänstgöring vid nänmdens kansli. Endast en ersättare för honom föreslås finnas, nämligen en vice ordförande, som kan vara deltidsanställd. Bådas tjänsteställe bör enligt tillsynsutredningen vara nänmdens kansli.
Förslaget om en heltidsanställd ordförande med en deltidsanställd ersättare har godtagits av de instanser som avgivit remissyttranden över förslaget.
Statskontoret har överlänmat rapporten (1992:33) Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd - en uppföljning och därvid bl.a. anfört att problem med oacceptabelt långa handläggningstider och gamla ärenden i balans fortfarande kvarstår. Enligt statskontoret bör handläggningen av ett ärende inte överstiga sex månader. Någon minskning av ärendetillströmningen tror Statskontoret knappast kommer att ske. Snarast ökar benägenheten att anmäla brister inom vården. Insatser krävs enligt Statskontoret i syfte att höja den inre effektiviteten vid nämnden.
Förslag lämnas om dels lednings- och stymingsfrågor, dels kompetensbehov och utnyttjande av extema tjänster, dels andelen administrativ personal i förhållande till handläggare och övriga resurser. Enligt Statskontoret bör HSAN öka den inre effektiviteten bl.a. genom att stärka den egna kompetensen. Detta bör enligt Statskontoret ske på flera nivåer i organisationen, vilket bör leda till ett minskat utnyttjande av extema tjänster.
Statskontoret föreslår att ordförandefunktionen vid nänmden utökas till att omfatta ett samlat ansvar för myndighetens ledning, att enhetscheferna ges ett ökat ansvar för ledning och resultatuppföljning och att den medicinska kompetensen förstärks. Statskontoret framhåller att en utökad ordförandefunktion och ökade möjligheter till egna medicinska bedömningar, tillsammans med ett utvidgat teknikstöd, utgör en grand för ett utökat ansvar och utvidgade arbetsuppgifter för handläggama. Dessa förändringar är enligt Statskontoret av central betydelse för HSAN:s möjligheter att åstadkomma en snabbare handläggning.
Statskontoret menar vidare att föratsättningar för en systematisk återföring till hälso- och sjukvården av den kunskap som HSAN:s ärenden utgör bör skapas. Ansvaret för detta bör emellertid enligt Statskontoret läggas på Socialstyrelsen, lämpligen inom ramen för arbetet med den s.k. riskdatabasen, som beräknas kunna tas i drift sommaren 1993 och som kommer att bestå av avidentifierad information.
Med anledning av att HSAN föreslår en decentraliserad instansordning erinrar Statskontoret om Domstolsutredningens förslag i betänkan-
det (SOU 1991:106) Domstolaraa inför 2 000-talet. HSAN:s förslag Prop. 1992/93:100 skiljer sig från den allmänna inriktningen i betänkandet, anser Statskon- Bil. 6 toret. Det uppstår också en risk för att den för HSAN så viktiga specialkompetensen splittras och för att en olikartad fillämpning av praxis uppstår vid de fem regionala disciplinnämnderaa.
Resultatbedömning
Någon uppdelning i verksamhetsområden ter sig knappast meningsfull. HSAN nämner dock att arbetet omfattar dels avgöranden, dels information.
HSAN:s övergripande mål anges vara en förbättrad hälso- och sjukvård, varvid delmålen är att befrämja dels kvaliteten, dels rättssäkerheten, dels patientens integritet i vården.
Resultatmåttet bygger på antalet ärenden, vilket får anses relevant. Produktiviteten mäts i antalet avgjorda ärenden. Effektiviteten mäts i kostnad per ärende och handläggningstid.
Resultatkravet är att ärendena skall avgöras inom rimliga tidsramar. HSAN menar i sin anslagsframstäUning att en genomsnittlig handläggningstid på högst 10 månader är rimlig. Handläggningstiden har minskat från 19,5 månader år 1989 till hittills 13 månader under år 1992. För att radikalt minska ärendebalans och handläggningstider i ett läge när antalet anmälningar ökar har HSAN överskridit anslaget för budgetåret 1991/92. Uppnått resultat relateras till insatta resurser, som beskrivs närmare. Kostnaden per ärende har minskat från 9 162 kr budgetåret 1987/88 till 7 859 kr budgetåret 1991/92, vilket beskrivs som innebärande ett förbättrat produktionsindex från 100 till 116.
HSAN anser att organisationen är ändamålsenlig och lägger i stort nuvarande kostnader till grand för en resursanalys.
Statskontorets rapport fyller ut den bild som HSAN förmedlar men innehåller framför allt förslag om ytterligare åtgärder för en snabbare ärendehandläggning vid nämnden.
För min del bedömer jag att HSAN:s verksamhet blir ännu viktigare i framtiden när mer av konkurrensinriktade köp- och säljsystem sannolikt kommer att introduceras inom hälso- och sjukvården. Genom HSAN:s verksamhet blir kvaliteten känd för köparen av vård och patientens integritet förstärks. I direktiven (1992:30) till utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation sägs att samhället måste skapa särskilda system av regler och kontroller för att garantera att den professionella insatsen är väl grandad i vetenskap och erfarenhet. Även i direktiven (1992:8) till utredningen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården framhålls att ambitionen måste vara att åstadkomma ett etiskt försvarbart hushållande med resursema och att utredningen bör uppmärksamma tillsynens roll i anslutning till prioriteringsarbetet. I mina överväganden är det centralt att slå vakt om patientens integritet och rättssäkerhet. HSAN:s omvärlds- och framtidsbild bör enligt min uppfattning accepteras.
187 Fördjupad prövning Prop. 1992/93:100
BU. 6
Den övergripande målsättningen enligt regeringens föreskrifter är att
HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i vården. Enligt min mening finns det inte någon anledning att i sak ändra detta mål som naturligtvis ytterst syftar till en förbättrad hälso- och sjukvård i hela landet. Uppnås målet blir det både en god kvalitet på vården och en rättssäkerhet och integritet för patienten. Även hälso- och sjukvårdspersonalens trygghet i arbetet ökar genom att obefogad kritik kan avvisas på ett tillfredsställande sätt.
Enligt regeringens föreskrifter är verksamhetsmålet att i underställda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke. Vid slarv eller försummelse som är mer än ringa meddelar HSAN erinran eller vaming. Vid olämplighet att utöva yrket eller vid sjukdom kan HSAN också återkalla meddelad legitimation eller behörighet.
Viss förbättring bör kuima ske av produktivitet och effektivitet med en mer enheflig ledning av verksamheten. HSAN:s förslag om att s.k. disciplinnämnder inrättas som första instans inom vart och ett av de fem regionala tillsynsområdena under Socialstyrelsen anser jag mig emellertid inte kunna förorda, bl.a. på de av Statskontoret framförda skälen.
Jag är beredd att godta HSAN:s framtids- och resultatanalyser.
En omorganisation av HSAN bör emellertid enligt min mening genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag. En sådan omorganisation iimebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefs-funktionen kan utgå. Åtgärden bör leda till att effektiviteten ökar genom att nämndens måluppfyllelse kan förbättras med ett lägre resursutnyttjande.
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser. Övergripande mål för den verksamhet som HSAN svarar för skall vara att HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården.
Deima målsättning utgör en viktig del av målsättningen för hela sektom om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen.
Verksamhetsmålet för myndigheten bör formuleras sålunda. HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning vad som är godtagbart eUer inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården.
Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara följande. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex
månader. Jag förväntar mig att detta krav skall kunna genomföras med Prop. 1992/93:100 t.ex. en genomsnitflig handläggningstid av högst tio månader under Bil. 6 budgetåret 1993/94, högst åtta månader under budgetåret 1994/95 och därefter högst sex månader under budgetåret 1995/96.
Den fördjupade prövningen bör avse tidshorisonten tre år.
Jag anser att pågående insatser för en intensivare handläggning av nänmdens ärenden bör vidmakthållas. Vissa förhör borde enligt min mening kunna förläggas till den plats där händelseraa, som föranlett anmälan, har ägt ram. Härigenom bör ett bättre underlag för beslut kunna åstadkommas.
Jag är med hänsyn till vad jag har anfört beredd att godta HSAN:s förslag om en uppräkning av medelsnivån med ca 1,3 miljoner kronor och beräknar häratöver pris- och löneomräkning.
En omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag samt vissa ytterligare förstärkningar medför enligt min beräkning ett ytterligare medelsbehov på 500 000 kr.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot bakgrand av vad jag har anfört beräknats till 14 560 000 kronor för varje budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. HSAN kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nänmden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förs till detta konto.
Anslaget för HSAN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvars nämnd skall vara i enlighet med vad jag har förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 14 560 000 kronor.
189 G 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin Prop. 1992/93:100
BU. 6
Statens institut för miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla,
värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrapper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen av dessa frågor slutförs föreslår jag att anslaget till IPM förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 5 741 000 kronor.
G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
1992/93 Anslag 11408 000
1993/94 Förslag 13 921 000
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ut medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv.
De övergripande målen för SBU är att medverka till ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik.
SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:851) med instraktion för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
SBU startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksamhetsanalys ännu inte har kunnat göras. Beredningen har i sin anslagsframställning begärt medel för att konsolidera verksamheten på sikt, i första hand för följande syften:
- analys av de samhällsekonomiska konsekvensema av olika alteraativ för sjukvården
- beräkningar av kostnadseffektiviteten i olika strategier
- intensifierad marknadsföring
- tillvaratagande av utvärderingar gjorda i andra länder.
SBU arbetar för att på vetenskaplig grand ge underlag för att välja sådan metodik inom vården som gagnar patienten, för att utmönstra
föråldrade och ineffektiva metoder och för att påskynda införande och användning av effektiva medicinska åtgärder. De epidemiologiska, men framförallt de ekonomiska analyseraa i SBU:s projekt kräver stora insatser och blir av alltmer avgörande betydelse för slutsatser om kostnadseffektiv vård. SBU föreslår därför att resurseraa för ekonomisk analys förstärks. Dessutom föreslås ökade insatser för implementering av resultaten för snabbare förändring mot ökad effektivitet i den prakfiska sjukvården. Vidare äskas resurser för att tillvarata utvärderingar gjorda i andra länder.
SBU föreslår i sin anslagsframställning att 14,8 miljoner kronor anvisas för verksamheten under budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det övergripande målet för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik skall för budgetåret 1993/94 vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvensema av såväl etablerade som nya metoder.
Resurser: Ramanslag 1993/94 13,9 miljoner kronor
SBU:s verksamhet syftar bl.a. till att göra samhällsekonomiska besparingar genom långsiktig och strategiskt genomförd granskning och utvärdering av sjukvården. Utvärderingar av effektema av SBU:s rekommendationer om preoperativ utredning har visat på en årlig kostnadsbesparing om ca 50 miljoner kronor enbart för denna verksamhet. Ett annat exempel är rapporten om behandling av ryggont, som inte bara har lett till förändringar i ratineraa för sjukskrivning utan också till förändringar i problemets omhändertagande med förbättringar för patienteraa och samtidigt samhällsekonomiska besparingar.
Jag föreslår att det övergripande målet för SBUis verksamhet för budgetåret 1993/94 skall vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvensema av såväl etablerade som nya metoder.
Jag finner det angeläget au SBU liksom övriga myndigheter utvecklar målbeskrivningar och länmar underlag för bedömning av effektiviteten i verksamheten.
191 Jag beräknar ett ramanslag på 13 921 000 kronor till SBU:s verksam- Prop. 1992/93:100 het, vilket innebär bl.a. att SBU erhåller en resursförstärkning med BU. 6 1 miljon kronor för att möjliggöra och förstärka arbetet med en effektivisering av sjukvården. Detta gäller såväl införande av nya metoder som utmönstring av föråldrade metoder. Vidare har jag inom föreslaget ramanslag beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till Spri.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. SBU kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. SBU kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik förs till detta konto.
Anslaget för SBU har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till SBU:s disposition kommer slutligt att fastställas emigt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer aU regeringen föreslår riksdagen
att till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 921 000 kronor.
Gli. Barnmiljörådet
Bammiljörådet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om bams miljö och baras säkerhet. Instraktion för baramiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).
De övergripande målen för Barnmiljörådets verksamhet är att verka för förbättringar i baras miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för en ökad säkerhet för bara och ungdom.
Barnmiljörådet
Bammiljörådet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Denna kommer att utgöra ett underlag i det fortsatta beredningsarbetet som berör Bammiljörådets verksamhet.
192 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
BU. 6
För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 5 199 000 kr anvisats för Bammiljörådet. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 20 december 1990 en utredningsman med uppdrag att närmare utreda föratsättningama för en statligt utsedd bamombudsman. Kommittén har i september 1991 avlämnat betänkandet (SOU 1991:70) Ombudsman för bam och ungdom. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med kommitténs förslag slutförs, vilket kommer att beröra även Bammiljörådet, föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Barn-miljörådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 5 199 000 kr.
G 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
1991/92 Utgift 5 453 645
1992/93 Anslag 5 828 000
1993/94 Förslag 5 998 000
Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor (NIA) är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroU i frågor rörande intemationella adoptioner. Instraktion för NIA framgår av särskild förordning (1988:1128).
Socialnämnderaa skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlifligt när det är fråga om adoption av ett utländskt bam utan medverkan av auktoriserad organisation.
Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om intemationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organsationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grand för beräkning av bidrag vid adoption av utländska bara.
De övergripande målen för NIA är följande. Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta adoptioner i Sverige av utländska bara skall fortsätta som tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker i enligthet med gällande lagstiftning i bamets ursprangsland. NIA skall vidare medverka till att bamet får en god och trygg uppväxt i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på området och därvid samla information i frågor som rör adoption av utländska bam.
Som framgår av vad som tidigare anförts har regeringen den 27 maj 1992 tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksam-
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
heten med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten prövas. Översynen har initierats bl.a. mot bakgrand av det arbete som för närvarande pågår inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
I sin förenklade anslagsframställning anger NIA att det inte finns skäl att ändra inriktningen av nämndens verksamhet i förhållande till de beslut som fattats i samband med behandlingen av NIA:s fördjupade anslagsframställning. NIA föreslår för budgetåret 1993/94 oförändrat ramanslag som pris- och löneomräknas.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande
mål som
gäller för treårsperioden 1992/93 -
1994/95
Resurser: Ramanslag 1993/94 5,9
miljoner
kronor
Planeringsram
1993/94 1994/95
5 998 000 kr 5 998 000 kr
Resultatbedömning
Jag delar NIA:s bedönmingar vad gäller de hittillsvarande erfarenheterna av verksamheten.
Slutsatser
Min bedönming innebär att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Jag beräknar medelsbehovet under nästa budgetår för NIA:s verksamhet och för bidrag till auktoriserade organisationer för internationell adoptionshjälp till 5 998 000 kr. Jag har därvid räknat med oförändrat bidrag (1 583 000 kr) tillde auktoriserade organisationeraa. Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 beräknas till 11 996 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsfiöden samt pre-
senterat den modell som bör tillämpas. NIA kommer fr.o.m budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 att tiUämpa denna modell. Nämnden kommer därför att till- BU. 6
delas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret, och medlen under
anslaget Statens nänmd för intemationella adoptionsfrågor förs till detta
konto.
Anslaget för NIA har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjema för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas fill nämndens disposUionkommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 998 000 kr.
G 13. Nämnden för vårdartjänst
1991/92 Utgift 109 146 470'
1992/93 Anslag 122 328 000'
1993/94 Förslag 8 971 000
' Inkl. statsbidragen till vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium som nu redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Förvaltningskostnader för Nämnden för vårdartjänst och Rh-nämnden.
Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med SärskUda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel från åttonde huvudtiteln, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nänmden bistår med kansliresurser den särskUda nämnd, Rh-nänmden, som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gynmasial utbildning. NV bedriver forsknings- och utvecklingsarbete.
NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instraktion för Nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst
Nänmden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96 redovisat verksamheten inom områdena vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt vissa stödåtgärder inom folkbildningen. På grand av den ändring av anslagets konstraktion som nu görs redovisas stats-
bidragen till vårdartjänst och till omvårdnadsinsatser under det nya Prop. 1992/93:100 anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Under det anslaget görs Bil. 6 också en analys och bedömning av nänmdens fördjupade anslagsframställning för dessa verksamhetsområden samt vissa överväganden i anslutning till detta.
De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbättra föratsättningaraa för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Verksamhetsmålen för vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgynmasium för rörelsehindrade redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
NV pekar i sin resultatanalys på den förändrade roll nämnden fått dels genom riksdagsbeslutet år 1990 om riksgynmasium för rörelsehindrade ungdomar, dels genom att vissa uppgifter på folkbildningsområdet förts över i samband med förändringen av den statliga skoladministrationen år 1991. I och med detta vidgades NV:s uppgifter till att omfatta stöd till personer oberoende av funktionshindrets art.
Förändringen har enligt NV också inneburit krav på både social och pedagogisk kompetens vid nämndens kansli. En organisationsöversyn har gjorts för att nå bättre måluppfyllelse, öka effektiviteten i verksamheten och för att anpassa den till de nya uppgifterna. Nämnden redovisar olika resultatmått för sin verksamhet med avseende på kvalitetskrav, kvantitetskrav, utvecklingskrav och ekonomiska krav. I resultatanalysen visar nänmden hur en utveckling mot målstyraing av verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen skett och föreslår en övergång till ett schabloniserat statsbidrag. När det gäller vårdartjänsten pågår utvecklingsarbete inom nämnden i syfte att hitta effektivare och bättre samordnade sociala system för stödet i och omkring studiesituationen. Nämnden påpekar emellertid att effektiviteten och kvaliteten i verksamhetema i många stycken är svår att mäta med hänsyn till verksamheternas speciella karaktär och innehåll samt att uppföljnings- och redovisningssystemen ärmu inte är tillräckligt utvecklade. NV avser att fortsätta arbetet med att utveckla sådana system för att bättre kunna relatera prestationer och kostnader till varandra och för att åstadkomma bättre kostnadskontroll. Nämnden menar att de frågor som regeringen ställt kunnat besvaras trots ofullständiga mätmetoder.
Mot bakgrand av slutsatsema i resultatanalysen och de bedönmingar som NV gjort i sin framtids- och resursanalys föreslås ingen förändring i den övergripande målsättningen för NV:s verksamhet för den kommande treårsperioden.
I syfte att bättre uppnå de övergripande målen föreslår nämnden ökade medel för utvecklingsarbete och information, kompetensutveckling samt teknikstöd till en sammanlagd kostnad av 1 166 000 kr för budgetåret 1993/94. De totala kostnaderaa för perioden 1993/94-1995/96 beräknas till 25 540 000 kr.
196 För Rh-nämnden föreslås ingen förändring. NV beräknar kostnaderna för Rh-nämnden till 993 000 kr per budgetår för perioden 1993/94-1995/96.
Prop. 1992/93:100 Bil. 6
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för den verksamhet som Nämnden för vårdartjänst ansvarar för:
De övergripande målen för nänmdens verksamhet är att förbättra föratsättningaraa för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Resurser: Ramanslag 1993/94 8,9 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94
8 971 000 kr
1994/95
8 971 000 kr
1995/96
8 971 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
NV:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts.
Jag har under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. gjort den bedönmingen att NV:s uppgift att organisera och administrera statsbidraget till vårdartjänst bedrivits med en sådan inriktning att målet uppfyllts. Jag har gjort samma bedömning när det gäller nämndens verksamhet med omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar.
Den nya utformning nämndens kansliorganisation fått med anledning av översynen kan bidra till att öka effektiviteten i statsbidragshanteringen i framtiden. Utvecklingen av redovisningsratiner och system föratsätter emellertid tillgång fill en effektiv datautrastning. Organisationsförändringen bör också kunna leda till en bättre samordning och ett rationellare utnyttjande av de resurser för olika stödinsatser åt studerande med funktionshinder som nämnden nu förfogar över. Det utvecklingsarbete som nämnden bedrivu har på olika sätt medverkat till att funktionshindrades möjligheter till utbildning och studier har förbättrats. Nänmdens förslag att sammanföra det bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete som nu utgår från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild-
ningen med nämndens egna medel för utvecklingsarbete bör ytterligare Prop. 1992/93:100 kunna underlätta detta arbete. Bil. 6
Slutsatser
Mot bakgrand av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
Övergripande mål för den verksamhet som Nänmden för vårdartjänst ansvarar för skall vara oförändrade. Det iimebär att inriktningen på nänmdens arbete skall vara att förbättra föratsättningama för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
I samråd med statsrådet Ask föreslår jag att bidraget om 549 000 kr till forsknings- och utvecklingsarbete under den under åttonde huvudtiteln upptagna anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete överförs till detta anslag.
Jag anser att NV:s investeringsbehov skall finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
Jag beräknar kostnadema för Rh-nänmdens verksamhet för budgetåret 1993/94 till 1 045 000 kr.
Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bakgrand beräknats till 26 913 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat en modell som bör tillämpas. Nämnden för vårdartjänst kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tUlämpa denna modell. Nänmden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget Nämnden för vårdartjänst förs till detta konto.
Anslaget för Nämnden för vårdartjänst har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Rikflinjeraa för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nänmdens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam heten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 971 000 kronor.
198 G 14. Statens handikappråd Prop. 1992/93:100
BU. 6
1991/92 Utgift 5 815 122
1992/93 Anslag 5 955 000
1993/94 Förslag 6 027 000
Statens handikappråd (SHR) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka och samordna frågor inom handikappområdet. Rådet bereder också ärenden om statsbidrag till handikapporganisationeraa. Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instraktion för Statens handikappråd.
De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden.
Statens handikappråd
Statens handikappråd har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sitt verksamhetsområde. Resultatanalysen visar att rådets funktion som samordningsorgan gradvis ändrat inriktning från direkta samordnings- och samarbetsinsatser av olika slag till mer utvecklings-, utvärderings- och uppföljningsarbete. Orsaken till detta har främst varit att många samhällsorgan nu själva byggt upp egna samarbetsorgan i handikappfrågor och utvecklat egna kontaktnät och samarbetsformer. Samtidigt har det vuxit fram ett ökat behov av att få fram en samlad bild av hur de pågående samhällsförändringaraa inverkar på funktionshindrades levnadsförhållanden. Andra faktorer som kan komma att påverka rådets framtida roll och uppgifter är Handikapputredningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om förbud mot diskriminering och inrättande av en handikappombudsman. Mot bakgrand av slutsatseraa i resultatanalysen och de bedömningar Statens handikappråd kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår rådet en förändrad verksamhetsinriktning, förändrade övergripande mål samt en ny instraktion. De nya målen formuleras på följande sätt:
- Statens handikappråd skall kontinuerligt ge en samlad bild av utvecklingen på handikappområdet genom sektorsövergripande nationella utvärderingar och uppföljningar samt att som nationellt organ göra uppföljningar av FN:s standardregler för handikappades jämlikhet och delaktighet.
- Rådet skall svara för kunskapsuppbyggnad samt förmedling av kunskap och information på handikappområdet.
De förändringar som föreslås kräver en systematisk kompetensutveckling av rådets personal och en utvecklad datametodik. Statens handikappråd hemställer att sammanlagt 350 000 kronor anvisas för kompetensutveckling för perioden 1993/94-1995/96 samt om ett riksgäldslån om 400 000 kr för finansiering av en utbyggnad av ADB-funktionen.
199 Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100 BU. 6
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som Statens handikappråd ansvarar för skall för budgetåret 1993/94 vara detsamma som tidigare, dvs. att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder. Rådet skall därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden.
Resurser: Ramanslag 1993/94 6,0 miljoner kronor
Övrigt
I avvaktan på regeringens ställningstagande till Handikapputredningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om bl.a. inrättande av en handikappombudsman bör Statens handikappråd endast prövas i ett ettårsperspektiv.
Resultatbedömning
Rådets fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att de verksamhetsmål som hittills varit uppsatta har kuimat uppnås. Samhällsutvecklingen har dock medfört att rådet gradvis förändrat och anpassat sin verksamhet för att bättre svara mot de behov och förändringar i omvärlden som uppkommit.
Slutsatser
Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande behandlat frågan om myndigheteraas bevakning av handikappfrågor. Utredningen har föreslagit att de uppgifter som nu åvilar Statens handikappråd fördelas till andra myndigheter och organ och att rådet avvecklas i samband med att en funktion som handikappombudsman inrättas.
Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.
Min bedömning är att ingen förändring av rådets övergripande mål och verksamhetsinriktning bör göras innan ställning tas till Handikapputredningens förslag om inrättande av en funktion som handikappombudsman. Det innebär att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens handikappråd.
Jag är inte heller beredd att nu föreslå att rådet får ta lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar.
Anslaget för Statens handikappråd har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan
samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Riktlinjeraa för Prop. 1992/93:100 dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Bil. 6 Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till rådets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 6 027 000 kronor.
G 15. Statens institutionsstyrelse
Nytt anslag (förslag) 470 000 000
Bakgrund
Redan några år efter socialtjänstreformens genomförande år 1982 uttrycktes från många håll kritik mot organisationen med ett delat huvudmannaskap för de institutioner som tar emot de mest utsatta ungdomama och de tyngsta missbrakama. JO varnade redan tidigt för att de s.k. § 12-hemmen inom ungdomsvården inte klarade att utgöra den resurs för de mest utagerande och kriminella undomama som de var avsedda för. Bl.a. i en rapport år 1987 framförde JO skarp kritik mot vad ämbetet uppfattade som en nedrastning av dessa institutioner (JO :s ämbetsberättelse år 1987/88). Kritiken tog sikte dels på att det förelåg en allmän resursbrist, dels på att vissa institutioner inte tog emot de mest svårplacerade ungdomama och att vissa ungdomar kunde "straffa ut sig" från institutionema. JO anförde bl.a. att statsbidragssystemet bidrog till nedrastningen. Även på missbrakssidan förekom liknande kritik. Sålunda anförde socialberedningen i betänkandet (SOU 1987:22) Missbrakama, Socialtjänsten, Tvånget att insatsema för de tunga missbrakama inte var tillräckliga.
År 1990 överlänmade Socialstyrelsen en rapport till regeringen över en inventering av behov och resurser inom den tunga missbrakar- och ungdomsvården. Styrelsen redovisade i rapporten att endast 20 % av de ungdomar för vilka kommuneraa efterfrågade plats kunde beredas plats på särskilda ungdomshem.
Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen uttryckt oro för att statsbidragssystemet inte i tillräcklig grad haft en styrande effekt på utvecklingen av institutionsvården för de mest utsatta grappema. Riksdagen fattade i maj 1991 (prop. 1990/91:96, bet. 1990/91:SoUl4, rskr. 1990/91:267) ett principbeslut om att huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen skulle föras över från kommuner och landsting till staten. Riksdagen ställde, mot bakgmnd av de problem som konstaterats, två huvudsakliga krav på verksamheten, dels att alla som
behöver det skulle kunna beredas plats, dels att en väl differentierad Prop. 1992/93:100 vård skulle erbjudas. Regeringen borde enligt riksdagen snarast utreda Bil. 6 fömtsättningama för huvudmannaskapsförändringen som föratsågs kunna vara genomförd under år 1992. Även missbrakarvårdens organisation borde utredas i sammanhanget.
En av regeringen tillsatt särskild utredare lämnade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i febraari 1992. Utredaren redovisade två huvudalteraativ, dels en helstatlig organisation, dels en organisation med ett entreprenörsystem. Vidare föreslogs att en ny statlig myndighet inrättas för ledning och drift av verksamheterna. Betänkandet har remissbehandlats.
I en proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmaimaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrakarvård har regeringen föreslagit riksdagen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, föreslås inrättas den I juli 1993. Inom myndigheten skall fiimas en organisation med särskilda ungdomshem och LVM-hem. Institutionsstyrelsen föreslås få ansvaret för planering och drift av de aktuella hemmen.
T.o.m. budgetåret 1992/93 har i statsbudgeten fiiimits ett särskilt anslag för bidrag till missbrakarvård och ungdomsvård. Anslaget uppgår för nämnda budgetår till 950 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har den 15 december 1992 beslutat att en ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:61, bet. 1992/93:SoU10, rskr. 1992/93:106). Styrelsen får bl.a. till uppgift att träffa avtal med de nuvarande huvudmäimen om övertagande av berörda institutioner, vilket huvudsakligen bör kunna slutföras under år 1993. Finansieringen av institutioneraa skall även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kommunema och genom statliga bidrag. Medel som anvisas via statsbudgeten bör fördelas av Statens institutionsstyrelse. Vidare bör det åligga styrelsen att svara för intem revision och en samlad resultatuppföljning.
Den nya myndigheten får ansvaret för att anvisa plats vid den institution som i varje enskilt fall bedöms lämpligast. Härigenom beräknas en behövlig differentiering av vården kunna ske, bl.a. behovet av enheter med särskilt hög bevakningsgrad. Verksamheten vid institutionema bör organiseras så att behövlig vård huvudsakligen skall kunna ges regionvis.
Styrelsen får följande uppgifter vad avser de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen:
- planering, ledning och drift
- platsanvisning
- ekonomisk styming, resultatuppföljning och kontroll
- personaladministration och personalutbildning
- metodutveckling
- forsknings-och utvecklingsarbete. Prop. 1992/93:100
En särskild organisationskommitté (dir 1992:96) för ändrat huvud- Bil. 6 mannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrakarvård har tillkallats för att utföra det förberedelsearbete som krävs för inrättandet av Statens institutionsstyrelse och för statens övertagande av huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.
480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till missbrakarvård och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor redovisas under anslaget F 1. Bidrag till missbrakar- och ungdomsvård.
Till Statens institutionsstyrelses verksamhet beräknar jag 470 miljoner kronor, varav 420 miljoner kronor avser driften av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Resterande 50 miljoner kronor avser kostnader för den centrala myndigheten, personalutbildning och utvecklingsverksamhet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Statens institutionsstyrelse kommer att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Statens institutionsstyrelse förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 470 000 000 kr.
G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet
Socialvetenskapliga forskningsrådet har i uppgift att stödja betydelsefull grandforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap och socialpolitik.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 79 175 000 kr.
203 G 17. Avvecklingskostnader Prop. 1992/93:100
BU. 6
1992/93 Anslag 35 000 000
1993/94 Förslag 36 775 000
Vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. godkände riksdagen de allmänna riktlinjema för ett treårigt program för omställning och förayelse av den stafliga administrationen. Utgångspunktema för fömyelsearbetet inom Socialdepartementets område avsågs åstadkommas genom regelförändringar och förenklingar, särskilt inom socialförsäkringen. Vidare skulle det ske en ökad satsning för att stärka kompetensen och öka koncentrationen inom myndighetema på uppföljning och utvärdering. Andra verkningsfulla instrament i omstraktureringen skulle vara delegering, decentralisering, ökad samverkan mellan olika organ och sammanslagning av närbesläktade verksamheter. Åtgärderaa skulle ge en effektivare medelsanvändning och koncentreras till Socialstyrelsens område och till socialförsäkringsadministrationen. En samlad besparingseffekt på ca 420 miljoner kronor beräknades under treårsperioden motsvarande en personalminskning på bortemot 2 000 personer.
Gällande trygghetslagar och -avtal medför att kostnader för uppsagd och övertalig personal belastar statsbudgeten under varierande tid även efter det att uppsägning skett. Sådana kostnader har hittUls belastat resp. myndighetsanslag. Detta irmebär att myndigheteraas anslag inte alltid är helt anpassade fill och visar vad den reguljära verksamheten kräver. Det försvårar också möjligheten att snabbt och samlat kunna avläsa besparingseffekter och personalkonsekvenser inom hela verksamhetsområdet. Fr.o.m. innevju-ande budgetår beräknas därför kostnader för uppsagd personal vid de myndigheter som omfattas av administrationsprogrammet under förevarande anslag. Den närmare inriktningen av omställningsåtgärderaa och därmed sammanhängade besparingar redovisas under berörda anslag.
Jag bedömer att en stor del av personalminskningen kan åstadkommas genom naturlig avgång, vilket bl.a. innebär att uppkomna vakanser inte återbesätts. Arbetsmarknadsläget har stor betydelse för takten i denna personalomsättning. Det är dock ofrånkomligt att personal inom de berörda verksamhetema också måste sägas upp. Vederbörande myndighet har ansvaret för att detta sker i den takt det behövs med hänsyn till verksamhetens givna ekonomiska föratsättningar.
Underhandsuppgifter från de berörda myndighetema tyder på att belastningen för innevarande budgetår på förevarande anslag kommer att uppgå till ungefär vad som beräknats; alltså 35 miljoner kronor. Myndighetema skall före utgången av januari resp. juni 1993 till regeringen redovisa sina kostnader för uppsagd personal under andra halvåret 1992 resp. första halvåret 1993. På grandval av dessa redovisningar kommer regeringen att besluta om vilka kostnader som skall belasta förevarande anslag i stället för resp. myndighetsanslag.
204 För budgetåret 1993/94 beräknar jag nu de avvecklingskostnader för Prop. 1992/93:100 övertalig personal som skall belasta förevarande anslag till 36 775 000 BU. 6 kr, varav merparten hänför sig till socialförsäkringsadministrationen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 775 000 kr.
205 Lagförslag
Bilaga 6.1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 1, 5 - 7, 11 och 13 §§ lagen (1979:84) om delpensionsfijrsäkring skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldem 60-64 år som nunskar sin arbetstid.
1§
Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldem 63-64 år som minskar sin arbetstid.
5§'
Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.
En försäkrad, som från och med den månad då han fyller 63 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.
Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
6§
Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag eller i båda dessa former har rätt till delpension om han har nunskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och hans inkomst av detta förvärvsarbete är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.
Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form av anstäUning eller uppdrag eller i båda dessa former har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem och högst tio timmar per arbetsvecka och hans inkomst av detta förvärvsarbete är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.
I
Lydelse enligt 1987:364. Senaste lydelse 1987:364.
14 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
209 Nuvararuie lydelse
7 §3
Föreslagen lydelse
Annan förvärvsarbetande än som avses i 6 § är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.
Åven annan förvärvsarbetande än som avses i 6 § är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem och högst tio timmar per arbetsvecka.
Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av anvisningaraa till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.1
Il §'
Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 65 procent av den försäkrades pensionsunderlag.
Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 50 procent av den försäkrades pensionsunderlag.
Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Därvid skall 1 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.
13 §=
För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Denna inkomst beräknas enligt 12 § andra stycket. Överstiger den förvärvsinkomst, som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra stycket vid beräkningen av pensionsunderlaget.
För en försäkrad som avses i
7 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genom snittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den andel av denna inkomst som mot svarar det antal timmar han ar betar efter arbetstidsminskningen i förhållande till det antal timmar han arbetade före arbetstidsminsk ningen. Förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen beräknas enligt 12 § andra stycket. Över stiger den förvärvsinkomst, som den försäkrade efter arbetstids- minskningen kan antas tills vidare ha, den andel av den tidigare inkomsten som motsvarar arbets tiden efter arbetstidsminskningen, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas
8 § och 9 § andra stycket vid be räkningen av pensionsunderlaget.
\ Senaste lydelse 1990:671.
\ Lydelse enligt prop. 1992/93:116 och bet. 1992/93:StU9.
' Senaste lydelse 1987:364.
210 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:100
BU. 6 Bilaga 6.1
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1 och 5 §§ den 1 januari 1994, och i övrigt den I juli 1993.
2. Äldre bestäinmelser tillämpas på delpension som avser tid före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser tillämpas även efter den 30 juni 1993 för försäkrad som senast den 11 januari 1993 ansökt om delpension hos allmän försäkringskassa.
3. Utan hinder av bestämmelseraa i 1 och 5 §§ skall vad som där anges om åldem 63 år gälla åldera 62 år under år 1994. De nya bestämmelserna i 1 och 5 §§ tillämpas inte på den som är yngre än 62 år den 1 januari 1994 och som uppburit delpension för december 1993 och på den som är yngre än 63 år den 1 januari 1995 och som uppburit delpension för december 1994.
4. Om en försäkrad, som ansökt om delpension efter den 11 januari 1993 och har rätt till delpension för juni 1993, inte uppfyller arbetstidsvillkoren enligt de nya bestämmelseraa i 6 och 7 §§, skall hans rätt till delpension med anledning av ny ansökan prövas med utgångspunkt i den arbetstid han hade före den första arbetstidsminskningen. Den genomsnittliga förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen skall beräknas tUl samma belopp som när han första gången beviljades delpension.
211 Bilaga 6.2
Socialförsäkringens kostnader och finansiering
Socialförsäkringens kostnader och finansiering Prop. 1992/93: lOO
Bil f\
I denna underbilaga redovisas de socialavgiftsfinansierade verksamheter Ti;]3„a f. 9 som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde. Övriga socialavgiftsfinansierade verksamheter tillhör arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde. Inledningsvis redovisas ett antal rapporter och ställningstaganden vad avser principer m.m. för socialavgiftsfinansierad verksamhet.
1. Inledning
Riksdagens revisorers rapport
Riksdagens revisorer framhöll i en rapport (1988/89:16) Statistiken över socialavgifter angelägenheten av att riksdagen får en samlad redovisning av socialförsäkringssektom. Revisorema ansåg att den av dem föreslagna översynen bl.a. borde resultera i
- att hela socialförsäkringssektom omfattas av redovisningen
- att för alla socialförsäkringsavgifter anges avgiftsinkomster och eventuell fondbehållning eller skuld,
- att för de ändamålsbestämda socialavgiftema anges alla viktigare inkomster och utgifter som tillgångar och skulder
- att redovisningen för den allmätma sjukförsäkringsfonden omprövas
- att enhetliga, med allmänt språkbrak förenliga och i nationalräkenskapema tillämpade definitioner införs av begreppen avgift, socialavgift, socialförsäkring och allmän försäkring införs statsbudgeten.
Finansutskottet (bet. I988/89:FiU23 rskr. 1988/89:169) tillstyrkte revisoremas förslag och den med anledning därav väckta motionen om en översyn av redovisningen av socialförsäkringsavgiftema i statsbudgeten. Utskottet ställde sig även bakom revisoreraas förslag om en förbättring av statistiken på socialförsäkringsområdet.
Budgetpropositionsutredningens betänkande
I Budgetpropositionsutredningens betänkande (SOU 1990:83) påpekas att principema för redovisning av socialavgiftsinkomsteraa i statsbudgeten är olika. De inkomsttitlar som berörs är konstraerade enligt olika principer beroende på om avgiften skall föras till fond eller inte. Utredningen diskuterar altemativ med s.k. brattoredovisning, vilket enligt utredningen borde iimebära att inflytande avgifter redovisas på statsbudgetens inkomstsida, medan överföring till fonder skall betraktas som utgifter på statsbudgeten.
Vidare påpekas i Budgetpropositionsutredningens betänkande att det är otillfredsställande att underskott på inkomsttitlarna sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift inte blir föremål för riksdagens utgiftsbeslut.
215 RFV.-s uppdrag Prop. 1992/93:100
BU. 6 Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge Riksförsäkringsverket njiago g 7
(RFV) i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket (RRV) utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma en brattoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom socialförsäkringen. Vägledande för uppdraget var att
- utgifter över statsbudgeten bör redovisas genom anslag på statsbudgetens utgiftssida
- omföringar mellan inkomsttitlar bör undvikas
- lagstadgade socialavgifter bör ha egna inkomsttitlar.
RFV:s rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter m.m. överlänmades till regeringen den 10 september 1992. Den innehåller förslag till lösningar som tillgodosåg de tre huvudönskemål som regeringen angivit. Hämtöver har RFV i anslutning till de olika delama i uppdraget utarbetat ett eget förslag med innebörd att socialförsäkringen ges en mer fristående finansiell och redovisningsmässig stäUning i förhållande till statsbudgeten. Förslaget innebär bl.a. att den nu nollställda allmänna sjukförsäkringsfonden skulle aktiveras och att avräkning skulle göras löpande. Fondens inkomster skulle utgöras av hela sjukförsäkringsavgiften, statsbidraget samt i förekommande fall räntor på placerade överskott. Eventuella underskott skulle enligt förslaget lösas genom att berörda fonder får ta upp lån i Riksgäldskontoret eller på marknaden i stället för att belasta budgetens inkomstsida, på likartat sätt som i dag gäller för den s.k. arbetsmarknadsfonden.
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Den 22 september 1992 träffade regeringen och Socialdemokraterna en överenskommelse som närmare redovisas i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. I propositionen anges bl.a. att regeringen och socialdemokrateraa är eniga om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten. Genom denna förändring kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Härigenom uppnås att villkoren automatiskt anpassas till de ekonomiska förändringama.
Enligt proposuionen skall sjuk- och arbetsskadeförsäkringama lyftas ut ur statsbudgeten så snart detta kan ske. Finansieringen avses från början ske med statsbidrag men i successivt avtagande grad. Riksdagen har beslutat att godkänna de riktlinjer för åtgärder på socialförsäkringsområdet som föreslås i proposuionen (bet. 1992/93: FiU I, rskr. 1992/93:134.
Överenskommelsen omfattar även införandet av en ny sjukförsäkringsavgift. Denna är motiverad av statsfinansiella skäl och av en strävan att åstadkomma ett tydligare samband mellan avgifter och sjuk-
försäkringsförmåner och bör införas som ett första steg mot en ny försäkringsmodell. I propositionen om allmän sjukförsäkringsavgift (prop. 1992/93:136) anges de närmare föratsättningama för denna avgift som föreslås införas den 1 januari 1993.
I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna ingick även att förslag skulle länmas om en karensdag och sänkta ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen. I prop. 1991/92:31 om ändrad sjukersättning m.m. länmas sådana förslag. I propositionen föreslås vidare att arbetsgivaravgiften skall anpassas till arbetsgivamas nunskade utgifter för sjukersättning inklusive arbetsgivaravgifter. Avsikten är att åtgärden, i likhet med sjuklönereformen, skall utformas så att den blir kostnadsneutral för arbetsgivama som grapp.
I prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin föreslås en sänkning av den sammanlagda arbetsgivaravgiften med 4,3 procentenheter. Sänkningen innebär dels att bamomsorgsavgiften slopas, dels att folkpensionsavgiften säiJcs. Vad beträffar egenavgiften sänks sjukförsäkringsavgiften med 0,48 procentenheter, folkpensionsavgiften med 1,62 procentenheter samtidigt som bamomsorgsavgiften slopas (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134).
Pfop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.2
2. Översikt av socialförsäkringsutgifterna och deras finansiering
Socialförsäkringsutgiftemas andel av BNP har i löpande priser stigit från ca 17 % år 1980 till ca 20 % år 1992. I följande tabell redovisas socialförsäkringssektorns utbetalningar (inkl. administrationskostnader) i procent av BNP från år 1980 tUl år 1992.
Socialförsäkringsutgifterna som andel (%) av BNP
prog. 1992
Socialförsäkr. inkl adm, totalt
17,6
18,0
19.1
19.2
19.4
20,2
20.2
- varav
♦ ekonomiskt stöd till bamfam.
2,00
2,04
2,19
2,20
2,44
(bambidrag
0,95
0,96
0,93
0,86
(j,92
1,15
1,18)
* ersättning vid sjukdom & handikapp (sjukpenning
6,53 2,39
6,71 2,07
7,48 2,80
7,61 2,77
7,48 2,61
7,30 2,23
6,2 1,25)
* ersättning vid ålderdom (åp/folkp (åp/ATP
7,98 4,15 2,34
8,37 3,85 3,33
8,57 3,56 3,81
8,61 3,48 3,95
8,63 3,40 4,05
9,10 3,49 4,33
9,8 3,6)
4,7)
* aniian
inbetalning (KAS, utbildn.bidr
0,59
0,48
0,47
0,43
0,42 0,29
0,58 0,48
1,0 - )
* adm.
0,48
0,39
0,38
0,38
0,41
0,41
0,41
Källor: RFV, SCB, S-dep.
217 Finansieringen av socialförsäkringsförmånerna varierar. De olika förmåner som inryms inom sjukförsäkringen och folkpensionsförsäkringen finansieras av socialavgifter och av statliga medel. Den allmänna tilläggspensionen, arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen skall enligt gällande regler finansieras med socialavgifter, samt i förekommande fall med avkastning på fonder. De kommunala bostadstilläggen till pensionärer finansieras dels av konununala medel, dels av statsbidrag.
Översikt över finansieringen av vissa socialförsäkringsförmåner budgetåret 1993/94
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Kostnader
Finansiering
Social avgifter
Anslag
Övriga
tillförda
medel
Över-/ underskott
Stöd tiU bamiamiljer
Bambidrag, bidragsförskott m.m Föräldraförsäkring, värdbidrag
22 212 19 601
576 15 566
20 401 4 035
1 235
Ersättning vid sjukdom och handikapp
Sjukpenningförsäkring Arbets-/y rkesskadeförs. Förtidspension m.m.
Folkpension
ATP
30 991 12 200
14 135 20 868
26 342 7 800
7 687 16 816
4 649 6 448
4 052
- 4 400
Försäkring vid ålderdom m.m.
Ålderspension m.m. Folkpension ATP
55 300 84 854
30 073 68 377
25 227
16 477
Administration
Försäkringskassor RFV
4 122 605
3 504 605
618 Summa
264 888
177 346
61378
21764
- 4 400
3. Lagstadgade socialavgifter m.m.
I följande tabell redovisas de olika socialavgifter i form av arbetsgivar-och egenavgifter som uttas för olika ändamål. För budgetåret 1991/92 uppgick arbetsgivargiftema till 35,98 % och egenavgiftema till 33,85 %, för år 1992 är arbetsgivaravgiften 33,63 % och egenavgiften 33,85 %. Under föratsättning att riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag i prop. 1992/93:36 och med beaktande av riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93: FiU I, rskr. 1992/93:134) kommer de lagstiftade socialavgifteraa uppgå fill 31,00 % resp. 29,55 % år 1993. Från och med den 1 januari 1993 skall enligt regeringens förslag i prop. 1992/93:136 en allmän sjukförsäkringsavgift tas ut som skall uppgå fill 0,95 % på förvärvsinkomst upp till 7,5 basbelopp.
218 Inkomst- Avgift titelnr.
Bruttoinkomst (mkr) 91/92
Prop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.2
1211 Folkpensionsavgift
1221 sjukförsäkringsavgift,netto
1231 Bamomsorgsavgift
1241 Vuxenutbildningsavgift
1251 1 Arbetsmarknadsavgift
1251 2 Arbetsskadeavgift
1251 4 Lönegarantiavgift
1251 5 Arbetarskyddsavgift
1251 6 sjömanspensionsavgift
1251 7 Delpensionsavgift
1251 8 Tilläggspensionsavgifter- ATP
1251 9 Arbetsmiljöavgift
Arbetsskadeavg., förvaltning
1281 Allmän löneavgift
Summa lagstadgade socialavgifter
47 811
58 641
14 130
1 693
13 398 4 900
1 242
2 216
3 211 83 789
24
258 1 697
233 042
4. Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringeh finansieras av socialavgifter och statsbidrag. Avgiftsintäktema används dels för att täcka sjukförsäkringens utgifter för sjukpenning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvudmäilnen och kostnader för tandvård och läkertiedel, dels för att täcka utgiftema för föräldraförsäkring, ersättning vid närståendevård samt socialförsäkringens administration hos försäkringskassoma.
Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap 2§ AFL vara sådan att avgiftsinkomstema täcker 85 % av försäkringens utgifter.
Sjukförsäkringsavgiften kommer således att finansiera de anslag som framgår i nedanstående tabell.
Utgift (mkr) 1993/94
varav avgifts-finansierat (mkr)%
B 3. Föräldraförsäkringen C 1. Sjukförsäkringen C 2. Närståendevård G 2. Försäkringskassoma
Summa
18 316
30 991
4 122
53 452
15 566 85%
26 342 85%
19 85%
3 504 85%
45 431 85%
Utvecklingen 1991/92 - 1993/94 vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell.
219 Sjukförsäkringen (mioner kronor)
1991/92
1992/93
1993/94
utfall
enl. statsbudget
förslag
Utgifter
Sjukförsäkringen *
49 114
37 674
30 991
- sjukpenning m.m.**
24 731
16 891
13 941
- rehabilitering
1 114
1 481
2 561
- ersättning till
sjukvårdshuvudmännen
10 515
7 340
2 564
- läkemedelsförmåner
8 366
7 914
8 120
- tandvård
4 388
4 048
3 805
Föräldraförsäkringen
18 410
18 860
18 316
Ers. vid närståendevård
23 Försäkrings, adm.
4 445
4 293
4 122
Summa utgifter
60 847
53 452 '
Inkomster
Statsbidrag, sjukförsäkring
7 367
5 730
4 649
" , föräldraförs.
2 762
2 832
2 750
" , närståendevård
" , administration
, 610
613 Socialavgifter
58 640
50 468
47 198
Summa inkomster***
69 437
59 643
55 213
Summa över/underskott
-H2 540
+1 204
+1 761
Prop. 1992/93:100 BU. 6 BUaga 6.2
♦ Inkl. sjukhusvärdsavdrag, dvs. det avdrag för sjukhusvärd som görs på pension tillförs sjukförsäkringssystemet. ** Inkl. frivillig sjukförsäkring *** Prognos 1992/93 och 1993/94
Mot bakgmnd av den kostnadsbesparing som arbetsgivarna beräknas göra genom minskad utbetalning av sjuklön i och med införandet av en karensdag föreslås i prop. 1992/93:31 att arbetsgivaravgiften höjs med 0,47 procentenheter av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1993 och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den I januari 1994; Denna höjning motsvarar ca 3 400 miljoner kronor.
Den allmänna sjukförsäkringsavgift om 0,95 % som införs fr.o.m. den 1 januari 1993 skall bidra till finansieringen av sjukförsäkringen; Avgiftsinkomsten beräknas netto (efter skatteavdrag) att uppgå till ca 3 700 miljoner kronor. ■
Dessa avgiftsförändringar beräknas medföra att avgiftsinkomstema vad gäller sjukförsäkringen för första gången sedan mitten av 1980-tälet är tillräckligt höga för att det lagstadgade kravet på finansiering ■ av 85 % av utgiftema skall vara uppfyUt. En total samordning av sjuk-och arbetsskadesjukpenningen i enlighet med de förslag som jag aviserat i denna proposition, kommer att medföra en avlastning för arbetsskadefonden, samtidigt som det blir en ökning av sjukförsäkringsutgifterna.
5. Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen (mkr)
Prop. 1992/93:100 Bil. 6 BUaga 6.2
1991/92
1992/93 .
1993/94
utfall
prognos
prognos
Utgifter Försäkringen
- arbetsskadesjukpenning
- arbetsskadelivräntor
- ersättning enl äldre lagstiftning
Försäkringens administration
6 552 3 564
1 214 258
6 600 4 200
1 300 358
6 200 4 700
1 300 410
Summa utgifter (exkl. adm.)
11 330
12 100
12 200
Inkonister Socialavgifter Överfön från delpensionsfonden
4 900
6 800 8 300
7 800
Summa inkomster
4 912
15 400
7 800
Summa över/underskott
- 6 418
-1-3 000
- 4 400
Arbetsskadefondens utveckling
Fondens storlek
vid ingången av budgetår
- 17 602
-24 020
21 020
Anm. Administrationskostnader avdraget från utgiftssidan och socialavgifter. Statens utgifter för arbetsskadeförsäkring ingår inte.
Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1991 var underskottet i fonden drygt 20 miljarder kronor. Genom särskUt regeringsbeslut den 10 september 1987 har RFV bemyndigats att disponera medel från inkomsttitel för att täcka löpande utbetalningar.
Riksdagen beslutade i anledning av regeringens proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkring m.m. (prop. 1991/92:149, bet. 199I/92:SfU8, rskr. 232) om överföring av medel från delpensionsfonden till arbetsskadefonden samt att delpensionsavgiften skulle sänkas med 0,3 procenttenheter fr.om. den 1 juli 1992. Samtidigt höjdes arbetsskadeavgiften i motsvarande mån.
6. Pensioner
Folkpensionema finansieras dels genom en socialavgift för arbetsgivare och egenföretagare som för år 1993 uppgår till 5,83 % av avgiftsunderlaget, dels genom anslag över statsbudgeten motsvarande ca 30 % av avgiftsunderlaget. Tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en socialavgift som för år 1993 utgör 13 % av avgiftsunderiaget och genom avkastning från den allmänna pensionsfonden. Denna fond uppgick den 1 januari 1992 till 480 734 miljoner kronor.
Delpensionsförsäkringen finansieras till 100 % genom en socialavgift som för närvarande uppgår till 0,20 % av avgiftsunderiaget. Avgiften
förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1992 uppgick till 11 991 miljoner kronor. Riksdagen beslutade under våren 1992 (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232) att en viss del av delpensionsfonden behållning skall användas för att finansiera det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret 1992/93 som kvarstår efter avgiftshöjningen för arbetsskadeförsäkringen. Efter överföringen med 8 300 miljoner kronor till arbetsskadeförsäkringen beräknas fondbehållningen uppgå till 5 043 miljoner kronor den 31 december 1993.
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Folkpensionsförsäkringen (mkr)
Löpande pris
1991/92 utfall
1992/93 prognos
1993/94 prognos
Utgifter Försäkringen
- ålderspensioner
- änkepensioner m.m.'
- förtidspensionei
- barnpensioner
- handikappersättningar
- vårdbidrag
Summa utgifter
Inkomster
Statsbidrag
Socialavgifter
Summa inkomster
50 831
51 828
51 885
2 052
2 025
2 020
13 324
13 800
14 315
1 212
1 285
68 189
70 038
70 720
20 378
24 991
32 262
47 811
45 047
38 458
68 189
70 720
70 038
Inkl hustrutillägg
Inkl vissa undersökningarvid RFV;s sjukhus
Tilläggspensionsförsäkringen
Löpande pris
prognos
prognos
prognos
Utgifter
Försäkringen
- förtidspensioner
18 950
19 988
21 747
- ålderspensioner
67 730
70 360
73 971
- efterlevandepensioner
9 034
9 397
10 020
- barnpensioner
580 Administrationskostnader
25 405
2 292
2 528
Summa utgifter
121 663
102 592
108 846
Inkomster
Socialavgifter
83 426
83 850
86 536
Ränteinkomster'
55 441
55 950
56 500
Summa inkomster
138 867
139 800
143 036
' Inkl kursnetto, aktieutdelningar, vinstdelningsskäu m.m.
- Inkl överföring till småföretagsfonden och avveckling av löntagarfonden
222 Fondens storlek vid ingången av år
Över/underskott resp. år
AP-fondens utveckling, miljarder kronor
1993 prognos
1994 prognos
442,1 + 38.7
481,7 -1- 34,2
516,1 + 27,9
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Delpension (enl. RFV:s anslagsframställning - AF)
1991/92
1992/93 prognos
1993/94 prognos
Utgifter
Försäkringen
Kursförluster samt överföring
till arbetsskadefonden 1992/93
1 910
2 173 4 150
2 209 2 075
Summa utgifter
1 967
6 323
4 284
Inkomster
Socialavgifter
Ränteinkomster
3211 1 631
2 034 816
1 562 444
Summa inkomster
4 842
2 848
2 006
Summa över/underskott
2 875
-3 475
- 2 278
Delpensionsfondens utveckling (enl. RFV:s AF) milj.kr.
1994 Fondens storlek
vid ingången av år 11 991 9 370 5 043
Över/underskott resp. år -I- 400 -679 -614
7. Övrigt
Översikt över socialfSrsäkringens finansiering per verksamhetsgren budgetåret 1991/92
Prop. 1992/93:100 BU. 6 Bilaga 6.2
Kostnader
Finansiering
Social Anslag avgifter
Medel fr. ink. titlar
Övriga
tillförda
medel
Över-/ underskott
Stöd till bamiamiljer
Barnbidrag, bidragsförskott m.m. Föräldraförsäkring, vårdbidrag
21 414 19 269
479 14 965
19 710 3 618
1 225
Ersättning vid sjukdom och bandikapp
Sjukpenningförsäkring Arbets-Zyrkesskadeförs. Förtidspension m.m. Sjukvård m.m.
24 430 11 755 30 627 28 621
19 881 4 900
16 412
20 206
3 685
12 607
7 523
864 198
234 1 608
- 6 419
Försäkring vid ålderdom m.m.
130 373
70 109
48 481
14 686
-H2 903
Övrigt
Arbetslöshetsersättning Annan utbetalning
16 545 11 829
13 398 1 204
9 573
- 3 147 -t- 4
Administration
Försäkringskassor RFV
4 785 896
3 542 304
611 523
554 89
-t- 91
+ 20
Summa
300 544
165 400
106 335
2809
19 452
- 6548
Källa: RFV:s årsredovisning (ÄR) för budgetåret 1991/92
224 Bilaga 6.3
Allmänna arvsfonden
15 Riksdagen 1992/93. / saml. Nr 100. Bilaga 6
Allmänna arvsfonden Prop. 1992/93: lOO
BU. 6
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av pji„g„ /: 3
bam och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från statskapitalet. För budgetåret 1991/92 beslutades att 180 miljoner kronor skulle utdelas.
Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt av bam- och ungdomsdelegationen. ErUigt regeringsbeslut kan bam- och ungdomsdelegationen disponera 25 % av det utdelningsbara beloppet årligen. För budgetåret 1991/92 disponerade bam- och ungdomsdelegationen 45 mUjoner kronor för stöd till fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sammanhang åldrarna 7-25 år.
Regeringen bevUjar stöd till verksamhet för bam under 7 år samt till verksamhet rörande personer med fysiska, psykiska och sociala handikapp i alla åldrar. Stöd ur fonden länmas huvudsakligen till frivUliga och ideella insatser.
Under budgetåret 1991/92 har regeringen beviljat stöd till 276 projekt med ett sammaiUagt belopp av 137,2 miljoner kronor. Stödet till omsorg om handikappade har uppgått till ca 100 miljoner kronor medan stöd till bam och ungdomar utgått med sammanlagt ca 37 miljoner kronor.
Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under budgetåret 1991/92 omfattat försöks- och utvecklingsarbeten inom följande områden. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende har fått ca 9 miljoner kronor. Området teknik och handikapp har fått stöd med ca 19 miljoner kronor. Eftersom många olika handikapp-gmpper berörs av denna satsning har en del av stödet överförts till Handikappinstitutet med uppdrag att samordna arbetet. Området kultur/fritid och handikapp har fått ca 10 miljoner kronor. Ökade kunskaper om olika slag av handikapp samt satsning på information och utbildning är viktiga fömtsättningar för att villkoren för personer med fuiUctionshinder skall kuima förbättras. Drygt 36 miljoner kronor har utgått till ett stort antal utvecklingsarbeten med deima inriktning.
Stödet till utvecklingsprojekt rörande bam och ungdomar har uppgått till ca 37 miljoner kronor. Här kan särskilt nämnas information om FN:s barnkonvention, insatser inom bamomsorg respektive kulturverksamhet för bam i ett mångkulturellt perspektiv, insatser för bam som far illa och deras föräldrar samt ungdomar med särskilda behov.
Stöd ur Allmänna arvsfonden har framför allt utgått till frivilliga och ideella organisationer och föreningar.
Regeringen har i april 1992 överlämnat en skrivelse till riksdagen med redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91 (skr. 1991/92:136). I denna skrivelse redogjordes för den kommande inriktningen för stödet ur AUmänna arvsfonden. Här kan nämnas fortsatt satsning på handikapporganisationemas informations- och utbildningsprojekt med syfte att öka kunskap och medvetenhet om levnadsförhållanden för personer med olika fuiUctions-
hinder. Stöd bör även fortsättningsvis ges till utveckling inom om- Prop. 1992/93:100 rådena teknik och handikapp respektive fritid/kultur och handikapp. Bil. 6
Vad gäller utvecklingsarbete för bam och ungdomar bör utveck- Bilaga 6.3 lingsstöd framför allt ges till frivilligorganisationer som bedriver försöksverksamhet för att förbättra situationen för utsatta bam och deras föräldrar samt för ungdomar med särskilda behov. Regeringen har vidare anvisat 5 miljoner kronor per år under en treårsperiod för att ge frivilligorganisationer möjlighet att till barnomsorgspersonal sprida kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige.
Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild utredare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden.
Den 4 december 1992 överlämnades till statsrådet och chefen för Socialdepartementet ett betänkande av 1991 års arvsfondsutredning (SOU 1992:120). I betänkandet föreslås en ny arvsfondslag samt att den övergripande beslutanderätten bör ligga kvar hos regeringen. En särskild delegation - Arvsfondsdelegationen - bör därför inrättas som ny myndighet inom regeringskansliet med Socialdepartementet som huvudman. Alla ansökningar skall enligt utredningsförslaget i fortsättningen ställas till den nya myndigheten.
Vidare bör enligt förslaget fondens ändamål även i framtiden vara att utveckla och stödja verksamhet till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Fondens ändamål begränsas som hittills till i första hand ideell verksamhet. Om särskilda skäl finns får medel lämnas också till offentlig verksamhet. Ett sådant skäl kan vara att en kommun i samverkan med en ideell organisation vill förnya eller utveckla en kommunal verksamhet till förmån för någon av fondens målgmpper. Den praxis som utvecklats att medel ur Allmänna arvsfonden inte beviljas till enskilda personer, fastslås i förslaget om ny arvsfondslag.
Betänkandet kommer inkom kort att remissbehandlas.
En redovisning av fördelningen av stöd ur Allmäima arvsfonden under budgetåret 1991/92 kommer senare att överlämnas till riksdagen.
228 Bilaga 6.4
Förteckning över ändrad disposition
Andrad
disposition av 1
luvudtitt
jln
Föreslagna anslags motsvarigh 1992/93
eter i statsbudgeten för budgetåret
BU. 6 BUaga 6.4
Förslag
Statsbudget
Förslag
Statsbudget
1993/94
1992/93
1993/94
1992/93
A 1
A 1
E5
G 10
A2
A 2, A 3 och del
E6
Del av G 15
av A 4
E7 E8
05 G6
B I
C I
E9
G 11
B2
C2
B3
C3
F 1
Del av H 2
B4
C5
F2
H 3 del av H 4
B5
C7
F3
H 1
B6
C8
B7
C6
G 1
B 1
B8
C4
G2 G3
B2
E 1, del av E 11, E 14
C 1
D 1
del av F 1, del av G 15
C2
D5
samt del av H 4
C3
D2
G4
E 17
C4
D6
G5
E 7, 8, 9, 10 samt del
C5
D9
av E 11
C6
D8
G6
E2
C7
D3
G7
E3
C8
D7
G8
E4
C9
D4
G9
E6
C 10
Del av B 1 och
G 10
E 19
B2
G 11 G 12
F3 F4
D 1
E 13, del av E II
G 13
Del av G 4
D2
A6
G 14
09 D3
E 15 och E 16
G 15
Del av H 2
D4
E 12
G 16
A5
D5
Del av A 4
G 17
A7
D6
E5
E 1
G 12, 13 och 14
E2
G 16
E3
Del av G 4
E4
231 Register
Register
Kronor
Sid
3
Inledning
7
A.
Socialdepartementet m.m.
7
1.
Socialdepartementet, ramanslag
52 839 000
7
2.
Utredningar, utveckling.
samverkan m.m., ramanslag
77 933 000 130 772 000
9
B.
Famier och barn
22
I.
Allmäima bambidrag, förslagsanslag
17 000 000 000
24
2.
Bostadsbidrag, förslagsanslag*
2 300 000 000
24
3.
Bidrag till föräldraförsäkringen, förslags-
anslag
2 750 000 000
26
4.
Bidragsförskott, förslagsanslag
3 IIOOOOOOO
27
5.
Särskilt bidrag för vissa adoptivbam.
förslagsanslag
8 530 000
28
6.
Bidrag till kostnader för intemationella
adoptioner, förslagsanslag
28 800 000
29
7.
Bampensioner, förslagsanslag
280 000 000
8.
Vårdbidrag för handikappade bam, för-
slagsanslag
1 285 000 000 26 762 330 000
Prop. 1992/93:100 BU. 6
32 C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
1.
Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag
4 649 000 000
2.
Bidrag till ersättning vid närståendevård.
förslagsanslag
3 425 000
3.
Förtidspensioner, förslagsanslag
14 315 000 000
4.
Ålderspensioner, förslagsanslag
52 185 000 000
5.
Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag
I 720 000 000
6.
Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension, förslagsanslag
6 700 000 000
7.
Handikappersättningar, förslagsanslag
933 000 000
8.
Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag
12 000 000
9.
Vissa yrkesskadeersättningar m.m..
förslagsanslag
3 900 000
10.
Ersättning till postverket m.m.,
förslagsanslag
231 163 000
80 752 488 000
* Beräknat belopp
70 D. Hälso-och sjukvård Prop. 1992/93:100
88 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, förslags anslag 1 211 332 000
90 2. Insatser mot aids, reservationsanslag 185 220 000
93 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
i krig, ramanslag 164 300 000
96 4. Bidrag till Spri, förslagsanslag 26 300 000
97 5. Bidrag tiU WHO, förslagsanslag 29 800 000
98 6. Bidrag till WHO-enheten för rapporte-
ring av läkemedelsbiverkningar 2 591 000
1 619 543 000
100 E. Omsorg om äldre och handikappade
107 I. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen,
reservationsanslag I 100 000 000
109 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
förslagsanslag 133 700 000
110 3. Statsbidrag tUl vårdartjänst m.m., för-
slagsanslag 136 580 000
115 4. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, reservationsanslag 60 023 000
119 5. Bidrag tUl handikapporganisationer 129 248 000
121 6. Bidrag tUl pensionärsorganisationer 2 446 000
121 7. Ersättning för texttelefoner, förslags-
anslag 67 700 000
122 8. Ersättning till postverket för befordran
av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 49 825 000
123 9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 206 000 000
1 885 522 000
125 F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
142 1. Bidrag tiU missbmkar-och ungdomsvård,
reservationsanslag 480 000 000
143 2. Bidrag till organisationer, reservations-
anslag 31630 000
145 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning 7 964 000
519 594 000
147 G. Myndigheter under Socialdepartementet Prop. 1992/93:100
BU. 6
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Riksförsäkringsverket, ramanslag 604 806 000
Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4 121 817 000
Socialstyrelsen, ramanslag 316 395 000
Folkhälsoinstitutet, ramanslag 136 555 000
Smittskyddsinstitutet, ramanslag* 62 117 000
Läkemedelsverket 1 000
Rättsmedicinalverket, ramanslag 163 136 000
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
ramanslag 14 560 000 190 9. Statens institut för psykosocial miljö medicin, ramanslag* 5 741 000 190 10. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, ramanslag 13 921 000
11.
12.
13.
14.
15.
16.
Bammiljörådet, ramanslag* 5 199 000
Statens nämnd för intemationella adop tionsfrågor, ramanslag 5 998 000
Nämnden för vårdartjänst, ramanslag 8 971 000
Statens handikappråd, ramanslag 6 027 000
Statens institutionsstyrelse, ramanslag 470 000 000
Socialvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag* 79 175 000
204 17. Avvecklingskostnader, förslagsanslag 36 775 000
6 051 194 000 Totalt för socialdepartementet 117 721 443 000
Underbilagor
209 6.1 Lagförslag
215 6.2 Socialförsäkringens kostnader och finansiering
227 6.3 Allmänna arvsfonden
231 6.4 Förteckning över ändrad disposition
* Beräknat belopp
gotab 42649, SlockMolm 1992
Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 7
Koniniimikationsdepartenientet (sjätte huvudtiteln)
Bilaga 7 till budgetpropositionen 1993
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 7
Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992. Föredragande: statsrådet Odell
Anmälan till budgetpropositionen
Inledning
Kommunikationer för ökad tillväxt och välfärd
I regeringens långsiktiga ekonomiska politik för ökad tillväxt och välfärd är en utveckling av kommunikationssektorn viktig. Förbättringar av kommunikationerna skapar förutsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet. Regeringens satsningar på utbyggnad och modernisering av infrastrukturen på transportområdet och inom telesektom är därför av central betydelse. Inom kommunikationssektorn sker också betydande avregleringar för att förbättra effektiviteten. Därmed åstadkoms en bättre hushållning med resurserna. Förbättringar inom kommunikationsväsendet skall främja utvecklingen i landets olika delar och bidra till regional balans samt ocksä till en effektivare miljöpolitik. Satsningarna på infrastrukturinvesteringar bidrar ocksä till att mildra arbetslösheten.
Regeringen verkar för att Sverige så fort som möjligt skall erhålla fullvärdigt medlemskap i den Europeiska Gemenskapen EG. Sverige är redan nu starkt integrerat i det europeiska ekonomiska systemet, inte minst genom en omfattande utrikeshandel. Förbättrade kommunikationer med övriga Europa blir allt mer viktiga för näringslivet. Utvecklingen i Östeuropa kan pä längre sikt medföra viss förändring av våra transportmönster. De pågående infrastruktursatsningarna i Sverige bidrar aktivt till att minska vårt avståndshandikapp i förhållande till konkurrenterna i Centraleuropa. Särskild betydelse har detta för landets norra delar. För näringslivet är även rationella transporter mellan olika delar av landet en förutsättning för utveckling.
Inom transportsektorn är cn effektivare resursanvändning angelägen. Av- Prop. 1992/93:100 reglering och ökad konkurrens är vikliga medel i detta iirbcte. Inom samtliga Bilaga 7 delar av kommunikationssektorn pågår ett långsiktigt arbete med att rationalisera statens verksamheter, avmonopoliscra och avrcglcra. Det arbetet drivs nu vidare med ökad intensitet.
Goda kommunikationer har stor betydelse för människans välfärd. Tillgången till goda kommunikationer underlättar arbetspendling och vidgar därmed möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med en större och effektivare arbetsmarknad. 1 säväl storstad som glesbygd är resor till och frän arbetet, serviceställen och fritidsaktivilctcr nödvändiga för ett fungerande vardagsliv. Det allmännas insatser för att underlätta kommunikationsmöjligheterna för vissa grupper med särskilda behov, säsom handikappade och äldre, är också nödvändiga i dt välfärd.ssamhälle.
En annan viktig välfärdsaspekt i samband med utvecklingen av kommunikationerna gäller trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsarbetet mäste drivas vidare och jag återkommer under våren 1993 med förslag till en ny trafiksäkerhetspolitik.
Trafikverken har under 1992 för första gängen utarbetat miljörapporter. I dessa konstateras att riksdagens mål avseende koldioxid, kväveoxider och svaveldioxid riskerar att inte uppfyllas. Ett kraftfullt arbete kommer nu att startas för att med nationella och internationella åtgärder nå uppsatta mål.
En viktig del i regeringens ekonomiska politik är alt eliminera det strukturella budgetunderskottet. Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar pä 300 miljoner kronor. En del av besparingarna redovisas i förslag till riksdagen under våren. Av besparingarna fördelas ca 200 miljoner kronor på rationaliseringar inom Vägverket och Banverket samt på minskningar inom järnvägsområdet. Övriga besparingar fördelas bl.a. inom sjöfarts- och postområdena.
Riksdagen fastställde 1988 grunderna för trafikpolitiken inför 1990-talet. Något krav pä en total utvärdering av trafikpolitiken från 1988 återfinns inte i delta riksdagsbeslut. I samband med bl.a. en av den tidigare regeringens budgetpropositioner (prop. 1990/91:100) framhölls att det trafikpolitiska beslutet efter hand skulle utvärderas. Jag anser för min del att så bör ske och jag har inte för avsikt att göra en total utvärdering av det trafikpolitiska beslutet från 1988.
Vissa områden har emellertid setts över. En uppföljning av trafikens kostnadsansvar efter riksdagsbeslutet 1988 har redovisats under 1992. Jag återkommer senare med förslag om det fortsatta arbetet med kostnadsansvaret. Under vären 1993 kommer jag att lämna en redovisning av investeringsplaneringen och den långsiktiga inriktningen på infrastrukturområdet. När det gäller SJ lämnas i budgetpropositionen bl.a. en redovisning av hur ställda resultatkrav har uppfyllts under perioden 1988- 1992 och vilka marknadsförutsättningarna är för järnvägen. Jag återkommer under våren 1993 i ytterligare frågor som berör SJ.
Regeringen återkommer under våren 1993 med förslag om den framtida transportforskningen i samband med regeringens förslag om forskningspolitiken.
1990-talet infrastrukturens årtionde Prop. 1992/93:100
Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk från en nivå på ca
2% av bruttonationalprodukten (BNP) pä 1960-talet till ca 0,5% under 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stä tillbaka för andra behov i samhället. Effekterna av minskade resurser för investeringar och underhäll kommer att märkas under kommande decennier om inte kraftfulla insatsökningar nu görs.
Under åren 1991 och 1992 har det fattats beslut om stora investeringar i vägar och järnvägar. Investeringarna har ökat till en andel av ca 1% av BNP under 1992/93. Totalt investeras under 1992/93 för ca 13 miljarder kronor. Det är en ökning med ca 8 miljarder kronor jämfört med den genomsnittliga ärliga investeringsvolymen under 1980-talet.
1 syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har regeringen och riksdagen fattat flera beslut om extra medel till transportsektorn och tidigareläggning av projekt, utöver de 4,6 miljarder som varje år satsas pä investeringar i vägar och järnvägar i Sverige.
I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92:TU5, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets-och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor fördelades enligt följande: vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner kronor, inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg 153 miljoner kronor.
I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för under-hällsätgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar på främst mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.
Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134) att anslä ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvägarna i skogslänen.
I mars 1992 beslutade regeringen om vissa investeringar i europavägnätet och de viktigaste järnvägarna. 2 479 miljoner kronor avsattes för vägar och 1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar.
Bland de stora projekten som för närvarande pågår kan nämnas utbyggnaden av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet. Arlandabanan pä delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspåret), delar av utbyggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar av E 4, E 6 och E 20 samt förberedelser för den fasta förbindelsen över Öresund. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny förbindelse över Ångermanälven pä väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda projekt kommer att ske under flera år, dock med tyngdpunkten på 1990-talets första hälft.
Regeringen har beviljat Delegationen för infrastrukturinvesteringar alt anlita en finansiell rådgivare för att söka finna en totallösning på finansieringen av Arlandabanan. Rådgivarens uppdrag är att finna en lösning som innebär att statens insats och risk i projektet kan minimeras. Rådgivaren har avrapporterat en studie om förutsättningarna för en alternativ finansiering
för delegationen den 4 december 1992. Delegationen har, mot bakgrund av Prop. 1992/93:100 rådgivarens studie, i en skrivelse lill regeringen föreslagit att det fortsatta Biiaga 7 arbetet med Arlandabanan bör inriktas mot en samfinansieringslösning. Jag kommer senare i vår i proposition om infrastrukturinvesteringar närmare redovisa den fortsatta inriktningen för utbyggnaden av Arlandabanan.
De parter som står bakom uppgörelserna om storstadstrafiken i Stockholmsregionen och Malmöregionen har under år 1992 redovisat slutgiltiga avtal om hur trafiksystemen skall byggas ut i dessa regioner. I Göteborg pågår slutförhandlingar om vissa kvarstående frågor om vägnätets utformning och finansiering. Dessa förhandlingar beräknas vara avslutade i mars 1993.
Under är 1993 kommer en stor del av investeringarna i storstadsöverenskommelserna att projekteras. För vissa projekt är redan arbetsplaner fastställda och bygghandlingar under utarbetande varför byggstart för dessa projekt kan beräknas ske redan under år 1993. Totalt omfattar storstadsöverenskommelserna investeringar om ca 50 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att fördjupa beslutsunderlaget beträffande miljökonsekvenserna av dessa trafikinvesteringar i Stockholms- och Malmöregionerna.
Beträffande den fasta förbindelsen över Öresund har under år 1992 ett konsortialavtal slutits mellan de svenska oeh danska brobolagen - SVEDAB och ASÖF - och därigenom har bildats ett konsortium som skall äga och svara för all verksamhet beträffande själva förbindelsen. En prövning av projektets miljökonsekvenser enligt gällande miljölagstiftning pågår för närvarande. Avgörande i denna bedömning är att den s.k. noUösningen vad gäller vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan säkerställas.
I syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar finansiering för utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång frän anslagsfinansiering till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Lånen skall tas upp av Riksgäldskontoret. Förslaget skall medge ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-taIet. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att satsas varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut. Jag återkommer under våren till regeringen med förslag om proposition till riksdagen beträffande de närmare riktlinjerna för investeringsplaneringen.
För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Investeringsramen kommer sedan att kopplas direkt till de långsiktiga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och Länsstyrelserna upprättar under hösten 1993. I förslaget bör anges hur ramen skall fördelas mellan riksvägar, stomjämvägar och länstrafikanläggningar.
Med hänsyn till riksdagens önskemål om en utvecklad investeringsplanering har regeringen beslutat att utforma planeringsprocessen på sådant sätt att riksdagen kommer att spela en aktiv roll inom planeringen innan verkens investeringsplaner upprättas. Åtgärder kommer också att vidtas för att förstärka Kommunikationsdepartementets roll i infrastrukturplaneringen.
Regeringen kommer redan i vär att för riksdagen presentera ett beslutsun derlag som gör det möjligt att ta ställning till alternativa investeringsinrikt- 4
ningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika Prop. 1992/93:100 delmål, säsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn och regional balans, Bilaga 7 kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende konflikterna kommer att lyftas fram och alternativa utvecklingar att ställas mot varandra. Val av inriktning för investeringarna och dess betydelse för t.ex. miljömålen kommer att belysas.
Avreglering och ökad konkurrens
Inom kommunikationssektorn har ett långsiktigt arbete inletts för att öka effektiviteten, genom att bl.a. avreglera marknaderna och öka konkurrensen. Mina förslag har som yttersta syfte att underlätta det dagliga livet för människorna i Sverige. Den avreglering som pägär bör enligt min uppfattning kunna ske utan negativa regionalpolitiska konsekvenser.
Under år 1992 har redan vissa ätgärder vidtagits för att avreglera och öka konkurrensen i övrigt. I fräga om järnväg pågår arbetet med avreglering av järnvägsmarknaden och förberedelser för bolagisering av SJ. Under 1992 har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr. 1991/92:314) att upphandlingen av angelägen interregional persontrafik på järnväg, som inte kan bedrivas pä företagsekonomiska villkor, skall ske i konkurrens. Detta har medfört en sänkning av kostnaderna vid köp av denna trafik för trafikåret 1993. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att LKAB ges trafikeringsrätt för malmprodukter pä sträckan Boden -Luleå på stomnätet. En utredning om förutsättningarna för konkurrens på spåren avlämnas i början av 1993.
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens på framför allt sträckor med omfattande trafikunderlag. Flera nya aktörer har kommit in pä marknaden. Sammantaget har avregleringen av inrikesflyget inneburit positiva effekter för resenärerna genom ett större utbud och lägre priser. Regeringen följer emellertid mycket noga effekterna av avregleringen så att de trafikpolitiska målen kan upprätthållas även fortsättningsvis.
Regeringen beslutade i oktober 1992 om en proposition om vissa sjöfartspolitiska frägor (prop. 1992/93:128). I propositionen föreslog regeringen att det för innevarande budgetär införs ett statsbidrag avseende svenska fartyg som går i fjärrfart. Bidraget avser dels en återbetalning av sjömansskatt dels ett bidrag för att reducera sociala kostnader.
Av propositionen framgår att regeringen är beredd att återkomma med förslag om en mer permanent insats från statens sida. Detta blir emellertid beroende på vilka förutsättningar som skapats för en utvecklad sjöfart genom de kostnadsbesparingar som kan åstadkommas enligt den överenskommelse som träffats mellan sjöarbetsmarknadens parter.
Arbetet med att förbereda en omstrukturering och bolagisering av Tele verket fortskrider. 1 proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kommu nikationsdepartementets område har regeringen angivit tidplan och for merna för arbetet med bolagiseringen av Televerket. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen ett samlat förslag till ny lagstiftning på tele- och radioområdet samt till bolagisering av Televerket. Bolagiseringen av Te- 5
leverket och ikraftträdandet av ny lagstiftning inom tele- och radioområdet Prop. 1992/93:100 föresläs ske senast den Ijuli 1993. En ny myndighet-Telestyrelsen-inrätta- Bilaga 7 des den 1 juli 1992. Telestyrelsen skall vara tillsynsmyndighet inom telekommunikationsområdet och har redan nu ansvar för en stor del av myndighetsuppgifterna inom detta område.
Översynen av Postverket pågår. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets ensamrätt på brevbefordran upphör den 1 januari 1993. Jag återkommer senare till riksdagen med ett samlat förslag beträffande postlag och bolagisering av Postverket.
Den utredning som haft till uppgift att föreslå åtgärder för att avreglera AB Svensk Bilprovning lämnade sitt förslag i november 1992 (SOU 1992:115). Jag återkommer senare till regeringen med förslag om den framtida kontrollbesiktningen för motorfordon.
Trafik och miljö
En av regeringens fyra huvuduppgifter är att forma en långsiktig och hållbar utveckling avseende miljön. Uppgiften berör i hög grad trafiken och transportsektorn i dess helhet.
Insikten om de skador på människor, natur och klimat som trafiken orsakar har ökat avsevärt under senare år. Regeringens målmedvetna och långsiktiga arbete har givit och kommer på sikt att leda till förbättringar. Ytterligare åtgärder kommer dock att erfordras.
Pä det internationella planet har under det senaste året stora framsteg gjorts. Vid FN:s konferens för miljö och utveckling (UNCED) 1992 undertecknades den s.k. Agenda 21 som lägger grunden för nästa århundrades miljöpolitik inte minst på trafik- och energiområdena. En minst lika viktig ätgärd är att flertalet länder även underteckat den internationella klimatkonventionen. Vid Rio-konferensen i juni 1992 föreslogs inom ramen för den s.k. Agenda 21 att världsdelsvisa konferenser om trafik och miljö bör genomföras. ECE - FN:s regionala utvecklingsorgan för Europa - bör ansvara för genomförandet i Europa. Sverige bör verka för att konferensen kan genomföras 1995.
De internationella avtalen kommer att få effekter på miljöarbetet inom transportsektorn i Sverige. Miljöarbetet inom transportsektorn måste nu intensifieras.
Min bedömning är att vi stär inför flera parallella processer. En handlar om att i internationell samverkan minska bränslekonsumtionen inom transportsektorn och alltså inte enbart reducera utsläppen av skadliga ämnen. Det hittills genomförda miljöarbetet har främst inriktats mot det senare. En annan process avser utveckling och introduktion av nya energislag och bränslen, inklusive biobaserade bränslen, i transportsektorn. En tredje process inriktas mot att i europeisk samverkan stimulera användningen av miljövänliga transportalternativ, främst järnvägs- och sjötransporter. Utbyggnaden av kollektivtrafiksystemen i storstadsregionerna är ett led i detta arbete.
Ett flertal europeiska studier visar på stora behov av att forcera miljöarbe- 6
tet bäde i centrala Europa och inte minst i statema i den östra delen av Prop. 1992/93:100 Europa. EG-kommissionen har under december månad 1992 beslutat om ett Bilaga 7 särskilt handlingsprogram för trafiken, som inkluderar miljöfrågorna.
Ett samarbete har pä svenskt-polskt initiativ inletts mellan staterna runt Östersjön. Detta syftar till att ta fram ett handlingsprogram för trafikens miljöarbete i denna region. Arbetet kommer att redovisas redan under är 1993.
Regeringen gav i början av är 1992 trafikverken i uppdrag att årligen redovisa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. Redovisningen av verkens första miljöplaner visar tydligt att det kommer att krävas ytterligare insatser.
Regeringen kommer i början av år 1993 att ge trafikverken i uppdrag att komma med preciserade förslag avseende ätgärder inom vägtrafiken, sjöfarten, flyget och järnvägsområdet.
Ett antal utredningar pågar för närvarande. Naturvärdsverket kommer i början av är 1993 att redovisa sitt uppdrag om hur ett miljöklass-system för bensin bör utformas. Likaså kommer utredningen Förenkling och översyn av vissa regler i inkomstslaget tjänst att under vären 1993 redovisa förslag om hur reseavdragen bör utformas. Inom regeringskansliet pågår arbete med en promemoria om beskattningen av förmänsbilar. Miljöklass-systemet för fordon ses samtidigt över inom regeringskansliet.
Flera olika studier i övrigt pekar på behovet av åtgärder inom flera områden som faller inom ramen för den fastlagda strategin.
Transportforskningsberedningen och Nutek har under året lämnat rapporter om användningen av bl.a. biobränslen som fordonsbränsle och hur el-och hybridbilsutvecklingen fortskrider.
Ett viktigt element i den långsiktiga strategin är att utnyttja ekonomiska styrmedel för att påverka säväl den tekniska utvecklingen som efterfrågan pä transporter mot en miljöanpassning av trafiken. Erfarenheterna från höjningen av bensinpriset i anslutning till 1991 års skattereform visar pä möjligheterna att dämpa bränsleförbrukningen. Krisuppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna innefattade en höjning av skatten på bensin. Kommunikationsdepartementet genomför nu studier rörande effekten av en bestående hög prisnivå. Preliminära beräkningar, som Statens väg- och trafikinstitut gjort, visar att bensinprishöjningarna pä kort sikt minskar både trafikarbetet och bensinförbrukningen med drygt 6%. På längre sikt minskar bensinförbrukningen ytterligare. Detta beror delvis pä ändrad sammansättning på fordonsparken i riktning mot bensinsnälare bilar.
Hösten 1992 publicerade Kommunikationsdepartementet en rapport kallad Trafikavgifter pä samhällsekonomiska villkor (Dsl992:44). Rapporten behandlar transportsektorns kostnadsansvar dvs. hur de samhällsekonomiska kostnaderna av trafikens externa effekter skall behandlas. En genomgång av hur kostnadsansvaret beaktas i olika länder i Europa redovisas.
Under vären 1993 kommer regeringen att redovisa förslag till hur den långsiktiga investeringsplaneringen skall inriktas. Miljöhänsyn i planeringen kommer att fä en ökad betydelse.
Arbete pägär för närvarande inom regeringskansliet med en banlag vilket innebär att i framtiden miljöhänsynen kommer att beaktas i ett tidigt skede 7
vid planeringen av nya järnvägssträckningar. En översyn av väglagen sker Prop. 1992/93:100 ocksä i syfte att ytterligare förstärka det system med miljökonsekvensbe- Bilaga 7 skrivningar som redan i dag föreskrivs i väglagen.
Som framgått av min redovisning pågår nu ett brett arbete som syftar till att konkretisera olika åtgärdsförslag inom resp. trafikgren.
Sverige och den europeiska integrationen
Sveriges ställning som ett högt utvecklat, litet land med ett starkt exportberoende har lett till en tilltagande internationalisering. Väl fungerande transporter och andra kommunikationer är av central betydelse för handelsutbytet och samarbetet länder emellan. Dessa sektorers roll förstärks nu ytterligare genoiTi det fördjupade europasamarbetet och då närmast genom EES-avtalet.
Den 1 januari 1993 har enligt planerna varit slutdatum för fullbordandet av EG:s interna marknad. De friheter som följer av marknadens genomförande träder dock i kraft med vissa eftersläpningar. Förseningar vid awecklingen av konkurrenshinder kan konstateras pä en rad områden inte minst transportområdet. Viktiga liberaliseringar som frihet att utföra cabotage vid luftfart, sjöfart och vägtransporter genomförs i sin helhet först efter långa övergångsperioder, liksom harmoniseringsåtgärderna för skatterna på väg-användning och på innehav av vägtransportfordon. Även EES-avtalet beräknades kunna tillämpas från och med 1 januari 1993. Den tidpunkten kommer att förskjutas som följd av resultatet i den schweiziska folkomröstningen.
Trots förseningarna börjar den fria transportmarknaden i Västeuropa nu bli en realitet för svenska operatörer. När EES-avtalet väl träder i kraft kommer möjligheterna att konkurrera med transporttjänster inom EES-området att öka successivt i den takt EG:s senaste avregleringsbeslut införlivas i EES-avtalet. De nationellt betingade restriktioner som sedan läng tid präglat de internationella transporterna är på väg att försvinna vilket öppnar möjligheter för nya, effektivare, säkrare och miljövänligare lösningar för transportföretagen.
EES-avtalet kommer att medföra en rad nya regler som tidigare inte till-lämpats för svenska aktörer på den egna hemmamarknaden eller på marknaderna i de övriga EFTA-länderna. Bland dessa kan för vägtransporterna nämnas nya körtidsregler, belastningsbestämmelser och ekonomiska regler föryrkestrafikprövningen. För luftfarten ökar möjligheterna till anslutnings-cabotage och för sjöfarten införs cabotagefrihet med vissa inskränkningar och övergångsperioder. För järnvägstransporterna kommer möjlighet till öppnande av bannätet för konkurrens mellan staterna enligt avtal mellan operatörerna och vid kombitrafik.
EES-avtalet kommer att ge Sverige möjlighet att påverka beslutsfattandet i EG på beredningsstadiet. Det skall ske genom att EG-kommissionen råd- frågar experter från EFTA:s medlemsländer på samma sätt som den rådfrå gar experter frän EG-medlemstaterna. 1 praktiken innebär detta att svenska transport- och, kommunikationsexperter bereds möjlighet att delta i arbetet i vissa av kommissionens rädgivande kommittéer och arbetsgrupper. Ett an- 8
nat exempel på detta är svenska experters medverkan i EG:s arbete med att Prop. 1992/93:100 utforma nya miljöregler för trafiken. Sverige har redan under 1992 inbjudits Bilaga 7 av EG-kommissionen och deltagit i visst expertarbete med avseende pä utformningen av den framtida infrastrukturen pä hamn- och sjöfartsomrädet i förbindelse med Trans-European Networks och pä området konventionella järnvägstransporter. Även övrigt expertsamarbete i beredningsfasen blir av stor vikt för svenska experters möjligheter att påverka den framtida utformningen av transportpolitiken inom EG. Svenskt deltagande i denna typ av arbetsgrupper kommer därför att prioriteras vilket kommer att ställa krav på nya former av beslutsfattande på transport-och kommunikationssektorerna. Samordningen av de svenska insatserna i EG-arbetet blir nu allt viktigare. Ytterligare former för samverkan och informationsspridning kommer därför att behöva utvecklas.
Yrkestrafikfrågor m.m.
Beslutet om avregleringen av taxi ligger fast. Reformen har visat sig vara en framgång. Utbudet av taxifordon har ökat kraftigt. Väntetiden pä taxi är som regel mycket kort. Allt fler indikationer finns pä att taximarknaden, som alltid varit genomreglerad, nu börjar agera affärsmässigt. En ökad priskonkurrens har märkts under året med lägre respriser som följd. Därmed slår avregleringens fördelar successivt igenom.
Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att medföra en del omställningsproblem för de tidigare, etablerade taxiföretagen. Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad i detalj. I propositionen 1992/93:106 om ätgärder rörande taxitrafiken, som regeringen senare denna dag beslutar om, lämnas åtskilliga förslag till åtgärder för att komma till rätta med vissa problem inom taxiverksamheten.
Redan tidigare under hösten 1992 har regeringen beslutat om viktiga ätgärder rörande taxi. Det ena beslutet avser ett medgivande om samköming av TSV:s yrkestrafikregister med Kronofogdemyndigheternas utsökningsregister om skatter och avgifter. Genom beslutet får länsstyrelserna nu ett bättre verktyg för sin tillsyn. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att se över länsstyrelsernas arbete och lämna förslag för att effektivisera verksamheten.
Vidare har regeringen i december 1992 beslutat att taxiförare skall besitta viss yrkeskompetens utöver att köra själva fordonet vilken godkänns vid ett särskilt skriftligt prov. Taxiförare skall inneha särskild legitimation som skall vara synlig i taxibilen. Det är nu vidare ett klarare samband mellan trafiktillstånd, tiUståndshavare, fordon och registreringsskylt för taxitrafik.
Slopandet av linjetrafiktillstånden för busstrafiken i länen medför successiva besparingar för trafikhuvudmännen. Inledningsvis har kostnadssänkningar på 10-15% kunnat noteras. Det armed tillfredsställelse jag nu kan se att den marknadsmässiga upphandlingen i allt större utsträckning kommer att omfatta också de områden där de stora kommunala kollektivtrafikföretagen verkar. Möjligheterna till effektiviseringar med en fri upphandling synes vara betydande. Den uppdelning i beställar- och utforarroUer som sker bi-
drar till ökade möjligheter till en bättre trafikförsörjning till oförändrade Prop. 1992/93:100 kostnader. Bilaga 7
Den Ijanuari 1993 träder den ändrade lagstiftningen i kraft beträffande tillståndsprövningen för den långväga busstrafiken. Det innebär att nuvarande skaderekvisit mjukas upp genom en omvänd bevisbörda. I fortsättningen skall det vara järnvägsföretaget eller trafikhuvudmannen som skall göra sannolikt att de ekonomiska förutsättningarna att driva den berörda trafiken skadas i betydande mån om det sökta tillståndet beviljas. Vidare gäller att tillstånd skall beviljas oavsett skada för något järnvägsföretag eller någon huvudman om den sökta trafiken enligt tillståndsmyndighetens bedömning kommer att medföra en väsentligt bättre trafikförsörjning. I detta sistnämnda begrepp ligger också väsentligt lägre respriser.
För många medborgare bör en avreglerad busstrafik kunna medföra sänkta respriser pä sträckor där tåget har svårt att konkurrera på grund av högt kostnadsläge och glesa turer, men där busstrafik tidigare inte fått bedrivas till följd av regler som slopas den 1 januari 1993 i yrkestrafiklagen om skada för järnvägstrafik.
Handikappfrågor
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid årsskiftet 1993/94. Det innebär att kommunerna fär överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Förslaget om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning.av kostnader mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren.
Handikappanpassningen av kollektivtrafiken förbättras successivt. Föreskrifter finns för alla slag av färdmedel utom för taxifordon, för vilka det i stället utformats "allmänna råd". Föreskrifterna är tvingande för trafikföretagen och tillverkarna. Det är emellertid angeläget att de olika trafikverken skärper kraven pä handikappanpassningen inom sina respektive trafikgrenar. Det kan erinras om att Vägverket fr.o.m. 1 januari 1993 har ansvar inte bara för anpassningen av vägtrafikfordon, utan också har uppgiften att initiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen samordnas mellan samtliga trafikgrenar.
Det är också viktigt att de olika trafikverken, inklusive Postverket och Televerket, har nära samarbete med företrädare för handikappade i sitt arbete med att öka tillgängligheten för rörelsehindrade och andra personer med funktionshinder. Med anledning härav anmodades trafikverken i en skrivelse i början av 1992 att redovisa vilka samverkansformer som verken har med handikapprörelsen. Av redovisningarna framgår att samverkan som regel sker i fasta referensgrupper men också med lokala grupper t.ex. vid ombyggnad av flygterminaler. Verken hänvisar också till att de deltar i Trafiksäkerhetsverkets rådgivande delegation för handikappfrågor.
På det internationella omrädet sker successivt ett erfarenhetsutbyte i syfte att finna lösningar som underlättar handikappades förflyttningsproblem. Sverige har varit ledande när det gäller att introducera s.k. servicelinjer
inom kollektivtrafiken. Sädana linjer har mottagits mycket väl av de handi- Prop. 1992/93:100 kappade och har dessutom bidragit till sänkta kostnader för färdtjänsten. Bilaga 7
De svenska trafikföretagen har alltmer börjat använda sig av s.k. läggolv-bussar. De ger möjlighet även för gravt rörelsehindrade att lätt gä pä och av bussen.
En tredje positiv nyhet är att SJ nu har ett stort antal personvagnar som är försedda med rullstolslift. Jag utgår från att SJ även fortsättning.svis informerar om rullstolsburnas möjligheter att på längre sträckor kunna resa med tåg, t.ex. i riksfärdtjänsten.
Trafiksäkerhet
Trafiksäkerhetsarbetet kommer under de kommande åren att prioriteras. Vissa åtgärder har redan vidtagits, men ytterligare åtgärder är nödvändiga. Olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-talet och det splittrade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet motiverade en översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Den särskilde utredaren som regeringen tillsatte föreslog bl.a. att Trafiksäkerhetsverket skulle avvecklas och att huvuddelen av verkets uppgifter skulle föras över till Vägverket.
Efter förslag från regeringen har riksdagen beslutat att Trafiksäkerhetsverket skall läggas ned med utgången av detta år och att de verksamheter som fullgörs av verket förs över till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr.l992/93:58).
I och med den organisatoriska förändringen av trafiksäkerhetsarbetet har ett första steg tagits för att ytterligare effektivisera och rationalisera verksamheten.
Som ett andra steg kommer jag senare att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag att anta en strategi för att ytterligare förbättra säkerheten pä vägarna. Denna strategi skall bygga pä en helhetssyn, kunskap och långsiktighet. Min avsikt är att regeringen under vintern skall återkomma till riksdagen i denna fräga. I samband härmed avses även frägor om förarutbildning, hastighetsbegränsningssystem m.m. att behandlas.
11 A. Kommunikationsdepartementet m.m. Prop. 1992/93:100
Bilaga 7 A 1. Kommunikationsdepartementet
1991/92 Utgift 32360935
1992/93 Anslag 34 823 000
1993/94 Förslag 45 726000
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 45 726000 kronor.
Anslaget för Kommunikationsdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivän pä lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1). Det belopp som kommer att ställas till Kommunikationsdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kommunikationsdepartementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Rik.sgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Kommuiiikationsdepailementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 45 726000 kronor.
A 2. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 7169072 Reservation 3166 941
1992/93 Anslag 5 710000
1993/94 Förslag 12490000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 12 490 000 kronor under nästa budgetär. Jag har därvid beräknat medel för viss prognosverksamhet som i dag utförs av Statens väg- och trafikinstitut. Jag återkommer till denna fråga i den forskningspolitiska propositionen för åren 1993/94-1995/96 som avses läggas under vären. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 12490000 kronor.
A 3. Viss internationell verksamhet
1991/92 Utgift 3 950056
1992/93 Anslag 4 651000
1993/94 Förslag 5151000
12 Ajivisat
Beräknad ändring
1992/93
1993/94
1. Förliaiuilingar rörande luftfarten
665 000
2. Förenta Nationernas ekonomiska kom-
665 000
mission lör Europa (ECE) 3. Europeiska Iransport ministerkonferen-
sen (CEMT)
4. Internationella järnvägsfördragen (COTIF)
5. Internationellt samarbete rörande sjö-
25 000 1526000
0 0
farten samt Internationella sjöfartsorgani
-
satioiien (IMO) 6. Diverse internationell verksamhet(bl.a.
EES, EG) Summa kronor
1200000 4 651000
500000 500000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Under posten 6, har medel beräknats för kostnader i samband med ökat internationellt engagemang i samband med EES-avtalets ikraftträdande och förberedelser för EG-medlemsskap. Anslaget bör beräknas till 5151 000 kronor. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 5 151 000 kronor.
A 4. Kostnader för aweckling av Trafiksäkerhetsverket
1992/93 Anslag
Förslag på tilläggsbudget I
1993/94 Förslag
32000000 Riksdagen har hösten 1992 fattat beslut om att Trafiksäkerhetsverket (TSV) skall avvecklas (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58). TSV upphör som myndighet den 31 december 1992. Vägverket övertar fr.o.m. den 1 januari 1993 de uppgifter som i dag ligger på TSV. Jag räknar i samband härmed med en viss rationaliseringsvinst.
Jag har denna dag föreslagit att 40 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudget 1 innevarande budgetär för kostnader i samband med awecklingen av TSV.
För budgetåret 1993/94 föreslårjag att medel avsätts för att täcka kostnader för att fullfölja awecklingen av TSV.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kosttiader för avveckling av Trafiksäkerketsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 32000000 kronor.
13 B. Vägväsende m.m. 1 Vägverkets verksamhet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag
Övergripande mål:
- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Vägverkets verksamhet skall riktas mot tillväxtbefrämjande vägätgärder i syfte att bidra till de trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 ärs beslut. Frägor som rör miljö, trafiksäkerhet och regional balans skall ges en fort satt stor betydelse i verksamheten.
Verksamhetsanalys:
- All produktion i Vägverket skall marknadsanpassas och sä snart det är möjligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. I awaktan pä ett lagförslag om anbudskonkurrens i den offentliga sektorn skall följande gälla för Vägverket. Under år
1993 skall minst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i konkurrens av väghällningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av är
1994 skall 100% av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen på affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhällsverksamheten skall vara minst 50% år 1994.
- Vägverkets produktionsverksamhet skall bolagiseras med inriktning mot är 1995. Bolaget skall vara ett självständigt bolag direkt ägt av staten.
- Väginvest AB bör under en övergångsperiod äga och förvalta aktier i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag med undantag för SVEDAB.
Resurser:
- En övergäng till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansie ringen av Vägverkets investeringar skall främst ske genom lån i Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på lånen skall betalas med anslag över statsbudgeten.
1.1 Vägverket
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frägor om väghållning. Verket har ett samlat ansvar för den statliga väghållningen med ansvar för trafiksäkerhet och miljö vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet samt fördelning av vissa statsbidrag. Vidare förvaltar Vägverket statens aktier i ett antal bolag. Swedish National Road Consulting Aktiebolag (SweRoad AB) bedriver på affärsmässiga grunder
exportverksamhet på väghållningsomrädet. Vägverkets Investerings Aktie- Prop. 1992/93:100 bolag Väginvest (Väginvest AB) svarar för Vägverkets ägarfunktion för av- Bilaga 7 giftsfinansierade vägobjekt. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB Aktiebolag (SVEDAB) svarar bl.a. för drift, byggande och finansiering av de svenska anslutningarna till öresundsförbindelsen.
I den nya budgetprocessen ingår Vägverket i budgetcykel tre. Verket redovisade den 1 september 1992 en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96.
Vägverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat grunderna för verksamheten. Verksamheten utgår ifrån de delmål för vägtrafiken som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Resultatanalysen visar i vilken mån som Vägverket har medverkat till att uppnä dessa mäl.
Som första delmål angavs att ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat. En omfattande översyn av fördelningen av väghållningsansvaret mellan stat och kommun har därför gjorts med resultat att Vägverket har övertagit väghällningsansvaret för ca 1 300 km väg frän kommunerna och överlämnat 1500 km länsväg till kommunerna. Detta har skapat en tydligare ansvarsfördelning och möjliggör en rationellare skötsel av de högtrafikerade genomfartsvägarna. Vidare överfördes genom riksdagens beslut vären 1992 (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) det ekonomiska ansvaret för de statskommunala vägarna till kommunerna.
Det andra delmålet är att vägkapitalet skall säkras. Detta har endast delvis kunnat uppnäs. I syfte att bl.a. tillgodose detta delmål startades är 1988 ett bärighetsprogram. Programmet omfattar omkring 1000 ny- och ombyggnadsprojekt som skall genomföras under en tioårsperiod. Inom ramen för programmet har ca 570 broar bytts ut eller förstärkts t.o.m. år 1991 för att klara högre fordonsvikter. De tillfälliga restriktionerna i skogslänen i samband med tjällossning har däremot inte kunnat minskas i tillräcklig omfattning. Avstängningstiderna på de vägar som inte har åtgärdats har ökat.
Det tredje delmålet är att åstadkomma en god miljö. Vägverket har i Miljörapport 1991 redovisat vägtrafikens påverkan pä miljön vad gäller luftföroreningar, energihushållning, buller, naturresurser och markanvändning, kemikalieanvändning, vibrationer samt avfalls- och avloppsvatten. I den miljörapport som trafikverken gemensamt har redovisat föresläs sektorsmäl för resp. trafikslag vad gäller luftföroreningar. Vägtrafikens bidrag till luftföroreningarna förväntas minska under 1990-talet vad gäller svaveldioxid, kolväten och kväveoxider. Däremot förväntas utsläppen av koldioxid öka. Föreslagna sektorsmål för transportsektorn kan dock inte uppnås utan omfattande åtgärder. I Vägverkets miljörapport framförs därför ett antal åtgärder i syfte att uppnä dessa mål för att begränsa luftföroreningarna. När det gäller bulleråtgärder pågår för närvarande en samlad översyn av bullerfrä-gorna pä riksdagens initiativ. Krav pä miljökonsekvensbeskrivning i projekteringen infördes i väglagen är 1987 vilket medfört en ökad miljöhänsyn i projekteringen. I rapporten föresläs ytterligare åtgärder för att minska påverkan pä naturresurser och markanvändning liksom för att minska påverkan frän kemikaliehantering, vibrationer, avfall och avloppsvatten.
Det fjärde delmålet är en förbättrad trafiksäkerhet. Detta mål har bara delvis infriats. Antalet dödade och skadade i trafiken ökade från ca 11000 15
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
personer år 1987 till ca 12600 personer år 1989 för att sedan minska igen till Prop. 1992/93:100 ca 11750 personer tmder år 1991. Bilaga 7
Det femte delmålet är att transportsystemet skall utformas sä att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande. Trots ökade väginvesteringar har den kraftiga trafikökningen och ändrade hastigheter inneburit att den samlade restiden under perioden 1987-1991 ökat med 17% pä riksvägar. Under perioden 1987-1991 har 82 mil ny väg öppnats för trafik pä statsvägnätet. Samtidigt har vägar med bristande kapacitet ökat med 95 mil beroende pä trafikökningen under perioden.
Det sjätte delmålet är att vägpolitiken skall säkerställa en tillfredsställande standard även pä det lågtrafikerade vägnätet. Detta mål har inte helt kunnat uppnås.
1 anslagsframställningen har vidare redovisats Vägverkets medclsberäk-ning för perioden 1993/94-1995/96. Vägverket framhåller att kraftiga anslagshöjningar krävs för att vidmakthålla vägkapitalet. En annan utgängspunkt för beräkningarna är att Vägverket fr.o.m. den Ijanuari 1993 har övertagit ansvaret lör Trafiksäkcrhctsvcrkets (TSV) uppgifter.
Vägverket hemställer för budgetåret 1993/94 om anslag på sammanlagt 18 miljarder kronor.
1.2 Föredragandens överväganden
Övergiipande mål
Vägverkets fördjupade anslagsframställning ger, enligt min mening, en samlad bild över i vilken omfattning de mål som lades fast för vägtrafiken i 1988 års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Analysen ger också cn uppfattning om hur Vägverket bidragit till att uppfylla målen. Jag vill dock särskilt kommentera de frågor som rör trafiksäkerhet och miljöfrågor.
När det gäller trafiksäkerhetsfrägor beslutade riksdagen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) ined anledning av regeringens proposition Om vissa organisatoriska förändringar inoin trafiksäkcrhetsområdet att lägga ned TSV frän den Ijanuari 1993 och överföra de uppgifter som TSV utförde till Vägverket. Regeringen aviserade samtidigt att man avsäg återkomma med förslag till ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Inom Kommunikationsdepartementet pågår därför ett arbete med att utarbeta cn proposition om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Propositionen beräknas kunna föreläggas riksdagen inom kort med loljande utgångspunkter.
Strategin i det framtida trafiksäkerhetsarbetet bör bygga på följande fyra hörnstenar.
- Arbetet skall bygga på en helhetssyn samt pä en tålmodig, konsekvent och långsiktig strategi. Dä kan en konsensus kring strategin och en acceptans av åtgärderna uppnäs.
- Trafikanten skall sättas i centrum. De olika åtgärderna skall utformas sä att de utgår frän, eller åtminstone inte står i direkt konflikt med, trafikanternas perspektiv. En dialog måste skapas mellan myndigheter och trafikanter.
- Arbetet skall bygga på kunskap och inte på tyckande. Då kan man und- Prop. 1992/93:100 vika fruktlösa diskussioner och därigenom undgå ändra inriktning som en Bilaga 7
följd av tillfälliga opinionsmässiga fluktuationer.
- Trafiksäkerhetsarbetet måste organiseras så att ansvar och befogenheter är samlade och klart preciserade samt sä att antalet aktörer blir sä fä som möjligt.
Metoden för att genomföra strategin skall vara ett nära samarbete mellan Vägverket och polisen.
Vid statsmakternas val mellan olika ätgärder bör följande åtgärder prioriteras.
- Åtgärder som har känd trafiksäkerhetseffekt och som har en avgörande inverkan pä någon eller flera av de av samhället prioriterade problemområdena.
- Åtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade och där kostnadsansvaret främst åvilar staten.
- Åtgärder som i så liten utsträckning som möjligt försämrar de övriga transportpolitiska målen - helst sädana som förbättrar.
- Åtgärder som har en positiv effekt på trafikantens vilja till ökad säkerhet.
- Åtgärder varom kunskapen är sä stabil att inga ekonomiska, praktiska eller andra problem kan förutses uppstå i genomförandet.
Jag återkommer till regeringen med en mer genomgripande föredragning i dessa frågor då propositionen om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet skall beslutas.
Riksdagens beslut beträffande TSV fär också konsekvenser för Vägverkets ansvar för den yrkesmässiga trafiken och då särskilt de åtgärder som rör taxinäringen. I proposition (1992/93:106) om ätgärder rörande taxitrafiken som regeringen denna dag beslutar om, föresläs en rad ätgärder som Vägverket kommer att ansvara för. Avregleringen av taxinäringen har skapat behov av att pä skilda områden följa upp gällande lagstiftning genom snabba och resoluta åtgärder. Jag förutsätter att Vägverket inom ramen för sina resurser och i sin nya organisation tar detta ansvar.
Regeringen gav hösten 1991 en särskild utredare i uppdrag att se över AB Svensk Bilprovnings (ASB) monopol på kontrollbesiktning av vägtrafikfordon. Utredningen överlämnade i november 1992 ett betänkande (SOU 1992:115) Kontroll i konkurrens - aweckling av AB Svensk Bilprovnings monopol pä kontrollbesiktning. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Jag avser att under år 1993 återkomma med förslag om hur ASB:s monopol skall avskaffas.
Beträffande miljöfrågorna har Vägverket i Miljörapport 1991 och i trafikverkens gemensamma miljörapport redovisat trafiksektorns påverkan på miljön och hur sektorn bidrar till att uppfylla riksdagens mål. Vidare har ett antal åtgärder för att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön redovisats. Enligt min mening är det av stor vikt att riksdagens beslut om att sektorn skall ta ansvar för att ininska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver för att bidra till att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön.
17 Verksamhetsanalys Prop. 1992/93:100
I proposition Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslog rege- Bilaga 7 ringen att Vägverkets organisation skulle förändras. Den nya organisationen skulle enligt förslaget bestå av cn beställardel - väghällningsdivisionen, och en produktionsdel - produktionsdivisionen. 1 samband med denna organisationsförändring föreslogs även cn ändring av Vägverkets regionala förvaltning. Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 1990/91:TU26, rskr. 1990/91:326). Den nya organisationen infördes fr.o.m. den Ijanuari 1992. Efter förslag i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.7, bct.l991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) har rik.sdagen vidare beslutat att inrätta en särskild enhet - bolagsenhetcn - för den kommersiella verksamhet som är skild från myndighetsuppgifterna. Enhetens uppgift är att förvalta aktier i verkets dotterbolag och bedriva nödvändig affärsutveckling.
Vägverkets verksamhet har under de senaste åren präglats av de ökade satsningarna på infrastrukturomrädct samt av den ovan beskrivna omorganisationen. Jag har erfarit att det pågår ett arbete inom Vägverket med att ytterligare effektivisera verkets organisation. En resursanpassning genomförs liksom en utveckling av beställar- och utförarrollerna. År 1996 bedöms personalbehovet ha minskat med 1 500-2000 personer jämfört med år 1992. Även produktionsresurserna kommer i omfattande grad att minskas. Byg-gandeproduktioncn har under åren 1989 till 1991 ökat frän 2 400 miljoner kronor till 3 000 miljoner kronor (löpande priser).
Antalet anställda i Vägverket har samtidigt minskat frän 8 371 personer till 7 650 personer mellan är 1989 och år 1992.
Det är av största vikt att det arbete som nu bedrivs i Vägverket med att anpassa organisationen till nya förutsättningar fortsätter. Väghållningen bör utvecklas så att den i ökad omfattning stärker produktivitetsutvecklingen i samhället och skapar bra och effektiva kommunikationer och en ökad tillväxt. 1 väghållningsansvaret ingår ocksä att ta hänsyn till regional balans och till miljön och hushållningen med naturresurser. Dessutom har Vägverket i och med beslutet om TSV:s nedläggning och övergående i Vägverket givits ett samlat ansvar för trafiksäkerhetsområdet. Allt detta skapar nya förutsättningar för statens roll som väghållare.
I dag har staten genom Vägverket ett samlat ansvar för den statliga väghållningen vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet.
I framtiden bör statens roll som väghållare vara att verka som en beställare avväghällningsprodukteroch -tjänster inom ramen förde trafikpolitiska mål som riksdagen har angivit. Denna uppgift bör Vägverket såsom statens myndighet utföra. Detta innebär en avsevärd renodling av Vägverkets väghållningsuppgift.
1 linje med denna renodling av Vägverkets roll skall den produktionsverksamhet som Vägverket i dag utför marknadsanpassas och sä snart det är möjligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. En arbetsgrupp i Näringsdepartementet har i en departementspromemoria (1992:121) Anbudskonkurrens vid offentlig produktion - ett lagförslag, föreslagit en generell lagstiftning om anbudskonkiirrens i den offentliga sektom. Förslaget
berör bl.a. Vägverkets område. 1 awaktan på att regeringen tar ställning till Prop. 1992/93:100 arbetsgruppens förslag skall nedanstående gälla för Vägverkets del. Bilaga 7
1 dag är Vägverkets produktionsverksamhet endast delvis konkurrensutsatt. 70-80% av nybyggnadsverksamheten utsätts i dag för konkurrens i någon form medan motsvarande siffra för drift- och underhåUsverksamheten är drygt 20 %. Under är 1993 skall ininst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i konkurrens av väghällningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av år 1994 skall 100% av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen pä affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhällsverksamheten skall vara minst 50% år 1994. Det är dock väsentligt att detta genomförs samtidigt som kvalitetskraven i verksamheten hålls pä en hög nivä, inte minst med hänsyn till trafiksäkerheten.
I och med att produktionsverksamheten konkurrensutsätts behöver staten inte längre ta ett ansvar för produktionen inom väghållningsomrädet. Konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för detta.
1 1992 års budgetproposition angavs att en bolagisering av verkets produktionsverksamhet kan komma att bli aktuell. Regeringen anmälde då att man ämnade återkomma till frågan. Jag anser nu att de erfarenheter som gjorts beträffande förändringen av Vägverkets verksamhet föranleder mig att återigen ta upp frågan om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet som ett led i renodlingen av Vägverkets uppgifter.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen har bl.a. omfattat överväganden om dels en bolagisering av produktionsdivisionen inom Vägverket dels en privatisering av densamma.
RRV anser att det inte finns nägra kommersiella hinder för en bolagisering. Förändringen kräver vissa övergängslösningar, oavsett när en bolagisering sker. RRV anser dock att produktionsdivisionen uppfyller de av RRV uppställda förutsättningarna för bolagisering.
Vidare anser RRV att det inte finns några principiella hinder för en privatisering av produktionsdivisionen med anledning av att Vägverket styrs utifrån politiska mål och har ett ansvar för genomförandet av en statligt beslutad politik. Enligt RRV:s bedömning finns det ingen påtaglig risk för att utförandet av produktionen inte kommer till stånd vid en privatisering, eftersom det finns en fungerande marknad pä omrädet. Anläggningsverksamheten i Sverige i stort är dock en bransch med delvis bristande konkurrens. Produktionsdivisionen är i dag starkt integrerad med övriga delar av Vägverket. Vid en privatisering skulle produktionsdivisionen därför bli tvingad att omvärdera sitt affärsupplägg när kopplingen till Vägverket försvinner. Kommersiell mognad saknas i dag i viss utsträckning enligt RRV.
Vägverkets produktionsverksamhet kommer efterhand att marknadsanpassas och utsättas för full konkurrens. Enligt min mening ger en sädan konkurrensutsättning förutsättningar för att bedriva produktionsverksamheten inom Vägverket i en form som är skild frän övrig verksamhet.
Jag föreslår därför som ett led i renodlingen av Vägverket till en beställar- 19
organisation att Vägverkets produktionsverksamhet bolagiseras med inrikt- Prop. 1992/93:100 ning mot är 1995. Bilaga 7
Jag delar den syn som anförs i 1992 års finansplan om att det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter. Denna uppfattning och önskan om en renodling av Vägverket till en bestallarorganisation talar enligt min mening för att det produktionsbolag som bildas av Vägverkets produktionsverksamhet bör vara fristående frän Vägverket. 1 ett första skede bör staten äga bolaget. När bolaget arbetar utifrån helt kommersiella förutsättningar och på en fungerande marknad bör en privatisering övervägas.
Ett omfattande förberedelsearbete krävs dock inför en bolagisering dels inom Vägverket för att produktionsverksamheten skall kunna fungera pä en marknad med konkurrens dels inom regeringskansliet för att förbereda nödvändig lagstiftning.
Arbetet med att förbereda bolagiseringen bör inledas snarast. Jag avser att inom kort föreslå regeringen att tillkalla en utredning som skall klargöra förutsättningarna för en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet enligt vad jag nu har angivit. Utredningen skall även omfatta vissa av Vägverkets övriga bolagsfrägor.
En viktig del i arbetet med den nya organisationen är att det finns en riktig och fungerande redovisning där ingen sammanblandning av de båda divisionernas ekonomi sker och där vägkapitalet redovisas som en tillgång till sitt rätta värde. Enligt min mening bör en mera ändamålsenlig redovisning övervägas och genomföras så snart det är möjligt. Arbetet med en förnyad redovisning bör redovisas årligen i verkets verksamhetsberättelse och årsredovisning.
Vägverket förvaltar i dag statens aktier i ett antal bolag. Två av dessa är SweRoad AB och Väginvest AB. SweRoads huvudsakliga verksamhetsområde är kunskapsexport. Väginvest skall initiera och medverka till att etablera projektbolag, svara för förvaltningen av aktier och tillvarata verkets ägarintressen i hel- eller delägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt samt på uppdragsbasis tillhandahälla olika specialisttjänster inom väghållningsomrädet. Väginvest har i dag ett dotterbolag. Stockholmsleder AB, som bildades till följd av det s.k. Dennispaketet och ett minoritetsägt bolag, Rödöbron AB, som bildats för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i Storsjön i Jämtland.
Såsom förutsättningarna är i dag med Vägverket som bäde ägare av bolagen och beställare av bolagens tjänster har Vägverket i vissa fall svårt att renodla ägarrollen. Väginvest torde däremot kunna förena sin specialistverksamhet med uppgiften att äga och förvalta aktier inte endast i avgiftsfinansierade projekt, utan i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag. Regeringen bör därför begära riksdagens bemyndigande att godkänna ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB samt att överföra aktier frän staten till Väginvest AB. Därigenom ges möjlighet till en korrekt utövad ägarroll. Vidare ges en bättre överblick beträffande redovisningen i bolagen och en mera samlad bild över den totala verksamheten. Samtidigt ges möjligheter att utnyttja synergieffekter mellan bolagen och ta till vara erfarenheter och utvecklingskostnader.
Undantag bör dock göras för Svensk-Danska broförbindelsen SVEDAB 20
Aktiebolag AB (SVEDAB) som svarar för byggande, drift och underhåll Prop. 1992/93:100
samt finansiering av de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen. Bilaga 7
SVEDAB är också svenskt ägarbolag i det konsortium som svarar för all
verksamhet avseende själva Öresundsförbindelsen. Med hänsyn till bolagets
speciella uppgifter bör SVEDAB:s aktier även fortsättningsvis förvaltas av
Vägverket.
I enlighet med vad jag anfört om en renodling av Vägverkets roll som väghållare bör ägarfunktionen för Vägverkets dotterbolag övervägas i samband med att produktionsverksamheten bolagiseras. Aktierna i Vägverkets nuvarande dotterbolag bör dä inte längre förvaltas av Vägverket utan av regeringen. Även här bör dock undantag göras för SVEDAB, vars aktier bör förvaltas av Vägverket.
Resurser
Flera mycket angelägna investeringar har hittills inte gått att finansiera inom anvisade ramar för investeringar i infrastruktur.
Jag föreslår därför att en övergäng till en ökad länefinansiering av infrastrukturinvesteringar genomförs. De grundläggande principerna för detta kommer jag att redovisa senare i min föredragning.
I den av regeringen aviserade propositionen våren 1993 med underlag till nya långsiktiga investeringsplaner kommer den slutliga utformningen av ett nytt finansieringssystem att redovisas vilket sedan kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Vägverket och Banverket och länsstyrelserna skall upprätta hösten 1993 för perioden 1994-2003.
Mot bakgrund av de genomgripande förändringar i finansieringssystemet och de förändringar i Vägverkets organisation som jag nu föreslagit anser jag att ett treårsbeslut inte är realistiskt för Vägverkets anslag. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettärsperspektiv fattas för Vägverket.
De ätgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Vägverkets verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag återkommer senare i min föredragning till Vägverkets anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål för Vägverket,
2. godkänna vad jag anfört om marknads- och konkurrensförutsättningar för Vägverkets verksamhet,
3. godkänna vad jag anfört om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet med inriktning mot år 1995,
4. bemyndiga regeringen att godkänna ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings Aktiebolag i enlighet med vad jag anfört samt
5. bemyndiga regeringen att godkänna överiåtelse av aktier från staten till Vägverkets Investerings Aktiebolag.
21 Anslag för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100
B 1. Vägverket: Administrationskostnader
Nytt anslag
1993/94 Förslag 462000000
Från anslaget betalas kostnader för Vägverkets administration inom verkets huvudkontor och väghållningsenhet.
Vägverket
Vägverket beräknar ett anslag på 462 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden
Vägverkets administrationskostnader har tidigare inte redovisats i form av ett särskilt anslag för riksdagen. Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn de senaste åren anser jag att det är rimligt att särredovisa administrationskostnaderna för Vägverket i ett särskilt anslag. Inom ramen för anslaget betalas kostnaderna för intern verksamhet inom Vägverkets huvudkontor och väghåUningsenhet med undantag för den verksamhet som direkt kan hänföras till produktionen.
Övriga anslag har i motsvarande grad reducerats med nu angivet belopp för administration.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna pä en läg nivå bör det vara möjligt för regeringen att med rriedel från detta anslag låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhäll av statliga vägar.
Anslaget för Vägverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till län i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att fastställas slutligt enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag beräknar medelsbehovet till 462 miljoner kronor.
22
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att Bilaga /
1. till Vägverket: Administrationskostnader iör budgetårel 1993/94 anvisa ett ramanslag på 462000000 kr samt
2. bemyndiga regeringen att med medel frän detta anslag låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhäll till statliga vägar.
B 2. Drift och underhåll av statliga vägar
1991/92 Utgift 5334561687 Reservation 2 766049270
1992/93 Anslag 5908300000
1993/94 Förslag 5 633721000
Frän anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar och för inköp av anläggningstillgångar.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 9200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden
Underhållet av det statliga vägnätet har under en läng rad av år varit kraftigt eftersatt. De satsningar som gjorts i väginvesteringar har varit nödvändiga för att tillgodose näringslivets behov av rationella transporter och underlätta människors resande. Drift- och underhållsåtgärderna ligger samtidigt på en orimligt läg nivä i förhållande till investeringsvolymen. Det innebär bl.a. att nyttan av de investeringar som har gjorts inte kan uppnås fullt ut och att möjligheterna att vidmakthålla gjorda investeringar minskar. För att underhållsinsatserna skall stä i proportion till investeringarna bör därför nivån på underhållsinsatserna långsiktigt höjas.
Ökade punktinsatser på drift- och underhållssidan har redan beslutats bl.a. i syfte att öka standarden på det lågtrafikerade nätet. År 1992 beslutade riksdagen med anledning av regeringens förslag om särskilda satsningar på underhållsåtgärder i de mindre vägarna på sammanlagt 3,55 miljarder kronor utöver ordinarie anslag.
Riksdagen beslutade våren 1992 att konstaterade besparingar pä projekt som betalas frän anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur skall få utnyttjas för underhållsåtgärder. Hittills har besparingar gjorts på minst 400 miljoner kronor i beslutade vägprojekt. Dessa medel har använts för underhållsåtgärder i vägnätet i bl.a. landets glesare bebyggda delar.
Riksdagen beslutade vären 1992 med anledning av förslag i budgetpropo sitionen att delar avvägnätet borde upplåtas för 11,5 tons drivaxeltryck och 23
19 tons boggieaxeltryck. Vägverket har under år 1992 på regeringens upp- Prop. 1992/93:100 drag genomfört överläggningar med berörda intressenter beträffande denna Bilaga 7 upplåtelse. Resultatet av dessa överläggningar har redovisats till regeringen. Regeringen har den 17 december 1992 beslutat om en ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603) som innebär att de delar av vägnätet som har högst bärighet frän den Ijanuari 1993 upplätes för 11,5 tons drivaxeltryck, 19 tons boggietryck och 60 tons totalvikt. Denna ändring innebär bl.a. möjligheter till rationellare transporter inom landet.
Drift- och underhällsverksamheten bör i likhet med Vägverkets totala verksamhet inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att skapa bra kommunikationer.
Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) att regeringen skall redovisa en utvärdering av verksamheten med automatisk hastighetsövervakning för riksdagen. Med anledning av detta gavs Rikspolisstyrelsen (RPS) i juni 1992 i uppdrag att i samråd med Vägverket göra en sådan utvärdering. RPS har i november 1992 redovisat sina överväganden till regeringen. Jag avser att i anslutning till regeringens förslag till riksdagen vären 1993 om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet redovisa mina överväganden med anledning av RPS utvärdering. I awaktan pä det föreslårjag att 5 miljoner kronor avsätts för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning. Jag vill dock i sammanhanget framhålla att det naturligtvis är polisens uppgift att bestämma om utrustningens utformning och om arbetsmetoderna i denna verksamhet.
Vägverket fär i särskilda fall utnyttja väganslagen för förtida inlösen av fastigheter inom omräde med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan. Högst 3 miljoner kronor per år fär användas för detta ändamål. Detta belopp har bl.a. med anledning av de senaste årens ökade investeringsnivå visat sig vara för lågt. Jag föreslär därför att gränsen höjs till 10 miljoner kronor per är.
I de fall Vägverket saknar medel under anslaget B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar i samband med att vägar som Vägverket tidigare varit väghållare för övertas av enskilda, bör det under det kommande budgetåret vara möjligt för Vägverket att disponera medel som motsvarar gällande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta anslag B5.
Inom ramen för anslaget betalas Vägverkets forskningsverksamhet. Regeringen planerar att senare i vär återkomma med ett samlat förslag om forskningsfrågor. Jag avser att i det sammanhanget ta upp vissa frägor som rör Vägverkets forskning.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 5 633,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Drift och underhåll av slatliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 5 633 721000 kr,
2. godkänna vad jag anfört om användning av delar av anslaget för
anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning, 24
3. godkänna att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för Prop. 1992/93:100 förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbets- Bilaga 7
plan eller detaljplan med högst 10000000 kr per år samt
4. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, fär låta Vägverket dis ponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.
B 3. Byggande av riksvägar
1992/93 Anslag 1556500000
1993/94 Förslag 1556500000*
*Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor, Investeringar I 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 awaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, tWl Byggande av riksvägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 1556500000 kr.
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar
1992/93 Anslag 925 400000
1993/94 Förslag 925 400000*
*Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor. Investeringar i 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Byggande av läiistrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 925400000 kr.
25
B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 607240242 Reservation 507013876 ''ga 7
1992/93 Anslag 648500000
1993/94 Förslag 648500000
Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 884 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar medelsbehovet till 648,5 miljoner kronor. Förbrukningen för år 1994 beräknas i stort fördela sig enligt följande.
Plan____________________________ kr 1994__________
- Administration och rådgivning 34 700000
- Bidragsbelopp 613800000
648500000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att t'\\\ Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 648500 000 kr.
B 6. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
1992/93 Anslag 707300000
1993/94 Förslag 707 300000*
'Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor. Investeringar i 1990-talels infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag pä 707300000 kr.
B 7. Försvarsuppgifter Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 34 270342 Reservation 35 879 000 ''8
1992/93 Anslag 45 554000
1993/94 Förslag 47667000
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. samt in vesteringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 54,6 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 3994. Vägverket hemställer vidare om ett beställningsbemyndigande för att anskaffa reservbromateriel år 1994 avseende år 1995 på 10,7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Vägverket bör genom ett beställningsbemyndigande på 10,7 miljoner kronor ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel är 1994 som avser år 1995. Jag beräknar medelsbehovet till 47,7 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. till Vägverket: Försvarsuppgifter iör budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 47667000 kr samt att
2. Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10700000 kr för att anskaffa reservbromateriel är 1994 som avser år 1995.
B 8. Kostnader för upprätthållande av bilregistret
Nytt anslag
1993/94 Förslag 507 500000
Frän anslaget betalas kostnaderna för upprätthållande av bilregisterverksamheten.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag pä 507,5 miljonor kronor.
Föredragandens överväganden
I enlighet med vad som anfördes i riksdagens beslut med anledning avpropo- sitionen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) Om vissa or ganisatoriska frågor inom trafiksäkcrhetsområdet bör ett särskilt anslag in rättas för att täcka Vägverkets kostnader för upprätthällande av bilregister- 27
verksamheten avseende de uppgifter som Vägverket har övertagit från TSV. Prop. 1992/93:100 Avgiftsinkomster från bilregistret är att betrakta som offentligrättsliga in- Bilaga 7 komster vilka skall redovisas pä inkomsttitel pä statsbudgeten.
I riksdagsbeslutet angavs vidare att influtna medel frän försäljningen av individuella registreringsskyltar får disponeras av Vägverket för trafiksäker-hetsändamäl.
I budgetpropositionen år 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 8, bet. 1988/89:TU13, rskr. 1988/89:211) anfördes att det pä grund av ändrade redovisningsprinciper uppkommit ett underskott om totalt 165,1 miljoner kronor i TSV:s anslag. Detta justerades genom att en inkomsttitel belastades samtidigt som motsvarande medel sattes in på ett spärrat räntelöst konto hos Riksgäldskontoret. Sedan är 1989 har reglerna ändrats sä att konton av ovanstående typ inte längre päverkar statsbudgetens saldo. Därmed uppnår konstruktionen inte längre det ursprungliga syftet. Jag föreslår därför att denna konstruktion awecklas.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetaret 1993/94 alt tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag beräknar medelsbehovet till 507,5 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. till Väg\>erket: Kostnader för upprätthållande av bilregistret för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 507500000 kr samt
2. att regeringen bemyndigas att vidta nödvändiga redovisningsät-gärder för att aweckla konstruktionen med underskott på Trafiksäkerhetsverkets anslag.
B 9. Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
Nytt anslag
1993/94 Förslag 1000
Vägverket
Vägverket hemställer om att ett särskilt anslag inrättas för Vägverkets uppdragsverksamhet. Anslaget bör ha formen av ett s.k. tusenkronorsanslag.
Föredragandens överväganden
Vägverket har i dag rätt att utföra uppdrag ät utomstående under förutsätt ning att full kostnadstäckning uppnås. Verket har även tagit över uppgifter från TSV som finansieras med avgifter för att uppnä full kostnadstäckning. 28
Dessa verksamheter bör föras samman och redovisas under ett gemensamt tusenkronorsanslag. Vägverket skall i anslagsframställan och i årsredovisningen särredovisa varje verksamhetsgren för sig.
Inom ramen för anslaget betalas ocksä Buss- och taxivärderingsnämndens verksamhet.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag pä 1000 kr.
2 En fast förbindelse över Öresund
Sammanfattning av föredragandens förslag: Regeringen bemyndigas att uppdra ät Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
Bakgrund
Den 23 mars 1991 undertecknade den svenska regeringen en överenskommelse med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund. I regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund redogörs för avtalet. Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) i juni 1991 varefter avtalet ratificerades i augusti samma är.
1 propositionen anförs bl.a. att Sverige och Danmark var för sig skall bilda ett helägt aktiebolag som tillsammans skall bilda och äga ett konsortium, vilket skall äga och svara för all verksamhet avseende förbindelsen. Det svenska ägarbolaget skall, förutom att vara ägarbolag till konsortiet, även svara för byggande, drift och underhåll samt finansiering av de svenska anslutningarna. Öresundsförbindelsen skall betalas med avgifter frän trafikanterna och anslutningarna på den svenska sidan skall betalas med det överskott förbindelsen beräknas ge. Konsortiet skall låna upp erforderliga medel för all verksamhet beträffande förbindelsen pä den öppna marknaden. Upplåningen skall solidariskt garanteras av den svenska staten och den danska slaten.
Enligt riksdagens beslut skall regeringen ärligen för riksdagen redovisa hur projektet fortskrider.
Föredragandens överväganden
I Sverige har Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB (SVEDAB) bildats med Väg- och Banverken som förvaltare av statens aktier. Dess danska motsvarighet är A/S Öresundsförbindelsen (ASÖF). SVEDAB och ASÖF träffade den 27 januari 1992 ett konsortialavtal, varigenom Öresunds-
konsortiet bildades. Avtalet godkändes av den svenska regeringen den Prop. 1992/93:100 13 februari 1992 och av den danska regeringen den 6februari 1992. Bilaga 7
SVEDAB:s verksamhet pågår sedan drygt ett år tillbaka. Under senare delen av år 1992 har även konsortiets verksamhet startat.
Den 1 juli 1992 lämnades en ansökan om prövning av förbindelsen enligt gällande miljölagstiftning in till regeringen av Öresundskonsortiet. Ansökan har remissbehandlats och en prövning av förbindelsens miljöeffekter kommer därefter att göras i enlighet med riksdagens beslut.
SVEDAB har i en skrivelse till regeringen den 3juli 1992 bl.a. tagit upp frägan om att utfärda kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
Anledningen är följande. Under de inledande åren efter det att Öresundsförbindelsen tagits i drift förväntas Öresundskonsortiet fä ett negativt rörelseresultat eftersom intäkterna (trafikantavgifterna) inte är tillräckliga för att helt täcka konsortiets kostnader. SVEDAB och ASÖF avser att redovisa sina resp. andelar i Öresundskonsortiet enligt den s.k. klyvningsmetoden, vilket i detta fall innebär att konsortiets tillgångar och skulder liksom vinster och förluster redovisas till hälften i SVEDAB och hälften i ASÖF. Detta medför att Öresundskonsortiets förväntade rörelseunderskott under de inledande åren av driftfasen kommer att belasta SVEDAB:s resp. ASÖF:s resultat. Då Öresundskonsortiet inledningsvis inte förväntas ge nägot överskott kommer även SVEDAB:s verksamhet avseende de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen att visa negativa resultat under de inledande åren efter det att de tagits i drift.
De negativa resultaten förväntas leda till att SVEDAB:s egna kapital kommer att understiga hälften av SVEDAB:s registrerade aktiekapital. 1 det läget blir reglerna om tvångslikvidation i 13 kap. 2§ aktiebolagslagen tilllämpliga.
För att undvika en tillämpning av dessa regler bör ägarna lämna eller ställa erforderliga aktieägartillskott i utsikt. Banverket och Vägverket bör bemyndigas utställa kapitaltäckningsgarantier, som innebär att verken förbinder sig att genom aktieägartillskott svara för att SVEDAB:s egna kapital vid varje tillfälle uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Tillskott bör vara villkorliga, vilket innebär att återbetalning skall göras ur framtida disponibla vinstmedel i SVEDAB. Övriga villkor för kapitaltäckningsgarantierna bör fastställas i samband med utfärdandet.
Med ovanstående kapitaltäckningsgarantier och aktieägartillskott behöver reglerna om tvångslikvidation i aktiebolagslagen inte bli tillämpliga.
Med föreslagen konstruktion behövs dock ett klarläggande beträffande regressrätten i händelse av att en statlig garanti för konsortiets upplåning behöver infrias enligt nedanstående.
1 det beslut riksdagen fattat (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) angå ende regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund anges att konsortiet skall få låna medel till verksamheten pä den öppna marknaden med en solidarisk garanti av den svenska och danska staten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har bemyndigats att ikläda staten denna garanti. 30
Om en garanti kommer att behöva infrias kommer staten efter infriandet att ha en fordran på i första hand konsortiet. Om konsortiet inte kan infria en sådan fordran skulle formellt ägarbolagen eller dessa bolags ägare i den mån de lämnat kapitaltäckningsgarantier kunna krävas. I Sverige förvaltas SVEDAB:s aktier av Vägverket och Banverket vilka, om kraven fullföljs, skulle bli tvungna att omprioritera medel från andra trafikinvesteringar för att betala denna fordran. För att andra trafikala investeringar i Sverige inte skall påverkas i händelse av att en garanti behöver infrias kommer regeringen eller dess myndighet att begränsa sin regressrätt enligt lämnade statliga garantier för Öresundskonsortiets upplåning till att gälla endast gentemot konsortiet eller den danska staten men däremot inte gentemot SVEDAB och ASÖF. Detta förutsätter naturligtvis en motsvarande begränsning i den danska statens regressrätt.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
bemyndiga regeringen att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
3 Utredning om ett privat konsortium kan bygga och underhålla E6 genom Bohuslän
Sammanfattning av föredragandens förslag: Det finns i dag inte förutsättningar för att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän med trafikavgifter.
Vägverket
Riksdagen anmodade vären 1992 (bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) regeringen att redovisa vissa förutsättningar beträffande finansieringen av en fortsatt utbyggnad av E6 genom Bohuslän. Mot bakgrund av riksdagens beslut har regeringen givit Vägverket i uppdrag att skyndsamt utreda möjligheten att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän genom att ett privat konsortium finansierar, bygger och driver vägen. Utredningen omfattar även frägan om utbyggnaden av E 6 är företagsekonomiskt lönsam eller, om så inte är fallet, hur stora statsbidrag som skulle krävas för att genomföra en utbyggnad, samt hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala trafikanter att välja motorvägen framför avgiftsfria vägar.
I en skrivelse till regeringen den 13 november 1992 har Vägverket redovisat resultatet av utredningen.
Utredningen har genomförts av en arbetsgrupp med representanter frän Vägverket, Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna samt Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
1 utredningen anförs att det inte finns förutsättningar att med trafikavgift- Prop. 1992/93:100 er finansiera utbyggnaden av E 6 genom Bohuslän. Skälen är att trafikantun- Bilaga 7 derlaget är för lågt och att det finns ett betydande inslag av lokal och regional trafik och därmed mänga trafikplatser, vilket gör det svårt att avgiftsbelägga flertalet av trafikanterna. Inslaget av avgifter medför dessutom cn klar risk att trafikanter väljer andra avgiftsfria vägar vilket inte är önskvärt från miljöoch trafiksäkcrhetssynpunkt.
Delen Ljungskilc-Svinesund på E6 är i dag ca 125 km. Kostnaderna för en utbyggnad har beräknats till ca 5,7 miljarder kronor i 1992 års priser. Trafiken på sträckan varierar starkt under året med betydande inslag av lokal och regional trafik. Trafikolyckorna är fler och allvarligare än på övriga europavägar i landet.
1 utredningen visas vidare att utbyggnaden inte kan göras företagsekonomiskt lönsam med avgifter på vägen. Närheten till alternativa, avgiftsfria vägar är av stor betydelse och det kommer att krävas mycket stora statsbidrag som komplement till vägavgifterna. Om de statliga bidragen begränsas till halva investeringsbeloppen och ett avkastningskrav sätts pä 18 %, vilket är rimligt för att privata finansiärer skall vara intresserade, krävs ett pris på 18 kronor per mil för en personbil och 36 kronor per mil för cn lastbil eller buss vid ett antagande om lågt trafikbortfall för att göra utbyggnaden företagsekonomiskt lönsam.
Föredragandens överväganden
Enligt min mening visar utredningen att det i dag inte finns förutsättningar för att med trafikavgifter finansiera en utbyggnad och underhällsinsatser pä E6 genom Bohuslän. En sådan lösning på projektet är inte företagsekonomiskt lönsam och dessutom samhällsekonomiskt ogynnsam.
För att en övergäng till en ny finansiering av vägnätet skall lyckas krävs en helhetssyn. Trafiksystemet bör ses i ett sammanhang och frägor som rör vägtrafikavgiftcr och prissättning bör behandlas samlat. Jag avser att i samband med mina förslag beträffande storstadsuppgörelserna återkomma till frågor om vägavgifter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag anfört om trafikavgifter pä E 6 genom Bohuslän.
32
c. Järnvägar Banverket
Sammanfattning av föredragandens förslag
Öveigripande måi.
- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Banverkets verksamhet inriktas mot tillväxtbefrämjande ätgärder i syfte att bidra till de trafikpolitiska mäl som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut.
- Järnvägsinspektionen bör intensifiera normarbetet utifrån järnvägssäkerhetslagen .
Verksamhetsanalys;
- Medelhastigheten för persontåg är för låg.
- Bärigheten för godståg på vissa delar av bannätet är för låg.
- Banverket bör arbeta för att öka konkurrensen inom vissa delar av marknaden för nyinvesteringar och underhällsarbeten.
- Långsiktiga satsningar bör göras pä drift-och vidmakthällandeåt-gärder.
Resurser:
- En övergång till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansieringen av Banverkets nyinvesteringar sker främst genom län i Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på länen betalas med anslag över statsbudgeten.
- Banverket får ta upp län i Riksgäldskontoret för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager inom ramen 450 miljoner kronor.
- Anslagen: C 1. Banverket: Administrationskostnader 301 mkr C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar 2 825 mkr C 5. Järnvägsinspektionen 15 mkr C 6. Banverket: Försvarsuppgifter 41 mkr
Frop. 1992/93:100 Bilaga 7
Banverkets verksamhet
Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyndighet för frägor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens späranläggningar, att ha hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet samt att främja en miljöanpassad järnvägstrafik. Banverket skall också medverka till regional balans. I detta ligger bl.a. planering, projektering och produktion av nya banor samt drift och vidmakthållande av befintliga banor. Banverkets verksamhetsidé är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del av transportsystemet.
I den nya budgetprocessen ingår Banverket i budgetcykel tre. Banverket redovisade den 1 juli 1992 en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
33
1993/94-1995/96. 1 sin anslagsframställning har Banverket redovisat inrikt- Prop. 1992/93:100 ning och utgångspunkter för verksamheten. Verksamheten utgår frän de tra- Bilaga 7 fikpolitiska målen som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU13, rskr. 1987/88:159) samt egna verksamhetsmål uppsatta av Banverket.
Att utifrån de trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effektivitet, trafiksäkerhet och god miljö, kunna erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till så låga kostnader som möjligt för samhället, innebär att Banverket inom givna resurser skall genomföra de ätgärder inom järnvägssystemet sorn gör största möjliga samhällsekonomiska nytta. Järnvägsinspektionens övergripande uppgift är att uppfylla det av riksdagen beslutade trafikpolitiska målet att trafiksäkerheten i spärtrafik fortlöpande skall förbättras.
Banverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat inriktningen av verksamheten inom sina verksamhetsområden. Utifrån de trafikpolitiska målen har Banverket utvecklat egna verksamhetsmål. Dessa mål indelas i hastighet och axellast, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö.
Målet vad gäller hastighet och axellast innebär att basstandarden pä hu-vudnätct för persontåg bör vara lägst 130 km/h. Det nät som utnyttjas av mer omfattande fjärrtrafik men som inte har trafikunderlag som motiverar den högsta standarden bör successivt höjas till 160 km/h. Hastighetsstandarden 160-200 km/h bör vara riktmärke för den viktigaste delen av stomnätet. För . godstågen innebär basstandarden att tågen normalt kan framföras med 100 km/h vid en axellast pä 22,5 ton.
Vad avser kapacitet är inriktningen en utbyggnad till dubbelspär pä trafikstarka interregionala linjer. Där trafikunderlaget inte motiverar dubbelspår är inriktningen att komplettera enkelspåriga banor med mötesplatser med jämna intervall.
Banverkets mål gällande driftsäkerhet avser att precisera hur stor del av tiden som banan kan utnyttjas för tågtrafik.
År 1985 fastställdes trafiksäkerhetsmål som bl.a. anger att antalet plankorsningar successivt skall minskas och att antalet plankorsningar på dubbel-spärssträckor skall uppgå till högst 450 st. år 1995. De plankorsningar som har ljus-och ljudsignaler och ett trafikflöde som, uttryckt som produkten av antalet tågrörelser multiplicerat med antalet vägfordonspassager per dygn, uppgår till 1600 skall förses med halvbommar. Antalet urspårningar till följd av banfel skall halveras före år 2000.
Banverkets mål avseende miljö tar sikte pä den totala miljön. Banverket har ocksä i en särskild Miljörapport redovisat förhållandena inom den egna sektorn vad gäller energi, buller, naturresurser och markanvändning, kemi kaliehantering, vibrationer, erosion och avfall. 1 den Miljörapport som tra fikverken gemensamt har redovisat föresläs sektorsmål för resp. trafikslag avseende luftföroreningar. 1 rapporten sägs att utsläppsbegränsande tek niska åtgärder inom spärtrafiksektorn får en liten effekt på de samlade ut släppen från hela trafiksektorn. Det sätt pä vilket den spärburna trafiken bäst kan bidra till minskade utsläpp är att öka sin andel av det totala trafikar betet på bekostnad av de övriga trafikslagen. När det gäller bullerätgärder 34
pågår en samlad översyn av bullerfrågorna pä riksdagens initiativ. Vad gäller Prop. 1992/93:100 naturresurser och markanvändning, kemikaliehantering, vibrationer, ero- Bilaga 7 sion och avfall har Banverket redovisat långsiktiga och kortsiktiga mål samt förslag till ätgärder inkl. kostnader.
1 sin fördjupade anslagsframställning har Banverket redovisat en resultatanalys. Utgångspunkten för Banverkets resultatanalys är de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effektivitet, trafiksäkerhet och god miljö. Banverket använder den samhällsekonomiska kalkylen som styrinstrument för att göra de satsningar som är effektiva för samhället i sin helhet.
Av Banverkets resultatanalys framgår att medelhastigheten för persontåg på stomnätet är 101 km/h och pä länsbanornas persontrafiksträckor 78 km/h. Av hela järnvägsnätet har 26 % en standard som medger en medelhastighet som är högre än 110 km/h.
Vidare framgår att 12% av stomnätet och 94 % av länsnätet har en bristande bärighet som innebär att en lägre hastighet än 90 km/h vid axellaster på 22,5 ton måste tillgripas för godstågen. På 17 % av hela bannätet kan trafik med axellast på 22,5 ton inte genomföras.
I resultatanalysen anger Banverket också att 20% av järnvägens stomnät har dubbelspär och att trafiken kan fjärrstyras frän trafikledningscentraler på 72 % av stomnätet. Medelavständet mellan stationer som medger tågmö-ten på enkelspår är ca 9 km.
Risken att dödas eller att allvarligt skadas i järnvägsolyckor har successivt minskat under 1980-talet. De vanligaste olyckorna inom järnvägssektorn är kollisioner mellan tåg och bil.
Transportsektorn svarar för ca 60 % av kväveoxidutsläppen, mer än 30 % av koldioxidutsläppen och mer än 50% av utsläppen av kolväten. Järnvägssystemets andel av de totala utsläppen är i samtliga fall mindre än 1 %. Järnvägsnätet är elektrifierat till 65 % och på denna del av nätet utförs 95 % av transportarbetet.
Vidare upprättar Banverket regelmässigt miljökonsekvensbeskrivningar vid nybyggnad och väsentlig ombyggnad av järnväg. Miljökonsekvensbeskrivningen är ett viktigt underlag för beslut i de enskilda ärendena. Detta innebär ocksä att järnvägsprojekten förankras i kommunernas fysiska planering och att frågor kring plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushällning med naturresurser beaktas.
Utfall och planering
Kostnaderna för drift, underhåll och reinvesteringar i det svenska järnvägsnätet har minskat med 6 % från år 1990 till år 1991. Nyinvesteringarna har under samma period ökat med nästan 40%.
I december 1990 fastställde Banverket en plan för investeringar i stom jämvägar för perioden 1991-2000. De planerade investeringsåtgärderna in riktas i första hand mot en förbättring av banornas prestanda vad avser has tighet och axellast samt mot en förbättring av banornas kapacitet. Under år 1992 har regeringen beslutat om uppdrag till Banverket att utarbeta ett un derlag för inriktningen av den långsiktiga planeringen för Banverkets verk- 35
samhetsomräden. Detta uppdrag redovisas den 15 januari 1993 och kommer Prop. 1992/93:100 att ligga till underlag för regeringens arbete med en proposition om investe- Bilaga 7 ringsplaner för åren 1994-2003. Banverkets investeringsbeslut påverkas i stor utsträckning av de beslut som har fattats inom ramen för anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur. Under budgetåret 1991/1992 har regeringen fattat beslut om att med medel från detta anslag bidra till tidigarelagda investeringar i bl.a. Västkustbanan, Ostkustbanan, Norra stambanan och Arlandabanan pä delen Ulriksdal-Rosersberg. Förhandlingar om lokal medverkan i finansieringen av Västkustbanan pågår.
I sin anslagsframställning har Banverket redovisat medelsbehovet för perioden 1993/94-1995/96. Banverket framhäller som synnerligen angeläget att satsningar görs för att vidmakthålla järnvägskapitalet. Banverket hemställer om anslag för totalt 7,845 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 samt om en planeringsram på 26,6 miljarder kronor för hela perioden 1993/94-1995/96.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Banverkets fördjupade anslagsframställning ger enligt min mening en samlad bild över i vilken omfattning de mäl som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Den analys som har presenterats ger också en uppfattning om standarden på järnvägsnätet och hur Banverket bidragit till att uppfylla målen.
Jag anser att 1988 ärs trafikpolitiska beslut bör ligga fast. Banverkets verksamhet bör inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att bidra till de övergripande trafikpolitiska mäl som lades fast i 1988 ärs trafikpolitiska beslut. Jag finner därför ingen anledning att för närvarande föreslå några andra övergripande mäl än de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen.
I min bedömning av målen för Järnvägsinspektionen anser jag att inspektionen bör fortsätta arbetet med att fortlöpande förbättra trafiksäkerheten i spårtrafik. Detta bör göras genom att inspektionen fortsätter sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet. I rollen som aktiv inspektionsmyndighet anser jag att inriktningen bör vara att Järnvägsinspektionen bl.a. förenklar och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detta bör ske med utgångspunkt från järnvägssäkerhetslagen (1990:1179).
Verksamhetsanalys
De övergripande trafikpolitiska målen tilldelar järnvägssektorn en viktig funktion i det svenska transportsystemet. I fråga om att bidra till en bättre regional balans såväl inom regioner som mellan regioner har upprustning el ler utbyggnad av järnvägsnätet en stor betydelse för att utveckla nya trafike- ringsalternativ. Genomförda prognosberäkningar visar att järnvägens kon kurrenskraft ökar kraftigt när reshastigheten med järnväg överstiger 110 km/h i genomsnitt. Av vad som redovisats av Banverket i resultatanalysen finner jag att medelhastigheten för persontåg pä bannätet är för låg. 36
För godstrafiken är en jämn och hög tillåten axellast avgörande för den Prop. 1992/93:100 tunga industrins konkurrenskraft. Bristande bärighet och därav hastighets- Bilaga 7 nedsättningar är ett stort problem för godstrafiken. Även en kort sträcka med nedsatt hastighet innebär förluster i transporttid. Om ett kortare avsnitt pä en bana inte kan utnyttjas för en axellast pä 22,5 ton påverkas alla transportrelationer på banan i dess helhet eftersom de normalt inte kan genomföras. Jag anser att länsbanenätet särskilt bör beaktas genom att vissa länsbanor utgör mälarbanor till stomnätet. Som exempel kan jag nämna systemtransporter av timmer eller massaved. Jag anser att det mål som redovisats av Banverket om en basstandard för godståg och som innebär att tågen kan framföras med 100 km/h vid 22,5 tons axellast är relevant. Mot bakgrund härav finner jag att bl.a. bärigheten pä vissa delar av bannätet är för läg. En kraftsamling bör göras för att skapa en hög och jämn standard för godstrafiken.
Ett effektivt transportsystem kräver hög kapacitet. Möjligheterna till att utföra rationellt underhållsarbete pä spåren är till stor del beroende av trafikbelastningen. I allmänhet är flexibiliteten betydligt större vid dubbelspårsdrift än vid enkelspårsdrift där möjligheterna till tågföringstekniska åtgärder är begränsade. Ett sätt att höja kapaciteten är att bygga ut enkelspåriga linjer till dubbelspår. Detta innebär även att underhållsarbete kan utföras med mindre störningar av trafiken. Från effektivitetssynpunkt anser jag även att marknaden inom bygg-och anläggningssektorn bör utnyttjas i sä stor utsträckning som möjligt vid nyinvesteringar och underhällsarbeten. Banverket har redovisat hur stor del av de olika arbetena som de upphandlar på marknaden. Som exempel kan jag nämna att 100% av markarbetena upphandlas i konkurrens, men endast 4% av signalarbetena. Anledningen till detta är att utbudet på marknaden för signalarbeten är begränsat. Av den totala årsomsättningen av investeringar och reinvesteringar upphandlas 51 % pä marknaden. Jag anser att denna del bör ökas genom att Banverket arbetar för att bredda marknaden inom vissa områden, t.ex. genom ökade insatser för utbildning av entreprenörer vid Banskolan i Ängelholm.
Inom Banverket fungerar dess Material- och industridivision som internentreprenör. Divisionen bedriver verksamhet inom områdena tillverkning, entreprenad, materialförsörjning och inköp. Divisionen är en egen resultatenhet inom Banverket och den naturliga marknaden är Banverkets egna verksamheter. I den män kapacitet finns tillgänglig sker försäljning på andra marknader. I dag har Banverkets Material- och industridivision en mono-polliknande ställning inom flera av sina verksamhetsområden. Internt inom Banverket finns konkurrens från kunderna själva, dvs. distrikten, som i vissa fall har möjlighet att utföra arbeten med egna resurser.
Min bedömning är att en förändring av verksamhetsformen till bolagsform kommer att medföra en genomgång av marknads- och konkurrenssituatio nen med hänsyn till de delvis förändrade förutsättningar som en bolagisering medför. Banverket bör dock även i fortsättningen behålla kontrollen över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. I likhet med min bedöm ning av Vägverkets produktionsdivision anser jag att en bolagisering medför att konkurrenter lättare får tillgång till den marknad som Material- och indu stridivisionen kan erbjuda samtidigt som divisionen får ökade möjligheter 37
att söka nya marknader. Enligt min mening kommer en bolagisering av verk- Prop. 1992/93:100 samheten att leda till en utveckling av affärsverksamheten som pä sikt kan Bilaga 7 göra en privatisering möjlig.
Banskolan har en mycket stark ställning inom sin marknad. Skolan är en egen resultatenhet och marknaden domineras av Banverket som svarar för 85 % av omsättningen. I utbildningen utnyttjas personal och maskiner från Banverkets regionala organisation i stor utsträckning. Enligt min bedömning är Banskolan beroende av Banverkets resurser pä ett avgörande sätt. Vidare ger Banskolans koppling till Banverket den myndighetsauktorisation som är nödvändig för verksamheten. Jag anser därför att Banverkel bör bibehålla elt inflytande över verksamheten vid Banskolan.
Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen har bl.a. omfattat Material- och induslridivisionen och Banskolan inom Banverket. I sin rapport säger RRV att verksamheterna vid Material- och industridivisionen och Banskolan i princip uppfyller de förutsättningar som RRV har ställt upp angående bolagisering. RRV anser därför att en bolagisering bör kunna övervägas. Av rapporten framgår vidare att en privatisering av Material-och industridivisionens entreprenaddel på sikt är möjlig. Såvitt RRV kan konstatera har ingen av verksamheterna eget ansvar för genomförande av statligt beslutad politik.
11992 ärs finansplan anges att konkurrensutsatt verksamhet inle bör bedrivas i myndighetsform och inle heller av staten. Banverket bör även i framtiden ha kontroll över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. Jag anser tiden ännu inte mogen för en bolagisering av entreprenaddelen vid Banverkets Material- och industridivision men avser att återkomma till frågan vid ett senare tillfälle. Mot bakgrund av vad som anges i 1992 års finansplan anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att överväga en bolagisering av Banverkets Banskola.
Inom miljöområdet anser jag att Banverket bör fortsätta i den föreslagna riktningen. Enligt min mening är det av stor vikt alt riksdagens beslut om alt sektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver för att bidra till att minska järnvägstrafikens påverkan på miljön. Dock anser jag att en viss ökning av utsläpp till luft kan tillåtas inom järnvägssektorn under förutsättning att detta genom överflyttningseffekter leder till en minskning av den totala utsläppsnivän frän trafiksektorn.
Inom Kommunikationsdepartementet pågår arbetet med en banlag där bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar förs in. Samma krav på miljökonsekvensbeskrivning kommer dä att gälla vid väg- resp. järnvägsprojekt. Därmed tillgodoses de krav på miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyggande som ställs inom ramen för EES-avtalet.
Verksamhetsanalysen inom trafiksäkerhetsomrädet visar att den största olycksrisken inom järnvägssektorn är kollisioner mellan bil och tåg. Jag anser därför att Banverket bör fortsätta inriktningen enligt sina trafiksäkerhetsmål med att bl.a. höja säkerheten vid plankorsningar.
38 Resurser Prop. 1992/93:100
Inom Banverkets verksamhetsområde har flera av de mycket angelägna in- tJnaga ' vesteringarna inte gått att finansiera inom anvisade ramar för nyinvesteringar.
Regeringen överväger en övergång till en ökad lånefinansiering av nyinvesteringar i infrastruktur genomförs. De närmare förutsättningarna och inriktningen av delta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under vären 1993. Det nya finansieringssystemet kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Banverket, Vägverket och länsstyrelserna skall upprätta under hösten 1993.
Mot bakgrund av de omfattande förändringarna i finansieringssystemet somjag kommer att föreslå anser jag att elt treårsbeslut för Banverkets anslag inte är realistiskt. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettärsperspektiv fattas för Banverket.
De åtgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Banverkets verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag anser att en sädan åtstramning kan göras genom att effektivisera åtgärderna för drift och vidmakthållande bl.a. genom att marknaden för köpta tjänster breddas genom de åtgärder som jag tidigare har redogjort för.
Till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut har Banverket möjlighet att ta upp lån i Riksgäidskontoret för den vidare finansieringen av investeringar i eldriflsanläggningar och av de s.k. SL-investeringarna. Därefter fär upplåning ske för produktions- och teleutrustning saml för rörelsekapital. Fr.o.m. år 1991 får upplåning ske för att finansiera omsättningstillgångar. Enligt vad jag tidigare redogjort för överväger regeringen en övergång till ökad lånefinansiering för nyinvesteringar i infrastruktur. Jag anser att Banverket även bör ges fortsatta möjligheter till upplåning för produklionshjälpmedel, rörelsekapital och lager. Jag föreslår att Banverkets upplåning för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager för budgetåret 1993/94 får ske inom en ram av 450 miljoner kronor.
Jag återkommer senare i min föredragning till Banverkets anslag.
Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har i en skrivelse till regeringen den 3 juli 1992 bl.a. tagit upp frägan om att utfärda kapitaltäckningsgaranti till skydd för SVEDAB:s egna kapital. För att lösa detta bör regeringen bemyndigas att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital. Principerna för detta har jag tidigare i dag redovisat under rubriken Kapitaltäckningsgaranti för SVEDAB under avsnitt Vägväsende m.m.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål och verksamhetsinriktning för Banverket samt
2. godkänna den av mig föreslagna ramen på 450 miljoner kronor för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret budgetåret 1993/94.
39 Anslag för budgetåret 1993/94 C 1.Banverket: Administrationskostnader
Prop. 1992/93:100 Biiaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Etl nyll anslag Banverket: Administralionskostnader införs.
- För ändamålet anvisas ett ramanslag på 301 miljoner kronor.
- Regeringen bemyndigas alt besluta att överskjutande belopp fär användas till underhällsåtgärder.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget Cl. Banverket: Administrationskostnader förs till detta konto.
Nyll anslag
1993/94 Förslag 301 000 000
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för internadministration.
Banverkets anslagsframställning
I sin anslagsframställning har Banverket redovisat kostnaderna för internadministration. Redovisningen har skett enligt Statskontorets modell för interna administrationskostnader (INKA). Banverket har angivit kostnaderna till 3,9 % av omsättningen.
Föredragandens överväganden
Banverkets kostnader för administration har inte tidigare redovisats för riksdagen i form av ett särskilt anslag. Samtliga kostnader för intemadministrationen har belastat anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Mot bakgrund av de ökade krav som ställs på kostnadsredovisningen inom den offentliga sektorn anser jag att det finns skäl som talar för att administrationskostnaderna bör redovisas i ett eget anslag. Jag föreslår därför att ett nytt ansiag benämnt Banverket: Administrationskostnader införs. Administrationen bör definieras som den verksamhet som inte är att hänföra till Banverkets operationella verksamhet. Jag delar Banverkets uppfattning att Statskontorets modell för interna kostnader för administration bör tillämpas. Jag beräknar storleken av anslaget till 301 miljoner kronor.
Anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har reducerats med motsvarande belopp.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg nivä bör det vara möjligt för regeringen att besluta om överföring av medel från detta anslag till anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
40
Anslaget för Banverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän på lönekostnadspälägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergäng lill län i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt alt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän del nu budgeterade beloppet.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 301 000000 kr samt
2. bemyndiga regeringen att med medel frän detla anslag bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Sammanfattning av föredragandens förslag: För drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisas ett reservationsanslag , pä 2 825 miljoner kronor.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
2866962221 2949522000 2825 656000
Reservation 14724041
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhäll och reinvesteringar av det statliga järnvägsnätet.
Banverkets anslagsframställning
För alt erhålla full utdelning av gjorda nyinvesteringar på hela bannätet och för att vidmakthållandeåtgärderna skall svara mot nyinvesteringsåtgärderna anser Banverket att anslaget bör uppgå till 3 955 miljoner kronor. Banverket anger att sambandet mellan nyinvesteringar och vidmakthållande blir starkare vid högre investeringsnivåer. Det är mycket angeläget med långsiktiga upprustningsinsatser tillsammans med de föreslagna nysatsningarna för att en väl avvägd infrastruktur skall kunna erbjudas utifrån de ökade krav som kommer under 1990-talet genom bl.a. ökad trafikbelaslning och ökad hastighetsdifferentiering. Den av Banverket föreslagna anslagsnivån medger också att en del av det eftersläpande underhållet kan inhämtas. Vid en lägre anslagsnivå är det enligt Banverket främst de långsiktiga satsningarna i form av reinvesteringar som får senareläggas eller ges en lägre ambitionsnivå. Vid en oförändrad nivå pä totalramen för drift och vidmakthållande ökar obalan-
sen i fråga om eftersatt underhäll. Detta medför sämre rationalitet i under- Prop. 1992/93:100 hållet, konsekvenser för trafiken och totalt sett väsentligt dyrare underhåll. Bilaga 7
Föredragandens överväganden
Anslaget till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har under de senaste åren inte stått i proportion till anslagen för nyinvesteringar. Därigenom finns en risk att gjorda investeringar inte kan utnyttjas fullt ut. För att underhällsinsatserna skall stä i proportion till de gjorda och beslutade nyinvesteringarna på järnvägsnätet bör anslaget till drift och vidmakthållande pä sikt ökas.
Riksdagen beslutade våren 1992 alt konstaterade besparingar på projekt som betalas från anslaget Kl.Investeringar i trafikens infrastruktur får användas till underhållsåtgärder. Banverket beräknar dessa besparingar till ca 200 miljoner kronor under år 1992 och år 1993.
Punktinsatser inom drift- och vidmakthållandesidan har beslutats under år 1992. Pä regeringens förslag (prop. 1991/92:150) beslutade riksdagen att anvisa 2,2 miljarder kronor till underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Regeringen beslutade om fördelningen av dessa medel varav 150 miljoner kronor anvisades till järnvägssektorn.
Inom ramen för anslaget finansieras även Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen planerar att senare återkomma till riksdagen med ett samlat förslag om forskningsfrågor. I det sammanhanget avser jag att ta upp Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Somjag tidigare redogjort för har kostnaderna för administrationen brutits ur detta anslag.
Jag beräknar medelsbehovet för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet under budgetåret 1993/94 till 2 825 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Drift och vidmakthållande av statliga jämvägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2825 656000 kr.
C 3. Nyinvesteringar i stomjämvägar
1992/93 Anslag 1392087000 Reservation 139182000
1993/94 Förslag 1392087000*
*Utbrutet anslag
Föredragandens överväganden
Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De när mare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovi sas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under vären 42
1993. I awaktan på detla föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat Prop. 1992/93:100 belopp. Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan pä särskild proposition, till Nyinvesteringar i stomjämvägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 1392087000 kr.
C 4. Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
1992/93 Anslag 1993/94 Förslag *Utbrutet anslag
368000000 368000000*
Föredragandens överväganden
Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna för etl nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De närmare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under våren 1993. I awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att, i awaktan pä särskild proposition, till Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 368 000 000 kr.
C 5. Järnvägsinspektionen
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Till Jämvägsinspektionen anvisas 15 miljoner kronor.
- Anslaget förändras frän förslagsanslag lill ramanslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas elt räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C4. Jämvägsinspektionen förs lill delta konto.
43
1991/92 Utgift 12625 660 Prop. 1992/93:100
1992/93 Anslag 14089000 Bilaga 7
1993/94 Förslag 15 689000
Anslaget finansierar kostnaderna för den till Banverket knutna Järnvägsinspektionen.
Banverket anslagsframställning
Järnvägsinspeklionens verksamhet kommer under de närmaste åren att präglas av arbetet med tillståndsgivning m.m. enligt den nya järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) med tillhörande förordning. Tillståndsprövningen som innebär en omfattande prövning av företagens säkerhetsmässiga styrka bedöms beröra ca 1000 förelag under budgetperioden. Normarbetet kommer även i övrigt att bli omfattande under de närmaste åren. Anslagsbehovet för Järnvägsinspektionen beräknas till 15,8 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Järnvägsinspektionen är fristående i sin myndighetsutövning säväl från Banverket som frän trafikutövare. Jag anser att Järnvägsinspektionen skall fortsätta sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet inom spårtrafiksektorn. Inför den kommande avregleringen av järnvägssektorn anser jag det synnerligen angeläget att inspektionen ocksä förenklar och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detla bör ske med utgångspunkt frän järnvägssäkerhetslagen.
Anslaget C5. Jämvägsinspektionen är i dag ett förslagsanslag. I ett särskilt uppdrag om förändrad anslagsstruktur har Banverket redovisat att anslaget till Järnvägsinspektionen bör förändras från förslagsanslag till ramanslag. Inspektionen utreder och beslutar om olyckor inom spårtrafiksektorn. Enligt min bedömning är en sädan verksamhet svär att förutse. Genom att kunna utnyttja ramanslagets möjligheter lill anslagssparande och anslagskredit anser jag det väsenlligt att finansieringen kan anpassas lill variationer i verksamheten. Jag föreslår därför att anslaget C5. Järnvägsinspektionen bör förändras frän förslagsanslag till ramanslag.
För att Jämvägsinspektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande säll i enlighet med säkerhetslagstiftningen och arbeta med del synnerligen angelägna normarbetet föreslår jag etl anslag för budgetåret 1993/94 pä 15 miljoner kronor.
Anslaget C5. Järnvägsinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivän på lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stalshälsan, övergång till län i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
44
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen Bilaga /
att lill Järnvägsinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa elt ramanslag pä 15 689000 kr.
C 6. Banverket: Försvarsuppgifter
Sammanfattning av föredragandens förslag: För försvarsuppgifter anvisas etl anslag pä 41 miljoner kronor.
1991/92 Utgift 49889781 Reservation 7819000
1992/93 Anslag 39281000
1993/94 Förslag 41123000
Anslaget finansierar Banverkets och Statens järnvägars (SJ) del enligt programplanen för den civila delen av totalförsvaret.
Banverkets anslagsframställning
Inom anslaget fördelar Banverket medlen mellan sig och SJ med användning enligt civila försvarets programplan. Banverket anger behovet till 41,5 miljoner kronor för budgetårel 1993/94 efter pris- och löneomräkning.
Föredragandens överväganden
För att Banverket skall kunna fullgöra sina uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret föreslårjag ett anslag på 41 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att lill Banverkel: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 41123000 kr.
45
Statens järnvägar
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar:
- SJ har uppfyllt det av riksdagen fastställda resultatförbältringskra-vet för åren 1988-1992.
- SJ:s lönsamhet och den erforderliga resultatnivån på sikt skall analyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993.
- Uppdelningen mellan trafikansvar (SJ) och ansvar för investeringar, underhåll m.m. av järnvägens infrastruktur (Banverket) ligger fast liksom inriktningen att öka konkurrensen inom järnvägssektorn.
Inledning
SJ-koncernen består av affärsverket SJ med tillhörande bolag samt dotterbolagsgruppen Swedcarrier AB. Antalet anställda i koncernen uppgick år 1991 till ca 34 000, varav ca 18400 i affärsverket.
Omsättningen uppgick är 1991 till ca 22,3 miljarder kronor i koncernen varav ca 9,7 miljarder kronor avsäg affärsverket. Redovisat resultat efter finansnetto uppgick år 1991 titl 386 miljoner kronor för affärsverket. Avkastningen på sysselsatt kapital år 1991 för koncernen resp. affärsverkel uppgick till 8,8% resp. 8,5%.
Koncernens totala investeringar uppgick till ca 2,8 miljarder kronor under år 1991 varav affärsverkets andel var ca 1,3 miljarder kronor. Investeringarna avsäg i huvudsak fordon och fasta anläggningar.
Föredragandens överväganden 1. Bakgrund
1988 ärs trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU 19, rskr. 1987/88:260) lade grunden för en ny ansvarsfördelning inom järnvägs-sektorn. Med beslutet alt införa en ny järnvägsmodell i Sverige avsäg regering och riksdag att stärka järnvägens konkurrenskraft och ge järnvägen ökade förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel.
Trots flera omorganisationer och rekonstruktioner av SJ under 1980-talet stod järnvägen inför en rad problem, som allvarligt ansågs hota dess framtidsmöjligheter. Problemen återspeglades bl.a. i resultatförsämring i SJ, krympande marknadsandelar för säväl person- som godslrafiken, otillräcklig investerings- och underhällstakl samt i en ökad belastning pä statsbudgeten för köp av trafiktjänster frän SJ och för olika rekonstruktionsälgärder. Med dåvarande kostnadsansvar för infrastrukturen hade SJ inte några möjligheter att av egen kraft vare sig återhämta eftersläpande investeringar och underhällsbehov eller skapa utrymme för nysatsningar. Della var huvudmoti-
vet till att vägtrafikmodellen infördes inom jämvägssektom och slaten ge- Prop. 1992/93:100 nom Banverket övertog ansvaret för infrastrukturen. Affärsverket SJ fick Bilaga 7 samtidigt ett renodlat ansvar för den affärsmässiga utvecklingen av järnvägstrafiken.
Koncernstrategin för det nya SJ behandlades, i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och modifierades därefter är 1991 efter förslag frän SJ:s nya ledning (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91: TU25, rskr. 1990/91:325). Sammantaget innebär denna att SJ skall utvecklas i riktning mot elt modernt, effektivt och kundorienterat lågtrafikförelag. SJ skall kunna erbjuda heltäckande transporllösningar där järnvägstransporter ingår.
1988 års riksdagsbeslut innebar ocksä att järnvägsnätet indelades i etl nät av stomjämvägar (stomnätet) och länsjärnvägar med reglering av ansvar och Irafikeringsrättigheter. SJ gavs ensamrätt till person- och godstrafik på stomnätet medan trafikhuvudmännen erhöll trafikeringsrätt för persontrafik på länsjärnvägarna. Anslag inrättades för statens köp av interregional persontrafik pä järnväg, för stöd lill trafikhuvudmännen i samband med deras överlagande av den lokala och regionala trafikförsörjningen pä järnväg samt, övergångsvis, anslag till stöd för utveckling av SJ:s godslrafik.
Riksdagens beslut innefattade ett resultatkrav för SJ för den s.k. rekonstruktionsperioden, som fastställdes till perioden 1988-1992. För att underlätta rekonstruktionen erhöll SJ vissa utvidgade befogenheter och verksam-hetsförutsältningar under motsvarande period. I syfte att dels möjliggöra en uppföljning av resultatkravet, dels medge utrymme för analys och bedömningar inför utformning av riktlinjer för SJ efter rekonstruktionsperiodens utgång, förlängdes SJ:s befogenheter att gälla t.o.m. den 30 juni 1993 (prop. 1990/91:100 bil. 8).
Jag kommer i del följande alt behandla SJ:s resultat under perioden 1988-1992. De analyser som genomförts baseras i allt väsenlligt på uppgifter t.o.m. år 1991 saml på preliminära uppgifter för är 1992. Jag kommer vidare att redovisa hur SJ:s bemyndiganden utnyttjats under rekonstruktionsperioden. Slutligen kommer jag att redovisa marknadsförändringar inom transportsektorn under motsvarande period.
SJ:s lönsamhet och erforderlig resultatnivå på sikt kräver enligt min bedömning fortsatt analys liksom frågan om SJ:s framtida associationsform. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till riktlinjer och verksamhetsförutsältningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993. Mot den bakgrunden kommer jag inle alt i detta sammanhang behandla SJ:s treärs-plan för åren 1993-1995.
Som framgått innefattade 1988 års trafikpolitiska beslut längtgående för ändringar inom järnvägsområdet med uppdelningen mellan ansvaret för in frastrukturen och järnvägstrafiken som den grundläggande strukturella åt gärden för att stärka järnvägens konkurrenskraft. Regeringen har därefter, senast i regeringens proposilion om vissa frägor inom Kommunikationsde partementets område (prop. 1992/93:132) angivit all konkurrensen inom järnvägssektorn bör öka. Utredningen om ökad konkurrens inom järnvägs sektorn (K 1992:40), som bl.a. har i uppdrag att överväga ansvarsfördel ningen mellan infrastrukturhållare och operatörer, kommer att lämna sitt betänkande i början av år 1993. 47
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Prop. 1992/93:100 2 SJ:s resultatförbättringskraven krav för perioden 1988-1992 Bilaga 7
2.7 Fönitsättnliigar
I förarbetena lill det trafikpolitiska beslutet analyserades SJ:s resultatutveckling och lönsamhetsförutsättningar. Prognoserna pekade mot en fortsatt snabb försämring av resultatet. Om inte förutsättningarna förändrades för SJ:s verksamhet beräknades rcsuUatbristcn, inkl. förräntningskrav, uppgå till mellan 1,6 och 1,8 miljarder kronor en bil in på 1990-lalet. Resultatet är 1987 motsvarade en förlust om ca 500 miljoner kronor.
SJ ansäg vid denna tidpunkt att det skulle vara möjligt att av egen krafl förbättra resultatet med minst 1 miljard kronor fram till början av 1990-lalet, under förutsättning att bl.a. väglrafikmodellen infördes för järnvägen. Avlastningen till följd av vägtrafikmodcllen i kombination med vissa andra ätgärder uppskattades motsvara en resultateffekt som successivt skulle öka lill ca 1 miljard kronor år 1992.
Enligt det trafikpolitiska beslutet skulle SJ av egen kraft, med ell internt åtgärdsprogram, förbättra resuUatet med 1 miljard kronor under perioden 1988-1992. Därefter aniogs SJ kunna självfinansiera verksamheten. I enlighet med väglrafikmodellen avlastades SJ ansvaret och kostnaderna för investeringar och underhåll för infrastrukturen och ålades all erlägga banavgifter lill slaten för sitt utnyttjande av infrastrukturen. SJ befriades från krav pä inleverans till staten under perioden. Soliditelsmälet, inkluderande borgensåtaganden och leasing, för affärsverket resp. koncernen fastställdes senare lill 40% resp. 35 % (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU32, rskr. 1990/91:316).
Del trafikpolitiska beslutet innefattade en finansiell rekonstruktion av SJ sä att resultatet i utgångsläget, när vägtrafikmodellen infördes, inte skulle belastas med lidigare underskott. Behovet av kapitaltillskott uppskattades till ca 2,7 miljarder kronor. Enligt beslutet skulle denna avlastning täckas dels genom att medel som kunde frigöras genom försäljning av AB Swedcar-riers dotterbolag delades ul lill SJ, dels genom att SJ gavs möjlighet att avyttra vissa fastigheter och andra tillgängar. Mot den bakgrunden erhöll regeringen riksdagens bemyndigande alt under rekonstruktionsperioden, inom en ram som fastställdes av riksdagen, godkänna avtal om försäljning och avlal om tomträttsupplätelse av fast egendom saml medge att SJ tillgodoräknades medel från försäljning av dotterbolag i AB Swedcarrier. År 1988 fastställde riksdagen ramen till 2,7 miljarder kronor. I samband med 1991 års budgetproposition beslutade riksdagen att ramen skulle utökas med ytterligare 2,5 miljarder kronor. Sammanlaget har således ramen uppgått till 5,2 miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Vid sidan av dessa bemyndiganden, som syftade till att stärka SJ:s finansiella bas, medge omstruktureringar inom koncernen samt skapa finansieringsulrymme för nödvändiga investeringar i rullande materiel, stationer etc, gavs SJ möjlighet att ta upp lån i Riksgäldskontoret eller pä marknaden om detta kunde visas vara mer förmånligt.
Vissa andra förutsättningar för SJ:s verksamhet under perioden 1988-
1992 lades fast i det trafikpolitiska beslutet. Staten gavs möjlighet att köpa Prop. 1992/93:100 viss interregional persontrafik på stomnätet som SJ av affärsmässiga skäl inte Bilaga 7 längre avsåg att upprätthälla. Trafikhuvudmännen gavs möjligheter att ingå avtal med SJ eller annan operatör om persontrafik på länsjämvägsnätet. Vidare inrättades, övergångsvis, ett särskilt anslag till stöd för utvecklingen av SJ:s godstrafik inkl. kombitrafik.
Under åren 1988-1992 har förändringar skelt av vissa av de förutsättningar för SJ:s verksamhet som gällde vid tidpunkten för 1988 ärs beslul. T.ex. beslutade riksdagen i samband med 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil.8, bet. 1990/91:TU25, rskr. 1990/91:325) att stödet till SJ:s godstrafik skulle upphöra fr.o.m. den 1 juli 1991. Statsmakternas beslut att överlåta trafikeringsrätten för malmlrafik på Malmbanan lill LKAB ledde i sin förlängning till ett intäklsbortfall för SJ, som dock kvarstår som operatör åt LKAB inom ramen för ett femårigt avlal (prop. 1992/93:132). Vidare har statens köp av interregional persontrafik på järnväg minskats bl.a. till följd av att staten numera kan handla upp trafik i konkurrens, dvs. frän andra operatörer än SJ (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92:TU19, rskr. 1991/92:277).
Under perioden infördes mervärdesskatt på persontrafik per den 1 januari 1991. Detta innebar en avsevärd nedgång av resandet. Mellan är 1990 och år
1991 minskade personlrafikarbetet på järnväg med nästan 15 % mätt i antal personkilometer exkl. entreprenadtrafiken. SJ har för sin del uppskattat in täktsbortfallet till följd av mervärdeskatten till ca 500 miljoner kronor.
Perioden präglas slutligen av den allmänna nedgången i svensk ekonomi med dess konsekvenser för den svenska transportnäringen som helhet.
2.2 Resultatuppföljning
Gällande resultatkrav innebär att SJ (affärsverket) av egen kraft skall förbättra resultatet efter finansnetto med minst 1 miljard kronor mellan åren 1988- 1992. SJ skall därefter kunna självfinansiera rörelsen.
En uppföljning av resultatkravet kan ske på två olika sätt. En ansats är att utgå frän den faktiska resultatutvecklingen i SJ dvs. en jämförelse mellan
1992 års resultat och resultatet vid rekonstruktionsperiodens början. En an nan ansats, som förespråkas av SJ, är en jämförelse mellan 1992 års faktiska resultat och det prognosticerade resultatet för är 1992 säsom det beräknades i 1988 års trafikpolitiska beslut. Alt följa upp resultatkrav utifrån prognoser för intäkter och kostnader är i och för sig kontroversiellt. Det kan dock vara relevant alt fullfölja också en sådan analys mol bakgrund av att de beräk ningar och förutsättningar för SJ:s verksamhet som redovisades i det trafik politiska beslutet delvis byggde på elt sådant synsätt. Oavsett vilken mätme tod som tillämpas så kan man konstalera att SJ uppfyllt kravet på en resultat förbättring om ca 1 miljard kronor under åren 1988-1992.
Faktisk resultatutveckling. SJ:s resultat efter finansnetto år 1987 uppgick till ca -500 miljoner kronor. SJ beräknar resultatet efter finansnetto för år 1992 lill ca 400 miljoner kronor. Detta innebär en resultatförbättring under perioden 1988 - 1992 med ca 900 miljoner kronor. Under perioden infördes mer-
värdesskati på persontrafik och godsulvecklingsbidraget lill SJ avvecklades. Prop. 1992/93:100 Om hänsyn tas till dessa förändringar motsvarar den faktiska resultatförbätt- Bilaga 7 ringen i SJ över 1 miljard kronor under perioden.
Jämförelse med prognos. Som underlag för det trafikpolitiska beslutet upprättades en översiktlig resultaträkning för perioden 1988 - 1992. I analysen användes prognosen för SJ:s resultatutveckling om inga åtgärder vidtogs. Med elt sädant synsätt skulle SJ:s förlust ha uppgått till ca -1,6 miljarder kronor år 1992:
(miljoner kronor) 1988 1990 1992
-610 120
-1180 740
-1590 1000
-490
- 440 761
- 590 1002
-490
321 - 124
412 - 166
SJ ulan ätgärder Åtgärder enligt plan
Netto efter åtgärder
Väglrafikmodell
Netto efter vägtrafikmodell
Köp av trafik
Netto efter köp av trafik -490 197 246
Resultatförbättringen i SJ om 1 miljard kronor under perioden 1988-1992 beräknades, tillsammans med den resultateffekt pä ca 800 miljoner kronor som införandet av väglrafikmodellen antogs medföra, ge ett resultat efter finansnetto år 1992 på ca 250 miljoner kronor för affärsverket. Enligt SJ:s beräkningar innehåller emellertid denna nivå en otillräcklig förräntning och medger inle självfinansiering.
SJ har analyserat resultatutvecklingen utifrån nedan angiven prognosmodell. Enligt denna sammanställning, upprättad av SJ, har resultatkravet uppfyllts redan i och med utgången av år 1991. SJ bedömer alt resultatet år 1992 skall uppgå till ca 400 miljoner kr.
(miljoner kronor)
Resultat utan åtgärder
Resultat efter finansnetto enligt prognos
Justering med hänsyn till verksamheter som avyttrats eller
överförts till dotterbolag
Resultat utan åtgärder
Införande av banavgifter
Banavdelningens kostnader före år 1988 Banavgifter faktiskt betalade
Netto efter väglrafikmodellen
Ändring av statens köp
Ersättning för drift av olönsamma järnvägar enligt modell
före år 1988
Statens köp av regional trafik
Trafikhuvudmännens köp av regional trafik
Godsutvecklingsbidrag
Upplösning av egna reserver för att kompensera bortfallet
av godsutvecklingsbidraget
Netto efter förändring av statens köp
SJ:s redovisade resultat efter finansnetto år 1991
SJ interna åtgärder
Prop. 1992/93:100 1991 Bilaga 7
135 1505
1897 690
1452 537 120 223
- 615 __ 386
ca 1 000
Omstruktureringskostnader. SJ införde i samband med 1990 års bokslut en s.k. omstruktureringsfond för avsättningar för bl.a. eftersatt underhåll, stationsmiljöer samt omstrukturering av godstrafik. Fonden byggdes upp med vinstmedel från fastighetsförsäljningar. Omstruktureringskostnader, som täcks av fonden, redovisas i bokslutets resultaträkning efter resultatet efter finansiella poster men före extraordinära poster. Motsvarande belopp återförs från fonden som bokslulsdisposition.
Regeringen har godkänt SJ:s redovisning av kostnaderna för omstrukturering bl.a. med motivet att dessa kostnader ej var kända för statsmakterna och SJ vid rekonstruktionsperiodens början. Dessa oförutsedda kostnader var därmed inte heller inkluderade i den prognos för resultatutvecklingen som genomfördes inom ramen för det trafikpolitiska arbetet år 1988 och på vilken SJ grundar sin uppföljning av resultatkravet under rekonstruktionsperioden.
2.3 Jämvägsrörelsen
I det trafikpolitiska beslutet angavs att rekonstruktionen bl.a. syftade till att skapa förutsättningar för att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft. Det kan mot den bakgrunden vara motiverat att även redovisa hur intäkterna i affärsverket avseende person- och godstrafiken har fördelals under perioden.
51 Affärsverkets omsättning Prop. 1992/93:100
(miljoner kronor) 1987 1988 1989 1990 1991 Bilaga 7
Försäljning (person-
och godstrafik) 8 977 9 590 9163 8 750 8 595
Övriga intäkter 1029 1030 1213 996 1 109
Summa 10 006 10 620 10 376 9 746 9 704
Av sammanställningen ovan framgår att omsättningen i affärsverket minskal någol. Delta beror i huvudsak på omstruktureringar som genomförts inom koncernen. T.ex. ingick SJ Buss- och färjetrafiken i affärsverket under 1987-1989, men överfördes till Swedcarriergruppen fr.o.m. är 1990.
Godsdivisionens intäkter har minskat bl.a. pä grund av ändrad redovisningsprincip av godstransportstöd. Fram till år 1988 redovisades ersättning från staten för drift av olönsamma järnvägslinjer som en intäkt. Godsutvecklingsbidraget, som ersatte denna ersättning fr.o.m. år 1989, har redovisats som en kostnadsminskning.
Om intäkterna från person- och godstrafiken justeras med hänsyn till förändringar för busstrafik, färjeverksamhet och för godsbidraget uppgick intäkterna av järnvägstrafiken till sammanlaget 7 666 miljoner kronor år 1988. Ökningen av intäkterna i järnvägsrörelsen under perioden 1988-1991 uppgår därmed till ca 12 %. Övriga intäkter avser bl.a. materialförsäljning, entreprenadarbeten, uthyrningsverksamhet och realisationsvinster från försäljning av vissa smärre anläggningstillgångar utom fastigheter.
2.4 SJ:s självfinansieringsbehov
Enligt 1988 års riksdagsbeslut skall SJ:s verksamhet på sikt vara självfinansierande. Detta innebär att SJ skall generera ett sädant överskott att man normall kan finansiera anskaffning och förnyelse av nödvändiga resurser i affärsrörelsen inkl. investeringar. I samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988 uppskattades att överskottet skulle behöva uppgå till ca 500 miljoner kr för att täcka självfinansieringsbehovet, exkl. snabbtågssatsningen, och att detta skulle kunna uppfyllas först i början av 1990-lalet. SJ:s nuvarande bedömning är att affärsverket behöver uppvisa ett resultat efter finansnetto på ca 700 miljoner kronor för att möjliggöra en sådan självfinansiering att soliditeten inte försämras. Detta kan jämföras med det preliminära resultatet efter finansnetto för år 1992 som av SJ beräknats till ca 400 miljoner kronor. Frågan om SJ:s långsiktiga lönsamhet totalt och i järnvägsrörelsen saml SJ:s självfinansieringsförmäga bör enligt min mening analyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer med verksamhetsförutsättningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993, dä nuvarande bemyndiganden upphör att gälla. Formerna och förutsättningarna för en bolagisering av hela eller delar av SJ bör behandlas i ett sådant sammanhang. Somjag tidigare angett kommer jag att återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar under våren 1993.
52
3 Utnyttjade bemyndiganden Prop. 1992/93:100
Under perioden har avyttring av fasligheler och aklier saml uppskrivning av Bilaga / mark, markanläggningar och fastigheter genomförts i enlighet med riktlinjerna i det trafikpolitiska beslutet. Som tidigare redovisats har ramen för försäljning och tomträttsupplätelse av fast egendom saml för försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag uppgått till sammanlagt 5,2 miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Inga försäljningar har skett under år 1992 och skedde i begränsad omfattning under år 1991.
SJ:s inkomster till följd av försäljningar samt uppskrivningar och nedskrivningar:
(miljoner kronor) 1987 1988 1989 1990 19911992
Försäljning av fastigheter och
182 832
1 830
2 660
2 660
aktier
Utdelning från Swedcarrier
Uppskrivning av tillgångar
(mark m.m.)
Nedskrivning av tillgängar
(lok, vagnar)
Försäljningen av anläggningstillgångar som använts för att finansiera nya investeringar samt omstruktureringskostnader uppgår ackumulerat till 3 157 miljoner kronor.
Vid utgången av år 1992 hade SJ lån i Riksgäidskontoret om ca 5 000 miljoner kronor.
Anslaget C 7. Ersättning för SJ i samband med utdelning frän AB Swedcarrier, har sammantaget belastats med 755,7 miljoner kronor under rekonstruktionsperioden:
Belastning anslag C 7. (mioner kronor)
1988/89 O
1989/90 520,7
1990/91 235,0
1991/92 O
Summa 755,7
4 Ttansportmarknadens utveckling
4.1 Allmänna tendenser
Godstransporternas utveckling styrs till stor del av samhällsekonomins utveckling. Sambandet är även det omvända, dvs. förändrade transportsystem kan påverka samhällsekonomin. Den variabel som inverkar mest på godstransporternas utveckling är BNP.
Man kan notera att transportarbetet ökar resp. minskar snabbare än BNP -Samt att sambandet är nägot svagare under senare år än tidigare. Förklaringen till detta är att tjänstesektorn numera spelar en större roll i BNP-ut-
vecklingen och att enskilda sektorer avviker från den allmänna konjunktu- Prop. 1992/93:100 ren. Produktionen speglar inte ensam pä samma säll som tidigare den eko- Bilaga 7 nomiska utvecklingen.
För att få ett säkrare samband mellan Iransporter och ekonomisk utveckling bör samtliga variabler i försörjningsbalansen belysas. Man kan därvid för perioden 1988-89 konstatera en relativt gynnsam utveckling av BNP, import och export, medan är 1990 och framför allt år 1991 och första halvåret 1992 visar en synnerligen ogynnsam utveckling med bl.a. en minskning av BNP med 1,1 % första halvåret 1992. Vissa sektorers utveckling avvek relativt kraftigt från den totala utvecklingen, vilket såväl inverkar på den totala transportutvecklingen som på transportmedelsfördelningen.
Persontransporternas utveckling styrs liksom godstransporterna av samhällsekonomins utveckling. Det är därvid framför allt utrymmet för privat konsumtion som är betydelsefullt.
För perioden 1988-91 kan man konstatera att den privata konsumtionen utvecklats mer gynnsamt än de flesta övriga variabler i försörjningsbalansen. Till skillnad från de flesta andra variabler i försörjningsbalansen har säledes konsumtionen ökat varje år. För första halvåret 1992 noteras en nedgång med 1,2%.
Konsumtionen av transporter har dock under senare år inte följt den övriga privata konsumtionen, utan har under perioden 1988-91 minskal. Detta förklaras bl.a. av införandet av mervärdesskatt på transporter, vilket bl.a. medförde att priserna på flyg och låg steg krafiigt under år 1991.
En viktig faktor när det gäller konsumtionen av transporter är bilinnehavet, som har ökat med 4 % mellan åren 1988 och 1991 och fortsatt öka med 0,2% under första halvåret 1992. Lågkonjunkturen har i kombination med höga räntor lett till att nyregistreringarna har minskat med 45 % vid en jämförelse mellan åren 1988 och 1991.
4.2 Järnvägtransporter Godstransporter
Det totala transportarbetet uppgick säväl är 1988 som är 1991 lill 73 miljarder tonkm. Järnvägens transportarbete uppgick år 1991 till ca 18,8 miljarder tonkm, vilket utgör samma nivå som år 1988. Lastbilens långväga (över 10 mil) transportarbete ökade däremot med ca 2 miljarder tonkm under motsvarande period, medan sjöfarten minskade med ca 3 miljarder tonkm.
Godstransporter pä järnväg har under perioden 1988-1991 ökat någol relativt den långväga godstransportmarknaden. Järnvägens marknadsandel av det långväga godstransportarbetet har ökat från 28 % år 1988 till 29 % år 1991. Marknadsandelen för den tranporterade godsmängden förblev oförändrad mellan åren 1988 och 1991.
När det gäller Iransporter till och frän Sverige har perioden 1988-1991 inte heller inneburit några större förändringar för järnvägen. Säledes uppgick järnvägens marknadsandel av den utrikes transporterade godsmängden exkl. malm och olja till 12% säväl för år 1988 som år 1991. Man kan dock för järnvägen konstalera en förskjutning från import- till exporllransporler. ca
Persontransporter Prop. 1992/93:100
Del totala persontransportarbelet uppgick år 1988 lill 109,7 miljarder per- tsnaga / sonkm och är 1991 till 111,5 miljarder personkm. Man kan konstatera att realprisförändringen på bensin endast haft marginell inverkan pä transportarbetet för bil, som ökal med drygt 3 miljarder personkm från år 1988 till en nivä pä 85,9 miljarder personkm är 1991. För järnvägen och flyget har däremot momsprishöjningarna medfört kraftiga nedgångar.
Den försämrade samhällsekonomin har framför allt påverkal del interregionala resandet. Mänga kollektiva resor har ersatts med bil eller hell ställts in. Detla har medfört att del interregionala kollektiva persontransportarbelet minskat med 12% mellan åren 1988 och 1991 samtidigt som det interregionala bilresandet ökat med några procent. Den regionala och lokala kollektivtrafiken är däremot relativt oförändrad mellan åren 1988 och 1991.
Persontransporterna på järnväg har minskat frän 6,3 miljarder personkm är 1988 till 5,6 miljarder personkm är 1991. Jämvägens andel av det totala persontransportarbelet har därmed minskat med 0,6 %-enheter till 5 % mellan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan konstateras en nedgång av persontransporterna på järnväg med 8 % relativt är 1991, samtidigt som bilresandet ökat med nägon procent. En ylterligare minskning av järnvägens marknadsandel för persontrafik kan säledes förväntas för år 1992.
Nedgången har för järnvägens del framför allt drabbat den interregionala persontrafiken, som har minskat med 14 % mellan åren 1988 och 1991. Under första halvåret 1992 har denna trafik minskat med ytteriigare 9 % jämfört med första halvåret 1991. Flyget, som liksom järnvägen opererar på den interregionala marknaden, har under motsvarande period minskat med 11 %. Även för järnvägen fortsatte minskningen under första halvåret 1992, dä den uppgick till 4 % jämfört med första halvåret 1991. Marknadsandelen för persontransporter pä järnväg i interregional trafik har därigenom minskat från 14 till 12 % mellan åren 1988 och 1991.
De minskade marknadsandelarna beror delvis på järnvägstrafikens konkurrenskraft relativt andra färdmedel. Del har inte varit möjligt alt pä kort tid förbättra järnvägens utbud eftersom det tar läng tid att bygga ut infrastrukturen samt utveckla och introducera nya fordon. Dock kan konstateras att i de fall som järnvägstrafikens förutsättningar förbättrats radikalt genom t.ex. satsningar i infrastruktur och i rullande materiel, så har ocksä resandet och marknadsandelen ökat. Del gäller för t.ex. snabbtåget X2000 mellan Stockholm och Göteborg och regionallåget Kuslpilen mellan Karlskrona och Malmö.
Det regionala järnvägsresandet har ökat med 3 % mellan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan dock noteras en minskning med 4 %. För buss, tunnelbana och spårväg som huvudsakligen opererar på den lokala marknaden, men med samma typ av resor som den regionala järnvägstrafiken, kan konstaleras en svag nedgång under motsvarande period.
5 Sammanfattning
SJ har uppfyllt resultatkravet för perioden 1988-1992 dvs. resultatet efter
finansnetto har förbättrats med ca 1 miljard kronor. Det preliminära utfallet 55
för resultatet efter finansnetto för är 1992 är ca 400 miljoner kronor. Denna Prop. 1992/93:100 nivä är dock inle tillräcklig för alt uppfylla självfinansieringsbehovet. Detta Bilaga 7 innebär att SJ tvingas låna till investeringar framöver med sjunkande soliditet som följd. Under den gångna fyraårsperioden har SJ ökat investeringarna med ca 50 % från ca 1,9 miljarder kronor år 1988 lill ca 2,8 miljarder kronor år 1991 (koncernen). En fortsatt hög investeringsnivå är strategisk för SJ:s framlida verksamhet mot bakgrund av kommande förnyelsebehov beträffande bl.a. rullande materiel.
Resultatförbättringen har uppnåtts trots en svår lågkonjunktur och trots att förutsättningarna i vissa avseenden ändrats drastiskt under perioden. SJ har bibehållit sin marknadsandel för järnvägstrafiken på en vikande marknad för persontransporter. Godstrafikens ande) har ökat någol.
Den interregionala persontrafiken på järnväg har haft svårigheter att stärka sin marknadsposition och delvis förlorat marknadsandelar till biltrafiken. Introduktionen av snabbläget X2000 pä framför allt relationen Stockholm-Göteborg har emellertid visat på järnvägens reella möjligheter alt ta upp konkurrensen med bil och flyg. SJ:s persontrafikverksamhet är vidare starkt beroende av s.k. entreprenadtrafik, dvs. sådan trafik som offereras till staten eller trafikhuvudmännen.
SJ:s godslrafik har rationaliserats mycket kraftigt och står fortfarande inför stora förändringar. T.ex. har statsmakterna under perioden medgivit bolagisering av kombitrafiken samt utförsäljning av viss andel av aktiema till extern part. Systemtågstrafiken har utvecklats medan antalet vanliga vagn-lasltransporler har minskats.
Resultatförbättringar har framför allt uppnåtts genom rationaliseringar och effektiviseringar internt dvs. genom minskade kostnader. Omfattande rationaliseringar har genomförts vilket medfört att antalet anställda i affärsverket minskat från ca 28 000 år 1987 till ca 18000 vid utgången av år 1992. En del av minskningen förklaras av att verksamheter bolagiserats och överförts till AB Swedcarriergruppen. Intäktsökningar har varit svåra att åstadkomma i en marknad med totalt sett sjunkande volymer. Prissättningen när det gäller säväl person- som godstransporterna har emellertid setts över och givits en mer affärsmässig profil.
Jag anser att SJ genomgått en kraftfull förändring till ett modernare, effektivare och mer kundorienterat företag under de senaste åren. SJ har i olika sammanhang framhållits som ett av de mest effektiva järnvägsföretagen i Europa.
Rekonstruktionsarbetet har inneburit en effektivisering av SJ:s verksamhet, som sannolikt inte skulle kunna ha genomförts under de former och förutsättningar för SJ:s verksamhet som gällde före år 1988. SJ har visat att det är möjligt att driva företaget med ett positivt resultat, även om det nuvarande överskottet inte är tillräckligt för självfinansiering. Jag anser att SJ skall ges förutsättningar att fortsätta utvecklas på företagsekonomiskt sunda grunder. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till riktlinjer för SJ:s fortsatta verksamhet.
Den grundläggande strukturförändringen i 1988 ärs trafikpolitiska beslut - uppdelningen mellan trafikansvaret och ansvaret för infrastrukturen - har enligt min mening haft en rad positiva effekter för den svenska järnvägen. 56
Somjag här redovisat har SJ givits reella förutsättningar all strukturera om Prop. 1992/93:100 verksamheter. Investeringsnivån i SJ har kunnat öka genom de rekonstruk- Bilaga 7 tionsåtgärder som genomförts under perioden. Samtidigt har investeringsnivån i järnvägens infrastruktur höjts krafiigt, vilket torde ha varit svårare att genomföra med den gamla ansvarsfördelningen. Med ett sammanhållet planeringssystem i Banverkels regi för järnvägens infrastruktur konkurrerar numera investeringsmedlen inte längre med SJ:s mer kortsiktiga och affärsmässigt relaterade behov. Detla innebär alt den nuvarande ansvarsfördelningen mellan SJ och Banverket bör ligga fast, även om modifieringar av ansvarsförhållandena kan komma att behöva genomföras framöver.
Uppdelningen mellan trafikansvar och ansvar för järnvägens infrastruktur möjliggör ökad konkurrens inom järnvägssektorn. Jag vill i detta sammanhang understryka att i de fall där statsmakterna hittills medgivit upphandling av järnvägstrafik i konkurrens, så har kostnaderna för trafiken minskat. Det gäller såväl irafikhuvudmännens köp av järnvägstrafik som statens köp av interregional persontrafik på järnväg. Kostnaderna för köp av trafik har i vissa fall minskat med upp till 20%. Ett annat exempel är överenskommelsen mellan SJ och LKAB om malmlransporterna pä Malmbanan, som innebär sänkta kostnader för malmlransporterna bl.a. till följd av att LKAB givits möjlighet att la hand om trafiken i egen regi.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att ta del av vad jag anfört om uppföljning av SJ:s resultat m.m. för åren 1988-1992, utnyttjande av bemyndiganden, marknadsutveckling samt om arbetets fortsatta inriktning inom järnvägsområdet (avsnitt 1-5).
Anslag för budgetåret 1993/94
C 7. Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000*
*Utbrutet anslag
Från anslaget ges ersättning till SJ motsvarande det belopp som SJ:s förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i skatt på grund av att inget koncernförhällande enligt aktiebolagslagens mening finns med SJ.
Anslaget har hittills, under budgetåren 1988/89 -1991/92, ackumulerat belastats med 755 758 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Anslaget inrättades i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och avsåg
SJ:s rekonstruktionsperiod dvs. 1988-1992. Jag avser att återkomma till 57
riksdagen under våren 1993 med riktlinjer för SJ:s verksamhet fr.o.m. den Prop. 1992/93:100 Ijuli 1993 och är därmed inte beredd att nu ta ställning till om anslaget skall Bilaga 7 kvarstå under budgetåret 1993/94.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
ta del av vad jag anfört om anslaget C7. Ersättning till Slalens jämvägar i samband med utdelning frän AB Swedcarrier.
58
D. Sjöfart
Sjöfartsverket
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, verksamhetsinriktning och investeringar för perioden 1993-1995 godkänns.
- De ekonomiska målen ses över och förändringar bör ske fr.o.m. verksamhetsåret 1994.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är all svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att se lill att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former. Verksamhelen skall inriktas på handelssjöfarten, men även fritidsbätstrafi-kens och fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket deltar även i internationellt arbete i ett flertal mellanstatliga organisationer, bl.a. International Maritime Organization (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM). Huvuddelen av Sjöfartsverkets verksamhet finansieras genom avgifter på handelssjöfarten. Kostnader för bl.a. fritidsbätsändamål finansieras dock över statsbudgeten.
Verksamheten år 1991
Verksamhet
Under årel genomfördes prov med elt sateUitbaserat navigeringssystem i farvattnet mellan Sverige och Finland. Vidare tecknade verket kontrakt pä ett nytt sjömätningssystem som innebär sjömätning genom ett helikopterburet laserbatymelrisyslem. I del internationella arbetet har verket bl.a. deltagit i arbetet med ett förslag lill internationell minimistandard för kvaliteten pä fartygsbränsle med hänsyn till miljöaspekterna. Investeringarna uppgick under årel till 48,3 miljoner kronor och avsåg främst äteranskaffningar.
Ekonomi
Sjöfartsverkets resultat efter avkastning lill staten visade en förlust på 3 miljoner kronor verksamhetsåret 1991. Huvudorsaken är, enligt Sjöfartsverket, alt kostnader för Sjöfartsinspektionens verksamhet och isbrytarnas bränslekostnader, som tidigare betalats via statsbudgeten, överförts till avgiftsfinansiering. De ökade kostnaderna kunde inle fullt ut kompenseras av höjda avgifter. Verkets resultalmål som innebär att resultatet efter avkastning lill staten skall vara i genomsnitt 2 % av omsättningen kunde säledes inte näs under året.
Soliditeten uppgick till drygt 84% vilket överensstämmer med målet för soliditet.
Omsättningen mätt i kronor ökade med 1,6 % medan omsättningen i kronor per anställd ökade med 4,3 %. Sjöfartsverket anser dock alt då verksam-
hetens intäkter till övervägande del är beroende av utrikes fartygstrafik och Prop. 1992/93:100 därigenom svensk utrikeshandel är del svårt att mäta produktiviteten för en- Bilaga 7 staka är. Produktivitetsutvecklingen bör i stället ses över en längre period när anpassningar till konjunkturen kunnat göras.
Verksamhetsmål, inriktning och investeringaråren 1993-1995
Sjöfartsverket föreslår följande huvudmål för verksamheten:
- Huvudmålet iör farleder och utmärkning är att tillförsäkra sjötrafiken en god och ändamålsenlig framkomlighet i svenska farvatten, för genomfart och hamnanlöp, även vid nedsatt sikt.
- Huvudmålet för lotsning är alt tillhandahålla en säker lotsning till alla hamnar av betydelse.
- Huvudmålet iör sjöräddning är att efterforskning och räddning av människor i sjönöd samt sjuktransporter frän fartyg skall kunna utföras dygnet runt inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internationella överenskommelser anger.
- Huvudmålet för isbrytning är att vintersjöfart skall kunna bedrivas pä alla hamnar av betydelse.
- Huvudmålet för sjömätning är att fä Sveriges sjöterritorium och övriga intresseområden tillfredsställande sjömälla och resultatet redovisat pä storskaliga djupkartor.
- Huvudmålet för sjökortsproduktion är alt producera moderna och tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en säker sjöfart, bäde civil och militär.
- Huvudmålet för sjöfartsinspektionen är att minimera risker för sjöfarts-olyckor samt om olycka ändå sker, minimera konsekvenserna och förhindra ett upprepande.
Vad gäller verksamhetens inriktning planeras inga större förändringar den närmaste treårsperioden. Nämnas kan att förbättringar av säkerhetssystemen för sjöräddning pågår och att en ny metod för sjömätning kommer alt införas som innebär sjömätning via helikopterburet lasersystem.
Vidare kommer sjösäkerhetsarbetet att utvecklas ytterligare, bl.a. till följd av de senaste årens allvarliga olyckor med passagerarfartyg. En ökad samverkan mellan myndighet och rederier kan bidra till att säkerhetsfrågorna får en ökad betydelse i rederiernas allmänna företagspolicy.
Trafikverken har pä regeringens uppdrag överlämnat en gemensam miljörapport med redovisning av trafiksektorns påverkan pä miljön saml hur sektorn uppfyller riksdagens mål. Trafikverken har även överlämnat separata rapporter om resp. trafikslags påverkan på miljön samt hur den egna sektorn uppfyller riksdagens mål.
Av Sjöfartsverkets del av miljörapporten framgår bl.a. att sjöfartens utsläpp av kväveoxider och svaveldioxider är betydande. Sjöfartsverket stödjer därför arbetet inom IMO om en internationell miljöbaserad minimistandard för fartygsbränslen samt utvecklingen av ett nytt annex till MARPOL om reglering av luftförorening från fartyg.
Investeringama under åren 1993-1995 avser till övervägande del åleran-
skaffningar, bl.a. äteranskaffningar av lotsbåtar och fyrar. Totalt planeras in- Prop. 1992/93:100 vesteringar under den närmaste treårsperioden för ca 228 miljoner kronor Bilaga 7 som finansieras främst genom avskrivningsmedel, men lill viss del även av driflmedel. Utanför investeringsplanen ligger tänkbara investeringar i Södertälje kanal, Rödkobbsfjärden, farled in till Luleå samt Flintrännan i Öresund.
Ekonomiska mål och ramar åren 1993-1995
Sjöfartsverket föreslår följande ekonomiska mål och ramar:
- Mål för soliditet bör vara ca 55 %.
- Mäl för avkastning till staten bör vara att Sjöfartsverket skall inleverera avkastning på verkets fasta statskapital enligt fastställd avkaslningsränta. Avkastningsräntan är 12,25 % från den Ijuli 1992.
- Mål iör prissättning bör vara att höjningar av de allmänna sjöfårtsavgiftema högst skall motsvara de allmänna pris- och löneökningarna. Vid prissättningen skall regionalpolitiska hänsyn tas.
- Ram för upplåning i Riksgäldskontoret till investeringar bör uppgå lill 70 miljoner kronor.
- För likviditetsförsörjning bör Sjöfartsverket få disponera högst 40 miljoner kronor i Riksgäidskontoret.
- Kassamässigt överskott bör placeras pä räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Riksrevisionsverket (RRV) har under våren givit ut föreskrifter och allmänna råd för affärsverkens årsredovisningar och delårsrapporter. I föreskrifterna har RRV bl.a. tagit ställning för att en aktivering av finansiell leasing skall ske. För Sjöfartsverket innebär detta att isbrytaren Oden, som leasas, kommer all tas in i balansräkningen från år 1992. Odens bokförda värde är ca 250 miljoner kronor vilket innebär att soliditeten sjunker till ca 70%.
I 1992 års budgetproposition föreslogs att Sjöfartsverket skulle redovisa sin pensionsskuld i balansräkningen. Verket har beräknat pensionsskulden lill ca 220 miljoner kronor vid utgängen av år 1991. Verket räknar med att införa pensionsskulden i balansräkningen från är 1993 vilket innebär att soliditeten kommer att sjunka till ca 55 %.
Sjöfartsverket har som mäl att resultat efter avkastning till slaten i genomsnitt skall vara 2 % av omsättningen. Resullalprognosen för är 1992 tyder pä ell överskott med ca 94 miljoner kronor efter avkastning till slaten. Överskottet beror bl.a. på låga isbrytarkostnader lill följd av den milda vintern. Verket avser därför alt awakta med avgiftshöjningar tills vidare. Della innebär att verket inte räknar med överskott efter avkastning till staten under åren 1993-1995.
Förändringar genom bl.a. avgiftsfinansiering av verksamheter som tidigare betalats via statsbudgeten innebär alt verket anser det nödvändigt att kontinuerligt följa den totala verksamheten och vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla de ekonomiska målen. Under perioden 1993-1995 genomförs exempelvis en ralionaliseringsplan vars sammanlagda effekt innebär besparingar pä 17 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan Bilaga 7
Verksamhetsmålen föreslås inte nämnvärt förändras utan följer tidigare angivna riktlinjer. Till följd av detla planeras inga större förändringar av verksamhetsinriktningen. Sjösäkerhetsfrågorna har fått ökad prioritet vilket är i linje med det internalionella sjösäkerhetsarbetet.
Jag anser att det är viktigt att riksdagens beslul om att trafiksektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsalt stor betydelse i verksamhelen. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp verkets arbete och vidtagna åtgärder för att bidra till att minska sjöfartens miljöpåverkan.
Jag har inget att invända mot Sjöfarlsverkels förslag till verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan den närmaste treårsperioden och ansluter mig säledes i denna del till vad som sägs i verkels Ireärsplan.
Ekonomiska mål
I anslutning till 1992 års budgetproposition berörde jag arbetet med förnyelsen av affärsverksformen. Jag konstaterade därvid att Sjöfartsverket till övervägande del är ett exempel på naturligt monopol och att det därför är viktigt att skilja pä statens roll som beställare och producent. En viktig del i arbetet är ocksä all precisera de krav pä affärsverken som slaten ställer i sin roll som ägare, dvs. kraven på avkastning m.m. Arbetet borde således inriktas på att uppnä större jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Jag övervägde därvid förändringar av de ekonomiska målen, bl.a. soliditets- och avkastningsmålen.
Sjöfartsverkets soliditet har sedan man blev affärsverk år 1987 legat runt 85%. Den höga soliditeten beror bl.a. på att verket inte redovisat några långfristiga skulder. Införande av finansiell leasing och pensionsskulden i balansräkningen innebär en anpassning till mer bolagsliknande redovisning. Det innebär också att soliditeten sjunker till ca 55 %.
Sjöfartsverkets verksamhet är i grunden en stabil verksamhet med relativt sett låga risker. Därför är det snarare avkastnings- och prismålen än soliditelsmälet som är de främsta styrmedlen.
För rörelsedrivande företag är det vanligt att ha dels elt avkastningskrav för den marknadsmässiga förräntningen av det egna kapitalet, dels en utdelning till ägarna. Nuvarande avkastningskrav på Sjöfartsverkets verksamhet är att verket skall inleverera en avkastningsränta på det fasta statskapitalet. Detta är egentligen inte ell avkastningskrav utan ett utdelningskrav. Jag anser därför att det är rimligt att införa ett avkastningskrav för förräntningen av det egna kapitalet. Detta avkastningskrav bör grunda sig pä det totala egna kapitalet dvs. även det fria egna kapitalet.
Räntenivån för avkastningskravet bör i princip inte vara lägre än den stat liga utlåningsräntan. Med tanke pä verkels jämförelsevis höga soliditet även efter nämnda justeringar av pensionsskuld och finansiell leasing skulle denna räntenivå i nuläget innebära ett alltför högt avkastningskrav på verksamhe ten. Det krävs en närmare översyn av vilken soliditelsnivå som är lämplig ._ o 62 för verket innan räntenivån för avkastningskravet kan preciseras.
Nuvarande utdelningskrav som innebär en avkaslningsränta på slatskapi- Prop. 1992/93:100 talet är etl statiskt krav då statskapitalet inte förändras under åren. Utdel- Bilaga 7 ningskravet bör i stället vara kopplat lill resultatet. Ett normalt utdelningskrav i ett börsnoterat bolag är ca 5 % av justerat eget kapital, men högst 15-20% av resultatet efter skatt för alt få en konsolidering av verksamheten.
När del gäller frågan om produklivitetsmål delar jag verkets bedömning att produktivitetsutvecklingen är svär att mäta frän är till år. Jag anser dock att en effektiviseringsfaktor skall ingå i prismålet.
De förändringar av de ekonomiska målen somjag nu förordat innebär en precisering av de krav som staten i sin roll som ägare ställer på verket. Det innebär även en ökad jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Närmare beräkningar är dock nödvändiga innan de mer långsiktiga procenttalen för soliditets-, avkastnings- och utdelningskraven kan preciseras. Sjöfartsverket bör i sin Ireärsplan för åren 1994-1996 lämna förslag till ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 enligt nu nämnda principer. Jag avser att återkomma i frågan i nästa års budgetproposition.
Med beaktande av vad jag nu anfört bör verkets föreslagna mål för soliditet, avkastning och prissättning gälla för verksamhetsåret 1993.
Jag godtar Sjöfartsverkets förslag om upplånings- och kreditramar för budgetåret 1993/94. Inom ramen för långfristig upplåning i Riksgäldskontoret pä 70 miljoner kronor är 60 miljoner kronor avsedda för en eventuell finansiering av sjömanspensionssystemet enligt riksdagens tidigare beslut.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat om verksamhetens mål och inriktning för perioden 1993-1995,
2. godkänna de ekonomiska mål som jag förordat för verksamhetsåret 1993,
3. godkänna vad jag förordat om förändrade ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994,
4. godkänna vad jag anfört om Sjöfartsverkets investeringar under perioden 1993-1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvi kelser därifrån.
Övriga frågor
1 Utredning om färjetrafiken i Stockholmsregionen
Regeringen beslutade den 8 maj 1991 att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga Stockholmsregionens sjöbaserade person- och godstransporter samt därtill anslutande landtransporter. I uppdraget ingick även att redovisa eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och miljövänliga transporter i regionen.
Uppdraget redovisades den ISjuni 1992.1 betänkandet Färjor och farle der (SOU 1992:56) redovisas nämnda kartläggning samt överväganden och förslag. 63
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Utredningen gör bedömningen att del inte finns tillräckliga skäl för all Prop. 1992/93:100 med särskilda statliga åtgärder styra bort farjetrafik från Stockholms hamn Bilaga 7 till någon annan hamn. I utredningen presenteras dock elt antal förslag för att bl.a. minska Finlandsfärjornas miljöpåverkan i den svenska skärgärden.
Utredningen föreslär att regeringen fullföljer bilaterala överläggningar med Finland om begränsningar av svavcihalten i drivmedel för fartyg i lidla-bellsbunden trafik mellan länderna. Överenskommelserna bör även omfalla gränsvärden för kväveoxidutsläpp. Vidare bör överenskommelser träffas med övriga Östersjöstater. Sjöfartens koldioxidutsläpp bör också uppmärksammas.
Enligt utredningen bör, med hänsyn till erosionspåverkan från fartygen, Länsstyrelsen i Stockholms län få i uppdrag att i samråd med Sjöfartsverket pröva behovet av fartbegränsningar i Stockholms skärgård.
Utredningen föreslår att färjornas storlek begränsas. Inga större fartyg än dagens bör tillåtas gå i tidtabellsbunden trafik genom Stockholms skärgård.
Utredningen föreslår att en ny sträckning av yttre delen av Sandhamnsleden via Rödkobbsfjärden öppnas. Färjor som går i direkt trafik med finska fastlandet bör åläggas alt trafikera den nya leden.
Utredningen föreslår att SJ prövar möjligheten all utveckla sin kombitrafik med en Iransilpendel för färjeanknuten lastbilslrafik med start- eller målpunkter i Skåne och på kontinenten.
Enligt utredningen bör SJ och Banverket tillsammans med finska VR pröva förutsättningarna för en utökad järnvägstrafik Hargshamn-Nyslad.
Remissinstanserna
Vid en remissbehandling av betänkandet har yttranden inkommit från Chefen för marinen. Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Slalens räddningsverk. Statens järnvägar (SJ), Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Riksrevisionsverket (RRV), Boverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk. Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län, Stockholms läns landsting, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Bålunionen, Svenska Seglarförbundet, Stiftelsen Stockholms skärgård. Svenska Åkcriförbundet, Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening, Industrins Centralförbund (Finland).
Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn AB, Hargs Färjehamn AB, Svenska Sjöfolksförbundet, Skärgårdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Harö-Hasselö intresseförening. Miljöpartiet de Gröna i Stockholm och Svenska Kryssarklubben.
Stockholms läns landsting har anslutit sig lill Länsstyrelsens i Stockholms län yttrande.
Övervägande delen av remissinstanserna anser, i likhet med utredningen, alt det inte finns tillräckliga skäl för att med särskilda statliga ätgärder styra 64
bort färjetrafik frän Stockholms hamn lill andra hamnar. I flera yttranden Prop. 1992/93:100 framförs att utvecklingen i sig med bl.a. ökad färjetrafik på Baltikum kan Bilaga 7 skapa underlag för trafik på andra hamnar än Stockholms hamn. Naturskyddsföreningen anser att hälften av färjetrafiken till Stockholm bör lokaliseras till andra hamnar. Skärgårdsmiljöföreningen anser att nuvarande färjetrafik mellan Sverige och Finland bör begränsas till den omfattning den hade före år 1980.
Utredningens förslag till åtgärder för att begränsa färjelrafikens miljöpåverkan tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Vägverket, Länsstyrelsen i Stockholms län och Naturvärdsverket anser att färjetrafikens miljöeffekter bör prissättas. Sveriges Redareförening anser att förslaget till internationella avtal om begränsning av kväveoxidutsläpp bör aktualiseras först sedan driftsekonomiska system för avgasrening finns tillgängliga. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utgångspunkten för bilaterala överläggningar bör vara att fäijor inte bör tillåtas att angöra hamnarna i Stockholm resp. Helsingfors om anordning för kvävereduktion saknas.
Förslagen till begränsningar av färjornas storlek och fartygens hastighet i skärgärden stöds allmänt av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nästa generation färjor bör ha en lägre storleksgräns. Vidare anför länsstyrelsen att om den s.k. Rödkobbsleden inrättas kommer hastighetsbestämmelserna i Furusundsleden att ses över. Sveriges Redareförening anser att ändringar av hastighetsbestämmelserna inle får leda till att färjerederiernas turlistor äventyras.
Förslaget om inrättande av den s.k. Rödkobbsleden, tillstyrks av Kustbevakningen, ÖCB, Sjöfartsverket, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Fartygsbefalsförening, LO, Svenska Seglarförbundet, Svenska Båtunionen, Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening och Stockholms Hamn AB.
Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Naturskyddsföreningen, Skärgårdsstiftelsen, Skärgärdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Svenska Kryssarklubben och Harö-Hasselö intresseförening motsätter sig etl inrättande av Rödkobbsleden.
Övriga remissinstanser lar inte direkt ställning för eller emot Rödkobbsleden, Länsstyrelsen i Stockholms län, i vars yttrande Stockholms läns landsting instämmer, ser positivt pä att frägan om Rödkobbsleden ånyo behandlas i linje med de förutsättningar som utredningen anger. Isamband med en till-lätlighetsprövning måste en förnyad miljökonsekvensbeskrivning göras. Det är väsenlligt att Sjöfartsverket i den fortsatta hanteringen samräder med länsstyrelsen om beskrivningens uppläggning och omfattning. Om en ny farled inrättas bör elt flerårigt kontrollprogram kopplas till farleden så att miljöeffekterna kan följas upp.
Naturvärdsverket anser att om Rödkobbsleden åter aktualiseras bör hela farledssystemet i Stockholms skärgård prövas enligt nalurresurslagen. Boverket anser alt en förutsättning för ett inrättande av Rödkobbsleden är alt de lolala ingreppen i naturen blir mindre än med befintliga farleder.
Förslaget om utvecklad kombitrafik genom en transitpendel kommenteras av ett fåtal remissinstanser. SJ framhåller att denna fråga prövas kontinuer- 65
ligt utifrån marknadsmässiga förutsättningar, men att en Iransilpendel för Prop. 1992/93:100
närvarande har svårt att konkurrera med direklgående färjor mellan Finland Bilaga 7
och Tyskland. SJ är vidare positiv lill en utvärdering av förutsättningarna till
en utvecklad järnvägstrafik mellan Hargshamn och Nystad. Banverket anser
att en ökning av godstrafiken på bl.a. Hargshamn skapar förutsättningar för
att järnvägen skall ta en större andel av färjegodset.
Föredragandens överväganden
Etl viktigt syfle med utredningen om farjetrafiken i Stockholmsregionen var all få en kartläggning av hur land- och sjötransporterna i Stockholmsregionen ser ut i dagslägel och ett underlag i planeringen av framtida infraslruk-turätgärder i regionen.
En övergripande fräga i utredningen har varit om det finns skäl all med särskilda slatliga åtgärder styra bort farjetrafiken frän Slockholm. Utredarens bedömning är att del inte finns tillräckliga skäl för detla. Övervägande delen av remissinstanserna delar denna bedömning.
Del har i såväl den allmänna debatten som i riksdagen vid olika tillfällen aktualiserats att staten borde ingripa mot färjetrafiken och styra den till andra hamnar i regionen. Staten har ett ansvar för att befintliga farleder tillgodoser högt ställda krav pä sjösäkerhet. Slalen tar också ansvar för att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning.
Förbättrade farleder, fartbegränsningar, restriktioner för utnyttjande av farleder utgör exempel på åtgärder för trafikmiljön. Initiativ för att begränsa utsläpp av t.ex. svavel och avfall från fartyg är andra åtgärder av ingripande natur för att förbättra trafikmiljön.
Att staten däremot skulle ingripa mol redarens val av farled och hamn skulle däremot representera en dramatiskt förändrad politik. Såväl redare som hamnar är affärsdrivande enheter med långfristiga ekonomiska åtaganden som också bör ha fasta spelregler för sin verksamhet. Att styra trafik från en hamn till en annan skulle möjligen underlättas om det var samma huvudman som driver hamnverksamhelen. Sä är emellertid inte fallet. Ett ingripande mot färjetrafiken lill en viss hamn innebär följaktligen ocksä stora intäktsförluster för denna hamn.
En grundläggande tanke med den genomförda utredningen är att fä ett underlag för diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framtida trafiklösningar. Hittills har i stora stycken debatten blivit en fräga om Rödkobbsleden eller ej. Rödkobbsleden utgör emellertid bara en del i ett försök till helhetssyn beträffande farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen.
Utredningen har förordat förändringar i Irafikbilden - frysning av fartygs storlekar, hastighetsbegränsningar, omfördelning av trafik mellan farlederna m.m. Jag anser att utredningens underlag bör utnyttjas för en dialog om tra fiken i Stockholmsregionen. Slalen har etl självklart intresse att medverka i denna. De statliga verken har ett lika självklart intresse inom sina resp. ansvarsområden att delta. Men del är av avgörande betydelse att hamnar, kommuner och regioner aktivt medverkar. Först då blir del också möjligt att åstadkomma praktiska resultat och uppnä förbättringar pä miljöområdet för 66
regionen. Jag anser att Länsstyrelsen i Stockholms län bör fä i uppdrag att Prop. 1992/93:100 tillsammans med Sjöfartsverket la initiativet till dialogen om effektiva och Bilaga 7 miljövänliga transporllösningar vad avser farjetrafiken i Stockholmsregionen. Föreslagna förändringar bör genom miljökonsekvensbeskrivningar jämföras med dagens farleds- och trafiksystem för att uppnå en för regionen minst miljöbelastande lösning.
Genom frivilliga överenskommelser bedrivs större delen av färjetrafiken mellan Sverige och Finland med drivmedel med lågl svavelinnehåll. Slutande av bilaterala avtal med övriga Östersjöstater kan vara elt säll alt i större utsträckning begränsa svavelutsläppen från främst färjetrafiken. Jag avser därför att närmare undersöka förutsättningarna för att sädana bilaterala avtal skall komma till ständ.
2 Avveckling av Hamnrådet
Hamnrädet inrättades år 1980 som ett samarbetsorgan för hamnfrågor. Bakgrunden till bildandet av Hamnrädet var det i tidigare trafikpolitiska sammanhang diskuterade behovet av en övergripande hamnplanering och en mera aktiv statlig styrning av hamnväsendet.
Sjöfartsverket har föreslagit att Hamnrädet ombildas, bl.a. pä grund av vissa organisationsförändringar bland ingående organisationer. Sjöfartsverket vill behålla och utveckla samarbetet i hamnfrägor med framför allt Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, men anser att detta kan ske i mer informella former utan ett av regeringen inrättat organ.
Frågan om ombildande av Hamnrådet har behandlats av Hamnrådet och ingen av de ingående organisationerna har haft nägra invändningar mot den föreslagna ordningen. Sjöfartsverket föreslår därför att Hamnrädet awecklas i sin nuvarande form och att ledamöterna entledigas.
Föredragandens överväganden
För att sjöfarten skall kunna utvecklas och bli ett än mer effektivt transportmedel krävs samverkan mellan de olika intressenterna i branschen. Kontakterna mellan Sjöfartsverket och övriga intressenter i hamnfrågor är en viktig del i planeringen av sjöfartens infrastruktur och således även en viktig del för utvecklingen av sjöfarten. Jag delar dock Sjöfartsverkets uppfattning att detta samarbete kan ske i mer informella former utan av regeringen tillsatta organ. Jag föreslår därför att Hamnrådet awecklas. Ansvaret för ett nytt informellt samarbetsorgan för hamnfrägor får därmed åvila Sjöfartsverket och övriga hamnintressenter.
3 Utredning om vissa sjöräddningsfrågor
Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall Sjöfartsverket, inom Sveriges sjöterritorium med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt mindre insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, svara för efterforskning och rädd ning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktrans porter från fartyg. Enligt samma lag är en statlig eller kommunal myndighet 67
skyldig att delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren om Prop. 1992/93:100 myndigheten har lämpliga resurser och ett dellagande inle allvarligt hindrar Bilaga 7 myndighetens vanliga verksamhet.
Sjöfartsverket har fått regeringens uppdrag att i samråd med Överbefälhavaren (ÖB) och Kustbevakningen beskriva och analysera nuvarande sjöräddningsverksamhet med avseende på ingående aktörer, beredskapsnivä och internationellt samarbete. I de fall det kan konstateras brister i beredskapsnivå och geografisk täckning skall förslag lämnas till förändringar och förbättringar i detta avseende. Därvid skall även förslag lämnas till finansiering av föreslagna åtgärder samt hur omprioritering kan göras inom befintlig medelsram för sjöräddningsverksamhet. Sjöfartsverket beräknar avlämna en slutrapportering av uppdraget under början av är 1993.
I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddning finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade förutsättningar för beredskap med försvarsmaktens helikoptrar uppstår merkostnader för försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjöräddning. Merkostnaderna för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av utredningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.
När det gäller finansieringen av merkostnaderna anser Sjöfartsverket att dessa bör betalas via Försvarsdepartementets anslag. I annat fall bör merkostnaderna fördelas på de räddningstjänster inom vars ansvarsområden helikoptrarna kan utnyttjas.
Kustbevakningen anser i princip att kostnaderna bör täckas av medel via det departement som har ansvar för verksamheten. ÖB anser att Sjöfartsverket har det entydiga ansvaret för sjöräddningen och därför bör även kostnaderna belasta Sjöfartsverket.
Sjöfartsverket gör bedömningen att omprioriteringar inom nuvarande anslagna medel för sjöräddningsverksamhet inte är möjliga på kort sikt. Verket avser dock återkomma i slutrapporteringen av uppdraget med förslag om omprioriteringar och effektiviseringar inom sjöräddningsverksamheten på lång sikt.
Föredragandens överväganden
En förutsättning för en effektiv sjöräddningsverksamhet är ett väl utvecklat samarbete mellan de ingående aktörerna i verksamheten där var och en bidrar med nödvändiga resurser.
När det gäller försvarets tunga helikoptrar är dessa främst avsedda för militära ändamål, men är också en viktig resurs vid sjöräddningsuppdrag. Då förutsättningarna för helikoptrarnas ordinarie verksamhet förändrats har merkostnader för försvarsmakten uppstått till följd av helikopterberedskap för att uppnä målet om en tillfredsställande sjöräddningstjänst.
Jag anser det rimligt alt ÖB kompenseras för dessa merkostnader. Även om del varit en tillämpad princip hittills att varje myndighet deltar i sjörädd ningen med egna resurser och eget kostnadsansvar, måste denna princip också vägas mot sjöräddningens effektivitet. Sjöfartsverket påtalade inför 68
den gångna sommaren att helikoplerberedskapen inte var tillfredsställande. Prop. 1992/93:100 Genom beslut av regeringen ålades ÖB alt tillförsäkra en rimlig beredskap. Bilaga 7 Det förutsattes samtidigt att ÖB skulle kompenseras för detla. Merkostnaden beräknades till ca 315000 kronor.
Med uppdraget till Sjöfartsverket initierades ett arbete all ompröva resursanvändningen för sjöräddningsändamål. Huvuddelen av de pengar som Sjöfartsverket disponerar går t.ex. till Televerket för att täcka kostnaderna för kustradiostationerna. Jag anser det väsentligt att de resurser staten anslår för sjöräddningsändamål också används pä ett effektivt sätt.
Den beställarroll som Sjöfartsverket har fått bör ge incitament att pröva säväl inriktning som omfattning av organisationen för sjöräddning. Jag anser för egen del det rimligt att Sjöfartsverket frän anslaget täcker kostnader för grundläggande helikopterberedskap. Det innebär inte en bindning att köpa helikoptertjänster av ÖB. Sannolikt är det dock endast ÖB som kan tillgodose kraven på tung helikoptermateriel.
Mina överväganden innebär inte någon ändring av gällande principer för myndigheternas grundläggande skyldighet att ställa upp kostnadsfritt med personal och materiel. Den ordning jag nu förordar innebär däremot ett komplement för att kunna tillgodose kraven på en fungerande helikopterberedskap.
Sjöfartsverket har begränsade resurser till sitt förfogande. Omprioritering av resurserna för sjöräddningsändamål är en möjlighet som nu prövas inom ramen för Sjöfartsverkets utredning. För att klara kostnaderna för helikopterberedskapen sommaren 1992 och under kommande budgetår bör verket få använda medel under anslagsposten Tjänster inom farledsverksamheten under anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. somjag senare kommer att redogöra för. ÖB har för sin del indikerat ett belopp i storleksordningen 3-4 miljoner kronor. Denna ersättning får emellertid bestämmas i förhandlingar mellan verket och ÖB. Även långsiktiga lösningar bör kunna diskuteras om detta skulle vara ekonomiskt fördelaktigt.
Med Sjöfartsverket som ansvarig beställare och med ett visst direkt kostnadsansvar bör incitament skapas för en ständig prioritering av resursinsatserna. Med denna klarare roll bör bättre förutsättningar också skapas för andra beställare av helikoptertjänster genom samordning i "upphandlingen" av tjänster.
Jag räknar med att Sjöfartsverket skall kunna täcka nu beräknade merkostnader på ca 3 - 4 miljoner kronor inom den förordade anslagsramen som jag återkommer till. Jag vill avslutningsvis nämna den betydelse sjöräddningen och inte minst helikopterberedskapen har för handelssjöfarten.
Jag har i frågan om sjöräddningsverksamheten samrått med försvarsministern.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om en aweckling av Hamnrådet,
2. godkänna vad jag anfört om helikopterberedskap för sjörädd- 69 ning.
dels bereder riksdagen tillfälle Prop. 1992/93:100
3. att ta del av vad jag har anfört om utredningen om färjetrafiken Bilaga 7 i Stockholmsregionen.
Anslagsfrågor
D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För ersättning för fritidsbätsändamål m.m. föreslås ca 60,7 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
- Sjösäkerhetsrådets verksamhet föreslås integreras i Sjöfartsverket.
- Ansvaret för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg föreslås överföras till Handelsflottans kultur- och fritidsråd.
- Betalningsansvaret för vissa bemanningskoslnader föreslås överföras till handelssjöfarten.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
71251000* 76696000* 60754000
• Anslaget Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster.
Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkels ansvarsområde som inte skall finansieras via handelssjöfarten.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket beräknar anslaget för budgetåret 1993/94 till ca 79,3 miljoner kronor före pris- och löneomräkning. Sjöfartsverket har delat upp anslaget i följande anslagsposter:
Anslagspost
Tkr
1. Sjösäkerhetsrådet
2. Tjänster inom farledsverksamheten
3. Vissa bemanningskostnader
4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsvis
5. Tjänster inom fartygsverksamheten
79346
Förslaget innebär en ökning av anslaget från föregående budgetår med drygt 2,6 miljoner kronor och kan härledas till anslagsposten 1. Sjösäkerhetsrådet som föresläs öka med 650 000 kronor saml till anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader som föreslås öka med 2miljoner kronor.
70
Sjösäkerhelsrädets ökning avser köp av sändningstid i reklamfinansierade Prop. 1992/93:100 TV-kanaler. Bilaga 7
I anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamhelen är ca 47 miljoner kronor avsedda för fritidsbåts- och yrkesfiskesändamäl. Av dessa 47 miljoner kronor är ca 31 miljoner kronor avsedda för sjöräddningskostnader. Vidare är under anslagsposten 1,2 miljoner kronor avsedda för kostnader för vissa beredskapsätgärder inom totalförsvaret, ca 2,2 miljoner kronor är avsedda för kostnader för bemanning av vissa fyrar samt 2,3 miljoner kronor för kostnader för viss nyhetsförmedling till sjöfarten.
Föredragandens överväganden
Anslagspost 1. Sjösäkerhetsrådet
Sjöfartsverket är enligt sin instruktion ansvarig myndighet för sjöräddningsarbetet. Av naturliga skäl har tyngdpunkten i arbetet legat på den yrkesmässiga sjöfarten. Men verket har samtidigt en bred kontaktyta i sjösäkerhetsfrågor gentemot fritidsbåtstrafiken. Verket producerar särskilda sjökort för fritidsbåtsändamål och ansvarar för utmärkning av fritidsbåtsleder. Verket deltar dessutom i arbetet vad gäller förarintyg för fritidsbåtar förutom det redan tidigare berörda ansvaret för sjöräddningen.
Sjösäkerhetsrådet har till uppgift att verka för förbättrad sjösäkerhet genom information och rådgivande verksamhet. Av naturliga skäl blir arbetet koncentrerat till vär- och sommarperioden. Genom att arbetet drivs i en särskild organisation uppstår också kostnader för administration och lokaler. Sjösäkerhetsrädet begär i är ökade resurser för informationskampanjer. Ett sätt att kunna öka resurserna för den typen av insatser är att minska kostnaderna för administration m.m. Jag anser att man kan nå sådana fördelar genom att integrera Sjösäkerhetsrådet i Sjöfartsverket. Själva myndigheten upphör men uppgifterna förs vidare till Sjöfartsverket. Därigenom bör administrations- och tryckkostnaderna m.m., som i dag uppgår till drygt 1 miljon kronor, kunna minskas. Det betyder vidare att den personal som nu sysselsätts för informationsinsatser ocksä kan användas för annat sjösäkerhetsarbete.
De företrädare som ingär i Sjösäkerhetsrådet representerar en värdefull kompetens i sjösäkerhetsarbetet. Detta ideella arbete bör tas till vara även i det fortsatta arbetet. Till den ansvariga myndigheten Sjöfartsverket bör knytas ett räd med lämplig expertis. Informationsinsatser kan därför även fortsättningsvis göras i Sjöfartsverkets/Sjösäkerhetsrådets namn. Den av mig nu förordade förändringen bör göras från den I juli 1993.
När det gäller statens insatser för information m.m. förordar jag ett oförändrat anslag för nästa budgetår. Därutöver är det, som tidigare, en fråga för Sjöfartsverket att besluta om vilka övriga resurser som bör avsättas för sjösäkerhetsinsatser.
Anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamheten
Viss nyhetsförmedling till sjöfarten avser nyhetsförmedling av svenska
pressnyheter till svenska fartyg. Denna verksamhet administreras av Han- 71
delsflottans kultur- och fritidsråd (HKF). En överföring av ansvaret för ny- Prop. 1992/93:100
hetsförmedlingen till HKF skulle ge en tydligare koppling mellan verksam- Bilaga 7
hets- och kostnadsansvar för tillhandahällandet av denna tjänst. Jag föreslår
därför att ansvaret för nyhetsförmedlingen till svenska fartyg överförs till
HKF fr.o.m. budgeläret 1993/94 vilket ocksä innebär att detta faller inom
sjöfartens kostnadsansvar.
Jag har i avsnittet Övriga frågor under detta littera aviserat en redovisning av finansiering av Överbefälhavarens merkostnader för helikopterberedskap. Jag återkommer nu i denna fråga. De medel under anslagsposten som beräknats för nyhetsförmedling av svenska pressnyheter till svenska fartyg bör kvarstå tills vidare för att kunna användas till sjöräddningsändamål och därigenom till merkostnader för helikopterberedskap. ÖB har som tidigare redovisats indikerat merkostnaderna för helikopterberedskapen till 3 - 4 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Det exakta ersättningsbeloppet fär bestämmas i förhandlingar mellan Sjöfartsverket och ÖB.
Jag beräknar anslagsposten till 52 798 000 kronor för budgetåret 1993/94 varav 1 298 000 kronor avser medel för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret.
Anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader
Med hänsyn till de neddragningar i de offentliga utgifterna som är nödvändiga föreslårjag att kostnaderna för bemanning med militär personal på sjö-mätningsfartyg samt rese- och traktamentskostnader för militär personal på isbrytare skall finansieras av handelssjöfarten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Detta innebär att anslagsposten utgår och att anslaget minskas med 16 miljoner kronor.
För Åtgärder mot vattenförorening från fartyg och Tjänster inom fartygsverksamheten beräknar jag i likhet med Sjöfartsverket oförändrade anslag för budgetåret 1993/94.
Mitt förslag till fördelning av anslaget for budgetåret 1993/94 framgår av följande tabell:
Anslagspost Tkr
1. Sjösäkerhetsinformation 3 470
2. Tjänster inom farledsverksamheten 52798
3. Åtgärder mot vattenförorening frän fartyg, 1 förslagsvis
4. Tjänster inom fartygsverksamheten 4 485
60754 Efter de förslag jag nu framfört kommer anslaget i huvudsak att avse medel för fritidsbåtsändamål. Jag föreslår därför att anslaget Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster ändras till Ersättning för fritidsbåtsändamål m. m. för att ge en bättre beskrivning av anslagets ändamål.
72
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen alt
1. godkänna vad jag anfört om alt Sjösäkerhetsrådets verksamhet integreras i Sjöfartsverket,
2. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för viss nyhetsförmedling till sjöfarten,
3. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för vissa bemanningskostnader samt
4. till Ersäuning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 60 754 000 kr.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
D 2. Transportstöd för Gotland
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För transportstöd för Gotland föresläs 160 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
- Högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget bör vara kvar i nuvarande former tills vidare.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
174776000 140000000 160000000
Resultat budgetåret 1991/92
I 1992 års budgetproposition beräknades underskottet i färjetrafiken för budgetåret 1991/92 till 163 miljoner kronor. Utfallet blev 174,8 miljoner kronor. Avvikelsen beror främst på alt uthyrningen av färjan Nord Neptunus skedde i mindre omfattning än beräknat.
Av den granskningsrapporl för verksamhetsåret 1991, som lämnats av den av staten utsedde auktoriserade revisorn, framgår alt koncessionstrafiken redovisats pä ett tillfredsställande sätt under år 1991.
Sjöfartsverket
För budgetårel 1992/93 har 140 miljoner kronor anslagits för transportstödet för Gotland. Enligt Sjöfartsverkets prognoser för budgetåret 1992/93 beräknas dock anslaget uppgå till 160 miljoner kronor. Avvikelsen beror på att ökningen av antalet passagerare lill följd av taxesänkningarna under år 1992 förväntas bli mindre än beräknat.
För budgetåret 1993/94 beräknar Sjöfartsverket anslaget lill färjetrafiken till och från Golland till 160 miljoner kronor före hänsyn till kostnadsökningar på grund av inflation. I anslaget är inga taxejusteringar kalkylerade.
73
översyn av färjetrafiken Prop. 1992/93:100
Sjöfartsverket har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av färjelra- cJnaga / fiken till och från Gotland. Uppdraget redovisades i juni 1992. I rapporten Vägval i Gotlandslrafiken konstaterar Sjöfartsverket att staten även fortsättningsvis måste garantera Gotland en tillfredsställande transporlförsörjning. Verket anser att utgångspunkten för personresandet bör vara att färjan ses som en interregional kollektivlrafikförbindelse. Vidare bör även flygförbindelserna beaktas när man ser pä del lolala trafikutbudet.
Sjöfartsverket lägger fram förslag till åtgärder dels på kort sikt dels på lång sikt, dvs. inför en ny trafikupphandling.
På kort sikt anser verket att tidtabellen skulle kunna anpassas till att bättre tillgodose personresandet. Detta skall övervägas vid tidlabellsdiskussio-nerna inför är 1993. När det gäller sammansättning av färjor finns del inte ekonomi i att i ett kort perspektiv byta ut nuvarande färjor enligt verket. Däremot bör befintliga färjor kunna utnyttjas bättre.
Verket anser att de taxesänkningar som genomförts under år 1992 innebär att taxorna nu befinner sig på en rimlig nivä. Ytterligare taxesänkningar kan därför inte motiveras. Verket ifrågasätter mot den bakgrunden den speciella rabatten för resenärer som är mantalsskrivna pä Gotland och anser att olika rabatter i stället bör vara kommersiellt motiverade.
Verket anser att konkurrerande trafik på nuvarande koncessionslinjer inte bör tillåtas. Däremot skulle nya trafiklinjer för nya resbehov utan krav på statligt stöd kunna tillåtas redan under nuvarande avtalsperiod.
Verket konstaterar att skattefri försäljning ombord pä Gotlandsfärjorna skulle kunna innebära ett minskat statsbidrag. Enbart skattefri servering anses dock inte ekonomiskt intressant. Verket påpekar dock att skattefri försäljning ombord sannolikt skulle innebära visst bortfall i försäljning i andra delar av landet. En inte oväsentlig merförsäljning antas dock uppstå.
Pä lång sikt, inför en ny trafikupphandling, anser verket att slaten bör klargöra sitt åtagande i trafiken samt hur den skall bedrivas framöver.
Verket föreslär att statens åtagande skall bestå av en garanterad bastrafik med kompletterande trafik i konkurrens under högsäsong. Detla skulle innebära att lagen om linjesjöfart på Gotland slopas och den statliga trafiken avtalsregleras som hittills. Enligt verket skulle en statlig trafik på en fastlandshamn i stället för nuvarande två hamnar innebära att färjorna kan utnyttjas bättre och att turlistan kan utökas samtidigt som väsentliga kostnadsbesparingar på statsbidraget kan uppnås. Vidare kan staten komplettera sin trafik under högsäsong om inte nytillkommande trafik kan tillgodose efter-frågetoppen under sommaren. Frågan om staten eller nägon annan skall stä som ägare av färjorna och vem som skall driva trafiken bör undersökas närmare.
Högstprisregleringen och Gotlandstillägget
I Sjöfartsverkets översyn har även ingått att belysa konsekvenserna för fraktpriserna och for Gotlands näringsliv av att högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstilläg get awecklas. '
Sjöfartsverket gör bedömningen att tidigare angivna motiv för elt avskaf- Prop. 1992/93:100 fande av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har giltighet Bilaga 7 och att det säledes bör avskaffas. Sjöfartsverket förordar därvid en avreglering i två steg. I ett första steg trappas Gotlandstillägget ner frän 0,6% till 0,3% fr.o.m. den Ijanuari 1993. Vid utgängen av är 1993 avskaffas sedan bäde högstprisregleringen och Gotlandstillägget hell. Denna lösning skulle ge tid för omställning, anpassning av gällande transportavtal, ökad konkurrens m.m.
Remissinstanserna
Vid en remissbehandling av Sjöfartsverkels rapport har yttranden inkommit från Riksrevisionsverket (RRV), Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Länsstyrelserna i Gotlands, Kalmar, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, Borgholms, Gotlands, Norrköpings, Nynäshamns, Öskarshamns, Oxelösunds och Västerviks kommuner, Stockholms stad, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Östsvenska Handelskammaren, Sveriges Industriförbund, Gollands Turistförening och Svenska Äkeriförbundet.
Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn, Bilspedition, Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Sydsvenska Handelskammaren, Stockholms Handelskammare, Glesbygdsmyndigheten, Gotlands Allting, Kommunförbundet i Kalmar län och SOS Rädda Gotland.
Sjöfarlsverkels uppfattning att staten även fortsättningsvis måste garantera Golland en tillfredsställande transportförsörjning delas allmänt av remissinstanserna.
Av de remissinstanser som yttrat sig över taxorna i färjetrafiken anser övervägande delen att taxorna bör sänkas. Framför allt från de gotländska remissinstanserna framhålls att taxorna bör sällas med utgångspunkt i den rörliga kostnaden för motsvarande transportsträcka på land med bil.
Frägan om skattefri försäljning på färjorna kommenteras endast av en del av remissinstanserna. De som yttrat sig är positiva till skattefri försäljning, men övervägande delen anser att frägan bör studeras närmare.
Frägan om konkurrens och kompletterande färjetrafik bäde inom ramen för nuvarande avtal och i framtida trafik kommenteras av ca en tredjedel av remissinstanserna som alla är positiva lill Sjöfartsverkets förslag i detta avseende.
Flertalet remissinstanser har kommenterat Sjöfartsverkets förslag om en framtida statligt garanterad baslrafik mellan två hamnar. Övervägande delen av remissinstanserna avvisar Sjöfartsverkets förslag med motiveringen att det presenterade underlaget är alltför bristfälligt för att utgöra beslutsunderlag för en långsiktig utformning av farjetrafiken. Från ett flertal remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun, föreslås all en kompletterande utredning som tar hänsyn till näringspolitiska och regionalpoUtiska aspekter av färjetrafiken genomförs inför en ny trafikupphandling.
När del gäller högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget är äsik- 75
terna delade hos de remissinstanser som kommenterat frägan. Det råder Prop. 1992/93:100 enighet om att nuvarande regleringssystem inte är tillfredsställande. Flerta- Bilaga 7 let av dem som kommenterat frägan anser dock att om högstprisregleringen och Gotlandstillägget awecklas bör detta ersättas av ett nytt system som motsvarar effekterna av det nuvarande systemet.
Föredragandens överväganden
Sjöfartsverkets översyn av farjetrafiken har skapat en debatt om trafiken och hur denna skulle kunna förbättras. Min övergripande bedömning är att översynen är elt värdefullt underlag för fortsatta diskussioner om Gotlands-trafiken mellan statliga myndigheter och regionala och kommunala organ.
Det huvudsakliga syftet med Sjöfartsverkets översyn av färjetrafiken lill och från Gotland har varit att se över nuvarande trafik och föreslå förändringar inom ramen för avtalet som reglerar trafiken. Förändringar i tidtabellen och bättre utnyttjande av befintliga färjor är frågor för Sjöfartsverket. När det gäller övriga förslag på kort sikt vill jag anföra följande.
Regeringens förslag om ökade anslagsmedel till färjetrafiken till och från Gotland för innevarande budgetår innebar att persontaxorna kunde sänkas med hela 30 % under år 1992. Detta har lett till en ökning av personresandet med ca 10 % under är 1992. Den största ökningen skedde under sommarmånaderna. En del av ökningen fär därför förmodas även bero på de gynnsamma väderleksförhållandena som då rådde och som innebar en allmänt ökad turism i Sverige.
Taxesänkningarna under år 1992 har inneburit en positiv resandeutveckling som talar för en ökning i resandet även under år 1993.1 diskussionen om taxenivän måste dock även hänsyn till statsbidragets storlek tas. Statsbidraget för innevarande budgetär beräknas nu uppgå lill 160 miljoner kronor vilket är 20 miljoner kronor mer än jag beräknade i budgetpropositionen för innevarande år. Ökningen är betydande, inte minst med hänsyn till det statsfinansiella läget som för närvarande råder. Jag är därför inte beredd att föreslå extra anslagsmedel för ytterligare taxesänkningar under budgetåret 1993/94. Det finns dock anledning alt fortsätta diskussionen om färjetaxorna med regionala företrädare, men dä inte isolerat frän frågor om trafikuppläggning, kostnader och effektivitet.
När del gäller den särskilda rabatten för gotlänningar är denna till för att få ner kostnaderna för gotlänningar med frekvent resande mellan Gotland och fastlandet. Med hänsyn lill de diskussioner som pågår om färjetaxorna m.m. är jag inte beredd att nu förorda en förändring av detta rabattsystem.
När det gäller frågan om konkurrens i Gotlandslrafiken inom ramen för nuvarande koncessionsavlal är jag inte beredd att generellt tillstyrka tillstånd till färjetrafik pä nya linjer utan att först analysera kostnadskonsekvensema för koncessionslrafiken. En sådan fråga bör naturligen behandlas inom ramen för den dialog om den framlida Gotlandslrafiken somjag bl.a. vill föra med företrädare för kommunen och länsstyrelsen.
Frågan om högstprisregleringen och del s.k. Gotlandstillägget är, dä inget statligt stöd utgår, för statens del en fräga av principiell natur. Sjöfartsverket har, i likhet med tidigare utredningar, konstaterat alt del inle gär att göra en 76
exakt bedömning av merkostnaderna för godstransporter med lastbil till och Prop. 1992/93:100 från Gotland. Det är säledes inte möjligt för slaten att följa upp regleringar- Bilaga 7 nas verkan.
Min uppfattning att högstprisregleringen och Gotlandstillägget är ett otillfredsställande regelsystem kvarstår. Jag finner därför Sjöfartsverkels modell med stegvis aweckling tilltalande. Den osäkerhet som finns om effekterna för fraktpriserna till och från Golland vid en aweckling ger dock anledning att föra en närmare diskussion om frågan med bl.a. företrädare för det gotländska näringslivet. Jag vill därför awakta med ett förslag om aweckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget lills vidare.
Den del i Sjöfartsverkets rapport som avser förslag lill åtgärder pä lång sikt syftar till alt skapa ett underiag i det förberedande arbetet inför en ny Irafikupphandling. Sjöfartsverkets förslag om fri konkurrens och en statlig s.k. bashamnstrafik har fått bäde positivt och negativt bemötande. Sjöfartsverkets redovisning i denna del utgör, som remissinstanserna och verket självt säger, inle tillräckligt underlag för ett definitivt ställningslagande inför en ny trafikupphandling. Däremot är det ett värdefullt underlag för fortsatta diskussioner mellan slatliga företrädare och regionala och kommunala företrädare om Gotlandslrafikens framlida utformning. Redovisningen i denna del föranleder säledes inga förslag frän min sida för närvarande.
Med beaktande av vad jag nu anfört beräknarjag anslaget lill 160 miljoner kronor för budgetårel 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget samt
2. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 160000000 kr.
D 3. Handelsflottans pensionsanstalt
1991/92
Utgift
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Bakgrund
Handelsflottans pensionsanslalts (HPA) huvudsakliga arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar samt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa föranleder.
HPA:s inkomster härrör frän fastställda redaravgifter saml från ränleav-kastning på fondkapital. Riksdagen beslutade i december 1989 att den särskilda sjömanspensionen skulle upphöra fr.o.m. den Ijanuari 1990 (SFS 1989:996). Samtidigt beslöts om vissa övergångsregler. I april 1998 kommer den sista sjömanspensionen alt beviljas enligt förordningens bestämmelser.
Handelsflottans pensionsanstalt har i sin årsredovisning för budgetåret 77
1991/92 redovisat verksamheten. Det gångna budgetåret har inbringat 31,4 Prop. 1992/93:100 miljoner kronor i redaravgifter vilket innebär att sjömanspensionsfonden Bilaga 7 tillförts ett överskott om 11,4 miljoner kronor. Kostnaden för pensionsulbe-talningar har för budgetåret 1991/92 uppgått till 46,7 miljoner kronor och kostnaden för administration till 2,2 miljoner kronor. HPA bedömer att någon upplåning i Riksgäldskontoret inle behöver göras under innevarande budgetär för att finansiera pensionsutbelalningar. HPA förordar därför att redaravgiflernas storlek anpassas under är 1995 för att bättre överensstämma med gällande pensionsåtaganden under förutsättning att HPA:s ekonomi är fortsalt god.
Enligt RRV är HPA:s årsredovisning och årsbokslut rättvisande men verket har i sin revisionsberättelse avstått från att bedöma om resultatredovisningen är rättvisande. I RRV:s revisionsrapport påpekas att HPA inte uppfyllt kraven i 20 § budgetförordningen. Samtidigt ifrågasätter RRV en strikt tillämpning av dessa regler då HPA:s verksamhet skall awecklas. Som ett led i awecklingen av HPA:s verksamhet har en minskning av personalstyrkan skett.
I sin förenklade anslagsframställning har HPA yrkat etl anslag pä 1000 kronor för budgetåret 1993/94 och all administrationskostnaderna fär uppgå 11111983000 kronor.
HPA beräknar en låneram om 60 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för all läcka upplåningsbehovet för de pensionsutbetalningar som övergångsbestämmelserna för sjömanspensioner medför. HPA får la upp länen i Riksgäidskontoret genom Sjöfartsverket.
Föredragandens överväganden
HPA har vidtagit ätgärder för att påskynda en aweckling av verksamheten, vilken bör vara genomförd senast är 1995. Jag fäster samtidigt HPA:s uppmärksamhet pä RRV:s synpunkter.
HPA fär under budgetåret 1993/94 disponera upp till 60 miljoner kronor för pensionsutbetalningar genom lån som Sjöfartsverket tar upp i Riksgäldskontoret. Jag föreslär all HPA anvisas ett anslag för budgetåret 1993/94 pä 1 000 kronor. För att täcka HPA:s kostnader för administration fär HPA för budgetåret 1993/94 la i anspråk 1 983000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
att lill HandelsflottanspensionsanstaU för budgetårel 1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.
D 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
1991/92 Utgift O
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000
1 föregående budgetproposition konstaterades bl.a. att Sverige genom ett 78
folkrättsligt konvenlionsälagande har förbundit sig att erbjuda sjömän etl Prop. 1992/93:100 visst utbud av kultur- och fritidsaktiviteter. Bilaga 7
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har enligt sin instruktion (SFS 1988:1100) lill uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur-och fritidsverksamhet för sjöfolk. Det övergripande målel för HKF:s verksamhet är att så effektivt som möjligt erbjuda sjömän etl meningsfullt och attraktivt frilids- och kulturliv.
HKF:s verksamhet betalas genom en avräkning av fyravgifterna som ingår i Sjöfarlsverkels avgifter. Över statsbudgeten har redovisats ett anslag om 1000 kronor.
HKF har i sin årsredovisning för budgeläret 1991/92 redovisat verksamheten inom områdena stab, information, video, sjömansbiblioteket, idrott och hamnservice. Av resultatredovisningen framgår att HKF inom så gott som samtliga verksamhetsområden nått de mäl som ställts upp för verksamheten i enlighet med inriktningen i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92-1993/94. Av årsredovisningen framgår vidare att avräkningen av fyravgiftema för budgetåret 1991/92 uppgick till 5,87 % och att verksamheten redovisade ett överskott pä 1 miljon kronor. Överskottet beror på att reserverade medel för kostnader i samband med utökning och komplettering av åtaganden inom hamnverksamhelen inte behövt ianspräk-las samt att vissa investeringar fått skjutas till innevarande budgetär.
I sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anser HKF att de övergripande mål och den inriktning av verksamheten som rädet lade fast i sin fördjupade anslagsframställning bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
De övergripande mål och riktlinjer som HKF redovisade i sin fördjupade anslagsframställning för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör gälla även för budgetåret 1993/94.
HKF:s årsredovisning visar, enligt min mening, alt verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan näs. Jag kan ocksä konstatera att Riksrevisionsverket inle har haft nägra invändningar i revisionsberättelsen avseende HKF.
Somjag tidigare redogjort för bör ansvaret för kostnader för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg överföras från anslaget D 1. Ersättning för fritidsbätsändamål m.m. lill HKF fr.o.m. budgetåret 1993/94. Kostnaderna för ansvaret för viss radiotjänst beräknar jag till 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att HKF för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 1000 kronor. Jag beräknar HKF:s administralionskostnader för nästa budgetår till 19500000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen
att till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1993/94 -jg
anvisa elt anslag pä 1000 kr.
6 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
D 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Kommunikationsdepartementet blir huvudman för Trollhätte kanalverk fr.o.m. den 1 januari 1993.
- Trollhätte kanalverk inordnas i Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 januari 1994.
- Till Trollhätte kanalverk och Vänerns Seglationsstyrelse anvisas för budgetåret 1993/94 63,0 miljoner kronor.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag
59780000 78000000 63000000
Trollhätte kanalverk
Vid årsskiftel 1991/92 ombildades Statens vattenfaUsverk till aktiebolag. Vid samma tidpunkt bildades ett affärsverk ur Vatlenfallskoncernen med ansvar för Statens kanalrörelse i Trollhätte och Säffle kanaler (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92).
Trollhätte kanalverk har enligt sin instruktion (SFS 1991:2014) lill uppgift att ansvara för drift och förvaltning av verksamheten i Trollhätte och Säffle kanaler.
Kanalverkets huvuduppgifter är att verka för att effektiva kommunikationer upprätthålls på kanalerna, verka för en samordning mellan kanalverksamheten och Vänersjöfarten, ansvara för byggnation, drift och underhåll av de anläggningar som behövs för kanalverksamheten och ansvara för beredskapsplaneringen av kanalverksamhelen under kris- eller krigsförhållanden.
Kanalverkets intäkter utgörs bl.a. av farledsvaruavgifler på utrikes gods. Staten anslår de ylterligare medel som behövs för att hålla kanalen öppen för nyttotrafik och fritidsbåtar. Anslaget läcker även kostnaderna för Vänerns seglationsstyrelses verksamhet på Vänern; utmärkning av farieder och lotsning m.m.
Trollhätte kanalverk anser att anslaget för budgetårel 1993/94 bör uppgå till 71 695000 kronor och att investeringarna för perioden 1993-96 fär uppgå till 27400000 kronor.
Vänerns seglationsstyrelse
För budgetåret 1993/94 har Vänerns seglationsstyrelse yrkat ell anslag på 7800000 kronor.
Utredningen
I anslutning till 1992 ärs budgetproposition redogjorde jag för betänkandet om Vänersjöfarten (SOU 1991:73). Samtidigt konstaterades att en översyn
av transportalternativen till dagens kanaltransporter borde utvärderas mer Prop. 1992/93:100 ingäende. Den 4 juni 1992 fick därför Trollhätte kanalverk i uppdrag att i Bilaga 7 samråd med Sjöfartsverket och Länsstyrelsema i Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län utreda delta. Redovisningen av uppdraget. Sjötransporter i Vänerregionen (SIV 1992:10) överlämnades i oktober 1992 till Kommunikationsdepartementet.
Utredningen gör bedömningen att godsmängden till och från Vänerregionen kan öka med ca 15 % vilket motsvarar 400 000-500 000 ton last, potentialen finns för enhetslastat gods. Detla förutsätter bl.a. reguljära avgångar och en transportorganisation som kan erbjuda "dörr till dörr"-transporter.
Genom att investera i ny teknik beräknar utredningen att statens kostnader för Vänersjöfarten kan minskas med ca 7 miljoner kronor per år när föreslagna rationaliseringar är genomförda. Av dessa 7 miljoner kronor bedöms 5 miljoner kronor komma kanalverket tillgodo.
Utredningen föreslär ocksä att en huvudman bör ha ansvaret för kanalver-kels verksamhet och att kanalverket bör kvarstå i sin nuvarande organisationsform. En regionalt förankrad organisation kan enligt utredningen bäst samordna olika transportfunktioner så att kunderna kan erbjudas de effektivaste transporllösningarna till de lägsta kostnaderna.
Sjöfartsverket har lämnat ett särskilt yttrande över utredningen. Verket delar utredningens bedömning alt det finns förutsättningar för en ökning av kanaltrafiken och att de av utredningen föreslagna rationaliseringarna bör genomföras. Sjöfartsverket bedömer dock att ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket ger möjligheter till ytterligare rationaliseringar inom kanalverkets verksamhet, främst inOm det administrativa och tekniska området.
Sjöfartsverket delar inle utredningens uppfattning att Trollhätte kanalverk bör kvarstå i nuvarande organisationsform. Sjöfartsverket anser att man även inom ramen för en central organisation genom en regional anpassning kan tillvarata regionens behov av inflytande.
Föredragandens överväganden
Verksamhelen vid Trollhätte kanalverk har varit föremål för två statliga utredningar under en kort tidsperiod. Verksamheten har varit ifrågasatt och har därför granskats ingäende ur flera synvinklar. Detta har ingjutit en viss oro hos berörda intressenter och transportköpare. En tydlig inriktning vad gäller statens ansvar för Trollhätte kanalverk har efterlysts. Bakgrunden till statens intresse för översynen av kanalverksamheten är att statens kostnader för subventionering av sjöfarten i Trollhätte kanal är betydande. Trots ökade kostnader för slaten har inte godsmängden ökat under den senaste tioårsperioden utan legal på en konstant nivå.
Anslaget för innevarande budgetår är 78 miljoner kronor vilket är en ökning frän budgetårel 1991/92 med 18 miljoner kronor. Regeringen har utöver detta medgivit ett överskridande av anslaget pä 6 miljoner kronor för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1993/94 yrkar Trollhätte kanalverk och Vänerns Seglationsstyrelse anslag om sammanlagt 79,5 miljoner kronor.
För alt Vänersjöfarten i framtiden skall vara ett alternativ för transport- 81
kunderna måste kostnaderna sänkas för kanaltransporterna. Jag anser att Prop. 1992/93:100 liden nu är mogen för att slå fast en långsiktig inriktning för Trollhätte ka- Bilaga 7 nalverk.
Huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk lyder i dag under Näringsdepartementet medan Kommunikationsdepartementet ansvarar för anslaget lill verksamheten. Utredningen har förordat att kanalverket får en huvudman. I likhet med chefen för Näringsdepartementet anser jag att huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk fr.o.m. den Ijanuari 1993 bör åvila Kommunikationsdepartementet.
Utredningen som Trollhätte kanalverk presenterat anger all en potential finns för en ökning av kanalens godsmängd med ca 15 %. För att Vänersjöfarten skall överleva i konkurrensen med väg- och järnvägstransporter måste rationaliseringar inom kanalverksamhelen göras så alt en rimlig kostnadsnivå för kanaltransporterna kan nås. Den ralionaliseringsplan spm utredningen föreslår bör därför genomföras.
I anslutning till föregående års budgetproposition anförde föredraganden att affärsverksformen för kanalverket borde ses som en övergångslösning i avvaktan pä utvärderingen av regionens transportalternativ. En alternativ organisationsform som då föreslogs var att inordna kanalverksamhelen i Sjöfartsverkets administration.
För att Vänersjöfarten även på läng sikt skall vara ett alternativ för transportkunderna är det viktigt att en stabil grund för kanalverksamheten läggs fast. Detta kan enligt min mening uppnås genom en stark organisation. Min bedömning är att den enda hållbara lösningen på läng sikt för alt sänka kostnaderna för transportkunderna och därmed stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten är alt inordna kanalverket i Sjöfartsverket.
Fördelarna med ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket är bl.a. att en gemensam styrning av Sveriges sjöfartsinsatser uppnäs och att en enhetlig arbetsorganisation för sjöfartsfrågor bildas. Inordnandet av Södertälje kanal i Sjöfartsverket har enligt min mening visat att en central organisation kan tillvarata den lokala förankring och närhet till marknaden som är viktig för en verksamhet.
Staten har ett fortsatt övergripande ansvar för infraslruklurhållningen i Trollhätte kanalverk. Förutsättningarna för en konkurrenskraftig Vänersjö-fart inbegriper emellertid flera aktörer. Regionen har ocksä visat ett starkt intresse och engagemang för Vänersjöfarten. Landshövdingen i Värmlands län har uppdragit åt en särskild förhandlingsman alt utreda möjligheten till en sammanslagning av hamnarna i Vänern till ett bolag. Utredaren gör bedömningen att det finns rationaliseringsmöjligheter på mellan 25-35 % inom hamnhanteringen. För Vänersjöfarten är det av stor vikt alt samtliga rationaliseringsmöjligheter genomförs. Bildandet av elt Vänerhamn AB skulle pä ett dramatiskt sätt förbättra kostnadsbilden och stärka konkurrenskraften för sjöfartsallernativet i regionen. Genom samordnade insatser från stat, länsstyrelser, kommuner och näringsliv kan Vänersjöfarten stärkas. Enligt min mening utgör Trollhätte kanal en viktig del av infrastrukturen i regionen. Transporterna pä kanalen och i Vänern bör ges möjligheter att utvecklas ylterligare. Också ur miljösynpunkt är detla angelägel.
Min bedömning är säledes alt en integrering av Trollhätte kanalverk i Sjö- 82
farlsverket ger de bästa förutsättningarna för att bedriva en effektiv kanal- Prop. 1992/93:100 verksamhet i syfte att stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten på lång Bilaga 7 sikt. Jag förordar därför att Trollhätte kanalverk den Ijanuari 1994 upplöses som affärsverk och organisatoriskt läggs som en enhet i Sjöfartsverket. Det kan samtidigt noteras att Sjöfartsverket i sin nya organisation med tolv sjötrafikområden lagt betoningen på decentralisering och lokalt/regionalt engagemang.
Beträffande organisationsformen för Vänerns Seglationsstyrelse delar jag utredningens bedömning alt en sammanslagning av Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse varken ur praktisk eller ekonomisk synvinkel är fördelaktig för Vänersjöfarten. Jag anser att Vänerns Seglationsstyrelse bör kvarstå i sin nuvarande organisationsform.
Sjöfartsverket har i sitt särskilda yttrande över utredningen bedömt att det finns rationaliseringsvinster att göra vid en sammanslagning av kanalverket och Sjöfartsverket. Min bedömning är att det inom områdena administration och tekniskt underhåll finns utrymme för ytterligare besparingar. Även inom lotsningsverksamheten finns möjligheter till samordningsvinster vid en sammanslagning av verken. Det ankommer dock på Sjöfartsverket att avväga inom vilka områden som besparingar kan göras. Det faktaunderlag som finns i Trollhätte kanalverks utredning kommer att utgöra ett viktigt underlag för Sjöfartsverkets framtida arbete med att stärka kanalens konkurrenskraft.
Trollhätte kanalverk har redovisat en investeringsplan för perioden 1993- 96 om sammanlagt 27,4 miljoner kronor. De investeringar som Trollhätte kanalverk redovisat för budgetåret 1993/94 skall fram tills kanalverket inord nas i Sjöfartsverket genomföras under förutsättning att kanalverket och Sjö fartsverket är ense om detta. Samma villkor gäller för upptagande ay lån, förvärv av aktier, bildande av bolag eller andra för Trollhätte kanalverk ., .,
övergripande frägor.
Jag förordar att kanalverket för budgetåret 1993/94 ges möjlighet till upplåning i Riksgäldskontoret inom en total ram om 10 miljoner kronor.
Det faktum att integralionsarbetet kommer att ta viss tid innebär naturii- . . , gen vissa svårigheter att på kort sikt uppnå de potentiella besparingseffekterna. Jag anser emellertid att det redan för nästa budgetår i anslaget bör tas hänsyn till besparingseffekterna. Jag räknar därför med en reduktion av. anslaget med 15 miljoner kronor för nästa budgetår. Kostnader därutöver, , får därmed belasta Sjöfartsverket/handelssjöfarten.
Jag beräknar således medelsbehovet till 63,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 varav 55,2 miljoner kronor till Trollhätte kanalverk och 7,8 miljoner kronor till Vänerns Seglationsstyrelse.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1993/94 an visa ett förslagsanslag på 63 000000 kr samt
2. riksdagen tar del av inriktningen av anslaget.
83 D 6. Bidrag, till svenska rederier . Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 474152000 Bilaga 7
1992/93 Anslag 200 000 000
1993/94 Förslag 90000000
Bakgrund
I regeringens proposition (prop. 1992/93:128) om vissa sjöfartspoUtiska åtgärder som lades fram för riksdagen i oktober 1992 har jag redogjort för läget och utvecklingen inom den svenska sjöfarten.
I propositionen föreslog regeringen', i awaktan pä ett slutligt ställningslagande till den framtida sjöfartspolitiken att del för innevarande budgetär införs ett särskilt statsbidrag för svenska handelsfartyg som huvudsakligen gär i fjärrfart. Bidraget består i dels återbetalning av inbetald sjömansskatt, dels ett bidrag för sociala avgifter som för andra halvåret 1992 uppgår till ' 38 000kronor och för första halvåret 1993 uppgår till 29 000 kronor, allt räknat per kalenderår och helårsanställd sjöman.
Kostnaden för stödet har beräknats till ca 450 miljoner kronor. För innevarande budgetår har 360 miljoner kronor anvisats under etl särskilt anslag för detta ändamål. Resterande ca 90 miljoner kronor kommer att belasta budgetåret 1993/94 då bidraget för sociala avgifter utbetalas i efterhand. I propositionen anmäldes att regeringen avsåg återkomma i 1993 års budgetproposition när det gäller medelsbehovet för budgetaret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Av den nämnda propositionen om vissa sjöfartspolitiska åtgärder framgår att en förutsättning för ett förslag från regeringens sida om en långsiktig lösning av den svenska sjöfartens problem är att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk sjöfart. Dessa förutsättningar är beroende av resultatet av beslutade åtgärder till följd av en överenskommelse mellan sjöarbetsmarknadens parter om kostnadssänkande åtgärder för de svenska fartygen. En utvärdering av resultatet kommer att ske före halvårsskiftet 1993. Jag avser därför återkomma till riksdagen i frågan.
I enlighet med vad jag tidigare nämnt beräknar jag bidraget för sociala avgifter avseende andra hälften av budgetåret 1992/93 till 90 miljoner kronor. Beloppet utbetalas från detta anslag under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 90000000 kr.
84 E. Luftfart Flyginarknaden
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- På en avreglerad flygmarknad som ger förutsättningar för en effektiv flygtrafik bör särskild uppmärksamhet ges ål trafikförsörjningen i Norrland.
- Bidraget lill kommunala flygplatser bör koncentreras lill vissa flygplatser med utgångspunkt i flygets betydelse för den samlade transporlförsörj ningen.
- Investeringar i kommunala flygplatser bör inrymmas i länstrafikanläggningsplanen.
- Luftfartsverket ges i uppdrag att utreda effekterna av flygtrafikens avreglering för den inomnorriändska flygtrafiken.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Bakgrund
I enlighet med regeringens proposition (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91: TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt beslöt riksdagen att ett första steg i avregleringen av det svenska inrikes flygnätet skulle genomföras per den 1 januari 1992. Beslutet innebar att SAS och Linjeflyg gavs parallella koncessioner på linjer i primärnätet. För det inre norrlandsnätet förordades att SAS och Linjeflyg även fortsättningsvis hade ett gemensamt ekonomiskt ansvar för trafiken.
I förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92: TU13, rskr. 1991/92:208) uttalade regeringen att arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens måste påskyndas och att en ytterligare avreglering borde ske under år 1992 som i princip gav alla aktörer fritt tillträde till den svenska inrikes flygmarknaden, I propositionen aviserade också regeringen att Luftfartsverket skulle fä i uppdrag att närmare utreda nödvändiga åtgärder för en sådan fri inrikesmarknad.
Den 29 april 1992 beslöt regeringen att avreglera den inrikes luftfarten i Sverige fr.o.m. den Ijuli 1992. I beslutet antogs riktlinjer för tillvägagångssättet vid beviljande av trafiktillstånd. Dessa innebär bl.a. att någon ensamrätt inte skall ges flygbolag på inrikes linjer. Undantag från denna regel skall dock kunna göras av regionalpolitiska skäl.
Effekterna av avregleringen av flygtrafiken har redovisats i propositionen (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TUI1) om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område. Sammanfattningsvis kan konstateras att effekterna hittills har varit positiva, koncessionernas antal har ökat och ett tiotal flyglinjer har fått konkurrerande flygtrafik. Den ensamrätt som i praktiken funnits för SAS/Linjeflyg har därigenom försvunnit.
I regeringens trafikpolitiska proposition (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU22, rskr. 1987/88:249) fastslogs att transportsystemet skall byggas
upp sä att det bidrar lill regional balans. Etl s.k. primärnät lades fast för den Prop. 1992/93:100 inrikes flygtrafiken och omfattade de linjer SAS och Linjeflyg drev i egen Bilaga 7 regi eller genom entreprenör. Det framhölls all det för att söka uppnä det regionalpolitiska målet inom luftfarten fanns starka skäl all bibehålla ell särskilt trafikutbud för inre Norrland. Underskottet för trafiken i inre Norrland skulle täckas inom ramen för Linjeflygs övriga trafik och genom resultalut-jämning mellan SAS och Linjeflyg. Det s.k. sekundärflyget skulle fungera som elt komplement till primärlrafiken men utvecklas efter marknadens behov på affärsmässiga grunder.
I förra årets budgetproposition föreslog regeringen alt avsteg frän fri konkurrens skulle kunna ske i fråga om regionalpoliliskt motiverade linjer i sekundärnätet. Riksdagen framhöll i sitt belänkande särskilt viklen av att trafiken pä det inre Norrlandsnätet upprätthålls på en avreglerad marknad. Orter/regioner för vilka förbindelser genom andra kommunikationsmedel än flyget inle är nägra egentliga alternativ, borde enligt betänkandet ha kvar sina förbindelser. Som exempel angavs patient- och anhörigresor mellan Östersund och Umeå. Redan vid omläggningen av Jämtlands läns regionsjukhustillhörighet från Uppsala Akademiska sjukhus till regionsjukhuset i Umeå är 1980 uttalade riksdagen (prop. 1980/81:9, bet. 1980/81:6, rskr. 1980/81:123) att en självklar förutsättning för en utökning av Umeäregionen med Jämtlands län är att resemöjligheterna förbättras för patienter från länet som skall fä regionsjukvård i Umeå. Utskottet anförde vidare att snabba och bra kommunikationer måste finnas mellan Jämtlands län och Umeå.
Luftfartsverket föreslog i sin rapport Avreglering av inrikesflyget är 1992 (Rapport 1992:01/P), att regionalpoliliskt viktiga flyglinjer bör kunna ges ensamrätter för att åstadkomma en tillfredsställande transportförsöijning förutsatt att en upphandling sker i anbudskonkurrens.
Flygtrafiken i Norrland är med dagens trafikupplägg strukturerad så att det från de statliga flygplatserna i Kiruna, Luleå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Östersund och Sundsvall, samt den kommunala flygplatsen i Kramfors finns direktförbindelser till Stockholm. Från vissa orter finns även direktförbindelser till Göteborg. Till direktlinjerna till Stockholm matas trafik från ett antal regionala flygplatser i Norrlands inland.
I Norrland finns även en regional och interregional flygtrafik mellan orter i Norrland. Viktigast i sammanhanget är därvid det s.k. "inre Norrlandsflyget" på sträckan Östersund/Sundsvall - Umeå - Luleå, men även linjerna från Umeå till Vilhelmina, Lycksele och Arvidsjaur samt från Luleå till Gällivare och Kiruna spelar en viss roll i detta regionala och interregionala trafiksystem.
Föredragandens överväganden
I den tidigare nämnda propositionen om vissa frågor inom Kommunikations departementets område framhöll jag att det inte längre är möjligt alt urskilja ett primär- och sekundärnät inom flygmarknaden. SAS och Linjeflyg har inte längre ett samlat ansvar för det tidigare primärnätet. Den nya mark nadssituationen har bl.a. inneburit att vi fått en större spridning av utbudet av flygtrafik och en ökad prisdifferentiering. Att i denna situation avgränsa 86
vad som är regionalpoliliskt viktig flygtrafik låter sig inte göras med en enkel Prop. 1992/93:100 definition. Riksdagen har genom det trafikpolitiska beslutet lagt fast ett re- Bilaga 7 gionalpolitiskt delmål i trafikpolitiken. Elt nationellt flygnät har betydelse för att nä det av riksdagen uppställda målet att söka nå regional balans och en tillfredsställande transporlförsörjning i landels olika delar. Samhällets infrastruktur förutsätter flygförbindelser mellan vissa orler. Särskild betydelse har som nämnts flygtrafiken inom Norrland pä grund av de särskilt stora avstånden kombinerat med att transportalternativen inte alltid uppfyller kraven på en god transportförsörjning till andra delar av landet.
Jag anser mol denna bakgrund att samhället har ett särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orler som i många fall saknar tillfredsställande transportalternativ. Staten har genom särskilda beslut bekostat hela eller delar av investeringskostnaderna vid flygplatserna i Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare. Slaten bidrar utöver delta med stöd till drift och investeringar lill kommunala flygplatser i skogslänen med ca 15 miljoner kronor per är. Staten har således sedan tidigare åtagit sig ett särskilt ansvar för trafikförsörjningen i Norrlands inland.
En förutsättning för statens långsiktiga engagemang är att kostnaderna kan hällas på en rimlig nivå. Detla mäste rimligtvis ocksä gälla för de kommunala huvudmännen som på olika sätt bidrar till att kunna upprätthålla en flyglrafikförsörjning. Hittills har flygplatser som Söderhamn, Gävle/Sandviken, Kramfors, Mora, Hudiksvall, Borlänge, m.fl. fåll del av statsbidraget till kommunala flygplatser. Samtidigt är det enligt min mening uppenbart att flygtrafik till Sveg, Vilhelmina, Lycksele, Arvidsjaur och Gällivare har en särskild betydelse på grund av avsaknaden av tillfredsställande transportalternativ.
Jag förordar därför att bidraget till kommunala flygplatser i skogslänen tydligare koncentreras till sådana flygplatser i Norrlands inland som har särskilt stor betydelse för trafikförsörjningen. Det bör även vara möjligt för länen alt inom ramen för länstrafikanläggningsplanen prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
Jag återkommer senare till dessa frågor vid min behandling av anslaget E 2. för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer emellertid ocksä att det är en fördel om kommunerna i högre grad kunde uppträda samordnat vid planering av trafiken. En större grad av regional samordning skulle också ge bättre förutsättningar för prioritering av det statliga stödet.
Riksdagen har, som tidigare nämnts, uttalat att slalen har ett särskilt ansvar för att goda kommunikationer mellan Östersund och regionsjukhuset i Lfmeå kan säkerställas. Sträckan Östersund-Umeå hör till de flyglinjer i Norrland som har det minsta passagerarunderlaget, ca 10000 per år. Antalet sjukresor utgör ca 20% av linjens trafikunderlag, vartill kommer de resor som anhöriga gör för att besöka regionsjukhuset i Umeå.
Vid en avgränsning av statens trafikpolitiska ansvar för att söka nå regional balans bör hänsyn tas dels till tidigare redovisad bild av trafiken på Norrland, dels lill den avreglerade marknadssituation som i dag råder pä flygom-rädet.
De stora avstånden i Norrland är självklart etl faktum av betydelse men 87
är ändå inte ett exklusivt och avgörande skäl för samhälleliga insatser. Det Prop. 1992/93:100 finns många orler i övriga Sverige som saknar flygförbindelser sig emellan Bilaga 7 trots stora avstånd. De större städerna i Norrland har dessutom väl fungerande flygförbindelser lill Stockholm och därmed lill navel för det svenska inrikesflyget. Andra resealternativ som tåg och buss finns också vanligtvis att tillgå, om än med varierande attraktivitet.
Effekterna av avregleringen av den svenska inrikesmarknaden kan inte avläsas fullt ut än. Den svaga ekonomiska konjunkturen verkar i hög grad hämmande pä flygföretagen. Jag anser därför inte att tiden är lämplig att nu dra långtgående slutsatser om framtida olönsam flygtrafik.
Sverige och Norge utgör genom avtalet med EG redan en del av den gemensamma luftfartsmarknaden. Det gör att Sverige med all sannolikhet kommer att omfattas av det tredje luflfartssteget redan under är 1993. Jag anser det därför rimligt att sä långt som möjligt redan nu följa EG:s regler även om det finns övergångsbestämmelser som gäller inrikestrafiken. För att uppnä den trafikpolitiska målsättningen om en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet måste också förutsättningarna för detta ständigt värderas. På flygets område måste därför effekterna av inrikesflygets avreglering värderas med beaktande av de särskilda förhållandena i Norrlands inland. Därvid bör också noteras Umeås roll för sjukvården i Norrland.
I ett avseende har den inomnorrländska trafikförsörjningen en särskild betydelse och det gäller tillgängen till samhällelig service. Genom tidigare riksdagsbeslut har Umeå fått en särskild ställning i sjukvårdssystemet. Jag anser det därför angeläget att fokusera det statliga intresset mot just trafiken Östersund - Umeå - Luleå.
Jag kommer inom kort att ge Luftfartsverket i uppdrag att särskilt studera effekterna för flygtrafikens avreglering i denna del. Uppdraget skall genomföras i dialog med läns- och kommunföreträdare, landsting, berörda statliga organ inkl. glesbygdsmyndigheten. Syftet med uppdraget är att ge regeringen ett mera heltäckande beslutsunderlag. Uppdraget skall genomföras skyndsamt.
Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att ta del av vad jag anfört om inriktningen av statens ansvar för trafikförsörjningen i Norrland.
Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- Arbetet med att finna en lämplig ny struktur för Luftfartsverket skall fortsätta. Frågor om att urskilja och renodla statens olika roller inom luftfarten bör därvid ges särskild tyngd i utvecklingsarbetet.
- Riksdagen skall bemyndiga regeringen att fatta beslut om bolagisering av sådan kommersiell verksamhet inom Luftfartsverket där verksamheten bedrivs i konkurrens pä en marknad.
- Nägon omdefiniering av statens ansvar för flygplatsnätet bör inle ske tills vidare i awaktan pä marknadens fortsatta utveckling och avreglering. Frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser i det hittillsvarande primämätet bör tas upp i de årliga förhandlingarna om statens transfereringar till kommunerna.
Bakgrund
Regeringens propositioner
I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) redogjorde regeringen för sin syn på det pågående utvecklingsarbetet inom Luftfartsverkets område i avsikt att anpassa myndighetsstrukturen till de förändrade konkurrensförhåUandena inom flygsektorn. Regeringen konstaterade därvid att det delförslag som då presenterats beträffande bolagisering av driften vid Luftfartsverkets flygplatser väl följde regeringens riktlinjer för att skilja ut kommersiella delar i affärsverken och driva dessa i bolagsform med affärsmässiga ägarkrav och att skapa möjligheter till breddat ägande där så är lämpligt. Regeringen konstaterade dock att en rad frågor återstod att behandla. Framför allt gällde det affärsverkets övergripande organisation inkl. myndighetsfunktionernas placering, t.ex, beträffande Luftfartsinspeklionen. En rad närmare förutsättningar för bolagisering av flygplatserna återstod ocksä att belysa. Som ett par speciella problem som borde belysas ytterligare nämndes vidare dels den icke nationella eller strategiska flygtrafiktjänstens framtida organisation, dels frägor i sammanhang med en avgränsning av statens ansvar för flygplatsnätet.
Det fortsatta arbetet skulle enligt regeringen inriktas mot alt ett samlat förslag till ny struktur för Luftfartsverket för riksdagens ställningstagande senast i budgetpropositionen år 1993.
Regeringen har vidare i proposition (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93: TUll) om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område behandlat frågan om resultatutjämning för kommunala flygplatser. Regeringen konstaterade därvid bl.a. att den genomförda avregleringen av svenskt inrikesflyg inneburit att den tidigare definierade gränsen mellan regional "se-
kundär" och nationell "primär" trafik håller på att försvinna och alt SAS och Prop. 1992/93:100 Linjeflyg numera inte heller längre har nägot samlat ansvar för etl speciellt Bilaga 7 primärlinjenät. Mot bl.a. denna bakgrund konstaterade regeringen att det finns skäl att ånyo överväga frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur, och aviserade att frågan skulle tas upp i kommande budgetproposition. I awaktan pä dessa vidare överväganden föreslog regeringen att för år 1993 övergångsvis 7,3 miljoner kronor skulle utbetalas från Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i del s.k. primärnätet enligt samma grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga utjämningssystemet.
Luftfartsverkets förslag
Luftfartsverket inkom den 14 oktober 1992 till regeringen med en rapport "Översyn av strategier och struktur". Rapporten behandlar den slutförda översynen som verket gjort i avsikt att studera verksamhetens utveckling och behov av förändringar i ett helhetsperspektiv. Metoden har varit att genom en omvärldsanalys dra slutsatser om behov av och möjligheter till anpassningar och förnyelse av verksamhet, roller, organisation, styrformer, kompetens, ekonomi och finansiering.
Verket konstaterar i rapporten att omvärldsförändringarna under 1990-taIet, framför allt den ökade konkurrensen inom luftfartssektorn, ger anledning för Luftfartsverket att fortsätta sitt förändringsarbete. Skäl finns således enligt verket att ta ytterligare steg i utvecklingen mot tydliggörande av skillnaden mellan myndighetsuppgifter och affärsinriktad verksamhet.
Vidare konstateras i rapporten att den förändrade situationen kommer att ställa ökade krav på Luftfartsverket att aktivt påverka luftfarten och dess förutsättningar. På en avreglerad marknad måste verket ha flexibilitet att kunna anpassa sig till snabbt ändrade krav från kunderna. Detta ställer bl.a. krav pä en aktivare hantering av kapitalfrågorna. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår man att inriktningen mot en bolagisering av de affärsinriktade delarna av verksamheten fullföljs. Verket konstaterar dock därvid att ett av huvudmotiven för den bolagiseringsmodell som redovisades för riksdagen i budgetpropositionen år 1992, att genom flygplatsvisa bolag skapa möjligheter för kommuner och lokalt näringsliv till delägarskap i flygplatsen i fräga, numera är mindre aktuellt till följd bl.a. av försämrad kommunal ekonomi och viss osäkerhet om flygets tillväxttakt under 1990-talet. Verket anser därför att förslaget till bolagsbildning bör ses mera som ett sätt att öka effektiviteten i luftfartssektorn och mindre som ett instrument för lokal ägarspridning på flygplatserna.
Mot bakgrund av denna analys framlägger Luftfartsverket i sin rapport ett samlat förslag till ny struktur för verkets ansvarsområde. Förslaget bygger i korthet på att Luftfartsverkets uppgifter skall lösas inom ramen för en sam manhållen koncern, vari tydlig åtskillnad skall göras mellan myndighets- och affärsinriktade verksamheter. För att bl.a. investeringsbeslut skall kunna av vägas likartat innefattas i affärsinriktade verksamheter i princip hela den nu varande flygplatsverksamheten samt flygtrafikledningen. Beträffande den senare föreslås dock att en ytteriigare utredning behövs av gränssnittet. Ett 90
principbeslut föreslås dock redan nu beträffande flygtrafiktjänstens inklude- Prop. 1992/93:100 rande i affärsverksamheten. Bilaga 7
De delar av nuvarande Luftfartsverket som inte har tydliga myndighetsuppgifter föreslås säledes överföras i aktiebolagsform frän den Ijanuari 1994. Återstående myndighetsuppgifter föreslås drivas vidare i affärsverkel, som dessutom föresläs förvalta bolagels aktier och som gentemot ägaren skall svara för den totala verksamhelen i koncernen.
Bolaget föresläs bedrivas enligt samma modell som för privatägda aktiebolag. Utdelningskrav, soliditet och andra ekonomiska mål förutsätts därvid variera med konjunktursvängningarna. Bolaget föreslås indelat i divisioner och resultatenheter. Avknoppning av sådana enheter i dotterbolag föresläs bli aktuellt om utomstående visar intresse för delägande, om verksamheten är så långsiktigt ekonomiskt stabil att den kan bedrivas helt utan subventioner, eller om verksamheten bedrivs i sådan konkurrens att det är önskvärt att göra den kommersiella självständigheten tydlig. De nuvarande bolagen i Luftfartsverkskoncernen Swedavia AB och LFV Airport Center AB föresläs bli sädana dotterbolag lill bolaget.
Luftfartsverket föreslås fortfarande äga sådana anläggningar som beläggs med lagfarlskostnader och andra avgifter när de byter ägare. Verket avses därvid arrendera ut dessa till bolaget baserat på bokfört värde. Övriga tillgängar för verksamheten avses överföras till bolaget. Leasingslocken föreslås likaså överförd till bolaget.
Luftfartsverket föreslär i rapporten att ägarstyrningen även efter förändringen skall ske mot koncernen/affärsverket, men att de ekonomiska målen bör ändras lill all vara soliditet, räntabilitet på totalt kapital och krav pä utdelning beräknat pä justerat eget kapital.
Beträffande frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur konstaterar verket i rapporten att i den nya marknadssituation som inträtt efter inrikesflygels avreglering kommer efterfrägeförändringar pä ett annal sätt än tidigare att bli en indikator pä behovet av flygtransporter. Detla bör enligt verket tillvaratas i en ny definition av ett nationellt "primärt" nät av flygplatser, vari även bör regleras hur in- och utträde ur elt sådant nät skall gä till. Emellertid anser verket att en sådan ny definition kräver att långsiktiga strukturella förändringar i flygnätet kan avläsas, vilket först kan ske efter det att avregleringen fått verka ytterligare någon lid. Luftfartsverket föreslår därför alt nuvarande definition av "primärnätet" av flygplatser bibehålls tillsvidare, men att beteckningen ändras till stomnätet, i anslutning till andra Iransportslags terminologi och som en markering av att den tidigare kopplingen till vissa operatörer nu bortfallit.
Vad gäller resullatuljämning mellan statliga och kommunala flygplatser i delta nät anser verket alt skäl finns att även fortsättningsvis bedriva en sådan utjämning, och verket presenterar därför översiktligt etl förslag lill ett så dant system byggt pä kriterier rörande trafikvolymer, flygplatsernas funktion och den ekonomiska situationen. Luftfartsverket konstaterar dock samtidigt alt man med hänsyn till verkels ekonomiska situation inle kan förorda att utjämningen sker på hitlillsvarande sätt direkt mellan verket och de kommu nala flygplatserna, om inte ägaren avslår frän en del av den begärda avkast ningen. 91
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Somjag berört i föregående ärs budgetproposition innebär regeringens läng- Bilaga / siktiga strävanden beträffande utvecklingen inom affärsverkens ansvarsområden att verksamheten och de tillgångar som förvaltas av affärsverken bör överföras till aktiebolag. Dock bör därvid verksamhet med karaktär av "naturligt monopol" skiljas ut frän konkurrensutsatt verksamhet och fungera som neutrala aktörer. Grundsynen i del av Luftfartsverket bedrivna förändringsarbetet överensstämmer väl med dessa riktlinjer. Riksdagen har ocksä ställt sig bakom denna grundsyn.
I den redovisning av arbetet som gjordes i budgetpropositionen år 1992 ingick som framgått etl förslag om bolagisering av varje statlig flygplats för sig i avsikt bl.a. att skapa nya huvudmannaskapsformer och breddat delägande. Jag delar den syn som redovisas i verkels nya rapport att grundförutsättningarna för detla förslag nu förändrats i och med det minskade intresset från lokala och regionala intressenter att delta i sådana bolagsbildningar, varför detta förslag tills vidare har mindre aktualitet.
Samtidigt kvarstår som framgått behovet av att finna nya effektivare och flexiblare organisationsformer för den del av Luftfartsverkets verksamhetsområde som sker på affärsmässig basis. Målsättningen att skilja ut kommersiella delar av affärsverket och driva dessa i bolagsform är oförändrad. En effektivare myndighetsstruktur till gagn för hela luftfartssektorn är säledes etl huvudmål för del nu pågående förändringsarbetet.
Vid redovisningen av delrapporten i föregående års budgetproposition berördejag som nämnts en rad frågor som kvarstod att behandla. Den nu framlagda rapporten från Luftfartsverket bör därvid enligt min mening ses som etl viktigt steg framåt i denna process. Den delvis förändrade inriktningen i verkets nya förslag jämfört med det som redovisades i budgetpropositionen år 1992 föranleder emellertid elt antal nya ställningstaganden.
Det nu aktuella bolagiseringsförslaget innefattar, till skillnad från det tidigare behandlade förslaget, i princip hela flygplatsverksamhelen och flygtrafiktjänsten. Den centrala frågan om avgränsning av en nationellt grundläggande infrastruktur inom luftfartens omräde, som behandlades i förra årets rapport, har därmed kommit i ett nytt läge. Systemet med en sammanhållen koncern och ägarstyming endast via affärsverket är vidare ett nytt och viktigt inslag i det nu aktuella förslaget jämfört med det tidigare.
Mol denna bakgrund bör därför etl fortsatt utvecklingsarbete bedrivas med oförändrat mäl alt åstadkomma ett tydligare myndighetsansvar och rationellare driftsformer. Det fortsatta arbetet bör liksom hittills i huvudsak bedrivas i kontakter mellan verket och regeringskansliet med externt stöd där så bedöms nödvändigt. Det bör här noteras att verket redan nu med stöd av instruktionen och inom ramen för affärsverksformen kan genomföra sädana organisatoriska förändringar av rationaliserande karaktär som ingär som en del i Luftfartsverkets nu aktuella förslag.
En viktig fräga som bör analyseras är vilka marknadsbelingelser som verksamhelen bedrivs under. Sädana delar som har karaktär av monopol bör som framgått enligt regeringens huvudlinje i princip inte överföras lill bolagsform. Luflfarlsverkels ekonomiska möjligheter att med olika avgränsnings-
fall bedriva verksamheten i bolagsform bör också belysas ytteriigare. Vidare Prop. 1992/93:100 bör frågan om ägarstyrningen inom Luftfartsverkets nuvarande verksam- Bilaga 7 helsområde efter en bolagisering analyseras ytterligare. Därvid bör för- och nackdelar med etl kommersiellt bolag inom koncernen resp. direkt under regeringen belysas.
Utifrån dessa huvudsakliga analysomräden kan ett anlal omräden som bör studeras vidare nämnas.
Beträffande rollen som Infiaslriikturhållare, som utgör verkets huvuduppgift, bör ytterligare analyseras hur strävan mot effektiv drift och nya rationella organisationsformer för flygplatser och flygtrafiktjänst kan kombineras med ägarens krav pä strategisk planering och styrning av luftfartens grundläggande infrastruktur. Beträffande flygtrafiktjänsten bör frågan om de i denna verksamhet ingäende myndighetsfunktionerna belysas, och den icke nationellt strategiska flygtrafiktjänstens framtida huvudmannaskap övervägas ytterligare i samråd med berörda parter.
Vad gäller rollen som luftfartsmyndighet bör analyser göras av de krav som den förändrade marknadssituationen ställer på Luftfartsinspektionen och Luftfartsverkets övriga myndighetsfunktioner, bl.a. vad avser effekten av avregleringen och den europeiska integrationen inom luftfarten. Verkets roll i andra myndighetssammanhang, bl.a. inom miljöområdet bör vidare behandlas. De ekonomiska konsekvenserna av ett tydligare organisatoriskt särskiljande av myndighetsuppgifterna frän affärsverket bör belysas.
Beträffande verkels kommersiella verksamhet bör, enligt min mening, sädan verksamhet kunna överföras till bolagsform under förutsättning att den kan bedrivas på en fungerande marknad och är sä långsiktigt stabil att den kan bedrivas utan subventioner.
Det finns ingen anledning att nu entydigt peka ut vilka delar av Luftfartsverkets kommersiella tjänster, så som de definieras i treårsplanen, som redan nu kan vara lämpade för bolagisering. Jag föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta beslut om att bilda ett eller flera sådana bolag under förutsättning att de av mig tidigare nämnda kriterierna är uppfyllda.
Vad gäller definitionen av statens ansvar för flygplatsnätet är detta som jag berörde i föregående proposition en viktig fråga. Som jag redovisat för riksdagen i propositionen om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementels omräde finns i och med den genomförda avregleringen skäl att nu ånyo överväga denna fråga. Jag delar emellertid Luftfartsverkets bedömning i sin rapport att en ny definition kräver att mer långsiktiga effekter i flygtra-fikstrukluren kan avläsas än vad som ännu är fallet. Jag delar därför synen att det är lämpligt att lills vidare bibehålla nuvarande omfattning på det s.k. primärnätet. Något skäl att som verket föreslagit i detta läge byta namn på nätet finner jag emellertid inte.
Beträffande frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser inom delta nät har jag i den tidigare nämnda propositionen före slagit all Luftfartsverket bemyndigas att utbetala 7,3 miljoner kronor för är 1993 i sädan resullatuljämning enligt samma grunder som gällt för det hit lillsvarande utjämningssystemet. Verket har i sin rapport lagt fram elt över siktligt förslag till nytt utjämningssystem avsett all gälla tills vidare från är 93
1994, men har samtidigt även föreslagit att denna utjämning skulle betalas genom nedsättning av statens uldelningskrav på Luftfartsverket. Kommunförbundet har ocksä inkommit med synpunkter i denna fråga.
Som nämnts fär definitionen av primämätet och därmed av statens ansvarsområde beträffande flygplalsnälet betraktas som provisorisk i avvaktan på den vidare flygmarknadsutvecklingen. Mot denna bakgrund anser jag att det vore mindre lämpligt att nu besluta om nya principer för utjämning mellan statliga och kommunala flygplatser. Frågor om överföring av resurser mellan stat och kommun handhas inom andra samhällssektorer i de årliga förhandlingarna om slatliga transfereringar till kommunerna. Jag anser alt det bör studeras om även denna fräga bör tas upp i dessa förhandlingar. I awaktan på att en överenskommelse kan träffas i denna del bör enligt min mening övergångssystemet för år 1993 bibehållas på samma grunder och med samma finansiering som hittills.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att besluta om överförande av viss verksamhet inom Luftfartsverkets omräde till bolagsform pä de villkor som jag anfört,
2. bemyndiga regeringen att besluta om förvärv och tecknande av aktier m.m. i sådana bolag,
3. godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet samt
4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om statens ansvar för flygplalssystemet och resultatutjämning mellan slatliga och kommunala flygplatser.
Luftfartsverket
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål ligger fast i awaktan på fortsatta överväganden inom ramen för affärsverks-utvecklingsprojektet.
- Bolagsmodell skall införas i redovisningen frän är 1994. Soliditels-och avkastningsmäl skall tills vidare anpassas till de nya redovisningsprinciperna. Verkets långsiktiga ekonomiska mål i denna del bör analyseras vidare.
- Nya prismål och produktivitetsmäl föreslås för treärsplaneperio-den 1993-1995 vilka understödjer verkets pågående ralionalise-ringsarbete.
- Investeringsplanen för åren 1993-1995 omfattar 2,1 miljarder kronor och inriktas huvudsakligen mot en ny tredje rullbana resp. en ersättning av områdeskontrollcentralen pä Arlanda.
1 Verksamhetens inriktning m.m. Prop. 1992/93:100
Luftfartsverkets treårsplan Bilaga 7
Det övergripande målet för Luftfartsverket är att främja en på sunda ekonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för all en tillfredsställande säker och miljövänlig flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader. Luftfartsverket har sex huvuduppgifter:
- att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser,
- att i fred svara för civil och militär flygtrafiktjänst,
- att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,
- alt svara för skyddet av miljön mot föroreningar från civil lufifart,
- att ulöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt
- att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamheten och den civila flygtransportsektorn i övrigt.
Sedan år 1990 arbetar Luftfartsverket som koncern. Koncernen Luftfartsverket bedriver affärsverksamhet dels inom ramen för affärsverket genom affärsenheterna Flygtrafiktjänst, LFV Teknik, LFV Resurs och de nitlon flygplatserna, dels i de två dotterbolagen Swedavia AB och LFV Airport Center AB. Inom affärsverket finns även två myndighetsfunktioner: Luftfartsinspektionen, som är fristående myndighetsmässigl, och Luftfartspolitiska avdelningen.
Styrningen av Luftfartsverket förutsätts ske genom fastställande av ekonomiska mål och servicemäl. Treåriga investeringsplaner med utblickar på längre sikt är värdefulla instrument i sammanhanget. Statsmakternas styrning sker främst genom att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning och soliditet. Därtill kommer verkets egna mål för service och produktivitet.
Luftfartsverket presenterar i sin treårsplan för åren 1993-1995 mäl för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under perioden.
Verkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verket har preciserat sitt agerande genom utformande av affärs- resp. verksamhetsidéer.
Affärsidé för affärsverksamheten är att tillhandahälla och vidareutveckla anläggningar inom flygtransportnäringen för att tillgodose kundernas krav, samt tillgodose kundernas behov av system, produkter och tjänster i anslutning till detta.
Verksamhetsidé för myndighetsfunktionerna är att luflfartspolitiken skall bedrivas så att den främjar luftfartens utveckling, alt verket skall eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan svenska och internationella standarder, rekommendationer och procedurer, samt att verksamheten skall präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av fasthet och opartiskhet.
Luftfartsverkels tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en nödvändig och obligatorisk förutsättning för alt en flygtransport skall kunna ske. Till systemtjänster hör vidare sådana vars omfattning och villkor är reg lerade i lag. Alla andra tjänster som Luftfartsverket tillhandahäller benämns gg kommersiella tjänster.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Servicemälen för systemtjänster är följande: Prop. 1992/93:100
För start- och landniiigstjänst att: Bilaga 7
- medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flyg verksamhet använda flygplanstyper under resp. flygplats öppethällnings- lid. Trafikborlfallel av antalel rörelser med flygplan över 15 ton under vinterperioden får uppgå till högst 1 %. Olika flygplanstyper och trafik slag (in- och utrikes linjefart samt charlertrafik) skall medges det antal starter och landningar som följer av godkända tidtabeller.
Fölpassagerailjänst alt:
- under resp. flygplats öppethållningslid, eller i övrigt efter överenskom melse, tillhandahälla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig service som överenskommits eller som kunderna kan förvänta.
FöT flygtrafiktjänst en route att:
- befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma tionsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall till handahållas ät säväl civil som militär luftfart så alt all luftfart kan bedrivas säkert och rationellt.
För flygsäkerhetstjänst att:
- säkerhetsarbetet skall bedrivas med fortsatt hög intensitet, och flygsäker hetsstandarden skall vara lägst i nivä med den som finns i övriga välut vecklade luftfarlsnationer.
För trafikpolitiska tjänster att:
- genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning av utvecklingen inom flyglransporlsektorn bygga upp kunskap som underlag till förslag och beslut, vilka leder till en sund utveckling av flygsektorn,
- vid tillståndsgivning till svenskt inrikesflyg beakta att effektiv konkurrens åstadkoms på marknaden inom ramen för riksdagens trafikpolitiska målsättning,
- i den prisreglerande verksamheten för utrikes linjefart se lill konsumenternas intresse av rimliga priser pä en marknad av monopol- eller oligo-polkaraktär, och samtidigt beakta flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivå som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet.
Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten och konkurrensförmågan i flygtransportsyslemet, bl.a. genom alt hålla tillbaka priserna på de Irafikinriklade tjänsterna. Till de kommersiella tjänsterna hör ramptjänst, expedilionstjänsl, hangar och parkeringsljänsl, bilparkering, lokaluthyrning, lankningsljänst, konferensservice, reklamplatsförsäljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.
De olika kommersiella tjänsterna riklar sig till resenärer, flygbolag och företag. Produktion av kommersiella tjänster skall vara ett komplement lill produktionen av systemtjänster. Den fär säledes ej bedrivas sä att den primära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hindras eller blir eftersatt.
Priset för kommersiella tjänster skall sättas så att ett så stort överskott som möjligt skapas. Del innebär att varje tjänst skall läcka sina egna kostnader samt ge en av verksledningen fastställd avkastning. 1 kostnaderna inräknas även den risk som kan hänföras till tjänsten.
Regeringen gav i början av är 1992 trafikverken i uppdrag all ärligen redo- 96
visa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna Prop. 1992/93:100 från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. I den Bilaga 7 första rapporten för Luftfartsverkets del konstateras att miljöpåverkan frän luftfarten har minskat under år 1991 till följd av lågkonjunkturen och introduktion av nya flygplanstyper i inrikeslrafiken. Det framgår vidare alt arbetet för att begränsa miljöeffekterna frän flyget fortsätter på bred front såväl vad gäller buller som utsläpp lill luft och vatten. Speciellt viktigt är därvid arbetet i internationella fora som ICAO och ECAC. I en gemensam nordisk rapport som under hösten överlämnats till Nordisk Ämbetsmannakommitté för Trafikfrågor (NÄT) redovisas de svenska och nordiskt gemensamma initiativ som tagits för att påskynda miljöarbetet inom sädana internationella organ.
Föredragandens överväganden
Jag har i föregående avsnitt redovisat min syn pä det arbete som pägär beträffande en förändrad myndighetsstruktur inom luftfartssektorn. I awaktan på vidare ställningstagande till målstrukturen i detta arbete godtar jag den av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksamhelen under treårsperioden 1993-1995 samt föreslagna servicemål. De servicemål för olika verksamhetsgrenar som verket redovisar är i vissa fall något förändrade jämfört med föregående treårsplan. Orsaken är en anpassning till den nya marknadssituationen inom luftfarten, speciellt beträffande de luftfartspolitiska tjänsterna. Verksamheten syftar emellertid även fortsättningsvis till att stärka flygets konkurrenskraft och utformas i nära samarbete med flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter såväl i fråga om inriktningen som omfattningen av service och investeringsälgärder. Omfattningen pä verksamhelen måste dock givetvis styras av de ekonomiska förutsättningar som jag avser att behandla i följande avsnitt.
Jag anser att det är viktigt alt riksdagens beslut om att trafiksektorn skall ta ansvar för att minska den negativa miljöpåverkan fullföljs. Som jag tidigare nämnt avser regeringen all i början av år 1993 ge Irafikverken i uppdrag att fördjupa arbetet avseende konkreta åtgärder inom bl.a. luftfårtsområdet.
2 Ekonomiska mål och resurser m.m.
Luftfartsverkets treårsplan
Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd långsiktig trafiktiUväxt mätt i antalet passagerare fram till är 2005 på mellan 3,1 och 5,0 % per år för inrikes flygtrafik, mellan 4,8 och 6,2 % för utrikes flygtrafik och mellan 1,1 och 2,7 % för chartertrafik pä svenska flygplatser. Prognosen är nedjusterad jämfört med föregående Ireärsplan. Kostnaderna beräknas prismässigt öka med i genomsnitt 4% per år under perioden. Personal- och övriga driftresurser beräknas däremot trots Irafiklillväxten minska i volym som ett resultat av pågående rationaliseringsarbete inom verket. Affärspla neringen drivs således vidare med målsättningen att rörelsekostnaderna skall minska med ca 10% med full effekt är 1994. 97
Produktivitetshöjande ätgärder prioriteras särskilt i enlighet med riksda- Prop. 1992/93:100 gens riktlinjer under innevarande treårsperiod. Som mäl iör produktiviteten Bilaga 7 föreslär verket att Luftfartsverkets totalproduktivitet sett över en längre tidsperiod skall öka med 3% per är. Verket konstaterar att man under är 1992 utvecklat elt nytt, förbättrat produktivitetsmätl, där produktiviteten för systemtjänster resp. kommersiella tjänster beräknas var för sig och sedan vägs samman lill etl totalmält.
Det ekonomiska resultatet för år 1992 beräknas i treårsplanen lill 268 miljoner kronor. Motsvarande resultat för är 1991 uppgick enligt årsredovisningen lill 393 miljoner kronor. Försämringen beror framför allt på den fortsatta nedgången under året för inrikeslrafiken.
Gällande mäl för avkastning är enligt regeringens beslut att Luftfartsverket är 1992 skall inleverera avkastning på verkels fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta. Den tidigare ackumulerade underförräntningen i Luftfartsverket har under året slutåterbelalats lill slaten.
Luftfartsverket skall enligt regeringens beslut under treårsperioden 1992-1994 inrikta soliditeten mot att snarast, dock senast i sluiet pä perioden uppgå till 45 %. Vid utgången av är 1991 redovisade verket en soliditet pä 38,3 %. Trots mycket stor återhållsamhet med investeringar förväntas soliditeten sjunka ytterligare till ca 34 % under år 1992. Orsaken är framför allt den tidigare nämnda förhöjda utdelningen (återbetalningen) till staten med sammanlagt 523 miljoner kronor, varvid verkels egna kapital beräknas minska med 193 miljoner kronor. Enligt den treårsplan som verket presenterat kommer, med oförändrad redovisning i övrigt, soliditeten under är 1994 att uppgå till 47 % och ca 51 % år 1995, vilket säledes uppfyller regeringens målsättning.
Luftfartsverket har rätt all under treårsperioden 1990/91 -1992/93 la upp lån i Rik.sgäldskontoret intill ett belopp av 900 miljoner kronor. Pä grund av arbetet med alt höja solidiletsnivän planerar inte verket att uppta ylterligare lån under planperioden. För att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov begär dock verket rätt att kunna uppta riksgäldslän på 300 miljoner kronor under planperioden. Luftfartsverkels kortfristiga rörelsekredil hos Riksgäidskontoret pä 100 miljoner kronor föresläs bibehållas.
Som bl.a. redogjorts för i propositionen (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt har som ell led i affärsverksulvecklingen inom Kommunikationsdepartementets omräde ett arbete genomförts med syfte att uppnä större jämförbarhet mellan verken och aktiebolag. Detta innebär införande av s.k. bolagsmodell i redovisningen, vilket bl.a. innefattar alt pensionsskulden och leasingfinansierade tillgångar tas in i balansräkningen och all skaltemotsvarighet införs i resultaträkningen. Luftfartsverket föreslär nu i sin Ireärsplan alt leasing aktiveras i balansräkningen från är 1993 i enlighet med Riksrevisionsverkels rekommendationer för affärsverken, och att övriga förändringar genomförs från år 1994. Samtidigt föreslår verket alt soliditelsmälet justeras med anledning av detla och att nya avkastningsmäl och utdelningskrav ersätter det hittills gällande baserat på etl fast statskapital.
Beträffande soliditeten innebär detta att denna för åren efter införande av bolagsmodell 1993-1995 kommer alt uppgå till 35 %, 29 % resp. 34 %. Dessa 98
siffror gäller exkl. Sky City-anläggningen. Som utdelningskrav föreslår ver- Prop. 1992/93:100 ket för år 1994 5 % på justerat eget kapital, vilket skulle innebära att utdel- Bilaga 7 ning plus skaltemotsvarighet skulle ligga på samma nivä som avkastningskravet år 1993. Inget särskilt avkastningsmäl föresläs av verket i awaktan på vidare diskussioner om Luftfartsverkets ekonomiska mäl efter införandet av bolagsmodell i redovisningen.
Nuvarande målsättning iör prissättningen innebär att höjningen av lufl-farlstaxorna skall begränsas till att ligga under den allmänna prisökningen. Detta styrs av intentionerna i del s.k. SILA-protokollet. Luftfartsverket har i särskilda skrivelser föreslagit ell nytt prismål för treårsplaneperioden 1993-1995. Målet innebär att förändringar av verkets avgiftsuttag högst får uppgå till samma nivå som den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. Neltoprisindex utgör därvid det mätbara måttet. Prismålet föreslås gälla verkets systemtjänster sammanvägt och föresläs mätas över en konjunkturcykel. Möjligheter till särskilda ställningstaganden vid för landels flygsektor strategiska investeringsbeslut föreslås vidare finnas. Luftfartsverket konstaterar i treärsplanen vidare att verket under treårsperioden 1993-1995 räknar med att kunna hålla taxehöjningarna pä en nivå som är betydligt lägre än inflationen enligt nettoprisindex till följd av det pågående rationaliseringsarbetet.
Det nya prismålet avses gälla från den Ijanuari 1993, närdet nyaprissysle-met som regeringen tidigare redogjort för inför riksdagen avses träda i krafl. En förutsättning är att den tidigare begränsningen dä hävts genom överens-korrunelse med SILA.
Verket har vidare i en särskild skrivelse till regeringen anmält all en överenskommelse numera träffats med SAS om en successiv aweckling och infasning i prissystemet av bolagets kostnadsersättning för inrikeslerminal 2 på Arlanda flygplats. Samfliga särskilda kostnadsersättningsavtal, s.k. B- och C-avtal, är därmed avvecklade.
Beträffande investeringama konstateras i treårsplanen att dessa inriktas främst mot ersättningsinvesteringar samt investeringar för flygsäkerhet och god miljö. Dessutom anser verket alt kapacitetshöjande investeringar bör påbörjas under treårsperioden beträffande den tredje rullbanan pä Arlanda och en ny omrädeskontrollcentral för flygtrafiktjänsten vid samma flygplats. Investeringsplanen redovisar två niväer. Den första omfattar 3700 miljoner kronor, varav dock endast 870 miljoner kronor skulle kunna aktiveras i balansräkningen. Den andra nivån, som är verkets huvudförslag, tar fasta på del pågående ralionaliseringsarbetet och på möjligheterna till senareläggning av de tidigare nämnda investeringarna pä Arlanda med hänsyn till marknadsläget. Denna nivå omfattar 2085 miljoner kronor, varav 2 025 miljoner kronor skulle aktiveras i balansräkningen.
Finansieringen av investeringarna avses säledes nästan hell ske genom ver kets resultatöverskott och genom avskrivningsmedel. Verket har ocksä i sammanhang med bolagiseringsdiskussionen föreslagit vissa befogenheter förverket i finansieringssammanhang för att uppnä en mer aktiv kapitalför valtning. Bl.a. har man föreslagit rätt alt låna kortfristigt i bank samt att pla cera medel i bank och i statsgaranterade reverser samt att nyttja s.k. derivat- instrument i ränte- och valulakursskyddande syfte. 99
Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100
Efter en lång tid av trafiktillväxt bröts år 1991 flygtrafikens uppåtgående Bilaga 7 trend. Orsaken är huvudsakligen en internationell lågkonjunktur. Det är sedan länge känt att flygtrafik är mycket konjunkturkänslig. Under är 1991 minskade antalet passagerare pä de svenska flygplatserna med närmare 2,3 miljoner. Värst drabbades inrikesflyget, som minskade frän 8,7 lill 7,1 miljoner passagerare. Även om Luftfartsverkels långsiktiga prognoser indikerar en återhämtning och årlig trafikökning med ca 5% under återstoden av 1990-lalet, är det naturligt att treårsplaneperioden 1993-1995 kommer alt präglas av trafiknedgängen. En annan viktig faktor som kommer alt påverka verkets förulsältningar under treårsplaneperioden är som tidigare berörts avregleringen av luftfartsmarknaden såväl beträffande inrikesflyg som internationell trafik.
Båda dessa trender ställer nya krav på Luftfartsverket. Det i föregående avsnitt redovisade arbetet med att utforma nya organisationsformer för myndighetsstrukturen inom sektorn är en viktig del i verkets arbete med alt möta den nya situationen. Den nu pågående rationaliseringen inom verket utgör en central del i detta arbete. Mot bakgrund av flygets stora betydelse för trafikförsörjningen anser jag att Luftfartsverket måste fortsätta detta ralionali-seringsarbete med oförminskad styrka under treårsplaneperioden i avsikt att stärka luftfartssektorns totala konkurrenskraft. Jag anser att målet för verkets produktivitet spelar stor roll i detta sammanhang, och godtar det föreslagna målet pä 3 % årlig produktivitetsförbättring. Målet bör emellertid internt kompletteras med ett mål för rörelsekoslnadsutvecklingen. Det av verket redovisade besparingsmålet pä 10 % för åren 1993-94 kan därvid tjäna som ett första riktmärke.
En del i anpassningen av verket till den nya situationen är de nya redovisningsprinciper som Luftfartsverket föreslagit. Jag delar verkets syn i denna del som innebär att leasingtillgångar skall aktiveras i balansräkningen från är 1993 och pensionsskulden från år 1994. Detta innebär att soliditeten under treårsperioden blir 35 %, 29 % resp. 34 %. I detla sammanhang bör dock noteras att verket vall att tills vidare inte aktivera Sky City-anläggningen på Arlanda i koncernens balansräkning. Jag förutsätter emellertid att denna fråga klaras ut till bokslutet är 1993.
Jag godkänner verkets plan för soliditetsutvecklingen under åren 1993-1995 och för utdelningskravet pä 5 % på justerat eget kapital år 1994. Det sistnämnda innebär att utdelning plus skattemotsvarighet ligger pä samma nivå som avkastningskravet år 1993, dvs. 183 miljoner kronor.
Frågan om långsiktiga soliditets-, avkastnings- och utdelningsmål bör dock studeras ytterligare i samband med den pågående översynen av Luftfartsverkets myndighetsstruktur.
Luftfartsverkets trafikavgifter spelar en viktig roll för flygbranschens ekonomiska förhållanden. Det nya prissystem som verket inför från år 1993 innebär somjag tidigare redogjort för riksdagen en naturlig anpassning av trafikavgifterna till den nya avreglerade marknadssituationen. Avgifternas utveckling och prismålet i Luftfartsverkets verksamhet utgör dock ocksä ett viktigt instrument i detta sammanhang. Det nya mål som verket föreslagit
avses ersätta det tidigare prismålet som styrdes av intentionerna i del s.k. Prop. 1992/93:100 SILA-protokollet. Slaten och SILA är numera eniga om att detta protokoll Bilaga 7 inle längre hindrar formulering av ett nytt prismål. Verket har föreslagit all prismålet skall avse verkets systemtjänster sammanvägt och anknytas till nettoprisindex. Jag delar denna uppfattning, liksom att prismålet i fortsättningen bör kunna variera efter konjunktursituationen och marknadsförhållandena. För treårsplaneperioden 1993-1995 bör som lidigare nämnts den av trafikslagnation och rationalisering präglade situationen inom luftfartssektorn påverka prismålet. Jag föreslår mot denna bakgrund att prismålet för denna treårsperiod fastställes till kostnadsutvecklingen enligt neltoprisindex minus 20 %. Detta ansluter också i stort till verkels egen bedömning om avgiftsutvecklingen i treårsplaneförslaget.
Vad gäller investeringarna delar jag synen på verkels planeringsinriktning för åren 1993-1995. De föreslagna investeringsobjekten är strategiskt nödvändiga delar i infrastrukturuppbyggnaden i form av banor och flygledning. Beträffande omfattningen av investeringarna bedömer jag verkets huvudförslag som totalt omfattar 2,1 miljarder kronor under treårsperioden som lämpligt.
Beträffande finansieringen av investeringarna kan jag med tillfredsställelse konstatera att verket nu, jämfört med den nu gällande treårsplanen, genom sitt rationaliseringsarbete och genom senareläggningar till följd av marknadsutvecklingen bedömer sig i princip kunna klara de stora strategiska investeringsprojekten inom ramen för sin ordinarie finansiering. Detta innebär att den av riksdag och regering på senare år eftersträvade kraftsamlingen inom Luftfartsverkets verksamhetsområde nu givit resultat. Vad gäller de nya friheter i finansieringssammanhang som verket aktualiserat kan jag nu inte förorda någon förändring av gällande bemyndiganden. Dessa frägor får diskuteras vidare i sammanhang med de tidigare beskrivna analyserna beträffande verkets framtida struktur. Dock bör verket för att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov få rätt alt uppta riksgäldslån på 300 miljoner kronor under planperioden.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och de servicemäl somjag förordat under perioden 1993- 1995,
2. godkänna de resultat-, pris- och soliditetsmål för Luftfartsverkets verksamhet som jag förordat för perioden 1993-1995,
3. godkänna vad jag har anfört om Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993-1995 samt bemyndiga regeringen alt besluta om avvikelser därifrån.
101 Anslagsfrågor
E 1. Beredskap för civil luftfart
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1991/92
Utgift
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
67352000 Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under beredskapstillständ och krig.
Luftfartsverket har beräknad medelsbehovet till 65,7 miljoner kronor. De senaste åren har man prioriterat uppbyggnad av reservdelslager för de civila transportflygplan som ingär i krigsorganisationen. Frän anslaget täcks vidare kostnaderna för att anpassa flygplatser till de krav som ställs i en krigssituation, t.ex. breddningar, förlängningar och förstärkningar av rullbanor.
Föredragandens överväganden
Överstyrelsen för civil beredskap har inom ramen för gällande programplan särskilt prioriterat flygtransporter. Jag förordar mot denna bakgrund ett anslag på 67 352000 kronor för beredskapsåtgärder under budgetårel 1993/94. Inom ramen för detta anslag bör emellertid enligt min mening under budgetåret 1993/94 även kunna beräknas medel för viss verksamhet vid Trafikflygarhögskolan, dock högst 25,4 miljoner kronor, i enlighet med mina överväganden under anslaget Civil trafikflygarutbildning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Försvarsdepartementet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
dels att till Berecbkap för civd luftfart för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag pä 67 352000 kr samt dels att godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget.
E 2. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- För budgetåret 1993/94 anvisas ett bidragsanslag på 15 200000 kronor.
- Anslaget bör utgå som driftstöd och koncentreras till kommunala flygplatser i Norrlands inland.
- Länsstyrelsen skall inom ramen för länstrafikanläggningsplanen ha möjlighet att prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
1991/92 Utgift 14560000 Prop. 1992/93:100
1992/93 Anslag 15200000 Bilaga 7
1993/94 Förslag 15200000
Luftfartsverket
Luftfartsverket har för budgetåret 1993/94 föreslagit ett anslag på 15 800000 kronor.
Föredragandens överväganden
Riksdagen beslöt våren 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. 1986/87:TU25, rskr. 1986/87:303) att införa ett bidragsanslag till kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.
Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen efter förslag från Luftfartsverket.
Jag har tidigare i avsnittet om flygmarknaden behandlat min syn på flygets regionalpolitiska roll. Anslaget på 15,2 miljoner kronor bör i enlighet med detta fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgå som driftstöd till kommunala flygplatser i skogslänen men med tonvikten på flygplatser i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare i enlighet med vad jag tidigare anfört. Av anslaget skall minst 10 miljoner kronor användas för stöd till driften vid dessa kommunala flygplatser.
Införandet av ett nytt anslag för byggande av länstrafikanläggningar fr.o.m. budgetåret 1988/89 har inneburit att kommuner, landsting och länsstyrelser nu fått betydligt större möjligheter än tidigare att göra en allsidig bedömning vid prioriteringen av infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån. Jag anser därför att det fr.o.m. budgetåret 1993/94 inom ramen för länstrafikanläggningsplanen skall vara möjligt för länen att utöver investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar även göra avvägningar av investeringsinsatser i kommunala flygplatser. Som jag tidigare redogjort för avser jag att i propositionen om investeringsplanering våren 1993 ta upp frågan om finansiering av byggande av länstrafikanläggningar. I samband med detta avser jag att återkomma med de närmare detaljerna i förslaget.
För budgetåret 1993/94 beräknarjag ett anslag på 15,2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15200000 kr samt
2. bereda riksdagen tillfälle att la del av inriktningen av anslaget.
103 E. Civil trafikflygarutbildning Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift 31838000 Reservafion 9 319000 Bilaga 7
1992/93 Anslag 25 400000
Från anslaget har utbetalats ersättning lill Chefen för Flygvapnet (CFV) för civil pilotutbildning vid Trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed. Dessutom har i mån av medel statsbidrag lämnats från anslaget till civil pilotutbildning i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m.m.
Föredragandens överväganden
Regeringen har i föregående ärs budgetproposition konstaterat att, som en del av en ny näringspolitik, stödet lill den civila trafikflygarutbildningen i dess hittillsvarande form skulle upphöra så snart nuvarande elever färdigut-bildats, vilket skett under är 1992.
Som ett led i denna omstrukturering har Chefen för Flygvapnet utrett förutsättningarna för Trafikflygarhögskolans fortsatta existens. Han har därvid bl.a. förordat en fortsatt statlig utbildning av civila trafikflygare och att huvudmannaskapet för skolan återgår till Försvarsdepartementet.
Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för sina planer beträffande skolan och bl.a. föreslagit att ansvaret för att lämna uppdrag fill TFHS att bedriva trafikflygarutbildning den Ijuli 1993 övertas av Försvarsdepartementet. Därmed kan hittillsvarande anslag under Kommunikationsdepartementets huvudtitel upphöra vid utgängen av budgeläret 1992/93.
Efter samråd med chefen för Försvarsdepartementet anser jag emellertid att det, för att möjliggöra den uppehållande verksamhet på låg nivä vid TFHS som föresläs under budgetåret 1993/94, är rimligt att en del av anslaget Beredskap för civil luftfart, som ingår i den civila försvarsramen, kan få användas för sädana ändamäl.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om C;V(7 traflkflygarutbildning.
104 R Kollektivtrafik Fl. Riksfärdtjänst
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderärsskiflet 1993/94. Närmare förslag om framtida regler och villkor för en sädan överföring kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.
1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag *Ulbrutet anslag
124100000 113 300000 113 300000*
Frän anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är alt ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som pä grund av sitt handikapp och brist pä för dem tillgängliga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, båt, buss, tåg, taxibil eller med specialfordon till en kostnad som motsvarar kostnaden för att åka andra klass med tåg inkl, anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.
Anslagsframställning från Styrelsen för riksfärdtjänst
Framställningen grundar sig på förutsättningen att riksfärdtjänsten bedrivs under oförändrade former hela det aktuella budgetåret.
Kostnaderna för verksamheten har allt sedan riksfärdtjänsten inrättades år 1980 ökat mycket kraftigt. Under hela 1980-talet ökade i stort sett samtliga variabler inom riksfärdtjänsten, dvs. antalet resenärer, antalet resor, antalet resor per resenär och därmed också kostnaderna. Etl första trendbrott inträffade under budgetåret 1990/91 genom att antalet resenärer minskade nägot. Antalet resor per resenär, liksom också statens bidrag per resa fortsätter emellertid att öka.
En preliminär analys av resandet under budgetåret 1991/92 ger vid handen all antalet flygresor ökat kraftigt medan antalet tågresor minskat. Antalet taxiresor förefaller inte ha förändrats i någon större omfattning.
För budgetåret 1992/93 beräknar styrelsen, vid vissa antaganden om färdmedelsfördelning och kostnadsutveckling, att utfallet blir ca 133 miljoner kronor, dvs. en ökning med 7,2% i förhållande till utfallet för 1991/92.
För budgetåret 1993/94 förutses inte några större förändringar i resmönst-ret. För samtliga transporter har antagits en prisökning med ca 3%. På grundval härav hemställer styrelsen att medel för verksamhetens genomförande anvisas genom ett förslagsanslag pä 139000000 kronor.
105 Föredragandens överväganden
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderärsskiflet 1993/94. Det innebär alt kommunerna får överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Förslaget om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning av kostnader mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Riksfärdtjänst för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 113300000 kr.
F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För köp av interregional persontrafik på järnväg samt statens kostnader för gods- och persontrafik på inlandsbanan föreslås 511 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
1991/92 Utgift 558000000* Reservation 1400000
1992/93 Anslag 549000000*
1993/94 Förslag 511000000
* T.o.m. budgetåret 1992/93 ingick endast köp av interregional persontrafik
på järnväg.
Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpoliliskt angelägen men som inle kan drivas på företagsekonomiska villkor. Anslaget disponeras även för ersättning till Statens järnvägar (SJ) för vissa gemensamma funktioner på länsjärnvägarna. Vidare disponeras anslaget, enligt förslag från regeringen fr.o.m. budgetåret 1993/94, för drift- och investeringsbidrag fill inlandsbanans intressenter, kompensation till SJ för överlåtande av rullande materiel till inlandsbanans intressenter och ersättning till främst SJ och Banverket för administrativa kostnader vid överförandet av nyttjanderätten till inlandsbanan fill kommunerna längs med inlandsbanan.
Kommittén
Ansvaret för förhandlingar om och administrationen av statens köp av interregional persontrafik på järnväg överfördes år 1991 till kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. Enligt tilläggsdirektiv till kommittén (K 1992:79) skall upphandlingen ske i
konkurrens mellan olika järnvägsföretag. Trafiken kan vidare upphandlas Prop. 1992/93:100 på perioder upp till fem år. Vid förhandlingar om mer långsiktiga avtal kan Bilaga 7 förhandlaren välja att föreslå upphandling av rullande materiel i stället för upphandling av trafik.
Kommittén har efter förhandlingar redovisat ett förslag till trafikupphandling för budgetåret 1993/94. Förslaget förutsätter ett anslag om 447 miljoner kronor. 1 beloppet ingär köp av vissa gemensamma funktioner för länsjärnvägar med 58 miljoner kronor. I medelsramen ingär även kostnader för förhandlingar och administration av upphandlingen och anslag F3. Ersättning lill trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.
Kommitténs förslag om trafik för budgetåret 1993/94 innebär att all trafik upphandlas för etl är av SJ. Därutöver föreslås två (Bergslagen och Uddevalla - Herrljunga - Borås) långsikliga överenskommelser (T94-T97) där statens kostnader i princip motsvarar SJ:s kapitalkostnader för rullande materiel.
Årets upphandlade trafik motsvarar i princip föregående års trafik. Vissa mindre indragningar av tågpar på vissa sträckor har skett. Kommitténs förslag innebär följande Irafikutbud för budgetåret 1993/94:
Sträcka
Antal tågpar per dag
Övre Norriand inkl. Malmbanan
2*
Östersund-Storlien
3 Boriänge-Mora Gävle-Borlänge-Hallsberg Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg Västerås-Katrineholm
4 3 2
5 Eskilstuna-Stockholm
2 Hallsberg-Mjölby
Karistad-Charlottenberg
Uddevalla-Herrljunga-Borås
4 2 6
Nässjö-Falköping-Skövde Kalmar/Karlskrona-Göteborg
8 4
Kalmar/Karlskrona-Alvesta
' Viss trafik tillkommer under vissa perioder
Med tågpar avses en tur- och relurkörning med ett tågsält. Det angivna trafikutbudet avser i princip trafik måndag till fredag. Vissa veckoslutsvaria-lioner förekommer.
Eskilstuna - Stockholm är ett kombinerat trafikupplägg med läg och buss. Förutom två tågpar ingår 15 dubbelturer med buss.
SJ har även pä begäran av kommittén offererat fyra tågpar på sträckan Hässleholm-Halmstad. Kommittén anser dock att trafiken inte tillräckligt uppfyller de interregionala och regionalpolitiska kraven.
Inför T 93 planeras CityExpressförbindelser Malmö - Göteborg via Hässleholm. Pä sä sätt skapas en snabb förbindelse mellan Kristianstads-/Hässle-holmsregionen och Göteborg. Denna förbindelse tillgodoser dock inte önskemålen från berörd trafikhuvudman om tågstopp i Markaryd. Problemställningen kan enligt kommittén i huvudsak brytas ned lill en fråga om ell ökat antal tågstopp. Denna fråga bör lösas genom avtal mellan berörd trafikhuvudman och SJ.
Trafikhuvudmannen i Hallands län har hemställt att trafikutbudet på
107 Västkustbanan skall prövas i statens upphandling. Frågan om ytterligare läg- Prop. 1992/93:100 stopp pä Västkustbanan bör enligt kommittén pä samma sätt som tidigare Bilaga 7 beskrivna trafik lill Markaryd lösas genom avtal mellan trafikhuvudmannen och SJ.
Anbud har lämnats av konkurrerande operatörer på samtliga sträckor. Offerlerhar lämnats av BK Tåg AB, Dalatåg AB och SJ. Med utgångspunkt frän förutsättningen alt problemen kring möjligheten att fä dispositionsrätt till fordon, lillgång till SJ:s biljetthanteringssystem och alt ersättningen för trafikledningen kan lösas har kommittén beräknat statens kostnader för upphandling av privata operatörer på olika linjer. En jämförande analys av de olika anbuden visar att de privata alternativen inte är konkurrenskraftiga. Kommittén drar slutsatsen att en konkiirrensupphandling bör fokuseras på flerårsavtal med kvalitetshöjning i fordonsmaterielet. Med hänsyn till den knappa tid som stått till buds för årets upphandling har det inle varit möjligt att sluta avtal med privata operatörer om långsiktiga trafiklösningar. Kommittén har dock tagit initiativ till elt utvecklingsarbete som syftar till att aktivera olika operatörer och trafikhuvudmän med inriktningen att utarbeta regionalt förankrade trafiklösningar med ny fordonsmateriel. Dessa trafiklösningar bör sedan kunna tjäna som underlag för upphandlingen i T 94.
Inlandsbanan
Regeringen har i tvä propositioner (prop. 1992/93:9, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) Om inlandsbanan och (prop. 1992/93:91, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) öm vissa ekonomiska frägor som gäller inlandsbanan, dragit upp riktlinjerna för fortsatt trafik pä inlandsbanan. Regeringen föreslår att en plattform skapas för en utveckling av olika former av gods- och persontrafik på inlandsbanan. Inlandsbanans intressenter - inledningsvis kommunerna - ges ansvar för såväl banan som för trafiken, med undantag för viss godstrafik.
Inlandsbanans intressenter bör beviljas ett tidsbegränsat bidrag pä totalt 135 miljoner kronor fördelade pä en femårsperiod till drift och investeringar, dvs. i genomsnitt 27 miljoner kronor per år. Kostnaden bör belasta anslaget F 2. fr.o.m budgetåret 1993/94.
Inlandsbanans intressenter bör erbjudas att utan kostnader överta äganderätten till vissa fordon. SJ bör kompenseras med 32 miljoner kronor för denna rullande materiel. Denna kompensation på 32 miljoner kronor betalas från anslaget F 2. vid den tidpunkt överlåtelsen av rullande materiel sker.
Arbetet med att överföra nyttjanderätten till inlandsbanan till kommunerna kommer att vara förenat med vissa kostnader bl.a. av administrativ karaktär främst vid Banverkel och SJ. Regeringen föreslär därför alt 5 miljoner kronor reserveras budgetåret 1993/94 på anslaget F 2.
Föredragandens överväganden
Upphandlingen av interregional trafik budgetåret 1993/94
Kommitténs förslag lill Irafikutbud innebär all interregional och regionalpo liliskt angelägen trafik kan upphandlas. 108
Kostnaderna för upphandlad trafik, vilken i princip motsvarar föregående Prop. 1992/93:100 ärs trafik, har minskal med 100 miljoner kronor jämfört med föregående år. Bilaga 7 Vidare har kostnaderna för gemensamma funktioner pä länsjärnvägarna reducerats med 2 miljoner kronor. Statens kostnader för köp av interregional persontrafik på järnväg har således minskal med närmare 20 %, vilket bl.a. gett utrymme för fortsatt trafik pä inlandsbanan. Jag godtar kommitténs förslag rörande slalens köp av interregional persontrafik pä järnväg och beräknar kostnaden lill 447 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I medelsberäkningen ingår kommitténs förhandlings- och administralionskostnader.
Upphandlingen fiån trafikåret 1994
Trafikåret 1993 är första året staten upphandlar olönsam interregional persontrafik på järnväg i konkurrens. Även om all trafik även för trafikäret 1993 föresläs upphandlas av SJ är jag nöjd med resultatet. Genom att genomföra upphandlingen i konkurrens har statens kostnader för interregional trafik reducerats kraftigt.
Jag anser dock att detta endasl är första steget för att uppnå en kostnadseffektiv upphandling. Kommittén har bl.a. pekat på att SJ:s monopolställning inom en rad strategiska funktioner skapar problem för andra aktörer. Den särskilda utredare som tillsatts för att föreslå åtgärder som ökar konkurrensen inom järnvägssektorn (dir. 1992:40) Ökad konkurrens inom järnvägssektorn skall bl.a. redovisa vilka åtgärder som krävs för alt garantera likvärdiga konkurrensförutsättningar på bannätet. Min målsättning är att vidareutveckla upphandlingen genom att skapa bättre förutsättningar för nya aktörer alt konkurrera med SJ om den av staten upphandlade interregionala trafiken.
Med nuvarande syslem beslutar riksdagen om köp av interregional persontrafik pä järnväg på grundval av budgetpropositionen. Detla innebär att etl slutligt avtal med trafikoperatörerna inte kan upprättas förrän kort tid innan trafikäret startar. Detta leder till svårigheter för trafikoperatörerna alt planera sin verksamhet och begränsar bl.a. möjligheterna för nya aktörer att träda in pä marknaden. Mot denna bakgrund avser jag redan under hösten 1993 återkomma lill riksdagen med elt förslag lill avtal om köp av interregional persontrafik pä järnväg för trafikäret 1994.
Utgångspunkten för förhandlingarna är det Irafikutbud och de medel som riksdagen beslutar om för trafikäret 1993.
Jag godtar kommitténs förslag att teckna tvä (Bergslagen och Uddevalla -Herrljunga - Borås) långsiktiga överenskommelser (T94-T97) med SJ. Genom dessa avtal kommer statens kostnader för den berörda trafiken att reduceras kraftigt.
Inlandsbanan
För att skapa förutsättningar för gods- och persontrafik pä inlandsbanan fö reslär jag all anslaget F2. belastas med 64 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Dessa fördelar sig pä 32 miljoner kronor till SJ som kompensation för rullande materiel, 5 miljoner kronor till främst SJ och Banverket för ad- 109
minislraliva kostnader i samband med överförandet av nyttjanderätten till Prop. 1992/93:100 inlandsbanan lill berörda kommuner samt 27 miljoner kronor i drift- och in- Bilaga 7 vesteringsbidrag till inlandsbanans intressenter. Jag anser att del totala driftoch investeringsbidraget på totalt 135 miljoner kronor, som skall belasta anslaget F 2., bör fördelas jämnt över hela femårsperioden dvs. 27 miljoner kronor per är.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. lill Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511000000 kr samt
2. godkänna vad jag anfört om upphandlingen inför trafikåret 1994.
F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik
1991/92 Utgift 177022000 Reservation 49000
1992/93 Anslag 183000000
1993/94 Förslag 191000000
Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall ges lill trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på länsjämvägar. Reglerna för statsbidragsgivningen är bundna i avlal mellan staten och resp. trafikhuvudman. En ärlig uppräkning av den statliga ersättningen skall ske. Konsumentprisindex skall därvid användas som utgångspunkt för beräkningarna.
Genom anslaget finansieras också ersättningstrafik utmed inlandsbanan. I enlighet med riksdagens beslut den 21 mars 1991 träffade staten den 18 april samma är avtal med trafikhuvudmännen i Jämtlands, Kopparbergs, Norrbottens och Västerbottens län om ersättning för övertagande av persontrafikförsörjningen utmed inlandsbanan. Avtalet, som började gälla från och med den lOjuni 1991, sträcker sig över tio år och innebär en ersättning till trafikhuvudmännen pä totalt 36 miljoner kronor per år i prisnivå för budgetåret 1991/92. Ersättningsbeloppet räknas ärligen upp enligt SCB:s nettoprisindex.
Ansvaret för avtal och för administration av ersättningen till trafikhuvudmännen överfördes den Ijuli 1991 från Transportrådet till kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik pä järnväg m.m.
Kommittén
Kommittén har beräknat ersättningsbeloppet till 189 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Ökningen med 6 miljoner kronor beror dels på en avtalsenlig indexuppräkning med 5,2miljoner kronor, dels pä att 800000 kronor behöver reserveras för utbetalning av ersättning till Dalatrafik AB för trafikering pä sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län pä järnvägen Ludvika-Tillberga.
Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att överlämna till kommittén en 110
framställning från trafikhuvudmännen i Jönköpings län för lämpliga åtgärder vad avser anskaffande av fem motorvagnar av typ Yl för användning på de länsjärnvägar som huvudmannen har ansvar för.
I en skrivelse frän kommittén som kom in till regeringen (Kommunikationsdepartementet) den 11 november 1992 föreslås att tre motorvagnar som inte längre behöver användas för trafik på länsjärnvägen Boden-Haparanda skulle kunna fä disponeras av trafikhuvudmännen i Jönköpings län för trafik pä bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd. I enlighet med regeringens uppdrag bygger förslaget frän kommittén pä en kartläggning av behovet av ytterligare motorvagnar för trafikering på samtliga länsjärnvägar med persontrafik i landet.
Kommittén har därefter i en skrivelse daterad den 30 november 1992 redovisat alt en molorvagn, som använts för trafik på länsjärnvägen Hällnäs-Sto-ruman, enligt skrivelse från trafikhuvudmannen i Västerbottens län inte längre behövs för persontrafik pä banan.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Föredragandens överväganden
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Till ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtrafik föresläs 191 miljoner kronor för budgeläret 1993/94.
- Tre motorvägnar, som tidigare använts i trafik pä länsjärnvägen Boden-Haparanda, bör tills vidare fä disponeras av trafikhuvudmännen i Jönköpings län.
- En motorvagn, som lidigare använts för trafik pä länsjärnvägen Hällnäs-Storuman bör tills vidare få disponeras av trafikhuvudmannen i Jönköpings län.
Den av kommittén tillämpade indexuppräkningen pä 2,85 % har jag bedömt som något för läg med hänsyn till hur konsumentprisindex kan beräknas utvecklas under åren 1993 och 1994. Jag har för min del räknat med en ökning med 3,95 % i genomsnitt för budgetåret 1993/94, vilket ger elt medelsbehov pä 190,2 miljoner kronor. Till detta belopp bör läggas 800 000 kronor som bör reserveras som ersättning för trafikering på sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län på bandelen mellan Ludvika och Tillberga.
Jag beräknar sammanfattningsvis ersättningen till trafikhuvudmännen till 191 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Administrationskostnaderna för anslaget bör även fortsättningsvis belasta anslag F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg. Med hänsyn till all anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen F2. och F3. kan komma alt behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra nödvändiga omfördelningar mellan anslagen.
Vad gäller anskaffande av motorvagnar iör trafik på länsjärnvägar i Jönköpings län har kommittén i enlighet med regeringens uppdrag gjort en karlläggning av behovet av motorvagnar på samtliga länsjämvägar med person-
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
trafik i landet. Milt ställningstagande lill önskemålet frän trafikhuvudman- Prop. 1992/93:100
nen i Jönköpings län om fler motorvägnar bygger bl.a. pä denna kartlägg- Bilaga 7
ning.
Bakgrunden till framställningen frän trafikhuvudmannen är att denne övertog ansvaret för persontrafiken på bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd redan år 1984. Dessa bandelar kom därför inle alt omfattas av riksdagens trafikpolitiska beslul år 1988 om trafikhuvudmännens trafikeringsrätt pä etl antal länsjärnvägar (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU19, rskr. 1987/88:260). Della beslul innebar bl.a. att om avtal slöts mellan staten och en trafikhuvudman om persontrafik med järnväg pä en länsjärnväg, skulle trafikhuvudmannen utan kostnad fä överta från SJ erforderlig rullande materiel av befintlig lyp.
För bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd regleras Irafike-ringen däremot pä grundval av riksdagens trafikpolitiska beslut år 1979 saml riksdagens kompletterande beslul med anledning av regeringens förslag i 1983 års budgetproposition (prop. 1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr. 1978/79:419, prop. 1982/83:100 bil. 8, bet. 1982/83:TU15, rskr. 1982/83:293). Dessa båda riksdagsbeslut innebar inte något överlämnande från statens sida av rullande materiel till trafikhuvudmannen.
För att motorvagnar som blivit övertaliga i en trafikhuvudmans verksamhet skall kunna överlämnas lill en annan trafikhuvudmän för trafik på en länsjärnväg som inle omfattas av 1988 års trafikpolitiska beslut erfordras ett nytt riksdagsbeslut. Trafikhuvudmannen i Jönköpings län kan inte pä grundval av 1988 ärs riksdagsbeslut hävda några formella anspråk på den friställda malerielen från länsjärnvägarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.
I likhet med kommittén finner jag att det från samhällets synpunkter är angeläget att de friställda motorvagnarna kan utnyttjas aktivt för trafik på länsjärnvägar. Jag kan också konstatera att trafikhuvudmannen i Jönköpings län för sin trafik pä de båda länsjärnvägarna under årens lopp fått bära högre kostnader än vad som gäller för andra trafikhuvudmän i landet. Detla är en följd av att huvudmannen några år före 1988 års trafikpolitiska beslut frivilligt log pä sig ansvaret för persontrafiken på de två bandelarna, utan att kostnadsfritt fä tillgäng lill de motorvagnar som tidigare använts av SJ för trafiken. I stället har huvudmannen fått hyra in motorvagnar från SJ.
Mot bakgrund härav och med beaktande av den kartläggning av behovet av motorvagnar på länsjärnvägarna i landet som kommittén gjort, tillsfyrker jag kommitténs förslag att trafikhuvudmännen i Jönköpings län lills vidare får disponera de fyra motorvägnar som friställts från trafik på bandelarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning lill trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtra fik för budgetåret 1993/94 anvisa ell reservationsanslag på 191000000 kr
2. godkänna vad jag anfört om disponering av fyra motorvagnar för
trafik pä sädana länsjärnvägar som trafikhuvudmannen i Jönköpings ] \2
län har ansvar för samt
3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 vid behov om- Prop. 1992/93:100 fördela medlen mellan anslagen F2. Köp av interregional persontrafik Bilaga 7 på järnväg och F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
1991/92
Utgift
3066885*
Reservation
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
4 960000
* Anslaget benämndes budgetåret 1991/92 G7. Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret.
Från anslaget utbetalas medel till Översfyrelsen för civil beredskap (ÖCB) för åtgärder som gäller transportfunktionen inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB har ansvaret för funktionen Transporter och delfunktionerna transporlsamordning och landsvägstransporter. Vägverket, Statens Järnvägar, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket svarar för de övriga delfunktionerna. Dessutom ingår Statens Räddningsverk i funktionen Transporter.
Översfyrelsen för civil beredskap
ÖCB planerar fortsatt anskaffning av skyddsutrustning mot ABC-stridsmedel. Under budgeläret kommer utbildning och information till beredskapshandläggare och krigsplacerad personal vid länssfyrelser och civilbefälhavare att genomföras. För att tillgodose totalförsvarets krav på landsvägstransporter krävs praktisk funktionsövningsverksamhet. Vidare skall studier i syfte all fä underlag för planering och verksamhet inom transportfunktionen genomföras. Studierna ger bl.a. underlag för planläggning, beredskapsätgärder, utbildning och information.
Föredragandens överväganden
Anslaget ingår i den civila delen av totalförsvarsramen som riksdagen beslutade om våren 1992. Inom denna ram föresläs att Transportfunktionen tilldelas 162,4 miljoner kronor 1993/94 vilket är en viss ökning i förhållande till föregående budgetär.
För anslaget F4. Översfyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret beräknarjag medelsbehovet till 4 960 000 kronor kommande budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
alt till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations anslag pä 4 960 000 kr. 113
G. Transportforskning Prop. 1992/93:100
Bilaga 7 1 regeringskansliet bereds för närvarande vissa frägor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte pä att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen vären 1993.
1 awaktan pä att beredningen slutförs föreslårjag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
G 1. Statens väg- och trafikinstitut
1991/92 Utgift
0 J 992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000*
*Utbrulel anslag
G 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut
1991/92 Utgift 50167000
1992/93 Anslag 61129000
1993/94 Förslag 61129000* *Ulbrulel anslag
G 3. Transportforskningsberedningen
1991/92 Utgift 43854000
1992/93 Anslag 44006000
1993/94 Förslag 44006000*
*Utbrutet anslag
Under vären 1992 avlämnade Transportforskningsutredningen sitt betänkande Räd för forskning om transporter och kommunikationer (SOU 1992:55). Detla har remitterats. Jag har för avsikt alt utarbeta elt förslag som i huvudsak överensstämmer med utredningens förslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet,
1. lill Statens väg- och Irafikinstltut för budgeläret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 kr,
2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1993/94 anvisa elt reservationsanslag pä 61129000 kr saml
3. lill Traiisponforskningsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa elt reservationsanslag på 44006000 kr.
114 H. Övriga ändamål
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- SMHLs övergripande mål och affärsidé fastställs.
- Säväl uppdrags- som affärsverksamheten skall årligen öka sitt bidrag lill basverksamheten och den anslagsfinansierade andelen av verksamhelen bör minska.
- Sveriges fortsatta medlemskap i EUMETSAT skall finansieras med ell nyinrättat anslag. SMHI skall bidra med 10 miljoner kronor fr.o.m budgetåret 1993/94 och årligen under en tioårsperiod.
- De ökade kostnaderna för medlemskapet i EUMETSAT samt förändrade konkurrensvillkor ställer krav på kostnadsminskningar och ökad affärsmässighet.
- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.
- Nya sfyrmedel för statens köp i form av verksamhetsmål och resultatmått skall utvecklas.
Inledning
SMHI är statens förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frägor. SMHI skall bedriva uppdrags- och affärsverksamhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt område.
Verksamheten finansieras dels med anslag över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdrags- och affärsverksamhet. Anslaget skall täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgifter.
SMHI skiljer på uppdrags- och affärsverksamhet. Uppdrag är sådana tjänster som SMHI utför ät andra myndigheter och verk inom ramen för sitt myndighetsansvar och som ej finansieras över SMHLs anslag.
Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella grunder. Investeringar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
SMHI har inlämnat en särskild rapport till regeringen den 9 april 1992. En fördjupad anslagsframställning inkom den 1 september 1992. Riksrevisionsverket har dessutom utarbetat en revisionsrapport, SMHI - en kunskapsin-riktad myndighet, år 1990.
Föredragandens överväganden Samhällets behov av SMHI
SMHI driver på statsmakternas uppdrag verksamhet som skyddar liv och egendom och främjar samhällsutvecklingen i Sverige samt bidrar lill att öka lönsamheten i näringslivet. SMHI tillhandahåller planeringsunderlag för miljövård samt för energi- och naturresursanvändningen. SMHLs prognoser
och varningar samt katastrofberedskap möjliggör för enskilda och företag att Prop. 1992/93:100 planera sina aktiviteter så att riskerna för skada på människor och egendom Bilaga 7 undviks eller minskas.
Resultatredovisning budgetåren 1988/89-1990/91
SMHLs mål och det omfattande arbetet med omstruktureringen av institutet speglar väl kraven pä effektivitet i den offentliga sektorn och statsmakternas målsättningar om marknadsanpassning och konkurrens. SMHI har genomfört en omfattande organisationsförändring i syfte att anpassa sig till marknaden, internationaliseringen och nya arbetsuppgifier inom energi-, miljöoch klimatområdena. Verksamheten har delats upp i affärsområden för samhälle, miljö och energi, trafik, samt konsument.
Rationaliseringar i prognosproduktionen och en breddning av verksamheten mol framför allt miljö- och klimatfrågor har kunnat göras genom utveckling av prognosmodeller, teknik och system.
Meteorologi
Den meteorologiska varnings- och prognostjänslen har rationaliserats genom att allt större delar av analys- och prognosarbetel överförts lill numeriska modeller som bearbetas i datorer. Ytterligare rationaliseringar har genomförts genom automatisering och annan ny teknik.
Som en följd av utvecklingen av väderprognosmodellerna har bättre analyser av luftföroreningarnas spridning och kemiska omvandling i atmosfären kunnat tas fram. Bearbetningen av satellitdala har vidareutvecklats.
SMHLs förmåga alt göra insatser vid räddningsverksamhet i samband med katastrofer har ökat. Bl.a. har en decentraliserad beredskap för kärnenergiolyckor genomförts i samverkan med Statens strälskyddsinstitut.
SMHI utför sedan nägot är mätningar av ozonskiktels tjocklek och hur den ultravioletta strålningen förändras över tiden.
Hydrologi
I den hydrologiska verksamheten har stalionsnätets regionala täckning förbättrats genom en ökning med ca 20 vattenföringsstationer. De tillkommande driftskostnaderna har balanserats mot rationaliseringar. Dessutom har det skett en övergång till automatisk dataöverföring och introduktion av ny utrustning för bearbetning av vattenståndsdiagram.
Med användning av etl nyutvecklat geografiskt informationssystem kan uppgifter om avrinningsomräden och topografi användas bättre.
Genom ett omfattande utredningsarbete har riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar kunnat fastläggas. Riktlinjerna skall leda till en minskning av riskerna för dammbrott vid nya och befintliga dammar. Ett syslem för riskklassificering av dammanläggningar har utarbetats. Ett stort beräkningsarbete pågår för att kontrollera säkerheten i de stora kraftproducerande älvarna.
116 Oceanografi Prop. 1992/93:100
I samarbete med Fiskeriverket har SMHI genomfört omfattande kartlägg- tsilaga / ningar av miljösituationen i Västerhavet och i Östersjön. Under växtsäsongen har algläget i dessa hav fortlöpande övervakats och information och varningar avgivits. Inom ramen för Helsingforskommissionens övervakningsprogram för den marina miljön har SMHI på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört miljöövervakning i haven.
Under vintersäsongen har isprognoser och varningar för nedisning lämnats. Beräkningar av miljöeffekter för Öresundsbron har varit ett viktigt projekt.
Uppdrags- och affärsverksamhet
Uppdrags- och affärsverksamheten har haft en positiv utveckling under den gångna treårsperioden.
Överskottet inom meteorologin har ökal från 0,7 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 4,7 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och omsättningen från 110,0 miljoner kronor till 147,7 miljoner kronor. Väderprognoser står för 120 miljoner kronor och klimatuppdrag för 9 miljoner kronor. Nya produkter har varit bl.a. betal-teletjänsten "Televäder" och "Energiindex" (minskning av energiförbrukningen i fastigheter).
Den hydrologiska uppdrags- och affärsverksamheten har ökat omsättningen från 13 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 16 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och överskottet blev 1,5 miljoner kronor. Den huvudsakliga kunden är vattenkraftsindustrin. Miljösektorn är ett växande område där bl.a. beräkningar av vattenföring efterfrågas.
Den oceanografiska verksamheten har under samma period ökat omsättningen från ca 6 miljoner kronor till 9 miljoner kronor.
Nya marknader och produkter har utvecklats. Som exempel kan nämnas utredningar för dimensionering, projektering och byggnation av bl.a. dammar, broar och annan infrastruktur.
SMHI:s årsbokslut budgetåret 1991/92
SMHI redovisar i sitt årsbokslut för budgetåret 1991/92 ett resultat efter extraordinära poster pä 8,6 miljoner kronor. Årsbokslutet är enligt Riksrevisionsverkets uppfattning rättvisande.
Mål och framtida inriktning
Jag föreslär följande övergripande mäl och affärsidé för verksamheten som omfattar meteorologi, hydrologi och oceanografi:
Mål
SMHI skall till lägsta möjliga kostnad producera planerings- och besluts underlag för väder- och vattenberoende verksamheter av bestämd kvali tet och innehåll, 117
- SMHI skall med denna bastjänstproduktion som grund bedriva en lön- Prop. 1992/93:100 sam affärsverksamhet. Bilaga 7
- SMHI skall uppfattas som ett modernt, kundorienterat kunskapsföretag, som är minst lika effektivt som jämförbara organisationer inom den privata sektorn,
- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.
Affärsidé
SMHI skall tillhandahålla planerings- och beslutsunderlag för väder- och valtenberoende verksamheter och därigenom
- skydda liv och egendom i Sverige,
- främja samhällsutvecklingen i Sverige,
- öka lönsamheten i nationellt och internationellt näringsliv. Mina förslag överenstämmer med SMHLs förslag.
Under förutsättning av riksdagens godkännande av dessa övergripande mäl och affärsidén avser jag återkomma till regeringen, i regleringsbrevet för SMHI, med förslag till verksamhetsmål. Det är enligt min mening angeläget att ett samhällsekonomiskt synsätt ligger till grund för statens köp av bastjänstproduktion. Denna ulgör samtidigt en grund för SMHLs uppdrags-och affärsverksamhet.
En decentralisering av ansvar och befogenheter medför enligt min mening ocksä ett ökat myndighetsansvar för ekonomisystem och uppföljning. SMHI föreslår i sin fördjupade anslagsframställning att de tjänster som levereras till staten skall regleras genom verksamhetsmål och resultatmått i eU avtal. Måtten följer produktivitets- eller effektivitetsutvecklingen inom SMHLs ansvarsområden t.ex. vattenföringsinformation, väderprognoser, varningstjänst och katastrofberedskap. Måtten relateras också till forskning och utveckling och till det internationella arbetet. Myndighetens förslag utgör enligt min mening en god grund för framtagande av verksamhetsmål och resultatmått.
Uppdrags- och affärsverksamheten bör öka. Det kan i vissa fall vara svårt att identifiera betalningsansvaret och betalningsviljan eftersom t.ex. väderprognoser och varningar m.m. betraktas som kollekliva nyttigheter. Detta hindrar dock inte att en långsiktig strävan bör vara att SMHI i ökad utsträckning skall prissatta produkter och tjänster i syfte att successivt öka avgiftsfinansieringen av verksamheten.
Bidraget till basverksamheten från uppdrags- och affärsverksamheten skall fortsätta att öka.
SMHI har hemställt om att medel för investeringar skall anvisas över investeringsanslag. Med början under innevarande budgetår har SMHI i likhet med andra myndigheter finansierat investeringar med län i Riksgäldskontoret. SMHI redovisar att investeringsplanen för budgeläret 1993/94, vilken i mänga fall är en förutsättning för rationaliseringar, ger en lånekostnad på ca 7 miljoner kronor. Milt förslag innebär att det införda systemet med lånefinansiering av investeringar bibehålls. Låneramens storlek bedöms till
40 miljoner kronor.
118 Det Intemationella samarbetet inom meteorologi och oceanografi förutsät- Prop. 1992/93:100 ler elt utbyte av data. Kostnaderna för insamling och bearbetning framför Bilaga 7 allt av meteorologiska data är etl växande problem. SMHI kan genom samarbetet med andra väderinstitut skaffa sig ökad kompelens. Genom internationellt samarbete skapas nya affärsmöjligheter. På lång sikt borde enligt min mening en större del väderinformalion och metodutveckling kunna produceras genom sådant internationellt samarbete.
Det är därför med tillfredsställelse jag noterar att man i december 1992 inom ICWED (Informal Conference of Ihe Directors of Western European National Meteorological Services) bildat en arbetsgrupp, "Future organisation of meteorology in Europé", med syfle att studera hur man skall samarbeta för all reducera kostnaderna och öka effektiviteten inom de europeiska vädertjänslerna. SMHI har uttalat en ambition att aktivt delta i arbetet.
Miljöövervakningen och forskningen om klimatet sker till en allt större del i internationellt samarbete. SMHI har elt kraftfullt syslem för mottagning, bearbetning och presentation av satellitdata.
SMHLs roll i miljöplaneringen kommer att öka. Tillgänglighet till underlagsdata om vatten- och luftförhållanden är viktig vid t.ex. prövningar enligt naturresurslagen.
SMHLs mätningar av ozonskiktet, pä uppdrag av Naturvärdsverket, och mätningar av hur den ultravioletta strålningen förändras, pä uppdrag av Statens strälskyddsinstitut, avses fortsätta.
SMHI har, mot bakgrund av en förfrågan från Fiskeriverket, i sin fördjupade anslagsframställning aktualiserat frågan om att fä disponera medel för nyttjandet av Fiskeriverkels undersökningsfarfyg Argos. Jag anser det mest ändamålsenligt att dessa medel fördelas mellan SMHI, som utför mätningarna för egen och annans räkning, och Naturvårdsverket, som är beställare av vissa av mätningarna. Della ger pä sikt möjlighet till upphandling av far-fygstid i konkurrens mellan olika redare liksom ett incitament för prövning av alternativa mätmetoder. Jag föreslär att 3,6 miljoner kronor överförs från Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) till SMHI för mätningar av havsmiljön för budgetåret 1993/94. Regeringen ger parterna i uppdrag att komma överens om fördelningen av medlen. Fördelningen skall redovisas i myndigheternas regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer det som avgörande för Sverige att SMHI deltar i det forsalla satellitsamarbetet inom EUMETSAT. Jag anser att SMHI bör bära en del av kostnaderna. Mitt förslag innebär att anslaget till SMHI reduceras med 10miljoner kronor per år. Det är härvid angeläget att SMHI genomför de erforderliga neddragningarna med minsta möjliga negativa konsekvenser för den samhälleliga tjänsten. Detta ställer krav på ytterligare rationaliseringar och effektivisering av verksamheten.
I avsnittet Särskilda frägor, om EUMETSAT, redovisar jag mina överväganden om den långsiktiga finansieringen av medlemskapet i EUMETSAT och konventionsändringen.
EES-avtalet och etablerandet av den inre marknaden innebär att de kom mersiella villkoren för SMHI förändras. SMHI deltar tillsammans med 17 andra västeuropeiska väderinstitut i arbetet med att bilda en EIG (Economic Interest Groupingj/ECÖMET (European Cooperation in Meteorology). 119
Huvudsyftet är att bevara den infrastruktur som är nödvändig för all meleo- Prop. 1992/93:100 rologisk tjänst och all förstärka samverkan inom detta område mellan de na- Bilaga 7 tionella instituten. Samtidigt skapas en fri handel på lika villkor mellan privata aktörer och nationella institut.
Instituten kommer enligt vad jag erfarit att gemensamt lämna en formell begäran om undantag frän vissa av EG:s konkurrensrättsregler i den för kommissionen redovisade samverkansformen. SMHI har begärt all få della i EIG/ECOMET. I dagsläget är det inte aktuellt för mig alt la ställning till denna begäran eftersom det inte föreligger något färdigberell förslag.
SMHI har tillsammans med bl.a. Norrköpings kommun, Televerket och Digital Equipment träffat en överenskommelse om ett treårigt ramprogram med de hydrometeorologiska instituten i Estland, Lettland och Litauen som syftar lill att förse de baltiska staterna med meteorologisk och hydrologisk information och produkter via tele- och dataförbindelser men ocksä säkerställa ett ömsesidigt observationsutbyte. SMHI skall särskilt ansvara för utbildning.
SMHI har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat förslag till en utökad forskning. Jag är inte beredd att öka anslaget för forskning och utveckling. Med tanke på befydelsen av forskning för SMHI förutsätter jag all myndigheten även med reducerade medel kan prioritera detla omräde.
Uppdrag
- Mätningar av miljödata och observationer bör kunna samordnas bättre. Ett gemensamt uppdrag att utreda en sådan samordning bör lämnas till SMHI, Vägverket, Naturvårdsverket, Statens strålskyddsinstitut. Statens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning med Statskontoret eller nägon annan utanförstående part som sammanhållande. Uppdraget bör redovisa nuvarande samarbete när det gäller insamling av miljödata och observationer samt de kostnadsbesparingar som kan erhållas genom en ökad samordning. I denna fråga har jag särskilt samrått med chefen för Miljö- och naturresursdepartementet och chefen för Näringsdepartementet.
- SMHI skall redovisa förutsättningarna för att öka användarfinansie-ringen vad gäller vidareutveckling av tekniken som syftar till att öka träffsäkerheten i prognoserna. Ett viktigt syfte är att ta reda på om kunderna är beredda att betala delar av utvecklingskostnaderna.
- SMHI och Chefen för Flygvapnet skall gemensamt utreda hur samordningen av den militära och civila vädertjänsten kan ökas ytterligare. Sedan budgetåret 1988/89 har SMHI ett avtal med försvaret som har inneburit fördelar för båda parter. I denna fråga har jag samrått med chefen för Försvarsdepartementet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen all
1. godkänna vad jag anfört om den övergripande målsättningen för verksamhelen inom SMHLs ansvarsområde i avsnittet Mål och fram- ,20
tida inriktning samt
2. godkänna vad jag anfört om ökad avgiftsfinansiering samt upp- Prop. 1992/93:100 drags- och affärsverksamhet. Bilaga 7
Anslagsfrågor
H 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1000 Hemställan
Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut iör budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.
H 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
1991/92 Utgift 147665000
1992/93 Anslag 128036000
1993/94 Förslag 121636000
I anslaget ingär kostnader för myndighetsuppgifter och förvaltningsändamål, lokaler och internationella organisationer exkl. EUMETSAT.
Inom anslaget utgör 3 600 000 kronor överföring från nionde huvudtiteln, JoD 1, Fiskeriverket, för mätningar av havsmiljön.
Anslaget har reducerats med 10 miljoner kronor avseende SMHLs del av finansieringen av EUMETSAT. Vid utgången av budgetåret 1991/92 finns en reservation på 6,3 miljoner kronor avseende drift av HIRLAM (High Resolution Limited Area Model). HIRLAM är ett i Nordisk regi utvecklat regionalt databaserat väderprognossystem. Reservationen har uppstått genom en försening av starten av HIRLAM-projektet. I samband med neddragningen av SMHLs verksamhet, vilken bl.a. kommer att medföra aweckling av personal, kommer SMHI att fä särskilda kostnader. Mot den bakgrunden föreslår jag att SMHI bemyndigas att använda reservationen under nästa budgetär för att genomföra neddragningen på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt.
SMHI har tillgång till räntekonto med kredit pä 45 miljoner kronor i Riksgäidskontoret.
Anslaget för SMHI har budgeterats utan hänsyn fill de tekniska justeringar som mäste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slufligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
121 Eventuell reservation pä reservationsanslaget 12. Bidrag till Sveriges me- Prop. 1992/93:100 leorologiska och hydrologiska institut vid utgängen av budgetåret 1992/93 Bilaga 7 bör föras över till myndighetens ramanslag för budgetåret 1993/94 och användas under budgeläret. De överförda medlen ökar SMHLs disponibla medel. Jag avser återkomma till regeringen i regleringsbrev med förslag om närmare föreskrifter om detta.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1. till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut iör budgetåret 1993/94 anvisa ell ramanslag pä 121 636000 kr,
2. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1992/93 får användas för SMHLs myndighetsverksamhet under budgetåret 1993/94 samt
3. godkänna vad jag anfört om fördelningen av medlen mellan SMHI och Naturvårdsverket för mätningar av havsmiljön.
122 Statens geotekniska institut
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens överväganden:
Öveigripande mål
Samhället bör ha tillgång till en frän partsintressen obunden geoteknisk kunskap för att uppnä ökad säkerhet i byggande och boende i Sverige.
I ansvaret bör bl.a. ingå att kartlägga och kontrollera skredriskom-räden i Sverige samt svara för geotekniska standarder gemensamma för Europa.
Det övergripande målet för SGI under den kommande tre-ärs-pe-rioden skall vara
att genom obunden forskning, verka för en optimal användning av mark i samband med planering och byggande baserat pä hushällning med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ekonomi.
Särskilda verksamhetsmål för SGI bör fastställas och sektorsansva-rel utvecklas i regleringsbrevet. Resurser
SGLs resurser förstärks. Planeringsramen föreslås fastställas lill 49128 000 kronor för de tre närmaste åren. Ramanslag bör införas och läneramar i Riksgäidskontoret justeras. Ramanslag år 1993/94 16376000 kronor.
Planeringsramar
1993/94 1994/95 1995/96
16376000 16376000 16376000
Ökade krav ställs på administrativ och ekonomisk rationalisering.
Inför planerade infrastrukturinvesleringar i Götaälvdalen bör en särskild handlingsplan över risken för skred upprättas under budgetåret 1993/94.
1 Statens geotekniska institut
Statens geotekniska institut (SGI) har på uppdrag av regeringen dels i mars 1992 redovisat förslag och analyser avseende särskilda frägor främst inriktade på frågor om myndighetsrollen, dels i september 1992 lämnat sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96.
Institutet skall, enligt nuvarande instruktion från är 1988, vara central förvaltningsmyndighet för geotekniska frägor. I uppgifterna skall ingå alt bedriva geoteknisk forskning, utveckla metoder för markarbeten, grundläggning och jordförslärkning saml alt informera om geoteknisk forskning och bearbeta och sprida geoteknisk kunskap.
Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten (ca 33 %), dels med intäkter från uppdrag (ca 67 %). Bidraget avser att läcka institutels
myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full koslnadsläck- Prop. 1992/93:100 ning. För utländska konsultuppdrag har SGI ett dotterbolag, Swedish Geo- Bilaga 7 technical Systems AB (SwedGeo).
Statens geotekniska institut bildades redan år 1944 för alt systematiskt utveckla elt geotekniskt kunnande med hänsyn lill den särskilda risksitualion vi har i Sverige.
I Sverige finns många markområden, där jordarternas egenskaper, sammansättning och topografiska förhållanden medför risk för ras eller skred. 1 genomsnitt inträffar skred, som omfattar mer än etl hektar, vartannat eller vart tredje är. Under 1900-talet har det inträffat ett antal stora skred, som orsakat betydande skador på byggnader och anläggningar och i en del fall även medfört förlust av människoliv. De mest omtalade skreden har inträffat i Surte är 1950, i Göta år 1957 och i Tuve år 1977. Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) har i en rapport år 1990 beräknat samhällets kostnader för inträffade skred under de senaste trettio åren till mellan 50 och 100 miljoner kronor per år.
2 Föredragandens överväganden Resultat
SGI har i den fördjupade anslagsframställningen analyserat sitt resultat vad gäller verksamhet och ekonomi.
SGI pekar i sin analys pä flera exempel som avser att visa att forskningen hittills varit kostnadseffektiv och fått snabb avsättning i praktiska resultat som kommit samhället direkt tillgodo inte minst på infrastrukturomrädct, miljö- och nalurresursomrädet och på grundläggningsområdet. SGI redovisar att samhället gjort mycket stora besparingar genom riktad forskning om hur bl.a. vägar skall byggas på billigaste sätt. Ett slående exempel är nybyggnaden av väg E6 i Bohuslän där ny kunskap om lokaliseringar och sättningar i vägar lett till kostnadsbesparingar i storleksordningen 15-20 miljoner kronor. Utvecklingen av s.k. kalkcementpelare har möjliggjort stora besparingar vid byggande av större vägar och järnvägar liksom vid utbyggnad av flygplatser.
Övriga delar i myndighelsarbetet är övervakning av t.ex. Götaälvdalen samt övrig remiss- och rådgivning till berörda kommuner. Målet grundas här på samhällsintresset att människor skall bo och arbeta på säker grund så att liv och egendom inte går till spillo i naturolyckor av fypen ras och skred. Verksamhelen har enligt SGLs mening hittills varit kostnadseffektiv.
Institutet har medverkat i en bred informationsverksamhet och i nationella och internationella kommittéer och arbetsgrupper inom flera delar av geoteknikomrädet.
Uppdragsverksamhet utgör volymmässigt SGLs största del, ca 2/3. Uppdragen omfattar förutom direkt konsultationsverksamhet även tillämpad forskning och information. Verksamheten är starkt konkurrensutsatt och har påverkals av den sviktande byggmarknaden, men kunderna inom den offentliga sektorn främst Vägverket och Banverket har bidragit till en stabil
situation.
124 Under budgetåret har en förskjutning skett av verksamheten, från bi- Prop. 1992/93:100 dragsfinansierad till uppdragsfinansierad verksamhet. Delta har medförl att Bilaga 7 institutet har vänt 1991/92 års underskott till ett överskott som före avsättningar uppgår till 390000 kronor.
Inom de tre uppdragsområdena (uppdragsforskning, uppdragsinformation och konsultation) är beläggningen generellt sett hög och äterköpsande-len så hög som 80 %. Konkurrensen kommer dock enligt SGI att öka, särskilt som utländska konkurrenter kommer att agera pä den svenska marknaden lill följd av EES-avlalet. Marknaden har också krympt genom nedgången i del totala svenska byggandet.
Jag kan efter min granskning av SGLs samlade resultat konstatera alt verket i enlighet med sin nuvarande instruktion fyllt sin uppgift.
Framfidsbedömningar
Forskningen har enligt SGI under 1980-talet varit alltför diversifierad och kortsiktig. Säkerhetsfrågorna i planering och byggande är ännu inte klarlagda. Nya skredriskområden uppdagas varje år. Även rollfördelningen mellan beställare, utförare och användare av geoteknisk forskning behöver utvecklas. Jag delar dessa bedömningar.
Den krympande byggmarknaden ökar enligt SGLs bedömning naturligtvis konkurrensen inom uppdragsverksamheten de närmaste åren även om nya marknader kan finnas bl.a. i de baltiska staterna och i övriga östeuropeiska stater. Detta kan även kompenseras genom delvis ökade behov av geotekniska insatser i planeringen av infrastrukturen under 1990-talel och behov av insatser inom bl.a. miljöområdet.
De initiativ SGI tagit genom att inrätta etl särskilt EG-råd under hösten 1992 och de kontakter som redan är etablerade med EG och med andra delar av Europa anser jag vara väsentliga delar i den ökande internationaliseringen som mäste prägla den geotekniska kunskapsuppbyggnaden.
Mål och inriktning för SGI
Geotekniska problemställningar berör flera olika departement och myndigheter och flera kommunala verksamhetsområden, men i dag saknas en sammanhållen statlig samordningsfunktion.
Samhället bör enligt min mening ha lillgång lill en frän partsintressen obunden geoteknisk kunskap.
Elt samlat sektorsövergripande geotekniskt ansvar i enlighet med SGLs eget förslag bör enligt min mening därför ges Statens geotekniska institut. SGI bör vara etl centrum för geotekniska frägor i Sverige med den uttalade uppgiften att ta fram ny kunskap och verka för praktisk tillämpning av framtagen kunskap.
Det övergripande målet bör vara:
att genom obunden forskning verka för en optimal användning av mark i Sverige i samband med planering och byggande baserat pä hushällning med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ekonomi.
Jag kommer senare att föreslå regeringen att i regleringsbrevet ange kon- 125
kreta mäl och en fydlig verksamhetsinriktning för Statens geotekniska insti- Prop. 1992/93:100 tut. Bilaga 7
SGI har uppmärksammat regeringen och berörda intressenter på osäkerheten i förutsättningarna att bygga ul infrastrukturen i Gölaälvdalen. All planerad och diskuterad exploatering (den nya sträckningen av riksväg45, järnvägen till Norge saml bostads- och företagsetableringar i berörda kommuner) i Götaälvdalen måste enligt SGLs bedömning föregås av en genomarbetad analys beträffande riskerna för skred. Någon sådan analys har hittills inte kunnat genomföras.
Resurser för budgetåren 1993/94 till 1995/96
I sin fördjupade anslagsframställning har SGI i enlighet med regeringens direktiv redovisat effekterna av olika anslagsnivåer.
SGI har framhållit all en anslutning till EG medför behov av ökade insatser från Sveriges sida. Vidare har SGI betonat det önskvärda i att genom kompletterande FoU söka garantera säkerheten i de pågående och kommande infrastrukturprogrammen samt behovet av att inte sänka säkerhetsambitionerna beträffande skred och ras.
De avgörande problemen for framtida goda resultat ligger, som SGI ser det, i de begränsningar staten kan ha avseende resurser till obunden geoteknisk forskning. Nackdelen med institutets höga externfinansiering och de krav staten hittills ställt är att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden har fått stå tillbaka. Jag delar dessa bedömningar.
Finansieringen av de nuvarande och de föreslagna nya samhällsuppgifterna för SGI t.ex. uppgiften alt företräda Sverige gentemot EG, anser jag måste finansieras med skattemedel. Jag ser en risk i att SGLs roll som obundet samhällsorgan kan påverkas genom att öka externfinansieringen utöver nuvarande nivä.
Jag delar SGLs bedömningar och återkommer senare i min föredragning till dessa frägor.
Investeringar, anslagsform och låneramar
SGI har i den fördjupade anslagsframställningen hemställt om ökade anslag för investeringar samt att den nuvarande konsolideringsmodellen awecklas och ersätts med lån i Riksgäidskontoret.
Jag stöder SGLs förslag att aweckla nuvarande system med avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar.
I stället bör investeringar finansieras genom län i Riksgäldskontoret. SGI bör lösa sitt statskapital genom lån i Riksgälden. Jag beräknar det totala lånebehovet till 6 miljoner kronor.
SGI har sedan den Ijuli 1992 tillgäng till räntekonto med kredit på 4 miljoner kronor i Riksgäidskontoret. Jag bedömer mot bakgrund av den redovisning som SGI gjort av sitt likviditetsbehov att krediten behöver höjas till 5 miljoner kronor 1993/94.
När det gäller anslagsformen bör SGLs förvallningsmedel finnas i ett ram anslag. 126
Vissa rationaliseringsfrågor Prop. 1992/93:100
SGI har i sin fördjupade anslagsframställning och i annat sammanhang pekat tJUaga / på möjligheterna alt genom egna rationaliseringar sänka slalens kostnader. Alla ansträngningar bör göras i syfte all omfördela statens bidrag till angelägen FoU inom det geotekniska omrädet. Såväl SGI som Statens väg och trafikinstitut (VTI) har i sina resp. fördjupade anslagsframställningar redovisat möjligheterna att samordnat genomföra en administrativ rationalisering för att totalt kunna minska statens utgifter.
Jag kommer att senare ta initiativ till att Statskontoret ges i uppdrag att lämna förslag till hur en administrativ och annan samverkan bör utformas.
Vissa organisationsfrågor
I sin fördjupade anslagsframställning har SGI pekat pä alt vissa delar av den geotekniska forskningen inom vägområdet i dag bedrivs inom Statens väg-och trafikinstitut. Jag återkommer under vären 1993 i den särskilda propositionen om forskningsfrågor med överväganden om avgränsningen mellan SGI och VTI.
Uppdrag
Jag har i min tidigare föredragning berört de geotekniska problemen i Götaälvdalen och de behov som finns alt genomföra ytterligare analyser om risken för skred. Regeringen bör därför ge SGI i uppdrag att initiera en utredning i samråd med berörda parter under budgetåret 1993/94 om att upprätta etl handlingsprogram för att genomföra och finansiera en samlad geoteknisk analys för Götaälvdalen.
Resurser
Mot bakgrund av den fördjupade prövning av SGI jag gjort har jag funnit att SGLs resurser bör förstärkas med 2 miljoner kronor årligen under planeringsperioden.
Inom den av mig föreslagna ramen åvilar det SGI att slutligt avgöra prioriteringarna för verksamheten. Planeringsramen för perioden 1993/94 till 1995/96 har mot denna bakgrund beräknats till 49 128000 kronor.
Eventuell reservation på reservationsanslaget 14. Bidrag till Statens geotekniska institut vid utgängen av budgetåret 1992/93 bör föras över fill myndighetens ramanslag för budgetårel 1993/94. Jag avser att återkomma till regeringen i regleringsbrevet med närmare föreskrifter om detta.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att godkänna den övergripande målsättningen för Statens geotekniska institut jag förordat i avsnittet Mål och inriktning för SGI.
127 9 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Anslagsfrågor Prop. 1992/93:100
H 3. Statens geotekniska institut ''
1991/92 Utgift O
1992/93 Anslag 1000
1993/94 Förslag 1000
H4. Bidrag till Statens geotekniska institut
1991/92 Utgift 13558000
1992/93 Anslag 14.376000
1993/94 Förslag 16376000
1994/95 ram 16376000
1995/96 ram 16376000
Jag avser alt föreslå regeringen att i regleringsbrevet utveckla frägan om hur en mål- och verksamhetsinriktad rcsullalbudgel mera i detalj skulle kunna utformas för SGI.
Anslaget för SGI har budgeterats ulan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras lill följd av ändringen av nivän pä lönekoslnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäidskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, kap. 14). Det belopp som kommer alt ställas till myndighetens disposition kommer slutligt alt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika frän det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
1. lill Statens geotekniska institut iör budgetåret 1993/94 anvisa elt anslag pä 1 000 kr,
2. godkänna förslaget om att fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa ramanslag vid SGI,
3. till Bidrag till Statens geotekniska iiislitiU för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag pä 16376000 kr samt
4. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Stålens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 får föras över lill det nya ramanslaget och användas under budgetåret 1993/94.
128 H 5. Statens haverikommission . Prop. 1992/93:100
Bilaga 7
1991/92
Utgift
1992/93
Anslag
1993/94
Förslag
1000 Bakgrund
Statens haverikommission (SHK) inrättades den Ijuli 1978 med uppgifi att utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den Ijuli 1990 utökades SHK:s uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller nägon annanstans. SHK skall vidare följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet. För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts de experter som erfordras för utredningen.
SHK:s kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna för SHK:s verksamhet. De fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel frän Försvarsdepartementets fjärde huvudtitel. Kostnadsfördelningen är enligt följande:
Försvarsdepartementet 12,5 %
Luftfartsverket 40,0 %
Sjöfartsverket 12,5 %
Banverket 5,0%
Chefen för flygvapnet 30,0 %
De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda utom de rörliga kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöolyckor och järnvägsolyckor. Dessa kostnader skall finansieras från fjärde huvudtiteln anslag H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Över statsbudgeten anvisas ett anslag om 1000 kronor.
SHK har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 yrkat att ett anslag om 1000 kronor anvisas för verksamhetens utförande. SHK anser vidare, i likhet med de berörda myndigheterna att fördelningen av de fasta kostnaderna fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör se ut enligt följande:
Försvarsdepartementet 15 %
Luftfartsverket 50 %
Sjöfartsverket 10%
Banverket 5 %
Chefen för flygvapnet 20 %
Föredragandens överväganden
Över statsbudgeten redovisas 1000 kronor. Jag beräknar SHK:s administra-
tionsko.stnader för budgetåret 1993/94 till högst 5,8 miljoner kronor. 129
Den av SHK föreslagna fördelningen av de fasta kostnaderna för budget- Prop. 1992/93:100 årel 1993/94 bör gälla om inte annal överenskoms mellan berörda intressen- Bilaga 7 ter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt till Statens haverikommission för budgetåret 1993/94 anvisa cll anslag pä 1000 kr.
H 6. EUMETSAT
Nytt anslag
1993/94 Förslag 70000000
För år 1992 anvisade riksdagen i proposition med Förslag om tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25 bil.5 s. 18, bet. 1991/92:TU5, rskr. 1991/92:88) 20 miljoner kronor. Eftersom medlemsavgiften för 1992 fastställdes till 12 miljoner kronor uppstod en reservation vilken jag föreslär bör användas för att delfinansiera medlemsavgiften för är 1993.
Anslaget avser medlemsavgifter i EUMETSAT för åren 1993 och 1994. Av föreslagna 70 miljoner kronor avser 35 miljoner kronor bidrag till medlemsavgiften för år 1993 medan resterande delen av anslaget utgör en basnivå för finansiering av ulgiftsprogrammet för EUMETSAT efter år 1993.
Medlen disponeras av SMHI.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till EUMETSAT iör budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 70000000 kr.
130 I. Telekommunikationer
Televerket
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Av Televerket ställda garantier för Teleinvest AB:s upplåning bör få utnyttjas för upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland.
- Överföringen av försäljningsverksamhet m.m. frän Televerket till det helägda aktiebolaget Megacom AB bör godkännas.
- Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden bör godkännas.
Inledning
Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt tillgängligt telenät. Verket skall tillhandahälla medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen en god tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer. Televerket skall ocksä kunna erbjuda andra telekommunikationer än de grundläggande.
Televerkskoncernen bedriver verksamhet i affärsverksform och i bolagsform. Ellemtel Utvecklings AB ägs till hälften av Televerket. Övriga bolag i koncernen ägs och sfyrs via helägda Teleinvest AB. Den verksamhet som bedrivs i bolagsform skall vara ett naturligt stöd och komplement till Televerkets egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi.
Statsmakternas sfyrning av Televerket sker genom att service- och kvalitetsmål läggs fast samtidigt som ekonomiska krav anges i form av högsta godtagbara prishöjningar samt krav på avkastning och soliditet.
Televerkets treårsplan för perioden 1993-1995
Televerket anger i sin treårsplan för perioden 1993-1995 den planerade inriktningen av verksamheten under perioden. Verket har i december år 1992 inkommit med en reviderad treårsplan för perioden som baseras pä förändrade förutsättningar.
Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom telekommunikationsområdet och statens ökade krav pä Televerket har påskyndat rationaliseringsarbetet inom verket. Enligt verket medför övergången till ny och mindre resurskrävande teknik i kombination med organisatoriska förändringar ett kraftigt reducerat personalbehov. Den omstrukturering av Televerket som genomfördes per den 1 januari 1992 har givit betydande rationaliseringseffekter. Bildandet av åtta teleregioner innebär att de centrala enheterna har kunnat minskas bl.a. genom rationalisering samt delegering och utflyttning av arbetsuppgifier.
De vidtagna ralionaliseringsåtgärderna kommer, när de fulla effekterna
av förtidspensioneringar, uppsägningar och ytterligt stram rekryteringspoli- Prop. 1992/93:100 tik uppnåtts under är 1993, att leda lill en reducering av personalen med ca Bilaga 7 9 000 anställda jämfört med början av år 1991. I treårsplanen förutses ytterligare behov av personalreduktioner under perioden 1994-1995.
I treärsplanen anger Televerket att de två primära målen för koncernen under perioden är att ge ytterligare förbättrad service till företag och hushåll samt högre lönsamhet. Strategin för att nä dessa mål är att bättre tillgodose kundernas behov av personlig service samt att förbättra existerande tjänsters värde och införa nya, attraktiva tjänster, särskilt inom telefoni. Bland dessa kan nämnas personlig telefoni samt förbättrade internationella telekommunikationer.
Ett exempel på verkets satsningar för alt bättre tillgodose kundernas behov är bildandet av bolaget Megacom AB år 1992. I detta bolag har verket samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring lill sina större kunder för att kunna la etl helhetsansvar för dessa. Megacom arbetar mol kostnadsersättning och på uppdrag av Televerket. Kundintäkler, rörelseöverskott och erforderliga anläggningstillgångar kvarstår i affärsverket. I kundkontakterna representerar Megacom bäde regioner, radiodivisionen och ST International AB. Megacom startade sin verksamhet under januari 1992. Antalet anställda i Megacom var 300 personer vid början av år 1992.
För förbättring av de internationella telekommunikationerna bedriver Televerket och det holländska telebolaget PTT Netherlands ett djupgående samarbete. Under våren 1992 bildades det gemensamma holdingbolaget Unisource, som ägs till lika delar av de tvä parterna. Televerket äger sin del i bolaget genom Swedish Telecom International AB (STI), som är ett dotterbolag i Teleinvestkoncernen. Holdingbolaget Unisource äger i sin tur bolaget Unisource Business Networks (UBN) med säte i Frankfurt samt Unisource Satellite Services (USS) med säte i Amsterdam. UBN skall marknadsföra och sälja datakommunikationstjänster till multinationella företag. USS marknadsför salellitbaserade tjänster enligt s.k. VSAT-teknik. Televerket påpekar i treårsplanen att satsningen i Unisource kommer att få stor befydelse för verkets verksamhet i och utanför Sverige. Strävan är att förena satsningen med ett fördjupat nordiskt samarbete.
Televerkskoncernens investeringar i Baltikum är ett annat exempel pä en strategi för att på lång sikt förbättra verkets internationella sfyrka. Sedan år 1991 bedrivs mobiltelefonverksamhet i Estland och Lettland av bolag där Televerkskoncernen genom bolaget Swedish Telecom International AB (STI) äger 24,5 %.
STI har med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande ingått ett avtal med estniska teleförvaltningen om att etablera ett samägt bolag i Estland med uppgift att äga, driva och modernisera det estniska telenätet inkl. de internationella förbindelserna. Den estniska teleförvaltningen äger 51 % av aktierna i bolaget. STI och det finska televerket Telecom Finland har bildat ett gemensamt holdingbolag, Baltic Tele AB, för att äga den utländska andelen av bolaget. Det innebär att Televerkskoncernén äger 24,5 % av det totala aktiekapitalet. Enligt Televerket kommer koncernens ekonomiska åtaganden i form av aktiekapital och lånegarantier att uppgå till
maximalt 200 miljoner kronor, varvid tillskottet beräknas ske under perio- Prop. 1992/93:100 den 1993-1995. Bilaga 7
Det av riksdagen fastställda övergripande målel för telepolitiken är alt hushällen, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgäng på telekommunikation till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Riksdagen har preciserat till vilken service och kvalitet som Televerket skall erbjuda telefonitjänsten till de svenska teleabonnenterna. Nedan redovisas de kvalitets- och servicemål som riksdagen fastslagit, saml hur Televerket uppfyllde målen under år 1991. Sammanfattningsvis kan konstateras att Televerket uppfyller alla uppställda krav med undanlag för felfrekvens och framkomlighet för enskilt stationsområde där beslutade miniminivåer inte uppfylls av alla stationsområden. Televerket beräknar att dessa krav blir uppfyllda vid utgången av år 1994 genom uppgradering av berörda nätdelar.
Den genomsnitfliga framkomligheten för rikstrafik under kontorstid skall uppgå till minst 98%. Den genomsnittliga framkomligheten under är 1991 var 98,9%.
Fr.o.m. år 1991 gäller även ett minimivärde för framkomlighet. Det innebär att till och från ett enskilt stationsområde skall framkomligheten aldrig undersliga 96 %. Av samtliga stationsområden uppnådde 96,6 % målet under år 1991.
Målet för driftsäkerhet är en genomsnitflig felfrekvens av högst 160 kund-anmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Fr.o.m. år 1992 skärps målet till högst 120 kundanmälda fel. Utfallet år 1991 blev 103 fel, dvs. målet överträffades.
Fr.o.m. år 1992 gäller även att felfrekvensen frän enskilt stationsområde får vara högst 600 kundanmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Detta krav klarades av 96 % av alla stationsområden under år 1991.
Målet är att felavhjälpning för telefonabonnemang i permanentbostäder i normalfallet skall ske senast dagen efter felanmälan (helgfri måndag-fredag). Utfallet år 1991 blev att 90,8 % avklarades inom denna tid.
Målet för leveranstid vid installation och flyttning är normalt 5 dagar. Utfallet år 1991 blev att 98,7% levererades inom denna tid.
Televerkets investeringar utgör ett viktigt medel för alt uppfylla fastställda service- och kvalitetsmål och för att genomföra verkets marknadsstrategier. Enligt verket kan planerade investeringar i telenätet delas in i följande kategorier efter sitt huvudändamål.
Ca 55 % av investeringarna behövs för trafiktillväxt och för att upprätthålla av ägaren fastställda minimikrav för framkomlighet och felfrekvens. Inriktningen är att alla kvalitetsbrister skall vara undanröjda vid utgången av år 1994.
Ca 20 % av investeringarna är investeringar i ny teknik (modernisering) för att sprida tjänster och funktioner. Inriktningen på moderniseringen är att 80-90 % av alla kunder skall vara anslutna till AXE år 1995. Då skall ocksä 95 % av alla kunder ha tillgång till fullvärdig telefaxkvalitet. Teknisk utveck ling bedrivs för att ta fram kostnadseffektiva glesbygdslösningar. Den nya tekniken utvecklas för att under perioden 1996-2000 möjliggöra en mer kostnadseffektiv modernisering av resten av telenätet. 133
Övriga nälinvesteringar (ca 25 %) är investeringar i ny teknik för att öka Prop. 1992/93:100 kostnadseffektiviteten i drift och underhåll samt strategiska investeringar för Bilaga 7 att säkerställa den långsiktiga konkurrenskraften.
Televerket har i december år 1992 inkommit med en reviderad Ireärsplan, varvid det ekonomiska utfallet reviderats med hänsyn till ändrade förutsättningar. Enligt denna har del ekonomiska utfallet under är 1992 och pågående budgetarbete för är 1993 visat att intäklsulvecklingen på grund av lågkonjunkturen nu beräknas bli befydligt lägre än vad som angavs i den ursprungliga treårsplanen. Investeringar i telenätet för kapacitetsutbyggnad beräknas därvid bli lägre pä grund av nedgång i trafiktillväxten. Denna nedgång jämfört med treårsplanen beräknas också gälla för åren 1994 och 1995, dels beroende pä den försämrade efterfrägeutvecklingen, men ocksä beroende pä att verket beräknar alt dess förluster av marknadsandelar pä telefoni nu blir större med anledning av att konkurrensen ökar snabbare än tidigare bedömning.
Under treårsperioden planeras Televerkets totala investeringar uppgå till ca 8 miljarder kronor per år. Av dessa beräknas ca 4 miljarder kronor motsvara investeringar i det fasta telenätet. I de 8 miljarderna ingår också investeringar i olika specialnät och teknikbyggnader.
Jämfört med föregående treårsplan har investeringarna för perioden 1991-1995 minskat med totalt 3,5 miljarder kronor. Enligt verket beror minskningen från föregående treårsplan till största delen på lägre investeringar inom mobila tjänster samt i telenätet. Detta beror på att trafiken utvecklats i en långsammare takt än i tidigare prognoser.- Utlandsinvesteringar har tillkommit.
Riksdagen har beslutat att vissa verksamheter som ligger inom Televerkets ansvarsområde men inte ryms inom normala affärsmässiga hänsyn skall särbehandlas ekonomiskt. Televerket skall särredovisa dessa s.k. särskilda åtaganden och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att dess inleverans till staten reduceras med motsvarande belopp. Som särskilda åtaganden betraktas olönsamma telefonautomater i glesbygd, handikapphänsyn, totalförsvarsåtaganden och Televerkets kostnader för SOS Alarmering AB.
Ersättning för särskilda åtaganden är baserad på självkostnader och innefattar direkta driftkostnader, avskrivningar och ränta på bundet kapital samt andel av gemensamma kostnader. Kostnaderna är angivna i löpande priser. Nedan visas Televerkets sammanställning över beräknade totala kostnader för särskilda åtaganden i miljoner kronor:
Mkr
Telefonautomat i glesbygd
Handikapphänsyn
Totalförsvarsaspekter
SOSAB
SUMMA
1991 Utfall
20,9
9,3
110,3
136,3
276,8
1992 Prognos
20,2
11,8
1993 Plan
20,8
12,2
1994 Plan
21,5
12,6
404,1
1995 Plan
22,1
13,0
420,1
Trafikintäktema för telefoni är televerkskoncernens största enskilda in- läktskälla. Televerket bedömer att totalmarknaden kommer alt öka i volym 234
under planeringsperioden, men i långsammare takt än under 1980-talet. Prop. 1992/93:100 Man bedömer ocksä att verkets marknadsandelar kommer att minska för Bilaga 7 rikssamtal och utlandssamtal och att priserna kommer att sjunka.
Trafikintäkterna påverkas ocksä av den rådande lågkonjunkturen där den vanliga lelefontrafiken inte förväntas öka. Under år 1991 ökade trafiken i telenätet mätt i anlalel samtalsmarkeringar med 6,1 %, vilket kan jämföras med en tillväxt under är 1990 med 10,4%. Under de tre första kvartalen år 1992 var tillväxten drygt 4 %. Under planeringsperioden räknar Televerket inle med nägon nämnvärd trafiklillväxl.
Riksdagen har fastställt ekonomiska mål för Televerkskoncernen enligt nedan:
- Ett långsiktigt realt förräntningskrav pä 5 % på totalt kapital före skatt.
- Ett utdelningskrav med 5 % på genomsnittligt justerat eget kapital.
- Totalproduktiviteten skall öka med 3 % per är.
- Soliditeten skall uppgå till minst 30%.
Verket förväntar sig, trots farhågor om en minskad tillväxt i telenätet, en positiv resultatutveckling under perioden. Resultatförbättringen uppnås i första hand genom rationaliseringar. Full effekt av kostnadsrationaliseringarna uppnäs först är 1994.
Soliditeten sjönk kraftigt till 27 % är 1991 på grund av att en engångsinleverans till slaten skuldfördes i 1991 års bokslut. Enligt verkets prognos för år 1992 har soliditeten förbättrats till 28,8 % på grund av väsenfligt lägre behov av kapitalhöjande investeringar.
Totalproduktiviteten är en sammanvägning av alla produktionsfaktorers bidrag till produktivitetsutvecklingen. År 1991 minskade totalproduktiviteten med 1,4% jämfört med en ökning med 3,4% år 1990. Justerat för den konstaterade överlaligheten ökade totalproduktiviteten år 1991 med 2,4 %.
Televerkskoncernens upplåning sker på den allmänna kreditmarknaden genom Televerkets dotterbolag Teleinvest AB. Upplåningen för Televerkets behov sker mot en statlig garanti som för närvarande uppgår till 19 miljarder kronor. Per den 30 juni 1992 utnyttjades garanfiramen upp till 18,5 miljarder kronor. Verket beräknar att utnyttjandet av garantiramen kommer att uppgå till ca 17,5 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93.
Övriga frågor
Televerket har i en skrivelse hemstälh att regeringen beslutar godkänna överföringen av fastigheten Stockholm Aeolus I till Allmänna Pensionsfon den. Enligt 3 § förordningen om ändring i förordningen (1971:727) om för säljning av staten tillhörig fast egendom m.m. (SFS 1991:896) har riksdagen att i vissa fall besluta om försäljning av fast egendom om fastighetens värde överstiger 50 miljoner kronor. Då överföringen av fastigheten Aeolus 1 sker till ett pris av 215 miljoner kronor har riksdagen att besluta om försäljningen. Bakgrunden till den planerade försäljningen är enligt Televerket att kon cernens lokalbehov långsiktigt kommer att minska med anledning av perso nalminskningar, varför fastighelsinnehavet kommer att minska. Med anled ning härav har Televerket, med förbehåll för godkännande av Sveriges riks- 135
dag och regering, träffat överenskommelse om överföring av fasligheten Prop. 1992/93:100 Slockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden Första, Andra och Tredje Bilaga 7 Fondstyrelsen. Överföringen ingår som en del av en lösning där Allmänna Pensionsfonden även köper in sig i Televerkskoncernens fastighet i Nacka Strand genom alt köpa hälfien av kommanditbolaget Radio Östra som är helägt av Teleinvest AB:s dotterbolag Fastighets AB Telaris. Motivet till denna lösning är, förutom att lokalbehovet minskat, att Televerkskoncernen behöver frigöra kapital för användning inom kärnverksamheten. Etl förvaltningsavtal har träffats mellan Allmänna Pensionsfonden och Televerket som innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av den överförda fastigheten. Även detta avtal är villkorat av riksdagens och regeringens godkännande.
Föredragandens överväganden
I syfte att anpassa Televerket till nya marknadsförutsättningar föreslog regeringen i 1992 års budgetproposition att Televerket skulle ombildas till aktiebolag den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7). Regeringen avsäg att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder och förslag inför ombildningen. Riksdagen tillsfyrkte vad regeringen anfört om bolagsbildning av Televerket (bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Under hösten 1992 kunde regeringen konstatera att utformningen av en telelag inte färdigställts i alla delar. Eftersom riksdagen understrukit vikten av att regeringen gav en samlad redovisning av de åtgärder och förslag som aktualiseras i samband med bolagsbildningen av Televerket kunde regeringen inte då presentera sitt förslag till bolagsbildning. Regeringen aviserade därför att dess avsikt var att i en samlad proposifion presentera ett förslag om bolagsbildning och ett förslag till telelag i sådan tid att bolagsbildning och ikraftträdande av en telelag skulle kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:132).
Inom Kommunikationsdepartementet förbereds för närvarande en samlad proposition med förslag till telelag och lag om radiokommunikation samt förslag till bolagisering av Televerket. Regeringens avsikt är att bolagsbildningen av Televerket skall kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993. Telelagen och radiolagen skall träda i kraft samtidigt. Förslaget kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993. I detta sammanhang kommer regeringen bl.a. att ta ställning till ekonomiska mål för det nya telebolaget samt till reglering av bolagets priser. Även frägan om hur Televerkets s.k. särskilda åtaganden skall hanteras i den nya situationen kommer att behandlas. Vidare kommer regeringen att presentera förslag till reglering av teletaxorna. Regeringens avsikt är att kunna delegera taxebesluten lill telebolaget inom ramarna för den föreslagna regleringen. Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att nu ta ställning till dessa frågor.
Televerket redovisade i juni år 1992 en treårsplan som omfattade perioden 1993-1995.1 december samma år inkom Televerket med en reviderad Ireärs plan för samma period. Innehållet i dessa planer har kortfattat redovisats ovan. Mot bakgrund av förestående förändringar av Televerket och telesek tom i övrigt kommer de förutsättningar som treårsplanen bygger på alt för- 136
ändras. Den nu presenterade treårsplanen har därför främst relevans fram Prop. 1992/93:100
till dess Televerket bolagiseras. Mol denna bakgrund är jag inle beredd att Bilaga 7
ta ställning lill den redovisade planen. Jag har i stället för avsikt att redovisa
det nya telebolagels verksamhetsinriktning för riksdagen i den kommande
propositionen.
Investeringsplanerna skall rymmas inom de ekonomiska ramar som statsmakterna har lagt fast. Somjag nyss redovisat kommer regeringen inom kort att presentera förslag till ekonomiska krav på det nya telebolaget. Eventuella effekter på de av Televerket nu presenterade investeringsplanerna kommer dä att redovisas.
Jag vill särskilt framhålla att skärpningen och preciseringen av minimikraven för framkomlighet och felfrekvens som tidigare redovisats skall ses som ett led i ansträngningarna att skapa en jämnare kvalitet i hela telenätet. Det är enligt min mening av slor betydelse att statens ansvar för att telefonitjänsten tillhandahälls över hela landet kan uppfyllas i enlighet med fastslagna service- och kvalitetsmål.
Televerket informerar i treårsplanen om att verkets affärsmässiga strategi för att höja kvaliteten i telenätet även i utpräglad glesbygd innebär att verket utvecklar nya tekniska lösningar som förenar småskalighet med hög kostnadseffektivitet. I samarbete med leverantörer bedriver Televerket ett omfattande utvecklingsarbete pä detta omräde och bl.a. testas olika radiobase-rade system. Televerket har planerat att satsa på forskning och utveckling i syfte att ta fram teletekniska system anpassade för glesbygd.
Sverige är ett av de mest öppna länderna i världen avseende konkurrens på telekommunikationsområdet. Till skillnad frän de flesta andra länder finns i Sverige inga hinder för utländska teleoperatörer att bedriva televerksamhet. Telepolitiken inriktas i stället på att uppmuntra konkurrens, i syfte att gynna konsumenterna både avseende tjänsteutbud och priser. Jag vill i detta sammanhang understryka att den s.k. Statteldelegationens arbete är av befydelse för att få till stånd ökande konkurrens pä den svenska telemarknaden. Statteldelegationen arbetar med gemensamma upphandlingar av data- och teletjänster till myndigheter i den offenfliga sektorn. Upphandlingarna genomförs i konkurrens mellan svenska och utländska teleoperatörer.
I treårsplanen presenterar Televerket sin strategi för att kunna möta den internationella konkurrensen. Ett led i denna strategi är att verket vid behov kan ingå i allianser med andra teleoperatörer, vilket det ovan redovisade samarbetet med holländska PTT i bolaget Unisource är ett exempel på. Ett annat exempel är de beskrivna satsningarna i Estland, där Televerket kommer att bidra till upprustningen av landets telenät.
Televerket har i en skrivelse till regeringen redovisat förutsättningarna för verkets satsning i Estland. En förutsättning för genomförandet är att Televerket utställer länegarantier för Teleinvests upplåning med anledning av projektet. Mot denna bakgrund har det avtal som Swedish Telecom International AB genom bolaget Baltic Tele AB ingått med den estniska teleförvaltningen i det samägda bolaget Estonian Telephone Company Limited slutits med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande.
Rätten för Televerket att teckna garantier för Teleinvest AB:s upplåning behandlades i prop. 1983/84:100 bil.8, bet. 1983/84:TU16, rskr. 1983/84:249. 137
Härav följer att sädana garantier kan ställas om upplåningen sker för Tele- Prop. 1992/93:100 verkets behov. De nyss nämnda investeringarna i Estland torde enligt min Bilaga 7 mening inte avse Televerkets behov varför garantin inle skulle kunna utnyttjas för detla ändamäl.
Del är enligt min mening av största befydelse att Televerket kan bidra till att Estlands telenät rustas upp. En fungerande teleinfrastruktur är en av de viktigaste förutsättningarna för en gynnsam ekonomisk och politisk utveckling i landet. Jag förordar därför att de av Televerket ställda garantierna fär utnyttjas för Teleinvest AB:s upplåning för det nu aktuella projektet.
Jag vill dock erinra om att de av Televerket ställda garantierna för Teleinvest AB:s upplåning kommer att överföras från Televerket till Riksgäldskontoret och successivt awecklas som en konsekvens av att Televerket ombildas lill aktiebolag. Jag kommer att återkomma till denna fråga i samband med att ombildningen av Televerket till aktiebolag behandlas. Ur konkurrenssynpunkt är det nämligen angeläget att det nya bolaget ges samma konkurrensförutsättningar som andra telebolag.
Vad beträffar Televerkets uppfyllande av de ekonomiska mål som statsmakterna lagt fast kan jag nu endast konstatera att verkets ekonomiska förutsättningar försämrats enligt de i den reviderade treårsplanen redovisade nyckeltalen. Detta understryker vikten av att verket även fortsatt arbetar med att effektivisera sin verksamhet.
En del i det pågående effektiviseringsarbetet var bildandet av bolaget Megacom AB den 1 januari 1992, i vilket Televerket samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring till sina större kunder i syfte att kunna ta ett helhetsansvar för dessa. Ansvaret för dessa kunder, liksom för verkets övriga kunder, läg tidigare utspritt på de olika regionerna. Televerket har genom denna konstruktion fört över verksamhet från affärsverket till aktiebolagsform, vilket kräver riksdagens godkännande. Enligt min bedömning är bildandet av Megacom AB ett riktigt steg i anpassningen av Televerkets verksamhet lill de förändrade marknadsförutsättningar som präglar telemarknaden. Jag förordar därför att riksdagen godkänner att den aktuella verksamheten överförts till bolagsform i Megacom AB.
Jag vill slutligen ta upp frågan om Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden till ett pris av 215 miljoner kronor. Som tidigare redovisats är Televerkets motiv för försäljningen att verkets lokalbehov är på väg att minska med anledning av personalneddragningar, varför fastighetsinnehavet behöver skäras ner. Dessutom behöver verket frigöra kapital för investeringar i kärnverksamheten. Parterna har, förutom försäljningsavtalet, ingått ett förvaltningsavtal som innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av den överförda fastigheten. De bägge avtalen är villkorade av riksdagens och regeringens godkännande.
Enligt min bedömning är det rimligt att verket som ett led i sin omstrakturering kan avyttra fastigheter som det ej kan anses kommersiellt motiverat alt behålla. Jag förordar därför att försäljningen av fastigheten Aeolus I godkänns. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.
138 Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt Bilaga /
1. godkänna vad jag anfört om utnyttjande av Televerket ställda ga rantier som säkerhet för Teleinvest AB:s upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland,
2. godkänna den under är 1992 genomförda överföringen av verksamhet frän Televerket lill Megacom AB samt
3. godkänna Televerkets försäljning av fastigheten Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden.
11. Telestyrelsen
1992/93 Anslag 20000000
1993/94 Förslag 20000000*
* Utbrutet anslag.
Inledning
En ny telemyndighet, Telesfyrelsen, inrättades den Ijuli 1992 (prop. 1991/92:163, bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Vid bildandet lades verksamheten i frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens telenämnd samman. I propositionen angavs all den nya myndigheten skulle överta Televerkets kvarvarande myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas lill aktiebolag. Vidare angavs att myndighetens slutliga dimensionering var beroende av resultatet av den då pågående Telelagsutredningens arbete (K 1991:03).
Telesfyrelsen uppbär avgifter enligt 2§ teleförordningen (1985:765). Dessa avgifter disponeras inte av Telesfyrelsen utan levereras in till inkomsttitel pä statsbudgeten. Avgifterna skall täcka kostnaderna för den anslagsfinansierade verksamheten som tidigare bedrivits vid Statens telenämnd.
Telesfyrelsen har regeringens bemyndigande att disponera de avgifter som uppbärs med stöd av kungörelse (1967:446) om radiosändare. Avgifterna får disponeras för att täcka kostnader inom radioområdet, dvs. den verksamhet som tidigare bedrevs vid frekvensförvaltningen inom Televerket. Sedan den 1 januari 1993 har Telesfyrelsen ocksä bemyndigande att ta ut avgifter för tillsyn av radiokommunikationsutrustning m.m. på farfyg.
Inför bildandet av Telesfyrelsen angavs att Telesfyrelsens verksamhet bör finansieras genom avgifter. De nya uppgifter som myndigheten kommer att fä lill följd av lag om radiokommunikation samt telelag m.m. bör kunna finansieras av teleoperatörerna genom avgifter. Regeringen uppdrog mot denna bakgrund ät Telesfyrelsen att utarbeta ett förslag till ett avgiftssystem och till en långsiktig finansieringsform för myndigheten.
Telestyrelsen har nu redovisat sill förslag som innebär att all verksamhet, förutom vissa samhällsåtaganden, skall finansieras med avgifter.
Föredragandens överväganden
Telestyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 redovisat 139
sitt medelsbehov för budgetåret samt hur Telesfyrelsen bör finansieras. Som
tidigare nämnts är Telestyrelsens framtida dimensionering och resursbehov Prop. 1992/93:100 beroende av den kommande telelagsliftningen inom tele- och radiokommu- Bilaga 7 nikationsområdet. Telelagsutredningens belänkande (SOU 1992:70) Telelag och frekvensrättsutredningens betänkande (SOU 1991:107) lag om radiokommunikation m.m. bereds för närvarande inom regeringskansliet. Förslaget till telelag kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993 med beräknat ikraftträdande senast den 1 juli 1993. Ombildningen av Televerket lill aktiebolag följer, som jag tidigare redovisat, samma tidsplan. Detla innebär att resterande myndighetsuppgifter i Televerket samt vissa tillkommande uppgifter inom telekommunikationsområdet kommer all åläggas Telesfyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1993.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande Telesfyrelsens framtida dimensionering och finansiering i samband med införandet av en lagstiftning på telekommunikationsområdet och bolagiseringen av Televerket. Regeringen kommer i detta sammanhang även att la ställning till Telesfyrelsens anslagsframställan avseende budgetåret 1993/94.1 awaktan på detta föreslårjag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att, i awaktan pä särskilt förslag i ämnet, till Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag pä 20000000 kr.
140 J. Postväsende
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Postverkels Ireärsplan för åren 1994-1996 godkänns.
- Postverket fär rätt att ta upp lån pä marknaden eller i Riksgälds-kontoret och att låna ut pengar till bolagen i Postkoncernen.
- En ram på 1 miljard kronor för Postverkets upplåning och en ram pä 600 miljoner kronor för Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen införs.
- Postverket bör fördjupa samarbetet med Nordbanken.
- Postverket bolagiseras senast den 1 januari 1994.
- Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice utgår med 250 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Verksamhetens inriktning
Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår alt distribuera brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket fär också driva annan rörelse som det har särskilda förutsättningar för.
Postverket består av fem affärsområden, brev (brev- och tidningsbefordran), lätlgods (befordran av post- och förelagspaket), bank och kassa (distribution av banktjänster och kassanätet), postgirot (förmedlingar av betalningar) och utrikes (internationell post). Därtill kommer ett antal särskilda resultatenheter (bl.a. Posten Finans och Postfastigheter) och det helägda aktiebolaget Posibolagen AB. Koncernen leds av en sfyrelse som utses av regeringen. Rörelseintäklerna beräknas för år 1992 uppgå till ca 22 miljarder kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medelantalet anställda i koncernen uppgår till ca 53 000.
Statsmakterna sfyr Postverket genom servicemäl, kvalitetsmål och ekonomiska mål. Regeringen anger endast prismål för höjning av portosatser på brev medan Postverket självt bestämmer priserna på övriga produkter. Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen tillgängliga medel. En konsolidering av Postverkets ekonomi sker hell i verkets räkenskaper.
Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen med iakttagande av de särskilda regler för denna förvaltning som anges av regeringen.
Riksdagens uppdrag till Postverket är alt enstaka brev i princip skall befordras rikstäckande till enhetsporlo, enstaka paket upp lill 20 kilo från privatpersoner skall befordras på högst tre dagar rikstäckande lill enhetstaxa och alt enstaka betalningar skall förmedlas till enhetliga priser. Alla skall ha lillgång lill postservice i normalfallet fem dagar i veckan. Staten ersätter Postverket för upprätthållande av rikstäckande betalnings- och kassaservice.
141 Postverkets treårsplan för åren 1994-1996 Prop. 1992/93:100
Regering och riksdag har lagt fast mål för Postverket. För räkenskapsåret Bilaga 7 1991 har Postverket i sin affärsplan för åren 1994-1996 redovisat sin måluppfyllelse pä följande sätt.
- Den höga geografiska täckningsgraden för daglig betalnings- och kassaservice har bibehållits under år 1991.
- 96,6 % av breven kom fram i utlovad lid.
- Postkoncernen omsatte 21032 miljoner kronor är 1991. Resultat efter finansnetto uppgick till 1168 miljoner kronor vilket motsvarar 5,6% av rörelsens intäkter. Räntabiliteten på eget kapital var 15,4 % och soliditeten (pensionsskuld obeaktad) 15,2%.
- Totalproduktiviteten sjönk med 3,1 % år 1991 att jämföra med en förbättring på 2,2 % år 1990. För år 1992 bedömer Postverket att utvecklingen skall vända.
Investeringarna är 1991 uppgick till 1,7 miljarder kronor och avsäg i huvudsak utbyte av kassaterminalsystem i konlorsnätet och hos lanlbrevbä-rarna, rationaliseringar av lätlgods produktionssystem samt engagemanget i GD Express Worldwide. År 1991 motsvarade investeringarna 8,1 % av rörelseintäklerna. Investeringarna har självfinansierats genom internt tillförda medel och minskning av likvida medel.
Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och internationellt förmedla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster sä att alla kan nå alla och så att kundernas affärer stöds.
Postverket skall kännetecknas av alt verksamheten är säker, nära och offensiv. Postverkets strategi har utformats kring ett antal vikliga nyckelord, främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kompelens.
Strategin skall hjälpa Postverket att nå de mäl som är uppsatta för verksamheten. Dessa är tillräcklig lönsamhet, nöjda kunder och personal som trivs. Postverket har preciserat målen för verksamheten enligt följande:
Tillräcklig lönsamhet
- Postverkets resultat skall långsiktigt (för perioden 1993 -1996) vara lägst 5 % av rörelseintäkterna. Resullatmålet för år 1993 är 1150 miljoner kronor (5,1 % av rörelseintäkterna).
- Postverkets räntabilitet skall långsiktigt ligga pä minst 15 % av eget kapital efter skatt vid normal soliditet.
- Postverkets soliditet skall pä lång sikt nä 15 %.
- Postverkets totalproduktivitet skall under perioden förbättras med minst 2 % per är.
Nöjda kunder
- Andelen nöjda kunder skall öka frän 76 % år 1992 till 77 % år 1993 och 80 % år 1995.
- Målet är att alla brev skall komma fram inom utlovad tid. Det skall under hela perioden klaras lill minst 98% för lokalbrev och 95 % för riksbrev.
142 Alla regioner skall ha nått denna nivä är 1994. Prop. 1992/93:100
- Väntetiderna på postkontoren skall normall vara högst 5 minuter under Bilaga 7 normaltrafik och högst 10 minuter under höglrafik.
- En rikstäckande kassaservice med ca 2 000 serviceställen skall behållas.
Investeringar i anläggningar sker framför allt för att säkra en fortsatt god service. Investeringarna beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor totalt under perioden 1994-1996 eller ca 1,2 miljarder kronor per år. Bland de slörre investeringarna är ett nytt produktionssystem för lättgods och datoriseringen av kontorsnätet. Framåt kommer främst byggnadsinvesteringar att begränsas kraftigt.
Postverket förutser för åren 1993-1996 följande resultatutveckling:
(Mkr)
1996 Resultat Investeringar
1500 2030
1150 1690
1600 1300
2100 1200
2200 1200
Under den senaste treårsperioden och för innevarande räkenskapsår har omsättning och resultat utvecklats enligt nedan.
(Mkr) 1989 1990 1991 1992P
Rörelseintäkter 17126 20553 21032 21900
Resultat efter finansnetto 942 2549 1168 1500
Vinstmarginal (%) 5,5 12,4 5,6 6,8
Medeltal anställda 56539 57392 56415 53200
Postverket framför att en awägning mellan servicemål och ekonomiska mål måste göras. Eftersom verket har ett regionalt och socialt ansvar och är en nödvändig del av Sveriges infrastruktur, är det ekonomiska målet tillräcklig lönsamhet för att överleva av egen kraft.
Postverket anser vidare att elt kapitaltillskott frän ägaren måste lämnas innan krav på marknadsmässig förräntning och utdelning är relevant. Till dess kapitaUillskott lämnats anser Postverket 5 % av rörelseintäkterna som resultat efter finansnetto vara en tillräcklig resullatnivå.
Postverket anser att betalningsförmedling i Postverkets regi är särskilt viktig för glesbygden. Ofta är Postverkets betalningsförmedling genom postgirot via postkontor och lanlbrevbärare den enda möjligheten som stär till buds. Det är därför angeläget att Postverkets förutsättningar att bedriva postgiroverksamhet inte försämras.
Föredragandens överväganden
Postverket har inte befogenheter att uppta län i Riksgäldskontoret eller pä marknaden. Postverket har inte heller möjlighet alt låna medel till bolag i Postkoncernen.
Riksdagen har i etl annat sammanhang (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38) beslutat om riktlinjer för affärsverkens upp-
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
läning. Riktlinjerna innebär all verken bör ges möjlighet alt inom av riksdag Prop. 1992/93:100 och regering angivna ramar låna medel i Riksgäldskontoret. Riktlinjerna in- Bilaga 7 nebär även all verken är fria att själva avgöra var man vill ta upp lån inom Sverige, förutsatt alt Riksgäidskontoret givits möjlighet att lämna anbud. Verken skall vidare ges möjlighet alt inom angivna ramar låna medel till bolag i affärsverkskoncernen. I de ramar som anges för verkens upplåning i Riksgäidskontoret och verkens utlåning till koncernbolag skall även borgensåtaganden inräknas.
Postverket har i en skrivelse till regeringen hemställt om alt ges möjlighet att la upp lån i Riksgäidskontoret eller hos någon annan längivare och alt affärsverkel ges möjlighet till utlåning till bolag i Postkoncernen.
Riksrevisionsverket har behandlat frägan om Postverkels upplåning i en rapport av den 30 april 1992 lill Finansdepartementet. RRV anser att valmöjligheten all välja Riksgäldskontoret eller annan långivare är en modell som i sig synes fungera väl. Modellen inkl. dess koncernsyn bör enligt RRV -med en bibehållen strikt särbehandling av postgiroinlåningen - kunna införas även för Postverket och dess bolagsgrupp.
Jag föreslår mot bakgrund av delta dels att Postverket får låna pä marknaden och i Riksgäldskontoret, dels att verket får låna ul pengar till bolagen i Postkoncernen. Jag föreslår all en ram pä 1 miljard kronor införs för Postverkets upplåning och att en ram på 600 miljoner kronor införs för Postverkets utlåning till bolag i Posikoncernen. I de föreslagna ramarna skall även borgensåtaganden inräknas i enlighet med vad riksdagen beslutat (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Poslgiroinlåningen skall även fortsättningsvis särskiljas och säledes inle användas för finansiering av Poslverkels verksamhet. När Postverket bolagiseras skall lånemöjligheten i Riksgäidskontoret upphöra och redan upptagna län awecklas.
I proposilion 1992/93:89 har regeringen föreslagit ändringar i bankrörelselagen (1987:617) som innebär möjlighet till samverkan mellan bank, post och butik. Riksdagen har antagit förslaget (bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109). Beslutet innebär att regeringen eller Finansinspektionen fär, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank i ett lokalt bankkontor på en mindre ort tillhandahåller posttjänster. Vidare fär regeringen eller inspektionen möjlighet att, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank låter sin verksamhet bedrivas av annan än bankens egen personal och i andra än bankens egna lokaler. Det bör framhållas att samverkan mellan bank, post och butik bara behandlats med avseende på glesbygd och mindre orter. Frågan är emellertid av principiell betydelse och kommer att bli föremål för djupare och bredare behandling. Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1992:95) har Betal-ningsljänslutredningen fått i uppdrag att kartlägga dels förekomsten av bankverksamhet i butiker och andra lokaler där varor eller tjänster tillhandahålls, dels riktlinjer för hur denna verksamhet bör organiseras och vilka förutsättningar som bör gälla.
Postverkets samarbete med Nordbanken
Postsparbanken, den del av Postverket som fusionerades med Kredilbanken
år 1974, tillkom på 1880-talet. Postsparbanken inrättades för all stimulera 144
sparandet hos främst mindre inkomsttagare. Postgirorörelsen startade är Prop. 1992/93:100 1925 och tillkom för att underlätta betalningsrörelsen och främja sädana be- Bilaga 7 talningsmetoder som är ägnade alt minska användandet av kontanta medel. Fram till år 1974 utgjorde Postsparbanken och postgirot den sammanfattande benämningen Postbanken och utgjorde organisatoriskt en av Postverkets huvudenheter. Med stöd av postbankslagen och instruktionen för Postverket utövade Postbanken postgiro-, sparbanks- och personkonlorörel-serna.
Kreditbanken var ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet liksom övriga affärsbanker reglerades av banklagens bestämmelser. Statens ägande av Kreditbanken har sin grund i att man år 1923 fick ta över Jordbru-karbanken för att förhindra en likvidation och stora förluster för småsparama. År 1951 bildades Kreditbanken genom att Jordbrukarbanken slogs samman med kontor från fyra andra affärsbanker. Kreditbanken var i början av 1970-talet den till storleksordningen tredje av de dåvarande fem affärsbankerna.
Regeringen anförde i Kungl. Maj:ts proposition nr 158 är 1969 att mot bakgrund av de då rådande utvecklingstendenserna, bl.a. ändrad efterfrågan på krediter och ökade krav på långfristiga krediter och samverkan mellan affärsbankerna, framstod ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna Postbanken och Kreditbanken som ett naturligt led i en politik som syftade till att anpassa organisationen av kreditgivningen till utvecklingen inom näringslivet och byggnadsverksamheten. Departementschefen anförde att de båda statliga bankerna tillsammans svarade för en kreditgivningskapacitet som befydligt översteg något av de privata instituten.
I Kungl. Majrts proposition nr 145 år 1973 återkom regeringen till riksdagen beträffande Postbanken och Kreditbanken. Propositionens huvudsakliga innehåll var förslaget att Postbanken och Kreditbanken fr.o.m. den Ijuli 1974 skulle sammangå fill en statlig affärsbank kallad Post- och Kreditbanken (PK-banken). Kreditbanken föreslogs uppgå i sin helhet i PK-ban-ken. Postbankens sparrörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen föreslogs också föras över till den nya banken medan den inte räntebärande delen skulle överföras till Postverket.
Skälen till förslaget om ett sammangående av de båda statliga bankerna, var att samarbetet som föreslagits i 1969 ärs proposition mellan de båda bankerna endast kommit att ge begränsade resultat. Den främsta anledningen till detta tillskrevs den omständigheten att bankerna organisatoriskt alltjämt var fristående från varandra och företagsmässigt stod i elt visst konkurrensförhållande till varandra.
I propositionen anfördes vidare att något behov av att till en ny bank överflytta vare sig hanteringen eller ledningen av den betalningsförmedling, som girorörelsen primärt var avsedd att utföra, inte syntes föreligga. Önskemål att samordna Postbankens och Kreditbankens ekonomiska resurser ansågs i stället kunna tillgodoses genom att det fastslogs att Postverket inte skulle bedriva utlåning eller annan medelsplacering utan att vid varje tidpunkt förefintliga medel, som huvudsakligen härrörde frän girorörelsen, skulle vara placerade pä räkning i den nya bankenheten och där förräntas enligt
särskilt fastställda regler. Därmed hölls postgirorörelsen utanför samman- Prop. 1992/93:100 slagningen. Bilaga 7
Den 1 juli 1974 bildades PK-banken.
År 1987 ändrades Postverkets och PK-bankens samarbetsavtal pä sädant sätt att Postverket själv skulle förvalta postgirots likvida medel. Resultatenheten Posten Finans bildades för della ändamäl. Man betonade ifrän regeringen att Postverkets ställning som betalningsförmedlare skulle behällas och att bankverksamhet ej fick utvecklas.
I etl regeringsbeslut den 15 november 1990 fastställdes riktlinjer för Postverkets samarbete med banker, m.m. Postverket har enligt detta beslul rätt att sluta avtal om samarbete med olika banker. När sådana avtal sluts får det emellertid inte räda nägot tvivel om att avtalen bygger pä icke-exklusivitel. Avta! med banker måste bygga på förutsättningen att Postverket inte helt eller delvis äger någon bank. Postverket kan ha samarbete med olika banker, men en parts tillträde till konlorsnätet fär inte göra det omöjligt för andra banker att teckna avtal av samma omfattning.
Vidare fastställdes i regeringsbeslutet alt Postverkets engagemang i banksektorn skall bygga på transaktioner och förmedling av affärer på ett sådant sätt alt banklagens regler om rätt all delegera inte bryts. Postverket skall också kunna marknadsföra de tjänster samarbetet omfattar. Postverket skall däremot inte bevilja krediter och inle ha del i de kreditrisker som uppkommer till följd av förmedlade affärer.
Den 5 mars 1991 slöt Postverket avtal med Nordbanken och Sparbankerna. Avtalet med Nordbanken är femårigt. Enligt avtalet skall Postverket förmedla Nordbankens tjänster pä samtliga postkontor. Avtalet med Sparbankerna avser konlorssamverkan och Iransaktionsaytal.
Postgirot och de statliga betalningarna
Riksdagen har godkänt att regeringen beslutar om aweckling av postgirots ensamrätt lill de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). En aweckling av postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar mäste genomföras på ett sådant sätt att de krav som regeringen ställer på del statliga betalningssystemet uppfylls. Chefen för Finansdepartementet har lidigare i dag redovisat dessa krav som i korthet är alt förmedlingen av de statliga betalningarna skall ske pä ell för slaten kostnadseffektivt sätt, ränteförluster minimeras och fördröjningar undvikas. Vidare måste statens informationsbehov tillgodoses och valfrihet skapas för allmänhet och myndigheter. Även säkerheten för betalningarna skall beaktas.
Regeringen har mot bakgrund av detla ansett det angeläget att en analys av alternativa lösningar för avreglering av statliga betalningar görs. Regeringen har utrett och belyst alternativa lösningar och genomfört konsekvensanalys av skilda lösningar för awecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt lill statliga betalningar. Översynen har omfattat postkonlorsnälel som drivs av divisionen bank och kassa inom Postverket, postgirot och Nordbanken.
Postgirot är en dominerande aktör pä belalningsmarknaden i Sverige med 146
en marknadsandel pä ca 55 %. Postgirot är emellertid beroende av de stat- Prop. 1992/93:100 liga betalningarna för alt vidmakthålla denna ställning. Postgirots intäkter Bilaga 7 är mycket ränleberoende. Postgirots resultat är lill slor del beroende av slatliga betalningar.
Utvecklingen av den svenska girerings- och betalningsmarknaden mot ökad konkurrens och förbättrad effektivitet torde bäst uppnås genom att två olika betalningssystem, postgirot och bankerna/bankgirot, bevaras. Emellertid bör befintliga barriärer mellan de båda systemen reduceras för att uppnå en konkurrens pä jämbördiga villkor. Som exempel pä barriärer kan nämnas dels den subventionering som postgirot uppbär genom den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar, dels svårigheten för postgirot att erbjuda autogirolösningar till privatpersoner eftersom man inte tilläts tillgång till alla affärsbankers lönekonton.
I översynen har möjligheten till ökade avgiftsuttag för att kompensera intäktsbortfall i förmedlingen av de statliga betalningarna fill följd av avreglering belysts. Det har klarlagts att det finns potential för avgiftshöjningar, vilket skulle till viss del kunna kompensera postgirot för minskade ränteintäkter.
Postkontorsnätet är beroende av samarbetet med Nordbanken för att kunna upprätthålla en service av den omfattning vi känner i dag. År 1991 hade Postverket intäkter till följd av bankuppdrag som uppgick till 1556 miljoner kronor. Den stora huvuddelen av dessa intäkter avser samarbetet med Nordbanken.
Samarbetet mellan Postverket och Nordbanken utformades redan vid sammanslagningen av Post- och Kreditbanken år 1974. I kort innebär det att postkontorsnätet och lantbrevbäringen fungerar som ett kompletterande kontorsnät för Nordbankens tjänster. Nordbanken har ett stort antal lönekontokunder som fördelar sig över hela landet. Eftersom Nordbankens kontorsnät är av begränsad omfattning, endast ca 200 bankkontor, har detla medfört att merparten av Nordbankens privatkunder utför sina bankärenden på postkontor. Nordbankens samarbete med bank och kassa är därför mycket befydelsefullt för lönsamheten för bankens privatkundsverksamhet. Samtidigt svarar Nordbanken för en befydande del av intäkterna i affärsområdet bank och kassa.
Vad beträffar samarbetet mellan postgirot och Nordbanken har även detta till vissa delar sin grand i beslutet är 1974.1 dag är Nordbankens personkontorörelse en integrerad del av postgirots datasystem och postgirot tillhandahåller på entreprenad databehandling, bokföring och girobetalningar för personkonton. På företagssidan erbjuds Nordbankens kunder med företagskonto och girokapitalkonto direktanknytning till postgirots gireringsservice och andra betalningsserviceprodukter.
Postkontorsnätet är det största kontorsnätet för banktjänster i Sverige med totalt ca 2 000 filialer vilket motsvarar knappt 40 % av det totala antalet post- och bankkontor i Sverige. Postkontorsnätet drivs av affärsområdet bank och kassa i Postverket. Bank och kassa har fyra huvudsakliga uppdrags givare, tre av Postverkets affärsområden, brev, lättgods och postgirot samt Nordbanken. Den service bank och kassa tillhandahäller för Nordbanken är banktjänster för i huvudsak privatpersoner som är Nordbankskunder. För 147
postgirot tillhandahälls in- och utbetalningar på postgirokonton. För brev Prop. 1992/93:100 och lätlgods tillhandahålls försäljning och distribution av dessas produkter. Bilaga 7
Den översyn som genomförts påvisar att postgirot med nuvarande befogenheter klarar all den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar avskaffas. De minskade intäkter som kan bli effekten av ökad konkurrens om statliga betalningar bör till viss del kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den män postgirot anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänslen med banktjänster bör detla lösas genom samarbete med andra banker. Jag anser att ytterligare befogenheter inte är aktuella för postgirot. Postgirot bör vidare verka som en oberoende betalningsförmedlare.
Pä betalningsmarknaden kommer postgirot att verka under allt härdare konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att klara denna situation bedömer jag det som angeläget att postgirot drivs i aktiebolagsform inom ramen för Postkoncernen. Mot denna bakgrund föreslår jag att postgirot ombildas till aktiebolag senast i samband med Postverkets bolagisering. Som regeringen underströk i prop. 1991/92:100 bil. 1 skall postgirots affärsidé och verksamhetsområde även i framtiden bestå av effektiv betalningsförmedling.
Awecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt till stafliga betalningar bidrar till ett effektivare betalningssystem. Effektiviteten hämmas dock av att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som förutsätter att postgirot får rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på bankkonton, inte har kunnat införas. Jag förutsätter att klargörandena av konkurrensförutsättningarna på betalningsmarknaden, som skapas om riksdagen beslutar i enlighet med de förslag jag redovisar, leder till att postgirot och bankerna/bankgirot gemensamt gör ett förnyat försök att finna lösningar som ytterligare ökar effektiviteten i betalningssystemet.
I avsnittet Särskilda frågor i denna propositions bilaga 1 redogör chefen för Finansdepartementet att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till lag som skall gälla för Postgirot AB:s verksamhet. I samband med införandet av ny lagstifining för Postgirot AB kommer verksamheten att ställas under tillsyn av Finansinspektionen.
Postverkets affärsområde bank och kassas fyra huvuduppdragsgivare, brev, lättgods, postgirot och Nordbanken finansierar genom köp av tjänster kontorsnätet. Banden mellan bank och kassa och dess huvuduppdragsgivare är starka. Bank och kassa bör därför fördjupa samarbetet med och fortsättningsvis verka för sina huvuduppdragsgivare och strukturera och organisera sig i enlighet med dessas önskemål. Postverket bör således fördjupa samarbetet med Nordbanken. Samarbetet bör givetvis ske på affärsmässiga grunder. Det bör inte längre finnas hinder för Postverket att sluta avtal med Nordbanken som ger Nordbanken exklusiv rätt till distribution av finansiella tjänster. Ett sådant avtal mellan Postverket och Nordbanken bör dock inte hindra att möjlighet ges för andra banker att knyta avtal i de delar av Sverige där Finansinspektionen tillåter att bank- och postärenden sker i andra lokaler. På detta sätt garanteras en fungerande betalningsservice även i de glest befolkade delarna av Sverige.
Affärsområdet bank och kassa genomdriver för närvarande ett omfat tande rationaliseringsprogram som informerades om i 1992 års budgetpropo- 148
sition (prop. 1991/92:100 bil. 7), men kommer att ha forisatt stora krav pä Prop. 1992/93:100 omstrukturering de närmaste åren för att möta sina uppdragsgivares föränd- Bilaga 7 rade behov.
Den fortsatia inriktningen för Postverket
I prop. 1991/92:100 bil. 7 aviserades Postverkets bolagisering i ett moderbolag och förslagsvis de fyra affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa samt postgirot som dotterbolag. I propositionen anfördes vidare att en bolagsbildning kan bli aktuell när postlagsulredningen slutförts och vissa andra frägor fått sin lösning, bl.a. mervärdesskatt på brevbefordran och Postverkets pensionsskuld.
Regeringen har föreslagit att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas (prop. 1992/93:132). Trafikutskottet anför i sitt betänkande att man delar regeringens uppfattning att marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brewerksamheten motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran awecklas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Enligt utskottet utgör en rikstäckande postservice med god kvalitet och till rimliga priser en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Det är därför, enligt utskottet, nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Postverket har förklarat att det är möjligt att under vissa förulsältningar klara rikstäckande postservice utan slatliga bidrag. De förutsättningar Postverket avser är bl.a. att Postverket bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskat-tepliktiga, att Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet enhetsporto för enstaka försändelse.
Utskottet framhäller, mot bakgrund av detta, befydelsen av att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering av Postverket.
Postverket har till regeringen framfört att det regionala åtagandet bör ses över efter en treårsperiod samt att sociala åtaganden ersätts.
Postverkets totala pensionsskuld och löneskatt överstiger koncernens egna kapital. I samband med bolagiseringen måste detta ges en lösning så att Postverket erhåller en godtagbar soliditet.
I samband med det förslag som nu läggs om postgirots bolagisering är det angeläget att även resterande delar av Postverket bolagiseras i enlighet med tidigare riktlinjer. Postverket stär inför ett krävande omstrukturerings- och rationaliseringsarbete i alla sina affärer. En förutsättning för alt Postverket skall lyckas hävda sig i konkurrensen är att verksamheten bedrivs med samma regelverk och konkurrensvillkor som övriga aktörer har att verka under.
Postverket har haft två monopol som skyddat dess verksamhet, dels en samrätt till brevbefordran, dels ensamrätt till ca hälften av statens betal ningar. Fr.o.m. den Ijanuari 1993 är Postverkets ensamrätt till brevbefordan avvecklad och den 1 juli 1993 föreslås postgirots kvarvarande ensamrätt till stafliga betalningar awecklas. Detta medför att Postverket i stora delar av sin affärsverksamhet inte längre är skyddad mot ulan är utsatt för konkur- 149
rens.
Affärsområdet brev möter konkurrens på traditionell brevbefordran men Prop. 1992/93:100 även från andra media som telefax och elektronisk post. Konkurrensen Bilaga 7 skärps på brewerksamhelens marknader och härda krav kommer därför all ställas på affärsområdet.
Affärsområdet lättgods brottas med lönsamhelsproblem. Det kommer att krävas att denna verksamhet får drivas under liknande förutsättningar som konkurrenternas för att komma till rätta med underskottet.
Postgirot kommer till följd av att den kvarvarande ensamrätten pä statliga betalningar awecklas fä allt hårdare konkurrens från banksektorn och behöva införa nya avgifter och ersättningar för att kompensera bortfall av ränteintäkter. Detta kommer att ställa krav på att verksamheten drivs affärsmässigt.
Affärsområdet bank och kassa genomför för närvarande en omfattande rationalisering av konlorsnätet där ett stort anlal kontor skall ändra form samtidigt som effektivitetsförbättringar på postkontoren införs. Affärsområdena brev och lättgods samt postgirots allt svårare konkurrenssituation kommer att föra med sig att bank och kassa får ylterligare krav frän sina uppdragsgivare att minska kostnaderna. Även Nordbanken genomför elt omfattande rationaliseringsprogram och kommer att ställa krav pä kostnadseffektivitet i sitt kontorssamarbete med affärsområdet bank och kassa.
Postverkets situation är utsatt och del är därför angeläget att Postverket får möjlighet att driva sin verksamhet i bolagsform. Somjag angav i förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) är fördelarna med aktiebolagsformen främst en tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter. Den verkställande ledningens befogenheter är klara och tydliga inom ramen för de rikflinjer och begränsningar som sfyrelse och bolagsstämma ställer upp. Uppdelningen medför att den verkställande ledningen har bättre möjligheter att ta snabba beslut i takt med vad marknaden kräver än vad ledningen av ett affärsverk har. Jag bedömer det som angeläget att även övriga förutsättningar ges Postverket snarast, bl.a. mervärdesskatt pä brev- och tidningstjänster och ersättning för sociala åtaganden. Detta bör skapa förutsättningar för en fortsatt väl fungerande postservice till rimliga priser.
Postverket bör enligt min mening bolagiseras senast den 1 januari 1994. Jag avser därför att återkomma lill riksdagen under är 1993 med ett förslag till bolagisering av Postverket och förslag till lag om postverksamhet.
Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice
I prop. 1991/92:100 bil. 7 infördes elt nytt anslag till Postverket för nettokostnaden för att upprätthålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice pä orter där alternativ till Postverket saknas.
Jag föreslår mot bakgrund av besparingsskäl, som är angelägna, att ned dragning av anslaget J 1. frän 300 miljoner kronor till 250 miljoner kronor sker. Den modell som införts innebär att staten köper rikstäckande betal nings- och kassaservice av Postverket. Neddragningen av anslaget medför att ersättningen sänks. Jag bedömer emellertid att Postverket bör kunna tillhan dahälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice av den nuva rande omfattningen även vid denna lägre ersättningsnivå. 150
Hemställan Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att tillaga /
1. godkänna Postverkets Ireärsplan för åren 1994-1996,
2. godkänna vad jag anfört om Postverkets rätt att ta upp län pä marknaden eller i Riksgäldskontoret och att låna ut pengar till bolag i Posikoncernen,
3. godkänna vad jag anfört om ram för Postverkets upplåning och Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen,
4. godkänna vad jag anfört om Postverkets fortsatta samarbete med Nordbanken och övriga banker samt
5. godkänna inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast den Ijanuari 1994.
Anslagsfrågor
J 1. Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings-och kassaservice
1992/93 Anslag 300000000
1993/94 Förslag 250000000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 250000 000 kr.
151 Särskilda frågor
A. Investeringar i infrastruktur under 1990-talet
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:
- Investering i infrastruktur skall finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret.
- En total investeringsram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och koUektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003.
- Etl förslag till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverkel kommer att presenteras senare i vär.
- Investeringsramen skall kopplas lill de 10-åriga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och länssfyrelserna upprättar under hösten 1993.
- För att läcka räntekostnader och amorteringar av upptagna lån skall ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas för Banverkel och Vägverket.
1.1 Investeringar i infrastruktur åren 1960-1992
Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk frän en nivä pä ca 2 % av bruttonationalprodukten på 1960-talet till en nivå på ca 0,5 % under slutet av 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stä tillbaka för andra behov i samhället. Under samma period har tillväxten i den svenska ekonomin avtagit.
Den minskande andelen investeringar i infrastruktur har bl.a. medfört att vägnätet inte har byggts ut i den takt som skisserades i slutet av 1960-talel. Av de bedömda investeringsbehoven under perioden 1970-1984 tillfördes endast resurser motsvarande 27 %. Investeringarna som skett i transportinfrastrukturen kan jämföras med de investeringar som skett i telekommunikationer under senare år. Televerket har genom självfinansiering de senaste åren investerat befydligt mer i telekommunikationer än vad som investerats totalt i transportinfrastrukturen. Televerket investerar för närvarande i storleksordningen 8-10 miljarder kronor per är.
Under åren 1991 och 1992 har del fattats beslut om stora investeringar i vägar och järnvägar. Bland de stora projekten kan nämnas utbyggnaden av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet. Arlandabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspäret), delar av utbyggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar av E 4, E 6 och E 20. Förberedelser för en fast förbindelse över Öresund pågår. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny förbindelse över Ångermanälven på väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda projekt kommer alt ske under flera år pä 1990-talet, dock med en fyngd-punkt på dess första hälft.
152 Figur 1.1.1 Infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1
2,5
W
0,5
Infrastrukturinvesteringaraas andel av BNP
1963-1992
V
\
N
\
_y
/
V/-
1963 1967 1971 1975 1979 1983 1987 1991
1965 1969 1973 1977 1981 1985 1989
Ar
_ % av BNP Beräkningarna innehåller investeringar i vägar och jämvägar. Beräkningarna för 1992 grundar sig pä Finansplanens prognos för bruttonationalprodukten
Under 1990-talet planeras även utbyggnaden av trafiksystemen i Slockholm, Göteborg och Malmö all ske. Kostnaden för dessa investeringar kan grovt skattas till drygt 50 miljarder kronor. Vissa av de vägutbyggnader som är planerade inom ramen för storstadsöverenskommelserna förutsätter en finansiering med trafikavgifter.
Under budgetåret 1992/93 kommer ca 12-13 miljarder kronor att investeras i infrastrukturen. Det är mer än dubbelt så mycket som föregående budgetär och mer än tre gånger så mycket som på 1980-talet.
1.2 Finansiering
Investeringar i vägar och järnvägar finansieras traditionellt genom årliga anslag pä statsbudgeten. Utgångspunkten för vilka investeringar som skall göras är de gällande 10-äriga investeringsplanerna för investeringar i riksvägar, stomjämvägar och länstrafikanläggningar. De ärliga investeringsanslagen har sedan slutet på 1980-talet varit ca 4,6 miljarder kronor per år.
Riksdagen beslutade år 1991 att inrätta ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur. Anslaget skulle främst användas för större sammanhållna projekt av nationell befydelse som gagnar fillväxten och miljön och storstadsregionernas trafiksystem. Riksdagen angav en planeringsram pä 20 miljarder kronor för resten av 1990-talet.
Riksdagen anvisade 10 miljarder kronor till anslaget men utlovade att en påfyllnad av anslaget med ytteriigare 10 miljarder kronor skulle ske senare.
I syfle att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har riksdagen
vid två tillfällen, december 1991 och juni 1992, beslutat om extra medel lill Prop. 1992/93:100 transportsektorn. Bilaga 7
I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92: TU5, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets- och sys-selsältningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är pä 1,5 miljarder kronor fördelades enligt följande, vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner kronor, drift av inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg tillsammans 153 miljoner kronor.
I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för underhällsåtgärder pä vägar och järnvägar och till reinvesteringar pä främst mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.
Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr 1992/93:134) att anslä ytterligare 1,5 miljarder kronor för ätgärder pä länsvägarna i skogslänen.
De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om ca 310 större investeringsprojekt och ca 1056 underhållsåtgärder. Av dessa beslutade projekt har ca 300 byggprojekt och ca 673 underhållsprojekt redan påbörjats. Av de 673 underhållsprojekten är 269 projekt avslutade.
Den ökade produktionsvolym som extraanslagen innebär medför att Vägverket under år 1992 beräknas öka produktionen med drygt 3,2 miljarder kronor och under år 1993 med ca 5,1 miljarder kronor.
Den ökade produktionsvolymen inom Banverket beräknas under år 1992 bli ca 1,9 miljarder kronor och under år 1993 ca 2,5 miljarder kronor.
Av figur 1.2.1 och 1.2.2 framgår den ökade produktionen vid Vägverket och Banverket som följd av den ökade medelstilldelningen under år 1991 och år 1992.
1.3 En ny finansieringsmodell
Föredragandens överväganden
Flera mycket angelägna investeringar har inte gått att finansiera inom hittills anslagna ramar.
Jag föreslår därför att investeringar i vägar, järnvägar (inkl. eldrifts- och telenätsutrustning) och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret. För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att göras, varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut.
Jag avser att senare i vår, i samband med att jag lägger propositionen om inriktningen av investeringar i trafikens infrastruktur, komma med etl förslag fill hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket. Investeringsramen och läneramen kommer sedan att kopplas till de 10-äriga inve-
154 Figur 1.2.1 Ökad produktion vid Vägverket med extramedel
VÄGVERKETS ÖKADE PRODUKnON MED EXTRAMEDEL BEI3ÖMD PRODUKTION PER AR
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1996 Figur 1.2.2 Ökad produktion vid Banverket med extramedel
Banverkets ökade produktion med extramedel
bedömd produktion 1992-1999 3000
2500 -
2000
1500 -
1000 -
500 -
1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999
steringsplanerna som Vägverket, Banverket och länsstyrelserna skall upp- Prop. 1992/93:100 rätta under hösten 1993. Bilaea 7
Jag avser också att återkomma med förslag till hur stort kapitalkostnadsanslag som skall anvisas nästa budgetär för ränia och amortering av upptagna lån.
1.4 Planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar Bakgrund
Riksdagen har framföri (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att regeringens och riksdagens inflytande över investeringsplaneringen bör stärkas. Riksdagen konstaterade samtidigt att de för närvarande saknar ett utbyggt beslutsunderlag som gör det möjligt att på ett tillfredsställande sätt fatta beslut om övergripande politiska avvägningar. Riksdagen förutsätter därför att regeringen fortsättningsvis för riksdagen presenterar ett underlag som gör det möjligt att fydligare överblicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning.
Regeringen kommer redan i vår att för riksdagen presentera ett beslutsunderlag som gör det möjligt att ta ställning fill alternativa investeringsinriktningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika delmål, såsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn, regional balans kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende konflikterna kommer att lyftas fram och alternafiva utvecklingar att ställas mot varandra. Trafikpolitiken kan bidra till att förverkliga andra angelägna samhällsmål. Val av inriktning för investeringarna och dess befydelse för t.ex. miljömålen kommer att belysas.
Underlaget kommer även att belysa förutsättningarna för en utökad kustsjöfart samt hur tillgängligheten kan förbättras genom ett bättre utnyttjande av flygtrafik över längre avstånd.
Föredragandens överväganden
Jag bedömer att del underlag som regeringen för närvarande utarbetar kommer att göra det möjligt för riksdagen att på ett tillfredsställande sätt fatta beslut om övergripande trafikpolitiska avvägningar utan att för den skull ta ställning till enskilda projekt och detaljer.
Efter riksdagens beslut om investeringarnas inriktning och fördelning av låneramar mellan riksvägar, stomjämvägar och länstrafikanläggningar kommer regeringen att ge berörda infrastrukturverk i uppdrag att upprätta långsiktiga investeringsplaner mot bakgrund av den inriktning som riksdagen beslutat. Nya investeringsplaner kommer att föreligga under våren 1994.
1.5 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna
Regeringen redovisade är 1991 i propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) de principöverenskommelser som hade träffats i de tre storstadsregionerna. Riksdagen behandlade överenskommelserna under vä- 156
ren 1991 (bet. 1991/92:TU24, rskr. 1991/92:286). Med utgängspunkt i dessa Prop. 1992/93:100 överenskommelser har ytterligare förhandlingar m.m. genomförts beträf- Bilaga 7 fande vissa frågor som inte löstes i överenskommelserna. Det nuvarande läget beträffande överenskommelserna samt regeringens överväganden redovisas nedan.
Stockholmsregionen Bakgrund
Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet Liberalerna i Stockholms stad och län träffade den 23 januari 1991 en överenskommelse om samordnade åtgärder för att förbättra miljön, öka tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för utveckling av Stockholmsregionen. Denna överenskommelse krävde kompletterande avtal och planering för fullt genomförande av de i uppgörelsen medtagna investeringsprojekten. Parterna sköt pä ett slutligt ställningstagande vad avsåg byggandet av Österieden och Västerleden. Parterna sköt också upp ställningstagandet till införandet av avgifter på biltrafiken.
Den 29 september 1992 enades parterna i Stockholmsregionen om ett till-lägg till överenskommelsen per den 23 januari 1991.
Överenskommelsen omfattar program och planer för investeringar i kollektivtrafiken om ca 15,8 miljarder kronor, i trafikleder om ca 18,2 miljarder kronor samt i övriga väganknutna investeringar 1,9 miljarder kronor (penningvärde 1992-01). Totalt omfattar uppgörelsen investeringar om 35,9 miljarder kronor.
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar tidsperioden fram till 2006 och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Stockholmsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Enligt regeringens bedömning (regeringsbeslut 1993/3508/7) behövs, med hänsyn lill att Dennisöverenskommelsen omfattar flera projekt och berör flera kommuner, en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt NRL behandlas i överenskommelsens genomförandeskede. Regeringen har därför i oktober 1992 med stöd av 6 kap. 2 § naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. Länssfyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskonunelsen som helhet innebär för miljön i området. Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlades i överenskommelsens genomförandeskede samt vad överenskommelsen innebär för miljön.
Regeringen har våren 1992 beslutat om att anvisa 106 miljoner kronor lill Banverket för att tidigarelägga upprustningen av Nynäsbanan på delen Västerhaninge- Nynäshamn.
Vidare har regeringen i november 1992 uppdragit åt Banverket att utar beta en lösning på kapacitetsproblemet mellan Stockholms Central och Årsta med utgångspunkt frän alt statliga medel inte läcker kostnaden för ett tunnelalternativ. 157
Kollektivtrafik POP- 1992/93:100
Bilaga 7 Kollektivtrafiken byggs ut och rustas upp för totalt 15,8 miljarder kronor.
Programmet för kollektivtrafik medför förbättring av kvalitet vad avser turtäthet, sittplatslillgäng, regularitet och standard på vagnar och stationer. De kollektiva resmöjligheterna utvecklas vad avser långväga resor och resor på tvären. Fordonen i kollektivtrafiken ges även en bättre miljökvalitet. Kollektivtrafiksatsningen innehåller följande delar:
Utbyggda järnvägsspår:
Nya spår Stockholm C-Årsta 1,6 miljarder kr
Dubbelspår Kallhäll-Kungsängen 1,2 miljarder kr
Dubbelspår Ålvsjö-Västerhaninge och
upprustning Västerhaninge-Nynäshamn 1.1 miljarder kr
Upprustning, utbyggnad och förnyelse av tunnelbanan: Nya vagnar 4,0 miljarder kr
Reinvestering i bana 2,4 miljarder kr
T-bana Hjulsta-Barkarby 0,3 miljarder kr
Övriga ätgärder:
Utbyggnad och upprustning av Roslagsbanan 0,6 miljarder kr
Byggande av snabbspårväg 2,1 miljarder kr
Miljövänliga bussar 0,3 miljarder kr
Trafikleder
Utbyggnaden av trafiklederna, en komplett ringled runt innerstaden och en yttre tvärled, är avsedda att helt betalas genom avgifter på biltrafiken.
Utbyggnaden av en ringled runt innerstaden innebär att Essingeleden och Norra länken kompletteras med tre länkar. Södra länken. Norra länkens förlängning och Österleden. Utbyggnaden av dessa kompletterande delar sker till stor del i tunnlar. Byggandet påbörjas år 1994 och den sista etappen beräknas öppna för trafik år 1998. Totalt beräknas utbyggnaden av Ringen kosta 10,5 miljarder kronor.
Utbyggnaden av Yttre Tvärleden, som är en yttre förbifarts- och tvärled frän Fors i Haninge kommun i söder till Rosa i Norrtälje kommun i norr, omfattar flera projekt till en kostnad av totalt 7,6 miljarder kronor varav Västerleden utgör den dyraste delen. Västerleden planeras från Kungens kurva i tunnel och fortsätter under Kungshatt samt under Lovön i tunnel. Trafikplatsen vid Ekerövägen förläggs under mark. Leden gär i tunnel även under Grimstareservatet fram till Bergslagsplans trafikplats. Med undantag för tre broar går Västerleden helt i tunnel. Anläggningskostnaden för Västerleden beräknas till 4,6 miljarder kronor.
övriga väganknutna investeringar
Förbättringar i gatumiljön i inner- och ytterstaden planeras i samband med
att biltrafiken i innerstaden kan minskas och kollektivtrafiken byggs ut. Ett .,„
stomnät för kollektivtrafik på innerstadens gatunät införs och samplaneras Prop. 1992/93:100 med andra förändringar såsom trafikföring och utformning av galuutrym- Bilaga 7 mel. Infartsparkeringar byggs som ett komplement till kollektivtrafikservicen. Den totala kostnaden för dessa åtgärder är ca 1,86 miljarder kronor.
Finansiering
Överenskommelsen innebär att projekten finansieras genom slatliga investeringsanslag för länslrafikanläggningar, stomjämvägar och överförda investeringsmedel för riksvägar samt genom det särskilda statsbidrag för investeringar i storstäderna som slaten avsatt för bl.a. Stockholmsregionen. Därtill kommer investeringsmedel som Stockholms läns landsting bidrar med och avgifter på biltrafiken
Föredragandens överväganden
Jag redovisade redan i propositionen om vissa frägor inom Kommunikationsdepartementets omräde (prop. 1992/93:132) under hösten 1992 min bedömning av uppgörelsen om trafik och miljö i Stockholmsregionen. Jag föreslog ocksä att Riksgäldskontoret inom en ram om sammanlagt högst 600 miljoner kronor skulle ställa garantier för förberedelsearbetet för utbyggnaden av trafiklederna i Stockholmsregionen.
Det förslag till bilavgifter för att finansiera utbyggnaden av trafiklederna som parterna förordar, alternativ (A4), granskas för närvarande av två oberoende utvärderare.
Jag avser att i anslutning till propositionen om lagstiftning om vägavgifter förelägga riksdagen förslag lill statliga garantier för utbyggnad av Ringen och Yttre Tvärleden. En sädan garanti bör inte lämnas förrän avgiftssystemets närmare utformning klarlagts.
Uppgörelsen förutsätter att erforderliga förändringar i lagstiftningen genomförs innebärande att avgifter på bilism får tas ut i enlighet med överenskommelsen.
Förutsättningarna för hur ett avgiftssystem skall vara utformat har utarbetats av Vägverket i samband med förhandlingsarbetet. Parterna förordar ocksä elt alternativ, A4.
I regeringskansliet utarbetas för närvarande en promemoria med förslag till lagstiftning. Jag har för avsikt att remittera denna promemoria till berörda parter under vären 1993. Förslag till lag kan sedan lämnas till lagrådet. Därefter kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast hösten 1993. Jag avser således att återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om vägavgifter för Stockholm. Samtidigt är jag beredd alt lämna förslag lill hur stora garantier eller låneramar som bör anvisas för utbyggnaden av Ringen och Yttre Tvärleden.
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Malmöregionen ProP- 1992/93:100
Bilaga 7 Bakgrund
Staten, Malmöhus läns landsting, Malmö stad och Kommunförbundet Malmöhus träffade år 1991 en överenskommelse om trafik och miljö i Malmöhusregionen. Planeringssituationen var emellertid oklar beroende på den då pågående planeringen för en fast Öresundsförbindelse och den osäkerhet som rådde beträffande anslutningarna till bron. Statens förhandlare anmälde vid överlämnandet av överenskommelsen att det var nödvändigt med ytterligare förhandlingar med berörda parter när beslut fattats om en fast förbindelse över Öresund.
Regeringen beslöt den 29 augusti 1991 att uppdra ät chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en förhandlare för trafik- och miljöfrågor i Malmöregionen m.m. Förhandlarens uppgifi har varit att med berörda parter utarbeta en överenskommelse om hur väg-, järnvägs- och kollektivtrafik-systemen i Malmöregionen skall utformas och anslutas till den fasta förbindelse över Öresund som Sverige och Danmark träffat avtal om.
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik och statens förhandlingsman träffade den 1 juni 1992 en överenskommelse om åtgärder i trafiksystemet i Malmöregionen.
Föredragandens överväganden
Den överenskommelse som träffats med parterna i Malmöregionen innebär att syftet med principuppgörelsen den 15 januari 1991 kan uppnäs i sina huvuddrag. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Överenskommelsen omfattar i första hand anslutningar till en fast Öresundsförbindelse men innebär generellt förbättrade förutsättningar för trafiken på väg och järnväg i regionen. Totalt omfattar överenskommelsen investeringar pä 2 835 miljoner kronor varav järnvägar 1 010 miljoner kronor, vägar 1 350 miljoner kronor och kollektivtrafik 475 miljoner kronor.
Uppgörelsen finansieras på följande säll:
Byggande av riksvägar 575 mkr
Nyinvesteringar i stomjämvägar 300 mkr
Byggande av länstrafikanläggningar 230 mkr
Miljöbidrag 75 mkr
SVEDAB 450 mkr
Malmöhus trafik 375 mkr
Investeringar i trafikens infrastruktur 800 mkr
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en läng tidsperiod och bedöms fä stor inverkan pä markanvändningen och miljön inom Malmöregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tilllämpning av gällande lagstiftning. För alt få en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens ge-
nomförandeskede har regeringen i december 1992 med stöd av 6 kap. 2§ Prop. 1992/93:100 naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin Bilaga 7 planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. Länssfyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskommelsen som helhet innebär för miljön i regionen.
Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Malmöregionen.
Kollektivtrafiken förbättras kraftigt genom utbyggnad av järnvägstrafiken som stommen i Skånes kollektivtrafiksyslem och genom åtgärder som ökar busstrafikens effektivitet och attraktivitet samt minskar dess miljöpåverkan.
Enligt överenskommelsen skall väganslutningen lill bron ske genom en yttre ringväg runt Malmö som färdigställs i sin helhet senast när Öresundsbron är klar.
Järnvägen ansluts till Öresundsbron via Trelleborgsbanan. Frågan om en Cifytunnel lämnas utanför avtalet. Parterna kommer dock gemensamt att arbeta vidare med frågan om finansiering och ett senare genomförande av Citytunneln.
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik. Vägverket, Banverket och länssfyrelsen har utarbetat en preciserad tidsplan för genomförandet av de åtgärder som ingär i avtalet. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Göteborgsregionen Bakgrund
I regeringens proposition (prop. 1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt har en detaljerad redovisning av Göteborgsöverenskommelsen lämnats. Överenskommelsen syftar till att genom ätgärder i det samlade trafiksystemet förbättra regionens miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionens utveckling. Överenskommelsen omfattar huvudområdena kollektivtrafik, regionaltåg och vägar.
Investeringsvolymerna inom dessa huvudgrupper föreslogs till följande belopp under en 10-årsperiod.
Kollektivtrafik 1928-2228 mkr
Regionaltåg 2230 mkr
Vägar 5 900 mkr
Totalt 10058-10358 mkr
Av den totala volymen på drygt 10 miljarder kronor var knappt hälften 4851 miljoner kronor finansierade genom stafliga och kommunala anslag och beräknade avgifter på biltrafiken.
Arbeten med en förbättring av regionaltägsförbindelserna pågår med medel från länstrafikanslaget. Bl.a. sker en ombyggnad av en järnvägstunnel vid Örgryte. För att samordna detla arbete med den underjordiska station
som är planerad vid Örgryte och som ingär i Göteborgsöverenskommelsen Prop. 1992/93:100 och för att möjliggöra ett rationellt byggande har regeringen våren 1992 be- Bilaga 7 slutat att anvisa 25 miljoner kronor av infrastrukturanslaget.
Göteborgs kommun har på eget initiativ påbörjat arbeten med utbyggnad och förbättring av spårvägsnätet. Dessa arbeten ingår ocksä i Göteborgsöverenskommelsen .
Göteborgsöverenskommelsen förutsatte bl.a. att en ringled skulle byggas i ett östligt läge pä visst avstånd frän Göteborgs tätort. De totala effekterna och funktionen av en ringled med den föreslagna sträckningen har ifrågasatts och en av de berörda kommunerna har motsatt sig förslaget.
1 syfte alt pröva en annan lösning av frägan om en ny förbifart för väg E 6 gav därför regeringen Vägverket i uppdrag att utreda vägstrukturen i östra delen av Göteborgsregionen. Vägverket har för regeringen presenterat en utredning med förslag till en huvudslräckning av väg E 6 närmare Göteborgs tätort än den föregående. Huvudsträckningen kan byggas enligt ett antal redovisade alternativ, varav vissa medför längre tunneldragningar. Utredningen redovisar även kostnader för de olika alternativen och med vissa beräknade intäkter av bilavgifter.
Regeringen beslutade den 19 november 1992 att uppdra till Vägverket alt slutföra förhandlingarna med de regionala parterna om den slutliga sträckningen av väg E 6 genom Göteborg. Samtidigt beslutade regeringen att Göteborgs stad fär disponera 200 miljoner kronor inom ramen för avsatta 1300 miljoner kronor för utbyggnaden av spårvägssystemet.
Förutsättningarna för att Göteborgsöverenskommelsen skall kunna slutföras bedöms som goda. Resultatet av Vägverkets uppdrag att slutföra förhandlingarna om vissa kvarstående vägfrågor får utvisa vilka lösningar som är lämpligast och vilken utbyggnadstakt som är möjlig med hänsyn till de intäkter från biltrafiken som kan förväntas. Om resultatet av Vägverkets förhandlingar redovisar en slutlig lösning av de ovannämnda frågorna bör resterande delar av statens extra bidrag till regionen kunna utbetalas i enlighet med principöverenskommelsen.
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en lång tidsperiod och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Göteborgsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas pä sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagsliftning. Regeringen kommer senare alt ta ställning lill lämpliga former för hur hushällningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Göteborgsregionen.
1.6 Redovisning av beslutade investeringar finansierade med anslaget K I. Investeringar i trafikens infrastruktur
Planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur på 20 miljarder kronor är hell intecknad. Planeringsramen har fördelals på följande sätt: järnvägar 45 %, vägar 28 % och storstädernas trafiksystem 27 %.
Den tidigare regeringen beslutade om fördelning av 11070 miljoner kronor, varav 7 885 miljoner kronor i järnvägar och 3 185 miljoner kronor i vägar.
162 De investeringsprojekt som den tidigare regeringen beslutade att genom- Prop. 1992/93:100 föra var huvudsakligen mycket omfattande projekt med lång byggtid säsom Bilaga 7 Mälarbanan, Svealandsbanan, tunnel genom Hallandsåsen och utbyggnad av vägama E4, E6 och E20 till motorväg pä vissa sträckor. Karaktäristiskt för dessa projekt är alt del i flertalet fall saknades detaljplaner, arbetsplaner, bygghandlingar etc. vid tidpunkten för regeringens beslut all genomföra projekten.
Exempel på byggtider beslutade av den lidigare regeringen:
Mälarbanan 1991-1999
Svealandsbanan 1992-1997
Hallandsåsen 1991-1996
Delar av Ostkustbanan 1991-1994
Stambanan genom ÖN 1991-1996
E 20 Arphus-Härad 1991-1994
E4Traryd 1991-1994
E4 Vaggeryd 1991-1996
Den nuvarande regeringen har beslutat om fördelning av 4015 miljoner kronor av planeringsramen på 20 miljarder kronor. Dessa drygt 4 miljarder kronor var det som återstod att fördela av planeringsramen dä hänsyn tagits till att storstädernas trafiksystem skulle få ett extra statsbidrag på 5,5 miljarder kronor. De projekt som regeringen anvisade medel till var sådana med snabb byggstart och relativt kort byggtid. 2479 miljoner kronor avsattes för investeringar på E4, E6, E18 och E20. 1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar, främst Arlandabanan, Ostkustbanan och Västkustbanan.
Projekten på Västkustbanan har inte startats eftersom dessa medel bara får tas i anspråk av Banverket under förutsättning att en uppgörelse träffas om regional medverkan till utbyggnad av Västkustbanan. Flera av vägprojekten som avsåg investeringar på E 4 i AC och BD län kommer igång först under januari-mars 1993 (vilket är enligt gällande tidsplan).
Beslutade projekt
Järnvägar
Objekt Mkr byggtid
Västkustbanan totalt 1 432 miljoner kronor
Tunnel genom Hallandsåsen 900 1991-1999
Heberg-Öringe 128 1993-1994
Tångaberg-Varberg 102 1993-1994
Kungsbacka-Fjäräs 272 1993-1994
Vägport Sätinge 30 1993-1993
163 Arlandabanan
Ostkustbanan totalt 637 miljoner kronor
Storvreta-Vattholina
Bomansberget-Gävle
Brobyte Iggesund
Uppsala-Storvreta
Tierp-Uppsala
Hille-Ljusne
Hudiksvall-Sundsvall
Iggesund-Hudiksvall Svealandsbanan Mälarbanan
Norra stambanan totalt 117 miljoner kronor
BoHnäs-Rainsjö Lövnäset
Morshyttan-Storvik Brobyte Dalälven Ljusdal-Ånge Stambanan Övre Norrland
Övriga järnvägsinvesteringar, totalt 280 miljoner kronor
Upprustning av järnvägen Slätte-Moholm
Bergslagspendeln
Storuman-Hällnäs
Kiruna-Riksgränsen
Järnvägsobjekt under 10 miljonor kronor för
framkomlighet, säkerhet och bärighet:
Kopparbergs län
Gävleborgs län
Västernorrlands län
Jämtlands län
Norrbottens län
Investeringar på av riksdagen utpekade vägar
Objekt
E 4 totalt 2 865 miljoner kronor
Förbifart Traryd
Förbifart Vaggeryd
E-länsgräns-Gammelstad
Trafikplats Måby
Norrala norrut
Nyland-Ullånger
Sävar-Djäkneboda
Projektering bro över Ångermanälven
Bygdeå-Sikeä
Byske-Tåme
Tåme-BD länsgräns
Bro över Lögde älv
Jämtön-Töre
Trafikplats i Tore
Trafikplats Rolfs
Råneå-Jämtön
Töre-Klinten
Trafikplats i Jävre
Trafikplats Rurvik
Lampen-Sagnis
AC länsgräns-Harrbäcksmyran
Förbifart Piteå
£ 6 totalt 1 119 miljoner kronor
Södra Halland Mellbystrand-Gullbranna Gullbranna-Halmstad S Halmstad S-Halmstad C Jänibrottsmotet Förbi Ljungskile Förbifart Håby m.fl.
1991-
■'' Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
1991-
■1994
1992-
■1993
1992-
■1993
1992-
■1993
1992-
■1993
1992-
•1993
2160
1992-
•1997
3850
1991-
•1999
1992-
-1992
1992-
-1993
1992-
-1992
1992-
-1993
1992-
-1992
195
1991-
-1996
30 Mkr
byggtid
1991-
-1993
1991-
-1996
1992-
-1994
1992-
-1992
1993-
-1995
1991-
-1993
1992-
-1994
1991-
-1993
1993-
-1994
1993-
-1994
1992-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1993
1993-1994
1993-
-1993
1993-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1993
1992-
-1993
1993-1994
1991-
-1993
1991-
-1994
1991-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1994
1992-
-1994
1992-
-1993
1992-
-1994
1991-
-1993
£ 20 totalt 400 miljoner kronor
Förbi Vretstorp Arphus-Härad
Övriga vägar, totalt 1 280 miljoner kronor
Väg 32, Sörbyleden och Hulje-Borneholm
Väg 32, förbifart Eksjö
Väg E 22, Verkebäck-Västervik
Väg E 22, Rosenholm-Vedeby, etapp 3
Väg E 22, Nättraby-Trantorp
Väg 21, förbifart Hässleholm
Väg 41 Berghem-Kinna
E 18 Riksgränsen-Hån
Väg 62, förbifart N Råda och bro över Åräsälven
E 18 Valnäs-Slottsbron
Väg 68, Avesta-Storvik
Väg 71, förbifart Äppelbo
Väg 595, Bodsjöedet-Skalstugan
Väg E 79, Bro över Ume älv vid Lycksele
Smärre objekt för framkomlighet och bärighet i: Gotlands län Värmlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Övrigt
Storstäder
Objekt
Västerhaninge-Nynäshamn Örgryte station Sparv upprustning
280 1992-1994
120 1991-1994
Bilaga 7
36 1991-1992
102 1991-1993
92 1991-1993
58 1991-1993
36 1992-1993
J54 1992-1993
100 1992-1993
41 1991-1992
55 1992-1993
100 1993-1996
26 1992-1993
34 1991-1992
50 1992-1993
30 1992-1993
9 Mkr byggtid
106 1992-1992
25 1992-1992
200 1992-
165 Särskilda frågor B. EUMETSAT
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:
- Deltagandet i EUMETSAT motiveras av nyttan för det meteorologiska samarbetet, det miljö- och näringspolitiska samarbetet liksom för klimatforskningen.
- Riksdagen bör godkänna konvenlionsändringen för EUMETSAT.
- Vid godkännandet kommer Sverige att avge en förklaring beträffande artikel 8 paragraf 1.
- Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bör bemyndigas att på uppdrag av regeringen inom ramen för EUMET-SAT-samarbelet medverka lill erforderliga beslut om utgiftsåtaganden för uppsändning och drifl av polära och geostationära satelliter, för perioden 1993-2002 på i storleksordningen 500 miljoner kronor (prisläge oktober 1992).
Föredragandens överväganden Inledning
EUMETSAT (European Organization for the Exploitation of Meteorological SateUites) är en europeisk organisation för ett operationellt satellitsamarbete för övervakning av jorden, dess väder och klimat och speciellt uppföljning och upptäckt av klimatförändringar. EUMETSAT har ett operationellt ansvar i det europeiska rymdsamarbetet och har varit och är fortfarande starkt knuten till ESA (European Space Agency) och den europeiska rymdteknikutvecklingen.
Förutsättningarna och kostnaderna för EUMETSAT har ändrats avsevärt under de senaste åren. Prognosen för den kommande tioårsperioden är att årskostnaden för Sveriges del kommer att uppgå till i storleksordningen 50miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på att nya satelliter mäste utvecklas för perioden 1996 och ca 15 år framåt som ersättning för det ursprungliga programmet som avslutas år 1995. Del nya satellitprogrammet omfattar kontinuerligt en geostationär och en polär satellit för operationella uppgifter. Programmet skall i första hand ses som etl samlat europeiskt bidrag till det globala observationssystemet.
Sverige bidrar också finansiellt till utvecklingen av de satelliter som EUMETSAT använder genom deltagandet i ESA.
Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i dag från USA. Japan bär en relativt stor andel och även Indien deltar med ett eget satcllitprogram.
Deltagandet i EUMETSAT motiveras främst av nyttan för det svenska
samhället att försäkra sig om tillgäng lill sateUitinformation för meleorolo- Prop. 1992/93:100 gisk verksamhet saml för klimat- och miljöövervakning och forskning. Bilaga 7
Riksdagsbeslutet år 1984
År 1984 beslutade riksdagen (prop. 1983/84:201, bet. 1984/85:TU1) att godkänna konventionen om upprättande av den europeiska organisationen EUMETSAT för ett operationellt satellitsamarbete på meteorologiområdet.
Av beslutet framgår att EUMETSAT borde bildas för att möjliggöra för de europeiska meteorologiska institutionerna att kunna använda rymdteknologi för väderprognoser och meteorologisk forskning.
En förutsättning för det svenska deltagandet var att det inte skulle medföra ökade anspråk på statsbudgeten utöver de då angivna kostnaderna pä 1,752 miljoner kronor per år under 12,5 år i 1983 års penningvärde. Kostnadema skulle bestridas från SMHLs anslag.
Vädersamarbetet internationellt
Meteorologi, klimatologi, hydrologi och oceanografi är alla discipliner som kräver ett internationellt utbyte av data, kunskaper och metoder. Detsamma gäller för uppföljningen av luft- och vattenmiljön. Sverige är beroende av ett omfattande internationellt samarbete pä dessa omräden.
Det meteorologiska observationssystemet består av ett markbundet och ett rymdbaserat system. För att säkerställa kraven på fullgod dokumentation har medlemsländerna inom WMO (World Meteorological Organization) nått en överenskommelse om att det rymdbaserade systemet skall bestå av fem geostationära vädersatelliter runt ekvatorn och två polära vädersatelliter. EUMETSAT är det organ som svarar för Europas bidrag till systemet. Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i dag från USA.
Möjligheten att förbättra prognoserna beror i stor utsträckning på tillgången till observationer. Observationer från meteorologiska satelliter har visat sig vara ell effektivt komplement lill markobservationer särskilt när det gäller att få information från havsområden eller andra områden där det är dyrbart att upprätta markbundna nät.
I det internationella samarbetet är det viktigt att inte bara inhämta information. Varje nationell organisation har också ett ansvar att förmedla information och kunskap. Denna kunskapsöverföring är en viktig del av Sveriges biståndsarbete. Från de europeiska satelliterna tas bilder emot främst i Afrika men även i Syd- och Mellanamerika. Informationen från och via satelliter är ibland den enda informationen som är tillgänglig vid tredje världens meteorologiska institut.
Observationer av globala temperaturer, halter av koldioxid och metan samt ozonskiktets förändring kan göras mer kostnadseffektivt med hjälp av satelliter.
167 EUMETSAT-konventionen Prop. 1992/93-100
Den gällande konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av EUMET- Bilaga 7 SAT har som utgångspunkt att folkens trygghet och säkerhet, samt möjligheten att på ett ändamålsenligt sätt utföra många avvara aktiviteter, är beroende av rneleorologiska dala och mer exakta prognoser.
Genom bildandet av EUMETSAT skall de europeiska meteorologiska instituten dra fördel av den tekniska utvecklingen i Europa för att kunna använda rymdteknologi för geofysiska och meteorologiska observationer som underlag för väderprognoser och forskning.
Samarbetet mellan de europeiska länderna på detta område motiveras av de höga kostnaderna och den avancerade tekniken som används.
EUMETSAT:s medlemsländer är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Irland, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Schweiz, Sverige, Turkiet och Tyskland. Österrike har under hösten 1992 förhandlat om medlemskap medan Ungern, Polen och Tjeckoslovakien förhandlade om observatörsstatus.
Ändring av EUMETSAT-konventionen
Konventionsändringen, som EUMETSAT:s 15:e rådsmöte år 1991 rekommenderade medlemsländerna att godkänna, grundar sig främst på att den gällande konventionen inte tar hänsyn till att nya program måste utvecklas och införas. Dessa krävs för den kontinuitet som är grundläggande för klimatövervakning och i de meteorologiska observationssystemen.
Andra orsaker till konventionsändringen är att röstningsprocedurerna behöver förändras när det gäller programstyrningen så att en koppling finns till det ekonomiska bidraget. Förslaget till konventionsändring innehåller ändrade reglar för bestämning av ekonomisk ram eller tak för programmen och nya krav pä EUMETSAT bl.a. om äganderätten till data.
Sverige har, liksom nägra andra länder, inte godkänt konventionsändringen. Detta är ett problem för EUMETSAT eftersom det krävs enhällighet om de nya satellitprogrammen. De nya programmen ger kontinuitet i rymd-observationerna. Förseningar medför negativa konsekvenser för klimatövervakning och operationella meteorologiska rutiner och ökade kostnader. Oenighet i EUMETSAT påverkar även arbetet i ESA negativt eftersom det bromsar upp den rymdtekniska utvecklingen och får konsekvenser även utanför Europa.
Pä EUMETSAT:s rådsmöte i november i år har Sverige deklarerat att man under förutsättning av riksdagens godkännande avser godkänna ändringsprotokollet.
Ändringsprotokollet till konventionen innehåller dels generella ändringar i form av förtydliganden och tillägg av allmän karaktär, dels specifika ändringar beroende på t.ex. nya program. Konventionsändringen i sin helhet dels på engelska dels en svensk översättning, framgår av bilaga till budgetpropositionen.
168 Kommentarer till konventionsändringen Prop. 1992/93:100
Följande kommentarer avser alt belysa några av de viktigare ändringarna. Bilaga /
I konventionens inledning har en ny paragraf tillkommit som påpekar vikten av operationella meteorologiska satelliters betydelse för observationer av jorden och dess klimat.
I arlikel 2 har en ny paragraf 6 införts som klargör skillnaden mellan obligatoriska och frivilliga program.
Obligatoriska program är det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Operational Programme) och de basprogram som erfordras för att fortsätta med observationer från geostationära och polära banor, samt andra program som definieras som sädana av EUMETSAT:s beslutande råd.
Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och som fastställs som sådana av rädet. De träder i kraft när minst en tredjedel av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar och bidragen från dessa uppgår till minst 90 % av den totala finansiella ramen.
I artikel 2 paragraf 9 introduceras möjligheten för EUMETSAT att genomföra aktiviteter pä uppdrag av en Iredje part. Dessa aktiviteter får inte stå i motsättning till EUMETSAT:s mäl och beslut att genomföra dem mäste fattas av ett enhälligt räd.
Artikel 3 definierar formema för hur nya program och den allmänna budgeten beslutas. När det gäller den allmänna budgeten, MTP (Meteosat Transitional Programme), MSG (Meteosat Second GeneraUon) och EPS (EUMETSAT Polar System) skall en rädsresolution bestämma att dessa program definieras i EUMETSAT:s resolutioner, och att när konventionen väl är ändrad, skall dessa resolutioner biläggas som bindande referenser.
Artikels behandlar röstningsprocedurerna i EUMETSAT:s råd.
I artikel 5 paragraf 2a listas de frågor som kräver enhälliga beslut, och de omfattar bl.a. genomförande av de obligatoriska programmen, kostnadstak för den allmänna budgeten, externa uppdrag och ändringar av konventionen. I paragraf 2b listas de frågor som kräver två-tredjedels majoritet och dessa gäller bl.a. beslut om hur distribution av satellitdata för de obligatoriska programmen skall gå till. Under paragraf 2c fattas beslut om finansiella åtaganden för de obligatoriska programmen. I syfte att skydda små bidragsgivare måste alla beslul tas enhälligt.
En ny arlikel 8 har införts och där framgår bl.a. att EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela världen till alla data som EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar.
De data som avses är av den beskaffenheten att EUMETSAT enligt internationell praxis normalt inte kan ha anspråk på immaterialrättsligt skydd för dem.
Avsikten med artikel 8 paragraf 1 är enligt EUMETSAT att lägga grunden för ett lämpligt skydd av data mot icke auktoriserad användning.
Artikel 8 paragraf 1, om exklusiv äganderätt fill alla data, innebär att na tionella meteorologiska institut i medlemsländerna skall fortsätta att vara ansvariga för distributionen och prissättningen av data, utvecklade och bear betade produkter och tjänster t.ex. prognoser inom sina egna landområden i enlighet med den datapolicy som överenskoms vid EUMETSAT:s 15:e rådsmöte år 1991.
Tolkningen av EUMETSAT:s datapolicy är följande. De nationella me- Prop. 1992/93:100 leorologiska instituten i EUMETSAT:s medlemsländer är de primära an- Bilaga 7 vändarna av EUMETSAT:s data, produkter och tjänster eftersom de finansierar investeringarna och slår för de operationella kostnaderna av satellitsystemen. I gengäld erhåller instituten full rätt all använda alla data ulan några ytterligare avgifter.
Medlemsländernas distribution av data i andra medlemsländer kräver medgivande frän dessa länders nationella meteorologiska institut. Medlemsländernas intressen i icke medlemsländer representeras genom EUMET-SAT-sekretariatet.
För att säkerställa att Sveriges tolkning av EUMETSAT:s inställning är korrekt kan det finnas skäl för Sverige att i samband med godkännandet av konventionsändringen ange att Sverige förutsätter att artikel 8 inte innebär några inskränkningar i Sveriges möjligheter att utnyttja utvecklade och bearbetade produkter från EUMETSAT i normalt utvecklingssamarbete med tredje land.
I artikel 10 behandlas principerna för finansieringen av EUMETSAT och i paragraf 2 anges att bruttonationalprodukten skall vara basen för de nationella bidragen. I paragraf 3 konstateras att medlemsländerna vid oplanerade kostnadsökningar för de obligatoriska programmen måste betala upp till 110% av de budgeterade kostnaderna.
Av artikel 16 paragrafs framgår att anslutning till EUMETSAT-konventionen betyder, som ett minimum, deltagande i den allmänna budgeten och alla obligatoriska program. Den allmänna budgeten avser huvudsakligen personalkostnader och sekretariatsutgifter.
I artikel 19 paragraf 1 anges att uppsägande av åtaganden frän något medlemsland inte skall leda till oväntade ökningar av bidragen för andra medlemsländer. Därför skall uppsäganden bara kunna gälla den allmänna budgeten. För de obligatoriska programmen och frivilliga program gäller att ett medlemsland är bundet till sina åtaganden fram till programmens slut.
Rymdsamarbetet inom meteorologin
Pä franskt initiativ föreslogs redan år 1971 att de västeuropeiska länderna gemensamt skulle tillhandahålla geostationära satelliter för väderobservationer. Programmet som fick namnet Meteosat formulerades bl.a. av en grupp experter frän ESA:s medlemsstaters meterologiska institut. Den första satelliten sändes upp är 1977.
För den operativa verksamheten etablerades EUMETSAT.
EUMETSAT var ursprungligen tänkt att i första hand fungera som ett sekretariat och koordinationscentrum för Meteosat-satelliterna men EUMET-SAT:s råd har beslutat all ta över den operativa verksamheten frän ESA när det nuvarande kontraktet gär ut är 1995.
Det finns alltså en mycket nära koppling mellan ESA och EUMETSAT. ESA:s arbete inriktar sig på forskning och utveckling av rymdplattformar och instrument medan EUMETSAT ansvarar för användningen, dvs. den operationella delen av satellitsamarbetet bl.a. bearbetning av data. Det finns en koppling mellan del europeiska rymdsamarbetet och den meteorologiska 170
tillämpningen av ny teknik inom EUMETSAT. ESA finansierar stora delar Prop. 1992/93:100 av utvecklingen av EUMETSAT:s program. I så gott som alla länder sker Bilaga 7 därför en samordning av insatserna i EUMETSAT och ESA och beslut tas i ell sammanhang.
För svensk del medför våra satsningar i det europeiska rymdsamarbetet all ca 75 % av den svenska andelen (ca 400 miljoner kronor per år) kommer svensk industri till godo genom beställningar av t.ex. raketkomponenter och datorer ombord.
ESA:s program har sedan år 1991 fått en klar profilering mot observationer av jorden s.k. fjärranalys. Kostnadsutvecklingen har ifrågasatts av medlemsländerna och ESA:s långtidsplan har sells över i syfte all reducera kostnaderna.
EUMETSAT:s kommande verksamhet
EUMETSAT:s planerade program omfattar bäde en kontinuerlig geostationär och en polär satellit och skall i första hand ses som ett samlat europeiskt bidrag till det globala observationssystemet.
Sedan 1960-talet har USA försett världen med data frän sina polära väder-satelliter. Av ekonomiska skäl har man nu deklarerat att man inle ensam kan upprätthålla det polära vädersatellilprogrammet. Europa tvingas därmed att ta sitt ansvar.
Som ersättning för det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Operational Programme) har EUMETSAT tagit fram två program, MTP (Meteosat Transitional Programme) och MSG (Meteosat Second Generation).
MTP är ett övergångsprogram som har visat sig nödvändigt alt genomföra på grund av förseningen med MSG. MTP består av en utvecklingsfas under åren 1990-1995 samt en operaliv fas fram lill är 2001.
MSG beslår av en ny förbättrad geostationär satellit. Förstudier pågår och det egentliga utvecklingsarbetet kommer att påbörjas under år 1994. Såväl ESA som EUMETSAT deltar i delta arbete. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats lill ca 74 miljoner kronor (1991 års penningvärde). Den operativa verksamheten beräknas påbörjas år 2000.
EPS (EUMETSAT Polar System) är ett program som består av en satellit i en polär bana. Satelliten planeras att ersätta en av två amerikanska vädersa-telliler. Utvecklingsarbetet ligger mellan är 1993-1999. ESA ansvarar för rymddelen medan EUMETSAT ansvarar för den meteorologiska instrumenteringen. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats till ca 135 miljoner kronor (1991 års penningvärde). De tekniska och ekonomiska förhandlingarna mellan ESA och EUMETSAT är inte klara men har, enligt vad jag erfarit, kommit betydligt närmare en lösning de senaste månaderna.
ADC (Atlantic Dala Cover) är etl tillfälligt program i vilket man utnyttjat en back-up-satellit ägd av EUMETSAT för att bistå det amerikanska satellit- programmet över västra Atlanten. Det kan påpekas alt den europeiska satel liten var den satellit som under augusti månad innevarande är utnyttjades för att prognosera den tropiska orkanen Andrews framfart över Florida och 171
sydstaterna. Den amerikanska varningstjänsten räddade tusentals liv och Prop. 1992/93:100 stora ekonomiska värden. Bilaga 7
Kostnader
Beräknat svenskt bidrag till EUMETSAT per är om Sverige deltar i alla obligatoriska program samt den allmänna budgeten (miljoner kronor prisläge oktober 1992).
År
12,01
32,40
38,04
41,51
49,09
60,15
53,79
52,08
62,36
59,17
54,52
Summa 515,12
Förändringar kan komma att ske för enskilda år men totalkostnaden för hela programmet förväntas för Sveriges del ligga omkring 500miljoner kronor, (baserat på den senaste ECU-kursen före beslutet att låta den svenska kronan flyta, 7,41592). Programmen MSG och EPS svarar för 77 % av kostnaderna.
En av orsakerna till de ökade kostnaderna för svensk del är att Sverige hittills endast bidragit med 0,93 % av kostnaderna för nuvarande operationella program men att i fortsättningen varje medlemsland måste bidra i proportion till sin bruttonationalprodukt vilket för Sverige innebär 3,30 % av kostnaderna. Ett lägre bidrag är inte längre förhandlingsbart.
En annan orsak är det utökade satellitprogrammet, främst EPS som är en följd av att Europa hittills inte burit sin del av det internationella satellit-burna observationssystemet.
Beräknad svensk kostnad för delprogrammen (miljoner kronor prisläge oktober 1992):
MOP I992-199S
7,11
MTP 1992-2002
82,62
MSG 1992-2002
142,34
EPS 1992-2002
254,68
ADC 1992
0,33
Allmän budget
28,04
Summa
515,12
172 Sverige har inom EUMETSAT röstat för MTP- och ADC- programmen Prop. 1992/93:100 och har preliminärt i awaktan på riksdagsbeslut tagit ställning för MSG och Bilaga 7 EPS. Sverige har för närvarande påtagit sig kostnader för MOP, MTP och ADC samt för vissa förstudier till MSG och EPS och gjort vissa åtaganden om den allmänna budgeten.
Nyttan av EUMETSAT
Samhällsnyttan är hög genom att EUMETSAT:s satelliter ger en informationsmängd med tillämpningar som sträcker sig utanför väderprognoserna.
EUMETSAT:s satelliter genomför mätningar av luftföroreningar och utgör säledes en mycket viktig resurs i arbetet med miljöövervakning.
Ozonskiktets förändring kan mätas.
Satellitdata ger i motsats till markbundna observationer en yttäckning som ger unika möjligheter att följa upp vädersystem, bäde storskaliga lågtryckområden som intensiva cykloner och andra hotande vädersystem.
Eftersom ca 80 % av jordytan täcks av hav och landisar, och stora landområden dessutom är ytterst otillgängliga, är det praktiskt taget omöjligt att observera hela jorden utan tillgång till satelliter. Kvantitativa satellitdata i form av molnvindar, temperaturer på olika höjder, fuktighet m.m. är en förutsättning för att räkna fram väderutvecklingen upp till 5-7 dygn i globala modeller.
Sambanden mellan land, hav och atmosfär inom klimatforskningen kan beskrivas mycket bättre med hjälp av satelliter. En uppföljning av klimatförändringar för att säkerställa trender bl.a. beroende på växthuseffekten blir möjlig.
Genom satellitdata kan spridningsberäkningar av utsläpp i luft och vatten från kärnkraftsolyckor, bränder samt oljeutsläpp till havs utföras med större precision.
Konsekvenser av en uppsägning av konventionen
I den utredning som regeringen (Kommunikationsdepartementet) beställt -Utredning angående Sveriges medlemskap i EUMETSAT - redovisar utredaren professor Lennart Bengtsson att Sverige vid ett utträde ur EUMETSAT är förpliktigat att betala ca 76 miljoner kronor (prisläge oktober 1992) under perioden 1993-2001 på grund av redan gjorda åtaganden.
Länderna i Västeuropa har genom sina nationella institut gått samman och satsat på bl.a. gemensamma tekniska system för observationer och pä numeriska prognosberäkningar och modellutveckling.
Det europeiska väderprognoscentret ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) förser sina medlemmar med medellånga väderprognoser av en mycket hög kvalitet. Min bedömning är att det skulle vara svårt för Sverige att fortsätta dra nytta av dessa prognoser eftersom de i stor utsträckning baseras pä satellilobservalioner.
Policy och strategiska bedömningar i EUMETSAT samordnas till stor del med ESA. Sveriges arbete i ESA skulle sannolikt påverkas negativt.
Elt utträde skulle försämra SMHLs eller privata svenska förelags möjlig- 173
heter att bedriva uppdrags- och affärsverksamhet med utgångspunkt från sa- Prop. 1992/93:100 tellitdata. Bilaga 7
Ett stort projekt inom SMHI som syftar lill en rationalisering av markob-servationsnätet riskerar all inte kunna genomföras fullt ut och planerade besparingar kan inte genomföras.
Sveriges roll i EUMETSAT
Sverige bör pä olika sätt medverka till att begränsa kostnadsökningarna och pä olika sätt stärka samarbetet mellan ESA och EUMETSAT för att undvika dubbelarbete. För svensk del ser jag det som angeläget att vi koordinerar insatsema gentemot ESA och EUMETSAT mer än hittills. Jag har för avsikt att återkomma med förslag till regeringen om SMHLs uppgift i dessa strävanden. I denna del har jag särskilt samrätt med chefen för Näringsdepartementet.
Applikationsområdet för EUMETSAT:s satellitsystem, kostnadsnivån samt politiska aspekter gör alt det enligt min mening varken är möjligt eller rimligt för SMHI att ensamt bära de totala kostnaderna.
Mitt förslag innebär att elt nytt anslag, EUMETSAT, inrättas, för att betala medlemsavgifterna. I min tidigare föredragning om SMHI har jag reducerat SMHLs anslag med 10 miljoner kronor, vilket utgör myndighetens bidrag till kostnaderna för EUMETSAT för år 1993/94. Motsvarande belopp skall SMHI årligen bidra med fram till år 2002.
I syfte att minska belastningen på statsbudgeten och att öka användarfi-nansieringen anser jag det nödvändigt att SMHI har som utgångspunkt att i så stor utsträckning som möjligt identifiera produkter som baseras på den information EUMETSAT kan leverera. Detta innebär bl.a. att satellitbilder som efterfrågas av organisationer, myndigheter, företag och privatpersoner bör avgiftsbeläggas.
Jag avser återkomma lill regeringen med förslag till inriktningen för SMHLs agerande i denna del.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen dels föreslär riksdagen
att godkänna konventionsändringen, med angiven förklaring beträffande artikel 8 paragraf 1, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om
skälen för att delta i EUMETSAT-samarbetet, beräknade kostnader för fortsatt svenskt deltagande liksom vad jag anfört om använ-darfinansiering.
174 Ändringsprotokoll till konventionen den 24 maj Prop. 1992/93:100
1983 om upprättandet av en europeisk organisation Bilaga 7 för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT)
EUMETSAT-rädet rekommenderar medlemsstaterna enligt artikel 17.1 i EUMETSAT-konventionen att godla följande ändringar i konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av en europeisk organisation för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT), nedan kallad "konventionen".
Konventionens inledning ändras enligt följande:
- Elt nytt stycke läggs till under "ANSER".
- Samtliga stycken under "KONSTATERAR" ersätts med följande.
- Det första stycket under "ERKÄNNER" ersätts med följande.
"ANSER alt
- meteorologiska satelliter genom sin dalatäckning och operationella egen skaper erbjuder långsiktiga globala dataserier av väsentlig betydelse för övervakningen av jorden och dess klimat, vilket är särskilt viktigt för att kunna upptäcka globala förändringar,
KONSTATERAR alt
- Meteorologiska världsorganisationen har rekommenderat sina medlemmar att förbättra de meteorologiska databaserna och har kraftigt understött planerna på att utveckla och utnyttja ett globalt salellitobservations-system i syfte alt bidra till dess program,
- METEOSAT-salelliterna framgångsrikt utvecklades av Europeiska rymdorganet,
- det operationella METEOSAT-programmet (MOP), som bedrivs av EUMETSAT, har visat att Europa har kapacitet att ta sin del av ansvaret för driften av ett globall satellitobservalionssystem,
ERKÄNNER att
- ingen annan nationell eller internationell organisation förser Europa med alla de meteorologiska satellitdata som behövs för att täcka dess intres seområden."
Artikel 1
Artikel 1 i konventionen ändras enligt följande:
- Hänvisningen till arlikel 15.2 och 15.3 i punkt 2 ersätts med hänvisning till artikel 16.2 och 16.3.
- Ordet "direktören" i punkt 4 ersätts med "generaldirektören".
- Punkt 5 ersätts med följande: 175
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
"EUMETSAT:s huvudkontor skall vara beläget i Darmstadt, Förbundsre- Prop. 1992/93:100 publiken Tyskland, om rådet inle beslutar annat enligt artikel 5.2 b v)". Bilaga 7
Artikel 2
Artikel 2 i konventionen ändras enligt följande:
- Rubriken och punkterna 1 och 2 ersätts med följande.
- Nya punkter 4-9 införs.
"Arlikel 2 - Syften, verksamhet och program
1. EUMETSAT:s främsta syfte är alt upprätta, underhälla och utnyttja europeiska operationella meteorologiska satellitsystem, varvid hänsyn skall tas i möjligaste män lill rekommendationer från Meteorologiska världsorganisationen.
Elt annat av EUMETSAT:s syften är att bidra till den operationella övervakningen av klimatet och upptäckten av globala klimatförändringar.
2. Definitionen av det initiala systemet återfinns i bilaga I; ytterligare sy stem skall upprättas enligt artikel 3.
4. För att uppnä sina syften skall EUMETSAT sä långt som möjligt och i överensstämmelse med meteorologiska traditioner samarbeta med såväl medlemsstaternas regeringar och nationella organisationer som med icke-medlemsstater samt med statliga och icke-statliga internationella vetenskapliga och tekniska organisationer, vilkas verksamhet är besläktad med EUMETSAT:s målsättning. EUMETSAT får ingå överenskommelser i della syfte.
5. Den allmänna budgeten omfattar verksamheter som inte är knutna till ett särskilt program. De skall utgöra EUMETSAT:s grundläggande tekniska och administrativa infrastruktur, inklusive baspersonal, byggnader och utrustning samt av rädet bemyndigade förberedande verksamheter i samband med utarbetandet av framtida program, som ännu inte godkänts.
6. EUMETSAT:s program skall innefatta obligatoriska program i vilka alla medlemsstater deltar och frivilliga program med dellagande av de medlemsstater som samtycker till detta.
7. Obligatoriska program är
a) METEOSAT:s operationella program (MOP) enligt bilaga 1 i konventionen,
b) de basprogram som erfordras för att fortsätta med observationer från geostationära och polära banor,
c) andra program som definieras som sädana av rådet.
8. Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och som fastställts som sädana av rådet.
9. EUMETSAT får utanför de program som avses i punkterna 6, 7 och 8 ovan men inle i strid med EUMETSAT:s syften utföra verksamheter som begärts av Iredje man och som godkänts av rädet enligt artikel 5.2 a. Kostnaden för sädana verksamheter skall bäras av berörd Iredje man." 176
Artikel 3 Prop. 1992/93:100
Artikel 3 i konventionen utgår och ersätts med följande:
"Artikel 3 - Antagande av program och den allmänna budgeten
1. Frivilliga program och den allmänna budgeten upprättas genom rådets antagande av en programresolution enligt artikel 5.2 a, till vilken är fogad en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element.
2. Frivilliga program upprättas genom att intresserade medlemsstater antar en programdeklaration enligt artikel 5.3 a, till vilken är fogad en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element. Ett frivilligt program skall ligga inom EUMETSAT:s syften och skall vara i enlighet med konventionens allmänna ram och de regler som rädet kommit överens om för dess tillämpning. Programdeklarafionen skall godkännas av rådet i en full-maklsresolution enligt artikel 5.2 d iii).
En medlemsstat skall ha tillfälle att delta vid utarbetandet av ett utkast till programdeklaration och kan bli en deltagande stat i det frivilliga programmet inom den i programdeklarationen angivna tidsramen.
Frivilliga program träder i kraft när minsl en tredjedel av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar genom undertecknande av deklarationen inom den angivna tidsramen och bidragen frän dessa deltagande stater uppgår till 90% av den totala finansiella ramen."
Artikel 4
Artikel 4 i konventionen ändras enligt följande:
- I punkt I ersätts orden "skall företräda sitt lands väderljänst" med "skall företräda landets nationella vädertjänst".
- I punkt 4 ersätts orden "EUMETSATis syften" med "EUMETSATrs syften och program".
Artikel 5
Artikel 5 i konventionen ändras enligt följande:
- Punkt 2 ersätts med följande.
- En ny punkt 3 införs.
- Punkterna 3 och 4 blir punkterna 4 och 5 och ändras.
"2 Rådet skall särskilt ha befogenhet att
a) med enhällighet av samtliga medlemsstater
i. besluta om anslutning av stater som avses i artikel 16 och om
bestämmelser och villkor för sådan anslutning, ii. besluta om antagande av frivilliga program och den allmänna
budgeten som avses i artikel 3.1, iii. besluta om bidragstak för den allmänna budgeten under en 177
femårsperiod etl är före sluiet av perioden eller revidera ett så- Prop. 1992/93:100 dant bidragslak. Bilaga 7
iv. besluta om åtgärder för finansiering av program, t.ex. genom län,
v. bemyndiga överföring frän ett frivilligt programs budget till ett annat frivilligt program,
vi. besluta om ändring av en godkänd programresolulion och programdefinition enligt artikel 3.1,
vii. godkänna ingåendet av samarbetsöverenskommelser med ickemedlemsstater,
viii. besluta att upplösa eller inte upplösa EUMETSAT i enlighet med artikel 20,
ix. ändra bilagorna till denna konvention,
X. godkänna kalkylöverskridningar med mer än 10 % och därigenom höja den ursprungliga finansiella ramen eller taket för frivilliga program (utom för MOP),
xi. besluta om verksamheter som skall utföras för tredje mans räkning.
b) med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta ter, som även företräder minsl två tredjedelar av de totala BNP-bidra- gen (respektive MOP-bidragen för i. nedan),
i. anta den årliga budgeten för MOP jämte storleken på personalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de tre följande åren som bifogats,
ii. anta såväl finansreglemente som alla övriga finansiella bestämmelser,
iii. besluta om det sätt på vilket EUMETSAT skall upplösas enligt bestämmelserna i artikel 20.3 och 4,
iv. besluta om uteslutning av en medlemsstat enligt bestämmelserna i arlikel 14 och om villkoren för sådan uteslutning,
v. besluta om flyttning av EUMETSAT;s huvudkontor,
vi. anta personalreglementet,
vii. besluta om riktlinjer för distribution av satellitdata avseende obligatoriska program.
c) med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av de totala bidragen och hälften av närvarande och röstande medlemsstater
i. anta den årliga allmänna budgeten och de årliga budgetarna för obligatoriska program (utom för MOP) jämte storleken på personalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de Ire följande åren som bifogats,
ii. godkänna kalkylöverskridningar med upp till 10 % och därigenom öka den ursprungliga finansiella ramen eller taket (utom för MOP),
iii. årligen godkänna föregående års räkenskaper jämte balansräk ningen över EUMETSAT:s tillgångar och skulder efter att ha tagit del av revisionsberättelsen samt ge generaldirektören an- 178
svarsfrihet i fråga om budgetens genomförande, Prop. 1992/93:100
iv. besluta om alla övriga åtgärder som hänför sig till obligatoriska Bilaga 7 program och som finansiellt påverkar organisationen.
d) med tvä tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta ter
i. utnämna generaldirektören för en angiven period och avsluta
eller upphäva utnämningen; i händelse av suspension skall rådet utse en tillförordnad generaldirektör,
ii. ange de operationella specifikationerna för obligatoriska salel-litpiogram samt produkter och tjänster,
iii. besluta att ett planerat frivilligt program ligger inom EUMET-SAT:s syften och att programmet är i enlighet med konventionens allmänna ram och av rådet överenskomna bestämmelser för dess tillämpning,
iv. godkänna slutandet av överenskommelser med medlemsstater, internationella statliga och icke-statliga organisationer eller nationella organisationer i medlemsstaterna,
v. anta rekommendationer till medlemsstaterna angående ändringar i denna konvention,
vi. anta sin egen arbetsordning,
vii. utse revisorer och besluta om hur länge de skall inneha sina uppdrag.
e) med en majoritet av närvarande och röstande medlemsstater
i. godkänna utnämningar och entlediganden av högre tjänstemän,
ii. besluta om upprättandet av biträdande organ och arbetsgrupper samt ange deras uppdrag,,
iii. besluta om andra åtgärder som inte är föremål för uttryckliga bestämmelser i denna konvention.
3. För frivilliga program tillämpas följande särskilda bestämmelser:
a) Programdeklarationen skall antas med två tredjedels majoritet av intresserade medlemsstater som är närvarande och röstar.
b) Alla åtgärder avseende genomförandet av ett frivilligt program skall beslutas med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av bidragen och en tredjedel av närvarande och röstande deltagande stater.
En deltagande stats röstkvot är begränsad till 30% även om procenttalet för dess finansiella bidrag är högre.
c) Varje ändring av programdeklarationen och varje beslut om anslut ning kräver enhällighet av samtliga deltagande stater.
4. Varje medlemsstat skall ha en röst i rådet. En medlemsstat skall dock inte ha någon röst i rådet, om beloppet av dess förfallna icke erlagda bidrag överstiger medlemsstatens fastställda bidrag för det löpande räkenskaps året. I sädana fall kan likväl den berörda medlemsstaten beviljas tillstånd
att rösta, om tvä tredjedels majoritet av alla de medlemsstater som har Prop. 1992/93:100 rätt att rösta anser att försummelsen att erlägga betalningen beror på om- Bilaga 7 ständigheter över vilka den inte kunnat råda. I syfle all fastställa om det föreligger enhäUighet eller de majoriteter som föreskrivs i konventionen skall hänsyn ej las till en medlemsstat som inte har rätt alt rösta. Ovannämnda bestämmelser skall tillämpas mutatis mutandis på frivilliga program.
Uttrycket 'närvarande och röstande medlemsstat' skall avse medlemsstater som röstar för eller emot. Medlemsstater som avstår från att rösta skall anses som icke röstande. 5. För beslutsmässighet krävs att företrädare för en majoritet av alla medlemsstater som har rösträtt är närvarande. Denna bestämmelse skall till-lämpas mutatis mutandis på frivilliga program. Beslut av rädet i brådskande frågor kan erhållas genom skriftligt förfarande mellan rädeis möten."
Artikel 6
Artikel 6 i konventionen ändras enligt följande:
- Ordet "Direktören" ersätts med "Generaldirektören" i arfikelns rubrik saml i punkterna 1, 2 och 3.
- I punkt 2 införs ett nytt stycke d). Följaktligen blir d) till i), e) till j). I g) ändras "budget" till "budgetar".
"Artikel 6 - Generaldirektören
1. Generaldirektören...
2. Generaldirektören...
d) genomföra rädets beslut i fråga om EUMETSAT: s finansiering, h) förbereda och genomföra EUMETSAT:s budgetar... budgetarnas genomförande...
3. Generaldirektören..."
Artikel 7
Artikel 7 i konventionen ändras enligt följande:
- I punkt 1 ersätts ordet "paragraf med "artikel".
- I punkt 4 ersätts hänvisningen till artikel 5.2 d med en hänvisning till arlikel 5.2 e; därutöver ersätts "direktören" i punkterna 4 och 5 med "generaldirektören".
Artikel 8
En ny artikel 8 införs. Följaktligen flyttas alla följande artiklar.
"Artikel 8 - Äganderätt till och distribution av satellitdata 180
1. EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela väriden till alla data som Prop. 1992/93:100 EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar. Bilaga 7
2. EUMETSAT skall ställa till förfogande för nationella vädertjänster i Meteorologiska världsorganisationens medlemsstater de datamängder som rådet kommit överens om.
3. Riktlinjer för distribution av satellitdala skall beslutas enligt de bestämmelser som fastställts i artikel 5.2 b för obligatoriska program och 5.3 b för frivilliga program. EUMETSAT, genom sekretariatet, och medlemsstaterna skall ansvara för genomförandet av dessa riktlinjer."
Artikel 9
Artikel 8 i konventionen blir artikel 9 och ändras enligt följande:
- I punkt 2 utgår hänvisningen till bilaga I i denna konvention. Följaktligen slutar punkt 2 efter ".. .tjänster som tillhandahålls".
Artikel 10
Arlikel 9 i konventionen blir artikel 10 och ändras enligt följande;
- Punkterna 1, 3 och 4 utgår.
- Punkt 2 blir punkt 1.
- Nya punkter 2 lill 7 införs.
- Punkterna S och 6 blir punkterna 8 och 9.
"2. Varje medlemsstat skall till EUMETSAT utbetala ett åriigt bidrag till den allmänna budgeten och till de obligatoriska programmen (utom MOP) på grundval av varje medlemsstats genomsnittliga bruttonationalprodukt (BNP) under de tre senaste åren för vilka statistik finns tillgänglig.
Uppdatering av statistiken skall ske vart tredje år.
För MOP skall varje medlemsstat till EUMETSAT utbetala ett årligt bidrag på grundval av den bidragsskala som återfinns i bilaga II.
3. Medlemsstaterna är skyldiga att betala sina bidrag till obligatoriska program (utom MOP) upp till högst 110 %, om ett beslut fatlats enligt arlikel 5.2 c ii).
4. För frivilliga program skall varje deltagande medlemsstat till EUMETSAT utbetala elt årligt bidrag på grundval av den bidragsskala som överenskommits för programmet.
5. Om ett frivilligt program inte fulltecknats inom ett år efter den dag då det har trätt i kraft enligt artikel 3.2, är de befintliga deltagarna skyldiga att godla en ny bidragsskala varigenom underskottet fördelas pro rata, såvida de inte enhälligt kommer överens om en annan lösning.
6. Alla bidrag skall betalas i europeiska valutaenheter (ECU) säsom de definieras av Europeiska gemenskaperna. I fråga om MOP får bidragen även betalas i en konvertibel valuta.
7. Betalningssättet för bidragen och metoderna för uppdatering av statistiken för BNP skall fastställas i finansreglementet." 181
Artikel 11
Artikel 10 i konventionen blir artikel 11 och ändras enligt följande:
- Rubriken ersätts med "Budgetar".
- Punkt 1 ersätts med följande: "Budgetarna skall fastställas i ECU".
- 1 punkt 3 ersätts orden "åriiga budget" med "budgetar".
- Punkt 4 ersätts med följande:
"4. Rädet skall enligt artikel 5.2 b och c anta budgeten för MOP, den allmänna budgeten och budgetarna för frivilliga program för varje räkenskapsår samt eventuella tilläggs- och reviderade budgetar. Medlemsstater som deltar i frivilliga program skall anta budgetarna för dessa program enligt artikel 5.3 b."
- I punkt 5 utgår hänvisningen till rådet och ordet "budgeten" ersätts med "budgetarna". Punktens början lyder därför: "Antagandet av budgetarna skall innebära...". I a) ersätts även "budgeten" med "budgetarna"; i b) ersätts "direktören" med "generaldirektören".
- I punkt 6 utgår hänvisningen lill rådet och "direktören" ersätts med "generaldirektören". Början av punkt 6 lyder därför: "Om en budget inte har anlagils vid början av elt budgetår, fär generaldirektören ... verkställa utbetalningar under varje kapitel i motsvarande budget..."
Punkt 7 ersätts med följande:
"7. Medlemsstaterna skall varje månad, preliminärt och i enlighet med bidragsskalan, betala de belopp som är nödvändiga för tillämpningen av punkt 6 i denna arlikel."
Artikel 12
Artikel 11 i konventionen blir artikel 12 och ändras enligt följande:
- I punkt 1 ersätts "budgeten" med "budgetarna".
- I punkt 2 ersätts "Direktören" med "Generaldirektören".
Artikel 13
Artikel 12 i konventionen blir artikel 13.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Artikel 14
Artikel 13 i konventionen blir artikel 14 och får följande lydelse:
"Artikel 14 - Underlåtenhet alt fullgöra förpliktelser
1. En medlemsstat som underlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt denna konvention skall upphöra att vara medlem av EUMETSAT, om rädet sä beslutar i enlighet med bestämmelserna i arlikel 5.2 b, varvid den berörda slaten inte deltar i omröstningen i denna fråga. Beslutet träder i kraft den dag som rädet bestämmer.
2. Om en medlemsstat utesluts frän konventionen, skall bidragsskalorna för Prop. 1992/93:100 den allmänna budgeten och för frivilliga program justeras enligt arlikel Bilaga 7 10.2. De dellagande staterna skall enligt de bestämmelser som fastslällls i programdeklarationen besluta om varje justering av bidragsskalorna till följd av uteslutning från frivilliga program."
Artikel 15
Artikel 14 i konventionen blir artikel 15.
Artikel 16
Artikel 15 i konventionen blir artikel 16 och ändras enligt följande:
- I punkt 3 ersätts "direktören" med "generaldirektören".
- Nya punkter 5 och 6 införs:
"5. Anslutning lill EUMETSAT-konventionen betyder som etl minimum dellagande i den allmänna budgeten och i alla obligatoriska program. Dellagande i frivilliga program skall beslutas av de dellagande staterna enligt arlikel 5.3 c. En stat som blir part i konventionen skall göra en särskild inbetalning för de investeringar som redan gjoris, varvid hänsyn las lill de obligatoriska och frivilliga program som slalen kommer att delta i. Beloppet skall fastställas enligt artikel 5.2 a i) vad beträffar obligatoriska program och enligt artikel 5.3 c vad beträffar frivilliga program. 6. Om en stal ansluter sig till konventionen, skall bidragsskalan för den allmänna budgeten och för obligatoriska program justeras av rådet. De deltagande staterna skall besluta om justering av bidragsskalor till följd av anslutning till ett frivilligt program."
Artikel 17
Artikel 16 i konventionen blir arlikel 17 och ändras enligt följande:
- I punkt 1 ändras hänvisningen till arlikel 15.2 till en hänvisning lill arlikel 16.2.
- Punkt 5 utgår.
Artikel 18
Artikel 17 i konventionen blir artikel 18 och ändras enligt följande:
- I punkt 1 ersätts "direktören" med "generaldirektören"; hänvisningen lill arlikel 5.2 c ersätts med en hänvisning lill artikel 5.2 d v).
- I punkt 3 utgår början. Punkten börjar dä med: "Rädet kan genom elt beslut enligt arlikel 5.2. a ...".
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Artikel 19 Prop. 1992/93:100
Artikel 18 i konventionen blir artikel 19 och fär följande lydelse: °
"Artikel 19 - Uppsägning
1. När denna konvention har varit i kraft under sex är, får varje medlemsslal säga upp den genom all notifiera depositarien för konventionen och därigenom lämna den allmänna budgeten, obligatoriska och frivilliga program. I fråga om den allmänna budgeten träder uppsägningen i kraft vid sluiet av den femårsperiod för vilken det finansiella takel beslöts och i fråga om obligatoriska eller frivilliga program vid programmens upphörande.
2. Den berörda slalen skall behålla de rättigheter som den har förvärvat fram lill den dag dä uppsägningen träder i kraft med hänsyn lill de olika program som den var engagerad i.
3. Om en medlemsstat upphör att vara part i konventionen, skall bidragsskalan för den allmänna budgeten justeras enligt artikel 10.2 för den femårsperiod som följer efter den period då den berörda slaten sade upp konventionen."
Artikel 20
Artikel 19 i konventionen blir artikel 20 och ändras enligi följande:
- Punkt 2 ersätts med följande:
"2. Om inte rådet beslutar annorlunda skall EUMETSAT upplösas, om lill följd av denna konventions uppsägning av en eller fiera medlemsstater enligt bestämmelserna i arlikel 19.1 eller lill följd av en uteslutning enligt arlikel 14.1 bidragen för varje annan medlemsslal lill den allmänna budgeten eller till de obligatoriska programmen ökar med mer än en femtedel. Beslut om upplösning skall fattas av rådet enligt artikel 5.2 a, varvid en medlemsstat som har sagt upp konventionen eller som har uteslutils inte deltar i omröstningen i denna fråga."
Artikel 21
Artikel 20 i konventionen blir artikel 21 och ändras enligt följande:
- I punkt c) ersätts hänvisningen till arlikel 16 med en hänvisning till artikel 17.
Artikel 22
Artikel 21 i konventionen blir artikel 22 och ersätts med följande:
"Artikel 22 - Registrering
Så snart som denna konvention och ändringar i den träder i kraft skall depo sitarien registrera dem hos Förenta nationernas generalsekreterare i enlighet 184 mned artikel 102 i Förenta nationernas stadga."
Artikel 23 Prop. 1992/93:100
1. Konventionen och detta protokoll utgör etl enda instrument kallat "Kon- ° vention om upprättandet av en europeisk organisation för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT)".
2. Bilagorna 1 och II till konventionen, innefattande systembeskrivning och finansiella bestämmelser som rör METEOSAT:s operationella program (MOP) skall förbli gällande till dess programmet upphör vid slutet av 1995.
Vid upphörandel av MOP skall bilagorna anses upphävda utan krav på ytterligare beslut av EUMETSAT:s medlemsstater.
I framtiden kommer inga ytterligare bilagor lill konvenfionen att upprättas.
3. Ändringarna träder i kraft enligt artikel 17.2 i EUMETSAT-konventio-
185 RESOLUTION Prop. 1992/93:100
. ON ''8 '
AMENDMENTS TO THE CONVENTION
Adopted at the 15th Council Meeting on 4-5 June 1991
The EUMETSAT Council
Having regard to Ihe EUMETSAT Convention in force since 19 June 1986, and in particular to Article 17,
Noting that during the implementation of Ihe Convention a number of deficiencies were identified, in particular wilh regard lo the establishment of new programmes,
Conscious of Ihe need lo evaluate future programmes wiihin an adequate constitutional framework,
I Recommends lo the Member Siates to accept Ihe amendments to the Convention for the Establishment of a European Organisation for Ihe Exploitation of Meteorological SateUites as sel out in the "Amending Protocol" attached lo this resolution.
II Recalls that the final dale of formål entry into force of Ihe amendments is determined by the receipt of "written declarations of acceptance" of the Member States in accordance with Article 17.2 of the Convention.
III Urges the Member Siates lo accept the amendments lo Ihe Convention at Ihe earliest possible date.
ORIGINAL
John Morgan Direclor
"AMENDING PROTOCOU'
AMENDMENTS TO
THE CONVENTION FOR THE
ESTABLISHMENT OF A
EUROPEAN ORGANISATION FOR THE
EXPLOITATION OF METEOROLOGICAL
SATELLITES ("EUMETSAT"), of
24 May 1983
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
187 Prop. 1992/93:100 Article 1 ''g'7
Artide 1 of Ihe Convention is amended as follows:
- The reference to Article 15.2 and 15.3 in paragraph 2 is replaced by a reference to Artide 16.2 and 16.3.
- The word "Director" in paragraph 4 is replaced by "Direclor-General".
- Paragraph 5 is replaced by the following:
"The Headquarters of EUMETSAT shall be located in Darmstadt, Federal Republic of Germany, unless otherwise decided by Council in accordance wilh Artide 5.2 (b) v."
Artide 2
Artide 2 of the Convention is amended as follows:
- The lille and paragraphs 1 and 2 are replaced by the following;
- New paragraphs 4-9 are inserted;
"Article 2 - Objectives, Activities and Programmes
1 The primary objective of EUMETSAT is to establish, maintain and exploit European systems of operation meteorological satellites, taking into account as far as possible Ihe recommendations of the World Meteorological Organization.
A further objective of EUMETSAT is to contribute to the operational monitoring of the climate and the detection of global climatic changes.
2 The definition of the initial system is contained in Annex I; further systems shall be established as defined in Artide 3.
4 For the purpose of achieving its objectives EUMETSAT shall, as far as possible, and in conformity with meteorological tradition, cooperate with the Govemments and national organisations of the Member States, as well as with Non-Member States and govemmental and non-govern mental intemational scientific and techhical organisations whose activities are related to ils objectives. EUMETSAT may conclude agreements to that end.
5 The General Budget comprises activities not linked to a specific programme. They shall represent Ihe basic technical and administrative infrastructure of EUMETSAT including basic staff, buildings and equip ment as well as preliminary activities authorised by the Council in prep aration of future programmes not yet approved.
Optional programmes take effect once at least one third of all EUMETSAT Member States have declared their participation by signing the Declaration within the time frame sel out and the subscriplions of these Parlicipating States have reached 90% of the total financial envelope."
188 Article 4 Prop. 1992/93:100
Artide 4 of the Convention is amended as follows:
- In paragraph 1 the words "delegate of his counlry's meteorological service" are replaced by "delegate of Ihe country's national meteorological service".
- In paragraph 4 Ihe words "objectives of EUMETSAT" are replaced by "objectives and programmes of EUMETSAT".
Artide 5
Artide 5 of the Convention is amended as follows:
- Paragraph 2 is replaced by the following;
- A new paragraph 3 is inserted;
- Paragraphs 3 and 4 become paragraphs 4 and 5 and are amended;
"2 The Council shall in particular be empowered, a) by a unanimous vote of all the Member States:
i. to decide on the accession of Siates referred to in Article 16, and on the terms and conditions governing such accession;
ii. to decide on the adoption of mandatory programmes and General Budget as referred to in Article 3.1;
iii. to decide on the eeiling of contributions for the General Budget for a period of five years one year before the end of the period or to revise such a eeiling;
iv. to decide on any measures of financing programmes, e.g. through loans;
v. to authorise any transfer from a budget of a mandatory programme to another mandatory programme;
vi. to decide on any amendment of an approved Programme Resolution and Programme Definition as referred to in Article 3.1;
iii. to approve annually the accounts of the previous year, together with the balance sheet of the assets and liabilities of EUMETSAT, after taking note of the auditor's report, and give discharge to the Director-General in respect of the implementation of the budget;
iv. to decide on all other measures relating to mandatory programmes that have a financial impact on the Organisation;
d) by a two-thirds majority of the Member States present and voting:
i. to appoint the Director-General for a specific period, and terminate or suspend his appointment; in the case of suspension the Council shall appoint an Acting Director-General;
ii. to define the operational specifications of mandatory satellite programmes as well as the products and services;
iii. to decide that an envisaged optional programme falls within the 189
objectives of EUMETSAT and that the programme is in Prop. 1992/93:100
accordance with the general framework of the Convention and Bilaga 7
the rules agreed by Council for its application; iv. to approve the conclusiön of any Agreement wilh Member
Siates, intemational govemmental and non-governmental
Organisations, or national Organisations of Member States; v. to adopt recommendations to Ihe Member States concerning
amendments to this Convention; vi. to adopt its own rules of procedure; vii. lo appoint the auditors and to decide the length of Iheir
appointmenls.
e) by a majority of the Member States present and voting:
i. to approve appointmenls and dismissals of senior staff;
ii. to decide on the setting-up of subsidiary bodies and working
groups and define their terms of reference; iii. to decide on any other measures not explicitly provided for in
this Convention;
3 For optional programmes Ihe following specific rules apply:
a) The Programme Declaration shall be adopted by a two-thirds majority of Member States interested, present and voting.
2 The Director-General ...
d) implement decisions of Ihe Council regarding the financing of EUMETSAT;
h) prepare and implement Ihe budgets of EUMETSAT... implementation of the budgets.. .
3 The Director-General ..."
Artide 7
Article 7 of the Convention is amended as follows:
- In paragraph 1, Ihe word "clause" is replaced by the word "Article".
- In paragraph 4, Ihe reference to Article 5.2 (b) is replaced by a reference to Article 5.2 (e); in addition, in paragraphs 4 and 5, the word "Director" is replaced by "Director-General".
Artide 8
A new Article 8 is inserted. Consequentiy, all Ihe following Articles are shifted accordingly.
"Article 8 - Ownership and Distribution of Satellite Data
1 EUMETSAT shall have worldwide exclusive ownership of all dala gener- ated by EUMETSATs satellites or instruments. 190
2 EUMETSAT shall make available sets of data agreed by the Council to Prop. 1992/93:100 the national meteorological service of Member States of Ihe World Bilaga 7 Meteorological Organization.
3 The distribution policy regarding satellite data shall be decided in accordance with the rules laid down in Article 5.2 (b) for mandatory programmes and 5.3 (b) for optional programmes. EUMETSAT, through the Secretariat, and the Member States shall be responsible for Ihe implementation of this policy."
Artide 9
Artide 8 of the Convention becomes Artide 9 and il is amended as follows:
- In paragraph 2, the reference to Annex I to this Convention is deleted. Consequentiy, paragraph 2 ends after "... the services provided".
- Paragraph 1 is replaced by Ihe following: "Budgets shall be established in terms of ECU".
- In paragraph 3, the words "annual budget" are replaced by "budgets".
- Paragraph 4 is replaced by the following:
"4 The Council shall, in conformity with Article 5.2 (b) and (c), adopt the budget for MOP, the General Budget and the budgets for mandatory programmes for each financial year, as well as any supplementary and amending budgets. Member States participating in optional programmes shall adopt the budgets for these programmes in accordance wilh Article 5.3 (b)".
- In paragraph 5, the reference to the Council is deleted and the word "budget" is replaced by "budgets". The beginning of the paragraph therefore reads: "the adoption of the budgets shall constitute...". In sub-paragraph a) "budget" is also replaced by "budgets"; in sub-paragraph b) "Director" is replaced by "Director-General".
- In paragraph 6, the reference to the Council is deleted, and "Direclor" is replaced by "Director-General". The beginning of paragraph 6 is therefore: "If a budget has not been adopted by the beginning of a financial year, the Director-General may... make payments in each chapter of the corresponding budget...".
- Paragraph 7 is replaced by the following:
"7 Member States shall pay each month, on a provisional basis and in accordance with the scale of contributions, the amounts necessary for Ihe application of paragraph 6 of this Article."
Artide 12
Artide 11 of the Convention becomes Article 12 and is amended as follows:
- In paragraph 1, "budget" is replaced by "budgets";
- In paragraph 2, "Director" is replaced by "Director-General".
191 Artide 13 Prop. 1992/93:100
Article 12 of the Convention becomes Article 13. °
Artide 14
Artide 13 of the Convention becomes Article 14 and reads as follows:
"Article 14 - Non-Fulfilment of Obligations
Artide 18
Artide 17 of the Convention becomes Article 18 and it is amended as follows:
-- In paragraph 1, "Director" is replaced by "Director-General"; the reference lo Article 5.2 (c) is replaced by a reference to Artide 5.2 (d) v;
~ In paragraph 3, the beginning is deleted. The paragraph begins with: "The Council may, by a decision taken in conformity with Article 5.2 (a)...".
Artide 19
Artide 18 of the Convention becomes Artide 19 and reads as follows:
"Artide 19 - Denunciation
1 After this Convention has been in force for six years, any Member State may denounce it by notifying the depositary of the Convention, thereby leaving the General Budget, mandatory and optional programmes. The denunciation shall take effect for the General Budget at the end of the five year period for which the financial eeiling was decided, and for the mandatory or optional programmes at the time of the expiration of the programmes.
2 The State concerned shall retain Ihe rights it has acquired up to the date the denunciation takes effect with regard to the various programmes in which it was invoived.
3 If a Member State ceases lo be a party to the Convention, the scale of contributions for the General Budget shall be adjusted in accordance with Artide 10.2 for the five year period following the period in which the Slate concerned denounced the Convention."
Artide 20
Artide 19 of the Convention becomes Article 20 and it is amended as follows:
- Paragraph 2 is replaced by the following:
"2 Unless the Council decides otherwise, EUMETSAT shall be dissolved if, as a result of the denunciation of this Convention by one or more Member States under the provision of Article 19.1 or as a result of an 192
exclusion following Artide 14.1, the contribution rate of each other Prop. 1992/93:100 Member State to the General Budget and to Ihe mandatory programmes Bilaga 7 is increased by more than one fifth.
The decision on the dissolution shall be taken by the Council in conformity with Artide 5.2 (a), a Member State having denounced the Convention or having been excluded not taking part in the vote on this issue."
Artide 21
Artide 20 of the Convention becomes Article 21 and il is amended as follows:
- In paragraph (c), the reference to Article 16 is replaced by a reference to Artide 17.
Artide 22
Artide 21 of the Convention becomes Article 22 and it is replaced by the following:
"Article 22 - Registration
Upon the entry into force of this Convention, and of any amendments to it, the depositary shall register them with the Secretary General of the United Nations in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations.
Artide 23
1 The Convention and the present Protocol constitute one single unique instrument called "Convention for the Establishment of a European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (EUMETSAT)".
2 The Annexes I and II to the Convention, including the System Description and the financial provisions relevant to the METEOSAT Operational Progranrmie (MOP), shall remain valid until the expiration of the programme at the end of 1995.
Upon the expiration of MOP, the Annexes will be considered as abrog-ated without requirement of further decision by Ihe Member States of EUMETSAT.
In future no further Annexes to the Convention will be established.
3 The amendment shall enter into force in accordance with Article 17.2 of the EUMETSAT Convention.
193 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Sjätte huvudtiteln
12 1 12 2
12 3
13 4
12 A. Kommunikationsdepartementet Kommunikationsdepartementet
Utredningar m.m. Viss internationell verksamhet Kostnader för aweckling av Trafiksäkerhetsverket
14 22 23 25 25 26 26 27 27 28
B. Vägväsende m.m.
1 Vägverket: Administrationskostnader
2 Drift och underhäll av statliga vägar
3 Byggande av riksvägar
4 Byggande av länstrafikanläggningar
5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
6 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande ätgärder
7 Vägverket: Försvarsuppgifter
8 Kostnader för upprätthållande av bilregistret
9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
33 40 41 42 43
43 45
57 C. Järnväg
1 Banverket: Administrationskostnader
2 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
3 Nyinvesteringar i stomjämvägar
4 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
5 Jämvägsinspektionen
6 Banverket: Försvarsuppgifter
7 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier
59 D. Sjöfartsverket
70 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
73 2 Transportstöd för Gotland
77 3 Handelsflottans pensionsanstalt
78 4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 80 5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 84 6 Bidrag till svenska rederier
45 726000
12 490000
5 151000
32 000000
95 367000
462 000000
5 633 721000
1556 500000*
925 400000*
648 500000
707 300000*
47 667000
507 500000
10 488 589000
301 000000
2 825 656000
1392 087000*
368 000000*
15 689000
41 123 000
1000*
4 943 556000
60 754000
160 000000
63 000000
90 000000
373 756000
85 E Luftfart
102 1 Beredskap för civil luftfart 102 2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m.
105 F. Kollektivtrafik m.m.
105 1 Riksfärdtjänst
106 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg 110 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av
viss kollektivtrafik 113 4 Överstyrelsen för civil beredskap:
Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
67 352 000 15 200000
82 552 000
113 300000* 511 000000
191 000000
4 960000 820260000
Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
114 G. Ttansportforskning
114 1 Statens väg-och trafikinstilut
114 2 Bidrag lill Statens väg-och Irafikinstitut
114 3 Transporlforskningsberedningen
1000* 61 129000* 44 006000*
105 136 000
115 H. Övriga ändamål
121 1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
121 2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
128 3 Statens geotekniska institut
128 4 Bidrag till Statens geotekniska institut
129 5 Statens haverikommission
130 6 EUMETSAT
131 I. Telekommunikation
139 1 Telestyrelsen
121 636000
16 376000
70 000000
208 015 000
20 000000*
20 000000
141 J. Postväsende
151 1 Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice
Summa kronor
250 000000
250 000000 17 387 231 000
195 Särskilda frågor Prop. 1992/93:100
152 A Investeringar i infrastruktur under 1990-lalet Bilaga 7
166 B EUMETSAT
*Utbrutna anslag
196 Bilaga 8 till budgetpropositionen 1993
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100 Bilaga 8
Huvudsakligt innehåll
De viktigaste förändringaraa som föreslås i årets budgetförslag inom Finansdepartementets verksamhetsområde kan sammanfattas på följande sätt.
Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 %. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.
Frågan om organisation och finansiering m.m. av det administrativa stödet till myndigheteraa har övervägts. I avsnittet om Organisation och fmansiering av administrativt stöd till myndigheteraa redovisas övervägandena och förslag till principer.
Behovet av kompetensutveckling hos myndigheteraa inför Europaintegrationen har utretts. I avsnittet om Statsförvaltningens Europakompetens redogörs för regeringens arbete med och syn på dessa frågor.
Resultaten av de organisationsförändringar m.m. som har genomförts och pågår inom statsförvaltningen bör följas upp bättre och mer systematiskt än vad som för närvarande sker. Statskontoret bör få i uppdrag att ta fram underlag som tillgodoser behovet av en sådan uppföljning.
Ett nytt deklarationsförferande är avsett att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering. Det nya förferandet leder bl.a. till en minskning av administrationskostnaderna fro.m. budgetåret 1994/95.
Den översyn av taxesättningen inom kronofogdemyndighetemas område som utförts av RRV och som redogjordes för i 1992 års kompletteringsproposition har nyligen lett fram fill nya avgiftsbestämmelser som tillämpas fr.o.m. I januari 1993.
En särskild myndighet, Bankstödsnänmden, under regeringen skall inrättas för att hantera de stödfrågor som regeringen föreslår i prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet. En organisationsutredning har fått i uppdrag att komma med förslag till organisation och instruktion för Bankstödsnämnden. Utredningen skall också lämna förslag på budget för nämndens förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94.
Statens arbetsgivarverk (SAV) föreslås bli ombildat till en uppdragsmyndighet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras av avgifter.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga S
Den nya stafliga arbetsgivarorganisationen bör få en från regeringen mer Prop. 1992/93:100 fristående ställning. De myndigheter som ansluts till organisationen bör Bilaga 8 bestänmia dess finansiering och ledning. Den nya organisationen bör förberedas av SAV under budgetåret 1993/94.
Inom bostadsfinansieringens område föreslås av främst statsfinansiella skäl ett omedelbart slopande av, dels räntebidrag för nya underhålls- och reparationsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus (det s.k. RBF-stödet), dels räntebidrag för ombyggnader av småhus.
Den konmiunala sektoras utgifter för konsumtion och investeringar uppgår till ca 300 miljarder kronor. Det motsvarar ca 21 procent av BNP. Ungefår 90% av de totala utgiftema finansieras med skatter, dvs. kommunalskatt eller statsbidrag. Statsbidragen uppgår budgetåret 1992/93 till ca 91 miljarder kronor. Ett av de största enskilda bidragen är utjämningsbidraget till kommunema.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner. Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar när det gäller statsbidrag till landstingen. Vidare godkännes inriktningen av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner och landsting. I ett senare beslut (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr 1992/93:100) har riksdagen lagreglerat hur övergången till de nya systemen skall ske. Samtliga förändringar träder i kraft den 1 januari 1993.
Målsättningen för jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde är att leva upp till de mål som anges i prop. 1987/88:105 för ökad kvinnorepresentation i myndighetsstyrelser, nämnder och kommittéer samt att ge kviimoma en adekvat utbildning för fullgörande av de olika uppdragen. Under året kommer en uppföljning att göras av hur kviimoma upplever sina arbetsförutsättningar i styrelsema. Kulturministera kommer senare idag att redogöra för regeringens arbete för att öka kvinnorepresentationen.
Förändringama inom Finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning.
Anvisat
Förslag
Förändring
1992/93
1993/94
miljoner kr.
miljoner kr.
miljoner kr.
A.
Finansdepartementet
m.m.
194,8
263,2
68,4
B.
Skatteförvaltningen och exekutionsväsen-
det
5 084,7
5 705,7
621,0'
C.
Statlig lokalförsörjning och fastighets-
förvaltning
105,0
175,0
70,0
D.
Riksgäldskontoret och kostnader för stats-
skuldens förvaltning
627,2
594,8
-32,4
E.
Vissa centrala myndig-
heter m.m.
2 447,1
2 450,0
2,9
F
Statliga arbetsgivar-
frågor
1 993,7
3 189,9
1 196,2
G.
Bostadsväsendet
36 429,9
34 746,9
-1 683,0'
H.
Bidrag och ersättningar till kommu-
nerna
36 349,0
48 912,5
12 563,5'*
I.
Övriga ändamål
829,7
833,2
3,5
Totalt för Finansdeparte-
mentet
84 061,2
96 871,2
12 810,0
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
' ökningen av det totala anslagsbeloppet under littera B förklaras till större delen genom en övergång till bruttobudgetering av anslaget Kronofogdemyndigheterna.
Ökningen beror på att anslaget Tjänstepensioner för skolledare och lärare flyttats från åttonde till sjunde huvudtiteln.
' Minskningen beror främst på minskade kostnader på anslaget Investeringsbidrag.
* Den stora ökningen beror främst på att det nya statliga utjämningsbidraget och förändringarna när det gäller statsbidrag till landstingen träder i kraft den 1 Januari 1993 dvs. helårseffekten av systemomläggningarna träder i kraft först bå 93/94.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Wibble såvitt avser avsnitten 2-7 och frågoma under littera A, C, F, H samt anslagen E2, E4-E8, EIO, Gli, 13, 16-18, 110; statsrådet Lundgren såvitt avser avsnitt I och littera B, D, G (utom anslaget Gli) samt anslagen El, E3, E9, II-I2, 14-15 och 19
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Anmälan till budgetpropositionen 1993
1. Tillfålliga skattelättnader för egenföretagare
Mitt förslag: Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 %. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.
Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till vad som anförts tidigare idag om skattesituationen för fysiska personer som driver näringsverksamhet som enskilda näringsidkare eller genom handelsbolag bör ett par åtgärder vidtas för att förbättra deras likviditetssituation och samtidigt lindra skatteuttaget. En sådan åtgärd är att tillfälligt höja utrynmiet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjärrmingsreserv, s.k. I-surv, från 20 till 25 %. Det förhöjda avdragsutrymmet bör gälla under beskattningsåret 1993 (1994 års taxering), alltså intill dess ett förslag på grundval av betänkandet (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskattning kan träda i kraft.
En aiman åtgärd är att modifiera avskattningen av det gamla skattesystemets obeskattade reserver, dvs. lagerreserv och resultatutjämningsfond. Gällande regler för fysiska personer innebär att uppskovsbeloppet - skillnaden mellan de obeskattade reservema och survavsättningen vid 1992 års taxering - skall intäktsföras med sammanlagt minst 50 % vid 1992 och 1993 års taxering, 75 % vid 1994 års taxering och 100 % vid 1995 års taxering. Vid 1992 års taxering är intäktsföringen frivillig. Motsvarande gäller för den del av uppskovsbeloppet i ett handelsbolag som hänförs till andel som ägs av fysisk person.
Enligt min mening bör intäktsföringen göras frivillig även vid 1993 års taxering. Avskattningsprofilen bör vidare justeras så att sammanlagt minst 50 % av uppskovsbeloppet skall tas upp vid 1994 eller tidigare års taxeringar och sammanlagt minst 100 % vid 1995 och tidigare års
taxeringar. Prop. 1992/93:100
Förslagen föranleder ändringar i 10 § lagen (1990:654) om skatte- Bilaga 8 utjämningsreserv och 5 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
Under hösten 1992 beslutades att investeringsreserv får återföras till beskattning utan särskilt tillägg (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU 15, SFS 1992:1352). Mina nu redovisade förslag i förening med den redan beslutade ändringen innebär en påtaglig förbättring av likviditetssituationen för berörda företagare samtidigt som skatteuttaget lindras. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en positiv utveckling för mindre företag i avvaktan på att nya regler för beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag kan träda i kraft den 1 januari 1994. Som en följd bör utrymmet och intresset för investeringar ökas.
På några års sikt blir de statsfinansiella konsekvensema av förslagen försumbara då de itmebär en omperiodisering av skatteuttaget. För budgetåret 1993/94 kan förslagen beräknas medföra en minskning av skatteintäktema med 430 miljoner kronor.
1.1 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom Finansdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende sora bilaga 8.1 Förslagen, som feller inom Lagrådets granskningsonu-åde, är av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från
Lagrådet behöver därför inte inhämtas.
1.2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
2. Organisation och finansiering av administrativt pp- 1992/93:ioo Stöd till myndigheterna ''a 8
I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 16 f) redogjorde jag för myndigheteraas behov av stöd och angav skälen till varför frågan om stödet till myndigheteraa borde övervägas vidare. Myndigheteraa ges en stor handlingsfrihet genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrning som nu införs i statsförvaltningen. Deima nya situation för myndigheteraa påverkar myndigheteraas stödbehov och efterfrågan. I betänkandet (SOU 1991:40 och 41) marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli lämnades förslag om det framtida stödets inriktning, omfettning, organisation och fmansiering. Enligt min uppfettning gav inte detma utredning då ett tillräckligt underlag för att fetta beslut om utformningen av stödorganisationerna till myndigheteraa. Bl.a. tog inte utredningens förslag hänsyn till de gemensamma behov som föreligger för den samlade statsförvaltningen och inte heller till de särskilda behov som fitms under den omställningsfes som statsförvaltningen nu genomgår. Frågan borde därför övervägas ytterligare och jag anmälde att jag hade för avsikt att återkomma till riksdagen i 1993 års budgetproposition med förslag om hur myndighetemas behov av administrativt stöd framgent borde organiseras och finansieras.
Problembilden
Den befintliga stödverksamheten fungerar i stora delar väl. Det fitms emellertid problem som jag anser vara angelägna att redovisa och där åtgärder bör vidtas för att effektivisera och förbättra stödverksamheten.
Det gäller bristande behovsanpassning, outnyttjade samordningsvinster, otydliga regler och ansvarsfördelning mellan de myndigheter som tillhandahåller administrativt stöd.
Befmtliga behov av stöd inom vissa områden tillgodoses å ena sidan enligt min bedömning inte fullt ut. Det ekonomiadministrativa stödet är ett sådant område.
Det fitms å andra sidan anledrung att anta att totalutbudet av administrativt stöd är överdimensionerat. En behovsanpassning av det administrativa stödet bör åstadkommas i en rad avseenden.
Det fiims samordningsvinster inom det administrativa stödet som enligt min mening inte tas tillvara fullt ut. Samordningen av det ekonomi- och personaladministrativa stödet bör kunna förbättras. En bättre samordning skulle bl.a. ge användarna större möjligheter att i sina lokala informationssystem integrera infonnation från EA- och PA-systemen.
De ekonomiadministrativa reglema för stödverksamheten bör utvecklas. Osäkerhet råder om hur långt en stödmyndighet kan gå då det gäller att ta på sig uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare osv.
I takt med att myndigheteraa kommersialiserar sina tjänster inom stödområdet kommer problemen att öka. Försäljning av tjänster till utomstående kan ha nackdelar. Bl.a. kan de åtaganden som staten gör
genom denna försäljning i ogynnsanmia fell minska handlingsfriheten vid Prop. 1992/93: IOO
strukturförändringar. Staten tar också en ekonomisk risk som kan bli Bilaga 8
besvärande om verksamheten skulle visa sig olönsam. A andra sidan
medför extera försäljning ofta en kompetenstillväxt samt att kostnaderaa
för statens egen produktion sjunker. Detta kommer de statliga användarna
tillgodo.
Det fmns enligt min mening ett behov att precisera de ekonomiska spelregler som skall gälla för det administrativa stödet. Bl.a. fmns det anledning att ta fram tydligare regler för försäljning av stödtjänster till brukare utanför statsförvaltningen.
Ansvarsfördelningen mellan de myndigheter som tillhandahåller administrativt stöd är långt ifrån entydig.
Verksamhetsinriktningen bör därför förtydligas för vissa av stödmyndigheteraa. Bl.a. bör klargöras vilken typ av stöd som skall tillhandahållas och hur detta stöd skall avgränsas från det stöd som lämnas av andra s.k. stabsmyndigheter. Sådana behov av avgränsning finns bl.a. vad gäller SPV, Statskontoret och Kammarkollegiet.
Stöd som bör tillhandahällas i statlig regi
Stöd bör tillhandahållas på myndigheteraas villkor samt styras av myndigheteraas behov och efterfrågan. Stöd som finns att köpa på marknaden bör normalt inte tillhandahållas av staten. Min uppfettning är emellertid att det finns administrativt stöd som av olika skäl inte kan eller bör tillhandahållas av den privata marknaden. Det står också klart att nyttoaspekter till slut måste avgöra om en viss verksamhet skall bedrivas i statlig eller privat regi. Utgångspunkten måste således vara en bedömning av om en given lösning är förmånlig eller inte för statsförvaltningen som koncera.
Ett skäl till att bedriva en stödverksamhet i statlig regi kan vara ett missnöje med det sätt på vilket den privata marknaden inom ett visst område fungerar. Bristande konkurrens kan t.ex. driva upp prisnivån på en marknad på ett sådant sätt att det blir förmånligare för en stor avnämare som staten att organisera produktionen i egen regi. Enligt min mening bör administrativt stöd i statlig regi tillhandahållas om en privat marknad saknas eller om det finns sådana konkurrensbegränsnmgar på en befintlig marknad att det är oförmånligt för staten att utnyttja den.
Ett annat skäl till att i vissa fell inte utnyttja den privata marknaden är att en koncem som statsförvaltningen har ett behov av vissa gemensamma system som måste vara anpassade till den rollfördelning och de regler som gäller inom statsverksamheten. Att tillhandahålla dessa system i statlig regi kan vara ett sätt att försäkra sig om att konceragemensamma krav av detta slag tillgodoses. En viss enhetlighet i detta avseende torde vara en förutsättning för att verksamheteraa inom statsförvaltningen skall kunna följas upp, analyseras och styras effektivt. Men det kan också betraktas som en serviceåtgärd åt myndighetema att se till att det fmns system som är anpassade till den speciella miljö som stotsförvaltningen utgör.
Behov av detta slag finns bl.a. inom EA- och PA-området samt inom Prop. 1992/93:100 det informationsteknologiska området. Inte minst EA-systemen har stor Bilaga 8 betydelse för styraingen av statsförvaltningen. Inom dessa områden kan det därför vara lämpligt att i statlig regi tillhandahålla bassystem som är anpassade till flertalet myndigheters behov och den speciella miljö sora statsförvaltningen utgör. Däremot finns det åtskilliga kringtjänster inom EA- och PA-området som med fördel kan tillhandahållas av privata leverantörer. De myndigheter som har krav som inte tillgodses av bassystemen bör ha möjlighet att använda sig av något av de standardsystem som fitms på marknaden under förutsättning att de konceragemensamma kraven tillgodoses.
Ibland kan eller bör den privata marknaden av olika skäl inte utnyttjas. En sådan situation är då det inte finns någon privat marknad och då någon sådan knappast kan tänkas uppstå. Det rör sig således om situationer då den aktuella stödmyndigheten i praktiken har monopol på den berörda tjänsten. Det rör sig då vanligen om uppgifter som kräver en kompetens sora är specifik för statsförvaltningen. Denna situation är inte särskilt vanlig men förekommer bl.a. inom det rättsliga området.
Enligt min mening bör den stödverksamhet, som till sin karaktär är unik för statsförvaltningen och den stödverksamhet, som har stor betydelse för styraingen av statsförvaltningen och där krav ställs på enhetlighet, bedrivas i statlig regi.
Statsförvaltningen består av ett stort antal myndigheter som har mycket olika förutsättningar och behov för sin verksainhet. Bl.a. har de sraå och medelstora myndighetema ofta speciella krav på det administrativa stödet. Dessa myndigheter har också sämre möjligheter att överblicka och rationellt utnyttja den privata marknad som kan fmnas inora olika områden eller att tillgodose behovet i egen regi. Jag anser därför att det kan finnas anledning att i statlig regi tillhandahålla ett stöd som är särskilt anpassat till dessa myndigheters behov.
Verksamhetsform och genereUa krav på stödet till myndigheterna
Som jag nyss har utvecklat fiims det situationer då det administrativa stödet bör tillhandahållas i statlig regi. Det rör sig om stöd som är specifikt statligt till sin karaktär eller har en sådan betydelse för statsförvaltningen sora koncera att det inte kan eller bör överlåtas till den privata marknaden. I regel har regeringen i egenskap av koncernledning då också anlednmg att utfärda riktlinjer för verksamheten.
Dessa omständigheter medför att verksamhetsformen rayndighet bör väljas för det administrativa stöd sora skall tillhandahållas i statlig regi. Därigenom får regeringen möjlighet att styra verksamhetens organisation, finansiering ra.m. Samtidigt har berörda myndigheter stor handlingsfrihet inom ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrningen av statsförvaltningen som införs.
När det gäller generella krav på stödet till myndighetema i statlig regi bör enligt min uppfettning den grundläggande principen vara att stödverksamheten är efterfrågestyrd och bygger på principen om en klar
och entydig uppdelning mellan beställar- och producentroller. Prop. 1992/93:100
Efterfrågestyraing bör således vara styrande vid utformningen av den Bilaga 8 nya stödorganisationen. Denna princip garanterar dock i sig inte att stödorganisationen blir effektiv. Enligt min mening finns det därför anledning att ställa ytterligare ett antal krav på denna stödorganisation. De kan betraktas sora generella principer för hur den aktuella verksaraheten bör fiingera.
Stödverksamhet som är fullt konkurrensutsatt bör normalt inte tillhandahållas i statlig regi. Denna princip får dock inte förhindra att den stödproduktion som bedrivs i statlig regi i största möjliga utsträckning konkurrensutsätts. Det bör därför så långt raöjligt inte finnas några formella eller andra hinder för myndighetema att välja icke-statliga leverantörer vid upphandling av administrativa stödtjänster. Konkurrensprincipen får heller inte raedföra att statlig stödproduktion som blir tillräckligt framgångsrik automatiskt awecklas då en marknad med privata producenter har vuxit fram. Om så sker bortfeUer väsentliga incitament för de ansvariga inora stödmyndigheteraa att utveckla verksamheten.
Enligt min uppfettning är det inte lämpligt att stödmyndigheteraa konkurrerar raed varandra. Konkurrensen bör i stället ske mellan ett statligt produktionsalteraativ och en eller flera privafe producenter. Grundregeln bör därför vara att en viss stödtjänst endast produceras på ett ställe i stödorganisationen.
Stödverksamheten bör täcka sina kostnader. Det rör sig ora en verksainhet som i princip inte har något egenvärde utan endast är berättigad om den möjliggör annan sfetlig produktion som är till direkt nytfe för raedborgarna och samhället. Normalt finns det därför ingen anledning att subventionera det administrativa stödet.
Det är också väsentligt att den stödverksamhet sora tillhandahålls av en myndighet som har andra uppgifter än stödverksamhet går att särredovisa eller särskilja från de övriga uppgifter sora rayndigheten har. Avgiftsbelagd stödverksamhet bör därför utgöra ett särskilt resul-fetområde inom rayndigheten raed fullkostnadstäckning som ekonomiskt mål. Om myndigheten bedriver en omfettande stödverksamhet kan det finnas anledning att dela upp stödverksamheten i flera resulfetområden. Eventuell försäljning av stödtjänster till kunder utanför sfetsforvaltningen bör redovisas särskilt.
Organisationen av stödet
Administrativt stöd till rayndigheteraa lämnas för närvarande av bl.a. Försvarets civilförvaltning (FCF), Kammarkollegiet, Sfetens arbetsgivarverk (SAV), Stotskontoret, Stotens löne- och pensionsverk (SPV) och Riksrevisionsverket (RRV). Enligt min mening fmns det inga avgörande skäl för att all administrativ stödverksamhet skall koncentreras till en enda myndighet.
Stöd bör därför tillhandahållas av flera rayndigheter sora i vissa fell även kan ha andra uppgifter än ren stödproduktion. Detfe betyder inte att
de myndigheter som för närvarande tillhandahåller stöd till myndigheter- Prop. 1992/93: IOO na skall göra det även i framtiden. Olika omständigheter kan medföra att Bilaga 8 vissa av dessa myndigheter bör aweckla eller samordna sin stödproduktion.
Skärpto resultotkrav och ökad konkurrens kan på några års sikt medföra betydande förändringar av stödproduktionen. Dessutom är det för närvarande svårt att bedöma vilken efterfrågan sora fektiskt finns på olika typer av stöd. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen och att vid behov återkomma till riksdagen med förslag till de strukturförändringar som kan vara påkallade.
Finansiering och styrning av myndighetsstödet
11992 års budgetproposition (bil. 8 s. II f) redogjorde jag för principerna för styrning av avgiftsfmansierad verksamhet.
Avgiftsförordningen (1992:191) baseras på dessa principer. I avgiftsförordningen finns således de riktlinjer och regelverk som gäller för avgiftsfmansierad verksamhet.
Inriktningen av myndigheternas stöd
Försvarets civilförvaltning (FCF)
Försvarets civilförvaltning (FCF) har uppgifter av myndighetsstödjande karaktär. FCF:s verksamhet har utretts i särskild ordning inom ramen för utredningen (Fö 1991:04) ora lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO). Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare idag föreslagit att FCF läggs ned den 30 juni 1994 och att verksamheten överförs till försvarsmakten och andra rayndigheter eller awecklas senast den I juli 1994.
FCF utvecklar och förval tor ett antal ekonorai- och personaladministrativa system, bl.a. ekonomisystemen F/S Lokal och F/S Koncera och de personaladministrativa systemen F-SLÖR, VAS, HvFri, ra.fl. FCF:s systemverksamhet har en speciell profil såtillvida att verksamheten i stor utsträckning är inriktod på att utveckla egna systemlösningar. FCF:s systera innebär till viss del en integrering av ekonomiadministrativ och personaladministrativ infonnation. Detto gör det bl.a. raöjligt att koppla ihop personaladministrativ och ekonomisk information vilket möjliggör en raer heltäckande koncerninformation och bättre möjligheter till uppföljning.
Inom övriga delar av stotsförvaltningen är tendensen en stegvis övergång från egenutvecklade system till köp av standardsystem med smärre kompletteringar sora anpassning till stotiiga särkrav. Ett exempel på detto är ekonomisystemet AGRESSO, som erbjuds av RRV. Orsaken till deima förändring är att egenutveckling av system inom det ekonomi-och personaladministrativa orarådet är resurskrävande och kräver ett mycket stort kundunderlag för att vara ekonomiskt försvarbart.
Den dåvarande regeringen uppdrog den 18 oktober 1990 åt RRV att fortsätto utvecklingen av systemlösningar för den statliga, såväl den civila
som den militära, ekonomiadministrationen. Prop. 1992/93:100
Utgångspunkteraa för det fortsatta arbetet var att tillgodose de krav Bilaga 8 sora utvecklingen av styraingen av den statliga verksaraheten och den nya budgetprocessen ställer på ekonomisystem och de behov sora riksredovisningen har av sådana system. RRV skall enligt regeringsuppdraget ansvara för att system tillhandahålls och kontinuerligt vidareutvecklas för hela stotsförvaltningen.
SPV fick den 21 mars 1991 den dåvarande regeringens uppdrag att vidareutveckla systemlösningar för personaladministrationen.
RRV:s och SPV:s utvecklingsarbeten skulle samordnas.
Jag delar denna grundsyn. För att skapa föratsättningar för ett effektivt informationsutbyte raellan EA- och PA-området skall RRV i samråd med SPV gå vidare med att samordna inforraationens förra och innehåll. Som jag tidigare har redovisat fmns det dessutom outnyttjade samordningsvinster inom bl.a. EA- och PA-området. Om försvaret upphör med att utveckla egna systera inora EA- och PA-området och i stället övergår till att använda sig av något av de standardsystem som finns att köpa på marknaden kan icke oväsentliga besparingar göras. Detto bör därför vara den långsiktiga lösningen vad gäller försvarets EA- och PA-verksamhet. Försvaret bör således ansluto sig till de grundprinciper som gäller för EA- och PA-verksamhet inom den övriga stotsförvaltningen.
Några särlösningar bör alltså inte finnas för försvarets område. Samtidigt är det nödvändigt att uppnå en större samordning av det EA-och PA-stöd som idag ges av SPV och RRV.
Resultotorienterade styrsystem kräver att dato om verksamhet, ekonomi och personal kan kopplas samman. Enligt min uppfettning är det nödvändigt att RRV och SPV fäster stor uppmärksamhet vid en sådan samordning. Jag avser därför att noga följa det arbete som RRV och SPV tillsaramans bedriver i syfte att uppnå en ökad integration av EA- och PA-informationen hos användarna.
FCF:s EA- och PA-systera är till viss del integrerade. Det är viktigt att den kompetens och erferenhet som FCF har av integrerad information till användaraa fes till vara när FCF läggs ned. Chefen för Försvarsdepartementet har i samråd raed mig tidigare i dag föreslagit följande principer för ansvarsfördelningen mellan RRV och rayndigheteraa inom Försvarsdepartementets område.
Försvarsmakten och övriga myndigheter sora för närvarande utnyttjar FCF:s systera skall ansvara för användningen av egna ekonomi- och personaladministrativa systera. I detto ingår att anskaffe systera till en rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på systemens funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår ansvar för att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Myndigheteraa inom Försvarsdeparteraentets område skall ha ansvar för att anpassa systemen till inre föratsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyrning, organisation, verksamhet och ADB-struktur samt interat kunna ge användarstöd i detto avseende.
RRV ansvarar idag för regler, system och metoder för resultot- och ekonomistyrning samt för uppföljning. RRV bör ha samraa relationer till
II
försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdepartementet som Prop. 1992/93: IOO
till andra myndigheter inom stotsförvaltningen. Det innebär, att de Bilaga 8
generella regler, raetoder och system sora är giltiga för den civila
sektom, också bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara för de
ekonomi- och personaladministratriva systemens anpassning till yttre
fömtsättningar och i detto avseende ge användarstöd till de myndigheter
som utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffende
redovisning och medelshantering. Slutligen bör RRV svara för systemut-
vecklingsverksamheten.
FCF:s ansvar för bl.a. systemutvecklingsverksaraheten bör således överföras till RRV.
De organisatoriska och resursraässiga konsekvenseraa av denna ansvars- och uppgiftsfördelning bör bli föreraål för överväganden i den organisationskommitté. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer till regeringen i samråd med mig till denna fråga.
Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan RRV och SPV påverkas inte av den föreslagna förändringen.
Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget E 4. Riksrevisionsverket.
Kammarkollegiet
Det finns åtskilliga beröringspunkter mellan delar av den juridiska verksamhet som bedrivs vid FCF och den rättsliga verksarahet som Kammarkollegiet bedriver. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare i dag föreslagit att FCF skall läggas ned och att delar av FCF:s juridiska verksamhet skall övertas av Kammarkollegiet.
Utredningen om försäkring av statens egendora (SOU 1992:40) har bl.a. föreslagit att den försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver inom trafikskadeområdet skall utvidgas till att omfetta samtliga statliga motorfordon. Försäkringsskyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt behovet av en tjänstereseförsäkring för statligt anställda. Utredningen föreslår att ett försäkringsskydd vid tjänsteresor skapas och att det bl.a. kan organiseras vid FCF.
Jag har tidigare i dag (bil. I) redovisat mitt ställningstagande till de båda utredningaraa.
Den försäkringsliknande verksamhet som nu är knuten till FCF och de uppgifter som de båda utredningaraa föreslår skall kunna knytas till FCF:s verksamhet om inte den allmänna försäkringsmarknaden anlitas, bör mot bakgmnd av att FCF föreslås läggas ned övertas av Kammarkollegiet.
Små och medelstora myndigheter har speciella stödbehov och dessa stödbehov kan endast delvis tillgodoses av den privata konsultmarknaden. Det fmns därför anledning att organisera ett särskilt stöd till denna kategori av myndigheter.
Kammarkollegiet tillhandahåller i dag ekonomi- och personaladministrativt stöd till små och medelstora myndigheter. Verksamheten är helt avgiftsfmansierad. Detta stöd har i stort en lämplig inriktning. Det
firms emellertid också ett behov av juridiskt stöd till små och medelstora Prop. 1992/93:100
myndigheter. Kammarkollegiet bör ges möjlighet att utveckla ett sådant Bilaga 8
stöd.
Chefen för Civildepartementet återkommer till de frågor som rör Kammarkollegiet vid sin anmälan av anslagen B 2. Kammarkollegiet: Myndighetsutövmng och B 3. Kammarkollegiet:Uppdragsverk-samhet under trettonde huvudtiteln.
Riksrevisionsverket
Riksdagen har under våren 1992 beslutat om RRV:s inrrktning för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.
Beslutet iimebär att RRV även i fortsättningen skall vara den centrala förvaltningsmyndigheten för statlig revision och redovisning. Den ekonomiadministrativa stödverksamheten skall ligga kvar vid RRV. Mot bakgmnd av de riktlinjer som formulerades i 1992 års budgetproposition och som riksdagen har beslutat om har RRV genomfört en organisationsförändring. Den nya organistionen trädde i kraft den 1 juli 1992.
Jag har nyss konstaterat att det ekonomiadministrativa stödet till myndighetema inte tillgodoses fullt ut. RRV bör därför bygga ut stödet till en sådan nivå att det motsvarar efterfrågan. Det är också angeläget att RRV tydligare än nu markerar att stödet är avgiftsbelagt och tillhandahålls på myndigheteraas villkor.
Jag har också uttolat att det finns outnyttjade samordningsvinster inom EA- och PA-området. Samarbetet mellan RRV och SPV bör därför utvecklas ytterligare i syfte att tillgodose myndigheteraas efterfrågan på integrerad inforraation från de ekonomi- och personaladministrativa systemen.
Jag har nyss redogjort för den ansvarsfördelning som bör gälla mellan RRV och myndighetema inom Försvarsdepartementets område. Den föreslagna ansvarsfördelningn innebär bl.a. att FCF:s nuvarande ansvar för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV.
Jag återkommer till dessa frågor vid min anmälan av anslagen E 4. Riksrevisionsverket och F 2. Stotens löne- och pensionsverk.
Statens löne- och pensionsverk
Den stolliga tjänstepensioneringen irmehåller en mindre del, kompletterande ålderspension, som handhas av en särskild förening. Försäkringsföreningen för det stotiiga området. Eftersom det är föreningen som fattor beslut om administration av den kompletterande ålderspensionen, kommer jag i fortsättningen endast att tola om de övriga delama av de statliga tjänstepensionerna.
Huvudelen av pensioneraa inklusive administrationen fmansieras med fördelningssystem. Systemet för administrationen liksom fmansieringen måste vara sådana att de fungerar även vid förändringar i myndighetsstmkturen. Det måste t.ex. finnas någon instans som är ansvarig för att en pension betalas ut även om den myndighet där pensionären var anställd lagts ned. Det är därför inte lämpligt att administrationen av den
statliga tjänstepensioneringen delegeras till myndighetema så länge som Prop. 1992/93:100
finansieringen sker med ett fördelningssystem. Dessa överväganden leder Bilaga 8
till att administrationen bör ske samlat för hela statsförvaltningen. Vid val
av hur pensionsadministrationen för staten bör ske har jag tagit hänsyn
till att staten har en effektiv administration i form av SPV. Enligt min
uppfettning är det därför för närvarande en lämplig lösning att SPV
fortsätter att handha den sfetiiga tjänstepensioneringen. Läget blir dock
ett annat om man skulle gå över till ett premiereservsystera. I en sådan
situation kommer privata pensionsinstitut att kunna konkurrera om
administrationen av den statliga tjänstepensioneringen. Jag utesluter inte
att en sådan utveckling kan bli aktuell på längre sikt. I nuläget finns det
således enligt min bedömning inga möjligheter att överlåta SPV:s
uppgifter inom det pensionsadministrativa området till aktörer på den
privata marknaden.
SPV:s verksamhet inom det personaladministrativa orarådet är och bör vara konkurrensutsatt. De statliga myndigheteraa är därför inte tvungna att välja det lönesystem som tillhandahålls av SPV. Som jag tidigare har konstaterat är det väsentligt att det inom en koncem som statsförvaltnigen finns ett standardsystem för löneadrainistration som är anpassat till den speciella miljö som statsförvaltningen utgör och som härigenora bör kunna användas av flertalet myndigheter. SPV:s verksainhet inom det personaladministrativa området bör därför fortsätta enligt nuvarande riktlinjer.
SPV:s huvuduppgifter bör alltså även i fortsättningen vara pensions-och gmpplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster. SPV:s verksamhet har beröringspunkter med flera andra stabsmyndigheter, främst RRV och FCF. Jag har tidigare understrakit vikten av att samarbetet utvecklas ytterligare i syfte att tillgodose myndighetemas efterfrågan på integrerad information från de ekonomi-och personaladministrativa systemen.
SPV bör vidare ha rätt att sälja tjänster till organ utanför statsförvaltningen om detta bidrar till att sänka kostnaderaa för myndighetens primärproduktion åt stotiiga kunder och om försäljningen avser tjänster som ligger inom den huvudinriktning som regeringen har festställt för SPV.
Statens arbetsgivarverk
Arbetsgivarkommittén (dir. 1992:31) har lämnat förslag om den stotiiga arbetsgivarorganisationens utformning.
Jag kommer att under anslaget F 1. Stotens arbetsgivarverk redogöra för mitt ställningstagande till utredningens förslag ora arbetsgivarorganets organisation, uppgifter och fmansiering.
Enligt min mening bör det stöd som den nya arbetsgivarorganisationen skall lämna ha en tydlig koppling till organisationens förhandlande, avtalsslutande och policyskapande uppgifter. Det generella stödet bör täckas av de årliga avgifter som myndighetema framöver skall betala till arbetsgivarorganisationen. Dämtöver bör organisationen mot avgift kunna
lämna särskilt stöd i den raån detta efterfrågas av enskilda myndigheter. Prop. 1992/93:100 En sådan inriktning av stödet underlättar gränsdragningen raot andra Bilaga 8 stödmyndigheter. Också gränsdragningen mot den privata konsultmarknaden underlättas. Det finns inga skäl att anta att denna marknad spontant skall tillhandahålla stöd sora är anpassat till det statliga arbetsgivarorganets policy i olika frågor.
Statskontoret
I 1992 års budgetproposition klargjordes att Statskontoret skall vara en stabsfunktion åt regeringen och att verksamhetens huvudinriktning skall vara att ge regeringen stöd i genomförandet av de nya styrformeraa. Den förändrade inriktningen innebär att Stotskontoret inte skall stödja enskilda myndigheter på deras egna villkor.
Inom det informationsteknologiska området har emellertid regeringen gett Stotskontoret vissa samordnande och rådgivande uppgifter. Bakgmnden är att vissa koncemgemensararaa krav behöver ställas på de stotiiga myndigheteraas användning av informationsteknologi. Vad gäller säkerhets- och sekretessfrågor i anslutning till ADB-användningen har Stotskontoret således enligt sin instmktion vissa rådgivnings- och samordningsuppgifter. Stotskontoret har vidare fått i uppdrag att medverka i den statliga inköpssamordningen genom att utforma kravspecifikationer och tillhandahålla avrops- och ramavtal för utmstning, programvaror och tjänster med stor spridning.
Statskontoret kommer således även fortsättningsvis bedriva arbete på det informationsteknologiska området som kommer de statliga myndighetema till godo. Dessa insatser är emellertid av generell karaktär och baserade på de krav som statsförvaltningen som koncera ställer på användningen av informationsteknologi. Några omfettande konsultinsatser riktode till enskilda myndigheter ligger inte inora ramen för Statskontorets uppgifter. Sådana insatser bör myndigheteraa tillgodose på den privata marknaden.
Jag återkommer under anslaget E 5. Statskontoret beträffende inriktning och finansiering av Stotskontorets verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att godkäima riktlinjeraa för organisation och fmansiering av administrativt stöd till myndigheterna.
3. Statsförvaltningens Europakompetens Pop- 1992/93:lOO
Bilaga IOO Behovet av kompetensutveckling inom stotsförvaltningen och vid domstolaraa inför Europaintegrationen har utretts av en arbetsgrapp inom regeringskansliet. Arbetsgmppen har i september 1992 överlänmat rapporten Stotsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96). En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas som bilaga 8.2 till denna proposition.
Som framgår av bilagan föreslår arbetsgmppen en rad åtgärder för att stärka statsförvaltningens kompetens inför Europaintegrationen. Vikten av en fungerande dialog raellan departeraenten och myndigheteraa om Europaintegrationens konsekvenser betonas särskilt av arbetsgmppen. Särskilda inventerings- och utbildningsinsatser föreslås på olika områden. För strategiska kompetensutvecklingsinsatser föreslår utredningen att en begränsad samordnings- och stödfunktion inrättas.
Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema finns i bilaga 8.3. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr 4585/92).
Remissinstansema delar genomgående utredningens bedömningar av kompetensutvecklingsbehoven och ställer sig bakora de allraänna principer som bör vara vägledande för arbetet med kompetensutveckling.
Regeringen har tidigare (prop. 1991/92:100 bilaga 4) anmält att behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildmng och information i anslutning till EES-avtolet och ett eventuellt EG-nied-lemskap korruner att öka. I det sammanhanget underströks också att myndigheteraa själva måste to ansvaret för utvecklingen av sin kompetens och att detto måste ske inom ramen för tillgängliga medel.
Jag delar utrednmgens allmärma syn på kompetensutvecklingsbehoven i ljuset av Europaintegrationen och finner många av utredningens förslag väl ägnade att förstärka myndighetemas förutsättningar att bedriva en framgångsrik kompetensutveckling. Jag kan också konstotera att förslagen i allt väsentligt kan genomföras inora raraen för myndighetemas eget ansvar för sin kompetensutveckling eller genom en dialog mellan departement och myndigheter. Jag vill särskilt betona vikten av att myndighetema tillsammans med respektive fackdepartement gör en kartläggnmg av Europaintegrationens konsekvenser för verksamheten och kompetensbehoven.
Åtgärder planeras eller genomförs redan beträffande vissa av utredningens förslag. Det gäller bl.a. förslaget att Finansdepartementet skulle anordna särskilda seminarier för verksledningar om Europaintegrationen och dess konsekvenser för stotsförvaltningen. Andra frågor behöver ytterligare beredas inom regeringskansliet.
När det gäller behoven av särskilda samordnings- och stödinsatser vill jag anföra följande.
Utredningen föreslår att en begränsad samordnings- och stödfunktion för stotsförvaltningen inrättas raed uppgift att på ett strategiskt sätt verka för en uppbyggnad av kompetensutvecklingen. Utredningen föreslår vidare att Stotens arbetsgivarverk (SAV) får i uppdrag att utgöra derma samordnings- och stödfunktion och att bedriva arbetet i nära samarbete
med Stotens fömyelsefond. Prop. 1992/93:100
Flera av de remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är Bilaga IOO tveksamraa till om SAV skall ges detta uppdrag, bl.a. mot bakgmnd av den nya roll som SAV väntas få. De förordar istället Statens fömyelsefond eller att en stödfunktion inrättas som knyts närmare regeringskansliet. Till dem som förordar Stotens fömyelsefond hör TCO och SACO. Några avstyrker att Stotens fömyelsefond får denna uppgift på gmnd av fondens partsanunansatto ledningsform. Kommerskollegium avstyrker utredningens förslag om en central funktion av detta slag.
Som jag nyss har understrakit och som också ett stort antal remissinstanser har betonat, ligger ansvaret för kompetensutvecklingen på myndighetema. Myndighetema skall också finansiera sina kompetensutvecklingsinsatser inora sina ekonomiska ramar. Myndigheteraas behov av kompetensutveckling varierar starkt beroende på verksamhetens inriktning, omfettning och karaktär. Myndigheteraa måste enligt min mening själva klargöra vilken utbildning, såväl av allmän som specialiserad eller sakinrikfed karaktär, sora behöver genoraföras. Mot denna bakgmnd anser jag inte att regeringen bör inrätta någon central saraordnings- och stödfunktion vid någon bestärad myndighet. Regeringskansliets ordinarie organisation bör normalt klara denna uppgift. Om det uppstår särskilda behov av saraordning eller stöd kan regeringen ge uppdrag till den myndighet eller organisation som i den konkreto situationen bedöms mest lämpad.
Om enskilda myndigheter eller gmpper av myndigheter bedömer att de har behov av att samordna sitt stöd när det gäller Europakompetensen bör det ske på myndighetemas villkor. Myndigheteraa bör själva kunna välja vilken rayndighet eller organisation som skall anlitos. I den mån en stotlig myndighet erbjuder ett sådant stöd vill jag understryka vad jag tidigare i dag har anfört om organisation och fmansiering av stödet till myndighetema. Stödet skall bl.a. vara efterfrågestyrt och täcka sina kostnader. Jag vill dock i sammanhanget erinra om det arbete som Statens fömyelsefond bedriver för att stödja och stimulera rayndighetema i deras förändringsarbete bl.a. genom att förmedla kunskap om förändringsarbetet och genora att fördela ekonomiska bidrag till förändringsprojekt.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag
att regeringen bereder riksdagen tillfälle att to del av vad jag har anfört om stotsförvaltningens Europakompetens.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
4. Uppföljning av organisations- och p°p- 1992/93:ioo
strukturförändringar inom statsförvaltningen ''
I samband med riksdagens ställningstagande till det program för omställning och minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1991/92 FiU 37, rskr. 1991/91:390) uttalade finansutskottet att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvensema analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92 FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringskansliets bedömningar av personalkonsekvenserna av de stmkturförändringar som pågår i statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. administrationsprogrammet utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot har ingen bedömning gjorts av andra effekter av stmk-turförändringaraa. Det är särskilt viktigt att följa upp de ekonoiniska effekter som de av riksdag och regering festiagda riktlinjeraa för förändringsarbetet har fått.
Ändrade verksamhetsformer och en klar åtskillnad mellan beställar- och producentrollen eftersträvas. Inom förvaltningen genomförs ett stort antol förändringar av myndighetsstmkturen på central och regional nivå i syfte att öka effektiviteten. Resultaten av de organisationsförändringar ra.ra. som har genomförts och som pågår bör följas upp bättre och mer systematiskt än vad som för närvarande sker. Vidare bör det klarläggas om de förändringar som har genomförts av statsförvaltningens organisation har fått de effekter sora legat till gmnd för stotsmaktemas beslut. Riksdagens och regeringens samlade överblick över stotsförvaltningens organisationsutveckling bör bli bättre än vad den för närvarande är.
Enligt min mening bör Statskontoret - som en stabsmyndighet åt regeringen - ha en viktig roll i ett sådant uppföljnings- och analysarbete. Jag föreslår därför att regeringen ger Stotskontoret i uppdrag att ta fram underlag som tillgodoser behovet av en sådan uppföjning. Statskontorets uppföljning bör kurma ge regeringen underlag för att bättre kunna bedöma effektema av olika inslag i den förändring av organisations- och verksamhetsformer som sker och därmed också för hur statsförvaltningen bör förändras och effektiviseras.
Jag avser att i nästa års budgetproposition återkomma med en redogörelse för uppföljningsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag
att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om uppföljning av organisations- och stmkturförändringar inom statsförvaltningen.
5. Statliga myndigheters telekommunikationer °p- 1992/93: ioo
Bilaga 8 I det prograra för oraställning och minskning av den stetliga administrationen sora jag nyss behandlat anraäldes att regeringen skulle inrätta en delegation med företrädare för statliga myndigheter för att genomföra åtgärder som effektiviserar statliga myndigheters telekommunikationer. I arbetet skulle också ingå att genomföra åtgärder för att förbättra statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten, vilket riksdagen uttalat sig för (bet. I988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 199I/92:KU30, rskr. 1991/92:273, bet. I99I/92:FiUI7). Jag har tidigare i dag redovisat frågan om statliga myndigheters telefonservice och användningen av s.k. 020-nuinmer. Regeringen skulle enligt omstäUningsprogrammet senare återkomma till riksdagen med en redogörelse för de kostnadsminskningar sora kan göras genom en bättre samordning av telekoraraimikations-tjänstema. Jag får raed anledning därav anföra följande.
En delegation för statliga myndigheters telekommunikationer (STATTEL) tillsattes i april 1991 (dir. 1991:29). STATTEL-delegationen beräknar att statsförvaltningens tele- och datakoraraunikationskostnader för närvarande uppgår till ca 1,5 miljarder kronor per år. Målet för delegationens arbete är att ininska kostnadema raed 25 % eller ca 400 miljoner kronor.
Som ett led i arbetet har delegationen påbörjat upphandling av en grandtjänst för datakommunikation. Syftet är att genom att utnyttja den begyrmande konkurrensen på orarådet få till stånd avtal sora gör det förmånligare för rayndigheter att köpa teletjänster än att bygga och driva nät i egen regi.
Det är viktigt att statliga myndigheter noga värderar de fördelar sora en anslutning till geraensarat upphandlade teletjänster kan ge i form av minskade kostnader och förbättrade kommunikationsmöjligheter myndigheteraa emellan och mellan myndigheter och allmänheten. STATTEL-delegationens upphandlingar befrämjar också en ökad konkurrens inom teleområdet och därmed en effektivisering av samhällets telekommunikationslösningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört ora statliga myndigheters telekommunikationer.
6. Statliga löneavtal 1991-1993 Prop- i992/93:ioo
Bilaga 8 Ramavtal om löner 1991-1993
I ramavtalet om löner m.m. 1991-1993 för stotstjänstemän m.fl. (RÄLS 1991-93) regleras löner m.m. under avtolsperioden den 1 januari 1991-den 31 mars 1993. Jag vill i det följande - utöver vad jag sagt i prop. 1990/91:150 bil. 1:8 s.I ff - redogöra för vad avtolet om 1992 års löner innebär.
Fr.o.m. den 1 april 1992 fördelas lokalt ett löneutrymme motsvarande 2,6 % av den genomsnittliga lönesuraraan, dock lägst 369 kr per månad. Utöver detto tillkommer det icke nivåhöjande utrymmet (INU) på drygt I %.\ avtalet har vidare avsatts 0,4 % av lönesumman, dock lägst 57 kr för finansiering av Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den I juli 1992 (se avsnitt F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda). Motsvarande utrymme (0,4 % dock lägst 57 kr) avsattes till Statshälsan för tiden den 1 april-den 30 juni 1992.
Löneökningama fr.o.m. den 1 april 1992 medför en nivåökning på 3,3 % och en kostnadsökning på 2,4 %, vartill kommer 0,5 % från år 1991. Till år 1993 överförs en kostnadsökning på 0,8 %.
övriga avtal
Arbetsgivarinträdet beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring har upphört fr.o.m. den 1 juli 1992. Därefter skall arbetstagare i förmånsgmpp A ha sjuklön enligt de regler som nu gäller vid undantog från arbetsgivarinträde. Detta innebär att arbetstagare fr.o.m. den 15:e dagen i en sjukperiod själv skall lyfto sin sjukpenning hos försäkringskassan.
De nu redovisade avtolen har godkänts av regeringen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att to del av vad jag nu har anfört om de stotiiga löneavtolen för 1991-1993.
20
7. Regelreformering, språkvård och p™p- 1992/93:100
samhällsinformation Bilaga 8
7.1 Tidigare beslut i regering och riksdag
Inom olika områden använder regeringen och riksdagen regleringar för att uppnå övergripande samhälleliga mål som skydd för medborgamas hälsa och säkerhet, skydd för miljön, finansiering av offentlig verksamhet m.m. Regleraa medför kostnader och intäkter i olika delar av samhället. Intäkteraa utgörs i regel av uppfyllelsen av det eller de mål som regleraa skall garantera. Kostnaderaa uppstår dels genom att de som regleraa riktor sig till måste agera på ett sätt som avviker från det som företogsekonomiskt eller privatekonomiskt sett är mest lönsamt, dels i myndigheteraas tillsyn och enskildas uppgiftslämnande för tillsynsverksamheten.
Regelreformeringsarbetet syftor till att åstodkomma regelsystem som tillgodoser de övergripande samhälleliga målen till en så låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. Regelreformering omfattor därför såväl avreglering som förändringar av befintliga regler och noggrann utvärdering av förslag till nya regleringar.
I regeringsförklaringen den 6 oktober 1992 anges att en av regeringens huvuduppgifter under mandatperioden är att bryto den ekonomiska stognationen och lägga gmnden för en ny period av tillväxt, företogande och utveckling i Sverige. En stor del av regelreformeringsarbetet måste ses i detto perspektiv. Regelreformeringen ingår därför som en del av regeringens näringspolitiska strategi.
Med hänsyn till behovet av att effektivisera den svenska ekonomin måste arbetet med att förbättra reglers kvalitet som under en längre tid bedrivits bl.a. av regeringen och dess myndigheter och som också riksdagen har ställt sig bakom (förs. 1991/92:19, bet. I992/93:KUI, rskr. 1992/93:6) - nu fortsätto och utvecklas. Arbetet bör dock enligt min bedömning leda till regler som också i en vidare mening än vad som nyss sagts håller en god kvalitet. De skall styra framtidens samhälle i många olika avseenden. Av konstitutionsutskottets nyss nämnda betänkande framgår att riksdagen delar derma bedömning.
I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s. 25-28, bet. 199I/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) redogör regermgen för arbetet med att avreglera och privatisera. Som exempel på reformområden räknar regeringen upp näringspolitiken, stotiigt ägda bolag, arbetsmarknaden, kommunikationssektom, jord- och skogsbmket, de finansiella marknaderaa, bostodsbyggandet och flyktingmottogandet.
I propositionen med förslag till ny konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. I992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) betonar regeringen att avreglering, ökad konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och fesfe spelregler för aktöreraa på marknaden samt en effektiv konkurrenstillsyn är viktiga inslag i en offensiv konkurrenspolitik.
I propositionen om kapital för nya företag, ra.ra. (prop. 1992/93:82, bet. I992/93:NUI9, rskr. 1992/93:145) tar regeringen åter upp regel-
reforraeringsarbetet, nu i syfte att stärka konkurrensen i samhället och att Prop. 1992/93: IOO begränsa företagens skyldigheter att läinna uppgifter till myndigheter. Bilaga 8
I regeringens skrivelse till riksdagen med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen (skr. 1992/93:15) lämnar regeringen vissa uppgifter om antelet gällande lagar, förordningar och myn-dighetsförfettningar, m.m. under senare år. Det sjunkande antelet får ses som ett resultet bl.a. av regelreformeringsarbetet.
Mot bakgrand av vad jag nyss har sagt ora betydelsen av att i en vidare raening reformera regelsystemen och de resultet av reformarbetet som kan utläsas av regeringens nämnda skrivelse vill jag här något redogöra för min syn på arbetet med att reformera regler.
I anslutning till dette tar jag upp två sakområden som i flera väsentliga avseenden har nära beröring med dette arbete, nämligen språkvården i den offentliga sektora och samhällsinformationen.
7.2 Reformområden
I 1992 års regeringsförklaring anförs att viktiga mål för den framtida politiken bl.a. är att minska det stmktureUa underskottet i de offentliga finanseraa, säkerställa stebiliteten i det finansiella systemet och stärka företegens konkurrenskraft.
Det strakturella underskottet i de offentliga fmanseraa kräver gmndläggande genomgångar av olika offentliga insatsers syfte och utformning. Sora exempel på regelområden som det är angeläget att reformera nämns skatteområdet, kapitel- och investeringsområdet, konkurrensområdet, reglema på arbetsmarknaden, förvärvslagstiftningen, avreglering och privatisering av offentlig verksarahet, avreglering i infrastrakturen, ra.fi.
Sådana genomgångar kommer, enligt min bedömning, ofrånkomligen att leda till genomgripande ändringar i regelsystemen. De måste utformas så att de styr verksamheterna mot förändrade mål.
Också sådana regler som styr den kommimala och landstingskommunala verksamheten måste fortsatte att reformeras.
Betydande omställningar krävs för att anpassa det svenska samhället till nya ekonomiska föratsättningar och till utvecklingen i vår omvärld, i förste hand EG. Kraven på regler som styrmedel och på reglers kvalitet i övrigt koramer att öka.
De särskilda krav på regelreformer som hänger samman med Europaintegrationen syftor till att EG:s regler allmänt skall kunna tillämpas i ett samhälle präglat av fri företogsamhet och fri konkurrens.
Beslut om regler fettos på raånga olika nivåer. Lagar kompletteras sålunda ofta med förordningar och myndigheter besluter egna förfettningar i den omfettning som regeringen delegerat sin regelgivningsrätt. För att regelgivningen skall ske med urskillning och återhållsamhet anser jag att det är viktigt att regeringens delegeringsbeslut är väl avgränsade och preciserade. Detto gäller särskilt regler ora uppgiftslämnande för tillsyn och kontroll som direkt leder till kostnader för uppgiftslämnaren. Här kommer därför regeringen framöver att ägna ökad uppmärksamhet åt
22
frågor om delegering. Myndighetema bör dessutom oftore än nu redo- Prop. 1992/93:100 visa sina informationsbehov och konsekvensanalyser. Bilaga 8
En fråga som ofto kräver sin lösning regelvägen och som blir aktuell inom många reformområden är förekomsten av monopol eller raonopol-liknande situationer. Som jag ser det är monopol kostnadsdrivande och dessutom oförenliga med den europeiska integrationen. Jag föratsätter därför att särskilda ansträngningar görs av alla som har ansvar för regler som skapar eller upprätthåller monopol, att ompröva och reformera dessa regler, så att de skadliga verkningama elimineras.
Ett exempel på sådana ansträngningar är det arbete som bedrivs i syfte att reformera regler som är granden för en del av de offentliga monopol som kännetecknar både stotlig och kommunal verksainhet. Sådana regler är i inånga fell oförenliga med EG:s regler. Men också monopol utanför den offentliga sektom får räkna med avregleringar för att vi skall kunna tillmötesgå kraven på skärpt konkurrens.
Europaintegrationen kommer också att leda till att man i Sverige i större utsträckning kommer att använda standarder i stället för regler, exempelvis i frågor om kvalitets- eller säkerhetsnormer.
7.3 En god regelkvalitet
Regelreformeringsarbetet kännetecknas både av en strävan efter ändrade styreffekter av reglema och av en strävan att sanera i regelbestånden för att minska dem och få bort föråldrade eller onödiga regler.
De ansträngningar som under åren har gjorts för att få färre, ändamälsenligare, enklare, tydligare och begripligare regler har sammanfettningsvis drivits som ett program för en god regelkvalitet (se prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 50).
Programmets åtgärder är att regelgivaren skall
tillämpa en s.k. checklista för att pröva alteraativ till regelstyrning, (se Sfetsrådsberedningens PM 1990:2 Att styra genom regler? Checklisto för regelgivare),
göra konsekvensutredningar för att bedöma ekonoiniska konsekvenser av olika styralteraativ,
i budgetarbetet följa upp sina regler för att få till stånd en löpande bevakning av effekteraa av regelsystemen, registrera sina regler för att hålla ordning på dem, följa handböcker och annan vägledning för att förenkla och förtydliga regleraa.
Dessa åtgärder stämmer väl överens med min bedömning av vilka insatser som i försto hand bör prövas för att höja kvaliteten när regelsystem ses över. Jag vill dock framhålla att checklistan är särskilt viktig när det gäller styreffekteraa mot bakgmnd av de allmänna strävandena att avmonopolisera och liberalisera det svenska samhället.
Riksdagen har i sitt nyss anförda beslut särskilt togit upp frågan om en bättre ordning och reda i regelsystemen (förs. 1991/92:19, bet. I992/93:KUI, rskr. 1992/93:6). Enligt riksdagen fmns det brister, främst
23
på det kommunala området, som måste rättos till. Riksdagen har därvid Prop. 1992/93:100 begärt att regeringen närmare skall överväga frågan om en skyldighet för Bilaga 8 konununer och landsting att publicera sina förfettningar. Frågan bereds för närvarande av en arbetsgmpp inom regeringskansliet. Ett förslag beräknas kunna redovisas under våren 1993.
Vad gäller det arbete med att utveckla den datobaserade regelregistrering som samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI) bedriver, delar jag riksdagens uppfettning att ett datobaserat informationssystem är basen för den kontinuerliga grandservice som stoten skall lämna. Utbyggnaden av denna service bör dock ske i en sådan takt att den finner avnämare och kan finansieras.
Handböcker, utbildning och annan vägledning är enligt min bedömning nödvändiga i regelreformeringsarbetet. Reviderade utgåvor av Kommittéhandboken (Ds 1992:89) och handboken Myndighetemas föreskrifter (Ds 1992:112) fiims nu tillgänglig. Det är angeläget att se till att den sistnämnda handboken sprids inom hela den offentliga förvaltningen. Jag vill också understryka värdet av språkvårdsinsatser och informativa insatser. Ett klart och begripligt språk bör alltid vara stommen i enklare och ändamälsenligare regler.
Jag återkommer strax till min n på språkvårds- och infor-raationsfrågoraa.
7.4 Metoder i regelreformeringsarbetet
Erferenheter av olika raetoder för att nå ändrade styreffekter finns i dag att härate framförallt från privatiseringsarbete i Storbritannien och i USA. Sammanfettningsvis kan om dessa metoder sägas att de avser att komma till rätto med i olika avseenden diskriminerande regler och regler som skapar monopol.
I Sverige har stupstocksmetoden och solnedgångsmetoden med framgång använts för att sanera och begränsa regelbeståndet.
Stupstocksmetoden innebär att regeringen upphäver myndighetsregler om de inte finns förtecknade vid en viss tidpunkt i en rayndighets regelförteckning (se övergångsbestämmelsema till SFS 1984:212).
Solnedgångsmetoden iimebär att regeringen upphäver myndighetsregler vid en viss framtida tidpunkt. Under tiden till dess reglema upphör att gälla kan myndigheten beslute nya regler, om den finner att regler fortferande behövs.
Enligt min bedömning är det två bra metoder för att komma till rätte med föråldrade och onödiga regler. De är enkla att använda och lägger bevisbördan huravida en regel behövs eller inte på myndigheten.
På det kommunala området bör bl.a. stupstocksmetoden kuima övervägas i arbetet med de kommunala förfettningssamlingama.
7.5 Regelreformering intemationellt
Regelreformeringsfrågoma har under senare år fått en ökande betydelse i industriländema. Det beror framför allt på en växande insikt om de ekonomiska effekter som regleringar av olika slag kan ha.
24
Regelreformeringsfrågor behandlas av OECD. Inom dess perraanenfe Prop. 1992/93:100 utskott för offentlig styraing (Public Manageraent Committee, PUMA) Bilaga 8 pågår bl.a. aktiviteter med syfte att få en bättre regelkvalitet.
Enligt vad jag har inhämfet kommer PUMA inom kort att ge ut en sammanställning över regelreformeringsarbetet och arbetets organisation och syften i medlemsländeraa. Sverige har varit drivande i dette arbete.
Också interat inom EG drivs krav på regelreformering. Både EG-kommissionen och EG:s råd har beslutet att förenkla utfonnningen av EG:s rättsakter. Avsikten är att göra EG:s regler enklare och klarare för att öka öppenheten och göra regelsystemen inora EG mera tillgängliga. Det framgår av Maastrichtöverenskommelsen.
I en rapport som nyligen lämnats till kommissionen - den s.k. Suther-landrapporten The intemal märket after 1992, Meeting the Challenge från den 28 oktober 1992 - understryks ytterligare betydelsen av att skapa öppenhet i regelverken inom EG, alltså även nationella sådana, och att hålla ordning i dem.
Inom de nordiska länderaa har olika projekt bedrivits, bl.a. i Danmark kring frågor om reglering och styraing och i Norge har en särskild koraraitté gjort en genoragång av lagstiftningen för att få en bättre regelstruktur.
Enligt min bedömning är det angeläget att för svensk del ha tillgång till så breda erferenheter som möjligt. De erferenheter av regelreformering som finns utanför Sveriges gränser bör fes till vara och utnyttjas också här hemma.
Bidrag till ett sådant arbete bör kunna hämtos bl.a. från PUMA:s sammanställning över regelreformeringsarbetet i olika länder.
7.6 Språkvård
Både i 7 § förvaltningslagen (1986:223) och i 7 § verksförordningen (1987:1100) ställs krav på ett bra och begripligt språk i myndighetemas verksamhet. Enligt förvaltningslagen skall myndigheten sålunda sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Enligt verksförordningen är det myndighetens chef som ansvarar för att språket är klart och begripligt i skrivelser och beslut.
Som jag ser det måste ett bra och begripligt språk ses som ett medel att nå de resultet som krävs i myndighetens verksamhet. De verksamhetsansvariga måste betrakte språkvårdsarbete som ett av flera raedel som står till ledningens förfogande för att verksamhetens resultet skall bli så bra som möjligt. Kompetens att bedriva språkvårdsarbete måste finnas hos myndighetema.
Enligt vad jag har inhämtet kommer resulteten av ett språkvårdsprojekt att presenteras i en departementspromeraoria i början av år 1993. Projektet har bland annat lett till effektivare texter hos polismyndigheter och hos kronofogdemyndigheter. Genom rapporten kan erferenheteraa från projektet spridas, vilket säkerligen ökar medvetenheten om de effektivitetsvmster och andra bidrag till verksamhetsresultetet som fmns att hämte i ett aktivt språkvårdsarbete.
25 På marknaden finns det en god tillgång på språkvårdande expertis. Prop. 1992/93:100 Bland armat finns sedan år 1980 särskilda, universitetsutbildade språk- Bilaga 8 konsulter.
Det nyss nämnda språkvårdsprojektet liksom det mångåriga språkvårdsarbete som bedrivits i regeringskansliet visar att det är av stor vikt att språkarbetet bedrivs fortlöpande och systematiskt och med god kännedom om myndighetens verksamhet. Det finns därför ett behov av att samordna språkvårdsarbetet på myndighetema så att erferenheter från olika håll kan utnyttjas.
Inte minst viktigt är att arbetet i regeringskansliet med att göra t.ex. nya lagar så överskådliga och lättlästa som raöjligt förmedlas till myndigheteraa inför deras regelarbete. De speciella krav, konstitutionella och formella, som ställs på förfettningar gör att det behövs utbildning inte bara för regelskrivare utan också för språkkonsulter som anlifes i regelarbetet. Språkexperteraa i Justitiedepartementet är en viktig resurs i sådan utbildning.
Jag anser alltså att det behövs en samordning av den offentliga språkvården. Enligt min bedömning kan Svenska språknämnden vara ett lämpligt organ för uppgiften att särskilt uppmärksamma behovet av att förbättra de offentliga textema och att utveckla och så långt det är möjligt samordna språkvårdsinsatser på myndigheteraa.
Svenska språknämnden är ett förhållandevis litet, icke-statligt organ med begränsade resurser. Dess uppgift är att följa svenska språkets utveckling i tal och skrift och att bedriva språkvård. Det iimebär att nämnden verkar för ett ändamålsenligt språkbrak på i stort sett alla områden i vårt samhälle.
För att särskilt kunna ta sig an den uppgift jag nyss beskrivit kommer nämnden att behöva stöd.
Enligt min uppfattning bör ett sådant stöd i första hand ges nämnden i form av en arbetsgmpp med företrädare för departement, rryndigheter och offentliga språkvårdare. Grappen bör hjälpa näranden att marknadsföra, utveckla och samordna språkvårdande insatser på det offentligas verksamhetsfält. En föratsättning för verksamheten är också att myndigheteraa betalar för de konsulttjänster som språknämnden förraedlar raed de medel som de förfogar över för att nå sina verksamhetsmål. Ett liknande systera finns i Finland, där Finska språkbyrån genom sin "avdelning för avgiftsbelagda tjänster" granskar texter åt myndigheter, håller kurser där eller deltar i olika projekt.
Jag räknar med att återkomma till regeringen med förslag om att det skall träffes ett avtal med nänmden om dess roll i språkvårdsarbetet inom statsförvaltningen.
Jag har i frågan om Svenska språknämnden samrått med chefen för Kul turdepartementet.
26 Prop. 1992/93:100 7.7 Samhällsinformation Bilaga 8
Enligt min bedömning kommer det program för arbetet med att höja regelkvaliteten som jag nyss har redogjort för att på sikt väsentligt underlätta förståelsen och förbilliga tillärapningen av regleringaraa. Men hur raycket man än satsar på att höja kvaliteten och hur bra man än lyckas med detta kommer det alltid att behövas information kring regelsysteraen. Sådana behov kan vara generella eller gälla enskilda frågor eller gmpper av medborgare. Ett grandläggande krav måste vara att samhällsinformationen är korrekt, lättillgänglig, lättförståelig och aktuell.
Jag delar således riksdagen uppfettning om betydelsen av en god och allsidig samhällsinformation (se bet. I991/92:KUI7).
Jag vill emellertid framhålla att informationen enligt min bedömning sker bäst som en del av den verksainhet som den skall informera om. Informationen bör sålunda av de verksamhetsansvariga ses som ett av flera medel att nå ett så bra resultat i verksamheten som möjligt. De resurser som en verksamhet förfogar över skall användas till informationsinsatser om de kan förbättra verksamhetsresultatet. Och i verksamhetsresultatet skall självfellet vägas in att man når sådana grapper eller andra i samhället som har rätt till myndighetens service eller är i behov av den. Det följer av 7 § verksförordningen (1987:1 IOO) där det bl.a. sägs att rayndighetens chef skall se till att allmänhetens, organisationers, företags och offentliga myndigheters kontakter med rayndigheten underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom information och genom ett klart och begripligt språk.
Av vad jag nu sagt följer att behov av att utvärdera hur informationen om reglema når fram till medboigama ständigt måste uppmärksammas.
Det kan hos de verksamhetsansvariga uppstå behov av stöd utifrån för att infonnationen skall bli så bra som möjligt.
Riksdagen tar i sitt nyssnämnda betänkande upp publikationen Samhällsguiden. Den är en publikation som beskriver våra viktigaste lagar och andra regleringar, anpassade efter allmänhetens behov av en sararaanhållen, lättillgänglig sarahällsinforraation. Att riksdag och regering har ett gemensamt ansvar för guiden utgår riksdagen från. Jag har inte någon annan uppfettnmg än riksdagen och är angelägen om att den intagning av Samhällsguidens text i riksdagens datasystem, Rixlex, som regeringen nu har ombesörjt, kan leda till att texten löpande kan hållas aktuell och att Samhällsguiden ges ut i reviderade upplagor så ofta sora möjligt. Regeringens ansvar bör dock begränsas till dess verksara-hetsområde.
Vad gäller finansieringen av det fortsatta arbetet med Samhällsguiden anser jag att den bäst sker på marknadsraässiga grander. Det finns enligt min bedömning en så pass kraftig efterfrågan på i första hand själva publikationen att en både frekventare och mer kvalitativ utgivning kan säkerställas. Men också vad gäller den datorbaserade informationen finns enligt vad jag har inhämtot ekonomiska fömtsättningar på marknaden för
27
att kraftigt öka och förbättra den informationskällan. Prop. 1992/93: IOO
Efter bemyndigande av regeringen har avtol träffets med Riksdagens Bilaga 8
förvaltningskontor resp. CE Fritzes AB om det fortsatta arbetet med och
utgivningen av Samhällsguiden, m.m. Av avtalen följer också att partema är överens om att behandla frågor
om Samhällsguiden i den redaktionskommitté som skall läinna råd m.m.
till CE Fritzes AB i fråga om en annan publikation på området, nämligen Sveriges statskalender. Jag anser mig med dessa åtgärder ha säkerställt att Samhällsguiden kan
fortsätta att komma ut och att goda fömtsättningar har skapats för att en
god kvalitet kan känneteckna samhällsinformationen.
7.8 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag nu har anfört om Regelreformermg, språkvård och samhällsinformation.
28
A. Finansdepartementet m.m. Prop. i992/93:ioo
A 1. Finansdepartementet '
1991/92 utgift III 120 496
1992/93 Anslag 121 037 000
1993/94 Förslag 125 914 000
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 125 914 000 kr vilket innebär en besparing med 5 808 tkr avseende den reguljära verksamheten i departementet.
Jag har tidigare idag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Finansdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Finansdepartementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget A 1. förs till detta konto.
Som en följd av departementets utökade verksamhetsområde har jag beräknat medel för vissa förstärkningar till den politiska ledningen.
För det fortsatta arbetet med statsbidragssystem till kommunema har jag beräknat medelsbehovet till 2000 tkr.
Utöver detta har jag beräknat medel för kapitalkostnader för lån i Riksgäldskontoret. Låneramen beräknas till 1 500 tkr.
Genom omfördelning av medel inom regeringskansliet tillförs departementet 341 tkr för vissa telefonkostnader.
Anslaget för Finansdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principeraa för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjema för dessa förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Finansdepartementets disposition kommer slutligt att festställas enligt de redovisade riktlinjema och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Finansdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 125 914 000 kr.
29 Prop. 1992/93:100 A 2. Ekonomiska råd Bilaga 8
1991/92 Utgift 3 867 689
1992/93 Anslag 4 302 000
1993/94 Förslag 4 302 000
Från anslaget bestrids kostnadema för ekonomiska råd. De ekonoraiska råden är stationerade i Bryssel, Paris och Washington.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 4 302 000 kr.
Anslaget för ekonomiska råd har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar sora raåste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjeraa för denna förändring (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Ekonomiska råds disposition kommer slutligt att festställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiska råd för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 302 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
1991/92 Utgift 39073 933 Reservation 12 071 984
1992/93 Anslag 29 500 000
1993/94 Förslag 40 000 000
Från anslaget bestrids kostnaderaa för kommittéer och arbetsgrapper, de ekonomiska långtidsutredningama samt för vissa konsulter bl.a. inom finansmarknadsområdet.
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 40 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 40 000 000 kr.
30
A 4. Utvecklingsarbete Prop. 1992/93:100
Bilaga 8 1992/93 Anslag 40 000 000
1993/94 Förslag 38 000 000
Från anslaget bestrids kostnader för riktode insatser i det fortsätto arbetet med utveckling av de förändrade styrformema i stotsförvaltningen samt utvecklingsarbetet rörande styrning av de fmansiella fömtsättningama för stotsförvaltningen (prop. 1991/92:100, bil. 8, s. 21-22).
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utvecklingsarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 38 000 000 kr.
A 5. Uppdrag till Statskontoret
1993/94 Nytt anslag (ramanslag) 55 000 000
Jag kommer senare under anslaget E 5. Stotskontoret: Uppdragsverksamhet att föreslå ett nytt fmansieringssystem för Stotskontoret, som innebär att Stotskontoret ombildas till en uppdragsmyndighet och att uppdrag åt regeringen skall avgiftsfinansieras.
Ett nytt ramanslag bör anvisas för fmansisering av stabsuppgifter och uppdrag som regeringen ger Statskontoret. Jag har för budgetåret 1993/94 beräknat detta anslag till 55 iniljoner kronor, varav 20 miljoner kronor bör disponeras av Statskontoret för stabsuppgifter och 35 iniljoner kronor bör användas för att fmansiera särskilda uppdrag till Statskontoret. Jag återkommer under anslaget E 5. med ytterligare preciseringar beträffande användningen av anslaget.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stetshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principema för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjeraa för dessa förändringar (bilaga 1, stetsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Stetskontorets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjeraa och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Den modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden som jag tidigare redovisat skall tillämpas på detta anslag. Statskontoret kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 55 000 000 kr.
31 B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet °p- 1992/93:ioo
Bilaga 8 Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val.
Skatteförvaltningen
Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor.
Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksamhet är att skatt skall tas ut i den omfettning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning.
RSV har i sin fördjupade anslagsframstälhiing redovisat skatteförvaltningens verksamhet inom områdena beskattning och folkbokföring. Vad gäller beskattning har redovisning lämnats för följande delområden: s.k. gmndhantering, skrivbordskontroll, revision, processverksamhet och fastighetstaxering. Med grandhantering avses bl.a. sortering, maskinell granskning och registrering av uppgifter, löpande service, handläggning av jämkningsansökningar etc, samt hantering av likvidströmmar.
Verksaniheten på beskattningsområdet följer en kalenderårscykel. Den resultatredovisning som RSV lämnat omfettar perioden I987-I99I. Det totala antalet skattskyldiga har under perioden ökat måttligt. Det har däremot skett en kraftig ökning av främst antalet juridiska personer. Perioden har vidare präglats av ett omfettande arbete med att genomföra såväl materiella reformer som förferande- och organisationsförändringar. Särskilt i slutet av perioden har genomförandeaktiviteter av detta slag krävt inte obetydliga resurser.
Utider perioden har vidare arbete pågått med att utveckla uppföljningssystem för verksamheten. RSV har deltagit i den försöksverksamhet som under några år bedrevs med årliga resultatredovisnmgar.
I grundhanteringen har kostnaden per prestation kurmat sänkas under perioden, bl.a. tack vare ett förbättrat ADB-stöd. Totalt sett gör RSV bedömningen att produktiviteten i skatteförvaltningen trots detta varit i stort sett oförändrad mellan 1987 och 1991. Att den totala produktiviteten inte förbättrats nämnvärt förklaras av de begränsningar i kontrollverksamhet och s.k. offensiv processföring som myndigheteraa tvingats till på gmnd av det omfettande förändringsarbetet i slutet av perioden.
Under perioden har i det nya systemet med uppdelad fastighetsfexering genomförts allmän fastighetstaxering 1988 i fråga om hyres- och industri-festigheter och 1990 i fråga om småhus. Systemet har iimeburit en jämnare belastning och höjd kompetens inom skatteförvaltningen.
RSV föreslår inför perioden 1993/94-1995/96 inte någon förändring vad gäller det övergripande målet för skatteförvaltningen. Som verksamhetsmål föreslår RSV att gmndhanteringen även fortsättningsvis skall rationaliseras för att ge utrymme för ökade satsningar på riktad service och kontroll. Åtgärder bör i detta syfte bl.a. vidtas för att främja lämnande av uppgifter på ADB-medium. All kontrollverksamhet skall
32
inriktas på väsentligheter och på efterlevnaden av nya materiella regler. Prop. 1992/93:100 Omfettningen av den planmässiga revisionsverksamheten vad gäller Bilaga 8 förefeg skall upprätthållas. Den riktade servicen och informationsverksamheten skall inriktas på information om materiella regler och förferanderegler.
Exekutionsväsendet
Inom exekutionsväsendet finns under RSV 24 kronofogdernyndigheter. Inom dessa bedrivs det operativa arbetet på kronokontor med verksamhet på sammanlagt 113 orter.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verksfellighet skall handläggas skyndsamt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndighetema skall även i övrigt verka för att befelningsförpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning.
Även på exekutionsväsendets område har arbete under perioden pågått med att utveckla uppföljningssystem. RSV:s medverkan i försöksverksamheten med årliga resultatredovisningar har också gällt kronofogdemyndigheteraa.
RSV har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten inom områdena indrivning och övriga ärenden.
Under perioden I987-I99I har antalet inkomna ärenden ökat kraftigt inora kronofogderayndighetemas alla verksamhetsområden. Det gäller särskilt den senare delen av perioden. Även antelet avslutade mål har ökat. RSV anser eraellertid att uppgifteraa ora hanterade volyraer inte är av den arten att de kan läggas till gmnd för en beräkning av den totala prestationsvolymen. Enligt verket kan man dock konstatera att kronofogdemyndighetema lyckats hantera allt större ärendevolymer inom ramen för i stort sett oförändrade resurser. Endast under det sista året i perioden har antalet oavslutade ärenden ökat. Man har inte uppnått verksamhetsmålet att minska antalet gäldenärer eller de totala skuldbeloppen. Detta beror emellertid på en rad förhållanden, varav många ligger utanför kronofogdemyndighetemas kontroll.
RSV föreslår för den kommande perioden inte någon förändring i sak vad gäller övergripande mål för exekutionsväsendet. Som verksamhetsmål föreslås att föreläggande i mål ora betalningsföreläggande och handräckning skall utfärdas inom fem arbetsdagar, att gäldenärens betalningsförmåga i enskilda utsökningsmål skall vara utredd inom tre månader, att första försäljningsförsök i fråga ora festigheter om möjligt skall genomföras inom fyra månader, och normalt inte senare än efter sex månader, att arbetet med konkurstillsyn skall inriktas på en regelbunden och planmässig tillsyn med koncentration på väsentlighet och risk samt att kronofogdemyndigheteraa i den förebyggande verksamheten skall nå huvuddelen av elevema i gymnasieskolans avgångsklasser med den information som RSV bestämmer.
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för den verksamhet som RSV ansvarar för.
Skatteförvaltn ingen
Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksamhet skall vara att skatt skall tos ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning.
Elxekutionsväsendet
Kronofogdemyndighetemas uppgift som verkställande myndigheter skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas skyndsamt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheteraa skall genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
Resurser
Riksskatteverket
Ramanslag 1993/94: 351 miljoner kronor
Planeringsram:
1993/94 351 000 000 kr
1994/95 337 000 000 kr
1995/96 325 000 000 kr
Skattemyndigheterna
Ramanslag 1993/94: 4 237 miljoner kronor
Planeringsram:
1993/94 4 237 311 000 kr
1994/95 4 162 000 000 kr
1995/96 4 087 000 000 kr
34
Kronofogdemyndigheterna
Ramanslag 1993/94: I 117 miljoner kronor
Planeringsram:
Mot bakgmnd av den osäkerhet som råder om den framtida tillströmningen av mål och ärenden finns det inte föratsättningar för att fastställa någon flerårig planeringsram i fråga om kronofogdemyndigheteraa.
Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
Resultatbedömning
Skatteförvaltningen
Som framgår av den resultatanalys som RSV redovisat har arbetsmängden, uttryckt i termer av antal skattskyldiga, antel lämnade och granskade deklarationer eller på liknande sätt, ökat måttligt under de senaste åren. Samtidigt har antelet skattskyldiga juridiska personer och andra skattskyldiga med raera komplicerade ekonoiniska förhållanden ökat markant. Ett skäl till detto är den finansiella sektoras tillväxt under 1980-talet.
Under perioden har ytterligare resurser ställts till skatteförvaltningens disposition för nya arbetsuppgifter avseende folkbokföringen och förvaltningens nya roll i taxeringsförferandet. Tillfälliga resurstillskott har också getts för genomförandet av större reformer, bland vilka främst bör nämnas folkbokföringsreformen och I989-I990 års skattereform.
Det intensiva förändringsarbetet under de senaste åren har föratom tillfälliga resurstillskott krävt betydande omprioriteringar vad gäller befintiiga resurser. Sora ett resulfet av dette har beslutede reformer kunnat genomföras på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt har den löpande verksamheten på det hela taget kunnat bedrivas utan några allvarliga stömingar. Det har emellertid inte kunnat undvikas att intensiteten i viktiga delar av kontrollverksamheten och den offensiva processverksamheten gått ned under den mest reformtäto perioden.
Den I juli I99I övertog skatteförvaltningen folkbokföringsverksamheten från svenska kyrkan. I samband med omorganisationen togs ett datorsystem för registerföringen i bmk. Samtidigt trädde en ny folkbokföringslag i kraft som innebar vissa materiella förändringar. På grand av balanser som fenns vid övertogandet och andra initialsvårigheter blev handläggningstidema till en början långa. De förkortodes dock betydligt under fjärde kvartolet 1991.
Exekutionsväsendet
Den period som redovisas i RSVs resultotanalys präglas av en kraftig ökning av antelet mål och ärenden inom samtliga kronofogdemyndighetemas verksamhetsområden. På vissa delområden har volymökning-
ama de senaste åren varit drastiska. Jag tänker då främst på antelet Prop. 1992/93:100 inträffede konkurser och anfelet löneborgenärer i ärenden om sfetlig Bilaga 8 lönegaranti vid konkurs, men också på antelet ärenden om exekutiv försäljning av fest egendom m.m. Denna utveckling har vid ett par tillfällen föranlett viss förstärkning av kronofogderayndighetemas raedelsresurser.
I likhet med RSV gör jag bedömningen att myndighetema i det stora hela har lyckats väl med att hantera den växande ärendemängden. Vissa uppsatte verksamhetsmål, som t.ex. att minska antelet gäldenärer, har inte gått att uppnå. Handläggningstidema har särskilt inom vissa områden blivit oroväckande långa. Som RSV framhåller beror dessa svårigheter på en rad omständigheter utanför kronofogdemyndigheteraas kontroll. Jag anser det mot den här bakgmnden inte vara möjligt att ange i vilken utsträckning det övergripande målet för verksamheten har nåtts under perioden. Min bedömning är dock att arbetet haft rätt inriktning och att de prioriteringar sora gjorts har varit riktiga.
Den 1 januari 1992 övertog kronofogdemyndighetema från tingsrätteraa arbetet med att handlägga mål om betelningsföreläggande och handräckning. Samtidigt trädde nya bestämmelser om förferandet m.m. i sådana mål i kraft och ett ADB-system för handläggningen togs i brak. Till de initialsvårigheter sora norraalt uppkommer vid en omläggning av dette slag har kommit en kraftigt ökad målmängd. Den nya organisationen hade ursprangligen dimensionerats för ca 560 000 mål per är. De senaste prognoseraa tyder på att antolet mål 1992 blir ca 825 000. Svårigheteraa i samband med omläggningen har lett till att det på kort tid uppstått betydande målbalanser hos myndigheteraa. Enligt vad jag har erferit har dock läget förbättrats under senare hälften av 1992, och det bör finnas utsikter att inom en nära framtid korama ned till mera normala handläggningstider.
Fördjupad prövning
Skatteförvaltningen
I likhet med RSV anser jag att man inom skatteförvaltningen under den kommande treårsperioden bör bedriva ett långsiktigt förändringsarbete som syfter till att minska resursåtgången för gmndhantering och på så sätt frigöra ytterligare resurser för främst kontroll och rikted service. En effektiv kontrollverksamhet är inte bara nödvändig för att i ett längre perspektiv upprätthålla tilltron till och respekten för skattesystemet. Den har också mera omedelbar stetsfinansieU betydelse. Som exempel på detto kan nämnas att de beräknade höjningama av debiterade skatter och avgifter på gmnd av s.k. utökad kontroll (dvs. annat än gmndkontroll) 1991 sammanlagt uppgick till ca 6,1 mrd kr vad gäller skrivbordskontroll och ca 8,4 mrd kr vad gäller revision.
När det gäller kontrollverksamheten anser jag det således angeläget att den av RSV redovisade utbyggnaden kommer till stånd. I verkets anslagsframställning anges att detto - av kompetensskäl - kommer att kräva viss nyrekrytering av personal. För egen del vill jag understryka nödvändigheten av att kompetensen hos personal, som utför sådana för
de skattskyldiga särskilt känsliga arbetsuppgifter som skatterevisioner, Prop. 1992/93:100 hålls på en hög nivå. Bilaga 8
Jag anser vidare att det nu finns skäl att intensifiera arbetet med förberedelser för de omställningar, främst på mervärdeskattens område, som följer med ett svenskt inträde i EG.
Liksom RSV gör jag emellertid bedömningen att förändringsarbetet på sikt också ger utrymme för inte obetydliga besparingar. Jag vill i det sammanhanget understryka vikten av att RSV konsekvent ter till vara de möjligheter som finns att minska resursåtgången genom vidareutveckling av teknikstödet och andra liknande åtgärder. Sedan riksdagen nu tegit ställning till ytterligare förenklingar av deklarationsförferandet, och mot bakgmnd av de uttelanden som jag gjort i det föregående, anser jag sammanfettningsvis att det finns föratsättningar för att nu påbörja ett långsiktigt arbete som leder till såväl kostnadsminskningar sora kompetensuppbyggnad och förbättrad skattekontroll.
Vissa besparingar är möjliga redan på kort sikt. Det hänger dock främst samman med att genomförandet av de stora reformeraa på skatteområdet - skattereformen, folkbokföringsreformen, det nya taxeringsförferandet och den nya organisationen för skatteförvaltningen i länen - nu i huvudsak är avslutet. Jag räknar sålunda med att de merkostnader som uppkommer övergångsvis på gmnd av v